I rätt riktning : etniska relationer i Sverige : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Slutb etänkande av diskrimineringsuuedningen

Etniska relationer i

Sverige

IS 2_

å Statens offentliga utredningar EE 1984:55

g

Arbetsmarknadsdepartementet

I rätt

riktning

Etniska relationer i

Sverige

Slutbetänkande av giskrimineringsutredningen

_Stockholm 1984

Omslag Jan Bohman ISBN 91-38-08351-5 ISSN 0375-250X Liber Tryck Stockholm 1984 327841

Till statsrådet Anita Gradin

Regeringen bemyndigade den 3 augusti 1978 dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet, statsrådet Rolf Wirtén, att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en utredning om fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m.fl. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades såsom utredningsman dåvarande generaldirektören i statens invandrarverk, Kjell

Öberg.

Utredningen har antagit namnet diskrimineringsutredningen. Till sekreterare i utredningen förordnades departementssekreteraren Erland Bergman och byrådirektören Bo Swedin. Utredningens assistent är Kerstin Sjeldrup. En rad till utredningen knutna experter har följt och påverkat vårt arbete. Vilka experterna är och vilka funktioner de haft framgår av bilaga 2 i slutbetänkandet. I bilagan förtecknas också de remissyttranden som utredningen lämnat. Utredningen har avgivit följande rapporter och delbetänkanden. D Antologin Att leva med mångfalden, LiberFörlag (juni 1981) D Delbetänkandet SOU 1981:38 Om hets mot folkgrupp (juni 1981) D Rapporten Etnisk diskriminering och social identitet, LiberFörlag (augusti 1981) D Rapporten Vittnesmâl, LiberFörlag (maj 1982) D Rapporten Ds A 1982:6 invandrarna i svenskarnas ögon (maj 1982) D Delbetänkandet SOU 1983:18 Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet (juni 1983) D Rapporten Fostran till tolerans?, LiberFörlag (september 1983) D Delbetänkandet Ds A 1984:6 Om utlänningars rättsliga ställning (maj 1984) D Rapporten Majoritet om minoritet, LiberFörlag (juni 1984) D Delbetänkandet Ds A 1984:7 Om olaga diskriminering (juni 1984)

I utarbetandet av slutbetänkandet har byrådirektören Per Almqvist medverkat som expert. Diskrimineringsutredningen får härmed överlämna sitt slutbetänkande I rätt riktning. Utredningen kommer att redovisa resultatet av sin massmediestudie i december 1984. Därmed är utredningens uppdrag slutfört.

Stockholm den 20 maj 1984

Kjell Öberg

/Erland Bergman Bo Swedin

Innehåll Sammanfattning

Samhällsförändring . . . . . . . . . . 26

Diskriminering Fördomar 46 Stereotypi 46

Svenskarna i invandrarnas ögon 49

Svenskarnas uppfattning om etnisk diskriminering i Sverige 67 Sammanfattning 68

6 Innehåll

Etniska minoriteter och svenska institutioner 71 Institutionell diskriminering . . . . . . 71 Diskriminering och samhälleliga motsättningar 74 Några svenska institutioner . . . . . 78

Inledning . . . . . . . . 87 Yrkeskategoriundersökningen . . . . 89 Svenskarnas syn på invandrare i ett tolvårsperspektiv . . . . . . . . . . . 95 Bakgrundens betydelse . . . . . . 98

Kön . . . . . . 111

En flerorsaksteori . . . . 129

Det samhälleliga sammanhanget 130

. . . . . 149

Utgângspunkter

Innehåll 7

9 överväganden och förslag 167

9.1 Allmänt om åtgärder . . . . 167

Åtgärdernas grundförutsättningar . . . 168

Ojämlik makt- och resursfördelning, bristande kontakter och bristande självkänsla 169 Möjliga åtgärder . . . . 172 Sammanfattande synpunkter 174 9.2 Lagstiftning och rättstillämpning 175 Om hets mot folkgrupp . . . . . . . 180 Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet 181 Om utlänningars rättsliga ställning 182 Om olaga diskriminering . . . . . . . . . 184 Förslag om förbud mot organisationer som främjar etnisk diskriminering 185 9.3 Information och opinionsbildning 189 Masskommunikationssituationen . . . 191 Masskommunikationens möjligheter och begränsningar 192 Hur uppstår värderingsförändringar? . 196 Invandrarverkets kunskapsspridning och opinionsbildning . . . . . . . . . . 198 9.4 Forskning och annat kunskapsinhämtande 201 Allmänt 201 Exempel på angelägen forskning 204 9.5 De statliga myndigheterna . . 206 Om likvärdig behandling . . . . . . . . . 208 Några exempel från statliga sektorsmyndigheter 210 Arbetsmarknadsverket . . . . 210 Socialstyrelsen 213 Skolöverstyrelsen 215 Rikspolisstyrelsen . . . . . 2 l 6

Följa och redovisa de etniska relationernas utveckling . . . . . 228 Mål - delmål - 229 etappmål Uppföljning av rättstillämpningen . . 230 SIV och FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering 231

8 Innehåll

I övrigt verka för förbättrade etniska relationer 232 Sammanfattningsvis om SIV:s uppgifter inom området . 232 Resursfrågan för SIV 233 9.6 Kommuner och landsting 234 9.7 Massmedierna . 240 9.8 Organisationerna . . . . . 246 Invandrarnas organisationer 247 Fackföreningsrörelsen 249 - 250 Kyrkorna Idrottsrörelsen 252 Partierna 253

10 I rätt - tankar om 257

riktning några framtiden

Bilaga l Diskrimineringsutredningens direktiv 269 Bilaga 2 Utredningsarbetet 275 Besvarade remisser 278

SOU l984z55

Sammanfattning

Efter drygt fem års arbete överlämnar diskrimineringsutredningen nu sitt slutbetänkande. Utredningens uppdrag från regeringen var att presentera ett samlat program” mot fördomar och diskriminering på etnisk grund. Det samlade programmet består av slutbetänkandet tillsammans med tidigare utarbetade dokument jämte en massmediestudie som blir färdig i december i år. Slutbetänkandet har fått titeln I rätt riktning. Med det vill utredningen framhålla dels att relationerna mellan majoritetsbefolkningen och de etniska minoriteterna klart förbättrats sedan 60-talet trots försämrad samhällsekonomi och växande arbetslöshet, dels också att många möjligheter till ytterligare förbättring står till buds. Sitt resonemang kring detta har utredningen fört ur ett Med detta skall bl.a. förstås att minoritetskonfliktperspektiv. grupperna bör stärkas genom egna och samhälleliga åtgärder. Utbildning och starka organisationer är faktorer som verkar för större social mobilitet och ökad förmåga att konkurrera om samhällets totala resurser. Utredningen har i sin analys av orsaker till etnisk konflikt strukturerat dem i kategorier som är möjliga att påverka och sådana som med vår samhällsordning knappast kan undanröjas genom beslut av statsmakterna. Viktiga orsaker som bedömts vara möjliga att påverka är ojämlik makt- och resursfördelning, bristande kontakter och bristande självkänsla. Mot dessa orsaker bör åtgärderna sättas in. Utredningen finner det uteslutet att konflikter på etnisk grund

mellan enskilda människor helt skall kunna förhindras. Åtgär-

derna bör syfta till att eliminera risken för att sådana konflikter får samhällsfarlig utbredning samt till att konfliktens offer erbjuds effektivt skydd. Utredningens formella förslag tar sikte på områden som är för statsmakterna. Det har emellertid ingått i uppgifpåverkbara terna att belysa hela problemets omfattning och karaktär. Utredningen riktar därför också ett antal rekommendationer till kommuner, landsting, massmedier och organisationer. Vad de gör

10 Sammanfattning

eller inte gör avgör i hög grad hur de etniska relationerna utvecklas. Inom lagstiftningsområdet har utredningen lämnat följande förslag: precisering av lagreglerna om hets mot folkgrupp skärpning av lagreglerna om olaga diskriminering

EIEIDEI

lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet utrensning av sådana lagregler som särbehandlar utländska medborgare och som inte längre är motiverade El att regeringen ånyo överväger frågan om att förbjuda organisationer som främjar etnisk diskriminering.

föreslår följande administrativa reformer inom Utredningen statsförvaltningen: EI bör klart slå fast statsmyndigheternas ansvar för Regeringen invandrare och etniska minoriteter och uttrycka kravet på att de ges en med befolkningen i övrigt likvärdig behandling. EI Statens invandrarverk ges i uppdrag att intensifiera sin bevakning av de etniska relationernas utveckling. I] Verket får därtill i uppdrag att utöva tillsyn av förvaltningsmyndigheterna i detta avseende, att bevaka rättstillämpningen av diskrimineringsförbuden i brottsbalken samt att fullgöra vissa uppgifter föranledda av Sveriges anslutning till FN:s rasdiskrimineringskonvention.

Information som ett verksamt medel att påverka de etniska relationerna nämns i sammanhang, bl.a. i regeringens direkmånga tiv. har analyserat frågan och funnit starkt Utredningen utförligt för slutsatsen att centralt spridd information till beexpertstöd är ett och i stort sett verkningslöst medel. folkningen dyrbart insatser för att tillgodose behov av kunskaper hos Systematiska dem som själva söker sådana är däremot meningsfulla. Massmediernas effekt på opinionsbildningen diskuteras på flera ställen i betänkandet. En slutsats är att den konfliktladdade bild som ges i medierna riskerar att bidra till en negativ utveckling av attityderna. En ökad medvetenhet hos journalistkåren om dessa effekter är angelägen. För etermediernas del föreslår utredatt risker av detta slag bör uppmärksammas i det föreståningen ende arbetet med de nya avtalen mellan staten och programföretagen. I ett försök till framtidsbedömning skärskådar utredningen befolkningsutvecklingen till följd av invandringen. Den tidiga har nu avsatt sin tredje generation, och i efterkrigsinvandringen av nästa århundrade kommer fjärde generationen på bred början front. Blandäktenskapen, som är vanliga redan bland första ge-

Sammanfattning ll

nerationens invandrare, kommer då att ha lett till att fjärde generationen är så ”utspädd” att bara mycket få personer har en härstamning vars samtliga fjorton individer tillhör samma invandrade nationalitet. De allra flesta kommer att ha två eller flera nationaliteter i sitt stamträd tre generationer tillbaka, oftast den svenska. Bortåt halva landets befolkning kommer att ha invandrare i stamträdet. De etniska gränserna blir då mycket uppluckrade och etniska gruppers överlevnad starkt påverkad. Det kommer att bli stora variationer mellan de olika grupperna, beroende bl.a. på deras storlek, påfyllning från ursprungslandet och andra kontakter med detta.

Ouvertyr

I kapitel 1 redovisas utredningsuppdragets bakgrund och de ambitioner och förhoppningar det uttryckte. Därefter diskuteras några skilda perspektiv som är för att komnödvändiga frågans plexitet skall förstås. De i samhällsforskningen sedan länge använda konflikt- och harmoniperspektiven diskuteras, och utredningen söker klarlägga att de inte behöver utesluta varandra som modeller för att förklara samhällsutveckling eller när de läggs till grund för diskussioner om åtgärder. Jordmånen för etnisk konflikt kan sägas bestå av olikheterna i människors sätt att acceptera och förstå själva förändringen. I kapitlet granskas de invandrar- och minoritetspolitiska målen, hur de förhåller sig till målformuleringar inom andra samhällsområden och vad de innebär för frågan om de etniska relationerna. Diskussionen leder in på frågan om etnisk assimilering och etniska gruppers överlevnad. Utredningen hävdar att assimileringen på lång sikt är oundviklig för grupper som inte är mycket stora eller inte fylls på. Politiken bör kännetecknas av aktiva insatser för att främja den etniska gruppsammanhållningen. Bara så kan de etniska gruppernas olika vilja till och förutsättningar för överlevnad beaktas. Tornedalsfmnar och zigenare är exempel på grupper som med olika gränsskyddsmekanismer uppvisar ett helt annat assimileringsmönster än de tidiga grupper som inledde arbetskraftsinvandringen efter andra världskriget. En påskyndad upplösning av gruppsammanhållningen skulle innebära en grym brytning mellan invandrarna och deras nästa generation.

Svenskarnaii invandrarnas ögon

I andra kapitlet redovisas den kunskap om förekomsten av etnisk diskriminering i Sverige som utredningen samlat. Den funktion

12 sou 1984:55 Sammanfattning

av som utredningen kommit att få har inneburit ett klagomur väsentligt inflöde av kunskaper om diskriminering. Någon representativ statistisk undersökning av etniska minoriteters erfarenheter av diskriminering har inte genomförts. I stället har utredvalt med invandrare ur ningen att göra ett antal djupintervjuer fem etniska Undersökningen finns utförligt redovisad i grupper. en särskild Därutöver har en referensgrupp av invandrapport. rare och företrädare för minoriteter bidragit med vittnesbörd från etnisk Vittnesbörden sammanfattas i kapitlet. respektive grupp. Utredningen har funnit att det inte finns några stora skillnader mellan de olika etniska i fråga om erfarenheterna av grupperna diskriminering. Bilden är ganska entydig av inom vilka samhällsområden diskrimineringen starkast kommer till uttryck. samhällsområde drabbas av en så omfattande och sam- Inget stämmig kritik som arbetslivet. Svårigheter att överhuvudtaget komma in arbetsmarknaden, problem i kontakterna med enpå skilda och fackliga ombud och den nonchalans som arbetsgivare visas utländsk yrkeserfarenhet och utbildning är drag i en mörk bild. Utredningen föreslog 1983 en lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Det omvittnas ofta att statliga och kommunala myndigheter behandlar svenskar bättre än invandrare. Främst redovisas i kapitlet polisen, de sociala myndigheterna, försäkringskassorna, vården och utbildningssektorn. Särskilt allvarligt bör man ta den omfattande kritiken mot polisen, vars förhållande till enskilda bör ägnas ökad uppmärksamhet. Vittnesbörden redovisar negativ särbehandling både från booch bostadsförmedlingen. Det vanligaste är att stadsföretagen tas som exempel på ojämlik behandling. Bilbostadssegregation den är invandrare klagar på att bostadsmotsägelsefull: många leder till gettobildningar. Många andra visar hur bopolitiken och försök att bort enskilda stadsföretag förmedlingars styra bostadssökande från invandrartäta områden är en kränkande särbehandling som också är brott mot bestämmelsen om olaga i diskriminering. av diskriminering på fritiden gäller restau- Många upplevelser rangbesök, inom handeln eller på allmänna kommunikationer. I slutet av kapitlet redovisas uppgifter om vilka uppfattningar svenskar har om omfattningen av etnisk diskriminering. De ger vid handen att mer än hälften av svenskarna anser att diskriminering förekommer.

Etniska minoriteter och svenska institutioner

Tredje kapitlet uppehåller sig vid de institutioner som av invandrare ofta utpekas när frågor om diskriminering kommer på tal.

Sammanfattning 13

Med institutioner avses då begreppet i sin vidaste bemärkelse: de statliga och kommunala organen, men också näringslivets institutioner, de stora folkrörelserna och massmedierna. Exempel ges från olika områden i samhället där viktiga institutioner är verksamma. Skolan, socialtjänsten, hälso- och sjukvården diskuteras. Att förhållandena inom arbetslivet alltjämt återspeglar den etniska homogenitet som till för bara några decennier sedan kännetecknade hela samhället står klart för dem som studerat relationerna på arbetsmarknaden. De många aktörernas gemensamma ansvar innebär att arbetet att förbättra de etniska relationerna måste ske på bred front. Bostadsmarknaden präglas av stark segregation, främst som en följd av socioekonomiska faktorer. Förutsättningarna för den ”boendemobilitet” som är ett uttryck för välfärdsutvecklingen för svenskar är inte desamma för invandrare. Mekanismerna på bostadsmarknaden kan förstås och förändras endast mot denna bakgrund. Massmediemas betydelse för den allmänna opinionen är svår att mäta och därför också omtvistad. Klart är dock att mediernas förkärlek för den konfliktfyllda och dramatiska bilden av invandrarfrågorna måste leda till en ofullständig och ibland negativ bild av invandrare i Sverige. Rättsväsendets syn på etnisk diskriminering förefaller stämma dåligt överens med lagstiftarens avsikter. De rättsvårdande organen måste ägnas särskild uppmärksamhet, inte bara med tanke på de invandrare som blir diskriminerade, utan också därför att rättsväsendet har en så viktig funktion som normbildare. I ett delbetänkande som avlämnas samtidigt med slutbetänkandet föreslås åtgärder som berör polis, åklagare och domstolar.

Invandrarna i svenskarnas ögon

Kapitel 4 redovisar svenskarnas attityder till invandrare och invandring som de framträder ur några undersökningar. I huvudsak bygger utredningen på kvantitativa data från intervjuer år 1981 med l 202 vuxna svenskar. I en delstudie intervjuades ett trettiotal personer ur stickprovet vilka hade visat mycket toleranta eller mycket intoleranta attityder till invandrare och invandring. Denna del genomfördes för att komplettera huvudstudien med mer kvalitativa data. En tredje delstudie omfattade 500 personer ur fem olika yrkeskategorier i de 29 mest invandrartäta kommunerna och 100 kommunalpolitiker från dessa kommuner. Den samlade attitydundersökningen finns redovisad i en särskild rapport. Undersökningen utformades så att vissa jämförelser skulle kunna göras med en motsvarande undersökning från 1969.

Sammanfattning

Mot bakgrund av mätningarna kan opinionsförändringarna tolkas så här: Svenskarnas till invandrare har utvecklats i positiv inställning och tolerant sedan 1969. En polarisering av åsikterna har riktning har blivit betydligt positivare till invandraägt rum. Majoriteten re. En liten minoritet starkt utlänningsñentliga har under senare år tillgripit metoder som gör dem mer synliga. har inte bara polariserats, den har också artikule- Opinionen rats alltsedan 1969. har blivit positivare till invandrare Opinionen i den bemärkelsen att allt fler svenskar tar avstånd från den typ av som att invandrare kommer till Sverige vulgära uppfattningar för att sociala förmåner. Även påståenden att invandrare utnyttja tar från svenskarna förefaller, den växande arbetslöshejobben ten till alltför och ovederhäftiga för den trots, genomskinliga större allmänheten. visar också på vissa samband mellan attityder Undersökningen till invandrare och de intervjuades bakgrundsförhållanden som, utöver de traditionella variablerna ålder och kön, är massmediekonsumtion, utlandsvistelser, kontakt med invandrare, bostadsort, utbildning och social ställning. Några slutsatser var väntade, är mer toleranta än äldre. Andra slutsatt.ex. att unga människor ser stämde inte med den bild utgått från: många slentrianmässigt den ekonomiska nedgången under senare år har inte satt spår i Svenskar i innågon generellt tilltagande främlingsfientlighet. vandrartäta områden förefaller inte vara mer intoleranta än andra. Tvärtom har de ofta en mer nyanserad inställning till olika invandrade etniska minoriteter.

Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

I femte en av vetenskapliga teorier som kapitlet görs genomgång var för eller tillsammans kan läggas till grund för diskussion sig om orsakerna till etnisk Kapitlet bygger på den diskriminering. som återfinns i rapporten Etnisk diskrimineforskningsöversikt ring och social identitet. På individuell nivå är teorin om social identitet central. Den att medlemmar i grupper kan tycka illa om bygger på antagandet medlemmar i andra grupper först när de identifierat sig själva som klart och åtskilda från den senare Det som tydligt gruppen. är - denna teori - hur man definierar har störst betydelse enligt i relation till andra Dessa tankar ligger till grund för sig grupper. en annan teori, etnocentrismteorin. Etnocentrismens funktion är här att utveckla solidaritet gentemot den egna gruppen och markera ñentlighet mot andra grupper. Andra gruppers egenskaper kommer inte att bedömas objektivt utan omstöpas till härigenom fientliga tillvitelser.

Sammanfattning

Dominerande på den socialpsykologiska arenan under hela 50- och 60-talen har varit teorin om den auktoritära personligheten, som har sina rötter i psykoanalytiskt tänkande. Auktoritära personlighetsdrag formas mer av sättet för uppfostran än av innehållet i den. Personer som så formats till auktoritära kommer att utveckla entydigt negativa attityder till människor som är annorlunda än de själva. Begreppet förakt för är censvaghet tralt i denna teori. Enligt attributionsteorin skulle människor vara benägna att utifrån hur andra människor handlar dra slutsatser om deras inre disposition. Teorin om denna benägenhet att tillskriva grupper vissa egenskaper gör inte anspråk på att förklara diskriminering - i värsta fall kan dock sådana stereotypa tillskrivningar legitimera negativ särbehandling, t.ex. på etnisk grund. På strukturell nivå återfinns en teori generell socialpsykologisk av särskilt intresse för de etniska relationerna, nämligen referensgruppsteorin. Den förklarar diskriminerande beteende genom att en person som är medlem i en grupp handlari överensstämmelse med gruppens normer även i de fall han inte själv helt delar dessa. Risker som uppkommer när rasism blir en del av en ideologi, eller blir en ideologi i sig själv, har utifrån amerikanska förhållanden påvisats av Gunnar Hans som främst rör Myrdal. arbete, sig inom sociologi och ekonomi, kan illustrera hur flera olika samhällsvetenskapliga discipliner, var och en från sin utgångspunkt, tagit upp frågan om etniska relationer. Just det breda perspektivet och de orsakssambanden många ligger till grund för Anders Lange och Charles Westin i deras arbete med en

flerfaktorteori över etnisk diskriminering. Teorige-

nomgången avslutas med en förenklad sammanfattning av denna modell.

Om svenskhet i kulturmötet

Någon entydig uppfattning om vad som är typiskt svenskt i den nya omvärld som möter utlänningar som besöker eller bosätter sig i Sverige kan ingen med säkerhet sägas ha. om svensk- Frågan heten och om svenska kulturyttringar har heller inte debatterats särskilt ingående. Utredningen hävdar att man inte har särskilt goda förutsättningar att förstå frågor om de etniska relationerna om man inte bjuder pâ en viss kulturell självrannsakan. En sådan skulle på intet sätt vara ägnad att försvara eller fördöma svenska kulturyttringar. Men den måste göras om man vill förstå de hinder som reses för människor som med annan kulturell bakgrund besöker oss eller bosätter sig här. Det blir meningslöst att tala om kulturmöten om man inte inser

Sammanfattning

att dessa möten sker med en svensk kultur. De risker som är med sökandet efter det som är svenskt har avhållit förknippade från att skaffa mer välgrundad uppfattning om många sig någon dessa 6 inleds med resonemang om vad som kan frågor. Kapitel ha varit orsakerna. Därefter en av vad olika personer, forskare görs genomgång och författare, i vetenskaplig eller mer kåserande form fört fram. Rationalitet och att undvika konflikter, vårt kristna benägenhet våra barn och vårt förhålarv, vår syn på könsroller, på gamla, lande till arbetet och och inte minst till naturen är privatlivet sådant som fallit i ögonen på dessa forskare och exempel på författare.

En historisk skiss

Behovet av att ett historiskt perspektiv på etniska relatioanlägga ner har försökt i kapitel 7. Olika föreställutredningen tillgodose om svensk särart kan ända till de senmedeltida ningar spåras krönikorna. I Olof Rudbecks arbeten framhåller det synnerhet götiska, eller nationalistiska, som sedan påverkat uppfattningen om Sveriges stora betydelse. Med sitt sinne för och klassifikation inordnade Carl ordning von Linné människan i ett Olika sådana ansatbiologiskt system. ser har sedan dess varandra i fram till våra dagar. följt spåren Genetiken kom att låna sin vetenskapliga etikett till en ny och skrämmande riktning under de första decennierna på 1900-talet: och Ett svenskt rasbiologiskt institut inrätrasbiologi rashygien. tades 1921. om den nordiska rasens överlägsenhet kunde Uppfattningar under flera årtionden i alla samman-

spridas opinionsbildande

i demokratisk riktning har sedan hang. Värderingsförändringar dess kunnat hålla rent från sådana någorlunda framgångsrikt uppfattningar. Den höjning av folkbildningsnivån som den politiska förutsatte och medförde har sedan dess demokratiseringen varit ett gott skydd.

Dilemma, dialektik och paradoxer

I l-7 har utredningen kunskap den samlat. kapitlen presenterat Den har också försökt att belysa några olika perspektiv och synsätt som den menar måste anläggas på frågor om de etriska relationerna och hur de utvecklas över tiden. Ingen behöver på tveka om hur motsägelsefull och komplex bilden är. g därefter Den bro som man måste bygga mellan insikten om det motsäoch de förslag som förväntas består av ett bräckligt gelsefulla nätverk av paradoxer.

Sammanfattning 17

överväganden och förslag

inleder i kapitel 9 sina överväganden och förslag Utredningen med en förutsättningarna för olika åtgärdsförslag

genomgång av

och av orsaker till etnisk konflikt som bedöms möjliga att påver-

ka. I kan dessa överväganden sammanfattas sålunda:

punktform D föreskriver att de förslag som utarbetas inte får Regeringen medföra nya ekonomiska åtagande. D om etniska konflikter Något fullständigt kunskapsunderlag och deras orsaker föreligger inte och kan inte väntas. D beställdes vid en då den stora

Åtgärdsprogrammet tidpunkt

till redan och de etniska minoinvandringen Sverige ägt rum riteternas existens är ett faktum. D Problemet med etnisk konflikt kan inte reduceras till att avse förhållanden mellan enskilda personer på olika ”arenor” i samhället utan måste samtidigt betraktas som ett strukturellt betingat samhällsproblem. D mot för etnisk konflikt blir varaktigt verk-

Åtgärder uttryck

samma först om de riktas mot problemens verkliga orsaker i den mån de är möjliga att påverka, vilket långt ifrån alltid är fallet. D Av orsaker till etnisk konflikt är de viktigaste påverkbara makt- och bristande kontakter och

ojämn resursfördelning,

bristande självkänsla. D Orsakerna påverkas mycket mera av den allmänpolitiska utvecklingen i Sverige än av nytillkommande invandrarpolitiska reformer. D Utredningens uppgift är i stort sett begränsad till att formulera förslag till åtgärder på det invandrar- och minoritetspolitiska fältet. D åtgärdskategorier är bl.a. lagstiftning, allmän jämlik- Viktiga forskning, utbildning och kontaktfrämjande åthetspolitik, gärder. D Statsmakterna anger i väsentliga avseenden förutsättningar för samhällsutvecklingen i form av bl.a. lagstiftning och annan normbildning och medelstilldelning. Många angelägna åtgärder har dock andra huvudmän. Ett stort ansvar âvilar kommuner och landsting, folkrörelserna och de stora institutionerna, bland dem massmedierna. De förslag som utvecklas för de bör i många avseenden vara tillämplistatliga myndigheterna ga också för dessa.

I kapitlet görs en sammanställning av förslag som utredningen lämnat i andra sammanhang och som rör lagstiftning och rättstillför överväganden inom detta område Iämpning. Utgångspunkter bör vara:

Sammanfattning

Lagarna bör ha som tydligt angivet mål att påverka de etniska relationerna. Den politiska avsikten måste göras helt klar. Lagarna bör vara heltäckande i fråga om det beteende som regleras. Det som är förbjudet på ett samhällsområde bör vara förbjudet också på andra. Så långt möjligt bör lagstiftaren redan i lagarna reglera eventuella intressekonflikter och inte överlämna dessa till rättstilllämpningen. E] Lagarna måste göras kända. E] Rättstillämpningen måste vara offensiv.

Om hets mot folkgrupp (SOU 1981:38)

I betänkandet behandlas brottsbalkens och tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skydd mot uttryck för hot eller missaktning på etnisk grund. Förslaget innebar att bestämmelserna borde ändras så att de inte enbart skyddar folkgrupper av viss ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse, utan också skyddar kollektiv av sådana grupper, exempelvis invandrare eller utlänningar. Förändring av åtalsreglerna föreslogs också så att även brott mot enskilda personer skulle kunna falla under allmänt åtal. Riksdagen beslöt ändra lagen i enlighet med utredningens förslag.

Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1983:18)

Idag är det tillåtet att diskriminera på den privata arbetsmarknaden: de flesta vittnesbörd från invandrare om diskriminering gäller arbetslivet. Sverige har i FN förbundit sig att förbjuda och avskaffa sådan negativ särbehandling. Utredningen har föreslagit ett arbetsrättsligt förbud för arbetsgivare att diskriminera på etnisk grund. Arbetsdomstolen föreslås vara forum för rättslig prövning av sådant handlande. Lagförslaget omfattar både anställda och arbetssökande och innehåller regler som förbjuder såväl direkt som indirekt diskriminering.

Om utlänningars rättsliga ställning (Ds A 1984:6)

Betänkandet redovisar resultatet av en omfattande kartläggning av lagregler som på olika sätt begränsar utlänningars rättigheter. Förslag till förändringar lämnas inom en rad rättsområden där utredningen funnit att krav på svenskt medborgarskap saknar berättigande.

Om olaga diskriminering (Ds A 1984:7)

En genomgång av de rättsvårdande organens handläggning av anmälningar om olaga diskriminering (och hets mot folkgrupp)

Sammanfattning 19

under perioden 1973-83 visar att rättstillämpningen inte överensstämmer med lagstiftarens syften. Det föreslås bl.a. en skärpning av straffsatsen och en förändring av reglerna för förundersökning och åtal. Invandrarverket föreslås få en tillsynsuppgift och därtill informationsuppgifter, framför allt i förhållande till invandrare och deras organisationer.

Förbud mot organisationer som främjar etnisk diskriminering

Utredningen förordar nu att regeringen ånyo överväger att förbjuda bildande och medverkan i organisationer som främjar eller uppmanar till förföljelse på etnisk grund. För ett förbud talar framför allt Sveriges anslutning till FN:s rasdiskriminerigskonvention och de allt kraftigare anmärkningarna som i FN riktats mot Sverige.

Avsnittet 9.3 innehåller överväganden om informationsverksamhet och opinionsbildning. Inget särskilt åtgärdsslag nämns så ofta som just information. Utredningen anser att man inte märkbart kan påverka den svenska befolkningens attityder till invandrare enbart genom information riktad till enskilda och deras närmiljöer. Ett långsiktigt kunskapsbyggande måste till. Informationsavsnittet i betänkandet avslutas med en översiktlig genomgång av invandrarverkets arbete med att sprida invandrarkunskap till strategiskt valda delar av den svenska befolkningen. Under avsnitt 9.4 redovisas vissa överväganden om forskning inom området etniska relationer. Ämnesområdet har hittills inte rönt det intresse det förtjänar i forskarsamhället. Ett antal forskningsområden redovisas som särskilt angelägna. De statliga myndigheterna är av särskilt intresse. Det är viktigt att de bedriver ett eget kartläggnings- och programarbete ägnat att ge invandrare och medlemmar av minoriteter en likvärdig behandling. Begreppet likvärdig behandling diskuteras. Det bör sättas upp som mål för verksamheten. Några särskilt viktiga sektorsmyndigheter får utgöra bakgrund för överväganden av hur statsmyndigheternas arbete kan förbättras. Statsmyndigheterna bör ges klarare riktlinjer för sitt arbete. En kritisk genomgång görs av nuvarande förordning (SFS 1976:310) om ”åtgärder för invandrare mil.” och av hur den kommit att tillämpas. Förslag lämnas till hur regeringen tydligare kan ge uttryck för kravet på likvärdig behandling och att statsmyndigheterna tar samma ansvar för invandrare som för befolkningen i övrigt. Invandrarverket föreslås få en uttalad tillsynsroll i denna fråga.

20 Sammanfattning sou 1984:55

Verket bör få i uppdrag att fortlöpande bevaka de etniska relationernas utveckling. Det bör ske genom: D att följa och redovisa de etniska relationernas systematiskt utveckling, bl.a. genom egna studier - återkommande av periodiskt uppföljningsundersökningar attitydstudie i samarbete med diskrimineringsutredningens EIFO - initierande av i nödvändig forskning övrigt; D att systematiskt följa och redovisa de centrala statliga myndigheternas utarbetande och genomförande av egna handlingsprogram på invandrar- och minoritetspolitikens område; D att följa och redovisa tillämpningen av lagstiftsystematiskt mot och hets mot folkgrupp, enningen olaga diskriminering

ligt en ordning som vi föreslagit i betänkandet (Ds A 1984:7)

Om olaga diskriminering; att SIV utses att vara det organ om vilket rasdiskrimineringskonventionen, artikel 14, talar; D att även i övrigt verka för förbättrade etniska relationer genom bl.a. opinionsbildning - stöd till aktiva grupper - m.m. materialproduktion

Det är i den kommunala verkligheten invandrare oftast möter

och det är minst lika viktigt att de genomgångar myndigheterna av praxis och det programarbete som föreslås för statsmyndigheterna också kommer till stånd inom kommuner och landsting. Massmediernas betydelse för de etniska relationernas utveckär av största betydelse, fast svärbedömd och omtvistad. Om ling man ser till invandrarnas andel av totalbefolkningen kan man konstatera att de är i medieinnehâllet när underrepresenterade det situationer och överrepresenterade när det gäller vardagliga konfliktfyllda och kontroversiella situationer. Effekterna gäller av invandrarbilden i massmedierna behandlas och vägar att på sikt förändra bilden anvisas. Av särskild betydelse är det att frågan beaktas i arbetet med de nya avtal med staten som kommer att etermediernas verksamhet fr.o.m. 1986. reglera 9 avslutas med överväganden om möjligheter för folk- Kapitel rörelser och att verka för en positiv utveckling av organisationer de etniska relationerna.

I rätt I- tankar om framtiden

riktning några

Betänkandets avslutande resonerar om den framtida utkapitel vecklingen av de etniska relationerna. Den framtida invandringens storlek och sammansättning är viktiga faktorer för utveck-

I Sammanfattning 21

Men också den invandring som redan har skett avsätter lingen. framtida effekter. Vi har redan många av den tredje generationen och i början på 2000-talet kommer den fjärde på bred front. Denna blir mycket stor och kommeri de flesta fall att härstamma från två eller flera nationaliteter. Den blir så uppblandad att de etniska gränserna blir mindre tydliga. Den ekonomiska utvecklingen är sannolikt av betydelse för de etniska relationerna, men sambandet är inte så klart som många hävdat. Den politik som syftar till att stärka invandrarnas egna resurser bör vara ägnad att öka den sociala mobiliteten bland invandrarna och deras ättlingar. Då kommer invandrare och svenskar att arbeta sida vid sida i fler yrken. De fördjupade kontakterna bidrar till bättre relationer. Bland f rämjandeåtgärderna bedöms en upprustning av svenskför vuxna som utomordentligt angelägen, inte undervisningen minst för att öka den sociala mobiliteten.

l

Ouvertyr

I rätt

riktning

Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jan Bergqvist från Göteborg interpellerade den 2 maj 1978 dåvarande invandrarministern Rolf Wirtén och frågade om ”regeringen var beredd att föreslå ett samlat program för att bekämpa rasfördomar och rasdiskriminering”. Interpellationen var föranledd av en reportageserie i tidningen Arbetet om hur svarta systematiskt diskriminerades på restauranger och klubbar i Göteborg, utan några nämnvärda reaktioner från rättsväsendets sida. Wirtén svarade en tid senare att regeringen skulle låta utreda förekomsten av fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m.fl. Det gav till som nu står i att upphov diskrimineringsutredningen begrepp avsluta sitt arbete efter drygt fem år och ett tiotal rapporter. Vårt uppdrag visade sig vara mer komplicerat än vad både vår uppdragsgivare och vi själva insett. Den verklighet vi varit satta att utreda uppvisar många motsägelsefulla drag. I den etniska mångfaldens Sverige har vi gjort erfarenheter som varit oväntade och motstridiga. De som väntat sig entydiga och klara slutsatser kommer att bli besvikna, kanske t.o.m. irriterade. Vår uppgift har varit att anvisa en väg att gå. Med en sliten jämförelse kan man säga att vägarna är många. En insikt har vi dock med tiden nått, trots motsägelserna. Den har vi försökt ge uttryck åt både i tidigare publikationer och i det här betänkandet. Sammanfattad på enklast möjliga sätt innebär den att utvecklingen i Sverige på det det etniska området på hela taget är positiv den går i rätt riktning. Journalisten Ylva Brunes redogörelse för de händelser som skildra- Harmoni eller konflikt? des i reportageserien återfinns i Erland Berg- Det heter i direktiv till utredningen att invandringen man och Bo Swedin: regeringens Vittnesmál. Invandrares har förändrat och fortsätter att förändra det svenska samhället. syn på diskriminering i Språk, kulturtraditioner och religioner som tidigare knappast var Sverige. LiberFörlag, företrädda här i landet har blivit vanliga inslag i samhällsbilden. 1982.

24 Ouvertyr

Vidare sägs det att utvecklingen i riktning mot ett mångkulturellt

samhälle är positiv för landet i dess helhet och berikar det kulturella livet i vidaste bemärkelse. Synsättet återspeglas i olika beslut

av statsmakterna sedan mitten av 1970-talet i samband med olika

invandrar- och minoritetspolitiska reformer. Men regeringen fann det också uppenbart att mötet mellan majoritetsbefolkningens och minoriteternas värderingar och kulturmönster givit upp-

hov till problem. Det står i direktiven att

Det finns ett visst mått av kulturell och språklig intolerans inom varje folkgrupp. Invandring medför således att risker uppstår för fördomar, diskriminering och motsättningar på etnisk eller liknande grund. l motsats till vad som har varit kânnetecknande för situationen i ett stort antal länder i Europa har samhällsutvecklingen i Sverige hittills i stort sett kunnat fortskrida utan att störas av konflikter som har sitt ursprung i sådana motsättningar. Men under 1970-talet har tendenser till fördomar, diskriminering och motsättningar på etnisk grund blivit mera märkbara även i vårt samhälle

Direktiven erinrade vidare om att statsmakterna dittills hade

inriktat sina ansträngningari första hand på att förbättra invand-

rarnas och minoriteternas ställning. Åtgärder för att motverka

tendenser till diskriminering genomfördes i början av 1970-talet genom att vissa former av diskriminering straffbelades och genom av lagstiftningen i övrigt. några marginella förändringar Vår uppdragsgivare har utgått från att minoritetsproblem i själva verket lika mycket är majoritetsproblem. Det skulle man kunna komma till rätta med genom att höja minoritetsgruppernas ställning. I direktiven heter det att de åtgärder som dittills vidta-

gits inte varit tillräckliga.

De skildringar av diskriminering och fördomar mot invandrare och medlemmar av andra minoritetsgrupper som på senare tid har förekommit i massmedia, och som även har påtalats i riksdagen och samhällsdebatten i övrigt, är emellertid enligt min mening mycket oroväckande. De väcker frågan om kännedomen om problemens karaktär och omfattning är tillfredsställande och om de hittills vidtagna åtgärderna är tillräckliga.

Det saknas en allmän överblick över i vilken utsträckning det i Sverige

förekommer diskriminering på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Det samlade kunskapsunderlaget om varför rasfördomar uppkommer och om hur de kan motverkas är också bristfälligt. Vi vet inte heller vilken effekt de hittills vidtagna åtgärderna har haft.

Direktiven utmynnar i följande beställning:

Mot bakgrund av det kartläggningsarbete som nu har berörts, och som således innefattar såväl en utredning av de nu aktuella problemens

Ouvertyr

bakgrund, karaktär och omfattning som en undersökning av rättsregler som berör invandrare i Sverige, bör utredaren utarbeta ett samlat program för att motverka fördomar och diskriminering i fråga om invandrare och etniska, språkliga, nationella eller religiösa minoriteter i Sverige och föreslå de åtgärder som kartläggningen kan ge upphov till. (Direktivens fullständiga lydelse framgår av bilaga 1.)

Vårt uppdrag enligt direktiven kan sålunda sammanfattas i en fråga: Hur skall man på bästa sätt förebygga uppkomsten av motsättningar på etnisk grund? Denna formulering utgår från ett samharmoniperspektiv på hällsutvecklingen. Sedan gammalt diskuteras inom samhällsforskningen två skilda perspektiv på samhälleliga och sociala företeelser. Med en förenkling kan man säga att diskussionen gäller vad som är samhällets ”normala” tillstånd. Enligt harmoniperspektivet betraktas konflikter som avvikelser från det normala och önskvärda tillstånd som kännetecknas av intressegemenskap, samförstånd och harmoni mellan samhällsmedlemmar. En strejk är enligt detta synsätt ett brott mot den normala ordningen. Enligt konjliktperspektivet betraktas samhälleliga fenomen som effekter eller utslag av bakomliggande konflikter och intressemotsättningar mellan skilda grupper i samhället. Harmoniperspektivet utgår från att överensstämmelse i åsikter

och värderingar (konsensus) i stort sett råder i samhället. Konsen-

sus leder enligt denna föreställning till likformighet, som leder till jämvikt, som i sin tur kan störas av avvikande beteenden och konflikter, vilka kan kontrolleras genom av traditionelinlärning la värderingar och beteendemönster och social (socialisation) kontroll, som leder till konsensus. Konfliktperspektivet ger i stället följande mönster: knapphet på resurser av olika slag leder till som leder till konflikter tvång som leder till olika värdesystem, som tillsammans med konflikterna utgör drivkrafter för social förändring, som leder till andra . eller nya former av knapphet. Annorlunda uttryckt är stabilitet ett nyckelord för harmoniperspektivet och förändring för konfliktperspektivet. Ur konfliktperspektivet blir den fråga vi skall besvara: Hur

skall den etniska konflikten kunna utvecklas i konstruktiv

riktning och bli ett medel att uppnå jämlikhet mellan olika etniska grupper i Sverige? En berömd sentens går ut att när människor definierar sin på verklighet på ett visst bestämt sätt så blir den också verklig till sina konsekvenser. Det sätt på vilket man konstruerar sin världsbild påverkar ens sätt att handla. Det blir alltså av särskild vikt ur vilket av de nämnda perspektiven som man formulerar både frågan och svaret.

Ouvertyr

Vi har i vårt arbete haft ambitionen att anlägga ett konfliktpersnarare än ett harmoniperspektiv på den del av samhället spektiv och samhällsutvecklingen som vi har utrett. Konflikt när individer eller i konkurrensen uppstår grupper samma fördel - i form av om ändliga resurser söker uppnå materiella territorium, ställning i samhället etc. - eltillgångar, ler strävar mot mål eller använder motstridiga medel motstridiga för att sina Klasskonflikter är starka krafter i uppnå syften. samhällsutvecklingen. Även etniska konflikter kan vara det under vissa betingelser. Man kan se på de etniska relationerna ur ett konfliktperspektiv även om man på samhället i övrigt anlägger ett harmoniperspektiv, dvs. menar att det av konsensus i fråga om grundlägpräglas Konflikt och harmoni kan alltså förekomma gande värderingar. sida vid sida i ett samhälle. Det är viktigt att betona att det här är om - det sätt man att beskriva fråga analytiska perspektiv väljer samhället Allra för oss är att hålla fast vid det på. viktigast centrala elementet i ett konfliktperspektiv, nämligen förändring.

Samhällsförändring

I skall vi i olika former variera just temat förändfortsättningen börja med att ange en utgångspunkt för dessa temaring. Låt oss tiska variationer. Vilket än decenniets man än anlägger tidsperspektiv längre kan man stora av det svenska samhället. peka på förändringar är ett annat än Sverige för 50 år sedan. Det är än Dagens Sverige mer ett annat än det fattiga utvandringslandet för 100 år sedan. De konkreta man exemplen ger sig själva. Egendomligt nog inser inte lika lätt att av vårt samhälle fortfarande förändringarna Ändå är det så. pågår. har i stora stycken förändrat det Efterkrigstidens invandring svenska samhället. Den förändringen pågår alltjämt. Vilka djupfaktiskt kommer att sätta kan bara en gående spår invandringen framtid utvisa. Vad för effekt en samhållsförändring har i slags det är alltid svårt att veta när man står långa loppet naturligtvis mitt i den. I amerikansk används begreppet ”latent sociologi för att beteckna en effekt av förändringar i ett dysfunction” där effekten finns osynligt inbyggd i själva förändringen. system På stadium kommer denna latenta effekt i dagen, och då är något det så dags. Man kan från den svenska historien exempliñera med de stora skiftesreformerna 1700- och 1800-talen. Den omedelbara efpå fekten i form av blev snart uppenbar. högre jordbruksavkastning Den inverkan av ”byarnas sprängning” på svenskarlångsiktiga

Ouvertyr

nas sätt att förhålla sig till varandra, på svensk mentalitet, svensk kultur kort sagt, är oerhört stor och än idag vet väl ingen riktigt att till fullo beskriva den. Det var ett slags ”latent dysfunction”. Om uttrycket verkar ungefär liktydigt med ”dolda fel i godset” vill vi bara understryka att det handlar om den oavsiktliga effekten i förhållande till den avsedda utan någon värdering. Kanske kan man rentav med tala om ”historiens list? Hegel Invandringsutvecklingen är oåterkallelig. Om vi för tillfället bortser från flyktinginvandringen, började den som av ”import arbetskraft” och så - som någon har sagt - ”kom det människor”. De mötte andra människor som redan var bofasta här. Något som till sina ekonomiska effekter ganska snart visade sig vara ur samhällelig synpunkt positivt och tilläts växa, hade också i sig fröet till ur inte någonting samhällelig synpunkt negativt, förutsett eller diskuterat - en när människor ”dysfunction: med olika etniskt ursprung möttes i inte utan Sverige uppstod vidare ljuv musik. Våra direktiv har redan citerats. I mån andas de en sorts någon förtröstan som är svår att dela idag. Det ska nog gå att lösa, det här problemet också, för vi är ju så bra att lösa sociala på problem här i Sverige. Ungefär så kan man sammanfatta det som står i direktiven. Liksom på sin tid - som integrationsutredningen sysslade med de situation i skolan - vi oss handikappades tänkte ett tag att vi skulle kalla det här betänkandet för ”Drömmen om Svaret” som en ironisk grimas. Dock har insikten växt starkare sig i allt bredare kretsar att i ett samhälle, där olika etniska grupper lever sida vid sida, finns den etniska konflikten, den etniska diskrimineringen, som en latent risk. Denna insikt leder åtminstone oss vidare till en annan sorts förtröstan - de nämligen på långsiktiga förändringarna. Det vi föreslår i kapitel 9 syftar bara delvis till insatser på kort sikt för att avskaffa etnisk diskriminering där den finns idag. Den förändring av samhället som vi talar om är inte lika uppenbar för alla människor. Människors uppfattning om samhället och samhällsutvecklingen sammanfaller som bekant inte vid varje given tidpunkt. Inom vetenskapssociologin används begreppet ”paradigm” numera ymnigt. Det brukar översättas med världsbild eller mönster. Forskare, främst naturvetenskapliga, får från tid till annan anledning att ”byta när nya paradigm, stora upptäckter görs. Ett nytt paradigm kan ta tid att acceptera, både för forskare, allmänhet och beslutsfattare. Det tog exempelvis mer än trehundra år innan den katolska kyrkan accepterade Kopernikus bild av universum. Också när det gäller samhällsutvecklingen används i Överförd form paradigmbegreppet. Det nya skulle i vårt samparadigmet

Ouvertyr

vara den som invandringen har manhang samhällsförändring medfört. Det tar dock tid för detta nya paradigm att vinna insteg överallt. På samma sätt som kyrkliga myndigheter på sin tid motverkade utbredningen av den kopernikanska kosmologin - finns det krafter som både avsiktligt och oavsiktligt idag motverkar att den som lett till framväxten av samhällsförändring etniska minoriteter blir accepterad. Etniska relationer förutsätter att det finns andra etniska grupper i Sverige än den svenska. Vi har nyss sagt att statsmakterna - kom till insikt om att relatiosent - alltför sent, menar många nerna kan vara Långt var man dock på problematiska. tidigare det klara med att invandrare krävde särskilda åtaganden, en särskild invandrar- och minoritetspolitik. Vi skall inte här diskutera dess i utan i stället uppehålla oss vid den utformning detalj, i grund på vilken politiken vilar. ideologiska

De invandrar- och målen

minoritetspolitiska

Målen för invandrar- och minoritetspolitiken har av statsmaktervara valfrihet och samverkan. Jämlikhetsna angetts jämlikhet, målet som ett mål i invandringspolitiken fastställövergripande

des år 1968. De övriga tillkom genom 1975 års reform. (Valfrihet

nämndes i förbigående redan i 1968 års riksdagsbeslut.) Målen är ständigt föremål för debatt bland dem som är engainom området, både när det gäller hur vart och ett av dem gerade bör tolkas och om faktiska och potentiella konrimligen ifråga flikter mellan dem. Eftersom de i stort sett återspeglar de klassiska från den franska revolutionen (”frihet, jämlikhet, principerna skulle den invandrar- och minoritetspolitiska disbroderskap”) kussionen om målkonflikter kunna den debatt som återspegla förts dessa sistnämnda principer allsedan de först formulekring rades. har detta skett i alltför liten utsträckning. Tyvärr Utan att i samhället i och för sig har försvunmotsättningarna nit är det lätt att nå om abstrakta, allmänt forpolitisk enighet mulerade mål. Så var fallet med 1975 års invandrar- och minoriliksom med målformuleringar på en tetspolitiska riktlinjer, andra samhällsområden. Innan vi går in på en granskning mängd av invandrar- och mål kan det därför vara av minoritetspolitikens intresse att från andra ange några exempel på formuleringar samhällssektorer. De är nästan alla av formellt samma slag, nämuttalanden i vilka godkänts av en enig riksligen propositioner, dag.

Ouvertyr

Målformuleringar inom andra samhällssektorer

Överst i målhierarkin finner vi dock mål som har en helt annan formell dignitet, nämligen regeringsformens l kap. 2 §:

Den offentliga makten skall utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet. Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet och för en god levnadsmiljö. Det allmänna skall verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Det allmänna skall tillförsäkra män och kvinnor lika rättigheter samt värna den enskildes privatliv och familjeliv. Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas.

Sålunda stadgar Sveriges konstitution. I den här delen står den säkert ingen annan konstitution efter när det gäller retorisk glans. Häri utsågs vart den offentligt bedrivna verksamheten i Sverige bör sträva. Det sista stycket i citatet är naturligtvis av särskilt intresse för oss. När en paragraf av det här slaget först föreslogs av fri- och rättighetsutredningen mötte den betydande stöd men också viss kritik. Kritikerna ansåg bl.a. att man borde iaktta stor återhållsamhet med införandet i lagtext av sådana stadganden, som inte kan göras gällande av medborgarna gentemot det allmänna och som således får karaktären av i realiteten oförbindande programförklaringar. Grundsatser av detta slag skall ändå, naturligen, sätta sin prägel på ”det allmännas handlande”. Om grundsatserna skrivs in i grundlagen, menade kritikerna, finns risk för att de uppfattas som uttryck för att vilja men inte kunna, och att effekten blir den motsatta mot den avsedda. Såvitt vi förstår ligger det en hel del i sådan kritik. Vi exemplifierar med mål som återfinns inom några viktiga samhällssektorer. E! Målen för den ekonomiska politiken anges vara full sysselsättning rimlig prisstabilitet ekonomisk tillväxt rättvis inkomstfördelning regional balans. E] Kulturpolitikens mål är att skydda yttrandefriheten V bidra till människors egen skapande verksamhet motverka kommersialismens negativa verkningar

Ouvertyr

medverka till decentralisering tillgodose eftersatta gruppers behov bidra till konstnärlig och kulturell förnyelse bevara äldre tiders kultur främja utbyte över gränserna. EI Skolans mål är att meddela kunskaper öva färdigheter elevernas till harmoniska människor och främja utveckling och ansvarskännande samhällsmedlemmar. dugliga D mål är att bereda hela befolkningen sunda, Bostadspolitikens och ändamålsenligt utrustade bostäder rymliga, välplanerade av god kvalitet till skäliga kostnader.

mål för olika samhällssektorer. Inom varje sek- Exemplen gäller tor finns medel i olika former avsatta för att genomföra målen. mellan de målen och målen för in- Skillnaden exemplifierade är att de sistnämnda inte gäller en sektor i vandrarpolitiken gäller detta även för kulturpolitiken.) egentlig mening. (I viss mån Samhällets i av en hög grad av organisation Sverige präglas Det är bl.a. en av samhällets höga grad av ”sektorisering”. följd har till total överblick, allra minst komplikation. Ingen möjlighet den som har att särskilt fördjupa sig i ett visst samhällsområde och dess Centralt politiker och speciella problematik. placerade tjänstemän kan endast förväntas ha överblick över sin egen sektor, dess mål och dess problem. - i kanslihuset - Inte ens den samordnande nivån på högsta finns den samlade överblicken annat än när det gäller en politisk-teknisk av olika ekonomiska behov för sammanjämkning de olika sektorerna. Vissa är sektorsövergripande. En såfrågor dan är och dess för det svenska samhället. invandringen följder Ansvaret för av invandrar- och minoritetspolitigenomförandet ken åvilar invandrarministern i arbetsmarknadsdepartementet. Denna sektorsövergripande karaktär har medfört, att ett politiks särskilt finns inrättat mellan olika departesamordningsorgan ment i kanslihuset. Sektorsmodellen innebär att de invandrar- och minoritetspomålen är avsedda att slå de villkor som råder för litiska igenom på varje enskild sektor: social, arbetsmarknad, kultur, utbildning osv. Sektorsmodellen för central har en stark ställning i planering svensk kultur. I och för hade man kunnat tänka sig ett politisk sig en samverkansmodell vars tillämpning i annat sätt att planera, skulle innebära att analys, un-

praktiken problemformulering,

för beslut m.m. inom området invandrar- och minoritetsderlag

Ouvertyr 3 l

politik gjordes gemensamt på den överordnade nivån. De olika samhällssektorerna skulle därefter tilldelas medel för genomförande av besluten.

Åter till invandrar- och minoritetspolitiken

De mål som gäller inom en samhällssektor är väl kända för dem som arbetar inom sektorn. Man kan med säkerhet från att de utgå invandrar- och minoritetspolitiska målen är litet kända mycket på övriga håll i samhället. Det vi kommer att föreslå syftar till att förankra invandrar- och minoritetspolitiken bättre i de olika samhällssektorerna och i de myndigheter som är verksamma på olika nivåer inom dessa sektorer. Naturligtvis är de invandrar- och minoritetspolitiska målen endast återspeglingar av hur politiken i stort utformas i samhället, i första hand av statsmakterna. Vid en jämförelse mellan olika länders invandrarpolitik blir det uppenbart att denna överensstämmelse går igen på många håll. Tomas Hammars jämförande studie? av sex länders politik i fråga om

invandringsreglering

respektive åtgärder för invandrare visar detta med stor tydlighet. Det som skiljer går tillbaka på skillnader i politiska värderingar i respektive land. Länderna är alla väst- och nordeuropeiska: Schweiz, Storbritannien, Nederländerna, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland och och Sverige. Invandrings- invandrarpolitik skiljer sig mer mellan länderna än de allmänna värderingarna. Dock visar Hammars studie att en håller på konvergens på att ta form i fråga om ett antal viktiga invandrarpolitiska ställningstaganden. Den officiella av de svenska målen beskrivningen jämliksamverkan het, valfrihet, lyder så här (den som yttrar sig är invandrarministern i 1975 års proposition om för inriktlinjer vandrar- och minoritetspolitiken):

Jämlikhetsmålet innebär ett fortsatt arbete för att invandrarna skall få samma och skyldigheter möjligheter, rättigheter som befolkningen i övrigt. Målet innebär vidare att alla grupper i samhället skall ha likvärdiga möjligheter att bibehålla och utveckla sitt modersmål och att utöva kulturverksamhet. Invandrar- och minoritetspolitiken bör därför syfta till att ge medlemmar av språkliga minoritetsgrupper möjlighet att inom ramen för en intressegemenskap, som omfattar hela det svenska samhället, ge uttryck för en egen språklig och kulturell identitet. _ Valfrihetsmålet innebär att medlemmar av språkliga minoriteter skall 2 kunna Tomas Hammar: Eurovälja i vilken grad de vill uppgå i en svensk kulturell identitet och pean Immigration Policy. i vilken och utveckla grad de vill bibehålla den ursprungliga identiteten. Utkommer på Cambrid-

Åtgärder för att bevara kontakten med ursprungslandets kultur under-

ge University Press 1984.

32 Ouvertyr

lättar även valet mellan att stanna i Sverige eller återvända och återan-

passas i ursprungslandet. innebär att en ömsesidig och omfattande samver- Samverkansmålet kan bör komma till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna Målet inbegriper ömsesidig tolerans och

och majoritetsbefolkningen.

invandrarna och den inhemska befolkningen. Ett försolidaritet mellan av samverkansmålet förutsätter bl.a. att invandrarna ges verkligande större möjligheter att aktivt delta i det politiska livet i Sverige, att de ges till kulturell egenverksamhet och att invandringens vidgade möjligheter kulturella effekter uppmärksammas i ökad utsträckning. (Ur positiva prop. 1975:26 s. 60)

Det finns i huvudsak två sätt att förhålla sig till de här målbeskriv-

-

och det budskap som är nedlagt i dem ett pragmaningarna tiskt och ett ideologiskt.

om hur målen skall tolkas är det framför allt I diskussionen och är om det inte är

valfrihetsmålet som står i centrum frågan

till detta mål som för skillna-

inställningen utgör själva grunden den mellan ett och ett ideologiskt sätt att förhålla sig

pragmatiskt

till målen. Om valfrihetsmålet inte funnes skulle nog alla vara lika och att det finns det ohållbart att uteslutan-

goda pragmatiker gör

de inta en Eller möjligen är den pragmatiska

pragmatisk hållning. till den kulturella valfriheten av det slag som sammanhållningen

fattats sätt av en amerikansk forskare:

på följande

i sam-

Det begreppsmässiga knepet är att bejaka kulturernas mångfald

men därvid främst handlar om hur man klär hället, utgå från att kultur sig och lagar sin mat och har relativt litet inflytande på ambitioner, moraliska och samhälleliga mål? ställningstaganden

den eller den hållningen till de

Varken pragmatiska ideologiska

målen att renodla i prakinvandrar- och minoritetspolitiska går

snarare åt det hållet. Nedan utvecklas

tiken. Vi lutar ideologiska

i till en diskussion om valfrihetsmålet, som

detta något anslutning i sin tur leder vidare till den centrala frågan om etniska gruppers i det svenska samhället. Först skall vi uppehålla oss

överlevnad

vid de båda andra målen, jämlikhet och samverkan. något

J ämlikhet

innebär fortsatt arbete för att invandrarna skall J ämlikhetsmålet

få samma och skyldigheter som befolkmöjligheter, rättigheter

i är således att invandrare och

ningen övrigt. Utgångspunkten har lika värde, vilket berättigar till

svenskar, dvs. alla människor, 3

Cynthia H. Enloe: Eth- jämlika villkor. nic Conjlict and Political till att invandrarna skall bli delaktiga i J ämlikhetsmålet syftar

Development. Boston, välfärden samma villkor som för den inhemska befolk-

1973. på gäller

Ouvertyr

ningen. Samma reella möjligheter för alla är ett i praktiken ouppnåeligt men ändå förpliktande mål. Detta förutsätter särskilt för invandrare att s.k. kompensatoriska åtgärder måste sättas in. Det är åtgärder som syftar till att eliminera de handikapp som invandrare har i det svenska samhället genom att inte vara födda och uppvuxna i Sverige. I teorin kan det vara relativt lätt att inse behovet av kompensatoriska åtgärder. Vid det praktiska genomförandet blir problemen genast större. En orsak är att åtgärder för att uppfylla jämlikhetsmålet ofta hämmas av krav på enhetlighet. Detta begrepp är centralt i den svenska politiska kulturen och är rättesnöret för förvaltningen. När åtgärder utformas skall de inte bara vara lika för alla - de skall också alla. En gälla långtgående anpassning av åtgärder innebär således ett avsteg från ett traditionellt synsätt. j Anvisningen om att ge invandrare samma möjligheter pekar således ut nödvändigheten av åtgärder som skall avse invandrare och t.o.m. ibland endast någon eller några invandrarkategorier. Därför måste i samhällsplaneringen byggas in mekanismer som tar hänsyn till var problem av olika slag i realiteten finns. Där det för närvarande finns ett normtänkande som utgår från att behov av olika slag är proportionellt fördelade över befolkningen, landets yta, landets skolor etc. måste det elimineras. I stället bör fördelningen av resurser inriktas på att skapa reellt lika villkor för alla befolkningsgrupper. Detta omöjliggörs ofta av de mot t.ex. befolkningsstorleken proportionella bidragen. Utan tvivel har den svenska byråkratiska traditionen en förkärlek för likformiga lösningar, dvs. lösningar som syftar till att behandla olika individer på lika sätt. Ett oreflekterat betraktande av jämlikhetsmâlet kan leda till att jämlikhet blir likformighet. Det leder i sin tur lätt till krav att invandrare skall anamma majoritetens värdesystem för att få del av samhällets åtgärder på samma sätt som majoriteten. För att komma till rätta med likartade problem för svenskar och olika invandrargrupper kan olika lösningar behövas. Den svenska modellen är emellertid inte utformad så. Centraliserade administrativa lösningar på samhällsproblem är förhärskande i svensk politisk tradition. Om invandrarna skall få likvärdiga möjligheter erfordras således ett annat förhållningssätt.

Samverkan Samverkansmålet uppges i citatet ovan innebära att en ömsesidig och omfattande samverkan kommer till stånd mellan invandrar- och minoritetsgrupperna och majoritetsbefolkningen. Målet inbegriper ömsesidig tolerans och solidaritet mellan invandrarna och den inhemska befolkningen.”

34 Ouvertyr SOU l984z55

Frågan inställer sig om det inte snarare förhåller sig så att ömsesidig tolerans och solidaritet är målen för politiken och att samverkan mellan invandrare och den inhemska befolkningen är ett medel som statsmakterna anvisar för att nå detta mål. För myndigheternas del skulle diskriminering av invandrare som kunder då stå i strid med ett uttalat minoritetspolitiskt mål. Förutsättningarna för att bedriva kontaktbefrämjande åtgärder måste analyseras och göras operationella för centrala och regionala/ lokala myndigheter. Detta har erfarenheterna hittills tydligt visat. Invandrarverkets projekt ”Samverkan i grannskapet” visar klart att samverkan mellan befolkningsgrupper uppstår först när den baseras på frågor av gemensamt intresse. Samverkan kan sällan vara något i sig. Enbart det förhållandet att människor bor som grannar, har barn i samma klass i skolan, är hundägare som

träffas på promenader etc. kan vara en början till umgänge. Men

om samverkan skall vara något som man vill initiera från samhällets sida föreligger helt andra förutsättningar. Den måste utgå från konkreta och gemensamma behov. Då blir samverkan ett medel att tillfredsställa dessa behov och i bästa fall skapas kontakter som leder till fortsatt umgänge och ökad kunskap och förståelse människor emellan, till respekt och tolerans.

Valfrihet

Med valfrihetsmålet har statsmakterna uttryckt tolerans och respekt för invandrarnas och de etniska minoriteternas kulturella särdrag. Avsikten kan ha varit att påverka majoritetsbefolkningen i riktning mot en sådan kulturell respekt, med det vidare syftet att på sikt positivt främja relationerna mellan olika etniska grupper i samhället. För invandrare och etniska minoriteter anses valfrihetsmålet bl.a. innebära rätten och möjligheten att bibehålla den etniska identiteten som grund för en positiv självkänsla. För syftet att påverka majoritetsbefolkningen genom ett signalord är det möjligt att man uppnår effekter, om än inte de avsedda, genom blott att ihärdigt sprida själva budskapet. Möjligen har effekten blivit mer irritation och förvirring än etnisk tolerans och respekt. För syftet att möjliggöra för invandrare och minoriteter att bibehålla och bygga vidare på den ursprungliga etniska identiteten till gagn för en positiv självkänsla är resultatet nära knutet till vilka reella resurser samhället avsätter för att förverkliga målet. Ett i reell mening mångkulturellt Sverige, där etniska grupper lever sida vid sida, är möjligt att uppnå för ett antal etniska minoriteter av någon storlek i Sverige under förutsättning av stora framtida samhälleliga insatser.

Ouvertyr 35

Man kan ifrågasätta om inte valfrihetsmålet bör bytas ut mot något som bättre svarar mot statsmakternas egentliga intentioner och reella insatser. Som alternativ till valfrihet som signalord kan man t.ex. tänka sig respekt. Invandrarnas kulturella valfrihet fastslogs officiellt för första gången i 1968 års proposition med förslag till ”riktlinjer för invandringspolitiken”, enhälligt antagen av riksdagen. Några år dessförinnan hade en starkt polariserad diskussion börjat mellan anhängare och motståndare till etnisk assimilering. Talesmän för invandrarna befann sig nästan undantagslöst inom den senare kategorin. Vad de sade innebar ofta en direkt anklagelse mot statsmakterna för avsiktlig och planmässig assimileringspolitik. Sannolikt ville regeringen freda sig mot anklagelserna, men därvid stannade det hela i stort sett. Något egentligt _ materiellt stöd för valfriheten gavs inte. Då verkade visserligen den av regeringen tillsatta arbetsgruppen för invandrarfrågor och - utan att bli desavouerad av den hade regeringen propagerat för ömsesidig anpassning mellan invandrarna och deras svenska omgivning och även lyckats utverka statliga medel för begränsade åtgärder i denna riktning. Samma år som propositionen lades på riksdagens bord tillsattes invandrarutredningen. Sex år senare hade utredningen formulerat principerna för det som i 1975 års proposition presenterades under rubriken ”Riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken”. Någon utförligare konkretion av valfrihetens innehåll, begränsningar och villkor förekom knappast. Bristen på konkretion - åtminstone i efterklokhetens gör att man likaledes - är att fästa större avseende vid rubrik. ljus böjd propositionens Termen minoritetspolitik hade dessförinnan mycket sällan kommit till användning i officiellt sammanhang, trots att flera distinkta etniska minoriteter rymts inom landets gränser sedan urminnes tid. Nu manifesterade statsmakterna för första gången att invandringen och invandringspolitiken oundvikligen skulle leda till uppkomsten av nya etniska minoriteter vid sidan av de redan existerande. Därmed var en av förutsättningarna för etniska gruppers överlevnad uttalad, och ett principiellt nej sagt till statlig assimileringspolitik.

Etniska gruppers överlevnad

Det finns exempel på tämligen stark gruppgemenskap, baserad på nationellt eller annat etniskt ursprung, hos individer som i allt anammat värdlandets språk, seder och bruk. För väsentligt svensk del är det tillräckligt att erinra om svenska föreningar i USA vars medlemmar ofta inte har annat gemensamt än just det

36 Ouvertyr

svenska ursprunget och där detta sällan kommer i dagen utanför föreningsarrangemangen. Det finns emellertid också mer aktiva, livskraftiga sammanslutningar och alltjämt några svenska tidningar. Det omvända är också möjligt. Individer kan vara mycket medvetna om sin etniska tillhörighet, öppet eller i hemlighet identifiera sig själva med det etniska ursprunget, utan att därför liera sig med andra individer i samma situation. När den svenska valfrihetsdoktrinen på sin tid formulerades grundades det politiska beslutet inte på resultaten av svensk forskning. Anklagelserna för assimileringspolitik antogs med rätta vara uttryck för ett utbrett invandrarönskemål att slippa just assimilering. Med andra ord accepterades invandrarnas egen uppfattning att det var till deras fördel att få bevara sitt invanda sätt att leva och sin syn på livet. Eventuella fördelar eller nackdelar för samhället i stort beaktades knappast. Från tid till annan har tvivel dock uttryckts både på den etniska överlevnadens reella möjligheter och dess “fördelar för individerna och för samhället. Assimilering är ändå oundviklig i det långa loppet och invandrarnas etniska särdrag har i längden inga möjligheter att överleva, har det hävdats. Stark etnisk gruppbildning har också sagts inbjuda till segregation, ojämlikhet och diskriminering. Vore det då inte bättre att med ens ta det oundvikliga steget fullt ut? För att bejaka en sådan ståndpunkt måste man bortse från flera centrala faktorer eller bestrida deras existens. Etnicitet är mera beständig än de flesta föreställer sig och låter sig inte alltid utrotas ens med de mest brutala medel. Sådana försök att undertrycka den kan till och med leda till att den förstärks. I alla händelser överlever den i många generationer i samhällen där undertryckandet mest består i uteblivet erkännande och brist på offentligt stöd åt minoriteterna. Ett sådant exempel erbjuder tornedalsfinnarna. Deras språk och traditioner har med framgång motstått mer än 150 års försvenskningsförsök. Ett än tydligare exempel är samerna, vars gemensamma näring dock spelat den utslagsgivande rollen. Om man så vill kan landskapens dialekter och seder anföras som tecken på seglivad särprägel. Folkskolan sedan mitten av 1800-talet, radion sedan 1920-talet och televisionen sedan 50-talet har naturligtvis inneburit nivellering på åtskilliga områden, men ändå inte utplånat etniska skillnader mellan olika landsändar. Under den här tiden har en stark utveckling mot ekonomisk, social och politisk jämlikhet ägt rum. Politiken behöver tydligen inte vara ett val mellan etniska särdrag och jämlikhet. En påskyndad upplösning av gruppsammanhållningen måste förmodligen använda assimilering som en metod. Om en sådan

Ouvertyr 37

alls hade att bli framgångsrik skulle den politik förutsättningar kräva en invandrarna och deras nästa

brytning mellan genera-

en familjeupplösning och därmed en nästan tion, framtvingad utstuderad mot människor. Det skulle vara att grymhet många tacka till kulturella och framförallt att nej många nytillskott utesluta den valfrihet som, alla begränsningar till trots, förblivit en för vår invandrar- och minoritetspolitik. ledstjärna Vår strävan för individernas och vårt gemensamma bästa bör således vara att den etniska Då

främja gruppsammanhållningen.

återstår att finna de faktorer som verkar stimulerande respektive samt medlen och metoderna nedbrytande på sammanhållningen att nå och önskade mål. Lösningarna är långtifrån preciserade ”Driv oss samman med skrev Heidenstam självklara. gisselslag”, i dikten Åkallan och Ett tryck kan framtvinga eller löfte. yttre åtminstone stimulera den inre sammanhållningen. Skall man just därför sätta in ett sådant tryck? Skall man tillgripa bostadssegreinte bara eller ens i första hand för att tillfredsställa etniska gation gruppers önskan att hålla ihop geografiskt? Dilemmat kan illustreras omvänt med zigenarnas situation. man för att de lärare som skulle svara för de Länge tog givet - och de vuxnas svenska zigenarnas barnens undervisning borde lära romanes. Det borde inte bara göra undervisningen sig mera effektiv utan också vara en gest av respekt för zigenarnas kultur. tacksamhet uteblev. Tvärtom, de strävade Zigenarnas emot. Deras exklusiva tillgång till det egna språket var en gränssom de inte ville förlora. Ett försvagat gränsskyddsmekanism kan vara första mot assimilering och sviktande inre skydd steget ”Folkmord assimilering” löd en anklagelgruppbindning. genom se från en av de första internationella zigenarkongresserna på 70-talet. blir då: skall svenska lärare låta bli att lära sig Frågan för att på så sätt medverka till att de inre banden zigenarnas språk bevaras? envetna strävan att upprätthålla gränser till Zigenarnas egen det samhället har alltid motsvarats av denna omgivomgivande mindre nu än tidigare och mindre i Sverige än nings inställning, i många andra länder. Förakt, förföljelse, stigmatisering, segreutifrån, därtill jämte starka tradigation gruppens egen reaktion tioner och en utpräglad gruppstolthet är tillsammans näranog hinder mot upplösning. Skall denna inoöverkomliga gruppens från omgivningen bejakas för den etniska överlevnaställning dens skull? De anförda faktorerna är övervägande negativa till sin karaktär; Omvända förhållanden stärker också gruppens inre band. Vallonerna sig otvivelaktigt som överlägsna sin svenska upplevde och var också i vissa avseenden. Ännu omgivning överlägsna

38 Ouvertyr

århundraden efter invandringen till Sverige såg de som sig själva en etnisk grupp och betraktades också så av omgivningen. Ännu långt in på 1900-talet fanns ett särskilt vallonkompani vid Upplands regemente, ett tecken så gott som något på att även överheten såg positivt på en etnisk minoritetsgrupp och sökte hjälpa den att överleva. Överheten ”hjälpte” zigenarna genom att förtrycka dem. Man kan således fråga sig om det är enklare eller svårare för individen att ”bibehålla och utveckla den identiteursprungliga ten” i ett samhälle som är tillåtande, öppet, liberalt, än i ett repressivt, förtryckande. Påverkan på individen från den egna gruppen blir olika. Detta innebär att medlemmarna i en etnisk minoritetsgrupp sluter sig starkare samman i ett etniskt repressivt samhälle - de individuella valen blir så gott som omöjliga och de etniska gränserna definieras klarare och försvaras med större intensitet och förtvivlan. I ett öppet samhälle är valfriheten skenbar för individen. Allteftersom trycket från den egna gruppen blir mindre och de gränsbevarande krafterna svagare, blir majoritetskulturens inflytande starkare. För individer födda i Sverige av invandrade föräldrar (eller inflyttade hit som barn) finns egentligen inget annat val än ”det svenska alternativet”. Men för samma individer i ett etniskt repressivt samhälle finns egentligen inte heller något annat val än ”det etniska alternativet”. Man kunde kanske den indivisäga att endast upproriska den, den som tar upp kampen mot förkvävande strukturer, tillkämpar sig en reell, individuell, valfrihet. Vissa faktorer gynnar alltså etniska gruppers överlevnad, andra verkar i motsatt riktning. Effekten är inte alltid entydig. ”Gisselslagen” driver gruppen samman men frestar enskilda medlemmar att lämna den. Tiden medför också variationer, ett slags konjunkturväxlingar. Ett ofta iakttaget händelseförlopp är att - invandrarnas barn - andra generationen - i sitt uppror mot föräldrarna blir likgiltiga eller rent negativa till föräldrarnas språk och traditioner, medan nästa släktled återigen får ett nyväckt intresse för ursprunget. På 30-talet menade den amerikanske historikern M.L. Hansen rentav att detta vore något av en lagbunden och mynutveckling tade begreppet ”Hansens Man kan med Erik lag. sociologen Allardt peka på det paradoxala i etniska existens som gruppers ligger i deras säregna blandning av bestånd och föränderlighet. Listan på faktorer med positiv eller negativ eller dubbel verkan kan göras lång och ändå aldrig bli fullständig. Till de övervägande - oftast starkt - hör kontakterna med hempositiva positiva landet. Fortsatt invandring därifrån, hemresor under semestrar och helger, värdlandets förbindelser med hemlandet, innebär

Ouvertyr 39

av Å andra sidan kan det gamla ständig påfyllning impulser. hemlandets försök att kontrollera och styra de utvandrade leda till att de söker sig från Diktaturstaters avlägsna ursprunget. strävan att skrämma till är välbekant, liksom försöken att lojalitet av en som man flytt ifrån. Det gemensamundgå påverkan regim ma intresset att regimen kan i sin tur stärka gruppens bekämpa så som fallet var med som i Sverige sammanhållning, grekerna mot militärjuntan i hemlandet. Detsamma gäller engagerade sig chilenarna som binds samman av sin avsky för Pinochet. Gemenbehov och intressen är för den etniska samma grundläggande överlevnaden. Ekonomisk starka band, särskilt starka om gemenskap skapar i Det är visserligen sant att de tar sig uttryck yrkesgemenskap. kanske flera samer lever utanför rennäringen och samebyarna än denna ram - Stockholm är landets största sameby i en inom vidsträckt - men och mera mening yrkes- näringsgemenskapen är i alla händelser en mera faktor än någon annan. Den påtaglig också särskilt stor distans till andra etniska grupper, meskapar dan samerna i Stockholm i alla avseenden kommit närmare sin

icke-samiska omgivning. Med reducerad kulturell distans till majoritetssamhället följer i andra än den ursprungliga. Man ansluter medlemskap grupper till organisationer av olika slag, fackliga, kulturella, religiösa, sig i mindre formella allt idrottsliga och blir indragen gemenskaper, tvärs mot de etniska som då tenderar att försvapå bindningarna,

gas. stor kulturell distans kan också i sig bli ett incitament Mycket till att lämna den etniska Det är tänkbart att etnisgemenskapen. i allt eller det mesta är underordnade ka grupper, där kvinnor männens kommer att bli skådeplatsen för uppror av kvinvilja, nor som kräver att få leva ett icke mansdominerat liv, särskilt ett utanför familjen. Blandäktenskapens gränsöverskridan-

yrkesliv

de och roll är intressant men hos oss knappast

gränsförsvagande

belyst annat än skönlitterärt. Den svenska invandrar- och minoritetspolitiken sådan den utvecklats sedan 70-talet verkar i stort sett till förmån för den etniska överlevnaden, åtminstone hos de större grupperna. Normalt är det som först förlorat. Det har redan börjat ske språket går i men det tar längre tid än i länder där Sverige också, säkerligen invandrarnas modersmål inte får ens ett samhälleligt erkännan-

de, än mindre stöd. På motsvarande sätt förhåller det sig med invandrarnas organisationer På håll sådana hos och egna tidningar. många uppstår invandrar- och som instrument i kampen mot minoritetsgrupper och I har invandrarna stimuojämlikhet diskriminering. Sverige

40 Ouvertyr

lerats att bilda egna organisationer genom att stat och kommun kanaliserat särskilda subventioner genom dem. Den etniska gruppens överlevnad institutionaliseras och förlängs därigenom.

Åtgärder som de nämnda syftar till kompensation till männi-

skor i underläge. Detta kallas i USA ”affirmative action” och hos oss positiv diskriminering, men vårt uttryck har en mera begränsad betydelse. Sådana undantagsbestämmelser till invandrarnas förmån finner man på många områden, dock sällan eller aldrig på det rent ekonomiska. En mycket stor del av vår invandring kommer från länder där små ofta företag, familjeföretag, är mycket vanliga. Sådana börjar också bland invandrare i Sveuppstå rige, inte till följd av samhällelig stimulans utan snarare trots utebliven sådan. Mycket skulle vara vunnet förmodligen om nya förorter och stadsdelar planerades också med sikte på företagsbildning bland etniska grupper. Men planeringen tar i allmänhet sikte på stora och dyra lokaler för kedjor som ICA, Metro, Tempo, Konsum och sedan blir utrymmet inte stort för småbutiker och verkstäder för hantverkare. Obeaktad etnisk ojämlikhet skapar konflikt. Särskilda insatser för underprivilegierade grupper kan väcka och motstånd ovilja och även leda till konflikt. Politiken blir därmed inte ett val mellan harmoni och konflikt utan mellan alternativa konflikter, den ena destruktiv och den andra konstruktiv, en väg till lösning, ett medel att uppnå jämlikhet.

Centrala

begrepp

Innan vi går vidare måste vi göra en och resonera utvikning kring de centrala begrepp som vi rör oss med i betänkandet. ”Etnisk”, diskriminering , minoriteter” m.fl. har redan förekommit i texten och flera liknande begrepp framöver. dyker upp

Etnisk grupp

En grupp utgörs av ett antal individer som har någon form av gemensamt kännetecken och någon känsla av att tillhöra en kollektiv enhet med gemensam och delade normer. målsättning För en etnisk grupp är det den etniska som är tillhörigheten central. Med etnisk tillhörighet brukar avses ”Etnisk” följande. har sin rot i ett grekiskt ord, ”ethnos”, som människor av betyder ens egen sort, nation eller folk. Nedanstående uppställning visar vilka beståndsdelar (attribut) som den etniska som tillhörigheten mest kan omfatta. De är av olika relativ vikt för olika etniska grupper. Ett viktigt delbegrepp är ”markör”. Det sammanfattar allt så-

Ouvertyr

dant som utgör yttre kännetecken på att en person har en viss etnisk tillhörighet. Markörer är av mångahanda slag: hudfärg, hårfärg, andra kroppsliga kännetecken, namn, klädsel, språk, brytning, språkbehandling m.m. Medlemskap i alla de kategorier, grupper och delkulturer som finns i samhället markeras på ett eller annat sätt, mer eller mindre framträdande.

Attributen är följande: gemensamt ursprung territorialitet gemensam kultur, seder, kulturella markörer religion, trosbekännelse ”ras” eller andra fysiska kännetecken

DEJDEIEJDEIDDE]

språk (modersmål), namn, icke verbalt språk sammanhållning, lojalitet, chauvinism normer för familjebildning, familjestruktur exklusiv ekonomisk bas endogami.

Etnisk tillhörighet är således tillhörighet till en etnisk grupp. Medlemmarna i gruppen har införlivat medlemskapet i sin självuppfattning. En etnisk grupp behöver inte omfatta samtliga uppräknade attribut, men den omfattar oftast ett flertal av dem. Erfarenheterna ger vid handen att det inte finns sådana några kriterier för medlemskapet i etniska grupper att de gäller alla medlemmar i en etnisk grupp. Beroende på omständigheterna kan människor anse sig tillhöra samma etniska men grupp på olika grunder. Med en sammanfattande bestämning är således en etnisk grupp en grupp som har en gemensam kultur och om vilken det finns föreställningar om ett gemensamt ursprung. En etnisk minoritet i Sverige är en etnisk grupp som är ickedominant i det svenska samhället. Etniska minoriteter i Sverige är alla etniska grupper utom den svenska. Enligt en FN-deñnition från l95l är en minoritet en icke-dominant befolkningsgrupp som besitter och önskar bevara stabila etniska, religiösa eller språkliga traditioner eller kännetecken, klart annorlunda än den övriga befolkningens”. En i Sverige allmänt omfattad uppfattning är att de enskilda individerna avgör om de tillhör en minoritet eller ej. Vårt arbete utgår från att etniska minoriteter uppstått och uppstår i Sverige som en följd av efterkrigsinvandringen. De förslag vi har lagt fram.i tidigare betänkanden liksom de som kommer att presenteras här kommer givetvis .även äldre minoriteter till godo. Vi har däremot inte ägnat oss åt frågor som spe-

Ouvertyr

ciñkt endast en minoritet. Det finns många skäl att ägna gäller åt de äldre minoriteternas - främst särskild uppmärksamhet samernas - Detta har emellertid utanför vårt problem. legat uppdrag. Etnisk tillhörighet är alltså inte detsamma som ras. Begreppet ras - använt människor - är ett av nutidens mest belastapå de. Det beror framför allt på en sammanblandning av ett oklart definierat och en underförstådd uppfattning om att det begrepp skulle finnas eller mentala egenskaper hos ”raserna” som fysiska medför att individer av den ena rasen” skulle vara överlägsna eller individer av andra ”raser”. Det har gjorts förunderlägsna sök att klarare, framför allt omedelbart efter göra rasbegreppet andra under aktiv medverkan från bl.a. Unesco. Ett världskriget har därvid utvecklats enligt vilslags antropologiskt rasbegrepp ket det skulle finnas endast tre ”raser” av människosläktet: den

vita, den svarta och den gula. (Andra benämningar brukar använ-

das men de har samma Samtidigt medverkade främst innebörd.) till att begreppet ”rasgrupp” i den samhällsvetenantropologerna litteraturen kom att ersättas med ”etnisk grupp” i den skapliga det har enligt ovanstående Inom genetibetydelse resonemang. ken har utvecklats ett annat rasbegrepp än det som antropologerna avskaffade. Genetikerna vill att man skall bibehålla underavdelningar av de tre raserna och ge även dessa underavdelningar raser. Det finns att benämningen naturligtvis ingen anledning invända mot inom genetiken av ett rasbegrepp som utvecklingen är så att det i mångfald kan jämföras med de mångskiftande etniska Att biologiska skillnader exempelvis i fråga grupperna. om faktiskt finns och att de kan bestämmas får blodgrupper aldrig vara utgångspunkt för social särbehandling. Våra direktiv talar bl.a. om diskriminering på grund av trosbekännelse. Skälet härtill är att trosbekännelse är ett av de s.k. - rekvisiten enligt brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkoch diskriminering. Som framgått ovan ingår det grupp olaga som ett av attributen för den etniska tillhörigheten. Det kan dock ensamt för av så gott som aldrig utgöra grund kategorisering människor i etniska grupper. I straffrätten finns emellertid skydd mot diskriminering eller uttryck för hot eller missaktning på av enbart trosbekännelse. Man kan fråga sig varför motgrund svarande inte finns för exempelvis politisk uppfattning. Ett skydd skäl till att trosbekännelse finns som ett rekvisit i beskrivningen av brottsbalkens skyddsobjekt är historiskt. Trosbekännelse synes kunna med härstamning”, hette det i straffrättsjämställas kommitténs betänkande år 1944 när ett förbud mot hets mot först diskuterades på grund av den antisemitiska profolkgrupp före och under Bakom citatet ligger säkert pagandan krigsåren.

Ouvertyr

uppfattningen att trosbekännelse i flertalet fall är en tillskriven egenskap, dvs. man har inte valt den själv eller förvärvat den. I vårt förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1983:18) ingick bl.a. att undanta trosbekännelse som särskild s.k. diskrimineringsgrund. Vårt förslag i denna del har mött kritik. Man kan därför förutskicka att regeringen i sitt förslag till riksdagen kommer att behålla alla de tidigare diskrimineringsgrunderna, således även trosbekännelse. Religion åtnjuter alltjämt vördnad och respekt även i vårt sekulariserade samhälle.

Etniska relationer

Etniska relationer betecknar de ömsesidiga förhållningssätt som utvecklas mellan etniska grupper inom och mellan samhällen. Etniska relationer i Sverige omfattar alla etniska grupper som finns representerade i landet. Det rör sig således inte enbart om relationer mellan majoritetsbefolkningen å ena sidan och minoriteterna å den andra. Etniska relationer omfattar alla tänkbara kombinationer av etniska grupper. Dessa relationer äger rum på alla det skeendet och i

nivåerli samhälleliga skärningspunkten

mellan individ och samhälle: alltifrån individernas föreställningsvärldar till maktstrukturer på den överordnade samhälleliga nivån. Även om samspelet mellan majoritet och minoriteter är blott en av aspekterna på etniska relationer i Sverige så är det utan vidare den viktigaste och den som betänkandet handlar om. De individer som tillhör majoriteten kan i de flesta fall av kontakter med medlemmar av etniska minoriteter stödja sig på den grundläggande maktskillnaden mellan majoritet och minoritet, ett förhållande som ofta ger upphov till diskriminering. Vi uppehåller oss i det här betänkandet nästan enbart vid den av de relationerna i Vi gör därmed en

aspekten etniska Sverige.

begränsning av behandlingen av området etniska relationer. Att vi talar om etniska relationer är ändå en väsentlig utvidgning av det som egentligen är vårt mandat: fördomar, stereotypier, antipatiska attityder, invandrarfientlighet, diskriminering. Utvidgningen är nödvändig eftersom vi menar att diskriminering möjliggörs främst genom de grundläggande maktskillnaderna mellan majoritet och minoritet. Vi griper härigenom över ett större fält än tidigare utredningar inom ”invandrarområdef”. Vi har dock vår självklara förankring inom detta område. Våra värdepremisser utgörs av de invandrar- och minoritetspolitiska målen. Våra förslag grundas därför på en kombination av dessa båda förutsättningar: den strikt invandrarpolitiska och den som innebär en utvidgning till att innefatta majoritetsbefolkningen, dess individer, grupper och institutioner.

Ouvertyr

Diskriminering

Ordet i uppslagsverk vara synonymt med diskriminering anges särskillnad, urskillnad och åtskillnad. När man diskriminerar särbehandlar man. Inte all särskillnad är av ondo för den som utsätts för den. Man måste skilja mellan positiv, värdeneutral och särbehandling. En person som har låg inkomst och hög negativ får och särbehandlas därigenom positivt. Att hyra bostadsbidrag en får kvittera ut större uniformskläder än en läng Värnpliktig kortare person som står bakom honom i kön är exempel på en som måste betraktas som värdeneutral. särskiljande behandling Det är uppenbarligen den negativa särbehandlingen som intresserar oss här. En definition som täcker diskriminering med avbegreppet seende den särbehandlingen lyder så här: Diskrimipå negativa är särbehandling av en grupp eller av en individ som nering tillhöra i fråga. Genom särbehandlingen skauppfattas gruppen av för gruppen eller individen i fråga. pas en olägenhet något slag En av de för utredningens arbete är primära utgångspunkterna den FN-konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskritill vilken Sverige anslöt sig år 1971. I denna definieras minering diskriminering som

varje skillnad, uteslutning, inskränkning eller företräde på grund av eller nationellt eller etniskt ursprung som har ras, hudfärg, härstamning till syfte eller verkan att omintetgöra eller inskränka erkännandet, åtnjutandet eller utövandet på lika villkor av mänskliga rättigheter och grundpå politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och andra läggande friheter områden av det offentliga livet.

I Etnisk diskriminering och diskrimineringsutredningens rapport . social identitet av Anders Lange och Charles Westin (LiberFörlag, 1981) diskuteras bl.a. ett antal dimensioner av begreppet diskriminering: El Föremålet för diskriminering (den utsatta personen eller grup- - utövaren av pen, offret) diskriminering (agenten) - EI Diskriminering av individer diskriminering av grupper och folkslag erfarenhet av - El Subjektiv diskriminering objektivt föreliggande diskriminering Individuell - institutionell diskriminering diskriminering - Oavsiktlig diskriminering avsiktlig diskriminering

DDEJ

- som Diskriminering som produkt (resultat) diskriminering process EJ Positiv diskriminering negativ diskriminering

Ouvertyr 45

När det gäller frågan om offer och agent förutsätts offret vanligtvis tillhöra en etnisk minoritetsgrupp i samhället som av en härskande eller dominerande agent utsätts för politiskt, ekonomiskt eller socialt förtryck. Vidare är offret oftast en enskild individ ur en minoritetsgrupp. Man uppmärksammar vanligtvis oftare individuell diskriminering, även om negativ särbehandling av hela folkgrupper knappast är mindre frekvent. En individs subjektiva upplevelse av att vara diskriminerad är inte detsamma som att diskriminering faktiskt ägt rum. Upplevelsen i sig är dock ofta ett tecken på att något inte står rätt till. Distinktionen mellan individuell och institutionell diskriminering har med agenten att göra. Det kan vara frågan om en enskild person som diskrimineras av en annan enskild person eller något så svåröverblickbart som en administrativ byråkratisk apparat _ som bedriver en verksamhet med avsiktligt eller oavsiktligt diskriminerande konsekvenser. Skillnaden mellan diskriminering som produkt och som process hänför sig framför allt till valet av observationsmetod. I ett individuellt fall kan man naturligtvis följa diskrimineringen som process, men oftast är detta inte möjligt. Folk drar öronen åt sig när de blir varse att deras handlande observeras. Ännu svårare är att observera institutionell diskriminering i verksamhet. I stor utsträckning har man därför inom forskningen fått hålla till godo med diskrimineringens produkter, antingen dessa nu framträder i form av statistiskt material eller i form av spår som offret kan tillhandahålla. Vi har ovan försökt att i ett par enkla satser sammanfatta vad är. Ännu enklare - och en slutsats diskriminering uttryckt logisk av ovanstående - är att all resonemang negativ särbehandling på etnisk grund är (etnisk) diskriminering. Detta skulle emellertid innebära att alla åtskillnader som den svenska staten gör med utgångspunkt i kravet på medborgarskap vore diskriminering, något som skulle föra för långt exempelvis med hänvisning till rättigheten att resa in i landet och vistas här. Rätten att delta i riksdagsval respektive lagreglerade begränsningar av tillträde till vissa offentliga tjänster är ytterligare exempel. Man kan alltså tala om förekomsten av såväl laglig som olaglig diskriminering. Diskriminering är i princip liktydigt med negativ särbehandling, men andra principer, värderingar och intressen måste ta överhanden i vissa konkreta fall och leda till att en handling inte kan betecknas som etnisk diskriminering. Att den negativa särbehandlingen har skett på etnisk grund är ett nödvändigt villkor för att överhuvudtaget bedöma om diskriminering är för handen. I enskilda fall kan detta vara svårt att visa.

46 SOU l984z55 Ouvertyr

Fördomar

Ordet fördom innebär ju bokstavligen att det är fråga om en dom i dvs. en illa grundad uppfattning. Begreppet fördom är förväg, nära förenat med begreppet diskriminering. Fördomen uppfattas som en attityd, alltså som en beredskap att handla, medan diskrimineringen är själva handlingen. En definieras vanligen som det en individ har lagrat i attityd minnet som resultat av tidigare inlärning och erfarenheter och som bibehålls i form av en benägenhet att handla på ett visst sätt. en klassisk definition är fördomar antipatier som bygger Enligt och nästan orubbliga generaliseringar. Denna defipå felaktiga nition ut en känslomässig beståndsdel (antipatin) och en pekar Arne Trankell har utvecklat begreppsmässig (generaliseringen). en liknande definition som går ut på att förhandsuppfattningar i allmänhet är nödvändiga för att information om verkligheten skall kunna tolkas och organiseras av individen. Fördomar skiljer sig från andra förhandsuppfattningar genom att de är förbundna med starka antipatier, vilka hindrar korrigering av föreställningen även om starka motargument, bevis eller liknande skulle uppbringas och företes. Ett bättre uttryck än fördomar är enligt Trankell oresonliga antipatierå Fördomar uppfattas alltså som idéer och föreställningar som i dömer nedvärderar) eller individer förväg (i betydelsen grupper på grundval av gruppens verkliga eller föregivna egenskaper. I av fördomsbegreppet brukar man ofta betona att analyser fördomar kan innehålla tre komponenter: en känslomässig, sägas en begreppsmässig och en viljemässig. Fördomens känslomässiga komponent rör således den antipatiska känslan. När det gäller fördomens begreppsmässiga komsätts vanligen ett likhetstecken mellan denna och stereoponent typin (se vidare nedan). Fördomens viljemässiga komponent, har ansetts vara den som rör social distansering och slutligen, diskriminering.

Stereotypi

En kan definieras som en förenklad mental bild av stereotypi av personer, institutioner eller händelser som i någon kategori allt väsentligt delas av en viss grupp människor. Kategorierna kan vara vida eller Stereotypier åtföljs vanligen men begränsade. inte nödvändigtvis av fördomsfullhet, dvs. fördelaktiga eller ofördelaktiga förhållningssätt till medlemmar av kategorin i frå- 4 Arne Trankell: Invandga. Etniska stereotypier är sålunda generaliseringar (ofta negatirarprøblem. Norstedts, 1975. av egenskaper hos människor av annan etnisk tillhörighet än va)

Ouvertyr 47

den egna. Stereotypiemas individuella och sociala funktioner är att begreppsmässigt strukturera den sociala verkligheten, att försvara personliga värderingar, att skapa och upprätthålla gruppvärderingar som legitimerar sociala handlingar samt att i termer av positiva värden skilja den egna gruppen från andra sociala grupper.

sou 19:54:55 49

2 Svenskarna i invandrarnas ögon

I varje samhälle där etniska minoriteter lever sida vid sida med en majoritetsbefolkning finns den etniska diskrimineringen som en latent risk. Den etniska indelningen av samhället bidrar på _ olika sätt till en form av konflikt som resulterar i diskriminering. Vi hävdar att det i - liksom i alla andra på goda grunder Sverige länder med etniska minoriteter - förekommer etnisk diskriminering. Vad som däremot är svårt att med säkerhet fastställa är i vilken omfattning det faktiskt förekommer diskriminerande handlingar och i vilken mån det svenska samhället är så inrättat att den etniska diskrimineringen blivit inbyggd i systemet. I den internationella litteraturen om diskriminering finns mycket få exempel på undersökningar som syftat till att svara på frågor om ”hur många” och ”vilka medlemmar av etniska minoriteter som drabbas av hur mycket” diskriminering. Det mest kända exemplet är kanske den studie som genomfördes i Storbritannien i slutet av l960-talet. Däri uppmärksammades diskriminering inom samhällets institutioner såväl som diskriminering av enskilda. I övrigt avser så gott som all empirisk forskning och alla undersökningar om diskriminering dess yttringar och effekter. I dessa studier är diskriminering det som förklarar, inte det som skall förklaras. Diskrimineringsutredningen har inte genomfört någon statistiskt representativ undersökning av etniska minoriteters erfarenheter av diskriminering i det svenska samhället. Vi har emellertid olika sätt skaffat oss kunskaper som redovisas i det här kapitpå let. För det första genomförde vi under våren 1980 en intervjuunbland invandrare ur fem olika etniska grupperz. För dersökning det andra har till utredningen varit knuten en referensgrupp l W.W. Daniel: Racial bestående av representanter för olika etniska minoriteter. Några discriminatiøn in Engledamöter har sammanfattat de ytterligare vittnesmål om etnisk land. Penguin Books, 1968. diskriminering som kommit dem till del antingen genom den organisation de representerar eller genom undersökningar i den 2 är re- Undersökningen egna etniska gruppen. För det tredje har utredningen fungerat dovisad i Vitmesmâl.

50 Svenskarna i invandrarnas ögon

som en klagomur för personer som ansett sig ha varit utsatta för etnisk diskriminering. Detta har inneburit ett väsentligt inflöde av kunskaper. (I vissa fall har det också gett oss anledning att ingripa genom att föra ett ärende vidare till berörda myndigheter - i första hand och polis åklagare.)

Vittnesmålsrapporten

Rapporten är resultatet av en intervjuundersökning genom vilken vi sökt fånga in den etniska diskrimineringens olika ansikten och former. Vi sökte utröna var, när och hur invandrare upplever diskriminering i det svenska samhället och koncentrerade oss alltså på en lokalisering av problemhärdar. Intervjuerna ägde rum i fem olika grupper: finnar, italienare,

turkar, latinamerikaner och svarta. Sammanlagt 201 intervjuer

genomfördes på intervjupersonernas modersmål av för ändamålet särskilt utbildade intervjuare. Mycket ingående intervjuer genomfördes; huvudämnet var diskriminering. Vid en analys av materialet framgick att några större skillnader i fråga om erfarenheter av diskriminering egentligen inte fanns mellan de olika etniska grupper som medverkade i undersökningen. Här delar vi upp redovisningen på olika samhällsområden.

Arbetsmarknaden

Arbetet är ett av de viktigaste inslagen i en människas liv. En stor del av sitt vuxna liv ägnar människan åt arbetet och genom det tjänar hon sitt uppehälle. Genom arbetet kan självförverkligande, arbetsgemenskap och en mening i tillvaron nås. Ett bra arbete med god lön ger inte bara köpkraft och socialt anseende, det bidrar aktivt till självtilliten och självrespekten och det är en av de väsentligaste förutsättningarna för en positiv identitetsutveckling. Människors arbete är en nödvändig förutsättning för samhällets fortlevnad och för välståndsutvecklingen. Inget samhällsområde drabbas av en så omfattande och samstämmig kritik för diskriminering som arbetslivet. Mer än 60 % av samtliga intervjuade har tagit upp händelser där de ansett sig ha blivit särbehandlade på arbetsmarknaden i det ena eller andra avseendet. De besvikelser och den bitterhet som många förmedlar kan visserligen upplevas lika starkt också av en svensk som t.ex. förlorar i konkurrensen om ett arbete. Det förefaller emellertid klart att många invandrare mer eller mindre grundlöst utsätts för ett antal extra sorteringsmekanismer. I vårt material belyses svårigheterna för många att överhuvudtaget komma in på arbetsmarknaden och att där bli accepterade:

Svenskarna i invandrarnas ögon 51

svårigheter i kontakter med enskilda arbetsgivare och med fackliga ombud; utländska arbetslivserfarenheter och utländska utbildnings- och studiemeriter räknas inte; vissa arbeten är stängda för utländska medborgare. Det finns naturligtvis en mängd olika skäl till invandrares svårigheter på den svenska arbetsmarknaden. En persons bristande kunskaper i svenska språket är en grund. Ett annat exempel är lagen om rätt till ledighet och lön vid svenskundervisning för anställda invandrare. Den innebär att en arbetsgivare måste betala lön under studietiden för anställd invandrare som saknar tillräckliga kunskaper i svenska. Så länge fler lediga arbeten än arbetssökande fanns var detta en extrakostnad som vissa arbetsgivare tog på sig. Vid det omvända förhållandet har lagen lett till att arbetsgivare undviker att anställa invandrare med rätt till g ledighet och lön för sådan undervisning. Många av de personer som i undersökningen vittnat om upplevelser av diskriminering på arbetsmarknaden har varit införstådda med att problem på saklig grund kan uppstå på en arbetsmarknad som fylls på med människor med annan utbildning och erfarenhet, begränsade kunskaper i svenska och om svenskt samhälls- och arbetsliv osv. Det många i stället pekar på är vad som uppfattas som osakliga skäl till negativ särbehandling. Så här heter det exempelvis i en av intervjuerna: Diskrimineringen på arbetsmarknaden sker på ett mycket rafñnerat sätt; i allmänhet finns det inga synliga regler som hindrar invandrare, men de osynliga reglerna hindrar oss på ett väldigt effektivt sätt. Det gäller att få bort fördomarna: turkar är diskare, greker är städare, jugoslaver är fabriksarbetare osv.

De flesta redovisningar av diskriminering i arbetslivet gäller utsagt eller underförstått arbetsgivare eller deras företrädare. Ett viktigt led mellan arbetssökande och arbetsgivare är dock arbetsförmedlingen, som bl.a. har att bedöma den sökandes kvalifikationer i förhållande till anmälda lediga arbeten. Arbetsförmedlingen personiñerar för många invandrare en diskriminerande arbetsmarknad. Så här hette det i en av intervjuerna:

Arbetsförmedlingen är ett exempel på en diskriminerande myndighet där invandrarna inriktas mot vissa områden inom arbetsmarknaden som kräver inga eller låga kvalifikationer. Det är utomordentligt svårt för en invandrare att få ett jobb som motsvarar ens kvalifikationer och erfarenheter.

Det finns många utsagor om upplevelser av diskriminering som intervjupersonerna lämnat om möten med arbetsgivare och personalanställare. I intervjuerna heter det bl.a. att vissa företag

52 Svenskarna i invandrarnas ögon

överhuvudtaget inte anställer invandrare, att arbetsgivare bryter mot ingångna muntliga avtal om anställning när de fått klart för sig att den sökande var invandrare eller hade svart hudfärg eller något annat liknande skäl. En del av den negativa särbehandlingen upplever invandrare från arbetsgivarnas sida, men också från de fackliga företrädarna och från arbetskamraterna under själva anställningen. Ett intervjuuttalande låter så här:

Det förekommer en fruktansvärd diskriminering av invandrare från arbetsgivarhåll. Man använder invandrare som ett sätt att få större vinst. Man anställer och sparkar invandrararbetare godtyckligt. De måste jobba övertid och får ingen betalning eftersom de inte känner sina rättigheter; särskilt gäller det här i småindustrier, restauranger etc.

En speciell form av diskriminering på arbetsmarknaden som

många i undersökningen berör handlar om att tvåspräkighet inte är meriterande i anställningar där just språkkunskaper skulle kunna vara till stor nytta. Det exempliñeras ofta med tjänster inom den offentliga sektorn som arbetsförmedlare, bostadsförmedlare, poliser, tjänstemän vid försäkringskassa och socialsekreterare.

En intervjuperson har följande erfarenhet:

Jag har turkisk psykologexamen, men jag får inte samma lön som en svensk skolpsykolog och det trots att jag är anställd som skolpsykolog. Den enda skillnad som jag kan se är att jag inte talar precis perfekt svenska, men mina kunskaper är ju desamma. Dessutom kan jag ju faktiskt tala turkiska.

Utsagor om diskriminering på arbetslivets område är alltså mycket vanliga i våra intervjuer. Mot bakgrund av den friktion som rimligen måste uppstå i ett samhälle som under mer än tre decennier erhållit en betydande del av arbetskraften utifrån är det knappast förvånande, men väl oroande. Vi har efter samråd med arbetsmarknadens parter föreslagit regeringen en lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet (SOU 1983:18). Behovet av ett förbud får starkt stöd i vittnesmålen från invandrarna.

Myndigheterna

Invandrarnas största hinder i Sverige är myndigheterna. Diskrimineringen från allmänheten kan man undgå genom att undvika allmänheten, men från myndigheterna kan man inte fly.

Så svarar en invandrare på frågan om erfarenheter av etnisk från de samhälleliga institutionernas sida. Han är diskriminering 9.

Svenskarna i invandrarnas ögon 53

inte ensam om sin kritik. De allmänt formulerade Synpunkterna

handlar ofta om att invandrare tycker att svenskar får bättre

än de själva i kontakter med myndigheter av olika behandling ”Det är enkelt att se hur riktiga svenskar får en annan slag. En del svenskar är så djärva att de till och med behandling. det”, med flera negativa erfarenheter av medger säger en person i kontakter med samhälleliga Inte sällan diskriminering organ. handlar den allmänna kritiken om att myndigheterna inte tillhandahållit tolk eller att tolkarna har otillräckliga kunskaper för uppdraget, vilket kan få diskriminerande effekter. av tolkanvändningen lämnar inte Förvaltningslagens reglering stort för valfrihet. I lagen fastslås att myndigheterna utrymme myndighet vid behov bör använda tolk när den har att göra med som inte behärskar svenska tillräckligt bra. någon Särskilt omfattande kontakter har invandrare med statens invandrarverk och med polisen. När det gäller dessa myndigheters av utlänningsärenden är den bild som framträder i behandling undersökningen i huvudsak positiv. Några negativa synpunkter finns dock. De flesta handlar om långa handläggningstider för Under den tid man väntar har man inte rätt förstagångstillstånd.

att arbeta. Andra negativa synpunkter gäller invandrarverkets

i enskilda ärenden. Flera upplever att vissa

bedömning personer nationalitetsgrupper behandlas generösare än andra. Om man i huvudsak fär en positiv bild av utlänningspolisens av tillståndsärenden så framträder en annan bild i handläggning av invandrares kontakter med andra delar av undersökningen den svenska poliskårens verksamhet. Polisen är den myndighet som får de flesta kritiska kommentarerna. De negativa erfarenheterna fördelar över samtliga fem etniska När sig jämnt grupper. det verksamhet återfinns många allmänna gäller polisens vanliga utsagor om hur man upplever enskilda polismän. De sägs vara

aggressiva, våldsamma, särskilt misstänksamma, provokativa,

fördomsfulla, respektlösa mot invandrare osv. Flera ñentliga, berättar detaljerat om händelser de varit med om. Av mycket av den inre - särpolisens handhavande utlänningskontrollen skilt i storstadsområdena - finns också erfarenmånga negativa heter. Polisens uppgift i denna kontroll är utomordentligt grann- Kritiken handlar inte om själva förekomsten av kontrollen, laga. utan det sätt på vilket den utförs. Det finns att ta särskilt allvarligt på kritiken mot anledning Kritik kan med fog riktas mot vissa enskilda polismäns polisen. liksom mot polisbefäl och polisledning som inte aktivt agerande, söker komma till rätta med problemen. Dock bör man inte se de enskilda agerande isolerat från sitt sammanhang. polismännens Deras arbetsförhållanden, som också innebär täta kontakter med

54 Svenskarna i invandrarnas ögon

kriminella utlänningar (varav en del är invandrare), brister i utbildning och fortbildning och andra brister i personalpolitiskt hänseende kan vara viktiga faktorer som påverkar polisernas möjligheter att fullgöra sina uppgifter med den respekt för den enskildes integritet och värdighet som skall prägla all offentlig myndighetsutövning. Inställningen hos polis och åklagare till diskriminerande beteende återspeglas också av deras av handläggning anmälningar om brott mot bestämmelserna om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. Den genomgång av sådana anmälningar för den senaste tioårsperioden som utredningen redovisar i betänkandet

(Ds A 1984:7) Om olaga diskriminering ger vid handen ett stort

antal felaktigt nedlagda ärenden. Också i kontakten med de sociala myndigheterna redovisar invandrare erfarenheter av negativ Hos särbehandling. försäkringskassan är det vanligt att invandrare vara utsatta upplever sig för särskild misstänksamhet från kassans personal. Så här uttrycker sig en person: ”Försäkringskassan diskriminerar invandrare genom sin stora misstänksamhet. Att misstänka människor är att förnedra dem.” Flera personer ha haft med säger sig problem försäkringskassan i samband med sjukdomsfall utomlands under semestern. Brist på information från är också försäkringskassan ett stort problem som man uppfattar som diskriminerande: ”Försäkringskassan har inte informerat på finska om nya regler om t.ex. föräldrapenning fast det bor massor av finnar i mitt område”, säger en person. Sjukvården är en del av samhällets ”vårdapparat” där även många svenskar känner sig främmande och utan rimliga möjligheter att fungera och kommunicera. Många av de erfarenheter av diskriminering inom sjukvården som omvittnas i vår undersökning utgår från uppfattningen att invandrare får sämre vård än » infödda svenskar. Inte sällan om

handlar utsagorna bristfällig

kommunikation mellan personal och patienter, om brist på tvåspråkig personal eller tolkhjälp, men också om att man som invandrare inte alltid blir tagen riktigt på allvar inom sjukvården. Ibland blir mötena mellan de två kulturer som representeras av den invandrade patienten och den svenske läkaren till veritabla kulturkrockar. Negativa omdömen om socialvárden består dels av utsagor av allmän natur, som berör bemötandet från socialsekreterare och annan personal, dels av preciserade berättelser om av upplevelser felaktig och fördomsfull handläggning av enskilda ärenden. Frågan om fosterhemsplacering av invandrarbarn har många känt sig föranlåtna att ta upp. Några har berört problemet med fosterhemsplacering av invandrarbarn i helt svenska miljöer.

Svenskarna i invandrarnas ögon 55

Också barnomsorgen, främst barnstugeverksamheten, har föranlett en hel del kommentarer från intervjupersonerna i undersökningen. Många är av resonerande karaktär och belyser de svåra frågor som hänger samman med dels själva placeringen av barnen i enspråkiga eller flerspråkiga grupper, dels den försvenskning som barnen på dagis blir utsatta för. Många uttalar sig till förmån för enspråkiga grupper, dvs. att man om möjligt placerar barn från ett språkområde tillsammans i en daghemsavdelning. Å andra sidan menar några att helt enspråkiga daghem får en lägre standard i många kommuner och att detta blir till ett problem för sig i sammanhanget. I intervjuerna riktas också kritik mot utbildningsområdet. Den berör nästan uteslutande förhållandena på utbildningsinstitutioner av olika slag. Det kan gälla situationen för invandrarbarnen i grundskola och gymnasieskola, de vuxna invandrarnas svenskundervisning m.m. I många fall riktas kritiken mot politikerna med krav på politiska åtgärder som exempelvis att man bör ge skolan ökade ekonomiska möjligheter att bedriva undervisningen på modersmålet i enspråkiga klasser. I intervjuerna finns också många berättelser om hur invandrarbarn är särskilt utsatta för förtryck eller mobbning från svenska elevers sida och att detta får fortgå utan att särskilda åtgärder vidtas. Enligt några har invandrareleverna problem inte bara med de svenska eleverna utan också med lärarna. Många kritiska synpunkter på den otillräckliga hemspråksundervisningen framförs, främst av ñnska intervjupersoner. De menar att en sådan undervisningsform är en förutsättning för att man verkligen skall kunna bibehålla sin kulturella identitet och för att kunna återvända hem en gång. I undersökningen ställdes också ett par frågor som gällde de intervjuades kunskaper i svenska, viljan att lära sig mer och eventuella obehagliga erfarenheter av bristande kunskaper i svenska eller av den brytning som de allra flesta har som invandrat hit som vuxna. Mer än 85 % av de intervjuade ansåg att de talade svenska sämre eller mycket sämre än sitt modersmål. De flesta uttryckte också en vilja att förbättra sin svenska för att klara sig lättare i samhället och för att bli mer accepterade av den svenska befolkningen. Friktionen mellan invandrare och det svenska samhället skulle rimligen bli betydligt mindre om kunskaperna i svenska språket förbättrades. Många ställer kravet att samhället skall göra det möjligt för invandrare att lära sig svenska bättre än vad som är möjligt idag. De finner den nuvarande svenskundervisningen helt otillräcklig och dessutom illa organi-

serad. (Ett reformförslag på detta område presenterades av SFI-

kommittén redan år 1981. En regeringsproposition lades på riksdagens bord i maj 1984.)

56 Svenskarna i invandrarnas ögon

Boende

Invandrarnas bosättning i Sverige är koncentrerad främst till de tre storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö och till industriorter i mellersta och södra delarna av landet. Inom dessa regioner är många invandrare dessutom koncentrerade till vissa bostadsområden, företrädesvis till relativt ny bebyggelse i storstädernas ytterområden. Intervjupersonerna har mycket att säga om boendet. De ser svårigheterna att få hyra eller byta lägenhet som ett utslag av diskriminering. Det handlar om en bostadspolitik som leder till gettobildning och om diskriminerande grannar, men också om den diskriminering som består i att bostadsföretag försöker begränsa inflyttningen av invandrare till vissa bostadsområden genom kvotering. Bostadsföretagens tanke är att genom inflyttningsstopp till ett visst område uppnå en jämnare fördelning av invandrare i hela bostadsbeståndet. Om kvoteringen i ett enskilt fall leder till att någon vägras hyra en bostad på de grunder som anges i brottsbalken står man inför ett brott mot bestämmelsen om olaga diskriminering (brottsbalken 16:9). I det här och i andra sammanhang kommer bostadsförmedlarna i skottgluggen. För många invandrare med begränsade kunskaper om villkoren på den svenska bostadsmarknaden kan det tyckas att bostadsförmedlarna bär huvudansvaret när förmedlingsverksamheten leder till en ojämlik fördelning av bostäder. Privata fastighetsägare anses också diskriminera invandrare. Det omvittnas att invandrare är mindre väl sedda som hyresgäster av vissa fastighetsägare. Bostadsförmedlingarna har ofta anpassat sig till detta och anvisar inte invandrare till lägenheter om man på förhand kan räkna med att hyresvärden kommer att säga nej. . I högre grad än både enskilda privata värdar och bostadsrättsföreningar (som också nämns i flera intervjuer) sägs bostadsföretag, privata och allmännyttiga, ha diskriminerande praxis. De allmännyttiga bostadsföretagen, som äger ca 20 % av bostadsbeståndet i landet, har i flertalet fall framstått som enda möjligheten för en stor del av invandrarna. Inte desto mindre anses de diskriminera. Av alla svar som behandlar upplevelser av diskriminering på bostadsmarknaden i det ena eller andra avseendet är det segregationen som oftast tas upp som exempel på diskriminering inom boendet.

På bostadsförmedlingen skickar man alla invandrare till samma bostadsområde. De vill inte att man som invandrare förstör deras svenska bostadsområden.

Svenskarna i invandrarnas ögon 57

I några intervjusvar tar man också upp segregationens konsekvenser när det gäller den snedrekrytering av svenskar till dessa områden som ibland tycks vara ett faktum:

Visst är det diskriminering att samla alla invandrare och fattiga och socialt utslagna svenskar i samma område.

I undersökningen ställdes också frågor om boendemiljön och grannkontakterna. Kontakter utöver att man bara hälsar på varandra säger sig de flesta sakna. Det gäller för de intervjuade i allmänhet, men det finns stora skillnader mellan olika grupper. Av finnar och italienare uppger ungefär hälften att de har grannkontakter, medan bland de övriga (latinamerikaner, turkar och svarta) bara en bråkdel har sådana. Det förekommer en mängd förklaringar i intervjusvaren till varför det är så dåligt ställt. Några ser det som en del av svenskarnas fördomsfulla, avvaktande och misstänksamma attityd mot invandrare. Andra menar att svenskarna har lika svårt att få kontakt med varandra, att var och en lever i sin lilla värld, på sin lilla ö eller i sitt lilla glashus. Ytterligare andra menar att erfarenheterna skiljer sig så mycket att det inte finns någon gemensam grund att bygga upp en närmare bekantskap på.

Fritid

Nästan samtliga upplevelser av diskriminering på fritiden gäller händelser på restauranger, nattklubbar och liknande. Några intervjupersoner nämner också trakasserier på tåg, bussar och tunnelbana. Många berättar om upplevelser av diskriminering i detaljhandeln: dålig service, snorkigt bemötande, att hamna sist i köer eller att misstänkas för stöld, vilket naturligtvis upplevs som

mycket obehagligt.

När det gäller restaurangernas värld kan de intervjuades erfarenheter summeras så här: svårt att komma in och lätt att åka ut. Några har stoppats redan vid ingången utan närmare förklaring. Det talas också om särregler för invandrare, bl.a. en noggrann kontroll i entrén som svenskar tycks passera lättare. Man bör helst vara snyggare klädd och nyktrare än vad svenskarna behöver vara eller ha medlemskort som ingen svensk behöver ha och som kanske aldrig ens existerat.

Varför diskriminerar svenskarna?

En av de frågor som ställdes i intervjuundersökningen var avsedd att spegla intervjupersonernas uppfattning om varför svenskar diskriminerar. De flesta intervjupersonerna har någonting att anföra. Här finns det skillnader mellan olika etniska

intressanta

58 Svenskarna i invandrarnas ögon

grupper, framför allt mellan äldre grupper (finnar, italienare) och nya (turkar, latinamerikaner, svarta). Vid en närmare granskning av svaren framträder ett tydligt mönster. Det kan formuleras som en hypotes: Ju längre en invandrargrupp har varit i Sverige, desto sannolikare är det att man förklarar svenskarnas diskriminerande handlande och beteende i termer av inneboende egenskaper (psysvensk - Ju kortare tid en kologiska förhållanden, personlighet). invandrargrupp varit i Sverige, desto sannolikare är det att man förklarar svenskarnas handlande och beteende i termer av sociala förhållanden (kulturskillnader, strukturella förhållanden). Varje person som invandrar till Sverige skaffar sig med tiden en viss föreställning och kunskap om hur det svenska samhället fungerar och om hur svenskarna är. Denna subjektiva kunskap kan ta sig uttryck i formuleringar som handlar om hurdana svenskarna är och vad svensk kultur är.

sammanfattande vittnesmål

Ytterligare

Det finns bara små skillnader mellan grupperna när det gäller erfarenheter av diskriminering från de olika samhällsområden som redovisats. Däremot finns det alltså skillnader i fråga om till varför svenskarna diskriminerar. För att fördjuförklaringar bilden av har medpa och nyansera diskrimineringserfarenheter lemmar i invandrar- och minoritetsgrupp sammanutredningens fattat de vittnesmål om etnisk diskriminering som ytterligare kommit dem till del antingen genom den organisation de representerar eller genom undersökningar i den egna etniska gruppen. Vi lämnar ordet till några medlemmar och redovisar deras samav situationen inom respektive grupp. Det skall manfattningar handla om finnar, jugoslaver, greker, turkar, italienare, latiname- . rikaner, svarta och samer; således en handfull av alla de etniska minoriteter som bor i Sverige. Det är inte heller här fråga om statistisk representativitet. De som yttrar sig är dock personer med god inblick i förhållandena i den egna gruppen.

Finnar

Med tiden har sverigefinnarnas medvetenhet som språklig minoritet i Sverige blivit starkare och deras överblick och administrativa kompetens större. Detta innebär att många sverigeñnnar är observanta på även mildare former av etnisk diskriminering. Den första invandrargenerationen ansåg att de hade fått bättre levnadsstandard och bättre bostad nästan som en gåva i och med utvandringen till Sverige. De tyckte inte att det passade att klaga över skol-, kultur- och språkproblem. De ansåg

Svenskarna i invandrarnas 59 ögon

dem som naturliga. Så är inte fallet numera. sverigefinnarna tycker att även sådana behov är viktiga. Skolfrågorna har visat sig vara speciellt

svåra. Bristen på jämställdhet på det området anser man nu vara djupt

orättvis; detsamma gäller massmedierna. sverigefinnarna torde möta de allra grövsta formerna av diskriminering mindre ofta än andra invandrar- och minoritetsgrupper. Inte heller är diskriminering något vanligt samtalsämne i gruppen. Härnedan görs en genomgång av några finska erfarenheter av etnisk diskriminering. Många finnar har klagat över att de under 50-, 60- och 70-talen alltid fick de tyngsta och smutsigaste arbetena i de näringsgrenar där de var sysselsatta. Fortfarande är deras ställning på arbetsmarknaden sämre än svenskarnas. Befordran går långsammare för finnarna. Dock har de på sistone fått fler förtroendemannauppdrag i de fackliga organisationerna. När anställning sker till tjänster där tvåspråkighet anges vara en merit upplever finnar i många situationer att de diskrimineras eftersom tjänsterna tillsätts med enspråkiga svenska sökande. Dock är den höga arbetslösheten bland sverigefinnarna inte enbart beroende av att man på grund av deras finska ursprung diskriminerar dem vid anställning och befordran, utan huvudsakligen därför att sverigefinnarna av andra skäl fortfarande är svagare på arbetsmarknaden. Brister i yrkesutbildning, arbetslivserfarenhet och språkkunskaper är sådana hinder. Arbetsmarknadsutbildning skulle med säkerhet ge bättre resultat om den anordnades på finska för dem som så önskade. Många finnar bevakar lediga arbeten både i Finland och i Sverige. Valet står då ofta mellan auktoritärare atmosfär på finska arbetsplatser och varierande former av etnisk diskriminering och andra svårigheter på den svenska arbetsmarknaden. Massmedieförhållandena är ytterst dåliga för sverigefinnarna. Tidningspressen är outvecklad och radio och TV har hittills bjudit på ett magert utbud. Svenska massmedier är inte speciellt intresserade av Finland eller av sverigefinnarna. Svenskarna i allmänhet får en ytlig och felaktig bild av de finska invandrarna. Denna situation medverkar till att utveckla och bevara svenskarnas fördomar om finnarna. Diskussionerna i den finska gruppen om diskriminering inom området social omsorg rör sig ofta om bristen på vård och service på det egna modersmålet. Man anser att mycket av den tvåspråkiga servicen hittills har varit mera resultatet av slump än av en medveten planering från huvudmännens sida. Den tvåspråkiga personal som finns används inte så att den ger effektiv service och omvårdnad. Det har hänt att tvåspråkiga tjänstemän har nekats att tala finska med en finsktalande klient. På vissa arbetsplatser är situationen den motsatta och det leder många gånger till en alltför tung arbetsbelastning för den tvåspråkiga personalen. Det är främst inom denna sektor som de nämnda diskriminerande tjänstetillsättningarna äger rum. Arbetsgivarna bortser från att en tvåspråkig person skulle medverka till bättre vård för invandrare. Många sverigefinska föräldrar anser att de diskrimineras då de inte ges reella möjligheter att välja finskspråkig barntillsyn. Möjligheterna varierar starkt från kommun till kommun och mellan olika delar av

60 Svenskarna i invandrarnas ögon

samma kommun. Personal på finska avdelningar på barnstugorna upplever att de inte får tillräckligt stöd från arbetsgivaren i sitt arbete t.ex. i form av adekvat handledning och andra resurser som personal och barn på svenska avdelningar får. Flera rapporter från olika håll i landet tyder på att sverigefinska barn är överrepresenterade när det gäller olika typer av samhällsingripanden, t.ex. omhändertagande av barn. Sverigefinska barn placeras dessutom som medvetna försök till ofta i svenskspråkiga hem, och det upplevs försvenskning. Även inom missbrukarvården, hälso- och sjukvården och den psykiatriska vården finnarna stora brister som i flera fall har med upplever bristen på tvåspråkig personal att göra. finnar anser att de blir diskriminerade i kontakten med försäk- Många ringskassan. Olika tolkningar, missförstånd och dålig information orsakar att kassornas beslut upplevs som orättvisa. Detta gäller särskilt beslut om förtidspensionering. Det är på utbildningsområdet - främst inom grundskola och gymnasieskola - som finnarna redovisar de flesta erfarenheterna av etnisk På det området har de blivit mycket mer medvetna under diskriminering. de senaste fyra-fem åren. De säger allt oftare öppet att det är en att få behålla det egna språket och därigenom nå bättre rättvisefråga status i det svenska samhället. När det inte finns någon lagstiftning som klart anger ramar för hur finskspråkig undervisning skall bedrivas fattas besluten lokalt i större utsträckning än i andra frågor. Besluten har i många fall haft diskriminerande karaktär. Bristen besked från centralt politiskt håll på klara visar sig också då exempelvis fackliga organisationer har sagt nej till finskspråkiga daghemsavdelningar eller klasser. De fackliga förhandlarna är oftast svenska och försvarar de svenskspråkigas arbetstillfällen som är hotade på grund av en efterfrågad Ökning av finskspråkig verksamhet. Det invandrar- och minoritetspolitiska jämlikhetsmålet åberopas i rent diskriminerande syfte när det sägs att finskspråkig undervisning inte kan anordnas eftersom man inte kan ge alla andra språkgrupper samma förmåner. Även inom skolsystemet saknas tvåspråkig personal, exempelvis som speciallärare, kuratorer, psykologer etc. Relativt sett får då svensktalande elever bättre service och minoritetsgrupperna står helt utanför. Detta har bl.a. att göra med sättet att fördela generella resurser. Å andra sidan har man upplevt från finskt håll att de särskilda invandrarresurser som står till buds ger upphov till negativa attityder från majoritetsbefolkningens sida. Klarare regler och tydligare budskap från politikernas sida vore något att eftersträva. Finska lärare upplever ofta situationen i lärarrummet diskriminerande. Svensktalande lärare säger öppet att finsktalande inte får prata finska eller klagar över att de isolerar sig. På skolgårdarna blir finska barn mobbade på grund av språket. Sammanfattningsvis har sverigefinnarna erfarenheter av etnisk diskriminering från olika offentliga organs sida. Många har också en utsatt

Svenskarna i invandrarnas ögon 61

ställning i arbetslivet. Men framför allt känner många stark frustration över den negativa särbehandling som förmedlas som ett socialt arv till den kommande generationen genom den svenska skolans försorg.

Jugoslaver

Det finns erfarenheter av diskriminering av jugoslaver inom alla samhällsområden. Erfarenheterna av och inte minst kännedomen om diskriminerande beteende från myndigheters och privatpersoners sida har samtidigt skapat en viss överkänslighet hos många jugoslaver. Den tar sig uttryck i att de upplever diskriminering också när den inte förekommer. Många jugoslaver har svårt att skilja mellan vad som är faktisk diskriminering, uttryck för antipatiska attityder och en allmän känsla av att bli kränkt, misstrodd, behandlad med misstänksamhet och avoghet. i Brist på kunskap om samhället och få naturliga kontakter med svenskar och svenskt föreningsliv bidrar till den bild som skapas. Naturligtvis finns det också många med resurser och självförtroende som står emot och visar att de fungerar lika bra som sina svenska kamrater på en arbetsplats eller för övrigt i samhället. Men för många dominerar känslan av att stå långt ner på den sociala skalan. Inom arbetsmarknaden har många jugoslaver erfarenheter av diskriminering vid anställningstillfállena. Data från bl.a. levnadsnivâundersökningarna visar att jugoslaver avancerar inom sitt yrke i mycket mindre omfattning än svenskar med exakt samma bakgrund. Det beror inte på att de skulle vara mindre duktiga. Kontakter mellan jugoslaviska organisationer och arbetsförmedlingar på de orter där det bor många jugoslaver har givit vid handen att vissa arbetsgivare öppet säger att de inte anställer invandrare och framför allt inte jugoslaver. Exempel från Göteborg visar också på den onda cirkel som lätt kan uppstå: i en rapport om jugoslavernas psykiska och sociala situation i kommunen framkom att jugoslaver oftare sökte psykiatrisk vård än svenskarna; spridningen av dessa uppgifter i lokalpressen medförde att arbetsgivare började kräva intyg från arbetssökande jugoslaver på att de var psykiskt friska. Många jugoslaver klagar också på att de fackliga organisationerna inte lämnar samma bistånd till jugoslaver som till svenskar t.ex. vid yrkesskada eller liknande. På boendemarknaden upplevs de flesta kommuner vara starkt segregerade. Många jugoslaver har anvisats lägenheter i lågstatusområden”. Många har gjort erfarenheter av att privata hyresvärdar inte vill hyra ut till invandrare. Många - främst kvinnor - tycker att de är diskriminerade i sjukvården, att de inte får adekvat hjälp, att sjukvårdspersonalen misstror dem. Ofta bestämmer sjukvårdspersonalen att patienten inte behöver tolk, trots att kunskaperna i svenska är bristfälliga. Det har blivit vanligt att jugoslaver i avsaknad av adekvat behandling i Sverige söker läkarvård i Jugoslavien i samband med hemresor. Jugoslaviska kulturarbetare har mycket svårt att utöva sina yrken. Den

62 Svenskarna i invandrarnas ögon

del av det jugoslaviska kulturarvet som förs vidare av författare och konstnärer riskerar att dö ut i den svenska miljön. l skolan är direkt diskriminering av jugoslaviska barn och ungdomar inte så vanlig, men det finns exempel på mobbning av jugoslaviska elever. Det är också vanligt att dessa elever erbjuds sämre möjligheter. Lärarna har i regel inte så stora kontakter med jugoslaviska föräldrar. Information om yrkesval och annat når inte fram i den utsträckning som den borde.

Greker

För grekernas del är det många som omvittnar diskriminering från myndigheternas sida. De flesta nämner bara en myndighet i det sammanhanget: polisen. Men också rättsväsendet i övrigt får kritik, bl.a. domstolarna. . Ett skäl till att grekerna tycker sig vara diskriminerade från de rättsvårdande myndigheternas sida kan vara att massmedierna genom åren spritt en bild av att greker i allmänhet är hemfallna åt brott. Massmediernas bild anses också i övrigt vara kränkande. Allt som är negativt om greker (och andra invandrare) uppmärksammas, men inte det som är positivt. På arbetsmarknaden upplevs inte diskrimineringen som lika omfattande. Däremot anser sig greker ha dåliga kontakter med sina svenska arbetskamrater på arbetsplatserna. Likadant är det på bostadsmarknaden. Det är sällan fråga om diskrifrån de allmännyttiga bostadsföretagen - i vars bestånd de minering flesta greker bor - eller från bostadsförmedlingarnas sida. Däremot kan i många fall inställningen från de svenska grannarnas sida, särskilt i invandrartäta områden, kännas fördomsfull och kränkande.

Turkar

Många turkar tycker att invandrarñentligheten ökat och att svenskarnas attityder hårdnat. Denna inställning från majoritetsbefolkningen bidrar till att många turkar får en negativ uppfattning om sin egen etniska identitet. Det gäller framför allt turkiska ungdomar. Det är uppenbart att många turkar i tider av ekonomisk kris, arbetslöshet och vidgade sociala klyftor inte bara finner diskrimineringen mer kännbar. Då skapas också en grogrund för antidemokratiska och fascistiska grupper att odla sitt förakt för de svaga, sitt främlingshat och sin våldsdyrkan. Invandrare och minoriteter blir syndabockar och det är ofta de allra svagaste som blir mest utsatta. Det är inte fransmän, britter eller amerikaner som diskrimineras. Det är turkar. Man kan finna flera förklaringar till varför vissa grupper blir mera utsatta för diskriminering och invandrarfientlighet än andra. EI Gruppen i fråga är ganska ny i landet. Turkarnas invandring till Sverige är av relativt sent datum. Genom att vara en relativt ny etnisk grupp har turkarna dragit uppmärksamheten till sig.

Svenskarna i invandrarnas 63 ögon

El Det har också betydelse vilket land en invandrargrupp kommer från. De som kommer från u-länder - som exempelvis turkarna har lägre status än de som kommer från i-länder. E] Det kan ha historiska orsaker när det gäller turkarna. Dessa har genom en stor del av västerlandets historia betraktats som barbarer och rövare. D Den stora kulturella distansen spelar naturligtvis en väsentlig roll. Turkar betraktas som mer annorlunda än finnar, danskar och tyskar. E] Massmediernas presentation av turkarna blir ofta negativt snedvriden. E] Det har stor betydelse till vilken samhällsklass en invandrargrupp huvudsakligen hör. En stor del av turkarna i Sverige tillhör arbetarklassen. I:) Den etniska gruppens relativa rikedom på resurser avgör om de blir utsatta för diskriminering eller invandrarfientlighet. Turkarna är en ur resurssynpunkt svag grupp: majoriteten av turkar har låg utbildning, analfabetismen är utbredd, särskilt bland kvinnorna; många turkar har bristfälliga kunskaper i svenska; graden av formell etnisk organisering är låg.

Ur turkisk synpunkt ser framtiden inte heller särskilt ljus ut när det gäller att stärka gruppens resurser. Utbildningspolitiken har en mycket viktig uppgift att fylla när det gäller att motverka en negativ utveckling på arbetsmarknaden. Om den misslyckas att ge invandrareleverna bättre utbildning kommer de att få svårigheter att finna sig tillrätta i samhället, inte minst på arbetsmarknaden. Idag finns det ca 2 000 turkiska elever i grundskolan. Mer än 80 % av dem har stort behov av stödundervisning för att kunna klara skolarbetet. Läs- och skrivsvårigheter är ett vanligt För att förbättra problem. undervisningsresultaten är det nödvändigt att invandrareleverna får genomgå hela grundskolan med undervisning på sitt eget modersmål. Om de tvingas in i en främmande språkmiljö innan de utvecklat sitt modersmål sådana att de inte kan uppstår problem använda sig av eller uttrycka sig ordentligt kan på något språk. Eleverna då inte tillgodogöra sig undervisningen och kommer så småningom i underläge på arbetsmarknaden. Detta är den för turkarna mest kännbara diskrimineringen i det svenska samhället.

italienare

Den italienska gruppen är en av de äldsta av efterkrigstidens invandrargrupper. Blandäktenskapen är många. Den andra generationen och i förekommande fall den tredje generationen är ofta ”försvenskad”. Trots detta finns det gemensamma erfarenheter av etnisk diskriminering. Framför allt är det myndigheterna som röner många klagomål, särskilt skattemyndigheterna på kommunal och statlig nivå. Italienare tycker att de i myndigheternas ögon anses vara skyldiga och att de måste bevisa sin oskuld. Många italienare säger att de har varit att tvungna ständigt bevisa att de är ordentliga, inte är kriminella, inte är våldsam-

64 Svenskarna i invandrarnas ögon

sina arbeten och betalar skatt. Ibland räcker det att ma, att de sköter eller inom samma kommun för att det skall vara flytta till en ny kommun nödvändigt att behöva bevisa allt från början igen. Personer med maktposition hos myndigheterna anses tolka lagar och andra bestämmelser så negativt som möjligt för den enskilde invandraren. Också inom rättsväsendet har man funnit sådana attityder. (Ett extremfall är den domare i Västerås som öppet i massmedierna talar om sina fascistiska sympatier.) På arbetsmarknaden finns det också erfarenheter av diskriminering, främst bland högutbildade. I skolan förekommer ofta mobbning mot barn med ”utländskt utseende”. Lärarnas roll är viktig i det sammanhanget. Man tycker att lärarna inte gör tillräckligt för att förhindra mobbning eller bearbeta dåliga etniska relationer. Hemspråkslärarna har ingen status i skolorna och har ibland svårt att samarbeta med sina svenska kolleger. Deras utbildning värderas inte särskilt högt av svenska lärare. Många italienska föräldrar att den kulturella distansen gör att personalen i förskolan har tycker förälder och att man även här ständigt måste svårt att lita på en italiensk bevisa sin oskuld, t.ex.visa att man inte misshandlar sina barn. Inom möter man också misstänksamma attityder hos läsjukvården karna. Dessutom händer det ofta att man vägras tolkhjälp vid läkarbesök.

Latinamerikaner

Latinamerikanernas situation i diskrimineringshänseende skiljer sig något från andra gruppers. Säkert betraktas de av personer ur andra grupper som mindre diskriminerade och sannolikt är inte diskrimineringen ett så aktuellt problem, framför allt på grund av att de inte är en grupp som blivit så tydligt marginaliserad som andra. Dock har även de latinamerikanska grupperna gjort erfarenheter av i olika former. Förhållandet mellan dem och den negativ särbehandling svenska är således inte entydigt positivt: latinmajoritetsbefolkningen amerikaner över isoleringen från det svenska samhället. klagar mycket är problematisk. Det är dessutom latinamerikaner Språkinlärningen som har blivit utsatta för det mest uppmärksammade politiskt-rasistiska angreppet under senare år (korsbränningen i Segeltorp sommaren 1982). Myndigheterna har klagat över deras orealistiska krav på arbetsmarknaden. har varit svår medan tillvänjningen till Arbetsanpassningen blankonsumtionssamhället har gått lättare. Olika sociala ingredienser das i en invecklad process där diskriminering i många fall tar sig ovanliga uttryck. Det är naturligtvis alltid problem att skilja mellan det som objektivt sett är diskriminering och det som av individen uppfattas som diskriminerande beteende, inte minst när man är nyanländ till en helt främmande kulturell miljö. Särskilt svårt är detta i fråga om latinamerikanska flyktingar i Sverige. Nyanlända flyktingar upplever ofta stora svårigheter. De upphör efter

Svenskarna i invandrarnas ögon 6.

en viss tid för flertalet flyktingar. För andra kan svårigheterna bli större eller bestående. Om man exempelvis jämför polacker och latinamerikaner visar det sig att de förstnämnda snabbare kommer över de inledande svårigheterna och också fortare lär sig svenska och lättare lyckas placera sig på arbetsmarknaden. Skillnaden kan grunda sig på många saker, exempelvis på att latinamerikaner i högre grad än andra flyktinggrupper räknar med att återvända till hemlandet. Vilka skälen än är så är det ett faktum att många latinamerikaner idag befinner sig i en karusell av avbrutna kurser, korta städjobb, perioder av arbetslöshet och nya kurser, något som de i viss utsträckning har gemensamt med andra flyktinggrupper. Tillsammans med effekterna av den ekonomiska krisen blir också de ”normala” svårigheterna större och långvarigare för invandraren och de förändras lätt till diskriminerande situationer. Det ställs större krav på den som söker ett arbete när också medlemmar av majoritetsbefolkningen konkurrerar med invandrarna om lågstatusjobben”, och då blir diskrimineringen en vanlig företeelse i den latinamerikanska invandrarens liv. I det läget blir de betyg som latinamerikanerna har från sin utbildning i hemlandet värdelösa. Redan från början upplevde latinamerikaner i Sverige mycket speciella former av negativ särbehandling från arbetsgivarnas sida. Många arbetsgivare kände en rädsla att få arbetare med vänsterorienterad politisk bakgrund bland sina anställda. Det kan ha funnits en föreställning hos arbetsgivarna om att latinamerikanerna skulle komma att bli politiskt aktiva på arbetsplatserna och därmed skapa oro. Under perioden 1974-1980 fick bara 9 % av de latinamerikanska kvottlyktingarna arbete i Sverige. Naturligtvis var det många faktorer som bidrog, inte minst det försämrade arbetsmarknadsläget. Bristande språkkunskaper kan också ha bidragit. Arbetslösheten är regelmässigt dubbelt så hög bland invandrare som bland svenskar. Latinamerikaner tillhör de mest utsatta grupperna. Det är möjligt att det hos arbetsmarknadsmyndigheterna finns en tendens att betrakta vissa invandrargrupper som omöjliga att placera på den normala arbetsmarknaden. Det finns dock tre grupper bland latinamerikanerna som i viss mån har lyckats få arbete inom yrkesområden där de har utbildning. Det gäller sjukvårdspersonal (läkare och sjuksköterskor), skol- och barnomsorgspersonal (hemspråkslärare, förskollärare) och psykologer. Latinamerikaner har negativa erfarenheter av bosättning i invandrartypiska” miljöer. Många försöker flytta från de invandrartäta områden dit de kommit, främst i stora och mellanstora kommuners förortsområden, dock utan att lyckas. Många har erfarenheter av diskriminering från främst privata hyresvärdars sida. Få inslag i latinamerikanernas situation i Sverige är mer problematiska än fritiden. Många latinamerikaner ägnade fritiden de första åren nästan hundraprocentigt åt solidaritetsarbete. När entusiasmen med tiden bleknade blev ett tomrum kvar som de flesta fortfarande har svårt att fylla. Fritiden är en viktig del av socialisationsprocessen för varje etnisk grupp i samhället. Det finns vissa invandrargrupper som har

i invandrarnas sou 193455 66 Svenskarna ögon

att komma svenskarna närmare just genom sättet att lättare än andra sin fritid. För latinamerikanernas del är detta inte fallet och använda bidrar till den känsla av isolering som man känner inom gruppen. till den svenska ökar i stället för att

Avståndet majoritetsbefolkningen

minska.

Svarta

Den övergripande frågan man som svart ställer sig i Sverige är om man blir mer diskriminerad än andra invandrare just på grund av hudfärgen. och omedvetet iakttagande av svarta. Det beror Det finns ett oundvikligt skillnaderna. När en svart människa på de skarpa utseendemässiga registrerar nästan allas ögon henne, vilket stiger in i en tunnelbanevagn knappast är fallet med en vit person även om denna är en invandrare. är det mycket mer sannolikt att Gör en svart person något avvikande än om det var en vit person. många fler lägger märke till det av svarta är förhållandena i Sverige När det gäller diskriminering direkt med dem i andra länder där det just är konflikten jämförbara vit-svart som dominerar den etniska scenen. och kvinna. Det finns en En speciell aspekt av detta är att vara svart om att de svarta kvinnorna är förtryckta av sina män. förutfattad mening relationerna mellan svenskar Denna mening är utbredd och påverkar

och svarta invandrare. På arbetsmarknaden har många svarta gjort erfarenheter av negativ har de kunnat komsärbehandling. Vid telefonkontakt med arbetsgivare att den sökande varit ma överens om anställning, trots att det framgått När denne sedan inställt sig hos arbetsgivaren har han en icke-svensk. Härtill kommer trots detta avvisats med hänvisning just till hudfärgen. som kommit hit som flyktingar från i första att många svarta akademiker hand Afrika möter stora problem på arbetsmarknaden på grund av att inte räknas här. de utbildningsmeriter som de skaffat sig i hemlandet i själva benäm- När det gäller de svarta finns det också något speciellt ningen. Ingen svart vill bli kallad för neger. Ingen enda av de svarta afrikaner och amerikaner som lever i Sverige använder ordet neger, inte för hur andra använder ordet. Detta ens de som anser sig vara likgiltiga del av de svartas befrielsekamp i USA, som också är en viktig symbolisk i andra länder dit svarta invandrat under har visat sig ha betydelse efterkrigstiden, exempelvis Storbritannien, men även Sverige. Inte heller av de svarta. Det associerar till att ordet färgad upplevs som positivt deras hudfärg inte vore naturlig utan som om någon hade färgat dem.

Samer

etnisk minoritet i Sverige saknar Trots att samerna är en ursprunglig om den samiska kulturen. Denna brist svenskar i allmänhet kunskaper

och ryktesspridning. I en dis-

har gjort utrymmet stort för mytbildning kussion om fördomar och diskriminering i fråga om samer är det histo-

Svenskarna i

invandrarnas ögon

riska perspektivet nödvändigt att anlägga, eftersom samerna är ett av svenskarna koloniserat folk, vilket skapat en konkurrens om livsutrymmet som alltjämt präglar relationerna. Diskrimineringen av samer är av gammalt datum. Den diskriminering som upplevs av dagens samer kan sägas ske både på ett strukturellt plan, med rötter i historien, och på ett individuellt plan där det finns många erfarenheter från enskilda samers sida av negativ särbehandling på olika samhällsområden. Den strukturella är särskilt diskrimineringen uppenbar i rennäringslagstiftningen. Den nu gällande rennäringslagen från 1971 härstammar i rätt nedstigande led från lagar från 1928, 1898 och 1886. I 1886 års renbeteslag fråntogs samerna rätten att bl.a. upplåta sina jakt- och fiskerättigheter inom samebyn med en uppenbart rasistisk motivering. Denna ordning gäller fortfarande. I det s.k. skattefjällsmålet hävdade samerna att 1971 års lag stod i strid med regeringsformens förbud mot att i lag missgynna etniska minoriteter. Den tolkningen vann dock inte gehör hos Högsta Domstolen. Efter HD-domen i det målet - som gick samerna emot -- övervägde Svenska Samernas Riksförbund att gå vidare med saken till Europadomstolen i Strasbourg, men avstod och valde den politiska Det har hittills resulterat vägen. i att regeringen tillsatt en samerättsutredning. kommer den strukturel- Förhoppningsvis la diskrimineringen att behandlas där. Den individuella diskrimineringen av samer är till stor del beroende av den brist på kunskap som nämndes. Vid intressekonflikter mellan samer och svenskar händer det alltför ofta att detta kunskapsvakuum skapar förutsättningar för att fördomarna får fritt spelrum. Samiska barn mobbas i skolan, samer provoceras på arbetsplatser och på restauranger och andra offentliga platser. Det sker ofta i samband med att samerna använder sin traditionella klädsel eller talar samiska, dvs. när de exponerar sin etniska tillhörighet. Det här sker framför allt i sameområdet i kontakten med lokalbefolkningen, men är mindre vanligt i Sydoch Mellansverige. I kontakt med kommunala myndigheter samer diskrimineupplever

ring som också den beror på bristande kunskaper. Det leder till att

samiska initiativ uppfattas som provokationer och besvaras defensivt och fördomsfullt.

Svenskarnas om etnisk i

uppfattning diskriminering Sverige

Hur uppfattar svenskarna själva förekomsten av diskriminering

i det svenska samhället? I

utredningens attitydundersökning ställdes frågor som var avsedda att mäta om föreuppfattningen komsten av etnisk diskriminering. En av löd: Hur ofta frågorna

tror du invandrare i behandlas sämre än infödda svens-

Sverige kar a) i affärer, b) på av av socialvårrestauranger, c) polisen, d) den, e) av arbetsgivare, f) av grannar?” Svaren av taframgår

bell 2.1.

i invandrarnas 68 Svenskarna ögon

Hur ofta tror du invandrare i Sverige behandlas sämre än Tabell 2.1 infödda svenskar ...? Procentuell fördelning horisontellt

Mycket Ibland Ofta Alltid Tveksam/ Aldrig sällan Vet ej

8 23 44 20 1 3 a). . .I affärer? 8 22 39 19 1 11 b). . . På restauranger? 11 19 34 24 2 10 c)...Av polisen? 24 34 24 6 1 11 d). . .Av socialvârden? 12 23 39 21 1 6 e). . .Av arbetsgivare? 6 16 44 26 1 7 f). . .Av grannar?

är det mellan 60 °/o och 70 % av den svenska befolk- Som synes

som tror att etnisk i de angivningen diskriminering förekommer

na utom vad beträffar socialvården, där endast situationerna, att inträffar ibland, ofta eller alltid. De

31 % anger diskriminering hade svarat så Fick frågan ”Varför tror som på delfrågorna a)-f) du de behandlas sämre?” Här svarade 27 % ”språksvårigheter”

medan 26 °/o att det berodde olika kulturer” och 15 °/o

ansåg på

att ”svenskarna har fördomar” ; 12 % trodde att det berodde på

på att invandrarna annorlunda”. Flera av de övriga ”uppför sig svaren i ungefär samma riktning. gick

På ”Vilka av invandrare tror du blir sämst

frågan grupper behandlade?” svarade 31 % zigenare”. Vidare nämndes assyrier

(25 %), turkar (24 %), färgade (13 %), greker (9 %), jugoslaver nämndes endast av några få intervjupersoner.

(6 %). Finnar

Sammanfattning

Vad får man för bild av den etniska diskrimineringen i Sverige på

av de vittnesmålen? På vilka områden anser

grundval återgivna

medlemmar av etniska minoriteter vara mest utsatta? Vad är

sig att förändra? Skall man försöka sig på en sammanfattviktigast är det av brist på likvärdig behandling från ning upplevelserna sida som är det som förenar många av de redomyndigheternas vi ovan. Lika i en mängd avseenden görelser återgett möjligheter är ett krav som också ställs av dem som yttrar sig, uttalat eller

outtalat. I övrigt är det mest framträdande gemensamma draget

för alla vittnesmål som vi har omsorgen om den egna presenterat etniska fortlevnad. Den tar i kritik mot den

gruppens sig uttryck svenska skolan, mot att modersmålet inte värderas tillräckligt

mot att den kulturen förkvävs.

högt, egna

De skillnader som mellan svenska och utländska medbor-

görs alltså är en annan form av etnisk diskriminering än vad

gare (som som för diskuteras i det här nämns inte av särskilt

övrigt kapitlet)

Svenskarna i invandrarnas ögon 69

många. Det har den senaste tioårsperioden gjorts mycket för att undanröja många av de rättsliga skillnader som funnits mellan svenskar och utlänningar i den svenska lagstiftningen. Vårt be-

tänkande (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställning är det

senaste bidraget härtill. I andra länder är det ofta minoritetsorganisationernas sak att peka på missförhållanden av det slag som vi tagit upp här. Med några få undantag har dock de svenska invandrarorganisationerna inte gjort frågan om etnisk diskriminering till något stort tema. Deras roll i den etniska konflikten handlar snarare om att bidra till de etniska minoriteternas överlevnad på längre sikt. Svenska institutioner - främst olika - får klä myndigheter skott i en hel del av den kritik som framförs. Det finns därför anledning att närmare diskutera om det förekommer något som man kan kalla institutionell diskrimineringi det svenska samhället.

3 Etniska minoriteter och svenska

institutioner

Institutionell diskriminering

I förra kapitlet fick vi möta exempel på hur diskriminerande handlingar i olika delar av det svenska samhället upplevs av invandrarna själva. Beskrivningarna handlade i många fall om institutionella förhållanden. I det här kapitlet skall vi uppehålla oss vid de institutioner som utpekades av invandrarna. Är något institutionernas praxis diskriminerande? Finns det något man kan kalla institutionell diskriminering? Med institutioner avser vi följande: centrala, regionala och lokala offentliga myndigheter och verk, dvs. hela den ojfentliga sektorn med dess olika delar. Statsmaktema, regering och riksdag, är viktiga institutioner liksom också rättsväsendets olika delar: domstolar, åklagare, polis och rättshjälp i olika former. Det enskilda näringslivet består också av en mängd institutioner i form av stora, medelstora och mindre företag samt intresseorganisationer, branschorganisationer och liknande. Till institutionerna räknar vi här även delar av folkrörelsesverige: fackföreningsrörelsen, nykterhetsrörelsen, idrottsrörelsen men också svenska och massmedierna. « kyrkan Det är som synes större delen av det svenska samhället som är berört. Naturligtvis är det inte fråga om någon fullständig genomgång. Vi koncentrerar oss på några institutioner som är sär- “ skilt viktiga när det gäller de etniska relationerna. De flesta fall av diskriminering utspelas mellan individer. Detta förhållande ändras inte av att den som diskriminerar agerar som företrädare för en grupp och den person mot vilken handlingen riktas betraktas som företrädare för en annan grupp. De

flesta diskrimineringsfall inträffar i en siamspelssituation mellan

enskilda individer eller individer som representerar parter. Man kan göra en distinktion mellan individuell och institutionell diskriminering som har just med den- diskriminerande agenten att göra. I det ena fallet är det fråga om en enskild person som diskriminerar, i det andra fallet kan det -vara något så svåröver-

Etniska minoriteter och svenska institutioner

blickbart som exempelvis en administrativ byråkratisk apparat. Institutionell diskrimineringinnebär att vissa regler, föreskrifter eller utvecklad praxis i ett socialt system avsiktligt eller oavsiktligt får diskriminerande konsekvenser. De diskriminerande handlingarna kan vara endera aktiva beteenden eller uraktlåtenhet att reagera på uppenbara missförhållanden. De utförs av personer som representerar olika typer av organisationer eller institutioner. Handlingarna är en del av de formella och informella rutiner som .gäller i institutionerna. Denna institutionella kan vara både direkt och indirekt - direkt om diskriminering handlandet avsiktligt föreskrivs av organisationen i fråga, indirekt om handlandet i och för sig inte är avsett att diskriminera men gör det ändå. Handlingarna blir på så sätt institutionellt förankrade. Socialt förankrade är de diskriminerande handlingarna när de inte möter något motstånd bland människor i allmänhet som bevittnar, hör talas om eller på annat sätt kommer i kontakt med dem. I vissa fall är denna förankring positiv, dvs. det är inte bara fråga om utebliven kritik, utan även om uppskattning. I-lär kommer frågan om normer in. I ett visst socialt sammanhang säger normerna att man skall diskriminera på etnisk grund. Det sociala trycket, den sociala kontrollen och de olika typer av sociala sanktioner som är förhärskande påverkar människor till diskriminerande handlingar. Här finns bl.a. föreställningen om att den person som blir utsatt för diskriminering faktiskt får stå ut med den - att den hör till villkor. migrationens Det finns ett samspel mellan det som är socialt förankrat och det som är institutionellt förankrat. De sociala normerna för samvaro i den grupp som en diskriminerande person tillhör kan vara entydiga; människor påverkas härav till diskriminerande handlingar. Det är i många fall sådana omständigheter som styr . handlande. För den skull är det inte mänskligt sagt att människan skulle sakna en fri vilja. Det finns givetvis ett samband också med den enskilda människans föreställningar och attityder. Att stå emot den sociala kontrollen, att bryta med sådant beteende som är socialt förankrat kräver ofta ett stöd utifrån, från andra som tänker likadant och som man vill efterlikna. De normer som utvecklas inom institutionerna kan också vara starkt styrande på det som sker utanför institutionerna. De regler som finns i varje samhälle om hur samspelet mellan människor skall ske - med andra ord normer - omfattas i samhälleliga olika utsträckning av medborgarna. Vad som uppfattas vara institutionellt förankrat påverkar därmed den sociala förankringen av ett beteende. Institutionell diskriminering har även att göra med det sätt på

Etniska minoriteter och svenska institutioner 73

vilket en institution fungerar. Man brukar tala om att det som händer - eller inte händer - är strukturellt betingat. Det kan i strukturerna finnas sådana mekanismer som konsekvent missgynnar medlemmar av etniska minoriteter när beslut fattas, planer utformas, frågeställningar definieras, antaganden, värderingar och attityder förs fram och blir allmänt vedertagna, åtaganden görs och resurser fördelas. Det går inte att komma ifrån att de svenska institutionerna och invandrarna och de etniska minoriteterna på många områden förfogar över olika grad av expertis. Ulf Hannerz skriver:

Men det är lätt gjort att institutionernas befattningshavare då, i kraft av denna mera påtagliga sakkunskap och ofta helt enkelt på grundval av sin maktställning, tar för givet att deras kultur skall definiera formerna för det sociala samspelet med invandrare också i övrigt. Eller kanske, för att uttrycka saken något annorlunda, att de tror att deras egen kultur i sin helhet har samma expertisprägel, som däremot skulle saknas i invandrarnas tänkande och beteende.

Den negativa särbehandling som blir resultatet av myndigheternas handlande är som nämnts inte alltid avsiktlig. I fall många kan den rent av vara oönskad, dvs. myndighetens är i syfte själva verket att åstadkomma en likvärdig behandling. På grund av de kulturella skillnaderna kan det bli fel där ”rätt man tänkt”. I en uppsats i vår antologi Att leva med mångfalden (LiberFörlag, 1982) ger Charles Westin ett belysande exempel på hur oavsiktlig institutionell diskriminering kan inträffa utan att någon enskild befattningshavare har gjort sig skyldig till någon avsiktlig negativ särbehandling. Det rörde sig om ett försök att anordna arbete åt zigenare. De socialarbetare som engagerade sig gjorde betydande insatser för - som man trodde - I zigenarnas sak. grunden fanns dock den aldrig övervunna skillnaden mellan det svenska och det zigenska. sättet att definiera vad arbete egentligen syftar till. Ett annat exempel på indirekt institutionell diskriminering anförs från judiskt och muslimskt håll i Sverige och gäller frågan om s.k. rituell slakt. En lag från 1937 förbjuder den slakt som i olika former är påbjuden i dessa religioner. Ortodoxa judar och muslimer kan inte äta annat kött än det som är slaktat enligt föreskrifterna. De är därför hänvisade till import av mycket

dyrare kött från utlandet. (Av länderna i västvärlden har endast

Sverige, Norge och Schweiz ett förbud mot rituell slakt av detta slag.) Religionen och dess betydelse för kulturen i vid är mening en av grunderna för dessa gruppers etniska identitet. De hävdar .. .. .. . . . . . Ulf Hannerz : Ö ver darfor att detta ar en fråga om etnisk diskriminering. gränser. LiberFörlag, 1983.

74 Etniska minoriteter och svenska institutioner

och samhälleliga motsättningar Diskriminering

Låt oss nu diskussionen till att omfatta det motsatsförhålutvidga lande som kan mellan olika delar av institutionerna i sägas råda samhället och mellan olika institutioner. Vi skall göra det i form av en teoretisk beskrivning av några olika typfall och diskutera huruvida den svenska situationen låter sig beskrivas av något

eller några av dessa. En är den i l beskrivna strävan hos utgångspunkt kapitel etniska minoriteter att bevara en viss kulturell autonomi. I de som nedan kommer tecknet (+) att uppställningar presenteras markera ett av denna strävan. Tecknet (-) betecknar bejakande en eller åtminstone en reserverad inställassimilationsideologi till minoritetens att bevara sin kulturella särart. Man ning vilja kan tänka att invandrade etniska minoriteter stränaturligtvis sig var efter att assimilera sig kulturellt med majoritetsbefolkningen. Vi oss dock till det fall där de etniska minoriteterna begränsar och deras är inställda på viss kulturell ausjälva organisationer tonomi och valfrihet. Tecknet markerar i också en positiv inställning till (+) övrigt kulturell pluralism och en strävan efter likvärdig behandling. En annan är det tidigare beskrivna konfliktperutgångspunkt spektivet. Etniska minoriteters strävan att bevara de egna kulturerna innebär att sociala friktioner som ibland kan anta uppstår, formen av mellan minoriteterna och majodjupa motsättningar Dessa motsättningar, denna etniska konflikt, ritetsbefolkningen. tar i fall i som är eller uppfattas som sig många uttryck något diskriminering. Vi skall behandla motsatsförhållanden inom skilda nivåer av det dominerande samhället. På den första nivån har vi statsmakoch Denna nivå befinner sig på stort terna, regering riksdag. från invandrarnas och de etniska motsättningarnas kon- _ avstånd kreta Den andra nivån står för den dömande och den verklighet. verkställande makten i samhället, dvs. rättsväsendet samt de centrala i deras olika uppenbarelseformer. På statliga myndigheterna denna nivå finns också myndigheter på det kommunala planet, såväl myndigheter som primär- och landstingskommunastatliga la. Här finns även större och bostadsföretag m.fl. arbetsgivare inom den sektorn. Den tredje nivån motsvarar enskilda privata handläggare eller andra yrkesbefattningshavare, tjänstemän, verksamma som i sin verksamhet direkt hanterar de etniska rela-

tionerna. Tabell 3.1 av förhållanden mellan central återger fyra typfall statsmakt å ena sidan och m.fl. å den andra när myndigheterna det centrala i en invandrar- och minoritetspolitik. gäller inslag Dessa typfall är avsedda att vara generella.

Etniska minoriteter och svenska institutioner 75

Tabell 3.1 Minoritetspolitikens fyra typfall

Typfall 1 Typfall 2 Typfall 3 Typfall 4 statsmakterna + - - + + + - - Myndigheterna

Typfall 1 beskriver en situation som åtminstone på papperet är oproblematisk. Lagstiftande, beslutsfattande, dömande och verkställande myndigheter på såväl central som lokal nivå samt organisationer och näringsliv ser inte några problem i att verka för en kulturell pluralism och en likvärdig behandling. Det finns emellertid anledning att tro att detta i själva verket är en mycket instabil eller tillfällig social situation. Om inte en invandrar- och minoritetspolitik där målen innebär en positiv värdering av kulturell pluralism är mycket väl förankrad hos folkopinionen är denskenbara stabiliteten ständigt hotad. En serie i och för sig mindre väsentliga incidenter kan utlösa hotet. Typfall 2 beskriver en situation som närmast kan liknas vid en intern kolonialism (detta begrepp beskrivs närmare i kapitel 5). Centralmakten motsätter sig en relativ etnisk autonomi inom en region där en minoritet har ett lokalt politiskt fotfäste. Detta typfall avser närmast förhållandet mellan centralmakt och territoriella minoriteter. Motsättningen kommer i dagen när statsmaktens intressen inte är förenliga med de värden som minoriteten värnar om. Även detta typfall innebär ett instabilt socialt system, där centralmaktens auktoritet ifrågasätts. Antingen undergrävs den lokala myndighetens ställning genom centralt ingripande eller också måste Centralmakten ge vika. Situationen kan alltså inte bestå över någon längre tid. Typfall 3 beskriver en situation där varken central statsmakt eller myndigheter m.fl. tolererar etniska självständighetsyttringar. Detta motsvarar ett monolitiskt centraliserat socialt system där makten utgårfrån centrum. Systemet som sådant är stabilt, ty varje självständighetsyttring från etniska minoriteter underkuvas med kraft. Det är en renodlad assimilationspolitik som bedrivs. Etniska minoriteter har inget politiskt gehör och saknar politiska kanaler inom systemet. Minoritetspolitiken i Turkiet, många öststater liksom politiken gentemot urinvånare i USA, Kanada och Australien under tidigare perioder låter sig exempliñeras med detta typfall, liksom även den tidigare svenska politiken gentemot samerna. Typfall 4 beskriver ett system där Centralmakten är positiv till ett begränsat etniskt oberoende för minoriteterna, åtminstone inom det kulturella området, men där lokala myndigheter av

76 Etniska minoriteter och svenska institutioner

olika skäl har svårigheter att konsekvent genomföra den fastställda politiken. De lokala myndigheterna har begränsade resurser till sitt förfogande, de kanske har en invandrarfientlig opinion emot sig, arbetsgivare och hyresvärdar vill kanske undvika friktioner och i bostadsområdet. Detta typfall motpå arbetsplatsen svarar ett förhållandevis decentraliserat system med självständioch stora frivilliga organisationer med väsentligt ga myndigheter på olika områden. Paradoxalt är det ett stabilt inflytande nog socialt system. Den etniska motsättningen balanseras så att säga av andra motsättningar mellan den centrala nivån och den nivå som av myndigheter, organisationer etc. representeras Vilket av beskriver bäst situationen i Sverige? Tecktypfallen nen och (-) är sammanfattande beteckningar av förhållan- (+) den som oftast präglas av både positiva och negativa inslag. Tecknet att de positiva dragen överväger och (-) (+) betyder motsatsen. I modellen är typfall 2 och 3 uteslutna för betyder Sveriges del. I de fallen motsätter sig statsmakterna etnisk pluralism och strävar inte efter likvärdig behandling, vare sig i ord eller Så är det inte hos oss. I typfall l och 4 har statsmakterhandling. na en det hela positiv attityd. Även om de svenska på taget statsmakternas politik förtjänar att kritiskt skärskådas och även om det finns negativa inslag i den råder det inget tvivel om att det huvudsakligen är en politik med positiva förtecken. Om man den nivån kan beteckna situationen i Svepå högsta med frågan vad som överväger på nästa nivå. rige (+) uppstår Det är svårare att fastslå entydigt för hela dess mångfald av institutioner. Det finns inslag i ett antal framför allt invandrartäta - andra institutioner - som att kommuner men också förtjänar betecknas med betyder alltså att typfall l skulle vara det (+ ). Det och det passiva motståndet i flertalet andtillämpliga. Trögheten ra kommuner och institutioner gör dock att tecknet (-) ligger . närmast till hands för helheten. Därför är det typfall 4 som bäst beskriver situationen i Sverige. Man kan utveckla den tabellen till att även omfatta

föregående

den tredje nivån: tjänstemän, handläggare, enskilda arbetsgivare och arbetsledare, hyresvärdar, näringsidkare och andra yrkesverksamma som i sin dagliga gärning har att arbeta med den etniska motsättningens konsekvenser och yttringar.

Tabell 3.2 En utveckling av minoritetspolitikens fyra typfall

Typfall 1 Typfall 2 Typfall 3 Typfall 4 1a 1b 2a 2b 3a 3b 4a 4b i statsmakterna + - - + + + - Myndigheterna etc. + - + - + - + - Tjänstemän

Etniska och svenska institutioner 77

minoriteter

Typfall 1a med en tjänsteman som arbetar enligt myndigheternas intentioner för minoriteternas intressen är på papperet oproblematiskt. I den mån system av typfall l verkligen existerar och beständighet är denna variant dess naturliga form. I äger någon Ib har vi en enskild tjänsteman som utan stöd från sin typfall handlar diskriminerande. Det är relativt lätt att i så myndighet fall ersätta denna person så att typfall 1a återställs. Handlar det om en privat hyresvärd eller en enskild arbetsgivare kan det vara svårare, men man får förutsätta att en lagstiftning mot diskriminering i ett socialt system som detta verkligen är effektiv. Typfall 2a är oproblematiskt. Föreligger typfall 2b uppstår dock en komplicerad konfliktkonstellation. Den av tjänstemännen diskriminerade minoriteten kan få stöd för sin sak på närmast högre nivå. Tjänstemännen kan å sin sida förbigå den lokala myndigheten och söka stöd hos statsmakterna och i deras politik. Vilken variant som kommer att dominera i ett sådant socialt system avgörs till sist av den relativa styrkan hos parterna i motsättningen mellan statsmakt och lokal myndighet. Typfall 3a beskriver en situation där den etniska minoriteten har flyttat fram sin position och vunnit ett begränsat men kanske inte Öppet fotfäste hos enskilda företrädare för den lokala myndigheten. Det är emellertid en enkel sak att ersätta en sådan person om konsekvenserna av vederbörandes verksamhet alltför strider mot såväl myndigheternas som statsmakternas uppenbart intressen. Den naturliga ordningen i ett system av typfall 3 är varianten 3b. Typfall 4a beskriver en situation där en tjänsteman med statsmaktens uttryckliga stöd verkar för den etniska minoritetens intressen som dock under vissa betingelser kan komma att kollidera med den lokala myndighetens. Vi ser att även här kan en komplicerad konfliktkonstellation uppstå. Tjänstemännen som skulle kunna karakteriseras som medlare kan inte utan vidare ersättas. Skulle den lokala myndigheten vara inne på en sådan linje kan tjänstemännen söka stöd hos den centrala statsmakten eller åberopa gällande lagstiftning. Typfall 4b gäller en situation där tjänstemännen är lojal mot sina närmaste överordnade på den lokala myndigheten och kan räkna med deras stöd. Skulle den etniska minoriteten anklaga honom för diskriminerande handlingar kan han sannolikt räkna med att backas upp av kolleger och överordnade. Ärendet stannar därmed. Vi påstår naturligtvis inte att verkställande myndigheter, företag etc. är programmatiskt inriktade på att motarbeta minoriteternas strävanden efter viss kulturell autonomi eller att de vill undvika att tillämpa en likvärdig behandling. Men vi menar att bristande resurser, olika hänsynstaganden och prioriteringar in-

78 Etniska minoriteter och svenska institutioner

nebär svårigheter att verkställa en politik som går ut på jämlikhet, valfrihet och samverkan. Jämfört med statsmakterna är det de lokala myndigheterna och organisationerna m.fl. som måste bära den tyngre bördan av de etniska motsättningarna. Dessa omständigheter kan av enskilda invandrare uppfattas som diskriminering. Vi finner det sannolikt att samhörighet inom en kår, ett kollegium, en förvaltning eller en arbetsplats kan innebära att enskilda tjänstemän som faktiskt handlat diskriminerande inte utan vidare förskjuts av sina kolleger eller arbetsgivare, i all om den diskriminerande handlingen är svår att fastsynnerhet ställa eller bevisa.

Några svenska institutioner

Med denna modell som utgångspunkt kan man exempliñera med några olika områden i det svenska samhället där viktiga institutioner är verksamma.

Skola, socialtjänst, hälso- och sjukvård

Först de ”reproduktiva” institutionerna. Vi uppehåller oss därvid i skolans värld. Skolan är en central institution i huvudsakligen det svenska samhället. Den utgör ett delsystem i en större helhet och står i ett komplicerat förhållande till andra institutioner. Framför allt är skolan en institution med egna regler, skrivna och oskrivna. Under långa perioder kan den framleva sitt institutionella liv nästan utan att ta intryck av det omkringliggande samhället. Dessutom är det viktigt att se skolväsendet som ett system. Vad som händer (och inte händer) inom detta kan förklaras genom strukturer och krafter i systemet som helhet. Individernas beteende liksom deras i systemet beror inte på deras betydelse inneboende egenskaper (även om dessa också har betydelse) utan på deras position i systemet. Men de samhälleliga förändringarna in i skolsystemet. Det finns t.o.m. de tränger mycket långsamt som anser att sådana politiska beslut som är direkt avsedda att det i liten - i vart förändra just skolan gör mycket omfattning fall i mycket mindre omfattning än vad som avsetts. Man kan alltså konstatera att de institutionella hindren för att ta in och bearbeta etniska relationer är mycket starka. Annorlunda uttryckt utmärks det svenska skolsystemet av vad vissa teoretiker kallar ”inramning”. Detta innebär att man måste arbeta inom en på förhand fastställd ram och lära sig vilka frågor som får ställas och när de får ställas. Det innebär vidare att vardagsverkligheten får stryka på foten för skolboksvetandet. Den starka ”inramningen” av kunskaperna bidrar bl.a. till att den etniska konflikten mycket sällan tillåts tränga in i skolans värld.

Etniska minoriteter och svenska institutioner 79

När det gäller skolboksvetandet visar en undersökning som vi gjort? att sådant stoff som på ett eller annat sätt berör invandringen till Sverige, invandrarnas situation i det svenska samhället, relationerna mellan majoritetsbefolkningen i vårt land och de etniska minoriteterna förekommer mycket sparsamt i de mest använda läroböckerna i Samhällsorienterande ämnen på grundskolans högstadium. Även denna brist är en mycket stark institutionell faktor i sammanhanget. Viktigare än de institutionella faktorerna som sådana är kanske ändå de kulturella. Senare i betänkandet diskuteras svensk kultur mera ingående. Här berör vi den svenska skolans socialisation av barn och ungdomar till svensk kultur. I Fostran till tolerans? redovisas också en enkät till samtliga svenska skolstyrelser, av vilken man i korthet kan dra den slutsatsen att skolförvaltningarna/skolstyrelserna på det hela taget inte har något större intresse för etniska relationer. I rapporten också att de som arbetar aktivt med invandrarfrågor och framgår i viss mån med etniska relationer är enskilda lärare, vissa skolor och rektorsområden, men att det som görs är långt ifrån tillräckligt. Våra undersökningar visar också att det inte finns några grundläggande attitydmässiga hinder hos vare sig lärare eller elever att ta upp frågor om etniska relationer i skolarbetet. Den svenska skolan bygger på svenska kulturtraditioner. Sammåste det ske en till den samhällsförändring tidigt anpassning som invandringen medfört. Men hur sker egentligen socialisation till andra kulturer än den egna? Om barn ur olika kulturer möts och inte känner varandras kulturella särdrag, vilken blir då skolans roll? Den svenska skolan bidrar i hög grad till att elever ur andra kulturer än den svenska får veta ganska mycket om svensk kultur i vid mening. Däremot är det inte lika självklart att den kulturella överföringen skall kunna ske i motsatt riktning. En central fråga är om och hur denna överföring över huvud taget kan bli möjlig. En förutsättning är utvecklingen av det egna modersmålet. Undervisning inte bara i utan även på modersmålet under hela den obligatoriska skolan är ett berättigat krav från de flesta invandrarorganisationerna. Också invandrarbarnen skall kunna fortsätta att vara delaktiga i sin ursprungskultur och lära sig att tolka dess regler och mönster. Detta är en insikt som måste bli uppenbar för dem som nu arbetar i skolsystemet. För socialtjänsten liksom för invandrar- och minoritetspolitiken är jämlikhet ett av målen för verksamheten. I socialtjänsten 2 redohandlar det om jämlikhet i levnadsvillkor och i fråga om invand- Undersökningen Visas i

rare är det jämlikhet oavsett etniskt ursprung som man skall syfta Erland Bergfam

Fosmm n” tolerans Et till. I båda fallen är det de materiella förhållandena och de medel niska relationeri skolan. _ _ _ _ _ som står till buds som avgör om man kan uppnå en jämlikhet 1 LiberFörlag, 1983.

80 Etniska minoriteter och svenska institutioner

Inom socialtjänsten är man i hög grad medveten om praktiken. olika aspekter. I arbetet med att stödja fajämlikhetsbegreppets miljer i kris, i barnavårds-, missbruks- och socialbidragsärenden handlar det hela tiden om möten mellan olika kulturer - den svenska institutionens kultur, personiñerad av socialarbetaren, och invandrarens kultur. I många fall är det fråga om ett personligt kulturellt filter som är verksamt eller rentav om fördomar som den enskilda tjänstemannen hyser. Huvudsakligen handlar det dock om institutionella faktorer. Frågan är om de utredningsoch som de sociala myndigheterna idag förbehandlingsresurser fogar över på ett adekvat sätt kan tillgodose de behov som familur etniska minoriteter har. Institutionella och kulturella hinjer der är således starka även inom socialtjänsten. Hälso- och liknande drag som dem vi sjukvården uppvisar

ovan. Definitionen av vad som är sjukt och vad som är

antytt friskt och hur man skall hantera det - redan här finns sjuka nästan oöverstigliga kulturella motsättningar mellan den svenska vårdinstitutionen och invandraren3. om den svenska kulturen som en faktor av vikt i kultur- Frågan mötet är på det här sättet bara antydd. Redan att få upp ögonen för att de kulturella faktorerna är ett hinder betyder mycket. I det genomorganiserade Sverige behöver man från tid till annan sådana insikter. Man behöver göra upptäckter som går ut på att de svåra omställningarna måste beröra institutionerna själva.

Arbetsliv

Aktörerna arbetsmarknaden är många: arbetsgivare och deras på organisationer, de anställda och deras fackliga organisationer samt och utbildningsanordnare. I arbetsmarknadsmyndigheter ett så kan sålunda hinder föreligga på en mängd komplext system delområden. I betänkandet (SOU 1983:18) Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet redovisar vi hur vissa förhållanden inom arbetslivet mer eller mindre konsekvent människor med annat missgynnar etniskt än Det finns skäl att tala både om ursprung majoritetens. direkt och indirekt diskriminering och om avsiktligt och oavsiktav invandrade arbetssökande och anställda. Vi ligt missgynnande fann problemen på arbetsmarknaden så stora att vi föreslagit förbud mot etnisk diskriminering. Det kan vara av intresse att detaljer i den peka på några statistik över arbetskraftens som vi fördelning på näringsgrenar presenterade i betänkandet. I verkstadsindustrin arbetar 21 % av 3 Se Lisbeth Sachs: Onda finnarna, 30 % av jugoslaverna, 26 % av italienarna men bara ögat eller bakterier. LiberFörlag, 1983. 10 % av svenskarna. I restaurangbranschen finns 15 % av italie-

Etniska minoriteter och svenska institutioner 81

narna, 7 % av grekerna, 12 % av turkarna och 1,3 % av svenskarna. lnom renhållningsomrâdet arbetar 0,7 °/0 av svenskarna, 2,2 % av finnarna men 16,8 °/o av grekerna. Denna del av det mönster som är arbetskraftens etniska sammansättning motsvarar väl helheten. Frågan är i vilken grad denna snedfördelning är resultatet av diskriminering på etnisk grund från arbetsgivarnas sida. I den genomgång av teorier om orsaker till etnisk diskriminering som följer i kapitel 5 redovisas forskning om en ”etniskt stratiñerad” arbetsmarknad. I viss mån - och framför allt för vissa delar och i om vissa etniska fråga - den svenska arbetsmarknaden för grupper uppvisar belägg sådana teorier. Den uppåtgående rörlighet som finns för svenskar t.ex. med stigande ålder är inte lika stor för invandrarna. Den etniskt kluvna arbetsmarknaden hindrar invandrare att få i anställning och att utvecklas i arbetet på lika villkor med svenskar. Redan i yrkesvalet står många invandrare inför begränsade möjligheter. Vid sidan av en lag bör också arbetsgivare och de anställdas organisationer komma överens om de aktiva åtgärder som krävs för att motverka denna uppdelning av arbetsmarknaden och för att bekämpa de hinder i övrigt som missgynnar medlemmar av etniska minoriteter. Kunskaper i svenska är av stor individuell betydelse för att få arbete och utvecklas i arbetet. Sprâkfrågan illustrerar också problem av institutionellt slag; det finns vittnesbörd om att arbetsgivare diskriminerar genom att generellt ställa orimligt höga krav på kunskaper i svenska i förhållande till arbetets karaktär. I vissa fall är det helt säkert avsiktligt; man vill helt enkelt inte ha invandrare på arbetsplatsen. I andra fall är det slentrian eller en förment omsorg om arbetskamraterna. Den ñnansieringsform som gäller enligt nuvarande lag om 240 timmars svenskundervisning har visat sig ha diskriminerande effekter. Lagen återspeglar förhållanden under en konjunktur som inte längre gäller. Vi pekade på detta i vårt remissvar på svenskundervisningskommitténs förslag för några år sedan. En kollektiv finansiering skulle förbättra förhållandena. På stora delar av den svenska arbetsmarknaden återspeglas den etniska homogenitet som till för bara några decennier sedan kännetecknade hela det svenska samhället. Okunnighet om och misstänksamhet mot utländska yrkesutbildningar och examina är alltjämt utbredd och är ett strukturellt betingat hinder för invandrare. Det arbete som de senaste åren bedrivits för att skapa jämförbarhet med svenska utbildningar är därför värt allt stöd. Ansvaret för utvecklingen inom arbetslivet delas i Sverige av parterna. Vissa av spelreglerna har skapats genom lagstiftning. När missförhållanden kommer i dagen kan, som en följd av det

82 Etniska minoriteter och svenska institutioner SOU l984z55

delade bli svår att avgöra. Därtill kommer ansvaret, skuldfrågan att inför missförhållanden kan underblåsas av insikuppgivenhet att dessa i så är institutionellt betingade. I varje ten om hög grad fall av är dock alltid minst en aktör inblandad. diskriminering Denne kan i sitt beteende dölja sig bakom strukturen antingen eller försöka förstå dess effekter och själv motvermissgynnande

ka dem.

Bostadsmarknad

Från en allmän kan hävdas att den svenska boutgångspunkt stadsmarknaden av ett starkt segregerat boende. Stora präglas skillnader finns mellan människor i olika bostadsklassmässiga områden och i olika boendeformer. Näringslivets omstrukture-

1960- och

ring och den därav betingade flyttlasspolitiken på

1970-talen reste krav på omfattande nybyggnation i storstadsre-

och i industriorterna i mellersta och södra Sverige. Det gionerna s.k. behovet av nya bostäder där miljonprogrammet tillgodosåg

industrin och tjänstesektorn expanderade.

Denna bostadsmarknaden inträffade samtidigt utveckling på med den stora till Sverige och det har i hög grad inflyttningen kommit att invandrarnas Många inprägla bosättningsmönster.

vandrarna har inte råd att köpa bostad i bostadsrättsförening

eller småhus och det har förstärkt det boendet, liksegregerade som invandrares berättigade önskemål att bo nära landsmånga män. en studie* skiljer sig dock segre- Enligt nyligen genomförd mellan olika etniska grupper. Genom att utarbeta gationsgraden ett s.k. har för utrikesfödda bosatta i Stocksegregationsmått holms kommun visats att norrmän och danskar har väsentligt -i tur och lägre grad av särboende än ordning personer

födda i Grekland och Turkiet. I de flesta av de Jugoslavien, undersökta etniska också att särboendet minsgrupperna gäller

kar med tiden. I olika sammanhang har statsmakterna fastställt att bostadspo-

bör utformas så att i boendet motverkas till litiken segregation förmån för en hushållssammansättning. 1980 års bostadsallsidig tillkom i detta syfte men den har hittills fått mycket anvisningslag

4 Lillemor Brolin: Etnisk begränsad tillämpning. och vår av rättstillämpningen av bostadssegregation. Föregående kapitel analys Doktorsavhandling vid bestämmelse om bostadsbrottsbalkens olaga diskriminering på sociologiska institutiovisar att utförs i första hand av univer- marknaden5, diskrimineringen nen, Stockholms institutioner av olika Det bostadsföretag och sitet, 1984. slag. gäller privata men det även allmännyttiga bobostadsrättsföreningar, gäller 5 Redovisas i betänkan- I flera komstadsföretag och kommunala bostadsförmedlingar. det (Ds A 1984:7) Om muner i landet förekommer sedan flera år att invandrare, trots olaga diskriminering.

Etniska minoriteter och svenska institutioner 83

förbud i gällande lagstiftning, att in i vägras flytta lediga lägenheter i områden där andelen invandrare som för uppfattas hög. Bevekelsegrunderna är det övergripande önskemålet att blanda olika befolkningsgrupper i bostadsområdena i det angivna syftet att på sikt uppnå en etniskt

allsidig hushållssammansättning.

Invandrares behov av bostad i närheten av landsmän, släktingar och vänner tillfredsställs inte som deras rätt till samtidigt lagliga skydd mot sådan negativ särbehandling nekas dem.

Massmedier

Till institutionerna i vidaste bemärkelse vill vi här räkna massmedierna sammantagna. Deras betydelse för den allmänna opinionen är svår att mäta och därför också omtvistad. Det tycks _ emellertid råda betydande enighet om deras dagordningsfunktion, den som ger näring åt vad människorna talar om och diskuterar. Det medierna omnämner blir samtalsämnen i läsarnas, lyssnarnas, tittarnas vardagsliv. Det som inte omnämns drabbas av tystnad och förblir osynligt. Vår attitydundersökning har i ett avseende ett gett något paradoxalt resultat. Med en stark förenkling som vi för tillgriper tydlighetens skull kan det beskrivas så här. Genom sina svar på våra frågor visar sig svenska folket ha blivit mer förståväsentligt ende och tolerant mot invandrarna under senare år, men samtidigt tror den enskilde svensken att alla andra svenskar blivit mindre förstående, mindre toleranta. Starka indicier pekar på massmedierna som de ”ansvariga”. I centrum för deras nyhetsintresse ligger det ovanliga, det dramatiska, det konfliktmättade, och det framhävs gärna i rubrikerna, också i radio och TV. Urval och redigering av nyheter i är i tidningarna hög grad kommersiellt betingade. Det gäller att sälja så många tidningar som möjligt, och det ovanliga och dramatiska anses bäst. sälja Radions och televisionens nyhetsredaktioner är inte samma på sätt beroende av ett konkret så de inte försäljningsresultat länge är finansierade av reklamköpare. Inte desto mindre är deras nyhetsvärdering i stort sett densamma som de kommiersiella mediernas. Intoleransen tar sig mer dramatiska än toleransen och uttryck blir därför den som lägger i massmedierna beslag på utrymmet och i allmänhetens samtal. Under månaders arbete i en fabrik sju studerade Billy Ehn relationerna mellan de svenska och de s Bllly Elm: Konl-llkl_ många invandrade arbetarna. Samlevnadsfrid kallade han det undvikande mellan tillstånd som rådde? Sannolikt är den än sammanstöt- Svenska mvamjra” . vanligare _°°h . . re. Ingår 1: Att leva med ningar på arbetsplatserna och 1 grannskapen runt om 1 landet mångfalden_ Llbelpöl_ men finner inte till och vägen nyhetsprogram nyhetsspalter. lag, 1982.

och svenska institutioner 84 Etniska minoriteter

har naturligtvis inte till- Den kommersiella nyhetsvärderingen av och inte i någon avsikt kommit på grund invandringen tillgrips invandrarna. Ändå drabbas de lika hårt som om att diskriminera den vore avsiktlig. för konflikt blir den förhärskande bil- Invandraren i centrum invandraren som till konflikt det extrema exemplet. den, skyldig bidrar den växande att i strid mot hittillsva- Därtill benägenheten etiska regler nämrande praxis och pressens gemensamt antagna utländska nationalitet. När na eller rentav framhäva brottslingars att två av det sägs i en kriminologisk undersökning procent är belastade mot en procent av de infödda invandrarna brottsligt är det matematiskt att brottsligheten är dubsvenskarna, riktigt Däremot är det både felaktigt och belt så stor bland invandrarna. är dubbelt så Alltför

oetiskt att säga, att invandrarna brottsliga.

av invandrarna som inte är brottsliga. lätt glöms de 98 procent får bära hundhuvudet för de två pro- Många av dessa oskyldiga motsvarande drabbar inte de 99 procencenten brottsliga. Något ten icke brottsliga svenskarna.

Rättsväsendet

studerar statistiken över anmälningar om hets mot När man under en tioårsperiod och folkgrupp och olaga diskriminering inom skulle man kunna dra vad som hänt med dem rättsväsendet, etnisk knappast förekommer i Sveslutsatsen att diskriminering studerade tiden har bara en handfull mål förerige. Under den kommit och med ett har påföljden blivit ungefär par undantag densamma som vid enklare trafikförseelser. statistikens bild av är med andra 0rd Den officiella Sverige vacker. Det vore fint om den också vore sann. Tyvärr osedvanligt

mindre tilltalande bild av en lång rad övertygande

ges en långt Redan en i dokumenten bakom statistiken vittnesbörd. bläddring att brotten i är många fler än åtalen visar entydigt verkligheten är att söka främst i rättsväsendets :illoch domsluten. Orsaken

lämpning av lagarna. tillkom i verket av just den- Diskrimineringsutredningen själva visade att vissa restauranger i na orsak. Tillförlitliga rapporter svarta tillträde. Efter att Göteborg systematiskt vägrade gäster detta förmåddes och åklagaren att länge ha ignorerat polisen sedan utrett det inträfintressera sig, en grupp journalister noga Tre åtalades och dömdes i enlighet med åklagarens fade. personer yrkande till obetydliga dagsböter. i ledde till att ett samlat program” not Det som hänt Göteborg etnisk skulle åstadkommas genom en utrednng. diskriminering redan då ett förbud mot etnisk :lis- Det fanns emellertid lagfäst

Etniska minoriteter och svenska institutioner 85

kriminering, det hade tillämpats och lett till fällande domar. Var det inte tillräckligt? Tydligen ansågs rättstillämpningen skilja sig från lagstiftarnas avsikter. I betänkandet (SOU 1981 :38) Om hets mot redovisar folkgrupp vi ett antal fall, där för en straffbar missaktlångtgående uttryck ning av invandrare fått förbli opåtalade av de företrädare höga för rättsväsendet som haft att bedöma dem. Deras ställningstaganden måste ha bidragit till att hos andra rättsvårdare befästa uppfattningen om etnisk diskriminering som en mindre allvarlig förseelse. I oktober 1982 i möte med deltog utredningen riksåklagarens landets statsåklagare. Efter en där vi uttalade vår överläggning kritik av hur ett antal anmälningar utfärdade riksåklahandlagts garen ett cirkulär till underlydande med inåklagarmyndigheter nebörden att handläggning av ärenden om olaga diskriminering och hets mot folkgrupp skulle ske

på länsåklagarnivå. Åtgärden

tolkar vi som ett för med uttryck riksåklagarens missnöje åklagarnas dittillsvarande handläggning av ärenden av det här och slaget den vikt han anser bör läggas vid brottsbekämpningen områpå det.

I betänkandet (Ds A 1984:7) Om olaga

diskriminering redogör vi närmare för ett antal fall där avskrivit ärenden polisen oriktigt efter anmälan om olaga diskriminering, där åklagare oriktigt underlåtit att åtala och där domstolars domslut förvånansgett värt lindriga påföljder. Vår undersökning av hur lagen vid handen att fungerat ger rättsväsendets syn på etnisk diskriminering knappast kan stämma överens med lagstiftarens. Det förbudet mot diskrilagfästa minering hade tillkommit inför Sveriges anslutning till FN:s rasdiskrimineringskonvention. I den heter det att ”varje lära om överlägsenhet på- grund av olikheter mellan raser är vetenskapligt falsk, moraliskt fördömlig, socialt orättvis och och att farlig” konventionsstaterna följdriktigt ”fördömer i rasdiskriminering alla dess former”. En internationell konvention skulle inte ha tillkommit för att bekämpa och obetydliga förseelser, riksdagen skulle inta ha tagit allvar om den haft en sådan anslutningen på inställning. Ingen institution är ensam så viktig som det samlade rättsväsendet när det att manifestera alla människors lika värde. gäller ”Likhet inför lagen” är inte ett tomt honnörsord utan en grundlagsfäst princip. Rättsväsendet är en symbol för denna princip, ett instrument för dess tillämpning och ett rättesnöre för alla att Om det inte så är det följa. fungerar som konventionen sä- - socialt ger farligt.

SOU l984z55

4 Invandrarna i svenskarnas

ögon

Inledning

Systematiska undersökningar av majoritetsbefolkningens attityder till invandrarna och invandringen kan med genomföras hjälp av olika metoder. vetenskapliga De kan grovt indelas i två huvudgrupper, kvantitativa och kvalitativa. Valet av undersökningsmetod sammanhänger med vilken av man önskar få typ frågor besvarade. Kvantitativa studier, som ofta data insambygger på lade genom representativa och som sedan bearbetas stickprov med statistiska metoder, kan ge tillfredsställande svar påfrågor av typen vilka, hur många och hur mycket. Kvalitativa studier som bygger på data insamlade och bearbetade genom ”mjukare” metoder, t.ex. psykologiska eller observadjupintervjuer deltagande tion, söker i första hand svaret vanligtvis på frågor av typen hur och varför. Den undersökning av svenska folkets till invandrare attityder och invandring som utredningen genomfört i huvudsak bygger på kvantitativa data från ett representativt av l 202 stickprov vuxna svenska medborgare, data som via runt om i intervjuare landet förmedlats till oss i tabellform och som sedan bearbetats och tolkats. Det är undersökningens huvudstudie. Härtill genomfördes ett trettiotal djupintervjuer med personer som i huvudstudien uppvisat mycket toleranta eller intomycket leranta attityder till invandrare och Det är undersökinvandring. ningens djupintervjustudie. Genom en sådan komplettering har vi fått underlag för analyser av mer kvalitativt slag. Som en tredje delstudie har vi undersökt till och attityder erfarenheter av invandrare hos 500 personer i fem olika yrkeskategorier, nämligen högstadielärare, arbetsförmedlare, personalanställare, polisassistenter och socialsekreterare som slumpmässigt utvalts i de 29 invandrartätaste kommunerna i landet. Därtill har attityderna hos 100 kommunalpolitiker från dessa kommuner undersökts. Denna har dock mer karaktären yrkeskategoristudie av en problematiserande vars varit att

förundersökning, syfte

88 Invandrarna i svenskarnas ögon

metoder för att studera skillnader i attityder och bl.a. undersöka erfarenheter hos i samhället. yrkesgrupper för huvudstudie och djupinter- Projektledare undersökningens har varit Charles Westin vid pedagogiska institutionen, vjustudie Stockholms universitet. I rapporten Majoritet om minoritet (Lihar han redovisat dess resultat. Den följande berFörlag, 1984) är en koncentrerad sammanfattning av vissa framställningen centrala avsnitt i rapporten. med är att kartlägga den vuxna svenska Syftet undersökningen om invandrare och invandring och att allmänhetens syn på frågor beskriva hur fördelar sig när det gäller ålder, kön, opinionen mil. omständigheter. utbildning, socialgrupp del om än inte särskilt många, över svenskars En studier, till invandrare och till etniska minoriteter har tidigare inställning i har varit kvalitativa fallstudier, andra företagits Sverige. Några har kvantitativa data insamlade genom frågeundersökutnyttjat med Kvalitativa studier är bl.a. ningar representativa stickprov. Landéns studie Inställning till zigenare vid en ajfärsgata Ragnar Trankells Kvarteret Flisan och Billy Ehns Ari Stockholm, Arne

betets flytande gränser. få av svenska folkets inställning till Endast undersökningar minoriteter kvantitativa data invandrare och etniska bygger på ställda till stickprov av insamlade genom frågor representativa

den svenska befolkningen. Sifo har vid tillfällen under den senaste femtonårsperinågra stående om till invandrare, som oden haft några frågor attityder veckobussen. Sifo har konstaterat att ställts i den så kallade under senare år mot en mera intolerant inställsvaren förskjutits

Olof Petersson har för diskrimineringsutredningen analy-

ning. serat en om som ingick i 1976 års valundersökfråga invandring,

Han fann att de mest engagerade väljarna gav en skev bild

ning. - av De har en mindre positiv uppfattning om opinionen. tystlåtna aktiva. finns redovisad i invandringen än de politiskt Analysen Att leva med mångfalden, första upplagan. utredningens antologi omfattande före vår är den som in- Den mest undersökningen lät 1969 och som Arne Trankell vandrarutredningen genomföra

analyserade. har varit en viktig

Invandrarutredningens surveyundersökning

för Resultaten från utgångspunkt diskrimineringsutredningen. 1969 är en referensram mot vilken resultaten från vår undersöklåter bedömas. Vissa som då ställdes till det ning sig frågor har ställts om Det det möjligt att svenska folket igen. gjorde bestämma hur och varför, inställningen hos det om, och i så fall folket till invandrare och har ändrats under svenska invandring tolvårsperioden mellan 1969 och 1981.

Invandrarna i svenskarnas ögon 89

Vi återkommer strax till dessa och till den frågeställningar komprimerade redovisningen av Westins rapport. Först skall vi översiktligt och kortfattat redovisa några resultat från yrkeskategoriundersökningen som inte ingått i Westins uppdrag att bearbeta eller analysera.

Yrkeskategoriundersökningen

Som en mindre delstudie inom ramen för vår attitydundersökning genomfördes ett antal intervjuer med företrädare för fem yrkeskategorier och med kommunalpolitiker. De fem var yrkena högstadielärare, socialsekreterare, arbetsförmedlare, personalanställare och poliser. Sammanlagt omfattade undersökningen 600 personer, 100 ur vardera gruppen, slumpmässigt utvalda i de 29 invandrartätaste kommunerna i landet. De telefonintervjuades genom Sifozs försorg och varje intervju tog ungefär en halvtimme. Undersökningen är i strikt bemärkelse inte statistiskt representativ för dessa grupper. Den bör snarare uppfattas som en problematiserande förundersökning. Ett antal frågor var desamma som i huvudundersökningen. Andra frågor (som inte ingick i huvudundersökningen) var gemensamma för de fem yrkeskategorierna och åter andra riktade sig till varje speciell grupp enbart. Delstudien har haft flera syften. Ett har varit att studera huruvida yrkeskategorier, som har olika kontakter med och slags inflytande över invandrare, också utvecklar olika slags attityder till eller föreställningar om invandrare och Ett annat invandring. - och - har viktigare varit att, genom ett stort inslag av s.k. öppna frågor, skaffa oss om bl.a. de inter-

erfarenhetsunderlag

vjuade personernas syn på behovet av åtgärder inom respektive områden. För detta senare syfte har materialet i flera utnyttjats sammanhang. Så finns exempelvis högstadielärarnas erfarenheter redovisade i utredningens skolrapport Fostran till tolerans? Vissa erfarenheter och synpunkter från personalanställare och arbetsförmedlare har redovisats i utredningens betänkande (SOU 1983:18) med förslag till lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet och uppgifter från poliser har använts i betänkandet A

(Ds

1984:7) Om olaga diskriminering. För att studera skillnader i attityder hos olika är yrkesgrupper, undersökningen alltför begränsad för att några säkra slutsatser skall kunna dras. Även om det var uppenbart redan vid uppläggningen av studien borde stora och systematiska skillnader mellan grupperna kunna vara ett indicium på att skillnader i attityder och föreställningar föreligger också i är verkligheten. Egentligen det ju alls inte konstigt om så skulle vara fallet. Yrkeskategorierna griper ju in i de etniska relationerna under vitt skilda förutsätt-

90 Invandrarna isvenskarnas ögon

och under strävan mot helt skilda mål. Polisens kontrolningar lerande har litet med lärarens kuluppgifter mycket gemensamt Personalanställarens arbetsuppgifter kan i turförmedlande. fall stick i stäv med de målsättningar som socialsekremånga gå teraren verkar för. till de olika yrkena och utbild- Rekryteringen för dem åt motsvarande sätt. ningen skiljer sig på Vi skall här kortfattat redovisa fördelningen av svaren på ett

antal som var gemensamma för de fem yrkeskategorierna. frågor är avsedda att de intervjuades syn på den hittills- Frågorna spegla varande till olika slags kommande invandringen, inställningen och till invandrare i landet. (På grund av invandring attityder olika ställdes den i sammanhanget udda gruppen omständigheter inte inför exakt samma frågor som de övriga, kommunalpolitiker varför svaren från denna grupp inte redovisas här.) För att söka in en övergripande bild av intervjupersonerfånga till under efterkrigstiden, ställnas syn på invandringen Sverige Den första av dessa löd: des några frågor. El Under de senaste 30-40 åren har många personer från andra

länder kommit till Sverige. Tycker ni på det hela taget att det

varit bra eller dåligt?

Svaren fördelade sig sålunda.

Tabell till den hittillsvarande Procentuell 4.1 Inställning invandringen. fördelning horisontellt

Bra Både bra Dåligt Tveksam Yrkesgrupp och dåligt

Arbetsförmedlare 72 24 3 1 57 32 1 10 Lärare 52 42 2 4 Socialsekreterare 48 40 5 6 Anställare :§8 46 1 2 4 Poliser

ställdes som en av de första i samtliga fem formulär. Frågan Avsikten var att en första, allmän och direkt bild av fånga upp till Sverige. Två följdfråyrkesgruppernas syn på invandringen att utveckla vad de uppfattat som bra gor till alla gav dem tillfälle och Tillsammans med svaren dessa följdfrågor får den dåligt. på första en mer belysning. Det skulle föra för frågan nyanserad att här redovisa dessa Öppna svar, så vi får nöja oss med att långt konstatera att av dem som övervägande ser något positivt många i att den behövts för den svenska välståndsinvandringen anger att invandrarna tagit ”skitjobben” och att de beriutvecklingen, kat den svenska kulturen. De angivna negativa återverkningarna är inte lika lättsammanfattade. En rad skilda aspekter anförs om

bl.a. med kulturkollisioner, risk för tilltagande rasism, problem

invandrarna i svenskarnas 91 ögon

problem med invandrade brottslingar och om att inte Sverige varit tillräckligt förberett. kan man i de svaren Möjligen öppna skönja en struktur som går ut på att yrkesgrupper med en majoritet som tycker invandringen varit har delövervägande positiv vis andra - och mer kulturrelativa aspekter på både det som varit bra och dåligt än grupperna anställare och Tendenpoliser. sen är den att de mer

positiva grupperna oftare framhåller de

negativa fenomen som invandrare drabbas av i t.ex. Sverige, diskriminering, samtidigt som de framhåller de effekter positiva invandringen haft för svenskarna, t.ex. att vi blivit kulturellt berikade. Svaren på huvudfrågan kan sammantaget sägas spegla gruppernas syn på den hittillsvarande till

invandringen Sverige.

Av de fem yrkeskategorierna tycks gruppen arbetsförmedlare ha den mest positiva synen och den minst gruppen poliser positiva. Däremellan fördelar i tur och sig ordning lärare, socialsekreterare och anställare. j Hur ställer sig nu yrkesgrupperna till den fortsatta invandringen? I fyrafrågor om olika bad vi slags invandring intervjupersonerna ta ställning till om j borde tillåta myndigheterna ”fler”, ”som nu eller ”färre” att komma. löd: Frågorna D Ett antal personer söker sig varje år till av Sverige på grund politiska skäl. Tycker ni att vi borde tillåta fler, som nu ungefär eller färre att komma hit? D Ett antal invandrare kommer hit år för att arbete varje defått i Sverige. Tycker ni att vi borde tillåta fler, som nu eller ungefär färre att komma hit?

D Ett antal personer invandrar till Sverige _varje år därför att de

har nära anhörig som bor här. ni att vi borde

Tycker tillåta fler,

ungefär som nu eller färre att komma hit? D Varje år adopteras ett antal barn från andra länder av svenskar. Tycker ni att vi borde tillåta fler, ungefär som nu eller färre att komma hit?

Om vi nu redovisar hur i som svarat många yrkesgrupperna ”färre på de så får vi ett mått fyra frågorna på inställningen till den fortsatta invandringen.

Tabell 4.2 Den fortsatta invandringens storlek och karaktär. Andel (%) ur

yrkesgrupperna som svarat ”färre”

i svenskarnas 92 Invandrarna ögon

med detta mått konstatera att lärarna intar den mest Vi kan

till den fortsatta invandringen och att poliserna positiva attityden intar den mest Särskilt anmärkningsvärt är att poliserna negativa. är mera till än till någon annan kategori. negativa flyktingar

bild om vi i stället redovisat dem som

(Motsvarande uppstår

angivit ller”.)

till invandrare sökte vi få en bild

Intervjupersonernas attityder Dessa var som påståendesatser i av genom fyra frågor. uttryckta

kunde ”instämma helt, ”instämma med tvekan, ”ta vilka man från med tvekan” eller ”ta avstånd från helt”. avstånd

Påståendesatserna löd:

som brott i bör tvingas att D Alla utlänningar begår Sverige

lämna landet.

fel att in så invandrare till Sverige D Det har varit släppa många

som man gjort. D Solidaritet med de svaga är viktigt för mig. D Vad det här landet behöver mer än lagar och politiska program och hängivna ledare

är några modiga, starka, uppoffrande

som människorna kan sätta sin lit till.

De två första till invandrare, de två

påståendena gäller attityder sista är av det att de skall mäta intervjupersonernas evenslaget

tuellt auktoritära svarsvärden här samvarierar

inställning. (Höga med negativ inställning till invandrare.)

Svarsfördelningen var följande.

Tabell 4.3A Alla utlänningar som begår brott i Sverige bör tvingas lämna landet. Procentuell fördelning horisontellt

Instäm- Instämmer Tar avstånd Tar avstånd Vet ej Yrkesgrupp mer helt med tvekan med tvekan helt

3 8 23 63 3 Socialsekr. ^ Lärare 6 21 13 52 8 5 14 19 60 2 Arbetsförm. 12 31 16 36 5 Poliser 20 22 14 34 9 Anställare

Tabell 4.38 Det har varit fel att släppa in så många invandrare till Sverige

horisontellt som man gjort. Procentuell fördelning

Instäm- Instämmer Tar avstånd Tar avstånd Vet ej Yrkesgrupp mer helt med tvekan med tvekan helt

8 20 18 50 4 Socialsekr. 9 17 21 46 7 Lärare 12 16 19 52 1 Arbetsförm. 29 15 25 2 Poliser 29 20 18 13 39 9 Anställare

Invandrarna isvenskarnas 93 ögon

Tabell 4.3C Solidaritet med de svaga är viktigt för mig. Procentuell fördelning horisontellt

Tabell 4.3D Vad det här landet behöver mer än lagar och politiska program är några modiga, starka, uppoffrande och hängivna ledare, som männi-

återspegla attityder i förhållande till invandrare inom respektive yrkesgrupp framstår socialsekreterare, arbetsförmedlare lä-

och

rare i vårt urval som mer till invandrare än väsentligt positiva anställare och poliser. Samma gruppering av yrkeskategorierna uppstår i svaren på de två sista påståendena. Låt oss nu summera. Även om människors till ininställning vandringen inte nödvändigtvis alltid överensstämmer med deras

attityder till invandrare vet vi från huvudundersökningen att

föreställningarna starkt samvarierar. Personer med negativa attityder till invandringen hyser ofta också till negativa attityder invandrare och vice versa. Av det redovisade materialet framgår att det finns ett samband mellan de olika inställyrkesgruppernas ning till den hittillsvarande invandringen, till den fortsatta invandringen och till invandrare i landet. arbets- Socialsekreterare, förmedlare och lärare intar de mest och anpositiva attityderna ställare och poliser de mest våra mått. negativa enligt Vi skall avslutningsvis redovisa svaren två på ytterligare frågor som är intressanta med till detta resultat. hänvisning En fråga att avsåg återspegla intervjupersonernas syn på den egna yrkesgruppens attityder till invandrare. Den löd på följande sätt:

94 invandrarna isvenskarnas ögon SOU 1984:155

E) Tror du att (personer ur den egna yrkesgruppen) för det mesta är mer mer negativa eller ungefär som svenskar i positiva,

allmänhet mot invandrare?

socialsekreterare löd alltså ”Tror du att socialsekre-

(Till frågan:

terare för det mesta är ...” osv.)

Svaren fördelade sig så här:

Tabell 4.4 Intervjupersonernas på den egna yrkesgruppens attityder till syn invandrare. Procentuell fördelning horisontellt

Vi kan här notera att bedömningen om den egna yrkesgrupsamma mönster som det vi ovan redovisat. pens attityder följer Socialsekreterare, arbetsförmedlare och lärare bedömer de egna som mer positiva än vad anställare och gruppernas attityder långt poliser gör. Svaren kan i någon utsträckning tjäna som ett stöd för de resultat vi kommit fram till. bland - bl.a. En vanligt förekommande erfarenhet människor SIV - som arbetar med att om invandrare på sprida kunskaper och är att information är minst där invandringen, efterfrågan på den ser ut att behövas bäst, dvs. bland dem med negativa attityder. Denna observation får också stöd i svaren på en fråga som löd så här: El Hur stort behov känner du av ökade kunskaper om invandrarna i - stort, litet eller Sverige mycket stort, ganska ganska inget?

Om vi svarsalternativen så erhåller vi ett medeltal över väger behov av ökade inom respektive grupp, som

upplevt kunskaper

i detta fall kan variera från 5 till 1. Ju högre siffran är desto större är det upplevda behovet.

Tabell 4.5 Medeltal över upplevt behov av ökade kunskaper

invandrarna i svenskarnas 95 ögon

Som synes kommer poliserna och anställarna lägst, vilket betyder minst upplevt behov av ökade kunskaper. Sammanfattningsvis tyder våra resultat på att det föreligger skillnader i attityder till invandringen och invandrare mellan de undersökta grupperna. Två kluster utkristalliserar sig med socialsekreterare, arbetsförmedlare och lärare i det ena och anställare och poliser i det andra. Det förra synes representera personer med positivare attityder och det senare personer med negativare attityder. Vilka är då de slutsatser vi kan dra av resultatet? Den viktigaste är kanske ändå att sådana här skillnader i sannolikt attityder existerar i verkligheten. Det brukarju t.ex. i den från tid till annan debatten om hävdas - från uppblossande polisens attityder polisháll - att denna inte har mer till grupp negativa attityder

invandrare än andra yrkesgrupper i samhället. (Se även ta-

_ bell 4.4.) Om så ändå är fallet vilket vårt resultat tycks tyda - borde insikten om förhållandet föranleda omedelbara åtpå gärder. Samtidigt är det uppenbart att frågan om varför skillnader existerar inte nöjaktigt kan besvaras genom undersökningar som denna. För detta krävs forskning av en helt annan karaktär. Syftet måste då vara att analysera de olika bidrag till attitydbildningen som för grunder rekrytering, utbildning, fortbildning och personalsociala åtgärder, men främst yrkets samhälleliga mål kan utgöra. En annan viktig slutsats är att behovet av vidare forskning understryks. Den bör i första hand inriktas på kvalitativa analyser snarare än på kvantitativa studier.

Svenskarnas på invandrare i ett syn tolvårsperspektiv

I detta avsnitt skall vi redovisa några resultat från den jämförelse av befolkningens attityder till invandrare som att grundar sig på vi i huvudundersökningen år 1981 upprepat ett antal frågor som ställdes 1969. Eftersom resultaten redan publicerats i flera sammanhang nöjer vi oss här med en kort rekapitulation. År 1969 undersökte invandrarutredningen befolkningens inställning till invandrare i Sverige. Resultaten bearbetades av Arne Trankell och publicerades i invandrarutredningens huvudbetänkande 1974. Jämförelsen med invandrarutredningens undersökning gäller tjugotvå påståenden. Med identiskt samma ordalydelse, svarsalternativ och presentationsform ställdes de 1981 till ett 1 Se t.ex. Invandrarnai av svenska Vissa bak- svenskarnas ögon representativt stickprov medborgare. (Ds A 1982:6) och Chargrundsförhållanden mättes på samma eller nära nog samma sätt les Westins uppsats med som i undersökningen 1969. samma namn i utred- En har skett om skillnaderna i hur folk har svarat vid ningens antologi Att leva prövning med mångfalden, andra de två tillfällena är statistiskt säkerställda. Är de säkerställda upplagan. LiberFörbetyder det att skillnaderna i sådana fall med nästan hundrapro- lag, 1982.

96 Invandrarna isvenskarnas ögon

sannolikhet motsvarar en verklig förändring av det svenscentig ka folkets inställning. Trankell de för konstruktion av utnyttjade tjugotvå frågorna mått i vilka han sammanfattade opinionsläget. Ett av dem några kallade han mot invandrare”, ett annat ”fruktan för ”motvilja invandrare”. På motsvarande sätt har vi bearbetat svaren. Det

sättet att redovisa den förändring i opinionen som tydligaste inträffat de två görs med dessa två mått. enligt undersökningarna

Tabell 4.6 Motvilja mot invandrare 1969 och 1981

Hotvilja 1969 1981

27 57 Förändringen mot mindre Ingen 56 40 motvilja är 1981 år Måttlig Stark 17 3 statistiskt säkerställd

100 100

Tabell 4.7 Fruktan för invandrare 1969 och 1981

Fruktan 1969 1981

24 50 Förändringen mot mindre Ingen 50 43 fruktan år 1981 âr Måttlig Stark 26 6 statistiskt säkerställd

100 100

visar klart på en förändring av Mätningarna mycket i mot större tolerans och generobefolkningens attityder riktning sitet gentemot invandrare. Det finns av orsakerna till denna många möjliga tolkningar i En faktor som Trankell betydande förskjutning positiv riktning. särskilt vid när han samband mellan uppehöll sig analyserade och vissa bakgrundsfaktorer var utbildningsnivån. attitydmåtten En annan var kontakter med invandrare. Personer med högre

eller med mer kontakter hyste både mindre motvilja utbildning - andra - står och mindre fruktan. Dessa samband och många

ocksåi 1981 års undersökning. Att befolkningen genomsnitt-

sig sett fått del av i en 1981 ligt utbildning långt högre utsträckning än 1969 kan alltså vara en orsak. Att bortåt var tredje vuxen

svensk år 1981 i bemärkelse är släkt med en invandrare är någon tecken att också kontakten mellan invandrare och ett av flera på ökat märkbart under tolvårsperioden. Det kan svenskar högst vara en annan förklaring.

SOU l984:55 invandrarna i svenskarnas ögon 97

En orsak av ett annat - som bl.a. framförts av kritiker till slag resultatet av denna - är att skillnaden i 1969 jämförelse attityder och 1981 inte är reell utan bara återspeglar att människorna i sina svar 1981 låtit sig påverkas av en känsla av att negativa uppfattom invandrare är tabubelagda. Denna i sociologiska samningar manhang välkända effekt brukar kallas social önskvärdhet. Genom flera olika åtgärder har vi i undersökningen kontrollerat för denna effekt. var - även för oss - att det Utgångsantagandet ”socialt önskvärda” i sammanhanget skulle vara att uttrycka sig mer positivt om invandrare än vad man egentligen tyckte. Resultatet av våra kontroller visar dock att det i verkligheten tycks vara precis tvärtom. Social önskvärdhet synes i dessa opinionsfrågor vara att uttrycka sig negativt till invandring och till kulturell mångfald på ett sätt som ligger snubblande nära intolerans riktad i mot invandrare. Hur skall man förstå detta, att det socialt önskvärda tycks ligga i att ge uttryck åt en mindre generös inställning till invandrare än den man i själva verket har? Det finns mycket som talar för att svaret på den frågan sammanhänger med människors föreställning om hur den allmänna opinionen ser ut när det gäller attityder till invandrare och invandring. Den tyska massmediesociologen Elisabeth Noelle- Neumann, till vars forskningsresultat vi återkommer i kapitel 9, har i sin teori om tystnadsspiralen förklarat detta skenbart paradoxala resultat. Den handlar om massmediernas betydelsefulla roll i samspelet mellan egna och andras attityder. Genom massmediernas koncentration till nyheter och reportage där invandrare på något sätt är i en konfliktsituation skapas och upprätthålls föreställningen att de etniska relationerna är dåliga. För att få en bild av intervjupersonernas uppfattning om den allmänna opinionen ställde vi bl.a. fyra frågor som inte avsåg att bestämma de intervjuades personliga uppfattning om invandrare, utan deras bedömning eller föreställning om förhållandet mellan invandrare och svenskar och utvecklingen av de etniska relationerna under senare år. Svaren visar att de flesta föreställer sig att svensken i allmänhet har vant sig vid att det finns invandrare i Sverige. Samtidigt föreställer de sig att flertalet svenskar är likgiltiga eller ovänligt inställda till invandrare. Förhållandet mellan invandrare och svenskar uppfattas dock som varken riktigt bra eller riktigt dåligt. Svaren på frågan om utvecklingen av relationerna visar emellertid att närmare hälften av de intervjuade menar att förhållandet mellan invandrare och svenskar har försämrats under senare år. Endast drygt en åttondel anser att förhållandet har utvecklats till det bättre.

98 invandrarna isvenskamas ögon SOU l984:55

Hur går då detta ihop med den redovisade förändringen av den verkliga opinionen från 1969 till 1981? En näraliggande förklaring är att inställningen sedan 1969 under en följd av år utvecklades mot större tolerans. Så inträffade en vändpunkt någon gång förmodligen mot slutet av sjuttiotalet, så att inställningen nu är på väg mot ökad intolerans. Denna tolkning är förenlig med data. Några frågor från huvudundersökningen som återigen ställdes till svenska folket i en av Sifozs s.k. veckobussar hösten 1982 har besvarats så att denna tolkning inte kan avskrivas. En annan tolkning som är förenlig med data är att opinionsutvecklingen sedan 1969 kännetecknas av en tilltagande polarisering. För den stora majoriteten av svenska folket har inställningen till invandrare bara blivit positivare med åren. En liten

minoritet hårdföra personer har trappat upp sin främlingsfient-

liga verksamhet. Bl.a. massmedierna upprätthåller bilden av att relationerna mellan invandrare och svenskar är dåliga. Vi konfronterar nu dessa tolkningar med ytterligare data. På sedvanligt sätt redovisar vi samband mellan bakgrund och attityder till invandrare och invandring.

Bakgrundens betydelse

Till traditionella sociologiska bakgrundsvariabler brukar räknas sådant som kön, ålder, klassursprung, utbildning, yrke, inkomst, bostadsort, utlandsvistelse etc. Alla dessa förhållanden är inte av samma karaktär. Vissa bakgrundsförhållanden kan vi förhållandevis fritt påverka genom våra handlingar t.ex. utlandsvistelse; vissa är överhuvudtaget inte påverkbara, såsom kön och ålder. I det följande redovisas ett antal bakgrundsförhållanden i den ordningen att vi börjar med de påverkbara och slutar med de opåverkbara. För vart och ett undersöks hur det samvarierar med andra bakgrundsförhållanden och med ett antal mått på attityder till invandrare, invandring, syn på etniska relationer, uppfattning om etnisk distans m.m. Att på ett meningsfullt sätt mäta attityder av detta slag är svårt. För att öka säkerheten när vi analyserat attityderna har svaren på

många frågor sammanställts till några index, som är våra attityd-

mâtt. Så bygger t.ex. Trankells två mått, fruktan för invandrare och motvilja mot invandrare, på svaren på sju näraliggande frågor vardera. När vi talar om samvariation mellan två mått eller variabler menar vi att en förändring av det ena måttet är förknippat med en förändring också av det andra. En stark samvariation innebär alltså att en förändring av det ena måttet kan användas för att med viss grad av säkerhet förutsäga förändringen av det andra.

SOU |984:55 Invandrarna i svenskarnas 99 ögon

Konsumtion av nyheter i massmedierna

Mycket talar för att massmedierna har stor betydelse för opinionsbildning i frågor som rör relationerna mellan svenskar och invandrare, särskilt genom nyhetsförmedlingen. Massmediernas beskrivningar av den interetniska verkligheten påverkar alltså säkert opinionen, kanske främst indirekt genom att öva inflytande på människors föreställningar om vad som är gångbara bedömningar och värderingar, snarare än att bidra med inlevelse och förståelse. Det är kort sagt inte samma typ av och budskap erfarenheter som tränger igenom vid massmedieskildringar som t.ex. vid personliga kontakter med invandrare. Många undersökningar är så upplagda att massmediekonsumtion betraktas som den förklarande variabeln. Individens förei ställningar, värderingar och idéer blir det som skall förklaras. Det går lika bra att tänka sig det omvända, att individens inställning till en viss företeelse påverkar valet av det innehåll i massmediernas stora utbud som han tillägnar sig. Massmediekonsumtion är ingen entydig variabel. Konsumtion av massmedier rymmer allt från ett aktivt sökande efter den information som man är intresserad av till ett passivt lyssnande, slötittande och bläddrande, där man i bästa fall exponeras för motsvarande information. Mängden av massmediekonsumtion är heller ingen god indikator på att budskapet nått fram till konsumenten. Likväl saknar upprepningseffekten troligen inte betydelse. Om samma budskap upprepas tillräckligt ofta ökar sannolikheten att det når fram även till de mera ointresserade tittarna, lyssnarna och läsarna. Men det beror också på budskapets karaktär och komplikationsgrad. Ett enkelt och dramatiskt budskap som formuleras pregnant slår lättare igenom än ett odramatiskt komplicerat budskap. Stor massmediekonsumtion sammanhänger med liten kontakt med invandrare. Det sistnämnda är av visst intresse. Personer som inte får sina erfarenheter genom direkta kontakter får troligen ta del av desto flera skildringar i massmedierna. De som ser mycket på TV hinner inte träffa så många invandrare på sin fritid. Massmediekonsumtion samvarierar däremot inte med viktigare mått på attityder till invandrare och som vi koninvandring struerat. Någon klarhet i valet mellan de två ovan nämnda tolkningarna av attitydernas förändring från 1969 till 1981 kan därför inte erhållas i data från denna undersökning enbart. Men en viss belysning av vad innehållet i massmediebudskapen betyder för opinionen ger en speciell uppföljningsundersökning. Hösten 1982 ställdes några frågor från huvudundersökningen än en gång till ett representativt urval av svenska folket i en av Sifozs s.k.

100 Invandrarna isvenskarnas ögon

veckobussar. Därtill ställdes några frågor om ett antal inträffade händelser, som under sommaren dessförinnan tagits upp i tidradio och TV som utslag av rasism i Sverige. ningar, stora skillnader kan visserligen inte uppmätas men en Några försiktig tolkning av data är dock att massmediernas uppmärksamhet av trakasserierna av enskilda invandrare under sommaren 1982 har bidragit till att sprida uppfattningen att troligen förhållandet mellan invandrare och svenskar i och för sig är bra men Möjligen kan de personer som under på väg att försämras. större delen av veckan nyheterna i TV bättre sätta in de följer skildrade konflikterna i sitt sammanhang. De som gör det mera tillskriver kanhända reportagen en större betydelse än sporadiskt vad som i är motiverat, exempelvis att gå verkligheten genom miste om diverse uppföljningsreportage.

Mot av mätningarna 1969, 1981 och 1982 kan tolk-

bakgrund av sedan 1969 formuleras så här: ningen opinionsförändringen Svenskarnas till invandrare har utvecklats i positiv inställning och tolerant sedan 1969. En polarisering av åsikterna har riktning 1969. har blivit betydligt positivare till ägt rum sedan Majoriteten invandrare. En liten minoritet utlänningsfientliga har under senare år metoder för sin politiska verksamhet som syns tillgripit än för ett antal år sedan. Korsbränning, vandalitydligare idag av invandrares etc. är aktioner som i sering egendom ger eko massmedierna, därav föreställningen att de etniska relationerna

försämrats. kan nu emellertid Opinionen har inte Tolkningen nyanseras. bara den har också artikulerats alltsedan 1969. I polariserats, om artikulationen kan det vara befogat att tala om en fråga har blivit till invandrare i ”vändpunkt”. Opinionen positivare den bemärkelsen att allt fler svenskar tar avstånd från den typ av som att invandrare kommer till Sverige för vulgära uppfattningar att sociala förmåner. Men även påståenden med inneutnyttja börden att invandrare tar från svenskarna förefaller, den jobben växande arbetslösheten till trots, alltför genomskinliga och oveför den större allmänheten. Hållningen hos den allderhäftiga männa har dock i de som har med opinionen skärpts frågor att göra, för övrigt företeelser med stort nyhetsvärde brottslighet i massmedierna, som understundom kopplas till invandrarfrå- Åtminstone vad beträffar narkotikabrott och de utlängorna. som där har hos den svenska allningar figurerar inställningen mänheten blivit hårdare. Att massmedierna har stor betydelse för opinionsbildningen rent allmänt, liksom i de frågor som rör de etniska relationerna i är som delas av många. Spörsmålet om Sverige föreställningar hur massmedierna är alltför komplext för att påverkar opinionen

Invandrarna isvenskarnas ögon 101

kunna rymmas inom eller besvaras av en undersökning som den här. Det handlar om de faktiska budskapen i massmedierna, som Det handlar om hur mottaär nog så svåra att fastställa. mycket garen exponerar sig för massmediebudskapen. Det handlar om den ännu mera svårbestämbara process som kallas internalisering och som innebär hur man tar till sig och bearbetar de budsom man av ren tillfällighet eller högst avsiktligt har tagit skap, del av. Rubriken massmediekonsumtion är kort sagt förrädisk. Det som har mätts ger i bästa fall en viss indikation på exponeringen för vissa typer av massmediebudskap. Mängden exponering har emellertid ingenting att göra med internaliseringen. Mängden av exponering säger heller ingenting om hur skådespelen i massmedierna kommer in i samtalen människor emellan, hur de kan ligga till grund för berättelser som förs vidare in i den kulturella väven. Kanske massmediernas stora betydelse ligger i att de är ett samtalsämne.

Utlandsvistelse

I en diskussion om utlandsvistelsens betydelse bör man skilja mellan utlandsvistelse och utlandserfarenhet. Utlandsvistelse är det faktiska förhållandet att ha varit en längre eller kortare tid i annat land. Utlandsvistelse kan vara en god indikator på utlandserfarenhet, dvs. den subjektiva effekten av dessa vistelser utanför Sverige i form av minnen, kunskap, värderingar m.m. Liksom i 1969 års undersökning föreligger år 1981 mycket klara samband mellan utlandserfarenhet och inställningen till invandrare. Personer med en mera omfattande utlandsvistelse har för det mesta positiva uppfattningar om invandrare och personer som inte varit utomlands särskilt mycket uppvisar överlag en mera negativ hållning. Utlandsvistelse samvarierar med inställning till invandrare så att personer med liten utlandsvistelse är motståndare till fortsatt invandring, värderar invandrare negativt, känner stor fruktan för och stark motvilja mot invandrare, anser att invandrare diskrimineras sällan och har enligt egen utsago dåliga kunskaper om invandrade minoriteter i Sverige. De identifierar sig i större utsträckning än andra med det svenska och känner en stor distans till etniska minoriteter i Sverige. De har också liten kontakt med invandrare. Vad innebär sambandet mellan utlandsvistelse och inställningen till invandrare? Formerna för utlandsvistelse varierar i stor utsträckning för olika människor. Elva procent av de tillfrågade har en mycket omfattande utlandsvistelse. De måste förutom att ha besökt både nordiska, andra europeiska och utomeuropeiska

102 Invandrarna isvenskarnas ögon

länder också ha bott sammanhängande minst tre månader i annat land. Med största sannolikhet innebär det att den stora resandeströmmen till de chartermålen inte är representerad i populära denna kategori. Troligen har personer som vistats tre månader eller längre i annat land gjort det för arbete eller studier. I någon utsträckning bör de ha skaffat sig erfarenheter av dagligt liv i det andra landet. Även om denna längre vistelse bara var på andra sidan av Öresund måste man räkna med att deras erfarenheter åtminstone i vissa avseenden liknar de erfarenheter som invandrare till Sverige möter. En längre sammanhängande vistelse mer eller mindre på egen hand i ett annat land bör för många innebära en ökad förståelse för invandrares livsomständigheteri Sverige språksvårigheter, isolering, kanske hemlängtan. En sådan vistelse bör också kunna innebära att man låter sig påverkas i olika avseenden av erfarenheter och människor man där möter. Påminnelsen om att man är främling återkommer ständigt. För de 63 procent av stickprovet som har varit utanför Norden men inte bott sammanhängande i annat land, utgörs utlandsfärderna huvudsakligen av semesterresor. Utlandsvistelser genom det moderna charterresandet, som ju svarar för den större delen av det utomnordiska resandet, kan naturligtvis tänkas påverka människors syn på invandrare. Hur det sker beror på med vilka motiv man anträder resan. Är resmotivet bad, sol och nöjesliv på Mallorca, Rhodos, Maldiverna eller Bahamas är utsikterna relativt små att man annat än glimtvis konfronteras med de egentliga levnadsförhållandena i landet i fråga. Om resmotivet är att söka erfarenheter av levnadsförhållanden i andra länder, det som ligger bortom turistanläggningarnas fasader, ger charterresorna möjligheter för stora delar av den svenska befolkningen. Det finns inget som tyder på att utlandsvistelse direkt påverkar - till invandrare med som nämndes inställningen undantag ovan, alltså att en längre sammanhängande utlandsvistelse i samband med arbete eller studier kan bidra till inlevelse i invandrares situation. Sannolikt stimulerar inte heller inställningen till invandrare i Sverige annat än undantagsvis till egna utlandsresor. Det samband mellan utlandsvistelse och inställning till invandrare, som finns i det statistiska materialet från denna undersökning, är liksom i Trankells data huvudsakligen ett indirekt samband. Det finns bakomliggande förutsättningar som är gemensamma för utlandsresande och inställningen till invandrare i Sverige, såsom ekonomiska möjligheter och god självkänsla.

Invandrarna i svenskarnas ögon 103

Kontakt med invandrare

I flera undersökningar av inställningen till invandrare har variabeln kontakt med invandrare betraktats som orsaksvariabel. Kontakt med invandrare kan emellertid lika väl vara en konsekvens av ens inställning till invandrare som orsak till den. Personer med liten kontakt med invandrare är företrädesvis motståndare till fortsatt invandring, värderar invandrare negativt, känner stor fruktan och hyser stark motvilja mot invandrare, anser att de etniska relationerna är dåliga, men inte därför att invandrare diskrimineras, och har enligt egen utsago kundåliga skaper om olika invandrade minoriteter i Sverige. De hör också till dem som känner en stark svensk etnisk identifikation. Kontakt med invandrare samvarierar vidare med variablerna ålder, kön, bostadsort, yrkesverksamhet, socialgrupp, utbildning och hushållsinkomst. Liten kontakt med invandrare överväger bland de äldre, kvinnor och landsbygdsbor, ej yrkesverksamma, lågutbildade äldre och medelålders, arbetare och låginkomsttagare. Sist men inte minst viktigt förefaller det som om de personer som har liten kontakt med invandrare också har låg självkänsla. De betingelser under vilka kontakter mellan svenskar och invandrare kommer till stånd och äger rum är mycket varierande - från nästan helt ofrivillig exponering, där människor av rena tillfälligheter utsätts för varandra, till målmedvetet och avsiktligt kontaktsökande. Om måttet kontakt med invandrare betraktas som en variabel som defmitionsmässigt föregår föreställningar om invandrare, förbiser man den invecklade roll som kontakt spelar i relationer mellan etniska grupper. Individens värde på variabeln kontakt med invandrare härleder sig således i varierande proportioner till ofrivillig exponering (som inte ens kunnat undvikas) och resultatet av målinriktade handlingar. Att låg grad av kontakt med invandrare bl.a. sammanfaller med låg självkänsla och intolerans bör snarare tolkas som att negativ självkänsla skapar obenägenhet att utsätta sig för oprövade konfrontationer än som tecken på en enkel orsaksrelation, där kontakten är en orsaksfaktor. Det är säkert så att nära personliga kontakter mellan svenskar och invandrare bidrar till att öka förståelsen mellan majoritetsbefolkningen och de etniska minoriteterna. På lång sikt leder också blandäktenskap troligen till att flertalet av minoriteterna mer eller mindre assimileras. Ännu en möjlighet är att de samband som kommer fram i det statistiska materialet att de speglar invandrare som svenskar aktivt söker kontakt med, är de som redan till en väsentlig del har anammat svenska värderingar och förhållningssätt.

104 Invandrarna i svenskarnas ögon sou 1934:55

Sambanden mellan kontakt med invandrare och andra bakgrundsförhâllanden ger visst stöd åt resonemanget. Äldre människor, och de ej yrkesverksamma har av olika landsbygdsbor haft färre möjligheter till kontakter med invandomständigheter rare. Arbetare har också låga värden för kontakt med invandrare men torde i betydligt större utsträckning än de ovan nämnda grupperna ofrivilligt ha kommit i kontakt med invandrare på exempelvis arbetsplatserna. De mest omfattande kontakterna med invandrare redovisar högutbildade, höginkomsttagare och moderata samlingspartiets sympatisörer. Är det med den turkiske städaren eller den finske industriarbetaren som denna välsituerade del av den svenska befolkningen har skapat vänskapsband eller är det med den tyske ingenjören, den engelske läraren och den amerikanske affärsmannen för att uttrycka det stereotypt? Av undersökningen framgår att till exempel kontakten med finnar är större inom arbetarklassen och den lägre medelklassen än inom de samhällsklasserna. Och omvänt är kontakten ”högre” med större inom de högre samhällsklasserna än inom tyskar arbetarklassen. Här har bara angetts två exempel. Mönstret är emellertid klart. De samhällsklasserna har mera kontakter högre med amerikaner, engelsmän, danskar och norrmän än tyskar, arbetarklassen. Och arbetarklassen har en större andel av sina kontakter med finnar, greker och turkar än vad de jugoslaver, samhällsklasserna har, framför allt inom bostadsområdena högre och Det är alls inte märkvärdigt. Den svenska på arbetsplatserna. arbetarklassen kommer i kontakt med invandrargrupper vars medlemmar i tillhör arbetarklassen. De Sverige huvudsakligen svenska samhällsskikten träffar andra invandrargrupper, högre vars medlemmar i relativt stor utsträckning har liknande yrken. är att då arbetarklassen har klart lägre kontakter med Poängen invandrare över huvud högre samhällsklasserna finns taget än de › det skäl att inte överdriva betydelsen av mötet mellan invandrare och svenskar som förklaring till utvecklingen av positiva uppfatt-

ningar.

Bostadsort

I har bostadsort noterats efter schemat Stockundersökningen holm, Stockholms ytterområden, Göteborg, Göteborgs ytterområden, Malmö, Malmös ytterområden, övriga städer, andra tätorter, ren landsbygd. Indelningen motsvarar i stora drag en traditionell klassificering av bostadsort. De allmänna livssociologisk i en storstad ä ena sidan och på den rena omständigheterna å den andra skiljer sig i ett antal väsentliga avseenlandsbygden den, i om tillgången till arbete, bostäder, komexempelvis fråga

Invandrarna i svenskarnas ögon 105

munikationer, utbildningsmöjligheter, nöjesliv, kulturliv etc. Men de svenska storstadsområdena liknar inte varandra i dessa avseenden och även inom en enda storstadsregion är de demografiska, ekonomiska, sociala och strukturella variationerna oerhört stora. Huvuddelen av invandrarna i Sverige bor också i storstadsregionerna eller i de större industristäderna i mellersta och södra Sverige. Samvariationerna mellan bostadsort och andra variabler måste ses mot den bakgrunden att landsbygdsbefolkningen representerar en grupp med förhållandevis litet samröre med invandrare. Bostadsort samvarierar bl.a. med attityder till invandring och invandrare. Landsbygdsborna är i större utsträckning än andra motståndare till invandring, de har i större utsträckning än andra en negativ värdering av invandrare, de föreställer sig mer än andra att invandrare behandlas bättre (utsätts för endast lite diskriminering) och de tycker att deras kunskaper om invandrade minoriteter inte är särskilt goda. Bostadsort samvarierar också med variablerna massmediekonsumtion, utlandsvistelse och kontakt med invandrare. Landsbygdsborna har mindre utlandsvistelser och mindre kontakt med invandrare än de som bor i städerna men större massmediekonsumtion. När det gäller sambanden mellan bostadsort och bakgrundsvariablerna är det inte oväntat så att landsbygdsborna överväger bland de fria yrkesutövarna, låginkomsttagarna och de lågutbildade. Här kunde man stanna och kort och gott konstatera att den ”objektiva” variabeln bostadsort uppvisar de ovan specificerade sambanden med bakgrundsvariablerna och de olika måtten på till invandrarna - t.ex. att inställningen massmedieskildringar av de etniska relationerna i Sverige utgör den huvudsakliga informationskällan om invandrarfrågor för dem som bor på landet. Två problem inställer sig emellertid. Bostadsort är för det första inte en oproblematisk bakgrundsvariabel. För det andra säger de redovisade sambanden ingenting om boendeförhållandena i storstadsregionerna och de större städerna, där de etniska relationerna utspelar sig. Det enda som kommer fram är att stadsbor har en positivare inställning till invandrare, flera kontakter, högre utbildning och bättre inkomster i genomsnitt än landsbygdsborna. Men vad förklarar detta? Bostadsort som variabel är i denna undersökning framför allt intressant med hänsyn till mötet mellan olika etniska grupper. Bostadsområdet och de offentliga inrättningar som ligger i anslutning till bostadsområdet såsom skola, förskola, affärer m.m. är några av de viktigaste arenor där sådana möten i praktiken utspelar sig, där kontakter mellan medlemmar av olika etniska

106 invandrarna i svenskarnas ögon

grupper kan knytas eller där man avsiktligt kan vända varandra ryggen. För att bättre belysa bostadsortens betydelse för inställningen till invandrare utformades ett annat klassifikationssystem. Bostadsorter indelades efter ”invandrartäthet”, dvs. efter den procentuella andel utländska medborgare som bor inom området. Kommun visade sig vara en alltför vid klassiñkationsgrund, då det inom en och samma kommun oftast finns en mycket stor variation i detta avseende - kontra Tensta inom

Äppelviken

Stockholms kommun exempelvis. Indelningen bygger därför på postnummerområden. Genom en samkörning av de postnummerområden i vilka Sifo insamlade data med uppgifter hos statistiska centralbyrån om invandrartäthet per postnummerområde kunde en alternativ indelning av bostadsort åstadkommas. Korstabulering av denna bostadsortsindelning med andra variabler i undersökningen ger överraskande resultat. Klara samband ñnns mellan denna indelning av bostadsort och andra bakgrundsvariabler, men mindre framträdande och delvis svårtolkade samband med mått på inställning till invandrarna. Bakgrundsdata från denna undersökning visar, i likhet med andra studier, att de svenskar som bor i de mycket invandrartäta bostadsområdena förefaller att ha mindre resurser än befolkningen i övrigt, ekonomiskt, utbildningsmässigt, kanske i viss mån även psykologiskt, om man tänker på dem som migranter inom Sverige. De flesta mått på attityder till invandrare som ingår i denna undersökning samvarierar med bakgrundsvariablerna av typ bostadsort (enligt den tidigare klassiñkationen), socialgrupp, inkomst etc. Därför är det förvånande att praktiskt taget inga av dessa attitydmått samvarierar med indelningen av bostadsort efter invandrartäthet. Mätinstrumenten förefaller helt enkelt vara . okänsliga för den omdefinierade bostadsortsvariabeln. Det kan bero på svagheter i mätinstrumentet, men det kan också bero på att bostadsorten bestämd på detta nya sätt faktiskt inte har betydelse för inställningen till invandrare. Det kunde ha förklarats om en stor del av de svarspersoner som bor i de invandrartätaste områdena själva hade varit invandrare med svenskt medborgarskap. Men så är det inte. I stickprovet som helhet är 90% av de svarande födda av svenska föräldrar och i förekommande fall själva gifta eller sammanboende med svensk maka/ make. Motsvarande andel för de invandrartätaste områdena är 86 %. En annan tänkt förklaring är att de allra flesta svenskar som bor i dessa s.k. betongförorter, som ligger utanför alla de större städerna där så många invandrare också bor, inte är mer intoleranta mot invandrare än de svenskar som bor på

invandrarna i svenskarnas ögon 107

andra håll. Denna tolkning går inte riktigt ihop med den stereotypa föreställningen om invånarna i dessa bostadsområden. Det är sant att de genomsnittligt har sämre resurser än befolkningen i övrigt, materiellt, ekonomiskt. Att därav dra den slutsatsen att de också i psykologiskt hänseende, känslomässigt, har mindre resurser är felaktigt. De som bor i de invandrartätaste områdena har flera grannar och flera arbetskamrater som är invandrare än vad andra svenskar har. Men av alla dem som möter invandrare i grannskapet eller på arbetsplatsen utmärker sig de som bor i de invandrartäta områdena genom svaren att det mest rör sig om flyktiga bekantskaper, inte närmare personliga relationer. I de invandrartätaste liksom i de mycket invandrarglesa områdena har man mindre umgänge med invandrare än vad fallet är i andra områden. Med undantag för de mycket invandrarglesa områdena har man också mycket färre släktskapsband med invandrare än vad fallet är på annat håll. Merparten av de svenskar som bor inom de mycket invandrartäta områdena tillhör arbetarklassen, är och lågutbildade låginkomsttagare. Utifrån de generella sambanden mellan dessa strukturella variabler och måtten på inställning till invandrare i materialet som helhet borde man därför vänta en mera sig påtaglig invandrarñentlig inställning hos svenskarna som bor i dessa områden. Så är alltså inte fallet. inte i att de Förklaringen ligger skulle ha omfattande och nära personliga relationer med invandrare, för det har de inte i nämnvärd omfattning. Sant är att en stor andel yngre människor bor i de invandrartäta områdena och yngre människor Överlag synes vara mera toleranta. Det bor emellertid också en mycket stor del äldre människor i dessa områden och i det generella materialet är äldre mera intoleranta. Möjligen ligger förklaringen i att det rör sig om en ”samlevnadsfrid” av det slag som Billy Ehn beskriver. att Föreställningen människor kan gå omkring och hata varandra och misskreditera varandra dag ut och dag in finns nog mest i huvudet på välmenande opinionsbildare som invandrarnas tagit sak på entreprenad. När allt kommer omkring är det att mänganska naturligt niskor inrättar sitt liv så att de vardagliga rutinerna Svenslöper. ken i gemen som bor i Tensta ser jugoslaven som människa men utan att för den skull släppa in honom över tröskeln till det egna hemmet. En besläktad tolkning är att svenskarna i Tensta m.fl. områden känner en klassgemenskap över Eller nationalitetsgränserna. kanske känner den relativt stora andel svenskar som flyttat från de svenska glesbygdsområdena och krisregionerna till betongförorterna såsom migranter inom det egna landet en ödesgemenskap med invandrarna.

108 Invandrarna i svenskarnas ögon SOU l984:55

Utbildning

Variabeln utbildning samvarierar i undersökningen med det stora flertalet bakgrundsvariabler, index och mått på inställningen till invandrare. Det gäller särskilt för ålderskategorin 31 -70 år. För den yngre älderskategorin går sambanden i allt väsentligt i samma riktning, men med något färre säkra samvariationer. Beträffande sambanden mellan utbildning och måtten på intill invandrare förhåller det sig på följande sätt. De ställning lågutbildade är i större utsträckning än de högutbildade motståndare till invandring. De uppfattar sig ha sämre kunskaper om de etniska minoriteterna än de högutbildade och de har en mera negativ värdering av invandrare, känner större fruktan och större motvilja mot invandrare än de högutbildade. De äldre lågutbildade anser att diskrimineringen av invandrare är mindre utbredd än vad de äldre högutbildade gör. Här föreligger inga signifikanta skillnader mellan unga hög- och lâgutbildades bedömningar. De lågutbildade känner en större etnisk distans till invandrade minoriteter än de högutbildade, och de äldre lågutbildade utmärker sig också för en starkare svensk etnisk identifikation. Utbildning samvarierar likaså med de mått på självkänslan som vi konstruerat. Lågutbildade synes ha en lägre självvärdering än Det gäller särskilt de äldre. En intressant åldershögutbildade. skillnad skall slutligen noteras. De äldre lågutbildade sympatiserar mycket klart med socialdemokraterna, de äldre högutbildade framför allt med moderata samlingspartiet. Men för ålderskate- 18-30 år föreligger inget statistiskt säkerställt samband gorin mellan utbildning och politiska sympatier. Återstår då att resonera om hur det kan komma sig att utbildså klara samband med inställningen till invandraning uppvisar re. Det faktum att person A har en längre formell skolutbildning . än person B, och följaktligen i större omfattning undervisats om andra länder, andra religioner och om förhållanden i det svenska samhället, har sannolikt en underordnad betydelse i sammanhanget. För det första är de inslag i läroplanen för gymnasiet (det som högutbildade från lågutbildade i denna klassifikaskiljer både förr och som behandlar kulturskillnader och tion), nu, invandrarfrågor till omfånget helt perifera. För det andra är det inte faktiska kunskaper i dessa frågor som man förmodligen främst lägger på minnet i ett utbildningssystem där betygen avgör möjligheterna att komma in på skilda utbildningslinjer på högskolenivån. Om inte innehållet i undervisningen har avgörande betydelse, vad är det då som påverkar? Ett tänkbart svar är att undervisningssituationen som livsform under tid har en mera avgörande betydelse. Långvarig inlång

Invandrarna isvenskarnas ögon 109

skolning i kritiskt tänkande, kunskapssökande och över huvud taget ett mera intellektuellt närmande till viktiga samhällsfrågor kan möjligen vara en bidragande omständighet, vars betydelse dock inte bör överdrivas. För väldigt många människor fyller utbildning främst en instrumentell funktion. Bildning för dess egen skull är ett mål som åtminstone de senaste högskolereformerna inte primärt befrämjar. Sambanden mellan utbildning och inställning till skilda samhällsföreteelser behöver granskas ur även en annan aspekt. Skenbart är utbildning en enkel sociologisk variabel att klassificera. Denna omständighet döljer emellertid att utbildning under skilda tidsperioder har mycket olikartad social innebörd oavsett innehållet i undervisningen. Studentmatematiken 1930 var i allt väsentligt densamma som 1980. Man läste klassiker då som nu, mera tyska och mindre engelska då, mindre samhällskunskap 1930 men å andra sidan mera kristendom. Innehållsskillnaderna synes vara av marginell betydelse. Saken är naturligtvis att en studentexamen 1930 fungerade som språngbräda till många tjänster och befattningar. En akademisk grundexamen idag leder ingalunda automatiskt till anställning. Medaljen har även en annan sida. Att som enda utbildning ha folkskolans sex obligatoriska âr 1930 innebar inte ett svårt handikapp. Den som slutar sin skolgång före grundskolans nionde årskurs är idag närmast stigmatiserad. Det är mera problematiskt att dra slutsatser om utbildningens betydelse för opinionsbildningen än vad den enkla klassifikationen efter utbildningsnivåer i förstone ger sken av. Att utbildning är klassbunden (högre samhällsklasser uppmuntrar sina barn att bedriva högre studier och kan samtidigt bära kostnaderna) är en vedertagen utbildningssociologisk sanning. Men samtidigt bestäms ofta indelningen i socialgrupper utifrån utbildningskriterier. I förhållande till socialgruppsindelningen är utbildning så att säga både höna och ägg. Att socialgrupperna inte skiljer sig i begåvningshänseende har ju Härnqvist? ådagalagt i en klassisk undersökning. De klara sambanden mellan utbildning och inställning till invandrare bör ses mot denna bakgrund. Sambanden är framför allt en effekt av stora skillnader mellan äldre hög- respektive lågutbildade. Sammanfattningsvis förklarar troligen utbildningens innehåll i viss mån inställningen till invandrarna, men den viktigare förklaringen ligger nog framför allt i utbildningens betydelse för social mobilitet och därmed möjligheterna att råda över sina 2 livsomständigheter. Möjligheterna skiljer sig dock mellan olika Härnqvist:

etniska lzjell mng ?e-

grupper_ ra av reserver of

:ffáfâfåâfüjffâgâfzifl

Två väsentliga utgångsbetingelser skall nu diskuteras, nämligen samhällsklass och kön. För en redovisning av den komplice- sion. SOU 1958:11.

110 Invandrarna i svenskarnas ögon

rade inverkan som ålder och födelseår betingar hänvisas till Westins rapport.

Samhällsklass

Att social skiktning har sin historiska grund i en samhällelig arbetsdelning är kanhända en sociologisk truism. Att olikheterna i livsstilar mellan klasserna har en kulturell dimension hör också till de välkända sociologiska sanningarna. Arbetsdelning kan alltså lägga grunden till kulturella skillnader mellan olika socioekonomiska skikt men arbetsdelningen kan också följa eller utexisterande kulturella något som historien ger nyttja gränser, åtskilliga exempel på (etnisk stratiñering, kulturell arbetsdelning). Det är i alla händelser samhällsklassen som kulturell kate-

gori, som alstrare av normer och värderingar, som är av intresse

i detta sammanhang. Även klassbyte, dvs. social mobilitet, har visats stå i samband med uppfattningar av detta slag. Vid analysen av föreställningar och värderingar är alltså klassursprung av minst lika stor betydelse som individens aktuella klasstillhörighet. Klassursprung och aktuell socialgruppstillhörighet bestäms ofta externt, vanlii av den här med utgångspunkt i gen undersökningar typen vederbörandes yrke och utbildning. Lika betydelsefull i sammanär emellertid individens om sin hanget subjektiva uppfattning klasstillhörighet. samvarierar klart med måtten på inställning till Socialgrupp invandrare. I fall är arbetare den övervägande andelen samtliga av de personer som bokförs för en mot invandrare mindre tolerant uppfattning. Arbetare är i större utsträckning än andra motståndare till fortsatt invandring och värderar invandrare mera Mer än andra anser de att invandrare sällan diskriminegativt. neras. Arbetare noteras för en genomsnittligt större etnisk distans än andra socialgrupper och i genomsnitt bedömer de sina kunskaper om invandrade minoriteter vara sämre än vad de andra socialgrupperna gör. Socialgrupp har lika klara samband med våra mått på självkänslan. De att arbetare har en lägre självvärdering än tyder på andra socialgrupper. Som väntat röstar arbetare huvudsakligen socialdemokratiskt och de högre yrkeskategorierna borgerligt. Lika väntat är att de som enligt denna objektiva kategorisering räknas till arbetare också till en övervägande del identifierar sig subjektivt med arbetarklassen. Mera oväntat är kanske att arbetare noteras för en starkare svensk etnisk identifikation än andra socialgrupper. Sambanden mellan och bakgrundsförhållanden är socialgrupp

In vandrarna i svenskarnas ögon lll

också mycket påtagliga. Arbetare har mindre utlandsvistelse och mindre kontakt med invandrare än andra Arbetare grupper. överväger bland landsbygdsborna (men självfallet återfinns kategorin arbetare huvudsakligen i mellanstora städer och storstadsområden). Bland låginkomsttagare, de ej yrkesverksamma, de lågutbildade och de äldre de också. Andelen kvinöverväger nor och män är lika bland arbetarna. De högre yrkeskategorierna domineras dock av män, de lägre av kvinnor. Den enda variabel med vilken socialgrupp i denna objektiva inte samvariemening rar är massmediekonsumtion. Den omfattande statistiska analysen av materialet har till gått så att olika kombinationer av objektivt bestämd klasstillhörighet och subjektivt bestämd klassidentifikation har parats Dessa ihop. parkombinationer har sedan signifikansprövats mot ett antal attitydmått. En sammanfattande slutsats av vår analys är att klassmedvetenheten, den subjektiva identifikationen med ursprungsklassen liksom med den uppnådda klassen, är med på väg att förändras den sociala mobiliteten. Valforskare har formulerat det så att klassröstningen håller på att minska medan sakfrågorna ökar i betydelse för det politiska ställningstagandet. Vilka konsekvenser den sociala mobiliteten och av det inbördes förförändringarna hållandet mellan arbetarklass och medelklass på sikt kan komma att få för till etniska minoriteter i inställningen Sverige är osäkert. Idag har medelklassen en mera tolerant till etniska inställning minoriteter än arbetarklassen. Att de medelklassen, enligt objektiva mått som brukar användas i sådana här i sammanhang, framtiden kommer att bli större och arbetarklassen mindre innebär inte automatiskt att till etniska minoriteter i inställningen befolkningen som helhet blir mera positiv? till Inställningen etniska minoriteter har en djup kulturell som förankring, idag manifesterar sig i skillnader mellan de två stora samhällsklasserna och de subjektiva kulturer som de bär upp. I morgon kan helt andra sociala avgränsningar än klasskillnaderna vara betydelsebärande för skilda interetniska opinioner. Det är att de möjligt sociala förändringar som inletts med kvinnors inträde på arbetsmarknaden, i och sikt får högre utbildning högre befattningar på betydelse även för de etniska relationerna. 3 En annan sak är att en social mobilitet, som leder till att alltflera in- Kön vandrare och ättlingar till dem rycker in i me- Kön är en biologisk men inte bara det. Ett antal biolokategori, delklassen, kan bidra till giska och - att stärka invandrares psykologiska utgångsbetingelser både möjligheter och - självkänsla och öka den begränsningar grundläggs redan vid konceptionsögonsvenska omgivningens blicket. Det är också en kulturell kategori. När barnet föds inom respekt för dem.

112 invandrarna isvenskarnas ögon

en viss i ett visst samhälle och en viss kultur, vid en viss familj historisk en uppsättning kulturellt bestämda tidpunkt, föreligger och restriktioner av kön som material för innebörder, möjligheter självdeñnition. Det är kön i könsroll, den kulturella och sociala bestämningen kategorin, som är av intresse när det är fråga om föreställningar och Könsroller kan ses som kulturella bearbetningar värderingar. av elementa. Könsroller ritualiserar sexuellt beteende biologiska under skilda viktiga faser av och anger handlingsramar biologiskt Den att det i de flesta kända kulturer livsloppet. omständigheten i den könsrollen att vara kulturbärare är av direkt ligger kvinnliga när det handlar om etniska relationer. Innan denna sak betydelse diskuteras skall sambanden mellan variabeln kön och övriga variabler som hastigast redovisas.

Först bakgrundsvariablerna. Kvinnor har som väntat en något

än en genomsnittligt lägre sociallägre yrkesintensitet män, efter och överväger följdenligt bland lågingruppsplacering yrke mellan könen finns dock inte komsttagare. Utbildningsskillnader i detta material. Kvinnor konsumerar massmedier i mindre utän män och har färre kontakter med invandrare. sträckning Det senare kan sammanhänga med den lägre yrkesintensiteten med färre till kontakter. Men sannolikt möjligheter otvungna finns här också rollbestämda restriktioner. Det mest iögonenfallande är att de många måtten på attityder till och av invandrare i olika avseenden inte invandring värdering samvarierar med kön. Måtten som däremot är relaterade till etnisk identitet i ett eller annat avseende det. Kvinnor noteras gör för en större etnisk distans än män. De känner en starkare svensk etnisk identifikation än män och de anser i större utsträckning än män att de etniska relationerna i är dåliga. Kvinnor, mer Sverige än män, anser också ha kunskaper om de etniska sig dåliga minoriteterna i Sverige. dessa iakttagelser tesen att etnisk identi- Sammantaget styrker tet och svensk kultur i dess etniska skepnad bärs upp i första hand av kvinnor. När nu kvinnor i Ökande utsträckning deltar i det offentliga livet, vad innebär detta för den traditionella rollen som kulturbärare? Är det så att den kulturbärande funktionen framför allt är förenad med kvinnans traditionella sysslor med barnupphemarbete och vård? uppgifter tyder på att så fostran, Följande skulle kunna vara fallet. Det klar skillnad mellan män och unga kvin-

finns ingen unga

nor (18 -30 år) i fråga om etnisk identifikation och unga känner över huvud en mindre svensk etnisk identifikation än de taget äldre. Det är däremot statistiskt säkerställt att kvinnor i åldrarna

invandrarna isvenskarnas ögon 113

31 - 70 år känner en starkare svensk etnisk identifikation än män i motsvarande åldrar. Det är inte otänkbart att de sociala förändringar, som kvinnans inträde i yrkeslivet innebär, kan komma att få kulturella återverkningar. Gamla traditioner dör ut och nya kommer till. Frågan är om institutioner som förskola och skola kan ersätta den kulturella förmedling som tidigare burits upp av kvinnor. Vad får jämställdheten för konsekvenser för den etniska identiteten och de etniska relationerna? För närvarande ligger det i tiden att bejaka de etniska rötterna. Etniciteten uppfattas som ett positivt värde, som en kraftkälla, som ett i den gemensamma biografin förtöjt kollektivt självbejakande. Medaljens andra sida är emellertid att krafter därmed släpps fram som under speciella omständigheter, t.ex. där styrkeförhållandena mellan skilda eti niska grupper är ojämnt fördelade, ger upphov till etnisk degradering, etnisk diskriminering och etnisk konflikt. Om kvinnan i en framtid inte längre är den primära kulturbäraren, kommer då båda könen att på lika villkor vara traditionsförmedlare? Kan känslan av etnisk tillhörighet vara en institutionellt förmedlad hållning via t.ex. förskola och skola? Det svenska samhället undergår för närvarande enligt mångas mening en kulturell omdaning av oanad omfattning, fulltjämförbar med den kulturella förändring som industrialismens genombrott och till Amerika innebar i slutet av massemigrationen l800-talet. Förändringarna i slutet av 1900-talet är knutna till könsrollsförändringar och efterkrigstidens stora invandring till Sverige. Det är möjligt att jämställdhetskamp och etniska intressemotsättningar i en framtid kommer att spela en roll i samhällsutvecklingen som är jämförbar med den roll som klasskampen har spelat under de senaste hundra åren.

Djupintervjustudien

Inledningsvis har vi nämnt att utredningens undersökning av svenska folkets attityder till invandrare och invandringen, vid sidan om huvudstudien, även omfattade en mindre serie av djupintervjuer med några särskilt toleranta och intoleranta personer. Avsikten med denna speciella studie har varit att söka fånga in ett mer individuellt perspektiv på attityder och attitydbildning än vad som kan utläsas och tolkas ur tabeller och statistiska samband. Den metod som utnyttjats för dessa djupintervjuer har utvecklats av socialpsykologen Marisa Zavalloni, som sedan tionågot tal år är verksam vid det franskspråkiga universitetet i Montreal. Utgångspunkterna för metoden kan anges på följande sätt:

114 Invandrarna i svenskarnas ögon SOU I984:55

Utifrån sett kan varje människa identifieras i termer av kategoritillhörigheter som kön, samhällsklass, yrkesgrupp, ålderscivilstånd, politiska värderingar, etniskt ursprung och grupp, religion m.m., med andra ord traditionella sociologiska variabler. Zavalloni definierar människans sociala identitet som det subjektiva motstycket till dessa kategoritillhörigheter. Till varje individuell av kategoritillhörigheter hör en symmetrisk uppsättning och uppsättning av identiteter, som alltså reprekomplementär senterar i förhållande till en viss individ: det motsatta utgrupper könet, andra nationaliteter, andra åldersgrupper osv. Zavallonis metod gör det möjligt att studera hur den enskilda individen strukturerar denna sin sociala verklighet med dess invecklade nätverk av och inifrån- och ingrupper utgrupper, utifrånbestämning av individen i det sociala rummet. Den svenska version av metoden, som används i denna undersökning, har av tidsskäl begränsats till tre grupp- eller kategorinationalitet (dvs. här svensk/icke-svensk), kön tillhörigheter: (man/ kvinna) och åldersgrupp (äldre/ medelålders/ yngre). Det är inte möjligt att inom ramen för denna översiktliga redovisa metodens tillämpning i detalj eller att sammanfattning enskilda och analyser av dessa. Här får vi nöja återge intervjuer oss med sammanfattande tankar om resultatet av de trettio några intervjuerna. Vilka som är toleranta intoleranta - och som alltså respektive skulle komma att i - har bestämts utingå djupintervjustudier ifrån svaren två i den riksrepresentativa undersökpå attitydmått Vid enkla korstabuleringar av dessa två mått med olika ningen. och index från andra delar av frågebakgrundsvariabler, frågor formuläret till huvudundersökningen växer en bild fram av de intoleranta som politiskt och socialt alienerade människor, som inte känner i sin tillvaro. Korstabuleringarna visar sig trygga också att den negativa inställningen till invandrare överväger hos grupper i samhället, som har en svagare ekonomisk, yrkesmässig och ställning. Det är emellertid kombinationen av statusmässig social och otrygghet eller alienation som föder svagare ställning intolerans. Den särskilda intervjuundersökningen med Zavallonis metod djupperspektiv på denna allmänna trend. De ger ett individuellt toleranta och intoleranta skiljer sig inte enbart med avseende på vilket av attribut de förbinder med nationalitet, kön och slag åldersgrupp. Även när de har associerat till samma eller näraligattribut de in skilda innebörder i begreppen. Intogande lägger leranta är mera än toleranta att särskilja mellan något benägna är åtskillnaden melingrupper och utgrupper. För de intoleranta lan vi och dom mera skarpskuren och värdeladdad än vad den är

invandrarna i svenskarnas ögon 115

för de toleranta. Toleranta synes ha något lättare än intoleranta att bejaka negativt värderade attribut, såväl hos grupper som man identifierar sig med som hos andra grupper. De tolerantas värderingar av attribut synes inte vara dikterade av grupptillhörighet utan snarare förankrade i normsystem, som griper över alla grupper. Man kan uttrycka det så att de tolerantas värderingar ligger närmare universella normer än de intolerantas. Man har inte bara den egna gruppens förtjänster och andra gruppers brister för ögonen. Man ser också egna brister och andras förtjänster. Förvisso är detta en starkt karikerad bild, men kontentan är att sociala identiteter är viktigare för de intoleranta än för de toleranta. Nationaliteten intar en särställning bland de sociala identiteterna för de intoleranta. Djupintervjuerna åskådliggör att en struktur finns i den enskilda människans självföreställningar om sociala identiteter. Vilka dimensioner som strukturerar dessa föreställningar varierar från individ till individ. Intervjuerna visar också att det inte rör sig om helt godtyckliga eller situationsbetingade dimensioner, utan om dimensioner som har fått sin mening genom individens totala livserfarenhet. Oförlösta kriser eller traumata kan vara särskilt betydelsefulla. Sex fall som analyseras närmare i undersökningsrapporten visar att de intoleranta förmodligen har en sämre självkänsla än de toleranta. Fallbeskrivningarna visar också att karaktären av tolerans respektive intolerans i det individuella perspektivet kan vara mycket olikartad. Ett försök att frilägga några mera generella bakomliggande föreställningsdimensioner leder fram till dimensionerna aktiv-passiv, bra-dålig, stark-svag. De tolerantas associationer färgas mera av dimensionen aktiv-passiv, de intolerantas av dimensionen stark-svag. Den teoretiska utgångspunkten för denna specialstudie är den version av teorin om social identitet som närmare presenteras i nästa kapitel. Resultaten från denna studie ser ut att i princip stödja teorin: särskiljande av in- och utgrupper och de differentiella värderingar som därmed skapas bidrar till att utveckla en positiv social identitet och en positiv psykologisk särprägel, vilket (i bästa fall) kan bidra till en positiv självkänsla.

Några avslutande ord

I detta kapitel har vi bl.a. sökt sammanfatta centrala resulnâgra tat ur rapporten från utredningens undersökning av svenskarnas attityder. Undersökningen visar att den allmänna bilden av relationerna mellan svenskar och invandrare, såsom den kommer till uttryck i massmedierna, stämmer ganska bra i vissa avseenden. Men

116 Invandrarna i svenskarnas ögon

visar också, och det är viktigare, att denna bild undersökningen i andra avseenden är en vrångbild. Svenskarnas inställmånga har utvecklats i tolerant riktning. Särskilt unga människor ning uppvisar förhållandevis stor tolerans. Den ekonomiska nedgången under senare år har av allt att döma inte avsatt spår i någon Svenskar som bor i generellt tilltagande främlingsfientlighet. invandrartäta bostadsområden är inte mera intoleranta mycket än andra. Tvärtom, i hänseenden har de en mera nyansemånga rad om olika invandrade minoriteter och om relatiouppfattning nerna mellan svenskar och invandrare. I undersökningen visas att människors sociala livsomständigsåsom de är av födelseår, kön, hemort och samhällsheter, givna samband med deras inställning till invandklass, har ett indirekt rare och etniska minoriteter. Alla dessa bakgrundsförhällanden

är inte utan präglas av samhällsförändringar och kul-

beständiga

turella förändringar och utgör restriktioner för människors livs-

banor. Livserfarenheterna i sin totalitet, formade av individens strävanden sina i Inoch mål, avsätter spår självuppfattningen. till invandrare är speglingar av det sammansatta förställningen hållandet mellan människors livserfarenheter, handlingar och

självuppfattning.

5 Teorier om orsaker till etnisk

diskriminering

Om orsak och verkan

Uttryck för etnisk konflikt kan förklaras på olika sätt. Det betyder att det finns en mängd teorier om orsakerna till etnisk diskriminering och att fördomar kan ha olika grund. Vi har varit inne på det i samband med redogörelsen i första kapitlet för de olika nyckelbegrepp som vi använder. Det här kapitlet bygger på den forskningsöversikt som återfinns i diskrimineringsutredningens rapport Etnisk diskriminering. och social identitet av Anders Lange och Charles Westin (LiberFörlag, 1981). Det handlar till stor del om vetenskapliga teorier. Inom alla grenar av vetenskapen är en teori något som forskaren skapar och som är en bild av verkligheten. Alla människor äri en viss mening teoretiker”, eftersom vi hela tiden försöker ordna den verklighet som omger oss efter ett begripligt mönster. Detta gäller även orsaker till etnisk diskriminering. En vetenskaplig teori är en uppfattning av verkligheten som tar sig uttryck i form av en modell. Den erbjuder möjligheter att inordna annars disparata observationer av verkligheten i begripliga och sammanhängande mönster. Orden ”modell” och ”mönster” antyder att det är fråga om rekonstruktioner av verkligheten. Samhällsvetenskapliga teorier är ”modeller” och likt bilmodeller kan man i den allmänna samfärdseln se förra årets modell liksom 1950 års eller 1927 års sida vid sida. I fortsättningen håller vi oss till teorier om mänskligt beteende och människors attityder, om människan som samhällsvarelse och om människans inre. Det finns inte någon allmänt accepterad teori om dessa företeelser. Det finns brett upplagda ansatser vilkas upphovsmän har haft ambitionen att förklara människan som samhällsvarelse eller samhällenas utveckling, men ingen sådan ansats har vunnit allmänt erkännande. Till yttermera visso handlar vår genomgång i det här kapitlet om orsakertill fördomar och diskriminering. Det är ytterst vanskligt att tala om orsakssamband vid förklaringar av sociala feno-

l 18 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

men. Det finns naturligtvis inte någon enkel formel med vars man skulle kunna förklara alla de olika slag av etnisk hjälp som kan förekomma. Frågan är om det ens finns diskriminering någon komplicerad formel som fångar in alla aspekter. - eller händelser - eller En annan sak är att vissa handlingar deras resultat kan förstås med hjälp av enskild teori. Allt någon är inte under alla förhållanden så komplext. Ibland naturligtvis måste man låta sig nöja med att tolka handlingar, utsagor, händelser, resultat med utgångspunkt i en eller ett par teorier. Dessa teorier låter sig fördenskull inte alltid tillämpas på andra situationer - inte ens alla av liknande Med andra ord måste man på slag. försöka värja mot en reduktionism som återför allt till den ena sig eller andra förklaringstypen (strukturell, individuell etc.). Å andra sidan: om en handling att förklara på ett enklare sätt än går att tillgripa hela apparaten skall man använda det enkla genom sättet. faktorer i sammanhanget är att skilda teorier är Ytterligare modet under olika tidsperioder, framför allt inom forskarsampå hället, och att användandet av teorierna i samhällsdebatten ibland följer politiska mönster. När det gäller orsakssamband finns en belysande bild i Langes och Westins bok som förtjänar att återges här.

Ett barn kastar en boll, som oturligt nog träffar en fönsterruta. Fönsterglaset går naturligtvis i tusen bitar. Barnet får skulden för det som inträffat, och får självt eller med föräldrarnas hjälp ersätta skadegörelsen. Alla parter är överens om att orsaken till att fönstret gick sönder kort sagt är att barnet kastade boll. Men så enkelt är det inte. Glas är ett skört material, och i detta fall var rutan måhända gammal. Med en tjockare ruta att glaset skulle ha tålt Eller med en är det möjligt påfrestningen. lättare och mjukare boll skulle samma ruta kanske klarat sig. Eller om barnets lekplats inte placerats i direkt anslutning till bebyggelsen skulle situationen inte behövt uppstå alls. Glasets tjocklek, bollens hårdhet och är betingelser vilka har möjliggjort att fönsttyngd, lekplatsens placering ret gick i kras. Med själva kastet förhåller det sig emellertid inte riktigt på samma sätt. Den kraft med vilken bollen slungades iväg bidrog på ett mera aktivt sätt till den otursamma utgången. Med ett löst kast hade glaset kanske inte gått sönder. Med ett kraftfullt kast i riktning mot fönstret var däremot ...men inte heller kraften som utgången given. sådan är orsak. Det kan å andra sidan tänkas att barnet faktiskt avsåg att ha sönder rutan, och då fungerade bollen som instrument. Det ligger i barns natur att leka. Under vissa åldrar kan lekarna bli våldsamma. Leken kan med andra ord frambringa situationer där vissa föremål avsiktligt eller oavsiktligt bringas till skada.

I presentationer av teorier om etnisk diskriminering är det vanligt med en indelning av förklaringarna på olika nivåer. I Langes och Westins forskningsöversikt görs en kombination av två olika

Teorier om orsaker till etnisk 119 diskriminering

indelningsgrunder. För det första kan man tala om förklaringar på intraindividuell, interindividuell och socioekonomisk nivå. lntraindividuella förklaringar grundas på psykologiska modeller och handlar om individuella förhållanden. De interindividuella utgår från människan som gruppvarelse och relationer mellan den enskilda individen och kollektiv av olika slag. På socioekonomisk nivå finner vi förklaringar som utgår från samhällsförhållandena i stort. För det andra kan man som indelningsgrund utgå från i vilken utsträckning teorin i fråga uppmärksammar eller inriktar sig på D egenskaper hos majoritetskulturen (på det individuella planet egenskaper hos utövaren av diskriminerande handlingar); D relationer mellan majoritet och minoritet; EJ egenskaper hos minoritetskulturen.

För enkelhetens skull delar vi in teorierna i två huvudkategorier: de som främst betonar individuella faktorer och de som baseras på strukturella och situationella faktorer.

Teorier på individuell nivå

En central teori som utvecklar tankar som finns inrymda i flera socialpsykologiska forskningstraditioner är teorin om social identitet. Den är en allmängiltig teori som främst utvecklats ur experiment i små grupper. Dess giltighet för relationer mellan etniska grupper har visat sig vara betydande. Den bygger på ett par grundantaganden. Det första är att en förutsättning för att medlemmar i en grupp (ingruppen) skall kunna tycka illa om en annan grupp (utgruppen) är att de först måste känna med sig att de tillhör en grupp, som klart och tydligt är åtskild från den ogillade gruppen. Ingruppens betydelse för dess medlemmar härrör alltså ur dess relationer med utgruppen. Denna tes är också central i en annan teori, etnocentrismteorin. Etnocentrismens funktion är att utveckla solidaritet med den egna gruppen och fientlighet mot andra grupper. Etnocentriska attityder är sådana där den egna gruppen i alla moraliskt viktiga avseenden värderas högt och alla andra grupper undervärderas och nedgörs. Den egna gruppens idéer och levnadssätt, som anses vara de enda rätta och som vidarebefordras till de unga genom uppfostran, fungerar som en måttstock efter vilken andra grupper värderas. Men tillbaka till teorin om social identitet. Det andra grundantagandet i den är att människor i de västerländska samhällen som det här är fråga om söker uppnå en positiv självuppfattning. I schematisk form innebär teorin om social identitet följande.

120 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

E] Social kategorisering, vilket innebär att människor ordnar i sociala kategorier och grupperingar av olika omgivningen Det rör sig i första hand om andra människor, men även slag. och händelser förs på detta sätt samman i olika grupobjekt peringar. El Det leder i sin tur till föreställningen hos individen om medlemskap i en viss social grupp. Denna självföreställning genomsyras av den emotionella betydelse som medlemskapet i gruppen har. Föreställningen om medlemskap vilar naturligtvis på en mängd både objektiva och subjektiva faktorer. Man är med i gruppen därför att man på objektiva grunder hör dit, men även för att man delar dess mål och värderingar. Social identitet är den del av individens uppfattning om sig själv som är förankrad i medlemskapet i gruppen. Hur individen handlar i olika situationer bestäms delvis av hans unika individuella identitet (personlighet), delvis av hans gruppbaserade sociala identitet. EI Individen identifierar således med sin Han sig egen grupp. favoriserar medlemmar på olika sätt och begruppens egna handlar andra gruppers medlemmar negativt. (I själva verket är uppfattningen av andra grupper, som det är viktigt att skilja sig från i olika avseenden, en del av känslan för den egna gruppen.) I vissa fall diskrimineras andra gruppers medlemmar. E! Individen fortlöpande sin egen grupp med andra jämför grupper. Sociala jämförelser är ”verklighetstest” med avseende på den egna gruppens (och andra gruppers) kännemärken. El Genom kategorisering, identifikation med den egna gruppen och jämförelserna mellan den och andra uppnås differentiering, dvs. en uppfattning av särprägel mellan grupperna. Genom av den och diskriminering av favorisering egna gruppen andra en värdering av den och uppnås positiv egna gruppen därmed en positiv social identitet. E! Slutsteget i den schematiska beskrivningen kallas psykologisk särprägel. Det är alltså den positiva värdering av den sociala identiteten som bidrar till en positiv självuppfattning som, enligt grundantagandet, alla individer strävar efter.

En av poängerna i denna teori är att individen måste försöka skaffa en säker social gruppidentitet, dvs. han måste vara sig säker den position i förhållande till andra på egna gruppens Den särprägeln måste alltså inte bara uppgrupper. psykologiska nås och erövras, den måste också ständigt befästas. I ett samhälle med makt- och - andra existerar ojämn resursfördelning några inte - sker hela tiden I denna sociala förändring. föränderliga

Teørier om orsaker till etnisk diskriminering 121

verklighet måste den psykologiska särprägeln hela tiden upprätthållas för att en dominerande grupps överläge skall säkerställas. - När en eller flera underordnade grupper i systemet etniska minoriteter - inte av sociala identiteter godtar fördelningen uppstår en konfliktsituation som ger upphov till ñentliga attityder mellan grupperna och i sista hand diskriminering. Det sistnämnda understryker att teorin om social identitet givetvis är tillämplig på alla grupper. Även för medlemmar av etniska minoriteter är positiv social identitet viktig. Om denna upplevs som otillfredsställande kommer medlemmarna i gruppen att försöka förbättra den. Ett annat sätt för individen att förbättra sin egen situation är att lämna sin grupp och ansluta sig till någon annan som ger positivare social identitet. Detta kan sägas gälla generellt; i fråga om etniska grupper ställer det sig svårare. För dem som formulerat denna teori blir den övergripande slutsatsen att så länge komplexa samhällen existerar kommer

distinkt olika sociala (och etniska) grupper att existera. Den

sociala identiteten bygger på psykologisk särprägel baserad på gruppskillnader. Gruppens kännetecken värderas och därvidlag har majoriteten oftast sista ordet. Teorin om social identitet manar fram bilden av en kamp om positiv social identitet som ett slags ”nollsummespel”, dvs. ett spel där den ene vinner precis det den andre förlorar. Teorin om social identitet är således en generell socialpsykologisk modell, som inte i första hand förklarar de specifika särdragen hos etnisk identitet och relationerna mellan etniska grupper. Det väsentliga är dock att fördomar och diskriminering även mellan etniska grupper inte uppfattas som orsaker till beteende mellan grupperna, förtöjda i människors individualpsykologiska egenskaper, utan som ofrånkomliga inslag i mycket vanliga relationer mellan grupper, byggda på allmänmänskliga sociala behov. Andra teorier är än mer baserade på tankar om människors personlighet. Teorin om diskriminering som förskjuten aggressivitet och teorin om den auktoritära personligheten har båda sina rötter i olika delar av den psykoanalytiska teoribildningen. Enligt den sistnämnda är den vuxna individens personlighetsdrag resultatet av upplevelser under barndomen, ungdomen och olika stadier av utveckling. Under den allra tidigaste perioden i livet (0-6 år) genomgår individerna i stort sett samma utvecklingsstadier. Under denna period formas i allt väsentligt individens personlighet. Om de för varje stadium grundläggande behoven inte tillfredsställs kan resultatet bli någon form av framtida ”fixering” vid detta behov, som innebär att individens psykiska energi un-

122 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

der kommande stadier - och under hela livscykeln ägnas åt att tillfredsställa behovet snarare än åt att utvecklas. På grund härav är det många vuxna som aldrig når full psykisk mognad. Till bilden av personlighetens struktur hör också idén om de olika krafter som är i ständig konflikt om kontroll över beteendet: ”jaget”, ”detet” och ”överjaget”. ”J aget” är klämt mellan ”detets” drifter och överjagets restriktioner. När ”jaget” har kontroll över de andra krafterna i personligheten har individen lyckats med en rationell anpassning till sin omgivning. Teorin om diskriminering som förskjuten aggressivitet tar främst sin utgångspunkt i denna del av psykoanalytisk teori, vars vidareutveckling hävdar att försvarsmekanismer undermedvetet mobiliseras för att skydda ”jaget” mot skuldbelagda drifter (”detet) och ångestframkallade känslor (”överjaget”). Aggressivitet är en i känsla och drift - inte många sammanhang förbjuden minst i vår kulturkrets. Den väcker ångestkänslor, ty den är skuldbelagd. ”Jaget” söker bemästra aggressiva impulser bl.a. genom förskjutning. Låt oss upprepa att det handlar om undermedvetna processer som kan blottläggas endast genom psykoanalytisk metod. I de flesta individuella fall handlar det naturligtvis inte om att tillämpa denna terapeutiska metod. Sådana kliniska empiriska data tjänar som stöd för teorin, vilken i sin tur blir en utgångspunkt för tolkningar av individernas attityder och handlingsmönster. Ett annat element i teorin är sambandet mellan frustration och aggression. Var och en erfar ständigt i sin normala livssituation frustrationer till följd av störningar och hinder i olika målinriktade aktiviteter. Dessa frustrationer framkallar en aggressivitet som måste utlösas för att den psykiska jämvikten skall bestå. Det är emellertid inte alltid som aggressionen kan riktas mot det som är källan till frustrationen. I stället riktas den mot andra objekt, oftast mindre farliga; mot människor och grupper som är annorlunda, ofta mot människor i ett mera utsatt läge. På det viset fungerar försvarsmekanismen förskjutning. Andra etniska grup- - med annorlunda livsstil och per än den egna värderingar blir lätt föremål för sådan förskjuten aggressivitet. Teorin uttalar sig också om hur andra omedvetna försvarsmekanismer kan resultera i negativa attityder mot andra etniska grupper. Den anger emellertid inte under vilka betingelser frustration övergår i aggression riktad mot dessa grupper. Inte heller klargör den hur individuell aggressivitet hänger ihop med diskriminering som utbredd social företeelse. Även teorin om den auktoritära personligheten har som sagt sina rötter i psykoanalytiskt tänkande. Det är säkert den mest kända av alla teorier det här området. Den dominerade den socialpå

SOU I984:55 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering 123

psykologiska och psykologiska scenen under hela 50- och 60-talen. Dess grundläggande tes är att sociala attityder är delar av sammanhängande värderingssystem, som är rotade i personlighetsdrag som danas i uppfostringsprocessen. Den avgörande perioden är givetvis den allra tidigaste i livet. De auktoritära personlighetsdragen formas mera av uppfostringssättet än av innehållet i uppfostran. Auktoritär fostran skapar auktoritära person-

ligheter. Även här handlar det om ”jagets försvarsmekanismer

som träder i funktion, i det här fallet mot fruktan för att bli bestraffad, eller övergiven. Känslorna omvandlas till det värderingssystem som hos den vuxne kännetecknar den auktoritära personligheten. Den utmärks av benägenhet till bortträngning och projektion, konventionalism, auktoritär underkastelse, auktoritär aggression, oemottaglighet, vidskeplighet och benägenhet att generalisera utan grund, maktsträvan, cynism, rigiditet m.m. Den auktoritära individens värderingssystem innefattar entydigt negativa attityder mot människor som är annorlunda i olika avseenden. Han utvecklar ett ”förakt för svaghet” som även riktar sig mot etniska minoritetsgrupper. Problemet med den här teorin - som i ett antal prövats empiriska - rör dess att barn undersökningar grundförutsättningar: till auktoritära föräldrar själva blir auktoritära behöver inte förklaras omvägen över omedveten konflikt (mellan ”jaget”, ”detet” och och utan kan ”överjaget”) ”jagets försvarsmekanismer, mycket enklare förstås i termer av införlivande av åsikter och attityder som råder i hemmet. Teorin om föreställningskonsonans knyter an till teorin om den auktoritära personligheten men med tonvikten lagd på begreppsmässiga aspekter snarare än känslomässiga. I anslutning härtill skiljer man till att börja med mellan ”öppna” och ”slutna” individer. En sluten individ har behov av ordning i sin värld. Han omtolkar en motsägelsefull verklighet för att på så sätt skapa en föreställning om ordning. Det är ett slags självbedrägeri, om man så vill. Den öppna individen däremot är självkritisk och kunskapssökande. Naturligtvis menar inte teorin att man kan dela in mänskligheten i två grupper enligt denna grund. Det handlar snarare om en skala på vilken man kan placera individerna. Den personlighetsdimension som sålunda kommer till uttryck kallas - den individen mera och den dogmatism öppna odogmatisk slutna mera dogmatisk. Begreppen som individen relaterar sig till utgör hans totala föreställningssammanhang. Det består av hierarkiskt ordnade idéer. Överst i hierarkin återfinns idéer om jaget och självet. De följs av idéer om högt värderade universella mål som frihet, jämlikhet, broderskap etc. Dessa kallas för ”terminala värden”.

124 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

Sedan kommer vad som kallas ”instrumentella värden” (hörsamhet, attitydsystem (t.ex. politisk ideologi) och indilojalitet etc.), viduella attityder (hit räknas bl.a. fördomar). i hierarkin - desto mera Ju högre plats -ju högre ordning stabil är idén denna teori. Förändringar i en föreställning enligt eller en idé leder till störningar i det totala föreställningssystemet. Detta inger känslor av otillfredsställelse med återverkningar på den högsta nivån. teorin beror attityder på att individen blir Enligt antipatiska medveten om att andra individer hyser andra föreställningar och än han själv. I många fall handlar det om personer värderingar som tillhör illa ansedda grupper. Mera avgörande än den andra till en annan etnisk (eller social) grupp är personens tillhörighet att det visar finnas grundläggande föreställningsskillnader. Ju sig i idéhierarkin skillnaderna finns, desto svårare blir det högre upp att förändra sina egna värderingar för att de individuella attityderna skall bli Teorin förklarar således antipatiska attipositiva. - fördomar - som ett sätt att återställa eller vidmakthålla tyder balans (konsonans) mellan de olika nivåerna i hierarkin. Man eller stöter bort en som förmodas ha avvikande ogillar person i Om det däremot står klart uppfattningar viktiga principfrågor. att den andres stämmer överens med de egna åskådningar - etnisk - är man även om han tillhör en annan grupp benägen att bemöta honom positivt. En uppfattad skillnad i fråga om någon framträdande egen- - till en annan etnisk skap hos en individ tillhörighet grupp leder alltså till en förmodad skillnad i värderande föreställningar. förorsakar ogillande och an- Uppfattade föreställningsskillnader Så kan man sammanfatta teorin i denna del. tipatiska attityder. En alternativ är emellertid att de antipatiska individueltolkning la i är orsak till att människor förmodar att föreattityderna sig . ställningsskillnader faktiskt är för handen. Attributionsteorin är egentligen inte någon enhetlig teoribildutan handlar om antaganden om hur individen uppfattar ning andra individer och grupper. Teorin handlar om slutsatser som man drar av andras handlingar och beteenden. Dessa slutsatser kan vara av olika En människas (eller en etnisk minoritetsslag. handlande uppfattas som förorsakat av antingen inre grupps) personlighetsegenskaper och liknande) eller disposition (såsom av Attributionsteorin uttalar sig inte priyttre omständigheter. märt om orsaker, utan snarare om regler för mänskligt handlande, om människors till andra människor och ställningstaganden i teorin är att de slutsatser man drar om grupper. Kärnpunkten orsaker till andra människors handlande skärper skillnaden mellan grupper.

Teorier om orsaker till etnisk diskriminering 125

attributionsteorin tenderar människor - främst i väs- Enligt terländska samhällen - att som förorsakauppfatta handlingar de av inre disposition. En omfattande forskning om stereotypa föreställningar om andra folkgrupper bekräftar detta. I ett samhälle som är etniskt stratiñerat - det sätt som ovan beskripå vits - utvecklas en hos individerna i om att känslighet fråga lägga märke till egenskaper som är relevanta för andra etniska grupper. Egenskaper som man inte rimligen kan observera direkt (intelligens, moral, karaktär) tillskrivs (attribueras) de andra personerna oftast med negativa förtecken. Sammanfattningsvis säger alltså attributionsteorin inte att stereotypa tillskrivningar orsakar diskriminering. Dock kan de legitimera diskriminerande handlingar så att stereotypierna får en självuppfyllande natur.

Teorier på strukturell nivå

Referensgruppsteorin handlar om människor som gruppvarelser. Den förklarar diskriminerande beteende med att en person som är medlem i en grupp handlar i överensstämmelse med gruppens normer. Men inte bara om man verkligen är medlem av en grupp, utan också om man strävar efter att förvärva medlemskap i den kan man bringas att handla i enlighet med gruppens normer. Om referensgruppen föreskriver eller förväntar sig diskriminerande beteende ger individen vika för dessa krav, även om han själv inte hyser några negativa uppfattningar om den grupp vars medlemmar bör diskrimineras. Det är alltså fråga om att ge efter för ett socialt tryck från gruppen. Som ovan nämnts är många teorier som kan förklara etnisk diskriminering inte utvecklade för just detta syfte, utan det rör sig om mer generella teorier om relationer mellan människor. Så är det i hög grad med referensgruppsteorin som är avsedd att vara en generell socialpsykologisk teori. Flertalet av de undersökningar och experiment som gjorts för att stödja teorin har inte heller handlat om etniska relationer. Detta med grupptillhörighet är ju inte något entydigt. Enskilda personer tillhör ju flera mångskiftande gruppbildningar i samhället: yrkesgruppen, församlingen, grannskapet, familjen, den etniska gruppen etc. De skilda grupperna tillgodoser olika personliga intressen och behov. Teorin hävdar att människor rättar sig efter de normer som gäller för stunden, de mest näraliggande, de som dikteras av den referensgrupp som man just vid det givna tillfället ingår i - eller strävar efter medlemskap i. Eftersom teorin är generell kunde man tänka sig att dess tilllämpning när det gäller att förklara just etnisk diskriminering skulle begränsas till de tillfällen när grupptillhörighetens känne-

126 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

tecken är just etniska. Men så är det inte alls. Alla andra grupper individen kan tillhöra - eller sträva efter att tillhöra - kan ha ju mer eller mindre väldefinierade normer för etnisk diskriminering eller för önskvärdheten av ett visst slag av attityder i förhållande till andra etniska grupper. Det är med säkerhet så att för många individer kan det handla om att olika värderingar i detta avseende är rådande inom individens olika referensgrupper. Följden för individen blir ett inkonsistent handlande. Referensgruppsteorin har något att säga om båda parters handlande i den etniska konflikten. Den förklarar emellertid inte varför etnisk konflikt uppstår, utan bara varför individer i ett sammanhang som präglas av etnisk konflikt handlar som de gör. Vi redovisningen av referensgruppsteorin med en kompletterar kort till teorin om segregerade sociala nätverk. Den hänvisning förklarar att diskriminering uppkommer ur ett nätverk av segresociala relationer. Teorin behandlar konsekvenserna av gerade segregeringen, inte dess orsaker. Segregeringen som har sin bas i de sociala nätverken får konsekvenser exempelvis på bostadsmarknaden. Bostadssegregering kan i sin tur ha konsekvenser för skolsegregering liksom i övrigt för ojämna fördelningar av sociala förutsättningar att tillägna sig samhällets goda. På den strukturella nivån finns vidare ekonomiska förklaringar till etnisk diskriminering i olika typer av samhällen. I neomarxistiska teorier är att att utgångspunkten arbetsgivarna genom ut olika (etniska) inom arbetarklassen mot varandspela grupper ra får till stånd lönenivå. I en typ av liberal ekonomisk teori lägre man från att vita inte anställer eller arbetar tillsammans utgår med svarta och att de är beredda att betala för att slippa göra det. På det här viset förlorar visserligen också de som diskriminerar ekonomiskt, men de som blir diskriminerade förlorar ännu mer genom att de inte kommer i åtnjutande av vissa typer av arbeten. Liknande tankar utvecklas i teorierna om en kluven arbetsmarknad. Enligt dessa är arbetsmarknaden uppdelad i två sektorer: den primära och den sekundära. Invandrare finns huvudsakligen i den sistnämnda. Det medför att en grundläggande motsättning uppstår mellan de arbeten som framför allt utförs av invandrare och dem som bemannas av den inhemska befolkningen. Den sekundära sektorn innehåller arbeten med lägre status och osäkrare villkor. En teori som kombinerar ett ekonomiskt synsätt med ett brett makrosociologiskt perspektiv är Gunnar Myrdals i hans arbete om rasism och det amerikanska samhället, An American Dilemma. Hans teori handlar främst om ideologiers betydelse. I denna del rör det sig om de vitas fördomar mot och diskriminering av de svarta. Det leder till lägre levnadsstandard för de svarta, vilket

Teorier om orsaker till etnisk diskriminering 127

i sin tur förorsakar brister i de svartas att hävda i förmåga sig samhället, som späder på de vitas fördomar osv. Denna onda cirkel är dock inte lagbunden enligt som Myrdal, pekade på ett flertal sätt att bryta den. Den viktigaste komponenten kan mycket förenklat beskrivas så här. Rasism är en central företeelse i det amerikanska värdesystemet. Den representerar en konkurrerande till den ideologi som Myrdal kallar ”the American Creed” och som utmärks av tankar om människors lika värde och människans strävan efter frihet. Teorin förklarar förekomsten av diskriminerande handlingar i termer av att människor följer den rasistiska ideologin. Det dilemma Myrdal talar om består i att den enskilde diskriminerande amerikanen är helt medveten också om den ideologi som finns förankrad i det amerikanska credot, men han kan inte leva i upp till den. Ideologier som råder i samhället tränger in i byråkratin och politiken, på arbets- och bostadsmarknaden, i läromedel och massmedier. Så sker också med den rasistiska ideologin, som har en stark historisk förankring i det amerikanska samhället. Även i andra samhällen än det amerikanska kan en ideologi som bygger på ñentlighet mot etniska vinna minoritetsgrupper bred anklang och konkurrera ut ”officiella” som ideologier grundar sig på ett helt annat synsätt. Det finns några olika teorier om etnisk stratifiering och diskriminering. Gemensamt för dem är att de är historiska teorier och att de utvidgar den marxistiska av motsättanalysen samhälleliga ningar. Medan marxistisk teori lättvindigt likställer etnisk konflikt med klasskonflikt sätter de här aktuella teorierna fingret på den etniska konfliktens särskilda karaktär och visar hur denna konflikt förhåller sig till konflikten mellan arbete och kapital. Ett grundläggande begrepp är intern kolonialism. Man utgår från frågan om hur etniskt pluralistiska samhällen uppstår och svarar att det sker genom invandring eller kolonisation. Begreppet intern kolonialism utvecklades i analogi med extern kolonialism, alltså kolonisation av Asien, Afrika etc. från de västeuropeiska staternas sida. Kolonialism innebär att en etnisk grupp kontrolleras kulturellt, politiskt och ekonomiskt av andra än de egna. Poängen i fråga om den interna kolonialismen är att vissa etniska minoriteter inte valt att invandra utan tvingats in i sin minoritetssituation. Det är alltså inte enbart fråga om grupper som ursprungligen är bosatta i ett territorium som erövrats av andra (som fallet är med t.ex. indianer och utan också om samer), exempelvis svarta afrikaner som genom slaveriet tvingats till den amerikanska kontinenten. Men även en rad i minoritetsgrupper de västeuropeiska nationalstaterna är koloniserade: basket, bretagnare, walesare etc.

128 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

Den sociala stratiñeringen definieras som samhällets indelning i sociala skikt med resurser ojämnt fördelade mellan skikten. Etnisk innebär motsvarande sätt att resurser inte stratiñering på är fördelade mellan etniska i samhället. likformigt grupper Om intern kolonialism är ett av nyckelbegreppen i förståelsen av hur denna kan ha kommit till stånd så är ett annat stratifiering kulturell Härmed avses en stratifiering fixerad vid arbetsdelning. kulturella, ibland etniska, Uppkomsten av en kulturell särdrag. - i vissa samhällen - skillarbetsdelning förutsätter regionala nader om m.m. mellan ett expandeifråga sedvänjor, språkbruk rande ekonomiskt och centrum och motsvarande i peripolitiskt ferin. Andra samhällen är i detta centrum till vilket sig själva från - i andra länder immigranter söker sig periferin meningen en lägre ekonomisk utvecklingsnivå. Immigranterpå exempelvis

na bildar en kulturell skarpt avgränsad grupp som koncentreras

till och särskilda bostadsområden. Teknologisk lågstatusyrken den kulturella arbetsdelningen, som får hierarutveckling vidgar kisk karaktär, och etnisk stratiñering upprättas. - utvecklat inom en annan av Ett tredje närbesläktat begrepp om etnisk - är den kluvna arbetsmarknateorierna stratiñering den. På arbetsmarknaden finns en högavlönad och en lågavlönad där skiljelinjen följer etniska gränser. En tredje part utgörs part, av I ett samhälle med kluven arbetsmarknad står arbetsgivarna. mellan dessa tre parter, som kan liera sig med varandra kampen i olika konstellationer. Olika utfall blir följden: D som innebär att billig arbetskraft (lågavlönade) förskjutning, ut arbetskraft från vissa sektorer av arbetsmarktränger dyrare naden; D från arbetsmarknaden av den billigare arbetskrafuteslutning ten; D där vissa arbetsuppgifter är reserverade enligt lag kastsystem, för den dyrare arbetskraften; D radikalism, där arbetarklassens två delar enas i gemensam kamp mot arbetsgivarparten.

är denna teori ett i en större etnisk Diskriminering enligt inslag mellan skilda delar av arbetarklassen som är etniskt konflikt distinkta. för att konflikt skall uppstå är dels att ägan- Förutsättningarna deförhållandena är sådana att intressekonflikt föreligger mellan och arbetare, dels att ett möte kommer till stånd kapitalägare mellan etniskt skilda befolkningsgrupper som inte har jämnstarka resurser. I vissa fall, t.ex. vid utbredd arbetslöshet, kan etnisk medvetenhet och etnisk lojalitet vara ett starkare band än klassmedvetenhet.

Teorier om orsaker till etnisk diskriminering 129

En flerorsaksteori

Det finns - som vi i av detta - inte antydde inledningen kapitel någon aldrig så komplicerad formel som kan förklara den etniska diskrimineringen. Flera försök har dock gjorts att ställa samman komplexa s.k. flerorsaksteorier om etnisk diskriminering. Lange och Westin gör i sin studie ett sådant försök. Vi avslutar genomgången av teorier med att i förenklad form återge denna flerorsaksteori eller generativa modell. Byggstenarna utgörs huvudsakligen av vissa av de teorier som presenterats i det här kapitlet.

Först några reflexioner från en annan utgångspunkt. En övergripande fråga i samband med teorier om orsaker är ”varför?”. Men det är inte den enda frågan. Med hjälp av den = amerikanske filosofen Kenneth Burke kan man utvidga frågeställningen till att omfatta alla de frågor som är relevanta när man diskuterar motiven till människors handlingar. Förutom varför?” som handlar om syftet är frågorna ”vem? vilka?” som anspelar på agenten; ”vad?” som utpekar akten; ”hur?” och ”när? var?” som handlar om instrument respektive scen. Enligt Burke är det alltså fem begrepp som är både nödvändiga och - och dessutom förbundna - med alla tillräckliga oupplösligt utsagor om motiv.

Ungefär så här kan man använda begreppen på det område vi behandlar.

Agent: den som diskriminerar. (Man kan även tänka sig en mot-

agent, den diskriminerade.)

Akt: den diskriminerande handlingen, händelsen eller dess resultat; en fördomsfull attityd.

Syfte: att förbigå, att nedvärdera, att utesluta etc.

Instrument: lagstiftning, myndighetsutövning, våld, missaktande yttranden m.m.

Scen: Sverige, lokalsamhället, bostadsområdet, arbetsplatsen, skolan, myndigheten.

Vi återgår till Langes och Westins generativa modell. Den är komplex i sin uppbyggnad. Den omfattar diskriminering i tre olika sammanhang: ett samhälleligt sammanhang, ett interaktionssammanhang och ett föreställningssammanhang.

130 Teorier om orsaker till etnisk diskriminering

Det samhälleliga sammanhanget

Nyckelord i denna del av modellen är begreppen möte, etnisk

konflikt och ojämn maktfördelning.

Ett möte mellan etniska grupper är en förutsättning för att etnisk konflikt överhuvudtaget skall uppkomma. Den sammantagna effekten av alla diskrimineringssituationer i samhället, dvs. den etniska konflikten, är att en ojämn maktfördelning mellan etniska grupper skapas och upprätthålls. Denna ojämna maktfördelning återverkar på och bestämmer i sin tur villkoren för mötet mellan medlemmar i olika etniska grupper. En förändring av maktfördelningen eller en politisk strävan att ändra maktförhållandena uppfattas lätt som ett hot mot vitala intressen hos den som i så fall måste frånhända sig någon del av maktställgrupp Med makt avses inte enbart politisk och ekonomisk makt. ningen. innefattar även kulturell makt, makt genom organisa- Begreppet och makt psykologiskt och ideologiskt övertionsstyrka genom tag. Mötet mellan etniska präglas av dessa ojämna maktgrupper förhållanden men kommer till stånd exempelvis genom framväxten av vad som ovan beskrivits som en kulturell arbetsdelning. Det innebär med nödvändighet möten mellan enskilda personer som tillhör de olika etniska grupperna. Ännu viktigare är att en ojämn maktfördelning mellan grupperna på den samhälleliga scenen återkommer i interaktionssammanhanget som ett verkligt eller psykologiskt övertag för den ena parten.

Interaktionssammanhanget

Nyckelord är aktör med diskriminerande motiv, diskriminerande och en av båda iakttagen dijferentiell värdering av handling parter grupper. Dessa tre samverkar med varandra i interaktionssambegrepp i ett cyklisk form där behovet av vad som kallas manhanget slags särprägel är något av drivande kraft, dvs. behovet av psykologisk att nedvärdera människor ur andra grupper än den egna för att så sätt bidra till utvecklingen av en positiv självkänsla hos en på Det bestämmer individens handlande i förhållande till persjälv. soner ur andra etniska grupper än den egna. Handlande och värdering är bryggor mellan interaktionssammanhanget och föreställningssammanhanget.

Föreställningssammanhanget

Här är kärnsekvensen förhållandet mellan social kategorisering föreställningar), oresonliga antipatier (och diskri- (och stereotypa minerande intentioner) och social identitet.

Teorier om orsaker till etnisk diskriminering 131

Social kategorisering är en förutsättning för att fördomsfulla attityder skall kunna riktas mot något bestämt objekt. Föreställom och värderingen av den sociala identiteten bestäms i ningen förhållande till föreställningen om och värderingen av andra. Den sociala identiteten återverkar i sin tur på social kategorisering av den egna gruppen och andra grupper. Den bakomliggande drivkraften är behovet av en positiv självuppfattning som genom attribution och selektiv perception lägger en grund till social kategorisering. De i det här kapitlet beskrivna teorierna är avsedda att vara allmängiltiga. Om de i teorierna uppställda förutsättningarna är uppfyllda skall de kunna förklara etnisk diskriminering. Hur generella orsaksförklaringar än är måste de ändå ses i ett svenskt kulturellt sammanhang. Genom att utgå från svensk kultur och svensk historia fördjupas och utvecklas resonemanget. De två kapitel som följer är försök till en sådan fördjupning och utveckling. Den genomgång av teorier vi gjort här antyder att människors fördomar inte gärna låter sig ”åtgärdas” på något enkelt sätt genom statens försorg. Förhoppningsvis har det framgått hur nära sådana psykologiska fenomen sammanhänger med en rad påverkande faktorer i den omgivande verkligheten. Dessa faktorer går däremot i viss mån att påverka med samhälleliga medel. Det tar vi fasta när vi i kapitel 9 diskuterar åtgärdernas på Ojämlik makt- och resursfördelning, brisgrundförutsättningar. tande kontakter och bristande självkänsla blir då utgångspunkter.

6 Om svenskhet i kulturmötet

Teorierna vi presenterat förklarar från olika utgångspunkter etniska konflikter i allmänhet. De säger däremot inget om de speciella förhållanden som råder i Sverige. På senare år har allt fler forskare intresserat för svensk kultur och dess roll i mötet sig mellan svenskar och invandrare. Vi stöder oss på tankar som sålunda utvecklats inom det svenska forskarsamhället. I flertalet fall rör det sig inte om färdiga utan om hypoteser, ibland om teorier. Givetvis forskningsresultat ankommer det forskarna att utveckla forskningsprojekt ur på dessa hypoteser. I avvaktan på mer utvecklade forskningsresultat är det viktigt att bidra till den framväxande diskussionen om svenskhet och om svensk kultur. Vi vill här betona det kontrastiva, den bild som vid mötet mellan svenskar och utifrån kommande beuppstår traktare, besökare eller invandrare. Vi är medvetna om tillfälliga att vi kan kritiseras för att kolportera alltför förenklade bilder och begrepp. Kritik kan säkert också riktas mot en del av det som återfinns härnedan för att det i alltför liten utsträckning tar hänsyn till skillnader i fråga om exempelvis klass, kön osv., för att det har en alltför idealistisk prägel och inte tar hänsyn till materiella grundförutsättningar i samhället. Kritik har också riktats från olika håll inom forskarsamhället mot kulturforskarnas sätt att diskutera den svenska kulturens innehåll i sådana termer som används här. Det som förs fram rubriceras av kritiker som tankegods som ännu inte fått kunskapens fasta form. Till vårt försvar kan vi bara anföra att någonstans måste en kulturell självrannsakan ta sin början. och svenskarna har vid flerfaldiga tillfällen blivit be- Sverige dömda av utifrån kommande betraktare som haft förmågan att formulera sina intryck av vad de sett. En person från en kultur eller ett samhälle som i väsentliga avseenden liknar vårt eget blir varse vissa skillnader som finns eller uppfattas finnas. Även ganska subtila skillnader sticker honom i ögonen, något som en person från en mera avlägsen kultur inte i första hand uppmärk-

134 Om svenskhet i kulturmötet

sammar. En sådan person finner helt andra saker iögonenfallande, mera påtagliga skillnader, fundamentala värden, religion, hudfärg, språk. Föreställningarna om Sverige skiljer sig åt i en kvalitativ mening. Givetvis finns det idiosynkratiska inslag i dessa föreställningar. Det kan hävdas att de är relativa och att andra människors sätt att karakterisera svenskarna alltid beror på deras särskilda erfarenheter, på deras uppfattningar om sig själva och om andra människor i deras omvärld, alltså vad de upplever svenskarnas livsmönster som alternativ till. Men de har onekligen många gemensamma drag. Lät oss inleda med vad vi menar med ”kultur” i det här sammanhanget. Det har blivit allt vanligare att man i diskussionen skiljer mellan två uppfattningar av vad kultur är. Den ena - formulerad i första hand av och kulturarbetare kulturbyråkrater är snävare och omfattar i stort sett det konstnärliga skapandet. Den andra - formulerad av och - är antropologer etnologer bredare och omfattar en hel del utöver det konstnärliga skapandets produkter: kunskaper, föreställningar, seder och bruk, språk, sociala kontaktmönster, föremål m.m. Det går säkert inte att enas om en för alla parter acceptabel definition, men det gör mindre så länge som man är på det klara med vem som formulerar sig och för vilka syften. Det sker dock förändringar inom ramen för respektive uppfattning. Sålunda är den definition som vann allmänt gehör hos - och kulturarbetare - vid delegaterna politiker, tjänstemän Unescozs globala kulturpolitiska konferens i Mexico sommaren 1982 klart influerad av vad antropologer menar med kultur i dess mest uttänjda form. Samtidigt verkar det som om ”vad antropologer menar med kultur” undergår en förändring i snävare riktning. Kultur sägs därvid vara liktydigt med gemensamt medvetande, som människor gör tillgängligt genom att på olika sätt kom- . municera med varandra. Vi har i ett annat sammanhang formulerat en definition påverkad av den antropologiska skolan. Den definitionen såg ut så här:

Kultur är ett mönster av kunskap och begrepp som kan ta sig såväl symboliska som icke-symboliska uttryck. Detta mönster har människor i social gemenskap utvecklat ur det förflutna och stegvis förändrat och utökat för att ge mening åt och bearbeta nuvarande och förväntade problem som påverkat deras tillvaro.

Mot en sådan bakgrund måste man räkna med att alla möjliga slag av tänkesätt och beteenden kan förekomma som inslag i en - eller ett folks - kultur. Människor är i lika. grupps grunden Ulf Hannerz: Över Det är kulturerna som av olika skäl funnit olika lösningar på gränser. LiberFörlag, l983 fundamentala problem. Detta kulturrelativistiska synsätt, som

Om svenskhet i kulturmötet 135

innebär att det också finns en specifik svensk kultur, börjar alltmer vinna insteg. Fortfarande är dock den inställningen allmänt spridd att man helst inte bör försöka sig på några sammanfattande analyser av svensk kultur. Sådana breda omdömen brukar gärna stämplas som förlegade utsagor om ”nationalkaraktär”. Det har funnits en återhållsamhet också hos kulturforskarna härvidlag. Man har ogärna talat om vad som skulle känneteckna svensk kultur annat än på ett anekdotiskt plan. Historiskt sett har en tillbakahållande faktor bl.a. varit den verksamhet Herviktig bert och andra tongivande skribenter bedrev och som i Tingsten första hand hade en antirasistisk utgångspunkt. De menade att av det hade följt i nazismens spår och som mycket ohyggliga som pågick i USA:s sydstater och alltjämt pågår i södra Afrika hade sin grund i stereotypa uppfattningar om nationalkaraktärer och liknande. I en uppsats från 1941 visade Tingsten med exempel från Danmark, Tyskland, England, Frankrike och Sverige att de

beskrivningar av den egna kulturen som var i svang i alla dessa

länder under slutet av 1800-talet innehöll identiska drag. Tingstens slutsats i det och andra sammanhang blev att man inte skall tala om nationalkaraktärer eller nationella kulturella särdrag. Vi är varandra ganska lika när allt kommer omkring. Det enda som talet om nationella särdrag medverkar till är ett underblåsande av nationell animositet, som sedan kan utnyttjas av politiker i skumma syften. Detta alltså vara gamla rester från en förfluten tid som ansågs borde städas ut ur vårt tänkandes skafferi. Det påminde om äldre uppslagsböckers notiser om folkslag som var svartmuskiga, lata, opålitliga och levde på fårstölder. Att uppfattningar av det slaget ändå var mer värda att skratta åt låg säkert bakom inslag i den berömda zigenarsketchen i revyn ”Gula hund” från år 1964 av Hasse Alfredson och Tage Danielsson. Ett helt annatslag av spärr mot att tänka i termer av svensk kultur är uppfattningen att det är invandrarna som är särskilt kulturbundna och som i sitt beteende styrs av mer eller mindre irrationella trosföreställningar och traditioner. Svenskar däremot betraktas som ”moderna”. Särskilt ”moderna skulle våra värdeom exempelvis demokrati och jämställdhet vara. Svenskar ringar menar - även om det sällan ut - att alla länder så sägs rent kommer att ansluta sig till svenska värderingar. Det småningom är ett etnocentriskt betraktelsesätt. Svenskens sätt att naturligtvis leva är lika som varje annat folks. Att vi kallar det kulturspeciñkt ”modernt” gör det inte mindre kulturbundet. Själva benämnandet är en del av kulturen och därmed en återspegling av vår självuppfattning. Här bör något antydas som kan verka självklart, men som ändå

136 Om svenskhet i kulturmötet

måste formuleras. Enklast uttryckt handlar det om att det finns en skillnad mellan den egna bilden av den kultur man tillhör och andra människors bild, vilka tillhör andra kulturer. I själva kulturmötet finns en obalans mellan kontrahenternas syn på varandra; en obalans på bägge håll, som inte uppväger vartannat. Vi exempliñerar med ett möte mellan två personer från olika etniska grupper, en svensk och en grek. Var och en av dem har en - uttalad eller outtalad - om uppfattning hur den egna kultu-

ren bör definieras. (Var och en har också en uppfattning om både

den egna etniska identiteten och den andres.) Svensken har således en bild av det som är svensk kultur och greken har en bild av det som är grekisk kultur. Anta att de är typiska representanter för respektive etniska grupp och att deras bild är den relevanta kulturella självbilden. De har också var och en sin bild av den andres kultur. Självbilden och den andres bild motsvarar dock inte varandra. Svenskens bild av grekens kultur skiljer sig från grekens bild av den. Det är bara delvis samma sak som att svensken och greken har stereotypa uppfattningar eller ”fördomar” om den andres etniska grupp. De olika kulturbeskrivningarna - den egna och den andres har naturligtvis en stereotyp prägel, men obalansen ligger framför allt i att beskrivningar och betoningar av olika drag i kulturen och värderingarna av dem skiljer sig åt mellan det som är självbilden och det som är den andres bild. Vi skall redovisa att utomstâendes av beskrivningar svensk kultur kan ha många sammanfallande drag med det sätt, på vilket svenskar beskriver sig själva. De svenska forskare vilkas tankar vi lånat ljus av har dessutom gjort sig till utomstående. Vad som alltså händer i kulturmötet är inte bara att svenskheten i sig (respektive grekiskheten i vårt exempel) utgör ett hinder i kulturmötet, utan att bilden av svenskheten (respektive grekiskheten) bidrar till att göra kulturmötet till en komplicerad historia. Utöver uppfattningen om svenskar som ”moderna” finns det också många andra utvecklade bilder av vad som är svensk kultur. De finns i de skönlitterära författarnas, ñlmskaparnas och bildkonstnärernas gestaltningar och i forskarnas beskrivningar och tolkningar. Men det finns också ett antal många ”folkliga” uppfattningar, mer eller mindre sammanfattande. Även om vi saknar regelrätta undersökningar härav finns dock exempel i ett par forskares redovisningarz. Den ene av dem (Arnstberg) har erfarenhet från grupparbeten 2 Charles Westin: Majovid olika typer av fortbildningskurser. I sådana sammanhang har ritet om minoritet, Liber- bl.a. definitioner av svensk kultur diskuterats. I detta uttryck låg Förlag, 1984 och Karl- för ”svensk”. Det var därvid deltagarna betoningen på begreppet Olov Arnstberg m.fl.: åtminstone fyra tankespår som korsades. Korallrevet, Carlsson & Jönsson, 1983. E] Kultur är levande traditioner som att äta köttbullar, dansa

sou 1984:55 . Om svenskhet i kulturmötet 137

kring midsommarstången och fira Lucia. Denna representativa kultur är i hög grad synlig för oss själva om vi antar ett utifrånperspektiv, menar Arnstberg. Grundelementen består av vad vi äter och dricker, hur vi dansar, vår musik, årets fester, våra kläder etc. D Kultur är gamla seder och bruk, sådant som vi gjorde förr. Detta var en mycket vanlig uppfattning. Kultur är alltså liktydigt med folkkultur, samtidigt som det är något som handlar mycket om hur det var förr. D Kultur är det förnämsta vi kan uppvisa inom litteratur, teater, musik, dans etc. D Kultur är värden, regler, språk etc. - ett slags mentalt kapital. Detta var den kulturdefmtion som visade sig vara vanligast bland deltagarna i de ovannämnda kurserna.

Den andra infallsvinkeln på folklig självbild av svensk kultur återfinns i två avsnitt av slutrapporten från diskrimineringsutredningens attitydundersökning. I den del av undersökningen som omfattade djupintervjuer med trettio mycket toleranta och mycket intoleranta personer angav dessa olika attribut som skulle beskriva svenskarna. De kännetecken som oftast nämndes hade att göra med utseende, nationalitetskänsla, kontaktsvårigheter, vällevnad, arbetsamhet och etnisk intolerans. I fråga om utseende hänför de attribut som nämns utan sig undantag till ett konstaterande att svenskar är och blonda, långa storvuxna och I fall är det - Westin ljusa. många enligt exempel på hur en självbeskrivning präglas av föreställningar om hur den egna gruppen, svenskarna, bör se ut. Till kategorin nationalitetskänsla har Westin fört samman sådana attribut som anspelar på ett gemensamt territoursprung, rium och/ eller språk, en gemensam etnisk I tillhörighet. många fall griper de som uttalar sig efter svenskt något specifikt genom att formulera kontraster med andra folk eller icke-namngivna grupper. Allra vanligast bland attributen är sådana som svenssyftar på karnas kontaktsvârigheter. Svenskarna är stela, formella, kyliga, tråkiga, inbundna. I det sammanhanget framförs också en ganska utbredd vardagspsykologisk föreställning om att det skulle föreligga en parallell mellan svenskarnas påstådda känslokyla och det förhållandevis kalla klimatet på vintern i Sverige. Några av de personer som tillfrågats i undersökningen anser att svenskarna är fördomsfulla. Till det attributet får vi också anledning att återkomma. Ett annat vanligt förekommande attribut är att svenskarna är bortskämda och välmående, medan en hel

138 Om svenskhet i kulturmötet sOU 1984:55

talar om svenskarna som arbetsamma, flitiga och del personer Dessa attribut har nog sina djupaste rötter i den protesduktiga. tantiska etiken, menar Westin. Ett annat avsnitt av rapporten går mera i detalj in på det kristna den svenska kulturen. Den delen av undersökninginflytandet på - en omfattade till skillnad från den nyss redovisade samtliga de l 202 som slumpmässigt utvalts för medverintervjupersoner kan. De fick under ett formulär där de intervjun sig förelagda ord som skulle beskriva med så många enstaka (attribut) möjligt I av var det emellertid sig själva. bearbetningen samtliga utsagor att även en kollektiv dimension, som blev synmöjligt analysera när frekvenserna av de olika attributen räknades samman och lig de bland dem framträdde. vanligaste Individernas självföreställningar som återfinns på formulären har mycket gemensamt med den sortens stereotypa föreställningar människor har om andra. Eftersom den totala uppsättningen av attribut har frambringats av ett för den svenska befolkningen kan den förstås som en återspegling av representativt stickprov kulturella värden, föreställningar och regler för självpresentation. Denna av attribut kan således belysa innehållet uppsättning i ”subjektiv svensk kultur”. Diskussionen kretsar härefter kring de oftast nämnda attributen och har följande innehåll i kort sammanfattning. Ett stort antal attribut hänför till egenskaper som arbetsam, sig ordentlig, pålitlig,- flitig, ekonoggrann, samvetsgrann, punktlig, skötsam, och så vidare. Attributet nomisk, sparsam, plikttrogen arbetsam är ett av de oftast nämnda. (Motsatserna, dvs. lat, oekonomisk osv. nämns mycket mera sällan.) slarvig, opålitlig, Det är äldre lägutbildade och industrihuvudsakligen personer, arbetare som nämner av detta slag. Män betonar egenskaper arbetsamhet och kvinnor betonar ordentlighet. Andra samhällsklasser nämner attribut, som är besläktade med de normer som nämns ovan. Den högre medelklassen nämner oftare än andra kreativitet och intelligens, nyfikenhet, öppenhet, dvs. intellektuella Ett förhållningssätt som dominevärderingar. rar inom den medelklassen är envishet. Attributet envis är lägre ett ”medelfenomen”. Det överväger inom den lägre verkligen medelklassen, bland lägre tjänstemän, medelålders, unga högutbildade, och sympatisörer till mittenpartiermedelinkomsttagare na. Arbetarklassens arbetsamhet, den medelklassens envislägre het och de samhällsskiktens kreativitet kan ses som olika högre formuleringar av arbetets ideologi. De två i undersökningen är vanligaste självbeskrivningarna och snäll. Vissa andra attribut som lycklig, harmoglad positiv, nisk förefaller att vara mer eller mindre besläktade med glad.

Om svenskhet i kulturmötet 139

Attributen vänlig, godhjärtad, hänsynsfull och omtänksam synes vara besläktade med snäll. Westin begränsar sig till att diskutera innebörderna av glad och snäll. Han sammanfattar sin analys

sålunda: Mitt intryck är att attributen glad och snäll (i betydelsen god) har djupa rötter i den svenska jordbrukarkulturen. De motsvarar om man så vill bilder av den goda modern, både i Överförd och bokstavlig bemärkelse. Det är uppenbart att de kulturella värderingarna glad och snäll står för någonting helt annat än de värden om ära och skam som är förhärskande i medelhavskulturerna. Rötterna till glad och snäll ligger i den kristna etik som införlivades i det svenska kulturarvet före reformationen och den protestantiska etiken. Det är kanske framför allt väckelserörelser, som ger dem nytt liv. Det personliga attributet glad tycks vara en transformation från den kristna allomfattande glädjen i Herren till vanlig vardaglig gladlynthet och f örnöjsamhet. Många psalmer och böner i den Svenska Psalmboken betonar glädje under umbäranden och svårigheter som en gudfruktig handling. Under detta århundrade har det svenska samhället sekulariserats i betydande omfattning. Före industrialiseringens samhällsomvandling var religionens ställning stark.

På motsvarande sätt synes värdet snäll (eller god) i själva verket vara en transponering av det kristna budet Älska din nästa. I grunden motsvarar således glad och snäll etiska påbud som hänför sig till handlande inför Gud och gentemot medmänniskor. De har sitt motstycke i skuld. Glad och snäll förhåller sig med andra ord till skuld som ära förhåller sig till skam. Varför dessa kristna värden har tagit sig uttryck så här kan nog endast förstås mot bakgrund av det svenska jordbrukarsamhällets kultur, men det är en annan fråga. De två attributen tillhandahåller känslan av kulturell kontinuitet. Deras innebörd förändras med samhällets omvandling och de är idag anpassade till den rådande sekulariseringen. De väsentliga inslag i svensk subjektiv kultur, som kommer fram genom denna analys av självföreställningar, är normer som hänför sig till arbetets nödvändighet, liksom till en ännu djupare liggande kristen etik om gudfruktighet och kärlek till nästan. Men är dessa aspekter av svensk subjektiv kultur även inslag i den svenska etniska identiteten? Den etniska identiteten har sin grund i kontraster. När det gäller arbetets ideologi finns det skäl att anta att svenskar som folk uppfattar sig som mera arbetsamma än andra folk. De är även möjligt att svenskar uppfattar andra etniska grupper (i Sverige) som mindre lyckliga och harmoniska, som mera missnöjda, hänsynslösa och hårda. Zigenare (och troligen även en del andra etniska minoriteter i Sverige) utmålas enligt fördomarna bl.a. som mindre arbetsamma, mindre ärliga, mindre nöjda och mer bråkiga än svenskar. Om denna kontrast existerar, vilket inte låter sig avgöras i denna undersökning, innebär det att attributen glad och snäll tillsammans med attributet arbetsam är innehållsliga beståndsdelar i den svenska etniska självföreställningen.

140 Om svenskhet i kulturmötet

Härnäst skall vi redovisa några andra beskrivningar av svenskhet och svensk kultur som har sin förankring i ett empiriskt material av annat De ovannämnda utifrån kommande betraktarna slag. - forskare - har sammanfattat sina införfattare, journalister, tryck i böcker och artiklar. Med vissa undantag är dessa personer tillfälliga besökare i Sverige. En som tagit sådana utsagor till utgångspunkt för några reflexioner är Ulf Hannerz3. Han visar att deras analyser av det svenska sammanfaller på många punkter. Härefter han en genomgång av grundläggande svenska uppgör och värderingar kring hur människor skall förhålla sig fattningar till till varandra, till sina arbetsuppgifter och till omsig själva, världen överhuvudtaget. Han går igenom ett antal begrepp som han menar olika sätt är nyckelord i förståelsen av det svenska: på duktig, bråkig, lagom, trygghet, naturen, fantasi. Ordet har ett värde. Den höga svenska duktig högt positivt värderingen av duktighet har mycket att göra med en svensk syn maskin. Säkert har - det sätt på samhället som en väloljad på ovan - den etiken haft inverkan ocksom antytts protestantiska så på det svenska duktighetstänkandet. och Duktighet har att göra med att lösa intellektuella problem klara av Det är dock mera osäkert om svenspraktiska uppgifter. kar är att erkänna social dvs. en förmåga att benägna skicklighet, hantera andra människor, som duktighet. Detta är också något flera utländska betraktare som Hannerz refererar till tagit fasta t.ex. Susan som om svenskarna säger att ”för ett så på, Sontag, självmedvetet folk är de anmärkningsvärt opsykologiska. Psy- - från Freud - har kiatri i av de former som stammar någon aldrig rotat sig här”.^ Det svenska sättet att handskas med personliga relationer för över till nästa nyckelord, bråkig. Om duktighet har högt positivt värde, så är bråkig något negativt värdeladdat men på ett speciellt . sätt. Den svenska regeln är konfliktundvikande, säger Hannerz, och att vara är inte varken för en själv eller för bråkig nyttigt mattan och söker oss samhället. Vi sopar gärna konflikter under så snabbt som möjligt fram till en kompromiss. Det nyckelordet, lagom, knyter nära an till det som tredje tidigare sagts. Ordet tycks sakna motsvarighet i många språk, med den som vi in i vårt 3 Ulf Hannerz: Den åtminstone positiva värdering lägger svenska kulturen. Social- särskilda ord för ”inte för lite, inte för mycket”. Detta nyckelord antropologiska institu- måttfullhet och är väl också det som för att betona försiktighet tionen, Stockholms unihar den bredaste folkliga förankringen. versitet, 1983. Även nästa nyckelord har vunnit öppet och medvetet erkän- 4 Susan Sontag: A letter nande som ett svenskt Det är ordet trygghet. Det har nyckelord. from Sweden. Ramparts ett omfattande användningsområde. Det står för en psykologisk No l, l969. (Citerat från Hannerz.) av inre likaväl som för betydelsen av utstrålning personligt lugn

Om svenskhet i kulturmötet 141

ett välorganiserat pensionssystem. Det är den egenskap som välfärdsstaten förkroppsligar. Trygghet är att föredra de kända rutinerna framför improviserandet, försiktigheten framför hasardspelet. Naturen är ett nyckelord av något annorlunda slag. Utländska betraktare menar, att trots att svenskarna anser sig vara så sekulariserade, så har de en religion och den har med naturen att göra. Den svenska kalendern är en naturens kalender. De riktigt stora folkliga högtiderna har inte så mycket med kristendom att göra, de är snarare ljusets och mörkrets ritualer. Det är valborgsmäss med de stora bålen som hälsar vårens ankomst, det är midsommar, det är det begynnande höstmörkrets kräftskiva och det är ett julfirande som egentligen handlar mera om midvintermörker än om Kristi födelse. Naturen är en starkt förenande symbol; varje _ svensk kan ge den mycket av ett eget innehåll, utan att därför behöva vara medveten om skillnaderna. Det sista nyckelordet är fantasi. Det handlar framför allt om svenskars benägenhet att hålla sig nära till fakta och att undvika att ge sig ut på de bråddjup, där fakta inte finns. Susan Sontag påstår att svenskar i stället för psykologiska insikter fyller sina samtal med kvantiñeringar: hur många solskenstimmar det var förra månaden, när man gick och lade sig kvällen innan, hur mycket man betalar i hyra. Siffror, säger hon, är emotionellt neutrala. Med dem kan man det intima göra även mer opersonligt. Denna faktabundenhet breder också ut sig från vardagsliv till vetenskap. Man kan tillägga att påverkan naturligtvis också går åt andra hållet. Utländska sociologer har beskrivit att de bland sina svenska kolleger funnit en utstuderat formalistisk metodmoral. Svenska sociologer tvekar att leka med idéer och de känner obehag inför det som till sin natur är oklart. Visserligen har vad Orvar Löfgren kallar vetenskapliggörandet av vardagen” varit en allmän västerländsk tendens, men kanske har den ingenstans gått så som i Det är inte långt Sverige. bara om att kalla fakta i frågan vetenskapens sig själva har 5 Hannerz kommer alltgenomslagskraft. Det ger oss också ett förhärskande förklarings- så till ungefär samma idiom. Vi är slutsats som Hans L. benägna att tro, att vi gör som vi gör inte på grund Zetterberg i uppsatsen av vår kulturs konventioner, inte ”för att vi alltid gjort så”, utan Sweden - A land ofTodärför att det är fastslaget att det är bäst för oss. Det är det som morrow, där han utpeär det svenska. Vår nationalitet blir kar rationalism och hurationalitetF manitär hänsyn som på- Ulf Hannerz reflexioner är exempel på en ovanlig genre: hantagliga inslag i den terandet av en hel kultur med utgångspunkt i ett fåtal nyckelord. svenska samhällsord- Ännu är det dock ningen. (Ingåri I. Wizeovanligare att forskare utgår från någon del av lius (red.): Sweden in the den svenska verkligheten och utifrån iakttagelser av denna drar Sixties, Almqvist & Wikslutsatser om den svenska kulturen. Exempel på ett metod sell, 1967.) slags

142 Om ,svenskhet i kulturmötet

finns i Westins ovan citerade analys av vår attitydundersökning. Ett annat är Billy Ehns studie av livet på svenska barnexempel Han visar att man via daghemmen kan få perspektiv på stugorâ svensk kultur i allmänhet. Han påpekar att det ofta är enskildhe-

ter laddade av helhetens väsen som symboliserar den nationella

kulturen. Var och en av oss som uppfattar sig som svensk kan

en egen lista av symboler för svenskhet. Han fortsätter: göra lång

Jag undrar om någon skulle placera dagis på en sådan lista. Och ändå är det så att daghemmet, såsom jag beskrivit det, representerar många av de som anses vara typiskt svenska: kompromisstänkandet, sträegenskaper van att finna rationella lösningar, lagom - är-bäst-mentaliteten, ord-

den sociala naturdyrkan och även antiningssinnet, försiktigheten,

mysticismen.

Ehn har tillsammans med Orvar Löfgren i ett annat samman-

sammanfattat en liknande tankegång ungefär så att varje hang7 kultur innehåller ett antal kulturella handlingsprogram eller fö-

rebilder, s.k. som anger såväl livsmål som stranyckelscenarier, för att nå målen. Att formulera det här slaget av scenarier tegier kan vara ett sätt att beskriva den svenska kulturen. Ett annat sätt

som i båda de senast refererade böckerna är att medvetanåterges vardagslivets underförstådda tolkningar av verkligheten degöra ”tematisering” av viktiga kategorier och förhållningssätt. genom Vi snävar nu in och tar i sådana sidor synfältet utgångspunkten som invandrare således inte bara enstaka av svenskheten, (och har mer eller mindre svårt att acceptera i tillfälliga besökare) kulturmötet. Ehn har de funderingar som in- Billy analyserat vandrare över det folk, över det folk som de gör sig gör sig hamnat hosa. I det material han har undersökt har han kunnat

extrahera Det visade sig finnas fyra några typiska föreställningar. som av invandrare ur olika etniska och 6 stereotypier, uttrycktes Billy Ehn: Ska vi leka nationella l) svenskarna som herrefolk; 2) svenskarna tiger? Daghemsliv ur kul- grupper: turell synvinkel. Liber- som utlänningsñentliga; 3) svenskarna som socialt slutna; 4) Förlag, 1983. som tomma. svenskarna andligt 7 Jens Allwood9 har talat med invandrare om svenska ”kommu- Billy Ehn och Orvar Löfgren: Kulturanalys. nikationsmönster”: hälsning, presentation, teleögonkontakt, LiberFörlag, 1982. fonsamtal, måltider, dörröppning, avsked, tackande, samtalsreg-

8 ler och kroppskontakt och han sammanfattar: Analysen ingår i Vittnesmál. Den bild som i våra intervjuer framtonar av en svensk som känsloför- 9 Jens Allwood: Finns medlare är alltså den av en person som är lätt deprimerad (åtminstone det svenska kommuni- och som inte använder alltför på vintern), samförståndsvillig yviga kationsmönster? Ingår i: Vad är svensk kuItur?. gester och minspel. Institutionen för lingvis- Allwood hör till dem som det svenska kulturdraget att pekat på tik, Göteborgs universitet, 1981. dra en mellan arbetsliv och privatliv. Detta är något skarp gräns

Om svenskhet i kulturmötet 143

som förvånar invandrare i allmänhet och som är svårt att acceptera. Det har också den konsekvensen att invandrare inte så lätt får umgängesvänner bland svenskar. De har ju i allmänhet varken varit lekkamrater, skol- eller studiekamrater med svenskar.

Arbetet är för de flesta den enda kontakten. Jean Phillips-Martinsson har i sin bok om svenska affärsmän

utomlands” påpekat att benägenheten att dra en skarp gräns mellan arbetsliv och övrigt liv är ett handikapp för dem i deras kontakter med utländska kunder. Svenskarna håller ofta strikt sig till förhandlingarna och är förtegna när det den gäller egna personen. De inleder inte som så andra affärssamtalen många med att småprata om familjen, hobbies och För dylikt. många svenskar verkar sådant ovidkommande, som bortkastad tid och dålig arbetsdisciplin. i När det gäller invandrare kan det ibland vara så att en ointresserad eller negativ hållning hos svenskar mot utlänningar i allmänhet ligger bakom oviljan att umgås. Det finns många vittnesbörd om detta, men det är inte det som är aktuellt nu. Även svenskar kan i åratal arbeta sida vid sida utan att för den skull ha i hemmet eller annorstädes någonsin umgåtts privat något som är förbluffande för utländska observatörer. Det tidigare påpekade draget att vi svenskar håller inne med våra känslor är något som invandrare enligt olika vittnesbörd lagt märke till. Det låter sig även sägas på det viset, att svenskar uttrycker känslorna på andra sätt. Och även i detta sammanhang visar sig en gränsdragning mellan privat och offentligt. Eftersom invandrarna i allmänhet inte når in i svenskarnas privatsfär möter de bara - som de saken - frånvaron av emotionauppfattar litet. Svenskarna gestikulerar mindre än många andra folk. Mimiken är svag, röstläget lågmält. Långsamheten i tal och de många pauserna förstärker intrycket av ett känsloliv på sparlåga. Nyckelordet lagom och uttrycket ”lagom är bäst” kan säkerligen uppfattas som en kodiñering av detta beteendemönster. En annan innebörd av detta kulturdrag är att känslor i det offentliga livet ges låg status som argument i diskussioner. Det räknas överhuvudtaget knappast som ett argument att man tycker ° Jean Phillips-Martinsstarkt illa son: Swedes As Others om någon företeelse, t.ex. fri abort. Endast sakskäl See Them. Affärsförlagillas. Vilka sakskäl kan anföras mot fri abort? Medicinska, get, 1981. psykologiska, befolkningspolitiska etc.? En debattör som visar alltför är förlorad, i all om “ Texten i fortsättningmycket känsloengagemang synnerhet en bygger bl.a. på en han är politiskt verksam. En svensk politiker skall hålla huvudet uppsats med titeln kallt och utan att överila sig väga sakskälen mot varandra. Här Svenskhet som hinder i kulturmötet, som Åke återkommer den ensidiga värderingen av rationalitet som för Daun utarbetat för disfrämlingen kan verka som en infernalisk känslokyla. krimineringsutredning- Kanske är det rentav en speciell egenskap, detta att vara tem- en.

144 Om svenskhet i kulturmötet sou 1984:55

peramentsfull. Medelsvenskar omtalas nästan aldrig som temperamentsfulla av andra svenskar. Från svenskt perspektiv är det inte om en gradskillnad i känslouttryck utan snamöjligen fråga rare en artskillnad mellan att ha och inte ha ”temperament”. De svenska normerna rörande känslouttryck förstärks av tendensen att överhuvud undvika konflikter, som verkar vara ett som både inhemska och utländska betraktare särskilt fäster drag sig vid. Det kan bl.a. innebära att svenskar undviker känsliga samtalsämnen. För att kunna känna att han kan hantera en - relation så att han inte känner osäkerhet och obehag vill en svensk vara ”sams med dem han träffar. När han kommer i med och gör nya bekantskaper söker svenssamspråk främlingar ken samförstånd, letar efter överensstämmelser i åsikter och vär-

deringar.

Den egenskapen kan vara ett hinderi kulturmötet, men den kan

för kontakter i samvaron lika gärna ses som en möjlighet hyggliga med invandrare. En verksam faktor när det råder ”samlevnadsfrid” en är säkert svenskarnas vilja till samförpå arbetsplats ståndslösning. I det som är ett dominerande svenskt värdesystem är det att undvika konflikter, varigenom man visar mänskligt moget för varandra. Den påverkar svenskars inställrespekt hållningen till invandrare, om vilka man gärna använder det ning många ovannämnda Den som karaknyckelordet ”bråkig”. högljuddhet teriserar invandrares tal jämfört med svenskars uppfattas många av svenskar som ”bråkighet”. Det beror på att högljuddhet många bland svenskar oftast förekommer i samband med bråk, gräl och konflikter. Följaktligen värderar svenskar tystlåtenhet, lågmäldhet och en i den sociala samvaron. lugn framtoning Som så ofta flera kulturdrag samman och bildar ett hänger Den positiva synen på tystlåtenhet är sålunda förknip- _ mönster. med inställning till talets kvalitet, innehåll och funktion. I pad svensk kultur ser man ner människor som tycks tala utan att på bekymra sig om de säger något av vikt eller ej, och som kanske inte ens om vilka konsekvenser det de säger kan få och bryr sig struntar i hur det kan Härvidlag finns många kontrasuppfattas. ter till andra kulturer. Naturligtvis finns även i Sverige många talföra individer. Det som intresserar oss här liksom i övrigt vad svensk kultur, är det som uppfattas som det genomsnittliga gäller och framför allt i med invandrarnas erfarentypiska, jämförelse hetsbakgrund. Den ovan refererade bland invandrare, att svensstereotypin karna skulle vara utan känslor, får näring i skilda sammanhang. Den starka ställning i svensk kultur och samhälle som förnuftsarhar innebär att det emotionella (och därmed även det gument

Om svenskhet i kulturmötet 145

konstnärliga) rankas lågt. Förnuftsorienteringen innebär att man särskilt uppskattar en intellektuell saklig hållning. Det förnuftiga handlingssättet betraktas som liktydigt med det mänskligt mogna eller vuxna handlingssättet till skillnad från barns känslostyrning. Att kunna disciplinera sina känslor har länge betraktats som tecken på mänsklig värdighet och civilisation. Det är en värdering som framför allt utvecklats i den borgerliga kulturen och från det klassperspektivet har både barn och arbetarklass ansetts stå närmare naturen och längre från kulturen.” Uppskattningen av saklighet som en motsats till det emotionellt grundade omdömet tycks ha stor spridning i kulturen. Naturligt nog dominerar den i det officiella Sverige i politik och byråkrati. I det offentliga livet yttrar sig förnuftsorienteringen i plane- i ringsfilosofin. Idén och ambitionen att styra och ställa så att människorna garanteras ett lyckligt liv är visserligen gammal och finns utvecklad även i andra länder, men planeringsfilosofm tycks vara särskilt vital i Sverige. Den s.k. sociala ingenjörskonsten har här utvecklats till en internationellt sett sällsynt effektiv reglering inom de mest skiftande områden, alltifrån obligatorisk användning av halvljus till bestämmelser om minsta godkända mått på hatthyllor. Vissa sådana kan vara exempel avsiktligt ironiska. Det finns också en självkritik i som vänder Sverige, sig mot ”förbudsmentaliteten”, en som under de senaste självkritik åren nått den - eller skall man populistiska demagogins höjder säga bottnar. Det intressanta här är dock inte detta, utan att det i Sverige trots allt finns en i princip gemensam om uppfattning önskvärdheten av samhällsplanering och att det följaktligen varit politiskt möjligt att genomföra en sådan egentligen utan motstånd. I titeln på en fransk rapport om från år 1977, Sverige Suéde - Ia

reforme permanente, ligger uppfattningen om Sverige

som ett land som inriktat sig på att förändras ständigt genom planering. Somliga utomstående betraktare har rapporterat om denna sida av det svenska samhället med andra positivt intresse, har sett Sverige som ett avskräckande exempel. Svenskarnas planeringsambitioner och önskan att bemästra livet med hjälp av vetenskap och förnuft för med sig en syn på den egna nationen som varande långt framme”, ”modern, ”framtidsinriktad”. Just detta kulturdrag förnuftsorienteringen, saklighetsbeto- - till för emotionaliteten ningen förfång har mer än något annat utmanats av motkulturella strömningar. Det har skett starkt och ideologiskt medvetet av den politiska alternativrörelsen, som i 2 Detta är en slutsats detta fall kan sägas inkludera som dras av Jonas Frykden s.k. nya vänstern, ”den gröna man och Orvar Löfgren vågen” inom och utom centerpartiet, den s.k. utomparlamenta- i Den kultiverade männiriska byalagsrörelsen, miljörörelsen och även den kvinnorörelse, 1979. skan, LiberFörlag,

lO

146 Om svenskhet i kulturmötet

som växte fram under 1970-talet. Här finns också många drag som tagits upp i mera allmän ungdomskultur. mot det - som det - Här finns opposition uppfattats kyliga förnuftsorienterandet i det svenska samhället och mot den låga vikt som tillmäts känslor. Särskilt tydlig blev klyftan inför kärndär linje3 tenderade att betrakta de två kraftsomröstningen, andra alternativen som uttryck för teknokrati, medan linje 3-anför att bestå av ”drömmare och trubadurer”. hängarna beskylldes Inom den nya har just känslornas värde framhål-

kvinnorörelsen lits som en kontrast till den av männen dominerade världen,

vilken beskrivs som inriktad mot saklighet, organisation och Frånvaro av emotionalitet defmierades som praktiska lösningar. ”omänsklighet”. i svensk som har svårt

En hel del av de drag kultur, invandrare

fördra med industrisamhällets tillväxt och att, sammanhänger med Den kritik som många invandrare riktar urbaniseringen. mot är i verket inte bara riktad mot Sverige utan Sverige själva också mot det avancerade industrisamhällets ”omänsklighet” överhuvud. Särskilt svåra att fördra är moderniseringens konsekvenser för kulturen inom vissa livsområden. Dessa områden är företrädesvis inklusive skolans pedagogik, könsbarnuppfostran rollerna, relationen till samt sexualiteten. Dessa livsomåldringar råden har i starkt förändrats under de senaste decennier- Sverige na. En i liknande är på gång och har kommit förändring riktning även i andra industrialiserade länder, längst i Nordeuropa långt och Nordamerika. Vi skall dock ha klart för oss att det är fråga om verkliga dvs. av grundläggande värdekulturförändringar, förändringar Den att det existerar tendenser med likringar. omständigheten nande innebörd också i t.ex. medelhavskulturer kan möjligen göra det lättare för invandrare från dessa länder att acceptera Moraluppfattningar vidmakthålls dock av starförändringarna. ka känslor. Ur internationell synvinkel har dessutom omvandlingen varit extrem i Sverige. Det är viktigt att förstå att den och underlättats av andra drag i svensk kultur, frampåskyndats för allt betoningen av saklighet och nedvärderingen av emotionella hållningar. Den fria uppfostran är t.ex. en följd av vetenskapliggörandet av vardagen”. Det är forskningsresultat och expertkunskaper som skall vara vägledande, inte lekmannens traditionsstyrda - det är innebörden av uppfattningar vetenskapliggörandet. Könsrollerna har utjämnats mot större likhet, också det med som pådrivande kraft. Kvinnornas ekonomiskt besakligheten utträde i förvärvslivet och kvinnorörelsen i förening har tingade som idé förhållandevis accepterad i Sverigjort emancipationen

SOU |984:55 Om svenskhet i kulturmötet 147

ge, speciellt i tongivande kretsar inom politik och samhällsdebatt. Eftersom man i Sverige i stort sett bara godkänt sakargument - inte känsloreaktioner - har motståndet mot ökad kvinnofrigörelse haft liten verkan. Män som bara tyckt ”instinktivt” illa om utvecklingen har officiellt inte ansetts värdiga att diskutera med. Sexualiteten har i Sverigrv i hög grad kommit att diskuteras som en intellektuell fråga, likaledes som en fråga om individuell frihet, vars berättigande ansetts oomtvistligt. Därmed har uppgiften varit given: att göra rent hus med alla sexuella ofriheter, vilket skulle innebära könsumgänge före äktenskapet, sexuell otrohet, pornografi, accepterandet av att förskolebarn leker sexuella lekar m.m. Även här har betoningen av förnuft och avvisande av känsloreaktioner underlättat förändringen av attityder och sedvänjor. När det slutligen gäller relationer till åldringar är mönstret i likartat. Den materiella tillväxten har möjliggjort pensioner och andra bidrag, så att de gamla kunnat bo i särskilda bostäder och inte behövt förlita sig ekonomiskt på sina barn. Det individuella frihetsidealet har använts både av de gamla själva och av deras barn, vilket inte utesluter att somliga åldringar likväl kommit att lida av ensamhet. Samtidigt har respekten för de gamla avtagit eller t.o.m. försvunnit. Samhällets snabba utveckling har gjort deras livserfarenheter irrelevanta. I varje fall har den hållningen blivit allmän. Det fysiska avståndet till den äldre generationen har förstärkt det sociala avståndet. De har kommit att gamla betraktas som en i hög grad avskild kategori, ”pensionärerna”, som bör göras till föremål för specifika åtgärder. Dessa åtgärder har likaledes ”vetenskapliggjorts”. Ansvaret för pensionärerna är således inte i första hand de anhörigas utan är en angelägenhet för vårdsektorn. De känslomässiga synpunkternas ringa betydelse i samhällsplaneringen har i Sverige medverkat till de i många invandrares ögon ”omänskliga” förhållandena.

7 En historisk skiss

Utgångspunkter

Det har sagts att man förstår samtida fenomen bara med hjälp av de skillnader som dessa uppvisar i förhållande till besläktade fenomen i det förflutna. Den historiska dimensionen är med andra ord oumbärlig. I rapporten från vår attitydundersökning betonas att vi studerar en tidsperiod som sträcker sig från tiden strax före det första världskriget fram till 80-talets början. Ett antal intervjupersoner har levt under denna period, och deras svar måste på ett eller annat sätt förstås mot bakgrund av de livserfarenheter som vunnits under denna tid. Om man vill förstå utvecklingen av centrala värden och normeri den svenska kulturen bör man sträcka analysen ännu längre tillbaka i tiden. De antropologiskt färgade beskrivningarna i förra kapitlet kan möjligen leda till uppfattningen att kulturen skulle vara oföränderlig. Ibland brukar antropologer anklagas för att behandla kulturen som något tidlöst. Så är säkert inte fallet. Däremot kan hävdas att många idéer och attityder tar lång tid på sig, både för sin uppkomst och sin förändring och utplåning. Vi kan lära av historien, men då måste utgångspunkten vara att det inte finns någon skarp gräns mellan historia, samtid och framtid. Framtiden lever i nuet som en av de möjligheter det förflutna skapat. Sådana tankar har framför allt kommit till uttryck inom den franska Annales-skolan” av historiker. De talar om historiens ”trögrörlighet”. De har fört fram tanken på tre slags tidrymder för historieskrivningenk Den kortaste utgörs av händelsernas historia” - enskilda årtal - en annan betecknas personer, datum, som ”konjunkturernas historia”. Annales-skolans historiker förespråkar dock ett studium av vad de kallar ”la longue durée”, det långsamma och nästan omärkliga förloppet av förändringar. De l Femand Braudel_ O hävdar att attityder förändras långsammare än ny kunskap ska-

History_ Universmjof

paS. Chicago Press, 1980.

150 En historisk skiss

Det mest närliggande exemplet är att vi alla kan datera uppkomst, utveckling och sammanbrott för det tolvåriga ”tusenårsriket”. Det sker inom ramen för ”händelsernas historia” och upptar åren 1933- 1945 men ingen kan hävda att det var med denna hastighet som idéerna bakom ”tusenårsrikef” uppkom och utplånades vare sig på kontinenten eller här i Sverige. Vi skall - sammanfattade i orden här ge några aspekter göti- cismz och biologism på svenskarnas syn på sig själva och på

främlingar för den ungefärliga tiden 1550- 19503. Det låter onekomfattande och det är nödvändigt att betona det skissartade ligen i det som följer. Att ämnet är stort är en sak, men en väsentligare ligger i dess undanglidande karaktär. Det är inte heller svårighet särskilt och utrymmet här tillåter inga längre utredgenomforskat Att vi överhuvudtaget hävdar ett historiskt perspektiv i ett ningar. ämne som vi vet förhållandevis litet om, hänger samman med att inte är som skapas över en natt eller en efterkrigsattityder något tid, utan behöver sekler sig åtminstone för att uppstå, kanske på för att i förändras. Därför går vi ända från Gustav Vasas grunden Sverige och framåt i hundraårskliv för att efter den genomgången resonera utifrån några av de teman vi möter.

Från Gustav Vasa till Gustav V

I de senmedeltida krönikorna liksom hos t.ex. Olaus Petri och Gustav Vasa förekommer yttranden som klart anger föreställom svensk särart. Man spårar det svenska ursprunget så ningar tillbaka i tiden som möjligt och förklarar den svenska långt karaktären som av vårt karga klimat. Med ordet ”natur” betingad tolkat som hävdar man att svensken och nordbon ”av miljö naturen” är om så behövs också krigisk. Genom sin härmodig, komst är han därtill i grad en kulturvarelse, vars göranovanlig . den andra nationer med tiden utnyttjat. I Olaus Magnus Historia

om de nordiska folken (1555)“ läser vi sålunda om hur nordborna

2 Göticism är ungefär med sin runskrift bokstäverna, vilka sedan greker och uppfann liktydigt med svensk romare lånat och omformat till sina alfabet. Tidigt förekommer yverboren nationalism. att svenskarna någorlunda direkt stammar från föreställningen 3 Texten bygger på en Noaks son Jafet och därmed står närmare den urvisdom som

uppsats med titeln Två fördunklats efter syndafall och syndaflod än andra folk. Det idéhistoriska aspekter på invandrarfrågan: gö- stora intresset för bibelns genealogier är därför inte bara en ticism och biologism, utan också till att ytterst förankra det teologisk specialitet, syftar som Gunnar Broberg utegna landets och dess kungaätts historia. Den som gav oss svensarbetat för diskriminekar vår - i en form som förbluffande ringsutredningen. kungaräkning nog är giltig än - var den Johannes idag gamle landsflyktige ärkebiskopen 4 En skrift som för övrigt Magnus medan hans bror Olaus i sitt stora arbete framåterutgivits under senare (1554) tid (1980). trädde som vältalig klimatolog. Sammanfattningsvis är deras

En historisk skiss 151

budskap att svenskarna av börd och naturnödvändighet är ett märkvärdigt folk. Redan hos bröderna Magnus finns alltså detta götiska budskap formulerat, men lärans fulla blomstring kommer under 1600-talet. Längre än Olof Rudbeck i hans vittfamnande Atlantica (1679- 1702) är det svårt att gå. Hans arbete är i alla

bemärkelser

måttlöst och märkligt: Sverige hyser inte bara det stolta götiska folket om vilka antika författare vid tiden före Kristi födelse skrivit. Det är omnämnt redan av Platon när han berättar om Atlantis, det mäktiga land som en gång sjönk i havet. Så sade myten, men enligt Rudbeck betydde det bara att landet sjönk i glömskans hav någonstans i Norden. Belägg för sin tes fann han i språket, som han gav fantasifulla etymologiska tydningar, men också i myterna där kombinationsförmågan ibland kan förefalla sällsamt modern. Ett ”etniskt” bevis är den funktion samerna intar i Atlantican, där de framställs som de antika skrifternas pygméer och alltså en gång varit i kontakt med den klassiska kulturen. Rudbecks hela arbete genomsyras av en hejdlös aptit inte bara på allt som stöder det götiska, utan också på olika vetenskapliga metoder, vari han kombinerade äldre ideal med den nya tidens betoning av empirisk undersökning. Men med uppfattningen driven så långt var en motrörelse given och just med naturvetenskapliga skäl kunde Olof von Dalin vid mitten av 1700-talet i inledningen till sin svenska historia avfärda rudbeckianismen. Att Sverige var Atlantis, som påverkat kringliggande kulturer, förnekades redan av att landet först efter Kristi födelse genom ”vattuminskningen” hade nått över vattenytan. Dalins kritik betydde dock inte att man under 1700-talet saknade resonans för götiska stämningslägen. Hans egen skildring av ”herdeskyterna” är uppbyggd med de götiska honnörsorden, men den läromässiga göticismen kom ur modet under det nya seklet för att ersättas av ett mer allmänt svärmeri för det lantliga och enkla. Vi går över till biologin, där svenskt 1700-tal gör en också internationellt betydelsefull insats. År 1735 gav Linné den första auktoritativa klassificeringen av människan i ett biologiskt system. I Systema Naturae får nämligen vår art inleda djurordningen Anthropomorpha med aporna som närmaste grannar. År 1758, i den tionde upplagan av samma arbete, har vi fått vårt ännu giltiga vetenskapliga namn, Homo sapiens. Men toppar människan hela natursystemet, bör vi lägga märke till att Linné uppenbarligen tänker sig naturen inte bara som en ”skala” (en hierarki) utan också som en ”kedja” (ett kontinuum). 1758 har han sålunda tagit det sakligt omotiverade men filosofiskt konsekventa steget att införa en andra människoart, som han kallar

152 En historisk skiss sou 1984:55

Homo troglodytes (”grottmänniskan”). Att denna fiktiva varelse vunnit hans tilltro måste ses som systemets makt över tanken och detsamma kan med viss rätt sägas om den rasindelning han ger Homo sapiens; sina fyra raser (eller med den rätta termen ”vaneteter”) finner han helt enkelt i de fyra då kända världsdelarna. De heter sålunda ”americanus, europaeus, asiaticus och afer”. Upplysande är att Linné ordnar dem just så, med amerikanen ”överst” och afrikanen ”lägst”. Amerikanens ställning har att göra med Linnés höga uppskattning av det enkla och fria livet. Häri var han måhända extrem och påverkad av sin tid bland samerna, men ändå inte så fjärran från tidens förkärlek för herdelyckan. Det är alltså inte svårt att förbinda Linné med götiska strömningar. Och utöver outtalade förutsättningar försåg Linné också sin indelning av de olika raserna med moraliserande omdömen och tog alltså steget mellan biologisk beskrivning och kulturvärderande omdömen. Häri skulle han få många efterföljare. Göticismen fick en renässans något decennium in på l800-:alet. Geijers, Tegnérs och i viss mån Lings verk hör till det som den gamla skolans elever väl känner. Vikingen var nu favoriten, medan l600-talets göticism hade tagit sina förebilder längre tillbaka. av Rudbecks snitt fanns inte. Rörelsen hade Någon teoribyggare en estetisk inriktning men ägnade sig i stor utsträckning också åt historiska studier med ett för framtiden ovärderligt insamlande av det förgångna. Strax före mitten av 1800-talet tillförs den linneanskt hållna lång- respektive kortskallar fysiska antropologin begreppsparet av Anders Adolf Retzius vid Karolinska Institutet. Genom en enkel mätning av förhållandet mellan huvudets längd och bredd gavs ett skallindex. Det i sin tur gav snabbt besked om till vilken det mätta hörde. Metoden kunde konturer åt huvudtyp ge fastare . t.ex. frågan om förhållandet mellan svenskar och samer. Den lämpade sig utmärkt för undersökningar av arkeologiskt material och hade genom den stora siffermängden en tilltalande ”vetenskaplig prägel. Till de vetenskaper som seglade upp under senare hälften av 1800-talet hörde just en naturvetenskapligt hållen arkeologi med svenska utövare som Oscar Montelius och Hans Hildebrand. De hörde till de drivande i det på 1880-talet bildade Svenska sällskaför och antropologi. Utvecklingsläran i Darwins pet geografi tappning hade efter de första fackbiologiska reaktionerna skapat debatt i först från 1880-talet. Internationellt fanns stora Sverige undersökningar i naturvetenskaplig anda, vilka fram deskriptiva mot sekelskiftets Sverige kom att skapa föreställningar om klart beläggbara skillnader människor emellan.

SOU 1984155 . En historisk skiss 153

I Sverige hade på 1890-talet genomförts en större undersökning av befolkningsmaterialet genom mätningar på värnpliktiga (Anthropologia suecica, 1900). I klara procentsiffror förmådde undersökningsledarna visa det svenska folkets variationer. Senare mätningar kunde belägga t.ex. längdförändringar. Tendenserna kunde tolkas på olika sätt men en mycket vanlig uppfattning ut att en skedde och att - om hände gick på utarmning inget degeneration var ofrånkomlig. År 1900 föddes genetiken som vetenskap genom återupptäckten av Mendels lagar. Genom att korsbefrukta genetiken med samhällsvetenskaperna skapades vad svenskarna i enlighet med sitt tyska beroende kallade för rashygien (ty: ”Rassenhygiene). Tack vare Mendel kunde nu arvsanlagen följas, matematiska lagar kunde läggas över biologiska data så att det tycktes möjligt att beräkna framtida effekter av olika ärftliga kombinationer. Åtminstone trodde man att tiden härför inte kunde vara avlägsen. Tidens naturvetenskapliga exakthetsambitioner tillsammans med vad som brukar kallas faktapositivismen” hade skapat förväntningar om att fånga in inte bara en enskild människas såväl inre som yttre egenskaper som skedde inom kriminalpsy- - utan även att få hela mätt och värderad kologin befolkningen på ett liknande sätt, sålunda möjliggörande en rationell planering av samhället. Genetiken kunde i samhällets tjänst hålla reda på dem av den sorten som var - som man egna ”undermåliga” sade - men givetvis också hela grupper eller ”raser” som uppfattades så. De olika rasbiologiska och rashygieniska sällskap som bildades ute i Europa fram mot 1910 hade denna dubbla uppgift att rensa i den egna rasen och att utestänga raser (folk, nationer, klasser) som föreföll skadliga. Om vad som närmare skulle läggas i rasbegreppet rådde dock stor oklarhet. I Sverige instiftades Svenska sällskapet för rashygien 1910. Den starke mannen i det svenska rashygieniska strävandet var medicinaren och antropologen Herman Lundborg, som efter omfattande undersökningar kunnat visa de mendelska lagarnas giltighet inom en ärftlig epileptisk sjukdom i Blekinge. Hans undersökning avslöjade hur släkten genom inavel hade degenererat till att bli en sjukdomshärd och en socialt betungande börda. För Lundborg blev detta ett bevis för att om inte biologiskt sunda lagar fick råda i samhället, måste man gå fram via en rashygienisk upplysningsverksamhet eller en lagstiftning (s.k. positiv respektive negativ rashygien). I landet rådde genom tidens sociala reformer inte längre en för allt biologiskt liv sund selektion utan vad som kallades för en ”kontraselektion” som tillät de sämst lämpade att fortplanta sig. Genom varningar, lagar och ekonomiska stödåtgärder åt de biologiskt välborna men ekonomiskt missgyn-

154 En historisk skiss SOU 1934:55

nade skulle det gamla goda befolkningskapitalet inte förödas utan snarare ge god ränteavkastning. Allt detta i Lundborgs vokabulär. Det ekonomiska språket var för tidens debatt. Med ökad social upprustning hade typiskt kostnaderna för den offentliga vården blivit ett allt väsentligare Lundborgs familjeundersökning var jämförbar med inproblem. ternationella fallbeskrivningar som visat vilka väldiga belopp samhället måste punga ut med för de genetiskt olyckligt belastade. Men den ekonomiska aspekten var naturlig också genom de som växtförädlingen vann vid denna tid. Med Herframgångar, man Nilsson-Ehle i spetsen hade den skånska växtförädlingen visat sin odiskutabla nyttighet i samhällsekono- (Alnarp, Svalöv) min. Redan 1915 beräknades det att Ehle hade hjälpt nationen med 10 kronor årligen och själv uppskattade han siffran miljoner till 30 miljoner. Att satsa också på människan fann alltså många både rätt och rimligt. Mindre rörde det sig dock om en förädling och mer om bevarande av redan befintlig stam. Med tidens nationalromantiska och allmänt kulturkonservativa åskådning betydde det ett värnande om bondebefolkningen. Den svenska typen fann man sålunda främst manifesterad i Dala-allmogen, återfunnen i landets centrala delar, medan ytterlandskapens befolkning, enkelt uttryckt, kunde exemplifiera olycklig rasblandning. Lundborgs stora sådana jämförelser i folktypsutställning (1918) gjorde just rummet och i tiden. Tre år senare, 1921, hade han lyckats skapa för förverkligandet av ett statligt institut för rasbiologi, opinion som med stöd av samtliga partier godkände. Som självriksdagen skriven chef Lundborg stora undersökningar av samepåbörjade och en mer allmän undersökning av hela den svensbefolkningen ka för att se vad som hade skett med den sedan den befolkningen förra genomgången. Utan att Statens institut för rasbiologi i spåren kan vi följa konstatera att det fick den betydelse som man hade kunnat aldrig tro vid den starten. Skälen härför är bl.a. att Lundoptimistiska borg var en ytterlighetsman som stötte sig med sin omgivning, likaså att hans vetenskap kom att ifrågasättas internationellt från 1920-talets mitt (det beklagliga undantaget härifrån är naturligtvis Tyskland) och att andra tongångar i socialpolitiken gjorde sig 5 Han pensionerades gällande bl.a. genom makarna Myrdals utredningar i befolk- 1935 från tjänsten som Detta inte att som de ningsfrågan. betyder stämningar Lundborg chef för rasbiologiska red skulle ha försvunnit fram mot andra världskrigetå De är institutet och efterträd- på des av Gunnar Dahl- svåra att mäta, men återfanns givetvis i den nationalsocialistiska berg, som både politiskt Vi kan också om bondeförbundets pressen. påminna partiprooch vetenskapligt kan av 1933, som sade sig vilja värna om ”den sägas vara Lundborgs gram uttryckligen motpol. svenska folkstammens renhet”, och om det för många blameran-

En historisk skiss 155

de bollhusmötet i Uppsala med dess antisemitiska tonläge. Vid det mötet protesterade bl.a. svenska medicinstuderande mot att judiska läkare från Tyskland skulle få arbetstillstånd i Sverige. Nationalism i götisk anda är inte heller svår att belägga och ingick i mycket av rasretoriken av 30-talsmodell. Med andra världskriget följde en stark betoning av allt nordiskt. Denna gång inte som i början av seklet i opposition mot grannländerna. Till detta kan läggas att de idéer som Lundborg och andra företrädde i ytterlighetsformer hade vunnit burskap i mera rumsrena former i det allmänna medvetandet. Människors världsbild i mellankrigstidens Sverige var säkert helt präglad av en syn på rasens” över alla andra. I alla den egna ”nordiska överlägsenhet - studieförbund, opinionsbildande sammanhang skolor, politiska folkrörelser - och former - läroböcker, partier, tidningar, uppslagsböcker etc. - var detta en förhärskande uppfattning. En sak är hur idéer av det som här har beskrivits vinner slag utbredning i ett land som Sverige. En delvis annan sak är hur idéerna påverkar den politik som förs i frågor som ligger nära till hands, i vårt fall invandringspolitiken. Tomas HammarÖ har visat i hur hög grad utlänningslagstiftningen under mellankrigstiden var påverkad av utlänningsñentliga idéer. Dessa idéer omfattades av företrädare för alla riksdagspartierna. En fråga verkar naturlig i sammanhanget: hur kom det sig att fascism och nazism växte särskilt starka egentligen aldrig sig i Sverige parallellt med en sådan utveckling i Europa? Storbritannien hade före kriget en starkare nazistisk rörelse än någonsin Sverige. I Norge och Danmark (men inte i Finland) var läget detsamma som i Sverige. Frågan har nyligen utretts i en avhandling av Ulf Lindström7. Hans svar går i korthet ut på att visserligen fanns samma sociala och ekonomiska förutsättningar i Skandinavien som på kontinenten, men de krafter som där kanaliserades till fascistpartierna och En fångades här upp av de reguljära höger- bondepartierna. avgörande faktor i alla tre länderna var de röd-gröna krisuppgörelserna på 30-talet (i Sverige den s.k. kohandeln mellan socialdemokraterna och Inom den etablerade 6 Tomas Hammar: Sveribondeförbundet). politiska strukturen kunde man hantera såväl till som ut- ge åt svenskarna. Dokupphovet torsavhandling, statsvetrycken för den fascistiska utmaningen på ett sådant sätt att man tenskapliga institutio- - med Lindströms ord - undan mattan under fötterna drog på nen, Stockholms univerde skandinaviska nazistiska och halvfascistiska sitet, 1964. partierna. 7 Ulf Lindström: Fascism in Scandinavia Det historiska

sammanhanget 1920- 1940. Doktorsav-

handling, statsveten- Så kan man varva historiesyn och biologisk människouppfattskapliga institutionen, ning. Att det ena inte är detsamma som det andra är givet, men Umeå universitet, 1983.

156 En historisk skiss

lika givet är att de hör samman. Nationalisten behöver inte vara rasist och rasisten behöver inte omfatta nationalistiska ideal, men de tenderar att stödja varandra. Den funktion det nationalistisk-götiska perspektivet haft i svenskarnas historiska medvetande bör kommenteras något. Bröderna Magnus författarskap brukar förklaras som en patriotisk hemlängtan långt nerifrån Italien. Men de hade också ett politiskt syfte: de ville utmåla Norden så positivt att motreformationen skulle komma att utsträckas även till vårt land. Göticismen hade alltså betydelse i propagandan både inför svenskarna och den utländska publiken. Ytterligare ett belägg är den strid Nicolaus Ragvaldi var inblandad i vid konsiliet i Basel 1434, då han hävdade sin rätt till en bättre placering i processionen, framför bl.a. spanjorerna. Dessa hade ju en gång kuvats av goterna och borde alltså veta sin plats. Att ordningen i en procession tillmäts en sådan betydelse skall inte behöva väcka förvåning. Frågan gällde verkligen nationens värde. Nicolaus misslyckades i sin götiska markering, men hans tal skulle tryckas som folkskrift ett par sekler senare. Det är närliggande att se Rudbecks atlantiska göticism som beställd av den svenska stormakten för att tjäna som en ideologi i det stora europeiska äventyret. Det låter sig sägas, men frågan är hur långt man ska gå. Kanske inte längre än till att ange att han seglade i en gynnsam medvind. Å andra sidan är det inte orimligt att för 1600-talet i sin helhet kalla göticismen för en krigsideologi. Det är svårt att avgöra graden av beräkning också hos Gustav Adolf, som t.ex. då han utklädd till den götiske konungen Berik deltog i en tornering i den gamla andan. Göticismen erbjöd en mängd mytiskt stoff för den som ville utnyttja det och tankarna leds lätt till fascismen med dess återupplivande av romerska riter och ideal. Oavsett hur man avväger likheterna i den parallellen . kan den inte bara avfärdas. Naturligtvis kan man säga att frihetstiden och upplysningens l700-tal hade en mer internationell idealbildning än de tidigare seklen. Man kan peka på Gustav III:s förkärlek för allt franskt. Men just Gustav är ett gott exempel också pâ motsatsen. Hans försök att lansera en nationell dräkt liksom uppdraget till Kellgren att skriva operan Gustav Vasa vittnar om insikt i behovet av en nationell mytologi. Efter mordet på monarken och franska revolutionen får svensk nationalism en defensiv prägel som för en tid ställer den i konflikt med franska broderskapsidéer. Radikaler som Thomas Thorild uppfattades som farliga och var det givetvis också. På besittningen S:t Barthélemy förekom slavhandel, om än inte i stor skala, vilket exemplifierar begränsningen i upplysningsidéernas bärkraft.

En historisk skiss 157

Den götiska pånyttfödelsen i början av 1800-talet var förvisso tillbakablickande men hade ett budskap till samtiden, nämligen att mana till nationell samling mot hotet österifrån. Utan att gå närmare in på skillnaderna är det rimligt att jämföra rörelsen med den nationella självprövning som kännetecknade nästa sekelskifte. Här finns en gemensam bakgrund i utrikespolitiskt krisläge, i det förra fallet tydliggjord genom förlusten av Finland 1809, i det senare fallet av unionsupplösningen av Sverige- Norge 1905; i bägge fallen reagerade man mot ett som man menade nationellt nihilistiskt 80-tal. Norgefrågan är sålunda alldeles uppenbar i Sundbärgs Det svenskafolklynnet(l9l l), som är en sårad uppgörelse med de oefterrättliga norrmännen och som därtill naturligtvis hämtat inspiration från den svenska utvandringen. Skriften är en originell bilaga till emigrationsutredningen. i Ett rimligt antagande är vidare att den av många ogillade Ålandsuppgörelsen 1921 gav upphov till liknande storsvenska tankegångar. Man skulle alltså kunna göra generaliseringen att nationalism i tider av politisk kris (tidigare även t.ex. Gustav Vasas försök att konsolidera den svenska nationen, det svenska stormaktsväldets anspänningar och slutliga dödsryckningar) ges denna markerat ideologiska form med mer eller mindre öppet utnyttjande av myterna, av urhistoriens gudavärld och med hänvisning till närmast metafysiskt förankrad nationalkaraktär. Man kan säkert förklara en hel del av den reaktion mot detta begrepp, som vi tidigare pekat på med hänvisning till sådana tongångar. Biologin som vetenskap växer nog i första hand fram enligt sina egna inre lagar, men kan åtminstone till viss del ses som betingad av samhällsförhållandena. Linnés av människan i klassificering djurriket kan ytterst bara förstås som en följd av förskjutningar mot en mer sekulariserad och människobild. « världsuppfattning Intressant är vidare den inspiration hela hans verksamhet som systematiker av naturen kan ha fått av det karolinska indelningsverket. Härtill hänvisar han uttryckligen då organismerna ringas i mindre och mindre enheter ända ner till det enskilda exemplaret - eller i militära den enskilde soldaten. Linné samanhang drevs av en inre ordningslidelse som väl svarade mot samhällets uppskattning av organisation och överblick. Det är rimligt som skett att i det 1749 Tabellverket - den tidens statistiska upprättade - finna en av denna linneanska ambicentralbyrå avspegling tion. En av tidens favoritidéer var att finna överensstämmelse mellan natur och samhälle, varför ett av det här samspel slaget inte skall uppfattas som säreget. Det har också blivit bestående. I beskrivningar av inslag i svensk kultur är det att för rimligt svensk vetenskap tala om just en sådan tradition, inriktad på systematik och ordning. Det gäller att hålla reda på nationella

158 En historisk skiss sou |9-g4;55

resurser såväl vad gäller mineraler och växter som djur och mätnniskor. Andra namn efter Linné är de ovannämnda Retzius och Montelius och inom kemin Berzelius med sina atomviktstabxelller och sin kemiska nomenklatur. Människoklassiñceringen som ett medel att skapa en överlägsenhetsk insla hos den vita rasen har länge varit utbredd o-ch inte med Darwin. En extrem lära före Darwin hävdade började olika för den vite och för hans svarte slav, vilket skulle ursprung motivera en särbehandling av den senare. Någon nämnvärd sådan ”polygenism” (till skillnad från den traditionellt bibliska finns inte i det slavfria Sverige, där ”monogenismen”) belagd man emellertid ägnade stor uppmärksamhet åt frågan om lan dets urinnevånare. Debatten härom kan kort sammanfattas som å ena sidan en äldre uppfattning med samerna som hela landets ur-

och å den andra en åsikt främst utlagd i Gustaf von

innebyggare Dübens stora arbete Om Lappland och lapparne (1873), som hävdade att samerna relativt sent kommit in norrifrån och egenthaft större utbredning än nu. Den förra uppfattningligen aldrig en kunde leda till tankar om en samernas ursprungsrätt till inte bara utan till landet i dess helhet, medan den senare Lappland måste tala mot sådan uppfattning. Å andra sidan kunde man snarare i förra fallet framhålla samernas underlägsenhet, uppenbarad att de låtit drivas norrut; de var en kraftlös ras genom sig som snart skulle under. Indianerna och tasmanierna gav exgå empel på liknande öden. Överhuvud är frågan om det gemensamma ursprunget så uppenbart av betydelse för att få grepp om sitt eget värde och för att av sin historia få veta sin framtid. Den är så att säga mänskligt konstitutionell, men var vid den här tiden särskilt aktuell genom darwinismen. Det är i och för sig motiverat att tala om en socialdarwinistisk för bl.a. på samerna, men det bör bakgrund synen understrykas att redan i samband med ”storutbredningsteorin” hade utvecklingen mellan samer och inflyttande göter beskrivits som en kamp mellan en stark och en svag ras, där utgången var given. Socialdarwinismen är dock ett besvärligt begrepp. Viljan att flytta över biologiska lagar och ett biologiskt språkbruk på samhällsföreteelser fanns före Darwin och den levde under hans tid utan att man alltid behövde se efter vad som stod i hans Origin

of kom till relativt sent. Det hindrar inte att

Species. Beteckningen mycket av samhällsdebatten under 1800-talets senare hälft måste förstås i ljuset av biologins ökade makt över sinnena. Därav följde en beredskap att acceptera rasförtryck i Afrika och Amerika. Det gäller också svenskarna, som uppenbarligen ganska ställning mot sydstaterna i amerikanska inbördeskrientydigt tog get, därtill säkerligen påverkade av slavfrågan, men som ömmade

En historisk skiss 159

mindre för indianernas öde. Kanske parallellen med samerna här spelade in negativt. Och inför Stanleys resor och den ton han berättade om dem var entusiasmen odelad. Ändå går det inte att finna någon konsekvent attityd i en fråga som inte bara omfattar världens alla folkslag utan också samhällsklasserna, könen och förhållandet mellan vuxen och barn. Det fanns en möjlighet att med hjälp av en vetenskap förklara varför någon var svagare än andra. Tiden fram emot sekelskiftet 1900 är full av ismer, av intellektuell oro och konstnärlig kreativitet. Det är en motsägelsefull tid. Vårt dåtida svenska samhälle kan med dagens ögon förefalla stabilt, säkert förankrat i utkanten av stormakternas allt oroligare Europa. Men scenen här hemma, om vi ställer ytterligare några kulisser på den, var naturligtvis idémässigt inte annorlunda. Liki som andra europeiska länder hade Sverige haft en kraftig befolkningsökning under 1800-talet och en därmed sammanhängande urbanisering och industrialisering. Emigrationen hade haft en mer genomgripande omfattning än i de flesta andra stater. Kvinnofrågan kan också uppfattas som orsakad av att den ekonomiska basen för nationen höll på att förändras från agrikultur till industri. Storstaden födde kriminalitet, friare sexualitet och sekularisering. Med den sociala otryggheten följde alkoholism och utslagning. Folkhälsan anfrättes av den tidens arbetsmiljöer. Den socialt ansvarskännande vetenskapsmannen behövde inte leta efter ändamål värdiga hans engagemang. Samhället måste svara på alla dessa förändringar, diskussionen måste bli och blev inten- SlV. Man kan tycka att tillståndet i Sverige inte borde ha ingett den oro som många uppenbarligen ändå kände. Utan att idyllisera läget kan det sägas att man på opionsbildande nivå av taktiska skäl överdrev vissa mörkare sidor. Sverige genomgick en förändring som kändes ner i hjärterötterna men låg därför inte på dödsbädden. Lundborg t.ex. talade en bit in på det nya seklet om ”rassjälvmord” utan att han hade någon säker statistik att stödja sig på. Hotet från utlandet mot den sunda svenska folkkärnan” fick socialisterna ta - och de behövde alltid en åthutpå sig ju ning. Vid sekelskiftet fruktades mycket ”den gula faran och

Viktor Rydbergs Den hvita rasens framtid (1895) andas djupaste

pessimism inför de egna folkens förmåga till regenerering. Genom att särskilt yngre människor emigrerat menade man att landet hade tappats på sitt friskaste blod och var därför desto mindre benägen att släppa främlingar över bron. De skulle bara ha alltför stor påverkan. I denna rörliga tid rådde viss panik i nationen, vilket förklarar det säregna intresse man ägnade samer, zigenare, ”tattare” och judar, befolkningsmässigt marginella

160 En historisk skiss

grupper men oerhört farliga som de uppfattades i det allmänna medvetandet. Här kom rasbiologin in som något som ansågs värt att lyssna på och hämta stödur.

Historia, religion, biologi

Den dåtida svenska hållningen har naturligtvis sina motsvarigheter. Så som utvecklats ovan är vi i Sverige inte undantagna de olika förklaringar som givits beträffande orsakerna till etnisk diskriminering. Rasideologiernas beståndsdelar är få och vitt Sekelskiftets organiserade rashygieniska strävanden var spridda. en internationell företeelse som också fick filial i vårt land. Uppenbarligen håller sig många andra länder med en historiemytologi som liknar den svenska göticismen. Naturligtvis har vikingamyterna spelat en väldig roll också i* övriga nordiska länder. Utanför Norden finns likartade förhållanden att peka på. 1800-talets slavofili ägde sin nationalistiska mytologi och i England har åtminstone sedan renässansen det starka intresset för Kung Arthur och hans krigare haft en ideologisk funktion. Såväl i Frankrike som i Spanien har man grälat om vem som varit mest Mussolini nationell samling i renrasigt gotisk. lyckades skapa tjugotalets Italien under förespeglingen att man skulle återskapa det gamla Rom och Hitler hade liknande anspråk med sitt ”tredrike. I tredje världen har la Négritude”-rörelsen och samtida je” afrikansk nationalism gått fram med liknande förtecken. De komiska som man tycker sig finna i götiska överdrifter är inslag komiska bara för att de ligger långt tillbaka i tiden och inte kom att översättas i direkt handling. Å andra sidan är ibland överdrifterna måhända historiskt nödvändiga för en befrielsens självkänsla. Historien är full av etnocentriska skapelsemyter, varav tanken som Noaks söner i rätt led bara om göterna nedstigande är en. Det hindrar inte att Sverige historiskt sett har mycket viktiga särdrag. Svenskarna har under mycket lång tid varit ett folk, som religiöst och biologiskt måste uppfattas som ovanligt homogent. Detta har främst att göra med landets geografiska läge bortom de europeiska allfarvägarna. Förlusten av Finland och Norge skasvåra identitetskriser, men landets geografiska kärna har pade förblivit intakt. Den geografiska avskildheten har skapat avståndskänslor inför främlingar. Att Sverige saknat kolonier (bortsett från Delaware och Szt Barthélemy, båda kortlivade) har vid annorlunda - men också en likaså betytt en ovana folkslag känsla av att inte ha smutsade. Invandringen som några fingrar förekommit har varit förhållandevis blygsam och till viss del varit ”beställd” (vallonema). Den religiösa enhetligheten har att göra

sou 1984:55 En historisk skiss 161

med kyrkans knytning till staten, varvid kyrkan som tack för sitt monopol hjälpt till att ge ett långt och glest befolkat land en fungerande organisation. Den svenska kyrkan har varit en både utåt och inåt kämpande kyrka. Konventikelplakatet av år 1727 (upphävt 1856) var ett effektivt skydd mot separatism av olika slag, troligen också politisk sådan. Den prästerliga kontrollen, i effektiv verksamhet från tidigt 1600-tal, har vidare skapat en vana vid fasta mönster och klara sanningar, som kunnat leda till

intolerans. (Om Luthers antisemitism haft någon direkt inverkan

på svenska kyrkan är obekant; ett exempel på judefientlighet finner vi annars i biskop J.A. Eklund, författaren till Fâdemas kyrka i Sveriges land.) Inte minst är det denna föreställning om god, existerande ordning som blivit effekten av den sekellånga _ undervisningen i kyrkans hägn och som till sist måste framhållas g som ett mycket viktigt arv från det förgångna. Svensken är uppfostrad till att väl känna till såväl åsikts- som samhällshierarki, han har sett en fungerande administration och accepterar den förnuftiga ämbetsmannastaten. Idéhistoriskt viktig och troligen med kvardröjande verkan är den filosofiska sanktion den gavs vid mitten av förra seklet genom Christoffer Jacob Boströms läror. Häri kan man om man vill finna en del av förklaringarna till några av de drag som ovan beskrivits. Biologins starka ställning i svensk naturforskning har rimligen påverkat vår hållning till andra folk. Givetvis skulle allt som har med darwinismen att göra ha kommit till Sverige ändå, men här fanns en särskild svensk tradition att hänvisa till. Den har i sin tur lett in samhällsteorin på klassificering, fasta strukturer, en förkärlek för förnuft och fakta. De strömmar av utlänningsfientlighet och rasism som flöt starka i det svenska samhället fick efter andra världskrigets slut ta sig underjordiska banor. Stora värderingsförändringar i demokratisk riktning har ägt rum i Sverige sedan den tiden. Den roll som en höjning av utbildningsnivån i landet har spelat härvidlag diskuterades i kapitel 4. För att fortsätta med den nyssnämnda bilden: hur mycket av utlänningsfientlighet har strömmat vidare under markytan och hur mycket har vi kunnat se som strömmar ovan jord? Också detta diskuteras relativt utförligt i kapitel 4. Men man kan också med användande av begreppen i detta kapitel fråga hur mycket av göticism (dvs. nationalism) respektive biologism som går i dagen i 80-talets Sverige. vill vi bara att nationalismen - förutom Avslutningsvis antyda i - väl kan ta sådana idrottsliga sammanhang mycket sig uttryck som tillfredsställelse med den solidaritet som just vi svenskar visar gentemot tredje världens folk. Eller som ett ”världssamvete”

ll

i 162 En historisk skiss sou 1984:55

som gått in i våra sinnen genom insatser av stora män och kvinnor, alltifrån Nathan Söderblom och Dag Hammarskjöld till våra dagars motsvarigheter. Biologismen lever också vidare. Här är formerna andra och ur idéhistorisk synpunkt mera lika dem som vi har beskrivit här ovan. Om det i tidigare skeden mindre handlat om förädling liknande den skånska växtförädlingen så är perspektivet idag annorlunda och mera skrämmande. Gentekniken (hybrid- DNA-tekniken) ”öppnar närmast obegränsade möjligheter att flytta genetiskt betingade egenskaper inom den levande världen även om det för tillfället finns klara tekniska begränsningar”, heter det i en diskussionspromemoria avgiven av gen-etikkom-

mitten (Genteknikens tillämpning på människa, Ds S 1983:12).

Det biologistiska synsättet är lika förhärskande här som någonsin

i tidigare skeden. Att förädling är en möjlighet i framtiden ut-

trycks klart i diskussionspromemorian. Etiska överväganden är mycket viktiga, sägs också mycket klart däri. Det är naturligtvis inte på det sättet att man står inför en ”rasbiologisk” situation sådan som Herman Lundborg kan ha drömt om, inte alls. Vi har med det här exemplet bara velat peka på hur en biologism från förr lever vidare i andra former idag. Värderingar som tar sin utgångspunkt häri kan möjligen också fâ en vidare spridning.

8 Dilemma, dialektik och paradoxer

Vi har redan refererat till Gunnar Myrdals stora studie från 1942 av de svartas situation i USA, An American Dilemma. Hans undersökning berörde ekonomiska, sociala och politiska aspeki ter av de etniska relationerna i USA, men enligt Myrdal var det i grunden fråga om moral, om ett moraliskt dilemma. Det bestod, enligt Myrdal, i en ständig motsättning mellan den ideologi som han kallar the American Creed” å ena sidan och en rasistisk ideologi å den andra. Rasismen skulle alltså inte vara en egenhet hos enskilda personer utan en utbredd ideologi. Det moraliska dilemmat berörde varje vit amerikan, ansåg Myrdal. Vi har ofta under vårt arbete haft anledning att jämföra förhållandena i Sverige med dem i USA. Även om det i grunden råder helt olika förutsättningar för de etniska relationerna i de båda länderna finns vissa beröringspunkter. Vi har ibland undrat om inte en sådan beröringspunkt kunde vara att det även i Sverige är fråga om ett moraliskt dilemma. Man skulle mycket väl kunna parafrasera Gunnar Myrdal och kalla det för ett svenskt dilemma”, detta gap mellan en socialliberal jämlikhetssträvan och etniskt tolerant ideologi som statsmakterna gör sig till tolk för och de ekonomiska och sociala realiteter som myndigheterna och organisationerna måste ta hänsyn till.

I rapporten om etniska relationer i skolan (Fostran till tole-

rans?) frågade vi:

Hur förenar man kraven från majoritetsbefolkningen (som också är nationalstatens krav) att deras barn ska socialiseras till svensk kultur med minoriteternas lika berättigade krav att deras barn ska få ett rimligt stöd i skolan för socialisering till deras kultur? Det är viktigt för barnen att kunna fortsätta att vara delaktiga i sin ursprungskultur och lära sig att tolka dess regler och mönster. Här är det inte bara fråga om ett problem som kan lösas på det vanliga svenska sättet..., här är det fråga om ett dilemma. Detta pluralistiska dilemma” måste först som sist bli uppenbart för dem som sysslar med planering, organisation och genomförande av verksamheten i den svenska skolan.

164 Dilemma, dialektik och paradoxer

Vi tror att dilemmat måste bli uppenbart även på andra samhällsområden. I kapitel 3 använde vi en enkel modell för att beskriva hur institutioner olika nivåer i ett samhälle förhåller sig till etniska på minoriteters strävan efter kulturell autonomi. Vi kunde beträffande de svenska statsmakterna konstatera en positiv hållning. Det kan också uttryckas så att den svenska staten har ”koopterat” Med kooptering menar vi i det här fallet att invandrarfrågorna. staten an frågorna till den grad att reformutvecklingen på tagit sig invandrar- och minoritetsområdet inte har varit resultatet av en politisk kamp, inte ens av den i Sverige så typiska kompromissen. I stället har staten definierat förutsättningar, villkor och gränser för välfärdsutvecklingen för de etniska minoriteterna. Detta förförhållande är i och för sig inte något nytt för Sverimyndarlika har den svenska staten behandlat samerna så ge: i århundraden - och då har det inte varit om annat än gränser för välfråga Det kan inte uteslutas att en sådan attityd var färdsutvecklingen. förhärskande i förhållande till den ”importerade arbetskraft med vilken efterkrigsinvandringen inleddes. Det är en i bild som vi målar upp många stycken motsägelsefull i det här betänkandet. Den verkligheten domineras av objektiva ett motsatsernas spel, av en dialektik. Denna dialektik framträder särskilt om man, som vi har försökt göra, anlägger ett tydligt betonas att motsättningar mellan konfliktperspektiv. Härigenom olika etniska är symptom på social konflikt. Konflikten grupper - för att löses inte bara för att man tar bort symptomen uttrycka det enkelt, kanske alldeles för enkelt. Konfliktperspektivets cenär Social - eller etnisk - konflikt trala begrepp ”förändring”. leder till förändringar. När vi anlägger ett konfliktperspektiv innebär det konsekvenser för vårt sätt att beskriva verkligheten. Det för den skull inte att vi föreskriver att konflikter alltid betyder måste bara att de kan äga rum och att det leder till äga rum, förändringar i samhället. Vi har försökt se dialektiskt på den ”etniska arenan” i Sverige och belysa existerande motsättningar. Ett annat sätt att detta vore att att vårt material uttrycka säga innehåller en mängd självmotsägande slutsatser och att det finns ovedersägliga grunder för var och en av dem. Det skulle med andra ord vara fråga om ett antal paradoxer. Låt oss exemplifiera. Sverige är knappast ett land där mycket omfattande och spektakulära diskriminerande handlingar förekommer. Däremot känner sig många illa till mods över den ständiga ojämlikheten som de i - kanske inte så upplever behandlingen märkvärdigt som enskilda händelser betraktat, men ett genomgående negativt mönster. rader ur en dikt av Gunnar Ekelöf ger uttryck åt Några den känsla som invandrare hyser: Här, i de långa välfödmånga

Dilemma, dialektik och paradoxer 165

da stundernas/ trånga ombonade Sverige/ där allting är stängt för är det mig kallt.” Sverige är dragfritt”, välmående, ”a drag clean, well-lighted place”, som en utländsk betraktare kallade landet, med titeln från en Hemingway-novell. Men alltför många svenskar är i stort sett likgiltiga i sitt förhållningssätt till de etniska minoriteterna. Å andra sidan är ”samlevnadsfrid” det som framför allt kan sägas utmärka förhållandet mellan vanliga svenskar och vanliga invandrare på arbetsplatser, i bostadsområden, på badstränder eller i varuhus, dvs. frånvaron av destruktiva konflikter, upprättandet av ett slags social diplomati. Likgiltighet och samlevnadsfrid - det är en kulturell paradox. Valfrihetsmålet är ett - kanske det främsta - för de uttryck svenska statsmakternas etniskt toleranta ideologi. Att nå målet innebär det mångkulturella samhället i verklig mening. Å andra sidan kommer det alltid att råda en kulturellt hegemonistisk situation. En majoritetskultur, visserligen föränderlig över tid, kommer alltid att dominera. Jämlikhet mellan kulturerna uppnås inte. Den etniskt toleranta ideologin och politiken bidrar till en fortsatt marginalisering av de etniska minoriteterna och ett kvarstannande i den klass i vilken de inträdde vid ankomsten hit. Då blir etnisk minoritetstillhörighet liktydig med tillhörighet till en tjänande underklass”, en konservering av rådande ojämlikhet. Det är en valfrihetsparadox. I historien kan man söka svaren de som nuet ställer. på gåtor I den historiska bakgrundsteckningen ovan valde vi en huvudsakligen idéhistorisk utgångspunkt. Linné var den förste som på vetenskapliga grunder försökte sig på att göra en indelning av människosläktet i olika varieteter”. Därmed lade han en grund för rasistiskt tänkande. Den starka ställning som biologin som vetenskap har haft kombinerad med en förkärlek för klassificering medförde att man i Sverige ganska länge utmärkte sig på det ”rasbiologiska” området, både som vetenskap och som folkligt förankrat vetande. Å andra sidan har det inte varit möjligt att politiskt fiska i dessa grumliga vatten: inte ens under det 30-tal då möjligheterna var som störst växte det fram någon mer omfattande nazistisk rörelse med rasistiskt program i Sverige. När efterkrigsinvandringen medförde en omdaning av det svenska samhället i en riktning som motsvarade de värsta farhågor om förändringar av den svenska ”folkstammens renhet som var utbredda i det svenska folket så reagerade detta folk knappast alls. Det är en historisk paradox. Myndigheterna arbetar under lagarna och har att beakta allas likhet inför lagen. Sverige har mycket gamla ämbetsmannatraditioner. är det så att de flesta i det här landet - med Förmodligen rätta -- anser att vi har väl och ett fungerande myndigheter

166 Dilemma, dialektik och paradoxer 4

objektivt rättsväsende. Å andra sidan finns det mängder av belägg för att man konsekvent bortser från att det i Sverige lever människor med annan etnisk bakgrund än den svenska, när beslut fattas, planer utformas etc. Lika behandling blir inte likvärdig behandling: det är en institutionell paradox. Utredningens attitydundersökning visar med ganska stor säkerhet att invandrarñentliga åsikter inte vinner terräng i Sverige. Men det är svårt att entydigt tala om varför det förhåller sig så. Vilka bakgrundsvariabler är egentligen de viktigaste? Undersökningens sociologiska del innebär sammanfattningsvis att personer som kan planera sin egen framtid och har kontroll över sina livsomständigheter generellt sett är tolerantare än andra. Någon tydligare grundbult finns inte att redovisa. Av den psykologiska delen - - att människor är intoledjupintervjuerna framgår ranta respektive toleranta i sina attityder till invandrare i stort sett ”på sin egen fason”. Genom vår undersökning vet vi en hel del om majoritetens attityder till minoriteterna, samtidigt som vi inte med någon särskilt djup insikt kan förutse hur medlemmar av denna majoritet kommer att bete sig i mötet med minoriteterna. Det är en attitydparadox. w Med utgångspunkt i de olika delar av den bild vi hittills presenterat skulle ännu flera exempel kunna anges. Vi nöjer oss med de angivna och anser oss härigenom ha antytt hur oerhört komplicerad frågan om etniska relationer och etnisk pluralism faktiskt är. Kanske alltför komplicerad för att göras till föremål för en statlig utredning. Vi skall i kommande kapitel slutföra vår uppgift genom att presentera våra överväganden och förslag. Kanske är det den övergripande paradoxen: att föreslå åtgärder i fråga om något som inte går att åtgärda i så många avseenden. Kanske skulle betänkandet sluta här?

i sou 1984:55 167

och

överväganden

9 förslag

9.1 Allmänt om åtgärder

Diskrimineringsutredningen har regeringens uppdrag att utarbeta ett samlat program för att motverka fördomar och diskriminei fråga om invandrare och etniska, språkliga, nationella eller ring minoriteter i Sverige. Direktiven medger dock att resulreligiösa taten från de kartläggningar som genomförs, och de överväganden och som kan följa av dessa, får redovisas efter hand. förslag I direktiv (dir. 1980:20 och dir. 1984:5) till samtliga generella kommittéer och särskilda utredare har regeringen fastslagit att intresse skall koncentreras till begränsningar och utredningars omprioriteringar i gjorda åtaganden. Alla förslag som utredningar fram skall i princip kunna genomföras med oförändralägger de resurser inom det område som förslagen avser. Under de fem åren med utredningen har vi publicerat våra resultat i ett tiotal rapporter och betänkanden. Det ”samlade program” regeringen beställt kan sägas utgöras av rapporterna och betänkandena sammantagna. Det kan dock finnas skäl att sammanfatta vår syn på möjligheterna att påverka de etniska relationerna och att utveckla några tankar om behovet av ytterligare konkreta åtgärder vid sidan av förslagen i tidigare betänkanden och rapporter. Att detta kapitel i vårt sista betänkande ägnas några sådana konkreta åtgärdsfördessa - och andra slag kan lätt tolkas som om vi såg tidigare lämnade - som det enda resultatet av vårt arbete. Det är förslag också som uppdragsgivaren betraktar oss. ju förslagsproducent Själva lägger vi emellertid lika stor vikt vid den kunskapssökande och kunskapsspridande roll vi påtagit oss. Den nya kunskap vi tyckt oss finna har vi sökt ge en spridning i de rapporter som Vi har också gjort det genom att anordna och delta publicerats. i seminarier och kurser och genom att uppträda som föreläsare vid universitet och högskolor m.m. om etniska relationer är synnerligen komplicerad och Frågan föreligger inte. Det får dock något entydigt kunskapsunderlag

168 Överväganden och förslag sou 198455

inte leda till att några åtgärder inte vidtas förrän alla fakta ligger på bordet, ty den dagen kommer aldrig. Mycket av den kunskap som vunnits måste också struktureras för att kunna utnyttjas i det praktiska arbetet.

Åtgärdernas grundförutsättningar

Det samlade program regeringen beställt skall ligga till grund för åtgärder vid en tidpunkt, då den stora invandringen till Sverige redan ägt rum och de därur framväxta etniska minoriteternas existens blivit ett faktum. Detta påverkar valet av åtgärder. Vi har tidigare behandlat frågan om individen som symptombärare i den etniska konflikten. Utredningens egen tillkomst hade samband med individuella fall av etnisk diskriminering och i direktiven diskuteras hur enskilda personer i framtiden skall kunna tillförsäkras ett bättre samhälleligt skydd. Det är ofta i individuella möten som diskrimineringen blir tydlig och lika ofta presenteras problemet som individuella fall i medierna. Endast sällan betraktas företeelser av det här slaget också som symptom på ett vidare, strukturellt betingat samhällsproblem. Risken är därmed uppenbar att man ser på problemen som om det bara vore fråga om ett litet antal invandrarfientliga personer eller grupper, vars diskriminerande verksamhet det gäller att komma åt med effektiva medel. Det är inte att helt förhindra möjligt konflikter på etnisk grund mellan enskilda människor. Sådana kommer att uppstå vilka åtgärder som än vidtas. Vad statsmakterna kan göra är att vidta åtgärder som minimerar risken för att diskriminerande tilltag i det lilla sammanhanget skall fâ en samhällsfarlig utbredning samt att erbjuda konfliktens offer effektivt skydd.

Åtgärder för att minska risker för etnisk konflikt blir varaktigt

. verksamma först om de angriper och helst undanröjer konfliktens orsaker. Kunskaperna om dessa är som sagt fortfarande bristfälliga. De kunskaper om den etniska konfliktens orsaker som översiktligt redovisats i främst kapitel 5, visar att många bidragande faktorer heller inte är möjliga att påverka, åtminstone inte på kort eller medellång sikt. Vi har att leva med vårt historiska och kulturella arv. Vi har också att leva med och utgå från att människors behov av social kategorisering och differentiell värdering utgör fundamentala psykologiska fenomen, som sannolikt inte låter sig påverkas av vare sig den ena eller andra samhälleliga åtgärden. Att många grundläggande orsaker således inte kan påverkas utgör en del av vårt kollektiva dilemma. Det kan ändå vara viktigt att vinna insikt om att den etniska konfliktens orsaker ofta är svåra att komma åt, även om den insikten leder till en

överväganden och förslag 169

känsla av maktlöshet. Sådan kunskap innebär ju att man ibland , kan veta vad man inte bör eller kan göra. Vi har sett det som vår uppgift att fånga in en så mångfasetterad bild som möjligt av den etniska konfliktens bakgrund, omfattning och karaktär, utan att genast snegla på vilka sammanhang och orsaker som möjligen skulle kunna vara påverkbara i något avseende. Av redovisningen i kapitel 5 framgår att Anders och Lange Charles Westin i sin studie funnit en struktur av som förklaringar kan hjälpa oss förstå sammanhangen. De, liksom andra forskare, har funnit att en del faktorer kan andra inte. påverkas,

Ojämlik makt- och bristande kontakter

resursfördelning,

och bristande självkänsla

Langes och Westins generativa modell anvisar åtminstone tre i någon mening påverkbara grundelement, som sannolikt för oss ett långt stycke på väg när vi söker efter orsaker till etnisk konflikt. Dessa är ojämn makt- och resursfördelningi samhället, bristande kontakter mellan etniska grupper och bristande självkänsla hos individer. Vi har alltså att arbeta med några orsaksfaktorer, som tillsammans eller var för sig kan tillämpas på olika nivåer av verkligheten.

Åtgärder för att motverka fördomar och diskriminering bör

därmed vara sådana att de reducerar den makt- och ojämna resursfördelningen i samhället, förbättrar förutsättningarna för kontakter mellan invandrare och svenskar och bidrar till ökad självkänsla eller självvärdering hos individerna. Utvecklingen av de etniska relationerna beror alltså mer på den allmänpolitiska och ekonomiska utvecklingen i samhället än på nytillkommande, riktade invandrarpolitiska reformer. Det handlar mer om ekonomisk fördelningspolitik, arbetsmarknadspolitik, bostadspolitik, socialpolitik och. utbildningspolitik än om invandrarpolitik i traditionell och alltför begränsad mening. Det finns dock åtgärder av väsentlig betydelse att vidta också på det invandrarpolitiska fältet och har - - sett det som sitt utredningen naturligt nog uppdrag att huvudsakligen utveckla förslag inom denna mer begränsade ram. Vi övergår därför till att antyda några invandrarpolitiska aspekter av detta med ojämlik makt- och resursfördelning, bristande kontakteroch bristande självkänsla. Den faktiska existensen av, etniska grupper är en första utgångspunkt. Genom efterkrigsinvandringen har tillgodosetts ett behov av arbetskraft till industri och service. Invandringen har medfört ett inflöde av människor främst till arbetarklassen. Genom språkliga handikapp men också genom social isolering,

170 och

överväganden förslag

bristande överblick och erfarenhet av svenska förhållangenom den och att av invandrarna kommit ut ”sist på genom många en arbets- och bostadsmarknad har många plan” på stagnerande av invandrare uppfattat sig tillhöra och i viss förstagenerationens blivit betraktade som ett slags B-lag inom arbetarutsträckning klassen. Det är en för kollektiv degradering och därmed en grund av enskild diskriminering. Den etniska konflikten legitimering förvärras om den sociala situationen är konfliktbemängd, dvs. om de etniska minoriteterna som ett reellt majoriteten upplever kulturella eller sociala intressen. hot mot egna vitala ekonomiska, Dessa kan vara mer eller mindre väl grundade i upplevelser faktiska förhållanden. Den tilltagande konkurrensen om jobben och välfärden blir understundom en påminnelse för främst den utsatta delen av den svenska arbetarklassen om att invandrarna som socioekonomiskt hot kan ha ett högst reellt innehåll i enskilda fall. Det är inte uteslutet att den framtida invandringspolitiken klassynpunkt bredare rekrytering utifrån. ger oss en ur När det finns skäl att peka på att de gäller invandrarpolitiken tre orsaker till etnisk konflikt vi fram i huvudsak motsvaras lyft av inom ramen för de tre målen: den ojämna makt- och åtgärder i bristande kontakter i samresursfördelningen jämlikhetsmålet, verkansmålet och bristande självkänsla i valfrihetsmålet. i svenska har för såväl makt- och Kunskap synnerlig betydelse som för självkänslan hos resursfördelning, kontaktmöjligheter invandrare. Bristande svenskkunskaper är sannolikt den främsta orsaken till utsattheten arbetsmarknaden, men också i övrigt. på innebär förutsättningar för ett Dåliga svenskkunskaper dåliga rikt och jämställt liv i Sverige. om bristande kontakter skiljer sig på flera sätt från det Frågan föregående. Det är här inte i första hand staten som har att agera, utan människorna. Att ökade kontakter mellan invandrare och svenskar å är för de etniska relationerna och priori något gott därför att med olika medel sträva efter är en vitt spridd något Om det är de förmodade positiva attityderna som föreställning. kommer först eller om det är de berikande kontakterna vet vi för litet om. tillgång till Attitydundersökningen ger oss emellertid vissa fakta i målet. D Omkring 40 % av den vuxna svenska befolkningen har grannar som är invandrare, men bara 15 °/o av denna del har etablerat nära kontakt. Det gör att ca 6 % av befolkningen har nära kontakt med sina invandrade grannar. El 40 °/o av den svenska förvärvsarbetande befolkning- Omkring en har invandrare som arbetskamrater, men bara 17 % av denna del har etablerat nära vänskap med dem (uppger att de blivit ”nära vänner). Det gör att ca 7 °/o av de förvärvsarbetan-

, Överväganden och förslag 171

de har nära kontakt med sina invandrade arbetskamrater. Om även ”vänner” inräknas blir dock summan 25 % av den förvärvsarbetande befolkningen. D Omkring 55 % av den vuxna svenska befolkningen uppger sig ha kontaktermgås med invandrare på sin fritid. Här överväger yngre, storstadsbor, socialgrupp I, högutbildade, höginkomsttagare, folkparti- och VPK-sympatisörer. D Omkring 35 % av den vuxna svenska har befolkningen någon släkting som är invandrare. Bland dessa är släktskapen etablerad genom ingifte med syskon eller föräldrasyskon vanligast (omkring 20 % vardera). Därnäst far eller mor 18 %, make/ maka 9 %. Omräknat för totalbefolkningen innebär detta att släktskap etablerats genom ingifte med syskon eller föräldrasyskon för ca 15 % av befolkningen, far och/eller mor (dvs. andrageneration) för ca 6 %, eget giftermål för ca 3 %. En viss överlappning förekommer här.

Genom att utarbeta ett kontaktindex, där olika kontakter slags med invandrare summerats med hänsyn till kvalitet och kvantitet, kan vi påstå att 45 % av befolkningen har eller försumingen bar kontakt med invandrare. 33 % har medelstor kontakt och resterande 22 % har stor kontakt. Korstabuleras detta index mot andra index får vi också veta att signifikant av kontakt lägre grad överväger hos äldre, kvinnor, arbetarlandsbygdsbefolkning, klass, lågutbildade och låginkomsttagare. Vi vet därtill att de som har stor kontakt med invandrare har en klart tolerantare syn på invandrarna och invandringen än vad andra har. Sambandet mellan kontakt med invandrare och till invandpositiva attityder rare har till och med förstärkts från år 1969 till år 1981. Man bör dock hålla i minnet att de högutbildade, som har relativt omfattande kontakter, har dem med norrmän, danskar, och tyskar amerikaner - inte med turkar och finnar, greker. Det finns ett betydande utrymme för ett närmande mellan majoriteten och minoriteterna, ett närmande som säkert i hög grad påbörjats i skolan för de ungdomskullar som inte omfattas av vår attitydundersökning. Vidare antyder data att ökade kontakter på sikt kan förbättra förståelsen och toleransen i umgänget mellan invandrare och svenskar. Den reser är givna frågan sig: några åtgärder möjliga för att väsentligt öka kontakterna mellan invandrare och svenskar? Vi är övertygade om att sådana är Åtminstoåtgärder möjliga. ne i den del åtgärdsförslagen riktar mot människors sig egna aktiviteter inom organisationsliv, föreningsverksamhet och liknande måste förslagen bygga på människornas behov, inegna dividuellt eller kollektivt. Det är svårt att övertyga människor om

172 och

Överväganden förslag,

det värdefulla i kontakter över etniska gränser om de själva inte känner det. De behov som kan vara en drivkraft för ökade etniska kontakter, bör därför sökas i första hand i människors vardags- De behov av kontakt mellan människor som kan verklighet. åtgärder av skilda slag måste vara ömsesidiga, tillgodoses genom om än inte nödvändigtvis exakt desamma för den etniska majoriteten som för de etniska minoriteterna. Mycket av forskningen på området riktar sitt intresse mot individen, mot förövaren och (om än i mindre grad) mot offret. Vi har med tiden kommit att intressera oss mer för etnisk konflikt som begrepp, eftersom insikten vuxit att etnisk konflikt gäller ett förhållande mellan två (eller flera) parter i en omgivande verklighet som har stort inflytande på relationen. Likväl är bristande självkänsla, såväl hos förövaren som hos offret, faktorer av vikt att analysera inför frågan om möjliga åtgärder. Med en stark förenkling kan problemet med bristande självkänsla sammanfattas på följande sätt. Hos den diskriminerande aktören, förövaren, är den en viktig delförklaring till varför han diskriminerar. Hos offret kan den innebära att den diskriminerande handlingen får mer förödande konsekvenser än vad eljest skulle ha varit fallet. Psykologiska problem av detta slag tycks i förstone peka främst mot psykoterapeutiska insatser. Om vi be- “traktar som en central komponent i människors självkänslan trygghet blir det uppenbart att den inte bara har en psykologisk sida. Individens självkänsla utvecklas i ett nära växelspel med Den är nära förknippad med samhället och dess omgivningen. förändring. Hemspråksträningen och hemspråksundervisningen t.ex. till att utveckla invandrarbarnens identitet och stödja syftar deras etniska självkänsla. Svenskundervisningens betydelse har redan tidigare understrukits. Samhällets stöd till invandrar- och minoritetsorganisationerna och till deras tidningar är av betydel- . se för bibehållande och utveckling av den etniska identifikationen och därmed för den etniskt baserade självkänslan.

Möjliga åtgärder

Många statliga utredningar, sannolikt de flesta, utmynnar i förslag till lagstiftning och ökad information. Lagstiftning och information är samhälleliga styrmedel, vid sidan av några fler, inte särskilt många. I tider av resursknapphet är det heller inte förvånande att främst sådana styrmedel utnyttjas som inte väntas kosta så mycket. Vi skall återkomma till dessa. .

Ett annat vanligt åtgärdsförslag från statliga utredningar är

forskning. Den forskning som definieras och styrs av statsmakterna är ett mellanled mellan ett av statsmakterna preciserat pro-

-

Överväganden och förslag 173

blem och dess eventuella lösning i form av åtgärder. Många utredningar kan för övrigt räknas in i detta sammanhang. Diskrimineringsutredningen är ett exempel. Vår roll som statlig utredning begränsar oss visserligen till att i första hand lämna förslag avseende förhållanden som direkt styrs genom statliga åtgärder. Men många av de åtgärder som är angelägna när det gäller att förbättra de etniska relationerna har andra huvudmän eller aktörer än riksdag, regering och de statliga myndigheterna. Det gäller t.ex. åtgärder inom andra delar av den offentliga sektorn, dvs. kommuner och landsting. Det gäller massmedierna som genom sitt utbud påverkar attitydbildningen i samhället. Det gäller i hög grad många etablerade organisationer såsom fackföreningsrörelsen, idrottsrörelsen, kyrkorna och trossamfunden, kvinnorörelsen, de politiska organisationerna, Rädda Barnen, Röda Korset och invandrarorganisationerna. Det gäller också olika alternativrörelser med kortare eller längre varaktighet. En del av de förslag vi utvecklar för de statliga organen är användbara också för många av dessa institutioner, organisationer och grupper. I den internationella litteraturen återfinns idéer om åtgärder för att motverka fördomar och diskriminering på etnisk grund. En genomgång ger vid handen att de i stort kan indelas i följande, i vissa avseenden överlappande huvudgrupper: D lagstiftning D allmän jämlikhetspolitik D social förändring (förskjutningar i maktrelationerna mellan grupper) information utbildning forskning kontaktfrämjande åtgärder

DDDDDDDD

psykoterapeutiska insatser massmedier agitation och övertalning aktiva organisationer

Enligt ett synsätt finns tre strategier för förändringar i sociala system: den empiriskt rationella strategin, den normativa omskolningsstrategin och tvångsmaktsstrategin. Den empiriskt rationella strategin bygger på att man genom forskning kommer fram till förändringar av systemet som accepteras för att de är eller uppfattas vara just rationella. Den normativa omskolningsstrategin går ut på att man genom åtgärder förändrar attityder och värderingar för att förbättra förmågan att lösa problem och utveckla självkännedom. Tvångsmaktsstrategin innebär att man

i

174 överväganden och förslag . sou 193455

använder sanktioner byggda på makt för att genomföra föränd-

ringar. Statsmakternas hittillsvarande politik innehåller åtgärder inom alla dessa tre strategier. Om vi tillämpar dessa strategier på de åtgärdskategorier vi nämnt ovan, finner vi att den empiriskt rationella strategin förutsätter forskning som ett nödvändigt men inte tillräckligt villkor, att den normativa omskolningsstrategin tar sikte på åtgärder som utbildning, fostran, information och och att slutligen tvångsmaktsstrategin i första hand har agitation

och rättstillämpning som medel. Återigen utkristalli-

lagstiftning serar information i vid bemärkelse och lagstiftning och rättssig tillämpning som centrala styrmedel. Alla dessa medel är behäftade med begränsningar.

Sammanfattande

synpunkter

D Regeringen föreskriver att de förslag som utarbetas inte får medföra nya ekonomiska åtaganden. D Något fullständigt kunskapsunderlag om etniska konflikter och deras orsaker föreligger inte och kan inte väntas. D beställdes vid en då den stora

Åtgärdsprogrammet tidpunkt

invandringen till Sverige redan ägt rum och de etniska minoriteternas existens är ett faktum. D Problemet med etnisk konflikt kan inte reduceras till att avse förhållanden mellan enskilda olika ”arenor” i personer på samhället utan måste samtidigt betraktas som ett strukturellt betingat samhällsproblem.

D Åtgärder mot uttryck för etnisk konflikt blir varaktigt verk-

samma först om de riktas mot problemens verkliga orsaker i den mån de är möjliga att påverka, vilket långt ifrån alltid är fallet. D Av påverkbara orsaker till etnisk konflikt är de viktigaste ojämn makt- och resursfördelning, bristande kontakter och bristande självkänsla. D Orsakerna påverkas mycket mera av den allmänpolitiska utvecklingen i Sverige än av nytillkommande invandrarpolitiska reformer. D uppgift är i stort sett begränsad till att formulera Utredningens förslag till åtgärder på det invandrar- och minoritetspolitiska fältet. D Viktiga ätgärdskategorier är enligt vår mening bl.a. lagstiftning, allmän jämlikhetspolitik, forskning, utbildning och kontaktfrämjande åtgärder. D Statsmakterna anger i väsentliga avseenden förutsättningar för samhällsutvecklingen i form av bl.a. lagstiftning och annan normbildning och medelstilldelning. Många av de åtgärder

SOU I984:55

Överväganden och förslag 175

som vi ser som angelägna har dock andra huvudmän. Ett stort ansvar åvilar kommuner och landsting, folkrörelserna och de stora institutionerna, bland dem massmedierna. Våra förslag för de statliga myndigheterna bör i många avseenden vara tillämpliga också för dessa andra huvudmän.

9.2 Lagstiftning och rättstillämpning

Vi konstaterade att lagstiftning är ett av relativt få som styrmedel står till statsmakternas förfogande när det gäller att introducera nya eller förändra gamla normer i samhället. Vilken inverkan på de etniska relationerna har lagarna i verkligheten? Diskussionen om lagars normbildande kraft har frami förallt hämtat sina exempel från straffrätten och den offentliga rätten i allmänhet. Den lagstiftning som utredningen haft i uppdrag att analysera ligger inom dessa områden. Just ”våra” rättsområden har dock inte mycket intresserat de lärde som tvistat, åtminstone inte inom nordisk rättssociologi. I USA, där mycken lagstiftning av vår typ hämtat sina förebilder, har den rättssociologiska debatten varit livlig om lagstiftningens betydelse för normbildningen. Under de senaste decennierna förefaller pendeln där ha svängt från ståndpunkten att lag är ett ineffektivt medel till uppfattningen att i verket är ett av de lagstiftning själva främsta vapnen i kampen mot etnisk diskriminering. Den lagstiftning som här diskuteras kan inordnas under rubriken ”mänskliga rättigheter”. Den lagstiftning som finns i olika länder på det här området utgår i hög grad från arbete som bedrivits inom Förenta Nationerna. Med FN-deutgångspunkti klarationen om de mänskliga rättigheterna och olika FN-konventioner har staterna stiftat lagar till skydd för mänskliga rättigheter. När det gäller skydd mot etnisk diskriminering är det framför allt FN-konventionen från år 1965 om avskaffande av alla former av som varit - också för svenskt rasdiskriminering styrande vidkommande. Den har medfört att bestämmelser om olaga diskriminering och hets mot folkgrupp finns i den svenska brottsbalken. (Bestämmelsen om hets mot folkgrupp fanns visserligen redan innan Sverige ratificerade FN-konventionen, men den förändrades med anledning av denna.) Frågan om lagstiftning på det här området är komplicerad och blir inte enklare av att just de nämnda lagbestämmelserna inte har vuxit fram ur ett behov av normer som byggt en allmän på rättsuppfattning här i landet, utan är traktatsstyrd, dvs. styrd utifrån på grund av internationella åtaganden. När det gäller lagstiftning som ett medel att de etniska påverka

176 och

Överväganden förslag

relationerna kan man fråga sig vad det betyder att invandrar- och mål - samverkan minoritetspolitikens jämlikhet, valfrihet, inte har kodifierats i Visserligen finns i grundlagen en lagtext. bestämmelse som nära anknyter härtill, men det är inte riktigt detsamma. Som en jämförelse kan anföras att målen för social- - i liknar de - finns tjänsten som mycket invandrarpolitiska i socialtjänstlagen. Innebär detta någon egentlig skillnad intagna när det gäller ansträngningarna att nå målen? Nej, knappast. utfärdade år 1976 en förordning (1976:310) som Regeringen innebär att fortlöpande skall beakta sitt ansvar myndigheterna för invandrare och språkliga minoriteter. Om den förordningen till stiftad av regering och riksdag skulle upphöjs lag, gemensamt, det innebära någon skillnad för myndigheternas agerande? Vi är med detta inne på ett centralt tema i diskussionen om rättens roll

i samhällsförändringen: vilken faktisk betydelse har det som står

i I de etniska relationerna sker säkert omfattande lagböckerna? utan att den juridiska grundvalen nämnvärt förändförändringar ras. Men vilken roll stiftandet av en lag, vilken grad av spelar är rimlig på just detta fält? lagstiftningsoptimism Den mest optimistiska inställningen kan uttryckas så att lagarna är redskap som kan användas för att oumbärliga politiska och omvandla samhället efter politikernas intentioner. I styra detta en - - om att är ligger nödvändig påminnelse lagstiftning en politisk verksamhet. Det är svårt att anföra klara exempel på att statsmakterna med framgång använt sig av lagstiftning för att påverka normbildningen. Det vanligaste exemplet på lagstiftning som förändrat människors beteende är ”bilbälteslagen”. Följsamheten i fråga om detta påbud bedöms som mycket hög och kom ganska snabbt. Det en intressant jämförelse mellan lagstiftning utgör samtidigt och information som samhälleliga medel. Man hade nämligen försökt att frammana det avsedda beteendet med hjälp av en massiv och långvarig informationskampanj utan att lyckas. Lagstiftningsvägen gick det på kort tid. Från vårt område finns ett negativt exempel att hålla fram. När och att införa bestämmelsen om regering riksdag på sin tid beslöt i brottsbalken gjordes ett mycket klart unolaga diskriminering från bestämmelsens tillämpningsområde: arbetsmarknadantag den. Det skedde bl.a. med motiveringen att någon etnisk diskriarbetsmarknaden - såvitt det var reminering inte förekom på geringen bekant. är dvs. uttryck för politisk vilja och poli- Lagstiftning politik, tiska underlåtenhet att lagstifta på arvärderingar. Regeringens betslivets område var för sådana värderingar i lika hög uttryck som den faktiskt genomförda lagstiftningen var det. Innegrad

överväganden och förslag 177

börden i lagstiftarens kan inte tolkas sätt av budskap på annat dem som är berörda än att det är fritt fram att diskriminera på etnisk grund på arbetsmarknaden. Eftersom avtal mellan några arbetsmarknadens parter inte slutits har inte heller andra några hinder byggts upp mot den från negativa särbehandling privata arbetsgivares sida som invandrare utsätts för. Just detta tror vi är en central faktor. Etnisk diskriminering är bl.a. uttryck för makt. Det är i särskilt hög grad märkbart i förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare/ arbetssökande. Man kan med den franske justitieministern Badinter säga att i förhållandet mellan stark och svag är det frihet från lagar som förtrycket och lagarna som befriar från förtryck. Vi vill också erinra om de öden som bestämmelsen om hets mot folkgrupp rönt vid olika tillfällen. Den har varit föremål för _ diskussion vid flera tillfällen; år 1944 i 1947 straffrättskommittén, i regeringens proposition, 1948 i 1970 i och riksdagen, regering riksdag, 1981 i 1982 i

diskrimineringsutredningens betänkande,

regering och riksdag och 1983 i be-

yttrandefrihetsutredningens

tänkande. Varje gång har avvägningar i förhållande till gjorts yttrandefrihet och tryckfrihet. Varje har gång tyngderna lagts olika i vågskålarna. Varje gång har de som det i agerat gjort förvissningen att det slutliga resultatet faktiskt skulle ha någon effekt. Lagar till för har sitt största skydd mänskliga rättigheter värde som signaler från statsmakterna att vissa normer och värderingar bör vara förhärskande. Den socialliberala som samhällsideologi präglat efterkrigstidens utveckling i Sverige innehåller bl.a. ett hävdande av rättvisa, jämlikhet och liknande värden. Även om man kan hävda att etnisk finns latent i diskriminering varje samhälle med flera etniska måste statsmakterna motvergrupper, ka de värsta yttringarna därav genom att i direkt form och ingripa lagstifta mot dem. Att alla våra fyra delbetänkanden före det här slutbetänkandet behandlat olika aspekter på lagstiftning och kan rättstillämpning tolkas som om också vi har en lagstiftningsoptimistisk grundsyn. Det har framgått i dessa betänkanden att vi menar att en avgörande förutsättning för medlets effektivitet på är en normbildningen offensiv rättstillämpning. Med det avses att omedelrättssystemet bart och adekvat mot ingriper lagstridiga förfaranden. Att så hittills ofta inte varit fallet har sannolikt inneburit väsentliga effektförluster. Kanske har till och med i fall rent några negativa effekter blivit resultatet. Låt oss brottsbalexemplifiera. Enligt kens bestämmelse om olaga är det för

diskriminering förbjudet

en hyresvärd att vägra hyra ut en till en invandrare ledig lägenhet om orsaken till denna vägran bara att den grundar sig på hyres-

178 och

överväganden förslag

sökande är invandrare. Gång efter annan har detta personen emellertid inträffat, vissa i landet till och med regelpå platser och fullt utan att rättsväsendet trätt i funktion. mässigt offentligt, Först efter aktivt ingripande från utredningens sida har ett mål av detta blivit föremål för utredning, rättegång och dom. Intresslag sant blev domen i första instans friande, då den lagfarne nog domaren Överröstades av lekmannanämnden. Först i hovrätten fälldes till ansvar med femton dagsböter. Före bostadsföretaget vårt kan det hävdas att inom rättsväsendet andra ingripande normer företrätts än de som uttryck för. Man har inte lagen ger att förfarandet varit eller brottsligt, trots att betyckt felaktigt stämmelsen klart och tydligt anger att så är fallet. Vi kan här bortse från alla de intressekonflikter som kan vara för handen i enskilda fall och konstatera att så länge rättsväsendet inte aktivt beivrar brott mot bestämmelserna, så länge legitimerar också rättsväsendet det i beteendet som lagen förbjudna norm. Att en sådan rättstillämpning har negativa effekter på och är kontraproduktiv i förhållande till lagens normbildningen syften torde stå klart för envar. En som kan ha samband med det anförda är exemplifiering svaren två i attitydundersökning från år på frågor utredningens 1981. Det var som man kunde instämma i eller ta påståenden avstånd från.

Tabell 9.1 Den vuxna svenska befolkningens svar på två påståendesatser år 1981. Procentuell fördelning av svaren horisontellt

Instämmer Tar avstånd Vet ej

helt med med helt tvekan tvekan

En hyresvärd som vägrar att hyra ut till en invandrare bör straffas 27 20 22 27 5

Det borde vara förbjudet för en arbetsgivare att vägra anställa en person bara för att denne är invandrare 55 15 11 17 3

Den första avser ett förhållande som är förpåståendesatsen i den andra avser ett förhållande som alltjämt är bjudet lag, tillåtet. Trots att inte är likartat formulerade påståendesatserna och att detta i sig kan ha effekt på svaren, synes det som om det tillåtna beteendet röner starkare motvilja i befolkningen än långt det Så om vad som är - och förbjudna. mycket normbildning

överväganden och förslag 179

bör vara - bostadsmarknaden inte ha förbjudet på tycks lagen bidragit till. En viktig orsak till detta kan förstås vara att lagen och dess syften inte är allmänt kända. De slutsatser vi därför kan dra är att lagstiftningens normbildande effekter har att göra med huruvida lagen och dess syften är kända samt huruvida rättsväsendet aktivt beivrar brott mot den. Också andra faktorer än de angivna har betydelse för normbildningen. En viktig sådan är säkert på vilket sätt den enskilde själv berörs i sitt liv av en ny lag. Vilket verkligt, materiellt eller ideellt, intrång förorsakar den? Det är sannolikt att en lags normbildande effekter är större mindre - åtminstone materiellt ju intrång den förorsakar. Det är också sannolikt att en lags framgångar i normbildningshänseende sammanhänger med fördelningen av de redan förhärskande normerna i opinionen. Ju färre i starka opponenter och ju svagare polarisering, desto större är det sannolika genomslaget. Ytterligare data ur attitydundersökningen kan tjäna som exempel på dessa senare faktorers inverkan. År 1969 ställde ett urval invandrarutredningen representativt av den vuxna svenska befolkningen inför följande påståendesats: Utlänningar som bosätter sig i Sverige borde få kommunal rösträtt efter några år även om de inte är svenska medborgare. 31 °/o av befolkningen instämde helt eller med tvekan i påståendet, 67 % tog avstånd helt eller med tvekan. I mitten av 1970-talet genomfördes denna rösträttsreform, möjligen mot majoritetens vilja. I vår undersökning 1981 frågade vi om det var rätt eller fel att utländska medborgare, efter tre års vistelse i landet, får delta i de kommunala valen. Då ansåg 71 °/o av befolkningen att det var rätt och endast 23 % att det var fel. Opinionen hade svängt och det är rimligen en effekt av reformen i sig.

Intrånget

uppfattades antagligen som litet och reformen hade ett uttalat stöd bland viktiga opinionsbildare. Opinionen 1981 om tanken att genomföra rösträtt för utlänningar i riksdagsval var nästan identisk med 1969 års opinion om kommunal rösträtt. För tanken på rösträtt till riksdagen instämmer år 1981 31 °/0 av befolkningen helt eller med tvekan, medan 66% helt eller med tvekan tar avstånd. Det är inte helt osannolikt att motsvarande opinionsförskjutning skulle kunna inträffa om också denna rösträttsreform genomfördes. Det förutsätter dock en politisk uppslutning bakom reformen, en enighet som för närvarande inte föreligger. Lagstiftning är ett nödvändigt men inte tillräckligt medel i strävandena att förbättra de etniska relationerna. Medlets effekter på normbildningen sammanhänger med flera viktiga faktorer. Vi kan sammanfatta dessa på följande sätt: EI Lagarna bör ha som tydligt angivet mål att påverka de etniska relationerna. Den politiska avsikten måste göras helt klar.

.180

Överväganden och förslag

D Lagarna bör vara heltäckande i fråga om det beteende som regleras. Det som är förbjudet på ett samhällsområde bör vara förbjudet också på andra. D Så bör lagstiftaren redan i lagarna reglera evenlångt möjligt tuella intressekonflikter och inte överlämna dessa till rättstilllämpningen. D Lagarna måste göras kända. D Rättstillämpningen måste vara offensiv.

skall vi här kortfattat redovisa de förslag till för- Avslutningsvis ändringar och tillägg i svensk lagstiftning som utredningen presenterat samt föreslå regeringen att ånyo överväga frågan om förbud mot organisationer som främjar etnisk diskriminering.

Om hets mot folkgrupp

I betänkandet (SOU 1981:38) Om hets motfolkgrupp behandlades brottsbalkens och tryckfrihetsförordningens bestämmelser om mot för hot eller missaktning på etnisk grund skydd uttryck

(BrB 16:8, TF 7:4 p.8). Förslaget innebar att bestämmelserna

ändrades så att inte bara avgränsade folkgrupper av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse kunde bli föremål för skydd, utan även kollektiv av sådana folkgrupper, exempelvis invandrare och utlänningar. Bakgrunden till förslaget var att justitiekanslern och riksvid prövning av flygblad med grovt nedsättande omåklagaren dömen om gruppen invandrare i Sverige funnit att tryckfrihetsoch brottsbalkens bestämmelser om hets mot folkförordningens inte varit tillämpliga i sådana fall. I betänkandet lämnades grupp också till förändring av åtalsreglerna vad gäller brottet förslag att uttryck för hot eller

förolämpning (BrB 5:3) med innebörden

etnisk grund riktad mot enskild person i vissa fall missaktning på skulle kunna åtalas av åklagare. resulterade i förändringar i nämnda bestämmelser Förslagen så att även kollektiv av folkgrupper numera är skyddade mot hot eller grund samt att åklagare i vissa fall kan missaktning på etnisk väcka åtal mot sådant beteende som riktar sig mot enskild person. Under behandlingen av förslaget till förändring av bestämmelsen uppstod en diskussion om ordet missaktning som brottsrekvisit. Regeringen ansåg att det borde bytas ut mot ordet förakt för att klarare ange det straffbara området. Missaktning ansågs utgöra en alltför vag bestämning. Regeringen anslöt därigenom till en diskussion på samma tema som fördes i riksdagen år 1970, då bestämmelsen var föremål för revision. Riksdagen uttalade sympati för regeringens tanke att språkligt precisera det straffbara

och 181

Överväganden förslag

området men ansåg att en sådan förändring borde övervägas ytterligare innan den genomfördes. Yttrandefrihetsutredningen (YFU) fick därför i att närmare I sitt uppdrag analysera frågan. betänkande (SOU 1983:70) Värna yttrandefriheten föreslår YFU att brottsrekvisitet missaktning omges med en försvarlighetsprövning. Missaktningen föreslås alltså vara straffri om den är försvarlig av hänsyn till yttrandefriheten eller i omständigheterna övrigt. Ett dubbelt skyddsnät föreslås sålunda infört. I ett yttrande till regeringen har vi - mot bakgrund av den hittillsvarande - riskerna rättstillämpningen påtalat för att en förändring av bestämmelsen i enlighet med YFU:s kan komma att medförslag föra att även mycket långt gående blir straffria. Det yttranden lagskydd som FN:s rasdiskrimineringskonvention kräver i detta avseende blir då än mer illusoriskt i Sverige.

Lag mot etnisk i arbetslivet

diskriminering

En uppgift för utredningen har varit att analysera behovet av en utvidgning av det rättsliga skyddet mot etnisk diskriminering till områden som idag inte täcks genom brottsbalkens bestämmelse

om olaga diskriminering (BrB 16:9). Bestämmelsen stadgar att

näringsidkare inte får diskriminera någon på etnisk grund genom att inte gå honom till handa på de villkor näringsidkaren tillämpar i förhållande till andra. Förbudet gäller även den som är anställd i näringsverksamhet eller i allmän tjänst, där den anställde har att gå allmänheten till handa. Bestämmelsen omfattar däremot inte arbetsmarknaden och inte heller den icke yrkesmässiga delen av bostadsmarknaden. Bedömningen av behovet av lagstiftning mot etnisk diskriminering arbetsmarknaden skulpå le ske efter samråd med arbetsmarknadens parter. Förbudet mot olaga diskriminering kom till år 1970 som en direkt följd av att Sverige stod i begrepp att ratificera FN:s rasdiskrimineringskonvention. Den ålägger konventionsstaterna att ”förbjuda och avskaffa rasdiskriminering i alla dess former”. Att arbetsmarknaden inte innefattades i 1970 molagstiftningen tiverades i propositionen med att sådana åtgärder borde komma i fråga endast om problemen inte kunde lösas eller att avtalsvägen det i övrigt fanns speciella skäl. täcks Konventionsåtagandet alltså inte av svensk lagstiftning vad avser förhållandena på arbetsmarknaden. De etniska minoriteternas arbetsmarknaden är ställning på starkt utsatt. Ett tecken på det är att arbetslösheten bland utländska medborgare är ungefär dubbelt så som bland svenska hög medborgare och att inslaget av långtidsarbetslösa är betydligt högre bland utländska medborgare och naturaliserade än i be-

och

182 överväganden förslag

i Dessa förhållanden har flera orsaker, bl.a. folkningen övrigt. bristande i svenska språket och en i genomsnitt sämre kunskaper yrkesutbildning inom vissa invandrargrupper. Arbetsgivares skyldighet att bekosta grundläggande svenskundervisning är en bidragande orsak. Många invandrare har också en yrkesutbildning och yrkeslivserfarenhet som inte är omedelbart gångbara på den svenska arbetsmarknaden. Många har varit sysselsatta inom branscher som i högre grad än andra har drabbats av de senaste årens strukturella svårigheter. Därtill har vi under utredningsarbetet fått talrika av diskriminering i exempel på upplevelser arbetslivet. har försett oss med Arbetsmarknadsmyndigheterna material som styrker dessa vittnesmål. Det förekommer t.ex. att invandrare namn för att de att de därigenom blir byter upptäckt mer attraktiva arbetsmarknaden. Även resultatet av intervjupå undersökningen med arbetsförmedlare och personalanställare som redovisas i 4 ger stöd för vår uppfattning om förekapitel komsten av etnisk diskriminering i arbetslivet. Detta problem är omvittnat också i andra invandringsländer, varav några inte utan utnyttjat lagstiftning som motmedel. framgång I betänkandet diskriminering i (SOU 1983:18) Lag mot etnisk arbetslivet har vi förhållandena och lämnat förslag till analyserat Den är civilrättslig, i likhet med annan lag. föreslagna lagen och den har jämställdhetslagen som arbetsrättslig lagstiftning, förebild. att negativt särbehandla Lagen förbjuder arbetsgivare etnisk vid bl.a. anställning, befordran eller utnågon på grund omfattar således skydd för både arbetssökande bildning. Lagen och redan anställda. Den omfattar också förbud mot såväl direkt som indirekt diskriminering. Enligt förslaget skall jämställdhetsombudsmannen vara övervakande myndighet och arbetsdomstolen exklusivt forum för tvister som med anledning av uppkommer denna lag. har för yttrande utsänts till ett stort antal remiss- Lagförslaget instanser. En klar av dessa delar vår bedömning och majoritet anser att det finns anledning att lagstifta mot etnisk diskriminei arbetslivet. av instanserna har dock riktat kritik mot ring Många utformning, främst i fråga om diskrimineringsgrunlagförslagets den etnisk och om ett generellt diskriminetillhörighet förslaget bereds för närvarande inom regeringskansringsförbud. Frågan liet.

Om utlänningars rättsliga ställning

I direktiven att genomföra en kartlägguppmanas utredningen av rättsställning i Sverige i syfte att fästa regening utlänningars bestämmelser som innebär en olikringens uppmärksamhet på

och 183

överväganden förslag

artad behandling med medborgarskapet som grund utan att det finns starka skäl för det. I enlighet med direktiven är genomgången av lagstiftningen inte fullständig. Flera rättsområden av stor betydelse för invandrare i Sverige har lämnats utanför. Som exempel kan nämnas medborgarskapslagen, utlänningslagen, regeringsformens fri- och rättighetskatalog, rösträtts- och valbarhetsvillkoren för allmänna val samt bestämmelserna om skyddsoch kontrollområden. Flera av dessa rättsområden är eller har nyligen varit föremål för motsvarande överväganden.

I betänkandet (Ds A 1984:6) Om utlänningars rättsliga ställ-

ning presenterade vi resultatet av den trots begränsningarna mycket omfattande kartläggningen och lämnade förslag till förändringar av gällande lag i ett stort antal fall. Kartläggningen gav vid handen att skillnader på medborgarskapsgrund görs i ett åttiotal lagar, varav många är av äldre datum. De rättsområden som berörs är främst associationsrätt och enskild närings- och yrkesverksamhet samt rätten till offentliga tjänster och uppdrag i stat och kommun. Vi får här av utrymmesskäl begränsa oss till konstaterandet att genomgången avser så disparata företeelser som rätten att utan tillstånd bedriva tillfällig handel med blommor och rätten att idka flottning i allmän flottled samt de i lag uttalade medborgarskapskraven för tjänst som utskottssekreterare i riksdagen och domare i allmänna domstolar. I betänkandet konstaterar vi att den senaste tioårsperioden präglats av en strävan att undanröja många av de rättsliga skill-

nader som funnits och finns mellan utländska och svenska med-

borgare i lagstiftningen. Den politiska debatten i hithörande frågor visar emellertid att det finns delade meningar om var gränsen skall dras och vilka rättigheter som skall vara förbehållna svenskarna. Gränslinjen är alltså inte självklar. Det råder en i det närmaste fullständig enighet om att bara svenskar skall ha en oinskränkt rätt att vistas och bo i landet och om att regeringsledamöter och militär personal skall vara svenska medborgare. Men sedan är det slut på samstämmigheten. Inte heller är den existerande gränslinjen särskilt rak. Betänkandet innehåller bl.a. exempel på hur slumpartat utlänningar äger tillträde till vissa befattningar men inte till andra likvärdiga. Intressekonflikten mellan å ena sidan en fortsatt strävan mot jämlikhetsmålet och å andra sidan ett bevarande av det svenska medborgarskapets värde och de övriga synpunkter som ligger bakom medborgarskapskrav för ätnjutandet av vissa rättigheter är alltså högst påtaglig. Den grundläggande utgångspunkt vi tillämpat vid genomgången av ett stort antal rättsområden har därför varit att söka räta ut gränslinjen mellan det tillåtna och det otillåtna snarare än att föreslå någon omfattande förskjutning av den. Vi anser att detta

184 överväganden och förslag

också tjänar det viktiga syftet att öka tydligheten av medborgarskapets rättsliga innebörd.

Betänkandet överlämnades till regeringen i maj månad 1984.

Om olaga diskriminering

En huvuduppgift för utredningen har varit att studera tillämpningen av brottsbalkens bestämmelse om olaga diskriminering

(BrB 16:9). I direktiven konstateras att trots att bestämmelsen

utformats så att den täcker ett stort antal samhällsområden tillden sällan. Skälen härtill kan - direktiven -« inte lämpas enligt vara att diskriminerande handlingar inte förekommer. En mera sannolik förklaring är att man i allmänhet inte känner till att de handlingar det är fråga om är straffbara eller att man drar sig för att polisanmäla. Vår uppgift har varit att kartlägga anmälningsbenägenheten och pröva om det är möjligt att få till stånd en ökad anmälningsfrekvens.

I betänkandet (Ds A 1984:7) Om olaga diskriminering redovi-

sas resultatet av kartläggningen och de överväganden och förslag den har föranlett. Enligt vår uppfattning avslöjar vår genomgång av rättsväsendets handläggning av anmälningarna om olaga diskriminering (och hets mot folkgrupp) under tioårsperioden - 1973-83 avsevärda brister. Vi konstaterar också i likhet med direktiven - att är oroväckande anmälningsfrekvensen låg på många samhällsområden där diskriminering på etnisk grund bevisligen förekommer. Den låga anmälningsfrekvensen orsakas enligt vår mening av ett flertal faktorer, varav en del är hänförli ga till de invandrare som diskriminerats men långt fler till polis, åklagare och domstolar. Exempel på faktorer som påverkar en invandrares benägenhet att anmäla diskriminerande handlingar bristfälliga kunskapen om vad som faktiskt är förbju- Vär den ofta det, att man inte vet hur man gör en anmälan, rädsla för repressalier från förövarens sida, rädsla för polisen och att man inte tycker att det är mödan värt att riskera ytterligare förödmjukelse för att i bästa fall få förövaren dömd till 15 dagsböter. Exempel på faktorer inom rättsväsendet som är ägnade att hålla anmälningsfrekvensen låg är att polisen mot gällande bestämmelser avskriver anmälningar, att polis och åklagare är okunniga om lagrummens innebörd och att de lågprioriterar spaning och utredningar på grund av brottens straff satser, arbetsbelastningen eller rent av deras attityder till värdet av brottsbekämpning på detta område. Även domstolarna har en roll i sammanhanget genom de låga straff som utdömts. Kartläggningen av rättsväsendets handläggning av anmälning-

och 185

Överväganden förslag

ar uppvisar som nämnts avsevärda brister. Av de totalt 385 anmälningar till polisen om olaga diskriminering och hets mot folkgrupp som vi lyckats spåra för perioden 1973-83 avskrevs bortåt hälften av polisen, de flesta i strid med gällande bestämmelser. Av resterande 201 anmälningar har åklagarbeslut hittills fattats i 184 fall, varav 17 är beslut att åtala, 4 beslut gäller åtalsunderlåtelse och 163 är avskrivningsbeslut. En del av avskrivningsbesluten är en del enligt vår direkt mening felaktiga och ytterligare ett antal fattade på helt En otillräcklig grund. redovisning av delar av detta material som vi gav riksåklagaren år 1982 har resulterat i ett beslut om att av anmälhandläggning ningar rörande olaga diskriminering och hets mot folkgrupp numera skall ske på länsåklagarnivå. kommer Förhoppningsvis detta beslut att på sikt innebära en kvalitativ av handförbättring läggningen. Några enskilda åklagarbeslut som fattats på denna högre nivå under den senaste tiden antyder dock att

såinte

nödvändigtvis är fallet, åtminstone inte på kort sikt. I betänkandet föreslås en rad åtgärder ägnade att öka anmälningsfrekvensen och att förbättra kvaliteten på rättsväsendets handläggning. Bl.a. föreslås invandrarverket få att syuppgiften stematiskt följa och regelbundet till regeringen redovisa rättstilllämpningen på området ungefär på det sätt utredningen arbetat. Vidare föreslås SIV få omfattande informationsuppgifter i sammanhanget, framför allt i förhållande till invandrare och språkliga minoriteter och till allmänheten. Verket bör även kunna bidra med underlag till informationsinsatser till rättsväsendet. Huvudansvaret i denna del åvilar dock riksrikspolisstyrelsen, åklagaren och domstolsverket. lnvandrarverket föreslås få resurser för att kunna ta emot anmälningar för vidare befordran och för att kunna ge råd och administrativt stöd i enskilda fall. Den krets av åklagare som har att handlägga föreslås anmälningar ytterligare minskad. Påföljden föreslås skärpt för brott mot olaga diskriminering till den nivå som idag gäller för hets mot folkgrupp, dvs. fängelse i högst två år eller, om brottet är till ringa, böter. Vi föreslår även att skadestånd till den förfördelade skall kunna utdömas.

Förslag om förbud mot som

organisationer främjar

etnisk

diskriminering

Artikel 4 i Förenta Nationernas konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (rasdiskrimineringskonventionen) föreskriver förbud mot organisation som främjar och uppmanar till rasdiskriminering samt deltagande i sådana organisationer. Artikeln avser en inskränkning av föreningsfriheten som

186 och

överväganden förslag

i Sverige i princip är oinskränkt. Det finns ett undantag, nämligen förbudet mot olovlig kårverksamhet, i brottsbalken 18 kap. 4 §. Här stadgas straff för den som bildar eller deltar i en sammanslutning som kan utgöra eller utvecklas till militär trupp eller polisstyrka, som utan vederbörligt tillstånd förstärker försvaret eller ordningsmakten. Bestämmelsen tillkom i sin första lydelse på l930-talet. När Sverige ratificerade rasdiskrimineringskonventionen år 1971 kom emellertid inte någon lagstiftning om organisationsförbud till stånd till följd av artikel 4. Det har föranlett kritik i den särskilda FN-kommitté som övervakar tillämpningen av konventionen. Från svensk sida har till kommittén framförts att det visserligen inte finns något direkt förbud mot organisationer som främjar etnisk diskriminering, men att kravet i konventionen tillgodoses i svensk rätt genom bestämmelserna om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering i brottsbalken 16 kap. 8 och 9 §§, som i praktiken gör det till en straffbar handling att verka för en sådan organisation. Sedan konventionen ratificerades har i regeringsformen lämnats utrymme att genomföra en lagstiftning rörande denna del av konventionen. I RF 2 kap. 14 § andra stycket att föreningsfriheten får begränsas sägs nämligen om det gäller sammanslutning vars verksamhet innebär förföljelse av av viss ras, med viss hudfärg eller av visst etniskt folkgrupp tillbaka innehållet i brottsbalursprung. (Formuleringarna går på ken 1628.). Bestämmelsen kom till på förslag av 1973 års fri- och för att handlingsberedskap för den rättighetsutredning ge en händelse man i framtiden ville lagstifta mot rasistiska föreningar. I sitt uttalade justitiekanslern om förslaget bl.a. remissyttrande följande (prop. 1975/76:209 s. 235):

Enligt JK:s mening kan det ifrågasättas om det behövs någon lagstiftning utöver den som gäller hets mot folkgrupp och olaga diskriminering. i Denna lagstiftning tvingar eventuella föreningar med rasistiskt program till passivitet. Konventionens krav på lagstiftning som ogiltigförklarar eller förbjuder organisationer av här avsett slag kan därför i praktiken anses i allt väsentligt uppfyllt.

I motiven till bestämmelsen i RF uttalade departementschefen (prop. 1975/76:209 s. 113) att han var närmast benägen att instämma med JK vad om förhållandet mellan gällangäller frågan

de svensk rätt och konventionens krav. Han menade dock att

man borde undvika att utforma grundlagen så att det kan hävdas att denna hinder i vägen för ett fullständigt uppfyllande av lägger Sveriges konventionsåtaganden. I sin 1979 till FN :s generalförsamling kommenteraårsrapport de rasdiskrimineringskommittén Sveriges ställningstagande så-

överväganden och förslag 187

lunda: ”Olika uppfattningar om den svenska synpunkten uttrycktes av kommitténs medlemmar.” Kommittén bad också om mera information om rasistiska organisationer i Sverige och åtgärder som vidtagits mot dem. Vi har tidigare tagit ställning till frågan. I betänkandet (SOU 1981:38) Om hets mot folkgrupp ansåg vi att reglerna om hets mot folkgrupp i brottsbalken och tryckfrihetsförordningen gav tillräckligt skydd mot sådana organisationer, eftersom deras medlemmar straffas om de för ut organisationernas budskap. Något behov av förbud förelåg inte enligt vår dåvarande uppfattning. Därefter har FN-kommittén behandlat Sverige vid två sessioner. År 1981 rapporterade den att ledamöter i kommittén uttryckte oro över att svensk lag inte helt täckte konventionens krav på att förklara olagliga organisationer med rasistiskt syfte, och de hoppades att Sverige skulle ändra lagen” så att den motsvarade konventionens krav. År 1983 skärpte kommittén tonen och erinrade om att Sverige var bundet av konventionen att förklara olagliga och förbjuda organisationer och verksamheter som främjade rasdiskriminering”. En av grunderna för vår uppfattning 1981 var en bedömning av förekomsten av organisationer i Sverige med förföljelse av invandrare och minoritetsgrupper på programmet. Läget härvidlag är ungefär detsamma idag som det var 1981, dvs. att det knappast finns några betydande sådana organisationer. En kort genomgång kan vara på sin plats. Föreningen Bevara Sverige svenskt (BSS) dök upp i början av 1980-talet som en hemlig organisation. BSS ägnade sig inledningsvis åt att sprida flygblad och klistermärken med invandrarñentliga texter. I vissa städer genomfördes demonstrationer. BSS förnekar att organisationen är nazistisk eller fascistisk. Inte desto mindre verkar det som om BSS har samband med nynazistiska och fascistiska rörelser. Inom både Nysvenska Rörelsen och Sveriges Nationella Förbund har förekommit uppmaningar till medlemmarna att ansluta sig till BSS. År 1982 startade organisationen en egen tidning, ”BSS-nytt”. En uppskattning ger vid handen att BSS har några hundra medlemmar runt om i landet. BSS har tidigare dragit till sig en del av dem som stött Nordiska Rikspartiet, med påföljd att en rivalitet har förekommit mellan organisationerna. Sveriges Nationella Förbund (SNF) är en gammal organisation. Ursprungligen var det ett partipolitiskt obundet konservativt ungdomsförbund. Under 1930-talet utvecklades det i nazistisk riktning och ombildades till ett politiskt parti, som dock

188 Överväganden och förslag SOU l984:55

aldrig fick någon betydelse i Sverige. SNF har sedan lång tid varit lamslaget av interna strider mellan olika fraktioner. Medlemsantalet är numera antagligen mycket lågt. Nysvenska Rörelsen (NSV) stammar liksom SNF från 1930-talet. NSV drev en fränt antisemitisk linje under krigsåren och driver nu en rasistisk och invandrarfientlig linje. Medelåldern i organisationen är hög. Medlemsantalet är antagligen i avtagande. Nordiska Rikspartiet (NRP) har länge svarat för den råaste och mest vulgära propagandan mot invandrare m.fl. NRP är uttalat nazistiskt och vårdar traditionen från förr. Lokalavdelningar finns runt om i landet. Medlemsantalet är i nedgående efter inre splittring. Prenumeranter på partiets tidningar är dock avsevärt fler än medlemmarna. Den för närvarande mest uppmärksammade organisationen är

Öppet Forum, som bedriver invandrarfientlig propaganda i Stockholms närradio. De för närradiosåndningarna ansvariga

har vid tre tillfällen dömts för hets mot folkgrupp. Medlemmar i organisationen har även gjort sig skyldiga till störningar av mö-

ten och sammankomster. Hur många medlemmar Öppet Forum

har är okänt. Ett visst samarbete förekommer dock numera mel-

lan BSS och Öppet Forum.

Dessa mycket små organisationer har kontakter både sinsemellan och till motsvarande i Norden och organisationer Europa. Under en period fungerade personer med anknytning till en norsk nynazistisk organisation bosatta i Örebro som centrum för olika svenska och europeiska organisationer med bl.a. etnisk diskriminering på programmet. Nynazistiska och andra liknande organisationer har aldrig utgjort och kommer sannolikt aldrig att utgöra någon allvarlig fara för den svenska demokratin. Det är viktigt att rikta strålkas- . tarljuset mot dem utan att överdramatisera deras betydelse.

Det finns flera argument som talar mot ett förbud mot organi-

sationer av det här slaget. Övergripande är önskemålet att så litet

som möjligt begränsa föreningsrätten (även om grundlagen ger denna möjlighet). Mot ett förbud talar vidare att den nuvarande lagstiftningens möjligheter att ingripa är långt ifrån uttömda. Det viktigaste motargumentet är dock att ett förbud sannolikt skulle vara föga effektivt eftersom samma situation skulle uppstå i Sverige som man har erfarenhet av från framför allt Förbundsrepubliken Tyskland och Frankrike, nämligen att förbjudna organisationer återuppstår omedelbart efter förbudet, bara med ändrade namn. Man kan heller inte bortse från risken att förbudet i sig skulle kunna vara ett inspirerande spänningsmoment för de grupper som det skulle omfatta.

och

Överväganden förslag 189

För ett förbud talar framför allt det formella skälet som ligger i vår anslutning till FN-konventionen och dess utomordentligt klara stipulationer på den här punkten. Det kan också sägas vara en allmänt moralisk skyldighet; ett förbud skulle därvid tjäna som en markering av statsmakternas ogillande av detta av slag föreningsverksamhet. De med tiden allt kraftigare anmärkningar som riktats mot Sverige i detta avseende från FN-kommitténs sida är viktiga att reagera på, inte minst med tanke på Sveriges trovärdighet i internationella sammanhang. Som synes har FN-kommittén till att börja med hållit sig avvaktande för att successivt skärpa tonen och slutligen 1983 utan reservation förklara att Sverige inte uppfyller konventionens krav. Därmed föreligger ett formellt otvetydigt skäl att införa förbud. Till det kommer att det inträffat en serie händelser som också lämnar sakliga skäl att lagstifta mot rasistiska organisationer. Till har

exempel föreningen Öppet Forum av formella skäl

inte kunnat berövas sin rätt att sända i närradion trots flera brott mot BrB 16:8. Föreningsbildning är ofta en förutsättning för åtnjutandet av vissa statliga och kommunala förmåner, t.ex. sändningsrätt inom närradioverksamheten och subventioner i samband med kommunal lokalupplåtelse. Ett förbud mot invandrarñentliga organisationer skulle kunna vara ett stöd för de myndigheter som idag tvingas lämna sådana förmåner även till de organisationer som uppenbart bedriver rasistisk verksamhet.

Diskrimineringsutredningen vill därför förorda att regeringen

ånyo överväger frågan om förbud mot organisationer som främjar etnisk diskriminering och att den föreslår riksdagen införande av ett sådant. I lagstiftningen skulle detta höra nära samman med förbudet mot hets mot folkgrupp. Vi föreslår därför att ett tillägg till brottsbalken 16 kap. 8 § utarbetas som innebär en kriminalisering av bildande av eller deltagande i organisationer vars verksamhet främjar eller uppmanar till förföljelse på etnisk grund.

9.3 Information och

opinionsbildning

Ingen enskild åtgärdskategori i den svenska diskussionen om de etniska relationerna har nämnts så ofta som information. I begreppet har visserligen olika förespråkare olika innehåll och lagt betydelse, men med någon generalisering vill vi hävda att den gemensamma och grundläggande tanken är ungefär följande. Genom en systematisk bearbetning med information via olika kanaler kan befolkningen på sikt förmås att öka sina kunskaper om de etniska grupperna i landet till för en ökad förståelse gagn och en större känsla av samhörighet.

190 och SOU 1924:55

överväganden förslag

Uppfattningar av det här slaget var också mycket vanliga bland de invandrare vi intervjuade i utredningens vittnesmâlsstudie. studien vi två faktorer som kan I rapporten från pekar på förklara invandrarnas tilltro till informationens betydelse i sammanhanget. Den ena handlar om att intervjupersonerna gjortden erfarenheten att Sverige är ett informationsrikt land. Praktiskt alla som vill åstadkomma något ut med information. taget går Detta är ett inslag i den svenska kulturen. Eftersom inforviktigt mation används av så och så ofta måste det betyda att den många också är ett verkningsfullt medel. Den andra faktorn handlar om intervjupersonernas analys av de etniska karaktär och skulle kunna sammanmotsättningarnas fattas så här. Den svenska befolkningen är i grunden hygglig och dess del i skulden till de stundtals dåliga relationerna beror

snarare än och ñentlighet. Får svens-

på okunnighet på illvillighet karna bara reda på hur saker och ting förhåller sig blir de mindre benägna till negativa attityder och beteenden. Nu är det inte bara invandrare som hyser stark tilltro till information som ett medel i kampen för förbättrade relaviktigt tioner. Det är t.o.m. så att den röda tråd som gått genom decenniers debatt i Sverige om dessa frågor har handlat om att göra det okända känt, att upplysa, att informera. Flerfaldiga är de statsrådsuttalanden som under årens lopp haft just denna innebörd. De faktorer som till denna övertro är säkert desamma bidragit som många invandrares. Om man dessutom står inför påverkat ett från orsakssynpunkt så komplext samhällsproblem, om vilket vi vet så lite, är det heller inte förvånande att många fångas i en stark tilltro till ett till synes så billigt och lätthanterligt instrument som just information. - som Vad menas då med information? Begreppet rymmer - olika innebörder och olika för medsagt många förespråkare lets gynnsamma effekter på attitydbildningen har skilda svar på frågan både vad avser form och innehåll. Försiktigtvis görs sällan men begreppet har utnyttjats för att beskriva några preciseringar, insatser hela skalan alltifrån generationers socialisation i på nya samhället till en enkel trycksak från invandrarverket. Vanligtvis avses dock ambitionsnivåer som ligger någonstans mitt emellan dessa ofta specificerade som exempelvis ”ökad extrempunkter, satsning på samhällsinformation till majoritetsbefolkningen” och liknande. Ett par aspekter på frågan om den samhällsstyrda informationens effekter utvecklas i boken Vittnesmål. Dessa skall inte upprepas här. Här skall vi istället söka bredda perspektivet och redovisa tankar om masskommunikationens möjligheter och benågra

gränsningar i attitydbildningssammanhang. (Med masskommu-

SOU l984z55 Överväganden och förslag 191

nikation avses här breda och systematiska informationsinsatser riktade till allmänheten via olika tillgängliga medier.) Skälet till detta bredare perspektiv är helt enkelt att även om det nuvarande samhällsstyrda informationsutbudet skulle ökas med många hundra procent är dess totala mängd och sannolika effekt liten i förhållande till effekten av det utbud av information som förmedlas till allmänheten av främst massmedierna själva och vars innehåll endast marginellt påverkas av statsmakterna

Masskommunikationssituationen

I Sverige råder åsiktsfrihet, yttrande- och tryckfrihet och informationsfrihet, medborgerliga rättigheter som är skyddade genom grundlagar. Vissa oavvisliga allmänintressen hindrar dock att _ dessa friheter får tillämpas fullt ut. Exempel på allmänna begränsningar är tryckfrihetsförordningens brottskatalog, där bl.a. bestämmelsen om hets mot folkgrupp finns inskriven. I sekretesslagen finns vidare angivna vissa begränsningar i rätten att få tillgång till allmänna handlingar, begränsningar som bl.a. motiveras av hänsyn till rikets säkerhet och skyddet för enskilda människors personliga förhållanden. Huvudprincipen är dock att yttrande- och tryckfriheten i Sverige är synnerligen vidsträckt, med få begränsningar. I denna informationsatmosfär verkar en mängd olika massmedieinstitutioner. De flesta bedriver sin verksamhet på kommersiella villkor. I Sverige finns en fri dags-, kvälls-, populär- och fackpress, en fri förlagsverksamhet, fri produktion av läromedel för skolan och bildningsverksamheten och en fri ñlm- och video-

produktionqTill dessa institutioner kommer en delvis på kom-

mersiella villkor fungerande organisationspress och förlagsverksamhet. Teater-, opera- och musikinstitutioner verkar under likartade villkor. Rundradio och tv-verksamhet finansieras med statliga anslag och licensmedel men har innehållsligt och produkstor frihet i särskild - tionsmässigt reglerad lag radiolagen och i speciellt avtal med staten. De offentliga myndigheterna på central, regional och lokal nivå bedriver en omfattande informationsverksamhet, finansierad med skattemedel men tillkommen och utformad på den enskilda myndighetens initiativ. Det är detta komplex av massmedier och dess rikt varierade, mycket stora utbud av information riktad till människor boende l Den följande framställi Sverige som utgör förutsättningen för alla diskussioner om masskommunikationens effekter. ningen om masskommunikationens effekter En väsentlig del i denna förutsättning för hur fri information bygger på ett underlag i Sverige produceras och sprids är att man endast i begränsad utarbetat för utredningomfattning kan ändra på de villkor och regler efter vilka mass- en av Chris Ottander.

192 och SOU I984:55

. Överväganden förslag

medierna fungerar. Man kan, för det totala utbudet, varken påverka den tidpunkt vid vilken information sprids, urvalet av information, dess innehåll eller utformning. Man måste alltså utgå ifrån att vi har ett informationssystem som söker ge befolkningen åsiktsfrihet, yttrandefrihet och informationsfrihet. Detta inbegriper möjligheten att obekväma och värderingar, åsikter och upplysningar också sprids i obehagliga systemet. Den förutsättning det svenska informationssystemet bygger på innebär också att masskommunikationseffekter som regel är små och långsamma eftersom information med visst syfte och visst innehåll nästan regelmässigt balanseras av annan information med andra syften och annat innehåll.

Masskommunikationens möjligheter och begränsningar

Resultat från forskning och praktiska erfarenheter visar att masskommunikationen har vissa principiella begränsningar i attitydbildningshänseende som tycks vara oberoende av syfte, innehåll och utformning av ett visst budskap. Viktiga erfarenheter är bl.a. följande.

EJ Masskommunikation kan inte ensam ändra människors grundläggande kunskaper, åsikter, värderingar eller beteenden.

Med ändra avses här en radikal, snabb och över tid permanent förändring. Sådana förändringar förekommer hos människor, men förorsakas alltid av andra faktorer än enbart masskommunikation.

El Masskommunikation kan under vissa speciella villkor i marginella avseenden förändra människors kunskaper, åsikter och värderingar eller beteenden.

De villkor som måste föreligga är att - skall vara i förhållande till vad mottagaren oengagerad budskapet avser - den skall vara enkel för mottagaföreslagna förändringen ren att och inte kräva exempelvis arbetsinsatser genomföra eller ekonomiska uppoffringar - den får inte strida mot andra, mer föreslagna förändringen kunskaper, åsikter och värderingar eller begrundläggande teenden.

Grundläggande föreställningar påverkas alltså inte genom masskommunikation. Regelmässigt har erfarenheter också

Överväganden och förslag 193

visat att påverkan genom masskommunikation av mer ytligt befästa värderingar endast resulterar i förändringar sä länge påverkan pågår. En stor del av den kommersiella informationens påverkanseffekter ligger på detta ytliga, oengagerade plan. Användning av reklam förutsätter fortsatt användning av reklam.

Vad är det då som får människor att ändra sina mer grundläggande åsikter och värderingar eller beteenden? Erfarenheter från masskommunikationsforskningen visar att dessa förändringar regelmässigt kan hänföras till faktiska förändringar i människors fysiska och psykiska livssituation. Exempel på sådana är att bli allvarligt sjuk, byta arbete, flytta hemifrån, bli arbetslös, behöva flytta till annan ort. I dessa i sammanhang kan förstås behovet av nya kunskaper bli tillfredsställt genom masskommunikation, om budskapen vid tillfället är tillgängliga, begripliga och praktiskt användbara.

I] Masskommunikation kan ensam konservera existerande kunskaper, åsikter och värderingar eller beteenden.

Många samstämmiga resultat från massmedieforskningen styrker uppfattningen att människor i högre grad observerar budskap som står i överensstämmelse med och kunskaper föreställningar man redan besitter. Denna kunskap utnyttjas regelmässigt i

masskommunikationssammanhang, så att nya

element av kunskaper i en där det välbekanpresenteras miljö ta, redan kända och accepterade, dominerar bilden. Därför kommer antalet kända element alltid att dominera utbudet av budskap och därigenom verka konserverande. Denna effekt kan också utnyttjas genom masskommunikation.

På området etniska relationer kan vi t.ex. konstatera att invandrare nästan aldrig visas eller omnämns i svensk kommersiell information, i annonser, reklamfilm eller affischer. på Detta får till effekt att den konserveras att Sveuppfattningen rige är ett svenskt land, där bara svenskar bor.

El Med masskommunikation kan man under vissa omständigheter reglera hastigheten hos de normförändringar, som utlösts av andra faktorer.

samhällsutvecklingen visar att föreställningar om skilda fenomen skiftar frân tid till annan. Klädmodet och annan produkt-

och sou |9s4;55

194 överväganden förslag

förändras, liksom musik, litteratur och konst. Få utformning säkra finns för hur och varför dessa förändringar kombelägg mer till stånd, däremot är kunskapen större om att förändringar inträffar och om dess rytmik. Framför allt har forskningen bidragit med kunskaper om hur man upptäcker förändringsoch hur man med masskommunikation kan reglera processer i Det vara lika lätt att öka hastigheten förändringen. tycks hastigheten som att bromsa den. Denna hastighetsreglerande effekt är dock verksam bara under en kort period sedan för-

ändringen inletts.

och praktisk erfaren- Låt oss nu sammanfatta. Forskningsresultat från masskommunikationsområdet anger betydande behet bred och direktgränsningar i möjligheten att genom systematisk

information riktad till allmänheten via olika medier uppnå för-

i Masskommunikation kan alltså ändringar attitydbildningen. - används ensam - inte omvända människor när det när den mer Däremot kan mass-

gäller grundläggande förhållningssätt.

kommunikationen för att konservera existerande föreutnyttjas och för att vaccinera människor så att de motstår ställningar försök till förändringar. Den har under decen- Hur uppstår då nya opinioner? frågan nier intresserat forskare och ett stort antal teorier har utvecklats, minst när det massmediernas för opinionsinte gäller betydelse Forskare har bl.a. den betydelse som massbildningen. pekat på mediernas s.k. har. Iakttagelsen att allmän-

dagordningsfunktion

hetens för ämnesområden vid ett och samma tillfälle kapacitet visats till mellan och tio olika typer av uppgå någonstans fyra massmedieinnehåll har resulterat i ett i medierslags tematisering

na. Genom denna tematisering eller dagordningsfunktion spelar

massmedierna en roll för att styra engagemang och intresviktig sen i en viss Det är emellertid klart att massmedierna riktning. inte hittar sina teman. Snarare är det så att de väljer ut själva på och accentuerar sådana teman som det finns indicier att publiken intressera för. Ett i sammanhanget, som frambörjat sig problem för allt Elisabeth Noelle-Neumann visat på, är att massmedieföreträdare inte alltid kan vad som är den allmänna skilja på i en viss och vad som synes vara det. Effekten av opinionen fråga detta kan bli en falska premisser om opitematisering byggd på nionens förhållningssätt, vilket i sin tur kan påverka opinionen i mot de falska premisserna. Det finns alltså en risk, riktning hävdar att en åsikt som inte tematiskt före- Noelle-Neumann, träds av individerna som sällsynt eller i massmedierna, uppfattas Människor tenderar då att underskatta antalet persoobeñntlig. ner som företräder åsikten. De som gör det blir i sin tur allt mer

och

överväganden förslag 195

obenägna att öppet framträda med åsikten i fråga, eller att plädera för den. Individen - och andra med samma åsikt tystnar och opinionen försvagas. Den här processen kallar Noelle- Neumann tystnadsspiralen. De svenska massmediernas koncentration till de konfliktfyllda sidorna av de etniska relationerna är ett exempel. Tystnadsspiralen i hämtar sin ur den - relativt sett sammanhanget näring mycket begränsade uppmärksamhet som ges fredlig etnisk samlevnad i bostadsområden och på arbetsplatser. Nu är det inte bara massmedierna som har effekter på opinionsbildning och opinionsförändring. Även andra opinionsförmedlare medverkar i processen. Inom masskommunikationsforskningen brukar fem olika faser särskiljas när man diskuterar olika faktorers relativa betydelse för opinionsbildningen. Under

den första fasen söker individerna kunskap om extremgränserna

för en viss åsikt. I denna fas visar studier att massmedieredovisningen spelar en stor roll. Det gäller alltså när man lär sig att orientera sig på en skala från en extremt negativ ståndpunkt till en extremt positiv.

I en andra fas söker man uppskatta fördelningen av åsikter

mellan dessa extremvärden. Vid denna uppskattning av åsiktsfördelningen spelar massmedierna en underordnad roll medan opinionsförmedlare (dvs. personer som individen lärt sig uppskatta för deras trovärdighet och expertkunskaper) spelar en avgörande roll. Man skiljer i masskommunikationssammanhang på horisontella opinionsförmedlare och vertikala opinionsförmedlare. De horisontella opinionsförmedlarna finns i samma sociala strata som den mottagande individen medan de vertikala opinionsförmedlarna uppträder i sociala strata framför allt över men också under mottagaren. Inte sällan sker här påverkan muntligen.

I den trealje fasen söker individen skaffa sig en uppfattning om

var den sociala skyddszonen ligger, dvs. var på åsiktsspektrum som det, i förhållande till den sociala omgivningen och aktuella massmedietemata, är ofarligt att ha åsikter utan att utlösa sociala utfrysningsmekanismer. I denna fas spelar horisontella opinionsförmedlare den viktigaste rollen och massmedierna ingen roll alls.

Under fas fyra placerar sig individen på detta åsiktsspektrum,

som regel innanför skyddszonen, men ofta nära en av dess yttergränser. Individen vill så att säga profilera sig inom en trygg variationsvidd. Placering åt det negativa eller positiva hållet tycks inte påverkas av någon bestämd agent och massmedierna tycks inte spela någon roll i denna fas.

En viktig utgångspunkt för individuella åsiktsförändringar, fas

196 Överväganden och förslag

fem, kan vara att individen säkert tror sig uppfatta att fördelningen av åsikter håller på att förändra sig i en bestämd riktning. Förändringsriktningar tycks bedömas utifrån indicier i massmedier i första hand och från vertikala opinionsförmedlare i andra hand. Individen blir benägen att successivt förändra sina åsikter åt det håll, dit han tror att åsikterna är på glid. Genom att föreslå och utpeka förändringsriktningen spelar massmedierna en viktig roll i opinionsbildningen. Denna viktiga roll de också när det gäller att demonstrera åsiktsspännspelar vidden. För den faktiska och aktuella åsiktsbildningen i övrigt spelar massmedierna en underordnad roll.

Hur uppstår värderingsförändringar?

I flera av de föregående kapitlen, främst i kapitlen 4 och 5, har vi redovisat resultat från forskning om hur attityder bildas och förändras. Det har framgått att ämnesområdet inte är okomplicerat och att resultaten i mycket avspeglar det perspektiv på frågan som anlagts. Här får vi nöja oss med att kortfattat antyda ett sådant perspektiv, som har särskild relevans för sammanhanget. Den finske masskommunikationsforskaren Kaarle Nordenstrengz har i sin kommunikationsteori om massmedierna och givit en beskrivning på hur individen i ett kunskapsprocessen samhälle formar och förändrar sin uppfattning om samhället och dess värderingar. I det samhällssystem där en individ lever, beror hans uppfattning om samhället och dess värderingar och normer på hans

position i samhället. Han får från denna position personliga

erfarenheter och via samhällets kunskapsinstitutioner (t.ex. utbildningsväsende och massmedier) indirekta erfarenheter. De personliga och indirekta erfarenheterna utgör individens samlade samhällserfarenhet. På denna byggs en personlig världsåskådning upp. Världsåskådningen består av tre huvudkomponenter:

Världsbilden, dvs. individens uppfattning om hur det nu är i världen (verklighetsuppfattning).

Normer och värden, dvs. individens åsikter om hur det borde vara i världen om allt vore bra.

dvs. individens uppfattningar om hur man skall bära Ideologin, världen till annat och bättre. 2 Kaarle Nordenstreng: sig åt för att förändra något Kommunikationsteøri. AWE/Geber, 1978. Resonemanget kan sammanfattas i ett översiktligt schema:

Överväganden och förslag 197

hur det är hur det borde vara hur man ändrar på förhållandena så att detblir som det borde vara VÄRLDSBILDEN NORMER OCH VÅRDEN -elDEOLOGIN

VÅRLDSÅSKÅDNING

INDIVIDENS SAMÅLLSERFARENHET

direkta indirekta erfarenheter erfarenheter

INDIVIDENS KUNSKAPS- SAMHÄLLSPOSlTION INSTITUTIONERNA

SAMHÅLLSSYSTEMET

Schemat illustrerar de principiella möjligheter och begränsningar man har att på sikt förändra normer och i ett värderingar samhälle. Man kan via indirekt erfarenhet ändra den världsbild individen har eller ändra de normer och värden individen omfattar eller ändra den ideologi som individen ansluter sig till eller arbeta med en kombination av dessa tre komponenter. Väsentligt för valet av strategi är å ena sidan kunskap om hur världsbild, ideologi och normer ser ut hos en speciell å grupp, andra sidan uppfattningen om hur möjligt det är att åstadkomma förändringar i världsbild, ideologi respektive normer. Generellt tycks det vara lättast att påbörja en åsiktsförändring att genom åstadkomma förändringar i världsbilden. Det kan t.ex. stimulera individer att aktivt leva upp till en ideologi de redan ansluter sig till. Förändringar via ideologi och normer synes ofta försvåras av att förändringen. inte sker samtidigt eller i samma takt olika på nivåer i samhällssystemet. En slutsats av detta är att om man skall lyckas påverka den svenska befolkningens attityder till invandrare så måste man först avlägsna sig från tanken att detta kan ske enbart genom information riktad till enskilda individer och deras närmiljöer. Vår attitydundersökning ger vid handen att personer med kunskap om invandrare och kontakt med dem är mer inställpositivt da till dem än andra. Vad som är orsak och vad som är verkan kan inte med bestämdhet sägas, men talar för att det sker en mycket

växelverkan mellan företeelserna, med andra ord att kunskap har

åtminstone någon betydelse för de positiva attityderna. Mera entydigt kan det hävdas att informationskampanjer riktade till allmänheten, dvs. aktiviteter där resursinsatsen är förhållandevis

198 Överväganden och förslag

stor och görs under en begränsad tid, i stort sett är verkningslösa även om två- eller flerstegsmetoder används. Helt ense tycks de teoretiskt och praktiskt verksamma vara om att spridning av kunskaper är effektiv i stort sett bara om den motsvarar behov som mottagaren tycker sig ha. Allra bäst verkar en sådan distribution vara om den är styrd av en spontan efterfrågan, men även en stimulerad sådan är värdefull. Mot denna bakgrund skall vi här något granska invandrarverkets insatser, hur de utvecklats och förändrats, vilka erfarenheter som gjorts och vilka slutsatser som bör dras inför verkets fortsatta arbete för att medverka till förbättrade etniska relationer.

Invandrarverkets kunskapsspridning och opinionsbildning

Vad invandrarverket gjort är i hög grad historiskt betingat. Verket övertog vid sin tillkomst 1969 både en redan pågående verksamhet och de personer som haft hand om den. Den första statliga insatsen gjordes 1964-65 av den dåvarande upplysningsberedningen på uppdrag av inrikesminister Rune Johansson. Det var Ny i Sverige, en handbok som riktade sig till ”myndigheten organisationer, företag och enskilda, som kommer i beröring med invandrarna och deras problem”. Dess inledande kapitel handlar mest om etniska relationer och etnisk konflikt, även om själva orden inte finns med. År 1966 tillsattes Arbetsgruppen för invandrarfrågor, ett provisoriskt organ som under några år ägnade sig åt punktinsatser och lyckades åstadkomma en del positiv publicitet om invandrare i dagstidningar. Under andra hälften av 60-talet var jordmånen för sådant med högkonjunktur, full sysselsättning och gynnsam radikala strömningar med stöd för Vietnam-desertörer och flyk- . tingar från Överstarnas Grekland. Arbetsgruppen startade Invandrartidningen i fem språkversioner och anställde personal för att svara läsarna i en särskild frågespalt. När statens invandrarverk tillkom 1969 ingick arbetsgruppen i verket som en byrå och den redan uppbyggda informationsverksamheten tog en stor del av personalen i anspråk. Den upprustning man hoppats på sköts åt sidan av statsmakterna till mitten av 70-talet i avvaktan på invandrarutredningens slutbetänkande. Då hade den ekonomiska åtstramningen redan börjat bli kännbar och tillskotten blev magra. Under de första åren av verkets existens blev det ändå möjligt att utvidga arbetet för bättre relationer, bl.a. seminarier, bearbetning av lokala och centrala genom och tillkomsten av tidskriften Ny i Sverige. fackliga organ En mycket stor del av SIV:s personal och operativa medel

Överväganden och förslag 199

inom och informationsbyråerna tas i anspråk för samordningsett löpande kontaktarbete, som i sin tur i betydande utsträckning eller stimulerad efterfrågan. Uttalat eller inte är styrs av spontan ämnet etniska relationer, dvs. det går ut på att medverka till attityder till invandrare och minoriteter bl.a. i kommuner positiva och organisationer. Vid sidan av den informationsverksamheten har opilöpande nionsarbetet under 1975-1983 koncentrerats till tre perioden större projekt, nämligen ”svenska paketet” (1976/ 77), som främst till materialproduktion för vidare information; ”samversyftade kan i ett projekt med fältverksamhet i grannskapet” (l977/ 78), sex bostadsområden för att finna metoder att främja kontakter och samverkan mellan olika befolkningsgrupper i dessa områden samt ökad invandrarkunskap bland svenskar” projektet För det sistnämnda mycket ambitiösa s.k. IK-projektet (l979-). har och medel avsatts, som är stora i förhållande till personal verkets resurser men små mot bakgrund av sammantagna mycket det angivna yttersta syftet, att påverka den allmänna opinionen. Dock var det inte verkets tanke att nå allmänheten direkt. givetvis Man skulle ”utbilda utbildarna och informera informatörerna” kontakt med vissa nyckelfunktioner. Vissa samhällsområgenom den valdes ut som särskilt och dessutom möjliga att påviktiga verka; (ungdomsskolan och hög-

grundutbildningsinstitutioner

i företag och myndigheter skolan), fortbildningsverksamheten samt de stora folkrörelseorganisationerna. De medel som utnytti kontaktarbetet var främst kurser och konferenser, produkjades tion av informatörsmaterial, stillbildsserier och filmer om Sveriminoritetsmonografier och en utställning ge som invandrarland, kallad ”En framtid i Enligt föreliggande planer skall Sverige”. arbetet inom ramen för projektet avslutas vid budgetârsskiftet 1983/84 och insatserna därefter fortsätta i andra former. Särskilda fortsatta för ”bättre invandrarkunskap i satsningar planeras skolan” och inom yrkesspecifik fortbildning. har sannolikt givit konkreta resultat i form av IK-projektet ökad kännedom om som invandrarland. Det har också Sverige SIV erfarenheter som är viktiga för det fortsatta påverkansgivit arbetet. Vissa slutsatser anges i anslagsframställningen för bud- 1984/ 85. Där konstateras bl.a.: ”Att genom information getåret och ökad förståelse och solidaritet mellan mänutbildning uppnå niskor av olika etniska måste erkännas som och grupper ursprung en svår uppgift. Verksamhetens trovärdighet och utomordentligt förutsätter att den grundas på god teoretisk kunskap framgång och att den bedrivs och långsiktigt. Vidare betonas systematiskt att arbetet måste ske i aktiv medverkan med dem som får del av och med utgångspunkt i deras behov. Inom projekkunskaperna

200 överväganden och förslag

tet har utarbetats ett dokument, Invandrarkunskapsarbetet. Erfarenheter och tankar inför verksamhetsplaneringen, som bl.a. utgör en grund för slutsatserna i anslagsframställningen. I dokumentet utvecklas ett antal erfarenheter som erhållits under arbetets gång och som också är av intresse när det gäller samhällsinformationens möjligheter och begränsningar överhuvudtaget. I viss utsträckning problematiseras där uppgiften att informera befolkningen om invandrarfrågor. Vår genomgång av SIV:s anslagsframställningar 1975-1983 och vissa andra uppgifter från verket samt av budgetpropositionerna under samma tid, kan sammanfattas i när det fyra punkter gäller verkets opinionsbildningsarbete i förhållande till majoritetsbefolkningen. EI Det långsiktiga målet är att öka svenskarnas om kunskaper invandringen och invandrarna i syfte att motverka tendenser till fördomar och invandrarfientlighet. EI Arbetet bygger på förutsättningen att SIV genom sina insatser skall förmå t.ex. utbildare och informatörer att ta del av budskapet och föra det vidare. EI Även om främst de senare årens insatser inneburit vissa konkreta framgångar och givit värdefulla erfarenheter, konstaterar verket att uppgiften är svår och att arbetet utomordentligt går trögt. E] Även om SIV inte fått så mycket medel till verksamheten som begärts varje år, har statsmakterna genom anslag bejakat behovet av ökade insatser.

I och med att IK-arbetet nu åtminstone delvis skall övergå i andra former avser SIV att utvärdera sina insatser området. De på erfarenheter som dragits från den hittillsvarande verksamheten bildar en god grund för en analys av problemen. Målet för invandrarkunskapsarbetet definierade SIV i samband med IK-projektets start som ”att ge förutsättningar för goda relationer mellan de ursprungliga befolkningsgrupperna och de invandrade”. Det skulle i första hand ske genom att den ”ge svenska allmänheten baskunskaper om invandrar- och minoritetsfrågor”. I det ovan nämnda dokumentet, i vilket erfarenheterna från den dittillsvarande verksamheten diskuteras, sägs de ursprungliga målen vara ”svindlande höga främst med hänvisning till de stora krav på innehållet i uttrycket som baskunskaper kunde intolkas i de ursprungliga planerna och som alltså skulle bibringas den svenska allmänheten via informatörer och utbildare. Projektgruppen föreslog därför nya målformuleringar för verkets IK-arbete: att få de olika befolkningsgrupper som lever i

Överväganden och förslag 201

Sverige att acceptera varandras lika värde och lika rätt och respektera olika kulturers yttringar och Detta skall ske värderingar”. bl.a. genom att ”stödja de människor som -många privat och i sin yrkesverksamhet står för generösa och toleranta attityder gentemot invandrarna” och genom att bidra till konkretiseringar av olika samhällsinstitutioners mål om tolerans och uppsatta respekt mellan olika befolkningsgrupper. Vidare skall SIV stödja de folkrörelser och ideella som har till organisationer syfte att samla människor till arbete för gemensamma intressen och tillsammans med dem finna och former för att vägar engagera människor av olika etniskt ursprung i arbetet. Projektgruppens reviderade målformuleringar avser i första hand målgrupperna för arbetet. ”Den svenska allmänheten” har blivit dels ”olika dels ”de

befolkningsgrupper”, många männi-

skor som - och i sin privat yrkesverksamhet står för generösa och toleranta attityder gentemot invandrarna”. Att tillgodose ett informationsbehov inom avgränsade grupper som själva artikulerat sina har bedömts vara den kunskapsbehov framkomliga vägen. Den modifiering vad som gäller målgrupper IK-projektet föreslagit är också ett uttryck för en ökad insikt om svårigheter och begränsningar i att reducera risken möjligheterna för etnisk konflikt genom information. Det har inom tidigare verket funnits viss förtröstan på att ett bestående av ”budskap” baskunskaper om orsaker till och om migrationen främmande kulturer skulle öka förståelsen. har dock kunnat bilda Ingen sig någon välgrundad uppfattning om hur det upplevda behovet av sådana kunskaper ser ut. Vi tror -i likhet med flera av de tjänstemän inom SIV som arbetat med projektet att påverkansarbetet måste grunda sig på en av ett sådant fördjupad analys kunskapsbehov och att man först därefter får goda möjligheter att gå vidare.

9.4 och

Forskning annat kunskapsinhämtande

Allmänt

I utredningens direktiv heter det att kännedomen om ”problemens karaktär och omfattning” är Det är ett sätt att bristfällig. uttrycka att forskning om etniska relationer kommit sent i igång Sverige och inte hunnit bli omfångsrik. Några myndigheter har dock ägnat frågan intresse. Det har särskilt naturligt nog gällt invandrarverket. Dess kunskapsinhämtande har främst skett i form av praktiskt fältarbete, som inte är ju vetenskapligt och knappast kan sägas ha varit systematiskt.

och SOU 984255

202 Överväganden förslag

att art och omfattning av :tnisk För vår uppgift kartlägga just har vi haft alltför litet att utgå från. Vår eget diskriminering till att bristerna är dels den forskningsöversikt bidrag avhjälpa Anders och Charles Westin utarbetat och (är de som Lange en flerfaktorteori om etnisk konflikt, dels vår stora utvecklat av vuxna svenska attityder till invaxdrare studie medborgares

och minoriteter. Vi har också kunnat notera utvecklingstendenscr unpositiva men oberoende av oss. Etnologin, dxs. den der den tid vi arbetat, mest åt seder och bru i det folklivsforskning som länge ägnat sig har flyttat in i nutidens Sverige. Socialantropdogin, förgångna, som den också kallas, som länge sökte eller kulturantropologin sina arbetsfält bara i exotiska länder, har mer om mer fjärran åt hemlandet. Också inom ekonomi, sociologi ocl statsägnat sig har ett ökat intresse lämnat i form av intrzssant vetenskap spår Från fmansieringskällor utanför forskningsinsttutioforskning. anslås än till projekt av betydese för nerna mer pengar tidigare att öka om de etniska relationerna. Expertgnppen kunskaperna numera Delegationen ör inför invandringsforskning (EIFO), har utfört och finansiera andvandrarforskning, egen forskning också stimulerat forskarsamhällets irtresse. ras och därigenom inte kan tillskott av rsurser Även om EIFO påräkna väsentligt aktivt medverka till att mer pengar utøerkas kan delegationen och privata fonter prifrån andra fmansieringskällor. Offentliga oriterar inte sådan forskning som delegaionen nödvändigtvis De kan emellertid ibland låta sig övertyg-.s Det har att främja. förutsätter dock att EIFO kan avsätta personal för fortlipande med bidragsgivare. Det är kontakt och förhandling potentiella att ett till delegationens szkreta-

vår bedömning personaltillskott

betala skulle EIFC också riat på detta sätt skulle sig. Härigenom mer effektivt än hittills kunna medverka till att väcka foskares

. intresse. Att detta är är ställt utom varje tvivel. Inomnästan nödvändigt är av forskarna obekanta ned inalla discipliner majoriteten och Sannolikt beror de på att vandrings- invandrarforskningen. formerna hittills har saknats universtet och de institutionella på och denna därför uppfattats som (m den högskolor forskning varit direkt meriterande i forskarkarriären. Härtill bmmer inte forskare är lika främmande för invandrana och att alltför många som i övrigt.

deras ättlingar majoritetsbefolkningen

och historikern Al! Åberg

Den annars förträfflige respektable exempel. I Vår svenska historia, utgivei 1979, ger oss ett slående han vid holländsk och finsk nvanduppehåller sig utförligt tysk, under århundraden, och naturligtvis vid den svenska ring gångna till Nordamerika under 1800- och l900-talei. Slututvandringen

och

överväganden förslag 203

kapitlet heter Sverige och världen. På snart sagt alla mänskliga områden utom i om visar

fråga efterkrigsinvandringen Åberg hur

världen och världshändelserna kommit oss närmare och hur vi öppnat våra gränser. De allra sista raderna i boken lyder:

Sverige är ett land i snabb förvandling. Strukturförändringarna och den ökande koncentrationen till tätorterna har lett till en omgestaltning av hela det gamla landskapet, som är så nära förbundet med vår historia. Det svenska folket har helhjärtat anslutit sig till välståndspolitiken och samhällets djupgående förvandling men har samtidigt kvar sina rötter i landsbygden och svärmar ut, så snart tillfälle ges, till sina torp och sommarstugor. Inget folk i Västeuropa förefaller vara starkare förankrat i naturen och livet på landet än detta svenska folk.

Detta svenska folk! Med rötter i landsbygden! Inte ens en så god

iakttagare som Alf Åberg har upptäckt att en åttondel av folket

i Sverige har sina rötter annorstädes. Inte en rad av på någon bokens 549 sidor berör den kolossala som strukturomvandling efterkrigsinvandringen innebär. Vår sammantagna bedömning är emellertid att forskarnas nyfikenhet på invandrarna och deras och deras relationer ättlingar till den svenska omgivningen håller att väckas. Vid flera på universitet finns nu begynnelsen till institutionsliknande enheter av tvär- och karaktär. mångvetenskaplig Det öppnar nya möjligheter till inom området etniska relationer. forskning Troligen kommer_dessa enheter att locka forskare och blivande forskare att mer än hittills sig åt detta forskarområde. Här får EIFO ägna ytterligare en uppgift, nämligen att genom Stimulansbidrag medverka till uppbyggnaden av forskarkompetens. Samhällssektorerna har i sin finansiering av forskning en naturlig benägenhet att prioritera sådana projekt som ter sig omedelbart användbara i deras verksamhet. Tillkomsten av enheter som Centrum för invandringsforskning vid Stockholms universitet och liknande enheter vid andra universitet kommer förhoppningsvis också att slå vakt om grundforskningen. Utan den torkar den tillämpade så småningom ut. Ett kunskapsinhämtande är nödvändigt och möjligt också med andra metoder än strikt vetenskapliga. Vårt förslag i det följande om delvis för invandrarverket leder - om nya arbetsuppgifter det - till att genomförs betydelsefull kunskap byggs upp om bl.a. den etniska diskrimineringens omfattning och karaktär. Förslaget att skärpa och precisera förordningen om statsmyndigheternas ansvar som presenteras i avsnitt 9.5 nedan bör leda till ökade kunskaper hos dem. Förslaget att konkreta handlingsprogram upprättas av landsting och kommuner har liknande syften. Att genom forskning och på annat sätt samla kunskaper är en

204 och

Överväganden förslag

sak, en därifrån alltför ofta skild är att sprida kunskaperna på ett sådant sätt och i en sådan form att de kommer till användning. Inom EIFO förbereds en blygsam verksamhet i detta syfte, i linje med forskningsrådsnämndens propåer om nyttjarinformation. Även här hämmas dock delegationen av sina begränsade sekretariatsresurser. I det lämnar vi på forskningsfält, som följande några exempel vi ser som särskilt angelägna att få belysta genom vetenskapliga insatser.

Exempel på angelägen forskning

En historisk bakgrund är nödvändig för att kunna tolka framtiden och förstå det närvarande. Dagens etniska relationer har sina rötter i såväl majoritetsbefolkningens idéhistoria och politiska historia som i de olika invandrargruppernas motsvarigheter. Redan bedrivs intressant forskning på detta område vid institutionen för idé- och lärdomshistoria i Uppsala. Den politiska efterkrigshistorien rymmer också många forskningsbara områden med anknytning till etniska relationer, exempelvis sådant som rör de politiska beslut och icke-beslut som ledde till den stora arbetskraftsinvandringen under perioden. Ur bl.a. de historiska erfarenheterna växer de kulturella mönstren fram och utsätts för nuets påverkan. Invandrarnas ständiga kulturer möter svensk kultur och båda påverkas därav. Med användande av socialantropologisk metod, såsom deltagande observation, har forskare visat på samspelet mellan kulturerna och uppkomsten av ”nya” kulturer. Vi behöver åtskilligt mer av om dessa, främst om den komplicerade process som kunskaper handlar om att en kultur i en ny miljö och om den omplantera växelvisa påverkan som sker. ”Det svenska dilemmat” är, som vi tidigare varit inne på, gapet mellan å ena sidan en socialliberal jämlikhetssträvan och en etnisk tolerant ideologi som statsmakterna gör sig till tolk för och å andra sidan de ekonomiska och sociala realiteter som de närmast berörda myndigheterna och organisationerna måste ta hän- Denna iakttagelse rymmer åtskilliga frågeställningar som syn till. vore att analysera och som rör sociala kraftfält. Bland viktiga annat behövs det ingående undersökningar, t.ex. genom fallstudier, av hur svenska institutioner (myndigheter m.fl.) reagerar på de etniska relationerna. Institutionell diskriminering är ett näraligdär man bl.a. bör rikta sökarljuset mot gande forskningsområde de rättsvårdande myndigheterna, men också mot stora statliga byråkratier, såsom skolöverstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen. Motsvarande studier bör också kunna genomföras på kommunal nivå.

Överväganden och förslag 205

Det är också angeläget att samhället genom skaffar forskning sig bättre överblick över den etniskt sociala dvs. stratifieringen, ett slags etnisk I denna

levnadsnivâutredning. forskning bör bl.a.

longitudinella studier göras av förändringar över tid vad gäller individuella sociala karriärer och social mobilitet i det kollektiva sammanhanget. Till angelägna forskningsuppgifter hör också de etniska minoritetsgruppernas ställning i det svenska samhället. Vad krävs för att de större etniska grupper som blivit fast bosatta i landet faktiskt skall kunna bevara och utveckla sin kultur och sitt språk, på det sätt som förespeglats när valfrihetsmålet ställts upp som en av invandrar- och minoritetspolitikens Vilka omhuvudpunkter? ständigheter avgör utfallet, och hur kan detta påverkas genom samhälleliga åtgärder? Den politiska har hitmålformuleringen i tills varit föga preciserad vad t.ex. minoriteternas gäller rättigheter och språkutbildningens mål. om etniska relatio- Forskningen ner måste bl.a. också därför inriktas minoriteternas på rättsliga ställning och sociala status, på invandrares att delta möjligheter i fackligt och politiskt arbete och vidare av folkpå framväxten rörelser på etnisk grund.

Diskrimineringsutredningens undersökning av svenskarnas at-

tityder bygger på ett mycket omfattande material. Den har analyserats från några olika men materialet utgångspunkter, rymmer underlag för ytterligare och bearbetningar tolkningar. Det är angeläget att vår studie och jämförelsen med 1969 års undersökning tas till utgångspunkt för periodiskt återkommande uppfölj-

ningsundersökningar. Sådana kan ge oss kunskaper om de etnis-

ka relationernas utveckling och om de faktorer som och negativt positivt påverkar dem. Statens invandrarverk och EIFO bör få i uppgift att gemensamt planlägga och administrera sådana studier. En första bör komma till stånd

uppföljningsundersökning

år 1986. Massmediernas roll för opinionsbildningen i invandrarfrågor är ett fält som rymmer en rad intressanta och forskningsbara frågeställningar. Den explorativa studie som utredningen genomfört - och som vi kommer att redovisa december 1984 anger några frågeställningar som bör kunna tjäna som utgångspunkter för vidare forskning. Sådan bör komma till stånd med avseende på såväl sändarsidan som För att förstå mottagarsidan. opinionsbildningsprocessen krävs sannolikt hjälp av flera olika vetenskapliga metoder. Innehållsanalyser, intervjuundersökningar bland olika företrädare för medierna och för mottagarna kan och bör kompletteras med mer aktionsorienterade ansatser, där kommunikationsmönster och sociala strukturer ägnas speciell uppmärksamhet.

och

206 Överväganden förslag

I ett samhälle med etniska minoriteter vid sidan av en relativt

finns den etniska diskriminering-

homogen majoritetsbefolkning

som en latent risk i de mellanmänskliga, individuella en alltid relationerna. litet är känt om de komplexa socialpsykolo- Mycket faktorer som här in. En tyngdpunkt för den framtida giska spelar etniska relationer bör i detta sammanhang forskningen kring studier. Ett exempel är följande.

läggas på socialpsykologiska

är kanske den viktigaste etniska markören. Språkbe- Språket är som ett direkt sätt läggs till grund för handlingen något på om varandra och om sig själva. Persomänniskors uppfattning om sin kommunikativa kompetens är en nens egen uppfattning Invandrarens i

för självuppfattningen. språksvaghet

grundsten innebär en också för den mötet med svensken bedömningsgrund osäkerhet och i vissa fall aggressivitet från senare. De tecken på invandrare som härrör ur bristande kommunikationsförmåga föder motreaktioner och föreställningar hos majoritetsbefolksom kan vara svåra att rubba. Hela frågan ningen utomordentligt och sedd ur ett etniskt rela-

om språksvaghet språkbehandling

är utforskad. Den forskning i språkfrågan tionsperspektiv föga hittills förekommit har inte till del fokuserats på som någon som diskrimineringsgrund. Det är av stor betyspråkbehandling reformarbetet att kunskap vinns inom detta delse för det fortsatta område. _ har under senare år utvecklats metoder för I Storbritannien av förekommande etnisk diskriminering inom olika samstudier Med av s.k. testning har det lyckats forskare hällsområden. hjälp av etniska minoriteter att leda systematisk negativ särbehandling i bevis vid bostads- och arbetsmarknaden restaurangbesök, på serviceutbud. Vid sidan av en skärpt bevakoch i myndigheternas av som vi ning av den rättsliga tillämpningen lagstiftningen,

föreslår i betänkandet (Ds A 1984:7) Om olaga diskriminering,

torde sådan vara av betydande värde. forskning

9.5 De statliga myndigheterna

Riksdagen och regeringen påverkar samhällsutvecklingen genom till olika verklagstiftning och genom styrande medelstilldelning Statsmakterna kan också som normbildare samheter. fungera det sätt vilket på skilda samhällsområden genom på politiken utformas. De centrala uppgift är att omsätta politiska myndigheternas Statsmakternas ambitioner kommål i konkreta handlingslinjer. mer därför till uttryck genom att de förändrar förutsättningarna för de arbete. Vi har fått i uppdrag att lämna statliga organens till hur sådana förändrade förutsättningar kan utformas. förslag

SOU 1198455

Överväganden och förslag 207

Våra överväganden och förslag i denna del inleds därför med ett avsnitt om de centrala Diskussion och statliga myndigheterna. förslag i fråga om deras arbete anser vi vara en för förutsättning det samlade handlingsprogram som våra direktiv talar om. Vi har i annat sammanhang sagt att det samlade åtgärdsprogram met består av utredningens rapporter och betänkanden sammantagna. Det är vad som gäller i förhållande till vår uppdragsgivare. Våra resonemang och redovisningar visar dock att faktiska åtgärder bland de skilda aktörerna kommer till stånd knappast om inte de själva, i sitt eget arbete, bedriver ett och kartläggningsprogramarbete ägnat att ge invandrare och minoriteter en likvärdig behandling. Vårt bidrag till ett sådant handlingsprogram är att ge förslag till nya förutsättningar för de olika organen. Sålunda föreslår vi hur statsmakterna än för närvarande kan tydligare uttala sina ambitioner och hur statens invandrarverks möjligheter att påverka utvecklingen kan förbättras. Den offentliga sektorn omspänner en så stor del av samhällslivet att Sverige framstår som ett land där den makten offentliga medverkar i nästan alla sammanhang. Vår nutida trapolitiska dition kräver att samhället mer och mer skall förutsättreglera ningarna att lösa individuella eller kollektiva Samhällsproblem. insatserna har fått en allt större betydelse för de enskilda människorna samtidigt som de märker hur avståndet till samhällets representanter ökar genom komorganisationens tilltagande plexitet. De statliga och kommunala har numera myndigheterna så omfattande arbetsuppgifter att det har blivit svårare att dra gränser mellan olika ansvarsområden. Ansvaret för samhällsmånga frågor delas på ett för många människor oklart sätt mellan stat och kommun, mellan och mellan kommustatliga myndigheter nala organ. De stora folkrörelsernas samverkan med och statliga kommunala

myndigheter har också bidragit till en bild där klara

ansvarsförhållanden är svåra att skönja. Senare tiders debatt om ”det civila samhället” har visat av dessa Mänmånga svårigheter. niskor som inte närmare känner till den svenska verkoffentliga samheten och är handikappade av blir dåliga språkkunskaper särskilt utsatta i sina kontakter med offentliga organ. Intresset för dessa frågor har ökat under senare år. Den politiska ambitionen att underlätta allmänhetens kontakter med myndigheterna har blivit klarare uttalad. Flera inom utredningar regeringskansliet har påtalat behov av i förvaltförenklingar ningsapparaten liksom behov av en klarare i ansvarsuppdelning områden mellan myndigheter och mellan stat och kommun. Regeringen ger i sin senaste budgetproposition (1983/842100, bilaga 15) särskilt eftertryck åt behoven av förenkling och tydlighet

208 och

Överväganden förslag

i den verksamheten. Det blir då av stor betydelse hur offentliga man beaktar invandrares och språkliga minoriteters särskilda och behov. av de regelsystem som numera förutsättningar Många som och där tillämpningen beskylls för att vara upplevs krångliga har sitt ursprung i ambitioner om social rättvisa och byråkratisk likhet inför Det är vår förhoppning att strävanmyndigheterna. dena efter och avreglering sker i ljuset av detta decentralisering förhållande och med insikt om att invandrare och minoriteter inte är starka inför de offentliga myndigheterna. några grupper

Om likvärdig behandling

skall i sitt arbete behandla alla människor lik- Samhällsorganen är i och har också värdigt. Principen fastlagd regeringsformen

varit för alla invandrar- och minoritetspolitiska

grundläggande beslut de senaste decennierna. har utvecklats i sam- Principen band med de två invandrarpolitiska besluten i riksövergripande 1968 och 1975. Att statsmakterna fastslår vad som skall dagen i om likvärdig behandling betyder inte att den verkligälla fråga gen kommer till stånd. När det gäller myndigheternas behandling av invandrare kunde man ha önskat ett kraftigare genomslag för

principen om likvärdighet. Vi har erfarit att invandrare en diskriminerande beupplever från samhällets sida en olika områden. I handling på mängd 2 har vi redovisat material som bl.a. bygger på rapporten kapitel Vittnesmâl och som i flera avseenden stämmer till eftertanke. Om det bakom diskriminering döljer sig en i någon mening upplevd faktisk eller om upplevelsen av negativ särbediskriminering beror kulturell alienation, eller handling på på språksvaghet är det svårt att ge entydiga svar på. svårigheterna att okunnighet eventuell beror också på att blottlägga negativ särbehandling samhällsservice till stora delar innebär förmedling av nyttigheter av olika Om en invandrare inte får det arbete han åstundar slag. kan det bero på hans utbildning, på arbetsgivarens värderingar eller rentav att arbetet i fråga inte finns på den svenska på arbetsmarknaden. I dessa fall finns hos invandraren samtliga en för känslan att ha blivit diskriminerad av arbetssjälv grund förmedlaren. Motsvarande kan föras även om anresonemang - etc. nan samhällsservice bostadsförmedling, sjukvård För att kunna diskutera åtgärder ägnade en likvärdig behandmåste vi därför begreppet som sådant. Distinktioling analysera nen mellan lika och likvärdig behandling är central. behandling Det torde vara att likvärdig behandling medför krav på självklart insatser som beror vederbörandes behov och alltså inte behöpå ver vara samma insatser som motsvarar andra människors behov.

Överväganden och förslag 209

Med likvärdig behandling menar vi således sådan särbepositiv handling som tar hänsyn till etniskt betingade behov. Negativ särbehandling från myndigheternas sida kan komma till uttryck på flera olika sätt. Vi har valt att hänföra dessa uttryck för särbehandling till några principiellt skilda arbetsfält där samhällsorganen agerar. Ett sådant år att i det konkreta mötet mellan invandrare och samhällsföreträdare söka den undanröja negativa, individuella, särbehandling som sker. Det handlar här om de situationer när en enskild invandrare viss service; när efterfrågar han uppenbarar sig som kund i samhällets varuhus. Ett annat område där negativ särbehandling måste spåras och bekämpas är myndigheternas verksamhet när de planerar och bygger upp samhällsservice. Om utformningen av samhällsservicen inte beaktar en viss befolkningsgrupps behov, grundade på etniska särdrag, bygger vi in strukturella förutsättningar för särbehandnegativ ling. I det konkreta mötet mellan invandrare och myndighet finns faktorer som, var och en eller tillsammans, kan innebära att vederbörande invandrare inte behandlas på likvärdiga villkor. Särbehandling kan bero på förhållanden som är hänförliga till invandraren själv, han är kanske okunnig om de svenska myndigheternas uppgifter och arbetsfördelning, hans och utbildning kunskaper i svenska kan ligga honom i fatet, han har kanske förväntningar på myndigheten som inte brukar framföras av svenskar i motsvarande situation. Negativ kan särbehandling också bero på faktorer som är hänförliga till de personer som faktiskt möter servicesökande invandrare. Ren om okunnighet behov, egna föreställningar om invandrares behov, känslan av att det går åt mer tid och kräver en större arbetsinsats, kan vara sådana faktorer. Vår 1981

yrkeskategoriundersökning visade,

särskilt i fråga om arbetsförmedlare och att konsocialarbetare, takter med invandrare ställer klart större krav arbetsinsats. på Detta ”merarbete” passerar naturligtvis inte obemärkt vare sig för invandraren eller för myndighetsföreträdaren. Användande av tolk kan t.ex. innebära att blir den dubbla. tidsåtgången En andra grupp faktorer som kan särbehandgrunda negativ ling av etniska minoriteter eller företrädare för dem kan betecknas som strukturella. Rigida normsystem som t.ex. inte en medger rättvis bedömning av utländsk eller som föryrkesutbildning på hand avgränsar tillgången till bostäder för barnrika invandrarfamiljer är exempel på sådana strukturella faktorer. särbe- Negativ handling kan också bero en från samhällets på resursallokering eller från en myndighets sida som mer är baserad på befolkningsunderlag i absoluta tal än på en behovsanalys där kulturella, språkliga eller andra förutsättningar beaktas. Detta är sannolikt

210 och SOU [984255

överväganden förslag

förekommande. Med sådana strukturella hinder finns vanligt kanske inte att uppnå en likvärdig möjlighet överhuvudtaget behandling. Denna i faktorer som kan leda till sämre behanduppdelning av invandrare är starkt förenklad. I nästan varje ling naturligtvis situation där diskriminerande behandling inträffat är det en kombination av orsaker som bakom. Vi tror dock att allas ligger vårt beteende måste skärskådas från olika utgångspunkter, t.ex. dem vi redovisat ovan. Om analysen visar att viss behandling som i första hand är hänförligt till invandraren beror på något måste baseras den insikten. Generella åtgärder själv, åtgärder på invandrares språkkunskaper etc. föreägnade utbildningsnivå, faller då närmast till hands. Mer kortsiktigt ställer sådana ligga krav i form av t.ex. tvåspråkig och handikapp på myndigheten eller utbyggd tolkservice. Om det diskulturkompetent personal kriminerande beteendet beror som är hänförligt till på något företrädare kan eller förändra-

myndighetens personalutbildning

för hur man komma i fråga. Kan man de normer uppträder av invandrare villkor till i hänföra en behandling på ojämlika första hand strukturella faktorer är det i en annan ände arbetet

bör ta sin början. De insatser som är att stärka invandrarnas egna resurägnade ser har vi inte närmare beaktat här. Vi bedömer att de i huvudsak utanför vårt De övervägs av invandrarpolitiska ligger uppdrag. kommittén som arbetat med oss. Behovet av en starkt parallellt i svenska för vuxna invandrare förbättrad undervisning språket har vi dock i särskild ordning framhållit för regeringen.

Några exempel från statliga sektorsmyndigheter

nu till att studera myndigheters arbete Vi övergår några statliga för att åstadkomma behandling av invandrare och likvärdig minoriteter. De vars arbete diskuteras respråkliga myndigheter de kanske sektorerna inom den statliga presenterar viktigaste arbetsmarknadsverket, socialstyrelsen, skolöverförvaltningen: och Redovisningarna är översiktliga styrelsen rikspolisstyrelsen. och inte är att teckna en gör anspråk på heltäckning. Syftet till de mer allmänna och förslag som vi bakgrund överväganden redovisar i ett följande avsnitt.

Arbetsmarknadsverket

Det finnas en inom AMS, t.ex. uttryckt i tycks föreställning remissvaret till lagstiftning mot etnisk på utredningens förslag att arbetsmarknaden själv kan klara sina prodiskriminering,

Överväganden och förslag 211

blem genom överenskommelser mellan parterna. Utvecklingen hittills stöder inte en sådan uppfattning. AMS har dock inom sitt område bedrivit ett ambitiöst arbete med medel som bedömts vara operativa” såsom informationsinsatser, tolk- och översättningshjälp och för utbildningsinsatser de anställda. Informationsfoldrar om arbetsmarknaden och om yrkesutbildningar finns på de flesta aktuella invandrarspråken; tolkservice kan numera oftast vid erbjudas förmedlingsarbetet. I rapporten Vårt ansvar för invandrarna (mars 1978) redovisar AMS skälen bakom beslutet att försöka utforma ett handlingsprogram för arbetet med invandrare och minoriteter. språkliga Bakgrunden sades vara att man bl.a. uppmärksammat i problem samband med servicen till i första hand finska arbetssökande i

Älvsborgs län. Centrala företagsnämndens metod- och lokalut-

skott ansåg sig inte ha att ta till om förmedmöjligheter ställning lingsservicen var tillräcklig eller om det behövdes ytterligare resurser. Denna bakgrund till myndighetens att utsatsning på veckla invandrarfrågan är symptomatisk på två sätt. Dels tycks satsningen emanera från ett missförsjälvupptäckt hållande i den egna organisationen, dels karakteriserar man utan närmare analys frågan om servicen till invandrare som i första hand en resursfråga. Det var alltså inte statsmakternas beslut om invandrar- och minoritetspolitiken som i sig till gav upphov arbetet med handlingsprogrammet. När missförhållanden upptäcks blir dock intresset även för de centrala besluten politiska större och de åtgärder man sedan föreslår baseras gärna på de invandrarpolitiska målformuleringarna. Diskussioner om hönan och ägget blir ofta meningslösa; det är dock av intresse att studera i vilken tågordning arbetet inom en myndighet växt fram. Benägenheten att formulera en myndighets arbete i resurstermer är sannolikt strukturellt De flesta från betingad. signalerna statsmakterna till myndigheterna rör pengar och hur pengar skall användas. Den mest intressanta huruvida aspekten på en myndighet ger likvärdig behandling är dock inte om den anser sig ha resurser för detta, utan står att finna i attityderna hos de anställda tjänstemännen, vars summa ju utgör myndigheten. Arbetsmarknadsverket har, i likhet med de flesta vi har kunnat myndigheter följa under vårt arbete, inte redovisat som att något antyder behandlingen av invandrare vid deras kontakter med myndigheten skulle stå i samband med de enskilda tjänstemännens attityder. Att verksamheten ställer krav på en fortgående personalutbildning, t.ex. i invandrarkunskap, påpekas dock i anslagsframställningar och andra planeringsunderlag. Att undersöka och bearbeta frågan som en om är kanske fråga attityder ur personalpolitisk aspekt ett orealistiskt önskemål. mås- Förändringsarbetet

212 och SOU [984255

överväganden förslag

te med en prövning av attityderna bland börja förutsättningslös

myndighetens personal. Av att det är AMS uppfattning att reella rapporten framgår saknas att i större omfattning påverka de förhållanmöjligheter den som medverkar till att invandrare löper risk att få en svagare arbetsmarknaden än svenskar. I sitt programarbete ställning på hävdar verket att en sådan risk motverkas genom att ett samråd

kommer till stånd om åtgärder som kan påverka omfattningen och kan detta tolkas som inriktningen på invandringen. Antingen den det är, att färre invandrare självklarhet egentligen nämligen färre för arbetsmarknadsverket, eller också kan betyder problem det tolkas som om verket tycker att all invandring måste prövas

utifrån situationen på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsprövhar de senaste åren en försvinnande liten del av ningen ju gällt Den fria nordiska arbetsmarknaden, familtillståndsgivningen. och ansvar för flyktingar har varit helt domineranjeåterförening de orsaker till Om AMS centralt tror på en ominvandringen. av invandringsreglerna som problemlösning erbjuds prövning sannolikt inte de bästa förutsättningarna för platsförmedlarnas invandrare och språkliga minoriteter. Persoattityder gentemot nalens kanske främst av andra orsaker än attityder påverkas uttalanden, men förhållandet kan ändå ur prinverksledningens synpunkt vara värt att påpeka. cipiell AMS bedrev för år sedan en försöksverksamhet vid några i Kista utanför Stockholm. Försöket ledde arbetsförmedlingen till en förbättrad förmedlingsservice och var intressant på många Tanken var att försöka sätta in förmedlingsarbetet i ett sätt. bredare Samverkan kom till stånd mellan förmedperspektiv. och socialförvaltning. Större förståelse för invandlingspersonal rares skapades genom indelförutsättningar på arbetsmarknaden i Tolkservicen underlättades ningen homogena språkgrupper. och och intresse stimulerades genom den inriktning på kunskaper hela som skedde bland de arbetssökande. Kistaspråkgrupper utvärderades och de positiva erfarenheterna projektet ingående numera till för förmedlingsverksamheten allmänt. läggs grund De ambitiösa utvärderingarna diskuterar de flesta förutsättningför bland invandrare. Dock saknas en: arna förmedlingsarbetet Det är mycket sannolikt att invandrares svårigheattitydfrågan. ter vid sidan av dem som bottnar i språk på arbetsmarknaden, och också beror på attityder bland persoutbildningsbakgrund, och förmedlingspersonal. Denna aspekt är känslig nalrekryterare att behandla, är svåra att komma åt och att påverka. Att attityder för invandrare mer handlar om ”arbetsförmedlingsverksamhet och mindre om platsförmedling lemarknadspolitiska åtgärder” der kanske också till att kommer i bakgrunden. attitydfrågorna

SOU l984:55 överväganden och förslag 213

Man konfronteras inte lika mycket med attitydbilden på arbetsmarknaden som med antagningsregler till AMU/AMI, med KAS eller med lönebidragskonstruktioner. Diskussioner om invandrares problem på arbetsmarknaden domineras av att man uppehåller sig vid faktorer som är hänförliga till invandrarna själva: språksvaghet och brister i fråga om utbildning. AMS bidrar genom sina arbetsmarknadsanalyser fortlöpande till en sådan diskussion. Bilden blir dock ensidig. Invandrares och minoriteters svårigheter beror ju också på inställningen hos dem som anställer eller inte anställer dem liksom hos dem som förmedlar. Ett fortsatt arbete bör därför ske på en bredare front än för närvarande.

Socialstyrelsen

Socialstyrelsens ansvar i fråga om invandrar- och minoritetspolitiken utgår främst från att styrelsen är central förvaltningsmyndighet för verksamheter som rör socialtjänst och hälso- och sjuk-

vård. Socialstyrelsen skall svara för tillsyn av bl.a. dessa verksam-

hetsgrenar och även för statens del svara för den Övergripande planeringen, samordningen och uppföljningen av omfattning, innehåll, kostnader och utveckling inom dessa områden. Dessutom skall socialstyrelsen följa och verka för att forsknings- och utvecklingsarbete av intresse för ansvarsområdet kommer till stånd. Socialstyrelsen är med andra ord satt att bevaka graden av måluppfyllelse i fråga om socialtjänsten och vården. Portalparagraferna i socialtjänstlagen och den nya hälso- och sjukvårdslagen är uppfordrande:

Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas jämlikhet i levnadsvillkor aktiva deltagande i i samhällslivet Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.

Sådana målformuleringar ger socialstyrelsen särskilda uppgifter i fråga om invandrare och minoriteter. Även om styrelsen inte givits någon särskilt uttalad roll i fråga om ett relationsbefrämjande arbete befolkningsgrupper emellan, måste även detta ansvar anses ligga implicit i styrelsens uppgifter. Vid sidan av styrelsens tillsyn av hälso- och sjukvården och socialtjänsten har SoS uppgifter av mer operativt slag, nämligen i samband med flyktingmottagningen. Styrelsen medverkar vid uttagning av flyktingar som i samverkan med internationella hjälporganisationer överförs till Sverige. I samband med omhän-

214 och

överväganden förslag

i ersätter socialstyrelsen vissa delar av komdertagandet Sverige muners kostnader för familjepedagogiskt arbete bland flyktingarna. kan också flyktingars inköp av bostads- Styrelsen ge lån till Vidare SoS i vissa fall ersättning till sjukrättslägenheter. utger vårdshuvudmännen för kostnader som uppkommer i samband med vård av flyktingar. SoS stöder kommunal familjepedagogverksamhet bland Dessa mer operativa uppgifter för zigenare. SoS har varit föremål för ett flertal utredningar inom regeringskansliet. Riksdagen har beslutat att SoS skall avlastas dessa uppi samband med en kommunalisering av flyktingmottaggifter Invandrarverket kommer att fr.0.m. 1985 på central nivå ningen. få det samlade operativa ansvaret för flyktingverksamheten. Vid SoS omorganisation 1981 bildades inom den nya socialen särskild sektion för invandrarfrågor. Sektjänstavdelningen tionens blev ”att ha det samlade ansvaret för styrelsens uppgift för invandrare”. Genom att man ärvt en mängd uppgifåtgärder ter från den flyktingsektion och alltjämt tidigare organistionens har ansvaret för familjepedagogverksamheten har den nya samordningsuppgiften, som avser hela styrelsens arbete med åtgärder för invandrare, ännu inte funnit fasta former. För år sedan inleddes vid SoS ett programarbete som några administreras av invandrarsektionen. Genom att till praktiskt knyta för alla avdelningar invandrarprogrammet representanter inom läkemedelsavdelningen) görs försök att styrelsen (utom införa i hela styrelsens arbete. Inför de närinvandraraspekter maste åren skall arbetet koncentreras kring frågor om tvåspråkig inom vård och socialtjänst och kring frågor om invandpersonal rarbarn och äldre invandrare i socialtjänsten. Inom vården och socialtjänsten, som ju till så stor del handlar om möte mellan människor, är frågan om likvärdig behandling av invandrare av särskilt intresse. En kartläggning av detta skulle av om SoS hade haft en samlad bild av i vilken grad gagnas etnisk grund förekommer. SoS priorinegativ särbehandling på har snarare varit att genom mer avgränsade insatser inom tering skilda fält underlätta för utsatta och resurssvaga grupper inom vården och på det sociala området. Arbetsplanen för förskolan, insatser för att öka vård- och behandlingspersonalens kulturkomär sådant arbete. petens exempel på A motiveras de flesta för invandrare och minopriori åtgärder riteter av deras ojämlika ställning i jämförelse med majoritetsbeav de bakomliggande orsakerna till ett folkningen. Analysen sådant hjälper oss när vi utformar de åtgärder som underläge förväntas motverka underläget. Vi tror därför att SoS, och de flesta andra sådan av de olika aktörer, bör göra en djupare analys orsakerna och utforma åtgärder med udden riktad åt ett mer

överväganden och förslag 215

bestämt håll. SoS har föreslagit i sin senaste petita att sjukvårdshuvudmännen skall utarbeta handlingsprogram för sitt arbete med invandrare och minoriteter och att programmen bör baseras på kunskapsunderlag som styrelsen erbjuder sig att ta fram.

Skolöverstyrelsen

I han när varje diskussion om de etniska relationernas utveckling brukar man hävda skolans centrala roll. Man talar ofta om skolarbetet som en framtidsinvestering i attitydbildningen. Många entreprenörer utifrån knackar på skolans dörr och vill utnyttja den spjutspets mot framtiden som skolan ofta upplevs vara. Samtidigt vet vi att skolväsendet lever sitt eget liv med egna normer, i många fall skilt från samhället i övrigt. Vi konstaterade i vår rapport Fostran till tolerans ?att förhoppningarna om snabba attitydförändringar genom påbud till skolsystemet inte får överskattas. Rapporten betonade också den svenska skolans karaktär av just svensk skola” med allt vad det innebär av kulturell homogenitet. Vi konstaterade att de institutionella hindren för förändringsarbete är starka och att insikten om dessa förhållanden måste finnas när man ställer krav på skolan. I detta sammanhang är det främst den statliga skolmyndigheten som tilldrar vårt intresse. Inom har sig skolöverstyrelsen frågor om undervisning av invandrare och invandrarbarn drivits starkt genom det reformarbete som tog sin början under sextiooch sjuttiotalen. Under några år på sjuttiotalet var också intresset stort för frågor om de etniska relationernas utveckling inom skolan. Förutsättningarna för skolmyndigheterna att, med utgångspunkt i de invandrar- och minoritetspolitiska målen, göra aktiva insatser har varit annorlunda än inom de flesta andra samhällssektorer. Reformarbetet, manifesterat i riksdagsbeslut om t.ex. hemspråksundervisningen och i fråga om läroplaner, har i sig varit en del av den operationalisering av målen som varit så svår att genomföra inom övriga sektorer. Skolan har härigenom fått viss hjälp med att bryta ner målen i delmål; något motsvarande har knappast inträffat i fråga om sysselsättningspolitiken eller något annat politikområde. Under 1978 och 1979 arbetade en grupp inom SÖ fram ett övergripande handlingsprogram för SÖ:s arbete med invandrarfrågor: det s.k. HINVA-programmet. Det föreslogs bli grund för SÖ:s långsiktiga arbete med invandrarundervisningen och tog sin utgångspunkt i de mål för politiken som statsmakterna satt upp 1975. Avsikterna bakom programarbetet kom dock inte att fullföljas helt. Ett skäl kan ha varit att det synes oklart vilken

216 Överväganden och förslag

formell ställning programmet fick vid behandlingen i SÖ:s styrelse. Programförslaget framlades för styrelsen, men .ärendet kom inte att utmynna i något formellt beslut så att förslaget verkligen gjordes till styrelsens eget. Strukturella svårigheter att hantera en bred och ämnesövergripande fråga i en sektoriserad organisation av SÖ:s slag kan också ha bidragit till svårigheterna att fullfölja programmet i form av fortsatt konkret arbete. Det vore dock fel att påstå att arbetet havererat; flera arbetsgrupper inom SÖ har fått i uppdrag att driva frågorna vidare. Det är dock vår uppfattning att programarbete av det här slaget förtjänar ett bättre stöd från de beslutandes sida. Mycket av innehållet i programmet är alltjämt aktuellt och av en halt som gör det användbart i arbetet vid länsskolnämnder, skolstyrelser och i det praktiska skolarbetet. I rapporten Fostran till t0lerans?lämnas flera förslag till åtgärder inom skolsystemet. Det är av grundläggande betydelse att centrala styrdokument med större tydlighet uttrycker de etniska relationernas betydelse för skolarbetet. Det kan ske på olika sätt. Att på försök föra in ett nytt ämne på gymnasiet benämnt ”kulturkunskap så som föreslagits i årets budgetproposition är ett sätt att markera den kulturella identitetens betydelse. Att kraftfullt begagna sig av de möjligheter läroplanen ger att arbeta med kommentarmaterial om ”nationella minoriteter” måste anses an- Sådant kommentarmaterial bör därför skyndsamt tas geläget. fram. Den skoladministrativa reformen bör ge nya möjligheter för länsskolnämnderna att bli något av kunskapscentra i fråga om invandrarundervisningen och för arbetet med frågor om de etniska relationerna. Vi har också i rapporten diskuterat frågor om läromedlen och om den roll forskningen kan spela inom området.

Rikspolisstyrelsen

Polisverksamheten är av flerfaldig betydelse. För det första är polisen en myndighet som på flera speciella sätt kommer i kontakt med invandrare. Det gäller dess funktion som lokal utredningsinstitution i frågor om uppehållstillstånd och avlägsnandeärenden enligt utlänningslagen. Det gäller polisens uppgifter att i enlighet med samma lag genomföra den s.k. inre utlänningskontrollen, en av många invandrare och andra kritiserad verksamhet som först på senare år reglerats genom skrivna direktiv från RPS. Det gäller dess uppgift att bedriva spaningsverksamhet och verkställa utredningar med anledning av anmälningar om brott som på etnisk grund begås mot invandrare, dvs. i första hand anmälningar, och i vissa fall förundersökningar, rörande hets mot folkgmpp och olaga diskriminering.

SOU l984:55

Överväganden och förslag 217

För det andra är av särskilt intresse polisen för oss genom att samtliga större invandrar- och minoritetsorganisationer på riksplanet i inledningen av arbete hävdade att utredningens polisens relationer till invandrare var ett så stort att den borde problem bli föremål för utredningens uppmärksamhet. För det tredje har relationen i det internatio-

invandrare-polis

nella ofta sammanhanget uppmärksammats i massmedier och vetenskapliga arbeten. På flera sätt har vi därför sökt informera oss om förhållandena. Vi har också direkt till

rikspolisledningen uttryckt vår oro över

anklagelser som kommit oss till del om från övergrepp polisers sida mot invandrare. I det underlag i form av m.m.

anslagsframställningar som vi

införskaffat från RPS finns redovisat som skulle ingenting tyda på att myndigheten genomfört eller planerar att genomföra någon analys av de relationer polisen har till invandrare eller medlemmar av etniska minoriteter. Tvärtom konstateras i anslags-

framställningen för budgetåret 1984/85 att

några mer avgörande insatser på området inte varit möjliga att genomföra med hänvisning till den ansträngda ekonomin. Viss översättningsverksamhet har dock genomförts och en om Rätt i broschyr Sverige, innehållande information till invandrare om det svenska rättsväsendet, har producerats i samarbete med rådet. Vi-

brottsförebyggande

dare har utbildningsverksamheten vid polishögskolan, på grundnivå och inom fortbildningen, innefattat ett ökande antal timmar om och om invandrare

utlänningslagstiftningen i Sverige. I nå-

gon ringa mån torde frågor om etniska relationer fått utrymme i dessa sammanhang liksom i i bl.a. utbildningen psykologi, polisetik och

samhällskunskap.

Den översyn av polisverksamheten som under den gjorts senaste tioårsperioden, främst inom ramen för 1975 års polisutredning och den därpå följande polisberedningens arbete, har enligt uppgifter från RPS inte lett till att frågor om relationer polisens till etniska minoriteter fått eller kommer att få ett Ökat intresse av mer märkbart slag. Indikationer på dåliga relationer mellan och inpolismakten vandrare har varit under vårt arbete. flerfaldiga Många sådana har kommit till vår kännedom invandrares genom spontana kontakter med utredningen. Andra indikationer har vi fått genom de

undersökningar vi genomfört. I 2 har vi redovisat

kapitel utfallet av vår bland

intervjuundersökning invandrare, i vilken polisen är

den myndighet som rönt flest kritiska Det anmärkningar. gäller dock i mindre verksamhet grad polisens med utredningar om tillstånds- och avlägsnandeärenden än hur den inre utlänningskontrollen verkställs och verksamhet i polisens övrigt. Med hän-

218 och

överväganden förslag

syn till bl.a. den urvalsmetodik som denna undersökning bygger kan den emellertid inte uttala sig om de kvantitativa aspekterpå na i fråga, t.ex. hur många invandrare som upplepå problemen ver att diskriminerar dem i sin tjänsteutövning. Viss bepolisen lysning av den aspekten får vi i stället genom två undersökningar bland invandrare som genomförts av Tomas Hammar inom ett vid Statsvetenskapliga institutionen vid Stockforskningsprojekt holms universitet. resultat från dessa finns redovisade i Några Hammars Varför är det så få som protesterar? i vår uppsats antologi Att leva med mångfalden. Resultaten hänför sig till intermed invandrare som slumpmässigt utvalts, dels i Södertälje vjuer i en förundersökning år 1973, dels i Stockholm i huvudundersök- 1975. Genom att frågorna ställdes något olika i de två ningen belystes olika aspekter på relationen invandundersökningarna rare-polis. Bland resultaten kan nämnas att 58 % av finskspråfinländare i Södertälje ansåg att invandrare från Finland får kiga sämre eller sämre behandling av polisen än andra. l mycket mellan 6 och 20 procent av stockholmsundersökningen uppgav invandrarna i etniska att de som invandrare blir fyra grupper diskriminerade av polisen. I utredningens undersökning av vuxna svenska medborgares till invandrare, som översiktligt redovisats i kapitel 4, attityder ställdes om deras syn på diskriminerande beteenden några frågor i samhället. Bl.a. ställdes om invandrare i behandfrågan Sverige las sämre än infödda svenskar av polisen enligt den tillfrågades 26 °/0 av befolkningen ansåg att så ofta (24 °/0) eller uppfattning. alltid (2 °/o) var fallet. Attitydundersökningens yrkeskategoristudie finns även där. Också dessa resultat indikerar att presenterad vissa finns inom den svenska poliskåren. Det är attitydproblem sannolikt sådana som i polisens bristproblem gjort sig gällande av invandrares anmälningar om hets mot fälliga handläggning och som vi redovisat i vårt betänfolkgrupp olaga diskriminering

kande (Ds A 1984:7) Om olaga diskriminering.

resultaten att relationen mellan polisen Sammantaget tyder på och invandrarna är behäftad med vissa problem som det - bl.a. till rättssäkerheten - finns att närmare med hänsyn anledning och finna åtgärder mot. Det är troligt att en sådan analysera skulle visa att det för lösning kan komma att analys problemens krävas också andra än information och fortbildåtgärdstyper Rekryteringspolitiken, polisernas arbetsförhållanningsinsatser. den och eventuella brister i personalsocialt hänseende är exempel faktorer som förutsättningarna för relationerna melpå påverkar lan invandrare och Kunskaper i invandrarspräk borde polismän. för vara en särskild merit vid antagningen av elever till övrigt polishögskolan.

överväganden och förslag 219

Slutord om myndighetsexemplen

De myndighetsexempel som vi redovisat ovan har varit översiktliga och vi har inte haft möjlighet att närmare analysera myndigheternas arbete och förutsättningar för detta. De skilda områden de representerar gör att några jämförelser dem emellan inte blir fruktbärande. Några gemensamma drag hos myndigheternas arbete är dock skönjbara. 1] Myndigheterna har inte, på det sätt vi menar är nödvändigt, medvetet brutit ner de övergripande invandrar- och minoritetspolitiska målen i delmål och etappmål för den egna verksamheten. De målformuleringar som ändå gjorts har karaktären av transponeringar till den egna tonarten snarare än konkretiseringar som stöd för det egna arbetet. D Myndigheterna har inte systematiskt studerat de hinder som föreligger för invandrare att tillgodogöra sig serviceutbudet. De har heller inte redovisat i vilken mån de faktiskt ger en likvärdig service till invandrare. E1 Om myndigheterna hade arbetat målmedvetet med att operationalisera de övergripande målen och därtill hade en välgrundad uppfattning om i vilken grad de ger likvärdig service till invandrare skulle de också ha en grund för egna konkreta handlingsprogram. Ingen av de aktuella myndigheterna har, sett från dessa utgångspunkter, bedrivit sådant programarbete.

Statsmyndigheternas ansvar

De centrala statliga myndigheternas uppgifter i fråga om invandrare diskuterades i samband med 1968 års beslut om åtgärder för invandrarnas anpassning i Sverige. Beslutet byggde på den utlänningsutredning (SOU 1967:18) som under några år arbetat med bl.a. frågan om myndigheternas ansvarsfördelning för åtgärder för invandrare. statsmakterna anslöt sig då till utredningens synsätt att ansvaret för åtgärder för invandrare inom de skilda samhällsområdena i princip bör åvila de myndigheter som har motsvarande uppgifter för infödda svenskar. Några år senare erinrade föredragande departementschefen (prop. 1972:1, bilaga 13), på grundval av dittills gjorda erfarenheter, om denna ansvarsfördelning och sade att statens invandrarverks kunskaper och erfarenheter borde utnyttjas så att tillgängliga resurser kom till bästa användning och att erforderlig samordning kom till stånd. Invandrarutredningen (SOU 1974:69) behandlade åter frågan om de statliga myndigheternas ansvarsfördelning. I statsmakternas beslut 1975 om invandrar- och minoritetspolitiken befästes

220 överväganden och förslag

om fackmyndigheternas ansvar i fråga om åtgärder för principen invandrare och språkliga minoriteter. Två preciseringar förtjänar att Dels påpekade det föredragande statsrådet uppmärksammas. att utöver om ”samma ansvar för invandrare som för principen svenskar” det i vissa fall kunde visa sig nödvändigt med särskilda beträffande invandrare, dels nämndes behovet av att åtgärder ”på lämpligt sätt” erinra myndigheterna om gällande ordning. därefter om detta en förordning Regeringen påminde genom om för invandrare m.fl.: (SFS 1976:310) åtgärder

myndighet skall, i enlighet med de riktlinjer för invandrar- och Statlig minoritetspolitiken som riksdagen har godkänt, inom sitt verksamhetsområde fortlöpande beakta sitt ansvar för invandrare och språkliga minoriteter. Myndigheten skall därvid uppmärksamma att särskilda åtgärder kan behövas i fråga om nyss nämnda grupper. Invandrares och språkliga minoriteters behov skall alltid ingå bland de omständigheter som inom ramen för tillgängliga resurser skall beaktas vid planeringen av myndighetens verksamhet. För att uppnå en effektiv samordning av insatserna för invandrare och språkliga minoriteter, skall statliga myndigheter informera statens invandrarverk om planerade åtgärder och när anledning finns därtill, samråda med verket om hur åtgärderna skall utformas.

Förordningen kom alltså att innehålla påpekanden dels om behovet av säråtgärder i vissa fall, dels om invandrarverkets samordningsroll. Förslaget från invandrarutredningen att varje myndighet skulle åläggas att utarbeta program för sina åtgärder för invandrare kom dock i förordningen att motsvaras av en betydligt mer allmänt hållen skrivning om att invandrares behov skall beaktas vid myndighetens planering. Vid sidan av det arbete som utmynnade i ovan nämnda förordning har regeringen via budgetarbetet sökt aktivera de centrala . myndigheterna i deras arbete för invandrare och minoriteter. Sedan 1972 har myndigheterna enligt anvisningarna för petitaarbetet varit skyldiga att i särskild ordning redovisa ”genomförd och planerad verksamhet för invandrare och språkliga minoriteter. I samband med introduktionen av den nya budgethandboken (fr.o.m. budgetåret 1980/81) upphörde påbudet att alla myndigheter årligen skulle lämna redovisningar i sina anslagsframställningar. Inför de två senaste budgetarbetena inom regeringskansliet har tidigare redovisningskrav kommit att ersättas av ”särskilda anvisningar riktade till vissa myndigheter med ett särskilt ansvar för invandrarfrågor. Ingen samlad utvärdering har gjorts av hur påbuden påverkat myndigheternas intresse och aktiviteter för invandrare och minoriteter. Vi har därför varit hänvisade till utsagor från invandrar-

sou 1984:55 och 221

Överväganden förslag

verket, som årligen gjort vissa sammanställningar av vad myndigheterna som en följd av petitaanvisningarna rapporterat i sina anslagsframställningar. Ett allmänt intryck som invandrarverket fått av redovisningarna är att de främst innehållit beskrivningar av olika informationsinsatser samt av verksamheter i övrigt som lätt har kunnat kvantiñeras, såsom kostnader för tolkhjälp, antal tolktillfällen etc. Trots att anvisningarna innehöll krav på redovisning av genomförda och planerade åtgärder har redovisningarna inte haft karaktären av handlingsprogram för sektorn i fråga. Tjänstemän inom invandrarverket, som följt denna verksamhet, uppger också att kontakterna mellan invandrarverket och de mest berörda sektorsmyndigheterna, AMS, SoS, SÖ m.fl., har varit så omfattande att SIV knappast vid något tillfälle valt att använda förordningen som instrument i sitt påverkansarbete gentemot dessa. Ambitionen att genom budgetanvisningar till myndigheterna söka påverka deras intresse för invandrarfrågorna borde ha inneburit att det inom regeringskansliet skulle finnas en samlad uppfattning om detta sätt att påverka myndigheterna. Någon entydig sådan finns inte. De erfarenheter som dock gjorts sammanfaller i allt väsentligt med den syn som invandrarverket har på denna verksamhet: redovisningarna har varit fragmentariska och hur som helst inte motsvarat förhoppningarna om program för det konkreta arbetet med invandrarfrågorna. Det blir vår slutsats att de ambitioner som ligger bakom förordningen inte blivit tillräckligt tydliga för dem de berör. Frågan blir då om det är författningens dignitet som gör att den blivit lättviktig eller om formuleringarna i författningen inte kommit att bli tillräckligt klara. Vi har därför övervägt om ett upphöjande av förordningen till lag skulle innebära det eftertryck som vi efterlyser. En lag skulle skapa större eftertryck än en förordning om det faktiskt gjordes någon åtskillnad som beror på författningars olika dignitet. Vi kan dock inte finna något starkt stöd för en sådan uppfattning. Det skulle vidare kunna hävdas att ett aktivare arbete vid myndigheterna kom till stånd om regeringen själv var föremål för bestämmelsen, vilket skulle vara fallet om den vore lag. Denna fråga är konstitutionellt svårbedömd och vi saknar kompetens för att ha någon bestämd åsikt. Regeringen består enligt regeringsformen av en statsminister och ett antal statsråd. De kansliresurser dessa omger sig med utgör i svensk förvaltningstradition ingen måltavla för riksdagens ambitioner. I en parlamentarism löser man oftast förtroendefrågor mellan riksdag och regering på annat sätt än med lagstiftning. Vi finner det angeläget att underlaget för reformarbetet som

222 Överväganden och förslag

fortgår på invandrar- och minoritetspolitikens område även belyser relationsaspekterna. I likhet med invandrarpolitiska kommitténs förslag i fråga om invandringen, anser vi att riksdagen bör få en årlig redovisning även av hur de etniska relationerna utvecklas. En sådan redovisning till riksdagen kan mycket väl komma till stånd genom motivuttalanden i en proposition och vi finner därför att inte heller önskemål om redovisning till riksdagen utgör skäl för lagstiftning. Den kanske avgörande frågan om behovet av lagstiftning är att för nämligen statsmyndigheterna, normålgruppen regleringen, malt styrs av ett regelsystem för vilket regeringen själv svarar. Det måste finnas alldeles särskilda skäl för att frångå denna princip. Annat vore förhållandet om syftet vore att utvidga kretsen till att omfatta kommuner och En sådan utvidgning anser vi landsting. oss dock inte kunna föreslå; utvecklingen de senaste åren har gått i motsatt riktning och inneburit starka krav på avreglering av den kommunala sektorn. Vi föreslår mot denna bakgrund att nuvarande förordning SFS 1976:310 upphävs och att en ny förordning utfärdas som tydligare fastslår såväl myndigheternas ansvar som invandrarverkets roll i arbetet för invandrare och språkliga minoriteter. Vi gör nedan en genomgång av vad vi anser att en sådan förordning bör innehålla.

Fackorganens ansvar

om ansvar även för invandrare Principen fackmyndigheternas Sedan dess har - som vi formulerades första gången 1968. nämnt - flera behandlats inom frågan gånger regeringskansliet. Det oss förvånande att man åtta år efter det första synes något beslutet valde en formulering som ”fortlöpande beakta sitt ansvar”. kan knappast svara ens mot måttliga krav Formuleringen klarhet. Till visso fanns inte klart uttalat, annat än på yttermera i förarbeten, vad ansvaret egentligen innebär. Vi föreslår därför att man nu uttalar det man hela tiden menat: fackmyndigheterna har inom sina respektive områden samma ansvar för invandrare och minoriteter, och för medlemmar av sådana minospråkliga riteter, som för i Principen om samma anbefolkningen övrigt. svar för hela måste uppenbarligen slås fast med befolkningen större eftertryck och ges en klarare språkdräkt än vad som hittills blivit fallet.

Egna handlingsprogram

När invandrarutredningen formulerade målen för invandraroch minoritetspolitiken och introducerade den begreppsapparat

SOU I984:55 och

Överväganden förslag 223

som sedan dess så flitigt kommit till användning, konstaterade den (SOU 1974:26, s. 403) att ansvaret för att omvandla de övergripande målen till anvisningar och riktlinjer för verksamhet inom olika samhällsområden till övervägande delen borde åvila SIV. I den efterföljande propositionen (1975:26, s. 61) uttrycker statsrådet dock att det är i den praktiska verksamheten målen kan brytas ner i del- och etappmål. Detta tillrättaläggande av utredningens förtröstan på SIV:s möjligheter att operationalisera målen har inte fullföljts i någon tydligare form än genom F 1976:310. Ingen kan påstå att förordningens skrivningar är särskilt uppfordrande för myndigheterna. Invandrarutredningen föreslog att statsmyndigheterna skulle ges i uppdrag att upprätta särskilda program för sina åtgärder för invandrare. Nuvarande förordning föreskriver att invandrares ”behov alltid skall ingå bland de omständigheter, som inom ramen för tillgängliga resurser skall beaktas vid planering av myndighetens verksamhet”. Formuleringen är betydligt mindre offensiv än invandrarutredningens förslag. Vi föreslår att regeringen mot bakgrund av gjorda erfarenheter ålägger alla statliga myndigheter att upprätta handlingsprogram för arbetet med invandrar- och minoritetsfrågor. Dels är det angeläget att samlat kunna överblicka utvecklingen inom omrädet. Det centrala reformarbetet har inte alltid kunnat baseras på faktisk kunskap och överblick. Dels är det angeläget att framhålla att detta programarbete bör bedrivas så att det omfattar hela verksamhetsområdet och når alla delar. Det är sannolikt ute i vardagsarbetet och i de direkta kontakterna med allmänheten som den mest relevanta kunskapen finns om hur invandrare blir bemötta och också om vad som praktiskt kan göras för att verkligen skapa samma möjligheter för invandrare och minoriteter. Det programarbete som hittills bedrivits har i de flesta fall skett utifrån det centrala perspektivet. En nödvändig förutsättning för ett sådant programarbete inom myndigheterna är en grundlig genomgång av de regler och den praxis som myndigheten tillämpar i sitt förhållande till invandrare och utlänningar. Vi föreslår därför att sådana genomgångar

kommer till stånd. Vi har i betänkandet (Ds A 1984:6) Om utlän-

ningars rättsliga ställning gjort en genomgång av de hinder lagstiftningen reser främst när det gäller näringsverksamhet, tillträde till allmän tjänst och offentliga uppdrag. Skillnaderna i behandlingen kan grunda sig på olika faktorer som i en del fall är enkla och klara, t.ex. medborgarskap, men i en del fall är svårare att precisera, t.ex. dåliga språkkunskaper såväl hos invandraren som hos myndighetsföreträdarna. Myndighetens egen genomgång av sin praxis och dess försök att strukturera de skillnader

224 Överväganden och förslag

som faktiskt kommer till uttryck bedömer vi vara en nödvändig inledning till programarbetet. Av särskild vikt är att myndigheten redovisar de hinder för likvärdig behandling som den anser föreligger.

Likvärdiga villkor

och brottsbalken innehåller regler som Regeringsformen (RF) garanterar etniska minoriteters likvärdighet inför myndigheterna. RF 1:2 sista stycket stadgar: ”Etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kulturoch samfundsliv bör främjas.” RF 1:9 påbjuder att förvaltningsoch andra som fullgör uppgifter inom den offentliga myndigheter förvaltningen skall i sin verksamhet beakta allas likhet inför samt iakttaga saklighet och opartiskhet”. RF 2:15 stadgar lagen att eller annan föreskrift får ej innebära att någon medbor- ”Lag därför att han med hänsyn till ras, hudfärg eller gare missgynnas etniskt tillhör minoritet”. Regeringsformen innehåller ursprung sålunda såväl främjanderegler som bestämmelser i fråga om etnisk diskriminering. Brottsbalken 16:8 och 16:9 innehåller regler om förbud mot hets mot folkgrupp och om olaga diskriminering. Förvaltningslagen, serviceförordningen och allmänna verksstadgan är exempel på andra författningar som bl.a. är avsedda att uppmärksamma myndigheterna på deras skyldighet att ge enskilda vägledning och bistånd. De speciella krav som vi anser att likvärdig behandling av invandrare och medlemmar av språkliga minoriteter innebär, behöver dock klarläggas explicit för statsmyndigheterna. Dessa bör, bl.a. i sin personalutbildning, uppamma en vilja till service som tyvärr ofta saknas i många myndighetssammanhang. Det finns risk för att ambitionen att ge invandrare en likvärdig behandling uppfattas som om det vore fråga om en lika behandling. Att inse skillnaden är avgörande för hela frågan om myndigheternas service och den måste därför särskilt framhållas. Vi föreslår att den därför kommer till direkt uttryck i en förordning.

och tillsyn Samordning

Invandrarverkets roll enligt förordningen 1976:310 motiveras av det föregivna behovet av en effektiv samordning av insatserna för invandrare och språkliga minoriteter”. Invandrarutredningen beskriver samordningsuppgiften i termer av ”långtidsplanering, utredningsverksamhet, internationella frågor, metodutveckling, frågor gällande avgränsning av myndigheters och andra organs

ansvarsområden..., utarbetande av råd och anvisningar samt

överväganden och förslag 225

insatser av allmänt initiativtagande och pådrivande karaktär”. Om man ur ett mer allmänt perspektiv söker analysera begreppet ”samordning” kan det fås att sönderfalla i några enskilda delar. Samordningsinsatser motiveras ofta med en önskan att undvika dubbelarbete, att hushålla med resurserna på ett klokt sätt. Ungefär samma syfte brukar uttryckas med en vilja att så effektivt som möjligt utnyttja viss kapacitet eller kompetens. Invandrarverkets samordningsinsatser, sedda ur detta perspektiv, har mindre varit inriktade på att spåra och påtala dubbelarbete än på att aktivt söka överföra kompetens och erfarenheter mellan olika organ, främst kommuner och statliga myndigheter. Ofta härrör krav på samordning ur en önskan att uppnå viss likformighet i arbetet. I mer positiva termer talar man om att jämlikhet skall komma till uttryck exempelvis i fråga om servicenivåer. I den allmänna debatten kan man ibland spåra indignation över uppenbara skillnader t.ex. kommuner emellan i fråga om daghemsavgifter eller andra förhållanden som har att göra med serviceutbudet. Önskan att komma tillrätta med olikheter i fråga om service brukar uttryckas som krav på bättre samordning. Det är knappast heller detta perspektiv som invandrarverket anlagt på sitt påverkansarbete. Ur verkets synvinkel har det varit naturligt att bejaka varje insats (= förhöjd servicenivå) för invandrare och detta utan att jämföra de goda exemplen med de mindre lyckade. Skälet att påpeka invandrares behov hos kommuner och statliga myndigheter har varit att SIV konstaterat att behov finns som inte tillgodoses, inte att det är bättre ställt annorstädes. Tillsyn av att statsmyndigheterna ger invandrare likvärdig behandling vore ett mer adekvat uttryck för verkets uppgift. En tillsynsuppgift uttalad i förordning skulle ge verket bättre möjligheter att påverka än den samordningsroll varom nuvarande förordning talar. Resonemangen ovan vill illustrera hur ett abstrakt och mångtydigt begrepp som samordning kan uppfattas som hart när allt eller intet. Det vore därför angeläget att i en ny förordning avstå från ett begrepp som inte har någon särskilt precis innebörd, utan rent av kan fördunkla de ambitioner som det är satt att täcka. I en förordning bör regeringen så klart som möjligt uttrycka denna centrala arbetsuppgift för verket, bortsett från invandringsregleringen och medborgarskapsfrågorna: att tillse att statsmyndigheterna inom sina ansvarsområden behandlar invandrare och medlemmar av språkliga minoriteter likvärdigt jämfört med befolkningen i övrigt. Erfarenheterna av arbetet sedan 1975, det år samordningsuppdraget uttalades, talar inte för att det varit särskilt lyckat som formulering av en myndighetsuppgift.

226 och SOU 198455

Överväganden förslag

Information och samråd

Vissa samordningsuppgifter är det dock relevant att tala om nir det invandrarverket. Det är främst ur tre aspekter samordgäller är för handen. Statsmakternas behov av att kunna ningsbehov överblicka ämnesområdet motiverar att verket ges rollen att centralt samla om myndigheternas åtgärder och om deras kunskaper planering. De förslag som vi lämnar i fråga om invandrarverkets och om de nya instrument verket föreslås förfoga över uppgifter borde innebära förbättrade möjligheter att centralt fortsätta reformarbetet. Vidare bör SIV tillse att de åtgärder myndigheterna planerar eller vidtar verkligen ligger i linje med de av statsmakterna fastställda riktlinjerna för invandrar- och minoritetspolitiken. Det är viktigt att påpeka att ett sådant uppdrag inte rubbar fackmyndigheternas ansvar för att ”operationalisera” politiken till mål och riktlinjer för den egna verksamheten. Erfarenheterna hittills har dock visat behovet av en samrådspart. Det är naturligt att en på sådan samrådsuppgift åvilar invandrarverket. av samhällsinformationen till invandrare är en Samordning uppgift för verket som blivit än tydligare sedan nämnden för samhällsinformation lades ner. Vi har inhämtat att denna uppgift övervägs inom invandrarpolitiska kommittén.

Avslutande sammanfattning

Vi har ovan redovisat de svagheter som vi anser belastar nuvarande förordning om de statliga organens ansvar för invandrare. Nedan sammanfattar vi i punktform det sakinnehåll som vi föreslår skall komma till uttryck i en ny förordning. D Statlig myndighet har inom sitt verksamhetsområde samma ansvar för invandrare och språkliga minoriteter som för befolkningen i övrigt. D Statlig myndighet skall, med utgångspunkt i de riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som riksdagen har godkänt, utförligt ange de mål och riktlinjer som skall gälla för alla delar och nivåer av den egna verksamheten samt tillse att dessa effektivt efterlevs. D Brottsbalken 16:9 innehåller regler som stadgar att den som är anställd i allmän tjänst och däri har att gå allmänheten tillhanda inte får negativt särbehandla någon på grund av dennes ras, hudfärg, nationella eller etniska ursprung eller trosbekännelse. För statlig myndighet gäller därtill att den skall gå invandrare och medlemmar av språkliga minoriteter tillhanda på villkor som är likvärdiga med dem som tillämpas i förhållande

och 227

överväganden förslag

till befolkningen i övrigt. Myndighet skall därvid uppmärksamma att detta innebär att särskilda åtgärder behöver vidtas

för att tillförsäkra nyss nämnda grupper den servicenivå som

myndigheten i övrigt tillämpar. E] Tillsyn av myndigheternas åtgärder med anledning av denna förordning utövas av statens invandrarverk. Invandrarverket får begära det underlag från myndigheterna som tillsynen kan

motivera.

El Myndighet skall informera statens invandrarverk om planerade åtgärder och när anledning därtill finns samråda med ver-

ket om åtgärdernas utformning.

Invandrarverkets framtida roll

I detta avsnitt behandlar vi invandrarverkets uppgifter i de delar

som inte utgörs av invandringsreglering eller medborgarskaps- Främst behandlas verkets ur det perspektiv som frågor. uppgifter av de etniska relationerna skapar. Verkets roll och utvecklingen i om informationsspridning och opinionsförutsättningar fråga har vi delvis diskuterat i ett tidigare avsnitt. bildning

Statens invandrarverks verksamhet styrs främst av verkets instruktion 1969:137, l980:383 och 1982:830). Härutöver (SFS

styrs verksamheten av statsmakterna på sedvanligt sätt. Budgetoch de huvudsakliga instrupropositioner regleringsbrev utgör

menten för den till förändrade förhållan-

löpande anpassningen

den och ambitioner.

Instruktionens tredje paragraf anger särskilt SIV:s uppdrag.

Den lyder i sin helhet:

3 § Det åligger verket särskilt att fullgöra de uppgifter som ankommer på verket enligt utlänningslageller som enligt medborgarskapslagstiftningen eller annan stiftningen författning ankommer på den centrala utlänningsmyndigheten, fortlöpande bevaka behovet av åtgärder för att främja invandrares och språkliga minoriteters sociala och kulturella situation i Sverige samt efter samråd med berörda föreslå eller vidtaga åtgärder och myndigheter verka för samordning av åtgärderna, verka för samordning av samhällsinformationen till och om invandrare samt svara för sådan samhällsinformation till invandrare som icke ankommer och för information till allmänheten i på annan myndighet invandringspolitiska frågor, svara för sådan dokumentation om invandrares och språkliga minoriteters sociala och kulturella situation som icke ankommer på annan myndighet, mellan samhället och invandrare, minovara kontaktorgan språkliga riteter samt deras sammanslutningar,

228 Överväganden och förslag sou |9g4;55

föra register och statistik över utlänningar i landet i den utsträckning det behövs för verksamheten.

I instruktionen för SIV framgår inte uttryckligen att frågan om de etniska relationerna och om hur dessa utvecklas utgör ett arbets-

område för verket. Åliggandet att bevaka behovet av åtgärder för

att främja invandrarnas sociala och kulturella situation, att svara för information till allmänheten i invandringspolitiska frågor och att svara för dokumentation om invandrares och minoriteters sociala och kulturella situation, i den mån detta inte ankommer annan myndighet, måste dock implicit antyda ansvar även för på frågan om bevakning av de etniska relationerna och främjande av goda sådana.

Följa och redovisa de etniska relationernas utveckling

Vi anser att detta ansvarsområde klarare bör framgå av uppdraget till SIV och att det således bör komma till uttryck i SIV:s instruktion. Verket bör systematiskt följa och samlat kunna redovisa de etniska relationernas utveckling. En sådan bevakning bör ske genom egna studier samt i samarbete med andra. Av särskild betydelse tror vi det är att periodiskt återkommande uppföljningar sker av vår attitydundersökning, som delvis var en uppföljning av den undersökning från 1969 som genomfördes av Arne Trankell. Det var alltså möjligt att göra jämförelser genom att vi 1981 så långt möjligt utnyttjade frågeställningarna från 1969. Studier av förändringar över tid måste anses vara av central betydelse. Dels är kunskap om förändringen nödvändig för att över huvud taget kunna karakterisera de etniska relationerna och deras utveckling, dels kan förändringen som sådan under gynnsamma omständigheter relateras till andra förändringar i samhället och kasta visst ljus över frågan om orsakerna till etnisk konflikt. Frågan om panelundersökningar bör övervägas i detta sammanhang. Vi föreslår inte att SIV själv bör genomföra dessa undersökningar, men om verket ges ett bevakningsansvar för området är det naturligt att verket som central myndighet verkar för att undersökningar kommer till stånd. En kunskapsuppbyggnad av det slag vi föreslår kommer att i sin tur leda till nya behov av kunskaper och till att en mer artikulerad bild framträder av kunskapsbehoven. De möjligheter verket har att initiera forskning genom sin representation i delegationen för invandrarforskning (EIFO) måste komma att förbättras om kunskapsbehoven blir tydligare. SIV har sedan ett antal år bedrivit egna studier eller med hjälp av konsulter genomfört undersökningar i skilda sammanhang. Dessa rapporter har blivit väl mottagna och visat sig fylla en

SOU |984:55 överväganden och förslag 229

funktion som kunskapsförmedlare. Formen har den fördeviktig len att den tillåter ett brett spektrum, alltifrån rent vetenskapliga arbeten till mer framställningar. Vi vill understryka populära vikten av denna kunskapsförmedling och vi förutsätter att typ av även området etniska relationer uppmärksammas i det fortsatta arbetet.

Mål - delmål -

etappmål

I proposition 1975:26 (s. 86-87) anfördes följande.

Ansvaret för att omvandla de övergripande målen till anvisningar och för verksamheten inom skilda samhällsområden, bör till överriktlinjer del vila på SIV. samhällsutvecklingen medför att målen med vägande tiden måste utvecklas. Detta ställer krav på en uppföljning och utvärdering av gjorda insatser inom olika områden för att statsmakterna skall ha ett uttömmande beslutsunderlag. SIV bör därför svara för långtidsplaoch metodutveckling vid sidan om den nering, utredningsverksamhet initiativtagande, pådrivande och samordnande verksamheten.

är SIV:s alltså att omvandla de Sammanfattningsvis uppdrag målen till anvisningar och riktlinjer för verksamövergripande heten inom skilda samhällsområden. Det skall ske genom upputvärdering, långtidsplanering, metodutveckling, avföljning, i olika ansvarsområden, insatser av initiativgränsningar organs och karaktär. Den citerade propositionen tagande pådrivande i allt betänkande bygger väsentligt på invandrarutredningens I står alltså ingenting om rela- (SOU 1974:69). propositionen tionsfrågorna, men det gjorde det kortfattat i betänkandet. Vi har behovet av ett mer målmedvetet och tidigare pekat på arbete vid de statliga fackorganen. Vi har också sökt planmässigt visa att det är i den egna verksamheten, och endast där, som en meningsfull operationalisering av de övergripande riktlinjerna kan ske. Därför har vi föreslagit att fackmyndigheterna åläggs att utarbeta konkreta för sitt arbete med invandhandlingsprogram och för att åstadkomma likvärdighet i sina kontakter rarfrågorna med invandrare. skulle denna En ny förordning reglera uppgift och en klart uttalad tillsynsroll. Genom de ge invandrarverket erfarenheter som har kunnat göras av arbetet hittills blir det att att sådana handlingsprogram skall gälla alla angeläget påpeka delar och nivåer av verksamheten och grunda sig på de erfarenheter som görs bland den personal inom myndigheten som arbetar i direkt kontakt med allmänheten. Vi har att skall en genomgång av föreslagit myndigheterna göra av sina och sin praxis och därvid till regetillämpningen regler redovisa de eventuella skillnader som görs mellan invandringen

230 Överväganden och förslag

rare och övrig allmänhet. Dessa inventeringar är också ett viktigt underlag för myndighetens programarbete.

Uppföljning av rättstillämpningen

Vi har redovisat - särskilt i betänkandet

(Ds A 1984:7) Om olaga

- att av diskriminering tillämpningen lagbestämmelserna om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering inger betänkligheter. Vi redovisar en omfattande av rättsområdet, genomgång vilken visar att anmälningsbenägenheten, andelen förnerlagda undersökningar och andelen fällande domar stämmer till eftertanke. Lagstiftningens normativa och individualpreventiva syften riskerar att gå förlorade om åtgärder inte vidtas. För att vitalisera föreslår vi särskilda - och rättstillämpningen - för invandrarverket. Vi föreslår nya arbetsuppgifter att verket, utöver uppgiften att systematiskt följa och redovisa rättstillämpningen, också ges möjligheter att ge vägledning och bistånd till enskilda eller grupper som anser sig diskriminerade eller utsatta för hets mot folkgrupp. Verket kan självt överlämna ärenden till åklagare och bör göra så för att stävja allvarligare eller systematiskt förekommande gärningar som kan stå i strid med lagen. Däremot anser vi att det faktum att brotten utgör delar av brottsbalken gör att det vore mindre välbetänkt att föreslå att invandrarverket som ombud kan underställa gärningarna rättslig prövning. En ombudsmannaroll skulle inte vara ägnad att skapa större intresse eller förståelse för brottens allvar hos de rättsvårdande organen. Risken för att deras underlåtenhet blir av än allvarligare slag vore uppenbar. Redan vetskapen hos enskilda eller grupper, som anser sig utsatta för diskriminering eller hets mot folkgrupp, att de hos invandrarverket kan få den vägledning som behövs för att anmälningar verkligen kommer till stånd, bedömer vi vara av central betydelse. Ett ytterligare skäl för att ge invandrarverket en arbetsuppgift i fråga om tillsyn av rättstillämpningen är den den påverkan rimligen har på de rättsvårdande organen. Det är vår övertygelse att de brister som vi funnit hos rättsväsendet i detta hänseende inte skulle varit lika allvarliga om någon systematiskt rättsföljt tillämpningen under gångna år. Ett annat skäl för att ge invandrarverket denna uppgift inom rättsområdet sammanfaller med vad vi framfört på skilda ställen i våra överväganden och förslag, verkets behov av nämligen kunskaper i fråga om de etniska relationernas utveckling.

överväganden och förslag 231

SIV och FN:s konvention om avskaffandet av alla former

av rasdiskriminering

behöver anledning av Sveri- Speciella överväganden göras med till FN-konventionen om avskaffandet av alla ges anslutning former av särskilt dess fjortonde artikel vars rasdiskriminering, första två punkter lyder:

1. En konventionsstat kan när som helst förklara, att den erkänner och pröva framställningar från kommitténs behörighet att mottaga sådana enskilda eller grupper av enskilda inom statens personer jurisdiktionsområde, som påstår sig ha genom den staten blivit utsatta för kränkning av någon av de i denna konvention angivna rättigheterna. skall icke mottagas av kommittén, om den Framställning gäller en konventionsstat som ej avgivit sådan förklaring. l i denna 2. Varje konventionsstat som avger en förklaring enligt punkt rättsväartikel kan upprätta eller utse ett organ inom sitt nationella och pröva från sen, som är behörigt att mottaga framställningar sådana enskilda eller grupper av enskilda inom statens personer av jurisdiktionsområde, som påstår sig ha blivit utsatta för kränkning av de i denna konvention angivna rättigheterna och som någon uttömt andra tillgängliga inhemska rättsmedel.

artikel 14 i FN:s rasdiskrimineringskonvention kan alltså Enligt behöen stat förklara, att den ger rasdiskrimineringskommittén att behandla från och grupper inom righet klagomål personer landet i som att de fått en behandling som strider fråga, tycker mot konventionen. har avgett en sådan förklaring med Sverige den att kommittén inte skall få pröva sådana inskränkningen som redan i internationella organ försåvitt inte klagomål prövats Artikeln i trädde i kraft konventionen anses ge bättre skydd. fråga för år sedan, sedan förklaring inkommit från tio stater. något Numera är det alltså för enskilda eller grupper att klaga möjligt om de blivit offer för etnisk diskriminering, under på Sverige att sådan täcks av konventionen och förutsättning diskriminering de uttömt alla till rättelse som kunnat fås inom lanmöjligheter det. I samband med att år 1970 beslöt ratificera konvenriksdagen artikel 14 tog den också ställtionen och avge förklaring enligt att ta emot från ning till frågan om ett organ framställningar Den där det hette att ”anledning klagande. följde propositionen, inte eller utse särskilt organ”, men lämföreligger att upprätta nade närmare Då Sverige 1970 avgav sin föringen motivering. och valde att inte utse eller upprätta något särskilt organ klaring var förhållandena annorlunda än nu. Det skulle dröja mer än ett decennium innan artikeln kom att Under denna tid har gälla.

I

232 överväganden och

förslag

utvecklats en förändrad syn på att internationellt det överpröva nationella handlandet. Om inte något organ utses bedömer vi att artikeln blir verkningslös. Konventionens möjligheter måste göras kända, inte minst för de organisationer som företräder invandrare och etniska minoriteter. Klagande måste också kunna om vilka ges besked möjligheter som konventionsåtagandet erbjuder samt vägledning och bistånd i saken. i sin till Sveriges inskränkning förklaring kommittén ställer också vissa administrativa krav på hur ärendet handläggs. Vi finner därför att det finns starka skäl för att nu utse ett sådant organ och att detta organs uppgifter tillsamfullgörs mans med de uppgifter vi tidigare har föreslagit att SIV bör axla när det gäller uppföljningen av den inhemska rättstillämpningen. Om SIV får till uppgift att följa bör SIV rättstillämpningen vara väl skickat att också inför kommittén kunna avlämna förklaring att ärendet prövats i Sverige på det sätt artikeln påbjuder. En roll för SIV i denna fråga bör inte det ansvar och de påverka rutiner som utrikesförvaltningen har i som rör FN. En frågor särskild ordning kan dock behöva för de eventuella fall då skapas SIV sitter på de anklagades bänk. En för SIV i uppgift anledning av Sveriges konventionsåtagande skulle innefatta även samerna, en grupp som i övrigt inte faller inom SIV:s ansvar.

I verka för förbättrade etniska relationer

övrigt

Att invandrarverket även i Övrigt har en rad vilkas uppgifter övergripande syfte är att förbättra de etniska relationerna har vi redan visat. Vi har, genom att resonera kring förutsättningarna och innehållet i verkets påverkansarbete gentemot majoritetsbefolkningen, försökt bidra till vissa idémässiga förutsättningar för detta arbete. Omfattande arbetsinsatser kring opinionsbildningen, stöd till aktiva och etniskt toleranta bör, liksom grupper hittills, vara delar av ett sådant arbete.

Sammanfattningsvis om SIV:s uppgifter inom området

SIV bör som myndighetsuppgift få inskrivet i instruktionen att fortlöpande bevaka de etniska relationernas Det bör utveckling. ske genom E] att systematiskt följa och redovisa de etniska relationernas utveckling, bl.a. genom egna studier -

periodiskt återkommande uppföljningsundersökningar av diskrimineringsutredningens attitydstudie i samarbete med

EIFO

Överväganden och förslag 233

- initierande av i nödvändig forskning övrigt; D att systematiskt följa och redovisa de centrala statliga myndigheternas utarbetande och genomförande av egna handlingsprogram på invandrar- och minoritetspolitikens område; D att systematiskt följa och redovisa tillämpningen av lagstiftningen mot olaga diskriminering och hets mot folkgrupp, en-

ligt en ordning som vi föreslagit i betänkandet (Ds A 1984:7)

Om olaga diskriminering; att SIV utses att vara det organ om vilket rasdiskrimineringskonventionen, artikel 14, talar; D att även i övrigt verka för förbättrade etniska relationer genom bl.a. opinionsbildning - stöd till aktiva grupper - m.m. materialproduktion

Resursfrågan för SIV

Vi har ovan försökt att strukturera de som vi arbetsuppgifter anser bör åvila SIV inom området etniska relationer. Av de fyra grupper av arbetsuppgifter som vi sammanfattningsvis ställer upp är det egentligen bara en som är ny i den meningen att den måste beaktas ur personalresurssynpunkt. Den utgörs av det föreslagna ansvaret att bevaka rättstillämpningen och andra uppgifter vi föreslagit i att vitalisera rättsområdena hets mot syfte folkgrupp och olaga diskriminering. Uppgiften som av följer artikel 14 i FN-konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering kräver också resurser. Det resurstillskott som vi anser behövs för dessa arbetsnya uppgifter utgörs av tre juridiskt kompetenta handläggare samt av assistentstöd till dessa. Samtliga fyra grupper av arbetsuppgifter kommer härutöver att resa krav på operativa medel, dock främst motiverade av uppgifterna under den första punkten i sammanställningen. Vi beräknar att det rör sig om en miljon kronor per år. De direktiv som gäller för statliga utredningar i fråga om resursberäkningar och anvisning av finansieringsmöjligheter är långtgående. Vi har gjort stora ansträngningar att följa dessa direktiv och därigenom kunna anvisa möjligheter att finansiera vårt resursyrkande. Vi har därvid kunnat konstatera att de föreslagna arbetsuppgifterna över huvud inte är av den karaktären att man kan tala om rationaliseringsvinster i samband med att de kommer till utförande. Regeringens uppdrag till oss att föreslå vägar att vitalisera rättstillämpningen innebär med nödvändighet att ett genomförande av våra förslag snarare leder till ökad aktivitet kring dessa frågor.

234 och sou 193455

Överväganden förslag

Nästa efter en lämplig finansiering har varit att steg i sökandet om inom SIV:s nuvarande resurser. Alla är pröva förslagen ryms varse de verket upplevt i och med de oacceptabelt långa problem väntetiderna i Verket har tvingats till utlänningsärendena. egna för att förkorta handläggningstiderna, vilket omprioriteringar har det arbetet. Att föreslå överföring av negativt påverkat övriga från ärendehandläggning till de föreslagna arbetsuppkapacitet kan därför inte komma i fråga. Flyktingmottagningen, gifterna vilken trots det resurstillskott verket har fått härför, kan komma att ställa krav omfördelning av resurser från annan på ytterligare verksamhet inom samordnings- och informationsbyräerna, åtminstone i ett I ett sådant läge då verket har genomförandeskede. tillförts vars resursmässiga konsekvenser är svåra nya uppgifter, att överblicka, är det vår bedömning mycket svårt att enligt identifiera för de resurskrav som någon finansieringsmöjlighet av våra Till detta kommer att ökade krav kan följer förslag. komma att ställas verket i och med ett genomförande av på förslaget om en reformerad svenskundervisning. Om man därefter försöker finna finansieringsmöjligheter inom näraliggande områden kommer de rättsvårdande myndigheterna i En därvid stå till buds i och med blickfånget. möjlighet tycks att och bostadsanmälförslaget slopa arbetsgivaranmälningarna vid avflyttning. Om förslaget förverkligas frigörs resurningarna ser inom vad vi kunnat inhämta motsvarar polisväsendet. Enligt dessa resurser den nivå som vi föreslår att SIV:s tjänsteungefär organisation bör förstärkas med. tillsattes år 1978. Under de fem år Diskrimineringsutredningen vi arbetat har vi delvis fått den roll som vi nu föreslår att SIV bör både kontakt med personer som utsatts för ges. Vi har, genom brott mot diskrimineringsförbuden och genom att vi kartlagt bidragit till en viss vitalisering av området. rättstillämpningen, Det vore om den verksamheten, som också inneburit olyckligt kostnader, inte kunde fullföljas. Vi har också gjort en del av de studier och undersökningar som vi föreslår att SIV fortlöövriga skall Våra förslag innebär således i vissa avseenden pande göra. en av en verksamhet som redan påbörjats, varför permanentning i nettotermer inte blir så stor som det ökningen på statsbudgeten resurstillskott som vi föreslagit att SIV bör få.

9.6 Kommuner och landsting

Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun i fråga om invandrar- och minoritetspolitiken har inte preciserats närmare vid något av de tillfällen statsmakterna fattat beslut om den övergripan-

Överväganden och förslag 235

de inriktningen, vare sig 1968 eller 1975. Vad som är statligt ansvar och vilka frågor som ankommer på kommuner att svara för är över huvud taget inte närmare reglerat i någon samlad form. Kommunallagen talar enbart om kommunens rätt att ”vårda sina angelägenheter”. Kommunernas uppgifter, både primäroch landstingskommuner, står att finna i en rad lagar som reglerar olika verksamhetsområden. Dessa, som ofta har karaktär av ramlagar, reglerar t.ex. det kommunala ansvaret för socialtjänst, skola och hälso- och sjukvård. Traditionellt har ansvaret för att genomföra invandrar- och minoritetspolitiken ansetts vara en gemensam uppgift för stat och kommun, medan regleringen av invandringen betraktats som en statlig angelägenhet. Den sedan ett par decennier rådande principen om likställdhet i fråga om samhällsservice mellan svenskar och invandrare gör ju egentligen frågan om särskild annågon svarsfördelning mellan stat och kommun i fråga om invandrare mindre intressant. Vad som gäller för svenskar skall principiellt gälla för invandrare. Att sedan de speciella åtgärder som invandrarpolitiken kan kräva också innebär merkostnader, som i vissa fall täcks av statsbidrag till kommuner, innebär ingen ändrad grundsyn på ansvarsfördelningen kring genomförandet av politiken. Inom nästan alla samhällsområden är det genom kommunala insatser som samhällsservicen kommer befolkningen till del. Det är därför ett centralt intresse att granska i vilken grad de kommunala verksamheterna verkligen också når invandrare och minoriteter på ett sätt som kan sägas vara likvärdigt det som gäller för majoritetsbefolkningen. Skolan är för oss den kanske viktigaste delen av det kommunala ansvarsområdet. Vi har i vår rapport Fostran till tolerans? redovisat att skolstyrelserna inte alltid var bekanta med de problem de ställts inför i och med det ökade inslaget invandrarbarn i skolorna. Det är dessutom så att det kommunala ansvaret för utbildningsfrågorna både har ökat och breddats. Det skoladministrativa reformarbetet och de senaste omgångarna av läroplansarbetet har ökat de kommunala skolstyrelsernas möjligheter att styra verksamheten både administrativt och innehållsligt. Till detta kommer nu att svenskundervisningen för vuxna invandrare och flyktingmottagningen föreslås bli genomförda på kommunal nivå. Dessa förändringar kommer att ställa stora krav på kommunerna, på deras flexibilitet, på deras kunskaper, men inte minst på politiskt mod i kommunerna att prioritera bland insatserna så att verksamheterna verkligen kommer invandrarna till gagn. I vårt kartläggningsarbete av rättstillämpningen av brottsbal-

236 och

överväganden förslag

kens regler om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering har vi kunnat konstatera att många invandrare inte själva kan underställa vissa händelser rättslig prövning. Vi har lämnat förslag som borde stärka invandrarnas ställning härvidlag. Vi tror att det härutöver vore lämpligt om kommuner, t.ex. inom socialtjänsten eller invandrarförvaltningen, byggde upp kompetens ägnad det stöd och den vägledning som uppenbarligen behövs för att personer som upplever sig hotade eller diskriminerade skulle få sin sak rättsligt prövad. Vi föreslår inte att något slags ombudsmän skulle utses; snarare handlar det om att utbilda någon eller några personer i kommunerna inom rättsområdet så att de kan informera om hur man går till väga i rättsmaskineriet samt ge det stöd i övrigt som kan behövas. I arbetet med att göra kommunal service åtkomlig för invandrare på lika villkor med övriga invånare har invandrarbyråerna varit av särskilt intresse. påbörjades i blygsam skala i vissa Invandrarbyråverksamhet kommuner under sextiotalet, främst som rena informationsbyråer och i många fall med en tolkförmedling. Idag finns invandrarbyråer i 114 kommuner. Nästan alla större och medelstora kommuner har alltså idag någon form av invandrarservice. Verksamheten har sinsemellan ganska olika inriktning men rätt många gemensamma drag kan ändå skönjas. Invandrarbyråverksamheten har en från rena informationsingenomgått utveckling rättningar, där man hjälpte folk ”över disk”, till en avsevärd breddning av verksamheten. Särskilt har under den senaste femårsperioden informationsverksamhet bland majoritetsbefolkningen kommit att bli en angelägen uppgift. Den kommunala förvaltningens ökade komplexitet i förening med invandrarfrågornas karaktär har ställt stora krav på komsektorsövergripande munal Denna uppgift har till stora delar axlats av samordning. invandrarbyråerna. För att markera invandrarfrågornas vikt i det kommunala arbetet har i en del större kommuner inrättats frivilliga politiska nämnder, s.k. invandrarnämnder. Denna utveckling har varit positiv ur en rad synvinklar. Kunskaper om de förändrade förhållanden varunder invandrade kommunmedlemmar lever har förbättrats, både bland befolkningen och bland kommunala politiker och tjänstemän. Det finns dock skäl att även studera medaljens baksida. Utan att kunna leda i bevis riskerna för en onaturlig sektorisering vill vi något uppehålla oss vid den risk för splittrat ansvar som kan komma att föreligga när en sektorsövergripande fråga återspeglas i en formaliserad organisation. Parallellt med att invandrarfrågornas dignitet sannolikt gagnas av att politiska nämnder och särskilda

och 237

överväganden förslag

kommunala organ inrättas, finns risk för monopolisering av frågorna från dessa organs sida och risk för känslan bland andra förvaltningar att detta i någon mening inte riktigt är ”vårt bord”. Vi vet inte, och tror inte att någon kan bedöma i vilken grad detta resonemang är relevant. Vad vi vet är att många frågor, blott genom sin rubricering, gärna hänskjuts till ”invandrarexperterna”, vilkas roll egentligen bl.a. är att se till att de olika fackförvaltningarna tar sitt ansvar även i fråga om invandrare. Relativt oetablerade invandrarförvaltningar i kommunerna vill gärna öka sitt inflytande genom att visa professionalitet, kräva att få bli remissorgan och genom att ikläda sig en obestämd samordningsroll. Organisationspsykologer kunde kanske kasta visst ljus över detta dilemma. Grundprincipen att ingen åtskillnad skall göras mellan utländska och svenska medborgare riskerar att bli motarbetad av en specialistkader som har att inom alla de kommunala fälten beakta invandrargruppernas behov. Det angelägna i att invandrare erbjuds kommunal service på likvärdiga villkor jämfört med majoritetsbefolkningen har motiverat särskilda insatser, t.ex. en särskild kommunal organisation, medan en sådan organisation i sig kan vara ett hot mot principen om allas gemensamma ansvar. Även om detta dilemma på några håll blivit märkbart måste dock invandrarförvaltningarnas verksamhet betecknas som mycket positiv och den har med säkerhet bidragit till att stärka invandrarnas möjligheter i kommunerna. Verksamhet med att upprätta kommunala handlingsprogram främst i de större kommunerna hade med säkerhet eljest aldrig kommit till stånd. Vi har tagit del av ett antal sådana handlingsprogram. Dessa har sinsemellan mycket olika karaktär beroende på kommunernas olika storlek och förutsättningar. Gemensamt är dock att de alla bär invandrarförvaltningens prägel av ett centralt perspektiv. De utgör därmed egentligen bara inledningen till ett verkligt konkret programarbete. De olika kommunala förvaltningarna måste bidra i större utsträckning om konkreta resultat skall komma till stånd. Ett exempel får illustrera vad vi menar. Flera handlingsprogram talar om vikten av tvåspråkighet som merit vid tjänstetillsättningar, men knappast om vad det betyder i det enskilda anställningsärendet. Först när berörd förvaltning preciserar sina rekryteringsprinciper och själv uttalar kravet på tvåspråkighet kommer förutsättningar att skapas för att verkligen kunna anställa personal i någon omfattning åberopande just språkmeriter. Bland de handlingsprogram vi tagit del av är det - naturligt kommunens resurser - Stockholms kommun nog med tanke på som i särskilt konkreta termer bedriver ett programarbete. I det

238 och SOU 1984:35

överväganden förslag

förslag till invandrarpolitiskt handlingsprogram som utarbetats av tjänstemän inom invandrarförvaltningen i Stockholm betonas med särskilt de olika fackförvaltningarnas ansvar för eftertryck att inom sina områden gå vidare i arbetet. Det innehåller också en förtjänstfull faktasamling om invandrares förhållanden inom kommunen. För kommuner som står i begrepp att utarbeta handlingsprogram bör Stockholms kommuns arbete vara inspirerande. Vi har tidigare föreslagit att de statliga myndigheterna bör göra av sin praxis och studera i vad mån likvärdig egna genomgångar och medlemmar av minoribehandling verkligen ges invandrare tetsgrupper samt upprätta handlingsprogram. Eftersom det är i den kommunala verkligheten som invandrare i första hand möter myndigheterna är det minst lika angeläget att motsvarande genomgångar och kommer till stånd inom kommuprogramarbete nerna. Först med ett sådant faktaunderlag som grund kan konkreta förbättringar av den kommunala servicen göras. Vi har genomgående under vårt arbete pekat på att frågan om de etniska relationernas utveckling och om likvärdig samhällsservice måste grundas på den vardagsverklighet som invandrarna själva möter. Kommunerna kommer därför att ha en viktig roll när det gäller att initiera studier och forskning om dessa frågor. En stor del av invandrares möten med samhällets företrädare inträffar inom verksamhetsområden för vilka landstingen svarar, främst hälso- och delar av an-

sjukvården. Övriga landstingens

svarsområden, såsom omsorgsverksamhet, kultur- och utbildningsfrågor, är också viktiga. Det är dock sannolikt inom sjukvården som de flesta aspekterna på mötet mellan myndighet och människa blir särskilt tydliga. Kulturell och språklig förbistring ställer sjukvården inför särskilda svårigheter utöver dem som så ofta debatteras även i fråga om svenskars möjligheter att finna sig till rätta i vårdapparaten. Trots att så många invandrare är anställda i olika befattningar inom verksamheten är det alltför sällan man utnyttjar denna möjlighet att motverka dessa problem. Mötet mellan invandrare och sjukvård har flera dimensioner. Många invandrares behov är specifika i någon mening; de avviker därmed från vad sjukvården väntar sig. F lyktingars bakgrund och upplevelser, där i många fall fysisk eller psykisk tortyr förekommit, skapar vårdbehov som den svenska sjukvården har stora svårigheter att möta med adekvata metoder. Ofullständigt behandlade infektioner och sviter av tidigare behandlade åkommor i fall situationer där den svenska sjukvården inte skapar många riktigt känner igen sig. Några invandrargruppers koncentration till vissa yrkesområ-

sou 193455 . överväganden och förslag 239

den har kommit att leda till att grupper företer vissa gemensamma vårdbehov. Trots att dessa kanske främst föranleds av yrkessjukdomar blir de ibland klassade som typiska invandrarsjukdomar. Att psykisk ohälsa tar sig somatiska uttryck förstås och accepteras i väldigt olika grad i olika kulturer. Läkare och patient är därför ofta inte överens om diagnosen och tänker sig därför olika former av behandling. Förtröstan på medicinering är bland stora grupper invandrare starkt utbredd, särskilt bland invandrare från utomeuropeiska länder. Att mediciner ofta enbart är symptomlindrande och att den verkliga sjukdomsorsaken kanske kräver andra åtgärder är ibland en svår uppgift för sjukvårdspersonalen att förklara. Det finns vittnesbörd som antyder att för vissa invandrargrupper preparaten anses vara det väsentliga vid behandlingen av sjukdomar. Den svenska sjukvårdens teknifiering bidrar naturligtvis till en sådan uppfattning, som därtill delas av många svenskar. De flesta av de problem som vi ovan antytt skulle sannolikt vara avsevärt mindre allvarliga om personal och patienter hade bättre förutsättningar att kommunicera med varandra. Vittnesbörden om språkproblemen är så omfattande att vi hävdar att detta är det mest angelägna reformområdet. Insikten bland sjukvårdshuvudmännen om denna kärnfråga har vuxit fram under senare år. Möjligheterna att till sig kunna knyta tvåspråkig personal och att kunna utnyttja redan anställd tvåspråkig personal försvåras dock av rigida och formaliserade meritvärderingssystem och av hänsyn till tjänsteorganisationen. Psykiatriskt behandlingsarbete går enligt mångas bedömning knappast att bedriva med mindre det sker på patientens eget språk. De särskilda kraven på öppenhet och förtroende gör att samtal via tolk knappast blir möjliga att genomföra. På senare tid har invandrares problem i vården kommit att debatteras och studier har gjorts av förhållandena. Dels har några omfattande allmänna genomgångar gjorts, t.ex. av Stockholms läns landsting och av Göteborgs sjukvårdsstyrelse, dels har vissa invandrargruppers hälsotillstånd tilldragit sig uppmärksamhet främst genom att intresserade läkare och forskare ställt samman iakttagelser som varit oroande. Av landstingens övriga verksamhet vill vi särskilt framhålla folkhögskolorna, som ju i många fall har dessa som huvudmän. För invandrare och etniska minoriteter innebär folkhögskoleformen förtjänster av minst två skilda slag. För det första har den flexibilitet i kursinnehåll och arbetsformer som är så viktig att värna om för folkhögskolorna för många invandrare betytt utbildningsmöjligheter som eljest inte stått till buds. För det andra erbjuder folkhögskolestudier unika möjligheter

och SOU l984:55

240 Överväganden förslag

till samverkan mellan invandrare och svenskar. De lägger därmed grunden för en identitetsutveckling hos invandrareleven som med säkerhet underlättar hans eller hennes integration i Sverige. Svenska elever kan också vid folkhögskolor få lära känna utländska elever i en miljö där samverkan inte sker för sin egen skull, utan kring gemensamma studiemål.

9.7 Massmedierna

Vi har på flera ställen berört massmediernas roll för opinionsbildningen när det gäller de etniska relationerna. En aspekt som vi inte behandlat gäller omfattningen och inriktningen av utbudet av massmedia på minoritetsspråk. Etermediernas minoritetsspråksändningar, stiftelsen Invandrartidningens verksamhet och presstödet till tidningar på andra språk än svenska utgör viktiga förutsättningar för att språkliga minoriteter skall kunna tillgodogöra sig nyheter och annan information om samhällsutvecklingen och för att främja möjligheterna till debatt och opinionsför- Invandrarpolitiska kommittén har till uppgift medling. (IPOK) att särskilt dessa frågor. Vi avstår därför i huvudsak analysera från att behandla denna aspekt av massmediautbudet, men uttalar förhoppningen att de förslag som IPOK framlägger härvidlag och de konkreta som följer av dessa skall vara ägnade att åtgärder starkt förbättra invandrares och språkliga minoriteters möjligheter att följa och delta i samhällsutvecklingen. Speciellt angeläget är att etermediernas ambitioner på området ges förutsättningar att öka. Det sägs ibland att sändningar på minoritetsspråk förstärker motsättningarna mellan invandrare och svenskar genom att de är otillgängliga för dem som inte förstår invandrarspråk. Det är ett argument i första hand mot ljudradiosändningar, eftersom dessa så gott som helt utestänger svenska lyssnare. Program i TV kan ju förses med svensk textremsa. Programbolagen har möjligen haft dessa farhågor i tankarna när de lagt fast programmens sändningstider. De ligger nämligen ofta på för svenskarna icke attraktiva tider. Det är sannolikt att ett antal radiolyssnare och TV-tittare blir irriterade på program som de inte kan ta del av. Att de skulle vara särskilt många har dock inte visats. Tvärtom finns tecken som tyder på en betydande tolerans och förståelse från majoritetsbefolkningens sida i detta avseende. I samband med arbetsmarknadskonflikten 1980 fick de fyra stora invandrargrupperna från Finland, Jugoslavien, Grekland och Turkiet bättre nyhetsservice än någonsin tidigare i radio och TV. Varje kväll efter Aktuellts kvällssändning följde fem minuters nyhetssam-

och 241

Överväganden förslag

manfattning på vardera språket. Sveriges Radios avdelning för publik- och programforskning undersökte under konflikten befolkningens attityder till denna service. Mer än åttio procent av svenskarna ansåg att det var bra att invandrarna fick dessa nyheter. Endast tio procent ansåg att det hade varit bättre om hela programtiden utnyttjats för nyheter på svenska. Efter konflikten upphörde servicen. Svenskarna tillfrågades på nytt om de ansåg att nyhetsverksamheten på minoritetsspråk borde fortsätta på samma sätt som under konflikten eller om de samtyckte till att

den upphört. Varannan svensk ansåg att nyhetsverksamheten

borde fortsätta, var fjärde ansåg det inte och var fjärde kunde inte ta ställning. Undersökningsresultatet styrker uppfattningen att befolkningen har en i huvudsak tolerant och förstående inställning till verksamheten på minoritetsspråken. Vi anser dessutom att verksamheten i sin helhet haft den gynnsamma effekten att den fått stora delar av majoritetsbefolkningen att inse att Sverige numera bebos även av språkliga minoriteter, vars särskilda behov också är värda att tillgodoses och respekteras. Massmediernas effekt på attityderna till invandrare och invandring har under den senaste tioårsperioden varit föremål för återkommande debatt. Ofta har debatten kommit till stånd som reaktioner på enskilda programinslag i radio eller TV, eller genom artiklar i dagspressen. Som exempel kan nämnas en kritiserad serie om i början av Eko-inslag assyrierinvandringen 1980-talet och TV:s och Expressens behandling av den s.k. skomakarligan något år senare. En intressant iakttagelse av dessa och andra liknande debatter är att ingen inblandad ifrågasätter massmediernas påverkan på opinionsbildningen. Det omtvistade har istället ofta varit i vilken grad hänsyn skall tas till denna negativa påverkan på attityderna. Exempelvis hävdade den dåvarande redaktionschefen för Ekot i debatten om dess serie om assyrierinvandringen att det är redaktionens uppgift att ge invånarna i landet möjlighet att på grundval av olika fakta bilda sig egna åsikter i olika frågor. ”Vilka de åsikterna blir eller vilka följder detta får kan vi inte ta hänsyn till. Det skulle bli en fullständigt ohållbar situation om journalister skulle göra den typen av överväganden.” (DN den 27 februari 1981) Andra företrädare för massmedier har i andra sammanhang hävdat liknande - om än i mindre än Eko-chefens. meningar kategoriska ordalag Massmedierna har alltså effekter - om vi får tro på opinionen debattörerna. Som vi berört i avsnitt 9.3 tycks också masskommunikationsforskarna mena att så är fallet, främst genom att föreslå och utpeka nya ”opinionsvindar” och genom att demonstrera åsiktsspännvidden. Den givna följdfrågan är då: Vilka är de effekter massmediernas utbud har på opinionen?

242 Överväganden och förslag SOU 198455

År 1981 genomförde vi den omfattande undersökning av befolkningens attityder vars huvudsakliga resultat vi översiktl:gt redovisat i kapitel 4. Sommaren 1982, dvs. ungefär ett år senare, inträffade några händelser som väckte mycket stor uppmärksamhet i dagspressen och i radio och TV. Några personer brände ett kors i trädgården till en chilensk familjs hus. En kiosk ägd av en turkisk invandrare förstördes av ett gäng ungdomar. Anonyma, ñentliga telefonsamtal drabbade en invandrad kulturarbetare. Händelsernas massiva återspegling i medierna föranledde oss att direkt efter sommaren 1982 åter ställa ett representativt urval av befolkningen inför en del av de frågor som också 1981 års urval besvarat. Därtill ställde vi ytterligare frågor med anknytning till de aktuella händelserna. Vår hypotes var att förändringar i opinionen kunde tillskrivas massmediernas skildring av händelserna. Med hänsyn till den korta tid som förflutit mellan mätningarna och till den relativa tröghet med vilken attityder till invandrare sannolikt förändras i befolkningen är detta en rimlig utgångspunkt. Det visade sig att drygt åttio procent av vuxna svenska medborgare läst eller hört om händelserna och många kunde direkt relatera vad de handlat om. Av de sju frågor som ställdes för att kunna jämföra attitydbilden med 1981 års resultat uppvisar tre statistiskt säkerställda förändringar i negativ riktning. De gällde bedömningen av om det varit övervägande bra eller dåligt att invandrare kommit till landet under de senaste 30-40 åren, av förhållandet allmänt sett mellan invandrare och bedömningen svenskar och till myndigheternas behandling av inställningen utlänningar som begår brott i Sverige. Resultatet utgör ett stöd för uppfattningen att massmedierna faktiskt har effekter på opinionen. Det bör - vår - innebära att massmedierna enligt mening har ett ansvar för utvecklingen av de etniska relationerna. I det följande skall vi utveckla några tankar om hur detta kan gå till. I ett försök att besvara frågan har vi genomfört en explorativ studie av innehållet i några massmedier i syfte att få fram den bild eller de bilder, eller den icke-bild, som medierna förmedlar av invandrare i Sverige. Några hypoteser utvecklas om de effekter de kan tänkas ha på opinionen och de frågor systematiseras som bör bli föremål för vidare forskning. Resultatet kommer att publiceras i december 1984. Väsentliga delar av materialet föreligger emellertid och det möjliggör vissa allmänna och preliminära slutsatser. Underlaget utgörs av samtliga telegram från TT sedan 1 juli 1980 som innehåller någon referens till invandrare, invandutvisning eller diskriminering, inslag i nyhetsprogram i ring, radio och TV under halvåret 15 oktober 1980-15 april 1981 med motsvarande referenser samt arbetsmarknadsdepartementets pressklipp om invandrarfrågor från l juli 1980 och framöver.

och 243

överväganden förslag

l studien görs en genomgång av vad medierna faktiskt innehållit om invandrare och invandring, det görs försök att finna de institutionella skäl som förklarar varför frågan fått denna behandling. Vidare studeras effekterna på läsare, lyssnare och tittare. Studien avslutas med resonemang om vilka framtida effekter på opinionen som mediabehandlingen av invandrarfrågorna kan tänkas ha och en diskussion om vilka åtgärder som studien kan aktualisera. Materialet visar att medierna generellt innehåller lite information om andra länder, särskilt om kulturellt och geografiskt mer länder, annat än i de fall något dramatiskt eller konfliktavlägsna fyllt inträffat där. Resultatet blir att mediakonsumenten får en fragmentarisk bild av omvärlden, som underblåser det skrämmande och konfliktfyllda. Inte heller ges tillräckligt utrymme för de som behövs för att bättre förstå det dramatiska i analyser utbudet. När problem eller konflikter beskrivs i medierna ges de ofta ett begränsat antal förklaringar: hänvisning till krisekonomin, högervindar etc. Genom att medierna så ofta tillhandahåller den ”dagordning” som gäller för diskussioner människor emellan finns skäl att anta att dessa generaliserande förklaringar framstår som plausibla och användbara. Det förefaller som om lokalpressen vore något mer negativ i sin inställning till dessa frågor än den riksspridda pressen. Samtidigt är det påfallande att samma nyheter dyker upp i flera medier; medierna byter i hög grad stoff när det gäller invandrarfrågor. Medieutbudet ger generellt lite kunskaper om invandringens orsaker och om invandringens betydelse för svensk ekonomi. Både och etermedierna skildrar ofta invandrarfrågor utpress ifrån enskilda fall, där invandraren skildras nästan enbart i sin invandrarroll, sällan som invånare. Fixeringen till enskilda personer leder också till att man på gott och ont tenderar att ta för invandraren i den konflikt som målas upp. Särskilt ställning gäller detta beskrivning av fall där tillståndssökande fått avslag och därigenom hotas av utvisning. För den som studerar etniska relationer är det av intresse att studera de tillspetsade yttranden som ofta görs i press och etermedier, särskilt i rubriker och ingresser: ”Främlingshatet har ökat”, ”Kanske måste man nu räkna med att konflikter uppstår”. Det är inte otroligt att en sådan redaktionell behandling kan förstärka de negativa attityderna eller fungera som en självuppfyllande profetia. Rubriker och ingresser av detta slag saknar påfallande ofta stöd i den fortsatta behandlingen av ämnet. Om man ser till invandrarnas andel av totalbefolkningen kan man konstatera att de är underrepresenterade i mediainnehållet

244 överväganden och förslag

när det gäller vardagliga situationer och överrepresenterade när det gäller kontroversiella och konfliktfyllda situationer. Härutöver gäller att invandrare i lägre grad än svenskar själva är verksamma inom medierna som journalister, programledare eller nyhetsuppläsare. Institutionella förklaringar av flera olika slag kan ges till mediernas sätt att behandla invandrarfrågorna. Av särskild betydelse är säkert de principer som kommit att råda för nyhetsvärdering och i fråga om de normer som gäller för vad som bör och inte bör behandlas. Rådande värderingar tycks lägga hinder i vägen för medierna att på ett mer aktivt sätt än hittills behandla invandrarfrågor och frågor om etniska relationer. Det är sannolikt ingen överdrift att påstå att dessa frågor har låg status i journalistkretsar. Det finns säkert föreställningar om att frågorna inte är av intresse för en större publik och därför inte är särskilt säljande. Den betoning på konflikt och dramatik som vi tidigare pekat på är troligen försök att väcka dem som man tror är ljumma inför dessa frågor. Det är dessutom troligen så att de flesta journalister själva är ointresserade och att de som kommit att intressera sig djupare alltjämt är för få för att någon

utgöra

opinionsgrupp inom redaktionerna. Innehållsanalyser görs ofta i försök att dra slutsatser om effekterna på mottagarna. Svårigheterna är dock uppenbara, särskilt när det gäller mediautbudets effekter på attityderna till invandrare. Utbudets innehåll och form har dock funktioner som kan vara nog så intressanta att diskutera. Det vi närmast avser är mediernas förmåga att avgöra vad som skall diskuteras i ett samhälle: den s.k. dagordningsfunktionen. Om massmedierna exempelvis väljer att fokusera sitt intresse för invandrare på förhållanden där dessa är i en konfliktställning är det, enligt dagordningsteorin, detta som kommer att vara det som människor i allmänhet kommer att diskutera. Andra sidor av invandrarnas vardag kommer då inte att diskuteras. Människor kommer då inte heller att upptäcka frågor som har att göra med varför invandrarna kommer till Sverige eller varför den svenska invandringspolitiken ser ut som den gör. Mediebildens effekter på de etniska relationerna framöver är svåra att förutspå. Om utvecklingen av den omvärldsbild som medierna tillhandahåller fortsätter längs nuvarande spår, som innebär en avskärmning från förhållanden utanför Europa, är detta knappast ägnat att överbrygga de kulturella skillnader som finns mellan Sverige och utvandringsländerna, som ju ligger allt längre bort från de områden medierna visar intresse för. En sådan utveckling skulle kunna innebära att man upplever en ökad etnisk distans. Om sedan de skildringar som faktiskt före-

och 245

Överväganden förslag

kommer från mer länder, vilka är många invandrares avlägsna hemländer, handlar om krig och elände kan vissa effekter uppstå gentemot dessa människor även här i Sverige. Bland de medel som skulle förbättra mediebilden av invandrare och invandringen brukar man peka på journalistutbildningen. Det finns skäl att önska sig att invandrarfrågor och internationella frågor i ökad utsträckning bereddes plats i all journalistutbildning, från grundutbildningen till den fortbildningsverksamhet som inom kåren. Den fortbildningsverksamhet som pågår bedrivits av SIV måste även fortsättningsvis betraktas som en insats. som till att bredda till

viktig Åtgärder syftar rekryteringen

journalistyrket till invandrare vore säkerligen till gagn för mediabilden på längre sikt. Den kritik som riktas mot den nyhetsvärsom i fall är svårare att omstöpa i positiva dering tillämpas många Det är att man i olika utbildningssammanhang tar förslag. viktigt till så att en diskussion ständigt hålls levanupp frågan prövning de inom kåren. Vi har föreställningar som tidigare pekat på att de har om sina rimligen har betydelse för journalister målgrupper hur de arbetar med invandrarfrågorna. Finns det föreställningar om att allmänheten är ointresserad av frågorna, måste det samñnnas risker för att kryddas med dratidigt framställningarna matiska och konfliktfyllda vinklingar eller att de helt enkelt inte kommer till stånd. Också denna bör ges utrymme i de olika fråga utbildningssammanhangen. Statsmakterna etermediernas verksamhet rapåverkar genom bilaterala avtal med Radiolagen och genom programföretagen. visserligen radio- och TV-verksamheten en diolagen garanterar ur avseende fri och oberoende ställning, men denna publicistiskt frihet flera sätt. Bland annat sker det genom kravet begränsas på i förhållande till politiska, religiösa och andra på opartiskhet och genom kravet på saklighet. Det sker också åsiktsriktningar kravet att programföretag i programverksamheten skall genom ”hävda det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och de enskilda människornas frihet och (6§). Tidigare fanns en motsvarande regel i värdighet” radioavtalet och först 1978 infördes den i radiolagen, vilket uten av kraven på Sveriges Radio. I proposition gjorde skärpning 1977/ 78:91 motiverades förändringen på följande sätt:

Med uttrycket alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet avser radioutredningen de sidor av demokratibesom anknyter till bl.a. förhållandet mellan människor och nämgreppet ner därvid fördömande av rasism, våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan män och kvinnor. Jag ansluter mig till radioutredningens uppfattning att den ifrågavarande bestämmelsen skall tas in i radiolagen.

246 Överväganden och

förslag

Uttrycket ”fördömande av rasism är intressant i sammanhanget. Det innebär ju egentligen ingenting annat än att rasistiska budskap inte fritt får spridas utan skall bemötas och fördömas. Det är däremot tvivelaktigt om motivuttalandet också innebär ett ansvar för att det samlade programutbudet inte får negativa effekter på opinionen. Även om främst Utbildningsradions insatser med programserier av typ ”Värdlandet” är tecken ett på ansvarstagande måste vi fråga oss om det är tillfyllest. Vi anser inte det. Man kan diskutera om en i radiolaytterligare mening gens demokratiparagraf med innebörden att hävdandet av ”det demokratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde” innebär ett ansvar för att programutbudets långsiktiga effekter också aktivt motverkar invandrarfient-i lighet och rasism. Det är tveksamt vilka effekterna skulle bli på det samlade utbudet. Vi bedömer att en att lämpligare väg vore statsmakterna genom ett uttalande fastställer att programbolagen har ett ansvar med denna innebörd samt åt dessa att uppdrar utarbeta egna handlingsprogram i syfte att även långsiktigt motverka en negativ attitydförändring. Regeringen kunde därvid föreskriva att de som skall utarbeta förslag till nya avtal med programföretagen från 1986 får i uppgift att i avtalen inskriva en skyldighet av det här slaget.

Organisationerna

Vi har ingen uppgift om hur många organisationer genomsnittssvensken tillhör, men vi kan vara säkra på att det är flera än vad fallet är i de flesta andra länder. - Det har blivit en svensk arbetsordning att manifestera sitt intresse för en fråga genom medlemskap i en organisation. Inom nästan alla områden politiska, fackliga, kulturella, idrottsliga och - finns väletablerade ofta med cenreligiösa organisationer, trala företrädare som valts för att på riksplanet företräda sina medlemmar. I en demokrati har en sådan utveckling också stimulerats av statens och kommunernas behov av i samrådsparter olika frågor. Vad organisationerna eller inte gör för invandrarnas integör gration i samhället, för att skapa kontakt och goda relationer mellan invandrade och infödda, är av stor betydelse. Oftast kan det mildra motsättningar och konflikt, men i enstaka fall också ha motsatt effekt. Idrottsrörelsen, som vi återkommer till, ger exempel på både positivt och negativt. Invandrare i svenska organisationer förtjänar en utförlig studie. Vi sände ut en enkät under hösten 1983 till ett sextiotal svenska för att få en organisationer

och förslag 247

överväganden

de bedömer för ökade kontakter bild av hur förutsättningarna samverkan mellan svenskar och invandrare. Vi frågade också och erfarenheter man inom organisation av efter de gjort respektive sådant arbete. Svar kom från bara mindre än hälften av de tillfrå- Dessvärre var svaren i allmänt hållna och saknade den gade. regel samverkans- och relationsfrågorna som vi hade hopbetoning på Enkäten kunde därför inte läggas till grund för någon pats på. av de svenska ur vårt mer inträngande analys organisationerna

perspektiv. allmänt hos de i invandrarverket som Ett intryck tjänstemän har till att ha kontakt och samarbeta med organisationeruppgift de svenska är att likgiltigheten och na, både och invandrarnas, lever kvar. det passiva motståndet mot att engagera sig alltjämt är det också till det ringa intresse som Förmodligen förklaringen enkät mött hos av de svenska organisationerna. Sett vår många en emellertid invandrarverkets över längre period tycker sig ett växande intresse och en ökande förståelse. tjänstemän skönja i vårt betänkande beskrivna IK-projektet kan ha Det tidigare till detta. I tänker SIV inrikta sig på en bidragit fortsättningen av ledarskikten och de mest aktiva inom folkrörelbearbetning serna. I det anför vi på verksamheten inom någföljande synpunkter ra olika typer av organisationer, utan anspråk på att prestera och analys. De är sinsemellan mycnågon ingående beskrivning ket olika och deras att påverka de etniska relationermöjligheter na skiftande. Ett medel är emellertid gemensamt för flera av dem, för Under avnämligen huvudmannaskapet folkhögskolor. snitt och landsting, pekar vi på folkhögskolornas 9.6, Kommuner roll när det olika etniska och mycket speciella gäller gruppers samverkan mål. Detsamma bör giindividers för gemensamma vetvis folkhögskolor som drivs av folkrörelser. sägas om de

Invandrarnas organisationer

Under de senaste tio åren har invandrarnas egna organisationer av folkrörelser med att inför statsmakterna blivit något uppgiften vara talesmän inte bara för medlemmarna och myndigheterna för sina landsmän utanför den direkta utan också respektive medlemskretsen. Kraften i deras meningsyttringar har ytterligare förstärkts sedan ett tiotal av dem slutit sig samman i en samorga- Fortfarande är dock bara en minoritet, ofta därtill en nisation. liten minoritet, av invandrarna anslutna till sina organimycket sationer. Riksförbundens framväxt och har inte skett bara uppbyggnad med statens goda minne utan även med dess stöd, för att inte säga

248 överväganden och

förslag

styrning. Processen har typiskt svenska och har drag förmodligen känts främmande för vissa grupper av invandrare.

Det är positivt att staten och även kommunerna känt behov av

en kanal till invandrarna genom vilken stöd kunnat slussas ut och impulser hämtas in, men det är inte uteslutande Man bör positivt. inte blunda för att staten och kommunerna i är många stycken till invandrarna och deras motpart organisationer. Det upprättade systemet har gjort invandrarnas egna organisationer höggradigt beroende av motparten för sin verksamhet och kanske för sin blotta existens. Vi vill inte hävda att det hittills verkat hämmande på organisationernas uppträdande, men det är i alla händelser ett något ömtåligt förhållande. Eftersom de flesta riksförbunden bara en organiserar begränsad del av respektive och nationalitetsgrupp medlemsavgifterna är obetydliga, får förbunden bara en försvinnande del av sin finansiering från medlemmarna. Det mesta kommer från stat och kommun, i enstaka fall från andra källor. I en rapport utgiven 1983 av delegationen för Invandrarnas riksinvandrarforskning, organisationer, visar Henry Bäck att bara 1,6 procent av riksförbundens inkomster är medlemsavgifter. Det sex till går sju gånger så mycket pengar från riksförbunden till medlemsorganisationer som i motsatt riktning. Det kan som ett mått tjäna på det som nog kan karakteriseras som riksorganisationernas största svaghet. Inflytande och makt är något man erövrar, man något kämpar sig till. Utan ett brett och engagerat stöd från de individuella medlemmarna, vare sig de är anslutna direkt eller via lokala föreningar, blir det i svårt för riksförbunden längden att göra sig gällande utåt. Medlemmarnas och engagemang vilja att göra sina riksförbund till slagkraftiga intresseorganisationer borde manifesteras i vilja att bidra ekonomiskt. Som det nu är kan staten sägas göra riksförbunden oberoende av medlemmarna, eller än mer drastiskt, att staten med sina bidrag hindrar riksförbunden att bli invandrarnas riktiga och effektiva intresseorganisationer. Det är inte realistiskt att begära att det nuvarande väletablerade systemet skall brytas upp, och det sagda skall inte tolkas som om vi ansåg att statliga och kommunala inte borde bidrag ges. Däremot kan man tänka sig ett modifierat där statens system, bidrag på längre sikt ställdes i någon relation till vad riksförbunden lyckas utverka från de individuella Inte medlemsavgifterna. på mycket länge eller ens någonsin kan det bli tal om ett likamot-lika-system. Vårt förslag är att man gradvis skärper kraven på egen finansiering och tillsammans med riksförbunden söker finna former att främja de enskilda medlemmarnas och ekonouppslutning miska bidrag till sina riksförbund. De som IPOK framför förslag

överväganden och förslag 249

innebär att organisationsstödet högst får uppgå till 75 procent av kostnaderna för den centrala verksamheten. Det ställer kraftigt ökade krav på medlemmarnas egna ekonomiska insatser, men de medlemsavgifter som erfordras blir ändå blygsamma när det är fråga om en intresseorganisation. Det ligger i både invandrarnas, riksförbundens och samhällets intresse att på så sätt stärka organisationernas självständighet och inflytande på olika samhällsfrågor. I många länder finns invandrarorganisationer, vars huvudsakliga uppgift det är att peka på missförhållanden, ojämlik behandling och diskriminering av olika slag. Med några få undantag har invandrarorganisationerna i Sverige inte gjort frågan om etnisk diskriminering till något stort tema. Det framgår bl.a. av Bäcks ovannämnda studie. Invandrarorganisationernas roll i den etniska konflikten handlar snarare om att bidra till de etniska minoriteternas överlevnad på längre sikt.

Fackföreningsrörelsen

Den veterligen första överläggningen om rekrytering av arbetare utanför Sverige ägde rum år 1946 mellan Gunnar Myrdal, då handelsminister, och LO :s andre ordförande Gunnar Andersson. De enades om sådan rekrytering som ett sätt att möta den stora efterfrågan på arbetskraft, men också om att särskilda åtgärder borde vidtas för att underlätta de invandrades tillvaro. Av åtgärderna blev det inte så mycket, men på ledande fackligt håll tycks man redan från början ha sett med en om än passiv välvilja på nykomlingarna. En överordnad facklig ståndpunkt, självklar i Sverige, var att aldrig acceptera ett etniskt differentierat lönesystem. Det finns tyvärr mycket litet dokumenterat om den tidens resonemang, och de flesta aktörerna, de som skulle kunna berätta, är borta. Med växande invandring och stigande konkurrens om nyttigheter, t.ex. bostäder som det var mycket ont om på de flesta industriorter, började de lokala relationerna att kärva till sig, medan vålviljan centralt höll i sig, länge dock utan att avsätta några påtagliga åtgärder. Från mitten av 60-talet kan man se stora förändringar när det gällde det fackliga intresset och engagemanget. Den reglerade invandringen av arbetskraft sådan den fortfarande i stort sett fungerar tillkom i två steg 1966 och 1967 efter framstötar från fackligt håll. 1968 års invandrarutredning var till stor del följden av ett LO-initiativ. Dess första resultat blev det tidiga 70-talets lagstiftning om rätt till lön och ledighet för svenskundervisning för anställda invandrare. Aktiviteten inom LO och förbundsledningarna har visserligen

250 och

Överväganden förslag

stegrats, men på vissa håll har en snabbare utveckling skett lokalt. Flera tusen invandrare idag som förtroendemän i verkfungerar stadsklubbar, lokalavdelningar och fackliga distriktsorganisationer. Den ”samlevnadsfrid” mellan svenska arbetare och deras invandrade kamrater, som Billy Ehn iakttog, är en vanlig företeelse idag och på många håll har man etablerat aktiv samverkan över de etniska Det är numera ganska vanligt att man gränserna. i radio och TV hör och ser talesmän för lokala fackliga organisationer, vars tal och namn avslöjar ett annat ursprung än det svenska. Att stimulera och uppmuntra invandrade medlemmar att undergå facklig utbildning är en viktig uppgift. Den ökar deras kunskaper även om det svenska samhället utanför arbetslivet, den stärker deras självkänsla och ger dem prestige i invandrade och infödda kamraters ögon. Etnisk diskriminering i fråga om löner och andra arbetsvillkor förekommer praktiskt taget aldrig på arbetsplatser där personalen är och avtal slutits. Andra former av etnisk disorganiserad bevakas sämre. Att bekämpa dem är en uppgift för kriminering fackföreningsrörelsen, vare sig det av oss föreslagna lagfästa förbudet mot sådan diskriminering förverkligas eller inte. De flesta invandrare i arbetslivet återfinns inom LO-kollektivet, men även inom tjänstemännens led finns det många. Inom deras är det mer av individuell konkurrens om yrkesområden befordran och att erkänna värdet av utbildning. Obenägenheten utländska examina leder ibland till att invandrarna i dessa kategorier inte får de poster de är kvalificerade för och förtjänta av, och det är ett problem som tjänstemannaorganisationerna skulle kunna göra mer för att lösa.

Kyrkorna

I ett hårt nedslitet hus i en förslummad del av Los Angeles arbetar från skilda trossamfund med att hjälpa de några unga präster tusentals mexikanska lantarbetarna i södra Kalifornien med alla de sociala de möter och som kan sammanfattas i ordet problem Från måndag till fredag sitter de där ijeans och diskriminering. skriver brev, ringer till arbetsgivare och uppkavlade skjortärmar, för sina skyddslingar, när de inte är ute på fälten för myndigheter att lära känna dem och deras svårigheter. ”Då står vi i våra och Och vad gör de på helgerna? predikstolar erinrar våra församlingsmedlemmar om deras kristliga skyldigheter mot de förtryckta.” I en annan del av staden, East Los Angeles, bor 90 000 människor, praktiskt taget allamexikaner. Ingen vet hur många som

Överväganden och förslag 251

är invandrare, hur många illegala, ingen frågar. Stadsdelegala lens katolska kyrka har bara Spansktalande präster. Vid sidan av sin verksamhet arbetar de intensivt för att bekämpa själasörjande den diskriminering som hänger som ett ständigt hot över försam- Med stöd av en handfull väletablerade medlingsmedlemmarna. lemmar slår de ner på varje försök till övergrepp som de får kännedom om. Stadsdelen är ett s.k. red-line district. Det betyder att banker, och andra företag har kartor där försäkringsbolag vissa områden av röda linjer. Alla med adresser inom begränsas linjerna får sämre behandling, får betala högre ränta på lån om de får några, högre försäkringspremier etc. Det sker så diskret som möjligt, men om det olagliga upptäcks är den kyrkliga gruppen alltid beredd att gå till aktion. Det här är bara ett par exempel på en omfattande och intensiv social verksamhet som bedrivs av många kyrkliga samfund i USA, inte att kopiera men att inspireras av för de kyrkliga något organisationerna i Sverige. Deras sociala arbete har utvecklats i andra former som kan karakteriseras som traditionellt föreningsarbete och i den mån man bedriver uppsökande socialt arbete kännetecknas det av ”välgörenhet”. Sommaren 1982 brändes ett kors utanför ett hus i Segeltorp, där en chilensk familj bodde. De som gjorde det sade sig tillhöra ”Ku Klux Klans svenska avdelning”. Söndagen därpå predikade biskopen i Stockholm i Huddinge kyrka och gav vältaliga uttryck för sin sorg och sin upprördhet över vad som hade hänt. Därmed blev församlingens avståndstagande från aktionen väsentligt starkare. Biskopens aktion sträckte sig långt bortom församlingens gränser. Den gavs nämligen stor publicitet, och det var välgörande i sig, men det var också ett tecken på att den var ovanlig och därför hade nyhetsvärde. Kyrkan och frikyrkorna ser naturligt nog själavården och förkunnelsen som sina huvuduppgifter. Både inom och utom den ramen väntar dem stora ännu inte lösta uppgifter, både som propagandister för etnisk jämlikhet och som praktiska vägledare åt människor som har svårt att hitta fram i den svenska labyrinten. Mycket talar för att en positiv utveckling är på väg, analog med många yngre prästers och lekmäns arbete för solidaritet med u-länderna. Det skiljer sig mycket från en inställning som varit vanlig, när man fått höra både biskopar och församlingspräster säga om nyanlända assyrier-syrianer: ”Vi har en särskild förpliktelse mot dem eftersom de är kristna”. Längre än så borde förpliktelserna sträcka sig. Att med kraft till hemmaplan utsträcka det prisvärda arbete svenska kyrkan stått för i Kyrkornas världsråd, när det gäller t.ex. rasismen i södra Afrika, skulle säkerligen öka kyrkans trovärdighet.

252 och

överväganden förslag

Idrottsrörelsen

Knappast organisation är bättre ägnad att utveckla jämliknågon het och än idrottsföreningen, när individer ur olika kamratskap etniska är medlemmar i ett och samma lag. Motsatsen grupper inträffar då och då, Lex. när ett fotbollslag ur en och samma etniska drabbar samman med ett helsvenskt. Det har grupp ibland hett till på förorternas fotbollsplaner, men det gått mycket inträffa allt mera sällan. Riksidrottsförbundet har under de tycks senare åren gjort stora ansträngningar för att mildra konflikterna. Den allt förekomsten av invandrare som stjärnor i vanligare klubbar och är en tillgång för deras lag och en källa till landslag stolthet och självförtroende för deras landsmän i Sverige. Tiden är en verkande faktor även för det etniska mötet positivt inom idrotten. Det är snart 40 år sedan invandrare bildade den första fotbollsklubben i de italienska arbetarnas Juven- Sverige, tus i Västeräs. Den var väl på den tiden en uppskattad kuriositet, en färgklick att glädjas åt. Med flera invandrarklubbar på många håll i seriesystemets lägsta divisioner kom den ömsesidiga passionerade chauvinismen fram. För några år sedan var man åtminstone i Stockholms Fotbollförbund allvarligt oroad. Nu är det De äldre och deras motstånväsentligt lugnare. invandrarlagen dare har lärt känna varandra, och de regionala fotbollförbunden har ner stora att utbilda ledare och domalagt ansträngningar på re. Det sker också en av idrottsmän från invandöverströmning rarklubbar, hur stor vore det värt att undersöka. Strömmen går kanske också i andra Omkring hälften av spelarna i riktningen. Juventus i Västerås sägs vara svenskar. Men konflikter uppträder naturligtvis alltjämt. Med stöd av

invandrarverket anordnar Östergötlands idrottsförbund och fot-

bollförbundet två å tre träffar mellan för årligen representanter invandrar- och svenska klubbars ledare och andra medlemmar. Skånes fotbollförbund har en konsulent som ägnar halva sin tid åt utbildning och instruktion bland invandrare. Riksidrottsförbundet hur viktigt det är att inte understryker stanna vid att tala om för invandrade medlemmar hur man bör bete i utan att också lära svenska idrottsmän att förstå sig Sverige, sina invandrade medtävlare. Förbundet har i det syftet bl.a. gett ut boken Invandrare och idrott av Arne Järtelius, en bok med Shadrach Odhiambo, den svarte svenske boxaren från Kenya på omslaget. Ledar- och tränarkurser står också på programmet. Med av ett specialbidrag från regeringen tillsatte Rikshjälp idrottsförbundet år 1981 en särskild konsulent för invandrarfråidrotten. Erfarenheterna från ett inledningsskede om ett gor inom och ett halvt år visar boken att ”responsen från invandrarenligt

och

Överväganden förslag 253

organisationerna har varit mycket stor medan intresset från vissa delar av idrottsrörelsen skulle kunna vara större med tanke på den stora omfattning som invandraridrotten har”. I ett projekt under Statens ungdomsråd som beskrivs här nedan deltar också Riksidrottsförbundet.

Partierna

Om tillfrågad förklarar snart sagt varje politiker att förhållanden, som har med invandring och invandrare att göra, tillsammans är en av de verkligt viktiga och stora samhällsfrågorna. Man kunde då vänta sig att den skulle uppta en betydande del av den politiska debatten. Verkligheten är en annan. Om någon med Sverige helt obekant person skulle få t.ex. partiledarnas tal under ett år som enda material att studera, med uppgift att av detta material beskriva landet, skulle bilden sannolikt i nästan alla avseenden bli ganska fyllig och riktig, nyanserad av alla de kontroverser som också är en del av bilden. Men det skulle knappast framgå att i Sverige var åttonde person antingen är invandrare eller barn till en invandrare. Som i många andra är invandraren sammanhang osynlig och invandrarfrågor närmast icke-frågor. Man kan fråga sig vad det kan bero på. l varje fall är det inte ett tecken på att ingenting görs för invandrarnas bästa. Tvärtom anses Sverige vara ett av de länder som gjort mest för att skapa goda förhållanden för dem. Det är omvittnat av många som sökt sig just hit. Vårt lands goda rykte bland sådana som inte kan eller vågar stanna i sitt eget land tyder på det. Kombinationen av välvillig likgiltighet och rädsla att väcka sovande björnar man tror sig veta om är en närmare till hands liggande förklaring. Invandrings- och invandrarpolitiken har i sina huvuddrag inte varit partiskiljande. Vem vill trycka på nejknappen om voteringen gäller honnörsord som jämlikhet, valfrihet och samverkan? Vem tänker då att valfrihet är på ungefär motsatsen till det som uttrycks i ordspråket ”man skall ta seden dit man kommer”? Den åtminstone skenbara enigheten om invandrar- och minoritetspolitikens mål har säkert haft sina fördelar. Nackdelen är att de därigenom inte blivit i verklig mening politiska. Människorna har inte på allvar fått ta ställning till det konkreta innehållet i invandrings- och invandrarpolitiken eftersom deras politiska företrädare bara undantagsvis tagit upp den till dialog eller debatt. Det finns säkert flera orsaker. Man kan ha utgått från att den njugghet, den brist på solidaritet och den ñentlighet som kommit till uttryck från små men högljudda grupper speglat uppfattningen hos de många. Man kan ha fruktat att folkviljan ligger långt

överväganden och förslag

från våra ideal om svensk fredlig samexistens, humanitet och Så har berövats sin chans att växa i generositet. befolkningen och insikter att inte behöva diskutera, lära och kunskaper genom ta Så riskerar om det etnocentriska och ställning. föreställningen kulturellt svenska folket att bli en självuppfyllande ogenerösa profetia. behöver demokratiseras i den meningen att Invandrarpolitiken en måste uppstå mellan befolkningen och dess förtroendialog devalda. För att få den till stånd krävs att viktiga frågor lyfts fram och ställs under allmän debatt och att viktiga fakta lämnas. Ansvaret för detta och folkbildningsarbete måste vara agitationspolitikernas och folkrörelsernas. Tonen måste anslås av ledarna, av dem som har mest hos sina anhängare och som har gehör lättast att nå ut genom massmedierna. Politiska förgrundsgestalter tillhör dem i samhället som har det som kallats ”problemfor- Med det menas att de har inflytande över muleringsprivilegium”. de ämnen som debatteras. De borde i mycket högre grad än nu använda av sitt privilegium för att sätta de etniska relationersig na Teorin om den s.k. tystnadsspiralen, som vi på dagordningen. redan berört ett par innebär att massmedierna uppmärkgånger, sammar de ämnen som är, dvs. görs, aktuella och sprider och förstärker intresset för dem. En mycket viktig funktion utövas av dem som först väcker frågan. Är de tillräckligt betydelsefulla,

tillhör ledarskiktet, blir frågan också uppmärksammad.

Vår visar bl.a. att svenska ungdomar är attitydundersökning mer positivt inställda till invandrare än de äldre generationerna. Mot den är det förvånande och ledsamt att det varit bakgrunden och är så svårt att väcka intresse för etniska relationer hos de flesta ungdomsförbunden. Invandrarverket har i flera politiska sökt kontakt med dem, och det har också lett till att omgångar till vilka verket lämnat bidrag. Efter någon projekt presenterats, tid har arbetet tenderat att rinna ut i sanden utan att lämna bestående efter sig. Det är svårt att riktigt bli klar över spår orsaken, om den liggeri ett genuint ointresse, otillräcklig ledning från verkets sida eller något annat. Statens och invandrarverket svarar gemensamt ungdomsråd Arvsfonden har skjuför några sammanhållna ungdomsprojekt. tit till temat för ett antal är pengar. Det gemensamma delprojekt samverkan över de etniska Projekten skall pågå i fyra gränserna. år från hösten 1983. Några av projekten engagerar politiska ungdomsorganisationer. E] Svensk-latinamerikanskt idrottssamarbete i några förorter till Göteborg med gemensam ledarutbildning och gemensamma idrottsturneringar. E! Riksidrottsförbundet och Turkiska riksförbundet anordnar

överväganden och förslag 255

tillsammans tränar- och ledarkurser i fem förorter. Fotbollsläger ingår i programmet. E] Elevorganisationen och Grekiska riksförbundet samarbetar i gemensamma elevkårer i Västberga, Rinkeby och Växjö. Här gäller det i viss mån att övertyga grekiska föräldrar som tvekar att låta sina barn vara med. El Unga Örnar i Norrköping tillsammans med Assyriska riksförbundet och Unga Örnar i Luleå med Finska riksförbundet bedriver gemensam lägerverksamhet. E1 Organisationen 4 H och Finska föreningen i Göteborg bygger om ett stall på Kättilsröds gård till en snickeriverkstad. Kanoter skall tillverkas för gemensamma utfärder. E] IOGT-NTO i Västerås tillsammans med Syrianska riksförbundet kartlägger och bearbetar attityder till invandrare i ett bostadsområde. El Centerns barnorganisation Vi Unga och Syrianska föreningen i Norsborg anordnar regelbundna möten och lär sig hur det svenska samhället fungerar.

Vår allmänna erfarenhet är att kvinnor mer än män intresserar sig för frågor som har med invandrare att göra. Till kurser och seminarier söker sig kvinnor så mycket mer än män att det knappast kan förklaras av att kvinnor förekommer mera i de yrken där svensk och invandrare möts. Det ter därför att de sig naturligt politiska kvinnoförbunden aktiveras. Ett uppmuntrande exempel är projektet ”landsbygdssemestrar” som drivs av Centerns kvinnoförbund sedan några år med projektbidrag från invandrarverket. Invandrarfamiljer inbjuds att fira en veckas sommarsemester i svenska familjer. Projektet har nu vuxit ut så mycket att det uppges vara självgående. Alla partierna i riksdagen är nära lierade med studieförbund. Åtminstone ett par av dessa har på senare år intensifierat sin verksamhet för att sprida kunskap om invandrare och minoriteter och även etablerat nära samarbete med invandrarnas organisationer. Det som därigenom sker är en mycket värdefull form av kunskapsspridning. Något studieförbund har på försök satt igång cirklar, där invandrare och infödda tillsammans studerar och diskuterar något som intresserar båda sidor. Det går alltid att ñnna något gemensamt, t.ex. hobbyverksamhet eller språk som är främmande både för de svenska och de invandrade cirkelmedlemmarna. Det väsentliga är kontakten över de etniska gränserna och det gemensamma arbetet mot ett mål, i vilket också ingår bättre kunskap om varandra.

-

10 I rätt tankar

riktning

om

nâgra

framtiden

- eller snarare - den framtida Prognoser spekulationer om utvecklingen av de etniska relationerna måste med nödvändighet basera sig på ett antal osäkra faktorer. Osäkerheten varierar dock faktorerna emellan. Utvecklingen av vissa av dem är alltså lättare att förutsäga än andra. Vi koncentrerar oss på att diskutera utvecklingen inom ett område - en ”trend” om man så vill. För att kunna beskriva utvecklingen inom området måste man på något sätt frilägga det och låtsas som om en mängd andra samhällsfaktorer förblir oförändrade. Vi skall här dock göra några försök att an knyta utvecklingen av de etniska relationerna till utvecklingen på andra samhällsområden. Att välja framtid är en Att den är en

politisk uppgift. förutsäga intellektuell övning som kan vara endel av den politiska plane-

ringen, men som också kan vara en helt fristående verksamhet. Det förekommer framtidsforskning och framtidsstudier i flera olika sammanhang, inom näringslivet och dess organisationer, inom förvaltningar, vid universitet och högskolor etc. av Några de utblickar som sålunda presenteras är av särskilt intresse för oss. I forskningsrådsnämndens kommitté för framtidsstudier avslutas just ett projekt kallat ”Värderingsförskjutningar i det svenska samhället. Projektet utgår från att när värderingar hos stora grupper av människor förändras skapas spänningar i samhället. Utvecklingen under de senaste tio åren tyder på att vi har befunnit och befinner oss i en sådan situation. Hade vi kunnat förutsäga denna, frågar sig kommittén. Inom statsrådsberedningen sysslar en särskild arbetsgrupp med framtidsfrågor. Biträdande statsminister Ingvar Carlsson anordnade nyligen ett symposium om trender och tendenser i det svenska samhället. Det har sitt särskilda intresse att skärskåda bidragen till detta symposium. I en redigerad av sammanställning uppsatser inför symposiet beskrevs syftet så här: ”Vi vill skaffa oss bättre kunskap om viktiga förändringar som sker i det svenska samhället. En naturlig och praktiskt metod är då att möjlig

258 I rätt - tankar om

riktning några framtiden

ett representativt urval insiktsfulla personer, som sannoinbjuda likt funderat över vart välfärdsstaten Sverige är på väg, att skriva så vill om var sin spontan uppsats i ämnet. Det är om man fråga en ovanligt kvalificerad gallupundersökning. Av de 22 insiktsfulla som bidrog med uppsatser om trender och tenpersonerna denser i det svenska samhället nämner helt några invandringen i Tore Browaldh, Gunnar Heckscher och Gunnel förbigående. Vallquist ägnar den något större uppmärksamhet. Browaldh erinrar bara om att invandringen från Asien och ökat kraftigt. Han befarar att risken för motsättning- Sydamerika ar mellan de senare invandrargrupperna och den ursprungliga är större än beträffande tidigare invandbefolkningen väsentligt rargrupper. Heckscher finner att det svenska samhället i många hänseenden blivit mer internationellt inriktat. Han undrar emellertid vilken detta har för genomsnittssvenskens tillvaro. Inbetydelse har visserligen till vårt land fört människor som till vandringen utseende och levnadsvanor avviker från det traditionellt svenska,

men ”umgänget med invandrarna är minst sagt måttligt”. Längre

går han inte. Gunnel Vallquist är den enda som fördjupar sig något i ämnet, blickar framåt och anvisar vägar att gå:

Bland våra nya problem är invandrarproblemet ett av de viktigaste. Jag skall inte gå in på det, bara påpeka en sak: vår totala oförbereddhet Kanske håller vi nu på att smärtsamt och långsamt lära oss pluralism, att frångå det tvångsmässigt heltäckande i vårt välfárdssystem, att lyssna, ta emot, låta folk leva mer på sina egna villkor och inte efter respektera, överhetens högre visdom i fråga om vad som är bäst för dem. Vår framtid beror på det. Vi står vid en skiljeväg där vi kan välja antingen att i en invand namn köra över människor i bästa välmening, eller att ideologis alternativ, nya vägar (i liten skalaf), bli ett Öppna oss för rimliga pröva folkhem inte enligt modellen ett folk, ett fack, en skola, utan med respekt för olika livsstilar och beredvillighet att underlätta för människor att - inom rimliga gränser - leva så som de anser vara riktigt och bäst, lära oss att jämlikhet inte behöver betyda Iikformighet, utan framför allt att ge samma rätt åt olika livsformer, så länge de inte skadar varandra.

I den nämnda omtalas invandringen inte

sammanställningen

alls. En helt annan typ av framtidsstudier är långtidsutredningarna. I dessa görs regelmässigt prognoser om den framtida invandringen. har i sina prognoser oftast legat Tidigare långtidsutredningar i om nettoinvandringen än det verkliga utfallet. Den lägre fråga senaste 84, SOU 1984:4) antagande är långtidsutredningens (LU att det kommer att bestå för

utomnordiska invandringsmönstret

1 rätt - tankar om 259

riktning några framtiden

tiden fram till 1990. Vidare antas balans i befolkningsutbytet mellan Sverige och de övriga nordiska länderna komma att uppnås redan i mitten av 1980-talet. Sammantaget innebär detta, om svenskarnas migration räknas bort, att nettoinvandringen successivt ökar från knappt 5 000 personer år 1983 till 10 000 personer år 1988 för att därefter stabiliseras kring denna nivå fram till år 2000. Långtidsutredningen framhåller dock att dessa antaganden bygger på osäker grund, dvs. närmast är en ren gissning. Till de mer svårbedömda faktorerna hör alltså den framtida invandringens omfattning och karaktär. Den nordiska migrationens omfattning bestäms i betydande utsträckning av den ekonomiska utvecklingen i respektive nordiska länder, men för sverigefinnarnas del också av omtanken om barnens finska modersmål. En fortsatt snabbare återhämtning i den finska ekonomin än i den svenska kan under ytterligare några år ge ett minusnetto, dvs. en större återflyttning till Finland än flyttning hit. En upprustning av undervisningen i och på finska kan få barnfamånga miljer att stanna i Sverige. Den utomnordiska invandringen beror däremot numera inte mycket på den ekonomiska utvecklingen i Sverige. Någon utomnordisk arbetskraftsinvandring att tala om kommer med all sannolikhet inte att tillåtas under överskådlig tid. Samtidigt kommer invandringstrycket från icke nordbor med politiska eller humanitära skäl och från familjeåterföreningsfallen att vara fortsatt högt eller i tilltagande. Under förutsättning av en fredlig utveckling i Mellan- och Nordeuropa torde den nuvarande invandringsregleringen innebära en utomnordisk inflyttning av ungefär samma storlek som idag, dvs. omkring 15 000 personer årligen, netto cirka 10 000. Situationen kan dock snabbt förändras t.ex. genom en politisk kris i ett nära grannland som Polen. Detsamma kan inträffa om sker i förändringar flyktingkvotens storlek eller i sammansättningen av kvotflyktingar. En situation liknande den som gällde för Latinamerika i av början 70-talet kan mycket väl komma att upprepas, men med människor ur andra etniska grupper, som överförs som kvotflyktingar till Sverige. Befolkningens etniska sammansättning ändras givetvis genom pågående och framtida invandring. Också den vi har invandring bakom oss avsätter emellertid framtida effekter. I stället för rekryterad eller accepterad utomnordisk arbetskraft har kommit flyktingar och i efterhand deras anhöriga, på senare år bl.a. från Polen, men annars från länder huvudsakligen utanför Europa. Den internordiska nettomigrationen går sedan några år från Sverige till grannländerna. Det kan exemplifieras och illustreras i siffror så här: under 1982 och 1983 förlorade vi 11 800 nordbor netto och fick i stället 13 700 personer från Afri-

260 I rätt - tankar om SOU l984:55

riktning några framtiden

ka, Asien och Gentemot i-länderna hade vi under Sydamerika. samma tid ett utvandringsöverskott på cirka 4 000 personer och från u-länderna ett invandringsöverskott på cirka 14 000 personer. Vi får alltså av de senaste årens invandring ett större utomeuropeiskt inslag i andra generationen och ett mindre nordiskt. Invandrarna är i allmänhet unga när de kommer, och en stor andel av dem i barnafödande ålder. Man kan avläsa det i statistiken över födslar och dödsfall. Under det senaste årtiondet har år efter år flera svenska medborgare dött än de som blivit födda. Bland de utländska är det tvärtom, flera föds än medborgarna dör i Hela den folkökningen består alltså av Sverige. naturliga Statistiken är emellertid delvis bedräglig. Även utlänningar. bland invandrarna stiger andelen åldringar och bland dödsfallen bland svenska medborgare befinner sig ett växande antal invandrare som blivit svenska medborgare. Så småningom blir det ungebalans mellan födslar och dödsfall också bland invandrarfärlig na. Bara få invandrargrupper, bl.a. den turkiska, har klart några högre födelsetal än infödda svenskar. För att skall förbli stabil behöver födelse- Sveriges befolkning talet i antal barn vara ungefär 2, l. Så högt har uttryckt per kvinna det inte varit bland svenska kvinnor på många år. Den befolkvi ändå haft beror mest på nettoinvandring och på ningstillväxt 40-talets stora barnkullar, som själva satt barn till världen en senare. För närvarande är födelsetalet cirka 1,4. Om generation det förblir oförändrat år efter år leder det till att antalet potentiella mödrar sjunker med en tredjedel under en generation, och det skulle då behövas ett födelsetal över 3 för att kompensera bortfallet. Enstaka debattörer har i denna situation föreslagit invandring som ett befolkningspolitiskt instrument. De har dock inte funnit hos statsmakterna eller hos någon utbredd opinion. Det är gehör inte sannolikt att opinionsläget ändrar sig ens på tämligen lång sikt. Däremot är det tänkbart att befolkningsminskning och stiandel inbjudande för regeringen att i gande åldringar gör det öka de flyktingkvoterna, men det kan knappast

_framtiden årliga

bli tal om mer än effekter. Inte heller kan man räkna marginella med större tillskott av utländska adoptivbarn, bl.a. därför något att sändarländerna blir allt mindre benägna att ge ifrån sig några barn. dis- En expertgrupp under Europarådets befolkningskommitté kuterar för närvarande invandrarnas långsiktiga betydelse för den demografiska utvecklingen i medlemsländerna. Det sker bl.a. mot bakgrunden av panikartade debattinlägg i flera länder. I en ännu inte publicerad rapport citeras en holländsk politiker som i en artikelserie för några år sedan talade om en ”demografisk

sou 1984:55 I rätt - tankar om 261

riktning några framtiden

kollaps” som hotar hela den vita världen” och om vår civilisations långa dödskamp”. Anledningen skulle vara att ”utlänningar och icke-vita” med stora barnkullar utgör en växande andel av befolkningen i de västeuropeiska länderna. Eftersom de kunde väntas vara ”trogna sin kultur” skulle vår gå under. Tongångarna är ju inte okända i Sverige heller, även det svenska folkets undergång har ju förutspåtts. Naturligtvis har han fått mothugg: hans antagande att bärarna av ”europeisk kultur” är homogent vita är falskt. Han förstår inte att invandrarna påverkas av det dominerande samhälle där de lever, och att deras födelsetal anpassar sig till värdlandets. Han tror att kultur är ett biologiskt arv och inte ett socialt och han ignorerar familjebildning över de etniska gränserna. Detta endast ett axplock bland invändningarna. I Sverige talar vi ofta om andra generationens invandrare, dvs. barnen till dem som är födda utanför Sverige. I själva verket har vi redan ganska många av den tredje generationen och i början av 2000-talet kommer den fjärde på bred front, dvs. barnbarnsbarnen till dem som inledde vår efterkrigsinvandring. Vilket ursprung kan de blicka tillbaka på? Två förutsägelser är säkra: fjärde generationen kommer att vara mycket stor, kanske halva Sveriges befolkning, och den kommer att vara mycket ”utspädd”. De allra flesta av dem kommer att härstamma från två eller flera nationaliteter, däribland i övervägande grad från den svenska. Orsaken är de många blandäktenskapen. Redan i första generationen sammanbor - eller inte - nästan hälften av alla gifta invandrare med en svensk partner som givetvis kan vara en naturaliserad invandrare men oftast inte är det. I andra generationen är det generellt bara en liten del som har en partner ur den egna nationalitetsgruppens andra generation. Och så fortsätter blandningen. Att vara en fjärde generationens invandrare kommer bara undantagsvis att innebära, att ens far och mor, farfar, farmor, morfar, mormor, farfarsfar, farfarsmor, farmorsfar, farmorsmor, morfarsfar, morfarsmor, mormorsfar och mormorsmor alla är av samma nationalitet. Tendensen till giftermål eller samboende över nationalitetsgränserna varierar. De som är födda i Turkiet men vuxit upp i Sverige har hittills i allmänhet gift sig med någon från Turkiet. Motsvarande gäller greker, chilenare och i viss mån jugoslaver och för samtliga kategorier männen mera än kvinnorna. Om sålunda fjärde generationen kommer att vara starkt uppblandad av svenska inslag i ursprunget och dessutom leva i Sverige, förefaller det uppenbart att de etniska gränserna blir otydliga. Det kan möjligen antas att religiös tillhörighet bevaras längre än språk, med undantag för finska, och att vardagsvanor

- tankar om

262 I rätt riktning några framtiden

kommer att ha inslag från både egna och andras ursprungsländer, särskilt i fråga om mat. Etniska gruppers utblandning och uppav mellan dem utesluter inte deras överlevluckringen gränserna nad av det som återstår av etniskt arv och sådant som på grundval fortsätter att tillföras dem. Ett exempel är det ännu existerande

Sällskapet Vallonättlingarna. I alla händelser kan man tryggt förutspå att mycket av det som karakteriserar de etniska relationerna kommer att vara ett idag minne blott inom loppet av ytterligare en generation. Framtida av fientlighet mot de invandrare som fortsätter att komma utslag måste man emellertid räkna med såsom oundvikliga. till förutsättningarna för ut- Invandringen Sverige påverkar av de etniska relationerna på flera sätt. En väsentligt vecklingen större än den nuvarande och den förutsedda kan nettoinvandring - om relativt och dolda arbetslöshet bedagens höga öppna står - av som ett socioekonomiskt hot, befolkningen uppfattas och det kan få återverkningar också på relationer till här redan bosatta invandrare och etniska minoriteter och som identifieras som sådana. Även karaktär har betydelse. Den etniska disinvandringens tansen, dvs. upplevelsen av grad av kulturskillnader, till nyanlänav invandrare kan sett antas ha betydelse för da grupper generellt relationernas förutsättningar. Det är sannolikt att väsentliga ny- - liksom nu tillskott av nordbor eller andra västeuropéer lättare fördras än ett motsvarande stort tillskott av personer från Öst- eller eller från andra världsdelar. Det är emeller- Sydeuropa tid att från detta generella antagande dra slutsatser om vanskligt för relationerna till etniska från olika förutsättningarna grupper delar av världen. En rad olika faktorer samspelar här på ett så sätt att mer precisa förutsägelser inte låter sig göras. komplicerat utvecklingsgrad, anledningen till migrationen, Ursprungslandets politisk hemvist och utbildning hos migranterna, föreställningar hos vår om särskilda egenskaper hos migranterna, befolkning geografisk distans till ursprungslandet, kulturell distans, möjligheterna till kommunikation via t.ex. engelska men också skolfranska och är exempel på sådana faktorer. språken spanska På sikt de etniska relationerna också av majorilång påverkas tetens på de olika etniska minoriteterna. Som ex- ”kulturtryck” överlevnadsfaktorer kan nämnas den etniska empel på viktiga minoritetens storlek, möjligheter till nytillskott av personer inom gruppen och till kontakter med ursprungslandet, tillgång till egna medier, möjligheter till utbildning i och på det egna språket, tillgång till ledargestalter inom de egna leden, gruppens utsatthet, koncentration, av klassmässig homogenitet inom geografisk grad gruppen etc.

I rätt - tankar om 262

riktning nâgra framtiden

I flera avseenden kan statsmakternas åtgärder på olika områden påverka förutsättningarna för de etniska minoriteternas överlevnad. Hemspråksundervisningen, möjligheten till grundskoleutbildning på modersmålet i enspråkiga klasser, etermediernas minoritetsspråk, ekonomiskt stöd till minorisändningar på och till deras tidningar är exempel på aktiva tetsorganisationerna åtgärder som är särskilt ägnade att förstärka livskraften hos de etniska minoriteterna. Den kvantitativt och kvalitativt bristfälliga svenskundervisningen för vuxna invandrare utgör en samhälunderlåtelse som - om än inte avsedd - sannolikt har lelig motsvarande effekt. Valfrihetsmålet kan sägas vara ett övergripande uttryck för statsmakternas positiva syn på värdet av etnisk minoritetsidentiñkation och etniskt organisationsliv. På senare år har dock också kritiska röster höjts mot denna utveckling. Vissa av kritikerna har varnat för att en alltför ensidig samhällelig satsning på etnisk minoritetsidentiñkation innebär risker för utstötning och en fortsatt av grupperna i fråga. Resultatet av den förda marginalisering politiken blir, enligt kritikerna, en konservering av rådande ojämlika makt- och resursförhållanden som särskilt hårt kommer att drabba de invandrargrupper som idag är speciellt utsatta. Det finns enligt vår uppfattning goda skäl att också beakta dessa risker, framför allt i de fall då åtgärder av minoritetsstödkaraktär i tid eller strikt konkurrerar med åtgärder jande pengar för en långsiktig, varsam och naturlig anpassning. Barnens hemspråksundervisning bör t.ex. inte få innebära en schemaläggning som medför ett minskat antal undervisningstimmar i svenska. Det organiserandet av skolundervisningmånga gånger lämpliga en i hemspråksklasser bör så långt som möjligt kompletteras med aktiva ansträngningar för en naturlig kontakt med svenska elever i gymnastik, musik och i fritidsaktiviteter osv. En framgångsrik invandrar- och förutsätter - med de framtida minoritetspolitik relationerna i - alltså en balanserad etniska blickfånget avvägav som tillgodoser intressen av dessa båda slag. Av ning åtgärder betydelse är att den aviserade upprustningen av unavgörande i svenska för vuxna invandrare verkligen blir gedervisningen nomgripande. Förutsatt att en sådan reform inom en snar framtid kommer till stånd synes inriktningen av den nuvarande invandrar- och i allt väsentligt vara väl ägnad att minoritetspolitiken underlätta en fruktbar utveckling av de etniska relationerna in på 1990-talet. Som framhållits i föregående kapitel betraktar vi den ojämlika makt- och resursfördelningen i samhället som en principiellt sett viktig orsak till etnisk konflikt. Vi konstaterade att denna faktor i långt högre grad påverkas av den allmänpolitiska utvecklingen

264 1 rätt - tankar om

riktning några framtiden

än av invandrarpolitiska reformer i snävare bemärkelse. Den ekonomiska utvecklingen utgör grunden för politikens bedrivande på skilda samhällsområden. Målen för den ekonomiska politiken har i regeringens fmansplaner angetts vara full sysselsättning, stabilt penningvärde, hög ekonomisk tillväxt, jämn fördelning av levnadsstandarden, regional balans och balans i utrikesbetalningarna. 1984 års långtidsutredning är - snarare än en över den sannolika ekonomiska - en prognos utvecklingen kravanalys av åtgärder som måste till för att åtminstone några av dessa centrala mål skall vara uppfyllda 1990. Dessa preciseras siffermässigt i LU 84 till 2 % arbetslöshet, 4 % inflation, balans i utrikesbetalningarna och ett överskott i bytesbalansen på 10 miljarder kronor. Uppfyllandet av dessa mål är säkert av stor betydelse också för en fruktbar utveckling av de etniska relationerna bl.a. genom den påverkan på fördelningen av välfärden det medför. En kraftig dämpning av inflationen och en återgång till full sysselsättning har bl.a. stor positiv effekt på inkomst- och förmögenhetsutjämningen. LU 84 beräknar att reallönerna fram till 1990 årligen bör kunna öka med 2 %. Om så sker kan det dämpa fördelningskonflikterna mellan olika grupper i samhället. Det är däremot inte lika säkert att de ekonomiskt-politiska medel som måste till och den snabba omstrukturering som förutsätts i LU 84 för att uppnå målen ger lika gynnsamma förutsättningar för en fruktbar utveckling av de etniska relationerna. Finanspolitiska åtgärder för att minska budgetunderskotten innebär fortsatta som - om kan besparingar, ingen omfördelning ske - bl.a. begränsar utrymmet för den nödvändiga reformeringen av svenskundervisningen och andra riktade åtgärder pâ det invandrarpolitiska fältet. En snabb strukturomvandling i industrin och en ökad geografisk och yrkesmässig rörlighet innebär sannolikt större krav och påfrestningar på de många invandrare som redan idag har en svag ställning i arbetslivet än på majoritetsbefolkningen. Den koncentration av sysselsättningen till som LU 84 förutser för tiden fram till 1990 kan

tjänstesektorn på

motsvarande sätt hårdare komma att drabba invandrare och språkliga minoriteter. En växande relativ andel invandrare bland de arbetslösa till följd av omstruktureringen vore synnerligen olycklig och dess negativa effekter på de etniska relationerna får inte underskattas. För att möta riskerna för en ytterligare försvagning av invandrares ställning i arbetslivet borde därför en planläggning av riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder omgående komma till stånd. Det är också mot bakgrund av dessa risker behovet av den av oss föreslagna lagen mot etnisk diskriminering i arbetslivet bör ses. En fortgående datorisering i arbetslivet medför att vissa arbets-

I rätt - tankar om

riktning några framtiden 265

uppgifter och yrken kommer att försvinna. Det gäller framför allt lägre tjänstemannayrken i industri, service, handel, offentlig sektor m.m. Men även okvalificerade arbetaryrken kommer att bli berörda, främst genom den ökade användningen av robotar och förfmad processtyrning i tillverkningsindustrin. Om denna trend blir bestående, hur kommer den att drabba invandrare och medlemmar av etniska minoriteter? Beroende på var man lägger tyngdpunkten finns det olika svar. Av första generationens invandrare är många, främst från Finland, Jugoslavien m.fl. länder, anställda i tillverkningsindustri i högre grad än svenskar i jämförbara åldrar. I de lägre tjänstemannayrkena återfinns de å andra sidan i mycket mindre utsträckning än svenskar. Svenskfödda kvinnor är i högre grad än kvinnor födda i utlandet anställda i yrken som riskerar att rationaliseras bort genom datoriseringen. Samtidigt försvinner alltså de tjänstemannaarbeten som annars skulle utgöra en potentiell möjlighet till social mobilitet bland vissa ur den andra generationens invandrare. En faktor som gör framtidsspekulationer så utomordentligt osäkra är bristen på kunskap om vad man kan kalla attitydernas dynamik, dvs. hur tolerans respektive intolerans utvecklas över tid. Frågan är hur lång tid som eventuellt behöver förflyta innan uttrycken för en invandrarfientlighet kommit till mer konkreta uttryck. Invandringen till Sverige är av sent datum. Parallellt med att svenska folket blir allt mer vant vid invandrares närvaro kan, uttrycken för etnisk konflikt hämmas också av att den potentiella” invandrarñentligheten är valhänt, vulgär och saknar uttrycksmedel som appellerar till ett flertal. Fientlighet kan, om en sådan dynamik finns, komma att ta sig former som vi idag knappast kan förutse. Vi tror därför att det finns skäl att inför framtiden ägna just uttrycken för etnisk konflikt särskilt intresse. Även om vi får en ökad kunskap om attitydernas utveckling kvarstår det oklara sambandet mellan attityderna och det faktiska beteendet. Vad verkligt manifesta, välregisserade och pompösa utlänningsfientliga aktioner har för påverkan vet vi väldigt litet om. Rituella och teatraliska effekter har historiskt visat sig vara något som man inte bör bortse från. Till detta resonemang kan man knyta en diskussion som utgår från utredningens attitydundersökning. En del av undersökningen gav möjlighet till jämförelse i ett tolvårsperspektiv. Den klara förändring i tolerant riktning som visas i jämförelsen mellan 1969 och 1981 säger nästan ingenting om eventuella fluktuationer mellan dessa tidpunkter. Åt vilket håll går faktiskt utvecklingen? Vad kommer den mätning som vi har föreslagit skall äga rum år 1986 att ge för resultat? Fortsätter vi att röra oss i rätt riktning? En sammanfattning av en del av jämförelsen kan uttryckas så här:

I rätt - tankar om

266 riktning nâgra framtiden

mot invandrare och fruktan för invandrare har mins- Motvilja

kat avsevärt. År 1969 var det 17 % av befolkningen som

högst kände stark motvilja” mot invandrare; 1981 hade andelen sjunkit till 3 °/o. motvilja” kände 56 % (1969) respektive 40 % Måttlig (198l); ingen motvilja” noterades för 27 % (1969) respektive 57 °/0 (1981). Den intressantaste gruppen i den senaste mätningen är de 40 % som utgör ett Hur många av dem kommer slags mellankategori. att återfinnas i den intoleranta extremgruppen som nu är 3 % och hur många kan tänkas ha förflyttat sig åt andra hållet? Vi får indikationer om vi analyserar olika bakgrundsvariabler några förmoda att komnärmare, som ger oss anledning utvecklingen mer att fortsätta i Men en sådan är ändå positiv riktning. prognos att formulera, eftersom den kan förleda en att ganska meningslös tro att det finns automatik i en sådan utveckling. I något slags verket är en för prognosen att inga motversjälva ju förutsättning kande faktorer en sådan roll att trenden går i en annan och spelar negativare riktning. En sådanfaktor kan från den likgiltighet som så sägas utgå infödda svenskar tycks frågan om invandringen till många ägna stora förändringen av befolkningen som den Sverigeiiodhsiden faktiskrhari I en allmän diskussion om framtiden är en skapat. att individuella värderingar tar överhanden vanligjuizipfattning över kollektiva: dvs. att varje individ väljer att satsa snarare på sig och-sim! allra närmaste än på ett större kollektiv av medsjälv människormOckså kontakterna mellan människor sägs bli allt mer utarmade. Till sist vad man har kallat en ”kupémenuppstår talitet”, där människor inte kommunicerar med varandra. En sådan framtidsbild naturligtvis inget större hopp om utvidgager de kontakter över de etniska gränserna. Hur förslag i dess fyra tidigare betänpåverkar utredningens kanden och i detta slutbetänkande förutsättningarna för hur de etniska relationerna utvecklas i framtiden? I all korthet innebär en av rättstillämpningen när det gäller beförslagen vitalisering stämmelserna om hets mot folkgrupp och olaga diskriminering, införande av mot etnisk diskriminering i arbetslivet, en viss lag av utländska medborgares rättsliga ställning samt förstärkning att alla delar av statsförvaltningen utarbetar konkreta handlingstill en med befolkningen i övrigt likvärdig program syftande av invandrare och medlemmar av språkliga minoribehandling konsekvenserna blir - om förslateter. De sannolika kortsiktiga ändras - bl.a. att fler svensgen genomförs och annars ingenting kar än kommer att ställas till ansvar för etniskt diskrimineidag rande och att fler svenskar än idag kommer att förlora handlingar i konkurrensen med invandrare om arbetstillfällen. Kravet på

I rätt - tankar om 267

riktning några framtiden

reellt likvärdig behandling av invandrare och språkliga minoriteter medför rimligen en omprioritering av resurser på olika områden av statsförvaltningen med följd att den relativa servicenivån för majoritetsbefolkningen något sjunker. Sammantaget innebär förslagen en förstärkning av invandrarnas ställning i olika avseenden och därmed en på kort sikt förhöjd konfliktnivå. Sannolikt kommer detta framför allt att medföra risk för att massmedierna i ännu högre grad än idag riktar sitt intresse mot de konfliktfyllda sidorna av den etniska samlevnaden, med de negativa konsekvenser för befolkningens föreställningar om opinionsbilden som vi tidigare berört i flera sammanhang. Ökade kontakter mellan olika befolkningsgrupper, en ökande medvetenhet bland allmänheten om behovet av säråtgärder till förmån för invandrare och språkliga minoriteter, etermediernas växande medvetenhet om sitt ansvar för opinionsbildningen är trots allt faktorer som kan komma att balansera dessa risker. Kunskap är makt, förkunnade redan för 400 år sedan den engelske filosofen Francis Bacon. Det blev också ett fältrop för den frambrytande svenska arbetarrörelsen, och den övertygelse som låg därunder ledde till bildandet av Arbetarnas Bildningsförbund. Det underläge där invandrarna och deras ättlingar ännu befinner sig beror mycket på deras bristande kunskaper. Svårigheten att i umgänget med den svenska omgivningen bemästra det svenska språket, med det svenska samhällets sätt obekantskapen att fungera är handikapp som rimligen bör vara borta för det stora flertalet inom en generation. Varför är det så få som protesterar, frågar Tomas Hammar i en uppsats för några år sedan. Hans svar är att de inte vet hur de skall bära sig åt, ibland inte ens vet att de blir diskriminerade. De saknar administrativ kompetens”, säger han och hävdar att flera klagomål är ett hälsotecken. Att öka invandrarnas administrativa kompetens blir att ge dem det inflytande över den egna situationen som också kan kallas makt. Ett försök att med någon förtröstan se in i framtiden leder oss till följande slutsummering. Mycket kommer att ändra sig i världen under nästa generation. Den tekniska utvecklingen fortgår i accelererat tempo. De omständigheter som påverkar tillströmningen av nya invandrare, dvs. främst flyktingar, kommer tyvärr att finnas kvar. Gamla oroshärdar kan blossa upp på nytt och andra komma till och driva nya flyktinggrupper till våra gränser. Ett någorlunda jämnt tillflöde kan väntas till de etniska grupper vi redan har och nya kan uppstå. Det fortsatta tillflödet av invandrare medverkar till att bevara etniska gränser, som å andra sidan mjukas upp av det växande antalet blandäktenskap och barnen i dem. Etniska grup-

268 I rätt - tankar om

riktning några framtiden

pers överlevnad blir därutöver beroende av minoritetspolitiken. Vår kultur, våra seder och våra traditioner påverkas av impulser från de inslag i befolkningen som är en följd av efterkrigsinvandringen, men liksom nu förmodligen än mer av krafter som via film, television och andra massmedier skapat i stort sett en och samma livsstil i hela den västerländska världen. Den nedärvda svenska kulturen påverkas sålunda av olika slags impulser utifrån, men inte snabbare än att varje ny generation svenskar kommer att ha mycket, kanske det mesta gemensamt med den föregående. All erfarenhet talar för att nya generationer infödda svenskar och ättlingar till efterkrigstidens invandrare kommer att ha tillräckligt mycket gemensamt för att relationerna mellan majoritet och minoritet skall fortsätta att förbättras. Avgörande för framtidens etniska klimat blir de åtgärder som stärker invandrarnas egna resurser och därigenom bidrar till social mobilitet. Om invandrare och infödda svenskar någorlunda parallellt får del av välståndsutvecklingen, hur stark eller svag den än är, minskar också den sociala segregationen och tar sig inte lika lätt uttryck i etnisk konflikt. Invandrarnas och deras efterkommandes inflytande och goda egna resurser är förutsättningar för en sådan utveckling.

sou 1984:55

1 Bilaga

Utredning om fördomar och diskriminering i fråga om

invandrare m fl

Dir. 1978:78

Beslut vid regeringssammanträde _1978-08-03.

Departementschefen. statsrådet Wirtén. anför. Sverige har länge haft en från språklig. etnisk och religiös synpunkt mycket enhetlig befolkning. De enda större minoriteterna var fram till mitten av 1900-talet samerna och den ñnsktalande befolkningen i de nordligaste delarna avlandet samt judarna. Genom invandringen under efterkrigstiden har emellertid vån lands befolkningssammansättning förändrats i hög grad. Utöver de inhemska minoriteterna finns nu i befolkningen ungefär en miljon personer som har invandrat till Sverige eller som är barn eller barnbarn till invandrare. Mer än hälften av dem är svenska medborgare. Det finns i vårt land med än ett trettiotal etniska minoritetsgrupper som var och en omfattar mer än ett tusental personer. Mot denna bakgrund har utvecklingen i Sverige under de senaste årtiondena kommit att präglas av att språk. kulturtraditioner och religioner som tidigare knappast var företrädda här nu har blivit i vanliga inslag samhällsbilden. Denna utveckling i riktning mot ett mångkulturellt samhälle är positiv lör landet i dess helhet och berikar det kulturella livet i vidaste bemärkelse. De riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken som antogs av riksdagen år 1975 (prop. 1975:26, InU 1975:6, rskr 1975:160) är ett uttryck härför. Där framhålls bl a vikten av att invandrarna och de etniska minoriteterna ges större möjligheter att bevara och utveckla de egna språken och kulturtraditionerna. Synpunkter av detta slag har varit vägledande när det i 1 kap. 2 § regeringsformen slås fast att etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv bör främjas. Samma synsätt har kommit till uttryck i regeringens budgetproposition år 1978 (prop. 1977/78:l00 bil. 15 s. 9-10). Det är emellertid uppenbart att mötet mellan och majoritctsbefolkningens minoriteternas värderingar och kulturmönster även kan ge upphov till problem. Det finns ett visst mått av kulturell och språklig intolerans inom varje folkgrupp. invandring medför således att risker uppstår för fördomar., diskriminering och motsättningar på etnisk eller liknande grund. 1 motsats till

270 1

Bilaga

vad som har varit kännetecknande för situationen i ett stort antal Iänderi har samhällsutvecklingen i Sverige hittills i stort sett kunnat Europa fortskrida utan att störas av konflikter som har sitt ursprung i sådana Men under 1970-talet har tendenser till fördomar. diskrimimotsättningar. även i vårt nering och motsättningar på etnisk grund blivit mera märkbara samhälle. Mot denna bakgrund har under senare år åtgärder vidtagits på flera områden och minortteternas ställning och i syfte att Förbättra invandrarnas motverka tendenser till diskriminering av dem. _ Av särskild betydelse har här varit arbetet för att stärka invandrarnas Detta arbete har lett till att utlänningar som är bosatta i rättsliga ställning. i de flesta avseenden har samma rättigheter som svenska Sverige numera medborgare. En rad reformer har genomförts under de allra senaste åren i syfte att i enlighet med 1975 års riktlinjer för invandrar- och minoritetspolitiken rättigheter. l detta sammanhang bör ytterligare vidga invandrarnas särskilt nämnas riksdagens beslut att införa kommunal rösträtt och valbarhet för utländska medborgare (prop. l975/76:23. KU l975/76:25. rskr 1975/ de nyligen genomförda ändringarna i regeringsformen har 76:78). Genom dessutom grundläggande fri- och rättigheter skrivits in i utlänningarnas grundlagen (prop. 1975/76209). Sverige har även på det internationella planet verkat för att stärka invandrarnas rättsliga ställning. Den av riksdagen nyligen godkända europarådskonventionen om migrerande arbetstagares rättsställning är delvis ett resultat av detta arbete (prop. l977/78:l62, AU 1977/7833. rskr l977/78z2S2). Jämsides med att invandrarnas rättsliga ställning sålunda har stärkts i olika hänseenden har särskilda straflbestämmelser rörande hets mot folkgrupp och föns in i brottsbalken. Bestämmelserna kom till år 1970 olaga diskriminering på grundval av betänkandet (SOU l968:68) Lagstiftning mot rasdiskriminefrågan om Sveriges möjligheter att tillträda den av ring. i vilket behandlades Förenta Nationerna år 1965 antagna konventionen om avskaffande av alla fonner av rasdiskriminering. Vid samma tillfälle godkände riksdagen konventionen (prop. 1970:87, LU 1970:41, rskr 1970:261). Bestämmelsen om straff för hets mot folkgrupp är intagen i 16 kap. 8 § brottsbalken. eller eljest i uttalande eller Däri sägs att den som offentligen annat meddelande som sprids bland allmänheten hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp av viss ras. med viss hudfárg, av visst nationellt eller etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse kan dömas för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år, eller om brottet är ringa, till böter. är straflbar även när den begås genom yttrande i skrift varå Gämingen tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Bestämmelsen om straff för olaga diskriminering återfinns numera i 16 kap. 9§ brottsbalken och innebär att näringsidkare som i sin verksamhet

diskriminerar hudfärg, nationella eller etniska

någon på grund av hans ras, ursprung eller trosbekännelse genom att inte gå honom till handa på de villkor som näringsidkaren tillämpar i förhållande till andra, kan dömas till Detsamma i böter eller fängelse i högst sex månader. gäller bl a anställd näringsverksamhet samt anställd i allmän tjänst, vari den anställde har att gå allmänheten omfattar t. ex. hotelltill handa. Begreppet näringsverksamhet och kaférörelse, detaljhandel, trafikoch pensionatverksamhet, restaurangrörelse eller upplåtelse av fastigheter och samt yrkesmässig försäljning

Bilaga I 271

bostäder. Diskriminering vid tillträde till allmän sammankomst och offentlig tillställning kan också bestraffas enligt samma lagrum. Däremot ligger det i sakens natur att olaga diskriminering inte kan behandlas som tryckfrihetsbrott. - Jag vill här dessutom nämna att 2 kap. 15 § regeringsformen innehåller en bestämmelse om att lag eller annan föreskrift ej får innebära att någon medborgare missgynnas därför att han med hänsyn till ras. hudfärg eller etniskt ursprung tillhör minoritet. Enligt 2 kap. 20§ första stycket 6 regeringsforrnen är utlänning här i riket likställd med svensk medborgare i fråga om skydd mot missgynnande på grund av bl. a. ras, hudfärg eller etniskt ursprung. Ytterligare förstärkning av bl. a. utlännings skydd mot diskriminering i nämnda hänseenden föreslås i betänkandet (SOU 1978:34) Förstärkt skydd för fri- och rättigheter. På senare år har medvetenheten ökat om hur angeläget det är att informera om andra länder, folk och kulturer för att därigenom skapa ömsesidig förståelse och en känsla av samhörighet mellan invandrare och svenskar och mellan olika invandrar- och minoritetsgrupper. Mera långsiktiga insatser för att i Sverige öka förståelsen för och kunskaperna om andra folk och raser och motverka fördomar och intolerans mot andra folkgrupper har t. ex. börjat ingå som en del av förskolans och skolans arbete. Vad gäller insatser som mera direkt syftar till att vidga allmänhetens kunskaper om invandrarna i Sverige för att minska tendenser till fördomar och diskriminering bör nämnas att invandrarutredningen utförligt ägnade sig åt denna fråga i betänkandet (SOU 1974:69) Invandrama och minoriteterna. Utredningen presenterade även en omfattande vetenskaplig undersökning om svenskarnas fördomar mot invandrare (SOU 1974:70). Med anledning av invandrarutredningens förslag beslöt riksdagen år 1975 att inrätta en informationsbyrå vid statens invandrarverk (SlV). som bl. a. fick till uppgift att öka allmänhetens förståelse för invandrarnalprop. 1975:26). SlV har sedan flera år bedrivit sådan verksamhet och utger bl. a. en tidskrift i detta syfte. SlV svarar också för en omfattande Konferensverksamhet för journalister och opinionsbildare och andra i sammanhanget viktiga målgrupper. Som framgår av denna översikt har sålunda åtgärder redan vidtagits på en rad områden i syfte att motverka diskriminering och fördomar mot invandrare och minoriteter i Sverige. De skildringar av diskriminering och fördomar mot invandrare och medlemmar av andra minoritetsgrupper som på senare tid har förekommit i massmedia. och som även har påtalats i riksdagen och samhällsdebatten i övrigt. är emellertid enligt min mening mycket oroväckande. De väcker frågan om kännedomen om problemens karaktär och är tillfredsställande och om de hittills vidtagna åtgärderna är omfattning tillräckliga. Det saknas en allmän överblick över i vilken utsträckning det i Sverige förekommer diskriminering på grund av ras. hudfarg. nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse. Det samlade kunskapsunderlaget om varför rasfördomar uppkommer och om hur de kan motverkas är också bristfälligt. Vi vet inte heller vilken effekt de hittills vidtagna åtgärderna har i haft. Jag anser att det är mycket angeläget att genom långsiktiga och systematiska åtgärder på en rad områden förhindra att tendenser till fördomar. diskriminering och motsättningar mellan den inhemska befolkningen och

272 Bilaga l

invandrare får ökat spelrum. Vi måste söka hindra uppkomsten av en situation av det slag som råder i flera länder där motsättningar på etnisk eller religiös grund har kommit att prägla samhällsutvecklingen. Jag förordar efter samråd med chefen för justitiedepartementet att en utredare tillkallas för att överväga behovet av åtgärder för att Förebygga fördomar och diskriminering i

fråga om invandrare och inflyttade etniska, språkligamationella eller religiösa

minoriteter. Utredaren bör inleda sitt arbete med att söka kartlägga de nu aktuella problemens bakgrund. omfattning och karaktär. Om utredaren finner att statistiska eller vetenskapliga undersökningar bör göras i detta syfte bör samråd härom ske med den år 1975 tillsatta expertgruppen (A 1975:05) för invandringsforskning. Utredaren bör vidare redovisa och beskriva åtgärder som har vidtagits på olika områden i syfte att motverka fördomar och diskriminering på etnisk. nationell eller religiös grund samt utvärdera effekterna av dessa åtgärder. l detta sammanhang kan erfarenheter inhämtas och redovisas från länder där de nu aktuella problemen har haft större omfattning än i Sverige. Utredaren bör även kartlägga tillämpningen av brottsbalkens bestämmelse mot olaga diskriminering. Kartläggningen bör syfta till att undersöka om den nuvarande lagstiftningen mot diskriminering är tillräcklig eller om ytterligare straffrättsliga förbud bör införas. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det i den proposition (prop. 1970:87 s. 71) som låg till grund för riksdagens beslut i frågan framhölls att mer långtgående lagstiftning kunde övervägas. om mera svårartade problem uppstår på detta område. Bestämmelsen om straff för olaga diskriminering har nu varit i kraft i åtta år. Trots att bestämmelsen har utformats så att den täcker ett mycket vidsträckt fält av diskriminering tillämpas den sällan. Skälet härtill kan inte vara att sådana handlingar som omfattas av bestämmelsen inte förekommer här i landet. En mera sannolik förklaring är att man i allmänhet inte känner till att de handlingar det är fråga om är straflbara eller att man drar sig för att polisanmäla diskriminering. Utredaren bör mot denna bakgrund söka kartlägga anmälningsbenägenheten vid olaga diskriminering och pröva om det är möjligt att få till stånd en ökad anmälningsfrekvens om anmälningsbenägenheten visar sig vara låg. Jag vill i detta sammanhang erinra om att dåvarande chefen förjustitiedepartementet i prop. 1970:87 förutsatte att SlV skulle övervaka tillämpningen av lagstiftningen om olaga diskriminering och göra de framställingar om åtgärder som kunde anses påkallade. Om utredaren finner att SlV:s uppgifter på detta område bör klargöras närmare eller utvidgas. bör utredaren lämna förslag härom. Bestämmelsen om straff för olaga diskriminering gäller inte den icke yrkesmässiga delen av bostadsmarknaden och den gäller heller inte arbetsmarknaden. Det bör liksom hittills i första hand anförtros arbetsmarknadens parter att frivilligt och i samverkan se till att diskriminering förhindras på arbetsmarknaden. Om utredaren emellertid i samband med sin kartläggning finner att starka skäl talar för en utvidgning av lagstiftningen till områden som den nu inte omfattar. bör ändringar kunna föreslås. Bedömningen av behovet av lagstiftning mot diskriminering på arbetsmarknaden bör ske efter samråd med arbetsmarknadens parter. Jag vill i detta sammanhang erinra om att Sverige är bundet av internationella arbetsorganisationens (ILO) konven-

Bilaga 1 273

tion (nr lll) om diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (prop. 1962:70). Uppdraget bör vidare omfatta en allmän undersökning av rättsregler som berör invandrare i Sverige. l detta sammahang vill jag framhålla följande. Arbetet i denna del bör inte syfta till en kartläggning av utlännings rättsställning i hela dess vidd. eftersom frågan om utlännings rättsställning nyligen har behandlats i skilda sammanhang. lnvandrarutredningen redovisade i sitt huvudbetänkandelSOU l974:69)lnvandrarna och minoriteterna en översikt av utlännings rättsliga ställning och gjorde vissa överväganden i anslutning härtill. Frågan om utlänningars fri- och rättigheter har även utförligt behandlats av 1973 års fri- och rättighetsutredning i betänkandet (SOU 1975:75) Medborgerliga fri- och rättigheter. Frågan om utlännings rätt att inresa och vistas i Sverige m. m. har under senare år vid flera tillfällen behandlats av riksdagen (prop. 1975/ 76: 18. lnU 1977/ 78:24, rskr 1977/78:l21 och prop. l977/78t90, AU 1977/78:30,rskr 1977/782202). bl. a. på grundval av förslag från utlänningsutredningen (SOU 1972:84) och utlänningslagkommittén (SOU 1977:28). Slutligen kan nämnas att SlV för några år sedan påbörjade en inventering av bestämmelser eller rättstillämpning som forsätter utlänningar i ett sämre läge än svenska medborgare. Mot denna bakgrund bör utredarens uppgift i denna del i huvudsak vara att från fall till fall fásta regeringens uppmärksamhet på bestämmelser som utan att det finns starka skäl härför innebär en olikartad behandling av utländska och svenska medborgare. Utredaren bör också uppmärksamma om omotiverade skillnader görs mellan invandrare och svenskar i tillämpningen av olika bestämmelser. Mot bakgrund av det kartläggningsarbete som nu har berörts. och som således innefattar såväl en utredning av de nu aktuella problemens bakgrund. karaktär och omfattning som en undersökning av rättsregler som berör invandrare i Sverige. bör utredaren utarbeta ett samlat program för att motverka fördomar och diskriminering i fråga om invandrare och etniska. språkliga. nationella eller religiösa minoriteter i Sverige och föreslå de åtgärder som kartläggningen kan ge upphov till. Om utredaren anser det vara lämpligt bör resultat av kartläggningen och av utredarens överväganden och förslag kunna redovisas efter hand. Utredaren bör utföra sitt uppdrag i samråd med invandrar- och minoritetsorganisationer. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en utredning om fördomar och diskriminering i fråga om invandrare m. ll., att besluta om sakkunniga. experter. sekreterare och annat biträde åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver att kostnaderna skall belasta tolfte huvudtitelns kommittéanslag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. (Arbetsmarknadsdepartementet)

sou 1984:55 275

2 Bilaga

Utredningsarbetet

Diskrimineringsutredningen är en enmansutredning. Till utred-

utsågs fr.0.m. 1978-08-04 Kjell Öberg, som då var ge-

ningsman neraldirektör i statens invandrarverk. Två sekreterare knöts till utredningen, byrådirektör Bo Swedin från statens invandrarverk fr.0.m. 1978-10-01 och departementssekreterare Erland Bergman från utbildningsdepartementet fr.0.m. 1978-12-15. Utredningens assistent har fr.0.m. 1979-03-16 varit Kerstin Sjeldrup från arbets- Dessa utgör utredningens kärmarknadsdepartementet. personer na. Vårt arbete kom igång på nyåret 1979. I februari presenterades en för dåvarande invandrarministern Eva Winther. arbetsplan Det stod från början helt klart för oss att vi för att lösa våra olika uppdrag i direktiven måste bygga på ett ordentligt kunskapsunderlag om den teoribildning och den empiriska forskning som främst utvecklats i de länder som hade längre erfarenheter än Sverige av etnisk konflikt. Detta behov sammanföll i tiden med att vi fick kontakt med två forskare som planerade ett forskningsprojekt, vars första fas gick ut på just en sådan teorigenomgång. De båda, Anders och Charles Westin, psykologer från Lange pedagogiska institutionen vid universitetet i Stockholm, knöts till utredningen som experter fr.0.m. 1979-03-01. För att diskutera utformningen av det uppdrag som Lange och Westin skulle genomföra, för att ventilera idéer om forskningsbara områden och för att följa och påverka utredningens arbete knöts en grupp beteendevetare, samhällsvetare och humanister till oss som experter. De kom att utgöra utredningens ena referensgrupp. De som ingick i gruppen var:

Billy Ehn, etnolog (fr.0.m. 1979-04-01) Tomas Hammar, statsvetare (fr.0.m. 1979-04-01)

Ulf Hannerz, socialantropolog (fr.0.m. 1979-04-01)

Göte Hanson, psykolog (fr.0.m. 1979-04-01)

276 Bilaga 2

Binnie Kristal-Andersson, psykolog (fr.o.m. 1979-04-01) Birgitta Löwander, sociolog (fr.o.m. 1979-04-01) Harald Ofstad, filosof (fr.o.m. 1979-04-01) Arne Trankell, psykolog (fr.o.m. 1979-04-01, avliden 1984-01-14)

Sven Öhman, språkvetare (fr.o.m. 1979-04-01)

I gruppen ingick också Lange och Westin. Förstahandskunskap om diskrimineringen i Sverige finns bara hos invandrare och medlemmar av etniska minoriteter. Vi knöt därför till oss ett antal representanter för dem. Vi vände oss till några av riksorganisationerna för invandrare och etniska minoriteter. Därutöver ”handplockades personer som företrädde latinamerikaner, assyrier-syrianer och svarta. Det blev utredningens andra referensgrupp. I den ingick

Lars-Anders Baer, Svenska samernas riksförbund (fr.o.m. 1980- 07-01) Lamberto Bricca, Italienska riksförbundet (1979-04-01 - 1980- 10-11) Isaac - Bromberg, Uruguay (1979-04-01 1980-07-31) Maja Bukovac-Re, Jugoslaviska riksförbundet (1980-04-08)

Desmond Carragher, Svenska frikyrkorådet (1980-04-08)

Ragnar Gottfarb, Judiska församlingarnas centralråd (1979-04- 01) Vida Korén-Holm, Jugoslaviska riksförbundet (1979-04-01- 1980-04-07) Orlando Mella, Chile (1982-11-01) Valeria Re, Italienska riksförbundet (1980-10-12) Besim Soysal, turkisk assyrier (1979-04-01) Almaz Terrefe, Etiopien (1979-04-01) Tuomo Tirkkonen, Riksförbundet finska föreningar i Sverige (1979-04-01) Georgios Tsokanis, Grekiska riksförbundet (1979-04-01) Hüsamettin Utkutug, Turkiska riksförbundet (1979-04-01) Gabriela Wladdimiro, Argentina (1981-01-23- 1981-08-01)

Grupperna fick till en början ganska specificerade uppgifter i det att de följde olika projekt som genomfördes av utredningen. Ledamöterna i forskargruppen medverkade med uppsatseri den av oss utgivna antologin Att leva med mångfalden och flera av ledamöterna i invandrar- och minoritetsgruppen deltog i vittnesmålsstudien. Under åren 1979-1982 hölls ett antal sammanträden där alla de för utredningsarbetet aktuella frågorna diskuterades. Varje grupp träffades för sig tillsammans med utredningsmannen och sekretariatet. Med tiden blev sammanträdena färre och det sista som hölls, i december 1982, var ett gemensamt möte

Bilaga 2 277

med båda grupperna för en diskussion om uppläggningen av slutbetänkandet. Grupperna har därefter följt och påverkat arbetet genom att allt det material som utarbetats av utredningens sekretariat tillställts gruppernas ledamöter för synpunkter. Graden av medverkan har skiftat mellan ledamöterna. De synpunkter som kommit oss till del har i flertalet fall beaktats i arbetet, i några fall har de starkt påverkat det. Charles Westin har vidare medverkat som projektledare i den av utredningen genomförda undersökningen av svenska folkets i attityder till invandrare och invandring. För arbetet med de juridiska delbetänkanden som vi lagt fram har ett antal personer varit knutna till utredningen som experter på hel- eller deltid under olika perioder. Det har varit följande

personer. (Inom parentes anges respektive betänkande.)

Nane Cronstedt, 1979-10-01 - 1980-08-31 (Om hets mot folkgrupp)

Björn Hammarberg, 1981-1 1-15- 1982-12-31 (Om utlänningars

rättsliga ställning och Om olaga diskriminering)

Lennart Morard, 1983-08-15 -1984-02-15 (Om utlänningars

rättsliga ställning)

Jan Sundström, 1983-10-01 - 1984-05-31 (Om olaga diskrimine-

ring)

Bo Villner, 1981-01-01- 1983-06-30 (Om hets mot folkgrupp och

Lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet).

Dessutom har beredskapsarbetarna Marjo-Liisa Lehmuskoski

och Thomas Pålsson medverkat i arbetet med delbetänkandet Om utlänningars rättsliga ställning. För att genomföra en studie av massmedierna och invandrarna har Lowe Hedman varit knuten till utredningen på deltid under tiden 1983-03-01 -- 1984-02-29. I arbetet med slutbetänkandet har byrådirektör Per Almqvist medverkat fr.o.m. 1984-01-01. För utskrifter av rapporter och betänkanden har vi från tid till annan anlitat följande personer:

Mary Bildsten Lil Engström Marie Nisenius Gerd Nordlund Ann Ottosson

278 Bilaga 2

Besvarade remisser

D Yttrande till regeringen med underlag för den fjärde svenska rapporten med anledning av FN:s rasdiskrimineringskonvention (oktober 1978) D Yttrande till regeringen över framställning om bidrag till forskning om etnisk diskriminering (mars 1979) D Yttrande till regeringen över medlemsförslag inom Nordiska rådet om upplysning och forskning om mänskliga rättigheter (augusti l979) D Yttrande till regeringen över förslag att inom Europarådet anordna konferens om etnisk intolerans i Europa (september 1979) D Yttrande till regeringen över förslag från Expertgruppen för invandringsforskning (EIFO) angående statistik över befolkningens språktillhörighet (september 1979) D Yttrande till skolöverstyrelsen över ansökan om medel för projekt inom invandrarundervisningen (november l979) D Yttrande till regeringen över delbetänkandet (Ds Kn 1979:6) Decentralisering av beslut om tillstånd för utlänning att driva näring i Sverige, avgivet av decentraliseringsutredningen (december l979) D Yttrande till regeringen med anledning av förfrågan från FN:s generalsekreterare rörande aktionsprogram för att bekämpa rasism (december l979)

D Yttrande till justitieombudsmannen angáende kommunstyrelsens i

Linköping handläggning av bidrag till invandrarföreningar (januari 1980) D Yttrande till regeringen med underlag till rapport angående tillämpningen av Europarådets sociala stadga (mars 1980) D Yttrande till Svenska Unescorådet rörande Unescos deklaration om raser och rasfördomar (juli 1980) D Yttrande till regeringen med underlag för den femte svenska rapporten med anledning av FN:s rasdiskrimineringskonvention (oktober 1980) D Yttrande till regeringen över betänkandet (SOU 1981 :86-87) Svenskundervisning för vuxna invandrare, avgivet av SF1-kommittén (april 1982) D Yttrande till regeringen med underlag för rapport angående tillämpningen av Europarådets sociala stadga (juni 1982) D Yttrande till regeringen med underlag för rapport till FN angående invandrarlagstiftning och rasdiskriminering (utarbetat i samarbete med statens invandrarverk, juli 1982) D Yttrande till regeringen med underlag för rapport till ILO rörande ILO-konvention nr lll (september 1982) D Yttrande till regeringen angáende ansökan om bidrag till konstnärlig fritidsverksamhet i Botkyrka (september 1982) D Yttrande till regeringen med underlag för ställningstagande till Unescos andra sexårsplan (oktober 1982) D Yttrande till regeringen över betänkandet (SOU 1981:96) En reformerad gymnasieskola, avgivet av gymnasieutredningen (november 1982)

sou 1984:55 Bilaga 2 279

EJ Yttrande till regeringen med underlag för den sjätte svenska rapporten med anledning av FN :s rasdiskrimineringskonvention (december 1982) El Yttrande till regeringen över ansökan om bidrag till ett komparativt forskningsprojekt rörande fördomar och diskriminering i skolan (januari 1983) D Yttrande till regeringen om behovet av forskning om etniska relationer och om forskningsprioritering l985- 1989 (januari 1983) E] Yttrande till regeringen med underlag för rapport till FN rörande skydd för etniska minoriteter (april 1983) E] Yttrande till riksdagens justitieutskott angáende motion om åtgärder mot flyktingspionage i Sverige (maj 1983) E) Yttrande till regeringen över betänkandet (SOU 1983:29) Invand- ringspolitiken i Sverige Förslag, avgivet av invandrarpolitiska kommittén (oktober 1983)

E] Yttrande till regeringen över betänkandet (Ds C 1983:4) Utländska

medborgares valbarhet till vissa förtroendeuppdrag, avgivet av kommunaldemokratiska komittén (november 1983) EI Yttrande till regeringen över betänkandet (SOU 1983:57) Olika ur- - i Sverige, avgivet av språk- och kulturarvssprung Gemenskap kommittén (april 1984) E] Yttrande till regeringen över ansökan om bidrag till forskningsprojekt om svenskars kulturella självinsikt (april 1984) D Yttrande till regeringen med underlag för rapport angående tillämpningen av Europarådets sociala stadga (april 1984)

Statens offentliga 1984 utredningar

Kronologisk förteckning

. Sociala aspekter på regional planering. l. . Personal för framtidens hälso- och sjukvård. Underlagsstu- . värdepappersmarknaden. Fi. die. S. . Domstolar och eko-brott. Ju. 51. Datateknik och industriell förnyelse. I. Lángtidsutredningen. LU 84. Huvudrapport. Fi. 52. Svensk sydafrikapolitik. Ud.

Swmuoøp-ipuw-ø

Sektorstudier. LU 84. Bilagedel l. Fi. 53. Föreningarnas radio. U. . Särskilda studier. LU 84, Bilagedel 2. Fi. , Tvångsmedel - Anonymitet - Integritet. Ju. . Långtidsutredningen. LU 84. Bilagedel 3. Fi. 55. I rätt riktning. A. , Näringstillstånd. Ju. . Färslag till lag om Kooperativa föreningar. l. . Kompletterande motstándsformar. Fö. . Rösträtt och medborgarskap. Ju. . Röstrått och medborgarskap. Bilaga. Ju.

E2853

. Samordnad narkotikapolitik. S. . RF 10:5. Ju, _ . Ekonomisk brottslighet i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder, Ju. 16. Förvärv i god tro. Ju. 17. Sveriges internationella transporter. K. 18. Arbetsmarknadsstriden I. A. 19. Arbetsmarknadsstriden ll. A. 20. Datorer och arbetslivets förändring. A. 21. Förenklad självdeklaration, Fi. 22. Panträtt. Ju. 23. Folkbibliotek i Sverige. U. 24. En bättre information om kemiska produkter. Jo. 25. Ny konsumentköplag. Ju. 26. Ny Banklagstiftning. Del l. Bankrörelselag. Fi. 27. Ny Banklagstiftning. Del 2. tiebolagslag. Fi. 28. Ny Banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. Fi. 29. Ny Banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag. Fi, 30. LÅS MERA! U. 31. Arbetsmarknadspolitik under omprövning. A. 32. Nya alternativ till frihetsstraff. Ju. 33. Handla med tjänster. Ud. . Bostadskommitténs delbetänkande. Sammanfattning. Bo. 35. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 1. Bo. . Bostadskommitténs delbetänkande. Del 2. Bo. 37. Rullande fastighetstaxering m rn Del 1. Fi. 3B. Rullande fastighetstaxering m m Del 2. Fi. 39. Hälso- och sjukvård inför 90-talet. (HS 90) Huvudrapport. S. . Hålsqpoli i ka mål och behovsbaserad planering. Underlagsstudie. S. 41. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Huvudbilaga 1 -3 Huvudbllaga 1: Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbetsmiljö, yrke, utnyttjande av sluten vård, Huvudbilage 3: Den jämlika sjukvården? S. 42. Att förebygga skador - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. S. 43. Att förebygga hjärt- och kärlsjukdom - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. S. . Hälsopolitik i samhällsplaneringen - Boendemiljö - Arbetsmiljö - Arbetslöshet - Kost. Underlagsstudie. S. . invandrarna i hälso- och sjukvården. Underlagsstudie. S.

ss . Primärvårdens uppgifter i dat förebyggande arbetet. Un-

derlagsstudie. S. . Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Huvudbilaga: Hälsoupplysning. S. . Länssjukvården - möjligheter till förändring. Underlagsstudie. S. . Hälsa - vård - Samhällsekonomi - Sysselsättning. Expertrapport. S.

Statens offentliga utredningar 1984

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Utbildningsdepartementet Kommissionen mot ekonomisk brottslighet. l. Domstolar och Folkbibliotek i Sverige. [23] eko-brott, [3] 2, Näringstillstånd. [8] 3. Ekonomisk brottslighet LÅS MERA! [30] i Sverige. Bakgrund, övervägande, åtgärder. [15] Föreningarnas radio. [53] 1983års röstrâttskommitte. 1. Rösträtt och medborgarskap. [11] 2, Rösträtt och medborgarskap. Bilaga. [12] RF 10:5. [14] Jordbruksdepartementet Förvärv i god tro. [16] En bättre information om kemiska produkter. [24] Panträtt. [22] Ny konsumentköplag. [25] Nya alternativ till frihetsstraff. [32] Arbetsmarknadsdepartementet Tvángsmedel - Anonymitet - Integritet. [54] Konfliktutredningen. 1.Arbetsmarknadsstriden I. [18]2. Arbetsmarknadsstriden ll. [19] Datorer och arbetslivets förändring. [20] Utrikesdepartementet Arbetsmarknadspolitik under omprövning. [31] Handla med tjänster. [33] I rätt riktning. [55] Svensk sydafrikapolitik. [52]

Bostadsdepartementet Försvarsdepartementet Bostadskommittén. 1. Bostadskommitténs delbetänkande. Kompletterande motståndsformer. [10] Sammanfattning. [34] 2. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 1. [35]3. Bostadskommitténs delbetänkande. Del 2. [36]

Socialdepartementet Samordnad narkotikapolitik. [13] lndustridepartementet Hälso- och sjukvård inför 90›talat. (HS 90) Sociala aspekter på regional planering. [1] 1.Hälso- och sjukvård inför 90-taIet, (HS 90) Huvudrapport. [39] Förslag till lag om Kooperativa föreningar. [9] 2. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Underlags- Datateknik och industriell förnyelse. [51] studie. [40]3. Hälsopolitiska mål och behovsbaserad planering. Huvudbilaga 1-3 Huvudbilaga l: Fakta om ohälsans sociala och yrkesmässiga fördelning i Sverige, Huvudbilaga 2: Arbetsmiljö, yrke, utnyttjande av sluten vård, Huvudbilaga 3: Den jämlika sjukvården? [41] 4. Att förebygga skador - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. [42]5. Att förebygga hjärt- och kärlsjukdom - ett hälsopolitiskt handlingsprogram. Underlagsstudie. [43] 6. Hålsopolitik i samhållsplaneringen - Boendemiljö - Arbetsmiljö - Arbetslöshet - Kost. Underlagsstudie. [44] 7. invandrarna i hälso- och sjukvården. Underlagsstudie. [45] 8. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Underlagsstudie. [46]9. Primärvårdens uppgifter i det förebyggande arbetet. Huvudbilaga: Hälsoupplysning. [47] 10. Länssjukvården - möjligheter till förändring. Underlagsstudie. [48] 11.Hälsa - vård - Samhällsekonomi - Sysselsättning - Expertrapport. [49]12. Personal för framtidens hälso- och sjukvård. Underlagsstudie. [50]

Kommunikationsdepartementet Sveriges internationella transporter. [17]

Finansdepartementet värdepappersmarknaden. [2] Långtidsutredningen. 1. Långtidsutredningen. LU 84. Huvudrapport. [4] 2. Sektorstudier. LU 84. Bilagedel 1.[5] 3. Särskilda studier. LU 84. Bilagedel 2. [6] 4. Långtidsutradningen. LU 54. Bilagedel 3. [7] Förenklad självdeklaretion. [21] Banklagsutredningen. 1. Ny Banklagstiftning. Del 1.Bankrörelselag. [26]2. Ny banklagstifxning. Del 2. Bankaktie* , _en. [27] 3. Ny banklagstiftning. Del 3. Sparbankslag. [28] 4. Ny banklagstiftning. Del 4. Föreningsbankslag. [29] Fastighetstaxeringskommittén. 1. Rullande fastighetstaxering m m Del 1. [37]2. Rullande fastighetstaxering m rn Del 2. [38]

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningens nummer i den kronologiska förteckningen.

,Jngzigxnkfhi ;x2$*\$\°›3

L°b 1 er

, . ISBN 91-38- 08351-5

AllmännaFörlaget

ISSN 0375-250x