Invandrarutredningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Invandyarutredmngen Bilagedel

Statens offentliga utredningar 1974:70 Arbetsmarknadsdepartementet

Invandrar-

utredningen

Bilagedel till huvudbetänkandet

Stockholm 1974

ISBN 91-38-01957-4 Omslag: Johan Hillbom Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1974

SOU 1974: 70

Förord

Denna volym innehåller bilagor till lU:s (invandrarutredningens) huvudbetänkande, som publicerats som SOU 1974:69. Bilaga 1 har sammanställts inom lU:s sekretariat, liksom bilaga 2, som inom sekretariatet har utarbetats av fil. kand. Ann-Kristin Olofsson och fil. kand. Birgitta Westring, och bilaga 3, som har utarbetats av fil. kand. Gunborg Annerhall. I arbetet med bilaga 2 och 3 har även byrådirektör Sven Reinans medverkat. Bilaga 4 har författats av experten i IU professor Arne Trankell och bilaga 5 har sammanställts av [U3 expert Jan Svedberg. Bilaga 6.1 har skrivits av departementssekreteraren Bengt Lidal och bilaga 6.3 av [Us expert Sulo Huovinen. Bilaga 6.2, 6.4 och 6.5 har sammanställts inom [Us sekretariat.

SOU |974:70

Innehåll

Bilaga 1 lnvandrar- och minoritetsgrupperna i Sverige Bilaga 2 En undersökning av invandrar- och minoritetsorganisationerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19

Bilaga 3 lU:s intervjuundersökning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 Bilaga 4 Svenskarnas fördomar mot invandrare . . . . . . . . . . . . 121

Bilaga 5 Genom motioner, interpellationer och enkla frågor i riksdagen upptagna invandrarfrågor åren 1945-1973 213 Bilaga 6 Internationella översikter 251 6.1 lnvandringslandet Canada 253 6.2 lnvandringslandet Västtyskland 279 6.3 Språkförhållandena i Finland . . . . . . . . . . . . . . . 283 6.4 De språkliga minoriteterna i Jugoslavien . . . . . . . . 289 6.5 Migrationsfrågornas behandling i vissa internationella organisationer

Bilaga 1 Invandrar- och minoritets-

grupperna i Sverige

Bilaga l 9

1 Inledning

I IU:s huvudbetänkande SOU 1974:69 redovisas i en rad avsnitt uppgifter om olika invandrar- och minoritetsgruppers omfattning, verksamhet och situation. I avsnitt 2.2 ges sålunda en statistisk beskrivning av invandringen till Sverige och av utlänningar och utrikes födda i Sverige. I kap. 4, 5, 6, 7 och 8 redovisas uppgifter om olika invandrargruppers situation på arbets- och bostadsmarknaden samt vad avser det sociala området, kultur- och utbildningsfrågor. I kap. 9 finns uppgifter om invandrar- och minoritetsorganisationer och om invandrarna i trossamfunden och i kap. 10 om personer som erhållit svenskt medborgarskap. Ingenstans i huvudbetänkandet redovisas emellertid en samlad och koncentrerad beskrivning av de större invandrar- och minoritetsgrupperna i Sverige. IU har ansett det vara önskvärt att en sådan sammanställning redovisas.

2 Allmän bakgrund

Invandrar- och minoritetsgruppernas verksamhet varierar kraftigt, delvis på grund av gruppernas olika storlek och geografiska koncentration, men skillnader finns även mellan grupper av ungefär samma storlek. Skalan går från informella sammanträffanden mellan gruppens medlemmar till samhällen (infrastrukturer) inom majoritetssamhället med en mängd olika institutioner. Generellt sett har ofta flyktinggrupper - som ju i stor har varit avskurna från kontakter utsträckning med ursprungslandet haft större behov av att bedriva en egen kulturell verksamhet i Sverige än andra invandrare. De större minoritetsgrupperna har utvecklat riksorganisationer som kan vara uppbyggda på olika sätt och som, vid sidan av sin uppgift att stödja regionala och lokala föreningar, ofta har till syfte att företräda gruppen i fråga inför myndigheter och andra organ. Sådana riksorganisationer finns förutom för samerna bl. a. också för de finska, estniska, judiska, lettiska, jugoslaviska, italienska och grekiska grupperna. Motsvarande utveckling pågår även i en del andra grupper. Självfallet varierar riksorganisationernas styrka genom stora skillnader i medlemsantal , Organisationsform och ekonomiska resurser. Lokala föreningar finns för ett stort antal nationaliteter. De lokala

10 Bilaga I SOU [974270

föreningarnas antal uppgår troligen till ca 800. Vid sidan av organisationer och föreningar av allmän karaktär finns inom invandrar- och minoritetsgrupperna även många specialiserade föreningar och sammanslutningar. Särskilt vanliga är idrottsföreningar, religiösa sammanslutningar, ungdomsföreningar, föreningar som driver (kompletterings) skolor och iviss utsträckning politiska föreningar. l det följande ges beskrivningar av de numerärt sett större invandraroch minoritetsgrupperna i Sverige. Gränsen har i regel satts till grupper som omfattar mer än ca 5 000 - 6 000 personer. Från beskrivningarna har undantagits grupper som inte har någon sådan infrastruktur att det

kan vara berättigat att behandla dem som enhetliga, etniska, språkliga

eller nationella minoriteter i Sverige. Det gäller t. ex. danskar, norrmän, finlandssvenskar och engelskspråkiga. Vidare ges med hänsyn till lU:s direktiv och till den år 1970 tillsatta sameutredningens arbete ingen beskrivning av samerna i Sverige. Det finns en omfattande litteratur om invandrar- och minoritetsgrupperna i Sverige, men mest rör det sig om tidnings- och tidskriftsartiklar, två- och trebetygsuppsatser m.m. Endast beträffande vissa enstaka grupper finns böcker som mera allsidigt beskriver bakgrunden till gruppens invandring till Sverige och gruppens bosättning, situation och verksamhet här. I de litteraturhänvisningar som återfinns efter varje gruppbeskrivning har inte medtagits tidnings- och tidskriftsartiklar och endast i vissa fall har hänvisats till trebetygsuppsatser och liknande. Omfattande förteckningar över litteratur om invandrar- och minoritetsgrupper i Sverige finns i de bibliografier som har utgjvits av arbetsgruppen för invandrarfrågor år 1967, av David Schwarz år 1973 och av Socialhögskolan i Umeå 1973.

3 Finskspråkiga

Antalet finskspråkiga i Sverige är mycket svårt att beräkna, men har av lU beräknats till ca 230 000, av vilka ca 80 000 är svenska medborgare. Vid årsskiftet 1973/74 fanns i Sverige 188 150 finska medborgare, men en betydande del av dessa har svenska som modersmål (enligt vissa beräkningar en femtedel). Invandringen från Finland till Sverige är mycket gammal. Redan under medeltiden fanns finsk bosättning i det centrala Sverigesjordbruksbygder och i städer som Stockholm och Arboga. Mer omfattande blev emellertid inflyttningen först efter år 1579, då hertig Karl utfärdade en förordning enligt vilken sju års skattebefrielse utlovades åt alla dem som grundade ny bebyggelse i de dittills obebodda svensknorska gränstrakterna. Från Tavastland och Savolax strömmade svedjebönder till de trakter som skulle bli Värmlands och Dalarnas finnmarker. I viss omfattning skedde också inflyttning till angränsande trakter i Norge. Flyttningsrörelsen pågick under hela 1600-talet, men upphörde i början av l700-talet. Det är svårt att beräkna antalet personer som flyttade till finnmarkema, men enligt vissa beräkningar uppgick de finska nybyggarnas antal till över

Bilaga 1 ll

40 000 i mellersta Skandinavien. Nybyggarna försvenskades successivt, men ännu under 1950-talet levde ett fåtal ättlingar till den ursprungliga finnmarksbefolkningen, som talade finska som modersmål. Samtidigt med den finska kolonisationen av Värmland och Dalarna skedde finsk invandring till Norrland, där betydande finska bosättningsområden uppstod i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Tornedalen hade redan tidigare fått en fast bosatt finsktalande befolkning. Under 1800-talet fortsatte en viss inflyttning i blygsam omfattning från Finland till framförallt Stockholm och Mälardalens städer. lnvandrarna utgjordes till stor del av hantverkare. Under 1800-talets sista decennier fick Sverige även motta grupper av politiska flyktingar från Finland. Efter Finlands självständighetsförklaring och inbördeskriget 1918 följde en ny flyktingvåg, denna gång av sådana som tillhört den ”röda” sidan i inbördeskriget. Flertalet av dem fortsatte emellertid från Sverige till Sovjetunionen, Canada och USA. Under mellankrigstiden var inflyttningen till Sverige av relativt ringa omfattning, men kom att öka starkt under efterkrigstiden, framförallt efter 1954 års överenskommelse om en gemensam nordisk arbetsmarknad. Den nuvarande inflyttningen till Sverige har karaktär av arbetskraftsimmigration, och flertalet finska invandrare i Sverige är sysselsatta inom tillverkningsindustrin (jfr även översikten i avsnitt 2.3.2 i IU:s huvudbetänkande SOU 1974:69 s. 79-82). Huvuddelen av de finska invandrarna bor ide industrialiserade regionerna i mellersta, västra och södra Sverige, men betydande finska invandrargrupper finns även i Norrland. Bland de finska invandrarna har ett omfattande organisationsnät vuxit upp. Äldst och störst bland de fortfarande verksamma föreningarna är Stockholms finska förening (Tukholman Suomalainen Seura), som grundades år 1894. Flertalet av landets profana finska föreningar (113) är anslutna till det år 1957 grundade Riksförbundet finska föreningari Sverige (tidigare Centralförbundet). Inom sina organisationer bedriver förbundet en omfattande kulturell verksamhet, och utger även veckotidningen Ruotsin Suomalainen (Sverigefinnen/Finne i Sverige), som för närvarande utkommer i en upplaga om ca 10 000 ex. Sedan år 1972 driver förbundet även en egen finskspråkig folkhögskola i Haparanda. För det kyrkliga arbetet bland de finska invandrarna bildades år 1967 Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige, som arbetar i nära anknytning till Svenska kyrkan och som syftar till att bygga upp finskspråkiga församlingsgrupper inom de svenska församlingarna. Numera arbetar ett tjugotal finska präster samt några församlingssekreterare och ungdomssekreterare inom Riksförbundet. Förbundet utger även en egen tidning, Siirtolainen ja Kirkko (lnvandraren och kyrkan). l Stockholm verkar vidare sedan reformationstiden en tvåsprâkig svensk-finsk församling, Finska församlingen. Politiska organisationer har även börjat växa fram bland de finska invandrarna. Flertalet av dem arbetar som underavdelningar av eller i nära samverkan med svenska politiska organisationer. Bland de finskspråkiga invandrarna i Sverige finns dessutom några

12 Bilaga I SOU [974170

mindre etniska och religiösa grupper, bland vilka de viktigaste är de ortodoxa trosbekännarna, ingermanländarna och de finskspråkiga zigenarna. Det stora flertalet finska invandrare i Sverige är lutheraner eller uppvuxna i en lutheransk tradition, men ca 6 000 tillhör den ortodoxa kyrkan, som i Finland har ställning som landets andra folkkyrka. Flertalet finska ortodoxa i Sverige (liksom även i Finland) kommer från områden som efter andra världskriget avträddes till Sovjetunionen, vilket ställer denna befolkningsgrupp i en annorlunda situation än flertalet övriga finska invandrare. Den ortodoxa kyrkans traditioner och gudstjänstliv, som markant avviker från den lutherska kyrkans, skapar dessutom behov av sammanhållning inom gruppen. En särskild finsk ortodox församling i Sverige grundades därför år 1958. Församlingen kämpar med stora ekonomiska svårigheter. Man utger emellertid ett eget finskspråkigt medlemsblad. De finskspråkiga ingermanländama utgör ättlingar till de finnar som, främst från Savolax, överflyttades till lngermanland efter freden i Stolbova 1617. Denna befolkningsgrupps storlek till närmare uppgick 200 000 strax före andra världskriget, men eftersom deras bosättningsområde kom att bli krigsskådeplats decimerades antalet kraftigt. Ca 63 000 flydde till Finland, av vilka emellertid flertalet återvände till Sovjetunionen efter krigsslutet. 5-6 000 kom till Sverige, av vilka en mindre del fortsatte till Canada, USA och Australien. 1956 bildades i Sverige Inkerin Suomalaisten Keskusliitto (Finsk-ingermanländarnas centralförbund) som samarbetsorgan för de ingermanländska föreningar som vuxit upp i Sverige. F. n. är åtta föreningar verksamma. Medlemsantalet är emellertid sjunkande på grund av hög medelålder i föreningarna. Många yngre ingermanländare har även helt försvenskats. Centralförbundet driver ett eget församlingshem i Borås. Antalet finska zigenare i Sverige är svårt att exakt beräkna, men enligt nuvarande uppskattningar torde det uppgå till ca l 200, vilket utgör en betydande del av de totalt ca 7 000 finska zigenarna. Förhållandena för den zigenska befolkningen i Finland är svåra (bl. a. stor arbetslöshet och bostadsbrist), vilket utgör den främsta orsaken till den proportionellt sett stora utflyttning som ägt rum. De finska zigenarna har sedan 1972 en egen förening i Stockholm, som är ansluten till Riksförbundet finska föreningar i Sverige. Föreningen har på kort tid organiserat en livaktig kulturell verksamhet. Till Sveriges finskspråkiga befolkning hör även den ursprungliga befolkningen i Tornedalen. Antalet inhemska finskspråkiga i Norrbotten är svårt att beräkna, eftersom officiella siffror inte föreligger annat än för år 1930, då det i Norrbotten fanns 30 000 personer som bara eller övervägande talade finska, vartill inemot 10000 personer behärskade detta språk mer eller mindre. Antalet har emellertid av lU uppskattats till ca 30 000. Bruket av finska språket har gått starkt tillbaka, främst bland ungdomen, eftersom skolundervisningen getts enbart på svenska och tidvis starka påtryckningar mot bruket av finska förekommit. Avsaknaden av utbildning i modersmålet har lett till att den lokala finska

Bilaga 1 13

dialekten bevarat många ålderdomliga drag, som försvunnit på den finska sidan av gränsälven, och till att ordförrådet bemängts med svenska lånord En omsvängning i synen på finska språket är emellertid på väg, och intresset för studier i finska har under senare år vuxit starkt. De finskspråkiga tornedalingarna saknar egna intresseorganisationer.

Litteratur: Migrationen mellan Sverige och Finland, Nordisk utredningsserie 14/ 1970, Stockholm 1970 De finska invandrarnas problem, Prisma, Stockholm 1971 Sverigefinnarna och deras organisationer, Nordisk utredningsserie l/ 1974, Stockholm 1974 Ylärakkola A, 80 vuotta ruotsinsuomalaista siirtolaistoimintaa, Stockholm 1974 Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 162-182 Studier kring gränsen i Tornedalen, Nordisk utredningsserie 7/1971, Stockholm 1971 Siirtolaisasiain neuvottelukunnan mietintö I, Komiteanmietintö 1972: B 119 Helsinki 1972 Siirtolaisasiain neuvottelukunnan mietintö II, Komiteanmietintö 1974: 64, Helsinki 1974

4 Tyskspråkiga

Vid årsskiftet 1973/74 fanns i Sverige 18 400 tyska medborgare och 4 300 österrikiska medborgare. Dessutom finns personer med tyska som modersmål bland de schweiziska medborgarna i Sverige. Bland i Tjeckoslovakien födda personer finns många sudettyskar. Antalet naturaliserade tyskar uppgår förmodligen till 30 000 personer. Det är i det närmaste omöjligt att närmare beräkna antalet personer med tyska som modersmål i Sverige. Enligt IU:s intervjuundersökning är det endast mycket få tyska invandrare som inte har lärt sig svenska. Flertalet tyska invandrare som är gifta har gift sig med en svensk medborgare. Invandring till Sverige av tyskar har skett redan sedan 1300-talet. invandringen från Tyskland var stor strax efter andra världskriget. Under slutet av 1940-talet och under 1950-talet hade den en klar karaktär av arbetskraftsinvandring. Betydligt fler kvinnor än män kom från Tyskland till Sverige under 1950-talet. Sedan dess har invandringen från Tyskland ändrat karaktär väsentligt. Numera är invandrarna från Tyskland ofta specialutbildade och männen överväger. Bland de tyskspråkiga i Sverige är föreningslivet relativt svagt utvecklat med endast drygt tiotal lokala föreningar. Tyska församlingar finns i Stockholm och Göteborg.

Litteratur.- Swedner H, Invandrare i Malmö, Ds In 1973:11

14 Bilaga I

5 Jugoslaviska grupper

Vid årsskiftet 1973/74 var 40 200 jugoslaviska medborgare bosatta i Sverige. Antalet naturaliserade jugoslaver är f. n. ganska litet (drygt 2 000 personer) men kan väntas stiga när större grupper av invandrare från 1960-talet uppnår kvalifikationstiden för svenskt medborgarskap. Exakta uppgifter om nationalitetsfördelningen bland jugoslaverna i Sverige finns inte. Enligt 1U:s intervjuundersökning var ca hälften av de under åren 1964- 1968 invandrade jugoslaverna serber, medan knappt en fjärdedel var kroater och resten fördelades mellan slovener, makedoner, albaner och några mindre minoritetsgrupper i Jugoslavien. Svenska uppgifter om de jugoslaviska invandrarnas nationalitetsfördelning efter år 1968 saknas, men då denna invandring i huvudsak har varit familjepräglad kan man anta att den nationella fördelningen inte har påverkats särskilt starkt. Detta antagande bekräftas av uppgifter i den jugoslaviska folkräkningen år 1971. Det innebär att det troligen f. n. bor ca 20 000 serber, ca 10 000 kroater och några tusen makedoner resp. slovener i Sverige. Jugoslaverna är i huvudsak bosatta i södra Sverige och utgör där i många kommuner den största utlänningsgruppen. Den arbetsmarknadsbetingade invandringen från Jugoslavien började i mitten av 1960-talet och kulminerade år 1970. Under senare år har invandringen från Jugoslavien präglats av att anförvanter till tidigare invandrare har kommit hit. Ett fyrtiotal jugoslaviska föreningar finns i Sverige, ibland uppdelade efter nationalitetsgrupperna bland jugoslaverna. Ett trettiotal av de lokala jugoslaviska föreningarna är anslutna till Jugoslaviska riksförbundet, med säte i Stockholm. Några organisationer för kroatiska, makedonska och slovenska invandrare står utanför förbundet.

Litteratur: Ehn B, Sötebrödet - en etnologisk skildring av jugoslaver i ett svenskt pappersbrukssamhälle, Tidens förlag (utkommer 1975) Meurle K & Andrié M, Background to the Yugoslav migration to Sweden, Sociologiska institutionen Lunds universitet, 1971, 350 s. Pepeonik Z, Jugoslavenska ekonomska emigracija u Svedsku-prilog sagledavanju socijalno-ekonomskih uvjeta transformacije radnika migranata u ekonomske emigrante, Zagreb 1973, 351 s. Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 263-266 Swedner H, Invandrare i Malmö, Ds ln 1973:11

6 Ester

Åren 1943-1944 kom ca 25000 ester som flyktingar till Sverige. Antalet personer med estniska som modersmål som f. n. är bosatta i Sverige är svårt att beräkna. Flertalet ester är numera svenska medborgare och någon statistisk redovisning av ester i Sverige förekommer inte. lU har beräknat att ca 24000 personer i Sverige har estniska som

Bilaga I 15

modersmål. Av dem är en stor del födda i Sverige. Huvuddelen av esterna är numera bosatta i storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö. Det förekommer en livaktig föreningsverksamhet bland esterna: antalet estniska organisationer i Sverige har beräknats vara ca 150. Av dessa är många tämligen små och specialiserade. Av riksorganisationerna är Estniska Kommittén i Sverige och Esternas Representation i Sverige viktigast, bägge med säte i Stockholm. I Stockholm och Göteborg finns sexåriga estniska grundskolor där både estniska och svenska är undervisningsspråk. Esterna är den språkliga minoritet i Sverige som har de mest utvecklade kulturinstitutionerna, med bl. a. en betydande bokutgivning på estniska. Hela produktionen sedan år 1944 uppgår till ca 950 titlar. Flera estniska tidningar och tidskrifter utkommer i Sverige: därav är Eesti Päevaleht (Estniska Dagbladet), som utkommer två gånger i veckan och har en upplaga på ca 2600 ex. den viktigaste. Tidningen Teataja utkommer två gånger i månaden och har ca 600 prenumeranter. Ett stort antal tidningar och tidskrifter utkommer oregelbundet.

Litteratur: Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 201-222 Aspects of Estonian Culture, London 1961, s. 287-303.

7 Greker

Vid årsskiftet 1973/74 var 16 900 grekiska medborgare bosatta i Sverige. Antalet naturaliserade greker är f. n. litet. Bland grekerna i Sverige tillhör en liten del den slavomakedonska språkgruppen, medan en annan liten del talar den s. k. pontiska dialekten. Den grekiska invandringen till Sverige blev betydande i mitten av 1960-talet och har sedan dess pågått fortlöpande. Under senare år har många familjemedlemmar till tidigare invandrare kommit. Grekerna i Sverige är koncentrerade till storstadsområdena och till mindre brukssamhällen i framför allt Småland, där de ibland utgör den dominerande utlänningsgruppen. Livlig föreningsverksamhet förekommer bland grekerna, framför allt på lokal nivå. Till Grekiska riksförbundet, med säte i Stockholm, är 12 föreningar anslutna. Förbundet ger ut månadstidningen Metanastis (Invandrare).

Litteratur: Andersson B, Greker i Malmö, Sociologiska institutionen Lunds universitet, 1972, 475 s.

16 Bilaga I

Economou D, Invandrare från Grekland, Tidens förlag, Stockholm 1971, l 12 s. Swedner H, Invandrare i Malmö, Ds In 1973:11 Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 259-263 Thomell T, Grekiska arbetare i Lessebo, Sociologiska institutionen Lunds Universitet, 1972, 84 s.

8 Judar

Antalet judar i Sverige kan beräknas till 16 000, vilket är ungefär dubbelt så många som omedelbart före andra världskriget. Antalet personer som är organiserade i mosaiska församlingar ellerjudiska föreningar uppgår till ca 9000, varav den största, synagogan i Stockholm har 5 000 medlemmar. 1 Stockholm och Göteborg finns några ortodoxa mindre synagogor med sammanlagt 400 medlemmar. I de mosaiska församlingarna finns även många judar som inte är religiöst engagerade, men som uppfattar medlemskapet som en identitets- eller solidaritetsförklaring. invandringen av judar till Sverige inleddes på 1780-ta1et. Under och efter andra världskriget ökade antalet judar i Sverige till följd av nazismens judeförföljelser. På senare år har ett relativt stort antal polska judar kommit hit. Merparten av judarna i Sverige är bosatta i de tre storstadsområdena Stockholm, Göteborg och Malmö. Det judiska organisationslivet i Sverige är väl utvecklat och omfattar ett mycket stort antal organisationer. Särskild lekskole-, skol- (Hillelskolan i Stockholm), ungdoms- och pensionärsverksamhet drivsi judiska organisationers regi. Ett stort antal medlemsblad, tidskrifter m. m. ges ut av judiska föreningar i Sverige. Centralt organ är Mosaiska församlingarnas i Sverige Centralråd, med säte i Stockholm.

Litteratur: Cerha M et al, Judiska föräldrar och barn i Stockholm, Pedagogiska institutionen Stockholms universitet, 1969, 184 s. Gordon H & Grosin L, Den dubbla identiteten, CEBE Grafiska, Stockholm 1973, 235 s. Herz L, Fyrtio judar i Malmö, Sociologiska institutionen Lunds universitet, 1968, 52 s. Järnegren A, En minoritetsgrupp i Sverige under etthundra år, Judarna under åren 1780-1880, Sociologiska institutionen Lunds universitet, 1968, 62 s. Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 183-200 Valentin H, Judarna i Sverige, Bonniers, Stockholm 1964, 242 s.

9 Ungrare

Vid årsskiftet 1973/74 var 4 600 ungerska medborgare bosatta i Sverige. I folkräkningen 1970 anges 10 851 personer vara födda i Ungern, varav

Bilaga 1 17

6 982 var svenska medborgare. Antalet personer i Sverige med ungerska som modersmål kan antas vara ca 10000, varav flertalet är svenska medborgare. Den ungerska gruppen består väsentligen av flyktingar som överfördes till Sverige efter andra världskrigets slut och efter 1956 års resning i Ungern. Överföring av ungrare från flyktingläger iEuropa har även ägt rum under 1960-talet. Bland ungrarna i Sverige finns ett drygt tiotal religiösa och politiska föreningar med i huvudsak lokal anknytning.

Litteratur: Lundqvist A & Busch K, Främling i Sverige, Argos förlag, Uppsala 1966, 186 s. Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 270-275

10 italienare

Vid årsskiftet 1973/74 bodde i Sverige 6 800 italienska medborgare. Trots att många italienare har varit i Sverige länge är antalet naturaliserade lågt, drygt 2 000 personer. Många italienska män är gifta med svenskor. Den italienska invandringen till Sverige började i slutet av 1940-talet, till en del genom organiserad rekrytering av arbetskraft i Italien. Invandringen var betydande under 1950-talet och början av 1960-talet. Sedan 1967 har utvandringen av italienska medborgare från Sverige varit större än invandringen hit. Italienarna i Sverige är i stor utsträckning koncentrerade till några bosättningsorter, bl. a. Västerås. De flesta italienska klubbarna i landet är anslutna till Italienska riksförbundet, med säte i Stockholm. Förbundet ger ut en tidning - ll Lavoratore - med 10 nr/år.

Litteratur: Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 255-258

l l Polacker

Vid årsskiftet 1973/74 var 6 100 polska medborgare kyrkobokförda i Sverige. Enligt folkräkningen 1970 fanns då i Sverige 10 851 personer födda i Polen varav 5 395 var svenska medborgare. invandringen från Polen har varit relativt stor under senare år, framförallt av polska judar. En del av dessa har kyrkobokförts i Sverige såsom statslösa, men en del ingår förmodligen i de ovan nämnda siffrorna. Bland de i Polen födda

personerna finns även ett tämligen stort antal judar som korn till Sverige

18 Bilaga 1

strax efter andra världskriget. Antalet personer år 1970 med polskt modersmål beräknas uppgå till 5 000 personer. Ett flertal polska föreningar är verksamma i Sverige, varav några av rikskaraktär. Flera medlemsblad m. m. ges ut av föreningarna.

Litteratur: Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 267-270

12 Turkar

Vid årsskiftet 1973/74 var 5 600 turkar bosatta i Sverige. Det finns ett par hundra naturaliserade turkar i Sverige. Den turkiska invandringen till Sverige började i mitten av 1960-talet och var i början präglad av en stark manlig övervikt. Under senare år har familjemedlemmar i större utsträckning kommit till Sverige och en könsutjämning har skett. I gruppen finns personer med mycket kort formell utbildning. Turkama är i stor utsträckning koncentrerade till några större orter i Sverige, bl. a. Stockholm. Ett mindre antal turkiska föreningar finns, främst i Stockholmsområdet.

Litteratur:

Hernze B & Palmenfelt U, Kuluturkar i Stockholm, Socialantropologiska

institutionen Stockholms universitet, 1972, 65 s. Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 258-259 Yildirim O, Den turkiska minoritetsgruppen i Sverige, Sociologiska institutionen Stockholms universitet, 1969, 69 s.

13 Letter

Antalet personer i Sverige med lettiska som modersmål kan uppskattas till ca 4 000 personer, varav de flesta är svenska medborgare. Bakgrunden till gruppens bosättning i Sverige är densamma som för den estniska gruppen. Flera lettiska organisationer är verksamma i Sverige, varav Lettiska centralrådet och Lettiska hjälpkommittén, bägge med säte i Stockholm, är av rikstäckande karaktär. En viss bokutgivning förekommer i Sverige på lettiska: perioden 1970-73 utgavs i Sverige nio skönlitterära verk på lettiska.

Litteratur: Svenska minoriteter, Aldus, Stockholm 1966, s. 275-279

Bilaga 2

En undersökning av invandraroch minoritetsorganisationerna

2] Bj/aga 2

Innehåll

1 Undersökningens bakgrund och syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 2 Undersökningens uppläggning och genomförande . . . . . . . . . . 25 2.1 Adressinsamling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 2.2 Utformning och testning av frågeformulär . . . . . . . . . . . . 25 2.3 Datainsamling och bearbetning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 2.4 Bortfallsredovisning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 26

3 Undersökningens resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3.1 Svarsfrekvens . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3.2 Profana organisationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 3.2.1 Organisationsbeskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 3.2.2 Organisationernas ekonomiska situation . . . . . . . . . . 41 3.2.3 Organisationernas lokalsituation . . . . . . . . . . . . . . . 47 3.3 Religiösa organisationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 3.3.1 Organisationsbeskrivning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 50 3.3.2 Organisationernas ekonomiska situation . . . . . . . . . . S5 3.3.3 Organisationernas lokalsituation . . . . . . . . . . . . . . . 59 3.4 Organisationernas synpunkter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 4 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65

rf.

sou 1974:70 Bilaga 2 23

1 och syfte Undersökningens bakgrund

I invandrarutredningens (lU) direktiv har bl. a. ingått att pröva frågan om samhällsstöd till invandrar- och minoritetsorganisationernas verksamhet. l syfte att få ett bättre underlag för överväganden om åtgärder för att stödja invandrar- och minoritetsorganisationema beslöt IU våren 1973 att genomföra en enkät bland organisationerna. Samråd om enkätens uppläggning skedde mellan IU och statens invandrarverk (SIV) samt med företrädare för invandrar- och minoritetsorganisationer. Enkäten utfördes inom lUzs sekretariat av fil. kand. Ann-Kristin Olofsson och fil. kand. Birgitta Westring.

Bilaga 2 25

2 Undersökningens och genomförande uppläggning

2.1 Adressinsamling Då det inte tidigare förelegat någon sammanställning av invandrar- och minoritetsorganisationer i Sverige, gällde det primärt att finna så många sådana organisationer som möjligt. Man uppskattade antalet föreningar till ett tusental och beslöt att kartläggningen skulle omfatta samtliga organisationer som kunde spåras. Postenkät befanns vara den lämpligaste metoden för insamlandet av data. För att få fram nödvändiga adresser användes bl. a. förteckningar över föreningar som sammanställts av Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige, Finlandssvenskarnas riksförbund, Jugoslaviska riksförbundet, Mosaiska församlingarnas i Sverige centralråd och Estniska kommittén. Vidare användes religionssociologiska institutets förteckning över religiösa organisationer med huvudsaklig förankring bland invandrare Alla invandrarbyråer i lander kontaktades och ombads göra en inventering av invandraroch minoritetsorganisationer på resp. orter. Många organisationer spårades vid genomgång av bidragsansökningar hos SIV, vid samtal med representanter för berörda organisationer, ambassader, präster, universitet, politiska partier och via telefonkatalogen. Parallellt med adressinsamlingen informerade lU och SIV om undersökningens syfte i Invandrartidningen (Nr 18, maj-73, sid. l), Ny i Sverige (Nr 2, maj-73, sid. 23), Vårt nya land (Nr 2, maj-73, sid. 13) och Dagens Nyheter 24/5-73, sid. 6). Publiceringen ledde till att flera

organisationer rekvirerade frågeformulär.

2.2 Utformning och testning av frågeformulär Formuläret bestod av ett tjugotal frågor med i huvudsak fasta svarsalternativ. I några fall lämnades dock svaren öppna. För att testa formuläret och för att ytterligare informera om undersökningens syfte arrangerades skilda möten med företrädare för Riksförbundet finska föreningar i Sverige, Jugoslaviska riksförbundet, Grekiska riksförbundet, Italienska riksförbundet, FIOS (Förenade invandrarorga- 1 Bo Ståhl, Religiösa organisationer bland invandrare, Religionssociologiska institutet 1972:10

26 Bilaga 2

nisationer i Sverige) samt Invandrarnas kulturcentrum (IKC). Synpunkter på formuläret inhämtades även från företrädare för Stockholms invandrarnämnd.

2.3 Datainsamling och bearbetning De flesta formulären sändes ut under senare delen av maj 1973, men utskickningen fortgick t. o. m. augusti 1973, allteftersom nya adresser framkom. Förutom sedvanligt följebrev inkluderade försändelserna till de riksförbundsanslutna finska organisationerna ett brev med en uppmaning från förbundsledningen att besvara enkäten. På samma sätt uppmanade Jugoslaviska riksförbundet sina anslutna organisationer att delta i undersökningen. En första påminnelse skickades ut i månadsskiftet juni-juli och en andra i början av augusti. Svar som inkommit efter den 14 september 1973 (30 st.) har inte medtagits i den slutliga sammanställningen. Det insamlade materialet har bearbetats manuellt.

2.4 Bortfallsredovisning Ursprungligen ingick 874 organisationer i undersökningen, men efter hand frånräknades 28 organisationer som visade sig vara underavdelningar till andra i undersökningen ingående organisationer. Bortfallet framgår av följande tablå:

3 Här ingår några vänskapsföreningar samt organisationer inom väletablerade invandrar- och minoritetsgrupper (judar och ester).

Av ovanstående tablå framgår att IU fann 846 organsationer i Sverige som vid en första anblick skulle kunna karakteriseras som invandrar- eller minoritetsorganisationer. Underlag saknas emellertid för att bedöma hur många organisationer man inte kuñnat erhålla uppgifter 01m. Med tanke på det antal organisationer som upphört med sin verksamhet är det troligt att i motsvarande grad nybildade organisationer nu existerar. Det är t. ex. också känt att sammanlagt mellan 50 och 100 gruppbildningar och föreningar för invandrare och etniska/språkliga minoriiteter är verksamma inom riksdagspartierna. Dessa gruppbildningar och föreningar har

sou 1974:10 Bilaga 2 27

inte tagits med i enkäten. l detta sammanhang kan också nämnas att det torde finnas ca ett åttiotal kulturellt aktiva gruppbildningar av invandrare som är verksamma med t. ex. i Sverige utan egentlig föreningsstruktur, amatörtezter, dans etc., och som inte heller ingår i undersökningsmaterialet.

i i i

SOU I974: 70 Bilaga 2 29

3 Undersökningens resultat

3.1 Svarsfrekvens

Tabell l visar hur antalet utsända och inkomna formulär fördelar sig efter nationalitetsgrupper. I flertalet fall framgår av föreningens namn vilken nationalitet den bör anses tillhöra. I vissa fall när oklarheter uppstått har uppgifter lämnade i formuläret använts för gruppindelningen. Beträffande vissa nationaliteter/grupper har följande särskilda definitioner använts:

afrikanska gruppen: organisationer med anknytning till den afrikanska kontinenten. jugoslaviska gruppen: organisationer vilka betecknar sina medlemmar som jugoslaver (28), kroater (3), makedoner (l), serber (l) och slovener (1). skandinaviska gruppen: danska (3), norska (3) och isländska (2) organisationer.

östeuropeislm gruppen: polska (9), ungerska (9), tjeckiska (4), rumän-

ska (l) organisationer samt organisationer vilka själva betecknar sig som ”östeuropeiska” (3). övriga gruppen: organisationer vilka betecknar sina medlemmar som araber (3), assyrier (l), britter (S), fransmän (3), holländare (1), indier (3), irländare (l), japaner (3), kelter (1), kurder (1), schweizare (1), tunisier (1), turkar ( 1), tyskar (5), österrikare (2) och ukrainare (l). ej nationalitetsbundna gruppen: organisationer som ej representerar någon speciell nationalitet utan verkar på ett internationellt plan (bl. a. många religiösa organisationer). Av tabell l framgår att de finska föreningarna utgör en knapp tredjedel av hela undersökningsmaterialet. De finska och de estniska grupperna svarar för vardera 27 % av totala antalet profana organisationer, och hela 37 % av de religiösa organisationerna är finska. De ”ej nationalitetsbundna”, vilka framstår som näst största religiösa grupp, representerar framför allt katoliker, medan de finska föreningarna främst består av protestanter och frikyrkliga. Beträffande Svarsfrekvensen ligger de finska och estniska organisationernas genomsnittsprocent nära den genomsnittliga Svarsfrekvensen för hela materialet, dvs. 67 %. Som en jämförelse kan anföras att motsvarande siffror för de grekiska, afrikanska, judiska och övriga organisa-

30 Bilaga 2 Tabell l Fördelning av utsända och inkomna formulär samt invandrar- och minoritetsorganisationer efter nationalitetsgrupp Nationalitet Utsända Bearbetade Därav från (motsvarande) formulär formulär (svarsfrekl) Profana org. Religiösa org. Ant. Ant. % Ant. % Ant. %

Portugiser

Övriga nationa- Liteter 60 33 55 28 7 5 3 Ej nationalitetsbundna 74 53 72 18 4 35 23 Totalt 846 564 67 414 100 150 100 73 % 27 %

tionerna är drygt 50 %, men 80-100 % för de italienska, jugoslaviska, lettiska, finlandssvenska och ingermanländska föreningarna.

3.2 Profana organisationer (414 st.)

3.2.1 Organisationsbeskrivning

Grundår Tldpunkten för organisationernas bildande följer som väntat de olika flykting- och invandringsströmmarna. Under krigsåren grundades många judiska, estniska och östeuropeiska föreningar. På 1950-talet började även de finska invandrarna organisera sig för att på 1960- och början av 1970-talet dominera antalet nybildade föreningar tillsammans med den nya stora invandrargruppen, jugoslaverna (se tabell 2).

Nationalitet Även om viss nationalitetstillhörighet i allmänhet inte är ett formellt krav för medlemskap, framkommer det att flertalet organisationer bildats på enhetlig etnisk grund. Endast inom de estniska, lettiska, judiska och italienska grupperna förekommer en mer aktiv begränsning av medlemskap till personer av den egna nationaliteten (se tabell 3). Föreningar med direkt syfte att ”blanda” invandrare av olika nationali-

Bilaga 2 31 Tabell 2 De profana organisationernas grundår efter nationalitet

lngermanländare

Portugiser - - 1 3 - - 4 Spanjorer Skandinaver 1 l 1 1 - 1 5 Östeuropéer 2 5 5 5 2 l 20 Övriga nationaliteter 5 6 3 7 7 - 28 Ej nationalitetsbundna 1 1 3 5 7 1 18 Totalt 19 101 90 129 67 8 414

Tabell 3 Profana invandrar- och minoritetsorganisationer efter nationalitet och begränsningar för medlemskap

Ingermanländ are

Portugiser 2 2 - - - 1 - 1 - 4 Spanj orer ”Skandinaver” 4 1 1 - - - - - - 5 16 80 4 20 - - - - 1 3 20 Östeuropéer Övriga nationaliteter . 23 82 5 18 1 - - 3 - 3 - 28

Ej nationalitets- 12 67 6 33 1 - 3 - - 2 - 18 bundna Totalt 276 67 136 33 21 16 12 67 4 54 2 414

teter förekommer naturligt nog främst inom den ej nationalitetsbundna gruppen, men svenskar är medlemmar eller deltar i verksamheten i 75 % av organisationerna (se tabell 4). Denna procentsiffra ger dock inte någon entydig bild av förhållandena, eftersom många invandrare har

32 Bilaga 2

0.0 3 m w 3

:§0

m3 4:4. 3 m I i I 3 I I I I | I 3 I | w

.30 w n 0

g 30 2 om vm

.w

4350333?

:o30:Eu$_.$›

383m=0›m

2803383030?

m

:_3003:

3 0 v 3 m 0 m 3 m 3

4:4..

| I | I v .30 m... â

3 .30

.3030 3 p 0

om

ovcawszov

å nä 33 33

.aEawx3o

=0E

03Eum§0n äxwsgm

33.03:

m w m 3 3 m 3

.22

I I I I I v m I

...nu m3 vv

0050x0530

3m om 8 s. ww vw

0050x2030

ä

amma_

å 3 vm

.ÃEEBUQE

:OO

38.25%

w 0 w m m m m w p

323m

vn v3 om mm 3 mm

Eon

S 3

4= 00a

HOSMTFOS-_mw

& 3 N 0 3

32-50 äâ

.m3 4:e. I 3 m l 3 3 I I I I I I I I I 3 0

.uoåêøzå

v w

ü. m_ wm w3 3N a w3

3000:533

00x0 m w m 3 3 3

4:4.

I I m 0

3:50:33.:

m3 I 33 I I 03 S

w 0

.äumm

am. wm S a 8 wm m3. vw

bâsmnowå

uo:o_3å_=um.3o$0:uo:3E

30330 0 w m m 3

v v

308m .EBM

ä v3 m3 o3 m3 om m3 NN

:m3 ma.. .22 83 wvm

:OO

3032:0

Lauv:a›:_ uocosääamuo

0 m n m v m v w 0

m3 v3 3 3 om om

3m ä 3

m: 3 v3v

30.303..

0308.3.

330550:

Q

.wwoåacoså

.n0u=0›mmn=u=:m 0umncw3uaêu0wc3 ..s2ñ.=§m..

30555302 ..u0:a0=._.3..

.E3055

3328M53 öamâuom 0083:230

:OD-NF

3000.

303m_ 30:23:13 3003030 33.3. 30:03 & §15 E

Bilaga 2 33

blivit svenska medborgare eller kanske t. o. m. är andra eller tredje generationens invandrare - och begreppet svenskar således förorsakar tolkningssvårigheter. Detta avspeglas framför allt i uppgifterna från de judiska organisationerna.

Geografisk täckning 60 % av organisationerna har lokal karaktär och 15 % anser sig vara rikstäckande. 1 enlighet med detta är också majoriteten av föreningarna verksamma endast på en ort (se tabell 5). De finska och de sydeuropeiska invandrargrupperna består till största delen av arbetare som kom hit till Sverige under 1960- och 1970-talen, medan den estniska gruppen och en stor del av de judiska och Östeuropeiska grupperna kom till Sverige av politiska skäl i samband med andra världskriget. Det är mot denna bakgrund inte förvånande att förhållandevis många föreningar bildade under 1940- och l950-talen uppger sig vara rikstäckande och/eller internationella (dvs. organisationer med förgreningar i flera länder) samt verksamma på flera orter, medan de senare bildade organisationerna till största delen är lokala och verksamma på en ort. För att kunna studera organisationernas geografiska spridning grupperades dessa med hjälp av resp. postnummer efter Sveriges 70 kommunblocksregioner (kblr). Enkätmaterialet visar då att invandraroch minoritetsorganisationer visserligen är representerade i 53 regioner,

Tabell 5 Profana invandrar- och minoritetsorganisationer efter nationalitet och geografisk täckning

Nationalitet Lokal Regional Riks- lnter- Ej svar Totalt Därav verksam på karaktär karaktär täckande nationell En ort Flera orter Ant. % Ant. %

Övriga nationaliteter 1 6 4 6 2 - 2 8 19 68 9 32 Ej nationalitetsbundna 7 3 4 3 1 18 ll 61 7 39 Totalt 249 58 64 41 2 414 281 68 133 32

a Därav 8 st. distriktsförbund

34 Bilaga 2

men i många regioner finns endast en eller ett par föreningar. Koncentrationen av organisationerna till vissa storstadsområden är stark. 39 % av föreningarna ligger t. ex. i Stockholm/Södertäljes kblr, ll % i Göteborgs kblr, 5 % i vardera Malmö/Lund/Trelleborgs och Uppsalas kblr, 4 % i Västerås samt 3 % i vardera Norrköpings, Eskilstunas och Borås kblr. Bland de stora grupperna är ca 22% av de finska och jugoslaviska föreningarna belägna i Stockholmsområdet mot 46 % av de estniska och majoriteten av de judiska och östeuropeiska organisationerna. Samtliga riksförbund, utom det finlandssvenska, har Stockholm som huvudort.

Anslutning till riksförbund m. m. 41 % av organisationerna är anslutna till riksförbund/centralförbund (se tabell 6). Anslutningsprocenten varierar emellertid kraftigt mellan nationsgrupperna bl. a. beroende på skillnader i förbundens inflytande och resurser. Dessutom saknar de afrikanska, portugisiska, spanska, skandinaviska och övriga grupperna egna riksförbund/ centralförbund men uppger sig i några fall vara anslutna till andra centralorganisationer. Ett omvänt förhållande råder inom de lettiska och östeuropeiska grupperna, där det finns riksförbund/centralförbund men inte någon redovisad föreningsanslutning till dessa. Samtliga finlandssvenska och ingermanländska föreningar är anslutna till riksförbund, jämfört med endast 10% resp. 13 % av de judiska och estniska organisationerna. Motsvarande siffror för de finska och .jugoslaviska föreningarna är 85 % resp. 65 %.l Förhållandevis många finska föreningar är också knutna till studieförbund/riksidrottsförbund, medan ”flyktinggruppernas organisationer uppvisar en hög anslutning till internationella organisationer och ”annan organisation i Sverige”. Många estniska, judiska och östeuropeiska föreningar är dessutom inte anslutna till någon organisation/förbund. Det är däremot endast bland de portugisiska föreningarna (totalt 3 st.) som inte någon förening är ansluten till annan organisation/förbund.

Organisationstyp Av tabell 7 framgår att 50% av organisationerna kan betecknas som ”allmänna, dvs. de bedriver en mångsidig och vittomfattande verksamhet, t. ex. sällskaplig samvaro, sport, kurser, olika sociala aktiviteter etc. Det framgår också att de tidiga och de senare invandrargruppernas organisationer ofta är av olika slag. De flesta finska 1 Här bör dock erinras om att riksförbundens medlemsförteckningar användes för att få fram adresser (145 resp. 27 st.) samt att försändelserna till riksförbundsanslutna organisationer inkluderade ett brev med en uppmaning från förbundsledningarna att besvara enkäten.

Bilaga 2 35

m m H

:Sch

m m n m v m v w

H H vH H H oN m om mN m:

H H E..

äâ I N N I w I w I v I I I H H I I _m_ HN

ucuâmcm

w w I l I H m m H m m m m S 2 HN

Hm o:

.mao

3:a

H.:=n5.:_o=o:ä_:aw.o

;Haag

xmcoâ

.xmåoa

.xo

.§0

.ö I N I | I 1 H I I H I I I u l I v

Evza

EH

.uuznåüuxvzum vcsnuåmwuoâ_

miååmca

H o H H H H I N I I I I H m N HN 3.

:oo

H

w N H H H 0 m H m N w

.90

I I I I

Hoåaâåu:

2 Nw

uoåo

.Häzauâmå vzsnuâäuåoo

1 w m. H. H. w N I I H I 1 H N

H om H HN

o:

.u=o=am_=am.om.oHio=_E

.mao

.HHoHHOHHuHHHoHHHH

335::

:oo H m m I I I H w H N I I 1 v N N om

.äåSrEH

:Sch

55x05

.azouuc

äåäuämHEaHEnH oäncäømzzowå .Moåivcmxwa ..§%=.3m0..

.avgång

.nâonuz

w

HoHHHmHHoHHuZ =s=aäc= caucus. såsom.: 32958._ .Honomøamm

.mami

.Hanak :ämm äcinH .snö 39:. 5:3 .§56 .Hm

36 Bilaga 2

:SoH

w m m m n m v m v w w

H H vH H H om Hm om ä H

H H vHv

.§5

.Hm I I m I N H I H u I 1 I I u I I w

:nå:

m o m 0 m I m m H m o 2 ä oH H: oH H

.H8 8a

»En vHHzHHoomm

H H v I H I 1 m u 1 H I I H | H

.H8 m 2

.mmaxmnmxø .S855

H m m I I m w u I I H m H. H. m

:å ...E s. H ä

633m

...å I m. I I I I H I a x I I | s | H w

.HäääåäHcømuo

vHmHHHHom

› v H H m I H H I

...Hu

l I I | I I I uH

:oo

-..Husum .Hoaaa

H H

Hoåacozu:

I I I l I I z 1 I I I I

.mEOUmHHD

.Hoåo

.å I H i I I I I m n I I I H H I H o

.HoHHOHHamHHHuwHGmHoHIoHHHE

-SHOHHHH

H H v l m H m H m I I I I H I H

.H8 vm

.HHHHSHDH

:oo I v H H H H H H m 1 l | H I H vH

.äuHEuäH

:Sch

nzâoå

.mcozwc

HHHHHHHHoHHumHHHHuEHm oävcâåêuomcH

uHHHEHHåHoH

:HuåEHEauHm: :Howaoäuäo:

.Häcoüac

s

Hoåacocuz :sååå: oäHHoHHmHH såsom.: .Hommstom HuHoEuam

H03.:

.Hanak Hoäm HSEE .HoHHoHO äHzHH. .S33 amiÖ Hm

SOU l974:70 Bilaga 2 37

och jugoslaviska föreningarna är allmänna och idrottsinriktade, medan de flesta estniska och judiska organisationerna är vänskaps- och intresseföreningar. Förhållandevis många inom de sistnämnda organisationsgrupperna kan också betecknas som övrig specifik förening. De speciella föreningarna begränsar naturligt nog ofta medlemskap till en liten och avgränsad Således redovisar t. ex. grupp. 62 % resp. 50% av de estniska och de judiska organisationerna någon form av medlemsbegränsning, jämfört med 10 % resp. 16 % av de mer allmänna finska och jugoslaviska föreningarna. Inom den estniska gruppen finns förhållandevis många organisationer som vänder sig till enbart män eller enbart kvinnor. Ca en tredjedel av de estniska föreningarna har dessutom andra begränsningar, t. ex. krav på akademisk utbildning.

Verksamhet Undersökningsmaterialet visar att många föreningar bedriver en imponerande verksamhet (se tabell 8). Framför allt utgör organisationerna ett betydelsefullt forum för kontakt med ursprungslandets språk och kultur, och den sällskapliga kontaktverksamheten med danser, diskussioner, nationella fester, basarer, filmvisningar, utflykter etc. dominerar aktiviteterna. De finska och de sydeuropeiska allmänna föreningarna bedriver främst sällskaplig samvaro och/eller idrottsverksamhet, medan flyktlnggrupperna ofta redovisar mer specialicerade aktiviteter såsom kurser, föreläsningar samt politisk, social och övrig särskild verksamhet, t. ex. bokutgivning, släktforskning, etc. De finska organisationerna består till största delen av medlemmar under 25 år och ägnar sig följaktligen i stor utsträckning åt barn- och ungdomsverksamhet. Några finska föreningar bedriver också undervisning i svenska och finska.

Medlemsantal Skillnaderna mellan allmänna och specifika organisationer framträder också vid en jämförelse av medlemsantal, där drygt en tredjedel av de estniska mot 6 % av de finska föreningarna har mindre än 50 medlemmar (se tabell 9). Finnarna, som är den största invandrargruppen i Sverige, redovisar sex föreningar, vilkas medlemsantal överstiger 3 000. Båda organisationstyperna är representerade inom det judiska, östeuropeiska, övriga och ”ej nationalitetsbundna” organisationsväsendet, och medlemsantalet varierar följaktligen från ca 25 till ca 3 000 inom de olika grupperna. 44 % av organisationerna uppger sig ha 50-200 medlemmar. Knappt 20 % har mindre än 50 medlemmar, medan endast 28 föreningar (7 %) har över l 000 medlemmar.

38 Bilaga 2

:SoH

w m m n m v m v m H vH H H oN Hm oN NN 2

H mHH E..

.H55

I w v I m H I I m I u I | a n H Hm 2

at? HonEâ

H H H

MSD

I 1 m n I I u u N

vv 2 H Nm

-oHwcoNH -Ewa at? Honêä

H H 1 1 I H | I | I u I I n u m

.miouwcb uoâeøm

oc?

I m m | I H H I N n I | u u H H Nm E

.HoHo:›_t_n\=ovw.HEomHo=Samui?

.Pam .H33 HonEâ

I m H I H I m m H a H 1 H H N »H mm

-#35 8:52

H H H H H

.som

n w 1 I I m 1 .. 1 N u ä: NN

8:83

m m H H v H m H m H w

-HSM .§3

Nm Nm H NH 2 S

m:

uäxuøvås:

H

.HoHED »Sami maoamâu

:OO

åxå

I › H. | m I m I | I N I I H N n mN

3:35:22. .HoHED »Sami §3?”

I I w 1 1 I m I I I N I I n H H H HH

Hauge

HoHHES

m m m N H H

Heoom

I m v o N o o

cv om HH

at? NN_

.HOGOWNBGGWHQwuOømuOH-_C_

H

äns:

w o m. o N v v N

mm

.HHmm

Nm vH H oH H Hm NH wN

-E8 oäs EN

H m › w v o H I H m I m N N

:EE

vw mm

v:

:DO

250 :år

...EHENEH

.So H H I I I | I v I I n I i H H u m

:så

.Naumann

.HHSSHHEH

aäaoâwcaøew_ »aucâsagows ...uzämaaxma ...ømaouzuaoz

“sångens

w

._5022

HoHHHSHoHHNZ

...o=uv=c= oäaoHHaHH såsom..., smazzom

§3

:OGMF sam .saa ...§05 H32. S33 ...så amüö .Hm

Bilaga 2 39

.Elm

N N N u N .N N H u u H N N N vN NN NN

-Has

...ansv

.vara

uwEFHo_

H

:ma:

v N N N N N N N N N N N

ov NN HH

NvH

bhuäxwHcovrç

_auHoNNz

-Has

mFHaEEo_

H o N N v N N n H a H N N N NN NN

å NoH

=2o:EuNxHo›

“Name .Hae

mcäEEo_

N H H H H

som

x z u H n v 1 N N N

SHS NN NH NN

Nm:

.å

EOm

:ââxaäom:

.HöE

å

.HNEEoH

.HucomHom

Sån

H v H N N N H H H

§3

u u n 1 n u u NH

N N v N v N

:så

13:a

vH NH NH oN HN oN NN NH

NHH NHH vHv

:OO

51m

a v N .. H H N N H NH

_NuEwwEO-UGE

uHooN

u H N H H n n u H H n n n 1 H v NH

uHocH

8a

JOwZNCOU-w:

1 N N z u z a N u n u u a H n n N NH

8a

:SN

u N v N u H H H H H u .. u H n u

A030

H NH

IHoN

H N H H N N H H N N

ooN

NH u u 1 u 1

Nv

uHoN

.Hocozuåcumuoøuouinzaê

N N N H u a v v n 1 c H v N |

SN NN NN

-HoH

N N v N H H N N N N v

ooN. z NH NN u s NN

N N N N N H H H N

:Hm

v N N

ooH

vN HN | 1 Nm

ZOO

N v N N v H H H N

_sassåoz

I u u u z n

:NN NN NN oN

55552._

u N u H H N N H u H u H H N H

NNI HH NN

HHSoH

acuwor_

.zmcouac

.vaäoawmoszsm oäHämHswsHomcH :nsqgHHavvHm: ...oNno.=o:0:

acussamøu.

.zvaozna

.sâaozvz Ho=s=c= osâzu: Häsmome.. .våøtøm .osHsxa

§3

:UQNP så .v.55 :§80 .33 .oxå §50 .Hm

40 Bilaga 2

Kontaktyta 60 % av organisationerna når med sin verksamhet fler personer än medlemmarna, varav majoriteten uppger en räckvidd på mer än dubbla antalet medlemmar. Förhållandet mellan antal medlemmar och antal personer som nås av verksamheten håller sig tämligen konstant oberoende av nationalitet. Det kan möjligen nämnas att förhållandevis många estniska organisationer p. g. a. sina speciella aktiviteter befinner sig bland dem, vars verksamhet inte når fler än resp. medlemsantal. Hela 24 % av organisationerna har inte försökt göra någon uppskattning av kontaktytans storlek.

Publikationer

Organisationernas egna ”publikationc-r (tidningar/tidskrifter, mindre blad med meddelanden m. m.) fyller ofta en viktig funktion som informations- och kontaktorgan. Främst p. g. a. ekonomiska svårigheter utger emellertid endast 38 % av organisationerna någon form av ”publikation och då oftast i stencilform. Av tabell l0 framgår att det råder stora variationer mellan nationaliteterna/grupperna beträffande förekomst av publikationer. Utgivningsfrekvensen är högst inom de judiska, portugisiska och lettiska föreningarna. Man kan konstatera att inte någon av de fyra spanska eller sju ingermanländska organisationerna utger egna publikationer.

Tabell 10 Utgivning av publikationer efter nationalitet

Övriga nationaliteter 28 10 36 Ej nationalitetsbundna 18 7 39 Totalt 414 158 38

sou 1974:70 Bilaga 2 41

3.2.2 Organisationernas ekonomiska situation Att organisationerna brottas med stora ekonomiska problem framgår bl. a. av att majoriteten av organisationerna spontant har uppgivit sig ha ekonomiska svårigheter. Många redovisar också andra av ekonomin betingade svårigheter såsom lokalproblem och personalbrist. För att kunna lösa dessa problem framförs framförallt önskemål om att samhället skall bistå med ekonomiskt stöd. 1 tabell 11 visas hur alla av organisationerna redovisade bidrag fördelar sig efter bidragsgivare. Samma uppgifter men med uppdelning på nationalitet finns i tabell 12 ochi tabell 13 redovisas hur stora bidrag organisationerna har fått. l de fall en organisation har fått flera bidrag från samma källa har detta betraktats som ett bidrag. l tabell 13 har bidragen från olika källor räknats ihop för att visa det totala bidrag organisationerna får. Då man mot denna bakgrund genom enkäten söker få en bild av vilka bidrag samhället ger i dag - hur mycket och till vilka nationaliteter/ grupper - finner man att knappt hälften (44 %) av organisationerna får stöd från det svenska samhället (dvs. statligt, kommunalt och/eller landstingsbidrag) till vanligtvis ett sammanlagt belopp på l 000-2 000 kr. per år och organisation. De som får de stora bidragsbeloppen (över 50 000 kr.) bedriver i allmänhet skol- eller ungdomsverksamhet. En del av det samhälleliga stödet ges dessutom i form av personal och materiel. Samhällsstöd utfår framförallt till de finska organisationerna, bland vilka över tre fjärdedelar får bidrag (se tabell 14). Beloppen är i allmänhet relativt små (500-1 000 kr.) och tillfaller främst de mindre finska lokalföreningama runt om i landet, medan de större bidragen oftast går till de större lokala föreningarna och distriktsförbunden. 20 finska organisationer får mer än 10 000 kr. per organisation och år från det svenska samhället. Även de jugoslaviska föreningarna erhåller en förhållandevis stor andel av det samhälleliga stödet. Drygt hälften (58 %) av dessa föreningar får samhällsbidrag, vanligtvis något mer per organisation och år än de finska (l 000-2 000 kr.). Däremot erhåller förhållandevis få estniska organisationer något bidrag från samhället (19 %). Nästan tre fjärdedelar av de estniska organisationerna har överhuvudtaget aldrig sökt något bidrag. Det estniska liksom det judiska och ”östeuropeiska organisations-

Tabell l l Totala antalet bidrag efter bidragsgivare

Bidragsglvare Staten Lands- Kom- Studie Annan Statl.bi- Bidrag fr. Bidrag fr. Bidrag fr. Övrigt Totala ting mun förbund org.i drag fr. 0rg.i företag enskilda antalet Sverige annat annat personer bidrag land land Am. % Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Ant. %

73 17 11 2 168 38 20 5 70 16 15 3 9 2 41 9 29 7 5 l 441 100

42 Bilaga 2

I H H I I I H N I I | I I I I I w

HMTSO

.a

mvHHuHmHHu .HoHHoøHoHH

I w H I I I N w I n I I w I H oH

mwHEm

mN

.c

I v H I I N I w 1 n I I H H H

matta

3 Hv

Ȥ65

»Hnâmøwøâza

.c

H I I v I I I I H 1 I u I I m H i m

mEEm Hanau HEwH

.m8 :oo

:Ena

»SvB

H H N w H m N

.zåm

I I I I I n I I I wH

..H.H HE.:

.oHmmHo:EamvH.o›

H

owHHoHHm

H N I N I w w H n H N N N H NH Hm

Hä==

oH.

. .mao

0.0.2.8 N m H H H H H H H

uHSPHE

I I I u I I N oN

.oHuåm

.uvcz H h m w w w H H H N

v m

-EovH

2 ww oH H I

:E: ä_

MEEH_

ouazwmmauvHn

møåvøwq

.Hu:_«:o:a:

I I n 1 I I I I I I a I I t H m HH

Ho...?

Ȥ65

:Ewa :oHSm

H H H H w H N H H w

.Hate

vH S I u I I 2 :o

:How

uvumioveu

.o=ozam_:uwHomHo:Ho=_E

umHHuEam

amüäa mHacuHmH

m v m w H w N m

mw vH NH mN ov wH H wN

å” Hvv

H w ä:

.R Hm Nm 8 n v Nm Hb vw

Eon

»§35 N 0.82»

tama

n v m n H H v N m m

.Fix

wm 8 NH NN NH

Hm.. ||.|. mNN

aEEmm

:oc

:mä

...a._v=a›=_ wmHHHEam .amHsawHo

m m m H. m v m v w

Sao:

vH H H oN Hm oN wN 2

m: HH vHv

»WEB

acâøi :Sch

åøc

-HHacoHHaHH

.saaoamuassm oävcmHnmäuowcH

NH .HoHHo

HozHmcoHHnz

.HHacoHHaHH

...oä=_u=s_m.. ...oäo.=26..

nâazaao.

...o=aäa.. oäzoHHaHH ...ämnena 5295.0.. keoewam

mi.

.HaHEHnH

.H23

.Hanak .osm HovHoÖ än.: .HoHHQH §15

m .Hm

Bilaga 2 43

m m H. v m v w vH mH mH 0N Hm 0N wN mH

HHSPH. HH m: vHv

H

.s m Nm 00 Hu mv Nm 5 vw

Hmm

H H N m

muHEn

N H. v m H. v a 2 m... NH NN NH

.90 :How .E mNN

-så anoän

H

:Em

I m m I I I I I I I u H N I. 0H

IH00

H H H m

00m I I I I l 1 1 u l I I I I 1

|H0000H

000 H

00m

| H I I I I | I I u I 1 I | I N v

|H000m

00H N m I | l I I I 1 I 1 | I I I | H v

|H000N

m w H m H H H

om I I I I u I | I I I wH

mEE=mmwaHvHn

|H000H

000 H 0 H I I I H H N H H 0N | NH

.H33 000

|H00m

v H N H m H H H 0H HH wN

:oo

5:03_ |H00m

000 H I N H N N m H H H

Hoånzowâ:

H m NH NN

xoHHoHm

|HO0N

000 m H H H H H I l H l I I I I H

0H 0N

.Hodo

m

3005032 IH00H

000 v H H m w H H H m N

N mH mm

.Ho=o:8_=am.HomHoEo=_E

Hede 000

|H0w

H v H I H N H HH I I I 1 I I I u 0N

32mm

H. m H N H N

|H 00m HN

N w v m. m H H v N n m

.covH

Nm Hm HH »H NH

ES woN

måga

:oo

.oäå

1 N m N H H m H H I N I N H I

Hoi NH Nm

å

-..20535

:nom .oäum

I o | N I H I u 1 N I N

Hua oH mN

acâoi :Sch

.âoåucouuc

-ovan

uäncmHzmêHomc_ :Hoâiucmxw: .mov%§o:o,.

mH

Hozäcozaz ...HoHHaåHH:

Haäcoå .mmxåa

.HomHmHzHom

“såå

_Hoauk Hansi .øUCaHEm .HoVHoHO 0225:2_ §2 .âvaowå HoSoH Heoøsam aüäø

.så .Hm

44 Bilaga 2

220m. wNHU

Hm om 2 mH om vH E.

m: m: vHv vHv vHv

å w

.Hmm 2 2 mm wv H mm vv NH 2

mnHEn

m 0 v .m w

Eom

mm

.m5

HN 2 mm

.H= HwH a. mwH

Hwåâamwiävcn_

-H3

.btw mmoHon

m m H I I I I | I H o v w .Hm I

IH00

.Ho=u\:0O

00w H H H I I I I I I I m m I

IH00 000

:EHHHEESH

00H 00w m H I | I I l l H v m m

000 IH00

;E353

0w 00H m z I I I I I I I H v I v

|H00 000

uHoeHoHm

m 0 H I I m v

om 0w 1 I I l I NH 0H

IH00 000

âovoämzmziuu

m N H I I H I I I N H

0H om wH 0H

000 IH00 H n N H H H I 1 I I m w

w 0H 2 2

:oo

IH00

.HOHHOUHH

000 N H H m m m

I

.oåwcozå

m w 2 I I mm 2

uHoHHoHm

IH00N

000 m u I H H H m v

I I

Heta

m 0H 2 HH

225%...

IH00 000 m m m m N H o w

H m I I I å ä

.HoHHoHHumHHHawHSHoHHHOHHHE

.HDCO 000

1H0w

H H H m o H wH 0N mH

NuwQ

v H. I H m

00w

IH HH I I I I I I

om 2

m v m N w

-..Hoz

5 5 »H wm 0v

ES 00H o:

.H00

MSE»

-ouwå

I H H H H H I H H H. H

Hoi om

›«

.HuHHäaåz .omHonH

EHonH

w 1 N H t H I m m

Hu: wH ä å -

usage... :Sch

+

asäsagn:

amzä:

an:

:HomHHoHHHoHmO:

vH

Huåacozwz .oâaomsH uHmzsEEovH

.sauna

oHnHHoHHSH

uses

-mHHHHwHEnH

MSE:

.Hanak sam .HHEEnH §03. .oäö §50 åHmD

.Ho

Bilaga 2 45

Tabell 15 Profana invandrar- och minoritetsorganisationer efter nationalitet, bidragsansökan och skäl till varför man inte sökt bidrag

N ationalitet Har sökt Har inte sökt Ej Totalt svar Ant. % Känner ej V et ej vart Tror ej Anser sig Annan till att man man vänder organisa- ej behöva orsak

lngermanländare

Jugoslaver Letter l 1 -- l - l 4 2 w -- - -- l - 3 Portugiser 2 2 - -- - w - 4 Spanjorer “Skandinaver” 2 2 - - 1 - - 5 8 40 6 2 2 1 1 - 20 Östeuropéef Övriga nationalitetcr 7 25 11 1 5 l 2 1 28 15 l - - l 1 - 18 Ej nationalitetsbundna Totalt 234 52 26 65 17 19 4 414

väsendet omfattar, som tidigare nämnts, många små föreningar med mycket specialiserad verksamhet som p. g. a. sin karaktär helt enkelt inte tror sig kunna få eller anser sig vara i behov av bidrag. Bidragsmöjligheterna för de etablerade invandrar- och minoritetsgrupperna är också begränsade f. n. och många föreningar har gett uttryck för detta förhållande genom att ”inte känna till att man kan söka bidrag” eller inte veta vart man vänder sig (se tabell 15). Vid en uppdelning av samhällsstödet på statliga och kommunala organ finner man att större delen av stödet kommer från kommunalt håll, vilket ter sig ganska naturligt med tanke på att majoriteten av organisatio nerna är lokalt verksamma. 37 % av föreningarna får kommunala bidrag vanligtvis i storleksordningen l 000-2 000 kr. per organisation och verksamhetsår. Framförallt är det de finska och jugoslaviska organisationerna som åtnjuter kommunalt stöd: 71 % resp. 61 %. De statliga bidragen går däremot till ett mindre antal organisationer och är mer jämnt fördelade på de olika nationalitetsgrupperna. 12 % av föreningarna får statligt stöd. Nästan hälften av dessa organisationer, framförallt de finska, får dock dessutom ett indirekt statligt stöd i form av personal, t. ex. arkivarbetare, vilkas löner betalas av arbetsmarknadsverket. Antalet arkivarbetare och anställningsperiodernas längd varierar emellertid ganska kraftigt mellan olika organisationer. De stora statliga bidragsbeloppen tillfaller främst riksförbunden. Landstingsbidragen utgör endast 2 % av den totala ”bidragskakan” och tillfaller främst de finska distriktsorganisationerna. Bidragen utgår med mycket varierande belopp, från ca 3 000 till över 100 000 kr.

46 Bilaga 2

Tabell 16 Bidragsfördelning efter kommunblocksregion

Kommunblocks- Bidrag Totala regioner antal org. Ja Nej Ej svar Ant. % Ant. % Ant. % Ant. %

Stockholm/ Södertäljes kblr 84 5 2 77 48 0 161 39 Malmö/ Lund/ Trelleborgs kblr 7 33 12 57 2 10 21 5 Göteborgs kblr 16 34 31 66 47 11 Totalt storstädernas kblr 107 47 120 52 2 1 229 55 Totalt ”övriga landets kblr 115 62 67 36 3 2 185 45 Totalt 222 54 187 45 5 l 414 100

16 % av organisationerna får bidrag från annan organisation i Sverige, vanligen upp till 500 kr. Dessa bidrag kommer till största delen från någon huvudorganisation inom resp. nationalitet. Främst är det judiska och finska organisationer som på detta sätt erhåller bidrag från ”annan organisation”, men medan samtliga bidrag till de judiska organisationerna överstiger l 000 kr. ligger majoriteten av de finska under 500 kr. De större bidragen inom de judiska organisationerna går framförallt till skolverksamhet. Företagen ger oftast sina bidrag till invandrar- och minoritetsorganisationer i form av materiel eller belopp på upp till 500 kr. 10% av - framförallt de finska organisationerna och jugoslaviska erhåller bidrag från företag. En mycket liten del av bidragen (3 %) kommer från resp. utvandrarland och bidragsformer och belopp varierar starkt. En finsk organisation uppger 176 000 kr. som bidrag från den finska staten medan det jugoslaviska stödet uteslutande består av materiel - närmare statliga bestämt jugoslaviska långfilmer. Av tabell 16 framgår att över hälften av alla invandrar- och minoritetsorganisationer i Stockholm/Södertäljes kblr får bidrag (S2 %), mot en tredjedel av organisationerna i vardera Göteborgs och Malmö/Lund/ Trelleborgs kblr. Jämför man organisationer belägna inom storstädernas kblr med övriga organisationer finner man att en större andel av de senare har fått bidrag under det senaste verksamhetsåret. Om man därefter enligt tabell 17 granskar fördelningen av det totala antalet bidrag (vissa föreningar får fler än ett bidrag), tillfaller 49 % övriga landet och 51 % storstädernas kblr. Med tanke på att organisationerna i ”övriga” landet utgör 45 % av hela undersökningsmaterialet, synes således även ovanstående jämförelse leda till slutsatsen att övriga landet får förhållandevis fler bidrag än storstäderna (observera dock att man här inte tagit hänsyn till bidragsbeloppens storlek).

sou 1974:70 Bilaga 2 47

Tabell 17 Bidragsfördelning efter antal bidragsgivare och storstäder/övriga landet

Bidragsgivare Storstäd. kblr Övriga landet Tot. ant. bidrag Ant. % Ant. % Ant. %

Statliga bidrag 43 18 30 15 73 16 Landstingsbidrag 4 2 7 3 11 2 Kommunala bidrag 69 31 99 46 168 38 Bidrag f rån annan org. 37 16 33 15 70 16 Övriga bidrag 73 32 46 21 119 27 Totalt 226 100 215 100 441 100 51 % 49 % 100 %

3.2.3 Organisationernas lokalsituation Tillgången på egna lokaler och möjligheterna att bedriva en meningsfull verksamhet hänger nära samman. En stor del av föreningarnas aktiviteter förutsätter också att man kontinuerligt kan disponera egna lokaler och inte behöver dela sådana med andra organisationer. Många föreningar vill utöka sin verksamhet men har tvingats avstå från detta p. g. a. brist på lämpliga lokaler. Ca en tredjedel av organisationerna har givit uttryck för dessa svårigheter genom att uppge sig ha lokalproblem och framföra önskemål om satnhällshjälp vid anskaffandet av lämpliga lokaler. Tabell 18 visar att i stort sett samma grupper som erhåller det tidigare

Tabell 18 Bidrag till hela eller del av lokalhyran efter nationalitet

lngermanländare

Portugiser 1 2 1 - 4 Spanjorer Skandinaver” - l 3 1 5 Östeuropéer 3 15 2 10 13 65 2 10 20 Övriga natitnaliteter 8 29 5 18 14 50 1 4 28 Ej nationalitetsbundna 4 22 2 ll 12 67 - 18 u

Totalt 70 17 76 18 254 61 14 3 414

48 Bilaga 2 SOU [974270

aHSoH §35 .wmHcmmuo

w m H. m v m v w

8:03

vH H H oN Hm oN 2

mHH mHH

wN

vHv

Hm Hdm I m I I I I I r H I I | I I H I w

.HHöE

.s

N w m N H N H N H | a | H w m

.›: .ms »H »v

SH:

w m w w v v N N m w

.GHSHGH

I w

mw hv H oH mH

S: wwH

äswq

N o H N I N m N H H u H N v N NH Hv

än

menas.:

-..å

-amawmuo

...o

Eom av

än _SHoH

w w p m H m

w N m m

13:4 3:03 .woman

Q. ww mH oH »H

:uno

HN

s» ovN

cozazzânxo_

35:2

.Hm .Så I H 1 I I I I I I I I H

u I I I I

+ ä:

:OO HüHoH

.äHoQ

.Ho I I H l 1 H I I I I I I u I I 1 I

+ manisk:

HOHZMGOUN:

HauHoH

:omm Ho 1 m N 1 | i H | I I I u 1 H I I H. wuoHnH

.väv

+

.HoHSHOH

:omm äHou

I v v .. I I l I I I I H I I H t oH

ä?

...ocozamiuwuomuouioiE

m m w w w m H N m › H w

HauHoH

E. Nw H oH NH N ba_

...m NmN nu

»Hu

.äHonH HSHoH

I H H N I m N I 1 u N w N N :w

.HuHdu-OH

oN 2 ww

:än:

:OO I I N I w H H N H | n v w

.Emm :omm HSHoH

wH mm H NH SH

E8

.HEHEaÃH

:SoH

uouosüHsmwuo

_ozzwwaonaa

äuaspsoåøaozua

_mäcozmnåäi oumuuwHzmEuomcH ,.s›u==.§v_m.. äommousoäb..

HoHHHmâHHmZ ...o=av=a.. oäcoHHâH uoäwHmomzH

H33...

=ønaH ;så sxøö :§3 830A .nåwztom .oxyaaam

.osm

a åäö .Hm

Bilaga 2 49

nämnda samhälleliga stödet också får bidrag till lokaler. Kommunerna är även i dessa fall de främsta bidragsgivarna. Man kan konstatera att majoriteten (61 % av organisationerna) inte får något- bidrag till lokalhyra, medan de övriga (35 %) i ungefär lika stor utsträckning erhåller bidrag till hela (inkl. gratis lokal) som till del av hyran. l allmänhet har organisationerna inte heller några egna lokaler (56 %) utan hyr tillfälliga sådana eller använder medlemmarnas lägenheter (se tabell 19). Lokalsituationen för de finska och de jugoslaviska grupperna är ganska likartad: ca en tredjedel av organisationerna har egna, medan de övriga hyr tillfälliga lokaler. Hälften av de finska och något färre av de jugoslaviska organisationerna får bidrag till hyran. Liksom tidigare var fallet med verksamhetsbidrag, ligger dessa grupper av organisationer även över genomsnittet i hela undersökningsmaterialet vad gäller lokalinnehav och lokalbidrag. De judiska föreningarna har det ijämförelse med de andra organisationerna bäst ställt med lokaler: 55 % har egna lokaler och 15 % delar med annan organisation. Hälften av dessa organisationer får också bidrag till hyran. Bland de estniska organisationerna däremot saknar 62 % och delar 18 % lokaler med annan organisation, medan en förhållandevis stor andel håller sammankomster i medlemmarnas lägenheter. De estniska organisationerna får inte heller bidrag till lokalhyran i någon nämnvärd utsträckning. l detta sammanhang måste tilläggas att brist på lokaler givetvis inte alltid upplevs som ett problem utan måste ställas i relation till organisationernas behov och typ av verksamhet. Om man på motsvarande sätt som för verksamhetsbidragen jämför storstäderna med ”övriga landet” beträffande bidrag till lokalhyran, finner man att tendensen till bidragsövervikt för ”övriga landet kvarstår men att skillnaderna mellan grupperna minskar. Av tabell 20 framgår att 31 % av organisationerna belägna inom ”övriga landets” kblr erhåller bidrag till lokalhyran mot en fjärdedel av storstadsföreningarna.

Tabell 20 Bidrag till lokalhyra efter kommunblocksregion

Tabell 21 Bidrag till hela eller del av hyran efter kommunblocksregion

50 Bilaga 2

Denna tendens kvarstår också vid en jämförelse mellan organisationer som får bidrag till hela (inkl. gratis lokal) resp. del av hyran. Av tabell 21 framgår att bidragsövervikten är störst för ”övriga landet vad gäller bidrag till del av hyran.

3.3 Religiösa organisationer* ( 150 st.)

3.3.1 Organisationsbeskrivning

Grundår

De religiösa organisationernas grundår följer samma mönster som de profanas, dvs. under krigsåren grundades många organisationer av de judiska, estniska och östeuropeiska flyktinggrupperna, medan de föreningar som bildats under senaste årtiondena domineras av finska och sydeuropeiska invandrare (se tabell 22).

Religion l och med att ester och finnar utgör majoriteten i undersökningsmaterialet dominerar de protestantiska organisationerna, men invandringen från Sydeuropa återspeglas bl. a. i den stora andelen katoliker bland de ej nationalitetsbundna. De frikyrkliga grupperna består framför allt av finska föreningar organiserade i filadelfia- och pingstförsamlingar. Religionsfördelningen efter nationalitet framgår mera utförligt av tabell 23.

Tabell 22 De religiösa organisationernas grundår efter nationlitet

Nationalitet -1940 1941- 1951 - 1961- 1971- Ej Totalt 1950 1960 1970 svar Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Ant. % Ant. %

- _ 2 3 - - - - 19 13 Ester 14 (74) (11) (16) Finnar 1 2 3 s 5 11 28 50 17 30 1 2 56 37 - - - - - - 1 1 - - 2 1 italienare (5 O) (50) 12 2 1 3 - - - - 18 12 Judar (57) (11) (e) (17) - - - - - - 1 2 - - 3 2 Jugoslaver (33) (67) 1 1 1 - - - - - - 3 2 Skandinaver (33) (33) (33) - - 3 1 1 1 - - 5 4 Östeuropéer (50) (17) (17) (17) Övriga nationali- 2 3 2 1 - - - - 8 5 teter (25) (38) (25) (13) Ej nationali- 13 37 4 12 7 20 9 26 2 6 - - 35 23 tetsbundna Totalt 29 19 30 20 20 13 47 31 23 15 l l 150 100

1 Med religiös organisation avses här församlingar, trossamfund och andra sammanslutningar vilkas verksamhet avser religionsutövning m. m.

Bilaga 2 51 Tabell 23 Religiösa invandrar- och minoritetsorganisationer efter nationalitet och religion

Frikyrkliga Mosaiska - - - 18 - - - - - 18 12 - - - - - - - - 2 2 2 Övriga icke kristna Totalt 19 56 2 18 3 3 6 8 35 150 100

3 l Assyrisk org. 1 Fransk l Holländsk l lngermanländsk 1 Lettisk 1 Spansk 2 Tyska

Tabell 24 Organisationernas geografiska täckning efter religion

Övriga icke

Geografisk täckning och anslutning Till skillnad från de profana föreningarna kan majoriteten av de religiösa karakteriseras som regionala, riks- eller internationella organisationer, och de är således oftast verksamma på flera orter (se tabell 24). Av tabell 24 framgår att den geografiska täckningen varierar mellan de olika religionsgrupperna. De katolska, ortodoxa och icke kristna samfunden representerar religioner med utomnordiska centra, vilket också framgår av den höga anslutningsprocenten till internationell/utländsk organisation i tabell 25. Andelen lokala föreningar är mycket liten. De protestantiska invandrar- och minoritetsorganisationerna är däremot ofta knutna till svenska församlingar och stift och är följaktligen framförallt lokala och regionala.

52 Bilaga 2 Tabell 25 Organisationerna efter religion och anslutning till andra organisationer/ förbund

Frikyrkliga Mosaiska 2 8 l 7 - 18 Övriga icke kristna l - - 1 - 2 Totalt 33 86 10 37 2 150

a Här ingår också stift och församlingar.

Tabell 26 Religiösa invandrar- och minoritetsorganisationer efter religion och huvudsakliga verksamhetsområden] aktiviteter

Religion Gudstj: Idrott Sällsk Social Kurs- Barn- Ungdoms- Pension.- Övrig Ej Totalt

Frikyrkliga - 4 l 1 18 Mosaiska _ 12 3 4 8 5 2 2 - - - 2 - 1 - - - 2 Övriga icke kristna Totalt 127 5 61 52 86 21 47 42 10 5 150

De frikyrkliga och mosaiska grupperna redovisar också en stor andel lokala föreningar, och även många samfund som inte är anslutna till någon riksorganisation/förbund. De religiösa invandrar- och minoritetsorganisationerna grupperades på samma sätt som de profana efter postnummer och kommunblocksregion (kblr) och befanns då vara representerade i 31 av 70 kblr. Koncentrationen till storstadsregionerna är stark med 35 % av organisationerna belägna i Stockholm/Södertäljes kblr, 11% i Göteborgs kblr, 7% i Malmö/Lund/Trelleborgs kblr, 4 % i Borås resp. Västerås kblr och 3 % vardera i Eskilstunas, Karlstads, Köpings och Norrköpings kblr. 53 % av de religiösa organisationerna finns i storstädernas och 47 % i övriga landets kblr, vilket ungefär motsvarar de profana organisationernas geografiska spridning. Ett protestantiskt, ett mosaiskt och två katolska riksförbund, dvs. samtliga i undersökningen ingående ”religiösa riksförbund är belägna i Stockholm.

2 53

Bilaga

Verksa mhet Tabell 26 ger en bild av invandrarkyrkornas betydelse i sammanhang utöver de rent religiösa. Vid sidan av den sakramentala verksamheten bedriver man nämligen en omfattande kurs-, kontakt- och social verksamhet med bl. a. stöd åt och aktiviteter för ungdomar och pensionärer. De frikyrkliga grupperna, som huvudsakligen består av finska invandrare, redovisar den största andelen organisationer med kontakt- och ungdomsverksamhet (55 %), aktiviteter som även de profana finska föreningarna ägnar sig åt i stor utsträckning (jfr. tabell 8). Den katolska gruppen av organisationer redovisar den största andelen organisationer med kurs-, social- och pensionärsverksamhet (69 % resp. 66 % och 46 %).

Kontaktyla De troende är oftast inte registrerade medlemmar i religiösa organisationer, utan medlemsbegreppet har utsträckts till att gälla uppskattat antal personer som nås av verksamheten, dvs. ”kontaktytan (se tabell 27). I några fall har organisationerna därför angivit kontaktytan till nära det totala antalet kända trosbekännare av resp. religion. Svårigheten att definiera kontaktytan framgår också av att 23 % av organisationerna inte lämnat några sådana uppgifter. 31 organisationer (21 %) säger sig emellertid nå fler än 3 000 personer med verksamheten, medan lika många uppger antalet medlemmar till 100-500. Det är framförallt de frikyrkliga och de mosaiska organisationerna som säger sig nå förhållandevis få personer; ca två tredjedelar resp. 44 % når färre än S00. Den ortodoxa gruppen däremot redovisar endast en organisation vars kontaktyta understiger 1 000 personer, och två tredjedelar når fler än 3 000.

Publikationer De religiösa organisationernas kontaktyta är vidsträckt och ”medlemmarna bor utspridda över stora områden. Behovet av egna publikationer (tidning/tidskrift, mindre blad, föreningsmeddelande o. dyl.) är således stort, då de fyller en viktig funktion som informations- och kontaktorgan. Som framgår av tabell 28 utger 53 % av organisationerna någon form av publikation, som oftast är stencilerad (jfr. de profana organisationerna, av vilka 38 % utger någon publikation). Man kan också notera att den judiska gruppen redovisar den högsta utgivningsfrekvensen (50%) bland de profana och den lägsta (33 %) bland de religiösa sammanslutningarna. De katolska och de ortodoxa organisationerna uppger den största kontaktytan och även de högsta utgivningsfrekvenserna av publikationer .

54 Bilaga 2

m N

HHSOH

Nw wm H 0N 2

0wH

ä? m 0 N m w I .Hm H H ...m

IH00.0m

m H I I I I v

Aatâxåcoxv 000.0mI

m I N 1 I I w

=3ø:Eamäu›

000.0Nl

H H I I I I N

N

mm:

000.0HI

EOm w m m H H H

vH

uåomaoa 000

w

_SGN

I H N m I I I o

:OO

:oüzou

m: N m H I m l m

.Sao

w w H H I I NI MH

uOEOWGÅCNMHOmwOøT-OHJE

w w H N I I HI 2

00wI

:OO w e I w v I

H Hm

JHNHUGGZ:

00HI

w H I w v H 2

umâmzoz HHSPH.

3.0_

.öäåwouoi 5.26.50 aäxiåum näsa:

sonia”. HSESÖH

_EES_

:OD-NF §15

sou 1974:70 Bilaga 2 55 Tabell 28 Utgivning av publikationer efter religion

Övriga icke kristna 1 (50) l 2 Totalt 79 53 71 150

3.3.2 Organisationernas ekonomiska situation

Sammanlagt 66 % av de religiösa organisationerna får bidrag från antingen stat, kommun, annan organisation i Sverige, organisation i annat land, stat i annat land och/eller från enskilda personer, och oftast till ett sammanlagt belopp som överstiger 5 000 kr per organisation och år (se tabell 29). En större andel av de religiösa organisationerna får således någon form av bidrag och då till större belopp än de profana. 71% av organisationerna inom de två största grupperna, nämligen protestanter och katoliker, får någon form av bidrag. Den katolska gruppen får emellertid i allmänhet större sammanlagda bidragsbelopp per organisation och år än den protestantiska: 68 % av de förra får över 10 000 kr. mot 22 % av de senare. Bland de ortodoxa organisationerna får ll av 13 bidrag, varav 5 får 20 000-50 000 kr. vardera. De frikyrkliga och icke kristna sammanslutningarna får däremot bidragi mycket liten utsträckning. Vid en uppdelning av den totala ”bidragskakam” i en samhällelig (dvs.

bidrag från stat och/eller kommun) och en övrig de] (se tabell 30) ser

man att den genomsnittliga fördelningen på de båda delarna är tämligen lika: 42 % av organisationerna får bidrag från samhället och 47 %

från

övrigt håll. Mellan de olika religionsgruppema däremot råder det ganska stora skillnader med avseende på varifrån bidragen kommer (se tabell 31). Totalt får 42% av de religiösa samfunden bidrag från det svenska samhället (jfr. de profana organisationerna av vilka 44 % får samhällsstöd), och i allmänhet till större belopp per organisation och år än motsvarande stöd till den profana gruppen (2 000-3 000 resp. 5 000- 10 000 kr.). Av tabell 32 finner man att det framförallt är de ortodoxa (9 av 13), protestantiska (55 %) och de frikyrkliga (40 %) organisationerna som får bidrag från det svenska samhället, medan de katolska, mosaiska och icke kristna organisationerna får sådana bidrag i mindre omfattning.

l Härvid avses bidrag som kommer från annan organisation i Sverige, organisation i annat land, studieförbund, stat i annat land, företag och/eller enskilda personer (inkl. kollekt).

56 Bilaga 2 SOU [974270

-ca -små

HHoHHåHHHamHo

.Hoaozwwä

w w w m

m0 m m om H 0w 0w

0wH H 0wH 0wH 0wH 0wH H 0wH

.som SHS

H H w

.ä n u S. 8 vm 2 mv 2 mH ä :o

E8

-amHHämHO

MNHUE

:w

w H w H n

so: Hm.. 4:4. vv m H 0H ä om mv m0 mm 2 mv

annons:

-ca

:Em .HmoHop

m H m H v w H H l m .Hm

SSD

|H00

.§55

00H

:u

000 Eom

1H00

00H

0w I H H m m I m m I I H

000 âåxmbos

1H000m

m w w H m m H w H m m v

ow wH

|H00 000 02:55 H

.mSEn

w 0 H v m w m H | N

nEEHHâmaHâa

0H om NH

ä:

to

|H00 s m N m m H m. w 0 H. w

| E3

.cozwmHcmmHo

w 0H wH HH

H83

Sutâbon

|H00m

:oo 000 w m v N H w m u m m m o

w wH

5:95_

wEEam :Små:

H

Hm:

|H00m

m w H H m w n m H I N än

uHoHHo:

HH HHS

Hua»

1H00H

5:2»

cozumHcnwHo

v H w v w w m H m

m I

å

Ho:o_.am_=awH8.o:.o=_E

1H0w maa

H m m v w v I I I w

.saa

.coHHonå aEEmw

5:83

00wIH

H

.amma

m H v H H H m I l › HH:

:ma 308

EHEEovH

.covH

H w

:oo En 0v w N H H m 0 H wm m... mm H0 8 wH mv

850 H

wSHHB ?H05

.Haaz

mm

å m H I m I m m I H I I HHuo

.HEHEHSE

aHHa

.En

HoHHEHHHouH

EHonH .rom

v H m 5 v H v m 1 m I

dä.. 03.3

äâäod

H H

wHHwHoH

:mc

.mSEn

SEO

man:

Hansa:

H

oHwzmmmmHEn

oxo_ Eco

mâuxââäâm

om

HHoHHwmHHHwMHO

mmHEm

:ozaäcamö

HoHEmHS

Hoäåmoaoi

ansa

.esozoH awzxbümi

mHH

svHmHawoE

v.55_ 0:33

zoHmHHum 8800:0 .asså “mama anmzâm mHEuHuHm

så

.Hanak awHHÖ 522m

p

m

sou 1974:70 Bilaga 2 57

Tabell 30 Bidragsfördelning efter religiona - totalt, samhällsbidrag och övriga

bidrag Organisationer som får Totalt Bidrag (totalt) Samhällsbidrag Övriga bidrag Ant. % Ant. % Ant. %

Övriga icke kristna l - - l 2 Totalt 99 66 63 42 71 47 150

a Vissa organisationer får mer än ett bidrag varför antalet organisationer som får bidrag totalt (k›lumn l) inte är lika med summan av antalet organisationer som får samhällsbidrag (kolumn 2) och antalet organisationer som får övriga bidrag (kolumn 3).

Till skillnad från den profana gruppen kommer trossamfundens samhällsbidrag främst från statligt håll. Den protestantiska gruppen utgör emellertid ett undantag: över hälften (52 %) av dess organisationer erhåller kommunala bidrag, vilka till största delen kommer från någon församling - och endast 15 % får statliga bidrag, främst från Svenska kyrkan. Bortsett från församlingsbidragen tycks således inte kommunerna nämnvårt stödja dessa religiösa samfund ekonomiskt. Som tidigare nämnts får 47 % av de religiösa samfunden bidrag från övrigt håll. oftast till ett sammanlagt belopp på 5 000-10 000 kr. per organisation och år. Av tabell 33 framgår att merparten av organisationerna får sina övriga bidrag från enskilda personer (inkl. kollekt). Man kan emellertid notera en markant scillnad mellan den protestantiska och den katolska gruppen, där 63 % resr. 19 % av organisationerna får bidrag från enskilda personer på vanligtvis S 000-10 000 kr. per organisation och år resp. upp till 500 kr. Det är dock troligt att olika samfund har angett kollektmedel i olika utsträckning .sina enkätsvar. Totalt får 19 % av de religiösa sammanslutningarna bidrag från annan organisation i Sverige. Det är främst de ortodoxa och de mosaiska grupperna scm erhåller dessa bidrag. En del samfund får också bidrag från organisaion i annat land - framför allt de katolska, vilkas bidrag till största delen (ommer från den katolska kyrkan. Vid en jänförelse mellan de protestantiska och katolska organisationernas ekoncmiska situation kan man sammanfattningsvis konstatera att båda grupperna totalt sett tycks få bidrag i samma utsträckning, men att de får sina bidrag från helt olika håll. De katolska organisationerna erhåller ocksx i allmänhet större bidragsbelopp per organisation och år än de protestantiska.

58 Bilaga 2

wvmxøøm

v _ N _ NH NN S

w .sa

.Zâw MSE.. övåz:

v N _ u I I ›

:oüämcamaø .onsåi

N N u N 1 E 2

oäzmmmauvr_

:oo

:ozäêamgo omwoâm

w n w v w I

om

»oummuo:Eåu=o›

NKCBEEOM

aouaâwøwuumzn

»aus

_ H w m

222.8 Nm I s.

här.: .Bao

mas.. åxå 358m mass

m x. m m m I å

.:o_w=o._ , 922A

a

6:0

:o

uwzuiwm ouuwäowøu

_

man...

. vw mm mN 2 2

m: E8

mäâmu

§ m» : S. 8

uo:o=«m_:nwuo3o:uo===

Eom ä:

Ȥ65

E55 OMEÅM

_ w _

...i

o .å ä wN _ H ä

:oo MSE-H

:mä

aozozaâaamao

-uNuUC-;E

mwaaEum

»SvB

m w N

Nw 2 H om _

3_

när_

smâmzoz :så 3=...

.m oxo_

Säåmuaoi

wH

axouocø amiäåm

5525_

coüzøm .SVEOEM 5.280:

.w

:aaah .åäö

sou 1974:70 Bi/aga 2 59 Tabell 32 Bidragsfördelning efter religion - statliga och kommunala bidrag Organisationer som får Totalt

Statliga bidrag Kommunala bidrag

Ant. % Ant. %

Övriga icke kristna 4 w - - 2 Totalt 36 24 42 28 150

Tabell 33 Bidragsfördelning efter religion - övriga bidrag” Organisationer som får bidrag från Totalt Enskilda Annan org. Org i Annan stat personer i Sverige annat land Ant. % Ant. % Ant. % Ant. %

Övriga icke kristna 1 - - - 2 Totalt 42 28 29 19 19 13 7 5 150

3.3.3 Organisationemas lokalsituation Till skillnad från de profana har majoriteten av de religiösa organisationerna egna lokaler eller delar sådana med andra. Tabell 34 visar att över två tredjedelar av de mosaiska, frikyrkliga och katolska samfunden har egna eller delar lokaler. Det framgår också att endast l l % av de katolska mot nästan hälften av de protestantiska föreningarna saknar egna lokaler. wVid närmare studium av dessa båda grupper finner man emellertid att 69 % av de protestantiska föreningarna får låna lokaler av svenska kyrkan, medan de katolska föreningarna oftast är hänvisade till att hyra tillfälliga lokaler eller använda ”medlemmarnas” lägenheter. Detta förklarar varför endast 6 % av de protestantiska. mot 49 % av de katolska organisationerna spontant uppgivit sig ha lokalproblem. 45 % av de religiösa organisationerna får bidrag till hela eller del av hyran (jfr. de profana organisationerna av vilka 35 % får sådant stöd). Av tabell 35 framgår emellertid att bidragsfrekvensen varierar kraftigt mellan de två största religionsgrupperna, dvs. protestanter och katoliker: 61 % av de förra får lokalbidrag (53 % till hela och 8 % till del av hyran) mot

60 Bilaga 2 Tabell 34 Religiösa invandrar- och minoritetsorganisationer efter religion, lokalsituation och bidrag till lokalhyra b

18 Övriga icke kristna l - l 1 - 1 - - 2 Totalt 88 10 52 62 33 11 23 10 150 3 Organisationer som är verksamma på flera orter kan ha/dela lokal på en ort men ej på en annan. b Avser organisationer som uppger att de ej har egna lokaler. Flera lösningar har kunnat anges.

Tabell 35 Lokalbidrag till hela eller del av hyran efter religion

Religion Bidrag t. hela Bidrag t. del Inget bidrag Ej svar Totalt hyran (inkl. av hyran t. hyran gratis lokal)

Ant. % Ant. % Ant % Ant. 9/2

Ovriga icke kristna l - 1 - 2 Totalt 51 34 17 11 70 47 12 8 150

26 % av de senare (9 % till hela och 17 % till del av hyran). Att så många protestantiska organisationer får lokalbidrag trots att de i relativt liten utsträckning har egna lokaler förklaras, som tidigare nämnts, av att de genom svenska kyrkan får tillgång till gratis lokal, vilket inkluderats i ”bidrag till hela hyran.

3.4 Organisationernas synpunkter Enkäten till organisationerna avslutades med några frågor som avsåg att belysa vilka svårigheter de i organisationerna engagerade personerna själva uppfattade som de största hindren för verksamheten och hur de ville att samhället skulle hjälpa organisationerna. Det underströks särskilt i enkäten att svaren gärna fick vara personliga och inte skulle uppfattas som bindande för organisationen i fråga. Den följande

Bilaga 2 61

sammanställningen av svaren på dessa frågor avser såväl profana som religiösa organisationer och tar upp de områden som oftast omnämndes i svaren.

Ekonomi De ekonomiska frågorna dominerar de synpunkter som såväl profana som religiösa organisationer lämnat angående sina svårigheter. De profana föreningarna tycks ha ekonomiska problem i ungefär samma utsträckning oberoende av nationalitet, medan inom gruppen av religiösa organisationer de ekonomiska problemen är särskilt framträdande hos de katolska och ortodoxa samfunden. Majoriteten av organisationer tror sig inte ensamma kunna lösa sina ekonomiskt betingade svårigheter utan anser att samhället bör bistå i första hand med ekonomiska bidrag och lokaler. Man anför t. ex. att stöd till organisationerna bör utgå kontinuerligt så att vi kan arbeta i lugn och ro, och hänvisar bl. a. till: ”Vi gör en stor insats för invandrare ivår kommun och bör därför få hjälp från samhället”.

Lokaler Den svaga ekonomin tar sig också ofta uttryck i lokal- och personalbrist. Lokalproblemet tas visserligen oftare upp av de profana (framför allt de jugoslaviska) än de religiösa organisationerna, men variationerna inom den religiösa gruppen är liksom vad gäller ekonomin kraftiga. Olikheterna vad beträffar de protestantiska resp. de katolska samfundens lokalsituation belyses bl. a. genom att 49 % av de senare mot bara 6 % av de förra upplever lokalfrågan som ett stort problem.

Personal Många föreningar (framför allt de finska) har uppgivit att de har personalbrist och anser att det borde finnas minst en heltidsanställd person för att ta hand om organisationernas verksamhet.” Bristen på präster och annan själasörjande personal är stor bland de religiösa samfunden (framförallt bland de protestantiska organisationerna).

Information Förutom att samhället genom bidrag bör underlätta organisationernas framtida verksamhet och existens anser många föreningar också att myndigheterna skall informera om invandrar- och minoritetsorganisationers rättigheter och skyldigheter, om bidragsmöjligheter etc. Överhuvudtaget efterlyser man mer kontakt med myndighetspersoner, ochen förening framförde: Vi står alltid till förfogande om ansvarig vill bör_ia med konstruktiva och allvarliga samtal. Men det är inte bara invandrarna som behöver informeras. En god minoritetspolitik måste ju alltid vara förankrad i befolkningsmajoriteten, och man anser därför bl. a. att

62 Bilaga 2

svenskarna skall informeras om vilken betydelse utlänningarna har haft vid högkonjuktur samt att utlänningarna inte vlll isolera sig även om de utövar sin egen kultur. Man önskar också att samhället ”genom massmedia borde söka skapa bättre relationer mellan invandrarna och svenskarna - bättre kamratskap och vänskaplig anda.

Intresse - Förståelse Ett av våra stora problem är att kunna övertyga myndigheter och andra att våra föreningar är till ömsesidig nytta”. Denna typ av synpunkter har i olika former framkommit i enkätsvaren och vittnar om att organisationerna upplever att samhället inte i tillräcklig grad accepterar och värdesätter deras arbete bland invandrare i Sverige. En förening uttryckte det på följande sätt: Vi uppfattas av myndigheterna som reservventiler via vilka man blåser välanpassningssignaler . . . Vi får försöka informera om Kungl. Myntverkets nya mynt, Sözs kurser, invandrarverkets aktiviteter m. m. . . . och allt detta arbete skall vi göra utan samhällets stöd”. Vidare kräver man att samhället inte genom lagstiftning (terroristlagen o. dyl.) skapar otrygghet bland minoriteter. Samtidigt önskar man mer intresse och förståelse för invandrarna och deras problem: ”Staten tar inte hänsyn till att invandrarna har ett andligt behov och vissa traditioner och livsåskådningar.

Inflytande En del föreningar har också framfört krav på att invandrarna och deras organisationer skall få mer inflytande och medbestämmande i det svenska samhället genom t. ex. kommunal rösträtt och makt över alla frågor som rör invandrare”.

Aktivering - Kontakt

Bland organisationernas mer interna problem kan nämnas behovet av aktivering och rekrytering av medlemmar, det senare bl. a. beroende på viss förgubbning av medlemmarna (gäller särskilt organisationer för ester, judar och östeuropéer). Följandecitat belyser situationen: Vi har inga ungdomar som de svenska föreningarna, våra medlemmar blir bara äldre och äldre - fritidsnämnden stöder bara ungdomsföreningar - alltså är framtiden svår. Inom gruppen av religiösa organisationer har man ofta svårigheter att få kontakt med sina ”medlemmar-trosfränder. Framför allt katoliker uppger sig ha problem med att få kontakt med nyanlända katolska invandrare och man efterlyser därför bl. a. registrering av religionstillhörigheten. I detta sammanhang bör man också notera de önskemål som framförts angående återhållsamhet med portohöjningar, speciellt för trycksaker samt befrielse från tull och momsavgifter för gåvor från utlandet”.

Bilaga 2 63

Det ovanstående är en summarisk sammanfattning av de synpunkter som organisationerna framfört i enkäten. Många organisationer har i ganska skarpa ordalag direkt eller indirekt redogjort för de brister som föreligger vad gäller samhällets behandling av dessa grupper och kräver att samhället skall omsätta det vackra talet om invandrarnas likaberättigande i praktiska åtgärder.

sou 1974:70 Bilaga 2 65

4 Sammanfattning

Sammanlagt erhöll våren 1973 864 invandrar- och minoritetsorganisationer ett frågeformulär av invandrarutredningen angående organisationernas verksamhet och problem. Enkäten besvarades av 564 av dessa organisationer, varav 414 var av profan och 150 av religiös karaktär. Enkätresultaten visar att organisationerna som representerar ett 30-tal nationsgrupper - bedriver en omfattande verksamhet. De utgör ett betydelsefullt forum för utövande av hemlandets språk och kultur. Diskussioner, danser, nationalfester, basarer, filmvisningar, utflykter m. m. är vanliga inslag i verksamheten. Många organisationer anordnar också kurser, föreläsningar, idrottsevenemang och bedriver social- och informationsverksamhet. De flesta föreningarna har mellan 50-300 medlemmar, men når i allmänhet fler personer än medlemmarna med sin verksamhet. Ofta uppger man en räckvidd på mer än dubbla antalet medlemmar. Vad gäller de religiösa organisationerna och trossamfunden har medlemsbegreppet utsträckts till att gälla uppskattat antal personer som nås av verksamheten, dvs. ”kontaktytan. 31 religiösa organisationer (21 %) säger sig då nå fler än 3 000 personer med verksamheten och lika många uppger att 100-500 personer nås av verksamheten. En tredjedel av de profana och ca hälften av de religiösa organisationerna utger någon form av publikation. För de flesta av organisationerna framstår den ekonomiska situationen som det svåraste problemet. I samband med de ekonomiska svårigheterna nämns ofta lokalproblemen. Många organisationer skulle vilja utöka sin verksamhet men har tvingats avstå från det p. g. a. brist på lämpliga lokaler. Man anser att samhället bör hjälpa till att skaffa lämpliga lokaler. I allmänhet har organisationerna inte några egna lokaler utan hyr tillfälliga sådana eller använder medlemmarnas lägenheter. Drygt hälften av de profana och två tredjedelar av de religiösa organisationerna får någon form av bidrag antingen från det svenska samhället (stat, kommun och landsting), annat land, annan organisationi Sverige, företag eller enskilda. Vanligtvis uppgår bidragen till de profana organisationerna till l 000-2 000 kr. per organisation och år. Vid en uppdelning av samhällsstödet (stat- kommun- och landstingsbidrag) finner man att kommunerna är de främsta bidragsgivarna, vilket ter sig naturligt med tanke på att majoriteten av organisationerna är lokalt verksamma.

66 Bilaga 2 SOU l974z70

Nedan finns översiktliga sammanställningar av organisationsväsendet inom olika invandrargrupper. Sammanställningarna har för överskådlighetens skull baserats på majoriteten av organisationssvaren inom resp. nationalitetsgrupp, och i de enskilda fallen kan det därför råda mycket stora avvikelser från de för gruppen typiska organisationerna. Under varje rubrik anges hur många organisationer som har besvarat enkäten.

Finnar (l 13 organisationer) De typiska” ñnska organisationerna D har lokal karaktär D är verksamma på en ort D är riksförbundsanslutna D bedriver sällskaplig samvaro, idrotts- ungdoms- och kursverksamhet D har 100-200 medlemmar D når fler än dubbla antalet medlemmar med verksamheten D har egna lokaler D får lokalbidrag D får verksamhetsbidrag D har personalbrist samt ekonomiska och lokalproblem

Jugoslaver (31 organisationer)

De typiska jugoslaviska organisationerna

D har lokal karaktär D är verksamma på en ort D är riksförbundsanslutna D bedriver sällskaplig samvaro, idrotts- och kursverksamhet D har 100-200 medlemmar D når fler än dubbla antalet medlemmar med verksamheten D har inte nâgra egna lokaler D får lokalbidrag i S0 % av fallen D får verksamhetsbidrag D har ekonomiska och lokalproblem

Greker (13 organisationer)

De typiska grekiska organisationerna

D har lokal karaktär D är verksamma på en ort D är riksförbundsanslutna D bedriver sällskaplig samvaro, idrotts- och social verksamhet

sou 1974:70 Bilaga 2 67

D har 50-100 medlemmar D når fler än dubbla antalet medlemmar med verksamheten D har inte några egna lokaler D får inte lokalbidrag D får inte verksamhetsbidrag D har ekonomiska och lokalproblem

italienare (13 organisationer) De typiska” italienska organisationerna D har lokal karaktär D är verksamma på en ort D är riksförbundsanslutna D bedriver sällskaplig samvaro, idrotts- och social verksamhet D har 100-200 medlemmar D når något fler än antalet medlemmar med verksamheten D har egna lokaler i 50 % av fallen D får inte lokalbidrag D får verksamhetsbidrag D har ekonomiska och lokalproblem samt svårigheter att få myndigheterna att värdesätta organisationernas insatser för invandrare

Ester (1 13 organisationer) De ”typiska” estniska organisationerna D har lokal karaktär D är verksamma på en ort D är inte riksförbundsanslutna D bedriver sällskaplig samvaro, kurs- och social verksamhet D har 50-100 medlemmar D når fler än dubbla antalet medlemmar med verksamheten D har inte några egna lokaler D får inte lokalbidrag D får inte verksamhetsbidrag D har ekonomiska, lokal-, aktiverings- och kontaktproblem

Judar (20 organisationer) De ”typiska” judiska organisationerna D har lokal karaktär D är verksamma på en ort

68 Bilaga 2

D är inte riksförbundsanslutna D bedriver sällskaplig samvaro, kurs- och social verksamhet D har 200-300 medlemmar D når något fler än antalet medlemmar med verksamheten D har egna lokaler D får lokalbidrag D får verksamhetsbidrag D har ekonomiska, aktiverings- och kontaktproblem

Protestanter (62 organisationer) De ”typiska protestantiska organisationerna D har lokal karaktär D är verksamma på en ort D bedriver sällskaplig samvaro, kursverksamhet samt förrättar gudstjänst D når 100-500 personer med verksamheten D har egna lokaler i 50 % av fallen D får lokalbidrag D får verksamhetsbidrag D har personalbrist och ekonomiska problem

Katoliker (35 organisationer) De typiska” katolska organisationerna D har regional karaktär D är verksamma på flera orter D bedriver social- och kursverksamhet samt förrättar gudstjänst D når 500-2 000 personer med verksamheten D har egna lokaler D får inte lokalbidrag D får verksamhetsbidrag D har ekonomiska och lokalproblem

Bilaga 3 IU:s

intervjuundersökning

4 J

Bilaga 3 71

Innehåll

Undersökningens bakgrund och syfte . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 Teknisk beskrivning av undersökningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Mätmetod . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Undersökningspopulation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Urvalsförvarande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 Genomförande . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 Bortfall . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 76 Bearbetning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 77 Felkällor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 78

Undersökningens resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 Bakgrund till invandringen, familjesituation och sysselsättning . 79 Anledningen till invandringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 79 Sysselsättning före utvandringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Utbildningsnivå . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 80 Härkomst, modersmål och religion . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 Familjesituationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 Anhöriga eller bekanta i Sverige vid invandringen . . . . . . . . 85 Sätt att erhålla arbete i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 86 Sysselsättningi Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 88 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 90 Kunskaper i svenska . ._. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 Förmåga att förstå, tala och skriva svenska . . . . . . . . . . . . 92 Motivation för studier i svenska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 Sätt att lära sig svenska . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 94 Tolkservice . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 95 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 * Informationsförmedling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 lnformation före utvandringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 Arbetstillfredsställelse och information . . . . . . . . . . . . . . . 97 information efter inresan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 Invandrartidningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 104 Vart skall man vända sig . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 105 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 Diskriminering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 108 Diskriminering och skolutbildning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 110

72 Bilaga 3 sou 1974:70

Diskriminering och sysselsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 l l Den allmänna situationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 l 2 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 113 Medborgarskap och återutvandring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 14 Svenskt medborgarskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 114 Återutvandringsplaner vid invandringen och hösten 1969 . . . 115 Den faktiska återutvandringen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 17 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 l 9

sou 1974:70 Bilaga 3 73

och syfte Undersökningens bakgrund

Innan invandrarutredningen (IU) tillsattes hade expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor inom inrikesdepartementet (EFA) påbörjat undersökningar av immigrationens ekonomiska konsekvenser. l detta undersökningsprojekt ingick även en intervjuundersökning med några invandrargrupper och en svensk kontrollgrupp som tekniskt skulle genomföras av utredningsinstitutet vid SCB. Hösten 1968 inledde lU och EFA samarbete beträffande intervjuundersökningen. lntervjutiden för EFA:s intervjuformulär beräknades till ca 45 minuter beträffande invandrargrupperna och till ca 30 minuter för svenskarna. Då intervjutider upp till en timme ansågs möjliga erbjöds IU att komplettera EFA:s undersökning med egna frågor. EFA:s undersökning kom att omfatta fyra invandrargrupper, nämligen som vid invandringen var finländska, italienska, tyska och personer jugoslaviska medborgare. Av ekonomiska skäl begränsades IU:s medverkan till att gälla förutom den svenska kontrollgruppen finländare och jugoslaver. Vissa uppgifter om kunskap i svenska inhämtades vid intervjuerna dock även beträffande tyskar och italienare. EFAzs avsikt med undersökningen var att belysa invandringens ekonomiska konsekvenser. De frågor EFA ställde i sin del av undersökningen avsåg inkomstförhållanden, utbildning, levnadsnivå, sparande, arbetsförhållanden och bostäder. Urvalets storlek, vilka nationalitetsgrupper som skulle ingå i undersökningen och undersökningens begränsning till invandrare åren 1961 -1968, bestämdes med hänsyn till EFA :s önskemål. För närmare uppgifter om planeringen av EFA:s undersökning, se Eskil Wadensjö, lmmigration och samhällsekonomi, Lund 1973, 456 s. inom den ram av ca 25 frågor som stod till IU:s förfogande i formulären till invandrarna ställdes frågor om kunskap i svenska, informationsförmedling, invandringssituationen och upplevd diskriminering. Till den svenska kontrollgruppen kunde lU ställa ungefär 60 frågor som korn att gälla attityder till olika folkgrupper och invandringen till Sverige, kunskaper om den svenska invandringspolitiken samt kontakter med utlänningar och invandrare.

*mavøå m: mr!

iäfimsalüavanmizábâz

mona; Ani-una * arm - .J A E! ciao-Lil. b?

ai; mâváanxi år) _ 31a? .lqmøå o» »aaânâöazabnu Ai i

t; _w;wåiv. mm: :sanna:

a; :run ?ash :mars-S .MVM Hi: Mzäitsmaoh n? ,xniibsmrzöäaaøirs-ux Gaiman mb- m

man:

Bilaga 3 75

Teknisk beskrivning av undersökningen

En detaljerad teknisk beskrivning av undersökningen finns i Eskil Wadensjös ovan nämnda avhandling samt i en PM från SCB:s utredningsinstitut (maj 1972 P 0892).

Mätmetod

Som mätmetod valdes för den svenska kontrollgruppen besöksintervjuer. Dessa skulle omfatta 60 minuters och utföras av i genomsnitt intervjutid utredningsinstitutets lokalombud. För de fyra immigrantgrupperna användes en modifierad enkätundersökning. För att dels minska riskerna för mätfel p. g. a. bristande i svenska, dels låta alla immigranter lämna svaren mot språkkunskaper av en gemensam språklig och kulturell referensram bestämdes bakgrund att formulären skulle översättas till resp. modersmål. Lokalombud skulle vid besök överlämna intervjuformuläret till respondenten, som själv skulle fylla i det i lokalombudets närvaro.

Undersökningspopulation

Undersökningen omfattade personer som invandrat ti11 Sverige åren 1961-1968 och som vid invandringen var finländska, tyska eller italienska medborgare, personer invandrade åren 1964-1968 som vid invandringen var jugoslaviska medborgare samt svenska medborgare. För samtliga grupper gällde att de vid undersökningstillfället hösten 1969 var bosatta i Sverige samt var födda åren 1902-1953. Personer i invandrargrupperna som kommit till Sverige någon gång åren 1961-1968 (resp. 1964-1968) men som vistats i Sverige även tidigare uteslöts om deras sammanlagda vistelsetid i Sverige motsvarade en ankomst före 1960 resp. 1963.

Urvalsförfarande

Som urvalsram användes för åren 1961-1967 hålkort och för 1968 magnetband från SCB:s byrå för befolkningsstatistik avseende immigran-

76 Bilaga 3

Tabell l Urvalet till EFAzs och lU:s intervjuundersökning

Nationalitet lnvandringsår 1961 1962 1963 1964 1965 1966 1967 1968 Summa

Finländare 142 145 145 145 145 145 145 145 1 157 Tyskar 132 136 126 138 145 145 145 145 l 112 Italienare 145 145 145 145 145 145 145 145 l 160 J ugoslaver - - - 120 120 l 20 120 120 600 Svenskar 1 027

ter. För de aktuella invandringsåren och nationaliteterna utselekterades personerna i åldrarna 16-67 år varefter ett systematiskt urval drogs från varje stratum. Då födelsenummer saknades på en del årgångar kompletterades uppgifterna med hjälp av centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens (numera riksskatteverket) kortregister över invandrare. För att få reda på kvarboende personer samt för att erhålla aktuella namn- och adressuppgifter matchades stickprovet mot registret över totalbefolkningen (RTB) på SCB. För att få önskat antal personer i stickprovet reducerades antalet inom varje stratum medelst systematiskt urvalsförfarande. Det slutliga urvalet med fördelning på invandringsår och nationalitet redovisas i tabell l. Det svenska urvalet drogs som ett självvägt tvåstegsurval där urvalsram för första steget utgjordes av SCB:s utredningsinstituts basurval (system A) och andra stegets urvalsram av RTB vecka 03 1969. Att urvalet är självvägt innebär att alla individer har lika stor urvalssannolikhet.

Genom förande

Undersökningen genomfördes som en kombinerad intervju- och enkätundersökning. Den svenska kontrollgruppen intervjuades på sedvanligt sätt. För invandrargrupperna framställdes frågeformulär på resp. språk (för finländarna på både finska och svenska och för jugoslaverna på serbokroatiska) varefter de utvalda personerna själva fick fylla i formulären vid hembesök av utredningsinstitutets lokalombud. Detta förfarande användes då det av både ekonomiska och personalmässiga skäl var omöjligt att genomföra intervjuer på andra språk än svenska. intervjuerna resp. insamlingen av enkätema genomfördes under september-oktober 1969. Lokalombuden, som genomgått utredningsinstitutets ordinarie utbildning för intervjuare, erhöll viss specialutbildning inför immigrantundersökningen.

Bortfall

l tabell 2 redovisas antalet intervjuade personer och bortfallets fördelning på olika anledningar.

Bilaga 3 77

Antalet Vägrare var lågt bland invandrarna. Bland de svenska intervjupersonerna vägrade 8,3 procent att medverka i undersökningen.

Bearbetning

Uppgifterna i formulären granskades och kodades av utredningsinstitutet varefter de först överfördes till hålkort och sedan konverterades till magnetband. Tabeller har framställts med hjälp av utredningsinstitutets standardprogram. Maskintabeller har kontinuerligt levererats från utredningsinstitutet med början hösten 1970. Totalt har ca 5 000 maskintabeller producerats för EFA och ca 2 000 för IU. I de delbetänkanden som 1U avlämnade år 1971 (SOU 1971:51) och år 1972 (SOU 1972:83) publicerades vissa resultat från intervjuundersökningen, främst gällande kunskaper i svenska, uppgivna sätt att lära sig svenska samt utnyttjande av tolkservice. Frågorna om svenskarnas attityder till olika folkgrupper och invandringen till Sverige, kunskaper om den svenska invandringspolitiken samt kontakter med utlänningar och invandrare har professor Arne Trankell vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet bearbetat.

Tabell 2 Bortfallsredovisningi EFAzs och 1U:s intervjuundersökning

sammanlagd vistelsetid i Sverige som motsvarar ankomst för: 1960 (före

Sjuka och intagna för sjukhus- elle- anstaltsvård 2 0,4 % 4 0,4 % 3 0,3 % 6 0,6 % 12 1,2 % Vistas utomands 15 2,8 % 41 4,5 % 36 4,0 % 23 2,2 % 3 0,3 % - - 5 0,6 % 4 0,4 % 3 0,3 % - - Övrigt Svarsindivider 497 805 821 934 907

3 Personer som definitionsmässigt ej tillhör urvalet.

78 Bilaga 3

F elkällor

Av det totala individbortfallet (se tabell 2) om 10,8 procent utgjordes 8.3 procent av vägrare i den svenska kontrollgruppen, vilket är mera än normalt för undersökningar av denna typ. En tydligt märkbar tendens vid genomgång av dessa personers angivna skäl till vägran är att frågor om bl. a. invandrare och deras förhållanden är starkt prestigeladdade. Antalet vägrare bland invandrare var däremot lågt. l en undersökning som denna är det närmast risk för mätsituationsfel och mätinstrumentfel. Detta p. g. a. sprâkbarriärer och kulturella olikheter mellan intervjuperson och lokalombud. Förutom problemet huruvida frågeformuläret verkligen mäter de frågor man avser att mäta är risken för bristande reliabilitet mycket stor. En översättning från ett språk till ett annat kan innebära att en fråga får en annan innebörd än den avsedda. En provundersökning som omfattade tyskar och greker föregick huvudundersökningen. Resultaten ledde till att man avstod från att ta med grekerna i huvudundersökningen. Provundersökningen visade nämligen att fel kunde uppstå för att man var ovan vid blanketter och/eller hade svårigheter att förstå frågorna. I vissa fall urartade mätsituationen till långvariga diskussioner mellan de anhöriga och intervjupersonen. På grundval av provundersökningen omarbetades frågeformuläret inför huvudundersökningen.

sou 1974:70 Bilaga 3 79

Undersökningens resultat

En stor del av resultaten av EFAzs del av intervjuundersökningen har redovisats i Eskil Wadensjös ovan nämnda avhandling Immigration och Samhällsekonomi. I denna bilaga redovisas en sammanställning av resultat av intervjuundersökningen med tyngdpunkt på de frågor som ingick i IU:s del av undersökningen. I bilaga 4 återges resultat av lUçs frågor till den svenska kontrollgruppen avseende inställning till invandrare etc.

Bakgrund till invandringen, familjesituation och sysselsättning

Anledningen till invandringen I tabell 3 redovisas anledningen till invandringen för de finländare och jugoslaver som ingick i intervjuundersökningen. Av de under åren 1961-1968 invandrade finländarna, som var kvar i Sverige hösten 1969, hade de flesta kommit för att få det bättre ekonomiskt. Drygt hälften av jugoslavema hade invandrat av samma anledning, dvs. för att få en bättre ekonomisk standard. En betydande andel hade flyttat till Sverige för att förenas med familjen (hela 40 procent av de jugoslaviska kvinnorna; 33 procent år 1964 och 65 procent år 1968). Missnöje med förhållanden i hemlandet hade även föranlett en del att flytta. Andelen jugoslaver som flyttat till Sverige av denna anledning var

Tabell 3 Anledningen till invandringen för finländare och jugoslaver. Procent.

80 Bilaga 3

störst under de tidigare åren (för de jugoslaviska männen 29 procent år 1964 och 13 procent år 1965). Under de senaste två åren hade relativt många jugoslaver (1 l resp. 12 procent av männen) kommit till Sverige för att studera.

Sysselsättning före utvandringen I tabell 4 redovisas huvudsaklig sysselsättning i hemlandet före ankomsten till Sverige. Flertalet av intervjupersonerna var förvärvsarbetande före invandringen till Sverige. En relativt stor grupp hade varit studerande tiden närmast före ankomsten till Sverige. Detta gällde främst de yngre ålderskategorierna. Av tyskarna hade ingen varit arbetslös tiden närmast före ankomsten och av italienarna endast ett fåtal. Däremot var andelen arbetslösa bland finländare och jugoslaver högre. Bland finländarna gällde det främst de yngre männen, av vilka l3 procent var arbetslösa. Merparten av invandrarna var arbetare. Detta gällde dock i högre utsträckning för italienare och finländare och i betydligt lägre utsträckning för tyskar, där andelen tjänstemän var högre än för övriga grupper. Vidare hade merparten av italienare och jugoslaver i sina hemländer varit industriarbetare medan merparten av finländska och tyska arbetare hade tillhört andra kategorier av arbetare, såsom t. ex. byggnadsarbetare, servicearbetare etc.

Utbildningsnivå I tabell 5 redovisas antal utbildningsår vid invandringen till Sverige för de fyra undersökta invandrargrupperna. Ur tabellen har uteslutits personer

Tabell 4 Fördelning efter huvudsaklig sysselsättning i emigrationslandet före ankomsten till Sverige. Procent.

Nationalitetl kön Sysselsättning S:a Förvärvs- Hemma- Stude- Arbets- Var i Annat arbetande fru rande lös flyktingläger Finländare Totalt 69 9 16 6 - 1 100 Män 78 - l 2 9 - l 100 Kvinnor 60 16 19 4 - l 100 italienare Totalt 76 10 ll 1 0 l 100 Män 86 - 12 2 - l 100 Kvinnor 53 33 10 1 1 2 100 Jugoslaver Totalt 59 12 16 5 8 0 100 Män 69 - 1 5 5 1 1 0 100 Kvinnor 44 29 18 5 3 l 100 Tyskar Totalt 84 4 ll - l l 100 Män 88 - 11 - 0 l 100 Kvinnor 77 10 10 - 2 l 100

sou 1974:70 Bilaga 3 81

Tabell 5 Antal utbildningsår vid ankomsten till Sverige för immigranter som inte fått utbildning inom folkskola, grundskola, realskola och/eller gymnasium i Sverige och för svenskar i november 1969

Grupp Utbildningsår Sza

-5 6-7 8-9 10-12 13-

Finländare Totalt 4 23 59 12 2 100 Män 5 27 59 9 l 100 Kvinnor 4 19 60 14 3 100 italienare Totalt 40 19 21 10 10 100 Män 3 l 2 1 25 12 1l 100 Kvinnor 59 16 13 5 8 100 J ugoslaver Totalt 24 ll 35 23 6 100 Män 18 1l 36 26 9 100 Kvinnor 33 12 35 19 3 100 Tyskar Totalt 1 3 54 32 10 100

som fått utbildning i Sverige. De flesta av de uteslutna personerna har kommit till Sverige i skolpliktig ålder. För jämförelsens skull anges även utbildningsrivån för den kontrollgrupp av svenska medborgare som mdersöknirgen omfattade. De tyska invandrarnas genomsnittliga utbildningsnivå ligger avsevärt högre än för de svenska medborgarna. Enligt tabellen har svenskarna även lägre genorrsnittlig utbildning än finländarna. Gruppernas ålderssammansättning är :mellertid helt olika. Intervjuundersökningen begränsades till att omfatta personer från 16 till 67 år. I alla de fyra undersökta grupperna sar en betydligt större andel av invandrarna i åldrarna 26-35 år och en aetydligt lägre andel över 45 år än motsvarande andelar av svenskarna. Bland italienare och jugoslaver fanns stora grupper personer med låg utbildning, speciellt bland kvinnorna. Över hälften av de italienska invandrarkvinnoma hade högst 5 års skolutbildning vid invandringen. Men i des;a invandrargrupper återfanns även många personer med tämligen lårg utbildning.

Härkomst, nodersmâl och religion I tabell 6 redovisas de intervjuade finländarna efter bosättningsområde i Finland för: utvandringen och modersmål. Av dem som invandrade åren 1961- 1962 hade en del lämnat Sverige, varför tabellen inte visar varifrån invandringen kom dessa år utan varifrån de invandrare kom som fanns kvari Sverige år 1969.

82 Bilaga 3 Tabell 6 Bosättningsområde i Finland och modersmål för finländare. Procent.

Drygt 40 procent hade varit bosatta i södra Finland och ca 25 procent i norra Finland. Männen hade oftare varit bosatta i norra Finland, medan en större andel kvinnor hade kommit från södra Finland. Vid en jämförelse efter invandringsår finner man att merparten av de finländare, som invandrade till Sverige åren 1961-1964 och som inte återutvandrat, hade varit bosatta isödra Finland, medan de som kom senare i minst lika stor utsträckning varit bosatta i norra Finland. Av de under åren 1961-1968 invandrade finländarna, som var kvar i Sverige hösten 1969, uppgav 76 procent att deras modersmål var finska, medan 23 procent uppgav svenska som modersmål. Andelen svenskspråkiga var mycket stor bland de finländare, som invandrat i början av 1960-talet. En möjlig förklaring till detta är att de finskspråkiga invandrarna har återvänt till Finland i högre grad, medan finlandssvenskarna har stannat i Sverige. Dessutom kan personer som i Finland betraktade sig som finskspråkiga numera anse sig vara svenskspråkiga. Andelen svenskspråkiga bland de finländska invandarna i Sverige år 1969 översteg kraftigt andelen svenskspråkiga i Finland (6,6 procent år 1970).

Tabell 7 Jugoslaviska invandrare 1964-1968 efter bosättning vid utvandringen och modersmål. Procent.

Delrepublik Serbo- Kroato- S10- Make- Annat Summa %från viss kroa- ser- ve nska do nska delrepublik tiska biska

Totalt 49 24 10 7 10 100 100

sou 1974:70 Bilaga 3 83 Tabell 8 Modersmål och religionstillhörighet för jugoslaver. Procent.

I tabell 7 redovisas de intervjuade jugoslaverna efter delrepublik och modersmål. Av de under åren 1964-1968 invandrade jugoslaverna, som inte hade återutvandrat, hade närmare 45 procent senast varit bosatta i Serbien och ca 30 procent i Kroatien. Männen hade i större utsträckning än kvinnorna senast varit bosatta i Serbien. Något samband mellan invandringsår och bosättningsområde i Jugoslavien förelåg inte för den undersökta perioden. Bland befolkningen i Jugoslavien finns ett fiertal olika större etniska grupper, i allmänhet med olika språk, religion och traditioner. Ca 50 procent av de jugoslaver som ingick i intervjuundersökningen hade den serbiska varianten av serbokroatiskan som modersmål och ca 25 procent den kroatiska varianten som modersmål. I intervjuundersökningen ingick även frågor om religion. Av finländarna uppgav sig 87 procent var lutheraner, och 2 procent ortodoxa. Tabell 8 visar hur de jugoslaver som ingick i undersökningen fördelades med avseende på religion.

Tabell 9 Makes/makas bosättning efter vistelsetid i Sverige för finländare och jugoslaver. Procent. Nationalitet/Vistelse Ej gift Make/maka bor Make/maka bor Summa tid i Sverige i Sverige i hemlandet

Finländare 1961-1968 39 61 0 100 Inflyttade år

inflyttade år

84 Bilaga 3 sou 1974:70

Familjesituationen Tabell 9 redovisar finländare och jugoslaver efter civilstånd, makes eller makas bosättning vid intervjutillfället hösten 1969 och vistelsetid i Sverige. l tabell 10 redovisas finländare och jugoslaver efter äktenskapets ålderi Sverige och makes eller makas födelseland. Av tabell 10 framgår att 61 procent av finländarna och 72 procent av jugoslaverna, som intervjuades hösten 1969, var gifta vid intervjutillfället. 54 resp. 57 procent var gifta redan före invandringen och andelen gifta ökade med vistelsetiden. Av de finländare som invandrat under senare år och som vid intervjutillfället var kvar i Sverige var ca 50 procent gifta. Motsvarande gällde för 65 procent av jugoslaverna de två Senaste åren. Vid intervjutillfället hade samtliga finländare med något enstaka undantag makan eller maken i Sverige; 2 procent av jugoslaverna uppgav att maken eller makan var bosatt i Jugoslavien.

Tabell 10 Finländare och jugoslaver efter äktenskapets ålder i Sverige, kön och makes/makas födelseland. Procent. Nationalitet/ kön Gifta Gifta Gifta efter invandringen: Summa % med visst kön före samma 1 :a 2:a 3-4ze 5:e året resp. födelseland invand- år som âret året året eller senare ringen invandringen Finländare Män 57 9 9 7 14 3 l00 4 2 Makan född i: 4 - 28 26 29 13 100 7 Sverige Finland 61 10 8 5 13 2 100 92 Kvinnor 52 18 9 7 12 3 100 58 Maken född i: Sverige 7 10 7 22 47 7 100 17 Finland 62 19 9 4 5 l l00 82 Båda könen 54 14 9 7 13 3 100 l00 Maken/makan född i: Sverige 6 8 12 23 43 8 l00 13 Finland 61 15 8 5 9 2 l00 86 J ugoslaver Män 52 6 9 16 15 2 100 57 Makan född i: - 8 7 28 53 4 100 12 Sverige Jugoslavien 60 7 ll 15 7 1 l00 81 Kvinnor 63 17 13 4 3 - 100 43 Maken född i: - 5 62 22 1 1 - 100 6 Sverige 68 17 10 3 2 - 100 93 Jugoslavien Båda könen 57 11 11 ll 10 1 l00 l00 Maken/makan född i: - 8 22 26 41 3 100 10 Sverige Jugoslavien 64 12 10 9 5 1 100 86

Bilaga 3 85

Maken resp, makan till intervjupersonerna var vanligtvis från samma land som denne (se tabell 10). Drygt 60 procent av de gifta intervjupersonerna var gifta redan före invandringen. Såväl finländska som jugoslaviska kvinnor, som gifte sig först efter invandringen med män från hemlandet, gjorde det i stor utsträckning redan under invandringsåret eller ett år efter invandringen. Endast 13 procent av finländarna och 10 procent av jugoslaverna var gifta med svenska män resp. svenska kvinnor. Bland finländarna var det mest kvinnor som hade gift sig med svenska män (17 procent) och bland jugoslaverna var det mest män som hade gift sig med svenska kvinnor (12 procent). 54 resp. 57 procent av dessa gifte sig först tre eller fyra år efter invandringen eller senare.

Anhöriga eller bekanta i Sverige vid invandringen Tabell 11 visar förekomsten av anhöriga eller bekanta i Sverige vid invandringen för finländare och jugoslaver. Av tabellen framgår att 40 procent av finländarna och jugoslaverna hade släktingar i Sverige vid invandringen. En lika stor andel av jugoslaverna hade varken familjemedlemmar eller bekanta i Sverige. Vid en jämförelse år för år av förekomsten av anhöriga eller bekantai Sverige finner man för jugoslavernas del den väntade tendensen att de jugoslaver som invandrade under senare år hade släktingar i Sverige i betydligt större utsträckning än de som kom tidigare (se tabell 12). Hela 74 procent av männen hade varken familjemedlemmar eller bekanta i Sverige vid invandringen år 1964, medan motsvarande gällde för endast 16 procent år 1968. En stor del (46 procent) av de kvinnor som invandrade år 1968 hade redan maken i Sverige; kvinnorna hade i avsevärt mindre utsträckning än männen kommit till Sverige utan att ha varken släktingar eller bekanta i Sverige. Förekomsten av anhöriga eller bekanta i Sverige vid invandringen varierade bland finländarna för varje år, men inte så att man kan dra

Tabell ll Anhöriga eller bekanta i Sverige vid invandringen för ñnländare och jugoslaver. Procent. Nationalitet/kön Minst Ej make/ Ej make/ Ej famil- Varken Summa make/ maka men maka el. jemedlem- familmaka i minst föräld- mar men jemed- Sverige föräld- rar men bekanta lemmar rar andra eller anhöriga bekanta Finländare

J ugoslaver

86 Bilaga 3

Tabell 12 Jugoslaver efter förekomsten av anhöriga eller bekanta i Sverige vid invandringen och invandringsår. Procent.

Kön/invandringsår Minst Ej make/ Ej make/ Ej famil- Varken Summa make/ maka men maka el. jemedlem- familmaka i minst föräld- mar men jemed- Sverige föräld- rar men bekanta lemmar

några slutsatser om att de som invandrade under senare år skulle ha haft bekanta eller anhöriga i Sverige i större utsträckning än dem som kom tidigare. Däremot förefaller det som om de som kom i början av 1960-talet oftare hade släktingar i Sverige, medan de som kom senare i mindre utsträckning hade släktingar men betydligt oftare bekanta i Sverige.

Sätt att erhålla arbete 1 Sverige Den gemensamma nordiska arbetsmarknaden tillåter finländare att fritt bosätta sig och ta anställning i Sverige. Jugoslaver måste liksom med-

Tabell 13 Arbetssituationen i Sverige vid invandringen för finländare och jugoslaver. Procent.

Bilaga 3 87

borgare från andra icke nordiska länder ha uppehållstillstånd för att vistas

i Sverige längre tid än tre månader samt ha arbetstillstånd för att förvärvsarbetar i Sverige. Från mars 1967 reglerades invandringen hårdare med krav att arbetstillstånd måste sökas före ankomsten till Sverige. Finländare kan således få arbete i Sverige efter inresan. Detsamma gällde jugoslaver som invandrade före mars 1967. Tabell 13 visar arbetssituationen i Sverige vid invandringen för finländare och jugoslaver som intervjuades hösten 1969. Av tabellen framgår att drygt 40 procent av finländarna hade arbetei Sverige före invandringen. Andelen män som hade arbete före invandringen var relativt konstant åren 1961-1966, men ökade kraftigt under de två senaste åren (55 procent år 1967 och 58 procent år 1968). Andelen kvinnor som hade arbete före invandringen höll sig emellertid konstant samtliga år. Relativt många av de finländska kvinnorna ville överhuvudtaget inte ha arbete. Jugoslaverna hade i betydligt mindre utsträckning än finländarna arbete i Sverige före inresan. Jämfört med år 1965 då hela 76 procent av männen sökte arbete först efter inresan minskade emellertid denna kategori varje år och utgjorde år 1968 endast 26 procent. I tabell 14 redovisas sättet att erhålla arbete för de finländare och jugoslaver, som hade arbete i Sverige före invandringen. Av de finländare som invandrade åren 1961-1968 och som var kvari Sverige hösten 1969 hade, som framgår av tabell 13, drygt 40 procent arbete i Sverige före inresan. Av dessa hade en av fyra erhållit arbete genom arbetsförmedlingen, männen något oftare än kvinnorna. De svenskspråkiga finländarna hade dock i mindre utsträckning anlitat arbetsförmedlingen och i den mån de gjort det hade de oftast vänt sig till arbetsförmedlingen i Sverige (se tabell 15). Vad gäller arbetskraft som arbetsgivaren sökt i Finland synes den svenskspråkiga vara överrepresenterad. Vid en jämförelse år för år av sättet att erhålla arbete i Sverige före inresan kan man se en tendens till att finländarna under senare år

Tabell 14 Sättet att erhålla arbete i Sverige före inresan. Procent.

Nationalitet/ kön Arbets- Arbets- Bekanta Arbets- Samma Annat Summa förmed- förmed- el. släkt- givaren arbets- sätt lingen lingen ingar i sökte ar- givare i hem- i Sve- Sverige bet skraf t redan

a En del har uppgett att man erhållit arbete genom arbetsförmedlingen i Sverige.

88 Bilaga 3

Tabell 15 Sättet att erhålla arbete i Sverige före inresan efter modersmål för finländare. Procent.

Modersmål Arbets- Arbets- Bekanta Arbets- Samma Annat Summa förmed- förmed- el. släkt- givaren arbets- sätt lingen lingen ingar i sökte givare i hem- i Sve- Sverige arbets- redan landet rige kraft före i hem- inresan landet

Finska 19 7 56 7 1 10 100 Svenska 4 14 48 13 2 20 100

Tabell 16 Sättet att erhålla första arbetet efter ankomsten till Sverige för finländare. Procent.

oftare kontaktat arbetsförmedlingen i Finland, medan man tidigare i lika stor utsträckning kontaktat arbetsförmedlingen i Sverige. Jugoslaverna, både män och kvinnor, hade i avsevärt större utsträckning än finländarna erhållit arbete genom arbetsförmedlingen. Sättet att erhålla arbete i Sverige varierade dock kraftigt mellan olika år. Mer än hälften av finländarna hade erhållit arbete genom släktingar eller bekanta i Sverige, vilket gällde i mindre utsträckning förjugoslaverna. Detta har förmodligen sin förklaring i att jugoslaverna i större utsträckning än finländarna varken hade släktingar eller bekanta i Sverige vid invandringen. Andelen jugoslaver som erhöll arbete genom släktingar eller bekanta i Sverige ökade dock under senare år. I tabell 16 redovisas hur finländare erhållit första arbetet i Sverige efter ankomsten. Den visar att 50 procent av de finländare, som sökt arbete efter ankomsten till Sverige, själva hade tagit kontakt med arbetsgivaren. Övriga hade huvudsakligen erhållit arbete genom släktingar eller bekanta landsmän eller genom arbetsförmedlingen.

Sysselsättning i Sverige l tabell 17 visas huvudsaklig sysselsättning hösten 1969 för de fyra undersökta invandrargrupperna och för svenska medborgare i Sverige. Bland männen hade samtliga invandrargrupper högre förvärvsintensitet än den svenska kontrollgruppen. Bland kvinnorna hade invandrarna från

sou 1974:70 Bilaga 3 89

Tabell 17 Huvudsaklig sysselsättning för vissa invandrargrupper och svenskar oktober 1969. Procent.

Kön och Huvudsaklig sysselsättning Summa

ursprungsland Förvärvs- Arbets- Omskol- Studier Hemma- Pen- Annat arbete löshet ning fru sionär

Män: 93 1 2 4 - 0 1 100 Finland Italien 93 2 1 4 - 0 l 100 93 1 1 4 - - 1 100 Jugoslavien 91 1 1 7 - - 1 100 Tyskland Sverige 79 l l 9 0 6 4 100

Kvinnor:

Jugoslavien Tyskland 42 O l 5 S1 l 0 100 46 1 - 8 37 4 5 100 Sverige

Båda könen:

Tabell 18 Förvärvsintensitet bland kvinnor efter civilstånd och ålder. Procent.

Finland, Italien och Jugoslavien en väsentligt högre förvärvsintensitet medan de tyska kvinnorna förvärvsarbetade i mindre utsträckning än svenskorna. Dessa skillnader kvarstår om man delar upp materialet efter civilstånd eller ålder (se tabell 18). Vid intervjuundersökningen gjordes en grov indelning efter yrkesställning och näringsgren (jordbruksföretagare, andra företagare, tjänstemän, jordbruks- och skogsbruksarbetare, byggnadsarbetare, servicearbetare, industriarbetare). Denna indelning gjordes dels efter sysselsättning vid intervjutillfället och dels efter senaste sysselsättning i hemlandet. Av dem som förvärvsarbetade hade ca 48 procent av finländarna samma yrkesställning-näringsgren vid båda tillfällena. Detsamma gällde för ca 67 procent av italienarna, ca 56 procent av jugoslaverna och ca 75 procent av tyskarna (se tabell 19).

90 Bilaga 3

Tabell 19 Andel utlänningar som hade samma yrkesställning-näringsgren som närmast före migrationen av dem som hade klassiñcerbart arbete vid båda tillfallena. Procent.

Skillnaderna mellan de olika invandrargrupperna är som synes mycket stora. Däremot är skillnaderna mellan könen inom resp. nationalitet mycket små. Det är framförallt tjänstemännen som har fått byta yrkesställning. Endast 19 procent av jugoslaver med tjänstemannayrke före invandringen hade detta yrke efter invandringen. För den andel som angav att de arbetade inom det yrke de kan bäst fanns ej några klara skillnader mellan grupper med olika lång utbildningi hemlandet (se tabell 20). Anmärkningsvärt låg är andelen jugoslaver med längre utbildning, som uppgav att de arbetar inom det yrke de kan bäst. De som fått utbildning i Sverige hade dock i större utsträckning det yrke de kan bäst. Skillnaderna mellan olika nationaliteter kan ej förklaras med hänvisning till skillnader i ålderssammansättning, då andelarna som arbetade inom det yrke de kan bäst är ungefär desamma inom olika åldersgrupper inom resp. utlänningsgrupp.

Sammanfattning Flertalet jugoslaver och finländare hade invandrat till Sverige huvudsakligen för att få en bättre ekonomisk standard. En betydande del jugoslaver, framförallt kvinnor, hade flyttat till Sverige för att förenas med familjen. De jugoslaviska männen hade vanligtvis kommit först, varefter kvinnorna kommit något år senare. Missnöje med förhållanden i hemlandet hade även under de första invandringsåren för jugoslavernas del föranlett en del att flytta till Sverige.

Tabell 20 Andel som angav att de arbetar inom det yrke de kan bäst efter utbildning i hemlandet jämfört med svenskar med motsvarande utbildning.Pr0cent.

Bilaga 3 91

Förvärvsintensiteten före invandringen till Sverige var hög i samtliga som intervjuades. Dock var andelen arbetslösa bland invandrargrupper finländare och jugoslaver högre än bland italienare och tyskar. Merparten av alla de undersökta invandrargrupperna var arbetare före utvandringen, huvudsakligen inom industri och service. Bland jugoslaverna fanns stora grupper personer med låg utbildning, speciellt bland kvinnorna, men det fanns även, jämfört med finländarna, många personer med relativt lång utbildning. Av de under åren 1961-1968 invandrade finländarna, som var kvar i Sverige hösten 1969, hade flertalet varit bosatta i södra Finland. Finländare med svenska som modersmål hade huvudsakligen kommit från mellersta och norra Österbotten samt från södra Finland. Av jugoslaverna åren 1964-1968) kom flertalet från delrepublikerna Serbien (invandrade och Kroatien. Finländare och jugoslaver som invandrade 1961-1968 resp. 1964- 1968 var i mycket stor utsträckning gifta. Maken resp. makan var oftast från samma land som intervjupersonen, varvid 61 resp. 64 procent var gifta före invandringen. De som gifte sig först efter invandringen gjorde det i regel endast en kort tid efter invandringen. Flertalet av dem som var gifta med svenska män resp. svenska kvinnor gifte sig först några år efter invandringen. Jugoslaverna hade i samma utsträckning som finländarna släktingar i Sverige, med den skillnaden att de jugoslaver som kom först mera sällan hade några släktingar eller bekanta i Sverige vid invandringen, medan finländare som invandrade redan i början av 1960-talet ofta hade släktingar i Sverige. Före mars 1967 kunde jugoslaverna söka arbete i Sverige efter inresan. De som invandrade senare måste ha arbete före inresan. Jugoslaverna hade dock i betydligt större utsträckning än finländarna sökt arbete först efter inresan. Förvånansvärt många finländare hade erhållit arbete före inresan och med en viss ökning under senare år. Vad gäller sättet att erhålla arbete varierade detta varje år. Flertalet finländare och jugoslaver hade dock fått arbete genom släktingar eller bekanta, om de erhållit arbete före inresan. De som sökt arbete först efter ankomsten till Sverige hade huvudsakligen själva kontaktat arbetsgivaren. Relativt många hade erhållit arbete genom arbetsförmedlingen (drygt 20 procent), jugoslaverna i avsevärt större utsträckning än finländarna. Samtliga invandrargrupper (även tyskar och italienare) hade (med undantag av de tyska kvinnorna) högre förvärvsintensitet än den svenska kontrollgruppen, även om man håller sådana variabler såsom civilstånd och ålder konstanta. Flertalet invandrare var sysselsatta i tillverkningsyrken och en relativt stor grupp återfanns i serviceyrken. Skillnaderna mellan grupperna var stora: 48 procent av finländarna hade samma yrkesställning-näringsgren vid intervjutillfället som före invandringen, medan motsvarande gällde för 75 procent av tyskarna. För den andel som angav att de arbetade inom det yrke de kan bäst fanns ej några skillnader mellan grupperna med olika lång utbildning i hemlandet. Ett undantag utgjorde emellertid jugoslaver med högre utbildning som

92 Bilaga 3

hade en anmärkningsvärt låg andel som uppgav att de arbetade inom det yrke de kan bäst.

Kunskaper i svenska

De undersökta invandrargruppernas kunskaper i svenska, sätt att lära sig svenska och tolkservice har utförligt redovisats i lU:s delbetänkanden SOU 1971:51 och 1972:83, varför någon mer ingående beskrivning av de aktuella gruppernas kunskaper i svenska inte är nödvändig i denna sammanställning. Beträffande de mått som använts för att mäta kunskaper i svenska hänvisas till SOU 1971:51, bilaga 2.

Förmåga att förstå, tala och skriva svenska Det fanns stora skillnader mellan de undersökta nationaliteterna beträffande kunskap i svenska. Tyskarna hade genomgående de bästa kunskaperna, medan finnarna hade de lägsta värdena av de undersökta grupperna. Med ”finnar” avses här de finländare som uppgett sitt modersmål vara finska. Om även den svenskspråkiga gruppen avses används beteckningen finländare”. Bland italienare och jugoslaver hade kvinnorna sämre genomsnittligt kunskaper i svenska än männen. För tyskarna gällde samma tendens i lägre grad. Beträffande finnarna hade dock kvinnorna bättre kunskaperi svenska än männen, med undantag av den äldsta åldersgruppen. Dessa skillnader kvarstår om man tar hänsyn till vistelsens längd i Sverige. På frågan om intervjupersonen kunde förstå, tala resp. skriva svenska fanns fem svarsmöjligheter, från ”mycket bra till ”kan inte alls. 1 de flesta fall valdes samma svarsalternativ för att förstå” resp. tala”

Tabell 21 Förmåga att förstå svenska enligt intervjuarens bedömning efter kön och nationalitet. Procent.

Nationalitetl kön Förstår svenska Summa Mycket Ganska Ganska Mycket Kan inte bra bra dåligt dåligt alls

sou 1974:70 Bilaga 3 93 Tabell 22 Andel (%) invandrare som enligt intervjuarens bedömning talar mycket bra eller ganska bra svenska efter ålder vid invandringen

svenska, även om förståelsen av språket tenderade att sättas högre än talförmågan. l tabell 21 redovisas förmågan att förstå svenska enligt intervjuarens bedömning för samtliga fyra invandrargrupper. Kunskaperna i svenska var starkt korrelerade med ålder, så att yngre personer behärskade svenska bättre. Denna tendens märks ännu tydligare om man väljer att redovisa åldern vid inflyttningen, vilket framgår av tabell 22. De sämsta språkkunskaperna hade kvinnor i åldern över 45 år. Personer med längre utbildning i hemlandet hade väsentligt bättre kunskaper i svenska än personer med kortare skolgång. Detta gällde såväl invandrare från Finland, där svenska förekommer som skolämne, som andra nationaliteter. Invandrare som inte alls kan tala svenska återfanns nästan enbart bland dem med den kortaste utbildningen.

Motivation för studier i svenska Till de intervjuade ställdes frågan Tror Ni att Ni skulle kunna få ett bättre arbete eller mera i lön om Ni kunde svenska bättre?”, med n- n svarsmöjligheterna ja , vet ej, ”nej samt har ej förvärvsarbete, Svaren fördelade sig enligt tabell 23. Närmare hälften av de intervjuade trodde att de kunde få bättre arbete om de kunde svenska bättre. Det fanns en klar skillnad mellan nyligen invandrade och tidigare invandrade, på så sätt att de nykomna i väsentligt större utsträckning trodde att bättre kunskaper i svenska kunde hjälpa dem att komma framåt i arbetet. Detta kan möjligen tolkas så att invandrarna

Tabell 23 Finnar och jugoslaver efter kön och åsikt om bättre kunskaper i svenska skulle medföra bättre arbete eller högre lön. Procent.

94 Bilaga 3

efter några år har fått så stora språkkunskaper att de kan sköta arbetsuppgifter som de tror sig kunna få. De personer som trodde att bättre kunskaper i svenska skulle medföra bättre arbete eller mera i lön hade dock inte i större utsträckning aktivt lärt sig svenska än övriga. Bland de förvärvsarbetande finländarna som besvarade frågan med ja uppgav 13 procent att de inte hade lärt sig svenska alls och 36 procent att de endast lärt sig genom att tala med och umgås med svenskar, medan motsvarande procenttal för dem som svarade ”nej var 2 och 26. För jugoslavema var motsvarande siffror 6 och 50 för ”ja” mot 4 och 54 för nej”.

Sätt att lära sig svenska l intervjun ställdes frågan På vilka av följande sätt har Ni lärt Er svenska? Frågan hade följande svarsalternativ och intervjupersonen kunde markera flera svar:

Genom språkkurser (studiecirkel o. d.) Genom språkkurser i TV och radio Genom självstudier

amma-www

Privatlektioner Genom att tala med och umgås med folk Har inte lärt mig svenska alls Har svenska till modersmål Om man anser att endast de som markerade något av svarsalternativen l-4 har studerat svenska aktivt hade ungefär hälften av finnarna och 42 procent av jugoslavema aktivt lärt sig svenska. Drygt hälften av jugoslavema hade lärt sig svenska endast genom att umgås och tala med svenskar. Av dem som studerat svenska aktivt angav de flesta endast ett studiesått. Tabell 24 redovisar uppgivna sätt att lära sig svenska för finnar och jugoslaver.

Tabell 24 Finnar och jugoslaver efter uppgivna sätt att lära sig svenska och kön. Procent.

Studiesätt J u goslaver Finnar Män Kvinnor Samtliga Män Kvinnor Samtliga

Språkkurser (studiecirkel) 27 15 22 28 32 30 Språkkurser i

Endast genom att tala med och umgås med svenskar 46 60 51 39 38 39 Har inte lärt svenska alls 3 12 7 9 12 11 Summa 111 101 106 109 107 108

Bilaga 3 95

Språkkurser (studiecirkel) var det vanligaste sättet att aktivt lära sig svenska följt av självstudier. Språkkurser i radio-TV hade utnyttjats endast av ett fåtal bland de intervjuade invandrarna. Det förelåg en klar tendens till att invandrare med längre allmän skolutbildning oftare uppgav aktiva studier i svenska än invandrare med kort skolutbildning. l undersökningen gjordes inga försök att kvantitativt mäta de svenskstudier intervjupersonerna uppgav. Uppgift saknas således om hur omfattande kursen var som de hade följt eller om de hade fullföljt undervisningen. Detta gör att det även blir omöjligt att ur materialet dra några slutsatser om de olika studiesättens effektivitet.

Tolkservice [ intervjuundersökningen ställdes frågor om användning av tolk under året före intervjutidpunkten. Av finnarna hade ungefär hälften och av jugoslaverna två tredjedelar inte vid något tillfälle under det senaste året använt tolk. Den uppgivna användningen av tolk var naturligtvis starkt beroende av vederbörandes förmåga att tala svenska. De jugoslaviska kvinnorna använde tolk något oftare än männen, medan någon skillnad mellan könen inte kunde konstateras för finnarnas del. l tabell 25 redovisas de intervjuades uppgifter om vilket ärende tolkningen gällde vid senaste tillfället. Speciellt för kvinnorna dominerade läkarbesöken. En stor del av svaren har kodats som annat. Däri ingår ett stort antal ärenden som gäller bostaden. Vidare uppgavs besök i affärer och bilskola samt vissa ärenden som eventuellt kan ha gällt myndighetskontakt, t. ex. ”bilk0llision”, i samband med skilsmässa”, vid muntliga förhöret för körkort” etc. Som tolk hade i de flesta fall tjänstgjort ”en bekant landsman”. Även familjemedlemmar uppgavs ha varit tolkar, speciellt bland jugoslaverna. Att familjemedlemmar oftare uppgavs tolka för jugoslaver än finnar kan sammanhänga med att det bland finnarna fanns fler ogifta, men även

Tabell 25 Ärende där tolk har använts (senaste tillfället) efter kön och nationalitet. Procent.

Ärende där tolk har använts Summa Läkar- Sökte I samband Besök hos Annat besök arbete med arbetet myndighet

96 Bilaga 3 SOU [974270

med att i de jugoslaviska familjerna mannen oftare kunde svenska bättre än hustrunt

Sammanfattning Olika invandrargrupper visade sig ha uppnått olika kunskaper i svenska även om man håller sådana variabler som kön, ålder och vistelsens längd konstanta. De yngre och de välutbildade hade genomgående, enligt lU:s sätt att mäta kunskap i svenska, relativt goda sådana kunskaper. Däremot fanns invandrare med mycket dåliga kunskaper i svenska bland framförallt äldre kvinnor med kortare skolutbildning. Närmare hälften av de intervjuade trodde att de kunde få bättre arbete om de kunde svenska bättre. Det fanns en klar skillnad mellan nyligen invandrade och äldre invandrare i denna fråga, så att de nyligen invandrade i väsentligt större utsträckning trodde att bättre kunskaper i svenska kunde hjälpa dem att komma framåt i arbetet. De personer som trodde att bättre kunskaper i svenska skulle medföra bättre arbete eller mera i lön hade dock inte i större utsträckning aktivt lärt sig svenska än övriga. Drygt hälften av jugoslaverna och närmare 40 procent av finnarna hade lärt sig svenska endast genom att umgås och tala med svenskar. Språkkurser (studiecirkel) var det vanligaste sättet att aktivt lära sig svenska, följt av självstudier. [nom invandrargrupper från samma land fanns stora skillnader beträffande utbildningsnivån. Det var framförallt de unga och välutbildade, som hade kunnat lära sig svenska och därmed även skaffat sig tillgång till det svenska samhällets utbud av information och utbildning. Av finnarna hade ungefär hälften och av jugoslaverna en tredjedel åtminstone någon gång under det senaste året använt tolk. Användningen av tolk var naturligtvis starkt beroende av vederbörandes förmåga att tala svenska. Ärenden där tolk hade använts var speciellt vid läkarbesök, därnäst i samband med arbete samt i frågor som gällt bostaden, besök i affärer, vissa myndighetskontakter såsom t. ex. bilkollision”, i samband med skilsmässa etc.

Informationsförmedling

Information före invandringen

IU frågade i intervjuundersökningen om vilka åtgärder finländska och jugoslaviska invandrare vidtagit för att skaffa information om Sverige före utvandringen. Av tabell 26 framgår att det vanligaste sättet på vilket invandrare från Finland och Jugoslavien får information om Sverige är genom släktingar eller bekanta i Sverige. Av de finländska invandrarna uppgav 32 procent att de före utvandringen inte fått någon speciell information om förhållandena i Sverige. För jugoslaverna var motsvarande andel något lägre (27 procent).

Bilaga 3 97

De jugoslaviska männen hade något oftare skaffat sig information före utvandringen än kvinnorna; 31 procent av kvinnorna uppgav att de inte skaffat sig information om Sverige innan de kom hit, medan motsvarande gällde för 24 procent av männen. Att dejugoslaviska kvinnorna var sämre informerade före utvandringen till Sverige synes bero på familjesituationen, dvs. att mannen redan fanns i Sverige när kvinnan invandrade. Invandrare som varken haft släktingar eller bekanta i Sverige vid invandringen var ävenledes sämre informerade. 45 procent av finländarna hade fått information om Sverige från släktingar eller bekanta här. Drygt 40 procent av jugoslaverna hade på detta sätt fått information om Sverige före utvandringen. Hur betydelsefulla släktingar eller bekanta i Sverige har varit som informationskälla för jugoslaviska invandrare framgår av följande procentuella fördelning av andelen jugoslaver som fått information på detta sätt efter invandringsår:

_1968 63 %

1967 S6 % 1966 47 % 1965 43 % 1964 21 %

I den :nån man haft anhöriga eller bekanta i Sverige vid invandringen har man också skaffat sig information om Sverige genom dessa. T. ex. år 1964 hade endast 31 procent av de intervjuade jugoslaverna anhöriga eller bekanta i Sverige men hela 21 procent hade fått information genom dessa. Jugoslaver som varken haft anhöriga eller bekanta i Sverige hade huvudsakligen fått information om Sverige genom litteratur, tidningar, broschyrer etc. (40 procent). Av finländarna hade 19 procent besökt Sverige (även semesterbesök) före utvandringen, kvinnorna i något större utsträckning än männen. Det större axståndet hade naturligtvis gjort det svårare för jugoslaver att besöka Sverige före utvandringen (endast 4 procent). Litteratur, tidningar, broschyrer etc. var däremot tillgängliga och viktiga informationskällor för jugoslaver (22 procent; män 29 procent och kvinnor 11 procent). Av finländarna hade endast 9 procent skaffat sig information på detta sätt. Andra informationskällor såsom arbetsförmedling, informationsbyrå etc. hade endast utnyttjats i mindre utsträckning. Finländare som varken haft anhöriga eller bekanta i Sverige vid invandrirgen hade dock huvudsakligen skaffat sig information om Sverige genom arbetsförmedlingen (42 procent).

Arbetstilfredsstâllelse och information

Av de intervjuade finländarna uppgav 81 procent att de var nöjda med sitt arbete (32 procent mycket nöjda). Av jugoslaverna var 74 procent nöjda (33 procent mycket nöjda). Direkt missnöjda var 10 procent av jugoslaverna och 5 procent av finländarna.

98 Bilaga 3

E2..

.Hawa

-Eoaoo

.E

.mess HEaHn

v

H85

v. m.

E8 å H ...H ...H H m; H

än

.HoEFHOM

.Ho

.wwå

.Ho :SH wåmâ m m m H m m

.mnäxuuE

22:2 m m m m w n

xuc

E050 ...En ©0228

:Haåozuwunä

.oSHH :§5

m w m w

:E: .os m 2 S

»Hxnmum

o..

»minä

o m m v

:HH H om 2

.ED

H

.H83

-mmmi häaHcHnH ._83

.EE

oo .Su m w H H. m w

:oo

-mHuFHE

H

xmnoå ømHuom

HSHHaEEu:

...on H o o H m H

HaHsmcox

än» .Eu

§m=om 38.3

.Ho i o o H. w w

:amcivcuä: äcäm .aEHoHE .mcoHu min H H H m. m m

oxå

A52.:

.HnoEHnH

omioå ?min

.Hmomå -manen ...så

› w m n w H .Ho oH

H

acuvzåmcum..

.m5

-Ena 2:8_ »minä

H

hä.: .Ho 5 S. 2. v 3. ü.

E0

-cH

som.: .Hoomm -§58

H

:o :o: m mm Nm ä Hm S

...a :oHäEuousH

ä.:

3248_

z :a H

:Hmm

Haze_ 20:9_

boHHHucoHHm

om

oancsci

5:55_ 8:55_

ämnen.:

:HHS .ämm .52 “En

_HonaH sov_

Z

Bilaga 3 99

Tabell 27 Tillfredsställelse med arbetet efter nationalitet och åtgärder för att få information om förhållandena i Sverige före invandringen och kön

Nationalitct Nöjd Ej nöjd Summa Andel (%) Kön (mycket (inte med viss Åtgärder för information nöjd + särskilt information ganska nöjd + nöjd) missnöjd)

Finländare 1961-1968

Jugoslaver 1964* 1968

Arbetstillfredsställelsen ökade endast mycket långsamt ju längre man vistats i Sverige. Hos finländska invandrare, speciellt hos kvinnorna, framträdde den väntade tendensen att de som före invandringen fått information om Sverige var mera tillfredsställda med arbetet. Hos jugoslaverna var tendensen emellertid den motsatta; bland jugoslaviska män var betydligt fler missnöjda med arbetet bland dem som före invandringen fått information än bland dem som inte fått någon (se tabell 27). Att jugosiaverna, speciellt männen, trots inhämtandet av information om Sverige före utvandringen, i större utsträckning än finländarna uppgett sig vara mer eller mindre missnöjda kan tänkas bero på att de som skaffat sig information också hade större krav på arbetet.

Tabell 28 redovisar sambandet mellan arbetstillfredsställelse och åsikt.

om egen ”standard” ijämförelse med svenskar i samma ålder. Av tabellen framgår klart att det fanns ett samband mellan åsikt om egen standird och arbetstillfredsställelse, så att de som ansåg att de var nöjda med arbetet i större utsträckning ansåg sig ha det minst lika bra som svenskar i samma ålder, medan de som var mindre nöjda med arbetet i större utsträckning ansåg att de har det sämre än svenskarna.

l00 Bilaga 3

Tabell 28 Finländare och jugoslaver efter åsikt om egen standard i jämförelse med svenskar i samma ålder och tillfredsställelse med arbetet Frågan löd: Tycker Ni att Ni har det bättre, sämre eller lika bra som de flesta svenskar i Er ålder?

Information efter inresan

I intervjuundersökningen frågade man finländare och jugoslaver om hur de fick de flesta nyheterna om händelser i Sverige, sådana som nya lagar, löneförhandlingar 0. d. Flertalet hade fått de flesta nyheterna om händelserna i Sverige genom svensk TV och svenska tidningar. Åldern förefaller inte att ha någon avgörande betydelse för valet av informationsmedia. Visserligen kan man vid en jämförelse av olika åldersgrupper, åtminstone vad gäller jugoslaverna, se en tendens till att med högre ålder följer en större andel, som uppger sig få de flesta nyheterna genom familjemedlemmar och bekanta landsmän. Kunskaperna i svenska är emellertid starkt korrelerade med

ålder, så att yngre personer behärskar svenska bättre, vilket kan förklara

att man i de äldre åldersgrupperna fick de flesta nyheterna genom källor på det egna språket. Av tabell 29 framgår klart att man de första åren efter invandringen ofta får de flesta bekanta landsmän - även nyheterna genom jugoslaverna - och finska tidgenom familjemedlemmar genom resp. jugoslaviska ningar. I den mån TV- och radiosändningar på det egna språket förekommer tar man även del av dessa. Finländarna har emellertid i betydligt större utsträckning än jugoslaverna tillgång till information på det egna språket, dels ett relativt stort urval av finskspråkiga genom tidningar i Sverige, dels genom en del TV- och radiosändningar vissa timmar i veckan. Några regelbundet återkommande sändningar på riksnätet på serbokroatiska har ej förekommit. Emellertid förändras sättet att få information om aktuella händelser i Sverige efter några år, så att nyhetsmedia på det svenska språket får en allt större betydelse som informationsförmedlare ju längre man vistas i Sverige.

Bilaga 3 101

Tabell 29 Uppgivna sätt att få de flesta nyheterna om händelser i Sverige efter nationalitet och vistelsetid i Sverige. Procent. Upp till tre svarsalternativ fick markeras.”

Nationalitet Familje- Bekanta Bekanta Svenska Svensk Svenska Finska/ Finska/ Annat % med Vistelsetid med- landsmän svenskar tid- TV radio- Jugosl. Jugosl. viss i Sverige lemmar ningar program tid- TV- el. vistelningar radio- sctid i program Sverige Finländare 1961-1968 12 19 23 53 57 27 20 21 2 inflyttade år

Jugoslaver 1964-1968 13 17 23 41 65 25 25 6 4 inflyttade år

a Genomsnittligt angivet antal källor är två.

I tabell 30 anges hur jugoslaverna fick de flesta nyheterna om händelser i Sverige efter förmåga att tala svenska. Av tabellen framgår klart att med förbättrade kunskaper i svenska följer en ökad tendens att få information om händelser i Sverige genom svenskspråkiga informationskanaler, medan sämre kunskaper i svenska medför en ökad tendens att få information genom motsvarande informationskanaler på hemspråket. Särskilt kvinnor med bristfälliga kunskaper i svenska anlitade familjemedlemmar och/eller bekanta landsmän som förmedlare av information. intervjupersonerna tillfrågades även om hur de fick de flesta nyheterna om händelser i hemlandet, sådana som politiska händelser, situationen på arbetsmarknaden osv. De flesta nyheterna om vad som händer i hemlandet hade man fått hemlandets - finländarna även TV- och genom tidningar genom radioprogram på finska - därnäst följde svensk TV och radio. För de finska kvinnorna utgjorde även släktingar och bekanta i Finland en viktig informationskälla. Kunskaper i svenska synes ha stor betydelse för valet av nyhetsmedia även när det gäller nyheter om vad som händer i hemlandet, åtminstone vad gäller finländare. Tabell 31 visar att finska tidningar och TV- och radioprogram på finska minskade i betydelse i och med att kunskaperna i

102 Bilaga 3 sou 1974:70 Tabell 30 Uppgivna sätt att få de flesta nyheterna om händelser i Sverige efter kön och förmåga att tala svenska enligt intervjuarens uppskattning för jugoslaver. Procent. Upp till tre svarsalternativ fick markeras.”

a Genomsnittligt angivet antal källor är två.

Tabell 31 Uppgivna sätt att få de flesta nyheterna om händelser i hemlandet efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens uppskattning för finnar och jugoslaver. Procent. Upp till tre svarsalternativ ñck markeras!)

Jugoslaver

b Genomsnittligt angivet antal källor är två.

Bilaga 3 103

svenska ökade, så att de som hade mycket goda kunskaper i svenska fick de flesta nyheterna om händelserna i Finland genom svenska tidningar och svensk radio och TV. Att kunskaper i svenska och inte vistelsetid i Sverige här uppfattas såsom ett avgörande kriterium för valet av nyhetsmedia, beror på att en markant övergång från finskspråkiga nyhetsmedia till svenskspråkiga skett först efter flera års vistelse i Sverige och därefter varit konstant. Nyheter om händelser i Jugoslavien fick man huvudsakligen genom att läsa jugoslaviska tidningar oberoende av kunskaper i svenska. Förklaringen härtill är att svenska nyhetsmedia är ett sämre alternativ om man vill ha nyheter om Jugoslavien. Ej heller synes längre vistelsetid i Sverige medföra någon minskad andel av dem som fått de flesta nyheterna genom jugoslaviska tidningar.

Tabell 32 Finländare och jugoslaver efter läsning av invandrartidningen under veckan före intervjun, ålder och kön. Procent. Nationalitct/ Har läst Har tittat Har ej Känner ej Summa Kön/ det mesta i den läst till tidåldcr ningen

fYnländare

Jugoslaver

l04 Bilaga 3

Invandrartidningen I intervjuundersökningen ingick några frågor, som skulle belysa i vilken utsträckning invandrartidningen var spridd och hur den upplevdes av finländare och jugoslaver. När intervjuerna utfördes - hösten 1969 H hade tidningen fungerat i två år, vilket betyder att den då utkommit med sammanlagt ca 100 nummer, varav ett femtontal sändes till samtliga kyrkobokförda finska och jugoslaviska medborgare, medan Övriga nummer endast gick till prenumeranterna. I tabell 32 redovisas i vilken utsträckning man kände till och hade läst invandrartidningen under veckan före intervjun. Endast 25 procent av finländarna hade läst det mesta, medan drygt 50 procent av jugoslaverna hade gjort det, männen oftare än kvinnorna. 16 procent av finländarna kände inte ens till tidningen. Motsvarande siffra för jugoslaverna var 3 procent. Relationerna var ungefär desamma om man jämför förvärvsarbetande och ”hemmafruar”. Antalet invandrare med annan sysselsättning än förvärvsarbete är så litet att endast gruppen hemmafruar kan särredovisas. Att andelen finländare som läst det mesta i invandrartidningen är mindre än andelen jugoslaver kan förklaras av att en del av de finländska invandrarna är svenskspråkiga och av att det i Sverige finns att köpa en hel del finskspråkiga tidningar. Det var oftast de yngre som inte hade läst tidningen. 55 procent av de finländska männen i åldersgruppen 16-25 år hade inte läst tidningen, trots att de kände till den. Det var också de finländska kvinnorna i den lägsta åldersgruppen, som stod för den största andelen som inte kände till tidningen (24 procent). Bland jugoslaverna hade 72 procent av kvinnorna i åldern 46-67 år inte läst tidningen.

Tabell 33 Finländare och jugoslaver efter läsning av invandrartidningen under veckan före intervjun och kombination av födelseland och medborgarskap för makar. Procent. Nationalitet/ Har läst Har tittat Har ej Känner ej Summa Andel (%) med Födelseland och medborgarskap det mesta i den läst till tid- viss kombination för makar ningen av födelseland och medborgarskap

Finländare (gifta) 31 12 45 12 100 Eget medborgarskap ei svenskt Makes/makas födelseland Sverige 10 8 50 32 100 ll Eget medborgarskap ei svenskt Makes/makas födelseland ei Sverige och medborgarskap ei svenskt 35 12 45 7 100 83 Jugoslaver (gifta) 57 12 29 2 100 Eget medborgarskap ei svenskt Makes/makas födelseland Sverige 33 10 57 0 100 10 Eget medborgarskap ei svenskt Makes/makas födelseland ei Sverige och medborgarskap ei svenskt 60 13 25 2 100 88

sou 1974:70 Bilaga 3 105 Tabell 34 Finnar och jugoslaver efter läsning av invandrartidningen under veckan före intervjun och efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning. Procent. Nationalitct Har läst Har tittat Har ej Känner ej Summa

Talar svenska:

Talar svenska:

De som läste tidningen var framförallt gifta invandrare utan svenskt medborgarskap och vilkas make eller maka inte var född i Sverige och inte hade svenskt medborgarskap (se tabell 33). Finländska kvinnor som var gifta med svenska män läste mera sällan invandrartidningen. Bland finländarna var det mest kvinnor som var gifta med svenska män. Bland jugoslaverna var det däremot mest män som var gifta med svenska kvinnor. Av dessa hade 50 procent åtminstone tittat i tidningen. Såsom redan tidigare konstaterats hade kunskaper i svenska mycket stor betydelse vid valet av nyhetsmedia vad gäller finländare. Tabell 3.4 redovisar den procentuella fördelningen av finskspråkiga finländare och jugoslaver efter läsning av invandrartidningen och förmåga att tala svenska. Endast 15 procent av de finnar som hade mycket goda kunskaperi svenska hade läst det mesta i invandrartidningen. Märkligt är att hela 20 procent uppgav att de inte ens känner till tidningen. Jugoslaverna läste emellertid invandrartidningen i samma utsträckning oberoende av kunskaper i svenska. Däremot förefaller det som om väldigt många som inte hade några kunskaper i svenska ej heller hade läst tidningen och en del (10 procent) kände inte ens till den. En liknande tendens fastän svagare förelåg hos finnar som inte kunde svenska.

Vart skall man vända sig. . .7 För att belysa inställningen till och kunskapen om sociala myndigheters arbete ställdes en fråga om vart man skall vända sig om man tillfälligt saknar pengar. Till invandrarna formulerades frågan:

106 Bilaga 3

Vart tycker Ni att det vore naturligast för lir (eller för någon annan som har kommit från . . . till Sverige) att iförsta hand vända Er för att få hjälp och råd med följande problem? Om man tillfälligt saknar pengar även till sådana saker som mat och bostad?

Till den svenska kontrollgruppen formulerades frågan: Vart tycker Ni att det vore naturligast för er att iförsta hand vända Er för att få hjälp och råd med följande problem? Om man tillfälligt saknar pengar även till sådana saker som mat och bostad?

Svarsfördelningen framgår av tabell 35. Närmare 60 procent av svenskarna ansåg att man i första hand borde vända sig till en social myndighet, knappt 30 procent tyckte att man skulle vända sig till vänner och bekanta. Av jugoslaverna och finländarna tyckte drygt en tredjedel att man i första hand skall vända sig till en social myndighet. Detta var också det oftast förekommande svarsalternativet bland jugoslaverna, medan bland finländarna lika många tycke att man borde vända sig till vänner och bekanta. Medan endast ett fåtal av svenskarna inte visste vart man skulle vända sig utgjorde dessa l2 procent av finländarna och 14 procent av jugoslaverna, Jugoslaverna hade dessutom i relativt stor utsträckning gett irrelevanta svar (t. ex. att man i Sverige inte behöver råka ut för en sådan situation) eller helt avstått från att besvara frågan. inkluderas dessa med dem som inte visste vart man skall vända sig för att få hjälp om man saknar pengar till uppehälle, så förefaller det som om jugoslaverna i detta hänseende vore betydligt mer handikappade än finländarna. Finländska kvinnor och speciellt de som enbart hade folkskoleutbildning ansåg oftare än männen att man i första hand skulle vända sig till sociala myndigheter. Detsamma gällde för jugoslaverna, fastän här var det framförallt männen som fick stå för denna åsikt.

Tabell 35 Åsikt om vart man skall vända sig om man tillfälligt saknar pengar efter nationalitet och kön. Procent. Frågan i formuläret löd: Vart tycker Ni att det vore naturligast för lir (eller någon annan som har kommit från . . . till Sverige) att iförsta hand vända sig för att få hjälp och råd med följande problem? Om man tillfälligt saknar pengar även till sådana saker som mat och bostad?

sou |974;70 Bilaga 3 107

Med högre utbildning följde bland svenskarna en något minskad benägenhet att vända sig till sociala myndigheter för att få hjälp med ekonomiska problem. Liksom svenskarna föredrog jugoslavema att i första hand vända sig till sociala myndigheter, men någon entydig tendens till avtagande i detta hänseende efter utbildning finns inte. Däremot är det helt klart att finländare med högre utbildning, dvs. utbildning utöver enbart folkskola, föredrog att vända sig till vänner och bekanta. Åsikterna om vart man skall vända sig om man saknar pengar till varierade med åldern, men ej på något entydigt sätt. Det var uppehälle framförallt de yngre i åldern 16-25 år, som ansåg att man i första hand borde vända sig till vänner och bekanta. Med ökad ålder minskade kraftigt andelen personer som var av denna åsikt. Det är dock i de äldre åldersgrupperna man finner flertalet av dem som inte vet vart man skall vända sig och andra som inte gett något entydigt svar på frågan. att ett klart samband mellan åsikt om man

Det visar sig emellertid vart

skall vända sig om man saknar pengar till uppehälle och vistelsetid i Sverige föreligger, så att de som vistats en längre tid i Sverige istörre anser att man bör vända sig till sociala myndigheter än de utsträckning som vistats endast en kort tid i Sverige (se tabell 36). För jugoslavema gällde även att de som invandrade så sent som år 1968 oftare ansåg att man i första hand borde vända sig till vänner och bekanta för att få hjälp med ekonomiska problem (42 procent) än de som hade invandrat tidigare. Man kan härav dra slutsatsen att en längre vistelsetid i Sverige innebär större till likvärdig information och därmed ett närmande till möjligheter svenskarna i åsikter. (Detta kan delvis även tänkas gälla attityder till t. ex. socialhjälp.) Andelen individer som inte vet vart man skall vända sig om problem uppstår, synes dock inte minska trots längre vistelsetid i Sverige.

Tabell 36 Åsikt om vart man skall vända sig om man tillfälligt saknar pengar efter nationalitet och vistelsetidi Sverige. Procent. annan som har kommit från . . . l-rågan i formuläret löd: Vart tycker Ni att det vore naturligast för Er (eller någon till Sverige) att i första hand vända sig för att få hjälp och råd med följande problem? Om man tillfälligt saknar pengar även till sådana saker som mat och bostad? Social- Arbets- Vänner, Annan Annat Vet ej Irre- Svar Summa Nationalitet/ Kön bekanta myndig- levant saknas myndig- givaren het het svar

Finländare 1961-1968 34 10 34 l 3 12 5 3 100 år 1968 29 23 31 - - 5 9 4 100 inflyttade

Jugoslaver 1964-1968 år 1968 15 1 42 11 4 16 6 5 100 inflyttade 1966-1967 32 2 26 l 5 15 15 6 100 1964-1965 39 5 15 3 5 17 12 5 100

108 Bilaga 3

Sammanfattning Av de hösten 1969 intervjuade finländarna och jugoslaverna hade 32 resp. 27 procent inte skaffat sig någon som helst information om förhållandena i Sverige före invandringen. Det vanligaste sättet att få information före invandringen var genom släktingar eller bekanta i Sverige. Finländarna hade ofta besökt Sverige före invandringen och på så sätt fått en del information om Sverige, medan jugoslavema fått nöja sig med att läsa om Sverige. En intressant aspekt som belyses i intervjuundersökningen är sambandet mellan information före invandringen och arbetstillfredsställelsen i Sverige. Hos finländarna framträdde den väntade tendensen, att de som före invandringen fått information om Sverige var mera tillfredsställda med arbetet. Hos jugoslavema var tendensen emellertid den motsatta, dvs. de som fått information var i större utsträckning missnöjda med arbetet än de som inte fått sådan. De första åren efter invandringen är de flesta hänvisade till informationskällor på det egna språket, men ju längre man vistats i Sverige, i desto större utsträckning föredrar man att skaffa sig information om händelserna i Sverige genom nyhetsmedia såsom svensk TV och svenska tidningar. Kunskaperna i svenska ökar med vistelsetiden och därmed även möjligheterna att få mesta möjliga information. Kunskaper i svenska synes har stor betydelse även vid valet av nyhetsmedia när det gäller nyheter om vad som händer i hemlandet, åtminstone vad gäller finländare. I och med att man lärt sig svenska övergår många till att läsa svenska tidningar, följa svenska TV- och radioprogram etc. Jugoslaverna har dock inte samma möjligheter att få information om händelser i hemlandet. Nyheter om Jugoslavien får man oberoende av kunskaper i svenska huvudsakligen genom att läsa jugoslaviska tidningar. Ej heller synes längre vistelsetid i Sverige innebära något avtagande intresse för att läsa jugoslaviska tidningar. Invandrartidningen ger invandrarna en möjlighet att på det egna språket följa den aktuella samhällsutvecklingen i Sverige och i hemlandet. Resultaten av de frågor som ställdes i intervjuundersökningen angående läsningen av invandrartidningen bekräftar endast vad som hittills konstaterats. Jugoslaverna läste invandrartidningen i betydligt större utsträckning än finländarna. Åsikterna om vart man skall vända sig om man tillfälligt saknar pengar till uppehållet varierade mellan olika invandrargmpper, efter ålder och skolutbildning. Vissa tendenser kan dock urskiljas, dvs. åsikterna om vart man skall vända sig närmar sig svenskarnas åsikter ju längre tid man vistats i Sverige.

Diskriminering

l IUs del av intervjuundersökningen ingick några frågor, som skulle belysa i vilken utsträckning de två invandrargrupperna finländare och

Bilaga 3 109

jugoslaver ansåg att de blivit orättvist behandlade bara för att de inte är (infödda) svenskar och därmed känt sig diskriminerade. Det visade sig att jugoslaverna i större utsträckning än finländarna hade upplevt att de blivit orättvist behandlade bara för att de inte är svenskar (se tabell 37). Av finländarna uppgav 69 procent och av jugoslavema 60 procent att de ej blivit diskriminerade. Jugoslaverna ansåg även att diskriminering hände relativt ofta. För båda grupperna gällde att männen, speciellt ensamstående, oftare hade upplevt diskriminering än kvinnorna. En jämförelse av jugoslaver efter modersmål visade att serberna i mindre utsträckning än kroaterna, slovenerna och makedonerna ansåg att de blivit orättvist behandlade av ovannämnda anledning (36 procent serber, 44 procent kroater).

Tabell 37 Finländare och jugoslaver efter åsikt om diskriminering, ålder och kön. Procent. Frågan löd: Anser Ni att Ni någon gång under det senaste året har blivit orättvist behandlad bara för att Ni inte är (infödd) svensk? Nationalitet/ Nej Det har Det händer Summa % iviss Kön/ hänt någon ofta ålder Ålder gång

Finländare 1961- 1 968

Jugoslaver 1964-1968

l 10 Bilaga 3

Det förelåg ett klart samband mellan åsikt om diskriminering och ålder, så att med stigande ålder sjönk andelen personer, som ansåg sig ha blivit diskriminerade. Närmare 50 procent av jugoslaverna i åldern 16-25 år hade åtminstone någon gång under det senaste året före intervjutillfället blivit diskriminerade. Hela 20 procent i denna åldersgrupp uppgav att detta hände ofta. Vad gäller finländarna förefaller det som om åsikt om diskriminering skulle ha samband med vistelsetid i Sverige. Finländare som vistats en längre tid i Sverige kände sig diskriminerade i mindre utsträckning än de som vistats här en kortare tid. För jugoslavernas del synes vistelsetid i Sverige ej ha något samband med åsikt om diskriminering. I intervjuundersökningen ingick som en jämförelse även några frågor, som skulle belysa i vilken utsträckning svenskarna ansåg att de blivit orättvist behandlade bara för att de tillhör en viss samhällsklass. Endast 5 procent av svenskarna ansåg att de någon gång under det senaste året blivit diskriminerade på grund av klasstillhörighet. Vidare ansåg sig 5 procent av svenskarna tillhöra en minoritetsgrupp. Tendensen föreligger att de svenskar som ansåg sig tillhöra en minoritetsgrupp, åtminstone när det gäller männen, i avsevärt större utsträckning ansåg att de blivit diskriminerade än de som inte ansåg sig tillhöra någon sådan.

Diskriminering och skolutbildning Hela 66 procent av finländarna hade vid invandringen enbart folkskoleutbildning. Bland jugoslaverna låg utbildningsnivån betydligt högre än bland finländarna, så att endast 37 procent av dessa hade enbart folkskoleutbildning. 30 procent hade vid invandringen realskoleutbild-

Tabell 38 Finländare och jugoslaver efter åsikt om diskriminering och Skolutbildning. Procent. Frågan löd: Anser Ni att Ni någon gång under det senaste året har blivit orättvist behandlad bara för att Ni inte är (infödd) svensk?

liolkskola och därefter yrkes-

Folkskola och därefter yrkes-

SOU l974z70 Bilaga 3 lll

ning. Bland finländarna finns en tendens att med högre utbildning minskar benägenheten att uppleva diskriminering (se tabell 38). Bland jugoslaverna är tendensen emellertid den motsatta, dvs. med högre utbildning ökar andelen personer, som anser att de blivit orättvist behandlade bara för att de inte är svenskar.

Diskriminering och sysselsättning I intervjuundersökningen belystes även sambandet mellan åsikt om diskriminering och sysselsättning, vilket redovisas i tabell 39. Vid en jämförelse av de icke förvärvsarbetande och de förvärvsarbetande fördelad: på olika näringsgrenar, visade det sig att det framförallt var industriarbetarna som i större utsträckning än andra ansåg att de blivit utsatta för diskriminerande behandling. En sådan grupp utgjorde även finländare, som ingår i kategorin ”annat arbete” och som bl. a. omfattar byggnadsarbetarna. I tabellen redovisas ej åsikt om diskriminering efter kön. Relationerna mellan åsikt om diskriminering och olika näringsgrenar är dock ungefär desamma för män resp. kvinnor som för båda könen tillsammans. Markanta skillnader föreligger emellertid i åsikt om diskriminering mellan män och kvinnor som icke förvärvsarbetar. De icke förvärvsarbetande var huvudsakligen kvinnor, varav flertalet var hemmafruar. De hör till dem som i något mindre utsträckning ansåg att de blivit orättvist behandlade bara fö: att de inte är svenskar. Motsatsen gäller däremot för icke förvärvsarbetande män, som liksom industriarbetarna ansåg att de i

Tabell 39 Finländare och jugoslaver efter åsikt om diskriminering och sysselsättning-näringsgren. Procent. Frågan löd: Anser Ni att Ni någon gång under det senaste året har blivit orättvist behandlal bara för att Ni inte är (infödd) svensk? Näringsgren/ Nej Det har hänt Det Summa % i viss sysselsättning någon gång händer näringsgren ofta (sysselsättning) Jugoslavzr 1964- 1 968 60 24 (40) 16 100 l-Ij förvärvsarbete 68 12 (32) 20 100 ll Förvärvsirbetc: Företag., tjänstemän 68 12 (3 2) 20 100 5

liörvärvsxrbcte:

l 12 Bilaga 3

relativt stor utsträckning blivit utsatta för diskriminering. De icke förvärvsarbetande männen var dock få. Förvärvsarbetande finländare - dock ej jugoslaver - som under det senaste året hade bytt arbete, hade oftare känt sig diskriminerade än de som inte bytt arbete. Genomsnittsinkomsten per familj låg något högre bland jugoslaver än bland finländare. Jugoslaverna var dock i något större utsträckning än finländarna gifta och de jugoslaviska gifta kvinnorna var oftast förvärvsarbetande. Andelen personer som ansåg att de blivit orättvist behandlade bara för att de inte är svenskar sjönk i de högsta inkomstgrupperna. Denna tendens är emellertid inte lika uppenbar bland jugoslaver som bland finländare. Närmare 50 procent av finländarna resp. jugoslavema trodde att de skulle kunna få ett bättre arbete eller mera i lön om de kunde svenska bättre. Finländare som hade denna åsikt ansåg i större utsträckning att de blivit diskriminerade än de som inte trodde att kunskaperna i svenska hade någon betydelse för arbetet (47 procent resp. 24 procent). Bland jugoslaverna var det ingen skillnad i åsikt om diskriminering mellan dem som trodde att de skulle kunna få ett bättre arbete eller mera i lön om de kunde svenska bättre och dem som inte trodde det.

Den allmänna situationen

I intervjuundersökningen ställdes frågan om man ansåg sig ha det lika bra, bättre eller sämre än landsmän i Sverige resp. svenskar i samma ålder.

Tabell 40 Finländare och jugoslaver efter åsikt om diskriminering och åsikt om egen standard ijämförelse med svenskar i samma ålder och landsmän. Procent. Frågan löd: Anser Ni att Ni någon gång under det senaste året har blivit orättvist behandlad bara för att Ni inte är (infödd) svensk? Nationalitct/ Nej Det har Det hän- Summa Andel (%) Åsikt om standard hänt nå- der ofta med viss gon gång åsikt

Finländare 1961-1968 69 25 6 100 Anser sig ha det lika bra ijmf. med svenskar som ijmf. med landsmän 73 23 4 100 65 Anser sig ha det något sämre ijmf. med svenskar än ijmf. med landsmän 62 30 9 100 33

Jugoslaver 1964- 1968 60 24 16 100 Anser sig ha det lika bra ijmf. med svenskar som ijmf. med landsmän 67 19 13 100 60 Anser sig ha det något sämre ijmf. med svenskar än ijmf. med landsmän 50 30 20 100 35

Bilaga 3 113

Flertalet invandrare ansåg att de hade det minst lika bra som sina landsmän i Sverige. Hela 30 procent av jugoslaverna och 22 procent av finländarna ansåg t. o. m. att de hade det bättre än andra landsmän. 65 procent av finländarna och 60 procent av jugoslaverna ansåg inte bara att de hade det lika bra som sina landsmän utan också lika bra som svenskarna. Ytterligare 33 resp. 35 procent ansåg visserligen att de hade det Lika bra som sina landsmän men dock något sämre än svenskarna. Åsikt om diskriminering förefaller att ha samband med åsikt om egen standard, så att de som ansåg att de hade det något sämre ijämförelse med svenskar än i jämförelse med landsmän i större utsträckning hade upplevt att de blivit diskriminerade än de som ansåg sig ha det lika bra som såväl svenskar som landsmän (se tabell 40).

Sammanfattning För finländarna förelåg ett samband mellan upplevd diskriminering och byte av arbete. Likaså fanns ett samband mellan diskriminering och åsikt om möjligheterna att få ett bättre arbete eller mera i lön med bättre kunskaper i svenska. Motsvarande samband kunde inte konstateras för jugoslaverna. Enligt det i intervjuundersökningen använda sättet att mäta diskrirninering ansåg jugoslaverna i större utsträckning än finländarna att de blivit utsatta för diskriminering. Män ansåg oftare än kvinnor att de blivit diskriminerade; yngre personer oftare än äldre. Flertalet invandrare är sysselsatta inom industrin och det var främst dessa som hade den största andelen personer, som ansåg att de blivit orättvist behandlade bara för att de inte är infödda svenskar. Vissa skillnader kan iakttas mellan jugoslaver och finländare, så att t. ex. finländare med högre utbildning i mindre utsträckning kände sig diskriminerade, medan det omvända gällde för jugoslaverna; dvs. jugoslaver med högre utbildning hade en större benägenhet att känna sig diskriminerade. För finländare gällde att allteftersom vistelsetiden i Sverige ökade i desto mindre utsträckning kände de sig orättvist behandlade bara för att de är finländare. En lämplig måttstock när det gäller att mäta upplevelsen av diskriminering är att jämföra hur invandrare upplever sin egen situation i Sverige i jämförelse med svenskarnas. De som ansåg sig ha det sämre än svenskarna uppgav i betydligt större utsträckning att de blivit orättvist behandlade bara för att de inte är svenskar än de som ansåg sig ha det lika bra eller bättre än svenskar i samma ålder.

l 14 Bilaga 3 sou |974:70

Medborgarskap och âterutvandring

Svenskt medborgarskap I intervjuundersökningen ställdes en fråga till finländare och jugoslaver om avsikt att söka svenskt medborgarskap. I tabell 41 visas svaren med uppdelning efter vistelsetid i Sverige. Andelen som uppgav sig ämna söka svenskt medborgarskap ökade starkt med längre tids vistelse i Sverige. De jugoslaviska medborgarna sade sig i betydligt större utsträckning än de finländska ämna söka svenskt medborgarskap. Av de jugoslaviska invandrarna åren 1964-1968 sade sig således 47 procent ha ansökt eller ämna ansöka, medan motsvarande andel bland de finländska invandrarna under samma period endast var 18 procent. Om man delar upp de finländska invandrarna efter modersmål visar det sig att samma andel - 51 procent av de finskspråkiga och 50 procent av de svenskspråkiga - ha för avsikt att söka svenskt uppgav sig inte medborgarskap. Däremot var andelen som redan hade fått eller sade sig vilja söka svenskt medborgarskap större bland de svenskspråkiga. Osäkerheten om avsikten att söka svenskt medborgarskap var således större i den finskspråkiga gruppen; 29 procent sade sig inte veta om de skulle ansöka om svenskt medborgarskap mot 10 procent av dem som hade svenska som modersmål. Tabell 42 visar att återutvandringsplaner i viss mån sammanfaller med: avsikt att söka svenskt medborgarskap, så att de som uppgav sig ha för avsikt att återutvandra ej ämnade söka svenskt medborgarskap. Osäkerheten var dock betydligt större bland finländare än bland jugoslaver - 73 resp. 37 procent.

Tabell 41 Finländska och jugoslaviska invandrare efter uppgiven avsikt att söka svenskt medborgarskap hösten 1969 och vistelsetid i Sverige. Procent. Nationalitet/ Är svensk Har ansökt, Skall Skall ej Vet ej Summa Andel med viss Har varit i medborgare ej fått ansöka ansöka vistelsetid Sverige sedan

Bilaga 3 115

Tabell 42 Finländska och jugoslaviska invandrare efter vid intervjutillfället hösten 1969 uppgiven avsikt att söka svenskt medborgarskap och avsikt att återutvandra. Procent.

Av tabellen framgår att de jugoslaviska invandrare som uppgav sig inte ha för avsikt att återutvandra i stor utsträckning hade ansökt eller ämnade ansöka om svenskt medborgarskap (84 procent) medan motsvarande andel bland de finländska invandrarna var betydligt lägre (48 procent).

Återutvandringsplaner vid invandringen och hösten 1969

dels om man - hösten 1969 l intervjuundersökningen ingick frågor skulle ha invandrat med nuvarande kunskaper om Sverige, dels om man vid invandringen avsåg att stanna iSverige eller att återutvandra, dels om man ändrat åsikt mellan tidpunkterna före invandringen och intervjutillfället. I tabell 43 redovisas finländare och jugoslaver efter åsikt om huruvida de skulle ha invandrat med nuvarande kunskaper om Sverige efter åsikt om egen standard ijämförelse med svenskar i samma ålder. Tabell 44 redovisar planer på att återvända nu och vid invandringen efter anledning till densamma. När intervjupersonerna tillfrågades om aktuella planer på återutvandring gavs fyra svarsalternativ: Ja, till Finland (resp. annat utvandringsland); Ja, till annat land; Nej; Vet ej, har ej bestämt mig. Motsvarande fråga om återutvandringsplaner vid invandringen hade endast två svarsalternativ: ja och nej. Detta gör att jämförelserna mellan återutvandringsplaner vid invandringen och vid intervjutillfället hösten 1969 försvåras. l tabell 42 har de som svarat nej på âterutvandringsplaner vid invandringen men ja” eller ”vet ej” år 1969 räknats som har ändrat sig för att återvända”, medan de som vid invandringstidpunkten svarat ja” men år 1969 ”nej eller ”vet ej i tabellen betecknas som ”har ändrat sig för att stanna . Om svarsalternativet ”vet ej hade funnits med även i frågan som gällde återutvandringsplaner vid invandringen, hade förmodligen antalet personer som ändrat åsikt blivit betydligt mindre. Frågan löd: Skulle Ni ha flyttat till Sverige om Ni haft den kännedom om Sverige som Ni har nu?

116 Bilaga 3 sou 1974:70

Tabell 43 Finländare och jugoslaver efter åsikt om huruvida de skulle ha flyttat till Sverige med nuvarande kunskaper om Sverige efter åsikt om egen standard i jämförelse med svenskar i samma ålder. Procent.

Av tabellen framgår att jugoslaverna i något större utsträckning än finländarna ansåg att de inte skulle ha invandrat till Sverige om de haft den kännedom om Sverige som de hade 1969 (12 resp. 5 procent); jugoslaverna hade dock före invandringen i något större utsträckning än finländarna fått information om Sverige (jfr. tabell 26).

Vidare förefaller det som om det finns ett klart samband mellan åsikt

om egen ”standard” och åsikt om huruvida man skulle ha invandrat med nuvarande kunskaper om Sverige, så att de som ansåg att de hade det lika bra eller bättre än svenskar i samma ålder skulle ha flyttat till Sverige även med de kunskaper de hade vid intervjutillfället i avsevärt större utsträckning än de som ansåg att de hade det sämre än svenskarna. Av dessa senare var hela 46 procent av jugoslaverna åtminstone tveksamma om huruvida de skulle ha invandrat. Motsvarande gällde för 42 procent av finländarna.

Tabell 44 Finländare och jugoslaver efter planer på att återutvandra vid intervjutillfället och vid invandringen efter anledningen till invandringen. Procent. Nationalitet/ Vill åter- Har Har Vill Svar Summa Andel (%) Anledning till invandringen vända vid ändrat ändrat inte saknas med viss

giftermål 6 28 ll 50 6 100 11 för att förenas med familjen

8 42 19 30 - 100 7 missnöjd med ngt förh i hemlandet

giftermål 10 38 18 32 3 100 20 för att förenas med familjen missnöjd med ngt förh i hemlandet 5 26 17 50 2 100 9 annat 14 34 32 20 1 100 19

Bilaga 3 117

Ca 45 procent av finländarna och jugoslaverna, som intervjuades hösten 1969, hade planer på att återvända till hemlandet eller något annat land (se tabell 44). Endast några få procent avsåg att utvandra under det närmaste året, medan flertalet hade en mycket obestämd mening om när återutvandringen skulle ske och om den överhuvudtaget skulle bli av. 33 procent ville inte återvända varken vid invandringen eller hösten 1969. Lika många hade emellertid ändrat sig från att vid invandringen ha haft för avsikt att stanna iSverige till att vilja återvända. Bland finländarna var det mest män som ändrat sig för att återvända, medan motsatsen gällde för jugoslaverna, bland vilka det mest var kvinnor som ville återvända. Finländare och jugoslaver som kommit till Sverige huvudsakligen för att få det bättre ekonomiskt eller för att få arbete hade från början i stor utsträckning för avsikt att stanna i Sverige (65-70 procent). Ungefär hälften av dessa hade dock ändrat sig för att återvända. Ca 50 procent av de finländare som flyttat till Sverige för att gifta sig eller för att förenas med familjen ville inte återvända vid något tillfälle. Jugoslaver som invandrat av dessa orsaker hade däremot ijämförelse med finländarna i större utsträckning ändrat sig för att återvända. Närmare l0 procent av jugoslaverna och 7 procent av finländarna hade kommit till Sverige för att de varit missnöjda med något förhållande i hemlandet. 50 procent av jugoslaverna ville inte återvända vid något tillfälle. Motsvarande gällde för 30 procent av finländarna. Endast ett fåtal finländare och jugoslaver hade invandrat för att studera (2 procent), finländarna oftast med avsikt att återvända medan flertalet jugoslaver med avsikt att stanna. Slutligen hade en del finländare och jugoslaver kommit till Sverige endast för att ”se sig om. 49 resp. 63 procent hade vid invandringen avsikten att återvända, men flertalet hade dock ändrat sig för att stanna.

Den faktiska âtemtvandringen

l intervjuundersökningen år 1969 tillfrågades de fyra invandrargrupperna om de hade för avsikt att stanna i Sverige eller återutvandra. lU har senare undersökt den faktiska i folkbokföringen registrerade återutvandringen fram till och med år 1972 för de intervjuade personerna. l tabell 45 visas den faktiska återutvandringen i relation till den uppgivna avsikten hösten 1969. För tyskarna ligger andelen som faktiskt har utvandrat inom tre år efter intervjun något över den andel som uppgav att de skulle återutvandra. För de andra grupperna är andelen faktiskt utvandrade lägre än andelen som uppgav sig vilja återutvandra. Ju bestämdare tidpunkt för återflyttning som angivits vid intervjun desto större andel har återutvandrat. Återutvandringen varierar mellan olika nationaliteter, så att återutvandringen är störst bland italienare och lägst bland jugoslaver; 20 procent av italienarna som hösten 1969 var i Sverige har återutvandrat, medan motsvarande andel för jugoslaverna är 5 procent. För samtliga nationaliteter gäller att återutvandringen är störst bland dem som invand-

1 18 Bilaga 3

Tabell 45 Registrerad återutvandring 1969-1972 bland invandrare 1961-1968 (för jugoslaver 1964-1968) som hösten 1969 var i Sverige efter uppgiven avsikt att återutvandra och nationalitet. Procent.

Nationaiitet/ Andel som Därav år Samtliga efter j?? Avsikt att åter- återutvand- uppgiven avsikt rat t. 0. m. 1969* 1971 1972 beträffande utvandra/

Nej

Tabell 46 Registrerad återutvandring 1969-1972 bland invandrare 1961-1968 (för jugoslaver 1964-68) som hösten 1969 var i Sverige efter vistelsetid i Sverige. Procent.

Tabell 47 Registrerad återutvandring 1969-1972 bland invandrare 1961-1968 (för jugoslaver 1964-68) som hösten 1969 var i Sverige efter skolutbildning i utlandet. Procent.

Skolutbildning i Andel som återutvandrat t. o. m. 1972 utlandet Finländare J ugoslaver Tyskar italienare

Folkskola 15 3 11 22 Folkskola och därefter yrkesutbild-

Universitet eller motsvarande - 4 13 11 Totalt 14 5 10 20

sou 1974:70 Bilaga 3 119

Tabell 48 Registrerad återutvandring 1969-1972 bland invandrare 1961-1968 (för jugoslaver 1964-1968) som hösten 1969 var i Sverige efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning. Procent.

Förmåga att tala Andel som återutvandrat t. o. m. 1972 svenska

rat under senare år (se tabell 46). Andelen som återutvandrat är dessutom något större bland finländare och italienare med lägre utbildning (se tabell 47). Skillnaderna mellan nationaliteterna kvarstår även om man håller kunskaperna i svenska konstanta. Av tabell 48 framgår att andelen som återutvandrat har en tendens att öka med sämre kunskaper i svenska och är störst bland dem som enligt intervjuarens bedömning inte kan svenska alls.

Sammanfattning De jugoslaviska medborgarna sade sig i betydligt större utsträckning än de finländska ämna söka svenskt medborgarskap. Återutvandringsplaner sammanföll med avsikt att söka svenskt medborgarskap, så att de som uppgav sig ha för avsikt att återutvandra ej heller ämnade söka svenskt medborgarskap. En jämförelse mellan den faktiska registrerade återutvandringen fram till och med år 1972 för de intervjuade personerna och uppgiven avsikt att återutvandra visar, att för tyskarna ligger andelen som faktiskt har utvandrat något över den andel som vid intervjutillfället hösten 1969 uppgav att de skulle återutvandra, medan för de andra grupperna (finländare, jugoslaver, italienare) andelen faktiska utvandrare är lägre än andelen som uppgav sig vilja återutvandra. Återutvandringen varierar mellan olika nationaliteter, så att återutvandringen är störst bland italienare och lägst bland jugoslaver. För samtliga nationaliteter gäller att återutvandringen är störst bland dem som invandrat under senare år. Skillnaderna mellan nationaliteter kvarstår vid en jämförelse mellan olika kunskaper i svenska.

Bilaga 4

Svenskarnas fördomar

mot invandrare

av Arne Trankell

sou 1974:70 Bilaga 4 123

Förord

Hösten 1969 utfördes vid SCB:s Utredningsinstitut en undersökning bland invandrarna från Tyskland, Italien, Jugoslavien och Finland, vars var att belysa immigranternas ekonomiska förhållanden. huvudsyfte Undersökningen var planerad av Expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor (EFA). l undersökningen ingick en svensk kontrollgrupp. Genom tillmötesgående från EFA kunde invandrarutredningen (IU) delta i EFA-undersökningen med ett antal egna frågor, som utredningen ville få belysta. De av lU :s frågor som ställdes till den svenska kontrollgruppen, avsåg dels svenskarnas attityder till invandringspolitiken och främmande folkgrupper, dels deras kunskaper om den svenska invandringspolitiken, dels omfattningen av deras kontakt med främmande länder och andra nationaliteter. Materialet samlades in genom besöksintervjuer. Den grundläggande statistiska bearbetningen gjordes under ledning av Sven Reinans. Den gav upphov till ett stort antal tabeller, av byrådirektör vilka ett urval publicerades av Reinans iNy iSverige Nr 1, 19 73. Den bearbetning av EFA-materialet, som nu presenteras har på av lU utförts inom [MFC-gruppen vid Stockholms universitet. uppdrag Framställningen begränsas inte till de iakttagelser som EFA-materialet har erbjudit utan omfattar också en teoretisk diskussion av fördomsbegreppet, ett kortare referat av lMFO-gruppens övriga fördomsstudier att förbättra relationersamt några reflexioner angående våra möjligheter na mellan svenskar och invandrare i vårt land. 1 har jag försökt den innebörd jag har gett åt I kapitel klargöra fördomar. Poängen är att se fördomarna som specialfall av ett begreppet fundamentalt förhållningssätt, som är en förutsättning för att människan ska kunna orientera sig i omvärlden och i sin samvaro med andra människor. Fördomarnas ”patologiska” särdrag härleds ur de speciella betingelser under vilka de uppkommer. l kapitel 2 redovisas några iakttagelser angående svenskarnas förhålloch inställning till invandrarna. Syftet har inte varit att med ningssätt matematisk precision kartlägga fördomarnas fördelning i olika befolk- I stället har vi lagt huvudvikten vid den psykologiska och ningsskikt. sociala innebörden hos de fördelningar som vår bearbetning ger upphov till. I kapitel 3 redovisas några iakttagelser av svenskarnas uppfattning om

124 Bilaga 4 SOU l974z70

olika nationaliteter. Vid tolkningen av dessa bör man hålla i minnet att de underliggande data samlades in för snart fem år sedan. Under den tid som har gått har invandrarströmmen vänt, och svenskarna har haft god tid på sig att lära känna ”de nya svenskarna”. Fem år är för övrigt en lång tid, då det gäller människor. De som besvarade 1969 års enkät är nu fem år äldre. Nya människor har blivit vuxna, många gamla är borta. I kapitel 4 redovisas några iakttagelser som vi har gjort i IMFO-gruppens övriga studier. I kapitel 5 har jag försökt att se problemen med samma utgångspunkt som den som vill göra något för att förbättra relationerna mellan svenskarna och invandrarna i vårt land. I vår egen bearbetning av EPA-materialet har Ragnar Landén varit min närmaste medarbetare, som har ansvarat för och planerat framtagningen av det nya tabellmaterial som vår bearbetning bygger på. Han har också aktivt deltagit i analys och tolkning av materialet. Stockholm i augusti 1974 Arne Trankell

sou 1974:70 Bilaga 4 125

Innehåll

1 Några reflexioner angående fördomar och deras funktion , , , , _ 127

2 Om svenskarnas förhållningssätt och inställning till invandrarna 131 (En bearbetning av frågorna 1-36 i EFA-materialet) A. Uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 131 lntervjugruppens sammansättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 Ett mått på erfarenheten av främmande länder . . . . . . . . . . . 135 Fyra mått på erfarenhet av invandrare . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 Tre mått på inställningen till invandrarna . . . . . . . . . . . . . . . 139 Ett mått på kunskaper om invandrarna . . . . . . . . . . . . . . . . 146 Översikt över de beroende variablerna . . . . . . . . . . . . . . . 147 Översikt över de ”oberoende variablerna . . . . . . . . . . . . . . 149 B. Resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 Skillnaden mellan kvinnor och män . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 Ålderns betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 Skolutbildningens betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 153 Inkomstens betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 Samhällsklassens betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 Betydelsen av kontakt med invandrarna . . . . . . . . . . . . . . . . 158 Betydelsen av utlandserfarenhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 162 En sammanfattande återblick . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 Slutord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 173

3 Om svenskarnas uppfattning om olika nationaliteter . . . . . . . . . 175 (En bearbetning av fråga 37 i EPA-materialet) Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 175 Om frekvensen av åsikter och fördomar . . . . . . . . . . . . . . . . 175 Kvantitativ analys av positiva och negativa värderingar . . . . . . 177 Svenskarnas uppfattning om olika nationaliteter i sex dimensioner 179 Sammanfattande återblick . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 185

4 Svenskarnas fördomari psykologiskt perspektiv . . . . . . . . . . . . 189 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189

126 Bilaga 4

Existens och Identitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 190 Föreställningar om zigenare vid en affärsgata i Stockholm . , . . 193 Några iakttagelser av fördomars uppkomst i Kvarteret Flisan . . 195

5 Hur kan man minska de skadliga verkningarna av svenskarnas fördomar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 209

sou 1974:70 Bilaga 4 127

1 Några reflexioner fördomar och angående

deras funktion

Då vi orienterar oss i yttervärlden är vi hänvisade till den oftast mycket fragmentariska information om densamma, som vi mottar via våra egna sinnesorgan. För att denna information skall bli användbar krävs emellertid att den kompletteras med material från vår tidigare erfarenhet eller med föreställningar som vi har övertagit från andra människor. Vår uppfattning om verkligheten kommer därför dels att innehålla autentiska element, som härrör från våra egna iakttagelser, dels icke autentiskt material, som kompletterar dessa iakttagelser. Det icke autentiska materialet består förutom av minnesbilder av egna tidigare iakttagelser eller reminiscenser av vad andra har berättat för oss, också av generella framställningar som ingår i den egna kulturens eller subkulturens världsbild, samt av logiskt motiverade kompletteringar som infogas i våra iakttagelser på grund av vår benägenhet att uppfatta världen som sammanhängande och meningsfull och alla händelseförlopp som följdriktiga. Att våra föreställningar om verkligheten inte bara bygger på den information som vi får om den genom våra sinnesorgan utan också på det material vi kompletterar denna information med samt på hur vi tolkar det totala materialet, lägger vi i allmänhet inte märke till själva. Särskilt lätt undgår oss det faktum att våra tolkningar har sin utgångspunkt i våra egna unika erfarenheter, som får dem att avvika från andra människors tolkningar. Det vi ser och upplever är emellertid alltid produkter av denna tolkningsfunktion, som kan sägas vara vår verklighetsuppfattnings fundament] Genom att tolkningsmomentet förblir omedvetet och inte heller tar någon märkbar tid i anspråk, uppfattar vi yttervärlden just sådan som den ter sig för oss i vår egen tolkning. Eftersom vi i vårt handlande i stor utsträckning måste utgå från material som utgörs av gissningar, antaganden och hypoteser, kan man

1 Termen tolkningsfunktion har jag valt för att markera att det inte är fråga om en i tiden utdragen process. Tolkningen sker så snabbt att vi inte upplever att det förflyter någon tid mellan det ögonblick, då vi uppfattar yttervärlden och det ögonblick då sinnesintrycken får mening. Med en kanske halsbrytande formulering kan vi säga att föremålen kommer direkt in i oss. Bilen är en bil och inte mörker och ljus på näthinnan, som får oss att dra slutsatsen att det måste vara en bil vi har framför oss. Bilen är där hela riden, dvs. mottagning och tolkning av sinnesintrycken sker samtidigt. Kanske innebär detta bara att tolkningsmomentet aldrig blir medvetet.

128 Bilaga 4

säga att vi utformar vår relation till verkligheten med hjälp av en sorts arbetshypoteser om verklighetens beskaffenhet. Innehållet i dessa ”arbetshypotesef” bygger på material som vi möter i vår dagliga tillvaro eller som vi hämtar inifrån oss själva ur stoff, som vi har tillägnat oss tidigare under vår uppväxt. Normalt korrigeras våra arbetshypoteser om världen av de reella erfarenheter vi gör under vårt levnadslopp. Då vi upptäcker att de är oriktiga ändrar vi på dem så att de blir mer ändamålsenliga. Detta sker ständigt i en kontinuerlig inlärningsprocess. Det finns emellertid en typ av föreställningar, som inte annat än i undantagsfall låter sig korrigeras av erfarenheten. Det är de föreställningar vi har om andra raser, nationaliteter och kulturer, som brukar betecknas som fördomar. Även dessa föreställningar är naturligtvis arbetshypoteser som vi behöver som vägledning då vi utformar vårt handlande. Ett viktigt drag hos dessa arbetshypoteser som skiljer dem från våra övriga föreställningar om verkligheten är att de inte går att påverka med rationella argument. Samtidigt värjer sig individen mot all erfarenhet och all information som talar mot innehållet i hans fördomar. Ett annat drag som skiljer dessa ”arbetshypotesef” från våra vanliga förhandsuppfattningar är att de brukar vara starkt antipatiska och fientliga mot dem de avser. I den föreliggande framställningen har vi därför i stor utsträckning använt oss av begreppet oresonliga antipatier i stället för termen ”fördomaf” om dessa föreställningar. Det betyder att vi betonar de drag som skiljer dessa föreställningar om verkligheten från våra övriga förhandsuppfattningar i stället för att betona det generella draget (alla förhandsuppfattningar om verkligheten är domar i förväg”). Att antipati ofta är utmärkande för fördomarna betyder inte att detta drag är ofrånkomligt hos dem. Ibland kan man också iaktta något som skulle kunna kallas för positiva fördomar. Därmed menar vi då omotiverade sympatier för enskilda eller grupper av människor, som är opåverkbara på samma sätt som de oresonliga antipatierna. Att de oresonliga antipatierna inte har ägnats något större intresse beror förmodligen bland annat på att de inte uppväcker någon sekundär antipati mot dem som omfattar dem. De oresonliga antipatierna anses däremot i dagens samhälle som något föraktligt, som man gör bäst i att försöka eller dölja, om man vill vara säker på sina medmänniskors aktning först som sist bör befria sig från. Man kan sålunda tala om en

antipati eller fördom mot fördomarna självaz , som tvingar människor att

kontrollera eller hemlighålla sina oresonliga antipatier. Endast i slutna sällskap, där alla känner igen varandra och kan lita på varandra, ger man dem fritt utlopp. En del människor upplever sin oresonliga antipati mot andra kategorier av människor så starkt att den övergår i en rent fysisk motvilja. I ett

7 Den vanligastefördomen mot fördomar består i att man känner en oresonlig antipati mot alla som hemfaller åt rasism. Antipatin omfattar då alla människor som går att avslöja som rasister”. Fördomshatarens hat mot dessa går ofta inte heller av för hackor.

Bilaga 4 129

samhälle där rasfördomar officiellt är tabuerade blir situationen för människor som känner på detta sätt starkt neurotiserande. Ibland leder en stark tabuering av fördomarna till att den negativa fördomen ersätts av en positiv, som förnekar alla fel hos de människor den avser. Den oresonliga antipatien och sympatien har i dessa fall sitt ursprung i samma fientliga grundinställning. I det ena fallet manifesteras den utan förklädnad. l det andra fallet perverteras den till sin motsats, som lika oresonligt håller fast vid sitt föreställningsinnehåll. Ett villkor för att man ska kunna omfatta en positiv fördom under en längre tid är att man undviker närkontakt med dem det gäller. l annat fall blir kontrasten lätt så stor att man tvingas att i stället välja den negativa fördomen.3 En annan utväg, då kontrasten mellan den positiva fördomen och verkligheten blir för svår att uthärda, är att man blankt förnekar det man 56114 Om vi ska kunna komma till rätta med de oresonliga antipatiernas ogynnsamma verkningar i vårt eget samhälle, måste vi förstå vilka funktioner dessa ”arbetshypoteser om verkligheten har. Det betyder att vi måste komma underfund med vilka ändamål de tjänar i individens egen anpassningsprocess. För att förstå detta bör vi utgå från att även de patologiska dragen hos de oresonliga antipatierna tjänar ett ”förnuftigt ändamål. Det ändamål tror vi består i att de oresonliga antipatierna fungerar som ett försvar för individens primära intressen, då dessa hotas av andra

3 Ett exempel på detta har jag redogjort för i min bok Kvarteret Flisan. Om en kris och dess övervinnande i ett svenskt förortssamhålle (Norstedts, 1973). Se vidare citat nr 13 på sid XX. 4 l samband med föreställningen Zigenare på Dramaten år 1968, ordnades diskussioner med publik och skådespelare efter ett flertal av föreställningarna. Vid ett av dessa tillfällen befann sig också ett tjugotal zigenare bland publiken. l den efterföljande diskussionen deltog de emellertid inte förrän en av de mera engagerade deltagarna upptäckte dem och frågade dem direkt vad de tyckte. Till publikens häpnad svarade en talesman (JK) för gruppen att zigenarna tyckte att det var en skitpjäs. Närmare pressad förklarade JK att han tyckte att pjäsen var osann och inte skildrade zigenarna som de verkligen är eller har det. Debatten blev svårt infekterad av denna överraskande ståndpunkt som märkbart rubbade publikens förtroende för dessa livslevande zigenare, som varken var tacksamma eller motsvarade den bild av zigenarna, som man hade fått av föreställningen. Till råga på allt visade sig deras ideologi vara betänkligt borgerlig, för att inte säga smâborgerlig i stället för radikal och politiskt progressiv, som man hade tänkt sig. ldenna situation fann en av diskussionsdeltagarna en lösning, som gjorde att man återigen kunde andas ut och få världen att stämma med den föreställning man hade gjort sig om den. Ni är ena jävla högerzigenare”, sa han, frågan är om Ni över huvud taget är zigenare. Denna ogiltigförklaring av verkligheten då den inte svarade mot föreställningarna om de människor man hade bestämt sig för att hjälpa, påminner om en sammankomst på Folkets Hus något senare. Arne Redemo redogjorde då i samband med en debatt om zigenare för hur fåfänga de ansträngningar hade varit som man hade gjort från samhällets sida för att få de zigenska skolbarnen att komma till skolan. Hans redogörelse - som framfördes upplysningsvis - avbröts flera gånger av förtvivlade röster bland publiken som ropade Du ljuger Din jävel”. Det som tyder på att dessa uttryck for oresonlig sympati har sin upprinnelse i en intolerant och antipatisk grundattityd är att man inte tillåter zigenarna att vara sig själva utan föreskriver dem egenskaper som gör dem värdiga att kämpa för. Man har med andra ord inte råd att ta deras intressen i försvar på andra villkor än sina egna.

130 Bilaga 4 SOU l974:70

människor eller grupper av människor. En omständighet som stöder detta antagande är att de oresonliga antipatierna alltid tillskriver dem de avser föraktliga och motbjudande egenskaper, till exempel att de är smutsiga, osedliga, tjuvaktiga, lata, kriminella etc. Därigenom kan man stöta bort eller stänga dessa människor ute från sin egen gemenskap utan att man behöver plågas av dåligt samvete. Även själva oresonligheten talar för denna tolkning. De som känner en oresonlig antipati värjer sig inte bara mot dem de tycker illa om utan också mot sakliga upplysningar om dem. På det sättet kan man undvika alla krav på att ge upp sitt försvar. Eftersom de oresonliga antipatierna tjänar till att kontrollera ångesten, som hotet mot våra existentiella värden framkallar hos oss, går det inte heller att rå på dem med förnuftsskäl.

sou 1974:70 Bilaga 4 131

2 Om svenskarnas förhållningssätt och

inställning till invandrarna

(En bearbetning av frågorna 1 -36 i EFA-materialet)

A: Uppläggning

Inledning Undersökningspopulationen begränsades till personer födda åren 1902-1953 (16-67 år). Stickprovet drogs inom Utredningsinstitutets basurval från Registret över totalbefolkningen (RTB). De svenska medborgare som fick bilda kontrollgruppeni EPA-undersökningen drogs som ett själwägt5 tvåstegsurval, där första steget utgjordes av Utredningsinstitutets basurval (System A)° medan RTB framställt vecka 03, 1969 användes som urvalsram i andra steget. Det första urvalsteget bestod i att en primär urvalsenhet per stratum av primära urvalsenheter valdes ut. Urvalssannolikheten var proportionell mot invånarantalet inom varje primär urvalsenhet den l januari 1965. I det andra urvalssteget togs individer ut slumpmässigt inom var och en av de dragna primära urvalsenheterna. Med tanke på de grupper, som var aktuella i immigrantmaterialet, bedömdes en urvalsstorlek på 1000 individer vara lämplig för den svenska kontrollgruppen. Det faktiska urvalet blev 1027 individer. Den urvalsfraktion som användes var 0.0002. Innan intervjuarbetet påbörjades fick de 380 lokalombud som deltogi undersökningen genomgå viss specialutbildning. Den bestod i att de först lärde sig den skriftliga instruktionen och att de därefter löste en provuppgift. Denna sändes till Utredningsinstitutet, som rättade och återsände den till lokalombuden före fältarbetets början. Tidigare hade

5 Att urvalet är själwägt innebär att alla individer har lika stor urvalssannolikhet. 6 [Jtredningsinstitutets basurval bygger på att landet har delats in i geografiska områden, så kallade strata av primära urvalsenheter. De primära urvalsenheterna har inom varje stratum gjorts så lika som möjligt i följande avseenden: l) Antal personer sysselsatta inom industrien 2) Antal personer sysselsatta inom jordbruket 3) Andel av befolkningen som bor i tätort 4) Fördelningen av politiska sympatier. Dessa strata av primära urvalsenheter har klassiñcerats i större tätortsområden, extrem glesbygd och övriga delar av landet”. Antalet sådana strata är i Basurval A 34 större tätortsområden (56 % av riksbefolkningen l januari 1965), 35 ”övriga delar av landet (38 % av riksbefolkningen ljanuari 1965) samt 5 extrem glesbygd (6 % av riksbefolkningen 1 januari 1965). Basurval A innehåller således sammanlagt 74 strata av primära urvalsenheter.

132 Bilaga 4 SOU |974:70

ombuden gått igenom institutets ordinarie intervjuarutbildning, som består av en korrespondenskurs och en fyra dagars internatkurs. Intervjuformuläret konstruerades av byrådirektör Sven Reinans vid SCB. Han tillhör numera lnvandrarutredningens sekretariat. Formuläret underkastades en rad bearbetningar och revisioner, i vilka IU:s ledamöter och experter deltog. Vid den slutgiltiga utformningen togs hänsyn dels till syftet med frågorna, dels till risken att formuleringarna skulle kunna uppfattas som sårande av de intervjuade. Möjligheterna att utforma frågorna på ett vetenskapligt ändamålsenligt sätt kom därigenom att begränsas. I överläggningarna om formuläret deltog utom Sven Reinans bland andra Jan Svedberg (sekreterare i lU 1968-71), Harald Swedner (expert i lU), ett antal personer anställda vid Statistiska Centralbyråns Utredningsinstitut samt medlemmar i Arbetsgruppen för invandrar- och minoritetsforskning vid pedagogiska institutionen (sedermera lMFO-gruppen). Innan formuläret trycktes, genomfördes en provundersökning. l denna prövades en preliminär version av formuläret på ett urval av etthundra svenska medborgare. Övertäckningen var två individer. Av nettourvalet bortföll elva, varav fyra på grund av vägran. Provundersökningen kom sålunda att omfatta 87 individer. Den resulterade i att några frågor omarbetades. l övrigt bedömdes de använda metoderna som acceptabla för huvudundersökningen. Efter omarbetningen fastställdes formuläret slutgiltigt av IU. Sammanlagt innehåller huvudundersökningens intervjuformulär 37 frågor. Var och en av dem behandlar ett tema eller en frågeställning. I några fall har en enskild fråga byggts ut till ett helt system av delfrågor. Frågorna l-32 behandlar sociologiska bakgrundsdata som ålder, yrke, civilstånd, bostadsförhållanden etc. Frågorna 33 och 34 behandlar den intervjuades erfarenhet av främmande länder och främmande nationaliteter i vårt eget land. Fråga 35, som består av ett system av delfrågor, behandlar den intervjuades inställning till invandrarna och den svenska invandringspolitiken. Fråga 36 består av tio delfrågor. De avser att ge en indikation på den intervjuades kunskaper om den svenska invandringspolitiken och invandrarnas levnadsförhållanden i vårt land. Den sista av formulärets frågor, Nr 37, behandlar den intervjuades uppfattning om andra nationaliteter. Liksom Fråga 35 är den uppbyggd av ett system av delfrågor. Data för huvudundersökningen insamlades vid personliga besök under tiden den 15 september-17 november 1969. Varje besök föregicks av ett introduktionsbrev och - där så var möjligt - av ett telefonsamtal för överenskommelse om en lämplig tidpunkt för intervjun. Vid den första kontakten med den svenska kontrollgruppen vägrade 108 av de uttagna intervjupersonerna att låta sig intervjuas. I 99 av dessa fall var omständigheterna sådana att Utredningsinstitutet bedömde det som meningsfullt att skicka ett så kallat vägrarbrev och låta ombuden avlägga ett nytt besök för att försöka få intervjun till stånd. Endast i 24 fall lyckades vägrarbearbetningen, vilket innebär att 84 (8.3 %) av nettourvalet vägrade medverka i undersökningen. Detta är en större

SOU l974z70 Bilaga 4 133

vägrarproeent än den som brukar uppstå i SCB:s undersökningar. Om man studerar de skäl som vägrarna uppgav för sin ovilja att medverka, visar det sig att undersökningens tema (invandrarna) var så affektladdat att många över huvud taget inte ville låta någon främmande person få del av vad de ansåg. Vi har därför goda skäl att anta att i gruppen vägrare ingår proportionellt sett flera personer som är negativt inställda till invandrarna och invandringspolitiken än i den grupp som blev intervjuad. Slutresultatet av urvalsprocessen i huvudundersökningen framgår av nedanstående uppställning:

Bruttourval 1027 personer Avlidna 6 Emigrerat 4 Nettourval 1017 personer Vägrare 84 (8.3 %) Ej :inträffade ll (l.l %) På sjukhus eller anstalt 12 (l.2 %) Utomlands 3 (0.3 %) Svarsindivider 907 personer Oanvändbara formulär 2 (0.2 %)

Användbara formulär från 905 personer

Intervjugmppens sammansättning Reinans grundbearbetning visar bland annat följande beträffande den intervjuade gruppens sammansättning och sociala bakgrund.

Kön

458 ( 50.6%) män 447 ( 49.4 %) kvinnor Summa 905 (100 %)

Ålder 220 ( 24.3 %) 16-25 år 159 ( 17.6 %) 26-35 år 164 ( 18.1 %) 36-45 år 360 ( 39.8 %) 46-67 år 2 ( 0.2 %) Ej uppgift Summa 905 (l00%)

Utbildning 709 ( 78.3 %) Folkskola eller grundskola 98 ( 10.8 %) Realskola 63 ( 7.0 %) Gymnasium 30 ( 3.3 %) Universitet etc. 5 ( 0.6 %) Ej uppgift Summa 905 (100 %)

134 Bilaga 4

Månadslön före skatt

191 ( 21.1%) 1-1000 kronor 99 ( 10.9 %) 1001- 1500 kronor 153 ( 16.9 %) 1501-2000 kronor 104 ( 11.5 %) 2001-2500 kronor 91 ( 10.1%) 2501-3500 kronor 40 ( 4.4 %) 3501-9970 kronor 216 ( 23.9 %› Ej inkomst ll ( 1.2 %) Ej uppgift

Summa 905 (100 %)

Sysselsättning

568 ( 62.8 %) Förvärvsarbetar 160 ( 17.7 %) Hemmafru 41 ( 4.5 %) Pensionär 79 ( 8.7 %) Studier 8 ( 0 9 %) Arbetslös 3 ( 0.3 %) Omskolning 40 ( 4.4 %) Annan sysselsättning 6 ( 0.7 %) Ej uppgift

Summa 905 (100 %)

Näringsgren

17 ( 1.9 %) Jordbrukare 35 ( 3.9 %) Andra företagare 174 ( 19.2 %) Tjänstemän 19 ( 2.1 %) Jordbruksarbetare 48 ( 5.3 %) Byggnadsarbetare 74 ( 8.2 %) Servicearbetare 102 ( 11.3 %) [ndustriarbetare 94 ( 10.4 %) Andra 337 ( 37.2 %) Ej förvärvsarbete 5 ( 0.6 %) Ej uppgift

Summa 905 (100 %)

Samhällsklass enligt egen bedömning

521 Arbetarklassen 166 Lägre medelklass 93 Högre medelklass 3 Överklassen 46 Annan 76 Vet ej, ej svar

Summa 905

Bilaga 4 135

Ett mått på erfarenheten av _frammande länder

I fråga 33 i intervjuformuläret har den intervjuade fått ange ivilka av ett antal uppräknade länder, som han/hon har varit, antingen på semesterbesök, annat kortvarigt besök eller mera varaktigt (bosatt minst sex månader”). I intervjuformuläret finns också plats för att markera besök i länder, som inte är med bland de uppräknade. Vid bearbetningen kan man bilda sig en viss uppfattning om vad erfarenhet av främmande länder kan betyda genom att jämföra dem som aldrig har besökt något främmande land med dem som i olika utsträckning har skaffat sig utlandserfarenhet. För detta ändamål har vi konstruerat ett ”mått på erfarenhet av främmande länder”, som bygger på hur många länder den intervjuade har besökt. Därvid gick vi tillväga på följande sätt. För varje land som är omnämnt har vi noterat om den intervjuade har markerat något av de olika besöksalternativen. Därefter har vi för varje individ räknat samman antalet besökta länder. Slutligen har vi räknat ut hur många intervjuade som har besökt O, l, 2, 3 . (O . länder. Den därigenom erhållna fördelningen har vi jämfört med en med Poisson-fördelningen besläktad teoretisk fördelning, som Kendall har beskrivit.7

Erfarenhet av främmande länder 2 Antal besökta länder Observerade Väntade X frekvenser frekvenser

Poisson-fördelningen uppkommer då den sällsynta” händelse man studerar drabbar individen oberoende av dennes beskaffenhet, medan Kendall- fördelningen uppkommer då individerna i fördelningen har en varierande benägenhet att träffas av händelsen i fråga. Då det gäller besök i främmande länder har de intervjuade naturligtvis haft varierande möjligheter och önskemål. De observerade värdena i vår fördelning bör

7 Beträffande dessa båda fördelningar hänvisas till en utförligare redogörelse i Kendall, Maurice G.: The Advanced Theory of Statistics. Charles Griffin & Company Limited. Vol. l. 5:13. 4:e upp] London, 1948.

136 Bilaga 4

därför jämföras med Kendall-fördelningens frekvenser. Awikelserna från de teoretiskt väntade värdena visar sig emellertid vara större än vad som ligger inom slumpvariationens gränser. Detta beror framför allt på att sannolikheten för att de olika länderna ska få besök av människor från Sverige varierar från land till land; att besöka våra nordiska grannländer är till exempel av flera olika skäl3 betydligt lättare och kräver betydligt mindre av en svensk än om han ska besöka sådana länder som Frankrike, Tyskland, England eller ännu avlägsnare länder. Om vi betraktar fördelningen närmare, ser vi också att avvikelserna från Kendalls fördelning framför allt återfinns i botten. Det är sålunda fler svenskar än beräknat som har besökt ett eller två främmande länder (67 fler än väntat), medan färre än beräknat har besökt tre respektive fyra länder (74 färre än väntat). I själva verket går det en gränsjust mellan 0-2 och 3-flera besökta länder, som skiljer mellan dem som har nöjt sig med att besöka våra grannländer och dem som har erfarenhet av främmande länder i mera egentlig bemärkelse. En närmare inspektion av vilka länder dessa kategorier har besökt bekräftar denna hypotes. Av de 468 intervjupersoner, som har besökt 0-2 främmande länder, har 437 inte varit utanför Norden. Av de 424 personer i materialet, som har besökt 3-11 främmande länder, är det bara 36 som har begränsat sin erfarenhet till besök i Norge-Danmark-Finland. Denna naturliga gräns i fördelningen har vi därför under den fortsatta bearbetningen använt oss av för att skilja mellan människor med och utan ”utlandserfarenhet”. Därvid har vi fått ett bortfall ur materialet på 13 personer, som inte har svarat på ett entydigt sätt på fråga 33.

Fyra mått pa erfarenhet av invandrare

l fråga 34 i intervjuformuläret behandlas de intervjuades personliga erfarenhet av invandrare. Frågan är uppdelad i fyra delfrågor, som ställdes för var och en av tjugotre uppräknade nationaliteter. De fyra frågorna kunde också besvaras för nationaliteter som ej fanns på listan, om den intervjuade hade haft kontakt med någon sådan. Med hjälp av fråga 34 har vi fått veta dels vilka intervjuade som aldrig träffat någon representant för någon främmande nationalitet, dels hur många olika nationaliteter de övriga a) hade träffat representanter för mera tillfälligt, b) hade haft som arbetskamrater, c) umgicks privat med, d) var släkt med. Vid bearbetningen har vi räknat ut hur många olika nationaliteter var och en av de intervjuade har varit i kontakt med på vart och ett av de fyra sätten (a-d).9 Därefter har vi konstruerat de fördelningar, som

5 Man klarar sig bra med svenska, man behöver inte pass, det är billigt, man behöver inte vidta några omfattande förberedelser. 9 Liksom i fråga 33 är det alltså inte den intervjuade, som har räknat ut hur många nationaliteter han har träffat, utan vi som har räknat samman hur många gånger han har satt kryss för detta alternativ på listan.

Bilaga 4 137

uppstår om man räknar ut frekvenserna av individer som har haft kontakt med 0, 1, 2, 3 . . . nationaliteter. Dessa har vi jämfört med den tidigare beskrivna Kendall-fördelningen. För träffat tillfälligt awiker den observerade fördelningen mer från den väntade än vad som går att förklara som slumpmässiga variationer. Avvikelserna är lokaliserade till de lägsta frekvensvärdena. Framför allt är det antalet personer, som uppger att de inte har träffat någon representant för främmande nationaliteter, större än det teoretiskt väntade värdet. l stället är de som har träffat representanter för mellan en och fem nationaliteter färre än väntat. Om man vill förklara denna avvikelse kan man anta att ett visst antal av de tillfrågade, som i själva verket har träffat invandrare, ändå har markerat alternativet aldrig träffat, antingen därför att de inte har vetat om verkliga förhållandet eller därför att de inte har velat medge för intervjuaren att de har haft kontakt med invandrare.

Har träffat invandrare mera tillfälligt

Vid användningen av kontaktmåttet träffat tillfälligt har vi delat upp materialet i två grupper. Den ena omfattar de 452 personer som har markerat tillfällig kontakt med 0-3 olika nationaliteter. Vi har betecknat dem som ”oerfarna”. De erfama” omfattar de återstående 451 intervjuade. Genom att dra gränsen mellan tre och fyra nationaliteter har vi undvikit effekterna av avvikelserna från den teoretiska fördelningen. Samtidigt delar snittet materialet ungefär mitt itu. Då det gäller haft som arbetskamrat ligger skillnaden mellan den observerade fördelningen och den teoretiskt väntade inom slumpgränserna. Vid användningen av kontaktmåttet haft som arbetskamrat har vi

138 Bilaga 4

skilt mellan de 425 intervjupersoner som uppger att de inte har haft någon representant för främmande nationaliteter som arbetskamrat (”de 0erfarna”) och de 478, som alla har en viss, men varierande erfarenhet. Valet av skärningspunkt motiveras främst av att snittet delar materialet i två ungefär likstora hälfter.

Har eller har haft invandrare som arbetskamrat

Antal nationali- Observerade Väntade X2 teter som arbets- frekvenser frekvenser kamrat

Då det gäller umgås privat är överensstämmelsen mellan frekvenserna i den observerade fördelningen och de teoretiskt väntade värdena mycket god. Vi har tolkat detta så att man inte umgås med invandrare privat av en tillfällighet utan på grund av ett fritt val, som varje individ (familj) träffar. Om man jämför med kontaktmåttet träffat tillfälligt framstår friheten i detta val tydligare. Att någon umgås privat med representanter för andra nationaliteter har vi uppfattat som ett uttryck för tolerans-generositet och respekt för människor av andra nationaliteter. I stället för att använda antalet nationaliteter man umgås privat med för att förklara skillnader i inställningen till invandrarna och invandringspolitiken med, har vi därför använt detta mått som beroende variabel”. Vid bearbetningen har vi delat upp materialet i 439 personer som inte umgås privat med invandrare, 311 personer som umgås privat med representanter för en eller två andra nationaliteter samt de 153 personer som uppger att de umgås privat med representanter för tre eller ännu flera nationaliteter. Då det gäller släkt med invandrare är skillnaderna mellan de teoretiska och de observerade frekvenserna också små. Då vi använt detta mått på erfarenhet av främmande nationaliteter har vi delat upp

materialet i de 615 individer som inte är släkt med någon främmande

nationalitet och övriga 288.

Bi/aga 4 139

Umgås eller har umgåtts privat med invandrare Antal nationa» observerade Väntade X2 litctcr man frekvenser frekvenser umgås med

3§g

Totalt 903

Släkt med invandrare

Antal nationa- Observerade Väntade X7 liteter man är frekvenser frekvenser släkt med

43-38

Totalt 903

Tre mått på inställningen till invandrarna l fråga 35 behandlas de intervjuades inställning i tre avsnitt. De innehåller sammanlagt trettiotvå påståenden. Dessa lästes upp för den intervjuade, som för vart och ett av påståendena fick ange om han/hon ville instämma i eller ta avstånd från påståendet (he1t och hållet” eller med tvekan”). I formuläret fanns också plats för att markera alternativet ”vet ej, men detta alternativ lästes inte upp. Påståendena i fråga 35 återfinns i de följande utdragen ur intervjuformuläret, som här har kompletterats med avrundade procentsatser för de intervjuades ställningstaganden. Dessa procentsatser har tidigare uppmärk-

140 Bilaga 4

sammats i massmedia och föranleder därför inte någon mera utförlig kommentar. O l vår bearbetning av intervjudata har vi inte nöjt oss med de beräknade procentsatserna. I stället har vi försökt att komma åt vad som ligger bakom dessa uttryck för den allmänna opinionen. Därvid gjorde vi på följande sätt. För varje påstående försökte vi först fastställa vilka värderingar och intentioner, som formuleringarna ger uttryck för. Det visade sig då att det gick att sortera fram tre grupper av påståenden, som är inbördes nära besläktade med varandra. De grundläggande attityder dessa tre grupper av påståenden representerar var följande: l) Fruktan för att invandrarna ska beröva oss den sociala och ekonomiska trygghet vi åtnjuter i vårt eget land. I påståendena, som ingår i denna grupp, uppfattas invandrarna som ett hot mot denna trygghet. 2) Motvilja mot invandrarna, som tar sig uttryck i ett förakt för dem eller i ett behov av distans till dem. Påståendena i denna grupp återspeglar krav på att invandrarna ska vara som vi eller att de inte kan tillåtas att störa oss i vår uppfattning om hur man ska leva. 3) Tolerans och generositet mot invandrarna. Påståendena i denna grupp utgår från att man bör visa respekt för andra människors traditioner och kulturella bakgrund. l denna klassificering har vi utgått från påståendenas språkliga innebörd. Detta arbetssätt är ett alternativ till de statistiska tekniker, som man brukar använda vid konstruktion av attitydskalor. Vårt arbetssätt står emellertid inte i något motsatsförhållande till den statistiska

“7 På en punkt vill jag emellertid göra några reflexioner kring dessa procenttul. Det ligger ofta nära till hands att man i svarsfrekvenser av den här arten låser in saker, som inte finns i siffrorna. Detta inträffar exempelvis då man föreställer sig att procenttalet illustrerar hur enskilda människor i Sverige fördelar sina sympatier och antipatieri Då 65 % i ett stickprov har instämt i ett visst påstående kan det då kännas som om alla människor i landet är övervägande sympatiskt inställda till vad som påstås. Man ser då inte att människorna bakom nzedelvärden och procentsatser har olika uppfattningar. l själva verket är det ingen enda av de intervjuade, som tycker som procentsiffrorna ger intryck av. Procentsatser säger oss emellertid en del om opinionen i landet vid den tid då intervjuerna togs upp. Här kan vi konstatera att majoriteten av de intervjuade svenskarna instämde i åsikter som var fientliga mot invandrarna. En påfallande njugghet och missunnsamhet återspeglas i dessa svarsfrekvenser. Tydligast kommer den fram i uppslutningen (78 %) kring påståendet att det gäller framför allt att se till att landets egen befolkning har arbete, dvs. kring en nationell egoism, som solidariserar sig med dem man redan känner, medan man betraktar övriga människor som sekunda folk, som får stå i en annan kö. Våra egna först” är en slogan som en stor majoritet av svenska folket sålunda tycks ha accepterat då ELFA-undersökningens intervjuer samlades in för fem år sedan. Mot generositctens bud stod lojalitetens. Mot kravet på medmänsklighet kravet på sammanhållning. Procentsatserna visar också att det var en obetydlig minoritet som instämde i de påståenden som uttrycker generositet och tolerans eller accepterar reformer, som ska ge likställighet åt invandrarna. l påståendet att ”vi kan mycket väl ta emot ett större antal zigenare i Sverige instämde sålunda endast tretton procent av de intervjuade. Tanken att det kan vara motiverat att låta en invandrare gå före i bostadskön samlade femton procent instämmanden, medan arton procent höll med om att utlänningar borde få kommunal rösträtt efter några år. Dessa procenttal återspeglar en egoistisk och främlingsovänlig opinion.

sou 1974:70 Bilaga 4 141

skalkonstruktionens strategi. I båda fallen försöker man hitta påståenden-frågor (items) som avser samma sak fastän de är formulerade på olika sätt eller har olika innehåll. De statistiska teknikerna går ut på att man väljer items med hjälp av olika sambandsberäkningar. Det sista momentet i den statistiska strategin blir då att man försöker avgöra vilken psykologisk innebörd de på statistisk väg utvalda items kan ha. gemensam slutmomentet av en statistisk kontroll av l vår egen strategi utgjordes sambanden mellan de på psykologisk väg utvalda items. Denna kontroll ledde till att några påståenden fick rensas bort och att några byttes ut mot and ra. Resultatet av vårt arbete blev de tre i fortsättningen beskrivna av påståenden, som vi har betraktat som skalor. uppsättningarna Antalet items i dessa som den intervjuade har instämt i har vi använt som mått på de attityder skalorna representerar.

Utdrag ur intervjuformuläret (35A) (Siffrorna anger procent)

Pästående Instämmer Tar av- Tar av- Vet ej -----_ stånd med stånd helt helt och med tvekan och hållet hållet tvekan

l. Det gäller framför allt att se till att landets egen befolkning har arbete 78 l2 5 5 2. l princip bör alla människor kunna bosätta sig och arbeta i vilket land som helst 55 29 10 6 3. Det är inte mer än rättvist att svenskarna, som har byggt upp det här landet, i första hand får dra nytta av vår höga 60 20 10 9 produktion 4. Alla utlänningar som begår brott i Sverige bör tvingas att lämna landet 48 17 16 18 5. Vi bör inte släppa in några fler invandrare till Sverige 24 21 24 29 6. Vi har fått en ökad arbetslöshet i Sverige därför att invandrarna har tagit svenskarnas arbeten 23 20 20 35 7. Det har varit fel att släppa in så många invandrare till Sverige som man har 31 20 20 27 gjort 8. Bostadsbristen i Sverige beror till stor del på invandringen 19 16 17 46 9. [nom Norden bör det inte finnas några hinder för människor att flytta och arbeta i ett annat _land 77 l4 4 4 10. Alla som vill komma till Sverige och bo och arbeta här bör få göra det 28 27 20 25 ll. Om det blir ökad arbetslöshet i Sverige bör en del av utlänningarna tvingas att lämna Sverige 24 15 20 39 12. Vi kan mycket väl ta emot ett större antal zigenare i Sverige 13 18 20 45 13. Utan den invandring till Sverige vi har haft hade vi inte kunnat få en så hög levnadsstandard vi nu har 22 21 18 32

142 Bilaga 4 sou 1974:70

Utdrag ur intervjuformuläret (35B) (Siffrorna anger procent)

Påstående Instämmer Tar av» Tar av- Vet ej --------:- stånd med stånd helt helt och med tvekan och hållet hållet tvekan

l. Invandrare, som kommer hit, måste tillförsäkras samma levnadsstandard som landets egen befolkning 71 17 7 4 1 2. Svenskarna borde ta mera initiativ för att komma i kontakt med invandrare 60 22 9 8 2 3. Många utlänningar kommer till Sverige bara för att utnyttja våra sociala förmåner 49 22 17 9 3 4. Det är obehagligare att gå till en läkare, som är utlänning, än till en som är svensk 11 ll 9 67 2 5. I invandrarfamiljer har kvinnan en mycket sämre ställning än i de infödda svenska familjerna 37 24 12 10 17 6. invandrarna uppfostrar sina barn ofta på ett mycket konservativt sätt ijämförelse med infödda svenskar 35 23 13 9 20 7. Svenskarna känner ett större ansvar för sitt arbete än de utlänningar, som har kommit till Sverige 30 20 18 26 6 8. Det är bra om vi får lite mera rasblandning i Sverige 19 18 20 38 6 9. Det kan vara motiverat att låta en invandrad få förtur i bostadskön 15 18 16 49 2

Utdrag ur intervjufonnuläret (35C) (Siffrorna anger procent)

Påstående Instämmer Tar av- Tar av- Vet ej -á--Ã-á stånd med stånd helt helt och med tvekan och hållet hållet tvekan

l. Samhället bör hindra att invandrarna i Sverige blir isolerade befolkningsgrupper, som avskärmas från befolkningen i övrigt 67 12 7 ll 3 2. Samhället bör skapa möjligheter för invandrare, som själva önskar det, att bevara sitt språk och sina kulturella traditioner 49 21 12 14 3 3. invandrarna bör få ekonomiskt stöd för att bilda egna föreningar där de kan träffas och umgås med varandra 33 25 14 26 2 4. Utlänningar som bosätter sig i Sverige borde få rösträtt i kommunalval efter några år, även om de inte blir svenska medborgare 18 13 14 53 3 5. Ju mindre man märker av alla utlänningar i Sverige, desto bättre är det 30 14 15 37 4 6. Det är bra om invandrarna, som har kommit till Sverige, behåller sitt modersmål och lär sina barn det 27 17 16 37 3

Bilaga 4 143

Påstående Instämmer Tar av- Tar av- Vet ej stånd med stånd helt helt och med tvekan och hållet hållet tvekan

7. Invandrare som tänker stanna i Sverige bör i sitt eget intresse försöka bli så lika svenskarna som möjligt 58 16 11 14 8. Alla invandrarbarn iSverigc borde från början få lära sig att svenska är deras modersmål 54 19 12 14 9. Endast invandrare som talar svenska i sina familjer och uppfostrar sina barn på svenska borde få bli svenska medborgare 24 15 15 43 10. Det är en vinst för hela det svenska samhället om olika nationalitetsgrupper som har kommit hit inte försvenskas utan behåller sitt språk och sina kulturella traditioner 18 20 21 33

l) SE-skalan (SE står för Social-Ekonomisk) består av sju påståenden, som alla indikerar att invandrarna utgör ett hot mot den egna sociala och ekonomiska tryggheten. Numreringen i nedanstående förteckning visar från vilken avdelning i intervjuformuläret de är hämtade.

Instämdc helt, procent

A l. Det gäller framför allt att se till att landets egen befolkning har arbete. 78 A 3. Det är inte mer än rättvist att svenskarna, som har byggt upp det här landet, i forsta hand får dra nytta av vår höga produktion. 60 B 3. Många utlänningar kommer till Sverige bara för att utnyttja våra sociala förmåner. 49 A 7. Det har varit fel att släppa in så många invandrare till Sverige som man har gjort. 31 A 5. Vi bör inte släppa in några fler invandrare till Sverige. 24 A 6. Vi har fått en ökad arbetslöshet i Sverige därför att invandrarna har tagit svenskarnas arbeten. 23 A 8. Bostadsbristen i Sverige beror till stor del på invandringen. 19

Samvariationen i svaren på dessa sju påståenden har vi beräknat som phi-koefficienter. Dessa återfinns i tabell l, där också kor-relationerna mellan de enskilda påståendena och hela antalet instämmanden (diskriminationsindex) har angivits. I tabell l har vi också jämförtkorrelationerna mellan skalans sju påståenden med de återstående 444 phi-koefficienter som kan beräknas för de påståenden SE-skalan bygger 1 på_l 11 Av de trettiotvå påståendena i fråga 35 har vi uteslutit Nr A 13 från alla beräkningar. Anledningen år att detta påstående innehåller två negationer, som medför att påståendet kan misstolkas i två olika riktningar, dvs. det har tolkats på tre olika sätt av de intervjuade.

144 Bilaga 4 SOU l974z70

Tabell l. Sambanden (Phi-koefficienter) mellan påståendena i SIS-skalan

Al A3 B3 A7 A5 A6 Diskrim-indcx A l .63 A 3 .51 .68 B 3 .30 .35 .61 A 7 .37 .36 .35 .74 A 5 .30 .36 .30 .47 .69 A 6 .31 .33 .29 .52 .46 .72 A 8 .29 .34 .26 .43 .36 .46 .66

Koefficicnternas Använda Ej använda Totalt storleksordning

2) DF-skalan (DF står för Distans-Förakt) är också sammansatt av sju påståenden. Ju flera av dessa som den intervjuade har instämt i desto starkare kan vi anta att han uppfattar invandrarna som ett hot mot sin egen identitet. Mot detta hot försvarar han sig genom att kräva att de antingen ska hållas på avstånd från svenskarna eller också tvingas att bli som svenskar. Skillnaden mellan DF-skalan och SE-skalan ligger framför allt i vad det är man försvarar sig mot. Produkt-momentkorrelationen mellan de båda skalorna uppgår till 0.65. Det betyder att den som känner sin sociala eller ekonomiska trygghet hotad av invandrarna i allmänhet också känner sin identitet hotad av dem (den gemensamma variationen är 42 %). DF-skalans påståenden följer nedan. De statistiska data redovisas i tabell 2.

lnstämde helt, procent

C 7. lnvand rare som tänker stanna i Sverige bör isitt eget intresse försöka bli så lika svenskarna som möjligt. 58 C 8. Alla invandrarbarn i Sverige borde från början få lära sig att svenska är deras modersmål. 54 A 4. Alla utlänningar som begår brott i Sverige bör tvingas att lämna landet. 48 B 7. Svenskarna känner ett större ansvar för sitt arbete än de utlänningar som har kommit till Sverige. 30 C 5. Ju mindre man märker av alla utlänningar i Sverige, desto bättre är det. 30 A ll. Om det blir ökad arbetslöshet i Sverige bör en del av utlänningarna tvingas att lämna Sverige. 24 C 9. Endast invandrare som talar svenska i sina familjer och uppfostrar sina bam på svenska borde få bli svenska medborgare. 24

sou 1974:70 Bilaga 4 145

Tabell 2. Sambanden (Phi-koefficienter) mellan påståendena iDF-skalan.

C7 C8 A4 B7 C5 All Diskrim-indcx C 7 .66 C 8 .35 .57 A 4 .28 .23 .62 B 7 .27 .19 .32 .61 C 5 .36 .21 .23 .32 .63 A 11 .26 .17 .35 .34 .30 .62 C 9 .34 .30 .30 .35 .31 .30 .64

Koefñcicnternas Använda Ej använda Totalt storlcksordning

mansatt av fyra påståenden. De som instämmer i dessa upplever att de till andra och ser på har råd att dela med sig av sin egen trygghet invandrarna med ett positivt och respektfullt intresse. Påståendena i TGR-skalan följer nedan. De statistiska data redovisas i tabell 3.

lnstämdc helt, procent

B 8. Det är bra om vi får lite mera rasblandning i Sverige. 19 C 4. Utlänningar, som bosätter sig i Sverige borde få rösträtt i kommunalval efter några år, även om de inte blir svenska medborgare. 18 B 9. Det kan vara motiverat att låta en invandrad få förtur i bostadskön. 15 A 12. Vi kan mycket väl ta emot ett större antal zigenare i Sverige. 13

Tabell 3. Sambanden (Phi-koefficienter) mellan påståendena i TOR-skalan.

B 8 C 4 B 9 Diskrim-indcx B 8 .71 C 4 .29 .64 B 9 .28 .25 .65 A 12 .31 .18 .22 .66

Koefficientcrnas Använda Ej använda Totalt storleksordning

[46 Bilaga 4

Ett mått på kunskaper om invandrarna

Fråga 36 består av tio påståenden som rör faktiska förhållanden eller lagar och förordningar angående invandrarna och deras rättigheter. Innehållet i dessa påståenden framgår av utdraget ur intervjuformuläret på s. XX. Av de tio påståendena var A, C, E och J korrekta medan de övriga innehöll oriktiga uppgifter. De intervjuade fick ta ställning till påståendena genom att för vart och ett ange om uppgiften som lämnades var korrekt eller felaktig. Vid bearbetningen av materialet har vi uteslutit påståendena D, F, I och J eftersom nästan alla intervjuade har markerat rätt alternativ i dessa fall. De återstående sex påståendena har vi fört samman till ett kunskaps-index. Med hjälp av detta index har vi delat in materialet i två klasser: a) personer med ofullständiga kunskaper (0-4 korrekta markeringar) samt b) personer med goda kunskaper (5-6 korrekta markeringar). Denna uppdelning har vi använt som ett grovt mått på de intervjuades kunskaper om invandrarnas levnadsvillkor.

Utdrag ur intervjuformuläret (36) (Siffrorna anger procent)

Pâstående Rätt svar Vet ej Fel svar

A. Det finns omkring 300 000 utländska medborgare i Sverige (Rätt). 56 ll 33 B. Invandrare från länderna utanför Norden kan normalt få svenskt medborgarskap efter två års vistelse i Sverige (Fel). 69 10 21 C. För barn som inte är svenska medborgare men är bosatta i Sverige utgår allmänt barnbidrag (Rätt). 69 10 21 D. En svensk kvinna, som gifter sig med en utländsk man förlorar sitt svenska medborgarskap (Fel). 84 5 11 E. I Norden har vi en gemensam arbetsmarknad och medborgare från Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige får utan tillstånd ta arbete och bosätta sig i vilket som helst av dessa länder (Rätt). 63 8 29 F. Arbetsmarknadens kollektivavtal gäller bara för svenska medborgare (Fel). 79 6 15 G. Invandrare förvärvar inte rätt till ATP (Fel). 67 12 21 Fackliga organisationer får yttra sig innan arbetstilldstånd beviljas för en invandrare (Fel). 61 13 26 I. Utländska medborgare som är bosatta i Sverige betalar mindre i skatt på arbetsinkomst än svenskar (Fel). 88 3 9 J. Fackföreningsrörelsen har som mål att invandrarna skall ges en i alla avseenden likvärdig ställning med de svenska medborgarna (Rätt). 93 4 3

sou 1974:70 Bilaga 4 147

Tabell 4. Sambanden (phi-koefficienter) mellan påståendena i kunskaps-index. 36A 36B 36C 365 36G 36H Diskrim-index 36 A .51 36 B .08 .46 36 C .10 .13 .53 36 li .ll .04 .13 .51 36 G .11 .13 .18 .14 .53 36 H .12 .03 .07 .10 .06 .47

Korrelationerna mellan påståendena i detta index har vi beräknat som phi-koefficienter. I tabell 4 har vi redovisat dessa jämte diskriminationsindex. Koefficienterna är över lag låga, och man kan knappast säga att det mått på kunskaper vi har använt, uppfyller de anspråk på mätinstrument, som brukar upprätthållas vid kunskapsmätningar i vetenskaplig pedagogisk praxis. I stället för att helt avstå från att ”mäta de intervjuades kunskaper har vi emellertid valt att försöka göra det bästa möjliga av det material som stod till vårt förfogande.

Översikt över de beroende variablerna De mått, som vi har konstruerat, kan delas in i två huvudgrupper. Den ena av dessa består av fem olika mått på de intervjuades förhållningssätt eller inställning till invandrarna och invandringspolitiken. Dessa har vi i den fortsatta bearbetningen behandlat som beroende variabler”. Det betyder att vi har antagit att variationen i dessa mått är beroende av variationen i de intervjuades levandsförhållanden. Tre av dem är attitydmått, ett mäter ett socialt förhållningssätt, det sista är ett kunskapsmått. De beroende variablerna” är följande. 1) Svenskars fruktan för invandrarna (upplevelse av invandrarna som ett social-ekonomiskt hot). 2) Svenskars motvilja mot invandrarna (upplevelse av invandrarna som ett hot mot den egna identiteten). 3) Svenskars generositet mot invandrarna (villighet att dela med sig till invandrarna). 4) Svenskars engagement i invandrare (umgänge med invandrarna i privatlivet). 5) Svenskars kunskap om invandrarna och deras livsvillkor i Sverige. Sambanden mellan dessa variabler har vi beräknat som produktmoment-korrelationer eller - då det - som biseriala gäller kunskap korrelationer. l tabell 5 har vi återgett de framräknade koefficienterna. Tre drag kan urskiljas. Fruktan och motvilja bildar en grupp av inbördes släktskap. Generositet och engagemen t, som är svagare positivt korrelerade, står i viss motsatsställning till fruktan-motvilja. Kunskap varierar i stort sett oberoende av de övriga.

148 Bilaga 4

Tabell 5. Korrelationerna mellan måtten på de intervjuades inställning och [förhållningssätt mot invandrarna.

Fruktan Mot- Genero- Engage- Kunskap vilja sitet ment l. Fruktan +.65 -.50 -.l6 +.02 2. Motvilja +.65 -.43 -.l8 *.01 3. Generositet «.5O -.43 +.l5 +.l5 4. Engagcment -.l6 -.l8 +.l5 +.02 5. Kunskap +.02 v.01 +.l5 +.02

Vid den statistiska bearbetningen har vi delat in materialet i klasser, som har olika poäng i de framtagna måtten. Då det gäller fruktan, som mäts med antalet instämmanden ide sju påståenden som ingår i SE-skalan, har vi delat upp de intervjuade i tre grupper: l. De 221 personer om inte har instämt i något eller bara i ett av de sju påståendena. För dessa personer, som inte upplever något hot, är SE-INDEX = 0-1. 2. De 455 personer som har instämt i två-fem av påståendena. För dessa personer, som upplever invandrarna som ett måttligt hot, är SE-INDEX = 2-5. 3. De 238 personer, som har instämt i alla eller alla utom ett av de sju påståendena. För dessa personer, som upplever invandrarna som ett starkt hot, är SE-INDEX = 6-7.

Då det gäller motvilja som mäts med antalet instämmanden i de sju påståenden som ingår i DF-skalan, har vi delat in materialet i tre grupper efter samma principer som i fråga om Slå-skalan: l. De 244 personer som har DF-[NDEX = 0- l. Dessa upplever inte någon motvilja mot invandrarna. 2. De 506 personer som har DF-INDEX 2-5. Dessa upplever en måttlig motvilja mot invandrarna. 3. De 155 personer som har DF-INDEX 6-7. Dessa upplever en stark motvilja mot invandrarna. Då det gäller generositet, som mäts med antalet instämmanden ide fyra påståenden som ingår i TGR-skalan, har vi delat in materialet i tre grupper efter principer som i stort överensstämmer med dem vi använde för fruktan och motvilja: l. De 489 personer, som inte instämde i något eller endast i ett av de fyra påståendena. TGR-INDEX för dessa personer, vars inställning till invandrarna inte är särskilt generös, uppgår till 0 eller l. 2. De 196 personer, som har instämt i två av de fyra påståendena. Dessa personer, vars inställning till invandrarna är måttligt generös, har TGR-INDEX = 2. 3. De 220 personer, som har instämt i alla eller alla utom ett av de fyra påståendena. För dessa personer, som har en generös inställning till invandrarna uppgår TGR-INDEX till 3 eller 4.

Bilaga 4 149

Då det gäller engagement har vi delat in materialet i tre grupper enligt följande: l. De 441 personer, som uppger att de inte umgås privat med invandrare. 2. De 311 personer, som uppger att de umgås privat med representanter för en eller två andra nationaliteter. 3. De 153 personer, som uppger att de umgås privat med representanter för tre eller ännu flera nationaliteter. Då det gäller kunskap, som mäts med antalet korrekta svar på de sex kunskapsfrågor, som ingår i kunskaps-index, har vi delat upp de intervjuade i följande grupper: l. De 571 personer, som har svarat rätt på 0-4 av de sex frågorna. Dessa personer, som har en ofullständig kunskap om invandrarnas villkor, har ett kunskaps-index = 0-4. 2. De 334 personer som har svarat rätt på alla eller på alla utom en av de sex kunskapsfrågorna i kunskaps-index. Dessa personer, som kan om invandrarnas villkor = sägas ha god kunskap har kunskaps-index 5-6.

Översikt över de oberoende variablema Den andra gruppen mått som vi har arbetat med gäller de intervjuades sociala bakgrund, personliga förhållanden och individuella erfarenheter. l fortsättningen har vi behandlat dem som oberoende variabler. Det betyder att vi har försökt att studera på vilket sätt variationen i dessa variabler återverkar på variationen i de ”beroende variabler som vi nyss har redogjort för. Följande oberoende variabler ingår ibearbetningen.

l) Kön 2) Ålder 3) Skolutbildning 4) Inkomst 5) Samhällsklass 6) Kontakt med invandrare 7) Invandrare som arbetskamrater 8) Släkt med invandrare 9) Utlandserfarenhet För de variabler som har tillåtit ett sådant förfaringssätt har vi delat in materialet i två ungefär lika stora delar. I övriga fall har vi försökt att dela materialet i naturligt jämförbara grupper. Dessa uppdelningar redovisasi samband med den nu följande resultatredovisningen, som först sker över de oberoende variablerna.

150 Bilaga 4 SOU l974z7O

B: Resultat

Inledning I den statistiska bearbetningen har var och en av de ”oberoende variablerna korstabulerats mot de fem ”beroende variablerna”. Fördelningarna som uppkommer utgörs av sexfälts- eller fyrfältstabeller. I samtliga fall har sambandet mellan variablerna testats med X2. I de fall hypotesen om oberoende har kunnat förkastas, har vi beräknat koefficienten ”C, som är ett sambandsmått.

Skillnaden mellan kvinnor och män Då vi tabulerar kön mot de ”beroende” variablerna hittar vi inga skillnader mellan mäns och kvinnors upplevelse av invandrarna som ett hot mot vår sociala och ekonomiska trygghet eller mot vår identitet. Inte heller går det att spåra några olikheter i mäns och kvinnors inställning till invandrarna som vi har mätt denna med TGR-skalan. Då det gäller inställningen till att umgås med invandrare privat skiljer kvinnor och män sig emellertid från varandra i vårt material. Kvinnor umgås nämligen oftare med invandrare än vad män gör. Denna olikhet i något privat könens förhållningssätt är inte så stor, men det statistiska sambandet gör det inte troligt att det bara är fråga om tillfälliga skillnader. l tabell 6 har som om man tabulerar kön mot vi återgett den fördelning uppstår engagement (umgås privat). En förklaring till att vi har fått en övervikt av kvinnor som umgås privat med invandrare kan vara att det finns ett kraftigt överskott av yngre, arbetsföra män bland invandrarna.

Tabell 6. Kvinnors och mäns uppgifter om hur många olika främmande nationaliteter man umgås med privat. Engagcment Kvinnor Män Alla Inget (0) 190 ( 43 %) 249 ( 54%) 439 X2_ 12448 Måttligt (1-2) 169 ( 38%) 142 ( 31%) 311

P_ dm

St0rt(3-12) 86 ( 19%) 67 ( 15 %) 153 Totalt 445 (100%) 458 (100%) 903 C=0.1l7

l tabell 7 har vi återgett den fördelning som uppstår när man tabulerar kön mot kunskap. Något överraskande finner vi att det är männen som har den största kunskapen om invandrarna. Skillnaden är dessutom betydande. Vad orsaken till detta kan vara kan vi tills vidare inte bilda oss någon bestämd uppfattning om. I tabell 8 har vi sammanfattat resultaten av korstabuleringen av kön mot våra fem ”beroende variabler”.

sou 1974:70 Bilaga 4 151 Tabell 7. Kvinnors och mäns kunskaper om invandrarnas levnadsvillkor. Kunskaper Kvinnor Män Alla ofullständiga (0-4) 322 ( 72 %) 249 ( 54 %) 571 X7 = 30.329 Goda (5-6) 125 ( 28%) 209 ( 46%) 334 P 0.001 Totalt 447 (100 %) 458 (l00%) 905 C = 0.183

Tabell 8. Skillnaden mellan kvinnor och män.

Åldems betydelse Då vi undersöker ålderns betydelse kan vi låta gränsen mellan yngre och äldre gå vid 25 år, vid 35 år eller vid 45 år. Vid maskinbearbetningen utnyttjade vi alla dessa möjligheter. Endast det tydligaste utslaget redovisas emellertid här. Den bild man får av ålderns inflytande är en helt annan än den vi fick av könets betydelse. Både fruktan för invandrarna och motvilja mot dem har sålunda ett tydligt samband med åldern. Det yttrar sig i att dessa fördomar är vanligare i de högre åldrarna. l tabell 9 har vi tabulerat ålder mot fruktan. Av tabellen framgår att svenskar över 45 år betydligt oftare uppfattar invandrarna som ett hot mot sin sociala och ekonomiska trygghet än yngre svenskar gör. En förklaring til] detta kan vara att människor över 45 år inte upplever samma social-ekonomiska trygghet i Sverige som yngre människor, och att de därför upplever hotet från invandrarna starkare. Det är också tänkbart att äldre människor oroas mera av förändringar och att de därför upplever de senaste årens omfattande inflyttning från andra länder som hotande. Att även denna tolkning har fog för sig framgår av tabell 10 där vi har tabulerat ålder mot

Tabell 9. Ålderns betydelse för svenskars upplevelse av invandrarna som ett hot mot vår sociala och ekonomiska trygghet (16-45/46-67). Fruktan 16-45 år 46-67 år Alla Ingen (0-1) 156 ( 29 %) 56 ( 16 %) 212 X2 _ 34 088 Måttlig (2-5) 276 ( 51%) 179 ( 49 %) 455

P_ Obol

Stor (6-7) 111 ( 20%) 127 ( 35 %) 238 Totalt 543 (100 %) 362 (l00%) 905 C = 0.194

152 Bilaga 4

Tabell 10. Ålderns betydelse för svenskars upplevelse av invandrarna som ett hot mot den egna identiteten (l6-35/36-67). Motvilja 16-35 år 36-67 år Alla Ingen (0_1) 148 ( 39%) 96 ç 18%) 244 2 _ Måttlig (2-5) 190 ( 50 %› 316 ( 60 %) 506

Stor (6-7) 41 ( 11%) å? 53-33?

114 ( 22%) 155 Totalt 379 (100 %) 526 (100 %) 905 C = 0.245

Tabell ll. Ålderns betydelse för svenskars förmåga att se på invandrarna med tolerans, generositet och respekt (16-45/46-67 år). Generositet 16-45 år 46-67 år Alla Obetydlig (0-1) 267 ( 49 %) 222 ( 61 %) 489 X2 = 19 753 Måttlig (2) 117 ( 22%) 79 ( 22%) 196

P Obol

Stor (3-4) 159 ( 29%) 61 ( 17%) 220 Totalt 543 (l0O%) 362 (l00%) 905 C = 0.148

motvilja mot invandrarna. Motviljan mot invandrarna som beror på det hot deras närvaro utövar mot våra föreställningar om hur man ska leva som svensk ger nämligen ett kraftigare utslag för åldern än vad hotet mot vår sociala trygghet gör. Detta betyder att avvikelserna i livsstilen känns mera skrämmande för äldre människor än hotet mot deras social-ekonomiska trygghet. l tabell 1 1 har vi tabulerat ålder mot generositet. Här är sambandet något svagare och går dessutom i motsatt riktning: de yngre svenskarna har en mera tolerant och generös inställning till invandrarna än de äldre. Även då det gäller engagement och kunskap om invandrarna visar sig åldern ha betydelse. I båda fallen är det de yngre årsgrupperna som fungerar mera positivt: de umgås oftare privat med invandrare, de har också större kunskaper om invandrarnas villkor. Dessa skillnader är emellertid inte lika statistiskt som för fruktan w övertygande belagda motvilja generositet. I tabell 12 har vi gett en översikt över ålderns betydelse.

Tabell 12. Ålderns betydelse (yngre/äldre). Inställning/förhållningssätt X2 dl P Överväger C hos Motvil/a mot invandrarna 54.396 2 0.001 äldre (35) 0.25 Fruktan för invandrarna 34.088 2 0.001 äldre (45) 0.19 Generositet mot invandrarna 19.753 2 0.001 yngre (45) 0.15 Engagement i invandrare 9.008 2 0.02 yngre (45) 0.10 Kunskap om invandrarna 6.763 1 0.05 yngre (25) 0.09

Bilaga 4 153

Skolutbildningens betydelse Då vi undersökte skolutbildningens inflytande på de beroende variablerna” jämförde vi de 709 personer som har folkskola (grundskola) som utbildningsbakgrund med de 191 personer som har någon form av högre utbildning. l dessa jämförelser framträder undersökningens tyngst vägande samband. l tabell 13 har vi tabulerat skolutbildning mot fruktan för invandrarna. Högre utbildning framstår i denna som en sorts vaccination mot upplevelsen att invandrarna hotar vår sociala och ekonomiska trygghet. Sålunda känner var tredje intervjuad med folkskola som bildningsbakgrund stark fruktan för invandrarna (SE-index = 6-7), medan inte mer än en av tio med högre utbildning upplever invandrarna på detta sätt. De som inte upplever någon fruktan (Se-index = 0-1) är nästan tre gånger bland de intervjuade som har högre utbildning än bland dem vanligare som har folkskola som bakgrund. Ju mera svensken vet om sig själv, samhället och om världen istort, dess mindre upplever han alltså de nya svenskarna som ett hot mot sin egen sociala och ekonomiska trygghet. Man bör emellertid inte dra alltför stora växlar på denna slutsats beträffande bildningens egenvärde eftersom utbildning normalt också leder till bättre lön, tryggare anställning och större möjligheter både att välja och att byta arbete. Det är svårt att tänka sig att det inte skulle vara dessa sekundära effekter som har den största betydelsen för hur individen upplever sina egna social-ekonomiska villkor. Oberoende av vilka omständigheter som förklarar skillnaderna ifråga om trygghet ger emellertid fördelningen i tabell 13 viktiga upplysningar om skolbildningens betydelse för hur svenskarna upplever dagens invandrare. l tabell 14 har vi tabulerat skolutbildning mot motvilja mot invandrarna. Utslaget blir här nästan lika kraftigt som för fruktan. Av de intervjuade med folkskola som bakgrund känner en av fem ”stark motvilja mot invandrarna (DF-index = 6-7), medan endast en på sjutton av dem som har högre utbildning upplever dem på samma sätt. Nästan helt fria från motvilja (DF-index = 0-1) är hälften av de intervjuade med högre utbildning mot var femte med folkskola som bakgrund. .lu mera svensken vet om sig själv, samhället och om världen istort, dess mindre känner han alltså motvilja mot de människor av främmande nationalitet som bor i hans land.

Tabell 13. Skolu tbildningens betydelse för svenskars upplevelse av invandrarna som ett hot mot vår sociala och ekonomiska trygghet (folkskola/högre utbildning). liruktan Folkskola Högre utbildning A113 Obetydlig (0-1) 123 ç 17 %) 88 ( 46%) 211 368 ( 52 va) 83 ( 43 451

äzánâåf

Måttliga-S) O 5121:1464) 218 ( 31 %) 20 ( 11%) 238 Totalt 709 000%) l9l 000%) 900 C = 0.295

154 Bilaga 4

Tabell 14. Skolutbildningens betydelse för svenskars upplevelse av invandrarna som ett hot mot den egna identiteten (folkskola/högre utbildning). Motvilja Folkskola Högre utbildning Alla Obetydlig (0-1) 151 ( 21%) 93 ( 49 %) 244 X2 = 64 604 Måttlig (2-5) 414 ( 59%) 87 ( 45 %) 501

P Obol

Stark (6-7) 144 ( 20%) 11 ( 6%) 155

Totalt 709 (100%) 191 (100%) 900 C = 0.268

l tabell 15 har vi tabulerat skolutbildning mot generositet mot invandrarna. Utslaget går här i motsatt riktning, dvs. T0lerans-Gener0sitet-Respekt är vanligare bland dem som har fått högre utbildning. Utslaget är statistiskt säkerställt, men skillnaden mellan de jämförda grupperna är inte fullt så stor som för fruktan och motvilja. En slutsats man kan dra av detta är att skolutbildning visserligen tycks utgöra ett gott skydd mot fruktan och motvilja mot invandrarna, men att den inte lika ofta leder till att man är beredd att dela sina tillgångar med invandrarna. Den viktigaste slutsatsen av tabell 15 är emellertid att högre skolbildning och en generös inställning till ”de nya svenskarna hör i samman. 1 tabell 16 har vi tabulerat skolutbildning mot engagement i invandrare. Även här får vi ett kraftigt utslag, som beror på att de som har högre skolutbildning umgås mera privat med invandrarna än de som har folkskola som bakgrund. Denna iakttagelse stämmer med den bild vi redan har fått; samtidigt som fruktan för invandrarna reduceras och

Tabell 15. Skolutbildningens betydelse för svenskars benägenhet att se med tolerans, generositet och respekt på invandrarna (folkskola/högre utbildning). Generositet Folkskola Högre utbildning Alla Obetyd1ig(O-1) , 418 ( 59 %) 69 ( 36 %) 487 X2 = 32 708 Måttlig (2) 133 ( 19 %) 62 ( 32%) 195

P Obol

Stark (3-4) 158 ( 22%) 60 ( 32%) W218 Totalt 709 (100 %) 191 (100 %) 900 C = 0.191

Tabell 16. Skolutbildningens betydelse för svenskars benägenhet att umgås privat med invandrare (folkskola/högre utbildning).

Engagement Folkskola Högre utbildning Alla 1nget(0) 372 ( 53 %) 65 ( 34 %) 437 X2 _ 48 076 Måttligt(1-2) 247 ( 35 %) 62 ( 33 %) 309

P_ Obol

Stort (3-12) 89 ( 13%) 63 ( 33 %) 152 Totalt 708 (100 %) 190 (100 %) 898 C = 0.230

SOU [974270 Bilaga 4 155

Tabell 17. Skolutbildningens betydelse för svenskars kunskaper om invandrarnas villkor (folkskola/högre utbildning). Folkskola Högre utbildning Alla Kunskaper Ofullständiga (0»4) 471 ( 66 %) 97 ( 51%) 568 X2 = 15.822 Goda (5-6) 238 ( 34%) 94 ( 49%) 332 P 0.001 Totalt 709 (100 %) 191 000%) 900 C = 0.133

motviljan mot dem avtar, bör givetvis beredskapen att acceptera dem i sitt eget umgänge öka. Kanske kan också detta ses som en följd av den större sociala trygghet högre skolbildning leder till. Att människor som har högre skolbildning umgås mera med representanter för främmande nationaliteter kan naturligtvis till en del också bero på att de har större färdigheter i främmande språk. l tabell 17 har vi slutligen tabulerat skolutbildning mot kunskap om invandrarna. Av tabellen framgår att de som har högre skolutbildning är bättre orienterade om invandrarnas villkor än de som har folkskola som Skillnaden är emellertid inte tillnärmelsevis så stor som för bakgrund. fruktan för och motvilja mot invandrarna. Den slutsats vi har dragit av undersökningen av skolutbildningens svenskens inställning till invandrarna, kan formuleras i inflytande på följande hypotes. Att utbildning utöver folk- eller grundskola i olika avseenden förbättrar svenskens relationer till invandrarna beror dels på att högre ger ett bättre socialt och ekonomiskt utgångsläge som ökar utbildning individens personliga trygghet, dels på att högre utbildning ökar vår förståelse för andra länders och nationaliteters egenheter. Om denna är korrekt, blir konsekvensen att en höjning av den hypotes allmänna bildningsnivån skulle göra svenska folket i stånd att möta invandrarna med mindre fruktan, mindre förakt och en större förmåga att acceptera dem som likvärda medlemmar i samhället. Detta innebär emellertid inte att man skulle kunna befria svenskarna från deras fördomar mot invandrarna bara genom en systematisk information om hur dessa är beskaffade. I så fall skulle skolbildning och information vara samma sak. Men så enkelt är det inte, eftersom utbildning inte bara leder till ökade kunskaper utan också som en följd av den enskildes växande möjligheter att själv forma sin tillvaro, till ökad social trygghet, större självrespekt och ökad personlig integritet. Det är dessa senare effekter av den högre skolbildningen som vi tror är till att för och motviljan mot invandrarna har förklaringen fruktan mindre för dem som har högre utbildning. Den större betydelse som vi har visat finns hos dem som har högre utbildning är generositeten, fördelar: man har helt enkelt råd att vara en biprodukt av privilegiets generös i sitt förhållningssätt och sin inställning till invandrarna. l tabell 18 har vi gett en översikt över skolutbildningens betydelse som den framträder i vår bearbetning av EPA-materialet.

156 Bilaga 4

Tabell 18. Skolutbildningens betydelse (folkskola/högre utbildning).

lnställning/förhållningssätt X2 df P överväger C hos Fruktan för invandrarna 78.492 2 0.001 Folkskola 0.30 Motvil/a mot invandrarna 64.604 2 0.001 Folkskola 0.27 Engagement i invandrare 48.076 2 0.001 Högre utbildn. 0.23 Generositer mot invandrarna 32.708 2 0.001 0.19 Högre utbildn. Kunskaper om invandrarna 15.822 1 0.001 Högre utbildn. 0.13

Inkomstens betydelse Vid undersökningen av inkomstens samband med de intervjuades förhållningssätt och inställning till invandrarna har vi måst utesluta 216 personer utan egen inkomst och elva som ej har lämnat någon uppgift om sin inkomst ur materialet. Detta minskar givetvis i precisionen beräkningarna. Till den minskade precisionen bidrar också att muntliga uppgifter om den egna inkomstens storlek i allmänhet är ganska opålitliga. Vid maskinbearbetningen har vi dragit gränsen mellan ”lägre” och högre” inkomst dels vid 1000 kronor dels vid 2500 kronor i månadslön. Den senare gränsen ger Överallt det tydligaste utslaget. Något starkare samband mellan inkomstens storlek och inställningen till invandrarna framträder inte i EFA-materialet. Endast beträffande fruktan och kunskaper hittar vi samband som når (nätt och jämnt) till en signifikans på 0.001 nivån. l tabell 19 har vi tabulerat inkomst mot fruktan för invandrarna. Som framgår av tabellen upplever de som har den lägre inkomsten hotet mot sin sociala och ekonomiska trygghet starkast. Det förnyade stöd Brox teori här får är emellertid inte särskilt starkt. Vi har avstått från att redovisa tabeller för de övriga ”beroende variablerna”. Den högre inkomstgruppen har större kunskaper, umgås något mera privat med invandrarna, är en aning mera generös i sin inställning och känner något mindre motvilja mot invandrarna än den lägre inkomstgruppen. Samtliga skillnader är i statistisk mening signifikanta. De reella skillnaderna är emellertid inte så stora att inkomsten i EPA-materialet framstår som särskilt betydelsefull för svenskarnas förhållningssätt och inställning till invandrarna.

Tabell l9. inkomstens samband med svenskars upplevelse av invandrarna som ett hot mot vår sociala och ekonomiska trygghet (1 -2500/2501-9970).

Fruktan lu2500 kr 2501-9970 kr Alla Obetydlig (0-1) 108 ( 20 %) 45 ( 34 %) 153 X2 :13 897 Måttlig (2-5) 280 ( 51%) 60 ( 46 %) 340 Stark (6-7) 159 ( 29%) 26 ( 20%) 185 P 0.001

Totalt 547 (l00%) 131 (l00%) 678 C = 0.143

sou 1974:70 Bilaga 4 157

Tabell 20. lnkomstens betydelse (lägre/högre) lnställning/förhållningssätt X7 dt P överväger C hos Fruktan för invandrarna 13.897 2 0.001 , lägre inkomst 0.14 Kunskaper om invandrarna 12.527 I 0.001 högre inkomst 0.14 Motvilja mot invandrarna 9.394 2 0.01 lägre inkomst 0.12 lfngagement i invandrare 6.614 2 0.05 högre inkomst 0.10 Generositel mot invandrare 6.543 2 0.05 högre inkomst 0.10

I tabell 20 har vi sammanfattat den statistiska analysen av inkomstens betydelse.

Samhällsklassens betydelse Beräkningarna av sambandet mellan samhällsklass och de beroende variablerna bygger inte på någon ”objektiv” bestämning av de intervjuades socialgruppstillhörighet utan på vilken samhällsklass de själva ansåg sig tillhöra. Vi betraktar inte detta som en felkälla. Visserligen stämmer människors uppfattning om vilken samhällsklass de tillhör ofta inte med resultatet av en klassificering efter exempelvis inkomst och bostadsstandard. Deras egen uppfattning är emellertid ett uttryck för hur de upplever sin sociala verklighet och sin relation till samhället. Det är denna upplevelses inverkan på de intervjuades förhållningssätt och inställning till invandrarna som belyses i detta avsnitt. För bearbetningen har vi delat in materialet i två undergrupper: de 521 personer som ansåg sig tillhöra arbetarklassen och övriga (262 personer som ansåg sig tillhöra någon annan i formuläret angiven samhällsklass, 46 som uppgav annat alternativ samt 76 som svarade att de inte visste). Detta innebär att vi har jämfört dem som ansåg sig tillhöra arbetarklassen med en kontrastgrupp som kännetecknas av att ingen i denna grupp ansåg sig tillhöra arbetarklassen. Uppdelningen innebär att vi har definierat variabeln samhällsklass som en motsättning mellan arbetarklassen och övriga samhällsklasser. Ett av skälen till att vi valde denna definition är Ottar Brox teori om strukturfascismen”. I tabell2l har vi återgett den fördelning, som uppstår när man tabulerar samhällsklass mot fruktan för invandrarna. Fördelningen bestyrker Brox teori: Fruktan för invandrarna är mera uttalad bland dem som anser sig tillhöra arbetarklassen.

Tabell 21. Betydelsen av vilken samhällsklass man anser sig tillhöra och svenskars upplevelse av invandrarna som ett hot mot vår sociala och ekonomiska trygghet. Fruktan Arbetarklassen Övriga Alla

Obetydlig (Oel) 87 ( 17 %) 125 ( 33 %) 212 X2 _ 39414 Måttlig (2-5) 267 ( 51%) 188 ( 49%) 455

P_ dom

Stark (6-7) 167 ( 32%) 7l ( 18%) 238 Totalt 521 (100 %) 384 (10070) 905 C = 0.209

158 Bilaga 4

Tabell 22. Betydelsen av vilken samhällsklass man anser sig tillhöra och upplevelsen av invandrarna som ett hot mot den egna identiteten. Motvilja Arbetarklassen Övriga Alla Obetydlig (0-1) 107 ( 21%) 137 ( 36%) 244 X2 __ 4 6 Måttlig (2-5) 303 ( 58 %) 203 ( 53 %) 506

P 33051

Stark (6-7) 111 ( 21%) 44 ( 11%) 155 Totalt 521 (l00%) 384 (l00%) 905 C = 0.189

Tabell 23. Samhällsklassens betydelse (arbetarklass/övriga). 1nställning/förhâllningssätt X2 dt P överväger C hos Fruktan för invandrarna 39.414 2 0.001 Arbetarklassen 0.21 Motvilja mot invandrarna 32.416 2 0.001 Arbetarklassen 0.19 Engagement i invandrare 13.742 2 0.01 Övriga 0.13 Generositet mot invandrarna 6.405 2 0.05 Övriga 0.08 4.536 l - - - Kunskap om invandrarna

I tabell 22 har vi tabulerat samhällsklass mot motvilja mot invandrarna. Den visar att också motviljan mot invandrarna är mera uttalad bland dem som anser sig tillhöra arbetarklassen. Då det gäller övriga beroende variabler är sambandet med samhällsklars inte så betydande eller beträffande kunskap - det saknas helt. Någon detaljredovisning har därför inte ansetts nödvändig. 1 tabell 23 har vi gett en översikt över sambanden i EPA-materialet mellan de ”beroende variablerna och svenskens uppfattning om vilken samhällsklass han tillhör.

Betydelsen av kontakt med invandrarna Sedan vi nu har gått igenom de viktigaste omständigheterna i de intervjuades personliga och sociala bakgrund återstår att undersöka vad deras personliga erfarenheter av främmande nationaliteter och av andra länder kan betyda. l detta avsnitt ska vi därför redovisa betydelsen av tillfällig kontakt med främmande nationaliteter, invandrare som arbetskamrater och släkt med invandrare. Av dessa tre varianter av kontakt med invandrare är det bara tillfällig kontakt som har någon större betydelse för svenskens inställning och förhållningssätt. Vid beräkningarna av sambanden mellan tillfällig kontakt med främmande nationaliteter och de ”beroende variablerna har vi delat in de intervjuade i två ungefär likstora grupper. Den ena består dels av 108 personer, som aldrig har haft någon kontakt med invandrare, samt 339 personer, som har haft kontakt med representanter för en, två eller tre främmande nationaliteter, dvs. sammanlagt 454 personer, som har haft ringa eller ingen kontakt med främmande nationaliteter. Den andra gruppen består av 451 personer, som säger sig

Bilaga 4 159

ha haft kontakt med representanter för minst fyra främmande nationaliteter. Erfarenheterna i denna grupp varierar mellan fyra och femton nationaliteter. Detta mått blir speciellt intressant för oss därför att det mäter en erfarenhet som individen har fått utan att själv eftersträva den på något systematiskt sätt. Vi kan därför utgå från att de intervjupersoner som har hamnat i den ena eller den andra av de båda grupperna inte kan ha varit så olika varandra från början. Olikheten mellan deras inställning till invandrarna kan därför med en viss sannolikhet antas bero på deras olika erfarenhet av dem., Det kraftigaste utslaget får vi när vi tabulerar tillfällig kontakt med främmande nationaliteter mot motvilja mot invandrarna. Den fördelning som därvid uppkommer har vi återgett i tabell 24. Den tyder på att kontakten med främmande nationaliteter har effekt. l den grupp, som har haft mera omfattande kontakt, känner 35 % ingen motvilja (DF-index = 0- l), medan de som har haft ringa eller ingen kontakt visar samma inställning i 19% av fallen. Stark motvilja (DF-index = 6-7) visar 22 % i den oerfarna gruppen men inte mer än 12 % av den erfarna gruppen. 1 tabell 25 har vi tabulerat tillfällig kontakt med främmande nationaliteter mot fruktan för invandrarna. Även här framträder en effekt av erfarenheten. Den består i att fruktan för invandrarna är mindre utbredd bland dem som har den större erfarenheten. Effekten är något svagare än för motvilja, vilket är rimligt: en personlig kontakt bör i första hand reducera intrycket av att invandrarna är främmande och annorlunda

Tabell 24. Betydelsen av tillfällig kontakt med främmande nationaliteter för svenskens upplevelse av invandrarna som ett hot mot den egna identiteten (Kontakt med 0-3/4-15 främmande nationaliteter).

Motvilja Kontakt med 0-3 Kontakt med 4- 15 nationaliteter nationaliteter Alla

Obetydlig (0-1) 88 ( 19 %) 156 ( 35 %) 244 X2 _ 32 759 Måttlig (2--5) 265 ( 59%) 240 ( 53 %) 505

P Obol

Stark (6-7) 99 ( 22%) 55 ( 12%) 154 i Alla 452 (100 %) 451 (100 %) 903 C = 0.191

Tabell 25. Betydelsen av tillfällig kontakt med främmande nationaliteter för svenskens upplevelse av invandrarna som ett hot mot vår sociala och ekonomiska trygghet (Kontakt med 0-3/4- 15 främmande nationaliteter). i Fruktan Kontakt med 0-3 Kontakt med 4-15 nationaliteter nationaliteter Alla

Obetydlig (0-1) 75 ( 17 %) 136 ( 30 %) 211 X2 = 23 576 Måttlig (2-5) 244 ( 54%) 211 ( 47 %) 455

P dom

Stark (6-7) 133 ( 29%) 104 ( 23%) 237

Alla 452 (100 %) 451 (100 %› i9b3 c = 0.162

160 Bilaga 4

Tabell 26. Betydelsen av tillfallig kontakt med främmande nationaliteter för svenskens benägenhet att se på invandrarna med tolerans, generositet och respekt (Kontakt med 0-3/4-15 nationaliteter). Generositet Kontakt med 0-3 Kontakt med 4--15 Alla nationaliteter nationaliteter Obetydlig (0-1) 270 ( 60 %) 218 ( 48 %) 488 X2 = [6 909 Måttlig (2) 97 ( 21%) 98 ( 22 %) 195 P 0-001 Stark(3-4) 85 ( 19 %) 135 ( 30 %) 220 Alla 452 (100 %) 451 (100 %) 903 C = 0.137

men inte inverka lika mycket på föreställningen att de hotar ens egen sociala existens.

l tabell 26 har vi tabulerat tillfällig kontakt med främmande nationaliteter mot generositet mot invandrarna. Det samband som framträder här går i motsatt riktning och innebär att de av de intervjuade som har mera att omfattande erfarenhet också är mest benägna visa generositet tolerans respekt för invandrarna.

Även med kunskap och med engagement visar tillfällig kontakt med främmande nationaliteter statistiskt signifikanta samband. Det inflytande som erfarenheten av främmande nationaliteter har i dessa fall är emellertid inte så stort mätt i reella mått. l tabell 27 har vi gett en översikt över analysen av betydelsen av tillfällig kontakt med främmande nationaliteter_

Den som har eller har haft invandrare som arbetskamrater tror man gärna blir påverkad av denna erfarenhet i sitt förhållningssätt och sin inställning till invandrarna. Då vi undersökte om detta antagande kan bekräftas i EPA-materialet jämförde vi de 427 intervjupersoner som inte har haft invandrare som arbetskamrater med de 478 som har haft det. Den enda ”beroende variabel” som visade några skillnader mellan dessa båda grupper var emellertid kunskap. Den som har invandrare som arbetskamrater blir alltså mera informerad om deras existensvillkor än

Tabell 27. Betydelsen av tillfällig kontakt med främmande nationaliteter (Kontakt med 0-3/4-15 nationaliteter).

Tabell 28. Betydelsen av att ha invandrare som arbetskamrat för svenskens kunskaper om invandrarnas levnadsvillkor i Sverige (ej haft/haft). Kunskap Ej haft som Haft som Alla arbetskamrat arbetskamrat ofullständig (0-4) 302 ( 71 %) 267 ( 56 %) 569 X2 = 22.305 God (5-6) 123 ( 29%) 211 ( 44%) 334 P 0.001 Alla 425 (100 %) 478 (100 %) 903 C = 0.157

andra . l övrigt påverkas svenskens inställning till invandrarna inte av att han har dem som arbetskamrater. Sambandet mellan haft som arbetskamrat och kunskap framgår av tabell 28.

Eftersom inga andra samband framträder mellan de ”beroende variablerna och invandrare som arbetskamrat har vi i övrigt nöjt oss med en översiktlig redovisning av beräkningarna i tabell 29.

Slutligen har vi studerat vilket inflytande på svenskens inställning som man kan spåra av en eventuell släktskap med invandrare. Inte heller variabeln släkt med har emellertid samband med mer än en ”beroende variabel, i detta fallet generositet mot invandrarna. I tabell 30 har vi

Tabell 29. Betydelsen av att ha invandrare som arbetskamrat (ej haft/haft).

Engagemenr i invandrare 0.792 2 - - - MotviI/a mot invandrare

Tabell 30. Betydelsen av att vara släkt med invandrare för svenskens förmåga att visa tolerans - generositet - respekt mot invandrarna.

Generositet Ej släktingar Har släktingar Alla ;

Obetydlig (O-l) 360 ( 58 %) 128 ( 45 %) 488 X2 _ 15 895 Måttlig (2-5) 122 ( 20%) 73 ( 25%) 195

P Obol

Stark (6-7) 133 ( 22%) 87 ( 30%) 220

Alla 615 (100 %) 288 (100 %) 903 C = 0.133

1 Det faktum att det framför allt är kunskaperna som påverkas av att man har invandrare som arbetskamrater förklarar en del av vår tidigare iakttagelse (s. 36) att männen har större kunskaper om invandrarna än vad kvinnorna har. Om man undersöker sambandet mellan haft som arbetskamrater och kön visar det sig nämligen att det framför allt är män, som har invandrare som arbetskamrater (sambandskoefñcienten blir i detta fall 0.21). Även om man korrigerar för denna informationskällas intlytande förblir emellertid männens kunskaper större än kvinnornas.

162 Bilaga 4 SOU [974270

Tabell 31. Betydelsen av att vara släkt med invandrare (Ej släkt/släkt). lnställning/förhållningssätt X2 di P överväger C hos Generositet mot invandrarna 15.895 2 0.001 Släkt med 0.13 Frukten för invandrarna 5.236 2 - » v mot invandrarna 4.802 2 - « - Motvil/a 2.622 2 - - » Engagement i invandrare Kunskap om invandrarna 0.011 1 - - -

tabulerat släkt med mot generositet. Jämförelsen avser de 617 intervjupersoner som inte har någon släkting av främmande nationalitet och de 288 som har uppgivit att de är släkt med en eller flera främmande nationaliteter. Av tabellen framgår att det finns en tendens hos dem som är släkt med främmande nationaliteter att betrakta invandrarna med större generositet än de som saknar utländska släktingar. Medan 60 procent av de intervjuade som inte är släkt med främmande nationaliteter visar obetydlig generositet” (TGR-index = Oel) faller 45 procent av de som har släktingar inom samma kategori. Beredda att offra en del av sin egen bekvämlighet för invandrares skull är 30 procent av dem som har släktingar men endast 21 procent av dem som saknar släkt bland de främmande nationaliteterna. Skillnaderna är ju inte överväldigande men sambandet är statistiskt säkerställt. Slutsatsen som kan dras av dessa iakttagelser är att släktskap med främmande nationaliteter egentligen inte medför någon annan förändring i svenskens inställning till invandrarna än att hans lojalitet förändras något; viljan att avstå egna förmåner och godta invandrarna som likvärda blir något större. Detta innebär emellertid inte att man har blivit mera generös, utan snarare att man identifierar sig något mera med utlänningarna. Analysen av variabeln släkt med vittnar i själva verket mest om människans kollektiva egoism; då man unnar invandrarna något är det för att man har tagit upp dem i det egna släktkollektivet, vad man skyddar är gemensamma intressen som står i motsättning till övriga svenskars. I tabell 31 har vi gett en översikt över resultaten av den statistiska analysen av variabeln släkt med invandrare.

Betydelsen av utlandserfarenhet

Vid analysen av den betydelse egen urlandserfarenhet kan ha för svenskens förhållningssätt och inställning till invandrarna har vi jämfört 468 personer i intervjugruppen som saknar egentlig utlandserfarenhet (dvs. har varit i högst två främmande länder, jfr s. 16) med 424 som har sådan erfarenhet (har varit i minst tre främmande länder). Resultaten av denna analys tillhör de viktigaste som EPA-materialet har gett vid sidan av studien av skolutbildningens betydelse. Innan sambanden med de beroende variablerna” redovisas är det nödvändigt att gå närmare in på vilka möjligheter människor har att

Bilaga 4 163

Tabell 32. Sambandet mellan utlandserfarenhet och skolutbildning. Utlandserfarenhet Folkskola Högre Alla utbildning Ocrfarna (0-2) 429 ( 61 %) 38 ( 20%) 467 X7 =99.399 Erfarna (3-ll) 271 ( 39%) 149 ( 80%) 420 P 0.001 Alla 700 (100 %) 187 (l00%) 887 C = 0.335

skaffa sig utlandserfarenhet i den mening vi har lagt in i ordet. Därvid kommer man också in på frågan om vilka människor det är som skaffar sig denna erfarenhet. För att försöka få någon uppfattning om svaren på dessa frågor har vi undersökt sambanden mellan utlandserfarenhet och två av de ”bakgrundsvariabler” vi arbetar med. I tabell 32 har vi tabulerat utlandserfarenhet mot skolutbildning. Tabellen visar med nästan bedövande tyngd vad utbildning betyder för människors möjligheter att resa och stifta bekantskap med andra länder och kulturer.

Medan endast 20 procent av dem som har högre skolutbildning har försummat att skaffa sig riktig utlandserfarenhet, befinner sig inte mindre än 61 procent av dem som bara har folkskola som bakgrund isamma situation. Sambandskoefficienten C (som i detta fall är identisk med phi-koefficienten) är undersökningens näst högsta. Om man vill ha en uppfattning om hur stor en motsvarande produkt-moment korrelation blir, kan man dela phi med 0.637. Denna skattning ger 0.52 (ungefär).

I tabell 33 har vi tabulerat utlandserfarenhet mot samhällsklass. Även här får vi ett kraftigt utslag, som beror på att de intervjuade som anser sig tillhöra arbetarklassen har skaffat sig utlandserfarenhet i betydligt mindre omfattning än de övriga.

Naturligtvis är utlandserfarenhetens samband med skolutbildning och samhällsklass inte oberoende fynd. Samhällsklass och utbildning hänger tvärt om nära samman med varandra, framför allt därför att högre utbildning länge har varit ett privilegium för andra samhällsgrupper än arbetarklassen i vårt land (och i andra länder). Speciellt i de högre åldersgrupperna i EPA-materialet måste detta göra sig kraftigt gällande.

Tabell 33. Sambandet mellan utlandserfarenhet och samhällsklass. Utlandserfarenhet Arbetarklassen Övriga Alla Oerfarna (0- 2) 330 ( 64%) 138 ( 37%) 468 X2 =64.769 Erfarna (3-11) 186 ( 36 %) 238 (63%) 424 P 0.001 Alla 516 (l00%) 376 (100 %) 892 C = 0.270

164 Bilaga 4

Tabell 34. Samband mellan skolutbildning och samhällsklass. Skolutbildning Arbetarklassen Övriga Alla Folkskola 487 ( 94%) 222 ( 58%) 709 X2 = 166.242 Högre utbildning 32 ( 6 %) 159 ( 42 %) 191 P 0.001 Alla ö; (100 %) 381 (100 %) 900 C = 0.430

I tabell 34 har vi tabulerat skolutbildning mot samhällsklass. Här hittar vi undersökningens högsta samband. Av dem som anser sig tillhöra arbetarklassen är det inte mer än 6 procent som har fått högre utbildning. Motsvarande tal för dem som anser sig tillhöra andra samhällsklasser är 42 procent. Man kan också uttrycka sambandet så att av dem som har folkskola som skolbakgrund anser sig 68 procent tillhöra arbetarklassen medan endast 17 procent av dem som har fått högre utbildning räknar sig till arbetarklassen. Sambandskoefficienten (C = motsvarar en phi) produkt-moment korrelation på 0.67 (ungefär). Även om detta inte på något sätt innebär att man kan sätta likhetstecken mellan utbildning och samhällsklass som vi har definierat dessa variabler, betyder det att de båda sakerna är intimt sammanvävda med varandra. Klassamhället i dagens Sverige är ett samhälle där klasskillnaderna i mycket stor utsträckning kan definieras som skillnader i fråga om utbildning. Efter dessa utvikningar kan vi nu redogöra för utlandserfarenhetens inflytande på svenskens förhållningssätt och inställning till invandrarna. I tabell 35 har vi tabulerat utlandserfarenhet mot fruktan för invandrarna. Av tabellen framgår att de som har erfarenhet av främmande länder inte upplever invandrarna som ett hot i lika stor utsträckning som de som saknar egentlig utlandserfarenhet. Det är emellertid tveksamt om man av .denna iakttagelse kan dra slutsatsen att man skulle kunna minska svenskarnas fördomar mot främmande nationaliteter genom att gynna

Tabell 35. Betydelsen av utlandserfarenhet för svenskens upplevelse av invandrarna som ett hot mot vår sociala och ekonomiska trygghet (erfarenhet av 0-2/3-[1 olika länder). Fruktan Varit i 0-2 Variti 3- ll Alla främmande främmande länder länder Obetydlig (0-1) 74 ( 16 %) 135 ( 32 %) 209 X2 :40 695 Måttlig (2-5) 240 ( 33%) 208 ( 49%) 448

P Obol

Stark (6-7) 154 ( 33%) 81 ( 19%) 235 Alla 468 (lOO%) 424 (lOO%) 892 C = 0.214

Bilaga 4 165

den moderna turistnäringen.” Som vanligt är det inte så enkelt. Det

inflytande på svenskens fruktan för invandrarna som fördelningen i tabell 35 kan innebära, behöver inte tolkas som en följd av de intervjuades besök i främmande länder. Lika gärna « eller kanske mera troligt - kan det bero på att det i första hand är de som inte känner någon fruktan för människorna från andra länder, dvs. de som inte hotas av dem i sin sociala och ekonomiska trygghet, som skaffar sig erfarenhet av främmande länder. Om tabell 35 tolkas på detta sätt, blir utlandserfarenheten inte en orsak till att fruktan för invandrarna minskar utan en följd av ursprungliga olikheter (exempelvis i fråga om utbildning-samhällsklass) mellan dem som reser och de som stannar hemma. För att få en uppfattning om detta resonemangs riktighet har vi beräknat sambandet mellan utlandserfarenhet och fruktan för invandrarna när de intervjuades skolutbildning och klasstillhörighet hålls 3

konstanta Först har vi hållit skolutbildning konstant. Därvid sjunker

sambandet mellan utlandserfarenhet och fruktan från 0.21 till 0.13. Om vi i stället håller samhällsklass konstant sjunker koefficienten till 0.16. Håller man båda dessa faktorer konstanta samtidigt, vilket innebär att

12 Under de fem år som har förflutit sedan EPA-materialet samlades in har turistnäringen utvecklats avsevärt i stora delar av världen. Detta har säkerligen också haft ett betydande inflytande på svenskarnas utlandserfarenhet i den mening vi har använt begreppet. Utan att kunna belysa saken med statistik tror jag att det i dag är åtskilligt fier svenskar än 1969, som har ”egentlig utlandserfarenhet”, om man därmed menar att de har vågat sig utanför Skandinavien. Det är också troligt att andelen personer som har sådan erfarenhet har blivit större i grupperna med lägre skolutbildning och bland dem som räknar sig tillhöra arbetarklassen. För detta har charter-industrien sörjt: man kommer för låga kostnader till Malta-Mall0rca-Kanarieöarna-Benidorm-Grekland-Jugoslavien. Man behöver inte tveka inför språksvårigheterna, kosan ställs till svenskockuperade badstränder och hotell svensk mat finns på svenska restauranter och i svenskspråkiga korvstånd på stranden, sight-seeing med svensktalande guider och hjälp med resans alla krångliga formaliteter får man av svenska reseledare. Frågan är emellertid om denna ändring i svenskens resvanor betyder att så många flera svenskar har skaffat sig reell erfarenhet av främmande länder eller andra kulturer. Snarare har gränserna för den inomskandinaviska tryggheten utvidgats genom att trygghetsbevarande skyddsmurar mot det utländska har byggts upp i de nya turistorterna. På en serie billiga och mindre billiga hotell i Bangkok vilar svenska medelklasspar i solstolarna i drivor runt swimmingpoolerna. Samtalen som sker på skånska och stockholmska och småländska rör temperaturen i vattnet och solbrännan, då man jämför det nya paradiset med Teneriffa och Grand Canaria. Om landets befolkning, som skymtar genom de blå rutorna i den luftkonditionerade bussen, blir kommentarerna knapphändiga. De är väldigt små. Faktiskt, de är ärliga. Eller - här gäller det att hålla i väskan - att inte gå ensam - inte låta skörta upp sig. Dagen innan man åker till badparadiset Pathaya åter man thailändsk middag för 250 Bath på en turistdesignad pittoresk restaurant, där man tar av sig i strumplästen och sitter på golvet och tittar på klassisk dans. På gatan utanför skulle man kunna äta en lika välsmakande och ren middag för 8-12 Bath. Om man bara visste eller vågade. Men så långt sträcker sig inte den erfarenhet man kan skaffa sig på dessa kollektiva utflykter, där man som från professor Piccards kula kan titta på en främmande världsdel genom tjocka glas, medan man fortfarande andas sin egen luft, talar sitt eget språk och äter sin egen mat. 13 Då vi har använt beräkningsmetoderna för partialkorrelationer har vi inte i första hand varit ute för att bestämma storleksordningen på de samband som återstår efter partialiseringen. Syftet har i stället varit att undersöka om de samband som framträder i materialet har något självständigt intresse.

166 Bilaga 4

man beräknar en partialkorrelation av andra ordningen, sjunker koefficienten till 0.11. Det inflytande på fruktan för invandrarna som utlandserfarenhet utövar då man har eliminerat verkan av skolutbildning och samhällsklass är alltså inte särskilt imponerande. Om vi tar hänsyn till var signifikansgränsen för phi går i vårt material, kan vi emellertid konstatera att utlandserfarenhet förmodligen ändå har en viss självständig betydelse. De som reser oftare känner inte så stor fruktan för invandrarna. Att resa innebär emellertid också att stärka sin trygghet; man är säkrare när man kommer hem än innan man for. I tabell 36 har vi tabulerat utlandserfarenhet mot motvilja mot invandrarna. Utslaget blir här något starkare än för fruktan. Detta är i och för sig rimligt eftersom den personliga erfarenheten av främmande länder och kulturer i första hand bör minska svenskens rädsla för det okända och främmande hos de människor som kommer till vårt land. Vi har även i detta fall beräknat partialkorrelationerna mellan utlandserfarenhet och motvilja med l) utbildning konstant 2) samhällsklass konstant samt 3) och samhällsklass konstanta. Därvid finner vi att utbildning sambandskoefficienten sjunker från 0.22 till 0.15 då utbildning hålls konstant men endast till 0.19 då inflytandet från klasstillhörighet elimineras. Då båda dessa faktorers inflytande hålls konstant sjunker koefficienten från 0.22 till 0.15. l-lärav framgår att utlandserfarenheten har ett faktiskt inflytande på svenskens benägenhet att känna motvilja mot invandrarna. Ju större utlandserfarenhet svensken skaffar sig dess mindre benägen blir han att uppfatta invandrarna som ett hot mot sin egen identitet.

Tabell 36. Betydelsen av utlandserfarenhet för svenskens upplevelse av invandrarna som ett hot mot den egna identiteten (erfarenhet av 0-2/3-11 olika främmande länder). Motvilja Varit i 0-2 Varit i 3-11 Alla främmande främmande länder länder Obetydlig (0-1) 90 ( 19 %) 150 ( 35 %) 240 X2 :44 484

Måttliga-S) 269 ( 58%) 231 ( 55 %) 500 P Obol

Stark (6-7) 109 ( 23%) 43 ( 10%) 152 Alla 468 (100 %) 424 (100 %) 892 C = 0.223

- - Tabell 37. Betydelsen av utlandserfarenhet för svenskens tolerans generositet respekt för invandrarna (erfarenhet av 0-2/3- 11 olika främmande länder). Generositet Varit i 0-2 Varit i 3-11 Alla främmande främmande länder länder Obetydlig (0-1) 290 ( 62 %) 194 ( 46 %) 484 X2 _ 25 029 Måttlig (2) 89 ( 19%) 101 ( 24%) 190 Stark (3-4) 89 ( 19%) 129 ( 30%) 218 P 0.001 Alla 468 (100 %) 424 (100%) 892 C = 0.168

Bilaga 4 167

l tabell 37 har vi tabulerat utlandserfarenhet mot generositet. I detta fall får vi ett betydligt svagare utslag än i de tidigare fallen. Effekten går i motsatt riktning; större utlandserfarenhet är förbunden med större generositet - tolerans - respekt. Då vi ”partialiserar bort” inflytandet av utbildning sjunker sambandskoefficienten från 0.17 till 0.1 l. När samhällsklass hålls konstant sjunker den till 0.15. Då båda faktorerna hålls konstanta sjunker sambandet från 0.17 till 0.11. I tabell 38 har vi tabulerat utlandserfarenhet mot engagement i invandrare. Det betyder att vi undersöker sambandet mellan människors erfarenhet av främmande länder och deras benägenhet att umgås privat med invandrare. Även om det i många fall är besök i främmande länder som stimulerar människor att börja umgås med invandrare från dessa länder i Sverige kan man också tänka sig det motsatta orsakssambandet. Det skulle innebära att bekantskap med invandrare kan stimulera svenskarna att resa och besöka sina umgängesvänners hemland. Utslaget i tabell 38 bör därför inte tolkas enbart som ett uttryck för att utlandserfarenheten gör svensken mera benägen att umgås med invandrarna utan också som ett uttryck för att umgänget med dem här hemma leder till att man skaffar sig större utlandserfarenhet. Även i detta fall har vi beräknat partialkorrelationema. Då man håller samhällsklass konstant sjunker sambandskoefficienten från 0.28 till 0.25, medan den sjunker till 0.22 om man håller utbildning konstant. Då båda dessa faktorer hålls konstanta samtidigt sjunker koefficienten till 0.21. Den slutsats vi kan dra av dessa siffror är att svenskarnas erfarenhet av främmande länder och deras vana att umgås privat med invandrare har ett klart samband, och att detta samband inte förorsakas av inflytelser från andra faktorer. De som umgås privat, reser gärna. De som reser, umgås gärna privat. Till sist har vi i tabell 39 tabulerat utlandserfarenhet mot kunskap om invandrarna. Här framträder kunskaps-variabelns mest utpräglade samband med någon av de oberoende variablema i EFA-materialet. Dess innebörd är att ju mera utlandserfarenhet man har dess mera informerad är man om invandrarnas levnadsvillkor i Sverige. Möjligen beror denna större kunskap på det aktiva engagement i omvärlden som kontakten med främmande länder förutsätter. På ett annat sätt än övriga variabler återspeglar nämligen utlandserfarenhet en skillnad mellan olika intervju-

Tabell 38. Betydelsen av utlandserfarenhet för svenskens benägenhet att engagera sig i invandrare genom att umgås med dem privat (erfarenhet av 0-2/3-11 olika främmande länder). Engagement Varit i 0-2 Varit i 3-11 Alla främmande främmande länder länder Inget (0) 274 59%) 159 ( 38%) 433 X2 _ Måttligt(l-2) 158 ( 34%) 150 ( 35%) 308

P5 73-03? O

Stort 13-12) 36 8%) 115 ( 27 %) 151 Alla 468 001%) 424 (100 %) 892 c = 0.280

168 Bilaga 4

Tabell 39. Sambandet mellan utlandserfarenhet och svenskens kunskaper om invandrarnas levnadsvillkor i Sverige. Kunskap Varit i 0-2 Varit i 3- ll Alla främmande främmande länder länder Ofullständiga (O-4) 339 ( 72%) 223 ( 53%) 562 X2 = 37.573 Goda (5-6) 129 ( 28%) 201 ( 47%) 330 P 0.001 Alla 468 (100 %) 424 (100 %) 892 C = 0.205

gruppers handlingsmönster. De som har låga värden i denna variabel är passiva eller osäkra eller okunniga eller ängsliga människor, som tar det säkra för det osäkra och stannar i den trygga värld de har hemma i Sverige. De som tillhör gruppen som vågar är de aktiva, de nyfikna, de som har språkfärdigheter och andra resurser att göra världen till sin. Det är då inte så konstigt att de senare också är väl orienterade om invandrarnas villkor i Sverige. De behöver inte ha fått dessa kunskaper utomlands. Men det är naturligt för dem att skaffa sig dessa kunskaper. Detta samband mellan utlandserfarenhet och kunskap sjunker från 0.21 till 0.20 då vi håller samhällsklass konstant. Då man håller utbildning konstant sjunker det till 0.17. Om båda dessa faktorer hålls konstanta samtidigt får vi en partialkorrelation på 0.18. I tabell 40 har vi gett en översikt över utlandserfarenhetens betydelse. Den visar att de människor som reser mera till främmande länder också umgås mera med invandrarna då de är i Sverige. De är också bättre villkor och de ser med större tolerans orienterade om invandrarnas - i vårt land. Som en omvändning av generositet respekt på invandrarna dessa drag framträder hos dem som saknar erfarenhet av främmande länder en fruktan för invandrarna, som de uppfattar som ett hot både mot sin egen sociala och ekonomiska trygghet och mot sina föreställningar om hur en anständig svensk” ska leva.

Tabell 40. En översikt över utlandserfarenhetens samband med övriga variabler. Beroende variabler överväger X2 C Shkl Utb Båda hos konst konst konst Engagement De erfarna 70.082 0.28 0.25 0.22 0.21 Kunskap De erfarna 37.573 0.21 0.20 0.17 0.18 Generositet De erfarna 25.029 0.17 0.15 0.11 0.1 l Motvilja Oerfarna 44.484 0.22 0.19 0.15 0.15 Fruktan Oerfarna 40.695 0.21 0.16 0.13 0.1 l

”Oberoende variabler” Utlandserfarenhet överväger hos X2 C

Skolutbildning Högre utbildning 99.399 0.34 Samhällsklass Ej arb.klass 64.769 0.27

Bilaga 4 169

Kanske har vi här funnit en av de viktigaste klasskillnaderna i dagens samhälle: olikheten mellan en privilegierad överklass av utbildade, aktiva, unga, modiga, starka och friska människor, som gör saker, vågar saker och som generöst tar emot och prövar vad tillvaron bjuder, och en underprivilegierad klass av dåligt utbildade, okunniga och därför passivi- - serade och rädda människor. Klassmärkena är bildning kunskaper självtillit - initiativ - generositet - aktivitet å ena sidan och okunnighet - osäkerhet - initiativlöshet - missunnsamhet - passivitetdden andra.

En sammanfattande återblick Den genomgång som avslutades med föregående avsnitt är uppbyggd kring de ”oberoende variablerna. Genom att i tur och ordning undersöka dessas samband med de intervjuades förhållningssätt och till invandrarna har vi fått en viss uppfattning om vilka inställning som har den största betydelsen för svensken i hans omständigheter relation till invandrarna. I stället för att upprepa dessa fynd i sammandrag har vi valt att avsluta framställningen om EFA-undersökningens trettiosex första frågor med fem tabeller, som var och en utgår från en ”beroende variabel. Genom att studera dessa tabeller får man ett nytt perspektiv på materialet samtidigt som resultaten repeteras. I tabell 41 har vi samlat det viktigaste data om fruktan för invandrarna. De har erhållits med hjälp av SE-skalan, som vi konstruerade för att mäta de intervjuades upplevelse av invandrarna som ett hot mot vår sociala och ekonomiska trygghet. De nio ”oberoende variablerna (bakgrundsvariablerna) är rangordnade med den som har det starkaste sambandet med fruktan överst. Om man försöker tala om på vanlig svenska vilken betydelse olika omständigheter har för svenskens fruktan för invandrarna kan tabell sammanfattas på följande sätt. l. De som har folkskola som utbildningsbakgrund känner starkare fruktan för invandrarna än de som har fått högre utbildning. 2. De som saknar erfarenhet av främmande länder känner större fruktan för invandrarna än de som har egen utlandserfarenhet.

Tabell 41. En översikt över sambanden mellan fruktan och EFA-undersökningens bakgrundsvariabler. BakgrundsvariableW X2 df P överväger C hos Utbildning 77.977 2 0.001 Folkskola 0.29 Utlandserfarenhet 40.695 2 0.001 Oerfarna 0.21 Samhällsklass 39.414 2 0.001 Arbetarklass 0.21 Ålder 34.088 2 0.001 Äldre 0.19 Kontakt med invandrare 23.576 2 0.001 Ej haft kontakt 0.16

170 Bilaga 4

3. Fruktan för invandrarna är vanligare i arbetarklassen än bland dem som inte anser sig tillhöra arbetarklassen. 4. Äldre människor känner starkare fruktan för invandrarna än yngre människor. 5. De som inte har haft personlig kontakt med invandrare känner något större fruktan för invandrarna än de som har haft personlig kontakt med dem. 6. I materialet framträder en tendens till att människor med lägre inkomster känner mera fruktan för invandrarna än de som har högre inkomster. I tabell 42 har vi samlat motsvarande data om motvilja mot invandrarna. De har erhållits med hjälp av DF-skalan, som vi konstruerade för att mäta de intervjuades upplevelser av invandrarna som ett hot mot den egna identiteten (våra föreställningar om hur en svensk ska vara).

Tabell 42 har vi sammanfattat på följande sätt. l. De som har folkskola som utbildningsbakgrund känner starkare motvilja mot invandrarna än de som har fått högre utbildning. 2. Äldre människor känner starkare motvilja mot invandrarna än yngre människor. 3. De som saknar erfarenhet av främmande länder känner starkare motvilja mot invandrarna än de som har egen utlandserfarenhet. 4. De som inte har haft personlig kontakt med invandrare känner starkare motvilja mot invandrarna än de som har haft personlig kontakt med dem. 5. Motvilja mot invandrarna är vanligare i arbetarklassen än bland dem som inte anser sig tillhöra arbetarklassen. 6. l materialet framträder en tendens till att människor med lägre inkomster känner större motvilja mot invandrarna än de som har högre inkomster.

Tabell 42. En översikt över sambanden mellan motvilja och EPA-undersökningens bakgrundsvariabler. Bakgrundsvariabler X7 dr P överväger C hos Utbildning 61.920 2 0.001 Folkskola 0.26 Ålder 54.396 2 0.001 Äldre 0.25 Utlandserfarenhet 44.484 2 0.001 Oerfarna 0.22 Kontakt med invandrare 32.759 2 0.001 Ej haft kontakt 0.19

Bilaga 4 17l Tabell 43. En översikt över sambanden mellan generositet och EPA-undersökningens bakgrundsvariabler. ”Bakgrundsvariablef” X7 df P överväger C hos

Samhällsklass Kön 5.248 2 - - lnv som arbetskamrater 2.317 2 - - -

I tabell 43 har vi samlat de viktigaste data om generositet mot invandrarna. De har erhållits med hjälp av TGR-skalan, som vi konstruerade för att mäta de intervjuades benägenhet att se på invandrarna med tolerans - generositet respekt.

Tabell 43 har vi sammanfattat på följande sätt. 1. De som har fått högre utbildning är mera benägna att visa generositet mot invandrarna än de som har folkskola som utbildningsbakgrund. 2. De som har utlandserfarenhet är mer benägna att visa egen generositet mot invandrarna än de som saknar erfarenhet av främmande länder. 3. människor har en något generösare inställning till invandrar- Yngre na än äldre människor. 4. De som har haft personlig kontakt med invandrare har en något generösare inställning till invandrarna än de som inte har haft någon personlig kontakt med dem. 5. De som ärsläkt med främmande nationaliteter har en något mera inställning till invandrarna än de som inte är släkt med generös främmande nationaliteter. 6. l materialet framträder en svag tendens att människor med högre inkomster är mera benägna att visa generositet mot invandrarna än de som har lägre inkomster. I tabell 44 har vi samlat de viktigaste data om engagement i invandrare. De har erhållits med hjälp av de intervjuades uppgifter om hur många främmande nationaliteter de umgås med i sitt privatliv.

Vi har sammanfattat tabell 44 på följande sätt. l. De som har fått högre utbildning umgås oftare privat med invandrare än de som har folkskola som utbildningsbakgrund. 2. De som har utlandserfarenhet umgås oftare privat med egen

172 Bilaga 4

Tabell 44- En översikt över sambanden mellan engagement och EPA-undersökningens bakgrundsvariabler.

Bakgrundsvariabler X2 df P överväger C hos Utbildning 48.076 2 0.001 Högre utbildning 0.23 Utlandserfarenhet 39.451 2 0.001 Erfarna 0.21 Samhällsklass 13.742 2 0.01 Ej arbetarklassen 0.13 Kön 12.448 2 0.01 Kvinnor 0.12 Ålder 9.008 2 0.02 Yngre 0.10 Släkt med invandrare 8.639 2 0.02 Släkt med 0.10 Kontakt med invandrare 7.663 2 0.05 Kontakt 0.09 Inkomst 6.614 2 0.05 Högre inkomst 0.10 lnv som arbetskamrater 1.642 2 w - -

invandrare än de som saknar erfarenhet av främmande länder. 3. Utöver de nämnda sambanden innehåller tabellen sex ytterligare statistiskt påvisbara samband. De är emellertid inte av sådan storleksordning eller av sådan självständig betydelse att de har något nämnvärt praktiskt intresse.

Slutligen har vi i tabell 45 sammanfattat de viktigaste data om kunskap om invandrarna. De har erhållits med hjälp av kunskaps-index, som vi konstruerade för att mäta de intervjuades kunskaper om invandrarnas levnadsvillkor i Sverige. Trots att denna skala inte tillfredsställer vanliga krav på ett kunskapstest har de mätningar vi har företagit gett tydliga utslag i ett stort antal fall.

l tabellen framträder några missvisande samband, nämligen med kön och inkomst. De beror på att dessa variabler är sammankopplade med invandrare som arbetskamrater. En viktig källa till kunskaper om invandrarnas situation utgör de invandrare man har som arbetskamrater. De flesta som har det är män. Därför har män större om kunskaper invandrarna än vad kvinnor har. Att de som har högre inkomst (då

Tabell 45. En Översikt över sambanden mellan kunskap och EFA-undersökningens bakgmndsvariabler.

SOU I974:7O Bilaga 4 l73

gränsen dras vid 2500 kronor/mån.) har något större kunskaper om invandrarnas levnadsförhållanden förklaras på samma sätt; majoriteten av dem som har högre inkomster är män. De samband i tabell 45, som har självständig betydelse har vi sammanfattat på följande sätt. l. De som har egen utlandserfarenhet är bättre orienterade om invandrarnas livsvillkor i Sverige än de som inte har någon erfarenhet av främmande länder. 2. De som har invandrare som arbetskamrater är bättre orienterade om invandrarnas livsvillkor i Sverige än de som inte har tillgång till denna informationskälla. Vår bearbetning av EPA-materialet har gett ett rikt utbyte av detaljkunskaper om samband. Den viktigaste erfarenheten kan vi emellertid sammanfatta i ett par korta stycken, som får bilda avslutning på detta avsnitt.

Slutord Svenskens inställning till invandrarna är framför allt en bildnings- och en klassfråga. De svenskar, som genom en högre utbildning både har fått större kunskaper om världen och sig själva och ökade möjligheter att skaffa sig social trygghet, behöver inte frukta invandrarna och kan se på dem utan att känna motvilja mot deras avvikande vanor och livsmönster. De har råd att visa generositet, tolerans och respekt för dem, eftersom de för egen del inte riskerar något i konfrontationen med invandrarna. De som mest entydigt motsvarar denna bild utgör en privilegierad överklass av välutbildade, unga, aktiva, modiga, nyfikna, starka och självständiga människor, som vågar göra saker, som reser till främmande länder, som tar reda på vad som händer omkring dem och som tar emot och prövar tillvarons erbjudanden. För dem blir invandrarna ett intressant inslagi tillvaron, som det kan vara lönande att vara generös emot och som man har utbyte av att lära känna. Som en kontrast till dessa människor har vi de okunniga, rädda, passiviserade människorna som inte vågar språnget ut i okända områden, de dåligt utbildades dåligt betalade orörliga klass, som med skål fruktar invandrarna samtidigt som de uppfattar dem som en främmande människosort, som de inte vet hur man ska hantera. Någonstans mellan dessa båda ytterligheter befinner vi oss alla i dag, alltför många ännu på den otrygga sidan bland de passiviserade och rädda i en värld, där fruktan fortfarande driver sitt spel och generositeten inte ryms.

i

sou 1974:70 Bilaga 4 175

3 Om svenskarnas olika

uppfattning om

nationaliteter

(En bearbetning av fråga 37 i EPA-materialet)

Inledning Fråga 37 i EPA-undersökningens enkät till den svenska intervjugruppen konstruerades för -att ge en bild av svenskens uppfattning om olika nationaliteter bland invandrarna i vårt land. Utom svenskar upptar formuläret nio nationaliteter som enligt statistiken var de vanligast förekommande bland invandrarna. I formuläret nämns tolv adjektiv, som karakteriserar människor (och nationaliteter). Den intervjuades uppgift var att sätta kryss för de adjektiv han tyckte var utmärkande för var och en av de tio nationaliteterna. Sammanlagt kunde den intervjuade sätta kryss i 120 rutor (10 nationaliteterx 12 adjektiv). I realiteten blev antalet kryss betydligt lägre. Dels bildar de tolv adjektiven sex par av egenskaper, som är varandras motsatser och därför inte går att markera samtidigt om man svarar logiskt konsekvent, dels underlät de intervjuade med största sannolikhet att göra markeringar för nationaliteter som de inte själva hade träffat eller kände till på annat sätt. Det är inte så lätt att formulera enkätfrågor med den syftning fråga 37 har. Den lösning som måste väljas var heller inte särskilt lyckad. Den allvarligaste invändningen man kan göra är att den kräver så många olika ställningstaganden av den intervjuade att risken för uttröttning blir alltför stor. Att 120 gånger i rad fundera över om en viss egenskap är utmärkande för en viss nationalitet, när egenskap och nationalitet hela tiden växlar, måste vara arbetsamt. Vi bör därför räkna med att många av de intervjuade har tagit ganska lätt på uppgiften då de närmade sig slutet av den. För att minska uttröttningseffekternas inflytande på jämförbarheten mellan olika delar av materialet varierades presentationsordningen av nationaliteter och adjektiv i två olika delupplagor av formuläret. De tolv adjektiven presenterades av liknande skäl i en ordningsföljd som inte framhäver deras parvisa släktskap.

Om frekvensen av åsikter och fördomar I tabell 46 har vi rangordnat de tio nationaliteterna med hänsyn till i hur stor utsträckning de intervjuade har gett uttryck för sin uppfattning om

176 Bilaga 4

Tabell 46. Nationalitetema i fråga 37 rangordnade efter hur stor del av intervjugruppen som har tagit ställning till dem samt svenskarnas personliga erfarenhet av dessa nationaliteter.

dem. Därvid har vi räknat med att den intervjuade har tagit ställning till varje nationalitet för vilken han har markerat åtminstone ett av de tolv adjektiven. l tabellen har vi också angett hur stor del av hela intervjugruppen som har haft personlig kontakt med de olika nationaliteterna. I de flesta fallen är de som har tagit ställning till en viss nationalitet avsevärt flera än de som har personlig erfarenhet av denna nationalitet. Den överskjutande delen har vi betraktat som en grov uppskattning av hur stor andel av intervjugruppen som har fördomar om respektive nationalitet. Med fördomar menar vi då domar i förväg, dvs. innan man har erfarenhet. I tabell 47 har vi ställt upp nationaliteterna i den ordningsföljd de får, om man rangordnar med hänsyn till hur stor fördomsandelen är bland svenskarna som har tagit ställning till dem. Korrelationen mellan denna rangordning och ordningen i tabell 46 är -O.83. Ju färre intervjupersoner som har uttalat någon åsikt dess större är alltså fördomsandelen bland dem som har uttalat sig.

Tabell 47. Nationaliteterna rangordnade efter andelen svenskar som bygger sin uppfattning på fördomar.

SOU l974z70 Bilaga 4 177

Kvantitativ analys av positiva och negativa värderingar l överensstämmelse med en av idéerna bakom valet av adjektivi fråga 37 har vi beräknat antalet positiva markeringar” för varje nationalitet. Med ”positiv” markering har vi menat att den intervjuade har kryssat för av - - - Arbetsam. I något adjektiven Ordentlig Lugn Pålitlig konsekvens härav får vi begreppet ”negativa markeringar, som uppstår då den intervjuade - har kryssat för något av adjektiven Slarvig Bråkig Opålitlig - Lat. Antalet positiva och negativa markeringar ger var för sig grova men meningsfulla mått på svenskarnas inställning till olika nationaliteter. Det är inte några mått på fördomar man får fram på detta sätt men de ger oss möjlighet att jämföra svenskarnas grundinställning utan att närmare specificera innehållet i attityden till de olika nationaliteterna. Som mått” har vi använt antalet positiva respektive negativa markeringar dividerat med antalet intervjuade som har tagit ställning till nationaliteten i fråga (= har markerat minst ett av de tolv adjektiveni fråga 37). Tabell 48 visar i vilken ordning svenskarna föredrar de olika nationaliteterna som bor i Sverige i dag. I den vänstra kolumnen bygger ordningsföljden på ”positiva” i den högra på negativa markeringar. För förståelsens skull har vi angett antalet markeringar genom antalet individer som har tagit ställning.

Om vi går efter hur många positiva markeringar per individ som de olika nationaliteterna har fått, ser vi att för svenskarna är Svenskarna den bästa av alla nationaliteter. Nästan lika mycket som om Svenskarna tycker svenskar om Norrmännen (när det kommer till kritan! ). I botten på kolumnen över positiva värderingar hittar vi (nerifrån räknat) Grekerna, Jugoslaverna, Polackerna och Finnarna. Grekerna är den i särklass minst omtyckta nationaliteten. Om vi ser på rangordningen som bildas av de negativa värderingarna, överensstämmer den mycket nära med den som bygger på de positiva värderingarna. Rangkorrelationskoefficienten blir 0.86. Denna iakttagelse får sitt särskilda intresse av att det inte är samma intervjupersoner som

Tabell 48. Svenskarnas preferens för olika nationaliteter mätt i det genomsnittliga antalet markeringar av ”positiva respektive negativa adjektiv i fråga 37.

Rangordning byggd på det genomsnitt- Rangordning byggd på det genomsnittliga antalet ”positiva markeringar liga antalet negativa markeringar 1. Svenskarna 1656/863 = 1.92 1. Norrmännen 81/791 = 0.10 2. Norrmännen 1462/791 = 1.85 2. Esterna 84/550 = 0.15 3. Estema 924/550 = 1.68 3. Engelsmännen 105/653 = 0.16 4. Tyskarna 1195/726 = 1.65 4. Svenskarna 191/863 = 0.22 5. Engelsmännen 992/653 = 1.54 5. Tyskarna 171/726 = 0.24 6. Danskarna 1130/770 = 1.47 6. Danskarna 215/770 = 0.28 7. Finnarna 1108/845 = 1.31 7. Polackerna 230/537 = 0.43 8. Polackerna 688/537 = 1.31 8. Jugoslaverna 336/600 = 0.56 9. Jugoslaverna 613/600 = 1.02 9. Finnarna 578/845 = 0.68 10. Grekerna 408/549 = 0.74 10. Grekerna 412/549 = 0.75

178 Bilaga 4 sou 1974:70

svarar för markeringarna som har gett upphov till de olika rangordningarna. Totalt är antalet negativa markeringar avsevärt lägre än antalet positiva. I särklass flest negativa värderingar har Finnarna fått. Om vi antar att de negativa värderingarna ger uttryck för vad vi har kallat oresonliga antipatier, kan den högra kolumnen i tabell 48 antas spegla förekomsten av grupp- eller nationalitetsfördomar hos svenskarna. De - denna nationaliteter som om tolkning är riktig oftast bedöms fördomsfullt av svenskarna är Grekerna, Finnarna, Jugoslaverna och Polackerna. Man kan också utnyttja data i tabell 48 på ett annat sätt för att få en uppfattning om hur vanligt det är att svenskarna har fördomar beträffande de i tabellen upptagna nationaliteterna. Tanken är att om ett stort antal svenskar, som tar ställning till en viss nationalitet, gör positiva markeringar, medan ett stort antal andra svenskar väljer värderingar som är de positivas direkta motsatser, kan inte dessa motstridiga uppfattningar båda bygga på erfarenhet, utan endera (vanligtvis den negativa) måste antas ge uttryck för fördomar. Ju kraftigare motsättning man kan registrera, dess vanligare kan man anta att fördomarna mot den ifrågavarande nationaliteten är. I tabell 49 har vi ordnat de tio nationalitetema med utgångspunkt i detta resonemang. Det mått vi har använt i denna tabell är ett uttryck för hur stor svenskarnas ambivalens är inför respektive nationalitet. Då det gäller Grekerna har de intervjuade satt sammanlagt 408 kryss för positiva adjektiv men dessutom 412 kryss för dessa adjektivs motsatser. Proportionen positiva/negativa markeringar blir då 50/50 som är ambivalensens maximivärde. Därför kommer Grekerna högst upp på listan i tabell 49. Om vi beräknar sambandet mellan denna rangordning för svenskarnas ambivalens och rangordningen för deras preferens för olika nationaliteter (tabell 48, vänstra kolumnen) får vi r = -0.91. Om vi i stället mäter preferensen i den omvända rangordningen för ”negativa värderingar (tabell 48), högra kolumnen) får vi r = -0.98.

Tabell 49. Graden av ambivalens inom intervjugruppen vad gäller inställningen till de tio nationaliteternai fråga 37.

Bilaga 4 179

För övrigt bekräftar tabell 49 att det framför allt är Grekerna, Polackerna och Jugoslaverna som är föremål för svenskarnas fördomar. Dessutom bestyrks vår tidigare iakttagelse att också Finnarna är föremål för svenskars (oresonliga och sakligt ogrundade) antipati. Tydligast framgår det av att Finnarna - som har fått nästan lika många positiva värderingar som och Danskarna - har det antalet Tyskarna högsta negativa markeringar (587) på listan. Ambivalensen i svenskarnas uppfattning om Finnarna väger extra tungt av att en så stor del av intervjugruppen har åsikter om dem. Trots att knappt 70 procent av de intervjuade har personlig erfarenhet av Finnarna, har inte mindre än 93 procent av de 905 intervjupersonerna uttalat sig om dem i enkäten. Dessa olika omständigheter tyder på att fördomarna rörande den finska invandrargruppen var betydande under hösten 1969. Till en del uppvägdes detta av att det också fanns en utbredd positiv inställning till Finnarna i den svenska befolkningen. Ännu en kommentar är befogad i detta sammanhang. l viss mån överraskande har Esterna hamnat högt upp på listan över omtyckta nationaliteter, trots att de tillhör den grupp som många intervjuade inte kunde uttala sig om. Beträffande Esterna förekommer inte heller några tecken på oresonliga antipatier i EFA-materialet. Förklaringen härtill är troligen att Esterna är en förhållandevis liten grupp, som kom till Sverige för rätt länge sedan. De är numera etablerade och integrerade i det svenska arbetslivet. inte heller i språkligt avseende (man har lärt sig svenska) framstår de som en invandrargrupp i vanlig mening. Trots att Esterna visar stark inre sammanhållning och kraftigt slår vakt kring sina traditioner och sin kulturella identitet lägger svenskarna därför inte märke till Esterna på samma sätt som övriga nationaliteter på listan. Att endast 550 av 905 intervjuade uttryckte någon åsikt om dem, visar att de inte var kända eller uppmärksammade av fler personer än som uttalade sig om Grekerna och Polackerna. De som uttalade sig om Esterna visar emellertid en samstämmighet, som tyder på att deras uppfattning var baserad på erfarenhet. Praktiskt taget inga stereotypa förhandsuppfattningar tycks ha utbildats om Esterna i Sverige.

Svenskarnas uppfattning om olika nationaliteter i sex dimensioner Som nämnts bildar adjektiven i fråga 37 sex par av egenskaper, där adjektiven definierar ytterpolerna i en kontinuerlig variation. Varje egenskapspar representerar en dimensionsom man kan se människor i. Två av dessa dimensioner utgör vad man i analytiskt orienterad teoribildning brukar kalla karaktärsdrag. Till dessa kommer en moralisk dimension, en temperamentsdimension, en kantaktdimension och en kulturtraditionsdimension. De sex dimensionerna har sammanställts i tabell 50. l den fortsatta redovisningen har vi behandlat svenskarnas inställningi var och en av dessa dimensioner. De rangordningar somlvi därvid har konstruerat utgår från det antal markeringar av ytterpolerna som varje

180 Bilaga 4

Tabell 50. De dimensioner i vilka adjektiven i fråga 37 bildar ytterpoler. Positiv pol - Dimension Negativ pol - Slarvig karaktärsdimension Ordentlig Arbetsam - Lat karaktärsdimension - moralisk dimension Pálitlig Opålitlig - Bråkig temperamentsdimension Lugn - Inbunden kontaktdimension Öppen Modern - Gammalmodig kulturtraditionsdimension

nationalitet har fått i den ifrågavarande dimensionen. Därvid har vi subtraherat antalet negativa markeringar från antalet positiva markeringar. Slutligen har vi dividerat det därigenom erhållna talet med antalet individer som har tagit ställning till ifrågavarande nationalitet.

1 tabell 51 har vi återgett svenskarnas uppfattning om de tio nationaliteterna i dimensionen - Tabellen kräver inte ordentlig slarvig. någon utförligare kommentar. Den visar att svenskarna egentligen inte uppfattar någon av de tio nationaliteterna som särskilt slarvig. Norrmännen-Tyskarna-Svenskarna-Engelsmännen-Esterna är en grupp mycket ordentliga nationaliteter. Men de övriga är inte en samling slarviga nationaliteter. Att de kommer längre ner på listan beror på att de som har tagit ställning har haft motstridiga uppfattningar. Största ambivalensen framträder i

ställningstagandet till Grekerna. Som tidigaretolkar vi denna ambivalens

som uttryck för fördomar i svenskarnas bedömning av Grekerna. l tabell 52 har vi återgett svenskarnas uppfattning om de tio den andra karaktärsdimensionen Arbetsam - Lat. nationaliteterna i Bilden skiljer sig inte så mycket från den föregående. Svenskarnas uppfattning om invandrarnationaliteterna är att det i stort sett är fråga om arbetsamma människor. Särskilt Tyskarna och Finnarna bedöms som mycket arbetsamma (här förekommer inte någon antydan till ambivalens beträffande Finnarna).

Tabell 51. Svenskarnas uppfattning om tio nationaliteter i dimensionen ordentlig slarvig.

sou 1974:70 Bilaga 4 181 _ Tabell 52. Svenskarnas uppfattning om tio nationaliteter i dimensionen Arbetsam - Lat.

I övrigt är det bara Grekerna som inte uppfattas positivt av svenskarnai dimensionen Arbetsam - Lat. Även här slår emellertid svenskarnas ambivalenta hållning till Grekema igenom. I tabell 53 har vi återgett svenskarnas uppfattning om de tio nationaliteterna i den moraliska dimensionen - I detta Pålitlig Opålitlig. fall har svenskarna varit avsevärt mycket njuggare med positiva markeringar för samtliga nationaliteter. Egentligen är det bara Norrmännen-Svenskarna-Engelsmännen-Esterna-Danskarna som uppfattas som pålitliga, medan övriga nationaliteter bedöms med stigande ambivalens. För Jugoslaver och Greker framträder den fördomsfulla inställningen i en nästan maximal ambivalens bland dem som har tagit ställning.

I tabell 54 har vi återgett svenskarnas uppfattning om de tio nationaliteterna i temperamentsdimensionen Lugn Bråkig. Det är den sista av de

- Tabell 53. Svenskarnas uppfattning om tio nationaliteter i dimersionen Pålitlig Opålitlig,

182 Bilaga 4 Tabell 54. Svenskarnas uppfattning om tio nationaliteter i dimensionen Lugn - Bråkig.

fyra dimensioner vars ytterpoler vi har definierat som negativa och Dimensionen positiva. Lugn Bråkig skiljer sig från de föregående i ett par avseenden. För det första är inte svenskarnas uppfattning om sig själva och andra nationaliteter så positiv_i detta fall. För det andra får tre nationaliteter i botten på tabellen negativa index, vilket innebär att den negativa ytterpolen har markerats av flera bedömare än den positiva. Värt att lägga märke till är också att det är Engelsmännen som uppfattas som den mest lugna nationaliteten, medan Finnarna oftare än någon annan nationalitet har bedömts som ”bråkiga. I det senare fallet är antalet markeringar av det negativa alternativet exceptionellt högt. Detta återspeglar en välkänd stereotyp föreställning om hur Finnar är beskaffade. Att denna föreställning är helt utan grund, kan man naturligtvis inte utan vidare bevisa. Klart är emellertid att svenskarnas uppfattning om Finnarna i detta avseende har ett drag av oresonlig antipati, som är svår att påverka och som tenderar att ständigt på nytt bekräfta sig själv. Naturligtvis kan man i detta sammanhang fråga om inte svenskarnas föreställningar att Engelsmännen är en särskilt ”lugn” nationalitet också är en stereotypi. Om vi försöker överblicka de fyra dimensioner vi nu har redovisat framstår Finnarna som mera utsatta för svenskarnas ogrundade omdömen än någon av de andra nationaliteterna i fråga 37. Denna nationalitet av arbetssamma människor som är bråkigare” än andra och som dessutom varken är särskilt pålitliga eller ordentliga” tycks upplevas som ett kraftigt hot mot svenskens social-ekonomiska trygghet. En intressant fråga är i hur stor utsträckning dessa föreställningar om Finnarna beror på att de uppfattas som ett hot på arbetsmarknaden och i hur stor utsträckning de har underlag i det kulturmönster som utmärker Finnarna i Sverige. Mycket i det redovisade materialet tyder ju på att vi har att göra med föreställningar, som inte bygger på egen erfarenhet utan har andra källor. För att belysa denna fråga har vi jämfört uppfattningen hos? svenskar utan personlig erfarenhet av finnar med uppfattningen hos svenskar som har olika omfattande personlig kännedom om dem. I tabell

sou 1974:70 Bilaga 4 183 Tabell S5. uppfattningen om Finnama bland svenskar som har olika ingående erfarenhet av finnar. Undergrupper av svenskar Arbetsam Ordentlig Pålitlig Lugn

55 har vi återgett index för fem sådana gruppers uppfattning om Finnarna i de fyra hittills redovisade dimensionerna. Av tabellen framgår att uppfattningen i samtliga dimensioner förskjuts alltmera i positiv riktning ju mer ingående kännedom svensken har om Finnarna. Siffrorna i tabell 55 bekräftar samtidigt antagandet att många svenskars uppfattning om Finnama är uttryck för deras fördomar om dem. Detta gäller både föreställningarna om Finnarnas brist på ordentlighet och om deras bristande pålitlighet. Uppfattningen att Finnarna är mera arbetsamma än andra nationaliteter tycks däremot inte ha varit någon fördom. Ju närmare kännedom svenskarna hade om finska invandrare dess starkare var deras intryck av de finska invandrarnas

0,80 0,70orb ñsom- lat 0,60 -

0,50ordentlig-slarvig otüo_ 0,30_ påuuig-opåimsg

W

0,20 - 0, l o-

0,00 lugn-bråkig -0, IO-

-0,2o-

-0,30- -0,1J0 Ej Träffa? Arbets- Umqås Släkt träffat tillfällig? kamrat privat med n= 259 n=289 n=203 n=l22 n=32

184 Bilaga 4

Tabell 56. Svenskarnas uppfattning om tio nationaliteter i dimensionen Öppen _- Inbunden

arbetsamhet. Svenskarnas föreställning att Finnarna är bråkiga” innehåller också en god portion fördom inbakad. Detta framgår av inställningen hos de svenskar som var närmare bekanta med finnar. Även bland de svenskar som umgicks privat eller var släkt med finnar finns det emellertid många som ansåg att Finnarna är bråkiga”. l figur l har vi illustrerat grafiskt hur uppfattningen om Finnarna förändras då man jämför svenskar utan erfarenhet med svenskar som har mera ingående erfarenhet av finnar. Ytterligare två dimensioner ingår i fråga 37. De har delvis en annan innebörd än de fyra som vi hittills har sysselsatt oss med. I deras fall är det nämligen inte självklart vilken av ytterpolerna som ska betecknas som negativ respektive positiv, eftersom det inte råder full enighet om att öppenhet och modernitet är att föredra framför inbundenhet och gammalmodighet. Svenskarnas uppfattning om de tio nationaliteterna i dessa dimensioner visar också helt nya mönster. Vi har i tabell 56 återgett svenskarnas uppfattning i dimensionen Öppen - Inbunden. Denna tabell innehåller en hel del fördomsmaterial. Den nationalitet som svenskarna uppfattar som mest öppen är sålunda Danskarna (så lätta att komma till tals med, alltid lättsamma och glada), närmast kommer Norrmännen och Tyskarna. De mera sydländska nationaliteterna från Jugoslavien och Grekland, som befinner sigi botten på alla andra tabeller, ligger här i den övre halvan. l botten finner vi istället Svenskarna och Finnama (som åter intar en extrem position). Danmark och Norge uppfattas alltså som de länder där människorna är mest öppna samtidigt som man uppfattar Sverige och Finland som de länder där människorna är mest inbundna.

Till slut har vi i tabell 57 återgett svenskarnas uppfattning i dimensionen Modern - Här hittar Gammalmodig. vi nu för andra gången Svenskarna i toppen. Denna gång är de totalt överlägsna övriga nationaliteter; antalet positiva markeringar är det högsta som förekommer någonstans i materialet. Samtidigt är antalet negativa markeringar i varje fall det lägsta i tabell 57. 1 svenskarnas ögon är Svenskarna alltså det enda verkligt moderna folket. Grekerna som ligger längst ner på listan är emellertid

sou 1974:70 317080 4 185 Tabell 57. Svenskarnas uppfattning om tio nationaliteter i dimensionen Modem - Gammalmodig, Nationalitct Markeringar Diff/N Index Modern - Gammalmodig

inte ensamma om att vara gammalmodiga”. Praktiskt taget lika långt nedanför nollpunkten ligger (uppräknade nerifrån) Esterna, Engelsmän; nen, Polackerna och Jugoslaverna. Som någorlunda moderna uppfattas Tyskarna, medan Norrmännen och Finnarna har blivit så ambivalent bedömda att index för dem hamnar i närheten av noll. För att kunna tolka tabell 57 måste vi försöka tränga bakom vad människorna närmast kan ha fått i tankarna då de mötte termerna ”m0dern och ”gammalmodig. Förmodligen har många satt likhetstecken mellan svensk och modern, vilket skulle förklara varför Sverige distanserar alla andra nationaliteter. Som en konsekvens av detta något förenklade men praktiska sätt att tolka ordet ”modern” kommer alla avvikelser från det invanda svenska mönstret att framstå som gammalmodiga. Det blir inte bara de grekiska och jugoslaviska familjetraditionerna och dessa nationaliteters sätt att betrakta kvinnan som på det viset kan uppfattas som gammalmodiga. Tabell 57 kommer på detta sätt att illustrera hur svensken upplever de olika nationaliteternas närhet och avstånd. Läser man den uppifrån kommer man att stegvis avlägsna sig från det svenska mönstret och hamna allt längre bort i främmande normsystem. Endast Engelsmännen verkar att ha hamnat på ett annat ställe (för långt ner) på listan än vad teorin förutsätter. Detta beror antagligen på att de flesta av de 336 intervjupersoner, som har kryssat för alternativet gammalmodig för Engelsmännen, har förknippat detta begrepp med England och Engelsmännen utan att behöva reflektera särskilt mycket. Att engelsmän är gammalmodiga hör till våra klassiska fördomar om andra nationaliteter.

Sammanfattande återblick

l. Inte alla svenskar ville/kunde uttala sig om nationalitetcrna i fråga 37. De nationaliteter man uttalade sig om minst var Polackerna, Grekerna och Estema.

186 Bilaga 4

2. Antalet intervjuade, som uttalade sig om de olika nationaliterna var a utom vid bedömningen av Svenskarna, Norrmännen och Danskarna större än det antal som hade haft personlig kontakt med dem. Sålunda saknade över hälften av de intervjuade som uttalade sig om Grekerna personlig erfarenhet av greker. Av de 905 individerna i intervjugruppen uttalade sig omkring var fjärde (268-213 personer) om Grekerna, Jugoslaverna, Polackerna, Finnarna och Engelsmännen utan att de hade någon personlig erfarenhet av dessa nationaliteter. 3. Om man rangordnar nationaliteterna med hänsyn till antalet positiva värderingar per bedömare, kommer Svenskarna i toppen på sin egen preferenslista. Sist som i särklass minst omtyckta nationalitet kommer Grekerna. 4. Om man ordnar nationaliteterna (i omvänd ordning) med hänsyn till antalet negativa värderingar per bedömare, kommer Norrmännen högst på listan. Också här hamnar Grekerna sist. Finnarna kommer god tvåa nerifrån som den efter Grekerna minst omtyckta nationaliteten. -5. Om man ställer antalet negativa markeringar i relation till antalet positiva markeringar för varje nationalitet, får man ett mått på ambivalensen till nationaliteterna i de grupper som har uttalat sig. Detta mått indikerar också i hur stor utsträckning respektive nationalitet är utsatt för en fördomsfull bedömning av svenskarna. De nationaliteter som framstår som mest utsatta, om man använder ambivalensen i bedömargruppen som kriterium, är Grekerna, Polackerna, Jugoslaverna och Finnarna. 6. Då svenskarna bedömer olika nationaliteter i dimensionen Ordent- - är de inte särskilt till nationalitet med lig Slarvig negativa någon undantag för Grekerna, som har fått en ambivalent bedömning. Som särskilt ordentliga uppfattar man Norrmännen, Tyskarna och Svenskarna i nämnd ordning. 7. l dimensionen Arbetsam - Lat är Grekerna också bedömdai strykklass, medan övriga nationaliteter uppfattas som arbetsamma eller mycket arbetsamma. Extremt arbetsamma upplever svenskarna att Tyskarna och Finnarna är. 8. I dimensionen - framstår och Pålitlig Opålitlig Norrmännen Svenskarna som de nationaliteter svenskarna uppfattar som mest pålitliga. Lägst är svenskarnas tilltro till Grekerna, därnäst till Jugoslaverna. Finnarna och Polackerna. 9. I dimensionen - framstår som den Lugn Bråkig Engelsmännen nationalitet svenskarna oftast uppfattar som lugn. I samma klass bedöms Norrmännen. Då vi går till den andra ytterpolen, hittar vi Finnama, som svenskarna bedömer som i särklass bråkigast. 10. I dimensionen Öppen - Inbunden placerar svenskarna Danskarna och Norrmännen först och Finnarna sist på listan. Samtidigt uppfattar svenskarna sig själva som mera inbundna än alla nationaliteter utom Finnarna. Dimensionen Öppen - Inbunden kan inte entydigt tolkas som värderande. Möjligen som en följd härav har Grekerna hamnat på fjärde plats i denna dimension. ll. - Vid bedömningen av dimensionen Modern Gammalmodig har

Bilaga 4 187

många intervjuade antagligen satt likhetstecken mellan ”att vara svensk” och att vara modern”. Svenskarna har på grund härav kommit överst på Av dessa uppfattas endast listan med övriga nationaliteter långt nedanför. Danskama och i viss mån Tyskarna som någorlunda moderna. Som klart dvs. med normer som avviker starkt från de svenska gammalmodiga nerifrån) Grekerna, Esterna, Engelsmännen, Pouppfattas (uppräknade lackerna Mellan Svenskarna och Grekerna förefaller och Jugoslaverna. ligga århundraden i denna dimension. 12. Den nationalitet som i EPA-materialet framstår som mest utsatt för svenskarnas oresonliga antipati är Finnarna. Uppfattningen att Finnarna inte är ordentliga och inte heller pålitliga är emellertid inte så bland svenskar som har personlig kännedom om Finnarna som vanlig nationalitet. Uppfattningen att Finnarna är bråkiga finns visserligen även bland dem som har personlig erfarenhet av finnar, men de är betydligt mildare i sin bedömning än de som saknar personlig erfarenhet. Uppfattningen att Finnarna är extremt arbetsamma står sig däremot. De som har mest ingående kännedom om Finnarna bedömer dem till och med som arbetsamma oftare än svenskarna som inte har personlig erfarenhet av dem. Av dessa iakttagelser drar vi slutsatsen att personlig erfarenhet av människor av andra nationaliteter medför att ogrundade antipatiska föreställningar om dessa nationaliteter kan ersättas med mera realistiska och mindre fientliga uppfattningar. 13. En stor del av svenska folket har inte någon uppfattning alls om Grekerna, Polackerna och Jugoslaverna. Detta har antagligen med språket att men sammanhänger också med att dessa nationaliteter är göra koncentrerade till ett mindre antal platser och att åtminstone Grekerna och Polackerna utgör ganska små minoriteter. Inte mindre än 40-50 procent av de svenskar som är beredda att uttala åsikter om dessa nationaliteter saknar personlig erfarenhet av dem. De ogrundade uppfattningar som dessa svenskar ger uttryck för är i allmänhet negativt värdeladdade. Att vara grek eller polack eller jugoslav i Sverige betyder därför att bo i ett land där ens egen nationalitet är okänd för en stor del av värdbefolkningen. Det kan dels innebära att dessa inte har någon åsikt om en, men lika gärna att de har en på fördomar grundad negativ uppfattning, som (förmodligen) leder till diskrimination och utestängning (på denna punkt kan emellertid inte EPA-undersökningen ge upplysninar). 14. Svenskarna har också mera ofärargliga fördomar om främmande nationaliteter. De har karaktären av vitt spridda schablonföreställningar som är grundade på vad vi en gång lärde oss i skolan eller läste oss till i vår barndoms äventyrsböcker och seriemagasin. Uppfattningarna om Engelsmännen i fråga 37 har denna karaktär. Engelsmännen är visserligen inte kända bland svenskarna för att vara arbetsamma, däremot för att vara pålitliga (kanske har de en sorts präktig pålitlighet), för att vara världens lugnaste (flegmatiska har vi.lärt oss att de är, de suger på pipor och drar sina slutsatser) och för att vara konservativa till tusen (ingen nationalitet har fått så många kryss för alternativet gammalmodig). 15. Svenskarnas fördomar mot olika nationaliteter tycks sålunda vara

188 Bilaga 4

av minst tre olika slag. Den ur samlevnadssynpunkt mest ogynnsamma sorten är de antipatiska och åtminstone delvis oresonliga fördomarna mot Finnarna, som har sin grund i denna invandrargrupps storlek och betydelse på arbetsmarknaden. Den andra sorten är främlingsskapets fördomar mot de nationaliteter (Grekerna, Polackerna och Jugoslaverna) vars levnadssätt avviker mest från det svenska. Också den sorten försvårar samlevnaden mellan svenskarna och invandrarna. Den tredje sorten utgörs av oförargliga schablonbilder (av Engelsmännen, på någon punkt kanske också av Danskarna). 16. I övrigt godtar svensken människorna isina grannländer (som han träffar mest då han besöker dem i deras egna länder). Norrmännen är nästan som svenskar, fast mera öppna. Danskarna är det ungefär likadant med. Om Esterna och Tyskarna har han inga fördomar. Då han lär känna dem, har han inte heller något att klaga över egentligen. Svenskens självuppskattning, som lyser igenom överallt i materialet, är inte att hänföra till fördomar i vanlig mening. Den ingår i ett etnocentriskt värdesystem, som varje nationalitet utbildar då den inte lever under någon annans förtryck. 17. Alla iakttagelser i detta avsnitt bygger på data, som samlades in under hösten 1969. Det är inte säkert att allting ser likadant ut i dag. Strömmen av invandrare har vänt. En sorts stabilitet har inträtt. Fler svenskar har lärt känna invandrare personligen. Strömmen av svenskar som tar sig till främmande länder har blivit stridare. Men annars är allting i stort sett ändå sig likt. Bildningssamhällets nya klassystem växer vidare. Otrygghetens klyftor är kvar.

sou 1974:70 Bilaga 4 189

4 Svenskarnas fördomar i psykologiskt

perspektiv

Inledning De resultat, som vi har presenterat i de föregående kapitlen har kostat stor möda och tagit lång tid att få fram. För den som vill öka svenskarnas tolerans och generositet eller minska deras motvilja och fruktan för invandrarna, ger de, trots detta, knappast någon vägledning. Detta ligger i sakens natur. Undersökningar av sambandet mellan olika fenomen eller av i vilka kvantiteter olika företeelser förekommer, kan inte ge någon vägledning om hur man ska kunna förändra dessa företeelser. De ger en uppfattning om läget. Man får en diagnos, som kanske får oss att på några punkter ändra vår uppfattning om vad det är som behöver ändras. Frågor om hur fördomar uppkommer eller om hur man får dem att försvinna går alltså inte att besvara med_ undersökningar av den typ vi hittills har redovisat. För att kunna svara på sådana frågor måste man ”förstå”l4 hur de människor man vill påverka själva upplever sin situation, dvs. hur denna situation ter sig betraktad från deras synvinkel. Om vi vill skaffa oss en sådan förståelse måste vi för ett ögonblick lämna de statistiska observationerna och anlägga ett annat perspektiv på problemet. Då vi gör det märker vi omedelbart att vår studie egentligen bara är en halv undersökning, som uteslutande har sysslat med svenskarnas uppfattningar, medan invandrarna har fungerat som orörliga föremål om vilka svenskarna har åsikter. Denna halvhet uppstod redan då undersökningen beställdes av Invandrarutredningen. Den innebär att vi har sett problemet endast ur det ena av två lika viktiga perspektiv. Samvaro betyder ju att några är tillsammans; med svenskarna är invandrarna tillsammans i Sverige - eller de försöker att vara det - liksom svenskarna är mer eller mindre tillsammans med de invandrare vi har fått hit. Denna samvaro försvåras naturligtvis av svenskarnas fördomar mot invandrarna.

14 ”Att förstå innebär att jag i en plötslig insikt om hur en människa har det uppfattar hur det är för henne att existera under sina egna villkor. Förståelsen är sålunda avhängig att jag på något sätt kan försätta mig i den andres situation så att det blir möjligt för mig att se hennes livsvillkor och fatta hennes existens som om den vore min egen. Detta betyder att den andres livsvillkor och perspektiv på den egna tillvaron uppenbaras för mig antingen genom att jag själv upptäcker dem eller genom att någon annan (exempelvis en forskare) upplyser mig om dem på ett för mig fattbart sätt, så att också jag blir varse dessa villkor (Kvarteret Flisan, s. 375).

190 Bilaga 4

Den försvåras emellertid också av de fördomar mot svenskarna och tillvaron i vårt land, som invandrarna har med sig hit eller skaffar sig under sin vistelse här. Dessa senare fördomar har vi hittills inte berört* 5

Existens och Identitet

De svårigheter som invandrarens situation är uppfylld av har Charles Westin skildrat i sin doktorsavhandling Existens och Identitet (IMFO- -gruppens Forskningsrapport 1973:1, Rotobeckmans, Stockholm). Det är en ovanlig avhandling, som läsare som är vana vid statistisk och sociologisk vardagsanalys till en början känner sig en aning främmande och desorienterade inför. Såvitt jag kan bedöma, bör den emellertid ha viktiga lärdomar att ge var och en som på grund av sitt yrke eller av andra skäl är intresserad av att göra tillvaron lättare för invandrarnai vårt land. Det värdefulla med Westins avhandling är att den ger läsaren - förutsatt att denne är inställd på att lyssna och förstå istället för att inhämta mera fakta om de sociala och sociologiska villkoren - en mer eller mindre plötslig insikt i hur det är att att vara invandrad och att ha ett förflutet, som man inte längre förfogar över eller är till någon vägledning. Det är en insikt som svarar mot innehållet ibegreppet ”förståelse så som vi nyss har definierat detta hjälpmedel att öka människors kompetens att handha sina relationer till andraJö 5 I en studie av INVANDRARES ANPASSNINGSSTRATEGIER av Eva Olkiewicz, som ingår i [MFC-gruppens tredje samlingsvolym (planerad utkomma före utgången av år 1974) skriver författarinnan om sin personliga erfarenhet av en polsk invandrargrupp, som hon kom att tillhöra som hedersmedlem i Goffmans mening: l den grupp av invandrare, som jag anslöt mig till, fanns personer med utpräglat intellektuella intressen och yrken, men också fabriksarbctare, en sutenör och flera personer som levde på gränsen till kriminalitet. Många av dem drömde om det stora äventyret, andra hade en mera jordnära inställning till livet och vad detta kunde tänkas erbjuda dem. Gemensamt för dem alla var en nära anknytning till gruppen, ett starkt missnöje med den aktuella livssituationen och en känsla av samhörighet med allt polskt, som tog sig uttryck iett ständigt framhävande av den polska kulturens överlägsenhet över den svenska. Allt polskt var bättre än dess svenska motsvarighet, just i kraft av sin polskhet. . . Eljest uppfattade man kulturskillnaderna .huvudsakligen som olikheter i lynne eller handlingsvanor. Enligt gruppens sätt att se var de polska umgängesvanorna öppnare, friare, gladare. Även i andra avseenden uppfattades polackerna som överlägsna svenskarna, man hade bättre matkultur, flera berömda författare och kompositörer, bättre musiker. Denna inställning till det svenska” inskränkte sig inte till skillnader mellan polskt och svenskt; man betraktade alla andra kulturer som överlägsna den svenska. l detta framhävande av den utländska kulturens överlägsenhet låg också en häftig aggressivitet mot allt svenskt. Denna aggressivitet tog sig olika uttryck - ibland öppna och medvetna, ibland skämtsamma och ganska omedvetna, ännu andra gånger i en intellektualiserande analys. 16 Förståelse är inte något som är till för sin egen skull. Jag vill beskriva det så att forskaren arbetar så att hans egen förståelse ökar. Han förmedlar denna förståelse till andra människor via tolkningar, beskrivningar och redovisningar, som därigenom ökar andra människors förståelse. Men detta är inte ett självändasnål, utan den art av förståelse som sådana här arbeten leder till ökar människors kompetens att hantera sina relationer till sig själva och andra människor. Och denna ökade kompetens utgör ett slags legitimering av förståelse i den här meningen. Den är inte ett mål i sig utan leder till en ökad kompetens att vara människa” (ur den offentliga ventileringen av Kvarteret Flisan vid Stockholms universitet den 8 december 1973).

Bilaga 4 191

Följande utdrag ur Westins avhandling ger en viss uppfattning om de synsätt Westins bok vill försöka hjälpa läsaren att tillägna sig. Det ersätter emellertid inte läsningen av boken i dess helhet. Utdraget är hämtat ur ett sammanfattande slutkapitel och förutsätter för att full förståelse och behållning ska erhållas att man har läst den föregående texten i dess helhet.

(Ur Westins avhandling. Sid 173-175)

Tre stadier i invandrarens invandrarliv Nyckelorden i denna underavdelning är Ankomst, Möte och Tillbakablick. Orden är mer än blott kapitelrubriker. De betecknar tre stadier i invandrarens tillvaro som invandrare, eller om man så vill, tre stadier av hans vara-i-det-nya-samhället. l ett avseende är de tre stadierna kritiska. För att uppnå Möte måste man klara Ankomsten. För att komma till stadiet Tillbakablick måste man genomarbeta Mötet. Man kan med andra ord tala om den ankommande, den mötande och den tillbakablickande. Några personer kvarblir i ankomststadiet. I sin självuppfattning förblir de utvandrare. l sitt vara-i-världen är och förblir Sverige för dem Det okända, även om de personligen råkat vara här en ansenlig tidsperiod. De lever kort sagt i Det frånvarande. Livet präglas i allt väsentligt av dessa omständigheter. Varje stadium rymmer således förhållningssätt, dels till det land (och den kultur) man för tillfället befinner sig i, dels till det land (och den kultur) man i sin fysiska person skilts från. Tabell 6 sammanställer stadier och förhållningssätt. Begrunda den uppställningen. Av tabellen framgår tänkta utvecklingslinjer. Det svenska, som från början är Det okända, kan i invandrarens föreställningsvärld utvecklas till Det nya och vidare till Det annorlunda. Beträffande det forna hemlandet och den där rådande kulturen, så framstår hemlandet under den första tiden mycket påtagligt som Det frånvarande. Förhållningssättet kan modifieras så småningom, och efter att ha betraktats som Det självklara kan det övergå i Det saknade. Att genomarbeta ankomststadiets mödor innebär att bearbeta den personliga mening som Det frånvarande har och att efter hand våga öppna sig för Det okända. Konflikt råder mellan Det okända och Det frånvarande. En oviss framtid ligger förborgad i Det okända. Det frånvarande däremot rymmer en trygghetspotential, och står med andra ord för en flyktmöjlighet från den bistra ankomstverkligheten.

Tabell 6. Stadieri invandrarens invandrar-liv.

Stadium Förhållningssätt Förhållningssätt till Sverige till det forna hemlandet

AN KOMST Det okändaeDet frånvarande

MÖTE Det nya Det självklara

TILLBAKABLICK Det annorlunda ?-.._› Det saknade

192 Bilaga 4 SOU [974170

På motsvarande sätt omfattar mötesstadiet en konflikt, som förr eller senare kräver sin bearbetning konflikten mellan Det nya och Det självklara. Det självklara ger en referensram till förståelse av Det nya men bidrar samtidigt till att hindra Det nya:s integration i det personliga värdesystemet. För att Det nya ska integreras måste några delar av Det självklara revideras. Revisionen av väsentliga värden kan vara nog så plågsam. Mötet innebär i korthet konfrontationer med värderingar och livsstilar som tidigare varit en främmande. Framför allt innebär det mötet med människor som personifierar dessa nya värderingar. För den som lyckas bearbeta mötesstadiets revisioner väntar tillbakablickandet. Motsättningen här är mellan Det saknade och Det annorlunda. Det saknade träder fram mot bakgrund av Det annorlunda. Det annorlunda: Trots integration av Det nya blir det svenska inte mitt. Jag kan väl känna till svenska förhållanden och godta nya värderingar. Ändå finns alltid den svensk som inte vill godta mig. Det annorlunda innebär alltså inte att det svenska är mig obekant. Det min reservation - en reservation som till min uttrycker anknyter ontologiska osäkerhet. Låt oss repetera. svårigheterna i samband med Det frånvarande kunde bearbets. Det okända vände man sig till. Det självklara gick att revidera och Det nya att lära känna. Men ingen helt tillfredsställande lösning av konflikten mellan Det annorlunda och Det saknade finns med mindre man återvänder till sitt ursprung « om ens det hjälper. Det saknade: Med Det saknade ska inte förstås den tillfälliga tomhet, som utmärker ankomststadiet. Det frånvarande, som i allra högsta grad är närvarande, påträngande och ibland överväldigande, uttrycker just den tomheten. Det saknade är däremot långt bort. Det saknade kan ta sig uttryck i en stilla reflexion över ett förflutet, som nu ändrat sin mening, eller i ett melankoliskt funderande över en framtid, som en gång var tänkt. Hur väl man än ”funktionellt” sett är integrerad i det svenska samhället finns tillbakablicken där. Det saknade, som man genom Det annorlunda blir varse, hindrar en från att helt gå upp i det svenska. Det saknade lämnar man inte. Det är en existentiell ofrånkomlighet. Konflikten finns således alltid, vilket dock inte hindrar att man kan lära sig leva med den, leva med saknaden. Den genomarbetning, som tillbakablicken kräver, menar vi, är inte alltför olika sorgearbetet efter en nära anhörigs död. Kommer man dithän, då kan Det saknade bli en källa till inspiration. Modellen, som här skisserats, skildrar den ständiga omarbetningen av ens egen självbiografi. Den handlar om en nödvändig rekonstruktion av ens historia med det yttersta syftet att eftersträva meningsfullhet i den existentiella situationen. Företrädare för en assimilationsideologi betraktar oss säkert som obotliga pessimister. Modellen beskriver assimilationens omöjlighet.

(Slut på utdraget ur Westins avhandling.)

Efter denna inte helt lätta utflykt i invandrarens värld måste vi i fortsättningen i huvudsak bortse från det föränderliga och aktiva, som invandrarna representerar i mötet med svenskarna. Vad vi i stället ska försöka belysa är hur svenskarna upplever sina egna fördomar; sin fruktan och sin motvilja och sin skamkänsla över denna motvilja. Så gott det går ska vi ändå samtidigt försöka urskilja invandrarna som den andra parten och, då så är möjligt, förskjuta perspektivet i deras riktning.

4 193

Bilaga

Föreställningar om zigenare vid en affársgata :Stockholm

I [MFC-gruppens första samlingsvolym (IMFO-gruppen, Forskningsrapport 1971:3) har Ragnar Landén redovisat en undersökning av svenskars uppfattning om främmande nationaliteter, som kan ses som en sorts antites till den del av EFA-undersökningen, som vi har presenterat i kapitel 2 och 3. Landéns undersökning bygger inte på någon representativitetsprincip, hans intervjupersoner utgör inte ett efter alla konstens regler gjort urval som ska motsvara svenska folket i någon viss ålder vid någon viss tidpunkt. Materialet är inte heller stort, sammanlagt omfattar hans data utsagor från tjugoen intervjuer. Dessa intervjuer är inte heller utspridda över något större område som gör dem representativa för Stockholm eller för storstäder i allmänhet, utan de är alla hämtade från en och samma gata i Stockholm (Hornsgatan), där Landén under en vecka i februari 1969 drog fram med sin kasettbandspelare och antastade folk med sina frågor om vad de trodde att zigenare egentligen år för slags folk. Det finns många poänger i detta val av arbetssätt. Man tar en gatai Stockholm. En affärsgata. Man går några vardagar utefter densamma med sin bandspelare. Man går in i affärer, ett postkontor, systembutiken, en polisstation, nya affärer och frågar dem man träffar på, om de vill svara på ens frågor. Som objekt väljer man hela tiden service-människor, fdk som har med allmänheten att göra, de människor som på den gatan utgör stadens ansikte också mot som bor där. främlingarna Vi som planerade undersökningen visste att kring denna gata bodde och bor fortfarande rätt många zigenska familjer, mer eller mindre i stadsbilden integrerade och i bostadsbilden. Poängen är att man möter en verklighet som inte är utvald utan är en verklighet i sig själv; Hornsgatans service-människor en vecka för fem år sedan. Landén frågade sammanlagt femtiotre om de ville personer svara på hans frågor. Endast tjugoen av dem ville ställa upp. Resten var vägrare (liksom de som vägrade svarai EPA-undersökningen). Till en del berodde vägrarnas inställning antagligen på att de uppsöktes i sin tjänsteutövning (i affärer, varuhus, posten etc.) och att de ansåg sig ha ont om tid eller kände sig störda i sitt arbete. Genom att utverka tillstånd av ansvariga chefer hade Landén emellertid sett till att sådana invändningar i själva verket inte var annat än svepskål (bortsett från de fall då egna rörelseinnehavare ansåg sig inte ha tid att ställa upp). Landéns utredning visar att människorna i allmänhet var positiva och inställda till vänligt honom i början av kontakten, att man till och med kände sig smickrad över uppmärksamheten, men att man slog om och vägrade ställa upp för intervju, då Landén nämnde att intervjun skulle röra sig om zigenare. I redovisningen av vägrarnas svar framträder en påtaglig olust inför ämnet. I ett samtal med ett medelålders framträder denna olust särskilt par tydligt i följande repliker:

- då kommer Linnea, säg inget, Du i tidningen som rashatare! - Jag är ingen vän av zigenare. - Zigenare får göra vad de vill.

194 4 Bilaga - Det är som Katarina Taikon säger, att zigenarna inte stjäl höns. De stjäl större saker. - och allt vänsterfolk Nej, då får man alla zigenarna på sig. I detta pars uppfattning om sin situation, då de ställs inför Landêns önskan att de ska uttala sig om zigenarna, ingår dels en starkt olustbetonad uppfattning om zigenarna, som de tycker illa om (jag är ingen vän av zigenare), uppfattar som beskyddade av myndigheterna (zigenare får göra vad de vill) och hållna om ryggen av särskilda supporters (Katarina Taikon säger . . .) men som de isjälva verket tror är värre än sitt rykte ( . . de stjäl större saker), dels också en olust inför det faktum att starka krafter står emot dem och fördömer deras inställning (säg inget Linnea, då kommer Du i tidningen som rashatare) och att deras inställning också har en politisk innebörd ( . . då får man . . . allt vänterfolk på sig). Det är svårt att avgöra om det är skammen för fördomen eller fördomen själv som besvärar dem mest, då Landén vill intervjua dem. Hotet från zigenarna blandas med hotet från de antagonistiska krafterna i samhället; det räcker inte med att de är fientligt inställda till zigenare, de uppfattar samtidigt sin antipati som förbjuden, motarbetad och farlig för dem själva. De värjer sig mot omgivningens straffhot genom att vägra att svara. För den som själv inte är anfäktad av detta pars rädsla för hur andra människor ska uppfatta dem är det lätt att fördöma dem och alla andra, som uttrycker sig på ett liknande sätt. Man kan få lust att säga till dem att ”så får man helt enkelt inte lov att tänka. Men det är, menar jag, en lönlös reaktion, som lägger extra sten på deras börda. De vet redan att man inte får tänka så. Att de i alla fall inte kan låta bli att tänka så, är vad som gör dem så upprörda, så hatiska och så missnöjda med allt och alla. Bakom ligger deras okunnighet och deras otrygghet ien värld där de varken kan känna säkerhet eller får lov att ge uttryck för sin otrygghet utan att riskera att bli förföljda. De är inträngda i en fälla som slår igen om dem, hur de än försöker att komma undan. På ena sidan har de zigenarna och den missunnsamhet, avund och fruktan för det främmande som dessa uppväcker, å andra sidan ”vänsterfolket, tidningarna, forskarna, Katarina Taikon, som får dem att känna sig skamsna över hur de känner och därför än mera desperata. Det beskrivna dilemmat är inte unikt för detta medelålders par. Det uppstår oupphörligt överallt i vårt samhälle som en konsekvens av den situation som människor hamnar i, klämda mellan sin egen fruktan och social-ekonomiska otrygghet å den ena sidan och å den andra den officiella tabueringen av alla uttryck för denna otrygghet som riktar sig mot minoriteter och socialhjälpstagare. Vi kan naturligtvis planera en riksrepresentativenkät för att ta reda på hur ofta eller i hur många procent av det totala antalet familjer ivårt land som denna upplevelse gör tillvaron trist och livet olustigt att leva. Det som vi har vunnit genom att ta del av Landéns uppsats är väsentliga emellertid att vi har upptäckt hur det kan kännas för människor, som befinner De uppfattar sig som diskriminerade och sig i detta dilemma. de får inget gehör hos andra då de ger uttryck för sin missaktade,

Bilaga 4 195

fruktan, ingen hjälper dem att övervinna sin missunnsamhet och släpper in en stråle vänlighet i deras tillvaro. De fortsätter sin misantropiska självömkan och upphör aldrig att underhålla varandra med sin klagolåt. Landêns undersökning resulterade i några intressanta iakttagelser, som han kom fram till genom att analysera texterna i de tjugoen intervjuades uttalanden på ett originellt och, som det visade sig, ganska fruktbart sätt. Han klippte sönder alla texter i de kortaste hela och meningsfulla satser, som materialet gick att dela upp i. Därefter sorterade han samman dessa uttalanden efter deras innebörder i kategorier eller klasser av uttalanden, där upphovsmannens identitet inte längre är av intresse. På detta sätt kan han visa att de tjugoen intervjupersonerna tillsammans svarar för en uppsättning föreställningar om zigenarna, som faktiskt innehåller alla kända stereotypier om främlingsfolk. Då man läser hans redovisning får man intrycket att man plöjer genom en allmänning av schablonuppfattningar, som inte bara saknar individualitet utan samtidigt med monumental monotoni upprepar ondskans och hatets illvilja i tillvitelser, som på något sätt ser ut som en omvändning av hur vi vill att människor ska vara eller hur vi har lärt oss att människor bör uppföra sig. l sin sammanfattning säger Landén att de beteenden som man uppmärksammar och de karaktärsdrag som man anser vara utmärkande för zigenarna är negeringar av de egenskaper, som utmärker en god medborgare och som är viktiga för framgång inom arbetslivet och önskvärda i umgänget människor emellan”. Poängen i detta uttalande är att ”negeringen mer eller mindre mekaniskt används för att i värderingstermer definiera de människor man uppfattar som hotande. Negeringarna är en sorts hypoteser om dessa människors beskaffenhet, som legitimerar antipatin genom att ge en rationell förklaring till att man känner som man gör. Negeringsmekanismen förklarar också varför fördomarnas innehåll blir så stereotypa; de utgår inte från människorna som de ska karakterisera utan från schablonerna om vad som är en ”bra människa och om hur anständigt folk ska uppföra sig. Då man destillerar fram dessa föreställningar ur vad Landêns tjugoen intervjupersoner på Hornsgatan sa en februarivecka år 1969, blir sortimentet praktiskt taget komplett och överensstämmelsen med uppslagsböckernas schabloner och andra destillat av människors tankar i otaliga enkäter och studier av fördomars innehåll nästan fullständig. Det är framför allt detta som är poängen med Ragnar Landéns studie: det allmängiltiga och välbekanta, sig hela tiden upprepande mönstret av onda tillvitelser, som hans bandspelare blev full av, då han gjorde sin rond eller skar sitt snitt. De människor i Landêns material, som gick med på att låta sig intervjuas, gav uttryck för sina åsikter utan märkbara - som om de var ur hämningar stånd att tygla kraften i sin egen övertygelse.

Några iakttagelser av fördomars uppkomst iKvarteret Flisan I boken om kvarteret Flisan (Kvarteret Flisan. Om en kris och dess övervinnande i ett svenskt förortssamhälle. Norstedts, 1973), har jag berättat om ett antal familjer som startade en utstötningsaktion för att

196 Bilaga 4

befria sig och sina grannar från en för dem störande och förhatlig finsk zigenarfamilj, som myndigheterna hade placerat i deras eget bostadskvarter. Av intresse i detta sammanhang är den belysning dessa berättelser ger av hur fördomarna utvecklas i enskilda fall. I stället för att återberätta innehållet i Kvarteret Flisan har jag citerat brottstycken, som kan illustrera hur Flisans människor reagerade då deras livsterritorium eller andra centrala existentialer hotades.

Citat I

Hustrun i en undertecknarfamilj i Flisan (Ur Mötet i M-skolans matsal, sid 41, rad 23-32)

Hur tror Ni det är att stiga upp sju på morronen och gå till arbetet, när det har varit fyrtio människor uppe hela natten och fört busliv i lägenheten ovanför, ropar en. Sen blir tonen tarvligare. Man har sett zigenare pissa på gräsmattan. En har sett en kvinna lyfta på benet i en rabatt. Ansiktena blir rödare. Röstema skrikigare. Det är inget att ifrågasätta. Vi har själv sett det. En av de unga kvinnorna har mött en karl, som stod och pinka på parkeringsplatsen. Försupna hora, blev hon kallad. Sen utreds att två unga kvinnor har satt sig på gräsmattan utanför Mårêns hus och förrättar sina behov där. Vapnen i denna människas försvar för sitt privatliv utgörs av vulgära tillvitelser med sexuell innebörd och insinuationer om smuts och djurlika förhållningssätt. Tillsammans bildar dessa ett syndrom av obekräftade föreställningar med samma betydelse som den Ragnar Landén registrerade på Hornsgatan.

Citat 2 Gunni Nordström, journalist med lång erfarenhet och ingående kunskaper om de finska zigenarnas levnadsvillkor i Finland och Sverige. (Ur ”Mötet i M-skolans matsal, sid 42, rad 4-11) Zigenare är pryda människor, säger hon, de bär sig inte åt så, som Ni påstår. En ung kvinna går inte ens in på en toalett, när vuxna människor ser det. Men de har en vana att sitta på huk, när de vilar sig eller pratar. Det hänger bland annat ihop med att de inte har haft sittmöbler. Det är en ond eller på annat sätt osund fantasi, som får Er att inbilla Er att någon gång skulle sitta offentligt och kissa på Era gräsmattor, säger den lilla människan. Kunskap och förnuft ställs här lönlöst mot påståendena i föregående citat. Det är som att hamra med knytnävarna på en betongvägg.

Citat 3 Mannen i en annan undertecknarfamilj i Flisan (Ur ”Mötet i M-skolans matsal sid 43, rad 16-29) Varför ska vi behöva råka in i denna situation, säger han. Vi har inte bett om det. Varför ska vi få i uppgift att uppfostra dessa människor?

Bilaga 4 197

Varför ska vi behöva offra vår egen frid och vår trevnad för att myndigheterna har hittat på att dom ska bo just här hos oss? Det syns på honom att han har svårt att formulera vad han vill säga. Varför just han ska kastas in i detta moraliska dilemma, är vad han egentligen vill fråga. Jag är tvingad att kräva dessa människors avflyttning för att få det lugn och den frid som jag har gjort mig förtjänt av. Och då får jag i stället känna mig så här, säger han . . . Han har upptäckt egoismens yttersta konsekvens: det dåliga samvetet, som han också vill slippa. Nu måste han välja mellan att ha det bra på någon annans bekostnad eller ha det bra med sitt samvete.

Denne man kan formulera sitt eget och de övriga undertecknarnas insikt än vad som brukar vara fallet - det för oss situation med större mest lärorika i detta exempel är att hans insikt inte hjälper honom ur klämman. I själva verket finns det inte någon utväg för Flisans folk, om de inte offrar” något. De måste välja mellan att ha det bra på någon annans bekostnad eller ha det bra med sitt eget samvete. Det är detta som konstituerar de maktägandes moraliska korruption i förtryckets länder: För att kunna ha det bra med sitt eget samvete måste man hitta på förklaringar till sitt eget handlande, som legitimerar allt från dödande och slaveri till utestängning av de förtryckta och obesuttna.

Citat 4

Hustrun i en familj i periferien till konflikten i Flisan (Ur ”Utsikt från ett annat kvarter”, sid 54, rad 21 - sid 55, rad 1) - För det var en karl här en kväll. Jag har aldrig sett honom förut, men jag tog honom för en vanlig granne, för att jag hade hört talas om det här innan av fru N . . . att dom skulle vräkas och sånt där. Kom han med en lista då med en massa namn och frågade, om jag ville skriva på den, och jag frågade vad det handla om. Och då talade han om det, och jag vart arg och sa att sånt vill jag inte vara med om, för jag har inget obehag av dom, sa jag. Ja, men det är varje hyresgästs skyldighet, sa han, att skriva på en sån sak. Men det är inte min skyldighet när jag inte har något obehag av dom, och jag behöver inte skriva på en sådan sak, även om jag hade det, sa jag. Ja, han propsa på, och så sa han, kan jag inte få komma in och diskutera, vad som har hänt? Jag vill inte höra några diskussioner, sa jag. Jag vet, att dom har badat bastu i tvättstugan, om det är det Ni vill ha fram, sa jag. Jag skriver inte på Er lista i alla fall. Men han gick inte ändå, så jag vart arg, så att, kan man svära i bandspelaren? - Ja, visst kan man det. - Så jag bad honom dra åt helvete. Det sa jag faktiskt, och det sa jag ordentligt så det hördes kanske till andra här i trappan. - Jaha. - Jag ville helt enkelt inte släppa in honom, när jag var ensam, så jag sa, dra åt helvete karldjävel, eller någonting liknande, förstår Du inte ren svenska, skrek jag. Jag vart så arg på honom, när han inte fatta, att jag ville bli av med honom. Och sen har jag aldrig hört något mer.

Genom att denna kvinnas grannar försöker dra in henne i en konflikt som inte är hennes, blir de ett hot mot hennes trygghet. Hennes fördragsamhet med zigenarna fungerar som skydd mot detta hot.

198 Bilaga 4

Citat 5

Hustrun i en tredje undertecknarfamilj i Flisan (Ur Ovanför en svensk zigenarfamilj”, sid 58, rad 5-28) - Dom har ju gått omkring här med en lista alltså. Och jag har ju skrivit på. Man ska ju, som dom sa, när dom var här, man ska vara lojal mot svenskarna. - Jaha? - Och man blir ju ganska splittrad alltså, man vet ju inte hur man ska göra. - Neej? - När dom kom hit med den där listan, då sa jag det. Jag har inte haft någonting med dom att göra, och varför ska jag skriva på? - Jaa? - Då menade dom som på, att det är ju bra med så många namn möjligt, som kommer på den där listan, och att man då skulle vara lojal, och sen ska dom inte ha hit allt slödder, och så skrevjag också på. - Om dom kom med en sån här lista en gång till, hur skulle Du göra då? - Det vet jag inte. - Vad tror Du då? - Nu har man ju fått höra så mycket mer om det va? - Jaa? _ - Och Dagny var ju här uppe och pratade med mig och förklarade det hela liksom. Så nu. Ja, jag tror inte, jag skulle skriva på nu. Men jag kan ju inte säga säkert alltså, förjag vill inte stöta mig med nån va?

I konfliktens centrum är det sociala trycket starkare än i periferien. Oberoende av var man befinner sig, måste man emellertid välja förhållningssätt med hänsyn till de krafter, som verkar där man själv är. Denna kvinna som inte hotas av den finska zigenarfamiljen, hotas i stället av sina grannars krav på grannsolidaritet. Går hon inte med iutstötningsaktionen riskerar hon att själv bli utstött.

Citat 6

Samma kvinna som i Citat 5 (Ur ”Ovanför en svensk zigenarfamilj”, sid 61, rad 8 - sid 62, rad 39) - Vad tycker Din man då? - Nja, han är väl lite mer konventionell än vad jag är. Ja, lite mera fördomar än vad jag har, har han väl. - Blir Du och han ovänner om det här någon gång? - Nej, vi har aldrig varit ovänner om zigenarna. - Men Du tyckerju inte riktigt likadant i alla fall? - inte ihåg om det Nej, det gör jag inte. Det var en kväll, jag kommer var Rosa, som kom upp och sa, att hon ville jag skulle gå ner. Och då sa min man, att ta inte på Dig någonting. Gör ingenting åt dom nu och så där. Han ville väl helst att jag inte skulle gå ner. Men jag tyckte, det spelar väl ingen roll. - Gick Du ner då? - Jaa. - Tog Du på Dig någonting också? - Nej det var bara febern den gången. Febertermometern, som dom ville . . . - Jaa?

Bilaga 4 199

- Jag gör ju inte alltid, som min man tycker! - Har han reda på att Du har sytt kjol och . . . - Jaa, det gjordejag igår kväll, när han var hemma. - Vad sa han om det då? - Han var hemma, när jag sydde gardinerna också (skrattar). Nej, han sa inte så mycket. Men jag sa ju bara det, att jag tycker att jag kan göra det, för att jag har ju ingenting att göra. Jag har så litet att göra. - Håller han med Dig om det? - Att jag har lite att göra? - Jaa. - Nja, det gör han väl. Han sa ju inget om det i alla fall. - Så när Du syr gardiner eller syr en kjol åt zigenarfamiljen därnere, så innebär det inte att Du blir ovän med Din man? - Nej, onej, absolut inte. Det är ju . . . jag gör väl som jag vill. Jag syr väl åt dom om jag vill. - När Du säger, att han har mera fördomar än Du, så låter det inte som det var så farligt mycket mera, eller hur? - Nej, det är det väl inte . . . Han Skulle aldrig kunna umgås med dom, som jag gör va. Han skulle aldrig kunna gå dit ner och sätta sig och dricka kaffe eller snacka skit bara. Aldrig skulle han kunna göra det. För vi var ju därnere på nyårsafton va. Då hade alla fyra familjerna håll igång alltså. Först började vi här, och sen var vi inne hos Anna-Lena, och sen kom Miriam upp och ville, att vi skulle gå dit ner och dricka lite, och jag, ja vi stack ju ner direkt alltså. Men min man, honom fick vi gå upp och hämta och släpa ner. - Men Ni lyckades i alla fall? -Jo, det var Miriam, som gick upp och hämtade honom, och hon lyckades få ner honom, men han satt där och sa inte ett ljud nästan. - Nehej (skrattar). - Och han ville helst därifrån så fort som möjligt (skrattar). - Men det var väl trevligt i alla fall, att Miriam fick ner honom då, att han då var där ett tag? - Njaa. - Eller tyckte Du synd om honom då? - Synd. Neej (skrattar), det tyckte jag inte. - Vad tyckte Du då? - Njaa, att han var en träbock (skrattar). e Jaså, Du tyckte det. - Ja, även om han nu . . .jag förstår inte det där. l-lan behöver inte ha något speciellt emot dom. Det är väl bara att dom är zigenare. Tycker inte att han har någonting gemensamt med dom egentligen. Han kan inte snacka med dom . . . På det viset_är det väl rätt svårt med min man alltså, för han finner sällan någon, som han verkligen kan diskutera med va, som är på hans nivå. Han skulle inte kunna sätta sig här nere och prata med Hasse. Jag förstår honom på det sättet alltså, för det är inte alls . . . dom har inte samma nivå. - Nej? - Det är knappt, att jag själv hänger med ibland (skrattar).

Exemplet illustrerar det komplicerade kraftspelet i konfliktens centrum. Man skriver på listan för att stöta bort en zigenarfamilj men umgås med en annan som bor i samma trappuppgång. Avsiktligt gör inte denna kvinna någon annan något ont. Hon står i ingen mans land utan vägledning av egna antipatier eller någon egen rädsla. Hon hjälper alla som ber henne om hjälp.

200 Bilaga 4

Citat 7

Farmodern i en svensk zigenarfamilj i Flisan (Ur En förmiddag hos Miriam Molin”, sid 232, rad 19 - sid 233, rad 18)

Sen berättar Miriam om Alms. Hon är en mycket snäll människa, säger Miriam. Hon är så snäll man kan vara, hon hjälper mig ofta. Syr saker åt mig gör hon också. Men mannen, det var en konstig människa i början. Du förstår, en kväll hade vi hållt på att göra i ordning härnere, och så skulle vi slå i en spik, alltså en enda spik, förstår Du. Och då kommer han ner däroppifrån och kommer in här. Han slog på dörren, bulta, och så ryckte han upp den och kom in bara och började skrika. Jag sa åt honom att, vad vill Ni för något, har Ni ingen uppfostran, det finns dörrklocka att ringa på här. Men han hörde inte på utan skrek och väckte upp barna, som låg och sov och mena att vi skulle inte hålla på och spika på nätterna, och klockan var väl, ja inte mer än tie ändå. Och Hasse han stog med hammaren i handen här, och då fick han tokfan för sig, att Hasse skulle slå honom med hammaren, och till slut då gick han opp igen. Han hade ju spikat i den här spiken och stog där och hade hammaren i handen för det. Och så fick han för sig då Alm att Hasse skulle slå till honom med hammaren. Så han ringde till polisen, och efter en stund kom då poliserna i en radiobil och ringde på. Vi hade satt oss och titta på TV, och jag släppte in dom och sa varsågod, vad vill Ni då? Här ärju lugnt, sa dom. Har det varit något bråk här? Nä, sa jag, han här oppepå var nere här och skrek och bråka, men vi har inte bråkat med någon. Ingen här är ju full. Är det någon som slåss eller så, sa polisen, som korn in först. Men det var det ju inte. Så dom fråga hur länge vi hade bott här. Ja, två år hade vi bott här nu, sa jag. Men vi har aldrig varit här förut, sa polisen. Hur länge har dom däroppe bott här då? Ja, det är väl ett par veckor det, sa jag, men jag förlåter honom för hans frus skull, för hon är alla tiders. Ja, och då gick dom ju igen. Det här var just vid jul eller några dagar innan jul. Och så påjulafton satt vi härnere allihopa och jag hade gjort i ordning en massa mat. Du vet, sylta och stek, och vi hade brännvin, och alla i huset kom hit, och Ann-Marie kom också ner, och vi satt här. Och så sa jag att, kan Du inte ta hit Din man också? Det är glömt nu. Han har det nog tråkigt. Och så gick vi opp och tog honom med oss ner här och han vart med. Och jag säger då det, visst var han konstig med att ringa efter polisen, när det inte hade hänt någonting, men man kan inte hålla på och komma ihåg det hela livet. Det är bättre att man är vänner och det ena med det andra. Du vet.

Denna förmiddag hos Miriam Molin var fylld av vemod, vänlighet och en förlåtande frid, som kontrasterade påtagligt mot omgivningens sätt att beskriva denna familj. Kanske var det något av de utstöttas nödtvungna tolerans och fördragsamhet, som Miriam demonstrerade. Men också en generös människas generositet: ”Man kan inte hålla på och komma ihåg det hela livet . . . Du vet.

Citat 8

Socialtjänsteman i Smedsbo (Ur Dokumentarisk skildring 55”, sid 213, rad 22 - sid 214, rad 4)

Bilaga 4 201

. . .jag kände mig som sagt var lite rädd, när jag kommer på gården och kvinnorna kom som ett amazonsträck emot mig. Och jag gick halvvägs till mötes där för att förekomma då. Goddag, mitt namn är Björn-Erik Mollin, jag är från socialkontoret. Vi förstår det, sa dom, vi skulle villa prata med er. Vad är det för ett jävla sätt, att ni går till fru Asp, när det är fru Norlander, som har ringt. Det är väl till fru Norlander ni ska gå. Och det har vi alltid sagt: Ni kan inte arbeta på det här sättet. Ni arbetar fel från början till slut. Och det visar sig ju, när ni besöker fru Asp och inte fru Norlander. Då försökte jag att försvara mig, men det var omöjligt, för då kom nästa replik från en annan kvinna. Det var frågor om . . . och kritik med antydningar om att vi arbetar fel. Och så stod det en zigensk kvinna på fru Asps balkong och liksom sa någonting. Och så sa en av dom här kvinnorna: Ah, tyst me dej, du ska väl inte säga nånting din jävla hora. Du som påstår att vi har legat och knulla här till höger och vänster. Men det har vi verkligen inte gjort. Det är väl du, som har gjort. Och så for orden så där, replikerna mellan balkongen och gårdsplanen. Och jag fick liksom aldrig tillfälle att säga nånting. Dom bara anföll mig ideligen med ord och sånna saker, frågor. Det fanns inte en chans att besvara dom, Så jag börja vackla liksom och gå baklänges. Och jag gick bakåt. Då sa dom, kan ni inte säga någonting, sa dom. Nä jag kan inte prata med er. Jamen, varför kan ni inte prata med oss. Nä, därför att jag kan inte prata med er, ni kan inte själva prata. Sen så gick jag.

Berättelsen återspeglar båda parters låsta positioner och hjälplöshet i sina försök att få kontakt. I nästa citat beskrivs samma händelse från motpartens utsiktspunkt.

Citat 9

Hustrun i en fjärde undertecknarfamilj i Flisan (Ur Kom in så ska Ni få höra på våra sagor”, sid 218, rad 6- l 8)

Vet Ni vad dom gör? Är det inte galet ändå, när dom kommer hit flera stycken från socialkontoret för att ta reda på vad som håller på och händer? En av dom här kvinnorna från socialkontoret då det första hon gör är att hon går fram och tar fru Asp om halsen. Hon satt där på bänken utanför och det var liksom en demonstration av på vems sida dom står eller hur? Att ge sig till att krama om henne precis framför oss. Gick hon direkt dit alltså, och det känns ju konstigt för oss, som såg det här, och sen försökte vi tala med dom, men det gick ju inte alls. Dom ville inte Lala med oss. Men när dom kom var det ju rätt lugnt uppe hos Asps förstås. Då hände inget utom att någon där slängde ner en träsko på oss därzfrån. Den åkte upp igen tillbaka då.

Detta citat ger tillsammans med det föregående en bild av en sammandrabbning på Flisans gård i slutet av augusti 1971, som varken är den ena eller den mdra partens version men inte heller någon sorts medelproportional melan deras uppfattningar: i stället två subjektiva upplevelser som båda ingår i händelsen.

Citat 10

Hustrun ien femte undertecknarfamilj i Flisan (Ur ”Ett ckonomiskt perspektiv, sid 74, rad 39-44)

Man tjcker det är lustigt. Vi får ju arbeta för te å klara oss. Även om

202 Bilaga 4

det kommer en utlänning och bor hos oss, så måste den ju arbeta för te å klara sej. Varför ska inte dom göra det för då, utan gå på gården bara och sätta sej i sina bilar och åka. Det är ju klart att många blir både förbittrade och hatiska på det. Det säjerju sunda förnuftet. Sjukas och gamlas och små barns tillkortakommanden kan vi godta, i deras fall kan vi uthärda att det allmänna träder emellan. Men om människor inte kan ”vilja arbeta”, är förståelsen långt borta och toleransen nästan ingen. Denna kvinna är säker på att många delar hennes uppfattning: Det säger ju sunda förnuftet”. Den som inte gör rätt för sig, duger inte. Om utlänningar bryter mot denna norm, blir domen än mera orubblig.

Citat 11 Mannen i samma familj som i föregående citat. (Ur Ett ekonomiskt perspektiv” sid 75, rad 16- 24) - . . . Likadant när dom kom hem med sina gamla bilar, när det var snö. Ja, då ställde dom dom mitt ivägen bara, det var inte en enda människa, som kunde parkera på flera platser. Ställde så dom kunde bogsera igång. Bilarna bara stod, bara mitt ivägen . . . Sådana var dom. - Mm. - Det gjorde ju inte mej nånting, för jag hyr ju garage därborta, så mej var dom inte emot. Hade dom vart mot mej så skulle jag nog fan ha gått upp. Så länge intrånget drabbar andra kan man vara passiv, men om ens egen rätt hotas, går man till anfall.

Citat 12 En sjätte undertecknarfamilj i Flisan (Ur ”I Flisans sydostligaste hörn”, sid 92, rad 33 - sid 93, rad 4) Fru Åkerlund: För man vet ju, hur vi sitter här och betalar ungefär 35 000 i skatt om året. Det går ju efter inkomsten va. Och sen, jag vet inte, jag har blivit sån, att jag har blivit bitter på det här. Jag blir bitter. Vi sitter och betalar såna höga skatter och höga hyror, och sen ska dessa familjer ha all möjlig hjälp dom kan få. Varför kan dom inte sättas i ett arbete? Herr Åkerlund: Och sen uppkäftiga dessutom. Fru Åkerlund: Och dessutom är dom uppkäftiga rent ut sagt, och brer ut sig alldeles för mycket. Herr Åkerlund: Ja, det är . . . Fru Åkerlund: Man blir bitter på samhället. Det är, jag vet att det är fel på alltihopa och det, men man tycker inte att det är roligt längre. Arne: Nej. Fru Åkerlund: Och det är väl antagligen höga vederbörande, som sitter och styr. Just det. Det är samma tanke som i citat 10. Vad denna kvinna uttrycker är den rättfärdigas besvikelse över att inte vara lönad för sitt goda uppförande, medan de försumliga belönas. Det är en millimeterrättvisans moral utlärd i hundratusen svenska hem.

Bilaga 4 203

Citat 13

Samma familj som i citat 12 (Ur ”I Flisans sydostligaste hörn, sid 102, rad l - sid 103, rad 18)

Arne: Kan Ni berätta för oss, på vilket sätt Ni förstod den där förändringen i Er inställning? Först så tyckte Ni en sak, när Ni låste i tidningarna om zigenare, men sen . . . Herr Åkerlund: Jag trodde inte, att det var sant, att dom var så otrevliga att tala med överhuvudtaget, för jag gick ju inte något bryskt tillväga, utan jag bad vänligt, mycket vänligt till att börja med. Min fru sa inte heller 0rd åt dom annat än att hon tyckte att dom några otrevliga inte skulle förorena i sandlådan och då . . . Fru Åkerlund: Ja, men det var inte det, utan attityden . . . Herr Åkerlund: Ja, men då blev den ju i det ögonblicket. Fru Åkerlund: När vi läste om det i tidningarna, och som jag också det var förskräckligt, att gjorde både som barn och som vuxen. Jag tyckte folk skulle skyfflas fram och tillbaka. Herr Åkerlund: Det var ju lite romantiskt, som man såg det, som barn och ungdom. Man tyckte att det var ett vackert folk. Man hade den föreställningen, och man tyckte att det var någon . . . dom omgavs med mystik. Och sedan då, när dom blev jagade, som man såg flera gånger, och dom inte skulle få bo där och där, då tyckte man, att det var väldigt tråkigt, och det var väl lite orättvist, och man tyckte högfärdiga människor och så där. Men som sagt var, man . . . Fru Åkerlund: vi fick den omställningen var när Nej, men sen, varför vi . . . (avbruten). Herr Åkerlund: Nu begriper jag det! Fru Åkerlund: . . . det var det, att dom intog en väldigt aggressiv, otrevlig attityd och bredde ut sig så kolossalt överallt. Dom märktes, var dom än var. Arne: Vände det då för fru Åkerlund, den dan, när dom flyttade in? Fru Åkerlund: Ja, praktiskt taget. Herr Åkerlund: Ja, inte ögonblickligen. Fru Åkerlund: Inte ögonblickligen. För jag sa, att jag menar, det där är . ., . det ska ju vara. . . det ärju folk, det är ju människor det också va. Och vi får väl se, hur det går. Men det var inte många timmar efter, så sa jag för mig själv, och jag sa till min man:Nu förstår jag. Herr Åkerlund: Och sen hände det saker. Det hände saker ögonblickligen. Det var just det här med sandlådorna och med cyklar ögonblickligen och . . . Fru Åkerlund: Dom körde nämligen så vansinnigt fort med bilarna runt här. Herr Åkerlund: Det gjorde dom också. Fru Åkerlund: Och det sa vi till dom. Herr Åkerlund: Sen spände dom upp badmintonnät både utanför oss och utanför sig, och. . . Fru Åkerlund: . . . ställer sig och bollar. Herr Åkerlund: . . . på andra sidan och började bolla mitt utanför. Och Vi kan inte förbjuda Er att så sa vi åt dom, vi vill inte ha nån bollning. bolla på Eran sida. Men kom inte hit och bolla!

Detta illustrerar hur oresonliga antipatier kan uppstå hos exempel människor, som inte har känt någon medveten antipati eller fruktan för invandrare eller främlingar tidigare. Då konfrontationen inträffar, uppstår först en förvirring, som förlamar omdömes- och handlingsförmågan. Därefter mobiliseras försvaret. Det som utlöser reaktionerna är bräschen i

204 Bilaga 4 SOU l974t70

privatlivets skyddsmurar. Ett nyckelord är utbredning (”bredde ut sig så kolossalt överallt). Motsvarigheten i den egna upplevelsen blir intrång (trängde sig in så kolossalt i mitt privata). I slutet av citatet exemplifieras detta”intrång”. För dessa båda människor var hotet från de nyinflyttade zigenarna riktat mot den idylliska pensionärstillvaro, som de hade tänkt sig tillsammans. Då detta centrala värde råkade i fara, upplevde de hur deras inställning förändrades ”precis som att vända på en hand”.

Citat 14

En sjunde undertecknarfamilj samt hustrun i en åttonde människor m (Ur ”Vanliga Vanliga tankar”, sid 176, rad 34-44) Till slut tog fru Manelli upp det här med vattkopporna, att dom hade haft vattkoppor och inte hållit sina ungar inne. Då berättade jag vad Aino talade om för oss idag, att barnen inte haft vattkoppor, men att dom hade haft myggbett, som dom har kliat. Då svarade fru Manelli, att har dom inte haft vattkoppor, så får dom, och då kommer ungarna att få vara ute. Och mannen Bergström sa, att det här var väldigt svårt, därför att från och med nu, så är det så, att varenda grej, minsta lilla fel, som Asp gör, så växer det till tusen, och fru Manelli sa, dom är märkta, fru Bergström sa, vi tål inte mer från dom, herr Bergström sa, vi har bildat oss vår uppfattning om dom, och det är väldigt svårt att ändra på den efter det här. l detta samtal varvades insikt med uttryck för den hjälplöshet familjerna upplevde i den situation de hade hamnat. Deras beskrivning av fördomens skyddsfunktion är träffsäker och uttömmande. Ändå är dessa människor inte alldeles hjälplösa: de känner igen sina reaktioner som fördomar.

Citat 15

Mannen i den sjunde undertecknarfamiljen i Flisan (Ur ”Vanliga människor - Vanliga tankar, sid 174, rad 41 - sid 175, rad l)

Ja, fru Bergström sa, att hon tyckte att kommunen skulle tänkt på detta, innan dom placerade in Asps här i ett område, där man redan hade två zigenarfamiljer. Vi hade redan två zigenare här innan dom kom. Bergström sa, att om Ni hade gått runt här innan, så hade nog det här tjafset inte blivit. Och om man hade frågat oss och bett oss hjälpa till och gett oss den information, som hade kunnat ges, så hade nog saken utvecklat sig på ett helt annat sätt. Då hade vi kunnat ha mycket större fördragsamhet. Och det hade inte blivit, som det har blitt nu.

Vad Bergström sa uppfattade vi som en antydan om hur dessa människors besvikelse och missnöje skulle ha kunnat undvikas. När vi senare, på hösten 1971, hjälpte den utstötta finska zigenarfamiljen att flytta till en ny miljö, utgick vi från Bergströms antagande. Vi formulerade då om det till en ”hypotetisk prediktion”: ”Om vi ber de nya grannarna om hjälp och talar om för dem vad vi vet, kommer de att visa större fördragsamhet än vad Flisans invånare gjorde (Sid 473).

Bilaga 4 205

Citat 16

Den finska zigenarfamiljens närmaste granne i det nya området (Ur Dokumentarisk skildring 84”, sid 355, rad 7 - sid 356, rad 5)

Fru Kilström: Ja, jag tror i alla fall, att det var det bästa Ni kunde ha gjort att först och främst gå och tala om att det ska komma zigenare. Det är en förberedelse, som var nödvändig alltså. Herr Kilström: Jaa. Fru Kilström: Absolut. Herr Kilström: Ja, här har Ni alltså ett skolexempel på hur det ska gå till, när man ska . . . Fru Kilström: För att . . . ja, jag vet att jag var väldigt negativ, närjag fick höra det först alltså, från min svägerska. Arne: Mm. Fru Kilström: Men i och med att man pratat om det, och nu när dom har kommit hit alltså. Den tiden som gick, man behövde den för att vänja sig överhuvudtaget vid tanken på att försöka bli lite positiv. Det var särskilt alltså när . . . ah, herr Trankell . . . Arne: Arne heter jag. Fru Kilström: (skrattar) . . . att jag tycker det är liksom, att vi fler ser lite positivare på det där. Och nu är jag positiv. Herr Kilström: Ja, det roliga är, tycker jag, för en annan, som det är för väldigt många i samma situation. Man jobbar, har sitt dagliga jobb och så där, och man har en viss, vad ska vi säga, inte tristess, men man går och lunkar på. Och man kanske känner ett behov av att engagera sig, som det heter, det är väl nästan ett fult 0rd nu. Menjag har ju bland annat lyckats med Brigitte här, för hon har väl ibland tyckt, att det var tråkigt hemma. Så att hon har blivit sån här klassmamma nu och fått springa ut på sammanträden och grejer om kvällarna. Det tycker jag är toppen. Eftersom jag reser mycket och så i mitt jobb, så får jag träffa mycket människor på andra håll, men hon har suttit här inne. Men nu så känner man sig på något sätt delaktig i ett, något slags socialt experiment, eller vad som helst.. Vera: Men, det är ju det Ni är. Herr Kilström: Ja, men det är mera påtagligt va, jag tycker man känner sig jävligt positiv, jag tycker man vill ta alla zigenare i famn här nästan, som finns . . . Vera: Mm. Herr Kilström: Jag menar, jag tycker det är så kul att man kan hjälpa den här familjen bara genom att uppföra sig som en människa, så att säga, för att på det här sättet hjälpa dom att få leva som vanliga människor. Ja, det är ju toppen helt enkelt. Bara genom att låta bli att vara jävlig helt enkelt. Arne: Jaa (lång paus). Ja, det är fint. Herr Kilström: Sen får man ju hoppas att man inte får tillfälle att ändra uppfattning. Det får man ju hoppas. Det vet man ju ingenting om.

Som framgår av detta exempel utföll vårt sociala experiment på det sätt vi hade hoppats. Tyvärr är det inte möjligt att göra Kvarteret Flisans människor och erfarenheter rättvisa på ett tiotal sidor. Boken om Flisan är nämligen skriven så att läsningen av den ska öka människors medvetande om sina egna fördomar. Detta sker genom att ett antal perspektivförskjutningar tvingar läsaren att successivt omvärdera bokens människor och deras handlingar. På detta sätt ger den läsaren tillfälle att upptäcka sin egen

206 Bilaga 4

benägenhet att ta ställning mot de människor, som ser problemen från andra utgångspunkter än han själv. För att göra denna erfarenhet måste man emellertid läsa boken i dess helhet. Kvarteret Flisans socialpolitiska konsekvenser har kommenterats i en offentlig diskussion, som anordnades vid Stockholms universitet den 8 december 1973. l denna yttrade sig bland andra utredningschef Lars Svenning i Malmö, som såg problemet närmast som en pedagogisk frågeställning: Hur ska man nå dem som föraktar eller känner motvilja (dvs, har fördomar) mot de människor samhället måste hjälpa? Vi som jobbar inom socialvården är rätt ofta benägna att moralisera över att hjälptagare/vårdtagare möts av ett slags oförsonligt förakt från människor, som befinner sig utanför vårdapparaten . . . Vi tror att vi kan eller bör i första hand informera bort den här misstron och okunnigheten. Socialstyrelsen har i år t. o. m. gått ut med affischer och broschyrer och utställningar för att öka människors kunskap om och förståelse för grupper som på olika sätt kan behöva samhällets stöd. Jag tror inte att dom här ansträngningarna kommer att ge alltför lysande resultat. Problemet är ingen enkel informationshistoria, det är mera komplicerat. Den inställning som vi har till hjälp- eller vårdtagare, trorjag i avgörande delar sammanhänger med vår sociala och ekonomiska ställning, och då inbegriper jag föreställningsvärld och kunskaper och sådant. Vi kan alltså i princip vara mer generösa, när vi är trygga, dvs. icke hotade. Dom välbärgades aktion i kvarteret Flisan strider inte mot det påståendet. Delar av deras trygghet var på visst sätt hotade... Och det är den problematiken . . . Trankell har formulerat , . . att människor har behov av att bli respekterade, att dom vill att den oro dom känner ska tas på allvar. När dom inte upplever denna respekt, upphör deras lojalitet. Och det är den insikten som jag tror att socialvårdens företrädare saknar eller har saknat. Man har moraliserat, fördömt och föraktat människors föreställningar om socialvården och dess hjälptagare. Man har förnekat att deras ställningstaganden bygger på bestämda erfarenheter, outtalad rädsla eller ångest. Ökar man skuldbördan genom att dessutom framställa dem som moraliskt mindervärdiga, har man undanröjt alla förutsättningar att skapa lojalitet.

Även ombudsman Leif Holgersson, som personligen varit med om händelserna i kvarteret Flisan, tog upp frågan om de socialpolitiska konsekvenserna i ett annat inlägg:

Kan vi lösa detta problem genom att gå ut och tala om för människorna, att vi ska bry oss om varandra? Arne Trankells slutliga värdering tycker jag lutar åt det hållet. Det är banalt att lägga skulden på samhället, säger han i en not på sidan 470 och exemplifierar med förhållandena i så kallade socialistiska länder. Det är vi alla som är samhället, säger han på samma sida. Vi delar skulden för att vi inte är hyggliga mot varandra. Man han tar inte upp att vi också tillsammans har utformat samhället så att människors förutsättningar till drägliga villkor skiftar mycket starkt. Så att Stolpvändans invånare, om man bortser från några radhus i Flisan, har låga inkomster, höga bostadskostnader, osäkra arbetsförhållanden, liten fritid, ingen kontakt över generationsgränserna. Så att allt för många finska zigenare kommer till Smedsbo och inga till Djursholm. Så att dom otryggaste och svagaste av oss får ta konfrontationerna med det som oroar och hotar oss . . .

I en replik till Holgersson, kommenterade jag det citerade avsnittet av hans inlägg på följande sätt:

Bilaga 4 207

Egentligen hade jag, menade Du, inte kommit fram till nånting annat än att man ska vara snälla mot varandra, så blir allting bra. .. Men poängen är att när människor lämnas åt sitt öde, när dom upplever att det dom säger bara uppfattas som sagor, då känner dom sig diskriminerade, därför att dom upplever att de som har ansvaret betraktar dem som rasister eller som människor som har fördomar som dom själva bär skuld till. Och om ingen bryr sig om dom då, då kan dom inte längre vara lojala. Det är det som är poängen med bry sig om i det här sammanhanget.

Som avslutning på framställningen om Kvarteret Flisan ska jag citera bokens slutord (s. 480), som sammanfattar några av de lärdomar jag tycker vi fick ut av vårt arbete:

Något entydigt svar på frågan om hur den finska zigenarbefolkningens mottagande i Sverige ska ordnas får man inte av modellprojektet Asp. På sin höjd visar det att man med gemensamma kraftansträngningar kan renodla en enstaka familj för en tid, så att den svenska omgivningen får tillfälle att uppleva att dessa människor i grunden är som alla andra, och att man kan bo tillsammans med dem i sämja och fördragsamhet och ha utbyte av varandra. Dessutom lär oss projektet den inte oviktiga läxan att människor har behov av att bli respekterade, och att de vill att den oro de känner ska tas på allvar. De behöver någon som lyssnar på dem, och de vill att de människor som har ansvaret ska höra på dem och visa dem det intresse, som deras bekymmer motiverar. Då de inte upplever denna respekt, upphör deras lojalitet. Till slut lär oss experimentet att om en myndighet (eller några forskare kanske) någon gång visar enskilda människor respekt och omsorg, ger de dessa människor en möjlighet att uppleva tillvaron med större trygghet än de annars skulle göra. Ur denna upplevelse kan lojaliteten mot kollektivet, lusten att hjälpa till och känslan av samhörighet få ett nytt och vidare innehåll.

i 1

Bilaga 4 209

5 Hur kan man minska de skadliga verkningarna

av svenskarnas fördomar

Utgångspunkt Det följande resonemanget utgår från att nedanstående påståenden uttrycker gemensamma värderingar (=önskvärda mål). Vi bör om möjligt reducera svenskarnas fruktan för invandrarna Vi bör om möjligt minska svenskarnas motvilja mot invandrarna

PFP!”

Vi bör om möjligt öka svenskarnas generositet mot invandrarna Vi bör om möjligt vidga svenskarnas engagement i invandrarna Givetvis kan man ha andra värderingar. För den som anser att svenskarnas Fruktan för invandrarna bör underblåsas eller att deras Motvilja mot invandrarna bör stimuleras etc., saknar det fortsatta resonemanget intresse. Det förutsätter att läsaren - åtminstone som en nämligen provisorisk utgångspunkt - godtar föreställningen att invandrarnas och svenskarnas gemensamma tillvaro i vårt land skulle underlättas om vi kan hitta metoder att förverkliga de ovan formulerade målen.

Hur vi har resonerar En planmässig strategi kräver att vi först gör klart för oss bland vilka svenskar som Fruktan och Motvilja är mest utbredd och i vilka grupper Engagement och Generositet är minst vanliga. Några svar på dessa frågor finns i kapitel 2. Planmässigheten kräver också att vi kan formulera en teori om varför Fruktan och Motvilja, Engagement och Generositet är vanligare i vissa grupper av svenskar. Innehållet i en sådan teori har vi inledningsvis diskuterat i kapitel 1 samt slutledningsvis i kapitel 2 och - framför allt i kapitel 4. Genom att först lokalisera det onda och därefter försöka bilda oss en uppfattning om dess orsaker bör vi kunna få vissa idéer om hur vi ska angripa det onda med verkningsfulla medel.

Det andas lokalisering I kapitel 2, s. xx-xx har vi redogjort för vilka omständigheter i svenskens livssituation, som har den största betydelsen för hur han

210 Bilaga 4 Tabell 58. Den relativa betydelsen av olika bakgrundsvariablers inflytande på svenskarnas förhållningssätt och inställning till invandrarna.

förhåller sig till invandrarna. I tabell 58 har vi rangordnat de därvid använda variablerna med hänsyn till deras genomsnittliga samband med de fyra fientliga förhållningssättl 7 mot invandrarna som vi har undersökt i EPA-materialet. Om vi sammanfattar vad vi har kommit fram till, är dessa förhållningssätt mindre vanliga bland svenskar med högre utbildning än bland svenskar som har folkskola som utbildningsbakgrund. De är också mindre vanliga bland svenskar, som har egen erfarenhet av främmande länder och främmande nationaliteter än bland svenskar som saknar sådan erfarenhet. Samtidigt är de vanligare bland äldre människor och bland dem som anser sig tillhöra arbetarklassen.

Varför är det på detta sätt? Vår teori om varför Fruktan och Motvilja, Missunnsamhet och Avskärmning från invandrarna är vanligare bland de uppräknade kategorierna av svenskar är att dessa människor upplever invandrarna som ett hot mot sin egen existens. De fördomar (invandrarna är opålitliga, lata, bråkiga, slarviga, tjuvaktiga, smutsiga, kriminella osv.), som är förknippade med de fientliga förhållningssätten, fungerar enligt vår teori som en legitimering av den behandling (isolering, distansering, utestängning, utstötning) man utsätter invandrarna för. Det är därför dessa föreställningar inte går att rå på med förnuftsargument: man håller fast vid dem, därför att de motiverar ett handlingssätt, som annars skulle ge upphov till svåruthärdliga skamkänslor.

En betydelsefull slutsats Vår teori innebär att vi inte uppfattar fördomarna som onda i sig utan som symptom på att individens trygghet är hotad. Om vi försöker . informera bort dem genom att argumentera mot innehållet i de negativa och antipatiska föreställningarna, betyder det att vi bearbetar

17 Fruktan, Motvilja, Missunnsamhet (motsatsen till Generositet), Avskärmning (motsatsen till Engagement).

Bilaga 4 211

symptom utan att bry oss om det som har förorsakat dessa symptom. Detta är förklaringen till att man inte kan infonnera bort fördomar. Empiriska undersökningar, som har företagits för att pröva informationsmetodens användbarhet, har för övrigt inte bara bekräftat att symptombehandling i detta fall är lönlöst. I åtskilliga fall har de dessutom visat att människor kan låsa sig hårdare i sina oresonliga antipatier, om de utsätts för sådan påverkan. I stället för att bli förnuftigare skräms de till ett plågsamt och skamfyllt hemlighetsmakeri med sin tro, som de håller fast vid, därför att den för dem fyller ett viktigt ändamål. Och om man dessutom, som Lars Svenning sa, ökar skuldbördan genom att framställa dem som moraliskt mindervärdiga, har man undanröjt alla förutsättningar att skapa lojalitet. Vår slutsats blir att vi inte kan få fördomarna och de av dem legitimerade fien tliga förhällningssätten gentemot invandrarna att försvinna genom att dementera de antipatiska föreställningarna.: felaktiga innehåll. Om vi ändå gör försök i den vägen, riskerar vi att människor låser sig i sina ställningstaganden, och att deras antipati förvärras genom att fördomarna i än högre grad än tidigare undandras förnuftets kontroll.

Vad kan man göra? De önskvärda mål” som vi tog som utgångspunkt i detta kapitel visar sig alltså vid närmare begrundande inte särskilt väl betänkta. Felet med dem är att de utgår från symptomen som det egentligt onda. Orsakerna till dessa symptom, ”det reellt onda”, som vi måste identifiera och göra något åt, är enligt vår teori den otrygghet i vilken fördomarna växer fram. Det i sig onda är då inte upplevelsen av att man inte är trygg utan denna upplevelses materiella eller existentiella underlag. Därmed menar jag att de faror man upplever att man hotas av har ett reellt underlag i den situation man befinner sig i. invandrade ”gästarbetare kan utgöra en reell fara för svenska arbetares trygghet på en viss plats, vid en viss tid, inom en viss bransch. De invandrades levnadsvanor kan utgöra ett reellt hot mot svenskarnas eget levnadssätt, som kan ge upphov till lika mycket ångest som hotet mot den socialekonomiska tryggheten. Invandrama kan också utgöra ett hot mot svenskens skyddade tillvaro i idylliska bostadsområden som kvarteret Flisan. I alla dessa fall är det onda identiskt med hotet mot den egna existensen, som inte går att kontrollera och som växer människorna över huvudet samtidigt som de utsätts för kritik och upplever skam över hur de känner sig. För att kunna befria dem från detta onda, måste vi skapa en trygghet, som är alla människors, dvs. en social och ekonomisk jämlikhet som gär betydligt längre än den nu rådande, så att - som Leif Holgersson formulerade det - inte dom otryggaste och svagaste bland oss får ta konfrontationerna med det som oroar och hotar oss. Men fördomarna och de negativa förhållningssätt, som dessa legitimerar, kan också ha sina rötter i otrygghet, som beror på att vi inte vet. Brist på insikt om hur världen och vi själva är beskaffade gör oss till försvarslösa offer för vidskepelse och allsköns vanföreställningar. Men

2 l 2 Bilaga 4

fördomarna som växer på okunnighetens och vidskepelsens åkermark år desamma som de som frodas på den ekonomiska och sociala otrygghetens allmänning. Att göra upp med detta onda betyder att på bred front höja bildningen i vårt land. Det betyder inte att skicka ut broschyrer till de svenska hushållen med information om invandrarnas bakgrund och sociala villkor, som vi fåfängt hoppas att de fåkunniga ska läsa och tillägna sig. Det betyder att låta utbildningsrevolutionen rulla vidare, att på allvar öppna universiteten, att släppa in allt fler allt högre upp i utbildningsväsendets många våningar och att hitta nya sätt att ta vara på dem som ramlar av på vägen eller tror att de är för gamla för att ha glädje av att veta något mera om världen och sig själva. Det onda idetta fall är människans okunnighet och ovana vid kritisk prövning av verkligheten. Medlet att befria henne från fruktan och motvilja liksom från skammen över att behöva skydda sig mot sina medmänniskor genom att stöta dem ifrån sig är att befria henne från hennes vidskepelse och hennes okunnighet. Okunnighet och vidskepelse är syskon. Fruktan och motvilja är deras avkomma.

En hoppfizll slutreflexion

EPA-materialet visar att konkreta närkontakter med andra nationaliteter och andra kulturer kan motverka uppkomsten av fördomar. Vi måste därför - och här kan vi kanske ändå komma fram till några enkla praktiska åtgärder - se till att de olika nationaliteterna i vårt land bereds tillfälle att på allvar lära känna varandra i så många olika kontaktformer som möjligt. Svenskarnas resor till främmande länder innebär också något av ett hopp. Men detta resande, som i dag har förvandlats till en internationell storindustri, måste vi i så fall förändra. För närvarande exploateras de fattiga och exotiska kulturernas utbud av billiga varor och mänsklig generositet i stor skala för att tillfredsställa charter-resenärernas omättliga

aptit på riskfria och prisbilliga äventyr. Den utlandserfarenhet som dessa

”äventyr” ger kan emellertid knappast minska svenskarnas fördomar mot andra nationaliteter, om inte resenärerna ges en chans att också lära känna människorna i de länder man fraktar dem till. En tredje tanke: Skönlitteraturen och den moderna dramatiken kan vidga vår erfarenhet av andras liv och villkor utan att vi behöver resa någonstans. För nästa generation kommer kanske Katarina Taikons böcker om Katitzi att fungera som ett effektivare skydd mot fördomar mot zigenare än all tidigare polemisk propaganda. Antalet TV-pjäser om invandrare, böcker om invandrares villkor, noveller, romaner och dikter om enskilda öden skrivna av invandrare, växer ständigt. Värdet hos dessa ligger bland annat i att de kan få människor att upptäcka hur det år att vara den andre. Då detta inträffar, blir det lättare att mötas. Möts man, får man veta mera. Den som vet är inte rädd.

Bilaga 5 Genom m-otioner, interpellationer och enkla i frågor riksdagen upptagna invandrarfrågor åren 1945- l 973

Bilaga 5 215

Denna översikt är avsedd att utgöra bakgrundsmaterial till den beskrivning av invandrar- och minoritetsfrågornas behandling i Sverige under efterkrigstiden, som återfinns i avsnitt 2.1 i 1U:s huvudbetånkande SOU 1974:69. 1 fråga om motioner anges det (de) utskottsutlåtande(-en) vari motionen behandlats. 1 fråga om interpellationer och enkla frågor anges det riksdagsprotokoll, vari svaret m. m. är redovisat. Härvid anges betr. åren 1945-1970 kammare, protokollsnummer och sida, t. ex. 11:24:27 och betr. åren 1971-1973 protokollsnummer och sida, t. ex. 19:11. Genomgående används nuvarande partibeteckningar även om vissa av de politiska partierna under den aktuella perioden haft andra partibeteckningar m. m.

Förkortningar:

c centerpartiet fp folkpartiet m moderata samlingspartiet s Sveriges socialdemokratiska arbetareparti vpk vänsterpartiet kommunisterna mt, mtzer motion, motioner i, izer interpellation, interpellationer e f, e fzor enkel fråga, enkla frågor prop. proposition (Kungl Maj zts) I första kammaren 1I andra kammaren KU konstitutionsutskottets utlåtande SU statsutskottets utlåtande BeU bevillningsutskottets utlåtande lLU första lagutskottets utlåtande 2LU andra lagutskottets utlåtande 3LU tredje lagutskottets utlåtande ABU allmänna beredningsutskottets utlåtande SkU skatteutskottets utlåtande JuU justitieutskottets utlåtande UU utrikesutskottets utlåtande SfU socialförsäkringsutskottets utlåtande SoU socialutskottets utlåtande KrU kulturutskottets utlåtande UbU utbildningsutskottets utlåtande TU trafikutskottets utlåtande NU näringsutskottets utlåtande InU inrikesutskottets utlåtande CU civilutskottets utlåtande p punkt

2 l 6 Bilaga 5

wiauüwêøjx

E i

A328 S28

m”

S28

T

-S -..s

“Emm

:oxouoha

“E8

nmuvmu: moömui

.I m

Ngum;

m: :i

ovcmamzs

m m

msnêåx

-mtoxmub

2.253_

åmzmüzu 30% mauøäv_ åwåmâv :§3: mmâwâc Sova 2:88_ wwåmwzn 33.3:

3:0 _ .H05 .H03 .H05 H .SE .H03

-så :m

co

Cocmcüow

-ca

-E3358

ouammponmmå

:må

L:

3:5

-Emäâ -Muut H95?

H8

.åxå

-vä

mxwnoâ

aOE

mcocåxmuonum

mmcumwcwazzc

å

åmimmqmâ

.Näsan

zoo .så

åEEoxuåäm

:oo

xwäswüøa

Eom 5:0

äwazänmpøw

.Fd

“maåmuoaä

Eoøwcazoxm

oc

houåmum

auåxüunum

Eom

“Emm EEE

_ å

§93

møäünmmmñ

ovcmümxmøa

goEEoxEa

.SE

ä:

nun

tå

owioå

Emonxooum

30:22

mäns?

_

ou :oo

.Hosmøzâ uvcåwtmm

:r ma

Scam

oåmuonvoê

å :å å

Hmmuxäonua

nxmvamz.:

“Emm

:n

UømB

å_

.uawnäou

:U å å

:ooømzmnuwmmaonhm

onumâågoê yâosuxozoui

HE

:Emin

_ åk å

:nu

soc

oucatåxmzw :omEEEm :måoâmngoê oncåwfoâ.. .mänqmam oäwuoouoê äezmasw auuañmoxomå NHUEEHOw muømmmmoua

92.300 susanna

:av

åEmwE_ Houammå xäEcmø 0.506093 Honuwmam ocquuoü: onqåntmm annans

å

mmmi v85 3.80: :än: xmsoå xmucm_

å av av H8

-maonoå 355::

v_

0.3 E

Emm A3 A3 §5 EC Q5 C5 3b

ovnmxom

H8

:mm anamma

“E M _ m HE _ _

5x mvm_ eva 5.3 »v9

Bilaga 5 2 l 7

.E

:mami :mami

.man

so”

.än .är

.E

-voE

:n

-voE

:n

.än .25 mm

_wsaâ

åwxoommacunâm

9:28 ?_28

moåmioâwåum

.å .å

hovumwamvmum

.goa .goa .moå

usøcånop aåxâåwuon ømñucåaop mmxüåwuon uuâäaaop ousøsåaon

Eo E0

m

.så BE m2 os: nå. m2 noE Es ä_

wmmw: 25:: Qom; S ä

m:

mmm

w

Emm:

m3_ .aa .Sa 405 D.: Du_ :m om .a

to

-En

å

nå?

åxmEEomsEw

-åmEonvoE

onnmsäon

BnoE

»Ecmiå

:mc

omtoå_

Sam

åxmøsmm

;v.98

:m

omtom

aåxwsoim

å

coååommcüwäc

nämnas

owcåmuonmåh

.G

oumuoäåuwmmaaum

uoucouåmwiuväc

EE

Eom

xmcoâ

.mc

uowåimsmmåE

_

åxmåån

ovcmzmnuo

:z

amääwEoanoE

å

imøoå

E0332:

aåxmämuonvoE

EoE

EoBoEE

_oooE

owium

:oo

vüozoäi

amåEumøv

mcwsnimmv

å

å ä?

5h

“Bemmmmcüømuøw

Eoåmâøowaåmzmkspåø

_ å

_ å

:än

.Få å

Swâ

ä

uamacazc

wa

ocøåñwån.. :owccobmamou ohåmuonuoE mwnaåxmcouo.,

:Sån

E285

EG

åwiüäü mcuoaåoatm ovcåâon mvamwå :ovzâmtz Atoxoåa oaåmmäøow .åmquxza TNWCWUTAC 55:5_ ounånvøon :mâåvåm onaåmäøå

nå? mâmåä uoåb_ E9 3.285 :oo å å

m; mån: mä; Sv; En: SE §3_

AE AE

e. .m .m

G .m

.3 .å

ab E: a: a: Eb 3b G5 db .å .av .3

uE mo t: ME .BQE S58

mä_ oss 08_ omm_ m8_

2.18 Bilaga 5 SOU [974270

uoE

_

.än ...du

mom :u -ä

uåcuimEc

:z

§05 .A05

00205300 unaêøanøn ?ananas

uoE 005mm U9.: ?så

o_ 3

-ovän

m

m”

mEES.

-on w

-za

-v23

m

vñmd:

puoxmunmwnE

_mn_

auoxäzmwic

I f:

mSES_

4:55:00.

= mm v_ 2

-mtoxmub onnaumü: møømEzn

mEES_

:Sa same MCGWESN

E020 “Emm

= _ D.: D.: ...En ;.03 .SE :ä

E5

-åwøzEwmunw

Eåumm nota..

oucmmmwnca

comczEmmxä

Eom .SUSE

oumwhonvoE uuâzümsm.

wñmnøwü oxEoumO

.ä m

.85

:anwa

E0

coEhowmwEhomü

-mmiamäus

ägt»

_

nxwnüoø ovcooâå

coumEåmo_

sååå??

88:2

,

mxmb :ma

møäuobz

åxmcu

:en

svagare,

avøäp

_

åxmcoâ

mmøumcowñ

_ :u

:oo

wosåonoos

å

“Emm

mcEzmä

noE

0:35

å

Su mm

axmuøws:

å

E05

.E å

.onwâme

m

uøåwuonnoE

måna

Eänxooum

E8 H8

aomEaEomuwâop

.E å

å

mxmcøå

muxmmEoEoE

023-08_

.o›zm=wnamm_ aåoaoncoauto

E8

ouEauuuoE

omioå

mGEnEE. uouumwum Eönxooum_ 0008825

voE 83m

.Suuwwum :sånna:

Eownoum :omiäü 00:33 »Eêsw aviga

_

ammar..

:o NC å :U vanan_ än E3_ uoE :U

-E0305 äEEzc SH: om: än: mvwä www: Sv: own: mmm; vomu: än_ än: men: mmm. minus

.m Ao

:än 079V Eb d: ?v A3 .Ev E: AEG 3b 3 3 A3 3b AEG ?av 3b 2.3

:ü

msmmmb øcømxom.,

u

:mm .E uE SLE :EE m _ o :EE

än. mmo_ vmm_ vmm_ mmm_ »m3

Bilaga 5 219

_

.25

coumoäwxuoámuwum

§28

umsåaop

uoE mmm_

omumn=u än? man: 33h:

å_

.a Z

R mv

m

m3_ ._05 :m så DAN .Sa .Sa .sa _NOA_ Dm

_

å_

§25 -üåm

_Soom

å

33313 oumuEo

my_ å _m_ -m8