Invandrarutredningen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Invandrarutredningen 1 Invandrarnas utbildningssituation Förslag om grundutbildning i svenska för vuxna invandrare Stockholm 1971

Statens offentliga utredningar 1971:51 Inrikesdeparteme ntet

Invandrarutredningen 1 Invandrarnas utbildningssituation Förslag om grundutbildning i svenska för vuxna invandrare

Stockholm 1971

Göteborgs Offsettryckeri A B , Sthlm 71.180 S

Till Statsrådet och chefen för inrikesdepartementet

Genom beslut den 28.5.1968 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för inrikesdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga med uppdrag att utreda invandrares anpassningsproblem m. m. Med stöd av detta bemyndigande tillkallades samma dag såsom sakkunniga riksdagsledamoten Yngve Möller, tillika ordförande, riksdagsledamoten Hugo Bengtsson, dåvarande riksdagsledamoten Ingrid Diesen, riksdagsledamoten Bengt Fagerlund, dåvarande riksdagsledamoten Nils Kellgren samt riksdagsledamöterna Lennart Mattsson och Rolf Wirtén. De sakkunniga antog namnet invandrarutredningen. Den 8.7.1969 erhöll Kellgren begärt entledigande frän uppdraget som ledamot samt förordnades byråchefen Ove Jönsson att vara ledamot av utredningen. Att såsom experter biträda utredningen tillkallades den 5.5.1969 undervisningsrådet Ragnar Israelsson och numera departementsrådet Ossian Larnstedt, den 13.6.1969 byrådirektören Sven Reinans, numera biträdande professorn Harald Swedner och professorn Arne Trankell, den 13.8.1969 generaldirektören Kjell Öberg samt den 3.11.1969 hovrättsassessorn Trygve Hellners. Till sekreterare åt utredningen förordnades den 23.6.1968 numera biträdande sekreteraren hos riksdagens socialutskott Jan Svedberg och till biträdande sekreterare förordnades den 5.9.1968 numera byrådirektören Jonas Widgren. Den 29.6.1970 förordnaSOU 1971:51

des Reinans att i stället för expert vara biträdande sekreterare åt utredningen. Den 2.2.1971 erhöll Svedberg begärt entledigande från uppdraget som sekreterare och förordnades att i stället vara expert åt utredningen. Widgren förordnades samma dag att vara sekreterare och byrådirektören Stig Lundström att vara biträdande sekreterare åt utredningen. Utredningen får härmed överlämna ett delbetänkande om invandrarnas utbildningssituation med förslag om grundutbildning i svenska för vuxna invandrare. Reservation har avgivits av ledamoten Diesen och särskilt yttrande av experten Öberg. Stockholm den 22.6.1971.

Yngve

Möller

Hugo Bengtsson Ingrid Diesen Bengt Fagerlund Ove Jönsson Lennart

Mattsson

Rolf Wirtén Jonas Widgren Stig

Lundström

Sven Reinans

Innehåll

Sammanfattning

9 Förkortningar

12 Kapitel 1 Inledning 1.1 IU.s uppdrag 1.1.1 Direktiven 1.1.2 Beslut i övrigt om uppdraget 1.2 Utredningsarbetet 1.3 Prioritering av utbildningsfrågor 1.3.1 Tidigare behandling av frågor om utbildning för invandrare och minoriteter 1.3.2 Avgränsningar

13 13 13

Kapitel 2 Invandrama - statistisk redogörelse 2.1 Inledning, definitioner m. m. 2.1.1 Begreppet invandrare . . 2.1.2 Avgränsning mot personer som tillfälligt vistas i Sverige 2.1.3 IU:s terminologi 2.2 Invandringen till Sverige . . . . 2.2.1 Reglerna för invandringen 2.2.2 Allmän beskrivning av invandringen 2.2.3 Invandringens omfattning 2.2.4 Invandringens variation under året 2.3 Utlänningarna i Sverige SOU 1971:51

18 18 18 2.4 2.5

2.3.1 Antal och förändringsfaktorer 2.3.2 Felaktigheter i det redovisade materialet 2.3.3. Beskrivning av olika nationalitetsgrupper . . . . 2.3.4 Ålder 2.3.5 Regional fördelning . . . 2.3.6 Utbildning 2.3.7 Sysselsättning Återutvandringen Den framtida invandringen . . .

18 Kapitel 3 Internationella normer för 20 utbildning för invandrare 3.1 Inledning 3.2 Förenta Nationerna (FN) . . . . 22 3.3 Internationella arbetsorganisa22 tionen (ILO) 22 3.4 Unesco 3.5 Europarådet 3.5.1 Resolutioner 22 3.5.2 Vissa förslag 23 23 Kapitel 4 Målgrupper 4.1 Barn i förskoleåldern 23 4.2 Barn i skolpliktsåldern 4.3 Ungdom i åldern 16-20 år . . . 23 4.4 Vuxna invandrare 4.4.1 Invandrare med akade24 misk utbildning 4.4.2 Invandrare med grund26 skole- eller gymnasieut26 bildning

26 28 29 30 30 32 33 34 37

39 39 39 40 40 41 41 42 43 43 43 44 44 44

44 5

4.4.3 Invandrare med ingen eller ringa utbildning . .

7.3 44

7.4 Kapitel 5 Utbildning för barn i förskoleåldern • 5.1 Tidigare behandling av frågan . 5.2 Invandrarbarn i förskolor . . . . 5.2.1 Antal invandrarbarn i förskoleåldern 5.2.2 IU:s kommunenkät . . . 5.3 Försöksverksamhet för invandrarbarn i förskolan m. m 5.4 Framförda önskemål 5.5 lU:s överväganden

45 45 45 45 46 47 48 48

Kapitel 6 Utbildning för barn i skolpliktsåldern 50 6.1 Tidigare behandling av frågan . 50 6.2 Antal barn 51 6.3 Stödundervisningen 53 6.3.1 Gällande bestämmelser . 53 6.3.2 Mål för stödundervisningen 53 6.3.3 Introduktionsklasser . . 54 6.3.4 Invandrade skolpliktiga barn med avslutad skolgång i hemlandet 54 6.3.5 Tvåspråkiga lärare . . . . 55 6.4 Undervisning i modersmålet . . 55 6.4.1 Läsinlärning pä modersmålet 55 6.4.2 Gällande bestämmelser för undervisning i modersmålet 56 6.4.3 Omfattning av modersmålsundervisningen . . . 56 6.5 Framförda önskemål 56 6.5.1 Önskemål från finländska invandrarorganisationer 56 6.5.2 Önskemål från övriga invandrarorganisationer . . 57 6.6 IU:s överväganden 58 Kapitel 7 Utbildning för ungdom i åldern 16-20 år 7.1 Tidigare behandling av frågan . 7.2 Antal ungdomar och deras sysselsättning 6

60 60 60

7.5 7.6

Stödundervisning i gymnasial skola Särskilda utbildningsanordningar för invandrarungdom 7.4.1 Gymnasial utbildning . . 7.4.2 Yrkeskurser Framförda önskemal IU:s överväganden

Kapitel 8 Nuvarande utbildning för vuxna invandrare 8.1 Invandrarna och vuxenutbildningen 8.2 Uppgifter från IU:s intervjuundersökning 8.3 Svenskundervisning genom studieförbunden 8.3.1 Gällande bestämmelser . 8.3.2 Omfattning 8.3.3 Cirkelledarna och deras utbildning 8.3.4 Läromedel och läroplan 8.3.5 Samhällsorientering . . . 8.3.6 Kontaktkurser för invandrarkvinnor 8.4 Svenskundervisning i samband med arbetsmarknadsutbildning 8.5 Företagsbunden svenskundervisning 8.6 Undervisning i utvandringsländerna 8.7 Internatkurser i svenska 8.8 Studiecirklar i samhällskunskap 8.9 Undervisning av flyktingar . . . 8.10 Analfabetundervisning 8 11 Svenska för utländska studerande 8.12 Utbildning genom radio och TV

61 61 61 62 62 63

65 65 65 66 66 67 69 70 71 72 72 73 75 76 76 77 77 78 79

Kapitel 9 Önskemål från invandrarorganisationer 80 9.1 Önskemål från finländska invandraroganisationer 80 9.2 Önskemål från övriga invandrarorganisationer 82 9.2.1 Tyska, österrikiska, italienska och ungerska organisationer 82 SOU 1971:51

9.2.2 Jugoslaviska, grekiska, turkiska, tjeckoslovakiska och arabiska organisationer 9.2.3 Polska organisationer Kapitel 10 Överväganden om utbildning för vuxna invandrare 10.1 Inledning - motiv för svenskundervisning 10.2 Kunskaper i svenska och utbildningsbehov 10.3 Ny utbildning för invandrare: grundutbildning och fördjupad utbildning 10.4 Huvudmannaskap för grundutbildningen 10.5 Kostnadsansvar för grundutbildningen 10.5.1 Anställda invandrare . . 10.5.2 Icke anställda invandrare 10.6 Viss nuvarande utbildning . . . 10.6.1 Svenskundervisning i samband med arbetsmarknadsutbildning. . . 10.6.2 Undervisning i utvandringsländerna 10.6.3 Försöksverksamhet . . . 10.6.4 Undervisning av flyktingar 10.6.5 Svenska för utländska studerande Kapitel 11 Förslag om grundutbildning för vuxna invandrare 11.1 Förslag om grundutbildning . . 11.2 Tillträde till grundutbildningen 11.2.1 Kravet pä kyrkobokföring 11.2.2 Undantag för dansknorsk- och svensktalande invandrare 11.2.3 Undantag för korttidsanställda 11.3 Anordnande av grundutbildningen 11.3.1 Huvudmannaskap och samverkan 11.3.2 Gruppstorlek SOU 1971:51

82 83

84 84 85

11.3.3 Förläggning i tiden . . . 11.3.4 Lokaler 11.3.5 Social service 11.4 Avisering om invandrare till kommunerna 11.5 Uppsökande information . . . . 11.5.1 Motiv för uppsökande information 11.5.2 Organisation av den uppsökande informationen . 11.6 Premiesystemet 11.7 Kostnadsfördelning stat-kommun 11.7.1 Nuvarande statsbidragsbestämmelser 11.7.2 IU.s överväganden . . . .

98 98 99 100 102 102 103 103 104 104 104

86 87 87 91 92

92 93 93 93 93

95 95 96 96

96 97 97 97 98

Kapitel 12 Förslag om fördjupad utbildning för vuxna invandrare 12.1 Fördjupad utbildning inom vuxenutbildningen 12.1.1 Kommunal och statlig vuxenutbildning 12.1.2 Folkhögskolor 12.1.3 Studieförbund 12.1.4 Kurser i radio och TV . 12.1.5 Övrig vuxenutbildning . 12.2 Utbildning för invandrade analfabeter 12.2.1 Analfabeter bland invandrarna 12.2.2 Förslag om alfabetiseringsundervisning . . . . 12.2.3 Uppläggning 12.2.4 Huvudmannaskap . . . . 12.2.5 Studiesocialt stöd . . . . Kapitel 13 Central planering och information 13.1 Central planering och samordning 13.1.1 Läroplaner 13.1.2 Läromedel 13.1.3 Lärare 13.2 Information 13.2.1 Ansvarsfördelning . . . . 13.2.2 Likvärdig och målgruppsanpassad information . .

106 106 106 107 107 108 108 jos 108 109 no m \\\

112 112 \\2 jl3 ^\3 ^13 j|4 114 7

Reservation

3.1.2 Det ackumulerade undervisningsbehovet Alfabetiseringsundervisningen . Barntillsynen Uppsökande information . . . . Information kring grundutbildningen Övriga kostnader Sammanställning av de beräknade kostnaderna

3.2 Särskilt yttrande 118 3.3 3.4 Bilagal IU:s utredningsverksamhet . 119 3.5 1.1 Utfrågningarna 119 1.2 Arbetsgruppen för finska in3.6 vandrarfrågor i Sverige 119 3.7 1.3 EFA:s och IU:s intervjuundersökning 121 1.3.1 Bakgrund 121 Bilaga 4 Lagförslag 1.3.2 Teknisk beskrivning . . . 121 4.1 Förslag till Lag om utländsk 1.4 Undersökningar i samarbete arbetstagares rätt till lön vid med vissa universitetsinstitutiodeltagande i grundutbildning ner 123 för invandrare 1.5 Kommunenkäten 124 4.2 Specialmotivering till lagförsla1.5.1 Syfte 124 get 1.5.2 Urval av kommuner . . . 124 1.5.3 Genomförande 125 Bilaga 5 Språkundervisning för in1.5.4 Vissa definitions- och vandrare i andra länder kvalitetsfrågor 125 1.6 Utlandsenkäten 126 Summary in English Bilaga 2 Kunskaper i svenska enligt IU:s intervjuundersökning samt beräkningar av undervisningsbehovet . . . . 2.1 Inledning 2.2 Kunskaper i svenska 2.2.1 Svenskspråkiga bland finländska invandrare . . . . 2.2.2 Använda mätt på kunskaper i svenska 2.2.3 Kön och ålder 2.2.4 Vistelsens längd i Sverige 2.2.5 Utbildning 2.2.6 Sysselsättning m. m. . . 2.2.7 Sammanfattning 2.3 Motivation för studier i svenska 2.4 Sätt att lära sig svenska 2.5 Beräkningar av undervisningsbehovet 2.5.1 Den årliga invandringen 2.5.2 Ackumulerat undervisningsbehov Bilaga 3 Kostnadsberäkningar 3.1 Grundutbildningen 3.1.1 Den årliga invandringen 8

144 145 145 146 146 146 147 148

148 148

152 155

127 127 127 127 127 128 135 135 136 138 138 139 140 141 142 144 144 144 SOU 1971:51

Sammanfattning

IU:s uppdrag är att kartlägga invandrarnas och minoriteternas situation i Sverige och att lägga fram en plan för samhällsåtgärder på olika områden för dessa grupper. IU har valt att i ett första betänkande behandla invandrarnas utbildningssituation, med utgångspunkt från en uppdelning av invandrarna i olika målgrupper.

Invandrarbarn i förskoleåldern Under slutet av 1960-talet har en rad försök med särskild verksamhet för invandrarbarn i förskoleåldern inletts. Frågan om barnstugeverksamhetens framtida utformning övervägs för närvarande inom 1968 ars barnstugeutredning. Den kommer att i sitt arbete även behandla invandrarbarnens situation i förskolan. • Det är av stor vikt att invandrarbarn, framför allt de med bristande kunskaper i svenska, får tillfälle att delta i förskoleverksamhet. Gruppsamvaron för barn med olika bakgrundsmiljöer påverkar barnens sociala utveckling samtidigt som språkutvecklingen påskyndas. • Språkträning i svenska för invandrarbarn bör ges redan i förskolan. Samtidigt bör försök med träning i barnens hemspråk snarast inledas. Invandrarbarnen bör redan SOU 1971:51

i förskolan ges möjligheter att bli tvåspråkiga. Invandrarbarn i skolpliktsåldern Statsmakterna fattade 1968 principbeslut om undervisning av barn som tillhör språkliga minoriteter. Invandrarbarn i grundskolan kan fä särskild stödundervisning under en introduktionsperiod. De kan även fä viss undervisning i det egna modersmålet under ordinarie skoltid. Ett utvecklingsarbete pågår för att föra ut 1968 års beslut i praktiken. • Det är nödvändigt att undervisningen för invandrarbarn i grundskolan redan i inledningsskedet inriktas på att stimulera barnen att bli tvåspråkiga. En satsning på träning i svenska bör därför ske parallellt med träningen i det egna modersmålet. • Regler bör utarbetas för statsbidrag till kompletteringsundervisning på det egna modersmålet utanför den schemabundna tiden. • Läromedelssituationen bör förbättras. Åtgärder motsvarande dem som vidtagits för finskspräkiga barn i Sverige bör komma till stånd även beträffande de andra större språkgrupperna bland invandrarbarnen. • Särskild utbildning bör ordnas för grundskolans lärare i minoritetsspråk och orr pedagogiska metoder för undervisning av invandrare. 9

• SÖ bör fä i uppdrag att som central förvaltningsmyndighet svara för planering och samordning av grundutbildningen. I Bland invandrarungdomar i dessa åldrar finns uppgiften ingår att föreslå utbildning av mänga som genomgått hela eller en del av lärare i svenska som främmande språk och den svenska grundskolan, men de fiesta har att utarbeta läromedel. kommit hit för att förvärvsarbeta. För dem • Staten förutsätts genom bidrag till komalla krävs särskilda åtgärder på utbildningsmunerna svara för merparten av undervisområdet. ningskostnaderna. • För invandrarungdom som vill följa gym• Arbetsgivare med minst fem anställda nasiestudier i Sverige bör förberedande föreslås genom lag vara skyldiga att under kurser anordnas. grundutbildningen betala lön till de in• För invandrarungdom som vill förvärvsvandrare som anställs i Sverige efter arbeta men som av olika skäl har syssel1.1.1973. Arbetsgivarna rekommenderas sättningssvärigheter bör yrkeskurser med att betala lön under grundutbildning för svenskundervisning anordnas. nu anställda invandrare. Anställda invand• Invandrarungdom bör ges reella möjligrare bör alltså i möjligaste mån få följa heter till gymnasieutbildning i samma grundutbildningen på betald arbetstid. utsträckning som infödda svenska ung• Icke anställda invandrare (t. ex. hemarbedomar. tande kvinnor) föreslås få en statlig premie pa 700 kr om de fullföljer grundutbildningen. Samma premie bör även Vuxna invandrare invandrare vid företag med mindre än fem De vuxna invandrarna, som har en skiftande anställda kunna få. utbildningsbakgrund, bör alla ges möjligheter • Barnpassning och annan social service bör till grundläggande utbildning i svenska och ordnas i anslutning till grundutbildning samhällsorientering. De bör även kunna för icke anställda invandrare. komplettera tidigare utbildning och stimule- • Kommunernas uppgift att organisera ras till deltagande i den allmänna vuxengrundutbildningen förutsätter att de får utbildningen. För invandrare med ingen eller en bättre översikt av invandringen. Ftt ringa skolgång krävs särskild utbildning. system för avisering om invandrare som bosätter sig i kommunen bör upprättas. • Aviseringssystemet bör ligga till grund för Grundutbildning en lokal uppsökande information till • Fn ny utbildningsanordning öppen för alla invandrare om grundutbildningen och aninvandrare över 16 är bör inrättas. Den nan utbildning. Även centrala informabör benämnas grundutbildning för invandtionsåtgärder bör vidtas. rare och inordnas i det allmänna skolvä- • Grundutbildningen beräknas mot baksendet. Den bör vara frivillig. grund av vissa antaganden om nuvarande utbildningsbehov och framtida invandring • Grundutbildningen bör omfatta 240 timkosta ca 75 milj. kr ärligen för stat och mars undervisning och ge invandraren en kommun. första kännedom om svenskt vardagsspråk och vardagsliv. • Kommunen bor som huvudman ha att Fördjupad utbildning sörja för att grundutbildning anordnas och svara för dess kvalitet. Studieförbundens • Inom den kommunala vuxenutbildningen bör inrymmas kompletterande undervislokal- och personalresurser för undervisning i svenska för invandrare som bygger ning av invandrare bör kunna användas på grundutbildningen. även framöver. Utbildning 16-20 år

för

invandrarungdom

i åldern

SOU 1971:51

• I folkhögskolornas utbildning bör ingå kurser som särskilt tar sikte på invandrarnas utbildningsbehov. • Studieförbunden bör pä bred basis kunna ordna cirklar för invandrare i framför allt samhälls- och arbetslivsorientering. • Kurser för invandrare i radio och TV bör utvecklas som en reguljär del av den licensfinansierade verksamheten. Alfabetiseringsundervisning • En särskild anordning för utbildning av invandrade analfabeter bör inrättas. Antalet analfabeter uppskattas till några tusen. • Alfabetiseringsundervisningen bör helt åvila staten. SÖ och AMS bör få i uppdrag att tillsammans anordna undervisningen. • Undervisningen bör vara tvåårig och studiesocialt stöd motsvarande utbildningsbidrag bör utgå till deltagarna. • Undervisningen bör bl. a. omfatta svenska, matematik, samhällsorientering och yrkesträning. • Om ca 300 personer påbörjar undervisningen varje år beräknas de totala kostnaderna för första året uppgå till ca 10 milj. kr och för det andra året och påföljande år till ca 20 milj. kr.

SOU 1971:51

Förkortningar

ABU Allmänna beredningsutskottet ADB automatisk databehandling AMS Arbetsmarknadsstyrelsen EFA Expertgruppen för utredningverksamhet i arbetsmarknadsfrågor IU Invandrarutredningen LO Landsorganisationen i Sverige SAF Svenska Arbetsgivareföreningen SCB Statistiska centralbyrån SIV Statens invandrarverk SM Statistiska meddelanden SOS Sveriges officiella statistik SOU Statens offentliga utredningar SU Statsutskottet SÖ Skolöverstyrelsen TCO Tjänstemännens centralorganisation UKÄ Universitetskanslersämbetet Av staten godkända studieförbund: ABF Arbetarnas bildningsförbund BSF Blåbandsrörelsens studieförbund FS Frikyrkliga studieförbundet FU Folkuniversitetet IOGT Godtemplarordens studieförbund KFUK/M KFUK:s och KFUM:s studieförbund Mbsk Studieförbundet Medborgarskolan NTO Nationaltemplarordens studieförbund Sfr Studiefrämjandet SKS Sveriges kyrkliga Studieförbund SV Studieförbundet Vuxenskolan TBV Tjänstemännens bildningsverksamhet 12

SOU 1971:51

1 Inledning

1.1 IU.s uppdrag 1.1.1 Direktiven IU:s uppdrag är att kartlägga invandrares och minoriteters problem i Sverige samt att lägga fram en plan för samhällsätgärder pä olika omräden för invandrare och minoriteter. Direktiven för IU återfinns i statsrådsprotokollet över inrikesärenden 28.5.1968. I anförande till detta protokoll yttrade dåvarande chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson, bl. a. följande: Sedan början av 1930-talet har Sverige varit ett invandringsland. Under perioden 1931-1965 invandrade närmare 700 000 personer till Sverige, medan utvandringen under perioden omfattade ca 300 000 personer. Det totala invandringsöverskottet fram till mitten av 1960-talet har alltså uppgått till inemot 400 000 personer. Under de första sex åren av 1960-talet invandrade ca 200 000 personer. Invandringsöverskottet under samma tid uppgick till i runt tal 120 000 personer. Sverige kommer sannolikt att även framdeles vara ett invandringsland. Växlingar i konjunkturen, ländernas invandringspolitik och andra förhållanden som påverkar befolkningsrörelserna mellan länderna kan visserligen återverka på invandringens omfattning, men man torde få räkna med att invandringen till Sverige på längre sikt kommer att förete ungefär samma bild som under efterkrigstiden. SOU 1971:51

Invandringen till vårt land har till stor del skett från de andra nordiska länderna, främst Finland. Inflyttningen från övriga europeiska länder har emellertid ökat, särskilt under 1960-talet. Nettoinflyttningen från Grekland, Italien, Jugoslavien och Spanien steg sålunda från sammanlagt 2 500 personer under andra hälften av 1950-talet till sammanlagt 15 600 personer under första hälften av 1960-talet. I fråga om de utomeuropeiska länderna har ett tidigare utvandringsöverskott ersatts med ett invandringsöverskott. Under första hälften av 1960-talet uppgick invandringen från andra utomeuropeiska länder än Amerikas förenta stater till ca 5 000 personer. Antalet i Sverige bosatta utländska medborgare är f. n. ca 300 000. Antalet här bosatta personer som är födda utomlands är emellertid betydligt större. Sedan början av 1940-talet har drygt 150 000 utlänningar fått svenskt medborgarskap genom naturalisation. Totalt torde det därför finnas ca en halv miljon utomlands födda personer i Sverige. Av dessa torde omkring hälften vara nordbor. Sverige har på både det nationella och det internationella planet verkat aktivt för att förbättra invandrares ställning i vistelselandet. Numera har i vårt land utlänningar och svenska medborgare i huvudsak samma ställning på en rad väsentliga områden. Yttrandefrihet, religionsfrihet och församlingsfrihet tillkommer i princip utlänning i samma mån 13

som svensk medborgare. Också i fråga om utredningen i dess betänkande "Invandrätt till undervisning och utbildning är utlän- ringen" (SOU 1967:18). Utredningens uppning som vistas här jämställd med svensk drag omfattade inte frågor om invandrarnas medborgare, och särskilda åtgärder har vidta- anpassning och problemen har därför inte gits för att rätten skall kunna utnyttjas fullt behandlats närmare i betänkandet. Vid reut. 1 fråga om sociala förmåner kan nämnas missbehandlingen av betänkandet har emelatt inte bara medborgare i övriga nordiska lertid stor uppmärksamhet ägnats åt dessa länder utan också andra utlänningar som slår frågor och frän flera håll hävdas att de sig ner i vårt land har i huvudsak samma rätt behöver belysas ytterligare. I riksdagen har anpassningsproblemen dissom svenska medborgare till bl. a. socialkuterats i flera sammanhang. Med anledning hjälp, barnbidrag, allmän tilläggspension, av motioner (1:137 och 11:175) anförde 1967 sjukförsäkring, arbetslöshetsförsäkring, yrårs riksdag (SU 11, rskr 11) att de principielkesskadeförsäkring och studiesociala förmåla riktlinjerna för statsmakternas handlande i ner. Folkpensionsförmåner är i princip förfråga om invandrande minoritetsgruppers behållna svenska medborgare men tillkomsträvan att bevara sin språkliga, kulturella mer enligt konventioner också utlänningar av och religiösa egenart borde belysas så nogvissa nationaliteter. Utlänning som har fått grant som möjligt genom kompletterande arbetstillstånd är i väsentliga avseenden jämställd med svensk medborgare på arbets- undersökningar eller särskild utredning. Också vid årets riksdag har frågorna behandlats marknaden. En avgörande olikhet mellan utlännings med anledning av motioner i ämnet (ABU och svensk medborgares rättsställning före- 1968:37). Inom Nordiska rådet har språkligger emellertid däri att utlänning inte har problemen i Norden diskuterats bl. a. mot ovillkorlig rätt att resa in, vistas och arbeta i bakgrund av det stora antalet finskspråkiga Sverige. Regleringen av utlännings rätt i dessa personer i Sverige, och rådet har i rekomavseenden syftar bl. a. till att anpassa invand- mendation 1966:29 hemställt till regeringarringen till förhållandena på vår arbets- och bo- na i de nordiska länderna att utreda förutstadsmarknad. Härigenom skapas vissa garan- sättningarna för en lösning av språkprobletier för att invandrare i Sverige får sin försörj- men vid kontakter med domstolar och andra ning tryggad och sitt behov av bostad till- myndigheter i annat nordiskt land. Åtskilliga åtgärder har vidtagits för att godosett. lösa invandrares anpassningsproblem av det Man torde alltså kunna säga att vårt land slag som jag åsyftar här. Enligt Kungl. Maj:ts har sörjt förhållandevis väl för att utlänning bemyndigande har jag år 1966 tillsatt en som bosätter sig här blir delaktig av den arbetsgrupp för invandrarfrågor med uppgift ekonomiska och sociala standarden i landet, något som utgör grundvalen för att invandra- att kartlägga de sociala, kulturella och andra re skall ha möjlighet att finna sig till rätta problem som möter invandrare och överväga här, dvs. för deras anpassning i vidare bemär- vilka åtgärder som bör vidtas för att underlätta deras anpassning i det svenska samhälkelse. Invandrare i Sverige möter emellertid ock- let. För att sprida information bland invandså en rad anpassningsproblem av mera spe- rarna om svenska samhällsförhållanden och ciell karaktär, som främst har samband med om utlänningars rättigheter och skyldigheter att de talar annat språk, är vana vid andra i Sverige har handböcker på flera utländska samhälls- och levnadsförhållanden eller har språk utarbetats och tillställts invandrare. På annan religion. Dessa faktorers betydelse har förslag av arbetsgruppen för invandrarfrågor blivit alltmer uppenbar efter hand som in- utges sedan någon tid en tidskrift som på vandringen från mera avlägsna länder har olika främmande språk lämnar information ökat. De speciella anpassningsproblem som om svenska förhållanden och om händelser jag här åsyftar har omnämnts av utlännings- här och i utlandet. Bland andra åtgärder som 14

SOU 1971:51

har kommit till stånd pä arbetsgruppens förslag kan nämnas kurativ verksamhet och biblioteksverksamhet för invandrare. Språkundervisning för utlänningar anordnas sedan år 1965 avgiftsfritt genom skolöverstyrelsens försorg huvudsakligen av de frivilliga bildningsförbunden. Inom grundskolan ges stödundervisning som innefattar undervisning för invandrares barn såväl i svenska och andra läroämnen som i barnens modersmål. Riktlinjer för en verksamhet som syftar fram mot en mera långsiktig lösning av frågan om undervisning av barn, som tillhör språkliga minoriteter, föreslås i prop. 1968:67. Åtskilligt har sålunda gjorts och görs för att hjälpa invandrare till rätta med deras särskilda anpassningsproblem. Hittills vidtagna åtgärder har emellertid huvudsakligen kommit till stånd från fall till fall för att lösa akuta situationer, då behovet att göra något har framstått som särskilt angeläget. Vår kunskap om de speciella svårigheter som invandrare möter är emellertid begränsad och vi saknar en samlad bild av problemens art och omfattning på både kort och lång sikt. I enlighet med riksdagens önskemål och yrkandena vid remissbehandlingen av utlänningsutredningens betänkande bör en utredning med parlamentarisk förankring nu tillkallas för att göra en kartläggning av dessa anpassningsproblem och för att bedöma vad som ytterligare bör göras från samhällets sida för att ge invandrade utlänningar stöd och hjälp att lösa problemen. Utredningens kartläggningsuppgift bör omfatta alla särskilda anpassningsproblem som möter utlänningar vilka invandrar till vårt land. Från kartläggningen bör uteslutas sådana problem som möter turister, tillfällighetsarbetare och andra utlänningar som tillhör liknande kategorier. Det bör uppmärksammas att anpassningsfrågorna kan vara olika för invandrare av skilda nationaliteter, t. ex. nordbor och invandrare från mera avlägsna länder, och att anpassningsproblemen kan ändra karaktär efter hand som vistelsen här fortfar och eventuellt övergår till permanent bosättning. Kartläggningen bör omfatta också etablerade etniska och religiösa minoSOU 1971:51

riteters problem. Samefrågan bör dock inte behandlas i detta sammanhang. I övrigt bör det ankomma på utredningen att pröva vilka minoritetsproblem som lämpligen bör tas upp i detta sammanhang. Vid fullgörandet av denna del av uppdraget bör utredningen söka kontakt med olika invandrarorganisationer samt samräda med bl. a. arbetsgruppen för invandrarfrågor och tillgodogöra sig de erfarenheter som arbetsgruppen har samlat. Ett spörsmål som inte bör förbises är i vad mån en negativ inställning från den inhemska befolkningens sida till invandrare eller här bofasta minoriteter skapar särskilda problem för dessa. Utredningen bör vidare ge en såvitt möjligt fullständig och aktuell redovisning av vilka möjligheter samhället redan nu erbjuder för att undanröja eller minska anpassningssvårigheterna eller för att på annat sätt tillgodose invandrares speciella behov. Jag har antytt utbildningsområdet, där åtgärder för långsiktiga lösningar redan har vidtagits eller föreslagits. Vidare kan nämnas att särskild rådgivning för utlänningar i sociala och närliggande frågor har anordnats av en del kommuner och bedrivs även av andra organ. I anslutning härtill vill jag erinra om att en utredning nyligen har tillsatts med uppgift att göra en allmän översyn av den sociala vårdlagstiftningen med speciell inriktning på att effektivera den förebyggande vården, bl. a. genom aktiv uppsökande verksamhet. I uppdraget ingår vidare bl. a. att undersöka förutsättningarna för att i anslutning till den kommunala nämndorganisationen skapa socialcentra i kommunerna, dit allmänheten kan vända sig för vård, hjälp, service, råd och upplysning. Härvid skall nämnda utredning beakta möjligheterna till samordning med den verksamhet som bedrivs av landstingen och de allmänna försäkringskassorna och i fråga om informationsverksamheten samråda med den år 1967 tillsatta utredningen om ökad samhällsinformation. Informationsutredningens uppdrag innefattar en allmän översyn av den samhälleliga informationsverksamheten, dess syften och metoder. Den 15

utredning som jag förordar bör hålla nära kontakt med de båda nyss nämnda och andra utredningar, som behandlar frågor av betydelse för invandrarnas möjligheter att finna sig till rätta här, bl. a. utredningen angående förbud mot rasdiskriminering, och göra sig noga underrättad om i vilken mån utredningarnas kommande förslag kan få betydelse för invandrarnas anpassning. Som jag har sagt förut har särskilda ansträngningar gjorts från samhällets sida för att nå invandrande utlänningar med information om det svenska samhället och om utlänningars rättigheter och skyldigheter. Däremot saknas mera ingående kännedom om vilken information invandrar- eller minoritetsorganisationer själva lämnar till invandrande landsmän m. fl. I fråga om informationen till invandrare bör särskild uppmärksamhet ägnas åt i vilken utsträckning informationen kan antas nå fram till invandrarna, dvs. inte bara vilken information som lämnas utan också i vilken mån den verkligen mottas av dem som den riktar sig till. Vidare bör undersökas om den inhemska befolkningen får erforderlig information rörande vår utlänningspolitik. Utredningen bör klarlägga i vilken mån anpassningssvårigheter kvarstår eller särskilda önskemål inte tillgodoses trots åtgärder som redan har vidtagits eller som kan väntas komma till stånd inom en nära framtid. Härvid bör beaktas bl. a. vad 1967 års riksdag har anfört med anledning av motioner (1:369 och 11:460 samt 1:671 och 11:837) om hälsokontroll av utländsk arbetskraft m. m. (ABU27, rskr219). Jag ämnar senare i år föreslå Kungl. Maj:t att proposition med förslag till riktlinjer för utlänningspolitiken m. m. skall föreläggas riksdagen på grundval av utlänningsutredningens betänkande. I denna proposition, som f. n. förbereds inom inrikesdepartementet, kommer flera frågor av betydelse för den nu förordade utredningens arbete att behandlas. Utredningen bör grunda sina bedömningar på de ställningstaganden från statsmakternas sida som görs i samband med propositionens behandling. T. v. bör utred16

ningen utgå från att invandringen även framdeles kommer att regleras med hänsyn bl. a. till förhållandena på vår arbets- och bostadsmarknad. I fråga om anpassningsåtgärdernas inriktning vill jag redan nu anlägga några synpunkter. Diskussionen härom har hittills i stor utsträckning förts omkring begreppen assimilering, dvs. införlivning av invandrarna språkligt och kulturellt med befolkningen i övrigt, och integration, varmed avses att invandrarna passas in i samhället med bevarad språklig och kulturell särart. Frågan om inriktningen av anpassningsåtgärderna bör frigöras från dessa begrepp och i stället behandlas med hänsyn till vad som i varje särskilt fall är ändamålsenligt från skilda synpunkter. Det måste vara en primär uppgift för samhället att medverka till att en utlänning som bosätter sig här får kunskaper i svenska språket och om det svenska samhällets byggnad och funktion. Åtgärder i detta syfte har redan vidtagits eller föreslagits. Det tar emellertid tid innan utlänningen får så goda kunskaper i svenska språket och så djup insikt i samhällsförhållandena här att han kan klara sig på egen hand i alla situationer. Särskilt gäller detta hans kontakter med myndigheter av olika slag, något som betonas bl. a. i Nordiska rådets förut nämnda rekommendation. Samhället bör ta på sig ett ansvar för att utlänningen får den särskilda service som sålunda behövs under den första tiden efter hans inflyttning till Sverige. Anpassningsåtgärder av den art som jag nu har nämnt är uttryck för en naturlig strävan från ett inflyttningslands sida att skapa förutsättningar för invandrares vistelse i landet. Om invandraren avser att bosätta sig i Sverige för gott är det angeläget för såväl honom som samhället att han så till vida smälter in i befolkningen att han i det långa loppet inte känner sig främmande i samhället. Det måste vara ett klart och medvetet mål för samhället att hindra att invandrare av olika nationellt ursprung blir isolerade befolkningsgrupper som avskärmas från befolkningen i övrigt. En annan sida av anpassningsfrågan är vilket ansvar som bör åvila samhället för att SOU 1971:51

invandrares önskan att vidmakthålla kontakten med sitt ursprungslands språk och kultur tillgodoses. I detta avseende bör uppmärksammas att åtskilliga invandrare återvänder till sitt hemland eller flyttar till annat land efter något eller några års vistelse här. Man kan därför anta att många invandrare inte från början har tagit ställning till om de skall stanna här. Bl. a. med hänsyn härtill är det väsentligt att de får tillfälle att hålla kontakt med hemlandets språk och kultur. Härigenom behåller de möjligheten till fritt val mellan att stanna här och att återvända. I vilken mån det svenska samhället bör skapa eller på annat sätt främja möjligheter för invandrare, som bosätter sig här för gott, att bevara sina traditioner och sitt kulturarv i övrigt bör i första hand bedömas mot bakgrund av deras egna önskemål. Initiativ inom detta område bör utgå frän dessa grupper själva. En synpunkt som emellertid måste tilläggas betydelse i detta sammanhang är att våra välfärdsanordningar har generell utformning och att utrymmet för speciella anordningar avpassade för särskilda grupper är förhållandevis begränsat, bl. a. av ekonomiska skäl. Den anpassning till välfärdssystemet som därför är nödvändig för den inhemska befolkningen måste gälla även de invandrade grupperna. Utredningen bör grunda sina förslag på överväganden efter sådana linjer som jag här har angett för anpassningsåtgärdernas inriktning. En ytterligare riktpunkt för utredningens arbete bör vara att samhällets åtgärder för invandrarnas anpassning byggs in i samhällets allmänna välfärdsanordningar för befolkningen. Speciella åtgärder enbart för att tillgodose invandrares behov bör inte föreslås utan att andra vägar visar sig stängda. Som framgår av det föregående bör utredningen klarlägga de speciella anpassningsproblem som möter invandrare i Sverige. Utredningen bör ha frihet att överväga samhällsåtgärder som är ägnade att undanröja förhållanden som försätter invandrare eller dem som tillhör etablerade etniska eller religiösa minoriteter i sämre läge än befolkningen i övrigt. Vid sina bedömningar av SOU 1971:51 2

vilka anpassningsåtgärder som kan behöva vidtas bör utredningen emellertid inte ompröva beslut som statsmakterna redan har fattat om långsiktiga lösningar av anpassningsfrågor, bl. a. på undervisningens område. Frågor om eventuellt stöd åt föreningar med uppgift att tillgodose medlemmarnas intresse att upprätthålla kontakt med visst lands kultur och traditioner bör i huvudsak prövas efter mönster av vad som tillämpas i fråga om samhällets stöd till föreningslivet i allmänhet. En utgångspunkt bör vara att stöd förbehålls föreningar som står öppna för varje intresserad samhällsmedlem och som sålunda bidrar till att kulturella impulser utifrån tillförs det svenska kulturlivet. Beträffande anpassningsfrågornas handläggning framdeles bör utredningen i avvaktan på statsmakternas ställningstagande utgå från de allmänna principer som föreslås i utlänningsutredningens betänkande. De innebär bl. a. att ansvaret för att åtgärder vidtas på skilda områden för att främja invandrares anpassning i vårt land och i övrigt ge dem stöd och hjälp skall åligga resp. statliga eller kommunala fackmyndigheter. Uppgifterna att fortlöpande uppmärksamma de kulturella och religiösa problem som invandrare möter i Sverige, bevaka utvecklingen inom anpassningsområdet i dess helhet och föreslå åtgärder för att underlätta anpassningen skall ankomma på ett centralt organ, som också skall svara för samordning av insatserna för anpassningen och vara informations- och kontaktorgan för invandrare i Sverige. Det bör åligga utredningen att med dessa utgångspunkter lägga fram en plan för samhällsinsatser på olika områden och för insatsernas samordning. Utredningen bör söka redovisa i varje fall i stort vilka kostnader som utredningens förslag för med sig för det allmänna. Som jag har sagt tidigare bör anpassningsåtgärder huvudsakligen vidtas inom ramen för samhällets välfärdsanordningar för invånarna i gemen och det ekonomiska ansvaret för åtgärderna alltså vila på de organ som i övrigt svarar för anordningarna. Frågor om kost17

nadsfördelning mellan stat och kommun bör inte prövas av utredningen. 1.1.2 Beslut i övrigt om uppdraget Kungl. Maj:t beslöt 5.9.1968 att till IU överlämna en skrivelse av den 15.11.1966 från kyrkoherde Sven Norlén, Alvesta, att övervägas i IU:s arbete. I skrivelsen anhölls om en undersökning av behovet av andlig vård bland invandrare som tillhör olika kristna kyrkor samt om åtgärder som en sådan undersökning kan ge anledning till. Den 13.9.1968 beslöt Kungl. Maj:t - med påpekande om att det ankommer pä IU att samråda med företrädare för berörda minoritetsintressen - överlämna en gemensam framställning av den 2.7.1968 från Centralförbundet för Finska Föreningar i Sverige (numera Riksförbundet finska föreningar i Sverige), Föreningen Chinuch, Svenska Samernas Riksförbund och Esternas Representation i Sverige om att representanter för i första hand de större minoritetsgrupperna tillkallas att som experter biträda IU i dess arbete. Med samma påpekande beslöt chefen för inrikesdepartementet 16.10.1968 att till IU överlämna en framställning av den 17.9. 1968 från Mosaiska församlingen i Stockholm om att för mosaiska församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö bli representerad i IU. 1.2 Utredningsarbetet IU har i syfte att kartlägga invandrarnas och minoriteternas situation inlett följande utredningsverksamhet . IU har samverkat med den år 1967 tillsatta expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor inom inrikesdepartementet (EFA) i en riksomfattande intervjuundersökning som omfattar både invandrare av olika nationaliteter och svenskar. Vidare pågår på IU:s initiativ undersökningsverksamhet rörande olika invandrargrupper i en storstadskommun (Malmö) och en landsortskommun (Lessebo). IU medverkar även bl. a. i vissa undersökningar av fördomar och disk18

riminering beträffande invandrare och minoriteter. Genom en enkät till ett 50-tal kommuner har IU sökt kartlägga i vilken utsträckning invandrarna far del av kommunal service, och genom en enkät till statliga myndigheter skall bl. a. frågor om språkkontakt belysas. En annan av IU:s enkäter ger material om invandrarfrågor i ca 15 länder. IU har vidare genom studieresor, bl. a. en till Helsingfors, och genom ett tjugotal utfrågningar av företrädare för olika invandraroch minoritetsorganisationer och av företrädare för svenska myndigheter och organisationer inhämtat synpunkter i de aktuella frågorna. I bilaga 1 redovisas utförligt IU:s utredningsverksamhet. IU har hittills hållit 60 sammanträden. Förteckning över IU:s remissyttranden återfinns på sid. 19. 1.3 Prioritering av utbildningsfrågor 1.3.1 Tidigare behandling av frågor om utbildning för invandrare och minoriteter I olika sammanhang har med anledning av efterkrigstidens invandring till Sverige frågan om särskild utbildning för invandrare och deras barn förts på tal. 1964 års utlands- och internatskoleutredning fick bl. a. i uppdrag att utreda frågan om särskilda utbildningsanordningar för minoriteter och invandrare. I anförande till statsrådsprotokollet 7.2.1964 uttalade chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, följande vad gäller denna del av utredningsuppdraget: Som jag tidigare nämnt, har riksdagen uttalat sig för att frågan rörande vissa minoriteters skolgång också bör hänskjutas till prövning av sakkunniga. De minoriteter, som därvid avsetts, är huvudsakligen efter kriget från andra länder nyinflyttade grupper, vilkas barn av språkliga eller religiösa skäl kan behöva beredas särskild skolgång. Det gäller således personer av utländsk härkomst, vilkas barn är svenska medborgare, eller eljest förutsattes kvarstanna här i landet under lång tid. Efter krigsslutet har ett stort antal utlänSOU 1971:51

ningar kommit till Sverige som flyktingar eller immigranter och i stor utsträckning assimilerats med det svenska samhället. Utvecklingen synes nu gå mot en minskning av de institutionella hindren för arbetskraftens internationella rörlighet. Det är därför inte orimligt att antaga, att ett betydande antal utlänningar även i framtiden kommer att tillföras den svenska arbetsmarknaden. Mot denna bakgrund kan det vara berättigat att närmare undersöka om dessa grupper kan ha vissa särintressen på undervisningens område och om åtgärder från samhällets sida inom ramen för det allmänna skolväsendet, utöver de redan vidtagna, kan vara motiverade. 1964 års utlands- och internatskoleutredning framhöll i sitt betänkande Skolgång

borta och hemma (SOU 1966:55) att frågan om språkliga och religiösa minoriteters skolgång är ett delproblem i ett mycket större frågekomplex, nämligen invandrarnas anpassning i Sverige. Utredningen ansåg det inte som sin uppgift att överväga den svenska invandringspolitiken i dess helhet och begränsade därför sina överväganden till att endast omfatta frågor om skolgång för barn och ungdomar som tillhör språkliga och religiösa minoriteter i Sverige. Utredningens konkreta förslag redovisas i detta betänkande i respektive kapitel. Där redovisas även de beslut av Kungl. Maj.'t och riksdagen som 1964 ars utlands- och internatskoleutred-

Datum för yttrande

Remiss från

Ärendets art

16.2.1969 Inrikesdepartementet

25.3.1969 Justitiedepartementet

18.8.1969 Inrikesdepartementet

6.5.1970 Utbildningsdepartementet

PM om formerna för handläggning av ärenden om utlännings avlägsnande frän Sverige avgiven av särskilt tillkallad sakkunnig (Stencil In 1969:3) Betänkande avgivet av utredningen angående förbud mot rasdiskriminering: Lagstiftning mot rasdiskriminering (SOU 1968:68) PM om organiserad överföring av vissa zigenare utarbetad av en arbetsgrupp inom inrikesdepartementet (Stencil In 1969:1) Betänkande avgivet av kommittén för utländska studerande: Studiesocialt stöd till utländska studerande (Stencil U 1969:9)

27.10.1970 Justitiedepartementet

27.10.1970 Inrikesdepartementet

18.12.1970 Finansdepartementet

18.12.1970 Inrikesdepartementet

15.1.1971 Utbildningsdepartementet

18.2.1971 Inrikesdepartementet

Överenskommelse den 20.11.1970 mellan SAF och LO angående undervisning i svenska för invandrare m. m.

29.3.1971 Inrikesdepartementet

Framställning den 3.12.1970 av statens invandrarverk angående ändring i lagen om svenskt medborgarskap m. m.

2.4.1971 Riksdagens inrikesutskott

Motion nr 45 1971 angående bestridandet av de samhälleliga kostnaderna för utländsk arbetskraft i Sverige

SOU 1971:51

Betänkande avgivet av familjerättskommittén: Internationell äktenskaps- och arvsrätt (SOU 1969:60) Medlemsförslag inom Nordiska rådet om utbyggnad av TV-samarbetet mellan Finland och Sverige (A 292/k) Framställning den 25.9.1970 av kyrkomötet angående anteckning i folkbokföringen för den som ej tillhör Svenska kyrkan Medlemsförslag inom Nordiska rådet om den finska arbetskraftens förhållanden i Sverige (A 295/s) Betänkanden avgivna av kompetensutredningen: Vägar till högre utbildning (SOU 1970:21), Vägar till högre utbildning - organisation och information (SOU 1970:55) samt Behörighet Meritvärdering Studieprognos (SOU 1970:20)

Arbetsgruppens uppgifter övertogs 1969 ning ledde till i dessa frågor. Besluten återfinns i prop. 1968:67 och kallas i fortsätt- av SIV. SIV:s uppgifter när det gäller utbildning för invandrare kan sägas vara av två slag, ningen av IU för 1968 års beslut. Utlänningsutredningen, som tillsattes dels viss försöksverksamhet i samråd med SÖ 1961, har i uppdrag att göra en översyn av m. fl., dels viss kartläggnings- och initiativtautlänningslagstiftningen m. m. I betänkandet gande verksamhet. År 1967 tillsattes med anledning av förInvandringen (SOU 1967:18) föreslog utredningen mot bakgrund av allmänna övervägan- slag i Nordiska rådet finsk-svenska utbildden om invandringspolitiken och ansvarsför- ningsrådet. Det är ett för Finland och Svedelningen för åtgärder på detta område att rige gemensamt rådgivande organ med uppen permanent central utlänningsmyndighet gift att verka för att underlätta den i Sverige inrättas. Utredningen, som i första hand bosatta finskspråkiga befolkningens utbildutrett handläggningen av kontrollfrågor, ningsproblem. Utbildningsrädet har sålunda föreslog även vissa riktlinjer för fördelningen t. ex. medverkat till rekrytering av tvåspråav ansvaret för åtgärder för invandrarnas kiga lärare, viss försöksverksamhet samt föreanpassning. Utredningen framhöll att de tagit en språkundersökning bland finländska ordinarie myndigheterna i vanlig ordning barn och ungdomar i Sverige. Frågor om utbildning för invandrarbarn även bör handha frågor som gäller invandrare och invandrarungdom samt om undervisning - t. ex. SÖ bör ha ansvaret för särskilda i svenska och samhällsorientering för vuxna utbildningsåtgärder för invandrare. Ansvaret invandrare handläggs centralt av SÖ. Inom för samordningen av åtgärder för invandrarnas anpassning bör emellertid anförtros den SÖ tillsattes i mars 1970 en särskild arbetscentrala utlänningsmyndigheten, framhöll grupp för frågor om utbildning för invandrare. Arbetsgruppens uppdrag omfattar främst utredningen. Utlänningsutredningens förslag behandla- förslag beträffande utbildning i framför allt des i prop. 1968:142, 1968:158 och svenska och samhällsorientering men även 1969:53. Statsmakterna anslöt sig till utred- beträffande undervisning av svenska barn ningens förslag att ansvaret för åtgärder för och ungdomar för att öka förståelsen för invandrare skall åvila respektive fackmyndig- invandrarna. År 1969 tillsattes av chefen för inrikeshet och att den centrala utlänningsmyndigheten - SIV - skall ha samordnande och departementet en expertgrupp med uppgift initiativtagande uppgifter när det gäller an- att kartlägga de utomnordiska zigenarnas situation i Sverige samt att ta initiativ till passningsåtgärder för invandrare. I IU:s direktiv uttalas att IU inte bör åtgärder för deras anpassning. Gruppen avser ompröva beslut om långsiktiga lösningar av att under 1971 lägga fram förslag bl. a. frågor rörande invandrarnas anpassning som beträffande utbildning för utomnordiska fattats av statsmakterna. Till dessa beslut zigenare. Enligt IU:s direktiv skall IU inte behandla kan hänföras 1968 års beslut om undervissamernas problem. Frågor om åtgärder till ning för vissa minoriteter och om riktlinjerna stöd för samernas språk och kultur behandför utlänningspolitiken. las för närvarande i en särskild statlig utredÅr 1966 tillsatte chefen för inrikesdeparning tillsatt 1970. tementet en arbetsgrupp för invandrarfrågor med uppgift att kartlägga de sociala, kulturella och andra problem som möter invandra- 1.3.2 Avgränsningar re i Sverige samt att överväga åtgärder som bör vidtas för att underlätta deras anpassning Erfarenheterna av i synnerhet de senaste tvä i det svenska samhället. Gruppen överlämna- årens kraftiga invandring visar enligt IU att de inga samlade förslag men tog initiativ till nuvarande anordningar för utbildning i svenska och samhällsorientering för vuxna Införsöksverksamhet på olika områden. 20

SOU 1971:51

vandrare inte räcker till för de akuta behov som föreligger. Dessa anordningar har, med något undantag, av statsmakterna betecknats som försöksverksamhet. Tonvikten i detta delbetänkande ligger därför på förslag om utbildning i svenska och samhällsorientering för vuxna invandrare. Beträffande undervisning av invandrarbarn och invandrarungdom har statsmakterna redan angivit vissa principer som IU enligt sina direktiv inte bör ompröva (se föregående avsnitt). Det saknas emellertid en aktuell översikt av utbildningssituationen för dessa grupper bland invandrarna. Frågor om utbildning för olika ålderskategorier bör ses i ett sammanhang. IU har därför valt att relativt utförligt redovisa förekommande utbildning för invandrarbarn och invandrarungdom. Till översikten har IU fogat vissa synpunkter. I ett senare betänkande avser IU att ta upp frågor om åtgärder för att stödja kulturell och religiös egenverksamhet bland vissa befolkningsminoriteter och frågor om utbildning i och på olika minoritetsspråk. IU berör därför i detta betänkande i princip inte frågor om minoritetsorienterad utbildning. IU kommer likaledes att senare behandla frågor om invandrarnas situation i arbetslivet. Frågor om yrkesutbildning för invandrare behandlas därför inte i detta betänkande. Vidare behandlar IU här inte postgymnasial utbildning.

SOU 1971:51

2 Invandrarna - statistisk redogörelse

2.1 Inledning, definitioner m. m. 2.1.1 Begreppet invandrare

2.1.2 Avgränsning mot personer som tillfälligt vistas i Sverige

I det allmänna språkbruket använder man benämningen invandrare om i Sverige bosatta personer av utländsk härkomst, framför allt då sådana som har kommit till Sverige efter andra världskriget. Till invandrarna räknas vanligen även i Sverige födda utlänningar. Ibland avser man med invandrare alla i Sverige bosatta utländska medborgare, ibland räknar man även in naturaliserade svenska medborgare. Det är svårt att på ett entydigt sätt definiera begreppet invandrare. Bland de utländska medborgarna i vårt land finns t. ex. även sådana som är av svenskt ursprung och som är födda här. Dessa kan inte anses vara invandrare i den betydelsen man vanligen lägger i ordet. A andra sidan kan det i en del sammanhang vara befogat att bland invandrarna räkna in i Sverige födda barn till naturaliserade svenskar. Enligt IU:s mening är det inte heller nödvändigt med en alldeles entydig definition av begreppet när man behandlar utbildningsfrågor. I flertalet fall torde begreppet inte kunna missförstås. I den officiella statistiken avses med invandrare alla personer som under någon viss tidsperiod kyrkobokförts i Sverige som inflyttade från utlandet. Bland invandrarna ingår i detta fall även svenska medborgare. En person som under perioden kyrkobokförts som inflyttad från utlandet två gånger ingår i statistiken som två invandrare.

Med invandrare avser man personer som mera varaktigt bosätter sig i Sverige. Någon skarp gräns mot tillfälliga besökare, turister eller personer som arbetar här en kortare tid är svår att dra. Folkbokföringsförordningen innehåller inga bestämmelser om vistelsens längd i Sverige för att kyrkobokföring skall få äga rum. Enligt praxis krävs dock i regel att den avsedda vistelsen i riket är minst ett halvt år. Personer som har för avsikt att stanna i Sverige kortare tid än ett halvt är blir således inte kyrkobokförda även om de begär det. IU anser att en avsikt om viss tids vistelse i riket måste föreligga för att en person skall kunna anses vara invandrare. Det är dock troligt att en del invandrare själva vid flyttningen till Sverige inte vet hur lång tid de skall stanna. Det är likaså vanskligt att pröva en lämnad uppgift om den avsedda vistelsens längd. IU anser att den prövning av vistelsens längd som sker vid kyrkobokföringen är en lämplig avgränsning av den grupp personer som utredningens arbete avser. Enligt folkbokföringsförordningen skall kyrkobokföringen ske inom två veckor efter inflyttningen. Många utlänningar som avser att bosätta sig mera varaktigt i Sverige blir emellertid kyrkobokförda först en längre tid efter den verkliga inflyttningen.

22 SOU 1971:51

2.1.3 IU:s terminologi Termen invandrare används i dess allmänna icke närmare definierade betydelse, dock med den avgränsning som framgår av avsnitt 2.1.2. Om invandrare under en viss tidsperiod anges, avses invandrare enligt den officiella statistikens definition, dvs. under tidsperioden som inflyttade från utlandet kyrkobokförda personer. Om även personer överförda från obefintligregister avses, anges detta särskilt. Med utlänning avses personer som saknar svenskt medborgarskap, dvs. medborgare i utländska stater och statslösa. Med i Sverige bosatta utlänningar avses utlänningar som är kyrkobokförda i Sverige. Med utvandrare avses personer som avregistrerats i folkbokföringen som utflyttade till utlandet. Om även personer överförda till obefintligregister avses, anges detta särskilt.

Sverige och den dåliga bostadsstandard invandrarna ofta tvingades acceptera, liksom oron för en kommande arbetslöshet. Från mars 1967 reglerades invandringen hårdare med krav att arbetstillstånd måste sökas före ankomsten till Sverige. De nya bestämmelserna följdes av en mycket kraftigt minskning av invandringen av utomnordisk arbetskraft under åren 1967 och 1968. Däremot har vissa nära anhöriga till tidigare invandrare kunnat flytta till Sverige, och dessa har även regelmässigt getts arbetstillstånd. Man har försökt styra utvecklingen mot i första hand organiserad kollektiv invandring. I praktiken har endast en del av invandringen skett på detta sätt. De flesta invandrare har även efter 1967 kommit individuellt. Kontakten mellan den invandrande arbetstagaren och arbetsgivaren i Sverige förmedlas i flertalet fall av tidigare invandrare.

2.2 Invandringen till Sverige

2.2.2 Allmän beskrivning av invandringen

2.2.1 Reglerna för invandringen Medborgare i de nordiska staterna är sedan 1943 befriade frän skyldighet att ha arbetstillstånd för att ta anställning i Sverige. Sedan den fria nordiska arbetsmarknaden infördes 1954 behöver medborgare i Danmark, Finland, Island och Norge inga tillstånd för att bosätta sig och ta anställning i Sverige. I princip eftersträvas att arbete i annat nordiskt land söks genom den offentliga arbetsförmedlingen. I praktiken är det dock endast en mindre del av invandringen som slussas genom de officiella kanalerna. För medborgare i andra länder gäller att de måste ha uppehållstillstånd för att vistas i Sverige längre tid än tre månader, samt att de måste - med vissa undantag, bl. a. för anställning i husligt arbete - ha arbetstillstånd för att förvärvsarbeta i Sverige. Den stora invandringen aren 1965 och 1966 medförde att den fria invandringen ifrågasattes alltmera. Som motiv för en begränsning av invandringen anfördes bl. a. bostadsbristen i SOU 1971:51

För en allmän beskrivning av invandringen till Sverige är det klargörande att skilja på olika typer av invandring. Arbetskraftsimmigrationen. Den vanligaste orsaken för flyttning till Sverige har varit bättre möjligheter att erhålla arbete och/eller högre löner. En sådan invandring från ett visst land börjar med att ett begränsat antal personer får arbete i Sverige. Den första invandringen omfattar övervägande förvärvsarbetande: gruppen har ett stort inslag av ogifta unga män eller gifta män som kommer utan sina familjer. Den första invandringen initierar följ din vandring av två slag. För det första sprids genom gruppen information om det nya utvandringslandet i hemlandet, vilket medför en ökad invandring av arbetssökande. För det andra kommer de först anlända att efter någon tid ta över även sina familjer till Sverige. I början av invandringen består gruppen således övervägande av män, men efter några år börjar könsfördelningen jämnas ut. Flyttningen till Sverige sker ofta utan att invand23

råren vet om han eller hon vill stanna i vårt även i Sverige av främst ekonomiska skäl. För vissa nationaliteter kan invandringen land för gott eller återutvandra till hemlantill Sverige inte beskrivas genom endast en av det eller annat land. ovanstående modeller. Den tyska invandArbetskraftsimmigrationen från ett visst ringen till Sverige torde t. ex. under 1950land försiggår ofta under en lång tidsperiod. Den styrs förutom av informationssprid- och början av 1960-talet ha varit överväningen i utvandringslandet av konjunktur- gande arbetskraftsimmigration, medan nuutvecklingen i såväl Sverige som utvandrings- mera en stor del av denna invandring är landet, liksom naturligtvis av de legala möj- specialistimmigration. ligheterna för migrationen. Återutvandringen går nästan helt till hemlandet och är tämligen 2.2.3 Invandringens omfattning hög inom några år efter invandringen för att sedan minska. Det är möjligt att utvandringen Antalet invandrare till Sverige har varierat kraftigt. År 1969 registrerades totalt 64 503 efter ett antal är åter kommer att stiga. Flyktingimmigrationen. Den primära orsa- invandrare, samtidigt som 20 360 personer ken till invandringen är i detta fall inte utvandrade. Nettoinvandringen detta år var arbetsmarknadsmässiga eller ekonomiska således 44 143, dittills den största som reutan politiska skäl. Sådan immigration sker gistrerats under ett år. Två år tidigare, 1967, vanligen under en begränsad tidsperiod i var nettoinvandringen 10 004 personer. År samband med politiska omvälvningar i ut- 1959 var den endast 3 482 personer. Både vandringslandet. Efter den första stora vågen in- och utvandringen översteg 1970 alla avstannar invandringen nästan helt. Åter- tidigare siffror. Enligt preliminära uppgifter utflyttningen är låg och den utflyttning som invandrade detta år till Sverige 77 355 persosker går ofta till andra länder än ursprungs- ner medan 28 645 personer registrerades landet. Exempel på invandring som kan be- som utvandrare. Ovanstående siffror gäller personer som skrivas med denna modell är flykten från Estland och Lettland 1944, överföringen av har registrerats i kyrkobokföringen som inungrare 1956-1957 och den tjeckiska in- respektive utvandrare. I realiteten registreras dock en del in- respektive utvandrare såsom vandringen 1968-1969. Den organiserade överföring som sker av överförda från respektive till obefintligvissa flyktingar frän läger i Syd- och Mellan- registret (före är 1968 bok över obefintliga). europa avser ofta mindre grupper. Modellen Till 1967 överfördes alla personer som sakpassar inte för att beskriva denna invandring. nat känd hemvist vid två påföljande mantalsSpecialistimmigrationen. Invandrarna från skrivningar till bok över obefintliga. Frän vissa länder består av tekniker med specialist- och med 1968 gäller, att utländsk medborgautbildning, affärsmän och representanter för re som enligt vad man kan anta ej längre är företag, studerande m. m. Dessa grupper är bosatt i Sverige, och svensk medborgare som små, invandringen sker kontinuerligt utan enligt säkra upplysningar vid två mantalsdramatisk stegring. Återutvandringen är hög skrivningar i följd är stadigvarande bosatt i och går till ganska stor del till andra länder utlandet, skall avregistreras såsom utvandrad. Man kan anta att så gott som alla personer än hemlandet. En del av invandringen låter sig inte be- som blir överförda till obefintligregistret i skrivas enligt någon av ovanstående modeller. verkligheten har lämnat landet. Om en sådan Det gäller t. ex. personer som flyttar till person återvänder till Sverige blir han inte Sverige i samband med giftermål med svens- registrerad som invandrad utan som överförd kar. En mycket speciell grupp av invandrare från obefintligregister. In- och utvandringen av utländska medär hemvändande utlandssvenskar, särskilt svenskamerikaner, som i utlandet har förvär- borgare inklusive överförda till och från obevat utländskt medborgarskap och behåller det fintligregister för åren 1964-1969 visas i 24

SOU 1971:51

Tabell 2.1 In- och utvandringen av utländska medborgare inklusive överförda till och frän obefintligregister aren 1964 1969. Registrerad

Överförda

Justerad

Är

Invandring

Utvandring

Nettoinvandring

1965 1966 1967 1968 1969

46 528 43 874 27 075 32 852 60 775

11 349 14 445 14 529 17 244 14 434

35 179 29 429 12 546 15 608 46 341

423 349 294 280 372

1 357 1 718 2 006 1 475 440

46 951 44 223 27 369 33 132 61 147

12 706 16 163 16 535 18 719 14 874

34 245 28 060 10 834 14413 46 273

1965 1969

211 104

72 001

139 103

1 718

6 996

78 997

133 825

Från obefintligregister

Till obefintligregister

Invandring

Utvandring

Nettoinvandring

Källa: SOS, Folkmängdens förändringar respektive Befolkningsförändringar för angivna är samt råtabeller hos SCB.

tabell 2.1. Den ärliga redovisade invandAntalet överförda till obefintligregister är ringen ändras som synes obetydligt genom emellertid - t. o. m. 1968 - stort i förhålen sådan justering (ökningen är under 1 lande till antalet registrerade utvandrare. För procent). femårsperioden 1965-1969 blir utvandring-

Vecka

1-5 ' 6 - 9

Månad Jan

10-13' 14-18 19-22'23-26' 27-31 '32-35'36-39' 40-44'45 48'49-52'

Feb Mars

April Maj Juni

Juli

Aug Sept

Okt

Nov

Dec

Figur 2.1 In- och utvandringen per manad aren 1968-1970. Med in- resp. utvandringstidpunkten avses vecka dä flyttningen registrerades i länstyrelsernas dataregister. Registreringen i kyrkobokföringen ligger erfarenhetsmässigt 1-2 veckor tidigare och den verkliga in- resp. utvandringen kan ha skett avsevärd tid före registreringen. Flyttningen är känd endast med hänsyn till registreringsvecka men uppgifterna sammanförs i statistiken till månader, varvid den första mänaden i varje kvartal anses omfatta 5 registreringsveckor och de övriga månaderna fyra veckor. Källa: Rätabeller hos SCB. SOU 1971:51

en 3,0 procent större om man tar hänsyn även till överföringarna. Den justerade nettoinvandringen blir därför lägre - för den redovisade perioden är minskningen 3,8 procent, men för vissa är är minskningen över 10 procent. Utöver de till obefintligregister överförda har troligen ett avsevärt antal här kyrkobokförda utlänningar flyttat från Sverige under senare ar utan att detta har registrerats i den svenska kyrkobokföringen. (Se avsnitt 2.3.2.)

lande till den redan tidigare under året mycket stora invandringen. 2.3 Utlänningania i Sverige 2.3.1 Antal och förändringsfaktorer

Vid årsskiftet 1969/1970 fanns medborgare frän 120 länder registrerade som bosatta i Sverige. För de flesta nationaliteterna är dock antalet personer mycket lågt 34 länder har mindre än 10 personer och endast 21 nationalitetsgrupper omfattar minst 1 000 personer. De femton största grupperna framgår av tabell 2.2. 2.2.4 Invandringens variation under aret Av alla i Sverige kyrkobokförda utlänningInvandringen till Sverige har under 1960- ar var i början av 1970 66.1 procent talet visat en säsongvariation på så sätt att en medborgare i de nordiska länderna. Finlänmycket stor del av invandringen har registre- darna ensamma utgjorde hälften av alla utrats under höstmånaderna medan den regist- länningar. De tio största grupperna utgjorde rerade invandringen under sommaren har nästan 90 procent av samtliga. Antalet utlänningar i Sverige förändras varit lägre. Utvandringen har varit mycket förutom genom in- och utvandring, genom mera jämn under hela året. I fig. 2.1 visas in- och utvandringen åren födslar och dödsfall, liksom genom naturali1968-1970. Under den perioden översteg sering. Förändringarna under 1968 och 1969 utvandringen invandringen endast under må- framgår av tabell 2.3. Antalet barn som föds i Sverige med naderna mars juni 1968. Invandringens koncentration till höstmånaderna var särskilt utländskt medborgarskap framgår inte exakt markerad 1969 medan under 1970 kon- av tillgänglig statistik. Ovan har som utlänjunkturdämpningen medförde att ökningen ningar räknats alla inomäktenskapliga barn, under hösten inte blev så markerad i förhål- vars fader var utländsk medborgare, liksom Tabell 2.2 De största utlänningsgrupperna i S erige 31.12.1969.

Medborgarsk; ipsland

Män

Kvinnor

Summa

Andel (%) av samtliga utlänni

Finland

91 569 18 314 15 764 13575 11 830 6 315 5 131 2818 3 199 2 709 2 599 2381 1 676 2 272 1 811

89415 13517 12 543 13 778 9 849 4 716 2 942 2 299 1 787 2 202 1 588 1 524 1 713 1 046 1 465

180 984 31 831 28 307 27 353 21 679 11 031 8 073 5 117 4 986 4 911 4 187 3 905 3 389 3 318 3 276

49,6 8,7 7,8 7,5 5,9 3,0 2,2 1,4 1,4 1,3 1,1 1,1 0,9 0,9 0,9

Danmark Jugoslavien Norge Tyskland Grekland Italien USA Österrike Storbritannien Ungern Spanien Polen Turkiet Tjeckoslovak ien Källa: SM Be 1970:4. 2b

SOU 1971:51

Tabell 2.3 Förändringarna i antalet utlän- från svenskt till utländskt medborgarskap. ningar i Sverige åren 1968 och 1969. De statistiska uppgifter om sådana nationalitetsförändringar som finns är mycket osäkFörändringsfaktor 1968 1969 ra. Invandring + 32 852 + 60 775 Uppgifter om antalet utlänningar i Sverige Utvandring - 17 244 - 14 434 kan även erhållas frän sjukförsäkringsstatistiÖverföring från obefintligregister + 280 + 372 ken och statistiken över arbetsanmälda ut1 till obefintligregister - 1 475 440 länningar. Dessa uppgifter är inte direkt Födelse + 8 893 + 9 112 jämförbara med uppgifterna frän folkbokDödsfall 887 870 Naturalisering - 10317 - 12 736 föringen. Uppgifter om i försäkringskassan inskrivna Hela förändringen + 12 119 + 41 762 utlänningar finns för slutet av 1967. Då var Källa: R ät a be 1 ler hos SCB. 243 500 utlänningar som fyllt 16 år inskrivna. Villkoren för inskrivning i försäkringskasalla utomäktenskapliga barn vars moder var san är inte desamma som gäller för kyrkobokutländsk medborgare vid barnets födelse. föring. 1 jämförelse med kyrkobokföringen (Barn vars moder är svensk medborgare och frän samma tid visar sjukförsäkringsstatistifader statslös, och barn som enligt lagarna i ken ett högre antal utlänningar. faderns medborgarskapsland vid födelsen 1 inte får det landets medborgarskap, erhåller För en diskussion om dessa uppgifter i jämförelenligt svensk lag svenskt medborgarskap vid se med befolkningsstatistiken enligt folkbokföringen se Fskil Wadensjö, Immigrationens ekonofödelsen.) I tabell 2.3 har vidare hänsyn inte miska konsekvenser (preliminär version, januari tagits till eventuella medborgarskapsbyten 1971).

Tabell 2.4 Jämförelse mellan arbetsanmälda utlänningar förda utlänningar 1.11.1967 efter nationalitet.

10.1967 och antalet kyrkobok-

Medborgarskapsland

Arbetsanmälda 1.10.67

Hela antalet kyrkobokförda 1.11 1967

Beräknat antal vuxna

Arbetsanmälda Beräknat antal A 1UU vuxna

Danmark Norge Finland Grekland Tyskland Italien Ungern Storbritannien Nederländerna Spanien Österrike Jugoslavien Övriga

18 816 12 882 71 510 5 913 16 295 5418 2 475 2 116 1 486 3 185 3 907 13417 14 548

31 384 26 833 138 823 8 576 22 731 8 724 3 607 4 002 2 840 3 737 5 271 22 491 26 557

18435 17 925 92 075 6 616 16 220 6 125 2 440 2 827 1 717 2 732 3 778 16 607 19 853

102,1 71,9 77,7 89,4 100,5 88,5 101,4 74,8 86,5 116,6 103,4 80,8 73,3

171 968 117423 54 545

305 576 164 695 140 881

207 350 115582 91 768

82,9 101,6 59,4

Sam ti iga därav man kvinnor

Källa: SOS Befolkningsförändringar 1967, del 3 samt kvartalsstatistik från Statens utlänningskommission. Uppgift om åldersfördelningen av utlänningarna efter nationalitet eller kön saknas för 1.11 1967. Beräkningen utgår ifrån den hushällsstatistik som finns och där familjer med resp. utan barn redovisas. Från hela antalet personer i en viss nationalitet har dragits samtliga redovisade barn (personer under 18 år som ej är registrerade som huvudpersoner). Hela antalet utlänningar över 16 år var 210 235, dvs. ca 3 000 mer än vad beräkningen visar. SOU 1971:51

Statistiken över arbetsanmälda utlänningar sammanställs av SIV fyra gånger ärligen pä grundval av de arbetsanmälningar som arbetsgivarna är skyldiga att insända för varje anställd utlänning över 16 är. 1 denna statistik ingår således även personer som är anställda men inte kyrkobokförda i Sverige. Däremot ingår inte utlänningar som är egna företagare (2 450 personer år 1960). Bland de arbetsanmälda finns personer som arbetar i Sverige men är bosatta i något grannland liksom personer som vistas i Sverige en kortare tid än vad som krävs för kyrkobokföring. Även statistiken över arbetsanmälda visar ett högre antal utlänningar i Sverige än befolkningsstatistiken. I tabell 2.4 visas en jämförelse mellan antalet arbetsanmälda respektive kyrkobokförda utlänningar hösten 1967. Den 1.4.1971 var 224 128 utlänningar arbetsanmälda.

2.3.2 Felaktigheter i det redovisade materialet Vid intervjuundersökningar under de senaste åren har man kunnat konstatera att relativt mänga utlänningar som är kyrkobokförda i landet i verkligheten har återutvandrat eller vistas utomlands. I den intervjuundersökning IU har utfört erhölls ett stort bortfall pä grund av att

personerna har emigrerat eller vistades utomlands (se tabell 2.5). Som emigranter har endast antecknats personer om vilka säkra upplysningar om stadigvarande bosättning i utlandet erhölls. Intervjuundersökningen avsäg endast vissa nationaliteter och vidare endast personer i vissa åldrar invandrade 1961-1968. Det går således inte att utan vidare uttala sig om hur stor andel av samtliga utlänningar i S\erige som har lämnat landet. Det förefaller dock vara fullt möjligt att uppåt 10 procent a\ i Sverige skrivna utlänningar i verkligheten har återutvandrat. Detta tyder på att antalet i Sverige bosatta utlänningar är lägre än vad den officiella statistiken visar. Som tidigare har påpekats visar dock annan tillgänglig statistik - statistiken över försäkrade i försäkringskassan och arbetsanmälda - ett större antal utlänningar i Sverige än folkbokföringen. Vid intervjuundersökningar där SlV:s register över arbetsanmälda har använts som urvalsram har man - liksom fallet var i fråga om urval från folkbokföringen — erhållit mycket stora bortfall på grund av att de utvalda personerna har lämnat landet. I brist på närmare undersökningar i denna fråga går det dock inte för närvarande att bestämt uttala sig om storleken i de felaktigheter som finns i de statistiska uppgifterna om utlänningarna i Sverige.

Tabell 2.5 Bruttourval och bortfall på grund av emigration eller vistelse i utlandet i IU:s intervjuundersökning. Nationalitetsgrupp Bruttourval m m Bruttourval därav: emigranter % emigranter vistas utomlands % vistas utomlands Andel kyrkobokförda i urvalet som troligen ej var bosatta i Sverige(%)

Jugoslaver

Italienare

Tyskar

Finländare

Svenskar

1 160

l 106

1 157

l 027

57 9,5 15 2,5

218 18,8 41 3,5

139 12,6 36 3,3

59 5,1 23 2,0

4 0,4 3 0,3

10-12

19-22

13-16

5-7

0- 1

Källa: Intervjuundersökningen. Se bilaga 1. 28

SOU 1971:51

Tabell 2.6 Gifta utländska män 1.11.1967 efter samboende med hustrun och hustruns medborgarskap.

Nationalitetsland

Antalet gifta män 1.11 1967

Finland 25 703 Grekland 2 499 Italien 2 371 Jugoslavien 6 024 Tyskland 4 984 1 urkiet 975 Samtliga utläi idska medborgare 66 288 Svenska medborgare 1 838 355

Därav registrerade såsom samboende med hustrun %

Andelen (%) bland de samboende som var gifta med svensk medborgare

90,2 79,7 86,0 76,6 91,8 34,1

12,2 8,9 37,2 10,1 53,0 22,9

86,9 97,6

29,6

-

Källa: SOS, Befolkningsförändringar 1967, del 3, tabell 1.11.

2..v3 Beskrivning av olika nationalitetsgrupper Om man tillämpar de i avsnitt 2.2.2 beskrivna modellerna pä de större invandrargrupperna kan man som typiska "arbetskraftsimmigranter" peka ut invandrarna från Finland, Jugoslavien, Grekland, Italien och Turkiet. Invandringen från Finland och Italien har skett kontinuerligt sedan början av 1950-talet medan invandringen frän Grekland började 1964 och frän Jugoslavien och Turkiet 1965. Som typiska för "flyktingimmigrationen" kan betraktas polacker, tjecker och ungrare. De stora grupperna flyktingar frän Estland och Lettland har nästan genomgående blivit svenska medborgare. Som typisk "specialistimmigration" kan betraktas invandringen från USA, Storbritannien och Frankrike. Man måste dock hälla i minnet att stora variationer förekommer mellan olika nationaliteter även om de kan föras till samma ty p av invandring. I tabell 2.6 visas antalet gifta män inom de större grupperna av "arbetskraftsimmigranterna" 1.11.1967, samt hur stor del av dessa män som då var registrerade som boende tillsammans med sin hustru. Vidare anges i hur mänga fall hustrun var svensk medborgare. För jämförelsens skull anges andelen samboende av alla gifta män som var svenska medborgare. SOU 1971:51

Bland de gifta svenska medborgare som inte sammanbodde med sin hustru finns de som ligger i hemskillnad. Denna grupp finns naturligtvis även bland utlänningarna. Flertalet inte sammanboende bland utlänningarna är dock säkerligen sådana som har sin familj i hemlandet. Av de grupper som började invandra till Sverige i större utsträckning från mitten av 1960-talet hade jugoslaverna och grekerna 1967 redan i stor utsträckning återförenats med sin hustru (eller kommit till Sverige tillsammans med hustrun) medan endast en minoritet bland de turkiska männen hade sina hustrur i Sverige. När invandringsbestämmelserna skärptes för utomnordisk arbetskraft avstannade invandringen av ny arbetskraft från Sydeuropa nästan helt under 1967 och 1968. Däremot kunde familjeinvandringen i princip fortsätta utan hinder från dessa länder, och invandringen från Finland steg kraftigt till följd av arbetskraftsbristen i Sverige i kombination med akut arbetslöshet speciellt i norra Finland. Detta återspeglas i könssammansättningen av invandrarna från dessa länder (tabell 2.7). Dä samtidigt männen har varit i majoritet bland utvandrarna har följden blivit en ökad könsutjämning bland invandrarna från Sydeuropa (tabell 2.8). Antalet kvinnor per tusen män har ökat för alla de länder där arbetskraftsinvand29

Tabell 2. 7 Andelen kvinnor bland invandrar- utgör en betydande grupp. Ett stort antal na från Grekland, Jugoslavien och Finland barn i förskoleåldern återfinns bland såväl inåren 1962-1969. Procent. som utvandrarna, medan antalet barn i tonåren är lågt för de flesta grupperna. ÅldersUtvandringsland sammansättningen bland utvandrarna är näsFinGrekJugotan densamma som för invandrarna för flera land slavien land Är grupper. För vissa nationaliteter kan skönjas 51,2 en viss förskjutning på så sätt att utvandrar32,9 60,1 1962 30,4 57,3 50,1 1963 31,2 47,3 45,3 na är något äldre än invandrarna. 1964 Genom att invandrarna således i övervä34,3 35,1 45,3 1965 43,0 42,8 47,5 1966 gande grad är unga och genom att grupperna 51,6 57,7 49,8 1967 53,2 62,1 47,6 ökas med födda i Sverige har utlänningarna i 1968 Sverige en från de svenska medborgarna helt 48,1 52,5 44,8 1969 avvikande ålderssammansättning. Skillnaden Källa: Se tabell 2.1. blir dock - eftersom utlänningarna trots allt utgör en begränsad grupp - inte så stor ringen började i mitten av 1960-talet, medan mellan hela befolkningens och de svenska den har sjunkit något för finländarna till medborgarnas ålderssammansättning. Se taföljd av den ökade finska arbetskraftsinvand- bell 2.9. ringen under samma period. Variationerna för övriga länder är tämligen små. 2.3.5 Regional fördelning Invandrarna i Sverige är koncentrerade till tätorterna. Således bodde 41,5 procent av de I figur 2.2 visas ålderssammansättningen utrikes födda enligt folkräkningen 1960 i bland in- och utvandrarna 1968. De flesta städer med över 50 000 invånare mot 29,2 migranterna återfinns i åldrarna kring 20 är procent för hela befolkningen. Samtidigt och andelen åldringar är låg för nästan alla bodde 62 procent av utlänningarna i städer nationaliteter utom för amerikanska med- och hela 86 procent i tätorter. borgare där hemvändande svenskamerikaner I början av 1970 var 105 239 utlänningar (28,8 procent av samtliga) bosatta i StockTabell 2.8 Antalet kvinnor per tusen män i holms län. Ett stort antal utlänningar bodde vissa nationalitetsgrupper 1.11 1967, 31.12. även i de andra storstadslänen, liksom i 1968 och 31.12.1969. Västmanlands län, som hade den högsta andelen utlänningar - 9,2 procent - av samtliÄr Medborgarga län. Få utlänningar återfanns emellertid i skapsland 1967 1968 1969 skogslänen i Norrland, liksom på Gotland Danmark 738 där endast 403 (0,8 procent) utlänningar då 733 736 Finland 1 025 1 021 976 var bosatta. 1 008 1 024 1 015 Norge Vissa skillnader finns i den regionala förGrekland 665 721 747 564 573 delningen för olika nationaliteter. De enda Italien 549 796 Jugoslavien 689 759 nationaliteter som i större utsträckning före623 640 Spanien 583 kommer i Norrlandslänen är Finländare och Storbritannien 838 813 846 833 866 856 Tyskland norrmän; danskar är i stor utsträckning boUngern 634 615 611 satta i södra Sverige medan tyskarna och Österrike 561 566 559 invandrarna från Sydeuropa med undantag Turkiet 345 408 460 845 845 816 av grekerna återfinns i storstäderna. Ett stort USA Källa: SOS, Befolkningsförändringar 1967, del 3, antal greker är bosatta i bruksorter i Småland. SM Be 1969:8 och 1970:4. 2.3.4 Ålder

30 SOU 1971:51

Antal

tusen

8 Invandrare Utvandrare

Q

il 0-4

5-9

F ^

I —r—i

—i—i

10- 15- 20- 25- 30- 35- 40- 45- 50- 55- 60- 65- 70- 75- 1 4 —19 - 2 4 - 2 9 - 3 4 - 3 9 - 4 4 - 4 9 - 5 4 - 5 9 - 6 4 - 6 9 - 7 4

Figur 2.2 Åldersfördelningen för in- och utvandrade utländska medborgare år 1968. Källa: rätabeller hos SCB. Antalet i början av 1970 kyrkobokförda kommer i kommunblock med 10 000utlänningar per kommunblock framgår av 30 000 invånare. I tabell 2.1 1 anges andelen tabell 2.10. utlänningar i kommunblocket efter hela anEndast 77 av landets 275 kommunblock talet invånare i blocket. Högsta andelen uthar således minst 1 000 utlänningar kyrko- länningar i sin befolkning hade Surahambokförda. Relativt sett Hest utlänningar före- mars kommunblock med 19,5 procent. Tabell2.9 Hela befolkningens, de svenska medborgarnas och de i Sverige bosatta utlänningarnas relativa ålderssammansättning 31.12 1969. Procent.

Aider 0 - 6 år 7 - 1 7 år 18-24 år 25-44 år 45-66 år 67år Summa

Hela befolkningen

Svenska medborgare

Utländska medborgare

10,3 14,7 11,2 24,9 27,5 11,5 100

9,9 14,6 10,9 24,2 28,3 12,0

17,7 15,8 16,4 39,5 9,4 1,1 100

100 Andel (%) utlänningar i åldersklassen 7,8 4,9 6,7 7,2 1,6 0,4 4,6

Källa: SM Be 1970:4. SOU 1971:51

Tabell 2.10 Kommunblocken 1.1.1970 efter antal bosatta utlänningar. Antal kommunblock med vidstående antal utlänningar

Antal utlänningar

99 35 100- 199 44 2 0 0 - 499 66 5 0 0 - 999 53 1000-1999 36 2 0 0 0 - 4 999 32 5 0 0 0 - 9 999 5 10 000_± Samtliga

Antal kommunblock med minst vidstående antal utlänningar 275 240 196 130 77 41 9 4

275 Källa: SM Be 1970:6.

2.3.6 Utbildning Av den officiella statistiken eller de undersökningar som har gjorts om invandrarna framgår inte invandrarnas utbildningsnivå. Stora skillnader finns mellan invandrare av olika nationaliteter. Speciellt en del flyktinggrupper har stora inslag av högt utbildade personer. En undersökning1 som utfördes med hjälp av material frän 1960 års folk- och bostadsräkning visade att 11,5 procent av alla personer med akademisk utbildning i Sverige 1960 var födda i utlandet medan endast 4,0 procent av hela befolkningen var utrikes födda. Andelen personer med akademisk utbildning var i flertalet invandrargrupper större än i

totalbefolkningen. I den intervjuundersökning som expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor och IU genomförde hösten 1969 (se bilaga 1) frågades såväl om vilken utbildning intervjupersonerna hade vid invandringen som om den utbildning de fått i Sverige efter invandringen. I tabell 2.12 redovisas antal utbildningsår vid invandringen till Sverige för de fyra undersökta invandrargrupperna. Ur tabellen har uteslutits personer som fått utbildning i Sverige. De flesta av de uteslutna personerna har kommit till Sverige i skolpliktig ålder. För jämförelsens skull anges även utbildningsnivån för den kontrollgrupp av svenska medborgare som undersökningen omfattade. De tyska invandrarnas genomsnittliga utbildningsnivå ligger avsevärt högre än för de svenska medborgarna. Bland italienare och jugoslaver finns stora grupper personer med låg utbildning, speciellt bland kvinnorna där över hälften av de italienska invandrarkvinnorna har högst 5 års skolutbildning vid invandringen. Men i dessa invandrargrupper återfinns även många personer med tämligen lång utbildning. Utförligare uppgifter om invandrarnas ut-

1 G. Friborg, Antalet med högre utbildning i Sverige invandrade från utlandet, Kommittén för forskningsorganisation och forskningsekonomi, Meddelande Nr 34.

Tabell 2.11 Kommunblocken 1.1 1970 efter befolkningens storlek och andel utlänningar i befolkningen. Andel utlänningar i procent 1,01,9

2,02,9

3,04,9

5,09,9

10,0 14,9

-

24 13 7 9 6 5 1

8 11 6 5 6 2 1

5 13 7 11 8 5 3

9 16 6 6 12 2 4

4 1 3 3 2 2 1

Samtliga 44

16 Hela befolkningen

-0,9

- 9 999 10 000-14 999 15 0 0 0 - 1 9 999 20 0 0 0 - 2 9 999 30 0 0 0 - 4 9 999 50 000-99 999 100 0 0 0 -

22 10 3 3 3 3

Källa: Se tabell 2.10.

32 SOU 1971:51

Tabell 2.12 Antal utbildningsår vid ankomsten till Sverige för immigranter som inte fått utbildning inom folkskola, grundskola, realskola och/eller gymnasium i Sverige och för svenskar i november 1969. Utbildningsår Grupp

-5

6-7

8-9

10-12

13 Finländare

Totalt Män Kvinnor

4,3 4,5 4,2

22,7 26,8 19,2

59,3 58,9 59,6

11,6 9,0 13,7

2,2 0,8 3,3

Italienare

Totalt Män Kvinnor

39,5 31,1 58,6

19,2 20,6 16,2

21,3 25,2 12,7

9,9 12,2 4,8

10,0 11,0 7,7

Jugoslaver

Totalt Män Kvinnor

24,1 18,4 32,5

11,3 10,9 11,9

35,3 35,8 34,6

22,9 25,8 18,6

Tyskar

Totalt Män Kvinnor

0,6 0,4 0,9

3,0 2,3 4,0

54,2 60,0 45,5

31,8 26,1 40,5

6,4 9,1 2,5 10,4 11,3 9,0

Svenskar

Totalt Män Kvinnor

1,2 1,5 0,9

54,6 55,1 54,1

22,6 21,7 23,6

15,5 15,0 15,9

6,5 6,6 6,5

Källa: E. Wadensjö, a.a. kap. 5.

bildningsnivå kommer att finnas i 1970 års folk- och bostadsräkning. 2.3.7 Sysselsättning Utlänningarna i Sverige visade sig såväl vid 1950 som 1960 års folkräkning förvärvsarbe-

ta i högre grad än den svenska totalbefolkningen. De skillnader som fanns dessa år kan dock förklaras av den olika ålders-, köns- och civilståndssammansättning utlänningar hade i förhållande till den totala befolkningen. (Se t. ex. SOU 1967:18, kapitel 2.) I tabell 2.13 visas huvudsaklig sysselsätt-

Tabell 2.13 Huvudsaklig sysselsättning för vissa invandrargrupper och svenskar oktober 1969. Huvudsaklig sysselsättr ling Kön och ursprungsland Män: Finland Italien Jugoslavien Tyskland Sverige Kvinnor: Finland Italien Jugoslavien Tyskland Sverige Båda könen: Finland Italien Jugoslavien Tyskland Sverige

Förvärvsarbete

Arbetslöshet

Omskolning

Studier

92,5 92,7 92,8 90,9 79,0

1,4 1,6 1,1 1,0 0,9

1,6 1,0 1,4 1,1 0,7

3,5 4,0 3,5 6,5 9,4

64,5 64,6 79,1 41,8 46,1

2,2 1,3 2,9 0,3 0,9

0,9

77,3 84,0 87,2 71,3 62,8

1,9 1,5 1,8 0,7 0,9

Hemmafru/man

Pensionär

_ _ _ _

0,2 0,2

0,2

5,5

0,9 0,5 1,2 0,5 4,4

-

4,5 3,5 0,7 5,0 8,1

27,0 28,7 15,1 50,8 36,9

0,1 0,1 0,7 1,4 3,6

0,8 1,8 1,4 0,2 4,5

1,2 0,7 0,9 0,8 0,3

4,0 3,9 2,4 5,9 8,7

14,6 8,8 6,2 20,3 18,7

0,1 0,2 0,3 0,5 4,5

0,8 0,9 1,3 0,4 4,4

-

0,5

_

Annat

Källa: E. Wadensjö, a.a. kap. 7. SOU 1971:51 3

Tabell 2.14 Förvärvsintensitet bland kvinnor efter civilstånd och ålder. (Talen i procentenÅlder

Civilstånd Ursprungsland

ogifta

gifta

16-25

26-35

36-45

46-67

Finland Italien Jugoslavien Tyskland Sverige

81,7 67,4 92,2 85,4 55,9

57,6 64,1 81,8 30,0 43,0

71,2 64,3 89,1 53,5 50,0

60,3 62,2 82,4 42,8 44,9

73,7 81,0 80,2 29,5 51,2

71,4 53,6 40,5 37,3 44,2

Källa: Se tabell 2.13.

ning hösten 1969 för fyra invandrargrupper de olika nationaliteterna i fördelningen på och för svenska medborgare i Sverige enligt olika yrkesområden. De grupper som har den tidigare refererade intervjuundersök- haft en särskilt stor invandring under 1960talet, jugoslaver, greker och finländare, återningen. Bland männen hade samtliga invandrar- finns i större utsträckning än andra i tillverkgrupper högre förvärvsintensitet än den ningsyrken. Invandrare från Sydeuropa svenska kontrollgruppen. Bland kvinnorna spanjorer och greker - förekommer ofta i hade invandrarna från Finland, Italien och serviceyrken. Jugoslavien en väsentligt högre förvärvsintensitet medan de tyska kvinnorna förvärvsarbe- 2.4 Återutvandringen tade i mindre utsträckning än svenskorna. Dessa skillnader kvarstår om man delar upp Den enda publicerade undersökningen av från Sverige avser 1950materialet efter civilstånd eller ålder. Se ta- återutvandringen 1 talet och bygger på ett tämligen litet matebell 2.14. rial. Undersökningen visade att ca 40 procent Flertalet invandrare är sysselsatta i tillav invandrarna hade återutvandrat efter 9 år verkningsarbete och en tämligen stor grupp återfinns i serviceyrken. I tab. 2.15 visas de 1 arbetsanmälda utlänningarna 1.1 1971 efter Ture Widstam, Invandringen till Sverige och yrkesområde och kön. Som framgår av tabell återutvandringen under 1950-talet. Statistisk tid2.16 finns det dock stora variationer mellan skrift, 1962.

Tabell 2.15 Arbetsanmälda utlänningar 1.1 1971 efter yrkesområde och kön. Män Yrkesområde

Antal

10 563 Tekn., naturv., humanistiskt arbete m m 414 Administrativt arbete 1 734 Kameralt- o. kontorstekniskt arbete 1 596 Kommersiellt arbete 8 114 Lantbruks-, skogs- o. fiskeriarbete 1 189 Gruv- o. stenbrytningsarbete m m 8 275 Transport- o. kommunikationsarbete 102 757 Tillverkningsarbete, maskinskötsel m m 14 706 Servicearbete Arbetskraft ej hänförbar till 2 056 annat yrkesområde Summa 151404

Båda könen

Kvinnor

%

Antal

%

Antal

%

7,0 0,3 1,1 1,1 5,4 0,8 5,5 67,9 9,7

10 274 43 4511 1 892 504 116 1 476 37 248 21 168

13,2 0,1 5,8 2,4 0,6 0,1 1,9 47,9 27,2

20 837 457 6 245 3 488 8618 1 305 9 751 140 005 35 874

9,1 0,2 2,7 1,5 3,8 0,6 4,3 61,1 15,7

1,4 100

0,6

2 537

77 713

229 117

1,1 100

Källa: Kvartalsstatistik från SIV.

34 SOU 1971:51

r*">

o

"*

Tt

— i I/O VO —1

00^

o'

r- ro ro (N

O 1/0

^

OS

ro

-H uo

in

O

^D

o

o— ro " ' —1_ rN r o i—i

oo

o o

ON

—-1 rN

ro

o' o"

^H

(N lO vO —T

•a <=

ON

-H

ro

g£

Tf

^

o X> T3

(N

-H

-H

O

rN r^ ^

—i

rN

o o

o °°

O —< —c

rN

00 ro

oc

o

O

ON

ON O ro <N

ON

r-

o

o o o

ON OO 00 —•!

OO

o

o o

OO 00

t"»

E 2c

P

i<

S E ca

+->

£ -

Ä U

^

ca

ti

RS -Q

^

~ S

•e E " i OJ

^ .2

<u P !rt 0)

E « E c T3 -O <J OJ

? C

-P >H 3

k>

t.

5|«

g a c ^ CT3 i.äi ta -o

£b E 3S J O

S o <u

«!• O . . X O

r3

c

iw

°ca

53 rt ta fc C •£ "ti Jd

O c H E H E £

samt att återutvandringen var störst under de tre första åren efter invandringen. För den tidigare omnämnda intervjuundersökningen bland fyra invandrargrupper användes som urvalsram hålkort avseende samtliga invandrare åren 1961-1968. Därifrån drogs slumpmässigt ett antal individer som vid invandringstillfället var finska, tyska, italienska respektive jugoslaviska (endast åren 1964-1968) medborgare. Dessa individer söktes sedan i det totala befolkningsregistret som finns hos SCB. I tabell 2.17 visas dels antalet individer som ingick i det ursprungliga urvalet, dels antalet och andelen personer som hösten 1969 återfanns registrerade som boende i Sverige. Personer som ej återfanns kunde antas ha återutvandrat eller avlidit. Urvalet drogs så att samtliga personer vid urvalsdragningen var i åldern 16-66 år. De olika invandringsåren omfattar således något olika åldersklasser. Denna skillnad torde dock inte inverka på resultatet då majoriteten av invandrarna är i 20-årsåldern och denna grupp finns med i samtliga årgångar. Ett större fel följer av att registreringen av återutvandringen är behäftad med fel. Vissa av de individer som i tablån ovan har angetts

som kvarboende har nämligen i själva verket återutvandrat, men kvarstår som boende i Sverige i registreringen. Detta fel kan för vissa nationaliteter och år uppgå ända till 20 procent av de kvarboende. Det förefaller således troligt, att ungefär hälften av invandrarna från 1960-talets första år kan ha lämnat Sverige. I intervjuformuläret ingick ett flertal frågor som avser att belysa om personen avser att stanna i Sverige eller återutvandra. 1 tabell 2.18 visas andelen (procent) i de olika grupperna som uppgav att de tänkte utvandra respektive stanna (för finländare, italienare och tyskar gäller uppgiften för invandrade åren 1961-1968, för jugoslaver invandrade åren 1964-1968). Endast för tyskarna uppger majoriteten att de avser att stanna i Sverige (då bör man dock observera att en stor del av de ursprungliga tyska invandrarna från de aktuella åren redan har lämnat Sverige) medan italienare är mest inställda på att återvända och en stor grupp av samtliga nationaliteter inte har några bestämda planer. Av dem som uppger avsikt att återutvandra anger endast några procent att de tänker utvandra under det närmaste året, medan

Tabell 2.17 Antalet invandrare i urvalet och kvarboende 1969 efter invandringsår och nationalitet i lU:s intervjuundersökning. Invandringsår

____

Ursprungsland

1968 Finland I urvalet Kvarboende 1969 Andelen kvarboende (%)

262 142 54

258 185 72

252 183 73

252 176 70

254 166 65

246 172 70

251 214 85

252 231 92

Tyskland I urvalet Kvarboende 1969 Andelen kvarboende (%)

257 132 51

266 136 51

258 126 49

248 138 56

249 145 58

249 180 72

247 207 82

254 216 85

Italien I urvalet Kvarboende 1969 Andelen kvarboende (%)

287 152 53

254 165 65

246 180 73

250 153 61

255 168 66

240 190 79

250 210 84

208 192 92

178 144 81

175 152 87

175 154 88

173 160 92

176 172 98

Jugoslavien I urvalet Kvarboende 1969 Andelen kvarboende (%) Källa: Se bilaga 1.

36 SOU 1971:51

Tabell 2.18 Invandrarna från vissa länder efter avsikt att återutvandra resp. stanna i Sverige hösten 1969. Avser att återutvandra till Nationalitet

hemlandet

annat land

Avser att stanna i Sverige

Finländare Tyskar Italienare Jugoslaver

14,7 4,6 24,5 16,5

1,5 3,3 2,2 1,5

39,7 59,0 33,5 40,5

Vet ej, har ej bestämt sig 44,1 33,1 39,9 41,5

Källa: E. Wadensjö, a.a. kap. 4.

flertalet har mycket obestämd mening om när återutvandringen skall ske. Den faktiska utvandringen under ett år tycks dock snarast vara högre än vad intervjusvaren kan ge vid handen (se tabell 2.19). Som medelfolkmängder har använts genomsnitten för antalet personer av viss nationalitet 1.11.1967, 31.12.1968 och 31.12.1969. Det föreligger mycket klara skillnader mellan olika typer av invandrare. Flyktinggrupperna - dvs. polacker och ungrare i tablån ovan - har de lägsta utvandringssiffrorna medan "specialistimmigranterna" dvs. medborgare i USA, Storbritannien och Frankrike - visar en hög årlig återutvandring. Italien har en i förhållande till andra sydeuropeiska länder mycket hög andel utvandrare. Det är möjligt att andra sydeuropeiska invandrargrupper - framför allt då greker och turkar - kommer att uppvisa en lika hög äterutvandring om några år när en något längre tidsperiod har gått sedan den första stora invandringen. När nyinvandringen av arbetskraft från Italien avstannade genom regleringen 1967 påverkades inte återutvandringen medan invandringen sjönk. Följden har blivit att utvandringen av italienska medborgare från Sverige de senaste åren har överstigit invandringen (tabell 2.20). 2.5 Den framtida invandringen Någon prognos i egentlig mening om den framtida invandringens omfattning till Sverige finns inte och det saknas underlag för en SOU 1971:51

sådan. De befolkningsprojektioner som SCB har utfört - och som även har använts av långtidsutredningarna - med antaganden om en fortsatt nettoinvandring av 10 000 eller 20 000 personer per år är att betrakta som räkneexempel på vad en sådan invandring skulle innebära. De är inte avsedda att vara en förutsägelse om invandringens verkliga omfattning. Att en prognos om den framtida invandringen är vansklig att göra framgår också av tidigare försök att förutsäga utvecklingen. Så ansåg t. ex. 1959 års långtidsutredning i sitt betänkande Svensk ekonomi 1960-1965 (SOU 1962:10) att antagandet om en fortsatt nettoinvandring av 10 000 personer per år snarast var i överkant. Även 1960 års arbetsmarknadsutredning baserade sina förTabell2.19 Utvandrare per 1 000 personer i medelfolkmängd åren 1968 och 1969 för vissa nationaliteter. Medborgarskapsland

1969 Danmark Finland T rankrike Grekland Italien Jugoslavien Norge Polen Storbritannien Turkiet Tyskland Ungern USA

51,6 42,5 82,5 71,1 88,5 31,6 76,4 20,6 98,2 53,4 59,9 12,5 137,6

50,5 35,4 76,1 43,7 62,2 24,5 61,0 15,7 73,4 37,1 42,3 10,0 96,2

53,1

41,0

Samtliga utlänningar Källa: Råtabeller hos SCB.

Tabell 2.20 In- och utvandring av italienska medborgare åren 1960-1969. År

Invandrare Utvandrare Netto invandringen

564 225 + 339

967 291 + 676

643 372 + 271

750 516 358 442 + 74 + 392

1 246 271 + 975

1 169 361 + 808

268 465 795 555 - 90 - 527

331 509 - 178

Källa: Se tabeU 2.1.

slag i betänkandet Arbetsmarknadspolitik (SOU 1965:9) på antagandet att nettoinvandringen till Sverige skulle sjunka. Den verkliga nettoinvandringen under 1960-talet har blivit väsentligt större, dock med stora variationer mellan olika år. Utvandringen från Sverige, som under 1950-talet och början av 1960-talet var tämligen konstant med ca 15 000 personer per år, har ökat under de senaste åren, och det förefaller troligt att den - med hänsyn till den mycket stora arbetskraftsinvandringen under senare år - kan komma att stiga kraftigt. Detta kan innebära att vi även med oförändrad bruttoinvandring kan få en sjunkande nettoinvandring. Den framtida invandringen kommer att bli beroende av konjunkturutvecklingen och politiska beslut i både Sverige och utvandringsländerna. IU saknar underlag för att uttala sig om den framtida invandringens omfattning men baserar sina förslag på antagandet om fortsatt invandring till Sverige.

38 SOU 1971:51

3.1 Inledning

Internationella normer för utbildning för invandrare

(prop. 1962:175). Stadgan innehåller bl. a. föreskrifter om rätt för envar till yrkesutbildning. I Europarådets s. k. bosättningskonvention av den 13.12.1955 behandlas rätten för konventionsstaternas medborgare att erhålla undervisning i offentliga läroanstalter på samma villkor som landets medborgare. Konventionen har ratificerats av Sverige (prop. 1971:26).

Under årens lopp har genom olika internationella organ tillkommit konventioner och rekommendationer med stadganden om rätt till utbildning för migrerande arbetare, utländska medborgare, flyktingar och statslösa. Dessa normer kan sägas ange minimikrav när det gäller utbildning för invandrare. I det följande ges en översiktlig redogörelse för sådana internationella normer. Som framgår av avsnitt 1.3.2 kommer IU 3.2 Förenta Nationerna (FN) att först i ett kommande betänkande ta upp I början av 1950-talet tillkom inom FN två frågor om s. k. minoritetsorienterad utbild- konventioner som reglerar rättigheter och ning. I detta kapitel ingår därför inte en förmåner för flyktingar och statslösa. Den redogörelse för internationella normer för ena är konventionen av den 28.7.1951 ang. utbildning med minoritetsskyddande syften. flyktingars rättsliga ställning och den andra Allmänna uttalanden om rätt för envar till konventionen av den 28.9.1954 ang. statsutbildning återfinns i FN:s förklaring om de lösa personers rättsliga ställning. Både flykmänskliga rättigheterna av den 10.12.1948 tingkonventionen (prop. 1954:134) och och i FN:s konvention av den 26.12.1966 om statslöshetskonventionen (prop. 1964:170) ekonomiska, sociala och kulturella rättig- har ratificerats av Sverige. Enligt art. 22 i heter. Denna konvention har undertecknats både flyktingkonventionen och statslöshetsmen ännu inte ratificerats av Sverige (dvs. konventionen skall de fördragsslutande stagodkänts av statsmakterna sä att den blir terna tillerkänna flyktingar och statslösa bindande). En föreskrift om rätt till utbild- samma behandling som statens egna medborning för envar ges även i Europarådets kon- gare i fråga om undervisning i grundskolan. vention av den 4.11.1950 om skydd för de När det gäller annan undervisning skall de mänskliga rättigheterna och de grundläg- fördragsslutande staterna tillerkänna flykgande friheterna (prop. 1953:32). Sverige tingar och statslösa en så förmånlig behandhar ratificerat ett tilläggsprotokoll till kon- ling som möjligt och i alla händelser inte ventionen. Denna har sedermera komplette- mindre förmånlig än den som tillkommer rats med den europeiska sociala stadgan av utlänningar i allmänhet under samma förhålden 18.10.1961, vilken ratificerats av Sverige landen. SOU 1971:51

rekommendationen har fogats ett normalavtal. Detta avtal rekommenderas till beaktande då medlemsstaterna vill komplettera konventionen och rekommendationen genom bilaterala avtal. Enligt art. 9 i normalavtalet skall kurser för invandrare omfatta allmänna upplysningar om invandringslandet, undervisning i landets språk samt yrkesutbildning. I art. 17 finns en föreskrift om likabehandling för invandraren och hans familj i förhållande till landets egna medborgare beträffande bl. a. tillgång till undervisning, lärlingskap och skolor eller kurser för yrkesutbildning och teknisk utbildning. 3.3 Internationella arbetsorganisationen Vid ILO:s allmänna konferens år 1962 antogs en rekommendation angående yrkes(ILO) utbildning (nr 117; prop. 1963:29) som inI prop. 1950:188 anmäldes för riksdagen nehåller ILO:s principer för yrkesutbildning. vissa vid ILO:s allmänna konferens år 1949 I punkt 2.4 sägs att utbildning bör vara fri antagna konventioner och rekommendatio- från varje form av diskriminering på grund av ner. Bland dessa var en konvention (nr 97) ras, hudfärg, kön, religion, politisk uppfattang. migrerande arbetare samt en därtill an- ning, nationell härstamning eller socialt ursluten rekommendation (nr 86) i samma sprung. ämne. Enligt konventionen förbinder sig medlemsstaterna att låta lagstiftningen om social trygghet få en sådan utformning att 3.4 Unesco invandrarna inte blir sämre ställda än landets Generalkonferensen för Unesco (FN:s organiegna medborgare. För vissa fall lämnas dock sation för utbildning, vetenskap och kultur) möjligheten öppen till särbestämmelser be- antog 14.12.1960 en konvention mot diskriträffande den utländska arbetskraften. minering inom undervisningen. Enligt art. I konventionen definieras migrerande ar- 3 i konventionen förbinder sig de förbetare som envar, som utvandrar från ett dragsslutande staterna att avskaffa och förland till ett annat i syfte att erhålla arbete hindra sådan diskriminering som avses i konför annans räkning, och som i vederbörlig ventionen. Bl. a. uttalas att utländska medordning mottagits såsom migrerande arbetare borgare, bosatta inom de fördragsslutande (i fortsättningen kallar IU migrerande arbeta- staternas territorium, skall ges tillgång till re för invandrare, om inget annat anges). I undervisning på samma villkor som de egna art. 6 förbinder sig medlemsstaterna att utan medborgarna. åtskillnad med hänsyn till nationalitet, ras, Enligt art. 5 tillerkänns nationella minoritrosbekännelse eller kön behandla invandra- teter rätt att på vissa villkor bedriva egen re, som lagligen vistas inom dess territorium, undervisningsverksamhet samt användning av inte mindre förmånligt än egna medborgare deras eget språk. Konventionen, som trädde i beträffande bl. a. lärlingskap och annan yr- kraft 22.5.1962, har ratificerats av Sverikesutbildning. ge (prop. 1967:36). I rekommendationen föreskrivs (avsnitt III 10) att migration bör underlättas genom lämpliga åtgärder bl. a. i form av yrkesutbildning, och genom att göra utbildning tillgänglig för invandraren och hans familj. Till

Den 21.12.1965 antog FN:s generalförsamling en internationell konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering. Konventionen trädde i kraft 4.1.1969. Den har godkänts av riksdagen men ännu inte ratificerats av Sverige (prop. 1970:87). Enligt art. 5 förbinder sig konventionsstaterna att tillförsäkra envar, utan åtskillnad grundad på ras, hudfärg eller nationellt eller etniskt ursprung, likhet inför lagen, särskilt i vad avser åtnjutande av bl. a. rätten till undervisning och utbildning.

40 SOU 197151

3.5 Europarådet 3.5.1 Resolutioner Sedan 1953 finns hos Europarådet en särskild representant för frågor ang. nationella flyktingar och överbefolkning. På initiativ av denne har Europarådets ministerkommittés ställföreträdare under senare år antagit en rad resolutioner som syftar till att förbättra invandrares materiella, sociala, rättsliga och psykologiska situation. I resolution (68) 2 av den 26.1.1968 ang. socialt bistånd till invandrare uppmanas medlemsstaternas regeringar bl. a. att underlätta invandrares och deras familjers anpassning i invandringslandet genom att ge dem möjlighet att lära sig eller förbättra kunskaperna i landets språk och tillförsäkra invandrarnas barn samma utbildning som de inhemska barnen får. Vid behov bör denna utbildning kompletteras med specialundervisning för att göra det möjligt för invandrarbarnen att följa de ordinarie kurserna. Ett i förevarande sammanhang centralt dokument är resolution (68) 18 av den 26.6.1968 ang. språkundervisning för invandrare (prop. 1969:27). Medlemsregeringarna uppmanas i denna resolution att a) göra större insatser för att göra det möjligt för alla invandrare som sä önskar att lära sig invandringslandets språk, b) erbjuda hustrur och barn till invandrare möjligheter att lära sig invandringslandets språk genom för dem lämpliga anordningar, c) vidta nödvändiga åtgärder som främjar samarbete mellan myndigheterna i utvandrings- och invandringsländerna och de allmänna eller enskilda institutioner där språkkurser för invandrare ordnas för att insatserna pä bästa sätt skall samordnas och få största effekt, samt d) om möjligt kombinera språkundervisningen i invandringslandet med yrkesutbildning som gör det möjligt för invandrare att skaffa sig yrkesfärdigheter eller att öka deras kvalifikationer.

det primära syftet med undervisningen i invandringslandets språk är att invandrare skall kunna uttrycka sig på detta språk och att de därför bör kunna utnyttja sådana studiemetoder som leder till snabba resultat. Vidare framhålls att utvandringsländerna, invandringsländerna samt de offentliga eller privata organ eller företag som har invandrare anställda skall ge allt bistånd till dem som vill lära sig invandringslandets språk och se till att den mest effektiva språkundervisningen kommer till användning. I inledningen påpekas att minst 200 timmars undervisning krävs för att kunna föra ett samtal pä ett nytt språk. Detta uttalande får ses mot bakgrund av att viss försöksverksamhet föregått resolutionen. På initiativ av Europarådet har nämligen under några är pågått försöksverksamhet med språkundervisning i såväl utvandrings- som invandringsländer. I anvisningar 10.10.1968 i anslutning till resolutionen framhålls att de insatser som rekommenderas i resolutionen kan näs t. ex. genom anordnande av intensivkurser i hemlandet eller i invandringslandet eller i båda länderna. Kurserna kan t. ex. börja i hemlandet och avslutas i invandringslandet. Sädana kurser bör särskilt avse grundkunskaper som behövs i vardagslivet, pä arbetsplatsen och i samhället så att invandrarna och deras familjer sä snart som möjligt kan uttrycka sig pä invandringslandets språk. I anvisningarna påpekas också att lärare med kännedom om vuxenutbildningens metodik och om audiovisuella hjälpmedel bör anlitas i undervisningen och att adekvata hjälpmedel bör användas. Utbildningsfrågan tas även upp i en resolution (69) 7 ang. invandrares återvändande till sitt hemland (Kungl. Maj:ts skr. 1970:39). I denna resolution rekommenderas utvandringsländerna och invandringsländerna att sluta avtal som syftar till att i möjligaste mån ge invandrare tillgång till yrkesutbildning såväl före utvandringen som under vistelsen i invandringslandet.

I inledningen av resolutionen framhålls att SOU 1971:51

3.5.2 Vissa förslag Under behandling inom Europarådet är för närvarande bl. a. ett förslag till en resolution ang. skolutbildning för invandrarbarn samt ett förslag till en resolution ang. skyddsfrågor för invandrare i industriellt arbete. Enligt förslaget till resolution ang. skolutbildning för invandrarbarn skall medlemsstaterna a) genom lag eller annan författning garantera invandrarbarn rätten till skolutbildning samt b) vidta erforderliga åtgärder för att nä sexton särskilt angivna mål, alla med syfte att underlätta barnens skolgång utan att de därför förlorar sitt kulturella och språkliga arv. Bland dessa mål kan följande nämnas: I områden, där det bor ett tillräckligt antal invandrarfamiljer, bör särskilda kurser ordnas som kan göra det lättare för barnen att successivt inlemmas i de ordinarie klasserna, särskilt genom att ge dem hjälp att lära sig invandringslandets språk. Barnen bör emellertid delta i dessa särskilda kurser under kortast nödvändiga tid. Full integration i de ordinarie klasserna i syfte att utveckla ömsesidig förståelse efter en i varje enskilt fall lämplig anpassningsperiod - skall främjas. Omedelbar integration i skolan i vissa ämnen, som t. ex. teckning, gymnastik, slöjd, bör uppmuntras. Lästillfällen under handledning bör ordnas efter skolarbetet för att barnen skall få den hjälp i skolarbetet som de inte får hemma. Invandrarföräldrarna skall uppmuntras att följa med i skollivet i barnens skola. Kulturella föreningar som bildas av invandrare bör uppmuntras att ge barnen undervisning om ursprungslandets kultur och språk. Barn som får sådan undervisning bör få ett betyg eller intyg på modersmålet om den nivå som uppnåtts.

på en sådan stadga. Avsikten är att stadgan skall få formen av en konvention. Experterna har våren 1971 avslutat sitt uppdrag, som skall underställas ministerkommittén. I ett utkast till stadgan (preliminary draft european convention on the legal status of migrant workers) definieras migrerande arbetare som en medborgare i ett medlemsland vilken av annat medlemsland medgivits uppehålla sig inom detta lands territorium för att där ta avlönad anställning. I utkastet sägs att migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, som i vederbörlig ordning mottagits i en medlemsstat, skall vara berättigade på samma grunder och under samma villkor som inhemska arbetare - till allmän utbildning, lärlingskap och yrkesutbildning samt omskolning. De skall även vara tillförsäkrade tillgång till högre utbildning och för tillträde skall enbart de individuella meriterna vara avgörande. För att underlätta tillträdet till allmänna skolor, yrkesskolor och omskolningscentra förbinder sig avtalsparterna att förbättra undervisningen i invandringslandets språk för migrerande arbetare och deras familjemedlemmar.

I förslaget till resolution ang. arbetarskyddsfrågor för invandrare framhålls språkundervisning som en åtgärd ägnad att främja arbetarskyddet. År 1966 beslöt Europarådets ministerkommitté att i sitt arbetsprogram ta upp behandlingen av en föreslagen stadga om invandrares rättsliga ställning. En särskild kommitté som består av experter frän samtliga medlemsstater fick i uppdrag att arbeta 42

SOU 1971:51

4 Målgrupper

Samhällets generella utbildningsanordningar är i princip öppna för invandrare och invandrare bör stimuleras att utnyttja dem. Speciella åtgärder inom utbildningens område för invandrare är motiverade i den mån de allmänna anordningarna inte lämpar sig för de behov som invandrare har. Så är fallet främst med grundläggande undervisning i svenska och elementär information om det svenska samhället. Ett inte oväsentligt syfte med undervisning i svenska och samhällsinformation bör vara att göra det möjligt för invandrare att utnyttja samhällets generella utbildningsvägar. Invandrarnas utbildningssituation varierar kraftigt, både med hänsyn till tidigare utbildning och till utbildningsmöjligheter i Sverige. Invandrarbarn i skolpliktig ålder slussas genom skolan automatiskt in i det svenska utbildningssamhället medan det för vuxna invandrare kan vara förenat med stora svårigheter att få adekvat utbildning. För en meningsfull diskussion om utbildning för invandrare måste enligt IU:s uppfattning en uppdelning av invandrarna i målgrupper ske. IU har för sin del valt att arbeta med följande målgrupper. 4.1 Barn i förskoleåldern En första målgrupp är invandrarbarn i förskoleåldern. Förskoleverksamhet kan medföra en önskvärd förbättring beträffande alla barns möjligheter att fä en allsidig utveckSOU 1971:51

ling. För invandrarbarn skärps emellertid kravet pä att förskoleverksamheten blir ett medel att bryta tendenser till isolering. Målet att förbereda för skolgång bör fä konkreta uttryck när det gäller invandrarbarn. De bör redan i förskolan ges systematisk träning i svenska språket. Vidare bör i förskoleverksamheten betonas åtgärder som vidmakthåller invandrarbarnens emotionella anknytning till bakgrundsmiljön. Den mest betydelsefulla åtgärden av detta slag är träning i föräldrarnas modersmål. 4.2. Barn i skolpliktsåldern En andra målgrupp utgör invandrarbarn i skolpliktsäldern (7—16 år). Samtliga invandrarbarn i dessa åldrar som varaktigt vistas i Sverige är enligt skollagen skolpliktiga. I skollagen anges målet för undervisningen i grundskolan bl. a. vara att i samarbete med hemmet främja elevernas utveckling till harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. Introduktionen i skolan är särskilt viktig för invandrarbarnen. En intensiv och effektiv undervisning i svenska är här nödvändig dä klassens gemensamma aktiviteter sker pä svenska. I grundskolan gäller vidare ett särskilt mal för invandrarbarnen: de kan fä möjlighet till regelbunden undervisning i och pä föräldrarnas modersmål och om det gamla hemlandets historia, geografi och kultur.

4.3 Ungdom i åldern 16-20 år En tredje målgrupp är invandrarungdom i åldern 16-20 är. Om de invandrat i lägre aider har de gätt i skola här och i regel hunnit fä åtminstone viss undervisning i svenska och samhällsorientering. Bland ungdomar som kommit hit efter fyllda 16 är finns en del som påbörjat en gymnasial utbildning i hemlandet och vill fortsätta den här. De behöver då särskild hjälp och förberedelse för att kunna följa undervisningen i den svenska gymnasieskolan. Andra som kommit hit efter fyllda 16 år har invandrat i avsikt att omedelbart få arbete och inkomst. Många av dem har svårigheter att få varaktig anställning på grund av bristande kunskaper i svenska. De bör få både undervisning i svenska och förberedande yrkesorientering, yrkesträning och yrkesprövning.

4.4.2 Invandrare med gymnasieutbildning

grundskole-

eller

Bland vuxna invandrare med i hemlandet genomgängen skol- eller gymnasieutbildning finns många utbildningsnivåer företrädda: frän 4-5 års till 10-12 års sammanlagd utbildning. Motivation och förutsättningar för studier varierar. Alla bör emellertid genom olika åtgärder tillförsäkras vissa minimikunskaper. Möjligheterna för dem att följa den allmänna vuxenutbildningen bör breddas. 4.4.3 Invandrare med ingen eller ringa utbildning

Invandrare med ingen eller ringa utbildning utgör en för de svenska skolmyndigheterna särskilt krävande grupp. De har i allmänhet endast några ars skolutbildning bakom sig. Deras kunskaper i läsning och skrivning är ofta bristande och ibland obefintliga. De döljer ofta sin analfabetism och löper risk att 4.4. Vuxna invandrare bli allvarligt isolerade i samhället. En fjärde målgrupp utgör de vuxna invandFör dem bör särskild koncentrerad utbildrarna. De har en mycket skiftande utbild- ning i läsning, skrivning, samhällsorientering ningsbakgrund. För dem alla gäller emeller- och matematik ordnas under en längre tid. tid att de bör erbjudas en grundläggande Deras försörjning måste tryggas under utbildutbildning i svenska och samhällsorientering. ningen. Om det är praktiskt möjligt bör Denna grundläggande utbildning kan följas läsinlärningen ske pa det egna modersmålet. av en fördjupad utbildning dels i form av Annars kan läsinlärningen ske pä svenska. päbyggnadskurser i svenska, dels inom ramen Målet för deras utbildning bör vara att ge för den allmänna vuxenutbildningen. De kunskaper sa att de hjälpligt kan klara sig i vuxna invandrarna kan med hänsyn till ut- samhället. bildningsbakgrund indelas i följande undergrupper. 4.4.1 Invandrare med akademisk utbildning Invandrare med akademisk och motsvarande utbildning har i allmänhet goda språkkunskaper och gynnsamma studieförutsättningar. Målet för deras utbildning i svenska kan sättas relativt högt. De är ofta väl motiverade för fortsatt utbildning inom de allmännautbildningsanordningarna.

44 SOU 1971:51

5 Utbildning för barn i förskoleåldern

5.1 Tidigare behandling av frågan 1964 års utlands- och internatskoleutredning ansåg det vara bäst om i Sverige bosatta barn med annat modersmål än svenska lär sig svenska redan innan de kommer upp i skolåldern. Samtidigt framhöll utredningen i sitt betänkande Skolgång borta och hemma (SOU 1965:55) att pedagogiska skäl talar för att den första läsundervisningen om möjligt sker på det språk som barnet använder lättast för att bilda nya begrepp på, dvs. i vanliga fall föräldrarnas hemspråk. För att tillgodose dessa bägge önskemål föreslog utredningen att möjligheter skapas att samla icke svenskspråkiga barn redan i förskoleåldern till delvis skolmässig undervisning. Genom att i denna tidiga ålder inlemmas i en svensk kamratkrets skulle barnen lära sig tala svenska utan större besvär. Redan i förskolan skulle också läsundervisning anordnas för icke svenskspråkiga barn, dock först från femårsåldern. Denna läsundervisning skulle ske på modersmålet för att barnen inte skulle få den första kontakten med det skrivna språket via ett främmande språk. Enligt utredningens förslag skulle kommunens skolstyrelse vara huvudman för undervisningen. I prop. 1968:67 framhölls att det genom försöksverksamhet borde prövas hur läsundervisning på minoritetsspråk bäst anordnas för barn i förskoleåldern. Därvid skulle dock beaktas de svårigheter som ofta kan föreligga att finna lärare för sådan undervisning. SOU 1971:51

I Kungl. brev 25.7.1968 med anledning av riksdagens ställningstagande i frågan uppdrogs åt SÖ bl. a. att anordna försöksverksamhet med läsundervisning på minoritetsspråk för barn i förskoleåldern.

5.2 Invandrarbarn i förskolor 5.2.1 Antal invandrarbarn i förskoleåldern Vid årsskiftet 1969/70 var 64 589 utländska medborgare i åldern 0-6 år kyrkobokförda i Sverige. Antalet utländska barn i åldern 5-6 år - den ålder för vilka åtgärder inom förskolans ram är särskilt aktuella torde ha varit ca 17 000 (7,2 procent av samtliga barn i den åldern). Om man frånräknar barn som är norska eller danska medborgare samt ett uppskattat antal finländska barn som har svenska till modersmål, torde den återstående gruppen ha uppgått till ca 12 000 barn. Man bör dock observera att de flesta av dessa barn är födda i Sverige och att barnens mödrar i en del fall är infödda svenska medborgare. Å andra sidan finns, förutom de barn som är utländska medborgare, ett stort antal barn som är svenska medborgare men vars mödrar är utländska medborgare eller föräldrarna naturaliserade svenskar. Antalet utländska barn i åldrarna 5-6 år som invandrade under 1968 uppgick till 1 015 och de som invandrade 1969 till 2 160. Om man räknar bort danska och norska medborgare samt ett uppskattat antal 45

finländare med svenskt modersmål återstår tillförlitliga uppgifter. Man kan inte utesluta för 1968 ca 800 och 1969 ca 1 750 barn i möjligheten att t. ex. barn som är utländska åldern 5-6 år som invandrade dessa år och medborgare men behärskar svenska väl. har som förmodligen inte kunde klara sig på ett svenskt namn e. dyl, inte har räknats med bland utlänningarna. svenska. Barnstugeverksamheten är mycket olika Enligt finsk-svenska utbildningsrådets språkundersökning från 19681 kunde 56 utvecklad i de kommuner som har besvarat procent av de finländska 3-6 åringarna i enkäten. På grund av det stora partiella Sverige tala svenska obehindrat (40 procent) bortfallet av svaren pä frågorna samt svårigeller tämligen bra (16 procent). Ungefär lika heterna att särskilja utlänningarna bland barmånga - 60 procent - kunde tala finska nen är en exakt redovisning av materialet av obehindrat eller tämligen bra. Undersök- mindre värde. Det allmänna intrycket är, om ningen visar också att 12 procent av de man jämför andelen utländska barn i barnfinländska 3-6 åringarna gick i lekskola eller stugorna med andelen utlänningar i hela befolkningen, att de utländska barnen föredaghem. Flertalet invandrarbarn i 5-6 års åldern kommer i mindre utsträckning i barnstugortorde kunna svenska. En stor grupp är två- na än svenska barn. Detta synes gälla samtlispråkig. Icke svenskspråkiga barn återfinns ga former av verksamheten. Det finns dock främst bland de nyligen invandrade samt stora variationer mellan olika kommuner och bland barnen i bostadsområden där det ut- olika former av barnstugor inom samma ländska inslaget är mycket stort. Detta gäller kommun. Om man däremot jämför antalet framför allt vissa områden i storstadsregio- sökande respektive barn i barnstugorna söm är svenska medborgare med motsvarande annerna. tal uppgivna utländska medborgare kan man inte urskilja någon prioritering av någondera 5.2.2 IU:s kommunenkäi gruppen. Ungefär en tredjedel av kommunerna uppI IU:s kommunenkät, som omfattade ett 50tal kommuner (se bilaga 1), ingick ett antal ger att särskild information till invandrare frågor till barnavårdsnämnden om barnstuge- förekommer om barnstugeverksamheten. Såverksamheten i kommunen. Frågor ställdes dan information förekommer i alla de fyra om antal sökande till respektive utnyttjande undersökta grupperna av kommuner. Inforav lekskola, daghem, fritidshem och familje- mationen är vanligast på finska. Flera kommuner uppger att man prioritedaghem med uppdelning pä svenska medborgare och utlänningar. Vidare frågades rar invandrarbarn vid intagning till främst om genomförda eller planerade åtgärder för lekskola. Detta uppges bl. a. av Stockholm, att informera invandrare om barnstugeverk- Göteborg, Malmö, Västerås, Sundbyberg, Össamheten samt om hur invandrarbarnens be- teråker och Luleå. I flera fall anmärks att hov av barnstugeplatser tillgodoses. Om spe- prioriteringen gäller icke svensktalande barn ciella grupper av invandrarbarn hade före- som en förberedelse för grundskolan. Särskilda förskolor för invandrarbarn eller kommit i barnstugeverksamheten begärdes särskild träning för invandrarbarn i förskolan en särskild beskrivning. förekommer endast i undantagsfall i de tillUngefär en tredjedel av kommunerna lämfrågade kommunerna, t. ex. Olofström (se nade inte uppgifter om utnyttjande av barnavsnitt 5.3). Dessutom har i några kommustugeplatser efter medborgarskap. I de fall ner förekommit barnpassning för barn vars man motiverar att man underlåtit lämna mödrar har följt svenskundervisning. uppgifter anger man att någon registrering av barnens medborgarskap inte förekommer. Även de kommuner som har lämnat uppgifSpråkundersökning bland finländska barn och ter om barnens medborgarskap torde i vissa ungdomar i Sverige, Rapport av finsk-svenska utfall ha haft svårigheter med att fä fram bildningsrådet 1969 (SOU 1970:44). SOU 1971:51 46

5.3 Försöksverksamhet för invandrarbarn i förvärvsarbetande och sysselsatta i skiftarbeförskolan m. m. te pä tider som inte sammanföll med förskoSådan försöksverksamhet med läsundervis- lans tider. Vidare hade man svårighet att ning på minoritetsspråk för barn i förskole- ordna barntillsyn för övriga minderåriga barn åldern som SÖ 1968 fick i uppdrag att i familjen. Erfarenheten av försöken i Olofström har anordna har inte igångsatts. En viktig orsak vid en första utvärdering visat att elevernas härtill har varit svårigheten att anskaffa kunskaper i svenska var sä goda att de vid lämpliga lärare. Däremot har under de senasstarten av undervisningen i årskurs 1 i grundte åren på ett tiotal orter inletts försöksverkskolan kunde följa denna utan större svårigsamhet med särskild språkträning för invandheter och utan att man omedelbart behövde rarbarn i förskolan. Syftet med denna föranordna stödundervisning. Det allmänna insöksverksamhet är att pröva om man kan trycket var emellertid att resultaten skulle påskynda invandrarbarnens spräkanpassning till svenska genom att bygga ut de vanliga blivit ännu bättre och barnens allmänna anaktiviteterna i förskolan med en speciell passning till skolmiljön ytterligare förstärkts språkträning. Denna är emellertid endast in- om barnen hade inplacerats i förskolan med riktad på att förstå svenskt tal och att kunna svenska barn. En integrering i den allmänna uttrycka sig på vardaglig svenska. Någon läs- förskolan med språkträning inom den reguloch skrivinlärning är det således inte fråga jära verksamheten var på grund av platsbrist inte möjlig under våren 1970. om. I fortsättningen av försöksverksamheten Försöksverksamhet inleddes i Olofström har man därför spridit invandrarbarnen på de under våren 1970 med ett 20-tal invandrarolika förskolorna i kommunen och på så sätt barn i sexårsåldern som samtliga skulle börja skapat möjligheter till gruppsamvaro. Språksin grundskoleutbildning i årskurs 1 höstterträningen sker som särskild undervisning inminen 1970. En småskollärare anställdes om den reguljära barnstugeverksamheten. genom anslag från SÖ för att handha språkEn motsvarande försöksverksamhet har träningen. Ett väsentligt syfte med försöket hösten 1970 inletts i Trollhättan. Även denvar också att arbeta fram en lämplig metod na stöds genom anslag från SÖ och bedrivs i för verksamheten och ett material för systestort sett efter samma riktlinjer som i Olofmatisk språkträning för invandrarbarn i förström. Liknande försök med språkträning skolan. Utöver språkträningen skulle de aktiför invandrarbarn i förskolan förekommer viteter som normalt ingår i förskoleverksamdärutöver pä ett tiotal orter. heten förekomma. Invandrarbarnen skulle Särskild barnpassning för invandrarbarn bilda en egen förskolegrupp. förekommer på flera håll i samband med I den grupp av barn som deltog ingick svenskundervisning för deras mödrar i studieflera olika nationaliteter. Barnen kom med i förbundens regi. Sagostunder för invandrarspråkträningen genom en uppsökande verk- barn med inriktning på olika invandrarspråk samhet (delvis bekostad av SIV) och genom ordnas på en del bibliotek. direkta kontakter med de enskilda föräldrarEtt flertal nationella eller konfessionella na. Samtliga vidtalade föräldrar ställde sig organisationer och institutioner anordnar positiva till erbjudandet och att döma av den särskild barnstugeverksamhet med inriktning höga närvaroprocenten stödde föräldrarna på språkinlärning pä minoritetsspråk, t. ex. aktivt verksamheten. Avsikten var från bör- en del estniska organisationer, katolska förjan att språkträningen för barnen skulle sam- samlingar och Föreningen Chinuch i Stockordnas i första hand med språkundervisning holm och Malmö. Även t. ex. Tyska och för deras mödrar, anordnad av studieför- Franska skolorna i Stockholm har barnstugebund. Detta kunde emellertid inte genom- verksamhet. Socialstyrelsen har för IU:s räkföras på grund av att föräldrarna ofta var ning gått igenom samtliga anmälningar till SOU 1971:51

styrelsen av barnstugor i syfte att uppskatta antalet barnstugor med nationella eller konfessionella organisationer eller institutioner som huvudman. Antalet barnstugor speciellt avsedda för invandrarbarn är uppskattningsvis högst 30, varav de flesta med annan huvudman än kommun. Socialstyrelsen har tagit initiativ till bildandet av en för hela barntillsynsområdet representativ informations- och referensgrupp som skall ge förslag till åtgärder som förbättrar invandrarbarnens situation. Gruppen skall särskilt uppmärksamma förskolebarnens behov av språkträning och bl. a. utveckla lämpliga pedagogiska program. Allmänna arvsfonden har deltagit i förberedelsearbetet för referensgruppen, och fonden kommer att ställa ekonomiska resurser till förfogande för enskilda projekt som t. ex. språklekskolor. Såväl kommunala som enskilda huvudmän av typen invandrarorganisationer (både nationella och konfessionella), frivilliga hjälporganisationer och andra avses kunna fä stöd. Därigenom kan möjligheter skapas till en systematisk utvärdering av åtgärder för invandrarbarn i förskoleåldern. 5.4 Framförda önskemål De önskemål beträffande utbildning för invandrarbarn i förskoleåldern som under senare tid förts fram i debatten uppvisar rätt stor enhetlighet. Man har understrukit vikten av att invandrarbarnen så snart som möjligt kommer med i förskoleverksamheten och att särskilda utbildningsåtgärder vidtas för dem inom ramen för denna verksamhet. Önskemål som betonats vid IU:s utfrågningar med invandrar- och minoritetsorganisationer är förtur åt invandrarbarn vid kommunernas fördelning av platser för barntillsyn. Önskemålen gäller även särskild utbildning för invandrarbarn i förskolan, såväl systematisk träning i svenska språket som en förberedelse för grundskolan som åtgärder som syftar till att kontakten med föräldrarnas spräk och kulturbakgrund bevaras. Det har framhållits att träningen i svenska och i 4X

föräldrarnas modersmål bör drivas parallellt och att åtgärderna får ses som komplement till varandra och som viktiga medel för att ge barnen en harmonisk utveckling. Företrädare för etablerade språkliga minoriteter i Sverige har särskilt starkt betonat vikten av att undervisning i minoritetsgruppens språk ges redan i förskolan, även om barnen ofta tidigt av föräldrarna tränas att bli tvåspråkiga. En passus i en skrivelse 4.6.1969 från Estniska kommittén till IU kan citeras: "Som framhållits tidigare är de estniska föräldrarna i Sverige starkt intresserade av att deras barn förblir tvåspråkiga, dvs. att de förutom svenska även kan estniska på ett fullvärdigt sätt. Det har visat sig mycket krävande av föräldrarna att lära barnen ett språk på ett fullödigt sätt utan ordnad undervisning utanför hemmet. Den kunskap i sitt modersmål som barnen tillägnar sig i hemmet tenderar att bli - speciellt om föräldrarna saknar högre utbildning - ett tämligen torftigt "hemmaspråk". Det starka engagemang esterna i Sverige har visat i skoloch undervisningsfrågor förklaras just av en vilja att barnens språkkunskaper skall utvecklas i så hög grad, att de blir i stånd att ta del av de kulturvärden som har skapats pä estniska. En möjlighet till sådan utbildning - som även rekommenderades av 1964 års utlandsoch internatskoleutredning - vore undervisning inom förskolans ram. Lättast kunde detta anordnas i speciella förskolor, men man kunde även tänka sig grupper av barn i vanliga förskolor." 5.5 IU.s överväganden Under slutet av 1960-talet har en rad försök med särskild verksamhet för invandrarbarn i förskoleåldern inletts. Det är troligt att dessa försök får större omfattning under de närmaste åren. Frågan om barnstugeverksamhetens framtida utformning, bl. a. även frågan om vilken myndighet som skall vara huvudman för verksamheten, övervägs för närvarande inom SOU 1971:51

1968 års barnstugeutredning. Utredningen kommer att i sitt arbete även behandla invandrarbarnens situation i förskolan. Bl. a. planeras viss försöksverksamhet för invandrarbarn även från barnstugeutredningens sida. Utredningen har i en diskussions-PM om innehall och metoder i förskoleverksamheten (mars 1971) påpekat vikten av att invandrarbarnen kommer med i förskoleverksamheten. Mot denna bakgrund finner 1U det lämpligt att i avvaktan på en systematisk utvärdering av pågående försöksverksamhet endast ange vissa principiella synpunkter på frågor om invandrarbarn i förskolan. IU kan emellertid finna anledning att återkomma till här aktuella frågor i ett kommande betänkande. IU anser att förskolan kan medföra en önskvärd förbättring beträffande barnens möjligheter att få en allsidig utveckling. Den kan medverka till att eliminera skillnader hos barn som kommer från en mera stimulerande hemmiljö och hos dem som kommer från miljöer som är såväl språkligt som socialt understimulerande. Detta gäller såväl invandrarbarn som andra barn. Gruppsamvaron för barn med olika bakgrundsmiljöer påverkar barnens sociala utveckling samtidigt som språkutvecklingen påskyndas. IU vill därför kraftigt understryka vikten av att invandrarbarn, framför allt sädana med bristande kunskaper i svenska, får tillfälle att delta i föi skoleverksamhet. IU anser det väsentligt att speciell språkträning för invandrarbarn med bristande kunskaper i svenska ges redan i förskolan i likhet med vad som sker i den beskrivna försöksverksamheten. Det är därför viktigt att resurser ställs till förfogande för särskild förskoleverksamhet för invandrarbarn. Inom ramen för försöksverksamheten bör olika former av lokal uppsökande information till invandrare om förskoleverksamhet prövas. Förskolans personal bör ha mycket nära kontakt med barnens föräldrar. Berörda centrala myndigheter som socialstyrelsen, SÖ och SIV bör ge kommunerna service när det gäller information till invandrare på deSOU 1971:51 4

ras egna språk om verksamheten. Särskild orientering i invandrarfrågor bör förekomma i förskollärarutbildningen. Det är väsentligt att ett reguljärt samråd om invandrarbarn etableras mellan huvudmannen för förskolan och kommunens skolstyrelse. Utöver en betydande utvidgning av de inledda försöken med språkträning för invandrarbarn i förskolan bör även de försök med träning i minoritetsspråk som SÖ har i uppdrag att genomföra snarast igångsättas. IU vill understryka vikten av att den stimulans för de icke enbart svensk-språkiga barnens intellektuella och emotionella utveckling som ligger i att barnen blir helt tvåspråkiga beaktas i förskolan. IU utgår från att i de försök som planeras bl. a. av socialstyrelsen och barnstugeutredningen ingår även träning i minoritetsspråk.

6 Utbildning för barn i skolpliktsåldern

6.1 Tidigare behandling av frågan 1964 års utlands- och internatskoleutredning behandlade invandrarbarnens skolgång i betänkandet Skolgång borta och hemma. Utredningens förslag avsåg dels nybörjarundervisning i skolan, dels introduktion av inflyttade barn i det svenska skolväsendet (däribland stödundervisning i svenska) samt kompletterande undervisning av språkliga minoriteters barn. Utredningen ansåg det lämpligt att icke svenskspråkiga barn som börjar skolan i Sverige erhåller den första läsundervisningen på sitt modersmål (jfr avsnitt 5.1). Utredningen föreslog att SÖ skulle få i uppdrag att genom försöksverksamhet utröna i vilken utsträckning sådan undervisning kan ordnas inom den sammahållna klassens ram. Sedan 1966 utgår statsbidrag till det kommunala skolväsendet för stödundervisning för invandrarbarn under högst sex veckotimmar per undervisningsgrupp. Stödundervisningen avser vanligen svenska. 1964 års utlands- och internatskoleutredning fann denna bestämmelse tillfyllest och föreslog ingen ändring däri. Utredningen konstaterade att försök med särskilda introduktionsklasser för invandrade icke svenskspråkiga barn hade gjorts i flera kommuner men att erfarenheterna av denna form av inskolning i det svenska skolväsendet skiftar. Utredningen ansåg det värdefullt om sådan försöksverksamhet kunde fortsätta. För elever i högstadieåldern föreslog ut50

redningen särskilda introduktionskurser. Redan tidigare fanns möjlighet att i delvis finskspråkiga kommuner på högstadiet välja finska språket i tillvalsgrupp. Utredningen föreslog att samma möjlighet skulle gälla andra språk där erforderliga förutsättningar finns samt att statsbidrag skall utgå till sådan undervisning när tre barn har anmält sig. För att tillfredsställa önskemålen om undervisning i modersmålet och ursprungslandets historia, geografi etc. föreslog utredningen att den ordinarie undervisningen upp till två veckotimmar per årskurs får bytas ut mot sådan undervisning. Dessutom föreslog utredningen att utöver den tid av upp till tva veckotimmar per årskurs som skall motsvaras av den schemabundna tiden bör få anordnas ytterligare upp till två veckotimmars frivillig undervisning utanför den schemabundna tiden. 1964 års utlands- och internatskoleutrednings förslag togs upp i prop. 1968:67. I den framhölls att sedan utredningen lagt fram sina förslag hade åtgärder vidtagits beträffande stödundervisningen i bl. a. svenska varför denna fråga fått en tillfredsställande lösning. Beträffande förslagen om läsundervisning på modersmålet föreslogs att SÖ skulle få i uppdrag att genomföra försöksverksamhet av detta slag. I Kungl. brev 25.7.1968 fick SÖ i uppdrag att 1. anordna försöksverksamhet med läsundervisning på minoritetsspråk för barn i förskol- och grundskoleåldern SOU 1971:51

2. till Kungl. Maj:t inkomma med plan för försöksverksamhet med speciella introduktionsåtgärder för till Sverige nyinflyttade elever samt med förslag till bestämmelser om statsbidrag för verksamheten 3. till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till bestämmelser om statsbidrag till försöksverksamhet med kompletterande undervisning för språkliga minoriteter samt, efter samråd med företrädare för de olika minoriteterna, anordna försöksverksamhet med sådan undervisning 4. undersöka behovet och utformningen av en pedagogisk utbildning för personer som skall tjänstgöra som lärare vid språkundervisning för språkliga minoriteter Såsom närmare framgår av avsnitt 6.3 och 6.4 har utlands- och internatskoleutredningens förslag om kompletterande undervisning delvis lösts i den nya läroplanen för grundskolan. Viss försöksverksamhet med läsundervisning på barnens modersmål har även inletts. 6.2 Antal barn Den 31.12.1969 fanns 57 774 utländska barn i åldern 7 - 1 7 år kyrkobokförda i Sverige. Det saknas exakta uppgifter om antalet skolpliktiga utländska barn. Antalet torde läsåret 1970/71 ha varit ca 50 0 0 0 - 6 0 000 barn. Detta antal avser barn som är utländska medborgare. Flertalet av dessa barn är födda i Sverige. Antalet invandrarbarn i betydelsen barn med minst en förälder inflyttad, liksom antalet barn i Sverige med annat modersmål än svenska, kan med tillgängliga statistiska uppgifter inte beräknas. Under 1968 och 1969 invandrade 2 454 respektive 5 221 utländska barn i åldern 7 - 1 4 år till Sverige. Om man räknar ifrån norska och danska medborgare samt ett antaget antal svenskspråkiga finländare kvarstår ungefär 1 950 respektive 4 350 under dessa år invandrade barn som förmodligen inte kunde klara sig på svenska. Under 1968 intogs i den svenska grundskolan således drygt 2 000 barn som inte behärskade svenska medan motsvarande antal 1969 är i storleken 4 5 0 0 - 5 000 barn. De flesta invandrade skolpliktiga barn är i låg- och mellanstadieSOU 1971:51

åldrarna. I finsk-svenska utbildningsrådets undersökning belyses kunskaperna i såväl finska som svenska för barn och ungdom som 1968 var finska medborgare. Se tabell 6.1. För andra grupper av invandrarbarn saknas sådana uppgifter. Språksvårigheterna vad gäller svenska är för de finländska barnen vanligast i lågstadieåldern där ungefär 10 procent av barnen kan svenska endast hjälpligt eller inte alls. Kunskaperna i finska är dock sämre: ungefär 40 procent uppges kunna tala finska hjälpligt eller inte alls. En tämligen stor del av de finländska barnen i Sverige kan betecknas som tvåspråkiga. Kunskaperna i finska är dock kvalitativt sämre än kunskaperna i svenska. För dem som förstår och talar svenska obehindrat anges en väsentligt större andel kunna skriva och läsa svenska obehindrat än andelen som kan skriva och läsa finska av dem som förstår eller talar finska obehindrat. I tabell 6.2 visas detta beträffande skrivförmåga. Förmågan att läsa och skriva finska är högre i äldre åldersklasser där en större andel barn tidigare har gått i skola i Finland. Andelen barn i den redovisade undersökningen som inte alls kan tala finska är av ungefär samma storlek som andelen finländare med svenskt modersmål i lU:s intervjuundersökning, dvs. 23 procent (jfr bilaga 2). 1964 års utlands- och internatskoleutredning gjorde en enkät till samtliga kommuner om bl. a. barn med bristande kunskap i svenska. Enligt denna enkät fanns det 2 467 barn i den svenska grundskolan år 1964 med så bristande kunskaper i svenska att rektorn ansåg att speciell undervisning behövdes. Av dessa erhöll 1 902 (77 procent) stödundervisning. I endast fyra kommuner uppgavs fler än 50 barn ha bristande kunskaper i svenska. I den enkät till 52 kommuner som IU gjort har uppgivits sammanlagt 4 558 barn som läsåret 1969/70 erhöll stödundervisning i svenska enbart i dessa undersökta kommuner. I över 20 kommuner uppgavs att minst 50 barn erhöll stödundervisning i svenska. I Stockholm redovisades år 1964 100 elever 51

Tabell 6.1 Finländska barn i Sverige efter förmåga att tala svenska resp. finska enligt finsk-svenska utbildningsrådets undersökning 1968. Procent.

Ålder

Obehindrat

Tämligen bra

Hjälpligt

Inte alls

Uppgift saknas

Summa

Antal populationsindivider

7-9 år Talar svenska Talar finska

65 45

19 15

9 11

2 26

5 4

100 100

8 484 8 484

10 -12 år Talar svenska Talar finska

80 37

13 23

4 10

0 27

3 3

100 100

6 916 6 916

13-16 år Talar svenska Talar finska

80 39

14 23

3 11

0 25

3 2

100 100

6 680 6 680

Källa: SOU 1970:44, tab. 4.16 och 4.18.

med bristande kunskaper i svenska, läsåret 1969/70 var motsvarande antal 609. I Malmö var motsvarande siffror 110 och 445. Den mycket stora ökningen av antalet barn som erhåller stödundervisning i svenska sammanhänger med den ökande invandringen av familjemedlemmar under 1960-talets senare del. Delvis förklaras ökningen även av en ökad uppmärksamhet på problemet från myndigheternas sida. En grov uppskattning leder till att antalet barn i grundskolan som har så uppenbart bristande kunskaper i svenska att stödundervisning anordnas motsvarar ungefär en tiondel av hela antalet skolpliktiga barn som är utländska medborgare. Andelen är större i lägre årsklasser och mindre i mellan- och högstadiet. Flera kommuner i utredningens enkät på-

pekar dock att det finns ett "dolt" språkproblem, dvs. att det finns en grupp invandrarbarn som behärskar det svenska språket så pass väl att deras svårigheter inte omedelbart märks. Hemmets språkmiljö ger dem emellertid ett för litet svenskt ordförråd. Det förrädiska är att detta förhållande inte lätt upptäcks, eftersom de kan samtala om praktiska ting på felfri svenska. En undersökning i Södertälje har bl. a. belyst detta förhållande. Man kom fram till att en stor grupp "invandrarbarn som till synes besitter en god språkfärdighet i svenska icke med behållning kan läsa text i skolans läroböcker". Behovet av stödundervisning bedömdes som mycket stort. Barnets kunskaper i modersmålet utvecklas ofta inte heller - t. ex. det abstrakta tänkandet, användningen och utökningen av ordförrådet.

Tabell 6.2 Finländska barn som förstår svenska resp. finska obehindrat efter sin förmåga att skriva dessa språk enligt finsk-svenska utbildningsrådets undersökning 1968. Procent. Skriver sver iska resp. finska Ålder språk

Obehindrat

Tämligen bra

HjälpHgt

Inte alls

Summa

Antal populationsindivider

7-12 år Förstår svenska obehindrat Förstår finska obehindrat

69 8

17 12

4 33

10 47

100 100

11 017 6 605

13-16 år Förstår svenska obehindrat Förstår finska obehindrat

88 45

10 22

2 23

0 10

100 100

5419 2 833

Källa: SOU 1970:44, tab. 4.17 och 4.19.

52 SOU 1971:51

Från flera kommuner påpekas att man i mänga fall måste räkna med "halvspråkighet" av varierande grad och varaktighet bland invandrarbarnen. Något underlag för en kvantitativ bedömning av detta problem finns dock för närvarande inte. 6.3

Stödundervisningen

6.3.1 Gällande bestämmelser Frågan om statsbidrag till stödundervisning för invandrade elever inom den obligatoriska skolan är reglerad i Kungl. brev 16.6.1966, vari medges att statsbidrag enligt bestämmelserna i kungörelsen 1958:665 om statsbidrag till det allmänna skolväsendet kan utgå under högst sex veckotimmar per undervisningsgrupp. Kungl. Maj:t uppdrog samtidigt åt SÖ att meddela närmare föreskrifter om sådan undervisning. Med anledning härav har SÖ utfärdat följande anvisningar. 1. Anordnandet av stödundervisning för elever som avses ankommer på skolstyrelsen. 2. Stödundervisningen har till mål att bereda eleverna bästa möjliga förutsättning för skolgång i svensk skola. Undervisningen bör därför syfta till att genom en god introduktion, vilken omfattar elementär undervisning i att förstå och tala svenska samt orientering i den nya miljön, underlätta elevens ankomst till skolan, att där så är möjligt genom studiehandledning och med hjälp av studiemateriel på elevens modersmål förhindra att elevens studietid förspills på grund av hans bristande kunskaper i svenska. Det förutsätts vidare att särskild handledning ges för erforderlig samordning av lärogången i visst ämne, t. ex. engelska, i den avlämnande och mottagande skolan, att skolans elevvårdande åtgärder verkar för elevens goda sociala anpassning i skola och kamratkrets. Information till och regelbunden kontakt med hemmet är därför av stor betydelse. 3. Elever med olika modersmål kan utan olägenhet undervisas gemensamt i svenska. Undervisningen bör ges av svensk lärare. SOU 1971:51

Undervisningsgrupperna bör vara små ( 3 - 5 elever) och i möjligaste mån homogena med avseende på ålder och färdighet i svenska. I kommuner med tillräckligt antal elever av här avsett slag kan det vara lämpligt att för undervisningen i svenska inrätta en permanent språkklinik med en halv eller en hel lärartjänst. Den differentiering av undervisningen med korta, ofta återkommande övningspass, som är önskvärd i detta sammanhang och som kliniken kan erbjuda, kan eljest vara svår att uppnå i de fall då stödundervisningen i svenska ges av annan lärare än klassläraren. 4. Stödundervisning kan även innebära studier på modersmålet under ett par veckotimmar med handledning av lärare som behärskar elevens modersmål och med användande av studiemateriel på elevens modersmål, vilken godkänts av skolstyrelsen. Undervisningsgrupperna kan vid denna undervisning vara större och åldersmässigt mer heterogena än vid undervisning, som avses i punkt 3. Studiematerial på modersmålet kan utnyttjas av eleven även vid hans självständiga arbete i den vanliga klassen. Även i yrkesskola, fackskola och gymnasium kan stödundervisning i svenska ges åt från utlandet komna elever, enligt nu gällande bestämmelser i skolstadgan 1962:439 11 kap. 27 § och 20 kap. 25 §. Skulle särskilda skäl föreligga att utöka stödundervisningen över den i stadgan angivna tiden, äger länsskolnämnden medge stödundervisning i större utsträckning än som sagts. Som särskilt skäl räknas bl. a. stödundervisning i svenska för utländska elever. I IU:s kommunenkät har en del kommuner framfört önskemål om utvidgade möjligheter att anordna stödundervisning, t. ex. genom att antalet bidragsberättigade veckotimmar per undervisningsgrupp höjs. I många fall tycks dock råda en viss oklarhet om vad bestämmelserna egentligen innebär, och i många kommuner utnyttjas inte det antal timmar som står till förfogande med de nuvarande bestämmelserna.

6.3.2 Mål för stödundervisningen Målet för stödundervisningen i svenska enligt SÖ:s anvisningar i ett supplement till grund53

skolans läroplan1 är att fä invandrareleverna att förstå tal och själva kunna tala samt att efter hand lära sig läsa och skriva svenska. Läs- och skrivinlärningen skall därvid grundas på det ordförråd eleven muntligt behärskar. För att detta mål skall nås så snart som möjligt och elevens allmänna anpassning underlättas bör eleven vid flera tillfällen varje dag erhålla systematisk språkträning. Det har bedömts lämpligt att ge en koncentrerad stödundervisning den första skoltiden för att senare successivt minska denna undervisning som ges vid sidan av den vanliga undervisningen i den klass eleven tillhör. I allmänhet ordnas undervisningen i klinikform på så sätt, att eleven under tiden för stödundervisning hänvisas till en särskild lärare som handhar denna undervisning. Undervisningen bedrivs då i mindre grupper om 3-5 elever. I övningsämnen samt i de flesta fall även i ämnena matematik och engelska följer eleven undervisningen i sin klass. Tid för stödundervisningen tas alltså i första hand från svenska och orienteringsämnena.

under några veckor, varefter överflyttning sker till den klass där de skrivits in. I förberedelseklassen skall eleverna få intensivundervisning i svenska med syfte att i första hand träna hörförståelse och tal samt en pä praktisk väg förmedlad information om den nya miljön. Bekantskapen med den svenska skolan, dess sätt att fungera och dess personal skall göras under ledning av läraren som också under upprepade studiebesök orienterar eleverna i samhället. Rutinundersökningar hos dispensär och skolläkare utförs under denna period. Läraren söker i möjligaste mån kartlägga elevernas skolbakgrund bl. a. genom kontakt med föräldrarna. Samarbete med lärare i de vanligaste klasserna bör eftersträvas och det är fördelaktigt att efter hand låta eleverna delta i undervisningen i vissa ämnen där språksvårigheterna spelar mindre roll. För viss handledning och tolkning kan medverkan av lärare som talar elevens modersmål vara värdefull, dock bör en svensk lärare svara för huvudparten av undervisningen under denna period. En av fördelarna med detta är att elever med skilda modersmål kan ingå i gruppen. Med en sådan 6.3.3 Introduktionsklasser kurs bakom sig kan eleverna då de anländer till den klass de skall tillhöra från första I kommuner med många invandrarbarn har dagen förstå och göra sig förstådda av lärare inrättats s. k. förberedelseklasser där all slags och kamrater och lättare inordna sig i klasundervisning förekommer men med tonvikten sens rutin. En fortsatt stödundervisning dels lagd på den särskilda spräkträningen i svensi svenska, dels i form av studiehandledning ka. Så snart dessa elever bedöms kunna följa på modersmålet bör dock för de flesta följa undervisningen i den vanliga klassen överförs på en sådan förberedande undervisning. de dit men erhåller vid behov fortsatt stödundervisning i första hand i svenska men också i andra ämnen där de kan behöva stöd 6.3.4 Invandrade skolpliktiga barn med avoch hjälp. Det kan nämligen inte undvikas slutad skolgång i hemlandet att det i en rad ämnen uppkommer luckor i undervisningen under introduktionstiden, En grupp elever för vilka särskilda åtgärder vilken form man än tillämpar för stödunder- behöver vidtas utöver dem som beskrivits är de som kommer till Sverige med i hemvisningen. Introduktionen i skolan blir särskilt be- landet fullgjord skolplikt. De är ofta helt svärlig för invandrade elever på grundskolans omedvetna om att skolplikten här är nioårig. högstadium. SÖ har i det nämnda supple- Enligt skollagen är alla barn som varaktigt mentet till grundskolans läroplan gett re- vistas i Sverige skolpliktiga upp till fyllda 16 kommendationer om lämpliga anordningar år. Svenska skolmyndigheter har betraktat för sådana åtgärder. Dessa innebär bl. a. att 1 de utländska barnen vid ankomsten till den Läroplan för grundskolan Lgr 69, supplement om undervisning av invandrarbarn m.fl., SÖ 1970. svenska skolan placeras i en förberedelseklass 54

SOU 1971:51

det som angeläget att dessa ungdomar tas in i medverka vid skolans kontakter med hemden svenska skolan för i första hand under- men och därvid hjälpa såväl föräldrar som visning i svenska. Bland dessa ungdomar elever att få information om skolförhällanfinns elever som är svagt motiverade för dena. Lärarna tjänstgör även som tolkar ät fortsatt skolgång och som har svårt att tillgo- skolan. dogöra sig den vanliga undervisningen. FöljSamma förutsättningar att rekrytera tvåden kan bli beteendestörningar, skolfrånvaro språkiga lärare föreligger inte när det gäller och låg motivation för fortsatt utbildning. övriga invandrargrupper, främst på grund av För att underlätta inskolningen av denna att särskild undervisning i svenska krävs. Man grupp har SÖ startat försöksverksamhet med har därför varit hänvisad att vända sig till en för dem tillrättalagd studiegång. I denna personer bland invandrarna i Sverige som ingår förutom intensiv undervisning i svenska hunnit lära sig svenska och som har intresse kompletterad med samhällsorientering även av att undervisa. Antalet lärarutbildade icke undervisning i skolans övriga ämnen. En nordiska invandrare är relativt sett litet, men omfattande del av undervisningstiden skall varierar från grupp till grupp. Bland vissa ägnas åt såväl teoretisk som praktisk yrkes- större icke nordiska invandrargrupper som orientering. Avsikten med dessa åtgärder är t. ex. jugoslaver kan finnas åtskilliga med således bl. a. att öppna möjligheter till någon utbildning över gymnasienivå som är lämpliform av yrkesutbildning. ga för uppgiften. I samband med att SÖ 1968 fick i uppdrag att bl. a. anordna försöksverksamhet 6.3.5 Tvåspråkiga lärare med läsundervisning på minoritetsspråk fick Ett sätt att underlätta introduktionen till även länsarbetsnämnderna i uppdrag att i den svenska skolan är att ge handledning på samarbete med länsskolnämnderna upprätta elevens eget modersmål. Detta förutsätter register över personer som är lämpade som emellertid tillgång till tvåspråkiga lärare. När lärare för undervisning av barn och ungdom det gäller de finskspråkiga eleverna, som frän de olika språk- och kulturgrupperna. En utgör den största delen av de invandrade sådan inventering har emellertid hittills eneleverna, har tvåspråkiga finländska lärare dast skett i mycket begränsad omfattning. kunnat rekryteras efter överenskommelse Totalt har hittills ca 250 lärare registrerats med de finländska skolmyndigheterna. av länsarbetsnämnderna. Finsk-svenska utbildningsrädet tog för ett par är sedan initiativ till rekrytering av tvåspråkiga lärare. Hittills har ca 150 sådana 6.4 Undemisning i modersmålet lärare anställts i kommuner som har haft stor invandring från Finland. Lärarna avlönas av 6.4.1 Läsinlärning på modersmålet medel som utgår till stödundervisning enligt I Kungl. brev 25.7.1968 uppdrogs åt SÖ bl. a. de grunder som tidigare angivits. att bedriva försök med läslärning på minoriDe tvåspråkiga lärarna medverkar framför tetsspråk i grundskoleåldern. Sådan läsunderallt i inskolningen där de på olika sätt kom- visning har hittills anordnats endast i begränpletterar de svenska lärarna med viss under- sad omfattning. Parallellt med undervisningvisning på elevernas modersmål. De handhar en pä modersmålet får barnen öva svensk dessutom den särskilda undervisning pä fins- hörförståelse och svenskt tal. Läs- och skrivka för vilken tid anslagits på schemat. En inlärningen på svenska uppskjuts tills grunmycket viktig uppgift är elevvärdande insat- derna i läsinlärning på modersmålet lagts. ser och de rent kurativa uppgifter som åvilar Avsikten med försöket är att undersöka om dessa lärare och för vilka de har en nedsätt- läsinlärningen sker snabbare om den första ning i den fastställda undervisningsskyldig- läsundervisningen sker på det egna språket. heten. I den kurativa uppgiften ingår att SOU 1971:51

6.4.2 Gällande bestämmelser för undervisning i modersmålet Följande bestämmelser återfinns i supplement till Lgr II om undervisning av invandrarbarn m. fl. I kommun med även finskspråkig befolkning får skolstyrelsen besluta att ämnet finska i följande ordning kan ingå i undervisningen för elever med finska som modersmål (hemspråk). Undervisningen i finska får omfatta högst två veckotimmar under varje årskurs. Samundervisning skall i möjligaste mån anordnas mellan elever i olika klasser och årskurser. På låg- och mellanstadiet är finska ett kompletterande obligatoriskt ämne som ersätter undervisningen i andra ämnen som rektor bestämmer efter samråd med elevens föräldrar. På högstadiet är finska ett kompletterande tillvalsämne som ersätter annat tillvalsämne eller obligatoriskt ämne som rektor bestämmer efter samråd med eleven. I andra minoriteters språk än finska får anordnas undervisning enligt de grunder som anges ovan, om behov och förutsättningar föreligger enligt skolstyrelsens bedömning.

6.4.3 Omfattning ningen

av

modersmålsundervis-

Möjligheten att anordna modersmålsundervisning under två veckotimmar öppnades först läsåret 1970/71. Tidigare fanns en liknande möjlighet enbart för finska språket, men sådan undervisning förekom endast i ringa omfattning. I IU:s kommunenkät ingick frågor om önskemål om undervisning i modersmålet och vilka möjligheter kommunen ansåg att det fanns att anordna sådan undervisning. Av de tillfrågade kommunerna uppgav ca två tredjedelar att önskemål om modersmålsundervisning hade framförts och ungefär hälften bedömde möjligheterna som stora för att undervisning i finska skulle komma till stånd. (Som framgår av bilaga 1 avsåg enkäten dels alla kommuner med över 50 000 invånare, dels ett urval av mindre kommuner med hög andel utlänningar i befolkningen.) Övriga språk för vilka önskemål om undervisning 56

har framförts är serbokroatiska, grekiska, ungerska samt i enstaka fall italienska, spanska, turkiska, makedonska och tjeckiska. Möjligheterna att ordna undervisning i dessa språk har av kommunerna vanligen bedömts som relativt små. Förmodligen är många såväl elever som föräldrar okunniga om de möjligheter som nu finns att få undervisning i modersmålet i grundskolan. Bl. a. av denna anledning är det för närvarande svårt att bedöma vilken omfattning denna undervisning kan få i framtiden. Behovet av information om undervisningen är således påtagligt. 6.5 Framförda

önskemål

6.5.1 Önskemål från finländska invandraroganisationer Arbetsgruppen för finska invandrarfrågor i Sverige (se bilaga 1) har överlämnat ett särskilt utlåtande till IU om "De finska invandrarbarnens ställning i den svenska skolorganisationen". Nedan redogörs kortfattat för arbetsgruppens synpunkter och förslag beträffande utbildning för barn i skolpliktsåldern.

Allmänt De förslag till åtgärder för att underlätta invandrarbarnens skolgång som riksdagen antog 1968 har inte systematiskt genomförts i praktiken. De finska invandrarbarnen bör betraktas som en särskild grupp i den svenska skolan. Finska språket har gamla anor som minoritetsspråk i Sverige, vilket även kommit till uttryck i läroplanerna för det nya gymnasiet och fackskolan. Undervisning enligt läroplanerna har emellertid endast kommit igång i blygsam omfattning. Ett av skälen till att undervisningen har en så förhållandevis liten omfattning är att både många lärare och föräldrar har en attityd som går ut på att barnens möjligheter att lära sig svenska försvåras av att samtalsspråke: i familjen är finska och av att undervisning i SOU 1971:51

finska ges i skolan. I flera skolor har man t. o. m. ifrågasatt värdet av stödundervisning på finska. Undersökningar som utförts i Unescos regi visar emellertid att tvåspråkighet är till nytta för individens utveckling. Många gånger tror klassföreståndare m. fl. att de finska barnen kan tala svenska om de kan uttrycka sig i helt alldagliga situationer. Man märker inte att barnen inte på samma sätt som sina svenska kamrater förmår uttrycka sig om abstrakta problem. Det händer ofta att ett invandrarbarn som har kontakt- och språksvårigheter placeras i hjälpklass utan att de närmare orsakerna till svårigheterna blivit undersökta. De finska invandrarna känner ofta inte till vilken betydelse Hem och Skola-föreningarna har i Sverige. Det är bristande kontakter mellan skolan och föräldraföreningarna ä den ena sidan och invandrarföräldrarna ä den andra. De lärare som arbetar med stödundervisning i finska får alltför lite information om hur de skall lägga upp undervisningen och om vad undervisningens svfte är.

Arbetsgruppens

förslag

vilkas kunskaper i finska är helt otillräckliga. Mera systematiska åtgärder för utbildning och rekrytering av lärare för stödundervisningen på finska bör komma till stånd. Det krävs även en allmän utbildning i invandrarfrågor för lärare i de svenska grundskolorna. Vid lärarhögskolorna bör i kursen i pedagogik ingå en föreläsningsserie om undervisning av utländska barn och om invandrarfrågor i allmänhet. Även vid studiedagar för grundskolans lärare bör invandrarfrågorna tas upp. Läromedel. I ett stort antal skolor där stödundervisningen på finska förekommer råder en skriande brist på finskspråkigt undervisningsmaterial. En starkare central styrning av läromedelsproduktion- och distribution för undervisningen på finska bör åstadkommas. I de allmänna läromedlen på svenska bör invandrarfrågor tas upp i särskilda avsnitt i syfte att främja förståelsen för invandrarnas situation. Informationsfrågor. Det informationsmaterial som sänds från skolorna till hemmen bör regelmässigt översättas till finska, liksom för alla skolor gemensamma blanketter m. m. Tvåspråkiga föräldramöten i områden med finsktalande föräldrar bör ordnas minst en gäng varje termin. I alla sammanhang bör man stimulera föräldrar till invandrarbarn att samverka i föräldraarbetet och komma med synpunkter på uppläggningen av undervisningen och på andra åtgärder inom skolans område.

Introduktionskliniker. Barn från finsktalande hem bör när de börjat grundskolan placeras i en särskild introduktionsklinik som bör finnas inom varje rektorsområde. I kliniken bör barnen testas av skolpsykologer som 6.5.2 Önskemål från övriga invandrarbehärskar finska språket. Tiden vid kliniken bör variera alltefter de individuella förutsätt- organisationer ningarna att gä över till den ordinarie klas- Vid IU:s utfrågningar av övriga invandrarorsen. En elev kan behöva följa undervisning i ganisationer har följande synpunkter förts inlroduktionskliniken i två terminer medan en annan kan gä över till den ordinarie fram beträffande utbildning för barn i skolklassen redan efter några veckor. Vid intro- pliktsåldern. duktionskliniken bör både svensk-och finskspråkiga lärare tjänstgöra. Stödundervisning. Enligt nuvarande be- Tyska, österrikiska, ungerska och italienska stämmelser kan invandrarbarn få stödunder- organisationer visning i högst sex timmar per vecka. Oftast är detta inte tillräckligt. Stödundervisningens Barn som tillhör invandrargrupper där meromfattning och uppläggning bör kunna varie- parten bott en längre tid i Sverige som t. ex. ras efter barnens behov. En övre gräns kunde tyskar, österrikare, ungrare och italienare, vara 10 timmar, under förutsättning att barnet fått grundundervisning vid introduk- anses i regel klara sig utan större problem i grundskolan. Problemen uppges inte avvika tionsklinik. Lärarfrågor. Bland de lärare som medver- särskilt mycket från de problem som gäller kar i stödundervisningen på finska finns flera för grundskolebarn i allmänhet. Vissa fall av SOU 1971:51

trakasserier ("mobbing") omnämns emellertid. Önskemål om att skolorna i högre grad än hittills startar undervisning i föräldrarnas modersmål framhålls genomgående. Jugoslaviska, grekiska, turkiska, tjeckoslovakiska, arabiska och polska organisationer

Danska och norska organisationer Danska och norska organisationer framhöll att anordningen för stödundervisning i minoritetsspråk kan erbjuda intressanta möjligheter för barn från dansk- och norskspråkiga hem i Sverige.

Jugoslaviska invandrarorganisationer fram- Estniska organisationer höll att invandrarbarnen har det lättast i I skrivelser till IU har estniska organisationer tredje till sjätte klasserna i grundskolan, dvs. både beträffande undervisning på grundde klasser då kraven på läxhjälp i hemmet skolnivå och övrig undervisning för språkliga inte är stora. Vid uppläggning av särskilda minoriteter här visat till Unescos konvention stödåtgärder för invandrarbarn bör man såle- om diskriminering inom undervisningen som des beakta att särskilt de sista åren i grund- Sverige har anslutit sig till (se avsnitt 3.4). skolan ur flera synpunkter kan bli kritiska för invandrarbarn. I många jugoslaviska invandrarhem arbetar 6.6 IU:s överväganden föräldrarna ofta mer än åtta timmar om dygnet, vilket innebär att barnen lätt förlo- De beslut om åtgärder för invandrarbarn pä rar kontakten med föräldrarnas språk och att utbildningens område som fattades av 1968 därigenom klyftor mellan föräldrar och barn års riksdag skall enligt IU:s direktiv ingå lätt kan uppstå. Skolorna bör därför på ett bland de allmänna utgångspunkterna för IU:s mera aktivt sätt än hittills driva stödunder- arbete. Som framgår av avsnitt 1.3.2 visning i minoritetsspråken. När det gäller tolkar IU denna begränsning av utredningsbarn från Jugoslavien är det viktigt att sko- uppdraget så, att IU utan att ompröva grunlorna och utbildningsmyndigheterna får full- derna i 1968 års beslut ändå kan ange vissa ständig information om språksituationen i principiella synpunkter på hithörande frågor. Jugoslavien: tre större språk varav ett har Inom ramen för de bestämmelser om untvå varianter (serbokroatiska/kroatoserbiska, dervisning av invandrarbarn som meddelats slovenska och makedonska) och därutöver av Kungl. Maj:t och de anvisningar och komett stort antal minoritetsspråk som t. ex. mentarer som SÖ utfärdat i det särskilda ungerska och albanska. Målet bör vara att supplementet till grundskolans läroplan finns möjliggöra undervisning på det språk (språkenligt IU möjligheteratt tillgodose önskemål variant) som talas i barnens hem. som förts fram av invandraroch minoritetsGrekiska organisationer betonade vikten av att de grekiska invandrarbarnen ges möj- organisationer. Informationen om de olika ligheter att bli genuint tvåspråkiga. Stöd- möjligheterna till särskild undervisning för undervisningen i invandrarbarnens moders- invandrarbarn synes dock ännu inte helt ha mål bör stå öppen även för intresserade trängt igenom. Det är därför av vikt att SÖ svenska barn. På så sätt kan den ömsesidiga och länsskolnämnderna genom olika åtgärder förståelsen mellan barnen främjas. Undervis- stimulerar kommunerna att utnyttja de reningen i minoritetsspråken kan därigenom surser som står till förfogande. Ett självklart mål för skolans anpassningsbli ett naturligt inslag i skolarbetet. åtgärder bör vara att alla invandrarbarn tillTurkiska, tjeckoslovakiska, arabiska och försäkras goda kunskaper i svenska. Flertalet polska invandrarorganisationer betonade invandrarbarn som nu går i den svenska önskemålen om utökad stödundervisning i skolan kommer med stor sannolikhet att minoritetsspråken men framställde därutöver stanna i vårt land och goda kunskaper i inga särskilda önskemål. 58

SOU 1971:51

svenska är en förutsättning för att de skall fä lika villkor med infödda svenska barn på arbetsmarknaden och i den fortsatta utbildningen. En sädan satsning på undervisning i svenska varken behöver eller får innebära att man omöjliggör för dessa barn att bibehålla och utveckla sitt hemspråk. Det är enligt IU:s uppfattning även ett samhällsintresse att invandrarbarnen ges goda möjligheter att bli tvåspråkiga. I 1969 års läroplan för grundskolan förutsätts att kompletteringsundervisning i modersmålet skall ske pä schematid inom skolans ram. Som framgått av den tidigare redovisningen har sådan undervisning kommit till stånd i ringa omfattning. En av svårigheterna därvid är att föräldrarna är ovilliga att låta modersmälsundervisningen ske på bekostnad av annan undervisning. Kompletteringsundervisning i modersmålet har anordnats även utanför den schemabundna tiden. Som speciellt värdefullt har därvid upplevts att många barn av samma nationalitet samlas för denna undervisning och på så sätt får uppleva en naturlig och positiv grupptillhörighet. IU anser det värdefullt att sädan kompletteringsundervisning utanför den schemabundna tiden kan fortsätta tills ytterligare erfarenheter har vunnits av modersmalsundervisningen och att regler om statsbidrag utarbetas för denna verksamhet. Stora krav ställs idag pä läromedel och lärare för invandrarbarn i den svenska grundskolan. Ett betydande samarbete i läromedels- och lärarfrågor har etablerats mellan Finland och Sverige, främst genom finsksvenska utbildningsrådets försorg. Samarbetet har gett konkreta resultat på en rad punkter. IU vill understryka vikten av att motsvarande åtgärder kommer till stånd åtminstone även beträffande de andra större språkgrupperna bland invandrarna. Målet bör vara att sä långt det är praktiskt möjligt erbjuda alla invandrarbarn lika villkor beträffande lärare och läromedel med inriktning på minoritetsspråk. IU vill i detta sammanhang understryka vikten av att det uppdrag som 1968 gavs ät länsarbetsnämnderna och länsskolnämnderna att upprätta register över personer som är SOU 1971:51

lämpade som lärare för minoritetsspräkundervisning utförs löpande. Uppgifter om utbildningsnivån bland vissa invandrargrupper och allmänna erfarenheter tyder på att det finns ett stort antal invandrare som skulle kunna ifrågakomma för sådan verksamhet. Särskild utbildning bör anordnas för lärare i minoritetsspråk. I lärarhögskolornas kurser bör som reguljära inslag förekomma dels allmän orientering om invandringen och invandrarna, dels pedagogiska metoder för undervisning av invandrare. Även i utbildningen av annan skolpersonal som t. ex. skolkuratorer, skolpsykologer och skolsköterskor bör invandrarfrågor beröras. Det är särskilt viktigt att god kontakt etableras mellan lärare och invandrarbarnens föräldrar. Skolan har här tillsammans med Hem och Skola-föreningarna och elevorganisationerna en viktig uppgift. Särskild information pä invandrarnas egna språk bör ges till invandrarbarnens föräldrar om utbildningsmöjligheter och skolans organisation och funktion. I informationen till föräldrarna bör bl. a. uppmärksammas möjligheten till undervisning pä modersmålet. En annan viktig målgrupp för sådan information är invandrar- och minoritetsorganisationerna. Även om invandrare numera bor i alla delar av Sverige är de långt ifrån jämnt spridda över landet. En stark koncentration av dem till de ekonomiskt och befolkningsmässigt mest expansiva delarna av landet har skett. Detta har medfört att kraven på skolans flexibilitet där har ökat. Lärarnas pedagogiska skicklighet har ställts på nya prov och de har inte sällan fått överta även kuratorns roll. Invandrarbarnen delar visserligen många av sina svårigheter med andra barn, t. ex. barn som byter skola. Invandrarbarnens svårigheter kompliceras emellertid inte bara av deras i början bristfälliga förmåga att språkligt kommunicera utan även av att de möter nya regler, obekanta umgängesformer, andra matvanor och traditioner. Deras situation såväl i som utanför skolan kommer därför att under överskådlig framtid kräva särskild uppmärksamhet. 59

7 Utbildning för ungdom i åldern 16—20 år

rare var finländare. Det saknas aktuella uppgifter om hela antalet i Sverige bosatta utFrågan om utbildning för invandrarungdom i ländska medborgare i åldern 16-20 år. åldern 16-20 år har hittills uppmärksamEnligt finsk-svenska utbildningsrådets unmats endast i liten utsträckning. 1964 års dersökning 1968 bland finländska barn och utlands- och internatskoleutredning föreslog ungdomar i Sverige hade en stor del av dock i sitt betänkande att nyinflyttade ungungdomarna i åldern 17-19 år, i motsats till domar som är inriktade på intellektuellt de finländska barnen, invandrat åren närmast krävande gymnasial skolgång bör få tillfälle före undersökningen. Medan 24 procent av att under en acklimatiseringsperiod följa unbarnen i åldern 13-16 är var födda i Sverige dervisningen pä en lämplig gymnasieförbereoch endast 9 procent hade kommit under dande linje av årskurs 9. Deras gymnasie1966 eller 1967 var av 17-19 äringarna enintagning bör sedan enligt utredningen ske dast 11 procent födda i Sverige och 24 propå grundval av de betyg de erhållit i årskurs cent hade kommit 1966 eller 1967. En stor 9, varvid behörighetskraven dock inte bör del av de aktuella ungdomarna har kommit tillämpas rigoröst. Om deras allmänna föruttill Sverige som ensamstående för att söka sättningar av intagningsnämnden bedöms arbete här. Motsvarande torde gälla även för som goda bör de kunna intas som extra ungdomar frän andra länder. elever trots undermeritering i enstaka ämI finsk-svenska utbildningsrädets undernen. sökning finns även vissa uppgifter om de Under 1970 startade SÖ försöksverksam- finländska ungdomarnas sysselsättningsförhet med yrkeskurser för invandrade ungdo- hällanden, se tabell 7.2. För andra nationalimar (se avsnitt 7.4.2) och anhöll i skrivelse teter saknas motsvarande uppgifter. Som 23.11.1970 till Kungl. Maj:t att liknande framgår av tabellen befann sig en fjärdedel av kurser generellt skulle få anordnas i kommu- dessa ungdomar i någon utbildning vid unner där behov av sådan undervisning förelig- dersökningstillfället, medan majoriteten var ger. Kungl. Maj:t har funnit att det inom yrkesverksamma. Hela 11 procent uppgav ramen för gällande bestämmelser är möjligt dock att de saknade sysselsättning. Detta är att anordna sådan undervisning. ungefär dubbelt så mänga som motsvarande andel av Sveriges totalbefolkning enligt ar7.2 Antal ungdomar och deras sysselsättning betskraftsundersökningen hösten 1968. 7.1 Tidigare behandling av frågan

Invandringen av utlänningar i åldern 15-19 år under 1968 och 1969 framgår av tabell 7.1. Ungefär tre fjärdedelar av dessa invand60

Sammanlagt 15 procent av de finska ungdomarna i åldern 17-19 är gick i gymnasial skola vid intervjutillfället. Motsvarande andel SOU 1971:51

Tabell 7.1 Invandrade utlänningar i åldern 15-19 är under 1968 och 1969.

7.3 Stödundervisning i gymnasial skola

De särskilda bestämmelser som gäller för stödundervisning i svenska för invandrarbarn Ålder 1968 1969 i grundskolan är inte tillämpliga för det gymnasiala skolväsendet. Där gäller endast 15-17 1 589 3 100 skolstadgans allmänna bestämmelser om 18-19 2818 4 965 stödundervisning i fackskola, yrkesskola och Summa 4 407 8 065 gymnasium, vilka innebär att det kan anordnas stödundervisning vid sidan av den vanliga undervisningen för elever som har Tabell 7.2 Sysselsättningsförhällanden för svårigheter att tillgodogöra sig undervisfinländska medborgare i åldern 17-19 ar i ningen. I av SÖ utfärdade anvisningar anges Sverige hösten 1968. Procent. när sådan stödundervisning kan förekomma. De invandrade eleverna nämns inte särskilt utan får anses ingå i andra angivna grupper. Sysselsättning % För stödundervisning disponerar kommuGår i grundskola 1 nens skolstyrelse 0,5 veckotimmar per 30-tal Går i gymnasium 5 Går i fackskola 2 elever i fackskola och gymnasium och i de Går i yrkesskola 8 teoretiskt inriktade kurserna i yrkesskolan, Går på universitet eller högskola 1 dock minst 2,5 veckotimmar per kommun. I Annan utbildning 9 Är yrkesverksam 56 de yrkesinriktade linjerna i yrkesskolan är Är utan sysselsättning 11 tilldelningen 0,5 veckotimmar per sextontal Uppgift saknas 7 elever. I jämförelse med vad som gäller för Summa 100 grundskolan är denna tilldelning för de gymAntal populationsindivider 5 039 nasiala skolformerna liten. Det sägs dock i SÖ:s anvisningar att om särskilda skäl föreligKälla: SOU 1970:44, tab. 4.1. ger att utöka stödundervisningen kan länsskolnämnden medge stödundervisning i störför den svenska totalbefolkningen i den ål- re utsträckning än vad som normalt gäller. dern var enligt uppgifter frän SCB ca 40 pro- Som särskilt skäl räknas bl. a. behov av cent. Dessa andelar är dock inte jämförbara stödundervisning i svenska för invandrade då 18 och 19-åringarna torde vara propor- elever. tionellt flera i den finländska gruppen medan 17-åringarna normalt oftare går i någon gymnasial skolform. Av undersökningen framgår 7.4 Särskilda utbildningsanordningar för ininte hur stor andel av de finländska ungdo- vandrarungdom marna som har genomgått utbildning efter grundskolenivå. För övriga nationaliteter sak1AA Gymnasial utbildning nas uppgifter om utbildningsbakgrund för För att hjälpa finska ungdomar som kommit dessa åldersklasser. Av tillgängliga uppgifter kan inga slutsat- till Sverige efter påbörjad gymnasieutbildser dras om hur stor andel av invandrarbar- ning i hemlandet eller som i hemlandet nen som fortsätter sin utbildning i gymna- skaffat sig behörighet för att vinna inträde i sium, fackskola eller yrkesskola. Stora varia- gymnasium och som i Sverige önskar fulltioner föreligger mellan olika nationaliteter. följa en sådan utbildning, startade SÖ hösten Ett allmänt intryck är dock att andelen 1970 efter förslag från finsk-svenska utbildinvandrarbarn som fortsätter sin utbildning ningsrådet en försöksverksamhet för finska efter grundskolan är väsentligt lägre än mot- gymnasieelever vid Malungs folkhögskola i Kopparbergs län. Avsikten med denna försvarande andel av samtliga barn i Sverige. SOU 1971:51

söksverksamhet är att förbereda eleverna så att de efter hand kan placeras i svenskt gymnasium och där få en fullständig gymnasieutbildning. Utbildningen omfattar två läsår. Meningen är att deltagarna därefter skall kunna gå över direkt till tredje årskursen i gymnasiet. Studiesocialt stöd utgår till deltagarna enligt gällande bestämmelser. Till en början bedrivs undervisningen på finska. Undervisningen koncentreras i det inledande skedet till endast en del av skolans ämnen. Man tillämpar således samma system som gäller för den kommunala vuxenutbildningen på gymnasienivå. Redan från början insätts en ganska omfattande svenskundervisning som efter hand skall kunna leda till en övergång till undervisning på svenska. En viss samordning med den finska uppläggningen av gymnasieutbildning har skett, bl. a. för att kunna utnyttja finska läroböcker i den inledande undervisningen. Kursen har förlagts till en folkhögskola på grund av internatmöjligheterna, då eleverna har stor geografisk spridning. Att kursen förlagts till Malungs folkhögskola beror på att man där har tillgång till kvalificerade finskspråkiga lärare. Möjligheter finns att utnyttja även andra folkhögskolor för sådana kurser, finansierade som folkhögskolornas ämneskurser. Hösten 1970 antogs 15 elever till kursen. En ny kurs, även den för 15 elever, startar hösten 1971. 7.4.2 Yrkeskurser Majoriteten av invandrarungdomarna över skolpliktig ålder torde vara inriktade på att så snabbt som möjligt få ett inkomstbringande arbete. Som tidigare framhållits var dock hösten 1968 en väsentligt större andel av de finländska invandrarungdomarna i Sverige arbetslösa än motsvarande andel av totalbefolkningen i den åldern. SÖ har bedömt det som viktigt att även dessa ungdomar får viss utbildning som i första hand är inriktad på undervisning i svenska och samhällsorientering men också på någon form av yrkesinriktad utbildning. fo 2

Många av dessa ungdomar behöver också det sociala stöd som en skolmässig utbildning kan ge. För att hjälpa sådana invandrarungdomar tillrätta i arbetsliv och samhälle har SÖ startat en försöksverksamhet vid Västberga yrkesskola i Stockholm. I samarbete med Stockholms skoldirektion har en kurs utarbetats som omfattar 20 veckor. Tonvikten i kursen läggs på en effektiv svenskundervisning och samhällsorientering. Därutöver ingår kompletterande undervisning i andra ämnen som har betydelse för kommande yrkesutövning och en förlängd yrkesutbildning. I kursen ingår också yrkesorientering med viss yrkesprövning och yrkesträning. I den kurs som påbörjades under hösten 1970 deltar ett 40-tal elever. Nya kurser planeras för 1971. Till deltagarna i dessa kurser utgår studiehjälp enligt gängse bestämmelser. I den tidigare nämnda skrivelsen 23.11.1970 från SÖ till utbildningsdepartementet har SÖ anhållit att sådana kurser för invandrare i åldern 16-20 år skall få ordnas generellt så snart behov av dem föreligger. Som framgår av avsnitt 7.1 har Kungl. Maj:t funnit att SÖ inom ramen för gällande bestämmelser äger möjlighet att anordna sådan undervisning.

7.5 Framförda önskemål Vid IU:s utfrågningar med invandrar- och minoritetsorganisationer har önskemål om särskilda åtgärder för invandrarungdom i åldern 16-20 år förts fram endast i begränsad omfattning. Man har bl. a. betonat vikten av att de förvärvsarbetande ungdomarna inte blir socialt isolerade. Man har även uttalat önskemål om att undervisning ordnas på gymnasienivå även i andra minoritetsspråk än finska. Arbetsgruppen för finska invandrarfrågor har i två av sina utlåtanden berört bl. a. dessa frågor. I ett utlåtande om sociala problem bland finländare i Sverige understryker man invandrarfrågornas karaktär av ungdomsproblem eftersom en mycket stor del av de f inSOU 1971:51

ländska invandrarna i Sverige är ungdomar. Arbetsgruppen delar upp invandrarungdomarna i tre problemgrupper: "Man kan då först nämna de ungdomar, som på eget initiativ inflyttat till storstäderna. Problemen hos denna grupp anknyter i huvudsak till storstadsungdomarnas allmänna problem, där man som exempel kan nämna bostadsfrågan, kontaktsvårigheterna samt alkohol- och narkotikaproblemen. Från denna grupp skiljer sig mycket tydligt den ungdom som hamnat i barackbostäder på mindre industriorter och som icke har möjligheter till fritidssysselsättning. Den tredje gruppen omfattar invandrarfamiljernas ungdomar. Denna grupp är utsatt för tryck från flera olika håll. Föräldrarnas ofta rätt auktoritära uppfattning om uppfostran kolliderar med frisinnade svenska ideal osv. I utredningar som genomförts på olika håll (USA, Israel) har man konstaterat att denna grupp, dvs. den andra invandrargenerationen, har särskilt lätt för att reagera utpräglat asocialt. Risken för en sådan utveckling bör även i Sverige vara föremål för allvarlig uppmärksamhet." 7.6 IU:s överväganden Bland invandrarungdomar i åldern 16-20 år finns dels många som antingen är födda här eller har kommit till Sverige tillsammans med föräldrarna i så tidig ålder att de har genomgått hela eller en stor del av den svenska grundskolan, dels många ensamstående ungdomar som har kommit hit i avsikt att söka förvärvsarbete. Antalet ungdomar i den aktuella åldern som kommer hit i avsikt att genomgå gymnasial utbildning torde vara litet. Invandrarungdomar som har genomgått hela eller en stor del av grundskolan i Sverige torde inte ha direkta språkliga hinder för fortsatt utbildning i gymnasial skola. För övriga invandrarungdomar som vistas i Sverige tillsammans med sin familj och som är inriktade pä utbildning vid gymnasium bör möjligheter till en förberedande undervisning skapas. Denna bör kunna läggas upp med ledning av erfarenheter från den försöksverkSOU 1971:51

samhet som bedrivs vid Malungs folkhögskola för invandrade finska gymnasieelever. Sådana förberedande kurser kan även läggas i anslutning till ett gymnasium under förutsättning att man kan ordna inackordering för vissa elever från andra orter än gymnasieorten. Innan eleverna behärskar svenska i sådan omfattning att de kan delta i undervisning på svenska är det nödvändigt att man vid dessa förberedande kurser har tillgäng till lärare som talar elevernas eget spräk. Undervisningen bör frän början ha sådan inriktning att eleverna så snart detta är möjligt kan överföras till gymnasieskolan för att där kunna fullfölja en fullständig svensk gymnasie- eller fackskoleutbildning. Även om elever som deltagit i sådan förberedande undervisning fått relativt omfattande träning i svenska visar erfarenheterna att vissa kunskaper i svenska ytterligare behöver förstärkas. Efter det att de överförts till ett gymnasium behöver de med all säkerhet fortsatt stödundervisning i svenska. Den timtilldelning för stödundervisning som gymnasiet förfogar över kan inte anses tillräcklig för att svara mot de speciella behov som förekomsten av ett antal invandrarelever medför. Länsskolnämnderna har emellertid möjligheter att ge extra tilldelning av tid just för utländska elever. IU förutsätter att länsskolnämnderna vid sin bedömning tar alla hänsyn till de särskilda skäl som kan åberopas beträffande dessa elever. Åtgärder som vidtas för att underlätta invandrarungdomens skolgång bör även inriktas på att motverka eventuella tendenser till att dessa ungdomar i mindre utsträckning än infödda svenska ungdomar får möjligheter till gymnasial utbildning. Den för närvarande största gruppen invandrarungdomar i åldern 16-20 år som finns i Sverige är de som har kommit hit i avsikt att förvärvsarbeta. För dessa är de möjligheter till grundutbildning som föresläs gälla för vuxna invandrare öppna (se kapitel 10). IU räknar med att dessa möjligheter kommer att utnyttjas av de invandrarungdomar som får anställning i Sverige. Sysselsättningssvärigheter med arbetslöshet och ätföl63

jande sociala problem bland invandrarungdomarna gör emellertid ytterligare utbildningsanordningar nödvändiga. Som redovisas i avsnitt 7.4.2 har SÖ startat en försöksverksamhet vid yrkesskola (Västberga i Stockholm) för sådana invandrarungdomar. I kursen läggs huvudvikten pä undervisning i svenska och samhällsorientering. Därtill kommer dels en kompletterande undervisning i skolans övriga ämnen, dels en relativt omfattande yrkesorientering, yrkesprövning och yrkesträning. Målet för denna utbildning är att underlätta för ungdomarna att klara en anställning och att lägga grunden för nägon form av yrkesutbildning. IU anser att sådan försöksverksamhet med särskilda yrkesinriktade kurser för invandrarungdom bör bedrivas generellt. Genom Kungl. Maj:ts beslut 26.2.1971 har klargjorts att SÖ inom ramen för gällande bestämmelser har rätt att generellt anordna sådana kurser.

64 SOU 1971:51

8 Nuvarande utbildning för vuxna invandrare

8.1 Invandrama och vuxenutbildningen Statens kostnader för vuxenutbildning uppgår budgetåret 1970/71 till ca 800 miljoner kronor. Till vuxenutbildningen går ca 10 procent av statens totala utbildningskostnader. De nuvarande utbildningsvägarna för vuxna är följande: kommunal och statlig vuxenutbildning, folkhögskolorna, studieförbunden, kurser i radio och television, arbetsmarknadsutbildning, eftergymnasial vuxenutbildning, korrespondensundervisning, löntagarorganisationernas utbildning och diverse personalutbildning. Invandrarna återfinns i alla dessa utbildningsformer. Några exakta uppgifter beträffande deras andel i vuxenutbildningen finns inte. Invandrarnas andel i arbetsmarknadsutbildningen är relativt stor (se avsnitt 8.4) medan andelen invandrare i den kommunala vuxenutbildningen sannolikt är liten. Bris-

tande kunskaper i svenska utgör ett stort hinder för många invandrare att följa de tillgängliga utbildningsvägarna för vuxna. Detta kapitel är en översikt av särskilda utbildningsanordningar för vuxna invandra^ re, dvs. såväl anordningar som är integrerade i den gängse vuxenutbildningen som fristående anordningar. 8.2 Uppgifter ur IU.s intervjuundersökning IU:s undersökningar ger inga utförliga beskrivningar av invandrarnas deltagande i vuxenutbildningen och i de särskilda utbildningsanordningarna för invandrare. I IU:s intervjuundersökning (se bilaga 1.3) ingår emellertid frågor om kunskaper i svenska och sätten att lära sig svenska. En redogörelse för dessa avsnitt i undersökningen finns i bilaga 2.

Tabell 8.1 Förmåga att tala svenska efter intervjuarens bedömning för vissa invandrargrupper hösten 1969. Procent. Nationalitet Kan tala svenska

Tyskar

Italienare

Jugoslaver

Finnar

Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Jnte alls

65 26 5 3 1

25 32 18 19 6

16 33 26 19 6

17 24 18 28 13

100 Samtliga Källa: bilaga 2 SOU 1971:51 5

Tabell 8.2 Uppgivna sätt att lära sig svenska bland finska och jugoslaviska invandrare. Procent. Jugoslaver Män Kvinnor

Studiesätt

Finnar Män Kvinnor Båda könen

Språkkurser (studiecirkel) Språkkurser i radio och TV Självstudier Privatlektioner Talat med och umgåtts med svenskar Har inte lärt svenska alls

28 4 28 0 39 9

32 2 23 1 38 12

30 3 25 0 39 11

27 10 24 2 46 3

15 5 7 1 60 12

22 8 17 1 51 7

106 Summa 1 1

Båda könen

Genom att flera svarsalternativ kunde markeras överstiger summan 100 procent. Se bilaga 2.

I tabell 8.1 återges i sammandrag de i 1960-talet begränsade och undervisningen undersökningen ingående invandrargrupper- var i regel avgiftsbelagd. Mot bakgrund av nas förmåga att tala svenska enligt intervjua- den stora invandringen åren 1964 och 1965 rens bedömning. Stora variationer finns mel- anhöll AMS och SÖ 1965 i en gemensam lan de olika nationaliteterna. Till de inter- framställning till Kungl. Maj:t att medel ur vjuade finländarna och jugoslaverna ställdes anslaget omskolning m. m. ställdes till förfrågan "på vilka av följande sätt har Ni lärt fogande för kostnadsfri undervisning i Er svenska?" med fasta svarsalternativ. Av svenska. Framställningen beviljades, och från finnarna uppger 10 procent och av jugosla- 1965 har SÖ som försöksverksamhet genom fått anordna avgiftsfri verna 7 procent att de inte har lärt sig studieförbunden svenska alls. Hälften av jugoslaverna och svenskundervisning för invandrare. Från närmare 40 procent av finnarna uppger vida- 1970/71 anvisas medel för verksamheten unre att de har lärt sig svenska enbart genom der ett särskilt anslag i statsbudgeten. att tala med och umgås med svenskar. Hälften av finnarna men endast 42 procent av 8.3.1 Gällande bestämmelser jugoslaverna har studerat svenska på ett organiserat sätt. Trots detta uppges bättre kun- Bestämmelserna för anslaget undervisning skaper i svenska för jugoslaverna än för för invandrare i svenska språket m. m. återfinnarna. Några uppgifter om studiernas om- finns i regleringsbrev 24.4.1970. Följande fattning (antal timmar eller dylikt) föreligger föreskrifter gäller för undervisningen: inte. 1. Skolöverstyrelsen får i samråd med arI tabell 8.2 återges en sammanfattning av betsmarknadsstyrelsen och statens invandrarverk som fortsatt försöksverksamhet genom svaren på frågan om sätt att studera svenska. studieförbunden anordna avgiftsfri undervisSvarsalternativet "tala med och umgås med ning i svenska språket för invandrare. folk" har räknats enbart om endast detta 2. Undervisningen får anordnas antingen i alternativ angivits. Personer med längre skol- form av s. k. glesundervisning eller s. k. utbildning, liksom personer med förvärvs- intensivundervisning. I det förra fallet skall varje studiecirkels verksamhetsperiod omfatarbete som huvudsaklig sysselsättning, uppta minst 20 och högst 24 studietimmar ger i högre grad aktiva studier i svenska än fördelade på 2 - 3 studietimmar per sammanandra personer. komst. Intensivundervisningen skall per studiecirkel omfatta högst 240 studietimmar fördelade på 8 studiecirklar om vardera 30 studieför- studietimmar och med minst fem studietim8.3 Svenskundervisning genom mar per dag. bunden 3. Fyra studietimmar skall under varje Möjligheterna för invandrare att få undervis- studiecirkels verksamhetsperiod utgöras av ning i svenska var fram till mitten av samhällsorientering. Härvid får bidrag utgå 66

SOU 1971:51

till studieförbundens kostnader för expert Miljoner och fackman samt tolk, vilka får anlitas för 4 0 — denna del av undervisningen. 4. För lärarutbildning och pedagogiskt utvecklingsarbete får användas högst 750 000 kr. 30 — 5. Ersättning till lärare skall utgå med högst 40 kr. per studietimme. För samhällsorientering skall ersättning utgå med högst 50 kr. till fackman samt med högst 40 kr. till 2 0 — tolk per studietimme. 6. Skolöverstyrelsen skall snarast efter utgången av budgetåret lämna en redogörelse för verksamheten till chefen för inrikesde- 1 0 — partementet.

kronor

^ ^

Till studieförbunden utgår administra„,,,, ,„ t t MM| tionsbidrag med 20 kronor per studietimme. 1 — 1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70 En studiecirkel skall ha lägst fem och högst tjugo deltagare för att vara statsbidragsberät• ^ • ^ ^ B undervisningskostnader tigad. Till studieförbundens ordinarie cirkelverk- 1 kostnader för lärarutbildning, pedagogiskt utvecklingsarbete och SÖ:s adminisamhet (dvs. studiecirklar utom cirklar i strationskostnader för undervisningen svenska för invandrare) utgår statsbidrag med 75 procent av kostnaderna för ledarar- Figur 8.1 Kostnadsutveckling för studieförvode och studiematerial, dock högst 30, i bundens svenskundervisning m. m. vissa fall 40 kronor per studietimme. Dessutom utgår visst statsbidrag för administra- Milj kr tion och pedagogisk verksamhet. Avgift tas i — , 1969/70 ut av deltagarna. Statsbidragsbestämmelserna — för svenskundervisning för invandrare är sålej 1968/69 des generösare än beträffande övrig cirkelI W/M 1967/68 verksamhet. 1 1 — T -

8.3.2 Omfattning Svenskundervisningens omfattning har ökat snabbt. Undervisningen har kommit att utgöra en allt större andel av studieförbundens totala verksamhet. Som framgår av såväl detta avsnitt som bilaga 2 är det emellertid svårt att på grundval av de uppgifter som föreligger mera exakt utvärdera undervisningens effekt. Figur 8.1 visar kostnadsutvecklingen för studieförbundens svenskundervisning och för pedagogiskt utvecklingsarbete i samband med undervisningen. Statens kostnader för undervisningen har vuxit från ca 6 milj. kr 1965/66 till ca 40 milj. kr 1969/70. I detta sammanhang kan nämnas att statens SOU 1971:51

.—. .!

M ;

n g i f/A f/A lii J '

ABF

FU

TBV

Sfr

i !

i !

Mbsk

SV

IOGT NTO

SKS

FS

BSF

Figur 8.2 Fördelning av statsanslag för svenskundervisning på olika studieförbund 1967/68 - 1969/70. Förkortningar återfinns på sid. 12.

bidrag till studieförbundens övriga cirkelverksamhet 1969/70 utgjorde 78 milj. kr. Utöver de statliga anslagen till studieförbundens svenskundervisning för invandrare förekommer även vissa kommunala bidrag. Det saknas emellertid uppgifter om de totala 67

Tabell 8.3 Svenskundervisning för invandrare i relation till studieförbundens övriga verksamhet 1969/70. Statsbidrag

Studietimmar övrig cirkelverksamhet

Studieförbund

svenskundervisning

ABF BSF FS FU KFUK/M Mb sk NTO Sfr SKS SV TBV

188 103 1 332 758 300 227 695 715 137 114 170 504 42 748 0 439 340 39 864 160 195 3 859 110 052 253 858 1430 117 592 673 616 380 241 123 898

övrig cirkelverksamhet

% av svenskundervisning av totaD cirkelverks.

% svenskundervisning av total cirkel verks.

svenskundervisning

12,4

10 678 077 23 003 610 31,7 16 119 75 686 3 203 510 2,3 10 299 774 3 231 440 76,1 0 663 341 0 2 563 190 7 688 415 25,0 218 976 2 456 074 8,2 7 162 913 96 690 3 335 627 2,9 1 067 788 10 392 710 9,3 7 912 300 9 431 316 45,6

0,3 55,4 0 8,3 2,3 0,6 2,6 24,6

Källa: uppgifter frän SIV.

Tabell 8.4 Statsbidrag (kr.) till studieförbundens svenskundervisning.

1965/66 1966/67 1967/68 1968/69 1969/70

Totalkostnader

Per cirkel

Per deltagare

Per studietimme

6 306 080 6 692 453 8 256 866 17 872 365 40 241 487

1 506 1440 1650 2 074 2 852

139:71 134:12 160:45 197:85 271:05

57:22 53:92 57:39 57:40 62:57

Källa: SÖ:s rapport 20.10.1970.

kommunala bidragen till studieförbundens svenskun dervisning. Tabell 8.3 visar studieförbundens undervisning i svenska för invandrare 1969/70 i relation till övrig cirkelverksamhet. Uppgifterna härrör från en enkät till studieförbunden som SIV genomförde i januari 1971. Uppgifterna beträffande två studieförbund är inte fullständiga. Av tabellen framgår t. ex. att drygt 55 procent av FU:s totala antal studietimmar och nära 25 procent av TBV:s verksamhet utgörs av svenskundervisning. Vidare framgår av tabellen t. ex. att

mera än 76 procent av FU:s totala statsbidrag hänför sig till undervisning i svenska för invandrare medan motsvarande siffra för TBV är 45 procent, för ABF 31 procent och för Medborgarskolan 25 procent. De totala statsbidragen till studieförbundens svenskundervisning under femårsperioden 1965/66-1969/70 framgår av tabell 8.4, som bygger på SÖ:s sammanställningar. Där redovisas även kostnaderna per cirkel, deltagare och studietimme under denna period. Under de fem år försöksverksamheten pågått har antalet studiecirklar i svenska för

Tabell 8.5 Omfattning av studiecirklarna i svenska.

Studiecirklar Deltagare Studietimmar Studietimmar per cirkel Deltagare per cirkel

1965/66

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

4 187 45 138 110 202 26,3 10,8

4 649 49 900 124 108 26,7 10,7

5 005 51 460 143 866 28,9 10,3

8 618 90 335 311 379 36,1 10,5

14 109 148 462 641574 45,5 10,5

Källa: SÖ:s rapport 20.10.1970.

68 SOU 1971:51

invandrare ökat kraftigt: från 4 187 1965/66 tili 14 109 1969/70. Antalet studietimmar har ökat från 110 202 till 641 574 (se tabell 8.5). Det är vanskligt att använda deltagarantalet som mätare på studiecirkelverksamhetens expansion. Bruttoantalet deltagare anger nämligen inte hur många personer som fullföljt cirklarna eller i vilken utsträckning deltagarna tillgodogjort sig undervisningen. Som deltagare räknas numera varje person som deltagit i minst en av de första två sammankomsterna. En person kan alltså ha deltagit i endast en sammankomst men ändå ingå i statistiken som deltagare. Erfarenhetsmässigt vet man att bortfallet av deltagare i cirklarna i svenska för invandrare är mycket stort. Studieförbunden för dock inte statistik över bortfallet. Med nuvarande bestämmelser för s. k. intensivundervisning (se avsnitt 8.3.1) sker omregistrering efter varje undervisningsperiod om 30 timmar. En intensivkurs i svenska och samhällsorientering om 240 timmar består nämligen av åtta studiecirklar. En person som genomgått en fullständig intensivkurs räknas således som åtta deltagare. Det mått som för närvarande bäst speglar expansionen är antalet studietimmar. En för-

klaring till den stora ökningen av antalet studietimmar är att en allt större del av undervisningen under 1969/70 bedrevs som s. k. intensivundervisning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen (minst fem timmars undervisning per dag under fem veckodagar). Genom de bestämmelser som gäller från 1.7.1970 har intensivundervisningens längd maximerats till högst 240 timmar. En annan form av undervisning är s. k. glesundervisning där studietakten inte är så hårt uppdriven. Undervisningen kan således då bedrivas med t. ex. två sammankomster per vecka. 8.3.3 Cirkelledarna och deras utbildning Den snabba expansionen av undervisningen i svenska för invandrare har skapat ett behov av många kvalificerade lärare. Budgetåret 1969/70 anlitades 3 238 cirkelledare i studieförbundens svenskundervisning. I tabell 8.6 redovisas dels andelen cirklar (procent) med ledare av olika kompetens, dels ledarna efter kompetens i både relativa och absoluta tal. Budgetåret 1965/66 - det första läsåret då studieförbunden i större skala engagera-

Tabell 8.6 Cirkelledarnas fördelning på kompentensgruppei Andel cirklar Kompetensgrupp l 2 3 4 5 6

Antal/andel ledare

1965/66

1966/67

1967/68

%

%

%

1968/69 antal

%

1969/70 antal

%

2,9 23,7 7,0 53,0 12,8 0,6

2,4 16,7 11,5 51,5 16,7 1,2

68 258 352 717 295 28

4,0 15,0 20,5 41,7 17,2 1,6

248 456 709 1262 544 19

77 14,1 21,9 39,0 168 0,5

35,8

-

37,5

—

22,1 4,6

Kompetensgrupper 1. Ledare utan högre utbildning och utan tidigare erfarenhet av svenskundervisning för invandrare (t. ex. ledare med lägre formell kompetens än studentexamen).

erfarenhet av svenskundervisning för invandrare (t. ex. ledare med minst studentexamen, dock ej yrkesverksamma lärare). 4. Som grupp 3 men med erfarenhet av svenskundervisning för invandrare.

2. Som grupp 1 men med erfarenhet av undervisning i svenska tor invandrare (ca 2 0 0 - 5 0 0 timmar).

5. Yrkesverksamma lärare (vanligen lärare i ungdomsskolor).

3. Ledare med högre utbildning men utan tidigare

6. Ledare vilkas kompetens ej kunnat fastställas.

Källa: SÖ:s rapport 20.10.1970 och uppgifter från SIV. SOU 1971:51

des i svenskundervisningen - hade mera än var tredje cirkel ledare med lägre kompetens än studentexamen. Budgetåret 1967/68 hade andelen cirklar med ledare utan studentexamen sjunkit till 19,1 procent. Detta läsår ökade andelen cirklar med ledare med formellt sett hög kvalifikation till ca 80 procent (kompetensgrupperna 3-5) från att föregående budgetår ha utgjort ca 73 procent. Ledarna i kompetensgrupp 5 (yrkesverksamma lärare; nära 17 procent) har skiftande utbildningsbakgrund. Av den andra hälften av tabell 8.6 framgår att av det totala antalet cirkelledare har andelen ledare med lägre kompetens än studentexamen ökat med cirka 3 procent från 1968/69 till 1969/70 (i absoluta tal från 326 till 704). Andelen ledare från kompetensgrupperna 3-5 har däremot sjunkit från 79,4 procent till 77,7 procent trots att dessa grupper i absoluta tal ökat från 1 354 till 2 515 (en ökning med 1161 ledare). Det bör emellertid noteras att samtliga i kompetensgrupp 3 under 1969/70 saknade tidigare erfarenhet av undervisning i svenska för invandrare. Studieförbunden har med andra ord inte kunnat anlita för undervisningen utbildade och erfarna ledare i samma takt som cirkelverksamheten ökat. Både SÖ och studieförbunden anordnar kurser för utbildning av cirkelledare i svenska för invandrare. Studieförbundens verksamhet på detta område framgår av tabell 8.7. Hälften av kurserna har omfattat tre till åtta dagar, oftast i följd och med deltagarna inackorderade på kurserna. SÖ anordnade under 1969/70 åtta veckokurser för kvalificerade cirkelledare. Totalt deltog i SÖ:s lärarkurser under 1969/70 183 cirkelledare från hela landet. Tabell 8.8 visar dels fördelningen på olika studieförbund av det totala antalet cirkelledare i svenskundervisningen för invandrare, dels andelen cirkelledare med lärarhögskola, akademisk examen och genomgången SÖ-kurs fördelad på olika studieförbund. Akademisk examen avser adekvata ämnen, t. ex. moderna språk, fonetik, samhällsorienterande ämnen och pedagogik. 70

FU:s anknytning till universitet och högskolor har gjort det lättare för detta studieförbund att rekrytera akademiker som cirkelledare. ABF och TBV har en påfallande låg andel akademiker men vardera organisationen har å andra sidan ett hundratal ledare som genomgått SÖ:s kurser. Av tabell 8.9 framgår att studieförbundens cirkelledare under den aktuella femårsperioden till övervägande del kommit att bestå av ledare med svenska som modersmål. Tabell 8.10 visar att endast ett litet antal av de cirkelledare som anlitades i studieförbundens svenskundervisning 1969/70 var heltidsengagerade för denna uppgift. 8.3.4 Läromedel och läroplan Det material som utnyttjas i studieförbundens svenskundervisning är ofta utarbetat för andra målgrupper än vuxna invandrare. Kompletterande material saknas i stor utsträckning. Allmänt sett var tillgången på och användningen av lämpliga läromedel under de första åren av försöksverksamheten begränsad. Från studieförbundens sida har dock vissa insatser gjorts. Bl. a. har inom Folkbildningsförbundet, tidigare genom Samverkande bildningsförbundens pedagogiska nämnd, en särskild läromedelsgranskningsgrupp tillsatts och en förteckning över granskade och godkända läromedel i svenska för invandrare har utgivits på SÖ:s uppdrag. Från 1968 får endast godkänt studiematerial användas i cirklar för vilka utgår statsbidrag. Materialet från radiokursen "Svenska för Er" (se avsnitt 8.12) utnyttjas i allt fler cirklar. Under 1969/70 användes den (del 1 och 2 sammanräknade) i 10 367 cirklar, vilket utgör 73 procent av totalantalet. Motsvarande siffra var 1968/69 56 procent (4 805 cirklar) och 1967/68 33 procent (1 646 cirklar). I och med att undervisningen bedrivs i studiecirkelns form inom den fria folkbildningsverksamheten har möjligheterna att i läroplaner och studieplaner föreskriva mål och anvisningar för undervisningen varit beroende av studieförbundens frivilliga åtaganSOU 1971:51

Tabell 8. 7 Studieförbundens kurser för cirkelledare i svenska för invandrare. Kurser Deltagare Kursdagar Kostnad/dell • dag

1966/67

1967/68

1968/69

1969/70

34 711 83 85

33 585 82 87

38 834 103 74

37 1 007 (ca) 119 76 (ca)

Källa: SÖs rapport 20.10.1970. Tabell 8.8 Cirkelled;ire i svenska för invandrare vid olika studieiförbund och cirkelledarnas utbildning 1969/70. Därav Studieförbund

med lärarhögskola Antal c irkelledare totalt Antal %

ABF BSF FS FU KFUK/M Mbsk NTO Sfr SKS SV TBV

1 251 3 15 580 0 247 77 402 24 173 464

Summa

med akademisk examen Antal

%

1,0

minst 57

ca 5,0

8 57 0 15 2

53,3 9,8 0 6,0 2,6

4 187 0 29 18

26,6 32,2 0 11,7 23,4

6 42 15

25,0 24,3 3,2

8 45 40

33,3 26,0 8,6

minst 12

ca

3 236

har gt momgått SÖ:ki urs Antal % 102 0 1 95 0 44 10 67 5 26 108

8,2 0 6,7 16,4 0 17,8 13,0 16,7 20,8 15,0 23,3

14,2

Källa: uppgifter från SÖ och SIV.

den. Inom SÖ har emellertid under 1970 inletts ett arbete med att i samråd med studieförbunden framställa en läroplan och en studieplan för svenskundervisningen. Syftet är att dessa skall börja användas hösten 1971.

8 3.5 Samhällsorientering Läromedlen i studieförbundens svenskundervisning har under årens lopp fått alltmera samhällsorienterande inslag. Sedan 1966/67 har studieförbunden även kunnat använda en viss del av studietiden för svenskundervisningen till samhällsorientering under medverkan av annan person än cirkelledaren. Bud-

Tabell 8.9 Cirkelledarnas modersmål. Andel cirklar

Antal/andel ledare

1965/66

1966/67

1967/68

Modersmål

%

%

%

svenska finska grekiska tyska ungerska italienska serbokroatiska övriga språk

45,0 30,2 4,0 2,8 _x 1,8 9,8 6,4

53,3 23,5 6,9 2,2 _x 1,5 7,3 5,3

60,8 19,6 6,0 1,4 _x 0,3 6,6 5,3

1968/69 antal 1 224 283 64 27 21 44 55

% 71,2 16,5 3,7 1,6 1,2 _x 2,6 3,2

1969/70 antal 2 394 590 75 39 15 56 69

% 74,0 18,2 2,3 1,2 0,5 _x 1,7 2,1

x

= ingår i övriga språk. Källa: SÖ:s rapport 20.10.1970. SOU 1971:51

Tabell 8.10 Cirkelledare med undervisning i svenska för invandrare som heltidssysselsättning 1969/70.

Studieförbund ABF BSF FS FU IOGT se NTO KFUK/M Mbsk NTO Sfr SKS SV TBV Summa

Antal lärare totalt

Heltidssysselsatta Antal

%

5,6

1 251 3 15 580

27,6

-

-

-

-

12 4

-

247 77 402 24 173 464

15 90

8,7 19,4

3 236

10,9

-

4,9 5,2

8.4 Svenskundervisning i samband med arbe tsmarknadsu tbildn ing

-

Enligt regleringsbrev 27.5.1970 får avgiftsfri undervisning i svenska för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildning anordnas under högst två månader. Berättigade att delta i arbetsmarknadsutbildning är personer som är eller löper risk att bli arbetslösa eller är svårplacerade på arbetsmarknaden och för vilka utbildningen bedöms vara ägnad att medföra stadigvarande arbete som inte kan erhållas utan utbildningen. För att få delta i utbildningen skall man vidare ha fyllt 20 år och söka arbete genom den offentliga arbetsförmedlingen. Undantag från åldersregeln gäller för bl. a. flyktingar. Under utbildningen utgår utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen (1966:368 ändrad senast 1970:82). Den genomsnittliga utbildningstiden för all utbildning inom arbetsmarknadsutbildningen är för närvarande ca sex månader. Kurserna i svenska för invandrare i samband med arbetsmarknadsutbildningen kan antingen bedrivas under en sammanhängande period av högst två månader eller varvas med yrkesutbildning. Från 1.1.1971 har svenskundervisningen i samband med arbetsmarknadsutbildningen i. huvudsak förlagts till AMS' och SÖ:s utbildningscentra, vilket innebär att både yrkesutbildningen och språkundervisningen i regel bedrivs vid dessa. I vissa fall förekommer att länsarbetsnämnderna får kontakt med invandrare med god yrkesutbildning och rätt att vistas och arbeta i landet men som inte blivit i tillfälle

Källa: uppgifter från SIV.

getåret 1969/70 redovisades 4 134 studietimmar till sådan samhällsorientering, vilket utgör 0,6 procent av den totala studietiden. Under föregående tre budgetår utgjorde andelen ca 1 procent. Studietiden för samhällsorientering med expertmedverkan har minskat under detta budgetår på grund av att antalet studietimmar ökat. Antalet studietimmar för samhällsorientering med expertmedverkan var nämligen tidigare maximerat till fyra studietimmar per cirkel oavsett cirkelns längd (se avsnitt 8.3.1). 8.3.6 Kontaktkurser för invandrarkvinnor SIV har inlett en särskild försöksverksamhet med kontaktcirklar för invandrarkvinnor i anslutning till studieförbundens cirklar i svenska för invandrare. Ett särskilt studiematerial med tonvikt på köpkunskap har utarbetats och används i försöksverksamheten. Under våren 1971 har ca 100 sådana cirklar för invandrarkvinnor ägt rum. För sådana deltagare som annars har svårt att komma med har uppsökande verksamhet och särskild barnpassning ordnats. Bidrag till cirklarna utgår från SÖ enligt samma bestämmelser som för studieförbun72

dens cirklar i svenska för invandrare. Därtill kommer ett särskilt bidrag från SIV pä 500 kr/cirkel för uppsökande verksamhet och ett på 300 kr/cirkel för barnpassning. Om bidragen till uppsökande verksamhet och till barnpassning inte utnyttjas helt till de ändamål de är avsedda för kan det resterande beloppet få användas till trivselskapande åtgärder i cirklarna och till material för vilket statsbidrag inte utgår på annat sätt.

SOU 1971:51

att inhämta tillräckliga kunskaper i svenska för att kunna erhålla en lämplig arbetsplacering. Det är som regel fråga om invandrare som har yrken i vilka det är nödvändigt att redan vid anställningens början kunna tala och förstå svenska. Om länsarbetsnämnderna bedömer de bristande kunskaperna i svenska vara det avgörande hindret för arbetsplacering kan de besluta om utbildning i svenska med utbildningsbidrag utan att denna utbildning sker i samband med yrkesutbildning. Före 1971 kunde nämnderna låta utbildningsbidrag utgå i samband med svenskundervisning för invandrare utan direkt anslutning till annan form av omskolning enligt de allmänna bestämmelserna för arbetsmarknadsutbildning. Under 1969/70 påbörjade ca 9 700 invandrare arbetsmarknadsutbildning, av vilka ca 4 900 var kvinnor. Av det totala antalet påbörjade utbildningar svarade invandrarna för 14 procent. Till 1.1.1971 kunde en invandrare ha påbörjat mera än en utbildning under året, t. ex. först en kurs i svenska för invandrare och därefter en yrkesinriktad kurs. I samband med kurser i svenska beviljades under 1969/70 ca 6 400 invandrare utbildningsbidrag. Härigenom möjliggjordes intensivundervisning i svenska som förbättrade vederbörandes förutsättningar för arbete eller fortsatta studier. Av deltagarna i kurserna i svenska var ca 2 600 finländare och ca 2 000 flyktingar. Ca 30 procent av språkutbildningen inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen anordnades detta budgetår för flyktingar. För att öka de hemarbetande invandrarkvinnornas möjligheter till förvärvsarbete har arbetsförmedlingen i samråd med studieförbunden erbjudit undervisning i svenska som förberedelse till en arbetsmarknadsutbildning. På vissa orter har uppsökande verksamhet bedrivits.Kurserna har delvis anordnats som deltidskurser varvid samma bidragsregler (tre kronor/utbildningstimme) tillämpats som vid utbildning av t. ex. hemsamariter. Sådana bidrag utgår inte för närvarande. SOU 1971:51

8.5 Fö re tags bunden svenskundervisning Arbetsmarknadens parter har under senare tid betonat företagsintroduktionens betydelse för invandrarna. Parterna har även understrukit vikten av att invandrarna får lära sig svenska så snart som möjligt i syfte att underlätta anpassningen till arbetsmiljön. I en överenskommelse 16.7.1969 mellan Sveriges Verkstadsförening och Svenska Metallindustriarbetareförbundet om riktlinjer för introduktion av utländsk arbetskraft har parterna formulerat sin inställning till svenskundervisning för invandrare på följande sätt. "Kunskap i svenska språket är en grundläggande faktor för god anpassning i företag och samhälle. Det är därför angeläget att åtgärder vidtas centralt och lokalt för att ge den utländska arbetskraften tillfälle att lära sig svenska. De frivilliga bildningsorganisationernas av staten understödda verksamhet bör härvid uppmärksammas och utnyttjas." Vidare sägs i avtalet att "även om det är naturligt att ett företags introduktionsätgärder i första hand inriktas på att åstadkomma god anpassning mellan den anställde och hans arbete, bör även åtgärder för anpassning av eventuella familjemedlemmar till den lokala ortens förhållanden uppmärksammas i introduktionssammanhang". Överenskommelser om introduktion av utländsk arbetskraft har även slutits mellan andra arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Mot bakgrund av den stora invandringen under de sista åren av 1960-talet tillsatte LO och SAF våren 1970 en gemensam arbetsgrupp för invandringsfrågor. Arbetsgruppen hade bl. a. till uppgift att utarbeta en överenskommelse om riktlinjer för introduktionen i företagen och undervisningen i svenska Den preliminära överenskommelse 20.11. 1970 som blev resultatet av gruppens arbete innebär sammanfattningsvis följande vad gäller åtgärder för svenskundervisning för invandrare. SAF och LO betonar vikten av att invandrarna vid sidan av sitt modersmål lär sig 73

förstå och tala svenska. Goda kommunikationer på arbetsplatserna är en viktig förutsättning för att missförstånd som kan leda till onödiga motsättningar skall undvikas. Parterna framhåller vidare att kunskaper i svenska bidrar till att invandrarna finner sig väl tillrätta i Sverige och att goda förhållanden utvecklas mellan dem och den svenska befolkningen. Varje invandrare i egentlig mening - dvs. utlänning som kan förutsättas stanna en längre tid i Sverige - bör därför efter förmåga lära sig att förstå och tala svenska. Däremot är det inte lika angeläget att de utlänningar som kommer hit för att arbeta endast någon kortare tid lär sig svenska, anför parterna inledningsvis. Enligt 1 § i överenskommelsen skall parterna hos vederbörande departement anhålla dels att kommunerna åläggs ansvar för grundläggande kurser i svenska, dels att staten anslår medel för premier för de deltagare som fullföljer en grundkurs i svenska på 200 timmar. I 3 § rekommenderas förbunden pä ömse sidor att utan dröjsmål träffa överenskommelse om följande riktlinjer för svenskundervisning för anställda invandrare: 1 Medverkan från företagens sida avser inte norska och danska invandrare, invandrare som redan deltagit i motsvarande kurs i svenska eller invandrare, vars anställning uppenbarligen är av tillfällig natur. Speciella förhållanden i vissa branscher kan föranleda modifikationer eller kompletteringar. Svårigheten för mindre företag att tillämpa riktlinjerna särskilt beträffande redan anställda invandrare bör beaktas. 2 Företagen skall verka för att de anställda invandrare som inte alls eller endast obetydligt behärskar svenska får tillfälle att delta i kurser i svenska under förutsättning att lämpliga kurser anordnas på orten. Arbetsgivaren skall lämna uppgift om sådan invandrare till vederbörande instans i kommunen samt rekommendera invandraren att delta i kurserna. 3 F,n kurs bör totalt omfatta ca 200 lektionstimmar. Kursen bör vara uppdelad i olika avsnitt. Första kursavsnittet bör omfatta minst 60 lektionstimmar och kan förläggas till arbetstid eller fritid; dock bör för nyanställda minst 20 inledande timmar förläggas till arbetstid, om detta gär att genom74

föra med hänsyn till möjligheten att upprätthålla driften utan störningar. Vidare bör de 20 första timmarna koncentreras till en period av högst tre veckor. Kurserna bör vara väl anpassade till de former för introduktion och instruktion av nyanställd personal, som tillämpas av företaget. 4 Arbetsgivaren utger till eleven för de första 60 lektionstimmarna ekonomisk ersättning motsvarande permitteringslön under så lång tid som motsvarar antalet bevistade lektionstimmar. För tid därefter utgår som regel ej ekonomisk ersättning från arbetsgivaren. Denna del av utbildningen förläggs till arbetstagarnas fritid. Hänsyn måste därvid tas till att fritiden kan infalla vid olika tider på dygnet. Premier finansierade av staten bör utgå till deltagarna i anslutning till dessa senare kursavsnitt. Om en arbetsgivare i en eller annan form utger ersättning för mer än 60 lektionstimmar äger arbetsgivaren rätt att uppbära motsvarande del av premier till vilka eleven annars vore berättigad. 5 Denna rekommendation får inte åberopas av företag som grund för en sänkning av nu tillämpade normer vid språkundervisning. Det saknas uppgifter om den totala omfattningen av företagens undervisning i svenska för invandrare (företagsbunden svenskundervisning). I huvudsak förekommer företagsbunden svenskundervisning vid större företag med en stor andel invandrare anställda. Undervisningen anordnas med något undantag i samarbete med nägot studieförbund. Det förekommer även branschsamverkan på arbetsgivarsidan när det gäller svenskundervisning för invandrare. Även fackliga organisationer har i samarbete med studieförbund anordnat undervisning i anslutning till arbetet. SIV har vid årsskiftet 1970/71 sökt kartlägga omfattningen av och inställning till företagsbunden svenskundervisning för invandrare genom dels en postenkät, dels en intervjuundersökning. Enkäten omfattade 47 företag av olika storlek representerande skilda branscher och olika delar av landet. Företagen, som alla hade minst 100 anställda, valdes ut i samråd med SAF och berörda branschorganisationer. Sammanlagt hade företagen 122 000 SOU 1971:51

anställda varav 26 000 var invandrare. Urvalet är inte statistiskt representativt. Resultaten kan således inte generaliseras till att gälla alla företag i Sverige. Av de utfrågade företagen redovisar 38 någon form av undervisning i svenska för de anställda. Den redovisade undervisningens längd varierar från vanligen 20-60 timmar till i några enstaka fall 200 timmar. Undervisningen betecknas som "obligatorisk" i 14 företag men omfattar vanligen endast en del av de anställda. I flertalet fall uppges undervisningen försiggå på fritid men olika kombinationer av undervisning på arbetstid och fritid förekommer. Vissa företag uppger att ingen ersättning eller ekonomisk stimulans för deltagare utgår, medan andra företag ger full lönekompensation eller premier vid fritidsundervisning. I flera fall är premie förenad med krav på visst deltagande i undervisningen eller godkänt slutprov. Av de 38 företag som uppger att undervisning i svenska förekommer anordnar 23 företag sådan undervisning även för anställdas familjemedlemmar varvid i vissa fall även premie utgår efter genomgången kurs (avsnitt). Intervjuundersökningen omfattade 20 medelstora och små företag i Stockholmsregionen representerande olika branscher. Syftet med intervjuundersökningen var att kartlägga de medelstora och mindre företagens inställning till frågan om svenskundervisning på arbetstid för invandrare. Vid i synnerhet de mindre företagen betonades att produktionsstörningar och produktionsbortfall skulle bli följden om svenskundervisning på arbetstid generellt anordnades för invandrare som nu är i landet. Beträffande framtida invandrare skulle enligt de utfrågade företagen svårigheterna inte bli av samma omfattning. Man betonade emellertid allmänt vikten av att de anställda invandrarna får möjligheter att sä snart som möjligt lära sig svenska. Man uttryckte även genomgående önskemål om att svenskundervisning för invandrare ordnas under kommunalt huvudmannaskap.

SOU 1971:51

8.6 Undervisning i utvandringsländema Sverige har slutit arbetskraftsavtal med Italien (19.4.1947), Jugoslavien (16.9.1966) och Turkiet (10.3.1967). Enligt avtalet med Jugoslavien kan berörda svenska och jugoslaviska myndigheter träffa överenskommelse om att anordna särskild yrkesutbildning i Jugoslavien för de arbetstagare som skall arbeta i Sverige. Denna utbildning skall meddelas i de yrken och pä de nivåer om vilka överenskommelse träffats med hänsyn till den svenska arbetsmarknadens behov. Utbildningen skall även omfatta nybörjarkurser med audiovisuella hjälpmedel i svenska. Vid utbildningen kan svenska experter medverka. Kostnaderna för såväl lärare och undervisningsmaterial som för kost och logi för eleverna under utbildningstiden skall bestridas av de svenska myndigheterna. Motsvarande bestämmelser saknas i arbetskraftsavtalen med Italien och Turkiet. Utbildning i Jugoslavien enligt arbetskraftsavtalet har hittills förekommit endast i mycket begränsad omfattning. För kostnaderna för den svenskundervisning som förekommit i Jugoslavien har som avtalet stadgar AMS svarat. Om yrkesutbildning förekommit samtidigt har det rekryterande företaget svarat för kostnaderna för denna. Utbildning i svenska har förekommit i Jugoslavien enligt följande:

Är

Yrkesgrupp

Företag

AMS Antal kostpers. nader

1966- sjuk1967 sköterskor

Sjukvårdsstyr. iSthlm Gbg och Mö

14 000

restaurangarb.

SARA

108 000

restaurangarb.

SARA

96 000

varvsarb.

Kriksbergs varv

30 000

248 000

Språkutbildningen har bedrivits parallellt heten. Budgetaret 1969/70 förfogade SIV med fackutbildningen och uteslutande svens- över 150 000 kr för denna försöksverksamka lärare har anlitats. Undervisning har skett het och till försök med studiecirklar i eleenligt principen svenska på svenska och med mentär svensk samhällskunskap (jfr avsnitt viss tolkhjälp i initialstadiet. Audiovisuella 8.8). För att få delta i en internatkurs krävs i metoder har tillämpats. Fackutbildningen för t. ex. varvsarbetarna regel att man har fyllt 18 år. Kursavgiften är har skett på följande sätt. AMS' omskolnings- 50 kr/vecka för vuxen deltagare. Avgiften program för elsvetsare har genom företagets för deltagarnas barn under 14 år är 25 försorg översatts till serbokroatiska och som kr/vecka. I dessa avgifter ingår kost och logi. kursprogram tillställts kursledningen vid den Undervisningen ordnas som ämneskurs vid jugoslaviska utbildningsanstalten. En repre- folkhögskola med statsbidrag. Sommaren 1968 ordnades inom ramen för sentant för företaget har detaljinstruerat de jugoslaviska lärarna och sedan under utbild- försöksverksamheten tre folkhögskolekurser ningens gäng inspekterat verksamheten. Vid för finsktalande invandrare. Kurserna var av kursens slut har samtliga elever fått genomgå två typer, dels en kurs pä en månad av s. k. ett kunskapsprov. Under de tvä första vec- familjetyp, där deltagarnas barn togs om korna efter ankomsten till Sverige har varvs- hand under kurstid, delsen tvämänaderskurs arbetarna fått genomgå en 25 timmars kom- huvudsakligen avsedd för ungdomar som för pletterande undervisning i svenska på betald yrkesutövning eller vidareutbildning var i arbetstid. Viss samhällsinformation har läm- behov av intensivkurs i svenska. Sommaren 1969 utvidgades verksamheten nats samtidigt. Utöver av AMS' finansierad språkutbild- till att omfatta även en tredje kurstyp, en ning i Jugoslavien har även förekommit ut- tvåveckorskurs för invandrare av skilda nabildning finansierad av vissa företag och av tionaliteter. Sammanlagt anordnades sommasocialstyrelsen. Kursverksamheten vid Upp- ren 1969 fyra kurser med totalt 16 kursvecsala universitet genomförde t. ex. under kor. Sommaren 1970 genomfördes åtta kurser 1968 och 1969 pä uppdrag av socialstyrelsen av varierande längd vid åtta olika folkhögspråk- och fackutbildning i Jugoslavien för skolor. Tre av dessa kurser var för invandrare viss medicinalpersonal. av olika nationaliteter och fem för finländska invandrare. För sommaren 1971 planeras 8.7 In temat kurser i svenska 11 folkhögskolekurser för finländska invandrare och nio för invandrare av olika nationaPä initiativ av finsk-svenska utbildningsrädet liteter. Tvä av kurserna har inslag av konsuinleddes 1967/68 en försöksverksamhet med mentkunskap för invandrarkvinnor och två internatundervisning i svenska för invandrakurser är avsedda företrädesvis för ungdomar re. Syftet är att utprova kompletterande över 16 år. Tvä kurser erbjuds för folkskolanordningar för svenskundervisning för särlärare frän Finland som anställts vid den skilt sådana invandrare som av olika skäl har svenska grundskolan. svårt att följa studieförbundens cirklar i Konferenser ordnas för lärare och rektorer svenska. Folkhögskolemiljön kan utgöra ett som är engagerade i internatundervisningen i attraktivt alternativ för invandrare som vill svenska för invandrare. studera på semestertid. Familjemedlemmar har kunnat tas emot på flertalet kurser och barnpassning har ordnats. Försöksverksamheten administrerades till 1.7.1969 av arbetsgruppen för invandrarfrågor och därefter av SIV i samråd med SÖ. Frän 1.7.1971 är SÖ huvudman för verksam76

8.8 Studiecirklar i samhällskunskap Med de medel genom vilka internatundervisningen i svenska finansieras (se föregående avsnitt) anordnade även SIV i samrad med SOU 1971:51

SÖ 1969/70 försöksverksamhet med studiecirklar i elementär svensk samhällskunskap för invandrare. Samma ekonomiska villkor gällde som för studieförbundens svenskundervisning. Studietiden begränsades dock till tio timmar per cirkel. Bidrag till fackman och tolk i de cirklar där undervisningen delvis bedrevs pä annat språk än svenska utgick under högst två av cirkelns tio studietimmar. Tre olika modeller för undervisningen i samhällsorientering prövades:

8.9 Undervisning av flyktingar

För den kollektiva överföringen av flyktingar till Sverige och för mottagandet under den första tiden svarar AMS i samråd med socialstyrelsen och SIV. Den kollektiva överföringen av flyktingar omfattade 955 personer under 1969/70. Utöver dessa omhändertog eller lämnade AMS hjälp till drygt 3 000 utlänningar som enligt SIV är att jämställa med de kollektivt överförda flyktingarna. AMS har för närvarande tre permanenta mottagningsförläggningar för flyktingar. 1 AMS' mottagningsförläggningar far flyk1 Studiecirklar omfattande fem sammankomster under fem studieveckor med totalt tingarna genomgå en grundkurs i svenska på i tio studietimmar. regel en månad. Under vistelsen pä förlägg2 Kurser om tio timmar under ett eller ningarna informeras de även om svenska tvä veckoslut; bidrag utgick ej till inackorde- samhällsförhållanden. Ibland ordnas särskilringskostnader. 3 Introduktionssammankomst (t. ex. på da kurser i hemkunskap, barnavård m. m. Vid den permanenta mottagningsförläggbibliotek) samt fyra studiebesök på institutioner och serviceinrättningar; kurserna fick ningen i Alvesta bedriver SÖ i samråd med omfatta tio timmar med minst fem samman- AMS ett försök med språkundervisning med komster. anlitande av TV-studio, inlärningsstudio Totalt genomfördes 40 cirklar. De fördela- m. fl. audiovisuella hjälpmedel. Om en flykting skulle behöva mera än en de sig pä de olika försöksmodellerna enligt månads intensivundervisning i svenska för att följande: kunna arbetsplaceras kan undervisningstiden FörsöksFörsöksförlängas till sammanlagt tva månader. UnFörsöksmodell I modell II modell III dervisningen kan då ske antingen i förläggningen eller vid en koncentrerad språkkurs ABF 5 4 3 utanför förläggningen. Utbildningsbidrag kan FU 2 2 2 Sfr 4 2 2 utgå om vederbörande inte bor i förläggMbsk 1 ningen (jfr avsnitt 8.4). SV 4 2 Under förutsättning att bristande kunskaTBV 2 3 2 per i svenska är det huvudsakliga hindret för 17 13 10 arbetsplacering kan länsarbetsnämnderna bevilja utbildningsbidrag för utbildning i svensEn enkät bland de studieförbund som ka vid en koncentrerad språkkurs under medverkade i försöksverksamheten visade att högst tvä månader för nyanlända flyktingar studieförbunden bedömde behovet av särsom inte varit på mottagningsförläggningar skild samhällsundervisning för invandrare va(jfr avsnitt 8.4). ra stort. Studieförbunden bedömde även möjligheterna att fortsättningsvis anordna Analfabetundervisning samhällscirklar för invandrare som mycket 8.10 goda. Statsbidrag utgår enligt Kungl. brev 25.5. SÖ övertar 1.7.1971 huvudmannaskapet 1967 till det allmänna skolväsendet för unför samhällscirklarna frän SIV. dervisning på grundskolenivå av frän utlandet inflyttade vuxna som före sin ankomst till Sverige fått ringa eller ingen undervisning. Som ingen eller ringa skolgång räknas SOU 1971:51

dels att vederbörande inte alls kan läsa eller skriva, dels att han eller hon har en skolgång på mindre än 2-4 läsår bakom sig. Anordnande av undervisningen ankommer på skolstyrelsen i respektive kommun. Undervisningen skall vara frivillig, men skolstyrelsen skall meddela information till berörda invandrare om möjligheten till undervisning. Undervisningen skall avse läroämnen som svenska, matematik och samhällsorientering. Undervisningen skall motsvara grundskolans mellanstadium. Den har till syfte att ge invandrarna grundkunskaper för att möjliggöra en god anpassning till svenska samhällsförhållanden. Såväl nordiska som icke nordiska invandrare kan följa undervisningen. Om en deltagare helt saknar eller har otillräcklig yrkesträning skall han eller hon kunna få en grundutbildning som enskild elev med fem timmars undervisning per vecka under ett år. Med grundutbildning avses en utbildning som ger möjligheter att förstå och tala svenska hjälpligt samt ger elementära kunskaper i läsning, skrivning, matematik och samhällsorientering. Undervisningen kan byggas ut till gruppundervisning, omfattande högst åtta timmar för två elever och därutöver tre veckotimmar för varje ytterligare elev i gruppen, dock högst 26 veckotimmar för en grupp. Studiesocialt stöd utgår inte under utbildningen, vilket varit en bidragande orsak till att den hittills varit av relativt ringa omfattning. Utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen kan enligt gällande bestämmelser inte utgå under utbildningen, ej heller studiehjälp eller studiemedel. I en del fall kan den ekonomiska försörjningen tryggas genom socialhjälp. Det gäller personer med flyktingstatus, vilka under en viss tid (vanligen ett halvår till högst ett är) kunnat erhålla socialhjälp om undervisningen ansetts vara en förutsättning för anpassningen. 1 varje enskilt fall tar respektive socialnämnd först kontakt med socialstyrelsen. 1 svaren pä IU:s kommunenkät (se bilaga 1.5) har sammanlagt 187 personer uppgetts delta i undervisning för invandrare med ingen eller ringa skolgång, varav merparten var 78

utomnordiska zigenare. IU har i sin kommunenkät bl. a. frågat om problem beträffande undervisningen för invandrare med ingen eller ringa skolgång. De kommuner som har besvarat denna fråga har pekat på följande problem: - Svårigheter att nå invandrare med information om undervisningen - De invandrargrupper som bäst behöver undervisningen har låg studiemotivation - Barnpassningsproblemen - Männen som arbetar under dagarna orkar inte med kvällsstudier - P. g. a skiftarbete kan många inte delta annat än sporadiskt - Elevernas varierande bakgrund försvårar planeringen av undervisningen - Läromedlen är bristfälliga - Svårigheter att rekrytera lärare. 8.11 Svenska för utländska studerande Undervisning i svenska för utländska studerande får enligt Kungl. brev 27.5.1970 meddelas vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå. Undervisningen står under UKÄ:s överinseende och skall vid respektive universitet anordnas av ett kurskollegium underställt konsistoriet. Vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg och Umeå får konsistorierna uppdra åt studieförbund att under kurskollegiet handha undervisningen. Pä dessa orter handhas undervisningen för närvarande av Kursverksamheten vid respektive universitet. Konsistoriet i Stockholm får på motsvarande sätt uppdra ät the Stockholm University Institute for English-Speaking Students (1ES) att handha undervisningen. Undervisningen meddelas enligt följande timplan:

Kurs

Undervisningsgruppens storlek - genomsnittligt minsta antal studerande

Antal timmar/studerande högst

Svenska 1 Svenska 2 Svenska 3 Svenska 4

20 20 20 20

90 90 90 90 SOU 1971:51

Kunskaper enligt svenska 3 krävs vid nägra universitet för studier bl. a. vid vissa spärrade linjer. Kompetensutredningen har i sitt betänkande Vägar till högre utbildning (SOU 1970:21) föreslagit att kunskaper i svenska blir ett allmänt behörighetskrav för inträde vid högre läroanstalt. Studieplaner för undervisningen fastställs av UKÄ. Ett nytt förslag till studieplan prövas för närvarande av UKÄ. Förslaget innebär sammanfattningsvis att undervisningen delas upp i en grundkurs (en termin) och i en päbyggnadskurs (ytterligare en termin). Behörig att antas som elev vid kurserna är dels icke svensktalande studerande vid universitetet och högskolor, dels icke svensktalande personer som avser att söka inträde vid sådan utbildningsanstalt och som uppfyller villkoren för inskrivning vid utbildningsanstalten (med undantag för kunskaper i svenska). Behörig att antas är vidare person med utländsk eftergymnasial utbildning som för varaktig yrkesverksamhet i Sverige oundgängligen har behov av kvalificerade kunskaper i svenska. Undervisningen är studiemedelsberättigad. För budgetåret 1970/71 har 1 510 000 kr anvisats ur statsbudgeten till vissa kurser för utländska studerande. Av dessa medel avser 243 000 kr internationell engelskspråkig kursverksamhet för utländska studerande vid IES. I en rapport från arbetsgruppen för invandrar- och minoritetsforskning vid Stockholms universitets pedagogiska institution1 har kurserna i svenska för utländska studerande vid IES analyserats med hänsyn till de studerandes kunskapsbehov och reella kunskaper i svenska.

24 kursprogram å 15 minuter. Kursen är inriktad pä vardagssvenska. Hösten 1967 startade kursen "Svenska för Er" som omfattar tvä TV- och 86 radioprogram. Till kursen har av Sveriges Radios förlag utarbetats läro- och övningsböcker, lärarhandledning, lektionsutkast, ordlistor på 12 språk, flanellografmaterial, planscher, bild- och textkort, ljudband m. m. Undervisningspaketet har i allt större utsträckning använts i studieförbundens cirklar i svenska för invandrare (se avsnitt 8.3.4). Läroböckerna till t. ex. del I hade till 1.7.1970 sålts i sammanlagt ca 89 000 ex. Sveriges Radios avdelning för publikundersökningar genomförde under det första sändningsåret av kursen "Svenska för Er" (1967/68) en undersökning som dels avsåg studieförbunden, dels enskilda invandrare. I genomsnitt utnyttjades kursen under första terminen i ca 20 procent av alla studiecirklar i svenska för invandrare. Ca en fjärdedel av de intervjuade hade inte nåtts av någon information om kursen före den första terminen. Störst effekt hade informationen genom television och radio samt tidningar, i synnerhet Invandrartidningens fem språkeditioner, haft. Hösten 1970 . nde TRU (Kommittén för television och radio i utbildningen) en kurs pä finska i TV om svenska arbetsmarknadsfrågor. Kursen bestod av tvä radioprogram och två TV-program. Hösten 1971 sänds en kurs i radio och TV som kan betraktas som en påbyggnad på språkkursen "Svenska för Er". Den heter "Leva i Sverige - samhällsorientering för invandrare och svenskar". Kursen omfattar 12 TV- och 24 radioprogram samt ett rikhaltigt studiematerial.

8.12 Utbildning genom radio och TV Under senare är har utbildning i svenska och samhällsorientering för invandrare förekommit i ökad utsträckning i radio och TV. År 1961 sände Sveriges Radio i ljudradion en nybörjarkurs i svenska, "Ruotsin Ruotsia" för finskspråkiga invandrare. Kursen har sänts i repris åtskilliga ganger. Den omfattar SOU 1971:51

Arne Trankell, Utländska studenters behov av undervisning i svenska språket, Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet, stencil 1970.

9 Önskemål från invandrarorganisationer

Till IU har i samband med IU:s utfrågningar av invandrar- och minoritetsorganisationer framförts olika önskemål beträffande utbildning i första hand i svenska och samhällsorientering för invandrare. Detta kapitel innehåller en sammanfattande redogörelse för dessa önskemål.

effektivt sätt av de centrala instanserna. Särskilt läromedelsproduktion och lärarutbildning bör förbättras, fastslår arbetsgruppen. En bedömning av studieförbundens svenskundervisning försväras enligt arbetsgrupper, av de bristande uppgifterna om antalet studerande, avgångsprocent, använt studiemateriel och verksamma lärare.

9.1 Önskemål från finländska invandrarorgaMotivationsfrämjande åtgärder nisationer Arbetsgruppen betonar att undervisningen i svenska för invandrare kan leda till resultat endast under förutsättning att man klarlägger den motivation för undervisningen som finskspråkiga invandrare har eller kan få. För närvarande utgår man från ett slags krav på kunskaper i svenska utan att beakta de priHuvudmannaskap och organisation mära informations- och undervisningsbehov Svenskundervisningen genom studieförbun- som den enskilde invandraren har: kunskap den vilar på en frivillig basis och undervis- om lönen, sociala frågor, arbetsplatsen, boningen är helt decentraliserad. Det innebär staden och barnens skolgång m. m. Om invandraren i början av undervisningen att de olika studieförbunden konkurrerar om deltagarna i svenskcirklarna. Invandrarna får information i dessa alldagliga och konkrekommer pä detta sätt att fungera som vikter ta frågor kan han börja känna sig hemmastadd i vågskålen för studieförbunden i deras strä- och därigenom motiveras till studier i svenvanden att få del av de statliga anslagen, ska, menar arbetsgruppen. Undervisningen framhåller arbetsgruppen inledningsvis. Man bör därför i inledningsskedet meddelas av bör därför antingen sträva efter ett omfat- finskkunniga lärare. Som komplettering till tande samarbete mellan studieförbundens lo- svenskundervisningen föreslår arbetsgruppen kalavdelningar eller lägga undervisningen i rent finskspråkig vuxenutbildning. Studiemotivationen försvåras för de finska svenska för invandrare under kommunalt huvudmannaskap. Samtidigt bör undervis- invandrarna genom att merparten är helt ningen programmeras och planeras på ett ovana vid studier. Många finnar känner också Arbetsgruppen för finska invandrarfrågor har till IU överlämnat ett särskilt utlåtande 15. 1.1970 om svenskundervisning för finska invandrare. Nedan redovisas kortfattat innehållet i utlåtandet.

80 SOU 1971:51

ett visst främlingskap inför svenska språket och betraktar svenskan som den bildade klassens språk, en uppfattning som i Finland är rätt vanlig, anför arbetsgruppen vidare. Bland de finländska invandrarna i Sverige finns det ett stort antal som har viss förmåga att uttrycka sig muntligen på svenska. Förmågan att uttrycka sig skriftligen är emellertid ofta helt obefintlig. För att denna grupp skall motiveras att följa svenskundervisning krävs enligt arbetsgruppen en särskild kursuppläggning. Även bland de finskspråkiga husmödrarna skulle troligen studiemotivationen ökas om man i undervisningen tog större hänsyn till de särskilda informationsbehov som denna grupp har. Arbetsgruppen framhåller att det genomgående gäller att större uppmärksamhet bör fästas vid de olikartade utbildningsbehoven bland de finländska invandrarna. K ena sidan behövs t. ex. kurser för dem som nyligen invandrat, å den andra behövs särskilda kurser för dem som redan flera år bott i Sverige. De grundkunskaper i svenska som de finländska invandrarna har före flyttningen till Sverige varierar också i hög grad. Undervisning för anställda Introduktionen på arbetsplatsen varar i regel en eller ett par dagar. Invandrarna har emellertid enligt arbetsgruppen behov av en längre introduktionsperiod under vilken fackliga och sociala frågor, arbetarskydd m. m., behandlas mera utförligt. Sådana introduktionskurser pä finska bör kombineras med grundläggande svenskundervisning på arbetstid. Invandrarna placeras ofta i de tyngsta arbetena och samtidigt i för dem obekanta uppgifter. Detta tar hela deras energi i anspråk och ingen kraft finns kvar till studier på fritid. Detta gäller i synnerhet de skiftarbetande.

informationen om tid och plats för undervisningen tycks inte tränga fram. Den effektivaste informationskanalen är arbetsplatsen. Här måste man åter framhålla arbetsgivarnas ansvar när det gäller invandrarnas anpassning, betonar arbetsgruppen. En annan väsentlig informationskanal är information genom skolorna till de finska elevernas föräldrar, t. ex. vid föräldramöten för finskspråkiga föräldrar. Även de finska föreningarna bör utnyttjas vid informationsspridningen. Hittills har man enligt arbetsgruppen i alltför liten utsträckning samarbetat med de bland de finländska invandrarna verksamma organisationerna. Lärare och läromedel Arbetsgruppen framhåller att en grundläggande förutsättning för en lyckad undervisning är att den handhas av lämpliga och utbildade lärare. I svenskundervisningen används för närvarande många personer utan någon utbildning för språkundervisning. Ett av skälen till detta är att det inte finns någon kvalificerad utbildning av lärare för undervisning av invandrare. Om det fanns en effektiv lärarutbildning skulle man ha en betydligt bättre överblick av undervisningens standard, anför arbetsgruppen. I denna utbildning bör man fästa vikt vid att lärarna behärskar både svenska och finska språken och att de har god samhällsorientering. Läromedlen för invandrarundervisningen bör förbättras, framhåller arbetsgruppen. Den studietakt som de nu använda läromedlen förutsätter är alldeles för hög för den som är ovan vid studier och den förutsätter också ett intensivt arbete hemma. För den som nyligen flyttat till Sverige finns enligt arbetsgruppen mycket sällan möjligheter till studier pä detta sätt.

Information om undervisning I regel känner de finskspräkiga invandrarna till att det finns avgiftsfria språkkurser men SOU 1971:51

9.2 Önskemål från övriga invandrarorganisa- att många greker i Sverige har en bristfällig grundskoleutbildning och dessa upplever oftioner ta cirkelundervisningen i svenska som en stor 9.2.1 Tyska, österrikiska, italienska och intellektuell påfrestning. Bland de äldre greungerska organisationer kerna i Sverige finns även en del analfabeter. Svenskundervisningen bör därför enligt Organisationer för invandrare av vilka mergrekiska invandrarorganisationer ske på arparten bott i Sverige en längre tid uppger att betstid, helst på arbetsplatsen. Undervisman i allmänhet är tillfredsställd med de ningen kunde t. ex. pågå två timmar per dag nuvarande möjligheterna till svenskundervisunder tre månader. Företagen bör betala lön ning. Problem på grund av bristande kunskaunder utbildningen. Under den första tiden per i svenska förekommer i relativt liten ombör undervisningen ledas av grekisktalande fattning. Kvinnorna i dessa invandrargrupper lärare och senare av svensktalande lärare. är i hög grad förvärvsarbetande och även Läromedlen i svenska bör inriktas på arkvinnorna uppges i allmänhet klara sig bra på betslivet och samhällsorientering. Som hjälpsvenska. medel i undervisningen bör särskilda ordböcker med fackterminologi användas. 9.2.2 Jugoslaviska, grekiska, turkiska, Man föreslog att uppsökande svenskundertjeckoslovakiska och arabiska organisationer visning ordnas för hemmafruar. Med hänsyn Organisationer för invandrare av vilka mer- till att de grekiska invandrarna i Sverige i parten kommit till Sverige under senare tid större utsträckning än många andra sydeurobetonar genomgående vikten av att möjlig- peiska invandrargrupper även är bosatta på heterna till en effektiv svenskundervisning den svenska landsbygden är en sådan uppförbättras. För anställda behövs svenskun- sökande verksamhet nödvändig. Undervisdervisning på arbetstid. För hemarbetande ningen kunde t. ex. ordnas i hemmen. Företrädare för turkiska invandrargrupper kvinnor behövs särskilda stimulansåtgärder framhöll att de turkiska invandrarnas anpassför att de i högre grad än hittills skall kunna ning helt och hållet beror på deras svenskfölja svenskundervisning. kunskaper. Troligtvis är nära hälften av de Jugoslaviska invandrarorganisationer framturkiska invandrarna analfabeter eller semihöll vid en av IU:s utfrågningar att en stor analfabeter och de kan vanligen inget annat del av de jugoslaviska invandrarna inte anser språk än turkiska. Analfabetismen är mera sig ha tid att följa svenskundervisning. Många utbredd bland kvinnor än bland män. Turhar flera anställningar samtidigt. De skiftarkarnas situation de första två-tre aren i betande har svårt att finna kurstider som Sverige är därför svår. Svårigheterna förpassar dem. Man underströk även behovet av differen- stärks av bristen pä studievana. De flesta tierad undervisning för personer med olika turkar som kan läsa har lärt sig det i militärutbildningsbakgrund. Det krävs särskilda på- tjänsten. Det grundläggande problemet är att finna byggnadskurser för jugoslaviska invandrare en metod att väcka intresse för svenskkursermed kvalificerad utbildning. T. ex. en person na, framhöll företrädarna för den turkiska med en jugoslavisk byggnadsingenjörsexamen kan ha stora svårigheter att få an- invandrargruppen. Många turkiska invandraställning t.o.m. som ritare, trots goda kun- re arbetar upp till ibland 16 timmar per dygn och menar att de förlorar pengar pä ätit skaper i svenska. De hemarbetande jugoslaviska invandrar- följa svenskundervisningen. Delvis genom kvinnorna bör få möjligheter till dagunder- den långa arbetsdagen trivs inte de turkiska visning i svenska med barnpassning, framhöll invandrarna i Sverige. De är uttröttade. Den enda metoden är troligen uppsökande verkde jugoslaviska invandrarorganisationerna. Grekiska invandrarorganisationer framhöll samhet på arbetsplatsen, dit även under/is82

SOU 1971:5 1

ningen bör förläggas. För analfabeterna krävs extra insatser. De nuvarande svenskcirklarna som studieförbunden ordnar är inte anpassade för dem. De måste först lära sig skriva turkiska. De turkiska invandrarkvinnorna är särskilt svåra att nä i detta sammanhang. Genom den patriarkaliska inställningen på landsbygden i Turkiet är kvinnorna i regel aldrig utanför hemmet annat än för att arbeta. Företrädare för tjeckiska och slovakiska invandrargrupper framhöll bl. a. behovet av en effektivare information om möjligheterna till kostnadsfri svenskundervisning. För hemmafruarna bland de tjeckiska och slovakiska invandrarna i Sverige kan det ta mänga år innan de lär sig svenska. Det är helt nödvändigt att de lär sig svenska omedelbart. De blir annars dåligt orienterade om samhället och de får det svårare att knyta nya kontakter. Talesmän för arabiska invandrargrupper betonade att det bland araberna i Sverige finns relativt fä analfabeter. Merparten av araberna i Sverige kan emellertid bara arabiska. De arabiska invandrarna har svårt att lära sig "svenska på svenska". En lärobok i svenska speciellt utarbetad för araber behövs, framhöll de. Studieförbundens nuvarande svenskcirklar passar inte alla arabiska invandrare. Dels är inte alla bekanta med det latinska alfabetet, dels är utbildningsnivån bland araberna förhållandevis låg. Araberna i Sverige arbetar ofta mera än åtta timmar om dygnet och har ingen motivation att lära sig svenska. 9.2.3 Polska organisationer Polska invandrarorganisationer betonade vikten av särskild undervisning i svenska för intellektuella invandrare och invandrare med kvalificerad utbildning. Detta gäller framför allt undervisningen i AMS' mottagningsförläggningar för flyktingar. Liknande synpunkter framhölls även vid en utfrågning av mosaiska församlingar i Sverige.

SOU 1971:51

10 Överväganden om utbildning för vuxna invandrare

10.1 Inledning - motiv för svenskundervisning Genom efterkrigstidens invandring ställs det svenska utbildningsväsendet inför nya uppgifter. Invandrarna har med sina språk och den egna kulturbakgrunden berikat det svenska samhället. En primär uppgift på utbildningsområdet är särskild undervisning i svenska och samhällsorientering för att invandrarnas anpassning till livet i Sverige skall förlöpa så smidigt som möjligt. En annan uppgift är att ge dem bättre möjligheter att komplettera tidigare utbildning och att stimulera till deltagande i den allmänna vuxenutbildningen. En tredje uppgift är åtgärder för att invandrarna skall kunna bevara kontakten med ursprungslandet och dess språk. Som IU framhåller i avsnitt 1.3.2 ligger tonvikten i detta betänkande på förslag om utbildning i svenska och samhällsorientering. 1 ett senare sammanhang avser IU att ta upp frågor om yrkesutbildning för invandrare och om åtgärder för att kontakten med det egna språket och kulturbakgrunden skall kunna bevaras. IU vill här närmare utveckla motiven för en allmän undervisning i svenska för invandrare. Bristande kunskaper i svenska och om hur det svenska samhället fungerar är ett avgörande hinder för invandrare att i enlighet med statsmakternas ställningstagande (prop. 1968:142) beredas en med befolkningen i övrigt jämbördig ställning. Risken att bli 84

isolerad i samhället är stor och möjligheterna till medinflytande och gemenskap små om invandrare har bristfälliga kunskaper i svenska. IU anser att varje invandrare som mottagits i landet skall ha en reell valfrihet att stanna här eller åter resa hem eller till något annat land. Därmed tar samhället på sig ett ansvar för att invandraren ges resurser att klara sig i samhället på samma villkor som den övriga befolkningen. En invandrare får inte på grund av bristande språkkunskaper utestängas från viktig samhällsinformation eller diskrimineras på bostads- eller arbetsmarknaden. Ökade möjligheter till språklig kommunikation mellan svenskar och invandrare, liksom mellan invandrare av olika nationaliteter, kan öka förståelsen grupperna emellan och underlätta ömsesidig anpassning. I de önskemål om åtgärder på utbildningsområdet som framförts till IU av invandraroch minoritetsorganisationer betonas genomgående vikten av att undervisningen i svenska och samhällsorientering prioriteras. IU anser mot denna bakgrund att särskilda åtgärder för att bereda invandrare möjlighet att lära sig svenska bör vidtas. Utgångspunkten bör vara att på olika sätt skapa motivation för en grundläggande utbildning i svenska och samhällsorientering hos invandrare. IU anser att utbildning för vuxna invandrare bör vara en rättighet och en möjlighet, men inte en skyldighet. IU kan SOU 1971:51

därför inte ansluta sig till tanken på en obligatorisk utbildning i svenska för vuxna invandrare. Åtgärder för att ge invandrare grundläggande kunskaper i svenska utesluter inte att en omfattande service måste ges på invandrarnas egna spräk, särskilt i initialskedet. I ett kommande betänkande avser IU att ta upp bl. a. frågor om information till invandrare och om tolk- och översättarservice. I sammanhanget kan även erinras om IU.s uppdrag att göra en sådan undersökning av praktiska och ekonomiska problem beträffande en nordisk språkkonvention som förutsätts i Nordiska rådets rekommendation nr 29/1966. 10.2 Kunskaper i svenska och utbildningsbehov Det finns inte något underlag för mera exakta beräkningar av antalet invandrare som behöver utbildning i svenska. IU:s undersökningar ger dock viss information om kunskaper i språket och sätt att lära sig det bland invandrare som kommit till Sverige under 1960-talet. Detaljerade uppgifter från undersökningarna återfinns i bilaga 2. IU vill här kortfattat redovisa vissa beräkningar för att möjliggöra en bedömning av omfattningen av de åtgärder IU föreslär. Bruttoinvandringen av vuxna utlänningar (16 år och äldre) var 1968 ca 25 500 och år 1970 ca 46 000. Om man räknar ifrån danska och norska medborgare samt ett beräknat antal svenskspråkiga finländare återstår ca 20 000 respektive 37 000 personer som invandrade dessa är och som kan antas behöva genomgå grundläggande utbildning i svenska. Det årliga undervisningsbehovet för nyinvandrade utlänningar kan således skifta mycket från ar till år pä grund av variationerna i invandringens omfattning. Om man utgår frän invandringens storlek under 1960-talet kan det ärliga undervisningsbehovet uppskattas variera mellan 10 000 och 40 000 personer per är. Om invandringsmönstret från 1960-talet SOU 1971:51

fortsätter att gälla skulle vidare undervisningsbehovet komma att växla kraftigt under olika tider av ett år med ett större antal personer som börjar utbildning under månaderna oktober-december medan belastningen under sommarmånaderna kommer att bli avsevärt mindre (jfr fig. 2.1 i kap. 2). I bilaga 2.5.2 uppskattas antalet utländska medborgare i Sverige vid årsskiftet 1969/70 som saknar grundkunskaper i svenska till minst 60 000-70 000 personer. Det är vanskligt att söka uppskatta antalet personer i behov av undervisning i svenska vid den tidpunkt när IU:s förslag kan komma att genomföras. Detta antal kommer att vara beroende inte enbart av in- och utvandringen fram till dess utan även av effekten av den undervisning i svenska för invandrare som nu pågår. Det är rimligt att förutsätta att kunskaperna i svenska genomsnittligt är bättre bland invandrare som är ute i arbetslivet än bland övriga invandrare. Med den ålders- och könsmässiga sammansättning av invandrarna som har varit vanlig under 1960-talet kan man anta att ca 1/5 av de vuxna utlänningar som invandrar under ett år inte kommer att förvärvsarbeta. Undervisningsbehovet genom den ärliga invandringen har ovan uppskattats till mellan 10 000 och 40 000 personer. Av de vuxna utlänningar som invandrar under ett år torde således mellan ca 2 000 och ca 8 000 inte komma ut i arbetslivet. Av de 60 000-70 000 invandrare som vid årsskiftet 1969/70 bedömts sakna grundkunskaper i svenska var uppskattningsvis från en tredjedel upp till hälften inte anställda. Man kan anta att det vid denna tidpunkt fanns totalt ca 60 000 icke anställda vuxna utländska medborgare i landet. 10.3 Ny utbildning för invandrare: grundutbildning och fördjupad utbildning IU har funnit att särskild grundläggande utbildning i svenska med samhällsinformation bör erbjudas samtliga invandrare i landet som har behov därav. Den bör benämnas grundutbildning för invandrare 85

och ingå i det allmänna skolväsendet. Målet för grundutbildningen bör vara att inom en ram av 240 timmars koncentrerad undervisning ge en första kännedom om svenskt vardagsspråk och vardagsliv. Språkundervisningen bör vara praktiskt inriktad och även innehålla inslag av samhällsorientering och arbetsmarknadsorientering. En av utgångspunkterna vid IU:s överväganden beträffande grundutbildningens omfattning har varit Europarådets resolution av den 26.6.1968 ang. språkundervisning för migrerande arbetare, i vilken det framhålls att minst 200 timmars undervisning krävs för att kunna föra ett samtal på ett nytt språk (jfr avsnitt 3.5.1). Pedagogisk sakkunskap har mot denna bakgrund angett att ett lämpligt mått är ca 240 timmars undervisning. IU förordar också detta omfång på den föreslagna grundutbildningen. En grundutbildning av denna omfattning torde i varje fall ge ett nödvändigt minimum av svenskkunskaper och samhällsorientering. Beroende på individuella förutsättningar och utbildningsbakgrund kommer olika invandrare att nå olika långt inom grundutbildningen. IU anser emellertid att både principiella och praktiska skäl talar för att det gemensamma målet fixeras med avseende på tiden och inte i fråga om mål för utbildningen av olika målgrupper. Den hittills bedrivna verksamheten med svenskundervisning för invandrare visar att ju mera undervisningen förläggs till normal arbetstid desto effektivare blir den. Erfarenheterna visar även att studiemotivationen kan främjas om undervisningen bedrivs på dagtid. Erfarenheterna grundas i första hand på jämförelser mellan s. k. glesundervisning (fritidsundervisning) som bedrivs inom ramen för studieförbundens försöksverksamhet och s. k. intensivundervisning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen (jfr kap. 8). För dem som inte förvärvsarbetar behövs erfarenhetsmässigt ofta stimulansåtgärder. Grundutbildningen för invandrare i arbetslivet bör därför i princip äga rum på arbetstid. Härvid förutsätts att de garanteras 86

skydd mot en påtaglig löneminskning under den tid de deltar i utbildningen. IU är medveten om att produktionsprocessen vid vissa företag inte alltid gör det möjligt att lägga hela utbildningen på arbetstid. I all möjlig mån bör dock så ske. När det gäller nyanlända invandrare bör detta i regel inte möta större svårigheter. Utöver grundutbildningen bör finnas möjlighet till fördjupad utbildning för vuxna invandrare. Denna bör integreras i nu förekommande utbildningsvägar för vuxna, i första hand den kommunala vuxenutbildningen, men även i t. ex. folkhögskolornas och studieförbundens verksamhet. Invandrare med ingen eller ringa tidigare skolgång bör ges särskild fördjupad utbildning, s. k. alfabetiseringsundervisning. I de följande avsnitten av detta kapitel redovisar IU principiella överväganden beträffande grundutbildningen och de konsekvenser som förslaget om grundutbildningen enligt IU för med sig för vissa nuvarande utbildningsanordningar för invandrare. IU:s samlade förslag beträffande grundutbildningen återfinns i kap. 11 och förslag beträffande den fördjupade utbildningen i kap. 12. 10.4 Huvudmannaskap ningen

för

grundutbild-

Utbildning för invandrare bör betraktas som en del av övrig allmän medborgarutbildning. Detta innebär att samhället bör ta på sig samma ansvar för grundutbildningen, både när det gäller utbildningens administration och kvalitet, som för övrig allmän utbildning. Grundutbildningen för invandrare bör därför inordnas i det allmänna skolväsendet. SÖ bör bli central förvaltningsmyndighet och svara för planering, samordning och pedagogiskt utvecklingsarbete. Kommunernas skolstyrelser bör som en av sina arbetsuppgifter ha att sörja för att i kommunen bosatta vuxna invandrare erbjuds grundutbildningen. Enligt skollagen (omtryckt 1970:1026) kan samverkan under vissa förutsättningar SOU 1971:51

ske mellan kommunerna i fråga om barnoch ungdomsutbildningen på sä sätt att en elev som kyrkobokförts i en kommun kan mottas i en skola i en annan kommun. Det är av vikt att motsvarande samverkan kan ske även beträffande grundutbildningen för invandrare, om elevunderlaget i en enskild kommun är för litet eller det i annat fall är påkallat av praktiska skäl. Den kommun där invandraren är kyrkobokförd bör dock ha det primära ansvaret för att grundutbildning anordnas. Den kostnadsfria svenskundervisning som studieförbunden för närvarande bedriver är en försöksverksamhet. Verksamheten har genom generösa statsbidragsbestämmelser utvecklats snabbt och ett stort antal invandrare har deltagit i studieförbundens cirklar. Studieförbunden har visat engagemang att hjälpa invandrare att komma över språkbarriären. Genom studieförbundens traditionella uppgifter inom folkbildningen har invandrarna fått tillfällen att komma i kontakt med olika sidor av det svenska samhället. En fastare organisation för utbildningen i svenska och samhällsorientering för invandrare än den som finns för närvarande är emellertid enligt IU nödvändig för att undervisningen skall bli effektiv. En uppdelning av huvudmannaskapet mellan flera olika studieförbund försvårar möjligheterna till en samordnad undervisning. Det är dock angeläget att kommunerna drar nytta av studieförbundens erfarenheter av undervisning för invandrare och att kommunerna i tillämplig utsträckning anlitar lokal- och personalresurser som studieförbunden förfogar över i den nuvarande försöksverksamheten. Kommunens skolstyrelse bör emellertid ha ansvaret för att undervisningen motsvarar uppställda standardkrav. Utöver tjänster som studieförbunden kan erbjuda kommunerna beträffande grundutbildningen för invandrare finns väsentliga uppgifter för studieförbunden när det gäller t. ex. samhällsinformation till invandrare och studieverksamhet med inriktning pä invandrarnas modersmål och kulturbakgrund. I SOU 1971:51

avsnitt 12.1.3 anger IU exempel på uppgifter för studieförbunden inom den fördjupade utbildningen för invandrare. 10.5 Kostnadsansvar för

grundutbildningen

I enlighet med vad som liar föreslagits i föregående avsnitt bör ansvaret för grundutbildningens kvalitet, för lärare och läromedel, för information om och organisationen av utbildningen åvila det allmänna skolväsendet. En viktig fråga i sammanhanget är hur det ekonomiska ansvaret för de olika studiesociala anordningarna skall fördelas. Härvid är det enligt IU nödvändigt att skilja mellan sådana invandrare som innehar anställning och andra invandrare.

10.5.1 Anställda invandrare Lagreglering ansvar

av

arbetsgivarens

kostnads-

Sverige har haft en arbetsmarknadsbetingad invandring sedan slutet av 1940-talet, då vissa företag började rekrytera arbetskraft i andra länder. Denna invandring fick en med hänsyn till de totala arbetskraftsresurserna väsentlig omfattning under 1960-talet. Under andra hälften av 1960-talet har invandringens betydelse för produktionstillväxten betonats i allt högre grad. Detta förhallande har framhållits från näringslivets sida särskilt under de senaste åren. Det råder inget tvivel om att företag som för sin produktion är beroende av invandrare skulle vinna betydligt på att dessas kunskaper i svenska förbättras. Företagsbunden svenskundervisning för invandrare anordnas för övrigt numera av ett antal företag i Sverige. Detta gäller inte minst de företag där huvuddelen av invandrarna är anställda, nämligen större och medelstora företag. Ett skäl till att ett stort antal företag under senare tid inriktat sina ansträngningar pa att förbättra introduktionen på arbetsplatsen genom bl. a. svenskundervisning torde vara önskemål om minskad omsättning av arbetskraften och stabilisering av arbetsprocessen. 87

Även de fackliga organisationerna har alltmera betonat vikten av en utbyggd introduktion på arbetsplatsen som ett medel att förbättra arbetsmiljön. Man visar på att en systematisk och omsorgsfull introduktion är viktig för trivseln på arbetsplatsen och för arbetarskyddet. Introduktionen kan även påverka produktionens effektivitet. Det bör således ligga i arbetsmarknadsparternas gemensamma intresse att bygga ut introduktionsförfarandet ytterligare när det gäller invandrare utan grundkunskaper i svenska. Mot denna bakgrund anser IU att starka skäl talar för att företag där invandrare är anställda bör stå för en rimlig andel av kostnaderna för den grundutbildning som IU förordar. Utöver redan nämnda skäl tillkommer enligt IU även andra skäl av allmän natur för en sådan fördelning av kostnadsansvaret mellan samhälle och företag. Samhällets engagemang för att ge invandrare den särskilda service som behövs under deras första tid i landet bör generellt motsvaras av ökad omsorg om invandrarna även från företagens sida. Ett ytterligare skäl är att arbetsgivarnas direkta och indirekta kostnader för att anställa arbetare frän utlandet allmänt sett torde vara mindre än för att anställa vissa andra grupper som t. ex. äldre eller handikappade personer och hemarbetande kvinnor. Den överenskommelse om svenskundervisning för invandrare som träffats mellan SAF och LO visar att principen att arbetsgivarna bör svara för vissa kostnader i samband med undervisningen har knäsatts. Överenskommelsen innebär bl. a. att SAF-anslutna företag rekommenderas att erbjuda såväl nu som i framtiden anställda invandrare 60 timmars betald svenskundervisning (permitteringslön), varav 20 på arbetstid. Därutöver föreslås att staten svarar för premier i form av engångsbelopp till deltagare som följer sammanlagt ca 200 timmars undervisning. Överenskommelsen förutsätter således beslut av statsmakterna (jfr avsnitt 8.5). Den 1.6.1971 hade överenskommelse om svenskundervisning för invandrare i anslutning till rekommendationen slutits endast mellan SAF:s 88

Allmänna Grupp och Svenska Fabriksarbetareförbundet. Med hänsyn till den vikt som IU tillmäter en effektiv lösning av frågan om svenskundervisning för invandrare måste överenskommelser som begränsar sig till innehållet i LO—SAF:s rekommendation anses vara helt otillräckliga. Arbetsgivarna bör ha ett betydligt större kostnadsansvar för de studiesociala anordningarna i samband med den grundutbildning som IU föreslår än vad som skulle bli fallet genom ett system med överenskommelser på rekommendationens grund. När det gäller att ta ställning till frågan i vilken form arbetsgivarnas kostnadsans\ar bör realiseras har IU övervägt ett system med en särskild arbetsgivaravgift som bidrag till kostnaderna i samband med grundutbildningen. En generell arbetsgivaravgift skulle emellertid medföra att inte endast de företig som för sin produktion är direkt beroende av invandrare skulle bära de reella kostnaderna för anställningen av dem. Företag utan invandrare skulle a andra sidan kunna uppleva en arbetsgivaravgift som en orättvis ekonomisk pålaga. En bättre lösning synes vara att lagstiftningsvägen garantera en anställd invandrare skydd mot påtaglig löneminskning under den tid han deltar i grundutbildning. En sådan lösning anknyter till tankarna bakom den berörda rekommendationen. Den medför inte heller några egentliga administrati/a svårigheter för företagen. Den torde vidare utgöra det effektivaste medlet att hos invandrarna skapa den nödvändiga studiemo.ivationen för utbildningen. IU har på grund härav kommit till den slutsatsen att samhället genom lagstiftning bör tillförsäkra utländska arbetstagare ett minimiskydd mot lönebortfall vid deltagande i grundutbildningen. En sådan lag bir liksom annan jämförbar lagstiftning på det arbetsrättsliga området ges tvingande karaktär. Lagen bör alltså inte kunna sättas ur spel genom avtal. Lagstiftningen bör, som IU utveckhr längre fram i detta avsnitt, gälla endast itSOU 1971::!

ländska arbetstagare vars anställning här i landet börjar efter 1.1.1973.

ett och samma företag kan vara stora. Obefogade löneskillnader skulle kunna uppkomma både uppåt och nedåt för de arbetstagare som följer grundutbildningen. Huvuddragen i förslag till Lag om utländsk IU vill därför inte heller välja detta alternativ arbetstagares rätt till lön vid deltagande i som huvudregel. grundutbildning för invandrare Avvisar man de nu antydda alternativen, synes i praktiken återstå att välja arbetstagaEn lagstiftning av det slag som IU förordar rens individuella inkomst till utgångspunkt erbjuder åtskilliga problem. Om man i lag vill för en lagregel om garanterad lön under garantera arbetstagaren ett skydd mot påtag- utbildningstiden. En sådan lösning har flera ligt lönebortfall vid deltagande i grundutbild- fördelar. Den medför att grundutbildningen ning pa arbetstid, inställer sig först frägan för den enskilde invandraren kan upplevas hur man skall ange den lön som arbetstaga- som en normal del av arbetet. Fran rättviseren skall ha rätt till när han deltar i synpunkt är den acceptabel. För företagen grundutbildningen. Olika alternativ är här innebär den inga större administrativa svårigtänkbara. heter. Liknande bestämmelser om skydd mot Ett alternativ är att - efter mönster av 5 § i lagen om anställningsskydd för vissa ar- inkomstbortfall när arbetstagare under arbetstagare (prop. 1971:107) - förklara in- betstid utför en syssla som inte i egentlig vandraren berättigad till en lön under ut- mening är att betrakta som arbete för bildningstiden som inte får understiga det arbetsgivarens räkning återfinns för övrigt i belopp som skulle ha utgått om han i stället bl. a. 1967 års avtal mellan SAF och LO om hade haft semester och varit berättigad till den lokala säkerhetstjänsten (beträffande semesterlön enligt lagen (1963:114) om skyddsombud) och 33 § 1966 års avtal melsemester. Detta alternativ är dock i detta lan SAF, LO och TCO om företagsnämnder sammanhang mindre lämpligt, eftersom det (beträffande ledamot i företagsnämnd). Mot denna bakgrund vill IU därför förbygger pa förutsättningen att arbetstagaren orda en lösning som innebär att arbetstagatjänat in rätten till semesterlön under en viss rens individuella inkomst tas till utgångskvalifikationstid, dvs. i regel under det punkt för en lagregel om garanterad lön unnärmast föregående kalenderåret av arbetsder utbildningstiden. tagarens anställningstid hos arbetsgivaren. I vissa fall kan det vara svårt att räkna ut Ett annat alternativ vore att bestämma en den individuella lönen för den som genast viss standardersättning, t. ex. i form av fast eller tämligen omgående efter anställningen timpenning, gemensam för alla arbetstagare påbörjar grundutbildning, t. ex. vid ackordssom följer grundutbildningen. Detta alternaarbete. I sädana fall bör arbetstagaren enligt tiv skulle emellertid kunna leda till att en del arbetstagare får en väsentligt lägre - respek- IU garanteras en lön som i princip motsvarar tive högre -- lön än de annars skulle ha genomsnittslönen för den yrkesgrupp vederuppburit. Detsamma skulle bli följden om börande tillhör pä företaget eller arbetsplatman i stället valde en lösning som går ut på sen. I flertalet fall torde arbetsgivarna och de att ge arbetstagaren rätt till permitteringslön fackliga organisationerna genom lokala förhandlingar kunna träffa överenskommelse i vid deltagande i grundutbildning. Ett fjärde alternativ vore att utgå frän den denna fråga. inom branschen eller det enskilda företaget När det gäller det närmare innehållet i den tillämpade genomsnittslönen. Fran rättvise- lagstiftning som IU föreslår bör man i synpunkt kan visserligen en sådan lösning lagtekniskt hänseende lämpligen skilja melsynas vara godtagbar, men spridningen av lan arbetstagarens rätt att erhålla ledighet för löner inom en och samma bransch eller inom att delta i grundutbildningen och hans> skydd SOU 1971:51

mot inkomstbortfall under utbildningstiden. I lagen bör sålunda först slås fast att arbetstagaren har rätt att under arbetstid delta i grundutbildningen. Denna rätt bör emellertid inte få tas i anspråk för längre tid än 240 lektionstimmar.1 Härigenom maximeras arbetsgivarens skyldighet att ge arbetstagaren ledighet för att kunna delta i grundutbildningen. Skyldigheten bör omfatta inte bara själva lektionstiden utan också tid för nödvändiga raster. IU förutsätter vidare att arbetstagaren får erforderlig ledighet för att kunna förflytta sig till och från utbildningsplatsen. I lagen bör härefter klargöras i vilken utsträckning arbetstagaren skall åtnjuta skydd mot lönebortfall under utbildningstiden. Enligt IU:s mening bör lagen garantera sådant skydd under hela denna tid. Huvudregeln bör därför vara att lönen för utbildningstiden inte får understiga den lön som skulle ha utgått om arbetstagaren under motsvarande tid utfört arbete för arbetsgivarens räkning. Eftersom utbildningstiden uttryckts i lektionstimmar måste emellertid en sådan regel kompletteras med en föreskrift som på ett tydligt sätt anger storleken av arbetsgivarens skyldighet att utge lön under utbildningstiden. Enligt IU är det naturligt att anknyta arbetstagarens löneanspråk till ett visst antal arbetstimmar. Löneskyddet bör lämpligen omfatta 240 arbetstimmar. En sådan garanti överensstämmer mycket nära med omfattningen av arbetsgivarens skyldighet att ge arbetstagaren ledigt för att kunna delta i grundutbildningen. I lagen bör därför anges att en lektionstimme i detta sammanhang skall räknas som en arbetstimme. Med denna om räkningsregel synes inga svårigheter behöva uppkomma att fastställa den minimilön som arbetstagaren har rätt till under utbildningstiden. Regeln innefattar alltså rätt till lön också för sådan tid som inte utgör lektionstid utan består av t. ex. rast mellan tvä lektionstimmar. Maximalt bör arbetstagaren kunna fä ut lön motsvarande 240 arbetstimmar. Den reglering av löneskyddet som IU nu förordar bör inte få ge upphov till an90

språk på övertidsersättning eller dylikt. Lagen bör endast garantera en lön motsvarande den som skulle ha utgått för arbete under ordinarie arbetstid. Särskilda problem uppkommer om utbildningen är förlagd till annan tid än arbetstid. De skäl som talar för att arbetstagaren skall ha rätt till lön när utbildningen är förlagd till arbetstid gör sig gällande även när det gäller utbildning på tid som annars skulle varit fritid (jfr avsnitt 11.3.3). Lagen bör därför ge arbetstagaren rätt till ersättning av arbetsgivaren även i sådana fall. Lagtekniskt synes detta kunna uttryckas så, att den tid under vilken arbetstagaren deltar i utbildningen även i detta fall räknas som arbetstid. Arbetstagaren bör under denna tid vara berättigad till lön enligt samma grunder som angivits tidigare. Lagens tillämpningsområde IU har övervägt huruvida lagen bör tillämpas på arbetstagare hos alla företag eller om en begränsning bör göras beträffande företag med endast ett fåtal anställda. För mycket små företag kan utgiften för lön under grundutbildningen komma att innebära att möjligheten till anställning för nyinvandrade arbetstagare kan minska eller helt försvinna. Möjligheterna att kontrollera att lagen efterlevs torde vidare vara begränsade när det gäller mycket små företag. Därför föreslår IU att lagen inte skall omfatta arbetstagare som är anställda hos arbetsgivare som inte regelbundet sysselsätter minst fem arbetstagare. En motsvarande gränsdragning har gjorts t. ex. i 1 § lagen om vissa åtgärder för att främja sysselsättning av äldre arbetstagare på den öppna arbetsmarknaden (prop. 1971: 107). Det vore emellertid olyckligt om den visserligen ringa andel invandrare som inom kort tid efter ankomsten anställs i småföretag kom i en klart oförmänligare ställning i 1 Med lektionstimme menas här en tidsenhet om 40 minuter under vilken undervisning meddelas (jfr skolstadgan 1971:235).

SOU 1971:51

utbildningshänseende än anställda vid större företag. Småföretagen bör därför rekommenderas att på samma sätt som övriga företag betala lön till anställda som följer grundutbildningen. Oavsett hur stor del av grundutbildningen som invandrare vid företag med mindre än fem anställda deltar i på arbetstid bör en stimulanspremie från staten utgå för fullföljd grundutbildning. Premien bör vara av samma storlek (700 kr.) och utbetalas på samma villkor som för icke anställda invandrare (se avsnitt 10.5.2). Vidare bör lagen enligt IU:s mening endast äga tillämpning på utländska arbetstagare som är kyrkobokförda i Sverige. IU:s motiv för att på detta sätt begränsa lagens tillämpningsområde är att utesluta arbetstagare som endast tillfälligt vistas i Sverige. Ett ytterligare undantag från lagens tilllämpningsområde bör göras beträffande arbetstagare som sysselsätts i säsong- eller feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur. För IU framstår det som rimligt att en arbetsgivare inte bör åläggas att utbetala lön under grundutbildningen för arbetstagare vilkas anställning uppenbarligen är av tillfällig eller kortvarig natur. IU har utifrån denna ståndpunkt även diskuterat möjligheten av att i lagen göra undantag för anställda med endast ett begränsat antal arbetstimmar, och där grundutbildningens 240 timmar skulle stå i disproportion till antalet arbetstimmar. IU åsyftar här exempelvis sådana anställda som är sysselsatta mindre än hälften av normal arbetstid inom branschen eller företaget, deltidsanställda med endast några timmars arbete per vecka eller anställda med arbetstiden förlagd till veckosluten m. fl. Något hinder för deltagande i grundutbildningen på annan tid än arbetstid torde i dessa fall inte föreligga. För sådana anställda hade man kunnat tillämpa det av IU föreslagna premiesystemet, varvid arbetsgivarens skyldighet att betala lön till dessa invandrare skulle fallit bort. En sådan konstruktion skulle sannolikt medfört svåra gränsdragningsproblem. IU har därför stannat för att inte föreslå något generellt undantag för deltidsanställda. SOU 1971:51

Från lagens tillämpningsområde bör slutligen undantas invandrare som har svenska, danska eller norska språket till modersmål eller som eljest uppenbarligen behärskar något av dessa språk. Lagens ikraftträdande Tidpunkten för lagens ikraftträdande bör sättas så, att utrymme ges för nödvändiga förberedelser både från myndigheternas, arbetsgivarnas och de fackliga organisationernas sida. IU föreslår därför att lagen träder i kraft 1.1.1973. Den bör inte gälla arbetstagare vars anställning här i riket börjar före denna dag. IU skulle emellertid betrakta det som mycket otillfredsställande om inte nu anställda invandrare avtalsvägen tillförsäkrades samma förmåner som i framtiden anställda invandrare. IU förordar därför en snar och frivillig påbyggnad av den mellan LO och SAF träffade överenskommelsen om svenskundervisning för invandrare så att den beträffande nu anställda invandrare i princip kommer att omfatta de mål för grundutbildningen och arbetsgivarnas medverkan som IU har föreslagit. Uppgifter från IU:s intervjuundersökning i bilaga 2 tyder på att det ackumulerade behovet av undervisning i svenska bland nu anställda invandrare inte är större än att det borde finnas goda förutsättningar att inom en snar framtid träffa en överenskommelse med ett sådant innehåll. Det rör sig troligen om 30 000 40 000 personer. Utbildningen för dem kan t. ex. läggas upp efter en rullande plan. I överensstämmelse med vad IU nu föreslagit har IU upprättat ett förslag till lag om utländsk arbetstagares rätt att deltaga i grundutbildning för invandrare. Lagförslaget är jämte specialmotivering intaget i bilaga 4. 10.5.2 Icke anställda invandrare Till de icke anställda vuxna invandrarna hör i första hand hemarbetande kvinnor. Dessa kan genom studieförbundens svenskundervisning få möjligheter till kontakt med svenskt 91

vardagsspråk och vardagsliv. Det rika utbudet av cirklar, förlagda till olika tider på dagen, bör göra det möjligt för t. ex. denna grupp att följa svenskundervisning. I flera kommuner har barnpassning ordnats i anslutning till undervisningen. Även andra modeller har inom ramen för försöksverksamhet prövats för undervisning av vuxna familjemedlemmar till anställda invandrare (jfr avsnitten 8.3.6, 8.7 och 8.8). Erfarenheterna från undervisning i svenska och samhällsorientering för hemarbetande invandrarkvinnor visar emellertid att det krävs särskild stimulans för att denna grupp skall följa sådan undervisning och även bli delaktig av övrig samhällsservice som kan underlätta anpassningsprocessen. Detta gäller också andra mindre grupper icke anställda invandrare som t. ex. invandrare i pensionsåldern. Många av de hemarbetande invandrarkvinnorna är ofta isolerade i hemmet på grund av svårigheter med barnpassning och kontaktsvårigheter beroende på bristande kunskaper i svenska. Bland vissa invandrargrupper kan även en patriarkalisk familjesyn verka hämmande pä möjligheterna att följa svenskundervisning. Av de studiesociala stödformer som för närvarande förekommer vid utbildning — studiehjälp, studiemedel och utbildningsbidrag - är utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen den förmånligaste för mottagaren. Hemarbetande invandrarkvinnor skulle i och för sig få bättre möjligheter att bryta en isolering i hemmet och även kunna gå ut på arbetsmarknaden och fritt välja sysselsättning om ersättning enligt normerna för utbildningsbidrag generellt utgick under grundutbildningen. Med hänsyn till att ett förslag om en sådan ordning måste vägas mot andra gruppers utbildningsbehov vill IU emellertid inte förorda en sådan lösning. Frågan om den långsiktiga utformningen av studiefinansieringen inom vuxenutbildningen övervägs för närvarande inom kommittén för studiestöd ät vuxna (SVUX). I direktiven för SVUX påpekas bl. a. att nuvarande stödformer för vuxna - med undantag av utbildningsbidragen inom ar92

betsmarknadsutbildningen - anpassats till ungdomsutbildningens stödformer (studiehjälp och studiemedel) samt att inkomstbortfallet vid heltidsstudier kan bli så stort att det för vuxna inte uppvägs av det stöd som utgår inom ungdomsutbildningen. Bl. a. mot denna bakgrund skall SVUX förutsättningslöst pröva nuvarande och nya former för finansieringen av vuxnas studier och utbildning. I avvaktan på mera långsiktiga förslag beträffande den studiesociala finansieringen av vuxenutbildningen vill IU föreslå ett statligt premiesystem för invandrare utanför arbetslivet. Varje icke anställd invandrare som följer grundutbildningen bör tilldelas en premie som dels kan täcka kostnader i samband med grundutbildningen (t. ex. reseoch måltidskostnader), dels innebär en viss ekonomisk stimulans. I undantagsfall bör extra ersättning för onormalt stora resekostnader kunna utgå. Premien bör betalas ut AV kommunens skolstyrelse. I avsnitt 11.6 lägger IU fram mera preciserade förslag beträffande premiesystemet. 10.6 Viss nuvarande

utbildning

10.6.1 Svenskundervisning i samband med arbetsmarknadsutbildning I avsnitt 8.4 redogörs för möjligheterna Br invandrare att inom arbetsmarknadsutbildningen erhålla svenskundervisning. Svenskundervisning kan ges dels under högst t/a månader i samband med omskolning till ett nytt yrke, dels i undantagsfall utan samband med yrkesutbildning om bristande kunskaper i svenska bedöms vara ett avgörande hinder för arbetsplacering. IU förutsätter att de nuvarande möjligheterna att inom arbetsmarknadsutbildningen erhålla svenskundervisning bibehåls. Den maximala längd som undervisningen i svenska inom arbetsmarknadsutbildningen kan ha svarar väl mot de mål för grundutbildningen som IU föreslär. Innehållet i den svenskundervisning som ges inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen bör i möjiSOU 1971:51

gaste mån anpassas till innehållet i den föreslagna grundutbildningen, så att svenskundervisningen inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen kommer att utgöra en integrerad del av grundutbildningen för invandrare. 10.6.2 Undervisning i utvandringsländerna I avsnitt 8.6 redovisas hittills förekommande svenskundervisning i utvandringsländer. Det skulle naturligtvis vara en fördel om framtida invandrare redan före ankomsten genom utbildning förberetts för sin vistelse i Sverige. Detta förutsätter emellertid att utvandringen till Sverige har viss kontinuitet och att den sker i kontingenter. Så är emellertid idag fallet endast med en mycket liten del av invandringen. Merparten av invandrarna kommer oorganiserat. Ett annat skäl som talar emot reguljär utbildning i utvandrarländerna är att kommunerna med hänsyn till sin kompetens är förhindrade att bedriva utbildning utomlands. Dessa förhållanden bör emellertid inte avhålla företag som rekryterar grupper av invandrare att i samråd med myndigheter i Sverige och utvandringsländerna inleda utbildning redan före invandrarnas ankomst till Sverige. Det är självfallet en fördel om sådan utbildning i möjligaste mån anpassas till de mål för grundutbildningen i svenska som 1U föreslår. Beträffande organiserad invandring till Sverige av vissa specialistgrupper som t. ex. medicinalpersonal bör enligt IU gälla att det organ i Sverige som svarar för rekryteringen av gruppen i fråga även fullt ut bör svara för kostnaderna för utbildningen i svenska för gruppen, dvs. såväl undervisningskostnader som studiesociala kostnader. Denna typ av invandring kan inte förutsättas bli av någon större omfattning. Med hänsyn bl. a. till att dessa specialrekryterade invandrare efter en central utbildning, som utöver svenskundervisning även kan förutsättas omfatta viss kompletterande yrkesutbildning, ofta kommer att bosätta sig i olika kommuner i hela landet är det rimligt att det rekryterande organet svarar för undervisningskostnaderna. SOU 1971:51

10.6.3 Försöksverksamhet 1 kap. 8 redovisas vissa försök med anordningar för undervisning i svenska och samhällsorientering som kan betraktas som komplement till studieförbundens cirklar i svenska för invandrare. Dessa försök gäller kontaktkurser för invandrarkvinnor (8.3.6), internatkurser i svenska (8.7) och studiecirklar i samhällskunskap (8.8). IU förutsätter att det vid sidan av grundutbildningen i svenska med samhällsorientering även framöver kan finnas behov av anordningar för undervisning i svenska med samhällsorientering för invandrare genom vilka nya pedagogiska former för invandrarundervisning prövas och utvärderas. IU föreslår således att SÖ i samråd med SIV ges möjligheter att inom ramen för en försöksverksamhet utveckla olika modeller för undervisning av invandrare som kan verka som komplement till den föreslagna grundutbildningen. 10.6.4 Undervisning av flyktingar Flyktingar och med dem jämställda utlänningar kan omhändertas på de speciella mottagningsförläggningar som drivs av arbetsmarknadsstyrelsen där de normalt erhåller en månads intensivundervisning i svenska språket. Ibland förlängs undervisningstiden till tvä månader. Undervisningen kan dä ske antingen i eller utanför förläggningen (jfr avsnitt 8.9). IU föreslår att den utbildning som framdeles ges på arbetsmarknadsstyrelsens mottagningsförläggningar för flyktingar inordnas i grundutbildningen för invandrare. Den vid mottagningsförläggningarna nuvarande undervisningstidens längd bör således utsträckas att generellt omfatta 240 timmar, och innehållet i undervisningen bör anpassas till innehållet i grundutbildningen i övrigt. 10.6.5 Svenska för utländska studerande Undervisning i svenska för utländska studerande meddelas vid universiteten i Uppsala, Lund, Göteborg, Stockholm och Umeå. 93

Konsistorierna får uppdra åt studieförbund att handha undervisningen. I Stockholm handhas undervisningen av the Stockholm University Institute for English-Speaking Students. Undervisningen omfattar maximalt fyra kurser, vardera om 90 timmar. I avsnitt 8.11 beskrivs närmare undervisningen i svenska för utländska studerande. Utländska studerande vid högre svenska läroanstalter kan indelas i två grupper: dels studerande som invandrat under sådana omständigheter att det klart kan förutsättas att de kommer att stanna i Sverige, dels s. k. gäststuderande. Enligt ett av statsmakterna nyligen fattat beslut (prop. 1971:81) skall studiesocialt stöd inte utgå till utlänningar som bosatt sig här i landet huvudsakligen i syfte att skaffa sig utbildning. Utlänningar som mottagits under sådana omständigheter att det klart kan förutsättas att vederbörande kommer att stanna i Sverige bör emellertid få svenskt studiestöd på samma villkor som svenska medborgare. Till denna kategori kan hänföras flyktingar och därmed jämställda och barn under 20 år till invandrare som mottagits här för att bo och arbeta. I övriga fall bör enligt prop. 1971:81 som villkor för rätt till studiestöd gälla att personer med vederbörliga tillstånd vistats och förvärvsarbetat under en sammanhängande period av minst två år. IU föreslår mot denna bakgrund att även utländska studerande som kommit till Sverige sedan de fyllt 16 år får den grundläggande undervisningen i svenska genom grundutbildningen på samma villkor som övriga invandrare. Viss undervisning vid universiteten i svenska för utländska studerande kommer emellertid enligt IU:s bedömning att behövas även framdeles. Gäststuderande bör få möjlighet att vid universiteten fä grundundervisning i svenska. Påbyggnadskurser i svenska med inriktning på olika ämnesområden är nödvändiga för de studerande som genomgått grundutbildningen. Det är enligt IU därför önskvärt att undervisningen i svenska för utländska studerande på ett fastare sätt än hittills knyts till universitetens verksamhet. 94

11 Förslag om grundutbildning för vuxna invandrare

ningen. (10.4). Regional och interkommunal samverkan I detta avsnitt sammanfattas IU:s förslag om bör vid behov ske mellan kommunerna i grundutbildning för vuxna invandrare. Hänfräga om grundutbildningen. (10.4) visning ges till de avsnitt i betänkandet där Grundutbildningen förutsätts anordnad i de olika förslagen utvecklas närmare. samråd med samtliga berörda parter i komIU föreslär att en ny utbildningsanordning munen: myndigheter, företag, fackliga orgainrättas med benämningen grundutbildning nisationer, studieförbund, invandrarnas egna för invandrare. Grundutbildningen bör erbju- organisationer m. fl. Sådant samråd kan ske i kommunala vuxenutbildningsråden. das samtliga invandrare i landet som har de behov av utbildningen i fråga. Grundutbild- (11.3.1) ningen bör inordnas i det allmänna skolväSÖ bör som central förvaltningsmyndighet sendet. (10.3) få i uppdrag att svara för uppgifter som planering och samordning, lärarutbildning, läroplaner, utvecklingsarbete och informaMål tion beträffande grundutbildningen. (10.4, Mälet för grundutbildningen bör vara att 13) inom en ram av 240 timmars koncentrerad undervisning ge invandraren - oavsett tidigaKostnadsfördeln ing re utbildning - en första kännedom om svenskt vardagsspråk och vardagsliv. Språk- Staten förutsätts genom bidrag till kommuundervisningen bör vara praktiskt inriktad nerna svara för vissa undervisningskostnader och även innehålla inslag av samhälls- och i samband med grundutbildningen. Staten arbetsmarknadsorientering. (10.3) bör vidare svara för premier till icke anställda invandrare som fullföljer grundutbildningen och till invandrare vid företag med Huvudmannaskap mindre än fem anställda. (11.6, 11.7) Kommunen bör som huvudman ha att sörja Arbetsgivarna rekommenderas att betala för att vuxna invandrare erbjuds grundut- lön under grundutbildning för nu anställda bildningen och svara för dess kvalitet och invandrare. Arbetsgivare med minst fem anadministration. -Det är angeläget att studie- ställda föresläs genom lag vara skyldiga att förbundens personal- och lokalresurser för betala lön till invandrare som anställs här i svenskundervisning används även i fortsätt- landet efter 1.1. 1973 och som följer grund11.1 Förslag om grundutbildning

SOU 1971:51

utbildningen. (10.5.1)

11.2 Tillträde till grundutbildningen

I föregående avsnitt presenterades sammanfattningsvis lU:s förslag om tillträde till Alla invandrare över 16 är bör ha tillträde till grundutbildningen för invandrare. De avutbildningen. Undantag bör dock göras för gränsningar och undantag som kortfattat anarbetstagare som sysselsätts i säsong- eller gavs i sammanfattningen motiveras utförligaferiearbete eller eljest i arbete av tillfällig re i detta avsnitt. natur. Dansk-, norsk- och svensktalande invandrare bör kunna delta i grundutbild- 11.2.1 Kravet pä kyrkobokföring ningen endast i mån av plats. Som kvalifikationsgrund för tillträde till grundutbild- Som kvalifikationsgrund för grundutbildningen föreslär IU att kyrkobokföring skall ningen bör kyrkobokföring gälla. (11.2) gälla. Motivet för att kräva kyrkobokföring för tillträde till grundutbildningen är att Anordnande utesluta tillfälliga besökare, turister osv. Som påpekas i avsnitt 2.1.2 kyrkobokför Undervisningen bör ordnas så snart som möjsig invandrare ofta först efter en längre ligt efter invandrarens ankomst till landet vistelse i Sverige. Detta kan bero pä osäkeroch läggas upp som intensivundervisning. het om avsikten att stanna i Sverige mera För anställda bör den i princip äga rum på varaktigt men den vanligaste orsaken torde arbetstid. Med hänsyn till lokala förutsättvara dälig kännedom om bestämmelserna. ningar och variationer i invandringen, liksom IU:s förslag avser alla invandrare som mera i produktionsprocessen, måste flexibilitet varaktigt tänker bosätta sig i landet. IU har förutsättas när det gäller undervisningens därför övervägt att låta grundutbildningen förläggning i tiden. (1 1.3.3) omfatta även personer som visserligen inte Beträffande utbildningen av de anställda har kyrkobokfört sig men uppfyller villkoren invandrarna bör intimt samråd ske mellan för kyrkobokföring. Att kyrkobokföring kommunens skolstyrelse, arbetsgivare och inte har skett torde dock i de aktuella fallen fackliga organisationer. Där förutsättningar bero på bristande information och kontakt finns bör utbildningen förläggas till arbetsmed myndigheterna. Om fråga om grundutplatsen. För utbildningen av hemarbetande bildning för en viss invandrare uppkommer, invandrarkvinnor med småbarn bör om möjligt särskild barnpassning ordnas i anslutning räknar IU med att, då sådan kontakt med till undervisningslokalerna och även andra invandraren etableras, eventuellt underlåten stimulansåtgärder bör vidtas för i synnerhet kyrkobokföring sker. denna grupp. (11.3.4, 11.3.5) Tillträde

Avisering och information

11.2.2 Undantag för dansk-, norsk- och svensktalande invandrare

Kommunernas uppgift att organisera och Bland invandrarna finns personer vilkas kunplanera utbildningen förutsätter att de får skaper i svenska motsvarar eller är högre än bättre översikt över invandringen till kom- målet för grundutbildningen. Någon grundmunen än vad de normalt har för närvaran- utbildning bör i princip inte erbjudas dessa de. Ett system för avisering om invandrare personer och deras eventuella vidareutbildtill kommunerna bör därför upprättas. Syste- ning i svenska bör ske inom ramen för den met bör läggas till grund för såväl central ordinarie vuxenutbildningen enligt förslag i information som lokal uppsökande informa- kap. 12. tion om grundutbildningen. (11.4, 11.5, Invandrare som kan svenska är framför 13.2) allt finländare med svenska till modersmål. %

SOU 1971:51

De utgör en betydande grupp bland de finländska invandrarna i Sverige. Språkproblem för dansk- eller norsktalande invandrare som skulle motivera en samhällsinsats för deras del av den storlek som grundutbildningen utgör synes inte föreligga. IU föreslår därför att grundutbildningen i princip inte bör avse dansk- eller norsktalande invandrare eller finländska invandrare som har svenska till modersmål. Dessa invandrare bör dock få delta i undervisningen om de själva så önskar och plats finns för dem. Någon skyldighet för arbetsgivaren att betala lön till dem för studietiden bör dock inte gälla (se 10.5.1), ej heller bör någon premie utgå till sådana deltagare. Detta gäller även personer som redan följt grundutbildningen. En del av de här aktuella invandrarna kan avgränsas på administrativ väg. Beträffande dansk- och norsktalande invandrare kan man således utgå från det formella medborgarskapet. För en avgränsning av de finländska invandrare som har svenska till modersmål måste man utgå från personens egen uppgift om sin språktillhörighet. En sådan uppgift kan lämnas t. ex. via arbetsgivaren eller personligen vid uppsökande information eller på annat sätt. Förslaget innebär således att grundutbildningen kan komma att erbjudas invandrare som kan svenska, t. ex. genom en tidigare vistelse i Sverige. IU utgår från att personer som redan kan svenska avböjer deltagande i grundutbildningen om de erbjuds detta. Att IU trots detta föreslår att dansk- och norsktalande invandrare samt svenskspråkiga finländare skall undantas beror på att dessa grupper är så stora och enkelt kan skiljas frän övriga invandrare. 11.2.3 Undantag för korttidsanställda I princip eftersträvar IU att samtliga invandrare i Sverige utan kunskaper i svenska motsvarande dem som grundutbildningen ger erbjuds delta i denna. Från denna regel har IU dock ansett det nödvändigt att undanta vissa grupper av arbetstagare, nämligen sådana som sysselsätts i säsong- eller feriearbete SOU 1971:51 7

eller eljest i arbete av tillfällig natur (jfr utlänningskungörelsen (1969:136) 43 § beträffande undantag från skyldighet att inneha arbetstillstånd). Anställda i arbete av kortvarig natur som är kyrkobokförda i landet bör däremot äga rätt att delta i grundutbildningen men arbetsgivaren kan inte anses ha skyldighet att betala lön till dem under studietiden (se avsnitt 10.5.1). 11.3 Anordnande av grundutbildningen 11.3.1 Huvudmannaskap och samverkan IU:s förslag innebär att kommunens skolstyrelse skall ha att sörja för att grundutbildning anordnas för i kommunen bosatta vuxna invandrare. Skolstyrelserna skall ha ansvaret för utbildningens administration och kvalitet. Det är av vikt att ett intimt samråd etableras mellan de parter som berörs av grundutbildningen: kommun, arbetsgivare, fackliga organisationer, studieförbund och invandrare. Ett reguljärt samråd torde krävas för att på bästa sätt kunna utnyttja de resurser på orten som är tillgängliga för grundutbildningen. I en del kommuner finns sedan något år särskilda vuxenutbildningsråd. Dessa bereder frågor av samordnande, planerande och informativ karaktär. En viktig uppgift för råden är samordningen av de personella resurserna och lokalresurserna. De senaste årens satsning pä reformer inom vuxenutbildningen leder troligen till att sådana råd blir mera allmänt förekommande. IU föreslår att det lokala vuxenutbildningsrådet, i den mån sådant finns, får samordnande uppgifter även när det gäller grundutbildningen för invandrare. Ett annat väsentligt samrådsorgan när det gäller grundutbildningen är de referensgrupper för invandrarfrågor som finns i några kommuner. I ett cirkulär från Svenska Kommunförbundet 4.6.1971 föreslås att sådana referensgrupper knyts direkt till kommunstyrelsen. I referensgruppen bör enligt Kommunförbundet representanter för olika kommunala förvaltningar, arbetsgivare, fackliga 97

bestämmelse om lön under studietid som annars skulle vara den anställdes fritid (se avsnitt 10.5.1 och bilaga 4). Den inledande delen av grundutbildningen 11.3.2 Gruppstorlek för anställda kan integreras med introdukSom villkor för statsbidrag till studieför- tionen på arbetsplatsen. De utomnordiska bundens cirklar i svenska för invandrare gäl- invandrare som kommer till Sverige genom ler att grupperna måste omfatta minst fem organiserad överföring kan eventuellt följa en första del av utbildningen redan i hemlanoch högst 20 deltagare (se 8.3.1). För den kommunala vuxenutbildningen det (jfr avsnitt 10.6.2). Vid större företag gäller att kurs får inrättas om studerande- kan denna introduktion bedrivas i form av antalet varaktigt utgör minst 12. Beträffande internatundervisning. En sådan längre inleorter utanför gymnasieorter i det allmänna dande del av grundutbildningen kan följas av stödområdet gäller att elevantalet i kurs i olika etapper som allt efter de lokala förutkommunal vuxenutbildning skall vara lägst sättningarna och arbetsprocessens art uppdeåtta (prop. 1971:37). Dessa bestämmelser las på arbets- respektive fritid. Hela utbildkan i och för sig även vara lämpliga beträf- ningen bör dock helst i princip förläggas till fande svenskundervisning för invandrare. För ordinarie arbetstid. att emellertid kommuner med endast ett Företag som inte omfattas av den av IU litet antal invandrare skall kunna anordna föreslagna lagen (dvs. företag med mindre än grundutbildning föreslår IU att den bör få fem anställda) rekommenderas att på samma anordnas om minst 8 elever stadigvarande sätt som övriga företag ställa arbetstid till kan beräknas delta i kursen. Vidare anser IU förfogande för grundutbildningen. För en att pedagogiska skäl talar för att en undervis- del anställda vid sådana företag kan emellerningsgrupp i grundutbildningen inte bör tid fritidsundervisning realistiskt sett bli det överstiga 20 deltagare. Utbildningen måste enda alternativet. med hänsyn till deltagarnas olika bakgrund För icke anställda invandrare (hemarbeoch förutsättningar delvis kunna läggas upp tande kvinnor, äldre invandrare m. fl.) bör individuellt. IU föreslår därför att en ny kurs möjligheterna att lägga upp grundutbildupprättas om studerandeantalet överstiger ningen som intensivundervisning allmänt sett 20. vara goda. En faktor som emellertid försvårar möjligheterna för skolstyrelsen att planera grundutbildningen är variationerna i in11.3.3 Förläggning i tiden vandringen under året. Som framgår av fig. IU har som ett mål för grundutbildningen 2.1 i kap. 2 är dessa variationer avsevärda. 1 angett att den bör omfatta 240 timmars synnerhet för kommuner med liten invandkoncentrerad undervisning. För anställda bör ring kan svårigheterna att på ett regelmässigt den äga rum på arbetstid. Med hänsyn till sätt anordna grundutbildningen bli stora. lokala förutsättningar torde grundutbildningen dock inte genomgående kunna äga 11.3.4 Lokaler rum som intensivundervisning. Speciella förhållanden i vissa branscher eller pä vissa IU har ovan påpekat att lokalresurser som nu företag kan föranleda modifikationer. Vid utnyttjas för svenskundervisning för invandt. ex. visst skiftarbete eller deltidsarbete mås- rare bör kunna anlitas även i framtiden. Pä te troligen en del av grundutbildningen för- senare tid har studieförbunden inrättat för läggas till fritid. Bland annat av detta skäl svenskundervisning ändamålsenliga undervishar i den av IU föreslagna lagen om utländsk ningslokaler, i allt större utsträckning med arbetstagares rätt till lön vid deltagande i tillgång till språklaboratorier och annan tekgrundutbildning för invandrare intagits en nisk utrustning. Företagen har utvecklat de

organisationer, ideella föreningar och invandrare vara företrädda.

98 SOU 1971:51

egna resurserna för internutbildning, och en ökad service för icke anställda invandrare del större företag har lokaler med språklabo- främst vad det gäller barntillsyn, resor och ratorier för undervisning av invandrare på måltider. Målet bör enligt IU vara att företagets område. Vikten av att löpande utjämna regionala och lokala skillnader när samråd etableras mellan de kommunala orga- det gäller grundutbildningens tillgänglighet nen och företagen för att i möjligaste mån så att ingen vuxen invandrare utanför arbetsförlägga grundutbildningen för anställda in- livet utestängs från utbildningen pä grund av vandrare i anslutning till arbetet och arbets- bristfälligt utbyggd social service. SÖ och platsen har redan framhållits. Kommunförbundet bör genom rekommenBehov kan emellertid finnas av lokalresur- dationer och information stimulera komser utöver dem som studieförbund och före- munens skolstyrelse att i samråd med andra tag kan upplåta för grundutbildningen. Pä kommunala organ erbjuda invandrarna särvissa orter saknar studieförbundens lokaler skild social service i direkt anslutning till önskvärda tekniska hjälpmedel. Sädana grundutbildningen, där behov av sådan serhjälpmedel finns emellertid allmänt i de vice finns. kommunala skollokalerna. Dessa lokaler kan i vissa fall visa sig vara särskilt lämpliga med hänsyn till närhet till hemmet, möjligheterna Barntillsyn att ordna sådan särskild barnpassning som Ett svårbemästrat problem för invandrarföreslås nedan och att erbjuda av kommunen kvinnorna är att ordna barntillsyn under subventionerade måltider i samband med utb dningen. Detta gäller i synnerhet i komgrundutbildningen. Andra lokaler som ibland muner med långt avstånd mellan bostad och kan tillfredsställa sådana och liknande önske- undervisningslokal. Förutsättningarna att mål är t. ex. ålderdomshem, ungdomsgårdar, ordna barntillsyn i närheten av hemmet är bibliotek, arbetsvårdsinstitutioner, samlings- där ofta små eftersom tillgången på platser i lokaler m. m. familjedaghem är liten eller obefintlig. Daghemsplacering är inte heller något realistiskt alternativ då daghemmen är avsedda för hel11.3.5 Social service dagsvård och kommunerna inte kan skriva in För många vuxna invandrare utanför arbets- barn i daghemmen för sä korta perioder som livet finns hinder av olika slag för deltagande det här är fråga om. Lekskolorna tar visserlii grundutbildningen. I avsnitten 11.5 och gen emot barn ett lägre antal timmar men 13.2 föreslår IU vissa informationsåtgärder i inte heller dessa torde kunna räknas som ett syfte att upplysa om och stimulera till del- realistiskt alternativ. tagande i grundutbildningen och annan utLösningen synes vara att ordna barntillsyn bildning. En premie föreslås vidare utgå till i direkt anslutning till undervisningslokalen. bl. a. icke anställda invandrare som fullföljer Barntillsynen bör enligt IU snarast vara att grundutbildningen (11.6). Det krävs emeller- jämställa med den barnpassning som för tid även särskilda sociala anordningar i direkt närvarande förekommer på olika orter vid anslutning till grundutbildningen för att stu- viss yrkesutbildning för hemmakvinnor. I diemotivationen skall höjas hos framför allt verksamheten bör även invandrarkvinnorna hemarbetande invandrarkvinnor. De anställ- själva växelvis kunna engageras. Redan nu da invandrarna kommer på olika sätt att vara finns liknande anordningar för barntillsyn i i en förmånligare situation. Stimulansåtgär- samband med vuxenutbildning. Stockholms derna för denna grupp föreslås vara direkt barnavårdsnämnd ordnar t. ex. barntillsyn knutna till arbetslivet. för barn till vuxenstuderande vid två av IU vill därför understryka vikten av att kommunens vuxenskolor. Den pågår måndag huvudmannen och samrådsorganen för till torsdag. De flesta barnen vistas där två å grundutbildningen i kommunerna verkar för tre timmar per dag. Avgift tas ut efter SOU 1971:51

lekskoletaxa. IU har i avsnitt 5.5 understrukit angelägenheten av att invandrarbarn, framför allt sådana med bristande kunskaper i svenska, bereds tillfälle att delta i förskoleverksamhet. IU vill i detta sammanhang hänvisa till den försöksverksamhet med kombinerad utbildning i svenska för invandrarkvinnor och deras förskolebarn som pågår på några håll och som beskrivs i avsnitt 5.3. Resor Grundutbildningen för icke anställda invandrare bör i möjlig mån ordnas i lokaler som ligger nära hemmet. I t. ex. landsbygdskommuner med ett mindre antal invandrare kan emellertid detta vara svårt. I den mån kollektiva trafikmedel inte räcker till bör t. ex. skolskjutsorganisationen utnyttjas eller annan kommunal färdtjänst ordnas. IU föreslår i avsnitt 11.6 att i undantagsfall onormalt höga resekostnader i samband med grundutbildning för icke anställda invandrare skall kunna ersättas efter särskild prövning. Den föreslagna premiens storlek har även bestämts med hänsyn till beräknade normalkostnader i samband med grundutbildningen. Mot denna bakgrund skulle kommunerna eventuellt kunna avgiftsbelägga en sådan särskild färdtjänst. Det är emellertid önskvärt att särskilda transporter till grundutbildningen är kostnadsfria. Måltider I storstadsregionerna kommer avstånden mellan undervisningslokal och bostad i regel inte att vara särskilt stora. För de invandrare som har lång resväg till undervisningslokalen kan det emellertid ställa sig besvärligt med matfrågan. Därför är det en fördel om grundutbildningen ordnas i lokaler som har matservering eller i nära anslutning därtill. Bland de exempel på lokaler för grundutbildningen som räknats upp i avsnitt 1.3.4 finns flera som har kapacitet att ta emot extra matgäster.

11.4 Avisenng om invandrare till kommunerna IU:s förslag om grundutbildning förutsätter att såväl anställda som icke anställda invandrare aktivt erbjuds delta i grundutbildningen. Samtidigt läggs på kommunernas skolstyrelser uppgiften att organisera grundutbildningen. Bägge dessa uppgifter förutsätter att de kommunala myndigheterna erhåller bättre översikt över invandringen till kommunerna än vad de nu normalt har. Från kommunalt håll har betonats att kommunerna för närvarande inte kan planera t. ex. för bostadsförsörjningen och skolans arbete pä ett tillfredsställande sätt då kommunens myndigheter inte i förväg får reda pä väntad invandring. För att ge kommunerna möjlighet att styra utvecklingen har Kommunförbundet aktualiserat förslag om att kommunerna skall få påverka prövningen av arbetstillståndsansökningar. För att möjliggöra ett effektivt erbjudande om grundutbildning till alla nyinvandrade som är i behov av sådan utbildning och underlätta kommunernas planering av utbi.dningen anser IU det nödvändigt att komnunerna erhåller dels uppgifter om planerad invandring till kommunen, dels individuella uppgifter om alla invandrare som har bosatt sig i kommunen eller erhållit anställning hos en arbetsgivare i kommunen. IU föresår därför ett aviseringssystem som närmare beskrivs i det följande. Detta system förutsätter att mera omfattande uppgifter än om hela befolkningen samlas in och lagras om i landet bosatta eller anställda utlänningar. Förslaget förutsäter således att utländska medborgare i de ta hänseende behandlas på ett annat sätt än svenska medborgare. Även om IU i princip anser att säranordningar för utlänninga- i Sverige så långt möjligt bör undvikas är den föreslagna aviseringen enligt IU:s åsikt av sådant värde att den bör komma till stård. IU förutsätter emellertid att systemet utformas på ett sådant sätt att de registrerade uppgifterna om invandrare inte kan utnyttas för andra ändamål än de avsedda. SOU 197151

IU har övervägt olika aviseringsmöjligheter, nämligen avisering direkt från arbetsgivarna till kommunen, avisering via folkbokföringen och avisering via det ADB-system för utlänningsärenden (det s. k. SU-systemet) som förbereds inom SIV. Systemet skall förse tillstånds- och medborgarskapsbyråerna vid SIV med beslutsunderlag liksom även med underlag för planeringen av SIV:s verksamhet. Man skall också med hjälp av systemet kunna göra vissa statistiska sammanställningar av den invandrade befolkningen. I systemet skall bl. a. registreras alla ansökningar och beslut om uppehålls- och arbetstillstånd, arbetsanmälningar m. m. IU föreslär att en avisering som bygger pä SU-systemet inleds. Som mål bör sättas att aviseringen börjar samtidigt med att SUsystemet börjar fungera, dvs. kring årsskiftet 1972/73, dä även de av IU föreslagna utbildningsanordningarna förutsätts träda i funktion. Aviseringen föresläs omfatta alla invandrare med undantag för norska och danska medborgare. En del av aviseringen måste dock av tekniska skäl begränsas till enbart utomnordiska invandrare. IU föreslär tre slag av avisering. Förslaget innebär att vissa utomnordiska invandrare aviseras till kommunen både när arbetstillstånd erhålls och när arbetsanmälningen sker. A visering av beviljade arbetstillstånd I SU-systemet skall information lagras om bl. a. alla ansökningar om arbetstillstånd. IU föreslär att avisering sker till kommunen av alla beviljade arbetstillstånd som avser anställning hos en arbetsgivare inom kommunen. Kommunen skulle därmed fä kännedom om väntad invandring från icke-nordiska länder redan innan invandraren har kommit till Sverige. Genom att sådana uppgifter krävs i ansökan om arbetstillstånd kan aviseringen omfatta även t. ex. familjestorlek, om familjen väntas följa med vid invandringen etc. Denna avisering kan endast omfatta ickenordiska invandrare. Någon avisering i förväg SOU 1971:51

av den omfattade nordiska invandringen skulle således inte kunna ske. Detsamma gäller emellertid migrationen inom landet, såväl av svenska medborgare som här redan bosatta utlänningar. Den nordiska arbetsförmedlingen skall i princip ske på samma sätt som arbetsförmedlingen inom landet. Ett eventuellt aviseringssystem från arbetsgivarna till kommunen bör således omfatta både inflyttningen från andra delar av Sverige och från de nordiska länderna. Att föreslå ett sådant system ligger utanför IU:s arbetsuppgifter. Arbetsanmälda utlänningar I SU-systemet skall ingå behandlingen och lagringen av arbetsanmälningar. IU föreslår att avisering sker till bostadskommunen av alla nytillkomna arbetsanmälda utlänningar liksom av sådana utlänningar som byter bostadskommun inom ett år efter den första arbetsanmälan. Aviseringen bör inte omfatta danska och norska medborgare. Om motsvarande uppgift begärs i samband med arbetsanmälan kan aviseringen omfatta även uppgift om modersmål, om vederbörande redan har genomgått grundutbildning i svenska samt en uppgift om arbetsgivaren har mindre än fem anställda. Alla kyrkobokförda ej arbetsanmälda utlänningar som har kyrkobokförts som invandrare eller flyttar inom landet mindre än ett år efter invandringen IU:s förslag enligt ovan förutsätter att i SU-systemet registreras samtliga i landet kyrkobokförda utländska medborgare och statslösa och att ej arbetsanmälda utländska medborgare i systemet kan skiljas frän arbetsanmälda utländska medborgare. Aviseringen avser således t. ex. hemarbetande invandrarkvinnor. lU:s förslag till avisering enligt de tre ovan redovisade modellerna innebär att kommunen får uppgifter om beviljade arbetstillstånd samtidigt med arbetsgivaren. Aviseringen om arbetsanmälda kan antas komma fram till 101

kommunen ca en vecka efter det att arbetsgivaren har gjort anmälningen. En avisering direkt från arbetsgivaren skulle således innebära en viss tidsvinst, men samtidigt medföra större arbetsbörda för arbetsgivaren och svårigheter att kontrollera att anmälningsskyldigheten fullgörs. IU föreslär inte ett generellt system som innebär direktaviseringar frän enskilda arbetsgivare till kommunen, men anser att frågan bör övervägas närmare av SIV. På många orter, speciellt då sådana mindre och medelstora kommuner vars näringsliv domineras av ett eller ett par företag, kan det vara av stort värde att mycket nära kontakter utvecklas mellan dessa företag och skolstyrelsen, varvid parterna naturligtvis är oförhindrade att lokalt överenskomma om avisering. Avisering från kyrkobokföringen kan antas komma till kommunen ca tvä veckor efter det att kyrkobokföring har skett för en nyinvandrad. En avisering från länsdataregistret i stället för via SIV skulle innebära att aviseringen kom ca en vecka tidigare, men ett sådant system skulle medföra ett stort antal dubbelaviseringar då folkbokföringsuppgifterna inte innehåller någon uppgift om anställningsförhållande. Även i detta fall gäller att skolstyrelserna naturligtvis är oförhindrade att använda lokala kanaler för att söka upp icke anställda invandrare för att ge ett erbjudande om grundutbildning redan innan avisering från SIV kommit. Ett införande av ADB i SIV:s rutiner enligt det förslag till system för utlänningsärenden som beskrivits ovan skapar även möjligheter till central informationsspridning som enligt IU bör prövas närmare. Det torde således vara möjligt att till rimlig kostnad t. ex. centralt sända en broschyr om invandrares rättigheter och skyldigheter i Sverige och gällande regler för grundutbildningen för invandrare till alla arbetsgivare som för första gängen anmäler att de anställt en utländsk arbetstagare. Det är också möjligt att centralt sända informationsskrifter på olika språk direkt till de arbetsanmälda eller kyrkobokförda invandrarna. IU föreslär därför att SIV överväger en sådan centralt för102

medlad information via det framtida datasystemet.

11.5 Uppsökande information 11.5.1 Motiv för uppsökande information I avsnitt 2.3.6 lämnas vissa uppgifter om de vuxna invandrarnas utbildningsbakgrund. Bland invandrare frän vissa Medelhavsländer finns ett markant inslag av personer med kort skolutbildning. Mer än hälften av t. ex. de italienska kvinnorna och var tredje jugoslaviska har färre än fem utbildningsår bakom sig. Å andra sidan finns bland i synnerhet de jugoslaviska invandrarna mänga med avsevärt längre utbildning. De studier som genomförts i Sverige angående de vuxenstuderandes utbildningsbakgrund visar att elevrekryteringen till vuxenutbildningen sker bland dem som redan har relativt god skolunderbyggnad. En nyligen genomförd undersökning bland vuxenstuderande i Stockholm belyser de korttidsutbildades andel av samtliga vuxenstuderande. Under hösten 1969 hade endast ca 17 procent av de vuxenstuderande i Stockholm den gamla folkskolan bakom sig. Oron för att utbildningsklyftan vidgas mellan den äldre och yngre generationen finns omvittnad på flera håll, senast i den av fackföreningsrörelsen framlagda rapporten Vuxenutbildning 70 (LOVUX 2). Inom den s. k. FÖVUXkommittén utreds bl. a. frågan om en särskild uppsökande verksamhet för att nå korttidsutbildade. De vuxna invandrarna kan - sä länge de inte har lärt sig svenska - sägas befinna sig i en svårare situation därför att de i stort sett är utestängda frän säväl kommunal som annan vuxenutbildning. Troligen är de bättre utbildade invandrarna betydligt starkare motiverade för svenskstudier än de med låg utbildning. Vuxna icke anställda invandrare — i första hand hemmakvinnor — saknar dessutom den stimulans till utbildning i svenska som en anställning ofta innebär. Mot denna bakgrund anser IU att det med SOU 1971:51

det föreslagna aviseringssystemet som grund bör inledas en systematisk uppsökande informationsverksamhet bland vuxna invandrare i syfte att stimulera till utbildning av olika slag, främst grundutbildningen för invandrare. Målet bör vara att genom en personlig kontakt ge invandraren erbjudande om grundutbildning så att informationen verkligen förstås av mottagaren. Innehållet i den uppsökande informationen bör inriktas på information om tid och plats för grundutbildningen och om studiesociala villkor, men även information om andra utbildningsmöjligheter. Mänga invandrare måste hjälpas över motståndet att sätta sig pä skolbänken igen och ges ett ökat självförtroende så att de kan följa undervisningen. För invandrare med ingen eller ringa skolgång är den uppsökande informationen av särskild vikt.

11.5.2 Organisation av den uppsökande informationen Den uppsökande informationen i samband med grundutbildningen kan organiseras på olika sätt i olika kommuner. Det bör stå kommunerna fritt att välja de organisatoriska och administrativa lösningar som passar bäst i varje särskilt fall. Lokala informationscentraler för invandrare finns pä ett trettiotal orter. Om en sädan invandrarbyrå finns etablerad i en kommun kan det t. ex. vara lämpligt att ge denna ansvaret för den uppsökande informationen. Sociala centralnämnder finns nu i ca 60 procent av landets kommuner. Om den sociala centralnämnden har byggt upp en effektiv organisation och administration för socialt uppsökande verksamhet kan även den utnyttjas för information om grundutbildningen i samråd med skolstyrelsen. Skolstyrelsen bör även kunna vara huvudman för den uppsökande informationen. Den uppsökande informationen om grundutbildningen bör emellertid inte innehållsmässigt kopplas till socialväldens uppsökande verksamhet, som bl. a. syftar till att utröna en persons behov av social service. Kommunförbundets nämnda cirkulär SOU 1971:51

innehåller även förslag om en till kommunstyrelsen knuten referensgrupp i invandrarfrågor. Inom denna referensgrupp skulle t. ex. frågor om huvudmannaskap för uppsökande information i samband med grundutbildningen kunna diskuteras. Det är av vikt att personer som känner invandrarnas bakgrund och talar deras språk förmedlar erbjudandet om grundutbildningen. I den uppsökande informationen bör därför i första hand användas tolkar och andra två- eller flerspråkiga personer med kunskaper i invandrarspråk. För den personal som rekryteras till kommunernas uppsökande information om grundutbildning torde särskild introduktion bli erforderlig. Kurser för denna personal kunde anordnas t. ex. av SIV och Kommunförbundet.

11.6 Premiesystemet

IU har i avsnitt 10.5.2 framhållit att det krävs särskild stimulans för att hemarbetande invandrarkvinnor och andra vuxna invandrare utanför arbetslivet skall följa undervisning i svenska och bli delaktiga av övrig samhällsservice som kan underlätta anpassningsprocessen. Därför föreslår IU ett särskilt statligt premiesystem för icke anställda invandrare som följer grundutbildningen. Enligt förslag i avsnitt 10.5.1 bör även invandrare som frän 1.1.1973 anställs vid företag med mindre än fem anställda omfattas av detta premiesystem. Premien bör betalas ut av skolstyrelsen. Som villkor för premien bör gälla att grundutbildningen fullföljts och att man närvarit minst 200 lektionstimmar. Grundutbildningen bör inte fä utsträckas över en längre tid än ett ar. Skolstyrelserna bör kunna rekvirera förskotterade premier frän SÖ, i likhet med t. ex. socialnämndernas rekvisition hos socialstyrelsen av kostnader för ersättning för socialhjälp till flyktingar m. fl. De icke anställda invandrare som deltar i grundutbildningen måste förutsättas ha sin försörjning tryggad, varför premien inte fär betraktas som ett bidrag för levnadsomkostnaderna i allmänhet. Premien bör därför vara 103

generell och skattefri. Den bör vara lika stor för alla oberoende av vederbörandes inkomster. Om de geografiska förhållandena i en viss kommun, exempelvis i glesbygd, leder till att en deltagare får väsentligt högre resekostnader än övriga deltagare skall skolstyrelsen i undantagsfall, utöver den generella premien, efter särskild prövning kunna ersätta dessa extra utgifter. Den generella premien skall således tjäna flera syften. Dels skall den vara ersättning för en del av de faktiska kostnader som deltagande i grundutbildningen för med sig (t. ex. resor), dels vara en stimulans för vederbörande att fullfölja utbildningen. Barntillsynen förutsätts i första hand ordnas av kommunen i omedelbar anslutning till utbildningen, varför kostnader för barntillsyn under utbildningen endast torde förekomma i vissa fall. IU anser mot denna bakgrund att premiens totala storlek bör vara 700 kronor. Enligt IU:s beräkningar kan den totala årliga kostnaden för premierna uppskattas till ca 3,5 milj. kr.

11.7 Kostnadsfördelning stat-kommun 11.7.1 Nuvarande statsbidragsbestämmelser Under budgetåret 1970/71 uppgår de samlade kostnaderna för utbildningsväsendet inom SÖ:s verksamhetsområde till ca 8,6 miljarder kr., varav 5,2 miljarder kr. belastar staten och 3,4 miljarder kr. kommunerna. Det statliga stödet till det kommunala utbildningsväsendet omfattar i första hand statsbidrag till lärarlöner med 95—100 procent. Kommunerna får vidare 35 procent av kostnaderna för byggnadsinvesteringar i statsbidrag. Grundtanken bakom statsbidragen är att man skall kunna garantera varje medborgare rätt till likvärdig utbildning oberoende av bostadsort eller kommunens ekonomiska bärkraft.

11.7.2 IU:s överväganden IU:s förslag innebär att kommunen bör bli huvudman för grundutbildningen och att kommunen skall ha att sörja för att vuxna invandrare erbjuds utbildningen.

I nedanstående tablå anges schematiskt utgående statsbidrag till det kommunala skolväsendet for olika ändamål. Grundskolor 1.

Lärare och skolledare: Avlöningsförmåner Socialförsäkringsavgifter

2.

Pedagogisk stödpcrsonal (bibliotekspersonal, skrivpersonal och institutionstekniker)

3.

Elevvårdspersonal (psykologer, kuratorer, läkare och sjuksköterskor)

4.

Vaktmästar- och ekonomipersonal

5.

Vissa elevförmåner (skolböcker, skolmåltider, skolskjutsar och rabatter på buss/spårväg/tåg)

95% 100%

Gymnasiala skolor

100% 100%

Gymnasial vuxenutbildn ng

100% 100%

Schablonbelopp (t. ex. 3 000 kr.) per klass

6.

Investeringar i byggnader

Ca 35 %

Ca 35 %

Ca 35 %

7.

Investeringar i utrustning och undervisningsmaterial

Obetydligt bidrag

Visst mindre bidrag

Visst mindre bidrag

8.

Löpande fastighetskostnader (drift, underhåll m. m.)

9.

Förbrukningsmaterial

104 SOU 1971:il

Enligt sina direktiv skall 1U inte pröva frågor om kostnadsfördelning mellan stat och kommun. För att kommunerna inte skall uppleva grundutbildningen i svenska och samhällsorientering som en ekonomisk börda bör statsbidraget enligt 1U vara sa utformat att det stimulerar kommunerna att anordna utbildningen. Den nuvarande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun när det gäller gymnasial vuxenutbildning förefaller IU vara en lämplig modell för kostnadsfördelning även när det gäller kostnaderna för grundutbildningen för vuxna invandrare. I bilaga 3.1 återfinns IU:s kostnadsberäkningar beträffande grundutbildningen.

SOU 1971:51

12 Förslag om fördjupad utbildning för vuxna invandrare

12.1 Fördjupad bildningen

utbildning

inom

vuxenut-

Ett första mål för insatser pa utbildningsområdet för vuxna invandrare bör vara att eliminera de utbildningshandikapp som försvårar invandrarnas möjligheter att tillgodogöra sig utbudet av vuxenundervisning och som kan avskärma invandraren frän viktig samhällsinformation och medinflytande. Mot denna bakgrund har IU ovan föreslagit en grundutbildning pä 240 timmar i svenska och samhällsorientering för alla invandrare som är i behov av sådan utbildning. Ett andra mål är att dels genom systematisk information om olika tillgängliga utbildningsvägar för vuxna, dels genom nya inslag i den allmänna vuxenutbildningen söka underlätta möjligheterna för invandrare att fä en bättre utbildningsstandard. I avsnitt 1 1.5 har IU föreslagit en särskild uppsökande information om olika utbildningsmöjligheter för vuxna invandrare. De motiv för en uppsökande information som IU där redovisar utgår inte endast frän önskvärdheten av att invandrarna nas med en direkt information om grundutbildningen utan även om andra utbildningsvägar för vuxna invandrare som t. ex. undervisning för invandrare med ingen eller ringa skolgång eller den kommunala vuxenutbildningen. Det finns behov av kompletterande inslag i de nuvarande utbildningsvägarna för vuxna som bättre än för närvarande svarar mot 106

invandrarnas särskilda behov. Detta gäller i synnerhet undervisning i svenska och samhällsorientering. IU vill i de följande avsnitten översiktligt ange vissa befintliga utbildningsanordningar som kan utnyttjas för en fördjupad utbildning för invandrare.

12.1.1 Kommunal och statlig vuxenutbildning Inom den kommunala vuxenutbildningen anordnas undervisning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskolan och gymnasiet (ämneskurser) och yrkesskolan (yrkesskolkurser). Den kommunala vuxenutbildningen får dessutom omfatta särskilda yrkesskolkurser och yrkesskolkurser i form av studiecirklar. Utbildningen anordnas huvudsakligen som deltidsundervisning. Eleven kan vad gäller ämneskurser välja att antingen läsa enstaka ämnen eller för fullständig kompetens i den aktuella skolformen. Undervisningen är organiserad som koncentrationsläsning, vilket innebär att eleven vanligtvis laser ett eller tva—tre ämnen samtidigt. Den statliga vuxenutbildningen har mera begränsad omfattning än den kommunala. Vid de statliga skolorna för vuxna i Norrköping och Härnösand meddelas utbildning enligt läroplanerna för grundskolans högstadium, fackskola och gymnasium. Undervisningen är en kombination av brevskolestudier och undervisning vid respektive skola SOI' 1971:51

med s. k. varvad undervisning. Inom den kommunala vuxenutbildningen bör inrymmas sådan kompletterande utbildning - i första band i svenska - som invandrare beböver för att kunna följa den statliga och kommunala vuxenutbildningen i övrigt. Utbildningen inom den kommunala och statliga gymnasiala vuxenutbildningen, som motsvarar utbildning enligt läroplanen för grundskolans högstadium, bygger i stort sett pä den kunskapsnivå som den tidigare sex- respektive sjuäriga obligatoriska skolan gav. Invandrare som fatt en mera omfattande utbildning i hemlandet kan börja pä en högre nivä inom vuxenutbildningen medan andra måste börja frän grunden. Med hänsyn till invandrarnas olika utbildningsbakgrund måste utbildningen till en början utformas individuellt för att förekommande kunskapsluckor skall fyllas ut. Motsvarande torde gälla även i fräga om vuxenutbildning för den inhemska befolkningen och därför inte innebära problem av en ny typ. I fråga om den fördjupade utbildningen i svenska för invandrare inom den statliga och kommunala vuxenutbildningen bör den kunskapsnivå som nås i grundutbildningen för invandrare kunna vara en utgångspunkt för läroplanen. Läroplanerna i svenska bör enligt IU först leda till en kompetens motsvarande vad grundskolans mellanstadium ger och sedan via en nivå motsvarande grundskolans högstadium till en nivä motsvarande den som gymnasiala skolformer ger. En särskilt upplagd undervisning i svenska för invandrare inom den statliga och kommunala vuxenutbildningen är således enligt IU angelägen. Därigenom skulle invandrare fä bättre möjligheter än hittills att följa individuellt anpassad fortsatt svenskundervisning. 12.1.2 Folkhögskolor Statsbidrag utgår till 105 folkhögskolor och till ett tiotal filialer till dessa. Dessa folkhögskolor kan med hänsyn till huvudmannaskapet indelas i tre grupper, landstingsskolor, stödföreningsskolor och rörelseskolor. StödSOU 1971:51

föreningsskolorna får vanligen betydande landstingsbidrag och landstingen är representerade i skolornas styrelser. Rörelseskolorna utgör ingen homogen grupp. Den folkrörelse som är huvudman är starkt representerad i dessa skolors styrelser. Det är dock vanligt att plats i styrelsen ges at representant för landstinget och för den kommun där folkhögskolan är belägen. Målet för folkhögskolans verksamhet är att meddela allmän medborgerlig utbildning, ofta med inriktning mot ett visst intresseområde. Under senare ar har en ökande andel av folkhögskolans elever sökt sig dit för att fa vidareutbildning av allmänt slag som en grund för fortsatt utbildning. Några folkhögskolor har speciallinjer som i vissa fall ger direkt yrkesutbildning. För folkhögskolorna finns ingen centralt fastställd läroplan. Varje skola får inom de gränser som folkhögskolestadgan anger själv utforma sitt program. Vissa obligatoriska ämnen är föreskrivna i endast den första årskursen. Det bör därför finnas stora möjligheter att i folkhögskolornas utbildning lägga in kurser som direkt tar sikte pä invandrarnas utbildningsbehov. Möjligheterna att lägga upp specialkurser för invandrare borde vara stora. Internatformen ger goda möjligheter till kontakter mellan eleverna och med lärare. De försök med internatkurser för invandrare pä folkhögskolor som under senare är pågått pä finsk-svenska utbildningsrädets och SIV:s initiativ (se avsnitt 8.7) har visat sig vara särskilt lyckade just med hänsyn till dessa kontakter och till internatmiljön. Folkhögskolekurser kan därför vara mycket lämpliga för invandrare som under en längre tid vill fördjupa sin utbildning och knyta nya kontakter. Vid manga folkhögskolor är man också intresserad av att bereda fler invandrare möjlighet att delta i undervisningen. 12.1.3 Studieförbund IU framhåller i avsnitt 10.4 att det är angeläget att kommunerna drar nytta av studieförbundens erfarenheter av undervisning av in107

vandrare och att kommunerna anlitar personal- och lokalresurser som studieförbunden förfogar över i den nuvarande försöksverksamheten med svenskundervisning. För studieförbunden finns därutöver väsentliga uppgifter när det gäller den fortsatta introduktionen av invandrarna i samhället. Studieförbunden kan t. ex. lägga upp kurser i fackbetonad svenska inom ramen för den fördjupade invandrarutbildningen. De kan vidare pä bred basis ordna cirklar för invandrare; särskilt samhälls- och arbetslivsorientering i samarbete med företag, fackliga organisationer m. fl. En annan uppgift för studieförbunden är insatser för att vidmakthålla och utveckla invandrarnas kulturella bakgrund och kunskaperna i modersmålet. Studieförbunden kan även göra en insats t. ex. när det gäller att informera allmänheten om invandrarna, deras bakgrund och ursprungsländer. 12.1.4 Kurser i radio och TV I avsnitt 8.12 redovisas hittills förekommande utbildning för invandrare i radio och TV. Verksamheten omfattar såväl undervisning i svenska som samhälls- och arbetslivsorientering. Programverksamheten för invandrare i radio och TV har utvecklats positivt under de senaste åren. Den bör enligt IU betraktas som en reguljär del av Sveriges Radios verksamhet. Invandrarna är en av Sveriges Radios konsumentgrupper och särskilda program för dem bör enligt IU pä vanligt sätt finansieras över Sveriges Radios budget, inte via särskilda statsmedel. När det gäller den fördjupade utbildningen för invandrare finns stora uppgifter för etermedia inte minst pä samhällsorienteringens område. Kurser i svenska som radio och TV sänder bör även byggas ut ytterligare. Det är önskvärt att radion löpande sänder grundkurser i svenska för invandrare. 12.1.5 Övrig vuxenutbildning IU har i avsnitt 10.6.1 föreslagit att de nuvarande möjligheterna att fä grundutbild108

ning i svenska i samband med omskolning till ett nytt yrke bibehålls. Inom arbetsmarknadsutbildningen torde emellertid möjligheterna att lägga in fördjupad utbildning för invandrare av allmänbildande karaktär eller i form av päbyggnadskurser i svenska vara begränsade. IU förutsätter att korrespondensinstituten vid uppläggningen av sina utbildningsprogram skall beakta behov av kompletterande utbildning för invandrare. De som fatt sådan kompletterande utbildning får större möjligheter att bli konsumenter av det övriga utbildningsutbudet hos instituten. Institutens kursinformation bör inriktas även på invandrare. Det är önskvärt att det inom personalutbildningen ges möjligheter för invandrare att fä specialkunskaper i svenska. Det bör ligga i arbetsgivarens intresse att de anställda invandrarna fördjupar sina kunskaper i den specialterminologi som används på arbetsplatsen. Kurser i specialterminologi kan ordnas i samarbete med studieförbund. På motsvarande sätt bör det inom löntagarorganisationernas utbildning även förekomma kurser i facklig terminologi för invandrare. Vissa löntagarorganisationer har under senare är ordnat särskilda kurser för invandrare med inriktning pa facklig information och arbetsmarknadsorientering. Det är önskvärt att denna verksamhet ytterligare byggs ut. 12.2 Utbildning för invandrade analfabeter 12.2.1 Analfabeter bland invandrarna I några av de länder varifrån invandring skett till Sverige är analfabetismen enligt tillgängliga statistiska uppgifter vanlig. För Turkiet anges således att 61,9 procent av den vuxna befolkningen (15 år och över) var analfabeter är 1960, i Grekland anges 19,6 procent och i Jugoslavien 23,5 procent för 1961 och samma åldersgrupp. Frän dessa uppgifter kan dock inga slutsatser dras om förekomsten av analfabetism bland invandrarna i Sverige. Utbildningssituationen i utvandringsländerna SOU 1971:51

har förändrats. Analfabeterna i dessa länder återfinns bland äldre personer medan invandrarna i Sverige är övervägande unga. I t. ex. Jugoslavien är analfabetismen också regionalt begränsad och de jugoslaviska invandrarna i Sverige har till större delen kommit från delar av landet med utvecklat skolväsende. Som framgår av IU:s intervjuundersökning (se avsnitt 2.3.6 och bilaga 2) finns bland de italienska och jugoslaviska invandrarna personer med begränsad skolgång, medan grupperna i gemen inte kan betecknas som dåligt utbildade i jämförelse med den svenska totalbefolkningen. Samma förhallande synes råda för andra invandrargrupper, t. ex. grekerna. Som framgår av bilaga 2 är det också de mindre utbildade äldre invandrarna med ett stort inslag av kvinnor som har de sämsta kunskaperna i svenska. I denna grupp återfinns förmodligen också till stor del analfabeterna bland invandrarna. Intervjuundersökningen kan dock inte läggas till grund för någon uppskattning av gruppens storlek. Det finns analfabeter bland de zigenare som har kommit till Sverige. De finska zigenarna kan i allmänhet läsa och skriva medan zigenarna från Centraleuropa ofta är analfabeter. Expertgruppen för vissa zigenarfrågor har kartlagt denna grupp (jfr 1.3.1). Antalet utomnordiska zigenare som bedömdes vara analfabeter uppskattades 1971 till ca 130. 1 avsnitt 8.10 beskrivs den nuvarande särskilda undervisningen för invandrare med ingen eller ringa skolgång. Denna undervisning är avsedd för analfabeter. Som analfabeter räknar SÖ personer som har en föregående skolgång om högst fyra år. Att en person har fatt högst fyra års skolgång innebär naturligtvis inte att han nödvändigtvis måste vara analfabet i den bemärkelsen att han inte kan läsa och skriva. Det förefaller däremot troligt att analfabeterna framför allt är att finna bland personer med en sådan bristande skolgång. Bedömningen av om en viss person är analfabet eller ej kan således inte göras beroende av personens formella skolgång utan måste utgå från vederbörandes läs- och skrivkunnighet såsom den framstår t. ex. under grundutbildningen för invandrare, i arSOU 1971:51

betslivet etc. IU anser dock i likhet med SO att gruppen personer med högst fyra års skolgång i planeringen kan betraktas som en målgrupp för särskilda utbildningsåtgärder. IU anser sig inte med någorlunda säkerhet kunna uppskatta antalet analfabeter, eller personer med sä ringa skolutbildning att särskild alfabetiseringsundervisning är motiverad. IU beräknar antalet analfabeter bland invandrarna till några tusen och räknar med att högst ca 300 personer per år kan komma att påbörja den av IU föreslagna alfabetiseringsundervisningen .

12.2.2 Förslag om alfabetiseringsundervisning Analfabetism är ett avgörande hinder för invandrare att få varaktig anställning pä den öppna arbetsmarknaden. Merparten kan varken förstå eller tala svenska. Kunskaperna i det egna modersmålet är små. För att dessa invandrare någonsin skall kunna göra sig gällande pä en alltmer specialiserad arbetsmarknad krävs att de får särskild utbildning. Erfarenheten visar att analfabeterna ofta friställs och att det är mycket svårt att omskola dem utan en längre elementär utbildning. Den alfabetiseringsundervisning som beskrivs i avsnitt 8.10 har hittills varit av ringa omfång. Undervisning har förekommit bl. a. i Stockholm, Göteborg, Malmö och Norrköping. Bristen på specialutbildade lärare samt lämpligt studiematerial är kännbar. Medel för en uppsökande information saknas. Alfabetiseringsundervisningen upplevs av flera kommuner som ett svårt problem. De största svårigheterna är att nå analfabeterna, att skapa studiemotivation och att lösa studiefinansieringen. Den utbildning det här gäller är mycket krävande och det torde därför inte vara realistiskt att förlägga den till fritid. Varken utbildningsbidrag eller studiehjälp kan för närvarande utgå. Socialhjälp, som ersätts av statsmedel, kan utgå för personer med flyktingstatus. För övriga går studiefinansieringen i dag inte att ordna annat än med 109

socialhjälp, som inte torde ersättas av statsmedel. IU föreslår mot denna bakgrund en särskild anordning för utbildning av invandrade analfabeter. I de följande avsnitten utvecklar IU sina förslag beträffande utbildningen för analfabeter. Denna utbildning benämns i fortsättningen alfabetiseringsundervisningen. Med hänsyn till att kunskaperna är begränsade om analfabetismens utbredning bland invandrare i Sverige och till den relativt ringa erfarenhet man här har av alfabetiseringsundervisning bör den av IU föreslagna undervisningen läggas upp som försöksverksamhet med möjligheter till en systematisk utvärdering och metodutveckling. Forskning om analfabeternas sociala och psykologiska situation bör även ingå i försöksverksamheten. IU förutsätter att den möjlighet kommunerna för närvarande har att ge undervisning för invandrare med ingen eller ringa skolgång bibehålls vid sidan om den av IU här föreslagna alfabetiseringsundervisningen. 12.2.3 Uppläggning Som kvalifikationsgrund för tillträde till alfabetiseringsundervisningen bör läggas kyrkobokföring och därutöver för icke-nordiska invandrare uppehållstillstånd. Den av IU i kap. 11 föreslagna grundutbildningen för invandrare är avsedd för alla invandrare som har behov av utbildningen i fråga. Detta gäller även invandrare med ingen eller ringa skolgång. Den uppsökande information som föresläs i avsnitt 11.5 kan bli av väsentlig betydelse inte minst när det gäller att fä kontakt med invandrade analfabeter. I alfabetiseringsundervisningen bör som en inledande del ingå utbildning motsvarande grundutbildningen för invandrare. Därigenom kan deltagarna ges ett undervisningsspråk som kan användas i den fortsatta alfabetiseringsundervisningen. Den metodik som hittills använts vid sådan undervisning överensstämmer huvudsakligen med metodiken för grundskolans lågstadium. För läsoch skrivinlärningen har befintligt lägstadiematerial utnyttjats. Studiematerialet i alfabe110

tiseringsundervisningen bör emellertid utformas med utgångspunkt frän vuxna invandrares erfarenhet och vardagssituation. Det vore i och för sig önskvärt om läs- och skrivinlärningen kunde ske pä modersmålet. Unesco förordar i sitt program för "Fundamental Education" att alfabetiseringsundervisning sker i ett tvåfassystem, där alfabetiseringen sker pä modersmålet och vidare utbildning pa landets officiella språk. Ett sådant system skulle medföra stora praktiska svårigheter om det generellt tillämpades i Sverige. Analfabeterna i Sverige representerar troligen minst ett trettiotal språkgrupper. Svårigheten att finna lärare som behärskar dessa språk är uppenbar och bristen pä läromedel är mycket stor. Till detta kommer att några av de aktuella språken saknar skriftspråk. IU vill emellertid inte utesluta möjligheten av att i en särskild utbildning för invandrade analfabeter anordna inledande läs- och skrivundervisning på modersmålet åtminstone för de större språkgrupperna, om sä är praktiskt möjligt. I flertalet fall blir emellertid antagligen läs- och skrivinlärning pa svenska en praktisk nödvändighet. Liksom den nuvarande särskilda utbildningen för analfabeter bör alfabetiseringsundervisningen enligt IU även i fortsättningen omfatta svenska, matematik och samhällsorientering. I sistnämnda ämne bör ingå inslag av historia, samhällskunskap och geografi. Därutöver bör alfabetiseringsundervisningen omfatta arbetslivsorientering och viss yrkesorientering med yrkesträning. Vidare bör utbildningen omfatta inslag av naturkunskap. När det gäller den totala omfattningen av alfabetiseringsundervisningen måste denna utgöra en kompromiss mellan angelägenheten att utbildningen inte blir alltför tidskrävande och att den blir ingående. En lämplig sådan kompromiss synes enligt IUen tvåårig undervisning vara med 30 undervisningstimmar per vecka under 48 veckor per är (totalt 2 880 undervisningstimmar).

SOU 1971:51

12.2.4 Huvudmannaskap Med hänsyn till att den föreslagna utbildningen för invandrade analfabeter är av speciell karaktär och till önskemålet om enhetlighet i utbildningen bör ansvaret för hela alfabetiseringsundervisningen enligt IU åvila staten. SÖ och AMS bör fä i uppdrag att anordna undervisningen. Undervisningen bör kunna anordnas pä SÖ:s och AMS' utbildningscentra för arbetsmarknadsutbildning. I den mån utbildningscenter inte finns på deltagarens bostadsort bör filialer till dessa utbildningscentra kunna upprättas på orter där ett tillräckligt antal deltagare bor. I möjligaste mån bör således deltagarna i undervisningen kunna bo kvar i sina bostäder. För dem som sä önskar kan emellertid inackordering ordnas på utbildningscentra. Sädana finns nu på ett femtiotal orter. Utbildningsorterna i Svealand och Götaland kan sägas ligga väl till i förhållande till spridningen inom landet av invandrare bland vilka analfabeter främst är att finna.

studiefinansieringen inom vuxenutbildningen genom den s. k. SVUX-kommittén. Studiefinansieringen av den av IU föreslagna alfabetiseringsundervisningen måste emellertid fa en omedelbar och provisorisk lösning. Utbildningsbidrag är förbehållet dem som deltar i arbetsmarknadsutbildning. Detta bör emellertid inte hindra att ett stöd med utbildningsbidraget som förebild införs för deltagare i alfabetiseringsundervisningen till dess denna fråga fått sin långsiktiga lösning. IU förordar därför att bidrag motsvarande utbildningsbidrag utgår till deltagare i alfabetiseringsundervisningen. I bilaga 3.2 redovisar IU kostnadsberäkningar för alfabetiseringsundervisningen.

12.2.5 Studiesocialt stöd Stöd frän arbetsgivarna kan inte påräknas till invandrare som deltar i alfabetiseringsundervisningen och samhället bör därför svara för de studiesociala kostnaderna. Det måste härvid bli fråga om ett verksamt stöd till levnadsomkostnaderna, dä något inkomstgivande arbete inte kan utövas under undervisningen. Inte heller under ferietiden om fyra veckor per år torde deltagarna kunna påräkna någon inkomst. Studiestöd bör därför utgå även under ferierna. Av de stödformer som för närvarande förekommer vid utbildning — studiehjälp, studiemedel och utbildningsbidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen - är utbildningsbidraget den förmånligaste för mottagaren. Detta bidrag, som är inkomstprövat, utgörs av grundbidrag, hyresbidrag, familjetillägg och särskilt bidrag. I bilaga 3.2 anges utbildningsbidragets storlek. Som IU påpekat i avsnitt 10.5.2 utreds frågan om den långsiktiga utformningen av SOU 1971:51

13 Central planering och information

13.1 Central planering och samordning IU har föreslagit att SÖ blir central förvaltningsmyndighet för grundutbildningen (10.4), den fördjupade utbildningen i svenska för invandrare inom den kommunala och statliga vuxenutbildningen (12.1.1) och alfabetiseringsundervisningen (12.2.4). SÖ bör således svara för samordning, planering och pedagogiskt utvecklingsarbete beträffande utbildning av vuxna invandrare. Samordnings- och planeringsfunktionerna för utbildning av såväl vuxna invandrare som skolpliktiga invandrarbarn och invandrarungdom bör enligt IU förstärkas inom ramen för SÖ:s organisation sä att en integrerad behandling av de aktuella frågorna kan underlättas. Därigenom kan resurser skapas för en löpande bevakning av behövliga insatser och för en bedömning av olika åtgärders angelägenhetsgrad. Det är av vikt att ett reguljärt samråd etableras mellan SÖ och andra centrala myndigheter och organisationer som handlägger frågor om utbildning för vuxna invandrare, i första hand SIV, AMS, UKÄ, Svenska Kommunförbundet, SAF och LO. Vissa befintliga samrådsorgan mellan AMS och SÖ, och SIV:s expertgrupp, kan utnyttjas i detta sammanhang men även andra former för institutionaliserat samråd kan utvecklas. Samråd i frågor om utbildning för invandrare bör även förekomma med invandraroch minoritetsorganisationerna. 112

SIV bör som för närvarande endast ha begränsade uppgifter när det gäller frågor om utbildning för invandrare. Uppgiften att hos fackmyndigheterna och organisationerna aktualisera behov av kompletterande åtgärder är här väsentlig. SIV bör även i samråd med SÖ,.på projektbasis kunna medverka i framför allt informationen om utbildning för invandrare och i frågor om grundutbildning för anställda invandrare. AMS bör som nu tillsammans med SÖ anordna svenskundervisning i samband med arbetsmarknadsutbildning (10.6.1) och medverka i den av IU föreslagna alfabetiseringsundervisningen (12.2.4). 13.1.1 Läroplaner Läro- och studieplaner i svenska för vuxna invandrare och för utbildning av invandrare med ingen eller ringa skolgång utarbetas för närvarande inom SÖ för att kunna sättas in i undervisningen hösten 1971. Läro- och studieplanerna i svenska för vuxna invandrare utarbetas i samråd med studieförbund. Det är av vikt att arbetet med att utforma läro- och studieplaner för grundutbildningen, den fördjupade utbildningen i svenska för invandrare inom den kommunala och statliga vuxenutbildningen och alfabetiseringsundervisningen inleds på ett tidigt stadium. SÖ bör få i uppdrag att framställa läro- och studieplaner för de av IU föreslagna utbildningsanSOU 197151

ordningarna för vuxna invandrare med utgångspunkt från de riktlinjer för utbildningen som IU föreslår. 13.1.2 Läromedel I avsnitt 8.3.4 redovisar IU det arbete med granskning och framställning av läromedel i svenska för invandrare som inletts på senare år. Tillgången på lämpliga läromedel för utbildning av vuxna invandrare är dock allmänt sett begränsad. Detta gäller i synnerhet utbildning för invandrare med ingen eller ringa skolgång. Möjligheterna att driva systematisk produktutveckling av pedagogiska hjälpmedel för utbildning av vuxna invandrare bör förbättras. De ekonomiska resurserna för pedagogiskt utvecklingsarbete i samband med svenskundervisning för invandrare har under de senaste åren inte stått i rimlig proportion till resurserna för undervisningen i övrigt. 1 metodutvecklingen kan erfarenheter från andra länder ge uppslag till nya modeller. SÖ bör få i uppdrag att svara för metodutveckling när det gäller utbildning för vuxna invandrare och för granskning och framställning av läromedel. 13.1.3 Lärare och lärarutbildning I avsnitt 8.3.3 redovisas uppgifter beträffande lärare i studieförbundens undervisning i svenska för invandrare. Budgetåret 1969/70 anlitades 3 238 cirkelledare i denna undervisning. Studieförbunden har allmänt sett haft begränsad tillgång till lärare med lärarutbildning och erfarenhet av undervisning i svenska som främmande språk. Cirkelledarnas kompetens är varierande men har förbättrats under senare år. Stora krav ställs på de i grundutbildningen för invandrare engagerade lärarna. De bör inte endast ha allmän lärarutbildning utan även utbildning i undervisning i svenska som främmande språk. De bör ha en god samhällsorientering. Det är en fördel om de har kunskaper i invandrarnas modersmål och om deras ursprungsländer. SOU 1971:51

SÖ bör få i uppdrag att fastställa kompetenskrav för lärare i grundutbildningen och alfabetiseringsundervisningen. Det är emellertid av vikt att kompetenskraven utformas på så sätt att i svenskundervisningen nu aktiva lärare efter i förekommande fall nödvändig utbildning även i framtiden kan anlitas i grundutbildningen. De besitter ofta en stor erfarenhet av undervisning av invandrare som bör tillvaratas i den fortsatta invandrarutbildningen. En utbildning för lärare i svenska som främmande språk bör komma till stånd. Sådana kurser kan arrangeras både av universiteten, lärarhögskolorna, SÖ och studieförbunden. SÖ bör i princip vara ansvarig för denna lärarutbildning och få i uppdrag att föreslå utbildning och fortbildning av lärare för vuxna invandrare. Det är angeläget att det i de samhällsorienterande delarna av grundutbildningen anlitas sakkunniga med erfarenheter från arbetslivet och fackligt arbete och helst även med kunskaper i invandrarnas egna språk. De tolkar som medverkar i de samhällsorienterande inslagen i grundutbildningen bör få särskild utbildning. Inom ramen för SIV:s nuvarande tolkutbildning kan i samråd med SÖ arrangeras specialkurser för sådana tolkar liksom för tolkar som medverkar i den lokala uppsökande informationen. 13.2 Information

ÅJ

De reformer beträffande utbildning för vuxna invandrare som IU föreslår bör genomföras och följas upp med en systematisk information till såväl invandrare som i utbildningen engagerade lärare, kommuner, företag, invandrarorganisationer, fackliga organisationer m. fl. I avsnitt 11.4 berör IU möjligheterna att via det föreslagna aviseringssystemet centralt förmedla direkt information om bl. a. grundutbildningen till såväl invandrare som arbetsgivare som har invandrare anställda. I avsnitt 11.5 föreslår IU vidare en lokal uppsökande information om i första hand grundutbildningen och alfabetiseringsundervisningen men även om andra utbildningsvä113

gar. Till grund för den uppsökande informationen skall aviseringssystemet ligga. IU vill här ytterligare beröra frågan om information i samband med utbildning för vuxna invandrare. I ett senare betänkande avser IU att ta upp bl. a. frågor om samhällsinformation i stort till invandrare. 13.2.1 Ansvarsfördelning

Det är angeläget att såväl SÖ som andra berörda myndigheter i sina anslagsframställningar aktualiserar behov av medel för information om grundutbildningen för invandrare. Det synes vidare vara lämpligt att SÖ när det gäller den närmare planeringen av informationen kring grundutbildningen anlitar nämnden för samhällsinformation. SIV, som enligt sin instruktion har att svara bl. a. för allmän information till invandrare, bör medverka i planeringen. De organ som samverkar om grundutbildningen bör kunna få service med informationsmaterial avsett för invandrare från SÖ och SIV. Detta gäller i synnerhet kommunerna och arbetsgivarna. Det är av vikt att informationen på invandrarnas språk är enhetlig och lättförståelig. SIV bör ge service med central översättning av informationsmaterial om grundutbildningen.

Ansvaret för viss samhällsinformation brukar vanligen åvila den fackmyndighet som av regering och riksdag fått i uppdrag att föra ut en reform i praktisk tillämpning eller som genom allmänna instruktioner ålagts informationsuppgifter som ligger inom dess verksamhetsområde. I avsnitt 10.4 föreslår IU att det centrala ansvaret för grundutbildningen läggs hos SÖ. Informationsansvaret för såväl grundutbildningen som alfabetiseringsundervisningen bör därför åvila denna myndighet. Om de av IU föreslagna utbildningsrefor13.2.2 Likvärdig och målgruppsanpassad inmerna skall kunna bekantgöras på ett effekformation tivt sätt bör det på SÖ:s initiativ komma till stånd ett nära samråd i informationsfrågor IU finner inte anledning att här närmare mellan berörda centrala organ, i första hand beröra informationsplan, målgruppsanalys, SÖ, SIV, AMS, SAF, LO, Svenska kommun- medieval och liknande men vill framhålla förbundet och invandrarorganisationerna. In- vissa principiella synpunkter på informatioformationen om utbildning för invandrare nen kring grundutbildningen. Invandrarna är spridda över hela landet bör emellertid inte ses isolerad från utbildningsväsendets övriga information utan ingå och de representerar en mångfald språkgrupsom en del i planeringen av den totala per och olika utbildningsnivåer. Detta får dock inte medföra att informationen till de informationsverksamheten. Informationsutredningen föreslog i betän- olika invandrargrupperna inte blir likvärdig. kandet Vidgad samhällsinformation (SOU Personer som av kostnadsmässiga eller me1969:48) att ett centralt rådgivande organ i dietekniska skäl är svårtillgängliga för inforinformationsfrågor bildas. Mot bakgrund av mation får inte bli åsidosatta. Detta innebär utredningens förslag inrättas 1.7.1971 en att informationen måste differentieras med nämnd för samhällsinformation (prop. avseende på utformning, kanaler och fre1971:56). Nämndens arbete skall vara inrik- kvens. Informationen måste med andra ord tat på informationsprojekt som syftar till vara målgruppsanpassad. De språkliga och upplysning om medborgarnas rättigheter och bildmässiga uttrycken kan behöva varieras skyldigheter. Särskild vikt skall läggas vid för att alla berörda skall kunna förstå inforprojekt som kräver samordning av olika mationen på samma sätt. Från dessa princimyndigheters informationsverksamhet. In- piella krav måste man dock i praktisk formationen kring den av IU föreslagna tillämpning ibland göra avsteg av tekniska grundutbildningen synes vara ett exempel på eller ekonomiska skäl. Informationen om grundutbildningen ett projekt som faller inom ramen för nämnmåste ske även i andra former än genom dens verksamhet. 114

SOU 1971:51

annonsering, inte minst genom den uppsökande information som föreslås i avsnitt 11.5. De lokala invandrarbyråerna förutsätts kunna göra väsentliga insatser när det gäller den lokala uppsökande informationen. En annan lokal institution som under senare tid fått ökad betydelse när det gäller samhällsinformation är biblioteken. I informationen till invandrare om grundutbildningen bör även den statliga Invandrartidningen och invandrarorganisationerna kunna fylla en stor uppgift. För att tillgodose kraven på likvärdig och målgruppsanpassad information kring grundutbildningen bör planeringen av informationsprogrammet innefatta mätningar av informationsbehovet hos olika invandrargrupper. Informationen kring grundutbildningen är särskilt betydelsefull i första skedet. En bred information i initialskedet medför sannolikt framtida tidsvinster och besparingar. För att få till stånd en breddad och likvärdig information bör enligt IU denna uppgift åvila staten. IU beräknar att omkring 1,8 milj. kr. bör avsättas under första året. I bilaga 3.5. återfinns en kostnadsberäkning av informationsprogrammet. IU vill även understryka det angelägna i att den uppföljande informationen, som måste ske via de handläggande statliga och kommunala myndigheterna, ges resurser även när den begränsas till strängt målgruppsbetonad verksamhet, t. ex. genom aviseringssystemet.

SOU 1971:51

Reservation av ledamoten Diesen

I kap. 10 framläggs utredningens överväganden om utbildning för vuxna invandrare. Mot förslaget att kommunen skall vara huvudman för utbildningen har jag ingen erinran. Jag delar uppfattningen att invandraren snarast möjligt efter ankomsten bör få tillfälle till svenskundervisning, samt att denna utbildning i inledningsskedet bör förläggas till arbetstid för anställda invandrare. Jag kan däremot inte ansluta mig till majoritetens förslag att arbetsgivaren åläggs att svara för lön under hela utbildningstiden, dvs. 240 timmar. Självfallet har arbetsgivaren - såväl stat, kommun och landsting som enskild företagare — ansvar för att de anställda får en grundlig introduktion i arbetet, och detta gäller inte minst invandrarna. Men för arbetsgivaren kommer utredningens förslag att medföra, att enbart ersättningen kan beräknas överstiga 3 000 kronor, vartill kommer produktionsförlusten. För många företag måste detta innebära stora svårigheter, i synnerhet som det inte finns någon garanti för att invandraren kvarstannar hos arbetsgivaren viss tid efter genomgången undervisning. Risk föreligger därför att många företag kommer att undvika att nyanställa invandrare efter 1.1.1973, om utredningens förslag genomförs. Om så blir fallet, har utredningen oavsiktligt orsakat att invandrarna blir en mindre väl sedd kategori på arbetsmarknaden. 116

Enligt min mening finns det inte belägg för utredningens uttalande om att arbetsgivarnas kostnader för att anställa arbetare från utlandet skulle vara mindre än för att anställa vissa andra grupper som t. ex. äldre, handikappade och hemarbetande kvinnor. Det är möjligen riktigt i vissa speciella fall, men kan inte sägas gälla generellt. Det synes mig också mindre lyckligt att frammana ett motsatsförhållande mellan olika grupper, som alla behövs i 1970-talets samhälle. Jag vill i detta sammanhang hänvisa till långtidsutredningens beräkningar, av vilka framgår följande: Åren 1970-1975 blir den naturliga ökningen av arbetskraften 14 000 personer för hela perioden. Under samma tid väntas ytterligare 28 000 kvinnor komma ut på arbetsmarknaden. Den fortsatta avfolkningen av jord- och skogsbruk väntas ge ett tillskott av 90 000 personer. Detta innebär tillsammans ett tillskott av ca 130 000 individer. Denna siffra skall jämföras med det förväntade behovet av arbetskraft under samma period: Ökning av samhällsservice beräknas kräva 45 000 personer. Ytterligare 185 000 offentliga tjänster skall tillsättas. Antalet sysselsatta i industrin beräknas minska med ca 50 000 personer. Under åren 1970-1975 beräknas således SOU 1971:51

ökningen av arbetskraftsbehovet bli ca 180 000 personer, vilket innebär en brist på 50 000. Beträffande de grundläggande orsakerna till invandringen sägs bl. a. följande i den överenskommelse, som träffades mellan SAF och LO hösten 1970: "Invandringen till vårt land har varit tämligen omfattande under en följd av år och en invandring kommer såvitt nu kan bedömas att äga rum även under kommande år. Till följd av den allmänna ekonomiska utvecklingen, befolkningsutvecklingen och andra omständigheter som beror på samhällsutvecklingen i stort, uppkommer en brist på arbetskraft, som ej kan täckas genom anställning av arbetssökande i Sverige. Det kan konstateras att en invandring av lämplig omfattning främjar en gynnsam utveckling av levnadsstandard och sysselsättning och således är ett samhällsintresse. För näringslivet har invandringen bl. a. den betydelsen att verksamheten i många företag ej skulle fungera tillfredsställande utan det värdefulla tillskott av arbetskraft som de utländska arbetstagarna innebär. Det är under alla omständigheter angeläget att invandrarna finner sig väl till rätta i vårt land och att de har samma rättigheter och skyldigheter som svenska arbetstagare. Eftersom invandringen som nämnts är ett samhällsintresse, åvilar ansvaret härför i främsta rummet stat och kommun. Även företagen har emellertid ett ansvar för anpassningen av invandrare i flera avseenden. Detta gäller även de fackliga organisationerna."

belopp och enligt samma regler som föreslås gälla för icke anställda invandrare. Att en viss del av utbildningen förläggs till fritid synes mig rimligt också av det skälet, att den enskilde invandraren själv får visa aktivt intresse att delta i utbildningen. Ovan skisserade modell bör så småningom kunna tillämpas såväl på nyanställda som på redan anställda invandrare. Genom att man överlåter åt arbetsmarknadens parter att sluta avtal om svenskundervisning för invandrare kan hänsyn också tas till speciella arbetsförhållanden inom olika branscher, liksom till deltidsanställda m. fl. kategorier. Med hänvisning till vad ovan anförts avvisar jag utredningens förslag till lag om utländsk arbetstagares rätt till lön vid deltagande i grundutbildning för invandrare och förordar att parterna på arbetsmarknaden får träffa överenskommelse i denna fråga.

SAF-LO överenskommelsen innebär en rekommendation till arbetsgivarna att erbjuda anställda invandrare 60 timmars betald svenskundervisning, varav (minst) 20 pä arbetstid. Därutöver föreslås staten svara för premier till dem som följer sammanlagt ca 200 timmars undervisning. Denna överenskommelse synes mig utgöra en god utgångspunkt för vidare förhandlingar. För egen del skulle jag vilja rekommendera en lösning, enligt vilken arbetsgivaren bekostar 120 timmars undervisning, av vilka de första 60, där så är möjligt, bör ligga pä arbetstid. För resterande 120 timmar enligt förslaget till grundutbildning bör utbetalas en statlig premie på 700 kronor, samma SOU 1971:51

Särskilt yttrande av experten Öberg

IU:s förslag till grundutbildning av vuxna invandrare överensstämmer till mycket stor del med de synpunkter som vid upprepade tillfällen framlagts av statens invandrarverk. Ett förverkligande av förslagen skulle med stor sannolikhet medföra radikalt förbättrade förhållanden för invandrarna i Sverige. På några punkter skulle IU:s förslag enligt min mening ha vunnit på ytterligare överensstämmelse med SIV:s tidigare framförda tankegångar. IU:s lagförslag och dess underliggande resonemang preciserar den invandrade arbetstagarens rätt att delta i grundutbildningen men inte i motsvarande grad arbetsgivarens skyldighet att ställa arbetstid till förfogande. Den anställde invandraren, vars studievana i allmänhet är begränsad, förmår inte förena studier med hårt, ovant arbete och han har inte råd att avstå från någon del av sin arbetsinkomst. Slutsatsen härav borde vara att undervisningen i svenska blir en del av arbetet. Det kan visserligen tänkas fall där studierna inte helt kan förläggas till ordinarie arbetstid — även bortsett från att nattskift under inga omständigheter bör få kombineras med studier på dagtid. Sådana fall borde kunna täckas genom att 2 § tredje stycket i den föreslagna lagtexten gåves lydelsen: "Är utbildning som avses i första stycket undantagsvis förlagd till annan tid än arbetstid. . ." På motsvarande sätt skulle man kunna undgå att generellt befria arbetsgivare med 118

färre än fem anställda från skyldigheten att ställa betald arbetstid till förfogande. Principen borde vara den omvända, dvs. skyldighet för alla arbetsgivare med vissa preciserade möjligheter till dispens. Icke anställda vuxna invandrare, vilket i praktiken huvudsakligen betyder hemarbetande hustrur, föreslås av IU stimuleras till att delta i undervisningen genom ett premiesystem. Förmåner motsvarande dem som utgår vid arbetsmarknadsutbildning vore enligt min mening att föredra, men i den mån formella invändningar häremot kan anses befogade, borde premiebeloppet utgå med 1 000 kr i stället för av IU föreslagna 700 kr. IU:s betänkande understryker med rätta att det skulle vara djupt otillfredsställande om de invandrare som blivit anställda före 1.1.1973 inte finge lära sig svenska på samma villkor som de därefter anställda. Möjligen skulle den föreslagna lagstiftningen utsträckas till att gälla även den förra kategorin. Ett förslag härom förutsätter emellertid en mera ingående undersökning av de praktiska svårigheterna att anordna undervisning för anställda som redan medverkar i produktionen. En sådan undersökning bör inledas omedelbart i syfte att före 1.1.1973 klarlägga dels hur undervisningen skall kunna ordnas, dels huruvida lagstiftningen är möjlig respektive nödvändig.

SOU 1971:51

Bilaga 1

1.1 IU:s utredningsverksamhet

Utfrågningarna

Under 1969 och 1970 sammanträdde IU med företrädare för olika myndigheter, institutioner, organisationer och invandrargrupper i Sverige. Invandrar- och minoritetsorganisationer ombads i samband med inbjudan till sammanträdet att lämna information om bl. a. följande: 1 Data om organisationen respektive gruppen. 2 Uppgifter om organisationens eller gruppens egna aktiviteter beträffande information om det svenska samhället, kurativ verksamhet, kulturell verksamhet och undervisning, egna publikationer m. m. 3 Problem i Sverige för medlemmar av invandrar- och minoritetsgrupper. 4 Synpunkter på samhällsåtgärder för invandrar- och minoritetsgrupper. Utfrågningarna med företrädare för myndigheter och svenska organisationer gällde i första hand frågor om undervisning för invandrare, invandrarnas förhållanden i arbetslivet samt social service för invandrare. I samband med utfrågningarna av invandrar- och minoritetsorganisationer överlämnades till IU ett antal skrivelser med bl. a. synpunkter på samhällsåtgärder för invandrare och minoriteter. Synpunkter som förts fram vid utfrågningarna har nedtecknats. IU:s utfrågningar redovisas på sid. 120. SOU 1971:51

1.2 Arbetsgruppen gor i Sverige

för finska

invandrarfrå-

I samband med IU:s utfrågning i januari 1969 av företrädare för finska invandrarorganisationer bildades en för de finska organisationerna gemensam arbetsgrupp. Arbetsgruppens uppgift är att allsidigt bedöma de finländska invandrarnas situation i Sverige och att löpande stå i kontakt med IU och till IU framföra synpunkter på åtgärder för de finska invandrarna i Sverige. Ordförande i arbetsgruppen för finska invandrarfrågor i Sverige är numera ordföranden i Riksförbundet finska föreningar i Sverige, professorn i finska språket och kulturen vid Stockholms universitet Osmo Hormia, och sekreterare i arbetsgruppen är generalsekreteraren i Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige Jaakko Launikari. Ledamöter i gruppen är numera socialattachén vid Finska ambassaden i Stockholm Paavo Lounela, generalsekreteraren i Riksförbundet finska föreningar i Sverige Martti Pöysälä och numera förste byråsekreteraren hos SIV Erkki Tammenoksa som representant för Organiserade finsktalande socialdemokrater i Sverige. Riksförbundet för finska föreningar i Sverige representerades tidigare av ungdomssekreterare Juhani Suolahti. IU har av chefen för inrikesdepartementet beviljats särskilda medel för att stödja arbetsgruppens utredande verksamhet. Arbetsgrup119

Datum för utfrågning

Företrädda organisationer, institutioner och myndigheter m„ fl.

15.1.1969 Centralförbundet för finska föreningar i Sverige, Riksförbundet för finskspråkigt församlingsarbete i Sverige, Organiserade finsktalande socialdemokrater i Sverige

6.2.1969 Tyska föreningen 1945, Tyska församlingen i Stockholm, Svensk-Österrikiska

27.2.1969 Jugoslaviska föreningen i Stockholm, Jugoslaviska föreningen i Eskilstuna

föreningen 6.3.1969

Svensk-Grekiska klubben i Stockholm, Lambrakis ungdomsförening, Internationella föreningen för invandrarkvinnor, Stiftelsen ortodox församlingstjänst

15.4.1969 Italienska hjälpföreningen, Italienska klubben i Gustavsberg

24.4.1969 Svensk-Turkiska sällskapet

20.5.1969 Stockholms stads utlänningsutredning, Immigrant Service i Stockholm

5.6.1969 Estniska kommittén, Esternas representation i Sverige, Lettiska socialdemokratiska föreningen, Lettiska centralrådet, Lettiska hjälpkommittén Mosaiska församlingarna i Stockholm, Göteborg och Malmö Fria ungrarnas sammanslutning, Ungerska Katolska Föreningen i Stockholm, Ungerska protestantiska kyrkorådet, Ungerska socialdemokratiska föreningen Kommunala myndigheter i Västerås, ASEA, Västmanlands läns ABF-distrikt, Metalls kommitté" för invandrare i avd. 20 (i samband med studieresa till Västens) Lokala föreningar i Hallstahammar: Finska föreningen, Finlandssvenska föreningen, Italienska föreningen, Kroatiska föreningen, Jugoslaviska föreningen (i samband med studieresa till Hallstahammar)

2.7.1969 11.9.1969

24.9.1969 Tjeckiska och slovakiska invandrargrupper, Svensk-Tjeckoslovakiska föreningen Arabiska klubben i Stockholm

12.1.1970 Lärare i svenska för invandrare

23.1.1970 ABF, AMS, Institute for English-speaking students, Folkuniversitetet, LO, SAF, TCO, Socialstyrelsen, Sveriges Radio, TBV, UKÄ Utfrågningens ämne: utbildning för invandrare

25.2.1970 AMS, Bcklädnadsarbetareförbundet, Byggnadsämnesförbundet, Fabriksarbetareförbundet, Facklärarförbundet, Handelstjänstemannaförbundet, Hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund, Industritjänstemannaförbundet, Institutet för arbetsmarknadsfrågor, Jurist- och samhällsvetarförbundet, Konfektionsindustri- o;h Textilindustriförbundet, LO, Metallindustriarbetareförbundet, SACO, SAF, SAF:s Allmänna Grupp, SALF, SIV, Textilarbetarförbundet, Verkstadsföreningen Utfrågningens ämne: invandrarna i arbetslivet

7.4.1970 Polska flyktingrådet, Föreningen polska socialdemokrater i Sverige, Östeuropeisca socialkommittén

22.5.1970 Katolska biskopsämbetet, S:t Nikolai Estnisk-Ortodoxa Församling i Stockholn, Finska Ortodoxa Församlingen i Sverige

19.8.1970 Arbetarskyddsstyrelsen, bostadsstyrelsen, riksförsäkringsverket, socialstyrelsen, Svenska Kommunförbundet Utfrågningens ämne: invandrarnas sociala situation

3.9.1970 Sveriges Radio, Televerket Utfrågningens ämne: program för och om invandrare i radio och TV samt finsca och svenska programs hör- och sebarhet i resp. land

16.11.1970 Dansk Förening, Dansk Kirke i Stockholm, HjiKlpeforeningen Dana

23.11.1970 Det Norske Samfund

120 SOU 1971:51

Datum

Titel

15.1.1970 Utlåtande om svenskundervisning för finska invandrare

23.1.1970 Utlåtande om de finska invandrarna pä den svenska arbetsmarknaden

26.5.1970 Utlåtande om sociala problem bland finländare i Sverige

25.9.1970 De finska invandrarbarnens ställning i den svenska skolorganisationen

25.9.1970 De finska invandrarna: frågor kring religion och kyrka

20.11.1970 De finska invandrarna och samhällsinformationen

pen har utarbetat och till IU hittills överlämnat sex utlåtanden, se ovan.

1.3 EFA :s och IU:s intervjuundersökning 1.3.1 Bakgrund Innan IU tillsattes hade expertgruppen för utredningsverksamhet i arbetsmarknadsfrågor inom inrikesdepartementet (EFA) påbörjat undersökningar av immigrationens ekonomiska konsekvenser. I detta undersökningsprojekt ingick även en intervjuundersökning med några invandrargrupper och en svensk kontrollgrupp som tekniskt skulle genomföras av utredningsinstitutet vid SCB. Intervjutiden för EFA:s intervjuformulär beräknades till ca 45 minuter beträffande invandrargrupperna samt till ca 30 minuter för svenskarna. Dä intervjutider upp till en timme ansågs möjliga erbjöds IU att komplettera EFA:s undersökning med egna frågor. EFA:s undersökning kom att omfatta fyra invandrargrupper, nämligen personer som vid invandringen var finländska, italienska, tyska och jugoslaviska medborgare. Av ekonomiska skäl begränsades IU:s medverkan till att gälla förutom den svenska kontrollgruppen finländare och jugoslaver. Vissa uppgifter om kunskap i svenska inhämtades vid intervjuerna dock även beträffande tyskar och italienare. EFA:s avsikt med undersökningen var att belysa invandringens ekonomiska konsekvenser. De frågor EFA ställer i sin del av undersökningen berör inkomstförhällanden, utbildning, levnadsnivå, sparande, arbetsförSOU 1971:51

hållanden och bostäder. Urvalets storlek, vilka nationalitetsgrupper som skulle ingå i undersökningen och undersökningens begränsning till invandrare aren 1961 — 1968 bestämdes med hänsyn till EFA:s önskemål. För närmare uppgifter om planeringen av EFA:s undersökning, se Eskil Wadensjö, Immigrationens ekonomiska konsekvenser, teknisk rapport (preliminär version februari 1971). Inom den ram av ca 25 frågor som stod till IU:s förfogande i formulären till invandrarna ställdes frågor om kunskaper i svenska, informationsförmedling, invandringssituationen och upplevd diskriminering. Till den svenska kontrollgruppen kunde IU ställa ungefär 60 frågor som kom att gälla attityder till olika folkgrupper och invandringen till Sverige, kunskaper om den svenska invandringspolitiken samt kontakter med utlänningar och invandrare. 1.3.2 Teknisk beskrivning En detaljerad teknisk beskrivning av undersökningen finns i Eskil Wadensjös ovan nämnda rapport samt i en PM från SCB:s utredningsinstitut. Undersökningspopulationen Undersökningen omfattar personer som invandrat till Sverige åren 1961-1968 och som vid invandringen var finländska, tyska eller italienska medborgare, personer invandrade åren 1964-1968 som vid invandringen var jugoslaviska medborgare samt svenska medborgare. För samtliga grupper gäller att de vid undersökningstillfället hösten 1969 121

Tabell 1.3.1 Urvalet till EFA:s och IU:s intervjuundersökning. Invandringsår Nationalitet

1968 Summa

Finländare Tyskar Italienare Jugoslaver Svenskar

142 132 145

145 136 145

145 126 145

-

-

-

145 138 145 120

145 145 145 120

145 145 145 120

145 145 145 120

145 145 145 120

1 157 1 112 1 160 600 1 027

•

na i åldrarna 16—67 år varefter ett systematiskt urval drogs från varje stratum. Då födelsenummer saknades på en del årgångar kompletterades uppgifterna med hjälp av centrala folkbokförings- och uppbördsnämndens (numera riksskatteverket) kortregister över invandrare. För att få reda på kvarboende personer samt för att erhålla aktuella namn- och adressuppgifter matchades stickprovet mot Urvalsförfarande registret över totalbefolkningen (RTB) på Som urvalsram användes för åren 1961 — SCB. 1967 hålkort och för 1968 magnetband från För att få önskat antal personer i stickproSCB:s byrå för befolkningsstatistik avseende vet reducerades antalet inom varje stratum immigranter. För de aktuella invandringsåren medelst systematiskt urvalsförfarande. Det och nationaliteterna utselekterades personer- slutliga urvalet med fördelning på invandvar bosatta i Sverige samt var födda åren 1902-1953. Personer i invandrargrupperna som kommit till Sverige någon gång åren 1961-1968 (respektive 1964-1968) men som vistats i Sverige även tidigare uteslöts om deras sammanlagda vistelsetid i Sverige motsvarar en ankomst före 1960 respektive 1963.

Tabell 1.3.2 Bortfallsredovisning i EFA:s och IU:s intervjuundersökning. Nationalitet Bruttourval m. m.

Jugoslaver

Italien;are

Tyskai '

Finländare

Svenskar

Bruttourval

1 160

1 106

1 157

1 027

Övertäckning avlidna emigranter sammanlagd vistelsetid i Sverige som motsvarar ankomst före 1960 (före 1963 för jugoslaver) fel i urvalsramen

-

-

206 1 139

117 1 59

10 6 4

5 1

35 3

-

55 2

-

Nettourval

1 040

1 017

Individbortfall vagrare ej anträffade sjuka och intagna för sjukhus eller anstaltsvård vistas utomlands övrigt

40 7,4% 8 1,5% 15 2,8%

99 10,9 % 18 2,0% 31 3,4%

79 8,8% 15 1,7% 21 2,3%

106 10,2% 13 1,2% 61 5,9%

110 10,8 % 84 8,3% 11 1,1%

2 0,4% 15 2,8%

4 41 5

3 0,3% 36 4,0% 4 0,4%

6 23 3

12 3

1,2% 0,3%

-

-

Svarsindivider

-

-

0,4% 4,5% 0,6%

0,6% 2,2% 0,3%

907 Personer som definitionsmässigt ej tillhör urvalet.

122 SOU 1971:51

ringsår och nationalitet redovisas i tabell Publicering av intervjuundersökningen 1.3.1. 1 föreliggande betänkande publiceras begränDet svenska urvalet drogs som ett självvägt sade delar av resultaten från intervjuundertvåstegsurval där urvalsram för första steget sökningen, främst gällande kunskaper i utgjordes av SCB:s utredningsinstituts basur- svenska och uppgivna sätt att lära sig svensval (system A) och andra stegets urvalsram ka. av RTB vecka 03 1969. Under hösten 1971 kommer Eskil Wadensjös avhandling Immigrationens ekonomiska konsekvenser att publiceras genom EFA:s Genomförande försorg. Vissa tabeller som publiceras i detta Undersökningen genomfördes som en kom- betänkande har med författarens tillstånd binerad intervju- och enkätundersökning. hämtats ur en preliminär version (januari Den svenska kontrollgruppen intervjuades på 1971) av detta arbete. sedvanligt sätt. För invandrargrupperna IU kommer att framdeles publicera ytterframställdes frågeformulär på respektive ligare material från intervjuundersökningen. språk (för finländarna på både finska och svenska och för jugoslaverna på serbokroatiska) varefter de utvalda personerna själva fick 1.4 Undersökningar i samarbete med vissa fylla i formulären vid hembesök av utredun iversite t sins t itu tioner ningsinstitutets lokalombud. Detta förfarande användes då det av både ekonomiska och Vid planläggningen av IU:s utredningsverkpersonalmässiga skäl var omöjligt att genom- samhet, bl. a. vid diskussionerna om den föra intervjuer på andra språk än svenska. tillsammans med EFA genomförda intervjuIntervjuerna respektive insamlingen av enkä- undersökningen, konsulterades professor terna genomfördes under september- okto- Arne Trankell vid pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet och dåvarande ber 1969. preceptorn, nuvarande biträdande professorn Harald Swedner vid sociologiska institutioBortfallet nen vid Lunds universitet. Vid sociologiska institutionen i Lund hade I tabell 1.3.2 redovisas antalet intervjuade personer och bortfallets fördelning på olika redan tidigare genomförts invandrarorienteanledningar. Antalet vägrare var lågt bland rade undersökningar, bl. a. en studie om invandrarna. Bland de svenska intervjuperso- jugoslaver i Malmö i samarbete med socialnerna vägrade 8,3 procent att medverka i förvaltningen och drätselkontorets statistikavdelning i Malmö. Pedagogiska institutionen undersökningen. i Stockholm hade sedan mitten av 1960-talet varit engagerad i en undersökning om möjligBearbetning heterna att underlätta de skolpliktiga zigeUppgifterna i formulären granskades och ko- narbarnens skolgång i Stockholm, vilket uppdades av utredningsinstitutet varefter de drag givits av en av stadskollegiet tillsatt först överfördes till hålkort och sedan kon- samarbetsdelegation i zigenarfrågor. Som en verterades till magnetband. Tabeller har följd av detta uppdrag kom studier även av framställts med hjälp av utredningsinstitutets andra etniska minoriteters förhållanden att inledas. standardprogram. Genom dessa kontakter utvecklades ett Maskintabeller har kontinuerligt levererats nära samarbete mellan IU och de nämnda från utredningsinstitutet med början hösten institutionerna. Vid bägge institutionerna 1970. bildades särskilda arbetsgrupper under ledning av Trankell respektive Swedner. Vissa SOU 1971:51

Tabell 1.5.1 Kommunerna enligt indelningen 1.1.1969 efter antal invånare 31.12.1968 samt andelen utlänningar i den vuxna befolkningen 1.11.1967. Inom parentes anges antal kommuner som medtogs i IU:s kommunenkät. Andelen (%) utlänningar i den vuxna befolkningen 1.11.1967

Antal invånare 31.12.1968

under 5 %

minst 5 %

Summa

662 ( -) 58 ( -) 32 ( -) 14 (14)

42 (10+ 1) 18 (10) 14 (10) 8 ( 8)

704 (10 + 1) 76 (10) 46 (10) 22 (22)

Samtliga 766 (14)

82 (38+ l)

(52 + l)

- 9 999 10 000-19 999 20 000-49 999 50 000-

anslag förmedlades av IU till de berörda institutionerna. Arbetet vid sociologiska institutionen i Lund inriktades pä sociologiska undersökningar i Malmö och i Lessebo kommun i Kronobergs län. Därigenom skulle förhållandena dels i en storstad, dels i en mindre bruksort med stort inslag av invandrare (greker och finländare) belysas. Undersökningarna i Malmö avser bl. a. portugisiska och finska invandrare. Den tidigare jugoslaviska undersökningen har utvecklats till en mera omfattande studie av den jugoslaviska invandringen. Förutom de i samarbete med IU startade undersökningarna har vid institutionen genomförts en rad studier av invandrar- eller minoritetsgrupper. Samarbetet med pedagogiska institutionen i Stockholm innebär att IU:s behov av information skall beaktas i pågående och kommande studier. Därutöver har ett undersökningsprojekt om fördomar och diskriminering inletts under ledning av Trankell. Bearbetningen av vissa avsnitt ur IU:s intervjuundersökning (se bilaga 1.3) har ingått i detta arbete. 1 Redovisning av resultat från de undersökningar som omnämns i detta avsnitt kommer att ske löpande genom IU. 1.5

1.5.2 Urval av kommuner För att begränsa kostnaderna och arbetet med enkäten beslöts att den skulle omfatta ett urval av kommuner. Efter diskussioner inom IU kom man fram till att enkäten borde omfatta dels kommuner med ett stort absolut antal invandrare, dels kommuner där andelen invandrare är hög. Som mätt pä andelen invandrare i kommunen används andelen utlänningar i den vuxna befolkningen 1.11.1967. Uppgift därom erhölls frän valstatistikens grundmaterial pä SCB och avsåg således andelen pä grund av utländskt medborgarskap ej röstberättigade vid 1968 års riksdagsval. Urvalet stratifierades efter kommunens invånarantal 31.12.1968 i fyra grupper. Därvid togs för enkäten ut samtliga kommuner med minst 50 000 invånare samt - genom slumpmässigt urval - 10 kommu ner med hög andel utlänningar inom tre stor-

Kommunenkäten

1.5.1 Syfte Genom enkäten önskade IU fä a information om olika kommuners erfarenheter om invandrarnas problem, 124

b information om åtgärder som vidtagits pä olika områden för att göra invandrare delaktiga av kommunal och annan service och för att överhuvudtaget hjälpa invandrare till rätta i samhället, c underlag för en jämförelse mellan svenska medborgare och olika invandrargrupper i fråga om delaktighet av kommunal service samt d information om språkkontakt mellan kommunala organ och invandrare.

lin närmare redovisning av invandrar- och minoritetsforskningen vid pedagogiska institutionen finns i Arne Trankell, Ktt forskningsprogram om invandrarnas och de etniska och religiösa minoriteternas problem i Sverige, Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet, mars 1970 (stencil). SOU 1971:51

leksklasser. Urvalets konstruktion framgår av tabell 1.5.1. Dessutom sändes enkäten till Lessebo kommun där sociologiska institutionen vid Lunds universitet på lU:s uppdrag genomför en sociologisk undersökning. Urvalet är således inte representativt för samtliga kommuner inom riket. Detta innebär att materialet under bearbetningen måste redovisas separat dels för kommuner med över 50 000 invånare, dels inom tre olika storleksklasser för mindre kommuner med minst 5 procent utlänningar i den vuxna befolkningen 1.11.1967.

1.5.3 Genomförande Enkät formuläret utarbetades inom IU:s sekretariat. Under planeringen skedde samråd med bl. a. representanter för Svenska kommunförbundet. Ett provformulär sändes till några kommuner för utlåtande. Det slutgiltiga formuläret sändes ut till kommunerna 21.4.1970. Svar begärdes till 15.6.1970 med undantag för delar av formuläret beträffande socialnämnden, nykterhetsnämnden och den sociala hemhjälpen för vilka svar begärdes till 15.11.1970. Svar har inkommit från samtliga tillfrågade kommuner varvid dock vissa kommuner har underlåtit att besvara delar av formuläret. 1 sin slutgiltiga utformning omfattade enkäten frågor om följande kommunala organ/verksamhetsområden, nämligen kommunens styrelse avseende utredningar om invandrares problem och centraliserad informationsservice för invandrare m. m. bostadsförsörjningen socialnämnden (två formulär) barnavårdsnämnden nykterhetsnämnden (tvä formulär) social hemhjälp (två formulär) skolstyrelsen kulturaktiviteter samt fritidsaktiviteter. Bearbetningen av enkäten har skett manuellt inom IU:s sekretariat. Vissa resultat frän enkäten redovisas i kap. 5, 6 och 7 i detta SOU 1971:51

betänkande. Huvuddelen av resultaten redovisas i ett kommande betänkande frän IU.

1.5.4 Vissa definitions- och kvalitetsfrågor Ett av syftena med enkäten var att jämföra i vilken utsträckning invandrare och svenskar anlitar kommunal service. Svårigheterna att definiera "invandrare" pä ett entydigt sätt gjorde att man valde att genomgående arbeta med begreppet "utländsk medborgare". Frågorna i enkäten är således formulerade att gälla "utländska medborgare" respektive "svenska medborgare", varvid bland de svenska medborgarna ingår även naturaliserade invandrare, liksom det bland de utländska medborgarna kan finnas enstaka infödda svenskar som har förvärvat utländskt medborgarskap liksom svenskspråkiga invandrare. Under bearbetningen har det visat sig att kommunerna i mänga fall har haft stora svårigheter att dela in materialet efter medborgarskap dä uppgift om detta inte har ingått i de normala rutinerna. Detta har medfört dels ett partiellt svarsbortfall för frågor som gäller medborgarskap, dels att svaren har fyllts i efter andra grunder än det formella medborgarskapet. Man har t. ex. gjort indelningen efter utländskt namn eller t. o. m. att vederbörande person bryter på svenska. Detta har förmodligen medfört att t. ex. svenskspråkiga finska medborgare liksom medborgare i Norge och Danmark ibland inte har räknats in bland utlänningarna medan (naturaliserade) svenska medborgare med ett utländskt namn eller märkbar brytning på svenska har räknats som utlänning. Detta medför i sin tur att jämförelser mellan av kommunerna lämnade uppgifter om utlänningar inom kommunen och deras utnyttjande av kommunal service är svära att relatera till officiella statistiska uppgifter om befolkningen efter medborgarskap (som utgår ifrån det formella medborgarskapet). Uppgifter av detta slag i enkäten måste således bedömas med stor försiktighet. 125

1.6. Utlandsenkäten I maj 1970 anhöll IU hos utrikesdepartementet att få inhämta upplysningar via de svenska ambassaderna i Belgrad, Bern, Bonn, Bryssel, Canberra, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, Ottawa, Paris, Tel Aviv och Wien. Ett särskilt frågeformulär tillställdes ambassaderna. Beträffande invandrarländerna Australien, Belgien, Danmark, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Israel, Kanada, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien och Österrike önskade IU få information om bl. a. invandringspolitik, invandrarnas antal och fördelning på språk och nationsgrupper, invandrarnas spridning över landet och på arbetsmarknaden, invandrarnas tillgång till sociala förmåner och allmän utbildning, villkor för medborgarskap, särskilda serviceåtgärder för invandrare som t. ex. informationsverksamhet och språkundervisning samt om forskning och utredningsverksamhet i invandrarfrågor. Från för Sverige aktuella utvandrarländer som t. ex. Finland och Jugoslavien önskade IU få information om bl. a. utvandringens totala omfattning under efterkrigstiden, eventuella åtgärder till förmån för utvandrare och utredningsverksamhet och forskning rörande utvandringen. Slutligen önskade IU få uppgifter om lagstiftning för etablerade språkliga och etniska minoriteter i vissa länder och information om konkreta åtgärder som t. ex. tolk- och översättarservice samt om aktuell forskning och utredningsverksamhet i de aktuella frågorna. Med anledning av enkäten har ca 130 skrivelser, rapporter, broschyrer m. m. tillställts IU. Därutöver söker IU även insamla annat material om invandrarfrågor i andra länder. Utlandsmaterialet ingår som underlag i IU:s överväganden om åtgärder för invandrare i Sverige och bearbetas löpande inom IU:s sekretariat i form av länderöversikter.

Bilaga 2

Kunskaper i svenska enligt IU :s intervjuundersökning samt beräkningar av undervisningsbehovet

som invandrat sedan början av 1960-talet (se tabell 1). En möjlig förklaring till detta är att I denna bilaga redovisas först delar av IU:s de finskspråkiga invandrarna har återvänt till intervjuundersökning (för en beskrivning av Finland i högre grad medan finlandssvenskarundersökningen se bilaga 1.3). Vidare görs, na har stannat i Sverige. Andelen svenskspråmed ledning av officiell statistik och redovikiga bland de finländska invandrarna i sade undersökningsresultat, vissa försök att Sverige överstiger kraftigt andelen svenskberäkna storleken av de målgrupper som kan språkiga i Finland (7,4 procent år 1960). omfattas av den av IU föreslagna grundutAv de som uppger svenska som sitt mobildningen. dersmål anser 84 procent själva att de kan tala svenska "mycket bra" medan 16 pro2.2 Kunskaper i svenska cent anger "ganska bra". En person (0,4 procent) har uppgett "ganska dåligt". 2.2.1 Svenskspråkiga bland finländska inI den följande redogörelsen för språkkunvandrare skaper och sätt att lära sig svenska kommer Av de under åren 1961-1968 invandrade endast de finländare att behandlas som har finländarna som var kvar i Sverige hösten uppgett sitt modersmål vara finska. De anges 1969 uppgav 76 procent att deras moders- därvid som "finnar" respektive "finska män" mål är finska medan 23 procent uppgav och "finska kvinnor". Om även den svensksvenska som modersmål. Andelen svensk- språkiga gruppen avses används beteckningspråkiga är mycket hög bland de finländare en "finländare". 2.1 Inledning

Tabell 1 Andelen (%) svenskspråkiga bland finländska invandrare efter invandringsår. Invandringsår

Män

Kvinnor

Samtliga

1968 1967 1966 1965 1964 1963 1962 1961

21 11 14 28 30 20 32 32

15 14 27 14 29 29 27 42

18 12 21 20 25 25 29 38

Samtliga

23 SOU 1971:51

2.2.2 Använda mått på kunskaper i svenska De uppgifter om kunskap i svenska som finns i IU:s intervjuundersökning bygger på subjektiva uppskattningar dels av intervjupersonerna själva, dels av intervjuarna. Av både tekniska och kostnadsmässiga skäl bedömdes det som omöjligt att genomföra en objektiv testning av de intervjuades kunskaper i svenska. Intervjupersonernas egna omdömen om hur de kan förstå, tala och skriva svenska finns för finländska och jugoslaviska invand127

rare. Intervjuarens bedömning av de intervjuades förmåga att förstå och tala svenska finns förutom för finländare och jugoslaver även för tyskar och italienare. I bägge fallen har bedömningarna skett med fasta svarsalternativ med fem svarsmöjligheter från "mycket bra" till "kan inte alls". Intervjuarna instruerades att notera sin subjektiva bedömning av den intervjuades kunskap i svenska. Det är därför troligt att objektivt sett samma förståelse av eller förmåga att tala svenska har bedömts olika av olika intervjuare. Dä arbetet utfördes av ett stort antal intervjuare och intervjuerna fördelades mellan dem endast med hänsyn till bostadsort bör jämförelser mellan olika nationalitetsgrupper, invandrare med olika lång vistelsetid i Sverige etc. emellertid kunna ske utan hinder av mätmetodens bristande exakthet. Intervjupersonernas och intervjuarnas bedömningar av förmågan att förstå respektive tala svenska visar god överensstämmelse men intervjuarna har genomgående oftare markerat extremvärdena "mycket bra" eller "mycket dåligt" och "kan inte alls" medan intervjupersonernas egna omdömen tenderar att samlas kring "ganska bra" och "ganska dåligt". I tabell 2 och 3 visas intervjupersonernas egna och intervjuarens bedömningar av förmågan att förstå respektive tala svenska för de intervjuade finnarna och jugoslaverna. Bedömningarna av samma persons förmå-

ga att förstå respektive tala svenska avviker endast föga från varandra. I de flesta fall har samma svarsalternativ för att "förstå" respektive "tala" svenska valts, även om förståelsen av språket tenderar att sättas högre än talförmågan. I tabell 4 visas detta beträffande intervjupersonernas egna bedömningar. En mycket större skillnad finns enligt intervjupersonernas egna bedömningar mellan förmågan att skriva svenska och tala svenska, där skrivförmågan genomgående sätts väsentligt lägre. Se tabell 5. I fortsättningen används vanligen intervjuarens bedömning av förmåga att tala svenska som mått på kunskaper i svenska. Därvid bedömer IU att de personer för vilka anges att de kan tala svenska "mycket bra" eller "ganska bra" torde ha språkkunskaper som motsvarar målet för den av IU föreslagna grundutbildningen.

2.2.3 Kön och ålder I tabellerna 6-8 visas finnarnas och jugoslavernas förmåga att förstå, tala respektive skriva svenska enligt egen bedömning efter kön. I tabell 9 visas förmåga att förstå svenska enligt intervjuarens bedömning för alla fyra invandrargrupper och i tabell 10 A-D samma bedömning beträffande talförmågan uppdelad efter såväl kön som ålder.

Tabell. 2 A. Finnar efter förmåga att förstå svenska enligt egen och intervjuarnas bedömning: Procent. Förstår svenska enligt egen bedömning

Förstår svenska enligt intervjuarens bedömning Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Kan inte alls

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

11 3

0 6 11 8 2

0 3 13 4

-

-

10 19 4 1 0

0 2 3

22 28 18 24 9

-

0 Samtliga

Samtliga

1 tabellerna 2 - 5 anger värdet i varje cell andelen i cellen av samtliga. Summan av alla cellerna motsvarar således hela gruppen. 1 t. ex. tabell 2A visar summakolumnen förmågan att förstå svenska enligt intervjuarens bedömning för alla finnarna, medan summaraden anger motsvarande fördelning för de intervjuades egen bedömning. Att en viss rad eller kolumn ibland inte stämmer vid summering beror på att samtliga värden är avrundade.

128 SOU 1971:51

Tabell. 2 B. Jugoslaver efter förmåga att förstå svenska enligt egen och intervjuarens bedömning: Procent. Förstår svenska <mligt egen bedömning

Förstår svenska enligt intervjuarens bedömning Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Kan inte alls Samtliga

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

10 4 2

12 26 11 3 0

1 7 8 8 1

24 Kan inte alls

Samtliga

0 1 4 1

24 37 21 14 4

100 Tabell. 3 A. Finnar efter förmåga att tala svenska enligt egen och intervjuarens bedömning: Procent. Talar svenska enligt egen bedömning

Talar svenska enligt intervjuaren s bedömning Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Kan inte alls Samtliga

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

6 2

10 16 3 1

1 6 12 10 1

8 Kan inte alls

Samtliga

0 3 15 6

0 2 6

17 24 18 28 13

100 Tabell. 3 B. Jugoslaver efter förmåga att tala svenska enligt egen och intervjuarens bedömning: Procent. Talar svenska enligt intervjuarens bedömning

Talar svei iska enligt egen bedömning Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Kan inte alls

6 4 1

9 24 13 4 1

1 5 9 11 1

Samtliga 11

27 Kan inte alls

Samtliga

0 2 4 2

16 33 26 19 6

100 Tabell. 4 A. Finnar efter förmåga att tala och förstå svenska enligt egen bedömning. Procent. Förstår svenska Mycket bra

Talar svenska Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Kan inte alls

9 Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

-

-

19 7

-

24 11 1

-

-

-

0 15 4

-

8 6

Samtliga

SOU 1971:51

Ganska bra

Samtliga

0 5

8 30 31 24 8

Tabell. 4 B. Jugoslaver efter förmåga att tala och förstå svenska enligt egen bedömning. Procent. Förstår svenska Mycket bra

Talar svenska Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Kan inte alls

10 5

Samtliga

15 Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

-

-

-

46 6 0

1 21 3

-

-

1 5 1

7 Kan inte alls

Samtliga 10 51 27 9 3

100 Tabell 5 A. Finnar efter förmåga att skriva och tala svenska enligt egen bedömning. Talar svenska Skriver svensl:a

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Kan inte alls

4 3 1 0 0

1 13 10 4 1

1 8 13 8

2 8 15

24 Samtliga

Mycket dåligt

Kan inte alls

Samtliga 5 18 20 26 32

—

100 Tabell. 5 B. Jugoslaver efter förmågaatt skriva och tala svenska enligt egen be dömning. Talar svenska Mycket bra

Skriver svenska Mycket bra Ganska bra Ganska dåligt Mycket dåligt Kan inte alls Samtliga

10 Mycket dåligt

Kan inte alls

Ganska bra

Ganska dåligt

1 18 18 10 5

0 10 8

4 24 29 21 22

100 Samtliga

Tabell 6. Förmåga att förstå svenska egen bedömning efter kön och nationalitet. Procent. Förstår svenska Nationalitet Kön

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Samtliga

Finnar Män Kvinnor Samtliga

12 15 14

34 36 35

29 25 27

20 18 19

5 6 5

100 100 100

Jugoslaver Män Kvinnor Samtliga

20 8 15

58 45 52

18 33 25

4 12 7

1 2 1

100 100 100

130 SOU 1971:51

Tabell 7. Förmåga att tala svenska enligt egen bedömning efter kön och nationalitet. Procent. Talar svenska Nationalitet Kön

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Samtliga

Finnar Män Kvinnor Samtliga

6 9 8

27 32 30

34 28 31

24 23 24

8 8 8

100 100 100

Jugoslaver Män Kvinnor Samtliga

13 6 10

59 41 51

23 34 27

6 13 9

1 6 3

100 100 100

Tabell 8. Förmåga att skriva svenska enligt egen bedömning efter kön och nationalitet. Procent. Skriver svenska Nationalitet Kön

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Samtliga

Finnar Män Kvinnor Samtliga

3 6 5

14 21 18

22 19 20

27 25 26

34 30 32

100 100 100

Jugoslaver Män Kvinnor Samtliga

6 2 4

30 15 24

30 28 29

21 21 21

14 30 22

100 100 100

Tabell 9. Förmåga att förstå svenska enligt intervjuarens bedömning efter kön och nationalitet. Förstår svenska Nationalitet Kön

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Samtliga

Finnar Män Kvinnor Samtliga

19 24 22

29 27 28

18 17 18

26 22 24

7 10 9

100 100 100

Jugoslaver Män Kvinnor Samtliga

28 16 23

41 33 37

20 23 21

9 23 14

i

5 4

100 100 100

Italienare Män Kvinnor Samtliga

39 21 33

34 31 33

15 15 15

11 23 15

2 10 5

100 100 100

Tyskar Män Kvinnor Samtliga

81 74 78

15 17 16

2 5 3

1 3 2

1 1 1

100 100 100

SOU 1971:51

Tabell 10 A. Finnar efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning efter kön och ålder. Talar svenska Kön Ålder

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Samtliga

Män 16-25 26-35 36-45 46Summa

17 16 8 8 15

28 22 28 22 25

18 22 10 15 19

20 33 40 33 29

17 7 14 21 12

100 100 100 100 100

Kvinnor 16-25 26-35 36-45 46Summa

24 18 13 2 19

24 23 25 23 24

18 22 9 6 18

19 28 41 21 26

14 9 12 48 14

100 100 100 100 100

Båda könen 16-25 26-35 36-45 46Samtliga

21 17 11 5 17

26 22 26 23 24

18 22 9 11 18

19 30 41 27 28

16 8 13 35 13

100 100 100 100 100

Tabell 10 B. Jugoslaver efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning, kön och ålder. Talar svenska Kön Ålder

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Samtiga

Män 16-25 26-35 36-45 46Summa

29 20 4 9 18

47 40 40 34 41

15 27 29 19 25

5 12 18 32 13

4 2 9 7 4

100 100 100 100 100

27 7 7

34 20 6

10 30 63 32 28

4 8 5 66 10

100 100 100 100 100

8 18 34 32 19

4 4 7 34 6

100 100 100 100 100

Kvinnor 16-25 26-35 36-45 46Summa Båda könen 16-25 26-35 36-45 46Samtliga

_

—

26 37 19 3 27

28 15 5 5 16

40 33 28 18 33

21 30 25 12 26

SOU 19'1:51

Tabell IOC. Italienare efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning, kön och ålder. Procent. Talar svenska Kön Ålder

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Samtliga

44 31 15 28

32 42 24 20 35

19 16 26 7 18

5 10 29 57 16

0 2 5 16 3

100 100 100 100 100

Kvinnor 16-25 26-35 36-45 46Summa

27 16 17 1 17

32 24 22 14 24

12 26 20 4 19

19 21 35 46 27

10 12 6 35 13

100 100 100 100 100

Båda könen 16-25 26-35 36-45 46Samtliga

37 27 16 1 25

32 37 23 17 32

16 18 24 6 18

10 13 31 52 19

4 4 5 25 6

100 100 100 100 100

Män 16-25 26-35 36-45 46Summa

-

Tabell 10 D. Tyskar efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning, kön och ålder. Procent. Talar svenska Kön Ålder

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Män 16-25 26-35 36-45 46Summa

61 70 60 37 67

30 26 18 47 27

4 2 21 16 4

3 2

2 0 1

Kvinnor 16-25 26-35 36-45 46Summa

78 67 47 16 61

19 26 33 28 25

2 5 17 22 7

3 3 21 4

-

12 1

100 100 100 100 100

Båda könen 16-25 26-35 36-45 46Samtliga

68 69 53 22 65

26 26 27 33 26

3 3 18 20 5

2 2 2 16 3

2 0 1 9 1

100 100 100 100 100

SOU 1971:51

-

-

-

1 1

Samtliga

100 100 100 100 100

Tabell 11 Andelen (%) invandrare som enligt intervjuarens bedömning talar mycket bra eller ganska bra svenska efter ålder vid invandringen. Ålder vid invandringen Nationalitet

-15

16-25

26-35

36-45

46-

Samtliga

Finnar Jugoslaver Tyskar Italienare

92 94 (83) 95

45 62 96 69

33 40 91 51

35 29 72 27

27 11 (87) ( 5)

41 49 94 57

Det finns stora skillnader mellan nationaliteterna beträffande kunskap i svenska. Tyskarna har genomgående de bästa kunskaperna medan finnarna har de lägsta värdena av de fyra undersökta grupperna. Bland italienare och jugoslaver har kvinnorna genomsnittligt sämre kunskaper i svenska än männen. För tyskarna återfinns samma tendens i lägre grad. För finnarna tycks dock kvinnorna ha bättre kunskaper i svenska än männen, med undantag för den

äldsta åldersgruppen. Dessa skillnader kvarstår om man tar hänsyn till vistelsens längd i Sverige. Kunskaperna i svenska är starkt korrelerade med åldern, så att yngre personer behärskar svenska bättre. Denna tendens märks ännu tydligare om man väljer att redovisa åldern vid inflyttningen (tabell 11). De sämsta språkkunskaperna har kvinnor i åldern över 45 år.

Tabell 12 Andelen (%) invandrare som enligt egen bedömning förstår svenska mycket bra eller ganska bra efter nationalitet, kön och vistelsetid i Sverige. Nationalitet Kön

Har vistats i Sverige sedan 1968

1961 Samtliga

Finnar Män Kvinnor Samtliga

24 31 27

19 35 27

48 57 53

40 45 47

51 50 51

67 73 71

51 68 61

75 70 72

46 52 49

Jugoslaver Män Kvinnor Samtliga

63 30 41

63 55 59

77 58 67

77 50 72

91 59 83

77 53 67

Tabell 13 Andelen (%) invandrare som enligt egen bedömning talar svenska mycket bra eller ganska bra efter nationalitet, kön och vistelsetid i Sverige. Har vistats i Sverige sedan Kön

1961 Samtliga

Finnar Män Kvinnor Samtliga

10 24 16

11 21 16

30 44 37

40 33 36

36 39 38

65 62 63

39 55 48

59 63 61

33 41 37

Jugoslaver Män Kvinnor Samtliga

47 21 29

61 48 52

71 52 62

72 47 67

82 61 77

71 47 61 SOU 1971:51

Tabell 14 Andelen (%) invandrare som enligt egen bedömning skriver svenska mycket bra eller ganska bra efter nationalitet, kön och vistelsetid i Sverige. Nationalitet Kön

Har vistats i Sverige sedan 1968

1961 Samtliga

Finnar Män Kvinnor Samtliga

5 20 12

8 22 15

9 26 18

18 19 19

18 28 24

32 38 36

20 30 26

39 39 39

17 27 22

Jugoslaver Män Kvinnor Samtliga

31 2 11

30 18 22

32 15 24

37 28 35

41 21 36

2.2.4 Vistelsens längd i Sverige Undersökningen omfattar personer som invandrat till Sverige åren 1961-1968 (för jugoslaver 1964-1968). En del intervjupersoner har dock vistats i Sverige någon period även före den senaste invandringen. För dessa personer räknades ut vistelsens sammanlagda längd och de redovisas i undersökningen som om de hade invandrat det år som motsvarar deras sammanlagda vistelse i landet. Personer vars sammanlagda vistelsetid i Sverige motsvarar ankomst före 1961 (beträffande jugoslaver 1963) har uteslutits.

35 17 28

Kunskaperna i svenska är naturligt nog bättre för dem som har vistats i Sverige längre. I tabell 12-16 visas andelen finnar respektive jugoslaver som kan förstå, tala respektive skriva svenska "bra" efter kön och invandringsår. 2.2.5 Utbildning Personer med längre utbildning i hemlandet har väsentligt bättre kunskaper i svenska än personer med kortare skolgång. Detta gäller såväl invandrarna från Finland, där svenska

Tabell 15 Andelen (%) invandrare som enligt intervjuarens bedömning förstår svenska mycket bra eller ganska bra efter nationalitet, kön och vistelsetid i Sverige. Har vistats i Sverigi2 sedan Kön

1961 Samtliga

Finnar Män Kvinnor Samtliga

22 25 23

24 43 34

47 51 49

47 44 45

62 54 57

69 74 72

58 59 59

78 72 75

48 51 50

Jugoslaver Män Kvinnor Samtliga

34 21 25

64 47 53

64 53 58

70 53 67

91 63 85

Italienare Män Kvinnor Samtliga

30 21 25

57 33 48

55 48 53

72 44 65

77 52 69

81 43 71

75 77 76

81 63 76

72 52 66

Tyskar Män Kvinnor Samtliga

70 77 73

100 83 92

96 96 97

96 89 94

98 92 96

96 92 95

100 98 99

100 91 95

96 91 94

SOU 1971:51

69 48 61

Tabell 16 Andelen (%) invandrare som enligt intervjuarens bedömning talar svenska mycket bra eller ganska bra efter nationalitet, kön och vistelsetid i Sverige. Har vistats i Sverige sedan Kön

1961 Samtliga

Finnar Män Kvinnor Samtliga

17 22 19

15 29 22

36 37 37

38 40 39

55 42 47

60 72 67

51 45 48

66 74 70

40 43 42

Jugoslaver Män Kvinnor Samtliga

28 14 18

48 31 37

46 36 41

63 47 60

85 52 77

Italienare Män Kvinnor Samtliga

35 12 20

51 33 44

48 39 45

61 34 54

69 34 57

72 33 63

65 55 62

73 56 68

63 41 57

Tyskar Män Kvinnor Samtliga

67 70 68

94 81 87

96 87 93

92 83 91

95 89 92

96 91 94

98 89 94

97 88 92

94 87 91

förekommer som skolämne (tabell 17 A), som andra nationaliteter (tabell 17 B—D). Invandrare som inte alls kan tala svenska återfinns nästan enbart bland dem med den kortaste utbildningen.

58 45 49

2.2.6 Sysselsättning m.m. En så stor andel av invandrarna i IU:s undersökningsmaterial förvärvsarbetar att en redovisning efter sysselsättningsförhållandena

Tabell 17 A. Finnar efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning, skolutbildning i utlandet före ankomsten till Sverige samt kön. Procent. Talar svenska Nationalitet Kön

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Män Folkskola Realskola Gymnasium Summa

13 37 15 15

20 52 69 25

20 4 16 19

32 7

12 Kvinnor Folkskola Realskola Gymnasium Summa

11 37 91 19

21 40 9 24

19 16

32 7

-

— -

13 Båda könen Folkskola Realskola Gymnasium Summa

12 37 63 17

21 44 31 24

20 12 6 18

32 7

-

-

-

-

— 13

Samtliga

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

SOU 1971:51

Tabell 17 B. Jugoslaver efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning, skolutbildning i utlandet före ankomsten till Sverige samt kön. Procent. Talar svenska Nationalitet Kön

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Män Folkskola Realskola Gymnasium Summa

13 14 35 17

38 43 45 41

21 34 20 25

21 7

6 2

-

-

Kvinnor Folkskola Realskola Gymnasium Summa

14 11 18 14

19 27 24 22

17 48 40 28

37 12 18 28

12 3

Båda könen Folkskola Realskola Gymnasium Summa

14 13 29 16

30 37 37 33

19 39 27 26

28 9 7 19

9 2

inte blir meningsfull. I tabell 18 visas dock förmågan att tala svenska för de personer som har angivit "hemmafru" som sin huvudsakliga sysselsättning. För jugoslaver och italienare visar "hemmafruarna" sämre kunskaper i svenska än samtliga kvinnor (jfr tabell

-

-

5 Samtliga

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

10) medan skillnaden beträffande finnarna är små och de tyska hemmafruarna snarast har bättre språkkunskaper än samtliga tyska kvinnor. Tendenserna kvarstår även om man delar upp materialet efter invandringsår. En möjlig förklaring till att hemmafruar-

Tabell 17 C. Italienare efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning skolutbildning i utlandet före ankomsten till Sverige samt kön. Procent. Talar sver iska Nationalitet Kön

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Samtliga

Män Folkskola Realskola Gymnasium Summa

21 32 41 28

32 40 36 35

21 14 14 18

20 13 8 15

6 1 0 3

100 100 100 100

Kvinnor Folkskola Realskola Gymnasium Summa

11 30 39 17

21 36 28 25

21 8 28 19

34 13 4 27

13 13 1 12

100 100 100 100

Båda könen Folkskola Realskola Gvmnasium Summa

17 32 41 25

28 40 33 32

21 13 17 18

25 13 7 19

8 3 1 6

100 100 100 100

SOU 1971:51

Tabell 17 D. Tyskar efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning, skolutbildning i utlandet före ankomsten till Sverige samt kön. Procent. Talar svenska Nationalitet Kön

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Män Folkskola Realskola Gymnasium Summa

62 71 76 67

32 22 19 27

4 4 4 4

1 3 1 2

-

Kvinnor Folkskola Realskola Gymnasium Summa

51 66 77 61

32 21 19 26

11 5 3 7

6 4 1 4

Båda könen Folkskola Realskola Gymnasium Summa

58 69 76 64

32 22 19 27

7 5 4 5

3 3 1 3

nas och de övrigas kunskap i svenska avviker så litet från varandra är_att en del av "hemmafruarna" är gifta med svenskar. I tabell 19 visas dels andelen gifta med personer som är födda i Sverige bland de gifta invandrarna, dels andelen som kan tala svenska "bra" efter om maken/makan är född i Sverige eller utomlands. 2.2.7 Sammanfattning Olika invandrargrupper visar sig ha uppnått olika kunskaper i svenska även om man håller sådana variabler som kön, ålder och vistelsens längd i Sverige konstanta. De yngre och de välutbildade har genomgående, enligt IU:s sätt att mäta kunskap i svenska, relativt

Samtliga

100 100 100 100

0 1 1 3 1

100 100 100 100

1 1 0 1

100 100 100 100

-

goda sådana kunskaper. Däremot finns invandrare med mycket dåliga kunskaper i svenska bland framför allt äldre kvinnor med kortare skolutbildning. Inom invandrargrupper från samma land finns stora skillnader beträffande utbildningsnivån (jfr tabell 2.12 i kap. 2). Det är framför allt de unga och välutbildade som har kunnat lära sig svenska och därmed även skaffat sig tillgång till det svenska samhällets utbud av information och utbildning. 2.3 Motivation för studier i svenska Till de intervjuade ställdes frågan "Tror Ni att Ni skulle kunna få ett bättre arbete eller

Tabell 18. Personer som angett att de är "hemmafruar" på frågan om sin huvudsakliga sysselsättning efter förmåga att tala svenska enligt intervjuarens bedömning. Procent. Talar svenska Nationalitet

Mycket bra

Ganska bra

Ganska dåligt

Mycket dåligt

Kan inte alls

Samtliga

Finnar Jugoslaver Tyskar Italienare

18 3 57 15

21 14 27 32

15 47 11 13

26 20 5 21

20 16 1 18

100 100 100 100

138 SOU 1971:51

Tabell 19 Andel (%) gifta invandrare som enligt intervjuarens bedömning talar svenska mycket bra eller ganska bra efter makens/makans födelseland.

Nationalitet

Andel (%) gifta med person född i Sverige

Finnar Jugoslaver Tyskar Italienare

10 9 66 32

mera i lön om Ni kunde svenska bättre?", med svarsmöjligheterna "ja", "vet ej", "nej" samt "har ej förvärvsarbete". Svaren fördelar sig enligt tabell 20. Mindre än hälften av de intervjuade tror således att de kunde få ett bättre arbete om de kunde svenska bättre. Det finns en klar skillnad mellan nyligen invandrade och äldre invandrare i denna fråga så att de nyligen inkomna i väsentligt större utsträckning tror att bättre kunskaper i svenska kan hjälpa dem att komma framåt i arbetet. Detta kan möjligen tolkas så att invandrarna efter några år har fått så stora språkkunskaper att de kan sköta arbetsuppgifter som de tror sig kunna få. De personer som tror att bättre kunskaper i svenska skulle medföra bättre arbete eller mera i lön har dock inte i större utsträckning aktivt lärt sig svenska än övriga. Bland de förvärvsarbetande finländarna som besvarade frågan med "ja" uppger 13 procent att de inte har lärt sig svenska alls och 36 procent

Andel (%) som talar svenska bra Maka/make född i Sverige

Maka/make ej född i Sverige

81 90 96 85

35 39 89 37

att de endast lärt sig genom att tala med och umgås med svenskar medan motsvarande procenttal för dem som svarat "nej" är 2 och 26. För jugoslaverna är motsvarande siffror 6 och 50 för "ja" mot 4 och 54 för "nej". 2.4 Sätt att lära sig svenska I intervjun ställdes frågan "På vilka av följande sätt har Ni lärt Er svenska? " Frågan hade följande svarsalternativ och intervjupersonen kunde markera flera svar: 1 Genom språkkurser (studiecirkel o.d.) 2 Genom språkkurser i TV och radio 3 Genom självstudier 4 Privatlektioner 5 Genom att tala med och umgås med folk 6 Har inte lärt mig svenska alls 7 Har svenska till modersmål. Många av dem som markerade något av svarsalternativen 1—4 markerade även svar 5

Tabell 20 Finnar och jugoslaver efter åsikt om bättre kunskaper i svenska skulle medföra bättre arbete eller mera i lön samt kön. Procent. Åsikt om bättre kunskaper i svenska skulle medföra bättre arbete eller mera i lön

Jugoslaver Män Kvinnor

Samtliga

Finnar Män

Kvinnor

Samtliga

Ja Vet ej Nej Har ej arbete

46 17 36 1

49 17 23 11

47 17 31 5

49 18 32 1

42 17 21 20

45 17 26 12

100 Summa SOU 1971:51

Tabell 21 Uppgivna sätt att lära sig svenska efter nationalitet. Procent. Finnar

Har uppgivit att Har inte lärt sig svenska alls

Jugoslaver

7 Har lärt svenska endast genom att tala med och umgås med svenskar på 1 annat sätt på 2 andra sätt på 3 andra sätt

på 4 andra sätt

100 Samtliga

"genom att tala med och umgås med folk". Detta svarsalternativ bedömdes till skillnad mot svaren 1—4 inte innebära aktiva studier i svenska. I bearbetningen har hänsyn till svarsalternativet 5 tagits endast om inget av alternativen 1-4 är markerat. Om man anser att endast de som har markerat något av svarsalternativen 1-4 har studerat svenska aktivt innebär det att ungefär hälften av finnarna och 42 procent av jugoslaverna aktivt har lärt sig svenska. Drygt hälften av jugoslaverna har lärt sig svenska endast genom att umgås och tala med svenskar. Av de som har studerat svenska aktivt har de flesta angivit endast ett studiesätt. Se tabell 21. Språkkurser (studiecirkel) är det vanligaste sättet att lära sig svenska följt av självstudier. Språkkurser i radio-TV har utnyttjats

endast av ett fåtal bland de intervjuade invandrarna. Se tabell 22 A-B. Det föreligger en klar tendens till att invandrare med längre allmän skolutbildning oftare uppger aktiva studier i svenska än invandrare med kort skolutbildning. I undersökningen gjordes inga försök att kvantitativt mäta de svenskstudier intervjupersonerna uppgav. IU vet således inte hur omfattande kursen är som de har följt eller om de har fullföljt undervisningen. Detta gör att det även blir omöjligt att ur materialet dra några slutsatser om de olika studiesättens effektivitet. 2.5 Beräkningar av undervisningsbehovet I det följande görs ett försök att beräkna omfattningen av den grundutbildning för

Tabell 22 A Av finnar uppgivna sätt att lära sig svenska efter vistelse tid i Sverige och kön. Procent. Har vistats i Sverige sedan Studiesätt

Därav

1965 1964

1963 1962 1961 Samtliga Män Kvinnor

Språkkurser (studiecirkel)

-

25 1 22 1

25 5 30 1

30 3 25 0

28 4 28 0

32 2 23 1 38

1 Självstudier

19 Privatlektioner

-

-

-

-

6 115

9 114

6 107

4 111

11 108

9 12 109 107

Summa

28 6 27

Språkkurser i Radio-TV

Genom att tala med och umgås med svenskar Har inte lärt svenska alls

32 6 28 1

SOU 1971:51

Tabell 22 B Av jugoslaver uppgivna sätt att lära sig svenska efter vistelsetid i Sverige och kön. Procent. Därav

Har vistats i Sverige sedan Studiesätt

1964 Samtliga

Män

Kvinnor

Språkkurser (studiecirkel)

15 Språkkurser i Radio-TV

7 Självstudier

15 Privatlektioner

1 Genom att tala med och umgås med svenskar

60 Har inte lärt sig svenska alls

12 Summa

invandrare som IU föreslår. Beräkningarna görs dels för den årliga invandringen, dels för de invandrare som finns i Sverige när reformen beräknas kunna träda i kraft. Bägge beräkningarna utgår från att danska och norska medborgare inte har behov av grundutbildningen. Vidare antas att 15 procent av nyinvandrade och 25 procent av här bosatta finländska medborgare har svenska som modersmål och således inte behöver

någon grundutbildning. Antagandet om andelen svenskspråkiga bland finländarna bygger på IU:s intervjuundersökning (se tabell 1 i denna bilaga). 2.5.1 Den årliga invandringen I tabell 23 visas bruttoinvandringen för vissa åldersklasser utlänningar samt beräknat antal utländska invandrare dessa år som utgör

Tabell 23 Beräkningar av målgrupper för undervisning i svenska för invandrare åren 1968 och 1969.

Ålder

Bruttoinvandring av utlänningar

Därav beräknat antal med behov av undervisning i svenska

Andel (%) i behov av undervisning i svensjca

Andel (%) finskspråkiga av dem i behov av undervisning i svenska

1968 5 - 6 7-14 15 - 17 1 8 - 19 20-

1015 2 454 1589 2 818 21492

773 1 940 1 292 2 257 16 864

67 70 77 78 71

55 48 71 79 54

5 18-

29 368 24 310

23 126 19 121

72 72

57 57

1969 5 - 6 7-14 15 - 17 1 8 - 19 20-

2 160 5 221 3 100 4 965 38 679

1 730 4 348 2 603 4 008 31612

74 77 81 79 77

68 65 71 82 63

5 18-

54 125 43 644

44 301 35 620

77 77

65 65

Är

SOU 1971:51

målgrupper för IU:s förslag om undervisning i svenska. Beräkningarna utgår från att alla invandrare förutom danska och norska medborgare och finlandssvenskar i princip är i behov av sådan undervisning. Beräkningarna innebär troligen en viss överskattning då det bland invandrarna torde finnas en del som tidigare vistats i Sverige och då lärt sig språket. Av tillgänglig statistik framgår inte det exakta antalet invandrare i åldern 16 och däröver, dvs. de åldrar IU:s förslag om grundutbildning avser. Antalet kan dock för 1968 beräknas till ca 20 000 personer och 1969 till 37 000 personer. Om man antar att 75 procent av de invandrare som är i behov av grundutbildning genomgår denna innebär invandringen 1968 och 1969 att ca 15 000 respektive ca 28 000 personer var aktuella för grundutbildningen dessa år. Det finns inget underlag för att bedöma den framtida invandringens omfattning eller från vilka länder denna invandring kommer att ske. Om man emellertid utgår ifrån invandringens variation under 1960-talet och antar att inslaget av danskar, norrmän och finlandssvenskar inte förändras radikalt, kan man anta att det årliga undervisningsbehovet kommer att variera mellan 10 000 och 40 000 personer per år. Uppgifter saknas om hur många av invandrarna som inte blir anställda efter ankomsten till Sverige och för vilka grundutbildning med statlig premie således kan bli aktuell (se 11.6). I tabell 2.13 i kap. 2 ges uppgifter om sysselsättningsförhållanden för några invandrargrupper i Sverige. Ålders- och civilståndssammansättning i den årliga invandringen under 1960-talet gör det troligt att förvärvsintensiteten för en sådan grupp snarast ligger högre än för invandrarna under en flerårsperiod. IU antar därför att ca 80 procent av de vuxna invandrarna under ett visst år blir anställda i nära anslutning till invandringen. Detta skulle innebära att av den årliga invandringen i behov av grundutbildning, dvs. 10 000 - 40 000 personer, 2 000 till 8 000 personer blir aktuella för grundutbildning 142

med statlig premie. En sådan beräkning tar dock inte hänsyn till den eventuella effekt genomförandet av IU:s förslag om grundutbildning kan få: familjemedlemmar till redan anställda invandrare kan få svårt att erhålla anställning innan de har genomgått grundutbildningen. 2.5.2 Ackumulerat undervisningsbehov Vid årsskiftet 1969/70 var 242 445 utländska medborgare i åldern 18 år och äldre kyrkobokförda i Sverige. Av dessa vai 19 321 danskar och 18 073 norrmän medan ungefär 30 000 torde ha varit svenskspråkiga finländare. Som IU påpekar i avsnitt 2.3.2 är kyrkobokföringens uppgifter om antalet i Sverige bosatta utlänningar troligen för höga på grund av icke anmälda återutflyttningar. Å andra sidan tyder antalet arbetsanmälda utlänningar på att antalet i Sverige bosatta utlänningar kan vara väsentligt högre än antalet kyrkobokförda. Likaså är antaganden om kunskapsnivån i svenska och förvärvsintensitet osäkra. De beräkningar som genomförs här måste således betecknas som i hög grad osäkra. IU vill emellertid återge dem för att visa vilka överslagsberäkningar gjorda kostnadsberäkningar bygger på. Uppgifter om kunskaper i svenska för hela utlänningspopulationen i Sverige saknas. Om man utgår från de uppgifter om kunskaper i svenska som redovisas i denna bilaga och från att de personer som enligt intervjuarens bedömning kan tala mycket bra eller ganska bra svenska har kunskaper motsvarande målet för grundutbildningen hade 91 procent av tyskarna, 57 procent av italienarna och 42 procent av finnarna som har invandrat åren 1961-1968 samt 49 procent av jugoslaverna invandrade åren 1964-1968 kunskaper motsvarande minst grundutbildningen. En väsentligt större del av tidigare invandrare än av de senaste årens invandrare hade nöjaktiga kunskaper i svenska. Av den tillgängliga statistiken framgår inte invandringsåret för i Sverige bosatta utlänningar. En avsevärd del har dock kommit tidigare än 1961. För vissa nationalitetsgrupper, t.ex. tysSOU 1971:51

kärna, torde således undervisningsbehovet vara litet (uppskattningsvis ca 5 procent av gruppen) medan för andra grupper behovet är mycket större. Av finnarna kan man anta att ca hälften inte har kunskaper i svenska som motsvarar målet för grundutbildningen. Även om det således inte går att beräkna den totala målgruppen för grundutbildningen kan man anta att det - om man utgår från antalet utlänningar vid årsskiftet 1969/70 - rör sig om 60 000 - 70 000 personer. Detta innebär ett antagande om att ca 40 procent av de vuxna invandrarna som inte är norska eller danska medborgare eller finlandssvenskar vid den tidpunkten inte hade kunskaper i svenska motsvarande målet för grundutbildningen. Detta antal kommer att ändras fram till dess IU:s förslag träder i kraft genom såväl in- som utvandringen som genom att invandrarna lär sig svenska. Siffran 60 000 bör dock vara en rimlig utgångspunkt för kostnadsberäkningar när det gäller det ackumulerade utbildningsbehovet. I inledningsskedet kan således det ackumulerade behovet av svenskundervisning vara större än det behov som skapas genom nyinvandringen. Det saknas uppgifter om könsfördelningen för vuxna utlänningar i Sverige vid årsskiftet 1969/70. Om man emellertid antar att könsfördelningen är jämn för personer under 18 år och över 67 år skulle vi då i Sverige ha haft ca 132 500 utländska män och 105 500 utländska kvinnor i åldern 18-66 år kyrkobokförda. Med ledning av uppgifterna från tabell 2.13 i kapitel 2 kan man anta att förvärvsintensiteten för de utländska männen bör ha legat omkring 90 procent och för de utländska kvinnorna omkring 60 procent. Detta skulle innebära att ungefär 42 000 kvinnor och 12 000 män i åldern 18-66 år inte var förvärvsarbetande. Därtill kom cirka 4 000 personer i åldern över 67 år. Bland de icke förvärvsarbetande kvinnorna finns många danska och norska medborgare liksom många som är gifta med svenskar. (Jfr tabell 19). Detta leder till slutsatsen att andelen i behov av grundutbildning bland de SOU 1971:51

icke förvärvsarbetande kan antas ligga mellan 20 000 och 30 000 personer.

Bilaga 3

Kostnadsberäkningar

3.1 Grundutbildningen Grundutbildningen skall enligt lU:s förslag i 10 000 och 40 000 komma att genomgå avsnitt 11.3.2 få anordnas med en minsta grundutbildningen. Den stora variationen gruppstorlek av åtta elever och gruppen bör beror på växlingarna i invandringens omfattinte överstiga 20 elever. IU räknar med en ning. genomsnittlig gruppstorlek av 13 elever. Om undervisningsbehovet genom den årLärarersättningen beräknas efter högsta liga invandringen antas bli 20 000 personer ersättning enligt nu gällande bestämmelser skulle kostnaderna för anordnandet av till 40 kr. per timme för 200 timmars grundutbildningen bli 38,2 milj. kr. per år. undervisning i svenska och 50 kr. per timme Därtill kommer utgifter för statliga premier för undervisning i 40 timmars samhällsinfor- för icke anställda och anställda i småföretag mation. Till denna kostnad beräknas komma som beräknas utgå till 4 000 personer med sociala kostnader med 24 procent. Under 700 kr., dvs. tillsammans 2,8 milj. kr. dessa förutsättningar kommer lärarkostnaden för en kurs om 240 timmar att uppgå till 3.1.2 Det ackumulerade undervisnings12 400 kr. Lärarkostnaden per elev blir be- behovet roende på antalet deltagare och är Beräkningen utgår från att 60 000 invandravid 8 elever 1 550 kronor per elev re i behov av grundutbildning finns i Sverige vid 13 elever 954 kronor per elev 1.1.1973 och att 50 000 av dessa kommer vid 20 elever 620 kronor per elev. att genomgå utbildningen. Kostnaden för grundutbildning för denna Utöver lärarkostnaden uppstår kostnad grupp skulle med samma antaganden som för skolledare, inlärningsstudios och andra har gjorts för den årliga invandringen bli lokaler, eventuella tolkar och studiematerial. 95,4 milj. kr. vartill kommer uppskattningsIU beräknar att dessa kostnader vid en vis premier för 20 000 elever med tillsamgenomsnittlig gruppstorlek av 13 elever mans 14,0 milj. kr. högst kan uppgå till ett lika stort belopp IU räknar med att grundutbildningen för som lärarkostnaden. Kostnaden per elev vid den nu aktuella gruppen kan genomföras en genomsnittlig gruppstorlek av 13 elever under en tidsperiod av fyra år. Detta skulle beräknas således till 1 908 kr. innebära en årlig kostnad av 23,9 + 3,5 = 27,4 milj. kr. under fyra år. 3.1.1 Den årliga invandringen IU har i bilaga 2 beräknat att av de personer som invandrar under ett år kan mellan 144

SOU 1971:51

3.2 AIfabetiseringsundervisningen IU har räknat med att 300 invandrare i behov av denna utbildning per år kan intas i undervisningen. Detta innebär således att andra året skulle sammanlagt 600 elever finnas i utbildningen. Efter några år borde antalet elever i undervisningen sjunka genom att det nu ackumulerade undervisningsbehovet tillgodoses. IU anser att undervisningsgrupperna bor omfatta minst fem och högst 10 elever. Den genomsnittliga gruppstorleken antas bli sju elever. Lärarkostnaden för en sådan grupp beräknas inklusive sociala avgifter till 50 000 kr. per år, dvs. 7 143 kr. per elev och år. Kostnader för skolledning, lokaler, undervisningsmaterial och andra kringkostnader beräknas högst kunna uppgå till två gånger

lärarkostnaden. Den sammanlagda undervisningskostnaden per elev blir då 21 430 kr. Undervisningen antas således totalt kosta 6,4 milj. kr. första året och 12,9 milj. kr andra året. Kostnaderna för det studiesociala stödet beräknas till 8,6 milj. kr. per år om utbildningen omfattar 600 personer. Denna beräkning bygger på antagandet att all utbildning kan ordnas på bosättningsorten och kostnader för inackordering inte finns.

3.3 Barntillsynen I kostnadsberäkningen för grundutbildning har antagits att premie utgår till 4 000 + 5 000 = 9 000 icke anställda eller anställda i

Beräkningar av det studiesociala stödet i 1 000-tal kronor till 600 personer i alfabetiseringsundervisningen Bidragets namn Utbildningsbidrag

Familjetillägg

Gällande belopp m.m.

Förutsättningar

Kostnad per år

Utgår med 575 kr. per månad för gift person, 525 kr. per månad för ogift. För makar som bägge två genomgår utbildning 525 kr. per månad vardera.

100 gifta par där bägge makarna genomgår utbildning ( 2 x 1 0 0 x 5 2 5 x 12) 300 gifta (300 x 575 x 12)

1 260 2 070

100 ensamstående (100 x 525 x12)

3 960

960 Om utbildningen äger rum utom hemorten högst 150 kr. per månad för make. Med 60 kr. per månad för barn under 16 år. 1 Om särskilda skäl föreligger kan 150 kr. per månad utgå. Om bägge makarna får utbildningsbidrag utgår tillägget endast för en av dem.

Hyresbidrag

Särskilda tillägg

Faktiska hyreskostnader, om bostad saknas normalersättning med fastställda belopp.

Resekostnader kr. per månad.

med

60 Utbildningen förutsattes vara förlagd till hemorten. Alla gifta antas ha i genomsnitt 2 barn under 16 år. (400 x 2 x 100 x 12)

Alla antas ha fast bostad. Hyran räknas till 300 kr. per månad för ensamstående (100 x 300 x 12)

600 för gifta (400 x 600 x 12)

2 880

3 240

Alla antas ha resekostnader. (600 x 60 x 12)

432 Summa kostnad 1

) Från 1.7.1971 utgår 100 kr. per månad för barn under 16 år.

SOU 1971:51 10

8 592

småföretag per år. Av dessa kommer en stor del att vara hemmavarande kvinnor, vilkas deltagande i grundutbildningen blir beroende av att barntillsyn under studietiden anordnas. Antalet barn som berörs är svårt att uppskatta men antas här vara 8 000 per år. För en stor del av de icke anställda kvinnorna torde det vara realistiskt att räkna med att grundutbildningen kommer att ske som glesundervisning. Följande kostnadsberäkningar utgår därför från att grundutbildningen kommer att ske under 80 dagar med 3 timmar varje dag. Enligt nu gällande taxa är kostnaden för dagbarnvårdare 9:75 kr. per timme plus sociala kostnader. Kostnaderna för barnpassning under ett pass om tre timmar torde inte överstiga 50 kr, varvid vissa kostnader för lokaler och material har inräknats. Kostnaden för barnpassning under grundutbildningen blir under sådana förutsättningar 4 000 kr. per kurs. Om man räknar med en gruppstorlek på 10 barn och med 8 000 barn per år blir den sammanlagda kostnaden 3,2 milj. kr. per år. Om kommunen i samband med sådan barnpassning vill anordna s.k. språklekskola blir kostnaderna högre. Småskollärare kostar drygt 30 kr. och biträdande lärare något över 10 kr. per timme. Totalkostnaden för språk* lekskola, inklusive material, lokalkostnader m.m. torde uppgå till högst 150 kr, per dag under vilken verksamheten pågår tre timmar. Att anordna barnpassningen under en grundutbildningskurs som språklekskola skulle med dessa förutsättningar kosta 12 000 kr. Om all barnpassning i samband med grundutbildningen ordnades i form av språklekskola skulle kostnaden vid samma omfattning och gruppstorlek som ovan bli 9,6 milj. kr.

3.4 Uppsökande information Den uppsökande informationen skall riktas framför allt till nyanlända invandrare med speciell inriktning på sådana som inte är anställda eller är anställda i småföretag. IU har beträffande premier för grundutbildningen räknat med att 4 000 icke anställda 146

eller anställda i företag med mindre än fem anställda kan komma att genomgå grundutbildningen per år. IU uppskattar antalet nyinvandrade som måste kontaktas i samband med den uppsökande informationen till det dubbla. Det ackumulerade undervisningsbehovet har uppskattats till 60 000 personer med antagandet att 50 000 skall genomgå grundutbildningen under en fyra-års period. IU räknar med att ca 15 000 tidigare invandrare per år måste kontaktas med uppsökande information under de närmast liggande åren. Totalt antas den uppsökande informationen i begynnelseskedet omfatta 23 000 personer. IU räknar med att relativt höga kvalitetskrav måste ställas på personer som anlitas i den uppsökande informationen. Till kostnader för arvoden kommer begränsade kostnader för resor m.m. IU räknar med att kommunernas totala kostnader för den uppsökande informationen uppgår till ca 920 000 kr. per år. 3.5 Information kring grundutbildningen IU beräknar att informationen kring grundutbildningen under första året kostar sammanlagt 1,8 milj. kr. och under andra året 470 000 kr. Däri har kostnader för annonser i dagspress, konsumentfackpress, branschfackpress samt för affischering, broschyrer och tryckalster inräknats, liksom även för vissa mätningar av informationsbehov. Kostnadsberäkningen har gjorts i samråd med informationsutredningens sekreterare. 3.6 Övriga kostnader Kostnader kommer, om IU:s förslag förverkligas, att uppstå beträffande central administration, aviseringsrutiner, utveckling av läromedel, lärarutbildning m.m., viss social service i samband med grundutbildningen, central översättarservice samt vissa föreslagna kurser m.m. för invandrare inom den statliga och kommunala vuxenutbildningen. Kostnader av dessa slag har IU inte beräknat. Kostnader för vissa nu existerande utbildSOU 1971:51

ningsanordningar som föreslås vara kvar har IU inte ansett sig ha anledning att beräkna. 3.7 Sammanställning över de beräknade kostnaderna i miljoner kronor Första året Andra året Grundutbildning Årlig invandring Undervisningskostnader Premier

38,2 2,8

Ackumulerat behov Undervisningskostnader Premier

23,9 23,9 3,5 68,4 3,5 68,4

Barntillsyn Uppsökande information Information kring grundutbildningen Summa Alfabetiseringsundervisning Undervisningskostnader Studiesocialt stöd Summa

SOU 1971:51

38,2 2,8

3,2 0,9

3,2 0,9

1,8 74,3

0,5 73,0

6,4 4.3 10,7

12,9 8.6 21,5

Bilaga 4

Lagförslag

4.1 Förslag till Lag om utländsk arbetstaga- utfört arbete för arbetsgivarens räkning. res rätt till lön vid deltagande i grundutbild- Arbetstagaren är berättigad till lön för sådan ning för invandrare utbildningstid enligt samma grunder som 1 § Denna lag äger tillämpning på utländsk anges i andra stycket. 3 § Arbetstagares förmåner enligt denna arbetstagare, som är kyrkobokförd här i lag får ej inskränkas genom avtal. Sker det, riket. Lagen gäller dock ej är avtalet ogiltigt i den delen. 1. den som är anställd hos arbetsgivare 4 § Mål om tillämpning av denna lag som ej regelbundet sysselsätter minst fem prövas av arbetsdomstolen, om anställningsarbetstagare här i riket, avtalet regleras av kollektivavtal, och i annat 2. arbetstagare som sysselsattes i säsong- fall av allmän domstol. eller feriearbete eller eljest i arbete av I fråga om talans väckande och utförande tillfällig natur, hos arbetsdomstolen gäller 13 § lagen 3. arbetstagare som har svenska, danska (1928:254) om arbetsdomstol även om måeller norska språket till modersmål eller som let ej är sådant som avses i den lagen. eljest uppenbarligen behärskar något av dessa språk. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2 § Arbetstagaren har rätt att på arbetstid 1973 men gäller ej arbetstagare vars anställunder högst 240 lektionstimmar deltaga i ning här i riket börjar före denna dag. sådan grundutbildning i svenska språket med samhällsinformation (grundutbildning för in4.2 Specialmotivering till lagförslaget vandrare) för vilken kommun svarar. Arbetstagaren är berättigad till lön under Den lag om utländsk arbetstagares rätt till den tid då han deltager i utbildning som lön vid deltagande i grundutbildning för avses i första stycket. Lönen för utbildnings- invandrare som IU föreslår reglerar endast tiden får ej understiga den lön som skulle ha vissa civilrättsliga spörsmål avseende arbetsutgått om han under motsvarande tid utfört tagarens förhållande till arbetsgivaren. Den arbete för arbetsgivarens räkning under ordi- rör sålunda inte frågor om hur grundutbildnarie arbetstid. Varje lektionstimme skall ningen skall anordnas, vilka villkor som härvid räknas som en arbetstimme. gäller för tillträde till utbildningen etc. Är utbildning som avses i första stycket Sådana frågor förutsattes i erforderlig utförlagd till annan tid än arbetstid, skall den sträckning bli reglerade i administrativ ordtid under vilken arbetstagaren deltager i ning. IU vill härvidlag hänvisa till vad som utbildningen räknas som tid varunder han anförts i kap. 11. 148

SOU 1971:51

1 § Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Huvudregeln är att lagen skall gälla varje utländsk arbetstagare, som är kyrkobokförd här i riket. Med "arbetstagare" åsyftas här det arbetstagarbegrepp som används i annan arbetsrättslig skyddslagstiftning. I enlighet med gängse principer inom svensk rätt bör med arbetstagare av utländsk nationalitet jämställas arbetstagare som är statslös. Även arbetstagare som inte har hel arbetstid (deltidsanställd) omfattas av lagförslaget (jfr. avsnitt 10.5.1). Vad gäller kravet på att arbetstagaren skall vara kyrkobokförd här i riket får 1U hänvisa till vad som anförts i avsnitten 10.5.1 och 11.2.1. I fråga om övriga i paragrafen uppställda begränsningar i lagens tillämpningsområde finns anledning framhålla följande. Undantaget i punkt 1 avser som tidigare påpekats att utesluta arbetstagare hos företag med endast ett fåtal anställda. För att markera att arbetsgivare, som bara tillfälligtvis har en arbetsstyrka som uppgår till fem eller flera arbetstagare, inte berörs av lagens skyddsregler, har uppställts krav på att arbetsgivaren "regelbundet" sysselsätter minst fem arbetstagare (jfr 40 § första stycket arbetarskyddslagen 1949:1). Undantaget i punkt 2 rör arbetstagare vars arbete endast är av tillfällig natur. Enligt IU:s mening kan nämligen inte rimligen krävas av arbetsgivare, som anställer en utlänning för en eller ett par månader, att han under denna tid skall ställa betald arbetstid till förfogande för att arbetstagaren skall kunna genomgå grundutbildning. Denna bedömning anser IU böra komma till uttryck i lagtexten på det viset, att undantag görs för arbetstagare som sysselsätts i säsong- eller feriearbete eller eljest i arbete av tillfällig natur. Det kan givetvis ifrågasättas om sådant säsongarbete där s. k. säsongpermittering förekommer kan räknas till anställning som bara är av "tillfällig natur". Det synes emellertid knappast finnas tillräckliga skäl att i förevarande sammanhang göra skillnad mellan olika typer av säsongarbeten (jfr prop. 1971:107 s. 63). SOU 1971:51

IU har därför stannat för att generellt undanta arbetstagare som sysselsätts i säsongbetonat arbete. Uttrycket "feriearbete" syftar främst på anställning som praktikant. Som exempel på annat arbete av tillfällig natur kan nämnas det fallet att någon som resemontör har i uppdrag att göra visst tidsbegränsat monteringsarbete. Vad gäller undantaget i punkt 3 vill IU påpeka att det självfallet inte skall behöva göras någon mer vidlyftig undersökning av huruvida en arbetstagare har danska, svenska eller norska språket till sitt modersmål. I det stora flertalet fall torde det vara tydligt hur det förhåller sig härvidlag. Skulle i något fall råda tvekan om en utländsk arbetstagare har t. ex. svenska till sitt modersmål, bör man i andra hand kunna falla tillbaka på det andra ledet i punkt 3 och således undersöka om arbetstagaren eljest uppenbarligen behärskar något av de nämnda språken. Genom tillägget av ordet "uppenbarligen" understryks att det bara är i sådana fall då det är alldeles klart att arbetstagaren har tillfredsställande kunskaper i danska, svenska eller norska som han inte skall åtnjuta de rättigheter som lagen ger.

2 §

I paragrafen anges i vilken utsträckning utländsk arbetstagare skall ha rätt till lön vid deltagande i grundutbildning för invandrare. En skillnad görs härvid mellan det fallet att utbildningen är förlagd till arbetstid och det fallet att utbildningen helt eller delvis är förlagd till annan tid än arbetstid. Paragrafens två första stycken behandlar det första fallet och det tredje stycket den senare situationen. Det bör dock understrykas att skillnaden huvudsakligen är av formell natur. Som framhålls i avsnitt 10.5.1 bör arbetstagaren enligt IU:s uppfattning i båda fallen åtnjuta samma lönemässiga förmåner under utbildningstiden. I första stycket anges i vad mån arbetsgivaren skall vara skyldig att ge arbetstagaren ledighet för att kunna delta i grundutbildning för invandrare. Angående sistnämnda 149

term får här hänvisas till vad som anförts i avsnitt 10.3. Bestämmelsen har utformats som en rättighet för arbetstagaren att på arbetstid under högst 240 lektionstimmar delta i grundutbildningen. Det torde utan särskilt påpekande, i lagtexten kunna förutsättas att arbetstagaren erhåller inte bara den ledighet som direkt motsvarar antalet lektionstimmar i strikt mening, dvs. 240 tidsenheter om 40 minuter vardera, utan också sådan ledighet som motsvarar nödvändiga raster mellan lektionerna och den tid som går åt för att arbetstagaren skall kunna förflytta sig till eller från den plats där utbildningen bedrivs. Andra stycket slår fast som huvudregel att arbetstagaren skall vara berättigad till lön under den tid då han deltar i grundutbildningen. Som har uttalats i de allmänna övervägandena syftar regeln till att bereda arbetstagaren skydd mot påtaglig löneminskning under sådan tid. Lönen för den tid då han deltar i utbildningen skall inte få understiga den lön som skulle ha utgått om han under motsvarande tid utfört arbete för arbetsgivarens räkning under ordinarie arbetstid. Principen bör således vara den att deltagandet i grundutbildningen skall räknas som ett normalt led i arbetet. Lagen bör dock inte grunda någon rätt till övertidsersättning eller dylikt. Det är endast den lön arbetstagaren skulle ha erhållit om han i stället för att delta i utbildningen utfört arbete i motsvarande mån på ordinarie arbetstid som lagen bör garantera. IU förutsätter att arbetstagaren inte av det skälet att han vill genomgå grundutbildning av arbetsgivaren placeras på ett arbete som ger lägre löneförmåner än han annars skulle kunnat påräkna. Den nu fastslagna principen för arbetstagarens rätt till lön vid deltagande i grundutbildning innebär strängt efter ordalagen inte mer än en rätt till lön under 240 lektionstimmar, dvs. 240 tidsenheter om 40 minuter vardera. Löneskyddet bör emellertid enligt IU:s mening inte vara begränsat härtill. Som har framhållits i avsnitt 10.5.1 bör man i förhållandet mellan arbetsgivaren och ar150

betstagaren lämpligen utgå från det antal arbetstimmar som motsvarar utbildningstiden i strikt mening jämte t. ex. tid för nödvändiga raster. IU har därför kommit till den uppfattningen att lagen bör garantera ett löneskydd under 240 arbetstimmar. I lagtekniskt hänseende har detta enklast ansetts kunna uttryckas genom en särskild omräkningsregel som klargör att vid lagens tillämpning varje lektionstimme skall räknas som en arbetstimme. Det nu anförda tar närmast sikte på det fallet att arbetstagaren är anställd hos samma arbetsgivare under hela utbildningstiden. Skulle arbetstagaren byta anställning medan han deltar i utbildningen bör detta enligt IU inte föranleda att den första arbetsgivaren befrias från skyldighet att utge lön för den del av utbildningstiden som föregår anställningens upphörande. Den nya arbetsgivaren bör således bara svara för lön under den del av utbildningen som ligger i tiden efter den nya anställningens början. IU anser det inte vara erforderligt att i lagen ta med uttryckliga regler av denna innebörd. I tredje stycket behandlas det fallet att grundutbildningen helt eller delvis är förlagd till annan tid än arbetstid. Det ligger i sakens natur att det skydd mot lönebortfall som garanteras i andra stycket inte utan vidare äger tillämpning i den nu berörda situationen. Arbetstagaren kan nämligen inte på grund av anställningen i och för sig göra anspråk på lön för tid som ligger utanför arbetstiden. Som IU har utvecklat i de allmänna övervägandena bör emellertid arbetsgivaren även i detta fall vara skyldig att betala sådan ekonomisk ersättning till arbetstagaren som motsvarar den lön som skulle ha utgått om denne under motsvarande tid utfört arbete för arbetsgivarens räkning. I lagen har detta uttryckts så, att den tid under vilken arbetstagaren utom arbetstid deltar i grundutbildning skall räknas som tid varunder han utfört arbete för arbetsgivarens räkning. I anslutning härtill har föreslagits en föreskrift om att arbetstagaren skall vara berättigad till lön för sådan utbildningstid enligt samma grunder som anges i andra stycket. SOU 1971:51

3 §

Paragrafen anger lagens tvingande karaktär. Den har utformats efter mönster av 7 § i lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare (prop. 1971:107). I sammanhanget kan anmärkas att IU inte ansett det vara nödvändigt att i lagen ta med bestämmelser om skydd mot uppsägning av arbetstagaren, om han önskar delta i grundutbildning, och om arbetstagarens rätt till skadestånd för den händelse arbetsgivaren inte iakttar lagens föreskrifter. 4 §

Paragrafen har utformats efter mönster av motsvarande regler i 10 § i lagen om anställningsskydd för vissa arbetstagare. Lagens ikraftträdande IU anser att den föreslagna lagen skall träda i kraft den 1 januari 1973 men inte gälla arbetstagare vars anställning här i riket börjar före denna dag. Vissa synpunkter på frågan om lagens ikraftträdande framförs i avsnitt 10.5.1.

SOU 1971:51

Bilaga 5

Språkundervisning för invandrare i andra länder

Uppgifterna i denna bilaga härrör främst från material från IU:s utlandsenkät (se bilaga 1.6).

Belgien

År 1968 bodde i Belgien ca 665 000 utländska medborgare. Av dem var ca 250 000 italienare. Ca 8 procent av den totala arbetsDanmark kraften i Belgien är utländska medborgare. Det belgiska arbetsministeriet har under I Danmark fanns 1.1.1970 ca 25 000 arbetssenare år gett ett årligt bidrag om 500 000 anmälda utlänningar från länder utanför belgiska franc till CIRE (le Centre dTnitiaNorden. Därtill kom ca 35 000 nordbor, tion pour Réfugiés et Étrangers) för kostsysselsatta på den danska arbetsmarknaden. nadsfri språkundervisning. År 1969 anordnaAv de utomnordiska arbetsanmälda utlänningarna var ca 6 000 från Medelhavsländer- des med dessa medel sammanlagt 34 kurser på olika ställen i landet. I Liége och Namur, na, främst Jugoslavien och Turkiet. där språkkurserna läggs upp i samarbete med Undervisning i danska för invandrare regleras enligt bestämmelser i lagen om fri- de särskilda servicekontoren för invandrare, tidsundervisning. Undervisningen är kost- använder man sig av undervisningsmaterial nadsfri (med undantag för en mindre inskriv- från CREDIF (se Frankrike). Utöver denna ningsavgift) och står öppen för alla invandra- statsfinansierade undervisning förekommer re över 18 år. Minst 6 deltagaranmälningar även annan språkundervisning för invandrakrävs för att undervisning skall anordnas. re, arrangerad av t. ex. arbetsgivare inom Kommunen tillhandahåller lokal för under- gruvindustrin, fackliga organisationer m. m. visningen och staten bidrar med 50 procent Språkundervisningen har emellertid totalt av kommunens lärarkostnader. Kommunen sett en relativt blygsam omfattning. uppdrar via den lokala vuxenutbildningsnämnden åt studieförbund att handha undervisningen. Nederländerna Enligt en enkät som den av det danska arbetsministeriet 1969 tillsatta invandrarut- I Nederländerna fanns 1969 ca 100 000 utredningen riktat till studieförbund som an- ländska arbetare, dvs. ca 3 procent av den ordnar danskundervisning deltog våren 1970 totala arbetsstyrkan. Ca 60 000 av invandrarca 1 000 invandrare från Medelhavsländerna na kommer från Medelhavsländerna, främst Turkiet, Marocko, Spanien och Italien. i kurser i danska. Ett tjugotal lokala organisationer med företrädare för näringsliv, kommun, arbets152

SOU 1971:51

förmedling m. fl. verkar för att förbättra invandrarnas situation. Organisationerna är statsunderstödda, ibland upp till 90 procent. De anordnar bl. a. undervisning i holländska för invandrare. Uppgifter om den totala omfattningen av undervisningen föreligger inte. Västtyskland I Västtyskland fanns i mitten av 1970 1,8 milj. utländska arbetstagare, dvs. 9 procent av den totala arbetsstyrkan. Av dem kom de flesta från Jugoslavien, Italien, Turkiet och Grekland. Inom det tyska arbetsministeriet har en samordningsgrupp för invandrarfrågor tillsatts. I gruppen ingår företrädare för ministeriet, delstaternas arbetsministrar, den tyska arbetsmarknadsstyrelsen, arbetsmarknadens parter, kyrkorna, ideella organisationer och kommunernas huvudorganisationer. Gruppen har utsett en expertgrupp för språkundervisning för invandrare, och på expertgruppens uppdrag har Goetheinstitutet utarbetat audiovisuella läromedel för undervisning i tyska för invandrare, bl. a. en språkfilm i 26 avsnitt som sänds i TV. Undervisningen i tyska för invandrare handhas främst av ideella organisationer och har ett begränsat omfång i relation till det stora antalet invandrare. Den tyska arbetsmarknadsstyrelsen har under åren 1959— 1969 gett ekonomiska bidrag om sammanlagt 8,3 milj. DM till ideella organisationer som bl. a. ordnar undervisning i tyska för invandrare. Frankrike I Frankrike bor närmare 3,5 milj. utländska medborgare, dvs. ungefär 6 procent av totalbefolkningen. Av dem utgörs ca en halv miljon vardera av spanjorer, italienare, algerier och portugiser. Genom en särskild fond som leds av en styrelse med representation bl. a. av regeringsmedlemmar - Le Fond d'Action Sociale pour les Travailleurs Migrants - finansieras vissa åtgärder för invandrare, i första SOU 1971:51

hand bostadsbyggande (ca 80 procent av budgeten) men även utbildningsåtgärder. 1970 förfogade fonden över 110 milj. francs. Genom medel från fonden hade till 1970 ca 50 000 invandrare fått utbildning i bl. a. franska. Undervisning i franska bekostad med medel från fonden handhas främst av 1'Amicale pour 1'Enseignement des Etrangers - en institution som lyder under det franska utbildningsdepartementet. I undervisning i franska anordnad av 1'Amicale deltar årligen ca 15 000 invandrare. Olika typer av undervisning förekommer. Den vanligaste är kvällsundervisning för vuxna invandrare med sex timmar i veckan. L'Amicale ordnar även frivilliga kunskapsprov i franska. Även frivilliga organisationer ordnar undervisning i franska för invandrare. Årligen följs deras kurser av ca 40 000 deltagare. Ett särskilt statsunderstött institut med ett sextiotal anställda arbetar med pedagogiskt utvecklingsarbete beträffande undervisning i franska som främmande språk (forskning, lärarutbildning m. m.): Centre de Recherche et d'Etude pour la Diffusion du Francais (CREDIF).

Israel Under 1960-talet har invandringen till Israel varierat mellan 14 000 och 64 000 personer per år. År 1949 inrättades en särskild skolform ulpan, pl. ulpanim - för undervisning i hebreiska för vuxna invandrare. Ulpanim sorterar under det israeliska ministeriet för utbildning och kultur. För undervisningen utgår varje budgetår ca 5 milj. sv. kr. Varje ulpan har 8—12 klasser och högst 25 elever i varje klass. Undervisning ges enligt direktmetoden. Varje år följer i runt tal 20 000 elever studier i hebreiska i ulpanim. Sammanlagt finns i landet ca 300 ulpanim-institutioner. Dessa är av olika slag. I internatulpan (det finns ca 10 sådana) går nyanlända invandrare i fem månader och har dagligen fem lektioner och två-tre timmars 153

enskilda studier. Språkundervisningen omfattar sammanlagt 510 timmar. Viss avgift tas ut. Det finns även ulpanim för intensiv externatundervisning med 16—30 undervisningstimmar per vecka. En tredje form är kibbutzulpan, där man studerar halva dagen och arbetar i kibbutzen andra halvan av dagen. Vidare finns det särskilda ulpanim för ungdomar. För yrkesarbetande finns slutligen möjligheter till glesundervisning på kvällarna. Israels radio sänder dels särskilda kurser i hebreiska för invandrare enligt direktmetoden, dels enkel hebreiska för invandrare 30 minuter dagligen (nyheter, musik m. m.). Kanada Sedan andra världskriget har drygt tre miljoner personer invandrat till Kanada. Av dem kommer 28 procent från Storbritannien, 14 procent från Italien och 12 procent från Tyskland och Österrike. Undervisning i engelska och franska för invandrare anordnas av ett flertal myndigheter och organisationer i varje provins. Till språkkurser för invandrare bidrar den federala regeringen med 100 procents ersättning för läromedel och 50 procent för lärarlöner. I t. ex. provinsen Ontario deltar månatligen ca 17 000 invandrare i kvällskurser i engelska vid över 150 skolor. Språkundervisning för invandrare ingår även i "Canada Manpower Training program", en motsvarighet till den svenska arbetsmarknadsutbildningen. Inom ramen för denna utbildning kan invandrare få intensivundervisning (heltid) i engelska eller franska. Kurserna kan ibland sträcka sig över en period längre än fem månader. Bidrag till levnadsomkostnaderna utgår under språkundervisningen. Som villkor gäller att invandraren är svårplacerad på arbetsmarknaden på grund av otillräckliga språkkunskaper. Vidare gäller som villkor bl. a. att invandraren skall ha förvärvsarbetat i minst tre år i landet eller har underhållsplikt. Budgetåret 1968/69 fick 7 500 invandrare sådan språkundervisning inom ramen för "Canada Manpower Training Program". 154

Summary in English

The Royal Commission on the Social Adjustment of Immigrants (Invandrarutredningen) was appointed by the Swedish Government in 1968. Its task is to investigate the situation of immigrants and ethnic minorities in Sweden and to present a plan for various social measures for these groups. The Commission is parliamentary. It employs the services of experts in different fields. Of the total population of Sweden — rather more than 8 million at the beginning of 1970 -- about 365,000 (4.6 per cent) were aliens. Two thirds of the immigrants come from the Nordic countries, mainly from Finland. There were 181,000 Finnish citizens in Sweden at the beginning of 1970. The largest non-Nordic group was the Yugoslavs, about 28,000. In 1970 about 77,000 immigrants came to Sweden. The Nordic countries (Denmark, Finland, Iceland, Norway and Sweden) have a joint labour market, and citizens of these countries can without formalities take up residence and obtain employment in another Nordic country. Immigrants from other than the Nordic countries must obtain a work permit before entering Sweden. This Report, the first issued by the Commission, deals with the educational situation of immigrants. The main emphasis in the Report is on proposals for education in the Swedish language and in elementary civics for adult immigrants. In 1968 the Swedish Parliament passed a SOU 1971:51

resolution on the principles for teaching of children belonging to ethnic minorities (apart from Lapps). Immigrant children in the 9-year comprehensive school can receive special instruction in Swedish during an introductory period. The goal for this teaching is to make it as easy as possible for immigrant children to follow the regular teaching in Swedish schools. At comprehensive school, furthermore, immigrant children can be taught their native language during two hours a week in ordinary school-hours. In view of these circumstances the Commission's report is confined to certain supplementary views on the education of immigrant children. As regards children of preschool age the Commission points out the importance of training both in Swedish and in their native language. For children also of compulsory school age (7—16 years) the Commission emphasizes the importance of bilingualism. It suggests furthermore that immigrant youth aged 16-20 should receive supplementary vocational training and that special introductory courses should be arranged for those who, for example, come to Sweden with their parents and wish to pursue upper secondary school studies. At present adult immigrants can receive Swedish-language teaching free of charge through the voluntary educational associations. This is on a trial basis. In the fiscal year 1969/70 an amount of 40 million SKr ($ 8 million) was allocated from government 155

funds for teaching of immigrants by the In order that local authorities may better educational associations. The majority of plan education and other social measures for immigrants who attend this teaching do so in immigrants, the Commission proposes the their spare time. The number of persons establishment of a special system of notificaregistered on these courses is high, but many tion of the arrival of immigrants in a given do not complete their studies. area. The notifications should be issued from Some immigrants can receive two months' the population registry and the central aliens paid intensive teaching of Swedish in the register at the National Immigration and labour market retraining for a new vocation. Naturalization Board (Statens invandrarverk) In the fiscal year 1969/70 such Swedish- via a computer system. language courses were attended by 6,400 As regards immigrants now employed in immigrants. Sweden the Commission recommends to The need for Swedish-language training of employers that wages should be paid to immigrants has recently met with attention persons who take the basic course, which in from the labour market organizations. The principle should be given during working Swedish Employers' Confederation (SAF) hours. For immigrants entering Sweden after and the Swedish Confederation of Trade January 1, 1973, the Commission proposes Unions (LO) concluded an agreement in that there should be a legal right to a 1970 under which companies with immi- 240-hour basic course in Swedish without grant employees are recommended to pay loss of wage. Employers with less than five wages during 60 hours of Swedish-language employees, however, should be exempted teaching, 20 of which in working hours. It is from the obligation of payment of wage to proposed in this agreement that the State immigrants taking the basic course, but they should pay a bonus to immigrants who are still recommended by the Comission to complete 200 hours of teaching. pay. The Royal Commission on the Social In order to stimulate non-employed immiAdjustment of Immigrants proposes that all grants, e.g. women working in the home, to immigrants registered in Sweden should take the basic course, the Commission proreceive a basic course in Swedish and ele- poses active recruitment on the local plane; mentary civics. The course should cover 240 also that all non-employed immigrants who hours. The goal should be to give all immi- take the course shall receive a bonus of 700 grants a minimum knowledge of Swedish so SKr from the State. that they do not become isolated in society The total annual cost to the State and the and exploited on the housing and labour local authorities for the basic courses is markets. The Commission has paid due estimated at 75 million SKr (# 15 million). attention to the Resolution of the Council No data are available of the number of of Europe of June 26, 1968, on language illiterates or semi-illiterates among immiteaching to immigrant workers. grants in Sweden, but they probably number The Commission proposes that this ba- a few thousand. The Commission proposes a sic course for immigrants should be special two-year course for illiterate immiarranged within the general educational grants. A full allowance for cost-of-living system and should be under the administra- expenses should be paid throughout the tion of the local authorities. Through grants course. The State should cover the total cost to local authorities, however, the State for the courses, for which the annual cost for should undertake most of the costs of the the first year is estimated at about 10 million teaching. The central administrative Skr (J 2 million). authority for such teaching should be the The Commission proposes, finally, that National Board of Education (Skolöverstyrel- special measures should be taken to enable sen). immigrants to a greater extent to follow the 156

SOU 1971:51

education available to adults in Sweden, including a deeper study of Swedish, within adult education run by the local governments and educational associations. An appendix to the Report contains data of the knowledge of Swedish among immigrants in Sweden from an investigation made by the Commission. The investigation covered a statistically representative sample of 1,000 Finns, 1,000 Germans, 1,000 Italians, 500 Yugoslavs, and a control group of 1,000 Swedes.

SOU 1971:51

AB Allmänna Förlaget

A L L F 238 71 051 WIK1NG-TRYCK 71.67*