('angående ratifikation av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention an\xad gående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 32. 1

Nr 32.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ratifikation av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention an­ gående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna; given Stockholms slott den 16 januari 1953.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över uirikesdepartementsärenden för den 16 januari 1953 vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att, på sätt varom föredragande departementschefen hem­ ställt, godkänna ratifikation av tilläggsprotokoll till Europarådets konven­ tion angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

GUSTAF ADOLF.

Östen Undén.

Propositionens huvudsakliga innehåll.

Genom propositionen föreslås godkännande av att Sverige ratificerar ett tilläggsprotokoll av den 20 mars 1952 till Europarådets konvention angå­ ende skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Tilläggs­ protokollet innehåller artiklar till skydd för äganderätt och rätt till under­ visning ävensom för politiska rättigheter.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt Nr 32.

o Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 16 januari 1953.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , H ammarskjöld , N orup , H edlund , P ersson , H jalmar N ilson , L indell , N ordenstam .

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och ecklesiastik­ departementen anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om ratifika­ tion av tilläggsprotokoll till Europarådets konvention av den 4 november 1950 angående skgdd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Föredraganden anför följande: Med stöd av riksdagens godkännande, lämnat genom bifall till proposi­ tionen nr 165 till 1951 års riksdag, har Sverige den 11 januari 1952 ratifice­ rat Europarådets konvention av den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Denna kon­ vention är likväl såtillvida ofullständig, som däri icke upptagits bestämmel­ ser om alla de rättigheter, vilka under förarbetena till konventionen befun­ nits böra omfattas av denna. Ehuru såväl Europarådets rådgivande försam­ ling som samma organisations ministerkommitté funnit att i konventionen borde meddelas bestämmelser även till skydd för äganderätten, för rätten till undervisning och för de politiska rättigheterna, blevo nämligen dessa rättigheter, beträffande vilka närmare bestämmelser icke hunnit utformas, icke medtagna i konventionen. I samband med konventionens underteck­ nande beslöt emellertid ministerkommittén den 4 november 1950 att åt en expertkommitté uppdraga att utarbeta förslag till komplettering av konven­ tionen genom bestämmelser angående skydd även för nyssnämnda tre kate­ gorier av rättigheter. Expertkommittén, vari Sverige företräddes av utrikes­ rådet Sture Petrén och förste sekreteraren i utrikesdepartementet Carl Hen­ rik Petersén, utarbetade därefter ett förslag till tilläggsprotokoll till kon­ ventionen. Sedan förslaget underställts den rådgivande församlingens juri­ diska och administrativa utskott, blev förslaget efter vissa jämkningar den 20 mars 1952 godkänt av ministerkommittén. I den form tilläggsprotokollet härigenom erhållit blev det sistnämnda dag undertecknat av Sverige och Europarådets övriga 14 medlemmar eller Belgien, Danmark, Frankrike,

Kungl. Maj.ts proposition nr 32. 3

Grekland, Irland, Island, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Norge, Saar, Storbritannien, Turkiet och Tyska Förbundsrepubliken. Art. 1 i tilläggsprotokollet innehåller stadgandet om skydd för ägande­ rätten. I artikeln föreskrives sålunda, att envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin egendom skall lämnas okränkt samt att ingen må berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i lag och av folkrättens allmänna grundsatser. Härtill har togats ett tillägg, som uttryckligen gör förbehåll för statens rätt att genom­ föra sådan lagstiftning som staten finner erforderlig för att reglera nytt­ jandet av viss egendom i överensstämmelse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalningen av skatter och andra pålagor eller av böter och viten. I art. 2 ha upptagits bestämmelser om rätten till undervisning. Denna rättighet har förlänats ett dubbelt innehåll, i det att dels föreskrives att ingen må förvägras rätten till undervisning, dels ock stadgas att staten vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfost­ ran och undervisning skall respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med för­ äldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Därefter meddelas i art. 3 ett stadgande, som syftar till att skydda med­ borgarnas politiska rättigheter och som erhållit den avfattningen att de fördragsslutande parterna förbinda sig att anordna fria och hemliga val med skäliga mellanrum samt under förhållanden som tillförsäkra folket rätt att fritt ge uttryck åt sin mening beträffande sammansättningen av den lag­ stiftande församlingen. De återstående stadgandena i tilläggsprotokollet är o av teknisk natur och avsedda att låta protokollet framstå såsom en integrerande del av Europa­ rådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I art. 4 föreskrives sålunda, att fördragsslutande part vid undertecknandet eller ratificerandet av protokollet eller när som helst senare må tillställa Europarådets generalsekreterare en förklaring an­ gående i vilken utsträckning parten förbinder sig att tillämpa protokollets bestämmelser på territorier, som angivas i förklaringen och för vilkas in­ ternationella förbindelser parten i fråga är ansvarig. Part, vilken avgivit sådan förklaring som nu sagts, tillerkännes vidare rätt att när som helst avgiva ny förklaring, som ändrar innehållet i tidigare avgiven förklaring eller bringar tillämpligheten av bestämmelserna i protokollet att upphöra beträffande visst territorium. Förklaring, som avgivits i enlighet med denna artikel i tilläggsprotokollet, skall anses ha tillkommit i överensstämmelse med art. 63 mom. 1 i konventionen, vilken senare artikel handlar om mot­ svarande förklaringar såvitt gäller konventionen. I art. 5 i tilläggsprotokollet fastslås, att i förhållandet mellan de fördrags­ slutande parterna art. 1—4 i protokollet skola anses såsom tillägg till kon­ ventionen samt att alla bestämmelser i konventionen skola tillämpas i en­ lighet härmed.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

Slutligen föreskrives i art. 6 i tilläggsprotokollet, att protokollet är öppet för undertecknande av medlemmar av Europarådet som undertecknat kon­ ventionen. Protokollet skall ratificeras samtidigt med eller efter ratifice­ randet av konventionen. Det skall träda i kraft då tio ratifikationsinstru­ ment deponerats. För signatärmakt som ratificerar sedermera skall proto­ kollet träda i kraft, då ratifikationsinstrumentet deponeras. Depositionerna skola ske hos Europarådets generalsekreterare. Av art. 5 i tilläggsprotokollet följer bl. a. att i enlighet med art. 64 i konventionen en stat vid undertecknandet av tilläggsprotokollet eller depo­ nerandet av ratifikationsinstrument rörande detsamma kan göra förbehåll med avseende på någon särskild bestämmelse i tilläggsprotokollet, i den mån lagstadgande som äger giltighet inom statens territorium icke överens­ stämmer med bestämmelsen i fråga. Vid undertecknandet av tilläggsproto­ kollet har Sverige uttalat att Sverige i samband med ratifikationen av pro­ tokollet komme att göra förbehåll i enlighet med vad nu sagts. Två andra stater, nämligen Grekland och Storbritannien, ha redan vid underteck­ nandet av protokollet gjort förbehåll mot art. 2 däri. Sålunda har Grekland förklarat att det i artikeln förekommande ordet »filosofiska» i Grekland komme att tolkas i överensstämmelse med hithörande bestämmelser i den inre lagstiftningen. Storbritannien åter har förklarat att, med hänsyn till vissa bestämmelser i Storbritanniens gällande lagstiftning rörande undervis­ ningsväsendet, den princip som fastställts i artikelns andra mening godtoges av Storbritannien endast i den mån den vore förenlig med tillhanda­ hållandet av en ändamålsenlig undervisning och utbildning och icke med­ förde oskäliga kostnader för det allmänna.

D e partemen ts chef en. De tre slag av rättigheter angående vilka bestämmelser upptagits i tillläggsprotokollet äro av inbördes mycket olika natur men ha alla varit av grundläggande betydelse för formandet av den samhällstyp som är gemen­ sam för Europarådets medlemsstater. Vidare föreligga färska exempel på att dessa rättigheter icke erkännas i åtskilliga länder. Det framstår därför såsom naturligt, att Europarådets konvention angående skydd för de mänsk­ liga rättigheterna befunnits böra kompletteras genom bestämmelser i nu ifrågavarande hänseenden. I art. 1 i tilläggsprotokollet fastslås grundsatsen om skydd för ägande­ rätten i vad gäller såväl fysiska som juridiska personer. Detta stadgande kompletteras emellertid med föreskrifter, som medgiva staten frihet att företaga sådana inskränkningar i äganderätten som kunna framstå såsom påkallade i samhällets intresse. Artikeln utgår givetvis från att expropria­ tion skall kunna förekomma. Expropriation skall dock endast få ske i det allmännas intresse och under de förutsättningar som angivas i landets lag och som överensstämma med ifolkrättens allmänna grundsatser. I vad gäl­ ler en stats möjlighet att tillgripa expropriation gentemot sina egna med­

Kungl. Maj.ts proposition nr 32. 5

borgare uppställer artikeln sålunda icke några andra inskränkningar än att expropriationen skall ske i det allmännas intresse och att förutsätt­ ningarna för expropriation skola vara angivna i lag. I fråga om expropria­ tion från medborgare i annan stat göres i artikeln en hänvisning till folk­ rättens allmänna grundsatser, vilket innebär att någon ändring i nu rådande rättsläge icke är avsedd. I art. 1 har vidare uttryckligen utsagts, att artikeln icke inskränker en stats rätt att genomföra sådan lagstiftning som staten kan finna erforderlig för att reglera nyttjandet av viss egendom i överensstäm­ melse med det allmännas intresse eller för att säkerställa betalning av skatter och andra pålagor eller av böter och viten. Artikeln utgör följaktligen icke något hinder för exempelvis byggnadsreglering eller uttagande av alla slag av skatter och avgifter. De bestämmelser om skydd för äganderätten som art. 1 sålunda innehål­ ler överensstämma med grunderna för den svenska rättsordningen. Det föreligger därför intet hinder för Sverige att godkänna denna artikel. I fråga om rätten till undervisning innehåller art. 2 till en början stad­ gandet att ingen må förvägras rätten till undervisning. Det krav på staterna som innefattas häri är uppenbarligen tillgodosett i ett land som Sverige, varest allmän skolplikt föreligger. Däremot föreligger anledning att närmare dröja vid den ytterligare i art. 2 upptagna föreskriften, att staten vid utövandet av den verksamhet staten kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall respektera för­ äldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning, som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse. Denna bestämmelse är främst att se mot bakgrunden av för­ hållandena i länder i vilka den historiska utvecklingen av undervisnings­ väsendet följt andra banor än i Sverige. Sålunda finnas länder, i vilka mel­ lan stat och kyrka uppkommit ett motsatsförhållande, med påföljd att icke­ statliga, konfessionella skolor kommit att stå mot statliga skolor utan un­ dervisning på religiös grund och utan religionsundervisning. I en sådan situation har strid visat sig kunna uppstå dels om föräldrarnas rätt att sända sina barn till andra skolor än de statliga och dels om statens skyldig­ het att ekonomiskt stödja även sådana andra skolor. Det nyss återgivna stadgandet i art. 2 om statens skyldighet att respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i över­ ensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse tar icke sikte på problemets ekonomiska sida och pålägger sålunda icke staten att utgiva bidrag till icke-statliga skolor. Av stadgandet torde däremot följa, att därest i ett land undervisningen i de statliga skolorna gjorts obligatorisk för alla barn, vilkas föräldrar icke bereda dem betryggande skolundervis­ ning i annan form, staten är skyldig att sörja för att vid denna undervisning hänsyn tages till föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse, sålunda att barnen i varje fall icke tvingas att bevista en undervisning, som är riktad mot denna föräldrarnas övertygelse. Eftersom i Sverige undervisningen i

6 Kangl. Maj. ts proposition nr

de statliga skolorna är obligatorisk i den nyss angivna meningen, förelig­ ger anledning att undersöka huruvida enligt de i vårt land gällande be­ stämmelserna föräldrar till barn, som åtnjuta undervisning i statens sko­ lor, äga möjlighet att undantaga barnen från delar av undervisningen i en utsträckning som svarar mot vad i art. 2 i tilläggsprotokollet stadgas. I det­ ta hänseende är att märka, att den undervisning som meddelas i de svenska statsskolorna i princip är att betrakta såsom ett helt. Gällande författningar medgiva sålunda icke ett barns målsman att för barnet utbyta delar av det fastställda kursinnehållet mot privat undervisning utanför skolan. Föräld­ rar, som t. ex. skulle anse att skolans historieundervisning icke överens­ stämmer med deras historieuppfattning eller att biologiundervisningen i fråga om utvecklingsläran strider mot deras övertygelse, kunna sålunda icke under åberopande härav påkalla att deras barn skola fritagas från dessa delar av undervisningen. Någon möjlighet att på sådant sätt taga hänsyn till vad som skulle kunna rubriceras såsom föräldrarnas »filosofiska överty­ gelse» föreligger sålunda icke enligt gällande svenska bestämmelser. Annorlunda är däremot förhållandet beträffande den religionsundervis­ ning och den morgonandakt som förekomma i de svenska statssskolorna. Från skyldigheten att deltaga häri kan nämligen befrielse under vissa för­ utsättningar erhållas. Jag får här hänvisa till propositionen nr 70 till 1950 års riksdag angående riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling. I denna proposition hade chefen för ecklesiastikdepartementet bl. a. att mot bakgrunden av skolkommissionens betänkande taga ställning till vad dissenterlagskommittén i sitt betänkande med förslag till religionsfrihetslag m. in. (SOU 1949: 20) föreslagit beträffande befrielse från kristendomsundervisning och andaktsövningar i statsskolorna. Enligt vad skolkommissionen i sitt betänkande anfört hade kristendomsundervisningen två väsentliga uppgifter i den obligatoriska skolan: att vara ett led i den allmänna orienteringen i kunskapens värld och att vara ett instrument för personlighetsdaningen. Kristendomsundervisningen borde vidare vara objektiv och utmärkas av tolerans och tankefrihet. Kommissio­ nen funne sig i fråga om toleransprincipen kunna hänvisa till det uttryck denna fått redan i anvisningarna till 1919 års undervisningsplan, där det hette: Vid kristendomsundervisningen bör läraren städse erinra sig, att de olika hem, från vilka lärjungarna på grund av rådande skolplikt komma, i många fall företräda vitt skilda uppfattningar av de frågor, som vid kristendoms­ undervisningen kunna förekomma till behandling. Han bör därför vid sin undervisning sorgfälligt undvika allt, som kan verka såsom sårande angrepp på andras åskådning eller motverka uppkomsten hos lärjungarna av en vidhjärtad fördragsamhet mot olika tänkande. Det är av synnerlig vikt, att undervisningen i kristendom, utan att den därvid förlorar i allvar och stadga, bedrives så, att den icke kommer i strid med det nutida samhällets krav på tankefrihet för de enskilda individerna.

Kunyl. Maj:ts proposition nr 32. 7

Enligt kommissionens mening vore vad sålunda uttalats riktigt och väl­ betänkt men innefattade dock endast en sida av saken. Barnen borde näm­ ligen, enligt den pedagogiska grunduppfattning som kommissionen före­ trädde, alltifrån början fostras till självständigt tänkande och personligt ståndpunktstagande. De finge icke i skolan utsättas för en påverkan som motverkade ett framtida, på kringsyn och allvarlig kunskap grundat per­ sonligt avgörande i livsåskådningsfrågor. Läraren finge icke genom sin framställning auktoritativt påtvinga lärjungarna en viss åskådning. I fråga om morgonandakten innebar skolkommissionens betänkande att deltagande däri principiellt borde göras obligatoriskt för alla elever, men att befrielse av skolans chef skulle kunna medgivas exempelvis elever som tillhörde en främmande trosbekännelse. I dissenterlagskommitténs betänkande åter sägess att det för nutida upp­ fattning tedde sig alldeles självklart, att skolorna icke finge utöva något andligt tvång gentemot den ungdom vars undervisning och fostran de finge sig anförtrodd. Kravet på obligatoriskt deltagande i kristendomsundervisningen utgjorde emellertid i och för sig icke en kränkning av religions- och samvetsfrihetens grundsats. Det komme härvid helt och hållet an på vilket innehåll denna undervisning hade och i vilken anda den bedreves. Enligt kommitténs mening gällde vidare att den fostrande uppgift som i förening med den egentliga undervisningen vore och skulle vara skolans syfte icke kunde förenas med en indifferent hållning till de livsvärden som kristen­ domen företrädde. Det borde i detta sammanhang uppmärksammas att den fostran och den religiöst och moraliskt vägledande undervisning som gåves i samband med undervisningen i kristendomskunskap vore inordnad som ett viktigt led i skolans allmänna fostrande bildningsarbete. Religionsfri­ heten krävde förvisso, att undervisningen bedreves på ett sådant sätt att samvetstvång vore uteslutet, men den borde icke fattas som om man av skolan skulle kräva likgiltighet i förhållande till den kristna kulturens kärande ideal och livsvärden. Detta skulle innebära att skolans fostrande uppgift i hög grad försvårades. Enligt vad kommittén vidare uttalat, torde kristendomsundervisningens allmänt evangeliska prägel i huvudsak tillfredsställa såväl svenska kyrkan som de flesta frikyrkliga samfund inom och utom kyrkan. Endast av mindre grupper kunde den uppfattas som en inskränkning av religionsfri­ heten. Innebörden av kommitténs förslag beträffande befrielse från kristendomsundervisningen var i stort sett, att trossamfund, som i sin åskådning väsentligt avveke från grunderna för skolornas kristendomsundervisning, skulle äga möjlighet att, med Kungl. Maj :ts tillstånd, själva ombesörja religionsundervisningen i skolornas ställe, och att följaktligen barn, som tillhörde sådana samfund, skulle kunna befrias från skolornas kristendoms­ undervisning. Även barn, som icke tillhörde något trossamfund, skulle en­ ligt kommitténs förslag kunna befrias från kristendomsundervisningen, om

8 Kungl. Maj. ts proposition nr 32.

de i annan form erhölle undervisning i religionskunskap. Motsvarande regler borde enligt kommittén gälla för befrielse från andaktsövningar i skolorna, ehuru kommittén icke ansåge någon uttrycklig föreskrift härom erfor­ derlig, eftersom skolornas styresmän enligt gällande stadgor redan ägde rätt att meddela befrielse från deltagande i morgonbönerna. Enligt kom­ mitténs uppfattning vore det ej erforderligt att förbjuda en av särskilt tros­ samfund inrättad religionsskola att mottaga barn från andra trossamfund eller barn, som icke tillhörde något trossamfund. En skola, som utom un­ dervisning i religion meddelade undervisning i andra skolämnen för att helt ersätta allmän skola, borde däremot, om den vore upprättad för barn tillhörande trossamfund med väsentligt avvikande trosåskådning eller för konfessionslösa barn, liksom tidigare endast efter Kungl. Maj :ts medgivan­ de kunna mottaga barn under 15 år tillhörande svenska kyrkan. Med barn tillhörande svenska kyrkan borde likställas sådana tillhörande trossamfund, vars åskådning icke väsentligt avveke från grunderna för kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna. Angående dissenterlagskommitténs förslag i nu ifrågavarande hänseende anförde chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Weijne, i den nyss nämnda propositionen nr 70 till 1950 års riksdag (s. 367 ff) följande: Jag delar fullkomligt skolkommissionens uppfattning, att kristendomsundervisningen icke blott skall meddela kunskap utan även stämma de unga till allvar och eftertanke. Men man måste ha klart för sig, att blott ett fåtal kunna bli tänkare, som förmå tränga under ytan av dagsdiskussionerna. Vi ha alla tillträtt ett arv av värderingar och levnadsnormer, som skapats före vår tid och bildar grunden för vårt arbete. Vi måste lämna ett sådant arv även åt våra efterkommande såsom en grund och utgångspunkt för deras insatser. Det är mycket möjligt, att en analys i livsåskådningsfrågorna skulle blotta djupgående principiella motsättningar, vilka under givna betingelser kun­ de aktualiseras och dela upp vårt folk i stridande läger. Delvis äro dessa motsättningar av den art, att de måste uppmärksammas och belysas i sko­ lan. Men det för skolans arbete väsentliga är dock, huruvida det gemen­ samma i vår uppfattning av rätt och orätt, gott och ont, sant och osant är tillräckligt att bilda grunden för en kristendomsundervisning, ägnad att till­ fredsställa det stora flertalet av vårt folk. Erfarenheterna av 1919 års undervisningsplan peka bestämt i denna riktning. Remissgången av skolkom­ missionens betänkande har ytterligare stärkt mig i uppfattningen, att det bör vara möjligt att finna en tillfredsställande lösning av kristendomsundervisningens problem i huvudsaklig anslutning till de av skolkommis­ sionens majoritet uppdragna riktlinjerna. Då Kungl. Maj :t har att i administrativ väg besluta om de frågor rörande mistendomsundervisningen, som icke komma att regleras genom lag, torde det vara lämpligt, att jag här tillkännager min ståndpunkt i vissa av dissenterlagskommittén berörda ämnen. I överensstämmelse med de erkända grunderna för religionsfriheten böra vissa trossamfunds medlemmar tillerkännas rätt till frikallelse för sina barn från de allmänna skolornas kristendomsundervisning och morgonan­ dakter. Det bör därvid ankomma på Kungl. Maj :t att på given anledning pröva, huruvida trossamfund i sin trosåskådning avviker så mycket från grunderna för kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna, att dylik

Kungl. Maj:is proposition nr 32. 9

befrielse skäligen bör beviljas och samfundet erhålla rätt att sörja för reli­ gionsundervisning åt samfundet tillhörande barn. I samband därmed bör Kungl. Maj :t Jämna erforderliga föreskrifter rörande religionsundervis­ ningens innehåll och kontrollen av densamma genom allmänna organ. I fråga om rätten för sådana särskilda trossamfund att i sin undervisning mottaga lärjungar, som icke tillhöra samfundet, ansluter jag mig till dissenterlagskommitténs förslag. Mera komplicerad är frågan om rätt till befrielse från kristendomsundervisning för barn utan konfession. Även dessa barn böra, om de befrias från skolornas religionsundervisning, vara tillförsäkrade en undervisning om religion och religiösa förhållanden, som tillfredsställer kraven på oriente­ ring i nutidssamhället, men i detta fall saknas den relativa trygghet, som ligger i att trossamfunden tillhandahålla religionsundervisning för med­ lemmars barn. Därigenom uppstå, såsom skolöverstyrelsen har framhållit, åtskilliga praktiska svårigheter. Även betänkligheter av annan art uppresa sig mot en frikallelse av barn tillhörande denna grupp. Kravet på objektivitet i undervisningen hålles levande just genom att den är avsedd för barn från skilda läger och icke för en gallrad återstod, som är kvar, sedan vissa meningsriktningar vänt undervisningen ryggen. Jag tror också, att det ligger något i de invänd­ ningar, som från mentalhygieniska utgångspunkter riktats mot en utdifferentiering av särgrupper på detta område. Bittra erfarenheter från skilda länder och tider visa, huru livsåskådningsfrågorna kunna skilja och söndra. En tidig uppdelning av barnen i »hedningar» och »kristna» är lika litet förenlig med enhetsskolans idé som en sortering efter socialklasser eller förmögenhetsförhållanden. Jag kan således icke tillstyrka rätt till frikal­ lelse från kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna för barn, som icke tillhöra något trossamfund. Betänkligheter av detta slag behöva icke hindra, att ett barn, som icke tillhör något trossamfund, på skriftlig framställning från den, som har att föra barnets talan, erhåller befrielse från deltagande i morgonsamling, som faller utanför lektionsramen. Morgonbönsbefrielser medgivas redan nu vid de flesta skolor av varierande orsaker i tämligen stor utsträckning; de frikallade utgöra ingen ensartad grupp, vilket är ägnat att minska betänk­ ligheterna. Erforderliga bestämmelser böra meddelas i sådan form, att pri­ märbeslutet, om så behöves, skall kunna korrigeras besvärsvägen.

Det särskilda utskottet, till vilket propositionen remitterades, fann i sitt utlåtande (nr 1, s. 175) icke anledning göra erinran mot de i propositio­ nen tillkännagivna intentionerna i fråga om skolarbetet i nu ifrågavarande del. Utskottet anförde härom: Departementschefen har tagit ställning i dessa för ungdomens fostran betydelsefulla angelägenheter med allvar, varsamhet och hänsynstagande till förefintliga olikheter i livsåskådning och förekomsten av olika religions­ samfund och av dem anordnad konfirmationsläsning, däri innefattat den av de fria kristna samfundens bibelskolor anordnade. Sedan utskottet tagit kännedom om huru dessa frågor äro avsedda att handläggas, har utskottet icke anledning till erinran emot att de med kristendomsämnet och konfir­ mationen sammanhängande skolärendena regleras av Kungl. Maj :t i sed­ vanlig ordning.

De nu berörda frågorna uppmärksammades ånyo i propositionen nr 100 till 1951 års riksdag med förslag till religionsfrihetslag in. m. I denna pro­

10 Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

position (s. 128) gav sålunda chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, uttryck åt den uppfattningen, att vid den behandling som frå­ gorna om kristendomsundervisningen och rätten till befrielse från denna erhållit vid 1950 års riksdag, de med religionsfriheten sammanhängande synpunkterna vunnit beaktande. Samme departementschef anförde i anslut­ ning härtill vidare: Det nu föreliggande förslaget till religionsfrihetslag påkallar icke någon ändrad ståndpunkt till dessa redan behandlade frågor. Anledning saknas således att nu upptaga dem till något nytt sakligt bedömande. Jag utgår därvid från att de uttalanden som gjorts av chefen för ecklesiastikdepar­ tementet och av riksdagen äga tillämpning icke endast på förhållandena efter skolreformen utan även dessförinnan och att de alltså kunna läggas till grund för de bestämmelser som Kungl. Maj :t bör utfärda vid genom­ förandet av den ändrade religionsfrihetslagstiftningen. Den ståndpunkt chefen för justitiedepartementet sålunda intagit blev icke föremål för någon erinran vare sig i det utlåtande som av särskilda ut­ skottet avgavs över propositionen eller i samband med riksdagens beslut i anledning av utlåtandet. Den föregående framställningen har visat huru riksdagen så sent som 1950 och 1951 tagit ställning till de frågor om befrielse från morgonandakt och från kristendomsundervisning vilka nu ånyo aktualiseras av art. 2 i tilläggsprotokollet till Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna. Innebörden av det läge som härigenom skapats är att befrielse från skyldigheten att deltaga i morgonandakten kan uppnås för barn som icke tillhöra svenska kyrkan, men att befrielse från deltagande i kristendomsundervisningen endast kan beviljas för barn med annan tros­ bekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsunder­ visning är anordnad, och sålunda icke för barn som stå utanför varje tros­ samfund. Sistnämnda förhållande är tydligen icke förenligt med vad i art. 2 i tilläggsprotokollet stadgas om föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa övertygelse. De svenska statsmakterna ha vid sitt ställningstagande till denna fråga i samband med den senaste skolrefor­ men utgått ifrån att kristendomsundervisningen i våra allmänna skolor icke är avsedd att påtvinga eleverna eu viss troslära utan att under objektiva former bibringa dem kunskap om de religiösa och etiska värderingar som varit bestämmande vid uppbyggandet av det svenska samhället liksom för den västerländska kulturutvecklingen överhuvudtaget. Under nu nämnda förhållanden kan ett oreserverat antagande av art. 2 i tilläggsprotokollet icke för närvarande förordas. Av den föregående redogörelsen framgår att det icke heller är förenligt med svensk skollagstiftning att acceptera den föreskrift i art. 2 i tilläggs­ protokollet som medger föräldrarna rätt att under åberopande av sin filo­ sofiska övertygelse för sina barn påfordra befrielse från delar av de all­ männa skolornas undervisning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32. 11

Vad slutligen angår förbudet för särskilda trossamfunds skolor med un­ dervisning även i annat än religion att mottaga barn tillhörande svenska kyrkan och denna närstående trossamfund, kan detta förbud icke anses stå i strid mot tilläggsprotokollet och behöver därför här icke särskilt upp­ märksammas. Jag finner sålunda att Sveriges ratifikation av tilläggsprotokollet bör ske med förbehåll mot art. 2 i protokollet av innebörd att Sverige icke kan medgiva föräldrar rätt att under hänvisning till sin filosofiska överty­ gelse för sina barn erhålla befrielse från skyldigheten att deltaga i delar av de allmänna skolornas undervisning samt att befrielse från skyldigheten att deltaga i samma skolors kristendomsundervisning endast kan medgivas för barn med annan trosbekännelse än svenska kyrkans, för vilka tillfreds­ ställande religionsundervisning är anordnad. Denna ståndpunkt överens­ stämmer med den hållning som Sverige intagit under förarbetena till tilläggs­ protokollet. Av art. 5 i tilläggsprotokollet, jämförd med art. 64 i konventionen an­ gående skydd för de mänskliga rättigheterna, följer att förbehåll mot be­ stämmelse i tilläggsprotokollet skall vara åtföljt av en kort redogörelse för de lagstadganden som nödvändiggöra förbehållet. De stadgor och övriga författningar som reglera befrielse från kristendomsundervisningen i de allmänna skolorna äro för närvarande föremål för översyn inom ecklesia­ stikdepartementet. Med hänsyn härtill torde det få ankomma på Kungl. Maj :t att formulera det förbehåll som enligt det förut sagda bör göras och för vars allmänna innebörd redogjorts. Vad därefter angår art. 3 i tilläggsprotokollet ålägger denna artikel sta­ terna att med skäliga mellanrum anordna fria och hemliga val till den lag­ stiftande församlingen. Då detta stadgande står i full samklang med grun­ derna för den svenska statsförfattningen, möter icke något hinder för Sve­ rige att godtaga artikeln. Återstående artiklar i tilläggsprotokollet äro av huvudsakligen teknisk karaktär och påkalla icke några kommentarer.

Under åberopande av vad sålunda anförts får jag föreslå, att här bilagda tilläggsprotokoll av den 20 mars 1952 till Europarådets konvention angå­ ende skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihe­ terna av den 4 november 1950 måtte föreläggas riksdagen och hemställer alltså att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riks­ dagen att godkänna att ratifikation sker av tilläggsproto­ kollet med förbehåll beträffande art. 2 däri av den inne­ börd som ovan angivits.

12 Kungi. Maj:ts proposition nr 32.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet: L. Kellberg.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32. 13

Bilaga.

(Översättning.) Protocol to the conven­ Protoeole additionnel a Tilläggsprotokoll till tion. för the proteotion la convention de sauve- konventionen angående of human rights and garde des droits de skydd för de mänskliga fundamental freedoms. 1’homme et des libertés rättigheterna och de fondamentales. grundläggande frihe­ terna.

The Governments sig- Les Gouvernements sig- Undertecknade rege­ natory hereto, being Mem- nataires, Membres du ringar, vilka äro med­ bers of the Council of Conseil de 1’Europe, lemmar av Europarådet, Europé, hava, Being resolved to take Résolus å prendre des beslutna att vidtaga åt­ steps to ensure the col- mesures propres ä as- gärder ägnade att kollek­ lective enforcement of surer la garantie collec- tivt säkerställa även vissa certain rights and free­ tive de droits et libertés andra rättigheter och fri­ doms other than those autres que ceux qui figu- heter än de som redan already included in Sec- rent déjå dans le Titre I upptagits i avdelning I av tion I of the Convention de la Convention de sau- konventionen angående for the Protection of Hu­ vegarde des Droits de skydd för de mänskliga man Rights and Funda­ 1’homme et des libertés rättigheterna och de mental Freedoms signed fondamentales, signée å grundläggande friheterna åt Rome on 4th Novem­ Rome le 4 novembre 1950 undertecknad i Rom den ber, 1950 (hereinafter (ci-aprés dénommée «la 4 november 1950 (i det referred to as “the Con­ Convention»), följande benämnd »kon­ vention”), ventionen»), Have agreed as follows: Sont convenus de ce överenskommit som qui suit: följer:

A rticle 1. A rticle 1. A rtikel 1. Every natural or legal Toute personne physi- Envar fysisk eller juri­ person is entitled to the que ou morale a droit disk persons rätt till sin peaceful enjoyment of his au respect de ses biens. egendom skall lämnas possessions. No one shall Nul ne peut étre privé de okränkt. Ingen må berö­ be deprived of his pos­ sa propriété que pour vas sin egendom annat än sessions except in the cause d’utilité publique et i det allmännas intresse public interest and sub- dans les conditions pré- och under de förutsätt­ ject to the conditions vues par la loi et les prin- ningar som angivas i lag provided for by law and cipes généraux du droit och av folkrättens all­ by the general principles international. männa grundsatser. of international law. The preceding provi­ Les dispositions précé- Ovanstående bestäm­ sions shall not, however, dentes ne portent pas at- melser inskränka likväl in any way impair the teinte au droit que pos- icke en stats rätt att right of a State to sédent les Etats de mettre genomföra sådan lag­ enforce such laws as it en vigueur les lois qu’ils stiftning som staten fin­ deems necessary to con- jugent nécessaires pour ner erforderlig för att trol the use of property réglementer 1’usage des reglera nyttjandet av viss in accordance with the biens conformément å egendom i överensstäm­ general interest or to Fintérét général ou pour melse med det allmännas

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 32.

secure the payment of assurer le paiement des intresse eller för att säker­ taxes or other contribu- impöts ou d’autres con- ställa betalning av skat­ tions or penalties. tributions ou des amen- ter och andra pålagor eller des. av böter och viten.

A rticle 2. A rticle 2, A rtikel 2. No person shall be de- Nul ne peut se voir Ingen må förvägras rät­ nied the right to educa- refuser le droit å 1’instruc- ten till undervisning. Vid tion. In the exercise of tion. L’Etat, dans 1’exer- utövandet av den verk­ any functions which it cice des fonctions qu’il samhet staten kan påtaga assumes in relation to assumera dans le do- sig i fråga om uppfostran education and to teach- maine de 1’éducation et de och undervisning skall ing, the State shall re- 1’enseignement, respectera staten respektera föräld­ spect the right of parents le droit des parents d’as- rarnas rätt att tillför­ to ensure such education surer cette éducation et säkra sina barn en upp­ and teaching in confor- cet enseignement confor- fostran och undervisning mity with their own reli- mément å leurs convic­ som står i överensstäm­ gious and philosophical tions religieuses et philo- melse med föräldrarnas convictions. sophiques. religiösa och filosofiska övertygelse.

A rticle 3. A rticle 3. A rtikel 3. The High Contracting Les Hautes Parties Con- De höga fördragsslu- Parties undertake to hold tractantes s’engagent å tande parterna förbinda free elections åt reason- organiser, å des interval- sig att anordna fria och able intervals by secret les raisonnables, des élec- hemliga val med skäliga ballot, under conditions tions libres au scrutin mellanrum samt under which will ensure the free secret, dans les conditions förhållanden som tillför­ expression of the opinion qui assurent la libre ex­ säkra folket rätten att of the people in the pression de 1’opinion du fritt ge uttryck åt sin choice of the legislature. peuple sur le choix du mening beträffande sam­ corps législatif. mansättningen av den lagstiftande församlingen.

A rticle 4. A rticle 4. A rtikel 4. Any High Contracting Toute Haute Partie Varje hög fördragsslu- Party may åt the time of Contractante peut, au tande part må vid under­ signature or ratification moment de la signature tecknandet eller ratifice­ or åt any time thereafter ou de la ratification du randet av detta protokoll communicate to the Se- present Protocole ou å eller när som helst senare cretary-General of the tout moment par la suite, tillställa Europarådets ge­ Council of Europé a de- communiquer au Secré- neralsekreterare en för­ claration stating the ex- taire Général du Conseil klaring angående i vilken tent to which it under- de 1’Europe une déclara- utsträckning den höga takes that the provisions tion indiquant la mesure fördragsslutande parten of the present Protocol dans laquelle elle s’en- förbinder sig att tillämpa shall apply to such of the gage å ce que les disposi­ bestämmelserna i proto­ territories for the Inter­ tions du présent Protocole kollet på territorier, som national relations of which s’appliquent å tels terri- angivas i förklaringen och it is responsible as are toires qui sont désignés för vilkas internationella named therein. dans ladite déclaration et förbindelser den höga för­ dont elle assure les rela­ dragsslutande parten sva­ tions internationales. rar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 32. 15

Any High Contracting Toute Haute Partie Hög fördragsslutande Party which has com- Contractante qui a com- part, som avgivit förkla­ municated a declaration muniqué une déclaration ring jämlikt nästföregå­ in virtue of the preceding en vertu du paragraphe ende stycke, må när som paragraph may from time précédent peut, de temps helst avgiva nya förkla­ to time communicate a å autre, communiquer une ringar, som ändra inne­ further declaration modi- nouvelle déclaration mo- hållet i tidigare avgiven fying the terms of any difiant les termes de toute förklaring eller bringa tillformer declaration or ter- déclaration antérieure ou lämpningen av bestäm­ minating the application mettant fin å 1’applica- melserna i protokollet att of the provisions of this tion des dispositions du upphöra beträffande visst Protocol in respect of any présent Protocole sur un territorium. territory. territoire quelconque. A declaration made in Une déclaration faite I enlighet med denna accordance witli this Ar­ conformément au pré­ artikel avgiven förklaring tide shall be deemed to sent artide sera consi- skall anses tillkommen i liave been made in ac­ dérée comrne ayant été överensstämmelse med ar­ cordance with Paragraph faite conformément au tikel 63 mom. 1 i kon­ (1) of Artide 63 of the paragraphe 1 de l’article ventionen. Convention. 63 de la Convention.

A rticle 5. A rticle 5. A rtikel 5- As between the High Les Hautes Parties I förhållandet mellan Contracting Parties the Contractantes considére- de höga fördragsslutande provisions of Artides 1, ront les artides 1, 2, 3 et parterna skola artiklarna 2, 3 and 4 of this Protocol 4 de ce Protocole comme 1,2,3 och 4 i detta proto­ shall be regarded as ad­ des artides additionnels koll anses såsom tillägg till ditional Artides to the å la Convention et toutes konventionen, och skola Convention and all the les dispositions de la Con­ alla bestämmelser i kon­ provisions of the Conven­ vention s’appliqueront en ventionen tillämpas i en­ tion shall apply accor- conséquence. lighet härmed. dingly.

A rticle 6. x \. rticle 6, A rtikel 6. This Protocol shall be Le Présent Protocole Detta protokoll är öp­ open for signature by the est ouvert å la signature pet för undertecknande Members of the Council des Membres du Conseil av de medlemmar av of Europé, who are the de 1’Europe, signataires Europarådet som under­ signatories of the Con­ de la Convention; il sera tecknat konventionen; det vention; it shall be rati- ratifié en méme temps skall ratificeras samtidigt fied åt the same time as que la Convention ou med eller efter ratifice­ or after the ratification apres la ratification de randet av konventionen. of the Convention. It shall celle-ci. Il entrera en Protokollet skall träda i enter into force after the vigueur apres le dépot de kraft, då tio ratifika­ deposit of ten instruments dix instruments de rati­ tionsinstrument depone­ of ratification. As regards fication. Pour tout sig- rats. För signatärmakt, any signatory ratifying nataire qui le ratifiera som ratificerar sedermera, subsequently, the Pro­ ultérieurement, le Pro­ skall protokollet träda i tocol shall enter into force tocole entrera en vigueur kraft den dag då ratifi­ åt the date of the depo­ des le dépot de 1’instru- kationsinstrumentet de­ sit of its instrument of ment de ratification. poneras. ratification. The instruments of rati­ Les instruments de rati­ Ratifikationsinstru­ fication shall be depo- fication seront déposés menten skola deponeras

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

sited with the Secretary- prés le Secrétaire Général hos Europarådets gene­ General of the Council of du Conseil de 1’Europe ralsekreterare, som har Europé, who will notify qui notifiera å tous les att underrätta alla med­ all Members of the names Membres les noms de lemmar om namnen på of those who have rati- ceux qui 1’auront ratifié. dem som ratificerat. fied.

Done åt Paris on the Fait å Paris, le 20 mars Upprättat i Paris den 20th day of March 1952, 1952, en frangais et en 20 mars 1952 på engelska in English and French, anglais, les deux textes och franska, vilka båda both texts being equally faisant également foi, en texter skola äga samma authentic, in a singie un seul exemplaire qui vitsord, samt i ett enda copy which shall remain sera déposé dans les ar­ exemplar, som skall vara deposited in the archives chives du Conseil de l’Eu- deponerat i Europarådets of the Council of Europé. rope. Le Secrétaire Géné­ arkiv. Generalsekretera­ The Secretary-General ral en communiquera co- ren skall överlämna be­ shall transmit certified co- pie certifiée conforme å styrkta exemplar till en­ pies to each of the signa- chacun des gouverne- var av signatärmakternas tory Governments. ments signataires. regeringar.

For the Government Pour le Gouvernement För Konungariket of the Kingdom of du Royaume de Belgique: Belgiens regering: Belgium: Paul van Zeeland. Paul van Zeeland. Paul van Zeeland.

For the Government Pour le Gouvernement För Konungariket of the Kingdom of du Royaume de Danmarks regering: Denmark: Danemark: Ole Björn Kraft. Ole Björn Kraft. Ole Björn Kraft.

For the Government Pour le Gouvernement de För Franska Republikens of the French Republic: la République francaise: regering: Schuman. Schuman. Schuman.

För the Government Pour le Gouvernement de För Förbundsrepubliken of the German Federal la République fédérale Tysklands regering: Republic: allemande: Adenauer. Adenauer. Adenauer.

For the Government Pour le Gouvernement du För Konungariket of the Kingdom of Royaume de Gréce: Greklands regering: Greece: R. Raphael. R. Raphael. R. Raphael.

Åt the time of signature Au moment de la signa­ Vid undertecknandet av of this Protocol, the Greek ture du présent Protocole, detta protokoll gör grekiska Government, pursuant to le Gouvernementhellénique, regeringen jämlikt artikel Article 64 of the Conven- se prévalant de l’article 64 64 i konventionen följande tion, makes the following de ladite Convention, for­ förbehåll beträffande arti­ reservation relating to Ar­ mule la réserve suivante, kel 2 i protokollet: Det näst ticle 2 of the Protocol: portant sur Varticle 2 du sista ordet i paragrafens The application of the Protocole: Le mot cphilo- andra mening, » filosofiska »,

Kungl. Maj ris proposition nr 32. 17

mord “philosophical”, sophique » par lequel se ter- kommer att i Grekland tillwhich is the penultimate mine le second paragraphe lämpas i överensstämmelse word of the second sentence de Varticle 2 recevra en med hithörande bestämmel­ of Article 2, will, in Greece, Gréce une application conser i den inre lagstiftningen. conform with the relevant forme aux dispositions y provisions of internal leqis- relatives de la législation lation. intérieure.

For the Government of Pour le Gouvernement de För Isländska the Icelandic Republic: la République islandaise: Republikens regering: Petur Benediklsson. Petur Benediklsson. Petur Benediktsson.

For the Government of Pour le Gouvernement de För Irländska the Irish Republic: la République irlandaise: Republikens regering: Pröinsias Mac Aogåin. Pröinsias Mac Aogåin. Pröinsias Mac Aogåin.

For the Government of Pour le Gouvernement de För Italienska the Italian Republic: la République italienne: Republikens regering: Paolo Emilio Taviani. Paolo Emilio Taviani. Paolo Emilio Taviani.

For the Government of Pour le Gouvernement du För Storhertigdömet the Grand Duchy of Grand Duché de Luxemburgs regering: Luxembourg: Luxembourg: Jos. Bech. Jos. Bech. Jos. Bech.

For the Government of Pour le Gouvernement du För Konungariket the Kingdom of the Royaume des Pays-Bas: Nederländernas regering: Netherlands: Slikker. Stikker. Stikker.

For the Government of Pour le Gouvernement du För Konungariket the Kingdom of Norway: Royaume de Norvége: Norges regering: Halvard Lange. Halvard Lange. Jlalvard Lange.

For the Government of Pour le Gouvernement de För Saars regering: the Saar: la Sarre: Johannes Hoffmann. Johannes Hoffmann. Johannes Hoffmann.

For the Government of Pour le Gouvernement du För Konungariket the Kingdom of Sweden: Royaume de Suéde: Sveriges regering: Östen Undén. Östen Undén. Östen Undén.

For the Government of Pour le Gouvernement de För Turkiska the Turkish Republic: la République turque: Republikens regering: F. Köprulu. F. Köprulu. F. Köprulu.

Q Biliang till riksdagens protokoll 1953. 1 samt. Nr 32.

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 32.

For the Government of Pour le Gouvernement du För det Förenade the United Kingdom of Royaume-Uni de Grande- Konungariket Storbritan­ Great Britain and Bretagne et d’Irlande du nien och Nordirlands Northern Ireland: Nord: regering: Anthony Eden. Anthony Eden. Anthony Eden.

Åt the lime of signing the Au moment de signer le Vid undertecknandet av present Protocol, I declare present Protocole, fe dé- detta protokoll förklarar that, in view of certain clare qu'en raison de cer- jag, att med hänsyn till provisions of the Educa- taines dispositions des lois vissa bestämmelser i del tion A ds in for ce in the sur Venseignement en vi- Förenade Konungarikets United Kingdom, the prin- gueur au Royaume-Uni, le gällande lagstiftning om ciple affirmed in the se- principe posé dans la se- undervisningsväsendet den cond sentence of Article 2 conde pbr ase de V article 2 princip, som fastställts i is accepled by the United n’est accepté que dans la andra meningen i artikel Kingdom only so far as it mesure oii il est compatible 2, godtages av det Förenade is compatible with the pro­ avec Voctroi d’une instruc- Konungariket endast i den vision of efficient instruc- tion et d’une formation effi- män den är förenlig med tion and training, and the cace et n’entraine pas de tillhandahållandet av en avoidance of unreasonable dépenses publiques déme- ändamålsenlig undervis­ public expenditure. surées. ning och utbildning och icke medför oskäliga kost­ nader för det allmänna.

Stockholm 1953. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner 52 281 - 7