Skogsindustrins virkesförsörjning

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Betänkande av virkesförsöriningsutredxüngen

Statens offentliga utredningar [§}4]@ l981:8l f@ Industridepartementet

Skogsindustrins

Virkesförsörjning

vi-rkesförsörjningsutretlningen

Betänkande av Stockholm 1981

Omslag Jan Bohman Jemström OfTsettryck AB ISBN 91-38-06335-2 ISSN O375-250X Minab, Sune 1981

Till statsrådet och chefen för

industridepartementet

Genom regeringsbeslut den 6 september 1979 bemyndigades chefen för industridepa rtementet att tillkalla en kommitté med högst 7 ledamöter för att utreda Skogsindustrins virkesförsörjning. Departementschefen förordnade den 6 september 1979 som ordförande generaldirektören Bo S. Hedström, den 18 december 1979 som ledamöter riksdagsmannen Curt Boström, riksdagsmannen Bo Lundgren, riksdagsmannen Gunnar Olsson. lantbrukaren Per Stjernström samt verkställande direktören Brivio Thörner. Som sakkunniga åt kommittén förordnades den 15 januari 1980 byråchefen Mats Colvér, utredningssekreteraren Sven Hegelund, direktören Sven Jansson, förbundsordföranden Bertil Jonsson, förbundssekreteraren Kjell Juhlin samt direktören Carl Gustaf Sundberg. Vidare utsågs den 15 januari 1980 som experter i kommittén civilekonomen Lars Engström, jägmästaren Anders Holmgren, skogsmästaren Per-Erik Offesson samt kammarrättsassessom Gustaf Sandström. Genom beslut den 1 februari 1980 förordnades departementssekreteraren vid ekonomidepartementet, Olle Djerf till sekreterare i kommittén. Till biträdande sekreterare förordnades fr. o. m. den 1 mars 1980 jägmästaren Olle Jacobson samt fr. o. m. den l april 1980 kammarrättsassessorn Per Anders Lindgren. Kommittén antog namnet virkesförsörjningsutredningen. Till kommittén har överlämnats ett antal framställningar och skrivelser. Dessa får anses besvarade med föreliggande betänkande. Sedan vi nu slutfört vårt uppdrag får vi härmed överlämna betänkandet Skogsindustrins virkesförsörjning. Reservationer har avgivits av ledamöterna Boström och Olsson, ledamoten Lundgren samt ledamoten Thörner. Särskilt yttrande har avgivits av de sakkunniga Hegelund, Jonsson och Juhlin. Stockholm den 30 oktober 1981

Bo S. Hedström C m7 Boström Gunnar Olsson Per Stjernström Bo Lundgren Brivio Thörner /Olle Djerf Olle Jacobson

Per Anders Lindgren

InnehåH

Sammanfattning

Författningsjörzvlag

l Utredningsarbetel 27 1.1 Direktiven . . . 27 1.2 Arbetets uppläggning, m. m. 28

2 Virkesbehov och virkestillgång 31 2.1 Inledning . . . . . . 31 2.2 Skogsindustrins virkcsbehov 32 2.2.1 Massaindustrin 32 2.2.2 Sågverksindustrin 35 2.2.3 Skivmaterialindustrin . . . . . . . 40 2.2.4 Skogsindustrins virkesförbrukning 1980 och 1985 41

2.3 Övrigt virkesbehov 43

2.4 Virkestillgångcn . . . . . . . 45 2.4.1 skogsmark och virkesförråd 45 2.4.2 Avverlcningsberäkningar 55 2.5 Virkesbalanser . . . 70 2.5.1 Inledning . . . . . . . 70 2.5.2 Totalt inhemskt virkesbehov 70 2.5.3 Import och export av virkesråvara 71 2.5.4 Virkestillgång brutto 72 2.5.5 Tveksamma tillgångar 73 2.5.6 Virkestillgång netto 74 2.5.7 Virkesbalanser . . . . 75 2.5.8 Kommentarer till virkesbalansema 77

3 Ãgar- och_/izslighetsslruktur, m. m. i skogsbrukel 79

3.1 Inledning . 79 3.2 Fastighetsstrukturen . . . . . . 80

3.3 Ägarstrukturen inom skogsbruket . . . . . 82

3.3.1 Strukturförändringar under eñerkrigstide 82 3.3.2 Skogsmarkens ägare 84 3.3.3 Samägandets omfattning 86 3.3.4 Skogsägamas ålder, m. m. 86 3.3.5 Skogsägamas bosättning . . . . . . 87 3.3.6 Sysselsättning och självverksamhet, m. m. 89

6 Innehåll

3.4 Avverkningsbenägenheten bland olika grupper av skogsägare 91 3.4.1 Avverkningens omfattning 91 3.4.2 Avverkningsbenägenheten 92

Lönsamhet, produktivitet och sysse/5i1ttr1in g inom skogsbruket 95 4.1 De ekonomiska faktoremas betydelse för virkesutbudet 95 4.2 Pris och lönsamhet inom skogsbruket 97 4.2.1 Virkesmarknaden . . 97 4.2.2 Pris- och kostnadsutvecklingen 99 4.2.3 Lönsamhetsutvecklingen . . . . . . 101 4.3 Produktivitet och sysselsättning inom skogsbruket 103

Allmänna överväganden 107

5.2 Samhällets mål for skogsnäringen 107 5.3 Utredningens allmänna överväganden 112

Skogsvårdslagstiftningen 117 6.1 Bakgrund . . . . . . . . 117 6.2 Effekter på virkesutbudet . . . . 118

6.3 Gles skog eller skog som består av olämpligt trädslag (5 §3) 120

6.4 Överårig skog (6 §) . . . . . . . . 121

6.5 Ransonering av slutavverkningsskog (14 §) 123 6.6 Föreskriñ i skogsvårdslagen om avverkningsskyldighet 125 6.6.1 Allmänt . . . . . . . . 125 6.6.2 Avverkningsskyldighetens utfonnning 125 6.6.3 Administrationen 128 6.6.4 Ikraftträdandet 128

Beredskapslagstiftning/ör skogsavverkn ing 129

7.2 Allmänt om beredskapslagstiftning . . . 129 7.2.1 Avverkningsregleringama under andra världskriget 129 7.2.2 Nuvarande ransonerings- och fdrfogandelagstiftning 131 7.3 Två alternativ till beredskapslag 131 7.3.1 Inledning . . . . . . 131 7.3.2 Vissa gemensamma frågor . . . . 131 7.3.3 Beredskapslag enligt det socialdemokratiska förslaget 132 7.3.4 Beredskapslag som innebär totalreglering . . . 135 7.4 Samband mellan beredskapslagstiftning och förändringa r i skogsvårdslagen . 137 7.5 Utredningens överväganden 138

Statligt stöd till skogsbruket 141 8.1 Nuvarande stöd 141 8.2 Utredningens forslag 144 8.2.1 Allmänt . . . . . . . 144 8.2.2 Stöd till vissa skogsvårdsåtgärder 145 8.2.3 Stöd till skogsbruksplaner 146

Innehåll 7

8.2.4 Stöd till skogsvägar . . . . 147 8.2.5 Finansiering av utredningens förslag 148

Skatter och avgifter . . . . . . . . . . . . 149 9.1 Skogsbeskattningen i det allmänna skattesystemet, m. m. 149 9.2 Omläggningen av skogsbeskattningen år 1979 I50

9.2.2 Avdragsreglema t. o. m. 1980 års taxering 150 9.2.3 Skogsskattekommitténs forslag 151 9.2.4 Departementspromemorians alternativ 152 9.2.5 Grunddragen i regeringsforslaget 152 9.2.6 Riksdagsbehandlingen . . . . 154 9.3 Det nuvarande skogsbeskattningssystemet 154 9.3.1 Allmänna grunder . . . . . 154 9.3.2 Intäkter och kostnader i skogsbruk 155 9.3.3 Skogsavdrag . 157 9.3.4 Skogskontoreglema 160 9.3.5 Vissa andra regler 161 9.4 Skogsbeskattningen i andra länder 163 9.4.1 Det linska skogsbeskattningssystemet 163 9.4.2 Skogsbeskattningen i Norge . . 169 9.5 Andra beskattningsmodeller och avgiftssystem 170 9.5.1 Preliminär skogsbeskattning 171 9.5.2 Särskild skogsskatt 178 9.5.3 Extra avdrag vid skogsuttag 181 9.5.4 Avgilts- och bidragssystem 182 9.5.5 Skogsvårdskonto 184

9.6 överväganden och förslag . 185

9.6.1 Marginalskatteeffekter, m. m. . . . . . . . 185 9.6.2 - En omläggning av skogsbeskattningen förutsättningar och behov . . . . 185 9.6.3 Skogskontoreglema . . . . . . 188 9.6.4 Kostnader för skogsvägar och dikning 190 9.6.5 - 191 Självverksamhet egenavgifter

Reservationer och särskilda yttranden 193

Bilaga l Avverkningsberäkningar/ör virkes/örsörjningsutredningen 203

Bilaga 2 Interxjjuundersökning bland privatskøgsägare 251

Bilaga 3 Schablon _för beräkning av avverkningsmbfligheterna per brukningsenhet 303

Sammanfattning

Bakgrund Under de senaste åren har skogsindustrin inte fått virke så att industrikapaciteten kunnat utnyttjas i den utsträckning som marknadslörutsättningama medgett. Produktionen har således begränsats på grund av brist på virke, vilket medfört ett bortfall av exportinkomster av betydande omfattning. Beräkningar av storleken på produktionsbortfallet visar att det är fråga om miljardbelopp. Med den stora betydelse som skogsnäringen har för landets ekonomi och sysselsättning och med tanke på de allvarliga balansproblem vi har f. n. är det utomordentligt viktigt att lörsörjningen med virkesråvara kan tryggas. Under senare år har avverkningama sjunkit kraftigt jämfört med de sista åren av 1960-talet och 1970-talets första hälft då avverkningama låg på en nivå som i det närmaste motsvarade den långsiktigt möjliga - 75 milj. m3sk. Nedgången i den genomsnittliga avverkningsnivån sammanhänger delvis med lågkonjunkturen 1977 och 1978 men när skogsindustrin åter gick in i en bättre konjunktur ökade virkesutbudet inte i takt med efterfrågan. Under åren 1977-1980 låg avverkningama på en nivå motsvarande 55-60 milj. m3sk. Under avverkningssäsongen 1980/81 beräknas avverkningama uppgå till 62 milj. m3sk. lnom privatskogsbruket sänktes avverkningsnivån med mer än 10 milj.

m3sk under senare hälften av l970-taletjämfört med den första hälften. Även

inom storskogsbruket sänktes avverkningama något efter en viss överavverkning under början av l970-talet. Denna sänkning kan betecknas som ett led i anpassningen till en långsiktig avverkning. Under 1980-talet leder detta till behov av ökad avverkning i privatskogsbruket. Till en del har de minskade avverkningama kompenserats av att skogsindustrins virkeslager minskat samtidigt som importen av vedråvara ökat

markant och exporten har minskat. Problemen med virkesförsörjningen har

emellertid kvarstått trots en kraftig virkesprishöjning 1980/81 och trots att vissa avverkningsstimulerande åtgärder vidtagits. Sammantaget har industrins kapacitet utnyttjats till endast °/0 under högkonjunkturåren 1979 och

1980. Med bättre tillförsel av råvara hade kapacitetsutnyttjandet kunnat vara högre. Mot denna bakgrund har det varit uppgift

virkesförsörjningsutredningens

att analysera orsakerna till de förhållandevis låga avverkningama samt att komma med förslag till åtgärder för att stimulera utbudet av virkesråvara.

10 Sammanfattning

Utgångspunkter Utredningen har inte sett som sin uppgift att vare sig genomföra någon ny omfattande branschutredning för skogsindustrin eller föreslå någon annan ambitionsnivå för Skogsproduktionen än den som riksdagen lagt fast. En grundläggande utgångspunkt har varit de riktlinjer för skogspolitiken som riksdagen beslutade om 1979. Vidare har utredningen utgått från de beslut rörande den allmänna näringspolitiken som riksdagen antagit. Det innebär bl. a. att skogsnäringen liksom andra näringsgrenar skall bidra till att uppfylla målen om full sysselsättning, ekonomisk tillväxt, balans i utrikeshandeln, regional balans samt god natur- och miljövård. Enligt det skogspolitiska beslutet 1979 är den övergripande målsättningen för skogsbruket att skogen skall skötas så att den varaktigt ger hög och värdefull avkastning. Detta innebär bl. a. följande: E] Skogsproduktionen måste vara långsiktigt uthållig. Detta krav är sedan länge en central utgångspunkt i skogspolitiken. Skogsskötseln bör därför enligt riksdagsbeslutet inriktas på hög volymproduktion av värdefullt virke. Motiven år bl. a. att säkra skogsindustrins råvaruforsöijning och att trygga sysselsättningen i skogsnäringen och angränsande näringar. E] skogsbruket skall i princip vara självfinansierat. Detta innebär att skogsbruket skall drivas efter ekonomiska principer. D skogsbruket bör sikta på en skogsproduktion som möjliggör en långsiktigt uthållig avverkningsnivå på i genomsnitt åtminstone 75 milj. m3sk. Ambitionsnivån på 75 milj. m3sk skall dock inte uppfattas som en definitiv låsning vad gäller skogsproduktionens inriktning utan mera tjäna som en allmän utgångspunkt för bedömningar av olika frågor på det skogspolitiska området. Pâ lång sikt måste den råvaruforbrukande skogsindustrins kapacitet anpassas till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen för denna ambitionsnivå. Det finns emellertid ett betydande mått av flexibilitet kring den långsiktiga nivån. Pa kort sikt måste virkesuttaget kunna variera med hänsyn till konjunkturens växlingar. Avverkningama under enskilda år kan ligga både över och under riktmärket 75 milj. m3sk utan att detta strider mot kravet på ett långsiktigt uthålligt skogsbruk. Även på medellång sikt finns enligt de kalkyler som virkesforsörjningsutredningen genomfört en viss flexibilitet vad gäller avverkningsnivå. Exempelvis kan en viss sänkning av virkesförrådet tillåtas under en viss period. Om det däremot sker en överavverkning under lång tid eller om skogsskötseln eftersätts i åratal blir det på sikt betydande konsekvenser för hela näringen.

Virkesbalansen Enligt utredningens beräkningar är det i stort sett balans mellan virkestillgång och virkesbehov vid ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande inom skogsindustrin. Detta förutsätter att det skogsskötselprogram som beräkningarna bygger på genomförs. Skogsindustrins virkesbehov har sjunkit något under de senaste åren genom att nedläggningama har varit större än tillkommande kapacitet. Vid början av 1981 uppgick virkesbehovet vid fullt kapacitetsutnyttjande till 63 milj. m3fub

Sammanfattning 11

vilket motsvarar en bruttoavverkning på ca 79 milj. m3sk. Ett genomsnittligt kapacitetsutnyttjande på 85 % motsvarar en bruttoavverkning på ca 67 milj. m3sk. Därtill kommer förbrukning av brännved. Virkesförsörjningsutredningen har gjort omfattande beräkningar av de framtida avverkningsmöjlighetema. Beräkningarna är en vidareutveckling och uppdatering av de avverkningsberäkningar som 1973 års skogsutred ning B1. a. har hänsyn tagits till att avverkningama under 1970-talet genomförde. blev totalt sett ca 100 milj. m3sk mindre än vad skogsutredningen förutsatte. Avverkningsberäkningar av ovanstående typ förutsätter att all skogsmark utnyttjas och sköts enligt de förutsättningar som lagts in i beräkningsmodellen. För vissa områden, speciellt de fjällnära skogama, är det tveksamt om de som faller ut i avverkningsberäkningama kan erhållas avverkningskvantiteter också i praktiken. Miljörestriktioner verkar också sänkande på den tillgängliga virkesmängden. Efter reduktion för tveksamma tillgångar beräknas den

virkestillgången uppgå till omkring 70 milj. m3sk, varav

långsiktigt möjliga privatskogsbruket bör kunna svara för ca 40 milj. m3sk och övriga ca 30 milj. m3sk. Medan det således i stort sett är balans mellan tillgång och efterfrågan på virke totalt sett råder ett visst underskott på barrträdsvirke och motsvarande överskott i fråga om lövträdsvirke. Den anpassning av industrin med hänsyn härtill som efterhand är nödvändig torde kunna ske inom ramen för skogsindustrins fortgående strukturomvandling. Vid beräkningarna har genomgående förutsatts att den ökade förbrukningen av brännved inte kommer att inkräkta på de konventionella sortimenten. Enligt utredningens mening måste dock intensiteten i skogsvården förbättras i förhållande till 1970-talet om den långsiktiga avverkningsnivån skall kunna upprätthållas. Detta innebär bl. a. fortsatt gödsling, ökad gallring och högre uttag av lövträd vid gallringama. Eftersläpningama i fråga om lövröjningen måste inhämtas. Enligt utredningens mening är detta inte möjligt om inte kemisk bekämpning av lövsly får användas. Den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån minskar enligt utredningens beräkningar med ca 5 milj. m3sk per år om inslaget av lövträd fortsätter att öka och någon gödsling inte utförs.

Orsaker till de låga avverkningarna

analys visar att det är en mängd olika faktorer som har Utredningens samverkat på sådant sätt att avverkningsbenägenheten minskat bland skogsägarna. Av grundläggande betydelse för virkesutbudet är utvecklingen av virkespriser och lönsamhet i skogsbruket. Vissa år under 1970-talet har lönsamheten varit låg, särskilt i inre Norrland. Under åren 1977-1979 kan de låga avverkningama till stor del förklaras av konjunkturläget och därmed minskat behov av råvara för skogsindustrin samt den svaga utvecklingen av virkespriser och lönsamhet. 1979/80 och i synnerhet 1980/81 har Prishöjningarna emellertid inte resulterat i ökad avverkning i den omfattning som förväntats. Utredningen pekar dessutom på att fastighets- och ägarstrukturen påverkar

12 Sammanfattning

intensiteten i skogsbruket. Andelen pensionärer är hög och ungefär 1/3 av skogsägama bor inte på fastigheten. Samägandet i form av dödsbon eller på annat sätt är utbrett. En stor del av skogsägama är sysselsatta i andra näringar än jordbruk och skogsbruk. Av detta följer att det ekonomiska beroendet av skog inte är så påtagligt för många skogsägare. Den allmänna skärpningen av marginalskattema under 1970-talet i kombination med hög inflationstakt har medfört att de ekonomiska motiven för att avverka har försvagats. Den debatt om skogsbruket som förts under i stort sett hela 1970-talet torde för många skogsägare ha tett sig förvirrande och tvetydig. Under den första hälften av 1970-talet försiggick en intensiv debatt om främst överavverkning och kalhyggen. På senare år har debatten i huvudsak handlat om att avverkningama varit alltför låga. Under hela decenniet har dessutom frågor som gödsling av skogsmark. dikning av torvmarker och framför allt kemisk lövslybekämpning diskuterats.

Det kan därför ha tett sig naturligt för många skogsägare att fråga sig om

samhället önskar att de bedriver ett rationellt skogsbruk med hög intensitet i skogsvården och en hög avverkningsnivå. Det är först under de allra senaste åren som ett mera allmänt tryck på skogsägama att öka avverkningama kommit till stånd. Motsvarande intresse för ökad intensitet i skogsvården kan dock inte noteras. För att skogsvården skall kunna förbättras och avverkningama öka krävs enligt utredningens mening ett mera entydigt besked härom ifrån statsmaktemas sida i fråga om angelägenheten av att dessa mål nås. Genom den intervjuundersökning som utredningen låtit genomföra har bl. a. framgått att mindre god kännedom om skogstillståndet på fastigheten kan ha varit orsaken till att vissa skogsägare inte avverkat mer. En ökad skogsbruksplanläggning är därför angelägen. Investeringarna i skogsvägar har vidare varit otillräckliga. Även brist på arbetskraft kan ha bromsat avverkningama under senare år. Generellt sett råder obalans mellan sysseIsättningsmöjlighetema i skogsbruket under barmarksperioden och under vintern. Under den senaste lågkonjunkturen har avverkningsresursema dragits ned så att de inte varit tillräckliga för den större avverkning som högkonjunkturen krävde. För att skogsvården skall kunna ökas i samband med en ökad avverkning inom privatskogsbruket är det troligen nödvändigt att skogsägaren själv eller hans familj utför mera av skogsvårdsarbetet. Hinder som kan föreligga för en ökad aktivitet i detta hänseende bör därför så långt möjligt undanröjas.

Utredningens förslag

De åtgärder som bör vidtas för att öka avverkningsbenägenheten skall enligt utredningen uppfylla vissa kriterier. De bör inte rikta sig mot dem som någorlunda väl utnyttjar avverkningsmöjlighetema. Vidare bör de vara förenliga med en långsiktigt riktig skogsvårdspolitik t. ex. när det gäller beståndsval och jämnhet i avverkningama. Slutligen bör åtgärderna vara enkla att administrera. Utredningen föreslår åtgärder på tre olika områden.

SOU l98l:8| Sammanfattning 13

Skogsvârdslagstt/in ingen

Som nämnts har de riktlinjer för skogspolitiken som lades fast år I979 varit en utgångspunkt för utredningens arbete. Skogspolitiken har i allt väsentligt en inriktning som tillgodoser de krav som kan uppställas från virkesförsörjningssynpunkt. Det saknas därför anledning att ifrågasätta några principiella omläggningar. På några punkter har utredningen emellertid funnit att ändringar inom ramen för skogsvårdslagstiftningen bör kunna få en avverkningsfrämjande effekt. D En/örøskrift om avverkn in gsskyldighet förs in i skogsvårdslagen. Avverkning skall ske i den omfattning som är lämplig med hänsyn till skogstillståndet på fastigheten. l skogsvårdslagen uppställs ett visst minimikrav på avverkad volym. Kravet föreslås uppgå till hälften av den volym som är möjlig att avverka med hänsyn till skogstillståndet på fastigheten. Kravet skall beräknas för och fullgöras under vissa perioder fem år för större fastigheter och tio år för de mindre. l den praktiska tillämpningen är en schablonmetod nödvändig. Schablonberäkningen av avverkningskravet skall ske med utgångspunkt i vissa uppgifter om skogstillståndet som ligger till grund för fastighetstaxeringen. Skogsägare som anser att schablonen ger ett för högt krav skall i förväg kunna få kravet prövat av skogsvårdsstyrelsen som också skall ha möjlighet att medge undantag från avverkningsskyldigheten i vissa fall. Avverkningsskyldigheten skall gälla för alla fastigheter. Med stöd av bestämmelsen kommer passiva skogsägare med låg eller ingen avverkning att kunna förmås till aktivitet. D Ett betydande antal mindre fastigheter undantas från tillämpningen av bestämmelsen om ransonering av slutavverkn ingsskogen. Den nuvarande gränsen vid 100 m3sk i produktionsförmåga höjs till 200 m3sk. Förslaget medför en påtaglig administrativ lättnad för tillsynsmyndighetema utan att det grundläggande syftet med ransoneringen motverkas. D Möjligheten att besluta om avverkn in g av mycket gammal skog som väver dåligt utvidgas genom en ändring av 6 § skogsvårdslagen. Det nu gällande kravet på_ att den låga tillväxten enbart skall vara förorsakad av röta och självgallring slopas. Dessutom föreslås att Skogsstyrelsen vidtar en justering av föreskrifterna om lägsta slutåldrar för skog av dålig kvalitet.

Ökat statligt stöd till skogsbruket

Utredningen föreslår att ett programfär bättre skogar antas. Ökade statliga insatser blir därvid nödvändiga. För att möjliggöra ett ökat utbud av virke både på kort och lång sikt är det enligt utredningens mening nödvändigt att även på andra punkter förstärka det statliga stödet. För att det ökade stödet skall få avsedd effekt måste det göras effektivare och enklare. Utredningen föreslår förstärkningar på följande punkter D Ökat stöd till ett program _för bättre skogar. Enligt skogsstyrelsens beräkningar är omfattningen av glesa och dåliga skogar betydande. Utredningen föreslår därför att statsmakterna antar ett långsiktigt program

14 Sammanfattning SOU l98l:8l

för att ersätta dessa dåliga skogar med bättre skog. Detta innebär en satsning på ökad produktion i framtiden samtidigt som avverkningen i nuläget innebär ökade möjligheter att få fram ytterligare virke. Målet bör vara att man satsar på att avveckla de glesa och dåliga skogarna under en femtonårsperiod. Om programmet genomförs skapas 3 000-4 000 nya arbetstillfällen i skogsbygdema för lång tid framöver. Bidrag föreslås utgå till återväxtåtgärder med högst 90 % inom området för inre zonens ”svårföryngrad skog” och med högst 70 °/o inom det övriga stödområdet när det gäller enskilda skogsägare. För övriga skogsägare föreslås högst 70 % inom hela det skogliga stödområdet. Utanför stödområdet bör bidrag utgå med högst 50 % för alla ägarkategorier. Stödet till återväxtåtgärder i samband med avveckling av dessa skogar föreslås öka med 170 milj. kr till drygt 200 milj. kr. Utredningen föreslår också en utvidgning av stödet vid om- eller hjälpplantering till följd av skador. D Slatshidragwr till byggandeav .skogs\éigar(/iimslcfs öka från 50 till 70 milj. kr. Ett rationellt nät av skogsvägar är en förutsättning för att skogsbruket skall kunna bedrivas effektivt. Det statliga stödet till byggande av skogsvägar har ansetts vara ett angeläget och bra medel för att nå detta syfte. Behovet av nya skogsvägar är störst i Norrland. l södra delarna av landet är skogsvägnätet i stor utsträckning föråldrat och måste rustas

t_1_pp.

D Okade anslag till översiktliga skogsinventeringar och för statsbidrag till skogshruksplarzer. Syftet med en sådan resursförstärkning är att inom en IO-årsperiod förse samtliga enskilda skogsägare med fastighet av betydelse med skogsbruksplan. En ökad skogsplanläggning är enligt utredningens mening ett bra instrument för att öka skogsägarens intresse för aktiva åtgärder på fastigheten. Det gäller både skogsvårdsåtgärder och avverkning. l en särskild skrivelse till regeringen har utredningen påtalat den långsamma genomlörandetakten i skogsbruksplanläggningen. D Förslag om flirvnkling av stödsystemet. Enhetlig stödområdesindelning föreslås liksom ett slopande av vissa gällande tidsbegränsningar. De ökade satsningama i fråga om skogsvé’1rd,skogsbruksplaner och skogsvägar föreslås finansieras över statsbudgeten. Det ökade anslaget till översiktliga skogsinventeringar bör däremot finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel.

Skatter och avgifter

Utredningen har ingående prövat möjligheterna att lägga om beskattningen eller använda avgifter för att få ett generellt ekonomiskt styrmedel med vilket avverkningama kan påverkas. De modeller som därvid diskuterats är dock

förenade med betydande olägenheter. Det gäller framförallt en definitiv

schablonbeskattningavfinsk mode/l som enligt utredningens bedömning inte kan genomföras i Sverige under det närmaste decenniet. Huvudskälet är att det f. n. saknas sådana uppgifter om de enskilda fastigheterna som krävs för att schablonbeskattningen skall ge ett acceptabelt utslag med hänsyn till de faktiska avverkningméjlighetema. Därutöver är systemet förknippat med en rad olägenheter av principiell och teknisk natur.

SOU l98lz8l Sammanfattning 15

Utredningen har också prövat andra modeller med inslag av schablonbeskattning. Den preliminära s/«)g.sheskatIningen bygger på att skogsägaren årligen beskattas för en viss schablonintäkt, ett preliminärt belopp, som skulle beräknas med utgångspunkt från avverkningsmöjlighetema. De preliminära beloppen skulle sedan få tillgodoräknas när avverkningsinkomster inflyter. Ett annat system, den .räitzski/cla .skogsskatten. innebär också att de skogsägare som inte redovisar någon skogsinkomst skulle träffas av en årlig beskattning. Till skillnad från den preliminära skogsbeskattningen skulle den särskilda skogsskatten vara definitiv. Någon avräkning mot senare avverkningsinkomster skulle således inte förekomma. För fastigheter som är så små att avverkning endast bör ske med flera års intervall förutsätts att skogskontot används för att undgå negativa effekter av den särskilda skogsskatten. Utredningen har funnit att även dessa båda system skulle medföra stora problem vid tillämpningen. Då det har ansetts mycket vanskligt att bedöma effekterna av denna typ av generellt ekonomiskt styrmedel har utredningen stannat för att inte föreslå någon sådan åtgärd. Enligt utredningen finns det risk för att effekten kan bli att det kommer fram mindre virke om samhället ställer krav på viss intäkt från skogsbruket. Kravet kan komma att tillgodoses genom att man tar ut en mindre kvantitet i de bästa bestånden istället för att gallra eller slutavverka de sämsta bestånden. En bidragande orsak till ställningstagandet har också varit att de redan genomförda höjningama av taxeringsvärdena och skogsvårdsavgiften ökat den ekonomiska pressen på de passiva skogsägama. Enligt utredningens bedömning skulle en sänkning av marginalskattema bidra till att öka avverkningsbenägenheten. En sådan reform har också aviserats. l avvaktan på marginalskattereformen är det emellertid särskilt angeläget att bl. a. ge ökade möjligheter att utjämna beskattningen av skogsinkomstema för att undvika att avverkningar skjuts upp till dess reformen har genomförts. Mot den bakgrunden föreslår utredningen följande. D Civic/gad in.sé1Itningsr'c'1'tl på .s/0gsl<0nt0. Uppskov med beskattningen medges för hela köpeskillingen för sålda rotposter och med 75% av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter. D Förslag om rätt för överlåtaren att behålla skogs/(onto vid överlåtelse av fastigheten. Dessutom föreslår utredningen. D Utvidgad avs/crivningsrdtt för skogsvägkostnader. Hela kostnaden får skrivas av på 10 år. D Kostnaderna för all dikning som _främjar .skogsbruket får dras av * omedelbart vid beräkningen av skogsbruksinkomster. Utredningen förordar också att egenavgifter skall tas ut endast på värdet av egen arbetsinsats.

Författningsforslag

l Förslag till Lag om ändring i skogsvårdslagen (1979:429) Härigenom föreskrivs att 6, 14 och 16 §§ skogsvårdslagen (1979:429) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6§ Om ett skogsbestånd är överårigt Om ett skogsbestånd är överårigt och markens virkesproducerande och markens virkesproducerande förmåga tas till vara endast i ringa förmåga tas till vara endast i ringa utsträckning på grund av röta eller utsträckning, får skogsvårdsstynelsen .sjjäliggallring 1 beståndet. får skogs- besluta att beståndet skall slutavvervårdsstyrelsen besluta att beståndet kas och ny skog anläggas. skall slutavverkas och ny skog anläggas.

14§ Skogsmarkens ägare svarar för att Skogsmarkens ägare svarar för att slutavverkning bedrivs så att en jämn avverkning utförs i den omfattning åldersfördelning av skogen på hans som är ändamålsenlig med hänsyn brukningsenhet främjas. till skogstillståndet på hans brukningsenhet. Slutavverkning skall bedrivas så att en jämn âldersfördelning av skogen på brukningsenheten främjas. Regeringen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer meddelar tö- regeringen bestämmer meddelar föreskriñer om hur stor andel av en reskrifter om brukningsenhets skogsmarksareal 1. skyldighet att genom slutavverksom årligen eller eljest periodvis får ning eller gallring periodvis avverka slutavverkas. en virkeskvantitet som motsvarar åtminstone hälften av vad som är möjligt att avverka på brukningsenheten

18 Färfattnings/örslag

Nuvarande lydelse l{irzs/agen lydelse

2. hur stor andel av en brukningsenhets skogsmarksareal som årligen eller eljest periodvis får slutavverkas. Skogsvårdsstyrelsen får i särskilda Skogsvårdsstyrelsen färi särskilda fall medge undantag från första styc- fall medge undantag från första stycket. ket.

l6§ Skogsvårdsstyrelsen skall på begä- Skogsvårdsstyrelsen skall på begäran meddela beslut på förhand huru- ran meddela beslut på förhand huruvida viss avverkning är förenlig med vida viss avverkning är förenlig med 13 eller 14 §. 13 eller 14 §. Sådant beslut skall också meddelas ifråga om arvverkningsskyldighet som avses i 14 § andra stycket 1.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Vid beräkningen av den minsta virkeskvantitet som avses i 14§ andra stycket l skall dock perioden räknas från och med den l juli 1977.

2 Förslag till

Förordning om ändring i skogsvårdsförordningen (1979:791)

Härigenom föreskrivs att 6 och 13-16 §§ skogsvårdsförordningen (1979:791) skall ha nedan angivna lydelse.

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse

Markens virkesproducerande för- Markens virkesproducerande förmåga skall i fall som avses i 6§ måga skall i fall som avses i 6§

skogsvårdslagen (1979:429) anses skogsvårdslagen (1979:429) anses

tillvaratagen endast i ringa utsträck- tillvaratagen endast i ringa utsträckning, när beståndets tillväxt på grund ning, när beståndets tillväxt är mindav röta eller självgallring är mindre re än hälften av vad ett nytt bestånd än hälften av vad ett nytt bestånd kan kan producera i genomsnitt. producera i genomsnitt.

l3§ Skogsstyrelsen meddelar föreskrif- Skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om ter om den tidigaste slutavverkn ings- I. den tidigaste sl utavverlmingsål- ålder som skall gälla för olika trädslag der som skall gälla för olika trädslag inom skilda delar av landet på mark

Förjizttningsförslag 19

Nu varande 1 delse Föreslagen lydelse inom skilda delar av landet på mark av olika bonitet. av olika bonitet, 2. hur stor andel av en brukningsenhets .skogsmarksareal som årligen eller under andra perioder får sl utavverkas.

14§ Föreskrifterna enligt 13§ 2 skall Den minsta virkeskvanitet som inte gälla för sådana brukningsenhe- avses i 14 § andra stycket I skogster på vilka det enligt vedertagna vårdslagen (1 97 9:429) beräknas med bedömningsnormer inte kan produ- ledning av de uppgifter om skogstillceras större virkesmängd än 100 ståndet på en brukningsenhet som kubikmeter om året. ligger till grundfär taxeringsvärdet. Skogsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om sådan kvantitet och föreskriver inom vilken period avverkningsskyldigheten skall fit”göras. Skogsstyrelsen meddelar föreskrifter om hur stor andel av en brukningsenhezs skogsmarksareal som årligen eller under andra perioder fir slutavverkas. Föreskriñema skall inte gälla for sådana brukningsenheter på vilka det enligt vedertagna bedömningsnormer inte kan produceras större virkesmängd än 200 kubikmeter om året.

15§ Undantag från sådana föreskrifter Undantag från sådana föreskrifter som meddelats med stöd av 13 § 2 får som meddelats med stöd av 14§ av andra skäl än skogliga medges andra stycket får av andra skäl än endast för att möjliggöra rationella skogliga medges endast för att möjligavverkninyr i samverkan mellan göra rationella avverkningar i samolika fastighetsägare eller större in- verkan mellan olika fastighetsägare vesteringar som har varaktig betydel- eller större investeringar som har se för jord- eller skogsbruket på bruk- varaktig betydelse för jord- eller ningsenheten. skogsbruket på brukningsenheten.

l6§

Medges för ett särskilt fall undan- Medges för ett särskilt fall undantag från sådana föreskrifter som med- tag från sådana föreskrifter som med-

20 Författningsfdrslag SOU l98lz8l

Nuvarande lydelse F()rc.s‘/agcrz /ydc/.\e

delats med stöd av 13§2, får det i delats med stöd av l 4 § andra .s/yvke! beslutet föreskrivas att i första hand får det i beslutet föreskrivas att i glesa och lågproducerande bestånd första hand glesa och lågproduceranskall avverkas. de bestånd skall avverkas.

Denna förordning träder i kraft den l juli 1982.

3 Förslag till Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) Härigenom föreskrivs att punkterna l och 4 av anvisningarna till 22§ kommunalskattelagen (1928:370) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar till 22 § 1. Till driftkostnader hänförs lön l. Till driftkostnader hänförs lön eller liknande vederlag liksom un- eller liknande vederlag liksom underderhåll åt personal, som använts för håll åt personal, som använts för jordbruket eller dess binäringar; jordbruket eller dess binäringar; undantagsförmåner, pensioner. pe- undantagsförmåner, pensioner, periodiska utbetalningar på grund av riodiska utbetalningar på grund av förutvarande anställning på fastighe- förutvarande anställning på fastigheten; arrendeavgift; avgäld, som hän- ten; arrendeavgilt; avgäld, som hänför sig till fastigheten; ränta på lånat för sig till fastigheten; ränta på lånat kapital som nedlagts i fastigheten kapital som nedlagts i fastigheten eller använts för dess drift; kostnader eller använts för dess driñ; kostnader for inköp av dju r, utsäde, foder, göd- för inköp av djur, utsäde. foder, gödselmedel och dylikt; kostnader för selmedel och dylikt; kostnader för reparation och underhåll av drift- reparation och underhåll av driftbyggnader, markanläggningar och byggnader, markanläggningar och inventarier; kostnader för anläggning inventarier; kostnader för anläggning av ny skog; kostnader för vård och av ny skog; kostnader _lör dikning underhåll av skog, såsom förvaltning, somfrämjar .skogsbruket kostnader bevakning, väg- och byggnadsunder- för vård och underhåll av skog, såsom håll, skyddsdikning, skogsindelning förvaltning, bevakning, väg- och m. m., samt vid skogsavverkning byggnadsunderhåll, skogsindelning kostnader för virkets huggning, till- m. m., samt vid skogsavverkning redning, utdrivning, flottning m. m.; kostnader för virkets huggning, tillkostnader för försäkring av personal, redning, utdrivning, flottning m. m.; byggnader, skog, gröda, djur, förråd kostnader för försäkring av personal, och inventarier som inte är att hän- byggnader, skog, gröda, djur, förråd föra till personlig lösegendom, m. m. och inventarier som inte är att hän- Senaste lydelse Skall ersättning för avyttrade skogs- föra till personlig lösegendom. m. m. 1981:295. produkter behandlas som engångser- Skall ersättning för avyttrade skogs-

För/áttningsj/örslag 21

Nu va ru nde /_1‘cl/xv F()reslagen lydelse

sättning på grund av allframtidsupp- produkter behandlas som engângserlåtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av sättning på grund av allframtidsuppanvisningarna till 35 §), är kostnader- låtelse (jfr punkt 4 tredje stycket av na för avverkningen ändå att anse anvisningarna till 35 §), är kostnadersom driftkostnader i skogsbruket. na för avverkningen ändå att anse som driftkostnader i skogsbruket. Till reparation och underhåll hänförs vid tillämpning av första stycket kostnader för sådana ändringsarbeten på ekonomibyggnad som normalt kan påräknas i jordbruksdrift, såsom upptagande av nya fönster- eller dörröppningar samt flyttning av innerväggar eller inredning i samband med omdisponering av ekonomibyggnad, exempelvis i samband med omläggning av

driften från en animalieproduktion till en annan. Åtgärd som innebär en

väsentlig ändring av byggnaden, såsom när ett djurstall byggs om foratt i stället för helt annat ändamål, hänförs dock inte till reparation och

användas

underhåll. Utgifter för inköp och plantering av träd och buskar för yrkesmässig frukteller bärodling får efter den skattskyldiges eget val dras av antingen i sin helhet det år då inköpet eller planteringen har ägt rum eller genom årliga värdeminskningsavdrag. Värdeminskningsavdraget beräknas enligt avskrivningsplan till viss procent för år räknat av odlingens anskaffningsvärde. Beräkningen görs från den tidpunkt då odlingen har fárdigställts. Procentsatsen för värdeminskningsavdrag bestäms efter den tid odlingen beräknas vara ekonomiskt Föreskrifterna i punkt 4 sjätte och sjunde styckena

användbar.

skall tillämpas. Värdet av fastighetens egna produkter, som används för fastighetens fortsatta drift. får föras av som driftkostnad men skall då samtidigt tas upp som intäkt. Avdrag för avsättning till pensions- eller personalstiftelse och kostnad för pensionsförsäkring får ske enligt bestämmelserna om rörelse i punkt 2 av anvisningarna till 29 §. J Redovisar arbetsgivare enligt lagen ( 1967:531) om tryggande av pensionsutfástelse m. m. i sin balansräkning en post Avsatt till pensioner, äger punkt 2 av anvisningarna till 29 § motsvarande tillämpning fråga om jordbruksfastighet. barn, som har fyllt 16 år, taxeras självt for den inkomst av Skattskyldigs arbete på fastigheten, som bamet kan ha haft i form av pengar, naturaförmåner eller annat, dock högst för vad som motsvarar marknadsmässigt vederlag för barnets arbetsinsats. Den skattskyldiges kostnad får med motsvarande begränsning dras av som driftkostnad. För lön och underhåll till skattskyldigs barn, som inte har fyllt 16 år, fär avdrag inte göras. Lönen och underhållet skall då inte heller tas upp som inkomst för bamet. Punkt 18 av anvisningarna till 29 § äger motsvarande tillämpning beträffande inkomst av jordbruksfastighet. 4.2 Utgifter för anskaffande av en 4. Utgifter för anskaffande av en markanläggning på en jordbruksfas- markan läggn ing på en jordbruksfas- 2 Senaste lydelse tighet, vilken anläggning är avsedd tighet, vilken anläggning är avsedd för driften i dras av för driften i förvärvskällan, dras - om 198 1:295.

forvärvskällan.

22 Förfaltningsjörslag

SOU l98lz8l

Nuvarande lydelse F()‘rc'.s'/agcn I_1 ‘dz’/.w

genom årliga värdeminskningsav- annat inte följer av punkt 1 - av drag. Avdrag medges, om inte annat genom årliga värdeminskningsavföljer av andra eller sjätte stycket, drag. Avdrag medges, om inte annat endast för sådana utgifter som har följer av andra eller sjätte stycket, bestritts av den skattskyldige själv endast för sådana utgifter som har och endast om utgifterna avser arbe- bestritts av den skattskyldige själv ten som har utförts under tid då han och endast om utgifterna avser arbehar ägt fastigheten. Avdraget beräk- ten som har utförts under tid då han nas enligt avskrivningsplan till 10 har ägt fastigheten. Avdraget beräkprocent för år räknat av anskaffnings- nas enligt avskrivningsplan till 10 värdet av täckdike och till 5 procent procent för år räknat av anskaffningsför år räknat av tre fjärdedelar av värdet av täckdike och skogsväg och anskaffningsvärdet av andra markan- till 5 procent för år räknat av tre läggningar. Beräkningen görs från fjärdedelar av anskaffningsvärdet av den tidpunkt då anläggningen har andra markanläggningar. Beräkningfärdigställts. I fråga om en anlägg- en görs från den tidpunkt då anläggning, som är avsedd att användas ningen har färdigsställts. l fråga om endast ett fåtal år, får dock anskaff- en anläggning, som är avsedd att ningsutgiftema i sin helhet dras av användas endast ett fåtal år, får dock det år då anläggningen anskaffades. anskaflhingsutgiñema i sin helhet dras av det år då anläggningen anskaffades. Till markanläggning hänförs sådant markarbete som behövs för att marken skall görs plan eller fast, såsom röjning, schaktning eller rivning av byggnad eller annat som tidigare har funnits på fastigheten. Till markanläggning hänförs också körplan, parkeringsplats e. d., täckdike, öppet dike, invallnings- och vattenavledningsföretag, mark- eller skogsväg eller brunn. Till anskaffhingsvärdet för markanläggning hänförs även värdet av en markanläggning som enligt punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 21 § utgör intäkt av jordbruksfastighet för jordägaren. I anskaffningsvärdet får inräknas utgifter för iståndsättande och omläggning av ett förut anlagt täckdike. l täckdike inbegrips täckt avlopp i direkt anslutning till ett täckdike. i Till markanläggning hänförs inte sådana anordningar som är avsedda att användas tillsammans med vissa maskiner eller andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier i driñen (markinventarier). I enlighet härmed hänförs till markinventarier exempelvis sådan anordning som gödselbassäng som är belägen utanför djurstall, urinbrunn eller liknande anordning eller ledning för vatten, avlopp, elektrisk ström, gas eller annat. Till markinventarier hänförs också stängsel och annan jämförlig avspärmingsanordning. Anskaffningsvärdet for en ledning som är avsedd för såväl den på fastigheten bedrivna verksamheten som en byggnads allmänna användning fördelas mellan markinventarier och byggnaden i förhållande till hur stor del av ledningen som tjänar den på fastigheten bedrivna verksamheten respektive byggnadens allmänna användning. Ledningen skall dock i sin helhet hänföras till markinventarier om utgifterna för ledningen till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till den på fastigheten bedrivna verksamheten. Om utgifterna

SOU 1931; 31 Författningsförslag 23

till minst tre fjärdedelar kan anses hänförliga till byggnadens allmänna användning skall ledningen i sin helhet hänföras till byggnaden. l fråga om markinventarier tillämpas de föreskrifter som enligt punkt 5 gäller for maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier. Har en investeringsfond e. d. eller statsbidrag tagits i anspråk för anskaffning av en markanläggning skall som anskaffningsvärde för markanläggningen anses den verkliga utgiften för markanläggningen minskad med fyra tredjedelar av det ianspråktagna beloppet.

Övergår en fastighet till en ny ägare på annat sätt än genom köp, byte eller

därmed jämför] igt fång, får den nye ägaren göra de värdeminskningsavdrag för markanläggning som skulle ha tillkommit den förre ägaren om denne fortfarande hade ägt fastigheten. Vad nyss sagts gäller också om ett moderbolag eller en Övertagande förening övertar en fastighet från ett dotterbolag eller en överlåtande förening vid sådan fusion, som avses i 28 §3 mom.

Övergår en fastighet till en ny ägare genom köp, byte eller därmed jämförligt

fång, för överlåtaren det år då överlåtelsen sker göra avdrag för den del av det avskrivningsbara anskaflningsvärdet för vilket han inte tidigare har medgetts avdrag. Vad nu sagts gäller även när verksamheten på jordbruksfastigheten läggs ned utan samband med avyttring av fastigheten.

Denna lag träderi kraft den l juli 1982 och tillämpas första gången vid 1983 års taxering. l fråga om dike och skogsväg som har färdigsställts före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser.

4 Förslag till Lag om ändring i skogskontolagen (1954:142)

Härigenom föreskrivs att 2 och 9 §§ skogskontolagen (l954:142) skall ha

nedan angivna lydelse.

Nu va rande lydelse Föreslagen lydelse

2§2

Beträffande viss förvärvskälla får Beträffande viss förvärvskälla får uppskovet för ett och samma beskatt- uppskovet för ett och samma beskattningsår, om annat ej följer av andra ningår avse högst ett belopp motsvaoch tredje styckena, avse högst ett rande summan av belopp motsvarande summan av a) sextio procent av den på beskatt- a) den på beskattningsåret belöningsåret belöpande köpeskillingen pande köpeskillingen för skog, som for skog, som har avyttrats genom har avyttrats genom upplåtelse av upplåtelse av avverkningsrätt, avverkningsrätt, b)fvrti0 procent av den på beskatt- b) sjuttiofem procent av den på ningsåret belöpande köpeskillingen beskattningsåret belöpande köpesför avyttrade skogsprodukter samt killingen för avyttrade skogsproduk- I Senaste lydelse av later samt gens rubrik l975:263 2 Senaste lydelse

c) _fynia procent av saluvärdet av c) sjuttiofem procent av saluvärdet

skogsprodukter, som under beskatt- av skogsprodukter, som under be- 1979:501.

För/attnings/örslag SOU l98lz8l

Nuvarande lydelse F()I'('.s‘/agwz I_lde/se

ningsåret har tagits ut För förädlingi skattningsåret har tagits ut för förädegen rörelse. ling i egen rörelse. Med/ör .storm/ällning, brand. insektsangrepp eller liknande händelse att en betydande del av/örvärvskällans .skog bär avverkas tidigare än vad som annars skulle ha varitfct/Iet, får skattskyldig, om och i den mån han med i & skogs vârdsstyrelsen i länet eller på annat sätt visar att intäkt hänför sig till avverkning som nu har sagts, uppskov med högst ett belopp motsvarande summan av a) åttio procent av den på beskattningsåret belöpande käpeskillingen för skog. som har avyttrats genom upplåtelse a v avverkn ingsrätt,

b) femtio procent av den pâ

beskattningsåret beläpande köpeskillitzgetz för avyttrade Skogsproduktet samt

c) femtio procent av saluvärdet av

skogsprodztkter, som under beskattningsâret har tagits ut fir/örädlingi egen rörelse. Uppskov med belopp som anges i andra stycket medges också ifråga om sådan ersättning för skog eller skogsprodukter som avses i punkt 4 tredje stycket av anvisningarna till 35 § kommunalskattelagen (1928:370) Vid tillämpningen av första-tredje Vid tillämpningen av första .stycket styckena avses med köpeskilling avses med köpeskilling även forsakäven för försäkringsersättning skog ringsersättning för skog och skogsoch skogsprodukter. produkter. Uppskov medges inte med så stort belopp att underskott i förvärvskällan uppkommer vid beräkning av nettointäkt enligt kommunalskattelagen. Har i förvärvskällan redovisats utdelning från som avses i samfällighet, 53 § l mom. första stycket f) kommunalskattelagen, medges uppskov för den del av utdelningen som härrör från intäkt av skogsbruk i samfälligheten under det beskattningsår som utdelningen hänför sig till på samma sätt som om denna del utgjort intäkt av skogsbruk, som den skattskyldige drivit själv.

FOr_/bllningsj/Jim/ag

Nuvarruzdt I_1¢lc/xv I(iIavla_L'w1 /yr/0/.51’

9§~‘

Övergår skattskyldigs fastighet till Övergår skattskyldigs fastighet till

annan skall. såvida fastigheten utgör annan på annat sätt än genom köp, den väsentliga delen av förvärvskälla byre eller gåva skall, såvida fastigheför vilken insättning på skogskonto ten utgör den väsentliga delen av har gjorts, innestående medel genast förvärvskälla för vilken insättning på tas upp som intäkt av skogsbruk. skogskonto har gjorts, innestående medel genast tas upp som intäkt av skogsbruk. Har dödsbo innestående medel skall beskattning äga rum lör det beskattningsår då reglerna om handelsbolag tillämpas första gången på dödsboet. Har avtal träffats om överlåtelse eller pantsättning av medel på skogskonto, skall medlen genast tas upp som intäkt av skogsbruk. Beskattning skall inte ske av den anledningen att den skattskyldige efter framställning från skogsvårdsstyrelse har förbundit sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medel som står inne på skogskonto.

Denna lag träder i kraftden ljuli 1982 ochtillämpas första gången vid 1983 3 Senaste lydelse års taxering. 1979:501 .

.27

l Utredningsarbetet

l. l Direktiven

Mot bakgrund av skogsindustrins svårigheter att under de senaste åren få tillräckligt med virke tillkallades virkesförsörjningsutredningen år 1979 för att utreda behovet av ytterligare statliga åtgärder och ändringar i beskattningreglema för att påverka utbudet av virkesråvara. 1 direktiven (Dir 1979: 124) lämnas en utförlig redogörelse för bakgrunden till utredningsuppdraget. Redogörelsen omfattar bl. a. utvecklingen i fråga om skogsindustrins kapacitetsutnyttjande, de senare årens förändringar i det enskilda skogsbrukets ägarstruktur, tidigare förslag som syftat till att främja utbudet av virkesråvara, utformningen av skogspolitiken och omläggningen av skogsbeskattn ingen år 1979. Det som därvid tas upp i direktiven behandlas närmare i de följande avsnitten. När det gäller utredninguppdraget slås först fast att arbetet skall bedrivas med beaktande av de riktlinjer för skogspolitiken som har antagits av riksdagen. Arbetet skall enligt direktiven helt inriktas på avverkningsfrågor. Den ambitionsnivå vad gäller produktionen inom skogsbruket som riksdagen lagt fast skall således betraktas som given. l fråga om den närmare inriktningen av arbetet anför departementschefen bl. a. följande. En första uppgift för kommittén är att utröna virkesutbudets karaktär, dvs. i hur hög grad det är strukturel lt resp. konjunkturellt betingat. Iden mån det bedöms nödvändigt bör därefter läggas fram förslag till åtgärder i syfte att möjliggöra en ökning av bruttoavverkningen till den nivå som är förenlig med ett uthålligt skogsbruk. Härvid bör speciell uppmärksamhet ägnas åt att försöka klarlägga kostnaderna för att ta till vara de marginalkvantiteter som blir aktuella vid en avverkning som i genomsnitt motsvarar skogens tillväxt. Dessa kostnader måste ställas mot skogindustrins betalningsförmåga. En förutsättninglös analys av tänkbara åtgärder bör genomföras. Utredningarbetet bör inriktas på att i första hand föreslå åtgärder som bygger på ekonomiska stimulanser snarare än administrativa regleringtr. Den nuvarande situationen på virkesmarknaden är till viss del betingad av rådande konjunkturläge. De eventuella förslag till statliga åtgärder som kommittén lägger fram kan därför inte bidra till att på kort sikt öka utbudet av virke. Avsikten är i stället att kommittén skall lämna förslag till medel som gör det möjligt att i framtiden påverka avverkningsnivån inom ramen för den årliga skogstillväxten.

l samband med omläggn ingen av skogsbeskattningen år 1979, som i huvudsak innebar tekniska förändringar, uppgav chefen för budgetdepartementet att frågorna kring en mer principiell omläggning av skogsbeskattningen borde

28 Utrcdningsarbclel sou 193 | ;81

utredas särskilt. Mot den bakgrunden och med hänsyn till den stora betydelse skattereglema har för virkesutbudet sägs i direktiven att virkesutbucs- och skatteproblematiken bör utredas i ett sammanhang. För den del av utredningsarbetet som avser beskattningsfrågoma lämnar departementschefen följande vägledning. Skogsskattereglerna har nyligen ändrats i väsentliga avseenden. Till grund för de antaganden som i lagstiftningsarbetct har gjorts om hur olika Skatteregler kar tänkas påverka virkesutbudet m. m. har legat uppgifter som i vissa delar kan vara inaktuella eller ofullständiga. Kommittén bördärför söka få fram ett bättre underlag föratt bedöma den roll som den skattemässiga behandlingen av skogsinkomster (avdragsreglema, skogskontoreglema etc.) spelar lör virkesutbudet från främst olika kategtrier av enskilda skogsägare. l det sammanhanget bör vidare skattereglemas effekter för det kommunala skatteunderlaget belysas. Med stöd av de uppgifter som kommer fram i utredningsarbetet bör kommittén analysera hur den nyligen genomförda lagstiftningen kan komma att påverka avverkningsbenägenheten. Om denna analys ger vid handen att skattereglerna kan bidra till att avverkningar skjuts upp eller tidigarelägg på ett sätt som är olämpligt från skogspolitisk synpunkt, bör kommittén lägga fram förslag i syfte att motverka detta. Kommittén bör sträva eñer att åstadkomma lösningar som är förenliga med de principer som allmänt gäller för beskattning av näringsverksamhet. Hänsyn bör vidare tas till önskemålet att reglerna för skogsbeskattningen skall vara enkla att förstå och tillämpa. Kommittén kan här ha nytta av de skattemodeller som presenterats i skogsskattekommitténs betänkande och i budgetdepartementets promemoria och av de synpunkter som lämnats på dessa förslag. Finner kommittén att skäl talar lör en ny omläggning av skogsbeskattningen. bör kommittén redovisa de problem av övergångsnatur som kan uppkomma. Från olika håll har det finska systemet för skogbeskattning åberopats som stöd för en schablonmässig beräkning av den skattepliktiga inkomsten av skogsbruket. Kommittén bör belysa administrativa, skatte- och skogspolitiska erfarenheter av det li nska systemet och motsvarande erfarenheter från skogsbeskattningen i Norge. Kommittén bör följa det arbete som bedrivs av realbeskattningsutredningen (B 1978:07).

1.2 Arbetets uppläggning, m. m.

Bedömningen av virkesbehov och virkestillgång har utgjort en grundläggande utgångspunkt för utredningens arbete. När det gäller behovssidan är skogsindustrins kapacitetsutveckling av avgörande betydelse. Utredningen har därför i samarbete med företrädare för svenska cellulosa- och pappersbruksföre-

ningen (SCPF) och de regionala virkesråden gjort en genomgång av skogsin-

dustrins kapacitet år 1980 samt bedömningar fram till år 1985. l fråga om sågverkens virkesbehov har kalkyler gjorts med utgångspunkt från 1979 års sågverksinventering. I behovsberäkningama har också den ökande användningen av vedråvara för energiändamål belysts, i huvudsak utifrån undersökningar som Skogsstyrelsen har gjort. När det gäller virkestillgången har omfattande avverkningsberäkningar genomförts med hjälp av den beräkningsmodell som 1973 års skogsutredning arbetade fram. Skogsutredningens långsiktiga skogsproduktionsprogram har bl. a. uppdaterats med 1970-talets faktiska avverkning. Dessutom har modellkalkylema vidareutvecklats så att hänsyn tagits till fördelningen mellan privatskogsbruk och övrigt skogsbruk.

Utredningsarhelet 29

1 syfte att belysa avverkningsbenägenheten hos olika grupper av privatskogsägare har utredningen genomfört en intervjuundersökning bland 2 500 skogsägare. Intervjuerna utfördes av skogsvårdskonsulentema. Genom undersökningen kunde utredningen få en uppfattningom bl. a. faktisk och förväntad avverkning bland olika grupper av privatskogsägare. Vidare tillfrågades Skogsägarna om orsakerna till en låg avverkningsintensitet. Slutligen inhämtades vissa uppgifter i syfte att belysa effekterna av skogsbeskattningsreglerna. Genom beräkningsarbete som i huvudsak utförts av Skogsstyrelsen har vissa schabloner för avverkningsmöjlighetema på en fastighet kunnat fastställas. Dessa schabloner har utgjort underlag för utredningens överväganden ifråga om forutsättningama för olika former av avverkningskrav som kan ställas på skogsägama. Frågorna kring en administrativ avverlmingsreglering i form av beredskapslagstiftning har behandlats av en särskild arbetsgrupp inom utredningen. Utredningen har hañ kontakter med utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m. m., allmänningsutredningen (Jo 1979:04) och realbeskattningsutredningen (B 1978:07). Under arbetets gång har utredningen lämnat två särskilda förslag till regeringen. l en skrivelse i augusti 1980 föreslog utredningen att det statliga stödet till skogsinventeringar och skogsbruksplaner för piivatskogsbruket skulle ökas. Förslag om ändrade beskattningsregler vid skogsuttag med anledning av skador på skog lämnades till regeringen i april 198 l. Till utredningen har regeringen överlämnat ett antal skrivelser som främst innehåller förslag och krav ifråga om skogsbeskattningsreglema. Utredningen har också fått skrivelser direkt från organisationer och enskilda personer.

SOU |98l:8l

2 Virkesbehov och

virkestillgång

2.1 Inledning

I detta kapitel skall en översiktlig genomgång göras av grundläggande förhållanden kring dels virkesbehovet, dels virkestillgången mot bakgrund av de fastlagda riktlinjerna för skogspolitiken. När det gäller det virkesbehov man kan räkna med f. n. och de närmaste åren framöver är givetvis skogsindustrins kapacitetsutveckling av avgörande betydelse. Vi har därför i samarbete med företrädare för SCPF och de regionala virkesråden av gjort en genomgång skogsindustrins kapacitet 1980 samt bedömningar fram till 1985. För sågverkens del bygger kalkylema på den nyligen genomförda sågverksinventeringen. Användningen av ved och flis för uppvärmning av småhus har ökat under senare år. Därtill kommer det ökande intresset för storskalig uppvärmning genom fliseldade fjärrvärmeverk men även i något mindre skala för uppvärmning av skolor, sjukhus, militäranläggningar osv. l avsnitt 2.3 redovisas omfattningen av den nuvarande och förväntade användningen av vedråvara för energiändamâl m. m. Vad gäller virkestillgången har omfattande avverkningsberäkningar genomförts med hjälp av den beräkningsmodell som 1973 års skogsutredning arbetade fram. De kalkyler som sålunda redovisas i avsnitt 2.4.2 skall ses som en vidareutveckling och uppdatering av de långsiktiga skogsproduktionsprogram som 1973 års skogsutredning lade fram. Dessa skogsproduktionsprogram låg till grund för de riktlinjer för skogspolitiken som fastlades av

riksdagen år 1979. l de kalkyler virkesförsörjningsutredningen nu genomfört

har den faktiska avverkningen under 1970-talet kunnat läggas in. Vidare har modellkalkylema vidareutvecklats så att hänsyn tagits till fördelningen mellan privatskogsbruk och övrigt skogsbruk. Kapitlet avslutas med sammanställningar i virkesbalansform av tillgång och efterfrågan på virkesråvara. Mot bakgrund av dessa virkesbalanser diskuteras i vad mån det är möjligt att tillgodose skogsindustrins efterfrågan i praktisk och ekonomisk mening. Att diskutera de grundläggande bestämningsfaktorema för virkestillgâng och virkesbehov och därmed för hela den svenska skogsnäringen är en mycket komplicerad uppgift. Med nödvändighet är därför framställningen på vissa punkter mycket översiktlig och kortfattad. Detta gäller speciellt avsnitten om skogsindustrins utveckling. Enbart den direkt virkesförbrukande delen av skogsindustrin beskrivs där. De vidareförädlande delarna av skogsindustrin behandlas ytterst fragmentariskt och viktiga inhemska och internationella förhållanden som styr utvecklingen av skogsindustrin behandlas inte alls.

32 ViI/\('.\“b('h()\' och & SOU 1›81:81

Exempel på detta är utvecklingen av bostadsbyggande och andra byggnadsinvesteringar, privat konsumtionsutveckling och hela den internationella eñerfrågebilden. Detta betyder givetvis inte att vi betraktar dessa Förhållanden som oviktiga. Tvärtom har utgångspunkten varit att utvecklingen på världsmarknacen är helt avgörande for en bransch som är så starkt exportinriktad som den svenska skogsindustrin. Vi har emellertid inte sett som vår uppgift att genomföra en ny, heltäckande l stället kan hänvisastill en för skogsindustrin branschutredning. rad andra utredningar om skogsindustrin som genomförts under senare år. Här kan t. ex. nämnas industridepartementets utredning om skogsindustrin (Ds l 1979:5), sågverksinventeringen 1979 samt SIND:s utredningar om sågverk och skivindustri (SIND 1977:7 resp. 1980:16).

2.2 Skogsindustrins virkesbehov

2.2.1 Massainduszrin för tillverkning av kemisk, och

Det finns f n. 72 anläggningar halvkemisk

mekanisk massa i Sverige. Av dessa är närmare 40 tekniskt integrerade med pappersbruk. I vissa fall är massafabriker kombinerade med sågverk, anläggav skivmaterial, kemiska produkter, elkralt etc. ningar för tillverkning Den svenska massa- och pappersindustrin är starkt exportinriktad. Av mer massaproduktionen går 40 a 45 % på export och av pappersproduktionen än två tredjedelar. Västeuropa, främst EG-ländema, är det helt dominerande avsättningsområdet.

Tabell 2.1 Antal anläggningar inom massaindustrin

1953 1960 1965 1970 1975 1981 Massaslag

a lnkl. dissolvingmassa Källa: SC PF.

Massaindustrin har under efterkrigstiden genomgått en omfattande ratiooch modernisering. Många äldre fabriker - i forsta hand mindre nalisering sulfitfabriker och träsliperier - har lagts ned. Som framgår av tabell 2.1 har sedan början av 1950-talet antalet anläggningar inom hela massaindustrin minskat med närmare 60 enheter. Samtidigt som många äldre massafabriker lagts ned, har produktionskapaciteten inom massaindustrin totalt sett ökat kraftigt. Konkurrensen från stora moderna enheter i utlandet har tvingat den starkt exportbetonade svenska industrin att satsa på allt större tillverkningslinjer och en alltmer automatiserad drift. Den genomsnittliga anläggningsstorleken i den svenska massaindustrin har därmed ökat markant. Totalt sett har produktionskapaciteten ökat

Virkesbehov och virkestillgdng 33

FINLAND

;.-

Q Sulfitmassa C Sulfatmaua Q Halvmekaniskmassa Q Mekaniskmassa P Pepper.new Omünad massaiegen

...O pepperspro tion féggu-k

Kapacitet1977 -50 000 ton 51000-100000 101000—200000 201000—3000O0

.-, 301000

- 34 Virkesbehov och virkestillgång sou 198131

Tabell 2.2 Total årskapacitet inom massaindustrin. 1 000 ton

Massaslag Teoretisk kapacitet Praktisk

kapacitetb

1953 1960 1965 1970 1975 1979 1981

Sulfatmassa l 325 2 035 3 375 4 775 6 305 6 575 6 535 Sulfrtnrassaa l 750 2 105 2 560 l 960 l 935 l 480 l 335 Halvkemisk massa - 65 175 410 455 490 295 Mekanisk massa l 330 1365 1455 l 750 2 410 2 665 2 410

Totalt 4 405 5 570 7 565 8 895 ll 105 ll 210‘ 10 575

a lnkl. dissolvingmassa. Fr. o. m. 1980 tillämpas en ny definition av produktionskapaciteten inom massaindustrin, s. k. praktisk årskapacitet. Kapacitetsuppgiñema för 1981 är således inte jämförbara med tidigare år. c För år 1979 uppgick kapaciteten enligt den nya definitionen till 10 685 000 ton. Källa: SCPF.

från drygt 4 milj. ton massa under början av 1950-talet till 10-11 milj. ton idag, se tabell 2.2. Kapacitetsökningen har främst skett genom utbyggnad av existerande anläggningar, medan antalet nyuppförda enheter är begränsat. Som framgår av tabell 2.2 framför allt på

faller kapacitetsökningen

sulfatmassa medan sulfrtmassans andel minskat kraftigt. Efterfrågan har i hög grad vänt sig mot blekt sulfatcellulosa varigenom anläggningar for denna typ för sulfatfabriker av massa har byggts ut kraftigt. Genomsnittskapaciteten ökade från 40 000 årston 1953 till 105 000 årston 1965. Idag ligger på ca 220 000 årston. Motsvarande medelstorlek for genomsnittskapaciteten sulfrtfabriker ligger f. n. på ca 90 000 årston. Vad gäller mekanisk massa har en avsevärd utbyggnad av kapaciteten skett under 1970-talet, främst terrnome-

kanisk massaframställning. Även internationellt genomförs kapacitetsutbygg-

naden i hög grad i den mera virkessnåla mekaniska massaprocessen. Genomsnittskapaciteten för mekanisk massa har ökat från ca 45 000 årston

under mitten av 1960-talet till omkring 110 000 idag.

Bakgrunden till ovanstående strukturomvandling är framför allt den högre kvaliteten hos sulfatmassan jämfört med sulfrtmassa. Även för pappersslag där styrkan inte är avgörande har sulfatmassan fått betydelse genom att den i högre grad kan blandas med slipmassa. Därigenom har de genomsnittliga åtgångstalen för virkesråvara minskat. Blekt björksulfatmassa-har i hög grad ersatt sulfrtmassa vid tillverkning av vissa papperskvaliteter. Även de högre hastigheterna i moderna pappers- och tryckerimaskiner har ställt större krav

på papperets styrka. Mot den bakgrunden kan fortsatta strukturproblem

förutses för sulfrtmassefabnkema. Produktionsutvecklingen inom massaindustrin framgår av tabell 2.3. I takt med kapacitetsutbyggnaden har produktionen ökat från ca 3 milj. ton massa

1950 till nära 9 milj. ton 1980. Massaproduktionen varierar betydligt över

konjunkturcykeln. Den högsta produktionsnivån hittills uppnåddes under högkonjunkturåret 1974 med nära 10 milj. ton. Under lågkonjunkturåren

1975-1978 låg produktionen på drygt 8 milj. ton i genomsnitt. Under de två

senaste åren har produktionen legat på ca 9 milj. ton massa.

sou 19s1;81 Virkesbehov och virkestillgdng 35

Tabell 2.3 Masssaindustrins produktion 1950-1980 Massaslag Produktionsvolym (1 000 ton) Procentuell årlig förändring

11950 1960 1970 1974 1980 1950-601960-701970-80

Sulfatmassa l 026 1 952 4 427 5 500 5 368 6,6 8,5 1,9 Sulfitmassa l 063 1489 1 488 l 645 921 3,4 0,0 -4,7 Dissolvingmassa 372 434 314 293 122 1,6 -3,2 -9,l Halvkemisk massa - 63 345 402 328 - 18,5 -0,5 Mekanisk massa 723 1 085 1 557 1 930 l 960 4,1 3,7 2,3 Totalt 3 184 5023 8 131 9 770 8 699 4,7 4,9 0,7 Källa: SCPF.

Tabell 2.4 Förbrukning av råvara i massaindustrin 1965-1980 r 000 m3fub Andel 1% 1965 1970 1974 1980“ 1965 1970 19741980”

Sågverksflis m. m. 3425 5939 8767 6100 12 17 22 18

Totalt 29361 34229 40362 34100 100 100 100 100

Preliminära uppgifter. Källa: SCB och SCPF.

I takt med utbyggnaden av massaindustrins produktionskapacitet har förbrukningen av virkesråvara mer än fördubblats under efterkrigstiden trots att virkesförbrukningen per producerat ton massa minskat succesivt. Sågverkens biprodukter har därvid i allt högre grad kommit till industriell användning inom massaindustrin. Under början av 1950-talet låg den årliga förbrukningen av rundvirke på ca 15 milj. m3fub medan den industriella användningen av sågverksflis m. m. endast uppgick till ca 1,5 milj. m3fub. F. n. uppgår massaindustrins förbrukning av sågverkens biprodukter till drygt 6 milj. m3fub. Massavedsförbrukningen har ökat till 25 á 30 milj. m3fub. Under högkonjunkturâren 1973 och 1974 låg den totala virkesförbrukningen i massaindustrin ännu högre,

nämligen omkring 40 milj. m3fub, varav drygt 30 milj. m3 rundvirke och ca9

milj. m3 biprodukter.

2.2.2 Sågverksindustrin

Medan massa- och pappersindustrin är en utpräglat kapitalintensiv industri med stora produktionsanläggningar är sågverksindustrin mera småföretagsbetonad. Det finns ett stort antal husbehovssågar och småsågar med få anställda. 1 industristatistiken samlas årligen in uppgifter enbart för arbetsställen med

36 Virkesbehov SOL 1981:81

ochivirkestillgång

minst 5 anställda. Detta innebär att en minskande men inte helt obetydlig del av sågverksindustrin är ofullständigt statistiskt belyst. För att kartlägga sågverksindustrins förändringar vad avser antal sågverk, teknisk utrustning, råvaruförbrukning, produktion m. m. har ett antal sågverksinventeringar genomförts. Enligt den senaste inventeringen fanns det 1979 nära 2 500 sågar i drift. Av totalantalet är dock ca l 900 småsågar vilka tillsammans svarar for endast någon procent av den totala produktionen i branschen. Som framgår av tabell 2.5 har antalet sågverk minskat krañigt sedan början av 1950-talet då nära 7 000 sågar fanns i drift. Sedan 1973 har antalet sågar minskat med ca 1 100. Av denna minskning faller ca 800 på småsågar.

Tabell 2.5 Antal sågverk, produktion av sågat barrvirke och förbrukning av barrsâgtimmer vid sfigverksinventerinyma 1953, 1958, 1965, 1973 och 1979

Inventerings- Antal sågverk Produktion av sågat Förbrukning av barr-

Källa: Sågverksinventeringama.

1 tabell 2.6 redovisas den storleksmässiga och regionala strukturen vad gäller produktion av sågat barrvirke. Industrisågamas dominans framgår tydligt. Av den totala produktionen svarade sågverk med en årsproduktion på mer än 25 000 m3 for närmare två tredjedelar. Framför allt är det barrvirke som utgör råvara i sågverken. Produktionen av sågat lövvirke utgör endast 2 % av den totala produktionen i sågverken. Tyngdpunkten i sågverksindustrin har under efterkrigstiden förskjutits mot södra Sverige. 1 jämförelse med norra

Tabell 2.6 Produktion av såpt barrvirke år 1979. 1 000 m3

Region“ Storleksklass efter årsproduktion, 1 000 m3 Andel

°/o

1-5 5-10 10-25 25-50 50-100 100- Sza

1 74,6 91,0 154,4 549,8 663,5 512,1 462,8 2 508,2 23 2 55,0 72,2 137,9 399,8 331,2 764,0 886,7 2 646,8 24 3 143,5 311,6 496,1 1 670,0 1407,6 728,5 1 115,9 5 873,2 53

Hela riket 273,1 474,8 788,4 2 619,6 2 402,3 2 004,6 2 465,4 11 028,2 100 Andel % 4 7 24 22 18 22 100 “ Regionindelningen är densamma som bl.a. används i virkesrådens statistik.;Denna indelning sammanfalleri hög grad med den indelningi redovisningsområden som framgår av figur2.12. Region 1 och 2 - norra och mellersta Sverige - sammanfaller sålunda helt med redovisningsområde l resp. 2 i figur 2.12. Region 3 —södra Sverige - består av redovisningområdena 3 och 4. Källa: Sågverksinventeringen 1979.

Virkesbehov och virkestillgâng 37

SÅGVE RK 79 Produktionsstorlek - 10000-24999 m3 . 25000-49 999 m3 o 50000-99999 m3 F ig. 2.2 De större såg- . 1000004 49999 m3 verkens lokalisering o15oooo— m3 1979 Sågverk_med en produktio__n u.nderstI.gande10000 m3 ar Källa: 1979 års Sågverks_ e; redovisade inventering.

38 Virkesbehov och virkestillgång SOU l981:81

i

SÅGVE R K 79 Produktionsstorlek - 1000-1999 m3 o 2000-4999 m3

5000-9999 m3 Fig. 2.3 De mindre sågverkens lokalisering Sågverk med en produktion 1979. gnderstigande 1000 m3 samt overstigande 10000 m3 år är ej redovisade Källa: 1979 års sågverksinventering.

SOU 1931:81 Virkesbehov och virkestillgång 39

Sverige har de mindre och medelstora sågverken en relativt framträdande plats i de södra delarna av landet. F. n. svarar sågverken i region 3 för mer än 50 °/0

av den totala produktionen i riket. (Se figur 2.2 och 2.3).

Trots nedläggning av ett stort antal sågverk under efterkrigstiden ökade produktionen fram till mitten av 1970-talet. Strukturomvandlingen inom branschen har sålunda inneburit en ökad produktionsandel för de större enheterna, dels genom nedläggningen av de mindre sågverken, dels genom kapacitetshöjande investeringar. Medelstorleken bland industrisågama ökade

från 15 400 m3/å_r 1973 till 17 400 m3/år 1979.

Det finns av flera skäl en ganska betydande dold kapacitetsreserv inom sågverksindustrin och produktionskapaciteten är därför ganska svår att mäta. Vissa kalkyler kan dock göras. Under år 1973 låg kapacitetsutnyttjandet mycket högt. Med ledning av produktionens storlek kan sågverkens totala kapacitet uppskattas till ca 14 milj. m3 detta år. Den goda lönsamheten 1973-1974 medförde en kraftig investeringsökning vilket innebar ytterligare ökning av kapaciteten. Enligt statens industriverk (SIND 1977:7) beräknas kapaciteten 1976 ha uppgått till drygt 17 milj. m3. Därefter tyder både sågverksinventeringen 1979 och kapacitetsberäkningar inom en av skogsindustrins samarbetsutskott tillsatt arbetsgrupp (AV 77) på att kapaciteten minskat. Enligt AV 77 uppgick kapaciteten till 15,9 milj. vid början av 1978. Motsvarande beräkningar för 1980 tyder på en ytterligare minskning av sågverksindustrins totala årskapacitet med ca 1 milj. m3. Tabell 2.7 visar den stora andel av produktionen som de s. k. köpsâgverken svarar för. Köpsågverken är fristående, enskilt ägda företag utan eget skogsinnehav. Bland de mindre sågverken är köpsâgverken ännu mer dominerande. Deras andel av totala sågverksproduktionen har dock minskat under l970-talet.

Tabell 2.7 Sågverkens totala produktion f§rdelad på ägarekategorier, 1 000-tal m3

Skogsägarrörelsen 2 004 2 067 1 599 l 769 l 708 l 799 1 818 7 946 8 181 6 199 6 090 5 626 5 388 5 819

lçöpsågverk

Ovriga“ 551 551 551 551 551 551 551

Totalt 14 046 14 262 10 938 ll 603 11044 ll 072 11519

a Övriga sågar med en produktion som är lägre än 1 000 m3 per år enligt 1973 års sågverksinventering. Enligt 1979 års sågverksinventering har motsvarande produktion nästan halverats. Källa: Virkesråden.

Sågverkens produktion har ökat från drygt 7 milj. m3 i början av 1950-talet till 14 milj. m3 1974. Därefter har produktionen minskat dels p. g. a. nedläggning av sågverkskapacitet, dels genom att kapaciteten utnyttjats i lägre grad. Under 1979 och 1980 har sålunda produktionsnivån legat på ca 1 1 milj. m3. Detta skulle innebära ett kapacitetsutnyttjande på endast 70-75 °/o. Förbrukningen av sågtimmer är i runda tal dubbelt så stor som volymen

40 Virkesbehov ochyirkestillgdng sou 19g1;31

sågat virke. Sedan länge har sågverken omvandlat en stor del av den ytved som bortfaller vid sågningen till flis. Som framgått tidigare spelar sågverksflis en allt viktigare roll i massaindustrins råvamförsöijning. Även skivmaterialindustrin är i hög grad beroende av sågverkens biprodukter. Sålunda uppgår förbrukningen av spån, flis m. m. inom massa- och skivindustrin till ca 10 milj. m3fub. Dessutom går viss del av sågverksavfallet till energiändamål. Totalt sett beräknas sågtimmerförbrukningen ha uppgått till ca 22,5 milj. m3fub år 1980. Fullt utnyttjande av den uppskattade praktiska produktionsskulle motsvara en sågtimmerförbrukning på ca 30 milj.

ka3paciteten m fub.

2.2.3 Skivmaterialindustrin Vid sidan av massaindustri och sågverk förbrukas vedråvara i form av rundved, flis, spån m. m. vid tillverkning av trábaserade skivmaterial. Inom skivmaterialindustrin tillverkas i huvudsak följande produkter. Trafiberskivor (board) — framställs av träfiber som utan eller med små tillsatser av lim pressas till hårda, halvhårda eller porösa skivor. Spånskivor - framställs av spin som efter tillsats av lim pressas till hårda skivor. Plywood- framställs genom att ett antal tunna träskikt limmas samman till en skiva under värme och tryck. I förhållande till sågverk och massaindustri är den träbaserade skivmaterialindustrin en relativt ny bransch inom den svenska skogsindustrin. Tillverkningen är i hög grad integrerad med massaindustri och äldre sågverk. har vad som tidigare betraktades som avfallsprodukter fått Därigenom ekonomisk användning l förhållande till annan träförädlande högvärdig industri är skivmaterialindustrin en liten bransch. F. n. sysselsätts ca 5 000 personer jämfört med ca 25 000 inom sågverken och ca 55 000 inom massaoch pappersindustrin. Trdflberindustrins produktionskapacitet ökade från ca 300 000 ton 1950 till ca 850 000 ton i början av l970-talet. Därefter har kapacitets- och produktionsutvecklingen stagnerat. Till följd av lönsamhetsproblem har ett antal anläggningar lagts ned. 1979 uppgick produktionen till ca 500 000 ton vilket motsvarar ca 70 °/0 av kapaciteten. Spånskiveindustrin har sedan den första fabrikens tillkomst 1956 byggts uti snabb takt under l960-talet. Kapaciteten som i mitten av 1960-talet uppgick till 200 000 m3 har ökat till 1,5 milj. m3. Produktionen ökade fram till 1974 i takt med kapacitetsutbyggnaden. Därefter har produktionen stagnerat med

överkapacitetsproblem som följd. 1979 producerades ca 1,3 milj. m3 spån-

skivor motsvarande ett råvarubehov av 1,7 milj. m3fub. till två områden i landet - södra Plywoodindustrin är koncentrerad Norrland och Vänerområdet. F. n. uppgår produktionskapaciteten till drygt 100 000 m3. I tabell 2.8 redovisas skivmaterialindustrins förbrukning av vedråvara l970-talet. Sammantaget uppgår råvaruforbrukningen till ca 3 milj.

uräder

m fub.

Virkesbehov och virkestillgång 41

Tabell 2.8 Förbrukning av vedråvara inom skivmaterialindustrin 1973-1980. Milj. m3fub 1973 1974 1975 1976 1977 1978 1979 1980 Träfiberskiveindustrin 1,7 1,7 1,3 1,4 1,2 1,2 1.1 l ,l

Källa: Virkesråden.

2.2.4 Skogsindustrins virkesförbrukning 1980 och 1985

Under efterkrigstiden har förbrukningen av olika slag av industrivirke ökat kraftigt medan annan förbrukning, främst brännved, gått tillbaka. Efter högkonjunkturåren 1973 och 1974 har emellertid rundvirkesförbrukningen minskat, se figur2.4. Detta gäller både massaved och sågtimmer. Under senare år har hela skogsindustrins rundvirkesforbrukning uppgått till drygt 50 milj. m3fub mot 61 milj. m3fub år 1974. Mili m3 fub 70- Nettoavverknlng 60- z’\\ a S a I \ 50- ‘,‘\~[ Total rynd- _ If vlrkesforbrukmng 40_ \ r_-..-___‘ Massaved

Fig. 2.4 Nettoavverlming Sâgtimmer samt skogsim/ustrins _/brbrukning av rzmdvirke I 952-1 980. I l I 1 l l I l l l * l l I l ., 1952 1954 1956 1958 1960 1962 1964 1966 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 År Kallaz Skogsstyrelsen.

I syfte att belysa skogsindustrins faktiska och potentiella virkesbehov idag och under de närmaste åren framåt har en kartläggning av kapacitet, produktion, råvarubehov etc. gjorts avseende år 1980. Vissa bedömningar om kapacitetsutvecklingen fram till 1985 har också gjorts. Relativt mycket underlagsmaterial finns idag genom virkesrådens årliga enkäter och genom massaindustrins egna kapacitetsundersökningar. Dessutom har 1979 års sågverksinventering nyligen publicerats. I samarbete med företrädare för de regionala virkesråden och SCPF har vi gjort en genomgång av den nuvarande produktionskapaciteten inom skivmaterial-, massa- och sågverksindustrin. Tidigare har AV 77 beräknat skogsindustrins virkesförbrukning per den 1 januari 1978 vid fullt utnyttjande av produktionsmöjlighetema - den s. k. lOO-procentsnivån. Beräkningen av denna nivå gjordes med stor noggrannhet och har utnyttjats i ett flertal olika sammanhang. Den genomgång av produktionskapacitet m. m. som vi presen-

42 Virkesbehov och virkestillgdng

terar här, kan ses som en uppdatering av AV 77-kalkylema vad gäller massaindustrin och sågverken. Kapacitetsuppgiftema redovisas i tabell 2.9 och 2.10. Tabell 2.9 Praktisk produktionsförmága per 1980-06-30, 100 %-nivfin

Varav i storleksklass:

Tabell 2.10 Råvarubehov per 1980-06-30, 100 %-nivén, milj. msfub

Anm. Skivindustrins kapacitetsuppgifter i tabell 2.9 och 2.10 är desamma som enligt

AV 77.

Enligt beräkningarna skulle ett hundraprocentigt utnyttjande av skogsindustrins produktionsmöjligheter innebära en virkesförbrukning av 62,8 milj. m3 fub. 85 °/0 kapacitetsutnyttjande innebär en råvaruförbrukning på 53,5 milj. m3fub. Förbrukningens fördelning på delbranscher och virkesregioner framgår av tabell 2. l 0. Jämfört med beräkningarna enligt AV 77 innebär detta att produktionskapaciteten inom skogsindustrin skulle ha minskat mellan 1978 och 1980. IOO-prooentnivån enligt AV 77 motsvarade nämligen en virkesförbrukning på 66,4 milj. m3fub. (85 °/0-nivån motsvarar ca 56,5 milj.

m3fub). Av kapacitetsnedgângen faller ca 2 milj. m3fub på massaindustrin och

ca 1,5 milj. m3fub på sågverken. En viss nedgång i spånskiveindustrins kapacitet kan också noteras. Som nämnts tidigare har den faktiska förbrukningen av virkesråvara under senare år legat betydligt lägre än de nivåer som angivits ovan. Ett hundraprocentigt utnyttjande av produktionsmöjlighetema förekommer inte i praktiken under längre perioder och för alla delbranscher samtidigt. Utnyttjandegraden varierar med konjunkturläget och ligger vanligen i intervallet 75-95 %. Det är

sou 193131 Virkesbehov och virkestillgång 43

endast under maximalt gynnsamma produktionstekniska och marknadsmässiga förhållanden som man kan komma upp i ett kapacitetsutnyttjande på 95 %. För hela branschen kan det vara rimligt att räkna med ungefär 85 °/0 kapacitetsutnyttjande i genomsnitt över en konjunkturcykel. Under högkonjunkturår som 1979 och 1980 borde skogsindustrins kapacitetsutnyttjande sålunda ha kunnat uppgå till 90-95 °/0. Det faktiska kapacitetsutnyttjandet under dessa âr var emellertid endast omkring 80 °/0. Särskilt lågt har kapacitetsutnyttjandet varit hos sågverken i södra Sverige (ca 70 °/0). Detta ger en viss uppfattning om storleksordningen på den virkesbristsituation” vi har upplevt under senare år. Den virkesförbrukning vi kan räkna med under de närmaste åren är givetvis beroende av vilket kapacitetsutnyttjande som kommer att känneteckna skogsindustrins delbranscher. Av betydelse är vidare i vilken grad befintlig kapacitet läggs ned och ny kapacitet tillkommer genom redan beviljade eller nya tillstånd enligt l36a § BL, genom smärre tillståndsfria utbyggnader och genom upptrimning av den existerande produktionsapparaten. En bedömning inom branschen av idag kända utbyggnadsplaner och sannolika nedläggningar inom massaindustrin fram t. o. m. 1985 tyder på en oförändrad kapacitet eller t. o. m. en viss fortsatt nedgång i produktionskapaciteten. För sågverken är efterfrågesituationen f. n. relativt mörk. Om sågverkskapaciteten skulle vara i stort sett oförändrad skulle skogsindustrins totala råvaruförbrukning enligt 100-procentnivån uppgå till 62 milj. m3fub 1985. Vid normalt kapacitetsutnyttjande över en konjunkturcykel (85 °/0) skulle råvaruförbrukningen inom hela skogsindustrin uppgå till knappt 53 milj. m3fub.

2.3 Övrigt virkesbehov

Vid sidan av den virkesförbrukning som redovisats i föregående avsnitt sker viss ytterligare förbrukning inom skogsindustrin samt husbehovsförbrukning av främst brännved. För att korrekt kunna räkna om virkesförbrukningen till motsvarande avverkning i skogen måste dessutom hänsyn tas till spill samt skillnader mellan i handelsmått inmätt ”nettovolym” och faktiskt förbrukad ”bruttovolym”.

Bränn ved (småskalig förbrukning)

Den största av ovanstående poster är förbrukningen av brännved. Den totala avverkningen av brännved har stadigt sjunkit från andra världskrigets slut till i mitten på 1970-talet. Under den senare delen av 1970-talet har brännvedsavverkningen åter ökat som en följd av de ökade kostnaderna för olja och elektricitet. Ett flertal undersökningar av brännvedsavverlmingens omfattning har genomförts under efterkrigstiden. Vedavverkningens storlek har undersökts av Södra Sveriges skogsindustriutredning år 1951 (SOU 1954:29, s. 94), av 1973 års skogsutredning år 1973 och 1975 (SOU 1978:7, bilaga 15). Dessutom har skogsstyrelsen undersökt förbrukningen av helved och flis år 1979 inom 1 Eldning med helved

privatskogsbruket Med ledning av dessa undersökningar kan den totala och ms 1979, Skogssty_

avverkningen av brännved i hela landet skattas till ca följande resp. år. relsen, dec. 1980.

44 Virkesbehov och virkestil/gâng

Enligt skogsstyrelsens undersökning avseende år 1979 ökar förbrukringen av ved och flis hos de privata skogsägama med 10-15 % per år för härva-ande. Undersökningen visar att merparten (75 %) av den avverkade brännveden består av toppar och klena träd som ej ger massaved. Detta framgår ocså av att drygt 50% av all brännved tillvaratas i samband med hyggesrensning, röjning och dikes- och hagmarksrensning och ca 40 % i gallring. För att ytterligare stimulera till ökat tillvaratagande av röjnings- och gallringsvirke och därmed bättre skogsvård och skogshygien har regeringen under våren 1981 beslutat om att försöksvis införa ett klenvirkesstöd unjer de närmaste två åren. Sammanfattningsvis kan ett ökat behov av brä1nved förutses under 1980-talet. För år 1985 kan behovet uppskattas till ca 4 milj.

m3fub, vilket ungefär svarar mot avverkningen av brännved år 1965.

Bränsleflis (storskalig förbrukning)

Även när det gäller större värmeanläggningar har intresset ökat för att ersätta olja med andra bränslen. Regeringen har således beviljat ekonomiskt stöd till anläggningar för eldning med bl. a. bränsleflis. Framförallt kommuner och industrier har visat intresse för eldning med skogsenergi. Den nuvarande förbrukningen av bränsleflis vid kommunala och andra värmeverk är enligt en

sammanställning som gjorts av industridepartementet 0,4-O,5 milj. m3fper år.

Enligt de planer som redovisas i sammanställningen kommer den storskaliga eldningen att öka till en nivå som motsvarar en förbrukning av ca 1,4 milj. m3f bränsleflis år 1990. I den utsträckning råvara som är lämplig för skogsindustrin tas i anspråk för sådan energianvändning kommer virkesbalansema att påverkas. I de balanser som redovisas i avsnitt 2.5 ingår emellertid inte den storskaliga förbrukningen av bränsleflis. Det förutsätts således att denna förbrukning kan ske utan att de traditionella industrisortimenten utnyttjas.

Övriga sortiment

Till denna grupp hör en rad olika sortiment som tillsammans utgör en mycket liten del ( l %) av den totala virkesförbrukningen. Props, stolpar, kolved, tändsticksvirke, träullsved, gruvtimmer, flottningsbom och liknande samt husbehovsvirke för jordbruket (exkl. sågtimmer) ingåri gruppen. En relativt ny virkesförbrukare i denna grupp är typen flisningsstationer för vidareförsäljning av bränsleflis. Skogsstyrelsen gör årligen uppskattningar av den övriga virkesförbrukningen i landet. Under 1970-talet har den legat på nivån 0,5 milj. m3fub per år.

Virkesbehov och virkestillgång 45

Spill m. m. 1 samband med virkets transport från avverkningsplatsen till förbrukningsstället sker visst svinn. I samband med f1ottning sjunker 1-2 procent av flottgodsmängden. Transportförlustema med övriga transportmedel är betydligt mindre. Genom nedläggningen av flottningen har förlusterna minskat betydligt. Vid inmätning av virket sker vissa reduceringar av bruttovolymen med hänsyn till bl. a. volymavdrag för kvantitetsfel. Dessutom inmäts sâgtimmer i hela fallande decimeter. Detta innebär att den redovisade ”nettovolymen” understiger den verkliga bruttovolymen. Virkesbalansutredningen räknade med ca 100 000 m3fub i sjunkningsförlust samt 300-400000 m3fub i skillnad mellan inmätt nettovolym och förbrukad bruttovolym. Med hänsyn till flottningens ringa omfattning idag torde det vara rimligt att under 1980-talet räkna med ca 300 000 m3fub totalt i denna ”forbrukningspost”. Sammantaget kan det övriga virkesbehovet uppskattas till ca 3 milj. m3fub år 1980. För år 1985 kan förutses en ökning till nivån ca 5 milj. m3fub per ar.

2.4 Virkestillgången

2.4.1 Skogsmark och virkesförråd

Sveriges skogstillgångar har alltsedan 1920-talet beskrivits av riksskogstaxeringen. Den utförs för närvarande av institutionen för skogstaxering vid Sveriges lantbruksuniversitet. 1 detta avsnitt redovisas de viktigaste resultaten från undersökningarna om landets skogstillgångar. Speciell uppmärksamhet kommer att ägnas åt utvecklingen under 1970-ta1et.

Tabell 2.11 Skogsmarksareal med fördelning på ägare 1920-1980

Taxering Skogsmarksareal Åren

Källa: Riksskogstaxeringen.

Som framgår av tabell 2.1 1 uppgår den totala skogsmarksarealen i landet till ca 23,5 miljoner hektar eller drygt 57 % av landets totala landareal. Skogsmarkens fördelning på ägargrupper har enligt taxeringama varit stabil med ca hälften av skogsmarken i privat ägo och ca en fjärdedel vardera hos aktiebolagen och allmänna ägare. Regionalt varierar dock ägarfördelningen så att staten har sitt huvudsakliga innehav i norra Norrland, bolagen i Svealand

46 Virkesbehov och virkesiillgång SOU l98lz8l

och framför allt i södra Norrland, medan de privata skogsägama dominerari i Götaland, se figur 2.5. Även i Svealand är mer än halva skogsmarksarealen privat ägo, medan innehavet i Norrland är ca 40 %. Denna fördelning på olika ägaigrupper av skogsmarken innebär att de privata skogsägama förfogar över den bäst belägna och därmed också den högst producerande och ekonomiskt bäst tillgängliga delen av Sveriges skogsmark. Det omvända förhållandet gäller de allmänna skogarna. Denna fråga kommer att belysas ytterligare i avsnitten om möjlig framtida avverkning och virkesbalanser. har stor betydelse vid bedömningar och beräk- Skogens åldeisfördelning ningar av möjliga framtida avverkningskvantiteter. l figurerna 2.6-2.8 redovisas olika aspekter av skogens åldersfördelning. Hur skogens ålderssam- Figur 2.5 Skog.w1ar/.s= sedan 1920-talet mansättning har förändrats belyses i figur 2.6. Åldersfördelarea/m.s _/¢‘irdcl/zirlg pa och /aml.s’(lc— ningen inom olika landsdelar och bonitetsklasser redovisas i figurerna 2.7 och dgargmppcr lar 1973-1977 2.8.

Procent av skogsmarksareal Skogsmarksareal 7,3 6,0 5,5 4,8 23,6 Mili. ha 100--

90-

37,7 41,4 80_ _ 50A Privata 51 7 70-

60-

50-

Aktiebolag 40_

30- Övriga allmänna 20

Kronan 10-

Norra Södra Svealand Götaland Hela Område Norrland Norrland landet

Källa: Riksskogstaxenngen 1973:1977.

Virkesbehov och virkestillgcing 47

Skogsmarksareal

På grund av den skogsskötsel (olika former av blädningsliknande skogsbruk) som bedrevs under perioden 1930-1950 har vi idag en åldeisfördelning som karaktäriseras av bri st på yngre och medelålders skog. Tillgången på gammal och avverkningmogen skog äri och for sig god men för att undvika en brist på slutavverkningsskog (dvs. skog som enligt skogsvårdslagen får slutaverkas) om några decennier måste en viss ransonering ske. Hur skogens åldersfördelning varierar mellan olika regioner i landet framgår av figur 2.7. I Götaland är skogens åldersfördelning relativt god och överskott på gammal avverkningsmogen skog finns inte. I Svealand och speciellt i södra Norrland är bristen på skog i åldern 20-60 år mest uttalad. l norra Norrland är andelen äldre skog hög vilket är naturligt med hänsyn till skogsmarkens b0nitet.

Åldersfördelningens utseende för fyra bonitetsgrupper redovisas i figur 2.8. Enligt gällande skogsvårdslag får skog inte slutawerkas innan den nått viss

lägsta ålder. Denna ålder varierar beroende på bl. a. boniteten. Skog på hög bonitet får slutawerkas tidigare än skog på låg bonitet. Som framgår av figur 2.8 är det främst i de sämsta bonitetsklassema som andelen gammal skog är mycket hög. Detta beror också på att en stor del av dessa skogar är så belägna och har så lågt virkesförråd att de knappast varit lönsamt att avverka dem.

Vi rkesförråd

Det totala virkesforrådet i landet på alla ägoslag uppgår f. n. till 2,5 miljarder m3sk. En mycket snabb ökning av förrådet skedde från 1920-talet till 1960-talet. l tabell 2.12 redovisas utvecklingen från den forsta riksskogstaxeringen. Av tabell 2.12 framgår att det totala virkesförrådet i landet ökat alltsedan 1920-talet, även om ökningstakten varit låg under de senaste 10-15 åren. l Svealand har en minskning skett vilket beror på en kombination av omfattande stormskador och hög slutavverkningstakt hos skogsbolagen och domänverket. 1 Götaland har virkesförrådet i det närmaste fördubblats sedan I vilket är resultat av den intensiva Med bonitel avse-S mar- 1920-talet, skogsodling som i början av kens

seklet skedde på ljunghedar och andra kala marker. pr°dkti°.sfdrmé

ga. Jonsons bonitetssystem innehåller 8 klasser Tabell 2.12 Virkesförråd inkl. ton-träd och vindfiillen inom landsdelar. Samtliga med högst pmduküoni ägoslag. Utveckling sedan l920-talet. Miljoner m3sk klass I och lägst i klass VIlI enligt följande sam- Område Taxeringperiod m3n5t5“in8-

1923-29 1938-52 1953-62 1964-68 1968-72 1975-79 Bonnets- meal produktion klass m3sk/år o ha N Norrland 497 452 502 524 533 552 1 10,5 S Norrland 451 485 609 654 657 668 11 3,0 Svealand 465 557 604 639 628 61 l 1“ 6,0 Götaland 348 461 556 627 630 657 IV 4,5 V Hela landet 1 760 l 954 2 270 2 444 2 448 2 488 V] i Vll 1,8 Källa: Riksskogstaxeringen. Vlll 1,2

48 Virkesbehov och virkestil/gcing sou |0g];3|

Taxeringsperiod 20 1923-1929

10 8 9 16 20 14 8 6 18 0- 3 21- 41- 61- 81 101 121 20_ 1953-1962

10- 8 7 12 15 18 15 10 15 0- 3- 21- 41- 61- 81- 101 121 2°‘ 1968-1972

10- 8 15 8 13 16 16 9 15 0- 3- 21- 41- 61- 81- 101 121 2° 1973-1977

5 16 9 13 15 16 14 12 0- 3- 21- 41- 61- 81- 101 121 Källa: Riksskogstaxeringen. Figur 2.6 Skog.smar/(ens_/Eirdelning på dldersklasser enlig! Iaxvr/ngarr1a 1920-1980

SOU |9g1;31 Vir/(’.s‘b(/zov och virkesIi/Igång 49

30 20 1 O 0- 3- 21- 41- 61- 81-101-121-141-

30 Norra 20 Norrland 1 O

skogsmarksareal

0- 3- 21- 41- 61- 81-101-121- 141- Södra Norrland av

Procent

30 20 Svealand 1 O 0- 3- 21- 41- 61- 81-101-121-141- Götaland 30 20 10 0- 3- 21- 41- 61- 81- 101-121- 141- Källa: Riksskogslaxeringen 1923-1977. Åldersklasser Figur 2.7 S/«)g.s‘n1urk.sar*a/enx /(‘).I‘t/L’/lIl.II‘L’ pá álclzr.vklzz.xxszv inom /am/.w/c/ar 1973-1977

50 V1rke_s‘bel1ovat/1 virkcâsII/lgdn_g SOU l98l:8l Procent av skogsmarksareal Bonitetsklass l—II 30-—r 25—— -20- 3,1 milj ha

Bonitetsklass l||—|V 207 15“ 8,6 milj ha 10-‘ 5—4

l—1

Bonitetsklass V-VI

10,0 milj ha

20-- Bonitetsklass VI |—VlH 15- 1,9 milj ha 1911:5141 2.8 .4/c/mixk/a.s.\/{ir‘dvlning/r1(mI olika hun/- I(’I.S’/\/(l.\‘.\(’I‘ enlig! Janxun I 973-1 977 Källa: Riksskogstaxeringen. 3. 21» 41- 61- 81- 101- 121- 141- 161- Åldersklass

SOU l98I:8l V1lk(.S'b('/I0\' och virkestillgâng 51

Tabell 2.13 Trädslagens andel av det råa virkeslörrådet under fem taxeringperioder. Alla ägoslag. Procent Taxcrings- Trädslag Alla period

Källa: Riksskogstaxeringen.

Tabell 2.14 Virkesförrådets fördelning på diameterklasser under fem taxeringperioder. Alla ägoslag. Procent

Taxerings- Diameterklass pb Samtliga period 0-9 cm 10-14 cm 15-24 cm 25- cm

Källa: Riksskogstaxeringen.

l tabell 2.13 redovisas virkesförrâdets fördelning på trädslag sedan 1920talet. Tallens andel i virkesförrådet har successivt minskat medan granen ända till i slutet av 1970-talet ökat. Andelen lövträd har varit omkring 15 °/0 av virkesförrådet och ständigt minskat ända fram till taxeringen åren 1975-1979 då en markant uppgång av lövträdsandelen skett. Det är framför allt i plantoch ungskog som andelen lövträd ökar. Detta är f. n. det största hotet mot en framtida hög och uthållig produktion av värdefullt virke. , Utvecklingen mot allt större andel grov skogi virkesförrådet framgår tydligt av tabell 2. l 4. Detta beror på den förändring som skett mot allt större andel äldre skog samt de skogsvårdande huggningar i form av röjning och gallring som skett. Utvecklingen av förrådet av torra träd och vindfállen (tonskog) framgår av figur 2.9. Den kraftiga uppgången i torrskogsförrådet under senare delen av 1960-talet orsakades främst av omfattande stonnfällningar och snöbrott i södra Sverige.

52 V/IÅ('Sb0/1()\' och virkcsri/Igâng sou I98 1 :81

Nlilj. m3sk

80- 70- 60- 50- 40- 30- Figur 2. 9 1}2'rra¢/4*! av larm Iräz/ ()(/I rim.//ii//(11 20under pcrioclwl I953-7 7. .1/la (igo.s’/ag 10- Källa: Riksskogstaxering- 0

en. 1953 -5l5 -60 -65 -70 -7l5 19l77 År

Eftersom de enskilda skogsägama förfogar över de högst producerande markerna har de en högre andel av virkesförrådet än av skogsmarksarealen. I tabell 2.15 redovisas virkeslörrådet på skogsmark med Fördelning på ägargrupper åren 1953 till 1977. Virkesförråden per hektar skogsmark för olika ägargrupper inom skilda landsdelar redovisas i figur 2.10. Tabell 2.15 Virkesförråd av frisk skog på skogsmark för skilda ägargrupper åren 1953 till 1977. Miljoner m3sk

Källa: Riksskogstaxeringen.

Virkesbe/zov och virkc’.sIi//ga°ng 53

Norra Norrland Södra Norrland m3sk/ha 1968-72 64 69 68 73 68 95 93 99 116 106 m3sk/ha 120

(V ] 00 1- 3 m å LD v- o) °° 80 (I) “ ä) ° 60 qr l\ o s; 40

a) U) . 2 . E

s å 8 :u 5 B m

g E “E .9 ?E c °, .9 5 2 s s: 2 å 2 s S? -ê 2 z :o i 1 :O u. 1:

Svealand Götaland m3sk/ha 1958-72 98 104 105 124 114 116 127 108 132 128 m3sk/ha 140

120 5 8 E

8 ‘_ V

100 8 -- 8

r

m a

80 oo

40 Fi_grm 2. Il) li›ke.g/2i›'r(1ølc*I 20 por Iwktar .sI\ug.m1aI'/. Slap/ar och .\1_{l›0›'›ul i dexszz aixrw pvrim/on U3 U7 .E 2 1973-77. S[_/Iivriza ovanä _/[Sr .x‘/up/urna anser perioä å ä å den I 968- 72 9 “á S2 3 å 9 á 3 -3 å z :o at s: :o e: Källa: Riksskogstzrxering- Ägargrupp cn

Avverkning

Den årliga avverkningen i landets skogar var under 1940- och 1950-talen

omkring 50 mi1j. m3sk. Som framgått tidigare har skogsindustrin byggts ut i

snabb takt under efterkrigstiden. Industrins ökade virkesbehov täcktes ti11 en

början inom ramen fören oförändrad totalavverkning genom en minskning av

brännvedsförbrukningen. Från slutet av 1950-talet medförde emellertid

industrins ökade råvarubehov en ökning även av awerkningama. Avverk-

ningarna fortsatte att öka ti11 i början av 1970-talet upptill en nivå som (med

hänsyn ti11 intensiteten i utförd skogsskötsel) torde svara mot skogamas

långsiktiga produktionslörmåga. Detta kan även avläsas i ett under denna

54 Virkesbehov och virkestillgéng

period (början av l970-talet) stagnerande virkesforråd. Under de senaste fyra åren har emellertid avverkningama sjunkit till en nivå motsvarande de forsta åren under 1960-talet. Avverkningens utveckling under de senaste 20 åren redovisas i ñgur 2.1 l. 1 figur 2.1 1 redovisas även avverkningsnivån inom privatskogsbruket respektive övriga ägare. Storskogsbruket (allmänna skogar och aktiebolag) har, under en relativt lång period från slutet av 1960-talet till mitten av 1970-talet legat på en avverkningsnivå överstigande 30 milj. m3sk per år. Som kommer att framgå i avsnitt 2.4.2 kan denna avverkningsnivå inte vidmakthållas långsiktigt. Storskogsbrukets avverkningsplaner indikerar också en sänkning av avverkningama under l980-talet. Privatskogsbruket har under perioden från och med avverkningssäsongen 1976/77 legat på en avverkningsnivå som är ca 10-12 milj. m3sk lägre än nivån under den tidigare hälften av 1970-talet. Det låga virkesutbudet under de senaste åren har inneburit att skogsindustrin i viss utsträckning tvingats till virkesimport eller driftsinskränkningar på grund av brist på inhemsk råvara.

Mllj. m3sk/år

70 Totalt 60

50‘

40 ‘ Ä Privata 30

20. Övriga F Lem 2. 1I Bmlloøzvvvrk- 10 ning åren l 95 9/60- l 9 79/80

Källa: Skogsstyrelsen. 59/60 62/63 65/66 68/69 71/72 74/75 77/78 80/81

1 avsnitt 2.4.2 redovisas långsiktiga beräkningar av möjliga framtida avverkningar. Med utgångspunkt i det material som redan presenterats kan emellertid en enkel kalkyl göras för att grovt kontrollera om den höga avverkningsnivån under slutet av l960-talet och forsta halvan av 1970-talet låg på en högre nivå än vad som skulle varit långsiktigt möjligt. Med hänsyn till att uppgifter om virkesförrådets storlek finns för perioden 1964-1968 och

ViII\C.Y/)Uh()\' och virkeslillgdng 55

även 1974-1978 kan det vara lämpligt att studera perioden 1966-1976. För att erhålla största möjliga noggrannhet väljs det totala virkesförrådet på alla ägoslag. Studier av virkesförrådets förändringar från en tidpunkt till en annan n] samt av tillväxt och avgång kan sammanfattas i begreppet ”skogsbalans .

Skogsba/ans _för Sverige 1966-1976

Milj. m3sk

Totalt virkesförråd år l966 (Enligt 1964-1968 års taxeringar) 2 444 Avverkning under säsongema 1966/67 - 1975/76 per år 72,0 Totalt virkesförråd år 1976 (Enligt 1974-1978 års taxeringar) 2 477

Under den studerade 10-ârsperioden har virkesförrådet ökat med ca 30 miljoner m3sk eller 3 miljoner m3sk per år samtidigt som 72 milj. m3sk per år avverkats. Kalkylen styrker den uppfattning som redovisades i skogsutredningens avverkningsberäkningar, där alternativet 1 visade att det skulle vara möjligt att långsiktigt avverka ungefär 75 miljoner m3sk per år. Detta förutsätter dock att de nya bestånd som anläggs får i genomsnitt samma kvalitet som de nuvarande ungskogama. Det bör också observeras att skogsutredningens 75 milj. m3sk avser bruttoavverkningi den meningen att någon reduktion för biologiskt, tekniskt eller ekonomiskt otillgängliga virkeskvantiteter inte gjorts.

2.4.2 Avverkningsberäkningar

I detta avsnitt redovisas kortfattat förutsättningarna för samt de viktigaste resultaten av de avverkningsberäkningar som skogsstyrelsen har gjort för virkesförsörjningsutredningens räkning. En detaljerad redovisning av beräkningarna finns i bilaga l. De senaste beräkningarna över möjlig framtida avverkning utfördes av skogsutredningen och publicerades år 1978 i betänkandet Skog för framtid SOU 1978:6 och 7. Beräkningarna avsåg en hundraårsperiod och baserades på skogstillståndet enligt riksskogstaxeringen åren 1968-1972. För den första IO-årsperioden (1970-1980) skattades den faktiska avverkningen till ca 71 “ milj. m3sk per år (rå skog på skogsmark), vilket lades till grund för uttaget i denna period i beräkningen. Någon uppdelning på ägargrupper skedde inte. Avverkningen under 1970-talets senare hälft blev emellertid avsevärt lägre än vad som förutsattes av skogsutredningen. Avverkningens fördelning på barrträd och lövträd samt på slutavverkning och gallring avviker också delvis från förutsättningarna för skogsutredningens beräkningar för åren _ l B egneppet S ogs a ans k b l 1980

1979 __ _ _ __ __ _ , __ , har införts av finske pro-

For att erhålla ett battre underlag for sina overvaganden har vrrkesforsorj- fessom Kullen/O Kuuse_ ningsutredningen därför låtit utföra nya beräkningar. Därvid har utnyttjats 1a.

56 Virkesbehov och virkcstillga°ng

samma beräkningsmodell och samma grundmaterial som skogsutredningen. Beräkningarna har gjorts med uppdelning på två ägargrupper, privata å ena sidan, allmänna och aktiebolag å den andra. Inom storskogsbruket har, som redovisats i föregående avsnitt. avverkningarna under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet legat något över den långsiktigt uthålliga nivån. Under den närmaste framtiden kommer avverkningama inom denna ägargrupp att minska. Detta beror förutom den tidigare höga avverkningsnivån på lägre slutavverkningar i framtiden orsakade av höjda slutavverkningsåldrar och striktare ransonering. Om den totala avverkningsnivån skall hållas uppe leder de lägre avverkningama inom storskogsbruket till ett ökat tryck på högre avverkning hos det enskilda skogsbruket. Av denna anledning har beräkningar utförts för skilda ägangrupper. Före redovisning av beräkningarna kan det vara på sin plats att något diskutera tolkningen och utnyttjandet av resultat från avverkningsberäkningar. Dessa är närmast att betrakta som räkneexempel, vilka beskriver konsekvenserna av den skogsskötsel och avverkningspolicy som förutsätts. Beräkningsmodellen är, oavsett hur komplicerad den kan tyckas vara, en mycket stark förenkling och schablonisering av verkligheten. På grund av den osäkerhet som finns i såväl grunddata som inbyggda utvecklingsförlopp är resultaten naturligtvis också behäftade med fel. Beräkningarna utgör alltså ingen prognos eller förutsägelse om vad som kommer att ske. Beräkningarna har utförts för 16 beräkningsområden. Redovisning av resultaten sker på 4 redovisningsområden. Områdesindelningen framgår av figur 2.12. Observera att Gotland ligger utanför beräkningarna. Tre alternativa beräkningar av den möjliga framtida avverkningen har utförts. Gemensamt for samtliga alternativ gäller att avverkningsnivån i period l (1970-1980) bestämts till 34,2 milj. m3sk perår för privatskogsbruket och 27,6 milj. m3sk för storskogsbruket eller totalt 6 l ,8 milj. m3sk. Detta kan jämföras med 71,0 milj. m3sk som var avverkningsnivån i första perioden i skogsutredningens beräkningar. Fastläggandet av den totala avverkningsnivån samt avverkningens fördelning på ägare samt slutavverkning och gallring har skett med ledning av uppgifter från riksskogstaxeringens stubbinventering. För samtliga alternativ gäller också att den högsta möjliga uthålliga avverkningsnivån har sökts under förutsättning att virkesförrådet vid beräkningsperiodens slut år 2070 skall vara något större än år 1970.

Alternativ A Alternativ A motsvarar skogsutredningens alternativ l. Detta innebär alltså en skogsskötsel liknande den som bedrivits under de senaste decennierna. Alternativet kan dock sägas innebära en förbättring i förhållande till l970-talet. l stort gäller följande förutsättningar. De nya bestånden förutsätts fä i genomsnitt samma kvalitet som de nuvarande ungskogama. Lövrojningen förutsätts ske i större omfattning än under de senaste åren. Ga/lringshuggningarna syftar till att främja en hög produktion av barrsågtimmer. Detta innebär ökade gallringsarealer och högre lövandel i gallringsuttaget.

Virkesbehov och virkestillgång 57

Redovisningsområde 1

Redovisningsomrâde 2

Redovisningsområde 3

Figur 2.12 Lande/s in- 4 delning i beräkningsom- Redovisningsområde råden och redovisningsområden

58 Virkesbehov och SOU l981:8l

virkestillgdng

Gödsling förutsätts ske i samma utsträckning som under l970-talet. Det innebär att ca 150 000 hektar skogsmark inom storskogsbruket gödslas årligen. En utförligare beskrivning av förutsättningarna finns i skogsutredningens bilaga SOU 1978:7. Den möjliga avverkningen och virkesförrådets utveckling enligt altemativ A överensstämmer väl med resultatet i skogsutredningens alternativ l (se tabell 2.16 och 2.l7 samt figur 2.13 och 2.14). Kalkylema innebär en bruttoavverkning av ca 70 milj. m3sk rå skog grövre än 5 cm på skogsmark under IOO-årsperioden. Av dessa svarar privatskogsbruket för ca 40 och storskogsbruket för ca 30 milj. msk. Beträffande virkesförråden sker inom båda ägargruppema en svag sänkning av virkesförråden fram till ca år 2020, varefter förråden ökar för att år 2070 vara drygt 10 % högre än år 1970.

Tabell 2.16 Möjlig årlig bruttoavverkning” (milj. m3sk per år). Alternativ A

Område Ägare Period 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

1 8,2 10,0 9,9 9,6 9,6 9,4 9,2 9,2 9,2 9,2

Privata”

Övriga 10,6 12,6 12,8 12,8 12,6 12,7 12,7 12,7 12,7 12,8

Summa 18,8 22,6 22,6 22,5 22,2 22,1 21,9 21,9 21,9 22,0 2 Privata“ 6,2 8,2 8,2 8,3 8,4 8,5 8,6 8,6 8,6 8,6 Övriga 7,7 8,5 8,7 8,9 8,8 9,0 9,2 9,2 9,6 9,9

Summa 13,8 16,7 16,9 17,2 17,2 17,5 17,8 17,8 18,2 18,5 3 6,4 6,5 6,3 6,4 6,4 6,4 6,4 6,4 6,4 6,4

P_rivata“

Övriga 4,8 3,9 3,9 3,8 3,7 3,9 3,9 4,0 4,0 4,0 ‘ Summa 11,2 10,4 10,2 10,2 10,1 10,3 10,3 10,4 10,4 10,4 4 Privata“ 13,5 16,1 16,1 16,1 16,1 16,1 16,1 16,1 16,1 l6,1

a Avverkning av rå skog på skogsmark. Härtill kommer ca 4 milj. m3sk torrskog, skog på Gotland och skog på övrig mark.

Virkesbehov och virkestillgång 59

Privafa

Milj m3sk

1.0-

T

Gallring / ‘ ‘ — - — —_ _ _ _ _ _ _ _ __ _ _ _ _ _ _ _ _._

/ _l _

30- /

, l

Löv

20-

Slufavverkning

10-

’ _ _ _ ‘ - _ — _ “ ‘ ‘ ‘ ‘

Ltñf fl

1970 1990 2010 2030 2050 2070

Allmänna och

aktiebolag

M i 1j mask

3 0 -

Ga l l r i ng ------------------------- -- 4-

Law

‘ 2 0

Slufavverkn ing 1 0 Figur 2.13 Bruttoavverkningens fördelning på slutavverkning och gall- """""""""""""""""""""""" —

L avg ring samt på barrvirke

1 ” och lövvirke. Alternativ 1970 1990 2010 2030 2050 2070 A.

60 Virkesbehov och virkesIi/Igång

Tabell 2.17 Virkeslörrådets utveckling” (milj. m3sk). Alternativ A Område Ägare - Period 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 1 1 376 393 387 379 374 371 371 376 384 393 402 }_’_rivat“

Summa 2252 2309 2286 2267 2263 2280 2312 2353 2402 2447 2488 a Virkesförråd vid resp. periods början.

Virkesbehov och virkestillgdng 61

Privata

Mil} m3sk

1500- (,/- 1000-

Barr 500«

Ldvjf

1970 1990 2010 2030 2050 2070

Allmänna och

akfiebolag

Mi 1 j mask

1000‘

B BN d S

-u ““““"“““‘— “‘—“"""""__..—— Figur2.I4 Virke5/brrd- LO V dels utveckling .samt/ör- I I deln ng på harrlräd och

19% 1990 2010 Z030 2050 2070 üw”%dAhenmnvA.

62 Virkesbehov och virkestillgång

Alternativ B Alternativ B är exakt lika med alternativ A utom på en punkt. Det gäller avverkningen i period 2. I stället för att somi altemativ A lägga avverkningen i period 2 på en uthållig nivå har avverkningen lagts högre. Höjningen motsvarar den avverkning som sparats upp i period l (l970-talet), dvs. skillnaden mellan avverkningen i skogsutredningens altemativ l och den faktiska avverkningen under 1970-talet. Praktiskt har detta inneburit att alternativ B beräknats endast för privatskogsbruket. Storskogsbruket har i genomsnitt under 1970-talet avverkat på en nivå som svarar mot skogsutredningens alternativ l . För fullständighets skull redovisas altemativ B på samma sätt som altemativ A och C. För storskogsbruket del innebär detta således att exakt samma tabeller och figurer redovisas för alternativ B som tidigare gjorts för alternativ A. Den möjliga avverkningen samt virkesförrådets utveckling enligt alternativ B redovisas i tabellerna 2. l 8 och 2.19. Under period 2 har avverkningen häjts med ca 7,5 milj. m3sk per år över nivån enligt alternativ A. Detta har medfört att den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån för tiden efter år 1990 blir l-l ,5 milj. m3sk per år lägre än i alternativ A. Virkeslörrådet är som under

lägst

perioden 1990-2010 för att år 2070 vara något högre än i alternativ A.

Tabell 2.18 Möjlig bruttoavverkning“ (milj. m3sk per år). Alternativ B

Om- Ägare Period råde 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

l 8,2 1 1,6 9,6 9,3 9,3 I 9,1 9,0 9,0 9,0

9,0

Övr. 10,6 12,6 12,8 12,8 12,6 12,7 12,7 12,7 12,7 12,8

Summa 18,8 24,3 22,4 22,2 21,9 21,8 21,7 21,8 21,8 21,8 2 Priv. 6,2 10,1 7,8 7,9 8,0 8,2 8,3 8,4 8,4 8,4 Övr. 7,7 8,5 8,7 8,9 8,8 9,0 9,2 9.2 9.6 99

Summa 13,8 18,6 16,5 16,8 16,8 17,2 17,5 17,6 18,0 18,3 3 Priv. 6,4 7,3 6,1 6,2 6,3 6,3 6,3 6,3 6,3 6,3 Övr. 4,8 3,9 3,9 3,8 3,7 3,9 3,9 4,0 4,0 4.0 Summa 11,2 11,2 10,0 10,0 10,0 10,2 10,2 10,3 10,3 10,3

4 1’nv. 13,5 19,3 15,5 15,5 15,5 15,5 15,5 15,5 15,5 15,5

“ Awerkning av rå skog på skogsmark. Härtill kommer ca 4 milj. m3sk torrskog, skog på Gotland och skog på övrig mark.

Virkesbehov och virkestillgång 63

Privafa

Mi1jm3sk

501 LO

ring 30

20‘

Slufavverkning 10‘

z /v-\ """""" -

i - Lavf

1970 1900 2010 2030 zoåo 2070

Allmänna och

aktiebolag

Milj m3sk

30- . Gallr1ng

0 20-

Slufavverkning 10_

Figur 2.15 Bmttoavverk- _ _ _ — _ ‘ _ ningens fördelning på _ _ —- —" ‘ ‘ ‘ “ _— Och

E0175 5/_‘”‘“”k"’.{’g San

- rmg samt pa barrwrke

1970 1990 2010 ZO3O 20l50 2070 och /dvvirke. Alternativ B.

64 Virkesbehov och

virkestiI/gång sou 1931431

Tabell 2.19 Virkeslörrådets utveckling” (milj. m3sk). Alternativ B

Om- Ägare Period råde 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 1 1 1 Priv 376 393 369 362 359 358 360 367 378 389 401 Övr. 492 506 498 489 483 485 491 502 518 535 551 Summa 868 899 867 851 842 843 851 870 895 922 950 2 Priv. 267 285 262 262 265 269 275 283 291 299 305 Övr. 274 279 277 277 279 287 294 304 313 320 324 Summa 541 564 539 539 544 556 570 587 604 619 629

Summa 2 252 2 309 2 205 2 193 2 202 2 236 2 285 2 346 2 413 2 476 2 532 a Virkesfönåd vid resp. periods början.

SOU l981:8I Virkcasbelwv och virkøstillgång 65

Privata

Mflj m3sk

1 500*

1 000- Barr S00- —— — ——_ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ __X_____ Löv

1970 19I90 20:l0 20.30 2000 2070

Allmänna och

aktiebolag

Mil j mask

v__,,,.. 1 000

Ba rr S 00 -

_ _ _ _ _ _ _ _ . _ _ _ _A_ — — _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ e_ _ _ _ _ Figur 2.16 Virkes/örrå- Lov dels utveckling .sann/Eir- . . . r T dc/ning på harrzräa och 1970 1990 2010 2030 2050 2070 /(i\lr{1'a'. Alternativ B.

66 Vir/\(.S'b('/I()V och vir/c.stI'I/gdng sou 193131

Alternativ C Alternativ C motsvarar skogsutredningens altemativ 3. Virkesförsörjningsutredningen har valt att presentera även ett alternativ med lägre ambition i skogsskötsel och skogsvård. Orsaken till detta är framförallt att belysa effekten av ett ökat inslag av lövträd i den framtida skogen. För storskogsbrukets del innebär också alternativ C att det från och med 1980 inte utförs någon gödsling. Effekten av det gödslingsprogram som finns i altemativ A är ca 2 milj. m3sk i ökad avverkning per år eller en ökad tillväxt per år av l 1/3 m3sk per gödslad hektar. Alternativ C avser att beskriva ett skogsbruk med starka restriktioner i fråga om utnyttjande av kemiska bekämpningsmedel, gödsling samt dikning for ökad skogsproduktion. De särskilda förutsättningarna för alternativ C är följande: De nya bestånden förutsätts bli sämre än nuvarande ungskogar. Slutenheten antas bli 10 °/0 lägre och lövträdsinblandningen 15-30 % högrejämfört med de nya bestånden i alternativ A. Kalmarkstiden förutsätts bli 3 år längre än i altemativ A. Gal/ringarna inriktas i mindre omfattning mot att sänka lövträdsinblandningen. I tabell 2.20 redovisas den möjliga avverkningen enligt altemativ C. Den långsiktigt uthålliga awerkningsnivån sänks med ca 5 milj. m3sk per år

Tabell 2.20 Möjlig årlig bruttoavverkning“ (milj. m3sk per år). Alternativ C

Område Ägare Period 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

1 Privata” 8,2 9,6 9,5 9,2 9,1 8,9 8,7 8,7 8,7 8,8 Övriga 10,6 11,7 11,9 11,9 11,6 11,7 11,8 11,8 11,8 11,8

Summa 18,8 21,3 21,4 21,1 20,8 20,5 20,5 20,5 20,5 20,6 2 Privata 6,2 7,8 7,8 7,9 8,1 8,1 8.2 8.1 8.2 8.2 Övriga 7,7 8,0 8,1 8,2 8,0 8,1 8,3 8,3 8,7 8,8

Summa 13,8 15,8 15,8 16,1 16,1 16,2 16,5 16,4 16,8 17,0

3 Erivata 6,4 6,2 6,1 5,9 6,1 5,8 6,0 5,8 5,8 5,8

Ovriga 4,8 3,7 3,6 3,4 3,4 3,4 3,4 3,5 3,5 3,5

Summa 11,2 9,9 9,7 9,3 9,4 9,3 9,4 9.4 9,4 9,4 4 Privata” 13,5 14,8 14,8 14,8 14,8 14,8 14,8 14,8 14,8 14,8

a Avverkning av rå skog på skogsmark. Härtill kommer ca 4 milj. m3sk torrskog, skog på Gotland och skog på övrig mark.

Virkesbehov och virkasIN/gâng 67

jämfört med alternativ A. Relativt sett är sänkningen större hos storskogsbruket än hos privatskogsbruket. Orsaken till detta är naturligtvis den uteblivna gödslingen. Virkesförrådets utveckling redovisas i tabell 2.21.

Privata

Milj m3sk

z.o~

30. Gallring

Slufavverkning 10-

_- __________________________

L67]:

1970 1990 2010 2030 2050 2070

Allmänna och aktiebolag

Mil j rn3sk

3 0 4

Löv \ Gallri ng

2 0 -

10- Slufavverkning Figur 2.17 Brunoavvorkn1ngcm_/Zirrlolning pa _ _ _ _ _ _ ‘ _ _ _ _ __ .\‘/uIav\w‘kning och gall- _______________

L öv “i rim: .varm na harrvirkt

A och lävvi›kø. A/rcrnaIi\* 1970 1990 2010 2030 2050 2070 C

68 Virkesbehov och virkestil/gfing SOU I98I:8l

Tabell 2.21 Virkesförrådets utveckling/’ (milj. m3sk). Alternativ C

Område Ägare Period l 2 3 4 5 6 7 8 9 l0 l l l Privata” 376 393 390 385 38 l 378 379 383 390 398 404 Övriga 492 506 502 493 488 489 494 504 5 l 5 527 54 l Summa 868 899 892 878 869 867 873 887 905 925 944 2 267 285 286 286 286 286 287 289 292 295 297

lfrivata

Ovriga 274 279 279 278 280 287 296 305 3 I4 319 323 Summa 54l 564 564 564 566 573 583 594 607 6l4 6l9 3 20l 200 l98 l95 l94 l95 l98 20l 204 208 2l l

I_’_rivata“

Ovriga ll2 l00 97 96 99 l05 lll ll5 ll9 l2l l24 Summa 3I3 300 295 29l 294 300 309 3l6 323 330 335

4 [’_rivata 427 45 I 459 464 467 468 468 470 470 470 467

Ovriga l02 96 99 l04 lll I I7 l2l l24 l24 l23 l22 Summa 529 547 558 568 577 584 590 594 594 593 589

l-4 Pfivata l 27l l 329 l 333 l 330 I 328 I 326 l 332 l 343 I 357 l 37l l 379

Övriga 98l 980 976 971 978 998 l 022 l 048 l 072 l 092 l I09 Summa 2 252 2 309 2 309 2 302 2 305 2 323 2 354 2 390 2 429 2 462 2 488

Virkeslönåd vid resp. periods början.

SOU |98l:8l Virkesbchov och virkestillgång 69

P ri vafa

M i lj m3sk

1 500%

K WV‘

1 000- Barr

500- _ -

e-

______________ 7_ i_ _ Löv 1970 1990 2010 2030 2050 2070

Allmänna och aktiebolag

Mil j mask

1000 l

Barr 500 -

— _ _ _ - — _ — 1. ” _ _ — _ —— - - - - - ” ” ‘ LÖV FIgI1r.?.18 ViI‘k0.\j/{iII(i- (leis 1II\¢*klingsum! /Eirzlclning pa burr/r(icl rich 19 70 19 90 2010 2030 2050 2070 /()rIr('I'¢/. ml/Icrltalir C

70 Vi!‘/\c’.sb(’/I()v och virkastiI/gång SOU l98lz8l

Som framgått av noter till tabellerna innefattar angivna avverkningskvantiteter rå skog på skogsmark. Till detta skall läggas avverkning på Gotland, avverkning av torrskog på skogsmark samt avverkning på övrig mark, sammanlagt ca 4 milj. m3sk per år. Å andra sidan är troligen inte all den avverkning som faller ut på skogsmark i ovanstående beräkningar praktiskt eller ekonomiskt tillgänglig. l följande avsnitt som behandlar virkesbalansen, kommer dessa frågor att diskuteras ytterligare.

2.5 Virkesbalanser

2.5.1 Inledning

l detta avsnitt redovisas virkesbalanser för hela landet samt för tre regioner. Som underlag för balansema har utnyttjats de sammanställningar av virkesbehov som redovisats i avsnitten 2.2 och 2.3 samt beträffande virkestillgångama de avverkningsberäkningar som redovisats i avsnitt 2.4. Dessutom har hänsyn tagits till virkestillgångamas tillgänglighet samt import/export av virkesråvara. I avsnitt 2.5.5 lämnas en närmare redogörelse för virkestillgångamas tillgänglighet och i avsnitt 2.5.3 diskuteras import och export av virkesråvara.

2.5.2 Totalt inhemskt virkesbehov l avsnitten 2.2 och 2.3 har skogsindustrins och det övriga virkesbehovet beskrivits. För att kunna redovisa virkesbalanser för barrvirke och lövvirke

samt för skilda regioner måste en fördelning av det övriga behovet ske på dels

trädslag dels regioner. Detta har skett relativt grovt enligt följande principer.

Brännveden har antagits bestå av 2/3 barr och l/3 löv. Övriga sortiment har

antagits innehålla 90 % barr. När det gäller fördelningen på redovisningsområden har brännvcden fördelats med ledning av skogsstyrelsens undersökning avseende år 1979 medan resten antagits ha samma fördelning som skogsindustrins virkesbehov. Det samlade inhemska virkesbehovet med fördelning på redovisningsområden samt barr/löv framgår av tabell 2.22. Behovet förutsätter ett kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin av 85 %.

Virkexbehot och 71

virkesti/Igâng

Tabell 2.22 Totalt inhemsld virkesbehov med fördelning på barr/löv samt regioner år 1980. 85 0x.. kapacitetsutnfitjande. Milj. m3fub per år

Regioner enligt virkesrådens regionindelning. Se not till tabell 2.6.

2.5.3 Import och export av virkesråvara Under hela 1960-talet och början av 1970-talet var Sverige nettoexportör av rundvirke. l mitten av 1970-talet skedde en markant omsvängningi handelsmönstret och under senare hälften av 1970-talet har en nettoimport till Sverige skett. Importen har under de senaste åren i huvudsak skett från Finland, Ryssland, Västtyskland, Norge och USA. Experten har till stor del gått till Norge. Utvecklingen av utrikeshandeln med virkesråvara under de senaste 20 åren framgår av tabell 2.23. Att uppskatta utvecklingen av utrikeshandeln med virkesråvaror för 1980-talet är vanskligt. Viss export, t. ex. från västra Jämtland till Norge, kommer med stor sannolikhet att ske liksom import av björk till Norrland från Finland och Ryssland. Med hänsyn till svårigheterna att förutse imp0rt/expottutvecklingen redovisas virkesbalansema i avsnitt 2.5.6 med förutsättningen av balans i utrikeshandeln med virkesråvara. Detta innebär att virkesba-

72 Virkesbehov och virkeslillgâng sou 19g1;s1

Tabell 2.23 Import och export av rundvirke under perioden 1961-1980. Milj. m3fub per år

Källa: Skogsstyrelsen.

lansema är inhemska vilket måste observeras vid deras utnyttjande och utvärdering.

2.5.4 Virkeszillgång brutto

1 avsnitt 2.4.2 har redovisats bruttoavverkningsberäkningar För skogsmark i hela landet med undantag för Gotland. Viss avverkning ingår alltså inte i beräkningarna och skall läggas till. Detta är avverkning på Gotland, avverkning på andra ägoslag än skogsmark, samt avverkning av torrskog på skogsmark. Sammanlagt utgör dessa poster drygt 4 milj. m3sk per år med Följande fördelning på i avsnitt 2.5.2 redovisade virkesbehovsregioner.

Region Riket

70-7

I tabell 2.24 redovisas virkestillgången brutto under 1980-talet för beräkningsaltemativen A, B och C.

Virkesbehov och 73

virkestillgâng

Tabell 2.24 Brutto-virkestillgång under 1980-talet enligt beräkningsalternativen A, B

och C. Milj. mssk per år

Alternativ Trädslag Region Riket

l 2 3 A Barr 20,6 15,4 27,1 63,1 Löv 3,1 2,2 5,5 10,7

Totalt 23,6 17,7 32,5 73,8 B Barr 22,1 17.3 30,3 69,7 Löv 3,3 2,4 6,0 11,7

Totalt 25,3 19,6 36,4 81,3 C Barr 19,6 14,9 25,6 60,1 Löv 2,8 1,9 4,8 9,4

Totalt 22,3 16,8 30,4 69,4

2.5.5 Tveksamma tillgångar

Den virkestillgång som ovan redovisats i tabell 2.24 förutsätter att all skogsmark utnyttjas och sköts enligt de särskilda förutsättningar som gäller för respektive alternativ. Någon hänsyn har inte tagits till vare sig biologiska eller ekonomiska faktorer när det gäller möjligheterna att få fram de förutsätta virkeskvantitetema. När det gäller huvuddelen av den svenska skogsmarken är detta säkerligen ett realistiskt antagande. För vissa områden, speciellt de inre delarna av Norrland samt de fjällnära skogarna är det däremot mera tveksamt om de avverkningskvantiteter som faller ut i avverkningsberäkningarna verkligen kan erhållas också i praktiken. l vad mån avverkningar görs i dessa områden är i första hand en fråga om lönsamhet. Intäkterna för det avverkade virket måste täcka kostnaderna för avverkning och transport samt efterkommande föryngringskostnader. Dessa frågor studerades ingående av virkesbalansutredningen, vilken redovisade en ”tveksam” virkestillgâng i Norrland och nordöstra Svealand (industriområdena l-lll) på 3,7 milj. m3sk. Virkesbalansutredningens beräkningar byggde på priser och kostnader avseende förhållandena år 1964. Under de senaste åren har dessa frågor fått förnyad aktualiteti samband med diskussioner rörande virkesbristen. När det gäller långsiktiga kalkyler av virkestillgången är det viktigt att den beräknade avverkningsnivån inte bygger på orealistiska antaganden. Utöver de ekonomiskt svårtillgängliga områden som nämnts ovan finns områden nära tätorter m. m. som med hänsyn till rekreation och naturvård inte utnyttjas till full skogsproduktion. Utredningen har noga studerat olika beräkningar som under de senaste åren utförts avseende virkestillgångamas tillgänglighet och därvid funnit att det är realistiskt att reducera bruttoavverkningsberäkningama. Reduktionema förutsätter att lönsamheten i skogsbruket under 1980-talet i genomsnitt blir densamma som under l970-talet. Avverkningama ovan den s. k. skogsodlingsgränsen förutsätts få samma omfattning som under l970-ta1et. Reduktion

74 Virkesbehov och virkesIi/Igång sou 19s1;31

med hänsyn till naturvårdens krav har gjorts med 2 % av bruttoavverkningsvolymen. Praktiskt har detta inneburit att bruttotillgången reducerats med 10 % i redovisningsområde l, med 5 °/0 iområde 2 samt 2 % i områdena 3 och 4. Om under 1980-talet ovan gjorda förutsättningar beträffande t. ex. priser och kostnader avsevärt ändras påverkas givetvis den tveksamma virkestillgångens storlek. Reduktioner för tveksamma virkestillgångar inom resp. virkesbehovsregion redovisas i tabell 2.25. Fördelningen per barr och löv antages lika som vad gäller bruttotillgången.

Tabell 2.25 Reduktion för tveksamma virkestillgångar fördelad på regioner samt

barr/ löv. Milj. m3sk per år

1 samband med avverkningar lämnas de klenaste träden kvar i skogen. Denna kvantitet har under 1970-talet minskat och ligger för närvarande på nivån 2-3 milj. m3sk per år. En ytterligare minskning kan vara trolig om pågående tendens till ett ökat tillvaratagande av bränsleved fortsätter. I tabell 2.26 redovisas de kvantiteter kvarlämnade hela träd som utredningen räknat med under 1980-talet.

Tabell 2.26 Kvarlämnade hela fällda träd under 1980-talet enligt utredningens antaganden. Milj. m3sk per år

2.5.6 Virkestillgång netto

I tabell 2.27 redovisas beräknade nettovirkestillgångar. Bruttotillgångama i tabell 2.24 har reducerats med tveksamma tillgångar samt i skogen kvarlämnade hela fällda träd.

Virkesbehov och virkeszillgång 75

Tabell 2.27 Virkestillgång netto under 1980-talet enligt beräkningsaltermtiven A, B och C. Milj. m3sk per år

2.5.7 Virkesbalanser Med ledning av Virkesbehovet enligt avsnitt 2.5.2 och nettovirkestillgången enligt avsnitt 2.5.6 har virkesbalanser för riket, regioner samt barr- och lövvirke upprättats. Dessa balanser grundas således på ett 85 °/0-igt utnyttjande av skogsindustrins praktiska produktionsförmåga den 30 juni 1980 och en beräknad virkestillgång under 1980-talet tre olika enligt beräkningsaltematrv. lnnan behov och tillgång av virkesråvara kan jämföras i balansema måste redovisning ske i samma måttenhet. Behovet har redovisats i m3fub (volym fast mått utan bark) och tillgången i m3sk (skogskubikmeter). Med hänsyn till att skogskubikmeter är den måttenhet som används inom skogsbruket när det gäller redovisning av såväl virkesförråd som tillväxt och avverkning redovisas även balansema i denna måttenhet. Virkesbehovet har därför omräknats till skogskubikmeter genom användning av omräkningstalet l, 2. Vid redovisning av balansema för de tre regionerna har hänsyn ej tagits till virkesförflyttningar över regiongränsema. Balansema får således ses som ett mått på självförsörjninggraden inom respektive region. Som diskuterats i avsnitt 2.5.3 har import och export av virkesråvara antagits balansera varandra. Detta har antagits gälla även för varje enskild region. Vid bedömning av realismen i balansema bör dessa förhållanden uppmärksammas. I det följande redovisas balanser först för hela landet (tabell 2.28) samt för olika regioner (tabell 2.29, 2.30 och 2.31). Balansema kommenteras kort i nästa avsnitt.

76 Virkesbehov och virkestillgång sou 1981:81

Tabell 2.28 Virkesbalans, hela landet. Behov 1980, tillgång 1980-1990. Milj. m3sk per år

Tabell 2.29 Virkesbalans, region l. Behov 1980, tillgång 1980-1990. Milj. m3sk per år

Tabell 2.30 Virkesbalans, regionl. Behov 1980, tillgång 1980-1990. Milj. m3sk per år

Virkesbehov och virkesti/Igång 77

Tabell 2.31 Virkesbalans, region 3. Behov 1980, tillgång 1980-1990. Milj. m3sk per ar

2.5.8 Kommentarer till virkesbalanserna Kommentarerna i detta avsnitt gäller huvudsakligen altemativ A, vilket närmast svarar mot skogsutredningens alternativ 1. Riksdagen harju beslutat att det svenska skogsbruket bör inriktas mot en skogsproduktion som ger åtminstone den virkesmängd som skogsutredningen redovisari sitt alternativ I. Den aktuella virkesbalansen visar att skogsindustrins virkesbehov relativt väl överensstämmer med den långsiktigt möjliga virkestillgången beräknad en ligt alternativ A. En viss brist på barrvirke föreligger dock. En anpassning av industrin är önskvärd. Den torde dock kunna ske inom ramen för industrins fortgående strukturomvandling. Något utrymme för expansion av skogsindustrins totala virkesförbrukning finns emellertid inte. De regionala balansema visar på ett visst överskott i region l, underskott i region 2 samt balans i region 3. Balansen för alternativ B innebär att råvaruunderlaget förbättras under 1980-talet med 7,5 milj. m3sk per år. Den långsiktiga konsekvensen av det blir en minskad virkestillgång fr. o. m. år 1990 och framåt med 1,5 milj. m3sk per år. En skogsskötselnivå enligt alternativ C försämrar balanssituationen fr. o. m. år 1980 och framåt med 4,5 milj. m3sk per år. För år 1985 torde virkesbalanssituationen nära överensstämma med den nuvarande. Enligt utredningens undersökningar kommer industrins behov snarast att minska något medan en viss ökning kan förutses när det gäller förbrukningen av brännved och bränsleflis.

och

Ägar-

fastighetsstruktur,

m. m.

i

skogsbruket

3.1 Inledning

En rad strukturella förhållanden inom skogsbruket motverkar ett rationellt skogsbruk och begränsar möjligheterna att uppnå godtagbart ekonomiskt utbyte. Brukningskostnadema kan i många fall bli så höga att intresset för ett aktivt skogsbruk försvagas. Ogynnsamma strukturförhållanden kan sålunda få konsekvenser som har betydelse från såväl företagsekonomisk som samhällsekonomisk synpunkt. Fastighetsstrukturen, dvs. skogsfastighetemas storlek, antal skiften och arrondering, är otillfredsställande i vissa delar av landet. Särskilt ogynnsamma Förhållanden råder i vissa delar av Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands och Norrbottens län. Fastigheterna är ofta små och har vanligen dålig ägostruktu r, dvs. består av flera skiften. Arronderingen, dvs. skiftenas storlek, form och inbördes belägenhet, är också dålig. Små och dåligt arronderade skogsfastigheter är vanligast inom privatskogsbruket, men även storskogsbruket har på sina håll bristfällig fastighetsstruktur. Genom bl. a. samhälleliga insatser har fastighetsstrukturen - om än i långsam takt —— förbättrats under 1900-talet.

Ãgarstmktzzren inom skogsbruket tycks däremot snarast ha försämrats.

Särskilt under det senaste årtiondet har märkts en ökad obenägenhet att avyttra jordbruks- och skogsfastigheter. Samägande - via dödsbon eller på annat sätt - har blivit allt vanligare. Allt fler skogsägare är bosatta utanför brukningsenheten och har sin huvudsakliga utkomst av annat än jord- och skogsbruk. Många fastigheter används endast för fritidsändamål, jakt och fiske eller är helt obebodda och outnyttjade. Framväxten av det moderna industrisamhället har medfört sjunkande sysselsättning inom jord- och skogsbruk samtidigt som ägaranknytningen i hög grad bibehållits genom släktförvärv. Detta har inneburit att skogsägama blivit en allt mer heterogent sammansatt grupp. Skogsägamas anknytning till landsbygd och jordbruk har blivit allt svagare. I detta kapitel skall vi relativt detaljerat behandla de strukturella frågorna och försöka ange vilken effekt de kan ha för utbudet av virkesråvara. Redovisningen bygger i hög grad på resultaten av den intervjuundersökning bland privatskogsägare som vi låtit genomföra. Huvudsyftet med intervjuundersökningen har just varit att belysa olika strukturella förhållanden och avverkningsbenägenheten hos olika grupper av skogsägare. En samlad redogörelse för intervjuundersökningens uppläggning, genomförande och resultat ges i bilaga 2.

80 Äigar- och

fastighetsstruktur m. m. i skogsbruket

3.2 Fastighetsstrukturen

Brukningsenhetemas storlek varierar betydligt mellan de olika skogsägargruppema. Staten och skogsbolagen har av naturliga skäl i regel stora enheter. Inom privatskogsbruket är däremot brukningsenhetema ofta små och består vanligen av flera, i många fall dåligt arronderade skiften. Som framgår av tabell 3.1 hade år 1976 närmare 40 000 av brukningsenhetema eller 16 % en skogsmarksarcal på mindre än 5 ha. Omkring 90 000 eller 38 % av företagen hade en skogsmarksareal på mellan 5 och 25 ha. De återstående drygt 100000 privatskogsforetagen med större skogsmarksinnehav svarar emellcnid för merparten av den privata skogsmarksarealen, 85 á 90 0/n. De nuvarande strukturförhållandena grundlades under 1800-talets senare hälft och 1900-talets början. Fastighetsstrukturen har därefter förbättrats men medelarealen per brukningsenhet inom privatskogsbruket, som f. n. uppgår till ca 45 ha, har stigit mycket långsamt. En avsevärd andel av landets skogsareal är i behov av förbättrad arrondering. Omarronderingsbehovet torde vara störst i Kopparbergs län, men också i andra delar av norra och mellersta Sverige - t. ex. Vännlands län, Västernorrlands län - är behovet av åtgärder betydande. Genom lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnden främjar samhället förbättringari fastighetsstrukturen med rådgivning, ekonomiskt stöd samt köp och försäljning av mark. Med stöd av jordforvärvslagen kan olämpliga förvärv hindras. Med stöd av fastighetsbildningslagen genomförs bl. a. fastighetsregleringar i strukturförbättrande syfte.

Tabell 3.1 Antal företag efter storleksklasser för åkarareal och skogsareal inom privatskogsbruket” 1976

Storleksklass Storleksklass, hektar åker hektar skog -2,0 2, 1-1 0,0 10,1-20,0 20,l-50,0 50. l-l 00,0 100- Samtliga

a Brukningsenheter med en åkerareal större än 2 ha åker inkluderar även aktiebolag (ca 500 st.). Källa: 1976 års lantbruksräkning.

Arbetet med att förbättra fastighetsstrukturen försvåras i många fall allvarligt av ägarforhållandena. En annan svårighet vid rationaliseringsarbetet sammanhänger med det faktum att huvuddelen av släktforvärven ligger utanför

prövningen enligt jordförvärvslagen. Släktforvärven dominerar såväl antals-

mässigt som arealmässigt. Tendensen till att alltmer av privatskogsmarken via släktforvärven hamnar hos personer som inte är yrkesverksamma i jord- och skogsbruk tycks fortfarande vara stark. Storleksrationaliseringen och omarronderingsverksamheten är av naturliga skäl en verksamhet på lång sikt. Snabbare åtgärder for att motverka brister i

Ägar-

och_/ásIig/zetss/rukrur m. m. i .vkogshrzikol 81

strukturen och öka effektiviteten i skogsbruket är angelägna. skogsbruket har genom olika typer av samverkan sökt lösningen på dessa problem. Samverkan kan gälla gemensamt utnyttjande av maskiner och arbetskraft t. ex. via skogsägareföreningar, skogsvårdsstyrelser eller fristående entreprenörer. Även skogsindustrins rotpostköp kan ses som en typ av samordning av avverkningsresurser. En annan typ av samverkan är då åtgärder (t. ex. avverkning. skogsvård, vägbyggande etc.) utförs samtidigt på flera angränsande brukningsenheter. Därigenom kan åtgärderna utföras effektivare och till lägre kostnader. Ett sätt att bättre och effektivare utnyttja skogens produktionsförmåga är gemensamt ägda skogari svårt ägosplittrade områden. Gemensamt ägd skog i form av häradsallmänningar, allmänningsskogar och besparingsskogar är en mycket gammal företeelse. S. k. gemensamhetsskogar är en annan form av gemensamt ägd skog som tillskapades under 1920-talet. Syftet är att i de svårast ägosplittrade områden ge en möjlighet till strukturförbättringar. Utvecklingen på detta område går emellertid långsamt f. n. Frågor kring allmänningsskogama utreds f. n. av allmänningsutredningen (Jo 1979:04). Allmänningsskogama omfattari Norrbottens län ca 310 000 ha, i Västerbottens län ca 130 000 ha ochi Kopparbergs län ca 275 000 ha. Därtill kommer häradsallmänningamas skogsinnehav i Mellansverige om sammanlagt drygt 100 000 ha skogsmark. Antalet delägare är mycket stort; ca 20 000 hos allmänningama i Dalarna och Norra Sverige och ca 26 O00 hos häradsallmänningama. Kretsen av delägare har i hög grad ändrat sammansättning och andelen utbor är nu mycket stor samtidigt som bolag genom förvärv av tidigare delägares mark har påtagligt inflytande över vissa av allmänningama. Uppdelningen på ideella andelsinnehavare har accentuerats avsevärt under de Senaste åren. I många fall har sannolikt intresset för jakt och fiske inom allmänningsskogamas områden föranlett många delägare att överlåta delar av sin rätt till bam och andra anhöriga. Mot bakgrund av de problem som gäller beträffande strukturrationaliseringen och arronderingsverksamheten har regeringen beslutat tillsätta en parlamentarisk utredning - den s. k. strukturutredningen - med uppgift att pröva olika vägar att förbättra ägo- och ägarstrukturen för landets jordbru ksoch skogsfastigheter (Jo 1981:05). Enligt direktiven är trots de skärpta krav på skötsel av mark som nu ställs, ingen större förbättring att vänta om inte ytterligare åtgärder vidtas från samhällets sida. Även andra utredningar behandlar frågor som har anknytning till de nu aktuella strukturfrågoma. Utredningen (Ju 1977:07) om ställföreträdare för dödsbo i vissa fall m. m. prövar vissa frågor kring dödsbos innehav av jordbruks- och skogsmark. Vidare har fastighetsbildningsutredningen (Ju 1979:1 1) bl. a. i uppdrag att med förtur behandla frågor kring fastighetsindelningen. Enligt direktiven till strukturutredningen behövs brett anlagda åtgärder för att få till stånd förbättringar. Där strukturförbättringar behövs bör markägarna göras mer benägna att medverka till detta. eller att avyttra sina fastigheter eller sina andelar i fastigheter. Därför är det nödvändigt med både sådana åtgärder som underlättar önskvärda förbättringar och sådana som försvårar det passiva ägandet eller förhindrar att det ökar. Vidare sägs i direktiven att strukturutredningen bör undersöka om strukturförbättringar kan främjas

82 Åfgar- och _/Z151igh(’Is.s‘Iru/tm m. m. i .skogsbruket

genom ändringar i skattelagstiftningen eller genom andra ekonomiska åtgärder. Slutligen bör reglerna om fastighetsbildningsförrättningar ändras så att myndigheternas kostnader och tidsåtgång kan minskas.

3.3 Ägarstrukturen inom skogsbruket

Ägarstrukturen inom skogsbruket förefaller ha förändrats på sådant sätt att

möjligheterna att bedriva ett aktivt skogsbruk blivit allt sämre. När det gäller dagens ägarförhållanden inom privatskogsbruket som de framgår av officiell

statistik, olika undersökningar samt vår egen intervjuundersökning, kan

följande framhållas.

D Omkring 60% av brukningsenhetema är fastigheter med enbart skog medan 40 °/0 har både jordbruksmark och skogsmark, D nästan 10% av den privata skogsmarksarealen ägs av dödsbon. Företrädesvis har dödsbona två eller flera ägare, D av det totala antalet brukningsenheter på ca 235 000 ägs ungefär 25-30 % av flera personer. Antalet privatskogsägare är över 300 000 personer, D flerägandet är särskilt utbrett i vissa delar av landet, särskilt Kopparbergs, Värmlands, Jämtlands och Norrbottens län, D närmare 30 % av skogsägama är pensionärer vilket är betydligt högre andel än för pefolkningen som helhet, D andelen pensionärer är högre bland de skogsägare som har enbart skog (33-35 %) jämfört med kombinerade jord- och skogsbrukare (18-20 %). Även andelen kvinnor är högre i den förra gruppen, D ungefär en tredjedel av samtliga skogsägare är utbor, dvs. skogsägare som inte bor stadigvarande på sin brukningsenhet, D nästan 50 % av skogsägare med enbart skog är utbor, D för många av utboma (ca 50 %) är avståndet mellan bostad och skogsmark relativt litet, D endast en mindre del (5-10 %) av skogsägama är huvudsakligen sysselsatta med skogsbruk, D av ägare till brukningsenheter med enbart skog är mindre än 20 % huvudsakligen sysselsatta med jord- eller skogsbruk, D omkring 30 °/0 av privatskogsägama är heltidssysselsatta utanför brukningsenheten. Andelen är högre bland skogsägare på brukningsenheter med enbart skog (40 °/o) jämfört med skogsägare på kombinerade företag (ca l De viktigaste är SCB:s 15 %). sambearbetning av 1976 Detta är axplock av viktigare strukturella faktorer som sammanfattar de års lantbruksräkning och 1975 års folk- och bo- nuvarande ägandeförhållandena inom privatskogsbruket. I avsnitten stadsräkning (SM J 3.3.2-3.3.6 redovisas dessa ägarförhållanden mera i detalj. Redovisningen 1979:14, Drakenberg- resultat. bygger i huvudsak på intervjuundersökningens Höök. Drivningsundersökning inom skogsbruket. Rapport nr 93/1975.

3.3.1 Strukt11rfl)rc’1ndringar under efterkrigstiden

lnst. för skogsteknik. Skogshögskolan, Garpen- Förändringarna i skogsbrukets ägarstruktur hänger nära samman med den berg samt skogsstyrelsens skogsägarundersökning strukturomvandlingsprocess som pågått sedan länge, nämligen de sysselsätt- 1979. ningsmässigt krympande andelama för jord- och skogsbruksnäringama och

Äigar- ()(/7_/åSIlg/WISSIHlkllll m. m. i skogsbrukel 83

framväxten av det moderna industrisamhället. Ännu så sent som på 1930-talet sysselsattes fler inom jord- och skogsbruket än inom industrisektom. Den snabba tekniska utvecklingen under efterkrigstiden medförde en kraftig minskning av sysselsättningen inom både jordbruk och skogsbruk. I figur 3.1 redovisas utvecklingen av sysselsättningen inom olika näringsgrenar under perioden 1965-1979.

Procentuell fördelning

Medelantal sysselsatta 1965 1970 1975 1979

1. Offentliga myndigheter 15 2 26

2. Näringsliv och hushåll al Tjänsteproducerande näringsgrenar

bl Varuproducerande exkl jord-, skogsbruk, fiske

cl Jord-, skogsbruk, fiske Figiu 3. I S_\.\‘.s¢'/.\'¢'1'rI;1i;zg~ I _ vn inom olika nfiringr- 1 + 2 (1000-ta|): 3762 3912 4089 4173 grenar 1965-1979

Under efterkrigstiden har samtidigt omsättningshastigheten för jordbruksfastigheter varit låg. Släktförvärven har ökat och allt färre fastigheter med jord och skog har bjudits ut på öppna marknaden. Detta har inneburit att Sveriges skogsägare. som på 1940- och l950-talen var en relativt homogen grupp med stark koppling till landsbygd, jordbruk och den fastighet de bodde på, har

förvandlats till en stor mängd delgrupper med vitt skilda egenskaper. Ägande

är inte alltid detsamma som brukande.

Översiktligt och jämförbart material som belyser förändringama i skogs-

brukets ägarstruktur under efterkrigstiden saknas. l det följande redovisas utvecklingen så som den framgår av officiell statistik, olika undersökningar etc. I takt med att storleksstrukturen på landets skogsfastigheter förbättrats har antalet brukningsenheter inom privatskogsbruket successivt minskat under efterkrigstiden. Antalet brukningsenheter kan uppskattas till ca 280 000 vid mitten av 1950-ta1et, ca 265 000 enligt statistik från åren 1962-1964 och ca 250 000 vid ingången av l970-talet. Enligt 1976 års lantbruksräkning tycks minskningen ha fortsatt därefter, åtminstone under första hälften av 1970talet. År 1976 var antalet brukningsenheter inom skogsbruket nere i ca 235 000. Bland skogsfastighetema är det de kombinerade jord- och skogsbruksenhetema som har minskat mest i omfattning. Från att ha uppgått till ca 200 000 under början av 1950-talet har antalet kombinerade enheter i stort sett halverats fram till mitten av l970-talet. Som framgår av nedanstående sammanställning har detta inneburit att allt mindre andel av den privata skogsmarksarealen brukas av kombinerade jord- och skogsbruksföretag.

84 Ãfgar- och_/ásligrhctsxstrukmr m. m. i .skogsbruket

Andel kombinerade företag” Procent av antal Procent av privat brukningsenheter skogsmarksareal 1956 69 drygt 70 1962-1964 64 ca 66 1971 45 ca 50 1976 40 ca 45 Enheter med mer än 2 hektar åker. Källor: 1956 årsjordbruksräkning. RLFzsjordbruksregister 1962-1964 samt 1971 och 1976 års lantbruksräkningar. F. n. dominerar sålunda brukningsenheter med enbart skog antalsmässigt och svarar för 55-60 % av den privata skogsmarksarealcn. Kopplingen mellan jord- och skogsbruk är ännu mindre påtaglig i vissa delar av landet. 1 t. ex. Kopparbergs lån uppgår de kombinerade företagens andel till endast 25%. Dessutom är som framgår av tabell 3.1 en stor del av de kombinerade företagen (merän 2 ha åker) enheter med liten skogsmarksareal. 1 många fall är såväl åkerareal som skogsareal av otillräcklig omfattning för att ge sysselsättning året runt på brukningsenhten. Om man avgränsar de ”kombinerade företagen på så sätt att de är minst av sådan storlek att företagen ger åtminstone en betydande deltidssysselsättning. blir antalet kombinerade företag betydligt färre. Anspråk på betydande deltidssysselsättning kan anses vara uppfyllt vid en kombination av åker- och skogsmarksareal på lägst antingen 2-5 ha åker och 50 ha skogsmark eller 5-10 ha åker och 25 ha

skogsmark Med denna avgränsning skulle antalet kombinerade företag

enligt 1976 års lantbruksräkning uppgå till mellan 40 000 och 50 000 enheter dvs. omkring 20 % av antalet privatskogsföretag. Under efterkrigstiden är det framför allt de starkt småbruksbetonade kombinerade enheterna som försvunnit, antingen genom att de uppgått i andra enheter, attjordbruksdriften har upphört eller attjorden arrenderats ut. På så sätt har andelen skogsägare med enban skog ökat i omfattning. Dänned har ofta också an knytningen vad gäller boende. sysselsättning, inkomstbehov etc. blivit mindre. Fortfarande spelar dock kombinationen jordbruk/skogsbruk stor roll främst genom att utjämna sysselsättningen inom lantbruksföretagen. Som framgår av bl. a. intervjuundersökningen är självverksamheten påtaglig särskilt vad gäller gallring och skogsvårdsinsatser.

3.3.2 Skogsmarkens ägare

Denna gränsdragning har utnyttjats av Jordbru- Av 1 kapitel 2 har skogsmarkens ägarefördelning i grova drag redovisats. kets Utredningsinstitut. JU-meddelande nr 2 följande tablå framgår något mera i detalj ägarefördelningen enligt 1976 års -1974. lantbruksräkning.

Ãgar- och_läs!ig/1erssr›zik1zzr m. m. i .skogsbruket 85 Andel i /0

Som framgår av tablån ägs en tredjedel av skogsmarken av enskilda personcr. Till privatskogsbruket räknas också s. k. enkelt bolag och dödsbon, vilka i huvudsak ägs av privatpersoner som ensamägare eller delägare. Dödsbon svarar för en inte oväsentlig andel av skogsmarken. Allmänningsskogarna har stark anknytning till privatskogsbruket. Dessa skogar som svarar för ca 3 /0 av skogsmarksarealen. ägs och förvaltas av de skogsägare som har del i allmänning. l tabell 3.2 redovisas privatskogsmarkens fördelning på antal företag (brukningsenheter) och företagare. Av de 235 000 brukningsenhetema var ca 22 000. eller ca 10% dödsbon. Närmare 180000 av företagen ägdes av enskilda fysiska personer. Ungefär 60 % eller 140 000 av företagen var rena skogsföretag och 95 000 kombinerade jord/skogsbruksföretag.

Tabell 3.2 Antal företag och antal företagare inom privatskogsbruket 1976

Antal företag Antal före- Areal skog

“Antalet delägare antas här vara högst tre även om det finns fler delägare till fastigheten. h Varje dödsbo har här förutsatt ha endast en ägare. l pratiken finns ofta flera delägare till dödsbon. Källa: SMJ 1979: 14.

Antalet skogsägare inom pri vatskogsbruket uppgår till åtminstone 280 000. Sammanlagt, inkl. alla delägare i dödsbon och enkla bolag, är antalet skogsägare över 300 000 personer. Vid virkesförsörjningsutredningens intervjuundersökning har urvalet dragits ur lantbruksregistret. Brukningsenheter med mindre än lO ha skog ingår därvid inte i undersökningspopulationen. Därigenom utesluts ett ganska stort antal enheter som arealmässigt väger förhållandevis lätt. De omkring 70 000

86 Ãgar- och fastighets.sIruktur m. m. i .skogsbruket

brukningsenhetema med mindre än 10 ha skogsmark svarar endast för ca 3 0/0 av privatskogsbrukets skogsmarksareal. Undersökningspopulationen består sålunda av ca 165 000 brukningsenheter ur vilket ett slumpmässigt urval på 2 500 brukningsenheter dragits. Urvalsförfarandet har utarbetats av statistiska centralbyrån på utredningens uppdrag. Materialet har stratiñerats efter ägarkategori (kombinerade företag resp. företag med enbart skog), storleksgru pp efter skogsa real samt region. (Se bilaga 2).

3.3.3 Samägandets omfattning

är en relativt utbredd företeelse inom privatskogsbrukct. Vid Samägande arvsskiften är det ofta inte bara en av arvtagama som övertar fastigheten, utan Det är övriga delägare står i många fall kvar som ägare till del av fastigheten. vanligt att dödsbo förvaltas oskiftat ganska många år efter den ursprungliga skogsägarens död. Vidare innebär skogsägande i enkelt bolag att som regel mer än en person är registrerad som ägare. Flerägandets omfattning framgår av följande tablå:

Procent antal brukningsenheter

Enbart skogs- Jord/skogs- Samtliga

Källa: lntervjuundersökningen. Omkring 25-30 % av brukningsenhetema inom privatskogsbruket ägs enligt undersökningen av två eller flera personer. Samägandet är vanligare på fastigheter med enbart skog jämfört med kombinerad jord/skogsbruk. Detta bekräftas också av andra undersökningar och av offentlig statistik. Enligt intervjuundersökningen är i några fall antalet delägare mycket ston - som mest ca 50.personer. Dödsbodelägandet är särskilt utbrett i vissa delar av landet. 1 Kopparbergs län ägs enligt 1976 års lantbruksräkning ca 18 °/0 av den privata skogsmarksarealen av dödsbon jämfört med 8 â 9 °/0 för landet som helhet. Inom vissa delar av västra Dalama är andelen dödsbodelägande ännu högre, mer än 25 °/0 i vissa kommuner. Även i vissa andra län i mellersta och nona Sverige är dödsbodelägandet relativt utbrett. Delägande i fomi av enkelt bolag förekommer också företrädesvis i mellersta och norra delen landet, särskilt i Värmlands län, Jämtlands län samt delar av Kopparbergs län.

3.3.4 Skogsägarnas ålder, m. m. Jordbrukama har traditionellt varit en yrkeskår med hög medelålder. Som framgår av nedanstående tablå visar intervjuundersökningen att skogsägare på brukningsenheter med enbart skog i sin tur är i genomsnitt betydligt äldre än jordbrukama:

Ägar-

och_fástighetsxtrzzktur m. m. i skogsbruket 87

Pnocentuell fördelning i olika åldersklasser 0-15 16-29 30-49 50-64 65-74 75- Samtliga Enbart skogsbrukare - 3 27 35 23 12 100 Kombinerade jord-/

Källa: lntervjuundersökningen och SM J 1979:14.

Bland rena skogsägare är inte mindre än en tredjedel pensionärer. Mer än 10% är över 75 år. För samtliga skogsägare är andelen pensionärer enligt intervjuundersökningen ca 28 %. Detta är klart högre än för befolkningen som helhet även om man vid en jämförelse tar hänsyn till att en femtedel av befolkningen är yngre än 16 år. Om man ser till den regionala fördelningen framgår att andelen pensionärer är något högre i storstadslän och jordbrukslän än i skogslänen. Av intervjuundersökningen framgår också att andelen kvinnor är högre bland skogsägare på brukningsenheter med enbart skog. Ungefär 17 % av dessa är sålunda kvinnor jämfört med ca 4 % bland kombinerade jord- och skogsbrukare.

3.3.5 Skogsägarnas bosättning

I regel är den skogsmark som skogsägaren innehar belägen i en och samma församling. Det är emellertid relativt vanligt att skogsägaren bor i annan församling än den där skogsmarken är belägen. Särskilt gäller detta skogsägare på brukningsenheter med enbart skog. Det är också betydligt vanligare att ägare av rena skogsföretag bor i annat län än skogsmarkslänet. Ofta är dessa bosatta i storstadslän. Med uttrycket ”utbor” avses väl oftast skogsägare som inte bor stadigvarande på sin brukningsenhet. Enligt intervjuundersökningen bor i genomsnitt omkring 70 % av skogsägama året runt på bmkningsenheten. För de kombinerade jord/skogsbruksföretagen är åretruntboendet av naturliga skäl mycket högt, 93 %, medan något mer än hälften av skogsägama på företag med enbart skog bor på fastigheten.

Andel åretruntboende och avstånd till skogsmarken

Enbart skogs- Jord/skogs- Samtliga bruksföretag bruksföretag

Källa: intervjuundersökningen.

88 Ãqar- OCh_/åSlighälálüfllkllll m. m. i skogsbru/cc! SOU l98l:8l

lntervjuundersökningen bekräftar sålunda vad som framkommit i en rad andra undersökningar, nämligen att utbor äger ungefär en tredjedel av den privata skogsmarken. För en relativt stor andel av de som här benämnts utbor är emellertid skogsmarken belägen inom ganska litet avstånd från bostaden. Drygt hälften av utboma har skogsmarken inom ett avstånd av 3 mil från bostaden. Ungefär 20-25 0/0 av utboma har dock mer än 10 mil till skogsmarken och omkring 10 % av utboma har mer än 30 mil. lntervjuundersökningen medger inte statistiskt säkra resultat på länsnivå. l den skogsägarundersökning som Skogsstyrelsen genomförde år 1979 ingick en betydligt större andel av skogsmarksarealen. En länsvis fördelning av boende resp. icke boende på brukningsenheten utifrån denna undersökning redovisas i tabell 3.3. Av tabellen framgår att andelen utbor varierar högst betydligt mellan olika

län. Den högsta andelen utbor noteras lör brukningsenheter i Östergötlands.

Värmlands och Kopparbergs län medan Uppsala län har den i särklass lägsta andelen.

Tabell 3.3 Skogséigamas bosättning enligt skogsstyrelsens skogsäganmdersökning 1979 Procent av pri vatskogsmarksarealen. Län Bor på taxe- Bor ej på taxeringenheten ringsenheten Bor inom Bor utom Totalt kommunen kommunen

Källa: Undersökning av ägareförhållanden inom privatskogsbruket, Skogsstyrelsen 1979.

Ãfgar- och fastighetsstruktur m. m. i skogsbruket 89

3.3.6 Sysselsättning och sjzzlvverksamhel, m. m.

På flera sätt har det areella sambandet mellan jord- och skogsbruket minskat påtagligt under efterkrigstiden. Skogsägare på brukningsenheter med enbart skog äger numera en större andel av den privata skogsmarksarealen än kombinerade jord/skogsbruksforetag. Av de förvärvsarbetande skogsägama har som framgår av tabell 3.4 en relativt liten andel sin huvudsakliga sysselsättning inom skogsbruket. Mindre än 20 % av de rena skogsägama är sysselsatta inom lantbruksnäringama. Omkring 1/4 förvärvsarbetar inom industrin, ca 20 % vardera inom offentlig förvaltning och privata tjänstesektom samt återstoden inom övriga näringsgrenar. skogsägare på kombinerade jord/ skogsbruksföretag hänförs - som väntat- huvudsakligen till jordbruk och i betydligt mindre utsträckning till näringsgrenar utanför lantbruksnäringarna.

Tabell 3.4 Niiringgrenstillhérighet bland privatskogsbrukare Andel i procent

f Byggnadsverksamhet, el-, gas och vattenverk m. m. Källa: SCB. SM J 1979:14.

En relativt stor andel av privatskogsägama är sålunda sysselsatta i andra näringsgrenar än jordbruk och skogsbruk. Många skogsägare - särskilt på kombinerade företag - arbetar också deltid utanför brukningsenheten. I virkesförsörjningsutredningens intervjuundersökning har skogsägamas sysselsättning på och utanför brukningsenheten undersökts relativt noggrant. Resultaten sammanfattas nedan (andel i %):

Sysselsättning i jordbruk

Enbart skogs- Jord/skogs- Samtliga

90 Ãigar- och _fastighetsstruktur m. m. i skogsbruket Sysselsättning i skogsbruk

Sysselsättning utanför brukningsenheten

Andel av nettoinkomsten från skogsbruk

Källa: lntervjuundersökningen.

Resultaten speglar på olika sätt att skogsbruk ofta kommer ”i skymundan” jämfört med annan verksamhet. skogsägare på kombinerade jord- och skogsbruksfdtetag är i huvudsak sysselsatta med jordbmk. Av sammanstéill-_ ningen kan utläsas att inemot två tredjedelar av kombinerade jord- och skogsbrukare huvudsakligen sysselsätts med jordbruk på brukningsenheten. En mycket liten andel (1 á 2 %) av både rena skogsbrukare och kombinerade jord- och skogsbrukare är sysselsatta på heltid med skogsbruk. En tredjedel av de rena skogsägama är överhuvudtaget inte alls sysselsatta med skogsbruk. Spegelbilden av detta är att en stor andel (ca 40 °/0) av dessa skogsägare arbetar heltid i verksamhet utanför brukningsenheten. Av samtliga skogsägare är enligt undersökningen ca 30 °/0 heltidssysselsatta utanför brukningsenheten. Slutligen tycks merparten av skogsägama inte vara särskilt beroende av skogsinkomsten. Det kan emellertid noteras att en mycket stor andel av skogsägama i någon form bedriver skoglig aktivitet på enheten men i ganska liten omfattning. Sålunda har 60 a 70 °/0 av skogsägama uppgett att de arbetar mindre än

Ãfgar- och /ástighetsstruktur m. m. i 91

skogsbruket

halvtid. Relativt många utför dock ganska få dagsverken, särskilt bland enbart skogsägare. l intervjuundersökningen ingår också en fråga om vem som utfört slutavverkning, gallring, skogsvårdsåtgärder etc. på brukningsenheten. Som väntat är självverksamheten större bland de kombinerade företagen.

Avverkad medelareal per brukningsenhet och år

Åtgärds- Ägaren Av äga- Skogs- Skogs- Annana areal eller ren an- ägare VåTÖS ha familje- ställd före- stymedlem personal ningen relsen

Slrrlavvcrkrrirrg Kombinerade jord/skogs

Gal/ring: Kombinerade jord/skogs

“ Virkesuppköpare, entreprenör m. fl. Källa: lntcrvjuundersökningen. När det gäller de kombinerade 4 företagen utför ägaren eller familjemedlem nära 40 % av slutavverkningama och ungefär två tredjedelar av gallringama. Av gallringama utförs relativt mycket av personal som anställts direkt av ägaren. Skogsägareföreningen utför i genomsnitt mellan 10 och 25% av avverkningama. Noteras kan här att skogsägareföreningama utför ungefär samma procentuella andel av avverkningsåtgärdema hos båda ägarkategoriema. Vidare kan noteras att virkesuppköpare, entreprenör m. fl. svarar för en förhållandevis stor del av avverkningama; i synnerhet gäller detta slutavverkning bland de rena skogsägama. Även omfattningen och fördelningen av terrängtransport, röjning och återväxtåtgärder har undersökts i intervjuundersökningen, se bilaga 2. Beträffande skogsvårdsâtgärdema tycks självverksamheten vara påtaglig, 50 á 60 °/0 av åtgärderna utförs av ägaren eller familjemedlemmar.

3.4 Avverkningsbenägenheten bland olika grupper av skogsägare

3.4.1 Avverkningens omfattning

Huvudsyftet med intervjuundersökningen har varit att belysa frågor kring faktisk och förväntad avverkning och avverkningsbenägenhet inom privatskogsbruket. Mot den bakgrunden är de frågor som ställts kring awerkad kvantitet centrala i undersökningen. Av särskilt intresse för utredningen att belysa är givetvis avverkningen under den senare delen av l970-talet. Därvid har vi främst varit ute efter den sammanlagda avverkningen under de fem

92 och m. m. i

Äigar- /ástighetsstruktur skogsbruket

avverkningssäsongema fr. o. m. 1975/76 t. 0. m. 1979/80. Detta sammanhänger dels med att vi velat ha med avverkningama under en hel konjunkturcykel, dels med att uppgifter om avverkningama under dessa år måste anges i den nyligen genomförda fastighetstaxeringen 1981. Därigenom har vi fått litet bortfall och relativt god kvalitet på svaren. Vi har även ställt frågor om avverkningama under de enskilda åren 1975/76-1979/80 samt om den sammanlagda avverkningen under de första fem åren under 1970-talet. Där har emellertid bortfallet blivit så stort att resultaten är mycket osäkra. l det följande kommer vi därför endast att redovisa den sammanlagda avverkningen under avverkningssäsongema 1975/76-1979/80. När vi använder uttrycket avverkningsbenägenhet är det den genomsnittliga avverkningen av industriellt gagnvirke per år och hektar under denna period som avses. Enligt intervjuundersökningen skulle avverkningen i genomsnitt under perioden 1975/76-1979/80 uppgå till ca 27 milj. m3sk per år. Jämfört med de uppgifter om den faktiska avverkningen inom privatskogsbruket finns i den officiella statistiken innebär detta en underskattning med ca l milj. m3sk. Även i andra liknande undersökningar har avverkningama underskattats, fast i betydligt högre grad än vad som här är fallet. Den totala nivån på avverkningen enligt intervjuundersökningen tycks sålunda stämma relativt väl överens med tillgänglig avverkningsstatistik. I nedanstående tablå redovisas hur stor andel av skogsägama i undersökningen som har avverkat resp. inte har avverkat under perioden 1975/76-1979/80.

Andel i °/o Har avverkat Har inte avverkat under fem- under femårsårsperioden perioden Kombinerade

a lnkl. de som ej svarat. Källa: lntervjuundersökningen.

Ungefär 75 °/0 av skogsägama har enligt undersökningen avverkat någon gång under femårsperioden. Avverkning sker inte lika ofta på brukningsenheter med enbart skog som på kombinerade jord- och skogsbruksenheter. Som . väntat sker avverkning oftare ju större skogsinnehavet är på fastigheten.

3.4.2 Avverkningsbenägenheten

En viktig fråga är om avverkningsbenägenheten varierar bland olika grupper av skogsägare. Iden skogspolitiska debatten hänvisas det ofta till att bl. a. olika strukturella faktorer sâom fastighetsstruktur, ägarförhållanden, bosättning, ålder, sysselsättning etc. spelar en stor roll för hur aktiv en skogsägare är i avverkningshänseenden. Genom att relatera en rad strukturvariabler i

Ãfgar- och _Iástighetsstruktur m. m. i skogsbruket 93

intervjuundersökningen till avverkningsintensiteten kan vi belysa dessa frågeställningar. 1 nedanstående sammanställning redovisas avverkningsintensiteter För en rad olika grupperingar av privatskogsägama. Vid tolkningen av de olika uppgiftema är det viktigt att hålla i minnet att det är fråga om genomsnittliga avverkningsintensiteter. Bland en gruppering som enligt undersökningen är “passiv” ñnns alltid de skogsägare som är mycket aktiva i avverkningshänseende. Vidare bör man hålla i minnetattju mindre gruppering det är fråga om desto osäkrare är resultaten. En annan källa till osäkerhet vid tolkningen är att vissa bakomliggande faktorer slår igenom kraftigt på resultatet vad avser även andra variabler. Detta gäller t. ex. skillnader i medelstorlek i olika delar av landet. variationer i bonitet över landet m. fl. faktorer. För en närmare diskussion av detta hänvisas till bilaga 2.

Axz/verkningsintensitet

m~sk per ha och år

.Ägar/örháI/anden En ägare 2,72 Flera ägare 2,31

Ålder. kön

Bosättning Åretruntboende 2,61

Övriga 2,49 varav med avstånd

Andel av skogsinkomst

Skogsbmksp/an Har skogsbruksplan 2,90 Saknar skogsbmksplan 2,34

Källa: lntervjuundersökningen.

94 Ägar- och fastighetsstruktur m. m. i skogsbruket

Resultaten bekräftar i stort sett de hypoteser som ofta ställs beträffande avverkningsintensiteten bland privatskogsägama. De kombinerade jord- och skogsbrukama har markerat högre avverkninsintensitet jämfört med de rena skogsägama. Skillnaden i m3sk per ha och år kan synas liten men uppräknat på totalnivå motsvarar den en avverkning på 3-4 milj. m3sk. Annorlunda uttryckt var enligt undersökningen den genomsnittliga avverkningsintensiteten under de senaste fem åren ungefär 30 °/0 högre bland kombinerade företag jämfört med rena skogsföretag. Båda ägargruppema låg klart under den långsiktigt uthålliga avverkningsnivå som privatskogsbruket enligt avverkningsberäkningama kan upprätthålla. Den långsiktigt uthålliga nivån motsvarar en genomsnittlig avverkningsintensitet på i runda tal 4 m3sk per ha och år. Vidare pekar undersökningen på att avverkningsintensiteten är högre om det bara är en ägare till fastigheten än om fastigheten ägs av flera personer. De skogsägare som är kvinnor har enligt undersökningen haft en lägre avverkningsintensitet, medan männen (85-90 %) ligger relativt nära genomsnittet. Utan att ta alltför bokstavligt på siffroma över intensiteten i olika åldersklasser kan man konstatera att de yngre skogsägama som väntat tycks vara mera aktiva än de äldre skogsägama i avverkningshänseende. Mindre ork för självverksamhet, mindre behov av skogsinkomst, överhâllning av skog inför generationsskifte m. m. kan vara orsaker till detta. l genomsnitt har också utboma lägre avverkningsintensitet jämfört med de som bor året runt på fastigheten. Undersökningen stöder således vad som ofta hävdas iden skogspolitiska debatten om denna skogsägarkategori. Skogsägarens möjligheter till en aktiv skogsskötsel anförs också vara beroende av avståndet mellan bostad och skogsmark. Några klara indikationer i det hänseendet får man emellertid inte i denna intervjuundersökning. ”Utbor” som har relativt nära till skogsmarken skulle t. ex. enligt undersökningen ha en lägre avverkningsintensitet än utbor med 4-10 mil mellan bostad och skogsmark. Antalet utbor i grupperna med längre avstånd till skogsmarken än 3 mil är emellertid relativt litet i undersökningen. Några säkra slutsatser om skillnaden i avverkningsbenägenhet mellan gruppema kan därför inte dras. skogsägare med skogsbruksplan har genomsnittligt högre avverkningsbenägenhet än de som saknar skogsbruksplan. Enligt undersökningen är det ca 30 % som har skogsbruksplan. Ungefär hälften av skogsbruksplanema är mer än tio år gamla. Detta var ett urval av resultat vad gäller avverkningsbenägenheten hos några viktiga grupper av skogsägare. Ibilaga 2 redovisas resultat för ytterligare grupperingar av skogsägare, t. ex. efter region, storlek på skogsareal, behov av inkomst från skog osv. Sammanfattningsvis ger undersökningen otvetydigt intrycket att avverkningsbenägenheten är lägre hos många av de som på olika sätt endast indirekt eller inte alls har en anknytning till skog och skogsmark. Den strukturomvandling som har pågått under lång tid har samtidigt inneburit att dessa grupper växer i antal. De strukturella faktoremas styrka för virkesutbudet kan således bli ännu mer påtagliga i framtiden om inte ytterligare åtgärder vidtas från samhällets sida.

SOU l98l:8l

4 Lönsamhet, produktivitet och sysselsättning

inom skogsbruket

4.1 De ekonomiska faktoremas betydelse för virkesutbudet

Ekonomiska faktorer är på olika sätt avgörande för virkesutbudet. Bland dessa spelar givetvis virkesprisema en central roll. Vidare har de höga marginalskatterna fått allt större betydelse i takt med att en allt större del av skogsägama hämtar sin huvudsakliga inkomst utanför skogsbruket. Skogsindustrins betalningsförmâga och kostnadsutvecklingen inom skogsbruket är viktigaste faktorerna bakom prisbildningen på virkesmarknaden. Den svenska skogsnäringen är i hög grad beroende av förhållandena på världsmarknaden för skogsindustriella produkter. Inte annat än marginellt kan vi i Sverige påverka världsmarknadsprisema. Många av kostnadskomponentema bestäms nämligen av internationella priser (vissa råvaror, energi) medan andra komponenter bestäms av inhemska förhållanden (investeringskostnader, arbetslöner). Även inom skogsbruket är i viss mån kostnaderna för avverkning, skogsvård etc. beroende av faktorer som bestäms utanför skogsnäringen. Tekniktillämpningen som spelar en avgörande roll för avverkningskostnadema och produktivitetsutvecklingen pâverkas bl. a. av olika politiskt betingade restriktioner. När det gäller ekonomiska och andra faktorer som påverkar skogsbruket är det viktigt att göra en distinktion mellan storskogsbruk och småskogsbruk. Storskogsbruket bedrivs ofta av juridiska personer, aktiebolag eller ekonomiska föreningar med en mekaniseringsgrad som ligger på en betydligt högre nivå än vad självverksamma, enskilda skogsägare kan upprätthålla. De ekonomiska faktorer som påverkar utbudet av skogsråvara från den ena resp. den andra gruppen blir därigenom olika. Olika kategorier av enskilda skogsägare kan också ha helt olika ekonomisk situation, t. ex. nyetablerade jämfört med äldre eller pensionerade lantbrukare. De nyetablerade är ofta högt skuldsatta och måste ligga på en hög avverkningsnivå för att kunna finansiera fastighetsförvärv, göra investeringari maskiner och inventarier etc. Äldre lantbrukare har däremot ofta låg skuldsättning, låga inkomster och mindre behov av att göra omfattande skogsuttag. Bland de rena skogsägama är förhållandevis få ekonomiskt beroende av skogsinkomsten, många har folkpension som huvudsaklig inkomst. Förutom rent privatekonomiska förhållanden har en rad andra faktorer stor betydelse för avverkningsbenägenheten. I kapitel 3 har de strukturella faktoremas betydelse för virkesutbudet betonats. I hög grad sammanhänger

96 Länsamhet, produktivitet och sysselsättning inom .skogsbruket

emellertid dessa med ekonomiska förhållanden. Inverkan på virkesutbudet av olika strukturella faktorer, t. ex. den växande andelen av skogsägare som har sin huvudsakliga inkomst av annat än skogsbruk, uppkommer bl. a. genom skatteeffekter. Lönsamheten är av grundläggande betydelse för oli ka skogsägares benägenhet att avverka skog. Om det ekonomiska utbytet är alltför dåligt eller om avverkningen går med förlust kan man inte räkna med att en skogsägare skall vara benägen att avverka. l en privatekonomisk kalkyl betraktas därvid återväxtkostnadema som en kostnad direkt förknippad med avverkningen. Vidare påverkar marginalskattema utan tvekan allt fler skogsägares beslut i avverkningsfrågor. För de skogsägare som är pensionärer eller har sin sysselsättning förlagd till andra näringar än skogsbruk blir intäkterna från skogsavverkningar extrainkomster. Marginalskatteeffekter i kombination med en stark inflationstakt har därför gjort att avverkning ofta ter sig som ett ekonomiskt ofördelaktigt alternativ till att låta skogen stå kvar. Frågan om i vilken grad olika faktorer bidragit till det förhållandevis låga virkesutbudet under senare år är givetvis av central betydelse i virkesförsörjningsutredningens arbete. Mot den bakgrunden har vi i intervjuundersökningen ställt frågor om orsakerna till varför skogsägare inte avverkat mer, resp. inte avverkat alls under de senaste fem avverkningssäsongema. En sammanställning av svaren, som bygger på skogsägarens egen subjektiva bedömning ges i nedanstående tablå.

Angiven orsak Rangordning av skäl 1:a 2:a 3:e Har utnyttjat avverkningsmöjlighetema

Källa: lntervjuundersökningen. Tolkningen av resultaten är inte helt entydiga (se bilaga 2), men vissa slutsatser kan dras. Huvudintrycket är onekligen att de ekonomiska faktorerna har stor tyngd särskilt om man ser till 2:a och 3 :e rangskäl. Visserligen är det vanligaste förstahandsskälet att man har utnyttjat avverkningsmöjlighetema fullt ut. Vid en ytterligare bearbetning av resultaten visar det sig dock att det främst är de aktiva skogsägama som avverkat i full utsträckning. En kontroll mot uppgifter av skogsvårdskonsulenten visar nämligen att av de inaktiva som angett bristande avverkningsmöjligheter har ca 3/4 ändå haft avverkningsbar skog. Bland de ekonomiska skälen dominerar skattetrycket och att det inte förelegat något behov av inkomst.

Lönsamhet. produktivitet och .sjtzszse/sättning inom skogsbrukel 97

4.2 Pris och lönsamhet inom skogsbruket

4.2.1 Virkcsmarknaden Prisbildningen på virkesråvara är resultatet av ett komplicerat samspel mellan faktorer som påverkar efterfrågan och utbudet på virke. Skogsindustrins konkurrenskraft och därigenom dess betalningsförmåga är av avgörande betydelse för efterfrågan på virkesråvara. Produktivitets- och kostnadsutvecklingen samt en rad faktorer är bestämmande för virkesutbudet. l det följande redogörs kortfattat för prisbildningen på den svenska virkesmarknaden. Varje år förhandlar skogsbrukets och skogsindustrins intresseorganisationer om virkesprisema. Förhandlingarna mynnar normalt ut i områdesvisa prisuppgörelser för resp. sortiment. F. n. finns fem prisområden för vilka avtal om massa- och timmerpriser sluts. Dessa centralt avtalade priser blir därefter nomigivande för merparten av säsongens virkesaffarer. Vid förhandlingarna företräds säljarsidan av representanter för berörda skogsägareföreningar och Sveriges Skogsägareföreningars Riksförbund. Massaindustrin uppträder som köparpart antingen genom fast organiserade virkesföreningar eller i andra samarbetsformer utan någon permanent organsiation. På senare år har vissa organisatoriska sammanslutningar på - - fått allt köparsidan Sydved, lndustriskog och Nordsveriges Virkesköpare större inflytande över virkesmarknaden. Sågverken inom prisområde l förhandlar tillsammans med Nordsveriges Virkesköpare om sågtimmerpriserna. lnom övriga delar av landet representeras köparsidan antingen av de lokala sågverksföreningama och AB Sågverksintressenter- en regional sammanslutning av enskilda sågverk - eller enbart av delegationer från de lokala organisationerna. Separata prisförhandlingar förs dessutom mellan domänverket och de olika köparorganisationema. En grov redovisning av virkeshandelns omfattning ges i nedanstående tablå. Produktion och förbrukning av rundvirke hos olika ägarkategorier vid en avverkningsnivå av 57 milj. m3 fub industriellt gagnvirke (75 milj. m3 sk) förutsätts fördelas enligt följande:

Milj. m3 fub Prouktion Förbrukning Köp (-) Försäljning (+)

Privatskogsägare inom skogsägarrörelsen 19 9 +l0 Privatskogsägare utom skogsägar-

Av den i landet verksamma skogsindustrin är det endast massabolagen, som hämtar någon nämndvärd del av råvaran från egen skog. Detta innebär att

98 Lönsumher, produktivitet och .s‘_v.s‘.se/sfiltning inom skogsbruket SOL I98I:8|

större delen (ca 75 °/0) av virket går i virkeshandeln. Genom att staten och lantbrukskooperationen under de senaste decennierna byggt eller förvärvat sågverk, massafabriker och skivindustrier går dock en betydande del av virkesfångsten från privat- och statsskogar till industrier tillhörande resp. ägarkategorier. Den andel som går i egentlig virkeshandel begränsar sg därför till ca 50 °/0. Försäljningen av virket sker antingen i form av leveransvirke, då slogsägaren bekostar avverkning och transport till leveransplats (bilväg, terminal eller fabrik), eller som skog på rot, då köparen svarar för avverkning och trmsport. En speciell form av rotförsäljning är avverkningsuppdrag, då löparen (skogsbolag, sågverk eller framför allt skogsägareföreningar) står föravverkning och transport och prissättning sker mot leve ransvirkespriser med avdrag av verkliga eller överenskomna avverknings- och transportkostnader. Priset på det rotköpta virket fastställs vanligtvis genom anbudsförarande. De förr så vanliga skogsauktionema har nästan helt upphört. Det är \anligen mera värdefulla poster, som säljs på rot med därav följande relativt sett höga priser. Speciellt i goda konjunkturlägen kan en prisnivå utbildas på rotköpt virke, som icke oväsentligt överstiger leveransvirkesprisema. Utvecklingen har under de senaste decennierna gått mot en sjunkande andel rotpostförsäljningar. Speciellt de större skogsägama - domänverket, illmänningar, kyrkan, gods m. fl. - har upphört med eller starkt inskränkt rotförsäljningama. Avverkningsuppdragen visar däremot en stigande tendens. Rotförsäljning från framför allt privatskogsägama kommer dock förmodligen att finnas kvar även i framtiden. Många skogsägare saknar möjlighet att själva avverka virket. Rotpostema utgör också en utjämnande faktor över säsong och konjunktur för främst de industrier som saknar eller har liten ancel egen skog. Med hänsyn till olika företags varierande behov av olika virkesscrtiment samt i avsikt att förbilliga transporterna sker regelbundet om‘7attande virkesbyten mellan olika förbrukare. l denna verksamhet är alla förorukare oberoende av ägarintressen inblandade. Särskilda förutsättningar fEr systematiserade virkesbyten föreligger i de områden där de ovan nämnda inköpsorganisationema verkar eller mellan olika föreningsägda skogshdustrier. Leveransprisema fastställs säsongvis (vanligen från l augusti till 31 juli) i förhandlingarna mellan skogsägareföreningama och den virkesköpande industrin. De priser som sålunda fastställts blir vägledande för övrig handel med virke. För att ge en grov uppfattning om prisstrukturen redovisas i tabell 4.1 genomsnittliga leveranspriser på massaved och sågtimmer i olika områden under de senaste tre åren. Utöver de i tabellen redovisade priserna forekommer olika typer av premier som kan uppgå till 15-20 kr per m3 under förhösten. Virkesåret 1980/81 låg leveransprisema för sågtimmer ungefär 100 kr högre än massavedsprisema. Om man ser till massavedsprisema får olika trädslag betingar gran det högsta priset och björk det lägsta. Noteras kan emellertid att björkmassaveden har ökat betydligt kraftigare i pris under de senaste åren. Klara regionala prisskillnader föreligger särskilt vad gäller sågtimmer. Exempelvis var priserna på gransågtimmer 1981 ca 70 ler högre per m3 fub i Götaland än i Norrland. Sammanvägt var prisskillnaden på sågtimmer 55-60 kr måfub.

Lönsam/ret. produktivitet och .9_v.s:s‘el.saItn1'ng inom skogsbruket 99

Tabell 4.1 Genomsnittspriser på massaved och sågtimmer Kr/m3fub. mu bilväg 1979 1980 1981 Ma .saw vad

Såglinznzer (o/s - V)

Källa: Skogsstyrelsen.

Virkespnserna vid rotpostlörsäljningar ligger i synnerhet i goda konjunkturer högre än leveransprisema och avspeglar följsammare det aktuella konjunktur- och efterfrågeläget än vad Ieveransprisema gör. Ur köparens synpunkt betraktas ofta rotköp som en marginalkvantitet och ett överpris på enstaka eller några få rotposter påverkar endast i mindre grad den genomsnittliga anskaffningskostnaden för virkesråvara. Sammanfattningsvis kan konstateras att det finns en betydande prisspridning och att virkesmarknaden är uppdelad i delmarknader. Utöver den regionala prisspridningen varierar anskaffningskostnadema för virkesråvara med anskaffningsformen. Köp av rotposter innebäri allmänhet högre kostnad mer m3 än den avtalade prisnivån och marginalkvantiteter som importeras är ännut dyrare.

4.2.2 Pris- och kostnadsutvecklingen l figulr -1.1 redovisas utvecklingen av priser och kostnader inom skogsbruket under efterkrigstiden. Från mitten av 1950-talet och fram t. 0. m. 1973 låg virkesprisema med måttliga avvikelser uppåt och nedåt enskilda år på en i ston sett oförändrad nivå. Trots en kraftig produktivitetsforbättring steg kostnaderna. Efter den extremt höga nivån under Korea-bomben i början av l950l-talet har lönsamheten varit svagt sjunkande fram till början av 1970)-tzlet. Den prisförbättring, som till följd av den högkonjunkturen skedde under

100 Lönsamhet. produktivitel och inom

.sjzszse/.sällning skogsbruket

Kr/m3sk . 160 ti?

1 40

40 Avverknin— kost nader

Figur 4. I Pris och kosl- 20_ nadsutvecklingerr i skogsbruket 1950-1 980. Löpande priser

Källa: Skogsstyrelsen. 1949i50 1954/55 1959/60 1964/65 1969/70 1974/75 1979/80

åren 1974-1976, innebar att virkesprisema mer än fördubblades. Också avverkningskostnadema steg påtagligt. Under virkesåret 1977/78 sänktes virkesprisema med storleksordningen 15% för massaved och 8-lO% för sågtimmer. För virkesåret 1978/79 träffades överenskommelser om ytterligare prissänkningar med ca 5-10 0/0. Samtidigt fortsatte kostnaderna att stiga om än inte i samma takt som under åren dessförinnan. Virkesåren 1979/80 och i synnerhet 1980/81 höjdes virkesprisema kraftigt. Trots detta har dock avverkningama inte ökat i den omfattning som förväntas. Lönsamheten beräknas ha ökat påtagligt i både löpande och fasta priser under de två senaste avverkningssâsongema. Sambandet mellan virkesutbud och virkespriser tycks ha blivit allt otydligare under det senaste decenniet. Under efterkrigstiden fram till början av 1970-talet är en tydlig kortsiktig samvariation mellan priser och virkesutbud från privatskogsbruket skönjbar. dvs. avverkningsintensiteten varieradei stort sett med konjunkturen. Storskogsbruket har traditionellt legat på jämnare avverkningsnivåer över konjunkturcykeln. Långsiktigt har privatskogsbrukets virkesutbud stigit under 1950- och 1960-talet trots realt sett sjunkande virkespriser. Under stora delar av 1970-talet förefaller emellertid avverkningama ha följt ett gentemot prisrörelsema närmast motsatt mönster. Under senare delen av decenniet var prispolitiken i otakt med konjunkturförändringama. Virkespri-

Löinsanrhel, produktivitet och .sys.wlscirtning inom skogsbruket 101

serna höjdes 1976/77 trots att konjunkturen började vända nedåt. Prissänkningama under 1978/79 kom samtidigt som skogsindustrikonjunkturen förbättrades. Under 1979/80 då högkonjunkturen nådde sin kulmen höjdes leveransprisema i otillräcklig omfattning så att en splittrad virkesmarknad med höga rotpostpriser uppstod. När slutligen den kraftiga virkesprishöjningen 1980/81 kom var konjunkturen för särskilt sågat virke i avtagande.

4.2.3 Lönsanrlzetszzlveck/ingen Den kortsiktiga lönsamhetsutvecklingen inom skogsbruket har framförallt styrts av den ovan redovisade virkesprisutvecklingen. Avverkningskostnaderna som bl.a. är beroende av produktivitetsutvecklingen har utvecklats jämnare. En översiktlig bild av lönsamhetsutvecklingen inom skogsbruket ges av skogsstyrelsens serie över rånettots utveckling. Skogsägarens rânetto är avverkningens bruttovärde minus avverkningskostnader. Som framgått av figur 4.1 steg rånettot i löpande priser efter de kraftiga virkesprishöjningama i mitten av l970-talet. Genom den fortgående penningsvärdesförsämringen är det emellertid mera relevant att se på rånettots utveckling i fast penningvärde. l frgur4.2 redovisas två olika mått på lönsamheten. dels rånettots utveckling i fasta priser, dels nettovärdet i procent av avverkningamas bruttovärde. Med nettovärde avses här s. k. återstående värde, dvs. bruttovärde minus avverkningskostnader och kostnader för skogsvård m. m. Jämfört med den höga nivån i mitten av 1950-talet efter boomen under Koreakrisen har lönsamheten inom skogsbruket varit sjunkande fram till 1973/74. Konjunkturmönstret framträder tydligt i frgur 4.2. Efter prisstegringarna 1974/75 låg lönsamheten kvar på relativt hög nivå under några år men sjönk åter till de nivåer som rådde vid början av 1970-talet. Det var först i och med prishöjningama under 1980/81 som lönsamheten ökade mera påtagligt. En stor del av nedgången i avverkningama åren 1976/77 - 1978/79 torde kunna förklaras av konjunktumedgången och den svaga pris- och lönsamhetsutveeklingen. En viss ökning i avverkningama skedde under 1979/80 och 1980/81 men ökningen var inte tillräcklig för att tillgodose industrins virkesförbrukning och bygga upp de extremt låga virkeslagren. Figur 4.2 speglar den genomsnittliga utvecklingen av lönsamheten i landet. 1 praktiken finns emellertid stora regionala och lokala variationer. Mot bakgrund av de sämre förhållanden för skogsproduktion som råder i Norrlands inland och nordvästra Svealand var skogsbruket där under större delen av 1960-talet och början av l970-talet ofta förlustbringande. Skogsbrukets ekonomiska situation 1978 och 1979 torde närmast ha inneburit att man i övre och inre Norrland och nordvästra Svealand återigen kom in i eller närmade sig en förlustsituation medan läget i övriga delar av landet genomsnittligt var någorlunda tillfredsställande. De två senaste åren har emellertid inneburit en stark återhämtning. Av de olika sortimenten lämnar sågtimret traditionellt det största bidraget till rånettot. Timmerprisema är sedan 1974-1975 väsentligt högre i Götaland än i Norrland. Även rotpostprisema visar samma tendens. l tabell 4.2 redovisas medelpriser for stämplingsposter sålda på rot enligt skogsstyrelsens

l02 Lönsam/tet. produktivitet och .s_i:s.s*0/.s'ättningr inom .skogsbruket

Index

100 Ránetto i fasta priser

I IIIIIIIIFl|II|I]|177[] I I 1949/50 1954/55 1959/60 1964/65 1969/70 1974/75 1979/80

Procent

60-

Nettovarde” I procent av bruttovarde Hgm. 4.2 UI-II_I.wII,II,II,II so_ inum .s/()gsIH‘1l/\vI I950 —I 980 “ S. k. återstående värde 40“ enligt skogsstatistisk årsbok. dvs. avverkningens bruttovärde minus 30_ avverkningskostnader och skogsvårdskostnader. I I T I I I I I I I I I I I I IIII IIVIIITTT I Källa: Skogsstyrelsen. 1949/50 1954/55 1959/60 1964/65 1969/70 1974/75 1979/80

stickprovsundersökningar. Av tabellen framgår den skillnadi lönsamhet som råder mellan norra och södra Sverige. Skillnaderna sammanhänger bl. a. med kostnadsläget men torde också återspegla den hårdare konkurrensen om virket i södra Sverige, särskilt på sågtimmersidan.

Lönsamhet, produktivitet och sysselsättning inom .skogsbruket 103 Tabell 4.2 Medelpris vid rotpostförsäljningr avverknin§séisongen 1979/80 Betalt pris/m3sk

Källa: Skogsstyrelsen. stickprovsundersökning.

4.3 Produktivitet och sysselsättning inom skogsbruket

l detta avsnitt skall frågor kring produktivitet och sysselsättning inom skogsbruket behandlas kortfattat. För en utförligare redovisning hänvisas till publicerat material, t. ex. studier genomförda av Forskningsstiftelsen Skogs-

arbeten och Skogsstyrelsen i anslutning till 1980- års lângtidsutredning

Genom bl. a. en snabb mekanisering av olika arbetsmoment ökade produktiviteten mycket snabbt under 1960-talet och en bit in på 1970-talet. 1

medeltal uppgick produktivitetsökningen inom skogsbruket till 6 á 8 % perår

under denna period. Behovet av arbetskraft minskade i ungefär samma takt. Under andra hälften av 1970-talet tycks emellertid denna snabba ökning av i produktiviteten ha brutits. Den svaga produktivitetsutvecklingen under slutet av 1970-talet sammanhänger med att vissa grundläggande förutsättningar för skogsbruket förändrats. En fortsatt mekanisering har inte heller gett lika stora efTektivitetsvinster som tidigare. Ju längre rationaliseringen drivs desto svårare blir det att nå ytterligare rationaliseringsvinster. Fram till början av 1970-talet skedde en

Tabell 4.3 Produktivitet och sysselsättning inom skogsbruket 1965-1985 enligt LU 80. Årlig procentuell förändring

1965-70 1970-74 1974-79 1979-1985

Alt l Alt 2 Produktivitet (förädlingsvärde per tim) 7,9 7.4 -l.l 2.6 1.5 Sysselsättning (milj. tim) -7,8 -6.5 -3.9 1.1 -l,l

Aqm. Alt l och alt 2 innebär bl. a. bruttoavverkningsnivåer på 75 resp. 65 milj.

mr sk. Källa: Längtidsutredningen 1980. l DsE 1980:4.

104 Lönsam/tet, produktivitet och .sysisci/.sältniztg inom skogsbruket SOU l98l:8I

övergång från gallring till slutavverkning. De senare ger regelmässigt större forädlingsvärde per arbetstimme. Under andra hälften av 1970-talet har avverkningama måst styras över mot mer arbetskrävande bestånd eller bestånd som inte gett lika stora virkesmängder. Till bilden av utvecklingen under senare år hör vidare införandet av månadslön i skogsbruket. l den senaste långtidsutredningen (LU 80) har bedömningen av den framtida produktivitetsutvecklingen gjorts. En avgörande faktor är därvid hur snabbt utvecklingen mot mer produktiva metoder inom avverknings- och skogsvårdsarbete kan gå. Både i slutavverkning och gallring väntas en utveckling av teknik och arbetsmetoder ge fortsatta prouktivitetsvinster. Med en snabb introduktion av skördare i norra och mellersta Sverige skulle nära hälften av slutavverkningen i dessa om råden kunna ske med denna teknik vid mitten av 1980-talet. Ungefär en tredjedel av slutavverkningamai landet sker nu med motormanuell metod. Vid gallring är motsvarande andel betydligt över hälften. Sammantaget väntas produktiviteten inom skogsbruket öka med 2,5 °/0 perår fram till 1985 vid en årlig bruttoavverkning på 75 milj. m3sk. Vid en bruttoavverkning på 65 milj. m3sk skulle enligt LU 80 den årliga produktivitetsökningen uppgå till 1,5 °/0. Räknat i arbetsåtgâng per m3sk innebär detta en nedgång från ca l5 dagsverken per l00 m3sk 1979 till l2 å l3 dagsverken per l00 m3sk 1985. Enligt kalkylema skulle den tidigare snabba sysselsättningsminskningen upphöra under perioden 1979-1985. Detta är bl. a. en konsekvens av att de arbetsintensiva skogsvårdsarbetena förutsatts få den intensitet som behövs för att upprätthålla en långsiktig uthållig skogsproduktion på ca 75 milj. m3sk per år. Det innebär att 25-30% av antalet dagsverken behövs för skogsvårdsatbeten m. m. Enligt nationalrâkenskapema sysselsattes ca 55 000 personer inom skogsbruket år 1979. Antalet sysselsatta inom skogsbruket hade därmed minskat från ca l l5 000 personer år 1960 resp. ca 85 000 personer år 1970. sysselsättningen mätt i antal dagsverken inom olika delar av landet år 1979 framgår av tabell 4.4.

Tabell 4.4 sysselsättningen uppdelad på landsdelar och arbeten 1979 l 000-tal dagsverken

Norra Mellersta Södra Riket Sverige Sverige SVCÖEC _ l 974 2 l 15 2 684 6 593 Avverkning 449 326 381 l l55

Skogsvård l 090

322 429 340 Ovrigt arbete Totalt 2 565 2 870 3 404 8 839 Därav: | 095 l 140 2 102 4 336 Småskogsbruk l 490 l 730 l 303 4 503 Storskogsbmk

Källa: Långtidsutredningen l980.

Omräknat till antal årsarbetande innebär talen i tabell 4.4 en sysselsättningi Okningen 1 den

t. ex. norra Sverige på 12 000-15 000 personer. framtida

vid den högre avverkningsnivån l LU sysselsättningen inom hela skogsbruket

Länsamhet. produktivitet och inom 105

sysselsättning skogsbruket

80 väntas helt falla på södra Sverige. l norra och mellersta Sverige förutsätts sysselsättningen minska även vid en bruttoavverkning motsvarande 75 milj. m3sk per år. Vid en förutsatt bruttoavverkning på 65 milj. m3sk beräknas sysselsättningsnedgângen bli ännu större i dessa delar av landet. Från regionaloch sysselsättningspolitisk synpunkt är detta allvarligt eftersom alternativa sysselsättningstillfallen saknas i många fall. Å andra sidan tycks brist på avverkningsresurser i viss mån ha bromsat avverkninga ma. särskilt under de senaste lnom avverkningssäsongema. skogsvårdsorganisationen har man på vissa håll haft svårigheter att engagera personal inom ramen för beredskapsverksamheten som det rått brist samtidigt på sysselsättningstillfallen. Detta antyder att attitydema gentemot skogsbmket som arbetsplats måste förändras. Vidare har utvecklingen på arbetsmiljöområdet ställt ökade krav på skogsbruket. Jämfört med andra arbetsplatser har skogsbruket med sin ambulerande verksamhet svårare att utveckla arbetsmiljön. Det kan inte uteslutas att detta och den allmänt negativa framtoning som skogsbruket fått i massmedia påverkar skogsbrukets rekryteringsmöjligheter. Ett sätt att påverka inställningen till skogsbruket är att öka informationen om skogsbrukets förhållanden. Arbetskraftsförhållandena inom skogsbruket påverkas också av ägar- och brukningsförhållandena. Ett speciellt problem är rådande obalans mellan arbetskraftsbehovet under vinter- resp. sommarhalvåret. De arbetsintensiva arbetena (hyggesrensning, plantering, m. m. samt röjning, Vägunderhåll ungskogsgallring) kan endast utföras på barmark. Under vintern är det främst slutavverkning och gallringi äldre skog som kan utföras. Dessa arbeten har en hög mekaniseringsgrad och kräver derför liten arbetskraftsinsats. Detta förhållande medför att rekrytera arbetskraft svårigheter till sommararbetena, speciellt de som kräver yrkesutbildad arbetskraft. Det är inte att möjligt rekrytera yrkesutbildade skogsarbetare utan att kunna erbjuda helårssysselsättning. En snabbare specialisering och mekanisering av avverkningsarbetet skulle sannolikt förstärka i arbetskraftsbehovet. säsongsvängningama Av betydelse för de framtida arbetskraftsförhållandena inom skogsbruket blir de eftersläpningar som råderi fråga om gallring och skogsvård. Speciellt allvarlig är eftersläpningen av lövslyröjningen. En ökad mekanisering av manuella röjningsmetoder synes vara svår att få till stånd. Behovet av arbetskraft för röjningsarbeten i framtiden blir således helt beroende av om kemisk lövslyröjning tillåts eller ej. Arbetskraftsproblemen gäller i princip alla skogsägarkategoner. Problemen är dock större för storskogsbruket som helt arbetar med lejd arbetskraft. Bland de själwerksamma skogsägama på kombinerade fastigheter spelar behovet av arbetsinsatser i jordbruket ofta en avgörande roll. skogsbruket kommer ofta i andra hand vid en prioritering av sysselsättningen. Detta gälleri ännu högre grad skogsägare med huvudsaklig utanför lantsysselsättning bruksnäringama. På de kombinerade företagen kompletterar jordbruk och skogsbruk varandra säsongsmässigt i viss utsträckning. Ofta infaller dock skogsvårdssäsongen samtidigt med den tid då jordbruket kräver den största arbetsinsatsen. Produktionsinriktningen i jordbruksdelen, t. ex. mjölkproduktion, påverkar också möjligheterna till egna arbetsinsatser i skogsbruket.

sou 1981:81

5 Allmänna

överväganden

Inledning

l enlighet med direktiven kretsar utredningsarbetet i första hand kring utbudsproblemen för virkesråvara och kring avverkningsfrågoma. Som framhölls i kapitel 2 har utredningen inte sett som sin uppgift att genomföra någon ny branschutredning för skogsindustrin. lnte heller har det varit utredningens uppgift att föreslå någon annorlunda amibitionsnivå for skogsproduktionen än den som riksdagen lagt fast. l detta kapitel redovisas utredningens allmänna överväganden inför de förslag till åtgärder som presenteras i kapitel 6-9. Först skall emellertid samhällets mål för skogsbruk och skogsindustri behandlas.

5.2 Samhällets mål för

skogsnäringen

Målen för skogsnäringens utveckling ha: varit föremål för en omfattande

diskussion under 1970-talet. Bl. a. har två statliga utredningar, nämligen skogspolitiska och utredningen 1973 års skogsutredning redovisat sina bedömningar och förslag (SOU 1973:14 resp. SOU 1978:6 och 7). När det gäller .skogsbruket har samhällets syn på målen formulerats i de riktlinjer för skogspolitiken som riksdagen antog 1979 (prop. 1978/79:1 10, JoU l978/79z30, SkU 1978/79:49, iskr 1978/792387 och 388). Enligt

virkesförsöijningsutredningens direktiv har utredningen att utgå från dessa

riktlinjer. Enligt den skogspolitiska målsättningen skall skogsbruket verka i överensstämmelse med de övergripande samhällsmålen och i samspel med andra samhällssektoner. Som övergri pande mål för skogsbruket skall gälla att skogsmark och skog på sådan mark skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproduceiande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Hänsyn skall därvid tas även till naturvårdens och andra allmänna intressen.

De mål som statsmakterna satt upp för skogsindustrins har bl. a. utveckling redovisats i industripolitiska beslut senast under våren 1981. (prop. 1980/8l:130, NU 1980/81:54). Enligt beslutet är den centrala uppgiften för industripolitiken att stimulera och underlätta överförandet av produktionsresurser till de lönsamma och konkurrenskraftiga delarna av industrin och därmed befrämja industrins internationella konkurrenskraft. Omstruktureringen måste ske i socialt acceptabla former och med beaktande av övergripande samhälleliga målsättningar. När det gäller statens roll i skogsindustrins

108 Allmänna sou 193131

överväganden

betonas i beslutet särskilt två förehållanden - den strukturomvandling betydelsen och den begränsade råvarutillgången. Hushållningen regionala med träfiberråvara infördes i mitten av 1970-talet som ny grund för prövning och utvidgningar inom enligt l36a§ byggnadslagen av nyanläggningar skogsindustrin. Bakgrunden var att den snabba utbyggnad av skogsindustrins kapacitet som skedde i början av 1970-talet hade fört upp den samlade råvaruförbrukningen till en nivå som motsvarade den årliga skogstillväxten

och att ytterligare utbyggnadsplaner förelåg. Genom att reglera kapacitetshö-

inom skogsindustrin skulle en långsikjande åtgärder och råvaruförbrukning med träfiberråvara främjas och en överetablering med tig hushållning åtföljande kapitalförstöring kunna undvikas. l det Följande preciseras några av de centrala momenten i målsättningsdiskussionen.

måste verka i överensstämmelse med de D både skogsbruk och skogsindustri övergripande samhällsmålen och i samspel med andra samhällssektorer.

måste alltså bidra till att målen om full sysselsättning, Skogsnäringen ekonomisk tillväxt, balans i utrikeshandeln, regional balans och om god natur- och miljövård uppfylls. Som framhölls i den skogspolitiska propositionen måste detta vara utgångspunkten vid formuleringen av skogspolitikens mål. Målet för skogspolitiken har traditionellt varit ett sektormål på samma sätt som när det gäller jordbruket eller andra näringsgrenar. Målsättningen beträffande skogsindustrins utveckling måste på motsvarande vis följa riktlinjerna för den allmänna industri- och näringspolitiken. Detta är inte minst med hänsyn till den stora betydelse som viktigt skogsnäringen har för landets ekonomi och sysselsättning och med tanke på de ekonomiska vi har f. n. En positiv utveckling inom allvarliga balansproblem skulle verksamt bidra till att lösa dessa problem. Vidare är skogsnäringen skogsnäringen av väsentlig betydelse för sysselsättningen inom främst skogslänen, inte minst i deras glesbygder. Genom en hög intensitet i skogsskötseln skapas möjlighet att varaktigt bibehålla sysselsättningen både inom skogsnäringen och angränsande näringar.

och andra allmänna

D i skogspolitiken skall hänsyn tas till naturvårdens intressen.

har varit intensiv under l970-talet. De moderna Den skogliga miljödebatten med stora kalhyggen, användning av kemiska medel, skogsbruksmetodema etc. har starkt Som framhålls i anslutning till det gödsling ifrågasätts. beslutet 1979 har vidare anspråken på skog och skogsmark för skogspolitiska andra ändamål än ett aktivt producerande skogsbruk gjort sig alltmer m. m. gällande. Det gäller t. ex. för byggnadsändamål, vägar, naturreservat för rekreation och Därtill kommer att skogen utgör en omistlig tillgång friluftsliv, inbegripet sådana verksamheter som jakt, fiske, bär- och svampinfördes 1974 en allmän aktsamhetsregel i plockning. Mot denna bakgrund skogsvårdslagen. Som vidare betonas i det skogspolitiska beslutet bör hänsyn till miljö- och naturvårdsintressena ingå som ett normalt led i skogsbruket även i fortsättningen. Mot bakgrund av skogsnäringens stora betydelse för samhällsekonomi

Allmänna överväganden 109

och sysselsättning är det emellertid utomordentligt viktigt att all mark som är lämpad för skogsproduktion och inte i väsentlig utsträckning används för annat godtagbart ändamål, utnyttjas lör ett aktivt skogsbruk. l det skogspolitiska beslutet betonas också att vid avvägningen mellan olika intressen i samhällets markanvändningspolitik måste skogsbrukets behov betraktas som ett riksintresse. Skogsmark bör inte tas i anspråk för andra ändamål om likvärdig och från skogsbrukssynpunkt lämpligare lösningar kan åstadkommas. l första hand bör sådan mark väljas för annat än skogsbruk som från skogsbrukssynpunkt bäst kan undvaras. El skogen skall skötas så att den varaktigt ger hög och värdefull virkesavkastning. Kravet om ett långsiktigt uthålligt skogsbruk är den centrala tesen i skogspolitiken. Sedan gammalt har ett långsiktigt synsätt präglat de riktlinjer som har gällt för skogsbruket. Det har sålunda sedan länge i lag stadgats att avverkad skog måste ersättas med ny skog. Skogen är en viktig förnyelsebar nationell resurs med mycket lång omloppstid. Genom en väl avvägd hushållning med skogarna är det möjligt att kontinuerligt utnyttja det virke som skogarna kan ge. Mot den bakgrunden bör skogsskötseln enligt riksdagsbeslutet inriktas på hög volymproduktion av värdefullt virke. Motivet härför är dels att säkra skogsindustnns råvaruförsörjning på sikt, dels att ge underlag till sysselsättning för skogsnäringen och angränsande näringar. Vid diskussion om de mål som skall ställas upp för verksamheten inom skogsnäringen är det viktigt att sätta in skogsbruk och skogsindustri i sitt nationella och internationella sammanhang. l huvudsak styrs skogsindustrin av de internationella konkurrensförhållandena. Såväl skogsbruk som skogsindustri påverkas också i hög grad av inhemska förhållanden utanför skogsnäringen, t. ex. pris- och lönebildningen. Liksom näringslivet i övrigt måste skogsnäringens verksamhet bedrivas med hänsyn till samhällsekonomiska effektivitetskriterier. l det skogspolitiska beslutet slås fast att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat. Detta innebär att skogsbruket skall drivas efter ekonomiska principer. Det sägs i beslutet att de grundläggande krav som samhället ställer i skogsvårdslagen därför måste vara skäliga och rimliga från den enskildes synpunkt. Alltför högt ställda krav kan innebära att den enskilde skogsägaren inte uppnår lönsamhet i sitt skogsbruk. Å andra sidan får inte dåligt utnyttjande av effektiva metoder vara skäl att sänka samhällets krav på en effektiv skogsproduktion. El skogspolitiken bör sikta på en skogsproduktion som möjliggör en långsiktigt uthållig avverkningsnivå på i genomsnitt åtminstone 75 milj. m3sk per i år. Detta motsvarar alternativ l i 1973 års skogsutredning. Det bör betonas att det är fråga om ett program för skogsproduktion som resulterar i en bedömning av den långsiktiga avverkningsmöjligheten. Detta betyder dock inte att ett fastlagt program för avverkning föreligger. Varje nivå för den långsiktigt möjliga skogsproduktionen är beroende av vilka skogsvårdsåtgärder som sätts in. Genom att öka insatserna i skogsvården blir den nya skogen mer virkesrik och snabbväxande. Härigenom blir mer ny skog mogen och den skog som

110 Allmänna överväganden SOU l98lz8l

idag är avverkningsmogen kan avverkas i snabba re takt utan att kravet på ett långsiktigt uthålligt skogsbruk åsidosätts. Det finns således ett klart samband mellan de resurser som sätts in i skogsvården och de kvantiteter som kan tas ut i fonn av avverkning. Sambandet är relativt kortsiktigt även om det tar lång tid innan skogsvårdsinvesteringen ger avkastning. l skogsutredningens betänkande redovisades tre olika nivåer beträffande intensiteten i skogsvården och i anslutning därtill tre nivåer för långsiktig uthållig avverkning. Det ovan framförda innebär inte att skogsvårdsinsatsema och avverkningarna kan ökas hurlångt som helst. Teoretiskt skulle skogsproduktionen kunna öka avsevärt om markens produktionsformåga utnyttjas maximalt på all skogsmark. Det är emellertid inte lönsamt att öka skogsvårdsinsatsema alltför långt eftersom de har avtagande marginell avkastning. Detta gäller såväl i biologisk som ekonomisk mening. I den skogspolitiska utredningen gjordes vissa samhällsekonomiska lönsamhetskalkyler för varierande intensitet i återväxtåtgärder. Enligt dessa beräkningar skulle marginalkostnaden för virkesproduktion vara relativt låg upptill en tillväxtnivå på mellan 70 och 80

milj. m3sk, men ökar snabbt vid högre målsättning för skogsproduktionen. l

norra Sverige är lönsamhetsförutsättningama betydligt sämre jämfört med Syd- och Mellansverige. Rent företagsekonomiskt skulle ökade skogsvårdsinsatser ge den bästa avkastningen på de bästa markerna i södra och mellersta Sverige. I det skogspolitiska beslutet 1979 vad gäller ambitionsnivå for skogsproduktionen har flera hänsynstaganden vägts in. Beslutet innebär de facto att riksdagen bedömt det som samhällsekonomiskt riktigt att satsa på en ambitionsnivå för skogsproduktionen som ger möjlighet att långsiktigt avverka åtminstone 75 milj. m3sk per år. Denna samhällsekonomiska värdering - som virkesförsörjningsutredningen har att utgå ifrån —— har gjorts utan att några ekonomiska kalkyler redovisas explicit. I det skogspolitiska beslutet görs den allmänna långsiktiga bedömningen att nya användningsområden kommer att utvecklas och att skogarna kommer att vara en viktig, förnyelsebar råvarukälla även i framtiden. --- Vi bör eftersträva att även i fortsättningen ge skogsbruket en sådan inriktning att handlingsfriheten och valmöjlighetema bevaras för kommande generationer. I den skogspolitiska debatten har den ambitionsnivå för skogsproduktionen som riksdagen uttalat sig positivt för ibland framställts som något slags tak for avverkning över vilket man inte kan nå. Ibland har också en avverkning på 75 milj. m3sk framställts som en norm som skulle gälla för enskilda år. Det kan

därför vara på sin plats att slutligen säga något om/Iexibiliteten i skogsbru-

ket. För det första skall den fastlagda nivån inte uppfattas som en definitiv låsning vad gäller skogsproduktionens inriktning. Detta sägs klart av jordbruksministem i den skogspolitiska propositionen: För egen del anserjag i likhet med flera remissinstanser att det inte är meningsfullt att lägga fast ett närmare preciserat långsiktigt skogsproduktionsprogram för det svenska skogsbruket. I det långa perspektiv det här är fråga om får handlingslinjema inte låsas. Valet av åtgärder och formerna for deras genomförande måste fortlöpande omprövas och anpassastill utvecklingen. - - - Utgångspunkten bör därför vara att söka åstadkomma en skogsproduktion som ger

SOU l98|:8l Allmänna överväganden l l l

åtminstone den virkesmängd som (1973 års skogsutredning) utredningen redovisar i sitt altemativ l. Det skulle innebära dels att avverkningen skulle kunna ligga på en nivå som är tillräcklig för ett normalt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin, dels att en avverkning av denna storleksordning skulle kunna bedrivas långsiktigt. --- Även om inget av de detaljerade program som (1973 års skogsutredning) utredningen har redovisat bör antas som långsiktigt program for skogsbruket är de enligt min mening av stort värde som allmän utgångspunkt for bedömningar av olika frågor på det skogspolitiska området.

De kalkyler som virkesforsörjningsutredningen genomfört ger ingen anledning att ifrågasätta den ambitionsnivå som statsmakterna valt. Kalkylema pekar dessutom att det finns ett avsevärt mått av flexibilitet vad gäller avverkningsnivån på kort och medellång sikt. Exempelvis kan man tillåta en viss sänkning av virkesförrådet under en kortare period (5-l0 år). Om det däremot sker en överavverkning (eller eftersatt skogsvård) under längre tid blir konsekvenserna förödande. För det andra är det viktigt att komma ihåg att den långsiktiga nivån är en genomsniltlig nivå kring vilken det kan förekomma konjunkturella fluktuationer i avverkningama. Avverkningama under enskilda år skall alltså kunna ligga både över och under riktmärket på 75 milj. m3sk utan att detta strider mot kravet på ett långsiktigt uthålligt skogsbruk. Detta har också förutsätts i det skogspolitiska beslutet där det sägs att man för kortare perioder skall kunna variera virkesuttaget med hänsyn till konjunkturens växlingar. Hur stora svängningarna blir beror i huvudsak på de internationella konjunkturrörelserna. Konjunkturvariationerna i skogsindustrins kapacitetsutnyttjande ställer sålunda stora krav på kortsiktig anpassning av avverkningsvolymen i skogsbruket. Under ett högkonjunkturår skulle exempelvis avverkningsnivån behöva ligga på inemot 80 milj. m3sk for att den nuvarande kapaciteten inom skogsindustrin skulle utnyttjas fullt ut. Om man dessutom behöver bygga upp lagren krävs ytterligare avverkningar. Som framhålls i den skogspolitiska propositionen får inte skogsindustrins kortsiktiga behov styra skogsproduktionens långsiktiga inriktning. Det påpekas att den direkt råvaruforbrukande skogsindustrins kapacitet i stället efter hand bör anpassas till den råvarutilllörsel som är möjlig inom ramen for den fastlagda skogspolitiken. Av främst sysselsättningsskäl är det emellertid omöjligt att bortse från industrins behov av råvara på kort sikt. Med dagens transportkostnader är virkesimport inget alternativ som vi kan basera vår skogsindustri på. När det gäller karaktären av den restriktion som våra skogstillgångar utgör kan sammanfattningsvis framhållas följande. Pâ kort sikt finns inte någon restriktion i den meningen att det saknas avverkningsmogen skog. Avverkningama får i huvudsak anpassas efter skogsindustrins konjunkturella variationer i råvarubehovet. Att så inte skett i önskvärd omfattning under senare år beror på en rad omständigheter. På lång sikt är det i stället industrin som måste anpassas till skogamas produktionstörmåga. Även på medellång sikt finns emellertid en betydande grad av flexibilitet.

112 Allmänna överväganden

5.3 Utredningens allmänna överväganden

Under de senaste åren har skogsindustrin inte fått virke så att industrikapaciteten kunnat utnyttjas i den utsträckning som marknadsförutsättningama medgett. Produktion och export har således begränsats på grund av brist på virke. En rad olika beräkningar av storleken på detta produktionsbortfall visar att det är fråga om miljardbelopp. Samtidigt befinner sig Sverige i en allvarlig ekonomisk obalanssituation. Olika vägar att komma ur denna obalans under första delen av 1980-talet har bl. a. beskrivits i den senaste långtidsutredningen. LU 80. l den processen har skogsnäringen tillmätts en viktig roll. En grundläggande förutsättning är då att skogsindustrins råvaruförsörjning kan tryggas. Under senare år har emellertid avverkningama sjunkit kraftigtjämlört med början av l970-talet, eller från ca 75 milj. m3sk per år 1970-1975 till ca 59 milj. m3sk per år 1975-1980. lnom privatskogsbruket sänktes avverkningsnivån med mer än 10 milj. m3sk under senare hälften av 1970-talet jämfört med den forsta hälften och ligger nu på drygt 30 milj. m3sk. Sedan länge har storskogsbruket - de allmänna skogarna och aktiebolagen -legat på en nivå över 30 milj. m3 per år. Under den senare delen av 1970-talet har dock avverkningama sänkts en del även inom storskogsbruket efter en viss överavverkning i början av l970-talet. Den sänkningen är ett led i anpassningen till en långsiktig avverkningspolitik. Nedgången i den genomsnittliga avverkningsnivån sammanhänger delvis med den markanta minskningen av virkesbehovet under lågkonjunkturåren 1976-1978. Den kris som drabbat vissa skogsindustriforetag kan också ha medverkat till avverkningsnedgången. När skogsindustrin efter denna period av mycket lågt kapacitetsutnyttjande åter gick in i en bättre konjunkturökade virkesutbudet emellertid inte i takt med efterfrågan. Awerkningama under 1979 och 1980 har sålunda endast uppgått till 57 resp. 60 milj. m3sk enligt skogsstyrelsens statistik. Sammantaget har skogsindustrins kapacitet utnyttjats till endast 80% under dessa år. Med bättre tillförsel av råvara hade kapacitetsutnyttjandet kunnat vara högre. Även inom skogsbruket har produktionsförmågan varit underutnyttjad. Avverkningama har under 1979 och 1980 legat på 80-85 °/0 av den långsiktigt uthålliga nivån. Till en del har de minskade avverkningama kompenserats av att industrins virkeslager minskat samtidigt som importen av vedråvara ökat markant och exporten har minskat. Från att tidigare ha varit nettoexportör av rundvirke m. m. har Sverige under senare år blivit nettoimportör. Enligt samstämmiga uppgifter har dessutom rotpostlagren sjunkit avsevärt under de tre senaste åren. Avverkning av rotposter registreras som avverkning på privatskogsmarken. Vid beräkning av utbudet av virke från privatskogsbruket bör egentligen inte avverkning av tidigare sålda rotposter medräknas. Det finns dock ingen statistik på detta område. Virkestörsörjningsutredningen har gjort nya beräkningar ifråga om den framtida avverkningsmöjligheten. Beräkningama avser 10 perioder på vardera 10 år. Den forsta perioden är 1970-80 och således redan passerad. Under 1970-talet har avverkningama varit totalt ca 100 milj. m3sk mindre än vad skogsutredningen forutsatte. För det privata skogsbruket beräknas avverk-

Allmänna överväganden 113

ningama ha uppgått till ca 34 milj. m3sk per år under 1970-talet och för övriga ca 28 milj. m3sk eller tillsammans ca 62 milj. m3sk per år. Den långsiktigt möjliga avverkningen anges till ca 70 milj. m3sk varav privatskogsbruket bör kunna svara för ca 40 milj. m3sk och övriga ca 30 milj. m3sk. Beräkningarna förutsätter den skogsvårdsintensitet som gällde for skogsutredningens altemativ l och somi huvudsak godtogsi riksdagsbeslutet om skogspolitiken. Enligt utredningens beräkningar är det i stort balans mellan virkestillgång och virkesbehov vid ett normalt kapacitetsutnyttjande på 85 % inom skogsindustrin. Dock uppkommer ett visst underskott i fråga om barn rädsvirke och ett motsvarande överskott i fråga om lövträdsvirke. En utgångspunkt är därvid att den ökade förbrukningen av brännved inte kommer att inkräkta på de konventionella industrivedsortimenten. Enligt utredningens mening måste dock intensiteten i skogsvården förbättras i förhållande till 1970 talet om den långsiktiga avverkningsnivån skall kunna upprätthållas. Eftersläpningama är stora för såväl röjning som återväxtåtgärder. Lövandelen ökar påtagligt i de svenska skogama. Virkesforsörjningsutredningen har i enlighet med direktiven försökt analysera orsakerna till de förhållandevis låga avverkningama och diskuterat forslag till åtgärder för att öka dessa. Vid analysen har det alltmer blivit uppenbart att det är en mängd olika faktorer som har tenderat att verka hämmande på virkesutbudet under senare år. Flera av faktorerna har samverkat på sådant sätt att awerkningsbenägenheten minskat bland skogsägama. Av grundläggande betydelse for virkesutbudet är utvecklingen av virkespriser och lönsamhet i skogsbruket. Vissa år under 1970-talet har lönsamheten varit låg särskilt i Norrlands inland. Fastighets- och ägarstrukturen påverkar intensiteten i skogsbruket. Det finns över 300 000 privata skogsägare som äger 235 000 fastigheter. Ungefär 60 % av företagen är rena skogsföretag och 40 °/0 är kombinerade jordbruksoch skogsforetag. 10 % eller 2 200 av fastigheterna ägs av dödsbon. l vissa län är andelen väsentligt högre. l Kopparbergs län t. ex. ägs 18 % av den privata skogsarealen av dödsbon. Ca 25-30% av brukningsenhetema inom privatskogsbruket ägs av två eller flera personer. Det finns exempel på fastigheter som ägs av 50 personer. Det kan också konstateras att skogsägama har hög medelålder. Ca 1/3 av skogsägama med enbart skog är pensionärer. Ungefär l/3 av skogsägama bor inte på sina fastigheter. En stor del av privatskogsägama är sysselsatta i andra näringar än jord- och skogsbruk. Av de rena skogsföretagens ägare är mindre än l/5 sysselsatta inom jord- och skogsbruk. medan ägarna till kombinerade företag sysselsätts inom de areella näringama till ca 70 %. Av detta följer också att det ekonomiska beroendet av skog inte är så påtagligt för många skogsägare. För ca 50 % av de kombinerade företagarna och for mer än 70 °/0 av de rena skogsägama uppgår inkomsten från skogsbruk inte till 10 °/0 av hela nettoinkomsten. För mellan 80-90 °/o av alla skogsägare utgör inkomsten från skog mindre än 25 % av den totala inkomsten. Erfarenhetsmässigt lägger många sin inkomst från skogen överst och den drabbas dänned av den högsta marginalskatten. Det ekonomiska incitamentet för att avverka är därför inte så påtagligt för många. Virkesförsörjningsutredningen har inte halt i uppdrag att komma med

114 Allmänna övervägandwz sou 193mm

förslag till lösningar på de problem som hör samman med fastighetsstrukturen och ägandet. Regeringen har nyligen tillsatt en utredning som skall prö\a olika vägar att förbättra fästighetsstrukturen. Det kommer naturligtvis att ta lång tid innan resultaten från denna utredning får någon nämnvärd effekt. lfrága om problemen med flerägda fastigheter finns en utredning som förväntas komma med förslag inom kon. 1 samband med att riktlinjerna om skogspolitiken antogs 1979 uttalade sig riksdagen bl. a. för ett skogsproduktionsprogram som skulle möjliggöra en årlig bruttoavverkning av ca 75 milj. m3sk vilket motsvarade skogsutredningens alternativ l. Detta innebär en skogsskötsel liknande den som bedrivits under de senaste decenniema. Alternativet kan dock sägas innebära en förbättring av skogsskötseln i förhållande till l970-talet. De nya bestånden förutsätts få i genomsnitt samma kvalitet som de nuvarande ungskogama. Lövröjningen förutsätts ske i större omfattning än under de senaste åren. Gallringshuggningama syftar till att främja en hög produktion av barrsågtimmer. Ökade gallringsarealeroch högre lövandel i gallringsuttaget krävs därför. Gödsling förutsätts ske i samma utsträckning som under l970-talet. Det

innebär att ca 150 000 hektar skogsmark inom storskogsbruket gödslas

årligen. De nya riktlinjema för skogspolitiken har gällt endast under ca ett och ett halvt år. Det har därför inte varit möjligt för utredningen att göra någon utvärdering av om riktlinjerna följts under denna tid. Det kan dock konstateras att ifråga om lövträdsinblandningen i plant- och ungskogama synes någon förbättring inte kommit till stånd. Detta måste anses mycket oroande med hänsyn till att antalet lövträdsplantor per hektar fördubblades från slutet av 1950-talet till slutet av 1970-talet medan antalet barrträdsplantor minskade kraftigt under samma period. För att balans skall råda mellan tillgång och behov av virke måste denna utveckling brytas och de eftersläpningar som tillkommit särskilt ifråga om lövröjningen inhämtas. Enligt mening är detta inte möjligt om inte kemisk bekämpning av utredningens lövet får användas. För att det långsiktiga produktionsmålet skall nås och därmed avverkningsmöjlighetema måste slutavverkningama mer än under 1970-talet förläggas till glesa och mindre virkesrika bestånd. Vidare bör gallringshuggningama i högre utsträckning förläggs till lövträdsrika bestånd. Utredningen vill starkt betona det samband som finns mellan intensiteten i skogsvården och avverkningsmöjligheten. Därtill kommer att det naturligtvis för den enskilde skogsägaren måste finnas lönsamhet i skogsbruket. Samtidigt har skogsindustrin att konkurrera på världsmarknaden med sin produktion. Härav följer att den svenska industrins kostnader för virket inte påtagligt får avvika från konkurrentemas. För att den svenska skogsnäringen även i framtiden skall kunna bidra till det svenska folkhushållet i ungefär den utsträckning som den gjort under de senaste decenniema måste såväl industriproduktionen som skogsproduktionen bedrivas effektivt. Ett särskilt problem vid skogsproduktion i vårt land är den omständigheten att så lång tid förflyter från det att grundläggande investeringar i t. ex. beståndsanläggning görs till dess att den slutliga skörden i form av slutavverkning kan göras. Detta innebär att skogspolitiken inte lämpar sig för snabba förändringar. Samhällets krav på den som äger skog måste därför vara

SOL 1981:81 Allmänna övervägranden 115

någorlunda entydiga och långsiktiga. Den debatt som förts under i stort sett hela 1970-talet torde för många skogsägare ha tett sig förvirrande och tvetydig. Under den första hälften av 1970-talet försiggick en intensiv debatt om slutavverkningi form av s. k. kalhyggen borde förbjudas eller inte. Under hela decenniet har dessutom den allmänna debatten om skogsbruket i huvudsak endast behandlat frågor som gödsling av skogsmark, dikning av skogbeväxta torvmarker och kemisk lövslybekämpning. Vikten av att hålla skogsproduktionen på en hög nivå eller att öka den har inte framhållits av i stort sett andra än dem som på ett eller annat sätt är engagerade i skogsnäringen. Det kan därför ha tett sig naturligt för många skogsägare att fråga sig om samhället önskar att de bedriver ett rationellt skogsbruk med hög intensitet i skogsvården och en hög avverkningsnivå. Det är först under de allra senaste åren som ett mera allmänt tryck på de privata skogsägama att öka avverkningama kommit till stånd. Något motsvarande ökat intresse för ökad intensitet i skogsvården kan dock inte noteras i den allmänna debatten. För att skogsvården skall kunna förbättras och awerkningama öka krävs enligt utredningens mening ett mera entydigt besked från statsmaktemas sida i fråga om angelägenheten av att dessa mål nås. Genom den intervjuundersökning som utredningen låtit genomföra har vi försökt få fram orsakerna till varför skogsägama inte avverkat eller varför de inte avverkat mer under de senaste åren. En stor del, ca 23 %, anser sig ha utnyttjat avverkningsmöjligheten fullt ut eller inte ha någon avverkningsbar skog. Av skogsvårdskonsulentemas uppgifter framgår att en stor del av dessa skogsägare skulle ha kunnat avverka mer än vad de verkligen gjort. En anledning till att vederbörande inte avverkat eller varför han inte avverkat mer, synes vara mindre god kännedom om skogstillståndet på fastigheten. En ökad skogsbruksplanläggning är därför angelägen. En fråga som synes vara svår att belysa är i vilken utsträckning brist på arbetskraft har påverkat virkesutbudet. Efter det att avverkningama och särskilt slutavverkningsarbetet mekaniserats i så stor utsträckning som nu är fallet råder det generellt sett obalans mellan sysselsättningsmöjlighetema i skogsbruket under barmarksperioden och vintern. Detta torde innebära att svårigheten att få arbetskraft till skogsvård under barmarksperioden kan verka återhållande på avverkningama. Under lågkonjunkturen 1977-78 torde dessutom många skogsföretag ha minskat så att de avverkningsresursema under de allra senaste åren inte varit tillräckliga för ett avsevärt större utbud på virkesmarknaden. 1 detta sammanhang vill utredningen peka på det samband som finns mellan skogspolitiska åtgärder och planeringen av arbetskraftsförsörjningen. l vissa fall kan skogspolitiska åtgärder som gäller i alltför korta perioder försvåra arbetskraftsplaneringen. Med hänsyn till skogsägamas behov att kunna planera sin verksamhet för inte alltför kort tid är det viktigt att beakta arbetskraftsaspektema vid införande av olika skogspolitiska åtgärder. För att skogsvården skall kunna ökas i fortsättningen till följd av en ökad avverkning inom privatskogsbruket torde det vara nödvändigt att skogsägaren själv eller hans familj utför mera av skogsvårdsarbetet. Hinder som kan föreligga för en ökad aktivitet i detta hänseende bör om möjligt undanröjas. Det kan t. ex. vara fråga om enkla möjligheter att få försäkringsskydd för den självverksamme eller ökad rådgivning i arbetsteknik m. m.

SOU l98|:8|

H6 Allmänna (ivervägandcn

Relativt många skogsägare anger ekonomiska skäl till varför de inte avverkat eller inte avverkat mer. De vanligaste skälen är härvid skattetrycket och att det inte förelegat något behov av inkomster från skogsbruk. Enligt utredningens mening finns det inte skäl att diskutera lägre skatt på inkomst från skogsbruk än på inkomster från andra förvärvskällor. En marginalskattesänkning torde dock bidra till att öka avverkningsbenägenheten hos många skogsägare. En sådan reform har också aviserats. De åtgärder som därutöver bör vidtas för att öka avverkningsbenägenheten bör enligt utredningen uppfylla vissa kriterier. Dels bör åtgärderna inte rikta sig mot dem som någorlunda väl utnyttjar avverkningsmöjlighetema. Dels bör åtgärderna vara förenliga med en långsiktig riktig skogsvårdspolitik t. ex. när

det gäller beståndsval och jämnhet i avverkningama. Åtgärderna bör vidare

vara så enkla som möjligt att administrera. Mot den här angivna bakgrunden har utredningen funnit det nödvändigt med ytterligare statliga åtgärder för att påverka virkesutbudet. Därigenom kan skogsindustrins virkesförsörjning tryggas och produktionsförmågan inom både skogsbruk och skogsindustri utnyttjas bättre. Utredningen kommer att lägga fram förslag på tre olika områden; komplettering av skogsvårdslagstiftningen, ökat statligt stöd till skogsbruket samt vissa åtgärder på skatteomrâdet. Dessa förslag redovisas i kapitel 6, 8 resp. 9.

6 Skogsvårdslagstiftningen

6.1 Bakgrund

Sedan gammalt har i svensk lagstiftning funnits bestämmelser om inskränkningar i enskildas förfoganderätt över skog. Efter skogsindustrins framväxt under senare hälften av 1800-talet har lagstiftningen främst tagit sikte på att säkerställa en uthållig produktion av virke. Den första lagen med regler som bl. a. innehöll krav på återväxtåtgärder kom år 1903. Ett mera samlat regelsystem infördes med 1923 års skogsvårdslag. Där föreskrevs skyldighet att vidta återväxtåtgärder eñer avverkning och när vissa skador inträffat. 1 lagen fanns också bestämmelser som syftade till att skydda den yngre skogen mot för tidig avverkning. Även rätten att avverka den äldre skogen inskränktes för att tillgången på husbehovsskog inte skulle äventyras. skogsvårdslagen från år 1923 ersattes av 1948 års skogsvårdslag som innebar skärpta bestämmelser med avseende på såväl skyldigheten att vidta föryngringsåtgärder som inskränkningama i avverkningsrätten. År 1974 infördes bl. a. en allmän hänsynsregel i skogsvårdslagen för att tillgodose naturvårdens intressen. Genom en ändring år 1977 vidgades skyldigheten lör skogsägare att vidta åtgärder lör att motverka insektsskador. Den nu gällande skogsvårdslagen (1979:429) bygger på det förslag som 1973 års skogsutredning lämnade i betänkandet (SOU 1978:6) Skog för framtid. Den nya skogsvårdslagen beslutades av riksdagen som ett led i fastställandetav riktlinjerna för skogspolitiken (prop. 1978/792110, JoU 1978/79:30, SkU 1978/79:49, rskr 1978/792387 och 388). skogsvårdslagen har formen av en ramlag som innehåller dels allmänna och grundläggande bestämmelser, dels bemyndiganden för regeringen och skogsstyrelsen att meddela mera detaljerade föreskrifter. Regeringen har meddelat sådana föreskrifter genom skogsvårdsförordningen (1979:791). De närmare tillämpningsbestämmelsema har utfärdats av Skogsstyrelsen och består av föreskrifter, anvisningar och allmänna råd. Dessa har tagits in i skogsstyrelsens författningssamling (SKSFS 1979:3 ändrad 1980:6 samt SKSFS 1981:1). Det övergripande målet för skogsbruket har fonnulerats i skogsvårdslagens l §. Skogsmark med dess skog skall genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen. Lagen är tillämplig på all skogsmark och i fråga om reglerna om skogsskydd och naturvårdshänsyn även på annan mark.

l 18 SkogsvårdslagstiYiningen

l lagens fyra första paragrafer finns allmänna bestämmelser. De rärmast följande reglerna avser anläggning av skog på skogsmark. Enligt 5§ är skogsmarkens ägare skyldig att anlägga ny skog i vissa fall. Den skyldigheten gäller bl. a. om markens virkesproducerande förmåga inte tas till vara på ett godtagbart sätt efter avverkning eller på grund av skada på skogen. Reproduktionsplikt enligt 5 § inträder också om marken ligger outnyttjad eller om skogen är så gles och dålig att tillväxten är avsevärt lägre än den som ärmöjlig. Ett annat fall av reproduktionsplikt regleras i 6 §. Det gäller öxeråriga skogsbestånd med mycket låg tillväxt. Till skillnad från skyldigheten enligt 5 § krävs ett föreläggande från skogsvårdsstyrelsen i det enskilda fallet föratt 6 § skall bli tillämplig. 7-8 §§ innehåller föreskrifter om föryngringsmetoder och skogsodlingsmaterial. Skyldighet att röja plantskog och ungskog stidgas i 9 §. De grundläggande föreskrifterna om avverkning har tagits in i 12-14 §§. l l3§ finns regler om att skog inte får slutavverkas innan den nått viss lägsta ålder. Den s. k. ransoneringsbestämmelsen i l4§ anger att slutavverkning skall bedrivas så att en jämn åldersfördelning främjas. Bestämmelser som gäller avverkning av svårföryngrad skog och skycdsskog finns i 18-19 §§. 20 § innehåller regler om skyddsåtgärder vid insektshârjning.

Ett krav på hänsynstagande till naturvårdens intressen vid skötseln av skog är

intaget i 21 §. Tillsynen över skogsvårdslagens efterlevnad regleras i 22-26 §§. Skogsstyrelsen utövar den centrala tillsynen och skogsvårdsstyrelsema den närmare tillsynen inom länen. Tillsynsmyndigheten får meddela förelägganden och förbud. Vite kan då sättas ut och i sista hand har myndigheten möjlighet att vidta åtgärder på skogsägarens bekostnad. De avslutande bestämmelsema i skogsvårdslagen gäller ansvar och besvär.

6.2 Effekter på virkesutbudet

Skogsvårdslagen anger de grundläggande krav som samhället ställer på skogens skötsel. Lagstiftningen innebär i princip endast vissa minimikrav och stor frihet lämnas åt den enskilde skogsägaren. Vid skötseln skall hänsyn tas till naturvårdens och andra allmänna intressen. Traditionellthar skogsvårdslagen haft karaktär av skyddslag där humdsyftet har varit att förhindra att skogstillgångama skövlades. Under första delen av 1970-talet har särskilt frågan om den långsiktiga virkesbalansen uppmärksammats. Den exceptionella högkonjunkturen under åren 1973 och 1974 med ett maximalt kapacitetsutnyttjande och med omfattande utbyggnadsplaner inom skogsindustrin skapade oro för att den framtida virkesförbrukningen skulle överstiga skogamas långsiktiga produktionsfönnåga. Skogens ojämna ålderssammansättning med underskott på medelålders skog och överskott på gammal skog innebar en risk för virkessvacka en bit in på 2000-talet. l det korta perspektivet har frågan om otillräckligt virkesutbud under åren 1979 och 1980 tagits upp. l olika sammanhang har hävdats att de nya bestämmelsema i skogsvårdslagen inneburit ett hinder för avverkning och sålunda bidragit till den virkesbristsituation vi f. n. upplever. l kombination med effekten av 1970-taIets debatt om kalhyggen, användning av kemiska

SOU I98 1:81 l 19

Skogsvårdslagsti/iningen

medel i skogen etc. sägs att tillämpningen av skogsvårdslagen har innebu rit en avverkningshämmande faktor. Liksom tidigare gäller ovillkorlig skyldighet att vidta återväxtåtgärder då skog har avverkats och då den skog som lämnats kvar inte är att anse som nöjaktig. Detsamma gäller numera också då skogstillståndet inte längre är godtagbart p. g. a. att skogen skadats, t. ex. genom brand eller stonn. När det gäller förutsättningarna att i övrigt föreskriva reproduktionsplikt gjordes en mera långtgående ändring. Enligt 5 §3 skall ny skog anläggas om skogen är så gles eller till så stor del består av för marken olämpligt trädslag att skogens tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig. Tillämpningsanvisningar om när skyldigheten skall inträda redovisas länsvis för olika åldrar, trädslag och boniteter. En ytterligare utvidgning av skyldigheten att an lägga ny skog återfinns i 6 § skogsvårdslagen. Enligt denna omfattar skyldigheten även bestånd som p. g. a. hög ålder har alltför låg tillväxt. Är nettotillväxten i ett mycket gammalt bestånd ononnalt låg på grund av rötskador och självgallring får skogsvårdsstyrelsen föreskriva att beståndet skall avverkas och ersättas med ny skog. Föreskrifterna om lägsta slutåldrar i l3§ syftar endast till att ange ett grundläggande skydd mot alltför tidig avverkning. Normalt bör skog med tillfredsställande bestockning stå kvar längre än vad som anges i föreskrifterna eftersom tillväxten sjunker endast långsamt efter medeltillväxtens kulmination. Värdetillväxten är särskilt hög i välsluten skog av hög kvalitet. l synnerhet för sågverksindustrin är en sådan produktion värdefull. Sedan år 1975 har tillämpats mot 13 § svarande regler om lägsta slutavverkningsålder som i stort sett överensstämmer med de skyddsgränser som gäller fr. 0. m. 1980. Före år 1975 tilläts slutavverkning vid tidigare åldrar. Tillväxten i såväl kubikmeter som framförallt värde förblir dock lågi förhållande till markens virkesproducerande förmåga om skogen har dålig slutenhet eller har stort inslag av Iågvärdiga trädslag eller är av dålig kvalitet. Skäl saknas därför att hålla kvar sådan skog lika länge som välsluten skog av god kvalitet. Enligt skogsstyrelsens tillämpningsföreskrifter till l3 § får de gällande slutåldrama underskridas med högst l0 % i fråga om bestånd som markant avviker från nonnalt utveckling. Det föreligger enligt utredningens mening anledning för skogsstyrelsen att vidta en justering av dessa tillämpningsföreskrifter. Sedan lång tid tillbaka finns ransoneringsregler med avseende på den slutavverkningsmogna skogen i skogsvårdslagstiftningen. Syftet med de nuvarande ransoneringsreglema (14 §) är att på sikt åstadkomma en jämnare åldersfördelning i den svenska skogen. Den slutavverkningsmogna skogen skall ransoneras för att överbrygga den virkessvacka som betingas av den nuvarande bristen på medelålders skog. Därigenom skulle industrins råvarubehov och sysselsättningen i skogsnäringen tryggas på sikt. Ransoneringskravet gäller i princip varje enskilt skogsmarksinnehav och innebär reglering av den takt i vilken slutavverkning av avverkningsmogen skog får ske. Enligt de nuvarande reglerna är utgångspunkten att den årliga slutavverkningsarealen inte skall vara större än att skogen slutavverkas i en takt som svarar mot omloppstiden. På mindre brukningsenheter får ett antal tillåtna årsavverkningar sammanföras för att tas ut på en gång. Brukningsenheter med en s. k. ideal produktionsförmåga under 100 m3sk per år undantas helt från ransoneringsreglema.

120 Skogsvdrds/agsti/iningen SOU 198 l :81

Den nya skogsvårdslagstiftningen trädde i kraft den l januari 1980. Erfarenheterna av de nya lagbestämmelsema är sålunda begränsade. Som antytts har reglerna skärpts på vissa punkter. l vissa avseenden är dock de ransoneringsregler som gäller från den l januari l980 formellt mindre restriktiva än de som gällt tidigare. Som framhållits skedde förändringar i tillämpningsanvisningama i flera fall redan 1975. Före 1975 var tillämpningen av skogsvärdslagen på många sätt mera passiv. De kalkyler som utredningen genomfört tyder på att avverkningsreglema i skogsvårdslagen medför en viss begränsning av avverkningsmöjlighetema. Skyddsgränsema i form av lägsta tillåtna slutavverkningsåldrar enligt l3§ är relativt lågt satta. Den skogsmarksareal som enligt dessa regler är slutavverkningsmogen uppgår till ca 4 milj. ha eller l 7 % av skogsmarken. Av det totala virkesförrådet rör det sig om ca 650 milj. m-lsk eller 27 %. Reglerna om slutåldrar kan därigenom inte sägas utgöra något betydande hinder mot en slutavverkning av önskvärd omfattning. Som nyss nämnts kan dock en viss justering av tillämpningsföreskriftema vara påkallad i fråga om skog av dålig kvalitet. Ransoneringsreglema har sannolikt en viss återhållande effekt på avverkningsnivån. speciellt inom storskogsbruket. Inom privatskogsbruket kan medvetenhet om ransoneri ngsreglema leda till att skogsägaren frivilligt avstår från att avverka. Sammanfattningsvis kan konstateras att avverkningsrestriktionema i skogsvårdslagen knappast utgjort något mera påtagligt hinder mot avverkning. Mot bakgrunden av nödvändigheten att öka virkesuttaget finns dock anledning att noga beakta effekten av gällande restriktioner och undersöka om vissa lättnader inte skulle kunna öka virkesutbudet utan att det grundläggande kravet på långsiktig hushållning med landets skogar åsidosätts. Skogsvårdslagen utövar inte något tryck på skogsägare att avverka sin skog. Gallringsskyldighet finns exempelvis inte även om stort behov av gallring föreligger. Skogsägare kan avstå från avverkning i decennier utan att komma i konflikt med skogsvårdslagens bestämmelser. Mot denna bakgrund har utredningen övervägt vissa åtgärder inom ramen för skogsvårdslagstiftningen. Dessa överväganden redovisas i avsnitt 6.3-6.6. Det bör understrykas att åtgärder som syftar till att förbättra virkesutbudet ligger väl i linje med det krav på ett aktivt skogsbruk som får anses vara en del av skogspolitiken. Till god skogsskötsel hör bl. a. att skogen skall avverkas i den takt och i den omfattning som med hänsyn till skogens tillstånd och utveckling är ändamålsenlig.

6.3 Gles skog eller skog som består av olämpligt

trädslag (5 § 3)

Från skogsproduktionssyn punkt är det angeläget att slutavverkningama orienteras mot glesa och luck iga bestånd med dålig kvalitet och liten växtkraft eller med hög inblandning av olämpliga trädslag. Som framgått av föregående avsnitt regleras detta i 5 §3 skogsvårdslagen. För att avgöra om reproduktionsplikt enligt 5 §3 föreligger skall beståndets tillväxt jämföras med tillväxten för de s. k. bättre hälftenbestånden” i riksskogstaxeringens produktionsöversikter. l de bestånd som kan bli aktuella

Sk()gsvdraslag.sti/iningen l 2 l

för reproduktionsplikt enligt 5§3 är emellertid tillväxten ofta svår att fastställa. Bedömning av om skyldighet att anlägga ny skog föreligger får därför i sådana bestånd göras med ledning av beståndets virkesförråd el leri plant- och ungskog via stamantalet. Mot den bakgrunden har Skogsstyrelsen utarbetat tillämpningsanvisningar bl. a. i form av virkesförrådsdiagram. Idessa diagram anges lägsta godtagbara virkesförråd i olika län eller länsgrupper med fördelning på bonitctsklasser. trädslag och ålder. Skogsstyrelsen har utifrån dataunderlag från riksskogstaxeringen 1973-1979 be räknat omfattningen av de skogsbestånd som är reproduktionspliktiga enligt 5 §3 skogsvårdslagen. l huvudsak omfattar 5 § 3 slutavverkningsskog med en slutenhet på 0,3 och 0.4. Av publicerat material från riksskogstaxeringama framgår att andelen sådan skog är betydande, särskilt i norra Sverige. Av skogsstyrelsens beräkningar framgår att 5 § 3-skogama skulle uppgå till ca l,7 milj. ha med ett virkesförråd av ca 100 milj. m3sk. Detta motsvarar ungefär 7% av den totala skogsmarksarealen. En relativt stor andel av 5 § 3-skoga ma, ca två tredjedelar, har inte uppnått lägsta slutavverkningsålder i skogsvårdslagens mening. Vid beräkningarna har reduktioner gjorts för marker av särskilt intresse av naturvårds- och kulturminnesskäl, vissa hagmarker m. m. För dessa marker får undantag från reproduktionsplikten enligt 5 §3 göras. Därutöver har viss andel tekniska och ekonomiska impediment frånräknats. Hänsyn har också tagits till att man i provytetaxeringar något överskattar andelen skog i de lägsta slutenhetsklassema. l följande sammanställning redovisas fördelningen av 5 § 3-skogamas omfattning i olika delar av landet.

Skogsareal Virkesförråd Andel i 0/0 Andel i %

Det är således förhållandevis stora arealer som faller under 5 §3. Mot denna bakgrund anser vi att något behov av skärpning av skogsvårdslagens 5 § 3 inte föreligger. Däremot vill vi starkt betona det angelägna i att en så snabb avveckling som möjligt av dessa skogar kommer till stånd. Skogsvårdsstyrelserna bör alltså intensifiera sin tillsyn och rådgivning i anslutning till denna bestämmelse. l avsnitt 8.2.2 tar vi vidare upp förslag till stödåtgärder för denna avveckling.

6.4 Överårig skog (6 §)

Den reproduktionsplikt som gäller enligt 6§ skogsvårdslagen innebär en utvidgning jämfört med tidigare lagstiftning. Bestämmelsen har givits en sådan utformning att den blir tillämplig endast i undantagsfall. För att ett föreläggande om avverkning skall kunna riktas mot en skogsägare med stöd av

l22 Skogsvårdslagstiftningen sou ;9g1;g1

6 §krävs att det överåriga beståndets tillväxt på grund av röta eller självgallring är mindre än hälften av vad ett nytt bestånd kan producera i genomsnitt (6 § skogsvårdsförordningen). Med överårighet avses därvid enligt skogsstyrelsens anvisningar att beståndets ålder med 60 % överstiger den lägsta tillåtna slutavverkningsåldem. Av förarbetena till skogsvårdslagen framgår också att den nu ifrågavarande bestämmelsen närmast tar sikte på fall som ligger på gränsen till van\ård av skogen. Det främsta skälet till att man valt en så förhållandevis snäv avgränsning av tillämpningsområdet hänger naturligtvis samman med att det ibland är helt försvarbart att behålla gamla bestånd för att vinna en produktion av högvärdigt gagnvirke. I debatten om virkesförsörjningen har det från olika håll hävdats att den nuvarande utformningen av 6 §gör regeln i det närmaste verkningslös. Några har föreslagit att bestämmelsen borde ändras så att överårighet föreskrivs som enda kriterium. En sådan lösning skulle förenas med en möjlighet till undantag för kvalitativt högvärdiga bestånd och bestånd som har hög löpande tillväxt och är utan skador. Andra har menat att bestämmelsen kan göras effektivare genom att kravet på att den låga tillväxten skall vara föro rsakad av röta eller självgallring slopas samtidigt som gränsen för överårighet sänks. Utredningen har gjort vissa bearbetningar av material från riksskogstaxeringen för att undersöka hur stor del av den svenska skogen som faller under kriteriema i 6§ skogsvårdslagen. Det har dock varit svårt att mer exakt beräkna dessa arealer och virkesförråd bl. a. på grund av de åldersindelningsgrunder som används vid riksskogstaxeringen. Utredningens beräkningar visar emellertid att en mycket liten andel av den totala skogsmarksarealen har skog vars ålder med 60 % eller mer överstiger den lägsta tillåtna slutavverkningsåldem. Det ligger klart under l % av den totala skogsmarksarealen. För Götaland gäller att ca 25 000 ha av totalt ca 4,8 milj. ha eller 0,5 % utgörs av överårig skog. I stort sett samma andelstal gälleri fråga om virkesförråd. Enligt beräkningarna utgör den överåriga skogens totala förråd ca l6 milj. m3sk. Utredningen har inte närmare undersökt hur hög tillväxten är hos den överåriga skogen. Det torde emellertid vara klart att inte all överårig skog har den låga tillväxt som krävs för att 6§ skall bli tillämplig. Viss del av den överåriga skogen har sådan karaktär att den faller under 5 § 3. Sammantaget visar undersökningarna att den nuvarande utformningen av 6§ träffar en endast obetydlig del av den svenska skogen. Av det nyss sagda framgår att 6 § på det hela taget inte har någon märkbart avverkningspådrivande effekt. Med utgångspunkt från de tidigare nämnda kraven på en utvidgning av tillämpningsområdet för 6 § har vi dock övervägt några möjliga ändringar. Även de som har föreslagit att överårighet skall vara enda kriterium för tillämpning av 6 § anser att en möjlighet till undantag i så fall måste föras in i bestämmelsen. Det torde vara ofrånkomligt att hålla föreskriften om undantag relativt allmän. Därmed föreligger en risk för svårigheter vid tillämpningen. Det kan förutses att många skogsägare vid ifrågasatt föreläggande enligt 6 § åberopar särskilda skäl för att överhålla det aktuella beståndet. Mot den bakgrunden är det tveksamt om en sådan omläggning av 6§ skulle leda till någon reell utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde. Reproduktionsplikten enligt 6§ bör därför även i fortsättningen ta sikte på fall som närmar sig vanvård av skogen. Enligt vår

SOU I98 l :8l 123

Skogsvdrdslagstiftningen

mening kan det dock finnas anledning att slopa kravet på att den låga tillväxten skall vara förorsakad av röta eller självgallring. En sådan åtgärd vidgar i viss utsträckning bestämmelsens tillämpningsområde. De naturvårdssympunkter som tidigare tagits upp vid diskussioner om 6 § har beaktats vid utredningens bedömning. Bakom kraven på en skärpning av 6 § har ofta legat syftet att framtvinga avverkning på fastigheter där ingen eller liten avverkning sker i dag. Man har också betonat vikten av att skogsvårdslagen skall ställa vissa krav på skogsägaren att avverka. Det förefaller dock lämpligare att dessa syften tillgodoses genom en regel som direkt tar sikte på avverkning. Vi föreslår också att skogsvårdslagen kompletteras med en föreskrift om avverkningsskyldighet. Förslaget tas upp i avsnitt 6.6.

6.5 Ransonering av slutavverkningsskog (14

§) l l4§ skogsvårdslagen sägs att slutavverkning skall bedrivas så att en jämn åldersfordelning av brukningsenhetens skog främjas. De föreskrifter som Skogsstyrelsen utfärdat innebäri huvudsak att den årliga slutavverkningsarealen skall begränsas så att skogen slutavverkas i en takt som svarar mot omloppstiden. Om det finns en stor andel gammal skog kan upp till tre gånger större areal slutavverkas. På mindre brukningsenheter får ett antal årsavverkningar föras samman under vissa perioder och tas ut vid samma awerkningstillfälle. Enligt l4§ skogsvårdsförordningen gäller ransoneringsreglema endast brukningsenheter med en s. k. ideal produktionsförmåga över 100 m3sk per år. Beräkning av den ideala produktionsförmågan sker genom att multiplicera brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal med boniteten i m3sk per år. Gränsen 100 m3sk per år motsvarar ungefär följande arealer i olika delar av landet.

Utredningen har gjort beräkningar for privatskogsbruket som visar att ca lO % av privatskogsarealen f. n. inte omfattas av ransoneringsbestämmelserna. Den arealen innehas av 45 °/0 av antalet företag (se tabell 6.1). Diskussionen om ransoneringsreglema har efter hand främst kommit att gälla frågan om en höjning av den produktionsförmågegräns som nu gäller vid tillämpningen. För att belysa alternativ med olika gränser har utredningen gjort beräkningar som redovisas i tabell 6.1. En höjning till 200 m3sk per år skulle medföra att 23 % av privatskogsarealen och 67 °/0 av antalet företag inte skulle omfattas av ransonering. Motsvarande tal vid en höjning till 300 m3sk per år är 36 % resp. 78 % och vid en gräns på 500 m3sk per år 54 % resp. 90 %. Som framgår av tabellen är skillnaderna mellan olika delar av landet måttliga. Bilden blir en annan om den regionala jämförelsen utgår från den totala

124 Skogsvérdslagstgfiningen

Tabell 6.1 Andel av arealen skogsmark och antalet brukningenheter för enheter med en produktionsförmåga upp till 100. 200, 300. resp. 500 m3sk inom privatskogsbruket Område Bonitet Areal skogs- Andel av skogsarealen, °/o Antal Andel av antalet. % 73-77 mark (1 000 brukn.

Källa: Riksskogstaxeringen och lantbruksräkningen 1976.

skogsmarksarealen. Jämfört med landet i övrigt skulle en höjd gräns undanta en betydligt större andel av skogsmarken i Götaland från ransoneringen. Enligt vår mening saknas det skäl att överväga några ändringar av de grundläggande reglerna för ransoneringen av slutavverkningsskogen. Dessa lades fast vid det skogspolitiska beslutet 1979 och det har inte därefter framkommit något som bör föranleda principiella ändringar. Det finns inte heller något som tyder på att ransoneringen totalt sett skulle utgöra ett hinder för att nå en avverkning av önskvärd storlek inom ramen för en långsiktig hushållning med skogarna. När det däremot gäller frågan vilka brukningsenheter som skall omfattas av ransoneringen har vi funnit att en vissjustering kan vara lämplig. En höjning av gränsen från 100 till 200 m3sk per år torde kunna genomföras utan att syftet med ransoneringen går förlorat. Med en sådan gräns kan man nämligen undvika detaljreglering för ett förhållandevis stort antal brukningsenheter utan att den skogsmarksareal som undgår ransonering blir alltför stor. En påtaglig lättnad i tillsynsmyndighetemas arbete skulle vinnas. Förslaget kräver ändring av 14§ skogsvårdsförordningen. Enligt vår mening bör någon ytterligare lättnad i ransoneringsbestämmelserna inte vidtas nu. En höjning till 300 eller 500 m3sk per år som tillämpningsgräns skulle i alltför hög grad avvika från de riktlinjer för ransoneringen som drogs upp i det skogspolitiska beslutet 1979. lnte hel ler bör man välja den modell som innebär att höjningen till 200 m3sk kombineras med att avverkningen på fastigheter med en produktionsförmåga upp till 500 m3sk endast begränsas av föreskriften om att slutavverkning inte får företas om mer än 50 % av arealen består av kal mark och skog under 20 år. l olika sammanhang har man under senare tid kunnat konstatera flera ogynnsamma konsekvenser av att fastigheterna har en ojämn åldersklassfördelning. En sådan är att många skogsägare drabbas oskäligt av skogsvårdsavgiften eftersom de inte har någon avverkningsbar skog. Med hänsyn till den stora betydelse som måste tillmätas det jämnhetskrav som ligger bakom ransoneringsbestämmelsema bör lättnadema i den nuvarande regleringen begränsas på det sätt vi föreslagit.

l 25

Skogstrârdslagstr/iningen

6.6 Föreskrift i skogsvårdslagen om avverkningsskyldighet

6.6.1 Allmänt Med hänsyn till tidigare förhållanden inom skogsbruket är det naturligt att skogsvårdslagen inte innehåller några direkta bestämmelser om skyldighet att avverka skog. Indirekt avverkningsskyldighet föreligger visserligen numera när skogstillståndet är sådantatt föreskrifterna i 5 eller6 §om an läggning av ny skog blir tillämpliga. Utöver dessa fall av dålig och alltför gammal skog följer inga specifrerade avverkningskrav av skogsvårdslagen. l lagens l § sägs dock bl. a. att skogen skall skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull virkesavkastning. Av förarbetena framgår också att det är viktigt att skogsbruket bedrivs så att skogsindustrin får en varaktig och jämn försörjning med råvara. Dessa syften kan inte tillgodoses utan att skogen gallras och slutavverkas med viss kontinuitet. Det finns nu betydande arealer avverkningsmogen skog. Om slutavverkningstakten inom privatskogsbruket ligger kvar på den låga nivå den haft undr slutet av 1970-talet fortsätter arealen avverkningsmogen skog att öka. Dessutom föreligger hos samtliga skogsägarkategorier behov av gallringi ung och medelålders skog. Såväl med hänsyn till skogsindustrins råvarubehov som från skogsskötselsynpunkt har vi därför funnit det lämpligt att föreslå att en föreskrift om avverkningsskyldighet förs in i skogsvårdslagen. Huvudsyftet med förslaget är att samhällets krav på avverkning av skogen som ett viktigt led i skogsskötseln - ett krav som får anses utgöra ett led i skogspolitiken - skall komma till uttryck genom en konkret bestämmelse. Utfommingen av den föreslagna avverkningsskyldigheten, som tas upp närmare i det följande, innebär att den i praktiken kommer att få betydelse för de skogsägare som aldrig avverkar eller avverkar sällan och i alltför liten omfattning. Enligt intervjuundersökningen rör det sig om en ganska stor grupp. 24 % hade inte avverkat under de fem senaste åren och hälften av dessa hade inte heller avverkat under de tio senaste åren. Bland dessa förekommer det sådana som har haft godtagbara skäl att inte avverka.

6.6.2 Avverkningsskyldighezens utformning

Den grundläggande föreskriften om avverkningskyldighet bör innebära att skogsäga ren skall avverka skogen i den omfattning som är lämplig med hänsyn till skogstillståndet på hans brukningsenhet. Liksom i fråga om vissa andra av skogsvårdslagens krav måste en säkerhetsmarginal iakttas när de konketa förutsättningarna för ett ingripande med stöd av en avverkningsbestämmelse skall läggas fast. Det är särskilt nödvändigt i detta fall med hänsyn till svårigheten att exakt bestämma avverkningsmöjlighetema på en brukningsenhet. Vi har också stannat för att det i skogsvårdslagen bör anges på vilken nivå avverkningskravet skall ligga. Den nya skyldigheten skall enligt förslaget tas in i l4§ skogsvårdslagen. Minimikravet bör således relateras till vad som är möjligt att avverka med hänsyn till skogstillståndet på brukningsenheten. När det gäller att bestämma nivån på kravet måste flera aspekter beaktas. Med en för högt satt gräns kan ett ohanterligt antal besvärs- och dispensänenden förutses. Man låser då också avverkningama på ett sätt som kan vara olämpligt både med hänsyn till

126 Skogsvårdslagstzftningen SOU 198 I :81

strävanden efter produktion av grov skog av hög kvalitet och till det varierande avverkningsbehov som följer av svängningarna i industrikonjunkturen. Hänsyn måste också tas till det periodvis varierande behov av avverkning som en skogsägare kan ha på grund av bl. a. ägarskifte. En för lågt vald gräns innebär att effekten begränsas. Risk finns också att den för vissa skogsägare kan få norrnerande verkan. Den risken får dock inte överdrivas. Det förefaller snarare sannolikt att många skogsägare som måste awerka för att fullgöra minimikravet i flera fall tar tillfället i akt att göra en större avverkning. Eftersom kravet på avverkning även i framtiden måste relateras till det faktiska skogstillstândet på brukningsenhetema saknas det enligt vår mening anledning att befara att den nya regeln skulle leda till att vissa skogsägare drar ner sina avverkningar för att klara framtida avverkningskrav. Vid en samlad bedömning av dessa aspekter har vi stannat för att föreslå att avverkningskravet skall utgöra hälften av den avverkning som är möjlig med hänsyn till skogstillståndet på en brukningsenhet. Som tidigare nämnts skall detta krav tas in i skogsvårdslagen. Det är viktigt att framhålla att denna föreskriñ i likhet med andra regler i skogsvårdslagen anger ett minimikrav. Kravet har begränsats av de nyss angivna skälen och får inte betraktas som någon norm för avverkningsnivån. Huvudinriktningen i skogsskötseln bör vara att utnyttja de möjligheter till avverkning som skogstillståndet medger. Detta skall självfallet vara utgångspunkten vid den information och rådgivning som bl. a. skogsvårdsorganisationen ger skogsägama. Det är av bl. a. administrativa skäl uteslutet att tillskapa en ordning som skulle innebära att särskilda beslut meddelas om vilket krav som skall gälla for de olika brukningsenhetema. Avverkningskravet måste kunna bestämmas schablonmässigt med hjälp av uppgifter som finns tillgängliga för alla fastigheter. De uppgifter som kan komma i fråga är därför de uppgifter om skogstillståndet som ligger till grund för taxeringsvärdet. Skogsstyrelsen har på vårt uppdrag undersökt förutsättningarna för att utarbeta en schablonmetod som skogsägaren skall kunna använda för att beräkna det avverkningskrav som gäller för hans brukningsenhet. Styrelsen har tagit fram en matematisk funktion som utgår från fastighetstaxeringsu ppgifterna om grovskogsförrådet av barrskog och förrådet av lövskog och klen barrskog. Funktionen har varierats för olika delar av landet och provats på ett antal fastigheter. Skogsstyrelsens beräkningar redovisas närmare i bilaga 3. Vid den jämförelse som gjorts mellan schablonberäknade och verkliga avverkningsmöjligheter har dock en betydande spridning kunnat iakttas. Av tidsskäl har skogsstyrelsens arbete med schablonmetoden kommit att begränsas. Genom ytterligare bearbetning bör det vara möjligt att förbättra metoden. Alla brukningsenheter bör omfattas av regleringen. Den tid under vilken det gällande avverkningskravet skall fullgöras, avverkningsperioden. bör dock varieras med hänsyn till brukningsenhetens storlek. Det är inte möjligt att kräva en årlig awerkning på de minsta enheterna. Det förefaller lämpligt att bestämma avverkningsperioden med utgångspunkt i den ideala produktionsförmågan. Beräkning av den ideala produktionsförmågan sker genom att multiplicera brukningsenhetens produktiva skogsmarksareal med boniteten i m3sk. Den ideala produktionsfönnågan används i dag bl. a. när det gäller att bestämma avverkningsperiodens längd i anslutning till ransoneringsbestäm-

Skogsvårdslagstiftningen 127

melsen i l4§ skogsvårdslagen. Den period inom vilken avverkningskravet skall fullgöras bör begränsas till högst l0 år. Det beror bl. a. på svårighetema att redovisa avverkningamas omfattning för en längre period. Även i övrigt kan det vara olämpligt att göra perioden alltför lång. När det sedan gäller de större brukningsenhetema kan det i och för sig finnas skäl att kräva att minimiavverkningen skall fullgöras inom ett eller några få år. En sådan ordning kan dock komma att motverka strävanden att driva ett rationellt skogsbruk. Även på ganska stora enheter är det i många fall orationellt att göra avverkningar alltför ofta. Vi föreslår därför att den kortaste avverkningsperioden bestäms till 5 år. En lämplig gränsdragning erhålls enligt vår mening om periodlängden 5 år får gälla för brukningsenheter med en produktionsformåga som är större än 500 m3sk medan övriga enheter får en avverkningsperiod på l0 år. Avverkningskravet bör som nämnts bestämmas till hälften av den verkliga avverkningsmöjligheten. Detta bör regleras i skogsvårdslagen. Möjligheten att bestämma kravets nivå en ligt en schablonberäkning bör framgå av skogsvårdsförordningen. Utformningen av de närmare föreskrifterna för schablonberäkningen liksom bestämningen av avverkningsperiodemas längd får ankomma på skogsstyrelsen. Med hjälp av schablonen skall skogsägaren kunna beräkna det avverkningskrav som gäller för hans brukningsenhet. Det är viktigt, särskilt i ett inledningsskede, att skogsvårdsstyrelsen lämnar de upplysningar och det bistånd i övrigt som skogsägaren kan behöva för beräkningen. Om skogsägaren anser att schablonen ger ett avverkningskrav som är högre än hälften av de verkliga avverkningsmöjlighetema bör han, enligt förslaget, redan vid ingången av avverkningsperioden kunna få besked om vilket krav som skall gälla. Beskedet bör lämnas av skogsvårdsstyrelsen genom sådant förhandsbeslut sorn avses i l6 §sk0gsvårdslagen. Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning sådana prövningar kommer att bli aktuella. Vår bedömning är att antalet förhandsbeslut kan hållas på en begränsad nivå eftersom flertalet av de skogsägare som finner att schablonen ger ett för högt krav, oavsett kravet i lagen, avverkar mer än hälften av möjlig avverkning. Om avverkning inte utförs i den omfattning som krävs kan det bli nödvändigt att förelägga skogsägaren att avverka. Reglerna i 24 § skogsvårdslagen blir då tillämpliga. Innan ett avverkningsforeläggande utfärdas måste det givetvis kontrolleras att det schablonberäknade avverkningskravet inte överstiger hälften av brukningsenhetens avverkningsmöjligheter. Skogsvårdsstyrelsen skall kunna medge undantag från avverkningskravet om kostnaderna for avverkning och därefter följande återväxtarbeten överstiger intäkterna sedan hänsyn tagits till utgående statsbidrag. I den nu föreslagna uppläggningen av avverkningsskyldigheten får schablonberäkningen av avverkningskravet i praktiken sådan betydelse att den måste ta över huvudregeln i de fall då schablonen ger ett krav som visar sig ligga under hälften av den verkliga avverkningsmöjligheten. Den skogsägare som har uppfyllt det krav som schblonen utvisar skall således aldrig kunna föreläggas att göra ytterligare avverkning med stöd av den nya regeln. Detta kan regleras i skogsstyrelsens föreskrifter.

128 Sk0g.svåIds/ag5ti/iI1ingen sou 1981:81

6.6.3 Adnzinistrationen Det bör framhållas att den föreslagna kompletteringen av skogsvårdslagen måste följas av en omfattande information om motiven för och innebörden i den nya bestämmelsen. Den största betydelsen ligger enligt utredningens uppfattning i att bestämmelsen anger att god skogshushållning kräver att skogen gallras och slutavverkas med viss kontinuitet. Den bör därför vara till god hjälp för skogsvårdsstyrelsen skogsägarföreningar och andra i den information och undervisning om skogens rätta skötsel som dessa bedriver. Skogsvårdsstyrelsema skall kontrollera att avverkningskraven fullgörs på de olika brukningsenheterna inom de tider som gäller i de enskilda fallen. Något föreläggande om avverkning med stöd av den nya Föreskriften kan inte göras innan den period som gäller för minimikravet har gått ut. Det gäller även om det i slutet av perioden klart kan konstateras att någon avverkning inte gjorts. I sådana fall bör dock skogsvårdskonsulenten ge skogsägaren råd och anvisningar om lämplig avverkning. Kommer skogsvårdsstyrelsen inte till rätta med en i detta avseende passiv skogsägare genom råd och anvisningar blir ett föreläggande att avverka aktuellt. Då måste den tid inom vilken föreläggandet skall fullgöras anpassas till de praktiska förutsättningarna att göra den erforderliga avverkningen. Föreligger inte särskilda skäl bör dock tiden sättas till ett år. De komplikationer vid tillämpningen som kan förorsakas av att fastigheter förändras genom tillskottsförvärv. delavyttringar e. d. bör kunna klaras ut i samband med den närmare prövning som blir aktuell om skogsvårdsstyrelsen finner anledning att ifrågasätta om en skogsägare uppfyllt lagens krav. Minimiavverkningskravet bör som de flesta andra av skogsvårdslagens skötselkrav fullgöras av skogsmarkens ägare. Kravet bör följa brukningsenheten och ett eventuellt avverkningsföreläggande riktas mot den som äger skogen när föreläggandet utfärdas. Skogvårdsstyrelsemas möjligheter att övervaka den nya föreskriftens efterlevnad skulle troligen underlättas om skogsägama ålades en löpande uppgiftsskyldighet om avverkade volymer. En sådan ordning skulle emellertid avvika från vad som gäller i övrigt enligt skogsvårdslagen. Det skulle också innebära en betydande belastning för myndigheter och enskilda. För majoriteten av skogsägama som sköter sina fastigheter på ett sådant sätt att avverkningskravet saknar praktisk betydelse skulle uppgiftsskyldigheten te sig omotiverad. Enligt vår mening bör man därför inte kräva att skogsägama lämnar löpande avverkningsuppgifter. Det får i stället ankomma på skogsvårdsstyrelsema att följa utvecklingen på de olika fastigheterna och ingripa när man misstänker att minimikravet inte uppfyllts.

6.6.4 Ikraftträdande!

Bestämmelserna bör träda i kraft den l juli 1982. Avverkningsperioden bör dock räknas från den l juli 1977. Det innebär att t. ex. den som inte avverkat något sedan juni 1977 omedelbart kan föreläggas att göra det om hans avverkningsperiod är fem år. l ett sådant avverkningsföreläggande bör dock den tid inom vilken avverkningen skall ske kunna sträckas ut till högst tre år. För fastigheter med en period som är l0 år skall avverkningskravet fullgöras före den l juli 1987. l det fallet får givetvis avverkning under perioden den l juli 1977-den l juli 1982 tillgodoräknas.

SOU 1931:31 l29

7 för

Beredskapslagstiftning skogsavverkning

7.1 Bakgrund

Enligt direktiven skall virkeslörsörjningsutredningen förutsättningslöst genomföra en analys av tänkbara åtgärder för att påverka utbudet av virkesråvara. l direktiven sägs vidare att utredningsarbetet skall inriktas på att i första hand föreslå åtgärder som bygger på ekonomiska stimulanser snarare än administrativa regleringar. Som framgått av kapitel 6 har kommittén emellertid föreslagit vissa modifieringar och kompletteringar i skogsvårdslagstiftningen. Dessutom har kommittén ansett sig oförhindrad att ta upp frågan om administrativa avverkningsregleringar till behandling i sitt betänkande. Förslag har väckts bl.a. i riksdagen om en beredskapslag som skulle sättas in vid en akut virkesbristsituation. I skrivelse har ledamöterna Boström och Olsson samt de sakkunniga Jonsson och Juhlin betonat att virkesförsöijningsutredningens sekretariat bör utneda och komma med förslag till huren beredskapslag enligt de fackliga organisationemas och socialdemokraternas förslag skulle kunna utformas. För att nämtare bereda frågoma kring administrativ avverkningsreglering tillsattes därför en särskild arbetsgrupp bestående av virkesförsörjningsutredningens sekretariat. ledamoten Olsson, de sakkunniga Jonsson och Sundberg samt experten Offesson. Arbetsgruppen har med utgångspunkt från socialdemokraternas förslag enban studerat frågor kring beredskapslagstiftning för skogsavverkning. Frågorna om en eventuell skärpning av den nuvarande skogsvårdslagen, införande av ett krav på minimiavverkning m. m. har sålunda inte behandlats av arbetsgruppen. Uppenbam samband föreligger dock mellan dessa typer av förslag och socialdemokraternas förslag om beredskapslag. l avsnitt 7.2-7.4 sammanfattas det utredningsarbete som arbetsgruppen genomfört.

7.2 Allmänt om beredskapslagstiftning

7.2.1 Awerkningsreglerirzgarna under andra världskriget

De erfarenheter som finns i fråga om reglering av avverkningar härrör från andra världskriget. Det kan därför vara av ett visst intresse att något studera bl. a. den lagstiftning om .sA_1'/c/1g/10! all avverkat ved som infördes under krigsåren (SFS 1940: 199). Avverkningsregleringama administrerades av Bränslekommissionen (tidi-

130 Beredskaps/agsI1_/Ining_ för sk0g.savverknrng SOU 198 1:81

gare Statens vednämnd) med därunder lydande länsvisa Bränslekontor (tidigare Vedkontor). Bränslekontoren, som arbetade inom länens Kristidsstyrelser, hade till uppgift att verka för att försörjningen med vedbränsle och träkol bedrevs på ett ändamålsenligt sätt - i forsta hand genom frivilliga leveranser, men också om nödvändigt genom föreläggande om avverkning. Vedanskaffningen planerades i samråd med skogsvårdsstyrelsema och för skogar under domänstyrelsens förvaltning domänverket. Mängden virke och den tid då avverkningsskyldigheten skulle vara fullgjord fastställdes av Bränslekontoren. Den avverkningsskyldige var också skyldig att ta vård om den avverkade veden tills den forts bort. Prissättningen på ved fastställdes centralt genom kungörelser om nonnalpriser för olika sortiment. Prisregleringama kom att gälla till 1948. Via statsgaranti garanterades inlösen av tvångsavverkad ved. Ersättning for ved som avverkats för kronans räkning utgick med skillnaden mellan gällande garantipris och kostnaderna för avverkning och uppläggning. Besvärsrätten mot beslut om avverkningsskyldighet var ytterligt begränsad. Besvär mot Kristidsstyrelsens beslut kunde endast föras vad gäller ersättning för ved som avverkats för kronans räkning. Vidare förelåg uppgiftsskyldighet. Skogsägare var efter anfordran tvungen lämna uppgifter till bränslekontoren om lager- och avverkningsmöjligheter. Anmälningsskyldighet gällde för avtal om överlåtelse av vedbränsle senast två dagar efter avtalets träffande. Som framgått ovan var de administrativa regleringama främst inriktade på att trygga försörjningen med vedbränsle. Fr. o. m. år 1942 utvidgades avverkningsskyldigheten till att omfatta även virke av annat slag. (SFS 1942:493, 494) främst massaved. I den extraordinära situation som rådde under andra världskriget tycks avverkningsregleringama ha fungerat relativt väl. Under vissa år uppnåddes mycket höga avverkningsnivåer, mer än 60 milj. m3sk varav merparten utgjorde vedbränsle. Här har givetvis också de höga vedprisema haft inverkan. Från skogsvårdssynpunkt synes erfarenheterna av regleringama i stort sett vara positiva enligt vad som framgår av skogsvårdsstyrelsemas årsbe rättelser. Den intensifierade gallringsverksamheten samt det faktum att grövre skog i stor utsträckning sparades innebar ett vid utgången av världskriget väsentligt bättre skogstillstånd. Det måste emellertid betonas att det på många sätt inte går att göra jämförelser mellan akuta, kortsiktiga bristsituationer i fredstid och det krigstillstånd som rådde under åren 1939-] 945. Genom den avspärming som andra världskriget innebar för Sverige, krävdes kraftfulla åtgärder för att trygga landets bränsleförsörjning. En stor administration byggdes därför upp for att klara problemen. Bl. a. fanns möjlighet att utnyttja en del av den tillgängliga arbetskraften för avverkningsarbete. Kol- och koksimporten svarade vid slutet av 1930-talet för 35 å 40 % av den totala bränsleförbrukningen. Praktiskt taget hela bränsleförsörjningen fick sålunda baseras på ved. Samtidigt föll dock en stor del av den exportinriktade skogsindustri ns efterfrågan bort. Virkesuttaget under andra världskriget kom sålunda att avse främst röjnings- och gallringsvirke. Den stora efterfrågan på brännved ledde vidare till höga vedpriser. Jämförelsen haltar sålunda av psykologiska, ekonomiska och administrativa skäl. Dessutom accepteras i krigstid mycket låga krav från rättssäkerhetssynpunkt.

SOU I98 I :81 Bcredskaps/agsl[lining_/fir 131 skogsavverkning

7.2.2 Nuvarande rans0ncrings— och_/Eia/Ogarzdelagsl[fining

Det som ligger närmast till hands för en jämförelse med den form av lagstiftning om avverkning som diskuteras är de s. k. fullmaktslagama. Dit räknas bl. a. allmänna förfogandelagen (1954:279) och allmänna ransoneringslagen (1954:280). De brukar också kallas beredskapslagar som kan tillämpas bara om särskilda Förutsättningar föreligger. l första hand är de avsedda att tillämpas i händelse av krig eller krigsfara. Likadan teknisk uppbyggnad har också allmänna prisregleringslagen (1956:236). l den lagen finns bestämmelser om olika metoder att påverka prisbildningen i landet. Liksom de tidigare nämnda lagarna träder prisregleringslagen i kraft vid krig eller krigsfara men den kan också sättas i kraft om det råder allvarlig fara för betydande prisstegringar. De gällande prisstoppsreglema utgår från prisregleringslagen som har varit i kraft oavbrutet sedan 1972. Riksdagen har varje år beslutat om förlängning av lagens tillämpning. Alla de nu nämnda lagarna inleds med en bestämmelse som anger under vilka förutsättningar övriga bestämmelseri lagen får tillämpas. De sistnämnda bestämmelserna består av såväl materiella föreskrifter som bemyndiganden för regeringen att utfärda föreskrifter i olika ämnen. l vissa situationer träder beredskapslagamas regler automatiskt i kraft medan det i andra fall krävs att regeringen förordnar om ikraftträdandet. Sådant regeringsbeslut skall i allmänhet godkännas av riksdagen inom viss tid.

7.3 Två alternativ till beredskapslag

7.3.1 Inledning 1 den debatt som har förts i anledning av det socialdemokratiska förslaget om beredskapslag har den tänkta lagstiftningens utformning uppfattats på olika sätt. Från socialdemokratiskt håll har man hävdat att beredskapslagen kan utformas så att den kräver relativt måttliga administrativa insatser. Man skall inte sträva efter att i alla situationer med lagens hjälp täcka en virkesbrist till 100 0/0. Deras förslag utgår också från att skogsvårdskonsulentema har en relativt god uppfattning om skogstillståndet på fastigheterna. De som har talat mot införandet av en beredskapslag har däremot hävdat att sådan kännedom om skogstillståndet endast finns för ett mycket begränsat antal fastigheter. Man har därför menat att det inte är möjligt att upprätthålla kraven på rättvisa och rättssäkerhet om inte avverkningsföreläggandena förenas med en orimligt

stor administrativ insats. Överhuvudtaget har motståndamas kritik utgått från

att en lagstiftning om tvångsavverkning måste innebära en reglering som är avsevärt mer omfattande än vad socialdemokraterna föreslagit. Mot den nu angivna bakgrunden har vi valt att försöka renodla två alternativ till beredskapslag. l det följande redovisas dels en beredskapslag enligt socialdemokratisk modell och dels en beredskapslag som innebär en total reglering av virkesmarknaden.

7.3.2 Vissa geznensaminajiâgor

En lagstiftning som skall göra det möjligt att förelägga skogsägare att avverka kan lämpligen utformas efter mönster från t. ex. allmänna prisregleringslagen.

l 32 BeIe(l.s/(1/2.3‘/am![lining/fir skogsav\w/mirzg SOU 1981281

Detta innebär att riksdagen stiftar en lag som innehåller alla de grundläggande Föreskrifter och bemyndiganden som krävs för att ett system med zivverkningsförelägganden skall kunna tillämpas. En inledande bestämmelse i lagen anger under vilka förutsättningar lagens övriga bestämmelser skall vara tillämpliga. Efter förebild från prisregleringslagen kan regeringen sätta Föreskrifterna i kraft varefter detta beslut sedan godkänns av riksdagen. När det gäller förutsättningarna för att sätta den administrativa regleringen i kraft torde man vara hänvisad till att i allmáinna ordalag peka ut vissa förhållanden beträffande virkesförsörjningsläget som kan föranleda ett beslut om ikraftträdande. Det beror bl. a. på de betydande osäkerhetsfaktorer som finns när det gäller att bedöma omfattningen av en brist på virke. Regeringen som i första hand skall ta initiativet till ett ikraftträdande måste få tillgång till ett betydligt mer utvecklat underlag än som finns idag för att kunna göra sina bedömningar. En rimlig lösning synes vara att Skogsstyrelsen får myndighetsansvaret för att förse regeringen med det underlaget. Därmed torde det också vara nödvändigt att högst väsentligt öka uppgiftsskytldigheten för parterna på virkesmarknaden. De nu trämnda åtgärdcma måste vidtas i samband med teredskapslagens införande och gälla även om inte lagens föreskrifter om avverkningsföreläggande m. m. är i kraft. Vissa andra moment är också gemensamma för de båda altemativ som tas upp i de följande avsnitten. Uppbyggnaden kan dock variera något. Reglemåste utgå från en grundläggande bestämmelse om skyldighet för ringen skogsägare att efter föreläggande göra viss avverkning. Vidare måste lagen innehålla närmare regler om förfarandet. Det krävs också att bl. a. frågoma för avverkat av förelägganden och om ersättningen virke, verkställigheten besvärsmöjlighetema ges tillfredsställande lösningar.

7.3.3 Beredskapslag enligt det socialdenwkratiska _/[its/age!

Mot bakgrund av de problem med skogsindustrins virkesförsörjning som gjort sig gällande under 1979 och 1980, har socialdemokratema i ett flertal motioner. riksdagsdebatter etc. föreslagit att en beredskapslag införs där föisumliga skogsägare åläggs att avverka. Vid samtliga tillfällen har riksdagen avslagit dessa yrkanden. Förslag om en beredskapslag lades fram första gången under våren 1979 (Mot. 1978/79:2l40, 2645,2679). Det närmare innehålleti en beredskapslag redovisas i en motion från januari 1980 (Mot. 1979/80: 1027). Kravet på beredskaplag har därefter återkommit i september 1980 samt ijanuari och mars 1981. Med tanke på att det socialdemokratiska förslaget har uppfattats på olika sätt torde det vara på sin plats att på vissa punkter klargöra innebörden Mot den bakgrunden har sekretariatet haft diskussioner med de ytterligare. experter som utarbetat underlaget till det socialdemokratiska förslaget. Därvid har följande grundläggande utgångspunkter slagits fast: D flirruc/.vjj/icl med lagen är att den skall kunna utnyttjas i en situation med allvarlig virkesbrist i delar av eller i hela landet. D Virkesbristen skall helt eller delvis avhjälpas genom /b:‘c/agg(1nc/e om avver/ning på enbart fastigheter där uppcnbara_/filtwznmw/.wr förelegat. D Lagen skall enligt förslaget “aldrig användas mot den skogsägare som sköter

SOU 198 l 181 I 33

Berat/.s‘kap.s‘/agsti/ining/fir skogsa\verkning

sin skog och tar sitt ansvar lör virkestötsörjningen. Skötsamheten har definierats enligt vissa kriterier. D Tillämpningen av lagen skall inte innebära en Iolalrcglering av virkesförsörjningen. Något krav att täcka hela virkesbristen bör ej skrivas in i lagen. Skogsstyrelsen bör i samråd med skogsvårdsstyrelsema bedöma hur stora virkesmängder som man bör syfta till att få fram.

F()r1t!.s'z'i!I)Ii ngar_ lör ikraftträdande Den grundläggande uppbyggnaden av den beredskapslag som åsyftas har behandlats i föregående avsnitt. Endast en betydande risk for virkesbrist bör föranleda att lagen görs tillämplig. För att regeringen skall kunna avgöra när lagen skall sättas i kraft är det nödvändigt att det finns ett bra informationsunderlag om virkeslörsörjningssituationen. F. n. finns vissa brister i statistikunderlaget; t. ex. lång tidseftersläpning vad gäller uppgifter om avverkningarna. stor osäkerhet beträffande prognoser etc. Det torde sålunda vara naturligt att man samtidigt med förslag till beredskapslag lägger fram forslag till utbyggnad av statistik- och prognosverksamhet vad gäller virkesforsörjningen. Från socialdemokratisk sida har man sålunda också krävt (Mot. I979/8021027. sid. 3) att utvecklingen på virkesmarknaden övervakas ”på ett helt annat sätt än vad som nu sker. . .Fortlöpande bedömningar av industrins behov och därav följande avverkningskrav måste göras och redovisas för riksdagen”. Särskilt viktigt blir informationsaspekten med tanke på att tidsåtgången från det att lagen sätts i kraft till dess råvamn når industrin måste bli så kon som möjligt. Strävan bör vara att minska eftersläpningen i statistiken och minska osäkerheten i prognoserna. På samma sätt bör den tid det tar att organisera beredskapslagens administration (centralt, regionalt och lokalt). tiden för handläggning (inkl. eventuellt överklagande) av avverkningsforeläggandena. tid for transport ete. bli så kort som möjligt. l dagsläget tar det ofta avsevärd tid från beslut om avverkning till användning i industrin. Den omständigheten skapar givetvis problem vid tillämpning av en beredskapslagstiftning. Ju mer omfattande administrationen av avverkningsregleringama blir desto mer ökar riskerna vad gäller tidsaspekten. Å andra sidan måste administrationen ha en viss storlek for att vissa minimikrav vid handläggningen skall kunna tillgodoses. Det bör som néimnts :inkomma på Skogsstyrelsen att svara för den bevakning av utvecklingen på virkesmarknaden som en beredskapslag kräver. Sannolikt måste de uppgifter som då krävs från de olika intressenterna på marknaden samlas in centralt hos Skogsstyrelsen. En ordning med uppgiftslämnande på regional nivå till skogsvårdsstyrelsema kompliceras nämligen av att virket i hög grad fraktas över länsgränsema. l tider då lagen skall tillämpas blir det dock nödvändigt att göra en regional fördelning av den totala virkesmängd som man syftartill att få fram. Av det skälet kan det vara lämpligt att även i tider då lagen inte är i kraft strâiva efter en viss regionalisering av uppgiftema om virkesbehovet.

134 SOU l98lz8l

Beredskaps/agsti/ining_/Eir skogsavverkning

A vverknings/Eire/dggande

När det sedan gäller utformningen av den grundläggande bestämmelsen om avverkningsföreläggande skall den i detta alternativ vara begränsad på visst sätt. Som nämnts tidigare skall enbart försumliga skogsägare kunna föreläggas att avverka. Redan i lagen skall särskild hänsyn tas till tidigare avverkningsaktivitet och fastighetens fysiska avverkningsmöjligheter. Gränsdragningen bör lämpligen göras med utgångspunkt från de schabloner över fastighetsvisa avverkningsmöjligheter som virkesförsörjningsutredningen diskuterat i annat sammanhang.

Organisation m. m. Centralt bör beredskapslagen administreras av Skogsstyrelsen (eller eventuellt annat centralt organ t. ex. särskild nämnd). Beslut om avverkningsföreläggande bör fattas av skogsvårdsstyrelsema. För den närmare bedömningen av hur stora virkesmängder man skall ta fram inom varje län krävs samråd mellan Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsema. Det skall sedan ankomma på skogsvårdsstyrelsen att göra en fördelning av länsvolymen på konsulentdistrikten. Med utgångspunkt från det krav på avverkning som faller på distriktet skall skogsvårdskonsulenten välja ut lämpliga fastigheter. Det är klart att konsulenten först bör försöka förmå skogsägama att avverka frivilligt. I sista hand skall dock ett föreläggande om avverkning kunna riktas mot skogsägaren. l föreläggandet skall på visst sätt anges hur stor avverkningen skall vara och inom vilken tid den skall fullgöras. I fråga om kvantitetskravet är det sannolikt att personal från skogsvårdsstyrelsen i många fall måste medverka i den praktiska planeringen av avverkningen. När det gäller att bestämma den tid inom vilken avverkningen skall göras måste särskild hänsyn i form av arbetskraft och maskiner som givetvis tas till de avverkningsresurser finns tillgängliga, praktiska förhållanden i terrängen. snödjup etc. Om det är omöjligt att få fram avverkningsresurser måste dispens kunna ges.

Verkställigheten

Ett avverkningsföreläggande bör förenas med vite. Om föreläggandet inte iakttas måste det ytterst finnas möjlighet att utföra avverkningen på den försumliges bekostnad. Detta kan ske efter mönster från den nuvarande skogsvårdslagen (24 §). Det är givet att beredskapen att sätta in sådana avverkningsresurser måste öka.

Ersä tm ingsregler

l det socialdemokratiska förslaget framgår inte om någon statlig prisgaranti för det tvångsavverkade virket skall gälla. Man talar endast om att långsiktiga prisavtal måste tillskapas. Enligt förslaget skall sålunda avsättningen för det tvångsavverkade virket styras av marknaden. Det torde dock vara nödvändigt att förse lagstiftningen med regler om statlig prisgaranti. De mycket varierande fömtsättningama i fråga om lönsamhet mellan olika delar av landet och mellan olika typer av avverkningar måste också beaktas. Staten måste naturligtvis täcka förluster som en tvångsavverkning kan medföra.

SOU 198l:8I

Beredskapslagsri/ining_lör skogsavverkning 135

Besvär Till skillnad från vad som gällde enligt krigsårens avverkningregleringar bör ett avverkningsföreläggande kunna överklagas. Även om kravet på snabba avgöranden av sådana besvär är stort, bör man sätta in skogsstyrelsen som instans mellan skogsvårdsstyrelsema och regeringen.

Admin istrationskos tnaderna Statsverkets kostnader för det nu beskrivna systemet är svåra att beräkna. En förutsättning är givetvis att personella resurser i den omfattning som krävs finns tillgängliga. Storleksordningen av de kostnader det är fråga om kan belysas med räkneexempel. Centralt på Skogsstyrelsen krävs viss personalförstärkning bl. a. för att följa utvecklingen på virkesmarknaden. Även på skogsvårdsstyrelsema måste viss sådan verksamhet ske. Om det ökade personbehovet kan begränsas till ca l0 personer skulle, vid en kostnad på 150 000 kr per person, totalkostnaden uppgå till omkring 1,5 milj. kr. Dessutom ökas naturligtvis berörda företags och skogsägares kostnader på grund av den utvidgade uppgiftsskyldigheten. Vidare krävs sannolikt att de flesta konsulentdistrikt måste förstärkas med en person. Dessutom torde det bli nödvändigt med en person per skogsvårdsstyrelse då lagen skall tillämpas. Tillsammans kan det utöver tidigare 1.5 milj. kr beräknas kosta 35 milj. kr. Tidigare har tidsaspekten betonats. Det är viktigt att tidsåtgången för de olika momenten i en beredskapslagstiftning- ikraftträdanuppgiñsinsamling, de. uppbyggnad av organisation, handläggning av avverkningsförelägganden etc. - blir så liten som möjligt.

7.3.4 Beredskapslag som innebär lotalreglering

Allmänt Det mera övergri pande regleringssystem som beskrivs i det följande utgår från en strävan att vid virkesbrist i möjligaste mån fullständigt täcka skogsindustr-ins behov av virke. Den avgörande skillnaden gentemot den i föregående avsnitt beskrivna regleringen består i de krav på precisa uppgifter om behov och avverkning som totalsystemet innehåller. Skogsägarens “försumlighet” som utgångspunkt för tvångsåtgärdema träder också något i bakgrunden.

Ikraftträdande. m. m.

I fråga om den lagtekniska konstruktionen skiljer sig totalregleringen inte från systemet i avsnitt 7.3.3. Lagen bör ha beredskapskaraktär och förutsättningarna för att sätta den i kraft är desamma som diskuterats tidigare. Kravet på en löpande statistik över förhållandena på virkesmarknaden blir dock starkare. Skogsindustrin måste ange prognoser över produktions- och råvarubehov för kommande avverkningssäsong. Samtidigt bör uppgifter lämnas om hur industrin avser att ordna sin virkesförsörjning. Man skall också ange från vilket län virket skall hämtas. Industrins uppgifter om virkesbehov utöver den

l 36 Bcredskanslags![lining_för s/\og.s‘avvc’r/ning SOU 198 l :8 I

egna försörjningen bör vara bindande för inköp. För att en sådan virkesbrist som bör föranleda att lagen sätts i kraft skall kunna konstateras med någon säkerhet krävs också uppgifter om beräknade avverkningar från de som äger för de olika skogsägama att anmäla avverkningar bör skogen. Skyldigheten utvidgas till att omfatta all slutavverkning och även gallring.

A vvar/ningss/<_1‘/diglzel

Tyder uppgifterna om förbrukning och avverkning på att en allvarlig _ virkesbrist kan uppkomma kan regeringen sätta lagen i kraft. Lagens bestämmelse om avverkningsskyldighet bör inte förses med några begränsningar. Föreläggande om avverkning bör givetvis ligga i linje med skogsvårdslagens bestämmelser. Av tillämpningsföreskriftenm bör framgå att fastighetemas avverkningsmöjligheter skall vara vägledande vid valet av objekt för avverkningsföreläggande.

Tillänzp›zingerz Systemet bygger på att huvuddelen av virkesbchovet kan täckas via de kanaler som finns idag. Den stora skillnaden blir de kraftigt ökade kraven på tidigt lämnade åtaganden om virkesleveranser som är bindande. Prisförhandlingarna i de nuvarande formerna förutsätts vara kvar men de kompletteras med förhandlingar om kvantiteter. Sannolikt krävs också en sonimentsfördelning. l förhandlingarna deltar skogsägareföreningama. Dessa kan naturligtvis lämna bindande leveransbesked endast om de i sin tur har klara kontrakt om avverkningsuppdrag med medlemmarna. Med utgångspunkt från uppgifter om leveransåtaganden efter de nämnda lörhandlingama och de uppgifter om planerade avverkningar som lämnas av skogsägare som står utanför föreningarna kan det på varje län belöpande virkesunderskottet beräknas. skall sedan fördela den Skogsvårdsstyrelsen volymen på konsulentdistrikten. Konsulenten böri första hand försöka täcka den virkesvolym som krävs genom frivilliga överenskommelser. Den brist som ändock kan kvarstå skall tas ut genom lörelägganden om avverkning. Som nämnts bör skogsvårdskonsulenten sträva efter att rikta föreläggandena mot fastigheterna i den ordning som betingas av deras avverkningsmöjligheter. En grov sådan rangordning får göras utifrån skogsbruksplaner. fastighetstaxeringsuppgifter och liknande material.

Er.s‘a‘tIrzingsregler, m. m.

Det nu ifrågavarande systemet måste förses med särskilda regler om skyldighet för staten att lösa in virke som inte kan avsättas på marknaden. Dessutom måste man även här ta hänsyn till de varierande lönsamhetsförutsättningama. Skogsägare som föreläggs att göra en stor avverkning bör kanske också beredas särskilda möjligheter att genom någon form av speciellt skogskonto utjämna sina inkomster av tvångsavverkningen.

Bercdskapslagstgflning/Zir skogsavverkning 137

Verkställighet och besvär När det gäller reglerna om verkställighet av föreläggande och om besvärgäller det som sagts i avsnitt 7.3.3.

Administrationskostnader

Storleken av administrationskostnaderna kan belysas med samma typ av räkneexempel som i avsnitt 7.3.3. Under förutsättning att varje skogsvårdsstyrelse och konsulentdistrikt utökas med en person samt att det krävs 5-6 personer extra på Skogsstyrelsen skulle totalkostnaden uppgå till ca 50 milj. kr per ar.

7.4 Samband mellan och

beredskapslagstiftning förändringar i skogsvårdslagen

Som framgått tidigare har h1n1(c/syfzet med socialdemokraternas förslag till beredskapslag varit att tillgodose skogsindustrins virkesbehov. Ett viktigt syfte med förslaget har emellertid också varit att få uppenbart forsumliga skogsägare att avverka i erforderlig omfattning. Sålunda är tanken att en akut virkesbrist helt eller delvis skulle avhjälpas genom att enbart de ”försumliga” åläggs att avverka skog. De som enligt vissa kriterier betraktas som “skötsamma” skulle undantas helt från att drabbas av lagen. Då virkesbristen är avhjälpt och beredskapslagen sätts ur kraft är det skogsvårdslagens sedvanliga bestämmelser om bl. a. försumlighet som gäller. Med den uppläggning av beredskapslag som socialdemokraterna föreslagit är det uppenbart att det finns starka samband med skogsvårdslagens bestämmelser och tillämpning. För det första är det självklart att föreläggandena om avverkning enligt en beredskapslag skall ligga i linje med skogsvårdslagens bestämmelser. Detta skulle förmodligen mestadels bli fallet vid tillämpningen av en beredskapslag, även om denna inte innehåller nâgra klart uttryckta bestämmelser i skogsvårdshänseende. För det andra skulle de krav samhället ställer i avverkningshänseende komma att variera med konjunkturen. Annorlunda krav på skogsägama (eller snarare vissa av skogsägama) ställs om beredskapslagen träder i kraft i en akut bristsituation jämfört med vad som gäller i en normal situation. skogsvårdslagen har traditionellt haft karaktär av skyddslag för att hindra skövling av skogstillgångama. Syftet har bl. a. varit att åstadkomma en jämnare åldersfördelning i den svenska skogen. Mot den bakgrunden infördes de nuvarande ransoneringsreglema. Som framgått av kapitel 6 föreslås vissa skärpningar av skogsvårdslagens krav vad gäller avverkning. Bl. a. ställs krav på viss minimiavverkning. Bestämmelserna i skogsvårdslagen siktar emellertid endast på att stipulera de grundläggande krav som samhället ställer på de enskilda skogsägama. Arbetsgruppen har varit eniga om att en beredskapslag bara bör sättas in i en akut bristsituation. Kriterierna för vad som skall räknas som försumlighet måste rimligen ställas högre om detta skall skrivas in i en beredskapslag jämfört med vad som normalt gäller i skogsvårdslagen. I annat fall skulle en sådan lag inte behövas.

138 Beredskapslagsti/iningför skogsavverkning

Kriterierna vad gäller försumlighet måste sannolikt sättas så pass högt att normala krav på rättvisa och rättssäkerhet får åsidosättas. Detta sammanhänger dels med att kunskapsunderlaget är bristfälligt, dels att inte alla försumliga kommer att drabbas av Föreläggande enligt de kriterier på försumlighet som fastställs. Om den akuta bristsituationen skall kunna avhjälpas måste kriterierna utformas så att virke kommer fram i erforderlig omfattning. Man vet ju inte med säkerhet hur djup en eventuell akut bristsituation kan tänkas bli. Om man är beredd att betala det pris i form av lägre rättssäkerhet som ett sådant system innebär, är bl. a. en värderingsfråga. Om man i stället anger kriterierna på försumlighet lågt (men fortfarande högre än i skogsvårdslagen) riskerar man att industrins akuta virkesbehov inte tillgodoses. l detta fall tenderar huvudsyftet med en beredskapslag att tonas ned. Syftet att komma åt försumliga skogsägare träder här i stället i förgrunden. l detta fall är det frågan om inte den naturliga åtgärden vore att skärpa skogsvårdslagen. På motsvarande sätt har förändringar i skogsvårdslagen betydelse för hur en beredskapslag utformas. Alla de avverkningspåverkande åtgärder som virkesförsöijningsutredningen föreslår påverkar synen på och behovet av en beredskapslag. I synnerhet gäller detta förslaget om att föra in en föreskrift om avverkningsskyldighet i skogsvårdslagen. När skogsvårdslagen skärps vad gäller skyldighet att avverka så försvinner också en del av jordmånen för en beredskapslag. Ju högre exempelvis ett minimikrav i skogsvårdslagen ställs, desto högre måste också kriteriema för vad som skall betraktas som försumlighet vid beredskapslagstiftning anges.

7.5 Utredningens överväganden

Hittills har sakbeskrivningen i detta kapital baserats på det utredningsarbete som genomförts i den särskilda arbetsgruppen för administrativ avverkningsreglering. Arbetsgmppen ställer sig bakom den sakbeskiivning som redovisats i avsnitt 7.2-7.4. Däremot redovisas inte de värderingar som enskilda medlemmar i arbetsgruppen kan ha om beredskapslagstiftning. Arbetsgruppen betonar att redovisningen skall ses som en översiktlig analys över de konsekvenser som genomförandet av en beredskapslag för skogsavverkning skulle medföra. Denna analys utgör ett underlagsmaterial som kan bilda grundval för kommitténs överväganden i denna fråga. Något ytterligare utredningsarbete i fråga om beredskapslagstiftning har således inte bedömts som nödvändigt. Som framgått är de avvägningsfrågor som man ställs inför de klassiska frågoma som dyker upp då central styrning kontra decentraliserat beslutsfattande via marknader diskuteras. Det gäller bl. a. frågan om vilken fördelning av resurserna man får i det ena eller det andra fallet och vilket av sätten att fördela resurserna som är det effektivaste när det gäller att uppfylla givna mål. De målsättningar för utvecklingen inom skogsbruk och skogsindustri som vi har att utgå ifrån har diskuterats relativt utförligt i kapitel 5. I den skogspolitiska debatten har bred enighet rått om vilka målsättningar som skall

SOU l 98 1:8 I Beredskapslagstiftning/br skogsavverkning I39

gälla och hur angeläget det är att bättre utnyttja produktionskapaciteten inom både skogsbruk och skogsindustri. Däremot finns olika meningar vad gäller frågan om beredskapslagstiftning som medcli skogspolitiken. Oenigheten har bl. a. gällt om beredskapslagstiftning är ett effektivt medel jämfört med andra tänkbara åtgärder och de krav på administrativa resurser som en beredskapslagstiftning medför. Vidare har diskussionen i hög grad berört rättvise- och rättssäkerhetsaspektema. l avsnitt 7.3 har olika tekniska utfonnningar av system för beredskapslagstiftn ing redovisats. En i det sammanhanget central fråga är därvid avvägningen mellan rättssäkerhetskraven å ena sidan och kraven på administrativa resurser å den andra. Om kraven på rättssäkerhet sätts lågt eller i hög grad åsidosätts jämfört med normala förhållanden kan systemet göras administrativt enklare. Om däremot kraven på rättssäkerhet sätts högt blir kraven på administrativa resurser stora, systemet blir krångligt och tungrott. Central styming innebär krav på kunskap och administrativa resurser hos den ansvariga myndigheten. Det gäller här att sätta lagen i kraft, klarlägga behovet av virke, fördela förelägganden på rätt fastighet, kontrollera och inspektera efterlevnad etc. Som arbetsgruppen har betonat är vidare tidsaspektcn viktig vid central styming. Det torde krävas upp till ett år mellan beslut om att sätta lagen i kraft till det att virket når fabriken. Om tidsåtgången från beslut att sätta beredskapslagen i kraft till dess att virket kommer fram till industrin blir alltför lång riskerar syftet med lagstiftningen att förfelas. De kostnader som i sådant fall uppstår är mångdubbelt större än de direkta administrationskostnadema. Dessa svårigheter kan illustreras med det senaste årets utveckling för sågverken. För ungefär ett år sedan hade man på flera håll brist på sågtimmer medan det mindre än ett år senare råder överskott på råvara. Om man skulle sätta en beredskapslag för skogsavverkning i kraft, innebär detta otvivelaktigt ett mycket stort ingrepp på virkesmarknaden. l stort sett karaktäriseras virkesmarknaden av decentraliserat beslutsfattande även om prisförhandlingama domineras av starka aktörer på både köpar- och säljarsidan. Även fortsättningsvis måste rimligen skogsindustrins virkesförsörjningi huvudsak klaras via de marknadsmässiga mekanismema. En grundläggande utgångspunkt måste därför vara att en beredskapslag för skogsavverkning bara bör tillgripas i en extraordinär situation då andra till buds stående möjligheter är uttömda. Den typ av beredskapslagstiftning som diskuteras i detta kapitel tar utökade administrativa resurser i anspråk och innebär att en rad administrativa problem uppstår. Enligt virkesförsörjningsutredningens mening måste rimliga krav på rättssäkerhet ställas. Med hänsyn till det relativt dåliga underlag som f. n. finns för att tvinga fram avverkning måste det bli ett inte oväsentligt mått av godtycke i bedömningama om vilka som skall åläggas att avverka. Aktuella fastighetsvisa skogsbruksplaner finns inte ens för hälften av privatskogsmarken. Utifrån fastighetstaxeringen skulle man kunna få fram vissa relativt grova kriterier vilka skulle kunna ligga till grund för en uppfattning om vilka som bör åläggas att avverka eller inte. Kriterierna för avverkningsföreläggande skulle förmodligen behöva varieras från region till region beroende på hur akut försörjningsläget är. Det är således stor principiell skillnad mellan utredningens förslag om en generell avverkningsskyldighet och en beredskapslagstiftning

140 Beredskapslagsti/in1ng_/5r skogsavverkning

som innebär att man väljer ut vissa skogsägare som åläggs att avverka. Tillämpning av en beredskapslag på sätt som beskrivits i detta kapitel innebär att man ställer mycket låga krav från rättssäkerhetssynpunkt. l krigstid accepteras detta och det måste bli en politisk bedömning om man finner läget på virkesmarknaden så allvarligt att man kan acceptera att principer som vanligtvis endast kommer till användning i krigstid även tillämpas under andra förhållanden.

8 Statligt stöd till skogsbruket

8.1 Nuvarande stöd _ Principema för det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket lades fast av riksdagen år 1979 (prop. 1978/79:110. JoU 1978/79:30, rskr 1978/791387). l riksdagsbeslutet slås fast att skogsbruket i princip skall vara självfinansierat. De grundläggande krav som ställs enligt skogsvårdslagstiftningen skall alltid tillgodoses utan statligt stöd. l de fall det är ett samhällsintresse att få till stånd en skogsvård som går utöver dessa krav kan emellertid statligt stöd ges. Sådant stöd motiveras främst från regionalpolitiska utgångspunkter. Rent allmänt har stödet i övrigt in riktats mot sådana åtgärder som från samhällets synpunkt är angelägna men som för skogsägaren ger avkastning först i en förhållandevis avlägsen framtid. Då principerna för stödet lades fast betonades särskilt den stora betydelse som skogsbruket har i glesbygden som en del i det sammantagna sysselsättnings- och serviceunderlaget. Det påpekades att skogsbruket i inte obetydlig utsträckning åstadkommer sysselsättning i flera angränsande näringar och att insatser inom skogsbruket tillhör de minst kostsamma sysselsättningsskapande åtgärderna. Det är mot denna bakgrund som ett särskilt regionalpolitiskt skogligt stödområde har avgränsats. Området som är indelat i en inre och en yttre zon framgår av figur 8.1. Gränsdragningen är gjord med utgångspunkt i förutsättningarna för skogsproduktion. De nämnare bestämmelserna om stödet finns i förordningen (1979:792) om statligt stöd till skogsbruket (ändrad 1981:374) och kungörelsen (1974:472) om statsbidrag till skogsvård i norra Sverige (omtryckt 1979:793). Skogsstyhar utfärdat föreskrifter om verkställigheten av nämnda

relgn Författningar

(SKSFS 1979:4 och 5 samt 1981:3 och 4). Stöd kan lämnas till skogsvårdsåtgärder, åtgärder vid skada på skog, skogsvägar och skogsbruksplaner. Statlig lånegaianti kan tillämpas endast i fråga om stödet vid skada på skog och till skogsvägar. I övrigt har stödet formen av bidrag av varierande storlek beroende på åtgärd, område i landet och typ av skogsägare. Stödets omfattning framgår översiktligt av sammanställningen på sid. 143.

142 Statligt stöd till skogsbruket sou 1981:81

Gräns för det skogliga stödområdet -———— Gräns för inre zon

Figur 8.1 Det skogliga slédumrédel

sou 1981:81 Statligt stöd till skogsbruket 143

Skogs- Högsta bidragsprocent Anv. medel ägare __ u 1981/82 1 stodomradets övr. min_ k, - lnre zon Yttre zon landet

Ej Iid5hegrcin.sa! .stöd 1. Skogsdikning alla 50 50 50 8 2. Återväxtåtgärder efter avverkning av gles m. m. skog alla 50 30 30 30 3 Dzo täckning av avverk-

alla 100 100 100 l

ningsforlust 4. Försenade eller komplet- 50 30 -

Täckning av gallringsförlust 7 Återväxtåtgärder efter normal alla 50 - avverkning 8 Hjälplantering efter sork- 0 kaninskador alla 70-90 70-90 -

Tidsbegränsat stöd 12. Tillvaratagande av klenvirke alla 30 30 30 40 13. Återväxtåtgärder efter avenskilda 60-90 - - 35 verkning senare än 1980 14. Försenade och kompletterande återväxtåtgärder och återväxtåtgärder efter avverkning

övriga

Det statliga stödet till skogsvårdsåtgärder m. m. utgår främst till återväxtåtgärder, bl. a. efter avverkning av gles skog eller skog med olämpligt trädslag. Även stöd till beståndsvårdande åtgärder, t. ex. eftersatt röjning, utgår. Sammanlagt har anvisats 123 milj. kr till dessa åtgärder (stöd 1-8) under budgetåret 1981/82. När det gäller bekämpningsåtgärder vid insektshärjning (stöd 9) utgår stöd eñer prövning från fall till fall. Det statliga stödet till skogsvägaroch skogsbruksplaner uppgår 1981/82 till 30 milj. kr resp. 3,5 milj. kr. I avvaktan på de forslag som virkesforsörjningsutredningen kommer att lägga fram, har riksdagen beslutat (prop. 1980/812136, JoU l980/8lz25, rskr 1980/81 1295) att bl. a. införa generella statsbidrag till vissa återväxtåtgärderi Norrlands inland (stöd 13) samt statsbidrag for tillvaratagande av klenvirke (stöd 12). Dessa stödfonner är tidsbegränsade och gäller t. o. m. budgetåret 1982/83. Stöden 14, 15 och 16, som är en rest av äldre skogsvårdsstöd och som _ egentligen rör ett något större område än den inre zonen, skall upphöra vid utgången av budgetåret 1983/84. Sammanlagt uppgår de angivna stöden under budgetåret 1981/82 till 231,5

144 Statligt stöd till skogsbruket

sou |9g1;3|

milj. kr. Härtill kommer eventuellt stöd vid insektsskador samt 20 milj. kr för skogsvägbyggnadsföretag under vintern. De senare har anvisats särskilt i sysselsättningsfrämjande syfte. Vissa delar av det statliga skogsbruksstödet finansieras med de s. k. skogsvårdsavgiftsmedlen. Dessa tas ut av alla skogsägare enligt lagen* (1946:324) om skogsvårdsavgift (ändrad senast 1981:343). Avgiften uppgår årligen fr. o. m. den l juli l98l till 6 promille av skogsbruksvärdet på varje skogsfastighet. Enligt de principer som riksdagen har fastlagt skall avgiftsmedlen användas för sådana ändamål som är till nytta för skogsbruket som sådant eller på sådant sätt att alla skogsbrukare kan få del av dem. Som exempel på användningsområde har angetts forsknings- och utvecklingsarbete, information, utredningsarbete, översiktliga skogsinventeringar, bidrag som är tillgängliga för alla skogsägare m. m.

8.2 Utredningens förslag

8.2.1 Allmänt Det är enligt vår mening nödvändigt att förstärka det statliga ekonomiska stödet till skogsbruket på vissa områden för att möjliggöra ett ökat utbud av virke både på kort sikt och lite längre sikt. l det följande tar vi upp tre specifika områden, nämligen vissa återväxtåtgärder, skogsbruksplanläggning och skogsvägar. Först finns det emellertid anledning att ta upp vissa allmänna synpunkter på det statliga stödet. En av utgångspunktema för de förslag om statligt stöd som förelades riksdagen år 1979 var att stödet borde förenklas och renodlas. Det tidigare

stödet hade tillkommit i omgångar med långa tidsmellanrum varför reglerna

var olika och delvis överlappade. Enkla och lättförståeliga regler gör att stödet bättre fyller sin funktion och alltså blir effektivare. Som har framgått av sammanställningen i avsnitt 8.1 är överskådligheten dålig och överlappningarna flera. Härtill kommer att det i praktiken finns två olika stödområdesindelningar. Orsakerna till dessa typer av problem är dels att äldre stödformer av olika skäl bibehållits och inte följer de grundläggande riktlinjerna enligt 1979

års riksdagsbeslut, dels att nya tillfälliga stödformer har tillkommit.

I syfte att allmänt sett skapa ett effektivare och enkla re stödsystem föreslår vi att de tidsbegränsade stödformer som kan utgå till vissa återväxtåtgärder, eftersatt röjning m. m. (stöd l4, 15 och 16) avskaffas fr. o. m. den ljuli I982. Det innebär sålunda att kungörelsen(1974:472) om statsbidrag till skogsvård i norra Sverige bör upphävas. De nämnda stödfonnema ersätts därvid av motsvarande ej tidsbegränsade stödformer (stöd l, 2, 4 och 5). Därmed utmönstras en av stödområdesindelningama samtidigt som tidsbegränsningen för dessa stödformer upphör. Starkt tidsbegränsade stödfonner är för övrigt olämpliga av flera skäl. De förorsakar onödigt stora administrationskostnader eftersom de måste marknadsföras snabbt utan möjlighet till anpassning och planering. Det är vidare nödvändigt att statligt stöd med de syften som gäller för skogsbruksstödet ger ett säkert underlag för arbetskraftsplanering. Syftet är ju till stor del att stärka sysselsättningen i glesbygden. Tidsbegränsade stöd ger varken möjlighet att utbilda arbetskraft eller underlag för att anställa den. Vi anser därför att den

Statligt stöd till s/mgsbrukel 145

formella tidsbegränsningen också för stödformcma 12 och 13 bör upphöra. Det hindrar inte att stödformema utvärderas efter viss tid och att justeringar görs. En åtgärd av detta slag är i linje med de principer som godkändes i samband med det skogspolitiska beslutet år 1979. Där sägs bl. a. att det måste finnas en viss stabilitet ide skogspolitiska medlen och att det med hänsyn till skogsägamas behov av att kunna planera sin verksamhet för inte alltför kort tid är nödvändigt att medlen inte ändras alltför ofta.

8.2.2 Stöd till vissa

.skogsvårdsâtgärdcr

Som har framgått av avsnitt 8.1 kan statsbidrag utgå till fullständiga återväxtåtgärder efter avverkning av skog som är så gles eller till så stor del består av forma rken olämpligt trädslag att dess tillväxt är avsevärt lägre än den tillväxt som är möjlig. Bidrag kan vidare lämnas till täckning av eventuell förlust vid avverkningen (stödformema 2 resp. 3 i sammanställningen). Bidrag utgår till alla skogsägare med högst 50 % av godkänd kostnad lör åtgärder i den inre zonen av stödområdet och med högst 30 % i resten av landet. Eftersom vissa andra bidragsforrner kan sägas överlappa denna, kan det sammanlagda årliga bidragsbeloppet sägas uppgå till mer än 30 milj. kr. De skogar det här är fråga om är i huvudsak de som omfattas av 5 §3 skogsvårdslagen. Som framgår av kapitel 6 är omfattningen av dessa skogar sådan att något behov av skärpning av skogsvårdslagens 5 §3 inte föreligger. Det är angeläget att en avveckling av dessa skogar inleds så snabbt som möjligt. Vi föreslår därför att skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsema satsar på en avveckling av dessa skogar under ca en 15 årsperiod. Som ett komplement till rådgivning och lagstiftning bör därvid tjäna statsbidrag till återväxtåtgärdema på dessa marker. En mycket stor del av dessa skogar är för övrigt belägna inom områden där också regionalpolitiska skäl talar för statligt ekonomiskt stöd. Utredningen föreslår sålunda att statsmakterna antar ett långsiktigt program för att ersätta dåliga skogar med bättre skog. Detta innebär en satsning på ökad produktion i framtiden samtidigt som avvecklingen i nuläget innebär ökade möjligheter att få fram ytterligare virke. Om programmet genomförs skapas 3 000-4000 nya arbetstillfällen i skogsbygdema för lång tid framöver. Målet bör vara att klara av ett sådant program före år 2000. Bidrag till återväxtåtgärdema bör vad gäller enskilda skogsägare utgå med högst 90 °/0 inom om rådet för inre zonens ”svårföryngrad skog samt högst 70 % inom det övriga stödområdet. För övriga skogsägare föreslås högst 70 % inom hela det skogliga stödområdet. Utanför stödområdet bör bidrag utgå med högst 50 % för alla ägarkategorier. Det högre bidraget i den inre zonen bör kunna tillgodoses inom ramen för den tidsbegränsade stödform för återväxtåtgärder i inre Norrland (stöd l2) som riksdagen beslutade om våren 1981. Vi har i det föregående föreslagit att tidsbegränsningen för den stödforrnen skall upphöra. Sammanlagt beräknar vi att det utöver vad som f. n. anvisas årligen för ändamålet behövs ytterligare 170 milj. kr. För närvarande kan stöd utgå till försenade eller kompletterande återväxtåtgärder samt hjälpplantering efter sork- och kaninskador inom hela stödområdet samt inom inre zonen även till återväxtåtgärder efter normal

146 Sia/ligt stöd till s/0g.s‘bruk(’l SOU l98l:8I

avverkning. Under en period kunde också bidrag utgå efter omfattande snytbaggeskador. lnom många områden är riskerna uppenbara för omfattande skador på föryngringama. Som exempel kan nämnas älgskador. Bidrag till hjälpplantering efter älgskador kan visserligen utgå i form av viltskadeersättning. Ersättningsrátten som regleras genom förordningen (1980:400) om ersättning vid vissa viltskador är dock begränsad. Det beror bl. a. på att utgångspunkten för regleringen har varit att man bör rikta in åtgärderna på att förebygga viltskadoma, främst genom ökad jakt. Enligt uttalande av jordbruksministem i prop. 1979/80:1 1 1 bör ersättning i första hand komma i fråga till skogsägare med relativt små markinnehav inom sådana områden där en stor koncentration av älg kan förekomma. Frågor om ersättning prövas av regeringen. När det gäller älgskadoma vill vi betona vikten av Förebyggande åtgärder. En ökad avskjutn ing är nödvändig för att begränsa skadeverkningama. 1 de fall skador på föryngringama ändock uppkommer bör enligt vår meningbidrag till om- och hjälpplantering utgå inom ramen för stödet till skogsbruket i stället för som viltskadeersättning. Även när det gäller andra typer av skador på föryngringama av anledningar över vilka skogsägaren inte kunnat råda bör bidrag till om- eller hjälpplanering kunna utgå. Vi föreslår därför att det nuvarande bidraget utvidgas till att omfatta också de nu nämnda skadefallen. Bidrag bör kunna ges inom hela landet med de procentsatser som i dag gäller vid sork- och kaninskador och utgå då plant- eller ungskogen inte längre fyller kraven enligt 5 § skogsvårdslagen. Det har inte varit möjligt för oss att närmare beräkna kostnadema för den utvidgade rätten till bidrag vid skador pâ föryngringama.

8.2.3 Stöd till skogsbruksplaner

1 samband med 1979 års skogspolitiska beslut påpekades att det är nödvändigt att skogsbruket har tillgång till ett tillfredsställande planeringsunderlag. Skogsbruksplaner ansågs vara nödvändiga för att få till stånd ett aktivt och rationellt brukande av skogsmarken i landet. Som ett medel att få alla skogsägare att skaffa sig en plan beslutades om att ca hälften av kostnaderna för själva planen och hela kostnaden för översiktlig inventering som grund för skogsbruksplaner skulle täckas av staten. Vidare föreskrevs som villkor för statsbidrag till skogsvårdsåtgärder att skogsägaren skaffar sig en skogsbruksplan om hans fastighet producerar mer än 100 m3sk om året. Mot bakgrund av bl. a. den långsamma genomförandetakten i skogsbruksplanläggningen föreslog vi i en särskild skrivelse i augusti 1980 att stödet till skogsinventeringar och skogsbruksplaner skulle ökas. Under budgetåret 1981/82 uppgår anslagen till översiktliga skogsinventeringar till 12,8 milj. kr och skogsbruksplaner till 3,5 milj. kr. Det står klart att skogsbruksplanen är ett bra instrument för att öka skogsägarens intresse för aktiva åtgärder på fastigheten. Det gäller både skogsvårdsåtgärder och avverkning. Den enkät som vi har gjort visaratt många skogsägare inte vet eller har fel uppfattning om hur de kan utnyttja sina fastigheter. Vi föreslår därför att resurser ställs till förfogande av staten för en ökad skogsbruksplanläggning. Syftet med en sådan resu rsförstärkning bör vara att det skall vara möjligt att inom en 10-årsperiod förse samtliga enskilda skogsägare med fastighet av betydelse med en skogsbruksplan. 1

Statlig! stöd till skogsbruket 147

Anslaget till översiktliga skogsinventeringar bör därför ökas med 10 milj. kr i förhållande till anslaget för budgetåret 1981/82. Därvid har hänsyn tagits till behovet av särskilda medel för att ta fram visst kartmaterial m. m. med anknytning till lantmäteriverkets flygbildförsörjning. Vi föreslår vidare att anslaget för bidrag till skogsbruksplaner ökas med 3 milj. kri förhållande till anslaget för budgetåret 1981/82. Det krav på skogsbruksplan som f. n. ställs i samband med bidrag till skogsvård bör behållas oförändrat. F. n. är det kravet anknutet till undantaget från ransoneringsreglema enligt 14 § skogsvårdsförordningen. Den ändring som vi har föreslagit av denna senare bestämmelse bör alltså inte påverka bestämmelsen i det förstnämnda hänseendet. Självfallet måste kravet på detaljeringsgrad i inventeringar och planer vara rimligt och anpassas till vad som oundgängligen behövs för planering av ett aktivt och rationellt skogsbruk. Det kan enligt vår mening finnas anledning att ompröva de krav på detaljeringsgrad som idag gäller för att erhålla statsbidrag. Utnyttjandet av ny teknik för framställning av planer som efterhand kan bli möjlig måste också tas tillvara i lämplig utsträckning.

8.2.4 Stöd till skogsvägar

Ett rationellt nät av skogsvägar är en förutsättning för att skogsbruket skall kunna bedrivas effektivt. Det statliga stödet till byggande av skogsvägar har ansetts vara ett angeläget och bra medel för att nå detta syfte. Behovet av nya skogsvägar har ökat främst i norra Sverige. En väsentlig orsak härtill är nedläggningen av flottningen som innebär att stora skogsområden har blivit utan lämpliga förbindelser med befintligt kommunikationsnät. Den skogsmarkareal som finns så långt från väg att man normalt inte genomför större avverkningar utan att först bygga väg kan uppskattas till nära 6,5 milj. ha, varav ca 4,5 i de fyra nordligaste länen. En avsevärd del av denna areal eller drygt 3 milj. ha är bevuxen med slutavverkningsmogen skog eller

restskog.

I södra delarna av landet är skogsvägnätet i stor utsträckning föråldrat. Vägarna är ofta smala, krokiga och saknar tillräckligt stora anslutningar och vändplatser. Det möjliggör därmed inte rationella virkestransporter och aktiva avverkningar förhindras. Även beträffande bärighetsstandarden finns brister i vissa län. Främst är det andelen tjälsäkra vägar som är alltför låg. Vid tjällossningsperioden måste praktiskt taget allt virke fraktas på tjälsäkra vägar. l den s. k. Vägplan 80 har skogsvårdsstyrelsema beräknat behovet av om eller nybyggnad av skogsvägar under den kommande IS-årsperioden. Enligt dessa beräkningar skulle ungefär 2 800 km skogsväg behöva åtgärdas årligen.

Skogsvårdsstyrelsernas investeringsförslag för perioden 1980-1995. Km

E.

148 Statligt stöd till skogsbrukct

Mot denna bakgrund är det nödvändigt att nybyggnad och upprustning av skogsvägar stimuleras. Förutom vissa Förslag på skatteomrâdetsom vi tar upp i avsnitt 9.6.4 föreslår vi att statsbidragen till skogsvägbyggnadsföretag ökas. För budgetåret 1981/82 står 30 milj. kr till förfogande av ordinarie medel och 20 milj. kr av särskilda medel. Vi bedömer med utgångspunkt i den långsiktsplan för skogsvägbyggande under perioden 1981-1995 som skogsstyrelsen har utarbetat att anslaget behöver räknas upp till 70 milj. kr fr. o. m. budgetåret 1982/83.

8.2.5 Finansiering av utredningensjörslag

De förslag vi har fört fram om ökat stöd till skogsbruket har olika karaktär. Gemensamt för alla tre är att de bidrar till en allmänt ökad aktivitet i skogsbruket. Den ökade aktiviteten tar sig uttryck i aktivare avverkning och skogsvård både på kort och lång sikt. Härigenom stärks skogsindustrins råvarubas. Det blir möjligt att öka exporten av skogsindustriprodukter vilket ger ökade exportinkomster. En bättre inhemsk råvaruförsörjning möjliggör också en minskning av virkesimporten som f. n. sker till mycket höga kostnader. Därmed skulle handelsbalansen kunna förbättras. Utbytet härvidlag är flera gånger större än de satsningar vi har föreslagit. Härtill kommer de positiva regionalpolitiska effektema. De ökade satsningar som vi här föreslagit i fråga om skogsvård, skogsbruksplaner och skogsvägar bör därför helt finansieras över statsbudgeten utan att skogsvårdsavgiftsmedlen tas i anspråk. För detta talar även de ökade intäkterna av bilskattemedel som blir följden av ökade virkestransporter på enskilda vägar. Det ökade anslaget till översiktliga skogsinventeringar bör däremot finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. Enligt vår bedömning är detta möjligt inom ramen för nuvarande avgiftsuttag.

sou I98l:8l

9 Skatter och

avgifter

9.1 Skogsbeskattningen i det allmänna m. m.

skattesystemet,

Det finns åtskilliga specialbestämmelser som direkt tar sikte på beskattningen av skogsinkomster. Det är dessa specialbestämmelser som brukar sammanfattas under beteckningen skogsbeskattning. l första hand avses de regler som syftar till att undanta uttag av skogskapitalet från beskattning. de s. k. skogsavdragsreglema. Den omständigheten att det finns särskilda skogsskatteregler innebär inte att de allmänna skattereglema åsidosätts när det gäller skogsinkomstema. Det är snarare så att skogsskattereglema fått sitt nuvarande innehåll på grund av att vissa skatterättsliga principer iakttagits vid utformningen av reglerna. En sådan princip är den s. k. förmågeprincipen - den skattskyldiges förmåga att betala skatt skall vara avgörande för beskattningens omfattning. En beskattning av rena kapitaluttag eller av icke realiserade vinster har inte ansetts förenlig med fönnågeprinci pen. Vid utformningen av skogsskattereglema har också beaktats att dessa skall vara i linje med de regler som allmänt gäller för beskattning av näringsverksamhet. l huvudsak är skogsbeskattningen reglerad genom föreskrifterna om beräkning av inkomst av jordbruksfastighet. De möjligheter till konsolidering och inkomstutjämning som allmänt står till jordbrukares förfogande lagemedsknvning, resultatutjämningsfond. allmän investeringsreserv m. m.gäller därför också för skogsägare. Enskilda skogsägare har vidare en särskild möjlighet till inkomstutjämning i form av skogskontot. Det finns anledning att här något beröra marginalskattemas inverkan på avverkningsbenägenheten. För de flesta skogsägare utgör skogsinkomstema endast en mindre del av den totala inkomsten. Den som driver ett kombinerat jord- och skogsbruksföretag får i allmänhet huvuddelen av sin inkomst från jordbruket och den som inte bor på fastigheten har regelmässigt tjänste- eller rörelseinkomster. Det innebär att marginalskatteeffekten vid en avverkning ofta blir betydande. Effekten förstärks av att egenavgiftema är kopplade till företagsinkomsten. Resultatet blir inte sällan att skogsägarens intresse för avverkningar minskar eftersom nettot efter skatt och avgifter blir alltför begränsat. l och för sig kan skogskontot användas för utjämning av tillfälliga inkomsttoppar. För en skogsägare som fortlöpande har hög marginalskatt ger kontot dock föga skattelindring. l detta sammanhang bör också skattereglema vid försäljning av skogsfastigheter nämnas. Det förhållandet att ersättning på grund av försäljning av en

150 Skatter och avgiftcr sou |9g1;g1

beskattas inom ramen för realisationsvinstsystemet innebär i skogsfastighet princip att värdeökning på skogen som endast motsvaras av inflationen inte träffas av beskattning. Vid avverkningar under innehavstiden tas däremot inte hänsyn till lörändringari penningvärdet. Den i inllationstider mer förmånliga skattemässiga behandlingen vid försäljning av skogsfastigheter gör att skogsägaren ibland kan ha intresse av att avstå från att avverka skog och i stället låta skogen gå med i fastighetsförsäljningen.

9.2 Omläggningen av skogsbeskattningen år 1979

9.2.1 Inledning Riksdagen antog i maj 1979 regeringens förslag till omläggning av skogsbe- (Prop. 1978/79:204, SkU 1978/79:54, rskr 1978/791392, SFS skattningen 1979:500 och 50I). De nya bestämmelsema, som främst avser avdrag vid avyttring av skog, gäller i allt väsentligt fr. 0.m. 1981 års taxering. Reglerna för beskattning av skogsinkomster hade länge ansetts svårtillgängliga och svårtillämpade. Det var främst reglerna om avdrag för värdeminskning av skog som föranledde problem. Dessa regler, som byggde på principen att endast avkastningen på skogen skulle beskattas, var inte lätta att tillämpa i eftersom skogens tillväxt och andra viktiga faktorer inte kan praktiken bestämmas med någon exakthet. År 1964 tillkallades skogsskattekommittén som i betänkandet (SOU 1969:30) skogsbeskattningen diskuterade olika beskattningsmetoder. Kommittén behandlade särskilt tre metoder, nämligen schablonmetoden. lagermetoden och kontantmetoden. Kommittén föreslog att kontantmetoden skulle läggas till grund för en ny skogsbeskattning. 1 allmänhet delade remissinstansema kommitténs uppfattning att schablon-

metoden och lagermetoden inte borde införas. Åtskillig kritik riktades också

mot den föreslagna kontantmetoden. Förslaget ledde inte heller till lagstiftflera år kom i stället frågan om en ny skogsbeskattning att ning. Under övervägas inom finansdepartementet och senare inom budgetdepanemenet. Våren 1978 presenterade budgetdepartementet promemorian (Ds B 1978:2) Beskattning av skogsbruk. l promemorian redovisades två nya metoder för beskattning av skogsinkomster, nämligen sambandsmetoden och kl_wmeto— den. Något förord för någon av metodema gavs inte i promemorian. Den omläggning av skogsbeskattningen som genomförts fr. o. m. 1981 års taxering kan sägas utgöra en modifierad sambandsmetod.

9.2.2 Avdragsreglerna t. 0. m. 1980 års taxering

Den grundläggande tanken bakom det gamla regelsystemet var att skogsägaren endast skulle beskattas för skogens avkastning. Kapitaluttag skulle således inte träffas av beskattning. Det var därför nödvändigt att utreda hur stor del av en viss avverkning som utgjorde kapitaluttag och hur stor del som utgjorde avkastning. För att medges avdrag från avverkningsinkomstema måste skogsägaren kunna påvisa antingen en minskning av skogens ingângsvärde

Skatter och l5l

avgifter

genom att göra en värdering av det efter avverkningen kvarvarande virkesförrådet (värdemetoden) eller en minskning av det ingående virkesförrådet genom att jämföra avverkningama med tillväxten under innehavet (förrådsmetoden). l tider med minskade stigande virkespriser möjligheten att utnyttja värdemetoden. Det virkesförråd som fanns på fastigheten vid förvärvet kom ju i pengar räknat att svara mot en allt mindre skogsvolym. Möjligheten att utnyttja förrådsmetoden var inte beroende av prisändringar utan enbart av storleken av å ena sidan tillväxten och å andra sidan gjorda skogsuttag. Gemensamt för de båda metodema var emellertid att avdragen minskade realt sett i inflationstider eftersom avdragen alltid begränsades av skogens nominella ingångsvärde. Avdragsyrkanden föranledde också ofta omfattande utredningar. Före 1976 års omläggning av realisationsvinstbeskattningen kunde beskattning för realisationsvinst och för inkomst av skogsbruk ske samtidigt när en skogsfastighet såldes. Någon särskild skogsbeskattning blev dock oña inte aktuell eftersom avdragsreglerna i denna situation var utformade på ett annat sätt än vid avverkning under innehavstiden. Vid fastighetsavyttring beskattades nämligen bara skogens tillväxt under innehavstiden, däremot inte eventuell prisstegring. Enligt de nu gällande reglerna beskattas ersättningen vid en fastighetsförsäljning helt i realisationsvinstsystemet. Skogens ingångsvärde får således räknas upp med index. Vid vinstberäkningen återförs medgivna värdeminskningsavdrag i indexuppräknat skick.

9.2.3 Skogsskattekommitténs_lörslag

Schablonmetoden En schablonmetod innebär att den uppskattade virkesavkastningen på fastigheten läggs till grund för beskattningen i stället för de realiserade skogsinkomstema. Kommittén ansåg inte att det var möjligt att konstruera ett system för schablonberäkning av skogsinkomster som fyller rimliga anspråk på en modern skogsbeskattning. Kommittén framhöll att det är mycket svårt att på ett tillförlitligt sätt beräkna storleken och värdet av den årliga virkesavkastningen på varje fastighet. Erfarenheter från bl. a. fastighetstaxeringar tydde enligt kommittén på att en schablonberäkning inte skulle ge ett tillfredsställande utfall. Taxeringama skulle sannolikt genomgående bli för låga. Trots det skulle en del skattskyldiga bli högre taxerade än vad som var förenligt med förmågeprincipen. Kommittén framhöll vidare att särskilda svårigheter skulle uppkomma om skogsinkomsten bestämdes efter schablon medan inkomsten av det egentliga jordbruket beräknades på sedvanligt Sätt.

Lagermetoden Kommittén diskuterade även möjligheten att i skattehänseende behandla skogen som vamlager. För varje år skulle värdet av skogen vid beskattningsårets utgång jämföras med värdet vid beskattningsårets ingång. lnkomstbe-

152 Skatter och avgi/ier 5011 1:131:31

skulle påverkas av tillväxt och skogsuttag. Vid avyttring av räkningen fastigheten skulle den del av köpeskillingen som belöpte på skog tas upp som intäkt av skogsbruk och avdrag få ske med beskattningsårets ingående värde på skogen. som lagermetoden kunde Med hänsyn till de tillämpningssvårigheter, väntas medföra, ansåg kommittén att denna lösning inte var lämplig.

Kontantmetoden Den kontantmetod som föreslogs av skogsskattekommittén innebär att inkomster på grund av avverkning beskattas i sin helhet. Metoden innehåller alltså inga regler om avdrag vid avverkningar som har karaktär av kapitaluttag. Å andra sidan beskattas inte den växande skogen när fastigheten säljs. av realisationsvinst kommer då bara att avse mark och Beräkningen byggnader.

9.2.4 Departementspromemorians alternativ - I departementspromemorian redovisades två alternativa principlösningar sambandsmetoden och klyvmetoden. Gemensamt för de båda metoderna var att avdragsrátten på grund av avverkningar inte skulle knytas till skogens volym eller värde efter avverkning, utan avdragen skulle i stället beräknas med utgångspunkt från beskattningsårets intäkter på grund av avyttring av skog. Till skillnad från skogsskattekommitténs förslag skulle således värdeminskningsavdragen finnas kvar men beräknas på ett enklare sätt. Vid avyttring av fastighet skulle dessutom för sambandsmetoden gälla att realisationsvinstreglema liksom hittills skulle avse hela fastigheten, dvs. även skulle således inte förekomma vid skogen. Någon särskild skogsbeskattning fastighetsavyttring. skulle däremot skogen beskattas särskilt. Den del av Enligt klyvmetoden köpeskillingen för fastigheten som belöpte på skog skulle med andra ord brytas ut vid realisationsvinstberäkningen och i stället tas upp som intäkt av skogsbruk. Avdrag skulle därvid erhållas med skogens anskaffningsvärde minskat med tidigare medgivna värdeminskningsavdrag. Viss del av anskaffningsvärdet skulle få räknas upp med index.

9.2.5 Grunddragen i regeringsförslaget

Vid remissbehandlingen av departementspromemorian förordade flertalet remissinstanser sambandsmetoden. Flera remissinstanser tog emellertid inte ställning for någondera av metoderna. En återkommande synpunkt var att promemorian inte innehöll tillräckligt underlag för att bedöma metodemas verkningar. Man ansåg det också betänkligt att avdrag skulle kunna medges även om en avverkning i sin helhet avsett tillväxt. Vidare framhölls det att de skattetekniska lösningama i större utsträckning borde underordnas de skogspolitiska målsättningama. En vanlig uppfattning var också att skogsbeskattningen borde bli föremål för en ny, mer allsidig utredning.

SOU 193W Skatter och

avgifter l53

l propositionen framhöll budgetministem skogens roll i samhällsekonomin och önskemålet att tillväxt och avverkningar kan hållas på en jämn och hög nivå. Vidare underströks att skattereglema inte får hindra utförandet av skogsvårdsåtgärder. Fastighetsavyttringar som leder till förbättrade brukningsenheter får inte heller försvåras av reglerna. Avvikelser från de grundläggande principema för beskattning av näringsverksamhet borde enligt budgetministem undvikas. Den skattskyldiges förmåga att erlägga skatt skall vara avgörande för skatteuttagets storlek och orealiserade vinster skall inte beskattas. Budgetministem konstaterade att en beskattning av rena kapitaluttag inte är förenlig med förmågeprincipen. Vidare uttalades att skogsskattereglema bör vara enkla och lättillämpade. Reglerna bör således inte förutsätta tidskrävande och dyrbara utredningar om t. ex. tillväxtens storlek. Budgetministem anmärkte också att reglerna bör vara konstruerade för permanent giltighet och ha generell räckvidd. Konjunkturbetonade omläggningar av skattereglema bör således undvikas. Enligt budgetministem borde dock det permanenta regelsystemet vid behov kunna kompletteras med tidsbegränsade stimulansåtgärder. I propositionen konstaterades att de olika krav som kan ställas på ett skogsbeskattningssystem inte alltid gåratt förena. Budgetministem ansåg dock att det var möjligt att inom ramen för allmänna beskattningsprinciper konstruera ett system med godtagbara skogspolitiska effekter. Enligt budgetministem borde även i fortsättningen avverkningar som avser tillväxten beskattas medan avverkningar som innebär uttag av skogskapitalet lämnas skattefria. Av bl. a. det skälet avvisades kontantmetoden. Budgetministem ansåg dock att avdragsreglerna måste förenklas avsevärt och anslöt sig till förslaget i departementspromemorian att koppla avdragen till intäkterna for avverkad skog. Förslaget hade i stort sett mottagits positivt vid remissbehandlingen. Det förhållandet att realiserad avkastning ibland kunde gå fri från beskattning fick vägas mot de betydande praktiska fördelarna. Det framhölls också att från teoretisk synpunkt omotiverade avdrag under innehavstiden normalt medför ökad skattebelastning när ägaren avyttrar sin fastighet. Effekten kunde dessutom mildras genom en begränsning av avdraget till en del av rotvärdet på den sålda skogen. Budgetministem föreslog att avdragsnivån vid rotpostförsäljningar skulle sänkas från lOO % som föreslagits i departementspromemorian till 50 %. Avdragsutrymmet, dvs. den del av skogens anskaffningsvärde som sammanlagt skall få dras av under innehavstiden, bestämdes till 50 % av anskaffningsvärdet. l detta värde skulle inräknas inte bara skogens utan också skogsmarkens värde. Till skillnad från de äldre reglerna skulle en kontinuitetsprincip tillämpas vid förvärv genom arv, gåva eller bodelning-s. k. benefika förvärv. Budgetministem ansåg att det i och för sig fanns skäl för att räkna upp anskaffningsvärdeti takt med inflationen. Han fann det emellertid uteslutet att införa någon form av real beskattning av skogsinkomster innan realbeskattningsutredningen (B 1978:07) slutfört sitt arbete. Enligt propositionen borde även i fortsättningen en försäljning av en skogsfastighet enbart föranleda realisationsvinstbeskattning. Strukturrationaliseringen inom skogsbruket skulle kunna försvåras om en sådan värdeökning på skogen som betingas av inflationen beskattas. Budgetministem hävdade att förslaget till nya regler borde vara mer

154 Skatter och avgifter

avverkningsstimulerande än de äldre reglerna. Med den inbyggda kontinuiteten vid benefika förvärv och en till intäktssidan knuten avdragsrätt borde avdragen och därmed också avverkningama bli jämnare fördelade under innehavstiden. Budgetministem framhöll att förslaget främst var att se som en teknisk översyn av reglerna för beskattning av skogsinkomster. Han anslöt sig i propositionen till uppfattningen att skogsbeskattningen borde bli föremål för en förutsättningslös utredning.

9.2.6 Riksdagsbehandlingen

I en socialdemokratisk motion med anledning av propositionen hävdades att de föreslagna reglerna skulle medföra stora skattelättnader som tedde sig utmanande från fordelningspolitisk synpunkt och som till stor del skulle drabba skogskommunema. Reglerna skulle enligt motionäremas uppfattning leda till en ryckighet i avverkningama och till en på längre sikt växande brist på virkesråvara. En ny utredning borde sikta till att inom ramen för ett oförändrat skatteuttag infoga beskattningen som ett medel i de skogspolitiska strävandena. Skatteutskottet ansåg att de föreslagna reglerna av såväl praktiska som principiella skäl var att föredra framför de äldre reglerna. Utskottet konstaterade att den kritik som riktats mot att promemorieförslaget gav utrymme för omotiverade avdrag i viss utsträckning hade tillgodosetts i propositionen, bl. a. genom sänkningen av avdraget från 100 % till 50 % av rotvärdet för avyttrad skog. Utskottet framhöll särskilt att propositionsförslaget kunde bedömas ha positiva skogspolitiska effekter. Den koncentration av avdragsmöjlighetema till de första innehavsåren som de äldre reglerna i praktiken lett till hade enligt utskottet haft en avverkningshämmande effekt som förstärkts av att en arvtagare i allmänhet fick ett betydligt högre ingångsvärde på skogen än vad arvlåtaren hade vid dödsfallet. Propositionsförslaget kunde väntas leda till en jämnare fördelning av avverkningama under innehavstiden. Skatteutskottets majoritet hemställde att propositionen skulle antas i sin helhet och riksdagen beslöt i enlighet med denna hemställan.

9.3 Det nuvarande skogsbeskattningssystemet

9.3.1 Allmänna grunder Den i föregående avsnitt redovisade omläggningen av skogsbeskattningen avsåg som nämntsi första hand regleringen av rätten till avdragi samband med avyttring av skog. Under beteckningen skogsbeskattning faller naturligtvis också en rad andra bestämmelser. I dessa avseenden har debatt om regelsystemet förekommit endast undantagsvis. Huvudreglema för beskattning av skogsinkomster finns intagna i 21-23 §§ kommunalskattelagen (19282370, KL). Dessa bestämmelser tillämpas även vid den statliga inkomstbeskattningen på grund av direkt hänvisning i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt. Dessutom finns vissa fristående författningar som är av betydelse för skogsbeskattningen. Den viktigaste är skogskontolagen (1954: 142).

sou 1981:81 Skatter och 155

avgifter

Med skogsbruk avses att egen eller arrenderad jordbruksfastighet utnyttjas för l skogsbruk inräknas av

skogshantering., skogsavverkning på grund

avverkningsrätt som förbehållits vid avyttring eller annan överlåtelse av fastighet. Avyttras sådan förbehållen avverkningsrätt (säljs på rot) innefattas också detta i skogsbruk. Skogsavverkning på annans mark på grund av särskilt förvärvad avverkningsrätt eller genom avyttring av sådan avverkningsrätt utgör i princip rörelse. Virkesförädling eller utvinning av biprodukter av skogsbruket anses ingå i skogsbruk, då den är av mindre omfattning eller i huvudsak avser husbehov. Bedrivs verksamheten i större omfattning och med särskilda anordningar av stadigvarande slag anses däremot särskild rörelse föreligga. De allmän na reglerna för inkomst av jordbruk gäller också för skogsbrukets del. Redovisningen skall ske enligt boktöringsmässiga grunder och hänsyn tas till lager, varufordringar, varuskulder o. d. vid beräkning av nettointäkten. lfråga om avverkningsrätt till skog som upplåtits mot betalning som skall erläggas under loppet av flera år föreligger emellertid ett undantag. I sådant fall får för varje år tas upp den del av köpeskillingen som influtit samma år. Kontantprincipen får alltså tillämpas på likvid för avverkningsrätt.

9.3.2 Intäkter och kostnader i

skogsbruk

Intäkter Ersättning for avverkningsrätter och skogsprodukter skall i sin helhet tas upp som intäkt av skogsbruk. Sådan ersättning utgör dock inte intäkt av skogsbruk till den del ersättningsbeloppet behandlas som engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse och omfattas av realisationsvinstbeskattningen. Värdet av skogsprodukter som den skattskyldige tillgodogiort sig för ny-, till- eller ombyggnad på fastigheten skall redovisas som intäkt. Värdet skall motsvara marknadspriset för produkterna i det skick de brukar avyttras från fastigheten. Även värdet av skogsprodukter som använts for underhåll och reparation av byggnader, markanläggningar och inventarier på fastigheten skall i princip tas upp som intäkt. l gengäld får i princip avdrag ske med motsvarande belopp for underhåll etc. I praktiken brukar s. k. tyst kvittning tillämpas. Ved från egen skog för uppvärmning av bostaden är numera undantagen från beskattning. Uttag från skogskonto utgör skattepliktig intäkt. Försäkringsersättning i samband med skogsbrand, stonn- eller insektsskador o. d. skall tas upp som intäkt. Statsbidrag for t. ex. gallring, röjning, skogsplantering m. m. (direkta omkostnader) eller för nybyggnad av skogsvägar, nydikningar o. d. (nyanläggningar) behandlas enligt de allmänna reglerna för statsbidrag till näringsidkare. Bidragen är således i princip skattepliktiga. Utdelning från häradsallmänningar, besparingskogar och liknande samfälligheter utgör skattepliktig intäkt hos delägarna. Ersättning för upplåtelse av rätt att i visst avseende utnyttja fastigheten är skattepliktig om upplåtelsen avser begränsad tid. Detta gäller även i det fall den utgår som engångsersättning. Gäller upplåtelsen nyttjanderätt eller

156 Skatter och avgifter sou 19g|;81

servitutsrätt för obegränsad tid är emellertid engångsersättningen inte skattepliktig intäkt av jordbruksfastighet. Sådan upplåtelse likställs med avyttring av fastighet och omfattas därför av realisationsvinstreglema. Detsamma gäller inskränkning i förfoganderätten till fastigheten enligt naturvårdslagen och liknande. Ersättningsbelopp eller vederlag som är hänförliga till den i samband med upplåtelsen av marken avverkade eller på rot försålda skogen kan i sin helhet — hänföras till intäkt av skogsbruk. Från och med 1981 års taxering gäller dock om den skattskyldige yrkar det - att intäkt för skogen får betraktas som engångsersättning och omfattas av realisationsvinstreglema. Är det fråga om vederlag för rotpost o. d. och ersättningari anslutning därtill får hela beloppet för skogen betraktas som engångsersättning. Vid försäljning av leveransvirke får endast 60 °/0 hänföras dit. Generellt gäller som förutsättning att vederlaget skall beskattas samma år som den egentliga engångsersättningen.

Kostnader Kostnader for förvaltning, bevakning, markberedning, bränning, skogskultur, beståndsvård, stämpling. skogsindelning, huggning, transport, flottning, försäkring o. d. är omedelbart avdragsgilla. Detsamma gäller fr. 0. m. 1981 års taxering generellt för planteringskostnader. I samband med slutavverkning träffas ofta överenskommelse med skogsvårdsstyrelsen om garanti för beräknade återväxtkostnader. l sådana fall kan enligt ett förhandsbesked avdrag för i räkenskapema gjord avsättning för framtida återväxtkostnader erhållas. Kostnader för underhåll och reparation av skogsvägar får dras av omedelbart. Omedelbart avdrag medges också för enkla vägar av tillfällig natur. Det gäller traktorvägar, vinterbilvägar och liknande, dvs. vägar som inte anses ha något långsiktigt värde för fastigheten. Ny- eller ombyggnad av skogsvägar av mera permanent natur hänförs till grundförbättring på fastigheten. Kostnaden får dras av genom årliga värdeminskningsavdrag enligt de regler som giillcr för avskrivning av markanläggningar. Avskrivningsunderlaget är således 75 % av anskaffningskostnaden och den högsta årliga avskrivningen 5 0/0. Kostnader för rensning och underhåll av skogsdiken är omedelbart avdragsgilla. Omedelbart avdrag kan också erhållas för s. k. skyddsdiken i skogsmark. Till skyddsdikning räknas åtgärder vars huvudsakliga syfte är att förhindra en försumpning av skogsmarken och att således vidmakthålla avkastningsförmågan. Syftar skogsdikningen uppenbart till att höja skogsmarkens produktionsförrnåga är den att hänföra till grundförbättring. Kostnader för sådan dikning får på samma sätt som för nyanläggning av vägar o. d. dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdrag får göras för skogsvårdsavgift. Reglerna om skogsavdrag behandlas i avsnitt 9.3.3. Insättning på skogskonto eller avsättningar till allmän investeringsreserv och resultatutjämningsfond berättigar under vissa förutsättningar till avdrag. Rätt till avdrag i förvärvskällan föreligger numera för sådana egenavgifter som tas ut vid brukande av jordbruksfastighet. Begreppet brukande har för skogsbrukets del avgörande betydelse för egenavgiftema och den pensions-

Skatter och avgifter

grundande inkomsten. Om brukande eller ickebrukande föreligger fastställs i praktiken uteslutande med utgångspunkt från intäktsforhållandena i förvärvskällan. Om jordbruket är utarrenderat och skogen i sin helhet säljs på rot eller lämnas på s. k. avverkningsuppdrag anses inte något brukande föreligga. Detta är oberoende av hur stor egen arbetsinsats som görs för t. ex. byggnadsunderhåll eller skogsvård. Däremot anses brukande föreligga så fort leveransvirke försålts - möjligen med undantag av de fall det gäller helt obetydlig kvantitet -även om något eget arbete i övrigt inte utförts på fastigheten. Hela nettointäkten (inkl. eventuella arrende-. rotpost- eller avverkningsuppdragsintäkter) ligger då till grund för egenavgiftema och bestämningen av den pensionsgrundande inkomsten. Brukas jordbruksdelen tas egenavgifter ut också på skogsintäkten även om ingen som helst egen arbetsinsats görs i skogen.

9.3.3 Skogsavdrag Vid omläggningen av skogsbeskattningen slopades skogsvärdeminskningsavdragen och ersattes med avdrag som i lagen kallas avdrag på grund av avyttring av skog. Här liksom i flera andra sammanhang används i fortsättningen beteckningen skogsavdrag.

A vdragsbeloppet

Skogsavdrag medges med högst E] 50 % av beskattningsårets intäkt på grund av upplåtelse av avverkningsrätt samt El 30 % av beskattningsårets intäkt på grund av avyttrade skogsprodukter samt av värdet av skogsprodukter som uttagits för eget bruk eller överförs till annan av den skattskyldige bedriven verksamhet. Vid rationaliseringsforvärv är procentsatsema 100 resp. 60. Till skillnad från tidigare saknar förvärvssättet betydelse när det gäller att avgöra om ett rationaliseringsförvärv föreligger. Det ankommer på den skattskyldige att genom intyg från lantbruksnämnden eller på annat sätt visa att det är fråga om ett rationaliseringsforvärv. Den förhöjda avdragsrätten måste utnyttjas senast femte året efter forvärvsåret. Av procentsatsema framgår att avverkningskostnadema schablonmässigt anses uppgå till 40 % och rotvärdet till 60 °/0 av värdet av skogsprodukterna.

A vdragsutrymmet

Det sammanlagda avdragsbeloppet under innehavstiden får, när det gäller fysisk person, uppgå till högst 50% av skogens anskaffningsvärde (se nedan). För juridisk person har avdragsutrymmet satts till 25 % av anskaffningsvärdet. Skälet till denna begränsning är främst att en juridisk persons

158 Skatter och avgifter S()U 1981:81

skogsinnehav i allmänhet är av permanent natu r, varför erhållna skogsavdrag sällan återförs till beskattning. Som juridisk person räknas i detta hänseende inte dödsbo när det gäller fastighet som ägdes av den avlidne vid dödsfallet. För sådant dödsbo är således avdragsutrymmet 50% av anskaffningsvärdet, dvs. samma som för fysisk person. För dödsbo som förvärvar fastighet är emellertid avdragsutrymmet 25 %.

Anskaflningsvdrdet

Har fastigheten förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt lång, utgör skogens anskaffningsvärde den del av anskaffningskostnaden för fastigheten som kan anses belöpa på skogen inklusive marken. Vid fördelningen skall normalt proportionering ske med ledning av fastighetens hela taxeringsvärde och det däri ingående skogsbruksvärdet. Skogens anskaffningsvärde anses därvid normalt utgöra så stor del av vederlaget för fastigheten som skogsbruksvärdet utgör av hela taxeringsvärdet. Vid beräkning av skogens anskaffningsvärde får enbart vederlaget för fastigheten läggas till grund för proportioneringen. Kostnader för lagfart, fastighetsbildning m. m. får inte tas med i andra fall än när det är fråga om rationaliseringsförvärv. l vissa fall kan det inträffa att schablonregeln (proportioneringen) ger ett resultat som uppenbarligen avviker från det verkliga vederlaget för skogen.

Det med schablonregeln framräknade anskaffningsvärdet får i sådana fall

jämkas och man får istället ta upp det verkliga vederlaget för skogen som anskaffningsvärde. En anledning tilljämkning kan vara att delvärdena i det vid förvärvstillfallet gällande taxeringsvärdet inte längre stämmer med de faktiska förhållandena på fastigheten. Skogsbruksvärdet kan exempelvis vara uppenbart felaktigt på har skett efter taxeringsvärdets åsättande. l grund av att stora avverkningar sådana fall kan anskaffningsvärdet få beräknas på andra grunder än efter schablonregeln. Omfattar förvärvet endast en del av taxeringsenhet kan någon proportionering inte ske. Anskaffningsvärdet får bestämmas efter jämkningsregeln. Vid förvärv genom beneñka förvärv tillämpas en kontinuitetsprincip. Den nya ägaren tar över den förre ägarens värden och kan således få samma skogsavdrag som denne skulle kunnat få om han fortfarande ägt fastigheten. Har den föregående ägaren helt utnyttjat sin avdragsrätt kan den nye ägaren inte medges skogsavdrag. Dödsbo får samma avdragsrätt som skulle gällt för den avlidne om denne ägde fastigheten vid dödsfallet. Den avlidnes rätt till skogsavdrag övertas således först av dödsboet samt därefter - om dödsboet inte utnyttjar hela avdragsutrymmet - av den eller de dödsbodelägare som eventuellt tillskiftas fastigheten.

Minimiavdrag m. m. En ytterligare begränsning av rätten till skogsavdrag är att avdraget för visst beskattningsår måste uppgå till lägst 5 000 kr. Intäkterna från en avverknings-

Skatter och 159

avgifter

rätt måste således uppgå till minst 10 000 kr för att skogsavdrag skall kunna erhållas. Vid försäljning av skogsprodukter blir motsvarande belopp 16 667 kr (30 °/0 av 16 667 = 5 000 kr). Vid rationaliseringsforvärv blir beloppsgränsema hälften av de nu nämnda, eftersom avdrag erhålls med hela rotvärdet. När det gäller samägd fastighet, får dock avdraget vara lägst l 000 kr per delägare under förutsättning att avdraget för hela fastigheten är minst 5 000 kr. Rätten till avdrag upphör när den skattskyldige överlåtit all skogsmark. Den som förbehållit sig en avverkningsrätt vid en fastighetsöverlåtelse kan således inte få avdrag när avverkningsrätten utnyttjas. Rätt till avdrag föreligger inte heller om fastigheten utgör omsättningstillgångi t. ex. tomtrörelse.

Gällande ingångsvârde

Med gällande ingångsvärde avses anskaffningsvärdet minskat med erhållna skogsavdrag.

Överlåtelse av del avfastighet

En övergång till en ny ägare av viss del av förvärvskällans skogsmark skall föranleda en proportionell reducering av den tidigare ägarens anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde. Någon reducering skall dock inte göras om äganderättsövergången avser mindre än 20 °/0 av värdet av all skog och skogsmark i förvärvskällan. Är det fråga om en avyttring, behöver den skattskyldige i ett sådant fall inte återföra medgivna skogsavdrag.

Övergångsbestäm melserna

De nya neglernai KL tillämpas fr. o. m. 1981 års taxering Förhållandena den 1 januari 1980 blev normalt avgörande för avdragsrätten enligt det nya systemet. Utgångspunkten är att den skattskyldiges ingångsvärde och gällande ingångsvärde vid övergångstillfället blir anskaffningsvärde och gällande ingångsvärde i det nya systemet. Vid bestämmande av anskaffningsvärdet beaktas inte köp o. d. som skett före 1952 och inte heller förvärv genom arv, gåva o. d. om ingångsvärdet grundats på taxeringsvärde för tidigare år än 1952. Vid bestämmande av det nya gällande ingångsvärdet beaktas inte avdrag som med säkerhet eller sannolikt hänför sig till sådana äldre förvärv. Något fastställelseförfarande tillämpas inte vid övergången utan värdena får i vanlig ordning prövas vid prövningen av yrkade avdrag. Skattskyldiga som vid övergångstillfallet har rätt till avdrag enligt den särskilda regel som gäller vid fastighetsreglering har möjlighet att utnyttja regeln på i stort sett oförändrade villkor efter övergången. Enligt en annan övergångsregel får skattskyldiga, som förvärvat skogsfastighet genom köp o. d. efter år 1977 men före övergången, avdrag vid 1981-1983 års taxeringar enligt de nya bestämmelserna om rationaliseringsförvärv. Vid dessa taxeringar medges således avdrag med 100 % av intäkten från rotpostforsäljningen.

160 Skatter och avgifter sou 1931;g1

9.3.4 Skogskontoreglerna

Enligt skogskontolagen (1954:142) kan vissa skattskyldiga få uppskov med beskattningen av intäkt av skogsbruk med belopp somn sätts in på skogskonto. Insättning får göras av fysisk person, dödsbo som inte är handelsbolagstaxerat och familjestiftelse. Rätten till skogskontoinsättning är inte knuten till innehavet av fastigheten utan till intäkten av skogsbruk. Därigenom kan även den som arrenderar en skogsfastighet utnyttja skogskontot. Insättning skall ske i bank och får för ett och samma beskattningsår göras på endast ett skogskonto per förvärvskälla. Har insättning skett på mer än ett konto och i mer än en bank medges avdrag endast för insättning på det först öppnade kontot. Uppskov med beskattningen för ett och samma beskattningsår får högst uppgå till summan av D 60 % av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för skog som avyttrats genom upplåtelse av avverkningsrätt D 40 °/0 av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrande skogsprodukter D 40 % av saluvärdet av skogsprodukter som under beskattningsåret tagits ut för förädlingi egen rörelse. Försäkringsersättning för skog och skogsprodukterjämställs med köpeskilling och ger således också rätt till insättning på skogskonto. Utdelning från samfällighet får. till den del den härrör från intäkt av skogsbruk, läggas till grund for insättning på skogskonto på samma sätt som om den utgjort intäkt av eget skogsbruk. Har stormfällning, brand. insektsangrepp eller liknande händelse gjort att en betydande del av förvärvskällans skog måst avverkas tidigare än normalt. har man rätt till förhöjd insättning på skogskonto. Insättning får då ske med högst summan av D 80 °/o av den på beskattningsåret belöpande delen av köpeskillingen för skog som avyttiats genom upplåtelse av avverkningsrätt, D 50 °/0 av den på beskattningsåret belöpande köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter samt D 50% av saluvärdet av skogsprodukter, som under beskattningsåret har tagits ut för förädlingi egen rörelse. För att den förhöjda insättningen skall få tillämpas, måste den skattskyldige med intyg från skogsvårdsstyrelsen eller på annat sätt visa att intäkten direkt eller indirekt hänför sig till skadad skog. De förhöjda procentsatsema. 80 resp. 50 %, får under vissa förutsättningar tillämpas även i de fall skog säljs på mark som upplåtits med nyttjanderätt eller servitutsrätt för obegränsad tid. Uppskov kan inte erhållas med högre belopp än som motsvarar den beräknade nettointäkten före skogskontoinsättningen. Underskott får således inte uppkomma på jordbruksbilagan med anledning av insättningen. Vidare gäller att insättningen avseende viss förvärvskälla för ett beskattningsår inte får understiga 5 000 kr. Om två eller flera personer gemensamt äger en

sou 1981:81 Skatter och avg1_/icr 161

skogsfastighet utgör varje del en förvärvskälla. Beloppsgränsen gäller därför var och en av delägarna. Är nettointäkten före insättningen lägre än 5 000 kr medges inte uppskov. Uppgift om de skogsintäkter som ligger till grund för uppskovsyrkandet skall lämnas på särskilt deklarationsfonnulär. Till deklarationen skall dessutom fogas ett besked från banken som styrker att insättning gjorts. Insättning skall göras senast den dag deklarationen skall lämnas. Skattskyldigheten för räntan inträder först när den tas ut från kontot. Räntan deklareras då som intäkt påjordbruksbilagan och inte som inkomst av kapital. Skogskonto skall tas upp till beskattningi följande fall: l. Då uttag sker. Beskattningen sker det beskattningsår då pengarna tas ut. Uttag får ske tidigast fyra månader efter insättningen. Deluttag får inte understiga l 000 kr. 2. Senast l0 år efter ingången av det kalenderår då inbetalningen skulle ha verkställts. 10-årsgränsen räknas således från den l januari under det taxeringsår då insättningen drogs av. En skogskontoinsättning som medfört avdrag vid exempelvis 1976 års taxering får således inte betalas ut senare än i början av år 1986. 3. Då fastighet, som utgör den väsentliga delen av förvärvskällan, överlåts eller övergår till annan genom bodelning eller skifte av dödsbo. 4. Då dödsbo första gången taxeras enligt reglerna för handelsbolag. Skogskonto skall således inte tas upp till beskattning på grund av dödsfallet i sig. 5. Vid överlåtelse eller pantsättning av skogskontomedel. Om en skogsägare på skogsvårdsstynelsens begäran som säkerhet för återväxtåtgärder förbinder sig att inte utan styrelsens tillstånd förfoga över medel på skogskonto, skall detta inte anses utgöra sådan pantsâttning som föranleder beskattning.

9.3.5 Vissa andra regler

Procerztavdrag och garantibelopp

Vid den kommunala taxeringen får ett s. k. procemavdrag göras från den framräknade nettointäkten av jordbruksfastighet (45 § KL). Procentavdraget är l,5 % av jordbruksfastighetens taxeringsvärde året före taxeringsåret. Om fastigheten ägts under endast en del av året eller om räkenskapsåret omfattat annan tid än 12 månader skall procentavdraget jämkas. Ett underskott som föranleds av procentavdraget får inte dras av från inkomster av andra förvärvskällor. Enligt 47§ KL skall varje ägare av jordbruksfastighet lägga till ett garantibelopp vid taxeringen till kommunal inkomtskatt. Garantibeloppet är lika stort som procentavdraget. Eftersom underskott som betingas av procentavdraget inte är avdragsgillt leder systemet med procentavdrag och garantibelopp till att varje kommun garanteras ett beskattningsunderlag på minst l,5 % av taxeringsvärdena för fastigheterna i kommunen. Det procenttal som används vid beräkningen av procentavdraget och garantibeloppet-det s. k. repartitionstalet-vart. o. m. 1981 års taxering2 %.

162 Skatter och avgifter sou 1931:81

sänkningen från 2 % till 1,5 % beslutades med anledning av de höjningar av fastighetemas taxeringsvärden som kunde förväntas genom 1981 års allmänna fastighetstaxering.

Realisations vi nstbcskattnin gen Som tidigare påpekats sker numera ingen särskild beskattning av ersättningen för skogen vid fastighetsförsäljning utan även den delen av köpeskillingen ingåri realisationsvinstberäkningen. l det följande lämnas därför en kortfattad beskrivning av reglema för beskattning av realisationsvinst vid fastighetsförsäljning. Efter 1976 års omläggning av realisationsvinstbeskattningen är den eventuella vinsten vid en fastighetsavyttring skattepliktig till hela sitt belopp. Med avyttring likställs marköverföring genom fastighetsreglering enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen i det fall ersättning helt eller delvis utgår i pengar. Avyttring anses också föreligga när en fastighetsägare fått engångsersättning på grund av allframtidsupplåtelse. Vinstberäkningen utgår från principen att rena inflationsvinster inte skall drabbas av beskattning. Av det skälet finns regler om att ingångsvärde, förbättringskostnader och värdeminskningsavdrag skall omräknas till det allmänna prisläget det år då avyttringen skedde. I princip får någon indexuppräkning numera inte ske för de första fyra innehavsåren. Med utgångspunkt från konsumentprisindex fastställer riksskatteverket varje år de omräkningtal som skall tillämpas. Till värdeminskningsavdragen räknas bl. a. tidigare åtnjutna skogsavdrag som således skall återföras i indexuppräknat skick vid realisationsvinstberäkningen. Särskilda regler gäller för realisationsvinstberäkningen vid delförsäljningar och allframtidsupplåtelser. En förlust som uppkommer vid fastighetsförsäljningen får endast räknas av från realisationsvinst under samma eller följande beskattningsår. dock senast under det beskattningsår, för vilket taxering sker sjätte kalenderåret efter det. då taxering för förluståret ägt rum. Vid förlustberäkningen gäller vissa begränsningar. Bl. a. får någon indexuppräkning av ingångsvärde, förbättringskostnader och värdeminskningsavdrag inte göras. Sedan år 1967 har det funnits särskilda regler om uppskov med realisationsvinstbeskattningen. Uppskovsreglema har ändrats flera gånger och finns numera samlade i lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst. Bestämmelserna innebär i huvudsak att beskattningen uppskjuts om ersättningsfastighet anskaffas inom viss tid. Uppskovsbeloppet skall i princip tas upp till beskattning när ersättningsfastigheten säljs.

Acklmm/erad inkomst Fysisk person, oskiftat dödsbo och familjestiftelse kan under vissa omständigheter med stöd av lagen (1951:763) om beräkning av statlig inkomstskatt för ackumulerad inkomst få en skogsintäkt fördelad på flera år. Den särskilda skatteberäkningen kan komma i fråga bl. a. om den skattskyldige drabbats av skador på skogen. Man får dock inte samtidigt utnyttja skogskonto och särskild skatteberäkning för ackumulerad inkomst.

Skatler och avgi/ier 163

Allmän in vesteringsreserv Genom beslut av riksdagen år 1979 infördes en möjlighet för lantbrukare och rörelseidkare att fr. 0. m. 1980 års taxering göra avsättning till en allmän investeringsreserv. Enligt lagen (1979:610) om allmän investeringsreserv får fysisk person som redovisar inkomst av jordbruksfastighet eller rörelse vid taxeiingen göra avdrag för belopp som avsatts till allmän investeringsreserv. Avdraget får inte överstiga hälften av nettointäkten i förvärvskällan. Det avsatta beloppet skall vara minst 10000 kr och motsvarande belopp skall sättas in på särskilt bankkonto. En skogsägare får inte samtidigt göra avdrag för insättning på skogskonto och för avsättning till allmän investeringsreserv. Reserven får tas i anspråk för bl. a. kostnader för främjande av skogsbruk. Om inte regeringen - eller arbetsmarknadsstyrelsen - beslutar att investeringsreserv får tas i anspråk tidigare får ianspråktagandet inte ske förrän två år från utgången av det år då inbetalningen senast skall ha gjorts. Sedan sju år förflutit skall banken betala ut kvarstående del av beloppet som då återförs till beskattning.

Skogsvärdsavgi/Ien

Enligt lagen (1946:324) om skogsvårdsavgift skall skogsvårdsavgift erläggas av den som vid den kommunala taxeringen har beskattats för garantibelopp avseende jordbruksfastighet, som åsatts delvärdet skogsbruksvärde. Avgiften påförs vid debitering av skatt och har på senare tid utgjort 0,3% av skogsbruksvärdet. Omfattar beskattningåret kortare eller längre tid än tolv månader jämkas avgiften. Avgiften är, som nämnts tidigare, avdragsgill i förvärvskällan. Riksdagen har nyligen beslutat att skogsvårdsavgiften fr. o. m. 1982 års taxering skall vara 0.6 % av skogsbruksvärdet. Den förhöjda avgiften. som föranleddes av beslutet om ett tidsbegränsat extra avdrag för vissa skogsuttag, gäller fr. 0. m. den ljuli 1981.

9.4 Skogsbeskattningen i andra länder

Från olika håll har det finska systemet för skogsbeskattning åberopats som stöd för en schablonmässig beräkning av den skattepliktiga inkomsten av skogsbruket. Enligt direktiven skall virkesförsörjningsutredningen belysa administrativa, skatte- och skogspolitiska erfarenheter av det finska systemet och motsvarande erfarenheter från skogsbeskattningen i Norge.

9.4.1 Detfnska skogsbeskattningssystemet

Som framgått av föregående avsnitt bygger det svenska skogsbeskattningssystemet på beskattning av de faktiska försäljningsintäktema vid avyttring av skog. Beskattning sker således i samband med avverkningen eller - om skogskonto utnyttjas - vid skogskontouttag. l Finland tillämpas en s. k. arealbeskattning där beskattningen i stället utgår från skogens årliga tillväxt. Skatten utgår således varje år oberoende av om avverkning eller rotpostförsäljning skett eller ej under beskattningsåret. Den

164 Skaltør och avgi/ier SOU l98lz8l

skattepliktiga inkomsten beräknas så att den årliga tillväxten prissätts med genomsnittspriset för de senaste tre avverkningsåren. Tillväxten beräknas på basis av skogens s. k. naturliga avkastningsförmåga. Det faktiska förhållande som skogen befinner sig i påverkar endast i undantagsfall skattegrunden. För tillämpningen krävs att all skogsmark klassificeras efter uppskattad tillväxtformåga. På grund av att virkeskvaliteten och avverkningsutfallet varierar med klimatet och geografiskt läge har landet indelats i ett antal klasser och områden där man kan ta hänsyn till de lokala förhållandena. Avkastningen på varje skogsfastighet mäts i ett visst antal s. k. skattekubikmeter. Skattekubikmetems värde, som avser virkesförsäljning på rot, bestäms va rje år separat i varje kommun. Det är således en mängd olika uppgifter som måste anges av Skattemyndigheter och skogssakkunniga. Förutom tillväxten i kubikmeter måste också avkzstningens genomsnittliga sortimentssammansättning, kvalitet, rotvärde för olika sortiment, avverkningskostnader, skogsvårdskostnader. allmänna omkostnader m. m. i olika områden och vid olika förhållanden anges. l det fall skogsägaren och hans familj utför arbete i egen skog måste värdet av arbetsinsatsen dessutom uppskattas. _ Det finska systemet är en schablonbeskattning och har tillämpats enligt ungefär nuvarande principer under hela 1900-talet. skogsbruket i Finland har sålunda under lång tid anpassat sig till schablonbeskattningssystemet. Virkesforrådsvariationer mellan olika fastigheter torde bl. a. av det skälet inte på långt när vara så stora som i Sverige. För att ge en bild av det finska skogsskattesystemets relativt komplicerade uppläggning redovisas i det följande en kort beskrivning av systemets huvuddrag. Liksom i Sverige är beskattning av skogsbruket integrerad med jordbruks-

beskattningen. Motsvarigheten till inkomst av jordbruksfastighet fastställs

medelst två principiellt olika förfaranden: E] för jordbruket som verklig inkomst, CJ för skogsbruket som kalkylerad genomsnittlig inkomst. Skogsbrukets skattepliktiga inkomst utgörs vidare av två olika slags inkomster: l. värdet av eget eller makes arbete vid leveransforsäljning. Även det arbete som bam under 14 år utför vid leveransforsäljning räknas in. Bl. a. i syfte att stimulera till självverksamhet har skattefrihet införts upp till viss kvantitet försålt virke. 2. beräknad genomsnittlig nettointäkt av skogsmark.

Med detta avses den nettointäkt som skogsmarker av samma slag i kommunen uppskattas ha gett i medeltal per hektar under de tre senaste avverkningsâren. Härvid beaktas den genomsnittliga rotprisnivån med avdrag för skogsvårdsoch forvaltningskostnader samt värdeminskningsavdrag. Vid beräkning av nettointäkt av skogsmark är det bara den nettoinkomst man fått av virkes- I Den finska termen är produktion som räknas in. Inkomst av svamp, bär, grus m. m. innefattas inkomst av gårdsbruk. Jordbruk benämns lant- inte.

bruk i Finland. Det är sålunda den beskattning som grundar sig på skogsmarkens rnettoin-

sou 1981:8! Skatter och avgifter 165

täkt som benämnes area/beskattning: eller rillvai\‘!lJe.s/cairning. I detta system måste intäkten för varje skogsfastighet i landet fastställas (utom i Finlands tre nordligaste kommuner där andra principer gäller). Den fastighetsvisa nettointäkten uppskattas på grundval av vissa yttre karaktäristiska kännetecken på skogen såsom skogsmarkens areal, bonitet och läge, vilka anses ange storleken av avkastningen från varje skogsfastighet. Uppskattningen av skogsmarkens nettoavkastning på varje fastighet sker i Finland med hjälp av fyra olika indelningsgrunder:

skatteklasser (godhetsklasser) skogsskattetal (virkesavkastning i skattekubikmeter) strukturområden (skattekubikmetems sortimentsfördelning) :“}*’.\’.‘ rotprisområden (skattekubikmetems penningvärde) Av beräkningsgrundema varierar skattekubikmetems penningvärde årligen på grund av växlingar i rotprisema. De övriga grunderna har fastställts till att förbli bestående eller att tidvis justeras. Endast skatteklassiñceringen sker per skogsfastighet medan de övriga grunderna är medelvärden för varje kommun. Nedan följer en kort redogörelse för arealbeskattningens indelningsgrunder.

S katlckla ss g’/I cerin gen

Indelningen av skogsmarken i skatteklasser är en vegetationstypsklassiñcering som liknar den svenska indelningen i godhetsklasser. På grundval av produktionsformågan indelas skogsmarken i fem olika skatteklasser, nämligen IA, IB, II, lll och IV. Klass lA är den högsta klassen medan skogsmark med den svagaste produktionsförmågan, t. ex. de växtligaste myrmarkema hör till skatteklass IV. Marker med sämre produktionstönnåga räknas som impediment och ligger utanför skogsmarksbegreppet och därmed också utanför arealbeskattningen. Även arealen av övriga ägoslag - åker. naturäng, betesmarker, tomt. trädgård. vägar m. m. - anges vid skatteklassificeringen. Som nämnts måste varje skogsfastighet indelas i en eller flera skatteklasser. Skatteklassifrceringen genomförs kommunalt under övervakning av skattel styrelsen. Efter det att skatteklassiñceringsarbetet slutförts ställs det ut och en besvärstid börjar löpa. Skatteklassiñce ringen som vunnit laga kraft måste med bindande verkan följas i beskattningen. Undantag görs endast vid rena räknefel eller då grunderna för klassiñceringen förändrats påtagligt.

Skogsskattetal

För varje skatteklass anges skogsmarkens årliga virkesavkastning per hektar i

s. k. skogsskattetal. Dess enhet är s. k. skattekubikmcter(m3fub)i medeltal per

ha och år. Av flera orsaker varierar emellertid den årliga avkastningen per ha i samma skatteklass i olika delar av landet. I norra Finland är t. ex. avkastningen betydligt lägre i samtliga skatteklasserjämfört med södra delen av landet. Mot den bakgrunden har Finland indelatsi ett antal skogsskatteomrâden; tidigare I Motsvarar rgksskatte- 10-12 områden och numera samtliga kommuner. verket.

166 Skatter och avgi/fer

På grundval av resultat från riksskogstaxeringar har skogsskattetal fastställts i varje skatteklass och i varje kommun. Skogsskattetalen är avsedda att spegla medeltillväxten per ha och år på kommunens alla skogar och inom skatteklassen. Någon besvärsrätt finns inte vad gäller skogsskattetalen.

Exempel på skogsskattetal Antal skattekubikmeter per år och ha

Skattekubikmetems struktur För att kunna bestämma värdet på virkesavkastningen måste man veta hur den mängd virke som ingår i en skattekubikmeter fördelas på olika sortiment. För varje kommun har därför fastställts den virkesmängd som skall anses ingå i skattekubikmetem. Virkessonimentsfördelningen grundar sig främst på resultat från skogsinventeringama. Som framgår av nedanstående tablå utgörs en del av virkesmängden av avverkningsrester. Då man beräknar penningvärdet av skattekubikmetem prissätter man inte avverkningsrestema. Besvär kan inte anforas vad gäller sortimentslördelningen.

Exempel på sonimentsfördelning

m3fpb

Kommun Timmer Massaved Avfall

t g löv t g löv

Skattekubikmetems penningvärde bestäms genom att från skattekubikmetems bruttovärde - utréiknat på basis av de i skattekubikmetem ingående virkessonimentens rotpris - dra av kostnader lör skogsvård, förvaltning, värdeminskning m. m. Beråkningsgången framgår av nedanstående exempel.

sou |9g1;g| Skatter och avgifter 167

Skattekubikmetems värde Ullava kommun

Sortiment m3f pris mark Timmer t O.I 7 I2O 20.40 g 0.07 l00 7.00 1 _ _ _ Massavcd t 0.35 50 I 7.50 g 0.15 40 6.00 l 0.14 30 4.20 Avfall O.l2 - -

Medelrotpris 55.l0 Avgår: Kostn. for skogsvård. forvaltn. avskrivn. I2 % 6.60 Skattekubikmetems värde för avverkningsåret 48.50

Regeringen fastställer årligen penningvärdet på en skattekubikmeter och penningvärdet på nettointäkten av skogsmark kommunvis och vid behov rotprisområdesvis. Frågorna förbereds av skattestyrelsen och finansministeriet och grundas på länsstyrelsemas utlåtanden om skattenämndemas förslag och skogsforskningsinstitutets utlåtande om skattekubikmetems penningvärde. De penningvärden som fastställts av regeringen är bindande vid beskattningen.

Avdrag och vissa undantag

Vid inkomstberäkningen medges avdrag för erlagd skogsvårdsavgift som varierar kommunvis mellan 2 och 6% av nettointäkten av skogsbruket. Skogsägaren kan också få avdrag för 30 % av kostnaden för anläggning av skogsbilväg. Kostnaden dras av under en lO-års period. Schablonsystemet skall tillämpas på samtliga skattskyldiga oberoende av om deras faktiska inkomster varit större eller mindre än vad som följer av schablonen. Det finns dock vissa undantag. skattefrihet kan medges om skogen skadats genom brand e. d. Skadan skall avse minst 30% av skogen och skattefriheten gäller under högst 15 år. Ett annat fall av skattefrihet avser beskogning av områden med underproduktion. Tiden i det fallet varierar mellan 25 år i södra Finland och 35 år i norra delen av landet. Fr. o. m. år 1980 medges också ett särskilt engångsavdrag för vissa plantbestånd.

F örmögenhetsbeskattnin gen Vid formögenhetsbeskattningen bestäms värde att den skogens genom nettoinkomst som fastställts vid inkomstbeskattningen kapitaliseras med faktom 10. Skogen på fastigheter som är befriade från inkomstskatt omfattas således inte av formögenhetsbeskattningen.

168 Skatter och avgi/ter

Synpunkter på det finska systemet

En schablonbeskattning enligt finsk modell kan antas vara avverkningsstimulerande eftersom beskattningen är oberoende av den verkliga avverkningens storlek. [debatten om virkesföisörjningen har man också ofta pekat på att den finska skogsindustrin. till skillnad från den svenska, inte haft någon råvarubrist under den senaste högkonjunkturen. Det torde dock vara svårt att genom en sådan jämförelse dra slutsatsen att skogsbeskattningssystemet haft avgörande betydelse. Skogsbruket i Finland bedrivs nämligen under helt andra förhållanden än i Sverige. l den översyn av den finska skogsbeskattningen som presenterades år 1978 fann visserligen majoriteten i den kommitté som gjorde översynen att systemet var ändamålsenligt för att främja rationell skogsvård och för att trygga tillgången på tiäråvara. En minoritet ansåg dock att en omläggning till ett blandat system vore att föredra. Det skulle innebära att 70 % av skatten togs ut efter gällande system medan 30 0/0 grundades på de verkliga försäljningsinkomstema. l övrigt gick majoritetsförslaget ut på ändringar i systemet för att åstadkomma större rättvisa i beskattningen mellan skogsägama. Sedan betänkandet lämnades har debatten om skogsbeskattningen varit livlig i Finland. Främst centerpartiet har verkat för olika lättnader i beskattningen. Socialdemokraterna har dock ifrågasatt hela beskattningsprincipen med hänsyn till den lindrigare beskattning den anses innebärajämfört med vad som gäller för andra inkomsttagare. Det hävdas att schablonsystemets säkerhetsmarginaler medför att endast ca 70% av den verkliga avkastningen blir beskattad. Det torde således vara svårt att dra några säkra slutsatser ifråga om arealbeskattningens avverkningsstimulerande effekt genom en direkt jämförelse med Finland. Sannolikt skulle ett sådant system i högre grad än det nu gällande svenska medföra en ökad benägenhet att avverka. En granskning av förutsättningarna för att införa systemet i Sverige visar dock att en omläggning är förenad med många svåra problem. En schablon kräver betydande säkerhetsmarginaler för att minska riskerna för överbeskattning av skogsägare. Säke rhetsmarginaler innebärå andra sidan totalt sett en underbeskattning av skogsbruket. Det förefaller mindre lämpligt att införa ett system med sådana ofrånkomliga konsekvenser. En klassificering av landets totala skogsmarks avkastningsförmåga i sådan form att den kan ligga till grund för inkomstbeskattningen saknas för närvarande. Det har från skilda håll sagts att vi knappast har möjlighet att åstadkomma skogsbruksplaner för hela skogsbruket under en 10-års period. Eftersom kravet på säkerhet i underlaget rimligen bör ställas högre om uppgiften skall läggas till direkt grund för en definitiv inkomstbeskattning torde man få räkna med längre tid än lO år innan systemet kan införas i sin helhet. Således skulle övergången till ett nytt skogsskattesystem av finsk modell fömiodligen ta lång tid att genomföra. Det kan befaras att många skogsägare under tiden från ett beslut fram till själva övergången avvaktar med sina avverkningar. Det är naturligtvis en fördel att gå in i systemet med ett uppsparat virkesförråd. När uttaget sker efter övergången leder det ju inte till någon beskattning utöver den schablonbeskattning som ändå sker. Förhållan-

Skatter

och avgifter 169

det torde inte kunna regleras genom särskilda Övergångsbestämmelser. En tempo tär nedgång av avverkningama under ett övergångsskede ter sig därför ofrånkomlig med de konsekvenser det skulle ha för virkesförsörjningen. Rättvisan mellan skogsägama skulle vara svår att upprätthålla. De som redan varit aktiva skulle i vissa fall få skatta för belopp som inte motsvaras av faktiska inkomster. För dem däremot som hittills varit passiva och byggt upp sitt virkesförråd skulle omvända situationen råda. Skattelörmågeprincipen skulle i stora delar vara satt ur spel. Om schablonbeskattningen stimulerar till avverkning så kan den å andra sidan motverka viljan att lägga ned kostnader för skogsvård och andra långsiktigt betydelsefulla åtgärder i skogen. De verkliga kostnadema påverkar ju inte beskattningen. lnte heller uppmanar systemet till en uppbyggnad av virkesförrådet där detta kan vara motiverat och angeläget för en framtida hög virkesproduktion. De många faktorer på vilka schabloninkomsten bygger låter sig inte bestämmas utan betydande insatser av skogssakkunnig personal. Likväl uppstår lätt skilda meningar om olika skogstekniska faktorer eftersom de inte i alla avseenden kan mätas. Tvister objektivt och processer i betydande omfattning är därför att räkna med, i synnerhet i ett inledningsskede. Så snart fastighetens skogsmark ändras på grund av tillköp, delavyttring, omarrondering, allframtidsupplåtelse etc. krävs också omräkning och justeringar av de faktorer som grundar beräkningen av schabloninkomsten. Sådana händelser är ofta förekommande. Innan man kommit dithän att man - som numera i Finland - har en någorlunda tillförlitlig beskattningskarta över landets hela skogsmark innebär fastighetsförändringar en svår administrativ komplikation för systemet. . En annan komplikation är den uppdelning av kostnader som måste ske mellan jordbruk och skogsbruk. För det egentliga jordbruket skall faktiska kostnader beaktas medan de för skogsbruket skall ingå i schablonen. Om arbetskraft, redskap, maskiner etc. används gemensamt måste kostnadema därför fördelas. Ett schablonsystem innebär också problem när det gäller samordningen med realisationsvinstbeskattningen av fastigheter med skog. Någon form av avräkning måste ske vid avyttringen for sådan del av vederlaget som kan vara ltänlörlig till skog som redan beskattats via schablonen. Omvänt kan erfordras särskild hänsyn till värdet av skog som tagits ut under innehavet utöver vad som svarar mot schablonen.

9.4.2 Skogsbeskaztningen i Norge

Bakgrund Genom lagstiftning som trädde ikraft år 1954 ändrades de norska reglerna för skogsbeskattning så att den faktiska nettointäkten utgör underlag lör beskattning av inkomst av skogsbruk. Före år 1954 hade man i Norge ett schablonsystem för skogsbeskattningen av i stort sett det slag som alltjämt tillämpas i Finland. Under lång tid före omläggningen hade kritik riktats mot schablonsystemet eftersom det visade sig att de verkliga skogsinkomstema i alltför hög grad avvek från de schablonberäknade.

170 Skatter och avgifter sou 193131

Nuvarande regler

Den norska skogsbeskattningen är utformad som en genomsnittsbeskattning av de faktiska nettointäktema av skogsbruket. Man tar vid beskattningen inte hänsyn till förändringar av virkeskapitalet. Någon form av värdeminskningsavdrag förekommer således inte. De inkomster och kostnader som ingåri beräkningen av nettointäkten av skogsbruket är i stort sett av samma slag som i den svenska skogsbeskattningen. Under de första innehavsåren läggs denna faktiska nettointäkt till grund för skogsägarens beskattning. När skogsbruket bedrivits i 5 år övergår man emellertid till en genomsnittsberäkning. Den årliga intäkten fastställs då till av intäkten under de 5 senaste åren. Har skogen förvärvats genomsnittet genom arv eller släktköp skall dock genomsnittsberäkningen börja först sedan 8 år gått från förvärvet. Om skogsägaren yrkar det kan genomsnittsbeskattning göras redan efter 2 års innehavstid. Har genomsnittsbeskattning en gång påbörjats kan den inte avbrytas förrän ägarens skogsbruksverksamhet upphör genom t. ex. fastighetsöverlåtelse. När genomsnittsbeskattningen upphör kan det bli aktuellt med en form av eftertaxering. Sådan taxering görs om den sammanlagda verkliga årsinkomsunder de 4 senaste åren överstigit för ten av skogsbruket genomsnittsintäkten samma period med 15 000 nkr.

Reforma rbete, m. m.

Även i Norge har skogsbeskattningen varit föremål för utredning och debatt under lång tid. Ett återkommande krav har varit att skattereglema skall medverka till ökade avverkningar. År 1973 redovisade en särskild skogsbeskattningsutredning sitt betänkande. Enligt utredningen syntes det svårt att åstadkomma skatteregler om de samtidigt skulle avverkningsstimulerande ligga i linje med allmänna beskattningsprinciper. Endast en tillväxtbeskattning torde leda till ökade avverkningar men en sådan omläggning ansågs inte Utredningen föreslog däremot att genomsnittsbeskattningen skulle lämplig. ersättas av ett system med skogskonto. En sådan omläggning förordas också i stortingsmelding nr l7 (1980-81) som upprättats i finansdepartementet. debatterades i stortinget i april 1981 varvid en majoritet förordade Meldingen bereds därför vidare i finansdeen övergång till tillväxtbeskattning. Frågan partementet. Som framgått av det föregående har man också i Norge under ganska lång tid diskuterat skogsbeskattningen. Även där har sambandet mellan skattereglema och avverkningsbenägenheten kommit att få en framskjuten plats i diskussionen. Sammantaget torde den norska skogsbeskattningen i avsevärt högre grad än den svenska verka dämpande på avverkningstakten. Bl. a. är möjligheterna att utjämna skogsinkomstema betydligt mer begränsade. lnte heller medges någon fonn av véirdeminskningsavdrag.

9.5 Andra beskattningsmodeller och avgiftssystem

Under det långvariga utredningsarbete som föregick skogsskatteomläggningen år 1979 har ett flertal beskattningsmodel ler diskuterats. De olika modellerna

Skatter och 171

avgifter

innebär i varierande grad avvikelser från de nuvarande l samband reglema. med de senaste årens utveckling i fråga om skogsindustrins virkesförsöijning har altemativa och kompletterande förts fram i olika skogsskattesystem sammanhang. Huvudsyftet med flera av förslagen är att driva upp avverkningsnivån genom någon form av schablonbeskattning som träffar skogsägaren även om han inte har några faktiska skogsinkomster. Det längst gående av dessa förslag - det finska systemet - har ofta åberopats som avverkningsstimulerande. l redovisningen av det systemet i avsnitt 9.4 har vi tagit upp en rad problem med en sådan beskattning. Bl. a. mot bakgrund av dessa svårigheter att införa en definitiv schablonbeskattning av skogsinkomstema har sedan lång tid tillbaka ett system som kombinerar schablonmetod och beskattning av faktiska skogsinkomster kommit att diskuteras. l det följande tar vi upp det systemet — preliminär skogsbeskattning. En variant på den modellen diskuteras också kortfattat. Dessutom behandlas ett system - särskild skogsskatt som byggts upp efter principiellt mönster från den s. k. garantibeskattningen. Metoden att stimulera avverkningama genom någon form av extra skatteavdrag och betydelsen av skogsvårdsavgiftens höjd diskuteras också. Avsnittet avslutas med en genomgång av några tidigare förslag som bygger på avgifter och bidrag.

9.5.1 Preliminär skogsbeskattning

Inledning

Under benämningen preliminär skogsbeskattning har vi diskuterat två system. Den ar/iga prclim1nc‘zra skogsbeskattningen innebär att skogsägaren varje år skall ta upp ett visst belopp, preliminärbelopp, som intäkt av skogsbruk i deklarationen oavsett om han avverkat eller inte. Om den verkliga skogsinkomsten överstiger preliminärbeloppet skall dock den inkomsten tas upp till beskattning. För de år då skogsinkomsten är lägre än preliminärbeloppet får mellanskillnaden utnyttjas för avdrag under senare år då den verkliga skogsinkomsten överstiger preliminärbeloppet. Beräkningen av preliminärbeloppet bör utgå från fastighetemas skogsbruksvärden. Systemet skall utgöra ett komplement till gällande skogsbeskattning. Det andra diskuterade systemet - periodisk preliminär skogsbeskattning el ler pcrioclils-k tillvävtbetskaztning- innebär preliminär beskattning av tillväxt som inte tagits ut under en viss period. Avstämningsperioden kan lämpligen bestämmas till 5 år. Även med detta system kan de nuvarande reglema om skogsavdrag och skogskonto behållas. Systemet innehåller fyra delmoment: l. Fastighetens möjliga avkastning fastställs med hjälp av fastighetstaxeringens uppgifter. 2. Virkesuttagets totala storlek för perioden med hänsyn till areal, avkastningsförmåga och aktuellt skogstillstånd fastställs. 3. Uppgift om avverkade volymer tas upp varje år i jordbruksdeklarationen. 4. Om avverkningen vid periodens slut visar sig inte ha uppgått till den fastställda volymen skall det som fattas beskattas efter ett pris per m3sk som baseras på medeltalet för rotnettona under perioden. Det beskattade beloppet får tillgodoräknas under nästkommande beiäkningspenod.

i”

172 Skatter och avgifter SOU l98lz8l

Från vissa utgångspunkter har det sistnämnda systemet fördelarjämfört med det första. Bl. a. torde den periodiska beskattningen genom att dcn baseras på volymberäkningar vara att föredra från skogsvårdssynpunkt. Risken för att systemet skulle styra avverkningama mot de bättre bestånden torde vara liten. Eftersom systemet kräver avstämning endast van femte år kan det också synas medföra begränsade administrativa belastningar. Fördelen i det avseendet torde dock uppvägas av de administrativa och tekniska nackdelar som i övrigt ligger i systemet. Från skatteadministrationen har man bl. a. motsatt sig tanken på att införa uppgifter om avverkade volymer i deklarationerna. Även i övrigt innefattar systemet flera moment som torde kräva en betydande arbetsinsats från såväl berörda myndigheter som enskilda skogsägare. Vi vill redan i detta sammanhang framhålla att den periodiska preliminära skogsbeskattningen är så tekniskt och administrativt komplicerad att den inte bör föras in i vår skattelagstiftning. Det beror främst på att systemet i så hög grad bygger på faktorer och uppgifter som ligger helt vid sidan av den normala beskattningsverksamheten. Enligt vår mening går det emellertid att i allt väsentligt fånga upp de syften som systemet vill tillgodose genom förslaget om avverkningsskyldighet (avsnitt 6.6). Med undantag för det årliga uppgiftslämnandet om avverkade volymer och beskattningsåtgärden vid avstämningsperiodens utgång innehåller en sådan reglering de moment som ingår i den periodiska preliminära beskattningen. Den sanktion som finns i fråga om avverkningskravet möjligheter att förelägga skogsägaren att avverka om han inte fullgjort minimikravet - är sannolikt effektivare än de skatteeffekter som blir aktuella i beskattningssystemet. . Mot den nu angivna bakgrunden begränsas den fortsatta diskussionen i detta avsnitt till den årliga preliminära beskattningen.

Beskattningens grunddrag

Systemet skall vara ett komplement till den nuvarande skogsbeskattningen och innehåller två delmoment. Den preliminära delen innebär att ett belopp som i princip motsvarar viss del av fastighetens genomsnittliga årliga avverkningsmöjlighet tas upp som intäkt. Beloppet bör närmare bestämt motsvara ett beräknat netto av en del av den möjliga avverkningen. Under år då det verkliga nettot från avverkning - eller ett uppskattat netto i det fall att leveransvirke har sålts - överstiger preliminärbeloppet skall detta netto tas upp till beskattning. l det sistnämnda fallet kan det bli aktuellt att tillämpa det andra momentet i systemet, regleringsdelcn. PreliminärbelopP som tidigare tagits upp som inkomst får nämligen tillgodoräknas under år med högre faktiska avverkningsnetton än preliminärbelopp. Det avräkningsbara beloppet beräknas varje år som skillnaden mellan preliminärbeloppet och årets avverkningsnetto. Den senare avräkningen får således endast avse belopp som svarar mot tidigare beskattning av fiktiva skogsinkomster. De årliga tillgodobelopp som beräknas om ingen awerkning sker ackumuleras för att användas för avräkning mot kommande verkliga skogsinkomster. Det bör påpekas att uttag från skogskonto också räknas som verklig skogsinkomst i detta sammanhang. Den skogsägare som har en fastighet av sådan storlek att avverkning endast bör ske med flera års intervall kan således använda skogskontot för att fördela avverkningsinkomstema på flera år och därmed

SOL; 1981:81 Skatter och 173

avgifter

undgå direkta effekter av preliminärskattesystemet. Följande exempel, som visar förhållandena för en skogsägare med nuvarande beskattningsregler och efter införandet av ett preliminärskattesystem, kan belysa effektema av systemet. Det har förutsätts att det årliga preliminärbeloppet är 6000 kr. 1 exemplet har antagits att rotnettot till uppgår hälften av virkeslikviden. Den typen av schablonregler finns nedan nu när det gäller skogsavdrag och skogskonto. Det torde vara nödvändigt att även här använda en enkel schablon. Som tidigare nämnts skall systemet kunna förenas med de gällande reglerna om skogsavdrag och skogskonto. I exemplet har emellertid inte tagits med några sådana fall. I fråga om t. ex. inkomsten år 6 kan man naturligtvis tänka sig såväl skogsavdrag som insättning på skogskonto i sådan grad att det årets beskattningsbara inkomst sjunker avsevärt. Det gäller givetvis med såväl de nuvarande reglerna som i det nya systemet. l det senare fallet skulle sådana åtgärder kunna leda till att endast en del av tillgodobeloppet på 25 000 kr kommer att utnyttjas som avdrag.

År Åtgärd Nuvarande regler

Försälj- Omk. för Försälj- Skogsvårds- Dekl. Skatt ningsvärde avverkn. ningsvärde kostnader in- 60 % brutto (schablon) rotnetto m. m. komst 1 Försäljning av

Preliminär skogsbeskattning

Dekl. Skogsvårds- Bekl. Skatt Tillgodoin- kostnader inkomst 60 °/n belopp täkt m. m.

174 Skatter och avgifter

Den preliminära skogsbeskaztningens om/attning

Med hänsyn till syftet med en preliminär beskattning och med beaktande av att den administrativa belastningen torde bli ganska betydande bör man överväga vissa begränsningar i tillämpligheten. Vid dessa överväganden måste emellertid kravet på neutralitet i beskattningen ägnas stor uppmärksamhet. Om syftet med en reform i första hand är att öka avverkningama på de fastigheter där det i dag avverkas mindre än vad som är möjligt och lämpligt kan man överväga att lämna aktiebolagens och det allmännas skogsmarker utanför en preliminärbeskattning. l de allra flesta av dessa fall skulle en sådan beskattning inte få någon betydelse utan endast medföra en administrativ belastning för såväl skattskyldiga som beskattningsmyndighetema. Motsvarande synpunkter kan anföras beträffande de största enskilt ägda fastigheterna. Även förde minsta fastighetema bör det vara möjligt att göra undantag. Det skulle främst vara motiverat av administrativa skäl. Om man utgår från skogsmarksareal skulle med ett undantag för fastigheter under 5 ha ca 35 000 skattskyldiga falla utanför systemet. En gräns vid l0 ha skogsmark undantar ytterligare ca 30 000 skattskyldiga. Det är möjligt att en begränsning som utgår från skogsbruksvärde i stället för areal kan vara en lämpligare lösning. Oavsett vilken metod som väljs skulle även en realtivt låg minimigräns medföra en avsevärd lättnad i den administrativa belastningen. Från likformighetssynpunkt är dock en sådan åtgärd känslig. Med hänsyn till att den preliminära beskattningen för dessa små fastigheter skulle avse mycket låga belopp bör dock frågan om en sådan gräns prövas om systemet skall införas.

Fastställande: av preliminärbeloppen

En given utgångspunkt när det gäller att fastställa de preliminära belopp som skall gälla är att man måste utgå från de uppgifter om fastigheterna som kommer fram vid fastighetstaxeringen. Det är f. n. uteslutet att tänka sig att man för det nu åsyftade ändamålet skulle göra några speciella beräkningar av de förhållanden som utgör mått på bl. a. avverkningsmöjlighetema. Denna utgångspunkt medför att en beräkning av preliminäibeloppen som utgår från de ofta schablonartade uppgifterna vid fastighetstaxeringen kan leda till orimliga resultat i enskilda fall. Vissa inslagi fastighetstaxeringen kan också i sig medföra komplikationer vid fastställandet av preliminärbeloppen. Redan i dag ligger dock fastighetstaxenngsvärdena till grund bl. a. för beräkning av skogsvårdsavgift, garantibelopp och förmögenhetsskatt. l de allra flesta fall torde värdena också i stort sett spegla fastighetemas avverkningsmöjligheter. Vad först angår skogsbruksvärdets nivå bör observeras att den vid 1981 års fastighetstaxering knutits till marknadsvärdet för skogsfastigheter. Detta har framkommit ur lantbruksnämndemas försäljningsstatistik. Det har lett till olika nivåer i olika län utan att återspegla fastighetens reella avkastningsvärde. Som exempel hårpå kan nämnas att värdet på skog och skogsmark av samma

godhetsklass (C), kostnadsklass (5), virkesforråd ( I 20 m3sk/ha) och grovskogs— procent (60) är: i Östergötlands län 6 400 kr/ha och i Kalmar län 7 500 kr/ha

(omr. 62 resp. 63) eller 8 600 kr/ha (omr 61).

sou 1981:81 Skatter och avgifter 175

En justering med hänsyn till de nu nämnda variationema torde vara erforderlig vid bestämning av det preliminära beloppet. Om man förutsätter att en sådan korrigering kan ske uppstår frågan om skogsbruksvärdet för de enskilda fastigheterna återspeglar avverkningsmöjligheten på ett rimligt sätt. Med hänsyn till de faktorer som bestämmer skogsbruksvärdets höjd bonitet, virkesförråd per ha, grovskogsprocent, kostnadsklass m. m. - torde man kunna utgå från att inom ett givet geografiskt område (exempelvis län) ett mycket högt skogsbruksvärde i allmänhet möjliggör en förhållandevis hög avverkning och att ett mycket lågt skogsbruksvärde indicerar en låg avverkningsnivå. Uppmärksamhet måste vidare ägnas frågan hurden för olika delar av landet varierande genomsnittliga värdenivån åskådliggör avverkningsmöjlighetema. Ett skogsbmksvärde på 3 000 kr/ ha representerar ett helt annat skogstillståndi Västerbotten än i Småland. l det förra fallet en fastighet med god tillgång på avverkningsmogen skog, i det senare fallet en skogfattig fastighet med små eller inga avverkningsmöjligheter. Det torde vara så att ett till skogsbruksvärdet knutet preliminärbelopp uttryckt i procent av skogsbruksvärdet måste vara högre i norra än i södra Sverige för att den önskade avverkningsstimulerande effekten skall uppnås. De nu redovisade synpunktema medför att ett till skogsbmksvärdet relaterat preliminärbelopp behöver korrigeras för vissa förhållanden. Sådana justeringar måste dock begränsas i hög grad. Det torde under alla förhållanden vara nödvändigt att skogsägama bereds möjlighet att få preliminärbeloppen prövade i taxeringsprocessen.

Det har hävdats att en relatering till de grundfaktorer (m3sk per ha,

grovskogsprocent etc.) som bestämmer skogsbruksvärdet skulle ge riktigare preliminärbelopp. Vi har också låtit undersöka möjligheterna att ta dessa grunduppgifter vid fastighetstaxeringen till utgångspunkt för beräkningar av de praktiska avverkningsmöjlighetema på en fastighet. Dessa beräkningar har behandlats i avsnitt 6.6 i anslutning till förslaget om en awerkningsföreskrift i skogsvårdslagen. En närmare beskrivning är intagen i bilaga 3. Om de nu nämnda beräkningarna av avverkningsmöjlighetema skulle läggas till grund för de årliga belopp som skall tas upp till beskattning i preliminärskattesystemet krävs någon form av värdering. Det momentet innebär naturligtvis en tillkommande osäkerhetsfaktor med hänsyn till de stora rotvärdevariationer som förekommer. Det genomsnittliga rotvärdet för avverkning under en period över flera år beror av ett flertal faktorer, av vilka många är svårbestämda. Förutom virkespris och arbetskostnad, som ändras år från år påverkas rotvärdet av bonitet, virkesförråd, skogens grovlek, åldersklassfördelning. slutenhetsgrad, skogens kvistighet, terrängsvårighet, avstånd till bilväg m. m. För enstaka avverkningar varierar rotvärdet från 0 till 200 kr/m3 eller mera. Hur stor variationen i ett visst pris- och kostnadsläge är mellan skogsfastigheter av olika beskaffenhet i olika delar av landet är svårt att säga. men det torde röra sig om storleksordningen från 0 till 80 á 100 kr/m3. Det rör sig under alla omständigheter om mycket stora variationer. Även inom ett begränsat geografiskt område - exempelvis län eller kommun - är variationen betydande beroende på det aktuella skogstillståndet. För fastigheter med övervägande klen ungskog uppstår ingen eller mycket låga

176 Skatter och avgi/ier sou 193|;8]

rotvärden, samtidigt som virkesrika fastigheter med grov timmerskog lämnar betydande rotvärden. l vilken utsträckning de vid fastighetstaxeringen tillgängliga uppgifterna om bonitet, virkesförråd per hagrovskogsprocent och kostnadsklass kan ge ett acceptabelt uttryck for rotvärdet i ett visst pris- och kostnadsläge kan inte bestämmas utan ingående beräkningar. En korrigering med hänsyn till pris- och kostnadsutveckling under den aktuella perioden måste också göras. Den nu redovisade rotvärdeberäkningen skulle i huvudsak vara av samma karaktär som när det gäller att fastställa taxeringsvärdena. Skillnaden mot fastighetstaxeringen skulle främst vara att någon anknytning till marknadsvärdet för skogsfastigheter icke skulle förekomma. l kritiken av det preliminära skogsbeskattningssystemet har man som nämnts hävdat att denna anknytning kan leda till att fastigheter med likadana skogliga förhållanden får olika preliminärbelopp. Vilken metod som än väljs för att fastställa preliminärbeloppen kan det inte undvikas att systemet i vissa fall får orimliga konsekvenser. Det är klart att man bör sträva efter att hitta en lösning som begränsar antalet sådana fall, Samtidigt bör schablonen gå att tillämpa med en rimlig administrativ insats. En avvägning av dessa förhållanden har lett oss till att skogsbruksvärdet bör användas. Den uppfattningen bygger visserligen på ett stort hänsynstagande till de administrativa fördelarna men beror också på den allmänna utgångspunkten att schablonbeloppen i varje system måste begränsas ti ll en viss del av fastighetens avverkningsmöj ligheter. Därmed bör antalet fall där skogsbruksvärdet leder till orimliga resultat kunna nedbringas till ett antal som kan hanteras dispensvägen. Ytterligare ett förhållande som bör beaktas är hur virkesprisemas variationer påverkarden preliminära beskattningens effekter på utbudsbenägenheten. Taxeringsvärdet och därmed den preliminära avgiften fastställs för en S-årsperiod. lnom denna kan betydande prisfluktuationer förekomma. Detta innebär, att för att täcka den preliminära avgiften genom avverkning erfordras ett större virkesuttag under lågkonjunkturår då virkesprisema är låga och virkesbehovet begränsat än under högkonjunkturår med höga virkespriser och stort virkesbehov. Preliminärbeloppet kan visserligen fastställas för kortare tid än 5 år eller varieras med hänsyn till utvecklingen av virkespriser och virkesbehov. De praktiska svårigheterna med sådana åtgärder torde dock vara alltför stora. När det slutligen gäller frågan om preliminärbeloppens nivå i förhållande till avverkningsmöjlighetema är det lämpligt att utgå från de beräkningar som gjorts i fråga om avverkningsföreskriften. Vi har bedömt att minimiavverkningsktavet inte kan sättas högre än 50% av den beräknade avverkningsmöjligheten. Säkerhetsmarginalen vid beräkningen av preliminärbeloppen måste vara högre. Det beror bl. a. på svårigheterna att uppskatta rimliga rotnettonivåer som också tillåter virkesuttag genom gallring och avverkning av sämre bestånd.

Tekniska och administrativa frågor

Från skatteadministrationens sida har under senare tid i olika sammanhang rests allt starkare krav på att skattesystemet skall förenklas. Vikten av att de administrativa löljdema av tilltänkt ny lagstiftning noga undersöks har också

sou 1924 l :8l Skancr och avgi/ier I 77

betonats. De personalresurser som finns måste i första hand användas för att komma tillrätta med väsentliga skatteundandraganden, inte för att penetrera en invecklad lagstiftning eller registrera belopp av olika slag som inte direkt tar sikte på att fastställa en riktig taxering. Även de förslag som läggs fram på skogsbeskattningsområdet måste ligga i linje med dessa strävanden. Förespråkama för ett system med preliminär skogsbeskattning har ofta hävdat att systemet kräver obetydligt merarbete vid taxeringen. Man har menat att någon form av registrering inte torde krävas. lnte heller skogsägama skulle belastas i någon nämnvärd grad. En närmare undersökning visar dock att de nyss nämnda antagandena om tillämpningen av ett preliminärskattesystem inte är riktiga. Det är utan tvivel så att systemet föranleder en rad tekniska och administrativa komplikationer. Belastningen på myndighetssidan består dels i arbetet med att fastställa och i vissa fall ompröva preliminärbelopp och dels i det årliga taxeringsa rbetet som skall inbegri pa de olika momenten i preliminärskattesystemet. För den enskilde skogsägaren medför systemet också ett merarbete. Deklarationen kompliceras givetvis, i synnerhet om också t. ex. skogsavdrag och skogskontoanvändning förekommer. Med hänsyn till den frekvens i regleringsförfarandet som kan förutses är det nödvändigt med en central registrering av de preliminära belopp som får dras av mot kommande faktiska skogsintäkter. Ett förfarande som skulle innebära att man i stället i enskilda fall av oklarheter gick tillbaka till tidigare års deklarationer är alltför betungande för taxeringsmyndighetema. Rutinen vid granskningen av deklarationema är nämligen att endast det närmast föregående årets deklaration frnns tillhands. Det finns f. n. en rad manuella register med uppgifter om belopp som har betydelse för senare års taxeringar, t. ex. uppskov med realisationsvinst på fastighet. delavyttring av fastighet, allmän investeringsfond, allmän investeringsreserv och skogsavdrag. Det säger sig självt att det är tidsödande att föra sådana register. Problemet är emellertid i ännu högre grad att fånga upp uppgifterna i deklarationsmassan. Systemet bygger ju på att alla taxerare följer de rutiner som finns för att meddela dessa uppgifter, något som inte fungerar helt tillfredsställande. Man kan tycka att dessa uppgifter borde registreras på data och sedan med ett enkelt handgrepp tas fram på en tenninalbild. Förutsättningen för det finns emellertid inte f. n. Den datakapacitet som skatteadministrationen fått sig tilldelad räcker inte till för att utan vidare ta in nya uppgifter. Samtidigt torde ett system med preliminär skogsbeskattning kräva ett så omfattande registreringsarbete att det är uteslutet att det skulle kunna göras manuellt. Med ett datorbaserat system skulle åtgå mycket datortid för att varje år ta fram uppgifterna. Ytterligare ett dokument med uppgifter att sortera in i deklarationema innan granskningsarbetet påbörjas skulle finnas. Omfattningen av det nu angivna arbetet beror givetvis på var gränsen för preliminärbeskattningen sätts. Undantas fastigheter med mindre än l0 ha skogsmark skulle ca 170000 omfattas av systemet. Även med en sådan begränsning har man att räkna med ett betydande merarbete. Även om den registrering som systemet kräver skulle kunna datoriseras har man att räkna med betydande problem vid tillämpningen. Det beror bl. a. på att de registrerade uppgifterna inte kan tillmätas något absolut vitsord i

l78 Skal/er och avgi/iw SOU ,98,:8,

beskattningstvister. För att undanröja det problemet torde krävas att man inför en fastställelsetalan som leder till att uppgifter om tillgodobelopp 0. d. kan få fullt bevisvärde. Förslag om att införa en fastställelsetalan i skattesammanhang har emellertid avvisats flera gånger, bl. a. i samband med omläggningen av skogsbeskattningen år 1979. Regleringsmomentet i systemet föranleder naturligtvis också särskilda problem i samband med ägarförändiingar till hela eller delar av fastigheten.

Övervägande skäl synes tala för att man i avyttringsfall bör eftersträva en

avräkning med säljaren och att en ny beräkning påbörjas för köparen. Avräkningen med säljaren kan lämpligen ske genom att han medges rätt att vid realisationsvinstberäkningen till omkostnadsbeloppet lägga tidigare påförda preliminära belopp som han kan ha tillgodo. Med hänsyn till syftet med beskattningen bör enligt vår mening någon indexuppräkning av tillgodobeloppen inte medges, vare sig under innehavstiden eller i samband med att fastigheten avyttras. Vid överlåtelse genom arv, gåva 0. d. bör kontinuitetsprincipen kunna tillämpas så att den nye ägaren träder i överlåtarens ställe. En viss lättnad ifråga om deredovisade administrativa problemen skulle kunna uppnås om rätten att tillgodoräkna preliminärbeloppen tidsbegränsades. Man kan t. ex. tänka sig att begränsa denna rätt till att gälla endast året efter det att preliminärbeloppet togs upp till beskattning. Med en sådan ordning skulle registreringsbehovet falla bort eftersom föregående års deklaration rutinmässigt används i taxeringsarbetet. Begränsningen synes dock i alltför hög grad avvika från systemets principiella uppbyggnad. Man har då närmat sig den särskilda skogsskatten (se avsnitt 9.5.2) så mycket att man i stället bör välja det systemet.

Ikraftträda nde! Av det föregående har framgått att den preliminära skogsbeskattningen i olika avseenden kräver ett inte obetydligt förberedelsearbete. Mot den bakgrunden bör ett nytt system inte sättas i kraft förrän tidigast ett år efter att det beslutats. Ett sådant senareläggande av ikraftträdandet torde också vara nödvändigt med hänsyn till de skattskyldigas behov av planering. Det torde också vara nödvändigt att skapa särskilda övergångsregler som tar sikte på mindre fastigheter där avverkning skett strax före ikraftträdandet.

9.5.2 Särskild skogsskatt

Bakgrund Det förslag som getts benämningen särskild skogsskart fördes fram i utredningen i anslutning till en diskussion om förhöjd garantibeskattning som ekonomiskt styrmedel. Den särskilda skogsskatten har jämfört med preliminärbeskattningen uttalade administrativa och lagtekniska fördelar. Det beror på systemets definitiva karaktär. De olika momenten i beskattningen vidtas samma år och därmed uppkommer bl. a. inte något registreringsbehov. Enligt förslaget skall

sou 1981:81 Skatter och

ungt/im l 79

de problem som den definitiva karaktären kan skapa för mindre fastigheter där avverkning inte sker varje år lösas genom användande av skogskonto.

Beskattningms grzmddrag

Syftet med den särskilda skogsskatten är att skogsägaren varje år skall beskattas för en minimiintäkt av skogsbruk. Under år då avverkning ger intäkter som överstiger minimibeloppet tas de verkliga intäkterna upp till beskattning. För att åstadkomma detta har systemet byggts upp på i stort sett samma sätt som den nuvarande garantibeskattningen av fastigheter. Den särskilda skogsskatten skiljer sig dock i viktiga avseenden från garantibeskattningen. Skogsskatten skall utgå vid både den kommunala och den statliga taxeringen. Dessutom görs beräkningen redan vid fastställandet av skogsintäkter i deklarationens jordbruksbilaga. Den närmare beskrivningen av metoden i det följande ansluter till det blankettutkast som tagits in på sid. 180. För att få den avsedda effekten bör den särskilda skogsskatten som nämnts föras in redan vid beräkningen av skogsintäkter. Som framgår av blankettutkastet kräver systemet -i likhet med den preliminära skogsbeskattningen - att rotnettot bestäms vid försäljning av leveransvirke. Även här har schablonmässigt antagits att rotnettot är lika med hälften av likviden för leveransvirket. Från summan av de olika intäktspostema avräknas i förekommande fall skogsavdrag och belopp som satts in på skogskonto. Skogsbruksavdraget (rad 8), som kan sägas motsvara garantibeskattningens procentavdrag, får inte föranleda underskott vid inkomstberäkningen. Det innebär bl. a. att den som utnyttjar skogsavdrag och skogskonto i sådan utsträckning att en verklig avverkningsinkomst helt försvinner ändå träffas av den särskilda skogsskatten. l fråga om skogskonto följer en sådan ordning av systemets tekniska uppbyggnad medan den indirekta begränsningen av möjligheten att göra skogsavdrag är en lämplighetsfråga. Vi har ansett att den angivna metoden kan få den positiva effekten att skogsägaren hushållar med sitt avdragsutrymme. Eftersom hela ersättningen för leveransvirke skall beskattas måste ett tillägg göras (rad 10). Den sista posten i beräkningen är motsvarigheten till garantibeskattningens garantibelopp och benämns skogsbrukstilldgg. Skogsbrukstillägget och skogsbruksavdraget är lika stora. Systemet med avdrag och tillägg medför att den skogsägare som ett visst år haft skogsinkomster som uppgår till skogsbrukstilläggets belopp inte påverkas skattemässigt det året. För den särskilda skogsskatten spelar skogskonto! en central roll. Det torde vara svårtatt tänka sig ett system där ägare till små fastigheter av skatteskäl såg sig tvungna att avverka varje år. Skogskontot ger skogsägama möjlighet att avverka med upp till tio års intervall utan negativa skattekonsekvenser. En del av avverkningsintäkten kan sättas in på skogskontot och medlen kan successivt tas ut från kontot och användas for att undvika en beskattning som inte svarar mot några faktiska intäkter.

180 Skatter 00/1 avgifter sou 193m]

Särskild skogsskatt — blankettulkast

l. Sålda skogsprodukter (egen avverkning) . . . . . .. kr. Hälften av detta belopp utgör + . . . _ . . kr Upplåtelse av avverkningsrätt + . . . . . . . . Uttag från skogskonto + . . . . . . . . Summa: . . . . . . . . .

5.‘°?°S7‘.U.4>S~!V

Avdrag på grund av avyttring av skog (skogsavdrag) - . . . . . . . . Insättning på skogskonto - . . . . . . . . Återstår (skogsnetto): . . . . . . . . . - . . . . . . . . Skogsbruksavdrag Återstår (underskott utförs med 0): . . . . . . . . . Hälften av ersättning för sålda skogsprodukter (= + . . . . . . . . beloppet i rad l) l l. Skogsbrukstillägg (= beloppet i rad 8) + . . . . . . . . l2. Summa (förs in i blankett J2 eller J3 under punkten . . . . . . . . . . .)

Beskattningens omfattning

I fråga om den preliminära skogsbeskattningen har vi framhållit vikten av att i möjligaste mån begränsa systemets tillämpning med hänsyn till de väsentliga administrativa lättnader som därmed kunde vinnas. Motsvarande starka krav på begränsningar i tillämpningen uppställer sig inte när det gäller den särskilda skogsskatten. Det beror främst på att det sistnämnda systemet endast för med sig ett begränsat merarbete för myndigheter och skattskyldiga. Av det skälet torde bl. a. neutralitetskravet leda till att även de minsta fastighetema bör omfattas av systemet. Ett undantag för de minsta fastigheterna ärju inte heller förenligt med strävandena när det gäller fastighetsstrukturen. En något annan bedömning får göras beträffande gränsdragningar med hänsyn till ägarförhållandena. Liksom i fråga om den preliminära skogsbeskattningen bör aktiebolagens och det allmännas skogar ligga utanför systemet. Det starka sambandet med skogskontoreglema får betydelse för hur den särskilda skogsskattens tillämpningsområde skall bestämmas. Möjligheten att utnyttja skogskonto är förbehållen fysiska personer, dödsbon och familjestiftelser, dvs. skattskyldiga som vid den statliga taxeringen beskattas efter en progressiv skala. Samma krets av skattskyldiga bör kunna omfattas av reglerna om särskild garantiskatt for skogsfastigheter. Den omständigheten att dödsbon, som beskattas enligt reglerna för handelsbolag, inte får använda skogskonto är knappast skäl för att undanta dem från systemet. Vidare kan det finnas anledning att ta ut den särskilda skogsskatten också av handelsbolagsägda skogsfastigheter trots att delägarna i ett handelsbolag inte har rätt att använda skogskonto.

Fastställande! av skogsbrzzkstilléiggct

Det nu diskuterade systemet kräver i likhet med den preliminära skogsbeskattningen att schablonbeloppet kan bestämmas till en rimlig nivå i förhållande till fastighetens avverkningsmöjligheter.

sou I98 r :8! Skatter och avgi/icr 181

Den redovisning av problemen i det sammanhanget som gjorts i avsnitt 9.5.1 gäller således också för den särskilda skogsskatten. Med hänsyn till den särskilda skogsskattens uppbyggnad i övrigt synes det vara nödvändigt att schablonbeloppet kan beräknas direkt på skogsbruksvärdet. Jämfört med den preliminära skogsbeskattningen måste övervägas om den särskilda skogsskattens definitiva karaktär motiverar en något större säkerhetsmarginal vid fastställandet av schablonbeloppet.

7kknzlska och administrativa _frâgor

Som antytts i det föregående ligger den avgörande skillnaden mellan särskild skogsskatt och preliminär skogsbeskattning på det tekniska och administrativa planet. l stort sett alla komplikationer i det avseendet faller bort om man väljer systemet med särskild skogsskatt. Grunden till det är naturligtvis att

något behov av reglering mellan olika år inte uppkommer. Några frågor av

teknisk natur finns det dock anledning att ta upp. De avser skogskontots roll i systemet. Enligt skogskontoreglema medges f. n. uppskov med beskattningen endast om insättningen uppgår till minst 5 000 kr. Deluttag får inte understiga l 000 kr. Det är möjligt att dessa beloppsgränser innebär en alltför snäv begränsning i fråga om de minsta fastighetemas möjlighet att neutralisera verkningarna av den särskilda skogsskatten genom att använda skogskontot. Även när det gäller de nuvarande skogskontoreglema vid ägarskiften väcks frågor om eventuella förändringar. Vi har inte funnit anledning att närmare gå in på dessa frågor. Om systemet skall införas krävs dock ställningstagande på de nämnda punkterna.

lkraftzräda nde! Vid ett införande av den särskilda skogsskatten finns det anledning att ifrågasätta vissa Övergångsbestämmelser. Det gäller främst mindre fastigheter där avverkning skett strax före ikraftträdandet och skogsförhållandena är sådana att nästa avverkning ligger långt fram i tiden. Om skogsägaren i sådana fall inte har satt in någon del av inkomsterna från avverkningen på skogskonto kommer han att belastas av den särskilda skogsskatten. Den effekten av i systemet bör undvikas.

9.5.3 Extra avdrag vid skogsuttag

I syfte att tillfälligt stimulera de enskilda skogsägama till ökade avverkningar har riksdagen beslutat att ett extra avdrag skall medges vid inkomsttaxeringen i samband med skogsforsäljning t. o. m. avverkningssäsongen 1982/83. Avdraget uppgår till 5 % av köpeskillingen för rotposter och till 3 °/0 av köpeskillingen för leveransvirke och av saluvärdet för egna uttag. Den årliga

skattelättnaden hari propositionen uppskattats till högst 75 milj. kr. Åtgärden

skall finansieras med skogsvårdsavgiftsmedel. Avgiften höjdes från 0,3 % till 0,6 % av skogsbruksvärdet. Socialdemokraterna motsatte sig förslaget om extra avdrag för vissa skogsuttag och hävdade att åtgärden. i likhet med vad som blivit fallet med tidigare stimulansåtgärder, inte skulle komma att få

182 Skatter och avgifter SOU |93|3g|

någon nämnvärd effekt på virkesutbudet. Det torde vara svårt att närmare bedöma effekterna av den åtgärd som riksdagen beslutat. Bl. a. med hänsyn tagen till den relativt låga avdragsnivån kan det befaras att stimulanseffekten blir måttlig. Om en mer påtaglig avverkningsökning skall kunna åstadkommas torde det vara nödvändigt att medge åtminstone dubbelt så stora avdrag.

9.5.4 Avgifts- och bidragssystem

Den skogspolitiska utredningen tillsattes år 1965 och fick i uppdrag att utreda riktlinjerna för den framtida skogspolitiken. Utredningen publicerade sitt slutbetänkande i mars 1973. Utredningen menade att förutsättningarna för skogspolitiken i väsentliga avseenden förändrats. Skogsnäringens särskilda betydelse som sysselsättningsskapande faktor för den jordbrukande befolkningen hade avsevärt reducerats. Den produktionstekniska utvecklingen hade verkat i riktning mot ett särskiljande av jord- och skogsbrukets driftsförhållanden även vid kombinerade företag. Enligt utredningen måste arbetsproduktiviteten i avverkningsarbetet minst fördubblas på en tioårsperiod för att hålla jämna steg med lönekostnademas utveckling. Denna effektivitetshöjning bedömdes knappast komma till stånd med mindre än att avverkningsarbetet mekaniseras. Kapitalintensiva system måste utnyttjas året runt för att bli ekonomiskt effektiva. Ett fasthållande av de under början av 1970-talet konventionella metoderna skulle medföra stigande kostnader och - vid givna realpriser på virke - låga rotnetton. Skogstillgångamas ekonomiska värde skulle eventuellt bli så pass litet att incitamenten att avverka försvagades, speciellt för den växande kategori av fastigheter som ägs av personer med huvudsaklig försörjning utanför jord- och skogsbruket. Utredningen pekade vidare på att stora förråd av överårig skog med låg tillväxt fanns och att skogsbruket inte utnyttjade hela sin kapacitet. De ekonomiska vinsterna av att öka avverkningama var därför enligt utredningens uppfattning betydande. För att exploatera det enligt utredningens mening överflödiga virkesförrådet måste avverkningama öka mycket snabbt. Utredningens förslag siktade mot en avverkningsvolym på 90-95 milj. m3sk vid 1980-talets början. Risken för alltför lågt virkesutbud under slutet av 1970-talet p. g. a.

strukturomvandlingen inom det enskilda skogsbruket, samtidigt som stora

förråd av avverkningsmogen skog fanns, föranledde utredningen att lägga fram förslag till ny skogspolitik. Bl. a. föreslogs ett kombinerat avgi/is- och stödsystem för att skapa ett styrmedel för utbudet av virke. I förslaget ingick sålunda ett generellt statligt stöd för att stimulera återväxtåtgärder och produktionsfrämjande åtgärder under primärproduk- I tionsstadiet fram t. o. m. röjning. Stödet föreslogs utgå för åtgärder utöver den i skogsvårdslagen stadgade basreproduktionsplikten. Godkända åtgärder skulle bestämmas för olika marktyper enligt den skogspolitiska planeringen. Stödet skulle utgå som ett engångsbelopp per ha. I samband med utbetalning av stöd skulle fastighetsägaren avge en deklaration om vilka åtgärder som vidtagits. Kontrollen av detta tänktes ske genom stickprov. Förslaget innehöll vidare en avgifi på innehav av skogsmark. Avgiften skulle utgå med ett bestämt årligt belopp per ha. Den aktivitet utredningen i

SOU l98I:8I Skatter och avgi/ier I83

första hand ville påverka var en kombination av slutavverkning och återväxtåtgärder. Förhållandet mellan engångsstödet och den årliga avgiften skulle bestämmas så att de totalt sett balanserade mot varandra. Därigenom skulle skogsbruket inte gyn nas fördelningsmässigt jämfört med andra näringsgrenar. För en enskild brukningsenhet skulle emellertid systemet vara neutralt endast om driftsförhållandena anpassats i enlighet med den skogspolitiska planeringen. Om aktivitetsnivån var för låg, dvs. andelen slutavverkning för liten, skulle avgiftsbeloppen bli större än stödbeloppen. Vid hög akvititetsnivå skulle stödet överstiga avgiftema. Avgifts- och stodsystemet skulle på detta sätt påverka de relativa räntabilitetsförhållandena. Styrkan i denna påverkan bestämdes av den absoluta nivån på avgifter och stöd. Genom att förändra de ekonomiska incitamenten kunde enligt utredningen aktivitetsnivån inom skogsbruket stegras utan att den genomsnittliga räntabiliteten behövde påverkas. Avgifts- och stödsystemet föreslogs vara oberoende av skogsägarens ekonomiska situation i övrigt. Avgiften skulle således inte vara avdragsgill vid inkomstbeskattning. Bidragen skulle på motsvarande sätt inte heller vara skattepliktig inkomst. Därigenom kunde man undvika bl. a. att marginalskatteeffektema vid en aktivitetshöjning försvagar de ekonomiska incitamenten. Vidare förslogs att avgifts- och stödbelopp skulle vara differentierade efter skogsmarkens produktionsförmåga. Systemet byggde således på principen att ju värdefullare marken var som produktionsmedel, desto viktigare var det att den utnyttjas till sin fulla kapacitet. Varje fastighet skulle klassificeras i en bestämd markklass. För varje klass skulle avgifter och subventioner balanseras så att systemet inte omfördelade inkomster mellan markklasser och regioner. Utredningen var starkt oenig beträffande det beskrivna avgifts- och stödsystem. Av 8 ledamöter reserverade sig 4. Av ll experter anförde 6 särskilda yttranden mot systemet. Invändningama var dels av principiell natur - systemet behövdes inte, innebar för stark styrning etc. - dels av teknisk natur systemet var ofullständigt genomtänkt, krävde stora administrativa resurser, innebar svåröverskådliga praktiska konsekvenser. skulle slå orättvist etc. I den skogspolitiska debatten under senare år har den skogspolitiska utredningens forslag till kombinerat avgifts- och stödsystem eller liknande system förts fram. Bl. .a. åberopas förslaget i den socialdemokratiska panimotionen (Mot. 1980/81:2020) med anledning av prop. I980/8l:l30 om industripolitikens inriktning och prop. 1980/812136 om skogsvårdsstyrelsernas organisation m. m. Enligt motionärerna bör det kombinerade avgifts- och bidragssystemet kunna tjäna som god vägledning vid utfominingen av ett nytt ekonomiskt -styrinstrument i skogspolitiken. I motionen anges att systemet i princip bör utformas så att de årligen beräknade kostnaderna för återväxt och röjning tas ut via skogsvårdsavgifter. och att alla investeringar i primärproduktion blir bidragsberättigade. Avgiftsnivån kan efter beslut av riksdagen variera från år till år. Bidragen som bör vara schablonbelopp fastställs årligen med hänsyn till region och bonitet och föreslås administreras av skogsvårdsstyrelserna.

184 Skatter och avg!/ier sou 1:931:81

9.5.5 Skogsvårdskonto

Den skogspolitiska utredningen remissbehandlades aldrig. l ställettillsattes en ny utredning - 1973 års skogsutredning. l sitt slutbetänkande (SOU l978:6) Skog för framtid förordade skogsutredningen ett skogsproduktionsprogram som var inriktat på en hög volymproduktion av virke med hög kvalitet. För att uppnå detta mål föreslog utredningen en rad olika förändringar av de skogspolitiska styrmedlen. Bl. a. lade utredningen fram förslag till ny skogsvårdslagstiftning och förslag om hur de ökande skogsvårdsinsatsema skulle finansieras. Utredningen föreslog att ett särskilt skogsvårdskonto skulle införas. Enligt utredningen fanns flera orsaker till att återväxtåtgärder inte genomförts tillräckligt snabbt och effektivt. Bl. a. ansågs rena finansieringsproblem i viss utsträckning ha medverkat till brister i skogsvården. Utredningen ansåg att det i många fall är svårt att uppbringa medel för skogsvårdsåtgärder just när åtgärderna måste vidtas. De ökade kraven på skogsvårdsåtgärder i det av utredningen förordade alternativet skulle förstärka finansieringsfrågans betydelse. Utredningen ansåg det otillfredsställande att det inte fanns garantier for att medel fanns tillgängliga för åtgärder som föreskrivs i skogsvårdslagstiftningen. Mot denna bakgrund föreslog skogsutredningen bestämmelser om obligatorisk insättning på ett särskilt skogsvårdskonto (individuellt konto i bank). lnsättningsskyldigheten skulle gälla för samtliga skogsägare. Uppskov med beskattning av insatta medel skulle erhållas till det beskattningsår då uttag gjordes. Skyldigheten att hålla medlen reserverade och den därav följande möjligheten att få uppskov med beskattning tidsbegränsades till tio år. Systemet avsåg att garantera medel for dels återväxtåtgärder, dels röjningsåtgärder. Skyldigheten att insätta medel för árerräxlåIgärdcr skulle knytas till slutavverkning. Det belopp som skulle insättas på kontot skulle knytas till hyggesareal med hänsyn till föryngringsmetod. Därigenom skulle balans mellan insättning och medelsbehov uppnås. För räjningrrâtgärdm valdes en mera schablonartad beräkningsmetod. lnsättningen på skogsvårdskontot skulle ske årligen med en avgift motsvarande l % av fastighetens skogsbruksvärde. Systemet föreslogs kompletterat med lån med statlig garanti. Skogsägare skulle åläggas att till taxeringsmyndighetema lämna sådana uppgifter som kunde utgöra underlag för uppskov med beskattning, kontroll, indrivning etc. När uttag från kontot gjordes. skulle banken lämna skogsvårdsuppgift om uttaget. Skogsvårdsstyrelsen skulle härigenom kunna styrelsen kontrollera att medlen använts på avsett sätt. En ledamot i utredningen reserverade sig mot förslaget och ansåg att säkerhet för sådana åtgärder i stället borde kunna krävas med stöd av skogsvårdslagstiftningen i de fall ekonomisk garanti för skogsvårdsåtgärder behövs. Förslaget om skogsvårdskonto utgick vid utarbetande av propositionen om ny skogspolitik och skogsvårdslag. Av de ca 50 remissinstanser som yttrat sig var ungefär hälften principiellt för och hälften emot förslaget. Några remissinstanser ansåg att frågan borde utredas ytterligare. Föredragande statsrådet ansåg det inte vara nödvändigt att skapa ett “generellt verkande och

sou 1981:81 Skatter och 185

avgifter

administrativt krångligt och dyrbart system som utredningen föreslagit. Även skogsvårdskonto har förts fram från flera olika håll i skogsdebatten. Bl. a. har man från socialdemokratiskt håll i riksdagsmotioner föreslagit att systemet införs.

9.6 överväganden och

förslag

9.6.1 Marginalskatteeflekter, m. m.

I debatten om skogsindustrins virkesförsörjning har skattereglemas betydelse för skogsägarens benägenhet att avverka ofta kommit i förgrunden. Något förenklat kan sägas att man därvid i allmänhet från att de höga utgått marginalskattema har en bromsande effekt på avverkningama. Mot den bakgrunden har förslag förts fram som i olika avseenden syftar till att motverka denna effekt. Ett återkommande inslag i de olika modeller som diskuteras är att utsätta skogsägaren för någon form av ekonomiskt tryck om han inte avverkar. Med den gällande skogsbeskattningen får en underlåtenhet att avverka skogen inga negativa ekonomiska konsekvenser för skogsägaren. Förutom marginalskattema tillskrivs den höga inflationstakten stor betydelse för avverkningsbenägenheten. I en rad hänseenden har skogsägaren i inflationstider klara fördelar av att låta skogen stå kvar. Vi har också funnit att de nu nämnda problemen har betydelse för avverkningsintensiteten. Av intervjuundersökningen framgår bl.a. att ca 15 % av de tillfrågade skogsägama som skäl till att de inte avverkat mer de senaste fem åren uppgav att för stor andel av inkomsten går till skatt. Det var det näst vanligaste skälet till låg awerkning enligt undersökningen. Skogsägarna drabbas i och för sig av marginalskattema på samma sätt som övriga inkomsttagare. Marginalskatteeffektema får dock särskilt genomslag eftersom skogsinkomstema oftast läggs på toppen. Större delen av skogsägama har en tämligen fast årlig inkomst från något annat än den egna skogen, exempelvis lön från anställning, pension, kapitalinkomster eller inkomst från det egna jordbruket. De förändringar i privatskogsbrukets ägarstruktur som vi redovisat i kapitel 3 har alltmer accentuerat marginalskatteproblemet när det gäller inkomsterna från skogen. Enligt vår uppfattning torde en marginalskattesänkning mot den nyss redovisade bakgrunden få en positiv effekt på skogsägamas vilja att awerka. Det har nyligen träffats en överenskommelse om en marginalskattereform. Med hänsyn till att reformen avses bli genomförd etappvis med början år 1983 finns det anledning att överväga särskilda åtgärder för att förhindra att avverkningama bromsas upp i avvaktan på att skattesänkningen blir helt genomförd. Vi anser att det bl. a. av det skälet kan vara påkallat att vidta vissa justeringar av skogskontoreglema. Förslaget tas upp i avsnitt 9.6.3.

9.6.2 En omläggning av skogsbeskattningen -förutsättningar och

behov 1 avsnitt 9.4.1 har vi redovisat det finska skogsskattesystemet och därvid också tagit upp en rad problem som är förknippade med en sådan beskattning. Det största problemet är att det f. n. inte finns och under det närmaste decenniet

186 Skatter och avgi/ier sou 19g1;g1

inte kommer att finnas tillräckligt underlag för ett sådant system. Det finns också anledning att särskilt peka på de stora svårigheter som skulle uppstå under en avsevärd övergångsperiod. Risken för en nedgång av avverkninga ma under ett sådant övergångsskede är påtaglig. Sammantaget anser vi således att till en schablonbeskattning av finsk modell inte kan komma i en omläggning fråga. När det sedan gäller de olika kompletterande beskattningsmodeller som behandlats i avsnitt 9.5 bör vissa ytterligare frågor belysas här. Det rör sig framförallt om de olika systemens avverkningseffekter. En utgångspunkt vid som den denna genomgång är att såväl den preliminära skogsbeskattningen särskilda skogsskatten måste läggas på en nivå som tillgodoser kraven på en säkerhetsmarginal i förhållande till avverkningsmöjlighetema. När det gäller minimikravet på avverkning har vi förordat att nivån sätts till 50 % av den avverkningsmöjligheten. Med hänsyn till att man vid beräkning av praktiska inkomsten av en sådan kvantitet måste utgå från att gallring och avverkning av sämre bestånd skall kunna ske och är önskvärd måste säkerhetsmarginalen vid beräkningen av inkomst från skogsbruket bli större. Båda systemen haren tendens att drabba de skogsägare som redan avverkat i lämplig omfattning medan de passiva ägarna har stora möjligheter att anpassa Även om dessa konsekvenser till viss del kan mildras sig till en ny ordning. o. d. måste de beaktas vid avvägningen av de genom Övergångsbestämmelser olika systemens lämplighet. En viss risk för att den valda beskattningsnivån kommer att få en normerande verkan kan inte uteslutas. Det har hävdats att en del av de som i dag avverkar över denna nivå skulle sänka sina avverkningar för att även i framtiden säkert kunna fullgöra de avverkningskrav som speglas i skattesystemet. Mot denna risk står möjligheten att en skogsägare som av skattesystemet känner sig tvingad att avverka samtidigt passar på att göra ett större uttag än vad beskattningen i och för sig kräver. En nackdel med varje beskattningssystem, som bygger på att en viss minimiintäkt från skogsbruket skall redovisas varje år, är risken för att det skall leda till avverkningsprioriteringar som är skogsvårdsmässigt olämpliga. Det är lättast att nå den inkomstnivå som krävs genom avverkning av de bäst bestockade bestånden, vilket också kan leda till att den uttagna kvantiteten minskar. Ett annat gemensamt problem med de diskuterade systemen är naturligtvis att effekterna i hög grad kommer att bero på skogsägarens skatte- och Den samlade effekten blir svår att bedöma med avgiftssituation i övrigt. hänsyn till de variationer som förekommer i detta avseende. När det gäl ler den preliminära skogsbeskattningen kan den för vissa grupper av skogsägare rent av få en avverkningshämmande effekt. För bl. a. utbor kan det nämligen vara av intresse att använda schablonintäkten för att mot den göra avdrag för vissa årliga kostnader. De skulle därmed sakna skäl att skaffa sig en verklig skogsinkomst. Schablonbeloppen får ju under alla förhållanden tillgodoräknas vid ett kommande avverkningstillfälle. När det sedan gäller en jämförelse mellan systemen kan följande synpunkter anläggas. om underlaget för schablonberäkningen är gemensamma. De Frågorna uppgifter om skogstillståndet på enskilda fastigheter som finns idag är

sou 1981:81 Skatter och 187

avgifter

ofullständiga. Redan den grund som en schablonskatt skulle vila på äri hög grad schabloniserad. Dessa förhållanden medför som nyss nämnts att en säkerhetsmarginal måste finnas när schablonnivån skall fastställas. Det leder i sin lur till att de åsyftade effekterna av åtgärden blir begränsade. När det gäller att tillgodose syftet med en åtgärd av det slag som behandlas här torde de diskuterade systemen vara i stort sett likvärdiga. Med hänsyn till det och till att det nyss sagda om schablonen också är tillämpligt för alla förslagen får de tekniska och administrativa konsekvenserna stor betydelse. Den särskilda skogsskatten är från dessa utgångspunkter avsevärt enklare än den preliminära skogsbeskattningen. Detta hänger samman med att den särskilda skogsskatten inte kräver något regleringsförfarande. Den särskilda skogsskattens tekniska enkelhet beror som nämnts i huvudsak på beskattningens definitiva karaktär. Denna uppbyggnad medför emellertid också problem. Det rör sig främst om de svårigheter att anpassa sig till systemet som en del av de i dag aktiva skogsägama skulle kunna få. En skogsägare som nyligen avverkat så att någon ytterligare avverkning inte skall göras inom ett antal år skulle träffas av den särskilda skogsskatten på ett icke godtagbart sätt. De i detta avsnitt redovisade problemen tillsammans med de problem av teknisk och administrativ art som berörts tidiga re måste enligt vår bedömning tillmätas stor betydelse om man skulle införa den diskuterade typen av ekonomiskt styrmedel. Med hänsyn till att åtgärdema i första hand är avsedda som påtryckningsmedel finns det anledning att närmare belysa effekterna av den höjning av skogsbruksvärdena som 1981 års allmänna fastighetstaxering inneburit och den nyligen beslutade höjningen av skogsvårdsavgiften från 0,3 % till 0,6 %. Resultatet från den allmänna fastighetstaxeringen visar att skogsbruksvärdena i genomsnitt för hela landet kommer att höjas med ca 200 °/0 dvs. det nya värdet blir ca 3 gånger högre än det gällande. Höjningen påverkar både skogsvårdsavgiften och garantibeloppet. I kombination med den höjda skogsvârdsavgiften innebär detta en relativt sett påtagligt ökad belastning. Det torde i många fall röra sig om belopp som svarar mot en betydande del av fastighetens genomsnittliga skogsavkastning. Om skogsägare som idag har en låg avverkningsnivå vill täcka dessa utgifter med skogsinkomster bör det leda till ett ökat virkesuttag. En effekt av det slag som åsyftas med de diskuterade beskattningsmodellema kan därmed komma att uppnås. Utredningen har emellertid inte med detta tagit ställning för skogsvårdsavgiften som ett lämpligt instrument för finansiering av olika åtgärder. Vi vill bl. a. peka på de olämpliga omfördelningseffekter som uppstår genom att de aktiva skogsägama via avgiften får stödja de passiva skogsägama. Diskussionen i det föregående har främst avsett preliminär skogsbeskattning och särskild skogsskatt. När det gäller de övriga ekonomiska styrmedel som tagits upp i avsnitt 9.5 kan följande påpekanden göras. Det extra avdraget vid skogsuttag syftar till att tillfälligt stimulera avverkningama. Även om systemet innehåller en belastning i fonn av höjd skogsvårdsavgift torde stimulansinslaget överväga. Det medför dock en risk för att en del skogsägare kan komma att spekulera i systemet. Man kan komma att vänta med avverkningama till dess beslut om extra avdrag föreligger. Ett avgifts- och bidragssystem av det slag som forordades av skogspolitiska

188 Skatter och avgifter sou l98lz8l

utredningen innebär sådana principiella och tekniska komplikationer att det enligt vår mening inte kan användas. Den variant av systemet som förts fram på senare tid är något enklare genom att finansieringen sker med höjd skogsvårdsavgift. [fråga om den typen av finansiering har vi tidigare pekat på vissa olämpliga omfördelningseffekter. 1973 års skogsutrednings förslag om skogsvårdskonto var i första hand betingat av utredningens förslag om ökade skogsvårdsåtgärder. Enligt utredningen behövdes skogsvårdskontot för att lösa finansieringsproblemen. Förslaget avvisades när riktlinjerna för skogspolitiken lades fast. Med hänsyn till det och till förslagets inriktning mot skogsvårdssidan är det enligt vår mening inte lämpligt att på nytt ta upp frågan om skogsvårdskontot. Vi har således kunnat konstatera att alla de styrmedel av ekonomisk art som kan komma i fråga är förenade med nackdelar samtidigt som effekterna är svåra att bedöma. Under vårt arbete har dessutom de ekonomiska förutsättningarna för skogsbruket ändrats genom bl. a. beslut av riksdagen. Det finns anledning att avvakta effekterna av dessa förändringar. Mot den bakgrunden och med hänsyn tagen till de förslag som vi har lämnat i de föregående kapitlen förordas inte något ekonomiskt styrmedel. Ivårt uppdrag har bl. a. ingått att analysera effekterna av skogsbeskattningsomläggningen år 1979. Med hänsyn till att vi bedömt det som mycket angeläget att snabbt lägga fram förslag som kan öka virkesutbudet har vi av tidsskäl inte kunnat göra någon ingående sådan analys. Det förefaller också lämpligare att låta analysen anstå till dess de nya skattereglema tillämpats under ett antal år. Vi har dock ansett att den nyss redovisade bedömningen i fråga om en omläggning av skogsbeskattningen eller användning av särskilda ekonomiska styrmedel kan göras trots att alla effekter av den nuvarande skogsbeskattningen ännu inte kan överblickas. På några punkter har vi också funnit att mindre förändringar av skogsskattereglema bör kunna få avverkningsstimulerande effekter. Förslagen tas upp i de följande avsnitten. Dessförinnan vill vi kortfattat komma in på en annan fråga. Det gäller reglerna om skogsavdrag. Enligt vår mening kan det sättas i fråga om dessa regler mera långsiktigt står i samklang med riktlinjerna för skogspolitiken. Det valda avdragsutrymmet är tilltaget så att ett maximalt utnyttjande i många fall förutsätter en nedgång av virkesförrådet som skogsvårdslagen inte medger. Denna konflikt mellan beskattningsreglema och skogsvårdslagen är enligt vår mening inte tillfredsställande. För att förhindra att planerade avverkningar skjuts på framtiden kan det emellertid vara lämpligt att låta en omprövning av de gällande reglerna anstå till dess att den aviserade marginalskatterefonnen har genomförts.

9.6.3 Skogskontoreglerna

Vi tog tidigt upp frågan om behovet av ändrade skogskontobestämmelser när det gäller inkomster till följd av skador på skogen. I en framställning till regeringen i april 1981 föreslog vi att den längsta tid under vilken skogskontomedel som härrör från avverkning av skadad skog får stå inne skall förlängas från 10 till 20 år. Framställningen har remissbehandlats. Vid de fortsatta övervägandena rörande skogskontosystemets utformning

Skatter och avgifter 189

har vi funnit att den nuvarande regleringen i stort sett är ändamålsenlig. Den åsyftade inkomstutjämningen åstadkoms på ett förhållandevis smidigt sätt. Systemet är väl inarbetat såväl hos de skattskyldiga som hos bankema. Vår intervjuundersökning visar dock att mer än hälften av de tillfrågade skogsägarna aldrig använder sig av skogskontot. De nämnare orsakerna till detta förhållande är svåra att klarlägga. Det kan dock vara lämpligt att få till stånd en ökad information om de möjligheter till inkomstutjämning som skogskontosystemet ger. Även om det således inte finns någon anledning att ändra grunddragen i de gällande skogskontoreglema anser vi att en utvidgning av insättningsrätten bör genomföras. Som tidigare nämnts är en sådan åtgärd bl. a. påkallad för att vissa negativa effekter av den aviserade marginalskattereformen skall kunna undvikas i ett övergångsskede. Vi tänker då på att vissa skogsägare kan komma att dröja med sina avverkningar till dess en sänkning av marginalskatten är genomförd. Eftersom skogsägama redan har denna möjlighet att förskjuta avverkningama kan enligt vår mening några invändningar från fördelningspolitisk synpunkt inte riktas mot förslaget om ändrade skogskontoregler. Vi kan inte finna att några avgörande skäl talar mot att uppskov medges med hela rotvärdet av skogsforsäljning. Med tillämpning av de schablonregler som brukar användas för att beräkna rotvärdet vid försäljning av leveransvirke skulle insättningsnivån i sådana fall bestämmas till 60 °/o av intäkten. Enligt vår mening kan det dock vara påkallat att höja nivån till 75 °/0 för att därigenom stimulera till självverksamhet. En fördel med den utvidgade insättningsrätten är att den nuvarande uppdelningen med särskilda insättningsnivåer for inkomster till följd av skador på skogen kan slopas även om insättningar dock måste särskiljas för att möjliggöra en längre löptid i skadefallen. Förslaget ligger också väl i linje med de allmänna strävandena att åstadkomma ett ökat sparande. Sedan länge har i olika sammanhang förts fram krav om att beskattning av skogskontomedel inte skall ske när fastigheten byter ägare. Ett återkommande argument har varit att den nuvarande regeln om omedelbar beskattning kan verka avverkningshämmande for den skogsägare som avser att överlåta fastigheten inom några år. Det kan t. ex. röra sig om äldre skogsägare som har planerat att överlåta fastigheten antingen till sina barn eller till någon utomstående. Vi delar uppfattningen att den gällande regeln om omedelbar beskattningav skogskontomedel vid fastighetsöverlåtelse har vissa direkta negativa konsekvenser från virkesförsörjningssynpunkt men också indirekta genom att strukturrationaliseringen hämmas. Det synes vara möjligt att i sådana fall öppna en möjlighet för överlåtaren att behålla skogskontot och ta upp medlen

till beskattning i takt med uttagen. Åtgärden torde inte vara förenad med några

påtagliga kontrollproblem. Redan i dag kan enligt praxis skogskontot i vissa fall utnyttjas av en person som inte längre äger jordbruksfastighet. Vi föreslår att skogskontolagen ändras så att omedelbar beskattning av medel på skogskonto inte skall äga rum vid överlåtelse av fastigheten. Möjligheten för överlåtaren att behålla skogskontot skall stå öppen endast om fastigheten övergår till annan genom köp. byte eller gåva. I övrigt bör några ändringar av skogskontoreglema inte vidtas. En förlängd löptid bör således förbehållas skadefallen. Vi anser inte heller att någon

190 Skatter och avgifter sou 1981:81

ytterligare åtgärd med avseende på beskattningen vid ägarförändringar bör vidtas. Att låta skogskontot följa fastigheten vid övergång till ny ägare medför alltför stora principiella och tekniska komplikationer.

9.6.4 Kostnader/ör skogsvägar och dikning

De nuvarande avskrivningsreglema för skogsvägar på jordbruksfastigheter infördes år 1972. Några år tidigare hade motsvarande regle ring beslutats i fråga om rörelsefastigheter. Omläggningen innebar en väsentlig utvidgning av avskrivningsrätten för bl. a. skogsvägar. Avskrivningsreglema är gemensamma för olika typer av markanläggningar - 75 0/0 av anskaffningsvärdet får skrivas av efter plan med 5 % per år. Bland dessa anläggningar har dock särskilda regler utfonnats för täckdiken. För sådana utgör hela anskaffningsvärdet avskrivningsunderlag och det årliga avdraget är lO %. Frågor om bl. a. värdeminskningsavdragen på markanläggningar har nyligen varit föremål för riksdagens prövning i anledning av prop. 1980/81 :68 med förslag till ändrade regler för den skattemässiga behandlingen av inventarier, fastigheter och pågående arbeten, m. m. l propositionen anförde budgetministem, som behandlade frågoma med anledning av framförda krav på utvidgad avskrivningsrätt för markanläggningar, att begränsningen till 75 °/0 av anskaffningsvärdet fortfarande var motiverad eftersom vissa markanläggningar har ett bestående värde. Även avskrivningsprocenten borde lämnas oförändrad bl. a. med hänsyn till att avskrivningama beräknas på ett kollektivt avskrivningsunderlag. Vi har i samband med genomgången av den statliga stödverksamheten i föregående kapitel betonat den betydelse för virkesförsörjningen som ett ökat skogsvägbyggande har. Utöver de förslag som där lämnats i fråga om statliga bidrag till vägkostnader bör frågor om förändringar av avskrivningsreglema prövas. Enligt vår bedömning skulle en vidgad avskrivningsrätt för skogsvägar vara ett effektivt medel för att få till stånd ett ökat vägbyggande. Utvecklingen inom skogsbruket har dessutom lett till att vägkostnadema alltmer fått karaktären av avverkningskostnader. Det gäller i särskild grad de framtida vägkostnaderna som till stor del kommer att avse kompletteringar till ett befintligt stamvägnät. Mot den bakgrunden föreslår vi att hela kostnaden för skogsvägar skall få skrivas av. Avskrivningstiden bör förkortas till tio år. Förslaget föranleder ändring av punkt 4 första stycket av anvisningama till 22 § KL. De nya reglerna bör endast gälla för kostnader som hänför sig till tid efter ikraftträdandet. När det gäller kostnader för dikning görs med nuvarande regler skillnad mellan s. k. skyddsdikning och annan dikning. För skyddsdikningskostnader medges omedelbart avdrag vid inkomstberäkningen medan kostnaderna för annan dikning följer reglerna om avskrivning av markanläggningar. Som nämnts räknas till skyddsdikning åtgärder som syftar till att vidmakthålla skogsmarkens avkastningsförmåga. Dit hör inte dikning som görs för att höja produktionsförmågan. Den nuvarande bestämmelsen om omedelbart avdrag för kostnader för skyddsdikning har tolkats liberalt i praxis. Endast om det är uppenbart att en diktning har karaktären av grundförbättring blir avskrivningsreglema för

Skatter och avgifter l9l

markanläggningar tillämpliga. Även dikning är enligt vår mening ett angeläget led i de åtgärder som krävs för att hålla virkesproduktionen på en hög nivå. Den nuvarande gränsdragningen mellan skyddsdikning och annan dikning medför inte sällan tillämpningsproblem. l fråga om behandlingen av kostnader for s. k. grundförbättring kan vissa paralleller dras med den ändring av avdragsreglerna för planteringskostnader som genomfördes år 1979. Fr. o. m. 1980 års taxering är även kostnader för nyplantering av skog avdragsgilla. Enligt vår mening talar övervägande skäl för att kostnaderna för all dikning som främjar skogsbruket jämställs med alla övriga skogsvårdsinsatser och får dras av omedelbart vid beräkningen av inkomst av jordbruksfastighet. Vi föreslår därför en sådan utvidgning av avdragsrätten för kostnader som läggs ned efter ikraftträdandet.

9.6.5 -

Självverksamhet egenavgifter

Vid brukande av jordbruksfastighet tas ett flertal s. k. egenavgifter ut. Det är socialforsäkringsavgift till folkpensioneringen, ATP-avgift, sjukförsäkringsavgift, arbetsskadeförsäkringsavgiñ, delpensionsförsäkringsavgift och avgift till barnomsorgen. De särskilda förutsättningama för att påfora de olika avgiftema redovisas inte här. Avgiftsuttaget grundas på den till statlig inkomstskatt taxerade nettointäkten av jordbruksfastighet. Vid inkomstberäkningen får egenavgiftema dras av. Det sker genom ett schablonavdragssystem. Sedan de faktiska avgifterna debiterats görs en avstämmning mot schablonavdraget. Begreppet brukande är avgörande for om egenavgifter skall utgå. När det gäller skogsbruket har i praxis gränsen mellan brukande och ickebrukande kommit att dras uteslutande med utgångspunkt från inkomstförhållandenai forvärvskällan. Brukande anses inte föreligga om jordbruket är utarrenderat och skogen säljs på rot eller lämnas på avverkningsuppdrag. Arbetsinsatser som avser t. ex. byggnadsunderhåll eller skogsvård påverkar inte denna bedömning. Brukande anses däremot föreligga om leveransvirke har sålts, även om skogsägaren inte har utfört något arbete. Har brukande ansetts föreligga skall egenavgiftema som nämnts beräknas på hela nettointäkten. Den nuvarande tillämpningen av reglerna om egenavgifter i fråga om skogsinkomster får enligt vår uppfattning i många fall klart olämpliga konsekvenser. Genom att man har kopplat gränsdragningen mellan brukande och ickebrukande helt till intäktsförhållandena på det sätt som nu görs, uppkommer ofta för skogsägaren oförutsedda avgiftspåföringar. Liksom marginalskattema torde egenavgiftema ha en hämmande avverkningseffekt. Den nuvarande gränsdragningen gör i många fall självverksamheten på fastigheten mindre attraktiv. Enligt vår mening framstår det som angeläget att uttaget av egenavgifter läggs om så att begreppet brukande kommer att svara mot de fall då ett faktiskt brukande förekommer och så att avgifter tas ut endast på värdet av egen arbetsinsats.

sou 1981:81 193

Reservationer och särskilda yttranden

Reservation av C url B0s1r(›ni och Gunnar Olsson samt särskilt yttrande av Sven Hegelund. Bertil Jonszsorz och Kjell Juhlin Under de Senaste åren har produktionen inom skogsindustrin legat på en nivå motsvarande mellan 70 och 80 °/0 av den praktiska produktionskapaciteten. Det låga kapacitetsutnyttjandet har inte berott på dåliga konjunkturer. Tvärtom har konjunkturen för skogsindustriprodukter varit mycket god under åren 1978-1980. Detta kan bl. a. avläsas av att andra länder har ökat sin produktion och export kraftigt. Den svenska skogsindustrin har därvid förlorat betydande marknadsandelar. Orsaken till den här situationen är de låga avverkningama i det svenska skogsbruket. Skogsindustrin har inte kunnat få virke så att industri kapaciteten har kunnat utnyttjas i den utsträckning marknaden medgett. Enligt utredningens beräkningar sjönk avverkningama från i genomsnitt 71 milj. m3sk under första hälften av 70-talet till i genomsnitt 57 milj. m3sk under andra hälften. Sänkningen uppgår till inte mindre än 20 %. Nedgången i avverkningsnivån har väsentligen ägt rum inom privatskogsbruket. sänkningen av avverkningama beror inte på att man tidigare skulle ha överavverkat. Enligt det beslut som fattades av riksdagen 1979 skall skogspolitiken sikta på en skogsproduktion som möjliggör en långsiktig årlig avverkningsnivå på i genomsnitt 75 milj. m-lsk. Denna avverkningsnivå har nätt och jämt uppnåtts under ett enda år, 1974, då en extrem högkonjunktur rådde. De 57 milj. m3sk som avverkats per år under 70-talets 5 sista år ligger alltså 18 milj. m3sk eller nära 25 % under den nivå som fastlagts av riksdagen. - Följden av råvarubristen har blivit att Sverige har gått miste om exportinkomster på åtskilliga miljarder årligen. Râvarubristen har dessutom medfört nedläggningar av företag med ökad arbetslöshet som följd ofta på orter utan alternativ sysselsättning. Förlusten av exportinkomster och en onödigt höjd arbetslöshet är särskilt allvarliga med hänsyn till den svåra ekonomiska situation som landet befinner sig i. Behovet av ökade exportinkomster och fler arbetstillfällen är nu större än någon gång tidigare under efterkrigstiden. De fackliga organisationerna. såväl på arbetar- som tjänstemannasidan. har gång på gång krävt att regeringen skall vidta åtgärder för att öka avverkningama och häva den onödiga virkesbristen. Socialdemokraterna har i program och riksdagsmotioner stött de fackliga organisationemas krav. Flera konkreta förslag har anvisats regeringen, som dock under flera år i ston sett valde att

l 94 Re.scrvatim1er och .vänski/da SOU I98 I :SI yttranden

negligera problemet. De åtgärder som faktiskt har vidtagits. gallringsbidrag och vissa stimulanser via skattesystemet. har varit otillräckliga och ibland till och med verkat hämmande på avverkningama. De fackliga organisationemas och socialdemokraternas krav på åtgärder mot virkesbristen ledde emellertid så småningom till denna utredning. Den fick i uppdrag att mot bakgrund av skogsindustrins svårigheter att få med virke utreda behovet av statliga åtgärder och ändringar i tillräckligt beskattningsreglema för att påverka utbudet av virkesråvara. Vi går nedan igenom utredningens förslag samt redogör för vår syn på de punkter där vi har en avvikande mening. Vi skiljer oss från utredningens främst när det gäller behovet av ekonomiska styrmedel för att få till majoritet stånd ökade avverkningar. l övrigt delar vi i stor utsträckning majoritetens syn på virkesförsörjningen och de förslag till åtgärder som man lagt fram. Vi vill först något kommentera användningen av det virkesöverskott som uppstått till följd av underavverkningen under 70-talets senare hälft. Utredningen redovisar tre olika virkesbalansberäkningar. Alternativ A motsvarar skogsutredningens alternativ l. Detta innebär en skogsskötsel liknande den som bedrivits under de senaste decennierna. Den möjliga avverkningen och virkesförrådets utveckling överensstämmer väl med resultatet i skogsutredningens alternativ 1. Det innebär en genomsnittlig årlig bruttoavverkning av ca 75 milj. m3sk. Alternativ B överensstämmer med alternativ A utom vad gäller avverkningen i period 2. l denna period har avverkningsnivån höjts över den långsiktiga nivån i övriga perioder. Höjningen motsvarar den avverkning som sparats upp i period l (1970-ta1et),dvs. skillnaden mellan awerkningen i skogsutredningens alternativ l och den faktiska avverkningen under l970-talet. Alternativ C motsvarar skogsutredningens alternativ 3 vilket innebär lägre ambitioner för skogsskötsel och skogsvård. Vi anser detta alternativ uteslutet eftersom det innebär att den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån sänks med ca 5 milj. m3sk per årjämfön med altemativ A. Detta altemativ ter sig samhällsekonomiskt orimligt eftersom det innebär att vi frivilligt skulle avstå från att utnyttja en av våra viktigaste naturresurser för att lösa landets ekonomiska problem. Vi anser för vår del att altemativ B är det intressantaste. Virkesbalansen för detta alternativ visar att råvaruunderlaget under en IO-årsperiod kan förbättras med ca 10 % per år utan att den långsiktiga virkesförsörjningssituationen påverkas. Mot slutet av den IOO-årsperiod beräkningarna avser uppnås t. o. m. en marginell ökning av virkestillgångenjämfört med altemativ A. Det visar att det finns utrymme för kraftiga åtgärder för att få fram mera virke för att så långt konjunkturema medger utnyttja möjligheterna att öka skogsindustrins export. Detta är ett mycket viktigt konstaterande med tanke på landets besvärliga ekonomiska situation och det stora behovet av ökade exportinkomster. Det ger en ökad flexibilitet åt den ekonomiska politiken som det enligt vår mening vore direkt felaktigt att inte utnyttja. Idet här sammanhanget vill vi också kommentera utredningens bedömning av tveksamma virkestillgångar. Virkesförsörjningsutredningen drar med utgångspunkt från vissa schablonberäkningar slutsatsen att lO % av virkestillgången i område l, 5 % av virkestillgången i område 2 och 2% av virkestillgången i område 3 är vad man betecknar som tveksamma ur

SOU 193113 l Reservationer och .särskilda 195

yttranden

ekonomisk synpunkt. Vi vill starkt ifrågasätta dessa beräkningar eñersom de bygger på en otillräcklig analys av skogsnäringens ekonomi. Schablonberäkningen innebär i princip att man för hela IOO-årsperioden räknar bort kvantiteter som inte ger ett positivt rånetto vid 1980 års priser och kostnader. Man bortser således från möjliga förändringar av marknadsläget och från flexibiliteten i avverkningsmöjlighetema enligt skogsvårdslagen och enligt 1979 års skogspolitiska beslut. l avvaktan på betydligt mer ingående analyser av skogsnäringens ekonomi kan vi inte acceptera att betydande virkestillgångar avräknas från virkesbalansen såsom ekonomiskt tvivelaktiga. Vid en sådan analys bör man även ta hänsyn till de ekonomiska stöd som utgår i de aktuella områdena. För att åstadkomma ökade avverkningar föreslår utredningen en kraftfull satsning för avveckling av glesa. lågproduktiva skogar, de s. k. 5 § 3-skogama. Utredningen föreslår att åtgärder vidtas så att dessa skogar kan avvecklas under en femtonårsperiod. För att åstadkomma detta föreslås en höjning av bidraget till återväxtkostnader efter avverkning av 5 § 3-skogar för enskilda skogsägare från 50 till 90% inom området för inre zonens “svårföryngrad skog samt från 30 till 70% inom det övriga stödområdet. För andra än enskilda skogsägare föreslås högst 70 % inom hela det skogliga stödområdet. Utanför stödområdet föreslås samtliga skogsägare få högst 50 %. Vi anser att stödet är välmotiverat men anseratt samtliga skogsägarekategorier bör erhålla samma bidrag samt att finansieringen till viss del skall ske med skogsvårdsavgiften. Utredningen föreslår särskilda anslag över budgeten. Vi stödjer också utredningens förslag om ändring av 6 § i skogsvårdslagen som innebär att kriterium för reproduktionsplikt endast blir överårighet. Kravet på att låg tillväxt. som är grund för reproduktionsplikten skall vara orsakad av röta eller självgallring slopas därmed. Detta kommer att öka skogsvårdsstyrelsens möjligheter att ålägga skogsägare med överårig skog att avverka. Likaledes instämmer vi i utredningens förslag om ändring i ransoneringsbestämmelsema enligt 14 §sk0gsvårdslagen. så att de kommer att gälla endast fastigheter med en ideal produktionsförmåga överstigande 200

m3sk per år i stället för nuvarande gräns på 100 m3sk. Ändringen medför en

lättnad för tillsynsmyndigheter och torde även medföra en viss ökning av avverkningama. Virkesforsörjningsutredningen föreslår vidare ökat stöd för byggande och upprustning av skogsbilvägar samt ökat stöd för utarbetande av skogsbruksplaner och genomförande av skogsinventeringar. Vi stöder utredningens förslag, men beträffande skogsbruksplanema anser vi att målet skall vara att skogsbruksplaner blir obligatoriska för alla fastigheter av betydelse. Skogsbruksplanema bör upprättas successivt under 80-talet, efter hand som underlag i form av översiktliga skogsinventeringar växer fram. Bestämmelsen om obligatoriska skogsbruksplaner måste innehålla regler som ger skogsvårdsmyndigheten möjlighet att ålägga skogsägare. att inom en rimlig tidsperiod utföra de åtgärder som planen anvisar. En sådan möjlighet ligger helt i linje med vår uppfattning att ägande av skog förpliktigar också till ett samhällsansvar för virkcsförsörjningen till industrin. Utredningen föreslår vissa förenklingar av stödsystemet bl. a. genom en mera enhetlig stödområdesindelning samtidigt som man föreslår att. vissa tidsbegränsningar för det statliga stödet slopas. Vi anser för vår del att

196 Reservationer och särskilda _vnranden sou 193m]

lörenklingama bör genomföras men menar ändå att alla stödformema bör bli föremål för en ingående prövning i samband med att det avgifts- och stödsystem som vi längre fram föreslår införs. Från berörda fackliga organisationer anslutna till LO och från socialdemokraterna har länge ställts krav på regler som skulle göra det möjligt för skogsvårdsmyndigheten att ingripa mot skogsägare som försummar avverkningarna. Kraven har gällt införandet av en särskild beredskapslag för skogsavverkning. Den skulle utnyttjas i tider av akut råvarubrist och endast gälla skogsägare med fastigheter där uppenbara försummelser i avverkningshänseende förelegat. Dessa krav har inte tillgodosetts men den nu föreslagna bestämmelsen om minimiavverkningsskyldighet tillgodoser till stor del de syñen som beredskapslagen avsetts nå. Förslaget om minimiavverkningsregler syftar till att precisera samhällets krav på en aktiv skogsskötsel, som även omfattar krav påavverkn ing av mogen skog och ändamålsenliga gallringar. Vi delar majoritetens uppfattning att kravet bör sättas så lågt att endast gravt inaktiva skogsägare drabbas men så högt som det med hänsyn härtill är möjligt. Vi menar att en översyn av avverkningkravets nivå bör göras efter några års praktiska erfarenheter mot bakgrund av en utvärdering bl. a. av dess effekt på avverkningsnivån. Vi vill emellertid understryka att skogsvårdsstyrelsema måste ges resurser som gör det möjligt för dem att effektivt övervaka att bestämmelsen efterlevs. För detta ändamål bör bl. a. de resurser som frigörs genom lättnader i ransoneringsbestämmelsema avdelas. Utredningens majoritet avvisar alla former av ekonomiska styrmedel för att öka avverkningama. Man föreslår endast vissa förändringar av reglerna för insättning på skogskonto. Till dessa återkommer vi i det följande. Som motiv för detta ställningstagande anger majoriteten dels de förslag som man lämnat på andra områden, dels att man vill avvakta effekterna av den höjning av skogsbruksvärdena som följt av 1980 års allmänna fastighetstaxering och den höjning av skogsvårdsavgiften, i kombination med skattelättnader som infördes under 198 l, innan ytterligare åtgärder genomförs. Enligt vår mening står det emellertid klart att de åtgärder som majoriteten föreslår är otillräckliga och att effekten på avverkningama av de förändringar majoriteten hänvisar till är marginella. Bestämmelserna om minimiavverkningsregler som utredningen föreslår har av säkerhetsskäl satts så lågt att endast de som mycket påtagligt har underavverkat kommer att behöva öka avverkningama. Det finns emellertid många skogsägare som av olika skäl avverkar mindre än vad som är samhällsekonomiskt motiverat men som ändå uppfyller de krav som minimiavverkningsbestämmelsen ställer. Om man skall kunna påverka även dessa till att avverka mer, vilket är nödvändigt för att tillgodose industrins virkesbehov, krävs det enligt vår mening även åtgärder på det ekonomiska området som både verkar påtryckande och stimulerande på avverkningsbenägenheten. Resultatet av den undersökning bland skogsägama som utredningen gjort visar bl. a. att många skogsägare avstår från att avverka därför att man inte är beroende av inkomster från skogsbruket. Dessutom har den andel av skogsmarken som ägs av personer vars huvudsakliga inkomst kommer från andra förvärvskällor ökat snabbt. Det gör

Reservationer och .särskilda _vttranden 197

det desto mer angeläget att finna åtgärder som uppmuntrar till avverkning.

Åtgärderna måste enligt vår mening vara fördelningspolitiskt neutrala

gentemot andra kategorier av inkomsttagare. Efter de senaste årens goda inkomster för skogsägama är det inte fördelningspolitiskt rimligt att vidta åtgärder som innebär att skogsägama ytterligare gynnas. Eventuella stimulanser måste därför finansieras genom avgifter inom skogsbruket. Detta är även nödvändigt av statsfinansiella skäl. De ekonomiska styrmedlen bör ha egenskaperna att de belastar den passive skogsägaren och uppmuntrar den aktive. Olika typer av beskattningsmodeller främst av typen tillväxtbeskattning har analyserats av utredningen. Vi delar majoritetens uppfattning att en definitiv tillväxtbeskattning av finsk modell inte bör införas. Det finns en rad övergångsproblem i samband med införandet av ett sådant system. Det avgörande för oss har dock varit att finska undersökningar visat att skogsägarna genom detta system fått en orättmätigt låg beskattning jämfört med andra inkomsttagare. Skälet är att systemets definitiva karaktär gör det nödvändigt att lägga beskattningen på en låg nivå. Utredningen har också undersökt preliminär tillväxtbeskattning, periodiskt preliminär tillväxtbeskattning, särskild skogsskatt samt avgifts- och stödsystem. Vi anser för vår del att ett skattesystem som bygger på en preliminär tillväxtbeskattning bäst skulle tillgodose de mål vi strävar efter. Den preliminära tillväxtbeskattningen är avverkningsbefrämjande samtidigt som den genom reglering av beskattningen i efterhand med hänsyn till den faktiska inkomsten garanterar en rättvis beskattning. Utredningens majoritet skriver att ett system som förutsätter att en viss minimiinkomst skall tas upp till beskattning kan leda till skogsvårdsmässigt olämpliga avverkningsprioriteringar. Skälet skulle vara att det är lättast att nå den inkomstnivå som krävs genom avverkning av de bäst bestockade bestånden. Vi delar inte denna uppfattning. Att avverka de bästa bestånden for att komma lindrigare undan skulle ju innebära att skogsägaren på lång sikt skulle kunna hamna i en ohållbar situation med de sämsta bestånden kvar. En preliminär tillväxtbeskattning förändrar enligt vår mening inte skogsägarens intresse av att avverka de bestånd som även ur samhällsekonomisk synpunkt bör avverkas. De skatteadministrativa myndigheterna har emellertid fört fram att en preliminär tillväxtbeskattning medför betydande tekniska och administrativa komplikationer. Det finns enligt myndigheterna för närvarande inte resurser att klara dessa genom en utökad användning av datateknik. Mot den

bakgrunden avstår vi från att nu fororda att ett sådant systern införs.

Av de ekonomiska åtgärder som då återstår, särskild skogsskatt samt avgiftsoch stödsystem. förordar vi införandet av ett avgifts- och stödsystem. Med ett sådant system uppnås huvudsyfiet med en preliminära tillväxtbeskattningen. Det är dessutom lätt att införa eftersom det bygger på ett befintligt system. Detta system infördes genom höjningen av skogsvårdsavgiften och införande av extra avdrag vid beskattning av vissa skogsuttag som genomförts fr. o. m. I98 l. Även gallringsstödet var utformat på detta sätt då ett bidrag utgick för gallringsåtgärder vilket finansierades med en höjd skogsvårdsavgift. För att få den avverkningsbefrämjande effekt som eñersträvas måste

l98 Reservationer och sc1rsk1'Ida yltranden sou 19g1;g|

emellertid nivån höjas både på skogsvårdsavgilten och på stöden. Vi avvisar emellertid det nuvarande stödet som utgår i form av ett tidsbegränsat extra avdrag för vissa skogsuttag. Vi anser att de nuvarande extra avdragen har marginell effekt. Stödet bör i stället utgå efter avverkning i form av bidrag till återväxtkostnader och produktionsfrämjande åtgärder. Uppbyggt på detta sätt får avgifts- och stödsystemet dels avverkningsbefrämjande effekt genom att det höjer skogsägamas rånetto vid avverkning. dels en gynnsam effekt på skogsvården. En långsiktig avverkning på 75 milj. m3sk förutsätter en bättre skogsvård än under 70-talet. Dessutom verkar en högre skogsvårdsavgift pådrivande eftersom skogsägaren får incitament att skaffa sig intäkter från skogen, då den åsamkar honom en fast kostnad. Systemet bör i princip utformas så att ett belopp motsvarande hela eller huvuddelen av de årligen beräknade kosmadema för återväxtåtgärder och röjning. minskat med det statliga stödet. tas ut via höjning av skogsvårdsavgiften. Sedan görs alla investeringar i primärproduktionen bidragsberättigade. Avgifterna och stödet bör balansera varandra, för att systemet skall vara neutralt gentemot andra inkomstgrupper. Noggranna beräkningar och bedömningar som vi inte har halt möjlighet att göra måste genomföras innan systemet sätts i kraft. Som vi tidigare har sagt bör man också i samband med detta göra en bedömning av samtliga övriga stödforrner för att se om ytterligare förenklingar kan göras. Med hänsyn till önskemålet att skapa incitament till ökad avverkning och även till den statsfrnansiella situationen menar vi att det ökade stödet till skogsägama som utredningen föreslår måste finansieras med ökade skogsvårdsavgifter. Undantag kan göras då åtgärder genomförs också av regionalpolitiska skäl. Det kan delvis va ra fallet beträffande det extra stödet till avveckling av 5 §3-sk0gama och det extra stödet till skogsbilvägar som utredningen föreslår. Det föreslagna systemet är enligt vår mening nödvändigt för att lösa de problem med virkesförsörjningen som utredningen pekat på. Systemet har den fördelen att det är enkelt och att det innebär en utveckling av en redan etablerad politik. En ytterligare fördel med att utveckla ett befintligt system är att det sannolikt inte behövs några särskilda Övergångsbestämmelser. Det hävdas ibland att de som tidigare har avverkat kommer i en olördelaktig situation, eftersom man inte har stora reserver av avverkningsmogen skog att ta in inkomster ifrån. Mot detta kan hävdas att de som tidigare avverkat sannolikt har medel avsatta på skogskonton som går att använda till täckande av den höjda skogsvårdsavgiften i den mån man inte planerat några avverkningar under de första åren efter ikraftträdandet av avgifts- och stödsystemet. Hänsyn till skogsägare med speciella problem måste givetvis tas vid införandet av systemet. ldetta sammanhang vill vi ta upp utredningens förslagom ändrade regler för skogskonton. Utredningen har tidigare i en framställning till regeringen föreslagit att den längsta tid under vilken skogskontomedel som härrör från avverkning av skadad skog får stå inne skall förlängas från lO till 20 år. Detta förslag står hela utredningen bakom. Nu föreslår emellertid utredningens majoritet en betydande utvidgning av insättningsrätten, då man vill höja insättningsnivån till l0O °/0 av köpeskillingen för sålda rotposter och 75 0/0 av köpeskillingen för avyttrade skogsprodukter. Vi avvisar bestämt detta forslag eftersom vi inte av fördelningspoli-

SOU |98|;g| R(.scrvati(mcr och .s‘c1r.s'/ci/da I99 yltranden

tiska skäl kan acceptera ytterligare ekonomiska förmåner åt skogsägama. Vi menar att de nuvarande reglerna är väl ägnade att tillgodose den inkomstutjämnande effekt som är syftet med skogskontona. Slutligen vill vi ta upp skogsavdragen. Enligt utredningens uppfattning kan det ifrågasättas om reglerna om skogsavdragen långsiktigt står i samklang med riktlinjerna för skogspolitiken. Utredningen menar att avdragsutrymmet på 50 resp. 30 % är så generöst tilltaget att ett maximalt utnyttjande i många fall förutsätter en nedgång av virkesförrådet som skogsvårdslagen inte medger. Vi delar helt denna uppfattning och menar att dessa regler omedelbart måste ses över. Det finns inga skäl. som utredningens majoritet menar. att avvakta med en sådan översyn tills den aviserade marginalskattereformen genomförts.

Reservation av Bo Lundgren

Inledning

Det är av stor betydelse att de långsiktigt uthålliga avverkningmöjlighetema i skogsbruket utnyttjas. då det gäller att återskapa ekonomisk balans i Sverige. Jämfört med nuvarande nivå kan också avverkningama ökas. Förslag till åtgärder som syftar till att uppnå ett ökat virkesutbud måste naturligtvis utgå från en analys av vilka faktorer som i dag kan anses motverka ökade avverkningar. Av den intervjuundersökning utredningen genomfört framgår att ca40 % av skogsägama i första hand anger att de inte har kunnat avverka mer för att de utnyttjat avverkningsmöjlighetema fullt ut eller inte haft avverkningsmogen skog. Enligt den bedömning skogsvårdskonsulentema gjort har emellertid 75 % av dessa skogsägare skog som avverkas. Det finns således en bristande kunskap om förhållandena ur avverkningssynpunkt hos flera skogsägare. Vidare anger ca 15 % av skogsägama att de inte avverkat under den angivna perioden (1975/76-l979/80) därför att för stor andel av inkomsten går till skatt. Om man till detta lägger de som angett samma skäl i andra eller tredje hand blir det sammanlagt ca 32% som uppger att marginalskatten är ett hinder for ökade avverkningar. Ytterligare l3 % av Skogsägarna hari första hand angett att man ej avverkat mer därföratt man ej hañ behov av ytterligare investeringar eller i övrigt inget behov av skogsbruksinkomst. l dessa fall har naturligtvis bedömningen också påverkats av vilket netto man kunnat få efter skatt om man hade avverkat. Givetvis är den Företagsekonomiska lönsamheten i skogsbruket av grundläggande betydelse för avverkningsbenägenheten. Enligt intervjuundersökningen är de främsta orsakerna i övrigt till en lägre avverkningsnivå än önskvärt. dels bristande om kunskap den egna skogen. dels de höga marginalslattema.

Sänkt marginalskatt —

skatteavdrag

Utredningen föreslår åtgärder som syftar till att ge bättre underlag för den

skogligat planeringen och därmed bättre kunskap hos skogsägama. Åtgärder

200 Reservationer och särskilda yttranden sou |9g|;g|

föreslås vidare för att förbättra lönsamheten främst vid avveckling iv dålig skog. Som tidigare redovisats har de alltför höga marginalskattema in neaufit ett hinder för ökad avverkningsintensitet. En skattereform som innebär rejäla sänkningar av marginalskatten skulle därför innebära en stimulans til ökade avverkningar. En sådan reform bör genomföras med början inkomståret l982. Reformen bör inte genomföras alltför långsamt. Skälet för detta är att de skogsägare. som kan bedömas öka sina avverkningar om marginalslattema sänks, naturligtvis vill avvakta till dess reformen är fullt genomförd Den genom uppgörelsen mellan mittenpartiema och socialdemokraterna aviserade skattereformen skall inte påbörjas förrän inkomståret 1983 och avslutas inom ytterligare två år. Refonnen skall dessutom finansieras fullt ut med arbetsgivaravgifter eller proms. Det är därför rimligt att anta att reformen inte verkar avverkningsstimulerande de närmaste åren. Det kan tvämm vara så att avverkningsbenägenheten minskar genom att man avvaktar med avverkningar. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att möjligheterna att avsätta medel på skogskonto ökas väsentligt. På så vis kan man åtminstone i viss mån motverka de negativa verkningarna av skattereformens försening. (Sk0gskontomedlen tas upp till beskattning först vid uttag, som inte behöver ske förrän senast lO år efter insättningen.) Det är emellertid tveksamt om en utvidgad rätt till skogskontoavsättningar kommer mer än marginellt att motverka skattereformens försening. Om inte en marginalskattereform inleds 1982 och genomförs i två steg, bör man därför överväga att öka de stimulansavdrag på 3 resp. 5 % som infördes genom riksdagsbeslut våren 1981, till i storleksordningen 10-15 %.

Avverkningsskyldighet bör inte införas

Utredningen föreslår att avverkningsskyldighet skall införas för alla skogsägare. En sådan avverkningsskyldighet bör inte införas. Det åligger naturligtvis den som äger skogsmark att vårda den. Det innebär också att man bör avverka skog i den utsträckning skogens tillstånd och lönsamhetskrav bl. a mot bakgrund av kostnaderna för an läggning av ny skog medger det. Som redovisats ovan och av utredningen finns ett antal faktorer som var och en för sig eller i samverkan har lett till en alltför låg avverkningsnivå. En del av dessa faktorer har statsmakterna direkt kunnat påverka. Jag tänker då speciellt på marginalskatteproblemet.

Åtgärder, som syftar till att undanröja de hinder för ökade avverkningar,

som uppenbarligen finns, bör självfallet vidtas i första hand innan man överväger så principiellt betänkliga åtgärder som det avverkningstvång som i realiteten införs om utredningens förslag genomföras. Det finns emellertid flera andra skäl till att förslaget till avverkningsskyldighet bör avvisas. Skyldigheten innebär enligt förslaget att man ska avverka minst 50 0/0 av den beräknade totalt möjliga avverkningen på en fastighet. Skyldigheten kan leda till att en del skogsägare. som ej avverkat alls eller mycket lite, kommer att öka sina avverkningar för att uppfylla kravet. Reglema kan emellertid också, vilket är sannolikt, leda till att en stor del av

Reservationer och särskilda _vttranden 201

den övervägande andel skogsägare som i dag avverkar mer än 50 °/0 av vad som är långsiktigt möjligt kommer att minska sina avverkningar. Det kan man komma att göra för att på så vis ”spara skog för framtida krav på avverkningar. Eftersom det är betydligt fler skogsbrukare, som avverkar över 50 % än under, skulle även en liten sänkning av dessas avverkningsnivå kunna leda till totalt sett minskade avverkningar. Avverkningsskyldigheten motverkar då sitt eget syfte. Om ett system med avverkningsskyldighet nu införs och nivån sätts till 50 % av den beräknade maximala avverkningen finns naturligtvis en klar möjlighet att genom ett enkelt beslut höja nivån ytterligare. Det är bland annat denna risk som kan föranleda minskad avverkningsnivå hos vissa skogsbrukare. Avverkningsskyldigheten skall beräknas med utgångspunkt i fastighetstaxeringsdata. Det innebär, med tanke på de krav på noggrannhet som kommer att ställas vid taxering av skogsfastigheter, att möjligheterna att förenkla fastighetstaxe ringssystemet minskar. En sådan förenkling vore önskvärd och skulle kunna innebära besparingar för samhället. Den utformning förslaget till avverkningsskyldighet får enligt utredningens förslag, innebär vidare att det för de enskilda skogsbrukama kan slå mycket olika. Även om det genomsnittliga avverkningskravet sätts till 50 % kan det för skogsbrukama variera kraftigt över och under denna nivå. Genom de av fastighetstaxeringen kraftigt höjda skogsbruksvärdena ökas också benägenheten att avverka. Till kommunal garantibeskattning måste varje skogsägare ta upp till 1,5 % av fastighetens totala taxeringsvärde. Dessutom skall 0,6 % av skogsbruksvärdet erläggas i skogsvårdsavgift. För att undvika att bli beskattad utan motsvarande inkomst måste skogsägaren då få ett netto av avverkningar efter kostnader och eventuella räntor på ca 2,1 °/0 av skogsbruksvärdet. Det torde vara i rena undantagsfall som tillväxten på en skogsbruksfastighet uppgår till mer än 4-5 0/0. Garantibeskattningen gör då tillsammans med skogsvårdsavgiften att åtminstone hälften av den genom tillväxt möjliga avverkningen också kommer rimligen att utnyttjas. 1 utredningens direktiv står vidare: ”Utredningsarbetet bör inriktas på att i första hand föreslå åtgärder som bygger på ekonomiska stimulanser snarare än administrativa regleringar. Enligt min mening strider förslaget till awerkningsskyldighet mot den inriktning av arbetet som anges i direktiven.

Skogsbeskattningen bör ligga fast

Utredningen anför att man av tidsskäl ej kunnat göra någon ingående analys av skogsbeskattningsomläggn ingen 1979. Man ifrågasätter emellertid om reglerna om skogsavdrag mera långsiktigt stått i samklang med riktlinjerna for skogspolitiken. De nya skogsbeskattningsreglema infördes bl. a. mot bakgrunden av att de tidigare reglema speciellt vad avser minskning av ingående virkesförråd varit mycket krångliga. De nya reglerna innebär på denna punkt en väsentlig förenkling. Den konflikt mellan reglerna om skogsavdrag och skogsvårdslagen, som utredningen talar om finns egentligen inte. Skogsvårdslagens regler om maximal avverkning är självfallet överordnade och skogsavdrag får göras iden

202 Reservationer och särskilda yttranden SOU 198I:81

takt avverkningar i enlighet med vad skogsvårdslagen medger. Någon omprövning av den nya skogsbeskattningen finns mot denna bakgrund inte anledning att göra.

Reservation av Brivio Thörner Jag delar utredningens uppfattning att en marginalskattesänkning får en positiv effekt på skogsägamas vilja att avverka. Eftersom sänkningen av marginalskatten skall ske i etapper med början år 1983 kommer dess stimulerande effekter på avverkningsbenägenheten att vara påtagliga först under senare delen av 80-talet och därefter. Särskilda stimulansåtgarder kan därför bli nödvändiga i avvaktan på marginalskattereformens fulla effekt. Mot denna bakgrund borde utredningen förordat en förlängning och förhöjning av det extra avdrag som medges vid inkomsttaxeringen i samband med skogsförsäljning t. o. m. avverkningssäsongen 1982/83. För att få avsedd effekt bör avdraget vara högre än för närvarande för att sedan successivt trappas ned i takt med att marginalskattereforrnen genomförs. För att stimulera till lämpliga produktions- och/eller produktivitetsbefrämjande åtgärder bör också ett tidsbegränsat aktivitetsavdrag prövas efter modell från det investeringsavdrag som tillämpats under begränsade perioder. Basen för ett sådant avdrag skall kunna varieras. Självfallet kan avdraget också begränsas att gälla endast vissa regioner. Avdraget kan göras vid taxering såväl till statlig som kommunal inkomstskatt. Det skall inte få leda till underskott i förvärvskällan. Om avdragets utnyttjande kräver överskott i förvärvskällan utgör det också en avverlmingsstimulans under den tid avdraget medges. Teoretiskt leder systemet till lägre skatteinkomster. Det kan, om så bedömes lämpligt och nödvändigt, finansieras genom en höjning av skogsvårdsavgiften. Med hänsyn till totaleffektema bör åtgärden dock vara samhällsekonomiskt lönsam även om den inte totalfinansieras.

SOUI98t81 203

1 Bilaga Avverkningsberäkningar för virkes-

försörjningsutredningen

lnnehåu l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 2 Behov av nya beräkninga . . . . . . . . . . . . 206 3 Beräkningsmodell . . . . . . . . . . . . . . . 206 4 Områdesindelning . . . . . . . . . . . . . . . 207 5 Grundmaterial . . . . . . . . . . . . . . . . 207 6 Framskrivning av skogstillståndet 1970-1980 . . . . . 21 1 7 Val av beräkningsaltemativ . . . . . . . . . . . . 212 I 8 Redovisning av beräkningsresultat . . . . . . . . . 212 8.1 _ Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . 212 8.2 Alternativ A . . . . . . . . . . . . . . . . . 213 8.2.1 Förutsättningar . . . . . . . . . . . . . 213 8.2.2 Beräkningsresultat och kommentarer . . . . . . 213 8.3 Altemativ B . . . . . . . . . . . . . . . . . 228 8.3.1 Förutsättningar . . . . . . . . . . . . . 228 8.3.2 Beräkningsresultat och kommentarer . . . . . . 230 8.4 Altemativ C . . . . . . . . . . . . . . . . . 234 8.4.1 Förutsättningar . . . . . . . . . . . . 234 8.4.2 Beräkningsresultat och kommentarer . . . . . . 235 9 Sammanfattande synpunkter . . . . . . . . . . . 242

1 Inledning

Under det halvsekel som gått sedan den första riksskogstaxeringen avslutades år 1929 har mer än dussinet avverkningsberäkningar utförts för hela landet eller delar därav. De flesta av dessa beräkningar har tillkommit i samband med utredningar om skogsindustrins virkesförsörjning. l betänkandet “Virkesbalanser 1967”. SOU 1968:9. avgivet av virkesbalansutredningen finns en redogörelse för de viktigaste av de tidigare beräkningarna. De senaste beräkningama utfördes av 1973 års skogsutredning och finns utförligt beskrivna i bilagedelen till utredningens betänkande ”Skog for framtid”, SOU 1978:7. Skogsutredningens beräkningar gjordes för en hundraårsperiod och omfattade samtliga ägargrupper. Starttidpunkt for beräkningarna var år 1970. Riksskogstaxeringens uppgifter for åren 1968-1972 utnyttjades som grundmaterial för beräkningarna. För den forsta IO-årsperioden skattades den faktiska avverkningen till ca 71 milj. m3sk (rå skog på skogsmark), vilket lades till grund för uttaget i denna period i beräkningen. För de kommande 90 åren (1980-2070) gjordes beräkningar för tre alternativa program vad gäller intensiteten i skogsvård och skogsskötsel. Alternativ l som kan betraktas som ett ambitiöst men fullt rimligt medelaltemativ gav ca 70 milj. m3sk i långsiktig avverkning. Alternativ 2, som var betydligt ambitiösare skulle på sikt ge en

ökad avverkning upp till nivån 75-80 milj. m3sk/år, medan alternativ 3 som

innebär en fortsatt nedrustning av skogsvården gav till resultat en långsiktig avverkning på nivån ca 65 milj. m3sk per år. l proposition 1978/791110 om riktlinjer för skogspolitiken m. m. säger jordbruksministem att det inte är meningsfullt att lägga fast ett närmare preciserat långsiktigt skogsproduktionsprogram för det svenska skogsbruket. Utgångspunkten bör dock vara att söka åstadkomma en skogsproduktion som ger åtminstone den virkesmängd som skogsutredningen redovisar i sitt alternativ 1. När det gäller skogsindustrins kapacitet anser jordbruksministem att industrins nuvarande råvarubehov inte kan få styra skogsproduktionens långsiktiga inriktning utan att kapaciteten efter hand anpassas till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen for den fastlagda skogspolitiken. 1979 års skogspolitiska beslut innebär alltså ett skogsproduktionsprogram som i stort motsvarar skogsutredningens alternativ l , vilket skulle ge utrymme för en årlig avverkning i nivån 70 milj. m3sk av rå skog på skogsmark.

206 Bilagor SOL 1981:81

2 Behov av nya beräkningar

Skogsutredningens beräkningar är inte mer än några år gamla, men enligt virkesförsörjningsutredningens mening bör ändå vissa kompletterande beräkningar utföras. Detta av främst två skäl: l. Skogsutredningens beräkningar omfattade samtliga ägargrupper. Eftersom awerkningsprogram och skogsskötsel varierar mellan olika ägargrupper har de nya beräkningarna utförts för två ägargrupper (privata allmänna och aktiebolag). . respektive 2. Utvecklingen under 1970-talets senare del avvek markant från de förutsättningar skogsutredningen gjorde. Detta innebär att utgångsläget år 1980 är förändrat.

Nya beräkningar har alltså utförts for två ägargrupper (privata respektive med hänsyn tagen till den faktiska utvecklingen under hela 1970övriga) talet.

3 Beräkningsmodell

Samma beräkningsmodell som i skogsutredningen har utnyttjats. Modellen är beskriven i skogsutredningens betänkande (Bilagedelen SOU utförligt 1978:7). I det följande redogörs därför endast kortfattat för modellens uppbyggnad. avser att möjliggöra en beskrivning av den sannolika Beräkningsmodellen utvecklingen av den svenska skogen under preciserade förutsättningar beträffande framtida skogsskötsel och avverkning. Målet är inte att kunna beskriva ett optimalt utvecklingsaltemativ utan snarare att beskriva möjliga eller sannolika utvecklingsaltemativ under till existerande äganestruktur och olika möjligheter till hänsynstagande styrning och stimulans genom samhällets skogspolitik. Produktionstiden i skogsbruket är lång. Den erforderliga växttiden för ett skogsbestând kan variera mellan 60 och 150 år. Beräkningar rörande I måste därför vara långsiktiga. Beräkningsmodellen har därför virkestillgången utformats så att den kan skriva fram skogstillståndet under 100 år eller längre om så visar sig önskvärt. Med hänsyn till att modellen huvudsakligen skall belysa de långsiktiga konsekvenserna av olika handlingsalternativ i nuläget har det bedömts rimligt att göra framskrivningen i tio tioårsperioder. Från ett utgångsläge får skogen i modellen växa till mitten av första preciserat beräkningsperioden. All awerkning under tioårsperioden tänkes förlagd till mitt. Efter det att denna avverkning simulerats i modellen får periodens fem år, varefter en redovisning av skogstillståndet vid skogen växa ytterligare periodens slut sker. Samma förfarande upprepas sedan period för period. Beräkningsmodellens huvudelement är följande: Den svenska skogen som består av cirka 24 milj. hektar skogsmark med växande skog. Skogens beskaffenhet i utgångsläget beskrives med hjälp av data från riksskogstaxeringen. _ Tillväxten. Skogens tillväxt samt den naturliga avgângen representeras av modellfunktioner som grundas på tillväxtmätningar och andra observationer från riksskogstaxeringens provträd. Tillväxtmodellemas uppbyggnad grundas

Bilagor 207

bl. a. på resultat från produktionsforskningen vid skogshögskolan. Skogsskötselprogrammet. Förutsättningarna för den framtida inriktningen och intensiteten i skogsproduktionen specificeras först verbalt och översättes sedan till konstanter eller algoritmer, som antingen antas gälla för hela framskrivningsperioden eller för vissa angivna tioårsperioder. Avverkningsprogrammet. Beräkningsmodellen är såtillvida öppen som det är nödvändigt att period för period precisera önskad avverkning med fördelning på slutavverkning och gallring. Nonnalt har man krav på viss utveckling av virkesförrådet och då innebär det att en däremot svarande ”möjlig” awerkning får prövas fram. Omvänt kan man såsom redovisades i skogsutredningens delbetänkande begära en uthållig” överavverkning och låta beräkningsmodellen visa hur länge det går att hålla på med detta innan virkesförrådet når en viss bottennivå eller innan man kolliderar med några absoluta restriktioner som ställts upp på grundval av skogsvårdslagen eller av andra skäl. 1 och för sig skulle det ha varit möjligt att bygga en ”optimerande” modell som själv kunde välja en högsta möjliga avverkningsnivå inom ramen för uppställda restriktioner. Ännu så länge anser vi dock att en medveten manuell ”prövning” är att föredra och att den ger lägre databehandlingskostnader.

4 Områdesindelning

Indelningen av landet i beräkningsomrâden och redovisningsområden följer helt motsvarande indelningi skogsutredningen. Beräkningsmodellen kräver att de områden inom vilka beräkningarna skall göras är så homogena som möjligt vad gäller produktionsförutsättningama. Samtidigt måste de emellertid vara så stora att ett tillräckligt antal provytor kommer att finnas i de olika behandlingsklassema. Landet har därför indelats i 16 beräkningsområden. Gotland ingår av beräkningstekniskaskäl inte i något beräkningsområde utan ligger utanför de avverkningsberäkningar som görs i modellen. Antalet provytor på Gotland är för litet för att låta området utgöra ett eget beräkningsområde. Dessutom är de skogliga förhållandena på Gotland så speciella att det inte är möjligt att låta området ingå i något närbeläget beräkningsområde. Redovisningen av beräkningarna har gjorts för hela landet samt för fyra redovisningsområden. Dessa områden har valts så att de så långt möjligt är åtskilda från virkesförsörjningssynpunkt. Landets indelningi 16 beräkningsområden och fyra redovisningsområden framgår av figur l.

5 Grundmaterial Av tids- och kostnadsskäl har uppgifterna om skogstillståndet enligt riksskogstaxeringa ma åren 1968-1972 utnyttjats, dvs. samma grundmaterial som i skogsutredningens beräkningar. Genom att lägga in den faktiska utvecklingen i den första beräkningsperioden (1970-1980) torde utgångsläget år 1980 nära överensstämma med vad det kunde blivit med fárskare taxeringsmaterial. En faktor som inte blivit beaktad är om det skett några större förändringar i skogsmarksareal hos de olika ägargruppema under 1970-talet. Detta stör

208 Bi/agw SOL 198 I :s:

Redovisningsområde 1

Redovisningsområde 2

Redovisningsområde 3

Figur I. Landets indelning i beräkningsområ- Redovisningsområde 4 den och redovisningsområden.

Bi/agar 209

knappast det totala resultatet men kan leda till vissa fel när det gäller de olika ägargruppema. Någon utförlig beskrivning av skogstillståndet i landet kommer inte att göras i denna bilaga. 1 kapitel 2 avsnitt 4 finns en sådan redogörelse. 1 skogsutredningens bilagedel (SOU 1978:7) finns också beskrivningar av grundmaterialet. 1 tabell l redovisas några grunddata lör de olika beräkningsområdena med uppdelning på de två ägargruppema privata resp. aktiebolag och allmänna.

210 31/6180 sou 1981:81 Tabell 1 Några grunddata om ber§knin§omr:idena

a AB = Allmänna och aktiebolag.

Bilagor 21 1

6 Framskrivning av skogstillståndet 1970-1980

l skogsutredningen överskattades avverkningsnivån under 1970-ta1et beroende på att bedömningen av utvecklingen under perioden 1976-1980 var alltför optimistisk. Denna bedömning byggde på uppgifter om industrins kapacitet och förväntade produktion, en nettoimport av 1 milj. m3fub virkesråvara samt en oförändrad lagerhållning. l verkligheten blev konjunktumedgången djupare än väntat och därmed produktionen i industrin lägre. När konjunkturen sedan vände ökade inte avverkningama i tillräcklig omfattning vilket ledde till vissa produktionsinskränkningar, ökad virkesimpon samt en kraftig sänkning av lagren av virkesråvara. Med ledning av ovanstående fakta samt aktuella uppgifter från riksskogstaxeringens stubbinventering har en ny avverkningsnivå för 1970-ta1et fastställts. Denna nivå har därefter lagts in för perioden 1970-1980 i beräkningama. l tabell 2 redovisas avverkningsuttaget i beräkningsperiod 1 (1970-1980) med fördelning på beräkningsområde, ägare samt slutavverkning/gallring.

Tabell 2 Avverkning period 1. Virkesférsiirjningsutredningens beräkningar 1000 m3sk

Område Privat Stotskogsbruk Totalt

Slut Gallr. Slut Gallr. Slut Gallr.

BDL 260 80 1 300 200 l 560 280 BDK 1 200 400 1 080 300 2 280 700 AC L 460 230 1 630 l50 2 090 380 AC K 739 600 670 200 1 409 800 ZJ 1 230 310 2 400 l70 3 630 480 Y 2 350 300 2 330 200 4 680 500 1 6 239 1 920 9 410 1220 15 649 3140 (24 %) (l l °/0) (l 7 %) ZHS1 180 190 500 80 680 270 WREST l 500 720 2 000 500 3 500 1 220 X 1 180 230 2 300 280 3 480 510 BCU 1 220 930 1 300 700 2 520 l 630 2 4 080 2 070 6100 1 516 10180 3 630 (34 %) (20 °/0) (26 %) ST 3 000 l 400 3 450 500 6 450 1 900 OPDR 1 100 880 670 160 1 770 l 040 3 4 100 2 280 4 120 660 8 220 2 940 (36 °/0) (14 °/o) (26 %) DE 1 500 1 181 l 350 450 2 850 l 636 PVN 1 540 950 460 200 2 000 1 150 FGH 3 340 3 060 1 250 380 4 590 3 440 KLM 940 1 000 300 150 1 240 l 150 4 7320 o 6190 3 360 1 180 10 680 7371 (46 %) (26 0/0) (41 %) 1-4 21 739 12 461 22 990 4 620 44 729 17 081 (36 %) (l 7 %) (28 %)

2 l 2 Bilagor SOU 198118]

7 Val av

beräkningsaltemativ

Enligt direktiven skall

virkesförsörjningsutredningens överväganden grundas

på gällande skogspolitik. Detta innebär alltså att det skogsproduktionsprogram som skogsutredningen grundade sitt beräkningsaltemativ l i ston skall gälla. De beräkningar som utförts skall därför betraktas som en komplettering och aktualisering av skogsutredningens beräkningar. Som tidigare sagts har beräkningarna utförts med uppdelning på privatskogsbruk och övrigt skogsbruk. Tre altemativa beräkningar har utförts.

Alternativ A Motsvarar skogsutrcdningens altemativ l. Den faktiska avverkningsnivån under period l (l970-l980) har dock lagts in i beräkningarna.

Alternativ B Lika som altemativ A vad gäller skogsproduktionsprogram men med en något annorlunda avverkningsprofil. Avverkningama har under 2 period (l980-l990) höjts över den långsiktigt uthålliga nivån. Höjningen motsvarar skillnaden mellan avverkningen enligt och den faktiska skogsutredningen avverkningen under period l.

Alternativ C Motsvarar den lägre skogsvårdsintensiteten enligt skogsutredningens allemativ 3. De närmare förutsättningar som gäller för resp. alternativ diskuteras ytterligare i nästa avsnitt i samband med resultatredovisningen.

8 av

Redovisning beräkningsresultat

8.1 All/nån! l detta avsnitt redovisas de viktigaste resultaten från beräkningama. Varje beräkningsaltcmativ behandlas separat. l samband med beräkningarna erhålls mycket detaljerade resultat inom varje beräkningsområde och ägargrupp. Redovisningen sker emellertid endast för fyra redovisningsområden samt för hela landet. För den som är intresserad av mera detaljerade resultat finns möjligheter att vända sig till skogsstyrelsens prognosavdelning där resultaten finns arkiverade. resultat Exempel på vilka som kan redovisas finns som appendix sist i denna bilaga. Följande resultat redovisas För varje beräkningsaltemativ:

l. BHllI()((\\('I'l(HllI_$1 för samtliga beräkningsperioder med Fördelning på ägare. slutavverkning/gallring. barr och löv. 2. Brz/Imarvcr/n/Hyi perioderna 2.5 och 10 med fördelning på slutavvcrkning/gallring samt dimensionsklasser. 3. Iirkc.y/firrat/vlx 11/we//:zzg under IOO-årsperioden l970-2070 med fördelning på barr och löv.

Bilagor

För varje beräkningsaltemativ redogörs för de förutsättningar som gäller, presenteras och kommenteras beräkningsresultaten samt redovisas resultat tabeller. Naturligtvis finns det som tidigare sagts flera uppgifter som kunde vara av intresse. För alternativ A redovisas därför även arealer gallring och slutavverkning i period 2 (1980-1990) samt skogens ålderslördelning åren 1980. 2020 och 2070.

8.2 Beräknir1g.sc1/Ie››1aIiv A

8.2.1 Förutsättningar

Beriikningsaltemzttiv A motsvarar vad gäller skogsproduktionsprogrammet skogsutredningens altemativ I. Alternativet avser alltså att uppskatta den högsta möjliga långsiktiga zivverkningsnivån efter år 1980 under följande lörutsåittitingztr: N_mn/ugz/a .x/mg.s*/w.\/am/ blir av santmzi kvalitet som motsvarar dagens genomsnittliga ungskogar i åldern 20-40 år (i vissa fall 20-60 år). Någon produktionsellekt av eontortaplainteringzit lömtsättes ej. Dm /iunzlizla xkcg.s.\kr‘iI.w/I2 baseras på slutavverkning vid beståndsåldrar som i stort svarar mot bestämmclsema i nuvarande skogsvårdslag. Gallringshuggningarna avser att främja en hög produktion av barrsågtimmer. Normal gallringsandel utgör 25-40 “/0. Slutavverkning ovan odlingsgränsen förutsättes komma till stånd men efter betydligt lörlåingdzi våixttidcr. (iäz/.v/iirg utförs under hela hundraårsperioden med 150 000 hektar per år. Detta motsvarar ungefär den faktiska gödslingett Linder perioden 1971-1980. Gödslingen sker med samma metoder och med samma fördelning som tillämpats under l970-talet. Gödslingen har helt oeh ltållet förlagts till ägargmppen allmänna och aktiebolag. Lunden In/a/a \‘iIkv.\_/iir'z'(u/ vid hundraårsperiodens slut skall vara högre än det nuvarande förrådet. För mera dctaljerzid information om lörutsåittningzitwta hänvisas till skogs- Litredningen.

8.2.2 Beräkningsresultat och kommentarer Resultatet av beråkningama redovisas i tabellema A1—A14. Vid läsning av resultaten måste hållas i minnet att redovisningen avser endast skogsmark samt att visst tillvaratagande av torrskog inte ingår i beräkningen. Dessutom ligger Gotland utanför beråikningsmodellen. 1 det följande redovisas och kommenteras de viktigaste resultaten av beräkningarna:

Tota/avvcrkningcn i lie/a riket (Tabell A3 och A4)

Enligt ziltemativ A skulle en långsiktigt Lithållig avverkningsnivå på ca 70 milj. m-lsk per år vara möjlig. Detta kan _iämtöras med l970-talet (= period 1) då avverkningen varit ca 62 milj. m3sk per år. En ökning i storleksordningen 8 milj. m-lsk per år eller ca 13 % kan alltså ske. Om man jämför den långsiktiga nivån med avverkningen under de senaste fyra avvcrkningssäsongcma

214 Bilagor

1976/77-1979/80 som varit ca 53 milj. m-*sk/år kan avverkningen höjas med ca 30%. När det gäller avverkningens fördelning på barr och löv har det p. g. a. viss stelhet i beräkningsmodellen inte varit möjligt att göra denna korrekt i beräkningsperiod l. l modellen har avverkats 10,4 milj. m3sk löv medan den faktiska avverkningen av löv under 1970-talet varit ca 8.6 milj. m3sk. Detta innebär alltså att utgångsläget i beräkningarna år 1980 är något bättre än i verkligheten. Skillnaden är dock inte större än att en ökad avverkning av löv under 1980-talet rättar till problemet. Den ökade efterfrågan på energiråvara kan vara en god hjälp i detta sammahang. En markant ökning av andelen löv i avverkningama har också skett under avverkningssäsongen 1979/80 då Iövandelen var 18 % jämfört med 14 /0 under hela l970-talet. Lövandelen i period l är 17 % i avverkningsberäkningen. Under 1970-talet har ca 17 milj. m3sk eller 28 °/o av avverkningen tagits uti gallring. Med hänsyn till rådande skogstillstånd och åldersfördelning är nivån 17 milj. m3sk i gallring lagom. [takt med ökande arealer skog i gallringsbara åldrar kommer gallringsvolymen att successivt öka. Problemet med den gallring som utförts under 1970-talet är att den i viss utsträckning förlagts till fel bestånd. framförallt i för gammal skog. Därigenom har de nödvändiga men kostnadskrävande förstagallringama försummats. Den ökning av avverkningama som är långsiktigt möjlig, ca 8 milj. m3sk, antas alltså under 1980-talet tas ut i slutavverkning. 1 takt med att andelen slutavverkningsbar skog minskar kommer slutavverkningama att sjunka till en nivå strax under 50 milj. m3sk per år. Nedanstående tablå visar 1970-talets faktiska avverkning samt den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån med fördelning på redovisningsområden.

Redovisnings- Avverkning, milj. m3sk per år område

Av tablån framgår att avverkningama under 1970-talet inom område 3 (= Vänerområdet) legat över den långsiktiga nivån. Den ökade avverkningen skall alltså i huvudsak ske i Norrland och nordöstra Svealand. 1 tabell A4 redovisas avverkningens fördelning på dimensionsklasser för slutavverkning och gallring i perioderna 2. 5 och l0. Två intressanta fakta framgår av tabellen. Det gäller för det första andelen småträd i slutavverkningama. l period 2 består 13 °/0 av volymen slutavverkning av tråd klenare än 15 cm i brösthöjd. i period 10 endast 6 °/0. För det andra har andelen träd grövre än 15 cm i gallringarna sjunkit från 71 % i period 2 till 62 0/o i period 5. Detta beror på en övergång till tidigare gallringar.

2 l 5

Bilagor

Virkav/(irrâdct.s utvecklirzg (Tabell A7)

lskogsutredningens alternativ l ökade virkesförrådet från 2 252 milj. m3sk år 1970 till 2 4 l 8 milj. m3sk eller med ca 7 °/0. En viss förrådssänkning skedde i början och år 2010 var förrådet som lägst, 2 l 18 milj. m3sk. Virkesförsörjningsutredningens beräkningar har gjorts för två ägargrupper och avverkningen under hela 1970-talet har vant 92 milj. m3sk lägre. Detta har medfört en högre nivå på virkesförrådet år 1980 och även i fortsättningen. År 2070 är virkeslörrådet 2 485 milj. m3sk vilket innebär en ökning med ca 10 % sedan

1970. Sin lägsta nivå (2 263 milj. m3sk) når virkesförrådet år 2010.

Andelen löv i virkcsförrådet sjunker under 100-årsperioden från 13 % till 12 %. l absoluta tal är dock lövförrâdet oförändrat 300 milj. m3sk.

Avverkning inom privalskogsbruket (Tabell Al)

Den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån inom privatskogsbruket beräknas enligt alternativ A bli drygt 40 milj. m3sk per år. vilket kanjämföras med 34.2 milj. m-zsk under 1970-talet. Lövandelen i beräkningarna är ca 16 % vilket nära överensstämmer med den faktiska Iövandelen under 1970-talet. Vad gäller avverkningamas Fördelning mellan slutavverkning och gallring bör gallringsandelen inom privatskogsbruket minska från ca 36% under 1970-talet till ca 27 % under 1980-talet. Detta tyder på att gallringama under 1970-talet i viss utsträckning gjorts i allt för gammal skog. Slutavverkningsvolymerna bör öka från ca 22 milj. m3sk per år till ca 29 milj. m3sk. Regionalt sett har avverkningama inom redovisningsområde 3 under 1970-talet legat på ungefär den långsiktiga nivån. lnom övriga områden finns utrymme att höja avverkningama och speciellt då i områdena 2 och 4.

Vzrke.sjli›rrådet.s utveckling inom privalskogsbrukcl (Tabell A5)

Virkesförrådet var år 1970 1 27l milj. m3sk i privatskogen. Under 1970-talet har förrådet ökat till 1 329 milj. m-lsk. Enligt avverkningsprogrammet kommer virkesförrådet att under de närmaste 4 tioårsperiodema 1980-2020 successivt minska till ca l 280 milj. m-lsk för att därefter åter öka till nivån l 360 milj. m3sk. Virkesförrådet kommer således inte att sjunka under 1970 års nivå. Andelen löv i virkesförrådet kommeratt minska från ca 14 % år 1970 till ca 12% om 100 år.

Avvcrkningcn inom allmänna och aktiebolag (Tabell A2)

lnom storskogsbruket (allmänna och aktiebolag) beräknas den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån bli ca 29-30 milj. m3sk per år. Detta är något mera än under 1970-talet. Andelen gallring inom storskogsbruket kommer att successivt öka från 4.6 milj. m3sk per år under 1970-talet till 10.0 milj. m-lsk i period 10. Detta är en effekt av en förändring i skogamas ålderssammansättning men innebär även att en återgång till ett mera gallringsintensivt skogsbruk inom denna ägargrupp är nödvändig. Gallringsandelen i period l är ca 17 “/0 jämfört med 37 % inom privatskogsbruket. 1 period 10 är gallringsandelama 32 % resp. 31 %.

2 16 Bilagor

Avvcrkningens Fördelning på regioner visar att i regionerna 3 och 4 (= södra Sverige) har avvcrkningcn i storskogsbruket under 1970-talet varit högre än den långsiktigt uthålliga nivån. l regionema l och 2 (norra Sverige) är förhållandet det motsatta. Det är därmed inte givet att det går öka avverkningama inom dessa regioner inom storskogsbruket. Beråikningstnodcllen innefattarju all skogsmark vilket har till följd att skogsbruk förutsätts pågå även i ekonomiskt och tekniskt svårtillgängliga områden. Detta gäller bl. a. skogsmark ovan den s. k. skogsodlingsgråinsen.

l”irkav/iiriticlels uIwc//irzg. .1/lImi/zmz ()(/I aktiebolag (Tabell A6)

Enligt berålkningarnzt kommer viirkeslörrâdet att under de första fyra beräkningsperiotlernzt ligga stilla lör att därefter successivt stiga från nivån 975 milj. i113sk till l 127 milj. m3sk år 2070. Lövandelen i virkeslörrådet ligger under hela hundraårsperioden på ea 12%.

Bilagor

Tabell Al Brutmavvcrkning fördelad på slutavvcrkning och gallring samt barrskog och lövskog under period 1-10. Privata Altemutiv A

Bu1ans- Avvcrkning milj. m3sk/år område Period

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

SLU Barr 5,7 7.6 7.5 7.1 7.1 6.7 6.5 6.5 6.6 6.6 Löv 0.6 0.7 0,7 0.7 0,7 0,6 0,6 0,5 0,4 0,3 Tot. 6,2 8,3 8,2 7,8 7,7 7.3 7.1 7.0 7,0 7,0 1 GAL Barr 1.1 1.1 1.1 1.3 1.3 1.4 1.4 1,5 1,5 1,5 Löv 0.8 0.6 0.6 0.6 0.6 0.7 0,7 0,7 0,8 0.8 Tot. 1.9 1.7 1.7 1.8 1.8 2.1 2.2 2.2 2.2 2.2 TOT Barr 6.8 8.7 8.7 8.4 8.3 8.2 7.9 8.0 8.0 8.1 Löv 1.4 1.3 1.2 1.3 1.2 1.3 1.3 1,2 1,2 1.1 Tot. 8.2 10.0 9.9 9.6 9.6 9.4 9.2 9,2 9,2 9,2

SLU Barr 3,8_ 54?-,?{ 32E.Z_§.3"§Z'"§§' -53 s?

Löv 0.3 0 4 0 4 0 5 0,5 0.4 0 4 0 3 0,3 O 3 Tot. 4,1 5 8 5 8 5 9 5,9 5.7 5 7 5 6 5.6 5.7 2 GAL Barr 1.3 1 6 1 7 1,8 1,9 2.0 2 O 2,2 2,1 2 2 Löv 0,8 0 7 0 7 0 6 0,6 0,8 0 8 0 7 0 8 O 8 Tot. 2,1 23 23 24 2,5 2,8 28 30 30 30 TOT Barr 5.1 7 0 7 0 7 3 7,3 7.3 7,4 7,5 7,5 7 5 Löv 1,1 11 11 11 1,1 1,2 1,2 1,0 1,1 11 Tot. 6.2 8 2 8 2 8 3 8,4 8 5 8,6 8,6 8,6 8,6

SLU Barr 3.7 43 22'?[ Z.TZo 2,1 XT 4,0 4,0

Lov 0.4 0 4 0 4 0,5 0,4 0 5 0,4 O 4 0,5 0,5 Tot 4.1 4 7 4.6 4.6 4,5 4 5 4.5 4 5 4.5 4 5 3 GAL Barr 1.4 10 0.9 1,1 1,1 10 1,0 1 1 1,2 1,0 Löv 0,9 0 8 0 8 0.7 0,8 0,9 0,9 0 8 0,7 0 9 Tot. 2.3 1 8 1 7 1.8 1,9 1,9 1,9 19 1.9 19 TOT Barr 5,0 54 5 0 5,2 5,2 5 0 5,1 5,2 5,1 5 1 Löv 1,3 12 13 1,2 1,2 1,4 1,3 1.2 1,3 1,3 Tot. 6,4 6 5 6,3 6.4 6.4 6.4 6,4 6,4 6,4 6,4

SLU Barr 63 9 5 93 96 10,0 9,8 100 10,2 10,1 102 Lov 1 0 1 3 1,4 1,1 0,8 0,9 0 7 0,5 0 6 0,5 Tot 7 3 10,8 10,8 10,8 10,8 10,6 10 6 10 6 10,6 10 6 4 GAL Barr 3.9 3.9 3,8 3,8 3,8 3,6 3,8 3,8 3,7 3,8 Löv 2,3 1,5 1,6 1,6 1,6 1,8 1,6 1,6 1,8 1,6

218 Bilagor sou 1981:81

Tabell A2 Bruttoavverkning fördelad på slutavverkning och gallring samt barrskog och lövskog under period 1-l0. Allmänna och aktiebolag Altemativ A

Balans- Avverkning milj. m3sk/år område Period

I 2 3 4 5 6 7 8 9 10

SLU Barr 8.5 9.8 10.0 9.7 9 4 9.0 9.1 8.9 8 9 9.0 Löv 0.9 1.1 1.0 1.1 I 0 0.8 0.7 0.7 0 7 0.5 Tot. 9.4 11.0 11.0 10.7 I0 4 9.9 9 8 9.6 9.6 9.5 1 GAL Barr 0.7 1.2 1.3 1.5 l 6 2.0 2.0 2.3 2.1 2.2 Löv 0.5 0.4 0.4 0.6 0 6 0.8 0.9 0.8 1.0 1.0 Tot. l.2 1.7 1.8 2.1 2 2 2.8 2.9 3.1 3.1 3.3 TOTBarr 9.2 11.1 11.3 11.1 110 11.0 110 11.2 11.1 11.2 Löv 1.4 1.6- 1.5 1.7 16 1.7 16 1.5 1.6 1.6 Tot. 10.6 12.6 12.8 12 8 12 6 12.7 12 7 12.7 12.7 12.7 _ u_

SLU Barr 5 7 6.2 5.9 5 8 56 5.6 5 9 5 9 6.0 S 9

Löv 0.4 0.4 0.4 O 4 O 3 0.3 0 3 O 2 0.4 0 4 Tot 6.1 6 6 6.3 6 3 5 9 5.9 6 I 6 1 6.3 6 3 2 GAL Barr 1.1 15 18 20 22 2.4 23 25 2.6 29 Lov 0.4 0.5 0 7 0 6 0 7 0.8 O 8 0 6 0.7 0 7 Tot l 6 2,0 25 27 29 3.1 31 3.1 3.3 36 TOT Barr 6 9 7.6 7 7 7 9 78 8.0 8 2 8.3 8.6 8 8 Lov 09 0.9 1.1 10 I0 1.0 11 0.9 1.1 II Tot 7 7 8.5 8.7 8 9 8 8 9.0 9 2 9.2 9.6 9 9

SLU Barr 3.9 2 9 2.7 2 3 2.1 2.3 -2.3 2.2 _—_2.1——_ 2.2--

Lov 0 2 0.2 0.2 0 2 0.2 0.2 0.2 0.3 0.4 0.3 Tot 4 1 3.1 2.9 2 5 2.3 2.5 2.5 2.5 2.5 2.5 3 GAL Barr 0.4 0.6 0.6 0.8 0.7 0.9 0.9 0.9 1.0 1.0 Löv 0.3 0.2 0.4 0.5 0.7 0.5 0.5 0.6 0.5 0.5 Tot. 0.7 0.8 1.0 1.2 1.4 1.4 1.4 1.5 1.5 1.5 TOT Barr 4.3 3.5 3.3 3.1 2.8 3.2 3.2 3.2 3.1 3.2 Löv 0.5 0.4 0.6 0.6 0.9 0.8 0.7 0.8 0.9 0.8 Tot. 4.8 3.9 3.9 3.8 3.7 3.9 3.-9 4.0 4.0 4.0

_s-Lu Barr 3.0 23 2.1 5.3 2.3 “2.2’§.eC§.§‘ 2.§_2_.8

Löv 0.4 0.3 0.2 0.2 0.2 0.2 0.2 0.2 0.2 0.2 Tot. 3.4 2.4 2.4 2 4 2.5 2.6 2.8 2.9 2.9 2.9 4 GAL Barr 0.8 1.1 0.9 1.0 0.9 l.0 1.0 1 l 1.1 1.2 Löv 0.4 0.3 0.5 0.4 0.5 0.5 0.5 0 5 0.5 0.4 Tot. 1.2 1.4 1.4 1.4 1.4 1.4 1.5 1.6 1.6 1.6 TOT Barr 3.8 3.2 3.1 3.1 3.2 3 4 3 7 3.9 3 9 3 9 Löv 0.8 0.6 0.7 0.6 0.7 0 7 0 7 0.6 O 6 0 6 Tot. 4.5 3.8 3.8 3.8 3.9 4 0 4 3 4.5 4 5 4 5

SLU Barr 21.1 21.0 20.6 20.0 19.4 19.4 19.9 19.8 19.8 19.9 Löv 1.9 2.0 1.9 1.9 1.7 1.6 1.4 1.3 1.6 1.4 Tot. 23.0 23.0 22.5 21.8 21.1 21.0 21.2 21.2 21.4 21.2 1-4 GAL Barr 3.1 4.4 4.6 5.3 5.5 6.2 6 2 6.8 6.9 7.3

sou 1981:81 Bilagor 219

Tabell A3 Bruttoavverkning fördelad på slutavverkning och gallring samt barrskog och lövskog under period 1-10. Samtliga ägare Altcmaliv A

Ba1ans« Avverkning milj. m3sk/år område Period

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

SLU Barr 14.1 17,4 17,5 16,8 16.5 15,7 15,6 15,4 15,5 15,6 Löv 1.5 18 1,7 18 1,7 1,4 1,3 1,2 1,1 0,8 Tot. 15,6 19 3 19,2 18 6 18.1 17,2 16,9 16,6 16,6 16.5 1 GAL Barr 1,8 2 3 2 4 2 8 2,9 3,4 3 4 3 8 3 6 3,7 Löv 1,3 10 10 12 1,2 1,5 1,6 15 18 1,8 Tot. 3,1 34 34 39 4.1 4,9 50 54 54 56 TOT Barr 16,0 198 200 195 19,3 19,2 189 192 191 193 Löv 2,8 2,9 2.7 3,0 2,8 3,0 2.9 2,7 2,8 2,7 Tot. 18.8 22.6 22.6 22,5 22,2 22,1 21,9 22,0 22,0 22,1

SLUBarr 95 116 _113 11,2 11,0 109 _113 11,2 113 11,3

Lov 07 08 08 0,9 0,8 07 07 05 06 07 Tot 102 124 121 122 11,8 116 118 118 120 120 2 GAL Barr 2,4 3,1 3,5 3,8 4,1 4,4 4,3 4,7 4,7 5,1 Löv 1,2 1,2 1,4 1,2 1,3 1,6 1,6 1,3 1,5 1,5 Tot. 3,6 4.3 4,8 5.1 5.4 5,8 6,0 6,0 6,2 6,5 TOT Barr 12.0 14.6 14.7 15.2 15,1 15,3 15.6 15.8 16,1 16,3 Löv 2,0 2.0 2,2 2,1 2,1 2,2 2,3 1,9 2,2 2,2 Tot. 13,8 16,7 16,9 17,2 17,2 17,5 17,8 17,8 18,2 18,5 —

SLU Barr 7,6 7,2- _6,9_ 6,4 6,2_ 63-_ 6,4_ 6,3 -6,1 6,2_-

Löv 0,6 0,6 0,6 0,7 0,6 0,7 0,6 0,7 0,9 0,8 Tot. 8,2 7,8 7,5 7.1 6,8 7,0 7,0 7,0 7,0 7,0 3 GAL Barr 1,8 1,6 1 5 1 9 1,8 1 9 1.9 2.0 2 2 2,0 Löv 1.2 1.0 1,2 1,2 1,5 1 4 1,4 1,4 1,2 1,4 Tot. 2,9 2,6 2,7 3 O 3 2 3 3 3,3 3 4 3,4 3,4 TOT Barr 9.3 8,9 8,3 8, 8,0 8,2 8,3 8.4 8,2 8,3 Löv 1,8 1,6 1,9 1,8 2,1 2,2 2,0 2,0 2,2 2,1 Tot. 11,2 10,4 10,2 10 2 10,1 10,3 10,3 10 4 10,4 10 4

SLU Barr 9.3 11.6 11.4 11,8 12,3 12 2 12,6 13,0 12,9 12,9 Löv 1,4 1,6 1,6 1,3 1,0 1,1 0,9 0,7 0,6 0,7 Tot. 10.7 13,2 13,2 13,2 13,3 13 2 13,4 13,5 13,5 13,5 4 GAL Barr 4,7 5,0 4,7 4,8 4,7 4,6 4,8 4,9 4,8 5,0

220 Bilagor

Tabell A4 Bruttoavverkning lördelad på slutavverkning och gallring samt dimensionsklasser under period 2.5 och l0. Samtliga ägare Alternativ A

Balans- Pe- Slutavverkning Gallring område riod Milj. Procent Milj. Procent m3sk/år 5-10 10-15 15-25 25+ m3sk/ar 5-10 10-15 15-25 25+

Tabell A5 Virkeslörråd vid början av varje beräkningsperiod samt år 2070 fördelat på barrskog och lövskog. Privata Altemativ A

Balans- Förråd milj. m3sk område 1970 1980 1990 2000 2010 7020 2030 2040 2050 2060 2070 1 Barr 326 343 340 336 331 329 329 332 338 346 352 Löv 50 50 47 43 43 42 42 44 46 47 50 Totalt 376 393 387 379 374 371 371 376 384 393 402 2 Barr 238 255 255 254 253 253 254 258 261 264 266 Löv 29 30 28 27 27 27 27 25 27 27 28 Totalt 267 285 283 281 280 280 281 283 288 291 294 3 Barr 171 170 166 164 164 162 163 166 167 169 169 Löv 30 30 30 29 28 30 31 31 33 33 35 Totalt 201 200 196 193 192 192 194 197 200 202 204 4 Barr 353 384 384 388 389 387 393 397 398 402 405

22]

Bilagor

Tabell A6 Virkesförråd vid början av varje beräkningsperiod samt år 2070 fördelat på barrskog och lövskog. Allmänna och aktiebolag Alternativ A

Balans- Förråd milj. m3sk område 1970 1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2060 2070 l Barr 427 442 436 429 425 428 433 442 449 462 476 Löv 65 64 62 60 58 57 58 61 68 71 73 Totalt 492 506 498 489 483 485 491 503 517 533 549 2 Barr 250 255 253 254 255 261 268 276 282 288 293 Lö\ 24 24 24 23 24 26 27 28 31 32 31 Totalt 274 279 277 277 279 287 295 304 313 320 324 3 Barr 101 88 83 82 84 91 96 100 103 108 l 10 Löv 11 12 14 16 18 18 18 19 19 17 17 Totalt 112 100 97 98 102 109 114 119 122 125 127 4 Barr 86 82 84 89 96 103 109 114 114 113 112 Löv 16 14 15 15 15 16 16 15 15 15 15

Tabell A7 Virkesiörråd vid början av varje bcräkningsperiod samt år 2070 fördelat på barrskog och lövskog. Samtliga ‘ ägare Altcmativ A

Balans- Förråd milj. m3sk omrâde 1970 1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2060 2070 1 Barr 753 785 776 765 756 757 762 774 787 808 828 Löv 115 114 109 103 101 99 100 105 -114 118 123 Totalt 868 899 885 868 857 856 862 879 901 926 951 2 Barr 488 510 508 508 508 514 522 534 543 552 559 Löv 53 54 52 50 51 53 54 53 58 59 59 Totalt 541 564 560 558 559 567 576 587 601 61 1 618 3 Barr 272 258 249 246 248 253 . 259 266 270 277 279 Löv 41 42 44 45 46 48 49 50 52 50 52 Totalt 313 300 293 291 294 301 308 316 322 327 331 4 Barr 439 466 468 477 485 490 502 51 1 512 515 517

222 Bilagor sou 1981:81

Tabell A8 Arealer slutavverkning och gallringi period 2 (1980-1990) 1 000 ha per år. Alternativ A

Bilagor

Tabell A9 Kldersklassfiirdclning år 1980. Privata. Alternativ A Område Skogsmarks- -20 20-40 40-60 60-80 80-100 100-120 120-160 160areal

224 Bilagor

sou 1981:81

Tabell A10 Åldersklasslördelning år 2020. Privata. Alternativ A

Område Skogsmarks- -20 20-40 40-60 60-80 80- 1 OO 100-120 120-160 160areal

SOU 1981281 Bflagor Tabell All Åldersklassfördelning år 2070. Privata. Alternativ A Område Skogsmarks- -20 20-40 40-60 60-80 80-100 100-120 120~160 160— areal

226 Bilagor SOL 1981:81 Tabell A12 Åldersklassiördelning år 1980. Allm. och AB samt totalt. Alternativ A

Totalt 1 11 194 2165 1872 414 1 153 1326 1 152 2 521 604

3 Totalt 4 4 218 774 859 1 022 624 747 199 0 0 1-4 11 679 2 423 2 482 652 1 197 1 289 1 173 1 909 568 1-4 (pnv) 11 649 2 127 1 908 1 477 1 676 1 994 1 132 I 289 36 I41 Totalt 23 328 4 550 4 390 2 129 2 873 3 283 2 305 3 198 604

sou 1981:81 é Bilagor 227 Tabell A13 Åldersklassfördclning 2020. Allm. och AB samt totalt. Alternativ A

Totalt 1 11 194 2 315 2 399 1 569 1 873 396 1 027 1 375 265

1-4 (priv) 11 649 2 374 2 481 2 069 1 861 889 1 053 778 144 Totalt 1-4 23 328 4 728 5 095 3 974 4 331 1 276 1 809 1 832 301

228 Bilagor SOL 1981:81 Tabell A14 Åldersklasslördelning 2070. Allm. och AB samt totalt. Alternativ A

Totalt 1 11 194 1 961 1 381 1 673 2 149 1 751 1 307 857 100

1-4 (priv) l 1 649 2 200 2 025 2 095 2 274 1 836 721 375 113

Totalt 1-4 23 328 4 234 3 752 4 017 4 583 3 721 1 912 958 140

8.3 Beräkningsalzernativ B

8.3.1 Förutsättningar Som redan tidigare sagts avvek den faktiska utvecklingen när det gäller avverkningen i Sverige under 1970-talets senare del markant från de antaganden som gjordes inom skogsutredningen. Skogsutredningens avverkningsberäkningar kom därigenom att ha ett felaktigt utgångsläge vid starten av den andra beräkningsperioden. dvs. år 1980. 1 avsnitt 6 (tabell 2) har redovisats den avverkningsnivå som virkeslörsörjningsutredningen lagt in i den första

Bilagor 229

beräkningsperioden (= 1970-talet) och som så nära som möjligt överensstämmer med den faktiska avverkningen. 1 tabell 3 görs enjämlörelse mellan avverkningen i första beräkningsperioden i skogsutredningens och virkestörsötjningsutredningens beräkningar. Skillnaden är ca 9 milj. m3sk i årlig avverkning och den faller nästan helt på slutavverkning. Tabell 3 Avverkning i period l. Jämförelse mellan skogsutredningens och virkesförsörjningsutredningens beräkningar

Område Skogsutredningen Virkestörsöijningsutr.

Slut Gallr. Totalt Slut Gallr. Totalt

BDL 2 340 350 2 690 l 560 280 1 840 BDK 2 615 655 3 270 2 280 700 2 980 ACL 2 620 460 3 080 2 090 380 2 470 ACK 1 870 880 2 750 1 409 800 2 209 Zl 4 460 790 5 250 3630 480 4 l 10 Y 4 670 520 5 l90 4 680 500 5 l80 l 18 575 3 655 22 230 15 649 3140 18 789 (16 %) (l7 °/n) ZHSl l l05 275 l 380 680 270 950 WREST 4615 1 015 5 630 3 500 l 220 4 720 X 3950 I I80 5130 3480 510 3990 BCU 2 870 1 600 4 470 2 520 1 630 4 l50 2 12 540 4 070 16 610 10180 3 630 13 8/0 (25 %) (26 %) ST 6 252 l 868 8 120 6 450 l 900 8 350 OPDR 2 l20 l 080 3 200 l 770 1 040 2 810 3 8 372 2 948 11320 8 220 2 940 11 160 (26 %) (26%) DE 3 240 1 260 4 500 2 850 1 631 4 481 PVN 2510 1180 3690 2000 1150 3150 FGH 6 086 3 424 9 510 4 590 3 440 8 030 KLM l 920 l 220 3 140 1 240 1 150 2 390 4 I3 756 7084 20840 10 680 7 37/ 18 051 (34 /0) (41 °/n) l-4 53 243 17 757 71000 44 729 17081 61810 (25 %) (28 %)

l beräkningsaltemativ A har den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån sökts från och med år 1980. Det innebär att de virkeskvantiteter som ”sparats” under l970-talets senare hälft ransonerats. Ett annat alternativ kunde vara att under en kortare period öka awerkningen för att därefter återgå till en uthållig nivå. Beräkningsaltemativ B har konstrueiats så att de virkesvolymer som sparats under 1970-talet (= skillnaden mellan avverkningen enligt skogsutredningen och den faktiska avverkningen under 1970-talet) tas igen under l980-talet genom en motsvarande höjning av avverkningsnivån i period 2 utöver den långsiktigt uthålliga nivån. Detta leder då naturligtvis till att den långsiktigt uthålliga nivån blir lägre i detta altemativ än i altemativ A. När det gäller skogsproduktionsprogram är beräkningsaltemativ B lika med alternativ A.

230 Bilagor SOL? 1981:81

Det ökade avverkningsuttaget under 1980-talet har helt och hållet förlagts till privatskogsbruket, då man inom de allmänna skogarna och aktiebolagsskogama under 1970-talet i stort legat mycket nära den uthålliga avverkningsnivån. Detta kan utläsas i tabell Bl. Avverkningen inom allmänna och aktiebolag har under period l satts till totalt 27,6 milj. m3sk per år, som kan jämföras med ca 29 milj. m3sk under perioderna 2-5. Motsvarande uppgifter för privatskogsbruket är 34,2 milj. m3sk perár under 1970-talet mot ca 40,5 milj. m3sk under perioderna 2-5.

8.3.2 Beréikningsrcsultat och kommentarer Alternativ B redovisas i tabellerna Bl, B3, B4, B5 och B7. Eftersom bcräkningamzr för allmänna och aktiebolag är lika i altemativ A och B särredovisas inte denna ägargrupp i detta altemativ.

Totalavverkningen i hela riket (Tabell B3 och B4)

Bortsett från den högre avverkningen under 1980-talet överensstämmer resultatet väl med altemativ A. Avverkningsnivån under 1980-talet har ändrats från 69,6 milj. m3sk i alternativ A till 77,1 i alternativ B. Detta har lett till en sänkning av den långsiktigt uthålliga nivån med ca 1,5 milj. m3sk per ar.

Virkes/Zirrådets utveckling. Samtliga ägare (Tabell B7)

Den höga avverkningsnivån under period 2 leder till en sänkning av virkesforrådet till nivån 2 200 milj. m3sk. Från och med period 5 börjar

virkeslörrådet åter öka och är år 2070 (= slutet av period 10) 2 579 milj. m3sk,

vilket är något högre än i alternativ A. Detta innebär att en viss ökning av avverkningama är möjlig under de sista periodema. Att däremot höja den långsiktiga nivån går inte med hänsyn till kravet att hålla tillväxten och därmed avverkningama på hög nivå under periodema 3-5.

Sammanfattande kommentar alternativ B Någon ytterligare diskussion av detaljresultaten i alternativ B görs inte med hänsyn till likheterna med altemativ A. Några sammanfattande synpunkter kan dock göras. Alternativ B belyser främst två saker. För det första att påverkan på den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån blir måttlig med en kortare tid av högre avverkning. (Förutsatt att de förutsatta skogsvårdsprogrammen genomförs). För det andra att det skogstillstånd vi har idag medger en höjning av avverkningen under en viss period utöver den långsiktiga nivån utan att man kör huvudet i taket när det gäller skogstillgången. Avverkningen ryms också utan problem inom de gränser skogsvårdslagen ställer upp.

sou 1981:81 231

Bi/agar

Tabell Bl Bmttoavverkning fördelad på slutavverkning och gallring samt barrskog och lövskog under period l-l0. Privata Alternativ B

Balans- Avvcrkning milj. m3sk/z°1r område Period

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

SLU Barr 5 7 9,1 7,2 6,8 6,8 6,5 6,3 6,3 6,4 6,4 Löv 0 6 0,9 0,7 0,7 0,7 0,5 0,6 0.5 0.4 0.3 Tot. 6.2 9.9 7.9 7.5 7,4 7,0 6.9 6,8 6.8 6.8 1 GAL Barr 1,1 1,l 1,1 1,3 1,3 1.4 1.4 1.5 14 1,4 Lov 0.8 0.6 0.6 0.6 0.5 0 7 0.7 0.7 0.8 0.8 Tot. 1.9 1.7 1.7 1.8 1.8 2.1 2.1 2.2 2.2 2 2 TOT Barr 6 8 10.2 4 8,1 8,1 7.9 7.7 7.8 7.8 7,8 Löv 14 1,5 1,3 1.3 1.2 12 1.3 1.2 12 1.2 Tot. 2 11.6 9.6 9.3 9 1 9 0 9 0 9.3 9.0 9.0

SLU Barr 3.8 7 2 5 0 5 0 5,0 5,0 5 1 5 1 5 2 5 1 Löv 0,3 06 04 04 0,5 0,3 04 0 3 02 03 Tot 4.1 7 7 5 4 5 4 5.5 5.4 5.4 5 4 54 5 5 2 GAL Barr 1.3 16 17 18 1.9 2.0 20 22 22 22 Löv 0,7 O 7 O 7 06 0,6 0,8 09 0,7 08 08 Tot. 2,1 2 3 2,3 2 4 2.5 2,8 2 8 3 0 3 0 3 0 TOT Barr 5.1 8 8 6 7 6.9 6,9 7,0 7 0 7 4 7,4 7,3 Löv 1,1 13 11 1,0 1,1 1,1 13 10 10 11 Tot. 6.2 10 1 7 8 7 9 8,0 8,2 8 3 8 4 8 4 8 4

SLU Barr 3,7 5 0 4,0 3,9 4 0 3,9 4 0 4 0 3‘8 4 0 Löv 0,4 05 0,4 05 04 0,5 05 04 05 05 Tot 4,I 5 5 4,4 4 4 4 4 4,4 4,4 4,4 4 4 4,4 3 GAL Barr 1.3 10 0.9 1,0 1,1 09 10 1,1 1.2 1.0 Löv 0.9 0 8 0.9 0.8 0,8 1 0 0 9 0,8 0,8 0 9 Tot. 2,3 1,8 1,7 1,8 1,9 1 9 1 9 1,9 1,9 1,9 TOT Barr 5.0 6.0 4.8 4.9 5.1 4.9 5.0 5.1 5.0 5 0 Löv 1,3 1,2 1,3 1.3 1,2 1,4 1,3 1,2 1,3 1,3 Tot 64 73 6,1 62 63 63 63 6,3 63 6.3

SLU Barr 6 4 12,2 9 0 9,2 9.4 9.1 9.5 9.4 9.6 9 6 Löv 1,0 1,8 1,1 1,0 0 7 0,9 0,5 0 6 0,5 0 5 Tot, 7 3 13,9 10,2 10.2 10 2 10,0 10,0 10 0 10,0 10 0 4 GAL Barr 3 9 3.9 3.8 3,8 3 8 5 6 3,7 3 8 3.7 3 7 Lov 23 1,5 1,6 1,5 16 1,9 1,8 17 l,8 1,7 Tot 6 2 5,4 5,4 5,4 5 4 5 4 5,4 5 4 5,4 5 4 TOT Barr 103 160 12,8 130 132 12,7 13,2 132 13.3 132 Löv 13 33 2.7 25 23 28 2.3 23 2,3 22

232 Bilagor SOU [98128]

Tabell B3 Bruttoavverkning lördelad pá slutavverkning och gallring samt barrskog och lövskog under period 1-10. Samtliga ägare. Alternativ B

Balans- Avvcrkning milj. m3sk/år område Period

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

SLU Barr 14.1 18,9 17.2 16,5 16,2 15,6 15,4 15,3 15.3 15.4 Löv 1.5 20 1,7 1,8 1,6 13 13 1.1 1.1 0.9 Tot 15 6 20,9 18,9 18.3 17,8 16 9 16 7 16.4 16.4 16.3 1 GAL Barr 1.9 2.3 2 4 2.7 2 9 3 4 33 3.9 3 6 3.7 Löv 1,3 10 10 1,2 1.2 15 16 1.5 1.8 1.9 Tot. 3,1 3 4 3 5 4,0 4,1 4 9 5,0 5,4 5.4 5 6 TOT Barr 16.0 213 197 19,2 19.1 190 188 19.1 18.9 191 Löv 2.8 3 1 2,7 3.0 2,8 2 8 2 9 2.7 2.8 2 7 Tot 18.8 243 224 22,2 21,9 21,8 217 21,8 21.8 218

SLU Ban 95 134 10,9 109 106 10.7 109 110 111 -110

Lov 0 7 1 0 0,8 0,9 0 8 0.6 0,7 0 6 0 6 0 7 Tot 102 143 117 11.8 114 11.4 116 116 118 118 2 GAL Barr 2,5 3 1 3,5 3,9 4,2 4 4 4 2 4,7 4 8 5 0 Lov 1,2 12 1,4 1.2 1,3 15 17 14 14 15 Tot 3 6 4 3 4,8 5,1 5,4 5 8 6,0 6 0 6 2 6 5 TOT Barr 12,0 16 5 14,3 14,8 14,8 150 152 15,7 15.9 160 Lov 1,9 22 2,2 2,1 2,1 21 24 19 21 23 Tot 13,8 186 165 16.8 16.8 172 17.5 176 180 183

SLU Barr 7.6 7.9 6.7 6,2 6,1 6,2 6 3 6.2 6 0 6 2 Lov 0,6 0.7 0.6 0 7 0 6 0,7 0 7 0,7 0 9 0 7 Tot. 8,2 8 6 7.3 6.9 6 7 6,9 6 9 6.9 6 9 6 9 3 GAL Barr 1.7 16 1,4 1,8 18 1.8 19 2.1 22 20 Löv 1,2 1,0 1,3 1,2 14 1.5 14 1,3 13 14 Tot. 2,9 2 6 2.7 3,0 3 2 3.3 3 3 3.4 3 4 3,4 TOT Barr 9.3 9,5 8.1 8.1 7 9 8.0 8.2 8 3 8 1 8,3 Löv 1,8 16 1.9 1.9 20 2.2 2,0 20 22 2 1 Tot. 11.2 112 10,0 10,0 100 10,2 10.2 103 103 103

SLU Barr 9.3 142 11.2 11.4 11.5 116 121 12,2_ 123 123

Löv 1,4 2 1 1,3 1,2 1,0 1,1 0,8 0,8 06 0,7 Tot. 10,7 163 12.5 12.5 12.6 12.7 12,9 13,0 13,0 13 0 4 GAL Barr 4,8 5 0 4,7 4,8 4,7 4 5 4 7 4,9 4.8 4 8 Löv 2 7 1 8 2,1 2,0 2,1 2,4 2 3 2,2 2 2 2 2 Tot 7,4 6 8 6.8 6 8 6,8 6 9 7 0 7 0 7,0 7 0 TOT Barr 140 19,1 15,9 16,1 16,3 161 168 17,1 172 172 Lov 4,1 3 9 3,4 3,2 3,0 3 5 3 0 3,0 2,9 2 8 Tot 18,1 230 19,3 19,3 19,4 19,6 19 8 20,0 200 200 _ —

SLU Barr 40,5 54,3 45 9 45,0 44,6 44 0 44,7 44,7* 44 8 44 9

sou 1981:81 233

Bilagor

Tabell B4 Bruttoavverkning fördelad på slutavverkning och gallring samt dimensionsklasser under period 2, 5 och 10. Samtliga ägare. Alternativ B _

Balans- Pe- Slutavverkning Ga11nng område riod Milj. Procent Milj. Procent m3sk/år 5-10 10-15 15-25 25+ m3sk/år 5-1 O 10-15 15-25 25+

Tabell B5 Virkesiörråd vid början av varje beräkningsperiod samt år 2070 fördelat på barrskog och lövskog. Privata Alternativ B

Balans- Förråd, milj. m3sk område 1970 1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2060 2070

1 Barr 326 343 324 319 317 317 317 323 332 342 351 Löv - 50 50 45 43 42 41 43 44 46 47 50

Totalt 376 393 369 362 359 358 360 367 378 389 401 2 Barr 238 255 235 236 239 242 248 257 264 270 276 Löv 29 30 27 26 26 27 27 26 27 29 29

Totalt 267 285 262 262 265 269 275 283 291 299 305 3 Barr 171 170 159 159 159 159 162 167 169 172 174 Löv 30 30 29 28 28 31 31 31 33 34 34

Totalt 201 200 188 187 187 190 193 198 202 206 208 4 Barr 353 384 356 359 366 367 381 392 408 420 432 Löv 74 67 58 55 49 54 50 52 51 53 56

Totalt 427 451 414 414 415 421 431 444 459 473 488 1-4 Barr 1 088 1 152 1 074 1073 1081 1085 l 108 1 139 1 173 1 204 1233 Löv 183 177 159 152 145 153 151 153 157 163 169

Totalt 1 271 1 329 1 233 1 225 1 226 1 238 1 259 1 292 1 330 1 367 1 402

234 Bilagor

Tabell B7 Virkeslörråd vid början av varje beräkningsperiod samt år 2070 fördelat på barrskog och lövskog. Samtliga ägare. Alternativ B

Balans- Förråd, milj. m3sk område 1970 1980 1990 2000 20 l 0 2020 2030 2040 2050 2060 2070 1 Barr 753 785 760 748 742 745 750 765 781 804 827 Löv 115 114 107 103 100 98 101 105 114 118 123 Totalt 868 899 867 851 842 843 851 870 895 922 950 2 Barr 488 510 488 490 494 503 516 533 546 558 569 Löv 53 54 51 49 50 53 54 54 58 61 60 Totalt 541 564 539 539 544 556 570 587 604 619 629 3 Barr 272 258 242 241 243 250 258 267 272 280 284 Löv 41 42 43 44 46 49 49 50 52 51 51 Totalt 313 300 285 285 289 299 307 317 324 331 335 4 Barr 439 466 440 448 462 470 490 506 522 533 544

8.4 Beräkningsa/Iernativ C

8.4.1 Förutsättningar Beiåkningsaltemativ C motsvarar skogsutredningens alternativ 3. Detta alternativ har tagits med delvis för att belysa problemen med ett ökat inslag av löv i skogen. l den nuvarande beräkningsmodellen är det inte möjligt att varierat t. ex. andelen löv i gallringsuttagen mellan beräkningspcriodcma. Eftersom man 1970-talet avverkat mindre andel löv än vad som

under

förutsatts i alternativ A är utgångsläget år 1980 sämre i verkligheten än i beräkningarna. Även den skogsvård som i övrigt utförts under 1970-talet under skogsutredningens alternativ 1. Av denna anledning har ligger betydligt även alternativ C beräknats för att visa vad som kommer att hända om inte får den inriktning som anges i förutsättningama för skogsvård och avverkning alternativ A. Alternativet avser alltså att uppskatta den högsta möjliga långsiktigt uthålliga avverkningsnivån efter år 1980 under följande förutsättningar. N_\(mlagaa bestånd blir sämre än dagens ungskogar i åldern 20-60 år. Jämfört med de nyanlagda skogsbestånd som Förutsattes i alternativ A är slutenheten ca 10 procent lägre och lövinblandningen 15-30 procent högre. Kalmarkstiden förutsättes bli 3 år längre än i alternativ A och B.

SOU l98lz8l 235

Bilagor

Den /ium/it/a .5‘/\‘0g.s.\/Misc/II baseras på slutavverkning och gallring enligt samma principer som i beräkningsaltemativ A, med den skillnaden att gallringshuggningama i mindre omfattning inriktas mot att sänka lövskogsinblandningen. (}(i(/x‘/irlg lörutsåittes endast komma till utförande under perioden 1971-1980. En närmare beskrivning av förutsättningarna finns i skogsutredningens betänkande.

8.4.2 Beräkningsresultat och kommentarer Resultaten av beräkningarna redovisas i tabellerna Cl-C7. l det följande kommenteras de viktigaste resultaten, varvid vissa jämförelser görs med altemativ A.

Totalavvorkningcn i hela rike! (Tabell C3 och C4)

Den långsiktigt uthålliga avverkningen enligt alternativ C blir ca 65 milj. m3sk per år. Detta är ca 3 milj. m3sk mer än den genomsnittliga avverkningsnivån Linder 1970-talet. Detta innebär alltså att avverkningen under 1970talet knappast varit för hög, även om intensiteten i skogsskötseln stannat på alternativ C nivå. Jämfört med alternativ A ger alternativ C ca 5 milj. m3sk lägre avverkning per år. Avverkningens fördelning på barr och löv i beräkningsaltemativ C förändras mot en stigande Iövandel under de senare beräkningsperiodema. Under de första perioderna är lövuttaget ca 9 milj. m3sk per år vilket är ca l milj. m3sk lägre än i alternativ A. Detta är en effekt av dels en lägre total avverkning (gäller ej period l). dels och framför allt på en lägre andel löv i gallringsuttagen i alternativ C. Detta kombinerat med en högre Iövandel i den nya skogen leder till en högre lövandel i de framtida skogarna. l de sista perioderna resulterar detta i starkt ökade Iövuttag i såväl gallring som slutavverkning. l de sista beräkningsperioderna är uttaget av löv ca l2 milj. m3sk per åri alternativ Cjämfört med ca l0 milj. m3sk i alternativ A. Andelen löv i avvcrkningama är ca 14 % i periodema 8-l0 i alternativ A mot ca 19 % i altemativ C. Avverkningens fördelning mellan slutavverkning och gallring är ungefär densamma i alternativ C som i alternativ A. Detsamma gäller även avverkningens fördelning på dimensionsklasser (tabell C4).

Virkes/brrcid(ts utveck/ing. Samtliga ägare (Tabell C7)

l beräkningsaltemativ C sker inte någon sänkning av virkesförrådets storlek utan förrådet ligger kvar på i stort 1980 års nivå till år 2020 varefter en uppbyggnad sker under de sista beräkningsperiodema till 2 488 milj. m3sk år 2070. Denna nivå överensstämmer väl med slutförrådet i alternativ A som är 2 485 milj. m3sk och är ca l0 °/0 högre än virkesförrådet år 1970. Den lägre avverkningsnivån i alternativ C är orsaken till att virkesförrådet inte minskar under de första beräkningsperiodema.

236 Bilagor

När det däremot gäller andelen löv i virkesförrådet skiljer sig alternativ C markant från alternativ A. Lövandelen i alternativ A ligger konstant vid nivån 12-13 % medan den i alternativ C stiger från 13 0/0 år 1970 till ca 20 % i slutet av 100-årsperioden.

Avvcrkning inom privatskogsbrukel (Tabell C1)

Alternativ C ger en långsiktig uthållig avverkning inom privatskogsbruket på ca 38 milj. m3sk per år vilket är ca 3 milj. m3sk per år lägre än alternativ A. Jämfört med avverkningama under 1970-talet innebär detta en höjning med 3-4 milj. m3sk per år. Andelen löv i avverkningen kommer emellertid att öka från ca 15 % under 1970-talet till 20 % i de sista beräkningsperiodema.

Virkesfdrrâdets utveckling inom privatskogsbrzlkez (Tabell C5)

Virkesförrådet inom privatskogsbruket i alternativ C ligger praktiskt taget stilla mellan åren 1980 och 2030 varefter en svag ökning sker under de allra sista perioderna till nivån 1 379 milj. m3sk. Andelen löv har ökat från ca 14 % år 1970 till ca 20 °/0 år 2070.

Avverkningen inom allmänna och aktiebolag (Tabell C2)

Den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån i det allmännas och aktiebolagens skogar enligt alternativ C blir ca 27 milj. m3sk eller en knapp miljon m3sk lägre än under 1970-talet. Med hänsyn till biologiska och ekonomiska faktorer när det gäller de sämst belägna av dessa skogar i Norrlands inland torde det vara realistiskt att räkna med en något större sänkning av avverkningsnivån. Under 100-årsperioden kommer andelen slutavverkning att minska och gallringsandelen samt lövandelen i uttaget att öka. Regionalt kan 1970-talets avverkningsnivå i Norra Sverige upprätthållas också i framtiden medan en sänkning måste ske i områdena 3 och 4.

Virkesjörrådets utveckling. Allmänna och aktiebolag (Tabell C6)

Virkesforrådets utveckling i alternativ C är i stort densamma som i alternativ A när det gäller förrådets storlek. Andelen löv i virkesförrådet ökar successivt i alternativ C till ca 19 % år 2070. 1 alternativ A är lövandelen år 2070 ca 12 %.

“

Bilagor 237

Tabell Cl Bruttoawerkning fördelad på slutavverkning och gallring samt barrskog och lövskog under period 1-10. Privata. .Alternativ C

Balans- Avverkning milj. m3sk/år område Period

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

SLU Barr 5.7 7.4 7.3 7.0 6.7 6,4 6.2 6,0 6,0 6,1 Löv 0,6 0,7 0,7 0,7 0.8 0,7 0,7 0,7 0,7 0,7 Tot. 6,2 8,1 8.0 7,7 7,5 7,1 6,8 6,7 6,7 6.8 1 GAL Barr 1.3 1,0 1.1 1.2 1,2 1,3 1,3 1,4 1,3 1,3 Löv 0,6 0,5 0.4 4 0 4 0 5 0,6 0 7 0 7 0 7 Tot. 1.9 1,5 1,5 16 16 18 1,9 2,0 2 0 20 TOT Barr 7,0 8,4 8,4 1,1 7 9 7 7 7.5 7,4 7 3 7 4 Löv 1,2 1,2 1,1 8,2 12 12 1,3 1,4 14 14 Tot. 8,2 9,6 9,5 9 3 9 1 8 9 8,7 8,7 8 7 8 8 — SLU Barr 3,8 5.3 5,3 5,3 5,2 5,1 5.0 4,9 4,9 5,0 Löv 0.3 0,4 0,4 0,5 0,6 0,5 0,6 0.6 0,6 0,6 Tot. 4.1 5,7 5,8 5.8 5.8 5,6 5,6 5,5 5,5 5,5 2 GAL Barr 1,5 1,5 1,5 1,6 1,7 1,8 1,7 1,7 1,8 1.8 Löv 0,6 0,6 0,5 0,5 0,6 0,6 0,7 0,9 0.9 0,8 Tot. 2.1 2,1 2,0 2,1 2.2 2.4 2,5 2,5 2,6 2.6 TOT Barr 5,3 6,8 6,8 6.9 6,9 6,9 6.7 6.6 6,7 6,8 Löv 0,9 0,9 0,9 1.0 1,2 1,2 1.3 1.5 1.5 1,4 Tot. 6,2 7,8 7,8 7,9 8.1 8,1 8,1 8,1 8,2 8,2

SLU Barr 3.7 4 3 41 4,0 39_ 3,6 3 6 --3-5 3 5 3,1_

Löv 0.4 0 5 0 5 0.6 0 6 0,7 0,8 0 8 0 8 1 1 Tot 4,1 4 7 4 6 4,5 4 5 4,3 4,4 4 2 4 2 4,2 3 GAL Barr 1,6 0 9 O 8 0.9 1 0 0,7 0 8 0 8 0 8 0 8 Löv 0,7 0,6 0 7 0.5 0 6 0,8 0,8 0.8 0 8 0 8 Tot. 2,3 1,5 1 5 1.4 15 1,5 1,6 16 1,6 16 TOT Barr 5,2 5 2 4 9 4.9 4 9 4,3 4 4 4 3 4 3 3 9 Löv 1,0 1,0 1,2 1.1 1,2 1,5 15 15 16 19 Tot 6,4 6 2 6 1 5.9 6,0 5,8 6 O 5 8 5 8 5,8

SLU Barr 6 3 9,0 8,7 8,8 9,1 9,1 8,8 8,9 9,0 8,9 Löv 1,1 1,2 1,5 1,3 1,1 1,1 1,3 1,1 1,1 1,2 Tot. 7,3 10.2 10,2 10,1 10,2 10,1 10,1 10,1 10,1 10,1 4 GAL Barr 4.5 3,4 3.3 3,2 3,3 3,0 3,1 3,1 3,0 3 0 Löv 1.7 1.2 1.3 1,3 1,3 1,7 1,6 1,6 1,7 17 Tot. 6,2 4,6 4,6 4,6 4,6 4,7 4,7 4,7 4,7 4 7 TOT Barr 108 12,5 120 [2] 12.4 120 119 12.0 12,0 119 Lov 2 7 2,3 2 8 2,4 2 8 2 9 2 7 2,8 2 9 2,7 Tot 135 148 148 14_g 14,8 148 148 148 14,8 148 — _ SLU Barr 19.4 26,0 25,4 25,1 24,9 24,1 23,6 23,2 23,4 23,1 Löv 2,3 2,7 3,2 3.1 3,1 3,0 3,4 3,2 3,2 3,6

238 Bilagor

Tabell C2 Bruttoavverkning fördelad på slutavvcrkning och gallring samt barrskog och lövskog under period l-10. Allmänna och aktiebolag. Alternativ C

Balans- Avverkning milj. m3sk/år område Period

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10_-

SLU Barr 8,5 9,4 9,5 9,0 8,7 8,4 8,3 8.1 8,2 8,1 Löv 0.9 1,1 1,0 1,0 1,0 0,8 0.8 0,9 0,8 0,9 Tot. 9,4 10,4 10,4 ,O 9.7 9,2 9.1 9.0 9.0 9.0 1 GAL Barr 0.8 1,0 1,1 1.4 1,5 1,9 2,0 2,0 1,9 1,9 Löv 0,4 0.3 0.3 0.5 0.5 0.6 0.7 0.7 0.8 0,8 Tot. 1,2 1,3 1.4 1.8 1.9 2.5 2.7 2.8 2.8 2.8 TOT Barr 9.3 10.4 10.6 10.3 10.1 10.3 10.2 10.2 10.1 10.0 Löv 1,3 1.4 1.3 1.5 1.5 1,4 1,5 1,6 1,6 1.7 Tot. 10,6 11,7 11.8 11.9 11.6 11,7 11.8 11.8 11.8 11,8 _ _

SLU Barr 5.7 5,8 5,5 5.5 5.1 __4.9~_ 5.0 5.1 __5_.1——_ 5.1

Löv 0,4 0,4 0,4 0,4 0.4 0.4 0.5 0.4 0.6 0.7 Tot. 6,1 6,2 5,9 5,9 5,5 5,3 5.5 5.5 5.7 5.7 2 GAL Barr 1,2 1,4 1,6 0,5 1.9 2.0 2.0 2.0 2 2 2,1 Löv 0.3 0,3 0,5 1.8 0.6 0.7 0.8 0.8 0.8 0,9 Tot. 1,6 1,7 2.1 2,3 2,5 2.8 2.8 2.8 3.0 3,1 TOT Barr 7,0 7.2 7,1 7,3 7,0 7,0 7,0 7.2 7,3 1.6 Löv 0,8 0,8 0,9 0,9 1,0 1,1 1.3 1.1 1.4 7.2 Tot. 7,7 8,0 8,1 8,2 8,0 8.1 8.3 8.3 8.7 8.8

SLU Barr 3.9 2.8 2.6 2,1 20-_ 1,9 1,9 2.0—__l_.8 1.6

Löv 0.3 0.2 0.2 0,3 0.3 0.4 0.4 0.3 0.5 0.7 Tot. 4,1 3,0 2.8 2,4 2,3 2,3 2.3 2.3 2.3 2.3 3 GAL Barr 0.5 0,5 0.5 0,7 0,7 0,6 0,7 0,7 0,7 0,7 Löv 0,2 0,2 0,3 0,3 0,4 0,5 0.4 0,6 0,5 0,6 Tot. 0,7 0,7 0,8 1,0 1,1 1,1 1.1 1.2 1.2 1.2 TOT Barr 4.3 3.4 3.1 2.8 2.7 2.5 2.6 2.6 2.5 2.3 Löv 0,5 0,4 0,5 0,6 0,7 0,9 0,8 0.9 1.1 1.2 Tot 4,8 3,7 3,6 3,4 3,4 3,4 3,4 3.5 3.5 3,5

SLU Barr 2.9 2.0 2.0 2.0 2.1 2.2 2.2 2.3 2,2 2_2 Löv 0,4 0,3 0,2 0.3 0.2 0,3 0.3 0.3 0.3 o_4 Tot. 3,4 2,2 2,2 2,2 2,3 2,5 2.6 2,6 2.6 2.6 4 GAL Barr 0.9 1,0 0,9 0,9 0,8 0.8 0.9 0.9 0.9 0.9

sou 1981:81 Bilagor 239

Tabell C3 Bruttoavverkning fördelad på slutavverkning och gallring samt barrskog och lövskog under period l-l0. Samtliga ägare. Alternativ C

Balans- Avvcrkning milj. m3sk/år område Period

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

SLU Barr 14,1 16 8 16.8 16,0 15 4 14,8 14,4 14 1 14,2 14 2 Löv 1,5 18 17 1.7 18 1.4 1,5 16 1.5 16 Tot. 15,6 185 185 17,7 172 16,3 159 157 15,7 15,8 1 GAL Barr 2,1 2 0 2 2 2,5 2 7 3.2 3 3 3 4 3 2 3.3 Löv 1,0 08 08 0,9 09 1,1 1,3 1,4 1.6 1.5 Tot. 3.1 2 8 2 9 3.5 3.6 4.3 4 6 4 8 4,8 4 8 TOT Barr 16.3 188 189 18,5 181 18.0 177 176 174 175 Löv 2,5 2 6 2 4 2,7 2 7 2.6 2.8 2,9 3 l 3 2 Tot. 18,8 21 3 21 4 21,2 20 8 20.5 20.5 20,5 20,5 20,6

SLU Barr 9.5 11.2 10.9 10.8 10.3 10.0 10,1 10,0 10-.0

Löv 0.7 0,8 0.9 0.9 1.0 0.9 1.1 1.0 1,3 1,2 Tot. 10.2 12.0 11.7 11,7 11,3 11,0 11,2 11,0 11,2 11,2 2 GAL Barr 2,8 2,9 3,1 3,4 3,6 3,8 3,7 3,7 4,0 3,9 Löv 0,9 0,9 1,0 1,0 1,2 1,4 1,5 1,6 1,6 1,8 Tot. 3,6 3,8 4.1 4.3 4,8 5,2 5,3 5,3 5,6 5,7 TOT Barr 12.2 14.1 13,9 14,2 13,9 13,8 13,8 13,7 14,0 14,0 Löv 1,6 1,7 1,9 1,9 2,2 2,3 2,6 2,6 2,9 3,0 Tot. 13,8 15,8 15,8 16.0 16.0 16,2 16,4 16,4 16,8 17,0

SLU Barr 7,5 7.1 6 8 6,1 5,9 5,4 5,5 5,4 5 3 4 7 Löv 0.7 0.6 O 7 0,8 0,9 1,1 1,1 1,1 1 3 l 8 Tot. 8,2 7,7 7 4 6,9 6,8 6,6 6,6 6 6 6 6 6,6 3 GAL Barr 2.0 1.5 I 4 1.6 16 1.4 1.6 1 5 1,5 1 5 Löv 0,9 0,7 0 9 0,9 1 0 1,3 1,2 1 3 1 4 1 4 Tot. 2,9 2.2 2 3 2,4 2,6 2,7 2,7 2 8 2,8 2,8 TOT Barr 9,6 8,5 8 0 7,7 7,5 6 8 7,1 2 4 6,8 6.2 Löv 1.6 1.4 1.6 1.7 1.9 2 4 2,3 7,0 2,6 3,1 Tot. 1 1 2 9,9 9,7 9,3 9,4 9,3 9.4 9.4 9,4 9,4

_-_SLU Barr 9,2 11,0 10,7 10,8 11,2 112 110 11,1 11,2 11,1

Löv 1,4 1,4 1,7 1,6 1,3 13 1,6 1,4 14 1,6 Tot 10,7 12.5 12,5 12,4 12,5 12 5 12,6 12,6 12,6 12 6 4 GAL Barr 5,4 4,4 4,2 4,1 4,1 3 7 4 0 4,1 3,9 3,9

SLU Barr_—__— 40,4 46,0 45,0 43,7 42 8 41 5 41,1 40,7 40 7 40 0 Löv 4.3 4.7 5.0 5.1 5 0 4 8 5.4 5,1 5 4 6 2

240 Bilagor

Tabell C4 Bruttoavverkning fördelad på slutavverkning och gallring samt dimensionsklasser under period 2. 5 och 10. Samtliga ägare. Alternativ C

Balans- v Pe- Slutavverkning Gallring område riod Milj. Procent Milj. Procent m3sk/år 5-10 10-15 15-25 25+ m3sk/år 5-10 10-15 15-25 25+

5 6.8 1 11 29 59 2.6 11 35 31 23 10 6.6 1 14 37 47 2,8 12 32 35 20

Tabell C5 Virkeslörråd vid början av varje beräkningsperiod samt âr 2070 fördelat på barrskog och lövskog. Privata. Alternativ C

Balans- Förråd, milj. m3sk område 1970 1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2060 2070 1 Barr 326 341 340 335 329 324 320 321 324 327 329 Löv 50 51 50 50 52 54 59 62 66 71 75 Totalt 376 392 390 385 381 378 379 383 390 398 404 2 Barr 238 254 253 251 249 245 242 242 243 242 244 Löv 29 31 33 35 37 41 45 47 49 53 55 Totalt 267 285 286 286 286 286 287 289 292 295 297 3 Barr 171 167 164 159 153 149 148 146 146 144 146 Löv 30 33 34 36 41 46 50 55 58 64 65 Totalt 201 200 198 195 194 195 198 201 204 208 21 1 4 Barr 353 376 381 388 391 389 388 388 386 383 378

SOU 1981181 Bilagor 241

Tabell C6 Virkeslörråd vid början av varje bcräkningspcriod samt år 2070 fördelat på barrskog och lövskog. Allmänna och aktiebolag. Alternativ C

Balans- Förråd. Inilj. m3sk område 1970 1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2060 2070 1 Barr 428 438 438 427 422 420 422 425 429 437 446 Löv 64 67 64 66 66 69 72 79 86 90 95 Totalt 492 505 502 493 488 489 494 504 515 527 541 2 Barr 250 253 252 250 247 249 254 261 263 263 268 Löv 24 26 27 28 33 38 42 44 51 56 55 Totalt 275 279 279 278 280 287 296 305 314 319 323 3 Barr 101 88 82 78 77 80 82 83 84 86 90 Löv 11 12 15 18 22 25 29 32 35 35 34 Totalt 112 100 97 96 99 105 111 115 119 121 124 4 Barr 86 81 82 85 89 88 94 95 94 91 91 Löv 16 15 17 19 22 24 27 29 30 32 31

Tabell C7 Virkesförråd vid början av varje beräkningsperiod samt år 2070 fördelat på barrskog och lövskog. Samtliga ägare. Alternativ C

Balans- Förråd. milj. m3sl område 1970 1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040 2050 2060 2070 1 Barr 754 780 777 761 751 745 742 746 753 764 774 Löv 114 118 115 117 118 122 131 141 152 161 170 Totalt 868 898 892 878 869 867 873 887 905 925 944 2 Barr 487 507 504 501 496 494 496 503 507 505 509 Löv 54 57 60 63 70 79 87 91 100 109 1 10 Totalt 541 564 564 564 566 573 583 594 607 614 619 3 Barr 242 255 246 236 231 228 230 229 231 23 l 236 Löv 41 45 49 55 63 72 79 87 92 99 99 Totalt 313 300 295 291 294 300 309 316 323 330 335 4 Barr 439 457 462 474 480 481 484 483 480 475 469

242 Bilagor SOU198l:8l

9 Sammanfattande synpunkter

Huvudsyftet med de nya avverkningsberäkningar som här presenteras har varit att uppskatta den långsiktigt uthålliga avverkningsnivån i första hand inom privatskogsbruket. Virkesförsörjningsutredningen skall enligt givna direktiv ge förslag till åtgärder som positivt påverkar utbudet av virkesråvara från det enskilda skogsbruket. Avverkningamzr hos övriga ägargrupper (allmänna och aktiebolag) har under början av 1970-talet snarast varit för hög. Beräkningarna har utförts med samma bcräkningsrnodell och grundmaterial som skogsutredningen anvâinde. Det betyder att skogstillståndet år 1970 (enligt riksskogstaxeringama åren 1968-1972) ligger till grund för beräkningarna. Skogstillståndet har framskrivits till år 1980 med ledning av den faktiska utvecklingen under 1970-talet. Därefter har den långsiktigt uthålliga avverk- 1980-2070 beräknats för tre olika altemativ med ningsnivån för perioden uppdelning på privatskogsbruk och övriga ägare. Det innebär bland annat att den fördelning. av skogsmarken mellan privata och övriga ägare som rådde år 1970 förutsätts gälla under hela beräkningsperioden. Beräkningamas huvudresultat framgår av följande sammanställning.

Alter- Ägar- Avverkning milj. m3sk per år nativ grupp Period 1 2 3-10 A 34.2 40.8 ca 40

Erivatzr

Ovriga 27.6 28.8 ca 30 Totalt 61.8 69.6 ca 70 B 34.2 48.2 ca 39

Ffrivata

Övriga 27.6 28.8 ca 30 Totalt 61.8 77.1 ca 69 C 34.2 38.4 ca 38

Erivzltzx

Ovriga 27.6 26.9 ca 27 Totalt 61.8 65.2 Ca 65 f Rå skog på skogsmark. Hela riket exkl. Gotland.

Virkesförråden kommer under de första beräkningsperiodema att i stort ligga på 1980 års nivå för att år 2070 vara ca 10% högre. Sammanfattningsvis kan sägas att de nu utförda beräkningama ger vid handen att en avverkning på nivån 70 milj. m-lsk per årär möjlig med en rimlig insats i skogsvård och investeringar i skogsbruket. vilket således bekräftar de tidigare beräkningarna av 1973 års skogsutredning. När det gäller fördelning av dessa 70 milj. på ägare visar beräkningarna att en avverkning på ca 40 milj. m3sk är långsiktigt möjlig inom privatskogsbruket. vilket är ca 6 milj. m3sk högre per årjämfört med avverkningama under 1970-talet. Även inom det övriga skogsbruket visar beräkningarna att en viss höjning av avverkningen över 1970-talets kan ske uthålligt. En stor del av dessa skogar är emellertid belägna i svåra lägen i Norrlands inland. För att avverkningsmålen i beräkningarna skall kunna nås krävs att de förutsatta skogsproduktionsprogrammen följs samt att gallringar och slutavverkningar mera får karaktären av skogsvårdande åtgärder än vad som varit fallet under 1960- och l970-talen.

SOU l98lz8l :43

Appendix Redovisning av beräkningsresultat

i

avverkningsberäkningama

l FAS 3-ut.skr(/ier

Resultatet från en avverkningsberäkning sammanfattas på det s. k. FAS S-sammandraget (se figur l). Denna redovisning fungerar som en balansräkning, där man genom att lägga till och dra ifrån virkeskvantiteter erhåller ingångsvärdet för nästa period. Nedan följer en förklaring till den konfattade texten i sammandraget. l redovisningen nedan har tabellrubrikema i datautskriftema skrivits i den form de förekommer vilket är förklaringen till att det ibland saknas prickar resp. ringar över a och o. Från vänster på utskriften förekommer följande begrepp: PER: IO-års period. löpande numrering

Begrepp, lziin/Iii‘/iga till varje perioc/star! AREAL: Arealcn skogsmark i miljoner hektar. VOLYM VlD PERIOD- Förrådet i miljoner m3sk uppdelat på START: FRlSK: friskt förråd och TORR: torn förråd. URSP: Anger hur stor procentandel av den ursprungliga volymcn (dvs. vid starten av period l), som återstår. TlLLVAXT OCH AVGANG: Begrepp under denna rubrik är hänförliga till de två 5-årsperiodema inom varje 10-årsperiod (rad I och rad 2). Totalbeloppen för varje S-årsperiod är angiven i miljoner m3sk enligt följande: OVER 5 CM: Tillväxt hos de träd som växer enligt tillväxtfunktioner. INVAXN: Tillväxt hos de träd som passerar 5 cm brh. SMATRAD: Tillväxt hos träd under 5 cm brh. UNGSKOG: Tillväxt hos träd i bestånd under inplanteringsalder. vilka véixer enligt schablon. EFFEKTER AV: Effekter av skogsskötselåtgärder uppdelade på GALLR: gallringseffektcr och GODSL: gödslingseffekter

244 Bilagor SOU l98l:8l

AVGANG: Avgång enligt dödlighetsfunktioner. UTTAG VID PERlOD- Begrepp under denna rubrik avser hela MITT: 10-årsperioden och är angivna i miljoner m3sk. Alla virkesultag Fdrutséiltes bli utförda i mitten på varje IO-årsperiod. SLUTAVV: Slutavverkningsuttag av friska träd över 5 Cm brh. GALLRING: Gallringsuttag av friska träd över 5 cm brh. SMA: Uttag av friska träd under 5 cm brh i både slutavverkning och gallring. TORR: Uttag av torrträd i både slutavverkning och gallring. GODSL AREAL: Även utförda gödslingar eller andra skogsförbättringsåtgärder tänkes förlagda till mitten av IO-årsperiodema. GODSL AREAL anger följaktligen under perioden gödslad areal i miljoner hektar.

SOUI98h8I 245

Bilagor

Jmaog 4um< 000.0 000.0 000.9 ooc.o 000.0 ooc.o 000.0 000.0 000.0 000.0 000.0

mao» m..« oo.. nn.. mm.r mm.. mo., am.. mn.. .m.e 00.0

oo._,

zm

»».zoo.aua

Fe. mr. no. oo. mc. no. mo. mo. mo. No.

hw0 00.0

oo.o

oø..F

mz_m

o. -44o oo.oF am... om.,_ om.., om.., cm.,. om... ca...

.> 04.0 oo.o

oqhpa ›k3.m om... om.›. om.N. 00.”. om.~. om.n. om.~. om.~.

m,-mc-omor

I oh. no. ax. mm. Nm. mu. mn. ,5. an. mm. mo. NN. on. am. om. ma. mm. mo. mm.

0240 oo.: 00.0

_›.

o a

oc.c aa.c oo.o oc.c oc.: oc.c oo.a co.c oc.c a:.c -J$c.o ao.: oo.: oo.: co.o oo.c ao.c cc.o oo.c oc.c oo.c oo.c

.moow

a

mwwywuuw

nm. am. am. on. ao. om. no. un. nn. ca. mc. oo. co. No. mo. mn. oo. mn. ro.

ao.o co.o

.o.-

Q4449

x

102: ooxw mo.m ex.. 4m.m qm.~ 4n.m q».m m..m ~o.~ ›m.N _~.m .n.N mc.~ ~u.~ mo.~ n_.~ m~.~ mm.N mo.m ao.c ao.c

U .~.~ ~..~ o

Ȣ.aa

azm oaa

mo. pc. eo. eo. Fc. 39. cc. Pc. pc. .c. .c. cc. Pc. ec. Fc. .c. .u. .3.

oc.o o:.c

» _:. .;.

x

N

az_ am. 4.. me. ye. ›c. mc. er. ae. 0.. mc. mp. 9.. 4.. 0.. Fe. oo.

zx›

N.. F.. F.. N..

so.: oo.o

;ax 4

zu

amo

›n.nF

ao.: go.:

H

4m.c. ~m.m. oo... .m.mp co.c. mm.m. ›m.o. Nm.m. oo.c. om.m. mm.o. mm... .~.n. mm.e. Nn.m. Nm... mm.m. mc..p

m o h ~¢.~.

a

N.. 0.. n.. N.. 0.. g._ 0.. N.. 0.. 0.?

ago»

o N..

z

o.

»a»wcoHama

..mn

.N

amma

.n› .no .mo .mm .Nm .n. .o.

2 .:c. .:a.

z›4o

Z

xm.am -.am m›.no _q.~o .m.~o .q.›c ;a.~o ne.mo qm.›o \c.c~ »o.oN u:.-

w

n

ana. ana. ana. «Ne. «mo. axe. ana. «N4. ana. ana. q~4.

4wm<

w

F N m 4 n o \ 0 ›

se

man

we

& g

246 Bilagor SOU l98lz8l

2 FAS 4-utskri/ier

Utskriftema från FAS 4 har en högre detaljeringsgrad än FAS 3-sammandraget och här ges möjlighet att följa utvecklingen av ett stort antal parametrar över den tidsperiod som avverkningsberäkningen omfattar. FAS 4 ger följande utskrifter: D utveckling av åldersklassfördelningen D utveckling av förrådet/ha över åldersklasser D detaljerad redovisning av skogstillståndets utveckling D detaljerad redovisning av gallringsskogens utveckling fore åtgärd D detaljerad redovisning av avverkningsuttagets utveckling i slutavverkning och gallring D löljning av utvalda behandlingsklasser vad avser ett mindre antal viktiga parametrar från kalmark till slutavverkning. Utvecklingen av åldersklassfördelningen och förrådet per ha redovisas dels per bonitetsklass och dels totalt. De utskrifter som i uppräkningen ovan kallats detaljerade finns i den s. k. FAS 4-detaljredovisningen (se figur 2). Tabellema i denna är namngivna enligt nedan:

D FORRAD: Ger skogstillståndet totalt D GALLRING BESTANDET FORE ATGARD: Ger tillståndet i de skogar som gallras D GALLRING UTTAGETS BESKAFFENHET: Ger beskaffenheten av gallnngsuttaget D SLUTAVVERKNING: Ger skalTenheten av slutavverkningsuttaget Innan en närmare redovisning av dessa tabeller sker måste påpekas att uppgifterna för varje period (PER)i tabellen “FORRÅD gäller periodstart medan de i övriga tabeller gäller periodmitt. Detta finns angivet med beteckningen PER SKFT (period skifte) i tabell “FÖRRÅD. Samtliga 28 begrepp i tabellerna är numerade enligt uppställningen nedan. .AREA: Areal. l 00-tal ha . VTOT: Totalförråd. m-lsk/ha (inkl. torra)

J-wro-

.VTRR: Torrförråd. m-‘sk/ha .TVXT: Tillväxt under senaste S-årsperioden. tiondels m-lsk/ha och år (kan ej anges för period l i tabell “FÖRRÅD“) . ALD: Volymägd genomsnittsålder . NRMP: Normproduktion (tiondels m-lsk/ha)

oo_\:o~u-

STAM: Stammar/ha (frisk 5+ brh) . DlAM: Grundytevägd medeldiameter. em (frisk 5+ brh) 9. GYTA: Grundyta. m3/ha lO. FKVT: Förrådskvot. % l LNRMF: Bonitets- och åldersförväntad total normproduktion, m3sk/ha 12. PKVT: Produktionskvot, % l3. PTOT: Totalproduktion, m-lsk/ha l4.GARE: Gödslad areal under senaste IO-årsperioden, l OOO-tal hektar l5. CARE: Contortatallareal, l OOO-tal ha

sou l98l:8l Bilagor 247

I6. NYSK: Arcalandcl bevuxen med skog som ej fanns vid starten av period l. % l7. TALL: Volymandcl tall, /0 (frisk 5+ brh) l8. GRAN: Volymandcl gran, % (frisk 5+ brh) l9. BJAD: Volymandel björk, /0 (frisk 5+ brh). I länen K. Loch M volymandel ek och bok. björk finns här i 20 OVR 20. OVR: Volymandel övrigt löv. % (frisk 5+ brh) 2l. 5-l0: Volymandel mellan 5 och lO cm i bröslhöjd. V0 (frisk) 22. l0-I5: Volymandel mellan lO och l5 cm i brösthöjd. % (frisk) 23. -252 Volymandel mellan l5 och 25 cm i brösthöjd. % (frisk) 24. 25+: Volymandel större än 25 cm i brösthöjd. /0 (frisk) 25. lNPL: Areal bevuxen med skog under inplanteringsålder. l OOO-tal ha 26. CONT: Volymandel contortatall, 0/n (frisk 5+) 27. Bl 5+: Volymandel barr större än l5 cm i bröslhöjd. % (frisk) 28. Ll5+: Volymandel löv större än l5 cm i brösthöjd. % (frisk)

248 Bilagor sou 1981:81

HMU2 F A S 4 D E T A L J R E D G V I S N I A G KLM 2 PRIVATA

FOFPAD PEP 1 2 5 4 5 0 7 b 9 10 11 12 SKFT AREA V101 VTRR TVXT ALD MRMP STAN LIAN GYTA FKVT NRMF PKVT 1 147 87 5 62 Sb 755 21 15 42 195 72 147 1ns 4 35 66 5g 777 22 14 49 203 75 5 147 125 5 47 71 an ön? 23 16 52 223 77 4 147 103 5 Sö oo SH 72? 21 13 S2 155 79 5 147 109 5 44 od Sn to} 21 15 51 202 81 6 147 109 4 45 65 SG 690 20 12 59 175 52 7 147 110 5 47 06 50 090 20 15 56 150 B5 5 147 107 3 46 61 50 746 19 12 61 167 85 9 147 125 5 52 no 50 767 Zn 14 OG 200 68 1n 147 142 5 55 69 Sn 501 20 15 61 221 90 11 147 127 5 51 67 50 /53 20 14 59 206 89

GALLQING BESTÅNDET FORE ATGÅRD 1 2 S 5 G 7 8 9 1n 11 12 13 van AREA V101 VTRR ALU nkwp srAM DIAN GYTA FKVT NRMF PKVT P101 1 20 142 o 55 52 1509 20 22 56 251 76 190 2 22 174 6 51 51 16n9 19 25 74 225 92 206 5 42 194 c 66 Sn 1009 23 24 60 312 65 266 4 42 173 c 56 52 1257 19 22 63 267 85 226 S 16 143 4 no 52 1559 17 22 66 201 75 151 6 45 19% 7 60 52 1296 kb 24 69 276 54 352 7 24 176 5 So Sn 1564 19 23 7n 243 65 200 x 46 125 7 Sö as 1416 19 24 71 86 213 249 9 an 1/7 5 55 bb 1207 19 22 66 252 as 221 1H 55 160 6 59 as 1242 19 22 66 257 ös 226

GALLRING UTTAGETS HESKAFFthhET 2 5 S 7 6 17 2h 16 19 20 21 22 PE: VTOT v1na A10 STAM DIÅN TALL CONT Guam BJAD OVR 5-10 -15 1 47 6 55 510 17 17 u 15 8 on 15 26 2 56 6 52 665 16 -16 n 19 7 56 19 25 5 64 6 on 415 21 26 H 29 S 39 5 24 4 56 6 Sc 502 17 25 0 29 4 42 17 29 5 44 4 A: 619 15 10 n 20 6 56 30 26 5 66 7 CC 526 12 25 U 30 S 40 10 35 7 57 5 So S51 17 24 n 27 5 44 15 55 H 61 7 bi 567 16 25 n at S 42 15 27 9 57 S 55 415 17 26 C -51 4 39 11 35 1H 59 2 59 497 17 26 n 31 4 3b 14 31

SLUTÅVVERKNING 1 2 5 5 6 7 c 9 10 11 12 13 PER AREA V101 VTRR ALD numb STAN 01A» ¢v1A FKVT NRMF PKVT PTOT 14 152 7 82 Sr 731 2? 20 35 409 65 266 9 226 11 92 av V01 27 27 47 454 79 357 27 256 15 97 49 955 28 29 52 458 60 368 11 277 17 99 47 939 2? än S9 440 Sö 389

.‘~C/:X.\JOU|1‘LN.'\J—

24 250 11 93 Sn 560 29 24 S2 455 66 393 12 271 16 90 4› 757 20 Zn 60 420 52 344 21 291 15 95 Sh 461 31 25 59 466 94 440 6 253 11 83 52 594 25 25 63 450 94 403 10 308 15 92 52 §23 3U 25 63 462 9? 447 _v 19 347 as 100 52 474 32 27 65 501 100 499

43 142 O 51 41 41 2 17 10 18 37 175 O då at 42 2 14 O 14 40 195 0 59 42 43 02 13 7 14 43 1öö O 99 42 43 2 13 S 13 41

14 15 17 15 .19 20 21 22 23

0 C 100 36 41 2 19 6 27 35 0 C 100 38 40 2 20 8 23 39

23 24 27 -25 25+ 815+ 43 16 19 36 17 26 32 39 44 30 24 26 15 23 32 23 35 29 21 30 BS 41 31 24- 37 32 23 an

14 1S 10 17 20 15 19 20 21 22 24 27 28 GARE CARE NYSK TALL CONT GQAN FJAD -15 B15* L1S+ OVR 5-10 O 0 U L 24 4 13 S 7 O 0 54 C 29 3 13 4 c O 0 50 0 32 3 14 4 7 O 0 47 O 33 3 16 2 13

r\:.3;3DO3OOD

0 C 45“ 0 43 Z 10 _0 8 O 0 39 0 40 3 17 1 14 0 O ab 0 44 .1 7 0 3 0 0 45 O 40 1 7 0 S 0 O no O 47 1 6 0 3

U O f\4\N 47 0 4? 1 5 n 1

Bilaga 2 Intervjuundersökning bland

privatskogsägare

lnnehåll Bakgrund och syfte 253 Undersökningens uppläggning 254

-luJI\)--

5.2 Felkällor . . . . 256 5.3 Tolkning av resultaten, m. m. 257 5.4 Svarsfrekvens och bortfall 258

Bilagor 253

l. Bakgrund och syfte

Virkesförsörjningsutredningen har i nära samarbete med skogsstyrelsen genomfört en intervjuundersökning omfattande det enskilda skogsbruket. Huvudsyftct med undersökningen har varit att belysa frågor rörande faktisk och förväntad avverkning och avverkningsintensitet inom det enskilda skogsbruket. l denna bilaga redovisas kortfattat undersökningens uppläggning, genomförande och viktigaste resultat. Tyngdpunkten i resultatredovisningen har lagts på de moment som mera direkt varit till nytta för utredningens arbete. En mera omfattande redogörelse för undersökningen och redovisning av resultat kommer att ske i särskild rapport från Skogsstyreli sen. Under det senaste decenniet har ett flertal undersökningar om olika förhållanden inom det enskilda skogsbruket utförts. Här kan t. ex. nämnas de k. drivnings- och skogsvårdsundersökningama som genomförts inom lantbruksuniversitetct vid institutionen för skogsteknik. Dessa undersökningar finns dokumenterade i rapporterna nr 93 är 1975 och nr 122 år 1978 i institutionens serie ”Rapporter och Uppsatser”. Skogsstyrelsen har vad gäller förbrukning och avverkning av brännved inom privatskogsbruket utfört undersökningar avseende åren 1974 och 1979. Dessutom har Skogsstyrelsen genomfört en undersökning om intensiteten i skogsvård och avverkning avseende åren 1976-1978. Utöver dessa undersökningar finns uppgifter om det enskilda skogsbruket hos SCB (lantbruksregistret, folk- och bostadsräkningen). hos skogsägareföreningama (medlemsregister) samt hos Lantbrukets

utre_dningsinstitut (LU1) som utför stickprovsundersökningar inom jord- och

skogsbruk. När det gäller framförallt fastighets- och ägarstrukturen finns således en hel del information att hämta i befintligt material. När det däremot gäller hur intensiteten i avverkning varierar mellan olika grupper av skogägare är kunskapema betydligt sämre. Avverkningsintensiteten kan tänkas sammanhänga med ägarförhållanden. bosättning, sysselsättning, ålder etc. Det är främst mot den bakgrunden som virkesförsörjningsutredningen har låtit genomföra intervjuundersökningen bland landets privatskogsägare, Ett annat viktigt syfte med undersökningen har varit att försöka klara ut vilka orsaker som kan finnas bakom t. ex. låg avverkningsintensitet hos vissa skogsägare. Vidare har undersökningen syftat till att belysa vissa effekter av och attityder kring skogsbeskattningssystemet och andra skogspolitiska åtgärder.

254 Bilagor

Undersökningens resultat redovisas i denna bilaga endast i form av ett antal tabeller utan omfattande kommentarer, analyser eller diskussioner av resultaten. Bilagan bör således närmast ses som en teknisk redovisning av undersökningens uppläggning och resultat. Vissa principiella diskussioner av betydelse för förståelsen av resultaten görs dock i bilagan. 1 övrigt hänvisas till skogsstyrelsens rapport.

2 Undersökningens uppläggning

Valet av metod för datainsamling är en viktig men svår del av en undersökning. Det gäller att göra en riktig avvägning mellan kravet på noggrannhet och kostnaderna för undersökningen. Med hänsyn till de enskilda skogsägamas mycket varierande kännedom om sin skog samt frågeformulärets omfång har valts att göra datainsamlingen genom personliga intervjuer med de utlottade skogsägama. I likhet med t. ex. brännvedsundersökningen 1979 har intervjuerna utförts av skogsvårdsstyrelsens skogsvårdskonsulenter vilka med sin kännedom om de lokala förhållandena medverkat till god tillförlitlighet i det insamlade materialet. Undersökningen har sålunda genomförts med bistånd av skogsvårdsorganisationen. Insamling och bearbetning har skett på skogsstyrelsen. Vid utformningen av intervjuformuläret har en rad personer medverkat. Värdefulla synpunkter har lämnats av deltagare i utredningen, skogsvårdskonsulenter samt företrädare för skogshögskolan, SCB, LUl och SSR. Före den slutliga utformningen av intervjuformuläret gjordes en mindre testundersökning genom intervju av ett antal skogsägare via några konsulenter i G, D och E län. lntervjuformulärets utseende framgår av appendix 2.

3 Population och urval

År 1976 fanns enligt lantbruksräkningen 239 000 företag med mer än 0,1 ha

skogsmark. Deras sammanlagda skogsmarksareal utgjorde 22,6 milj. ha. När det gäller det enskilda skogsbruket (enskild person, enkelt bolag och dödsbo) fanns ca 236 000 företag med ca 10,6 milj. ha skogsmark. Antalet företag efter storleksklass for skogsareal inom det enskilda skogsbruket framgår av följande tablå.

Bilagor 255

1 syfte att begränsa kostnaderna ingår endast fastigheter med mer än 10 ha skogsmark i undersökningen. Detta innebär att ca 70000 företag med uppskattningsvis 350 000-400000 ha skogsmark lämnats utanlör. Urvalet har således gjorts från de ca 165 000 enskilda företag, som vardera innehar mer än 10 ha produktiv skogsmark. På utredningens uppdrag har SCB dragit ett urval ur lantbruksregistret (LBR). Urvalet har stratifierats (delats upp) med avseende på område (skogsutredningens fyra områden, se karta sid 208 i bilaga l) - ha. 50,l—l00,0 ha; l00.l—200,0 ha; skogsareal (l0,l—25.0 ha; 25,l—50,0 200.1 ha -—) — brukarkategori (företag med mer resp. mindre än 2 ha åker) LBR uppdateras en gång varje år (ijuni) vad gäller de företag som har mer än 2 ha åker. För övriga företag. dvs. i huvudsak ”rena skogsföretag” med mindre än 2 ha åker eller med åkermarken utarrenderad, sker uppdateringen i samband med lantbruksräkningen, som senast företogs 1976. Hänsyn har tagits till nytillkomna skogsföretag åren 1977-1980. Vid valet av urvalsstorleken fick kravet på säkerhet vägas mot undersökningsresursema, främst konsulentemas tid för intervjuarbete. Dett0tala urvalet blev 2 500. Population och urval per stratum framgår av tabell l i appendix I. Tabell 2 redovisar urvalets fördelning på län.

4 Datasamling och bearbetning

Intervjuerna genomfördes under perioden november l980-januari 1981. För att underlätta intervjuarbetet för skogsvårdskonsulentema och samtidigt förbereda skogsägama tillställdes dessa ett brev (se appendix 3) fore intervjuarbetets påbörjande. l brevet informerades skogsägaren om den kommande intervjun och om syftet med undersökningen. Även skogsvårdskonsulentema informerades i särskilt brev om undersökningen (appendix 4). Dessutom försågs skogsvårdskonsulentema med en särskild instruktion för intervjuarbetet (appendix 5). l slutet av januari hade huvuddelen, ca 2 000 st., av de utsända intervjuformulären kommit in. Genom påminnelser inkom praktisk

taget alla resterande intervjuformulär under februari - april 1981.

Skogsvårdskonsulentema sände fonnulären direkt till Skogsstyrelsen, där en noggrann granskning samt viss manuell bearbetning och kodning utfördes. Omkring en tredjedel av intervjufonnulären har av olika skäl- inkonsekventa svar, oklarheter, saknade uppgifter etc. - skickats tillbaka till konsulentema för komplettering. . Uppgifterna har därefter stansats på hålkort och överförts till magnetband. Vissa rimlighetskontroller har utförts med hjälp av ett särskilt testprogram. Bearbetning och redovisning av resultat har utförts i dator med bistånd av statistisk expertis vid skogsstyrelsens prognosavdelning. Undersökningsmaterialet finns nu upplagt på sådant sätt att man mycket enkelt med hjälp av statistiska standardprogram kan göra en rad olika bearbetningar.

256 Bilagor

SOU l98l:8l

5 Resultat 5. l Redovisning.sprinci/m‘ Resultaten redovisas huvudsakligen i form av tabeller i appendix l. l avsnitt 5.5-5.9 redogörs för de viktigaste resultaten. l vissa fall finns även korta kommentarer till resultaten. En utförligare redovisning konrmer att ske i den särskilda rapporten från Skogsstyrelsen. l syfte att göra resultatredovisningen mera överskådlig har en indelning i följande huvudgrupper gjorts: l. Bakgrundsfaktorer Fastighets- och ägarstruktur. förvärvssätt. innehav av planeringsunderlag. 2. Fastighetens utnyttjande Sysselsättning. avverkning och skogsvård, ekonomiskt utbyte av skogen. 3. Avverkningsplaner och Planerad avverkning. värdeminskattityder _ ningsavdrag. skogsbeskattning. skogskonto. gallringsbidrag. 4. Variation Avverkningsbenägenhet mellan olika skogsägargrupper. beroende av olika bakgrundsfaktorer, speeialstudier av inaktiva och lågaktiva.

5.2 Felkällor Tre typer av fel kan förekomma i urvalsundersökningar. nämligen urvalsfel. mätfel och fel p. g. a. bortfall. Detta medför att säkerheten i de resultat som presenteras varierar, vilket måste beaktas när resultaten skall utnyttjas. Detta avsnitt innehåller en kort diskussion om urvalsfel. Bortfallet redovisas i avsnitt 5.4. En mera utförlig redovisning av olika felkällor kommer att presenteras i skogsstyrelsens rapport av intervjuundersökningcn. Urvalsfel uppkommer alltid då man inte genomför en totalundersökning. Urvalsfelen kan beräknas och hållas inom en acceptabel nivå genom att urvalet väljs på lämpligt sätt och görs tillräckligt stort. Det fel som uppstår då man uppskattar ett värde genom beräkning utifrån ett stickprov brukar benämnas medel/el och uttrycks ofta som ett procenttal av den skattade variabeln. . Medelfel har t. ex. beräknats för variabeln avverkning per år och ha under perioden l975/76-l979/80. Denna variabel utgör ett mått på avverkningsintensiteten och är därigenom av central betydelse i undersökningen. För samtliga i undersökningen ingående skogsägare har avverkningsintensiteten skattats till 2,57 m3sk per år och ha. Medelfelet har beräknats till 3.2 %. Detta innebär att man med 95 0/o säkerhet kan påstå att det sanna medelvärdet (dvs. avverkningen per år och ha under perioden) ligger i intervallet 2,4l-2,73. Medelfelets storlek är beroende av standardavvikelsen och urvalets storlek på så sätt att medelfelet ökar med stigande standardavvikelse och sjunker med stigande urval. Delas ett material i ett antal grupper leder detta oftast till att i medelfelen för resp. grupp blir högre än för totalmaterialet. Som exempel

redovisas nedan medelvärden och medelfel for avverkningen per år och ha for

grupperna rena skogsägare och kombinerade företagare.

SOU|98l:8l Bilagor 257

Urvals- Standard- Medel- 95 % konlidens-

Medelvärde

m * sk/år 0 ha storlek avvikelse fel V0 intervall

Kan vi då utifrån ovanstående redovisning påstå att det föreligger någon skillnad i avverkningsintensitet mellan de båda skogsägargruppema? Ett s. k. t-test ger vid handen att så är fallet. T-testet ger ett t-värde av ca 2.8 vilket innebâir att skillnaden mellan gruppema när det gäller avverkning per år och ha är starkt

signifikant.

När det gäller de grupperi vilka urvalet har stratifierats har urvalets gjorts så att godtagbar statistisk säkerhet och rimliga medeltal erhålls i varje stratum. Dclas materialet upp ytterligare kan man inte dra några statistiskt säkra slutsatser om skillnadema i t. ex. avverkningsintensitet. Det är således av största vikt att ha ovanstående resonemang om resultatens säkerhet i åtanke innan alltför kategoriska slutsatser dras beträffande t. ex. avverkningsintensiteten hos olika grupperingar av skogsägare.

5.3 Tolkning av resultaten. m. m.

Viss försiktighet måste alltså iakttagas när det gäller att utnyttja resultaten från stickprovsundersökningar. l detta avsnitt diskuteras dels problem med tolkningen av resultaten. dels val av mått på avverkningsintensitet samt slutligen några synpunkter på indelningen av Skogsägarna ijordbruksföretag resp. rena skogsföretag. Som framhållits är resultaten behäftade med fel. Detta innebär att små skillnader mellan olika grupper vad gäller t. ex. avverkningsintensitet inte kan utnyttjas för att påstå att den ena gruppen avverkar mera än den andra. Skillnaderna ligger inom felmarginalen. Vidare kan olika variabler samvariera på sådant sätt att tolkningen av orsakssammanhangen blir svår att göra. Våra resultat visar t. ex. att avverkningen är högre hos de skogsägare som har skogsbruksplan än hos de som saknar plan; Av detta kan vi inte med fullständig säkerhet påstå att vi kommer att få en högre avverkning bland de senare, om vi förser dem med en skogsbruksplan. Kanske är det så att de som ligger på en hög avverkningsnivå är intresserade och aktiva skogsägare som därför skaffat sig en skogsbruksplan. Som mått på avverkningsintensiteten under perioden l975/76-l 979/80 har valts avverkningen per år och hektar. Detta är ett mått som har vissa nackdelar. Det medger t. ex. inte en direktjämlörelse mellan utnyttjandet av avverkningsmöjlighetema i norra och södra delarna av landet. För detta ändamål hade t. ex. den faktiska avverkningen i relation till avverkningsmöj-

ligheten på brukningsenheten varit bättre. Det har emellertid visat sig mycket svårt att göra en korrekt beräkning av den faktiska avverkningsmöjligheten för

i den aktuella perioden. Av särskilt intresse i undersökningen ärjämförelsen mellan skogsägare som brukar åker (kombinerade företagare) och sådana som inte brukar åker (rena

2 58 -Bilagor

skogsáigare). l samband med bcarbetningama av undersökningsmaterialet har emellertid framkommit att en del skogsägare. som enligt SCB tillhör gruppen rcna skogsägare. ändock brukar viss areal åkermark och även i viss utsträckning är sysselsatta med jordbruk på den egna brukningsenheten. Även i de undersökningar skogshögskolan tidigare gjort har det varit svårt att dra en absolut gräns mellan kombinerade Företagare och rena skogsägare. Med hänsyn till att skillnaderna mellan de som brukar resp. ej brukar åker vad gäller vissa viktiga variabler inte nämnvärt ändras om den ena eller den andra indelningsgrunden utnyttjas kommer i fortsättningen SCB:s indelning att användas

5.4 S vars;/ickvens och borr/bill

En viktig del i varje intervjuundersökning är att få tillräckligt hög svarsfrekvens. Bland annat av denna orsak valdes den tillämpade datainsamlingsmetoden (personliga intervjuer med de utlottade skogsägama utförda av skogsvårdskonsulentema). Av olika skäl är det emellertid svårt att undvika ett visst bortfall. Av totalt 2 500 utlottade skogsägare har bearbetningsbara svar inkommit från 2 233. Detta innebär en svarsfrekvens av drygt 89 %, vilket måste betraktas som ett mycket gott resultat.

Bortfallet (sammanlagt 267 st.) finns redovisat per stratum i tabell I. Av

tabellen framgår att bortfallet är avsevärt högre i gruppen rena skogsföretag än i gruppen jordbruksföretag med skog (l 5 % resp. 6 0/0). Detta är naturligt med hänsyn till att de rena skogsägama i mindre utsträckning är bosatta på brukningsenheten och därigenom är svårare att komma i kontakt med. Dessutom är det register som de lottats ut ur relativt gammalt jämfört med jordbrukamas. Det finns flera orsaker till bortfallet. 1 vissa fall har registerinformationen varit inaktuell, vilket inneburit att den utlottade fastigheten kan ha övergått till annan ägare. Det är då fråga om fel i urvalet. 1 andra fall har vissa skogsägare trots upprepade försök inte gått att få tag i. Slutligen har vissa skogsägare vägrat att delta i undersökningen. l tabell 3 redovisas bortfallet med Fördelning på olika bortfallsorsaker.

5.5 Bakgmndsjfaktorer

Resultatredovisningen i detta avsnitt behandlar frågorna A och B samt 1-9 i frågeformuläret. (Tabellema 4-1 5 i appendix _l ). Vissa kommentarer ges också till resultaten. Redovisningen_ sker i de flesta fall dels totalt för samtliga skogsägare. dels med uppdelning med hänsyn till om ägaren brukar åker eller inte. l fortsättningen benämnes skogsägare som brukar åker kombinerar/c _ffircragçarc och skogsägare som inte brukar åker rena .sk()g.sc'z'gar'v. Observera att undersökningen och därmed de redovisade resultaten endast omfattar skogsägare med ett skogsinnehav överstigande 10 ha produktiv skogsmark.

Sk›_g.s(i_g'(1›'ria.s kön och ålder fra/tell 4/ Som redan tidigare redovisats ingår i undersökningen ca 165 000 brukningsenheter. Av dessa utgör drygt 40% kombinerade företagare enligt SCB:s indelning.

SOU l98l:8| Bilagor 259

Andelen män dominerar starkt bland Skogsägarna och är ca 88 /0. Andelen är högre inom gmppen kombinerade företagare (96 0/0) än hos. de rena i skogsägama (83 %). Endast 3 “(0 av Skogsägarna är yngre än 30 år medan 28 % är 65 år eller äldre. Andelen skogsägare som är 65 år eller äldre är avsevärt högre hos de rena skogsägama (35 ll/o) än hos de kombinerade företagama (17%).

Virkes/orrtid per ha, godhetsklass och koslnadsklass

(tabellerna 5 och 6) De uppgifter som redovisas i tabellerna 5 och 6 angående virkesförråd per ha samt skogsmarkens fördelning på godhets- och kostnadsklasser är hämtade ur

l98l års fastighetstaxering. Virkesförrådet per ha redovisas totalt till 95 m3sk,

vilket är något lägre än motsvarande uppgift enligt riksskogstaxeringen. Denna redovisar för perioden 1975-1979 ett genomsnittligt virkesförråd per ha för privatskogsbrukct på l l5 m3sk. Drygt hälften av fastigheterna tillhör godhetsklass C. Kostnadsklassema 5 och 6 omfattar tillsammans 55% av brukningsenhetema.

Antal ägare (tabell 7) och såkogsskötselansvar* (tabell 8)

Tre fjärdedelar av antalet brukningsenheter ägs var och en av endast en ägare. Detta motsvarar två tredjedelar av skogsmarksarealen. Flerägandet är betydligt vanligare hos de rena skogsägama än hos de kombinerade företagarna. När det gäller vem som bestämmer om skötseln av fastigheten är det inom

gruppen rena skogsägare vanligare att flera ägare gemensamt gör detta el ler att

skötseln överlåtits till någon utomstående än inom gruppen kombinerade företagare.

Sk0gsagarnas boende i/(irhållandc) till _lastigheten (tabell 9)

Mer än 90 % av de kombinerade företagarna ärbosatta året runt på fastigheten mot endast drygt hälften för de rena skogsägama.

Fastighctsslruktur (tabellerna 10, 11 och 12)

När det gäller brukningsenhetemas storlek och antal skiften per brukningsenhet finns inga större skillnader mellan de kombinerade företagarna och de rena skogsägama. Medelarealen är för bägge gruppemadrygt 60 ha. Brukningsenhetema är större i norra Sverige (86 ha i område l)än i södra Sverige (ca 50 ha i områdena 3 och 4).

SkogsbruInsplanet (tabellerna 13 och 14) På ca 40% av skogsmarksarealen finns skogsbruksplaner. De är något vanligare hos de kombinerade företagama än hos de rena skogsägama. Endast . hälften av planema är gjorda efter 1970. vilket betyder att inte mer än 20 % av den privata skogsmarkenhar aktuella skogsbruksplaner.

260 Bilagor

Förvärv (l\_/á.Sllgl1('[('I7 (tabell 15) Köp. som utgör 60% av förvärven. är vanligare hos de kombinerade Företagarna (71 %) än hos de rena Skogsägarna (53 “/o). Arv ärdubbelt så vanligt hos de senare (30%) än hos de förra (14 “/o). Under de senaste 10 åren har knappt 30 % av fastigheterna bytt ägare.

5.6 Faslig/1cI’n.s‘ utnyttjande l detta avsnitt redovisas svar på frågorna C. 12. 13, 14. 15 och 16 i frågeförmulåret. Avsnittet avser att belysa på vilket sätt skogen utnyttjas av skogsägaren för sysselsáittning och försörjning.

Skogsagarna.s si:sselsättnitrq (tabell 16) De kombinerade löretagama är sysselsatta på brukningsenhetcn i betydligt större utsträckning än de rena skogsägama. Ca 60% är sysselsatta mer än halvtid ijordbruk-och ca 15% mer än halvtid i skogsbruk på brukningsenheten. Motsvarande uppgifter för de rena Skogsägarna är 7 resp. 8 %. När det gäller sysselsättning utanför brukningsenheten är förhållandet det omvända. Ca 40% av de rena skogsägama är heltidssysselsatta utanför brukningsenheten mot ca 16 % för de kombinerade företagarna.

Åtgärder utförda på brukningsenheterna (tabell l 7)

Tabellen anger hur stor areal per år under perioden 1976-1980 som varit föremål för olika skogliga åtgärder. När det t. ex. gäller slutavverkning hos de kombinerade företagarna har i genomsnitt 0.62 ha per år slutavverkats. Eftersom dessa i genomsnitt har ca 60 ha skogsmark har slutavverkningstakten legat på drygt 1 % per år under senare delen av 1970-talet. Nivån har varit densammafor de rena Skogsägarna när det gäller slutavverkning. Enligt riksskogstaxeringens stubbinventering har slutavverkningstakten under hela 1970-talet legat på 1,07 %. Under den senaste 5 åren (1976-1980) redovisar riksskogstaxeringen 0,90 /0. lntervjuundersökningen visar alltså på en något högre slutavverkning, vilket till viss del kan förklarasav att endast brukningsenheter med mer än 10 ha skogsmark ingår. _ Gallring förekommer i högre utsträckning hos de kombinerade företagarna (1,27 ha/år och brukningsenhet) än hos de rena skogsägama (0.89 ha). Skillnaderna är små när det gäller intensitet i röjning och återväxtarbete. Självverksamheten är avsevärt högre hos de kombinerade företagarna än hos de rena skogsägama. Detta gäller framför allt avverkningsarbetet. medan skillnaden i självverksamhet i återväxtarbeten är mindre.

Avverkning under perioden 1975/76-1979/80 l tabellerna 19.0clz 21)

18.

_ Ca tre fjärdedelar av skogsägama har avverkat någon gång under perioden 1975/76-1979/80. En större andel av de kombinerade företagarna (86 °/n) har avverkat jämfört med de rena skogsägama (71 %). Andelen fastigheter som

Bilagor 26 l

avverkat stiger med ökande fastighetsstorlek. Även avverkningen per år och ha skogsmark visar att kombinerade

företagare avverkat mera (2.97 m3sk) än de rena skogsägama (2.30 m3sk).

Enligt skogsvårdskonsulentens bedömning har ca hälfen av skogsågama

kunnat öka sina avverkningar inom de ramar som skogsvårdslagen medger

medan 6 “/0 överavverkat.

Ek0r1m1i.s‘kr utbyte a\_/a.stigl1vt0ti (tabell 20) Under perioden 1976-1 980 utgjorde nettoinkomsten av skogsbruk för ca 50 (0 av de kombinerade företagamzi och 70 0/0 av de rena Skogsägarna mindre än 10 /n ax ägarnas totala inkomst. Cirka 6 /n av bägge ägargruppema fck mer än 50 % av inkomsten från skogen.

Var/ör avvcrkadøâx inte mcra under periodwz V1975/76-1979/80 - (tabell 22) När det gäller svaren på ovanstående fråga är skillnaderna relativt små mellan ide kombinerade företagama och de rena skogsägama. Cirka 40 % anger att man under 1970-talet utnyttjat sina avverkningsmöjligheter fullt ut. Som vi senare skall se stämmer detta inte helt med skogsvårdskonsulentemas uppfattning. Ekonomiska skäl anges av ca 20 % av skogsägama. Man anser att

priserna varit for låga eller också hade man inte något behov av ytterligare

inkomster. 15 % tycker att för stor andel av skogsinkomsten går bort till skatt. Nästan 10 % anger tidsbrist som främsta skäl. Man skulle gärna själv vilja avverka mera. men tiden räcker inte till. Naturvårdsskäl och kunskapsskäl har angetts av 0.2 resp. 1.0 %.

5.7 A vwrkning.s‘plam’r och attityder

Svaren till intervjuformulärets frågor 17. 18 samt 20-27 redovisas i tabellerna 22-27 i appendix 1. De kommenteras kort i det följande.

Avverkningsplanctför _s‘(i.s0ngcn 1980/81 (tabell 23)

Denna fråga kan ses som ett försök att vid årsskiftet skatta avvcrkningens storlek inom det enskilda skogsbruket för den pågående avverkningssäsongen. Under säsongen 1979/80 har ca 38 % av skogsägama angett att de avverkat. Enligt tabell 23 kommer 55 % av skogsägama att avverka under säsongen 1980/81. Avverkningen i genomsnitt per brukningsenhet kommer att bli högre än föregående säsong. Sammantaget skulle detta peka på en ökning av avverkningama inom det enskilda skogsbruket säsongen 1980/81.

Nya hes/caIlningsreg/er (tabell 24) De flesta skogsägare känner något till de nya skogsbeskattningsregler som trädde i kraft den I januari 1980. Ca 50 % vet emellertid inte om de genom det

nya skogsbeskattningssystemet fått en möjlighet till skogsavdrag som de

tidigare inte haft. Knappt 40% säger sig fått en sådan möjlighet.

262 Bilagor

Skogs/m1Iot.s‘ utnyttjande (tabell 25) Drygt hälften av skogsägama har någon gång utnyttjat skogskonto. Någon större skillnad föreligger inte mellan kombinerade företagare och rena skogsägare.

A war/cr:ingspåverkande faktorer (label! 26)

15% av samtliga skogsägare anger att de höjda virkesprisema säsongen 1980/81 varit den faktor som främst påverkat avverkningsplanernzr. Ca 1/2 l/n har angett de nya avdragsmöjlighetema och ungefar lika många de ökade avsättningsmöjlighetema på skogskonto. Planeringen av avverkningama styrs således i stor utsträckning av andra faktorer.

Gallringsbidraget (tabell 27)

Närmare 90 % av skogsägama kände till gallringsbidraget. 20 % av skogsägarna fick gallringsbidrag. Hälften av dessa anser att bidraget ökat gallringama medan ca 15 % av dem som fått gallringsbidrag anser att bidraget även orsakat minskade slutavverkningar. Gallringsbidraget har i något högre grad utnyttjats av de kombinerade företagarna än av de rena skogsägama.

5.8 Avverkningsbcniigcnhet 1 tabell 28 redovisas avverkningsintensiteten under perioden 1975/76- 1979/80 för olika grupperingar av skogsägama. Resultaten måste utnyttjas med viss försiktighet med hänsyn till vad som tidigare anförts angående dels val av mått på avverkningsintensiteten, dels de fel som resultaten är behäftade med. Avverkningen under perioden 1975/76-1979/80 har i genomsnitt per år och ha varit 2.57 m3sk industrivirke för de skogsägare som ingår i undersökningen. Denna uppgift kanjämföras med t. ex. riksskogstaxeringens uppgifter om avverkningen inom privatskogsbruket för motsvarande tidsperiod. Enligt denna har bruttoavverkningen på skogsmark under den aktuella perioden varit 31.2 milj. m3sk per år. Däri ingår förutom industrivirke även brännved och i skogen kvarlämnade träd. Dessa poster kan sammanlagt skattas till ca 3

milj. m3sk. varefter kvarstår ca 28 milj. m3sk industrivirke. lntervjuunder-

sökningen omfattar ca 165 000 skogsägare med sammanlagt 10,5 milj. ha skogsmark. Detta ger 10,5 x 2,57 = 27 milj. m3sk i årlig avverkning. Till detta skall läggas avverkning på fastigheter som är mindre än 10 ha. Undersökningens resultat vad gäller avverkningsnivån under perioden överensstämmer

således väl med riksskogstaxeringens.

Några korta kommentarer till resultaten i tabell 28: - kombinerade mera än rena skogsägare. företagare avverkar - skillnaden mellan grupperna är stori norra Sverige; liten i södra. flera ägare till fastigheten ger lägre avverkning, - avverkar mera än sådana som brukningsenheter med skogsbruksplan saknar plan.

Bilagor

- andel av inkomsten som hämtas ju större från skogen desto högre avverkning. Skogsvårdskonsulenten har bedömt avverkningsnivån på fastigheten med hänsyn till de ramar som skogsvårdslagen medger. Resultatet har redovisats i tabell 2.1. l tabell 29 redovisas zivverkningsintensiteten för motsvarande gruppering av fastighetema.

5.9 inaktiva och (zkzira Intl/vare Av särskilt intresse ur virkesförsörjningssynpunkt är skogsägare som inte avverkar alls eller avverkar mycket lite i förhållande till sina möjligheter. Vissa bearbetningar har därför gjorts där skogsågama uppdelats i tre aktivitetsgrupper enligt följande:

Aktivitetsgrupp Avverkning. m3sk per år och ha perioden I975/76-I979/80 lnaktiva 0 Lågaktiva l iområde l Lågaktiva 2 i område 2-4 Aktiva 2 l iområde l Aktiva 2 2 i område 2-4

Skogsägamas Fördelning på aktivitetsgrupper redovisas i nedanstående tablå:

Drygt hälften av de inaktiva skogsägama har inte heller avverkat under perioden 1970-71/1974-75. _ _ - Tabellema 30-34 redovisar fördelningen av skogsägama på aktivitetsgrupper för några olika indelningar. Andelen inaktiva skogsägare är högre i norra Sverige (områdena 1 och 2) än i södra Sverige. Detta kan till viss del bero på de valda gränserna mellan aktivitetsgruppema. De minsta fastigheterna (10-25 ha) har högst andel inaktiva skogsägare (31 9/0). För de större fastigheterna varierar andelen mellan 15% och 20%. De rena skogsägama har betydligt större andel inaktiva och lågaktiva (22 % resp. 34 %) än de kombinerade i företagarna (10 /0 resp. 14 0/0). Andelen aktiva skogsägare är högst i gruppen 30-49 år (65 l/n) medan andelen inaktiva är högst i gruppen över 75 år. Frekvensen inaktiva skogsägare är nästan dubbelt så stor (21 °/n) hos de skogsägare som saknar skogsbruksplan jämfört med de som har plan (1 l 0/0). 1 tabell 35 redovisas skogsägamas förstahandsskäl varför de inte avverkat

264 Bilagor SOU l98lz8l

mera under perioden 1975/76- l 979/80 lör de tre aktivitetsgruppema. De skäl

som dominerar hos -de inaktiva är brist på avverkningsbar skog ( l 7.6 “/n). för

stor andel av inkomsten går till skatt (l 5.5 “/o) samt inget behov av skogsbruksinkomst (l4,2 /o). De aktiva anger som huvudskäl att man utnyttjat sina avverkningsmöjligheter fullt ut. För de inaktiva som angett att de saknar avverkningsbar skog eller har utnyttjat avverkningsmöjlighetema fullt ut har en speciell bearbetning gjorts. Deras fördelning på olika grader av utnyttjande av avverkningsmöjlighetcma på brukningsenheten enligt skogsvårdskonsulentens bedömning redovisas nedan. Observera att konsulentens bedömning avser den ram som skogsvårdslagen anger. Under 76 V0 Ungefär till gränsen 20 % Över 4 “/0 Enligt konsulenten har alltså tre fjärdedelar av denna grupp skog att avverka.

6 Avslutande kommentar Undersökningen innehåller inte några resultat av direkt sensationell karaktär. Det mesta av det som redovisas överensstämmer väl med redan tidigare kända

fakta._Detta gäller framför allt frågor rörande ägar- och fastighetsstruktur.

Beträffande skogsägamas indelning i kombinerade företagare (brukar åker) och rena skogsägare (brukar ej åker) stämmer skogsägamas svar dock inte helt med de uppgifter som finns hos statistiska centralbyrån. De centrala frågoma i undersökningen har behandlat skogsägamas avverkningsbenägenhet. Även här bekräftas många av de hypoteser som brukar ställas om olika skogsägargrupper. Svaren visar att de kombinerade företagarna avverkar mera än de rena skogsägama. Faktorer som å andra sidan är kopplade till en jämförelsevis låg avverkningsnivå är hög ålder hos ägaren. flera ägare till fastigheten. avsaknad av skogsbruksplan samt litet ekonomiskt beroende av inkomst från skogen. Det viktigaste skälet som skogsägama anger varför man inte avverkat mera under den senaste S-årsperioden är att man anser sig ha utnyttjat sina zivverkningsmöjligheter fullt ut. l många fall överensstämmer detta dock inte

med skogsvårdskonsulentens bedömning. Dessutom anges att alltför stor

andel av inkomsten går till skatt, att man saknar avverkningsbar skog, att man inte har behov av inkomst från skogen samt att tiden inte räcker till för att själv avverka. Sammanfattningvis kan konstateras att de svenska skogsägama är en heterogent sammansatt grupp där en mängd faktorer påverkar beslut om avverkning och skogsvård.

Bilagor 265

l

Appendix Tabellredovisning

av

intervjuun-

dersökningen

Tabellföiteckning:

Population. urval och bortfall per stratum Uiwalsstorlek per län lnkomna svar samt bortfall med fördelning på bortfallsorsaker Skogsägamas fördelning på kön och ålder

-O.*°.°°.\F7*S^:I-^*.'“'.

Skogsmarkens Fördelning på godhetsklasser och kostnadsklasser Virkestörråd per ha i olika områden Antal ägare per fastighet Skogsskötselansvar Skogsägamas boende i förhållande till brukningsenheten Fastighetsstruktur. Skogsmarksarealen fördelning efter storleksklasser Fastighetsstruktur. Brukningsenhetemas och skogsskiftenas medelareal Fastighetsstruktur. Brukningsenhetemas fördelning efter antal skogskiften 13. lnnchav av skogsbruksplan 14. Skogsbruksplanemas aktualitet 15. Förvärvssätt och förvärvsår för fastigheten 16. Skogsáigamas sysselsättning 17. Vem gör vad på brukningsenheten 18. Andel av skogsägama som avverkat under perioden 1975/76-1979/80 19. Avverkning under perioden 1975/76-1979/80 . 20. Beroende av skogsinkomst åren 1976-1980 71 Skogsvårdskonsulentens bedömning av avverkningsnivån på fastigheten 22. Orsak till låg avverkningsintensitet 23. Avverkningsplaner för säsongen 1980/81 24. Kunskap om de nya beskattningsreglema 25. Skogskontoutyttjande 26. Ekonomiska faktorers påverkan på avverkningsplanema säsongen 1980/81 Gallringsbidragets påverkan på avverkningama Avverkningsbenägenheten hos olika grupper av skogsägare Avverkningsintensitet efter skogsvårdskonsulentens bedömning av avverkningsnivån Skogsägamas fördelning på aktivitetsgrupper inom olika områden

266 Bilagor sou 1981:81

3 l. Skogsägamas fördelning på aktivitetsgrupper för olika storlcksklasser 32. Skogsägamas fördelning på aktivitetsgrupper för kombinerade företagare resp. rena skogsägare 33. Skogsägamas fördelning på aktivitetsgrupper efter skogsägamas ålder 34. Skogsägamas fördelning på aktivitetsgrupper för ägare med resp. utan skogsbruksplan 35. Motiv för angiven avverkningsnivå inom olika aktivitetsgrupper

Tabell l Population. urval och bortfall per stratum

Total population: 164 562 Urvalsstorlek: 2 500 Pos. l: 1 = jordbruksföretag med skog 2 = skogsföretag Pos. 2: område 1. 2. 3 eller 4 Pos. 3: storleksgrupp skog : 1=10.l-25.0 2 = 25.1-50.0 3 = 50.1-100,0 . 4 = 100.l-200.0 5 = 200.1-

sou I98 I :81 Bilagor 267 Tabell 2 Urvalsstorlek per län

Tabell 3 Inkomna svar samt bortfall med fördelning på olika bortfallsorsaker

Tabell 4 Skogsägarnas fördelning på kön och ålder. Procent Kön Kombinerade Rena Samtliga Företagare skogsägare Män ~ 95.7 83.2 ~ 88.3 Kvinnor 4.3 16,8 I 1.7 Ålder. år

Tabell 7 Antal ägare per fastighet. Procentuell »Fördelningav antalet brukningsenheter och skogsmarksareal på olika antal ägare. Procent Antal ägare i 1 2 3 4 5 6+ Kombinerade Företagare 84.0 8.7 4.4 1.3 0.9 0.7 Rena skogsägare 67.0 13.4 8.5 4.5 2.2 4.4 Samtliga 74.0 11.5 6.8 3.2 1.6 2.9 Samtliga (areal) 65.9 13.7 8.9 3.5 2.l 5.8

Tabell 8 Skogsskötselansvar. Brukningsenheternas fördelning efter skogsskötselansvar. Procent Skogsskötselansvarig

i

sou 1981:81 Bilagor 269

Tabell 9 Skogsägarnas boende i förhållande till brukningsenheten. Procentuell fördelning efter avstånd

varav

mer än 30 mil fr. fastigh.

Tabell l0 Fastighetsstruktur. Skogsmarksarealens fördelning efter storleksklasser.

Procent

Storleksklass, l1a

l0-25 25-50 50-100 100-200 200+ Medelareal Kombinerade företagare 30.7 30,7 23,3 l 1,2 4,l 60,7 Rena skogsägare 38.2 29,0 19.2 9.3 4.3 6l,7 Samtliga 35.2 29.7 20.9 I0.0 4.2 6l ,3

Tabell ll Fastighetsstruktur. Brukningsenheternas och skogsskiftenas medelareal. Samtliga skogsägare. Ha Område l 2 3 4 Riket Medelareal för - brukningsenhctcr 86 59 50 48 6l - skogsskiftcn 35 l3 20 26 23

Tabell 12 Fastighetsstruktur. Brukningsenheternas fördelning efterantal skogsskiften. Procent Antal skiften Mêdelanlal skiner l 2 3 4 5 6+ Kombinerade Företagare 33.3 31.7 16,6 8.1 4,5 5,8 2.6 Rena skogsägare 36.0 28.4 I7,l .7,2 3.4 7,9 2.8 Samtliga 34.9 29.7 16.9 7.6 3.8 7.1 2.7

270 Bilagor

Tabell 13 Innehav av skogsbruksplan. Andel av brukningsenheter resp. skogsmarksareal med skogsbruksplan. Procent

Tabell 14 Skogsbruksplanernas aktualitet. Brukningscnheternas fördelning efter plan-

läggningsår. Procent Planläggningsår

Tabell 15 Förvärvssätt och lörvärvsår För fastigheten. Procentuell fördelning

_

*l regel kombination mellan köp och arv.

Tabell 16 Skogsägarnas sysselsättning. Procentuell fördelning efter grad av sysselsättning A. På brukningsenheten med jordbruk

SOlJ1981:81 Bilagor 27l B. På brukniitgsenheten med skogsbruk

Mindre än halvtid varav

C. Utantör brukningsenheten

272 Bilagor sou

198 1:81 Tabell 17 Vem gör vad på brukningsenhcten. Åtgärdad areal per brukningsenhet och år perioden 1976-1980. Åtgärd _ Åtgardsarcztl. ha Totalt Areal åtgärdad av: Ägaren Av äga- Skogs- Skogs- . Annan eller ren an- ägare- vårdsfamilje- ställd .före- styrelmedlem personal ningen sen

Tabell 18 Andel/skogsägare som avverkat under perioden 1975/76-1979/80. Procent

Bilagor 2 73 Tabell 19 Avverkning under perioden 1975/76-1979/80. .\l3sk per år och ha

Tabell 20 Beroende av skogsinkomst åren 1976-1980. Andel skogsägare fördelade efter skogsinkomstens andel av totalinkomsten. Procent

Nettoinkomstcn av skogs- Kombinerade Rena skogs- Samtliga 4 bruk i förhållande till företagare ägare totala inkomsten

Tabell 21 Skogsvârdskonsulentens bedömning av avverkningsnivén på fastigheten

274 Bilagor sou 1981:81

Tabell 22 Orsak till låg awerkningsintensitet. Redovisning av svar på frågan varför skogsägaren inte awerkade mera under perioden 1975/76-1979/80. Procent (Orsakema ñnns beskrivna i klartext i appendix 2. sid. 287) Orsak 1:a hand 2:a hand 3:e hand nr Komb. Rena Komb. Rena Komb. Rena lörct. skogséig. Samtl. löret. skogsäg. Samtl. Förcl. skogsiig. Samtl.

1 6.1 7.0 6.6 1.4 1.7 1.6 0,2 0.8 0.5 2 0.4 0.2 0.3 - - - - - — 3 1.1 1.4 1.2 0.8 1 5 1.2 0.3 0.5 0.4 4 9.3 9,1 9.2 1.8 2.1 2.0 1.0 0.2 0.5 5 25.0 22,4 23.4 4.6 3.9 4.2 1.7 1.2 1.4 1- 5 42.0 40.1_ 40.7 8.6 9 2 9.0 3.1 2.8 2.8 6 0.3 0.0 0.1 0.7 0.5 0.6 0.5 0.6 0.5 7 _ 0.1 0.2 0.1 0.4 0.5 0.5 0.3 0.2 0.2 6- 7 0.4 0.2 0.2 1.2 1.0 1.1 0.8 0.7 0.7 _ _ 8 0.4 0.9 0.7 0.8 0.5 0.6 0.5 0.4 0.4