Progressiv utgiftsskatt - ett alternativ? : teknik, funktion, effekter : rapport

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

Statens offentliga utredningar

1976:62

)ww ?få Finansdepartementet

Progressiv utgiftsskatt

alternativ?

-

ett

Teknik, funktion, effekter

Rapport av års skatteutredning

Stockholm 1976

Omslag .lan Boman ISBN 91-38-03111-6 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1976

Förord

1972 års skatteutredning tillsattes av regeringen den 14 april 1972 (Fi 1972:02) med uppgift att se över beskattningen av fysiska personer, m. m. Utredningen har därvid bl. a. att undersöka olika alternativ till nuvarande skatteoch bidragsregler, som framkommer i den allmänna debatten eller på annat sätt, såväl i Sverige som utomlands. En form av beskattning som väckt stort intresse särskilt i de anglosachsiska länderna är utgiftsskatt (expenditure tax), även benämnd direkt konsumtionsskatt. Någon praktisk tillämpning av betydelse har skatten dock ännu inte fått. Utredningen har som ett led i sitt arbete uppdragit åt professorn i linansrätt vid Stockholms universitet Sven-Olof Lodin att undersöka lörutsättningarna för att införa en progressiv utgiftsskatt. För att skapa ett brett underlag lör debatt och ställningstagande publicerar utredningen i denna rapport resultatet av Lodins arbete. Utredningen har vidare ansett det lämpligt att vissa myndigheter och organisationer bereds tillfälle att yttra sig över rapporten. Utredningsmannen ansvarar helt för rapportens innehåll.

Stockholm i september 1976 Erik Brandt /Reidunn Laurén Bodil H ulgaard

Innehåü Urredningsuppdrager

Redovisningsteknik . . . . . . . . . . . 47 5.1.1 Redovisningen av enklare inkomstforhållanden 48 5.1.2 Utkast lör redovisning till utgiftsskatt 50 5.2 Teknik för skatteuttag. . . . . . . . . . . . 65 5.3 Gränsdrztgningen mellan sparande och konsumtion 74 5.4 lnvesteringari kapitalvaror . . . . . . . . 76 5.5 Beskattningen av tjänste- och kapitalinkomster 81 5.6 Beskattningen av företags- och fastighetsinkomster . 81 5.7 Beskattningen av cgendomslörsäljning . 82 5.8 Villabcskttttningen 82 5.9 Försakringsbeskattningen . 86 5.10 Fordringar och skulder 87 5.11 Behandlingen av arv m m . . . . . 89 5.1 l.l Dödslallcts skattemässiga konsekvenser 89 511.2 Dödsbobeskttttningen . . . . . . . 91) 5.ll.3 Behandlingen av efterlevandes förvärv . . . . . 92 5.l1.4 Sammanfattning av dödsfallssituationens behandling 92 5.l1.5 Behandlingen av gåvor . . . . 93 Vinster på obligationer. lotterier, tips m m . 93

5.13 Familjebeskattningen . . . . . . . . . . . . . 95 5.l3.l Frågan om skattelättnader för barnfamiljerna . 95 5.13.2 Progressiv utgiftsskatt och individuell beskattning av

5.14.4 Tillfällig inflyttning. . . . . 101 5.14.5 Dubbelbeskattningsfallen . . . . . 101 5.l4.6 Förslagets förhållande till dubbelbeskattningsavtalens nondiskrimineringsklausuler 103 5.15 Kontrollfrågorna . . . . . 104 5.l5.l Kontroll av sparande 105

5.l5.2 Övriga kontrollfrågor . . . 106

S.l5.3 Möjligheter till skatteflykt och fusk 107 5.16 Uppbördssystemet 108

5.17 övergångsregler 110

5.17.1 Bruttometoden 111 5.l7.2 Nettometoden . . . 112 5.17.3 Skatteavräkningsmetoden 112 5.174 Frågan om tidsbegränsning, övergång utan övergångsregler m m 112

6 Samordning med andra skaIte/brmer . . . . . 115 6.1 Förenklingar som kan uppnås i inkomstbeskattningen 115 6.2 Samordningen med förmögenhetsbeskattningen 118

Effekter 121 7 Sparande:fördelningspoliriska effekter 121 7.1 Sparandet i inkomstbeskattningen 121 7.1.1 Banksparande m. m. 121 7.1.2 Värdestegringsvinster 122 7.1.3 Slutsats 124 7.2 Sparandet i utgiftsbeskattningen . . . . . 124 7.3 Sammanvägning av inkomstbeskattningens och utgiftsbeskattningens behandling av sparande och kapitalvinster . 126 7.4 Fördelningspolitiska effekter 127 7.4.1 Sparkvotens storlek . . . . . . . 127 7.4.2 Sparandets fördelning på olika tillgångstyper 130 7.4.3 Realisationsvinsternas fördelning . . . . . . . . 131 7.4.4 Slutsatser om utgiftsskattens Fördelningspolitiska effekter 132

Utgi/tsskattebasens storlek 137 8.1 Utgångspunkter . . . . . . . . . . 137 8.2 Beräkning på grundval av nationalräkenskaperna 140 8.3 Resultat 143

8.4 Skatteutfall 145

9 Samhällsekonomiska ejlekter . . . . . . . . . 147 A . 9.1 effekter för sparande och konsumtion 148 Utgiftsskattens 9.2 marknadseffekter. . . . . . . . . 151 Utgiftsskattens 9.2.1 Utgiftsskatten och prisbildningen på fastighetsmarknaden . . . . . . 152 9.3 och företagsamheten . 153 Utgiftsskatten 9.4 155

Övergångseffekter

10 Utgiftsskatten som konjunkturpolitiskt styrmedel 157

IV 163 Bilagor

1 Redovisningssystem för Lltgiflsskalt . . . . . 163 Bilaga A. Utkast för redovisning till utgiftsskatt . 163 B. Tillämpningsexempel 171 . . . . . . . . . . . . . . .. 194 BiIagaZSkaIteIabeI/er Bilaga 3 Statistisk! material rörande _lörmögenhets- och inkomst- 203 fördelning

Litteratur 217

Utredningsuppdraget

Uppdraget från 1972 års skatteutredning har omfattat att för svenska förhållanden utreda förutsättningarna för införandet av en progressiv utgiftsskatt. att undersöka och studera tänkbara tekniker för dess genomförande samt att analysera de olika ekonomiska effekter som därvid kan förväntas. Det finns en relativt omfattande internationell diskussion om utgiftsskattens teoretiska aspekter. Däremot är utgiftsbeskattningens praktiska och tekniska frågor knappast analyserade. Osäkerheten om dess praktiska genomförbarhet har varit stor. Därför har utredningsarbetet till stor del inriktats på att undersöka tänkbara tekniska lösningar och på att analysera de olika praktiska och funktionsmässiga problem som kan uppstå. l enlighet härmed har förslag utarbetats till en teknisk modell för utgiftsbeskattningen. Utredningen har härigenom fått sin tyngdpunkt på tekniska och funktionella frågor av ibland relativt komplicerad karaktär. Utredningsarbetet har dock inte syftat så långt som till att utforma ett förslag till lagstiftning. Härför krävs ytterligare omfattande utredningsarbete. Ett annat viktigt skäl för den valda huvudinriktningen av arbetet är foljande. Det är en fara med alla förslag till mer genomgripande skattesystemförändringar att de presenteras och diskuteras från teoretiskt schematiska utgångspunkter utan att en konkretisering av de praktiska problemen sker. Det nya systemets rena principiella linjer ställs ofta i motsats till det rådande systemets alla praktiska svårigheter och komplicerade regleringar. Dessajämförelser är oftast missvisande. Föratt ge underlag for en rättvisande jämförelse mellan det nuvarande inkomstskattesystemet och ett tänkt utgiftsskattesystem innehåller rapporten en omfattande inventering av olika praktiska och tekniska problem som möter vid konstruerandet av ett fungerande utgiftsskattesystem. Härmed föreligger förhoppningsvis också en grundval för en realdiskussion om utgiftsbeskattningens praktiska innebörd och funktionsmässighet. När det gäller utgiftsskattens fördelningspolitiska. samhällsekonomiska och andra effekter har det inte varit möjligt med de resurser och den tid. som stått till buds. att annat än översiktligt och på grundval av befintligt statistiskt material diskutera och belysa utgiftsskattens verkningar. Det tillgängliga statistiska materialets inriktning tillåter inte mer bestämda slutsatser. Tillräcklig grund föreligger emellertid för att göra preliminära antaganden om utgiftsskattens ekonomiska effekter. lnnan man tar slutlig ställning till om en utgiftsskatt skall införas bör dock noggrannare statistiska

10 Utredningsuppdrager sou |976;52

undersökningar och fördjupade studier om utgiflsbeskattningens Fördelningspolitiska och övriga samhällsekonomiska effekter genomföras. Vad som anförs i rapportens avdelning lll rörande olika ekonomiska verkningar av ett införande av utgiftsskatt presenteras således med reservation för resultatens preliminära karaktär.

Sammanfattning

Urgjfrsskattebegreppet är en skatt på den personliga kon- Den progressiva direkta utgiftsskatten sumtionen. Tekniskt är den emellertid konstruerad som en inkomstskatt. Den utgår från principen att all inkomst - oavsett från vilken inkomstkälla den kommer - skall beskattas lika. Beskattningen sker emellertid vid den då den skattskyldige tillgodogör sig inkomsten genom att kontidpunkt sumera den. Tanken är att beskattningen härigenom fördelas riktigare över tiden än vid inkomstbeskattningen, att beskattningen inträffar. när den skattsig inkomsten for personligt bruk och härigenom tar de skyldige nyttogör oavsamlade gemensamma resurserna i anspråk och att alla penningtillskott sett varifrån de kommer bidrar till den skattskyldiges skatteförmåga. Utgiftsskatten kan också uppfattas som en konsumtionsskatt. En konsumtionsbeskattning är i allmänhet utformad som en indirekt skatt, såsom mervärdeskatten. En allmän indirekt skatt kan emellertid inte utformas på ett sådant sätt att konsumenternas olika skatteförmåga kan beaktas. Tvärtom verkar en indirekt skatt i vissa situationer så att mindre inkomsttagare drabbas relativt sett hårdare än högre inkomsttagare. Gör man konsumtionsbeskattningen personlig kan den utformas progressivt. varigenom det individuella skatteuttaget kommer att bli beroende på den skattskyldiges konsumtionsnivå. Den traditionella inkomstskatten har länge uppfattats som den ideala skattetypen for en individualiserad beskattning där skatten direkt kan anpassas till den individuella betalningsförmågan. Med det stigande skatteuttaget har det dock visat sig att det traditionella inkomstbegreppet innehåller flera nackdelar särskilt ur fordelningspolitisk synvinkel. Det har ifrågasatts om inte ett inkomstbegrepp som har direkt anknytning till den skattskyldiges levnadsstandard bättre uttrycker den skattskyldiges skattebetalningsformåga. Tekniskt kan den progressiva utgiftsskatten konstrueras på flera satt. Grundtanken är dock att den skattskyldiges samtliga likviditetstillskott under året- vanlig inkomst. försäljningsintäkter. arv. lån etc. - utgör inkomst samt att avdrag erhålles for alla utgifter för inkomstens förvärvande samt for alla utgifter för investeringar. Dessutom erhålls avdrag för allt nysparande medan all upplösning av sparande läggs till inkomsten. Det netto som härefter återstår utgör den under året konsumerade inkomsten. vilken beskattas. Schematiskt innebär utgiftsskatten följande.

12 Sammanfattning

Tillkommande skattepliktiga belopp: l. Alla likviditetstillskott (löpande inkomst, försäljningslikvider vid försäljning av investeringsobjekt, arv, gåva, lån, lotterivinster och liknande) 2. All upplösning av sparande (minskning av banktillgodohavanden och liknande, minskning av fordringar)

Avgående avdragsgilla belopp: l. Alla löpande utgifter för inkomstens förvärvande 2. Alla utgifter för investeringar i förvärvsverksamhet 3. Allt nysparande (ökning av banktillgodohavanden och liknande, ökning av fortlringzir, amorteringar på lån) Nettot utgör beskattningsunderlaget. Nettot motsvarar också årets konsumtion för privat bruk, dvs. den skattskyldiges levnadsstandard. Man kan i och för sig beskriva utgiftsskattens innebörd på flera satt. Ovan har valts att anknyta till flödet av kontanta medel. Alla kontanttillskott, både utifrån kommande och sådana som beror på omvandling av andra tillgångar till kontanter, medför i princip skatteplikt. Användningen av de tillgängliga kontanta medlen bestämmer vad som blir beskattat därav. Från skatt undantas de uppräknade typerna av utgifter. som ej räknas som konsumtion. Också på utgiftssidan är det fråga om att mäta kontantllöden. Detta innebär att förmögenhetsförändringar som beror på våirdeföråindringar positiva eller negativa - av enskilda formögenhetstillgångzir varken påverkar beskattningen eller beräkningen av skatteunderlaget. Någon värdering av tillgångarna behöver i princip ej ske. Endast då en tillgång förvandlas till likvida medel påverkas beskattningen. Detta innebär att redovisningen till utgiftsskatt bör omfatta en redovisning av de kontanta medel. som under året stått till den skattskyldiges disposition. och av den användning av medlen, som ej medför skatteplikt, dvs. av de avdragsgilla utgifterna. Återstoden utgör den skattskyldiges skattepliktiga förbrukning.

Var/ör urgi/isskatr? lnkomstskatten beskattar den inkomst som en skattskyldig har disponibel för konsumtion, oavsett om den konsumeras eller sparas, Utgiftsskatten beskattar inkomsten när den konsumeras. Mycket talar för att inkomstbeskattningen är den rättvisaste beskattningsprincipen. Det förefaller emellertid som om utgiftsskatten i praktiken bättre skulle kunna uppfylla inkomstskattens målsättning. Orsaken härtill är dels att utgiftsskatten har en bredare inkomstbzis. dels att utgiftsskziiten utan oönskade snedvridande effekter och komplikationer kan behandla alla inkomster lika inom denna breda bas. Därtill kommer att utgiftsskatten framstår som ett effektivare finanspolitiskt medel än inkomstskatten. i Tidigare har utgiftsskatten inte bedömts jvraktiskt genomförbar på grund av administrativa svårigheter. Numera är de tekniska förutsättningarna vii-

Sammanfattning 13

gynnsammare. Den svenska förmögenhetsskattens utformning är sentligt också en viktig faktor, som underlättar införandet av en utgiftsskatt. De viktigaste skälen för utgiftsskatten kan sammanfattas på följande sätt. De flesta skatteformer innehåller i sig snedvridande moment. vars genomslagskraft ökar vid stigande skatteuttag. Detta gäller också inkomstbeskattningen. Om man utgår från målsättningen att alla inkomster skall behandlas lika är det klart att denna hittills inte har kunnat genomföras. I inkomstbeskattningen kan inte undgås att kapitalvinsterna blir lindrigare behandlade än löpande inkomster. Fördelen av den lägre kapitalvinstbeskattningen är särskilt stor när en investering kunnat finansieras med lånade medel. Den har också gjort det lönsamt att förvandla löpande inkomster till kapitalvinster. Särskilt gäller det företagsinkomster. som förvandlas till aktievinster. I inkomstbeskattningen har den, som äger kapital och kan placera detta i belåningsbara tillgångar som ger värdetillväxt i stället för direktavkastning, möjlighet att genom belåning skattefritt tillgodogöra sig värdetillväxten för konsumtion. Samma förmån har den som kan låna till kostnader som är avdragsgilla vid beskattningen. Konsekvensen av dessa svagheter i inkomstbeskattningen har blivit en ojämnhet i beskattningen som är oförenlig med skattesystemets generella fördelningspolitiska målsättning. De som kunnat anpassa sitt beteende till dessa svagheter, främst kapitalägarna. har därmed fått en betydligt lägre skattebelastning på både sin inkomst och konsumtion jämfört med dem som enbart har löpande inkomster. Ojämnheten i beskattningen av konsumerad inkomst förstärks av att inkomstbeskattningen med nödvändighet måste vara resultatbaserad. vilket medför att det lätt blir stora skillnader mellan en skattskyldigs skattepliktiga inkomst och det Iikviditetstillskott tillgängligt för konsumtion hans verksamhet ger. l utgiftsbeskattningen beskattas all konsumtion lika oavsett medlens ursprung. Effekten härav är att de nämnda problemen vid inkomstbeskattningen automatiskt löses vid utgiftsbeskattningen. Utgiftsskatten ger inte de möjligheter till lågbeskattad konsumtion som inkomstbeskattningen medför. Någon skillnad i beskattningen av löpande inkomster och kapitalvinster uppstår inte. De problem som förhindrar en effektiv kapitalvinstbeskattning inom inkomstbeskattningen uppstår inte vid utgiftsbeskattningen. Exempelvis medför utgiftsbeskattningen ingen risk för marknadslâsningar. eftersom beskattningen inte påverkas av om en vinst realiseras eller ej utan endast av om vinsten används för konsumtion. Konsumtion av värdestegring vid belåning blir lika effektivt beskattad som konsumtion av inkomst. Problemet med omvandling av löpande inkomst till kapitalvinst försvinner. då skattebehandlingen blir densamma i båda fallen. lnte heller behövs något speciellt hänsynstagande till inilationsvinsterna. l inkomstbeskattningen behandlas inte alla sparformer lika. För småspararnas banksparande kan skattebehandlingen i kombination med inflationen ofta medföra att avkastningen blir negativ. Sparande i realvärdesäkra tillgångar är skattemässigt gynnat. Undersökningar visar att högre inkomsttagare och kapitalägare huvudsakligen har sitt sparande placerat i skattemässigt gynnade sparformer. I utgiftsbeskattningen elimineras genom avdraget för sparad inkomst den

14 Sammanfattning

dubbelbeskattning som i inkomstbeskattningen sker av vanligt sparande, vilket ger möjligheter till ökat sparande och höjd självfinansiering i näringslivet. Utgiftsskatten är på så sätt tillväxtbefrämjande utan att medföra nackdelar i form av möjligheter till lågbeskattad konsumtion. I och med att beskattningen inträffar vid konsumtionen får också alla sparformer samma skattemässiga behandling. Vid en utgiftsbeskattning uppstår härigenom inte den oönskade formögenhetsomfördelande effekt som inkomstbeskattningen i kombination med andra faktorer - främst inflationen - ofta har till småspararnas nackdel. Så länge inkomstbeskattningen fortfarande höll sig på relativt låga marginalskatteuttag fanns inte större anledning för de skattskyldiga till särskilt skatteanpassat handlande. Med det stigande skatteuttaget har skatteeffekterna av olika handlingsalternativ fått allt större betydelse, vilket på flera områden medfört såväl marknadssnedvridningar som felaktig resursallokering. Strävan att minska skatten leder många gånger företagare till onödiga och annars oekonomiska inventarie- och varulageranskaffningar. skattemässiga överväganden föranleder skattskyldiga till investeringar i Samlarobjekt, som på grund härav blir föremål för extra värdestegring. På andra marknader medför olika investerares skatteforhållanden oönskade snedvridningar i prisbildningen. Då utgiftsbeskattning inträder först när inkomsten konsumeras och beskattar all konsumtion lika oavsett varifrån inkomsten kommer, saknas anledning till dessa typer av skatteanpassat handlande. Denna utgiftsbeskattningens neutralitet medför att endast valet mellan konsumtion och sparande påverkas av beskattningen medan valet av olika investerings- och sparalternativ kan ske opåverkat av beskattningseffekter. Ur lagtillämpningssynpunkt ställer sig utgiftsskatten i många hänseenden enklare än inkomstskatten. l och med att alla likviditetstillskott i princip är skattepliktiga och anses ha samma skattekraft kan de i alla avseenden behandlas lika. Denna vida skatteplikt och enhetsbehandling medför att ingen med lagliga medel kan undgå skattskyldighet genom skatteanpassningsåtgärder. Inkomstskattens skattellyktsproblematik försvinner. Genom sin likabehandling av alla inkomster när de konsumeras och sin likabehandling av alla sparformer medför utgiftsskatten större rättvisa i beskattningen mellan löneinkomster och kapitalinkomster än vad inkomstskatten förmår.

A rbetshypotes Den progressiva utgiftsskatten har i den teoretiska skattediskussionen oftast diskuterats som ett alternativ till den traditionella inkomstskatten. Det torde emellertid varken vara nödvändigt eller realistiskt att ersätta hela den nuvarande inkomstskatten med en progressiv utgiftsskatt. För den stora majoriteten löntagare, som konsumerar hela sin inkomst, medför inkomstbeskattningen i realiteten också redan en beskattning av konsumtionen. Den kommunala beskattningen kan knappast utformas som en utgiftsskatt utan stora olägenheter. Som en garanti för att varje medborgare med viss skatteförmåga också bidrar till de kollektiva utgifterna, som han drar nytta av, bör också en viss inkomstskatt bibehållas. Om man betraktar

Sammanfattning l5

den progressiva utgiftsskatten som ett medel att rätta till de ojämnheter som ett traditionellt inkomstskattesystem medför vid ett högt skatteuttag, finner man att detta mål kan uppnås redan genom att en mindre del av inkomstbeskattningen ersätts med en direkt utgiftsskatt. Den tekniskt effektivaste kombinationen mellan en inkomstskatt och en progressiv utgiftsskatt synes vara att omvandla inkomstskatten till en proportionell skatt på förslagsvis ca 30 % - dvs. kommunalskatt 26 % + 4 % statlig inkomstskatt. Härigenom blir det också att införa vissa för-

möjligt

enklingar i inkomstskatten. Skälen att specialbehandla realisationsvinsterna bortfaller i huvudsak. Härigenom blir det möjligt att i princip beskatta alla inkomster oavsett inkomstslag lika hårt. Från och med den konsumtionsnivå. exempelvis ca 25 000 kr. i 1976 års penningvärde, vilket vid dagens skatteuttag motsvarar ca 35 000 kr. inkomst, där man av fördelningsmässiga skäl vill skärpa beskattningen inför man dessutom en progressiv utgiftsskatt. Skattskyldiga under denna konsumtionsnivå betalar normalt endast proportionell inkomstskatt på hela sin inkomst. Skattskyldiga över denna gräns betalar såväl proportionell inkomstskatt på hela sin inkomst som progressiv utgiftsskatt på den del av inkomsten som överstiger gränsbeloppet, sedan inkomsten justerats med avdrag för avdragsgillt sparande och med tillägg för den upplåning och andra inte inkomstskattepliktiga men utgiftsskattepliktiga penningtillskott som förekommit under året. l arbetshypotesen ingår att en förmögenhetsskatt av i huvudsak oförändrad karaktär bibehålls. Vidare ingår som en förutsättning att all upplåning i princip skall ingå i beskattningsunderlaget liksom arv, gåvor, obligations-, lotteri- och tipsvinster. Det bör understrykas att fråga endast är om en arbetshypotes, som inte utgör en bindande förutsättning för utgiftsskattens införande.

Tekniska frågor Avgörande för en progressiv utgiftsskatts funktion är dess tekniska konstruktion. Skattens kritiker har framför allt invänt, att den stöter på alltför svåra tekniska problem.

Redovisningsteknik Redovisningsteknikens utformning är avgörande for hur de skattskyldiga skall förstå beskattningen, och om de skall klara de redovisningskrav, som måste ställas för att ett korrekt underlag för beskattningen skall erhållas. Strävan vid teknikvalet har varit att utnyttja så mycket som möjligt av den redovisning och det redovisningsunderlag. som redan används vid inkomst- och förmögenhetsdeklarationerna. samt att se till att extraadministrationen blir så ringa som möjligt. En viktig faktor vid valet av teknik har varit den relativt utförliga redovisning som redan förekommer i förmögenhetsdeklarationen. Den räcker också for utgiftsskattens del som redovisning och kontroll av förmögenhetsmassan och av att inga förändringar sker däri utan skattepåfoljd. Det medför att det enda tillkommande momentet vad angår sparande och skulder

16 Sammanfattning

behöver bli en redovisning av förändringarna i förmögenhetens sammansättning. Också inkomstskattedeklarationen utgör en god utgångspunkt för redovisning för en progressiv utgiftsskatt. Taxeringen till inkomstskatt bygger redan till en del på en kontantredovisning. En utbyggnad av denna till att för utgiftsskatten gälla samtliga forvärvskällor genom vissa justeringar i deklarationen kan relativt lätt åstadkommas och är helt tillräcklig för att tillsammans med den ovan nämnda redovisningen av formögenhetsförändringarna åstadkomma en tillfredsställande redovisning som underlag för en taxering till utgiftsskatt. lnga andra uppgifter än sådana, som redan finns i inkomst- eller förmögenhetsdeklarationerna eller lätt tillgängliga i den skattskyldiges deklarationsunderlag, behöver efterfrågas. Utgiftsdeklarationen bör då utformas så. att den med utgångspunkt från uppgifterna i inkomst- och förmögenhetsdeklarationerna kan ge upplysning om i princip följande förhållanden. A. Tillkommande poster i form av disponibla medel 1. Kontanta inkomster och naturaförmåner i förvärvskällorna inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet, rörelse, tjänst och kapital 2. Erhållna försäljningslikvider vid försäljning av fastigheter, värdepapper m. m. 3. Erhållna arv, gåvor, obligations- och lotterivinster och försäkringsersättningar 4. Erhållna lån och återbetalningar av lånefordringar 5. Bankmedel och liknande vid årets ingång

Summa disponibla medel under året

B. Avgående posteri form av icke skattepliktig användning av disponibla medel l. Kontanta utgifter (oavsett avdragsrätt vid inkomstbeskattningen) i förvårvskällorna jordbruksfastighet. annan fastighet, rörelse, tjänst och kapital 2. Kontanta utgifter för inköp etc. av fastigheter, värdepapper m. m. 3. Erlagda personförsäkringspremier

4. Återbetalningar av egna lån och lämnade lån till

andra 5. Bankmedel och liknande vid årets utgång Summa icke skattepliktiga utgifter C. A-B = skattepliktiga utgifter

l enlighet med dessa riktlinjer och på grundval av de materiella regler som föreslås har ett förslag till grunddragen i ett redovisningssystem utformats.

Sammanfattning

Redovisningen av enklare inkomstlörhållanden

För en vanlig inkomsttagare, som förutom sin tjänsteinkomst uppbär ränteinkomster från sitt sparkapital insatt på bankkonto, och som kanske bor i villa, varför han har ränte- och amorteringsutgifter, blir redovisningen till utgiftsskatt i regel enkel. Den vanliga inkomstredovisningen till inkomstskatt av tjänste- och kapitalinkomster och av schablontaxerade villor sker redan enligt den renodlade kontantprincip, som är lämpligast För redovisningen till utgiftsskatt. Detsamma gäller de allmänna avdragen. Detta medför att den i inkomstdeklarationen uppgivna till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten kan an-

Tablå l Redovisning till progressiv utgiftsskatt för enklare inkomstförhållanden Tillkommande Avgående belopp belopp

Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt

Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx

Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Skulder 31/12 19xx

Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt Summa

Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grundbelopp Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING

18 Sammanfattning SOU l976:62

vändas utanjusteringari utgiftsredovisningen. Det enda tillkommande momentet blir här normalt endast de Förändringar i banksparandet och de amorteringar på lån, som skett, samt en uppgift om inbetald preliminärskatt. Dessa uppgifter finns oftast redan i den skattskyldiges kapitalbilaga i den allmänna självdeklarationen och kan hämtas därifrån. Några ytterligare uppgifter behövs ej. Utgiftsskatt beräknas sedan på den beskattningsbara förbrukningen. Redovisningen kan ske enligt den modell, som redovisas i tablå l.

Utkast for redovisning till utgiftsskatt För mer komplicerade inkomst- och förmögenhetsforhållanden krävs en mer ingående redovisning. För att testa den förordade redovisningsprincipens funktionsduglighet i olika hänseenden har ett utkast till huvuddragen i en komplett redovisning utarbetats. Redovisningsutkastet består av sex avdelningar, I-VLjämte en sammanställning motsvarande framsidan av den nuvarande allmänna självdeklarationen. Utkastet bygger på den nu förekommande inkomstredovisningen i självdeklarationen och utgår från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Den taxerade inkomsten justeras sedan så, att resultatet blir i överensstämmelse med den kontantflödesprincip som valts för utgiftsskatteredovisningen. Därefter tillkommer de uppgifter beträffande förmögenhetsförändringar, som erfordras för att mäta utgifterna, samt uppgifter om sådana likviditetstillskott, som inte är inkomstskattepliktiga men väl utgiftsskattepliktiga. Efterjustering för erlagda skatter respektive erhållen skatteåterbäring återstår taxerad förbrukning, dvs. den skattskyldiges konsumtion, som efter avdrag för det skattefria grundavdraget på 25 000 kr. blir beskanningsbaig/örbrukning till utgiftsskatt. På den beskattningsbara förbrukningen beräknas utgiftsskatten.

Skatteuttagsteknik Utgiftsskatten avser att träffa den skattskyldiges konsumtion. Skattebasen för utgiftsskatten utgörs därför av vad den skattskyldige under året konsumerat av sina tillgängliga likviditetsresurser. Det finns starka såväl principiella som praktiska skäl för att undanta belopp som erlagts i skatt från skattebasen för utgiftsskatten. Redovisnings- och kontrolltekniskt är undantaget från utgiftsskatt av erenkelt. Det förväntas redan nu av den skattskyldige att lagda skattebelopp han i sin deklaration av inbetald Då skall ange storleken preliminärskatt. Skattemyndigheten direkt förfogar över korrekta uppgifter om skattebetalningarnas storlek, torde kontrollen ej förorsaka särskilda problem. I och med att man undantar belopp som erlagts i skatt från skattebasen vissa följdverkningar. Den viktigaste rör det formella skatteutuppstår tagets höjd. Om man vill uppnå samma reella skatteuttag som när skatten inräknas i det skattepliktiga beloppet, såsom sker vid inkomstbeskattningen, måste de formella skattesatserna sättas högre, när skatten ej ingår i skat-

Sammanfattning 19

tebasen, eftersom samma skattebelopp skall erhållas från en mindre skattebas.

Gränsdragningen mellan sparande och konsumtion Ett av de stora problemen med den progressiva utgiftsskatten har i allmänhet ansetts vara bestämningen av vad som skall anses som sparande respektive konsumtion. Om man överger ambitionen att åstadkomma en ekonomiskt teoretiskt riktig” gränsdragning och behandlar frågan från praktiska utgångspunkter kan problemet bemästras. Med utgångspunkt från vad som är samhällsekonomiskt och socialt önskvärt samt kontrolltekniskt bemästringsbart kan man genom en uppräkning i lagstiftningen bestämma vad som skall behandlas som avdragsgillt sparande. Utifrån de nämnda utgångspunkterna torde lämpligen som sparande få anses bank- och annat likvärdigt sparande, aktie-, obligations- och övrigt värdepapperssparande, liksom _försäkringssparande_ investeringar i fastigheter, bostadsrätter ochjöretag samt utlåning. För vad som nedläggs i dessa sparformer erhålls avdrag. Alla andra utgifter behandlas som konsumtion. Avdrag erhålls således inte för investeringar i kapitalvaror, konst, antikviteter eller andra placeringsobjekt. Samma gränsdragning beträffande vad som skall anses som avdragsgillt sparande uppnås också ifrån en annan principiell utgångspunkt, nämligen att som sparande behandla endast sådant sparande och sådana investeringar, som bortsett från värdeförändringar normalt genererar någon form av ekonomisk avkastning, dvs. som kan anses som förvärvskälla. Med det föreslagna området för avdragsgillt sparande blir den praktiska gränsdragningen mellan sparande och konsumtion enkel. Av kontrolltekniska skäl bör sparande i kontanta tillgångar ej medföra avdragsrätt. De former av sparande och investeringar i värdebeständiga tillgångar, som härmed faller utanför den uppställda spardeftnitionen, behandlas som konsumtion. Detta innebär att sådana investeringar får bestridas med beskattade medel på samma sätt som sker i det nuvarande systemet. Investeringar i konst blir med andra 0rd precis lika dyra eller billiga för de skattskyldiga som i dagens skattesystem.

Investeringar i kapitalvaror Vid konstruktionen av den progressiva utgiftsskatten har behandlingen av kapitalvaror och konsumtionskrediter framstått som ett svårlöst problem. Ser man problemet med kapitalvaruanskaffning ur praktisk synvinkel, medför en omedelbar beskattning av hela anskaffningen som konsumtion problem endast om den totala konsumtionsutgiften under året ändrats på grund av anskaffningen. Inriktar man sig på att lösa de praktiska problem, som kapitalvaruanskaifningen kan medföra, och bortser från vad som vore den principiellt riktiga lösningen, kan effekterna mildras betydligt med hjälp av relativt enkla schablonlösningar. Dessa kan vara av tre slag.

20 Sammanfattning

l. Möjligheter till skattefria lån för konsumtion 2. Möjligheter till att spara utan sparavdrag, varvid sparandeupplösningen för konsumtion ej utlöser beskattning. 3. Möjligheter till viss fördelning av beskattningen över flera år beträffande särskilt dyrbara kapitalvaror. Den viktigaste av de nämnda metoderna torde vara att tillåta viss skattefri upplåning för konsumtion. Den bygger på följande principer. En stor del av kapitalvarorna, såsom bilar, båtar, kylskåp, TV-apparater, m. m. inhandlas idag med hjälp av konsumtionskrediter. Ett sätt att lösa problemen är att behandla dem från den utgångspunkten. Konsumtionskrediterna är principiellt att betrakta som skattepliktiga lån och inköpet av kapitalvaror såsom konsumtion för vilken ingen avdragsrätt föreligger. Om man emellertid undantar konsumtionskrediterna från beskattning blir det ingen olägenhet att avdragsrätt inte föreligger för kapitalvaruanskaffningen, då den ändå kunnat bestridas med obeskattade medel. Konsekvensen blir naturligtvis också att amorteringar på konsumtionskrediten inte medför rätt till avdrag. En lämplig lösning synes vara att de skattskyldiga får rätt att utan skattekonsekvenser ta upp lån till ett belopp som anses täcka konsumtionskreditbehovet, i dagens penningvärde kanske 30 000 kr., oavsett ändamålet med lånet. Detta tak kan anpassas efter penningvärdeutvecklingen. Den skattskyldige får lämpligen själv avgöra om han beträffande ett nytaget lån vill utnyttja denna möjlighet eller ej. l den utsträckning den skattskyldige utnyttjar möjligheten till obeskattad kredit blir konsekvensen att han inte heller får avdrag för den amortering som sedan sker. Innebörden blir att krediter inom den angivna gränsen får sam-

ma behandling som i det nuvarande skattesystemet. Det är möjligt att man

från denna möjlighet till obeskattad belåning av kontrollskäl får utesluta lån lämnade av privatpersoner. Redovisningstekniskt är denna lösning enkel.

Beskattningen av olika slags inkomster Beträffande inkomst av tjänst och inkomst av kapital gäller vid utgiftsbeskattningen i allt väsentligt samma principer som vid inkomstbeskattningen. l vad mån beskattning faktiskt inträffar beror på om inkomsten konsumeras eller sparas. Det bör observeras att de skäl, som idag kan åberopas för att inskränka rätten till avdrag för gäldräntor, för vissa andra kostnader och för underskott, i huvudsak förlorar sin betydelse genom införandet av ett utgiftsskattesystem, eftersom utgiftsskatten med full styrka också drabbar den konsumtion, som idag kan ske med mycket låg skattebelastning genom utnyttjande av avdragsreglerna. Vad angår inkomst av rörelse föreligger flera skillnader gentemot inkomstbeskattningen. Den principiella grundskillnaden är att inkomstbeskattningen beskattar vinsten - oavsett hur den används - medan utgiftsbeskattningen beskattar vad företagaren tar ut ur sitt företag för personligt bruk, oavsett om resultatet är större eller mindre än förbrukningen. Denna princip får sitt uttryck i att samtliga inkomster i rörelsen är skattepliktiga, medan samtliga utgifter, även för långvariga investeringar och för omsättningstillgångar, är direkt avdragsgilla i sin helhet, oavsett hur förhållandena

Sammanfattning 21

vid inkomstbeskattningen gestaltar sig. Vad som återstår är rörelsens kontantöverskott, som blir beskattat om det konsumeras av rörelseidkaren, men som tills vidare undgår skatt om det sparas eller investeras i annan verksamhet. Den ojämnhet i kontantöverskotten mellan olika år, som ofta förekommer i rörelser, medför ingen ojämnhet i beskattningen, om inte rörelseidkaren också har en ojämn konsumtion. Resultatreglerande åtgärder i rörelsen påverkar däremot inte beskattningen.

Villabeskattningen De skäl som motiverar schablonbeskattningen vid inkomstbeskattningen gäller också för utgiftsbeskattningen. Däremot synes vissa justeringar av schablonbeskattningen nödvändiga. Den position som villaägarna idag innehar skulle vid oförändrad schablonbeskattning förbättras ytterligare genom att investeringen i villan och amorteringen av fastighetslånen behandlas som sparande. Då villainvesteringen måste uppfattas som en investering för privat bruk, synes det lämpligt att utöver den nuvarande schablonprocenten som ett skattepliktigt belopp ta upp en avskrivning med 2 % per år motsvarande en fördelning av beskattningen av investeringskostnaden över en uppskattad livslängd på investeringen av 50 år. Utgiftstillägget bör dock vara tidsobegränsat i samme ägares hand. Härigenom åstadkommes neutralitet jämfört med nuvarande beskattning. Avdragsrätten för förbättringskostnader på villor torde komma att medföra en betydande belastning på kontrollapparaten. En viss kontroll av uppgifternas riktighet kan knappast underlåtas. Denna kontroll har dock positiva bieffekter när det gäller beskattningen av dem som utför nybyggnads- och förbättringsarbeten på villor. De kontrollsvårigheter som idag föreligger på detta område elimineras i huvudsak härigenom. Det synes knappast lämpligt att låta större villaförvärv åtnjuta investeringsbehandling utan inskränkning eller kompenserande åtgärder utöver de generella åtgärder, som ovan diskuterats. med hänsyn till att fråga är” om investeringar för personligt bruk. En enkel metod är att anknyta till den nu gällande progressiva villabeskattningen med sin hårdare beskattning av “lyxvillor” och låta den gälla också i utgiftsskatten, dock med tillägg av de uppjusteringar. som ovan föreslagits generellt vid beräkningen av schablonintäkten. Avkastningsbeskattningen blir då så pass hög - i lägen över 300 000 kr. blir en beräknad avkastning på 12 % beskattad på över- eller lyx“-investeringsdelen - att några betänkligheter mot att medge avdrag för hela villainvesteringen oavsett storlek eller lyxkaraktär inte bör finnas.

Fordringar och skulder I och med att alla likviditetstillskott är skattepliktiga i utgiftsbeskattningen blir även lån som tages skattepliktiga. Med lån likställs även avbetalningsskulder, då valuta för lånet erhållits i och med att varan mottagits. l vad mån skatteplikt faktiskt inträffar beror på vad lånet används till. Används lånet till avdragsgill investering inträffar i praktiken ingen beskattning vid

22 Sammanfattning SOU l976:62

lånets upptagande. Används lånet till konsumtion inträffar även faktisk beskattning. Å andra sidan blir i princip en fordran avdragsgill som sparande. Någon anledning att behandla fordringar annorlunda än annan medelsplacering finns ej. Behandlingen av fordringsförhållanden i utgiftsbeskattningen medför helt nya kontrollfrågor i beskattningen. Vad gäller banklån och lån från andra kreditinstitutioner och försäkringsbolag torde inga speciella svårigheter be-

höva uppstå. Ett förfarande med kontrolluppgifter beträffande nya låne-

belopp och amorteringar torde få införas. Fordringsförhållanden i andra fall, särskilt mellan enskilda personer, kan medföra större skattekonsekvenser. Därmed är också behovet av kontroll större. Kontrollen underlättas av det motsatsförhållande, som finns mellan borgenär och gäldenär, när det gäller konsekvenserna av fordringsförhållandet. Det avdrag, som borgenären får för det nya fordringsbeloppet. motsvaras av skatteplikt för gäldenären för det erhållna lånebeloppet. Omvänt leder amortering av lånet till avdrag för låntagaren och skatteplikt för långivaren. Detta medför att det är möjligt att få ett fungerande kontrollsystem genom långivarens medverkan. Det bör föreskrivas att avdrag for utlåning endast erhålls om namn, personnummer och adress på låntagaren uppges, och om kontrolluppgift beträffande lånets storlek tillställts skattemyndigheten. Fiktiva lånetransaktioner med utomstående blir svåra att genomföra därför att fordringsförhållandet, efter det att det första gången redovisats för att avdraget skall erhållas, kommer att kvarstå i redovisningen även i fortsättningen. Fordringen kan ej likvideras utan att utlösa beskattning hos långivaren. Långivaren är alltså tvungen till fortsatt “spel under täcket” med den fiktiva låntagaren och risken för upptäckt består. När det gäller lån inom den trängre familjekretsen utgör låneförhållandets kvarstående effekter inte samma belastning. Av kontrollskäl torde det därför knappast vara möjligt att fritt medge avdrag för fordringar i alla situationer. En naturlig begränsning synes vara att ej medge sparavdrag för fordringar på personer i samma hushåll såsom make och hemmavarande barn. När avdrag ej medges för fordringar bör heller inte mottagaren beskattas för lånet.

Behandlingen av arv, gåvor m. m. Eftersom alla likviditetstillskott i princip är skattepliktiga till utgiftsskatt, kommer även arv och gåvor att medföra skatteplikt. Huruvida skatt verkligen kommer att utgå beror på om förvärvet konsumeras eller sparas. Dödsfallssituationen innehåller emellertid fler frågor som måste beaktas vid utgiftsskattens utformning. Det gäller den skattemässiga behandlingen av dödsfallet, dödsboets beskattning och behandlingen av efterlevande make när giftorättsgemenskap förelegat. Rapporten innehåller forslag till lösningar på dessa punkter.

Sammanfattning 23

Familjebeskattningen Som ett skäl mot utgiftsskatten har ofta anförts att den skulle drabba barnfamiljerna hårdare än andra grupper, eftersom barnfamiljerna har en högre nödvändig konsumtion än övriga skattskyldiga normalt har. Frågan är dock beroende både av barnfamiljernas inkomstutveckling och av deras sparbenägenhet såväl absolut som jämfört med andra grupper. Barnfamiljernas ställning kan inte diskuteras utan att transfereringssidan också förs in i bilden. Utgiftsskatten behöver inte missgynna barnfamiljerna. Införandet av progressiv utgiftsskatt behöver inte innebära några ökade svårigheter för en total övergång till individuell beskattning. Beroende på valet av teknik beträffande utgivarens beskattning vid gåvor och liknande egendomsöverföringar torde den progressiva utgiftsskatten snarast vara bättre anpassad till en individuell beskattning än den progressiva inkomstskatten och synes även generellt sett innebära svagare incitament för äkta makar att av skatteskäl söka åstadkomma inkomstöverföringar. Om inkomstskatten göres proportionell, som arbetsmodellen utgår från, uppstår inte heller i inkomstbeskattningen några problem vid en total övergång till individuell beskattning, Den blandning av individuell beskattning och sambeskattning, som för närvarande tillämpas, är mer svårtillämpad i ett utgiftsskattesystem.

Internationella problem i samband med utgiftsskatten l tidigare utredningar rörande den progressiva utgiftsskatten har de internationella aspekterna inte berörts. Så internationaliserat som Sverige är idag, torde det vara nödvändigt att beakta de internationella problem, som är förknippade med utgiftsskatten. Det bör observeras att en progressiv utgiftsskatt endast kan tillämpas beträffande här bosatta skattskyldiga. I en progressiv utgiftsskatt kommer det förmodligen att krävas någon form av avskattning för den, som flyttar ut ur landet, av det sparande för vilket avdrag tidigare erhållits. Vid tillfällig utflyttning synes en lämplig väg vara att en skatteberäkning i och för sig genomförs, men att anstånd med skattens uttagande medges mot att bankgaranti för skattens belopp ställs av den skattskyldige eller t.ex. hans arbetsgivare. Inflyttning till landet kräver ett förfarande med registrering av ingångsförmögenheten av samma slag som kan bli aktuellt generellt vid övergången till progressiv utgiftsskatt. Det kan vara opraktiskt att den som endast vistas här i landet kortare tid skall behöva inträda i systemet. Därför kan det vara lämpligt att låta den här tillfälligt boende ej erlägga progressiv utgiftsskatt. I stället blir han skattskyldig till både proportionell och progressiv inkomstskatt med tillämpning av samma skatteskala som i utgiftsskatten.

Kontrollfrågorna Den progressiva utgiftsskatten medför i vissa avseenden andra kontrollproblem än inkomstskatten, även om det i huvudsak är tillräckligt med det kontrollmaterial. som används vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Det är få nya uppgifter från de skattskyldiga som tillkommer. Emel-

24 Sammanfattning

lertid får flera av de redan idag lämnade uppgifterna, som nu är av mindre betydelse särskilt på förmögenhetssidan och som därför i allmänhet inte kontrolleras, en helt annan och större betydelse i utgiftsskattesystemet. Härav följer ett större behov av kontroll. Även om kontrollområdet på så sätt utökas är merparten av den nödvändiga tillkommande kontrollen av enkel beskaffenhet, som med fördel kan ske via data. Endast på två områden, schablontaxerade villors forbättringskostnader och fordringsförhållanden mellan privatpersoner, tillkommer mer kvalificerade kontrollproblem.

Kontroll av sparande Vid utgiftsbeskattningen får kontrollen i vissa avseenden en annan inriktning än vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Så kommer beträffande sparande kontrollen för utgiftsbeskattningen snarast att avse om uppgivet sparande faktiskt ägt rum - inte som vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen att allt sparande redovisats. Flertalet vid utgiftsbeskattningen avdragsgilla sparformer är tekniskt enkelt att kontrollera. Detta gäller banksparande, aktiesparande, obligationssparande och försäkringssparande. Det bör observeras att den ökade användningen av datakontroll, som är lämplig härför, i huvudsak endast avser sådana uppgifter om sparandeförändringar som de skattskyldiga redan idag är skyldiga att uppge i sina självdeklarationer.

Möjligheter till skatteflykt och fusk Vad gäller frågan om skatteflykt innehåller den progressiva utgiftsskatten färre ojämnheter än inkomstskatten. Kringgåendemöjligheterna är mer begränsade än i inkomstskatten därigenom att all inkomst beskattas lika. Skattesvinnet på grund av skatteflykt bör därför bli avsevärt mindre än i inkomstskatten. skattefusk kan aldrig helt förhindras. Men det finns anledning tro, att utrymmet för fusk är något mindre i utgiftsskatten än i inkomstskatten. Ett av skälen härför är att beskattningen är uppbyggd som en spegling av levnadsstandarden. Hög synlig konsumtionsnivå och låg beskattning kan inte förekomma utan att skattefusk föreligger.

Uppbördssystemet Vid utgiftsbeskattningen är skattebasen en annan än vid inkomstbeskattningen. För de flesta vanliga inkomsttagare verkar emellertid utgiftsskatten på samma sätt som inkomstskatten, då de i allmänhet konsumerar sina inkomster. Därför är det möjligt med samma typ av källbeskattning för utgiftsskatten som för inkomstskatten. Preliminär skatt uttas således lämpligen på hela inkomsten, som om den skulle konsumeras. Detta innebär således att preliminär A-skatt uttas på hela tjänsteinkomsten och att preliminär B-skatt uttas på grundval av föregående års konsumtion eller preliminär deklaration. Antalet avvikelser mellan preliminär och slutlig skatt kommer med detta system knappast att öka jämfört med nuläget. Däremot kan antalet större avvikelser förväntas bli fler. Effekten av en avvikelse är dock mindre i

Sammanfattning 23

utgiftsbeskattningen än i det nuvarande systemet på grund av att erlagd kvarskatt blir avdragsgill. För den stora mängden skattskyldiga kommer emellertid utgiftsskatten knappast att medföra större förändringar eller avvikelser mellan preliminär och slutlig skatt än vad extrainkomster, ränteoch andra avdrag redan idag medför. l vad mån detta kommer att medföra större problem är beroende av de skattskyldigas förmåga att överblicka sin skattesituation i samband med sparandeupplösningen. Om betydande sparmedel förbrukas under ett år utan att skattekonsekvensen medtas i den ekonomiska planeringen, kan detta medföra svårigheter för den skattskyldige att sedan klara av skattebetalningarna. Detta problem existerar i viss utsträckning redan i dagens system beträffande icke preliminärbeskattade extra inkomster och försäljningsinkomster samt för skattskyldiga, som erlägger B-skatt och som har stigande inkomster. Problemet torde emellertid vara större i utgiftsbeskattningen med den skillnaden att problemet förflyttas från inkomst- till utgiftssidan.

övergångsregler

En delvis övergång till ett skattesystem med annorlunda uppbyggnad medför alltid svåra övergångsproblem. Detta gäller även beträffande införandet av progressiv utgiftsskatt.

Övergångsproblemen består här främst i att den progressiva utgiftsskatten

beskattar sparandeupplösning och ger avdrag för skuldminskning. l bägge fallen förutsätts emellertid att sparandet tidigare givit rätt till avdrag och att upptagandet av lånet medfört beskattning. Brister dessa förutsättningar uppkommer i sparfallet dubbelbeskattning och i lånefallet oförtjänta skattevinster. l ett ganska långt övergångsskede kommer det att finnas sparande som bildats under tiden före utgiftsskattens införande och därför ej medfört avdragsrätt och tidigare upptagna lån som ej medfört skatteplikt. För att lösa de problem som därvid uppstår torde i princip upplösning av gammalt sparande få ske utan beskattning och amorteringar av gamla lån få ske utan rätt till avdrag -i vart fall under ett övergångsskede. För att genomföra detta torde det bli nödvändigt med en registrering av ingångsförmögenheterna, där sparande och skulder redovisas brutto var för sig. Allt nysparande och upplösning av nysparande och all nyupplåning och amortering på nyupplåning skulle då kunna behandlas efter de nya reglerna. Upplösning av gammalt sparande (dvs. när bruttosparandet nedgår under vad som fanns vid övergången) respektive amortering av gamla skulder (dvs. när bruttoskuldsumman går ner under vad som fanns vid övergången) skulle då ske utan beskattning, respektive avdrag. Också en nettoredovisning är i och för sig möjlig. l rapporten diskuteras flera olika metoder härför.

Samordning med andra skatteformer Införandet av en utgiftsskatt berör även andra skatteformer. De viktigaste samordningsfrågorna rör inkomst- och förmögenhetsskatterna. För inkomstbeskattningen gäller frågan främst vilka förenklingar, som där kan göras vid införandet av en utgiftsskatt.

26 Sammanfattning &

Förenklingar i inkomstbeskattningen Det framstår som möjligt att avveckla eller avsevärt förenkla realisationsvinstbeskattningen, de olika kringgåendereglerna, spar- och försäkringsavdragen, dödsbobeskattning, bestämmelserna om ackumulerad inkomst, olika uppskovslagstiftningar, “Annellavdraget” och utskiftningsskatten.

Samordningen med förmögenhetsbeskattningen

Genom att den progressiva utgiftsskatten medger avdrag för sparande och genom att alla inflytande skattepliktiga medel anses konsumerade, om de ej bevisligen sparats, medför införandet av den progressiva utgiftsskatten ett starkt incitament för de skattskyldiga att korrekt redovisa sin förmögenhet. Förmögenhetsskatten kan också ses som ett komplement till utgiftsskatten. Friheten från progressiv beskattning av sparad inkomst medför en snabbare förmögenhetstillväxt - om än belastad med en latent skatteskuld. Statens skatteanspråk effektueras ej förrän sparandet konsumeras. l detta perspektiv kan förmögenhetsskatten ses som en ränta på den latenta skattefordringen, som staten betingar sig för uppskovet med beskattningen. Genom förmögenhetsskatten kan lagstiftaren reglera de skattskyldigas nytta för personligt bruk av deras jämfört med nuläget högre avkastning.

- effekter Sparande fördelningspolitiska En övergång till utgiftsbeskattning innebär stora förändringar jämfört med inkomstbeskattningen. Effekterna i fördelningspolitiska och andra hänseenden av utgiftsbeskattningen är emellertid inte bara beroende av hur de olika spartyperna behandlas inkomstbeskattningen utan också av hur sparandet fördelar sig på olika sparformer och bland olika grupper skattskyldiga. Jämför man inkomstskatten och utgiftsskatten finner man, att den ojämnhet i behandlingen av olika sparformer, som utmärker inkomstskatten, ej finns i utgiftsbeskattningen. Allt sparande behandlas lika. Några skäl att på grund av skatteöverväganden välja placeringsform finns ej. Det konventionella sparandet intar inte någon missgynnad ställning. Värdestegringsvinsterna blir också lika beskattade när de konsumeras. De skäl för en lindrigare beskattning av kapitalvinsterna, som finns i inkomstbeskattningen, har ingen relevans vid en utgiftsbeskattning. Det finns inte någon anledning till specialregler för inflationsvinster vid utgiftsbeskattningen, då avdrag erhålls omedelbart för alla investeringar, dvs. i det pennlngvärde de företas, och då beskattningen hela tiden sker i det pennlngvärde vari den skattskyldige tillgodogör sig inkomsten. I konsumtionsögonblicket finns heller ingen anledning att skilja på olika inkomster med hänsyn till vilken förvärvskälla de kommer ur. Den progressiva utgiftsskatten tillfredsställer bättre än inkomstbeskattningen de krav på en likabehandling av arbets- och kapitalinkomster utan att medföra de nackdelar, svåra låsningseffekter på kapitalmarknaden och snedvridning av sparandet till improduktiva investeringar, som vid en likabehandling inom ramen för den progressiva inkomstskatten inte kan und-

Sammanfattning 27

vikas. Detta gäller oaktat att vissa sparformer får en fördelaktigare behandling än i inkomstskatten. Sparavdragets avkastningseffekter kan dessutom regleras via förmögenhetsbeskattningen. Utredningen visar att kapitalägarna och högre inkomsttagare som grupp inriktat sitt sparande på sparformer, som är fördelaktiga ur skattesynpunkt. Gruppen dominerar också dessa sparformer. Vid en värdering av detta förhållande skall också ihågkommas, att en fördelaktig inkomstskattebehandling av visst sparande också innebär låg beskattning av den konsumtion som bestrids av avkastningen förutom att sparandetillväxten kan gå snabbare än vid normalt beskattade sparformer. Högre inkomsttagare och förmögenhetsägare har visserligen hög sparkvot. Deras sparande är emellertid inriktat på sparande med låg inkomstskattebelastning. En övergång till utgiftsskatt kommer därför ej att medföra större lättnader i beskattningen av deras sparande. l den mån gruppens konsumtion bestrids av sådana lågbeskattade inkomster kommer utgiftsskatten att medföra en skatteskärpning. För de grupper som förlitar sig på banksparande och liknande, främst mindre inkomsttagare, kommer de

nackdelar detta sparande idag är utsatt för att elimineras. Barnfamiljernas

sparkvot är så pass hög att de generellt ej kan anses bli missgynnade av införandet av en utgiftsskatt. Spridningen inom gruppen är dock stor. Om transfereringssidan beaktas behöver utgiftsskatten inte innebära problem. Det finns underlag för att anta att utgiftsskatten ej bör medföra några betydande negativa fördelningspolitiska effekter, att tvärtom kapitalägarna som grupp förmodligen blir effektivare beskattade även om det kommer att finnas skattebetalare som på grund av sitt stora sparande får en lägre skattebelastning. Å andra sidan kommer det inte att finnas fall där iögonenfallande levnadsstandard kan kombineras med låg beskattning, vilket med hänsyn till den allmänna lojaliteten mot skattesystemet måste framstå som en vinning. Beträffande de grupper med hög inkomst, som i ett utgiftsskattesystem får hög sparpotential. skall ihågkommas att det mest rationella beteendet i ett utgiftsskattesystem är att hålla en jämn konsumtionsnivå. Stort sparande och konsumtionsinskränkning idag för att möjliggöra högre konsumtion i framtiden medför högre skattebelastning. Därför torde utgiftsskatten i allmänhet inte komma att medföra större sparökningar än vad strävan efter en jämn konsumtionsnivå medför. Den ökade ojämnhet i förmögenhetsfördelningen som utgiftsskattens gynnande av sparande ändock kan medföra är i huvudsak endast formell. då den skattskyldige inte kan tillgodogöra sig förmögenhetsökningen utan att drabbas av utgiftsskatt. De stora löntagargruppernas sparande kommer att underlättas. Låginkomsttagarnas skattesituation kommer ej att beröras av en övergång till utgiftsskatt av föreslagen typ annat än indirekt. Den rättvisare beskattning, som utgiftsbeskattningen torde leda till, ligger i låginkomsttagarnas intresse. Utgiftsskatten är ej något instrument för att ändra den ekonomiska maktstrukturen i samhället. Dess betydelse för maktstrukturen är liksom inkomstskattens emellertid ringa. Utgiftsskattens två viktigaste fördelningspolitiska inslag verkar i olika riktningar. Å ena sidan innebär utgiftsskatten en effektivare beskattning av kapitalägarnas konsumtion och mindre möjligheter till skatteflykt och

28 Sammanfattning

kringgående av skattelag och därmed en rättvisare beskattning. Ingen kan undgå den skattebörda, som skattesystemet avser för honom. Härigenom införs under beskattning betydande belopp, som i storleksordning motsvarar eller överstiger det i systemet avdragsgilla sparandet, som till en allt större del kommer från de stora löntagargrupperna. Å andra sidan medför sparandets gynnade ställning att den som kan spara mest också får den största skattelättnaden. Denna lättnad är dock i huvudsak endast tillfällig och kan inte utnyttjas av den skattskyldige för personligt bruk, eftersom sparandet är belastat med en latent skatteskuld, som utlöses när den skattskyldige tillgodogör sig sparmedlen. Frågan om hur man skall värdera utgiftsskattens sammantagna fördelningspolitiska effekter avgörs av hur man väger ihop dessa skilda moment.

Urgiftsskatrens skatteunderlag Ur såväl samhällsekonomisk som statsfinansiell synvinkel är det av stor vikt att få en uppfattning om i vad mån skattebasen blir större eller mindre vid en övergång till utgiftsskatt. En uppskattning av utgiftsskattebasens storlek i jämförelse med inkomstskatten har därför företagits.

Tabell 8:3 Utgiftsskattebas beräknad med utgångspunkt från den privata konsumtionena 1974 i miljarder kronor

Okorrigerad privat konsumtion 131,3 Minskning med vissa konsumtionsposter Avskrivningar, räntor på lånat kapital m. m. for småhus och

Ökning med vissa transfereringsutgifter

Skattemässiga avdrag Omkostnader for intäktemas förvärvande (inkomst av tjänst) 6,6

a Källa: Nationalräkenskaperna 1974, Statistiskt meddelande N 1975:98 samt material vid SCB.

Sammanfattning 29

skatteunderlaget för utgiftsskatten är således enligt denna beräkning något större än for inkomstskatten. Även med utrymme för vissa felmarginaler visar resultatet att skatteinkomsterna i vart fall inte bör bli mindre än vid den nuvarande inkomstbeskattningen.

Samhällsekonomiska effekter

En övergång till utgiftsbeskattning torde komma att medföra samhällsekonomiska effekter utöver de fördelningspolitiska effekterna. inte bara övergångsvis utan även mer långsiktigt. Utgiftsskattens effekter får antas påverka hushållens beteende på ett annat sätt än det nuvarande skattesystemet. Särskilt gäller detta fördelningen mellan konsumtion och sparande, då utgiftsskatten gör sparande billigt och hög konsumtion dyr. Införandet av utgiftsskatt torde också komma att påverka marknadsbilden på sådana områden, där de nuvarande skatteeffekterna har haft betydelse för efterfrågan och prisbildning. Också de ändrade skattebetingelserna för foretagsamheten. särskilt då för familje- och småföretagsamheten, torde få näringspolitiska konsekvenser. Den troligaste effekten av en övergång till utgiftsbeskattning är att hushållens sparande ökar något. Skattelindringen på grund av sparavdraget torde i vart fall till en del komma att användas till ökning av sparandet. Den fördyring av konsumtion med hjälp av lån och förmögenhetsupplösning, som utgiftsskatten leder till, kommer förmodligen att medföra minskad sådan konsumtion. Effekter kommer även att uppstå på kreditmarkanden. De redan tillgängliga penningpolitiska instrumenten är tillräckliga för att reglera dessa effekter. En viktig marknadseffekt av en övergång till utgiftsbeskattning är att de inlåsningseffekter som inkomstbeskattningen kan medföra mildras, då försäljningar i omplaceringssyfte ej drabbas av utgiftsskatt. De mest påtagliga marknadseffekterna torde inträda på sådana områden där efterfrågan och prisbildning påverkats av det nuvarande skattesystemets effekter på grund av att relationen mellan investeringarnas avkastning före och efter skatt förändrats av beskattningen. l och med att utgiftsskatten behandlar allt avdragsgillt sparande lika, både i investeringsögonblicket och när avkastningen konsumeras, blir följden att den relation som föreligger mellan avkastningen före skatt för olika investeringsalternativ blir densamma efter skatt. Utgiftsskatten medför således inga snedvridande effekter på valet mellan sådana investeringsobjekt som behandlas som sparande.-

Övergångseffekter

De övergångseffekter som införandet av en utgiftsskatt kan komma att medföra beror dels på vilka övergångsregler som införs dels på det ekonomiska läget vid övergången. Det svåraste övergångsproblemet torde vara att få informationen att tränga fram till de skattskyldiga om hur utgiftsbeskattningen fungerar. Utgiftsskatten framstår visserligen i de allra flesta hänseenden som enklare än inkomstskatten. Problemet är att det är ett nytt system, som kräver ett

30 Sammanfattning

annat tänkande. De skattskyldiga har sedan lång tid stor förtrogenhet med inkomsttagarna, som endast har löneinkomster och i huvudsak konsumerar särskilt torde komma att medföra svårigheter är att få de skattskyldiga att rätt inse beskattningseffekterna av främst deras konsumtionsbeteende och att få dem att beakta skatten i sin ekonomiska planering. För de vanliga inkomsttagarna, som endast har löneinkomster och i huvudsak konsumerar sin inkomst, torde problemen dock inte bli stora härvidlag. Det är troligt att övergången kommer att medföra en tillfällig konsumtionsminskning av främst den marginella “lyxkonsumtionen” - t. ex. en tendens till att köpa enklare bilar. Utgiftsskatten ställer även vid oförändrat skatteuttag tydligare än inkomstskatten marginalkostnad och marginalnytta mot varandra för konsumenten. Även om en viss sparökning kan förväntas kvarstå även på lång sikt, torde en eventuell kraftig initialökning dock endast få övergångskaraktär, då i vart fall normalhushållens konsumtion kan förväntas att relativt snart återgå till tidigare nivå, då deras konsumtionsbehov inte förändras av utgiftsskattens införande.

Övergången till utgiftsskatt kommer troligen att medföra effekter på mark-

nadsbilden och prissättningen på flera investeringsområden. Det har antagits att betydande dämpande effekter kan komma att uppstå beträffande konstoch fastighetsmarknaderna.

Utgiftsskatten som ekonomiskt-politiskt styrmedel Det saknas för närvarande effektiva styrmedel för den privata konsumtionen. Som ekonomiskt-politiskt styrmedel torde utgiftsskatten vara effektivare än inkomstskatten. Om man ser till beskattningens funktion att bereda utrymme i ekonomin för de offentliga utgifterna, torde utgiftsskatten med hänsyn till bedömningarna om de framtida behoven att hålla tillväxten av den privata konsumtionen nere framstå som ett smidigare medel att uppnå denna effekt än inkomstbeskattningen. Redan en måttlig skärpning av utgiftsbeskattningen kan medföra betydelsefulla resultat genom den dubbla effekten av ökade skatteintäkter och ökat sparande, som med hänsyn till frågan om konsumtionsbegränsning kan fylla samma funktion som en beskattning. För att uppnå motsvarande resultat av inkomstbeskattningen torde en klart kraftigare skatteskärpning vara nödvändig, samtidigt som effekten på konsumtionen skulle vara osäkrare. Medborgarna torde vara villigare att bidra till balansen i samhällsekonomin genom ökat sparande än genom en skärpt beskattning. Utgiftsskatten torde i detta hänseende även vara effektivare än de indirekta skatterna, dels genom det klarare samband som föreligger mellan sparande och beskattning, dels genom möjligheten att differentiera skatteförändringen så att regressiva eller andra oönskade effekter ej uppstår. Omvänt kan sänkningar av utgiftsskattesatsen användas för stimulans av konsumtionen. Utgiftsskattens incitament till en jämn konsumtion utgör ett viktigt stabiliseringspolitiskt moment.

I Introduktion

1 Presentation och utgångspunkter

1.l - en

Utgiftsskatten presentation

Den progressiva direkta utgiftsskatten kan ses antingen som en konsumtionsskatt eller som en inkomstskatt. Tekniskt är den konstruerad som en inkomstskatt. Den utgår från principen att all inkomst - oavsett från vilken inkomstkälla den kommer - skall beskattas lika. Beskattningen skall emellertid ske vid den tidpunkt då den skattskyldige tillgodogör sig inkomsten genom att konsumera den. Tanken är att man härigenom får en riktigare Fördelning över tiden av beskattningen, att beskattningen fås att inträffa när den skattskyldige nyttogör sig inkomsten for personligt bruk och härigenom tar de samlade gemensamma resurserna i anspråk, och att alla penningtillskott, oavsett varifrån de kommer. bidrar till den skattskyldiges skatteförmåga. Utgiftsskatten kan också uppfattas som en konsumtionsskatt. En konsumtionsbeskattning är i allmänhet utformad som en indirekt beskattning. såsom mervärdeskatten. En allmän indirekt skatt kan emellertid inte utformas på ett sådant sätt, att konsumenternas olika skatteförmåga kan beaktas. Tvärtom verkar en indirekt skatt i vissa situationer så. att lägre inkomsttagare drabbas relativt sett hårdare än högre inkomsttagare. Gör man konsumtionsbeskattningen personlig kan den utformas progressivt, varigenom det personliga skattetrycket kommer att bli beroende av den skattskyldiges konsumtionsnivâ. Tekniskt kan den progressiva utgiftsskatten konstrueras på flera sätt. Grundtanken är dock att den skattskyldiges samtliga likviditetstillskott under året- vanlig inkomst, försäljningsintäkter, arv, lån etc. - utgör inkomst. samt att avdrag erhålls för alla utgifter för inkomstens forvärvande samt for alla utgifter för investeringar. Dessutom erhålls avdrag för allt nysparande. medan all upplösning av sparande läggs till inkomsten. Det netto, som härefter återstår, utgör den under året konsumerade inkomsten, vilken beskattas. Schematiskt innebär utgiftsskattens inkomstbegrepp följande.

Tillkommande skattepliktiga belopp: 1) Alla likviditetstillskott (löpande inkomst. forsäljningslikvider vid försäljning av investenngsobjekt, arv, gåvor. lån. lotterivinster och liknande.)

32 Presentation och utgångspunkter sou 1976:62

2) All upplösning av sparande (minskning av banktillgodohavanden och liknande. minskning av fordringar.)

A vgâende avdragsgilla belopp: l)Alla löpande utgifter för inkomstens förvärvande 2)Alla utgifter för investeringar i förvärvsverksamhet 3)Allt nysparande (ökning av banktillgodohavanden och liknande, ökning av fordringar. amorteringar på lån.) Nettot utgör beskattningsunderlaget. Nettot motsvarar också årets konsumtion för privat bruk, dvs. den skattskyldiges levnadsstandard. Man kan i och för sig beskriva utgiftsskattens innebörd på flera sätt. Ovan har valts att uttrycka den i termer av kontantflöden. Alla kontanttillskott såväl utifrån kommande som sådana. som beror på omvandling av andra tillgångar till kontanter, medföri princip skatteplikt. Användningen av de tillgängliga kontanta medlen bestämmer vad som blir beskattat därav. Från skatt undantas de uppräknade typerna av utgifter, som ej är att betrakta som konsumtion. Också på utgiftssidan är det fråga om att mäta kontantflöden. Detta innebär att förmögenhetsförändringar. som beror på vär- deförändringar positiva eller negativa - av enskilda förmögenhetstillgångar, varken påverkar beskattningen eller ens beräkningen av skattebasen. Någon värdering av tillgångarna behöver i princip ej ske. Endast då en tillgång förvandlas till likvida medel påverkas beskattningen. Detta innebär att redovisningen till utgiftsskatt bör omfatta en redovisning av de kontanta medel, som under året stått till den skattskyldiges disposition, och av den användning av medlen som ej medför skatteplikt, dvs. av avdragsgilla utgifter. Återstoden utgör den skattskyldiges skattepliktiga utgifter. Den tekniska utformningen av denna redovisning blir beroende av vilken plats i skattesystemet, som utgiftsskatten erhåller.

1.2 Undersökningens utgångspunkt

Medan inkomstskatten beskattat den inkomst som en skattskyldig har disponibel för konsumtion, oavsett om den konsumeras eller sparas, beskattat utgiftsskatten inkomsten endast om den konsumeras. Det finns många skäl som talar för att den disponibla inkomsten är ett principiellt riktigare mått på skatteförmågan än den konsumerade inkomsten. Detta talar för att inkomstskatten är att föredra fram för utgiftsskatten. Den traditionella

inkomst-

skatten har också länge uppfattats som den ideala skattetypen för en individualiserad beskattning, där skatten anpassas direkt till den individuella betalningsförmågan. Med stigande skattetryck och ökade fördelningspolitiska ambitioner har emellertid den praktiska utformningen av beskattningen visat sig medföra allt svårare problem, när det gäller att rättvist och utan oönskade snedvridande effekter beskatta den disponibla inkomsten. Det har då ifrågasatts om inte en beskattning, som har direkt anknytning till den skattskyldiges levnadsstandard och konsumtion. bättre förmår mäta

Presentation och utgångspunkter 33

den skattskyldiges betalningsförmåga. Med de krav som idag ställs på skat-

tesystemet i olika hänseenden skulle således den kkonsumerade inkomsten

vara ett praktiskt lämpligare mått på skatteformâgan än den disponibla inkomsten. Utgiftsskatten skulle i praktiken bättre kunna uppfylla de mål, som satts upp för inkomstskatten. Orsaken härtill är dels att utgiftsskatten har en bredare inkomstbas, dels att utgiftsskatten utan oönskade snedvridande effekter och komplikationer kan behandla alla inkomster och likviditetstillskott lika inom denna bredare bas. Därtill kommer att utgiftsskatten framstår som ett effektivare finanspolitiskt medel än inkomstskatten. När utgiftsskatten aktualiseras i flera länder sker det främst utifrån dessa utgångspunkter. Också denna studie har sin utgångspunkt häri och syftar till att i det perspektivet undersöka utgiftsskattens tekniska problem, funktion och effekter.

SOU l976:62

2 Några vanliga argument kring utgiftsskatten

Diskussionen kring utgiftsbeskattningen har i allmänhet förts utifrån vissa huvudargument rörande utgiftsskattens effekter och funktion. l det följande skall i korthet de viktigaste Synpunkterna för och emot utgiftsskatten återges.

a. Rätrvisare beskattning Varje skatteform innehåller i sig snedvridande moment, vars genomslagskraft ökar vid stigande skattetryck. Detta gäller också inkomstbeskattningen. Särskilt har fördelningspolitiskt och marknadsmässigt oönskade effekter uppstått. Målsättningen att alla inkomster skall behandlas lika har inte kunnat genomföras. Det inkomstbegrepp, som ligger till grund för vår inkomstbeskattning och som bygger på källteorin, omfattade från början endast avkastning eller löpande inkomster, medan kapitalvinster i princip lämnades utanför beskattningen. Även om kapitalvinstema numera i princip beskattas, hålls denna beskattning lägre än för löpande inkomster. Ett skäl härför är den inflationsdel som flertalet kapitalvinster i dag innehåller. ett annat är de marknadsstörningar i form av låsningar, som skulle uppstå på särskilt fastighets- och aktiemarknaderna vid en hårdare vinstbeskattning. En bidragande orsak till att beskattningen hålls lägre har också varit progressionens effekter vid realisationen av en under flera år genererad vinst. Fördelen av den lägre beskattningen av kapitalvinster har varit särskilt stor när investeringen kunnat finansieras med lånade medel. Den lägre kapitalvinstbeskattningen har medfört en med stigande skattetryck alltmer omfattande omvandling av högbeskattade löpande inkomster till lågbeskattade kapitalvinster, särskilt då aktievinster. Denna omvandling har endast kunnat begränsas med hjälp av en omfattande och komplicerad lagstiftning, som i andra hänseenden medfört oönskade effekter. En annan svaghet i inkomstskattesystemet, som accentuerats vid stigande skattetryck, är kravet på att inkomsten skall ha realiserats för att beskattning skall kunna ske. Detta har gjort det möjligt för skattskyldiga att utan beskattning via belåning tillgodogöra sig särskilt värdestegringsvinster för konsumtion. Inkomstbeskattningen bjuder inga praktiska möjligheter att tillfredsställande lösa dessa problem. Konsekvensen av dessa svagheter i inkomstbeskattningen har blivit en ojämnhet i beskattningen, som är oförenlig med skattesystemets generella

36 Argument kring utgiftsskarten sou 1975:52

fordelningspolitiska målsättning. De som kunnat anpassa sitt beteende till

dessa svagheter, främst kapitalägare, har därmed fått en betydligt lägre skattebelastning både på sin inkomst och sin konsumtion jämfört med dem som enbart har löpande inkomster. Ojämnheten i beskattningen av konsumerad inkomst har vidare förstärkts av att inkomstbeskattningen med nödvändighet måste vara resultatbaserad. De tillväxtbefrämjande inslagen i vår inkomstbeskattning - bl. a. avskrivningsregler och generösa kostnadsbegrepp - medför att stora skillnader lätt uppstår mellan en företagares eller fastighetsägares skattepliktiga inkomst och det likviditetstillskott verksamheten ger honom. Särskilt gäller detta om en avdragsgill kostnad kan bestridas med belåning, såsom ofta är fallet vid exempelvis större fastighetsreparationer. Också denna skillnad ger möjligheter till lågbeskattad konsumtion. l och för sig är det ett begränsat antal skattskyldiga, som kan utnyttja dessa ojämnheter i beskattningen. Detta hindrar inte att det förutom ett principiellt problem också är ett växande och viktigt praktiskt problem. Med stigande skattetryck blir det allt svårare att bibehålla de stora skattebetalande gruppernas lojalitet mot skattesystemet, om inte alla - särskilt då de bättre ställda - får bära sin del av bördan. I utgiftsbeskattningen beskattas alla medel som används för konsumtion lika oavsett medlens ursprung. Effekten härav är att de ovan berörda problemen i inkomstbeskattningen automatiskt löses i utgiftsbeskattningen. Utgiftsskatten ger inte de möjligheter till lågbeskattad konsumtion som inkomstbeskattningen medför. Någon skillnad i beskattningen av löpande inkomster och kapitalvinster uppstår sålunda inte. De problem som förhindrar en effektiv kapitalvinstbeskattning inom inkomstbeskattningen uppstår inte vid utgiftsbeskattningen. Exempelvis medför utgiftsbeskattningen ingen risk för marknadslåsningar, då beskattningen ej påverkas av om en vinst realiseras eller ej utan endast av om vinsten används för konsumtion. Konsumtion av värdestegring med hjälp av belåning blir lika effektivt beskattad som konsumtion av inkomst. Problemet med omvandling av löpande inkomst till kapitalvinst försvinner, då skattebehandlingen blir densamma i båda fallen. Inte heller behövs något speciellt hänsynstagande till inflationsvinsterna, då beskattning alltid sker i det penningvärde som medlen konsumeras.

b. Enkelbeskattning av sparande Den dubbelbeskattning av sparandet, som inkomstbeskattningen innebär därigenom att såväl det som sparas som sparandets avkastning beskattas, har ofta kritiserats med hänvisning till att sparandet är samhällsekonomiskt och socialt önskvärt. Vid en kombination av hög marginalbeskattning och inflation blir den sammantagna effekten att avkastningen efter skatt utom ide allra lägsta inkomstlägena inte på långt när räcker till lör att kompensera ens en måttlig inflation. De realförluster, som banksparandet således innebär, skall jämföras med det resultat som investeringar i realvärdebeständiga tillgångar ger. Kombinationen av att värdestegringen beskattas först när den realiseras, vilket ger en snabbare tillväxt av kapitalet än vid banksparande. och av att realisationsbeskattningen är betydligt lindrigare än avkastnings-

sou 1976:62 Argument kring utgiftsskatten 37

beskattningen, medför att fördelen av sådana investeringar förstärks ytterligare utöver vad inflationsskyddet innebär. Det är ett bekant faktum att endast de, som har relativt stora resurser eller speciellt kunnande, har praktiska möjligheter till sådana investeringar, medan de stora grupperna skattskyldiga i allmänhet är hänvisade till banksparande och likställt skattemässigt och ur inflationssynpunkt missgynnat sparande. Endast villainvesteringar har i praktiken utgjort dessa gruppers realvärdeinvesteringsalternativ. Tillgänglig statistik bekräftar också att sparandet hos den stora massan skattskyldiga till övervägande del ligger i bankmedel och i stigande utsträckning i villor, medan högre inkomsttagare och kapitalägare har sitt sparande huvudsakligen placerat i skattemässigt gynnade realvärdesäkrade tillgångar. Konsekvensen härav är en förmögenhetsmässig omfördelning av hushållens resurser till fördel för kapitalägarna och den allt större gruppen villaägare och till övriga skattskyldigas nackdel. I utgiftsbeskattningen elimineras genom avdraget för sparad inkomst sparandets dubbelbeskattning, vilket ger möjligheter till ökat sparande och höjd självfinansiering i näringslivet. Utgiftsskatten är på så sätt tillväxtbefrämjande utan att medföra de nackdelar i form av möjligheter till lågbeskattad konsumtion på grund av skillnaderna mellan skattemässigt resultat och kassaöverskott, som de tillväxtbefrämjande inslagen i inkomstbeskattningen i viss mån medför. l och med att beskattningen inträffar vid konsumtionen, fär också alla sparformer samma skattemässiga behandling. Vid en utgiftsbeskattning uppstår härigenom inte den oönskade förmögenhetsomfördelande effekt som inkomstbeskattningen har till småspararnas nackdel. Emellertid har också Fördelningspolitiska nackdelar ansetts vara behäftade vid utgiftsbeskattningens förmånligare behandling av sparandet. Den har ansetts strida mot principen att all inkomst skall beskattas lika. Riktigheten av detta argument beror på vilket tidsperspektiv, som man anlägger på beskattningen. Ser man till behandlingen vid inkomstens förvärvande, strider sparavdraget otvivelaktigt mot principen om lika beskattning. Uppfattar man inkomsten som konsumtionsmedel och sparandet som uppskjuten konsumtion, blir det naturligt att förlänga perspektivet fram till den dag den sparade inkomsten konsumeras. l det ögonblicket beskattas allt lika oavsett om fråga är om sparade medel eller ej. I det perspektivet strider utgiftsbeskattningen ej mot likhetsprincipen i beskattningen. Den gynnade ställning som sparandet erhåller i utgiftsskatten har emellertid också anförts som en fördelningspolitisk nackdel genom att möjligheterna till sparande växer med stigande inkomst. Bärkraften i detta argument är beroende av hur sparandet i dag fördelar sig på olika spartyper inom olika grupper skattskyldiga. Tillgängliga undersökningar ger vid handen att de grupper, som enligt detta synsätt skulle gynnas av utgiftsskattesystemet, har sitt sparande koncentrerat till sådana sparformer - investeringar i lågbeskattade realvärdebeständiga tillgångar - som vid den nuvarande inkomstbeskattningen i många fall innebär en gynnsammare skattebehandling, särskilt till den del investeringen företagits med lånade medel, än vad som blir följden av utgiftsskattesystemet. För småspararna kommer däremot sparandets behandling i utgiftsbeskattningen att medföra lindringar ijämlörelse med inkomstbeskattningen och ökade möjligheter till framtida

38 Argument kring utgiftsskatten sou 1975M62

konsumtion. Generellt medför utgiftsskatten liksom alla konsumtionsskatter möjligheter till en snabbare förmögenhetstillväxt än inkomstskatten. Härigenom uppstår risk för en ojämnare förmögenhetsfordelning. När förmögenheten skall konsumeras utjämnar emellertid skatten till stor del skillnaderna. Förmögenhetsökningen ger således inte motsvarande möjligheter till konsumtionsökning.

c. Minskade snedvridningar pâ grund av skattetänkande Så länge inkomstbeskattningen fortfarande höll sig på relativt låga marginalskatteuttag, fanns inte större anledning för de skattskyldiga till särskilt skatteanpassat handlande. Med det stigande skatteuttaget har skatteeffekterna av olika handlingsalternativ fått allt större betydelse, vilket på flera områden medfört såväl marknadssnedvridningar som felaktig resursallokering. Skatteminimeringssträvanden leder Företagare till onödiga och annars oekonomiska inventarie- och varulageranskaffningar. Skattemässiga överväganden föranleder skattskyldiga till investeringar i Samlarobjekt, som på grund härav blir föremål for extra värdestegring. På andra marknader medför olika investerares skatteförhållanden oönskade snedvridningar i prisbildningen. Då utgiftsbeskattningen beskattar all konsumtion lika oavsett varifrån inkomsten kommer, och då den inträder först när inkomsten konsumeras, saknas anledning till dessa typer av skatteanpassat handlande. Denna utgiftsbeskattningens neutralitet medför att endast valet mellan konsumtion och sparande påverkas av beskattningen, medan valet mellan de olika investerings- och sparalternativ, som i utgiftsskattehänseende betraktas som sparande, kan ske opåverkat av beskattningseffekter.

d. Högre skatt för dem med stora konsumrionsbehov Ett fördelningspolitiskt argument. som åberopats mot utgiftsskatten, är att den drabbar relativt hårdare dem med stora konsumtionsbehov. såsom barnfamiljerna. än övriga skattskyldiga. Bärkraften hos detta argument är dock beroende av flera faktorer. Jämfört med inkomstbeskattningen ger utgiftsbeskattningen för den, som endast har löpande inkomster, en hårdare beskattning endast om sparkvoten är negativ. Är barnfamiljernas sparkvot positiv kan utgiftsbeskattningen ej innebära en skärpning. Även för det fall att sparandet är negativt. är det inte säkert att utgiftsbeskattningen kan sägas innebära en merbelastning, om man ser frågan i ett längre tidsperspektiv. Endast om konsumtionen, när den överstiger samma års inkomster - - vilket lätt sker för barnfamiljer ligger på en högre nivå än de andra års inkomster med vilka konsumtionen bestrids, medför utgiftsskatten vid_ oförändrade skatteskalor en skärpning av skattetrycket. Barnfamiljernas inkomstutveckling visar i allmänhet en stigande kurva. Detta indikerar, att utgiftsskatten ej skulle innebära särskilda nackdelar for barnfamiljerna. Frågan om barnfamiljernas behandling torde emellertid inte kunna ses isolerad ur skattesynpunkt. En sammanvägning av såväl transfereringssidan som skattesidan måste ske.

Argument kring utgiftsskatten 39

e. Administrativt merarbete Det skäl, som hittills starkast ansetts tala mot utgiftsbeskattningen, har varit de administrativa svårigheter som i redovisnings- och kontrollhänseende ansetts vara förbundna med utgiftsbeskattningen. l vad mån redovisningssvårigheter uppstår beror i stor utsträckning på den redovisningsteknik som väljs. För den stora mängden skattskyldiga krävs en något utvidgad uppgiftsskyldighet jämfört med inkomstbeskattningen. För rörelseidkare och fastighetsägare krävs snarast färre och mindre komplicerade uppgifter vid utgiftsbeskattningen än vid inkomstbeskattningen. Huruvida kontrolltekniska svårigheter skall uppstå beror i stor utsträckning på skattekontrollapparatens allmänna standard och i vilken utsträckning datateknik kan användas för kontrollen. Då huvuddelen av de kontrollområden. som tillkommer jämfört med inkomstbeskattningen, lämpar sig för en enkel datakontroll har datateknikens utveckling drastiskt förbättrat de kontrolltekniska möjligheterna. Härigenom har under senare år de praktiska förutsättningarna för utgiftsbeskattningen i grunden förändrats. Sammantaget torde utgiftsskatten jämfört med inkomstskatten snarast inrymma enklare redovisnings- och kontrollproblem men däremot fler redovisnings- och kontrollområden. Detta medför en viss merbelastning för de skattskyldiga och på kontrollapparaten, som därigenom fördyras. Till de administrativa nackdelarna får också räknas de uppbördsproblem, som uppkommer av att inkomst och skattepliktig Förbrukning inte sammanfaller. Härigenom kompliceras källbeskattningen.

f Enklare rättstillämpning och mindre möjligheter till skatte/Iykt

Ur lagtillämpningssynpunkt ställer sig utgiftsskatten i många hänseenden enklare än inkomstskatten. l och med att alla likviditetstillskott i princip är skattepliktiga och anses ha samma skattekraft kan dei alla avseenden behandlas lika. Den enda gränsdragning. som aktualiseras, gäller de få typer av likviditetstillskott. såsom sociala transfereringar, som ej skall medföra skatteplikt. Denna vida skatteplikt och enhetsbehandling medför att ingen med lagliga medel kan undgå skatteplikt genom skatteanpassningsåtgärder. Utgiftsbeskattningen innehåller ingen motsvarighet till alla de tolkningsproblem i inkomstbeskattningen, som uppstår vid gränsdragningen mellan vad som är skattepliktig och skattefri inkomst och mellan olika inkomstslag och förvärvskällor. Också den senare gränsdragningen kan idag ha avgörande betydelse för inkomstskattebelastningen. Inte heller på utgiftssidan medför tillämpningen av utgiftsbeskattningen tillnärmelsevis de tolkningsproblem som uppstår i inkomstbeskattningen i de olika förvärvskällorna. Detta gäller exempelvis bestämmandet av vad som är a) direkt avdragsgilla kostnader b) indirekt avdragsgilla kostnader genom avskrivning respektive c) icke avdragsgilla kostnader. Vid utgiftsbeskattningen uppstår i princip endast en typ av gränsdragningsproblem, nämligen vad som å ena sidan kan betraktas som avdragsgill kostnad, investering eller sparande och å andra sidan vad som skall anses som skattepliktig konsumtion. inte heller här ger utgiftsbeskattningen några lagliga

40 Argument kring utgiftsskatten

möjligheter att genom skatteanpassat handlande minska beskattningen på konsumtionen.

g. Övergângsproblemen

Övergângsproblem i samband med en skatts införande kan knappast i och

för sig tala mot en lämplig skatteform. Tekniskt är också övergångsproblemen vid införandet av en utgiftsskatt lösbara. Svårare torde de initialproblem vara, som kan komma att uppstå helt enkelt på grund av de skattskyldigas ovana vid skatteformen. Även om utgiftsbeskattningen får anses vara enklare än vår nuvarande inkomstbeskattning, kräver utgiftsbeskattningens principer ett nytänkande som det kan bli svårt att lå de skattskyldiga att tillägna sig. Detta gäller inte så mycket själva redovisningsförfarandet, som kan göras relativt enkelt, som skatteeffekterna av olika konsumtionsbeteenden. Dessa kan till en början framstå som svåröverskådliga.

h. Utgiftsskatten ett effektivt styrmedel

De samhällsekonomiska aspekterna har hittills ägnats ringa utrymme i diskussionen om utgiftsskatten. De problem, som kan uppstå som en effekt av den sparstimulans och det incitament till ökad tillväxt som utgiftsskatten medför, torde kunna bemästras med de penningpolitiska medel som står till förfogande. Som ekonomiskt-politiskt styrmedel torde utgiftsskatten besitta en större potential än inkomstskatten. Om man ser till beskattningens funktion att bereda utrymme i ekonomin för de offentliga utgifterna, torde en utgiftsbeskattning - med hänsyn till bedömningarna om de framtida behoven av att begränsa tillväxten av den privata konsumtionen och av att hålla sparandet på en hög nivå - framstå som ett smidigare medel att uppnå denna effekt än inkomstbeskattningen. Redan en måttlig skärpning av utgiftsbeskattningen kan här medföra resultat genom den dubbla effekten av ökade skatteintäkter och ökat sparande, som vad gäller önskan att åstadkomma en konsumtionsbegränsning kan fylla samma funktion som en beskattning. För att uppnå motsvarande resultat av inkomstbeskattningen torde kraftigare skatteskärpningar vara nödvändiga, samtidigt som effekten på konsumtionen skulle vara osäkrare. lnkomstskattehöjningar tenderar också att minska sparbenägenheten. Medborgarna torde vara villigare att bidra till balansen i samhällsekonomin genom ökat sparande än genom en skärpt beskattning. Utgiftsskatten torde i detta hänseende även vara effektivare än de indirekta skatterna, dels genom det klarare samband som föreligger mellan sparande och beskattning, dels genom möjligheten att differentiera skatteförändringen så att regressiva eller andra oönskade effekter ej uppstår. Omvänt kan sänkningar av utgiftsskattesatsen användas för stimulans av konsumtionen.

3 Historik

Tanken att medborgarnas konsumtion utgör en lämpligare bas för beskattningen än deras inkomster framfördes redan på 1600-talet av den engelske filosofen Hobbes. John Stuart Mill utvecklade tanken vidare i mitten av l800-talet. Mill hävdade i “Principles of Political Economy”, att den enda undantagslösa och rättvisa principen för en inkomstbeskattning var att undanta sparandet från beskattning. Den praktiska tekniken härför kunde Mill dock ej finna. Det var först när den amerikanske ekonomen lrving Fisher i Income in Theory and lncome Taxation in Practice” (Econometrica 1937) påvisade att konsumtionen kunde mätas indirekt genom att man direkt mätte inkomsten - och och justerade denna med förändringarna positiva negativa - i sparandet, som den praktiska tekniken för en personlig utgiftsbeskattning var funnen. Fishers egen definition på skattebasen innebar i korthet. att inkomst = konsumtion. eftersom värdet av ett kapital utgjordes av det diskonterade värdet av de framtida nyttigheter (konsumtion) man kunde få för kapitalet. Den framtida avkastningen var ointressant om den ej kunde förvandlas i nyttigheter. Han menade att de traditionella inkomstbegreppen i själva verket innebar inkomst + sparande. Med traditionell terminologi innebär Fishers inkomstbegrepp detsamma som inkomst efter sparande. Utgiftsskatten blir då en skatt på inkomsten efter sparande. Både Fisher och tidigare anhängare av en utgiftsbeskattning byggde sin argumentation främst på att den traditionella inkomstbeskattningen innebar en principvidrig dubbelbeskattning av sparandet. Denna diskriminering av sparandet hade olyckliga samhällsekonomiska konsekvenser. Fisher menade att varje skatt på sparande egentligen var en beskattning i förväg av dess avkastning. Om man beskattar avkastningen allt eftersom den faller ut, skall man inte också beskatta den innan den utfaller. Fisher menade också att den traditionella inkomstbeskattningen inte lyckats lösa kapitalvinsternas behandling på ett tillfredsställande sätt. När en direkt utgiftsskatt efter Fishers modell för första gången år 1942 lades fram som ett lagstiftningsförslag av USA:s president inför den amerikanska kongressen. var det inte så mycket de av Fisher anförda argumenten som var avgörande som behovet att under pågående världskrig inskränka konsumtionen för att ge utrymme för ökade investeringar. Förslaget framlades ej i syfte att utgiftsskatten skulle ersätta inkomstskatten. Avsikten vari stället att utgiftsskatten skulle utgöra ett komplement till en oförändrad inkomstbeskattning. Förslaget förkastades emellertid med

42 Historik

stor majoritet i senatens finansutskott då det ansågs vara praktiskt ogenomförbart. Det första lagförslaget till en slags direkt utgiftsskatt. men i modifierad och förenklad form, hade faktiskt redan framlagts i Sverige år 1916 i samband med första världskrigets ekonomiska kris. Förslaget som på Kungl. Maj:ts uppdrag framlades av f.d. kammarrättsrådet Conrad Carleson (se bilaga till Kungl. prop. 1928 nr 238) föranledde dock aldrig någon proposition eller lagstiftning. Skälen för denna s.k. lyxbeskattning var liksom i USA år 1942 behovet att inskränka överflödskonsumtion till förmån för sparande och nödvändiga investeringar. Den klassiska och mest omfattande studien om utgiftsbeskattningen är den engelske ekonomen Nicholas Kaldors “An expenditure tax som publicerades år 1955. Kaldor diskuterar ingående inkomstskattens och utgiftsskattens effekter i olika hänseenden och även de praktiska frågorna i beskattningen. Kaldor för med stort eftertryck fram de fordelningspolitiska fördelarna med utgiftsskatten. Han påvisar inkomstbeskattningens svagheter när det gäller kapitalvinsterna, skatteflyktsproblemen. m. m. Han hävdar vidare att en utgiftsbeskattning ger en rättvisare fördelning av beskattningen mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster och att den innebär en betydande skärpning av beskattningen av kapitalinkomsterna och därmed av beskattningen för kapitalägarna. Dessa kan enligt Kaldor i inkomstbeskattningen till stor del undgå den för dem avsedda skattebördan. Han redovisar också undersökningar härom till styrkande av sin tes. Kaldor påvisar också de snedvridande effekter, som inkomstbeskattningen medför, och hävdar att utgiftsskattens neutralitet mellan olika handlingsalternativ i det ekonomiska livet innebär stora samhällsekonomiska effektivitetsvinster. Också ur tillväxt-. infiationsbekämpnings- och konjunksynvinkel finner han utgiftsskatten överlägsen. Ett viktigt led turpolitisk i Kaldors resonemang är att beskattning ej bör ske när inkomst tillskjuts ”the common pool och bidrar till att höja nationalprodukten. Först när resurser tas i anspråk för personligt bruk bör beskattningen inträffa. Enligt Kaldor ligger inkomstbeskattningen i fel fas och förmår inte alltid beskatta det som tas i anspråk för konsumtion. I praktiskt hänseende visar Kaldor på olika lösningsaltemativ. Hans slutsats är att beskattningsformen är genomförbar men att den dock skapar administrativt merarbete både för de skattskyldiga och för skatteadministrationen. Kaldors studie väckte stor uppmärksamhet men fick inga praktiska konsekvenser i form av lagstiftning i något europeiskt land. l Danmark tillsattes dock en kommitté med uppdrag att utreda konsumtionsbeskattningen. såväl den indirekta som den direkta. 1 sitt betänkande, “Betaenkning om forbrugsbeskatning”, publicerat år 1958, framlade utredningen alternativa lörslag till dels ett system för indirekt konsumtionsbeskattning dels ett system för progressiv utgiftsskatt. Utredningen valde en annan och mer komplicerad redovisningsteknik vid utgiftsbeskattningen än den här förordade kontantfiödesmetoden. Metoden utgick från en redovisning av förmögenheten, varvid förmögenhetsförändringarna mättes. Också i andra avseenden löreslogs relativt komplicerade redovisningsmetoder. Indien och Ceylon införde på Kaldors rekommendation progressiv utgiftsskatt i slutet av 1950-talet. l Indien infördes skatten år 1957. 1962 upp-

Historik 43

hävdes den temporärt för att på nytt införas 1964 och slutligen avskaffas 1966. l Ceylon (Sri Lanka) infördes den år 1959 och avskaffades 1963. Från 1976 är den emellertid återinförd. De praktiska erfarenheterna från Indien och Ceylon har allmänt ansetts mycket dåliga. Skatteformen infördes på grund av dessa länders stora behov av investeringar och sparande från de välbeställdas sida. I sin lokala ut-

formning fick beskattningen betydande begränsningar-i Indien blev mindre

än l “3 av de som taxerades till inkomstskatt också taxerade till utgiftsskatt samtidigt som redovisningssystemet kom att byggas upp på grundval av en delvis direkt konsumtionsredovisning, vilket medförde svårigheter vid

skattens genomförande

Förutsättningarna i å ena sidan Indien och Sri Lanka och å andra sidan Sverige och andra industriländer för ett framgångsrikt införande av en utgiftsskatt torde vara så skilda, att erfarenheterna i Indien och Sri Lanka knappast bör tillmätas betydelse vid ett svenskt ställningstagande till skatteformen. Under intryck av det i alla industriländer stigande skattetrycket och det ökade intresset för skattesystemens fördelningspolitiska effekter har under de senaste åren utgiftsskatten ånyo börjat ådra sig intresse i många länder. 1 Betr. det indiska syste- Detta gäller särskilt USA, där en livlig diskussion förts i den ekonomiska mets uppbyggnad se närsom mare Taxation in India. fackpressen. En bidragande orsak har varit de nya kontrollmöjligheter World Tax Series och beträffande sparandet öppnats genom datateknikens utveckling. Härigenom Khanna K.C.. An Exhar de administrativa förutsättningarna för skattens införande helt förändpenditure Tax in India. rats. Bulletin for International Det mest påtagliga uttrycket för det nya intresset för utgiftsbeskattningen Fiscal Documentation, 1964. s. 353. är den utredning om utgiftsskatt som år 1972 påbörjades i USA inom Ad- Betr. den tidigare ceylovisory Commission on Intergovemmemal Relations, som på presidentens benesiska lagstiftningen se gäran bl. a. hade till uppgift att granska de skatteformer, som skulle kunna The New Tax System vara aktuella för att förstärka den federala budgeten. Redan inom ett knappt (Part ll). Department of år lades emellertid hela utredningsarbetet ned, då något behov att förstärka lnland Revenue. Ceylon 1959. Sri Lankas nya lagden federala budgeten via nya skatter inte längre ansågs föreligga. Komstiftning återfinns i Inmissionen sammanfattade och publicerade emellertid sitt utredningsarbete land Revenue (Amendbeträffande den progressiva utgiftsskatten i en rapport? ment) Law No. 16 of Kommissionen tar inte slutlig ställning till utgiftsskatten men hävdar på 1976. grundval av sitt utredningsarbete dock att den kan ses som ett viktigt kom- 7 The Expenditure Tax: plement till inkomstskatten och som ett alternativ till indirekta skatter. Concept, Administration Man framhåller vidare att den kompletterar och förstärker kapitalbeskatt- and Possible .Applications, Information Reningen och att den får anses praktiskt genomförbar, ehuru den medför extra port, M-84, Advisory administrationskostnader både för skattskyldiga och myndigheter. Kom- Commission on lntergomissionen anser, att den ur kontrollsynpunkt i många hänseenden är enklare vernmental Relations, än inkomstskatten och att den synes vara något säkrare mot skattefusk. 1974.

4 Arbetshypotes

Den progressiva utgiftsskatten har i den teoretiska skattediskussionen oftast diskuterats som ett alternativ till den traditionella inkomstskatten. Det torde emellenid varken vara nödvändigt eller realistiskt att ersätta hela den nuvarande inkomstskatten med en progressiv utgiftsskatt. För

den_

stora majoriteten löntagare, som konsumerar hela sin inkomst, medför inkomstbeskattningen i realiteten också redan en beskattningav konsumtionen. Den kommunala beskattningen kan knappast utformas som en utgiftsskatt utan stora olägenheter. Det torde t. ex. inte vara acceptabelt, att man undgår kommunalskatt i en högskattekommun genom ett högt sparande under den tid man är bosatt där för att sedan konsumera behållningen, sedan man flyttat till en kommun med lägre skattetryck. Det kan ur fördelningspolitisk synvinkel heller knappast accepteras att man genom sparande i huvudsak kan undandra sig sin del av ansvaret för den offentliga sektorns utgifter. Därför bör en viss inkomstskatt bibehållas som en garanti för att varje medborgare med viss skatteförmåga också bidrar till de kollektiva utgifterna, som också han drar nytta av. En total övergång till progressiv utgiftsskatt skulle också kunna medföra alltför starka svängningar i beskattningen. Om man slutligen betraktar den progressiva utgiftsskatten som ett medel att rätta till de ojämnheter som ett traditionellt inkomstskattesystem medför vid ett högt skattetryck, finner man att detta mål kan uppnås redan genom att en mindre del av inkomstbeskattningen ersätts med en direkt utgiftsskatt. Den tekniskt effektivaste kombinationen mellan en inkomstskatt och en progressiv utgiftsskatt synes vara att omvandla inkomstskatten till en proportionell skatt på förslagsvis ca 30 %. Det skulle idag kunna innebära kommunalskatt med 26 % + 4 % statlig inkomstskatt. Härigenom blir det möjligt att införa vissa förenklingar i inkomstbeskattningen och framför allt avskaffa specialbehandlingen av realisationsvinster. På så sätt skulle alla inkomster oavsett inkomstslag i princip kunna bli lika hårt beskattade. Från och med den konsumtionsnivå, exempelvis 25 000 kr., som vid dagens

skatteuttag motsvarar ca 35 000 kr. inkomst, där man av fördelningsmässiga

skäl vill skärpa beskattningen, inför man dessutom en progressiv utgiftsskatt. Skattskyldiga under denna konsumtionsnivå betalar normalt endast proportionell inkomstskatt på hela sin inkomst. Skattskyldiga över denna gräns betalar såväl proportionell inkomstskatt på lie/a sin inkomst som progressiv utgiftsskatt på den del av inkomsten som överstiger gränsbeloppet. sedan inkomsten justerats med avdrag för avdragsgillt sparande och tillägg gjorts

46 Arbershypotes

med den upplåning och sparandeupplösning och andra inte inkomstskattepliktiga men utgiftsskattepliktiga penningtillskott som förekommit under året. Frågan om vilken skatteskala som bör användas i utgiftsskatten behandlas längre fram. l arbetshypotesen ingår att en förmögenhetsskatt av i huvudsak oförändrad karaktär bibehålls. Såsom längre fram skall diskuteras, kan utgifts- och förmögenhetsskatterna ses som komplement till varandra. Vidare ingår som en förutsättning att all upplåning i princip skall ingå i beskattningsunderlaget liksom arv. gåvor, obligations, lotteri- och tipsvinster, vilket medför förenklingar i skattens tekniska uppbyggnad. l arbetshypotesen ingår vidare att transfereringar och sociala förmåner också vid utgiftsbeskattningen är skattepliktiga eller skattefria i samma utsträckning som nu. Detta innebär att de grupper. som erhåller samhällsstöd i denna form, får möjligheter till skattefri konsumtion i samma utsträckning som i det nuvarande systemet. Några tekniska problem uppstår härigenom inte. Det är emellertid också tekniskt enkelt, om så skulle vara önskvärt. att föra in transfereringarna i utgiftsskattesystemet. Den skisserade arbetshypotesen kan sägas ge uttryck fören syn innebärande att inkomsten principiellt och på grund av de skattskyldigas förtrogenhet med inkomstbeskattningen utgör den lämpligaste basen för den grundläggande personliga beskattningen. medan en utgiftsskatt, som bygger på den redovisningsgrund och på den kontrollapparat som redan finns för inkomstbeskattningen. bättre förmår lösa de fördelningspolitiska och andra problem som den progressiva delen av beskattningen förorsakar. Valet av tekniska lösningar i olika enskildheter bestäms av de effekter som man vill uppnå med beskattningen. Vid utformningen av detaljerna i utgiftsbeskattningen påverkas detta i sin tur av om man principiellt vill se utgiftsskatten främst som en skatt på inkomsten eller som en konsumtionsskatt. Med de redovisade utgångspunkterna för denna studie är det naturligt att välja inkomstperspektivet. De tekniska lösningar som förordas bygger således väsentligen på detta principiella synsätt. Det bör understrykas att fråga endast är om en arbetshypotes. som inte utgör en bindande förutsättning för utgiftsskattens införande. Det finns i och för sig flera olika tänkbara variationer. Möjligheter har emellertid inte funnits att i detta sammanhang undersöka mer än ett alternativ. I det följande kommer i avdelning II tekniska frågor förbundna med utgiftsskatten att genomgås. Mot bakgrund av den behandlingen, som ger en inblick i utgiftsskattens funktion, skall därefter i avdelning lll utgiftsskattens innebörd och effekter i olika avseenden behandlas.

H Tekniska frågor

5 Utgiftsskattens teknik och funktion

Avgörande för en progressiv utgiftsskatts funktion är dess tekniska konstruktion. Skattens kritiker har framförallt invänt att den stöter på alltför svåra tekniska problem. Det år därför viktigt att redan i inledningsskedet av en utredning rörande progressiv utgiftsskatt undersöka om det går att ñnna en enkel teknik för skattens genomförande. Om detta misslyckas, kommer frågan om den progressiva utgiftsskattens företräden att sakna praktiskt intresse. Skattens effekter är också lättare att klarlägga om man har beskattningstekniken klar. Utredningsarbetet har därför till stor del inriktats på att finna en lämplig teknik.

5.1 Redovisningsteknik

En viktig del av den tekniska sidan utgör redovisningsteknikens utformning. Den är avgörande för hur de skattskyldiga skall förstå beskattningen, och om de skall klara de redovisningskrav, som måste ställas för att ett korrekt underlag för beskattningen skall erhållas. Strävan vid valet av redovisningsteknik bör vara att utnyttja så mycket som möjligt av den redovisning och det redovisningsunderlag, som redan används vid inkomst- och förmögenhetsdeklarationema, samt att se till att extraadministrationen blir så ringa som möjligt både för de skattskyldiga och för skattemyndigheterna. En viktig faktor vid teknikvalet har varit den relativt utförliga redovisning, särskilt vad gäller banksparande och innehav av fastigheter och aktier, som redan förekommer i förmögenhetsdeklarationen. Den räcker också för utgiftsskattens del som redovisning och kontroll av förrnögenhetsmassan och av att inga förändringar sker däri utan skattepåföljd. Det medför att det enda tillkommande momentet vad angår sparande och skulder behöver bli redovisning av bruttoförändringama i förmögenhetens sammansättning. Också inkomstskattedeklarationen utgör en god utgångspunkt för redovisning for en progressiv utgiftsskatt. Taxeringen till inkomstskatt bygger redan till en del på en kontantredovisning. En utbyggnad av denna till att för utgiftsskatten gälla samtliga förvärvskällor genom vissa justeringar i deklarationen kan relativt lätt åstadkommas och är helt tillräcklig för att det tillsammans med den ovan nämnda redovisningen av förmögenhetsförändringarna skall vara möjligt uppnå en tillfredsställande redovisning som

48 Urgjftsskartens teknik ochjâmktion sou 197552

underlag för en taxering till progressiv utgiftsskatt. Det är därvid att observera att inga andra uppgifter än sådana, som redan finns i de existerande inkomsteller förmögenhetsdeklarationerna eller lätt tillgängliga i den skattskyldiges deklarationsunderlag, härför behöver efterfrågas. Utgiftsdeklarationen bör då utformas så att den med utgångspunkt från uppgifterna i inkomst- och formögenhetsdeklarationerna kan ge upplysningar om i princip följande förhållanden.

A. Tillkommande poster i form av disponibla medel l. Kontanta inkomster och naturaförmåner i förvärvskällorna inkomst avjordbruksfastighet, annan fastighet. rörelse, tjänst och kapital . . . . . . . . . . . . . . . .. 2. Erhållna försäljningslikvider vid försäljning av fastigheter, värdepapper m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . 3. Erhållna arv. gåvor, obligations- och lotterivinster och försäkringsersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Erhållna lån och återbetalningar av lånefordringar . . . . . . . . . . . . . . . .. 5. Bankmedel och liknande vid årets ingång . . . . . . . . . . . . . . . .. Summa disponibla medel under året . . . . . . . . . . . . . . . ..

B. Avgående poster i form av icke skattepliktig användning av disponibla medel l. Kontanta utgifter (oavsett avdragsrätt vid inkomstbeskattningen) i förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet. rörelse. tjänst och kapital . . . . . . . . . . . . . . . .. 2. Kontanta utgifter för inköp etc. av fastigheter, värdepapper m. m. . . . . . . . . . . . . . . . .. Erlagda personförsäkringspremier . . . . . . . . . . . . . . . . . Återbetalning av egna lån och lämnade lån till andra . . . . . . . . . . . . . . . ..

MP? Bankmedel och liknande vid årets utgång . . . . . . . . . . . . . . . ..

Summa icke skattepliktiga utgifter . . . . . . . . . . . . . . . .. C. A-B = skattepliktiga utgifter . _ . .7._._.

l enlighet med dessa riktlinjer och på grundval av de materiella regler som föreslås i det följande har ett förslag till grunddragen i ett redovisningssystem utformats.

5.1.1 Redovisningen av enklare inkomsrfdrhâllanden

För en vanlig inkomsttagare, som förutom sin tjänsteinkomst uppbär ränteinkomster från sitt sparkapital insatt på bankkonto och som kanske bor i villa, varför han har ränte- och amorteringsutgifter, blir redovisningen till utgiftsskatt i regel enkel. Den vanliga inkomstredovisningen till inkomstskatt av tjänste- och kapitalinkomster och av schablontaxerade villor sker nämligen redan enligt den renodlade kontantprincip, som är lämpligast för redovisningen till utgiftsskatt. Detsamma gäller de allmänna avdragen. Detta medför att den i inkomstdeklarationen uppgivna till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten kan användas utan justeringar i utgiftsredovisningen. Det enda till-

Utgifisskatrens teknik och funktion 49

kommande momentet blir här normalt endast de förändringar i banksparandet och de amorteringar på lån som skett samt en uppgift om inbetald preliminärskatt. Dessa uppgifter finns oftast redan i den skattskyldiges kapitalbilaga och kan hämtas därifrån. Redovisningen av dessa poster kan ske enligt den enkla modell som visas i tablå l.

Tablå l Redovisning till progressiv utgiftsskatt för enklare inkomstförhållanden Tillkommande Avgående belopp belopp

inkomst att taxera till statlig inkomstskatt

Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx _ . . . , _ _ _ _ , Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx

Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Skulder 31/12 19xx

Under året erlagd preliminärskatt , . . _ _ , , , _ , _ Under året erlagd slutlig skatt , . _ , _ _ _ _ _ _ , Under året erhällen överskjutande skatt . . . . . . . . . .

Summa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grund-

b?°PP, _25 000

Till utgiftsskatt BESKATT- NlNGSBAFl FÖRBRUKNING

Några uppgifter utöver de i tablån angivna behövs inte. Utgiftsskatt beräknas sedan på den beskatmingsbarañrbrukningen. Denna enkla redovisning torde knappast behöva medföra problem. Exempel på denna typ av deklaration återfinns i den bifogade exempelsamlingen (se bilaga 1). 4

50 Utgiftsskattens teknik och funktion

5.1.2 Utkast för redovisning till utgiftsskatt För mer komplicerade inkomst- och förmögenhetsforhållanden krävs en mer ingående redovisning. För att testa den förordade redovisningsprincipens funktionsduglighet i olika hänseenden har ett utkast till huvuddragen i en komplett redovisning utarbetats. I det följande skall en teknisk genomgång av redovisningens olika delar ske. Dess funktion och de problem den förorsakar skall belysas med hjälp av ett genomgående praktiskt exempel med flera ekonomiska aktiviteter. För ytterligare belysning av tekniken hänvisas till den bilagda exempelsamlingen i bilaga 1. Det skall understrykas, att utkastet endast avser huvuddragen i redovisningen och ej är att uppfatta som ett förslag till deklarationsblankett. Härför krävs en mer preciserad utformning, som i detta sammanhang knappast skulle fylla någon väsentlig funktion. Redovisningsutkastet består av sex huvudavdelningar, I-VI, jämte en sammanställning motsvarande framsidan i den nuvarande allmänna självdeklarationen. Utkastet bygger på den nu förekommande inkomstredovisningen i självdeklarationen och utgår från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Den taxerade inkomsten justeras sedan så, att resultatet blir i överensstämmelse med den kontantflödesprincip som valts för utgiftsskatteredovisningen. Därefter tillkommer de uppgifter beträffande förmögenhetsförändringar, som erfordras för att mäta utgifterna, samt uppgifter om sådana likviditetstillskott som är av icke inkomstskattepliktig karaktär. Efterjustering för erlagda skatter respektive erhållen skatteåterbäring återstår taxeradförbrukning, dvs. den skattskyldiges konsumtion, som efter avdrag för det skattefria grundavdraget på 25 000 kr. blir beskattningsbarförbrukning till utgiftsskatt. På den beskattningsbara förbrukningen beräknas utgiftsskatten. Utkastets olika avdelningar skall här genomgås och illustreras praktiskt. Slutligen genomgås sammanställningen och uträkningen av den till utgiftsskatt beskattningsbara förbrukningen.

Avdelning I Startpunkten för redovisningen är den i inkomstdeklarationen framräknade till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Denna redovisas som tillkommande belopp under avdelning I, som har följande utseende.

Tillkommande belopp l. Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll) . . . . . . . . . .

Avdelning II nettointäkten i förvärvskäl- I avdelning II justeras därefter den deklarerade lorna inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse till den som är nödvändig för utgiftsbeskattningen. Härvid är kontantredovisning

Utgiftsskarrens teknik och .funktion 51

alla utgifter i förvärvskällan avdragsgilla, även om de ej kan omkostnadsföras vid inkomstbeskattningen. Beträffande inkomst av tjänst, schablontaxerad Villafastighet och kapital behövs, som tidigare nämnts, ingen justering, då redovisningen till statlig inkomstskatt i dessa inkomstkällor redan sker enligt den renodlade kontantprincip som är lämpligast for redovisningen till progressiv utgiftsskatt. Detsamma gäller de allmänna avdragen. I dessa avseenden behövs ingen särredovisning för utgiftsbeskattningen. Den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten kan till dessa delar användas direkt i utgiftsskatteredovisningen. Redovisningen for utgiftsskatt av inkomstkällorna jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse kan ske efter gemensamma principer. Samma upp-

Tablâ 2 Redovisningen avser: ll. 5 A Inkomst avjordbrukstastighet U B Inkomst av annan fastighet D C inkomst av rörelse

Tillkommande Avgående belopp belopp

Tillkommande belopp: a) kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verksamheten . . . . . . . . . . b övriga kontanta inkomster i verksamheten . . . . . . . . . . c) värdet av åtnjutna naturaförmåner . . . . . . . . . . d) till statlig inkomstskatt redovisad förlust i verksamheten (tilllägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt) . . . . . . . . . .

Avgående belopp: a) vid inkomstbeskattningen direkt avdragsgilla utgifter . . . . . . . . . . . bl utgifter berättigade till värdeminskningsavdrag vid inkomstbeskattningen . . . . . . . . . . . c) övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten) . . . . . . . . . . . d) till statlig inkomstskatt redovisad nettointäkt av verksamheten . . . . . . . . . . . Summa . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . ./. Summa avgående belopp . . . . . . . . . . Återstår tillkommande/avgående belopp under Il att redovisas på s. 1 . . . . . . . . . .

52 Utgiftsskattens teknik och funktion sou 197652

ställning kan därför i princip användas i alla tre fallen. Redovisningen kan lämpligen ske enligt de principer som tablå 2 visar. Metoden kan lämpligen demonstreras beträffande rörelse som skall redovisas i avdelning Il C. Vad angår redovisningen av rörelseinkomster skall ihågkommas att skattskyldighet till progressiv utgiftsskatt endast bör gälla samma skattesubjekt som nu är underkastade progressiv statlig inkomstskatt - dvs. i huvudsak endast fysiska personer. Det är således endast av fysisk person eller jämställd bedriven enskild rörelse som kommer att redovisas - dvs. relativt små rörelser. Redovisningen tillgår så att uppgift lämnas om alla under året influtna kontanta inkomster och kontanta utgifter i rörelsen. Beträffande utgifterna skall observeras att alla utgifter i och för rörelsen, oavsett om eller på vad sätt avdragsrätt föreligger vid inkomstbeskattningen, är avdragsgilla såsom investeringar i utgiftsbeskattningen. Den ojämnhet i inkomstredovisningen i förvärvskällan mellan olika år, som denna renodlade kontantprincip medför jämfört med redovisning enligt bokföringsmässiga grunder, utgör vid utgiftsbeskattningen ingen olägenhet, då den skattskyldige kan neutralisera dessa ojämnheter genom ökat eller minskat sparande. Beskattningen träffar endast den del av inkomsten som konsumeras. Detta påverkas inte av om kontant- eller bokföringsmässig redovisning används. på olika utgiftsslag föreslås endast för att underlätta kon- Uppdelningen trollen. För den rörelseidkare, som avslutar sina räkenskaper utan vinstoch förlustkonto och som därför idag deklarerar på blankett R 1, återfinns de flesta uppgifterna redan i inkomstskattedeklarationen. Då avdrag erhålls omedelbart för alla utgifter, blir några avskrivningar aldrig aktuella. Inte heller behövs någon vinstberäkning vid olika transaktioner, då genom den omedelbara avdragsrätten för utgifter det fortsatta ingångsvärdet på alla tillgångar blir noll. För att undvika att dubbelföring sker måste bruttoredovisningen sedan minskas med den till statlig inkomstskatt redovisade nettointäkten, eller om förlust därvid redovisats ökas med denna, dock endast i den utsträckning som förlusten av återstoden av den sammanräknade netpåverkat storleken toinkomsten. Det finns alternativa metoder att komma fram till samma resultat och rörelseidkarna bör tillåtas att även använda dem. Detta gäller om rörelsen avslutas med vinst- och förlustkonto, då inkomstdeklarationen sker på blankett R 5. Här återfinns uppgifterna för utgiftsbeskattningen endast i mindre utsträckning direkt i inkomstdeklarationen. I dessa fall torde emellertid vad som redovisas som uttag respektive tillskott på kapitalkontot, med eventuell justering för naturauttag, direkt kunna användas i deklarationen.

Ett exempel på en enkel rörelse kan belysa användningen. A driver byggnadsrörelse i egen regi på deltid och innehar dessutom anställning som byggnadssnickare. Han har redovisat sin rörelse i sin inkomstdeklaration enligt vad som framgår av tablå 3-4. Utöver vad som direkt framgår av deklarationen skall nämnas, att han under året har sålt en till l 000 kr. bokförd mindre lastbil för 2 0()0 kr. och i dess ställe köpt en annan begagnad för 15 0()0 kr. kontant. Bilen avskrivs med 20 % per år.

i

sou 1976:62 Urgifrsskatzens teknik och funktion 55

l utgiltsskattedeklarationen avspeglar sig Azs verksamhet enligt vad som framgår av tablå 5. I tillkommande posten 59000 kr. ingår kontanta intäkter med 54000 kr., uttag med 3 000 kr. och försäljningssumman 2 000 kr. för den försålda maskinen. l avgående posten 57 000 kr. ingår under a) kontanta varukostnader med 25 000 kr. och kontanta driftskostnader med 8 000 kr., under b) redovisas den kontanta inköpskostnaden lör den nya maskinen och under d) den redovisade nettointäkten, som skall dras ifrån då den redan ingår i den taxerade inkomsten som upptagits i avdelning l. En kontantberäkning visar således ett 2000 kr. större överskott än den till inkomstskatt redovisade nettointäkten på 9000 kr. Huruvida utgiftsbeskattning sker eller ej beror på hur rörelsens kontantöverskott på 11000 kr. använts av A.

Tablå 5 Redovisningen avser: ll. T? A Inkomst av jordbruksfastighet Vi B lnkomst av annan fastighet X C Inkomst av rorelse

Tillkommande Avgående belopp belopp

Tillkommande belopp: al kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk- lar samheten b) övriga kontanta inkomster i verk-

samheten . . . . . . . . 2 000m.

cl värdet av åtnjutna naturaförmåner . . dl till statlig inkomstskatt redovisad förlust i verksamheten (tilllägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt) . . . . . . . . . .

Avgående belopp: a) vid inkomstbeskattningen direkt xa avdragsgilla utgifter . _ _ b) utgifter berättigade till värde vid inkomstbe-

minskningsavdrag på_

skattningen . , , , _ _ , , , _ _ c övriga utgifter i förvarvskällan linkl värde på gåva nedlagd i verksamheten) , , , , _ , _ _ _ _ _ d till statlig inkomstskatt redo- Kd, visad nettointäkt av verksamheten . . . . . . . . . . .

_Summa ./. Summa avgående belopp . . Återstår tillkommande/angående belopp under ll

att redovisas på s. 1 2 _ _

X3 återfinns i inkomstdeklarationen Uppgiften *b Uppgiften återfinns i underlaget för inkomstdeklarationen

Utgijlsskatrens teknik och _funkrion 57

Tablå 7 Redovisningen avser: ll. U A Inkomst av jordbruksfastighet B Inkomst av annan fastighet U C Inkomst av rörelse

Tillkommande Avgående belopp belopp

Tillkommande belopp: a) kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verksamheten b övriga kontanta inkomster i verksamheten . . . . . . .ya

c 3

värdet av âtnjutna naturaförmåner d till statlig inkomstskatt redovisad förlust i verksamheten ltill- Iägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt) . . . , . . . . . .

Avgående belopp: a) vid inkomstbeskattningen direkt La. avdragsgilla utgifter . . . . . . . . . . . b) utgifter berättigade till värdeminskningsavdrag vid inkomstbe- x Å skattningen . . . . . . . . . . . cl övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten) . . . . . . . . . . . dl till statlig inkomstskatt redo- tä-

visad nettointäkt av verksamheten . . . . . . . . . . . /nz apa

Summa . . . . . . ./. Summa avgående belopp . .

Återstår /avgående belopp kinder lI

att redovisas på s. l . . . . . . . . . . y

X3 återfinns i inkomstdeklarationen Uppgiften *b Uppgiften återfinns i underlaget för inkomstdeklarationen

58 Urgiftsskartens teknik och funktion

Kontantsammanställningen visar således på ett överskott av endast 4 000 kr. (12 000 kr. nettointäkt - 8000 kr. underskottet av sammanräkningen) jämfört med det till inkomstskatt deklarerade överskottet 12 000 kr. Skillnaden beror i huvudsak på den kontanta nyinvesteringen i fastigheten för vilken avdragsrätt omedelbart föreligger. Redovisningen av uttag ur handelsbolag torde ej medföra speciella problem. Kapital- och privatkontonas förändringar läggs här till grund for beskattningen.

Avdelning III Utkastets avdelning III avser förändringar i fastighets-, aktie-, andels- och obligationsinnehav. Inte heller här behövs någon vinstredovisning då anskaffningsutgifterna varit omedelbart avdragsgilla. Det bör observeras att värdeforändringar i de behållna förmögenhetstillgångarna inte påverkar beskattningen. Någon redovisning av de behållna formögenhetstillgångarna behövs ej heller utöver den som återfinns i förmögenhetsdeklarationen. De begärda uppgifterna återfinns antingen i det ordinarie deklarationsmaterialet eller är lätt tillgängliga for den skattskyldige. Svårare problem torde endast behöva uppstå beträffande avgränsningen av vad som skall förstås med förbättringskostnader på schablontaxerade villor. Denna fråga behandlas senare i avsnitt 5.8. Justering med till statlig inkomstskatt redovisad realisationsvinst eller förlust på försäljning krävs även i dessa fall. Följande exempel rörande A, som i utvidgad form också kommer att användas till belysning av redovisningen under avdelning IV angående förändringar i bankbehållning m. m., kan belysa tekniken.

Exempel A Sålde den 1/1 sin villa för 310000 kr. Den var belånad till 210000 kr. Köparen övertog samtliga lån. A erhöll 60 000 kr. kontant och skulle erhålla återstående 40 000 kr. nästa år. Den till statlig inkomstskatt redovisade skattepliktiga realisationsvinsten uppgick till 25 000 kr., sedan avdrag skett för den uppräknade anskaffningskostnaden med 281 000 kr. och för forsäljningskostnader på 4 000 kr. För de 60 000 kr. A erhöll kontant köpte han under året aktier för 14000 kr och en personbil for 26000 kr. Vid årets utgång återstod av köpeskillingen 20000 kr. på bankkonto. A hade under året också sålt 90 premieobligationer för 10000 kr., vilka hade inköpts för 11000 kr. Den till statlig inkomstskatt redovisade realisationsförlusten uppgick till 1 000 kr. Azs transaktioner avspeglar sig vid utgiftsbeskattningen i redovisningen under avdelning Ill på sätt som framgår av tablå 8. Beträffande avgränsningen av vad som skall anses utgöra sparande se avsnitt 5.3 nedan. Vad angår realisationsvinster vid försäljning av andra förmögenhetstillgångar än sådana som anses utgöra sparande kommer den till statlig inkomstskatt redovisade realisationsvinsten - men inte hela forsäljningssumman då ju anskaffningen fått ske med beskattade medel - att ingå i beskattningsunderlaget for progressiv utgiftsskatt.

Utgiftsskattens teknik och funktion

Tablå 8 Ill. A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande Avgående belopp belopp Tillkommande belopp: al försäljningssumma för försåld fastighet la eller fastighetsdel . . bl till statlig inkomstskatt redovisad rea- Iisationsförlust ltillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt . . . . . . . . . .

Avgående belopp: a) försäljningskostnader . . . . . . . . . . . b) inköpspris för förvärvad fastighet eller fastighetsdel linkl värde på gåva av fastighet) . . . . . . . . . . . c) utgift för förbättring av fastighet, som ej redovisats under II, enl specifikation . . . . . . . . . . . d) till statlig inkomstskatt redovisad rea-

Iisationsvinst på fastighetsförsäljning . 2.5. Mo F? I o o . . .

Summa

./. Summa avgående belopp . . . . . . . . . .

Återstår tillkommande/avgående belopp under lV att redovisa på s. l .

B. Förändring av aktie, andels- och obliga- Tillkommande Avgående tionsinnehav och annat värdepappersinnehav belopp belopp

Tillkommande belopp: a) försäljningssumma för försålda aktier, andelar och Lgationer

o?! r .enat . . . . : . . . . 10. 0.0.0. . .

aá/aye. \

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . X-á.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . : 100.40. . .

bl till statlig inkomstskatt redovisad realisationsförlust (tillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till 4. statlig inkomstskatt). . . .

Avgående belopp: a) försäljningskostnader . . . . . . . . . . . b) förvärvspris lel gåvovärde) för förvärvade aktier andelar och

.4Ãê7.z6f. . .x obliåaåioner

cl till statlig inkomstskatt redovisad realisationsvinst på aktie-, andels- och obligationsforsäljning . , . . . . . . . . .

Summa ./. Summa avgående belopp . .

Återstår t-vHleev-i-rrrrunde/avgående belopp under Ill att redovisa på s. 1 . . . . . . . .

Ulppgiften återfinns i Xb *X3

?(3 Uppgiften återfinns i Uppgiften återfinns i

inkoimstdekl. underlaget för inkomstförmögenhetsdekl. dekl.

60 Urgifrsskartens teknik och funktion

Exempel A säljer en tavla för 8 000 kr. Tavlan inköptes Föregående år för 5 000 kr. Vinsten 3 000 kr. redovisas som realisationsvinst och är också skattepliktig vid utgiftsskatt. A köpte därefter litograñer för 7 000 kr. Detta återspeglas ej i redovisningen då anskaffningen anses som konsumtion. Någon ytterligare redovisning än den som förekommer i inkomstskattedeklarationen behövs dock ej då vinsten på tavlan redan ingår i den taxerade inkomsten, som redovisats under avd. l.

A vdelning I V

Avdelning IV avser Förändringar i banksparande, fordringar och skulder. Här behövs endast en redovisning av vid årets ingång och utgång innestående bankmedel respektive utestående fordringar och skulder. Redovisningen kan lämpligen ske enligt de principer som visas i tablå 9. Beträffande avdraget for skattefri upplåning upp till max. 30000 kr. se avsnitt 5.4 nedan rörande kapitalvaror och konsumtionskrediter.

Exempel Redovisningen kan belysas genom att se hur Azs ovan beskrivna transaktion efter fastighetsforsäljningen återspeglar sig i deklarationen. Som kompletterande upplysning kan nämnas att A har ett checkkonto på vilket 5 000 kr. fanns vid årets ingång och 7000 kr. vid årets utgång. A har också en inteckningsskuld på hyresfastigheten på 100000 kr. Dessutom hade han en kvarstående skuld på 12000 kr. till sin farbror. A erlade en livförsäkringspremie på 600 kr. under året. Hur Ars deklaration gestaltar sig under avdelning lV framgår av tablå 10. Det skall observeras att A här erhåller sparavdrag för det. som han ej konsumerat av vad han erhöll i köpeskilling för fastigheten, utan sparat i form av friskrivning av villalånet, erhållen fordran på köparen och bankinsättning. Nettot mellan den totala köpeskillingen å ena sidan och å den andra sidan Azs aktieinvestering redovisad under lll och sparandeökningen redovisad under lV utgör vad A konsumerat. Också beträffande sparande- och skuldforändringama återfinns de begärda uppgifterna redan direkt i förmögenhetsdeklarationen eller lättillgängligt i deklarationsunderlaget. Orsaken till att varufordringar och leverantörsskulder och liknande i förvärvskälla ej skall medtagas är att den kontantredovisning, som sker under avdelning Il i förvärvskällorna, ej beaktar fordringar och skulder. Därför måste de utelämnas även här om snedvridningar i resultatet skall undvikas. Inte heller skatteskulder skall medtas, då de ej motsvaras av någon motprestation. Skattefordringar skall ej upptas då avdrag erhålls för erlagd skatt. Beträffande kontrollfrågorna rörande uppgifterna i avd. IV se avsnitt 5.15 nedan.

Avdelning V och VI

Avdelning V i förslaget avser redovisning av gåvor och vinster av olika slag. Detta är helt nya uppgifter, som ej förekommer vid inkomst- eller förmögenhetsbeskattningen. Uppgifterna är dock lättillgängliga för den skattskyldige. Beträffande arv och gåvor finns redan redovisningsskyldighet i annat sammanhang och en kontrollapparat i funktion. Hur redovisningen

SOU 197652 Utgi/tsskatrens teknik ochfunktion 61

Tablå 9 Tillkommande Avgående lV Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp

A. Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx . . . . . . . . . . Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx

B. Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belooo: Under året erhållna försäkringsersättningar

Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier

C. Fordringar (dock ej skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx . . . . . . . . . . Avgående belopp: Fordringar 31/12 19xx

D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Skulder 31/12 19xx

Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration . . . . . . . . . . Avgående belopp:Skulder 1/1 19xx . . . . . . . . . . skattefritt skuldbelopp 31/12 dock högst 30 000 kr . . . . . . . . . . . Summa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ./. Summa avgående belopp . . . . . . . . . .

Återstår tillkommande/avgående belopp under lV att redovisa på s. 1 . . . . . . . . . .

här i detalj skall ske är beroende av hur anknytningen till arvs- och dödsbobeskattningen sker. Se mera härom nedan i avsnitt 5.11. Beträffande vinsterna torde någon typ av kontrolluppgifter få föreskrivas om vinsten överstiger visst belopp, t. ex. 10000 kr. Se mera härom i avsnitt 5.12. Avdelning VI avser redovisning av erlagd preliminär och kvarstående skatt under året, för vilken utgiftsskatt ej skall utgå, och erhållen skatteåterbäring i form av överskjutande skatt, för vilken skattskyldighet fö-

62 Urgifrsskarrens teknik och funktion

Tablå 10 Tillkommande Avgående IV Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp

A. Bankmedel inkl. medel på postgiro

Tillkommande belopp: 6-

Tillgodohavanden den 1/1 19xx .. .JanW

belopp:

Avgående

7292122??? 93. 3273.2. ?ZA . . . . . . 10.440. .

cheøérføéø. . x.. áaøk . . . . . . .maa .

..2%mn§

Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belooo: Under året erhållna försäkringsersättningar

Avgående belopp: U d råre; ersonf rsäkringspremier

rlayd

. 4/1. .G. 7.545 . n :Prem/e

Fordringar (dock ei skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx Avg“ende bel pp: Fordringar 31/1 19xx

4å/.//a.›.yJ/-af

. me? . . . . . . . . . . . .

070A

Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkomm nde belopp: Skulder 31/12 19xx . Far ro!? ., . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

b e/en ä

;lux/g

. . . . . . . .

Hyra

skattefritt skuldbelopp enl föregående års

deklaration 4

Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx(/: øoøwløüêøu/“Nl

Skattefritt skuldbelopp 31/12 dock högst 30 000 kr

Summa . #27449. . .å 89.144 .. ./. Summa avgående belopp 7:187. 004. .

Återstår tuüütevrrmwnde/avgående belopp under

IV att redovisa på s. 1 . .fill/Må

Xb Uppgiften återfinns i underlaget för inkomstdeklarationen *X3 Uppgiften återfinns i förmögenhetsdeklarationen “b för föreg. år Uppgiften återfinns i förmögenhetsdeklarationen

religger. Beträffande grunden for denna behandling se avsnitt 5.2 nedan. Som en illustration av tekniken kan vi fortsätta exemplet med A.

Exempel

A förutsätts ha inbetalt 30 600 kr. i preliminärskatt under året, vilket han har uppgifter om från sina skattekvitton. Han erhöll också 400 kr. i överskjutande skatt till jul.

SOU l976:62 Urgiftsskarrens teknik och ,funktion 63

Sammanställning och uträkning av beskattningsbar förbrukning

Det nettobelopp, som framkommer sedan från summa tillkommande belopp i sammanställningen dragits summa avgående belopp, motsvarar vad den skattskyldige använt for konsumtion under året. Från detta netto, taxerad förbrukning, avgår därefter det skattefria grundbeloppet. Återstoden utgör

Tablå ll Redovisning till progressiv utgiftsskatt Tillkommande Avgående belopp belopp Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)

A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga Il A Avgående belopp enligt bilaga lI A . Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga lI B Avgående belopp enligt bilaga Il B . Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C Avgående belopp enligt bilaga Il C . Uttag ur handelsbolag enligt bilaga ll D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga ll D

lll. . Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll A Avgående belopp enligt bilaga IlI A . Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll B Avgående belopp enligt bilaga Ill B . Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaga IV A. Förvärv genom arv eller gåva B. Erhållna lotteri- och tipsvinster

VI. Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen overskjutande skatt

Summa

Summa tillkommande belopp _ _ _ , _ , , _ , , _ Avgår summa avgående belopp ,- _ _ _ _ _ . , _ _ _ Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt gru ndbelopp Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAFI FÖRBRUKNING

64 Utgiftsskartens teknik och _funktion

till utgiftsskatt beskattningsbar förbrukning. Skatteberäkningen behandlas i avsnitt 5.2. Sammanställning av de olika posterna och uträkningen av den till utgiftsskatt beskattningsbara förbrukningen kan lämpligen ske enligt de principer som visas i tablå ll. Tekniken kan återigen belysas med A som exempel.

Tablå 12

Redovisning till progressiv utgiftsskatt Tillkommande Avgående belopp belopp

Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll) . . .

A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga lI A Avgående belopp enligt bilaga Il A , Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga ll B Avgående belopp enligt bilaga II B . Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C Avgående belopp enligt bilaga ll C . Uttag ur handelsbolag enligt bilaga ll D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga Il D

lll. . Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll A Avgående belopp enligt bilaga lll A Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll B Avgående belopp enligt bilaga lll B

. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaoa IV A. Förvärv genom arv eller gåva B. Erhållna lotteri- och tipsvinster

VI. Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt

Under året erhållen överskjutande skatt . . . . .6fao..“""

Summa .BJFYl/Já. .3./4z.za0..

Summa tillkommande belopp _ . , Avgår summa avgående belopp 731.4. 2.90_ _ Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING . . .L 0. 2.0.0.. Avgår skattefritt grundbelopp ?.25 OQO , . . . . . Till utgiftsskatt BESKATT-

NINGSBAR FÖRBRUKNING 55,100

Utgiftsskarrens teknik och funktion 65

Exempel A:s ovan beskrivna förhållanden och deklarationsuppgifter i olika delar kommer att återspegla sig på följande sätt. A hade redovisat till statlig inkomstskatt en taxerad inkomst på 91000 kr., varav 40000 kr. tjänsteinkomst, 3000 kr. kapitalinkomst, 9 000 kr. rörelseinkomst, 12 000 kr. fastighetsinkomst och 27 000 kr. realisationsvinst. Beloppet 91 000 kr. införs under l. l övrigt överföres de nettobelopp som framräknats under avd. ll-Vl. Från nettot härav, som utgör den till utgiftsskatt taxerade förbrukningen, drages sedan det skattefria grundbeloppet 25 000 kr., varefter återstoden utgör beskattningsbar förbrukning. Principerna för A:s slutsammanställning framgår av tablå 12. Olikheterna mellan taxerad inkomst och till utgiftsskatt taxerad förbrukning plus nettot av skattebetalningarna beror bl. a. på att A förbrukat 26 000 kr av köpeskillingen for fastigheten och hela köpeskillingen för obligationema. Vidare har kontantöverskottet på rörelsen förbrukats. Å andra sidan har en del av fastighetens nettointäkt investerats i fastigheten. En exakt jämförelse mellan efTektema av inkomstbeskattningen och utgiftsbeskattningen för A görs i samband med uträkningen av A:s inkomst- och utgiftsskatt nedan i avsnitt 5.2 rörande skatteuttagstekniken.

Den här föreslagna tekniken för redovisning till utgiftsskatt utgör endast en av flera möjliga tekniker. I enskildheter kan den säkert också förbättras. Den kan dock tjäna som illustration till hur en fungerande redovisning kan konstrueras. Som torde ha framgått av de ovan givna illustrationerna till tekniken återfinns flertalet begärda uppgifter i en eller annan form i den allmänna självdeklarationen redan i det nuvarande inkomstskattesystemet. Återstående begärda uppgifter, bortsett från de i avdelning V, återfinns i det nödvändiga underlaget for inkomst- eller förmögenhetsdeklarationen. Den valda tekniken medför därför knappast svårare praktiska komplikationer. Inte heller kan den anses medföra något mer betungande merarbete för de skattskyldiga. Granskningen av deklarationerna kan med fördel samordnas med granskningen av inkomst- och förmögenhetsdeklarationerna. Någon studie av det merarbete som utgiftsskatten härvidlag skulle medföra har ej varit möjlig att göra. Att viss merbelastning blir följden torde vara klart. Den torde dock knappast vara av alltför betydande storlek. Till kontrollfrågorna återkommes i det följande.

5.2 Teknik för skatteuttag

Utgiftsskatten avser att träffa den skattskyldiges konsumtion. Skattebasen för utgiftsskatten utgörs i enlighet härmed av vad den skattskyldige under året konsumerat av sina tillgängliga likviditetsresurser. Vid fastställandet av skattebasen uppkommer frågan huruvida de belopp, som inbetalats i inkomst- och utgiftsskatt, bör ingå i basen. Då inbetald skatt knappast kan betraktas som konsumtionsutgift, talar redan principiella skäl för att belopp, som erlagts i skatt, ej bör betraktas som skattepliktig utgift. Sådana belopp bör således exkluderas från skattebasen. Det finns också starka praktiska skäl for en sådan lösning. Om erlagda skatter skall inräknas i skatteunderlaget såsom en del av konsumtionen blir nämligen följden, att storleken av erlagd preliminärskatt kommer 5

66 Utgiftsskattens teknik och _fimktion

att påverka den slutliga skattens storlek och höjd. Ett exempel kan klargöra effekten av förskjutningar i preliminärskatteinbetalningar i sådant fall. Antag att en person med 100000 kr. inkomst konsumerar 50000 kr. härav och har att erlägga sammanlagt 50 96 skatt, varav 30 96 inkomstskatt och 20 % utgiftsskatt. Uttages skatt preliminärt med 50 % av inkomsten, dvs. med 50 000 kr.. uppgår såväl skattepliktig inkomst som skattepliktig konsumtion till 100 000 kr. Ingenting återstår vid årets slut för den skattskyldige efter hans konsumtion av 50000 kr. Uttages ingen preliminärskatt utan motsvarande belopp. 50 000 kr., insättes på bank av den skattskyldige. blir inkomstskatten oförändrad 30 000 kr. men erläggs först påföljande år. Det förbrukade beloppet, dvs. den skattepliktiga konsumtionen, under året uppgår härigenom endast till 50000 kr., vilket medför utgiftsskatt med 20 % - om samma marginalskattesats gäller - av detta belopp eller med endast 10000 kr. Genom att underlåta att inbetala preliminärskatt minskar den skattskyldige -i vart fall temporärt - sin skattebelastning med 10000 kr.

Det skulle således bli lönsamt for skattskyldiga att vid en sådan skatteuttagsteknik om möjligt uppskjuta skattebetalningen och i stället spara Härigenom blir det belopp, som annars skulle använts till preliminärskatt. det konsumerade beloppet lägre och som en följd härav också skattebelastningen. Motsatt effekt, dvs. skatten blir högre, uppstår om för mycket preliminärskatt inbetalts. Dessa effekter av preliminärskatteinbetalningarnas variationer undgås. om vad som erlagts i skatt ej inräknas i skatteunderlaget. I enlighet med den kontantredovisningsteknik, som ovan valts för redovisning till utgiftsskatt, åstadkommer man detta enklast genom att belopp som under året erlagts i preliminär och slutlig (kvarstående) skatt undantas såsom avgående belopp från utgiftsbeskattning. I konsekvens härmed följer att under året erhållen skatteåterbäring på grund av tidigare mycket inbetald preliminärskatt

för

koneller på grund av annan orsak blir att betrakta såsom skattepliktigt tanttillskott, som skall redovisas som tillkommande post i deklarationen. Härigenom kommer det individuella skatteuttaget ej att påverkas av den erlagda preliminärskattens storlek. Den slutliga skattens storlek blir densamma oavsett om preliminärskatt inbetalts eller motsvarande belopp sparats. 1 det ovan givna exemplet blir sålunda den skattepliktiga konsumtionen 50000 kr. om erlagd skatt undantas från beskattningsunderlaget, oavsett om preliminärskatt inbetalts eller ej.

Fall A preliminär skatt Fall B ingen preliminär inbetalts skatt inbetalts Inkomst 100 000 100 000 avgår prel. skatt ./. 50000 avgår sparande ./. 50000

skattepliktig konsumtion 50000 50000

Också kombinationen av en proportionell inkomstskatt på 30 % på alla inkomster, inklusive kapitalvinster, och en progressiv utgiftsskatt medför komplikationer, om erlagda skatter ej utesluts ur skattebasen. En konstrukinräknas i konsumtionen tion, där det belopp som erlagts i inkomstskatt dvs. i skatteunderlaget för utgiftsskatten, leder nämligen till vissa kumulativa effekter. Sålunda blir följden, att utgiftsskatt i så fall kommer att

sou 197552 Utgiftsskattens teknik och .funktion 67

utgå på det belopp som åtgått till inkomstskatt. Emellertid måste man också i så fall räkna in i skatteunderlaget det belopp, som åtgår till utgiftsskatt på inkomstskattebeloppet (jämför mervärdeskattens konstruktion, där i den formella skattesatsen på 15 % även ingår det belopp som åtgått i skatt). Det medför, att det vid en formell utgiftsskattesats av exempelvis 20 % till utgiftsskatt skulle åtgå ett belopp motsvarande 25 % av inkomstskattebeloppet och vid en formell skattesats på 50 96 ett belopp motsvarande 100 % av inkomstskatten endast for att bestrida den skatt, som föranleds av betalningen av inkomstskatten. Detta skulle ge i det förstnämnda fallet en effektiv inkomstskattebelastning på 37,5 % och i det senare fallet en belastning på 60 % istället för formellt 30 96. Ett exempel kan klargöra effekten. En skattskyldig har ordinarie inkomster på l00 000 kr., som han i princip konsumerar. Han betalar därför en sammanlagd inkomst- och utgiftsskatt på 50 % eller 50 000 kr. Dessutom har han under året sålt sin villa för 250000 kr. varav 100000 kontant. Vinsten uppgår även till 100000 kr. Han avser att spara vad som återstår härav efter skatt. Skatten erläggs redan under beskattningsåret. Han får då erlägga 30 % eller 30 0()0 kr. av vinsten i inkomstskatt. På detta belopp har han också att erlägga utgiftsskatt. Om utgiftsskatten på marginalen antas vara 50 % inklusive skattebeloppet, blir utgiftsskatten på de 30000 kr. som åtgått i inkomstskatt 30000 50 . +

-ñö-Ää-w- (30000 3%

, vilket ger x = 100.

Härav följer att utgiftsskattebeloppet uppgår till 100 % av 30000 eller 30000 kr. Den sammanlagda inkomst- och utgiftsskatten på vinsten på 100 000 kr. blir således 60000 kr. Härav är 30000 kr. eller 50 % utgiftsskatt. För att spara återstår således endast 40000 kr.

Dessa kumulativa effekter av inkomstskatten och utgiftsskatten på inkomstskatten skulle således leda till att skattebelastningen for skattskyldiga i högsta utgiftsmarginalskatteskikten alltid blev minst 60 % av inkomsten, även om icke någon del av inkomsten använts för konsumtion. Dvs. endast 40 % av inkomsten i dessa skikt skulle bli tillgängligt för sparande. Denna effekt är knappast förenlig med den plats i systemet som inkomstskatten är avsedd att ha. Den förenkling i inkomstbeskattningen och den likabehandling av löpande inkomster och kapitalvinster, som torde vara möjlig vid en reellt proportionell inkomstskatt på 30 %, skulle bli svårgenomförbar vid dessa kumulativa effekter. Dessa konsekvenser av kombinationen av inkomst- och utgiftsskatt undgås emellertid om belopp, som erlagts i skatt, ej ingår i beskattningsunderlaget. Den teknik, som ovan rekommenderats för att lösa problemen i samband med variationer i preliminärskattebetalningarna, löser således även problemen med kombinationen av inkomst- och utgiftsskatt. För det just anförda exemplet skulle då någon utgiftsskatt ej uttagas på vad som erlagts i inkomstskatt på vinsten. Kvar att spara efter erläggandet av inkomstskatt 30 000 kr. skulle således bli 70 000 kr. För inkomstskatten skulle den verkliga skattebelastningen härigenom komma att överensstämma med det formella skatteuttaget. Inga kumulativa effekter skulle längre uppstå. Det finns således starka såväl principiella som praktiska skäl for att från skattebasen for utgiftsskatten undanta belopp som erlagts i skatt. Det skall observeras, att det just är erläggandet av skattebeloppen, som förorsakar

68 Utgiftsskattens teknik och .funktion

de påtalade problemen, medan frågan om debiterad eller odebiterad skatt, liksom frågan till vilket år skattebetalningen hänför sig, är betydelselös. Därför måste undantagandet avse erlagd skatt, oavsett om fråga är om debiterad eller odebiterad, preliminär eller slutlig skatt, eller om den under året erlagda skatten hänför sig till andra beskattningsår än det under vilket den erläggs. Redovisnings- och kontrolltekniskt är undantagandet från utgiftsskatt av erlagda skattebelopp enkelt och behöver ej förorsaka speciella problem. Den skattskyldige har redan i dagens system underlag för den redovisning, som han skall göra i sin deklaration beträffande de skattebelopp. som erlagts av eller för honom under året. Det förväntas också redan nu av den skattskyldige, att han i sin deklaration skall ange storleken av inbetald preliminärskatt. Då emellertid summan av erlagda skatter får en annan och med inkomster och utgifterjämställd betydelse i utgiftsskattesystemet, krävs en noggrannare redovisning än vad som faktiskt sker i dag, samtidigt som det krävs kontroll av skattemyndigheterna av uppgiftens riktighet. Då skattemyndigheten direkt förfogar över korrekta uppgifter om skattebetalningarnas storlek, torde kontrollen ej förorsaka särskilda problem. l och med att man från skattebasen undantar belopp, som erlagts i skatt, uppstår vissa följdkonsekvenser. Den viktigaste rör det formella skatteut- - som när skatten tagets höjd. Om man vill uppnå samma reella skatteuttag inräknas i det skattepliktiga beloppet, såsom sker vid den nuvarande inkomstbeskattningen, måste det formella skatteuttaget sättas högre när skatten ej ingår i skattebasen, då samma skattebelopp skall erhållas från en mindre skattebas. Till belysning av tekniken kan följande exempel ges.

Antag att man av en inkomst på 100 kr. vill ha in 50 kr. i skatt. Efter skatt återstår således 50 kr. för den skattskyldige. Räknas skatteuttaget från bruttot 100 kr. uppgår det formella skatteuttaget till 50 %. Räknas skatteuttaget från vad som återstår efter skatt, nämligen 50 kr., blir det formella skatteuttaget 100 %. l båda fallen uttas emellertid samma skattebelopp. 50 kr.. från samma inkomst. På grund av skattebasens tekniska konstruktion blir emellertid den formella skatteuttagsprocenten helt olika i de båda fallen.

Tabell 5:1

Totalt Härav skattetryck på .en konsume- lnkomst- Utgiftsskatt på konsumerad Utgiftsskatt på rad inkomst skatt inkomst exkl. belopp som konsumerad inkomst av 100 kr av 100 kr åtgår till inkomst- och exkl. inkomstskatt i % i ZS utgiftsskatt

30 7,7% av 65 kr = 5 kr 7 u av 70= 5 kr 35 30 l6,7 60 = lO l4 = l0 40 45 30 27.3 55 = l5 2l = l5 30 40.0 50 = 20 29 = 20 50 30 55.6 45 = 25 36 = 25 55 40 = 30 43 = 30 60 30 75,0 30 l00.,0 35 = 35 50 = 35 65 30 133.3 30 = 40 57 = 40 70 75 30 180.0 25 = 45 64 = 45 30 250.0 20 = 50 71 = 50 80 82.5 30 300.0 17,50 = 52.50 75 = 52,50

Utgiftsskattens teknik och _funktion 69

När det gäller konstruktionen av en utgiftsskatteskala måste även beaktas att från skattebasen undantagits inte endast erlagd utgiftsskatt utan även inkomstskatt på 30 %. En uppfattning om relationerna mellan formellt utgiftsskatteuttag, marginell utgiftsskatt och total skattebelastning inklusive inkomstskatt erhålles av tabell 5:1. De formella skattesatserna i utgiftsskatten blir med den rekommenderade tekniken mycket höga om samma totala skatteuttag skall gälla som i den nuvarande inkomstbeskattningen. Utgiftsskattesatserna är emellertid endast en spegling av skattetryckets höjd i vår nuvarande inkomstbeskattning, när inkomstskatten sätts i relation till vad de skattskyldiga får behålla efter skatt. De angivna skatteuttagen kan snarast sägas bidra till en allsidigare belysning av dagens skattetryck* lnnan frågan om skatteskalans utformning närmare diskuteras skall i korthet beröras några frågor som därvid bör beaktas. Att belopp, som erlagts i preliminär skatt, undantas från skatteunderlaget innebär att samtliga de skatter, som ingår i preliminärskatteuttaget, kommer att ligga utanför skattebasen för utgiftsskatten. För andra skattskyldiga än egenföretagare ingår i preliminärskatteuttaget utgiftsskatt, inkomstskatt och förmögenhetsskatt. Konsekvenserna i samband med utgifts- och inkomstbeskattningen har redan berörts ovan. De konsekvenser den föreslagna lösningen får beträffande förmögenhetsbeskattningen diskuteras närmare nedan i kapitel 6 i samband med behandlingen av samordningen av utgiftsskatten och förmögenhetsskatten. Här skall endast påpekas att de skäl som anförts ovan rörande inkomst- och utgiftsskatten också gäller för förmögenhetsskatten. Ett ytterligare skäl för att erlagd förmögenhetsskatt bör ligga utanför skattebasen är att förmögenhetsskattens reella belastning annars skulle bli beroende av den skattskyldiges konsumtionsnivå. Vad angår egenföretagarnas egenavgifter är den tekniska lösningen i viss mån beroende av hur frågan löses i inkomstbeskattningen. Det lämpligaste synes dock vara att dessa avgifter i utgiftsskattesammanhang får dras av i samband med att de erläggs. I den mån avdragstidpunkten blir en annan i inkomstbeskattningen får justering härför ske.

Om man anger nu gällande marginalskattesatser i inkomstbeskattningen - kommunalskatt 26 % plus statlig inkomstskatt i skiktet - i relation till den inkomst, som återstår efter skatt. erhålls följande Skattesatser. 30 % inkomstskatt motsvarar 43 96 av vad som återstår av inkomsten efter skatt

För att det i det följande klart skall framgå huruvida angivna skatteuttag utgår från en skattebas exklusive eller inklusive skatt, uttrycks skatteuttaget. när det skall relateras till en bas exklusive utgiftsskatt. som en multipel av skattebasen utan procentangivelse. Procentangivelser förbehålls skatteuttag relaterat till en bas inklusive skatt. dvs. skatteuttag enligt idag gängse teknik. Termen marginalskatt l-esats) förbehålls även den skatteuttag relaterat till en skattebas inklusive belopp som åtgår i skatt.

70 teknik och funktion

Utgiftsskattens

Andra inkomster och förvärv än sådana som är föremål för inkomstbeskattning, såsom arv, gåvor, lotterivinster etc., är ofta utsatta för beskattning i form av olika specialskatter. Också i dessa fall framstår det som både principiellt och praktiskt lämpligast att den erlagda specialskatten i den mån denna beskattning bibehålls vid införandet av utgiftsskatten ligger utanför utgiftsskattebasen. Särskilt gäller detta erlagd arvs- och gåvoskatt, då kraftiga kumulativa effekter annars skulle uppstå därigenom att erläggandet av arvsskatt normalt endast torde kunna ske med hjälp av upplösning av sparande, som därvid skulle bli föremål for utgiftsbeskattning. Härvid skulle följden bli samma typ av kumulativa effekter, som ovan beskrivits vid inkomstbeskattningen. Undantagandet från utgiftsskattebasen av de nämnda skattetyperna kan ske antingen genom att man som skattepliktigt tillskott endast räknar det nettobelopp, som den skattskyldige erhåller efter det att specialskatten erlagts, eller genom att bruttobeloppet blir skattepliktigt i sin helhet, medan specialskatten upptas som avgående post när den erläggs, på samma sätt som belopp som erlagts i preliminärskatt. Frågan om skatteskalans utseende och skatteuttagets höjd har både politiska och tekniska aspekter. De politiska aspekterna ligger utanför utredningsuppdraget, varför de här kommer att lämnas åsido. Emellertid måste för den tekniska diskussionen ett antagande om skatteuttagets höjd göras. Som utgångspunkt har då valts att konstruera en skatteskala som för konsumerad inkomst i huvudsak ger samma sammanlagda marginalskatteuttag av inkomstskatt och utgiftsskatt som den nuvarande inkomstskatten, trots att denna jämförelse inte kan anses rättvisande annat än beträffande inkomstbeskattade inkomster, som konsumeras samma år som de intjänas. Skatteskalans utformning framgår av tabell 5:2. Tillsammans med inkomstskatten på 30 % ger skatteskalan då ett med den nuvarande inkomstbeskattningen ungefárligen jämförbart skatteuttag i olika inkomstskikt i enlighet med nedanstående tabell 5:3 under förutsättningen att konsumtionen motsvarar den skattepliktiga intäkten. Vid den beräknade totala skattebasen för utgiftsskatten ger skatteuttaget i kombination med den proportionella inkomstskatten ungefär oförändrade skatteintäkter. Se mera härom i kapitel 8.

Tabell 5:2 Skatteskala för progressiv utgiftsskatt efter avdrag för skattefritt grundavdrag 25 000 kr.

Beskattningsbar Skatteuttag förbrukning i kr

0- 5000 0,2 x beskattningsbara förbrukningen 5-10 000 l000 kr, för 5000 och 0,4 x återstoden 10-15 000 3 000 10 000 0,6 x återstoden 15-20 000 6 000 15 000 0,8 x återstoden 20-25 000 10 000 20 000 1,0 x återstoden 25-30 000 15 000 25 000 1.5 x återstoden 30-40 000 22 500 30 000 2,0 x återstoden 40-50 000 42 500 40 000 2,5 x återstoden 50 67 500 50 000 3,0 x återstoden

Urgiftsskattens teknik och funktion 71

_ -co

_ämcbmêcxc_

E0_ 0220._

282m: 31? vi?? 0:0 §13. 212 §12. Mai

o .ä E: v0 E.

:s

_wäE

_

720m.:

:§20: ;mEoxcc

_S_

w _§o._. ;oo E 50,? 0.0m mm.0m __,_0 0.m0 0,9 N00» 0,00 mäm

.s _ ä 0.

.50

-§55

.üäEmcêa 000x018 0553.5 :E29:

:§32: 029:: _VE_ :Sa 50.0_ Så om.: 3.3 0,0m 0.00 00,00 o.:

s ä.:

;mêoxE

.E

00.. 00.. 00m 000 000 00m 000 000

zåmmcñ.:

m.. Nm m0 0» _0 + V

007000 _m_100m _0m1000

09.05.4300_

100m 100. 1000 1000 000

5:3_ 103mm

5_ R u. m0 0» a

0 .to _ 00_ _m_ _0m

;mEoxE .zêox

00.. 00e 000 00m 00_ 00_

5550::

00021003_

0._ V

21000 E100.. _m1000 31000 300m 0m100_

ovcøwmâ_

00_

3500:

5_ w m :å: _ __ E _m 0a z 3 om

+

-sâöE

us=a=a_zmse_=_

2 2 3 mm m0 h»

089:...

3913»

V

mcêxøktm_ :E2000: 03.130_

1 1 1 1 1 1 S_

_._ov_

._

ma:

mm z ä 0.. mm m0 v b.: _

i..

.xâöE

d_

-asus .Eamcox .v_:5._0,_

._58

-uxnioznxm

_

.Emse

V

ä m __00_ :t :o: 08 212 mm10m 07mm 319. 0m1mv mm10m m01mm 213 2

8.20.50..

-50

...nånn

“xäxwuzaxw .anmmEc

,§25

å

m a» 3 0.0 0,0 0.0 _ m,_ 0a m,m 3.,

._25

4:35.00

.mmEcznxmum

t_ m V

än...

0_1m

m_10_ 0m1m_ mm10m 21m 910m 0m10v

._ -0 _ :ö _ om

72 Utgiftsskattens teknik och funktion

Som redan framhållits är dennajämförelse endast rättvisande beträffande inkomster, som konsumeras samma år som de intjänas. Om en del av inkomsten sparas, blir beskattningen lägre än i inkomstbeskattningen. Detta innebär emellertid ingen reell skattelättnad då de skattepliktiga utgifterna och skatten blir i motsvarande mån högre när sparandet sedermera konsumeras. Bestrids konsumtionen av i dag realisationsvinstbeskattade inkomster, av arv, obligationsvinstereller dylikt, blir skatteuttaget å andra sidan betydligt högre. Dessa tillskott innebär brutto före sparande en breddning av skatteunderlaget på närmare lO miljarder kronor. Bestrids konsumtionen av lån, medför detta också ett ökat skatteuttag under konsumtionsåret. Å andra sidan medför de senare låneamorteringarna en minskning av beskattningen. Dessa olikheterjämfört med inkomstbeskattningen inträffar på marginalen, vilket vid vårt höga marginalskattetryck ger stort genomslag i beskattningen. Med dessa förändringar i skattebasen är det inte säkert, att ett med den nuvarande inkomstbeskattningen oförändrat sammanlagt marginalskatteuttag i olika skikt skulle vara i överensstämmelse med de värderingar, som ligger till grund för den nuvarande avvägningen av inkomstskatteskalan. Om oförändrat skattetryck eftersträvas torde den breddning av skatteunderlaget, som en övergång till utgiftsbeskattning torde komma att medföra. kopplat med den effektivare beskattningen av särskilt högre konsumtion som utgiftsskatten leder till, närmast böra leda till en nedjustering av marginalskatterna. Frågan om skatteuttagets höjd ligger emellertid utanför utredningsuppdraget. Av det anförda framgår att den företagna jämförelsen endast har begränsad räckvidd. Den presenterade skatteskalan skall således ej tolkas som ett reellt förslag till skatteuttag utan endast som ett tekniskt hjälpmedel nödvändigt för att förklara utgiftsbeskattningens innebörd. Beträffande skatteskalans tekniska uppbyggnad och effekter kan följande anföras. Det formella skatteuttagets höjd bestäms, som tidigare påpekats. av att skatten beräknas på nettot efter inbetalda skatter. skatteskalan tillämpas på det belopp, beskattningsbara förbrukningen, som återstår sedan från den taxerade förbrukningen dragits det skattefria grundavdraget, 25 000 kr. Av skatteskalan framgår hur mycket utgiftsskatt en given konsumtion (beskattningsbara förbrukningen + 25000 kr.) kräver. Trots de höga procentuttagen är det ej fråga om någon skärpning av beskattningen jämfört med dagens skatteuttag. Den branta progressionen i vår nuvarande inkomstbeskattning medför att utgiftsskikten, räknat på netto efter skatt, blir mycket smala. Detta medför. att även mindre konsumtionsvariationer kan medföra kraftiga ändringar i marginalskatteuttaget. En jämförelse av kolumn 3 och 6 i tabell 5:3 visar också vilken konsumtionsmöjligheten given bruttointäkt ger vid dagens skatteuttag. Skillnaden mellan nettoinkomst- och bruttoinkomstskiktens bredd är slående. Viktigt att notera är att den redovisade höjden av marginaluttaget av utgiftsskatt på det belopp, som återstår efter avdrag för inkomstskatt (se tabell 5:3 kolumn 4 o. 7), är nödvändig för att den nuvarande skattebelastningen skall bibehållas, trots att 30 % inkomstskatt normalt tillkommer. Orsaken härtill är att utgiftsskatteuttagets höjd påverkats av att konsum-

Utgiftsskartens teknik och _funktion 73

tionen presumerats ske av medel som inkomstbeskattats. Avdraget för erlagd inkomstskatt har i skatteskalan måst kompenseras med en förhöjning av utgiftsskattesatsen, for att den totala inkomst- och utgiftsskatten på konsumerad inkomst ej skall bli lägre än i den nuvarande inkomstbeskattningen. Vid konsumtion av årets intäkter märks ingen skillnad gentemot nuvarande system. Vid konsumtion av tidigare sparade inkomster kan utgiftsskatten synas hög. Den kräver höga extra uttag av sparande för att täcka skatten på konsumtionen. Emellertid har behovet av extra uttag haft sin motsvarighet i ett tidigare sparavdrag, när inkomsten intjänades, som - om marginalskattesatsen är densamma vid de båda tidpunktema - har möjliggjort en lika stor ökning av sparandet jämfört med den nuvarande inkomstbeskattningen, där skatt erläggs även på sparad inkomst. Den skattskyldiges

sparande blir då i motsvarande mån större med samma konsumtionsupp-

offring. Utgiftsskattefriheten på sparad avkastning, varigenom sparandets s. k. dubbelbeskattning undviks, medföri själva verket att den skattskyldiges netto for konsumtion efter skattftrots utgiftsskattesatsens höjd, blir större än i det nuvarande skattesystemet, även om konsumtionen sker till en högre marginalbeskattning än sparandet. Den höga utgiftsskattebelastningen på grund av uttaget för konsumtion behöver således inte medföra någon förhöjning av den totala skattebelastningen, då inkomstskatteavdraget erhållits i samband med sparandeavsättningen. Om också avkastningen sparats inträder t. o. m. en skattelättnad. Innan de skattskyldiga har hunnit bli vana vid systemet, kan trots detta en psykologiskt negativ reaktion eventuellt bli Följden av det höga formella skatteuttaget, trots att ingen skärpning i realiteten skett av skattetrycket. När konsumtion bestrids av skattepliktiga lånemedel, krävs också då en betydande extra upplåning för att bestrida skatten. Men inte heller i dessa fall medför utgiftsskatteuttaget med den inbyggda presumtionen om avdrag för inkomstskatt någon skatteskärpning, då låneamorteringarna medför motsvarande sparavdrag. Den högre formella upplåningen behöver i praktiken inte medföra någon ökad belastning för den skattskyldige. Den föreslagna möjligheten till viss skattefri upplåning minskar för övrigt även behovet av formellt ökad upplåning. Huruvida en skatteskärpning eller omvänt en skattelindring uppstår, när inkomsten intjänas ett annat år - tidigare eller senare - än när den konsumeras, är beroende av om konsumtionen sker vid en lägre eller högre marginalskattesats än sparandet. l de fall där konsumtionen bestrids av medel, vars förvärvande varken direkt eller indirekt är föremål för inkomstbeskattning, såsom arv och obligations-, lotterivinster etc., medför den i skatteskalan inbyggda presumtionen om inkomstskatteavdrag, att denna konsumtion i realiteten blir hårdare utgiftsbeskattad - men fortfarande lindrigare totalbeskattad - än konsumtion som bestrids med inkomster, vilket bör beaktas vid skatteskalans utformning. Det bör också få effekter för arvsbeskattningens höjd. Frågan huruvida en övergång till utgiftsskatt medför en skärpning eller lättnad i beskattningen i olika hänseenden diskuteras ytterligare i kapitel 7 och 8. Skatteskalans tillämpning kan belysas med hjälp av det ovan i avsnitt 5.1 använda exemplet med A. Se även den bifogade exempelsamlingen i bilaga l.

74 Utgiftsskattens teknik och funktion sou 197652

Exempel A uppvisar enligt detta exempel en taxerad inkomst på 91 000 kr., vilket innebär en beskattningsbar inkomst på 86 500, och en taxerad förbrukning på 60 200 kr. efter erlagda skatter. Detta innebär efter avdrag för skattefritt grundavdrag med 25 000 kr. en till utgiftsskatt beskattningsbar förbrukning på 35 200 kr. Azs skatt blir då Följande: Kommunal inkomstskatt 26 % av 86 500 kr. = 22 490 Statlig inkomstskatt 4 % av 86 500 kr. = 3460 Utgiftsskatt enligt tabell 5:1 på 35200 kr. (Se också tabell 5:4 i bil. 2 för en enklare beräkning) = 32 900 Sza 58 850

l dagens inkomstskattesystem skulle A ha erlagt kommunal inkomstskatt med 22 490 och statlig inkomstskatt med 24185 eller tillhopa 5:a 46 675

Enligt nuvarande regler skulle således den skattepliktiga intäkten ge utrymme for en konsumtion av 9l 000-46 675 i skatt = 44 325 även om endast 30600 inbetalts i preliminär skatt. A har emellertid konsumerat 35 200 + 25 000 (skattefri konsumtion): 60 200.

I detta kapitel har avsikten endast varit att demonstrera skatteuttagstekniken och redovisa de skäl som ligger bakom teknikvalet. De ekonomiska effekterna kommer att närmare diskuteras i kapitel 7-10. För att underlätta förståelsen av tekniken och en jämförelse med den nuvarande inkomstbeskattningens skatteuttag bifogas i bilaga 2 dels en detaljerad tabell (tabell 5:4) redovisande utgiftsskatt i kr. av varje l00-tal kr. beskattningsbar förbrukning, dels en tabell (tabell 5:5) som med utgångspunkt från till statlig inkomstskatt taxerad inkomst i dagens skattesystem redovisar en jämförelse av det nuvarande och det föreslagna skattesystemets skatteuttag, samt slutligen en tabell (tabell 5:6) för beräkning av utgiftsmarginalskatt på sammanlagda beloppet av taxerad förbrukning och det belopp som åtgår i utgiftsskatt på förbrukningen.

5.3 mellan sparande och konsumtion Gränsdragningen

Ett av de stora problemen med den progressiva utgiftsskatten har i allmänhet ansetts vara bestämningen av vad som skall anses som sparande respektive konsumtion. Utifrån olika teoretiska utgångspunkter har olika resultat uppnåtts med ofta mycket subtila och svårpraktikabla gränsdragningar. Om man emellertid överger ambitionen att åstadkomma en ”ekonomiskt teoretiskt riktig” gränsdragning och i stället behandlar frågan från praktiska utgångspunkter är problemet inte svårare än att det kan bemäsras. Med utgångspunkt från vad som är samhällsekonomiskt och socialt önksvärt samt kontrolltekniskt bemästringsban kan man genom en uppräkning i lagstiftningen bestämma vad som skall behandlas som avdragsgillt spa-

Utgifrsskatrens teknik och _funktion 75

rande. Utifrån de nämnda utgângspunkterna torde lämpligen s0n1 sparande _fä anses bank- och annat likvärdigt sparande. ükI/Pn obligations- och övrig! värdepapperssparande, liksomjörsäkringssparande, investeringar Hastigheter. bostadsrätter och före/ag samt LlI/åning. För vad som nedläggs i dessa sparformer erhålles avdrag. Alla andra utgifter behandlas som konsumtion. Avdrag erhålles således inte för investeringar i kapitalvaror, konst, antikviteter eller andra placeringsobjekt. Samma gränsdragning beträffande vad som skall anses som avdragsgillt sparande uppnås också ifrån en annan principiell utgångspunkt, nämligen att som sparande endast behandla sådant sparande och sådana investeringar. som bortsett från värdeförändringar normalt genererar någon form av ekonomisk avkastning, dvs. som kan anses som förvärvskälla. Med det föreslagna området för avdragsgillt sparande blir den praktiska gränsdragningen mellan sparande och konsumtion enkel. Hur den kan utformas framgår av utkastet till redovisning till utgiftsskatt, som presenterats ovan i avsnitt 5.1. Utkastets utformning medför att avdrag kan erhållas endast för de nämnda avdragsgilla spartyperna. De former av sparande och investeringar i värdebeständiga tillgångar, som härmed faller utanför den uppställda spardefinitionen, behandlas som konsumtion, vilket innebär att investeringen får bestridas med beskattade medel på samma sätt som sker i det nuvarande systemet. Investeringar i konst blir med andra 0rd precis lika dyra eller billiga för de skattskyldiga som i dagens skattesystem. Den skillnaden uppstår dock att det temporärt blir dyrare att lånefmansiera denna typ av investeringar än i det nuvarande systemet. Det kan dock hävdas, att denna effekt inte är särskilt allvarlig, då det knappast kan vara ett samhällsintresse att underlätta investeringar i frimärken, antikviteter, konst m. m. Det saknas här samhällsekonomiska motiv för att särskilt uppmuntra dessa sparformer, samtidigt som det kontrolltekniskt skulle bjuda på stora svårigheter att medge avdrag i dessa fall. De negativa effekterna av den relativt snäva gränsdragning kring vad som skall anses som sparande, som här föreslås, begränsas av det förhållandet att det oprioriterade sparandet, när sparandet upplöses t. ex. genom att frimärkssamlingar säljes, kan förvandlas till prioriterat sparande med avdragsrätt. Detta kan exempelvis ske genom att aktier inköps för det tidigare i oprioriterat sparande nedlagda beloppet. Det netto, som härvid kan föras över i prioriterat sparande, blir dock alltid mindre på grund av den mellankommande beskattningen än om omvägen via oprioriterat sparande ej löretagits. Av kontrolltekniska skäl bör sparande i kontanta tillgångar ej medföra avdragsrätt. Däremot bör tillgodohavanden på postgirokonton och checkräkningar och motsvarande behandlas som sparande i likhet med övrigt banksparande. Beträffande investeringar i egna hem kan det från teoretiska utgångspunkter ifrågasättas om dessa bör behandlas som sparande. Med tanke på den ojämnhet i beskattningen mellan olika år som skulle uppstå om sparbehandling ej åtnjöts, på den värdebeständighet som visat sig utmärka dessa investeringar och på ett flertal praktiska fördelar med en sparbehandling, synes det lämpligt att inrangera även villainvesteringar i avdragsgillt sparande. Detta kräver dock en uppjustering av villaschablonen med hänsyn

76 Utgiftsskattens teknik ochg/iznktion

till att amoneringar på lån är avdragsgilla. Det kan också ifrågasättas om avdrag bör medges i obegränsad omfattning för denna typ av investeringar, som dock innebär en investering för personligt bruk. Detta problem kan lösas på två sätt, antingen genom att avdraget för villainvesteringar begränsas till visst högsta belopp, eller genom att den årliga skattekostnaden sätts så högt på “överinvesteringsdelen”, att “lyxinvesteringen“ i realiteten ej åtnjuter några fördelar i enlighet med liknande principer som de. som idag gäller för s. k. ”lyxvillabeskattningen. Villabeskattningsfrågorna behandlas närmare i avsnitt 5.8.

5.4 Investeringar i kapitalvaror

Vid konstruktionen av den progressiva utgiftsskatten har behandlingen av kapitalvaror och konsumtionskrediter framstått som ett svårlöst problem. Frågan har två aspekter. För det första innebär anskaffandet av en varaktig konsumtionsvara i princip en investering för en över flera år utspridd konsumtion. Principiellt borde detta återspegla sig i att endast den del av investeringen. som kan anses konsumerad under året, skulle upptas till beskattning. Ett sätt att lösa detta är att upprätta avskrivningsplaner eller liknande för varaktiga konsumtionsvaror. De system med generella avskrivningar som presenterats i diskussionerna kring utgiftsbeskattningen synes leda till alltför stora komplikationer i beskattningen särskilt i kontrollhänseende för att vara praktiskt tillämpbara. Ser man problemet med kapitalvaruanskaffning ur praktisk synvinkel, medför en omedelbar beskattning av hela anskaffningen som konsumtion problem endast om den totala konsumtionsutgiften under året ändrats på grund av anskaffningen. Sker det en jämn kapitalvaruanskaffning varje år, vilket dock torde vara ovanligt. medför en omedelbar beskattning inget problem. Vanligare torde vara att kapitalvaruanskaffningen sker ryckigt med stora utgifter ett år för att läggas på lägre nivå andra år. Typexemplet är bilköp. Bilbyte lär genomsnittligt ske vart 6-7 år. Besättning är en annan typ av tillfällig kapitalvaruanskaffning. Inte heller då uppstår emellertid problem. om den skattskyldige inom sin vanliga konsumtionsram foretar en omfordelning av utgifterna på ett sådant sätt att en tillfällig kapitalvaruanskaffning ryms därinom. Kapitalvaruanskaffningen medför således endast praktiska problem, om den skattskyldiges totala konsumtion blir ojämnt fördelad på grund av anskaffningen. Detta kan emellertid leda till allvarliga konsekvenser i ett progressivt skattesystem då ojämnheterna förstöras genom progressionen. Resultatet blir en störande ryckighet och en obefogad skärpning i beskattningen. Inriktar man sig på att lösa de praktiska problem. som kapitalvaruanskaffningen kan medföra, med bortseende från vad som vore den principiellt riktiga lösningen, kan effekterna mildras betydligt med hjälp av relativt enkla schablonlösningar. Dessa kan vara av tre slag a. möjligheter till skattefria lån för konsumtion b. möjligheter till att spara utan sparavdrag, varvid sparandeupplösningen för konsumtion ej utlöser beskattning c. möjligheter till viss fördelning av beskattningen över flera år beträffande särskilt dyrbara kapitalvaror.

Urgiftsskattens teknik och funktion 77

a. Skattefria lån

En stor del av kapitalvarorna, såsom bilar. båtar, kylskåp, TV-apparater m. m., inhandlas idag med hjälp av konsumtionskrediter. Särskilt gäller detta i de fall anskaffningen inte ryms inom den skattskyldiges normala konsumtionsram. Ett sätt att lösa problemen är att behandla dem från den utgångspunkten. Konsumtionskrediterna är principiellt att betrakta som skattepliktiga lån och inköpet av kapitalvaror såsom konsumtion, för vilken ingen avdragsrätt föreligger. Om man emellertid undantar konsumtionskrediterna från beskattning, blir det ingen olägenhet att avdragsrätt inte medges för kapitalvaruanskaffningen, då den ändå kunnat bestridas med obeskattade medel. Konsekvensen blir naturligtvis också att amorteringar på konsumtionskrediten inte medför rätt till avdrag. Ett uttryckligt undantagande av de direkta konsumtionskrediterna från skatteplikt skulle emellertid innebära diskriminering mellan olika kreditformer. En lämpligare lösning synes vara. att de skattskyldiga får rätt att utan skattekonsekvenser ta upp lån upp till ett belopp som anses täcka konsumtionskreditbehovet, i dagens penningvärde kanske 30 000 knoavsett ändamålet med lånet. Detta tak kan anpassas efter penningvärdeutvecklingen. Den skattskyldige får lämpligen själv avgöra. om han beträffande ett nytaget lån vill utnyttja denna möjlighet eller ej. Iden utsträckning den skattskyldige utnyttjar möjligheten till obeskattad kredit. blir konsekvensen att han inte heller får avdrag för den amortering som sedan görs. Konstruktionen medför också att möjligheter till skattefria lån inom de angivna gränserna föreligger. oavsett vad lånet används till. Studielån och studiemedel bör i princip vara skattepliktiga, varvid återbetalningarna medför avdragsrätt. Inget bör dock hindra en studerande att använda sin “skattefria lânekvot” för studielån. Konsekvensen blir dels att_ han därigenom ej kommer att kunna utnyttja lånekvoten för andra ändamål dels att han ej kommer att få avdrag för amorteringarna. Möjligheter till särbehandling av speciella låneformer, t. ex. bosättningslånen, finns också. Den redovisningstekniska lösningen framgår av utkastet till redovisningsprinciper. Utkastet innebär i avdelning IV avseende Bankmedel m. m., försäkringar, fordringar och skulder i detta avseende följande lösning.

Tillkommande Avgående belopp belopp D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Skulder 31/12 l9xx

Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration _ , , _ _ _ _ _ _ , Avgående bel0pp:Skulder 1/1 19xx _ _ _ _ _ _ _ _ _ _ skattefritt skuldbelopp 31 /12 dock högst 30 000 kr . . . . . . . . . . . Summa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

78 Utgiftsskatrens teknik och funktion

Exempel En tidigare skuldfri person inköper en båt för 50 000 kr. Han erlägger 10000 kr kontant. Resten får han betala pâ 4 år. Han ådrar sig härigenom en skuld på 40000 kr som i princip är skattepliktig. Han Föredrar dock att utnyttja sin skattefria lånekvot maximalt. Redovisningen får då följande utseende.

Tillkommande belopp: Skulder 31/12 40000 skattefritt skuldbelopp enl. föregående års dekl. - Avgående belopp: Skulder enl. föreg. års dekl. - Skattefritt skuldbelopp 31/12 30000

40000 30000

Årets skattepliktiga konsumtion löranledd av lånedelen av båtköpet blir då endast 10000 kr; Vid de påföljande årens amorteringar blir endast 10000 kr avdragsgillt, medan amorteringen av 30000 kr ej ger avdrag. Varje minskning av det skattefria skuldbeloppet medför nämligen automatiskt beskattning. Innebörden av det Föreslagna systemet blir att krediter inom den angivna gränsen får samma behandling som i det nuvarande systemet. Det är möjligt att man från denna möjlighet till obeskattad belåning av kontrollskäl får utesluta lån lämnade av privatpersoner. Det bör påpekas, att det ur den skattskyldiges synvinkel ej är Fördelaktigast att alltid ha sin skattefria lånekvot utnyttjad. Fördelaktigast är att utnyttja den under år, då man har stora konsumtionsutgifter och således hög marginalbeskattning av sin konsumtion, och amortera ner lånekvoten under år med låg konsumtion, då amortering med beskattade medel kan ske till lägre marginalskatt. Den skattefria lånekvoten kan på så sätt utnyttjas för att få en jämn beskattning trots mindre konsumtionsvariationer mellan enskilda år.

b. Sparande utan sparavdrag Om anskaffningen av kapitalvaror på det beskrivna sättet kan ske utan att finansieringen medför extra skattebördor, finns inte längre någon anledning till särbehandling av kapitalvaruanskaffningen. För den som anskaffar dyrare kapitalvaror utan att utnyttja några krediter kan ojämnhet i beskattningen emellertid uppstå. Detta beror dock på hur brant progressionen görs. Formellt kommer det också att behövas ett större sparande än i det nuvarande systemet för att bekosta en kapitalvaruanskaffning, då sparandet även bör täcka den skatt. som upplösningen av sparandet kräver. Detta är emellertid delvis skenbart. Det reella sparandet, dvs. konsumtionsinskränkningen, behöver ej bli större. då sparavdraget automatiskt leder till ett högre formellt sparande och högre avkastning. Sparandet plus avkastningen bör normalt räcka till för att även betala skatten på sparupplösningen såvida inte konsumtionen sker vid en mycket högre marginal›

sou 1976:62 Utgiftsskatrens teknik ochfunkrion 79

beskattning än sparandet. En väg att undvika ojämnheter. som bör övervägas, är att man öppnar en möjlighet till banksparande utan sparavdrag. varigenom ett sparande med beskattade medel byggs upp. Tekniskt blir konstruktionen i princip densamma som idag används för s. k. skogskonton. Effekten blir dock den motsatta, nämligen att detta sparande ej skall medföra avdragsrätt. När avsättningen till sparande sker - förslagsvis på särskild kapitalsamlingsräkning - beskattas den sparade inkomsten som om den hade konsumerats. Detta sker helt enkelt genom att något avdrag ej görs för sparandet i redovisningen. Kontrolltekniskt är det enkelt ordnat genom att dessa konton åsätts särskild nummertyp, så att banken och Skattemyndigheten vid kontrolluppgiftens avgivande kan identifiera sparandetypen. När pengarna sedan lyfts från kontot. medför detta ingen utgiftsbeskattning, då det avdragsgilla sparandet ej minskat. Upplösningen av detta beskattade sparande för exempelvis inköp av kapitalvaror föranleder således ej beskattning. Härigenom öppnas en möjlighet att under flera år spara till större kapitalvaror. samtidigt som den progressiva effekten av sparandeupplösningen undgås. Detta förfarande skulle då bli en spegelvändning av konsumtionskreditbehandlingen. Denna typ av beskattat sparande kan den skattskyldige i och för sig arrangera utan några specialregler i lagstiftningen genom att strax före årsskiftet ta ut sitt sparande från bankkontot och ha medlen kontant över nyåret samt åter sätta in medlen efter nyår. Då kommer sparandet ej till synes och medför därigenom ej heller avdrag. Konsumtion av sparandet kommer då ej heller att kunna medföra beskattning. Det synes emellertid riktigast att även öppna formella vägar för beskattat sparande för att de skattskyldiga inte skall tvingas till annars obefogade bankuttag.

c. Fördelning av anskafningskostnaden Beträffande de allra dyraste kapitalvarorna. typ båtar, m. m. blir det måhända nödvändigt att tillåta att utgiften skattemässigt sprids ut över en S-årsperiod. Detta kan tekniskt ske på följande sätt. Anskaffning av kapitalvaror med inköpspris överstigande exempelvis 30 000 kr for att samordna gränsen med den ovan behandlade lånegränsen - andra gränser kan i och för sig tänkas - medför rätt att för anskaffningsåret endast uppta till beskattning 1/5 av

anskaffningskostnaden såsom konsumtion. Övrig del av anskaffningskost-

naden medför avdrag såsom för sparande anskaffningsåret. Återstående del av kostnaden skall upptagas till beskattning under följande år med 1/5 av kostnaden. Härigenom förs anskaffningen till beskattning under en femårsperiod. På detta sätt undviks de värsta progressionseffekterna av större engångsanskaffningar. Rätten till fördelning av anskaffningskostnaden på flera år bör endast avse den del av anskaffningskostnaden som ej bestritts med lån inom skattefria kvoten eller med medel från beskattat bankkonto. Skattemyndigheterna bör utge anvisningar om vilka kapitalvaror som omfattas av bestämmelsen. Redovisningen bör ske på särskild blankett i form av avskrivningsplan.

80 Utgifrsskarrens teknik och _fimkrion

De nämnda tre metoderna innebär avvikelser från utgiftsbeskattningens normala principer. Den utspridning över ett mindre antal år av beskattningen av konsumtionen, som de medför. ruckar emellertid inte på något sätt skälen för att införa utgiftsbeskattningen eller dess huvudprincip. Den lika behandlingen av alla inkomster kvarstår liksom principen om lika och full beskattning av all konsumtion. De tre metoderna kan ses antingen som komplement eller som alternativ till varandra.

d. Generell rätt till .fördelning av kapitalvaruutgifrer

En ytterligare tänkbar modell och ett alternativ till de ovan diskuterade modellerna för att lösa problemen med de varaktiga konsumtionsvarorna är att generellt medge Fördelning över exempelvis en S-årsperiod av beskattningen av utgifter för kapitalvaruinköp överstigande 5 000 kr per år. Redovisningen skulle i så fall ske efter samma mönster. som idag gäller beträffande fördelning av reparationskostnader i inkomstkällan annan fastighet, samt ske brutto för under året anskaffade kapitalvaror.

Redovisning av fördelning av utgifter för kapitalvaruinköp

Anskaff- Härav tillkommande belopp 20 % Återningsbe- 1972 1973 1974 1975 1976 ståenlopp de värde

Anskaffning 1972 - Anskaffning 1973 - - Anskaffning 1974 - - - Anskaffning 1975 - - - - Anskaffning 1976

Sammanlagt skattepliktigt tillkommande 52a belopp 1976

I och med att utnyttjandet av möjligheten till fördelning av utgifter medför följande åren, bör normalt kontroll av att högre skatt under de närmast uppgifterna är riktiga ej behöva ske utöver den rutinmässiga deklarationsgranskningen, då denna förskjutning spelar mindre roll ur ftskal synpunkt och då en mer ingående kontroll skulle vara praktiskt svårgenomförbar i stor skala. Särskild kontroll behöver regelmässigt ske endast i sådana fall, där kapitalvaruanskaffningen hela tiden kontinuerligt ökar och därmed också skattekreditbeloppet, eller när fråga är om exceptionellt stora anskaffningar. Systemet har i och för sig stora fördelar och står i principiellt hänseende i god överensstämmelse med utgiftsskattens idé. Erfarenheterna visar dock att många skattskyldiga har svårigheter förstå avskrivningsplaner och liknande.

Utgifrsskartens teknik och funktion 81

Vidare kan det medföra svårigheter för de skattskyldiga att klara av skatten senare år, när deras inkomstförhållanden kan vara annorlunda. Också effektiviteten hos utgiftsskatten som konjunkturpolitiskt instrument skulle förmodligen försvagas, då skatteeffekten ej skulle komma samma år som inköpet, vilket är den tidpunkt vid vilken man vill påverka de skattskyldigas beteende.

5.5 Beskattningen av tjänste- och kapitalinkomster

l samband med genomgången av redovisningstekniken har redan principerna för behandlingen i utgiftsbeskattning av inkomster och utgifter i de inkomstbeskattade förvärvskällorna berörts. Beträffande inkomst av tjänst och inkomst av kapital gäller vid utgiftsbeskattningen i allt väsentligt samma principer som vid inkomstbeskattningen. l vad mån beskattning faktiskt inträffar beror på om inkomsten konsumeras eller sparas. Det bör observeras att de skäl, som idag åberopas för att inskränka rätten till avdrag för gäldräntor, för vissa andra kostnader och för underskott inom inkomstbeskattningen, i huvudsak förlorar sin betydelse genom införandet av ett utgiftsskattesystem. Utgiftsskatten drabbar nämligen med full styrka också den konsumtion, som för närvarande i vissa fall kan förekomma med mycket låg skattebelastning genom utnyttjandet av avdragsreglerna. Det Förhållandet att räntan för ett lån, som används för konsumtion, medför avdragsrätt väger lätt mot den belastning som beskattningen av själva lånet medför.

5.6 Beskattningen av företags- och fastighetsinkomster

Vad angår inkomst av rörelse, vars principer vid utgiftsbeskattningen också berörts vid genomgången av redovisningsreglerna, föreligger flera skillnader gentemot inkomstbeskattningen. Den principiella grundskillnaden är att inkomstbeskattningen beskattar vinsten - oavsett hur den används - medan utgiftsbeskattningen beskattar vad företagaren tar ut ur sitt företag för personligt bruk, oavsett om resultatet är större eller mindre än förbrukningen. Denna princip får sitt uttryck i att samtliga inkomster i rörelsen är skattepliktiga. medan samtliga utgifter även för långvariga investeringar och för omsättningstillgångar är direkt avdragsgilla i sin helhet, oavsett hur förhållandena vid inkomstbeskattningen gestaltar sig. Vad som återstår är rörelsens kontantöverskott, som blir beskattat om det konsumeras av rörelseidkaren, men som tills vidare undgår skatt om det sparas eller investeras i annan verksamhet. Den ojämnhet i kontantöverskotten mellan olika år, som ofta förekommer i rörelser, medför ingen ojämnhet i beskattningen. om inte rörelseidkaren också har en ojämn konsumtion. Resultatreglerande åtgärder i rörelsen påverkar däremot ej beskattningen. Uppstår kontantunderskott, som medfört minskning av rörelsens likviditetsreserv eller som krävt tillskott från rörelseidkaren, medför detta avdrag för denne. Vid investeringar, som bestrids med lånemedel, uppväger av-

82 Utgiftsskattens teknik och _funktion sou 197552

för investeringen och skattskyldigheten för lånet varandra, så dragsrätten att ingen omedelbar skatteeffekt uppstår. Samma Förhållanden som för rörelse gäller för inkomst av jordbruksfastighet och av icke schablontaxerad annan fastighet, liksom för inkomst från handelsbolag. Beträffande den, som bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform, gäller att utgiftsbeskattning endast inträffar i den utsträckning medel tas ut ur bolaget och konsumeras. Tas medel ut ur bolaget för att återigen tillskjutas i form av aktiekapital i utbyte mot nyemitterade aktier uppkommer ingen beskattning, liksom inte heller om medlen investeras eller sparas på annat avdragsgillt sätt.

5.7 Beskattningen av egendomsförsäljning

Någon kapitalvinstbeskattning i egentlig bemärkelse förekommer ej inom Vad som beskattas vid försäljning av fastigheter och utgiftsbeskattningen. aktier och andra tillgångar, vars anskaffning medfört avdragsrätt, är hela den erhållna försäljningslikviden. Avdraget för anskaffningsutgifterna har erhållits redan vid anskaffningen. Huruvida försäljningen lämnar vinst eller för utgiftsbeskattningen. Avgörande Går den faktiska beej är betydelselöst skattningen blir i stället vad den skattskyldige använder det erhållna likviditetstillskottet till. Endast i ett fall får realisationsvinstens storlek betydelse. Som redan nämnts i samband med behandlingen av redovisningstekniken, kommer vid försäljning av sådana tillgångar, exempelvis konst, vars anskaffning ej medfört rätt till sparavdrag, realisationsvinsten på försäljningen att ingå i beskattningen. Skälet härför är att anskaffningen har fått ske med beskattade medel, varför avdrag för anskaffningskostnaden måste få ske vid försäljningsbeskattningen för att inte dubbelbeskattning skall uppstå. Något prinskäl att undanta vinsten från utgiftsbeskattning, på grund av att cipiellt den uppkommit på icke avdragsgill investering, finns ej. Hur långt skattskyldigheten här skall sträcka sig får avgöras av praktiska hänsyn, särskilt då kontrollhänsyn. Någon typ av schablonberäkning av vinsten torde vara lämplig vid längre innehav. Utgiftsskattens effekter i samband med kapitalvinster behandlas ytterligare nedan i kapitel 7.

5.8 Villabeskattningen

Beskattningen av villor, en- och tvåfamiljsfastigheter, är idag utformad som

en schablonbeskattning. där i normalfallet 2 % av taxeringsvärdet upptas som intäkt och avdrag medges för räntekostnader och för ett extra avdrag om ägaren är bosatt på fastigheten. Införandet av en progressiv utgiftsskatt torde inte behöva medföra att man frångår denna princip. De skäl som motiverar schablonbeskattningen vid inkomstbeskattningen gäller också för utgiftsbeskattningen. Däremot synes vissa justeringar av schablonbeskattningen nödvändiga.

Utgiftsskatrens teknik och funktion 83

Den ställning som villaägarna idag innehar skulle vid oförändrad schablonbeskattning förbättras ytterligare genom att investeringen i villan och amorteringen av fastighetslånen behandlas som sparande. Då villainvesteringen måste uppfattas som en investering för privat bruk, synes det lämpligt att utöver den nuvarande schablonprocenten som ett skattepliktigt belopp ta upp en avskrivning med 2 % per år motsvarande en fördelning av beskattningen av investeringskostnaden över en uppskattad livslängd på investeringen av 50 år. Tillägget bör dock ej vara tidsbegränsat i samma ägares hand. Detta innebär med i övrigt oförändrad schablonbeskattning att den normala schablonprocenten blir 4 % i stället för nuvarande 2 %. Härigenom neutraliseras förmånen av avdragsrätten för villainvesteringar, och villaägarnas ställning totalt sett blir oförändrad. Enklast synes vara att samma procentsatser används såväl vid inkomstbeskattningen som vid utgiftsbeskattningen. Det ligger emellertid inte inom utredningsuppdragets ram att beakta behovet av andra förändringar av villabeskattningen än sådana som påkallas av en övergång till utgiftsbeskattning. Den Föreslagna schablonen innebär i kombination med avdragsrätten för amorteringarna på inteckningslånen en jämnare fördelning över tiden av bostadskostnaden. För dem, som vid övergången till utgiftsskatt äger villor, som är helt eller till huvudsaklig del obelånade, innebär den föreslagna höjningen av schablonprocenten en viss skatteskärpning. Med hänsyn till att denna grupp fastighetsägare till stor del består av pensionärer med begränsad betalningsförmåga. kan det finnas skäl att för villaägare över viss ålder övergångsvis höja det extra avdraget om l 000 kr för villaägare som är bosatta på sina fastigheter. Härigenom skulle en skatteskärpning undgås för denna grupp fastighetsägare. Beträffande övergångsfrâgorna i övrigt se vidare avsnitt 5. l 7. I och för sig vore många fördelar förbundna med att låta inkomstschablonen vid villabeskattningen beräknas på verkliga anskaffningskostnaden i stället for på taxeringsvärdet. Avdragsrätten för investeringskostnader torde medföra förbättrade förutsättningar för en korrekt redovisning av anskaffnings- och förbättringskostnader. Emellertid skulle ojämnhet i beskattningen uppstå mellan s. k. självbyggare och övriga villaägare. Självbyggarna, vars egeninsats knappast kan komma i fråga att uppta i beskattningsunderlaget. skulle i ett sådant system få en förmånligare beskattning än övriga villaägare. Vidare skulle en schablonbeskattning byggd på anskaffningskostnaden ej kunna beakta den värdestegring som en fastighet normalt är utsatt för, annat än i samband med att fastigheten övergår till ny ägare. Detta skulle leda till att beskattningen blev lägre på villor som innehafts lång tid jämfört med beskattningen på nyanskaffade villor. Följden härav skulle bli att ett bostadsbyte skulle komma att medföra högre årlig beskattning, även om bytet skett till likvärdig villa. Den obenägenhet till villabyte. som därigenom skulle uppstå, skulle förmodligen komma att medföra besvärande låsningar på villamarknaden. Även i utgiftsskattesystemet synes det således lämpligast att bygga schablonbeskattningen på taxeringsvärdet. Införandet av utgiftsbeskattning med avdragsrätt för investerings- och förbättringsutgifter på villor medför ökade kontrollproblem men också förbättrade kontrollmöjligheter på andra angelägna områden.

84 teknik och funktion sou 1976:62

Utgiftsskattens

Vad angår överlåtelser av villor torde säljarens och köparens intressen balansera varandra, varför risk för att köpeskillingen uppges felaktigt knapföreligga. Köparen har ett mycket starkt intresse att inte få past behöver än den verkliga, då han annars går miste om köpeskillingen lägre angiven det omedelbara avdrag för investeringen, som han är berättigad till. Är finansierat med låne- eller sparmedel är avdraget nödvändigt för att köpet

inte en betydande skatteskärpning skall uppstå. Säljaren vill å sin sida inte

redovisa än den verkliga, då han annars blir fullt och högre köpeskilling omedelbart beskattad för en fiktiv inkomst. l utgiftsbeskattningen blir skattekonsekvensen för säljaren av att låta diverse föremål som bilar, möbler etc. ingå i fastighetsöverlåtelsen så mycket hårdare jämfört med en separat överlåtelse av dessa tillgångar, att någon större risk för sådana avtal ej torde komma att föreligga. Hela köpeskillingen blir nämligen i så fall skattepliktig, medan vid överlåtelse av bruksföremål endast den eventuella realisationsvinsten beskattas. Avdragsrätten för förbättringskostnader på villor torde komma att medföra en betydande belastning på kontrollapparaten. En viss kontroll av uppgifternas riktighet kan knappast underlåtas. Denna kontroll har dock positiva bieffekter på andra områden, där kontrollen idag är mycket svår. Den skattskyldiges intresse av att löpande uppge sina förbättringskostnader medför ett betydligt bättre underlag för fastighetstaxeringen. som därigenom bör blir korrektare och som även kanske kan göras enklare än idag. Detta i kombination med en allt tillförlitligare köp- och försäljningsstatistik gör det möjligt att få betydligt bättre överensstämmelse mellan verkligt värde och taxeringsvärde. Vetskapen om att den uppgivna förbättringskostnaden direkt kommer för villaschablonen torde att påverka underlaget minska den eventuella benägenheten från villaägarnas sida att överdriva de nedlagda utgiftemas storlek. Det andra området, där kontrollvinster kan göras, gäller beskattningen av dem som utför nybyggnads- eller förbättringsarbeten på villor. Det är

ett känt faktum att ett utbrett skattefusk idag förekommer på detta område

bl. a. på grund av att villaägaren för sin omedelbara skatteredovisning ej behöver några verifikat på utgifterna. Vid utgiftsbeskattningen blir det nödvändigt för villaägaren att kunna styrka sina utgifter. Om dessutom uppgiftsskyldigheten för att avdrag skall erhållas utformas så att uppgift skall lämnas separat för material- resp. arbetskostnad, varvid namn skall uppges på den som utfört arbetet, torde kontrollmöjligheterna på detta område bli drastiskt förbättrade. Om förbättringskostnader inte uppges på grund av betalningsmottagarens ovilja att deklarera inkomsten, innebär detta idag ett reellt skattebonfall för det allmänna. l utgiftsbeskattningen blir det normalt ingen skatteförlust för det allmänna, då den uteblivna skatten på den undanhållna inkomsten här balanseras av att utgivaren inte heller då får avdrag för utgiften, varför hans skatt ökar i motsvarande mån. Det är här kontrollvinster jämfört med nuvarande läge. Om de fråga om betydande helt uppväger det nya kontrollarbete, som tillkommer genom att förbättringskostnaderna blir betydelsefulla, har inte kunnat undersökas. Ovan har i avsnitt 5.3 berörts frågan om behandlingen av större villainvesteringar. Där har framhållits att det knappast synes lämpligt att låta större villaförvärv åtnjuta investeringsbehandling utan inskränkning eller

Utgiftsskattens teknik och funktion 85

kompenserande åtgärder utöver de generella åtgärder som ovan diskuterats, med hänsyn till att fråga är om investeringar for personligt bruk. Den ena möjliga vägen är att endast låta villainvestering uppgående till visst belopp få åtnjuta investeringsbehandling, medan överskjutande belopp, vad avser både lörvärvs- och forbättringskostnader, behandlas som konsumtion, varvid den delen av kostnaden alltså måste bestridas med beskattade medel. Ett sådant gränsbelopp för investeringsbehandling får dock justeras i takt med prisutvecklingen. Systemets funktion kan belysas med ett exempel. Antag att gränsbeloppet år l sätts till 300 000 kr. En skattskyldig, som då förvärvar en Villafastighet för 350 000 kr får endast sparavdrag för 300 000 kr. År 3 höjs gränsbeloppet till 340 000 kr. Den höjda ramen bör gälla endast kostnader nedlagda efter det att höjningen trätt i kraft. Den skattskyldige har således ej möjligheter att nu få avdrag lör den vid Förvärvet icke avdragsgilla delen av lörvärvskostnaden. Däremot har han möjligheter att få avdrag för framtida forbättringskostnader på upptill 40000 kr.. som utgör skillnaden mellan det belopp han erhållit avdrag för och det nya taket lör investeringsavdrag. lnom gränsbeloppets ram skulle således rymmas dels tidigare investeringskostnader i den utsträckning de legat inom då gällande gränsbelopp samt under året nedlagda kostnader i den utsträckning som summan härav ej överstiger gällande gränsbelopp. Om denna teknik väljes torde anledning saknas att behålla den nuvarande “lyxvillabeskattningen”, då investeringar i dyrare villafastigheter ändock blir betydligt oförmånligare än sådana förvärv, som ryms inom gränsbeloppet lör investeringsavdrag. Man skall också komma ihåg att schablonintäkten ändock bör beräknas på det totala taxeringsvärdet oavsett om avdrag erhållits eller ej. En annan och måhända enklare metod, som förmodligen är att föredra, är att anknyta till den nu gällande progressiva villabeskattningen med sin hårdare beskattning av lyxvillor” och låta den gälla också i utgiftsskatten, dock med tillägg av de uppjusteringar, som ovan föreslagits generellt vid beräkningen av schablonintäkten. Avkastningsbeskattningen blir då så pass hög - i lägen över 300 000 kr blir en beräknad avkastning på l2 % beskattad på över- eller lyx”-investeringsdelen att några betänkligheter mot att medge avdrag for hela villainvesteringen oavsett storlek eller lyxkaraktär inte bör finnas. Det korrektiv som schablonbeskattningens höjd i dessa fall kommer att utgöra torde vara fullt tillräckligt. Fråga är emellertid om man inte bör söka åstadkomma en bättre differentiering av “lyxvillagränsen” med hänsyn till ort och även till den boendes behov än vad som skett idag. Dagens regler innebär att villor utan att vara stora eller extravaganta på de största orterna mycket lätt blir utsatta för “lyxbeskattning” på grund av det höga prisläget där, medan betydligt “lyxigare” och större villor på mindre orter undgår den högre beskattningen. Fastighetstaxeringsmaterialet torde idag vara så tillförlitligt, att en differentiering av gränserna för de högre procentuttagen med hänsyn till storlek. standard och ort torde vara möjlig. Också fastighetsägarens familjestorlek är en faktor, som därvid kan beaktas. Dessa problem finns redan i dagens inkomstskattesystem. De blir dock accentuerade genom höjningen av schablonprocenten.

teknik och

86 Utgiftsskattens funktion

5.9 Försäkringsbeskattningen

Vid inkomstbeskattningen Föreligger för närvarande i princip ingen avdragsrätt för kapitalförsäkringspremier, även om visst avdrag om högst 250 kr för ensamstående och 500 kr för gifta medges som allmänt avdrag. Utfallande är å andra sidan inte inkomstskattepliktiga. För kapitalförsäkringsbelopp pensionsförsäkringspremier föreligger i princip avdragsrätt. även om den begränsats. Utfallande pensioner beskattas fullt ut. praktiskt Vid utgiftsbeskattningen finns ingen anledning att skilja på kapital- och pensionsförsäkringar. Rätten till avdrag för sparande bör också gälla för- Å andra sidan blir samtliga utfallande belopp skattesäkringssparande. pliktiga. Detta gäller såväl individuella försäkringar som gruppförsäkringar. Det kan i och för sig diskuteras om premier för riskförsäkringar bör betraktas som sparande. Emellertid skulle det stöta på svårigheter att ha olika behandling för utfallande belopp beroende på om en riskforsäkring föreligger eller ej. Det lämpligaste synes därför vara att behandla alla personförsäkringar lika oavsett typ. Detta gäller också arbetsiöshetsförsäkringar. Beträffande olycksfallsförsäkringar kan dock skäl för undantag föreligga. De ersättningar, som utfaller är i allmänhet avsedda att täcka exceptionella kostpå olycksfallsförsäkringar nader i samband med eller till följd av olycksfallet. En beskattning av ersättningarna kan därför framstå som oskälig. Därtill kommer att premiei allmänhet är så låga att bortfallet av avdragsrätt torde sakna beloppen betydelse. Det anförda gäller också sådana sjukförsäkringar, främst resesom endast avser att täcka vård-, transport- och liknande kostförsäkringar, nader. Vid den proportionella inkomstbeskattningen torde det fortfarande finnas skäl för att skilja på behandlingen av kapital- och pensionsförsäkringar enligt nuvarande principer. Det kan dock ifrågasättas om det nuvarande försäkför kapitalförsäkringar bör finnas kvar. Här har förutsatts att ringsavdraget det avskaffas. Vid en proportionell inkomstskatt på tillhopa 30 96 synes knappast skäl längre föreligga för flertalet av de nyligen företagna inskränkningarna i avdragsrätten för pensionsförsäkringar. När kapitalförsäkringar utfaller på grund av dödsfall, åtgår ofta en stor del till att täcka de omställningskostnader, som kan uppstå för familjen efter dödsfallet. En beskattning skulle kunna försvåra situationen och innebära en fördyring för de efterlevande. Det är därför måhända lämpligt att lämna visst belopp av på grund av dödsfall utfallande kapitalförsäkringsbelopp skattefritt. Detta kan ske enligt endera av två metoder. Antingen lämnas visst belopp per förmånstagare skattefritt oavsett försäkringstyp eller så fritas utfallande belopp på grund av viss typ av försäkringar från beskattning, t. ex. belopp som utfaller på grund av obligatorisk grupplivförsäkring. Några svårare tekniska problem torde ej behöva uppstå på grund av en sådan differentiering. Då försäkring utfaller av annan anledning än dödsfall torde i allmänhet några skäl för skattefrihet knappast föreligga. Det är troligt att behandlingen av personförsäkringar i utgiftsbeskattningen bör föranleda vissa ändringari försäkringsbolagens beskattning, som ju delvis är avhängig av hur försäkringarna behandlas skattemässigt hos försäkringstagarna.

Utgiftsskattens teknik och _funktion 87

5.10 Fordringar och skulder

I och med att alla Iikviditetstillskott är skattepliktiga i utgiftsbeskattningen blir även lån som upptas skattepliktiga. Med lån likställs även avbetalningsskulder, då valuta för lånet erhållits i och med att varan mottagits. l vad mån skatteplikt faktiskt inträffar beror på vad lånet används till. Används lånet till avdragsgill investering inträffar i praktiken ingen beskattning vid länets upptagande. Används lånet till konsumtion inträffar även faktisk

beskattning. Å andra sidan blir i princip en fordran avdragsgill som sparande.

Någon anledning att behandla fordringar annorlunda än annan medelsplacering finns ej. l princip bör alla låne- och likvärdiga skulder föranleda skatteplikt. Emellertid finns det redovisningstekniska skäl att undanta leverantörskrediter i förvärvsverksamhet. där utgiften för den levererade varan ändå skulle vara avdragsgill. lnte heller skatteskulder bör medföra skatteplikt. På fordringssidan gäller detsamma varufordringar i förvärvsverksamhet samt fordringar på skatteåterbäring. l dessa fall utlöses då ingen beskattningseffekt förrän skulden respektive fordringen betalas. När det gäller avskrivning av skulder eller ackord torde man beträffande fordringar få skilja mellan fordringar i förvärvsverksamhet å ena sidan och å den andra övriga fordringar. När en fordran i förvärvsverksamhet blir nödlidande och därför avskrivs, bör fordringsminskningen ej medföra beskattning, då minskningen ej motsvaras av någon inkomst. När det gäller övriga fordringar, torde skattefrihet endast få medges, när det kan visas att fråga är om såväl ett i alla avseenden oneröst fordringsförhållande som att verklig betalningsoförmåga föreligger hos gäldenären. När det gäller skulder, som avskrivs, synes skäl ej föreligga att medge gäldenären något avdrag härför såsom annars sker vid skuldminskning på grund av amortering, då grunden för avdragsrätt normalt är att skuldminskningen beror på sparande. I dessa fall kan något sparande ej anses ha förekommit. Således bör avdrag ej medges för skuldminskning på grund av avskrivning. Detta gäller oavsett om förvärvsverksamhet föreligger eller ej. Behandlingen av fordringsförhållanden i utgiftsbeskattningen medför helt nya kontrollfrågor i beskattningen. Vad gäller banklån och lån från andra kreditinstitutioner och försäkringsbolag torde inga speciella svårigheter behöva uppstå. Ett förfarande med kontrolluppgifter beträffande nya lånebelopp och amorteringar torde få införas. Beträffande avbetalningshandeln torde någon kontroll utöver granskningen av den skattskyldiges deklarationsuppgifter ej kunna komma i fråga. Den skattskyldige skall i sin deklaration uppta vid årsskiftet återstående avbetalningsskuld som en tillkommande post för att hans konsumtion korrekt skall kunna bedömas. Å andra sidan innebär redovisningen av skuldbeloppet. att avdrag påföljande år erhålls för vad som amorterats av skulden. Det är här fråga om relativt korta kredittider. Om den skattskyldige ej skulle uppge sin avbetalningsskuld till beskattning blir skatten det året därigenom lägre. Å andra sidan blir skatten högre påföljande år, då något avdrag för amortering ej kan erhållas, eftersom någon skuld som minskas aldrig har uppgivits. Den tidsförskjutning av beskattningen, som detta kan medföra.

88 Utgiftsskattens teknik och funktion sou 1976:62

är ur fiskal synvinkel av liten betydelse, varför någon speciell kontroll beträffande avbetalningskrediterna knappast är nödvändig. Fordringsförhållanden i andra fall, särskilt mellan enskilda personer, kan medföra större skattekonsekvenser. Därmed är också behovet av kontroll större. Förutom en stickprovskontroll, som bör göras revisionsvägen beträffande förekomsten av uppgivna fordringar, kan kontrollen underlättas av det motsatsförhållande, som finns mellan borgenär och gäldenär, när det gäller konsekvenserna av fordringsförhållandet. Det avdrag, som borgenären får för det nya fordringsbeloppet, motsvaras av skatteplikt för gäldenären för det erhållna lånebeloppet. Omvänt leder amortering av lånet till avdrag för låntagaren och skatteplikt för Iångivaren. Detta medför att det är möjligt att få ett fungerande kontrollsystem genom långivarens medverkan. Det bör föreskrivas att avdrag för utlåning endast erhålles om namn, personnummer och adress på låntagaren uppgives, och om kontrolluppgift beträffande lånets storlek tillställts skattemyndigheten. Då långivarens medverkan i kontrollapparaten krävs för erhållande av avdraget, och då kontrolluppgiften medför beskattning av den uppgivna gäldenären, torde risken för fusk komma att ligga relativt lågt. Man skall därvid ihågkomma, att avdraget endast avser den progressiva utgiftsskatten och att utgiftsskatten drabbar upptagna lån progressivt. De skattevinster, som kan uppnås genom fusk, blir därigenom mindre än i det nuvarande inkomstskattesystemet. Kontrollproblemen torde därför i detta fall snarast bli mindre än de kontrollproblem, som i det nuvarande skattesystemet förorsakas av de periodiska understöden. Det har ibland framhållits att fiktiva lånetransaktioner skulle komma att bli en utbredd väg att söka minska skattebördan. Härom kan följande anforas. Missbruksproblemen på lånesidan vid en progressiv utgiftsskatt är av samma typ som beträffande de periodiska understöden idag - bara det att skattevinsten vid den progressiva utgiftsskatten normalt är mindre. Fiktiva lånetransaktioner med utomstående är erfarenhetsmässigt mycket svåra att genomföra (beträffande familjetransaktioner se nedan). Det som gör en fiktiv lånetransaktion svår att genomföra är främst den omständigheten, att fordringsförhållandet kommer att kvarståi redovisningen även efter det att det första gången redovisats för att avdraget skall erhållas. Fordringen kan ej likvideras utan att utlösa beskattning hos långivaren; Vad angår de periodiska understöden i det nuvarande systemet. är varje års utbetalningar ett avslutat kapitel. Har avdrag erhållits för en fiktiv utbetalning är skattevinsten definitiv, och mellanhavandet kan avslutas utan komplikationer när som helst. Detta gäller således inte vid Iånetransaktioner i den progressiva utgiftsskatten. Genom att fordringsförhållandet ej kan avslutas utan beskattning av långivaren, kan det vid fiktiva lånetransaktioner på sin höjd bli fråga om en temporär skattekredit. Långivaren är också tvungen till fortsatt spel under täcket” med den fiktive låntagaren. Detta innebär risk för att denne plötsligt redovisar lånet som amorterat för att erhålla ett avdrag vid beskattningen den dag som han erhåller högre inkomster, vilket i sin tur medför beskattning hos Iångivaren. Detta måste lårgivaren finna sig i, om han inte vill avslöja det felaktiga i sitt tidigare erhållna avdrag. Kombinationen av dessa förhållanden medför att fiktiva lån knappast

Urgiftsskarrens teknik och funktion 89

är attraktiva som fuskmetod, även om ett ytligt betraktande kan ge det intrycket. När det gäller lån inom den trängre familjekretsen utgör låneförhållandets kvarstående effekter inte samma belastning. Av kontrollskäl torde det därför knappast vara möjligt att fritt medge avdrag för fordringar i alla situationer. En naturlig begränsning synes vara att ej medge sparavdrag för fordringar på personer i samma hushåll såsom make och hemmavarande barn. När avdrag ej medges för fordringar bör heller inte mottagaren beskattas för lånet. Detta innebär, att sådana fordringsförhållanden blir behandlade på samma sätt som i det nuvarande systemet, dvs. beskattningen berörs ej av transaktionen. Avdragsförbudet bör även gälla indirekt långivning, dvs. när långivningen sker via tredje man. Eventuellt bör man införa en möjlighet till dispens från avdragsförbudet i sådana fall, där lånet ges för att användas för långsiktig investering i fastighet eller företag. Huruvida förbudet mot avdrag för fordringar bör utsträckas att omfatta en vidare krets låntagare än här angivits, för att därigenom förhindra alla missbruksmöjligheter, kan i och för sig diskuteras. Man bör dock därvid hålla i minnet att det endast är fråga om en tillfällig skattekredit, som fordringsägaren erhåller. och endast avseende den progressiva delen av skatten. Har fordringsägaren beskattningsbar förmögenhet blir fordringen dessutom föremål for förmögenhetsskatt, som tillsammans med den inkomstskatt som erläggandet av förmögenhetsskatten medför kan ses som en ränta på skattekrediten. Dessa förhållanden torde begränsa behovet av drastiska regler mot missbruk.

5.11 Behandlingen av arv m. m.

Eftersom alla likviditetstillskott i princip är skattepliktiga till utgiftsskatt. kommer även arv att medföra skattskyldighet för arvingen. Huruvida skatt verkligen kommer att utgå beror på om arvingen konsumerar eller sparar vad han erhållit. Dödsfallssituationen innehåller emellertid fler frågor som måste beaktas vid utgiftsskattens utformning. Det gäller de skattemässiga konsekvenserna av dödsfallet. dödsboets beskattning och behandlingen av efterlevande make när giftorättsgemenskap förelegat.

5.1l.1 Dödsfa/lets skarremässiga konsekvenser Den avlidne har under sin livstid erhållit avdrag för sitt sparande och sina investeringar. Beskattningen av hans inkomster har härigenom skjutits på framtiden. Arvingen inträder genom skattskyldigheten för arvet i den avlidnes ställe. Därigenom innebär arvingens skattskyldighet ingen extra beskattning i samband med dödsfallet. Utgiftsbeskattningen kan därför i det hänseendet ej ses som någon ersättning av den nuvarande arvsbeskattningen. Endast kontinuiteten i utgiftsbeskattningen upprätthålls härigenom. Då det av fördelningspolitiska skäl knappast kan komma ifråga att avstå från beskattning i samband med dödsfall. är frågan hur en sådan beskattning lämpligen bör utformas. En möjlig väg är att inom utgiftsbeskattningens ram återföra till beskattning det sparande. för vilket avdrag tidigare erhållits.

90 Utgiftsskattens teknik och _funkrion sol; 19mm

Detta skulle emellertid medföra att tillgångar utanför denna kategori helt skulle undgå beskattning. Vidare torde knappast det normala utgiftsskat teuttaget kunna tillämpas. lnte heller är det möjligt att tekniskt enkelt ta hänsyn till antal efterlevande m. m. En utgiftsbeskattning skulle snarast verka som en slags kvarlåtenskapsskatt. En smidigare väg synes vara att behålla en i sina huvudprinciper oförändrad arvsbeskattning. Arvsbeskattningen är redan nu utformad för att beakta de speciella krav. som uppstår vid en beskattning i samband med generationsskifte. Vidare skulle man på ett enklare sätt kunna beskatta de värden, som är investerade i olika typer av lösören som konst, antikviteter m. m. En generell arvsskatt av nuvarande typ skulle också göra det möjligt att låta sådana tillgångar, som i utgiftsskattesystemet ej betraktas som sparande, övergå till arvingarna utan att Förvärvet beröres av utgiftsbeskattningen. På grund av det anförda synes det alltså lämpligast att vid dödsfallet utta arvsskatt efter huvudsakligen samma principer som nu. Själva dödsfallet skulle då ej aktualisera någon utgiftsbeskattning. De ändringar, särskilt förenklingar, i den nuvarande arvsskattelagstiftningen, som kan aktualiseras av utgiftsbeskattningen, skall här i huvudsak lämnas åsido. Huruvida en utgiftsskatt bör medföra sänkning av arvsskatteuttaget faller utanför utredningsuppdraget. Endast i ett avseende skall en kommentar göras. Genom att utgiftsbeskattningen garanterar att arvingen blir föremål för full beskattning den dag han tillgodogör sig arvet genom konsumtion, bör det även ur fördelningspolitisk synvinkel vara möjligt med liberalare arvsskatteregler beträffande egendom som är nedlagd i företag eller annan forvärvsverksamhet än i den nuvarande situationen. Härigenom skulle generationsväxlingen i företag underlättas betydligt, samtidigt som en effektiv beskattning upprätthålls, när de efterlevande för personligt bruk tillgodogör sig foretagsmedlen.

5. l l .2 Dödsbobeskqtmingen

Då utgiftsskatten avser att träffa fysiska personers konsumtion finns det inte något principiellt skäl att införa skattskyldighet för dödsbon eller andra juridiska personer. Av tekniska skäl kan det emellertid vara lämpligt att formellt skattskyldiga för att överföringen av tillgångar till göra dödsbon de efterlevande skall få en korrekt skattemässig behandling och för att upplösning av sparande för investeringar i kapitalvaror eller konst eller liknande under dödsboforvaltningen inte skall undgå beskattning. Utifrån dessa utgångspunkter bör behandlingen av dödsbon inom utgiftsbeskattningen lämpligen utformas på följande sätt. Dödsboets skattskyldighet inträder i och med dödsfallet. Dödsboet har. att som skattepliktiga tillkommande poster i nästföljande deklaration uppta värdet vid dödstillfallet av de av den avlidnes tillgångar, som utgör sparande i utgiftsbeskattningens mening, det vill säga företag. fastigheter, värdepapper, banktillgodohavanden och fordringar. Som avdragsgill post skall upptas den avlidnes skulder vid dödstillfället. Som avgående poster upptas vidare vad som återstår av tillgångarna vid beskattningsårets utgång och som tillkom mande belopp skulderna vid årets utgång. Därutöver redovisar dödsboet sina inkomster och utgifter under året i vanlig ordning.

Urgifrsskartens teknik och funktion 91

Avdrag erhålles också för utbetald arvsskatt, for begravningskostnader och övriga i anledning av dödsfallet vid arvsbeskattningen avdragsgilla utgifter jämte boutredningskostnader i sin helhet. Därutöver skall dödsboet erhålla avdrag för värdet av den egendom som under året utdelats eller utskiftats till dödsbodelägarna eller legatarier. Härigenom undviks all dubbelbeskattning av ärvd egendom. Dock bör dödsboet ej erhålla avdrag för vad som utskiftas till utomlands bosatta, eftersom dessa ej är skattskyldiga till utgiftsskatt. För att garantera att det avdrag den avlidne en gång erhållit för sparandet blir återfört till beskattning vid konsumtion, bör dödsboet erlägga utgiftsskatt på sådan sparandeupplösning, som åtgått till utdelning till utomlands bosatta. Detta innebär därför principiellt ingen merbeskattning av utländska efterlevande. Förfarandet medför att det i normalfallet inte framkommer någon skattepliktig förbrukning att beskatta hos dödsboet. Endast för det fall att dödsboets tillgångar av sparkaraktär omvandlas till konsumtionsvaror, lösören inklusive konst m. m. i utgiftsbeskattningens bemärkelse blir det fråga om beskattning. Denna beskattning är nödvändig för att skattellykt genom sparandeupplösning i dödsbon ej skall vara möjlig, då arvingens förvärv av lösöre från dödsboet ej är utgiftsskattepliktigt. Annars skulle möjligheter öppna sig för de efterlevande att via dödsboet skattefritt upplösa sparande för konsumtion. Genom att dödsboet i praktiken endast blir beskattat i sådana fall finns ingen anledning att medge dödsbon något skattefritt grundavdrag med 25000 kr. Det skattefria grundavdraget skulle annars kunna utnyttjas för skattefri sparandeupplösning. Dödsboets deklarationsförfarande blir genom den föreslagna uppläggningen mycket enkelt. Dödsboet bör åläggas att lämna kontrolluppgift på vad som utbetalts till de efterlevande i form av pengar eller tillgångar av sparkaraktär. Detta i förening med dödsboets egen deklaration, där avdrag för utbetalning till de efterlevande måste yrkas för att beskattning ej skall inträffa. torde borga för en enkel kontroll av beskattningen i arvssituationerna. Då förmånstagarförvärv på grund av försäkring i allmänhet ej ingår i dödsboet utan tillfaller förmånstagaren direkt, kommer förmånstagarförvärven ej att omfattas av de föreslagna reglerna för behandling av dödsfallssituationen. Förmånstagarförvärven följer de vanliga reglerna beträffande försäkringar. som behandlats ovan i avsnitt 5.9. Större dödsbon inkomstbeskattas idag efter viss tid enligt samma regler som handelsbolag. Några skäl till en liknande behandling i utgiftsbeskattningen finns ej. Normalt beskattas de efterlevande enligt de föreslagna reglerna automatiskt för vad de tillgodogör sig från dödsboet. Den möjlighet till sparandeupplösning i dödsboet som kommer att erbjudas. kommer ej att medföra några betydande skattevinster. då dödsboet ej åtnjuter något skattefritt grundavdrag. Enligt den uppställda arbetshypotesen kommer inkomstskatten att vara proportionell. Under sådana omständigheter synes det enklast att dödsboet inkomstbeskattas för boets inkomst på samma sätt som nu, även för det fall att boet behålls oskiftat. Några skäl att vid en proportionell inkomstbeskattning behålla de nuvarande handelsbolagsreglerna för större dödsbon linns inte. Slopandet av dessa regler skulle innebära en betydande förenkling av den nuvarande dödsbobeskattningen.

92 Utgiftsskattens teknik och funktion

5.11.3 Behandlingen av e/ier/evandes förvärv Som redan inledningsvis anmärkts träder de efterlevande i utgiftsskattehänseende i den avlidnes ställe beträffande den del av egendomen som de erhåller. Det innebär att de. av vad de erhåller från dödsboet vid arvsskifte eller på annat sätt, som tillkommande post skall uppta till beskattning värdet av det sparande som de övertar. Samtidigt får de i deklarationen avdrag för vad som därav återstår vid beskattningsårets utgång. Det betyder att de i praktiken blir beskattade först när de upplöser sparandet för konsumtion. På motsvarande men spegelvänt sätt behandlas de skulder som de övertar. De får då i praktiken avdrag för skulderna när de amorterar dem. Vad de efterlevande erhåller av annan egendom. lösören m. m.. träffas ej av utgiftsskatt. Förvärvet av dessa tillgångar är redan utgiftsbeskattat antingen hos den avlidne eller hos dödsboet. Det finns ingen anledning att i dessa sammanhang behandla förvärv på grund av arv och förvärv på grund av giftorätt olika. Genom det föreslagna förfarandet blir för efterlevande make behandlingen i praktiken densamma för vad som erhålls på grund av dödsfallet av andra makens giftorättsgods som för den egendom den efterlevande maken själv förvärvat före den andra makens dödsfall. Den efterlevande makens egendom berörs ej av utgiftsbeskattningen idetta sammanhang. Endast för det fall att efterlevande maken måste ge ifrån sig av sitt eget giftorättsgods till boet för att tillfredsställa arvingamas och testamentstagamas anspråk, berörs denna egendom. Efterlevande makens sparandeupplösning på grund härav skall naturligtvis ej föranleda beskattning. De efterlevandes konsumtion av vad de erhållit efter den avlidne beskattas på vanligt sätt i systemet. Utgiftsskatt utgår således efter den progressiva skalan i den utsträckning den skattskyldiges totala förbrukning överstiger 25 000 kr. Då dödsfall ofta medför ekonomiska påfrestningar och höga tillfälliga konsumtionsutgifter, kan det eventuellt vara lämpligt att vid förvärv på grund av dödsfall medge ett extra avdrag på exempelvis 10000-20000 kr. Tekniskt kan avdraget lämpligen göras i samband med att förvärvet deklareras under avdelning V i redovisningsutkastet, varvid konsekvensen härav blir att endast förvärv över detta belopp blir faktiskt utgiftsskattepliktiga.

5.11.4 Sammanfattning av döds/allssirttationens behandling Sammanfattningsvis innebär den föreslagna behandlingen av dödsfall och därav föranledda egendomsövergångar således följande: a. Vanlig arvsbeskattning av den avlidnes efterlämnade tillgångar. Ingen “avskattning” i utgiftsbeskattningen på grund av den avlidnes tidigare erhållna sparavdrag. b. Formell skattskyldighet till utgiftsskatt for dödsbon med avdrag för utdelning till de efterlevande. Faktisk utgiftsbeskattning inträffar endast om dödsboet upplöser sparande för förvandling till konsumtionsvaror för delägarnas räkning eller om utdelning sker till utländsk efterlevande. skattefritt grundavdrag åtnjutes ej. Dödsbon inkomstbeskattas i vanlig ordning för sina inkomster.

sou 1976:62 Urgifrsskarrens teknik och funktion 93

c. Efterlevande make, arvingar och testamentstagare inträder i utgiftsskattehänseende i den avlidnes ställe beträffande dem tillskiftad del av den avlidnes tillgångar, som är att betrakta som sparande. Detta innebär att faktisk utgiftsbeskattning härför inträffar, när den efterlevande upplöser sparandet för konsumtion på samma sätt som hade skett för den avlidne. Vad de efterlevande erhåller av annan egendom berörs ej av utgiftsbeskattningen.

5.11.5 Behandlingen av gåvor Frågan om behandlingen av gåvor i utgiftsbeskattningen behandlas mera nedan i avsnitt 5.13 i samband med familjebeskattningsfrågorna. För en gåvomottågare bör behandlingen i utgiftsbeskattningen av gåvan bli precis densamma som av arvsförvärven, dvs. gåvor av lösöre beskattas ej, medan gåvor av sparande är principiellt skattepliktiga, varvid beskattningen dock utlöses först i och med att sparandet upplöses för konsumtion. När det gäller givaren hävdas nedan i samband med familjebeskattningen att gåvor som medför minskning av givarens sparande. för vilket han tidigare erhållit avdrag, i princip bör utlösa beskattning såsom för konsumtion hos givaren. Annars uppstår möjligheter till kringgående av utgiftsskattelagstiftningen genom gåvor till närstående personer med lägre beskattning. Också för det fall att individuell beskattning av makars kapitalinkomster införes synes en sådan avskattning nödvändig. Detsamma gäller vid bodelning av annan anledning än ena makens död och vid gåvor till gåvoskattefria mottagare, där annars en indirekt möjlighet till avdrag för bidrag till välgörande ändamål öppnar sig. l och för sig kan från teoretiska utgångspunkter ifrågasättas om donationer bör ingå i utgiftsskatteunderlaget. Vid inkomstbeskattningen har emellertid sedan lång tid tillbaka avdragsrätt för donationer klan avvisats av lagstiftaren. De skäl. som ligger bakom det nuvarande avdragsförbudet. har giltighet även för utgiftsbeskattningen. Det synes således lämpligt med en avvikande utgiftsskattebehandling av gåvor jämfört med egendomsövergångar i anledning av dödsfall. Även om utgiftsbeskattning vid sparandeupplösning på grund av gåva bör föreskrivas av skattellyktshänsyn, bör möjligheter till dispens och ”dödsfallsbehandling” införas för att möjliggöra t. ex. generationsväxling i familjeföretag under företagarens livstid. l denna situation är det osäkert om ett bibehållande av en generell gåvobeskattning kan sägas fylla någon viktigare funktion. De frågor som aktualiseras härvidlag är främst politiska. Tekniskt erbjuder frågan inga speciella problem. Anledning saknas därför att här näm1are diskutera frågan om gåvobeskattningens eventuella plats i systemet utöver den vidare behandling som sker i avsnitt 5.13.

5.12 Vinster på obligationer, lotterier, m. m. tips

Utgiftsbeskattningen bygger på tanken att i princip alla likviditetstillskott, som ger möjligheter till konsumtion. skall vara skattepliktiga. Detta innebär att även en rad tillfälliga inkomster, som idag faller utanför inkomstbe-

94 Utgiftsskartens teknik och _funktion sou 197652

skattningen, bör vara skattepliktiga. Dit hör vinster på premieobligationer, penninglotteriet, varulotterier, tips, totalisator m. m. Det sammanlagda betill närmare 3 miljarder kronor. loppet av dessa vinster uppgår för närvarande Frågan i vad mån dessa vinster bör göras skattepliktiga är beroende dels av den administrativa omgång det medför. dels av vilka andra effekter. bl. a. psykologiska, som skulle uppstå. Även om skatteplikt införes för en viss typ av vinster. framstår det inte som nödvändigt att i samtliga fall beskatta även mindre vinster. Det har inte varit möjligt att detaljstudera de frågor som blir aktuella i utgiftsskattesammanhang beträffande de olika vinsttyperna. l det följande skall dock ett översiktligt ställningstagande göras i huvudfrågorna. Av de nämnda vinsterna intar vinster på premieobligationer en särställning, därigenom att insatsen inte går förlorad. Det är här snarast fråga om en räntegivande placering, där dock räntan fördelas med lottens hjälp. Reglerna för utlottningen i kombination med den låga vinstbeskattningen medför också att premieobligationer framstår som ett reguljärt investeringsalternativ särskilt för skattskyldiga med höga inkomster. Vinster på premieobligationer bör därför vara skattepliktiga till utgiftsskatt. I vad mån beskattningen faktiskt utlöses beror på om vinsten konsumeras eller ej. Någon anledning att undanta mindre vinster från beskattning finns inte, då det just är fördelningen av småvinsterna som gör premieobligationema till ett rationellt placeringsaltemativ. För närvarande är premieobligationer innehavarpapper och namnet på vinnaren registreras ej. Skatteplikten förutsätter att vinnaren registreras. Även vinster och tipsvinster är av den karaktären att i penninglotteriet de bör vara skattepliktiga till utgiftsskatt - bl. a. med hänsyn till att det ofta till mycket stora belopp. Anledning finns är fråga om penningvinster, emellertid vinster. Gränsen kan härvid utan knappast att beskatta mindre att störa systemet sättas ganska högt. Förslagsvis kan vinster under lO 000 kr. lämnas utanför beskattningen. För högre vinster bör då avdrag medges med motsvarande belopp. Under sådana omständigheter finns knappast anledning att medge avdrag för satsat belopp. Några större administrativa problem behöver knappast uppstå vid denna begränsade beskattning. Beträffande varulotterier och liknande talar flera skäl mot att införa ut- Även om vinsterna ofta är stora, skulle en beskattning här giftsskatteplikt. medföra problem för de skattskyldiga. då vinsterna ofta består i kapitalvaror, vilket innebär att vinsten skulle utlösa beskattning omedelbart. Vinnaren kan mera sällan förväntas ha likvida tillgångar tillräckligt för att betala skatten. Av detta skäl och med hänsyn till de administrativa besvär. som skatskulle medföra med hänsyn till de många anordnarna av lotterier. teplikt bör vinster på varulotterier och liknande ej vara skattepliktiga till utgiftsskatt. Totalisatorvinsterna intar i sammanhanget en särställning. Trots den i vissa avseenden stora likheten med tipsvinsterna är förhållandena inte helt jämförbara. Ett särdrag för totospelet är de många spelmöjlighetema. Spel sker av samma personer i flera lopp. Samma pengar går ofta runt och satsas av de i flera lopp. Vad som därvid vinns måste bedömas mot bakgrund samlade insatserna av spelaren. Redan detta medför problem vid beskattningen. Vidare bygger totospelets utformning i stor utsträckning på ano- Det ligger närmast i totospelets natur. Totobongen är ett renodlat nymitet.

Urgiftsskartens teknik och funktion 95

innehavarpapper mot vars inlämnande vinsten utbetalas. Det är känt att det redan förekommer illegalt spel i relativt stor omfattning. Vid införandet av utgiftsskatteplikt för i vart fall de stora vinsterna, vilket knappast skulle stöta på större administrativa svårigheter, bedöms risken stor för en betydande och oönskad ökning av det illegala spelet med de allvarliga konsekvenser i andra hänseenden som detta kan medföra i fonn av ökad organiserad brottslighet m. m. Under sådana omständigheter synes det vid en preliminär bedömning knappast angeläget att införa utgiftsskatteplikt för totovinster trots de stora belopp det kan vara fråga om. De bör således lämnas utanför utgiftsskattesystemet. Det är emellertid möjligt att den omfattande handel i vinstbongar, som för närvarande förekommer för att dölja inkomstskattefusk, kan ge anledning att ompröva totospelets ställning i utgiftsskattehänseende.

Övriga icke nämnda spelformer, såsom bingo, enarmade banditer. roulette

m. m. torde inte lämpa sig for att inordnas i ett utgiftsskattesystem. Den endast begränsade skatteplikt till utgiftsskatt för några olika typer av spelvinster, som här har förordats. strider i princip mot tanken om ut» giftsskatten som en allomfattande skatt. De avsteg från den generella tilllämpningen, som föreslås av praktiska skäl, kan emellertid knappast anses avgörande. även om de i enskilda fall kan ntedföra betydande ojämnheter i beskattningen - dock inte större än vad vinsterna idag förorsakar. l den mån utgiftsbeskattning föreslås för olika vinsttyper. bör den specialskatt. som nu i allmänhet utgår. avskaffas. Detta bör tas med i bedömningen av hur stort administrativt merarbete som utgiftsskatten kan tänkas medföra.

5.13 Familjebeskattningen

Beskattningen av familjeinkomster är i dag utformad som en individuell beskattning av arbetsinkomster. s. k. A-inkomster. och som en modifierad sambeskattning beträffande övriga inkomster. s. k. B-inkomster. Familjebeskattningens utformning inom inkomstbeskattningens ram övervägs för närvarande inom 1972 års skatteutredning. Anledning finns ej att här göra några familjepolitiska överväganden. Endast de tekniska förutsättningarna för olika lösningar skall något beröras. De fördelningspolitiska effekterna av utgiftsbeskattningen på olika familjetypers skattebelastning behandlas senare.

5.l3.l Frågan om skaIteIäImader/ör barnfamiljerna

Som ett skäl mot utgiftsskatten har ofta anförts att den skulle drabba barnfamiljerna hårdare än andra grupper, eftersom barnfamiljerna har en högre nödvändig konsumtion än vad övriga skattskyldiga normalt har. Som redan delvis har utvecklats i kapitel 2 ovan och som kommer att beröras ytterligare i kapitel 7 är detta beroende av dels barnfamiljernas inkomstutveckling dels deras sparbenägenhet både absolut och jämfört med andra grupper. Även om stödet till bamfamiljerna kan ske och i Sverige har skett på andra vägar än genom skattesubventioner. har dock ifrågasätts om man

96 teknik och funktion sou 1976:62

Utgiftsskatrens

inte i en progressiv utgiftsskatt borde göra vissa differentieringar av skatmed till den skattskyldiges forsörjningsbörda eller barnteuttaget hänsyn antal. En sådan differentiering torde snarast vara lättare att tekniskt åstadkommainom utgiftsbeskattningens ram än inom inkomstbeskattningen. Tekniken blir dock i detaljerna beroende av om en fortsatt övergång till individuell kommer att ske. Principerna för en eventuell diffebeskattning berörs dock ej härav. Man skall observera att elTektema av en rentiering lägre beskattning för barnfamiljerna är något annorlunda i utgiftsbeskattän i inkomstbeskattningen. En inkomstskattesubvention kommer ningen att verka oavsett om använder inkomsten till konsumtion eller familjen däremot berör endast den del av insparande. En utgiftsskattesubvention komsten som konsumeras. En differentiering av skatteuttaget till barnfamiljernas förmån kan enklast ske genom att det skattefria gnindbeloppet sätts högre med hänsyn till antal barn, vilket medför att en mindre del av konsumtionen träffas av progressiv utgiftsskatt. Huruvida en differentiering bör ske är dock en politisk fråga som faller utanför denna studie. Här skall endast konstateras att de tekniska förutsättningarna för en lindrigare beskattning av barnfamiljerna finns.

5.13.2 Progressiv utgi/tsskart och individuell beskattning av makar l inkomstbeskattningen har individuell beskattning endast genomförts be-

träffande arbetsinkomster. Övriga inkomster sambeskattas huvudsakligen

därför att den nuvarande giftorättsgemenskapen medför att det för makarnas förrnögenhetsförhållanden är av underordnad betydelse vem av makarna som formellt äger tillgångarna. Giftorättsgemenskapen möjliggör också gåvoskattefria förmögenhetsöverföringar mellan makarna. Detta innebär att det vid en individuell beskattning finns risk för att avkastningsgivande tillgångar systematiskt överförs till den make. som har lägsta inkomsten. för skatten den avkastning. som ändå kommer ma-

att på så sätt minimera på

karna gemensamt tillgodo. Förmögenhetskoncentrationen hos ena maken innebär oftast inte något reellt avstående eller någon reell förmögenhetsförsämring för andra maken. är då hur dessa problem ställer sig i utgiftsskatten. Problemställ- Frågan ningen blir här något annorlunda. Här finns det anledning att skilja mellan inkomst avsedd för omedelbar konsumtion och sådan inkomst som sparas. Också om mellan makar kommer i ett frågan förmögenhetsöverföringar annorlunda läge beroende på teknikvalet vid beskattningen. Vad först angår inkomster avsedda för konsumtion. är problemen precis desamma som vid inkomstskatten. Kontrollen är numera så välutbyggd av arbetsinkomster mellan makar ej att några större inkomstöverföringar bör kunna förekomma. Vad angår överföringar av andra inkomster. såsom är den frågan avhängig av möjligheterna till förmögenkapitalinkomster, hetsöverföringar. Härtill återkommes senare. Om två makar tillsammans har större inkomster än de konsumerar, finns det i inkomstbeskattningen ett incitament att tillföra sparandet den maken. som har den lägsta inkomsten, för att få en lägre beskattning på avkastningen. Detta gäller i begränsad omfattning även i vårt nuvarande sambeskattnings- Man konsumerar således den högst beskattades inkomster. Vid system.

sou 1976:62 Utgiftsskarlens teknik och funktion 97

en individuell beskattning är detta incitament starkare ju större sparandet ar. Om man inför en progressiv utgiftsskatt blir incitamentet snarast att låta den med de högsta inkomsterna stå för sparandet. Skälet härför är att den skattemässiga effekten av avdraget för sparande blir större ju högre inkomst man har. Det betyder att överföringar av inkomst, som skall sparas. från den högbeskattade maken till den lågbeskattade saknar fördelar i den progressiva utgiftsskatten. Har sparandet en gång redovisats hos den ena maken är sparandet också låst där, vilket vid framtida konsumtion föranleder, under förutsättning att inkomstförhållandena ej förändras, att sparandeupplösningen träffas av motsvarande högre beskattning. Någon reell fördel eller fördel på längre sikt uppstår ej av att sparandet redovisas hos den ena eller andra maken. Man kan sammanfatta situationen på följande sätt. Sparande hos den make som har högsta inkomsten föranleder “högt sparavdrag” men också hög beskattning av framtida sparandeupplösning. Sparande hos den, som

har lägsta inkomsten. medför lågt sparavdrag men också låg beskattning

av framtida sparupplösning. kortsiktigt medför utgiftsskatten snarast fördelar med att den högst beskattade maken står för sparandet. Det innebär att försök till inkomstöverföringar till den lägst beskattade maken i sådana fall ej bör bli lika vanligt som vid inkomstbeskattningen. Utgiftsskatten medför i detta hänseende inga extra problem vid en övergång till en individuell beskattning. Den situation som ger den för två makar minsta skattebelastningen består i att båda makarna har inkomster vilka de konsumerar i så jämn takt och med så jämn fördelning som möjligt mellan dem av utgifterna. så att båda makarna kan utnyttja sitt skattefria grundavdrag. Någon större skillnad mot de skattefördelar som den individuella inkomstbeskattningen idag medför, innebär emellertid inte detta. Vad ovan sagts gäller dock endast under förutsättning att förmögenhetsöverföringar ej kan ske mellan makar utan beskattning. Om man ser till förmögenhetsöverforingar inom familjen, blir vid utgiftsbeskattningen effekten för mottagaren alltid att förvärvet utgör skattepliktig inkomst. Frågan om beskattningen utlöses eller ej avgöres av om den förvärvade egendomen konsumeras eller sparas. Vad gäller effekterna på utgivarsidan, blir dessa olika beroende på vilken ställning man tar i fråga om sparandeupplösning genom gåva och bodelning, dvs. beträffande skattekonsekvenserna för utgivaren. En metod är att man avstår från att behandla gåvor och andra egendomsöverföringar beträffande prioriterade investeringar - dvs. sådana som medfört sparavdrag - såsom sparandeupplösning, dvs. konsumtion. Detta innebär att man skulle behålla den nuvarande gåvobeskattningen som ett skattehinder mot egendomsöverföringar av skatteskäl. Summan av gåvoskatten och mottagarens utgiftsskatt skulle i normalfallen neutralisera den skattevinst som överföringen annars skulle kunna innebära för familjen. Det finns i och för sig många skäl för en sådan behandling - bl. a. kan anföras att något tillgodogörande för privat bruk ej skett från utgivarens sida. Det finns dock två väsentliga nackdelar med detta förfarande. Båda har med gåvoskattens begränsade räckvidd att göra. Förmögenhetsöverföringar i anledning av giftorättens utbrytande är ej föremål för gävobeskattning.

98 teknik och funktion

Utgiftsskattens

Maken med högsta inkomsten skulle då först spara och komma i åtnjutande av avdrag härför. Därefter skulle genom ett bodelningsförfarande förmöföras över till andra maken, varefter sparandet kunde upplösas genheten till av den andra makens lägre skatt. Detta medför att förmögenpriset mellan makar vid den skisserade konstruktionen av uthetsöverföringar skulle kunna medföra stora skattefördelar för makarna, om inte giftsskatten antingen sambeskattningen bibehålls, eller reglerna om makars giftorättsupphävs, så att endast gåvoöverföringar kan komma i fråga. gemenskap Den andra nackdelen med den skisserade konstruktionen har att göra med att vissa allmännyttiga stiftelser och andra organ åtnjuter gåvoskattefrihet. Ej heller i dessa fall skulle gåvoskatten kunna fungera som spärr. Effekten skulle, som redan nämnts, i själva verket bli en slags avdragsrätt för bidrag till allmännyttiga ändamål. Båda de nämnda effekterna kan emellertid undgås om man väljer den konstruktionen av utgiftsskatten, att gåvor och annan sparandeupplösning förmögenhetsöverföringar såsom bodelning behandlas som konsumgenom tion hos utgivaren. Då medför en gåva eller egendomsöverföring på grund full hos utgivaren. beskattning forav giftorätt beskattning Mottagarens ändras inte. Förvärvet utgör fortfarande skattepliktig inkomst för mottagaren, men skattens effektuerande beror på om konsumtion sker eller ej. Det kan då ifrågasättas om det finns skäl att i det läget bibehålla även ställningstagandet på den punkten får dock tillsvidare gåvobeskattningen. anstå. Väljer man denna metod med “avskattning” av utgivaren och beskattning av mottagaren kan någon skattevinst vid överföringar av sparad inkomst mellan makar l det hänseendet torde övergången till individuell ej uppstå. snarast underlättas genom införandet av en så uppbyggd utbeskattning giftsskatt. Även om beskattningseffekten vid första anblicken kan synas drastisk, torde effekten i själva verket ej vara alltför genomgripande. Det handlar egentligen endast om återtagandet av en skatteförmån som tidigare givits. I ett system med helt individuell beskattning framstår effekten som Vid en individuell beskattning bör avdrag endast erhållas för följdriktig. sparande, som tillkommer den individuellt skattskyldige. Vid gåva och är det fråga om sparande för annans räkning - alltså bör bebodelning skattning ske då sparandet övergår till annan person. Vad gäller gåvor och andra förmögenhetsöverföringar av sådana tillgångar, som ej betraktals som blir situationen för utgivaren precis densamma som i det nusparande, varande inkomstskattesystemet, dvs. ingen beskattningsåtgärd. För mottagaren bör tillskottet heller inte utgöra skattepliktig intäkt. Vid arv har ovan i avsnitt 5.11 föreslagits att arv av lösöre och liknande tillgångar ej bör föranleda utgiftsbeskattning. Detta bygger dock på att en arvsbeskattning bibehålls. Om gåvobeskattningen bibehålls finns ej några skäl till utgiftsbeskattning av motsvarande gåvor. Om gåvobeskattningen avskaffas, bör dessa tillskott vara utgiftsskattepliktiga för mottagarer. Den faktiska blir dock även här beroende av om mottagaren inbeskattningen vesterar det mottagna i avdragsberättigat sparande eller ej. Utgiftssatten får då delvis samma funktion som gåvoskatten men kommer att utgá även på sådana typer av förvärv, exempelvis genom bodelning, där gâvoskatt ej utgår. Det torde knappast förekomma överföringar i större skala av denna

sou 1976:62 Urgiftsskaztens teknik och funktion 99

typ av egendom. Men även här torde utgiftsskatten snarast underlätta en övergång till individuell_beskattning. Av det ovan anförda torde framgå att införandet av progressiv utgiftsskatt ej behöver innebära några ökade svårigheter för en total övergång till individuell beskattning. Beroende på valet av teknik beträffande utgivarens beskattning vid benefika egendomsöverföringar torde den progressiva utgiftsskatten snarast vara bättre anpassad till en individuell beskattning än den progressiva inkomstskatten. Den synes även generellt sett innebära svagare incitament för äkta makar att av skatteskäl söka åstadkomma inkomstöverföringar. Om inkomstskatten göres proportionell, som arbetsmodellen utgår från, uppstår inte heller i inkomstbeskattningen några problem vid en total övergång till individuell beskattning. Den hybrid mellan sam- och särbeskattning, som det nuvarande systemet innebär med sin olika behandling av A- och B-inkomster. framstår som svårhanterlig i ett utgiftsskattesystem. Orsaken hänill är att avdrag för sparad arbetsinkomst måste ske från den individuellt beskattade A-inkomsten, medan en sparupplösning i flertalet fall måste behandlas som sambeskattad B-inkomst, såvida inte speciella redovisningsregler införs för sparandets ursprung. I ett utgiftsskattesystem synes det därför önskvärt med antingen en fullt genomförd individuell beskattning eller en konsekvent sambeskattning. Det senare alternativet synes emellertid av politiska skäl mindre troligt. Frågan om behandlingen av lånetransaktioner mellan närstående har behandlats ovan i avsnitt 5.10.

5.14 Internationella problem i samband med utgiftsskatten

l tidigare utredningar rörande den progressiva utgiftsskatten har de internationella aspekterna inte berörts. Så intemationaliserat som Sverige är idag torde det vara nödvändigt att beakta de internationella problem som är förknippade med utgiftsskatten. När man diskuterar de problem på det internationella planet, som är involverade i en progressiv utgiftsskatt, bör man skilja på följande fem fall:

permanent respektive tillfällig utflyttning, permanent respektive tillfällig inflyttning och dubbelbeskattningsfallen. Först bör observeras att en progressiv utgiftsskatt endast kan tillämpas beträffande här bosatta skattskyldiga. Tekniken med avdrag för sparande och beskattning av sparandeupplösning gör det omöjligt att beskatta utomlands boende efter samma principer. Utomlands bosattas svenska inkomster blir självklart underkastade den proportionella inkomstskatten. Det kan emellertid också övervägas att i dessa fall göra inkomstskatten progressiv genom att överföra utgiftsskattens skatteskala till inkomstskatten, när fråga är om beskattning av här icke bosatta. Detta skulle också minska behovet av justeringar i dubbelbeskattningsavtalen på grund av införandet av progressiv utgiftsskatt.

100 Utgiftsskattens teknik och funktion sou 1976:62

5. 14. l Permanent utflyttning Ett av de svåraste problemen att lösa i en progressiv utgiftsskatt är att det förmodligen kommer att krävas någon fonn av avskattning för den. som flyttar ut ur landet, av det sparande för vilket avdrag tidigare erhållits. Om viss genomsnittsberäkning tillåts, behöver en utflyttningsskatt inte överstiga 40-50 % av det tidigare avdragna sparade beloppet. Vid utflyttning äger den utflyttande idag icke utan vidare att föra ut sitt kapital. Härför måste tillstånd begäras av riksbanken. som i samband med utflyttningen normalt endast medger viss begränsad kapitalutförsel. Tillstånd att föra ut hela kapitalet medges regelmässigt först senare. Införandet av utgiftsskatt torde komma att kräva att riksbanken ej medger tillstånd till kapitalutförsel, om inte först utgiftsskatt erlagts eller betryggande säkerhet ställts för skattens erläggande. Risk kan föreligga för att vissa skattskyldiga söker flytta ut och föra ut sitt kapital. som genom avdragsrätten för sparande ofta kan vara större än i dagens skattesystem om än belastat med en latent skatteskuld, utan att erlägga utgiftsskatt på tidigare erhållna sparavdrag. Ett sådant förfarande kräver dels att skattebrott begås dels att kapitalet smugglas ur landet. vilket innebär valutabrott och risk för upptäckt vid utförseln. För att vara lönsamt kräver förfarandet dessutom att huvuddelen av den skattskyldiges tillgångar utföres. Konsekvensen är vidare att den skattskyldige ej kan komma tillbaka till Sverige utan betydande såväl straffrättsliga som ekonomiska påföljder. För att en sådan utflyttning skall kunna vara meningsfull fordras att den skattskyldige förfogar över mycket stora belopp, som gör honom oberoende av hans utkomstmöjligheter i Sverige. Utflyttning innebärande såväl skatte- som valutabrott förekommer i begränsad utsträckning också idag. Även om utgiftsskatten medför att vinsten på sådan utflyttning kan bli något större, förefaller det knappast troligt att särskilt många andra än de. som redan i dagens skattesystem företar sådana åtgärder, skulle vara beredda att med brottsliga åtgärder undgå sin skattskyldighet vid utflyttning. Man torde också ha anledning räkna med att införandet av utgiftsbeskattning kommer att skärpa myndigheternas vaksamhet i detta avseende.

5.142 Tillfällig utflyttning Vid tillfällig utflyttning, t. ex. då anställda i svenska internationella koncerner placeras utomlands på viss tid, synes en avskattning enligt ovan redovisade principer väl drastisk. I sådana fall synes en lämplig väg vara att en skatteberäkning i och för sig genomföres, men att anstånd med skattens uttagande medges mot att bankgaranti för skattens belopp ställs av den skattskyldige eller t. ex. hans arbetsgivare. Anståndet bör avse viss tid exempelvis tre år och bör kunna förlängas. Om återflyttning ej sker uttages skatten. Sker återflyttning däremot, går den skattskyldige åter in i systemet, varvid den tidigare beskattningsåtgärden upphävs. Den temporära utflyttningen har då inte medfört några skattekonsekvenser. l den mån sparan-

deupplösning skett bör dock beskattning inträda. Ökning av sparandet bör

också medföra avdragsrätt mot framtida sparupplösning.

sou 1976:52 Utgtftsskattens teknik och funktion 101

En speciell situation uppstår för sådana skattskyldiga, som formellt kvarstår som bosatta i Sverige men som på grund av den s. k. ettårs-regeln i 54 § kommunalskattelagen åtnjuter inkomstskattefrihet för sin utländska arbetsinkomst. Den tekniska lösningen för den situationen blir beroende av om den utländska inkomsten skall träffas av utgiftsskatt eller ej. l det senare fallet torde ändock en årlig deklarationsplikt få upprätthållas för att det sparande, som sker av den utländska inkomsten, inte skall bli föremål för beskattning vid en framtida sparupplösning.

5.143 Permanent inflyttning Inflyttning till landet kräver ett förfarande med registrering av ingångsförmögenheten av samma slag som kan bli aktuellt generellt vid övergången till progressiv utgiftsskatt. Se mera härom nedan under 5.17. lnträdet i det progressiva utgiftsskattesystemet bör dock ej ske förrän bosättningen här kan anses någorlunda permanent. Med tanke på att återinllyttning kan tänkas ske av personer, som vid sin tidigare utflyttning underlåtit att erlägga utgiftsskatt på sitt utförda kapital, bör dessa regler också innehålla bestämmelser om att avräkning skall ske från den skattefria ingångsförrnögenheten för vid tidigare utflyttning utfört obeskattat kapital. Regeln bör göras tidsobegränsad.

5. 14.4 Tillfällig in/lyttning

På samma sätt som det vid tillfällig kan förefalla utflyttning opraktiskt att den skattskyldige skall behöva tillfälligt utträda ur systemet. kan det vara opraktiskt att den som endast vistas häri landet kortare tid skall behöva inträda i systemet för att åter utträda genom ett avskattningsförfarande, när han något år senare lämnar landet. Därför kan det vara lämpligt att låta den här tillfälligt boende ej erlägga progressiv utgiftsskatt. l stället blir han skattskyldig till både proportionell och progressiv inkomstskatt, med tillämpning av samma skatteskala som i utgiftsskatten. Beträffande tekniken se vad som anförts ovan rörande här icke bosattas behandling. Detta förfarande bör måhända användas beträffande alla inflyttande under en övergångsperiod på t. ex. tre år, varefter obligatoriskt inträde i den progressiva utgiftsskatten sker. Det bör också i så fall öppnas möjligheter till ett tidigare frivilligt inträde i systemet, om den inflyttade finner det lämpligt med hänsyn till exempelvis företagna investeringar. Genom dessa åtgärder undviks tillfälliga in- och utträden i systemet, varigenom ett komplicerat problem undgås.

5. 14.5 Dubbelbeskattningsfallen

Som ovan anförts uppkommer inga dubbelbeskattningsproblem beträffande här icke bosatta med svenska inkomster, då utgiftsskatten ej omfattar dessa inkomster. Här utgår i stället traditionell inkomstskatt. Vad som nedan anförs gäller således endast de problem som rör skattskyldiga bosatta i Sverige. Dubbelbeskattningsproblem kan uppstå beträffande de utländska inkom-

102 Utgiftsskattens teknik och funktion sou 19mm

ster, som här bosatta skattskyldiga uppbär. De utländska inkomsterna bör vara underkastade progressiv utgiftsskatt liksom omvänt av riksbanken sanktionerade investeringar utomlands bör medföra avdragsrätt. l och för sig är det dock möjligt med ett system, där avdrag ej Föreligger for investeringar i utlandet. Det medför dock också att endast vinsten på dessa investeringar blir föremål för progressiv utgiftsskatt men ej själva desinvesteringen. Därför bör utländska förvärvskällor i sin helhet ingå i utgiftsbeskattningen. De svenska dubbelbeskattningsavtalen är inte utformade på ett sådant automatiskt kan komma att omfattas av avtalen. Därsätt att utgiftsskatten direkt för synes lämpligaste vägen vara att lösa dubbelbeskattningsproblemen med hjälp av ett skatteavräkningssystem av samma typ i lagstiftningen som i 24-28 i lagen om statlig inkomstskatt. Avräkningen bör dock ej omfatta hela den utländska skatten utan endast den del som kan anses motsvara utgiftsskatten. Annars uppstår en dubeftersom avräkning eller annat undantagande från skatt också belavräkning, förekommer vid inkomstbeskattningen. Avräkningen bör därför begränsas till att avse den del av den utländska skatten, som överstiger 30 % av inkomsten, dvs. vad som enligt arbetsmodellen överstiger vad som motsvarar svensk inkomstskatt. För att uppnå fullständig neutralitet i beskattningen bör den del av den utländska skatten, som således ej får avräknas från utgiftsskatten när den erläggs, behandlas på samma sätt som erlagd svensk inkomstskatt. Det innebär att inte heller utländsk erlagd inkomstskatt, till den del avräkning ej får ske, bör behandlas som konsumtion. Beloppet skall därför undantas från utgiftsbeskattning. Den föreslagna lösningen undanröjer all internationell dubbelbeskattning i såväl alla de fall där dubbelbeskattningsavtal ej föreligger. som i de fall oavsett vilken metod för dubbeldär dubbelbeskattningsavtal föreligger, › beskattningens undanröjande, som använts i avtalen. När Sverige tillerkänts uteslutande beskattningsrätten för här bosattas inkomster l dessa uppstår över huvud taget inte frågan om dubbelbeskattning. fall erläggs ingen skatt i det andra landet och inkomsten ingår i den svenska taxerade inkomsten sätt och därigenom också i skattebasen för på vanligt utgiftsskatten. Någon avräkning av utländsk skatt blir då aldrig aktuell. När det andra landet vid exemption-avtal” tillerkänts beskattningsrätten, inkomsten ej såsom vid inkomst av fastighet i det andra landet, kommer att ingå i den taxerade inkomsten i Sverige och därmed heller inte i skattebasen for utgiftsskatten. Den utländska inkomsten får i dessa fall på så sätt automatiskt samma behandling vid utgiftsbeskattningen som vid in- Flertalet exemption-avtal” innehåller emellertid prokomstbeskattningen. gressionsförbehåll, som innebär att Sverige har rätt att vid progressionsbeakta den utländska inkomsten. Om det anses önskvärt att beräkningen den utländska från svensk beskattning undantagna inkomsten skall påverka progressionsberäkningen också för utgiftsskatten, torde det inte möta några svårigheter att i utgiftsskattelagstiftningen införa en bestämmelse om progressionsberäkning av samma slag som de som finns i avtalen. En annan väg att vid utgiftsbeskattningen behandla på grund av “exemption-avtal” från svensk inkomstskatt undantagen inkomst är att låta inkomsten ingå i utgiftsskattebasen och bli föremål för utgiftsbeskattning.

Utgifrsskartens teknik och funktion 103

trots att inkomstskatt ej kan utgå, varefter de ovan Föreslagna avräkningsreglerna tillämpas, innebärande att den utländska skatt, som erlagts för inkomsten, får avräknas från den utgiftsskatt som skall erläggas. Härigenom blir en korrekt progressionsberäkning automatiskt följden utan att specialbestämmelser härom behöver införas. När det föreligger “credit-avtal uppstår heller inga problem i de fall, där det andra landet tillerkänts beskattningsrätten. Den föreslagna avräkningsregeln verkar här på samma sätt som avtalsavräkningen vid inkomstbeskattningen. Beskattningsresultatet blir härigenom detsamma som om dubbelbeskattningsavtal förelegat även beträffande utgiftsskatten. Även om det skulle vara ett önskemål att på sikt inlemma utgiftsskatten i dubbelbeskattningsavtalen, torde det således i och for sig vara möjligt att införa utgiftsskatten utan att svårare komplikationer på grund av dubbelbeskattningsproblem skall behöva uppstå. Något avtalssystem behöver ej vara färdigt vid skattens införande.

5.14.6 F örslagers förhållande till dubbelbeskattningsavIalens nondiskri-

mineringsklausuler De föreslagna lösningarna innebär att inkomster, som uppbärs av å ena sidan utomlands boende och här tillfälligt boende och å andra sidan i Sverige stadigvarande boende, blir beskattade enligt olika metoder. Fråga uppstår då om detta kan anses stå i strid med non-diskrimineringsklausulerna i våra dubbelbeskattningsavtal. Om man ser till OECD:s modellavtal och dess artikel 24, som innehåller non-diskrimineringsreglerna, kan konstateras att punkt l förbjuder att medborgare i en annan avtalsslutande stat utsätts för en annan eller hårdare beskattning än medborgarna i beskattningsstaten. De föreslagna reglerna skiljer ej på medborgare i olika stater. Det avgörande är i stället var de är bosatta, vilket innebär att en utomlands boende svensk medborgare behandlas på samma sätt som utomlands boende utländska medborgare med svenska inkomster. De föreslagna reglerna strider därför i detta avseende ej mot non-diskrimineringsreglerna i OECD:s modellavtal. Punkten 4 av artikel 24 behandlar beskattningen av fasta driftställen och föreskriver, att fast driftställe, som ett företag i ena staten har i den andra staten, ej får beskattas på oformånligare sätt än fasta driftställen som innehas av bosatta i den andra staten. Det skall observeras att bestämmelsen endast avser fasta driftställen i rörelse och ej exempelvis fastigheter. Antalet fall med utomlands boende fysiska personer, som driver rörelse i Sverige från fast driftställe, torde var mycket begränsat. Då punkt 4 i motsats till punkt 1 behandlar jämställdhet mellan personer bosatta i de båda avtalsslutande staterna har bestämmelsen trots sin begränsade praktiska räckvidd relevans för de föreslagna reglerna. Emellertid föreskriver bestämmelsen ej beskattning enligt samma formella regler för in- och utlänningar, vilket understryks i kommentaren till modellavtalet. Det föreskrivs endast att beskattningen ej får vara mer tyngande för den utomlands bosattes driftställe. l förevarande fall är avsikten ej att åstadkomma en mer tyngande beskattning av den utomlands bosattes fasta driftställe i Sverige. Även om så kan komma att ske i individuella fall, torde

104 Utgiftsskattens teknik och funktion sou 1976:62

det ej i allmänhet bli följden av inkomstbeskattning i stället för utgiftsbeskattning. En rimlig tolkning av modellavtalets bestämmelser ger till resultat, att den föreslagna regleringen rörande beskattning av utomlands bosattas svenska inkomster inte heller i detta avseende står i strid med modellavtalets non-diskrimineringsregler. OECD:s modellavtal och därmed huvudparten av våra moderna dubbelbeskattningsavtal ställer således inga hinder i vägen för de föreslagna lösningarna. Vad ovan anförts är endast en mycket kortfattad genomgång av de internationella problemställningarna. De förslag till lösningar på problemen, som framförs, bör endast betraktas som exempel på vägar genom vilka man skulle kunna lösa de problem som uppstår. De problem på det internationella planet, som utgiftsskatten kan komma att medföra är ingalunda lättlösta och måste därför noga beaktas. Utredningsarbetet i denna del torde dock få anstå tills större klarhet vunnits beträffande de generella förutsättningarna för den progressiva utgiftsskattens införande. Den gjorda genomgången tyder på att problemen dock icke bör vara olösbara.

5.15 Kontrollfrågorna

Den progressiva utgiftsskatten medför i vissa avseenden andra kontrollproblem än inkomstskatten, även om det i huvudsak är tillräckligt med det kontrollmaterial, som används vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Det är få nya uppgifter från de skattskyldiga som tillkommer. Emellertid får flera av de redan idag lämnade uppgifterna. som nu är av mindre betydelse särskilt på förmögenhetssidan och som därför i allmänhet inte kontrolleras, en helt annan och större betydelse i utgiftsskattesystemet. Härav följer ett större kontrollbehov. Även om kontrollområdet på så sätt utökas är merparten av den nödvändiga tillkommande kontrollen av enkel beskaffenhet, som med fördel kan ske via data. Endast på två områden, schablontaxerade villors forbättringskostnader och fordringsforhållanden mellan privatpersoner, tillkommer mer kvalificerade kontrollproblem. När det gäller inkomster och utgifter i förvärvskälla uppkommer inga nya kontrollproblem. Den enkla redovisning, som utgiftsskatten här kräver, medför inga andra uppgifter än sådana som redan lämnas vid inkomstbeskattningen - utom beträffande inkomst av rörelse där viss mindre komplettering behövs. När det gäller kontrollen av att sådant, som närmast är anskaffning for privat bruk, ej redovisas som företagssparande och av att företagare ej tillgodogör sig konsumtionsförmåner från företaget, torde de nyligen antagna kontrollreglerna för fämansbolag m. m. vid inkomstbeskattningen vara väl tillfyllest också för kontrollbehoven vid en utgiftsskatt. I övrigt medför utgiftsbeskattningen snarast mindre kontrollproblem beträffande rörelseredovisningen än inkomstbeskattningen. I vissa avseenden underlättas kontrollfrågorna. Särskilt gäller det vid överlåtelse av sådan egendom som betraktas som sparande. Som redan behandlats ovan i samband med villabeskattningen. har köparen och säljaren därvid

Urgiftsskattens teknik och funktion 105

mot varandra stridande intressen på ett sådant sätt att risken för pengar under bordet måste bedömas som betydligt mindre än för närvarande. Köparens mycket starka intresse att inte få köpeskillingen lägre angiven än den verkliga, då han annars går miste om det omedelbara avdrag för investering, som han är berättigad till, balanseras mot säljarens intresse att inte redovisa högre köpeskilling än den verkliga. då han annars blir beskattad för en fiktiv inkomst. När det gäller redovisning av sparande och skulder krävs i huvudsak inga andra uppgifter än de som redan återfinns i förmögenhetsdeklarationen. Den utformning förmögenhetsdeklarationen har redan idag är tillräcklig för redovisning och kontroll av förmögenhetsmassan och av att inget sparande. för vilket avdrag erhållits, senare “försvinnef” utan att utlösa utgiftsskatt. Därför krävs för utgiftsskatten endast vissa enklare uppgifter beträffande förändringar i sparandet, som i och för sig redan finns i den skattskyldiges vanliga deklarationsunderlag. l det följande skulle några speciella kontrollfrågor beröras.

5.l5.1 Kontroll av sparande Vid utgiftsbeskattningen får kontrollen i vissa avseenden en annan inriktning än vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Så kommer beträffande sparande kontrollen för utgiftsbeskattningen snarast att avse om uppgivet sparande faktiskt ägt rum - inte som vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen att allt sparande redovisats. Detta motsatsförhållande mellan de olika skatteformerna underlättar i själva verket kontrollen. Det som är fördelaktigt att redovisa vid utgiftsbeskattningen är ofta ofördelaktigt vid inkomst- och förmögenhetsbeskattningen och vice versa. Flertalet vid utgiftsbeskattningen avdragsgilla sparformer lämpar sig för kontroll via data. För närvarande pågår en politisk debatt om var gränsen med hänsyn till den personliga integriteten bör gå för samhällets kontroll. särskilt via centrala datasystem. Rent allmänt bör framhållas att frågan om skatte- och särskilt då datakontrollens omfattning knappast kan bedömas utan att också beskattningens höjd och skattesystemets fördelningspolitiska ambitioner beaktas. Vid en sådan samlad bedömning torde det stå klan att det krävs ett fmmaskigt kontrollsystem för att det skall vara möjligt att rättvist och i enlighet med lagstiftningens utjämnande syfte fördela den stora skattebörda det är fråga om. Därvid utgör datakontrollen - i van Pall där den inskränker sig till de skattskyldigas inkomst- och förmögenhetsforhållanden - ett billigt, effektivt och mjukt instrument. Är man inte beredd att acceptera den kontrollen, torde man bli tvungen att också sänka ambitionsnivån för vån skattesystem. Den utökning av datakontrollen, som ett införande av utgiftsskatt skulle behöva medföra. rör så enkla ekonomiska förhållanden, som den skattskyldige redan idag i huvudsak skall uppge i deklarationen, att kontrollen ej kan sägas komma i någon konflikt med medborgarnas intresse av personlig integritet. När det gäller möjligheterna för Skattemyndigheten att ta emot datainformation från andra registersystem har från riksskatteverket framhållits

106 Utgiftsskattens teknik ochfunktion

att samordningen redan i allmänhet är så stor att några avgörande tekniska Beträffande de olika sparfornterna kan svårigheter ej kan sägas föreligga. följande framhållas.

a. Banksparande Beträffande banksparandet föreligger redan nu möjligheter och färdiga rutiner för att direkt få uppgift via dator om alla saldon och räntegottgörelser per 31.12. Någon kostnad eller administrativ merbelastning förutom vad avser den enkla hanteringen av materialet behöver ej uppstå.

b. Aktiesparande Beträffande VPC-registrerade aktier är situationen densamma som för banksparandet. Några administrativa problem torde ej föreligga att bygga ut denna registrering till samtliga aktier som normalt går i handeln. Inte heller här uppstår nämnvärda extra kostnader eller administrativt merarbete.

c. Obligationssparande

Beträffande räntebärande obligationer föreligger redan viss registrering och möjligheter till stickprovskontroll. Premieobligationer registreras för närvarande med större tekniska problem att ej. Det torde ej vara förenligt bygga upp en sådan registrering som redan för kontrollen vid förmögenhetsskatten är önskvärd. Extra kostnader och administrativa resurser kommer dock att åtgå för att bygga upp systemet. Inom VPC föreligger planer för en obligationshantering liknande den för aktier, vilket skulle underlätta genomförandet av ett kontrollsystem.

d. F örsäkringssparande

Försäkringsregistreringen är redan så gott som helt datoriserad. Svårigheter torde ej komma att föreligga att direkt föra över uppgifter om erlagda premier och utfallande belopp i den utsträckning, som kan erfordras. Uppbyggandet av redovisningssystem kommer dock att kräva vissa extra resurser.

5.15 .2 Övriga kontrollfrågor

Kontrollfrågorna rörande villabeskattningen, fordringar och skulder, familarv och gåvor samt penninglotteri och tipsvinster har redan jetransaktioner, behandlats i samband med diskussionen om beskattningens utformning. Sammanfattningsvis kan beträffande kontrollfrågorna anforas följande. Införandet av en utgiftsskatt kräver en viss utökning av kontrollapparaten. Någon uppskattning härav i kostnader, personalbehov eller annan resurshar ej kunnat göras. Större delen av de tillkommande konförstärkning trollåtgärderna är av enkel natur och kan i huvudsak utföras av dator. Endast vid avvikelser mellan deklarationsuppgifterna och kontrolluppgifterna finns anledning till manuell granskning. Någon större belastning på själva taxeringsorganisationen innebär därför inte denna kontroll. På ett par områden

, Utgiftsskattens teknik och funktion 107

- på villor, fordringsförhållanden mellan privatperförbättringskostnader - medför mer kvalificerade soner och familjetransaktioner utgiftsskatten vid villabeskattningen dessutom av stor omfattning. Just kontrollproblem, beträffande förbättringskostnader på villor blir det emellertid först genom införandet av en utgiftsskatt och den skattemässiga betydelse, som förbättringskostnaden där har för villaägaren. möjligt att uppnå den kontroll, som redan nu är önskvärd beroende på det stora skatteundandragande, som förekommer. Även i andra avseenden effektiviseras kontrollen beträffande inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Mot den administrativa merbelastning som utgiftsskatten otvivelaktigt medför skall alltså ställas de fördelar man samtidigt vinner i kontrollhänseende. Den administrativa belastningen måste också sammanvägas med de effekter kan anses ha i materiellt hänseende. Adutgiftsbeskattningen ministrativa nackdelar torde emellertid vara det pris man får betala för de mer sofistikerade skatteformer, som blir nödvändiga, när kraven på skattesystemets effektivitet stiger.

5.153 Möjligheter till skatteflykt och fusk

Vad gäller frågan om skatteflykt innehåller den progressiva utgiftsskatten färre ojämnheter än inkomstskatten. Kringgåendemöjligheterna är betydligt mer begränsade än i inkomstskatten därigenom att all inkomst beskattas lika. Skattesvinnet på grund av skatteflykt bör därför bli avsevärt mindre än i inkomstskatten. Den kontrollresurs, som idag sätts in mot olika typer av skatteflykt, kan i utgiftsbeskattningen frigöras för andra uppgifter. Skattefusk kan aldrig helt förhindras. Men det finns anledning tro. vilket bekräftas av den amerikanska utredningen inom Advisory Commission on lntergovernmental Relations att utrymmet för fusk är mindre i utgiftsskatten än i inkomstskatten. Ett av skälen härför är att beskattningen är uppbyggd som en spegling av levnadsstandarden. Hög synlig konsumtionsnivå och låg beskattning kan inte förekomma utan att skattefusk föreligger. Den skattepliktiga privatförbrukningen kan aldrig vara lägre än konsumtionen, oavsett varifrån medlen för konsumtionen kommer. Vid inkomstbeskattningen kan stora diskrepanser föreligga mellan taxerad inkomst och levnadsstandard. Skillnaden som råder ger ingen antydan om att fusk behöver föreligga. Den progressiva utgiftsskatten har här ett väsentligt försteg framför inkomstskatten. Den bättre täckning av olika inkomstkällor som utgiftsbeskattningen ger bidrar härtill. Det skall emellertid understrykas att utgiftsbeskattningen knappast innebär några avgörande fördelar när det gäller att bekämpa det stora skatteundandragande, som sker genom arbetsbyten, oredovisade lönebetalningar och krympningar av dagskassan. En övergång till utgiftsbeskattning öppnar dock ej några nya betydelsefulla fuskvägar. Den försvårar tvärtom en del av det fusk som idag förekommer. Det hävdas ibland att skattefusk skulle vara mer lönsamt vid en utgiftsbeskattning än vid inkomstbeskattningen på grund av möjligheterna till sparavdrag mot de deklarerade inkomsterna i de fall den från beskattning undandragna inkomsten sparas. Uppfattningen bygger emellertid på en felsyn. lnte heller vid utgiftsbeskattningen undgås vid skattefusk någon annan skatt än den påldet undandragna beloppet. Vid sparande kan skatten på

108 Urgiftsskatrens teknik och funktion SOU_ 1976:62

den deklarerade inkomsten uppskjutas. Något ytterligare konsumtionsutrymme öppnas emellertid inte härigenom. Skatten effektueras nämligen så snart som den skattskyldige försöker tillgodogöra sig sparandet inklusive det uppskjutna skattebeloppet. Utgiftsskatten medför därför inga extra skattefördelar för skattefuskare.

5.16 Uppbördssystemet

l det nuvarande skatteuppbördssystemet strävar man efter att få så stor överensstämmelse mellan preliminärt och slutligt skatteuttag som möjligt. En fullständig överensstämmelse är emellertid inte möjlig i ett skattesystem med högt skatteuttag och hög utjämningsambition. Ett sådant system medfor en mångfald marginalskattesatser och gör det nödvändigt att på ett rättvist sätt väga in i beskattningen extra arbets- och kapitalinkomster liksom de underskott som också kan förekomma. Summan överskjutande skatt uppgick för år 1974 till ca 3,8 miljarder kr. och summan kvarstående och tillkommande skatt till 2,9 miljarder kr. Härtill kommer fyllnadsinbetalningar på 3,7 miljarder kr. Antalet fall med avvikelse mellan preliminär och slutlig skatt var ca 5 miljoner. För beskattningsåret 1970, som är det senaste år för vilket statistik beträffande fördelningen föreligger, var antalet avvikelser över l 000 kr. i ena eller andra riktningen 1 612000 st., varav 127000 st. över 5 000 kr. Det är således fråga om betydande avvikelser mellan preliminär och slutlig inkomstskatt både beträffande den sammanlagda summan och antalet avvikelser. Vid utgiftsbeskattningen är skattebasen en annan än vid inkomstbeskattningen. För de flesta vanliga inkomsttagare verkar emellertid utgiftsskatten på samma sätt som inkomstskatten. då de i allmänhet konsumerar sina inkomster. Därför är det möjligt med samma typ av källbeskattning för utgiftsskatten som för inkomstskatten. Preliminär skatt uttages således lämpligen på hela inkomsten, som om den skulle konsumeras. Detta innebär således, att preliminär A-skatt uttas på hela tjänsteinkomsten och att preliminär B-skatt uttas på grundval av föregående års konsumtion eller preliminär deklaration. Antalet avvikelser mellan preliminär och slutlig skatt kommer med detta system knappast att ökas jämfört med nuläget. Däremot kan antalet större avvikelser förväntas bli fler. Effekten av en avvikelse är dock mindre i utgiftsbeskattningen än i det nuvarande systemet. Till denna fråga skall återkommas längre fram. För den stora mängden skattskyldiga kommer emellertid utgiftsskatten knappast att medföra större förändringar eller avvikelser mellan preliminär och slutlig skatt än vad extrainkomster, ränteoch andra avdrag redan idag medför. För exempelvis villaägarna kommer höjningen av schablonintäkten med två procentenheter att i huvudsak neutralisera avdraget för amorteringama. I den utsträckning extrainkomster och tillfälliga inkomster, som normalt ligger utanför källbeskattningen, sparas, kommer sparavdragen i många fall snarast att förbättra överensstämmelsen mellan preliminär och slutlig skatt. Också för skattskyldiga med komplicerade inkomstförhållanden kommer införandet av utgiftsskatt att snarast förbättra överensstämmelsen mellan preliminärt och slutligt skatteuttag, då

a - Utgiftsskartens teknik och _funktion 109

i dessa fall inkomsterna kan förväntas variera mera mellan olika år än konsumtionen. Sparandeupplösning för konsumtion medför å andra sidan att preliminärskatteuttaget blir för lågt. I vad mån detta kommer att medföra större problem är beroende av de skattskyldigas förmåga att överblicka sin skattesituation i samband med sparandeupplösningen. Om betydande sparmedel förbrukas under ett år utan att skattekonsekvensen medtas i den ekonomiska planeringen. kan detta medföra svårigheter för den skattskyldige att sedan klara av skattebetalningarna. Detta problem existerar redan i dagens system beträffande icke preliminärbeskattade extra inkomster och försäljningsinkomster samt för skattskyldiga, som erlägger B-skatt och har stigande inkomster. Problemet torde emellertid komma att accentueras betydligt i utgiftsbeskattningen med den skillnaden att problemet förflyttas från inkomst- till utgiftssidan. Ovanan att beakta utgiftssidan kan medföra betydande problem. Generellt bör utgiftsskatten medföra större avvikelser mellan preliminär och slutlig skatt än inkomstskatten. Några mätningar av förväntade avvikelsers storlek har ej kunnat företas. För dem med stora skillnader får man använda jämkningsmetoder av samma eller liknande slag som de. som redan nu finns. Som nämnts ovan har skillnaden mellan preliminär och slutlig skatt vid den föreslagna typen av utgiftsskatt en mildare effekt för den skattskyldige än i nuvarande system. Om en skattskyldig idag erhåller kvarskatt på 5 000 kr. i anledning av en extrainkomst på 7 500 kr.. som han förbrukat, måste han vid 66 % marginalskatt tjäna 15000 kr. för att ha pengar att betala såväl kvarskatten som inkomstskatt på det belopp. som åtgår för skatterna. om han inte har sparade medel att betala skatten med. Denna uppbördssystemets s. k. arbetsstimulerande effekt står inte alltid klar för de skattskyldiga, som därigenom kan råka in i ekonomiska svårigheter. En kvarskatteskuld kan i dagens system på så sätt medföra för lång tid eftersläpande effekter. Om samma skattskyldige vid en renodlad utgiftsskatt med samma marginalskatteuttag förbrukat 7500 kr. blir skatten härpå formellt 15 000 kr., dvs. samma belopp som den skattskyldige måste intjäna i inkomstskattesystemet för att kunna bli kvitt sin kvarskatt på fonnellt endast 5000 kr. På grund av att det belopp, som erläggs i skatt. ligger utanför skattebasen för utgiftsskatten, behöver den skattskyldige i ett renodlat utgiftsskattesystem inte heller tjäna mer än 15 000 kr. för att täcka motsvarande kvarskatteskuld, då någon utgiftsskatt ej kommer att utgå på den inkomst som åtgår till kvarskattebetalningen. Någon ytterligare beskattning på grund av att en del av inkomsten åtgått till skattebetalning blir det alltså inte fråga om, i motsats till vad som är förhållandet i inkomstbeskattningen. De högre kvarskatten som det höga formella utgiftsskatteuttaget på marginell extra konsumtion kan leda till, medför såledesinte någon ökad belastning jämfört med det nuvarande systemet. Ett formellt kvarskattebelopp medför en mindre ekonomisk belastning för de skattskyldiga än vad motsvarande kvarstående skattebelopp medför i dagens skattesystem. Därför kommer det högre antalet större avvikelser ej att medföra så stora problem som man vid en ytlig granskning av frågan kan få intrycket av.

teknik 110 Utgiftsskattens och _funkrion

Den föreslagna modellen med en kombination av en proportionell inkomstskatt på 30 % och en progressiv utgiftsskatt medför dock att de påvisade kumulativa kvarskatteproblemen i det nuvarande skattesystemet i begränsad kommer att kvarstå beträffande den proportionella inkomstskatomfattning tedelen. Införes en utgiftsbeskattning krävs en noggrann studie av uppbördssystemets olika delar. Det är troligt att omarbetningar i flera avseenden bör göras. Så bör t. ex. ansvarsfrågorna rörande skatten vid gåvor, som innebär Förmodligen utformas så att också gåvotagaren står ett sparandeupplösning, visst ansvar.

5.17 övergångsregler

En delvis övergång till ett skattesystem med annorlunda uppbyggnad medför Detta gäller även beträffande införandet av alltid svåra övergångsproblem. progressiv utgiftsskatt.

Övergångsproblemen består här främst i att den progressiva utgiftsskatten

beskattar sparandeupplösning och ger avdrag för skuldminskning. l bägge fallen förutsätts emellertid att sparandet tidigare givit rätt till avdrag och att upptagandet av lånet medfört beskattning. Brister dessa förutsättningar och i lånefallet skatuppkommer i sparfallet dubbelbeskattning oförtjänta tevinster. l ett ganska långt övergångsskede kommer det att finnas sparande, som bildats under tiden före utgiftsskattens införande och därför ej medfört För att avdragsrätt, och tidigare upptagna lån som ej medfört skatteplikt. lösa de problem, som därvid uppstår, torde i princip upplösning av gammalt sparande få ske utan beskattning och amorteringar av gamla lån få ske utan rätt till avdrag - i vart fall till någon del och under ett övergångsskede. Tekniskt kan detta ske enligt olika modeller. Nedan skall tre modeller beröras. I alla tre fallen krävs en registrering av ingångsförmögenheterna motsvarande en detaljerad förmögenhetsdeklaration. Genom något skärpta krav på den nuvarande förmögenhetsredovisningen kan detta uppnås utan

större administrativ Tidigare års förmögenhetsdekIarationer torde

omgång. ge tillräcklig möjlighet till kontroll av att inte fiktiva tillgångar upptas. Kontrollen av att sparandet inte upptas för högt medför, som visats i avsnitt 5.l5, knappast större problem. Att sparande inte upptas till för låga belopp har närmast formell Materiellt är det nämligen av mindre bebetydelse. tydelse om sparavdraget erhålles genom tillämpning av övergångsreglerna eller genom att sparandet tages fram efter lagens ikraftträdande. Någon anatt i övergångsskedet dölja förmögenhet för att senare erhålla sparledning avdrag finns ej. Om så sker uppnås i princip ingen skatteförmån. Kontrollen av skuldsidan är av än mindre betydelse. Om skulderna upptas till för lågt belopp, måste den skattskyldige fortsätta med denna underi den fungerande utgiftsbeskattningen, annars kommer den seredovisning nare ökningen av skuldbeloppet att registreras som tagande av nytt lån och utlösa utgiftsbeskattning. Om en del av skuldsättningen tvärtom döljes även uppstår samma effekt, som övergångsregeln eftersträvar, fortsättningsvis nämligen att amorteringen av gamla lån ej skall medföra avdrag, då amorhär ej kan komma till synes genom minskning av det redovisade teringarna

sou 1976:62 Utgiftsskarrens teknik och funktion 111

skuldbeloppet, vilket krävs för att avdrag skall kunna erhållas. Endast vid amorteringsfria lån kan vissa Fördelar uppstå. Härtill återkommes i det följande. Om skulderna tvärtom redovisas till för högt belopp, saknar detta praktisk betydelse, då effekten av övergångsreglerna endast är att avdrag ej erhålles för framtida amorteringar av redovisade skulder. Det fiktiva skuldbeloppet kommer därför inte att medföra någon fördel. Några skäl för de skattskyldiga att dölja eller blåsa upp sitt skuldbestånd i samband med övergången till utgiftsskatt finns således ej. Den neutralitet i övergångsskedet, som övergångsprinciperna innebär både på tillgångs- och skuldsidan, medför att varken skattevinster eller skatteförluster kan göras genom att konsumtionen läggs på den ena eller andra sidan ikraftträdandedagen för utgiftsbeskattningen. Det avgörande är i stället om konsumtionen kommer att bestridas med inkomster intjänade före eller efter ikraftträdandet.

Övergångsreglerna bör således varken förorsaka konsumtionsrush eller

sparökning före ikraftträdandet. Det ñnns heller inte anledning att öka sitt kontantinnehav. Vad angår värderingen av ingângsförmögenheten kan beträffande icke nominella tillgångar olika metoder komma ifråga. Ett alternativ är att välja anskaffningsvärdet - med eller utan inilationsuppräkning - som utgångspunkt. En annan möjlighet är att utgå från någon form av marknadsvärde eventuellt nodjusterat med hänsyn till den latenta skatteskulden. Kombinationer av olika metoder är också tänkbara. Tekniken för att upplösning av gammalt beskattat sparande skall kunna ske utan beskattning och återbetalning av gamla lån utan att avdrag erhålles kan lösas efter olika linjer.

5.17.1 Bruttometoden När ingångsförmögenheten registreras brutto, fastställs det sammanlagda värdet av den skattskyldiges tillgångar av sparkaraktär respektive av hans skulder. Så länge den skattskyldiges bruttosparande håller sig över ingångsnivån kan då allt nysparande och all upplösning av sparande behandlas efter de nya reglerna. Detsamma gäller all ny upplåning och amortering så länge det sammanlagda skuldbeloppet ej sjunker under ingångsnivån. Upplösning av gammalt sparande. det vill säga när bruttosparandet nedgår under vad som fanns vid övergången. kommer däremot ej att utlösa skatteplikt. På motsvarande sätt kommer amortering av gamla skulder. det vill säga när bruttoskuldsumman sjunker under vad som fanns vid övergången. ej att medföra avdragsrätt. Vid bruttometodens användning blir kontrollfrågorna enklast. då det med denna metod endast är uppblåsning av tillgångssidan som kan medföra skattevinster av betydelse. Felaktigheter på skuldsidan får i enlighet med vad som tidigare anförts här materiellt ringa betydelse på längre sikt.

112 Utgjftsskattens teknik och funktion sou 19mm

5. l 7.2 Nerrometoden En annan möjlig väg är att fastställa den skattskyldiges nettoförmögenhet.

tillgångar minus skulder, vid övergången. Om nettoförmögenheten sedan

sjunker under ingångsnivån medför den förmögenhetsupplösningen ingen beskattning. l övrigt behandlas förmögenhetsförändringar i enlighet med de nya reglerna. Är nettoförmögenheten från början negativ, det vill säga att skulderna överstiger tillgångarna, medför detta att avdrag for amorteringar ej erhålles när nettoskuldsättningen sedan minskar. Så länge nettoskuldsättningen håller sig ovanför ingångsnivån eller gällande ingångsnivå, när icke avdragsgill amortering företagits, behandlas alla formögenhetsforändringar enligt de nya reglerna. Vid denna metod blir det av betydelse inte bara att tillgångssidan inte uppblåses utan även att inte skuldsumman underskattas i den mån det är fråga om amorteringsfria lån. Om så sker blir nettoförmögenheten för stor vilket ger utrymme för en motsvarande för stor skattefri sparupplösning.

5. 1 7.3 Skatteavräkningsmetoden En annan övergångsmetod, som medför att utgiftsbeskattningen kan införas att gälla omedelbart också beträffande gammalt sparande och gamla lån, är att vid övergången på grundval av en deklaration fastställa den skattskyldiges nettosparande eller nettoskuldsättning. Om nettosparande föreligger krediteras den skattskyldige ett skattebelopp beräknat efter genomsnittlig skattesats. Detta skattetillgodohavande får den skattskyldige sedan helt eller delvis använda i avräkning mot senare debiterad utgiftsskatt på grund av sparandeupplösning. Om nettoskuldsättning föreligger, debiteras den skattskyldige i stället ett skattebelopp, som senare får avräknas vid framtida sparande inklusive skuldamortering. Denna metod ställer vad angår riktigheten i övergångsredovisningen samma krav som nettometoden. Skatteavräkningsmetoden har fördelen att den utan att drastiska effekter behöver uppstå möjliggör en betydligt kortare övergångstid än de övriga nämnda metoderna.

5.17.4 Frågan om tidsbegränsning, övergång utan övergångsregler, m. m.

Ingen av övergångsmetoderna behöver användas efter en persons frånfålle. Den efterlevandes situation kan bedömas helt efter de nya reglerna. Anledning föreligger ej att vid dennes beskattning beakta i vad mån den avlidne haft beskattat sparande respektive obeskattade lån eller ej. För övriga fall torde någon form av tidsbegränsning för övergångsreglerna förmodligen få införas. Beloppsgränser kan också komma i fråga. Avväginnehåll i dessa hänseenden är dock närmast ningen av övergångsreglernas en politisk fråga, som faller utanför utredningsuppdraget. l och för sig är det naturligtvis också möjligt att införa utgiftsskatten utan skatten kommer att träffa all konnågra övergångsregler, varigenom sumtion efter ikraftträdandet lika. Bortsett från de rättviseproblem bl. a.

sou 1976:62 Utgiftsskattens teknik och _ funktion 113

i form av dubbelbeskattning som detta medför kan en sådan lösning ur administrativ synpunkt Förefalla enklast. Emellertid kräver den en noggrannare kontroll av ingångslörmögenheterna som kan förorsaka stora problem. l ingångslörmögenheten måste då också kontanta tillgångar redovisas för att de skattskyldiga inte genom omvandling av sitt sparande till kontanter skall kunna undgå beskattningen. Vidare torde övergångseffekter i form av tidigareläggning av inköp av konsumtionsvaror m. m. bli ofrånkomliga.

Övergångsfrågorna kräver noggrant övervägande. De ovan lämnade skis-

serna till lösningar är endast exempel på vägar, som man kan gå och med vars hjälp övergångsproblemen kan bemästras. Det är knappast meningsfullt att på nuvarande stadium närmare undersöka övergångstekniken, innan klarhet vunnits vare sig om de generella förutsättningarna För att införa en utgiftsskatt eller om vilken plats i systemet skatten i så fall kommer att erhålla.

sou l976:62 115

6 med andra skatteformer

Samordning

lnforandet av en utgiftsskatt berör även andra skatteformer. Detta gäller främst inkomstbeskattningen. som enligt arbetshypotesen delvis ersätts av utgiftsskatten. Även för formögenhetsbeskattningen. arvs- och gåvobeskattningen och for vinstbeskattningens olika former innebär utgiftsskatten konsekvenser. som medför behov av samordning mellan skatteformerna, då förvärv som for närvarande är underkastade dessa skatter också blir föremål for utgiftsbeskattning. Det finns därför anledning överväga i vilken utsträckning dessa skatter bör behållas, då de i och for sig kan ersättas helt av utgiftsskatten. Frågan om samordningen mellan utgiftsbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen har redan berörts i avsnitt 5.11. När det gäller de olika vinstskatterna, synes dessa skatter med fördel kunna avskaffas i den utsträckning som vinsterna träffas av utgiftsskatt. skulle också Härigenom vissa administrativa vinster göras. Lotterivinstbeskattningen av premieobligationsvinster torde kunna avskaffas helt. Beträffande penninglotteriet och tipset torde i vart fall vinstbeskattningen av de större vinsterna kunna avskaffas. Härigenom skapas utrymme för i motsvarande mån högre vinster. De viktigaste samordningsfrågorna rör dock inkomst- och förmögenhetsskatterna. För inkomstbeskattningen gäller frågan främst vilka förenklingar. som där kan göras vid införandet av en utgiftsskatt. För förmögenhetsbeskattningen innebär införandet av en utgiftsskatt en helt ny situation. som bör analyseras.

6.1 Förenklingar som kan uppnås i

inkomstbeskattningen

Om en reform utformas så att inkomstskatten göres proportionell, eller i det närmaste proportionell, med en sammanlagd statlig och kommunal skattesats på ca 30 96, kan betydande förenklingar i inkomstbeskattningen göras. Följande förteckning avser endast sådana delar av lagstiftningen, som redan vid en ytlig granskning av lagstiftningen framstår som möjliga att avveckla eller avsevärt förenkla.

a. R ealisationsvinstbeskartningen

Vid en proportionell och låg inkomstbeskattning föreligger inte samma skäl till särskild formånsbehandling av realisationsvinsterna. Dessa bör således

116 Samordning med andra skarteformer sou 1975:62

kunna beskattas på samma sätt som övrig inkomst. Detta innebär att det bör vara möjligt att avskaffa huvuddelen av de i långa stycken mycket avseende särskilt fastighets- och aktievinster komplicerade specialreglerna i 35 § 2-4 mom. jämte tillhörande anvisningar och i anvisningarna till 36 § KL. Huruvida de nominella vinsterna bör beskattas i sin helhet utan hänsyn till inflationen, även om skatteuttaget är lågt, är emellertid huvudsakligen en politisk fråga. Även de kringgåenderegler som införts för att stoppa bl. a. och internöverlâtelser bör kunna slopas, då kapitalvinster och vinstbolagsblir behandlade lika såväl vid inkomstbeskattningen som löpande inkomster vid utgiftsbeskattningen. av här skisserad art medför också viktiga konsekvenser En omläggning I och med att specialbehandlingen av realisaför kommunalbeskattningen. blir följden att kommunerna får rätt att fullt ut betionsvinster upphävs. skatta realisationsvinsterna särskilt på fastigheter. Det ttuvarande systemet av anskaffningskostnaden m. m. medför att kommunerna med uppräkning endast kan beskatta en liten del av realisationsvinsterna. Att kommunerna rätten att beskatta hela realisationsvinsterna synes berättigat då tillerkänns delvis är följden av offentliga. särskilt då komstegringen i fastighetspriserna munala, investeringar. Omläggningen skulle på så sätt medföra ökade skatteintäkter för kommunerna.

b. Diverse kringgâenderegler

s. k. lundintransaktioner Reglerna i 54 § a) och i anv. p. 1 till 41 § KL rörande kan utgå, då incitamentet till denna typ av affärer. som också här utgörs av realisationsvinster, försvinner. av förmånsbehandlingen Reglerna i 46§ l mom. KL mot missbruk av reglerna rörande värdem. m. kan utgå. då incitamentet härtill. att minskningsavdrag på fartyg kunna göra större avskrivningar än vad den egna utgiften uppgår till, lörsvinner i och med införandet av progressiv utgiftsskatt.

c. Spar- och /örsäkringsavdrag

Med den sparstimulans som ligger i systemet med progressiv utgiftsskatt kan det ifrågasättas om inte spar- och försäkringsavdragen kunde avskaffas. Denna förenkling av inkomstbeskattningen skulle dessutom innebära ett tillskott av skatteinkomster på tillhopa ca l miljard kronor.

d. Pensionsfirsäkringar torde vid en proportionell inkomstskatt kun- Pensionsförsäkringsregleringen na förenklas betydligt.

e. Dödsbobeskartningen att vid en proponionell inkomstskatt bibehålla de i flera Någon anledning stycken svårtillämpade handelsbolagsreglema för äldre dödsbon av viss storlek finns för dödsbon torde kunna avskaffas. ej. Handelsbolagsreglerna

Samordning med andra skatteformer 117

f Förordning om ackumulerad inkomst

Då inkomstskatten blir proportionell och utgiftsskatten beskattar inkomster - också engångsinkomster - i takt med att inkomsttagaren tillgodogör sig medlen, kommer förordningen om ackumulerad inkomst ej att fylla något behov utan kan avskaffas.

g. Uppsko vslagstiftning Nu befintlig uppskovslagstiftning rörande skogsinkomster och realisationsvinster torde kunna utgå vad de angår progressivt beskattade skattesubjekt.

h. A nnell-avdrager För närvarande erhåller aktiebolag under vissa villkor avdrag lör utdelning på nyemitterat aktiekapital. Detta s. k. Annell-avdrag infördes för att underlätta näringslivets kapitalanskaffning. l utgiftsbeskattningen erhålls avdrag för investeringar i aktier. Detta bör medföra en större lättnad för nyemissioner än Annell-avdraget. Mot den bakgrunden och mot bakgrund av utgiftsbeskattningens allmänt tillväxtbefrämjande effekter torde skäl att behålla Annell-lagstiftningen knappast finnas efter utgiftsbeskattningens införande.

i. Utskiftningsskatten

Belopp, som aktieägare erhåller i samband med utskiftning från aktiebolag, är undantagna inkomstskatt. I stället erlägger bolaget utskiftningsskatt. Utskiftade belopp kommer att vara skattepliktiga i utgiftsbeskattningen. Om faktisk beskattning sker beror på om beloppet sparas eller konsumeras. Den utgiftsskatt som utgår vid konsumtion kommer i flertalet fall att överstiga den nuvarande utskiftningsskatten. Under sådana omständigheter finns det knappast skäl att behålla utskiftningsskatten. Om inkomstskatten göres proportionell synes starka skäl föreligga att även i inkomstskattesammanhang jämställa utskiftning med utdelning. Utskiftningsskattelörordningen synes således kunna upphävas. Ser man till de sammantagna förenklingar i inkomstbeskattningen och även i skattesystemet i övrigt, som är möjliga att vidta i samband med införandet av en utgiftsbeskattning, torde de till en del uppväga det administrativa merarbete, som utgiftsskatten medför. Flertalet förenklingar rör visserligen endast ett begränsat antal skattskyldiga. De avser dock i flera fall områden. där svåra tillämpningsproblem råder eller där det är svårt att få beskattningen att samtidigt fungera både smidigt och rättvist. Trots sin begränsade räckvidd är det därför ändå fråga om betydelsefulla förenklingar i skattesystemet.

118 Samordning med andra skatreformer

6.2 Samordningen med förmögenhetsbeskattningen

Genom att den progressiva utgiftsskatten medger avdrag för sparande och genom att alla inflytande skattepliktiga medel anses konsumerade, om de ej bevisligen sparats, medför införandet av den progressiva utgiftsskatten ett starkt incitament för de skattskyldiga att korrekt redovisa sin förmögenhet. Under förutsättning att den progressiva utgiftsskatten inte sätts alltför lågt, torde detta tveklöst leda till en, jämfört med den nuvarande situationen, förbättrad redovisning av formögenhetstillgångarna. Undanhållande av sparande kommer nämligen att leda till en betydligt hårdare skattebelastning än om sparandet redovisas. Det kan nämnas att företagna undersökningar visar att vissa typer av förmögenhetstillgångar, såsom premieobligationer, till stor del för närvarande torde undanhållas förmögenhetsbeskattning. Införandet av en utgiftsskatt torde medföra en klar effektivisering av förmögenhetsbeskattningen. Förmögenhetsskatten kan emellertid också ses som ett komplement till utgiftsskatten. Den formella förmögenhetsmassan kommer att växa fortare vid en progressiv utgiftsskatt på grund av att beskattningen på sparad inkomst Denna tillväxt är dock i viss mån endast skenbar, då föruppskjuts. mögenheten är belastad med en latent skatteskuld, som utlöses då förmögenheten konsumeras. Högre formell förmögenhet betyder vid oförändrat förmögenhetsskatteuttag högre förmögenhetsskatt. l samband med diskussionen om skatteuttagstekniken för utgiftsskatten har rekommenderats att avdrag erhålls för erlagd förmögenhetsskatt såsom en ingående del i under året erlagd preliminär eller kvarstående skatt. Detta medför en sänkning av det reella förmögenhetsskatteuttaget jämfört med den nuvarande situationen. l det gällande systemet uppgår den sammanlagda inkomst- och förmögenhetsskatt, som uttaget av inkomst för betalningen av förmögenhetsskatten medför vid 75 “o marginalskatt - vilket får betraktas som relativt normalt for personer med skattepliktig förmögenhet - till 4 gånger det formella förmögenhetsskatteuttaget. Det innebär att det reella skatteuttaget är 8 % vid en förmögenhetsskatt på formellt bara 2 wa. Detta medför i många fall ett skattetryck som överstiger avkastningen på kapitalet. l realiteten medför dock 80-85 äs-spärren att detta höga samlade skatteuttag sällan uttages. Om förmögenhetsskatten göres avdragsgill vid utgiftsbeskattningen, kvarstår den kumulativa effekten endast beträffande inkomstskatten på 30 %. Det reella förmögenhetsskatteuttaget blir därvid ialla inkomstlägen 1,43 gånger det formella. Den snabbare förmögenhetstillväxt, som utgiftsskattefriheten för sparande i och för sig torde leda till, samt den därav följande högre förmögenhetsskatten å ena sidan och å andra sidan den lindring av de kumulativa effekterna av förmögenhetsskatten, som avdraget för erlagd skatt leder till, medför mot varandra verkande effekter. Med hänsyn hänill och med beaktande av vad ovan anförts beträffande 80-85 l/li-spärrens betydelse i nuläget synes ett oförändrat formellt förmögenhetsskatteuttag väl avvägt, såvida man inte vill ge förmögenhetsskatten en mer konfiskatorisk karaktär. Dock kan ifrågasättas om inte skattefrihetsgränsen bör sänkas till 100 000 kr., vilket medför en avsevärd breddning av skatteunderlaget och även en viss skatteskärpning på större förmögenheter.

Samordning med andra skatteformer 119

Friheten från progressiv beskattning för sparad inkomst medför, som ovan nämnts. en snabbare förmögenhetstillväxt - om än belastad med en latent skatteskuld. Statens skatteanspråk effektueras ej förrän sparandet konsumeras. l detta perspektiv kan förmögenhetsskatten ses som en ränta på den latenta skattefordringen, som staten betingar sig för uppskovet med beskattningen. Det föreslagna nettoformögenhetsskatteuttaget torde vid en förmögenhetsskatt på 2 %, en inkomstskatt på 30 9:; och en latent utgiftsskatteskuld på 50 % av sparandet motsvara en årlig ränta på 5,2 va; av den uppskjutna skatten. Uppfattas förmögenhetsskatten på detta sätt, som en ränta på skatteskulden. bör förmögenhetsskatt även uttas på mindre förmögenheter. En sänkning av skattefrihetsgränsen till 100000 kr. framstår i det perspektivet som naturlig. I linje härmed ligger också att med den föreslagna avdragsrätten för förmögenhetsskatt 80-85-procentspärren bör avskalTas. Genom förmögenhetsskatten kan lagstiftaren över huvud taget reglera de skattskyldigas nytta för personligt bruk av deras jämfört med nuläget högre avkastning, som de erhåller vid en utgiftsbeskattning genom att deras sparande kan förväntas vara större på grund av sparavdraget. l vilken utsträckning denna högre avkastning skall komma den skattskyldige till del eller ej bestäms av förmögenhetsskattens höjd. Förmögenhetsskatten utgör således ett effektivt instrument för att reglera inkomsteffekten av avdragsrätten för sparande i utgiftsbeskattningen. Kombinationen av utgiftsskatt och förmögenhetsskatt synes således ha betydande fördelar genom sitt organiska samband.

HI Effekter

7 -

Sparande fördelningspolitiska effekter

l inkomstbeskattningen är banksparande och liknande sparformer med hög direktavkastning föremål för full dubbelbeskattning. Först beskattas inkomsten när den sparas. Därefter beskattas avkastningen allteftersom den blir tillgänglig för lyftning. Det sker härigenom en årlig skatteavtappning av avkastningen som begränsar tillväxtmöjligheterna. Också kapitalvinsterna är i princip utsatta för en dubbelbeskattning, som emellertid är mycket lindrigare dels därigenom att tillväxten inte beskattas förrän den realiseras. dels på grund av att det effektiva skatteuttaget är betydligt lägre för realisationsvinster. Utgiftsbeskattningen innebär genom avdraget för sparande att både sådant sparande, som ger direktavkastning. och sådant sparande, som ger kapitalvinster, endast blir föremål för enkelbeskattning, men till hela sitt belopp. när det konsumeras. Så länge konsumtion inte sker föreligger skattefrihet. En övergång till utgiftsbeskattning innebär således stora förändringarjämfört med inkomstbeskattningen. Effekterna i fördelningspolitiska och andra hänseenden av utgiftsbeskattningen är emellertid inte bara beroende av hur de olika spartyperna behandlas i inkomstbeskattningen utan också av hur sparandet fördelar sig på olika sparformer och bland olika grupper skattskyldiga.

7.1 Sparandet i inkomstbeskattningen

Vår nuvarande inkomstbeskattning behandlar ej de olika sparformerna lika. Skattebelastningen på sparandets avkastning varierar med sparform. inflationsutveckling och relationen mellan direktavkastning och värdestegring. Även den skattskyldiges marginalskattesats påverkar den relativa skattebelastningen på olika sparformer. Detta innebär att avkastningen efter skatt på ett givet sparat belopp varierar beroende på en rad olika faktoren* Den som förmår anpassa sitt handlande efter dessa variabler kan i det nuvarande systemet uppnå en låg skattebelastning på sitt sparande.

7.1.1 Banksparande m. m. För en studie härom. se Blomquist, Sören, Be- Vid en jämförelse av den nettoavkastning efter skatt som olika sparformer skattning av hushållens ger, framstår banksparande och annat sparande, som huvudsakligen ger sparandeformenEFl 1974.

122 Sparande:fördelningspolitiska effekter

skattepliktig årlig direktavkastning, inte bara som missgynnat på grund av

sparandets dubbelbeskattning utan även som oförmånligt absolut sett. Vid

en kombination av hög marginalskatt och stark inflation blir realavkastningen av sparandet vid rådande ränteläge ofta negativ. De skattskyldiga som sparar på bank får således sitt sparande urholkat även om avkastningen läggs till kapitalet. Det speciella avdrag, som får göras från inkomster av kapital, har nyligen höjts för att bland annat motverka dessa effekter. Avdraget innebär samtidigt att kapitalinkomster gynnas jämfört med arbetsinkomster. Det sagda gäller ej bara banksparande utan även placeringar i räntebärande obligationer och utlåning, även om räntan i dessa fall ligger högre. Å andra sidan är dessa placeringsalternativ huvudsakligen tillgängliga endast för skattskyldiga med viss förmögenhet och högre inkomster. Den negativa effekten av beskattningen är i högre inkomstlägen förstärkt genom den högre marginalbeskattningen. varfor avkastningen efter skatt blir ungefär densamma som vid banksparande i vanliga inkomstlägen. För personer med hög marginalskatt framstår systematiska placeringar i premieobligationer som fördelaktigt, trots att den på grund av utlottningstekniken för småvinster förväntade bruttoavkastningen på obrutna - äkta eller falska - serier ligger betydligt under bankräntan. Den lindriga lotterivinstbeskattningen gör att nettoavkastningen efter skatt kan motsvara en skattepliktig bruttoavkastning före skatt på 10-15 %. Särskilt förmånligt blir läget om obligationsinvesteringen kan bestridas med lånemedel, vilket ofta sker då premieobligationer är belåningsbara till 90 % av sitt nominella värde. Efterfrågan på obligationer påverkas också starkt av läget på kreditmarknaden. Det stora intresset för premieobligationer under senaste året och de i följd härav högt uppdrivna kurserna på premieobligationer synes i huvudsak vara betingade av den förmånliga skattebehandlingen. För skattskyldiga med stor förmögenhet framstår för närvarande ofta försäkringssparande som förmånligt på grund av att det i försäkringen nedlagda kapitalet ej är föremål för förmögenhetsbeskattning.

7. l .2 Värdestegringsvinster Sparformer där avkastningen framkommer i form av värdestegring, som endast är föremål för realisationsvinstbeskattning, intar en gynnad plats i Detta är inte följden bara av den lägre beskattningen av skattesystemet. realiserade vinster. Därtill kommer att den årliga värdestegringen inte beskattas så länge tillgången behålls. Eftersom ingen skatteavtappning av den årliga tillväxten sker ger detta möjligheter till en snabbare tillväxt än vid andra sparformer. Särskilt förmånligt blir läget om investeringen kan bestridas med lånemedel, varvid den årliga räntekostnaden blir avdragsgill mot löpande inkomster. Mot detta står dock en oförmånlig behandling av realisationsförluster. Trots den ojämnhet i beskattningen som förmånsbehandlingen av realisationsvinsterna leder till, framstår den som ett närmast ofrånkomligt inslag i inkomstbeskattningen. Bakgrunden härtill är sammanfattningsvis:

Sparande:fördelningspolitiska effekter 123

a) Vinsten är ofta helt eller delvis endast en kompensation för inflationen. Vinsten har då inte inneburit någon ökning av den skattskyldiges köpkraft. En beskattning av inflationsdelen av vinsten har därför ansetts oskälig. b) Realisationsvinsten består ofta av en under flera år ackumulerad vinst. En beskattning enligt de för löpande inkomst gällande marginalskattesatserna för det år som vinsten framtages har ansetts innebära en oskäligt hård beskattning. c) Full beskattning av realisationsvinster skulle leda till svåra marknadsstörningar på främst fastighets- och aktiemarknaden genom de lock-ineffekter som beskattningen skulle förorsaka. En omplacering för att erhålla högre avkastning är endast lönsam när den ökade avkastningen kan uppväga den skatteavtappning och den minskning av den avkastningsgivande basen. som sker vid vinstrealisationen i samband med omplaceringen. Ju högre beskattningen är desto mer svåruppfyllt blir detta villkor. Beskattningen skulle på så sätt minska försäljningsbenägenheten. På villamarknaden skulle llyttningsbenägenheten minska. Den fördelningspolitiska och statsfinansiella effekten av realisationsvinstbeskattningen skulle i ett sådant läge vara ringa, då försäljning - bortsett från de fall av uppskov med beskattning som lagstiftningen redan innehåller - i stort sett endast skulle ske antingen på grund av att den tidigare investeringen givit mycket ringa eller ingen vinst alls eller på grund av att de investerade medlen behövs för konsumtion eller annat ändamål. Huvudeffekten skulle bli en oönskad av minskning utbudet på viktiga marknader eventuellt följd av prisstegring på grund av utbudsunderskott. Förmånsbehandlingen av realisationsvinsterna medför emellertid effekter, som inte är förenliga med skattesystemets allmänna fördelningspolitiska målsättning. kapitalvinsterna tillfaller i huvudsak kapitalägarna, vilket leder till en lägre effektiv beskattning av dem än av löntagarna. Också i andra avseenden medför kapitalvinstbeskattningen en underlig snedvridning. Så länge en företagare driver sitt företag och låter sitt kapital göra en produktiv insats han hårt av inkomstskatt och förmögenhetsskatt,

belastas vars sammanlagda

storlek ofta kan äventyra företagets kapitalförsörjning. Säljer han bolaget för att i stället leva upp sitt kapital, erhåller han däremot en förmånlig skattebehandling. På samma sätt drabbas den som ärver ett företag och vill driva det vidare av en ofta övermäktig samlad skattebörda, medan den arvinge som säljer företaget för att konsumera arvet kan göra detta till en mycket låg skattebelastning. Den fördelaktiga beskattningen av kapitalvinsterna har gjort det lönsamt att söka förvandla löpande inkomster till kapitalvinster. Särskilt gäller det företagsinkomster som förvandlas till aktievinster. Detta har skett i så stor omfattning att lagstiftaren sett sig nödsakad till en rad drastiska lagstiftningsåtgärder mot bl. a. vinstbolagsaffarer, interntransaktioner och lån ur egna aktiebolag. Dessa åtgärder har emellertid också varit behäftade med allvarliga nackdelar i andra hänseenden. En speciell typ av omvandling av löpande inkomst till kapitalvinst utgörs av de fall där mot löpande inkomst avdragsgilla kostnader genererar en vinst, som endast blir föremål för realisationsvinstbeskattning, när den senare realiseras. Detta gäller t. ex. när reparationer på äldre fastigheter leder till

124 Sparande:fördelningspolitiska e/fêkter

en motsvarande värdestegring. Kravet på att kapitalvinsten måste vara realiserad för att beskattning skall kunna ske har för den, som äger kapital och kan placera detta i belåningsbara tillgångar som ger värdetillväxt i stället för direktavkastning, också öppnat möjligheter att genom belåning skattefritt konsumera värdetillväxten. Detta gäller numera även investeringar i villor. På senare tid har även börjat uppmärksammas hur den snabba värdestegringen på villafastigheter genom kombinationen av låg realisationsvinstbeskattning och hög belåning kan medföra mycket snabba förmögenhetsökningar för villaägarna. De goda belåningsmöjligheterna, särskilt vad gäller nyproducerade hus, medför att en villaägare, som byter villa, genom värdestegringen på den gamla villan oftast behöver placera endast en del av sin Iågbeskattade vinst som handpenning i den nya villan, även om den nya villan är likvärdig eller till och med dyrare än den gamla. Överskjutande del av vinsten, som till övervägande del undgått beskattning, står fri för konsumtion. inflationen lindrar i allmänhet sedan effekterna av den framtida ökade amorteringsbördan.

7.1.3 Slutsats Sammantaget innebär de olika sparformernas behandling i inkomstbeskattningen att konventionellt sparande missgynnas, samtidigt som den förmånliga behandlingen av andra spartyper medför att den fördelningspolitiska målsättningen med beskattningen delvis sätts ur spel. Den innebär också en betydande ojämnhet i beskattningen mellan personer med samma inkomstförhållanden. Skattskyldiga, som inte söker eller har möjligheter att anpassa sin spar- eller inkomstbild till beskattningen, drabbas av högre skattetryck än de i samma inkomstlägen, som bedrivit en sofistikerad skatteanpassning. Särskilt otillfredsställande blir denna effekt om marginalskattesatserna i högre inkomstlägen sätts högt delvis för att neutralisera de skattskyldigas skatteanpassningsåtgärder.

7.2 Sparandet i utgiftsbeskattningen

I utgiftsbeskattningen beskattas alla sparformer lika. Utgiftsbeskattningens två huvudsärdrag jämfört med inkomstbeskattningen är: a) uppskov med beskattningen av sparad inkomst b) den fulla beskattningen när konsumtion sker. De effekter utgiftsbeskattningen medför för en investering bestäms av om investeringen inneburit ett utnyttjande av avdragsrätten för sparande, av avkastningens beroende av kapitalinsatsens storlek och av hur hög skatten är i konsumtionsögonblicket. Jämfört med en inkomstbeskattning där sparandets dubbelbeskattning upprätthålls fullt ut, innebär utgiftsskattebehandlingen av ett sparat belopp alltid en lättnad. På ett givet investerat belopp. där endast realisationsvinstbeskattning sker i inkomstbeskattningen. innebär utgiftsbeskattningen å andra sidan alltid en skärpning av beskattningen. Om man först tar det enkla fallet av banksparande. innebär avdragsrätten

Sparande-fördelningspoliriska effekter 125

för sparad inkomst vid en renodlad utgiftsbeskattning, att den skattskyldige kan öka sitt sparande med ett belopp motsvarande den nuvarande inkomstskatten på sparbeloppet utan att ökningen behöver medföra någon konsumtionsuppoffring. Med ökat sparbelopp blir också avkastningen i kronor räknat större. Sparas också avkastningen, kan den skattefritt läggas till kapitalet. varigenom avkastningsmöjligheterna ytterligare ökas. Effekten härav är att det för konsumtion efter skatt kommer att återstå ett större belopp för den skattskyldige än vid en inkomstbeskattning med dubbelbeskattning av sparandet. Om man bortser från variationer i skatteuttagets höjd. är när det gäller storleken på den konsumtionsbara avkastningen efter skatt den enkelbeskattning av sparad inkomst, som i utgiftsbeskattningen effektueras vid konsumtionstillfállet, likvärdig med en enkelbeskattning, som i inkomstögonblicket beskattar sparad inkomst men lämnar avkastningen skattefri. Sparavdraget i inkomstkällan kapital i den nuvarande inkomstbeskattningen har inom den givna beloppsgränsen den senare innebörden. Vid en progressiv utgiftsskatt är emellertid alternativen i praktiken ej likvärdiga. Skattefriheten för sparande innebär möjligheter till ökad framtida konsumtion. Används sparandet härtill blir också följden en högre beskattning vid utgiftsbeskattni. gen än vid den typ av enkelbeskattning, som lämnar avkastningen skattefri. Också i andra avseenden föreligger betydande skillnader. Den föreslagna modellen med bibehållen inkomstbeskattning med 30 % innebär att dubbelbeskattningen av sparad inkomst kvarstår till den delen, vilket reducerar utgiftsbeskattningens fördel av enkelbeskattning i motsvarande mån. Den sammantagna effekten blir dock en förmånligare behandling av banksparandet än vad som nu sker. Dubbelbeskattningseffekten kommeri vanliga marginalskattelägen att reduceras till cza hälften. Ser man till den andra ytterligheten. nämligen sparande placerat i tillgångar. där avkastningen endast kommer fram i form av realisationsvinstbeskattad värdestegring eller som obligationsvinst, är effekternajämfört med dagens skattesystem andra. Realisationsvinstbeskattningen innebär redan idag att värdetillväxten förblir skattefri tills den realiseras. Den beskattning som då inträffar är också reducerad jämfört med vanliga inkomster. Också i utgiftsbeskattningen förblir orealiserad värdetillvaxt skattefri. Den blir dock vid konsumtion föremål för full beskattning. Utgiftsskatten innebär således en skärpt beskattning av värdestegringsvinster. Teoretiskt motsvaras denna skärpning av en likvärdig lättnad genom att sparavdraget möjliggör en i motsvarande mån större investering. Den i modellen föreslagna proportionella inkomstbeskattningen motsvarar ungefär den nuvarande realisationsvinstbeskattningen. Detta kan ge intrycket att skärpningarna och lättnaderna också i praktiken skulle ta ut varandra. Så är emellertid inte fallet. Låttnaden berör endast den del av en investering, som sker med annars inkomstbeskattade medel. I den mån investeringen sker med icke inkomstbeskattade medel eller med lånemedel uppstår ingen skattelättnad i investeringsögonblicket. För dessa investeringar innebär den utgiftsbeskattning. som inträffar, i sin helhet en skärpning av beskattningen jämfört med inkomstbeskattningen. Likaså inträder en skärpning i de fall värdestegringen ej i första hand är beroende av det tillskjutna kapitalets storlek utan av

126 Sparande:fördelningspolitiska effekter

marknadsfaktorer, goodwillvärden och liknande. Vidare kan det inte tas för givet att sparavdraget alltid medför möjligheter till större investeringar än vad för närvarande är fallet. Beträffande de investeringar, som finansieras med hjälp av lån. är det en kreditpolitisk fråga om avdragsrätten för sparande skall komma att medföra ökade investeringsmöjligheter eller ej, då detta är beroende på vilka krav på självfinansiering som kommer att ställas. Medför sparavdraget att kraven på självfinansiering i motsvarande mån ökar, kommer avdragsrätten inte att medföra ökade för den enskilde och heller inte större vårdesteginvesteringsmöjligheter ringsvinster. Även om utgiftsskattens effekter är beroende av en rad olika omständigheter i det enskilda fallet medför utgiftsbeskattningen totalt sett en skärpav beskattningen av värdestegrings- och andra kapitalvinster, också ning när man beaktar sparavdragets effekter på investeringssidan. en nyligen publicerad studie betyder värdeförändringarna väsent- Enligt och för formögenhetsfördelningens utligt mer för förmögenhetstillväxten än nysparandet. För år 1966 uppskattas relationen till 5-2. l den veckling s. k. Waldenström-rapporten har en motsvarande beräkning gjorts för perioden l970-74.2Trots att sparandet ökat kraftigt under perioden är de samlade värdestegringarna även här större än nysparandet. Relationen i här aktuella hänseenden är 5,5-3,5. Så länge värdestegringarna är större än nyär ökningen av den latenta utgiftsskatteskulden större än den sparandet skattelättnad sparavdraget ger. Detta måste långsiktigt innebära en skärpning av beskattningen av de samlade kapitalinkomsterna samt att utgiftsskattens beskattningsunderlag blir större än inkomstskattens trots sparavdraget.

7.3 Sammanvägning av inkomstbeskattningens och utgifts-

behandling av sparande och kapitalvinster beskattningens

Jämför man inkomstskatten och utgiftsskatten finner man att den ojämnhet i behandlingen av olika sparformer, som utmärker inkomstskatten, ej finns i utgiftsbeskattningen. Allt sparande som faller inom utgiftsskattens spardelinition behandlas lika. Några skäl att på grund av skatteöverväganden välja placeringsform finns ej. Det konventionella sparandet intar inte någon Värdestegringsvinsterna blir också lika beskattade när missgynnad ställning. de konsumeras. De skäl för en lindrigare beskattning av kapitalvinsterna, som finns i inkomstbeskattningen, har ingen relevans vid en utgiftsbeskattning. a) Det finns inte någon anledning till specialregler för inflationsvinster vid utgiftsbeskattningen, då avdrag erhålles omedelbart för alla investeringar, dvs. de betalas, och då beskattningen hela tiden sker i det penningvärde vari den skattskyldige Skati det penningvärde tillgodogör sig inkomsten. teuttaget vid denna tidpunkt måste ses som ett uttryck för lagstiftarens värdering av skattetrycket vid det då rådande penningvärdet. Beskattningen 1 Spånt, Roland, Förrnöav äldre inkomster, när de konsumeras i ett annat penningvärde, kan därför genhetsfördelningen i för so- av fiktiva inflationsvinster. Slutre- Sverige, lnstitutet inte sägas medföra någon beskattning cial forskning 1975. sultatet blir i detta hänseende detsamma som en realvinstbeskattning. I zTabell IV:4. konsumtionsögonblicket finns heller ingen anledning att skilja på olika in-

Sparande-fördelningspolitiska ejfekrer

komster med hänsyn till vilken forvärvskälla de kommer ur. b) Eftersom utgiftsskatten endast beskattar inkomsten allteftersom den konsumeras, behövs inte något hänsynstagande till att en kapitalvinst kan hänföra sig till flera år. c) l och med att utgiftsbeskattningen ej påverkas av när en vinst realiseras, påverkas heller inte marknadsrörligheten av beskattningen. Försäljningsoch omplaceringsbenägenheten både vad gäller fastigheter och aktier bör öka jämfört med en inkomstskatt av motsvarande höjd. Genom att endast konsumerad inkomst beskattas får också realiserade kapitalförluster en rättvisare behandling än i nuvarande system. För familjeföretagen innebär utgiftsskattens behandling av sparande och kapitalvinster underlättad kapitalförsörjning och en bättre tidsanpassning av beskattningen av företagsvinsterna. Avdraget för sparande och investeringar ger företagaren möjligheter till större satsningar och därigenom också större vinster, som emellertid alltid blir föremål för full beskattning vid konsumtion. Möjligheterna för ägarna att behålla företaget, när det växer, blir större och fördelarna med att sälja företaget och konsumera vinsten blir mindre. Några möjligheter att genom försäljning erhålla lågbeskattad inkomst för konsumtion finns inte. Hela problemet med omvandlingen av löpande inkomster till kapitalvinsteri skattebesparingssyfte i det nuvarande systemet försvinner. Den progressiva utgiftsskatten tillfredsställer således bättre än inkomstbeskattningen kraven på en likabehandling av arbets- och kapitalinkomster utan att medföra de nackdelar, svåra låsningseffekter på kapitalmarknaden och snedvridning av sparandet till improduktiva investeringar, som vid en likabehandling inom ramen för den progressiva inkomstskatten ej kan undvikas. Detta gäller oaktat att vissa sparformer får en fördelaktigare behandling än i inkomstskatten. Sparavdragets kan dessutom avkastningseffekter regleras via förmögenhetsbeskattningen.

7.4 Fördelningspolitiska effekter

De fördelningspolitiska effekterna av en partiell övergång till utgiftsbeskattning är i hög grad beroende av sparandets omfattning, och av hur sparandet är fördelat på olika tillgångsslag och på olika grupper skattskyldiga.

7.4.1 Sparkvotens stor/ek

Hushållens sparkvot, dvs. sparande i procent av de disponibla inkomsterna, har varierat mycket starkt under senare år. 1969 var den nere i 3,2 % för att sedan åter stiga och 1975 vara uppe i ca 10 % av hushållens disponibla inkomst. När det galler sparkvotens storlek hos olika grupper saknas modernare undersökningar. som på ett tillförlitligt sätt belyser förhållandena. Någon senare fullständig undersökning härom än 1958 års sparundersökning finns ej. Där redovisades bl. a. följande tendenser. som redovisas i figur 7:a, för olika hushållstyper. För samtliga hushåll var den genomsnittliga sparkvoten 6.9 %.

128 effekter

Sparande:fördelningspoliriska

Fig. 7:a Sparandets andel av inkomsten i procent (inkl. och exkl. utgiften för varaktiga konsumtionsvaror) för olika typer av inkomstenheter” Enheter som ei äger jordburk eller annan rörelse --- Det totala sparandet tillsammans med utgifter för varaktiga konsumtionsvaror i procent av den disponibla inkomsten inkl. inkomstvinsten Det totala sparandet i procent av den disponibla inkomsten inkl. inkomstvinsten

Ålder lfodelseâr) Huvudsaklig inkomstkalla 20 I Z Ä I x \ 10 N

0 \ -10 l I I 4 Tjanst Rantor och Pension Annat 1933 192819231918191319081903 1891318931892 el.sen. › 32 - 27 -r 22 » 17 - 12 -- 07-1902 - 97 el. tid. utdelning

Forsorjningsborda Z Ä 2 10 2:207 30 0 Utbildning 20 -10 - 20 - 30

I 4_ 5_ 5 _ Folk- Enhets- Student- Examen Pag, el. 1 - 2 v 3 - 1,9 2,9 3,9 4,9 5,9 6,9 skola skola examen lran univ. avbr. stud.

Familetvp l lnkornstklasser (fore skatt i 1000-tal kronor) 20 z § i * * ä u _ _ _ I yngre enheter

20 1 aldre enheter * % u j 10 0 I I 1 I J 1 vux + 1 vox + 2vux.+ 2vux.+ 2vtix.+ -5 5w10«15- 20- 25#30-40« 50- Obarn harn 0 barn 1›-2 barn 3 el. fl. barn 10 15 20 25 30 40 50

Nettolormogenhetsklasser (1000-taI kronor) 40

30 Det totala sparandet tillsammans med utgifter for varaktiga konsumtionsvaror 20 i procent av den disponibla inkomsten inkl. inkomstvinsten 10

0 Det totala sparandet I procent av den disponibla inkomsten inkl. inkomstvinsten O-neg. 0- 0,5- 1,04 2,0- 3,0- 5,0-10,O-2O,050,0-100,03 form.0,5 1,0 2,0 3,0 5,010,0 20,0 50,0100,0

“Kd/las Hushållssparande 1958, Meddelande från Konjunkturinstitutet, Serie B:33.

Sparande-fördelningspo/iriska efekter 129

1969 års hushâllsbudgetundersökning, som vid bearbetning dock i en del avseenden visat sig innehålla grova underskattningar på inkomstsidan. bekräftar i stort sett denna bild. Detsamma gäller vissa kontroller i intern bankstatistik, som kunnat göras, även om vissa förskjutningar i beteendet framkommer. Följande slutsatser synes kunna dras av tillgängligt material. Sparkvoten stiger med stigande inkomst och stigande förmögenhet. Även mellaninkomstgrupperna uppvisar dock numera genomsnittligt en hög sparkvot. Detta förhållande synes tala för att högre inkomsttagare skulle gynnas av en övergång till utgiftsskatt. Om så verkligen är fallet beror på inriktningen av deras sparande och på vilken skattebelastning deras sparande har i det nuvarande systemet. När det gäller låginkomsttagamas situation skall observeras att arbetsmodellen förutsätter att konsumtion upp till 25 000 kr. i 1976 års priser ej blir utsatt för utgiftsskatt. Det betyder att låginkomsttagamas situation ej kommer att beröras nämnvärt av utgiftsbeskattningen. Deras inkomst blir i huvudsak utgiftsskattefri oavsett deras sparbeteende. Det finns heller ingen anledning att förmoda att den relativa omfördelning av skattebördan, som införandet av utgiftsskatt kan förväntas medföra, skulle vara till nackdel för låginkomsttagarna. En övergång till utgiftsskatt kan visserligen ej ses som en reform inriktad på att förbättra låginkomsttagamas situation, men den rättvisare beskattning, som utgiftsbeskattningen torde leda till, ligger dock i hög grad i låginkomsttagamas intresse. Enligt en nyligen publicerad studie. Hushållens sparande och samhälletl, blir löntagarnas sparande relativt sett allt betydelsefullare. Denna utveckling är också nödvändig om sparkvoten fortsättningsvis skall kunna hållas uppe. En utgiftsbeskattning skulle gynna en sådan utveckling. När det gäller sparandets fördelning på olika familjetyper kan konstateras att sparkvoten i flertalet inkomstskikt är låg för ensamstående med eller utan barn, medan flerpersonershusháll utan barn och med upp till två barn har hög sparkvot, varefter sparkvoten sjunker med försörjnings-

stigande

börda. Som tidigare framhållits i kapitel 2 kan inte bamfamiljernas ställning ses isolerad ur skattesynpunkt. Hänsynstagande till transfereringssidans såväl möjligheter som effekter måste också tas. Absolut sett synes utgiftsbeskattningen jämfört med inkomstbeskattningen ej missgynna barnfamiljerna då barnfamiljernas sparkvot i allmänhet är positiv. Spridningen synes dock vara stor. Även i de fall sparandet är negativt, är det inte säkert att utgiftsbeskattningen kan sägas innebära en skärpning, om man ser frågan i ett längre tidsperspektiv. Endast om konsumtionen, när den överstiger samma års inkomster, vilket lätt sker för barnfamiljer, ligger på en högre nivå än de tidigare eller vanligare de senare års inkomster med vilka konsumtionen bestrids, medför utgiftsskatten vid oförändrade skatteskalor en skärpning av skattetrycket. Barnfamiljernas inkomstutveckling visar i allmänhet en stigande kurva, vilket sålunda skulle indikera att utgiftsskatten ej skulle innebära särskilda nackdelar för barnfamiljerna. I och med att förhållandena skiftar så mycket mellan enskilda familjer är det emellertid särskilt svårt att dra generella slutsatser för barnfamiljernas Dessa räkning. l Wikner, Göran, Svenska olikheter är också svåra att lösa med generella skattepolitiska medel även Sparbanksföreningen om tekniken härför skisserats ovan. Barnfamiljernas problem kan emellertid 1975.

130 effekter Sparande-fördelningspolitiska

med fördel angripas transfereringsvägen. Detta medför att barnfamiljernas ställning i ett utgiftsskattesystem ej bör tillmätas avgörande betydelse. När det gäller sparandet i olika åldersgrupper synes sparkvoten numera visar. vara hög vid något tidigare ålder än vad 1958 års sparundersökning Såväl detta förhållande som mellaninkomsttagarnas och barnfamiljernas höga sparkvot kan måhända förklaras av dessa gruppers allt mer omfattande villaboende, där kravet på egen insats och sedan lånebetalningar framtvingar är splittrat. Visst material en hög sparkvot. Pensionärernas sparbeteende tyder på att de tär på sitt kapital, annat på att de har en hög sparkvot. kon- Hushållsbudgetundersökningen ger knappast belägg för att pensionärers sumtionsbenägenhet skulle vara avsevärt mindre än yngre gruppers i jämförbara inkomstlägen. Om detta beror på egen konsumtion eller på att de överför medel till sina barn har ej gått att utröna.

7.4.2 Sparandetsfördelning på olika tiI/gângstyper

När det gäller fördelningen på olika sparformer inom olika grupper skattär det statistiska materialet bättre. skyldiga Så har inom skatteutredningen företagits en undersökning av hur tillgångar och skulder fördelat sig i de bouppteckningar. som ingivits för registrering år 1973. Även om ett bouppteckningsmaterial innehåller snedfördelningar och liknande torde dess tillförlitlighet vara med hänsyn till åldersfördelning betydligt större än andra förmögenhetsredovisningar. Av undersökningen (se bilaga 3, tabell 7:1-3) framkommer bl. a. följande. Bankmedel och liknande i mindre utgör cza hälften av bruttotillgångarna och medelstora dödsbon. l större dödsbon sjunker andelen. l dödsbon med en behållning över 500 000 kr är motsvarande siffra endast l3 %. l större och fastigheter bon utgör aktier och andra värdepapper 40 % av tillgångarna med mindre än 100000 kr är andelen aktier 32 %. l dödsbon behållning endast 4 % och andelen fastigheter 35 %. Skuldsättningen är högst i de lägsta och högsta förmögenhetsskikten cza 50 % resp. 3l % och under 20 % i mellanskikten. indikerar att mindre förmögenhetshavare till mycket stor Undersökningen del har sitt sparande placerat i banksparande och att deras sparande ej kan anses särskilt skatteanpassat. De större förmögenhetshavarna har sitt sparande till huvudsaklig del placerat i realvärdesäkra och skattemässigt gynnade tillgångslag. Dessutom är deras belåning hög både absolut och i relation till tillgångarnas värde. Inom forskningsprojektet Budgetundersökningen har bl. a. förmögenhetsundersökts i olika avseenden och presenterats i doktorsavfördelningen Skatters och offentliga utgifters effekter på inkomstfördelninghandlingen, en.Undersökningen avser beskattningsåret 1970 och utgår från deklara- *tionsmaterialet En del av utredningens tabellmaterial återfinns i bilaga 3. visar inte lika klara tendenser som botabell 7z4-l0. Denna undersökning även om helhetsintrycket dock i stort sett beuppteckningsundersökningen l Franzén-Lövgren-R0- kräftas. Andelen banktillgodohavanden och liknande är t. ex. generellt mindsenberg, 1976. I här aktu- dock andelen och liknande re. Även här sjunker banktillgodohavanden ella avseenden har unmed stigande förmögenhet. Andelen aktier är mycket stor i de dersökningen utförts av tillgångar Rosenberg. högsta förmögenhetsskikten och sjunker mycket snabbt i lägre förmögen-

Sparande-fördelningspoliliska effekter 131

hetsskikt. Fastighetsinnehaven visar en delvis motsatt bild. Av detaljmaterialet framgår att det är villainnehaven som medför fastigheternas dominerande roll för mindre förmögenhetsägare. Ser man till sammanlagda andelen realvärdesäkra tillgångar ökar denna med stigande förmögenhet. När det gäller belåningsgraden visar de största och de minsta förmögenheterna högre belåningsgrad än mellanskikten. Ställs förmögenhetssammansättningen i relation till inkomstfördelningen är huvudtendenserna om än försvagade i stort sett desamma i relationen mellan låg- och höginkomsttagare som mellan mindre och större förmögenheter. Observeras bör att belåningsgraden är klart högre än genomsnittet i högre inkomstskikt. Av materialet framgår vidare att Villafastigheterna är den dominerande tillgångstypen för mellaninkomsttagarna. l högsta inkomstklasserna dominerar finansiella tillgångar. Gruppen har också den största andelen inkomst av kapital, samtidigt som dock kapitalinkomsternas storlek i Förhållande till de finansiella tillgångarna avtar, vilket förklaras av att avkastningen i stället här erhålls i form av värdestegring. I undersökningen har gjorts en uppdelning på tre hushållstyper, ensamstående utan barn. ensamstående med barn och gifta. De gifta har både mer tillgångar och skulder än övriga grupper. Villafastigheterna spelar också en större roll i den gruppen. Av bearbetningar av den inom SCB utförda inkomstfordelningsstudien avseende 1972, som genomförts för denna studie. framgår dock att spridningen är mycket stor inom grupperna, beroende på ålder och barnförekomst. Så synes belåningsgraden avta hastigt med stigande ålder. Samtidigt synes barnfamiljernas belåningsgrad vara betydligt högre än övriga gruppers. När det gäller innehavet av aktier visar undersökningen, att detta dominerar i större förmögenheter och hos högre inkomsttagare, medan det är av ringa betydelse hos övriga grupper. Av en sammanställning, som gjorts i den s. k. Waldenström-rapporten, framgår att de förstnämnda grupperna också dominerar aktieinnehaven. Hushåll med förmögenheter över 300 000 kr., som utgör 1,4 % av samtliga hushåll, stod år 1970 för 60 % av hushållens totala aktieinnehav (se tabell 7:11). Spånt sammanfattar sin tidigare nämnda studie rörande förmögenhetsfördelningen i här aktuellt avseende på följande sätt: “En genomgående tendens har varit att förmögenheterna omkring skattepliktsgränsen har uppvisat lägre andel skulder, lägre andel realtillgångar och därmed också sämre inflationsskydd än övriga förmögenheter. De allra största förmögenheterna uppvisade en hög andel skulder, en hög andel realtillgångar och det bästa inllationsskyddet.”

7.4.3 Realisarionsvinsternas fördelning För frågan om de fördelningspolitiska effekterna av en övergång till utgiftsskatt är det inte bara av vikt hur sparandet gestaltar sig hos olika grupper skattskyldiga utan också hur realisationsvinsterna fördelar sig. På grundval av realisationsvinstkommitténs redovisade material har inom skatteutredningen gjorts beräkningar av realisationsvinsternas storlek och fördelning. (Se bilaga 3, tabell 7:12-14.) Beräkningarna av de nominella vin-

132 Sparande-fördelningspolitiska effekter sou 1976;62

sterna har måst göras på ett i vissa avseenden osäkert material. De uppsom därvid varit nödvändigt att göra, har emellertid hållits skattningar, så försiktiga att risk för överskattningar ej torde föreligga. Av beräkningarna framgår att cza 20 % av de nominella vinsterna varit skattepliktiga. Av undersökningen framgår att de 2,4 % av inkomsttagarna, som hade inkomster över 60 000 kr och som hade 10 % av de sammanräknade nettoinkomsterna, stod för 64 % av realisationsvinsterna. De utgjorde samtidigt 20 % av de skattskyldiga som hade realisationsvinster. Ställer man realisationsvinsterna i relation till förmögenhetsstorlek, visar med förmögenheter 200 000 kr erhöll det sig att skattskyldiga överstigande 60 % av realisationsvinsterna. Härav föll nästan hälften på skattskyldiga med förmögenheter överstigande l miljon kronor. Av förmögenhetsägare med förmögenhet över 400 000 kr hade 10 %, eller mer i högre skikt, realisationsvinster. Medelvärdet av realisationsvinsterna ökade kraftigt med inkomst och förmögenhet. För högre inkomsttagare utgjorde reastigande lisationsvinsten en betydande del av inkomsten efter skatt. Enligt 1958 års sparutredning återfanns en stor del av “inkomstvinsterna” bland den grupp som hade sin huvudsakliga inkomst av räntor och utdelningar. lnkomstvinsterna utgjorde nära l/3 av gruppens disponibla inkomst efter skatt. l utredningen framhölls att den höga andelen kunde bero på enstaka stora inkomstvinster inom gruppen, varför siffran kanske ej var representativ. Å andra sidan kan sägas att det ej torde vara någon tillfällighet att stora tillfälliga inkomstvinster återfinns i gruppen, då dess sparande synes vara inriktat på bl. a. sparfonner som kan ge stora inkomstvinster. Av budgetundersökningen framgår att högre inkomsttagare realiserar sina värdestegringsvinster i större utsträckning än övriga skattskyldiga. Deras sammanlagda vinstrealisation synes i det närmaste motsvara den sammanlagda årliga värdetillväxt. som tillföll gruppen.

7.4.4 Slutsatser om Lltgiflsskattens,förde/ningspo/itiska effekter

Det tillgängliga materialet när det gäller fördelningen av sparandet på olika tillgångsslag synes ge grund för följande antaganden. Det allt mer utbredda villaboendet har medfört att fastighetsinvesteringar spelar en betydelsefull roll i flertalet inkomst- och förmögenhetsskikt utom i de allra högsta. Villainvesteringarna har vid dagens inllations- och prisutveckling en mycket gynnad ställning genom kombinationen av hög belåningsgrad och låg realisationsvinstbeskattning. Utgiftsbeskattningen kommer att innebära en skärpning av den beskattning som inträffar när villasparandet upplöses och konsumeras. Härigenom utjämnas skillnaden i beskattning mellan villaägare och övriga skattskyldiga. För lägre inkomsttagare synes annars banksparandet dominera. Aktieoch annat värdepapperssparande, liksom försäkringssparande, domineras av högre inkomsttagare och förmögenhetsägare. Dessa typer av sparande är också de klart dominerande sparformerna för dessa grupper skattskyldiga. En oproportionerligt stor del av realisationsvinsterna återfinns också hos denna grupp skattskyldiga. Realisationsvinsterna synes också utgöra en oproportionerligt stor andel av denna grupps inkomster.

SparandeWrdelningspolitiska effekter 133

Det kan således konstateras att kapitalägarna och högre inkomsttagare som grupp inriktat sitt sparande på sparformer, som är fördelaktiga ur skattesynpunkt. Gruppen dominerar också dessa sparformer. Vid en värdering av detta förhållande skall också ihågkommas, att en fordelaktig inkomstskattebehandling av visst sparande också innebär låg beskattning av den konsumtion som bestrids av avkastningen. förutom att sparandetillväxten kan gå snabbare än vid normalt beskattade sparformer. Med utgångspunkt från det ovan anförda torde en utgiftsskatt med skattefrihet för sparande komma att innebära följande. Högre inkomsttagare och förmögenhetsägare har visserligen hög sparkvot. Deras sparande är emellertid inriktat på sparande med låg inkomstskattebelastning. En övergång till utgiftsskatt kommer därför ej att medföra större lättnader i beskattningen av deras sparande. l den mån gruppens konsumtion bestrids av sådana lågbeskattade inkomster kommer utgiftsskatten att medföra en skatteskärpning. För de grupper som förlitar sig på banksparande och liknande. främst mindre inkomsttagare, kommer de nackdelar detta sparande idag är utsatt för att elimineras. Utgiftsskatten kommer således att förbättra deras situation. De verkliga låginkomsttagarnas situation kommer ej att beröras. Barnfamiljernas sparkvot är så pass hög att de generellt ej kan anses bli missgynnade av införandet av en utgiftsskatt. Spridningen inom gruppen är dock stor. Det finns således underlag för att anta att utgiftsskatten vid nuvarande konsumtions- och sparbeteende ej bör medföra några betydande negativa fördelningspolitiska effekter. att tvärtom kapitalägarna som grupp förmodligen blir effektivare beskattade även om det kommer att finnas skattebetalare som på grund av sitt stora sparande får en lägre skattebelastning. Å andra sidan kommer det inte att finnas fall där iögonenfallande levnadsstandard kan kombineras med låg beskattning, vilket med hänsyn till den allmänna lojaliteten mot skattesystemet måste framstå som en vinning. De stora löntagargruppernas sparande kommer att underlättas. Riktigheten av dessa slutsatser bekräftas av beräkningarna rörande utgiftsskattens totala skattebas. Därvid har framkommit att nettoförmögenhetsupplösningen inom hushållssektorn for konsumtion och därav föranledd breddning av utgiftsskatteunderlaget är tillräckligt stor för att kompensera det bortfall av beskattningsunderlag som avdraget för sparande medför även vid relativt höga sparkvoter. Se mera härom i kapitel 8. Liknande resultat har den amerikanska utredningen inom Advisory Commission on lntergovernmental Relations nått för amerikanska förhållanden. Någon kvantifiering av de omfördelande effekterna har ej kunnat göras, då underlag härför saknas. Dock kan följande konstateras. Med reservation för säkerheten av beräkningarna beträffande konsumtion och sparande skulle för år 1974 genom utgiftsskatten ha beskattats en konsumtion på cza 17 miljarder kronor, som bestritts med nettoförmögenhetsupplösning, upplåning eller inkomstskattefria inkomster. Mot detta står ett sparande på cza ll miljarder kronor, som endast till en del torde hänföra sig till kapitalägama. Beskattningen av mellanskillnaden utgör den skatteskärpning som huvudsakligen kapitalägarna såsom grupp erhåller jämfört med den nuvarande inkomstbeskattningen. Hur denna skärpning fördelar sig inom gruppen kapitalägare kan ej bedömas på tillgängligt underlag.

134 effekter

Sparande-fördelningspoliriska

Vad som ovan anförts har utgått från i huvudsak oförändrat beteende hos de skattskyldiga. Emellertid är det troligt att utgiftsskattens införande också kommer att medföra Förändringar i hushållens beteende. De samhällsekonomiska aspekterna härpå behandlas nedan i kapitel 9. Här skall de fördelningspolitiska konsekvenserna något beröras. till lågbeskattad som finns i in- De möjligheter konsumtion, inbyggd komstbeskattningen, utgör en belastning i skattesystemet. Utgiftsbeskattningen befriar systemet från denna belastning. Det är också betydande belopp som genom utgiftsskatten på detta sätt förs in i skatteunderlaget. Då utgiftsbeskattningen innebär att möjligheterna till denna typ av skattebillig konsumtion försvinner, finns det skäl att tro att de skattskyldiga. som haft härtill, kommer att minska sin konsumtion-särskilt då den möjligheter konsumtion som kan betraktas som marginell lyxkonsumtion. Även om detta medför att skatteunderlaget härigenom blir något mindre än vid oförändrat beteende, måste även denna effekt vara fördelningspolitiskt och resursallokeringsmässigt önskvärd. med beskattningen av sparad inkomst in- Utgiftsbeskattningens uppskov nebär att de som har möjligheter att spara får möjligheter att öka sitt sparande. Den största förändringen i behandlingen rör banksparande och liknande. Detta medför att den största relativa förbättringen kommer att gälla de l tider av stark inflation torde också breda inkomstgruppernas sparande. av konventionellt sparande motverka de utgiftsbeskattningens gynnande som inflationen medför. Mindre inoönskade förmögenhetsomfördelningar och inkomsttagare med stor försörjningsbörda har emellertid komsttagare att spara eller öka sitt sparande. l absoluta tal inte så stora möjligheter kommer därför det sparande hos högre inkomsttagare, som idag bestrids av fullbeskattade löpande inkomster. kunna öka mest. De ökade möjligheter till förmögenhetsbildning för dessa grupper kan komma att leda till en ojämnare förmögenhetsfördelning än idag. storlek skall observeras att Vid bedömningen av sparandeförändringens privatekonomiska effekt är en annan än i inkomstförmögenhetsökningens skattesystemet p. g. a. den latenta skatteskuld, som utlöses vid den framtida konsumtionen. När det gäller sparbeteendet hos de grupper som har stor sparpotential i ett utgiftsskattesystem, men vars hela inkomst idag är föremål för full inkomstbeskattning-främst löntagare i mellan- och höglöneskikten -torde det knappast finnas skäl att tro att den förmånliga behandlingen av sparande skulle komma att medföra direkta konsumtionsinskränkningar. Med den nuvarande höjden på marginalbeskattningen. torde för det första utrymmet för konsumtionsinskränkningar av betydelse vara begränsat. av den förväntade sparökningen be- Vidare måste man vid uppskattningen akta olika beteendens lönsamhet. Det ökade sparande, som sparavdraget i utgiftsskattesystemet ger möjligheter till, innebär i och för sig inte att den sparandes totala konsumtion kan öka bortsett från den marginella ökning av konsumtionsmöjligheterna som den avkastning, som sparandet kan ge, innebär. Om man bortser från variationer i skatteuttaget är konsekvensen för konsumtionsmöjligheterna endast att nutida konsumtion byts mot samma framtida konsumtion. Det lönsammaste konsumtionsbeteendet för den enskilde i ett progressivt utär att hålla så jämn konsumtionsnivå som möjligt. Spagiftsskattesystem

Sparandegfördelningspolitiska effekter 135

rande. som medför en låg konsumtionsnivå idag för att möjliggöra en högre konsumtionsnivå i framtiden, medför högre total skattebelastning. Dessutom måste värdet av en framtida konsumtionsökning diskonteras ned med hänsyn till hur långt fram i tiden konsumtionsökningen skall åtnjutas. Därför torde sparandeökningen även hos grupper, som har stor sparpotential, i allmänhet komma att begränsas till vad en utjämning av konsumtionsnivån över tiden medför. Det är dock möjligt att den psykologiska genomslagskraften av sparandets skatteminskande effekt i ett övergångsskede kommer att vara så starkt att större sparökningar kommer att äga rum. Då emellertid den ökning av de framtida konsumtionsmöjligheterna, som sparandet ger, är den främsta drivkraften bakom flertalet människors sparande, kommer upptäckten att detta beteende innebär att man byter ut en större konsumtion idag mot en mindre konsumtion i framtiden att medföra att deras sparbeteende korrigeras. Slutsatsen härav är att utgiftsskatten knappast kommer att medföra några nämnvärda sparökningar på grund av konsumtionsinskränkningar hos dem som redan nu sparar. Däremot finns skäl att anta att den skatteminskning, som de sparandes redan befintliga sparande medför, i stor utsträckning kommer att utnyttjas till ökat sparande. Detta skulle sammantaget för grupper med stor sparpotential komma att innebära i huvudsak oförändrad konsumtion men ett utbyte av en del av skattebetalningen mot sparande. Vid bedömningen av den fordelningspolitiska effekten av dessa sparökningar bör man också ta hänsyn till att villkoret för skatteuppskovet i princip också innebär ett tillskott av resurser till “the common pool” och att man avstår från att ta i anspråk resurserna för personligt bruk. De samhällsekonomiska aspekterna berörs i kapitel 9-10. Det är således viktigt att ur fördelningspolitisk synvinkel konstatera. att den nominella lörmögenhetsökning, som sparavdraget kan medföra, inte alls har samma effekt för den enskilde, som motsvarande förmögenhetsökning har i det nuvarande skattesystemet. Dessutom kan förmögenhetsskatten, som ovan påvisats i kapitel 6. användas till att reglera den enskildes nytta av sparökningen. Också avvägningen av utgiftsskatteskalan kan ske med hänsyn härtill. Det bör också observeras att den lörmögenhetsökning, som sker i dagens skattesystem, till övervägande del har sin förklaring i värdetillvåixt, medan nysparandet utgör en mindre del. Värdetillväxten torde dessutom vara ojämnare fördelad. Den sparökning, som införandet av en utgiftsskatt kan komma att medföra, torde visserligen komma att öka nysparandets betydelse. Värdetillväxten torde emellertid även i ett utgiftsskattesystem vara den tyngst vägande faktorn. Detta gäller särskilt de stora förmögenheternas bildande och tillväxt. Där spelar hittills sparandet av löpande avkastning en obetydlig roll. Utgiftsskattens införande kommer inte att ändra den bilden. Däremot blir värdetillväxten effektivare beskattad i utgiftsbeskattningen än i inkomstbeskattningen. Även om utgiftsbeskattningen trots risken för en ojämnare nominell förmögenhetsfördelning snarast kommer att medföra mindre ojämnheter i konsumtionsnivån mellan olika grupper skattskyldiga än det nuvarande skattesystemet, kan dock forskjutningarna i förmögenhetsfordelningen medföra ökad ekonomisk makt och inflytande för de grupper, vars sparande är stort. Man bör dock också i detta sammanhang hålla i minnet att fördelningen

136 Sparande-fördelningspoliriska ejfekter

av värdetillväxten och andra faktorer spelar långt större roll för de maktförskjutningar, som kan äga rum, än vad nysparandet även i ett utgiftsskattesystem kan komma att leda till. Även om utgiftsbeskattningen därför inte torde komma att ha någon större betydelse for den maktkoncentration, som dagens ojämna förmögenhetsfördelning medför, är det å andra sidan helt klart att utgiftsbeskattningen inte bidrar till att lösa dessa problem. Den typen av åtgärder, som aktualiseras i reformarbetet på arbetsrättens område rörande inflytande- och trygghetsfrågorna och i diskussionerna kring frågan om löntagarfonder torde vara både effektivare och lämpligare instrument för att lösa dessa frågor. De fördelningspolitiska antaganden som ovan gjorts på grundval av tillgängligt statistiskt material rörande nuvarande förhållanden torde således i huvudsak gälla även om man beaktar de beteendeförändringar som införandet av en utgiftsskatt kan tänkas medföra. Utgiftsskattens två viktigaste fördelningspolitiska inslag verkar i olika riktning. Å ena sidan innebär utgiftsskatten en effektivare beskattning av kapitalägarnas konsumtion och mindre möjligheter till skattellykt och kringgående av skattelag och därmed en rättvisare beskattning. Ingen kan undgå den skattebörda som skattesystemet avser for honom. Å andra sidan medför sparandets gynnade ställning i utgiftsbeskattningen att den som kan spara mest också får den största skattelåttnaden. Denna lättnad är dock endast temporär, då sparandet är belastat med en latent skatteskuld som effektueras när den skattskyldige tillgodogör sig sparmedlen. Frågan om hur man skall värdera utgiftsskattens sammantagna fördelningspolitiska effekter avgörs av hur man väger ihop dessa två skilda moment.

8 Utgiftsskattebasens storlek

8.1 Utgångspunkter

Enligt taxeringsstatistiken uppgick hushållens sammanräknade nettoinkomst för inkomståret 1974 till drygt 155 miljarder kronor. Även om det från denna summa avgår såväl allmänna avdrag som grundavdrag innan skatten uttages, torde den sammanräknade nettoinkomsten ge den bästa uppfattningen om inkomstskattens skatteunderlag. Utgiftsskattens skatteunderlag är annorlunda sammansatt. Dess bruttobas är större, då alla likviditetstillskott är skattepliktiga. Å andra sidan medges avdrag för allt sparande och alla investeringar. Enligt nationalräkenskaperna uppgick hushållens sparande 1974 till ca 11,8 miljarder kronor. Ur såväl samhällsekonomisk som statsfinansiell synvinkel är det av stor vikt att få en uppfattning om i vad mån skattebasen blir större eller mindre vid en övergång till utgiftsskatt. En uppskattning av utgiftsskattebasens storlek i jämförelse med inkomstskatten har därför företagits. En sådan uppskattning är emellertid på Föreliggande statistiskt material endast möjlig att göra beträffande en total övergång till utgiftsbeskattning. En beräkning av skattebasen vid en partiell övergång till utgiftsskatt av föreslagen typ har ej varit möjlig att göra. Vissa slutsatser om basen för den föreslagna omfattningen av utgiftsskatten och dess relation till motsvarande bas för den progressiva delen av inkomstskatten torde dock kunna dras av materialet. 1 den preliminära nationalbudgeten för år 1976 redovisades hushållens inkomster och utgifter enligt vad som framgår av tabell 8:1. Om alla inkomster vore inkomstskattepliktiga borde delinitionsmässigt skillnaden mellan utgiftsskattens och inkomstskattens skattebas inte vara särskilt stor. Skillnaden kan endast bestå i hushållens sammanlagda negativa eller positiva sparförändringar. I totalekonomin kan emellertid dessa skillnader endast vara små. len helt sluten ekonomi där endast hushåll handlade med varandra skulle någon skillnad ej kunna uppstå. I den utredning, som Advisory Commission och lntergovernmental Relations företagit om utgiftsskatten. gjordes en jämförande beräkning av inkomstskattens och utgiftsskattens skattebas som för amerikanska förhållanden gav följande resultat enligt tabell 8:2.

138 storlek Urgiftsskattebasens

Tabell 8:1 De enskilda konsumenternas inkomster och utgifter 1974-1976

Miljarder Procentuell förändring kronor från föregående år

1974 1975 1974 1975 1976 prognos prognos prognos

Löpande priser l Faktorinkomstera 155 755 181 668 13,2 16,6 10,0 130 589 154 183 12,8 18,1 11,1 Egentliga lönerb Enskilda företagares inkomster ll 671 12 823 23,7 9,9 3,3 13 495 14 662 9,0 8,6 4,5 Övriga faktorinkomster 2 lnkomstöverforingar till hushåll 41 143 48 099 32,7 16,9 20.4 3 Direkta skatter, avgifter m. m. 55 853 64 577 16,1 15,6 14,6 48 485 55 300 14,9 14.1 12,1 därav: prel. A-skatt 4 Nettoinbetalningar till 14 710 16 478 -l3,9 12,0 -2,6 det offentliga (3-2) 5 Räntor och utbetalningar, netto? l 995 2 275 35,4 14,0 13.8 6 Övriga transfereringsinkomster och -utgifter

9 Sparande (7-8)d 8,0 10,4 2,6 2,4 -1,0 10 Sparkvot (9:7)e

1968 års priser 98 955 104 664 7,3 5,8 1,9 11 Disponibel inkomst 12 Privat konsumtion 91 016 93 746 4,4 3,0 3,0

a Hushållssektorn inkluderar, förutom hushållen, de s. k. ideella organisationerna som finansieras och kontrolleras betjänar hushållen och som inte helt eller huvudsakligen av offentliga sektorn. Hit räknas fackföreningarna, folkbildningsverksamheten, nyktjänstemannaorganisationerna, Röda korset terhetsrörelsen, idrottsorganisationerna, barnhem, barnkolonier, sem. m. samt ej statsbidragsberättigade privata sjukhem, mesterhem. Utöver löntagarhushâll ingår hushåll som äger personliga företag, dvs. som erhåller sin huvudsakliga inkomst från rörelse. b Uppdelningen av de disponibla inkomsterna följer samma principer som tillämpades i konjunkturinstitutets höstrapport. 4 Arbetsgivaravgifter till socialförsäkring, tillräknade pensionsavgifter for statliga och kommunala myndigheter, för kommunala affarsverk samt för icke-finansiella företag är ej medtagna som lönefönnåner i denna post. d utbetalda pensioner Egentliga löner motsvarar kontant utbetald lönesumma, direkt från industri, handel och statliga affársverk samt arbetsgivaravgifter till privat för-

säkring. ålnkl. räntor på privata forsäkringsfonder (exkl. skadeforsäkring). ./lnkl. privat försäkringssparande. Detta uppgick 1974 till 4715 milj, kr. och 1975 till 5 536 milj. kr. Det beräknas 1976 uppgå till 6083 milj. kr. gFörändring mätt i procentenheter. Källor: Konjunkturinstitutet och statistiska centralbyrån.

Urgifrsskatrebasens storlek 139

Tabell 8:2 Comparison of Tax Base of lncome Tax and Expenditure Tax 1968 ($ billions) lncome Expenditure Tax” Tax Personal income 688.7 688.7 Deduct: Portion of personal income not included in “AGlb or Receipts“ 137.7 75.2

D. Other types of personal income l. lncome received by non-individuals 5.4 5,4 2. Difference in accounting treatment 4.2 4.2 3. Other exemptions and exclusions

c. Excluded moving expenses d. Excluded contributions to retirement plan by self-

Add: Portion of AGI or “Receipts not included in personal income 48.7 22.8 A. Personal contributions for social insurance 22.8 22.8 B. Net gain from sale of financial assets 17.8 C. Other types of income l. Annuities and pensions reported on tax returns 6.0 2. Other income in “AGl” but not in personal income 2.1 Equals total adjustment for conceptual differences -89.0 -52.4 Estimated “AGl” or “Receipts” of taxable and non-tax individuals 559.7 636.3 Deduct: “Savings” reported by individuals in expenditure tax returns 9.8 A. Personal saving 39.8 B. Minus:

A. Deduct: l. Personal contributions for social insurance 22.8 2. Private life insurance reserves 4.6 B. Add: deductions of interest payments in income tax returns 18.5 Equals AGl and “Gross Expenditures” on comparable basis 599.7 617.6

Sourcez John A. Gorman. The Relationship Between Personal lncome and Taxable lncome. Survey of

Current Business. May. 1970. b AGl = Adjusted Gross lncome.

140 Utgiftsskattebasens storlek

Resultatet visar på ett något större underlag för utgiftsskatten än för inkomstskatten. Resultatet är ej direkt översättningsbart till svenska förhållanden på grund av betydelsefulla skillnader mellan inkomstskattesystemen. Vid en motsvarande svensk beräkning med utgångspunkt från nationalräkenskapernas uppgifter om hushållens inkomster och utgifter visar det sig vara förenat med stora svårigheter att beräkna utgiftsskattens underlag med utgångspunkt från inkomstsidan. För det första uppstår problem vid förvandling av nationalräkenskapernas inkomstbegrepp till kontantströmmar. Vidare grundas en del av materialet på osäkra antaganden. Då bl. a. inga kapitalvinster och inte heller arv och liknande ingår i nationalräkenskaperna måste en uppskattning härav göras. Slutligen utgör posten för sparande en restpost, som påverkas av felen i beräkningen av hushållens inkomster och utgifter (privat konsumtion m. m.). Uppskattningarna av sparandet kan därför vara behäftade med stora fel. Det är emellertid också möjligt att beräkna storleksordningen av utgiftsskattebasen från nationalräkenskapernas konsumtionssida. Denna väg visar sig också vara enklare och mindre problemfylld än inkomstvägen. Den konsumtionsredovisning, som ligger till grund för nationalräkenskaperna, är så detaljerad att det på ett godtagbart sätt är möjligt att efter korrigeringar få fram den del av hushållens konsumtion. som ligger inom utgiftsskattens konsumtionsbegrepp. Därför har denna väg bedömts tillförlitligare än mätningar via de andra aktuella makroekonomiska storheterna.

8.2 Beräkning på grundval av nationalräkenskaperna

Med utgångspunkt från det statistiska materialet i nationalräkenskaperna har för beskattningsåret 1974 gjorts en beräkning av utgiftsskattebasen, som redovisas i tabell 8:3. Syftet med beräkningen är att visa storleksordningen av en uppskattad utgiftsskattebas jämfört med den faktiska inkomstskattebasen enligt den officiella inkomststatistiken. Beräkningsmetodiken och de korrigeringar som företagits kräver vissa kommentarer. I den okorrigerade privata konsumtionen på 131.3 miljarder ingår alla utgifter inom hushållssektorn för varaktiga och icke varaktiga varor samt tjänster. Däremot innefattas inte sådana inköp av konsumtionsvaror som sker i samband med näringsutövning och som betraktas som avdragsgill kostnad i samband med rörelse. De varaktiga konsumtionskapitalvaror(t. ex. bilar och TV-apparater) som inköps av hushållen utan att utnyttjas i samband med rörelse betraktas som privat konsumtion trots att det ur hushållets synpunkt i viss mening rör sig om en investeringsutgift. De enda undantagen är anskaffning av egnahem och fritidshus. Sådana inköp betraktas ej som privat konsumtion utan som realkapitalinvestering. Detsamma är förhållandet med förbättringskostnader nedlagda på sådana fastigheter. Det årliga nyttjandevärdet av dessa fastigheter ingår däremot som en betydande post i den privata konsumtionen. En del av den privata konsumtionen konsumeras inom de organisationer som betjänar hushållen (t. ex. fackföreningar och andra ideella organisationer).

Utgjfrsskatrebasens storlek 141

Tabell 8:3 Utgiftsskattebas beräknad med utgångspunkt från den privata konsumtionen”

1974 i miljarder kronor

Okorrigerad privat konsumtion 131,3 Minskning med vissa konsumtionsposter Avskrivningar. räntor på lånat kapital m. m. för småhus

Ökning med vissa transfereringsutgifter

Skattemässiga avdrag Omkostnader for intäkternas förvärvande (inkomst av tjänst) 6,6

a Källa: Nationalräkenskaperna 1974, Statistiskt meddelande N 1975:98 samt material vid SCB.

Beträffande de konsumtionsposter som ej skall ingå i utgiftsskatteunderlaget kan följande anföras. Beräkningen av nyttjandevärdet av egnahem och fritidshus i statistiken grundar sig delvis på konstruerade transaktioner (imputeringar). Beräkningarna för utgiftsbeskattningen har i stället anpassats till den schablonbeskattning av villor som kommer att ligga till grund även lör utgiftsbeskattningen. Därför har samtliga delposter i det statistiska underlaget utom onera (0,6) och reparationer med underhåll (1,3) frånräknats. Försäkringar (0,2) och fastighetsskatt (0,5) har frånräknats därför att posterna kommer med bland transferingsutgifterna. Ränta på lånat kapital (4,5) har liksom övriga utgiftsräntor lämnats utanför beräkningarna då avdragsrätt härför föreligger. Eftersom beräkningarna utgår från en fullt ut genomförd utgiftsbeskattning har inte heller posterna avskrivningar (2,2) och ränta på eget kapital (3,2) medtagits. I stället har den vid beskattningen tillämpade schablonräntan på 4 % tillagts, vilket ger 2,5 miljarder. Detta innebär en viss underskattning av schablonintäkten. Netto innebär detta en minskning av konsumtionen med 8.1 miljarder kronor.

142 Utgifrsskatrebasens storlek

Beträffande hälso- och sjukvård har ersättningar från Försäkringskassan till apotek och liknande samt ersättningar direkt till hushållen frånräknats for att erhålla hushållens nettobetalningar. Livforsäkringstjänsterna, som ingåri försäkringspremierna, frånräknas då forsäkringssparandet är avdragsgillt i det skisserade utgiftsskattesystemet. Det saknas säkra utgångspunkter for uppskattningen av de ideella organisationernas konsumtion. En grov överslagsberäkning hållen i överkant kronor, som alltså skall dras ifrån den okorrigerade konger ca l miljard sumtionen. Den korrigerade privata konsumtionen uppgår då till 119 miljarder kronor. Utanför konsumtionen, som den redovisas i nationalräkenskaperna, faller vissa skatter och avgifter till det offentliga som skall läggas till. De direkta skatterna är visserligen avdragsgilla vid utgiftsbeskattningen, men då detta mån högre formellt skatteuttag måste återspeglar sig i ett i motsvarande skatterna läggas till for att jämförelsen med inkomstbeskattningen skall bli rättvisande. En del av hushållens konsumtion är avdragsgill vid beskattningen trots att den faller utanför näringsutövning. Detta gäller särskilt resor till och från arbetet. Hela omkostnadsposten under inkomst av tjänst 6,6 miljarder kronor har därför dragits från basen. Vidare bestrids en del av hushållens konsumtion av icke skattepliktiga transfereringar, som for att uppnå en rättvisandejämförelse med inkomstbeskattningen skall frånräknas konsumtionen. Bland annat ingår här:

Miljarder kronor

För att erhålla en rättvisande jämförelse mellan inkomst- och utgiftsskattebaserna borde egentligen även korrigering ske for den konsumtion som bestrids av inkomster, som genom skattefusk undanhålls inkomstbe- Emellertid är en uppskattning härav mycket vansklig och kan skattning. ej göras med någon säkerhet. Mot den överskattning av utgiftsskattebasen. som härmed kan uppstå står att det på några områden föreligger en ofullständig täckning av konsumtionen, som å andra sidan leder till en viss av hushållens konsumtion. Det gäller exempelvis handeln underskattning frimed begagnade varor, främst bilar, handeln med konst, antikviteter, märken och dylikt. Detsamma gäller hushållens konsumtion utomlands. Mot den bakgrunden har ytterligare korrigeringar inte ansetts behövliga.

sou 1976:62 Urgiftsskartebasens storlek 143

8.3 Resultat

Resultatet av beräkningen är att utgiftsskattebasen för år 1974 kan uppskattas till drygt 161 miljarder kronor, jämfört med en faktisk inkomstskattebas på drygt 155 miljarder kronor. Utgiftsskattebasen skulle således vara 6 miljarder eller nära 4 96 större än inkomstskattebasen. Även med utrymme givet för vissa felmarginaler visar resultatet att utgiftsskattebasen i vart fall inte bör vara mindre än inkomstskattebasen. Detta gäller således även vid den relativt höga sparkvot, 8,2 %, som rådde 1974. Av beräkningstekniska skäl avser, som redan nämnts, beräkningen skattebasen vid en total övergång till utgiftsskatt. Den partiella övergång, som föreslås. torde medföra att avvikelserna mellan utgifts- och inkomstskattebas blir något mindre. För att få en jämförelse med ett år med låg sparkvot har en beräkning av utgiftsskattebasen även löretagits för år 1969, då sparkvoten var mycket låg, endast 3,2 96. Beräkningen redovisas i tabell 8:4. Tabell 8:4 Utgiftsskattebas beräknad med utgångspunkt från den privata konsumtionena

1969 i miljarder kronor

Okorrigerad privat konsumtion 85,2 Minskning med vissa konsumtionsposter Avskrivningar, räntor på lånat kapital m. m.

Ökning med vissa transfereringsutgifter

Korrigerad privat konsumtion jämte vissa transfereringsutgifter 111,5 Skattemässiga avdrag Omkostnader för intäkternas förvärvande

a Källa: Nationalräkenskaperna 1969. statistiskt meddelande N 1975:98,samt material vid SCB. b lnkl. fr. o. m. 1974-01-01 skattepliktiga sociala förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m.

144 Utgiftsskarrebasens storlek sou 197552

Som väntat är differensen mellan utgifts- och inkomstskattebaserna något större för 1969 än för 1974 på grund av det lägre sparandet år 1969. Utgiftsskattebasen är här drygt 6 % större än inkomstskattebasen. Skillnaden är dock inte så stor som förändringen i sparkvoten borde ge anledning att förmoda. Orsaken hänill skall beröras i det följande. Om man utgår från att den i nationalräkenskaperna för år 1974 redovisade restposten 11,7 miljarder kronor för sparande är korrekt, innebär beräkningarna också under förutsättning att dessa år korrekta att skattebasen vidgas brutto före avdrag för sparande med ca 17 miljarder kronor. Vid en bedömning av dessa tal skall ihågkommas att sparandet, som det framkommer i nationalräkenskaperna, endast skenbart har ett direkt samband med den disponibla inkomsten som den framkommer i nationalräkenskaperna. Däremot är sambandet mer direkt med den redovisade konsumtionen. Det i nationalräkenskaperna redovisade sparandet framstår därför som en produkt av skillnaden mellan den redovisade inkomsten och konsumtionen endast på grund av valet av statistiska jämförelsepunkter i nationalräkenskaperna. 1 själva verket påverkas både sparandets storlek och konsumtionens storlek också av faktorer. som ej redovisas i nationalräkenskaperna, särskilt av storleken på den externa förmögenhetsupplösningen inom hushållssektorn. 1 den i nationalräkenskaperna redovisade inkomstposten ingår definitions- Når det gäller överlåtelser inom hushållsmässigt sålunda ej kapitalvinster. sektorn påverkas inte nettot härav. En försäljning av ett investeringsobjekt för konsumtion motsvaras här av någon annans nysparande. Annorlunda är fallet vid försäljningar utanför hushållssektorn. Desinvesteringar där transhushållssektom kommer ej till synes som en spaaktionspartern ej tillhör randeminskning i statistiken via inkomstsidan utan endast om den redovisade konsumtionen påverkas. Å andra sidan framkommer en kapitalvinst vid transaktioner utanför hushållssektorn, där vinsten ej förbrukas, inte heller som en sparandeökning. Däremot bör detta sparande framkomma i finansräkenskaperna. som framkommer i nationalräkenskaperna. är således det Sparandesiffran, netto med vilket nysparandet överstiger den externa förmögenhetsupplös- Däremot är sparandet egentligen inte en direkt funktion av de reningen. dovisade inkomsterna i nationalräkenskaperna minus konsumtionen, enär hushållens konsumtion respektive sparande år en funktion inte bara av den inkomsten utan även av kapitalvinster. inkomstvinster, lån och disponibla förmögenhetsupplösning. Detta skulle kunna förklara varför bruttobasen för utgiftsskatten före avstörre än inkomstskattebasen. Det drag för sparande kan vara så mycket också att den relativa skattebasen inte bara skulle förändras med betyder som den framkommer i nationalräkenskaperna, utan att den sparkvoten. också skulle vara beroende av bruttorelationerna mellan nysparande och extern förmögenhetsupplösning. Detta förhållande skulle också kunna förklara, varför de relativa skillnaderna i skattebas mellan 1969 och 1974 inte är större, vilket sparkvotsförändringen skulle ge anledning att förmoda. Orsaken synes vara att ökningen av nettosparkvoten mellan 1969 och 1974 motsvaras av en ännu snabbare ökning av bruttofaktorerna. Det vill säga har accelererat mellan att tempot i den externa formögenhetsupplösningen

storlek 145 Utgiftsskattebasens

1969 och l974. Denna acceleration synes också bekräftas i det material Waldenström-rapporten redovisar. När det gäller utrymmet för fönnögenhetsupplösning skall ihågkommas att de årliga värdestegringsvinsterna i nominella tal klart överstiger nysparandet, vilket förklarar att hushållens sammanlagda förmögenhetsställning i vart fall i nominella tal inte rubbas särskilt

mycket av ens stora förmögenhetsupplösningar.

Slutsatsen härav skulle då bli, att utgiftsskattebasen i och för sig kan förbli stor vid ökad sparkvot om takten för

bruttoförmögenhetsupplösningen

är hög. Utgiftsskattebasen skulle i så fall vara beroende av inte bara nettosparandet i samhället utan också av kapitalägarnas beteende inom den ramen. Detta påverkar också utgiftsskattens fördelningspolitiska effekter. Ju högre takten i förmögenhetsupplösningen är desto mer omfördelande till kapitalägarnas nackdel borde effekten bli även vid oförändrat nettosparande inom hushållssektorn.

8.4 Skatteutfall

Vad angår de skatteinkomster, som utgiftsskatten kan generera jämfört med inkomstskatten och med oförändrat marginalskatteuttag, saknas underlag för närmare beräkningar utöver det antagandet att den totala skattebasen bör bli något större eller i van fall inte mindre än inkomstskattebasen, om inte betydande förändringar i hushållens konsumtionsbeteende inträffar. Däremot saknas underlag för exakta beräkningar av skatteunderlaget inom varje marginalskatteskikt. Avgörande för utfallet är relationen mellan medelmarginalskatten i de inkomstlägen där sparavdragen göres och medelmarginalskatten för den konsumtion, som ej täcks av årets löpande inkomster. Rent definitionsmässigt bör utgiftsskatten medföra ökade skatteintäkter vid oförändrad skatteskala, då sparandet ger möjligheter till ökad framtida konsumtion vilket medför att sparavdraget i princip bör ske i ett lägre marginalskatteläge än beskattningen av konsumtionen. I vart fall finns knappast anledning anta att skatteutfallet skulle bli mindre än för inkomstskatten. Den föreslagna modellen med ett proportionellt skikt endast inkomstbeskattat och undantaget utgiftsskatt medför på grund av att progressionen börjar senare än i det nuvarande skattesystemet vissa skatteförluster. Å andra sidan medför slopandet av spar- och försäkringsavdrag i inkomstbeskattningen viss ökning av skatteintäkterna. Antages försiktighetsvis oförändrat skatteunderlag i varje skikt medför omläggningen med den i modellen använda skatteskalan ett skattebortfall på ca 1,5 miljarder kronor. Troligare är emellertid att skatteintäkterna ökar något dels därför att skattebasen är något större, dels därför att utgiftsbeskattningen medför en omfördelning mellan inkomstskikten ledande till större andel av skatteunderlaget i högre skikt.

9 Samhällsekonomiska effekter

En övergång till utgiftsbeskattning torde komma att medföra samhällsekonomiska effekter utöver de redan berörda fördelningspolitiska effekterna. inte bara övergångsvis utan även mer långsiktigt. l det följande skall huvudsakligen de långsiktiga verkningarna diskussionsvis beröras. Någon djupare undersökning av utgiftsskattens allmänekonomiska effekter har inte varit möjlig att företa. Som behandlats i kapitel 7 och 8 ovan kommer utgiftsskatten även vid oförändrat nettosparande i samhället och vid oförändrat skatteuttag att kunna medföra betydande omfordelningar av skattebördan. Den inkomstskatt, som idag tas ut av nettospararna, kommer i stället att träffa den konsumtion som bestrids med formögenhetsupplösning eller lån. I den mån denna konsumtion motsvaras av tidigare eller senare sparande, som skulle ha beskattats fullt ut i inkomstbeskattningen, sker ingen omfördelning av skattebördan mellan olika skattskyldiga utan endast över tiden. Värdestegringsvinsterna har emellertid som framgått endast i begränsad omfattning den karaktären. Till återstående del blir effekten en omfordelning av beskattningen också mellan skattskyldiga. Utgiftsskattens effekter får emellertid också antas påverka hushållens beteende på ett annat sätt än det nuvarande skattesystemet. Särskilt gäller detta fördelningen mellan konsumtion och sparande, då utgiftsskatten gör sparande billigt och hög konsumtion dyr. Utöver vad som anförts i kapitel 7 bör följande framhållas, I ett utgiftsskattesystem blir det naturligare att ifrågasätta nyttan av marginell konsumtion, eftersom marginalnyttan kan antas avta med stigande konsumtion, samtidigt som kostnaden för den marginella konsumtionen genom progressionen i utgiftsskatten blir allt högre ju större konsumtionen är. Detta kan särskilt tänkas påverka den mer lyxbetonade kapitalvaruanskaffningen. Införandet av utgiftsskatt torde också komma att påverka marknadsbilden på sådana områden, där de nuvarande skatteeffekterna har haft betydelse for efterfrågan och prisbildning. Också de ändrade skattebetingelserna for företagsamheten, särskilt då för familje- och småföretagsamheten, torde få näringspolitiska konsekvenser. l det följande skall dessa frågor något beröras.

148 Samhällsekonomiska effekter sou 19761,;

9.1 Utgiftsskattens effekter för sparande och konsumtion

När det gäller frågan om vilka effekter utgiftsskatten kan få för sparandet får konstateras att hushållens beteende är svårt att förutse, även om det finns skäl att förvänta sig ett ökat sparande. Viktigare än att försöka gissa sig till hur de kommer att reagera torde i detta sammanhang vara att något beröra de effekter utgiftsbeskattningen får vid a) minskat sparande. b) oförsom ändrat sparande och c) ökat sparande. Till frågan om utgiftsskatten konjunkturpolitiskt instrument återkommes i kapitel 10. Om sparandet minskar och konsumtionen ökar. medför detta en progressivt ökad utgiftsskattebelastning på hushållen och ökade skatteinkomster för staten. Jämfört med inkomstbeskattningen. som i princip är helt neutral mellan konsumtion och sparande. blir konsekvensen att möjligheterna till konsumtionsökning begränsas då en del av minskningen av sparandet går i skatt. Utgiftsskatten har på så sätt en återhållande effekt på konsumtionsökningar. Skulle sparandeminskningett vara önskvärd kan tttgiftsskattens återhållande effekt mildras eller neutraliseras genom skattesänkning. Även om en total konsumtionsökning framstår som en mindre trolig effekt av utgiftsskatten. kan en sådan komma till stånd på olika sätt. Man får nämligen ha i minnet att utgiftsskatten jämfört med inkomstskatten verkar olika för hushåll med positivt sparande respektive för hushåll med negativt sparande. För dem, som har positivt sparande, medför sparavdraget möjlighet till viss konsumtionsökning med oförändrat sparande. För hushåll med negativt sparande medför utgiftsskatten minskade konsumtionsmöjligheter vid oförändrad förmögenhetsupplösning. En konsumtionsökning skulle då kunna bero på att hushåll med positivt sparande skulle utnyttja skatteminskningen på grund av sparavdraget till ökad konsumtion. samtidigt som gruppen med negativt sparande inte skulle låta sitt konsumtionsbeteende påverkas av den nya skattebelastningen. Gruppen skulle i så fall bestrida skatten med ökad förmögenhetsupplösning. Vid en oförändrad sparnivå medför utgiftsskatten knappast någon lörutöver den omfördelning av skatten mellan sparande och förbruändring som berörts ovan. lnom ramen för oförändrat totalt huskande hushåll, hållssparande kan detta ta sig flera uttryck. sitt konsumtionsbeteende blir Om man förutsätter att ingen förändrar effekten ökat sparande hos dem som sparar, då skatteminskningen på grund av sparavdraget i så fall medför motsvarande ökning av sparandet. Omvänt måste förmögenhetsuppslösningen öka för att konsumtionsnivån skall kunna bibehållas samtidigt som utgiftsskatt skall erläggas. som är oförändrat hos Utgår man i stället från att det är sparbeteendet medför ökad konsumtion hos dem samtliga grupper, utgiftsbeskattningen som sparar. då skatteminskningen på grund av sparavdraget medför ökade konsumtionsmöjligheter. För spargruppen växlas på så sätt en del av skatteminskningen i ökad konsumtion. den andra delen går åt i utgiftsskatt För den andra gruppen medför utgiftsskatten vid på konsumtionsökningen. oförändrad förmögenhetsupplösning minskad konsumtion och ökad skatt. lnom ramen för ett oförändrat totalt hushållssparande torde den här senare utvecklingen vara den troligare. är att hus- Den troligaste effekten av en övergång till utgiftsbeskattning

Samhällsekonomiska 149

e/Yekter

hållens totala sparande ökar. Skattelindringen på grund av sparavdraget torde i vart fall till en del komma att användas till ökning av sparandet. Det utrymme för ökat sparande, som sparavdraget ger, medför nämligen ingen ytterligare konsumtionsuppoffring för den skattskyldige. Den fördyring av konsumtion med hjälp av lån och förmögenhetsupplösning, som utgiftsskatten leder till. kommer förmodligen att medföra minskad sådan konsumtion. Det är emellertid svårt att förutsäga om utgiftsskattens konsumtionsåterhållande effekt för den här typen av konsumtion är så stark att det även blir fråga om en minskning av lörmögenhetsupplösningen. Den troliga totala nettoeffekten torde dock bli en viss sparandeökning. Vid en sparandeökning medför utgiftsbeskattningen minskade skatteinkomster för staten. Effekterna kommer troligen att koncentreras till den kortsiktiga in- och utlåningen och kan komma att medföra en viss press på ränteläget inom den sektorn. Följden bör också bli ökad likviditet i banksystemet och på kreditmarknaden. Om inga åtgärder vidtages betyder det en lättare lånemarknad för bl.a. näringslivet men följden kan också bli att efterfrågeöverskott uppstår på avdragsgilla investeringsobjekt, vilket kan ha en prisuppdrivande effekt. Detta gäller t. ex. fastighets- och aktiemarknaden. På dessa marknader skulle efterfrågeökningen inte bara motsvaras av det ökade spararandet. Om krediter för investeringar på dessa områden skulle komma att lämnas i samma relation till satsat eget kapital som idag, skulle sparökningen komma att medföra en hävstångseffekt som skulle resultera i en ännu starkare efterfrågeökning, både vad avser investeringsobjekt och krediter. Innebörden härav är följande. Om det i dagens läge krävs 20 % självfinansiering för en viss typ av investering, medger detta för en person, som med beskattade medel sparat ihop 20 000 kr., en investering på 100 000 kr. l ett utgiftsskattesystem skulle samma person - i normalt marginalskatteläge - med oförändrad konsumtionsnivå i stället ha ett sparkapital på ca 35000 kr. Om samma relation mellan eget och lånat kapital skulle behållas, skulle detta ge möjligheter till en investering kr. på ca 175000 Sparökningen på 15 000 kr. skulle i så fall komma att ge upphov till dels en ökning av efterfrågan på ifrågavarande typ av investeringsobjekt med 75000 kr.,dels en ökning av kreditefterfrågan med 60000 kr. Därför torde införandet av ett utgiftsskattesystem komma att kräva en aktivare kreditpolitik från statsmakternas sida, om det nuvarande efterfrågeläget skall kunna bibehållas. Genom kreditpolitiska åtgärder av olika slag torde de nämnda hävstångseffekterna kunna undvikas. Som exempel på åtgärder som kan komma ifråga kan nämnas högre krav på bankernas likviditet, högre krav på sjåilvfnztnsiering vid villainvesteringar, krav på snabbare amorteringstakt på lån och skärpta belåningsregler för värdepapper oaktat dessa åtgärder framstår som ovanliga vid en ökning av sparandet. På konsumtionslånesidan torde däremot snarast vissa lättnader vara befogade. Jämfört med dagens fördelning mellan konsumtion och sparande torde utgiftsskatten vid oförändrat formellt skatteuttag även vid ett något större sparande ge åtminstone samma skatteinkomster som inkomstskatten gör idag. Om sparökningen blir större, så att skatteinkomsterna skulle minska, synes det foljdriktiga vara med hänsyn till utgiftsskattens generella effekter

150 Samhällsekonomiska effekter sou 197552

på samhällsekonomin, att staten utnyttjar det genom sparandeökningen och de nämnda kreditpolitiska åtgärderna friställda låneutrymmet på kreditmarknaden för att kompensera sig för utgiftsskattebortfallet genom upplåning i stället för genom höjning av andra skatter. Det utrymme, som friställs i samhällsekonomin genom hushållens konsumtionsminskning, kan utnyttjas for ökad offentlig konsumtion eller för ökade offentliga eller privata investeringar. Det skall observeras att hushållens konsumtionsminskning ej blir lika stor som sparandeökningen, då en del av sparökningen motsvaras av minskad skattebetalning. Effekten av utgiftsskatten skulle då vid ökat sparande bli minskad privat konsumtion - men ej i motsvarande omfattning - ökade privata och offentliga investeringar. alternativt ökad offentlig konsumtion samt ökad privat kapitalbildning och minskat offentligt finansiellt sparande. Vidare kommer omsättningen på kreditmarknaden att öka. Skulle en minskning av den privata konsumtionen ej vara önskvärd, kan konsumtionen stimuleras genom utgiftsskattesänkning eller genom ökade transfereringar. Ser man på utgiftsskattens effekter i dessa avseenden mot bakgrund av de krav på ñnanspolitiska åtgärder, som enligt bl. a. Iångtidsutredningen i framtiden kommer att ställas för bibehållandet av samhällsekonomisk balans, kan följande sägas. Under lång tid kommer att krävas ett betydande hushållssparande, eller i vart fall tillbakahållande av hushållens konsumtion. då både investeringarna och den offentliga sektorn kräver expansionsutrymme. Något utrymme för skattesänkningar synes knappast finnas. Snarast behövs ökade resurser för den offentliga sektorn. Den höga sparkvot. som av den snabba förelegat de senaste åren, synes till stor del vara en funktion av hushållens disponibla inkomster. Avtar takten i ökningen av ökningen disponibla inkomsten torde svårigheter uppstå att behålla sparandet på en åtgärder torde få vidtas om konsumtionen som hög nivå. Finanspolitiska ett smidigt inföljd härav stiger. l detta hänseende utgör utgiftsskatten strument såsom närmare behandlas nedan i kapitel lO. Jämfört med inkomstskatten torde redan mycket måttliga skattehöjningar ge möjligheter resultat en uttill finanspolitiskt positiva på grund av den dubbla effekt giftsskattehöjning kan medföra dels genom att få hushållen att inskränka eller uppskjuta en del av sin konsumtion till förmån för sparande, dels genom den högre skattebelastningen på den konsumtion som ändå äger rum. Medborgarna torde också vid rådande skattetryck förmodligen vara mer benägna att bidra till balansen i samhällsekonomin genom ökat sparande än genom en skärpt beskattning. Effekten härav är å andra sidan jämfört med inkomstbeskattningen att skatteinkomsterna blir mindre, vilket vid oförändrat offentligt resursbehov kräver en ökad offentlig upplåning. När det gäller skatteinkomsternas totala volym kan emellertid den progressiva utgiftsskatten liksom inkomstskattens progressiva del endast ha marginell betydelse, varför problemets storleksordning inte får överdrivas. Att finansieringen av de statliga utgifterna sker genom upplåning i stället för genom beskattning spelar ur stabiliseringspolitisk synvinkel mindre roll i vart fall på kort sikt. Vilka effekterna härav på lång sikt blir är osäkrare.

sou 1976;52 Samhällsekonømiska ejfekter 151

9.2 Utgiftsskattens marknadseffekter

En övergång till utgiftsbeskattning kan tänkas få effekter på marknaden för investeringsobjekt på främst två sätt. Om utgiftsbeskattningen medför en ökning av sparandet kan det uppkomma ett efterfrågeöverskott på investeringsobjekt. vilket kan medföra prishöjningar. Aktiespararna skulle t. ex. få möjligheter att köpa mer aktier. Å andra sidan kommer det för att möjliggöra oförändrad konsumtion att krävas större aktieforsäljningar av den som säljer än idag. Huruvida efterfrågeöverskott kommer att uppstå beror på de kreditpolitiska åtgärder. som vidtas vid ökat sparande. Den frågan har berörts i föregående avsnitt. Däremot bör utgiftsskatten medföra ökad omsättningshastighet på aktiemarknaden och på hela kapitalmarknaden. En viktig marknadseffekt av en övergång till utgiftsbeskattning är att de inlåsningseffekter som inkomstbeskattningen kan medföra mildras vid den partiella övergång till utgiftsskatt som här föreslås. En hög inkomstskatt medför generellt obenägenhet till vinstrealisation. Den medför också att det är viktigt fören skattskyldig att anpassa tidpunkten fören vinstrealisation så att den ligger lämpligt med hänsyn till den skattskyldiges hela skatteoch inkomstsituation. Vinstrealisation undviks t. ex. under år med hög annan inkomst. Å andra sidan kan tidpunkten fören försäljning vara avgörande för om en förlust i praktiken skall kunna bli avdragsgill, eller om en vinst skall kunna kvittas mot resultatet av annan verksamhet. Vid utgiftsbeskattningen kommer den här typen av hänsyn ej att ha någon betydelse. Det innebär att tidpunkten för anskaffning eller försäljning ej behöver bli beroende av skatteöverväganden. Härigenom kommer rörligheten på marknaderna att öka, vilket också medför att beskattningens inflytande på prisbildningen minskar. De mest påtagliga marknadseffekterna torde emellertid inträda på sådana områden där efterfrågan och prisbildning påverkats av det nuvarande skattesystemets effekter på grund av att relationen mellan investeringarnas avkastning före och efter skatt förändrats av beskattningen. Då investeringens avkastning efter skatt oftast synes vara det avgörande för prissättningen, har beskattningseffekten blivit kapitaliserad i prissättningen. På vissa marknader har skatteeffekten medfört sådana efterfrågeöverskott att ytterligare prisökningar uppstått, varigenom skatteeffekten ytterligare lörstärkts. Ibland synes följden ha blivit en självgenererande prisökningsspiral med skatteeffekten som främsta anledning. l och med att utgiftsskatten behandlar allt avdragsgillt sparande lika, både i investeringsögonblicket och när avkastningen konsumeras, blir följden att den relation som föreligger mellan avkastningen före skatt för olika investeringsalternativ blir densamma efter skatt. Utgiftsskatten medför således inga snedvridande effekter på valet mellan sådana investeringsobjekt.

Någon kapitalisering av beskattningen sker därigenom ej. För valet av in-

vesteringsalternativ blir då avkastningen före skatt avgörande. För sådana investeringsobjekt. som ej anses som sparande i utgiftsbeskattningen. förblir skattebelastningen i stort sett densamma som i inkomstskattesystemet. Därmed är dock inte sagt att övergången till utgiftsskatt inte kan komma att påverka marknads- och prisbildningsförhållandena.

152 Samhällsekonomiska effekter

De förändringar i avkastning efter skatt, som en övergång till utgiftsskatt kan medföra för olika investeringsalternaliv är av två slag. dels absoluta förändringar på grund av att utgiftsskatten leder till ett annat nettoresultat, dels relativa förändringar genom att avkastningen efter skatt även om den inte förändras absolut kan förändras i relation till andra investeringsalternativ. I det följande skall effekter för två typer av investeringar beröras. dels för investeringar i konst och liknande eftersom just dessa investeringars behandling har rönt ett sådant intresse i den allmänna debatten kring utgiftsskatten, dels för fastighetsinvesteringar. där skatteeffekterna av det nuvarande systemet medfört sådana snedvridningar av prisbildningen att det finns skäl att tala om ett allvarligt samhällsekonomiskt problem. Investeringar i konst. antikviteter etc. bliri investeringsögonblicket i stort sett behandlade på samma sätt i inkomst- och utgiftsbeskattningen. l båda fallen får investeringen i princip ske med beskattade medel. Vid realisation och framtida konsumtion av värdestegringen inträder en viss skatteskåirpning i och med utgiftsbeskattningens införande. Större än den absoluta förändringen blir dock den relativa förändringen, därigenom att andra investeringar kan ske med obeskattade medel. Om konst skall inhandlas som penningplacering blir effekten att värdestegringen på konstinvesteringen måste vara betydligt snabbare än för andra investeringsalternativ för att konstinköpet skall vara lönsamt. eftersom med samma konsumtionsinskränkning konstinvesteringen blir mindre än en investering som berättigar till sparavdrag. Iden mån prisbildningen inte påverkas av den internationella marknaden bör detta medföra en mindre efterfrågan och därmed också lägre prisstegringstakt och lägre lönsamhet på konst som avkastningsgivande investeringsobjekt. Däremot kommer den som köper konst av andra än affärsmässiga motiv inte att pâverkas av omläggningen till utgiftsskatt. eftersom utgiftsskatten inte gör konstköpen dyrare absolut sett. För andra konstköpare än hushållen - institutioner och företag - medför utgiftsskzttten inga konsekvenser över huvud taget annat än i den mån det allmänna prislaget på konst skulle förändras genom skattens införande.

9.2.1 Urgi/tsskarren och prisbildningen pâfasI/;ghersmarknazlen De marknadsproblem inkomstskattesystemet for närvarande förorsakar på fastighetsmarknaderna är av annan och betydligt allvarligare art. Här kommer en övergång till utgiftsbeskattning att innebära såväl absoluta som relativa förändringar i den konsumerbara avkastningen efter skatt. Den nuvarande spekulationen i äldre hyresfastigheter, i jordbruksfastigheter och även till en del i mark har till stor del sin förklaring i skatteforhållanden. Beträffande hyres- och jordbruksfastigheter är situationen den att båda erbjuder goda möjligheter att via direkt avdragsgilla kostnader hålla sin beskattning nere. Vidare föreligger i båda fallen goda belåningsmöjligheter, Dessa förhållanden medför dels att inflationsvinster kan göras på långivarnas bekostnad, dels att ägaren har möjligheter att till en del konsumera sin obeskattade inkomst utan att försämra sin förmögenhetsställning. Slutligen blir vinsten när den så småningen realiseras endast föremål för realisations-

sou 1976332 Samhällsekonomiska eüfekter 153

vinstbeskattning. Fördelarna förstärks vid stigande inflation. Dessa fördelar driver upp priserna på hyres- och jordbrukslastigheter på ett sådant sätt att det blir svårt för andra än sådana, som kan utnyttja dessa fördelar, att förvärva fastigheter. Beträffande hyresfastigheter uppstår svårigheter för personer, som långsiktigt vill placera sitt sparande i fastigheter, för de allmännyttiga bostadslöretagen, byggnadsindustrin och linansiella institutioner. Beträffande jordbruksfastigheter harjordbrukarnas markförvärv försvårats avsevärt och unga jordbrukares nyetablering nästan omöjliggjorts. Även beskattningsreglerna vid expropriation av jordbruksfastigheter har en prisuppdrivande effekt. Dessa effekter är utomordentligt svåra att komma till rätta med inom ramen för en traditionell inkomstskatt utan att andra lika negativa effekter uppstår i andra hänseenden. l den progressiva utgiftsskatten försvinner automatiskt de skattemässiga fördelarna med sådan spekulation utan att andra negativa effekter uppstår. l och med att vinsten blir fullt beskattad när den k0nsumeras,att belåningen inte längre ger möjligheter till skattefri konsumtion och att avdrag även erhålls för annat sparande, finns det inte längre någon anledning att av skatteskäl förvärva dessa fastigheter. Detta bör betyda att det konstgjort uppskruvade prisläget på fastigheter kommer att sjunka eller att i vart fall prisstegringstakten kommer att dämpas. Detta i kombination med avdraget för investeringar och amorteringar kommer att betydligt underlätta exempelvis yngre jordbrukares förvärv av jordbrukslastigheter. Utgiftsskatten medför samtidigt att alla blir effektivt beskattade för vad de för privat bruk tillgodogör sig av sina investeringar. Dessa utgiftsskattens sanerande effekter kan i ett övergångsskede medföra prissänkningar på lastighetsmarknaden. som kan medföra problem i form av och minskat kreditunderlag. av denna ef-

kapitalförluster Omfattningen

fekt är dock svår att förutse.

9.3 Utgiftsskatten och företagsamheten

Utgiftsskattens effekter för företagsamheten har tidigare behandlats i flera sammanhang ovan. Här skall till komplettering av det tidigare anförda endast några ytterligare frågor beröras. Utgiftsskattens konstruktion med avdrag för sparande är allmänt tillväxtbefrämjande. Den ökning av sparandet, som utgiftsskatten kan förväntas få till konsekvens, torde också komma att medföra ökat investeringsutrymme i ekonomin. Samtidigt som sparandeökningen bör medföra vidgat låneutrymme lör företagen, underlättar utgiftsbeskattningen även företagens självlinansiering därigenom att hushållens inbetalningar av aktiekapital blir avdragsgilla vid beskattningen. Detta bör för de börsnoterade företagen innebära ökade möjligheter till nyemissioner. Också familjeföretagen får härigenom bättre möjligheter att öka det egna bundna kapitalet i företagen. Både ökning av självlinansieringen och av det bundna kapitalet i företagen framstår idag som ett samhällsintresse. Idag saknar den. som inte redan har eget kapital, möjligheter att köpa

in sig i eller överta annat än mycket blygsamma företag. Möjligheterna

154 Samhällsekonomiska effekter

härtill kommer att öka betydligt i utgiftsbeskattningen. Överlåtelser av företag helt eller delvis till anställda, individuellt eller kollektivt både genom Försäljning eller genom vederlagslösa överlåtelser av aktier i form av löntagarandelar, kommer att underlättas betydligt - det första därigenom att

den anställdes investering blir avdragsgill vid beskattningen, det andra_där-

igenom att löntagarandelen av vinsten inte blir beskattad hos löntagarna i samband med lörvärvet. Vid rådande höga skattetryck uppstår en konflikt mellan å ena sidan behovet av en rättvis och lika beskattning av löntagare och löretagare och å andra sidan företagarnas krav på avkastning för att ta risker. Ovan har diskuterats de tekniska svårigheter som föreligger i inkomstbeskattningen att åstadkomma rättvisa i det hänseendet. Härtill kommer de negativa effekter på särskilt risktagandet inom familjeföretagsamheten som ett hårt inkomstskattetryck medför. l båda dessa avseenden synes utgiftsskatten erbjuda bättre lösningar. l utgiftsbeskattningen blir all inkomst beskattad lika när den konsumeras. Detta medför utan tekniska komplikationer en likabehandling av vad löntagaren och företagaren får ut av sitt arbete i form av konsumtion. Frånvaron av beskattning så länge pengarna arbetar i företaget och de ökade möjligheterna till självfinansiering medför också möjligheter till högre avkastning. som emellertid beskattas på samma sätt som andra inkomster. när den konsumeras. Det blir också lättare för ägarna att behålla företaget vid expansion. Företagslörsäljningen kommer inte heller längre att medföra skattefavörer. lnkomstbeskattningen medför också andra problem än ovan och tidigare behandlade vad angår särskilt de mindre företagarnas handlande. Företagarna har idag relativt goda möjligheter att påverka storleken av sina skatter genom olika åtgärder i sina företag. Beskattningens höjd medför att företagsekonomiska hänsyn ofta tår vika för kortsiktiga skatteekonomiska fördelar. Ett ensidigt skattetänkande leder inte sällan till ett osunt företagsekonomiskt handlande. Den anskaffning av ned- och avskrivningsbara tillgångar, som förekommer i samband med bokslut i strävan att åstadkomma skatteminimering, saknar inte sällan berättigande av enbart företagsekonomiska skäl. Behovet av tidsanpassning mellan vinstredovisning och avdragsgilla kostnader medför ofta på längre sikt kostsamma fasförskjutningar i företagsutvecklingen. Skattebetingad av företagsekonomiska skäl oberättigad expansion förekommer också. Flera undersökningar visar att sådant skattebetingat handlande lätt medför snedvridningar och effektivitetsiörluster. Förräntningsansprâken på dessa investeringar är ofta betydligt lägre än på de investeringar som görs av rent företagsekonomiska skäl. En övergång till utgiftsskatt skulle för familjeföretagarna innebära att skatteskälen för att företa skattebetingade investeringar blir betydligt svagare. då utgiftsskatt kan undvikas utan investeringar i produktionsapparaten redan genom att vinsterna ej konsumeras. Detta gäller oavsett företagsform. Det bör betyda ett mer företagsekonomiskt inriktat handlande. Vid byte av maskiner och inventarier kommer de företagsekonomiska aspekterna att väga betydligt tyngre än de skatteekonomiska. Kostnadsmedvetandet bör öka. Sammantaget bör detta medföra betydande effektivitetsvinster.

Samhäl/sekonomiska effekter 155

9.4 Övergångseffekter

De övergångseffekter, som införandet av en utgiftsskatt kan komma att medföra, beror dels på vilka övergångsregler som införs dels på det ekonomiska läget vid övergången. Frågan om övergångsregler har behandlats ovan i avsnitt 5.17. Om den typ av övergångsregler införs. som där skisseras, skall själva övergången inte behöva medföra några speciella snedvridningar eller övergångsbeteenden. Huruvida konsumtion sker löre eller efter ikraftträdandet kommer i princip inte att behöva påverka skattebördan. Däremot kan det för den, som avser att spara sin inkomst, vara fördelaktigt att realisera den först efter ikraftträdandet. För den som har värdestegringsvinster, som han avser att konsumera senare, kan det beroende på övergångsreglernas utformning eventuellt vara fördelaktigt att realisera vinsten före omläggningen. Det svåraste tekniska övergångsproblemet torde vara att få fram informationen till de skattskyldiga hur utgiftsbeskattningen fungerar. Utgiftsskatten framstår visserligen i de allra flesta hänseenden som enklare än inkomstskatten. Problemet är att det är ett nytt system. som kräver ett annat tänkande, och som skall tillämpas vid sidan av inkomstbeskattningen. De skattskyldiga har sedan lång tid stor förtrogenhet med inkomstskattesystemet både tekniskt och vad avser dess effekter. Redovisningstekniskt torde utgiftsskatten inte behöva förorsaka större problem och heller inte i tillämpningen, då dess principer är enkla och entydiga. Det som främst torde komma att medföra svårigheter är att få de skattskyldiga att rätt inse beskattningseffekterna av främst deras konsumtionsbeteende och att få dem att beakta dessa effekter i sin ekonomiska planering. För de vanliga inkomsttagarna. som endast har löneinkomster och i huvudsak konsumerar sin inkomst, torde problemen dock inte bli stora härvidlag. Möjligheten till begränsad skattefri upplåning torde i de flesta fall undanröja den ojämnhet i beskattningen som ryckighet i konsumtionen kan medföra. När det gäller övergångseffekter på främst sparandet torde det vara skäl att mer exakt studera vilka effekter som kan förväntas inträffa så att ikraftträdandet kan anpassas till en tidpunkt när dessa effekter framstår som önskvärda. Samtidigt måste beredskapen med ekonomiskt-politiska åtgärder främst på kreditpolitikens område hållas hög. Det är möjligt att övergången kommer att medföra en tillfällig. mest av psykologiska skäl föranledd kraftig av främst konsumtionsminskning den marginella “lyxkonsumtionen” t. ex. en tendens till att köpa enklare bilar. Utgiftsskatten ställer nämligen även vid oförändrat skatteuttag tydligare än inkomstskatten marginalkostnad och marginalnytta mot varandra för konsumenten. Även om en viss sparökning kan förväntas kvarstå även på lång sikt. torde en eventuell kraftig initialökning dock endast få övergångskaraktär. l vart fall normalhushållens konsumtion kan förväntas att relativt snart återgå till tidigare nivå, eftersom deras konsumtionsbehov inte förändras av utgiftsskattens införande. Den övervägande sannolikheten av en viss sparökning och konsumtionsminskning medför att den lämpligaste ikraftträdandetidpunkten torde vara i ett högkonjunkturläge med behov av konsumtionsminskning. Man skall emellertid observera att de föreslagna övergångsreglerna kommer att medföra en relativt mjuk övergång, då de innebär att en del av konsumtionen re-

156 Samhällsekonomiska effekter sou 197552

spektive sparandet i början kommer att kunna ske på gamla villkor. Omställningen blir på så sätt inte ögonblickligen total. Som ovan behandlats i avsnitt 9.2 kommer övergången till utgiftsskatt troligen att medföra effekter på marknadsbilden och prissättningen på flera investeringsområden. Ovan har antagits att betydande effekter kommer att uppstå beträffande konst- och fastighetsmarknaderna.Huruvida dessa effekter blir så starka att det blir fråga om betydande prisnedgångar är svårare att säga. Att prisökningstakten kommer att dämpas på dessa områden är dock mycket troligt. På aktiemarknaden synes det snarast troligt att viss efterfrågeökning kan inträda på grund av utgiftsskattens allmänt tillväxtbefrämjande karaktär, trots att aktievinsterna vid konsumtion kommer att bli hårdare beskattade än idag. Kurserna på premieobligationer bör gå ner då deras förmånsställning i skattehanseende kommer att elimineras. Det är möjligt att dessa effekter kommer att kräva speciella övergångsregleringar. Banksparande och andra sparformer, som ger direktavkastning kommer att bli attraktivare. Då ett införande av utgiftsskatt av många skäl kommer att kräva betydande förberedelser torde god tid finnas för att noggrant studera de övergångsfenomen som kan förväntas uppstå. Mot den bakgrunden har det i förevarande sammanhang ansetts tillräckligt att endast översiktligt beröra de olika områden där mer betydande effekter kan uppstå.

sou 1976:62 157 ?i

10 Utgiftsskatten som konjunkturpolitiskt

styrmedel

Konjunkturpolitikens uppgift är att styra den samlade efterfrågan så att denna utvecklas i takt med produktionskapaciteten i ekonomin. Härigenom kan en samhällsutveckling nås som garanterar den fulla sysselsättningen under bevarande av rimlig prisstabilitet och balans i utrikestransaktionerna. Beskattningen utgör ett viktigt styrmedel i denna politik. Det är därför nödvändigt att ingående analysera hur möjligheterna att bedriva konjunkturpolitik påverkas av en eventuell övergång till utgiftsskatt. En sådan analys har dock inte varit möjlig att genomföra inom ramen för denna studie. Den följande framställningen har därför närmast karaktären av skiss till analys av problem som måste studeras ingående i ett senare utredningsskede. Olika efterfrågekomponenters andelar av den totala resursanvändningen 1975 redovisas i tabell 10:1. Det är framför allt effekterna på den privata konsumtionen av en eventuell övergång till utgiftsskatt som här är av intresse. Den offentliga konsumtionen och investeringama liksom bostadsinvesteringarna är idag föremål för en ganska direkt styrning i konjunkturpolitiken. Ett införande av utgiftsskatt torde inte nämnvärt påverka möjligheterna att styra dessa aktiviteter. Utvecklingen över konjunkturcykeln för näringslivets investeringar - liksom lagerinvesteringarna - kan antas påverkas litet av införandet av utgiftsskatt. Den privata konsumtionen svarar för drygt fyrtio procent av den samlade

Tabell 10:1 Andelar av den samlade efterfrågan 1975.” Procent

Privat konsumtion 41,4 Offentlig konsumtion 19.5 Brultoinvesleringar

“Kd/lar Reviderad nationalbudget 1976.

158 som konjunkturpolitiskt styrmedel Utgifrsskatren

efterfrågan i den svenska ekonomin. Variationer i hushållens konsumtion får således starka konjunkturpolitiska effekterjämfört med variationer i t. ex. den kommunala konsumtionen. De styrinstrument som man f. n. har tillgång till for detta ändamål måste betecknas som tämligen grova. Det är därför viktigt att man förfogar över instrument som gör det möjligt att bättre styra den privata konsumtionens utveckling. De problem som följer av den privata konsumtionens stora tyngd i samhällsekonomin förstärks av de svårigheter som Föreligger vad gäller möjligheterna att förutse svängningar i den privata konsumtionen. Man har därför behov av styrmedel som också snabbt ger effekter på denna variabel. Den keynesianska ekonomiska teori, som under lång tid legat till grund för utformningen av stabiliseringspolitiken i flertalet marknadsekonomier, förutsätter ett samband mellan hushållens disponibla inkomster och den privata konsumtionen. Därför har variationer i inkomstbeskattningen, som påverkar storleken av den disponibla inkomsten, i många fall använts för att få en utveckling av den privata konsumtionen som krävs för samhällsekonomisk balans. Även om ett direkt samband föreligger mellan inkomstskatt och disponibel inkomst, föreligger inget sådant omedelbart samband mellan inkomstbeskattningen och konsumtionen. En inkomstskattehöjning i syfte att minska konsumtionen minskar hushållens disponibla inkomst. Huruvida den minskningen kommer att gå ut över konsumtionen eller sparandet är svårare att styra, då skattehöjningen inte förändrar relationerna mellan kostnaderna för det ena eller det andra. På motsatt sätt kan det vara svårt att få en inkomstskattesänkning i syfte att öka konsumtionen att ge avsedd effekt, då ökningen i disponibla inkomsten också kan gå till sparande. Direkt sparstimulans genom skattefavörer för nysparande har visat sig svårgenomförbart, då effekten härav ofta till stor del blir en omflyttning av annat sparande till den gynnade sparformen. En inkomstskatteändring kan heller inte få effekt förrän med ganska lång eftersom Iikviditetseffekten av skatteförändringen inte intidsförskjutning, träder omedelbart. Inkomstskatteändringar medför också andra implikationer, som ej har med skatteändringens syfte att göra. Så kan marknadsstörningar uppstå genom att tidpunkten för försäljningar och avdragsgill anskaffning anpassas till skatteförändringen. Likaså sker en anpassning av inkomst- och kostnadsframtagning på ett sätt som inte har någon anknytning till de effekter som avses med skatteförändringen. svårigheterna att åtadkomma en utveckling av den privata konsumtionen som är önskvärd ur konjunkturpolitisk synvinkel illustreras av de erfarenländer under lågkonjunkturåren 1974 heter man gjort i olika västeuropeiska - skattelättnader eller andra och 1975. De inkomstförstärkningar genom ekonomisk-politiska åtgärder- som vidtagits i syfte att stimulera den privata konsumtionen har till stor del använts för sparandeökning inom hushållssektorn. Effekterna på den privata konsumtionen har varit mindre än vad Den man i många fall väntat eller skett med en betydande fördröjning. likviditetsuppladdning inom hushållssektorn som skett under de senaste två åren kan bli en allvarlig stabiliseringspolitisk fara under en kommande högkonjunktur. Inkomstskatten är således mindre lämpad för att användas som kortsiktigt

V Urgiftsskarren som konjunkturpo/iskt styrmedel 159

ekonomiskt styrmedel. Dess användning härför har också varit begränsad. Däremot finns inbyggd i den progressiva inkomstskatten en automatiskt verkande konjunkturutjämnande faktor om än med begränsad effekt, däri att inkomstskatten vid stigande inkomster tar i anspråk en allt större andel

av inkomsterna. Ökningen av den disponbila inkomsten och den därav

följande efterfrågeökningen dämpas på så sätt. Omvänt sjunker skatteandelen snabbare än inkomsten, då hushållens inkomster går ner. Härigenom sjunker den disponibla inkomsten långsammare, varigenom efterfrågenedgången hålls tillbaka. Ser man till hur utgiftsskatten fungerar i dessa hänseenden, kan konstateras att det här föreligger ett direkt samband mellan konsumtion och beskattning. En utgiftsskattehöjning i syfte att hålla tillbaka konsumtionen gör direkt konsumtionen dyrare. Den som sparar istället för att konsumera drabbas ej av skattehöjningen. Detta medför att utgiftsskatten på två olika sätt håller tillbaka konsumtionen. Skattehöjningen medför för det första att den konsumtion som Förekommer begränsas med den extra skatt som drabbar konsumtionen. Därutöver kan skattehöjningen förväntas medföra att hushållen i viss utsträckning avstår från konsumtion för att undgå skattehöjningen, då de finner för konsumtionen marginalkostnaden för hög. Detta gäller särskilt om senarelagd konsumtion kan ske till lägre beskattning. l detta avseende torde utgiftsskatten vara effektivare än till och med de indirekta skatterna, dels på grund av progressionen, dels på grund av det klarare samband som för hushållen föreligger mellan sparande och skattelättnad. Omvänt kan en utgiftsskattesänkning förväntas stimulera konsumtionen betydligt mer än en motsvarande inkomstskattesänkning. En övergång till ett utgiftsskattesystem kan innebära en viss permanent sänkning av den marginella konsumtionsbenägenheten i totalekonomin. En variation i den privata konsumtionen med ett visst belopp skulle därmed slå mindre på bruttonationalprodukten i ett utgiftsskattesystem än i ett inkomstskattesystem. Ekonomins inneboende stabilitetsegenskaper vid konstant sparkvot skulle därmed påverkas gynnsamt. De mer kortsiktiga svängningarna i hushållens utgiftsbenägenhet kan således antas komma att minska. Den högre genomsnittliga sparkvot, som ett utgiftsskattesystem kan komma att medföra, kan å andra sidan innebära att möjligheterna till variationer i hushållssparandet ökar. l den mån som hushållens sparkvot på grund härav också kommer att variera, kan detta verka destabiliserande. En sådan utveckling är dock mindre trolig, då förändringar i sparkvot och konsumtion leder till högre skattebelastning än om inga variationer sker. För hushållen lönar det sig att hålla en så jämn konsumtion som möjligt, vilket också i allmänhet är stabiliseringspolitiskt önskvärt. Vad gäller styrningen av den privata konsumtionen inom ramen för stabiliseringspolitiken är det framför allt den tidsmässiga fördelningen av inköpen av mer varaktiga konsumtionsvaror som kan påverkas. Enligt nationalräkenskaperna utgjorde utgifterna för denna typ av varor drygt 10 % av den totala privata konsumtionen 1974. Hushållens utgifter för anskaffning avekapitalvaror är emellertid inte jämnt fördelade över tiden. För att undvika den skärpning av beskattningen som denna ojämnhet skulle ge upphov till i ett progressivt utgiftsskattesystem är det nödvändigt att införa något

160 Urgiftsskarren som korg/unkturpolitiskt styrmedel

system som ger möjlighet för hushållen att fördela utgifterna för anskaffning av sådana varor över ett antal år. Fyra tänkbara system för sådan Fördelning har redovisats ovan i kapitel 5, - till skattefria lån för konsumtion möjligheter - för konmöjlighet att spara utan sparavdrag, varvid sparandeupplösning sumtion ej utlöser beskattning - till viss fördelning av beskattningen över flera år beträffande möjlighet särskilt dyrbara kapitalvaror - rätt till fördelning av kapitalvaruutgifter. generell Förutom skattetekniska och fördelningspolitiska effekter av resp. system är det nödvändigt att analysera vilka krav man utifrån stabiliseringspolitisk synvinkel har anledning att ställa på varje sådant system. Ett system som medger skattefria lån för utgifter för kapitalvaror har i detta perspektiv stora fördelar. En konjunkturmässigt önskvärd utveckling av den privata konsumtionen skulle då kunna erhållas via styrning av kreditgivningen. Det andra alternativet- möjlighet att spara utan sparavdrag -innebär beträffande konsumtion av sparad inkomst samma begränsning av möjligheterna att styra den tidsmässiga fördelningen av den privata konsumtionen som i det nuvarande inkomstskattesystemet, eftersom man här inte får möjlighet att påverka hushållens val av tidpunkt för inköp av kapitalvaror. Detta gäller dock endast i den förmodligen begränsade utsträckning som denna speciella sparform blir utnyttjad. Det fjärde alternativet -generell rätt till fördelning av kapitalvaruutgifter -innebär större begränsningar än av beskattningen det nuvarande inkomstskattesystemet i möjligheterna att tidsmässigt styra inköpen av kapitalvaror. Ur stabiliseringspolitisk synvinkel framstår därför det alternativet som olämpligt. Samma nackdel vidlåder också alternativ tre, men då detta endast omfattar särskilt dyra kapitalvaror torde de staeffekterna härav vara mycket små. Styrningen av förbiliseringspolitiska delningen av beskattningen är här dessutom hårdare. Vidare är det möjligt att tillfälligt inskränka eller utöka denna rättighet, om det visar sig stabiliseringspolitiskt påkallat. Tillfälliga förändringar av skatteskalorna i ett utgiftsskattesystem kan på samma sätt som mervärdeskatteforändringar få mycket stark genomslagskraft även om kortare perioder än ett år knappast kan förekomma utan att administrativa problem uppstår. På samma sätt som mervärdeskatteförändringar har en sänkning eller höjning av utgiftsskatten en snabb effekt, då konsumtionsfördyringen inträder omedelbart. Den försening av effekten, som minskar inkomstskattens användbarhet, föreligger inte vid utgiftsbeskattningen. I motsats till vad som är fallet med t. ex. mervärdeskatten kan en tillfällig eller permanent förändring av utgiftsbeskattningen ges olika fördelningspolitiska profiler. Förutom att lättnader respektive skärpningar kan företas i olika delar av den progressiva skatteskalan kan ocksåjusteringar upp eller ner företas beträffande gränsen för skattefri konsumtion eller beträffande rätten till skattefri upplåning. l motsats till förändringar i inkomstskatten föranleder förändringari utinga bieffekter på andra områden än beträffande valet mellan giftsskatten konsumtion och sparande. Så finns det ingen anledning från de skattskyltill tidpunkterna för skatdigas sida att i övrigt söka anpassa sitt handlande

sou 197652 Utgiftsskatten som konjunkturpoliskt styrmedel 161

teförändringarna. då t. ex. tidpunkten för en försäljning eller för en kostnad inte påverkar utgiftsbeskattningen. Härigenom behövs i allmänhet heller inga övergångsregleringar. Dock kan tendenser till samma typ av hamstringsbeteende - eller omvänt köpuppskov - förekomma som vid förändringar av mervärdeskattesatsen. På grund av progressionen i utgiftsskatten kan dessa tendenser aldrig bli lika starka som vid mervärdeskatteforändringar, eftersom en tillfällig konsumtionsökning på grund av progressionen kan bli utsatt för en högre skattebelastning än en jämnare konsumtion blir även efter en skattehöjning. Omvänt kan det inte löna sig att skjuta upp någon betydande del av sin konsumtion till efter en skattesänkning, eftersom den samlade konsumtionen då blir så stor att man på grund av progressionen råkar ut for en totalt sett större skattebörda, trots att skatteuttaget sänkts. Sammanfattningsvis har man således genom förändringar i utgiftsbeskattningen möjligheter att snabbare,säkrare och med mindre ingripande åtgärder uppnå önskvärda finanspolitiska effekter än genom förändringar i inkomstbeskattningen. Dessutom förorsakas färre bieffekter. Utgiftsskatten utgör härmed ett användbart instrument linanspolitiskt även för kortsiktig styrning, även om de administrativa svårigheter, som kortsiktiga skatteförändringar medför, inte skall underskattas. När det gäller motsvarigheten till inkomstskattens inbyggda konjunkturutjämnande effekt dämpar utgiftsskatten endast de svängningar, som beror på förändrad konsumtion, medan inkomstskattens dämpningseffekt är mer generell. För utgiftsskattens del skall emellertid observeras en annan och förmodligen viktigare stabiliseringspolitisk effekt, som uppstår därigenom att utgiftsskattesystemet innebär ett direkt incitament till att upprätthålla en jämn konsumtion. Genom sparavdraget uppmuntras hushållen till sparande när inkomsterna stiger, samtidigt som de genom detta sparande får medel till konsumtion, när inkomsten sjunker. Den konsumtionen erhåller då dessutom en lägre skattebelastning. Medan inkomstskatten medför ett definitivt indragande av medel till staten, ökar utgiftsskatten hushållens framtida konsumtionspotential, vilket kan medföra problem även om konsumtionseffekten härav regleras genom progressionen i skatteuttaget. Ur inflationsbekämpningssynvinkel kan den definitiva indragning av köpkraften, som inkomstbeskattningen innebär, vara att föredra. lndragningen kan dock kräva drastiska skattehöjningar. Medan inkomstskattens effekt på efterfrågan aldrig kan vara större än förändringen i skatteutfallet, medför utgiftsskattens dubbla effekter både vid åtstramning och vid stimulans, som berörts ovan, att man även med små förändringar av skatteuttaget har möjligheter att uppnå den önskade efterfrågeförändringen. Utgiftsskatten framstår således som ett både effektivt och mjukt finanspolitiskt instrument.

sou 1976:62 163

IV Bilagor

1 Redovisningssystem för utgiftsskatt Bilaga

A. Utkast för redovisning till utgiftsskatt

Strävan vid valet av teknik för redovisningen till utgiftsskatt har varit att utnyttja så mycket som möjligt av den redovisning och det redovisningsunderlag, som redan används vid inkomst- och förmögenhetsdeklarationerna. Utgiftsskatteredovisningen har utformats så att den med utgångspunkt från uppgifterna i inkomst- och förmögenhetsdeklarationerna skall ge upplysningar om i princip följande förhållanden.

A. Tillkommande poster i form av disponibla medel 1. Kontanta inkomster och naturalörmåner i forvärvskällorna inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet. rörelse. tjänst och kapital . . . . . . . . . . . . . . .. 2. Erhållna försäljningslikvider vid försäljning av fastigheter. värdepapper m. m. . . . . . . . . . . . . . . 3. Erhållna arv. gåvor. obligations- och lotterivinster och forsäkringsersättningar . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Erhållna län och återbetalningar av Iånefordringar . . . . . . . . . . . . . . .. 5. Bankmedel och liknande vid årets ingång . . . . . . . . . . . . . . .. Summa disponibla medel under året . . . . . . . . . . . . . . ..

B. Avgående poster i form av icke skattepliktig användning av disponibla medel l. Kontanta utgifter (oavsett avdragsrätt vid inkomstbeskattningen) i förvärvskällorna jordbruksfastighet, annan fastighet. rörelse, tjänst och kapital . . . . . . . . . . . . . . .. 2. Kontanta utgifter för inköp etc. av fastigheter, värdepapper m. m. . . . . . . . . . . . . . . .. 3. Erlagda personlörsäkringspremier . . . . . . . . . . . . . . .. 4. Återbetalning av egna lån och lämnade lån till andra , __ , , _, _, _, _, _,, 5. Bankmedel och liknande vid årets utgång . . . . . . . . . . . . . . .. Summa icke skattepliktiga utgifter . . . . . . . . . . . . . . . .

C. A-B = skattepliktiga utgifter . . . . . , . . . . , . . . ..

För en vanlig inkomsttagare, som förutom sin tjänsteinkomst uppbär ränteinkomster från sitt sparkapital insatt på bankkonto, och som kanske bor

164 Bilaga 1

i villa, varför han har ränte- och amorteringsutgifter. blir redovisningen till utgiftsskatt i regel enkel. Den vanliga inkomstredovisningen till inkomstskatt av tjänste- och kapitalinkomster och av schablontaxerade villor sker redan enligt den renodlade kontantprincip, som är lämpligast för redovisningen till utgiftsskatt. Detsamma gäller de allmänna avdragen. Detta medför att den i inkomstdeklarationen uppgivna till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten kan användas utanjusteringari utgiftsredovisningen. Det enda tillkommande momentet blir här normalt endast de Förändringar i banksparandet och de amorteringar på lån som skett samt en uppgift om inbetald preliminärskatt. Dessa uppgifter finns oftast redan i den skattskyldiges kapitalbilaga och kan hämtas därifrån. För mer komplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden krävs en mer ingående redovisning. Ett utkast till huvuddragen i en komplett redovisning har därför utarbetats. Utkastet får dock ej uppfattas som ett förslag till deklarationsblankett. För en praktisk tillämpning av utkastet hänvisas till tillämpningsexemplen l-4 sid 171 ff. Redovisningsutkastet består av sex avdelningar, l-Vl, jämte en sammanställning motsvarande framsidan i den nuvarande allmänna självdeklarationen. Utkastet bygger på den nu förekommande inkomstredovisningen i självdeklarationen och utgår från den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Den taxerade inkomsten justeras sedan så, att resultatet blir i överensstämmelse med den kontantflödesprincip som valts för utgiftsskatteredovisningen. För inkomst av tjänst, av kapital och av schablontaxerad annan fastighet behövs ingenjustering. då redovisningen redan sker enligt kontantprincipen. Detsamma gäller allmänna avdrag. l övriga förvärvskällor krävs vissa justeringar. Därefter tillkommer de uppgifter beträffande förmögenhetsförändringar, som erfordras för att mäta utgifterna. samt uppgifter om sådana likviditetstillskott. som är av icke inkomstskattepliktig karaktär. Efter justering för erlagda skatter respektive erhållen skatteåterbäring återstår raxeradjörbrukning, dvs. den skattskyldiges konsumtion, som efter avdrag för det skattefria grundavdraget på 25 000 kr. blir beskattningsbar _firbrukning till utgiftsskatt. På den beskattningsbara förbrukningen beräknas utgiftsskatten.

Avdelning I Startpunkten för redovisningen är den i inkomstdeklarationen framräknade till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten. Denna redovisas som tillkommande belopp under avdelning l, som har följande utseende.

Redovisning till progressiv utgiftsskatt Tillkommande belopp Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)

sou 1976:62 Bilaga 1 165

Avdelning II l avdelning ll justeras därefter den deklarerade nettointäkten i förvärvskällorna inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse till den kontantredovisning som är nödvändig for utgiftsbeskattningen. Härvid är alla utgifter i förvärvskällan avdragsgilla, även om de ej kan omkostnadsföras vid inkomstbeskattningen. Beträffande inkomst av tjänst, schablontaxerad Villafastighet och kapital, liksom beträffande allmänna avdragen behövs, som nämnts, ingen justering eller särredovisning för utgiftsbeskattningen. Den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten kan till dessa delar användas direkt i utgiftsskatteredovisningen. Redovisningen for utgiftsskatt av inkomstkällornajordbruksfastighet, annan fastighet och rörelse kan ske efter gemensamma principer, varför samma uppställning i princip kan användas i alla tre fallen. Redovisningen kan lämpligen ske enligt nedanstående principer.

Redovisningen avser: ll. i A Inkomst av jordbruksfastighet B Inkomst av annan fastighet U C Inkomst av rörelse Tillkommande Avgående belopp belopp

Tillkommande belopp: a) kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verksamheten . . . . . . . . . . b) övriga kontanta inkomster i verksamheten . . . . . . . . . . cl värdet av åtnjutna naturaförmåner . . . . . . . . . . d) till statlig inkomstskatt redovisad förlust i verksamheten (tillläggas endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt) . . . . . . . . . .

Avgående belopp: a) vid inkomstbeskattningen direkt avdragsgilla utgifter . . . . . . . . . . . b) utgifter berättigade till värdeminskningsavdrag vid inkomstbeskattningen . . . . . . . . . . . c) övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten) . . . . . . . . . . . d till statlig inkomstskatt redovisad nettointäkt av verksamheten . . . . . . . . . . .

Summa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ./, Summa avgående belopp . . . . . . . . . . Återstår tillkommande/avgående belopp under ll att redovisas på s. 1 . . . . . . . . . .

166 1 Bilaga

Metoden kan lämpligen demonstreras beträffande rörelse som skall redovisas i avdelning IIC. Redovisningen tillgår så att uppgift lämnas om alla under året influtna kontanta inkomster och kontanta utgifter i rörelsen. Beträffande utgifterna skall observeras att alla utgifter i och för rörelsen. oavsett om eller på vad sätt avdragsrätt föreligger vid inkomstbeskattningen, är avdragsgilla såsom investeringar i den progressiva utgiftsskatten. Uppdelningen på olika utgiftsslag föreslås endast för att underlätta kontrollen. För den rörelseidkare, som avslutar sina räkenskaper utan vinstoch förlustkonto och som därför idag deklarerar på blankett R 1, återfinns de flesta uppgifterna redan i inkomstskattedeklarationen. Då avdrag erhålles omedelbart för alla utgifter blir några avskrivningar aldrig aktuella. Inte heller behövs någon vinstberäkning vid olika transaktioner, då genom den omedelbara avdragsrätten för utgifter det fortsatta ingångsvärdet på alla tillgångar blir noll. För att undvika att dubbelföring sker måste bruttoredosedan minskas med den till statlig inkomstskatt redovisade netvisningen tointåkten eller om förlust därvid redovisats ökas med denna. dock endast i den utsträckning som förlusten påverkat storleken av återstoden av den sammanräknade nettoinkomsten. Det finns alternativa metoder att komma fram till samma resultat och rörelseidkarna bör tillåtas att även använda dem. Detta gäller om rörelsen avslutas med vinst- och förlustkonto, då inkomstdeklarationen sker på blankett R 5. Här återfinns uppgifterna för utgiftsbeskattningen endast i mindre utsträckning direkt i inkomstdeklarationen. l dessa fall torde emellertid vad som redovisas som uttag respektive tillskott på kapitalkontot, med eventuell för naturauttag. direkt kunna användas i deklarationen. justering Också inkomst av jordbruksfastighet och annan fastighet än schablontaxerad fastighet redovisas lämpligen enligt samma mall som rörelseinkomster. Beträffande inkomst av annan fastighet blir justeringarna jämfört med inkomstskatteredovisningen små. Redovisningen av uttag ur handelsbolag torde ej medföra speciella problem. Kapital- och privatkontonas förändringar läggs här till grund for beskattningen.

Avdelning III Utkastets avdelning lII avser förändringar i fastighets, aktie-, andels- och lnte heller här behövs någon vinstredovisning då anobligationsinnehav. varit omedelbart avdragsgilla. Det bör observeras att skaffningsutgifterna värdeförändringar i de behållna förmögenhetstillgångarna inte påverkar beskattningen. Någon redovisning av de behållna förmögenhetstillgångarna behövs ej heller utöver den som återfinns i förmögenhetsdeklarationen. De begärda uppgifterna återfinns antingen i det ordinarie deklarationsmaterialet eller är lätt tillgängliga för den skattskyldige. Justering med till statlig inkomstskatt redovisad realisationsvinst eller förlust på försäljning krävs även i dessa fall. Redovisningen under avdelning lIl framgår av följande uppställning.

Bilaga 1 167

A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande Avgående belopp belopp Tillkommande belopp: a) försäljningssumma för försåld fastighet eller fastighetsdel b till statlig inkomstskatt redovisad realisationsförlust (tillägges endast iden utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt Avgående belopp: a) försäliningskostnader b) inköpspris för förvärvad fastighet eller fastighetsdel (inkl värde på gåva av fastighet) c) utgift för förbättring av fastighet, som ej redovisats under ll, enl specifikation d) till statlig inkomstskatt redovisad realisationsvinst på fastighetsförsäljning Summa

./. Summa avgående belopp Återstår tillkommande/avgående belopp under IV att redovisa på s. 1 B. Förändring av aktie, andels- och obliga- Tillkommande Avgående tionsinnehav och annat värdepappersinnehav belopp belopp Tillkommande belopp: al försäljningssumma för försålda aktier, andelar och obligationer

b till statlig inkomstskatt redovisad realisationsförlust ltillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt). Avgående belopp: a) försäljningskostnader b) förvärvspris (el gåvovärdel för förvärvade aktier, andelar och obligationer

c) till statlig inkomstskatt redovisad realisationsvinst på aktie-, andels- och obligationsforsaljning Summa ./. Summa avgående belopp Återstår tillkommande/avgående belopp under lll att redovisa på s. l

168 Bilaga 1 sou 1976:62

Vad angår realisationsvinster vid försäljning av andra förmögenhetstillgångar än sådana som anses utgöra sparande, kommer den till statlig inkomstskatt redovisade realisationsvinsten - men inte hela försäljningssumman då ju anskaffningen lätt ske med beskattade medel - att ingå i beskattningsunderlaget för progressiv utgiftsskatt.

Tillkommande Avgående lV Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp

A. Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx . . . . . . . . . . Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx

B. Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belooo: Under året erhållna försäkringsersättningar

Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier

C. Fordringar (dock ej skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx . . . . . . . . . . Avgående belopp: Fordringar 31/12 19xx

D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Skulder 31/12 19xx

skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration . . . . . . . . . . Avgående belopp:Skulder 1/1 19xx . . . . . . . . . . skattefritt skuldbelopp 31/12 dock högst 30 000 kr . . . . . . . . . . .

Summa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ./. Summa avgående belopp . . . . . . . . . .

Återstår tillkommande/avgående belopp under lV att redovisa på s. 1 . . . . . . . . . .

Bilaga 1 169

A vdelning I V Avdelning IV avser förändringar i banksparande, fordringar och skulder m. m. Här behövs endast en redovisning av vid årets ingång och utgång innestående bankmedel respektive utestående fordringar och skulder, samt uppgift om erlagda personförsäkringspremier och uppburna forsäkringsbelopp. Också beträffande sparande- och skuldförändringar återfinns de begärda uppgifterna redan direkt i förmögenhetsdeklarationen eller lättillgängligt i deklarationsunderlaget. Orsaken till att varufordringar och leverantörsskulder och liknande i forvärvskälla ej skall medtagas är att den kontantredovisning som sker under avdelning ll i förvärvskällorna ej beaktar fordringar och skulder, varför de måste utelämnas även här om snedvridningar i resultatet skall undvikas. Inte heller skatteskulder eller skattefordringar skall medtagas. Avdraget för skattefri upplåning upp till max 30 000 kr avser att ge de skattskyldiga möjligheter att utan skattekonsekvenser ta upp lån till detta belopp för att täcka särskilt sina konsumtionslån. Konsekvensen är att inte heller amorteringarna blir avdragsgilla. Utgående skattefritt skuldbelopp blir då en avgående post och ingående skattefritt skuldbelopp en tillkommande post.

Avdelning V och VI Avdelning V i förslaget avser redovisning av gåvor och vinster av olika slag. Detta är helt nya uppgifter. som ej förekommer vid inkomst- eller förmögenhetsbeskattningen. Uppgifterna är dock lättillgängliga för den skattskyldige. Beträffande arv och gåvor finns redan redovisningsskyldighet i annat sammanhang och en kontrollapparat i funktion. Hur redovisningen här i detalj skall ske är beroende av hur anknytningen till arvs- och dödsbobeskattningen sker. Avdelning Vl avser redovisning av erlagd preliminär- och kvarstående skatt under året, för vilken utgiftsskatt ej skall utgå, och erhållen skatteåterbäring i form av överskjutande skatt, för vilken skattskyldighet föreligger.

Sammanställning och uträkning av beskattningsbar förbrukning

Det nettobelopp, som framkommer sedan från summa tillkommande belopp i sammanställningen dragits summa avgående belopp, motsvarar vad den skattskyldige använt för konsumtion under året. Från detta netto, taxerad förbrukning, avgår därefter det skattefria grundbeloppet. Återstoden utgör till progressiv utgiftsskatt beskattningsbar förbrukning. Sammanställning av de olika posterna och uträkningen av den till utgiftsskatt beskattningsbara förbrukningen kan ske enligt följande principer.

170 Bilaga 1

A Redovisning till progressiv utgiftsskatt Tillkommande Avgående belopp belopp

lnkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)

A. lnkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A Avgående belopp enligt bilaga ll A . Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga Il B Avgående belopp enligt bilaga ll B . Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C Avgående belopp enligt bilaga ll C . Uttag ur handelsbolag enligt bilaga ll D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga ll D

. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll A Avgående belopp enligt bilaga lll A . Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll B Avgående belopp enligt bilaga lll B

. Bankmedel m rn, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga lV Avgående belopp enligt bilaaa lV A. Förvärv genom arv eller gåva B. Erhållna lotteri- och tipsvinster

VI. Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen overskjutande skatt Summa

Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grundbelopp Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING

sou 1976:62 Bilaga 1 171

B. Tillämpning av den progressiva utgiftsskatten

Exempel 1 a) B redovisar följande inkomst- och förmögenhetsforhållanden år l. lnkomst av tjänst efter avdrag för kostnader 54000 lnkomst av kapital 1500 Underskott i annan fastighet ./. 3500

B har under året erlagt grupplivförsäkringspremie med 360 kr och preliminärskatt med l80()0 kr

Redovisning till progressiv utgiftsskatt: Tillkommande Avgående

Inkomstskatt erläggs med 30 % av 47500 (52 000 - 4 500) 14 250

Summa skatt 14 870

Vid en inkomstskatt av nuvarande typ fast med samma breda proportionella skikt skulle B erlagt ca 17000 i inkomstskatt. Skillnaden beror på det nysparande som B presterat dels på bank dels genom amor- 2- . l - For utgmsskatteberdk teringarna på inteckningslánen. ningen se tabell 5:2 eller Utgiftsskatteredovisningen får följande utseende. 5:4 i bilaga 2.

172 Bilaga 1 SOU I976:62

Exempel l a Redovisning till progressiv utgiftsskatt Tillkommande Avgående belopp belopp Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)

A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A Avgående belopp enligt bilaga ll A 8. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga ll B Avgående belopp enligt bilaga ll B C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C Avgående belopp enligt bilaga II C D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga Il D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga ll D

A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll A Avgående belopp enligt bilaga lll A B. Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll B Avgående belopp enligt bilaga lll B

A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga lV Avgående belopp enligt bilaaa IV

A. Förvärv genom arv eller gåva B. Erhållna lotteri- och tipsvinster

VI. Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt Summa

Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grundbelopp Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖRBRUKNING

Bilaga 1 173

Exempel l a

Tillkommande Avgående Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp

Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp:

Tillgodohavanden den 1/1 19xx ...Z-il M0.

Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx

Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belooo: Under året erhållna försäkringsersättningar

Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier

. . . . ..J.é.0..

Fordringar (dock ej skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx Avgående belopp: Fordringar 31/12 19xx

Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Skulder 31 /12 19xx

skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx Skattefritt skuldbelopp 31/12 dock högst 30 000 kr

Summa ./. Summa avgående belopp

Återstår tillkommande/avgående belopp under lV att redovisa på s. 1

174 Bilaga J

b) År 2 har B samma inkomstförhållanden med en taxerad inkomst av 52000 kr. Han har dessutom erhållit skatteåterbäring med 3130 kr. Han amorterar samma belopp 2000 kr på inteckningslånen. B har bytt bil under året. B har därför minskat sitt banksparande med 7000 kr. under året trots ränteintäkten i stället för det nettosparande på 3 500 kr. som B presterade år l. Den förbrukade skatteåterbäringen och sparförbrukningen innebär en ökning med 13 600 kr av den beskattningsbara förbrukningen jämfört med år l. Av den följande utgiftsskatteredovisningen framgår att B på grund härav lår en

B får p. g. a. att han förbrukat 7 600 kr mer än sin inkomst ca 3 600 kr i kvarskatt.

c) Om B år 2 i stället för att ta ut 7000 kr. från sitt bankkonto vid bilbytet hade tagit motsvarande del av den nya bilen på avbetalning och utnyttjat möjligheten till skattefrihet för konsumtionslån, skulle hans beskattningsbara förbrukning ha ökat med endast 6600 kr. jämfört med å: 1.

Utgiftsskatteredovisningen, som följer på sid. 177-178 efter redovisningen för exempel l b), ger då som resultat

B har fortfarande ett positivt sparande i detta fall p. g. a. sina avdragsgilla amoneringar För utgiftsskatteberäkningen se tabell 5:2 eller på villalånet. Den framtida amorteringen på avbetalningslånet medför däremot inga 5:4 i bilaga 2. avdrag.

Bilaga 1 175

Exempel l b Redovisning till progressiv utgiftsskatt

Tillkommande Avgående belopp belopp inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll) . .

A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A . . . . . . . . . . Avgående belopp enligt bilaga ll A . . . . . . . . . . . B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet - Tillkommande belopp enligt Bilaga Il B . . . . . . . . . . Avgående belopp enligt bilaga Il B . . . . . . . . . . . C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C . . . . . . . . . . Avgående belopp enligt bilaga ll C . . . . . . . . . . . D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga Il D . . . . . . . . . . Tillskott till handelsbolag enligt bilaga lI D . . . . . . . . . . .

A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll A . . . . . . . . . . Avgående belopp enligt bilaga lll A . . . . . . . . . . . B. Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga Ill B . . . . . . . . . . Avgående belopp enligt bilaga lIl B . . . . . . . . . . .

A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande - - - › - - - - - - j, é 90 belopp enligt bilaga lV Avgående belopp enligt bilaga IV - - - - - - - - » - -

A. Förvärv genom arv eller gåva . . . , . . . . . . B. Erhållna lotteri- och tipsvinster . . . . . . . . . .

VI. Under året erlagd preliminärskatt . . . . Under året erlagd slutlig skatt . . . . . . . . . . . Under året erhållen överskjutande skatt . . . [3 . .

Summa 5 .

Summa tillkommande belopp , _ . Avgår summa avgående belopp T. .0 . Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING

.4//.?7ü.

Avgår skattefritt grundbelopp 7.25 OQO . . . . . . Till utgiftsskatt BESKATT-

NINGSBAR FÖRBRUKNING . . ?00

176 Bilaga 1

Exempel 1 b Tillkommande Avgående |V Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp

A. Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp:

Tillgodohavanden den 1/1 19xx HÅJIaa.

Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx

. . 18.540. .

B. Försäkringar (endast personförsäkringarl Tillkommande belooo: Under året erhållna försäkringsersättningar

Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier

. . . . . M0. .

C. Fordringar (dock ej skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx Avgående belopp: Fordringar 31/12 19xx

D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Skulder 31/12 19xx

Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx skattefritt skuldbelopp 31/12 dock högst 30 000 kr

Summa ./. Summa avgående belopp

Återstår tillkommande/avgående belopp under lV att redovisa på s. 1

Bilaga 1 i 177

Exempel l c

Redovisning till progressiv utgiftsskatt

Tillkommande Avgående belopp belopp Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt

(underskott utföres med noll) . . 5120.40.

A. lnkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A Avgående belopp enligt bilaga ll A . Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga ll B Avgående belopp enligt bilaga ll B . Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C Avgående belopp enligt bilaga ll C . Uttag ur handelsbolag enligt bilaga ll D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga ll D

. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll A Avgående belopp enligt bilaga Ill A , Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga Ill B Avgående belopp enligt bilaga lll B

. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaaa lV

A. Förvärv genom arv eller gåva B. Erhållna Iotteri- och tipsvinster

VI. Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt

Summa

Summa tillkommande belopp . , 5.0

Avgår summa avgående belopp T. . Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING ?J-D

35 Avgår skattefritt grundbelopp .25 990 . . . . . . Till utgiftsskatt BESKATT-

NINGSBAR FÖRBRUKNING . . . . .77740

178 Bilaga 1

Exempel l c

Tillkommande Avgående lV Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp

A. Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx

Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belopp: Under året erhållna försäkringsersättningar

Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier

Fordringar (dock ej skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx Avgående belopp: Fordringar 31/12 19xx

Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Skulder 31 /12 19xx . 241 000. :e .E000

Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration

Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx ...24949

Summa . 1.0.4544. ../a83á0..

./. Summa avgående belopp .T /ââfáå

Återstår .tillkommande/avgående belopp under lV att redovisa på s. 1

Bilaga 1 179

Exempel 2 Förutsättningar: C redovisar vid inkomstbeskattningen en inkomst av rörelse med 700 000 kr Hans kontanta inkomster i rörelsen är 800000 kr och hans kontanta utgifter 200000 kr. Det lägre nettot vid kontantberäkningen beror på att kundfordringarna ökat. Han redovisar underskott på annan fastighet med ./. 600000 kr p. g. a. stora reparationer. De kontanta fastighetsinkomsterna uppgick till 150000 kr och de kontanta fastighetsutgifterna till 750000 kr varav 700000 kr avsåg reparationskostnader, till vilka han upptagit ett lån på 700000 kr. Han har inbetalt 150000 kr i preliminär B-skatt. Hans taxerade inkomst till statlig inkomstskatt uppgår till 100000 kr C redovisar en bruttofomtögenhet på 2,35 milj. kr varav fastighetens värde uppgår till 1.5 milj. kr. Han hade lån vid årets ingång på 1.3 milj.kr och vid årets utgång på 2 milj. kr p. g. a. det nya lånet på fastigheten. Hans banksparande uppgick till 80000 kr vid årets ingång och till 120000 kr vid årets utgång. Han köpte också aktier for 350000 kr av rörelseintäkterna. Genom belåningen av den avdragsgilla reparationen har han inte behövt sänka sin levnadsstandard utan kunnat förbruka 160000 kr av sin inkomst av rörelse med mycket liten inkomstskattebelastning i det nu gällande systemet. Vid en progressiv utgiftsskatt förändras situationen. Tillkommande Avgående Redovisning till progressiv utgiftsskatt: belopp belopp l. Taxerad inkomst 100 000 ll. B. Kontanta fastighetsinkomster 150 000 Kontanta fastighetsutgifter 750 0()0 Redovisat underskott av fastighet 600 000 C. Kontanta rörelseinkomster 800 0()0 Kontanta rörelseutgifter 200 0()0 Redovisad nettointäkt av rörelse 700000 lll. B. Förvärv av aktier 350 000 IV. A. Bankbehållning 1/1 80 000 Bankbehållning 31/12 120 0()0 C. Skulder 1/1 l 300 000 Skulder 31/12 2 000 0()0 V1. lnbetald prel. skatt 150 000

Summa 3 730 0()0 3 570 000

180 Bilaga 1

Summa skatt 351 150 kr Detta motsvarar ungefär vad C skulle fått betala i skatt på sin rörelseinkomst om han inte reparerat upp fastigheten, vilket ju inte belastade hans kontantöverskott av rörelsen. då reparationen betalades med lånade medel. I det nuvarande inkomstskattesystemet skulle C bara komma att erlägga 53 425 kr i skatt trots sin höga levnadsstandard. 1 För utgiftsskatteberäkningen se tabell 5:2 eller Hur C skulle utgiftsskattedeklarera sina förhållanden framgår av följande redo- 5:4 i bilaga 2. visning.

sou 1976:62 1 181

Bilaga

Exempel 2 Redovisning till progressiv utgiftsskatt Tillkommande Avgående belopp belopp l. lnkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med nolll . .

ll. A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A . . . . . . . . . . Avgående belopp enligt bilaga Il A B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga ll B . . . . . . . . . . Avgående belopp enligt bilaga II B C. Inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga lI C . . . . . . . . . . Avgående belopp enligt bilaga Il C . . . D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga II D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga Il D

Ill. A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga Ill A . . . . . . . . . . Avgående belopp enligt bilaga IlI A B. Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga Ill B . . . . . . . . . . Avgående belopp enligt bilaga lll B . .

lV. A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV . . Avgående belopp enligt bilacia IV . - - . . - - - - . -

V. A. Förvärv genom arv eller gåva B. Erhållna lotteri- och tipsvinster

VI. Under året erlagd preliminärskatt . . Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskiutande skatt . . . . . . . . . . Summa . . .

Summa tillkommande belopp . ,

Avgår summa avgående belopp :tå 00, .

Återstår TAXERAD FÖRBRUKNlNG . j. 60. 0.00. . Avgår skattefritt grundbelopp 45 90.0 . . . . . . Till utgiftsskatt BESKATT- NlNGSBAFl FÖFlBRUKNlNG . .

182 Bilaga 1

Exempel 2

Redovisningen avser: Il. Cl A Inkomst av jordbruksfastighet Ä B lnkomst av annan fastighet D C Inkomst av rörelse

Tillkommande Avgående belopp belopp

Tillkommande belopp: al kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk- MW 000 samheten bl övriga kontanta inkomster i verksamheten c) värdet av åtnjutna naturaförmåner dl till statlig inkomstskatt redovisad förlust i verksamheten (tilllägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskattl

Avgående belopp: a) vid inkomstbeskattningen direkt

. .750 M0. .

avdragsgilla utgifter bl utgifter berättigade till värdeminskningsavdrag vid inkomstbeskattningen c) övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten) d) till statlig inkomstskatt redovisad nettointäkt av verksamheten

Summa . §50??? . ?J70 9.0.0. . ./. Summa avgående belopp 7.750.440..

Återstår tillkommande/avgående belopp under ll att redovisas på s. 1 . . . .

Bilaga 1 183

Exempel 2 Redovisningen avser: ll. ll A inkomst av jordbruksfastighet V? B Inkomst av annan fastighet X C inkomst av rörelse

Tillkommande Avgående belopp belopp

Tillkommande belopp: a) kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk›

samheten . .300404

b) övriga kontanta inkomster i verksamheten c) värdet av åtnjutna naturaförmåner d till statlig inkomstskatt redovisad förlust i verksamheten (till- Iägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt)

Avgående belopp: al vid inkomstbeskattningen direkt

avdragsgilla utgifter . . 2.0.0. M0..

b) utgifter berättigade till värdeminskningsavdrag vid inkomstbeskattningen c) övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten) d) till statlig inkomstskatt redovisad nettointäkt av verksamheten

Summa . 100000. i i. .

./. Summa avgående belopp ?7400/0.

Återstår tJJ-konwnondo/avgående belopp under Il

att redovisas på s. 1 . 100.004

184 Bilaga 1

Exempel 2 A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande Avgående belopp belopp

Tillkommande belopp: al försäljningssumma för försåld fastighet eller fastighetsdel b) till statlig inkomstskatt redovisad rea- Iisationsförlust ltillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt

Avgående belopp: al försäljningskostnader b) inköpspris för förvärvad fastighet eller fastighetsdel (inkl värde på gåva av fastighet) cl utgift för förbättring av fastighet, som ei redovisats under II, enl specifikation d till statlig inkomstskatt redovisad realisationsvinst på fastighetsförsäljning Summa

./. Summa avgående belopp

Återstår tillkommande/avgående belopp under lV att redovisa på s. 1 B. Förändring av aktie-, andels- och obliga- Tillkommande Avgående tionsinnehav och annat värdepappersinnehav belopp belopp

Tillkommande belopp: a) försäljningssumma för försålda aktier, andelar och obligationer

b) till statlig inkomstskatt redovisad realisationsförlust (tilläggas endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt).

Avgående belopp: al försäljningskostnader b) förvärvspris (el gåvovärde) för förvärvade aktier andelar och obligationer

...350 00.0. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

cl till statlig inkomstskatt redovisad realisationsvinst på aktie-, andels- och obligationsförsäljning

Summa ...350.â4â.

./. Summa avgående belopp .i 3:570. M0.

Återstår táüløemmonde/avgående belopp under

lll att redovisa på s. 1 .JM 0.0.0.

Bilaga I 185

Exempel 2 Tillkommande Avgående lV Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp

A. Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp:

Tillgodohavanden den 1/1 19xx M .JM .

Avgående belopp: 31/1219xx

Tillgodjllåaynjälien

. .[24 M4 .

B. Försäkringar (endast personförsäkringar) Tillkommande belooo: Under året erhållna försäkringsersättningar

Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier

C. Fordringar (dock ej skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 l9xx Avgående belopp: Fordringar 31/12 l9xx

D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommande belopp: Skulder 31/12 l9xx

1.444 N”. .

Skattefritt skuldbelopp enl föregående års deklaration

Avgående belopp: Skulder 4/1 l9xx /304 OM.

Skattefritt skuldbelopp 31 /12 dock högst 30 000 kr

Summa 2.080 Må. .

./. Summa avgående belopp 7/.720 M0.

Återstår tillkommande/avgående belopp under

lV att redovisa på s. 1 . . Mä. Må.

186 Bilaga 1

Exempel 3 Förutsättningar: D har inkomst av tjänst med 60000 kr Han har sålt aktier för 20000 kr med en vinst på 10000 kr (vilka enligt nu gällande system endast skulle föranlett skatteplikt för 4000 kr) för att linansiera köp av segelbåt. Han redovisar underskott på sin Villafastighet med ./. 2000 kr (vilket enl. nuvarande system skulle varit ./. 8000 kr) Hans allmänna avdrag uppgår till ./. 3000 kr Taxerad inkomst 65000 kr (som enligt nuvarande system skulle uppgått till endast 53000 kr). Han har erlagt preliminär skatt med 25000 kr. Hans förmögenhet består av villan med tax. värde 150000 kr aktier för 20000 kr efter Försäljningen för 20000 kr. Han har den 1/1 inteckningslån på 120000 kr på vilket han under året har amonerat 5000 kr. Han belânar fastigheten med ytterligare 30000 kr för köpet av båten, som kostar 50000 kr. Han har den 1/1 utnyttjat 10000 kr som skattefritt lån.

Redovisning till progressiv utgiftsskatt: Tillkommande Avgående belopp belopp 1. Taxerad inkomst 65000 111. Försäljningslikvid för aktierna 20000 Deklarerad realisations-

Att beskatta: beskattningsbar

förbrukning 30 0()0 1 För utgiftsskatteberäk- = D fâ: betala inkomstskatt med 30 96 av 60500 18150 kr ningen se tabell 5:2 eller och utgiftsskatt med 22 500 kr 5:4 i bilaga 2.

Summa skatt 40 650 kr

Bilaga 1 187

l det nuvarande inkomstskattesystemet får D betala inkomstskatt på en beskattningsbar inkomst av 48 500 (53 000 - 4 500), vilket medför en inkomstskatt av 20 390 kr. Skillnaden beror på att D genom belåning konsumerat en del av värdestegringen på sin villa vid båtköpet. lnlörs en rätt till avskrivning på större kapitalvaror, skulle D skattemässigt kunna lä den konsumtionen utspridd på flera år, vilket under anskaffningsåret skulle ge en något lägre skatt än den nu angivna.

Exempel 3 Redovisning till progressiv utgiftsskatt Tillkommande Avgående belopp belopp I. Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll)

Il. A. Inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A Avgående belopp enligt bilaga ll A . inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga ll B Avgående belopp enligt bilaga lI B . inkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga Il C Avgående belopp enligt bilaga II C . Uttag ur handelsbolag enligt bilaga II D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga Il D

Ill. A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll A Avgående belopp enligt bilaga IlI A , Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lII 8 Avgående belopp enligt bilaga lll B

. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga IV Avgående belopp enligt bilaga IV A. Förvärv genom arv eller gåva B. Erhållna Iotteri- och tipsvinster

Vl. Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskiutande skatt Summa

Summa tillkommande belopp Avgår summa avgående belopp Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING Avgår skattefritt grundbelopp Till utgiftsskatt BESKATT- NINGSBAR FÖHBRUKNING

188 Bilaga 1

Exempel 3 A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande Avgående belopp belopp Tillkommande belopp: a) försäljningssumma för försåld fastighet eller fastighetsdel b till statlig inkomstskatt redovisad rea- Iisationsförlust (tillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt

Avgående belopp: al försäljningskostnader bl inköpspris för förvärvad fastighet eller fastighetsdel (inkl värde på gåva av fastighet) cl utgift för förbättring av fastighet, som ei redovisats under ll, enl specifikation d) till statlig inkomstskatt redovisad realisationsvinst på fastighetsförsäljni ng Summa

./. Summa avgående belopp Återstår tillkommande/avgående belopp under lV att redovisa på s. 1 B. Förändring av aktie-, andels- och obliga- Tillkommande Avgående tionsinnehav och annat värdepappersinnehav belopp belopp Tillkommande belopp: a) försäljningssumma för försålda aktier, andelar och obligationer

.Mo/a...

b) till statlig inkomstskatt redovisad realisationsförlust ltillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt).

Avgående belopp: a) försäljningskostnader bl förvärvspris (el gåvovärdel för förvärvade aktier, andelar och obligationer

c) till statlig inkomstskatt redovisad realisationsvinst på aktie-, andels- och

obligationsförsäljning .få M0. ..

Summa .IPQOÖH .. ./. Summa avgående belopp Återstår tiIIkommande/augåande belopp under lll att redovisa på s. 1

Bilaga 1 189

Exempel 3 Tillkommande Avgående lV Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder belopp belopp

A. Bankmedel inkl. medel på postgiro Tillkommande belopp: Tillgodohavanden den 1/1 19xx Avgående belopp: Tillgodohavanden den 31/12 19xx

B. Försäkringar (endast personförsäkringarl Tillkommande belooo: Under året erhållna försäkringsersättningar

Avgående belopp: Under året erlagda personförsäkringspremier

C. Fordringar (dock ej skattefordringar eller kundfordringar eller liknande i förvärvskällal Tillkommande belopp: Fordringar 1/1 19xx Avgående belopp: Fordringar 31/12 19xx

D. Skulder (dock ej skatteskulder eller leverantörsskulder eller liknande i förvärvskälla) Tillkommandeb I p :Skulder 31/12 19xx

..H/ssiååi. . . . . . . . . . . . . . . . . . A . ..

. ./.9.3..0.7.4.

Skattefritt skuldbelopp enl föregående års

deklaration . . M. M0. . Avgående belopp: Skulder 1/1 19xx . /M M0.

skattefritt skuldbelopp 31/12 dock högst 30 000 kr

..5aoøa..

Summa . 165.240. . .154444 .. ./. Summa avgående belopp .f/.éüâ/O. .

Återstår tillkommande/angående belopp under

lV att redovisa på s. l ...faran

190 Bilaga 1 sou 1976:62

Exempel 4 Förutsättningar: E har deklarerad inkomst av rörelse med 150000 kr (hans kontanta intäkter i rörelsen utgjorde 540000 kr och kontanta utgifterna uppgick till 420000 kr, varav 100000 kr lör ett patent han köpt under året och lör vilket han endast åtnjutit värdeminskningsavdrag) Han har under året sålt aktier anskalTade året före For 10000 kr med en realisationsvinst på 4000 kr och köpt nya aktier lör 15000 kr. Han har erlagt prel. skatt med 75000 kr. Taxerad inkomst 154000 kr Redovisning till progressiv utgiftsskatt: Tillkommande Avgående belopp belopp l. Taxerad inkomst 154000 ll. Kontanta rörelseinkomster 540000 Kontanta rörelseutgifter exkl patentet 320000 Kontanta utgifter lör investering i patent 100000 Redovisad nettointäkt av rörelse 150000 111. Försäljningslikvid för aktier 10000 Deklarerad realisationsvinst 40()0 Köpeskilling För ny-

Att beskatta: beskattningsbar förbrukning 15 000 E får betala inkomstskatt med 30 % av 149 500 = 44 850 kr och utgiftsskatt med 6000 kr

Summa skatt 50850 kr

I det nuvarande inkomstskattesystemet får E betala inkomstskatt på en beskattningsbar inkomst på 149 500 kr, vilket medför en inkomstskatt, statlig och kommunal, på tillhopa 95 905 kr. Orsaken till skattelindringen är dels att Ezs kontantöverskott av rörelsen efter int För utgiftsskatteberäk. ningen se taben 5;2 och vesteringar är 30000 kr. mindre än nettointäkten dels att han nysparat en del. Han 5:4 i bilaga 2. har under året bara konsumerat 40000 kr för eget bruk.

Bilaga 1 191

Exempel 4 Redovisning till progressiv utgiftsskatt Tillkommande Avgående belopp belopp

Inkomst att taxera till statlig inkomstskatt (underskott utföres med noll) . .ASWMJ

A. inkomst av jordbruksfastighet Tillkommande belopp enligt bilaga ll A Avgående belopp enligt bilaga Il A B. Inkomst av annan fastighet än schablontaxerad fastighet Tillkommande belopp enligt Bilaga Il B Avgående belopp enligt bilaga Il B C. lnkomst av rörelse Tillkommande belopp enligt bilaga ll C Avgående belopp enligt bilaga ll C D. Uttag ur handelsbolag enligt bilaga ll D Tillskott till handelsbolag enligt bilaga Il D

A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga IlI A Avgående belopp enligt bilaga llI A B. Förändring av aktie-, andels- och obligationsinnehav Tillkommande belopp enligt bilaga lll B Avgående belopp enligt bilaga llI B

A. Bankmedel m m, försäkringar, fordringar och skulder Tillkommande belopp enligt bilaga lV Avgående belopp enligt bilaaa lV

A. Förvärv genom arv eller gåva B. Erhållna lotteri- och tipsvinster

VI. Under året erlagd preliminärskatt Under året erlagd slutlig skatt Under året erhållen överskjutande skatt

Summa .15 ?i 9/4. . . I!!! JM. .

Summa tillkommande belopp . 1974/0610..

Avgår summa avgående belopp 7.0.7. 000. .

Återstår TAXERAD FÖRBRUKNING . . 40.000. .

Avgår skattefritt grundbelopp Till utgiftsskatt BESKATT- NlNGSBAR FÖRBRUKN|NG

192 J Bilaga

Exempel 4 Redovisningen avser: ll. Vi A Inkomst av jordbruksfastighet U B lnkomst av annan fastighet R C Inkomst av rörelse

Tillkommande Avgående belopp belopp

Tillkommande belopp: al kontanta vid inkomstbeskattningen skattepliktiga inkomster i verk-

samheten . 5%. OM.

b övriga kontanta inkomster i verksamheten C värdet av åtnjutna naturaförmåner d till statlig inkomstskatt redovisad förlust i verksamheten (till Iägges endast iden utsträckning förlusten kunnat utnyttias mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt)

Avgående belopp: a) vid inkomstbeskattningen direkt

.JM M0..

avdragsgilla utgifter bl utgifter berättigade till värdeminskningsavdrag vid inkomstbe-

skattningen H/âânâüå..

c) övriga utgifter i förvärvskällan (inkl värde på gåva nedlagd i verksamheten) d) till statlig inkomstskatt redo-

visad nettointäkt av verksamheten ../.á.â.áiâ..

Summa .51/0000. . 570.000..

./. Summa avgående belopp 7.570. 0.0.0. .

Återstår tviüloemmandø/avgående belopp under Il

att redovisas på s. 1 . . .Jo M0.

sou 1976:62 Bilaga 1 193

Exempel 4 lll. A. Förändring av fastighetsinnehav Tillkommande Avgående belopp belopp Tillkommande belopp: a) försäljningssumma för försåld fastighet eller fastighetsdel . . . . . . . . . . bl till statlig inkomstskatt redovisad realisationsförlust (tillägges endast iden utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt . . . . . . . . . .

Avgående belopp: a) försäljningskostnader . . . . . . . . . . . b) inköpspris för förvärvad fastighet eller fastighetsdel (inkl värde på gåva av fastighet) . . . . . . . . . . . cl utgift för förbättring av fastighet, som ej redovisats under lI, enl specifikation . . . . . . . . . . . d) till statlig inkomstskatt redovisad realisationsvinst på fastighetsförsälining . . . . . . . . . . . Summa . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

./. Summa avgående belopp . . . . . . . . . . Återstår tillkommande/avgående belopp under IV att redovisa på s. l . . . . . . . . . . B. Förändring av aktie-, andels- och obliga- Tillkommande Avgående tionsinnehav och annat värdepappersinnehav belopp belopp Tillkommande belopp: al försäljningssumma för försålda aktier,

7.*°.'a.'.7°5..55i“öi7".°.' . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .M .M4 . .

bl till statlig inkomstskatt redovisad realisationsförlust ltillägges endast i den utsträckning förlusten kunnat utnyttjas mot annan inkomst vid taxeringen till statlig inkomstskatt). . . . . . . . . . .

Avgående belopp: a) försäljningskostnader . . . . . . . . . . . b) förvärvspris (el gåvovärde) för förvärvade aktier, andelar och obligationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

H “lácâaa”

c) till statlig inkomstskatt redovisad rea- Iisationsvinst på aktie-, andels- och obligationsförsäljning . Summa . . . .. ./. Summa avgående belopp . . Återstår tillkommande/avgående belopp under lllattredovisapåsl .. _, 13

sou 1976:62 194

Bilaga 2 Skattetabeller

Tabell 5:1 Tabell utvisande krav på utgiftsskatteuttag för att visst totalt skatteuttag skall uppnås tillsammans med en proportionell inkomstskatt på 30 96.

Totalt Härav skattetryck på konsume- lnkomst- Utgiftsskatt på konsumerad Utgiftsskatt på rad inkomst skatt inkomst exkl. belopp som konsumerad inkomst av 100 kr av 100 kr åtgår till inkomst- och exkl. inkomstskatt i % i % utgiftsskatt

30 7,79éav 65 kr = 5 kr 7 % av 70= 5 kr 35

55 30 75.0 40 = 30 43 = 30 60 30 35 = 35 50 = 35 65 100,0 30 133.3 30 = 40 57 = 40 70 30 180.0 25 = 45 64 = 45 75 20 = 50 71 = 50 80 30 250.0 30 300.0 17.50 = 52.50 75 = 52.50 82.5

Tabell 5:2 Skatteskala för progressiv utgiftsskatt

Konsumtion skattefritt Beskattnings- Skatteuttag = taxerad grundbelopp bar förbrukförbrukning ning

25-30000 ./. 25000 0- 5000 kr. 0.2 beskattningsbara förbrukningen 30-35000 ./. 25000 5-10000 1000 kr for 5000 och 0.4 X återstoden 35-40000 ./. 25000 10-15000 3000 10000 0.6 x återstoden 40-45000 ./. 25000 15-20000 6000 15000 0,8 x återstoden 45-50000 ./. 25000 20-25000 10000 20000 1,0 x återstoden 50-55000 ./. 25000 25-30000 15000 25000 1.5 x återstoden ./. 25 000 30-400()0 22 500 30000 2,0 återstoden 55-65 000 65-75 000 ./. 25 000 40-50 000 42 500 40000 2,5 x återstoden 75 ./. 25 000 50 67 500 50000 3.0 X återstoden

Bilaga 2 195

x.

_ .co

_ämEäEoxc_

_ko_ wm_m._0,_

:Sim: »v13 001315. 00100 5.13 21? mmlvm

o a ä: v0 2 VT:

...s

_

.ääE

72:9:

:amma: 42:00:.:

_S_

m _a_o._. .to g_ m0,... 00m 2.3 __._0 060 0.3 50.0» 0.0m ns

00 _ a.. S.

Lo..

.mama

._m._aE2.:m_D

:§33: 0.250000 0.0.0.2: wcêâs :E29:

n .EE :Em 50.0_ »nä en: 3.3. 00m 0.00 5.00 3.:. 0.2

;mEoxE

.E

000 000 00m 000 00m 000 000

Nm 0000»

2855:9:

e. m0 a V +

m0_1000 _m_100m _0m1000

0505:23_

100m 1000 100.. 100m 1000 000

.mEox

5_ 2 s. Nm m0 0» ä.

e ;oo _ m0_ _m_ _0m

42:00::

-smcox

_mEoxE

000 00m 000 00m 00_ 00_

0037000 00007000

V m..

_m100m _m1000 v.18... 3100_

__100mm

00.535 2100:_

00_

5_

m :_33 _ __ : .m 0a Z.. s. a

+

:§29:

ua:=o:au_m.mEe._:_

.m mm 0v a m0 W»

0805:

0,87%»

V

m:._:x:.5.0,_ :axwmåmä 0.9.7040_

1 I 1 1 1 1 _b_

__00_ 2:

._ 2 I.. mm 00 mm m0 v :z _

:S

.Ezmcox

-x=..n._0,_

åäö.:

-minä

._08

-oxåfuznxm 2.235:

V

oâoäxzim_

-_00

-sammen

“aäxwozsxm .aawwEc ...S222

:u

m .mm mo 0.0 0.0 m.0 0._ 0,_ 0.m 2 0.m

:Bah

5220.0;

mmm

.mmcêzmxmøm

m E_ V

:Bah

91m

210_ om-: 2.8 om-: 070m 2.9.

._ 10 _ :B _ om

196 Bilaga 2

om_ 0mm 0mm e: 0m0 00m 0vm 0v0 om 0mm 0m0

00m_ 00m_ 00_m 000m 0vmm 0v_v 0mmm 0m_0

0000_ 000__ 000m_ 000m_ 000v_ 0mm0_ 0mm: 0mm0_

000 m S: m m 0 m 0

00_ 00m 00m 00m 000 0mm 0mm 0mm 0v0 0vv 0vm 00m

0mm_ _E_ 0m_m 0m0m 0mvm 0m0v 0m0v 0vmm 0v00

00m: 00mm_ 00mm_ 00mv_ 00m0_ 00:_ 00m0_

m m m 0 p 0

00m 0_

0v_ 0vm 0vm o: 0v0 0mv 0mm 0mm 00m 00m 00_ o.: 00m 00m

0mm_ 0m0_ 0m0m 0mmm 0mvm 0m0v 0m0v 000m

00m: 82_ 82_ 0m00_ 0mm: 0m00_

m m m 0 _. m 0

00m 0_ v_

om_ 0mm 0mm om 0m0 0vv 00_ 00m 0mm 0m0

0vm_ 0v0_ 0v0m 0vmm 00mm 000m 00mv 0mv0 0m0m 0mmm

0000_ 000__ 000m_ 000m_ 000v_ 000m_ Sv: 000m_

m m m n 0

00_ 00m 00m 00m 000 00v 00_ 00m 00v 00m 000 00m om

00m_ 000_ 000m 00mm 00mm 000m 00mv 000m 00mm

00m: 00mm_ 00mm_ 00mv_ om: om:

m m m 0 _. 0

00m 0_ m_

om

0mm omv 0m0 0mm 00_ 00m 00m 0v0 0v0 0mm 0m_ 0mm

00m_ 000_ 0vmm 0vmm 0vvv 22

00v0_ 00v__ 00vm_ 00vm_ 00vv_ 000m_ 00:_ 000m_

_ m m m m 0 m å? 0

00v

00m 00v 000 00m om_ 0mm 0m_. om_

ommv

0m0 0mm 0vm 0v0 0vv

u=_5_=.=_..E

0mm_ 0m0_ 82 os: 0v0m

00m0_ 00m__ 00mm_ 00mm_ 00mv_ 0mvm_ 0m00_ 0mvm_

_ m m m v m 0 m 0

00m

0v

0vm 0vv 0v0 0vm 0mm 0m_ 0mm 00_ 000 00m 00m

0m0_ omv_ 0mm_ 0m0m om: 0mmv 0m0v 00mm

00m__ 00mm_ 00mm_ 00mv_ 00mm_ 00m0_ 00mm_

00m m m m 0 0 S: 0 0_

&

.øn om

0mm 0mv 0m0 0mm 0vm 00m 00v 0m0 0mm 0mm 00_

0v0_ 0vv_ 0vm_ 0v0m 000m 000m 00mv om.: 0mvm

00___ 00_m_ 00_m_ 00_v_ 0m_m_ 0m00_ 0m_m_

00_ m v m 0 0 0

0_

._6295-

_

o

00m 00v 000 00m 00m 00m 00v 000 00m 00m

000_ 00v_ 00m_ 000m 000m 000m 00mv 000m 00vm

0000_ 000__ 000m_ 000m_ 000v_ 000m_ 00m0_ 000m_

0 m v m 0 0 0

:nzmmåuå

000 000 000 000 000 000 000 000 000 000

000_ 0000 000m 0000

0000_ 000__ 000m_ 000m_ 000m_ 0000m 000_m 000mm 000mm 000vm 000mm 0000m 082

a m m v m m

m_ v_ m_ 0_ 0_

Bilaga 2 197

omm oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom omm omm omm omm omm omm omm omm omm omm

om mm vm om om om mm vm om om ov mv vv mv a. mm vm mm om mo $ mo

á_

ooomm

8=_

cossacov_

_cozåm

oom

2 5,_

:SB oom omm oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom omm omm omm omm omm omm omm omm omm omm

»såå

om _m mm mm mm om z 2 mm mm om _v mv av mv .m mm om om s 8

mscxensu

väoxs

:utgåva :ouoäoå

omo omv

:ovøêuä :uvøxevñ :ovâøöä

oo_ 8_ 8_ oo_ 8_ oo_ oo_ oo_ 8_ oo_ omm omm omm omm omm omm omm omm omm omm :a:

o_ .m mm mm mm om .m a mm mm om .v mv mv ä. om mm mm mm 8 mo 8

.nu a» a» am a» :§8

m m n m m

oom ooo oom ooo oom ooo oom ooo oom

.oEEogEEo

mv mv om mm mm om 8 8 mo ugn_ »Emm 0.53 ozzmm 25m..

us_ 5_ ä_ _b_ ä_

oooom ooomm

ooooom

E8

omo om_ oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom omm omm omm omm omm omm omm omm omm omm ooooo_ oooom_

o_ a mm vm om mm om mm vm om ä ov mv mv mv om mm mm mm 8 mo mo

5,_ 5,_ ö.. _m_ ö..

oom ooo oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom ooo oom ooo oom ooo oom .mcixsktoo

ooo oom ooo oom oom oom oom oom

2 .m mm vm om om om mm vn om om ov mv mv mv om mm mm mm 8 mo mo mo

mv_ m_m mom m_m

.unømåczaxwøn

ooomv oooov oooov oooom ooomm

ooooo_ oooom_ ooooom

n m

198 2 Bilaga

om.

:så _

Z .mäå ma_ mv mv mm mm mm mv vm vm vm vm vm om om om om om 3 vc vm vo vo vo ve ve vo vo vo ê vo vo

vñøizäex ...en

umuEmEEam

.o

38mm

-_15

».

mmm mmm mmm mom mmm mmm mmm mmm

.mäE

mdm mdm

exe

»._v »._v »._v »._v »._v »._v »._v »._v o.om o.om o.om o,om o.om o.om o.om o.om o.om o.om ?m

.ärm

o_ 4.:_ _v

âäâzuä

_

.E3

.a

Eon

.xSmEoxE

5_ vv mv. mm.

_m5_ 03mm mmmm mmmm ommm v_,om »mom ma: mvmm momm »v.mm mo.: mv.vm »o.vm mvmm »omm vvdm vodm »v,»m mo.»m »vmm vomm ovdm vodm omdv »odv »o._v m_.mv mm.mv

.mEoxE

m om_ _m _v _v

.v_m .

å mc_

E283.

mEEzm

om.

ovmm

å

8.2 mmdm voom vm.»m m».»m momm mvmm v».mm mâm mvmm momm omdm o».om mm._m S.: mm.mm »omm _o.mm mm.mm mm.vm mo.vm oo.mm »m.mm m»,mm 8.3 omdm _»,om mo.»m

m _ å_ _m

:aa

-S

.to

oom mmm mmm omo oom oom vom vs mom mmm mmm omo mmm oom mmm

.v_m_mEov_c_

oo» 2_ mm» v8 ve_ v2 v8 vo_ v.: v8 ve_ oo» m_m m»o mo»

mEEzw

m m. m o_ o_ o_ __ __ m_ m_ m_ m_ v_ v_ m_ m_ 2 o_ »_ »_ m_ m_ o_ 2 om _m _m mm mm mm

.xiñmuâuävøi

» -man

mm_ omm oom mmv ooo E» mmm omo v__ v_m v_m v_» v; v: v_m v_m v_» v; om_ m_v m»o mmm. oom Sv mm» mmm. omm m_m m»»

.§55

b_ _ _ _ _ _ m m m m m m m m m v v v v m m m

o :En _

zaxwâau.:

m.. v

:s:

...m2

-mEåD .mås .säten :E23 »Q2 5.0_ 5.2 se_ s.: »of 5.2 5.2 »mmm »mmm »mmm »mmm »mmm »mmm »mmm »mmm »mmm »mmm om.»m om.»m om.»m om.»m om.»m om.»m om.»m om.»m om,»m om.»m om.»m

m om _å_

-mmiexi

.o

om_ omm omm omm omo omo omm omo om» omv om_ omm oom omm omo omo omm omo om» omv om_ omm omm omm omo omo omm omo om» omv

.xâsoxs

E.,

ñEomc_

mm mm om »m »m mm om om om _m mm mm mm vm vm mm om »m »m mm om om ov _v _v mv mv vv vv mv

v

unzsozøxm

å

om omm om_ omv om» omo omm omo omo omm omm omm om_ omv om» omo omm omm omo omm omm omm om_ omv om» omo omm omo omo omm omm

.aEoxE

.ä m o m. o o_ o_ o_ o_ __ __ __ m_ m_ m_ m_ m_ m_ m_ v_ v_ v_ m_ m_ m_ o_ m_ o_ 2 »_ »_

m :S:

oâøhâimq .än oom oom oom oom oom

oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom

_meeä_

.E

om om _m mm mm vm mm om »m mm om ov _v mv mv vv mv 3 »v mv a. om _m mm mm vm mm om »m mm

m .xmøm

:aaah

mnm

4.:_ ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo

ooovv

:aaah

vm mm om »m mm om ov _v mv mv mv ev »v mv av om _m mm mm vm mm om »m mm om 8 E mo mo

.ä._.

Bilaga 2 199

.âxøx

v0 v0 v0 v0 v0 v0 00 00 00 00 00 E. v» v» v» v» E v» I. v» v» m 2 2 2 2 2 n m m» m 3 2 m 2 2 2 0» 2 0» 0»

_. _. _. _, _. _. _. _. o.

.0 .40 .0 _._0 .0 _0 .0 :0 .0 _._0 .0 .0 :0 o.m0 0.m0 0.m0 o.m0 0.m0 o.m0 o.m0 o.m0 m0 o.m0 o.m0 o.m0 0.m0 0.m0 0.2 0.2 0.2 0.2 0.2 0.2 QS Q2 QS Q2 od E.: ».05 H0»

mm. om,

å? 2.:. om.mv ä? 0_,vv 0m.vv 3.3. mo,mv mm.mv :ä mo.0v 0m.0v 2.3 8.:. 2,: 0%? ä? _vdv NEW.. mo.0v 2,3 m0.0v _0.0v om.om wvom 050m 8,; 2,; _m z m0.mm 0m.mm mm.mm Ed 00mm _m.mm mv.mm 5% 0m.mm vmmm 0_.0m

0m. 00, 00,

2,: om: momm ovmm 2.2 0o.0m .\.m.0m w0.0m 000m 0m.ov mm.ov mwov 00._v _v _v .v mm,mv mm.mv owmv 8.? mm.mv 0m.mv 8.? moi. mm.vv mm.vv .mia oo.mv 0m.mv om.mv 0m.mv v_.0v _v.0v \.0.0v m0.0v ä.: mvmv S? _ñ0v 00._m 0m.mm

o_

v00 mom 0: 5 mmm 0v0 00m 2._ s: m0m voo m_0 0mm wvw m0v ä_ m2 mvv 000 m: 00m 0v0 000 mvm 000 0v0 00m 0m0 00.0 00m _ omm omm o: 000 0C omv omo mm0 omm 0_o

mm vm mm mm 0m 0m R mm mm 0m om om _m _m mm mm mm vm mm mm 0m 2 R mm mm 0m ov ov _v mv mv mv vv mv mv 0v :v _m vm m0 2

vvo mmm 000 E0 00m 00m 0.0 .mm mmm mvm vm_ m0v 0: 000 mvv s.: m: m0v 0v0 00_ wvm 000 mvm 00m 0v0 00m 0v0 ooo omv 0v0 00m 000 8_ omm 0v0 00m a: 00m mmo oo» 00m

0 0 0 0 n m N. m w m 0 0 0 m m o_ o_ o_ Z : I m_ m_ m_ 2 0 _ z v_ 2 m_ 2 0_ 0_ E E E m_ 0_ om mm »m mm

vv.vv vv.vv vv.vv vv.vv vv.vv vv.vv vv.vv vv.vv vv.vv vv.vv vv.vv vv,vv vv.vv vv.vv vv.vv oo.om oo.om oo.om oo.om oo.om oo.om oo.om oo.om oo.om oo.om oo.om oo.om 00.00 00.00 00.00 00.00 00.00 00.00 00.00 00.00 00.00 00.00 00.00 50.00 50.00 5.00

om_ 0mm 0mm 0mm 0m0 0m0 omm 0m0 o: omv om_ omm omm omm 0m0 0m0 omm omo om omv om_ omm omm omm 0m0 0m0 omm omo om omv om_ omm 0mm 0mm 0m0 0m0 0mm omm omm omm omm

0v 0v »v mv mv 0v om .m .m mm mm mm vm mm mm 0m a wm om 0m 00 00 .0 m0 m0 m0 v0 m0 m0 00 5 m0 00 00 00 E Z. v» m» mm m0

om

omm om_ omv om omo omm 0m0 0m0 omm 0mm 0mm om_ omv o! omo 0mm 0m0 0m0 omm 0mm 0m0 _ omv o: omo omm 0m0 0m0 omm 0mm 0m0 om_ omv om omo omm 0m0 om_ 0m0 0m0 0m0

E m_ m_ m: 0_ 0_ 0_ 0_ om om om _m .m .m mm mm mm mm mm mm mm vm vm vm mm mm mm mm 0m 0m 0m »m R »m mm mm mm om .m vm S

oom 00m oom 00m oom oom 00m oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom 00m oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom oom 00m oom 00m oom 00m 00m 00m 00m oom oom

0m 00 _0 m0 m0 v0 m0 00 m0 00 00 2 E 2 m s 2 0a P m: 0» 00 s mm mm vw mm 0x S å 00 00 .0 m0 m0 v0 m0

8_ mo_ m: mm_

ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo 000 ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo ooo 000 000 000 000 000 000 ooo 000 ooo ooo ooo ooo 000 000

m v0 m0 00 m0 00 00 S Z. m» 2 E. m 0» P m: 0» 00 :w mm m0 vw 0 00 5 å 00 00 _0 m0 m0 v0 m0 00 m0 m0 00 o_

oo_ mo_ _ om_ o:

200 Bilaga 2

:._

:_37 _

Z .mäva emo_ 3 E. mm 8 8 mm mm mm mm 8 mm mm

:§7 .o

222m

om:_:::::...m

i.:

s..

o_ .mäê _ ...En 2:_ HE. E» oom ...om oom oom 0.8 ns mä ns mä na ..F:2

..._

.xâmEcxE

.I

_03_ 2:37

00.00 8.3 3.3 ai 2.3 2.00 8.8 2.2 8.2 3.2. 85 3.3

o cm.

.i

t.. .15

...øcpcsm

:z E.

w o i.: ä.: 8,2 _mmm wmám 2.8 2.3 3.3 8.9.. 3% K ...man a.:

.5

:u:

?ânøccxE

m3 omm mom mom mom mom mom oom om ooo omm o!

:EEJM .Saw

E. mm mo

m s_ S. E_ m: o.: Em o: oom än

mmo oom se m3 Nä s... se omm 00_ omm 000 oo_

.§55

b_

:axm

R S. 8 _m om G 8 ä

o _ o: m: S.. vmm

E_ o.

:axx

.nämñ .fia :faan :Eåox 5.00 3.3 av.: S.: S.: 9.: 8.2 8.2 00.2. 00.5. 8,:

m o.. ä.:

.o

omm omm omm omm omm omm omm omm omm omm omm omm

252,2_ zââcsxc_

a...

e 8_ m: om_ R_ v: _v_ e: :m ovm ;N _mm

omo omo omo omo omo omo omo omo omo omo omo omo

om

42:01:..

o.. mv 3 a. mm mm mm m ä

324m

m 8_ m: ä_

...E

00m oom oom oom 00m oom 00m oom 00m 00m oom oom

27.3_ 7522:_

m mm_ m! mm_ mo_ m: mm_ mo_ mä mom mvm mom ma.

2.:_ 000 ooo ooo 000 000 ooo 000 ooo 000 000 000 ooo

03 om_ 8_ o: S_ 8_ 00m omm 00m omm 00v oom

_ .CF

sou 1976:62 Bilaga 2 201

Tabell 5:6 Tabell för beräknande av utgiflsskatl på bruttokonsumlion (taxerad förbrukning + utgiftsskaü som betalas på neltokonsumlionen) Taxerad Förbrukning + Utgiftsskatt på brutlokonsumtion utgiftsskatt

kw. ;w i» fi: .n ›

s

S

Statistiskt material rörande förmögenhets- Bilaga3 och inkomstfördelning

204 Bilaga 3 sou 1976:62

Tabell 7:1 Antal bouppteckningar år 1973 som har tillgång eller skuld av visst slag fördelade efter behållning inkl. giftorätt

Tillgång Behâllning inkl. giftorâtt i tkr. Skuld -10 10- 30- 100- 500- -10 10- 30- 100- 500- 30 100 500 30 100 500

Antal bouppteckningar som har tillgång eller skuld av visst slag

Absoluta tal Procenttal

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11

Til/gångar 1. Jordbruksfastighet m. m. 520 920 2 820 1 852 93 1,8 4,2 11,5 20,4 17,2 a. jordbruksfastighet 440 900 2 720 1 796 93 1,5 4,1 11,1 19,8 17,2 b. inventarier och varulager i jordbruk 160 240 l 080 944 26 0,5 1,1 4,4 10,4 4,8 2. Rörelse m. m. 160 220 460 352 40 0,5 1,0 1,9 3,9 7.4 a. rörelsefastighet 20 40 180 152 26 0,1 0,2 0,7 1,7 4,8 b. inventarier och varu-

5. Obligationer, lörlagsbevis o. d. 2 700 3 620 6 620 4 092 348 9,3 16,5 27,0 45,0 64,2 6. Aktier m. m. 4 360 5 960 9 820 5 240 482 15,0 27,2 40,0 57,7 88,9 a. börsnoterade aktier m. m. 380 540 1 800 2 212 395 1,3 2,5 7,3 24,3 72,9 b. övriga aktier och andelar 4 100 5 640 8 740 4 024 309 14,1 25,7 35,6 44,3 57,0 7. Fordringar é 540 4 720 3612 365 4,8 11,6 19,2 39,7 67,3 a. mot säkerhet i inteckning 40 160 220 344 36 0,1 0,7 0,9 3,8 6,6 b. övriga 1 360 2 400 4 580 3 400 353 4,7 10,9 18,7 37,4 65.1 8. Arvsskattepliktigt Försäk-

b. inre inventarier och lösöre 24 480 20 620 23 440 8 908 532 84,1 94,1 95,5 98,0 98,2 10. Summa tillgångar 27 980 21 920 24 540 9 088 542 96,1 100,0 100,0 100,0 100,0

Skulder

15. Kostnader i samband

sou 1976:62 Bilaga 3 205

Tabell 7:2 Summa tillgångar eller skulder av visst slag i 1973 års bouppteckningar fördelade efter behållning inkl. giftorätt Tillgång Behållning inkl. giltorätt i mkr. Skuld -10 10- 30- 100- 500- -10 10- 30- 100- 500- 30 100 500 30 100 500 Summa tillgångar eller skulder av visst slag Mkr. Procent 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Til/gångar 1. Jordbruksfastighet m. m. 11,8 20,3 130,8 208,1 39,1 4,4 3,4 7,6 10,8 4,6

b. inventarier och varu-

5. Obligationer, lörlagsbevis 0. d. 2,5 6,3 20,5 42,8 20,4 1 ,O 1,1 1,2 2,2 2,4 6. Aktier m. m. 10,9 27,2 70,3 201,1 313,5 4,1 4,6 4,1 10,5 36.8 a. börsnoterade aktier m. m. 1,7 4,4 31,1 150,5 248,5 0,6 0,7 1,8 7,8 29,2 b. övriga aktier och andelar 9,3 22,8 39,2 50,6 65,0 3,5 3,8 2,3 2,6 7,6 7. Fordringar 6,6 18,3 90,6 158,1 87,4 2,5 3,1 5,3 8,2 10,3 a. mot säkerhet i inteckning 0,4 1,5 4,6 20,5 6,6 0,1 0,3 0,3 1,1 0,8 b. övriga 6,2 16,8 86,0 137,7 80,8 2,3 2,8 5,0 7,2 9,5 8. Arvsskattepliktigt försäkringsbelopp 0,6 1,6 1,7 7,5 8,3 0,2 0,3 0,1 0,4 1,0 9. Övriga tillgångar 34,9 42,3 82,8 59,4 17,6 13,1 7,1 4,8 3,1 2,1 a. yttre inventarier 9,3 13,7 35,7 20,7 2,8 3,5 2,3 2,1 1,1 0,3 b. inre inventarier och Iösöre 25,6 28,5 47,1 38,8 14,8 9,6 4,8 2,7 2,0 1,7 10. Summa tillgångar 267,5 592,8 1 716,8 1 918,4 851,4 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Skulder

15. Kostnader i samband

Behá//ning 19. Rad 10-rad 18 35,1 414,3 l372,2 1609,7 586,1

206 3 sou 1976:62 Bilaga

fördelade efter be- Tabell 7:3 Medianvärden för tillgångar eller skulder av visst slag i 1973 års bouppteckningar hållning inkl. giftorätt

Tillgång 1973 års bouppteckningar

Skuld Behållning inkl. giftorätt i tkr.

-10 10-30 30-100 100-500 500- Samtliga

Medianvärden i kr. för bouppteckningar som har tillgång eller skuld

av ifrågavarande slag

1 2 3 4 5 6 7

Tillgångar m. m. (15 000) 21 400 39 200 88 800 298 300 41 700 l. Jordbruksfastighet (16 000) 21 200 37 400 82 800 285 000 40 400 a.j0rdbruksfastighet b. inventarier och varulager i jordbruk .. .. 3500 11400 43300 5200 2. Rörelse m. m. . . . . (26 200) 40 500 140 000 26 400 . . . . . . 45 000 227 300 44 700 a. rörelsefastighet . . (5 000) 19 300 75 000 12 000 b. inventarier och varulager i rörelse 3. Annan 19 300 40 500 77 600 188 800 35 100 fastighet “äå 19 800 40 600 75 200 140 700 35 500 a. Villafastighet (7 000) (3 000) 78 300 453 100 9 100 b. övriga fastigheter 4. Bankmedel m. m. 14 700 29 700 72 700 128 700 13 700 å 28 200 70 700 120 700 13 900 a. bankfordringar m. m. 1 100 1 100 1 300 3 100 1 100 b. kontanter 500 800 2 300 11 200 800 Obligationer, förlagsbevis o. d. 6. Aktier m. m. 1 500 2 600 9 600 363 500 2 700 äåååêê: ä 7 800 32 800 346 100 14 100 a. börsnoterade aktier m. m. 400 900 1 600 4 900 42 100 1 400 b. övriga aktier och andelar 1 600 5 100 12 500 24 600 90 500 10 200 7. Fordringar a. mot säkerhet i inteckning . . . . . . 47 100 90 0()0 22 700 1 500 4 800 11 700 22 100 80 100 9 500 b. övriga 8. (1 000) (1 900) (1 900) 5 600 44 300 2 400 Arvsskattepliktigt Försäkringsbelopp 700 900 1 800 3 700 18 500 1 200 9. Övriga tillgångar 1400 2 200 2900 4 100 6 600 2 600 a. yttre inventarier och lösöre 600 900 1 500 2 700 14 100 1 100 b. inre inventarier 6 200 24 100 63 800 177 600 935 700 28 900 10. Summa tillgångar

Skulder 19 400 11 700 15 200 24 100 128 0()0 16 100 11. lnteckningsskulder 12. Andra låneskulder 4 600 4 300 6 700 11 500 45 000 6 100 (22 500) (12 500) 8 300 7 400 22 200 9 100 13. Varuskulder l 200 500 800 1 600 8 900 1 000 14. Skatteskulder 15. Kostnader i samband med begrav- 3 100 3 600 4 100 5 400 9 200 3 700 ningen . . (11 700) (12 0()0) 19 500 42 900 13 700 16. Beneñka barnreverser 17. Andra skulder 700 600 800 l 000 3 500 700 18. Summa skulder 3 600 4 200 7 000 10 400 68 400 4 700

sou 1976:62 Bilaga 3 207

Tabell?” Procentuell fördelning av tillgångar på olika typer av tillgångar i olika kategorier och förmögenhetsklasser år 1970

Förmögenhet, kr Samtliga Kategori i kate- 0 l- 50000- 150000- 300000- 10()0O00- _gorin 49 999 149 999 299 999 999 999

Ensamstående uran barn

Ej deklarerande barns lör-

Gilla

Ej deklarerande barns lör-

Sam/liga

Ej deklarerande barns for-

“Kö/lax Franzén-Lövgren-Rosenberg, Skatters och offentliga utgifters effekter på inkomstfördelningen, 1976, tabell SzA-l9. 17Bland övriga tillgångar ingår s. k. yttre inventarier för personligt bruk, dvs. bilar. båtar, o. dyl. Vidare har livräntor etc. forts hit. Denna typ av tillgång utgör dock en obetydlig andel av övriga tillgångar.

203 3 Bjlaga

Tabell 7;5aGenomsnitt1igt innehav av tillgångar och skulder i olika kategorier och förmögenhetsklasser år 1970

Kategori Förmögenhel. kr Samtliga i kate-

49 999 149 999 299 999 999 999

Ensamstående man barn tillgångar l 724 19 573 87 405 235 190 554 238 3 445 202 28 160 skulder 3 018 4 195 7 723 29 289 l37 878 961 714 6 318 › 0,6 4,7 11,3 8,0 4,0 3.6 4,5 tillgångar/skulder

- - Gilla tillgångar 29 ll2 44 398 ll9 615 283 674 608 559 2 930 776 87 624 skulder 40 775 22 757 33 486 64 029 158 437 713 583 35 824 tillgångar/skulder 0,7 2,0 3,6 4,4 3,8 4,1 2,4

Samtliga tillgångar 10 034 31 651 111 054 269 957 584 745 3 039 118 55 290 skulder 14 477 13 257 26 644 54 543 150 127 775 877 19 991 tillgångar/skulder 0,7 2,4 4,2 4,9 3,9 3,9 2,8

“Kd/las Franzén-Lövgren-Rosenberg, tabell 5:A-16.

sou 1976:62 Bilaga 3 209

Tabell 7:6” Procentuell fördelning av tillgångar på olika typer av tillgångar i olika kategorier och inkomstklasser år 1970

Kategori Sammanräknad nettoinkomst, kr Samtliga kt- 0 10000 25000- 60000-

lgoriane

40001» 100000- 9 999 24 999 39 999 59 999 99 999

Ensamstående man barn

Ej deklarerande barns för-

Ensamstående mer! barn

Ej deklarerande barns för-

Gifta

Samtliga

Ej deklarerande barns för-

”Kä//az Franzén-Lövgren-Rosenberg, tabell 5:A-7. b Bland övriga tillgångar ingår s. k. yttre inventarier för personligt bruk, dvs. bilar, båtar, o. dyl. Vidare har livräntor etc. förts hit. Denna typ av tillgång utgör dock en obetydlig andel av övriga tillgångar.

210 Bilaga3 sou 1976:62

Tabell 7:7” Genomsnittligt innehav av tillgångar av olika slag i olika kategorier och inkomstklasser âr 1970

Kategori Sammanräknad nettoinkomst, kr Samtliga i kate- 0- 10000- 25000- 40000- 60000- 100000gor, 9 999 24 999 39 999 59 999 99 999

Ensamstående uran barn Fastigheter 4 810 8 462 16 128 23 657 264 698 351 863 10 379 Inventarier och lager 242 495 300 1.978 1 367 17 747 430 5 682 9 939 12 813 38 268 64 3l9 93 983 9 867 Banktillgodohavande

Ej deklarerande barns förmögenhet 0 0 0 151 143 380 4 396 902 2 199 3 946 5 592 6 929 1 028 Övriga tillgångar!? Summa tillgångar 15 355 23 342 36 165 94 981 508 590 1 362 716 28 160

Ensamstående med barn

Ej deklarerande barns för-

Gilla

Obligationer Andelar i handelsbolag 15 148 244 48 1 322 10 804 456 Ej deklarerande barns förmögenhet 608 202 996 624 1 693 13 387 1 010 Övriga tillgångarb 568 l 528 3 172 4 502 5 619 10 385 3 406 Summa tillgångar 60 655 70 492 65 488 82 459 146 335 582 007 87 624

Samtliga

Ej deklarerande barns formögenhet 76 96 711 585 1 626 12 538 501 Övriga tillgångarb 411 1 077 2 853 4 448 5 619 10 165 2 128 Summa tillgångar 19 741 36 470 55 317 83 543 168 370 631 261 55 290

aKä/Ia: Franzén-Lövgren-Rosenberg, tabell 5:A-8. b Bland övriga tillgångar ingår s. k. yttre inventarier for personligt bruk, dvs. bilar, båtar , 0. dyl. Vidare har livräntor etc. forts hit. Denna typ av tillgång utgör dock en obetydlig andel av övriga tillgångar.

sou 1976:62 Bilaga 3 211

Tabell 7:8” Genomsnittligt innehav av tillgångar och skulder i olika kategorier och inkomstklasser år 1970

Kategori Sammanräknad nettoinkomst, kr. Samtliga i kate- 0- 10000- 25000- 40000- 60000- 100000gon” 9 999 24 999 39 999 59 999 99 999

Ensamstående utan barn tillgångar 15 356 23 342 36 165 94 981 508 590 l 362 716 28 160 skulder 4 363 1 930 10 294 16 691 247 132 440 490 6 318 tillg./skulder 3.5 12,1 3,5 5,7 2,1 3,1 4,5

Ensamstâende med barn tillgångar 13 530 13 520 27 269 68 542 242 690 606 132 20 837 skulder 5 321 6 433 10 521 35 920 147 861 295 409 9 609 tillg./skulder 2,5 2,1 2,6 1,9 1,6 2,1 2,2

Gifta tillgångar 60 655 70 492 65 488 82 459 146 335 582 007 87 624 skulder 18 186 17 139 30 758 37 354 65 119 229 550 35 824 tillg./skulder 3,3 4,1 2,1 2,2 2,2 2,5 2,4

Samtliga tillgångar 19 741 36 470 55 317 83 543 168 370 631 261 55 290 skulder 5 735 6 593 23 805 35 390 76 362 243 296 19 991 tillg./skulder 3,4 5,5 2,3 2,4 2,2 2,6 2,8

a Källa: Franzén-Lövgren-Rosenberg, tabell 5zA-5.

Tabell 7:9 Genomsnittlig: ränteinkomster och utdelningarb i olika kategorier och inkomstklasser år 1970

Sammanräknad nettoinkomst, kr Samtliga k te» 100000-

åorian

0- 10000- 25000- 40000- 60000- 9 999 24 999 39 999 59 999 99 999

Ränta och utdelning

l % av finansiella tillgångar

”Kal/ax Franzén-Lövgren-Rosenberg, tabell 5zA-l5. bRänta och utdelning i förvärvskällorna rörelse, jordbruksfastighet och annan fastighet ingår ej.

212 sou 1976:62 Bilaga3

Tabell 7:10” Förhållande mellan skattepliktiga realisationsvinster och nominella uppkomna kapitalvinster i olika kategorier och inkomstklasser år 1970

Kategori Sammanräknad nettoinkomst, kr Samtliga kt - 100000-

;måne

0- 10000- 25000_ 40000- 60000- 9999 24 999 39999 59999 99999

”Källaz Franzén-Lövgren-Rosenberg, tabell 20-1.

Tabell 7:11” Fördelningen av hushållens aktieinnehav 1966 och 1970, procent Förmögenhetsskikt, Andel hushåll Andel av aktievärdet tusen kronor

aKälla: Waldenström-rapporten, tabell 1V:8.

Bilaga 3 2 l 3

Tabell 7:12 Statistiska uppgifter betr. realisationsvinsternas storlek och fördelning år 1970 Försäljningspris För aktier 2_ 5 år, mkr 106,325 + 10,333 0,5 = 1068 mkr 0,10 Om aktierna innehafts 10 år med 5 96 årlig värdeökning blir totala värdeökningen = 413 mkr eller säg 450 mkr (= ca 5,6 % årlig värdeökning) 1068 -

?§0 v

skattepliktig och nominell vinst från egendom som sålts av fysiska personer, år 1970 Egendomens art skattepliktig Nominell

Aktielörs. som täckts av 500 kr-avdragetc 0 20.000 Villor som ej gett vinst enligt nuv. regler 0 330,000 Summa, mkr 287 (257) 1 242,000 1242 Nominell vinst i förhållande till skattepliktig = 4,8326 -ÄT

a Enligt tab. 7 och 8. Tabellhänvisningar avser SOU 1975:53. bil. 3.

bEnligt tab. 5.

CVid deklarerad vinst. Årliga försäljningar under 5000 kr ej medräknade.

214 Bilaga 3 sou 1976:62 Tabell 7:13 Realisationsvinstens fördelning efter inkomstens och förmögenhetens storlek år 1970

Summa inkomster 104,170 milj kr Behällen _lörmögenhel kr

skattepliktig b skattepliktig vinst uppräknad efter förhållandet mellan nominell och skattepliktig vinst enligt tabell 7:12.

Den proportionella fördelning, som gjorts, får betraktas som mycket osäker.

sou 1976:62 Bilaga 3 215 Tabell 7:14 Andel inkomstlagare med realisationsvinst i olika inkomst- och förmögenhetsskikt år 1970

Behå/Ien _förmögenhe/ kr

a lnkomslstatistiken jämförd med SOU 1975:53. Bland inkomsnagare med reavinsl.

sou 1976:62 217

Litteratur

Advisory Commission on lntergovernmental Relations: The Expenditure Tax. lnformation Report. M-84. Washington 1974 Andrews, William D.: A Consumption-Type or Cash Flow Personal lncome Tax. Haward Law Review. Vol. 87. 1974:6, s. 1113 Beskattning av realisationsvinster. SOU 1975:53. Betänkande avgivet av Realisationsvinstkommittén. Stockholm 1975 Betaenkning om forbrugsbeskatning. Betaenkning Nr 202. Danmark 1958 Blomquist, Sören: Beskattning av hushållens sparandeformer. Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm (EFI), 1974 Bracewell-Milnes, Barry: ls Capital Taxation Fair? The Tradition and the Truth. Bedford 1974 Break. George F.: Alternative Federal Revenue Sources: A View of Some Less Explored Possibilities. National Tax Journal. September 1972, s. 443 Break, George F. - Pechman. Joseph A.: Federal Tax Reform. The Impossible Dream? Brookings Institution. Washington 1975 Carleson, Conrad: Bilaga till Kungl. Majzts nåd. prop. nr 238, 1916 Fisher, lrving: lncome in Theory and lncome Taxation in Practice. Econometrica. January 1937 Fisher, lrving: Constructive lncome Taxation. New York 1942 Frank, Gernold - Klanberg, Frank: Verteilungspolitische Auswirkungen des Besteuerungsvorschlages Staatsbürgersteuer. Finanzarchiv. N. F. Band 34. Heft 2 1975/76. s. 301 Franzén, Thomas- Lövgren, Kerstin - Rosenberg, Irma: Skatters och offentliga utgifters effekter på inkomstfördelningen. En teoretisk och empirisk studie. Stockholm 1976 - Företagsvinster Kapitalforsörjning -Löntagarf0nder. En rapport från en arbetsgrupp inom näringslivet. Sveriges lndustriförbund. Svenska Arbetsgivareforeningen. Stockholm 1976 (cit. Waldenström-rapporten) Gorman, John A.: The Relationship Between Personal lncome and Taxable lncome. Survey of Current Business. May 1970, s. 19 Hushållens sparande år 1958. Meddelanden från Konjunkturinstitutet. Serie B:33. Stockholm 1966 Kaldor, Nicholas: An Expenditure Tax. London 1955 Kelley, Patrik L.: ls an Expenditure Tax Feasible? National Tax Journal. September 1970, s. 237 Khanna, K. C.: An Expenditure Tax in India. Bulletin for International Fiscal Documentation, 1964, s. 353 Långtidsutredningen 1975. SOU 1975:89. Finansdepartementets ekonomiska avdelning, Stockholm 1975 Mill, Johan Stuart: Principles of Political Economy. Book V. (Laughlin ed. 1884.) Musgrave. Richard A.: The Theory of Public Finance. A Study in Public Economy. New York 1959 Musgrave. Richard A. - Musgrave, Peggy B.: Public Finance in Theory and Practice. New York 1973

2 l 8 Litteratur

Mutén, Leif: lnkomst eller kapitalvinst. Stockholm 1959 Paul, Randolph E.: Taxation in the United States. Boston 1954 Pechman, J. A. - Okner, B. A.: Who Bears the Tax Burden? Brookings Institution. Washington 1974 Preliminär nationalbudget lör år 1976 Report of the Royal Commission on Taxation (Caner Commission). Volume 3. Taxation of Income. Part A - Taxation of lndividuals and Families. Canada 1966 Slitor, Richard E.: Administrative Aspects of Expenditures Taxation. Broad-Based Taxes: New Options and Sources (ed. Musgrave R. A). The John Hopkins University Press. Baltimore 1973 Spånt, Roland: Förmögenhetslördelningen i Sverige. Institutet lör social forskning. Falköping 1975 Sveriges Officiella Statistik. Inkomst och förmögenhet 1969 Statistiska meddelanden (P 1971:9). Hushållsbudgetundersökningen 1969 Statistiska meddelanden (N 1975:98). Nationalräkenskaper 1963-1974 Statistiska meddelanden (N 1975:98, appendix l). Konsumtion 1950-1974 Statistiska meddelanden (N 1976:4). Inkomst- och lörmögenhetsfördelningen år 1974 Statistiska meddelanden (N 1976:13). Datainsamling av taxeringsstatistiskt material avseende inkomståret 1974 (taxeringsáret 1975) Taxation in lndia. World Tax Series. Harvard Law School, Nr. 6. Boston 1960 The New Tax System (Part 11). Department-of lnland Revenue. Ceylon 1959 U. S. Treasury Department: Annual Report of the Secretary of the Treasury (1943), s. 93-94 och “Exhibit 82”, s. 411-415 Wikner, Göran: Hushållens sparande och samhället. Svenska sparbankslöreningen. Borås 1975

Statens utredningar 1976 offentliga

Kronologisk förteckning

. Arbetsmiljöiag. A. 61. Båtliv 2. Jo. . Bakgrund till förslag om arbetsmiljölag. A. 62. Progressiv utgittsskatt - ett alternativ? Fi. Rapport I psykosociala fragor. A. . internationella konventioner inom arbetarskyddet. A.

çoaoxipgnnpoM-ø

Säkerhetspolitik och totalförsvar. Fö. Deltidsanställdas villkor. Ju. . Deltidsarbete 1974. Ju. . Regionala trafikplaner - länsvisa sammanfattningar. K . Sexuella övergrepp. Ju. 10. Skolans ekonomi. U. 11. Bostadsbeskattning ll. Fi. 12. Företagens uppgiftslämnande. Fi. 13. Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. Fi. 14. Kårobligatorium? U. 154 Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. Fö. 16. Folkhögskolan. U. 17. Skador i arbetet. A. 18. Lokala trafiktöreskrifter m. m. K 19. Den militära underrättelsetjänsten. Fo. 20. Kultur åt alla. U, 21. Trafikbulier. Del 3. Buller från fritidsbåtar. K 22. Sveriges export 1975-1980. Bilaga 2 till 1975 ars långtidsutredning. Fi. 23. Produktansvar l. Ersättning för iäkemedelsskada. Ju. 24. Internationellt patentsamarbete ll. H. 25. Internationellt patentsamarbete ll. Bilagor. H. 26. Bostadsverket. Samordning-decentralisering. B. 27. Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 års långtidsutredning. Fi. 28. Vattenkraft och miljö 3. B. 29. Verkstadsindustrins arbetsmarknad. I. 30. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del I. l. 31. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del ll. l. 32. Spent nuclear fuel and radioactive waste. l. 33. Musiken-mânniskan-samhället. U. 34. Arbetstidsförkortning - när? hur? A. 35. Dryckesförpackningar och miljö. Jo. 36. Anonymitet och tvångsmedel. Ju. 37. Smugglingsbrott och tulltillägg. Fi. 38. Yrkesinriktad rehabilitering. A. 39. Hemvist. Fi. 40. Kommunal utveckling. Fi. 41. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Bilagor. l. 42. Långtidsutredningens modellsystem. Bilaga 8 till 1975 års Iångtidsutredning. Fi. 43. Länskort i kollektivtrafiken. K. 44. Sjöfart och flagg. K 45. Kommunernas ekonomi 1960-1972. Fi. 46. Skolhälsovården. U, 47. Färre brottmål. Ju. 4B. Reklam och integritet. Ju. 49, Offentligt utredningsväsende. Fi. 50. Statligt personskadeskvdd. S. 51. Modeller för samhâllsekonomisk perspektivplanering. Bilaga 7 till 1975 års lángtidsutredning. Fi. 52. Utbildning för konstvård och konservering vid konsthögskolans institut för materialkunskap. U. 53. Försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol. S. 54. Om fondkommissionsrörelse rn. m. Fi. 55. Kommunal energiplanering. l, 56. Fastighetsdata. Ju, 57. Fastighetsdata. Bilagor. Ju. 58. ADB och samordning. Fi. 59. Petroindustrin i Sverige - petrokemisk industri, l. 60. Hyresrätt 1, Ju.

Statens offentliga utredningar 1976

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Handelsdepartementet Delegationen för jämställdhet mellan män och kvinnor 1.Deltids- Patentpolicvkommittén. 1.Internationellt patentsamarbete ll. [24] anställdas villkor. [6] 2, Deltidsarbete 1974. [7] 2. Internationellt patentsamarbete ll, Bilagor. [25] Sexuella övergrepp. [9] Produktansvar l. Ersättning för Iäkeme-*elsskada [23] Arbetsmarknadsdepartementet Anonymitet och tvångsmedel. [36] Arbetsmiljöutredningen. 1.Arbetsmiljölag. [1] 2. Bakgrund till för- Färre brottmål. [47] slag om arbetsmiljölag. [2] 3, Rapport i psykosociala frågor. [3] Reklam och integritet. [48] 4. Internationella konventioner inom arbetarskyddet. [4] Fastighetsdatakommittén. 1, Fastighetsdata. [56] 2. Fastighets- Skador i arbetet. [17] data. Bilagor. [57] Arbetstidsförkortning - när? hur? [34] Hyresrätt 1. [60] Yrkesinriktad rehabilitering. [38]

Försvarsdepartementet Bostadsdepartementet Säkerhetspolitik och totalförsvar. [5] Bostadsverket. Samordning-decentralisering [26] Utbildning i förvaltning inom försvaret. Del 3. [15] Vattenkraft och miljö 3. [28] Den militära underrättelsetjänsten. [19] lndustridepartementet Socialdepartementet Verkstadsindustrins arbetsmarknad. [29] Statligt personskadeskydd. [50] Aka-utredningen. 1.Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del Försäkringsrätt och försäkringsöverdomstol. [53] l. [30] 2. Använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Del ll. [31] 3. Spent nuclear fuel and radioactive waste. [32] 4. Använt kärn- Kommunikationsdepartementet brânsle och radioaktivt avfall. Bilagor. [41] Regionala trafikplaner - länsvisa sammanfattningar, [8] Kommunal energiplanering. [55] Lokala trafikföreskrifter. [18] Petroindustrin i Sverige - petrokemisk industri. [59] Trafikbuller. Del 3. Buller från fritidsbåtar. [21] Länskort i kollektivtrafiken. [43] Sjöfart och flagg, [44]

Finansdepartementet Bostadsbeskattning ll. [1 1] Företagens uppgiftslämnande. [12] Byggnadsindex för husbyggnader och anläggningar. [13] 1975års långtidsutredning. 1.Sveriges export 1975-1980.Bilaga 2 till 1975 árs lángtidsutredning. [22] 2. Den internationella bakgrunden. Bilaga 1 till 1975 års Iángtidsutredning. [27] 3. Långtidsutredningens modellsystem. Bilaga 8 till 1975 års långtidsutredning. [42] 4. Modeller för samhällsekonomisk perspektivplanering. Bilaga 7 till 1975 års långtidsutredning. [51] Smugglingsbrott och tulltillägg. [37] Hemvist. [39] Kommunal utveckling. [40] Kommunernas ekonomi 1969-19724[45] Offentligt utredningsväsende. [49] Om fondkommissionsrörelse m. m. [54] ADB och samordning. [58] Progressiv utgiftsskatt - ett alternativ? [62]

Utbildningsdepartementet Skolans ekonomi. [10] Károbligatorium? [14] Folkhögskolan, [16] Kultur åt alla, [20] Musiken-människan-samhället. [33] Skolhälsovården. [46] Utbildning för konstvárd och konservering vid konsthögskolans institut för materialkunskap. [52]

Jordbruksdepartementet Dryckesförpackningar och miljö. [35] Båtliv 2. [6]]

Anm, Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Nordisk 1976

utredningsserie (NU)

Kronologisk förteckning

. Nordiske naxurgasudredninger . Makistrukturer och styrelseforrner inom teatern . Adult Education Nordisk samarbeide om energisparing i bvggesektoren Norden och fackpressen ILO og kvinner i arbeidslivet Aikuiskasvatur Pohjoismaissa

:5GEö§:6m@søw›wN-

Cooperation Agreemems between the Nordic Countries . Medborgarskap för barn och jämlikhet vad naturalisation . Nordisk konvention om grânskommunalt samarbete . Siøfartsmedisinsk forskning . Seminarium för jorunalistlärare . Nabospråksfotståelse i Skandinavia . Offentliga utredningar i Norden v katalog 1975 . FoU om engelskundervisning . FoU om specialundervisning . Flygförbmdelser mellan de norra delarna av Norge, Sverige och Finland 18. Specialundervisningens elever 19. Bilmekanikerutbildningen i Norden 20. Glesbygden och kullurutbudel 21. NORDKOLT. Arbelsrapporl för etapp ll

7 IV* ISBN 91-38-03111-6

LiberFörIag ISSN 0375-250X

AllmännaFörlaget