Reformerad inkomstbeskattning D. 2,betänkande.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Reformerad inkomst

beskattning

DEL IV B iløgm Expemøpporter

£2. @ Statens offentliga utredningar

@E§i 1989:33

Finansdepartementet

inkomst-

Reformerad

beskattning

Del 4

Bilagor, expertrapporter

Betänkande av inredningen om refonnerad inkomstbeskattning Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit bibliografi över SOU och Ds en som omfattar åren 1981 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 - STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08 763 23 20 Telefontid 8°-12°° externt och internt 08 763 10 05 l2°°- 16°° endast internt

Produktion Allmänna Förlaget 1069 004 Omslag Hans Bergman Roland Ingemarsson ISBN 91-38-10331-1 ISSN 0375-250X Svenskt Tryck Stockholm 1989 930131

Detta betänkande består av fyra böcker. Dessa är: Del 1 Skattereformens huvudlinjer Del 2 Inkomst av kapital Del 3 Inkomst lagtext och av tjänst, kommentarer Del 4 Bilagor, expertrapporter

Förord

RINK underlag för sitt arbete låtit forskare och experter inom har som nationalekonomi och fmansratt genomföra ett antal studier. Dessa publicei föreliggande form i bilaga 2-17. Rapporterna har presenterats för ras utredningen och författarna svarar själva for innehållet.

V BILAGOR

Bilaga 1

1.1 Kommittédirektiv 1.2 Utländska skattereformer

Bilaga 2

Rolf Aaberge och Ibm Wennemo, Forskningsavdelningen: Skatt, arbeidstilbud og inntektsfordeling i Sverige

Bilaga 3

Jonas Agell och Per-Anders Edin: skattesystemet, hushållens portföljval och prisbildningen kapitalmarknaden

Bilaga 4

Stefan Ackerby och Anna Thoursie: Samhällsekonomiska effekter av en reformerad inkomstbeskattning

Bilaga 5

Jörgen Appelgren: Hushållssparandet i ett reformerat skattesystem

Bilaga 6

Krister Andersson: Kapitalbeskattning och dess effekter sparande

Bilaga 7

Sören Blomqvist: Beskattningens effekter arbetsutbudet

Bilaga 8

Bengt Eklind och Rolf Johansson: Skattereformens fördelningseffekter

Bilaga 9

Peter Englund: samspelet mellan svensk och internationell kapitalbeskattning

Bilaga 10

Gustaf Lindencrona: Real kapitalinkomstbeskattning

Bilaga 11

Sven-Olof Lodin: Nominalistisk metod för enhetlig kapitalbeskattning

8 Innehållsförteckning

Bilaga 12

Ingvar Linse: Skattereformens inverkan bostadsmarknaden

Bilaga 13

Nils Mattsson: Neutral beskattning av arbetsinkomster

Bilaga 14

Leif Mutén: Beskattningen av kapitalinkomster och kapitalvinster: de internationella aspekterna

Bilaga 15

Mats Persson: Effekter bostadsmarknaden av en ändring av kapitalinkomstbeskattningen

Bilaga 16

Göran Schubert: Internationella aspekter kapitalbeskattningen

Bilaga 17

Brita Schwarz och Kjell Nyman: Fördelningseffekter reformerad av inkomstbeskattning

1.1 Bilaga

Kommittédirektiv

Utredning om reformerad inkomstbeskattning

Dir. 1987:29 Beslut vid regeringssammanträde 1987-06-11. Chefen för finansdepartementet, stadsrådet Feldt, anför.

1 Sammanfattning av direktiven

I direktiven föreslås att en kommitté med parlamentarisk sammansättning tillkallas för att se över inkomstskattesystemet i de delar som inte har direkt samband med företagsbeskattningen. Syftet med översynen är att åstadkomma ett mera rättvist och enkelt skattesystem som i förhållande till dagens innebär lägre skattesatser för den statliga inkomstskatten, en breddad skattebas genom minskade avdragsmöjligheter samt en mer enhetlig kapitalbeskattning som stimulerar till ökat sparande och minskad skuldsättning. Ett annat viktigt mål för kommitténs arbete är att åstadkomma ett regelsystem som kan bli bestående under lång tid. Reformen måste finansieras fullt ut, dvs. den får inte innebära en försämring av den offentliga sektorns finansiella sparande eller av det statliga budgetsaldot. Kommitténs arbete skall bedrivas skyndsamt.

2 Inledning

De grundläggande principerna för dagens inkomstskattesystem lades fast för snart 60 år sedan då kommunalskattelagen 1928:370 antogs. Ett stort

antal delreformer har företagits under årens lopp. Återverkningarna för

systemet som helhet har vid dessa förändringar inte alltid beaktats. Efter hand har regelsystemet därigenom kommit att bli komplicerat och svåröverskådligt. Kraven en mer genomgripande översyn av inkomstskattesystemet har under senare år vuxit i och med att bristerna i den nuvarande ordningen blivit allt tydligare. Kritiken mot det gällande systemet har riktats mot främst de höga skattesatserna, den bristande likformigheten i beskattningen av olika inkomster, som bl.a. öppnar

2 Bilaga 1.1

möjligheter att genom skatteplanering undandra sig skatt, samt komplexiteten och svåröverskådligheten i systemet. Under senare tid har debatten om inkomstskattesystemets utformning varit livlig. Förslag till genomgripande förändringar har lagts fram från flera håll. Häribland kan nämnas en rapport utarbetad uppdrag av SACOSR, Enhetlig inkomstskatt, ett principförslag till skattereform som presenterats i en remiss ingående i det socialdemokratiska partiets programarbete En offensiv för rättvisa och ett förslag som en av folkpartiets partiledning tillsatt arbetsgrupp presenterat i Folkpartiet informerar 1987:3 Bättre skatter. Även i motioner till riksdagen har under frågor senare tid som rör de grundläggande principerna för skattesystemets urformning tagits upp. De nyss nämnda förslagen från SACOSR och folkpartiet berör både enskilda personers och företags beskattning och innebär bl.a. sänkta inkomstskatter för fysiska personer samtidigt skattebasen breddas som genom begränsningar i avdragsrätten, en förenklad och enhetlig kapitalbeskattning samt en ökad skattebelastning företagen minskade genom möjligheter till resultatreglerande åtgärder. Det socialdemokratiska förslaget tar huvudsakligen upp inkomstbeskattningen för fysiska personer och bygger därvid också tanken att skattesatserna bör sänkas och skattebasen breddas genom bl.a. begränsningar i avdragsrätten samt att kapitalbeskattningen skall reformeras. Det är inte bara i Sverige som inkomstskattesystemets utformning varit föremål för en livlig diskussion de senaste åren. Så har varit fallet i även många andra västliga industriländer. Förslag till mer eller mindre genomgripande reformer har lagts fram och i några fall också genomförts. Syftet har i allmänhet varit att sänka de direkta skatterna arbetsinkomster. Störst intresse i det sammanhanget har den omfattande skattereformen i Förenta Staterna tilldragit sig. Den innebär sänkta skattesatser och en breddad skattebas. Skattebördan omfördelas så att skatteuttaget fysiska personers inkomster minskar, medan uttaget ökar företagens inkomster. Mot bakgrund av problemen med den nuvarande utformningen av inkomstbeskattningen har regeringen under våren tagit initiativ till överläggningar mellan riksdagspartierna för att utröna möjligheterna att uppnå en bred politisk enighet grunddragen inkomstskattereform. om av en Härvid har samförstånd kunnat nås om att parlamentarisk kommitté en skall tillsättas för att utreda frågan det framtida inkomstskattesystemets om utformning. Så bör nu ske. Jag skall i det följande närmare redogöra för behovet av en inkomstskattereform och för kommitténs arbetsuppgifter.

3 Behovet inkomstskattereform

av en

Regeringen har hittills tillsatt två kommittéer med omfattande utredningsuppdrag rörande utformningen av skattesystemet. Skatteförenklingskommittén B 1982:03 tillsattes år 1982 och skall enligt sina direktiv dir. 1982:24 utreda det grundläggande taxeringsforfarandet, förenklingar i fråga om de materiella beskattningsreglerna främst i fråga om löntagarbeskattningen, reglerna för skatteprocessen samt det allmännas processföring. Vidare har regeringen år 1985 tillsatt utredningen reformerad om

Bilaga 1.1 3

företagsbeskattning Fi 1985:06. Denna kommitté skall enligt sina direktiv dir. 1985:30 göra en allmän översyn av företagsbeskattningen. skattesystemet har flera uppgifter. Genom skatterna skapas utrymme för offentlig konsumtion, offentliga investeringar samt transfereringar. skattesystemet har också en viktig fördelningspolitisk roll dels genom själva systemets utformning, dels genom att skatteinkomsterna finansierar konsumtion och transfereringar med fördelningspolitiska syften och effekter. Andra väsentliga uppgifter som brukar läggas skattesystemet är att det skall främja den ekonomiska tillväxten genom att stimulera arbete, företagande och sparande och att det kan användas i syfte att uppnå samhällsekonomisk balans. Det är således stora krav som ställs ett väl fungerande skattesystem. Det nuvarande skattesystemet består av ett stort antal olika skatteformer. Man kan dela in dessa i tre huvudgrupper, nämligen produktionsfaktorbeskattningen socialavgifter och beskattningen av företagsvinster, inkomstbeskattningen och konsumtionsbeskattningen. Det är huvudsakligen mot de två förstnämnda delarna av skattesystemet som kritik har riktats. Det kan framhållas att konsumtionsbeskattningen de indirekta skatterna står för drygt 30 % av de samlade skatteinkomsterna och

inkomstskatten för drygt 40 % varav kommunalskatten för ca 29 %. Den

helt övervägande delen av skatteförvaltningens resurser används emellertid till att administrera inkomstskatten. Som jag tidigare nämnt är företagsbeskattningen redan föremål för en allmän översyn. Den nu föreslagna utredningen bör därför begränsa sitt arbete till en översyn av inkomstbeskattningen. När det gäller konsumtionsbeskattningen har jag för avsikt att i dag föreslå att en särskild utredning tillsätts.

Höga skattesatser Kritiken mot inkomstbeskattningen har i stor utsträckning varit inriktad de problem de höga marginalskatterna ger upphov till. Med marsom ginalskatt den skatt man får betala den sist intjänade kronan. Att avses marginalskatten är högre än den genomsnittliga skatten är ett uttryck för att har ett progressivt skatteuttag. Innebörden är att skatten skall tas ut efter bärkraft och att höginkomsttagare därför bör betala en större andel av sina inkomster i skatt än låginkomsttagare. När de progressiva inslagen i skattesystemet introducerades berörde de inte normalinkomsttagarna. Allteftersom den offentliga sektorn byggdes ut måste dock skatteinkomsterna ökas. Skattetrycket skärptes och progressionen ökade för allt fler vanliga inkomsttagare, samtidigt som skattesatserhöjdes generellt. Det sista var framför allt en följd av att kommunalna skatterna steg. Även den snabba inflationen under framför allt 1970-talet innebar att progressionen ökade för allt fler skattebetalare. I början av 1980-talet hade hälften av alla förvärvsarbetande och en stor majoritet ca de heltidsarbetande en marginalskatt som översteg 50 %. Detta av ändrades emellertid den skattereform som genomfördes åren genom

4 Bilaga 1.I

1983-1985. Den innebar bl.a. att skattesatserna för första gången under efterkrigstiden sänktes avsevärt. Efter de ytterligare justeringar har som beslutats för åren 1987 och 1988 kan man räkna med att 85 % alla ca av förvärvsarbetande och inemot 75 % av alla heltidsarbetande får en

marginalskatt om högst 50 % om kommunalskatten är 30 %. Den högsta

marginalskatten år 1988 blir 75 % under samma förutsättning. Om inga förändringar görs i skatteskalan kommer emellertid vid stigande förvärvsinkomster en allt större del av skattebetalarna att nytt föras upp i skikt med högre marginalskatt än 50 %. Redan i början 1990-talet kommer troligen, med nuvarande skatteskalor, en majoritet av de heltidsarbetande att ha 64 % eller mer i marginalskatt. Höga skattesatser ger upphov till en rad problem. Höga skattesatser inbjuder till skattefusk och skatteplanering. De leder också till utbredd en informell eller grå ekonomi med byte tjänster och lågproduktiv av egenverksamhet. Utbytet av en inkomstökning, t.ex. grund av extraarbete, blir relativt litet, liksom inkomstbortfallet vid en minskad arbetsinsats blir litet. Detta kan hämma arbetskraftsutbudet och leda till en onödig stelhet arbetsmarknaden. Skattesystemets marginaleffekter förstärks ofta av andra faktorer, t.ex. att bostadsbidrag och trappas av barnomsorgsavgifter höjs vid stigande inkomster. Effekterna förstärks dessutom ytterligare grund av andra skatter, i första hand socialavgifterna och mervärdeskatten. Sammantaget leder detta till höga totala marginaleffekter för förhållandevis stora skattebetalare. grupper av Låginkomsttagare med höga marginaleffekter kan hamna i fattigen domsfälla, dvs. de har små möjligheter insatser förbättra att genom egna sin ekonomiska situation. Ytterligare ett förhållande som förtjänar att påpekas i detta sammanhang är att vi i takt med den ökade internationaliseringen den svenska av ekonomin blir alltmer påverkade av vad som sker i vår omvärld, så även skatteområdet. Stora skillnader i skattesatser mellan Sverige och andra länder medför risker för att arbetskraft, kapital, arbetstillfällen och produktion lämnar Sverige till förmån för länder med lägre skatt. Ett starkt progressivt skattesystem leder till svårigheter i avtalsrörelserna och försvårar den nödvändiga dämpningen pris- och lönestegringstakten. av Det finns således flera skäl för att sänka inkomstskatterna och minska progressiviteten i skattesystemet. Det som talar emot sådan åtgärd är en fördelningspolitiska skäl, eftersom sänkta skattesatser och dämpad progressivitet i sig ger de största skattesänkningarna till höginkomsttagarna. Man måste emellertid även beakta de inslag i den nuvarande beskattningen som i praktiken motverkar de höga marginaleffekterna för vissa grupper. Härvid tänker jag i första hand avdragsmöjligheterna och de möjligheter till skatteplanering som det nuvarande systemet innebär. De fördelningspolitiska icke önskvärda effekterna av sänkta skattesatser bör enligt min mening i stor utsträckning kunna motverkas genom minskade avdragsmöjligheter och en reformerad kapitalbeskattning. Även statstinansiella hänsyn utgör en restriktion för hur stora sänkningar av inkomstskatten som kan accepteras, eftersom det kan svårt vara att finansiera omfattande skattesänkningar.

Bilaga 1.1 5

Som jag nämnt i det föregående finns det ett samband mellan höga skattesatser och långtgående avdragsmöjligheter. Det har således varit nödvändigt att acceptera en omfattande rätt till avdrag av olika slag, eftersom de höga skattesatserna annars i vissa fall skulle leda till orimliga konsekvenser. På rad områden har de höga skattesatserna därför tvingat en fram särbestämmelser och avdragsmöjligheter. Om man kan sänka skattesatserna väsentligt bortfaller i stor utsträckning motiven för sådana bestämmelser. Flera avdrag utnyttjas främst av höginkomsttagare. Det finns därför starka fördelningspolitiska skäl att balansera sänkta marginalskatter med begränsningar avdragsrätten. Även från statsfinansiella av utgångspunkter finns det anledning att begränsa avdragsrätten, i synnerhet om sänkta skattesatser leder till ett bortfall av statsinkomster.

Bristande neutralitet i beskattningen Det svenska inkomstskattesystemet brister i neutralitet och likformighet. Skilda slag av inkomster beskattas olika sätt. Men även samma slag av inkomster kan behandlas olika beroende fysisk person, aktievem bolag, stiftelse m.fl. är skattskyldig. Ofta beskattas hushåll hårdare - som än institutioner. En följd av den bristande likformigheten i beskattningen av olika inkomster har blivit att allt fler skattskyldiga genom olika transaktioner minskar sin totala skatt. Denna skatteplanering utförs främst av mer välbeställda grupper som har ekonomiska och kunskapsmässiga möjligheter att utnyttja skattesystemet till sin fördel. Härigenom uppkommer betydande fördelningspolitiska orättvisor. Som exempel den bristande likformigheten inom inkomstbeskattningen kan nämnas att arbetsinkomster och vissa slag av kapitalinkomster inkomsträntor och aktieutdelningar beskattas högt, medan andra slag av kapitalinkomster beskattas lågt eller ivissa fall inte alls. Realisationsvinster beskattas t.ex. oftast relativt lindrigt. Detta har lett till att högt beskattade arbets- eller kapitalinkomster i stor utsträckning omvandlas till lågt beskattade realisationsvinster. Den bristande likformigheten är mest framträdande när det gäller kapitalbeskattningen. Regler som utgår från nominella och reala principer för beskattningen och i vissa fall skattefrihet blandas med varandra ett svåröverskådligt sätt. Beträffande banksparande beskattas t.ex. den nominella kapitalinkomsten i sin helhet, vid vissa andra inkomster, t.ex. försäljning av villor, huvudsakligen den reala inkomsten och ibland, t.ex. vid försäljning av konstföremål som innehafts längre tid än fem år, beskattas ingen del av vinsten. Ett område tilldragit sig särskild uppmärksamhet under senare år som är realisationsvinstbeskattningen av villor och bostadsrätter. Från främst bostadspolitiska utgångspunkter har kritik riktats mot de nuvarande skillnaderna i vinstbeskattningen.

6 Bilaga 1

Sparande missgynnar och skuldsdttning gynnas

Ett allvarligt problem i den svenska ekonomin under senare år har varit det låga sparandet. Ett ökat sparande är en förutsättning bl.a. för att det skall bli möjligt att finansiera en nödvändig ökning investeringarna och av samtidigt etablera ett stabilt överskott i bytesbalansen. En del det ökade av sparandet bör ske inom den offentliga sektorn, främst hos staten. Men det är också angeläget att hushållens sparande ökar, både samhälls- och av privatekonomiska skäl. Hushållens sparkvot dvs. deras sparande mätt som

andel av deras disponibla inkomster sjönk i början 1980-talet från

av 3-4 % till att under de senaste åren ha blivit negativ. Hushållen lånar alltså i genomsnitt mer än de sparar. Att hushållens sparande under de allra senaste åren inte ökat bl.a. trots stigande reallöner, förbättrade villkor för sparandet, sänkta marginalskatter och ett reducerat skattemässigt värde av underskottsavdragen kan ha flera orsaker. Den dåliga utvecklingen av reallönerna under flera år från mitten av 1970-talet kan ha gett upphov till ett uppdämt konsumtionsbehov, t.ex. av vissa kapitalvaror, vilket ger upphov till en snabb konsumtionsökning då realinkomsterna stiger. Vidare har hushållens finansiella förmögenheter ökat starkt, vilket kan göra hushållen mera benägna att viss acceptera en skuldsättning. Det kan också vara så att anpassning till förbättrade en sparvillkor sker långsamt och således tar några år. Ett annat skäl kan vara att skattesystemet, i varje fall i tider inflation, av fortfarande i stort missgynnar sparande och skuldsättning. Med gynnar några få undantag är beskattningen av avkastningen sparat kapital nominell, dvs. hela avkastningen beskattas, även den del endast som motsvarar inflationens urgröpning kapitalet. Skuldräntorna har hittills av varit i sin helhet avdragsgilla, även den del av räntan motsvarar som skuldens minskning genom inflationen. En viss begränsning avdragens av skattemässiga värde skedde genom skattereformen åren 1983-1985. Men fortfarande står de flesta för endast hälften av sina totala ränteutgifter själva. För att förbättra villkoren för sparande har rad riktade sparstimulanen ser genomförts, t.ex. genom allemanssparandet och emission genom av sparobligationer. Dessa sparformer har visserligen sådana varit som framgångsrika men det totala sparandet har ändå inte nått en tillfredsställande nivå. En förklaring till detta kan att den bristande likforvara migheten i beskattningen av kapitalinkomster och kapitalvinster möjliggör, och rentav uppmuntrar till, skattearbitrage. Det går sålunda att tillgodogöra sig de förmåner som förknippas med selektiva sparformer genom omplaceringar av finansiella tillgångar, dvs. utan behöver att man öka sitt totala sparande. Detta leder till slutsatsen att en skattereform bör innebära förbättrade generella villkor för hushållssparandet.

Krångligt regelsystem

En annan huvudinvändning mot det nuvarande skattesystemet, som jag i viss mån redan berört, gäller att det är svåröverskådligt krångligt. och När

Bilaga 1.1 7

grunddragen i skattesystemet utformades var skatteuttaget betydligt lägre än i dag. I och med att skattsatserna höjts har systemet blivit allt svårare att administrera. Det har blivit allt viktigare att täppa till luckor i lagstiftningen utnyttjats iskatteundandragande syfte. Samtidigt har man varit som tvungen att införa undantag och specialregler punkter där de höga skattesatserna lett till orimliga konsekvenser. Under årens lopp har vidare ett växande antal uppgifter lagts skattesystemet utöver att ge stat och kommuner inkomster och skapa fördelningspolitiska effekter. Exempel detta är stabiliserings- och regionalpolitiska uppgifter, stimulans av viss konsumtion genom nedsättning av skatt och begränsning av annan konsumtion högre skatt. Även inom näringspolitiken, bostadspolitigenom ken, trafikpolitiken och energipolitiken har skattesystemet i viss mån styrmedel. Denna mångfald uppgifter har också bidragit till använts som att göra skattesystemet komplicerat och svåröverskådligt. Många av särreglerna inom skattesystemet har tillkommit för att lösa enskilda problem. Det samlade resultatet av dessa åtgärder har dock inte blivit tillfredsställande. skattesystemet har blivit krångligt med ett stort antal särbestämmelser och undantag. Detta förhållande är naturligtvis otillfredsställande. skattesystemet får inte vara så krångligt att redan vanliga löntagare anser sig behöva anlita experthjälp for att bli rätt beskattade. skattesystemet mäste bygga en sammanhängande och genomarbetad grundsyn, som är möjlig att förstå för skattebetalarna.

4 Utredningsuppdraget

I enlighet med vad jag anfört i det föregående bör kommittén ha till uppgift att göra en allmän översyn av inkomstskattesystemet. Jag avser därvid med inkomstskatt i princip den på nettoinkomsten baserade skatt som träffar hushållen, alltså enskilda personers statliga och kommunala inkomstskatter. Uppdraget bör emellertid inte gälla de frågor som har direkt samband med beskattningen näringsverksamhet. 1980 års företagsskattekommitté av B 1979:13 har lagt fram princlpförslag som innebär att enskilt bedriven näringsverksamhet och handelsbolag görs till särskilda skattesubjekt. Företagsskattekommittén behandlar i sitt fortsatta arbete bl.a. de särskilda reglerna om fåmansföretag. En allmän översyn av företagsbeskattningen företas av den tidigare nämnda utredningen om reformerad företagsbeskattning. Denna utredning har i uppdrag bl.a. att söka åstadkomma en mer likformig beskattning av arbete och kapital. Vidare skall den göra en översyn av inkomstbeskattningen i de delar som har ett direkt samband med produktionsfaktorbeskattningen. En annan fråga som den har att beskattningen skall bygga nominella eller reala principer. utreda är om Frågorna företagsbeskattningens utformning har visserligen i många om stycken ett nära samband med inkomstbeskattningen. De är emellertid invecklade och kräver ett omfattande utredningsarbete. Det är därför enligt min mening lämpligast att de även fortsättningsvis utreds särskilt. Den nu föreslagna kommitténs arbetsuppgifter skulle annars bli så omfattande att arbetet inte skulle kunna avslutas inom rimlig tid. En angelägen in-

8 Bilaga 1.1

komstskattereform skulle därigenom fördröjas. Ett samarbete mellan kommittéerna måste emellertid ske beträffande de frågor som har samband med varandra, såsom den nyss nämnda om nominell respektive real beskattning och frågan om ekonomisk dubbelbeskattning av aktiebolagens utdelningar. Den nya kommittén bör naturligtvis vara oförhindrad att redovisa sina bedömningar av vilka effekter som kommitténs förslag får de delar av beskattningen som ligger utanför kommitténs egentliga utredningsuppdrag. En annan begränsning av utredningsuppdraget bör vara att det inte skall omfatta reglerna om kommunal skatteutjämning. Denna fråga har inget direkt samband med utformningen av inkomstskattesystemet. Den gäller i första hand synen hur den kommunala servicen skall fördelas och finansieras över landet och den kommunala ekonomin i stort. En tredje begränsning av utredningsuppdraget bör vara att kommittén inte skall ta upp frågor som rör de processuella reglerna skatteområdet. Skatteprocessen är för närvarande föremål för en omfattande reformering på grundval av bl.a. förslag från skatteförenklingskommittén. Kommitténs arbete bör i första hand inriktas att lägga fram förslag som syftar till: 1 lägre skattesatser och minskad progressivitet i skatteskalan 2 breddning av skattebasen genom bl.a. begränsningar av avdragsmöjligheterna 3 en enhetlig och mer rättvis kapitalbeskattning som stimulerar till ökat sparande och minskad skuldsättning 4 ett så enkelt och lättbegripligt inkomstskattesystem som möjligt 5 ett skattesystem som kan bli bestående under lång tid.

I det följande skall jag närmare ta upp dessa frågor.

4.1 Lägre skattesatser

Utredningen bör utarbeta ett förslag till ny skatteskala för den statliga inkomstskatten som innebär lägre skattesatser. Skatteskalorna har fram till nu innehållit ganska många skikt med olika skattesatser. Redan relativt små inkomsthöjningar har därför kunnat leda till att man hamnat i ett högre skikt. Genom de förändringar i skatteskalan som beslutats för åren 1987 och 1988 kommer antalet skikt att minska till fyra. Utredningen bör sträva efter en skatteskala som även i framtiden har få skikt. Härigenom får man ett enkelt system och undviker en snabb upptrappning av marginaleffekterna. Den nuvarande utformningen av skatteskalan leder till att det procentuella skatteuttaget timförtjänsten blir högre för den som arbetar heltid än för den som arbetar deltid. Kommittén bör överväga vilka förändringar i inkomstbeskattningen som kan vidtas för att minska den nämnda skillnaden i skatteuttaget.

Bilaga 1 9

4.2 Breddning av skattebasen De omfattande avdragsmöjligheterna i det nuvarande regelsystemet för med sig påtagliga nackdelar bl.a. i form av inkomstbortfall för stat och kommun, invecklade regler, fördelningspolitiska orättvisor samt risker för skattefusk. De ger vidare upphov till en omfattande skatteplanering. Som jag framhållit tidigare förlorar avdragsmöjligheterna i betydelse om skattesatserna sänks. Avdragen blir inte lika mycket värda som tidigare. Om man kan begränsa avdragsrätten och därmed vidga skattebasen kan åtminstone en del av kostnaderna för sänkta skattesatser finansieras. Samtidigt kan en del andra problem med avdragsrätten lösas. Bl.a. bör regelsystemet kunna förenklas. Det bör därför ingå i kommitténs uppdrag att göra en genomgång av nuvarande avdragsmöjligheter och pröva vilka begränsningar som kan göras. Målet bör vara att behålla så få avdrag som möjligt. Självklart måste dock begränsningarna i avdragsrätten vägas mot sänkta skattesatser, så att den sammantagna effekten för skattebetalarna blir rimlig. Beträffande frågan avdragsrätt för skuldräntor återkommer jag i om avsnittet om kapitalbeskattningen. Jag skall här bara särskilt beröra tre betydelsefulla avdrag, grundavdraget, schablonavdraget under inkomst av tjänst och reseavdragen. Införandet schablonavdraget, som för närvarande är 10 % av av inkomsten, dock högst 3 000 kr., har inneburit betydande förenkligar i taxeringen, eftersom skattemyndigheterna och de enskilda inte behöver utreda smärre kostnader. I den mån som kostnaderna för arbetsresor och andra kostnader under inkomst av tjänst stiger, tenderar allt fler löntagare att få sammanlagda kostnader som överstiger schablonavdraget. För att upprätthålla förenklingsinslaget finns det därför skäl att höja schablonavdraget i motsvarande mån. Detta skulle emellertid innebära ett ytterligare skattebortfall och strida mot strävandena att bredda skattebasen. En lösning detta problem som kommittén bör pröva är att grundavdraget minskas eller slopas samtidigt som schablonavdragets maximibelopp höjs betydligt. Övriga avdrag under inkomst av tjänst skulle då minska i betydelse. Även dessa, däribland avdragen för resor till och från arbetet och i tjänsten, bör emellertid ses över av kommittén inte minst i förenklingssyfte. En ökad schablonisering av reglerna som gör dem lättare att tillämpa bör därvid eftersträvas. I det sammanhanget bör även reglerna för beskattning av traktamenten och övriga kostnadsersättningar ses över. Det är enligt min bedömning inte möjligt att helt slopa alla andra avdrag än schablonavdraget. För t.ex. den som har mycket höga kostnader för resor m.m. under inkomst av tjänst finns det skäl att behålla en avdragsrätt även i framtiden. Kommittén bör även utreda om det finns skäl att utforma särskilda regler för vissa slag av kostnader.

4.3 Kapitalbeskattningen Reglerna angående kapitalbeskattningen hör till de mest komplicerade i inkomstskattesystemet. Olika slag av kapitalinkomster behandlas skatte-

2—RINK4

10 Bilaga 1.1

mässigt olika ett sätt som ofta ter sig inkonsekvent och godtyckligt. Detta öppnar i sin tur möjligheter till skatteundandragande. skatteplaneringen under senare år har i stor utsträckning gått omvandla högt ut att beskattade arbets- och kapitalinkomster till vissa typer av kapitalvinster, främst realisationsvinster, som i regel beskattas lindrigt. Man kan vidare säga att de nuvarande reglerna på området generellt sett beskattar sparande hårt men ofta innebär stora skattelättnader vid skuldsättning. Totalt sett ger kapitalbeskattningen inte några inkomster till statskassan, eftersom det skattebortfall som avdragsrätten för med sig överstiger skatteinkomsterna kapitalinkomsterna. Det nuvarande har systemet knappast heller några positiva effekter från fördelningssynpunkt. Snarast är det så att det gynnar personer med höga inkomster och förmögenstora heter, eftersom dessa har större möjligheter att genom skatteplanering utnyttja underskottsavdrag m.m. En reformerad kapitalbeskattning är därför mycket angelägen del en av en framtida inkomstskattereform dels för att förenkla skattesystemet och uppnå en effektivare kapitalanvändning, dels för minska möjligheterna att till skatteplanering och därmed uppnå ökad rättvisa. Kommitténs arbete i denna del bör ha följande inriktning. Reglerna för beskattning av olika slag av kapitalinkomster och kapitalvinster bör vara så likformiga som möjligt. I fråga kapitalvinster är visserligen om erfarenheterna av tidigare reformarbete att det kan svårt vara att uppnå den eftersträvade likformigheten, bl.a. därför att vinstbeskattningen omfattar tillgångar av så skilda slag fastigheter och värdepapper. Enligt som min mening bör dock förutsättningarna för att nå ett tillfredsställande resultat i det avseendet vara bättre i ett läge där inkomstskattesystemet i sin helhet omprövas. Jag vill särskilt framhålla vikten av att de reglerna leder till nya neutralitet i den skattemässiga behandlingen vinster vid försäljning av av villafastigheter och bostadsrätter. Vidare bör kapital- respektive arbetsinkomster beskattas så likvärdigt som möjligt. Reformen bör innebära gynnsammare regler för sparande och mindre gynnsamma villkor för skuldsättning. Slutligen bör ändringarna leda till ökade skatteinkomster detta område. En tänkbar modell för en enhetlig beskattning kapitalinkomster och av kapitalvinster som kommittén bör pröva är dessa sammanförs att till ett inkomstslag. Utgiftsräntor för villor och sommarstugor, i dag hänförs som till inkomstslaget annan fastighet, skulle enligt denna lösning flyttas över till inkomstslaget kapital. På motsvarande sätt skulle de realisationsvinster och realisationsförluster som i dag hänförs till inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet föras över till inkomst kapital. Genom av dessa överföringar skulle alla kapitalinkomster och kapitalvinster, inte hör som till näringsverksamhet, hänföras till ett och inkomstslag. Det samma netto som därvid uppkommer skulle sedan bli föremål för beskattning. En annan central fråga när det gäller kapitalbeskattningen är i vilken utsträckning nominella respektive reala principer skall tillämpas, dvs. huruvida skattesystemet skall ta hänsyn till inflationen eller ej. Med några undantag tar dagens skattesystem inte hänsyn till inflationen. I en ekonomi där inflation förekommer är emellertid en del av kapitalavkast-

Bilaga 1.1 11

ningen endast en kompensation för att inflationen urholkar värdet av kapitaltillgångarna. Om även denna del av avkastningen beskattas, vilket är fallet i dag, tenderar beskattningen att missgynna sparandet. I fråga om skuldsättning och avdragsrätt för skuldräntor är förhållandet det motsatta. Avdrag medges således för närvarande även för den del av räntan som motsvarar skuldens minskning genom inflationen. Dessa problem skulle i princip lösas om man inför en real beskattning. En sådan innebär att man endast beskattar den reala avkastningen, dvs. den del av avkastningen som överstiger inflationen. På motsvarande sätt får man endast dra av de reala utgiftsräntorna, dvs. den del av utgiftsräntorna som överstiger inflationstakten. De reala kapitalinkomster som uppkommer kan därefter beskattas enhetligt och fullt ut. Det finns emellertid åtskilliga svårigheter förknippade med en fullt genomförd real beskattning, t.ex. när det gäller att beräkna vad som är real vinst respektive avkastning och vad som bör gälla när realräntan är negativ. Det finns en risk för att regelsystemet blir mycket komplicerat och svårtillämpat och även svårt att förstå för den enskilde. En annan lösning kan vara att endast en viss andel av kapitalinkomsterna tas upp till beskattning respektive att endast en viss andel av kapitalutgifterna är avdragsgilla. Denna modell kan sägas innebära en mer schablonmässig metod att beakta inflationen. Kommittén bör också studera i vilken utsträckning reala principer används utomlands, bl.a. mot bakgrund av att den svenska ekonomin i allt större utsträckning påverkas av förhållandena i utlandet. Den ökande integrationen i världsekonomin med bl.a. friare kapitalrörelser som följd gör att förhållandena i omvärlden måste beaktas när den framtida kapitalbeskattningen skall utformas, bl.a. vad gäller skattesatser och skattetryck. Andra aspekter som bör beaktas är att regelsystemet utformas så att hushållen påverkas mer av ränteförändringar jämfört med i dag och att ett icke-inflatoriskt beteende uppmuntras. Oavsett vilken huvudprincip man väljer för kapitalbeskattningen kan det komma att finnas vissa frågor som kräver särlösningar. En sådan kan vara aktievinstbeskattningen, där någon form av schablonmetod bör övervägas av kommittén. En annan fråga som kommittén bör ta upp är om det kan finnas skäl för vissa begränsningar i avdragsrätten för realisationsförluster. Jag tänker här närmast sådana fall där en konstlad realisationsförlust skapas för att kunna kvittas mot en uppkommen vinst. Ett konsekvent genomförande av en enhetlig kapitalbeskattning innebär stora fördelar, bl.a. när det gäller att gynna sparande och motverka skuldsättning och skatteplanering. En avgörande förutsättning för en omläggning av kapitalbeskattningen är emellertid att den skatteskärpning som uppkommer genom avdragsbegränsningarna motverkas av skattelättnader genom sänkta skattesatser eller annat sätt. Särskilt kännbar skulle en omläggning kunna bli för de grupper som har relativt högt belånade villafastigheter och bostadsrättslägenheter. En begränsning av avdragsrätten för skuldräntor skulle i och för sig förmodligen pressa ned ränteläget och därigenom i viss mån motverka den minskade avdragsrätten. Hur stor den effekten blir är dock svårt att

12 Bilaga 1.1

bedöma. Åtminstone övergångsvis skulle många låntagare drabbas av högre kostnader, bl.a. genom att lånen ofta är bundna under lång tid. Kommittén bör därför pröva om särskilda övergångslösningar behövs för dessa grupper. Att helt eller delvis undanta räntekostnaderna för lån villor och bostadsrätter från avdragsbegränsningen är enligt min mening inte lämpligt. Det skulle vara principiellt felaktigt att så sätt gynna en viss typ av skuldsättning. En sådan lösning skulle dessutom bryta systematiken för en enhetlig kapitalbeskattning och göra regelsystemet krångligare. Vidare skulle den medföra betydande kontrollproblem genom att lån som formellt är fastighetskrediter kan användas till finansiering av konsumtionsutgifter av helt annat slag.

4.4 Vissa övriga frågor

Jag har vid flera tillfällen strukit under vikten av att åstadkomma ett så enkelt system som möjligt för inkomstbeskattningen. Av det skälet bör kommittén ta upp vissa frågor i syfte att antingen förenkla reglerna dessa punkter eller lämna förslag till hur frågorna skall kunna lösas utanför skattesystemets ram. De frågor som jag här tänker är reglerna om existensminimum, avdrag för sjukdomskostnader, avdrag för underhåll till icke hemmavarande barn, skattereduktionen för hemmamake och för ensamstående med barn. Kommittén bör även se över reglerna om extra avdrag för folkpensionärer i syfte att minska marginaleffekterna och uppnå förenklingar. Ytterligare några frågor som kommittén bör kunna ta är upp förvärvskällebegreppet och indelningen i inkomstslag mer generellt samt gränsdragningen mellan hobbyverksamhet och rörelse. Vidare finns det enligt min mening anledning för kommittén att överväga åtgärder för att förhindra s.k. O-taxering, exempelvis genom bestämmelser att den beskattningsbara inkomsten alltid skall motsvara en viss del den av sammanräknade inkomsten. Kommittén bör, med de inskränkningar angett i inledningen till detta avsnitt, även ha möjlighet att ta upp andra frågor som rör inkomstbeskattningen än sådana som jag uttryckligen tagit i det föregående. upp Kommittén måste även ha möjlighet att lägga fram vissa förslag inte som direkt berör skattesystemet. Jag tänker här i första hand åtgärder inom familje- och bostadspolitiken som kan bli nödvändiga för att de fördelningspolitiska effekterna av skattereformen skall bli godtagbara. Kommittén bör även pröva om en inkomstskattereform lämpligen bör genomföras i ett eller flera steg och om det behövs särskilda övergångsregler. Vissa frågor som jag tagit upp i det föregående har under år senare utretts i offentliga utredningar och inom regeringskansliet, t.ex. beskattningen av traktamenten. Kommittén bör för att underlätta sitt arbete i största möjliga utsträckning dra nytta av sådan tidigare beredning av frågorna. Slutligen vill jag framhålla att det är största vikt kommittén vid av att utformningen av sina förslag beaktar kraven enkla regler och det att nya regelsystemet i sina huvuddrag bör bli bestående under lång tid. Enkla och

Bilaga I 13

lättbegripliga regler är att föredra även om det skulle innebära viss schablonisering.

5 Finansieringen av reformen

En reform av inkomstskatten, som innebär väsentligt sänkta skattesatser i breda inkomstskikt, leder till ett betydande inkomstbortfall för statsbudgeten. Denna effekt kan motverkas av att skattebasen vidgas och av en mera enhetlig och effektiv beskattning av kapitalinkomster och kapitalvinster. Det kan dock inte uteslutas att den sammantagna effekten av en reform blir minskade statsinkomster från inkomstskatten. Även om budgetunderskottet har minskat väsentligt under senare år och den offentliga sektorns finansiella sparande har förbättrats, finns det dock inte vare sig av samhällsekonomiska eller statsfinansiella skäl något utrymme för att försvaga statsbudgeten. Under alla händelser bör ekonomiskpolitiska åtgärder som i första hand syftar till att påverka statsfinanserna eller efterfrågetrycket i ekonomin hållas åtskilda från en reform av inkomstskatten, vars syfte är ett annat, nämligen att skapa ett bättre skattesystem genom att påverka resursanvändning, tillväxt och inkomstfördelning. I debatten har det ibland hävdats att en marginalskattereform skulle vara självñnansierande genom att positivt påverka arbetsutbud och skattemoral. De empiriska beläggen för att detta skulle vara fallet är dock svaga. Det är visserligen troligt att det finns sådana positiva effekter men deras omfattning är oviss och härtill kommer att det kan ta åtskilliga år innan dessa effekter uppkommer, medan däremot inkomstbortfallet till följd av sänkta skattesatser uppkommer omedelbart. Mot denna bakgrund får det ankomma kommittén att visa hur en inkomstskattereform i dess helhet skall finansieras. I den mån en sådan reform leder till minskade inkomster från inkomstskatten bör kommittén föreslå finansiering genom höjningar av andra skatter eller annat sätt. Finansieringen bör ha en varaktig karaktär i samma utsträckning som sänkningen av inkomstskatten är varaktig. Syftet bör vara att reformen, jämfört med om 1988 års inkomstskatteregler hade varit bestående, inte leder till en försämring av den offentliga sektorns finansiella sparande eller av det statliga budgetsaldot.

6 Redovisningen av utredningsuppdraget

Kommitténs utredningsarbete är mycket omfattande och i många avseenden komplicerat. Det är trots det angeläget att arbetet bedrivs skyndsamt. Siktet bör vara inställt att det nya systemet skall börja gälla från och med 1991 års taxering. Det torde med hänsyn härtill inte vara möjligt för kommittén att utarbeta detaljerade förslag alla områden som kommittén behandlar. Kommittén bör själv få avgöra om utredningsarbetet skall redovisas samlat i ett betänkande eller fortlöpande i flera betänkanden.

14 Bilaga 1.1

Kommittén skall beakta innehållet i regeringens direktiv dir. 1984:5 till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

7 Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för finansdepartementet att tillkalla en kommitté omfattad av kommittéförordningen - 1976:119 med högst åtta ledamöter med uppdrag att göra en översyn av inkomstbeskattningen, att utse en av ledamöterna att vara ordförande, att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt kommittén. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

8 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemstallan.

Finansdepartementet

1.2 Bilaga

Utländska skattereformer

I denna bilaga redovisas först huvuddragen av vissa beslutade eller föreslagna skattereformer i Danmark, Finland, Island, Norge, Australien, Canada, Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien och USA. I andra delen av bilagan redovisas i tabellform en jämförelse mellan olika länders skattesystem. I tredje delen redovisas slutligen en jämförelse mellan ett antal länder vad gäller den skattemässiga behandlingen av traktamenten, kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats och för dubbel bosättning. Uppgifterna bygger bl.a. rapporter från de svenska beskickningarna i resp. land samt rapporter från OECD. Uppgifterna har i huvudsak inhämtats under år 1988. Det bör därför framhållas att det kan ha inträffat en del förändringar under senare tid som inte beaktat. En annan omständighet som bör framhållas inledningsvis är att de stora skillnader i uppbyggnaden av skattesystemen och i begreppsapparaten som finns i de länder som beskrivningen omfattar medför svårigheter att göra närmare jämförelser mellan länderna t.ex. när det gäller marginalskatter på löneinkomster utan att i detalj in på de olika ländernas regelsystem.

1 Vissa utländska skattereformer

1.1 Danmark I juni 1985 träffades en bred politisk uppgörelse i Danmark om en relativt omfattande skattcreform. Skattereformen trädde i kraft den 1 januari 1987. De beloppsgränser som anges nedan är de som gällde vid reformens ikraftträdande.

Syftet med omläggningen var att motverka skatteplanering främja privat sparande sänka marginalskatterna förbättra barnfamiljernas villkor samt åstadkomma en rimligare fördelning av skattebördan, så att den lindras för personer med dålig skattekraft.

Inkomstbeskattningen av fysiska personer personskatteloven Den skattepliktiga inkomsten beräknas i stort samma sätt som tidigare. Den skattepliktiga inkomsten ligger till grund för beräkningen av statlig inkomstskatt och kommunal inkomstskatt. Den skattepliktiga inkomsten utgörs av alla skattepliktiga inkomster efter avdrag för avdragsberättigade utgifter t.ex. avgifter till A-kassa och fackförening,

2 Bilaga 1.2

underhållsbidrag m.m.. Alla intäkter beskattas proportionellt med ca 50 % 22 % statsskatt och ca 28 % kommunalskatt. Enligt huvudregeln medför således avdragsberättigade utgifter en skatteminsknlng 50 % av avdragsbeloppet. Likaså får rånteutgifter i princip ett avdragsvärde 50 %. Den personliga inkomsten omfattar alla skattepliktiga intäkter som inte uttryckligen skall hänföras till kapitalinkomst, dvs. lön, pension, underhållsbldrag m.m. Inkomsten av självständig förvärvsverksamhet rörelse som bedrivs av fysisk person ingår i den personliga inkomsten. Från den personliga inkomsten görs avdrag för pensionsinbetalningar och driftkostnader i förvärvsverksamhet, med undantag av ränteutgifter. Den skattskyldige kan emellertid välja att i stället använda sig av virksomhetsskatteordningen. Han får då möjlighet att dra av räntekostnader från verksamhetsinkomsten. Personlig inkomst beskattas med ytterligare 12 % statlig inkomstskatt den del av inkomsten som överstiger 200 000 DKR Beloppsgränsen skall regleras årligen. Kapitalinkomst omfattar vissa speciellt uppräknade intäkter och utgifter, bl.a. ränteintäkter och ränteutgifter och hyresvärde av egen bostad samt aktieutdelning. Kapitalinkomsten tas upp som ett nettobelopp, dvs. från ränteintäkterna och hyresvärde av egen bostad dras räntekostnader osv. Positiv nettokapitalinkomst utgör tillsammans med den personliga inkomsten grunden för ytterligare 6 % statlig inkomstskatt den del av beloppet som överstiger 130 000 DKR sammanlagt 260 000 DKR för makar. Avdragssanering: Som ett led i reformen bortfaller några avdrag. Det gäller således försäkringsavdraget 2 000 DKR En motsvarighet till det svenska schablonavdraget under inkomst av tjänst som tidigare var 5 % av lönen dock högst 3 200 DKR ersätts med ett avdrag 3 % av den personliga inkomsten dock högst 3 200 DKR De flesta övriga avdrag kan bara räknas av mot den skattepliktiga inkomst som beskattas med 50 %. Utgifter till penslonsordningen kan dock även i fortsättningen dras av från toppen av inkomsten, dvs. med upp till 68 % skattemässigt värde. Den högsta marginalskatten blir 68 % från att tidigare ha varit 73 %. Utgifter för resor mellan bostad och arbete och avgift till A-kassa och fackförening kan dras av vid sidan av schablonavdraget 3 %. Övriga löntagarutgifter som t.ex. arbetsredskap kan bara dras av i den mån kostnaderna överstiger 3 000 DKR Beloppsgränsen skall regleras årligen. Om arbetsgivaren utbetalar gottgörelse för utgifter som den anställde haft till följd av arbetet, räknas gottgörelsen in i den personliga inkomsten. Ersättning för reseutgifter i tjänsten behöver emellertid inte inräknas i inkomsten om ersättningen inte överstiger belopp som fastställts av ligningsrådet. I sådant fall erhålls givetvis inte heller avdrag för kostnaderna.

Bilaga 1.2 3

Grundavdrag Grundavdrag i Dkr från statlig inkomstskatt 27 100 -- från kommunal inkomstskatt 21 200 -- för ensamståendepensionär 46 500 -- för gift pensionär 26 200 -- för barn under 18 år 18 800

Det skattemässiga värdet av grundavdraget är ca 50 % oavsett storleken av inkomsten. Ett icke utnyttjat grundavdrag kan överföras mellan makar.

1.2 Finland Den skattereform som håller att genomföras i Finland omfattar marginalskattesänkningar och sänkningar av förmögenhetsskatten, skärpta avdragsregler, hårdare beskattning av naturaförmåner samt betydande förändringar av företagsbeskattningen. Marginalskatterna sänks år 1989 i samtliga inkomstklasser, i genomsnitt med 900 mark 1 300 kronor. Högsta marginalskattesatsen sänks med sju procent till 44 %. Fram till 1991 skall det ske en ytterligare sänkning till 40 %. Då den kommunala beskattningen uppgår till ca 16 % i snitt blir nu den maximala marginalskattesatsen ca 60 %. De största relativa sänkningarna görs i de högsta inkomstklasserna, men också i de lägre i och med att den lägsta beskattningsbara inkomsten nu blir 36 000 mark 52 000 kronor mot knappt 16 000 mark 23 000 kronor och år. Avdragsmöjligheterna begränsas samtidigt genom att vissa avdrag helt tas bort medan andra begränsas, exempelvis för resor och för räntekostnader till 90 % av 22 000 mark. Avdragen för bl.a. sjukvårdskostnader bibehålls dock. Förmögenhetsbeskattningen lindras genom att en enhetlig skattesats 0,9 % av förmögenheter överskjutande en miljon mark införs. Detta innebär i princip sänkning med nära hälften av tidigare maximala nivå en 1,7 % över 3,2 miljoner mark. Lindringen blir dock i de flesta fall enbart skenbar eftersom det enligt uppgift föreligger planer en kraftig uppjustering av taxeringsvärdena för fastigheter, vilka för närvarande ligger mellan 20 och 70 % av marknadspriserna, lägst i huvudstadsregionen. Beträffande reavinstbeskattningen skall följande gälla. Vid försäljning efter kortare tids innehav maximalt fem år för aktier, 10 år för en fastigheter görs inga större förändringar i beskattningen. Vid längre innehav sker dock en skärpning av den nuvarande beskattningen. 50 % av försäljningspriset får fortfarande betraktas som anskaffningsvärde, men det s.k. fribeloppet därutöver får undantas från beskattning minskas från som 1 miljon till 200 000 mark. Av eventuellt återstående belopp skall nu 40 % mot tidigare 20 % upptas till beskattning. För företagen bedöms att beskattningen till år 1991 skärps med en tredjedel som ett resultat av reformen. Skattesatsen för samfundsskatten för företag sänks visserligen från nuvarande 33 % till 28 % år 1990, men möjligheterna till nedskrivning av omsättningstillgångar minskar samtidigt. Förutom samfundsskatten erlägger företagen kommunalskatt och kyrkoskatt med sammanlagt ca 17 %. Den sammanlagda skatten företagens inkomster uppgår år 1990 därmed till 45 %. Genom ett system

4 Bilaga 1.2

med kompletteringsskatt tillses att utdelad vinst också alltid beskattas med 45 %. För värdepapper sänks nedskrivningsprocenten nästa år till 20 % och år 1990 till 5 %. För övriga omsättningstillgångar sänks procenten från 40 via 35 till 30 % år 1990. För aktieutdelningar införs år 1990 egentligen första bokslutsperiod som löper ut efter år 1989 ett fullständigt s.k. avoir fiscal-system, vilket innebär att dubbelbeskattningen av utdelningar upphör. Bland övriga inslag kan nämnas att omsättningsskatten investeringar slopas gradvis och upphör helt år 1991. Investeringsreserveringar får göras i samband med skattereformen med maximalt 20 % vinsten exkl. av reserveringar. En av effekterna av regeländringarna blir att de stora börsföretagens skattebörda, som hittills varit blygsam, kommer att höjas. Enligt det finska industriförbundet ökar industrins skattebörda med 40- 60 % eller med 600 till 1 000 miljoner mark. Höjningen sker sålunda från en låg nivå: de 30 företag i det finska näringslivet som år 1987 betalade mest skatt redovisade en sammanlagd skattekostnad understigande 1 800 miljoner mark.

1.3 Island På Island presenterades i slutet av år 1987 ett skatteförslag med i korthet följande innehåll.

Den statliga inkomstskatten som tidigare utgått efter olika tre skattesatser blir från och med 1988 linjär nivån 28,5 %. Samtidigt avskaffas kyrkoskatt och sjukvårdsavgift. En rad avdrag tidigare som kunnat göras från inkomsten avskaffas eller reduceras. Det viktigaste av dessa torde vara avdraget för bostadsräntor som avskaffas genom en nedtrappning under sex år och ersätts med ett bidragssystem. Hänsyn till den skattskyldiges grundläggande levnadskostnader togs tidigare dels genom en särskild skattereduktion, dels genom ett grundavdrag. Denna skattelättnad läggs från och med 1988 så gott som helt skattereduktionen som höjs till 170 000 ISK

ca en

isländsk krona motsvarar ungefär 0,16 SKR. Beloppet är indexreglerat. Om en make inte har någon inkomst får 80 % avdraget av utnyttjas av andra maken. skattereduktionen för barn blir 15 000 ca ISK. Kommunalskatten har hittills i praktiken uttagits bruttoinkomsten. Dess beräkningsgrund blir i fortsättningen densamma för den som statliga skatten och skattesatsen maximeras till 7,5 %. 4. Från och med årsskiftet uttas källskatt med 36 % inkomsten efter beaktande av ovannämnda skattereduktioner. Källskatten är preliminär.

1.4 Norge I slutet av oktober 1987 lade den norske finansministern fram riktlinjer för en norsk skattereform. Dessa riktlinjer följdes i den följande upp budgetpropositionen och innebar i huvuddrag följande. Förslagen har senare antagits med vissa smärre ändringar.

Bilaga 1.2 5

Marginalskatten höga inkomster sänktes kraftigt och en särskild t0ppskatt infördes bruttointäkter över 180 000 NKR Skatteskalan förenklas från sju steg till tre. Samtidigt ökar fribeloppen. Förändringarna medför att antalet som betalar skatt till staten minskar med ca 700 000. Någon skattetrycket innebar inte omläggningen. Grupper med sänkning av höga intäkter och särskilt stora avdrag får skärpt skatt. Förslaget innebär vidare ett betydande steg mot särbeskattning av makar. I proposition den 2 oktober 1987 om lagändringar med anledning av en budgetförslaget Ot. prop. nr. 17, 1987-88 framgår bl.a. följande om basbreddningen och utformningen av en särskild s.k. toppskatt.

Basbreddningarna Införandet av den tidigare nämnda toppskatten till staten Aktieutdelning från norska bolag skall ingå beräkningen i av sjukvårdsavgiften och toppskatten Förmån av billiga lån från arbetsgivare beskattas 4. Utbetalning av kollektiv livränteförsäkring i arbetsanställning beskattas fullt ut hos mottagaren och livränta som betalas av arbetsgivaren beläggs med sjukförsäkringsavgift Avdrag för premie för egen pensionsförsäkring begränsas till 20 000 NKR Taxeringsvärdena för bostäder och fritidshus ökas med 10 % Avdragsrätten för utgifter för röjning av ny mark och för markplanering upphävs Arbetsgivares tillskott till pensionssystem och pensionsutbetalningar beläggs med arbetsgivaravgifter Avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbete medges till den del de överstiger 5 000 NKR tidigare 3 000 NKR 10. skatteavdraget för Iivförsäkringspremier, spareinskudd och tillskott till aktiefond reduceras från 35 % av det sparade beloppet till 25 % av sparbeloppet. I dagens system får de som har störst inkomst störst fördel av de extra avdragen för ålder och handikapp. Skattefördelningen av det extra avdraget skall göras oberoende av inkomsten och därmed bli lika för alla. Det nu betyder att pensionärer med låg eller medelhög pension tjänar omläggningen medan pensionärer med högre inkomster får något ökad skatt. Pensionärerna kommer dock även i fortsättningen att betala väsentligt mindre skatt än löntagare med samma inkomst. De som bara har minimipension skall som förr inte betala någon skatt alls. Skatteomläggningen innebär att marginalskatten höga inkomster sänks kraftigt. Inom loppet av två år sänks den maximala skattesatsen nettointäkten från 66,4 % till 46,4 %. 1986 hade nästan 400 000 skattebetalare över 50 % marginalskatt nettointäkten. Omläggningen medför att det blir dyrare att låna för höginkomsttagarna. Den reducerade marginalskatten leder till att skatten aktieutdelning blir låg. Aktieutdelning skall därför ingå i underlaget för toppskatten. För

6 Bilaga 1.2

att reformens fördelningsprofil skall bli bättre föreslås också mindre en ökning av förmögenhetsskatten. Som ett led i breddningen av skattebasen skall olika former av naturaförmåner i största möjliga utsträckning beskattas lön. Som som en följd härav föreslås att arbetsgivaravgifter skall utgå förmån billiga av lån från arbetsgivare och arbetsgivares premier till kollektiva pensionssys-

tem. I propositionen föreslås vidare vissa punktskattehöjningar och införandet av en omsättningsskatt på aktier en procent. Vidare föreslås avgift fritidsbåtar och husvagnar. Sammantaget innebär förslaget viss höjning en av skattenivån.

Skattesatser m.m.

Kommunalskatten blir oförändrad 23,4 % högsta marginalskatt nettointäkten blir därför 46,4 %. Sjukförsäkringsavgiften sänks från 4,7 % till 3,7 % ursprungligen hade en sänkning till 3,2 % planerats. Skattesatsen för toppskatten blir som tidigare nämnts 6,4 % den av inkomst som överstiger 180 000 NKR. Det kommunala grundavdraget höjs från 15 500 NKR till 16 300 NKR i klass 1 och från 31 000 NKR till 32 600 NKR i klass Det särskilda avdraget för pensionärer och handikappade höjs från 17 700 NKR till 18 720 NKR.

Toppskatten

Införandet av toppskatten föreslogs stortingets finanskommitté i av betänkandet Innst. S nr. 158 1986-87. Förslaget lades fram av en majoritet som bestod av alla partier med undantag Fremskrittspartiet. av I den tidigare nämnda propositionen tas finanskommitténs förslag upp. Propositionens förslag innebär att det from. 1988 införs särskild skatt en högre intäkter. Nedre gränsen för intäkter som skall beläggas med skatt är 180 000 kr. och skattesatsen skall vara 6,4 %. Underlaget för toppskatten blir för år 1988 detsamma för som sjukförsäkringsavgiften. Denna avgift beräknas ett bredare underlag än det som utgör underlaget för nettointäktsskatten, i princip bruttointäkten. Norge har för närvarande tre ordinarie underlag för beräkning av skatter och avgifter; nettointäkt, pensionsgrundande inkomst och underlag för sjukförsäkringsavgift.

Bilaga 1.2 7

I underlaget för sjukförsäkringsavgift ingår pensionsgrundande inkomster, pensioner, undantagsförmåner och utdelning från norska aktiebolag.

1.5 Australien En av de internationellt sett mest omfattande skattereformerna håller på att genomföras i Australien. Bristerna i skattesystemet före reformen har av den australiske finansministern angetts vara följande. För höga marginalskatter för medelinkomsttagare 46 % - Höginkomsttagarna bär relativt sett en allt mindre del av skattebördan - Arbetsinkomster beskattas hårdare än kapitalinkomster - En alltför smal bas för konsumtionsskatterna. - Reformens huvuddrag kan sammanfattas på följande sätt. Sänkta marginalskatter för fysiska personer - Höjd bolagsskatt till en nivå som motsvarar högsta marginalskattesatsen för fysiska personer Införandet av en kapitalvinstskatt - Tjänsteförmåner beskattas hos arbetsgivaren och slopad avdragsrätt för representationskostnader. Högsta skattesatsen för fysiska personer sänks från 60 % till 49 %. En normalinkomsttagare får en marginalskatt ca 40 % mot 46 % tidigare. Den lägsta skattesatsen sänktes 1984 från 30 till 25 %. Bolagsskatten skulle enligt det ursprungliga förslaget höjas från 46 % till 49 % för att uppnå likformighet i beskattningen av arbetsinkomster och företagsvinster. Samtidigt slopas dubbelbeskattningen av aktieutdelningar genom att skattskyldiga som fått aktieutdelning får göra ett särskilt avdrag. Med hänsyn till att bl.a. Nya Zeeland infört en lägre bolagsskatt har det dock diskuterats i Australien att stanna vid en lägre skattesats för företagen. Finansieringen sker genom basbreddningar, ökat skatteuttag från företagen samt breddning av basen för konsumtionsskatterna. Den särskilda realisationsvinstbeskattningen är i princip heltäckande och bygger helt reala principer. Basbreddningarna avser bl.a. skärpt beskattning av olika naturaförmåner. Beskattningen omfattar i princip alla typer av förmåner oavsett i vilken form de För förmåner inte ges. som utbetalas kontant skall ett uppskattat värde av förmånen beskattas hos arbetsgivaren med bolagsskattesatsen. Beskattningen omfattar sådana förmåner som fri bil, rabatterade lån, varor sålda till underpris m.m. Traktamentsersättningar har i ökad utsträckning börjat missbrukas i syfte att undgå skatt. Iraktamentsersättningar skall därför beskattas samma sätt som andra löneförmåner till den del ersättningen överstiger rimlig kompensation för ökade levnadskostnader. Beviskraven för rätt till kostnadsavdrag skärps. Avdrag skall i princip bara medges om den skattskyldige kan verifiera sina kostnader genom kvitto eller annan handling. Syftet med att införa en realisationsvinstbeskattning är att den som får

8 Bilaga 1.2

sin inkomst genom eget arbete inte skall missgynnas i förhållande till den som väljer att ta ut sin inkomst i form av realisationsvinst. Reglerna blir tillämpliga bara när en tillgång säljs eller ges bort. Endast reala vinster skall beskattas. Full indexuppräkning med hänsyn till inflationen skall ske efter 12 månaders innehav. Undantagna från beskattning blir bl.a. den skattskyldiges huvudbostad, bilar och personligt lösöre. Övriga åtgärder rör bl.a. avskaffandet av en del speciella skattelättnader som funnits samt försök att täppa till vissa kryphål i skattelagstiftningen, strängare straff mot skattebrott samt vissa förändringar av grundavdraget så att det inte som tidigare skall gynna dem som inte arbetar hela året. Ett stort antal åtgärder vidtas i det sociala välfärdssystemet i syfte att få bort fattigdomsfällor. Bl.a. blir det förmånligare för pensionärer att skaffa sig extra inkomster.

1.6 Canada Den canadensiska regeringen lade år 1987 fram ett förslag för parlamentet om en omfattande skattereform avsedd att inom ramen för ett oförändrat totalt federalt skatteuttag öka skatteintäkterna från de indirekta skatterna och företagsbeskattningen samt minska skatteuttaget från de personliga inkomstskatterna. Förslaget syftar till en rättvisare fördelning av skattebördan och ökad konkurrenskraft för industrin genom att vissa bestämmelser i det nuvarande systemet som ger snedvridande effekter avskaffas. Ett viktigt motiv är också att bringa Canadas skattesystem i närmare samklang med USA:s. Regeringsförslaget innehåller följande huvudpunkter. Förenkling och sänkning av den federala direkta inkomstskatten. sänkningen uppskattas till 3,2 miljarder CAD för 1988 1 CAD för närvarande 4,61 SEK. Från nuvarande 10 steg mellan 6 och 34 % skall skalan ändras till 3 steg 17, 26 och 29 %.

Samtidigt skall avdragsmöjligheterna reduceras och en rad avdrag omvandlas till skattekrediter med lika värde för alla inkomsttagare. Enligt regeringens beräkningar skulle inkomstskatten helt elimineras för 850 000 låginkomsttagare och sänkas för 80 % av hushållen och 90 % av pensionärerna. För medelinkomsthushåll med mellan CAD 30 000 och 50 000 skulle skattesänkningen i genomsnitt uppgå till CAD 470 eller 6 %. Utöver den federala inkomstskatten uttar provinserna egna inkomstskatter som för alla utom Quebec utgår som ett påslag den federala inkomstskatten. Denna skatt varierade 1986 mellan som lägst 43 % av den federala inkomstskatten i Nordvästterritorierna och som. högst 60 % i Newfoundland. Skatten uppbärs i den federala skatteuppbörden och överförs direkt till provinserna.

Bilaga 1.2 9

I Quebec sker dock uppbörden separat och uttaget är relaterat till den federala skatten. De skattskyldiga i Quebec måste därför utöver sin federala självdeklaration också göra en separat för provinsen. Med nuvarande regler är högsta kombinerade skattesats i Ontario 52 % vilken 1988 skulle sjunka till 44 %. För Newfoundland skulle motsvarande tal uppgå till 54 respektive 46 %. De nya skatteskalorna medför en minskad progressivitet som dock motverkas av en avdragsreform. De flesta nu tillåtna avdragen ersätts av skatteavdrag som är värda lika mycket för alla inkomsttagare. Grundavdraget som med nuvarande regler är värt CAD 725 respektive 1 240 vid inkomster under 27 000 respektive över 55 000 ersätts sålunda ett av skatteavdrag lika för alla CAD 1 020 och på sätt gör med samma man nuvarande avdrag för hemmavarande makemaka, minderåriga barn, pensionär och den som har försörjningsansvar för handikappade. Andra inkomstavdrag omvandlas till skatteavdrag efter lägsta skattesatsen 17 %. Detta gäller bl.a. pensionssparande, arbetslöshetsförsäkringsavgifter, utbildnings- och sjukvårdskostnader och bidrag till välgörenhet. Vissa andra avdrag såsom skattefrihet för de första CAD 1 000 kapitalinkomster och för kostnader för vård av barn över 18 år har helt slopats. För realisationsvinster gäller nu en total skattebefrielse för de första CAD 100 000 oavsett när de intjänas livstidsavdrag. För jordbrukare och småföretagare gäller gränsen CAD 500 000. Utdelningsinkomster dubbelbeskattas nu men beskattningen lindras av ett skatteavdrag en tredjedel av inkomsten vilket regeringen föreslagit skall sänkas till 25 %. Avgifter för pensionssparande förblir avdragsgilla upp till ett tak CAD 7 500 för 1988 vilket gradvis höjs för att nå 15 500 1995. Företagsbeskattningen skall också reformeras med avsikt att reducera det genomsnittliga uttaget men öka basen genom att avskaffa en rad avdrag och förmåner. Regeringens förslag har på denna punkt starkt kritiserats då det inte ansetts tillräckligt långt för att se till att vissa typer företag av främst banker och försäkringsbolag inte såsom hittills genom förmånliga avskrivningsregler praktiskt taget helt kan undvika att betala skatt. För närvarande utgår en federal omsättningsskatt tredjedel ca en av alla varor och tjänster. En reform av denna har länge studerats. Den är dock inkluderad i det nu föreliggande förslaget har aviserats till men 1989. Skatten uttas av tillverkarna eller vid importerade vid varor förtullningen. Den uppgår för närvarande till 12 % för de flesta 8 % varor, för byggnadsmaterial och 15 % för sprit och tobaksvaror. Skatten har en rad nackdelar främst att den drabbar inhemska varor betydligt hårdare än importerade. Samtidigt drabbar den exporten, särskilt för sådana högförädlade varor där den betalats i flera led. Troligen kommer en reform att innebära införandet av någon form av mervärdeskatt i likhet med vad man har i Västeuropa. Regeringen skulle önska att denna kombinerades med en reformerad provinsiell omsättningsskatt men detta är ett mycket känsligt område där regeringen lätt kommer

10 Bilaga 1.2

i konflikt med provinsernas intressen och rättigheter.

1.7 Förbundsrepubliken Tyskland Den då nytillträdda kristligt-liberala koalitionsregeringen tillkännagav hösten 1982 en skattepolitisk handlingsplan vars viktigaste punkt var en inkomstskattereform som skulle genomföras under perioden 1986 1988. - Den innebär bl.a. sänkningar av inkomstskatterna och en lindring av progressiviteten i skatteskalan. Den första etappen genomfördes fr.o.m. 1 januari 1986 och innebar skattelättnader för främst låg- och medelinkomsttagare genom höjt barnavdrag och höjt grundavdrag samt en första sänkning av skattesatserna. I en andra etapp fr.o.m. den 1 januari 1988 genomfördes minskad progression i skatteskalan med 4 % i den nedre progressionszonen inkomster upp till 60 000120 000 DM för ensamstående resp. gifta. I den övre progressionszonen minskade progressionen inte. En mer omfattande skattereform skall genomföras i två steg år 1990 och 1992. Syftet är dels att sänka inkomstskatterna och vissa företagsskatter samt minska skattetrycket totalt sett, dels att reformera själva strukturen i skattesystemet, både vad gäller inkomstskatterna för fysiska personer och företagsskatterna. Skattereformen avses en bruttovolym om 40 45 miljarder DM i minskat skatteuttag, varav mindre än hälften skall finansieras genom besparingar och andra skattehöjningar. Grundtanken bakom reformen är att skattebasen skall breddas genom färre undantag och avdrag, och att progressionen skall minska. Tyngdpunkten skall ligga inom inkomstbeskattningen för fysiska personer. Även företagsbeskattningen anses vara i behov av en reformering. Skatterna är många och internationellt sett relativt höga. Bl.a. utgår skatt företagens förmögenhet som inte är relaterad till vinsten. Skattesänkningarna för år 1990 gäller främst inkomstskatten för fysiska personer. Relativt förändringar gäller företagsbeskattningen. De viktigaste beståndsdelarna i skattereformen är en sänkning av marginalskatterna genom införandet av en ny skatteskala. Högsta skattesatsen för fysiska personer sänks från 56 % till 53 % och lägsta skattesatsen från 22 % till 19 %. I reformen ingår vidare höjda grund- och barnavdrag. Bolagsskatten sänks från 56 % till 50 % icke utdelad vinst skatten utdelad vinst utgör 36 % och avskrivningsreglerna för mindre och medelstora företag görs förmånligare. Förbundsregeringen har även presenterat ett åtgärdsprogram för finansieringen av skattereformen. Programmet innebär inkomstförstärkningar sammanlagt ca 19 miljarder DM. Till övervägande delen bygger finansieringen minskning av förmåner och avdragsmöjligheter samt avskaffande av vissa undantagsregler det skatterättsliga området. Dessutom föreslås källskatt räntelnkomster från banksparande, obligationer och livförsäkringar. Detta är dock inga nya skatter utan enbart ändringar i uppbördsförfarandet.

Bilaga 1.2 11

De viktigaste punkterna i ñnansieringspaketet är följande. A. Beskattning av löntagare Införande av schablonavdrag för kostnader för intäkternas förvärvande. Som kompensation härför höjs det avdragsgilla beloppet för resor till och från arbetsplatsen med egen bil från 36 till 50 pfennigkm., Avskaffande av viss skattefri matersättning 1,50 DM per arbetstagare och arbetsdag, Förändrad beskattning av vissa liv-, sjuk- och pensionsförsäkringar, Begränsning av skatteförmåner för bosparande och av skattefria avsättningar till enskilt ägda andelar i företagsfonder, Inskränkning av skattefriheten för skift- och OB-tillägg, Begränsning av skattefria arbetstagarrabatter och förmåner fringe benefits, Ökning av schablonskattesatserna för deltidsarbete, Begränsning av avdragsmöjlighet för arbetslokal i bostad,

Åtgärder syftande till rättvisare beskattning

. en Källskatt för ränteinkomster från sparkonton med längre uppsägningstid än tre månader, från obligationer och för vissa liv- och pensionsförsäkringsräntor, Införande av enhetlig beskattning av inkomster från tillfällig förvärvsverksamhet, Införande av kvarskatteavgift resp. ränta överskjutande skatt, Skärpt beskattning av vissa utbildningsbidrag m.m., Avskaffande av särskilt gynnsam avskrivning för energisparande åtgärder i fastigheter, Skärpning av vissa tomtskatter,

Beskattning av vissa privata utgifter . Avskaffande av schablonavdrag för särskilda utgifter t.ex. underhällsbidrag, kyrkoskatt, förlustavdrag, Avskaffande av särskilt skattefritt åldersbelopp Altersfreibetrag och höjning av särskilt inkomstrelaterat åldersavdrag Altersentlastungsbetrag, Avskaffande av särskilt avdrag till frånskild förälder för vård av förhållandet barnförälder, Begränsning av avdrag för bosparande,

1.8 Storbritannien Regeringen Thatcher har sedan sitt tillträde år 1979 haft en skattereform som ett viktigt inslag i sin ekonomiska politik. Reformen har genomförts successivt och huvudsyftena har varit fyra; att minska skattetrycket såväl inkomster sparande, som 2. att beskatta konsumtion i stället för inkomster,

3—RINK4

12 Bilaga 1.2

3. att bredda skattebasen, att skapa ett administrativt enklare skattesystem. Efter år 1979 har den lägsta skattesatsen sänkts från 33 % till 25 % och den högsta från 83 % till 40 %. Det finns nu bara två skikt i skatteskalan och den högre skattesatsen inträder vid inkomster över motsvarande ca 200 000 kr. I Storbritannien betalar i dag 95 % av skattebetalarna den lägsta skattesatsen men å andra sidan har de mycket avdragsmöjligheter. Ca 80 % av skattebetalarna har normalt ingen kontakt med skattemyndigheterna. Skatten dras av arbetsgivaren och någon självdeklaration behöver inte lämnas. Den lägsta beskattningsbara inkomsten är ca 25 000 kr. För egna företagare gäller dock helt andra avdragsmöjligheter och dessa för en ständig diskussion med skattemyndigheterna. Den indirekta beskattningen är också traditionellt låg i Storbritannien för närvarande ca 15 %.

1.9 USA Den nyligen genomförda skatteomläggningen i USA innebär sänkta inkomstskatter för fysiska personer och ökat skatteuttag bolagens inkomster. Fr.0.m. år 1988 kommer det att finnas endast två skattesatser, 15 % och 28 %. Ivissa skikt kommer emellertid ett extra uttag 5 % att göras för att för höginkomsttagare motverka förmånen med den lägre skattesatsen. Den högsta marginalskattesatsen blir därför 33 % för den federala skatten. Delstatliga och lokala inkomstskatter av varierande nivå förekommer också. Skattebasen för fysiska personer breddas genom att vissa ersättningar som tidigare inte varit skattepliktiga nu skall tas upp till beskattning och genom minskade avdragsmöjligheter. Häribland kan nämnas att avdragsrätten för räntekostnader begränsas till lån för den egna bostaden och ytterligare en bostad, t.ex. fritidshus. Trots den breddade skattebasen beräknas de federala skatteintäkterna från fysiska personer minska med ca 5 %. Antalet skattesatser för bolagsskatten reduceras från fyra till tre, 15, 25 och 34 %. Tidigare den högsta skattesatsen 46 %. Även företagsvar beskattningens område vidgas skattebasen, bl.a. genom avdragsbegränsningar, avskaffande av skattereduktion för investeringar och betydande skärpnin gar i bokförin gsreglerna. Skatteintäkterna från bolagsbeskattnin gen väntas grund härav öka.

Breddade skattebaser Bl.a. följande åtgärder har vidtagits för att bredda skattebasen för fysiska personer. Arbetslöshetsersättningar var tidigare i viss utsträckning icke skattepliktiga men kommer nu att beskattas i sin helhet. Vissa priser och belöningar för vetenskapliga, religiösa eller litterära verk eller prestationer som tidigare inte var skattepliktiga kommer nu att beskattas.

Bilaga 1.2 13

Stipendier blir nu skattefria endast till den del dessa täcker direkta kostnader för undervisning, böcker eller annan utrustning. Från erhållen utdelning fick tidigare avdrag göras med 100 USD. Detta avdrag avskaffas. Rätten att avdrag för vissa kostnader för läkarvård och medicin begränsas. Avdrag får inte längre göras för delstatliga och lokala försäljningsskatter. Avdragsrätten för kostnader i samband med tjänsteresor begränsas. Makar som båda har earned income A-inkomst och som deklarerar gemensamt fick tidigare avdrag med det mindre av 3 000 USD eller 10 % av den lägsta A-inkomsten. Detta förvärvsavdrag slopas nu. Räntan på vissa obligationer beskattas inte. Reglerna om vilka obligationer som skall kvalificera för denna skattefrihet har skärpts. Tidigare kunde en skattskyldig reducera sin skatt genom att begära genomsnittsberäkning de tre senaste årens inkomst vid bestämmandet av med vilken skattesats hans inkomst skulle beskattas. Denna möjlighet försvinner nu. Avdraget för bidrag till politiska partier och enskilda politikers kampanjer avskaffas. Tidigare fanns det inte några begränsningar i rätten att göra avdrag för räntan på konsumtionslån. Genom reformen begränsas avdragsrätten för ränta sådana lån till att gälla ränta inteckningslån i eget hem och i ett andra hem fritidsbostad etc. En förutsättning för avdragsrätten är därvid att det lån för vilket räntan erläggs inte överstiger anskaffningskostnaden och eventuella förbättringskostnader. Avdrag för ränta lån taget för investeringar var för en fysisk person tidigare begränsat till 10 000 USD och avkastningen gjorda investeringar. Nu begränsas detta avdrag till erhållen avkastning. En alternativ minimiskatt utgår vid sidan av den vanliga federala inkomstskatten i den utsträckning som den beräknade minimiskatten, som beräknas en annan bas, överstiger den vanliga skatten. Denna alternativa minimiskatt behålls nu men basen ändras för att förhindra att kommanditbolag och andra tax shelters sätt som tidigare varit vanligt skall kunna användas som medel att nedbringa den personliga inkomstskatten. En utförligare beskrivning av skattereformen i USA finns i professor Leif Muténs underlagsrapport, bilaga 14.

2 Sammanställning av uppgifter rörande utländska

skattesystem

I detta avsnitt görs i tabellform vissa jämförelser mellan det svenska och några utländska skattesystem. Tabeller av den typ som här gjorts kräver kraftiga förenklingar och generaliseringar i beskrivningarna av de olika regelsystemen. Det är därför nödvändigt att ta uppgifterna med viss reservation.

14 Bilaga 1.2

Huvuddelen av uppgifterna är inhämtade ur rapporter från OECD och IMF. Beloppen är i svenska kronor om inget annat anges.

Sammanställningen innehåller följande tabeller

Personliga inkomstskatternas andel av BNP 2. Personliga inkomstskatternas andel av de totala skatterna

3. Förändringar av högsta marginalskattesats i skatteskalorna för inkomstskatten 1983-1988

Förändringar i antalet skikt i inkomstskatteskalorna . Total marginalskatt arbete . Marginalskatt vid olika beskattningsbara inkomster . Skatteuttag vid olika inkomster . Skatteskalor i några länder . Sambeskattning . 10. Grundavdrag 11. Andra standardavdrag 12. Traktamentsbeskattningsregler 13. Huvudmetoder för beskattning av kapitalvinster 14. 16. Ytterligare uppgifter om kapitalvinstbeskatningen - 17. 18. Beskattning av nettoförmögenhet - 19. Förändringar i bolagsskattesatserna.

Tabell Personliga lnkomstskatternas andel av BNP l procent

1965 1975 1983

Bilaga 1.2 15 Tabell 2. Personliga inkomslskallernas andel av de totala skatterna 1965 1975 1983

Tabell 3. Förändringar i inkomstskatteskalorna för personbeskallnlngcn exkl. socialförsåkringsavgifter men med hänsyn tagen till ev. avdragsrâtt för lokala inkomstskatter

Högsta marginalskatt 1988 beslutad eller 1983-84 1986-87 89 föreslagen -

16 Bilaga 1.2 Tabell 4. Förändringar i antalet skikt l skatteskalorna som beslutats eller föreslagits före förändringen efter förändringen Sverige 16 3 Danmark 3 Finland

Västtyskland

Tabell 5. Total marginalskatt på arbete. Beräknat som procent den totala kompenav sationen inkl. arbetsgivaravgifter, för en industriarbetare med genomsnittlig lön. Siffrorna torde vara ungefär desamma för 1987 även för USA.

Bilaga 1.2 17 Tabell 6. Marglnalskatt enligt 1987 1988 års skatteskalor i procent arbetsgivaravgifter inrâknade vid en beskattningsbar inkomst på i svenska kr. Beskattningsbar inkomst 50 000 100 000 150 000 200 000 300 000

1 1989 års skatteskalor.

2 Exkl. dclstatliga ink.skatter, vilka kan medföra ytterligare skattebelastning

högst ca 15 %.

3 skattebelastning Exkl. ink.skattcr, vilka kan innebära ytterligare

;elstatliga

ca 5-7 .

18 Bilaga 1.2

Tabell 7. Skatteuttag vid olika inkomster I tabellerna anges hur stor del av en inkomst som skall betalas i skatt. Skatteuttaget har beräknats för en ensamstående utan barn som enbart har löneinkomst och inga andra avdrag än schablon- och grundavdrag. Den angivna skattesatsen inkluderar eventuella kommunala och delstatliga inkomstskatter. Inom parentes anges skattebelastningen om den del av social socialförsäkringsavgifterna som betalas av den anställde räknas med.

Taxerad Sverige Danmark Norge England inkomst

Tabell 8. Ungefärligt: skatteskalor l några länder, inkl. ev. kommunala och delstatliga inkomstskatter på

Sverige 4 Beskattningsbar ink. skattesats

0- 75 000 36 % 76 000- 140 000 48 % 140 000- 190 000 62 % 190 000- 73 % Grundavdrag, 10 000 kr.

Danmark

På den totala taxerade inkomsten utgår 22% statlig inkomstskatt. På personlig inkomst som överstiger ca 180 000 kr utgår ytterligare 12 % skatt. På sammanlagda personliga inkomster och kapitalinkomster som överstiger 130 000 kr 260 000 kr för gifta utgår 6% skatt. Kommunalskatten är proportionell och uppgår till 23 32 %, i snitt 28 %. - ca Grundavdrag har ett skattemässigt värde av ca 12 000 kr.

4 Avser 1989.

Bilaga 1.2 19

Norge Beskattningsbar ink. skattesats ensamstående

0- 112 000 0 % 112 000- 145 000 10 % 145 000- 188 000 20 % 188 000- 23 % Kommunalskatten är proportionell och uppgår till 23,4 %. På inkomster över 180 000 kr utgår en särskild toppskatt 6,4 %, sjukförsäkringsavgifter som betalas av anställda uppgår till 3,7 % och pensionsavgifter till 7,4 %. Kommunalt grundavdrag uppgår till 16 300 kr.

England Beskattningsbar ink. skattesats

0- ca 200 000 kr 25 % 200000- 40 % Grundavdrag för ensamstående ca 25 000 kr. Grundavdrag för gifta ca 38 000 kr. Om hustrun har egen inkomst utgår ytterligare grundavdrag för hustrun maximalt ca 25 000 kr. Socialavgifter som betalas av den anställde uppgår till 5 9 %. -

Västtyskland Beskattningsbar ink. skattesats ensamstående

0- 80 000 19 % proportionell 80 000- 495 000 19 53 % enligt en i stort linjärt progressiv skatteskala 495000- 53 % Grundavdrag för ensamstående ca 20 000. Socialförsäkringsavgifter utgår inkomster upp till 495 000 kr med maximalt ca 20 %, varav arbetsgivaren betalar hälften.

Australien tax. ink. skattesats

0- 25 000 0 % 25 000- 62 000 24 % 62 000- 100 000 29 % 100 000- 175 000 40 % 175 000- 49 %

Canada tax. ink. skattesats

0- 126 000 17 % 126 000- 253 000 26 % 253 000- 29 %

Delstatliga skatter år avdragsgilla men kan medföra ytterligare skattebelastning med ca 15 %. Grundavdrag utgår i form av en skattereduktion 4 800 kr.

20 Bilaga 1.2

USA tax. ink. skattesats gift skattskyldig vars make har egen inkomst

0- 110 000 15 % 110 000- 28 % I vissa skikt utgår ytterligare 5 % skatt. Grund- och schablonavdrag uppgår till, sammanlagt ca 25 000 kr. Delstatliga skatter är avdragsgilla men kan medföra ytterligare skattebelastning med ca 5 7 %. - Anställda betalar själva socialförsäkringsavgifter med 7,15 % av lönen inkomster upp till ca 250 000 kr.

Tabell 9. Sambesknttnlng

Sverige nej Danmark nej Finland nej Norge nej Belgien ja, innefattar även barns inkomster England sårbeskattning sedan 1988 Frankrike ja, innefattar även barns inkomster Italien nej Nederländerna nej Osterrike nej Australien Canada ja, om ena makens inkomst är mycket låg Japan Nya Zeeland USA

Tabell 10. Grundavdrag SVERIGE Kommunalt och statligt grundavdrag 10 000 kr. Samma grundavdrag för gifta och ensamstående, ingen åldersgräns för fullt grundavdrag. Schablonavdrag under inkomst av tjänst 3 000 kr.

DANMARK Grundavdrag statlig inkomstskatt 27 100 kommunal inkomstskatt 21 200 för ensamstående pensionär 46 500 för gift pensionär 26 200 för den som är under 18 år 18 800

Ett icke utnyttjat grundavdrag kan överföras mellan makar. Vissa mindre schablonavdrag finns. Barnbidrag 5 000 kr per bam.

Bilaga 1.2 21

FINLAND Grundavdrag 25 % av inkomsten dock högst 15 000 kr. Schablonavdrag löneinkomst 1,3 % dock högst 2 000 kr Avdrag för hemmamake högst 7 000 kr skattereduktion för barn ett barn 1 200 två barn 2 500 tre barn 4 400 fyra barn 6 500 samt 3 000 för varje ytterligare barn.

ISLAND Grundavdrag ca 25 000 kr. Om ena maken inte har inkomster får 80 % av grundavdraget utnyttjas av andra maken. skattereduktion för barn ca 2 500 kr.

NORGE Statlig inkomstskatt utgår inte inkomster som understiger 102 000 NKR Kommunalt grundavdrag för ensamstående 16 300 för gifta 32 000 Extra grundavdrag för pensionärer och handikappade 18 700 Nkr.

BELGIEN Enligt ett under år 1987 framlagt förslag skall en grundinkomst 31 000 kr för ensamstående och 41 000 kr för makar vara skattefri. Den skattefria inkomsten höjs vidare med ca 7 600 kr för första barnet, ytterligare 7 600 kr för andra barnet och ca 19 000 kr för tredje barnet och varje ytterligare barn.

ENGLAND Gemensamt grundavdrag för makar 38 000 kr. Arbetar hustrun kan hon ytterligare avdrag med högst 25 000 kr från sin inkomst. Ensamstående har ett grundavdrag 25 000 kr. Ensamstående förälder kan få ett extra avdrag 15 000 kr.

FRANKRIKE Från bruttoinkomsten avräknas socialavgifter ca 15 %. Därefter görs ett schablonavdrag 10 % eller högst 61 000 kr för kostnader för intäkternas förvärvande. På resterande belopp görs ett grundavdrag 20 %. För beskattningsbara inkomster upp till 16 000 kr utgår ingen inkomstskatt. Vidare utgår i vissa fall en skattereduktion upp till 4 600 kr vid låga inkomster. För att lindra marginaleffekterna av sambeskattningen delas ett hushålls beskattningsbara inkomst i ett visst antal delar beroende familjens storlek, varefter skatten en sådan del beräknas samt multipliceras med antalet delar. En ensamståendes inkomst räknas som en del. Ett gift par utan barn får divisorn I-Iar de ett barn är divisorn 2,5, två barn 3 och tre barn 4.

NEDERLÄNDERNA För ensamstående under 27 år och för makar som båda har inkomster uppgår grundavdraget till ca 22 000 För ensamstående äldre än 26 år till 34 000 För gifta där ena parten inte har egen inkomst till 45 000 För ensamstående förälder till 40 000 Ett tillägg på 2 500 kr utgår för att täcka barnomsorgskostnader om båda ca makarna har förvärvsarbete. Ensamstående förälder som utför betalt arbete utanför hemmet har rätt till ett extra avdrag en fjärdedel av inkomsten dock högst 13 500 kr.

22 Bilaga 1.2

VÄSTTYSKLAND Grundavdrag för ensamstående 19 500 för gifta 39 000 Barnavdrag 10 500

ÖSTERRIKE Inkomster under ca 40 000 kr äri princip befriade från inkomstskatt. Gränsen för skattefrihet för en familj med ett barn går vid ca 55 000 kr och med två barn vid 62 000 kr.

AUSTRALIEN Inkomster under 4 595 AD är inte skattepliktiga.

JAPAN Ett schablonavdrag 48 000 kr för inkomsternas förvärvande får göras samt ytterligare avdrag med 5 % av den del av den taxerade inkomsten överstiger som 460 000 kr. Vidare utgår ett grundavdrag 15 000 kr för den skattskyldige samt lika mycket för make som är beroende av den skattskyldige för sin försörjning samt ytterligare 15 000 kr för varje annan person som är beroende av den skattskyldige för sin försörjning. I Japan planeras en höjning av grundavdragen i praktiken innebär att som inkomster under ca 117 000 kr blir skattefria.

CANADA Avdrag utgår i form av skattereduktioner med följande belopp

extra avdrag för handikappat barn över 18 år 1 200

NYA ZEELAND Barnfamiljer som har inkomster som understiger en viss miniminivå erhåller en särskild skattereduktion.

USA Grundavdrag utgår för den skattskyldige, för hemmamake samt för varje annan person den skattskyldige försörjer med 12 000 kr.

Bilaga 1.2 23

Tabell ll a. Andra standardavdrag

Land Avdrag för social- särskilda skattelättnader försäkringsavgifter grund av ålder

Sverige betalas av de extra avdrag relaterat anställda till inkomster Danmark fullt avdrag extra avdrag för ränteinkomster Finland avdrag inga Norge avdrag extra avdrag med fast belopp Belgien fullt avdrag inga England avdrag fast extra avdrag för hembiträde Frankrike fullt avdrag extra avdrag med fast belopp Tyskland fullt avdrag extra avdrag med fast belopp Italien fullt avdrag inga Nederländerna fullt avdrag inga Osterrike avdrag inga Australien saknar socialför- inga säkringsavgifter Canada fullt avdrag fast extra avdrag Japan fullt avdrag fast extra avdrag Nya Zeeland saknar socialför- inga säkringsavgifter USA avdrag fast extra avdrag

Tabell ll b. andra standardavdrag

Land Avdrag för andra än barn som avdrag för handikapp är beroende av den skattskyldige för sin försörjning

Sverige inga inkomstrelaterat extra avdrag Danmark inga Finland inga skattereduktion vars storlek beror handikappets art Norge fast extra avdrag för envar fast extra avdrag som försörjs Belgien fast extra avdrag England fast extra avdrag fast extra avdrag för blind Frankrike fast extra avdrag Tyskland fast extra avdrag fast extra avdrag Italien skattereduktion med fast belopp inga Nederländerna inga Osterrike inga fast extra avdrag Australien inga inga Canada Japan fast extra avdrag fast extra avdrag Nya Zeeland USA fast extra avdrag fast extra avdrag för blinda

24 Bilaga 1.2

Tabell 12. Traktamentsbeskattnlngen m.m.

Land Avdrag för kostnader Iraktamenten skattepliktiga traktakostnader för resor i princip menten och avdrag med mellan bostad och skattefria schablonbelopp arbete

Sverige ja, statliga ja, övriga och kommunala Danmark nej Finland Norge ja, om de överstiger nej visst belopp England nej nej begränsad avdragsrätt Frankrike Västtyskland ja, statliga ja, övriga Italien nej nej Nederländerna Osterrike nej Japan nej begränsad avdragsrätt USA nej nej begränsad avdragsrätt

Tabell 13. Iluvudmetoder för beskattning av kapitalvinster hos privatpersoner Särskild skatt för kapitalvinster Danmark England Irland Portugal Schweiz Inkomstbeskattning av kapitalvinster

Allmänt omfattande Speciella regler som Inga speciella

reglering som innefattar huvudsakligen rör regler långsiktiga kapitalvinster korttids- eller spekulativa vinster

Australien Österrike Belgiens

Canada Västtyskland Italien Finland Nederländerna

Frankrike Nya Zeeland

Japan Turkiet Norge Spanien Sverige USA

5 Dessa länder har i gengäld mycket snäva gränser för vad som räknas som skattepliktig kapitalvinst.

6 Saknar helt kapitalvinstbeskattning.

7 Saknar helt kapitalvinstbeskattning.

Bilaga 1.2 25

Tabell 14. Skatteskaior och grundavdrag vid beskattning av kapitaivinster i länder som har en allmän beskattning av kapitalvinster och där dessa ingår i underlaget för inkomstskatten

Land Skatteskala

vinster vinster årligt grundavdrag långa innehav korta innehav eller liknande

Sverige En andel av Beskattas som Saknas vinsten som beror inkomst typen egendom och mnehavstiden beskatt s som inkomst Finland 20 % av vinst som Som B-inkomst Saknas överstiger 1 milj. Reduktion för fast

mark beskattas som egendom efter fem

inkomst år

Norge Beskatt s som Som långa innehav Saknas inkomst Aktievinster dock med 30 % skattefria efter två år Frankrike Skattesatsen Beskattas hårdare Saknas beroende av typen än långa innehav av tillgång och innehavstiden Australien Real vinst beskat- Beskattas som Inga tas som inkomst inkomst Canada Två tredjedelar Samma som långa livstidsavdrag av vinsten beskat- långa innehav ca 450 000 kr. tas som inkomst Japan Halva vinsten Vinsten beskat årligt avdrag

beskattais som tas som inkomst ca 18 000 kr

inkomst l

USA Vinsten beskütas Vinsten beskattas Inga

som inkomst som inkomst

8 Särskilda regler gäller för reavinster fast egendom.

9 Särskilda regler gäller för reavinster fast egendom.

10 Särskilda regler gäller för reavinster fast egendom.

11 Särskilda regler gäller för reavinster fastigheter.

12 Särskilda regler gäller för reavinster fastigheter.

26 Bilaga 1.2

Tabell 15 Skatteskalor och grnndavdrng vid beskattning av kapltalvlnster l länder som har separat beskattning av kapltalvlnster

Land Skatteskala

vinster långa vinster korta årligt grundavdrag innehav innehav eller liknande

Danmark 50% 50% saknas Irland Tillgångar ägda 60 % vinst 15 000 kr, dubbelt 1 -3 år 50 % inom ett år för makar 3 -6 år 35 % Portugal 12 % eller 24 % samma som långa innehav Schweiz progressiv skala samma som långa i regel 6 000 kr 10 40 % innehav - England 30 % på real vinst samma som långa 65 000 kr innehav

Bilaga 1.2 27

Tabell 16. Beskattningen av kapltalvlnster på vissa tillgångar

Land Huvudbostad Andra privat- Livförsäk- Statsobligaägda bostäder ringar obligationer

A länder med särskild kapltalvlnstskatt Danmark i princip i princip skattefri skattefri skattefri skattefri vissa villkor England skattefri skattepliktig skattefri skattefri vissa villkor B länder med generell kapltalvinsbeskattnlng inom den allmänna inkomstskatten

Sverige skattepliktig, skattepliktig skattepliktig skattepliktig uppskov i vissa fall Finland i regel skattepliktig skattefri skattepliktig skattefri Norge skattefri på skattefri skattepliktig skattepliktig vissa villkor vissa villkor Frankrike skattefri i princip skattefri skattefri intill skattepliktig viss gräns Australien i princip skattepliktig skattefri skattepliktig skattefri Canada skattefri skattepliktig skattefri skattepliktig Japan skattefri skattepliktig skattepliktig i princip om den under- skattefri stiger ca 1 mkr. USA skattepliktig skattepliktig skattefri skattepliktig till den del vinsten överstiger kostnaden för ny bostad C länder med regler som rör främst korttlds- eller spekulatlva vinster Tyskland skattepliktig skattepliktig skattefri skattefri Österrike skattepliktig skattepliktig skattefri skattefri

4-RlNK 4

28 Bilaga 1.2

Tabell 17 Beskattning av nettoförmögenhet

Länder med förmögenhetsskatt länder som saknar förmögenhetsskatt

Sverige Belgien Danmark England Finland Frankrike avskaffad 11-87 Norge Italien Västtyskland Canada Nederländerna Japan Osterrike Nya Zeeland USA

Tabell 18 sammanlagda skattelntâkterna från förmögenhetsskatt och arvs- och gåvoskatt l procent av totala skattelntikterna.

13 Saknar förmögenhetsskatt. 14 Saknar förmögenhetsskatt. 15 Saknar förmögenhetsskatt. 16 Saknar förmögenhetsskatt. 17 Saknar förmögenhetsskatt. 18 Saknar förmögenhetsskatt. 19 Saknar förmögenhetsskatt.

Bilaga 1.2 29 Tabell 19 Förändringar l bolagsslmttesalsen l vissa länder

Västtyskland 50,0

m.m.

skattesystem

3.1 Traktamentsbeskattningen Danmark Traktamenten och andra kostnadsersättningar som utgår grund av arbete utanför den ordinarie arbetsplatsen skall alltid räknas in i den skattepliktiga inkomsten. Vissa avdrag som är beroende av förrättningens karaktär medges. För förrättning som medför övernattning fick för inkomståret 1986 avdrag göras med 180 Dkrdygn. Därutöver medgavs avdrag för styrkt logikostnad. Beloppet reduceras med 30 Dkr om frukost är inkluderad i logikostnaden. Tillhandahåller arbetsgivaren fri kost nedsätts avdraget till 43 Dkrdygn. Om den skattskyldige kan visa att förrättningen medfört övernattning men inte kan styrka logikostnadens storlek medges avdrag med sammanlagt 265 Dkrdygn för kost och logi. Har övernattning inte ägt rum får något avdrag i princip inte göras. Om emellertid arbetet utförts under sådana förhållanden att extra kostnader för förplägnad är nödvändiga medges avdrag med 22 Dkr dag. Utgår per traktamentsersättning enligt kollektivavtal för förrättning som inte medför övernattning medges avdrag med halva traktamentsbeloppet. Denna avdragsrätt grundar sig att man ansett att generellt sett halva beloppet kan ses som ett lönetillägg och halva som ersättning för extrakostnader. Om traktamente inte utgår vid en förrättning medges i regel inget avdra Eventuella extra kostnader betraktas som privata levnadskostnader. Undantagsvis medges dock avdrag när en skattskyldigs arbete utförs under sådana förhållanden att det uppenbarligen medfört extra kostnader för honom. Om extra matkostnader under sådana förhållanden varit nöd-

20 Avser skatten icke utdelad vinst. Skatten utdelad vinst utgör 36 %.

30 Bilaga 1.2

vändiga kan, utan att kostnaderna styrks, avdrag medges med 22 Dkrdygn, dock högst 4 400 Dkrår.

Norge Ilraktamenten och andra ersättningar för ökade levnadskostnader skall tas upp som skattepliktig inkomst till den del de inte motsvaras av avdragsberättigade kostnader. Om traktamente utgått får den skattskyldige göra avdrag för ökade levnadskostnader endast om han kan visa att under ett år de faktiska kostnaderna överstigit den ersättning som utgått för att täcka kostnaderna. Kan den skattskyldige inte visa storleken av de faktiska kostnaderna beräknas dessa till vissa schablonbelopp. Eventuellt underskott får dras av vid sidan om schablonavdraget under inkomst av tjänst. Följande schablonbelopp gällde för år 1987 för kost och småutgifter: 345 NKR per dygn för skattskyldiga som kan antas ha intagit alla måltider hotell och själva betalar frukosten 161 NKR per dygn för skattskyldiga som intagit samtliga måltider pensionat eller liknande 98 NKR per dygn för skattskyldiga som själva kan laga minst en måltid vistelseorten. Pågår förrättningen under längre tid skall beaktas att det kan finnas möjlighet att avtala lägre pris för vistelsen hotell. Om traktamente eller liknande inte utgått gäller i huvudsak följande. Utgifter för kost och logi m.m. vid övernattningvistelse utanför hemmet grund av arbetet medför rätt till avdrag i den mån den skattskyldige själv betalt kostnaderna samt de överstiger de kostnader den skattskyldige skulle ha haft i hemmet. En gift person som grund av yrket måste övernatta utanför hemmet och därigenom får kostnader för dubbel bosättning får göra avdrag för merutgifter för logi, mat och småutgifter. En ensamstående kan avdrag för logikostnader i samband med tjänsteresa och liknande, när han har kostnader för bostad hemorten. En förutsättning är att han inte hyr ut bostaden under bortovarotiden. Det skall också beaktas att han sparar in kostnader för och uppvärmning. Avdrag för merkostnader för mat medges för ensamstående bara om dessa kostnader blir väsentligt högre än annars. Normalt bara när alla måltider måste intas restaurang eller kafé eller liknande. Bor han under sådana förhållande att han t.ex. i den tillfälliga bostaden själv kan laga frukost och kvällsmat medges inget avdrag även om övriga måltider måste intas restaurang. I den mån de verkliga kostnaderna inte kan visas och arbetsgivaren inte stått för någon del av kostnaderna kan avdrag i princip medges enligt följande schablonbelopp: 298 NKR per dygn om alla måltider intagits hotell eller restaurang - 161 NKR om den skattskyldige har ätit alla måltider pensionat eller hotell med pensionatspris

Bilaga 1.2 31

98 NKR per dygn om den skattskyldige kan laga minst en måltid per dygn själv i den tillfälliga bostaden ensamstående får dock i detta fall inget avdrag alls. Kan logikostnaden inte styrkas medges avdrag med 20 NKR per dygn för logi. För endagsförrättningar gäller följande avdragsbelopp: för resor som varat 4-8 timmar, 45 NKR för resor som varat 8-12 timmar, 180 NKR för resor som varat över 12 timmar, 345 NKR - Om den anställde under året mottagit traktamente för endagsförrättningar med mer än 2 000 NKR räknas emellertid hälften av den ersättning som överstiger 2 000 NKR som skattepliktig inkomst såvida inte den skattskyldige kan visa att han haft faktiska kostnader som berättigar honom till högre avdrag.

Frankrike Den franska skattelagstiftningen innehåller olika regler rörande kostnader anknutna till yrkesverksamhet, s.k. frais professionnelles. Det gäller dels bestämmelser om skattefrihet för vissa bidragersättningar från arbetsgivarens sida för att täcka sådana kostnader, dels bestämmelser rörande avdragsmöjligheter. Exempel skattefria ersättningar från arbetsgivaren är ersättningar eller bidrag som täcker kostnader förknippade med tjänsteresor kostnader för kost, logi och transporter, utgifter som föranleds av inbjudningar i tjänsten och kostnader för gåvor samt ersättningbidrag för ökade matkostnader vid nattskiftsarbete. Från denna allmänna regel om skattefrihet undantas schablonmässiga bidrag till personer hörande till ett företags ledning. Däremot utgör inte ersättning för dessa personers verkliga kostnader skattepliktig inkomst. När det gäller avdrag för frais professionnelles medger de franska skattereglerna schablonavdrag alternativt avdrag för verkliga kostnader. Beträffande den förstnämnda kategorin beviljas samtliga skattebetalare med inkomst av tjänst avdrag med 10 % av lönesumman under året dock lägst 1 800 francs och högst 59 230 francs år 1987. Avdraget är avsett att täcka vanliga kostnader såsom transporter till och från arbetet, kostnader för måltider arbetsplatsen, facklitteratur m.m. För vissa yrkeskategorier som anses ha särskilt stora omkostnader exempelvis handelsresande, journalister, flygplansbesättningar, skådespelare, byggnadsarbetare m.fl. ges hårutöver möjligheter till ett extra avdrag, varierande mellan 5-30 % beroende yrkesgrupp, dock högst 50 000 francs. I de fall detta avdrag utnyttjas utgörs underlagssumman av uppburen lön under året samt, med vissa undantag, erhållna bidragersättningar från arbetsgivaren för täckande av frais professionnelles. Det extra avdraget beräknas återstående belopp av underlagssumman efter avdraget om 10 %. Det står vederbörande fritt att utnyttja

32 Bilaga 1.2

endast det generella avdraget 10 % av lönesumman eller båda avdragen således 10 % samt aktuell procentsats för det extra avdraget beräknat lönesumman med tillägg av uppburna bidragersättningar.

Förbundsrepubliken Tyskland Traktamenten utgår för merutgifter som uppkommer i samband med tjänsteresa eller tjänstebesök. Förrättningen kallas tjänstebesök om arbetstagaren avlägsnar sig högst 15 km från arbetsplatsen. Avdrag för övernattningskostnader för tjänstebesök medges ej. Som resekostnader räknas: transportkostnader i övernattningskostnader merkostnader för mat - - vissa andra utgifter som t.ex. telefon, parkering m.m. Traktamenten för anställda i offentlig tjänst är i regel inte skattepliktiga. De regleras oftast genom författningar men kan även vara avtalsreglerade. Traktamentsersättningarna för offentliganställda är generellt sett något mindre förmånliga än för privatanställda. För privatanställda gäller som huvudregel att traktamentsersättningar inte betraktas som lön om de betalas arbetsgivaren för att täcka av kostnader i samband med tjänsteresa och inte överstiger vad en arbetstagare kan erkänt som utgifter för inkomstens förvärvande enligt vissa regler som i det följande presenteras i korthet. Dessa regler har i stort anpassats till vad som gäller för offentliganställda. För att underlätta kontrollen finns vidare vissa schablonavdrag. Om avdrag begärs med högre belopp än schablonavdraget skall den faktiska kostnaden kunna styrkas. För traktamentsersättningar som inte överstiger de reglerna ramar som ställer upp utgår inte socialavgifter. Ersättningar utöver vad kan som accepteras motsvara utgifter för inkomstens förvärvande anses däremot som skattepliktig inkomst. Följande kostnader anses avdragsgilla. Iransportkostnader får dras av med faktiskt belopp. Utnyttjar den anställde egen bil medges ett schablonmässigt avdrag.

Övernattningskostnader får ersättas med faktisk kostnad. Om frukost

ingår i priset för hotellrum skall avdrag göras med 15 %. Det finns även möjlighet att erhålla schablonersättning utan att behöva styrka de faktiska kostnaderna. Detta belopp uppgår till 35-39 DM beroende den anställdes inkomst. En förutsättning för rätt till schablonavdrag är dock att den anställde inte utnyttjat en av arbetsgivaren annat sätt helt eller delvis betald övernattningsmöjlighet. För matmerkostnader gäller antingen en schablonkostnad eller faktisk kostnad med viss övre begränsning. Det schablonmässiga avdraget uppgår vid endygnsförrättning till 31-35 DMdag och vid flerdygnsförrättning till 42-46 DM per dag. Varar tjänsteresan mer än fem men kortare än tolv timmar reduceras dagtraktamentet. Varar tjänsteresan kortare tid än fem timmar får avdrag inte göras för matkostnadsersättning. Erhåller den

Bilaga 1.2 33

anställde kostnadsfri frukost eller lunchmiddag reduceras avdraget för matmerkostnader med 15 resp. 30 % dock högst med sammanlagt 75 %. Högsta tillåtna matmerkostnadsersättning är vid inrikes tjänsteresa 64 DMper dag. För s.k. tjänstebesök gäller en schablonsumma för matmerkostnad om tre DM per dag. Yrkas högre ersättning skall den faktiska kostnaden styrkas.

Italien Iraktamentsersättningar skall beskattas som inkomst för den del av ersättningsbeloppet som, när resekostnaderna avdragits, överstiger 60 000

lire ca 300 kr. per dag vid resor utanför hemortskommunen. I de fall

ersättning erhålls för logikostnaderna eller gratislogi tillhandahålls minskas beloppet med en tredjedel. Iraktamentsersättningar och ersättning för tjänsteresor inom hemortskommunen beskattas som inkomst med undantag för styrkta transportkostnader.

Nederländerna Av privat eller offentlig arbetsgivare utgiven ersättning för med tjänsten förenade kostnader utgör inte skattepliktig inkomst.

Storbritannien Ttaktamentsersättningar, både statliga och privata är i princip skattepliktiga. Avdrag medges endast för utlägg som är direkt förknippade med tjänsten. I stor utsträckning söker man från skattemyndigheternas sida genom relativt individuella anvisningar till arbetsgivarna lämna riktlinjer för när de skall verkställa skatteavdrag lämnade traktamentsersättningar. Anvisningar ges också för i vilken utsträckning ersättningar för sådana direkta kostnader för vilka arbetstagaren skulle medges avdrag över huvud taget behöver tas upp i arbetsgivarens underlag till skattemyndigheterna rörande arbetstagarens skattepliktiga lön. Det kan anmärkas att endast ca 20 % av de engelska löntagarna behöver avge självdeklaration. Iäxeringen regleras för de flesta direkt mellan arbetsgivare och skattemyndigheter. Som exempel anvisningar till arbetsgivaren redogörs i det följande för huvuddragen i de anvisningar som lämnats till arbetsgivareföreningen för vissa ingenjörsfirmor. En anställd som arbetar utanför den normala arbetsplatsen har rätt till reseersättning från arbetsgivaren för faktisk resekostnad om den inte kan anses onödig. I princip skall billigaste färdsätt således användas. Om resa ofta företas till samma ställe förutsätts den anställde utnyttja möjliga rabatter typ månadskort m.m. för att på så sätt minska kostnaderna. Ersättning för övernattning får utgå när avståndet är sådant att det inte rimligtvis kan begäras att den anställde åker hem varje dag. Ersättning får inte utgå för helger om den anställde haft möjlighet att åka hem men väljer att inte göra det. Om den anställde i stället väljer att åka hem varje dag får

34 Bilaga 1.2

han ersättning för antingen reskostnaden eller ett belopp motsvarande nattraktamentet beroende vilket som är lägst. Arbetar den anställde en plats mer än fyra veckor i ett sträck får ersättning bara utgå för logikostnad för ett sådant mer permanent arrangemang som han kan förväntas ha vidtagit. Dagtraktamente kan utgå om den anställde har extra kostnader grund av arbete utanför den vanliga arbetsplatsen. Arbetsgivaren får underlåta att göra skatteavdrag endast iden utsträckning ersättningarna utgår för att täcka kostnader som är avdragsgilla enligt inkomstskattelagen. Traktamentsersättning får bara utgå när den anställde får extra kostnader genom tillfälligt arbete utanför den vanliga arbetsplatsen. Traktamentets storlek skall vara rimligt och får inte innebära överkompensation. Arbetsgivaren bör begära besked från den lokala skatteinspektören angående vilken summa som kan betalas utan att skatteavdrag behöver göras.

USA Traktamenten räknas som skattepliktig inkomst. Avdrag medges i viss utsträckning för ökade levnadskostnader i den mån de överstiger 2 % av bruttoinkomsten. Avdrag medges också för kostnader för resor i tjänsten.

Österrike

Ersättning för utgifter som en arbetstagare haft för arbetsgivarens räkning beskattas inte. Schablonmässiga ersättningar från arbetsgivaren räknas i princip som skattepliktig inkomst såvida arbetstagaren inte kan redovisa faktiska utgifter i samband med inkomstens förvärvande. Flera viktiga undantag finns dock från denna princip. Således beskattas inte resekostnadsersättning och traktamenten om ersättningen inte överskrider de gränser som anges i skattelagen. Som dagtraktamente godtas ett belopp högst 110-200 kr. beroende på arbetstagarens bruttoårslön och som nattraktamente 60-100 kr. Beloppet för dagtraktamente gäller för förrättning som varar 24 timmar. Varar förrättningen mellan 3-23 timmar skall beloppet reduceras proportionellt. För förrättningar som varar kortare tid än 3 timmar medges inget skattefritt belopp.

3.2 Resor till och från arbetet Danmark

Avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats medges. Det beräknas enbart med hänsyn till avståndet mellan bostad och arbetsplats. Det är således likgiltigt vilket fortskaffningsmedel används. Sträckan som beräknas efter den normala körsträckan med bil. Avdrag medges inte för de första 2 x 10 km av den dagliga körsträckan och om den dagliga körsträckan överstiger 2 x 27 km beräknas avdraget efter ett lägre belopp

Bilaga 1.2 35

för den överskjutande delen. För 1986 uppgick avdraget till 1,10 DKR per km vid en daglig körsträcka 21-54 km och till 0,27 DKR per km för den del av körsträckan som översteg 54 km.

Norge Avdrag för kostnader för resor till och från arbetet medges om avståndet till arbetsplatsen är minst 2,5 km. En annan förutsättning är att dessa kostnader tillsammans med eventuella kostnader för besöksresor till hemmet överstiger 3 000 NKR inkomståret 1987. I princip skall allmänna kommunikationer användas. Saknas sådana får egen bil användas. Avdraget för bilresor uppgick 1987 till 1,35 NKR per km oavsett bilens storlek.

Förbundsrepubliken Tyskland Kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats är avdragsgilla. Den skattskyldige får själv välja fortskaffningsmedel och i förekommande fall befordringsklass. Vid färd med egen bil medges ett schablonmässigt avdrag 0,36 DM per km. Som körsträcka skall kortast användbara väg användas. Med hänsyn till traflkintensitet m.m. kan dock en längre väg än den geografiskt kortaste accepteras. För andra transportkostnader medges avdrag med faktiskt belopp.

Frankrike Ersättning från arbetsgivaren för att täcka kostnader för resor till och från arbetet är skattefria. Den som inte vill utnyttja de schablonavdrag som medges under inkomst av tjänst kan i stället yrka avdrag för verkliga kostnader. För resor till och från arbetet medges avdrag med faktisk kostnad. För den som har sin bostad längre avstånd än 30 km från arbetet krävs för rätt till avdrag att han kan visa att detta förhållande inte är av onormal karaktär, detta med hänsyn till platsen där arbetet utförs och omständigheterna i övrigt. Lämpligt transportmedel allmänna kommunikationer eller bil -får avgöras från fall till fall i kontakter mellan den enskilde och skattemyndigheterna. Vid användning av bil kan avdrag enligt av myndigheterna fastställda schabloner medges.

Italien Avdrag för kostnader för resor mellan bostaden och arbetsplatsen medges inte.

Nederländerna För 1987 gällde följande regler för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats. Om avståndet understiger 10 km medges ett schablonavdrag 200 gulden per år drygt 600 kr..

36 Bilaga 1.2

Om avståndet mellan bostad och arbetsplats är

över högst schablonavdraget ökat med NLG 10 km 15 km 820 15 km 20 km 1 220

- Storbritannien Avdrag för kostnader för resor mellan hemmet och ordinarie arbetsplatsen medges inte.

USA Avdrag för kostnader för resor mellan hemmet och arbetsplatsen medges inte.

Österrike Avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats medges med belopp motsvarande resekostnaden för allmänna kommunikationer. Om arbetstagaren använt egen bil för resorna får han utöver det fiktiva avdraget för motsvarande kostnaderna för resor med allmänna kommunikationer dessutom ett schablonavdrag med ca 60 kr. i veckan om avståndet uppgår till högst 20 km och ca 100 kr. i veckan om avståndet överstiger 20 km.

3.3 Avdrag for dubbel bosättning och besöksresor till hemorten Danmark En skattskyldig som tillfälligt grund av sitt arbete har dubbel bosättning kan få avdrag för extrakostnader för kost och logi. En förutsättning är att avståndet är så stort att han inte kan resa dagligen till den ordinarie bostaden. Avdrag medges schablonmässigt med 400 kr. i veckan. Vill den skattskyldige ha större avdrag skall kostnaden styrkas. Avdrag för dubbel bosättning kan normalt bara erhållas i högst två år. Avdrag för besöksresor till hemorten medges. För dessa resor gäller i princip samma regler som för resor mellan bostad och arbetsplats.

Norge Avdrag för dubbel bosättning kan medges om den dubbla bosättningen beror arbetet. Reglerna för avdrag för kostnader grund av resor i tjänsten är då i princip tillämpliga. Även kostnaderna för besöksresor till hemmet är avdragsgilla. Avdrag skall i princip medges för faktiskt antal besöksresor. Enligt huvudregeln medges avdrag för kostnader för resor med allmänna kommunikationer. Kostnader för resor med egen bil kan dock godkännas om det med hänsyn till restid, merkostnader m.m. framstår

Bilaga 1.2 37

som klart rimligare att använda egen bil. Avdrag medges i sådana fall med 1,35 kr. per km.

Frankrike Iden mån kostnaderna för dubbel bosättning och besöksresor till hemorten inte täcks av schablonavdragen har den skattskyldige möjlighet att yrka avdrag för faktiska kostnader. För att avdrag skall beviljas krävs dock att det med hänsyn till vederbörandes arbetssituation föreligger starka skäl för den dubbla bosättningen. Denna fråga bedöms från fall till fall av taxeringsmyndigheterna. Detsamma gäller resor till hemorten, där man dock iakttar stor restriktivitet.

Förbundsrepubliken Tyskland För dubbel bosättning inom landet medges avdrag för följande kostnader. de faktiska transportkostnaderna vid den första resan till och den sista resan från arbetsorten matmerkostnader. Under de två första veckorna är avdraget 42-46 DM per dag. Därefter är avdraget 16 DM per dag. En förutsättning härför är att arbetsgivaren inte ställer fri kost till förfogande. Om så är fallet sker viss reducering av avdraget rimliga övernattningskostnader, vilka skall kunna styrkas. - Vid dubbel bosättning medges en besöksresa till hemmet i veckan. Används egen bil är avdraget 0,36 DM per km.

Italien Avdrag för kostnader för dubbel bosättning och besöksresor till hemorten medges inte.

Nederländerna Närmare regler om avdrag för kostnader för dubbel bosättning och hemresor saknas. I undantagsfall och beroende speciella förhållanden kan dock avdrag för sådana kostnader medges efter en särskild prövning hos den lokala skattemyndigheten.

Storbritannien Kostnader för besöksresor till hemorten och för dubbel bosättning medges med de faktiska kostnaderna om det varit fråga om en tillfällig arbetsanställning under en kortare tid än 12 månader.

Österrike

Om en arbetstagare måste ha dubbel bosättning för arbetets skull, finns principiellt den möjligheten att kostnader för besöksresor till familjen

38 Bilaga 1.2

hemorten godkänns som kostnader för intäkternas förvärvande. En väsentlig förutsättning är dock att bibehållandet av familjebostaden inte sker av rena familjeskäl. Avdrag vägras t.ex. när en arbetstagare vid byte av arbetsplats underlåter att nytta familjebostaden till sin nya arbetsort av rent personliga skäl. Om däremot ett rent yrkesmässigt skäl till dubbel bosättning godkänns i skattehänseende, räknas en hemresa per vecka som avdragsgill kostnad.

2 Bilaga

Skatt, arbeidstilbud inntektsfordeling

og

i Sverige av Rolf Aaberge,

Steinar Strøm Tom Wennemo og

1 Innledning og sammendrag

Formålet med dette arbeidet er å vise virkningene arbeidstilbud og inntektsfordeling av Skatteregler og arbeidstidsbestemmelser. Utgangspunktet for beregningene er en modell for det svenske arbeidstilbudet estimert på data fra 1981 HINK. Vi har estimert flere varianter av modellen. I denne rapporten vil vi komme inn to. Iden første varianten åpner vi opp for den muligheten at mannens fritid påvirker kvinnes grensenytte av fritid og vice versa. Dessuten tar hensyn til at individer i storbyer som Stockholm, Gøteborg og Malmø kan ha en annen arbeidstilbudsatferd enn individer utenfor disse storbyene. Individer som eier egne hjem er også tillatt å ha en awikende atferd i arbeidsmarkedet enn de som er leietakere i boligmarkedet. Begge de siste forholdene har utsagnskraftige og positive virkninger arbeidstilbudet. I den andre modellvarianten tar vi bort kryssvirkningene i ektefellenes nytte av fritid, samt forutsetter at individene har den samme atferd enten de eier eget hjem eller ikke og enten de bor i en storby eller ikke. Storbytilknytning og huseierstatus reduserer grensenytten av fritid. Når disse kjenntegnene ignoreres i estimeringen, kan denne lavere vekten fritid bli overført de økonomiske variable og gjøre at arbeidstilbudet reagerer mer positivt på f.eks lønnsøkninger enn det burde gjøre. Siden en majoritet av individene bor i storbyer ogeller eier eget hus, så vil vente at det kan bli en forskjell estimatene i de to modellene. Estimeringsresultatene og de beregnete tilbudselastisitetene bekrefter også dette. Forskjellene er imidlertid ikke spesielt store sammenliknet med og resultater fra andre land er arbeidstilbudsresponsen i det svenske arbeidsmarkedet relativt svak, selv i det mest følsomme de to alterav nativene. Spesielt er gifte svenske kvinner klart mindre følsomme i arbeidstilbudet enn kvinner i de fleste andre land, også sammenliknet med kvinner i de øvrige nordiske land. En årsak til dette er de relativt generøse permisjonsordningene ved fødsler sammenliknet med i andre land. En annen årsak er trolig skattesystemet i Sverige som bare har svart svake sambeskatningselementer. Svenske gifte kvinner har derfor en høy yrkesdeltakelse og arbeider et relativt høyt antall timer. Sånn sett har de en arbeidsmarkedsatferd mer likt menn i andre land. Den høye yrkesdeltakelsen det høye og antall timer arbeidet gjør at virkningene av reduserte marginalskatter arbeidstilbudet blir svakere enn i andre land.

2 Bilaga 2

Det er grunn til å understreke at det betyr lite fra eller til om vi tar med krysseffektene mellom ektefellenes fritid i ekteparenes nytte av konsum og fritid eller ikke. Det betyr mer at vi i det andre modellalternativet later som om alle har den samme aweiningen mellom fritid og konsum enten de er huseier eller om de bor i storby eller ikke. Det første alternativet betrakter vi som det viktigste. Det andre har vi tatt med for å ha et alternativ mer i samsvar med hva andre har gjort tidligere. Modellen er kalibrert til å gjelde for 1988, dvs nominelle verdier og skattereglene for 1988 er brukt til å simulere arbeidstilbuds- og inntektsfordelinger for 1988. Dette kaller referansealternativet og vi har ett slikt referansealternativ for begge modellvariantene. Vi har foretatt flere moderasjoner av dette referansealternativet. For det første viser virkningene av å kutte alle skattesatser med 10 prosent. Arbeidstilbudet øker, men ikke sazrlig sterkt. Det offentliges inntekter fra personbeskatningen går kraftig ned. Tilbudsside-effektene er altså langt fra så sterke at kuttet i marginalskattene er selvfmansierende. Siden modellen er blitt estimert på data fra 1981, har vi også simulert arbeidstilbudet for 1981. Sammenliknet med referansealternativet gir skattereglene og inntektsforholdene fra 1981 et svakt lavere arbeidstilbud og et noe høyere skattetrykk. Data fra 1981 viste at det var sterke konsentrasjoner rundt heltidsjobber for menn og heltids-deltidsjobber for kvinner. Disse konsentrasjonene kan enten vars et resultat av målefeil,av aktørenes preferenser eller av restriksjoner grunnet arbeidstidsbestemmelser. En årsak til den lave responsen i arbeidstilbudet av marginalskatteendringene er disse konsentrasjonene rundt diskrete jobbalternativ. Dersom konsentrasjonene tolkes som et resultat av arbeidstids-bestemmelser, kan vise virkningene av å oppheve disse restriksjonene. Vi finner da at arbeidstilbudet går sterkt ned. Det kan derfor se ut som om vondt er blitt med vondt fordrevet i det svenske arbeidsmarkedet. Høye marginalskatters mulige negative virkninger arbeidstilbudet blir motvirket av arbeidstids-bestemmelser som holder arbeidstiden oppe. Når arbeidstidsrestriksjonene oppheves, så går det offentliges skatteinntekter ned og husholdningenes inntekter både før og etter skatt blir klart skjevere fordelt. Dessuten blir arbeidstilbudet mer følsomt overfor endringer i marginalskattene. Den prosentvise økningen i arbeidstilbudet som følge av et kutt i marginalskattene med 10 prosent, blir omlag fordoblet for menn og ektepar totalt. For kvinner er forskjellene i skatterespons noe mer moderate og henger sammen med at de i utgangspunktet sprer seg mer med hensyn til arbeidstid. Vi har foretatt to endringer av skattereglene for 1988 og beregnet virkningene arbeidstilbud og inntektsfordeling. Endring Marginalskatten i den statlige inntektskatten er redusert med 10 prosentpoeng for inntekter utover 70 000 kr. Totale skatte-inntekter til det

Bilaga 2 3

offentlige er holdt konstant og skattebasen er utvidet til å dette en

proporsjonal reduksjon i alle fradrag i inntektskatten. Endring Som endring men i tillegg er marginalskatten for inntekter mellom 140 000-190 000 kr. redusert med ytterligere 4 prosentpoeng alt i alt 14 prosentpoengs reduksjon med andre 0rd og med 5 prosentpoeng for inntekter utover 190000 kr alt i alt 15 prosentpoengs reduksjon. Skattesatsene i kommunebeskatningen er i gjennomsnitt 30.59 prosent i 1988, med vel 24 prosent som lavest og knappe 33 prosent som høyest. I 1988 er det en ordinaâr marginalskatt og en ekstra marginal skatt i den statlige beskatningen. I den ordinmre statskatten er den skattbare inntekten summen av lønnsinntekt, naaringsinntekt og kapitalinntekt, fratrukket individuelle avdrag inklusive underskotts-og forlustavdrag og grunnavdrag. Marginalskattene er 5 prosent for inntekter fra 0 til 70000 kr og 20 prosent for inntekter utover dette. I den ekstraordinaâre skatten er skattbar inntekt som over, bortsett fra at det ikke gis fradrag for underskudd og forlust. Satsene er 14 prosent for inntekter i intervallet 141 000- 190000 kr. og 25 prosent for inntekter utover dette. Disse reglene innebzerer at den maksimale skattesatsen er omlag 80 prosent i kommuner med høyest skattesats og omlag 70 i kommuner med lavest. Endring innebwrer at marginalskattesatsen blir redusert med 10 prosentpoeng i alle kommuner. Endring innebrer at den høyeste marginalskattesatsen blir redusert med 15 prosentpoeng. Disse endringene øker arbeidstilbudet noe, selvsagt mest i det estimeringsalternativet hvor vi ignorerer storby-og huseier-bindingene. Progressivitetsdempingen gir dermed som ventet et størrc arbeidstilbud, selv om virkningene ikke er sazrlig sterke. Mer overraskende er det kanskje at endringene ikke gir en klart skjevere fordeling av inntektene etter skatt. Forklaringen er at reduksjonen i skattenes utjevnende effekt blir oppveiet av atferdsendringer som leder til en jevnere fordeling av inntektene før skatt. Vi har gjort tilsvarende funn norske data. På grunn av den moderate arbeidstilbudsresponsen i det svenske arbeidsmarkedet er det nødvendig med en kraftig utviding av skattebasen for å uendrete skatteinntekter. Virkningen av denne utvidete skattebasen arbeidstilbudet og inntektsfordelingen er det tatt hensyn til i beregningene.

2 Mode1l,data og estimeringsresultat.

Den økonometriske modellen er avledet fra en mikroøkonomisk modell hvor det forutsettes at ektefellersamboende maksimerer nytten som funksjon av husholdningenes konsum og ektefellenes fritid, gitt budsjettbetingelsene, valgmuligheter for arbeidstid, bosted, antall barn m.m. Aktørene er forutsatt å velge en jobb blant tilgjengelige jobber. Jobbene er karakterisert ved observerbare og uobserverbare kjennetegn. De observerbare er lønn og arbeidstider. Blant de kjennetegn ikke observerer kan nevnes frynsegoder.

4 Bilaga 2

Det forutsettes at aktørene har perfekt kjennskap til jobbmulighetene. Som økonometrikere har vi ikke det og vi må derfor representere kjenntegnene ved de tilgjengelige jobbmulighetene, dvs lønn og arbeidstider, med en sannsynlighetsfordeling over lønn og arbeidstider. Denne fordelingen er en normalfordeling. Den er parametrisert med observerbare kjennetegn som antas å ha en Virkning lønnsforhold utdanning, alder. Fordelingene innebatrer at det er større sannsynligheter for ä tinnne hel-og deltidsjobber enn jobber med andre arbeidstider. Modellen forutsetter at individene velger de jobber som gir dem høyest nytte. Nytten er forutsatt å avhenge av husholdningenes konsum og fritid, samt variable som alder, antall barn, m.m. Dessuten forutsettes det at individenes preferanser for jobber varierer en måte som vi ikke observerer. Dette representerer med en stokastisk variabel. Med andre 0rd innebzerer modellen at karakteristika ved jobbene og nyttefunksjonen er stokastiske variable for økonometrikeren. Populasjonen brukt i estimeringen av modellen er gifte eller samboende hvor begge er yrkesaktive, og hvor kvinnen er fra 27 til 64 år. Data er HINK-data fra 1981. Et stort antall detaljer fra reglene for skatter og overføringer er trukket inn i budsjettbetingelsen. Modell, data, estimeringsmetode er beskrevet i mer detalj i Anderson et.al.1988 og i Dagsvik og Strøml988. Iabellene 1 og 2 summerer opp estimeringsresultater i form av tilbudselastisiteter basert den estimerte nyttefunksjonen anvendt et gjennomsnittsektepar. Dette er den vanlige presentasjonsmâten av resultater fra økonometriske analyser av arbeidstilbudet. Vi gjør oppmerksom at disse elastisitetene bare har gyldighet for små variasjoner i timelønnssatser og inntekt. Budsjettmengdene er i realiteten ikke konvekse, slik at virkninger av lønnsendringer arbeidstilbudet i befolkningen kan bli noe anderledes i realiteten enn hva disse lokale elastisitetene indikerer. Dessuten er det tilstede en betydelig heterogenitet i materialet. Elastisiteter for et gjennomsnittshushold kan derfor noe villedende informasjon. Vi viser likevel slike elastisiteter siden dette har vzert vanlig i studier som dette. I Anderson et al 0p.cit. viser vi lønnselastisiteter beregnet ut fra en simulering av hvert enkelts husholds tilpasning til nye lønnssatser. Beregningene i neste kapittel av hvordan endrete skatteregler slår ut i arbeidstilbudet er basert slike simuleringer av endret atferd i hvert hushold. Cournot-elastisiteten viser virkningen timer tilbudt av en økning på 1 prosent i marginallønnen i omegnen av tilpasningspunktet. Slutskyelastisiteten viser den tilsvarende virkningen, men gitt at nytteniväet til husholdet er konstant. Virtuell- inntektselastisiteten viser virkningen arbeidstilbudet av å øke den såkalte virtuelle inntekten med 1 prosent. Den virtuelle inntekten er en som om inntekt og er lik den inntekt som følger av å linearisere budsjettbetingelsen i omegnen av det observerte tilpasningspunktet.

Bilaga 2 5

Tabell 1 Tilbudselastlslteter for et representativt hushold. Modell med ekspllsltt spesmserlng av hosted og eierforhold tll eget menn, samt krysseffeklcr forfrltldsleddene l nyttefunksjonen. Modell med kryss.

Tabell 2 Tllbudselastlslteter for el representativt hushold. Modell uten ekspllsitt speslflserlng av hosted og eierforhold lll eget men, samt ingen krysseflekter for frltidsleddene l nyttelunltsjonen. Modell uten kryss.

Modell uten kryss gir en sterkere lønnsrespons i arbeids-tilbudet enn modellen med. De egne lønnselastisitetene er praktisk talt 3 ganger større. Vi ser at årsaken er at inntektseffektene er klart svakere for menn, mens Slutsky-elastisitetene er noe høyere for kvinner. Modellen uten kryss ignorerer utsagnskraftige variable i nyttefunksjonen som storbytilknytning og eierforhold til bolig. Selv om en uten kryss modell er den som lettest lar seg sammenlikne med andres modeller, se Blomquist et.al.1988, så er modellen med kryss det alternativ vi har mest tillit til. I hovedalternativet, modellen med kryss, er de direkte lønnselastisitetene relativt lave, men det er interessant å merke seg at de nyttekonstante Slutsky-elastisitetene er større. Det er de siste som er av relevans når en skal beregne ressursvridningene som følge av beskatning. Til tross for de lave Cournot-elastisitetene kan det derfor likevel vaere utsagnskraftige kostnader i inntektsbeskatningen. Spørsmålet er i hvilken grad disse lokale elastisitetene for et representativt hushold gir god nok informasjon om virkningene av beskatningen. En mäte å frem aggregert informasjon som korresponderer med de individuella Slutsky elastisitetene, er å simulere virkningen hvert enkelt husholds atferd av endrete skattesatser, gitt konstante inntekter til det offentlige, og deretter aggregere. Dette er temaet for det neste avsnittet.

3 Alternative skatte-og arbeidstidsbestemmelser, simuleringsresultater

Simuleringene har forgätt den måten at for hvert individ er arbeidstidsvalgene delt opp i 34 like store intervall fra 104 til 3536 timer pr år. For et ektepar gir det 342 1156 arbeidstidsvalg. Den estimerte nyttefunksjonen for ektepar, sammen med 1156 uttrukne Verdier fra den fordelingen

5-RINK 4

6 Bilaga 2

som representerer den uobserverbare delen av nyttefunksjonen, benyttes til å simulere ekteparenes valg. Hvert ektepar velger den arbeidstidskombinasjon av de 1156 mulige som gir høyest nytte, gitt budsjettbetingelsen. Den estimerte modellen gjør at heltidsjobber for menn og hel-deltidsjobber for kvinner har større sjanser for å bli valgt enn andre arbeidstider. Modellen innebzerer mer stivheter i arbeidstilbudet enn f.eks. modellen i studien av Blomquist et.alop.cit. Utvalget brukt i estimeringen omfatter 1649 ektepar. Det betyr at vel 1.9 millioner arbeidstldskombinasjoner er sammenliknet for å det samlete utfall innen hver simulering. Iabellene 3 og 4 viser utfallene av 5 simuleringer. Disse er: Simulering Referansealternativet, 1988 Skatteregler. Simulering 10 prosent lavere marginalskatter alle inntektsnivå. Simulering 1981 skatteregler, nominelle inntekter som i 1988. Simulering Fjerning av arbeidstidsrestriksjonene. Simulering Som simulering men 10 prosent lavere marginalskatter alle inntektsnivå. Tabell 3 er basert modellen med kryss ,dvs den modellen som har mest tillit til. Tabell 4 er basen modellen uten kryss. Vi viser virkningene ektefellenes arbeidstilbud, bruttoinntekter og inntekter etter skattkonsum, samt det offentliges skatteinntekter. Iallene i simuleringen 2-4 er prosentvise awik fra referansealternativet. Iallene i simulering 5 er prosentvise awik fra simulering 4.

Bilaga 2 7

Tabell 3 Skatteeksperimenler baser på modellen med kryss. Timer pnår l gjennomsnlll l befolkningen. Inntekt,sknlt.og konsum er l 1000 kr1988 kr l gjennomsnltt l befolkningen. Timer tilbudt Bruttoinntekter Skatt Konsum M K E M K E E E Simulering 1 ref.alt. 2032 1544 3576 172 101 273 97.7 183.2 Simulering 2 10 psLkutt 0.2 0.2 0.2 0.1 0.3 0.2 -9.8 5.5 Simulering 3 1981-regler -0.5 -0.1 -0.4 -0.6 -0.1 -0.4 0.8 -1.1 Simulering 4 Frie avalg -3.0 -10.0 -6.0 3.2 -9.2 -5.4 -6.5 4.8 Simulering 5 Som 4,men 10 pst kutt. 0.6 -0.2 0.5 0.5 -0.4 0.2 -9.6 5.3 i Mmenn, Kkvinner, Eektepar.

Tabell 4 Som tabell 3 ,men modell uten kryss. Timer lilbudt Bruttoinntekter Skatt Konsum M K E M K E E E Simulering 1 2043 1556 3599 173 102 275 98.7 184 Simulering 2 0.7 1.3 1.0 0.8 1.4 1.0 8.3 6.0 - Simulering 3 -0.8 -0.3 -0.5 -0.8 -0.6 -0.7 1.0 -1.2 - Simulering 4 -2.4 -11.1 -6.2 -2.3 -9.9 -5.2 -5.8 -4.5 Simulering 5 3.6 1.5 2.8 4.0 1.8 3.2 -4.9 7.2

Første linje i tabell 3 viser at arbeidstiden for gifte menn er simulert til 2 032 timer, osv. Et kutt i alle marginale skatter med 10 present linje 2 i tabell 3 har en svakt positiv Virkning arbeidstilbudet, men en kraftig og negativ virkning det offentliges skatteinntekter. I modellen med kryss er inntektseffektene av endrete marginallønninger relativt sterke. Disse inntektseffektene motvirker de positive virkningene en reduksjon i marginalskaltene ellers kan ha arbeidstilbudet. Tredje linje i tabellen viser at skattereglene for 1981 gir et lavere arbeidstilbud, lavere inntekter etter skatt, men høyere offentlige skatteinntekter. Fjerde linje viser resultatene av å ta bort arbeids-tidsrestriksjonene. Vi ser at dette har en kraftig og negativ virkning arbeidstilbudet. Konsumet går også kraftig ned og det offentliges skatteinntekter blir klart lavere. Femte linje viser virkningene av et kutt i alle marginale Skattesatser med 10 prosent, gitt at arbeidstidsrestriksjonene er tatt bort. Endringene er målt i forhold til simuleringen 4. Vi ser at menns arbeidstilbud nå er mer responsivt enn når arbeidstidsbestemmelsene er tilstede. Det er interessant å merke seg at nå har reduserte marginalskatter en negativ virkning kvinners arbeidstilbud. Årsaken inntektseffektene dominerer er at over substitusjonseffektene. Dette viser viktigheten av å ha en modell som overlater det til empirien å avgjøre om arbeidstilbudet overall er stigende med hensyn på marginallønn.I vår modell tillater vi at sammenhengen kan

8 Bilaga 2

vzere stigende over noen områder og synkende over andre. Om inntektseffektene av endringer i skattesatsene vil dominere over substitusjonsvirkningene er derfor avhengig av husholdningenes tilpasning, nivået marginallønningene m.m. I modeller med lineaere arbeidstilbudsfunksjoner,som i den ene av modellene i Blomquist et.al.op.cit, er tilbudsfunksjonene enten overalt stigende for alle individer eller overall synkende. Tabell 4 viser simuleringsresultater for modellen uten kryss Som . annonsert tidligere gir denne utformingen sterkere marginalvirkninger av endrete skatter enn modellen med kryss. Den selvñnansierende graden ved kutt i marginalskatter blir forsterket, men det er likevel langt igjen til full selvñnansiering. Det er interessant å merke seg at i denne modellutformingen blir også kvinnenes arbeidstilbud styrket ved kutt i marginale skatter i situasjon uten arbeidstidsrestriksjoner. Årsaken innen er at tektseffektene er langt svakere i modellen uten kryss enn i modellen med. Tabell 5 viser skatter i prosent av ekteparenes bruttoinntekter i de to modellutformingene. Modellene gir stort sett det samme skattetrykket, så kommenterer bare modellen med kryss. Vi ser at referansealternativet gir en gjennomsnittlig skatteprosent for denne populasjonen i 1988 på 35.7 prosent. Et kutt i marginalskattene 10 prosent reduserer denne skatteprosenten til vel 32 prosent. Videre ser vi at 1981 reglene gir et litt høyere skattetrykk enn 1988 reglene; inntektsmulighetene og tilpasningen tatt i betraktning.

Tabell 5 Skatter i prosent av bruttoinntekler for ektepar hvor kvinncn er mellom 27 og 64 år. Modell med kryss Modell uten kryss

av å endre skattereglene for 1988, når skatteinntektene til det offentlige holdes konstant.

4.1 Arbeidstilbudet I dette kapitlet benytter vi bare modellen med kryss. Nedenfor viser vi virkningene av to moderasjoner av 1988 reglene. Disse er: Moderasjon Marginalskatten i den statlige inntektskatten reduseres med 10 prosentpoeng for inntekter utover 70000 kr. De totale skatteinntektene av personbeskatningen fra denne delen av befolkningen er holdt konstant og skattebasen er utvidet til å dette. Utvidelsen skjer ved en proporsjonal reduksjon i alle fradragene i beskatningen. Skatteendringene fører dermed

Bilaga 2 9

til en dempet progressivitet i beskatningen. Vi viser også virkningene av å utvide skattebasen med et kronelikt tillegg i skatten. Dette siste betyr at progressiviteten dempes enda mer siden progressive elementer erstattes med kronelike skatter lump-sum skatter.

Moderasjon Som moderasjon men i tillegg er marginalskatten redusert med ytterligere 4 prosentpoeng for inntekter mellom 140000 og 190000 kr.alt i alt en reduksjon 14 prosentpoeng i marginalskatten og med 5 prosentpoeng for inntekter utover 190 000 kr.alt i alt en reduksjon 15 prosentpoeng i høyeste marginalskatt. Tabell 6 viser virkningene arbeidstilbud, bruttoinntekter. inntekter etter skatt og utvidelsen av skattebasen i form av den prosentvise reduksjonen i fradragene. Tabell 7 viser gjennomsnittlige skatteprosenter i denne populasjonen, mens tabell 8 viser virkningene fordelingene av inntekt før og etter skatt, samt graden av oppnådd progressivitet i beskatningen.

Tabell 6 Vlrknlnger av endrele Skatteregler på arbeldslllbud, brullolnnlekler før og eller skatt. Prosenlvlse endrlnger i forhold til referansealternativet. Modell med kryss. Timer lilbudt. Brullolnnlekter Konsum Ps red.l fradrag M K E M K E E Moderasjon 1 0.3 0.1 0.2 0.1 -0.3 -0.1 -0.1 36.0 Moderasjon 0.3 0.1 0.2 0.1 -0.4 -0.1 -0.2 42.0

Vi ser at de foreslåtte moderasjonene av det svenske skattesystemet har relativt svake virkninger på arbeidstilbudet. Årsakene for det første de er relativt lave direkte lønnselastisitetene og de negative inntektseffektene i arbeidstilbudet. For det andre får ikke alle del i de foreslåtte reduksjonene i marginalskattene. For det tredje holder arbeidstidsbestemmelsene mange av aktørene fast i bestemte arbeidstider som ikke lar seg endre, selv om skattene og insentivene til å tilby arbeid endrer seg. For det fjerde betyr finansieringen av reduksjonene i marginalskattene noe for virkningen arbeidstilbudet. Vi har derfor sett en alternativ måte å finansiere marginalskattereduksjonene på, nemlig ved kronelike tillegg i skatten. Som eksempel virkningene av å gjøre dette siste, betrakter vi moderasjon En redusjon i marginalskatten med 10 prosentpoeng for inntekter utover 70 000 kr. krever at det kronelike tillegget blir 6 400 kr. for å uendrete inntekter til det offentlige. Dette innebaerer en økning som utgjør vel 8 pst av skatte-inngangen i utgangspunktet. Ved denne formen for finansiering av marginalskattereduksjonene stimuleres arbeidstilbudet noe mer enn ved den opprinnelig foreslåtte finansieringsformen, for menn 0.5 prosent mot 0.2 prosent i det opprinnlige tilfellet og for

10 Bilaga 2

kvinner 0.4 0.2. Årsaken marginale inntekter arbeid beskattes mot er at av mindre hardt ved kronelike tillegg for å fmansiere reduksjonene i marginalskattene enn ved prosentuelle like reduksjoner i fradragene. Samtidig er skattenes andel av bruttoinntektene praktisk talt de samme slik at marginaleffektene får større anledning til å dominere.

Tabell 7 Skatter l prosenl av bruttoinntekter l de to moderasjonene av 1988 skallereglene. Referansealternativet. 35.7 Moderasjon 36.0 Moderasjon 2. 36.0

4.2 Inntektsfordelingen En vanlig, men lite tilfredstillende fremgangsmåte for vurdering av inntektsulikhet, har vaert å beregne gjennomsnittsinntekter for delgrupper av den totale populasjonen. Slike tall kan en viss informasjon, men er likevel uegnet som utgangspunkt for fordelingsmessige vurderinger hvis inntektsforskjellene er store innen gru ppene sammenliknet med forskjellene mellom gruppene. For å summere opp de individuelle inntektsforskjellene benytter vi istedet et summarisk mål for ulikhet kalt A-koeffisienten, se Aaberge 1986. A-koefñsienten er beslektet med et annet ofte benyttet mål, den såkalte Gini-koefñsienten. Begge disse målene har den egenskap at de vil vise mindre ulikhet når det overføres inntekt fra rike til fattige. Forskjellen mellom målene er at A-koeffisienten legger større vekt forbedringerforverringer for de fattigste enn det Gini-koeffisienten gjør. Både A-koefñsienten og Gini-koeffisienten er normert slik at de tar verdien 0 när alle har lik inntekt og verdien 1 når en person har alt. Ulikhetsmâlene varierer altså mellom 0 og Jo mindre ulikhetsmålene er, desto mer likt er inntektene fordelt. I likhet med Gini-koefñsienten tilfredstiller A-koeffisienten følgende to krav: skalainvarianskravet, dvs samme prosentvise tilleggreduksjon for alle — gir samme ulikhet,

overføringskravet, dvs at overføring fra en rik til en fattig som ikke

reverserer rekkefølgen reduserer ulikheten. Tabell 8 viser anslagene A-koefñsienten i referanse-alternativet og etter de to moderasjonene av skattereglene for 1988. I referansealternativet er kvinnenes inntekter betydelig skjevere fordelt enn menns inntekter. Ektepars bruttoinntekter er klart mindre skjevt fordelt enn både menns og kvinners sett separat. Ektefellenes inntekter etter skatt, kalt konsum, er jevnere fordelt enn bruttoinntektene og skyldes skattenes evne til å omfordele inntekt, gitt bruttoinntektene. Dividerer en ulikhetsmålet for inntekter etter skatt med ulikhetsmålet for inntekter før skatt, får en et mål for progressiviteten i beskatningen, gitt bruttoinntektene. Hvis dette målet er mindre enn så er skattene

Bilaga 2 11

progressive. Dersom målet er lik er omfordelingseffekten av skattene, gitt bruttoinntektene, lik null, det vil tilsvarende det en kan oppnå ved proporsjonal beskatning.Når dette målet er større enn så er skattene regressive. I referansealternativet er skattene klart progressive med en progresjonsgrad 0.84, dvs at ulikheten i fordelingen av inntekter før skatt, gitt disse inntektene, blir redusert med 16 present som følge av beskatningen. For en tilsvarende populasjon i Norge er skattene klart mindre progressive med en progresjonsgrad 0.92. Bruttoinntektene er omtrent like skjevt fordelt i de to landene, slik at årsaken til forskjellen i progresjonsgrad er de svenske skattenes sterkere evne til å omfordele inntekt gilt bruttoinntektene. Moderasjonene av skattereglene demper progresjonen. skattesystemet beveges i retning av et proporsjonalt system. Men selv med den sterkeste reduksjonen i marginalskattene, så er likevel progresjonen sterkere enn i Norge. Tabellen viser at progresjonsdempin gen skyldes at bruttoinntektene blir noe jevnere fordelt, samtidig som fordelingen etter skatt bare blir svakt skjevere. Reduksjonene i marginalskatt gir dermed en mindre skjev fordeling av inntektene etter skatt enn det en kanskje ville forvente. Årsaken aktørene tilpasser de skattereglene slik at fordelingen er at seg nye før skatt blir jevnere. Tilsvarende eksperiment norske data gir også en jevnere fordeling av inntektene før skatt.

Tabell 8 Ulikheter l fordelingen av inntekter før og eller skall ,samt mål på progresjonsgrad. Bruttoinntekter før skatt. Konsum Progrsjonsgrad. M K E E Referanse- .309 .381 .234 .197 .84 alternativ .006 .006 .004 .003 Moderasjon .305 .375 .228 .201 .88 .006 .006 .004 .003 Moderasjon .304 .376 .226 .203 .90 .006 .006 .004 .003

12 Bilaga 2

Appendiks. Budsjettbetingelser og Skatteregler for 1988. Variabeliste. bruttoinntekt minus overføringer, ektefelle kapital og naaringsinntekt timelønn timer arbeidet pr år a overføringer til husholdningene

Süformuesskatt

S :kommuneskatt

SsJstatskatt

fradrag i stats- og kommuneskatt g :grunnavdrag Da er,

yJIJ + wjhj.

Den taxerade inntektemtj, er

5 Yrfr

hvor er beregnet som maxobservert fradrag,100. Den beskatningsbare inntekten, er

bj: tj-g,

og hvor g er lik 10 000 kr. Kommuneskatten, S, er en fast prosent av bj. I gjennomsnitt var den 30.59 pst med vel 24 pst som lavest og vel 33 pst som høyest. Statskatten bli regnet ut etter følgende tabell:

Ordinazr statskatt Ekstraord.skatt Inntekt Margskatt Inntekt Margskatt x,

Inntekten b er beskatningsbar inntekt. Inntekten x er b pluss forlust og underskottsavdrag. I den ekstraordinaare skatten får en altså ikke fradrag for forlust og underskott. Lar vi C were husholdningenes konsum, så er

C zjyj -z:jSu +S§l +S§ + a

I motsetning til i Norge beskattes ektefellenes inntekt separat. I våre beregnin ger er overføringene, formuesskatt og observerte fradrag forutsatt

å vzere de samme som i 1981 men blåst opp til 1988 Verdier ved hjelp av

konsumprisindeksen.

Bilaga 2 13

Referenser. Aaberge,R. 1986: On the Problem of Measuring Inequality, Discussion Paper; 14, Central Bureau of Statistics, Oslo.

Anderson,I.A.K, J.K.Dagsvik, S.Strøm og T.Wennemo 1988: Non- Convex Budget Sets, Hours Restriction and Labor Supply in Sweden, Discussion Paper 33, Central Bureau of Statistics, Oslo.

Blomquist,N.S. og U.Hansson-Brusewitz 1988: The Effects of Taxes on Male and Female Labor Supply in Sweden, Paper presented at the Wingspread Conference on Taxes and Labor Supply; Racine, Wisconsin, October 1988.

Dagsvik, J.K. og S.Strøm: A Labor Supply Model for Married Couples with Non-Convex Budget Sets and Latent Rationing, Discussion Paper 36, Central Bureau of Statistics. Oslo.

3 Bilaga

hushållens skattesystemet, portföljval och prisbildningen

på kapitalmarknaden

fil. dr Jonas Agell och fil. dr Per-Anders Edin av

2 Bilaga 3 Det svenska skattesystemet ger en ojämn behandling av olika spar- och investeringsformer. Dessa ojåmnheter kommer bland annat till uttryck i att kapitalvinster behandlas gynnsarnrnare ån utdelningar och rånteinkomster, att hushållens direktågda sparande beskattas hårdare ån det sparande som kanaliseras via försäkringsbolag och att sparande i tillgångar som konst och varaktiga konsumtionsvaror är skattebefriade. skattesystemet innehåller dessutom både reala och nominella regler för inkomstberåkning, vilket medför att inflationen i hög grad ökar spridningen i effektiv skattebelastning.

I den svenska skattepolitiska debatten har dessa snedvridningar sedan länge uppfattats ett centralt problem. Man framhåller t ex ofta från olika håll att som skattesystemet leder till felaktig inriktning av sparandet. Ojämnheterna i en kapitalbeskattningen sågs således premiera improduktivt sparande i fastigheter och varaktiga konsumtionsvaror på bekostnad av nyttigt sparande i aktier och på bank. Detta förhållande har varit viktig utgångspunkt för under senare tid framförda en förslag SACOSR, SNS Konjunkturråd 1986 till genomgripande förändringar av skattesystemet. En av de uttalade förhoppningarna bakom dessa förslag år således att införandet likformig beskattning av olika tillgångar ska stimulera av en mer tillväxten genom en samhällsekonomiskt effektivare inriktning av sparandet.

Frågan hur skattesystemet påverkar hushållens val av tillgångar och skulder år om viktig också fördelnings- och stabiliseringssynpunkt. Personer med höga inkomster ur och stora förmögenheter har t ex större möjlighet att genom skatteplanering i form olika portföljomplaceringar utnyttja ojâmnheterna. i den nuvarande av kapitalbeskattningen. I den utsträckning som skattesystemet gynnar skuldsättning och missgynnar finansiella placeringar minskar dessutom den stabiliseringspolitiska handlingsfriheten.

Bilaga 3 3

Huvudsyftet med denna rapport är att diskutera skattesystemets effekter på hushållens val av tillgångar och skulder. Denna uppgift kan delas i två delfrågor. upp Vad vet vi, för det första, om det nuvarande skattesystemets effekter Hur kan, för det andra, olika förändringar i beskattningen hushållens sparformer väntas av påverka valet av förmögenhetsportfölj Ingen av dessa frågor kan ett enkelt ges svar. Även den teoretiska litteraturen skatter och portföljval om om sedan länge är en etablerad del av nationalekonomin ger den ett mycket bräckligt underlag för slutsatser av relevans för det praktiska skattereformarbetet. Därtill kommer att det finns ytterst empiriska undersökningar på området.

Mot denna bakgrund kommer i det följande att avgränsa oss kraftigt. För det första kommer vi inte att diskutera skattesystemets effekter på det totala sparandet. Detta är naturligtvis ingen oskyldig förenkling. I verkligheten kan en skatteomläggnings effekter på det totala sparandet väl så betydelsefulla vara som

effekterna på sparandets fördelning på olika sparformer. För

det andra koncentrerar vi intresset på hushållen, och bortser från skattesystemets effekter på andra agenters portföljval företag, finansiella institutioner, etc. För det tredje förutsätter en fullständig diskussion att vi inte bara analyserar den primära effekten av skattesystemet på hushållens portföljval, utan att vi ochså diskuterar de sekundära effekterna på de finansiella marknaderna och på den långsiktiga tillväxten. Vid en jämförelse av olika omläggningar av skattesystemet blir förstås dessa sekundära effekter av central vikt. Inom för denna rapport kommer vi dock bara på ramen att ett skissartat och summariskt sätt belysa dessa effekter i avsnitt

Vår rapport inleds i nästa avsnitt med beskrivning den empiriska bakgrunden. en av Kalkyler över de effektiva skattesatserna på olika sparformer presenteras och

hushållens förmögenhetssammansättning redovisas. I avsnitt 2 diskuteras den

teoretiska litteraturen om skatter och portföljval. En viktig normativ fråga är här om, vi på rent teoretiska grunder kan säga något hur beskattningen tillgångar med om av

4 Bilaga 3 olika riskegenskaper borde utformas. I avsnitt 3 redovisas resultaten från svenska och utländska ekonometriska undersökningar av skattesystemets effekter på hushållens portföljval. Rapportens fjärde avsnitt ägnas effekterna av en övergång mot en större likformighet i skattesystemets behandling av olika sparformer. I form av enkla räkneexempel baserade på jämviktsmodell tillgångsmarknaderna försöker här en av

illustrera de tänkbara priseffekterna på rnarknadsnivå av olika skatteonrläggningar. I

ett avslutande avsnitt sammanfattas våra viktigaste slutsatser.

Den empiriska bakgrunden

1.1 Beskattningen av hushållens sparande

skattesystemet nämnts mycket stora skillnader i effektiv skattebehandling av ger som sparande. Detta förhållande illustreras i Tabell 1.1. Där visas den reala olika typer av avkastning före skatt på olika kapitalplaceringar som krävs för att ett hushåll med 60 procents marginalskatt ska erhålla 2 procent i real avkastning efter skatt. För att förenkla resonemanget antar också att alla placeringarna är obelånadeJ

Det reala avkastningskravet på en aktieplacering i eget företag anger den bruttoavkastning före skatt ett företag måste erhålla på sina maskininvesteringar som finansierade till hälften via nyemission, till hälften via outdelade vinstmedel -för att ägarens avkastningsanspråk ska uppfyllas. Bruttoavkastningen på aktier bestäms i ett samspel mellan företagets nettovinstbeskattning och hushållets beskattning av utdelningar och kapitalvinster. Den effektiva bolagsskattens nivå bestäms av att företaget olika avsättningar och vinstnedskrivningar kan minska sin skatt. genom Genom att utnyttja investeringsfondssystemet, det så kallade Annell-avdraget och

1Se Andersson 1988 för exempel på hur belåningsgraden påverkar avkastningen på fastighetsinnehav.

sou 1989:33 5 Bilaga 3 möjligheten att göra skattemâssiga avskrivningar överstiger de ekonomiskt som korrekta avskrivningarna kan företaget således väsentligt minska den beskattningsbara vinsten. Vid 0 procent i inflation hur dessa vinstnedsâttningar ser ger ett bruttoavkastningskrav 0,9 procent. Detta innebär att den effektiva marginaleffekten av det totala skattesystemet år negativ: vid låga inflationstakter subventionerar skattesystemet aktieplaceringar, eftersom det reala bruttoavkastningskravet år lägre än hushållets reala avkastningskrav.

Tabell 1.1 Realt avkastningskrav % för hushållens sparformer då spararens reala avkastning efter skatt år 2 procent

Inflation %

0 5 10 15

2,0

Källa: Agell och Södersten 1982.

Vad gäller villafastigheter beskattas dels schablonintåkt baserad på villans en

taxeringsvårde, dels realisationsvinsten vid avyttring av fastigheten. Från och med

1985 är vidare villainnehav belastat med en speciell fastighetsskatt, vilket vi dock bortser ifrån i våra beräkningar. I frånvaro inflation detta av ger ett bruttoavkastningskrav på 2,1 procent; d ett avkastningskrav endast v s som obetydligt överstiger bruttoavkastningen på obeskattat sparande i varaktiga konsumtionsvaror. För banksparande gäller, vi bortser från det allmänna om 1600—kronors avdraget för kapitalinkomster, att hela rânteinkomsten år beskattningsbar. Vid 0 procent i inflation och med marginalskatt en på 60 procent

6 Bilaga 3 krävs då realränta på 5 procent för att garantera hushållets avkastningskrav efter en skatt.

Vid låga inflationstakter framstår snedvridningarna i skattebehandlingen av olika tillgångar relativt små. Vid högre inflationstakt förändras dock bilden som dramatiskt, eftersom såväl den personliga kapitalinkomstbeskattningen som beskattningen företagens nettovinster baseras på nominella inkomstbegrepp. av Nominella kapitalvinster på aktier och villor beskattas således helt respektive delvis. Vidare beskattas hela den nominella ränteinkomsten på banksparande, trots att en del räntan bara utgör kompensation för inflationens urholkning av det sparade av kapitalets realvärde. Vad gäller företagens nettovinstbeskattning innebär ökad inflation, via. lager- och avskrivningsregler baserade på historiska anskaffningskostnader, att den effektiva beskattningen ökar.

Sammantaget innebär högre inflation en kraftigt ökad spridning i de olika sparformernas bruttoavkastningskrav. Vid en inflationstakt på 10 procent krävs t ex realränta på 20 procent en bankplacering för att ge hushållet 2 procent i real en avkastning efter skatt. För villa- respektive aktieplacering är motsvarande en bruttoavkastningskrav 3,8 respektive 4,6 procent. Endast för sparande i varaktiga konsumtionsvaror är det reala bruttoavkastningskravet oberoende av inflationen.

Beräkningarna i Tabell 1.1 kan enkelt översättas i termer av effektiva marginella skattesatser på hushållets olika sparformer. Dessa kalkyler redovisas i Tabell 1.2. Spridningen i effektiva skattesatser mellan olika sparforrner överensstämmer

naturligtvis med den i Tabell 1.1 redovisade spridningen i reala

bruttoavkastningskrav. Skillnaden är att nu på ett enkeltsätt kan beskriva i vilken utsträckning dagens skattesystem avviker från några ofta föreslagna normer för kapitalbeskattningens utformning. Till höger i Tabell 1.2 presenterar därför som

jämförelsenormer de effektiva skattesatser som skulle gälla vid tre alternativa

Bilaga 3 7

utformningar av skattesystemet.

Tabell 1.2 Effektiv skattebelastning % på hushållens sparformer

Inflation % Jåmförelsenormer 0 5 10 15 Real Renodlad Utgiftsinkomst- inkomst- skatt skatt skatt med real princip

Aktie 0 28,6 56,5 69,2 0 60 0

företag Bank 60,0 84,0 90,0 92,7 60,0 60 0 Villa 4,8 28,6 41,2 47,4 4,8 60 0 Varaktig konsumtions- 0 0 0 0 0 60 0 vara

Anm.: Låt p vara den reala bruttoavkastningen på. tillgång före alla skatter och en s hushållets reala avkastning efter skatt. Den effektiva skattesatsen beräknas då enligt PSP- .Iåmförelsenormen avser fullständig inflationskorrigering nuvarande av skattesystem.

Det första alternativa skattesystemet a.r en inflationskorrigerad version det av

nuvarande skattesystemet d v s real inkomstbeskattning. Detta innebär att

skattesystemet konsekvent baseras på. reala istället för nominella inkomstbegrepp. Därigenom elimineras alla snedvridningar i skattesystemet som år förknippade med inflationen. De återstående skillnaderna i effektiva skattesatser mellan olika sparformer år de som finns inbyggda i det nuvarande skattesystemet också i frånvaro av inflation.

Vår andra jämförelsenorm år renodlad inkomstbeskattning enligt real princip. en Inom ramen för detta system beskattas alla. typer reala inkomster lika. Den 60 av prooentiga marginalskatten på hushållets arbetsinkomster har sin motsvarighet i en

6-RINK4

8 Bilaga 3

60 procentig marginalskatt på alla former av reala kapitalinkomster.

I den skattepolitiska diskussionen i USA och Storbritannien och även i Sverige har under lång tid framförts förslag om att ersätta den nuvarande inkomstbeskattningen med någon utgiftsskatt. I praktiken skulle detta innebära att avkastningen på typ av sparande undantas från beskattning. Detta är vår tredje jämförelsenorm.

Som framgår Tabell 1.2 ligger det svenska skattesystemet mycket långt ifrån dessa av principer för beskattning hushållens sparande. Avgörande skillnader är dels av ojämnheten i skattebelastning mellan olika sparformer, dels det faktum att den effektiva skattebelastningen så påtagligt bestäms av inflationstakten. Vid hög inñationstakt innebär nuvarande skattesystem t ex att aktieplaceringar beskattas

hårdare än arbetsinkomster d normen för kapitalbeskattning vid en renodlad

v s inkomstskatt; vid lägre inflationstakter gäller det motsatta förhållandet. Vid en låg inflation ligger dagens skattesystem ganska nära en utgiftsskattebehandling av olika sparformer. Undantaget är banksparande, som då istället beskattas som i ett system med renodlad inkomstskattbeskattning.

Sammanfattningsvis kan våra beräkningar av de effektiva skattesatserna på hushållens sparformer sägas bekräfta den gängse bilden av en betydande ojämnhet i beskattningen av olika tillgångar. Frågan om i vilken utsträckning skattesystemet systematiskt sparande i villor och varaktiga konsumtionsvaror på bekostnad gynnar finansiellt sparande i bank och aktier är dock svårare att ge ett entydigt svar. Vid av höga inflationstakter är uppenbarligen finansiella tillgångar diskriminerade relativt t fastighetsinnehav. Vid låga inflationstakter är banksparande fortfarande hårdare ex beskattat än villor och varaktiga konsumtionsvaror, samtidigt som aktieinnehav via en förmånlig bolagsbeskattning nu subventioneras av skattesystemet. -

Bilaga 3 9 1.2 Hushållens förmögenhetsportföljer

De redovisade kalkylerna på den effektiva skattebelastningen på olika tillgångar är ett naturligt första steg vid en diskussion skattesystemets effekter på hushållens av val av tillgångar och skulder. Det andra, och kanske svårare, steget år att undersöka i vilken utsträckning skillnader i skattebehandling olika sparformer faktiskt av avspeglas i hushållens portföljval. Även skillnader i avkastning mellan olika om tillgångar, orsakade av skattesystemet, enligt teorin borde påverka portföljvalet är det långt ifrån säkert att avkastningsmotivet i verkligheten år det enda, eller ens det viktigaste, motivet bakom hushållets portföljbeslut. Likviditetsövervâganden, familjesituation, och bostadsförhållanden år således exempel på andra motiv av potentiell betydelse för valet av förmögenhetsportfölj.

I Tabell 1.3 presenteras hushållssektorns portföljsammansättning. Denna tabell baseras på en bearbetning av SCB:s urvalsbaserade inkomstfördelningsundersökning HINK för 1984. I denna årgång HINK ingick 25.000 individer fördelade på av ca. 9500 hushåll. I detta datamaterial kan bland annat finna information om hushållens innehav av ett trettiotal olika tillgångsslag och skuldinstrument. Till viktiga utelämnade tillgångar hör endast humankapital och nuvärdet offentliga av och privata pensioner

Som framgår av tabellen âr de reala tillgångarna det helt dominerande tillgångsslaget. Den genomsnittliga bruttoförmögenheten består således till 68 fastigheter procent av och varaktiga konsumtionsvaror. Den mest betydande finansiella tillgången år bankinlåning. Det är också intresse att notera skuldsidans storlek. av Bruttoförmögenheten ar således belånad, framförallt i form inteckningslån på av

Se Kasheñ 1988 för en närmare diskussion datamaterialet. av

10 Bilaga 3

Tabell 1.3 Hushållens förmögenhetsportfölj 1984-12-31

Tillgång Genomsnittligt Andel av Andel innehav bruttoför innehavare mögenheten kr %

Fastigheter 174.000 61,7 l 49 varaktiga konsumtions- 17.400 6,2 51 varor Bank 39.200 13,9 70 Skattespa.r

Övriga

— 1 Kontanter, fordringar och barns förmögenhet. Källa: Kasheñ 1988.

Bilaga 3 11 fastigheter, till närmare 40 procent. Vidare framgår att hushållen i stor utsträckning håller olika typer av tillgångar. Medan närmare hälften av hushållen äger någon form av fastighet är t ex bara 12 procent av hushållen aktieägare.

SCB:s individbaserade förmögenhetsstatistik gör det också möjligt att belysa hur valet av tillgångar och skulder skiljer sig mellan olika hushållstyper. I Figur 1.1 redovisar portföljsammansättningen för hushåll i olika ma.rginalska.tteintervall.3 Som framgår av figuren är det bara i de högsta marginalskatteklasserna som vi kan urskilja ett tydligt samband mellan skattesituation och portföljval. I dessa klasser ökar således andelen aktier med ökande marginalskatt, medan andelen banksparande

och innehavet av realkapital fastigheter och varaktiga konsumtionsvaror minskar.

För hushåll i låga och genomsnittliga marginalskatteintervall är sambandet åtminstone skenbart betydligt svagare. -

Skattesituation och avkastningsöverväganden är, som nämnts, inte de enda omständigheterna av potentiell betydelse för hushållens portföljval. I Figur 1.2 presenterar vi portföljsammansättningen för hushåll i olika åldersintervall. Nu framträder ett mycket tydligt mönster förknippat med innehavet av realkapital och banktillgångar. Unga hushålls portföljer består till övervägande del av banksparande, samtidigt som realkapitalets andel är relativt blygsam. Medelålders hushåll har

däremot små finansiella innehav men stora fastighetsinnehav. Ålderspensionärernas

portföljer påminner mer om de yngre hushållens portföljer, med en relativt stor andel banksparande och en liten andel realkapital. Sammantaget antyder detta u-liknande samband mellan ålder och realkapitalinnehav att livscykelövervâganden spelar stor roll för hushållens portföljval.

3När vi i fortsättningen talar om hushållets marginalskatt eller ålder menar vi hushållsföreståndarens marginalskatt eller ålder, där hushållsföreståndaren definieras som den person i hushållet som har högst beskattningsbar inkomst.

12 Bilaga 3 Figur 1.1 Förmögenhetsportföljen för hushåll i olika marginalskatteintervall

RHDEL

sum

1.0-

4 x

0.9-

0.8-

0.7—

0.4—

0.3—

0.247 7

r

Wwáwøv

M

1 a 3 4 5 6

KLHSS

1 RKTIER BRNK 0012

l::] RERL [XXX] SKRTTESPHR

Skatteklasser %: 1 30-40, 2 40-50, 3 50-60, 4 60-70, 5 70-80 och 6 80-.

Källa.: Kashefi 1988. -

Bilaga 3 13 Figur 1.2 Förmögenhetsportföljen för hushåll i olika åldersintervall

RNDEL SUN

1.87 L A

8.9-

8.7-

8.3-

ö 0.8q I .

I HKTIER v gm-|+ [ZZZ] OUR

,. :J RERL SKHTTESPRR Åldersklasser år: 1 -19, 2 20-24, 3 25-34, 4 35-44, 5 45-54, 6 55-64 och 7 65-.

Källa: Kasheñ 1988.

14 Bilaga 3 Figur 1.3 Förmögenhetsportföljen för hushåll i olika nettoförmögenhetsintervall

QNDEL SUM

0.6-

0.3 ’

l 3 3 4 5 6 7

KLQSS QKTIER BQNK ZZJUUR

:l RERL SKHTTEBPQR

Förmögenhetsklasser 1000-ta.l kronor: 1 -0, 2 0-50, 3 50-100, 4 100-250, 5 250-500, 6 500-1000 och 7 1000-.

Källa.: Kasheñ 1988.

Bilaga 3 15 I Figur 1.3 redovisas slutligen portföljfördelningen för hushåll i olika nettoförmögenhetsklasser. Ãn gång finner ett mönster är minst lika tydligt en som som det mellan portföljsammansättning och marginalskatt. Aktieägandet är starkt koncentrerat till den högsta förmögenhetsklassen, medan banksparande år den viktigaste finansiella tillgångsposten för de små och medelstora förmögenhetsklasserna. Vidare gäller att realkapitaltillgångarnas portföljandel minskar med ökad nettoförmögenhet.

Sammanfattningsvis har Figur hur portföljsammansättningen skiljer 1.1 - 1.3 visat sig mellan hushåll med olika marginalskatt, förmögenhet och ålder. Detta indikerar att skatteöverväganden åtminstone kan räknas som en av flera faktorer av potentiell betydelse för hushållens tillgångsval. För att avgöra sambandets mer exakta natur och styrka räcker det dock inte med enkla figur-baserade resonemang. En mer fullständig diskussion förutsätter således att vi vidgar diskussionen i såväl teoretiskt som empiriskt hänseende.

Teorin skatters effekter på portföljval

2.1 Kapitalinkomstbeskattningen som ett försäkringssystem

Den teoretiska portföljvalslitteraturen är både omfattande och abstrakt. Med hjälp av ofta drastiskt förenklade modeller försöker man således analysera hur rationella och välinformerade placerare i princip borde välja sina förmögenhetsportföljer. Detta innebär också att den teoretiska litteraturen inte i första hand ska tolkas som en beskrivning av hur hushållen faktiskt agerar på t ex fastighetsmarknaden. Likväl fyller de teoretiska arbetena en viktig vägledande funktion. Genom att identifiera och renodla olika tänkbara orsakssamband hjälper teorin oss således att formulera

16 Bilaga 3 hypoteser som kan prövas mot empiriska data.

Portföljvalsteorins centrala utgångspunkt är att placerarnas val mellan olika tillgångar baseras på en avvägning mellan avkastning och risk: En optimal portfölj av olika tillgångar är sådan att den förväntade avkastningen maximeras vid en given risknivå eller, omvänt, att risken minimeras vid en given förväntad avkastning. Beroende på skillnader i riskaversion kommer vidare portföljmönstren att skilja sig åt mellan olika placerare. En placerare med hög riskaversion väljer att i stor utsträckning hålla säkra tillgångar som t.ex. statsskuldväxlar och bankinlåning. En placerare med låg riskaversion håller istället tillgångar som t aktier och ex fastigheter, vilka erbjuder en högre men samtidigt mer osäker avkastning.

Inom ramen för denna portföljvalsteori är det också rättframt att analysera effekterna av olika typer av kapital- och förmögenhetsskatten I en ekonomi med skatter baseras portföljvalet således återigen på en avvägning mellan risk och avkastning skillnaden består bara i att det nu gäller att jämföra avkastning och risk efter skatt. Detta innebär att skatter i princip kan påverka portföljvalet på två motverkande sätt. Om t.ex. skatten på aktieinkornster skärps innebär detta å ena sidan att den förväntade avkastningen minskar, vilket allt annat lika minskar efterfrågan på aktier. Om - fullständiga förlustavdrag medges innebär skatteskärpningen å andra sidan att staten nu också är med och bär en större del av aktierisken än tidigare. Eftersom den andel

risken bärs den private placeraren då minskar bör allt lika

av som av - annat aktieefterfrågan öka.

Sammantaget betyder detta att kapitalinkomstbeskattningen inte bara ett ses som av många beskattningsinstrument. För den private placeraren fyller den också en viktig försäkringsfunktion. Detta innebär också att frågan olika skatters effekter på om hushållens portföljval inte kan ett enkelt teoretiskt Eftersom ges svar. kapitalinkomstskatter påverkar portföljvalet via motverkande effekter på risk och

Bilaga 3 17 avkastning kan vi bara under mycket speciella förutsättningar härleda entydiga resultat. I ett pionjärarbete av Domar och Musgrave 1944 visade man t ex att införandet av en proportionell vinstskatt i en ekonomi med fullständiga förlustavdrag, och där avkastningen på. de riskfria tillgångarna är noll, leder till en ökad efterfrågan på riskabla tillgångar aktier. Detta måhända ointuitiva resultat gäller dock inte under mer realistiska antaganden. I en värld med progressiva inkornstskatter, olikformig behandling av olika tillgångar eller begränsningar i förlustavdragsrätten försvinner detta enkla samband. Beroende på. placerarnas riskaversion och skattesystemets utformning kan en vinstskatt nu såväl öka som minska efterfrågan på aktier

Portföljvalsteorins avsaknad av mer konkreta och robusta resultat kan naturligtvis synas en smula nedslående. Inte desto mindre är den centrala utgångspunkten, att skatter påverkar såväl avkastningen som risken på olika tillgångar, av stor praktisk betydelse. För att bedöma det nuvarande skattesystemets effekter är det inte tillräckligt att, som i föregående avsnitt, bara studera den effektiva beskattningen av olika tillgångar. Vi måste också undersöka i vilken utsträckning staten genom reglerna om förlustavdrag är med och delar på. riskerna vid olika placeringar. Den omständighet att den förväntade aktieavkastningen beskattas hårdare än t ex den förväntade avkastningen på. varaktiga konsumtionsvaror behöver därför inte innebära att sparande i aktier är diskrirninerat jämfört med sparande i segelbåtar, konst och

diamanter. I motverkande riktning verkar det faktum att staten genom

företagsbeskattningens regler om förlustutjärrming och den personliga kapitalinkomstbeskattningens regler om avdrag för realisationsvinstförluster bär en inte oväsentlig del av den privata risken vid aktieplaceringar.

Se Sandmo 1985 för en diskussion av litteraturen.

18 Bilaga 3 2.2 Är likformig kapitalbeskattning bra beskattning

I den skattepolitiska diskussionen åberopas ofta två diametralt motsatta principer för samhällsekonomiskt effektiv beskattning kapitalinkomster. Å sidan hävdas en av ena att en likformig beskattning av olika investeringsformer är att föredra: genom en skattemässigt neutral behandling av olika tillgångar undviker man att staten i onödan snedvrider resursallokeringen. Å andra sidan framhålls ofta riskabla att investeringar bör beskattas lindrigare än placeringar i säkra tillgångar. För att förmå de privata placerarna att investera i riskabla, men samhällsekonomiskt

lönsamma, projekt skulle det således krävas att skattesystemet premierar risktagande

framför placeringar i t ex bank och statsobligationer.

Inom ramen för den teoretiska portföljvalslitteraturen har man försökt att närmare analysera den normativa frågan om hur beskattningen av kapitalinkomster borde utformas. Vad frågan gäller är att utifrån ett renodlat effektivitetsperspektiv ñnna den optimala beskattningen tillgångar med olika riskegenskaper. Även av om denna del av den nationalekonomiska teorin ännu är ganska outveckladå så ger den oss ändå vägledning om de ekonomiska samband och mekanismer som i princip borde beaktas vid normativa. diskussioner skattesystemets utformning. av

l den teoretiska analysen av den optimala beskattningen av tillgångar med olika risk skiljer man mellan diversiñerbar och diversiñerbar risk. Medan diversiñerbar risk är den risk som den enskilde placeraren kan eliminera genom att kombinera många olika tillgångar i sin portfölj, är diversiñerbar risk den risk som finns kvar också när placeraren håller en väldiversiñerad portfölj. Ett exempel på diversiñerbar risk är den risk som är förknippad med aktieinnehav i ett enda företag. Beroende på fluktuationer i företagets vinster kommer uppenbarligen aktieavkastningen att

5Se Auerbach 1981, Sti litz 1972 och Allingham 1972 för några av de fåtaliga bidragen inom området Sandmo 1985 för en allmän litteraturöversikt.

Bilaga 3 19 uppvisa en avsevärd variation över tiden. Genom att köpa aktier i andra företag kan aktieägaren minska portföljrisk, eftersom avkastningsvariationerna på de

sin

individuella aktierna nu åtminstone delvis tar ut varandra. De variationer i portföljavkastningen finns kvar vid innehav av en portfölj bestående av samtliga som börsnoterade aktier är exempel på den återstående diversiiierbara aktierisken. Denna risk avspeglar t ex allmänna konjunkturbetingade förändringar som i större eller mindre utsträckning påverkar avkastningen på samtliga aktier.

Med utgångspunkt i denna distinktion mellan diversiñerbar och diversiñerbar risk kan vi identiñera under vilka förutsättningar likformig kapitalinkomstbeskattning är att föredra framför en olikformig behandling av tillgångar med olika riskegenskaper. Ett första fall år när all risk i ekonomin består av diversiñerbar tillgångsspeciñk risk. Eftersom de privata placerarna genom egenhändig portföljdiversiñering kan eliminera de tillgångsspeciñka riskerna finns det då ingen anledning för staten att skattemâssigt särbehandla riskabla och säkra tillgångar; en likformig kapitalinkomstbeskattning är därför att föredra.

Ett andra fall är när all risk i ekonomin i princip är diversiñerbar, men när de privata placerarna på grund av t.ex. odelbarheter vid fastighetsinnehav eller transaktionskostnader förknippade med handel på de finansiella marknaderna inte på egen hand kan uppnå den nödvändiga graden av riskspridning. I detta läge kan staten genom skattesystemets utformning fylla en viktig försäkringsfunktion. Genom en loo-prooentig beskattning av den del av avkastningen på de riskabla tillgångarna

som överstiger den riskfria räntan, kombinerat med fullständiga förlustavdrag för

realiserade avkastningar lägre än den riskfria räntan, kan staten då bidra till en samhällsekonomiskt effektivare riskallokering. Grundtanken är återigen enkel. Genom skattesystemets utformning överlåter de privata placerarna risktagandet i ekonomin på staten. Staten fungerar i sin tur som ett försäkringsbolag, som genom att balansera många olika individuella risker kan eliminera det egna risktagandet.

20 Bilaga 3

Eftersom skatteinkomsterna och skatteåterbetalningarna i form förlustavdrag

av härrör från många av varandra oberoende investeringsprojekt kommer statens nettointâkter att vara kända med säkerhet.

Ett tredje, och sista, fall ar när risken i ekonomin utgörs av odiversiñerbar risk. Denna typ av risk kan vare sig staten eller de privata placerarna eliminera genom riskspridning. Beroende på t ex makroekonorniska förändringar i inflationstakt, den internationella konkurrenskraften och rântelâget påverkas således avkastningarna på alla de riskabla tillgångarna i ekonomin på. ett likartat sätt. Vid denna typ av fundamental risk bestäms den optimala beskattningsstrukturen bland annat av eventuella skillnader i riskaversion mellan staten och de privata placerarna. För den händelse staten har en lägre riskaversion än de privata placerarna bör staten beskatta riskfria tillgångar hårdare än riskabla tillgångar

Sammanfattningsvis kan i den teoretiska litteraturen finna situationer när renodlade effektivitetsöverväganden motiverar såväl en likformig som olikformig kapitalinkomstbeskattning. Beroende på. typ av risk, diversiñeringsmöjligheter och skillnader i riskaversion mellan staten och de privata placerarna kan således identifiera fall när riskabla tillgångar bör beskattas antingen hårdare eller mildare än säkra tillgångar. Detta innebär också. att vi inte kan finna entydigt teoretiskt stöd för någon av de ofta åberopade normerna om likformig beskattning olika tillgångar av respektive skattegynnande av risktagande.

De teoretiska resultaten bör dock tolkas försiktigt; de ger i sig själva ingen vägledning för det praktiska skattereformarbetet. För det första år det svårt att översätta de teoretiska begreppen i empiriskt meningsfulla termer. Riskfri tillgång, riskaversion och ej diversiñerbar risk ar teoretiska definitioner vi inte utan som

5Se Stiglitz 1972.

Bilaga 3 21 grova förenklingar kan empiriskt kvantiñera. Det finns i verkligheten knappast t ex några riskfria tillgångar; vid osäkerhet inflationens utveckling blir också om tillgångar som bankinlåning och statsskuldvåxlar riskabla. För det andra anlägger den teoretiska litteraturen genomgående ett renodlat effektivitetsperspektiv på valet av skattesystem. I verkligheten vet att också fördelningsövervâganden tillmâts stor vikt. För den händelse aktier och andra riskabla placeringar framförallt ägs av höginkomsttagare kan det således finnas fördelningspolitiska argument för hårdare en beskattning av riskabla tillgångar ån säkra tillgångar. av

Empiriska studier av skatter och portföljval

I föregående avsnitt har vi flera gånger betonat att den teoretiska litteraturen om skatters effekter på valet av tillgångar och skulder ger få entydiga resultat. Dessutom gäller de teoretiska resultaten effekterna av mycket enkla och idealiserade skattesystem, som inte har mycket gemensamt med verklighetens komplicerade och inflationskånsliga skatteregler. Detta innebar att skatternas effekter på portföljval och tillgångsmarknader år en i hög grad empirisk fråga. Därför kommer i detta och i det följande avsnittet att diskutera den empiriska litteraturen på området. I detta avsnitt ger en kortfattad presentation av resultat från ekonometriska studier av sambandet mellan marginalskatter och hushållens portföljval. I avsnitt 4 utnyttjar en simuleringsmodell av den svenska kapitalmarknaden för att på ett principiellt satt belysa de samlade effekterna av dagens kapitalinkomstbeskattning på portföljval och på prisbildningen på tillgångsmarknaderna.

I detta avsnitt har vi valt att i ett första delavsnitt behandla den internationella litteraturen, varefter presenterar den svenska forskningen i ett andra delavsnitt. Når diskuterar den internationella litteraturen bör vi hålla i minnet att resultaten

22 Bilaga 3 kommer att vara betingade av varje enskilt lands Skatteregler. För att sätta in den svenska empirin i ett något större sammanhang kan det dock vara av ett visst intresse att studera huvuddragen i de resultat som erhållits i de internationella studierna.

3.1 Internationella studier

De empiriska studierna av hushållens portföljval har till stora delar varit inriktade på andra frågor ån skattesystemets effekter. Det finns således endast ett fåtal studier som direkt behandlar effekterna av den personliga inkomstbeskattningen. Pionjårarbetet på detta område år Feldstein 1976 som utnyttjar finansiella förmögenhetsdata för 1.799 hushåll från en amerikansk inkomstundersökning från 1962. Hans resultat tyder på att den personliga inkomstbeskattningen har kraftiga effekter på hushållens efterfrågan på olika finansiella tillgångar. Detta resultat kvarstår när hänsyn tas till effekter av förmögenhet, ålder, kön och hushållets humankapitalinnehav. Ett speciellt intressant resultat i Feldsteins studie är att hushåll med hög marginalskatt håller en större andel aktier än andra hushåll; ett resultat som förklaras av den förmånliga skattemässiga behandlingen av kapitalvinster på aktier.

Senare studier av hushållens portföljval som direkt behandlar skatternas effekter inkluderar arbeten av Dicks-Mireaux och King 1982 med kanadensiska data, samt King och Leape 1984 och Hubbard 1985 utnyttjar amerikanska data.. som Gemensamt för dessa studier är att de behandlar även icke-finansiella tillgångar

t.ex. egna hem och att de delar upp hushållets beslutsproblem i två delar.

Hushållet väljer först vilka tillgångar som ska ingå i dess portfölj det diskreta

valet. Givet detta val bestämmer sedan hushållet hur mycket varje tillgång av som

skall hållas det kontinuerliga valet. Studierna av Dicks-Mireaux och King 1982

och King och Leape 1984 tar dessutom hänsyn till att efterfrågan på en viss tillgång

Bilaga 3 23 kan vara beroende av vilka andra tillgångar som ingår i huhållets portfölj.

Resultaten i dessa tre studier tyder på att den personliga inkomstskatten har en markant effekt på. hushållens portföljval. Effekterna av marginalskatten är dock kraftigare på valet av vilka tillgångar som skall hållas, ån på valet av hur mycket av olika tillgångar som skall hållas. Gemensamt för de tre studierna är även att en hög marginalskatt år förknippad med en stor portföljandel för aktier samt en hög skuldsâttning. Andra variabler som påverkar hushållens efterfrågan på olika tillgångar är hushållets sammansättning, ålder, inkomst och nettoförmögenhet. I studierna av Dicks-Mireaux och King och av Hubbard finner man dessutom att pensionsförmögenhetens storlek har effekter på hushållens portföljval.

3.2 Svenska studier

Den svenska empiriska forskningen om sambandet mellan skatter och portföljval år av mycket blygsam omfattning. I detta avsnitt baserar framställningen på. två studier: Palmer 1984 som utnyttjar aggregerade tidsseriedata, och Agell och Edin 1985 som utnyttjar tvårsnittsdata på indjvidnivå.

I en bilaga till LU 1984 studerar Palmer 1984 effekter av avkastningsförändringar efter skatt på hushållens placeringar i fem olika tillgångar sedlar och mynt, bankinlåning, statsobligationer, privat försåkringssparande samt aktier. Palmer använder sig av aggregerade årsdata på hushållens finansiella portfölj för perioden 1970 1982. Under den studerade tidsperioden var andelen av den finansiella portföljen som hölls i bank- och försålcringssparande relativt stabil. Däremot tenderade andelen obligationer att öka, samtidigt som andelen aktier minskade, åtminstone fram till 1980. Den fråga Palmer ställer ar i vilken utsträckning dessa förändringar kan förklaras av förändringar i relativa avkastningar efter skatt.

Palmers resultat tyder på att förändringar i relativa avkastningar påverkar

7-RlNK 4

24 Bilaga 3 hushållens placeringsval. De estimerade effekterna år dock små. Som exempel kan nämnas att den beräknade effekten av en procentenhets ökning av avkastningen på aktier motsvarar en ökning av aktiernas andel av hushållens finansiella portfölj med 0,88 procent.

Agell och Edin 1985 utnyttjar data från 1979 års urvalsbaserade inkomstundersökning HINK från SCB. De begränsar sin analys till 1.943 rena löntagarhushåll och delar in hushållens nettoförmögenhet i nio grupper av tillgångar och skulder egna hem, barns förmögenhet, banksparande, skattesparaude, obligationer, aktier, övriga tillgångar, inteckningsskulder och övriga skulden De använder samma typ av modell som King och Leape 1984, med en uppdelning av portföljvalet i ett val av vilka tillgångar som ska hållas och ett val av hur mycket av varje tillgång som ska hållas givet det förra valet.

Resultaten i Agell och Edin tyder på att marginalskatten har en stor betydelse för hushållets val av vilka tillgångar som skall ingå i dess portfölj. En hög marginalskatt ökar på ett statistiskt signifikant sätt sannolikheten att hålla egna hem, skattesparande, obligationer, aktier, övriga tillgångar, inteckningsskulder och övriga skulder. Dessa resultat ger ett visst stöd den så kallade skatteklientelhypotesen, som innebär att skillnader i marginalskattesatser mellan olika hushåll leder till att hushåll med hög marginalskatt håller lågt beskattade tillgångar, medan hushåll med låg marginalskatt håller högt beskattade tillgångar.

Av de övriga förklarande variablerna i modellen har nettoförmögenhet och ålder i flertalet fall statistiskt signifikanta effekter på valet av vilka tillgångar som ska ingå i hushållets portfölj. För samtliga tillgångar, utom övriga skulder, gäller att

7Övriga tillgångar år en restpost som innehåller bland annat varaktiga

konsumtionsvaror, utländska värdepapper och valutainnehav. Ovriga skulder omfattar alla andra skulder ån inteckningsskulder. Se Agell och Edin 1985, Tabell för en mer detaljerad beskrivning av de olika tillgångsgrupperna.

Bilaga 3 25 sannolikheten för ett positivt innehav ökar med hushållets nettoförmögenhet. Detta resultat avspeglar att hushållens diversiñeringsgrad ökar med ökande nettoförmögenhet. Sannolikheten att hålla tillgångar som barns förmögenhet, skattesparande, obligationer och aktier ökar med hushållets ålder, medan sannolikheten att hålla övriga tillgångar och inteckningsskulder minskar med ålder. Detta resultat tillsammans med en högre sannolikhet för pensionårshushåll att spara i bank antyder att hushållens portföljval år nåra knutet till livscykeln. -

Når går vidare till valet av hur mycket av en viss tillgång hushållet vill hålla, givet valet av vilka tillgångar som ska ingå i portföljen, år marginalskatteeffekterna inte långre lika entydiga. En hög marginalskatt uppvisar ett positivt och statistiskt signifikant samband med andelen av nettoförmögenheten som hålls i form av egna hem, skattesparande och inteckningsskulder, och ett negativt samband med andelen övriga tillgångar och Övriga skulder.

Av de övriga varablerna år det återigen ålder och nettoförmögenhet påverkar som efterfrågan på flertalet tillgångar på ett statistiskt signifikant sätt. Andelen av nettoförmögenheten som hålls som barns förmögenhet, banksparande och skattesparande ökar med ålder, medan andelen egna hem, övriga tillgångar, inteckningsskulder och övriga skulder minskar med ålder. Nettoförmögenhet uppvisar ett positivt samband med portföljandelarna för skattesparande och aktier, samt ett negativt samband med portföljandelarna för egna hem, övriga tillgångar, inteckningsskulder och övriga skulder. En tredje variabel som påverkar portföljandelen för flertalet tillgångar år hushållets disponibla inkomst. En hög disponibel inkomst år förknippad med större portföljandelar för skattesparande, obligationer, aktier, övriga tillgångar, inteckningsskulder och övriga skulder. Detta samband mellan belåningsgrad och disponibel inkomst indikerar bland annat att likviditetsrestriktioner och begränsningar hushållens upplåningsmöjligheter är av mindre kånnbara för hushåll med höga inkomster.

26 Bilaga 3 l framställningen ovan har redovisat separata resultat för valet av vilka tillgångar som ska ingå i hushållets portfölj och valet av hur mycket av en viss tillgång hushållet ska hålla. Genom att kombinera dessa resultat kan vi beräkna den totala effekten av marginalskatten på efterfrågan på olika tillgångar. Dessa beräkningar redovisas i Tabell 3.1 i form av skatteelasticiteter. Dessa elasticiteter anger den procentuella förändringen i hushållens förväntade innehav av olika tillgångar vid 1 procents sänkning av marginalskatten. l den första kolumnen är dessa elasticiteter beräknade med hjälp av karakteristika för de 10 procent fattigaste hushållen i datamaterialet, den andra kolumnen speglar det genomsnittliga hushållet och den sista kolumnen de 10 procent rikaste hushållen.

Tabell 3.1 Den procentuella förändringen av hushållens innehav av olika tillgångar vid en sänkning av marginalskatten med 1 procent. fattiga genom- rika hushåll snitts- hushåll hushåll

är

Anm.: betecknar att elasticiteterna är beräknade utifrån koefñcienter som är statistiskt signifikanta på enprocentsnivån i både det diskreta och det kontinuerliga valet. betecknar att endast koefñcienten i det diskreta valet är signifikant.

Källa: Agell och Edin 1985, Tabell

Bilaga 3 27 Av tabellen framgår att effekten av en skattesänkning med 1 procent varierar kraftigt både mellan olika tillgångar och mellan olika typer av hushåll. För de flesta tillgångarna är effekten kraftigast för hushåll med höga nettoförmögenheter. En skattesänkning med 1 procent leder till att efterfrågan på skattesparande minskar med 1,04 procent för de fattiga hushållen och med hela 4,56 procent för de rika hushållen. På motsvarande sätt är skatteelasticiteten för inteckningsskulder för de rika hushållen nästan dubbelt så stor som för de fattiga hushållen -1,85 gentemot -1,01. Skatteelasticiteterna för egna hem, banksparande och aktier är som regel mindre än ett, medan elasticiteterna för skattesparande och övriga tillgångar och skulder är anmärkningsvärt stora.

I flertalet fall är tecknen på elasticiteterna rimliga. Med ett nominellt

inkomstskattesystem och två-siffrig inflation som var fallet 1979 förväntar oss

att efterfrågan på egna hem och inteckningsskulder minskar vid en sänkning av

marginalskatterna. Vi noterar ochså att den negativa skatteelasticiteten för aktier

bland genomsnitts- och rika hushåll överensstämmer med tidigare ekonometriska resultat i Feldstein 1976. Den beräknade skatteelasticiteten för aktier bör dock tolkas med viss försiktighet, eftersom endast koefficienten för sannolikheten att hushållet håller aktier är statistiskt signifikant. Samma reservation gäller även för obligationer och i ännu högre grad för barns förmögenhet och.banksparande. Den positiva effekten på efterfrågan på övriga skulder synes mindre intuitiv. En skattesänkning i kombination med full avdragsrätt för skuldräntor borde leda till minskad skuldsättning. Möjligen kan detta ses som en substitutionseffekt; det minskade innehavet av inteckningsskulder finansieras delvis genom ökad övrig upplåningå Vi noterar också att den positiva effekten av en marginalskattesänkning

3En sådan substitutionseffekt tycks i varje fall föreligga beträffande övri a tillgångar. Efterfrågan på övriga tillgångar ökar att skattesänkningen eder till

genom en

minskad efterfrågan på finansiella substitut som skattesparande och obli ationer. Resultatet vad tillgångar dock svårtolkat eftersom övriga til gångar

gdäller

är

är restposti atamateri övrigå

en et.

28 Bilaga 3 på efterfrågan på övriga skulder ar en nettoeffekt av två motverkande effekter. Andelen hushåll som håller övriga skulder minskar vid en skattesänkning, men denna effekt tas mer ån väl ut av en ökning av portföljandelarna för de hushåll som fortfarande innehar övriga skulder.

Sammanfattningsvis kan sågas att den empiriska forskningen, såväl i Sverige som internationellt, tyder på att den personliga inkomstbeskattningen har en betydande effekt på hushållens portföljval.9 Skatteeffekten tycks vara speciellt betydelsefull för hushållets val av vilka tillgångar som ska ingå i dess portfölj, vilket innebär att den så kallade skatteklientelhypotesen får ett visst empiriskt stöd. Vi kan också notera att marginalskatteeffekterna varierar kraftigt mellan olika hushållstyper. Portföljvalets känslighet för skatteândringar år i de flesta fall mest uttalad för hushåll med höga nettoförmögenheter. Till sist antyder den svenska studie som presenterades ovan att efterfrågan på egna hem, skattesparande och inteckningsskulder skulle minska vid en sänkning av marginalskatten.

4. skattesystemet och prisbildningen på ka.pitalma.rknaden1°

De i föregående avsnitt redovisade empiriska resultaten indikerar att skatteövervâganden år av vikt för portföljvalet. Många frågor återstår dock. För det första har de refererade ekonometriska undersökningarna alla gällt frågan om marginalskatternas effekter på hushållens val av tillgångar och skulder. En fullständig diskussion av

9Det bör noteras att samtliga studier som direkt studerar sambandet mellan skatter och portföljval baseras på individuella tvårsnittsdata. Framtida studie: på detta bör baseras på longitudinella databaser tillåter följa hushållen

områdeå

som oss att över en. 1°Detta avsnitt bygger på Agell 1986, 1987.

Bilaga 3 29 kapitalinkornstbeskattningens effekter förutsätter dock att också undersöker hur skattereglernas mer specifika utformning påverkar hushållens beteende. För att kunna diskutera effekterna av alternativa utformningar av skattesystemet är det naturligtvis väsentligt att identifiera hur t ex förlustavdragsreglemas utformning, blandningen av nominella och reala beskattningsprinciper och den asymmetriska behandlingen av kapitalvinster och direktavkastning påverkar portföljvalet. För det andra har hittills uppehållit oss vid skatternas direkta effekter på hushållens portföljval. Minst lika viktigt är att undersöka de indirekta effekterna av olika alternativa skattesystem på priserna på tillgångsmarknaderna. Eftersom prisutvecklingen på tillgångsmarknaderna påverkar såväl förmögenhetsfördelningen som incitamenten att nyinvestera i realkapital i olika sektorer är dessa indirekta effekter ur såväl fördelnings- som allokeringssynpunkt av stort intresse.

I detta avsnitt ska vi diskutera såväl de direkta som indirekta effekterna av kapitalinkomstbeskattningen på portföljval och tillgångsmarknader. För detta ändamål kommer vi att utnyttja resultat från en simuleringsmodell av de svenska tillgångsmarknaderna, vilken bland annat baseras på en detaljerad analys av de nuvarande skattereglernas effekter på avkastning och risk på olika tillgångar. Vi ska här använda modellen för att diskutera effekterna av att ersätta det nuvarande skattesystemet med ett systern för likformig och real beskattning av olika tillgångar. I pedagogiskt syfte kommer vi i modellen att genomföra denna skatteomläggning i två separata steg. I ett första steg analyseras effekterna av att eliminera alla inflationsrelaterade asymmetrier i det nuvarande skattesystemet. ett andra steg diskuteras effekterna av att avskaffa de resterande och av inflationen oberoende asymmetrierna i skattesystemets behandling av olika placerarkategorier och investeringsobjekt. Även dessa skatteomläggningar bara utgör om exempel på två av flera tänkbara skattereformer har de likväl ett stort principiellt intresse. De flesta av de idag diskuterade förslagen för reformerad kapitalinkomstbeskattning kan således tolkas som en rörelse i riktning mot endera av de här diskuterade skatteomläggningarna.

30 Bilaga 3 4.1 Några grundläggande samband

Tidigare svenska studier av skattesystemets effekter på tillgångspriserna har koncentrerat intresset på villarnarknaden. I Englund och Persson 1982 analyseras hur den ökade progressiviteten i skattesystemet under 1970-talet påverkade efterfrågan och priserna på villafastigheter. I Hansson 1987 och Persson 1988 studeras effekterna av olika förändringar av skatte- och bidragssystemen på villaprisema. I det följande ska vi även rikta uppmärksamheten mot hur skattesystemet påverkar övriga tillgångsmarknader och i vilken utsträckning skattebehandlingen av t ex villor spiller över på de finansiella marknaderna för aktier och lånekapital. Vad frågan gäller är med andra 0rd att analysera hur skatteändringar påverkar tillgångspriser och förmögenhetsfördelning om vi också

beaktar samspelet i allmän jämvikt mellan de viktigaste reala och finansiella

marknaderna. Detta är en komplicerad uppgift. Inom ramen för den modell använder måste därför införa en rad förenklande antaganden.

Ett första förenklande antagande är att placerarnas val av tillgångar och skulder kan beskrivas i termer av den grundläggande portföljvalsteori som diskuterades i avsnitt Detta innebär att hushållets portföljval beskrivs som en marginell avvägning mellan förväntad avkastning och risk på olika tillgångar, trots att vi i föregående avsnitt såg att även livscykel- och likviditetsövervåganden i verkligheten kan spela en stor roll för portföljvalet. Ett annat förenklande antagande är att bortser från hur förändringar i den totala sparvolymen påverkar tillgångsmarknaderna. Vad frågan gäller är således att undersöka hur förändringar i sparandets sammansättning påverkar t ex aktie- och fastighetspriser. Detta innebär också att alla resultat är av en kortsiktig natur modellen belyser övergångseffekterna av olika skatteomläggningar.

Förtjänsten med dessa förenklande antaganden år att vi kan identifiera och renodla

samband och anpassnjngsmekanismer vilka annars förblir dolda i en komplicerad verklighet. Samtidigt innebär dock de förenklande antagandena att räckvidden för

Bilaga 3 31 analysens slutsatser begränsas. De redovisade kalkylresultaten tjänar således som ett stöd för intuitionen, men de ger inget underlag för mer exakta prognoser vad gäller de verkliga effekterna av olika skatteornläggningar.

Modellen baseras på fyra byggstenar. Den yttre ramen är en balansräkning för den finansiella sektorn, där olika ägarkategoriers tillgångar och skulder identifieras. I princip kan balansräkningen göras mycket detaljerad och inkludera såväl många ägarsektorer som ett brett spektrum olika tillgångar och skulder. De modellsimuleringar som kommer av att redovisa bygger dock på och aggregerad beskrivning av de institutionella en grov förhållandena på tillgångsmarknaderna. För vårt speciella syfte är det således tillräckligt att arbeta med ett fåtal viktiga placerare fattiga och rika hushåll, finansiella

institutioner och tillgångsslag aktier, fastigheter, obligationer, kortfristiga finansiella

fordringar.

För kunna utnyttja balansräkningens bokföringsmässiga identiteter behövs en teori för att placerarnas beteende. En andra byggsten är därför, som nämnts, antagandet att placerarnas agerande kan beskrivas i grundläggande portföljvalsteoretiska termer: en optimal kombination olika tillgångar är sådan att den förväntade avkastningen efter av skatt maximeras vid given risknivå. Den tredje byggstenen består i att hänsyn tas till en de olika typer av risk som är förknippade med olika tillgångar. En viktig omständighet är här att staten via skattelagstiftningens regler om förlustavdrag och resultatutjämning är med och delar på de risker som de privata placerarna tar. Den sista byggstenen är en detaljerad asymmetriska och inflationskänsliga svenska skattesystemet analys av hur det påverkar avkastningarna efter skatt på olika placeringsobjekt.

Genom att inkorporera beteenderegler, skatter och osäkerhet i ekonomins balansräkning kan tillgångsmarknaderna beskrivas ett system ömsesidigt beroende utbuds- och som av efterfrågefunktioner. I jämvikt har priserna på olika tillgångar anpassats så att utbudet överensstämmer med efterfrågan på alla delmarknader. Vid en oförutsedd förändring av

32 Bilaga 3 skattesystemet kommer placerarnas önskade portföljsammansättningar att ändras. Därigenom uppkommer ojärnvikter på de olika delmarknaderna, vilket leder till förändrade prisrelationer. På marknader med efterfrågeöverskott drivs marknadspriserna medan upp det omvända förhållandet gäller vid utbudsöverskott. I den nya jämvikten har har priserna på olika tillgångar anpassats på ett sådant sätt att placerarna återigen håller hela den utbjudna mängden aktier, fastigheter, e t c. Dessa priseffekter påverkar i sin tur både förmögenhetsfördelningen och incitamenten att investera i olika produktionssektorer. De placerare som i utgångsläget håller tillgångar vars priser har ökat hör till skatteomläggningens vinnare, samtidigt som ändrade aktie- och fastighetspriser påverkar kapitalkostnaden vid nyinvesteringar i aktiebolags- och fastighetssektor.

4.2 En jämförelsenorm

För att skapa en klart definierad jâmförelsenorm för diskussionen av olika skatteomläggningars effekter har modellen siffersatts på ett sådant sätt att den ursprungliga lösningen till modellen svarar mot en leksaks-version av de svenska tillgångsmarknaderna 1980. I Tabell 4.1 sammanfattas ingångsvärdena på några av de centrala variablerna i modellen. Även dessa siffror inte exakt återger situationen på. de om svenska tillgångsmarknaderna 1980 är överensstämmelsen ändå tillräckligt stor för att vi ska känna igen huvuddragen. Som framgår av tabellen är t ex det samlade börsvärdet bara 15 procent av villastockens marknadsvärde. Detta avspeglar det faktum att de reala aktiepriserna föll trendmässigt under hela 1970-talet, samtidigt som de reala villapriserna under samma period ökade med ungefär 30 procent. Som bekant har utvecklingen sedan 1981 varit den rakt motsatta.

De finansiella institutionerna är den dominerande privata ägargruppen. Genom stora

Den empiriska motsvarigheten till de finansiella institutionerna är ett aggregat

omfattande institutioner som banker, pensionsstiftelser, försäkringsbolag, e t c.

Bilaga 3 33 innehav av statspapper och bostads— och industriobligationer höll de 1980 mer än 40 procent av det totala privatägda förmögenhetsvärdet. De fattiga hushållens förmögenhetsandel är i sin tur något större än de rika hushållens. För både fattiga och rika hushåll utgör egna hem det helt dominerande tillgångsslaget. Däremot håller de rika hushållen en avsevärt större andel av sitt kapital i aktier än vad de fattiga hushållen gör. Spegelbilden av detta är att de fattiga hushållen valt att hålla en relativt stor andel sina förmögenheter i kortfristiga finansiella fordringar framförallt av bankinlåning.

Tabell 4.1 1980 års referensekonomi.

Aktiestockens marknadsvärde Mdr kr 75.7

Villastockens marknadsvärde Mdr kr 495,5

Förmögenhetsfördelning:

1,000

Källa: Agell 1986.

Dessa skillnader i portföljsanunansättning förklaras i modellen av skillnader i de avkastningar som de olika placerargrupperna erhåller på olika tillgångar. I Tabell 4.2

redovisas de förväntade reala avkastningarna efter skatt på olika placeringsobjekt givet att

den förväntade inflationstakten i utgångsläget är 10 procent. Spridningen i förväntad realavkastning är mycket stor. Detta avspeglar dels att skattesystemet inte behandlar olika placerare och tillgångar enhetligt, dels att tillgångarna skiljer sig i riskhänseende.

Uppdelningen på fattiga och rika hushåll baseras på en bearbetnin av SCB:s urvalsbaserade inkomststatistik HINK. Inom ramen för detta material har ushåll med marknadsvärderad överstigande 300.000 kronor klassiñcerats

nettoförmigenhet

en som rika, medan resterande hushåll assificerats som fattiga.

34 Bilaga 3 Eftersom såväl aktier som fastigheter är mer riskabla tillgångar än kortfristiga finansiella fordringar, vilka i modellen behandlas som en säker tillgång, kommer placerarna att hålla dessa tillgångar bara om de kompenseras genom en positiv riskpremie. Som framgår av Tabell 4.2 år denna riskpremie i vissa fall betydande -för de fattiga hushållen år t ex den förväntade reala aktieavkastningen efter skatt nästan 10 procentenheter högre ån den reala avkastningen efter skatt på den riskfria tillgången. Också ojåmnheterna i skattesystemet framgår tydligt av beräkningarna i tabellen. 10 procents inflation, nominell beskattning av rånteinkomster och förmögenhetsbeskattning gör t ex att rika hushållens förväntade reala avkastning efter skatt på banksparande år -7,2 procent, samtidigt som de

finansiella institutionerna vilka antas vara skattebefriade erhåller en realavkastning på

1,5 procent på sina korta placeringar.

Tabell 4.2 Förväntade reala avkastningar efter skatt % i referensekonornin. rika fatti a finansiella

hushåll hushåll institutioner

Källa: Agell 1986.

4.3 Real och likformig förmögenhetsbeskattning

I den skattepolitiska debatten har flera förslag framförts vilka alla syftar till att på olika sätt eliminera skevhetema i den nuvarande kapitalinkomstbeskattningen. l detta avsnitt ska vi utnyttja simuleringsmodellen för att studera de potentiella effekterna av att i två steg införa en real och likformig förmögenhetsbeskattning av olika tillgångar. Det första

Bilaga 3 35

steget innebär en inflationskorrigering av det nuvarande skattesystemet real

ink0mstskatt, så. att alla kapitalinkomster, oberoende av inflationstakt, beskattas de som skulle göra i dagens skattesystem om inflationstakten var 0 procent. Det andra steget består i att avskaffa de resterande, och av inflationen oberoende, ojärnnheterna i

skattesystemet real och likforrnig förmögenhetsskatt.

Införande av real inkomstskatt innebär tre förändringar av de nuvarande reglerna för

företagsbeskattning och personlig kapitalinkornstbeskattning: i avdrag medges för reala,

och inte nominella, räntekostnader; ii reala, och inte nominella, ränteinkomster och

kapitalvinster beskattas; iii såväl lagervärderingsregler som avskrivningsregler för

maskiner och byggnader i aktiebolagssektorn baseras på. återanskaffningsvärden i stället för historiska anskaffningskostnader.

De beräknade effekterna av att införa dessa inflationsjusteringar av skattelagstiftningens

inkomstbegrepp återfinns i den andra kolumnen i Tabell 4.3 i tabellens första kolumn

reproducerar vi, för jämförelsens skull, siffrorna i Tabell 4.1. På. makronivän minskar aktiestockens marknadsvärde med 40 procent, samtidigt som villapriserna faller med 38 procent. Dessa prisanpassningar kan naturligtvis verka dramatiska. Jämfört med de senaste årens prisförändringar på tillgängsmarknadema är de dock inte så stora. Under 1986 ökade t ex Affärsvärldens generalindex för Stockholms fondbörs med 51 procent.

Vilken är då den ekonomiska intuitionen bakom dessa resultat Den initiella effekten av att indexera skattesystemet består naturligtvis i att de avkastningar som konfronterar placerarna på tillgängsmarknaderna ñrändras. För hushållens del gäller att den reala

avkastningen på. räntebärande tillgångar bankinläning ökar. Dessutom reduceras den

förväntade avkastningen på fastighetssparande, eftersom förlusten avdragsrätten för av nominella räntutgifter väger vida tyngre än avskaffandet av den partiella beskattningen av nominella kapitalvinster på. villainnehav. Däremot ändras den förväntade avkastningen på. aktieinnehav endast obetydligt: avskaffandet av beskattningen av nominella kapitalvinster

36 Bilaga 3

på ökad real skattebörda i aktiebolagssektorn. aktier uppvägs av en

Tabell 4.3 Effekter av två. skatteomläggningar.

Referens- Real Likformig g ekonomin inkomst förmögenskatt hetsskatt

marknadsvärde Mdr kr 75,7 45,0 80.3

Aktiestockens

marknadsvärde Mdr kr 495,6 306,0 239,4

Villastockens

Förmögenhetsfördelning:

Källa: Agell 1986.

Dessa förändringar i den relativa avkastningsstrukturen gör att de av hushållsplacerarna önskade portföljsammansättningarna ändras. På marknadsnivå. avspeglas detta i utbudsöverskott på. aktie- och villamarknaderna och efterfrågeöverskott på. marknaderna för räntebärande tidigare nominellt beskattade tillgångar. Eftersom nominalräntan på. - korta räntebärande finansiella instrument betraktas som internationellt given måste de

jämviktskapande prisanpassningarna ske på. aktie- och fastighetsmarknaderna. Priserna på

både aktier och fastigheter minskar därför, vilket driver upp de förväntade realavkastningarna. på. dessa tillgångar. I modellens nya jämviktslösning har priserna sjunkit till den nivå där placerarna äter är i portföljbalans och utbudet ar lika med efterfrågan på samtliga tillgängsmarknader.

13Detta resultat avviker från tidigare undersökningar se t ex SOU 1982:1, där man istället slutsatsen att realbeskattning leder till mins ad skattebörda i aktiebolagssektorn.

dragit

en Se gell 1986 s. 73 för en närmare diskussion.

Englund 1988 för en närmare diskussion av skattereformers effekter i en liten öppen

e 01101111.

Bilaga 3 37

De minskade aktie- och villapriserna påverkar också förmögenhetsfördelningen. På grund av hushållens stora initiella fastighetsinnehav reduceras deras andel den totala privata av förmögenheten. Däremot ökar de finansiella institutionernas förmögenhetsandel, eftersom deras portfölj till övervägande del utgörs kort- och långfristiga obligationer priser av vars endast obetydligt påverkas av skatteomläggningen. Sammantaget leder därför en inflationsjustering av skattesystemet till en ökad institutionalisering ägandet. av

Vad gäller fördelningen av den del av den privata förmögenheten som ägs direkt hushåll av leder skattereformen till en utjämning mellan fattiga och rika hushåll. I utgångsläget höll de rika hushållen 49 procent av hushållens samlade förmögenhet; efter införande av real inkomstbeskattning sjunker denna andel till 48 procent. Förklaringen år an gång en enkel. Eftersom de rika hushållens samlade portföljandel för aktier och fastigheter ar större än motsvarande portföljandel för de fattiga hushållen kommer de rika hushållens förmögenhetsandel att minska när aktie- och fastighetspriserna sjunker.

Vi har hittills diskuterat effekterna att eliminera alla inflationsasymmetrier i av skattesystemet. Vad som återstår är att analysera effekterna att avskaffa de av kvarvarande ojåmnheterna i skattesystemets behandling olika tillgångar och av placerarkategorier. Till dessa hör en olikartad behandling kapitalvinster och av direktavkastning, dubbelbeskattning aktiebolagsvinster och avskrivningsregler av som avviker från de ekonomiskt riktiga avskrivningarna. Till ojämnheterna måste också man räkna rantebidragen i bostadssektorn, vilka allt annat lika innebar diskriminering en av placeringar utanför bostadssektorn.

Resultatet av att ersätta alla dessa kvarvarande asymmetrier med likformig skatt på en marknadsvärdet av hushållens och de finansiella institutionernas nettoförmögenheter i ges den tredje kolumnen i Tabell 4.3. Skillnaden mellan dessa resultat och resultaten i kolumn 2 avspeglar effekterna av att från en inflationskorrigerad version det nuvarande av skattesystemet till ett skattesystem som avskaffat också de ojamnheter finns kvar nar som

38 Bilaga 3

inflationstakten är 0 procent. Jämfört med resultaten i kolumn 2 sker uppenbarligen omfattande prisanpassningar. Aktiestockens marknadsvärde i det närmaste fördubblas, samtidigt som villastockens värde faller med nära 22 procent.

Vi vidare att övergång från inflationsneutral beskattning till lkformig ser en förmögenhetsbeskattning förstärker den tidigare observerade tendensen till

institutionalisering ägandet de finansiella intitutionernas ägarandel Ökar från 52 till

av knappt 57 procent. Vad gäller fördelningen av den del av den privata förmögenheten som ägs direkt hushållen indikerar resultaten, tvärtemot vad som var fallet vid en av inflationsjustering nuvarande skattesystem, att förmögenhetsfördelningen blir ojämnare15 av På grund stor initiell andel av den utelöpande aktiestocken kommer nu de rika av en hushållens andel av den totala privatägda förmögenheten att öka när aktiepriserna stiger.

De underliggande anpassningsmekanismerna kan än en gång ges en enkel intuitiv innebörd. Avskaffandet dubbelbeskattningen av industrikapital bolagsskatten försvinner leder av initiellt till markant ökning de finansiella institutionernas förväntade avkastning på. en av aktieplaceringar, samtidigt avskaffandet av förlustavdragen i aktiebolagssektorn bara som måttligt ökar den privata risken vid aktieplaceiingar. De finansiella institutionerna försöker därför öka aktieandelen i sina portföljer. Hushållens aktieefterfrågan påverkas däremot endast obetydligt. De förmodat positiva effekterna av den slopade bolagsbeskattningen motverkas nämligen av att den personliga beskattningen av ränteinkomster från alternativa placeringar försvinner. Det förhållande att även beskattningen av utdelningar och kapitalvinster avskaffas har här ringa betydelse, eftersom huvuddelen företagsvinsterna utfallet i form av kapitalvinster, vilka redan i av utgångsläget beskattas med en låg effektiv skattesats i hushållsledet. Sammantaget innebar därför skatteomläggningen att den totala aktieeftei-frågan ökar, vilket driver upp ‘V aktiekurserna.

15Detta tar inte hänsyn till hur förmögenhetsfördelningen påverkas av resonemang hushållens indirekta ägande av de finansiella institutionerna. ‘

Bilaga 3 39

På fastighetsmarknaden kan däremot registrera ett stort utbudsöverskott, vilket leder

till minskade fastighetspriser. Avskaffande råntesubventionerna

av och ränteavdragen och

utbyte av schablonbeskattningen av villor baserade på låga taxeringsvärden

mot en marknadsprisbaserad förmögenhetsbeskattning gör således att hushållen försöker minska fastigheternas andel av portföljema.

Till sist år det också intressant att jämföra resultaten i kolumn 3 i Tabell 4.3 med referensekonomin i kolumn Skillnaden avspeglar de sammantagna effekterna av att avskaffa såväl inflationsasyirunetriema i skattesystemet de ojânmheter finns kvar som som när inflationen år noll. Av tabellen framgår att 1980-års skattesystem, jämfört med ett system för real och likformig förmögenhetsbeskattning, innebär en avsevärd stimulans av villaefterfrågan och en minskning aktieefterfrågan. Vid avskaffandet samtliga av av asymmetrier i kapitalinkomstbeskattningen faller således villapriserna med nästan 52 procent, samtidigt som aktiepriserna ökar med 14 procent.

4.4 Skattereformens långsiktiga effekter: effektivitet och fördelning

I detta avsnitt har diskuterat pris- och fördelningseffektema att ersätta nuvarande av kapitalinkomstbeskattning med ett system för real och likformig beskattning olika av tillgångar och placerarkategorier. Vi fann att sådan skatteomlâggning tenderar en att driva upp aktiepriserna och att väsentligt minska villapriserna. Dessa prisanpassningar

påverkar också förmögenhetsfördelningen. Eftersom rika hushåll håller relativt

mer aktier ån fattiga hushåll kommer de rika hushållens förmögenhetsandel att öka relativt de fattiga hushållens andel.

Hur pass rimliga år då de hår redovisade resultaten För det första bygger vår modellbaserade analys på en jåmförelsenorm från 1980. Resultaten gäller därför för skattereglerna före 1982-års skattereform och under antagande relativt hög om en

8—RlNK4

40 Bilaga 3 inflationstakt. Om vi istället valt att utgå från dagens läge, med en lägre inflationstakt och en ränteavdragsbegränsning i villasektorn, hade priseffekterna på villamarknaden blivit av blygsammare slag.

För det andra har genomgående diskuterat de kortsiktiga övergångseffekterna av en skatteornläggning. På längre sikt kommer sparandeförändringar och anpassningar av utbudet av fastigheter och aktier att leda till att villa- och aktiepriser normaliseras. För den händelse placerarna redan när skatteomläggningen genomförs förutser dessa långsiktiga prisanpassningar blir de omedelbara priseffekterna av mindre dramatiskt slag.

Dessa överväganden medför att våra resultat bör betraktas som en frikostigt tilltagen uppskattning av de verkliga priseffekterna. Också om djärvt antar att de här redovisade resultaten innebär en SO-procentig överskattning av de verkliga priseffekterna kvarstår dock det faktum att skatteomläggningen kan leda till stora kapitaliseringseffekter. Enligt denna frihandskorrigering av våra resultat leder en övergång till likformig förmögenhetsbeskattning till att villapriserna faller med 26 procent och att aktiepriserna ökar med 7 procent.

Vilka är då de långsiktiga effekterna av dessa prisanpassningar Lägre Villapriser och högre aktiepriser innebär att kapitalkostnaderna vid nyinvesteringar ökar i bostadssektorn och minskar i aktiebolagssektorn. På längre sikt omallokeras därför kapital från bostadssektom till industrisektorn. För den händelse den samhällsekonomiska räntabiliteten är högre på bolagskapital än på fastighetskapital leder därför skatteomläggningen till en effektivare kapitalanvändning. Vad gäller fördelningseffekterna är bilden mindre entydig. På kort sikt leder de höjda aktiepriserna till en ojämnare förmögenhetsfördelning. På längre sikt, när kapitalintensiteten i industrin ökar, tenderar aktiepriserna att normaliseras och reallönerna att öka. Vi får då en tendens till utjämning av den funktionella inkomstfördelningen mellan kapital och arbete.

Bilaga 3 41 Slutsatser

skattesystemet behandlar inte olika placerare och investeringsobjekt enhetligt. Aktiebolagsvinster dubbelbeskattas, kapitalvinster behandlas gynnsammare än utdelningar och ränteinkomster, av hushållen direktägt sparande beskattas hårdare än sparande som kanaliseras via försäkringsbolag och avkastningen på placeringar i varaktiga konsumtionsvaror är obeskattad. Genom en blandning av norninella och reala beskattningsprinciper gör dessutom inflationen att spridningen i effektiv beskattning ytterligare ökar.

I denna rapport har vi diskuterat vilka effekter dessa skattemässiga ojänmheter har på hushållens portföljval och på prisbildningen på tillgångsmarknaderna. Vi har också försökt att belysa tänkbara effekter av en ändring av skattesystemet i riktning mot en större likformighet i behandlingen av olika sparfonner. Som flera gånger framhållits är det svårt att entydigt besvara dessa frågor. Både den teoretiska och empiriska forskningen på området ger således ganska liten vägledning för det praktiska skattereformarbetet. Dessa reservationer till trots kan ändå på några punkter dra mera konkreta slutsatser.

En första slutsats gäller den nuvarande kapitalinkomstbeskattningens struktur. Som framgick av avsnitt 1 följer det nuvarande skattesystemet ingalunda någon renodlad inkomstprincip för beskattning av olika tillgångar. Avgörande skillnader är dels ojämnheten i skattebelastning mellan olika sparformer, dels det faktum att skattebelastningen så påtagligt bestäms av inflationen. Vid låg inflation ligger det nuvarande skattesystemet i flera fall egenñnansierade investeringar i varaktiga konsumtionsvaror, villor och eget aktiebolag närmare en renodlad utgiftsskatt där skattesatsen på spararens avkastning är noll. Vid ökad inflation förändras bilden drastiskt. Både sparande i aktier och på bank beskattas hårdare än vad som nu

42 Bilaga 3 skulle vara fallet vid en renodlad och inflationskorrigerad inkomstprincip. Eftersom varaktiga konsumtionsvaror och villor också vid hög inflation beskattas väsentligt gynnsammare ån vad som skulle vara fallet vid en renodlad inkomstprincip innebär hög inflation att sparande i dessa tillgångar gynnas relativt finansiellt sparande i aktier och bank.

I avsnitt 2 diskuterade utifrån teoretiska utgångspunkter skatters effekter på valet av tillgångar och skulder. I den teoretiska litteraturen ses kapitalinkomstbeskattningen inte bara som ett av många beskattningsinstrument. För den private placeraren fyller den också en viktig försåkringsfunktion, eftersom staten via reglerna om förlustavdrag år med och delar placerarnas risker. Detta innebär också att vi vid en utvärdering av det nuvarande skattesystemets effekter, förutom att studera den effektiva beskattningen av olika tillgångar, också måste beakta dess behandling av risktagande i olika former. En ytterligare slutsats var att vi inte utifrån den normativa skatteteorin kan finna entydigt stöd för någon av de ofta åberopade normerna om likformig beskattning av olika tillgångar respektive skattemässigt gynnande av risktagande.

I avsnitt 3 gav en sammanställning av resultat från ekonometriska studier av sambandet mellan marginalskatter och hushållens portföljval. Såväl svensk som internationell empirisk forskning tyder på att den personliga inkomstbeskattningen har markanta effekter på hushållens val av tillgångar och skulder. Resultaten i en av de svenska studierna indikerar att en sänkning av marginalskatten skulle minska efterfrågan på egna hem, skattesparande och inteckningsskulder. Dessutom noterade vi att marginalskatteeffektema på portföljvalet var mest uttalade för hushåll med höga nettoförmögenheter.

I avsnitt 4 presenterades resultaten från en simuleringsmodell av de svenska tillgångsmarknaderna. Inom ramen för denna modell diskuterade vi effekterna en av

Bilaga 3 43 övergång till real och likformig förmögenhetsbeskattning på portföljval och på prisbildningen på aktier och fastigheter. Av resultaten framgår att det är viktigt att ta hänsyn till samspelet mellan olika marknader. En prisförândring på en marknad ger upphov till indirekta förmögenhetseffekter som spiller över och påverkar

efterfrågan på andra marknader. Detta innebär att vi inte kan bedöma olika

skatteomlåggningars effekter på t ex aktiemarknaden bara genom att jämföra de relativa avkastningarna mellan aktier och andra tillgångar. Vi måste även ta hänsyn till att prisanpassningar på andra marknader leder till förmögenhetsförändringar som påverkar aktieefterfrågan. Resultaten tyder på att ett avskaffande av ojämnheterna i kapitalinkomstbeskattningen leder till lägre fastighetspriser, högre aktievärden och en något ojämnare förmögenhetsfördelning. Avslutningsvis diskuterade också skattereformens långsiktiga effekter på effektivitet och fördelning.

44 Bilaga 3 Referenser

Agell, J., 1986, The Effects Capital Taxation. An Equilibrium Asset Market

Approach, Acta Universitatis Upsaliensis, Uppsala. Agell, J., 1987, Skattesystemets effekter på. portföljval och tillgångsmarknader, Skandinaviska Enskilda Bankens Kvartabtidskrifl, Nr 1987. Agell, och P.—A. Edin, 1985, Taxes and the Portfolio Composition of Households: The Case of Sweden, Working Paper 1985-4, Nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Agell, och Södersten, 1982, Skatteregler och realinvesteringar, i Kreditpolitilcen: Fakta och erfarenheter, SOU 1982:53, Liber, Stockholm. Allingham, M. G., 1972, Risk-Taking and Taxation, Zeitschñfi får Nationalökonomie 32, 203-24. Andersson, K., 1988, Kapitalbeskattning och dess effekter på. sparande, underlagsrapport till RINK, Stockholm. Auerbach, A. J., 1981, Evaluating the Taxation of Risky Assets, Working Paper No. 806, National Bureau of Economic Research, Cambridge. Calmfors, L., Hansson, Jonung, Myhrman och H. Tson Söderström, 1986, Nya spelregler för tillväxt, Konjunkturrådets rapport 1986, SNS, Stockholm. Dicks-Mireaux, L. och M. King, 1982, Portfolio Composition and Pension Wealth: An Econometric Study, Working Paper No. 903, National Bureau of Economic

Bilaga 3 45 Research, Cambridge. Domar, E. D. och R. A. Musgrave, 1944, Proportional Income Taxation and Risk—-Taking, Quarterly Journal Economics 58, 388-422. Englund, P., 1988, samspelet mellan svensk och internationell kapitalbeskattning, underlagsrapport till RINK, Stockholm. Englund, P. och M. Persson, 1982, Housing Prices and Tenure Choice with Assymetric Taxes and Progressivity, Journal Public Economics 19, 270-290. Feldstein, M, 1976, Personal Taxation and Portfolio Composition: An Econometric Analysis, Econometrica 44, 631-50. Hansson, 1987, Effects of Policy Changes Property Prices A Simulation on - Model, Scandinavian Housing and Planning Research Hubbard, G., 1985, Personal Taxation, Pension Wealth, and Portfolio

Composition, Review 0 f Economics and Statistics 67, 53-60.

Kasheñ, B., 1988, Hushållens förmögenheter, stencil, FIEF, Stockholm. King, M. och Leape, 1984, Wealth and Portfolio Composition: Theory and Evidence, Economic and Social Research Council Programme in Taxation, Incentives, and the Distribution of Income, No. 68, London. Lindenkrona, G., N. Mattsson, Ståhl och Bröms, 1986, Enhetlig inkomstskatt, SACO SR:s skriftserie nr 26, Västervik.

46 Bilaga 3

Palmer, E., 1984, Hushållssparandet, i LU 84 Långtidsutredningens modellsystem och ekonometriska studier, Bilagedel SOU 1984:7, Liber, Stockholm.

Persson, M., 1988, Effekter på bostadsmarknaden ändring av en av kapitalinkomstbeskattningen, underlagsrapport till RINK, Stockholm.

Sandmo, A., 1985, The Effects of Taxation Savings and Risk Taking, i on

Handbook of Public Ecønamincs, Volume Redaktörer: A. Auerbach och M.

Feldstein, North-Holland, Amsterdam.

SOU 1982:1, Real beskattning, Liber, Stockholm.

Stiglitz, E., 1972, Taxation, Risk Taking, and the Allocation of Investment in a Competitive Economy, i Studies in the Theory Capital Markets, Redaktör: M. C. Jensen, Praeger, New York.

4 Bilaga

Förord

Utredningen om reformerad inkomstbeskattning har givit finansdepartementets ekonomiska avdelning i uppdrag att analysera de samhällsekonomiska effekterna av en skattereform enligt de riktlinjer i den s.k. som anges PM 100. Rapporten har utarbetats av departementssekreterarna Stefan Ackerby kapitel 1-4 och 6 och Anna Thoursie kapitel 5, under ledning av departementsrådet Lars Heikensten. Professor Ben gt-Christer Ysander vid Uppsala universitet har givit värdefulla synpunkter, bär i övrigt inget men ansvar för innehållet. Som underlag för den stabiliseringspolitiska analysen har gjorts ett antal simuleringar med hjälp av konjunkturinstitutets ekonometriska konjunkturmodell. Detta arbete har utförts av en arbetsgrupp bestående av Irma Rosenberg, Lars Ernsäter och Thomas Nordström vid konjunkturinstitutet samt Karin Ståhlberg, Anna Thoursie och Hans Sterte vid finansdepartementet. Stockholm i maj 1989

Svante Öberg Finansråd

2 Bilaga 4

Samhällsekonomiska effekter av en reformerad

inkomstbeskattning

1 Inledning

De förslag som finns i PM 100 innebär genomgripande förändringar av skattesystemet. Det är rimligt att räkna med att effekterna samhällsekonomin både kort och lång sikt kan komma att bli betydande. Trots att det är lätt att peka att skatterna har stor betydelse i en rad olika ekonomiska sammanhang och trots den ganska omfattande kritiska granskning som ekonomer ägnat skattesystemet, är den kunskap som en samhällsekonomisk analys av skattereformen kan basera sig ganska begränsad. De empiriska studier som finns om samband mellan skatter och olika samhällsekonomiska variabler är i huvudsak partiella, dvs. avser effekter en del av ekonomin. De ger därför ett mycket bräckligt underlag för att kvantifiera skattereformens samlade konsekvenser på en makroekonomisk nivå. Kunskapsproblemet är emellertid mer grundläggande än brist empiriska studier. Empirisk kunskap kan bara baseras historiska erfarenheter av hur ekonomin anpassat sig till nuvarande skattesystem och effekter av små gradvisa förändringar i detta. Ju större förändringar som görs i skattesystemet desto mindre relevanta blir därför resultatet av studierna. Det finns helt enkelt ingen erfarenhet av hur ett i väsentliga avseenden annorlunda skattesystem skulle påverka den svenska ekonomin. I en rad andra länder har under de senaste åren genomförts skattereformer som i sin inriktning liknar den som föreslås i PM 100. Erfarenheterna från dessa länder ger emellertid en begränsad vägledning när effekterna för den svenska ekonomin skall bedömas. Den främsta orsaken är att det inte har förflutit tillräckligt lång tid för att den fulla effekten av dessa reformer skall ha hunnit visa sig. Några utvärderingar baserade data om den faktiska utvecklingen efter reformerna finns därför inte. Det finns också i väsentliga avseenden skillnader mellan dessa skattereformer och den skattereform som nu övervägs i Sverige. Det gäller inte minst nivån på skatterna i utgångsläget. Vidare är det betydande skillnader mellan de länder där skattereformer har genomförts och den svenska ekonomin, t.ex. vad beträffar graden av utlandsberoende. Mot denna bakgrund är det uppenbart att det föreligger en betydande osäkerhet om storleksordningen de samhällsekonomiska effekterna och i vilket tidsperspektiv dessa kan uppstå. Syftet med denna bilaga är därför i första hand att peka ett antal faktorer som är av betydelse i bedömningen av skattereformens samhällsekonomiska effekter, snarare än att ge en samlad samhällsekonomisk utvärdering av förslaget.

Bilaga 4 3

2 Skattereformens syfte och huvudsakliga

innehåll

2.1 Motiven bakom skattereformen

skattesystemet har två grundläggande funktioner att finansiera den — offentliga verksamheten och att omfördela ekonomiska resurser mellan individer och hushåll. Därutöver kan man med skattesystemet vilja påverka resursanvändnin gen i ekonomin allokerin gspolitik. Ur samhällsekonomisk synvinkel kan beskattningens intäkter beskrivas som det ekonomiska värde som tillmäts den offentliga verksamheten, den omfördelning som uppnås, respektive den önskvärda styreffekt som skatterna har. Skattesystemets samhällsekonomiska kostnad består dels av den direkta indragningen av skatt, dels av en indirekt kostnad som uppkommer därför att skatterna också ger upphov en i samhällsekonomisk mening ineffektiv resursanvändning. Att sådan ineffektivitet kan uppkomma beror att de flesta former av beskattning skapar en skillnad mellan å ena sidan det ekonomiska utfallet för den enskilde individen eller hushållet av ett ekonomiskt beslut och å andra sidan de samhällsekonomiska konsekvenserna av beslutet. Om den enskildes beteende påverkas av skatten får detta i större eller mindre utsträckning till följd att resursallokeringen snedvrids i förhållande till den samhällsekonomiskt mest produktiva användningen. Det gäller t.ex. beslut om hur mycket och var man skall arbeta, awägningen mellan sparande och konsumtion och konsumtionens sammansättning. Storleken dessa indirekta kostnader är avhängig skatternas samlade nivå, men beror också i hög grad på hur skattesystemet är utformat. Det överordnade syftet med den reformering av inkomstskatten som skisseras i PM 100 är att reducera de indirekta kostnaderna av skattesystemet. Skattesystemet skall förändras så att privatekonomiska överväganden står i bättre överensstämmelse med samhällsekonomiska konsekvenser. Detta skall ske utan att de totala skatteintäkterna minskar och med bibehållna fördelningspolitiska ambitioner. Mer preciserat går det att av utredningsmaterialet utläsa följande motiv bakom reformen: Den skall bidra till att skattesystemet i högre grad än idag premierar förvärvsarbete och sparande och att flexibiliteten på arbetsmarknaden och kapitalmarknaden ökar. 2. Den skall öka likformigheten i beskattning av olika inkomstkällor. Detta innebär bl.a. att Inkomster av kapitalavkastning skall beskattas lika hårt som inkomster av arbete. Detta får till konsekvens att skatteuttaget från arbetsinkomster reduceras medan det ökar från kapitalinkomster. Beskattning av kapitalinkomter skall göras mer likformig. Detta innebär att skattebelastningen kapitalavkastning från olika typer av sparande skall göras mer likvärdig. Skattesystemet bidrar därmed i mindre utsträckning till att styra sparandet.

4 Bilaga 4

3. Utrymmet för och lönsamheten av skatteplanering skall begränsas, dvs. skattekonsekvensernas betydelse för den enskildes val mellan olika alternativ skall minska. 4. Reformen skall bidra till en ökad enkelhet i skattesystemet. Utöver motivet att reducera snedvridningar går att utläsa ytterligare två motiv: Reformen skall bidra till att skattesystemets fördelningspolitiska träffsäkerhet ökar genom att den bas på vilken individens skatt beräknas står i bättre överensstämmelse med den faktiska ekonomiska bärkraften. Reformen skall bidra till en harmonisering med skattesystemen i omvärlden.

2.2 Skattereformens huvudsakliga innehåll.

skattesatserna för arbetsinkomster sänks kraftigt genom att statsskatten avskaffas för de flesta. Den genomsnittliga marginalskatten för arbetsinkomster reduceras från ca 49% till 33%. .Skattebasen för arbetsinkomster breddas genom att ekonomiska förmåner knutna till anställning i högre grad än idag likställs med kontantersättning, genom en hårdare beskattning av traktamenten, reducerade avdrag för resor till och från arbetet samt slopande av vissa skattereduktioner. Skattesatsen för fullt beskattade kapitalinkomster, bl.a. bankränta och . aktieutdelning över 1600 kronor, sänks från dagens marginalskattesatser till 30%. Breddade skattebaser och ökad likformighet i kapitalinkomstbeskatt- . ningen: a. Tidigare i princip skattebefriad avkastning i allemanssparande och pensionsfonder beskattas med 20%. b. Extra avdraget för inkomster av kapital, sparavdraget, slopas. c. Ränteavdrag maximeras till 100 000 kronor. d. Schablonintäkten slopas, fastighetsskatten höjs till 1,5% av taxeringsvärdet samtidigt som en nominellt beräknad reavinstskatt 30% av tas ut reavinster upp till 30% av försäljningsintäkten för privatbostäder. Skatteuttaget egna hem likställs med skatteuttag från andra investeringar, vilket jämfört med dagens system innebär en höjning från 1,3% till 1,5% av marknadsvärdet, då en beräknad effekt av reavinstskatten inkluderas. Den faktiska höjningen blir dock större grund av eftersläpande fastighetstaxering. Samtidigt reduceras räntesubventionerna till hyres- och bostadsrätter och fastighetsskatten hyresfastigheter höjs. Bostadsrätter likställs skattemässigt med eget hem. e. En skärpt beskattning av realisationsvinster aktier, andelar m.m.. Slopande av möjlighet att kvitta underskott i en förvärvskälla mot . överskott i annan förvärvskälla, vilket innebär en generell basbreddning. Till bedömningen av inkomstskattereformen hör också det bidrag till finansieringen som är beräknat att komma från de förändringar i beskatt-

Bilaga 4 5

ningen som föreslås av kommittén för indirekta skatter och miljöavgiftskommittén. Dessa innebär bl.a. att en större andel av slutlig användning av varor och tjänster beläggs med mervärdesskatt och att särskilt miljöstörande verksamhet drabbas av en högre beskattning och att skattesatserna utjåmnas.

3 Tre samhällsekonomiska

aspekter på

skattereformen

Det grundläggande motivet för skattereformen är att reducera de snedvridningar i resursanvändningen som skatter åstadkommer. Därmed skall den samhällsekonomiska effektiviteten höjas och de indirekta kostnaderna för beskattningen reduceras. Det är detta som är innebörden i skattereformens s.k. dynamiska effekter och det är således att uppnå denna typ av effekter som år skattereformens huvudsakliga mål. Samhällsekonomin beskrivs ofta i termer flöden tjänster och av av varor, pengar mellan olika sektorer i ekonomin. Figur 1 visar en enkel modell av samhällsekonomin som kan tas som utgångspunkt för en analys av skattereformens samhällsekonomiska effekter. Innebörden av en reformerad personlig inkomstbeskattning är att den olika sätt förändrar reglerna för hur betalningar mellan hushållssektorn och den offentliga sektorn äger rum. Dessa förändringar har betydelse för hushållens beslutsfattande i tre centrala avseenden: utbudet av arbetskraft, valet mellan sparande och konsumtion samt konsumtionens sammansätt-

ning. Förändringar av hushållens agerande i dessa avseendenpåverkar via

effekter arbetsmarknaden, kapitalmarknaden och marknaden för varor och tjänster i sin tur företagens beslut om produktion och investeringar. Med utgångspunkt från denna indelning av ekonomin i tre sektorer går det även att särskilja tre olika aspekter på skattereformens dynamiska effekter: Den första är dess inverkan för den offentliga sektorns finanser. Den andra är skattereformens betydelse för hushållens välfärd. Den tredje är dess effekt produktionskapaciteten och den ekonomiska tillväxten. Dessa tre aspekter ger var för sig motiv för en skattereform. De bör därför alla beaktas när skattereformens samhällsekonomiska effekter utvärderas. Det är i dessa tre avseenden skattereformen skall åstadkomma en förbättring.

6 Bilaga 4

Figur 1 Schematisk bild av skattereformens effekter Utvärderingskriterier

Offentliga Stats-

sektorn finansiell effektivitet ========== Ä Skattereform

2:: Z$ZZ$:Z

Hushållssektorn ¢___________

Utbud av Sparande Konsumtion Välfärd arbetskraft

Arbets- Kapital- Varu- och marknad marknad tjänste- - - - - - - - - - - - - - - - - -- marknad

Lönebildning Omvärlden

Investeringar 7 Produktion—-—————— Tillväxt

Företagssektorn

Bilaga 4 7

1. Den statsfinansiella aspekten. Förslaget i PM 100 innebär att skattereformen skall vara intäktsneutral för den offentliga sektorn. sänkningen av skattesatserna skall helt finansieras med breddning av skattebaserna. Den kalkyl som görs i PM 100 är emellertid helt statisk, genom att den är baserad skattebasernas storlek med nuvarande skattesystem. Sett i ett dynamiskt perspektiv finns det ett samband mellan å ena sidan skattesatsernas nivå och avgränsningen av skattebaserna och å andra sidan hur dessa skattebaser utvecklas över tiden. Genom att skattekonsekvenserna i olika avseenden styr enskilda individers beteende finns det hela tiden en mer eller mindre stark tendens till anpassning till skattesystemet som leder till att skattebaserna reduceras. Dagens skattesystem med relativt höga skattesatser, särskilt på marginalen, och inslag av assymmetri och olikformighet i inkomstbeskattningen gör det i många fall mycket lönsamt med och skapar dessutom möjligheter till olika former av skatteplanering, dvs. transaktioner vars huvudsakliga syfte är att reducera skatten. Det är idag, särskilt för höga inkomster, en icke obetydlig skillnad mellan den skatt som faktiskt belastar en bruttoinkomst och den skatt som teoretiskt, enligt skatteskalan, skulle betalas. Det väsentliga är att denna anpassning till skattereglerna är en fortlöpande process. Det finns därför en risk att utan förändringar i skattesystemet kommer skattebaserna att successivt eroderas över tiden, beskattningens effektivitet försämras. Detta får till konsekvens att om skatteintäkternas andel av nationalinkomsten skall hållas oförändrad krävs en successiv höjning av skattesatserna, med ytterligare snedvridningar som följd. En breddning av skattebaserna och en ökad likformighet i beskattningen, som reducerar lönsamheten i och möjligheterna till skatteplanering, medför därför i sig en mer gynnsam utveckling av skattebaserna framöver, även om inte skatteintäkterna ökar initialt. En näraliggande aspekt gäller skattereformens påverkan verksamhet i gränstrakten mellan den formella och informella ekonomin. Ett skattesystem som ger höga marginalskatter inkomster ger i viss utsträckning upphov till egenarbete och obeskattade byten av tjänster, istället för köp och försäljning en marknad. En skattereform som sänker marginalskatterna kan medföra en förskjutning från den informella till den formella ekonomin eller i varje fall bromsa upp en pågående process i motsatt riktning så att tidigare icke beskattad verksamhet blir beskattad. Dessa effekter skall läggas till de indirekta effekterna skatteintäkterna som kan följa om en sänkning av skattesatserna ger effekter i ekonomin som resulterar i en större produktionsvolym. Detta medför definitionsmässigt också högre inkomster som i sin tur ger större skattebaser. Den statsñnansiella kostnaden för sänkta skattesatser understiger därför den direkta kostnaden vid oförändrade skattebaser.

2. Välfärdsaspekten. Skattereformen skall minska de snedvridande effekterna av skattesystemet och därmed bidra till att allmänt ge medborgarna en högre välfärd. Den,

8 Bilaga 4

indirekta samhällsekonomiska kostnad som skatterna skapar är liktydig med en välfärdsförlust för hushållen. Denna välfärdsförlust kan ta sig uttryck i ett bortfall av arbetstimmar och produktion och därmed inkomster och konsumtionsmöjligheter. Verksamhet som hade ägt rum vid lägre skattesatser kommer kanske inte alls till stånd. Ur hushållens synvinkel innebär emellertid snedvridande skatter en välfärdsförlust i en betydligt vidare mening. Ett eventuellt bortfall av produktion och inkomster är snarare att betrakta som en följd av ett mer fundamentalt välfärdsproblem i samband med beskattning. De flesta skatter är skatt på köp och försäljning av varor och tjänster. Detta gäller även inkomstskatten, som är en skatt arbetskraft, eller beskattningen av t.ex. ränteinkomster, som är en skatt kapitaltjänster. En sådan skatt medför alltid att det pris köparen möter är högre än det pris säljaren får. Effekten av detta är att byten av varor och tjänster, som utan skatter hade varit förmånliga för både köpare och säljare, inte kommer till stånd. Köparen är beredd att betala ett pris för ytterligare en enhet av en vara eller tjänst som överstiger det pris säljaren kräver för att tillhandahålla den, men skatten fyller ut den mellanskillnaden och gör det olönsamt med ytterligare byten. På arbetsmarknaden kan detta innebära att värdet av den produktion som ytterligare en arbetstimme skulle ge upphov till egentligen överstiger värdet av ytterligare en timmes fritid, men skatten döljer detta. Detta medför att om marginalskatten arbetsinkomster sänks, men samtidigt andra skatter höjs så att den totala inkomsten vid oförändrad arbetstid är densamma, så kan det likväl innebära en välfärdshöjning för den enskilde. Bytesförhållandet mellan arbete och fritid har nämligen förändrats ett sätt som möjliggör en högre välfärd genom att öka arbetsinsatsen, därför att nettotillskottet till inkomsten blivit högre än värdet av den fritid som går förlorad. Ett motsvarande resonemang kan föras om skatternas snedvridande effekt konsumtionen. En skatt en viss typ av konsumtion innebär att dess relativa pris inte speglar relativa produktionskostnader. Detta medför att konsumenten får en felaktig bild av de anspråk produktionsresurser som denna konsumtion ställer. Konsumentens värdering av en vara eller en tjänst relativt andra varor och tjänster, som marginalen är lika med relativpriset, kommer då att skilja sig från den relativa produktionskostnaden. En förändring av skattesatsen kan leda till en förändrad sammansättning av efterfrågan, därför att de relativa priserna förändras. Detta medför i sin tur att produktionsresurser omfördelas och produktionens sammansättning förändras ett sätt som ger en välfärdshöjning i den meningen att konsumenternas värdering av den produktion som ökar är högre än värderingen av den produktion som minskar vid en lika stor total produktionskostnad. Konsumenternas värdering av det totala produktionsresultatet blir därmed högre även om produktionsnivån är densamma. Det är inte bara konsumtionens nivå utan även dess innehåll som har betydelse för välfärden.

Bilaga 4 9

3. Produktionsaspekten. Den aspekt på skattereformens dynamiska effekter som kommit att tillmätas störst intresse är dess betydelse för produktion och tillväxt. En reformering av inkomstbeskattningen som ger minskade snedvridningar arbets- och kapitalmarknaderna kan förväntas påverka arbetskraftsut- bud och kapitalbildning på ett sätt som innebär både ökad tillgång och effektivare användning av produktionsresurser. En effekt av skattereformen är att produktionskapaciteten och den ekonomiska tillväxten ökar. Det bör dock understrykas att betraktat som ett motiv för skattereformen är dessa effekter produktionen underordnad välfärdsmotivet. Det kan aldrig vara ett självändamål att öka produktionen. Man bör istället se det som att den ökade välfärd som följer reducerade snedvridnin gar i skattesystemet kan komma till uttryck i en ökad produktionsvolym. En förändring av skattesystemet kan resultera i en högre produktionsvolym i princip tre olika sätt. En ökad mobilisering av produktiva resurser som arbetskraft och kapital, genom att hushållen ökar sitt utbud av arbetskraft och sparande. En effektivare, i betydelsen mer produktiv, allokering av arbetskraft och kapital. Den samhällsekonomiska produktiviteten kan variera kraftigt mellan olika delar av ekonomin, men för den enskilde framstår inte skillnaderna, grund av skatter, som lika stora. En förändring av skatterna som innebär en större korrespondens mellan privatekonomisk och samhällsekonomisk lönsamhet kan därför leda till en omfördelning av resurser från lågproduktiv till högproduktiv verksamhet. 3. En förbättrad fimktionsförmåga i ekonomin. I en ekonomi där relativpriserna ständigt förändras ställs krav på fortlöpande anpassning, t.ex. i form av rörlighet på arbetsmarknaden. En förändring av skattesystemet kan i detta och andra avseenden innebära en högre grad av flexibilitet i ekonomin. Den kan även medföra en samhällsekonomiskt effektivare lönebildning eller att omfattningen och inriktningen utbildningen påverkas positivt. I ett långsiktigt perspektiv är det av vikt att skilja mellan sådana effekter ekonomin som innebär ett lyft av produktionsnivån och sådana effekter som kan medföra att den långsiktiga tillväxttakten blir högre. På lång sikt är tillväxttakten i ekonomin bestämd av tillväxten av arbetskraft och av takten i den tekniska utvecklingen. En höjd sparande- eller investeringsandel kan endast medföra en temporär höjning av tillväxttakten. På lång sikt finns det inte heller någon anledning till att arbetskraften grund av skattereformen skulle växa snabbare. Den höjning av utbudet av arbetskraft som kan uppstå som en följd av skattereformen är att betrakta som en anpassning till nya skatteregler. På samma sätt kan en effektivare allokering av resurser ses som en anpassning till nya prisrelationer. Konsekvenserna av de effekter som anges under punkterna 1 och 2 är således ett engångslyft i BNP-nivån, men kommer inte att höja tillväxttakten. Däremot kan den typ av effekter som anges under tredje punkten få

9-RINK 4

10 Bilaga 4

betydelse för den ekonomiska tillväxttakten även lång sikt. På mycket lång sikt just dessa eventuella effekter centrala. Om en förändring i skattesystemet skulle förmå höja tillväxttakten med enbart en tiondels procent per år, svarar detta i ett 50-årsperspektiv mot en nivåhöjning av BNP med 5%. Huvudmotivet för skattereformen är att den skall bidra till att samhällsekonomin i ett långsiktigt perspektiv fungerar bättre i de tre avseenden som angavs ovan. Det är således de långsiktiga och strukturella effekterna som år de centrala. Men det är uppenbart att en eventuell skattereform kommer att få påtagliga effekter samhällsekonomin även i ett kortsiktigt tidsperspektiv. Själva genomförandet av reformen är förenat med stabiliseringspolitiska problem och awägningar. I kapitel 4 behandlas de långsiktiga effekterna av skattereformen. Intresset koncentreras därvid till produktions- eller tillväxteffekter dels via arbetskraftsutbud, dels via hushållens sparande. Underlag saknas i dag för en mer omfattande diskussion om statsfinansiella aspekter skattereformen eller dess effekter hushållens välfärd i en vidare mening. I kapitel 5 behandlas skattereformen i ett stabiliseringspolitiskt perspektiv. Tyngdpunkten ligger därvid skattereformens kortsiktiga effekter arbetskraftsutbud, löner och priser, privat konsumtion och hushållssparande, den offentliga sektorns finanser samt bytesbalans och tillväxt.

4 Effekter i ett långsiktigt tillväxtperspektiv

4.1 Effekter via arbetsmarknaden

4.2.1 Utbudet av arbetskraft

Teorin talar för ökat arbetskraftsutbud. I diskussionen om de dynamiska eller tillväxtbefrämjande effekterna av en reformerad inkomstbeskattning, har intresset i första hand knutits till effekterna utbudet av arbetskraft och mer specifikt till volymen arbetade timmar. Det finns flera skäl till detta. För det första innebär reformeringen av skattesystemet en kraftig reduktion av marginalskatten arbetsinsatser. Det förefaller därför vara just i påverkan av individernas val mellan arbete och fritid som den mest entydiga och direkta effekten av skattereformen ligger. Ett andra skäl för att intresset i Sverige har koncentrerats kring arbetskraftsutbudet är att det detta område finns en viss empirisk kunskap att falla tillbaka på. Detta ger möjlighet att kvantifiera effekter arbetskraftsutbud, medan andra effekter samhällsekonomin är svårare att modellera och beräkna. Ett tredje skäl för att arbetskraftsutbudet har uppmärksammats år att skatteintäkterna till helt övervägande del härrör från skatt arbetsinsatser och kommer att göra det även efter skattereformen. Statsfinansiellt år därför direkta effekter arbetsvolymen betydelsefulla. Som framgått tidigare är emellertid en alltför ensidig koncentration till skattereformens effekter arbetskraftsutbudet olycklig.

Bilaga 4 11

Även om betydelsen för arbetskraftsutbudet skulle visa sig marginell vara kvarstår likväl andra betydelsefulla samhällsekonomiska motiv för en reformering av inkomstbeskattningen. En ekonomisk analys av arbetstidens bestämning måste baseras en modell för den enskilde individens val av arbetstid. En sådan modell består normalt av två element, dels individens välfärdsmässiga awägning mellan inkomst av arbete och värdet av att använda tiden till annat, dels en beskrivning av de möjligheter som står öppna att välja mellan olika kombinationer av inkomst och fritid, en s.k. budgetrestriktion. Hur denna budgetrestriktion ser ut bestäms av bl.a. löneförhållanden samt skatte- och transfereringssystemen. Såväl preferenser för arbete som budgetrestriktionen påverkas av en rad bakomliggande faktorer t.ex. familjeförhållanden, bostadsort, utbildning och ålder. I mer utvecklade modeller tas även hänsyn till att i ett hushåll med två vuxna bestäms bådas arbetsutbud i ett simultant beslut. En sänkning av marginalskatten innebär att den marginella timlönen efter skatt stiger, dvs. förändringen i disponibel inkomst av en ytterligare arbetsinsats blir större. Betydelsen av sådan förändring för valet av arbetstid brukar analyseras i termer av två motverkande effekter. Dels en inkomsteffekt en förändring i skatteuttaget som ger en höjd disponibel timlön möjliggör samma inkomst och konsumtion med ett mindre antal arbetstimmar och sänker därför arbetskraftsutbudet. Dels en substitutionseffekt en högre disponibel timlön höjer lönsamheten av arbete och gör fritiden dyrare, vilket höjer arbetskraftsutbudet. Det går inte att teoretiska grunder entydigt avgöra vilken av dessa effekter som överväger vad beträffar den direkta effekten arbetskraftsutbudet. Nu hör det emellertid till bilden att skatteintäkterna till största delen kommer tillbaka till hushållen i form av offentliga transfereringar och konsumtion, vilket hushållen kan tänkas beakta. Många ekonomer menar därför att det teoretiska grunder ändå går att hävda att substitutions-

effekten väger över inkomsteffekten. En sänkning av

skattesatserna som finansieras med sänkta offentliga transfereringar reducerar den sammantagna inkomsteffekten av skatter och bidrag medan substitutionseffekten lämnas opåverkad. En liknande effekt, fast inte lika tydlig, har minskad offentlig konsumtion. Den skattereform som skisseras i PM 100 innebär att marginalskatten i inkomstbeskattningen för de allra flesta sänks kraftigt. Upp till en viss inkomstnivå är den absoluta marginalskattereduktionen större i inkomstskikt med höga marginalskatter än i lägre inkomstskikt. Det förhållandet att marginalskatten sänks även i låga inkomstskikt medför att effekten arbetskraftsutbudet bland grupper i högre inkomstskikt i någon mån reduceras genom att dessa påverkas av en negativ inkomsteffekt på den del av inkomsten som ligger i lägre inkomstskikt. Det hade således ur ren arbetskraftsutbudssynpunkt varit effektivare och statsfinansiellt billigare att enbart sänka marginalskatten i högre inkomstskikt. Den andra ledet i skattereformen är en breddning av skattebasen för skatter inkomster, både från arbete och kapital, och konsumtion. Enligt PM 100 är denna beräknad att helt kompensera skattebortfallet av sänkta

12 Bilaga 4

marginalskattesatser. Effekter arbetskraftsutbudet via offentliga utgifter är därför inte relevanta. Breddningen av skattebaserna innebär för det första att en del av den sänkning av den totala marginaleffekten på arbetsinkomster, som följer av den reducerade marginalskatten, tas tillbaka. I begreppet total marginaleffekt tas bl.a. hänsyn till att en del av den disponibla inkomsten dras in i skatt då den används till konsumtion. Detta innebär att en breddning av basen för mervärdesskatten i sig höjer den totala marginaleffekten. Då hänsyn tagits till både sänkta skattesatser och breddade skattebaser ger dock skattereformen sammantaget en ganska kraftig reduktion av den totala marginaleffekten. Basbreddningen innebär för det andra att den reala marginella timlönen efter skatt reduceras genom att den allmänna prisnivån justeras upp dels genom att tidigare icke momsbelagd konsumtion beläggs med moms, dels genom att delar av basbreddningen för kapitalinkomstbeskattningen kommer att registreras som en höjning av prisnivån, bl.a. högre boendekostnader. Den nominellt disponibla timlönen stiger genom marginalskattesänkningen, medan realvärdet av timlönen reduceras genom en höjd prisnivå. Bägge dessa element i skattereformen har både substitutions- respektive inkomsteffekter som verkar i motsatta riktningar. Nettoutfallet går inte a priori att uttala sig om. Men det förefaller rimligt att substitutionseffekten väger tyngre i själva marginalskattesänkningen än i breddningen av skattebaserna, eftersom marginalskattesänkningen har störst effekt den senast intjänade delen av en arbetsinkomst, medan basbreddningen berör hela inkomsten i lika hög grad. Därtill kommer att basbreddningen vad avser beskattning av kapitalinkomster, dvs. en skärpt beskattning av ickearbetsinkomster, ger upphov till en ren inkomsteffekt i riktning mot ett ökat arbetskraftsutbud. Sammantaget förefaller alltså teorin tala för att skattereformen leder till ett ökat arbetskraftsutbud. Det förefaller också intuitivt högst sannolikt att en totalfinansierad skattereform, som samtidigt höjer det ekonomiska utbytet av ytterligare arbetsinsatser, också leder till ökat utbud av arbetskraft.

Stora skillnader mellan de empiriska studierna. Det har gjorts ett flertal försök att empiriskt beslysa hur arbetskraftsutbudets bestäms. Den traditionella metoden innebär, starkt förenklat, att för varje individ observeras vid en tidpunkt dels arbetad tid, dels värden ett antal bakgrundsvariabler och parametrar som beskriver utseendet den restriktion ivalmöjligheten mellan inkomst och fritid som individen möter, bl.a. timlön efter skatt. Genom att jämföra olika individer med avseende deras val av arbetstid och värden de förklarande variablerna erhålls ett samband mellan dessa, som ses som ett uttryck för preferenser mellan arbete och fritid. En sådan metodik bygger två antaganden: för det första att alla observerade individer befinner sig i jämvikt, dvs. de arbetar den tid de, under givna omständigheter, vill arbeta. För det andra att alla

Bilaga 4 13

i grunden har samma preferenser, dvs. alla individer som är lika i alla andra avseenden gör i princip samma awägning mellan inkomst och fritid, varför skillnader i deras arbetstid kan ses som resultat av olikheter i deras budgetrestriktioner. Med utgångspunkt från ett samband av den här typen går det att för varje individ beräkna effekterna på arbetskraftsutbudet om budgetrestriktionen förändras i något avseende genom en viss förändring av skattesystemet. Därigenom blir det möjligt att beräkna vad olika förändringar i skattesystemet skulle ge för effekter det totala arbetskraftsutbudet. I tabell 1 redovisas resultaten från några av de simuleringar av olika skattereformer som gjorts med modeller som är skattade svenska data. Även om den grundmetodik använts följer det mönster beskrivits som som ovan bör det noteras att de metoder som använts i dessa studier är betydligt mer utvecklade.

14 Bilaga 4

Tabell 1 simuleringar av olika skatleförslag

Studie Skattereform Genomsnittlig Effekt arbetsutbud förändring av i timmar

marginell tifnlön

efter skatt

1. Blomqvist Övergång till ett proportionellt 40 % gifta män 25-54 år: 7% ca 1983 skattesystem där skattesatsen anpassas för att ge samma skatteintäkt. Beräknat för 1973 års skattesystem 2. Blomqvist Samma reform som under beräknad ca 40 % gifta män 25-55 år: 7 % Hansson för 1980 års skatter. gifta kvinnor 25-55 år: 10 % 1989 Sänkt marginalskatt med 5 %- 10-12 % totalt: 1 ‘2 2 ‘4 % enheter för inkomster över 29 000 gifta män: 1,0 1,2 % med 1980 års skatter. gifta kvinnor: 2,6 3,8 % - 3. Blomqvist Alternativa reformer av 1988 års 1988 skattesystem: Sänkt marginalskatt vid statlig totalt: 3 % tilläggsskatt med 4 %—enheter för inkomster 140 000-190 000 och män: 5 % gifta män: + 1,6 % 5 fa-enheter för inkomster över kvinnor: 1 z % 190 000. Sänkt marginalskatt med 5 %- totalt: 8 ‘2 % enheter för inkomster över 70 000 män: 10 z % gifta män: + 2,8 % kvinnor: 7 % 3. Sänkt marginalskatt med 10 %—- totalt: 17 % enheter för inkomster över 70 000 män: 21 % gifta män: + 6 ‘2 % kvinnor: 14 % 4. Ljones, Sänkt kommunal skattesats och ca 12 % totalt: + 6-7 % Ström marginalskattespärr med 5 %-enheter gifta män: + 5 % 1987 gifta kvinnor: + 13 % ensamstående: + 1 % 5. Aaberge, Sänkt marginalskatt med 10 %—cnheter 17 % totalt: +0,2 alt 1,0 % Ström och enheter för inkomster över 70 000, gifta män: +0,3 alt 0,7 % Wennemo finansierad med utvidgad skattebas gifta kvinnor: +0,2 alt 1,3 % 1988 minskade avdrag, med 1988 års skatter

1 Egen uppskattning.

Den faktor som vid en sänkning av marginalskattesatserna kan antas vara styrande för storleken förändringen av arbetskraftsutbudet är rimligen den relativa förändringen av marginell timlön efter skatt, dvs. förändringen i vad som blir kvar efter skatt vid en extra arbetsinsats. Detta innebär att en sänkning av marginalskatten med ett visst antal procentenheter har större betydelse för arbetskraftsutbudet högre marginalskattesatsen är i utgångsläget. En reduktion av marginalskatten med fem procentenheter medför för en person med 72% marginalskatt att den marginella timlönen efter skatt stiger med 18%. Samma skattesänkning betyder för en person med 47% marginalskatt en höjning av den marginella timlönen efter skatt med 9%. En marginalskattesänkning av en viss storleksordning har därför större betydelse för arbetskraftsutbudet bland grupper med höga inkomster än bland grupper med låga inkomster. En

Bilaga 4 15

värdering av olika skattereformer bör därför i detta sammanhang inte göras i termer av förändring av skattesatser utan förändring i disponibel marginallön. I kolumn 3 i tabellen har gjorts en överslagsmässig beräkning av vilken effekt de olika skattereformer som har simulerats skulle få den genomsnittliga disponibla marginallönen räknat per inkomsttagare för personer under 65 år. Eftersom männens genomsnittliga inkomster är högre ligger de också i högre marginalskatteskikt. För männen är därför effekten av de tänkta marginalskattereformerna på den marginella timlönen högre än vad gäller för kvinnor. En grov uppskattning tyder att den skillnaden är ganska betydande. De olika studierna av Sören Blomqvist tyder att en sänkning av marginalskattesatserna skulle ha påtagliga effekter arbetskraftsutbudet. De skattningar som gjordes i underlags-PM:n till inkomstskattekommittén Blomqvist 1988 visar att en marginalskattesänkning skulle öka arbetskraftsutbudet mätt i timmar bland gifta män med motsvarande knappt 13 av den relativa förändringen i marginell timlön efter skatt för hela gruppen män. Det bör noteras att de gifta männen sannolikt har något högre inkomster och därmed högre marginalskatter än ogifta män. För de gifta männen är därför effekten på den marginella timlönen större än för ogifta män. Detta skulle i så fall innebära att relationen mellan förändring i arbetskraftsutbud och marginell timlön skulle kunna vara något mindre än 13. Dessutom tyder de andra studierna av Blomqvist effekter av en något mindre storleksordning. Skattningarna i Blomqvist och Hansson 1989 omfattade även gifta kvinnor. Dessa skattningar visar, i likhet med flera andra studier, att kvinnornas arbetskraftsutbud påverkas betydligt mer av en förändring av den disponibla timlönen än männens. En tänkbar förklaring till detta är att effekten är avtagande med arbetstid, dvs. det krävs större förändringar i disponibel marginallön för att ge samma relativa effekt arbetstiden för personer med långa arbetstider jämfört med personer med korta arbetstider. Det skulle därför krävas mindre förändringar i marginaleffekten för att kvinnornas arbetsutbud skulle öka i en viss omfattning. Sammantaget för gifta män och kvinnor finns det således anledning att räkna med en något större effekt arbetskraftsutbudet i relation till förändringen i disponibel marginallön. Om å andra sidan även ogifta män, som har längre arbetstider än kvinnor, inkluderas, verkar detta istället i motsatt riktning. En grov uppskattning är att den relativa effekten arbetskraftsutbudet för alla grupper arbetsmarknaden är mellan 25-30% av den relativa förändringen av marginell timlön efter skatt. Den genomsnittliga förändring i disponibel marginell timlön som beräknats i kolumn 3 avser genomsnitt per inkomsttagare. Nu varierar emellertid sannolikt den genomsnittliga arbetstiden mellan marginalskatteskikten, så att inkomsttagare i höga marginalskatteskikt tenderar att ha längre arbetstider. Deras andel av den totala volymen arbetade timmar är då större än deras andel av inkomsttagarna. Vid en sammanvägning av utbudseffekterna i olika inkomstskikt är det just andelen av timvolymen som skall användas som vikter. Detta innebär att totaleffekten

16 Bilaga 4

arbetsutbudet mätt som andel av effekten disponibel timlön av olika skattereformer blir något större än den knappa tredjedel som angavs ovan, även om alla grupper skulle vara lika känsliga för förändringar i marginallön. Någon information om hur arbetstiderna varierar i olika marginalskatteskikt finns emellertid inte tillgänglig. Däremot går att ta en viss hänsyn till denna faktor genom att effekten arbetsutbudet för männen, som utgör ungefär hälften av inkomsttagarna, viktas med 60%, som är deras andel av volymen arbetade timmar. Sammantaget förefaller en rimlig tolkning av Blomqvists skattningar förefaller vara att en skattreform som sänker marginalskattesatsen med 10 procentenheter i alla inkomstskikt utom det lägsta, skulle medföra en höjning av arbetskraftsutbudet i timmar med 3-5%. Studierna av Ljones-Ström respektiveAaberge mfl är utförda av samma forskarlag och har använt samma modellansats, vilken skiljer sig från den Blomqvist använder. Som framgår av tabellen har denna modell applicerad på svenska data givit högst varierande resultat. Forskargruppen bedömer dock att resultaten i Aaberge m.fl. är mer tillförlitliga och står i bättre överensstämmelse med resultat de har fått data från andra länder. Enligt denna studie är effekten av en marginalskattesänkning arbetskraftsutbudet tämligen marginell, endast 0,2% vid en tioprocentig sänkning. I en alternativ skattning med mindre restriktiva antaganden fann de något större effekt, men fortfarande avsevärt mindre än i Blomqvists skattnin gar. Den modell som används i Aaberge m.fl. är teoretiskt mer tilltalande genom att den försöker ta hänsyn till fler faktorer som kan påverka arbetstiden. Det är fr.a. två faktorer som skulle kunna bidra till att förklara skillnader i resultaten. Den första är att Aaberge m.fl. i sin modell tar hänsyn till restriktioner på individens möjlighet att välja arbetstid. Även om individen, med hänsyn till ändrade ekonomiska förhållanden, önskar förändra sitt arbetsutbud, kan detta vara svårt grund av att arbetsorganisationen lägger restriktioner arbetstiden. Det är emellertid inte självklart att hänsyn som skall tas till sådana restriktioner. Förändringar i arbetstiden kan ta flera olika former och är inte enbart följden av individuella val inom ramen för ett jobb. Om preferenserna för många awiker markant från den faktiska arbetstiden kommer så småningom en anpassning att ske dels genom en förändring av arbetsorganisation eller via byten av jobb, dels via kollektiva avtal. Vid en given tidpunkt kan restriktioner ha stor betydelse men sett över en längre tidsperiod är betydelsen mindre. När Aaberge m.fl. simulerar en 10%-ig marginalskattesänkning utan att i modellen ta med restriktioner arbetstiden får de också större effekter arbetskraftsutbudet, +0,6% jämfört med +0,2%. Skillnader mellan faktisk och önskad arbetstid kan ha betydelse för resultaten av en empirisk skattningen av sambandet mellan disponibel timlön och arbetsutbud, Om det skulle vara så att grupper som arbetar mindre än vad de egentligen skulle vilja göra är överrepresenterade bland grupper med låg timlön, medan högavlönade istället i högre grad tenderar att arbeta mer än vad de med rådande skattesystem skulle vilja, kan ett

Bilaga 4 17

skattat samband mellan disponibel timlön och faktisk arbetstid överskatta den betydelse en förändring i disponibel timlön har den önskade arbetstiden. En annan faktor, som troligen är av större betydelse, är att Aaberge m.fl. tar hänsyn till att arbetskraftsutbudet för gifta eller sammanboende kan ses som simultana beslut. Det innebär att mannens arbetskraftsutbud påverkas av förändringar också i hustruns disponibla lön och motsvarande gäller för hustrun. Om mannens disponibla timlön stiger, medan hustruns är oförändrad, kan detta leda till ett slags arbitrage av arbetstimmar mellan makarna. Mannen ökar sin arbetstid, men detta kompenseras i viss utsträckning av att hustrun samtidigt reducerar sin. Genom att studera enbart de gifta männens beteende fångas bara den ena av dessa effekter, vilket ger en överskattning av totaleffekten. Skattningar i Aaberge m.fl. indikerar att det kan finnas sådana s.k. korseffekter som har betydelse. Skillnaden mellan de alternativa effekterna av simuleringarna i Aaberge m.fl. beror bl.a. att i det andra alternativet räknas korseffekterna, åtminstone delvis, bort. I Ljones-Ström, liksom i Blomqvist studier, bortsågs däremot helt från sådana korseffekter. Ytterligare en tänkbar förklaring till skillnader mellan de olika skattningarna är skillnader i datamaterialet. En skattning baserad datamaterial där uppgifter om arbetstider samlats in med en metod som underskattar den faktiska spridningen av arbetstider riskerar att underskatta effekter av t.ex. marginalskattesänkningar. Även frånsett att olika studier gett olika olika resultat finns det ytterligare ett skäl att vara försiktig i tolkningen av de empiriska resultaten. Som framgick ovan är de baserade tvärsnittsstudier. Det är emellertid inte alls självklart att ett samband som är baserat jämförelse mellan individer vid en tidpunkt och under givna förhållanden också håller för att uttala sig om hur individer kommer att bete sig över tiden då förhållanden förändras. Det skulle kunna t.ex. finnas ett visst samband mellan arbetstid och den relativa lönen på så sätt att individen i sitt val av jobb och arbetstid styrs inte bara av timlönens nivå utan även av hur välavlönat jobbet är i jämförelse med andra jobb. Man är beredd att jobba mer om man får bättre betalt i jämförelse med andra snarare än absolut sett. En tvärsnittsstudie skulle då överdriva betydelsen av förändringar i disponibel timlön. Vidare kan det finnas bakomliggande faktorer t.ex. arbetskultur el.likn. som inte fångas i empiriska skattningar, men som i verkligheten påverkar individernas val av både arbetstid och timlön och därmed skapar ett till viss del skenbart samband mellan dessa variabler.

Positiva men osäkra effekter av förslaget i PM 100. 1989 är den genomsnittliga marginalskatten, räknat per inkomsttagare exklusive pensionärer, ca 49%. Med den skattereform som skisseras i PM 100 skulle den sjunka med 17 procentenheter till 32%. Effekten disponibel marginell timlön skulle för inkomsttagare i det lägsta marginalskatteskiktet, som får sin marginalskatt sänkt med 5 procentenheter, uppgå till knappt 8%. Inkomsttagare med marginalskatt 62%, idag som

18 Bilaga 4

behåller 38% av en marginell inkomstökning, kommer efter reformen att behålla ytterligare 31% av inkomstökningen, vilket är en uppgång med över 80%. Den genomsnittliga effekten av skattereformen disponibel timlön kan, något överslagsmässigt, beräknas uppgå till ca 37 12%. Blomqvists beräkningar visade effekter arbetskraftsutbudet som motsvarade ca 25-30% av den relativa förändringen i disponibel timlön. Med hänsyn tagen till olikheter i arbetstid mellan marginalskatteskikt blir effekten något större. En mekanisk överföring av Blomqvists beräkningar skulle ge vid handen att marginalskattesänkningen skulle kunna öka arbetskraftsutbudet med 10-12%. Då har emellertid ingen hänsyn tagits till det andra elementet i skattereformen, nämligen breddning av skattebaserna för skatt på arbetsinkomster och fr.a. konsumtion. Breddningen av skattebasen för konsumtion medför i sig att den totala marginaleffekten arbetsinkomster stiger. Den totala marginaleffekten är liktydigt med kvoten mellan marginell nettolön och den totala arbetskraftskostnaden. Hänsyn tas då till att sociala avgifter m.m., åtminstone till stor del, kan betraktas som skatt, som lång sikt avräknas bruttolönen. Vidare tas hänsyn till att en marginell inkomstökning drabbas av skatt då den konsumeras. Den totala marginaleffekten kan uppskattas till drygt 70%, räknat per inkomsttagare. Själva marginalskattesänkningen reducerar denna siffra till 59%. Inkluderas även effekter av breddad momsbas reduceras totala marginaleffekten till 61 V2%. Effekten den disponibla timlönen med hänsyn tagen till hela marginaleffekten reduceras med i genomsnitt ca en femtedel då hänsyn tas till breddad momsbas jämfört med om enbart marginalskattesänkningen genomförts. Den sammantagna effekten arbetskraftsutbudet bör således reduceras i motsvarande grad. Detta skulle betyda att den totala effekten arbetskraftsutbudet mått i timmar, baserat Blomqvist beräkningar, skulle bli 8-10%. Det är dock inte säkert att marginaleffekter som ligger utanför den direkta inkomstbeskattningen har samma betydelse för arbetskraftsutbudet som den direkta marginalskatten. Det är mer uppenbart att marginalskattesatsen är en parameter som man tar explicit hänsyn till vid beslut om att förändra sin arbetstid. Blomqvists simuleringar av effekter av skattereformer är baserade samband mellan utbud av arbetskraft och disponibel timlön som har skattats observationer av individer som har anpassat sig till dagens skattesystem och de disponibla timlöner detta genererar. Skattereformen i PM 100 innebär för stora grupper att den disponibla timlönen ökar mycket kraftigt och hamnar en betydligt högre nivå. Om den skattade utbudsfunktionen används för att dra slutsatser om effekterna av skattereformen innebär detta att sambandet så att säga extrapoleras till nivåer disponibel timlön som ligger avsevärt högre än den nivå där sambandet har skattats. Detta medför även att osäkerheten är betydligt större jämfört med en simulering av en mer marginell förändring av skattesystemet. Enligt bedömningen i Blomqvist 1988 är denna osäkerhet snarare nedåt än uppåt. En 10-procentig ökning av arbetskraftsutbudet får därför

Bilaga 4 19

betraktas som en övre gräns. En sådan osäkerhet gäller då främst effekten för inkomstgrupper med höga marginalskatter. En sådan schablonmässig beräkning som gjorts ovan förutsätter att arbetskraftsutbudet i dessa grupper ökar med mer än 15%. Mot bakgrund av att denna grupp sannolikt redan har relativt långa arbetstider, ter sig detta mindre sannolikt. I gruppen män 35-54 år, som torde vara kraftigt överrepresenterad i inkomstskikt med höga marginalskatter, var arbetskraftsdeltagandet 1988 95% och den normala medelarbetstiden i genomsnitt 42 timmarvecka. Det förefaller därför rimligt att räkna med en mindre effekt än vad en mekanisk överföring av skattade samband skulle ge. En överföring av Blomqvists resultat på skattereformen i PM 100 ger nog snarare utbudseffekter i storleksordningen 7—8%. En motsvarande kalkyl med utgångspunkt från skattningarna i Aaberge m.fl. skulle maximalt ge effekter i storleksordningen 1 12 2%. - Den simulering som Blomqvist gör avser effekter av skattereformer den önskade arbetstiden. För att detta skall tolkas som effekter även den faktiska arbetstiden måste denna sammanfalla med den önskade. Flera studier tyder nu emellertid på att så inte är fallet. Det finns grupper som vill öka sin arbetstid, men inte kan detta grund av restriktioner arbetstiden. Likaså finns grupper som, givet dagens löner och skatter, vill minska sin arbetstid, men hindras i detta. Attitydundersökningar bl.a. för arbetstidskommittén visar att den senare gruppen väger något tyngre, varför den genomsnittliga faktiska arbetstiden ligger över den genomsnittligt önskade arbetstiden. Skillnaden mellan grupperna var i den undersökningen dock relativt liten. En skattereform som ökar den genomsnittliga önskade arbetstiden kommer för den första gruppen att ytterligare vidga gapet mellan önskad och faktisk arbetstid. Om de lång sikt får arbeta så mycket som de önskar får skattereformen den positiva effekten även det faktiska arbetskraftsutbudet. För den andra gruppen kommer däremot en höjning av den önskade arbetstiden att ta sig uttryck i att gapet mellan önskad och faktisk arbetstid reduceras, medan den faktiska arbetstiden inte ökar i samma omfattning som den önskade. Skillnaden mellan genomsnittlig önskad respektive faktisk arbetstid för den grupp som arbetar mer än vad de önskar motsvarar enligt arbetstidskommittens undersökning ca 2-3% av den totala timvolymen. Detta skulle betyda att kalkyler baserade Blomqvists skattningar skulle ge effekter det faktiska arbetskraftsutbudet i storleksordningen 5-6%. skattningarna i Aaberge m.fl. tar iviss mån hänsyn till skillnader i faktisk och önskad arbetstid, varför motsvarande reduktion inte kan göras av deras skattning. Så långt avser analysen effekter av reduktionen av marginaleffekten i beskattningen av arbetsinkomster. Till denna skall läggas en effekt arbetskraftsutbudet som följer dels av att höjningen av den allmänna prisnivån reducerar reallönen efter skatt, dels av att en skärpt kapitalinkomstbeskattning reducerar hushållens inkomster. De flesta studier visar att substitutionseffekten dominerar över inkomsteffekten, vilket innebär att prishöjningen verkar i en dämpande riktning. Den skärpta kapitalinkomst-

20 Bilaga 4

beskattningen ger i gengäld upphov enbart till en inkomsteffekt som höjer arbetskraftsutbudet. Det är sannolikt att nettot av dessa båda effekter har en tämligen marginell inverkan arbetskraftsutbudet.

Längre medelarbetstid, snarare än högre arbetskraftsdeltagande. Ett ökat arbetskraftsutbud kan ta sig uttryck endera i att fler personer deltar i arbetskraften eller i att medelarbetstiden stiger. Det är sannolikt att skattereformen fr.a. kommer att visa sig i en längre medelarbetstid, medan effekten arbetskraftsdeltagandet torde bli marginell. Det främsta skälet till detta är att arbetskraftsdeltagandet i Sverige redan är mycket högt i jämförelse med andra länder. Det är dessutom trendmässigt växande fr.a. genom att yngre generationer kvinnor har ett högre arbetskraftsdeltagande än äldre. De grupper där det kan finnas utrymme för arbetskraftsdeltagandet att öka är fr.a. ungdomar i åldrar då många studerar, kvinnor med små barn, kvinnor i de äldsta yrkesaktiva åldersgrupperna samt pensionärsgruppen. En viktig förklaring till det höga arbetskraftsdeltagandet är att det svenska skatte- och bidragssystemet redan idag innehåller flera element som stimulerar ett högt arbetskraftsdeltagande. Grundavdraget fyller den funktionen. En stor del socialförsäkringsersättningarna är också av avhängiga arbetsmarknadsanknytning. Även marginalskatterna har spelat en viktig roll för arbetskraftsdeltagandets utveckling. Enligt Marianne Sundströms 1987 studie av deltidsarbetets utveckling innebar särbeskattningsreformen 1971 att kvinnornas marginalskatt reducerades, samtidigt som männens marginalskatt steg mer än kvinnornas under 1970-talet. Den utvecklingen bidrog till att männen minskade sina arbetstider medan kvinnorna i högre utsträckning gick ut på arbetsmarknaden deltid. En skattereform enligt PM 100 stimulerar ökat arbetskraftsdeltagande genom sänkta marginalskatter. Men den kan också ge en effekt i motsatt riktning, eftersom männens marginalskatter reduceras mer än kvinnornas, vilket i någon mån kan ge utveckling motsatt den under 1970-talet. Det finns således flera skäl som talar för att arbetskraftsdeltagandet sannolikt inte ökar i någon större utsträckning. Däremot är effekten medelarbetstiden mer entydigt positiv.

Effekter på arbetsinkomsterna. Vid en bedömning av skattereformens effekter produktionen är det naturligtvis inte dess påverkan utbudet av arbetskraft utan effekterna sysselsättningen som är avgörande. På lång sikt är det dock rimligt att räkna med att ett ökat utbud av arbetskraft innebär en motsvarande ökning av sysselsättningen. Det finns ingen anledning att det ökade arbetskraftsutbudet skulle ta sig uttryck i en varaktigt högre arbetslöshet. Det ur samhällsekonomisk och inte minst statsfinansiell synpunkt - relevanta måttet skattereformens långsiktiga effekter sysselsättningen är emellertid inte ökningen av antalet arbetade timmar i sig, utan istället den tillväxt av arbetsinkomsterna och därmed skattebaserna som denna

Bilaga 4 21

leder till. Ökningen arbetsinkomsterna är ett mått den ökade av sysselsättnigens bidrag till förädlingsvärdet. Denna ökning behöver inte vara proportionell mot antalet arbetade timmar. Som framgått ovan är effekten av skattereformen den disponibla timlön avsevärt mycket större i höga marginalskatteskikt än i lägre, vilket också innebär att effekten på arbetskraftsutbudet kan förväntas vara större för grupper som befinner sig i höga marginalskatteskikt. Eftersom den genomsnittliga timlönen rimligen är högre för inkomsttagare i höga marginalskatteskikt, innebär detta att de totala arbetsinkomsterna kan förväntas öka mer än volymen arbetade timmar. Om de totala arbetsinkomsterna kommer att öka mer än volymen arbetade timmar kommer det att registreras som en produktivitetsökning, förädlingsvärdet stiger mer än antalet arbetade timmar. Variationer i timlön för olika slags arbete uppfattas ofta som ett uttryck för skillnad i produktivitet. Ett sätt att tolka den produktivitetsökning som följer av skattereformen är att utnyttjandegraden av arbetskraft med hög produktivitet stiger mer än för arbetskraft med lägre produktivitet. Enligt en överslagsmässig beräkning torde en genomsnittlig effekt volymen arbetade timmar på 5-6% motsvara en effekt arbetsinkomsterna i storleksordningen 6-7%. Hänsyn har då tagits till att den osäkerhet som ligger i bedömningen av effekterna på arbetskraftsutbudet gäller i första hand för de höga inkomstskikten.

Slutsatser Den viktigaste slutsatsen av denna genomgång är att det råder en betydande osäkerhet om hur stora effekterna kan bli arbetskraftsutbudet av en skattereform. Det går att finna empiriskt stöd både för uppfattningen att skatternas betydelse är tämligen marginell och att en marginalskattesänkning skulle ge mycket stora effekter utbudet av arbetskraft. Såväl teoretiska, empiriska som intuitiva överväganden förefaller dock ge underlag för slutsatsen att skattereformen kan icke obetydliga effekter utbudet av arbetskraft. Aaberges m.fl. skattningar gav maximalt en ökning 2%, medan en mycket försiktig översättning av Blomquists skattningar pekade minst 5%. En del andra undersökningar, t.ex. Hanssons och Stuarts 1986 jämförelse mellan olika länders marginalskatter och arbetskraftsutbud, ger mer stöd för Blomqvists resultat än Aaberges. En någorlunda välgrundad gissning är att utbudet av arbetskraft lång sikt ökar med 4-5% mer med en skattereform jämfört med om skattereformen inte genomförs. För att ge perspektiv åt denna siffra kan nämnas att enligt arbetskraftsundersökningarna uppgick den genomsnittliga arbetstiden räknat för samtliga sysselsatta under 1988 till 31 14 timme per vecka och 84% av befolkningen i yrkesverksamma åldrar deltog i arbetskraften. En effekt arbetskraftsutbudet i den storleksordning som angavs ovan skulle då t.ex. motsvara en medelarbetstid som är 1 14 timmar per vecka längre och en l2 procents högre arbetskraftsdeltagande, i jämförelse med hur arbets-

22 Bilaga 4

kraftsutbudet skulle utvecklas utan skattereform. Under åren 1963-81 reducerades den genomsnittliga medelarbetstiden per sysselsatt med sammantaget ca 20%, dvs. med nära 1% per år, som en effekt av arbetstidsförkortningar, längre semester, ökad andel deltidsarbetande m.m.. Efter 1981 har medelarbetstiden istället stigit med sammantaget nära 3%, eller med 0,4% per år i genomsnitt t.o.m. 1988. Till stor del förklaras uppgången av en minskad andel deltidsarbetande, men även de heltidsarbetandes medelarbetstid har stigit. Sett i ett historiskt perspektiv motsvarar således en positiv effekt arbetskraftsutbudet med 4-5% en relativt kraftig höjning av medelarbetstiden. Men utvecklingen under 1980-talet visar samtidigt att det inte är en orimlig ökning. I en internationell jämförelse är medelarbetstiden i Sverige, räknat som årsarbetstid per sysselsatt, bland de kortaste. T.ex. beräknas att medelarbetstiden per sysselsatt i Förbundsrepubliken 1987 var 13% längre än i Sverige. Detta har tolkats som att det finns ett stort utrymme för att lägre marginalskatter skulle kunna ge längre medelarbetstid i Sverige. Nu är emellertid en sådan jämförelse inte helt rättvisande eftersom det finns ett samband mellan den kortare medelarbetstiden per sysselsatt och att Sverige har ett jämfört med andra Länder mycket högt arbetskraftsdeltagande, vilket bl.a. medför att olika former av betald frånvaro t.ex. föräldraledighet, är relativt hög i Sverige. När det gäller att bedöma den enskilde individens val av arbetstid är det medelarbetstiden räknat per person i arbete, snarare än per sysselsatt, som är den relevanta jämförelsenormen. Detta mått arbetstid uppgick 1988 till 37,6 timmar per vecka. Om en 4% längre arbetstid helt skulle ta sig uttryck i att enskilda väljer längre arbetstider skulle således detta motvsvara en ökning av medelarbetstiden till 39 timmar vecka. Även i detta perspektiv är effekt arbetskraftsutper en budet 4-5% relativt kraftig.

I vilket tidsperspektiv ökar arbetskraftsutbudet Det är rimligt att räkna med att den fullständiga anpassningen till ett nytt skattesystem sker över en ganska lång tidsperiod. Ett ökat arbetskraftsutbud kommer till stånd genom en rad olika typer av individuella och kollektiva beslut. Det handlar både om att t.ex. i högre grad ta ut övertidsersättning i pengar än i ledighet och om hur arbetstidsregler formas i avtal och lagstiftning. Sannolikt kan skattereformen komma att påverka arbetsutbudets utveckling under hela 1990-talet.

Bilaga 4 23

Hur förloppet över tiden ser ut är avhängigt bl.a. följande tre faktorer. Hur lång tid hushållens anpassning av det önskade arbetskraftsutbudet tar. Den här typen av beteendeanpassningar beskrivs ofta som en process där effekten av en förändring är störst efter dess genomförande, för att sedan successivt klinga av. Ett alternativ är en mer S-formad anpassningsprocess. En sådan profil skulle kunna motiveras med att det tar tid för hushållen att inse och ta hänsyn till att det ekonomiska utbytet mellan arbete och fritid har förändrats. Restriktioner i möjligheten att förändra arbetstid och sysselsättnings- grad. I ett kortsiktigt perspektiv finns begränsade möjligheter till anpassning, t.ex. välja en längre arbetstid i ett befintligt jobb. Ju längre tid som förflyter desto större är möjligheterna att olika sätt anpassa den faktiska arbetstiden till den önskade. Denna faktor talar därför för en över tiden växande effekt arbetskraftsutbudet, som så småningom kulminerar och vänder nedåt. Den viktigaste faktorn torde dock vara konjunkturläget, eller - snarare läget arbetsmarknaden. Det har sannolikt en stor betydelse för effekten av skattereformen vilket konjunkturläge som råder då den genomförs. Detta utvecklas mer i avsnitt

1990-talet inleds med en reduktion av arbetstiderna som en följd av förlängningen av föräldraledigheten och genomförandet av en sjätte semestervecka. Den sammantagna effekten av båda dessa reformer kan uppskattas till 2 12%. Vid frånvaro av skattereform är det också rimligt att räkna med att den stigande medelarbetstiden bromsas upp under 1990talet, bl.a. som en följd av de senaste årens realinkomstförbättring. Skattereformens effekter skall då ses mot bakgrund av denna referensutveckling. En total effekt 4—5% under 1990-talet motsvarar en genomsnittlig årlig tillväxt av medelarbetstiden ca 0,4%. Skattereformen skulle således kunna leda till att medelarbetstiden fortsätter stiga samma sätt som under 1980-talet, medan en utebliven skattereform skulle leda till en stagnation av arbetstiden.

4.1.2 Vidare aspekter effekterna arbetsmarknaden

Skattereformens betydelse för utvecklingen arbetsmarknaden handlar inte enbart om effekten volymen arbetade timmar. Särskilt i ett långsiktigt perspektiv finns det anledning att uppmärksamma effekter vad avser arbetsmarknadens funktionssätt i andra avseenden. En sådan aspekt är rörligheten på arbetsmarknaden, dvs. benägenheten att byta arbetsgivare ocheller bostadsort extern rörlighet eller att byta arbetsuppgifter hos samme arbetsgivare intern rörlighet. Den samhällsekonomiska betydelsen av rörlighet arbetsmarknaden ligger i att en hög grad av rörlighet innebär att utbudet av arbetskraft snabbt kan anpassas till förändringar i arbetskraftsefterfrågans sammansättning som följer av ändrade prisrelationer, produktionsförhållanden etc.. Arbetskraft flyttar lättare över från lågproduktiv till högproduktiv verksamhet. Expansiva

24 Bilaga 4

sektorer i ekonomin får lättare att rekrytera arbetskraft. Därmed kan inflationsdrivande flaskhalsproblem undvikas. Man brukar ofta skilja mellan två slags drivkrafter bakom rörligheten arbetsmarknaden. Den ena är arbetslöshet eller risk för arbetslöshet push-rörlighet, den andra är möjligheten till ett bättre jobb pullrörlighet. Det är den senare typen av rörlighet som kan komma att påverkas av skattereformen. Byte av jobb är alltid förenat med en viss uppoffring och kostnad för den enskilde, t.ex. i form av byte av bostad, psykologisk omställning etc., med även en risk att ett nytt jobb inte skall stämma med förväntningarna. Dessa kostnader måste vid en pull-rörlighet kompenseras av skillnader mellan jobben bl.a. vad avser lönen. Empiriska studier av rörligheten arbetsmarknaden visar att variationer i olika mått på rörligheten till största delen förklaras av konjunkturella variationer i efterfrågan arbetskraft. Men dessa studier visar också att vid en given efterfrågan arbetskraft påverkas rörligheten signifikant av löneskillnader mellan olika jobb. Det är rimligen löneskillnaden efter skatt som har betydelse för beslut att byta jobb eller arbetsuppgifter. Skattereformen kommer att ha två om konsekvenser med betydelse för rörligheten. Den viktigaste är att en reduktion marginalskatten medför att en viss löneskillnad mellan två av jobb räknat före skatt får större betydelse för marginella skillnaden i arbetsinkomst efter skatt. Skattereformen kommer att medföra att det ekonomiska utbytet av att byta mellan två jobb med samma arbetstid men olika lön, förbättras med nära 13 för den som får sin marginalskatt sänkt från 47% till 30%. [1-0.31-0.47]. Denna effekt uppstår även om lönestrukturen efter skatt påverkas i begränsad utsträckning av skattereformen, vilket hänger samman med att skattereformen fr.a. reducerar progressionen i skatteskalan, marginalskatten reduceras mer än genomsnittsskatten. Detta kan antas få en icke obetydlig effekt på rörligheten. En annan effekt är att vid en given lönespridning före skatt tenderar lönespridningen efter skatt att vidgas något genom att skattens andel av en arbetsinkomst relativt sett reduceras mer för högavlönade jobb än för lågavlönade. Detta gäller åtminstone om löneskillnaden är sådan att den samlade arbetsinkomsten ger beskattningsbara inkomster som med dagens skatter ligger i olika marginalskatteskikt. En invändning är dock att de relativlöner före skatt som kan observeras idag i någon mån har anpassats för att ge en relativlönestruktur efter skatt som står i överensstämmelse med efterfrågan och utbud arbetsmarknaden. Efter en förändring i skattesystemet skulle det således skapas en tendens för relativlönerna före skatt att anpassas i riktning mot att den relativlönestruktur efter skatt som rådde före skattereformen. En ökad rörlighet arbetsmarknaden ger en samhällsekonomiskt effektivare allokering av arbetskraften mellan olika sektorer i ekonomin. Detta är liktydigt med ett nivålyft av produktionen. Men en högre rörlighet kommer även att ge möjlighet till en varaktigt högre tillväxttakt. Expansiva delar ekonomin kommer att kunna rekrytera arbetskraft och därmed av öka produktionen snabbare och till en lägre kostnad eftersom den lönedifferens före skatt gentemot andra sektorer som krävs för att locka

Bilaga 4 25

till sig arbetskraft blir mindre. Det går därmed snabbare att anpassa sysselsättningens sammansättning till förskjutningar i efterfrågans sammansättning. Pakten i strukturomvandlingen ökar och risken för en löneinflation som kan följa snabba strukturförändringar reduceras. Ett annat område där skattereformen kan betydelse, om än mycket svåruppskattad, gäller utbildningen. Individens val av omfattning och inriktning på utbildningen påverkas naturligtvis av en lång rad faktorer av social karaktär. Men även den ekonomiska avkastningen utbildning i termer av möjligheten till en högre timlön har betydelse. Analogt med resonemanget ovan kommer en given bruttolöneskillnad mellan olika jobb, som kan tillskrivas olikheter i utbildning, att få ökad betydelse och därmed höja avkastningen på utbildning räknat efter skatt. Särskilt i ett längre tidsperspektiv kan detta komma att ha betydelse för hur många som väljer längre utbildningar och även för val av inriktning på utbildningen. En högre genomsnittlig utbildningsnivå och en mer produktiv inriktning utbildningen ger förutsättningar för en snabbare produktivitetsutveckling och en bättre anpassningsförmåga arbetsmarknaden.

4.1.3 Arbetskraftsutbud, löneutveckling och investeringar

Utbudseffekten En ökad tillgång på arbetskraft bör verka dämpande lönekostnadsutvecklingen. Konkurrensen om arbetskraft minskar. Risken för överskottsefterfrågan och snabb löneglidning delar av arbetsmarknaden reduceras när möjligheten att höja arbetstidsuttaget ökar. I ett läge med brist arbetskraft bör en snabbare tillväxt av arbetskraft kunna ha tydlig effekt en löneökningstakten. Hur stor betydelse en utbudsökning skall tillmätas vid balanseen mer rad situation på arbetsmarknaden är emellertid inte klart. I teoretiska och empiriska modeller av löneutvecklingen påverkas denna av arbetskraftsutbudet genom variationer i arbetslösheten. Empiriska studier visar att en höjning av arbetslösheten har en klart dämpande effekt löneökningstakten. Men den utbudsökning som kan förväntas följa av en reformerad inkomstbeskattning kan förmodas i ganska ringa utsträckning ta sig uttryck i en öppen arbetslöshet, i den mån den inte direkt svarar mot en ökad sysselsättning. Detta gäller särskilt om merparten av utbudsökningen tar formen av önskemål om längre arbetstider. Då blir resultatet snarare en ökad undersysselsättning eller latent arbetslöshet. En sådan uppgång har förmodligen en mindre dämpande effekt på lönerna än vad en ökad öppen arbetslöshet skulle ha.

Två hypoteser om marginalskatten Men skattereformen kommer att påverka den framtida lönebildningen oberoende av effekterna arbetskraftsutbudet. En ofta förekommande hypotes ärju att lägre marginalskatter dämpar löneutvecklingen därför att det krav bruttolönökning före skatt som krävs för att uppnå en viss real löneökning efter skatt reduceras. Ett sådant resonemang finns också i

lO-RlNK 4

26 Bilaga 4

direktiven till inkomstskattekommitten. Med 47% marginalskatt och 4% inflation krävs det en bruttolöneökning 9,4% för att få ut reallöneökning på 1%, medan en marginalskatt på 30% reducerar kravet på bruttolöneökning till 7,1%. Detta talat för att lönekraven dämpas. Problemet är att detta resonemang kan vändas till sin motsats. Med lägre marginalskatter blir ett givet krav på löneökning efter skatt billigare för arbetsgivaren i form av lönekostnadsökning före skatt och därmed minskar risken för negativa effekter på sysselsättningen. Detta minskar incitamenten för de fackliga organisationerna att hålla tillbaka nettolönekraven. Avgörande för vilken av dessa hypoteser som är den mest relevanta är vilken faktor som är den drivande bakom lönekraven: hur stor löneökning som uppnås efter skatt eller hur mycket arbetsgivaren och arbetsmarknaden tål. Teoretiskt går det därför inte att dra någon bestämd slutsats om att lägre marginalskatter dämpar löneökningstakten.

Kompensationskrav Tidigare antyddes att skatteeffekter rimligen beaktas vid lönesättningen för ett jobb, dvs. skattesystemet påverkar i någon utsträckning relativlönestrukturen före skatt. En marginalskattesänkning enligt förslaget i PM 100 innebär initialt att spridningen i relativ lön räknat efter skatt vidgas. Detta skapar en tendens till utjämning av relativlönerna före skatt, dvs. lågavlönade kommer att kräva en kompensation. En sådan löneutjämning är till viss del marknadskonform, dvs förenlig med utbud och efterfrågan olika typer av arbetskraft, just därför att lönerna anpassats till skatterna. Denna utjämningstendens förstärks om utbudet av arbetskraft ökar särskilt mycket bland högavlönade. Problemet är att det kan vara svårt att uppnå en löneutjämning utan att den genomsnittliga löneökningstakten blir högre.

Investeringar och produktion Sammantaget förefaller de argument som kan anföras för att skattereformen skall ha en dämpande effekt lönekostnadernas utveckling väga tyngre än argumenten emot. Men sannolikt är effekten inte så betydelsefull som ibland görs gällande. En lägre löneökningtakt innebär en bättre utveckling av den svenska konkurrenskraften. Detta bör i sin tur medföra högre investeringar och produktion i Sverige i jämförelse med en utveckling utan skattereform. På riktigt lång sikt kommer alltid ett högre arbetskraftsutbud att motsvaras av en högre sysselsättning. Detta leder också till en motsvarande anpassning av kapitalstocken. En sänkning av lönekostnaderna i relation till kapitalkostnaderna medför att produktionen tenderar att använda mer arbetskraft och mindre kapital. Produktionen blir mer arbetskraftsintensiv. Men en högre sysselsättning per kapitalenhet måste till konsekvens att kapitalstockens produktivitet stiger. En höjning av kapitalets produktivitet är liktydig med en höjd real avkastning investeringar i Sverige. Detta gör att investeringar blir mer

Bilaga 4 27

lönsamma, därför att avkastningen på dessa stiger. På lång sikt tenderar värdet av det produktionstillskott som en ökning av kapitalstocken åstadkommer, värdet av kapitalets marginalprodukt, att vara lika med kostnaden för kapital, d v s räntan. För en liten öppen ekonomi kan kapitalkostnaden, avkastningskravet, betraktas som internationellt bestämt och sålunda given. Det ökade arbetskraftsutbudet skapar således en positiv differens mellan den faktiska avkastningen kapital och det krav avkastning som investerare både i Sverige och utomlands ställer. Detta skapar förutsättningar för en snabbare tillväxt av kapitalstocken, dvs. investeringsnivån stiger. Denna acceleration av kapitalstockens tillväxt kommer att fortgå tills dess att kapitalstocken blivit så stor att den marginella avkastningen har återförts till avkastningskravet.

4.2 Effekter via hushållens sparande

4.2.1 Hushållens sparande

I direktiven till utredningen om reformerad inkomstbeskattning anges som ett mål med förändringarna i skattesystemet att de skall bidra till att höja hushållssektorns sparande. Det anges vidare att ett ökat hushållssparande är en förutsättning för en nödvändig ökning av de totala investeringarna i ekonomin. Bakom principen om likformighet i kapitalinkomstbeskattningen ligger vidare tanken att sparandet skall styras mot mer produktiva former än vad dagens skattesystem ger upphov till, med innebörden att en förändrad allokering av sparandet har en motsvarighet i kapitalbildningens fördelning olika sektorer med olika produktivitet. Hushållens sparande innefattar i detta sammanhang såväl finansiellt sparande i räntebärande tillgångar eller aktier, som realt sparande, eller snarare investeringar, i fastigheter och varaktiga konsumtionsvaror. Inköp av varaktiga konsumtionsvaror registreras som konsumtion men bör i detta sammanhang betraktas som investeringar. Hur beskattningen av kapitalinkomster påverkar hushållens sparande finns behandlat i två underlags-PM till inkomstskatteutredningen, dels av Krister Andersson, dels av Jonas Agell och Per-Anders Edin. Vidare görs i PM 59 av Jörgen Appelgren en uppskattning av hur förslagen till förändringar i kapitalinkomstbeskattnin gen skulle kunna påverka hushållens sparande. Av dessa rapporter, och annan litteratur området, går att dra några viktiga slutsatser om skatternas effekter sparandet. Dagens beskattning av kapitalinkomster medför att skattebelastningen varierar kraftigt mellan olika sparformer. Detta innebär att även om olika former av sparande ger samma avkastning före skatt så är det mycket stora skillnader i avkastning mellan dem efter skatt. Ett annat sätt att formulera detta är att det krav avkastning före skatt som ställs olika former av sparande för att uppnå en given avkastning efter skatt varierar kraftigt. Dessa skillnader i avkastningskrav vidgas vid en högre inflationstakt och vid en högre marginalskattesats. Det är vidare så att en lånefinansiering av sparandet sänker avkastningskravet före skatt. Dessa skillnader i avkastning efter skatt uppkommer därför att

28 Bilaga 4

principerna i den skattemässiga beräkningen av inkomst av kapital skiljer sig mellan olika typer av sparande. Avkastningen vissa former av sparande beskattas nominellt, dvs. utan hänsyn till inflationen, medan den för andra former i princip beskattas realt. Vissa former av kapitalavkastning är helt skattebefriad. En jämförelser mellan olika sparformer visar att dagens skattesystem leder till att sparande i egna hem och varaktiga konsumtionsvaror ger högre real avkastning efter skatt än sparande i finansiella tillgångar givet att avkastningen före skatt är lika stor. Vidare medför en lånefinansiering av realt sparande att den reala avkastningen efter skatt det egna kapitalet kan bli högre än vid egenfinansiering och fr.a. att skillnaden i avkastning före och efter skatt vidgas ytterligare. Det är rimligt att dessa skillnader i avkastning som skapas av skattesystemet också har en effekt hushållens val av sparande. Den empiriska undersökning som redovisas i Agell-Edin:s PM, liksom den historiska utvecklingen, ger också stöd för att så är fallet. Under 1970-talet var inflationstakten och marginalskatterna högre än under 1960-talet, vilket gav mer gynnsamma villkor för det reala sparandet i jämförelse med finansiellt sparande. Under 1970-talet steg också hushållens reala sparkvot, medan den finansiella sparkvoten sjönk. Under 1980-talet har inflationstakten varit lägre samtidigt som skattereformen 1982 medförde en reduktion av de i detta avseende relevanta marginalskattesatserna. Fram till 1985 innebar också utvecklingen en kraftig nedgång av det reala sparandet medan det finansiella steg något. Därefter har det finansiella sparandet reducerats markant, men detta hänger troligen främst samman med en annan aspekt hushållens sparande, nämligen slopandet av flera kvantitativa regleringar kreditmarknaden. De förändringar i skattesystemet som föreslås i PM 100 kan förväntas medföra bl.a. att Den reala lânekostnaden efter skatt blir markant högre, genom att låneräntor dras av mot en betydligt lägre skattesats än i dagens skattesystem. Vid en sexprocentig inflationstakt är den reala kostnaden efter skatt för ett lån som kräver en ränta 12% med dagens skattesystem 0,4% [1-0,4712 6]. I ett reformerat skattesystem skulle motsvarande kostnad uppgå till 2,4%,[1-0,3 12 6]. - Detta kommer att medföra att den reala kostnaden efter skatt för belånade varaktiga konsumtionsvaror stiger påtagligt, vilket rimligen leder till en minskad efterfrågan dessa och således ett i detta avseende minskat sparande. Vad gäller det finansiella bruttosparandet påverkas detta av två motverkande förändringar. En effekt av skattereformen är att avkastningen fullt beskattat sparande stiger, genom att t.ex. intäktsräntor beskattas med 30% istället för med marginalskatten. Denna effekt är större högre marginalskatten är i dagens system. Samtidigt medför basbreddningen i beskattnigen av kapitalinkomster att avkastningen idag obeskattat sparande sparande med avkastning under sparavdraget, allemanssparande och pensionssparande försämras. Det är därför oklart

Bilaga 4 29

vilken nettoeffekten villkoren för finansiellt bruttosparande kan bli. Enligt Appelgrens PM försämras villkoren för ungefär 50% och förbättras för 30% av hushållens finansiella sparande räknat olika sparformers andelar av hushållens löpande bruttosparande under de senaste åren. Eftersom sparandets fördelning olika former har anpassats till dagens regler kan dessa siffror inte översättas till förhållanden efter en eventuell skattereform. Sannolikt är effekten bruttosparandet tämligen marginell. 3. Kostnaden för innehav av eget hem, både vad beträffar villor och bostadsrätter, stiger vid dagens priser dels genom att värdet av ränteavdrag minskar, dels genom en högre löpande beskattning. Till skillnad från vad som är fallet för varaktiga konsumtionsvaror uppstår en kapitaliseringseffekt, dvs. att villa- och bostadsrättsmarknaderna reagerar stigande boendekostnader genom att priset egna hem tenderar att sjunka som en följd av minskad eftefrågan.

Till bilden hör dock att enligt PM 100 skall även räntesubventionerna till hyresrätter reduceras med hänsyn till att värdet av ränteavdrag för villaoch bostadsrättslån minskar. Detta innebär att boendekostnaden även för hyresrättslägenheter stiger, vilket håller tillbaka en eventuell förskjutning i boendeefterfrågans sammansättning till nackdel för villor och bostadsrätter. Generellt högre boendekostnader kan emellertid förväntas medföra en generellt lägre efterfrågan på bostäder. En motverkande faktor är dock den tillväxt i hushållens disponibla inkomster som följer av skattesänkningen i sig, men även av ett ökat arbetskraftsutbud och arbetsinkomster, som genererar en positiv inkomsteffekt på efterfrågan bostäder. Skattereformen kommer sannolikt att innebära ett prisfall på fastighetsmarknaden jämfört med en utveckling utan skattereform, även om det inte behöver bli betydande. Lägre fastighetspriser kommer, även lång sikt, att i sin tur resultera i en mindre omfattning ny- och ombyggnad av bostäder. Därmed blir hushållens reala sparande lägre. Sammantaget innebär skattereformen att det kommer att ske en utjämning av skillnaderna i skattebelastning mellan olika sparformer. Detta kommer sannolikt att resultera i en långsiktig förskjutning i hushållens sparande från realt till finansiellt sparande, fr.a. minskad genom en skuldsättning. Innebörden i detta är således att hushållens efterfrågan krediter minskar liksom deras investeringar i fastigheter och varaktiga konsumtionsvaror. Samtidigt kan banksparande, aktiesparande m.m. komma att öka i någon mån. Som framgår av Appelgrens PM är det däremot i praktiken inte möjligt att beräkna hur summan av finansiellt och realt sparande i hushållssektorn kan komma att påverkas.

4.2.2 Det internationella beroendet och investeringarna

I ett tillväxtperspektiv är det primärt inte skatteförändringarnas effekter sparandet som är det intressanta utan effekterna investeringarna och

30 Bilaga 4

därmed tillväxten av produktionskapitalet. Den centrala frågan är därför vilket samband som råder mellan å ena sidan förändringar i sparandet och å andra sidan nivån och inriktningen investeringarna. Denna fråga finns teoretiskt analyserad i en underlags-PM till inkomstskattekommittén av Peter Englund. Det framgår där att den faktor som avgör vilka effekter en sparandeförändring kan få investeringarna är graden av integration mellan svensk och internationell kapitalmarknad. Med internationell integration avses då hur lättrörligt finansiellt och realt kapital är över gränsen. Detta rymmer två aspekter, dels möjligheterna att finansiera investeringar i Sverige den internationella kapitalmarknaden, dels utrymmet för företag att välja lokalisering av reala investeringar till Sverige eller till utlandet. I en sluten ekonomi, där den inhemska kapitalmarknaden är helt avskärmad från utlandet, skulle ett ökat finansiellt sparande inom hushållssektorn medföra att utbudet av kapital ökade. Detta skulle i sin tur ge en lägre räntenivå och stimulera investeringarna, genom att företagens finansieringskostnader blev lägre. Hushållens sparande skulle således i högre utsträckning absorberas i företagssektorn. I en öppen ekonomi, med en fullt integrerad kapitalmarknad, förehåller det sig annorlunda. Genom att företag kan välja var de vill investera kommer kravet förväntad avkastning på investeringar räknat efter skatt att vara internationellt bestämt. På motsvarande sätt kommer räntenivån att vara helt internationellt bestämd. Detta medför att om det inhemska sparandet ökar, som en följd av en förändrad beskattning av kapitalinkomster, så har detta ingen effekt räntenivån och därmed inte investeringarna. Sparande och investeringsbesluten är helt separerade. I en sådan ekonomi är det ur skattesynpunkt en avgörande skillnad mellan skatter kapital som används i Sverige respektive skatter kapital som ägs i Sverige. Denna distinktion finns utredd bl.a. av Ingemar Hansson 1986. Ur tillväxtsynpunkt är det frågan om hur det kapital som används i Sverige påverkas vid en skatteförändring som är den relevanta. Detta kapital påverkas enbart av sådana skatter som skapar en skillnad mellan avkastningen före och efter skatt investeringar i Sverige. Om skatten använt kapital sänks så medför detta att avkastningen efter skatt från inhemska investeringsprojekt initialt blir högre än det internationellt bestämda kravet avkastning efter skatt. Detta leder i sin tur till att inhemska och utländska företag finner det mer lönsamt att investera i landet, det uppstår en real kapitalimport och ökade investeringar. Denna process kommer att fortgå tills dess att avkastningen efter skatt återförts till den internationellt bestämda normen. En förändring beskattningen av kapital som ägs av inhemska hushåll av kommer inte att ha motsvarande effekt. De påverkas inte av om avkastninhärrör från investeringar inom eller utom landet. Om skillnaden i gen avkastning före och efter skatt reduceras kommer det att kunna leda till ett ökat sparande, men eftersom inhemska investeringar inte blivit mer förmånliga relativt utlandet kommer detta sparande att erbjudas den internationella kapitalmarknaden. investerarna påverkas övurhuvudtaget inte eftersom kapitalkostnaden avgörs av den internationellt bestämda

Bilaga 4 31

räntan. Beskattning av ägt kapital är därför en beskattning av sparande medan beskattningen av använt kapital är liktydigt med beskattning av investeringar. Den skatt som träffar avkastningen kapital som används i Sverige bestäms av företa gsbeskattningen, medan den personliga kapitalinkomstbeskattningen avser just skatt på kapital som ägs i Sverige. Slutsatsen av ett antagande om en fullständig internationell integration skulle då vara att reformen i PM 100 inte direkt skulle påverka investeringarna. Dessa skulle istället beröras av de skatteförändringar som kan komma att föreslås av företagsskattekommitten. Frågan är då hur rimligt ett antagande om internationell integration kapitalmarknaden är. Här förefaller finnas utrymme för olika tolkningar. Krister Andersson pekar i sin underlags-PM på att en jämförelse mellan olika länder visar en stark samvariation mellan sparandet och investeringar, vilket inte borde vara fallet vid en integration. Han finner också att företagens val av finansiering mellan inhemskt och utländskt kapital inte förefaller överensstämma med vad som borde följa vid en integrerad kapitalmarknad. Han drar därför slutsatsen att kapitalmarknaden inte är helt integrerad. En förändring i inhemskt sparande borde då påverka räntan och investeringarna. Englund menar å sin sida att dessa observationer bl.a. kan vara följden av valutaregleringen. Ett avskaffande av valutaregleringen skulle därför ge ökad relevans åt ett antagande om internationell integration. Men även vid en fullständig internationell integration finns det likväl mekanismer som ger ett direkt samband mellan sparande och investeringar. Det ena gäller egna företagare. En egen företagare överväger sannolikt i ganska liten utsträckning investeringar i andra länder och han kvarstår som inhemsk ägare av kapitalet. Sparande och investeringsbeslut sammanfaller, likaså sammanfaller beskattning av ägt och använt kapital. En utvärdering av hur skattereformen totalt sett kommer att påverka investeringar i mindre företag måste därför beakta både företagsbeskattning och inkomstbeskattning. Den andra mekanismen som förbinder sparande och investeringar vid en internationell integration är bytesbalansrestriktionen. En höjd investeringsnivå vid ett givet sparande leder definitionsmässigt till en försvagning av bytesbalansen. Om bytesbalanssaldot uppfattas som en viktig ekonomisk-politisk indikator, hålls investeringarna tillbaka med hänsyn till bytesbalansen. En skatteförändring som höjer hushållens finansiella sparande påverkar i sig bytesbalansen positivt. Detta skapar därför ett utrymme att med bibehållande av extern balans släppa fram en högre investeringsvolym. Ett alternativt sätt att se detta skulle vara ett ökat sparande skapar en press uppåt valutan, vilket ger utrymme för en lägre ränta i Sverige och därmed högre investeringar. Dessa överväganden indikerar att effekterna kapitalbildningen torde vara tämligen begränsade vad gäller de förändringar som föreslås inom ramen för inkomstskattekommitten. Men denna slutsats gäller den direkta effekten investeringarna, under förutsättning att andra förhållanden i ekonomin är oförändrade. Som framgick av föregående avsnitt är det

32 Bilaga 4

sannolikt att de föreslagna förändringarna i inkomstbeskattningen lång sikt kan komma att påtagliga effekter arbetsmarknaden, genom ett ökat utbud av arbetskraft och en höjd arbetsproduktivitet. Dessa förändringar kommer i sin tur att påverka investeringsnivån.

5 Effekten i ett stabiliseringspolitiskt perspektiv

5.1 Inledning

Det huvudsakliga motivet för skattereformen är att den skall bidra till att samhällsekonomin fungerar bättre i ett långsiktigt perspektiv. De tre aspekter som är av vikt i detta avseeende är, som tidigare nämnts, betydelsen av skattereformens dynamiska effekter den offentliga sektorns finanser, hushållens välfärd samt produktionskapaciteten och den ekonomiska tillväxten. De långsiktiga och strukturella effekterna av skattereformen är således de centrala. Skattereformen kan emellertid få betydande konsekvenser också i ett stabiliseringspolitiskt perpektiv. Kunskaperna om dessa är emellertid begränsade. Ibland är det möjligt att uttala sig om åt vilket håll effekterna sannolikt går men sällan är det möjligt att med säkerhet uttala sig om effekternas storlek enskilda år. Till grund för uppskattningarna av effekternas riktning och storlek ligger bland annat ett större antal simuleringar med konjunkturinstitutets ekonometriska konjunkturmodell. Eftersom denna modell är en i huvudsak efterfrågestyrd modell, och flera väsentliga effekter av skattereformen l första hand påverkar utbudssidan av ekonomin, har det inte varit möjligt att med modellen simulera de totala effekterna av skattereformen. Modellen har istället använts konsistent ram för analysen] som en Utbudseffekterna har uppskattats utanför modellen och satts in som utifrån givna förutsättningar. De effekter som anges i texten skall ses som förändringar jämfört med ett tänkt referensfall där skattereformen inte genomförs. Analysen har koncentrerats på skattereformens effekter utbudet av arbetskraft, löner och priser, privat konsumtion och hushållssparande, den offentliga sektorns finanser samt bytesbalans och tillväxt. Detta är i huvudsak samma typ av effekter som analyseras i avsnitt 4 med den skillnaden att tidsperspektivet nu är kortsiktigt. Vissa av målvariablerna, t.ex. bytesbalansen behandlas dock mer utförligt här.

5.2 Utbudet av arbetskraft

Såsom redogjorts för i kapitel 4 visar ett flertal studier att sänkta inkomstskatter medför ett ökat arbetskraftsutbud. Det råder emellertid en betydande osäkerhet om hur stora effekterna blir och hur förloppet ser ut över tiden. Därmed är det också oklart hur stor den kortsiktiga ökningen av arbetskraftsutbudet och sysselsättningen till följd av skattereformen blir. De studier som gjorts av hur arbetskraftsutbudet reagerar förändringar i skattesystemet innehåller ingen analys av hur effekterna fördelar sig över

Bilaga 4 33

tiden. Detta är bl.a. en konsekvens av att studierna är baserade på jämförelser mellan individer vid en given tidpunkt. Såsom tidigare redovisats är förloppet över tiden bl.a. beroende av hur lång tid hushållens anpassning till det önskade arbetskraftsutbudet tar samt till restriktioner i möjligheten att förändra arbetstid och sysselsättningsgrad. Emellertid är den viktigaste faktorn vad gäller skattereformens kortsiktiga effekter arbetskraftsutbudet sannolikt det konjunkturläge som råder då den genomförs. I detta sammanhang finns det anledning att skilja mellan önskat och faktiskt arbetskraftsutbud. Med önskat arbetskraftsutbud avses hur mycket hushållen egentligen skulle vilja arbeta medan det faktiska arbetskraftsutbudet är det utbud som kommer till uttryck i sysselsättningen och som registreras i statistiken. Skattereformen innebär att det önskade arbetskraftsutbudet stiger. Vid en låg efterfrågan arbetskraft och hög arbetslöshet kan del en en personer tänkas avhålla sig från att aktivt söka arbete, samtidigt som de deltidsarbetande som vill ha en längre arbetstid inte finner möjlighet att efterfråga sådana arbeten. Detta leder sannolikt till att skillnaden mellan det önskade och det faktiska arbetskraftsutbudet ökar. Det faktiska arbetskraftsutbudet stiger inte lika mycket som det önskade. Vid en hög arbetskraftsefterfrågan och låg arbetslöshet är det däremot lättare att arbete alternativt att öka arbetstiden. Det är därför rimligt att räkna med att den kortsiktiga effekten det faktiska arbetskraftsutbudet blir större om skattereformen genomförs i en högkonjunktur än om den genomförs när efterfrågan på arbetskraft är svag. Mot bakgrund av dels de tidigare uppskattade långsiktiga effekterna av skattereformen på arbetskraftsutbudet, dels att det är rimligt att räkna med att den fullständiga anpassningsprocessen arbetskraftsutbudet till av ett nytt skattesystem inte kommer att vara slutförd inom det korta tidsperspektiv som behandlas här, uppskattas den faktiska ökningen av arbetskraftsutbudet till i storleksordningen 12% i genomsnitt år de per första tre åren. Denna uppskattning av ökningen av arbetskraftsutbudet ligger i linje med den dämpade konjunkturbild som redovisades i den medelfristiga analys av den ekonomiska utvecklingen som ingick i den reviderade nationalbudgeten för 1989. I den utsträckning som det råder brist arbetskraft när reformen genomförs kommer det ökade arbetskraftsutbudet att absorberas av en högre sysselsättning. Om det inte råder brist arbetskraft kan ett ökat arbetskraftsutbud i ett första skede ta sig uttryck i tendenser till stigande arbetslöshet. Det kommer då att dröja längre tid innan skattereformen fått sådana effekter ekonomin att produktion, och därmed efterfrågan arbetskraft, vuxit i sådan omfattning att ökningen av arbetskraftsutbudet fångas upp i en höjd sysselsättning.

5.3 Löner och priser

I kapitel 4 konstaterades att det inte går att teoretiskt dra någon bestämd slutsats om att lägre marginalskatter dämpar löneökningstakten. Ekonometriska studier av lönebildningen tyder emellertid att en sänkning av

34 Bilaga 4

inkomstskatterna har en dämpande effekt löneökningarna. Slutsatser rörande rörande skattereformens effekter på löner, priser och sysselsättning baserade ekonometriskt skattade samband avseende pris- och lönebildningen måste emellertid tolkas med stor försiktighet. Det beror bl.a. att lönefunktionerna är skattade under en tidsperiod med smärre successiva skatteförändringar, varför de inte kan användas för att avgöra hur lönebildningen påverkas av införandet av en så omfattande skattereform som det här är frågan om. Avgörande för skattereformens effekter löneutvecklingen torde vara hur skattefrågan hanteras i avtalsförhandlingarna. I den utsträckning de avtalade löneökningarna hålls nere en låg nominell nivå till följd av att inkomstskatten sänks torde även de totala löneökningarna avtalade löneökningar och Iöneglidning dämpas av skattereformen. Det bör i detta sammanhang beaktas att det är frågan om en mycket stor sänkning av inkomstskatten och att det är mycket väsentligt för den samhällsekonomiska balansen att skattesänkningen beaktas i avtalsförhandlingarna. Såsom nämnts i kapitel 4 påverkar skattesystemet i viss mån relativlönestrukturen före skatt. Således är de relativlöner före skatt som råder före skattereformen i viss utsträckning anpassade för att ge en relativlönestruktefter skatt som står i överensstämmelse med utbud och efterfrågan ur arbetsmarknaden. Spridningen i lönestrukturen efter skatt ökar emellertid då skattereformen träder i kraft. Om det finns starka krafter i lönebildningen som verkar för att återställa relativlönerna efter skatt såsom de var före reformen, kan kompensationskraven från de lägre avlönade leda till att den genomsnittliga löneökningstakten drivs upp. Det är emellertid också möjligt att marginalskattesänkningen kan leda till att lönerna före skatt för de högre avlönade kommer att öka långsammare, vilket bör dämpa kompensationskraven. Om skattereformen leder till ett ökat arbetsutbud bland de högavlönade kan dämpandet på löneökningstakten för dessa löntagargrupper. Uttaget sociala avgifter samtliga typer av arbetsersättningar av innebär ökad kostnad för arbetsgivaren. Detta har sannolikt en viss en dämpande effekt på löneökningarna. Nettot av breddningen av basen för mervärdeskatten och slopandet resp. minskningen vissa punktskatter kommer att innebära en engångshöjning av konsumentpriserna. Den underliggande prisökningstakten påverkas av däremot inte dessa förändringar under förutsättning att inflationsav förväntningarna inte ökar i och med prisnivåhöjningen. Engångshöjningen prisnivån kan i viss mån förväntas att motverka skattesänkningens av initialt dämpande effekt lönerna. Sammantaget förefaller det troligt att skattereformen har en dämpande effekt löneökningarna det första året och att detta i sin tur verkar dämpande på prisökningarna. På längre sikt torde därutöver den typ av utbudseffekter som diskuterades i kapitel 4 komma att ha vissa dämpande effekter löne- och prisökningarna.

Det bör i detta sammanhang noteras att betänkandet om en reformerad inkomstbeskattning innehåller förslag som, i kombination med varandra,

Bilaga 4 35

inte torde innebära någon genomsnittlig kostnadsökning för konsumenten, men som kommer att registreras som en uppgång i konsumentprisindex KPI. Det gäller borttagandet av schablonbeskattningen av småhus i kombination med en höjning av fastighetsskatten.

5.4 Privat konsumtion och hushållssparande

Skattereformen beräknas leda till att hushållens realt disponibla inkomster blir högre 1991 än vad de skulle ha blivit utan reform. Ökningen av hushållens realt disponibla inkomster uppskattas till i storleksordningen ca 1% i genomsnitt per år under de första tre åren. Effekten av skattereformen på hushållens totala sparande är som tidigare nämnts osäker. Av störst betydelse i detta sammanhang torde vara att ränteavdragen minskar, vilket höjer kostnaden för att låna pengar. Det kan förväntas leda till en minskad upplåning i hushållssektorn, och därmed till ett ökat nettosparande. Den föreslagna sänkningen av skatten kapitalinkomster, från dagens marginalskattesatser till 30%, bör också leda till ett ökat sparande. Å andra sidan kan förslagen den idag i princip om att skattebefriade avkastningen på allemanssparande och pensionsfonder skall beskattas med 20% och att det extra avdraget för inkomst av kapital skall slopas, antas leda till ett minskat sparande. Sammantaget torde skattereformen leda till en ökning av hushållens finansiella sparande. Sannolikt kommer denna effekt att slå igenom relativt snabbt. Den relativprisökning på boende som skattereformen innebär kan däremot, som tidigare redovisats, leda till en dämpning av bostadsinvesteringarna och därmed till en dämpning av hushållens reala sparande. Lägre priser på fastighetsmarknaden innebär att hushållens samlade nettoförmögenhet sjunker vilket i sin tur kan förväntas ha en dämpande effekt hushållens konsumtionsefterfrågan. Detta leder, vid givna inkomster, till en höjning av det finansiella sparandet. Denna effekt bör dock till största delen ses som tillfällig, dvs. hushållen anpassar sitt sparande till nya förmögenhetsvärden. Den samlade effekten hushållssparandet är således svår att fastställa. Här görs bedömningen att hushållens sparkvot stiger något till följd av skattereformen, dock inte mer än att det bara delvis motverkar ökningen av hushållens realt disponibla inkomster. Därmed skulle skattereformen under de tre första åren förväntas leda till en viss ökning av den privata konsumtionen

5.5 Den offentliga sektorns finanser

Nettot av de lägre nominella löneökningarna och ökningen i antalet arbetade timmar resulterar troligen i att skattebasen i det första skedet efter genomförandet av skattereformen minskar, jämfört med om skattereformen inte trätt i kraft. Detta kan leda till att statens finansiella sparande till en början blir lägre. Det finansiella sparandet i socialförsäkringssektorn torde också bli lägre de första åren. Detta sammanhänger dels med den i

36 Bilaga 4

början lägre ökningen i skattebasen, dels med att en stor del av utgifterna, via basbeloppsanknytningen, är kopplad till prisutvecklingen. Kommunernas utgifter torde komma att påverkas direkt av skattereformen, medan inkomsterna påverkas med två års eftersläpning. Den största delen av kommunernas utgifter utgörs av löner. Effekten av den lägre löneökningen torde överstiga de höjda kostnader för kommunerna som breddningen av basen för mervärdeskatten innebär. Kommunernas finansiella sparande torde därför förbättras de två första åren. Effekten av den initialt lägre ökningen i skattebasen i kombination med eftersläpningen av utbetalningen av kommunalskattemedel innebär dock en nedgång i kommunernas finansiella sparande 1993. Den lägre kostnadsökningen för kommunalanställdas löner torde inte uppväga intäktsbortfallet från den lägre ökningen i skattebasen. Sammantaget indikerar genomförda beräkningar en nedgång i den offentliga sektorns finansiella sparande med mellan 5 och drygt 10 mdr.kr. tre års sikt, till följd av den lägre tillväxten i skattebasen, jämfört med ett referensfall där skattereformen inte genomförs. De tillväxteffekter som redovisats i kapitel 4 torde emellertid innebära att skattebasen lite längre sikt stiger mer om skattereformen inte genomförs. Nedgången i den offentliga sektorns finansiella sparande blir alltså troligen tillfällig.

5.6 Bytesbalans och tillväxt

Tidigare har framgått att skattereformen bör leda till att såväl priser exkl. indirekta skatter som timlöner ökar långsammare. Det bör noteras att breddningen av basen för mervärdeskatten i första hand påverkar den privata tjänstesektorn och konsumentpriserna, men däremot inte i samma utsträckning industrin och exportpriserna. Skattereformen stärker därigenom både export- och hemmamarknadsindustrins konkurrenskraft och bör således leda till att industrins produktion och investeringar ökar. I den utsträckning som det finns direkta samband mellan sparande och investeringar torde näringslivets relativa position vad gäller förmågan att dra till sig kapital för investeringar öka om hushållens finansiella sparande stiger. Detta skulle kunna leda att näringslivets investeringar ökar ytterligare. Om hushållens bostadsinvesteringar minskar torde utrymmet för näringslivets byggnadsinvesteringar öka. Den förbättrade konkurrenskraften torde medföra att exportvolymen ökar. Exporten främjas också om produktionskapaciteten byggs ut och arbetskraftsutbudet ökar, vilket medför att flaskhalsproblemen blir mindre. Därtill kommer att det ökade arbetskraftsutbudet kan medge en ökning av exporten om skattereformen genomförs i ett läge med stark efterfrågan arbetskraft. Bristen arbetskraft är för närvarande ett betydande hinder för industrin när det gäller att öka produktionen. Eftersom den totala efterfrågan i ekonomin troligen stiger som en följd av reformen kommer även importen att öka. Den förstärkta konkurrenskraften för hemmamarknadsindustrin bör dock verka i motsatt riktning och dämpa importökningen. Nettoeffekten blir sannolikt att importvoly-

Bilaga 4 37

men stiger. Det är naturligtvis svårt att avgöra om den ökning av exportvolymen som följer av skattereformen blir större än ökningen importvolymen. av Det beror bl.a. på i vilken utsträckning konkurrenskraften stärks och hur långt den stärkta konkurrenskraften kan utnyttjas av de svenska företagen för att ta marknadsandelar på export- och hemmamarknaderna. Genomförda beräkningar indikerar att exportvolymcn på sikt kommer att öka mer än importvolymen. Därigenom stärks den reala handelsbalansen. Detta bidrar till att öka BNP. Den nominella handelsbalansen kan emellertid till en början försämras något. Detta gäller särskilt om den lägre inhemska kostnadsutveckling som skattereformen bedöms leda till, medför att exportprisökningen dämpas. Lägre exportpriser leder normalt på kort sikt till ett lägre exportvärde. På sikt stiger dock exportvolymerna och därmed även exportvärdet. Efter två till tre år torde även den nominella handelsbalansen förbättras till följd av skattereformen. Om företagen väljer att trots kostnadssänkningen höja sina priser och vinstmarginaler, snarare än att söka vinna marknadsandelar utomlands, förbättras även den nominella handelsbalansen på kort sikt via terms-oftrade-effekter. På längre sikt kan detta dock leda till att företagen prissätter sig ur marknaden och att handelsbalansen försvagas. Eftersom BNP och därmed BNI i löpande priser kommer att stiga, såväl p.g.a. ökad produktion som en initialt höjd prisnivå, ökar de transfereringsutgifter som följer BNI, t.ex. u-hjälp, under det första året. På sikt kommer dock transfereringsutgifterna att utvecklas långsammare eftersom prisökningarna blir lägre. Såsom redogjorts för tidigare kommer sannolikt hushållens finansiella sparande att öka något efter skattereformen. Hur företagens finansiella sparande påverkas beror sammansättningen företagens ökade bruttoav sparande. Om ökningen av investeringarna överstiger vinstökningen försämras företagens finansiella sparande. Sammantaget torde ñnasiella det sparandet i ekonomin dvs. bytesbalansens saldo. Komma att försämras något under första året förbättras men några års sikt. Skattereformen torde kort sikt leda till något högre BNP-tillväxt en än vad som blivit fallet utan reform. Genom att både efterfrågan och utbud ökar till följd av skattereformen kan denna utveckling realiseras utan att inflationstrycket i ekonomin behöver öka. Det bör dock understrykas att effekterna tillväxten troligen blir måttliga kort sikt. De beräkningar som har genomförts tyder på att den genomsnittliga ökningen av BNP, jämfört med ett referensfall, ligger i storleksordningen 0%-12% per år under de tre första åren.

6 Sammanfattning

Beskattning är alltid förenad med samhällsekonomisk kostnad, därför

en att skatter skapar en skillnad mellan det privatekonomiska och det

38 Bilaga 4

samhällsekonomiska utfallet av beslut om t.ex. arbetsutbud, sparande, konsumtion etc.. Syftet med de förslagna förändringarna av inkomstbeskattningen är att reducera den samhällsekonomiska kostnaden genom att bredda skattebaserna och sänka skattesatserna. Den empiriska kunskap som kan ligga till grund för en kvatitativt inriktad skattereformens effektes i dessa avseenden är dock analys av begränsad. Syftet med denna bilaga har därför varit att identifiera några av de faktorer och samband som är centrala vid en bedömning av reformens samhällsekonomiska konsekvenser snarare än att precisera hur stor dessa effekter kan bli. Det är möjligt att dela upp de effekter en skattereform kan ha samhällsekonomin tre olika aspekter eller utvärderingskriterier. Med utgångspunkt från dessa tre kriterier kan de troliga effekterna sammanfattas enligt följande. Ur statsfinansiell synvinkel innebär skattereformen en ökad effektivitet i beskattningen, samma skatteintäkter kan dras in med lägre skattesatser. Den innebär också högre grad av stabilitet i beskattningen genom att en den gradvisa erodering skattebaserna som har kunnat iakttas bör kunna av bromsas upp. Ur ett vålfärdsperspektiv innebär skattereformen en ökad välfärd för hushållen att reducera snedvridningar avseende bl.a. deras val av genom arbetskraftsutbud, rörlighet mellan olika jobb, utbildningsval och val mellan olika former sparande. Däremot går det inte att avgöra om skattereforav kommer att reducera snedvridningar vad gäller hushållens val mellan men sparande och konsumtion eller mellan olika typer av konsumtion. För produktionen innebär skattereformen med stor sannolikhet en ökad tillgång arbetskraft, ett ökat finansiellt hushållssparande och en ökad produktivitet. Utbudet av arbetskraft har uppskattats kunna öka med 4-5%. Effekterna lönekostnaderna är inte självklara, men en dämpande effekt är sannolik.

Det är således sannolikt att skattereformen i dessa tre avseenden kan påtagliga och positiva effekter i ett långsiktigt perspektiv, även om storleksordningen inte går att precisera. Ett ökat arbetskraftsutbud kommer också stimulera ökad kapitalbildning. Produktionsnivån kan att en komma att lyftas med mest lika mycket som arbetskraftsutbudet. som Också för den långsiktiga tillväxttakten torde skattereformen komma att positiva effekter. Rörligheten och flexibiliteten i ekonomin kan förväntas öka, liksom lönsamheten i utbildning. Även om motiven för skattereformen är dess positiva effekter längre sikt det är det viktigt att belysa också vilka konsekvenserna i ett mer kortsiktigt stabiliseringspolitiskt perspektiv kan bli. Skattereformen torde komma att ge en direkt engångseffekt priser och löner. De sänkta inkomstskatterna verkar sannolikt initialt dämpande löneökningarna, vilket i sin tur verkar dämpande prisökningarna. Breddningen basen för mervärdeskatten innebär emellertid en engångsav höjning prisnivån, i viss mån kommer att motverka skattesänkav som ningens initialt dämpande effekt lönerna. På längre sikt är det sannolikt

Bilaga 4 39

att den förstärkta utbudssidan i ekonomin, som skattereformen leda till, har vissa dämpande effekter löne- och prisökningarna. Vidare torde skattereformen komma att öka efterfrågan i ekonomin genom att direkt och indirekt stimulera privat konsumtion, export och investeringar. Även produktions- kapaciteten väntas emellertid öka. Därmed torde skattereformen leda till en högre tillväxt än vad som blivit fallet utan reform. Iillväxteffekten torde dock bli måttlig kort sikt. Den ökade efterfrågan medföra en höjd import. Genomförda beräkningar indikerar emellertid att exportvolymen p.g.a. förstärkta konkurrenskraft växa mer än importvolymen. Den nominella bytesbalansen kan emellertid komma att till en början försvagas till följd av skattereformen I den mån skattereformen resulterar i lägre löneökningar beräknas det finansiella sparandet i den offentliga sektorn de första åren försämras. Detta beror på den mindre tillväxt i skattebasen som nettot av de lägre löneökningarna och ökade arbetstimmarna bedöms ge upphov till. På längre sikt bör emellertid ökningen i BNP-tillväxten innebära att den offentliga sektorns finansiella sparande förbättras.

40 Bilaga 4

Referenser

Aaberge, R, Ström, S och Wennemo, T 1988 Skatt, arbeidstilbud og inntektsfordelning i Svcrige. Finansdepartementet, underlags-PM till RIN K Agell Edin P-A, 1988 skattesystemet, hushållens portföljval och prisbildningen på kapitalmarknaden. Finansdepartementet, underlags-PM till RINK. Andersson, K 1988 Kapitalbeskattning och dess effekter sparande. Finansdepartementet, underlags-PM till RINK. Appelgren, J 1988 Hushållssparandet i ett reformerat skattesystem, PM 59 till RINK. Björklund, A 1988 Faktiska, möjliga och önskade arbetstider. Rapport till arbetstidskommittén Blomquist, N S 1983 The Effect of Income Taxation on the Labor Supply of Married Men in Sweden, Journal of Public Economics vol 22. Blomquist, N S 1988 Beskattningens effekter arbetsutbudet. Finansdepartementet, underlags-PM till RINK. Blomquist, N S och Hansson, U 1989 The Effect of Iaxes on Male and Female Labor Supply in Sweden, kommer att publ. i Journal of Human Resources. Englund, P 1988 samspelet mellan svensk och internationell kapitalbeskattning, Finansdepartementet, underlags-PM till RINK Hansson, I 1986 skatter och Samhällsekonomi. SNS förlag. Hansson, I och Stuart, C 1986 Labor Supply Estimation: A Cross- Country General-Equilibrium Study, manuskript nationalekonomiska instutionen vid Lunds universitet Ljones, O och Ström, S 1987 Tilbud av arbeid i Sverige, Finansdepartementet, bilaga 15 till långtidsutredningen 1987. Sundström, M 1987 Deltidsarbetets utveckling, Ekonomisk Debatt

Bilaga

5 Hushållssparandet i ett

reformerat

skattesystem

av Jörgen Appelgren

Förslaget i korthet

inkomst av kapital, privatbostad schablonsbeskattad fastighet - annan och tillfällig förvärvsverksamhet slås ihop till ett inkomstslag. Skattesatsen för detta nya inkomstslag kapital blir 30% marginalskatterna för inkomst av tjänst och näringsverksamhet sänks till - 30% och 60% för en normal-respektive höginkomsttagare spar- och grundavdraget avskaffas för det inkomstslaget kapital - nya särskilda sparstimulanser avskaffas eller reduceras kraftigt försäkringssparande beskattas genom att skatt pensionskapitalets - en avkastning införs. Denna skatt skall i princip utformas samma sätt som skatten hushållens övriga sparande, dvs riktpunkten är skatteen sats 30% fastighetsbeskattningen ökar dels genom att schablonsintäkten - ersätts med fastighetsskatt, dels genom att beskattningen av bostadsrätter utgår ifrån en marknadsvärdering. Vidare införs rullande fastighetstaxering en vilket ökar skatteuttaget under åren mellan de traditionella fastighetstaxeringarna.

Hushållssparandets bestämningsfaktorer

Den dominerande teorin på området Modeglianis livscykelteori - - antar att hushållen försöker upprätthålla en relativt jämn konsumtion över tiden, d.v.s. över sitt eget liv. Eftersom inkomsterna varierar över livscykeln främst genom att inkomsterna är låga under ungdoms- och studieåren och efter pensioneringen ger livscykelperspektivet upphov till - behov av sparande respektive skuldsättning i olika faser av livscykeln. Ett grundläggande drag i livscykelhypotesen är drivkraften att spara inför pensionsâldern. Pensionssystemets utbyggnad i Sverige kan mycket väl minska betydelsen av denna den kanske viktigaste orsaken till att spara. Förekomsten av ett omfattande pensionsystem förändrar inte hushållssparandets grundläggande bestämningsfaktorer men hushållens sparande kan inte förväntas vara av samma storleksordning som i länder utan väl utbyggda pensionssystem.

ll—RINK4

2 Bilaga 5

Utifrån livscykelteorin kan några utsagor om hushållens sparande

erhållas: i större befolkningstillväxt desto större sparande ii högre inkomsttillväxt desto större sparande iii hushållens sparbeteende påverkas av deras nettoförmögenhet, större förmögenhet desto lägre sparande iv tillfälliga inkomstförändringar påverkar inte konsumtionsefterfrågan i samma utsträckning som permanenta förändringar

v högre intertemporal substitutionselasticitet individer-

na har, dvs mindre viktigt det är med en jämn konsumtion över tiden, mer påverkas sparandet av förändringar i avkastningen sparandet. De fyra först nämnda utsagorna får starkt stöd i såväl svenska som internationella empiriska undersökningar. Inkomstutvecklingen återkommer som den främsta förklaringsvariabeln i majoriteten av studierna. Hurvida avkastningen sparandet påverkar hushållens sparande är emellertid en kontroversiell fråga. Ekonomisk teori ger ingen entydig vägledning. Vid en höjd avkastning leder substitutionseffekten till ökat sparande eftersom det nu blivit mer förmånligt att uppskjuta sin konsumtion. Den ökade avkastningen medför emellertid också att behovet av att spara till en viss given konsumtion i framtiden minskar, den s.k. inkomsteffekten. Inkomsteffekten kan vara positiv eller negativ beroende om hushållen har positivt eller negativt sparande. För hushåll som är nettolåntagare verkar således både inkomst- och substitutionseffekten till ett ökat sparande. På aggregerad nivå är det sannolikt att inkomsteffekten är negativ eftersom hushållens nettoförmögenhet är positiv. När inkomstoch substitutionseffekten verkar åt skilda håll beror utfallet hur individernas sparmål är formulerade. Om sparmålet är att sparandet skall uppgå till en viss summa vid en specifik ålder, t.ex. pensioneringen, kommer inkomsteffekten att dominera över substitutionseffekten och den höjda avkastningen leder till minskat sparande. Den totala effekten sparandet av en förändring i avkastningen blir därmed en empirisk fråga. Flera internationella studier har indikerar en låg räntekänslighet och några redovisar t.o.m. en negativ ränteelasticitet. Andra undersökningar tyder att hushållens sparande ökar när sparvillkoren förbättras, Andersson 1988. De internationella studier som finns området ger därvidlag ingen entydig bild av realräntans betydelse för sparandet. I undersökningar svenska data har realräntan överlag varit av insigniñkant betydelse för hushållssparandets utveckling, Berg 1983. Resultaten från svenska studier mikronivån tyder inte heller att avkastningens storlek är ett avgörande sparmotiv, Wahlund 1988. Det faktum att realräntan efter skatt inte tycks ha någon större inverkan hushållens totala sparande exkluderar dock inte möjligheten att realräntan påverkar hushållens fördelning mellan realt och finansiellt sparande. En studie av Berg 1988, som bygger aggregerade tidsserie-

Bilaga 5 3

data, antyder att substitutionselasticiteten mellan realt och finansiellt sparande inte är obetydlig. Bergs skattningar visar att en minskning av avkastningen på reala tillgångar egna hem och varaktiga konsumtions-

varor med 20% samtidigt som avkastningen på finansiella tillgångar ökar

med 20% leder på några års sikt till en omfördelning från realt till finansiellt sparande motsvarande ca 6% av disponibel inkomst. En studie av Agell och Edin 1988, baserad tvärsnittsdata individnivå, finner ett mycket starkt samband mellan marginalskatten och hushållens skuldsättningsgrad. Enligt deras beräkningar skulle en sänkning av marginalskatten med 5% leda till att deras referenshushåll minskar sina skulder med närmare 20%. Detta resultat avviker dock kraftigt från tidigare studier. Studien visar vidare att efterfrågan egna hem skulle minska med ca 5% vid en marginalskattesänkning av samma storleksordning.

Förändringar i hushållens sparincitament Genom att nuvarande skattesystem är uppbyggt olika beskattningsprinciper, där bl.a. den del av inkomsten som skall tas upp till beskattning varierar mellan 0 och 100%, medför en omläggning till ett mer enhetligt system stora förändringar i hushållens incitamentstruktur. Vad gäller kostnaderna för skuldsättning är effekterna entydiga oavsett typ av lån och inkomstnivå. Vid nuvarande ränteläge och inflationstakt uppgår hushållens realränta efter skatt ett villalån till mellan -3% och 0%, se vidare i tabell För ett konsumtionslån pendlar motsvarande ränta mellan -2% och 1,4%. I det nya skattesystemet skulle realräntan efter skatt stiga till ca 2-4% för ett villa-respektive konsumtionslån. Vad gäller effekterna på olika sparformer är bilden mer komplicerad. Avskaffandet av allemanssparandet innebär dock en entydig försämring av hushållens sparincitament. Beträffande banksparande sker det idag till vitt skilda villkor. Av tabell 1 framgår att beroende inkomst, möjligheter att utnyttja sparavdraget samt kvittning mot andra inkomster varierar realräntan efter skatt mellan -3,4% och 3,5%. En sammanvägning av de olika sparvillkoren för sparande i bank visar att den genomsnittliga realräntan efter skatt uppgår till -0,3% för en normalinkomsttagare och - 0,9% för en höginkomsttagare. I ett reformerat skattesystem skulle realräntan efter skatt bli 0.8% för samtliga individer givet gällande räntesatser och inflation, en ökning av inflationen och bankräntan med knappt tre procentenheter skulle dock innebära att realräntan efter skatt blev negativ. Inkomstskattekommittens antagande om en realränta 3% och en inflation på 4% leder till en realränta efter skatt på 0,9% . Förslaget försämrar således sparincitamenten för de som endast i mindre utsträckning sparat i bank och därmed, tack vare sparavdraget, beskattats i nuvarande system. sparincitamenten förbättras för individer vars ränteinkomster överstiger sparavdragets storlek och för dem vars kapitalutgifter är lika stora eller överstiger kapitalinkomsterna. Sammantaget sker en viss förbättring av villkoren för sparande i bank.

4 Bilaga 5

Tabell 1 Realrñnla efter skall på olika typer av lån och sparformer vid nuvarande inflatlonstakt 6 %

S och Héginkomsttagarel Normalinkomsltagarez

ar- I neform Idag I framtiden Idag l framtiden

3,53 3,53 Banksparande m.m. 9,75 %

-2,1

Omläggningen av skattesystemet får olika effekter avkastningen försäkringssparande beroende när sparandet inleds. Här diskuteras tre typfall: avkastning vid gällande regler, avkastning sparande som påbörjas i dagens system men avslutas efter omläggningen samt avkastning sparande som påbörjas i det reformerade skattesystemet. Förutsättningarna är, lite förenklat, att den nominella avkastningen pensionssparande antagits uppgå till räntan statsobligationer. Kalkylen bygger vidare att denna ränta, liksom inflationen är konstant under den studerade perioden. Utifrån dessa förutsättningar är avkastningen på försäkringssparande vid gällande regler 4,7% per år. Införandet av en skatt 30% av den nominella avkastningen i försäkringsbolagen sänker avkastningen i det reformerade skattesystemet till 1,6%. Försäkringsparande som sker året innan omläggningen, och därmed kan dra fördel av nedgången i marginalskatterna men till fullo drabbas av den nya avkastningsskatten för livbolagen m.fl. får en avkastning 3,3-4,0% för en normal- respektive höginkomstagare. Ifall försäkringsparande kunnat ske till dessa villkor innan omläggningen, dvs ingen avkastningssskatt har

I % 60 % Marginalskatt; idag 75 i framtiden 2 Marginalskatt; idag 50 % i framtiden 30 % 3 Kapitalinkomsterna understiger 1 600 kr 4 kvittas kapitalutgifter Kapitalinkomsterna mot 5 Kapitalinkomstema netto överstiger 1 600 kr

6 Gäller nysparande 7 kvittas schablonintäkten För den del av utgiftsräntan som mot s kapitalinkomsten Kapitalutgifterna kvittas mot

Bilaga 5 5

drabbat sparandet men utbetalningarna beskattas med den lägre marginalskatten, stiger avkastningen till ca 7% med ett något fördelaktigare utfall för en höginkomstagare. Sammantaget medför omläggningen en markant försämring av villkoren för nysparande i pensionsförsäkringar. Beträffande stocken av sparare skiljer sig effekterna beroende på inkomstnivå. De flesta höginkomsttagarna får en höjd eller oförändrad avkastning genom omläggningen. För normalinkomsttagarna beror effekten hur länge de sparat: de som sparat länge får ökad avkastning medan förhållandet är det omvända för de normalinkomsttagare som nyligen inlett sitt pensionssparande. Eftersom pensionssparande historiskt varit en sparform som dominerats av höginkomsttagare torde majoriteten av den nuvarande stocken av sparare få en ökad avkastning på sitt försäkringssparande grund skatteav omläggningen. Realisationsvinstbeskattningen av aktier ökar något i det reformerade skattesystemet. Idag uppgår den effektiva skattesatsen till 20-30% för tvåårsaktier. Den idag formellt höga beskattningen korta innehav leder av troligen till en sänkning av den sammanlagda beskattningen aktier av genom att förluster dras av till 100% medan vinster behålls över tvåårsgränsen och beskattas till 40%. I det framtida skattesystemet kan den effektiva skattesatsen beräknas bli 25-30%. För de inte utnyttjat som nuvarandeskatteplaneringsmöjligheterpåaktiemarknadeninnebärförslaget en sänkt beskattning. Beträffande utdelningen aktier blir förändringen analog med den för banksparande. För dem med små aktieinnehav ökar skatten på utdelningen om den idag inom sparavdraget medan skatten ryms sänks för övriga. För de som sparar inom allemansfond innebär naturligtvis omläggningen en kraftig försämring av villkoren för sparande i aktier. Den marginella skärpningen av realisationsvinstbeskattningen kommer sannolikt att kompenseras av höjda utdelningar om bolagsskatten sänks och dubbelbeskatt-ningen av aktieutdelningen lindras.

Hushållens finansiella sparande och

tillgångar

Under åren 1984-1986 bestod hushållens finansiella bruttosparande till en tredjedel av inlåning i bank medan allemansspar, obligationer m.m. samt försäkringssparande vardera svarade för ca 20%, se vidare i tabell 2. Aktier och fondandelar nettosåldes till ett värde motsvarande 5% bruttoav sparandet. Strukturen på hushållens finansiella tillgångar, vilken återspeglar hushållens samtliga historiska sparbeslut samt värdeförändringar i tillgångarna, skiljer sig markant från bruttosparandets fördelning. Banktillgångar är med en andel på 40% hushållens dominerande finansieltillgång. Aktier och fondandelar är, trots de årens negativa senaste sparande, den näst största tillgången med en andel 22%. Under 1980talet har värdeökningen hushållens aktier varit större än utförsäljningen vilket medfört att aktiernas andel av hushållens finansiella tillgångar ökat

6 Bilaga 5 markant. Tabell 2 Hushållens finansiella sparande och tillgångar, procentuell fördelning Sparform Sparande genom- Tillgångar låneform snitt 1984-1986 år 1986

Källa:Finansräkenskaperna

Konsekvenser för hushållssparandet

Slutsatsen av den teoretiska och empiriska genomgången ovan är att avkastningen storlek inte har någon avgörande betydelse för nivån hushållens sparande. De empiriska undersökningarna studerar emellertid perioder när förändringarna i realräntan efter skatt främst uppstått genom kontinuerliga förändringar i inflationstakten och marginalskatterna. Det är möjligt att gcnomslagskraften av sådana förändringar är begränsad på kort sikt, speciellt om hushållen initialt tvekar om hurvida förändringen är temporär eller permanent. Det är därför inte osannolikt att en omläggning av skattesystemet som dels blir föremål för omfattande debatt så dess implikationer kommer till hushållens kännedom, dels innebär markanta och permanenta förändringar i hushållens sparincitament, kan större inverkan hushållssparandet än vad som indikeras av tidigare undersökningar. Teorin och emperin visar emellertid skattesystemets stora betydelse för hur hushållen fördelar sitt sparande olika sparformer. Vad gäller hushållens reala sparande är effekterna av omläggningen entydigt negativa. Genom avdragsbegränsningen stiger kostnaden efter skatt med ca 170 krmån. för ett lån 100.000 kr. För en högbelånad mindre villa i Stockholmsområdet ökar lånekostnaden därmed med 1000-1500 krmån efter skatt. Därutöver tillkommer en skärpning av fastighetskatten. Vid en lägre belåningsgrad blir effekterna naturligtvis mindre. Studier av Persson1988 och Hansson1985 indikerar att en begränsning av avdragsrätten från 50% till 30% skulle medföra ett efterfrågebortfall och en prisnedgång omkring 15% villamarknaden på kort sikt. Om nedgången i efterfrågan slår igenom proportionellt i ny- och ombyggnationen minskar hushållens reala sparande med ca 2 mdr kr. vilket motsvarar en sänkning av sparkvoten med 0,4%. Prisfallet påverkar även hushållssparandet genom att hushållens nettoförmögenhet reduceras. Värdet huhållens små- och fritidshus uppgår för närvarande till ca 750 mdr kr. Skattereformen skulle således medföra en värdeminskning för

Bilaga 5 7

stocken små- och fritidshus med ca 100 mdr kr, givet att villapriserna av faller proportionellt med efterfrågan. Hushållens marginella konsumtionsbenägenhet med avseende förmögenhet har i svenska studier uppskattats till 0.03-0.06 vilket implicerar att den estimerade nedgången i hushållens förmögenhet skulle medföra att hushållens sparande kort sikt ökar med 3-6 mdr kr. motsvarande en ökning av sparkvoten med 0.6-1.2%. Genom att egna hem är en mindre likvid tillgång än finansiella tillgångar kan den marginella konsumtionsbenägenheten för förmögenhetsförändringar något lägre för hem. Ökningen av sparkvoten skulle vara egna därmed bli något lägre eller omkring 0.5-1%. Beträffande hushållens finansiella sparande är bilden mer splittrad. För allemansspar och försäkringssparande, vilka tillsammans svarat för 40% av nysparandet de senaste åren och som utgör 14% av de finansiella tillgångarna, försämras villkoren. Givet att dubbelbeskattningen av aktieutdelningar lindras blir sparvillkoren för aktier, förutom för allemansfond, i oförändrade. Vad gäller sparande i bank och räntebärande stort sett förbättras incitamenten för den tredjedel av inkomsttagarna som papper 1986 hade inkomster kapital översteg sparavdraget samt för de av som 28% redovisade underskott av kapital. För samma sparformer som försämras villkoren för de 24% ränteinkomster tidigare rymdes inom vars sparavdraget. Sammantaget försämras sparvillkoren för drygt 50% och förbättras för 30% uttryckt andel hushållens finansiella sparande de senaste ca som av åren. Motsvarande andelar för hushållens finansiella tillgångar är en förbättring för 30% försämring för 27%. Att försämringen blir större mot en sparande avspeglar att hushållens sparande har anpassats till i termer av rådande skillnader i beskattningen. En övergång till ett mer enhetligt skattesystem innebär att villkoren för de mest gynnade sparformerna, och därmed mest populära, försämras. Hushållens genomsnittliga avkastning efter skatt finansiella tillgångar ökar med några tiondels procentenheter, motsvarande några mdr kr, i det skattesystemet. Om sammanvägningen istället görs utifrån fördelningen nya hushållens finansiella sparande sjunker den genomsnittliga avkastningen av med 0.4% när reformen genomförs. Avdragsbegränsningen leder till kraftigt ökade kostnader för skuldsättning. Hushållens skuldstock uppgår för närvarande till ca 700 mdr kr. En höjning realräntan efter skatt med i genomsnitt 2,5-3% leder av därmed till kostnaderna för skuldstocken ökar med ca 20 mdr kr. i reala att termer. Omläggningen innebär att skillnaderna i avkastning mellan olika sparformer minskar. I kombination med avdragsbegränsningen medför detta att möjligheterna till skattearbitrage faller bort. Idag är det till exempel lönsammare att sätta in sina pengar allemansspar än att betala sina lån. Avdragsbegränsningen medför vidare att lânefinansiering av av värdepappersköp blir kostsamt. Båda dessa effekter ger hushållen mer incitament att krympa sina balansräkningar. Reformen kommer sannolikt, genom de kraftiga relativprisförändringarna, att markant påverka hushållens val av sparform. Genom

8 Bilaga 5

avskaffandet av allemanssparandet kan sparandet bank förväntas öka samtidigt som de försämrade villkoren för försäkringssparande sannolikt leder till att hushållen i ökad utsträckning, direkt eller indirekt, placerar sina medel i aktier och obligationer. I det reformerade skattesystemet blir avkastningen efter skatt densamma för alla sparare ovavsett inkomst och övriga ekonomiska förhållanden. Därmed kan räntan få ökad betydelse som konkurrensmedel vilket främjar effektiviteten i marknaden. På sikt kan detta bidraga till lägre räntenivå. en Slutligen är det möjligt att förslaget leder till ojämnare inkomsten fördelning än den nu rådande. Eftersom höginkomsttagare traditionellt har en högre sparbenägenhet än övriga grupper i samhället skulle sådan en omfördelning höja hushållsparandet.

Sammanfattning

Genomgången av ekonomisk teori och empiriska studier vid handen gav att det inte är säkerställt hur förändringar i realräntan efter skatt bör eller har påverkat hushållens sparande. Däremot är det klarlagt andra att faktorer, främst hushållens inkomstutveckling, relativt väl förklarar utvecklingen av hushållssparandct. I den teoretiska modellvärlden studeras effekterna av en förändring i realräntan. Utan bestämda förutsättningar går emellertid teorin bet att avgöra hur hushållens sparande påverkas sådan förändring. I av en nuvarande skattesystem finns ett spektrum av realräntor och skillnaderna dem emellan är avsevärda. Omläggningen leder till ett mer enhetligt system. För de flesta medför omläggningen att deras sparvillkor försämras. Andra grupper, främst de som sparar bank och i obligationer, får gynnsammare sparvillkor i det reformerade skattesystemet. Genom att sparstimulanserna avskaffas eller reduceras kan hushållen efter omläggningen inte i lika spara förmånliga alternativ idag. En kalkyl med utgångspunkt som grov i räntesatserna i tabell 1 visar att en för bank,allemansspar, obligationer och försäkringssparande, motsvarande 90% hushållens sparande de av senaste åren, sammanvägd realränta efter skatt sjunker svagt, eller med 0,4%, genom skatteomläggningen. Vad gäller hushållens kostnader för skuldsättning är effekterna av omläggningen mer enhetliga. De flesta låntagare får ökning en av realräntan efter skatt 2,5-3%. För vissa höginkomsttagare kan ökningen bli upp till 6%. Uttryckt i kronor motsvarar detta omkring 20 mdr för hushållssektorn. En stabil realränta efter skatt 2-3% kommer efter hand att dämpa efterfrågan lån. Kombinationen höjda av lånekostnader och något försämrade sparvillkor leder sannolikt till att hushållen krymper sina balansräkningar. Enligt vissa studier kan en sådan effekt bli betydande med påtagliga följdverkningar på relativpriserna på tillgångsmarknaderna. Tidigare erfarenheter från bl.a. kontokortskrediter indikerar dock att åtminstone vissa delar hushållssektorn är relativt av ränteokänsliga, åtminstone kort sikt. Avdragsbegränsningen leder till att hushållens reala sparkvot minskar med ca 0.4%. Genom att omläggningen sänker värdet den bestående

Bilaga 5 9

stocken små- och fritidshus med ca 100 mdr kr. förbättras emellertid av den finansiella sparkvoten tillfälligt med ca 0.5-1%. I den män skatteomläggningen leder till ökad ojämlikhet i inkomstfördelningen kan det ge positiva effekter på hushållsparandet då sparbenägenheten generellt är högre hos höginkomsttagare än hos mindre välbärgade hushåll. Sammantaget finns det ringa anledning att förvänta sig kraftiga förändringar i sparkvotens nivå vid en omläggning av skattesystemet. Avkastningen är inte en avgörande faktor för nivån hushållssparandet. Däremot kommer den skissade omläggningen sannolikt att medföra stora förändringar i fördelningen av sparandet. Det reala sparandet minskar samtidigt det finansiella sparandet ökar genom att hushållens som skuldsättning reduceras. Totalt bör sparandet öka någoLInom det finansielområdet kommer sparande i bank och obligationer att öka bekostnad av försäkringssparande och allemanssparande. Förändringarna tillgångsmarknaderna, främst bostadsmarknaden, kan bli betydande.

Tabell 3 Sammanfattning av förslagets effekter, mdr kr.

Sparande Substitutions- Förändring i Förmögenhets-

Agell, och Edin, P-A. 1988, skattesystemet och hushållens portföljval Agell, J., Edin, P-A. och Kasheñ, B.l988, Hushållens portföjlval och förmögenhetsfördelning. Expertbilaga till Spardelegationens sparundersökning, Stockholm

Andersson, K. 1988, Kapitalbeskattning och dess effekter sparande, PM 29 till utredningen för reformerad inkomstbeskattning

Berg, L.1983, Konsumtion och sparande en studie av hushållens beteende, Stockholm

Berg, L.1988, Hushållens sparande och konsumtion, Expertbilaga till Spardelegationens sparundersökning, Stockholm

Hansson, I.1985, Priseffekter av räntebidrag, räntelån och fastighetsskatter, Ds BSo 1985:2

Persson, M.1988, Effekter på bostadsmarknaden av en ändring av kapitalinkomstbeskattningen, PM 28 till utredningen för reformerad inkomstbeskattning

10 Bilaga 5

Wahlund, R.1988, Varför och hur svenska hushåll sparar i Warneryd, K-E. m.fl.1988, Sparbeteende och sparattityder, Expertbilaga till Spardelegationens sparundcrsokning, Stockholm

6 Bilaga

Kapitalbeskattning och dess effekter på sparande

Krister Andersson

av

1 Inledning

Frågan inkomster skall ingå i skattebasen har varit föremål om vilka som för diskussion i alla tider. Bland skälen för beskattning över huvud taget finner vi såväl stabiliseringspolitiska och effektivitetshöjande som fördelningsmässiga motiv. Men vi möter också motargument skatter är destabiliserande och skapar ineffektiv resursanvändning, och fördelen ningspolitiska mål är svåra att nå eller rent av motverkas av skatter. kapitalbeskattning blir speciellt intressant, om en jämn Frågan om inkomstfördelning är önskvärd, då arbetsinkomsterna är relativt jämnt fördelade. Kapitalbeskattningens påverkan effektiviteten i ekonomin måste beaktas. För att nå effektiv allokering av kapital måste privaten ekonomisk lönsamhet avspegla den samhällsekonomiska lönsamheten. En baserad privatekonomisk lönsamhet behöver inte nödvändigtallokerin g vis samhällsekonomiskt optimal. Skatter som baseras transaktioner vara

emellertid skattekill uppkommer vilket medför en indirekt

innebär att en kostnad. Beskattningen gör att avkastning före och efter skatt skiljer sig åt. kapitalallokering baserar sig på nettoavkastningen kan därför En som i inoptimal resursanvändning, dvs. annan allokering hade resultera en en föredra samhällsekonomisk synvinkel. Man talar om att skatten varit att ur ger upphov till snedvridningar. Sådana snedvridnin är inte de enda kostnader som kapitalbeskattning gar till. Man kan nämna de direkta kostnaderna för adger upphov t.ex. ministration. En kostnad är kostnaden för den enskilde att leva upp annan till lagar och förordningar. Det tar resurser i anspråk att samla och delge myndigheter information. Bland ekonomer får snedvridningar stor uppenbara, ineffektiviteter, än relativt små uppmärksamhet. Skälen är om för den enskilde, leder till stora samhällsekonomiska förluster i form av ändrad tillväxt och fördelning. Jag diskuterar tre områden där snedvridningar förekommer. Först beskriver jag skattebehandlingen av olika investeringsobjekt. Vi kan kapitalinkomstskatten snedvrider individens intratemporala konstatera att i påverkas. Beskattningen påverkar också beslut, dvs. vad man investerar individens intertemporala beslut dvs. hur mycket han kommer att spara. Ur

1 Skaltekilen kan defineras p-s där p är den reala avkastningen efter som ekonomiskt korrekta avskrivningar men före skatt och s motsvarande avkastningen efter skatt. Om vi ställer skattekilen i relation till p erhålles ett uttryck för den effektiva skattesatsen.

2 Bilaga 6

används så effektivt som möjligt. Om inga externa effekter föreligger bör skattesystemet påverka kapitalallokeringen så lite möjligt. Beskattninsom gen av kapital har inte bara temporala utan också intertemporala effekter. Dessa effekter behandlas i avsnitt 4. När en individ bestämmer hur stor del av inkomsten som skall konsumeras respektive han hänsyn till sparas tar skattekonsekvenserna. Eftersom inhemskt sparande tillsammans med inflöden av utländska investeringar påverkar utvecklingen kapitalstocken av kan en snedvridning av sparandebeslutet ha långsiktiga effekter

ekonomisk tillväxt. Sedan beskriver jag indirekta kostnader av kapitalbeskattning. I denna studie kommer jag att framför allt beröra effektivitetsaspekterna av kapitalbeskattning. Det innebär emellertid inte andra att aspekter är ointressanta eller av underordnad betydelse. Slutligen behandlas de internationella aspekterna kapitalbeskattning. av Som ett resultat av kapitalbeskattningen kan stora kapitalflöden uppstå

över gränserna. Detta får effekter räntenivåer, växelkurser och inflationstakt. Under senare år med stora skattereformer i flera länder har det blivit alltmer uppenbart hur betydelsefulla de internationella aspekterna är. Det finns en ökad förståelse för att inte bara förändringar mervärdeav skatt och importexportavgifter utan även inhemska inkomstskatter är av central betydelse. Analysen börjar med definitioner av några grundläggande begrepp.

2 Några grundläggande begrepp

I en ekonomi har vi tusentals och priset påverka varor en vara kan priset en annan vara. Dessutom kan skatt på en en vara indirekt drabba en produktionsfaktor eller en inkomstgrupp. Th t.ex. en vara som är arbetsintensiv i sin framställning och dessutom kräver som en typ av arbetskraft som betalas relativt lite jämfört med andra En sådan grupper. varuskatt medför minskad efterfrågan just den arbetare gruppen av och har därför fördelningspolitiska aspekter. Man talar här skattens om incidens, dvs om vem som slutligen bär bördan skatten. av För att diskutera skatters effekter sparande iden svenska ekonomin måste explicit beakta kapitalflöden över gränserna. Forskningen detta område befinner sig alltjämt i ett begynnelseskede. Incidenseffekten blir

annorlunda i en öppen ekonomi än i en sluten. Incidcnsen skatt har av en flera viktiga aspekter. Förutom omallokering skattebördan av mellan individer kan skatten få dynamiska effekter. Detta är speciellt viktigt inom

kapitalbeskattningen eftersom den är så nära sammanbunden med tillväxten i en ekonomi. Varje typ av beskattning medför att köpkraft tas från skattebetalaren

och överförs till det allmänna. Förutom att själva överföringen i sig påverkar konsumenten kan skatten påverka valet mellan olika varor, aktiviteter eller placeringar. För att belysa skatters effekt på konsumtionsvalet talar man om inkomst- och substitutionseffekt. Inkomsteffekten

uppkommer eftersom skatter minskar möjligheten att köpa andra och varor med en mindre inkomst kan individen komma ändra sina beslut. att

Bilaga 6 3

Inkomsteffekten ger inte i sig upphov till en ineffektivitet. Substitutionseffekten uppstår när skatten påverkar relativpriserna och därigenom medför att individen ersätter en vara med en annan eller en aktivitet med en annan aktivitet pga beskattningen. Substitutionseffekten uppkommer genom att priserna före och efter skatt skiljer sig åt. Den kan öka eller motverka effektivitet beroende om skatten ändrar priserna så att de ligger närmare eller längre ifrån den samhällsekonomiska kostnaden för varan eller aktiviteten. Det är substitutionseffekten som leder till snedvridningar och indirekta kostnader för beskattningen. Om individerna gör en privatekonomisk optimering som inte sammanfaller med den samhällsekonomiska t.ex. på grund av externa effekter, kan skatteeffekten vara välfärdshöjande för samhället som helhet. Beskattningens konsekvenser konsumtionsvalet gäller naturligtvis analogt för producenter i deras val av insatsvaror och produktionsfaktorer. En skatt en miljöförstörande aktivitet kan därför öka effektiviteten. Ytterligare ett viktigt begrepp är kapitaliseringen av en skatt. Värdet av en tillgång beror på dess avkastning, både monetär och icke-monetär. Om en skatt påverkar avkastningen en tillgång kan även marknadsvärdet tillgången ändras, man säger att skatten kapitaliseras. Vid en skatteförändring kan det röra sig om mycket stora förändringar i tillgångars värde och detta kan i sig vara ett hinder för en omläggning av skattesystemet. Om en tillgång ger en årlig fast avkastning 10 % och om tillgången har ett marknadsvärde på 100 000 kronor medför en ökad beskattning motsvarande 2 procentenheters avkastning att marknadsvärdet tillgången faller till 80 000. Vid det marknadsvärdet motsvarar avkastningen åter 10 % av marknadsvärdet. Ett konkret exempel på detta är att priserna för villor påverkas delvis av de ränteavdrag som villaägarna kan göra. Vid en omläggning av skattesystemet måste man beakta förändringarna i olika tillgångars värde Med dessa grundläggande begrepp bakom kan oss nu diskutera kapitalbeskattningen och dess effekter. Jag koncentrerar mig hur den enskilde individens incitament påverkas av beskattningen och betonar inte den samhällsekonomiska effektiviteten i allmänhet.

3 Beskattning och kapitalplacering

Kapitalbeskattning påverkar individens incitament för olika investeringsobjekt, ñnanseringsval och riskfördelning. Varje beskattning relaterad till avkastningen resulterar i inlåsningseffekter och effekter människors val. Ett skattesystem som behandlar olika investeringobjekt olika leder dessutom till allokeringseffekter mellan tillgångarna och därmed till olika pris- och kapitaliseringseffekter. Dessa effekter förstärks av ökad intlationstakt och progression i skatteskalan. När en individ söker den bästa placeringen för sina sparmedel tar han hänsyn till vilken placering som ger den högsta avkastningen efter skatt. Det är därför viktigt att förstå hur mycket skattesystemet påverkar

2 Se sou 1982:3 bilaga 6.

4 Bilaga 6

avkastningen från olika investeringsobjekt. Även utan skatter skulle inte alla avkastningar vara lika eftersom det finns olika risknivåer och individen kan ha speciella preferenser för en placeringsform. Om så inte är fallet skulle avkastningen vara lika till en viss ränta plus en riskpremie. I nästa avsnitt beskrivs dessa effekter med konkreta räkneexempel. Därefter behandlar vi fördelningspolitiska aspekter och slutligen diskuterar andra allokeringeffekter som kapitalbeskattningen ger upphov till.

3.1 Beräkning av skattekilar Ett skattesystem som ger upphov till stora skillnader mellan brutto- och nettoavkastning för olika placeringar och påverkar allokeringen av kapitalet

att incitamenten påverkas Förändrad skattesituation över

genom livscykeln medför dessutom att olika placeringar kommer att vara mest lönsamma vid olika tidpunkter i ens liv. Den effekten förstärks ofta ytterligare av riktade erbjudanden från samhället t.ex. 5 procentenheter högre avkastning för ungdomar under 25 års ålder som sparar allemanssparkonto. Vi kan därför förvänta oss att skattesystemet ger upphov till såväl allokativa som fördelningsmässiga effekter. För att belysa skattens betydelse för erhållen avkastning från olika sparformer beräknar jag nedan skillnaden mellan en given bruttoavkastnin g och nettoavkastningen efter skatt. Analysen är partiell och avsedd att studera individers sparandeincitament och val av sparandeformer. Ett likartat beteende hos många individer kan medföra att såväl relativpriserna som de faktiska skattereglerna ändras över tiden. Sådana aspekter beaktas inte i analysen som närmast har karaktären av räkneexempel. Ett vanligt antagande är att individerna kräver samma nettoavkastning efter skatt olika placeringar. För vissa sparformer indikerar jag därför vilken bruttoavkastning som krävs för att erhålla en given nettoränta. Jag analyserar placeringar i bank, aktier, fastigheter, pensionsförsäkringar samt i varaktiga konsumtionsvaror. När det gäller beskattningskonsekvenserna av ett investerings-beslut är det viktigt att studera skattesituationen inte bara på personnivå utan också företagsnivå. Investeraren har i princip flera olika sätt att till stånd en investering. H6 6an kan direktinvestera dvs. han köper själv tillgången. Han kan också låta en intermediär göra själva investeringen t.ex. ett företag i vilket han köpt aktier eller på annat sätt bidragit till finansieringen. Hans avkastning påverkas därför också av företagsbeskattningens utforming. För att illustrera hur olika tillgångar beskattas skall beskriva en individs olika placeringar. inkomsterna avser 1988 och skatten beräknas enligt de regler som gäller för det inkomståret. Marknadsräntan antar vi är given och lika med 8 %. Inflationstakten antas uppgå till 4 %. Avkastningen korrigerad för inflation, den s.k. reala avkastningen, uppgår alltså till 4%. Vi antar vidare att den personliga marginalskattesatsen i inkomstskattesskalan i våra exempel uppgår till 75 %. I en sammanfattande

3 sou 1978213bilaga 2.

Bilaga 6 5

komstskattesskalan i våra exempel uppgår till 75 %. I en sammanfattande tabell redovisas resultaten även för 50 % marginalskatt och en annan inflationstakt 2 %.

1 Banksparande Utöver köp konsumtionsvaror har vår individ i exemplen låt oss kalla av honom för X valt att göra en hel del andra investeringar samt att placera — en del pengar i bank. Räntan vanligt bankkonto är 8 % och vi antar allemanssparkontot också 8 %.4 X medges vid taxeringen ett att ger sparavdrag på 1 600 kronor vilket medför att endast belopp över 20 000 kronor blir effektivt beskattade. Hans reala avkastning uppgår därför till 4 % för banktillgodohavandet upp till 20 000 kronor och därefter till -2,0 %.5 Detta resultat återges liksom beräkningar i tabell 2. För att senare erhålla en real nettoavkastning 4 % efter skatt krävs en bruttoavkastning på 16 % vid 50 % marginalskatt och 32 % vid 75 % marginalskatt. På allemanssparandet uppgår den reala avkastningen till 4 % eftersom avkastningen är skattefri. X har också satt in 5 000 kronor ett speciellt konto där räntan blir skattepliktig först 5 år senare s.k. framtidskonto. Han planerar att hans marginalskatt blir högst 50 % då och väljer därför att inte låta sig beskattas nu. Förutom en vinst i form av minskad marginalskatt uppnås en annan effekt. Eftersom skatten inte förfaller till betalning förrän om 5 år kan kapitalet förräntas utan påverkan av skatteinbetalning. Efter 5 år är behållningen kontot vid oförändrad räntenivå 7 347 kronor. Räntan utgör 2 347 kronor varav hälften är latent skatteskuld dvs nettoräntan uppgår till 1 173 kronor. Korrigerat för påverkan nuvärdesberäknats medför detta real inflationens och en

på 1,5 % peri0den7 eller 0,3 % år. Om

avkastning över ca per marginalskatten mt förblir 75 % uppgår avkastningen till -1,7 % per år. Vid löpande avskattning till en marginalskatt 75 % uppstår en årlig real en avkastning -2 procent. Inflationen har stor betydelse för den reala

4 närvarande 7,5 %. Räntan Allemanssparkonto är för

5 0,755] 0,04

0,0s- - — 6 Vi diskonterar med 4 % vilket medför ett implicit antagande alterom en nativ placering som ger 4 % avkastning.

7 uppgår till 1,045 1-5000 och avkastning efter skatt och inflation

Inflation uppgår till 74 kronor, dvs. ca 1,5 %.

3 1,014s°’2 % årlig avkastning. medför 0,3

6 Bilaga 6

avkastningen Tabell 1 visar hur beloppen utvecklas år för år vid löpande

avskattning respektive avskattning först efter 5 år. Tabell 1. Löpande avskaltnlng jämfört med avshtlnlng efter 5 år. Löpande avmattning

Avsknttning after 5 Ir

544 skatt 0 o o 0 -1.173 5 400 5.832 5.299 5.903 5.174

X har ytterligare ett bankkonto. Detta konto är knutet till jordbruksen fastighet i vilken han är delägare. Avsikten år att medlen skall användas för investeringar i jordbruksrörelsen. X är verksam i driften deltid, speciellt under sommaren då familjen vistas på landet. På detta konto erhålles också 8 % ränta. Förutom beskattning enligt inkomstskatteskalan ti ingår avkastningen detta konto numera i underlaget för sociala avgifter avgiftsuttag ta 35 %. Dessa avgifter är avdragsgilla vid inkomstbeskatt-

ningen. Nettoavkastningen uppgår till 1,3 %. Efter inflationsjustering

erhåller en real avkastning -2,7 procent. Bland jorbruksfastighetens tillgånger ingår också ett s.k. skogskonto. Dessa har satts in vid en tidigare awerkning. Principen för skogskonto utgör ett inslag av utgiftsbeskattning inom ramen för inkomstskattesystemet. Medel som sätts in beskattas först vid uttaget och detsamma gäller för upplupen ränta. Vid tidpunkten för insättningen medges avdrag i deklarationen. Såväl inkomstskatt som de sociala avgifterna minskar därmed. Vid uttaget är beloppet å andra sidan underlag för såväl

inkomstskatt som för sociala avgifter. Vid såväl 50 % 75 %

som

9 Om inflationen endast uppgår till 2 % och om den nominella räntan fortfarande är 8 % uppgår den årliga nettoavkastningen till 2,1 % 50 % mt respektive 0,2 % 75 % mt. Ett vanligt bankkonto ger en avkastning 2 % respektive 0 % vid denna inflationstakt. För avkastningen vid 2 % inflation och 6 % nominell ränta se tabell 2. 10

[[r-I1] [1-11-nu]

nettoavkastning + r -

u Om vi antar att X fortfarande är aktiv i driften och att nettot överstiger 15 000 kronor beloppsgränsen 15 000 gäller fr.o.m. 1988 års taxering, se SFS 1987:1035-1036.

Bilaga 6 7

marginalskatt uppgår den reala avkastningen till 4 % förutsatt att mar-

ginalskatten inte ändras över tiden se avsnittet om pensionsförsäkringar

nedan.

3.1.2 Aktier På sin aktieportfölj har X erhållit utdelning. Om han inte hade haft någon annan kapitalinkomst, blir utdelningsinkomster upp till 1 600 kronor beskattade på grund av sparavdraget. Den reala avkastningen upp till 1 600 kronor är därför 4 %. Avkastning därutöver beskattas och den reala avkastningen blir -2 %. Under året har en del aktier avyttrats. X gjorde en korttidsplacering som föll väl ut. Aktier till ett anskaffningspris 250 kronor i början av året kunde vid årets slut försäljas till 270 kronor. Uppgången motsvarar en årlig avkastning på 8 %. Hela vinsten är skattepliktig men för den del som understiger 1 000 kronor utgår ingen skatt. Den reala avkastningen på denna del uppgår därför till 4 %. Överskjutande vinst beskattas och den reala avkastningen denna del blir därvid -2 %. Försäljning av aktier som innehafts i mer än 2 år har också skett. Antag att aktierna stigit i värde med 8 % varje år. En aktie som ankaffats för precis 2 år och en dag sedan till ett pris av 100 kronor har därmed stigit till 108 kronor efter 1 år och till 116,6 kronor efter 2 år. Av vinsten per aktie 16,6 kronor tas endast 40 % upp till beskattning eller 6,7 kronor. Med en marginalskatt 75 % uppgår skatten till 5 kronor dvs. det återstår 11,5 kronor. Inflationstakten är 4 % per år och efter skatt och inflationseffekt 8,2 återstår 3,1 i real avkastning för de 2 åren. Detta årlig real avkastning på knappt 1,5 %.12 Om den beskatmotsvarar en tningsbara realisationsvinsten ryms inom grundavdraget uppgår den årliga reala avkastningen till 4 %.

3.1.3 Fastighet X äger också en fastighet. Den är taxerad till 500 000 kronor och

marknadsvärdet uppgår därmed till 665 000 kronor Jag analyserar två

huvudfall. I det första är fastigheten helt låneñnansierad medan i det andra huvudfallet lånen uppgår till 50 % av fastighetens marknadsvärde. Beräknad schablonintäkt uppgår till 2 % av 450 000 + 4 % av 50 000 dvs.

totalt 11 000 kronor. Räntan på lånen uppgår till 8 % om kapitalmarkna-

den är perfekt. Vid total Iånefinansiering uppgår ränteutgiften till 53 200 kronor. Detta resulterar i underskott i taxeringen 42 200 kronor. ett Avdragsbegränsningen medför att avdragets värde är maximerat till 50 %,

12 på % % uppgår Vid en inflationstakt 2 vid 8 nominell ränta avkastningen till 3,4 % vid 75 % mt och 4,2 % vid 50 % mt. 13 Taxeringsvärdet antas utgöra 75 % av marknadsvärdet. 14 Från års Det extra avdraget är slopat fr.o.m. 1988. och med 1988 taxering upphör garantibeskattningen av fastigheter.

IZ-RXNK4

8 Bilaga 6

dvs. 21 100 kronor. Vi antar att den reala avkastningen fastigheten uppgår till 4 % eller 26 600 kronor. På detta sätt kan vi jämföra denna investering med andra investeringar. En årlig skattekonsekvens av fastighetsinnehavet är fastighetsskatten. Den uppgår till 1,4 % av en tredjedel av taxeringsvärdet varje år eller 2 333 kronor. Den årliga avkastningen fastigheten uppgår därför till 45 367 21 100 + 26 600 2 333. Detta motsvarar en real avkastning på -

6,8 %. Den effektiva skattesatsen uppgår därmed till -0,70. Det bör

noteras att avkastningen för en person med 75 % marginalskatt är lika stor som för den med 50 % marginalskatt grund av begränsningen i underskottsavdragets värde. Om vi antar att låneräntan är 2 procentenheter högre dvs. 10 % nominell ränta uppgår den reala avkastningen efter skatt till 5,8 %. Det andra huvudfallet avser hälften egenñnansiering. Vi antar att låneräntan är 8 % vilket medför real avkastning 4,8 %.17 en Jag har inte inkluderat förmögenhetsskatten i mina beräkningar. Skillnaden i avkastning mellan egenñnansierad och till hälften lånefmansierad fastighet kan, i det enskilda fallet beroende förmögenhetssituationen, bli ännu större.

3.1.4 Pensionsförsâkring X har också tagit en pensionsfösäkring på 10 000 kronor. Pensionsförsäkringar medför en möjlighet att jämna ut inkomst över livet och utgör ett inslag av utgiftsbeskattning. För att förhindra drastisk utjämning och därmed undvikande av progressionen i skatteskalan har avdragsmöjligheterna begränsats. Avkastningen beskattas vid uttaget. Kapitalet kan därvid tillväxa snabbare än ett konto vars avkastning beskattas löpande. Det utgår dessutom ingen förmögenhetsskatt tillgångarna i pensionsfordran. Låt oss anta att avkastningen återigen är 8 % och att kapitalet kan lyftas om fem år. Premien kan dras av mot den 75-procentiga marginalskatten och motsvarar därför en skattelindring 7 500 kronor. Efter fem år uppgår behållningen till 14 693 kronor. Beloppet och vi tas ut antar att det beskattas till 50 % dvs. 7 347 erlägges i skatt. Över perioden uppgår den årliga reala avkastningen till hela 20,1 %. Om X emellertid fortfarande har en marginalskatt 75 % om 5 år blir den årliga reala avkastningen

15 l vissa fall är fastighetsskatten avdragsgill men då är skattesatsen å andra sidan 2,0 %. 16 I en OECD-studie M. Fukao och M. Hanazaki, 1986 uppskattas den effektiva skattesatsen till -0,53 vid 3 % realränta och 0 % inflation samt till -1,86 vid 5 % inflation. Mitt relativt sett lägre värde förklaras av att OECD-studien antog att taxeringsvärdet endast utgjorde S0 % av marknadsvärdet och schablonintåkten endast 2 %. Dessutom beaktade OECD-studien inte fastighetsskatten. 17 Avkastningen i förhålande till kapital uppgår eget till 6,0 %. 13 1,085 10 000 -

Bilaga 6 9

4 %. Detta skall jämföras med ett vanligt bankkonto där avkastningen vid

75 % marginalskatt blir -2 % se tabell 2.

3.1.5 Sammanfattning Flera av exemplen ovan avsåg flera års tid och varierande marginalskattesatser över tiden. Variationen kan dels bero på ändrade inkomstförhållanden men även på politiska beslut om skatteskalan. I båda fallen lever människor under osäkerhet och vad som förefaller vara en god placering pensionsförsäkring ex ante behöver nödvändigtvis inte vara det ex post pensionsförsäkring med bibehållen hög marginalskattesats. Som framgår av tabell 2 varierar den årliga reala avkastningen mellan -2,7 % för konto i jordbruksfastighetrörelse och upp till över 20 % för pensionsförsäkring där avsättningen sker till 75 % medan uttaget sker till 50 % marginalskatt. Detta innebär emellertid inte att det alltid skulle vara fördelaktigare med en viss sparform än en annan. De angivna resulten kan snabbt kastas om vid ändrade förutsättningar. Så kan till exempel ett nyligen pensionerat par finna att den bästa sparformen är just ett konto knutet till en rörelse eller en jordbruksfastighet. Anledningen till detta är att inkomstprövade avdrag extra avdrag för nedsatt skatteförmåga för folkpensionär reduceras i takt med stigande inkomst och förmögenhet. Ett konto i rörelsen för framtida bruk tas endast upp till 30 % av sitt värde förmögenhetsmässigt och makarna kan därigenom undgå den kraftigare reduktion av extra avdraget som annars skulle uppstå om pengarna var deponerade i vanligt bankkonto.

10 Bilaga 6

Tabell 2. Sammanfattning av resultaten arliq real avkastning vid marqinalskattesats 75% 50% varaktiga konsumtionsvaror 4,0% 4,0%

Sparande i bank O sparkonto ränta1600ar 4,0% 4,0% 0 sparkonto ränta1600ar

O framtidskonto

Atkier försäljning

O korttidsplacering avkastninql000 kr 4,0% 4,0% O korttidsplacering avkastninqi000 kr-2,0% 0,0% O äldre aktier avkastning 2000 kr 4,0% 4,0% O äldre aktier avkastning 2000 kr

Fastighet

O 100% lanefinansierad I 8% láneränta 6,8% 6,8% 012% lánerinta 5,8% 5,8% O 50% lanefinansierad I82 lanerinta 4,8% 4,8%

Pensionsförsäkring

Obibehallen marginalskatt

075% marginalskatt vid avsättning och 50% vid uttaget I4% inflation 20:1

I ett progressivt skattesystem kommer individer att ha olika marginalskatt beroende deras inkomstsituation. Beskattad avkastning sparande medför att priset för att kunna konsumera mer i morgon är högt för höginkomstagare. Deras sparande ger därför uttryck för att de har stor marginalnytta av framtida konsumtion. Den viktigaste slutsatsen är emellertid att skattesystemet ger upphov till mycket stora skillnader i nettoavkastning vid en given bruttoavkastning. Vi kan därför förvänta oss att vilken sparform man väljer påverkas kraftigt av skattesystemet. Spegelbilden av resultaten är att för en given nettoavkastning krävs mycket

Bilaga 6 11

stora skillnader i bruttoavkastning. Det uppstår dessutom möjligheter för en enskild placerare att erhålla en högre nettoavkastning pga beskattningen. Om bruttoavkastningen för varje sparform bestäms av den genomsnittlige placerarens skattesituation kan en person med lägre marginalskatt erhålla en högre nettoavkastning än genomsnittet. I längden bör denna arbitragemöjlighet försvinna såvida nya placerare inte hindras från att in marknaden. Vissa kapitalplaceringar kräver betydligt mer information än andra. Vi återkommer till den aspekten när vi talar om de fördelningspolitiska effekterna. Under alla omständigheter är det olyckligt att skattesystemet ger upphov till så stora skillnader i avkastningen.

3.2 Andra allokeringseffekter Det är inte bara inom ramen för individens placcringsbeslut som kapitalbeskattningen påverkar incitamenten. Det uppstår även andra effekter. Ett exempel är när kapital inom olika sektorer beskattas med olika skattesatser t.ex. om kapital inom vissa industrier beskattas hårdare än i andra. En högre effektiv kapitalskatt medför att det krävs en högre marginalprodukt för kapitalet i denna sektor än i lägre beskattade sektorer. I jämvikt är nettoavkastningarna av kapital i de båda sektorerna lika. Den högre beskattade sektorn måste alltså ha en högre bruttoavkastning. Ökad produktion skulle kunna uppnås genom en överföring av kapital till den lägre beskattade sektorn. Ett annat exempel är inlåsningseffekter. Om beskattningen sker vid realisationen av tillgången så måste avkastningen den nya investeringen vara högre. Det kan därför vara privatekonomiskt lönsamt att behålla en viss placering även om den ger lägre avkastning än en alternativ placering. Därvid allokeras kapitalet inoptimalt. Ett exempel visar effekterna. A har investerat 100 kronor i AB Mammon. Avkastningen är 8 %. A har haft aktierna i mer än 2 år och en försäljning skulle resultera i en 40procentig beskattning vi antar att avdraget 3 000 kronor redan är utnyttjat. För att det skall vara lönsamt för A att sälja och reinvestera i en annan aktie måste denna ge honom minst 8 kronors avkastning. Vid en försäljning kan endast 70 kronor återinvesteras eftersom 30 kronor måste betalas i skatt .75 .40. 8 kronors avkastning ett investerat belopp - 70 kronor motsvarar en avkastning ca 11,4 %. Om aktien ger mindre avkastning kommer A att omallokera sitt kapital även om kapitalet skulle vara mer produktivt ger en avkastning mellan 8 % och 11,4 %. Flera av de svenska kapitalbeskattningsreglerna ger upphov till inlåsningseffekter.Realisationsvinstbeskattningensutformingmedförattdet mycket väl kan löna sig för den enskilde att behålla sina aktier i två år om de stigit i värde jämfört med att sälja och låta sig beskattas för hela realisationsvinsten. Motsatt effekt uppstår om aktierna sjunkit i värde. Omplacering av kapitalet till områden där det är mest effektivt och där nyttan är störst försvåras därmed. Omsättningskatten aktier medför också en inlåsningseffekt. Kapitalvinstbeskattningen påverkar även riskfördelningen vid en investering. Om utfallet av investeringen blir positivt beskattas en del av

12 Bilaga 6

vinsten men om investeringen å andra sidan leder till en förlust är denna ofta avdragsgill och resulterar därför i lägre skatt. Utformmingen av skattereglerna blir här av central betydelse. Det kan finnas begränsningar i såväl kvittningsrätten som i värdet av avdrag. I Sverige kan realisationsförluster dras realisationsvinster. År 1980 inskränktes avdragsrätten av mot för realisationsförluster på premieobligationer. År 1981 utvidgades emellertid avdragsrätten igen. Marknaden för premieobligationer reagerade kraftigt för skatteändringarna. Huruvida full avdragsrätt för realisationsförluster mot andra inkomster ökar det personliga risktagandet eller inte beror individens nyttofunktion

och subjektiva uppfattning riskens sannolikhetsfördelning.

om

3.3 Fördelningseffekter Den personliga kapitalinkomstbeskattningen kan öka den vertikala rättvisan åtminstone cet.par. Dvs. personer med samma arbetsinkomst men olika kapitalinkomster betalar relativt sett inte lika mycket i skatt. Det kan emellertid ifrågasättas om den svenska kapitalbeskattningen har hjälpt till att jämna ut inkomstfördelningen. Den personliga kapitalinkomstbeskattningen har i vart fall vissa år resulterat i negativa skatteintäkter eftersom underskottsavdragen framför allt för egna hem har överstigit skatteintäk-

terna från positiva kapitalinkomster. Kapitalbeskattningen kan i detta

avseende ses som en subvention till villaägare. Om hushåll delas upp i deciler baserat skattebetalningsförmåga bruttoinkomst korrigerad med hänsyn till hushållets storlek är det hushåll med den högsta skattebetalningförmågan som erhåller en reducerad skatt medan de med lägst förmåga att betala har positiv skatteandel. Även en om vi bortser från pensionärer som ofta har skattepliktiga kapitalinkomster låga arbetsinkomster blir resultaten desamma. Hansson1985 men påpekar att de höga avdrag som höginkomstagare kan göra dominerar det i den populära debatten mera uppmärksammade förhållandet att vissa kapitalinkomster som t.ex. aktieutdelningar är koncentrerade till personer med hög inkomst 1982 års lag begränsning avdragen till värde om av ett motsvarande 50 % marginalskattesats var ett försök att motverka detta. Enligt vissa forskare motverkar kapitalbeskattningen en jämnare fördelning av förmögenhet i och med att de sparformer, som höginkomsttagare bruttoinkomst väljer, gynnas skattemässigt medan de sparformer, som låginkomsttagare bruttoinkomst väljer, missgynnas. I en studie visar

19 Feldstein, Capital Taxation sid. 183 ff. Se 2° 152-6. Se I Hansson, 1986, s. 21 152-53. I Hansson, 1986, s. 22 1985, 22. I Hansson, s.

Bilaga 6 13

A-M Pålsson hur olika hushåll placerar sitt sparande. Bruttoinkomsten

har stor betydelse för placeringsvalet. När inkomsten ökar tilltar också skuldsättningen, avdragen och aktieinnehavet medan banktillgångarna minskar i betydelse. Hon visar att avkastningen riskfyllda tillgångar är högre än på riskfritt sparande med mer än ett belopp som motsvarar den ökade risken. En viktig aspekt är, att en komplicerad skattestruktur kan förväntas gynna de grupper i samhället som på grund av kunskaper och resurser har möjlighet att planera sin ekonomi. Förutom att de resurser som läggs ned sådan planering knappast används effektivt sett ur samhällets synvinkel, medför ett komplicerat skattesystem fördelningseffekter. Det är troligt att högutbildade och höginkomsttagare har större möjligheter att utnyttja asymmetrier i skattesystemet än andra grupper. Från rättvisesynpunkt kan man därför argumentera för ett enkelt skattesystem. Från effektivitetssynpunkt kan man argumentera för ett skattesystem som har en bred bas samt relativt låga skattesatser. Ieorin om optimal beskattning ger oss i vissa avseende annorlunda svar men den informationsmängd som krävs är å andra sidan stor och internationellt sett går trenden mot breda baser och låga skattesatser. Därmed påverkas konsumtionsval m.m. mindre än om skatterna är höga. Vinsterna av skatteplanering avtar dessutom. I ett uttalande om den amerikanska skattereformen sager Joseph Pechman bl.a.

..it would have been foolhardy to try to revise the tax base and increase progression much more. I have learned the hard way that, taxed at excessively high rates, the rich will seek out loopholes explicitly or implicitly designed for their benefits. a far better strategy to eliminate the loopholes first and expose the real effective tax rates applying to the top incomes. I

cannot predict the outcome of that battle, but certairå that more

5 progression will not be won merely by proposing high tax rates.

4 Kapitalbeskattning och sparande

Frågan om vad som händer med det totala sparandet i samhället mätt som uppskjuten konsumtion vid en skatteändring är en central fråga men entydiga svar är svåra att ge. En anledning till detta är att empiriska studier har gett skilda resultat. Många andra faktorer än skatter spelar roll isparandebeslutet. Individernas framtidsförväntnin gar, likviditet, kreditmöjligheter, sparmål etc påverkar beslutet. Sparandet är emellertid av central betydelse i den ekonomiska utveklingen, och frågan är speciellt viktig för oss eftersom vi har en av de sparkvoterna inom OECD. lägsta

23 Anne-Marie Pålsson, 1987, 548-556. ss. 2‘ Pålsson, 1937, s. 556.

25 26. Pechman, 1987, p. 2‘ 1987, 12-13. OECD ss.

14 Bilaga 6

Figur Hushållssektorn, sparkvot åren 1963-1985 I procent av dlspoulbel Inkomt. Källa: OECD 1987

SAVINGS IATIO 0 g uvmasM1101:-u :null 5 l‘—-ou. ‘ml ‘~‘a 5 I ‘ ’ z s n I u

SAVINGS IATI0fl19djib | {In hill. | o ~s 0 V -l j -l - -2 -2 - -J I I l I I I I I I I I I I I I I I I I I -J IX G C7 C 73 75 77 II n I6

Delvis beror Sveriges låga sparkvot olika obligatoriska pensionsplaner, som inte inräknas i det privata sparandet. För att förklara varför sparandet sjönk i Sverige under 1986 trots ökade reala disponibla inkomster pekar OECD:s experter på lägre nominella räntor och utökade kreditmöjligheter. De beräknar att det svenska sparandet tidigare 0,5-1 var

procentenheter högre på grund av kreditregleringen.

Effekten av en skatteförändring sparandevolymen är i huvudsak en empirisk fråga. Nationalekonomisk teori kan emellertid viss ge oss vägledning. För att få hjälp av teorin gör först en överblick av olika förklaringar till enskilt sparande, och sedan går vi in individens sparandebeslut. Därefter diskuterar vi, hur sparandet påverkas av nettoräntan. Vad som händer vid en skattereform om den offentliga konsumtionen hålles oförändrad undersöker i avsnitt 4.4. Den diskussionen sammanfattas i appendix med hjälp av en modell över den svenska ekonomin. Modellen visar vilka effekter skatteändringar kan få sparandet i termer av uppskjuten konsumtion. Slutligen rapporterar vi några empiriska resultat.

4.1 Motiv för enskilt sparande Enligt ekonomisk teori kan individer antas ha tre motiv för sitt sparande: de vill jämna ut sina inkomstströmmar för att nå en jämn konsumtion över sin livstid, de vill ha sparpengar som skydd mot oförutsedda händelser, och

27 OECD, 1987, s. 13.

Bilaga 6 15

de vill lämna arv efter sig. Ekonomer inbegriper ofta det tredje motivet i individens nyttofunktion dvs. individen upplever nytta av att kunna lämna något till arvingarna. Två hypoteser står i rampljuset när det gäller förklaringar till hur sparande uppkommer i samhället. Den första kallas för livscykelhypotesen Modigliani ti. Enligt denna hypotes lånar och presenterades av m. individen under sin ungdom, sparar under sin aktiva tid och konsumerar sina sparmedel under ålderdomen. Enligt teorin blir nettosparandet noll i en statisk ekonomi men positivt i en växande ekonomi. Den andra teorin

är den permanenta inkomsthypotesen. Den framfördes av Milton

Friedman och är något mer abstrakt än den första. Enligt den teorin särskiljs inkomsten i två delar. Den första är permanent inkomst dvs. den förväntade inkomsten från fysiskt och mänskligt kapital. Den andra delen är tillfälliga inkomster, dvs. inkomster från lotterivinster, kapitalvinster och dylikt. Ieorin säger att sparande från permanent inkomst är konstant medan sparande från tillfällig inkomst högt. Även räntan påverkar sparandet med denna hypotes. Dessutom spelar individens förväntningar om framtiden stor roll i båda teorierna. En viktig skillnad mellan dem är att den permanenta inkomsten i den senare teorin är svår att mäta eftersom den representerar individens förväntade framtida inkomster medan inkomsten i livscykelhypotesen är mätbar. Livscykelteorin har givit många intressanta empiriska resultat. Det kan till exempel ha betydelse för konsumtionsbenägenheten att personer befinner sig i olika skede av livscykeln. Livscykelteorin implicerar att äldre personer har en högre konsumtionsbenägenhet för tillfälliga inkomster än en yngre aktiv person. Vi vet att en ränteändring ger upphov till såväl en substitutionseffekt som en inkomsteffekt. För äldre personer överväger enligt livscykelhypotesen inkomsteffekten. En ökad real avkastning t.ex. genom en lägre kapitalbeskattning skulle alltså för denna grupp medföra lägre sparande. Effekten för samhället som helhet beror hur stora de Iånzi och Sheshinski3° förklaringsrespektive grupperna är. anser att en av faktorerna till att sparandet minskade i USA efter Reagans skattesänking 1981 med införande av bl.a. Individual Retirement Accounts kan ha varit att personer över 65 år mottog 51 % av alla ränteinkomster som rapporterades till skattemyndigheterna IRS. Både privat sparande och sparande inklusive outdelade vinster sjönk i USA från första kvartalet 1981 till första kvartalet 1983. Inflationstakten sjönk dessutom åren 1982-83, vilket medförde ökade realräntor. En avgörande fråga för effekterna av en förändrad kapitalinkomstbeskattning sparandet blir hur stora kapitalinkomster den äldre generationen har, relativt sett. För Sveriges del har viss information. Studien

28 Modigliani och Brumberg, 1954. Ando och Modigliani, 1963. 2’ 1957. M. Friedman 30 Iänzi, 1984, sidor 366-67. Eytan Sheshinski and Vito

16 Bilaga 6

om utgiftsskatt vid handen att 65 år har

ger personer över en skatteandel skatt i förhållande till inkomst 4,5 procentenheter till följd sina av kapitalinkomster. En positiv skatteandel indikerar en positiv taxerad kapitalinkomst. För samtliga hushåll uppgår den till -0,9 procentenheter, dvs. skatteintäkterna skulle öka om kapitalinkomster inte beskattades.

Åldersgruppen 55-64 år uppvisar skatteandel +0,5 procentenheter.

en I förhållande till andra grupper har alltså över 55 år betydligt personer större kapitalinkomster och detta gäller speciellt personer över 65 år. Pensionärernas skatteandel med 4,5 procentenheter pga kapitalinkomstbeskattningen framstår som ännu mera anmärkningsvärd beaktar om man att deras skatteandel i inkomstskattesystemet uppgår till 26,8 procent.

Genomsnittet för populationen är 30,4 procent. Pensionärshushållen

representerar 22 %33 samtliga hushåll av i utgiftsskattekommitténs undersökning. Deras innehav av finansiella tillgångar är därför betydande. 1982 beräknades skattebortfallet från den personliga inkomstbeskattningen uppgå till 3,3 miljarder kronor. Skattebasen hade varit 2 352 kronor

större per hushåll om kapitalinkomstskatten slopats cet.par..35 Undersök-

ningen avsåg ca 4 000 hushåll vilka representerade 4 miljoner svenska ca hushåll. Från rapporten kan vi räkna fram hur stora olika gruppers kapitalinkomster var. Vi är speciellt intresserade av pensionärernas kapitalinkomster eftersom en lägre kapitalbeskattning kan resultera i minskat sparande. Den genomsnittliga förmögenheten för samtliga hushåll uppgick enligt utgiftsskattekommitténs undersökning till 70 618 kronor medan beloppet för pensionärer uppgick till 102 072 kronor. Pensionärerna har alltså i det närmaste dubbelt så stort skattepliktigt sparande befolkningen i övrigt. som Enligt livscykelhypotcsen kan vi förvänta oss att denna kan komma grupp att öka sin konsumtion om realräntan efter skatt stiger. Lägre kapitalinkomstbeskattning skulle kunna leda till minskat sparande kort sikt i Sverige samma sätt som skedde i USA i början 1980-talet. Det innebär emellertid inte att en reformering av kapitalinkomstskatten skulle vara oönskad. En minskad påverkan på sparandeincitamenten är stor av betydelse lång sikt.

31 sou 1986:40, bilaga 2 tab. 20.

32 Från opublicerat material från utgiftsskattekommitténs arbete framgår att 860 000 hushåll är klassificerade som pensionärer. Av dessa har 750 000 ca en sammanräknad inkomst per vuxen som understiger 60 000 kronor. Beräkningarna är utförda av SCB och baserar sig HINK-material för 1982.

33 Av Sveriges befolkning var ca 16,9 % över 65 år 198283 enligt Statistisk årsbok 1985, tab. 30.

34 sou 1986:40, bilaga 2 sid. 22.

35 sou 1986:40, bilaga 2 tab.

Bilaga 6 17

4.2 individens sparandebeslut Sparande i sig innefattar ett beslut berör mer än en tidsperiod. En som inkomstskatt beskattar normalt avkastningen sparande dvs. räntan. Om betraktar tvåperiodsmodell, är sparandet lika med utgiften i period en 1 för konsumtion i period 2. En inkomstskatt som beskattar avkastningen på sparandet påverkar priset för framtida konsumtion. Det blir dyrare att uppskjuta konsumtionen eftersom del av avkastningen måste betalas i en skatt. Kapitalbeskattningen kan en i livscykelmodell illustreras följande sätt. De två perioderna kan tolkas t.ex. som aktivt yrkesliv respektive pensionärstid. I den första perioden erhåller individen löneersättning med Y kronor. I period tvâ är individen pensionerad och vi antar att löneinkomär 0 kronor vi bortser från pension. För att bekosta sin konsumtion sten i period två individen i period ett. Antag att inlåningsräntan är sparar konstant. Till sitt förfogande har individen inkomsten vilken spenderas under de två perioderna. Ökad avkastning sparandet lägre pris för att uppskjuta konsumtionen medför att ett lägre sparande i period 1 leder till konsumtionsmöjlighet i period 2. Behovet att spara för att kunna samma därför minskat. Å andra sidan är konsumera en viss given konsumtion har det förmånligt att uppskjuta sin konsumtion eftersom avkastninnu mera stigit. Dessa båda effekter verkar alltså i motsatt riktning. substitutiongen seffekten verkar för högre framtida konsumtionskvantitet medan en inkomsteffekten tenderar att öka såväl konsumtion i andra perioden som komsumtion i första perioden. Förenklat kan man säga att för en medför den ökade avkastningen att ett lägre sparande krävs nettosparare för uppnå ett visst givet mål. I det fall individen konsumerar mer än sin att inkomst i perod 1 låntagare uppstår motsatt effekt dvs. substitutions-

inkomsteffekten verkar håll beträffande konsumtion i dag.-3‘

och samma Vi återkommer till hur viktig denna aspekt kan vara när vi studerar den svenska situationen. En lägre nettoavkastning på sparandet leder för en nettosparare till en

ökad konsumtion i period 1 grund substitutionseffekten man sub-

av stituerar konsumtion i morgon mot konsumtion i dag men inkomsteffekverkar i motsatt riktning beskattningen medför att det totala ten

konsumtionsutrymmet över livet krymper.37 Nettoeffekten för hur

konsumtionen i period ett påverkas är därför osäker. Effekten konsumtion i period två är däremot entydig. Både substitutions- och inkomsteffekten verkar i riktning att minska konsumtionen i perod två. Om vi är sådan att konsumtionen av den ökar med ökad antar att varan inkomst. Slutsatsen är att ökad beskattning av avkastningen sannolikt en leder till minskat sparande. Andra viktiga aspekter när det gäller effekterna det totala sparandet

3‘ Palmer, 1981, 35-33. Se även ss.

37 skatteintäktema används till annat än att förse individen Vi antar här att perioden dvs. han får det sämre grund den ökade med varor i nästa - av beskattningen.

18 Bilaga 6

i samhället är hur jämn individerna vill ha sin konsumtion. Ekonomer talar om den intertemporala substitutionselasticiteten. Individen ha antas preferenser inte bara mellan olika varor inom en period utan också mellan storlekarna av konsumtion i varje period. Har individen starka preferenser för en jämn konsumtion påverkas han endast i liten utsträckning av att priset på sparande ändras. För att med säkerhet avgöra sparandet ökar om eller minskar med stigande avkastning måste vi känna till storleken elasticiteterna. Substitutionselasticiteten mellan konsumtion i dag och konsumtion imorgon har stor betydelse.

4.3 Sparandets räntekânslighet

På grund av de motverkande inkomst- och substitutionseffekterna är det svårt att förutsäga hur skatterna kommer att påverka sparandet. Problemet försvåras av att den räntesats, som måste betraktas, är realräntan efter skatt, vilken kan variera mellan individerna beroende på deras mar-

ginalskattesats och placeringar.

Flera studier har indikerat låg räntekänslighet för sparandet dvs. en ränteelasticitet nära noll. Boskin uppskattade elasticiteten till 0,4. Det innebär att för varje procentenhets ändring räntan påverkas av sparandet med 0,4 procentenheter. Summers fann i en livscykelmodell att elasticiteten uppgick nu mellan 2,26 och 1,09 vid 6 % ränta. Summers finner själv värderna höga men anser inte att de kan awisas. I kanadensisk studie en uppskattas elasticiteten ien livscykelspecifikation till 0,5 elasticiteten men varierar för olika åldersgrupper. Äldre åldersgrupper uppvisar låga eller t.o.m. negativa värden. Studien stödjer därmed amerikanska erfarenheter

från 1981 års skattereform se avsnit 4.1.

Det har gjorts många försök att skatta hur konsumtion och sparande förändras när räntan ändras. Någon enighet har uppnåtts. De flesta studierna har estimerat konsumtionen som beroende standardiserad av en livscykelkonsumtionsfunktion vilken inkluderar disponibel inkomst och förmögenhet samt en räntevariabel. Koefñcienten för räntevariabeln har sedan varit basen för utvärdering av hur sparandet reagerar på ränteänd-

ringen. Enligt Summers innebär formuleringen problem.

i sig stora Istället för disponibel inkomst borde humankapitalet inkluderas. Att inkomstvariabler används medför slags dubbelräkning, eftersom en förmögenhetsvariabeln inkluderar nuvärdet såväl nutida framtida av som inkomster. Även andra problem finns med formuleringen. Summers

33 Sandmo, 1985, s. 281.

39 Boskin, 1978.

0 Summers, 1981.

41 Beach, Boadway and Bruce, 1988, ss. 73-78.

‘2 Summers, 1982.

Bilaga 6 19

genomför tre olika alternativa angreppssätt och finner då betydligt högre

sparanderespons för ränteförändringar.

Huruvida sparandet ökar eller minskar med stigande avkastning lägre kapitalinkomstbeskattning är inte helt kartlagt. En studie av privat sparande i USA jämfört med i Kanada uppvisar emellertid intressanta resultat. Studien visar att efter likartad utveckling under 25 år har sparandet i dc två länderna utvecklats olika det senaste decenniet. Se figur

Figur 2. Totalt privat sparande l relation till BNP i USA och Kanada

14.00% 12.00% “ 10.001 Loos s nos 4 oos 2 oox oooas. vsu1uavusns7uuu71u73uo1sn11nnuu19.31;

Sparkvoterna utvecklades likartat fram till 1971 då de började divergera kraftigt. Den kanadensiska sparkvoten ökade från sin tidigare nivå kring 7 % av BNP till 10,5 % 1975 och till ca 12 % i mitten av 80-talet. Sparkvoten i USA föll något under perioden. Totalt inflationsjusterat sparande följer samma utvecklingsmönster. Sparandet inom företagssektorn var däremot mycket likartat i de båda länderna. Det ökade sparandet i Kanada tycks därför bero på ökad personlig sparbenägenhet. Carroll och Summers studerade vilken betydelse en rad makrovariabler som arbetslöshet, räntor, disponibel inkomst och inflation hade för att förklara skillnaderna i De variablerna kunde förklara skillnaderna. sparande. fann att ingen av Författarna pekar andra förklaringsfaktorer. Sparandet i Kanada kan sedan mitten av 1970-talet i allt större utsträckning ske lågbeskattat. I USA

har sådant sparande varit mer begränsat. I en rapport från Economic

43 Summers skriver, All three significant of saving suggest a response to changes in the rate of return. 1982 p. 43. ‘ L. H. Summers, 1987. Chris Carroll and 45 Arbetslöshetsvariabeln den enda statistiskt signifikanta variabeln var men koefficienten var positiv i stället för som väntat negativ. Okad relativ arbetslöshet var därför förknippad med ökat sparande. 46 Retirement för alla sedan Economic Recovery Individual Accounts öppet Tax Act ERTA 1981 samt Keogh för egenföretagare.

20 Bilaga 6

Council of Canada konstateras:

... the existence of these various forms of special treatment of capital income

makes the Canadian system of personal taxation as much a consumption tax

as an income tax. I Kanada finns det två explicita undantag från kapitalinkomstbeskattning. Det första avser ett extra avdrag på $1.000 för ränteinkomster, utdelningar och skattepliktiga kapitalinkomster. Det extra avdraget infördes 1974 1977 för kapitalvinster och beloppet har varit oförändrat sedan dess. Det andra undantaget avser ett extra avdrag på $1.000 dollar för pensionsinkomster. Det bör påpekas att sparande i pensionsförsäkringar år avdragsgillt enligt de regler som beskrivs nedan och kan ackumuleras skattefritt. Det finns vidare flera slag av utgiftsbeskattning i det kanadensiska skattesystemet, dvs. sparande är avdragsgillt, avskattas inte löpande utan först vid uttaget. Pensionsförsäkringar Registered pension plans, RPP är avdragsgilla upp till $3.500 per år 20 % av inkomsten dock högst $7.500 om företaget bidrar med en pensionsplan för sina anställda. Arbetsgivaren kan dessutom yrka avdrag för $3.500 om vissa krav uppfylls. Vidare kan arbetstagaren investera i sitt företags aktier equity och medges avdrag för upp till $3.500 minus vad som han avsatt till RPP. Individer som aldrig ägt ett eget hem kunde fram till 1986 avsätta $1.000 per är maximerat till 810.000 ett skattefritt konto Registered Home-Ownership Savings Plans, RHOSP’s. Någon beskattning skedde inte vid uttaget trots att avdrag medgavs vid insättningen förutsatt att individen köpte ett eget hem. Det förekommer inte någon schablonbeskattning av egna hem i Kanada så förfarandet medförde en betydande förmån. Fram till 1985 inkluderades 50 % av kapitalvinster som skattepliktig inkomst i Kanada medan kapitalinkomster eget hem var skattefritt. I 1985 års budget introducerades skattefrihet för alla kapitalvinster till upp $500.000 under ens livstid. Beloppet har senare begränsats till $100.000 förutom för vissa jordbruksegendomar och kapitalvinster från småföretagande. Realisationsvinster utöver beloppsgränsen inkluderas till 23 i skattepliktig inkomst under 1988 och till 34 under 1990. Avdragsrätt i Kanada föreligger endast för lån vilka tagits för tillgångar som är skattepliktiga. Före 1981 kunde man emellertid yrka avdrag för räntor lån som gick till sparande i olika skattefria former. De nya reglerna innebar att avdrag inte medges låneñnansierade egna hem även om långivaren skulle vara skattskyldig för ränteinkomsterna. Som påpekats tidigare saknar Kanada inkomstbeskattning hem i form egna av

schablonintakt eller annan inkomstberakning. Avdragsratten skiljer sig

därmed kraftigt åt i de två länderna. Räntor för konsumtionslån till var skillnad från i Kanada avdragsgilla i USA under den period Carroll som

47 Beach, Boadway och Bruce, 1988, sid 19.

48 Olika lokala fastighetsskatter förekommer och i vissa fall föreligger avdragsrätt eller kreditering för sådan skatt eller homeowner grams. See H. Kitchen, 1987, sidorna 372-374, 397.

Bilaga 6 21

och Summers undersökte. I slutet av 70-talet steg dessutom räntorna mer i Kanada än i USA. 1981 var skillnaden i realränta efter skatt 8 procentenheter. Ytterligare skillnad mellan länderna är att kapitalförlusterna en var större i Kanada än i USA under lågkonjunkturen i slutet av 70-taletbörjan av 80-talet. Livscykelhypotesen och hypotesen om permanent inkomst säger oss att sparandet ökar om individen drabbas av kapitalförluster medan det minskar vid kapitalvinster. Det kanadensiska sparandet var också störst när tillväxten i förmögenheten var som lägst i början 80-talet. Huvudslutsatsen av deras analys är att skillnaderna beror skattesys-

temen och dess inverkan privat sparandelåntagande. Betydelsen av

allemansparkonto eller liknande är alltjämt omstritt. Enligt en amerikansk studies‘ innebär ökad sparande i IRA’s minskning annat sparande ett en av

med 10-20 % medan 45-55 % resulterar i minskad konsumtion ca 35 %

lägre skatt. Irots att många studier visar på att sparandet är räntekänsligt finns det inget samband mellan skattesater och sparkvoter mellan länder. En OECD-studie Österrike Norge har skatte- och visar att Luxemburg och sparkvoter som är högre än genomsnittet för OECD-länderna. Det finns å andra sidan länder, har lägre skattekvoter och sparnivåer än som genomsnittet, t.ex. USA. Sverige har en låg sparandenivå och hög skattekvot. Det finns inte heller något samband mellan skatte- och sparkvot över tiden. När de flesta OECD-länderna hade ökande skattekvoter i början på 70-talet och då ökade också sparkvoten. Länderna med den största ökningen av skattekvoten Belgien, Danmark, Norge och Sverige har med undantag av Norge upplevt en minskning av sparandet.

I empirisk studie hushållssparandet i Sverige mellan 1962-1982

en om visar E. Palmer att tecknet för nettoavkastningen efter skatt är negativt dvs. inkomsteffekten dominerar substitutionseffekten. Räntans inverkan är relativt liten på sparandet men högre avkastning skulle alltså leda till minskat sparande.

4.4 Skatters påverkan på sparande vid en balanserad budget En central fråga när man utvärderar sparandeeffekter av en skatteförändring är om andra skatter också ändras för att medge en oförändrad

4’ 1987. Carroll and Summers, 50 resultat följande sätt: But the Carroll och Summers sumerar sina Canadian experience does serve to call into question the videly accepted presumption that there little that public policy can do to affect private savings rates. 1982, s. 33. 51 Wise, 1987. S. F. Venti och D. A. 52 OECD, 1985. 53 1985, 31. E. Palmer, s.

22 Bilaga 6 SOU 1989233

offentlig konsumtion. Om vi antar som så ofta är fallet att sparbenägen-

heten från kapitalinkomster är större än för arbetsinkomsters medför en övergång till lägre kapitalbeskattning att sparandet i samhället ökar. Summers anser att det finns flera skäl att anta att sparbenägenheten skiljer sig åt mellan individer. Många individer har begränsad likviditet, och önskan att lämna efter sig skiljer sig också åt. Kotlikoff och Summers arv har uppskattat att ca 80 % av förmögenheterna i USA är resultatet av transfereringar mellan generationerna och inte av livscykelsparande. Sveriges situation är speciell i flera avseenden. Förmögenhetsstrukturen för olika inkomstklasser uppvisar en internationellt sett annorlunda bild i Sverige. Det visar sig nämligen att låginkomsttagare i detta avseende personer med en inkomst upp till 60-70 000 kronor har positiva skattepliktiga kapitalinkomster. I denna grupp återfinner för övrigt åtskilliga pensionärer. Personer i de högre inkomstdecilerna har däremot större

underskottsavdrag än positiva skattepliktiga kapitalinkomster. Även de

högsta 2,5 centilerna uppvisar negativa skattepliktiga kapitalinkomster. Se tabell 3. Kapitalinkomstbeskattningen medförde, som tidigare påpekats, ett skattebortfall 3,3 miljarder kronor år 1982.

Tabell 3. Effekter av den nuvarande Kapitalinkomstbeskattningen

Decil Kapltalinkomat +1.710 +3.189 + 670 - 902 -4.220 -4.165 + 251 -3.099 -6.880 -10.143 uN -10.259 Samtliga -2.352

Kä11a|SOU 1986:40 Bilaga 2. tab. 15 samt ggggggggixg Igx §ygt_g_g_g_, Pachman 1987 , .

Eftersom en stor del av den aktiva befolkningen har större skattepliktiga skulder än tillgångar kan en lägre kapitalinkomstskattesats komma att medföra minskad skuldsättningsgrad. Inkomsteffekten reducerar möjlig konsumtion och substitutionseffekten verkar för ett större sparande. En breddad skattebas med mera likformig beskattning skulle dessutom påverka

54 Pasinetti 1962 antog olika sparbenägenhet för olika samhällsklasser,i hans definition arbetare och kapitalägare. Se Atkinson och Stiglitz, sid. 235. 55 Summers, 1982, 7.

56 Uppgiften baserar sig material framtaget inom ramen för utgiftsskattekommitténs arbete och avser år 1982.

Bilaga 6 23

människors investeringsval. Investeringar i i dag skattepliktiga tillgångar skulle öka speciellt om kapitalinkomstskatten minskade för dessa tillgångar och samtidigt ökade för i dag lågbeskattade eller helt obeskattade tillgångar. Den svenska situationen när det gäller vem som spararlånar år säkert till stor del skatterelaterad. En ändrad kapitalinkomstbeskattning kan därför få andra effekter i Sverige än i USA. Ett annat skäl för en annan utveckling hos oss är att vårt utlandsberoende är stort. En ökad realränta behöver inte medföra ändrade faktorpriser i en extremt öppen ekonomi. Det är ännu for tidigt att säga hur relevant antagandet om en öppen ekonomi är. Empiriskt verkar mycket tala för att det trots räntedifferenser mellan länder inte ackumuleras några större kapitalstockar utomlands. I Sverige uppgår det utländska ägandet endast till en mycket liten andel av kapitalstocken. I USA uppgår totala utländska direktinveste-

ringarna till endast 1,6 % av den totala stocken av tillgångar. Å andra

sidan var endast 17 % av utländska kapitalplaceringar i USA under 1986

i form av direktinvesteringar. Vi återkommer i ett speciellt avsnitt till de

internationella aspekterna.

4.5 Skatters påverkan på sparande vid osäkerhet Investeringar i utlandet innebär inte bara valutaosäkerhet utan också skatteosäkerhet i dubbel bemärkelse. Det är ofta oklart hur växelkursvinsterförluster kommer att beskattas. Lån givna till utlänningar i annan valuta inkluderar betydande risker. Dessutom kan både hemlandet och det land där man investerat ändra beskattningreglerna. Denna aspekt har varit speciellt viktig sedan i slutet av 70-talet. Flera länder har ändrat sina skattesystem och många andra planerar förändringar.

Osäkerhet har inte en entydig effekt sparandet. Två olika typer av

risk kan särskiljas nämligen inkomst- och kapitalrisk. Inkomstrisken avser osäkerhet om framtida inkomster. Sandmo visar att ökad osäkerhet om den

framtida inkomsten leder till ökat sparande. Individen sparar mera så att

den ökade variansen kompenseras av ett högre förväntat värde. Därmed skyddar sig individen mot låga konsumtionsnivåer i nästa period. Den andra typen av risk avser kapitalrisk. I detta fall är avkastningen stokastisk. Ökat sparande leder såväl till en ökad förväntad avkastning som till en ökad varians. Effekten kan liknas vid en inkomst- och substitutionseffekt vilka går åt motsatt håll. Den totala effekten kan inte avgöras utan att göra

speciella antaganden.

57 R Dornbush, 1987, p. 95.

5 1987, 95. R. Dornbush, 59 Se Sandmo 1970.

‘° Sandmo, 1970 ss. 353-360.

‘1 Sandmo, 1970, s. 357.

l3—RlNK4

24 Bilaga 6

När det gäller sparande finns det en naturlig osäkerhet om avkastningens storlek. Osäkerheten kan till viss del elimineras genom terminsaffärer men beskattningsosäkerheten kvarstår. Viss osäkerhet om framtida inkomster finns även i en högt utvecklad välfärdsstat. Dessutom hoppas allt fler av oss på extraordinära inkomster bl.a. i form tipsvinster och dylikt. av Vissa grupper i samhället möter större osäkerhet om sina framtida inkomster än genomsnittet. Jordbrukare och egna företagare anses av många höra till den gruppen. Som Sandmo påpekar, om för en grupp ex post variabilitet går hand i hand med ex ante osäkerhet kan vi förvänta oss att den gruppen sparar mer än andra grupper. Samtidigt kan det finnas ett samband mellan deras framtida inkomster och hur mycket de sparar vilket innebär att de också är utsatta för kapitalrisk. En vanlig en uppfattning är emellertid att sparbenägenhet är olika för arbetsinkomster och arbetare och kapitalinkomster och egna företagare. Utgiftsskattekommitténs arbete visar jordbrukare få att skulle en betydligt lägre skatteandel om kapitalinkomsterna inte beskattades. Företagare å andra sidan skulle en ökad skatteandel som till och med överstiger arbetarnas. Det bör emellertid påpekas att resultaten är mycket osäkra eftersom en rad antaganden krävdes för att få några reslutat överhuvudtaget när det gäller dessa grupper med komplicerade deklarationsförhållanden.

4.6 Kapitalbeskattningens indirekta kostnad Under 1970- och 1980-talet har det publiserats rad artiklar en om effekterna av kapitalbeskattning på resursallokering och effektivitet. Många av dessa studier visar stora välfärdsvinster likformig av en mera kapitalbeskattning. Kapitalinkomstbeskattningen medför ändrade priser för agenterna i ekonomin och deras beteende påverkas av skatterna. Förändringen av resursallokeringen innebär en indirekt kostnad vilken ofta benämns excess burden. Många av de beräknade välfärdsförlusterna uppgår till mycket stora belopp. Boskin har beräknat välfärdsförlusten av kapitalinkomstbeskattnin-

gen i USA till 60 miljarder dollar årligen. Feldstein å andra sidan

uppskattar den årliga vinsten av att ersätta kapitalinkomstbeskattningen med högre arbetsinkomstbeskattning till 1 of BNP. Auerbach ca procent och Kotlikoff visar att välfärdsförlusternas storlek är bl.a. beroende hur

62 sou 1986240,bilaga 2 tab. 18.

63 Se t.ex. H.E. Scarf och J.B. Shoven, 1984 eller Piggott och Whalley, 1985. 64 mått Flera olika användes. För en diskussion, se A.J. Auerbach och H.S. Rosen, 1980. Begreppet är ingalunda nytt. Dupuit skrev om det redan 1844. För en utförlig diskussion om begreppet excess burden se även AJ. Auerbach, 1982. 65 Boskin, 1978.

66 Feldstein, 1978.

Bilaga 6 25

ha. De välfärdsvinstens jämn konsumtion indivierna önskar uppskattar storlek till omkring 2 procent av livsinkomsten när en 25-procentig kapitalinkomstskatt ersätts med en konsumtionsskatt. Författarna påpekar vidare att kapitalinkomstbeskattning reducerar kapitalstocken kraftigt på lång sikt, medan en konsumtionsskatt ökar den. I en modell över den svenska ekonomin finner Andersson och Norrman att en utgiftskatt skulle öka kapitalstocken med ca 15 % i den högbeskattade sektorn medan kapitalstocken i den lågbeskattade sektorn inkluderar framför fastigheter skulle minska med 15 %. I allt ca utgångsläget svensk ekonomi av 1984 uppgår kapitalinkomstskattesatsen till 19,2 % i den högbeskattade sektorn. Det finns dessutom en företagsskatt 22,3 %. Skattesatsen i den lågbeskattade sektorn uppgår till -23,1 % dvs. en subvention. skattesatserna har erhållits som ett vägt genomsnitt för såväl privat som offentligt kapital. Införandet av utgiftsbeskattning medför att kapitalinkomstskattesatsen i den högbeskattade sektorn reduceras till 0% samtidigt som subventionerna till den lågbeskattade sektorn slopas. Företagsskattesatsen i den högbeskattade sektorn behålles emellertid oförändrad. Effekten skattereformen alltså av är att minskad kapitalbeskattning i ena sektorn den högbeskattade och ökad kapitalbeskattning i den andra. Simuleringen sammanfaller därmed till vissa delar med de kommittédirektiv givits utredningen reformerad insom om komstbeskattning. Skattebasen vidgas eftersom subventioner längre ges till den lågbeskattade sektorn och kapitalbeskattningen mellan sektorerna blir mera likformig. Det finns emellertid ingenting som säger att kapitalinkomstskattesatsen skulle uppgå till 0% vid en reform av inkomstskattesystemet. Resultaten från simuleringen med utgiftsbeskattning är emellertid relevanta eftersom de visar effekterna av en mera likformig beskattning mellan de två sektorerna. Effekterna av införandet av denna typ av utgiftsbeskattning är att kapitalstocken i den högbeskattade sektorn Kl ökar medan kapitalstocken i den lågbeskattade sektorn K2 minskar. Figur 3 visar hur kapitalstockarna, löner, inhemsk ränta samt transfereringar till hushâllssektorn utvecklas över tiden. Den offentliga budgeten antas vara oförändrad.

67 Auerbach och Kottlikoff, 1987. ‘3 K. Norrman, 1987, 241-259. Andersson och E. ss. 69 behålla Vid en renodlad utgiftsbeskattning finns det ingen anledning att företagsskatten eftersom skattebasen inkluderar näringsidkarens nettouttag för egen konsumtion.

26 Bilaga 6

Ökade transfereringar är därför synonymt med ökade skatteintäkter vilka alltså återlämnas som transfereringar till hushållssektorn.

Figur 3. Effekter på kapltalstockar, löner, inhemsk ränta och transfererlngar vid införandet av enhetlig kapltallnkomslbeskaltnlng ulgiflsbesltaltning

LIKFORMIG KAPITALINKOMSTBESKATTNING UTGIFVSBESKAWTNING

g-o — 4: ä i t-4O ø å ø

a

ø ø f

3 I.

Varlabul TR u lP € lIfIl’IlIfIfiGl'. t - tid

Förändringen av skattesystemet skulle medföra mycket stora förändringar i marknadspriset kapital. För kapitalägarna i den lågbeskattade sektorn uppgår kapitalförlusten till ca 375 miljarder kronor Skatteförändringen leder på kort sikt till högre skatteintäkter år 1 efter reformen därefter till något lägre år 2 och 3 men på grund ökad tillväxt överstiger av transfereringarna till hushållssektorn skatteintäkterna snart de ursprungliga transfereringarna skatteintäkterna med hela 18 procent. En av modellens fördelar är att utvecklingen av alla variabler kan följas i varje tidpunkt. Såväl vad som beskattas som vad pengarna används till har betydelse för hur stora de indirekta kostnaderna är vid beskattning. I en studie visar Hansson att marginalkostnaden för offentliga medel varierar mellan 1,47 för en fördelningsmässigt neutral skatt arbete till 7,20 för en progressiv

skatt, om skatteintäkterna används till transfereringar. I studie

en annan visar Hansson och Stuart att skatter kapital tenderar att vara mera snedvridande än skatter arbete. Samtidigt verkar en skatteökning av lågbeskattat kapital framför allt fastighetssektorn i motsatt riktning dvs. minskar snedvridningarna i ekonomin. Den beräknade marginalkostnaden för offentliga medel uppskattas till mellan 0,67 och 4,51 dvs. något lägre än de högsta värderna refererade i Hansson, 1984. Ett värde t.ex. 2

70 Hansson, 1984.

7‘ Hansson och c. Stuart, 1985

Bilaga 6 27

implicerar att nyttan av 1 krona indragen i skatter måste uppgå till 2 kronor. Det är därför tal om stora snedvridningar.

4.7 En enkel simuleringsmodell För att ge ytterligare insikter om skatters påverkan sparandet i Sverige har jag konstruerat en numerisk modell. Modellen redovisas i sin helhet i appendix. Den visar vad som händer med konsumtionen i olika perioder när kapitalinkomstbeskattningen ändras. Modellen avser två perioder och löses numeriskt. Den är av en typ som tar hänsyn till indirekta effekter dvs. att olika priser ändras under anpassningsprocessen. Detta får i sin tur återverkningar på konsumtionsvalet och systemet blir därför simultant.

Återverkningarna är ofta mycket betydelsefulla för att utvärdera effekterna

av olika skatteförslag. Modellen inkluderar en produktionssektor och är därför lämpad för att analysera effekterna av en ändrad total kapitalinkomstbeskattning i samhället snarare än ändrad beskattning mellan olika sektorer. I modellen Se appendix utgör substitutionselasticiteten, samtidigt den intertemporala substitutionselasticiteten. Vi använder värdet 0,5 men gör en känslighetsanalys. Ett värde noll visar en mycket stor strävan att jämna ut konsumtionen i tiden medan ett värde 1 medför att individen antas värdera konsumtionen lika mycket oavsett i vilken period konsumtionen sker. Modellen visar på betydelsen av en ändrad kapitalinkomstbeskattning. Den visar också på skillnaderna mellan beskattning av använt respektive ägt kapital. En ändrad personlig kapitalinkomstbeskattning ägt kapital påverkar i hög grad sparandet. En ändrad företagsbeskattning använt kapital påverkar å andra sidan internationella kapitalflöden och kapitalintensiteten i samhället. I och med att kapitalintensiteten påverkas uppstår en indirekt effekt sparandet pga en förändrad räntenivå. En lägre företagsbeskattning ger därför upphov till en större konsumtion i den första perioden relativt den senare perioden. Effekten är den motsatta vid sänkt personlig kapitalinkomstskatt sparandet ökar i detta fall. Resultatet av en minskad kapitalinkomstbeskattning från 40 procent till 30 procent illustreras i figur 4. Kapitalstocken ökar med ca 0,4 procent och konsumtionen i period 1 faller med 4 procentenheter medan konsumtionen i period 2 ökar med 13 procentenheter. Den relativa konsumtionsandelen mellan konsumsuntion i period 1 dividerat med konsumtion i period 2 minskar med 15 procentenheter jämfört med utgångsläget Sverige 1984.

28 Bilaga 6

En lägre kapitalinkomstskatt leder alltså enligt modellen till ökat sparande vid oförändrat skatteuttag.

Figur 4. Effekter på konsumtionsbcslulel i en llvscykelmodell vid ändrad kapitallnkomslbesknltning

LÃGRE KAP|TALlNKOMSTSKAlT FRÅN 4-075 TILL 30% l EN LIVSCYKELMODELL KONOUMTIONpan. 1 - KONIUMTION nen. a i INVISTERINGAR nuawv Konnuunou

| i || I l—14¢

HILATIV KDNIUMTION — KONI. U70. PKR. KONG. UTG. FER. 2

4.8 Empiriska Studier Innan jag överblickar några studier som försöker förklara svenskt sparande under 80-talet beskriver jag det svenska sparandets utvekling och sammansättning. Ett lands sparande består av den offentliga sektorns, hushållens och företagens sparande. För hushållen och företagen är det ofta viktigt att separera sparandet i realt och finansiellt sparande. Ett större realt sparande innebär att ceteris paribus mer reala resurser efterfrågas och ökat finansiellt sparande medför en lägre efterfrågan på reala resurser. Fram till 1976 hade den offentliga sektorn ett sparande-överskott motsvarande ungefär 4 % av BNP medan den privata sektorn hade ett underskott i motsvarande storleksordning. Därefter minskade den offentliga sektorns sparande och det blev negativt 1982. Samtidigt växte det

privata sparandet. Hushållssektorn inte viktig i denna utvekling utan

var

företagens ändrade beteende avgörande. Orsaken till ändringen

var var förändrade vinstförhållanden för lånat kapital. Under 70-talet var kapitalets nettoavkastnin g högre än nettoräntan lånade medel. Nettorealräntan var låg som ett resultat av reglerade räntesatser tillsammans med en hög inflationstakt. När detta förhållande ändrades, ökade sparkvoten och självfinansieringen av investeringar. Andelen lånat kapital i förhållande till kapital i företagssektorn sjönk från 2,8 1974 till 2,1 1985.74 eget Hushållens sparande har också skiftat från reala till finansiella tillgångar. Under 70-talet ökade hushållens förmögenhet korrigerad för inflationen med 39% grund av reala investeringar medan det finansiella sparandet

72 H. T. Söderström, 1984, s. 46-7.

73 H. Söderström, 1984, s. 47.

74 OECD April 1937, s. 50.

Bilaga 6 29

sjönk. Under 80-talet började hushållen ackumulera finansiella tillgångar. Dessa blev mer fördelaktiga grund av ökningen av realräntan och avtagande efterfrågan hus.75 De kapitalvinster, finansiella stora som tillgångar har givit upphov till, innebär att hushållen behöver spara mindre av sin årliga disponibla inkomst. Generellt sett visar statistiken, att hushållen har bibehållit sin sparandenivå i nominella termer och sin konsumtionsnivå i reala termer.

Lennart Berg, studerat sparandets utveckling under 80-talet,77

som påpekar att ett rekordlågt sparande förekom 1982 och 1983 samtidigt med en lägre inflationstakt och sparfrämjande åtgärder. Förväntningarna om

lägre inflationstakt borde lett till ökat sparande. Dessutom borde 1982

års skattereform vilken sänkte marginalskatterna och begränsade underskottsavdragen till deras värde vid 50% marginalskattesats, medfört försämrad avkastning investeringar i reala tillgångar. Det fanns även skattelättnader för sparare i form av skattesparkonto och skattefondkonto. Berg frågar sig varför dessa sparfrämjande åtgärder haft så liten effekt. Han anser att hushållens finansiella sparande har ökat men att det reala sparandet har minskat i motsvarande utsträckning. Berg påpekar att mellan 1980 och 1983 lönsamheten av finansiellt sparande ökat medan lönsam-

heten av realt sparande har avtagit. Minskningen i Sveriges sparkvot

beror alltså att det reala sparandet har minskat mer än det finansiella sparandet har ökat. Richard Wahlund och Karl-Erik Wärneryd har också undersökt sparbeteendet efter skattereformen. De telefonintervjuade 1 752 hushåll och identifierade olika grupper av sparare efter deras sparmotiv, nämligen kassaförvaltare, buffertsparare, målsparare och förmögenhetsförvaltare. Kassaförvaltning är gemmensam för alla inkomsttagare och avser tillfälliga insättningar av pengar som ännu inte spenderats. Buffertsparande är hållande av reserver mot eventuella ekonomiska kriser och tillfälliga inköpsmöjligheter. Målsparande är medel som sparas för att täcka oregelbundna planerade utgifter. Förmögenhetsförvaltare, slutligen, sparar för att öka sin förmögenhet. Forskarna visar att det viktigaste sparmotivet hos alla var buffertmotivet. Sedan kom likviditetsmotivet och målmotivet. Det minst viktiga motivet var att ränta. Bara 15,5 % av de som svarade var förmögenhetsförvaltare. De förväntade sig att påverkas negativt av reformen eftersom de hade stora avdrag. 25 % av de som svarade var målsparare och de var mest positiva till skattereformen. Många i denna

75 OECD April 1987 s. 52. 75 Wahlund Karl-Erik Wämeryd, 1987, 56. Richard och s. 77 19853, 265-273. Berg, ss. 73 Berg, 1985a, s. 265. 79 Berg, 1985a, 269. s. so Wahlund och Karl-Erik Wämeryd, 1987, 52-64. Richard ss.

30 Bilaga 6

grupp var äldre. Buffertsparare, 19,5 % var också positiva till reformen. Gruppen av buffertsparare består av de yngsta individerna och dem med en jämförelsevis liten försörjningsbörda. De mest negativa till skattereformen var kassaförvaltarna som utgjorde 30 % av de som svarade. Denna grupp har de lägsta inkomsterna och vet minst om skattereglerna. De har de lägsta sparmedlen och höga, t.o.m. ökande skulder. De ovan refererade studierna visar att ränteincitamentet inte påverkar sparandet mycket. I en annan studie visar Berg att sparandets utveckling är starkt förknippad med tillväxten av den reala disponibla inkomsten. Hushållen har de fallande reala inkomsterna reagerat under 1980-talets början med att minska sparandet för att upprätthålla sin konsumtion. Berg förklarar hushållen varför inte ökade sitt sparande under 1984-85, när inkomsterna faktiskt ökade, med att hushållen inte

förväntade sig att denna ökning skulle vara långvarig.

5 Internationella aspekter

Effekterna av olika skatteförändringar internationella kapitalflöden har kommit alltmer i fokus. En rad länder har genomfört skattereformer eller utreder sådana reformer. I en värld utan skatter kan förvänta att oss teorin om köpkraftsparitet växelkursförändringar avspeglar olika

inflationstakt samt teorin om ränteparitet sambandet mellan nomiell

ränta och håller.

inflation I en sluten ekonomi utan skatter förväntas

räntan öka med inflationstakten. I en sluten ekonomi med skatter, ökar den nominella räntan med än inflationstakten. I ekonomi mer en öppen påverkas dessutom den nominella räntan av växelkursförändringar och beskattningen av dem. Antag att en jämvikt etablerats men att land A nu höjer sin kapitalinkomstskatt. Kapitalägarna kräver högre avkastning vilket medför ett inflöde av kapital till dess att inflödet åter sänkt avkastningen. Om den skattesats som gäller för inhemska placerare också gällt för utlännningar hade inte något kapitalinflöde skett. Räntan har gått upp i land A för att ge samma nettoavkastnin g som tidigare. En kapitalminskning är nödvändig för att åstadkomma en högre bruttoavkastning. Analysen kan jämföras med skillnaden mellan att beskatta ägt respektive använt

kapital. En ändrad inflationstakt i det landet resulterar i ett flöde.

ena

31 Berg, 1987, s. 75.

z Berg, 1987, s. 76.

33 Berg, 1987, s. 77.

Fisher, 1896, 1930. 5 Darby, 1975.

86 Se Hansson, 1986.

Bilaga 6 31

Hansson och Stuart finner att i öppen ekonomi stiger den nominella

en räntan med ungefär l procentenhet när inflationen stiger med 1 procentenhet. Den likheten påverkas emellertid om olika inkomster beskattas olika eller om köpkrafts-paritetsteorin inte håller exakt. I sluten ekonomi uppstår en jämviktsränta, som medför att sparandet en är lika stort som investeringarna. I en öppen ekonomi är det ingenting som säger att det inhemska sparandet skall vara exakt lika stort som de inhemska investeringarna. Om delar upp världen i två delar måste det totala sparandet uppgå till den totala investeringsvolymen. Sparbenägenheten beror på nyttofunktionen hos individerna i varje land samt den avkastning de förväntar sig erhålla. Antag att det finns en representativ individ i varje land. Om han efterfrågar varor från båda länderna ocheller finansieringen investeringen i något land kräver kapital från båda om av länderna undviks fullständig specialisering. Medan räntenivån bestäms av det totala sparandet och de totala investeringarna, bestäms vem som investerar de skatter de två länderna tar ut samt av förväntad av som växelkursförändring. Avkastning för en investerare i ett land säg land A måste i jämvikt ge samma nettoavkastning i inhemsk valuta oavsett i vilket land investeringen sker förutsatt att risknivån är den samma. Motsvarande villkor gäller för investerare i land B. Det bör noteras att det inte är självklart att växelkursförändringen beskattas med den personliga marginalskattesatsen. Den kan beskattas som en kapitalvinst eller helt undantas från beskattning. Flera olika skatter är betydelse för sparandet som helhet och även för av dess fördelning mellan länderna. Använt kapital i ett land beskattas genom företa gen och genom beskattning av utlänningarnas kapitalförsörjning. Det bör noteras att land A inte ensamt kan bestämma över hur den slutliga skattebelastningen blir för investerare i land B som investerar i land A. Den effektiva skatten i detta fall påverkas inte bara av A:s företagsskatt och speciella skatt utländska investerare utan också av land Bzs behandling av kapitalinkomster från A och beskattning av växelkursförändringar. Om vi antar att kapital från de båda länderna är fullständiga substitut kapital från ett land eller ägt av ett lands invånare föredras inte framför kapital från ett annat land, så kan regeringen påverka kapitalintensiteten genom att ändra företagsskattesatsen och skattesatsen för utlänningar. Den personliga kapitalinkomstbeskattningen påverkar hur mycket de inhemska invånarna sparar men har ingen betydelse för kapitalstockens utveckling, i varje fall inte kort sikt. Den inhemska kapitalbeskattningen påverkar emellertid hur stor del av kapitalstocken ägs invånarna i landet. Om en stor del av kapitalsom av stocken utlänningar medför detta att produktivitetsvinster som ägs av kapitalet kan erhålla i framtiden kommer utlänningarna tillgodo. Betalning för det utländska kapitalet måste ske genom export av varor. På lång sikt kan det betydelse för tillväxten av inhemsk efterfrågan och utveckling av ekonomin.

37 C. Stuart, 1986. 1 Hansson

32 Bilaga 6

I det andra fallet då utländskt och inhemskt kapital är imperfekta substitut får även kapitalbeskattningen inhemska medborgare betydelse av för kapitalintensiteten. Om nettoavkastningen låg, sparande är blir sparandevolymen också låg, och den inhemska räntan kan pressas uppåt. I ett sådant fall avtar investeringsverksamheten och lägre tillväxt blir en resultatet. Empiriskt erfar vi inte någon specialisering inom företa gssektorn varje sig när det gäller egen- eller lånefinansiering eller inhemsk kontra utlänsk finansiering även om den ena finansieringformen under vissa perioder varit betydligt förmånligare än den andra formen. Det talar för att beskattning av inhemskt sparande är av största betydelse för kapitalintensitet och tillväxt. I empiriska studier finner vi ofta begränsade korsvisa investeringar över gränserna. I en studie visar Feldstein och Horioka 1980 att det finns ett starkt samband mellan bruttosparande och bruttoinvesteringar i OECD-länderna mellan 1960-74. Tabell 4 visar att sparkvoten och investeringskvoten inom ett land lika i så alla var gott som länder. För Sveriges del var den identisk.

Tabell 4. Sparkvot och inveslcringskvol l OECD-länderna mellan 1960-74

Källa: Feldstein and Horioka, 1980 sid. 319.

Det är rimligt att anta att kontrollaspekter och ökad risk med ensidig en finansiering medför att en kombination ñnansieringskällor inhemska av och utländska är önskvärd och att räntan därmed påverkas svenskars av

Bilaga 6 33

sparbenägenhet respektive det pris spararen möter för att spara. Investeringarna påverkas därmed av hur mycket some sparas inom landet även om ekonomin är öppen. Avgörande för storleken av internationella kapitalflöden grund av ändrad beskattning är storleken skatteförändringarna samt förväntningarna om avkastningens storlek utomlands. Här spelar inflationstakt, växelkursförändringar och skatteosäkerhet stor roll. En rad studier har visat mycket stora skillnader i effektiv beskattning inom ett land för olika investerare, beroende vad man investerar i samt hur finansieringen sker. OECD-studie liknande bild. Vi betydligt mindre En ger en vet om effekter av skatteändringar internationella kapitalflöden. För att analysera effekterna av en skatteförändring när det gäller internationella kapitaltlöden är det lämpligt att dela upp den totala skattekilen i två komponenter; En komponent skattekilen mellan anger kapitalets marginalprodukt och erfordrad realränta. Denna skillnad kan kallas investeringsskattekilen. Den andra komponenten anger skattekilen mellan real avkastning före respektive efter skatt eller sparandeskattekilen. I liten öppen ekonomi kan räntan till stor del vara bestämd från en utlandet. En ökad beskattning av kapitalinkomster för inhemska investerare större sparandeskattekil tenderar att leda till ökad kapitalimport. En ökad investeringsskattekil å andra sidan ökad beskattning av använt kapital leder till minskad kapitalimport. En ökning av den totala skattekilen har därför ingen entydig implikation för kapitalimportexport. I en studie av King Fullerton beräknades skattekilar för rad olika typer av en investeringar och finansieringssätt för bl. a. Sverige. Den totala skattekilen

dock mindre relevant för internationella kapitalflöden.

är

OECD-studie i IMF-rapport konstateras att ökad

I en samt en en internationalisering har skett av de finansiella marknaderna. I OECD-studien analyseras i en enkel neoklassisk modell effekterna av skattesystem kapitalallokeringen lång sikt. Även om realräntorna skulle konvergera behöver inte de marginella skattebelastningarna för investeringar konvergera. Företagsskattesystemen medför att kapitalkostnaderna är olika i OECD-länderna. Inkomst-skattesystemen medför en ytterligare skattekil.

Se Fullerton, 1984, och Alworth, 1984 samt J. Alworth, t.ex. King och 1987.

s9OECD, Economic Studies, No 7 Autumn 1986.

p s i p r + r s där p-r är investeringsskattekilen och r-s är

- - sparandeskattekilen. Se t.ex. P.B. Sörensen, 1987.

king Fullerton, 1984.

King Fullerton, 1984 gjorde aldrig anspråk att deras internationella

jämförelser skattekilar kunde användas för att förutsäga kapitalflöden. av 93oEcD, Spring 1987, 35-92. ss. IMF, 1988, 13 ff. s.

34 Bilaga 6

Studien visar att en permanent förändring av skattekilen med 1 procentenhet vilket ung. motsvarar en 4 procentig tax credit för alla företagsinvesteringar medför en förändring av kapitalstocken med 7 till 13 procentenheter. Vi observerar idag skillnader 2 till 3 procentenheter. Det kan påpekas att Sverige har en av de största negativa skattekilarna subvention för företagskapital som helhet med -5 eller procent mer.

Motsvarande siffra för USA är omkring -2 procent. Det finns alltså

skillnader 2 till 3 procentenheter vilket kan resultera i stora kapitalflöden över gränserna.

6 Slutsatser angående effekter skattereform

av en

Beskattning av kapital har såväl temporala intertemporala effekter. som Beskattningen leder till flera tänkbara snedvridningar. För det första påverkar kapitalbeskattningen valet konsumtion idag jämfört med av att konsumera i morgon dvs sparandebeslutet. Eftersom olika kapitalplaceringar beskattas olika medför beskattningen också att valet av investeringsobjekt eller kapitalplacering i hög grad påverkas skattesystemet. av Föreliggande studie visar mycket stora skillnader i avkastning efter skatt för olika placeringar. En mera likformig kapitalbeskattning skulle vara värdefullt både ur effektivitets- och fördelningsynpunkt. ur Eftersom den nuvarande kapitalinkomstbeskattnlngen små eller ger t.o.m. negativa intäkter är enligt kommitténs direktiv breddning en av basen liksom en mera likformig beskattning önskvärd. Den lågbeskattade sektorn framför allt fastigheter erhåller fördelaktig behandling en skattemässigt. Detsamma gäller lån för konsumtionsändamål. Temporala allokeringsmässiga hänsyn talar för skärpning beskattningen i detta en av avseende samtidigt som andra sparformer kan komma att beskattas lindrigare. En skärpning beskattningen lånat kapital har dessutom av av positiva intertemporala effekter om avsikten är att öka sparandet i ekonomin. Såväl inkomst- substitutionseffekten verkar för reducera som att låntagandet. Om det totala hushållssparandet ökar i ekonomin, beror delvis hur nettospararna reagerar. Det är tänkbart, att pensionärerna minskar sitt sparande. Även om så skulle fallet medför likformig vara en mera kapitalinkomst-beskattning en förbättrad allokering kapitalet, speciellt av lång sikt. Att döma av internationella erfarenheter lägre kapitalinav komstbeskattning är det sannolikt att sparandet skulle öka. Min egen forskning visar, att lång sikt kommer, kapitalinkomstskattesatsen om minskar, såväl sparande som kapitalstock att öka. En begränsande faktor är naturligtvis storleken på de offentliga utgifterna. Eftersom arbetsinkomstbeskattningen medför en kraftig störning valet mellan fritid och av arbete kan en relativt sett mindre sänkning kapitalinkomstskatten av vara motiverad än vad som skulle fallet vid lägre arbetsinkomstbeskattvara en ning. En ändrad fördelning av skattebelastningen mellan låg och högbeskattat

Negativa värden erhålles

framför allt pga avdragsrätt för räntebetalningar.

Bilaga 6 35

kapital får effekter såväl hushållens allokering av sitt finansiella sparande som utvecklingen av kapitalstockarna i olika sektorer. Allokeringen av finasiellt sparande är mycket känsligt för nettoavkastningen efter

skatt. Sparandebeslutet konsumtion idag eller senare är inte frikopplat

från nettoavkastningen olika sparformer men enligt redovisad forskning är det förhållandevis okänsligt för nettoavkastningen. När man beslutat sig för att spara önskar man erhålla högsta möjliga avkastning och fördelningen mellan olika sparformer är därför i hög grad beroende avkastningen. När det gäller företagsbeskattningen har jag visat att en högre effektiv företagsskatt i en sektor medför att en högre marginalprodukt krävs för kapitalet i denna sektor än i en lägre beskattad sektorer. Om kapitalbeskattningen dessutom beskattar olika avkastningar olika, påverkas valet av investeringsobjekt. Det är mycket sannolikt att även om en enhetlig kapitalbeskattning eftersträvas, kommer trots detta olikheter i beskattningen att uppstå. Hur investeringen finansieras, leder ofta också till olika effektiv beskattning, och därmed påverkas även valet av finansiering för investeringen. Dessutom påverkas kapitalintensiteten i samhället. Detta medför intertemporala effekter kapitalackumulation och tillväxt i ekonomin. Kapitalbeskattningen får därmed betydelse inte bara för omfördelning inom den nuvarande befolkningen och fördelningen av produktionsresultatet mellan arbete och kapital, utan också mellan olika generationer. Den senare aspekten tillmäts stor betydelse i centralt planerade ekonomier och i utvecklingsländer, men den är minst lika viktig för marknadsorienterade industrialiserade ekonomier. Utöver angivna effekter medför varje beskattning, att inproduktiv verksamhet i form av skatteplanering uppstår. En förändring av skattestrukturen har delvis andra effekter. Stora kapitalvinster respektive kapitalförluster kan uppstå för såväl individer som företag kapitaliseringseffekter. Långsiktiga effektivitetsvinster måste här vägas mot kortsiktiga kapitaliseringseffekter, ett val som kan vara nog så svårt. Fördelningspolitiskt är det mycket som talar för en breddad skattebas och lägre skattesatser. Det skulle minska vinsterna av skatteplanering. När det gäller de internationella aspekterna, är det sannolikt, att lägre inhemsk personlig kapitalinkomstbeskattning skulle leda till ökade investeringar i Sverige. Företagen använder endast i liten utsträckning internationell finansiering, och inhemsk och utländsk finansiering verkar inte vara perfekta substitut. Den inhemska räntan kan därför ha pressats upp för att frigöra mer svenskt investeringskapital. Det hämmar i sin tur investeringsviljan. Det krävs emellertid ytterligare forskning inom detta område.

36 Bilaga 6

APPENDIX

En modell för att utvärdera effekter på sparande

av

kapitalinkomstbeskattning

1. Inledning För att utvärdera kapitalinkomstbeskattningens effekter sparandet har jag konstruerat en enkel modell. Från modellens resultat framgår det, att beskattning av använt respektive ägt kapital ger skilda effekter ekonominl Det framgår vidare hur sparandet ändras kapitalinkomstnär

skatten ändras. Modellen är en så kallad livscykelmodellz med

en produktionssektor och inkluderar två tidsperioder. Varje tidsperiod är 30 år. Jag använder data för den svenska ekonomin från 1984.

2. Modellstruktur Det finns en representativ individ i modellen. Han lever i två perioder. I den första perioden arbetar han, och i den andra perioden har han ingen arbetsinkomst pensionerad. Individens maximeringsproblem är att maximera sin nytta över de två perioderna med avseende sina inkomster budgetrestriktion. Han har preferenser över fördelningen av konsumtionen mellan de två perioderna och antar att hur konsumtionen fördelas mellan perioderna beror dessa preferenser samt de relativpriser som gäller. Individen antas vara rationell i sitt val. En kapitalinkomstskatt kommer att påverka relativpriset mellan konsumtion idag och konsumtion i morgon. Utan skatter är detta pris

11+rd där rd är räntan. Med skatter ändras priset till 1l+rd1-tr.3

Hur mycket individen ändrar sitt beteende när skattesatsen ändras beror inkomst- och substitutionseffekterna. En individ med starka preferenser för konsumtion i period 2 lågt ei nyttofunktionen nedan kommer inte att ändra sitt konsumtionsval speciellt mycket, även om skatten kapitalinkomster ökar. En individ, som å andra sidan är indifferent över konsumtionstidpunkten, reagerar kraftigt. Jag redovisar resultaten för båda fallen.

l Denna aspekt har tidigare behandlats av bl. a. Hansson 1986.

2 För en beskrivning av grundläggande karakteristika för en sådan modell, se Atkinson Stiglitz 1980, sid 73 ff samt Auerbach Kotlikoff 1987, sid 16 ff. 3 Atkinson Stiglitz 1980, sid 77

Bilaga 6 37

I en dynamisk formulering kan individens maximeringsproblem uttryckas som

Max U 1-1 8 O

m.a.p. en intertemporal budgetrestriktion där är den temporala nyttofunktionen och e| är diskonteringsfaktorn. Om a 0 föreligger en extremt hög önskan att jämna ut konsumtionen tiden. Ju desto mindre sparbenägenhet. Frisch4 kom till över större e slutsatsen att e var ungefär lika med 0,5 för Storbritannien, Nederländerna

och Norge. Maital skattade e till omkring 0,67.5 Högre värden e har

också skattats. Persson och Svensson‘ använder i sina simuleringar en intertemporal substitutionselasticitet på 1 dvs en logaritmisk intertemporal

nyttofunktion.7

Det förefaller rimligt att anta att den intertemporala substitutionselasticiteten är mindre än Judd använder värden mellan 0,4 och 1,3 i sina

simuleringar. Det bör emellertid påpekas att såväl antalet perioder som

varor kan ha betydelse för resultaten. Det är inte uteslutet att arbetsutbudet påverkas av kapitalbeskattningen. Om individens nyttofunktion inkluderar fritid erhålles förutom den marginella substitutionskvoten mellan konsumtion i olika perioder även relationer mellan fritid och konsumtion i varje period. Flemming har ex. visat att arbetsutbudet hos en generation kan påverka avkastningen sparande för en annan generation Sparandets räntekänslighet är nära förknippat med individens riskaversion och intertemporala substitutionselasticitet. I modellen ingår en produktionssektor. Den använder produktionsfaktorerna arbete och kapital. Det som sparas i period 1 omvandlas till produktionskapital investeras. Räntan antas vara bestämd från kapitalets marginalprodukt. En kraftig ökning av sparandet leder till att räntan faller och att sparandeökningen avtar därmed. Modellen inkluderar dessa indirekta effekter. Företaget kan välja att finansiera sina investeringar i

4 Frisch, 1964.

5 Maital, 1973.

6 Persson och Svensson,1987.

7 För en allmän diskussion om substitutionselasticiteten, se Berndt, 1976.

3 Judd, 1985.

9 Flemming, 1976

38 Bilaga 6

Sverige eller utomlands. Någon explicit investeringsfunktion från dynamisk optimering med företaget som maximerare av cash-flow används inte. Istället antas att allt som sparas av svenskarna ackommoderas företagsav sektorn och investeras Dessutom används utländska finansiärer i en utsträckning, som beror hur kostsamt det är att finansiera inom respektive utom landet. Relationerna i optimum mellan svenskt och utländskt kapital härleds från en CES-funktion. Eftersom känner storleken på de svenskfinansierade investeringarna kan vi erhålla total en investeringsvolym. Empiriskt sett är internationellt korsägande relativt

begränsat. I modellen endast mindre andel

antas att en av de totala investeringarna i Sverige finansieras utomlands.

3. Lösningsmetod Modellen löses numeriskt. Hänsyn till s.k. indirekta effekter dvs. de tas återverkningar som sparandet får för kapitalstockens storlek och därigenom räntans nivå räntan bestäms endogent i modellen. Att använda numeriska modeller har blivit alltmer utbrett. För lösa modellen har jag att använt ett simuleringsprogram som utvecklats vid Stanforduniversitetet och Världsbanken. Programmet väl lämpat för är att lösa stora icke-linjära simultana ekvationssystem.

4. Modellens ekvationer Modellen innehåller följande ekvationer;

Produktion

Produktionsfunktionen antas vara av Cobb-Douglas typ.

1 x ALK1°‘

10 I en tvåperiods modell med endast en vara och ingen osäkerhet maximerar företaget ägarens nytta genom att acceptera alla investeringsobjekt som åtminstone ger en avkastning motsvarande den ränta till vilken individen ägaren kan omvandla sin konsumtion mellan perioderna. Se Auerbach 1983 sid. 906. 11 Se även avsnitt 5 i rapporten.

12 Se avsnittet om kalibrering och data.

13 För en diskussion om fördelar och nackdelar med denna lösningsmetod se Hansson 1986, s 90 ff.. 14 En snabb utveckling har skett mot modeller där agenter har rationella förväntningar och optimeringen sker över oändliga tidshorisonter. Se bl.a. Andersson Norrman 1987 samt Persson Svensson1987. 15 General Algebraic Modeling System GAMS, A. Meeraus A. Brooke. Se även A. Meeraus 1983.

Bilaga 6 39

Första ordningens villkor för ett optimum ger att lönen, w, är lika med arbetets marginalprodukt och kapitalavkastningen räntan, rd, plus deprecieringstakten, 6 är lika med kapitalets marginalprodukt.

2 w Aa LK1

3 rd + 1-tf A 1-a LK

Investeringar Vi antar att företagen efterfrågar såväl inhemskt INSV som utländskt INKF kapital enligt en CES-funktion;

g iNsv + 1-gINKF13

Utländskt kapital erhålles via den internationella kapitalmarknaden där räntan antas vara opåverkbar av svenska företags efterfrågan och därför given och lika med världsmarknadsräntan, r. Inhemskt kapital erhåller avkastningen rd. Första ordningens villkor för ett optimum ger oss;

INSVINKF 1-gg1(-1 rdolM

Om vi antar att inhemskt sparande absorberas inom ekonomin kan vi uttrycka de totala bruttoinvesteringarna IN som;

4 IN INSV + g1-g11(r/rd)‘/H) INSV

De utländska investeringarna uppgår till de totala investeringarna minus vad svenskarna investerar, dvs. 5 INKF IN C2 - Utvecklingen av kapitalstockcn kan nu skrivas som; 6 K K0 + IN -6K där K0 är den initiala kapitalstocken och SK är depreciering. Kapitalstocken som ägs av svenskar KSV uppgår till;

7KSVK-KF0-INKF

där KFO är initialt utländskt ägande i ekonomin.

Hushållssektorn Den representative individen antas maximera sin nytta med avseende budgetrestriktioncn. Arbetsutbudet antas vara givet och konstant. Hans maximeringsproblem kan formuleras som;

Max U UC1, C2 sC1° + 1-sC2°19

m.a.p. 8 wL + rd+6KSV GC Y -

där Cl är konsumtion i period C2 konsumtion i period s är en

andelsparameter, e är den intertemporala substitutionselasticiteten, wL är

l4—RINK4

40 Bilaga 6

löneinkomst, rd är räntan, 6 är deprecieringstakten, KSV är den del av kapitalstocken, som ägs av svenskar, och GC slutligen är offentliga utgifter. Med denna formulering erhåller hushållet som kapitalavkastning inte bara rd utan även avskrivningarna, 6. Det belopp som sparas skall alltså täcka inte bara nettoinvesteringarna utan även avskrivningarna. Oavsett om vi väljer att endast ta med nettoinvesteringar i modellen eller om även inkluderar avskrivningarna erhålles likartade resultat relativt sett mellan konsumtion idag och konsumtion i morgon vid en skatteförändring. Första ordningens villkor för ett optimum ger oss följande villkor;

9 C2C1 cs1-s‘° p1‘°

där

10 p 11+1+rd3° 1-tr

Räntefaktorn upphöjes till 30 eftersom varje tidsperiod avser 30 år. Ett intressant mått att studera är de relativa konsumtionsandelarna RC; 11 RC C1pC2 Den totala konsumtionen är lika med konsumtionen i de två perioderna, dvs.

12Y cl + pc,

Den offentliga sektorn Jag antar att den offentliga konsumtionen GC är konstant. Det innebär att minskade inkomster från kapitalinkomstskatten kompenseras med en ökning andra skatter. Den teknik jag använder för att hålla den av som offentliga konsumtionen konstant trots ändrade företagsskattesatser, är att jag inkluderar företagsskatteintäkterna i den personliga budgetekvationen konsumtionen vilken konstant. På och subtraherar alltid den offentliga är detta satt kan vi analysera effekterna av en förändrad företagsbeskattning konsumtionsvalet vid given storlek den offentliga sektorn. Skatteintäkterna från företagsskatten kan uttryckas som; 14 FSKAII‘ A l-a LK K

där är företagsskattesatsen.

16 En tänkbar ändring är löneskatten. Hur sådan ökning påverkar arbetsuten budet är inte inkluderat i modellen. 17 Budgetekvationen får beräkningsmässigt följande utseende; 8’ wL + rd+6KSV + FSKAII‘ GC Y där FSKATI‘ är företagsskalteintäkter. -

Bilaga 6 41

Data och beteckningar

Modellen är kalibrerad for svenska data for år 1984. Följande värden har använts; X: 789 miljarder. Bruttonationalprodukten. Källa: Statens finanser 1985, tab 1.1. L: 6223,3 miljoner timmar. Produktionsfaktorn arbete. Källa: N 10 SM 8601 Tab H:15, SCB 3946 miljarder. Produktionsfaktorn kapital. Källa: SM N 1984:5.5 App. 2-3 tab 2:13 i 1980 års priser vilket omräknats med den implicita BNP-deflatorn. 100 miljarder. Utlandsägt produktionskapital. Källa: Andersson Norrman 1987. KSV 3826 miljarder. Svenskägt produktionskapital. w 0.075 Lonesatsen. Erhålles från produktionsfunktionen efter det att konstanten A beräknats till ett värde så att BNP erhålles. A 0.15285. rd: 0.033 Värdet på marginalprodukten av kapital efter skatt täcker avskrivningar och ränta. Eftersom avskrivningar antas uppgå till 2.5% beräknas rd till 3.254%. 0.02 Världsmarknadsräntan. Den svenska räntan beräknas netto efter skatt vara lika med världsmarknadsräntan. I utgångsläget beräknas skattesatsen kapital vara 40% vilket medför att r är lika med knappt 2%. 425 miljarder kronor. Privat konsumtion i period Källa: OECD Economic Surveys 198687, Table 125 miljarder kronor. Privat konsumtion i period 2. Eftersom sparade medel investeras har C2 beräknats utifrån bruttoinvesteringarna 1984. Källa: OECD Economic Surveys 198687, Table

235 miljarder kronor. Offentlig konsumtion. Källa: OECD Economic Surveys 198687, Table 131 miljarder kronor. Totala bruttoinvesteringar. Källa: OECD Economic Surveys 198687, Table 4 miljarder kronor. Utländska bruttoinvesterin gar i Sverige. Källa: Andersson Norrman 1987. 0.59 Parameter i Cobb-Douglas produktionsfunktion. Arbetsinkomsternas andel av BNP. Källa: N 10 SM 8601 Tab H211 SCB. 0.5 Den intertemporala substitutionselasticiteten. Värdet är osäkert varför känslighetsanalys utföres. 0.825 Parameter i nyttofunktionen. Värdet har erhållits genom s.k. backward solution och varierar med olika värden 9. 0.8 Parameter i investeringsfunktionen. Källa: Andersson och Norrman 1987. 0.75 Parameter i investeringsfunktionen. Har erhållits genom s.k. backward solution. 0.025 Deprecieringstakten. Källa: N 10 SM 8601 Tab H211 samt

42 Bilaga 6

egna beräkningar. tr 0.4 Skattesatsen för kapitalinkomster. Källa: Hansson 1986 samt A-M Pålsson 1987. 0.3 Företagsskattesats. Källa: Industriförbundet 1987, sid 13.

5. simuleringar Utgångsläget karakteriseras nettoinvesteringar men med relativt små av förändringar i övrigt i ekonomin. En rad förändringar av såväl parametervärden som skattesatser har utförts för att belysa effekterna av kapitalbeskattning på sparande och kapitalstock. Två huvudtyper av experiment har genomförts. Den första typen avser ändrad kapitalinkomstbeskattning individnivå avsnitt 5.1. Den andra huvudtypen avser ändrad företagsbeskattning avsnitt 5.2. Eftersom tonvikten i utredningsuppdraget ligger på personbeskattnin gen snarare än företa gsbeskattningen har jag koncentrerat simuleringarna till det första området.

5.1 Ändrad personlig kapitalinkomstbeskattning

Den första simuleringen avser en minskning av den personliga kapitalinkomstskattesatsen från 40% till 30%. Nettoavkastningen sparande ökar, och vi kan vänta oss att substitutionseffekten verkar för att öka sparandet. Eftersom den personliga kapitalinkomstbeskattningen endast ger relativt små skatteintäkter medför en förändring av skattesatsen med 10 procentenheter små förändringar i skatteintäkterna. Eftersom arbetsinkomsterna är betydligt större än kapitalinkomsterna medför kravet balanserad budget

att löneskattesatsen endast skulle behöva korrigeras marginellt.

Om vi antar att individen planerar över en period av 30 år medför en årlig ränta 3.25 procent en ackumulerad räntefaktor hela 2.60.19 En beskattning av den ackumulerade räntan blir betydelsefull för konsumtionsmöjligheten i period 2 och därmed för konsumtionsvalet. En löpande avskattning av ränteinkomsterna medför att kapitalet endast tillväxer i långsam takt. För att visa effekterna låter jag skatten träffa den ackumulerade avkastningen. En löpande avskattning skulle medföra ännu större påverkan konsumtionsvalet. Det implicita antagandet är därför att individen något sätt sparar så att den löpande avkastningen inte beskattas utan beskattningen sker först när pengarna tas ut. Olika typer av pensionssparande samt investeringar i skattebefriade bolag samt placeringar

i sk framtidskontozo upphov till skatteeffekter de modelleras

ger som som

18 Som rapporten från utgiftsskattekommittén SOU 1986:40 visade skulle en minskad kapitalinkomstskatt t.0.m. ge högre skatteintäkter.

19 Vi kan alternativt betrakta 20 års period med räntesats en en ca 5%.

2° Se avsnitt 3.1 skattekilar i huvudtexten. om

Bilaga 6 43

här. För att beakta att tidsperiod är 30 år upphöjes den gällande en marknadsräntan till 30 och det sålunda framräknade relativpriset blir vägledande för konsumtionsvalet. Beloppen för produktion, konsumtion, investeringar och kapitalstockar är uttryckta i tusental miljarder kronor. Produktionen, X, i tabellen till 0,789 vilket alltså motsvarar 789 anges miljarder kronor.

Som framgår ovanstående tabell blir det relativt stora effekter när vi av inför lägre kapitalinkomstbeskattning på 30% istället för den tidigare en

21 Antagandet avskattning först vid uttaget kan även ses som ett om beaktande att vissdel av sparandet sker skattefritt medan en viss del av avskattas löpande.

44 Bilaga 6

gällande på 40%. Sparandet investeringarna ökar i ekonomin och den relativa konsumtionsandelen minskar, dvs. jämfört med år 1984 kommer en större andel av konsumtionsutgiften att ske i period 2. Även i absoluta tal ökar konsumtionen i period 2 och konsumtionen i period 1 minskar. Den intertemporala substitutionselasticiteten har betydelse för resultatet men resultaten är relativt stabila. I huvudfallet ökar sparandet från 128 miljarder kronor till 145 miljarder kronor. Känslighetsanalys har genomförts för den intertemporala substitutionselasticiteten, e. Ett lågt e medför att det krävs relativt sett kraftigare prisändring skatteförändring för att påverka konsumtionsvalet. Modellen har först kalibrerats för att om återge faktiska värden för år 1984 men nu med ett annat värde för e. Andelsparametern s antar därför olika värden för olika e. Därefter har kapitalinkomstskattesatsen sänkts från 40% till 30%. Resultaten återfmnes i högra delen av tabellen. Sammanfattningsvis kan man säga att resultatet visar att kapitalinkomstskatten har stor betydelse för sparandet. Lägre skatter medför enligt modellen ökat sparande.

5.2 Ändrad företagsbeskattning

Den andra simuleringen avser ändrad företagsbeskattning. I detta fall antar vi att ökad beskattning av använt kapital lång sikt tvingar avkastnupp ingskravet till den nivå som gällde före skatteförändringen. Vi simulerar en minskad företagsbeskattning från 30 procent till 20 procent. I den nya långsiktiga jämvikten är därför kapitalstocken större än i utgångsläget. Följande resultat erhålles;

22 Utgiften för konsumtion i morgon uppgår till pC2 vilken uppgår till ca 142 miljarder kronor.

Bilaga 6 45

Till skillnad från tidigare simulering anger denna simulering värdena i ett stationärt tillstånd och inte endast en temporär jämvikt. Modellen behandlar inte hur utvecklingen till det nya jämviktsläget sker. För att erhålla ett så stort sparande vid en låg ränta krävs att utlänningarna gör betydande investeringar. I en sluten ekonomi skulle räntan drivas upp och därmed skulle investeringarna avta och kapitalstocken skulle inte tillväxa lika mycket. I en öppen ekonomi påverkas sparandebeslutet av den effektiva personliga skattesatsen, medan investeringsbeslutet påverkas av

den effektiva företagesskatten.

Det antas implicit i modellen att trots ökad nettoavkastning för utlänningarna dessa endast kan investera i långsam takt i Sverige, eftersom företagen strävar efter att bibehålla en stor andel svenskt ägande. Om företagen inte hade denna restriktion skulle anpassningen ske snabbare och nettoinkomsterna för svenska hushåll skull bli lägre. I extremfallet, om utlänningarna står för hela ökningen av kapitalstocken, blir de svenska inkomsterna som kan användas för privat konsumtion ca 580 miljarder istället för 670 miljarder. Eftersom räntan är lika i de båda fallen, blir den relativa konsumtionsandelen lika 3.964. Den lägre ränta, som uppstår vid

23 För diskussion effektiva skattesatser i ekonomi R. W. en om en öppen se Boadway et. al., 1987 sid 58 ff.

46 Bilaga 6

minskad företagsskattesats resulterar i en substitutionseffekt mot relativt ökad konsumtion i period En lägre företagsskatt påverkar därför indirekt sparandet i ekonomin och i motsatt riktning jämfört med en lägre kapitalinkomstbeskattning. På grund av ökad tillväxt vid lägre företagsskatt blir emellertid även i detta fall sparandet större än i utgångsläget, 1984. Den relativa konsumtionsandelen, RC, utvecklas dock i motsatt riktning vid skattcsänkningarna. Resultatet sammanfattas i nedanstående figur.

LÅGRE KAPITALINKOMSTS KATT RESPEKTIVE LÅGRE FORETAGSSKATT 30

25 KONSUMTION PER. 1 - Ö 20 KONSUMTION PER. 2 å RELATN KONSUMTION Q Q å 2 1o E 3 I 5 , .

g E

8 O l- E

° -1o

.15 . -20

INDiVID FÖRETAG

RELATN KONSUMTION KONS. UTG. PER. l KONS. UTG. PER. 2

Bilaga 6 47

Litteraturförteckning

Alworth, 1984, Taxation and the Financial and Investment Decisions of Multinational Finns, Doktorsavhandling, Exeter College.

-----1987, Taxation and the Cost of Capital: A Comparison of Six EC Countries, in Tax Coordination in the European Community, Cnossen Ed., Series on International Taxation, No Kluwer Law and Taxation Publishers, DeVenter.

Andersson, K. 1987, The Swedish Tax System, in Comparative Tax Systems Europe, Canada and Japan, Pechman, ed., Tax Analysts, Virginia, ss. 33-90.

Andersson, K. och E. Norrman 1987, Capital Taxation and Neutrality- A study of tax wedges with special reference to Sweden, Lund Economic Studies Vol. 41. TA-Tryck Bjärnum, 1987.

Ando, A. och Modigliani 1963, The ‘Life Cycle’ Hypothesis of Savings: Aggregate Implications and Tests, American Economic Review, Vol. 53.

Armington, P.S. 1969, A Theory of Demand for Products Distinguished by Place of Production, International Monetary Fund Staff Papers, ss. 159-76.

Atkinson, A. och Stiglitz 1980, Lectures on Public Economics,New York, McGraw-Hill.

Auerbach, A. 1982, The Theory of Excess Burden and Optimal Taxation, NBER WP 1025.

-----1983, Taxation, Corporate Financial Policy and the Cost of Capital, Journal of Economic Literature Vol. XXI, ss. 905-940.

Auerbach, A. och L. Kotlikoff 1987, Dynamic fiscal policy, Cambridge University Press, Cambridge.

Auerbach, A. och H. Rosen 1980, Will the Real Excess Burden Please Stand Up, NBER WP 2319.

Beach, C., R. Boadway och N. Bruce, 1988, Taxation and Savings in Canada, A technical paper prepared for the Economic Council of Canada, Canadian Government Publishing Centre, Ottowa.

Berg, L. 19853, Hushéllssparandet under 1970-och 1980-talen,

48 Bilaga 6

Ekonomisk Debatt, No ss. 265-274.

-----1985b, Hushållens sparande, Skandinaviska Enskilda Bankens Kvartalsskrift, 1:1985, ss. 12-18.

----- 1987, Hushållssparandct och kreditmarknaden, i Sparande, skatter och kreditpolitik, i Sparbankens Temaserie, Sparframjandet förlagsaktiebolag, ss. 58-82.

Berndt, E. R. 1976, Reconciling Alternative Estimates of the Elasticity of Substitution, Review of Economics and Statistics, Vol. 58, ss. 59-68.

Blejer, M. 1984, Financial Market Taxation and International Capital Flows, i Taxation, Inflation and Interest Rates, V. Tanzi ed., IMF, ss. 204- 219.

Boskin, M. 1978, Taxation, Savings and the Rate of Interest, Journal of Political Economy, 86, S3-S27.

Bosworth, B.P. 1984, Tax Incentives and Economic Growth, Brookings Institute, Washington D.C..

Boadway, R. W. et. al. 1987, Taxes on Capital Income in Canada: Analysis and Policy, i Canadian Tax Paper, No 80, Canadian Tax Foundation.

Carroll, C. och L. Summers 1987, Why Have Private Savings Rates in the United States and Canada Diverged, NBER WP 2319.

Darby, M. 1975, The Financial and Tax Effects of Monetary Policy on Interest Rates, Economic Inquiry, Vol 13, ss. 266-274.

Dornbush, R. 1987, Your Next Landlord May be Japanese, The International Economy, OctNov.

Dupuit, 1844, De mesure de lutilité des travaux publics, Annales

des pont et chausé, 8. Återgivit i AEA readings in Welfare Economics, K

Arrow och Scitovsky eds. ss. 255-283.

Farber, H. 1978, Individual Preferences and Union Wage Determination: The Case of the United Mine Workers, Journal of Political Economy, 86, ss. 923.942.

Feldstein, M. 1978, The Welfare Cost of Capital Income Taxation, Journal of Political Economy, Vol. 86 No. ss. S29-S51.

----- 1983, The Taxation of Capital, Harvard University Press, Cambridge.

Bilaga 6 49 Felstein, M. and C. Horioka 1980. Domestic Saving and International Capital Flows, The Economic Journal, 90 June 1980 ss. 314-229. Fisher, I 1896, Appreciation and Interest, Publication of the American Economics Association, ser. 3 Vol. 11, ss. 331-442. -----1930, The Theory of Interest, Macmillan, New York. Friedman, M. 1957, A Theory of the Consumption Function, Princeton University Press. Frisch, R. 1964, Dynamic Utility, Econometrica, 32, ss. 418-424. Fukao, M. och M. Hanazaki 1986, Internationalisation of Financial Markets: Some Applications for Macro-economic Policy and the Allocation of Capital, OECD. Hansson, 1984. Marginal Cost of Public Funds for Different Tax Instruments and Government Expenditures, Scandanavian Journal of Economics, 86 2, ss. 115-130. -----1985, Den offentliga sektorns inkomster, utgifter och sparande, Nationalekonomiska institutionen Lunds universitet Meddelande, 1985: 102. ———--1986,Skatter och Samhällsekonomi, SNS Förlag, Stockholm. Hansson, och C. Stuart 1985, Tax Revenue and the Marginal Cost of Public Funds in Sweden, Journal of Public Economics, Vol 27, ss. 331- 353. -----1986, The Fisher Hypothesis and International Capital Markets, Journal of Political Economy, Vol 94, ss. 1330-1337. Harberger, A.C. 1962, The Incidence of the Corporate Income Tax, Journal of Political Economy, 70, ss. 213-224. IMF, 1988, International Capital Markets, IMF, Washington, D.C. Industriforbundet, 1987, Program för reformerad företagsbeskattning. James, S. och C. Nobes, 1983, The Economics of Taxation Second edition, Philip Allan Publishers Limited, Oxford. Judd, K.L. 1985, Short-Run Analysis of Fiscal Policy in a Simple Perfect Foresight Model, Journal of Political Economy, Vol 93 No ss. 298-319. Kaldor, N. 1955, An Expenditure Tax, Allen and Unwin, London.

50 Bilaga 6

King, M. A. 1980, Savings and Taxation, NBER Reprint NO 228, samt i Public Policy and the lax System, G.A: Hughes ed., George Allen and Unwin, ss.1-35.

King, M. A. och D. Fullerton 1984, The Taxation of Income from Capital- A Comparative Study of the United States, the United Kingdom, Sweden and West Germany, NBER, IUI ifo, Chicago.

Kitchen, H. 1987, Chapter 8 in Comparative Tax Systems Europe, Canada, and Japan, Ed. Joseph Pechman, Tax Analysts, Arlington, Virginia, USA.

Kotlikoff, L. 1983, National Savings and Economic Policy: The Efficacy of Investment vs. Savings Incentives, NBER Reprint No. 427 samt i American Economic Review, Vol. 73, Number 2 May 1983, ss. 82-87.

Kotlikoff, L. 1984, Taxation and Savings: A Neoclassical Perspective,

NBER Reprint No 585 samt i Journal of Economic Litterature, Vol 22, Number ss 1576-1629.

Kottikoff, L. och L. Summers 1981, The importance of Intergenerational Transfers in Aggretate Capital Accumulation, Journal of Political Economics, Vol 89, ss. 706-732.

Kvist, A., L. Nyberg och Wissén 1985, Penningmarknaden, SNS Förlag.

Lodin, S-O, G. Lindencrona, Melz och C. Silfverberg 1987, Beskattning av inkomst och förmögenhet, 3 uppl., Studentlitteratur, Lund.

Maital, S. 1973,PubIic Good and Income Distribution: Some Further Results, Econometrica, 41, ss. 561-568.

Meeraus, A. 1983, An Algebraic Approach to Modeling, Journal of Economic Dynamics and Control, ss. 81-108.

Modigliani, och R. Brumberg 1954, Utility Analysis and the Consumption Function: An Interpretation of Cross-Section Data, i Post- Keynesian Economics, ed. M. Brown, NBER; New York.

OECD Spring 1985, The Role of the Public Sector, OECD Economic Studies, No 4.

----Spring 1987, Internationalization of Financial Capital Markets and the Allocation of Capital, OECD Economic Studies, No ss. 35-92.

-----April 1987, Sweden, OECD Economic Surveys.

Bilaga 6 51 Palmer, E. 1981, Determination of Personal Consumption: Theoretical Foundations and Empirical Evidence from Sweden, National Institute of Economic Research Konjunkturinstitutet. -----1985, Household Savings in Sweden and its Composition An Empirical Analysis, Occasional Paper 14, National Institute of Economic Research Konjunkturinstitutet. Pasinetti, 1962, Rate of profit and income distribution in relation to the rate of economic growth, Review of Economic Studies, 29, 267-279. Pechman, 1987, Tax Reform Theory and Practice, Brookings General Series Reprints 427 från Economic Perspectives, Vol No ss. 11-28. Persson, T. och L. Svensson 1987, New Methods in the Swedish Medium- Term Survey, Lfingtidsutredningen Bilaga Piggott, och Walley eds 1985, New Developments in Applied General Equilibrium Analysis, Cambridge University Press, Cambridge. Pålsson, A-M. 1987, Det otacksammet sparandet, Ekonomisk debatt, 787, ss. 548-556. Riksrevisionsverket 1986, Statens finanser. Roupc, 1987, Aktuella alternativ i svensk skattedebatt, Skattenytt, nr ss. 254-275. RSV, 1986, Handledning för rörelse- och jordbruksbeskattning. SCB, Diverse meddelanden, appendix. SCB, 1985, 1986, Statistisk Årsbok. Sandmo, A. 1970, The Effect of Uncertainty on Savings Decisions, Review of Economic Studies, Vol 37, ss. 353-360. ---—-1985, The Effects of Taxation on Savings Decisions, i Handbook of Public Economics, Vol A.J. Auerbach och M. Feldstein eds., North- Holland, Amsterdam, ss. 265-311. Scarf, H. E. och Shoven, eds. 1984, Applied General Equilibrium Analysis, Cambridge University Press, Cambridge. Sheshinski, E. och V. Ianzi 1984, Fund Study Suggests Answer to the U.S. Savings Puzzle, IMF Survey. Sinn, H-W 1987a, The 1986 U.S. Iax Reform and the World Capital

52 Bilaga 6 SOU 1989133

Market, Paper presented at EEA, Copenhagen, August 1987.

-----1987b, Capital Income Taxation and Resource Allocation, North- Holland, Amsterdam

SOU 1978213 Bilaga Hushållsparande och skattegeler.

----- 1982:3 Betänkande av realbeskatningsutredningen, Bilaga Effekter på fastighetspriser m.m. vid en övergång till realbeskattning, Hansson. av

----1986:40 Utgiftsskatt teknik och effekter.

Summers, L. H. 1981, Captial Taxation and Accumulation in a Life Cycle Growth Model, American Economic Review, pp. 533-544.

----- 1982, Tax Policy, the Rate of Return and Savings, NBER WP 995.

-----1984, The After-Tax Rate of Return Affects Private Savings, NBER Reprint No 513, samt i American Economic Review Vol 74 No ss. 249- 253.

Sveriges Riksbank 1985, 1986, Annual Report.

Söderström, H.TI 1984, Den svenska ekonomins balansbrister ur finansiellt perspektiv, Skandinaviska Enskilda Banken Kvartalsskrift, 221984, ss. 43-53.

Sörensen, P.B. 1987, Reforms of Danish Capital Income Taxation in the 1980’s, Paper presented at the Confederation of European Economic Associations Symposium on Perspectives Capital Income Taxation in on Europe, Helsinki, June 1987.

Tresch, R.W. 1981, Public Finance A Normative Theory, Business Publications Inc.

Venti, S.F. and D. A. Wise 1987, IRA’s and Saving, i The Effect of Taxation on Capital Accumulation, M. Feldstein ed., NBER, University of Chicago Press.

Wahlund, Richard och Karl-Erik Warneryd 1987, Det totala sparandet och sparbeteende hos olika grupper av sparare, Skandinaviska Enskilda Banken Kvartalsskrift, 3:1987, 52-64. ss.

World Tax Report 1988, Financial Times, London.

7 Bilaga

Beskattningens effekt på arbetsutbudet

N. Sören Blomquist

av

1 Introduktion

En ofta diskuterad fråga är om och i så fall hur skatter påverkar utbudet av arbete. Många anser att höga marginalskatter har ett negativt inflytande det antal timmar folk önskar arbeta. Andra menar att t.ex. inkomstskattens storlek inte påverkar arbetsutbudet särskilt mycket. Tidiga empiriska studier stödde den senare uppfattningen, åtminstone vad gäller mäns arbetsutbud. Senare undersökningar har dock funnit en klar påverkan såväl kvinnors som mäns arbetsutbud. Den effekt nationalekonomer ofta främst tänker då de studerar en skatts effekt arbetsutbudet är hur stora effektivitetsförluster skatten orsakar. I allmän debatt är intresset främst knutet till hur antalet timmar folk önskar arbeta påverkas och om en ytterligare ökning av skattesatserna skulle öka eller minska skatteintäktema. Speciellt den amerikanska ekonomen Laffer har populariserat debatten om denna fråga. I denna uppsats studeras dels hur antalet arbetade timmar påverkas av skatter, dels hur skatteintäkterna ändras då skattesatserna varieras. Arbetsutbud är ett mångdimensionellt begrepp och kan definieras ett flertal olika vis. En tämligen snäv definition, som kommer att användas i denna rapport, är att definiera en persons arbetsutbud som det antal timmar personen önskar arbeta. En vidare definition skulle kunna inkludera intensiteten i det utförda arbetet, viljan att anstränga sig för att bli befordrad, viljan att ställa upp och arbeta övertid etc.; i korthet, kvaliteten det utförda arbetet. Skatter kan påverka många aspekter av arbetsutbudet. Det har i den ekonomiska debatten ibland hävdats att höga marginalskatter minskar rörligheten arbetsmarknaden både inom och mellan företag. Höga marginalskatter skulle eventuellt även kunna göra det svårare att attrahera kompetent folk till utsatta toppositioner inom företag och organisationer. Viljan att skaffa sig en god utbildning kan påverkas etc. Det är möjligt enligt min bedömning troligt att dessa effekter arbetsutbudet är minst lika viktiga som effekten antal arbetade timmar. Dessa effekter är dock svårare att mäta och det finns inga empiriska undersökningar av dessa effekter att

1 Denna delvis Blomquist 1985a. uppsats bygger

2 Bilaga 7

tillgå. I denna studie behandlas därför endast hur antalet arbetade timmar påverkas av skatter. Detta utgör en undre gräns för de totala effekterna arbetsutbudet definierat i en vidare mening. En annan intressant aspekt av arbetsutbudet som inte explicit behandlas i denna skrift är skatters effekt förekomsten av svart eller grått arbete. Det är möjligt att höga skatter medverkar till att en del personer övergår från vitt till svart arbete. Denna form av påverkan av arbetsutbudet kittlar måhända fantasin mer än de effekter som nämnts tidigare. Min bedömning är dock att denna effekt arbetsutbudet ännu så länge är av liten betydelse jämfört med de övriga effekter som nämnts ovan. Det är dock möjligt att personers moraliska betänkligheter mot svart arbete luckras upp över tiden och att det även skapas betingelser som gör det lättare än nu att arbeta svart. Det är således möjligt att den långsiktiga påverkan förekomsten av svart arbete är betydligt större än den kortsiktiga. Vår kunskap om denna form av påverkan är dock mycket ringa. Ibland hävdas att personer har små möjligheter att själva bestämma det antal timmar de skall arbeta, eftersom lagar och avtal reglerar såväl arbetstid per vecka som arbetsveckor per år. Skattemas möjliga effekter individers arbetsutbud skulle därmed vara mycket begränsad. Detta resonemang är dock missledande i två avseenden. För det första kan en viss del av arbetsutbudets anpassning till förändrade skatter ske via förändrade lagar och avtal. Det är således möjligt att den för några år sedan införda femte semesterveckan är ett led i individers anpassning av arbetsutbudet till de höga marginalskatter har i Sverige. För det andra gäller att individer, givet de lagar och avtal som gäller vid varje tidpunkt, har möjlighet att variera det antal timmar de arbetar genom t.ex. extraknäck, övertidsarbete, tjänstledighet samt deltidsarbete. Det är således möjligt för individers arbetsutbud att anpassa sig till en förändrad skattesituation. Ett studium av skatters effekt arbetsutbudet kan ske olika nivåer vad avser hur många ekonomiska variabler som konstanthålls. Studiet kan avse hur en enskild individ reagerar förändringar i skatter, givet att individens lön och övriga inkomst är oförändrade I sådan en analys, vilken kan kallas individ-jämviktsanalys, tas inte hänsyn till att ändrade skatter påverkar hela ekonomin och resulterar i förändrade priser och löner. I en partiell-jämviktsanalys av skatters effekt arbetsutbudet tas hänsyn till hur arbetsmarknaden reagerar de ändrade skatterna, men till hur andra marknader påverkas. Slutligen, i en allmän-jämviktsanalys tas hänsyn till att jämvikten många marknader påverkas av en skatteförändring. Partiell-jämviktsanalys bygger resultat från individ-jämviktsanalys, och allmän-jämviktsanalys bygger resultat om hur enskilda marknader fungerar. Detta innebär att grundstenen för god allmän-jämviktsanalys är en god analys individ-jämviktsnivå. I denna rapport skall jag nästan uteslutande beskriva skatters effekt individers beteende med hjälp av individ-jämviktsanalys. Detta beroende

2 Vi delar upp çn persons totalinkomst i de två komponenterna arbetsinkomst och övrig inkomst. Ovrig inkomst kan Lat. vara kapitalinkomst, implicit avkastning från egen villa, eller någon transferering som Lex. barnbidrag.

Bilaga 7 3

att denna analys än så länge är den mest utvecklade. Läsaren bör dock hela tiden ha i minnet att resultaten av individ-jämviktsanalys inte ger en komplett bild av skatters effekt arbetsutbudet. Resultaten som presenteras skall ses som en nödvändig grund för en mer fullständig förståelse av de totala effekterna . Den fortsatta framställningen är uppbyggd följande vis. I avsnitt 2 presenteras en enkel modell av en individs arbetsutbud. I avsnitt 3 beskrivs de skatter vilka förmodas ha störst påverkan arbetsutbudet. I avsnitt 4 försöker vi dels fastställa inkomstskattens effekt arbetsutbudet, dels hur skatteintäkterna skulle förändras vid några hypotetiska skattereforrner. Avsnitt 5 ger en kort sammanfattning av uppsatsen.

Modell av en individs arbetsutbud

För att kunna förstå hur skatter påverkar individers beteende behöver vi en modell för individers agerande. I detta avsnitt presenteras den inom nationalekonomin gängse modellen för individbeteende. Enligt denna modell har varje individ en budgetrestriktion dvs. en total inkomst inklusive avkastning av ev. förmögenhet som begränsar de kombinationer av varor, tjänster och fritid han kan välja. Givet sin budgetrestriktion antas individen välja den kombination som ger honom störst behovstillfredsställelse eller nytta. Modellen består av två grundkomponenter, dels en beskrivning av individens budgetrestriktion, dels en beskrivning av individens relativa värdering av varor, tjänster och fritid. Skatternas påverkan individens beteende antas i denna rapport helt och hållet ske via en påverkan av budgetrestriktionen. Detta är den inom nationalekonomin helt dominerande för studera hur skatter påverkar individers beteende ansatsen att Låt oss nu ge en allmän beskrivning av en individs budgetrestriktion. För att förenkla framställningen representerar en individs konsumtion av varor och tjänster med ett index C, som anger totala utgifter varor och tjänster. Låt F beteckna individens fritid under ett år och Z det totala antalet timmar som finns till förfogande för arbete och fritid under ett år. Antalet arbetade

3 individers arbetsutbud påverkas naturligtvis offentliga även av hur den sektorn använderde insamlade skattemedlen. En fullständig genomgång av sambandet mellan skatter och arbetsutbud skulle därför även inkludera en analys av hur offentliga utgifter påverkar arbetsutbudet. För att begränsa omfånget av denna skrift har jag dock valt att behandla detta samband.Vad som studerasi denna rapport är sålunda hur förändringar i skattesystemet påverkar arbetsutbudet vid given storlek och inriktning av de offentliga utgifterna. 4 För i detalj kunna beskriva individs beteendeskulle vi behöva använda att en en flerperiodsmodell där hushållsmedlemmamas beteende bestämssimultant och där kvantitetsrestriktioner av olika slag är inkluderade. Se tar. Blomquist 1985b, Hausman och Ruud 1984, och Ham 1986 för beskrivningar av denna typ av modeller. Sådana modeller år dock ännu så länge dåligt utvecklade,och mycket komplicerade. Jag tänker därför i det följande användamig av en enperiodsmodell för en enskild individ.

I5-RINK4

4 Bilaga 7

timmar kan då skrivas som h Z W. Låt w beteckna timlönen och y övrig inkomst. Om bortser från skatter kan individens budgetrestiktion då beskrivas som i figur Antal arbetade timmar mäts från origo mot höger. Vill i diagrammet avläsa antal timmar fritid mäts detta från Z mot vänster. Individens budgetlinje anges av den tjocka heldragna linjen i diagrammet. Individen kan välja kombinationer av C och h denna linje. Om han inte arbetar har han y kr. övrig inkomst att använda till konsumtion av varor och tjänster. För varje timmes ökning av arbetstiden minskning av fritiden kan han öka konsumtionen med w kr. Bytesrelationen mellan fritid och varor är således w, som anger budgetlinjens lutning.

Figur 1

C41 indifferens- budgetlinje kurva

i

Vilken punkt linjen väljer individen Givet budgetlinjens placering i diagrammet avgörs detta av individens preferenser mellan fritid och varor. I ñgur 1 är individens preferenser illustrerade av s.k. indifferenskurvor. En indifferenskurva är så beskaffad att den anger kombinationer av C och h som ger samma nytta. Vidare gäller att eftersom individen antas föredra mer konsumtion framför mindre, och mer fritid framför mindre, så har kurvorna en positiv lutning. Punkter en högre kurva föredras framför punkter en lägre kurva. Hur kombineras nu budgetrestriktionen och indifferenskurvorna Vi antar att individen bland alla de kombinationer av C och h som hans budget medger, dvs. de punkter som ligger eller under hans budgetlinje, väljer den som ger honom störst nytta behovstillfredsställelse. Detta innebär att individen söker den punkt budgetlinjen som gör att han hamnar en

5 Med arbetade timmar här det antal timmar individen säljer menas som arbetsmarknaden. Den tid en person arbetar i sin trädgård, reparerar sin bil, målar sill hus etc., betraktas som fritid.

Bilaga 7 5

indifferenskurva så långt uppåt vänster i figuren som möjligt. I figur 1 är punkt a den punkt som ger individen störst nytta, och således väljes. Detta

innebär att individen väljer att arbeta h timmar. Antag att preferensema indifferenskurvoma är oförändrade men att

budgetrestriktionen ändras. Det är då uppenbart att den kombination av C och h som individen väljer ändras. Detta illustreras i figur Som figur 2 ar ritad så är såväl konsumtion som fritid lägre vid b än vid Givet individens a. preferenser ser att såväl konsumtion som arbetsutbud varierar då lönesats

och övrig inkomst ändras. Antal arbetade timmar arbetsutbudet beror

således i modellen såväl lönesats som övrig inkomst.

Figur 2

c A

Hur påverkar nu skatter arbetsutbudet Påverkan sker att budgetgenom linjen förändras. Vi illustrerar detta för tre typer av skatter, nämligen en s.k. klumpsummeskatt, en proportionell inkomstskatt, samt en icke-linjär skatt där marginalskatten ökar med inkomsten; dvs. den typ av inkomstskatt har i

Sverige.‘

Innan vidareutvecklar den teoretiska analysen kan det lämpligt att vara i korthet diskutera dess praktiska relevans. Beskrivningen ovan av hur en individ bestämmer sitt arbetsutbud utgör naturligtvis en starkt förenklad bild av verkligheten. Många faktorer som påverkar individers arbetsutbud, som t.ex. hälsotillstånd, försörjningsbörda och tillgång daghemsplats, är utelämnade ur modellen. Vidare kan man ifrågasätta en del av de antaganden som modellen bygger på.

6 En utförlig beskrivning av olika skatters påverkan en individs budgetrestriktion återfinns i Blomquist 19853.

6 Bilaga 7

Listan över invändningar mot modellen ovan kan göras lång. Innebär dessa invändningar att modellen inte har någon praktisk relevans Så är inte alls fallet. Alla praktiskt användbara modeller ger en förenklad, och delvis missvisande bild verkligheten. Syftet med att använda en modell är att försöka av göra den komplicerade verkligheten begriplig. Det är därför nödvändigt att analysen koncentreras några variabler som bedöms vara av vikt för den aktuella frågeställningen. Vill vi studera hur skatter påverkar arbetsutbudet är det naturligt att fokuserar hur ekonomiska variabler påverkar arbetsutbudet, utelämnar t.ex. inverkan av hälsotillstånd. men

Klumpsummeskatt En klumpsummeskatt är en skatt vars belopp individen inte kan påverka genom att ändra sitt beteende. En inkomstskatt, t.ex., är inte en klumpsummeskatt, eftersom individen kan påverka den skatt han måste betala genom att förändra sin arbetsinkomst. En klumpsummeskatt minskar individens efterskattinkomst, men påverkar inte individens bytesrelationer. Om individ måste betala klumpsummeskatt medför detta således att en en ren budgetlinjen parallellförflyttas nedåt med skattebeloppet, men att lutningen budgetlinjen är oförändrad. Detta illustreras i ñgur På grund av klurnpsummeskatten ändras individens optimum från punkt a till punkt Som diagrammet är ritat kommer klurnpsummeskatten att leda till en minskning av såväl konsumtion som fritid. Enligt nationalekonomiskt språkbruk kallas varor vars konsumtion ökar vid en inkomstökning av klumpsummekaraktär för normala varor. Som figur 3 är ritad är såväl fritid som aggregerad konsumtion normala varor. Ekonomisk teori ger visserligen ingen indikation om fritid respektive aggregerad konsumtion är normala varor eller Det finns dock starka

empiriska belägg för att såväl fritid aggregerad konsumtion är normala

som varor. Figur 3 torde således kvalitativt beskriva effekten av en klumpsummeskatt tämligen väl.

Bilaga 7 7

Figur 3

t

c klumpsummeskatt

a

| b

|

v

I |

l

u

| l

l l

I I I o v h

Proportionell inkomstskatt på arbetsinkomst låt oss studera effekten av en proportionell skatt enbart arbetsinkomsten. Vi antar således att övrig inkomst är skattefri. Om skattesatsen år 100 t %

innebär detta att nettolönen efter skatt blir T 1 tw.7 Effekten av den

proportionella skatten blir exakt densamma som en sänkning av bruttolönen från till Tv. Budgetlinjen kommer att vridas nedåt, runt skärningspunkten w interceptet C-axeln. Detta illustreras i figur där budgetlinjen roterar nedåt från I-I till I-II grund av den proportionella skatten.

7 Följande exempelvisar hur nettolönen kan beräknas.Om bruttolönen är 50 kronor och marginalskattesatsen är 40 %, så innebär detta att för varje timme som arbetas, och 50 kronor som intjänas, går 20 kronor i skatt. Vad individen får behålla själv är således 30 kronor, vilket är hans nettolön per timme.

8 Bilaga 7

Figur 4

C

III

II

III

I

å h

Vad får detta för inverkan antalet arbetade timmar Utan detaljerad information om individens preferenser indifferenskurvor kan inte denna fråga besvaras. Preferenserna kan vara så beskaffade att arbetsutbudet minskar grund av den proportionella skatten, men de kan även vara så beskaffade att arbetsutbudet ökar. Ekonomisk teori kan inte besvara den ställda frågan. For att frågan skall kunna besvaras måste teorin kompletteras med empirisk information om vilka de faktiska preferenserna är. Via olika statistiska metoder kan en arbetsutbudsfunktion estimeras. I princip innebär detta att man fastställer indifferenskurvornas utseende. Har man denna information kan man beräkna hur en skatt påverkar arbetsutbudet. Vi återkommer till detta senare i uppsatsen. Effekten av en proportionell skatt arbetsinkomsten kan delas upp i en inkomstejfekt och en substitutionseffekr. Denna uppdelning är av fundamental betydelse om man vill studera och mäta de effekiivitetsfdrluster en inkomstskatt upphov till. Effektivitetsforlusterna är nämligen relaterade till ger subsitutionseffektens storlek, men till inkomsteffekten. Då budgetlinjen svänger nedåt från I-I till I-II är det uppenbart att individens situation försämras. Individens realinkomst har minskat, och nettolonen per timme är lägre. Man försöker skilja effekterna av dessa två saker genom att studera dels vad som händer med arbetsutbudet vid oförändrad nyttonivå dvs. i viss mening oförändrad realinkomst men med de nya relativpriserna, dels hur mycket den rena inkomsteffekten betyder. Antag att ger individen en klumpsummeinkomst så att budgetlinjen skiftar upp och tangerar den ursprungliga indifferenskurvan. Denna budgetlinjc benämns III-III i figuren. Om budgetlinjen III-III gällde skulle individens optimum vara vid d. Arbetsutbudet skulle vara hd, vilket är mindre än ha. Rörelsen från till brukar kallas substitutionseffekten och är alltid

8 Se Blomquist 1985a s. 52-57 för en utförligare beskrivning av hur effektivitetsförluster uppstår vid beskattning.

Bilaga 7 9

negativ. Dvs. en inkomstkompenserad sänkning av nettolonen leder till en minskning av antal arbetade timmar. Populärt kan man säga att substitutionseffekten visar effekten av att man i nu får ut mindre av att arbeta. Innebörden är att eftersom det blir relativt sett mindre lönande att arbeta, så arbetar man mindre dvs. substituerar arbete med fritid. Rörelsen från d till b kallas inkomsteffekten. Populärt kan man säga att den visar effekten av att realinkomsten minskat. För att upprätthålla den önskade standarden måste man arbeta mer. Inkomsteffekten kan vara antingen positiv eller negativ. Om fritid är en normal vara så är dock inkomsteffekten av en sänkning av nettolönen positiv. Dvs. inkomsteffekten av en proportionell skatt leder till ökat arbetsutbud. Eftersom substitutionseffekten är negativ och inkomsteffekten positiv, så kan totaleffekten vara antingen positiv eller negativ.

Icke-linjär progressiv skatt I de flesta västländer är inkomstskatten så utformad att marginalskatten ökar då inkomsten ökar. Inom inkomstintervall är dock marginalskatten konstant. En sådan skatteskala sägs vara bitvis linjär. Det skattesystem haft i Sverige har varit utformat så att skatteskalan bestått av en stor mängd intervall. På senare år har dock antalet intervall minskat. I figur 5 återges den budgetrestriktion som genereras av ett progressivt, bitvis linjärt skattesystem. Av pedagogiska skäl antar att det endast finns tre inkomstintervall i skatteskalan. Detta genererar då en budgetrestriktion med tre linjära segment.

Figur 5

C4

Antag att bruttolönen är w, och att det första inkomstintervallet sträcker sig upp till inkomstnivån Al. Den forsta knäckpunkten den icke-linjära budgetlinjen kan då beräknas som H1 A1w. Den andra knäckpunkten kan

10 Bilaga 7

beräknas som H2 A2w, där A2 är den övre inkomstgränsen i det andra inkomstintervallet. Ekonomisk teori ger ingen entydig prediktion om hur ett progressivt bitvis linjärt skattesystem påverkar arbetsutbudet. För att kunna fastställa denna påverkan krävs empirisk information om individernas preferenser. Detta diskuteras utförligare i avsnitt Det gäller dock att ekonomisk teori kan förutsäga effekten av vissa variationer i en bitvis linjär inkomstskatteskala. Detta beskrivs utförligt i Blomquist l985a. Här skall endast några resultat redovisas. Antag att ökar marginalskatten i det andra inkomstintervallet, men att den fortfarande är lägre än marginalskatten i det tredje inkomstintervallet. Budgetrestriktionen förändras då så att den ser ut som den streckade linjen i figur Vi ser att det första segmentet är helt oförändrat. Det andra segmentet har fått lägre lutning. Förlänger vi det andra segmentet till C-axeln ser även att det förlängda segmentets intercept ökat. För det tredje segmentet är lutningen oförändrad, men interceptet för det förlängda segmentet har minskat. Om det ursprungliga optimat var det första segmentet påverkas arbetsutbudet inte alls av marginalskatteökningen. Om det ursprungliga optimat var det andra segmentet kan arbetsutbudet öka eller minska. Man kan dock visa att arbetsutbudet inte kan bli mindre än H1. Om optimat ursprungligen var det tredje segmentet ökar arbetsutbudet, givet att fritid är en normal vara. Det senare kan lätt förklaras. Nettolönen är oförändrad för en person som befinner sig det tredje segmentet, men den disponibla inkomsten har minskat. Det förlängda tredje segmentet har parallellförtlyttats nedåt exakt samma sätt som om haft en klumpsummeskatt. Dvs. för en person med ursprungligt optimum tredje segmentet har vi endast en inkomsteffekt som verkan av ökningen av marginalskatten. Om vi har en population arbetstagare med olika bruttolöner så kommer budgetrestriktionen att skilja sig mellan individer beroende att knäckpunkterna Hi beror av bruttolönen, som är olika för olika individer. Detta innebär att olika personer kommer att befinna sig olika segment av sina respektive budgetrestiktioner. Genomförs en marginalskattesänkning för låga och medelhöga inkomstnivåer innebär detta att arbetsutbudet möjligen kan öka för personer med låga timlöner. För personer med höga timlöner blir det ingen förändring av nettolönen utan endast ett inkomsttillskott av klumpsummekaraktär, innebärande att deras arbetsutbud minskar. Vill man genomföra en marginalskattesänkning för att stimulera till ökat arbetsutbud, och inte förlora så mycket i skatteintäkter, utan kanske till och med öka skatteintäkterna, skall man därför främst sänka marginalskatterna i de övre skikten av inkomstskatteskalan.

Bilaga 7 11

Skatter som påverkar arbetsutbudet.

Vi har en mängd olika skatter i Sverige. Tillsammans inbringar dessa skatter intäkter som uppgår till ca 56 % av BNP. Jämfört med andra västländer utgör detta en unikt hög skattekvot. I princip påverkar var och en av dessa skatter även skatter företagens vinster individernas arbetsutbud. Det skulle dock komplicera analysen alltför mycket om tog hänsyn till alla dessa skatter. I stället koncentrerar vi oss de tre skatteslag bedömer som viktigast i sammanhanget, nämligen inkornstskatten, löneskatten, samt mervärdeskatten. Med löneskatt avses här sociala avgifter och arbetsgivar-

avgifter

Hur en proportionell respektive progressiv inkomstskatt påverkar arbetsutbudet illustrerades i avsnitt två. Löneskatten har en effekt som är mycket lik effekten proportionell skatt. En viktig fråga är dock hur stor del av en rent av löneskatten det är som verkligen bör sm som en ren skatt, och hur stor del kan ses som en försäkringspremie. Om det föreligger ett klart som samband mellan individens inbetalade belopp och aktuarievärdet av försäkringsförmånerna som kommer individen tillgodo talar detta för att det inbetalade beloppet bör försäkringpremie, och inte skatt. Är ses som en en sambandet svagt talar detta för att beloppet bör ses som en skatt. Bl.a. med tanke de pensionsbidrag som utgår till personer med låg ATP, och att inbetalade belopp baserade inkomster större än 7,5 basbelopp påverkar AIP-pensionens storlek, är det tveksamt om t.ex. hela ATP avgiften bör ses som en försäkringspremie. Nedan görs två kalkyler, dels en där hela löneskatten ses som en skatt, dels en där sätter skattedelen till 25 % och försäkringsdelen till 12.1 %. Sanningen ligger förmodligen någonstans däremellan. Även mervärdeskatt har effekter som starkt påminner om en rent en proportionell skatt, eftersom den drabbar ett brett aggregat av konsumoch därigenom sänker reallönen. tionsvaror

Kort beskrivning av Skatteregler 1988 Inkomstskatt Den beskattningsbara inkomsten beräknas genom att från den sammmanräknade inkomsten göra ett grundavdrag 10 000 kr. Vid beräkningen av sammanräknad inkomst får man göra ett schablonavdrag för kostnader för arbetsinkomstens förvärvande. Detta schablonavdrag uppgår till 10 % av

9 Vi ansluter här till internationell terminologi där denna skatter eller oss typ av avgifter brukar kallas payroll tax. 1° Den exakta mekanismenhur löneskatt sänker individemas nettolön och en köpkraft är osäker. Beträffande slutresultatet, dvs. att löneskatten sänker nettolönen och minskar köpkraften, råder det dock knappast någon tvekan. Se Blomquist 1985a för en diskussion. u Se Blomquist 19853 för utförligare diskussion effekterna löneskatt en av av en respektive mervärdeskatt.

12 Bilaga 7 arbetsinkomsten, dock högst 3 000 kr. Följande skatteskala gäller för de statliga grundskatteskikten.

Underlag för den statliga tilläggsskatten utgörs av summan av beskattningsbar inkomst, underskott av kapital rörelse, samt underskott av småhus. För den statliga tilläggsskatten gäller följande skatteskala

- Den genomsnittliga kommunalskattesatsen är 30,59 % och utgår den beskattningsbara inkomsten för statlig grundskatt.

Löneskatt Löneskatt utgår med 37.1 % på löneswnman.

Mervårdeskatt Mervärdeskattesatsen uppgår till 19 % av priset inklusive moms. Mervärdeskatt omfattar ca 70 % av den privata konsumtionen. Det kan vara av intresse att studera dels hur mycket köpkraft som dras in av var och en av skatterna, dels hur stor del av den totala marginalskatten som var och en av skatterna orsakar. Vi illustrerar detta med ett räkneexempel där antar att bördan av skatterna faller arbetarenkonsumenten. Vi kan använda ett flertal olika inkomstbegrepp. Med bruttoinkomst avser här individens inkomst inklusive de löneskatter arbetsgivaren betalar basis av individens lönesumma. Bortsett från avtalsenliga pensioner och försäkringar utgör bruttoinkomsten arbetsgivarens kostnad för att ha individen anställd. Med nettoinkomstl avser bruttoinkomst minus löneskatter. Med nettoinkomst2 avses bruttoinkomst minus löneskatter och inkomstskatt. Ur individens synpunkt är det nettoinkomstz som är intressant. Inkomstbegreppet nettoinkomstl, som är det som t.ex. anges individers lönebesked, är inte speciellt intressant vare sig ur arbetsgivarens eller arbetstagarens synpunkt. Vi studerar skatterna för en individ med 120 00 kr. i arbetsinkomst, dvs. nettoinkomstl är 120 000 kr. Detta är en relativt normal årslön för t.ex. en heltidsanställd industriarbetare. Bruttoinkomsten kan då beräknas som 1 371 x 120 000 164 520 kr. Vi antar att all disponibel arbetsinkomst konsumeras och att 70 % av all konsumtion är belagd med mervärdeskatt. Kommunalskatten antas vara 30 %. Vi erhåller då följande skatteuttag.

Bilaga 7 13 Inkomstskatt 43 000 Kommunal skatt 0,3x107 000 32 100

Den genomsnittliga skatten uttryckt som andel av bruttoinkomsten blir i exemplet knappt 60 %. Vi ser att inkomstskatten och loneskatten svarar för ungefär lika stora indragningar av köpkraft från individen. Bidraget till marginalskatten bruttoinkomsten av de olika skatteslagen blir: för inkomstskatter 0,51,371 z 36,5 %, för Ioneskatten 0,3711,371 s 27,1 %, för mervärdeskatten 0,5 0,7 0,191,371 z 4,9 %. Den totala mar- - ginalskatten bruttoinkomsten blir ungefär 69 %. I exemplet ovan antogs att löneskatten uppgick till 37,1 % av netto inkomstl. Om betraktar 12,1 procentenheter av löneskatten som en försäkringspremie, och 25 procentenheter som en skatt blir Iöneskattebeloppet 30 000 kr., den totala skatten 83 241 kr., och genomsnittskatten ca 51 %. Den totala marginalskatten bir ungefär 60 %, varav bidraget från löneskatten är drygt 18 procentenheter. Inkomstskatten svarar i detta exempel för drygt hälften av den totala marginalskatten. För högre inkomster blir den totala marginalskatten, och inkomstskattens andel av den totala marginalskatten, högre. Hur den totala marginalskatten och dess delar ser ut vid olika inkomstnivåer illustreras i tabell Vid uträkningen har antagit att individen vare sig har kapitalinkomst eller underskottsavdrag. Löneskatt enligt alternativ 1 har beräknats utifrån antagandet att löneskatten som helhet kan betraktas som skatt. I löneskatt alt. 2 antas att skattedelen uppgår till 25 % av nettoinkomstl, och att resten av löneskatten kan betraktas som en försäkringspremie. För inkomster över 193 500 7,5 basbelopp betraktas hela löneskatten som en skatt. Kommunalskattesatsen antas uppgå till 30,59 % av nettoinkomstl.

14 Bilaga 7

Tabell l Marglnalskattcr i procent av bruttoinkomst

Netto- Löne- Lönc- Kommunal Statlig Mervärde Total marg.

inkomst l skatt skatt inkomst inkomst skatt skatt alt 1 alt.2 skatt skatt Alt 1 Alt 2

13.000 27,1 18,2 22,3 3,6 6,2 59,2 50,3 — 83.000 83.001 27,1 18,2 22,3 14,6 4,8 68,8 59,9 — 153.000 153.001 27,1 18,2 22,3 24,8 3,4 77,6 68,7 - 193.500 193.501 27,1 22,3 24,8 3,4 77,6 - - - 203.000 över 203.000 27,1 22,3 32,8 2,4 84,6 - —

Vi ser att det främst är inkomstskatten som bidrar till en hög total marginalskatt. Löneskatten ger dock även den ett kraftigt bidrag till den totala marginalskatten. Marginaleffekterna av mervärdeskatten är betydligt lägre. Eftersom inkomstskatten inte alls genererar intäkter som står i proportion till dess marginaleffekter utgör en sänkning av inkomstskattesatserna ett effektivt medel att minska den totala marginalskatten utan att skatteintäkterna minskar alltför mycket. Det kan vara av intresse att jämföra svenska marginalskatter med de som förekommer i andra västländer. En sådan jämförelse görs i OECD-studien Economic studies No. Autumn 1986. Jämförelsen sker genom att den totala marginalskatten beräknas för en genomsnittlig arbetare i respektive land. En sådan jämförelse är visserligen grov, och ger inte alltid en rättvisande bild av marginalskatteproblemet i respektive land, men kan kanske ändå ge en viss uppfattning om den svenska skattesituationen jämfört med andra länder. För år 1983 ligger Holland i topp med en total marginalskatt 73,47 % med Sverige som god tvåa med 73,02 %, Danmark är strax efter med 71,24 %. I Finland möter den genomsnittlige arbetaren en total marginalskatt 62,48 %, i Västtyskland 60,9 %, England 54,53 %, USA 48,63 %, Japan 43,68 % och Schweiz 42,16 %. Det är således stor skillnad i total marginalskatt mellan olika länder. För att göra bilden mer fullständig bör även tilläggas att marginalskatterna sänkts i många länder senare år. Som exempel kan nämnas att Australien har sänkt den högsta inkomstmarginalskatten från 60 % till 49 %, England från 60 till 40 %, USA från 50 till 36 %. Det är visserligen sant att haft inkomstmarginalskattesänkningar även i Sverige. Dessa har dock till viss del finansierats via höjda löneskatter. Den totala marginalskatten har därför inte reducerats så mycket. Vi såg att

12 Låt beteckna den marginella inkomstskatten i nettoinkomst Den m termer av marginella mervärdeskatten,i termer av bruttoinkomsten, beräknas då som l-m 0,7 0,191,371.

Bilaga 7 15

för en person med nettoinkomstl lika med 120 000 så är den totala marginalskatten vid 1988 års skattesystem fortfarande i storleksordningen 70 %. Det kan således dels konstateras att Sverige för närvarande ligger i topp internationellt sett vad gäller höga marginalskatter, dels att många andra

länder för närvarande sänker sina marginalskatter.

Inkomstskattens effekt arbetsutbudet

Det torde vara uppenbart från föregående avsnitt att såväl löneskatten som mervärdeskatten kan ha en avsevärd påverkan en individs budgetrestriktion och därmed även arbetsutbudet. I det följande begränsar oss dock till att försöka kvantifiera effekten av variationer i inkomstskatten, givet nuvarande löne- och mervärdeskatt. För att göra detta använder oss av arbetsutbudsfunktioner estimerade LNU-data från 1980-81 för gruppen gifta män i åldrarna 25-55 år. Innan redogör för resultaten dessa av beräkningar skall vi dock först diskutera hur empiriskt estimerade arbetsutbudsfunktioner bör tolkas, samt redovisa resultat från några tidigare undersökningar svenska data.

4.1 Tolkning estimerade arbetsutbudsfunktioner

av Sedan länge har man med statistiska metoder estimerat arbetsutbudsfunktioner för såväl män som kvinnor. Ofta har dock de erhållna resultaten misstolkats. I detta avsnitt vill jag därför försöka förklara hur olika typer av arbetsutbudsfunktioner bör tolkas och användas. Med avancerade ekonometriska metoder kan man estimera individemas preferenser mellan fritid och konsumtion. Med hjälp av dessa estimerade preferenser kan man sedan beräkna den arbctsutbudsfunktion som skulle gälla om budgetrestriktionen vore linjär. Det finns ett nära samband mellan en sådan arbctsutbudsfunktion och de preferenser som genererat utbudsfunktionen. Känner man utbudsfunktionen kan man härleda de underliggande preferenserna. På grund av detta nära samband mellan preferenser och utbudsfunktion har jag valt att kalla denna typ av arbctsutbudsfunktion för en basicarbetsutbudsfunktion. Givet en sådan arbctsutbudsfunktion kan man beräkna den arbctsutbudsfunktion som skulle gälla givet ett visst inkomstskattesystem. En sådan arbctsutbudsfunktion, som är betingad av ett visst inkomstskattesystem, kallar jag en mongrel-arbetsutbudsfunktion. Det är av stor vikt att förstå skillnaden mellan basic- och mongrel-utbudsfunktioner. En

13 Eftersom såväl inkomstrelateradeär bostadsbidragsom daghemsavgifterofta är de totala marginaleffektema i många fall ännu högre än de totala marginalskatter som beskrivs ovan. 14 Denna datakälla kan sägas uppföljning det datamaterial låginkomstvara en av utredningen insamlade. Se Blomquist 1983 för en utförligare beskrivning. 15 En teknisk och detaljerad diskussion hur estimeradearbctsutbudsfunkmer om tioner bör tolkas återfinns i ett appendix, och även i Blomquist 1988.

16 Bilaga 7

basic arbetsutbudsfunktion visar hur arbetade timmar varierar med lönen om har en linjär budget restriktion, som t.ex. när det inte existerar någon inkomstskatt. En sådan utbudsfunktion kan användas för att beräkna effekten av skatter. Exakt hur detta går till beskrivs i appendix och även i Blomquist 1983, 1988. En mongrel-arbetsutbudsfunktion däremot visar hur antal arbetade timmar varierar med bruttolönen och övrig inkomst, givet ett visst skattesystem. Den kan inte användas för att beräkna effekten arbetsutbudet av variationer i inkomstskatten. En mongrel-utbudsfunktion har i själva verket ett mycket begränsat användningsområde. Den kan endast användas för att beräkna hur arbetsutbudet för en individ varierar med bruttolön och övrig inkomst under förutsättning att det skattesystem som möter individen är just det skattesystem som genererat mongrel-utbudsfunktionen ifråga. I figur 6 visas en estimerad basic-utbudsfunktion samt den mongrel-utbudsfunktion som denna basic-utbudsfunktion och 1980 års skattesystem genererar. Vi ser att utan skatter finns ett klart positivt samband mellan lön och antal arbetade timmar. På grund av 1980 års skattesystem transformeras detta samband till ett svagt negativt samband. Av ñguren ser vi således dels att skattesystemet minskar antalet arbetade timmar, dels att skattesystemet gör att sambandet mellan bruttolön och antal arbetade timmar blir svagt negativt. Om vi med t.ex. minstakvadratmetoden estimerar en arbetsutbudsfunktion med antal arbetade timmar som beroende variabel och bruttolön och övrig inkomst före skatt som oberoende variabler erhåller ett estimat av mongrel-utbudsfunktionen. De flesta estimerade utbudsfunktioner har varit av denna typ. För män har man ofta observerat en lönekoefñcient nära noll. Ibland har den estimerade lönekoefficienten t.o.m. varit svagt negativ. Detta har ofta tolkats som att skatter inte skulle påverka arbetsutbudet. Den korrekta tolkningen är dock i stort sett den rakt motsatta. Dvs. grund av att en progressiv inkomstskatt påverkar arbetsutbudet är de estimerade lonekoefficienterna för mongrel-utbudsfunktioner nära noll.

Bilaga 7 17

Figur 6

‘MILOII a o u u a aonxrcL- In uzhuaniunkrxon I I

u

canteuthudstunktxon

2 2.1 3.2 2.3 2.4 2.5 2.5 Tull‘-‘I831 MHN :tunt:

4.2 Tidigare studier

Pencavel 1986 och Killingsworth 1983 innehåller fylliga Översikter över främst amerikanska och engelska studier av arbetsutbud. Tyvärr ägnas mycket lite utrymme sambandet mellan skatter och arbetsutbud. Ingen av författarna tycks heller vara medveten om att den typ av inkomstskatt som är i bruk i de flesta västländer kan generera ett negativt samband mellan

bruttolöner och antal arbetade timmar jfr föregående avsnitt.16 Översikter-

na är därför av begränsat värde om man vill förstå sambandet mellan skatter och arbetsutbud. Blomquist 1985a innehåller en översikt av studier där man försökt estimera basioutbudsfunktioner. De utländska arbetsutbudsstudier

16 Killingswonh’s bok är i Övrigt en utmärkt introduktion till arbetsutbudslitteraturen.

18 Bilaga 7

ett ambitiöst sätt tagit hänsyn till skatternas inverkan individers som budgetrestriktioner har erhållit resultat liknande de som redovisas i Blomquist 1983 och i avsnitt 4.3 nedan. Tidigare ekonometriska studier svenska data av skatters effekter arbetsutbudet har gjorts av bl.a. Blomquist 1983, Blomquist 1987 och Ljones och Ström 1987. Blomquist 1983 estimerade en basic-arbetsutbudsfunktion LNU-data från 1973-74. Hänsyn togs till inkomstskatter, inklusive olika typer av avdrag, men till bostadsbidrag eller daghemsavgifter. Beräkningar gjorda ett representativt urval gifta män i åldrarna 25-55 år visade att om den progressiva inkomstskatten 1973 ersattes med en rent proportionell skatt, som gav samma skatteintäkt som den progressiva skatten, så skulle arbetsutbudet öka med drygt 7 %. Blomquist 1987 innehåller beräkningar, utförda med samma estimerade arbetsutbudsfunktion, som visar att det vägda arbetsutbudet dvs. lönesumman skulle ökat med 11 %. Den högsta marginalskatten i termer av nettoinkomstl 1973 var 78 %. En sänkning av den högsta marginalskatten till 62 % skulle gett en oförändrad intäkt från inkomstskatten och ökat det vägda arbetsutbudet med ungefär 1 %. En sänkning av den högsta marginalskatten till 48 % skulle minskat intäkterna från inkomstskatten med knappt 4 % och ökat det vägda arbetsutbudet med drygt 4 %. Om hänsyn tas till att skatteintäkterna från mervärdeskatten och löneskatten ökar då lönesumman ökar skulle de totala skatteintäkterna ha förändrats endast marginellt. Ljones och Ström 1987 estimerar parametrarna i en nyttofunktion för såväl män som kvinnor. Detta är ekvivalent med att estimera en basic-utbudsfunktion. För män erhåller de resultat ifråga om inkomstskattens effekt arbetsutbudet som nära överensstämmer med de som redovisas av Blomquist 1983. Effekten kvinnors arbetsutbud uppges vara större. Tyvärr redovisas inte beräkningar av hur skatteintäkter påverkas då skattesatserna varieras.

4.3 Ny undersökning

Med hjälp av LNU-data från 1980-81 har basic arbetsutbudsfunktioner för representativt urval gifta män i åldrarna 25-55 år estimerats. Specifikaett tionen skiljer sig i två avseenden från den som används i Blomquist 1983. För det första har vid estimeringen hänsyn tagits till bostadsbidragsreglernas inflytande individernas budgetrestriktioner. För det andra har alternativa funktionsformer estimerats. Bl.a. Stern 1986 har hävdat linjär att en basic-utbudsfunktion förmodligen är alltför restriktiv, eftersom den tvingar arbetsutbudsfunktionen att ha samma lutning för alla värden timlönen. Stern föreslår en basic-utbudsfunktion som är kvadratisk i timlön och övrig

17 Det hade naturligtvis varit intresse studera inkomstskattens effekt av stort att arbetsutbudet även för andra grupper av personer. Det har dock inte varit möjligt att inom den anslagna tids- och budgetmmen empiriskt studera arbetsutbudet för någon annan grupp än den här redovisade. 18 En utförlig redovisning de estimeradefunktionerna finns i Blomquist och av Hansson-brusewitz 1989.

Bilaga 7 19

inkomst. Eftersom det är av intresse att studera hur känsliga resultaten är med avseende modellspeciñkation har bl.a. en kvadratisk utbudsfunktion estimerats. Denna kvadratiska utbudsfunktion visar sig kunna förklara observerade data bättre än en linjär utbudsfunktion. Länge har man vid estimerandet av arbetsutbudsfunktioner antagit att alla individer har exakt likadana preferenser, vilket naturligtvis är ett restriktivt antagande. I Blomquist och Hansson-Brusewitz 1989 estimeras därför även utbudsfunktioner där konstanten i utbudsfunktionen tillåts variera mellan individer. För kvadratiska utbudsfunktioner blir anpassningen till data inte bättre genom att detta vis låta preferenser variera mellan individer. Vid estimeringen av en linjär utbudsfunktion höjs förklaringsvärdet däremot kraftigt om konstanten tillåts variera mellan individer. I simuleringarna redovisade nedan används dels en kvadratisk utbudsfunktion med fixa preferenser, dels en linjär utbudsfunktion där preferenserna tillåts variera mellan individer. En kvadratisk basic-utbudsfunktion förklarar vårt datamaterial betydligt bättre än en linjär basic-utbudsfunktion. Det finns dock flera problem med denna funktionsform. Det gäller generellt att en estimerad modell inte bör användas för prediktioner då de oberoende variablerna kraftigt avviker från de värden dessa variabler har i de data som använts för att estimera modellen. Det är speciellt viktigt att följa denna regel då utbudsfunktionen är kvadratisk. Koefñcientema för de kvadratiska och de linjära termerna är estimerade så att de balanserar varandra ett sådant sätt att får en god anpassning till de observationer vilka funktionen estimerats. Används den estimerade funktionen data där nettolönema och virtuella inkomster är betydligt större än i den ursprungliga datakällan kommer de kvadratiska termerna att dominera de linjära termerna och ge en felaktig prediktion. Basic-utbudsfunktionema estimeras med maximumlikelihoodmetoden. Detta innebär att de parametervärden som ger ett globalt maximum av likelihoodfunktionen utgör konsistenta estimat av parametrarna i utbudsfunktionen. Vår modell för arbetsutbudets bestämning och den använda datakällan ger upphov till en likelihoodfunktion med flera lokala maxima, vilket inte alls är något ovanligt för icke-linjära modeller. Ett problem är dock att det finns två lokala maxima, vilka ger i stort sett samma värde likelihoodfunktionen. Skillnaden i likelihoodfunktionens värde mellan de två maxima är så liten att den mycket väl kan bero avrundningsfel av olika slag. Detta innebär att inte kan avgöra vilket av de två maxima som utgör ett konsistent estimat av parametrarna i utbudsfunktionen. Jag har därför valt att redovisa båda uppsättningarna av maximerande parametervärden. De två estimerade arbetsutbudsfunktionerna redovisas i tabell

l6—RINK4

20 Bilaga 7

Tabell 2 Esllmerade kvadrallslm basic—arbelsutbuds[Imktioner. Beroende variabel: 1000-tals timmar arbete. Ovrig inkomst mäts i 1000-tals kronor. Timlön mäts i kronor

w -2,83 -4,05

-6,566-103 -8,938-10-3 y

NC

Anm: Antal observationer 602; Asymtotiska t-vården inom parantes.

AGE står för en dummyvariabel som antar värdet noll för personer som är under 45 år och 1 för personer som är 45 år eller äldre. Variabeln NC anger antal hemmavarande bam. Koefñcienterna för AGE och NC är inte signifikanta. För version l gäller att koefficienterna för w och w2 båda är signifikant skilda från noll 5 % signiñkansnivâ. Koefficienten för y är gränsen till att vara signifikant. Om löne- och inkomstelasticitetema utvärderas vid genomsnittsvärdena marginell nettolön och virtuell inkomst erhålls för

version 1 löneelasticitet 0,051 och inkomstelasticitet -0,003.19

en en För version 2 är alla koefñcienter för lön och övrig inkomst signifikant skilda från noll, med undantag av koefficienten för 2. Loneelasticitcten är 0,086 och inkomstelasticiteten 0,006. I tabell 3 visas den estimerade linjära utbudsfunktionen där Konstanten tillåts variera mellan individer. Konstanten för en individ är en dragning från en normalfördelning med väntevärde 1,86 och varians 0.067.

19 interceptet c-axeln för det förlängda segment Med virtuell inkomst menas där önskat antal arbetade timmar är beläget.

Bilaga 7 21

Tabell 3 unlär utbudsfunktlon, preferenser varierar mellan individer

Väntevärde för konstant 1,857 42,05 w 0,0179 716 -3,981-104 y -0,91

10.60 0,0674 29,20 n L -25,543

Anm: Antal observationer 602; Asymptotiska t-värden inom parentes.

I tabellen står för variansen i den normalfördelning från vilken varje individs konstant är dragen. Lönekoefñcienten är signifikant skild från noll, men inte koefticienten för övrig inkomst. Loneelasticiteten är 0,126 och inkomstelasticiteten -0,013. De estimerade funktionerna kan användas för att beräkna effekten arbetsutbud och skatteintäkter av olika skattereformer. Vid sådana beräkningar bör man dock vara medveten om att tillförlitligheten i beräkningarna minskar längre bort från 1980 års skattesystem man rör sig. Arbetsutbudsfunktionerna är estimerade data genererade av 1980 års skattesystem, och beskriver individemas awägning mellan fritid och konsumtion givet de nettolöner och virtuella inkomster som var vanliga 1980. Försöker beräkna arbetsutbudet för ett skattesystem som genererar avsevärt annorlunda nettolöner och virtuella inkomster, utgör de estimerade arbetsutbudsfunktionerna inte en lika god beskrivning av individemas beteende. Skattereform 1 och vilka beskrivs nedan, är båda så pass små att fortfarande är relativt nära 1980 års skattesystem vad gäller marginalskatter. Beräkningarna av effekter arbetsutbud och skatteintäkter bör därför vara tämligen tillförlitliga. skattereform 3 däremot kan i många fall innebära så kraftiga ökningar i nettolön att hamnar i ett intervall av nettolöner där de estimerade arbetsutbudsfunktionema är mindre tillförlitliga. Beräkningarna för skattereform 3 är således mindre tillförlitliga än de för skattereform 1 och 2. I de estimerade utbudsfunktionema är de ekonomiska variablerna uttryckta i 1980 års penningvärde. För att transformera funktionerna så att de gäller för ekonomiska variabler uttryckta i 1988 års penningvärde multipliceras koefñcienterna för w och y med faktorn 0,558 och koefñcientema för wz, yz och wy med faktorn 0,5582. De estimerade basic-utbudsfunktionerna kan användas för att beräkna effekten av variationer i skattesystemet och även för att beräkna löneelasticiteten för mongrel-utbudsfunktionema. Version 1 av den estimerade kvadrat-

22 Bilaga 7

iska utbudsfunktionen och 1988 års skattesystem genererar en mongrelutbudsfunktion med en svagt negativ lutning i ett intervall för bruttolönen där många befinner sig. En ökning av bruttolönen 1988 från 60 kr personer till 80 kr leder till minskning arbetsutbudet med 0,6 %. Bågelasticiteten en av med avseende bruttolönen för mongrel-utbudsfunktionen är således -0,02. Vi har använt de estimerade basic-utbudsfunktionerna för att beräkna vad variationer i 1988 års inkomstskatteskala skulle ha för effekt arbetsutbud och skatteintäkter. Vi har dels gjort simuleringar för ett antal typfall med olika kombinationer timlön och underskottsavdrag, dels för ett represenav tativt urval gifta män. Effekten av tre olika skattereformer har beräknats. Den första skattereformen består av en sänkning av marginalskatten vid beräkning statlig tilläggsskatt. För beskattningsbar inkomst i intervallet av 140 000-190.00 sänks skattesatsen från 14 % till 10 % och för inkomst över 190 000 från 25 % till 20 %. Den andra skattereformen avser en sänkning skattesatsen vid beräkning av den statliga grundskatten. För beskattav ningsbar inkomst över 70 00 sänks skattesatsen från 20 % till 15 %. Den tredje skattereformen samma inkomstintervall, men en sänkning av avser skattesatsen från 20 % till 10 %. Effekterna av den första skattereformen för ett antal typfall redovisas i tabellerna 3a-d. Under rubriken Förändring i total skatt visas hur individens totala skattebetalningar förändras. Vid dessa beräkningar tar även hänsyn till hur intäkter från löneskatt och mervärdeskatt förändras. Vi har antagit att löneskatten uppgår till 25 % av lonesumman. De beräkningar som redovisas i tabellerna 3-5 är alla gjorda under antagandet att bruttolönen är oförändrad. Huruvida detta är ett realistiskt antagande eller beror efterfrågekurvans utseende. Det finns goda skäl att tro att den långsiktiga efterfrågekurvan är i stort sett horisontell, innebärande att bruttolönen lång sikt påverkas av skattereformerna. Se t.ex. Hansson 1986 s. 67 för en diskussion av den långsiktiga efterfrågan arbetskraft. De resultat som presenteras nedan kan därför ses som de långsiktiga effekterna de olika skattereformerna. Hur lång tid som behövs av för att dessa effekter skall realiseras diskuteras kortfattat i slutet av detta avsnitt. För att begränsa mängden tabeller redovisar endast typfallssimuleringar genomförda med version 1 av den kvadratiska basic-utbudsfunktionen.

Tabell 3a Effekt av skatlerefonn Underskoltsavdrag Ovrig icke beskattningsbar inkomst 0

Bilaga 7 23

Det är främst tvâ saker som är värda att kommentera i denna tabell. För det första gäller att personer med en timlön lägre än ca 75 kr. inte alls förändrar sitt arbetsutbud. I tabellen redovisar därför endast effekten för timlöner 80 kr. och däröver. För det andra är ökningen i arbetsutbud varken lika stor vid olika löner, eller ökar eller minskar med bruttolönen enligt något enkelt mönster. Detta framgår även av följande tabeller. Detta förklaras av att hur mycket en persons arbetsutbud ändras bl.a. beror hur nära en knäckpunkt budgetrestriktionen personen är i utgångsläget.

Tabell 3b Effekt av skatlereform Underskollsavdrag 0. Ovrig icke beskaltningbar inkomst 50 000

Tabell 3C Effekt av skatlcreform Underskollsavdrag S0 000. Ovrig icke beskattningsbar inkomst 100 000

Den estimerade utbudsfunktionen avser gifta män. I den oberoende variabeln övrig inkomst ingår makans inkomst efter skatt som en viktig del. Övrig icke beskattningsbar inkomst är, bl.a. grund av detta, ganska hög för många personer i det sample som använts vid estimeringen. Förutsättningarna i tabell 3b är således mer realistiska än de i tabell 3a. För timlön under ca 75 kr. påverkas inte arbetsutbudet av reformen. För samtliga timlöner däröver sker en ökning av arbetsutbudet. Intäkterna från inkomstskatten ökar om timlönen är 80 kr. Vid övriga timlöner är intäkterna från inomstskatten oförändrad eller minskar. På grund av att skattebaserna för löne- och mervärdeskatter ökar har dock en ökning av de totala skatteintäkterna vid alla timlöner, med undantag av timlönen 100 kr.

24 Bilaga 7

Tabell 3d Effekt av skattereform Underskotlsavdrag 80 000. Ovrlg icke beskattningsbar inkomst 100 000

I exemplen redovisade i tabell 3C och 3d förekommer underskottsavdrag 50 000 kr. respektive 80 000 kr. Detta innebär att det statliga grundskatteintenallet med en skattesats 5 %, för varje given bruttolön, nu gäller upp till ett högre antal arbetade timmar än eljest. För bägge tabellerna gäller att har en ökning av den totala skatteintakten för alla timlöner som år 80 kr. eller högre. I tabellerna 4a-d återges effekterna av skattereform 2 för ett antal typfall.

Tabell 4a Effekt av skallerefonn 2. Undcrskollsavdrag 0. Ovrlg icke beskattningsbar inkomst 0

I motsats till skattereform 1 har skattereform 2 verkningar även för personer med låga timlöner. Effekten arbetsutbudet för personer med låga timlöner är dock inte speciellt stor. För personer med höga timlöner är påverkan arbetsutbudet av samma storleksordning som för skattereform Minskningen i intäkter från inkomstskatten är dock betydligt större vid skattereform 2 än vid skattereform Detta beror att en marginalskattesånkning enligt skattereform 2 berör en betydligt större del av inkomstmassan än en marginalskattesånkning enligt skattereform På grund av att skattebaserna för löne- och mervärdeskatter ökar är minskningen av de totala skatteintäkterna mindre än minskningarna av intäkter från inkomstskatten. Det gäller dock att de totala skatteintäkterna minskar vid alla de lönenivåer som redovisas i tabellen.

Bilaga 7 25

Tabell 4b Effekt av skatterefonn 2. Underskotlsavdrag 0. Ovrig icke beskattningsbar inkomst 50 000

Resultaten i tabell 4b är ganska likartade de i tabell 4a. Generellt sett är dock de redovisade ökningarna i arbetsutbud något högre och minskningarna av total skatt lägre i tabell 4b än i tabell 4a.

Tabell 4c Effekt av skattereform 2. Underskottsavdrag 50 000. Ovrig icke beskattningsbar inkomst 100 000

Tabell 4d Effekt av skatlereform 2. Underskottsavdrag 80 000. Ovrig icke beskattningsbar inkomst 100 000

I exemplen redovisade i tabell 4C och 4d förekommer underskottsavdrag 50 000 kr. respektive 80 00 kr. På grund av dessa underskottsavdrag kommer det statliga grundskatteintervallet med en skattesats 5 %, för varje given bruttolön, nu att gälla upp till ett högre antal arbetade timmar än eljest. Om underskottsavdraget är 50 00 kr. krävs en arbetsinkomst över

26 Bilaga 7

133 000 kr. för att man skall hamna i det intervall där marginalskatten sänks. Om underskottsavdraget är 80 00 kr. krävs en arbetsinkomst över 163 000 kr. Detta medför att då underskottsavdraget är 50 00 kr. kommer personer med 50 respektive 60 kr. i timlön inte att påverkas av skattereformen. Om underskottsavdraget är 80 000 kr. kommer personer med en timlön ca 75 kr. eller lägre att påverkas av reformen. För de timlöner där arbetsutbudet påverkas har vi genomgående ökningar av de totala skatteintäktema. Kan se någon skillnad i mönster för de två typerna av skattereformer Jämförs tabellerna 3d och 4d kan till en början notera att förändringar i arbetsutbud och skattebetalningar för personer med timlöner 100, 110 och 120 är identiska i de två tabellerna Detta beror att exemplets förutsätt- . ningar är sådana att förändringen i budgetrestriktionen är likvärdig för de två skattereformerna för personer med arbetsinkomster överstigande 203 00 kr. Vi ser även att skattereform 2 har verkningar lite längre ned i timlöner än skattereform Givet att arbetsutbudet förändras vid en viss lönenivå, så är den procentuella förändringen likartad för de två reformema. För given förändring av arbetsutbudet är dock minskningen ökningen av skatteintäkter större vid skattereform 2 skattereform 1. Det kan även vara av intresse att beräkna effekten för ett representativt urval av gifta män. Vi använder urvalet från 1980 som använts för att estimera utbudsfunktionema. Löner, kapitalinkomster, underskottsavdrag o.d., räknas upp med index för löne- respektive prisutvecklingen 1980-88. På grund av ändrade avdragsregler är det sannolikt att underskottsavdragen är något annorlunda 1988 än vad en ren uppskrivning av 1980 års avdrag innebär. Detta kan påverka simuleringsresultaten något. I tabellerna 6-8 återges de beräknade genomsnittliga förändringarna av de tre skattereformerna. I tabell 6 redovisas resultat erhållna om version 1 av den kvadratiska basic-utbudsfunktionen används för beräkningarna.

Tabell 6 simuleringar med kvadratisk ulbudsfunktion version l.

Skatte Föränd- Föränd- Föränd- Föränd- Föränd- Förändreform ring ring ring ring ring ring arbets vägt inkomst löne mervärde total utbud arbets skatt skatt skatt skatt utbud

For skattereform 1 är ökningen av arbetsutbudet endast 0,9 %. Intäkterna från de olika skatteslagen ökar med mellan 1,1 och 1,5 %. Totalt ökar skatteintäktema med 1,2 %. Orsaken till att den mycket måttliga ökningen av arbetsutbudet ändock leder till en ökning av skatteintäkterna är följande. Marginalskattesänkningen berör endast inkomst över 140 000 kr. En mycket liten del av den totala inkomstmassan ligger ovanför denna nivå. Detta innebär att även vid helt oförändrat arbetsutbud skulle bortfallet av

skatteintäkter vara litet. Enligt simuleringama ökar dock arbetsutbudet med 0,9 %. Denna ökning av arbetsutbudet innebär att nya inkomster genereras, vilka uteslutande ligger över 140 000 kr. och således beskattas med en total marginalskatt ungefär 70 %. För skattereform 2 har en ökning av arbetsutbudet med 1,4 %. Dvs. en större ökning än för skattereform Ökningen av de totala skatteintäktema är dock endast 0,5 %. Intäkterna från inkomstskatten minskar med 1,3 %, beroende att marginalskattesänkningen vid skattereform 2 berör en betydligt större inkomstmassa än vid skattereform De nya inkomster som genereras av det ökade arbetsutbudet ligger till viss del vid sådana nivåer att den inkomstmarginalskatt som appliceras denna inkomstmassa endast är ungefär 37 %. På grund av att intäkterna från Iöne- och mervärdeskatt ökar har ändock en nettoökning av de totala skatteintäkterna. För skattereform 3 har en ökning av arbetsutbudet med 3,2 %. Intäkterna från inkomstskatten minskar ändock med 2,3 %. Detta beror att marginalskattesänkningen är ganska stor och berör en stor del av inkomstmassan. Tillkomsten av nya inkomster är inte tillräckligt stor för att intäkter från inkomstskatten dessa nya inkomster skall kompensera bortfallet av intäkter från redan befintlig inkomstmassa. På grund av kraftiga ökningar av intäkterna från löne- och mervärdeskatterna ökar dock de totala skatteintäkterna med 1,4 %. Skattereform 3 kräver en speciell kommentar. Här har marginalskatten sänkts med 10 procentenheter. Detta innebär att de personer vilka i utgångsläget hade 75 % i marginalskatt erhåller en 40 procentig ökning av nettolönen, att jämföras med en 20 procentig ökning i fallet då skatten sänks med 5 procentenheter. Detta innebär att den estimerade funktionen används för ett intervall av nettolöner tämligen långt ifrån där den estimerats. Beräkningarna är därför inte lika tillförlitliga som för de två första experimenten.

Tabell 7 simuleringar med kvadratisk utbudsfunktlon version

Skatte Föränd- Föränd- Föränd- Föränd- Föränd- Förändreform ring ring ring ring ring ring arbets vägt inkomst löne mervärde total utbud arbets skatt skatt skatt skatt utbud

I tabell 7 visas erhållna simuleringsresultat om version 2 av den kvadratiska utbudsfunktionen används. Kvalitativt erhålls samma resultat som tidigare. Kvantitativt är dock resultaten annorlunda. Ökningen arbetsutav budet vid de olika skattereformerna är enligt tabell 7 ca 1,6 gånger så stora

de ökningar redovisas i tabell Ökningama av skatteintäkter som som

28 Bilaga 7

redovisade i tabell 7 är därför även större än de som redovisas i tabell

Tabell 8 simuleringar med linjär utbudsfunktlon där konstanterna varierar mellan individer.

Skatte Föränd- Föränd- Föränd- Föränd- Förând- Förändreform ring ring ring ring ring ring arbets vägt inkomst löne mervärde total utbud arbets skatt skatt skatt skatt utbud

I tabell 8 visas simuleringsresultat då använder en estimerad linjär utbudsfunktion där konstanten tillåts variera mellan individer. Vi ser att de beräknade förändringarna av arbetsutbudet för de tre skattereformerna är mycket lika de som redovisas i tabell 6. De förändringar av totala skatteintäkter som redovisas i tabell 8 är dock lägre än de som redovisas i tabell Orsaken till detta är att den kvadratiska utbudsfunktionen predikterar större ökningar av arbetsutbudet för personer med höga bruttolöner, under det att den linjära utbudsfunktionen predikterar ungefär lika stora ökningar för personer med medelhöga och höga löner. Vi kan inte avgöra vilken av tabellerna 6-8 som bäst predikterar effekterna av de tre skattereformerna. Kvalitativt ger dock de tre tabellerna samma prediktion, nämligen att om hänsyn tas till hur intäkterna från löne- och mervärdeskatter ändras så leder ingen av skattereformerna till minskade skatteintäkter. Vi kan även konstatera att om marginalskattesänkningen endast avser höga inkomstnivåer sä krävs det mycket måttliga ökningar av arbetsutbudet för att skattereformen netto skall ge ökade skatteintäkter. Beräkningarna ovan avser gruppen gifta män i åldrarna 25-55 år. Detta utgör en mycket viktig kärna av arbetskraften. Det anses att kvinnor, samt män i andra åldrar, reagerar starkare variationer i ekonomiska variabler. Effekterna totalt sett hela arbetsmarknaden torde därför vara likartad den som gäller för gruppen gifta män, eller gynnsammare.

Tidsperspektiv Utbudsfunktionerna är estimerade tvärsnittsdata. Vi antar att dessa data representerar en situation där individerna i stort sett är i jämvikt, givet sina budgetrestriktioner. De estimerade utbudsfunktionerna speglar således endast jämviktssituationer, och kan inte användas för att beräkna hur snabbt anpassningen till ett nytt skattesystem sker. Vissa generella bedömningar kan dock göras. För det första bör en reform som innebär en mindre ökning av arbetsutbudet kunna realiseras snabbare än en som innebär en större ökning. Vidare är anpassningshastigheten beroende av efterfrågeförhållandena i ekonomin. Ett genomförande av skattereform 1 bör i nuvarande konjunkturläge, då ekonomin befinner sig nära kapacitetstaket och industrin i

Bilaga 7 29

många fall har problem att fylla vakanser, kunna resultera i ett större antal arbetade timmar mycket snabbt. En grov bedömning är att den största delen av anpassningen kan ske inom ett halvår till ett år. Om skattereform 3 skulle resultera i ett ökat arbetsutbud 5.2 %, vilket predikteras i tabell är detta en så pass kraftig ökning av arbetsutbudet att man nog får räkna med att anpassningen kan ta flera år. Detta innebär att en del av ökningen i skatteintäkter kan komma med en fördröjning.

Sammanfattning

Skattetrycket i Sverige befinner sig en internationellt sett mycket hög nivå. Detta är den slutsats man kommer till vare sig man mäter skattetryck i termer av totala skatteintäkter som andel av BNP eller som den totala marginalskatt som möter inkomsttagare i normala inkomstlägen. Många andra länder planerar, eller har nyligen genomfört, omfattande marginalskattesänkningar i syfte att stimulera den ekonomiska tillväxten. Om Sverige inte genomför motsvarande förändringar i sitt skattesystem kommer Sveriges unika situation som högskatteland att ytterligare accentueras. De höga marginalskatter vi har i Sverige idag orsakas framförallt av löneskatten, mervärdeskatten samt inkomstskatten. Löneskattens bidrag till den totala marginalskatten är betydande. Det är dock inkomstskatten som svarar för huvudparten av den totala marginalskatten. Inkomstskattens bidrag till de totala skatteintäkterna står inte alls i proportion till de marginaleffekter den orsakar. Vill man minska den totala marginalskatten utan att riskera att den totala skatteintäkten minskar är det därför inkomstskattens skattesatser som bör sänkas, i synnerhet marginalskatten i de högre inkomstintervallen. I uppsatsen har effekten av tre skattereformer studerats. Skattereformerna innebär alla att den statliga inkomstskattens skattesatser sänks. Reformerna skiljer sig åt med avseende i vilka intervall skattesatsen sänks, och med avseende hur mycket den sänks. För samtliga studerade reformer gäller att de inte bara är självfinansierande, utan till och med leder till något ökade skatteintäkter. Beräkningarna är naturligtvis behäftade med en viss osäkerhet. Man bör därför inte fästa alltför stor vikt vid de exakta procentsiffror som redovisas. Med tanke att såväl utländska studier, som andra studier svenska data, redovisat liknande effekter arbetsutbudet av variationer i ekonomiska variabler, synes det dock sannolikt att de tre reformerna leder till ökade och inte minskade skatteintäkter.

30 Bilaga 7

Appendix A: Tolkning estimerade arbetsutbudsfunktioner

av

Man har sedan länge med ekonometriska metoder estimerat arbetsutbudsfunktioner. Ofta har dock resultaten misstolkats och använts ett felaktigt satt. Detta avsnitt försöker därför klargöra skillnaden mellan s.k.

basic-arbetsutbudsfunktioncr och mongrel-utbudsfunktionenm

Låt UC,h vara en nyttofunktion som representerar konvexa preferenser, dvs indifferenskurvoma har normalt utseende. Formulera optimeringsproblemet

Max UC,h 1 u.b. C wh + y 2

Detta problem har en entydig lösning hbw,y, CCw,y. Funktionen bw,y representerar preferenserna lika väl som nytto funktionen, och det är möjligt att från bw,y lösa sig tillbaka till UC,h. På grund av att bw,y representerar preferenserna lika väl som nyttofunktionen har jag valt att kalla den en basic-arbetsutbudsfunktion. En basic-utbudsfunktion kan användas för att beräkna effekten av ett progressiv skattesystem. Antag att bruttolönen före skatt är wB och att övrig inkomst, som för enkelhets skull antas vara obeskattad, är yB. I en situation utan skatter anges då arbetsutbudet av bwB,yB. Ett progressivt skattesystem genererar en krökt budgetlinje. Detta illustreras i ñgur

Figur 7

cl‘

v2 YB

20 Dessa begrepp definieras och diskuteras i Blomquist 1988.

Bilaga 7 31

Budgetrestriktionen före skatt anges av linjen med lutning wB och interceptet Vill finna arbetsutbudet då har skatter används basic utbudsfunktioyB. bw,y i en enkel sökalgoritm där vi gör en serie linjariseringar av nen budgetlinjen. Varje delsegment förlängs och representeras av dess lutning samt intercept med C-axeln. Vi använder följande algoritm för att finna hä önskat antal arbetade timmar vilket vi betecknar med

Beräkna bwB,yB. Om bwB,yB s 0 så är h 0. Om 0 bwB,yB s H1 så är h bw,,,yB. Om bwB,yB H1, till steg

Beräkna bw2,y2. Om bw2,y2 H1 så är h H1. Om H1 buZ,y2 H2 så är h bw2,y2. Om bw2,y2 H2 till steg Beräkna bw3,y3 etc.

Om genomför en förändring av skattesystemet så kommer önskat arbetsutbud att förändras. För att hitta det nya optimat måste den nya budgetlinjen beräknas, och sökalgoritmen ovan användas. Det framgår av sökalgoritmen att såväl löneeffekten som inkomsteffekten kan vara av stor betydelse då skall beräkna effekten av en skatteförändring. Man ser ofta exempel beräkningar av hur en förändring av inkomstskatteskalan påverkar arbetsutbudet där man approximerat såväl den gamla som den inkomstskatteskalan med en proportionell skatt. Sådana genvägar nya vid beräkningen av effekten arbetsutbudet kan dock ge grovt missvisande resultat. Se Blomquist 1988 för en utförligare diskussion. Vi skall nu definiera mongrel-utbudsfunktionen. Betrakta maximeringsproblemet

Max UC,h u.b. C wh Twh, C 3 + y -

där Twh,ç är en inkomstskattefunktion, och en vektor skatteparametrar. För enkelhets skull antar vi att budgetmängden är konvex. Optimeringsproblemet har då entydig lösning vilken vi skriver mw,y,ç. Funktionen mw,y,ç en beror dels preferensernas utseende, dels skattefunktionens utseende. Den blandar således samman effekten av preferenser och skatter. Vi kallar den därför för en mongrel-utbudsfunktion. Endast om exakt känner funktionsformen T kan från mongrel-utbudsfunktionen lösa oss tillbaka till UC,h. Om T är bitvis linjär, vilket är det normalt förekommande, är förmodligen det enklaste sättet att erhålla mongrel-utbudsfunktionen att först härleda basic-utbudsfunktionen, och att sedan med hjälp av basic-utbudsfunktionen och den ovan beskrivna sökalgoritmen beräkna mongrel-utbudsfunktio- Detta kan göras följande sätt. För givet värde yB, wB och form nen. skattefunktionen erhålls en budgetrestriktion som i figur

21 Se Hausman 1979 eller Blomquist 1983 för förklaring varför denna en sökalgoritm ger önskat antal timmar.

32 Bilaga 7

Används sökalgoritmen ovan kan myB,wB,} erhållas. Låt oss låsa yB till ett visst värde, och succesivt öka w från ett lågt värde. Vi erhåller då till en början n 0. För tillräckligt högt erhålls inre ett w en lösning det första segmentet. Lösningen h‘H1 erhålls inte för ett unikt värde w, utan för ett intervall av w. För w i detta intervall kommer m0ngrel-arbetsutbudsfunktion att vara implicit deñnerad av wh A1, där A1 är den övre inkomstgränsen i skattetabellcn som motsvarar segment

Omskrivs detta får n A1w, vilket implicerar enew Alwz.

- Liknande bakåtlutande segment erhålls vid övriga inkomstgränser i skatteskalan. Dvs. även om basic-utbudsfunktionen har en positiv lutning, så kommer mongrel-utbudsfunktionen att över vissa intervall ha en negativ lutning. Detta illustreras av mongrel utbudsfunktionen i figur Figuren visar att trots att basic-utbudsfunktionen har en klart positiv lutning så har mongrel-utbudsfunktionen en svagt negativ lutning. Det är viktigt att notera att det är skattesystemet som skapar detta svagt negativa samband mellan bruttolön och antal arbetade timmar. Om med hjälp av t.ex. minsta kvadratmetoden genomför en regression av h bruttolön och övrig inkomst före skatt erhålls ett estimat av mongrelutbudsfunktionen. Betraktat som ett estimat av mongrel-utbudsfunktionen finns inget att anföra mot en sådan estimationsteknik. Man bör dock vara klar över tolkningen av den erhållna funktionen. En estimerad mongrel-utbudsfunktion visar hur önskat arbetsutbud varierar med bruttolön och övrig inkomst, givet ett visst skattesystem. Skulle skattesystemet ändras, så skiftar mongrel-utbudsfunktionen. Den estimerade mongrel-utbudsfunktionen är då inte längre användbar för att beräkna hur antal arbetade timmar varierar med bruttolön och övrig inkomst. Eftersom den inte heller kan användas för att beräkna effekten av skatter är användningsområdet för en estimerad mongrel-utbudsfunktion synnerligen begränsat. Den förhärskande metoden att studera arbetsutbudet har just varit att estimera mongrel-utbudsfunktioner. För män har man då ofta erhållit låga positiva, eller t.o.m. negativa löneelasticiteter. Man har grund av detta dragit slutsatsen att skatten inte påverkar arbetsutbudet. Dvs. man har dragit totalt fel slutsats. Det korrekta orsakssammanhanget är att mongrel löneelasticiteten är låg grund av att skatter påverkar arbetsutbudet.

22 Vi antar i exemplet att basic-utbudsfunktionen är sådan att h ökar i w och att det finns ett positivt värde w för vilket h0.

Bilaga 7 33

REFERENSER

Blomquist, N.S. 1983, The Effect of Income Taxation on the Labor Supply of Married Men Sweden, Journal Public Economics 22, 169-197 Blomquist, N.S. 1985a, Skatter och Arbetsutbud. DS Fi 1985:10 Blomquist, N.S. 1985b, Labour Supply in a Two-Period Model: The Effect of a Progressive Nonlinear Income Tax, Review of Economic Studies 52, 515-524 Blomquist, N.S,. 1987, Skatter och ekonomisk tillväxt, Skandinaviska Enskilda Banken Kvartalsslmft, 3.-1987, 72-80 Blomquist, N.S. 1988, Nonlinear Taxes and Labor Supply, European Economic Reveiw 32, 1213-1226 Blomquist, N.S. och U. Hansson-Brusewitz 1989, The Effect of Taxes on Male and Female Labor Supply in Sweden, stencil Nationalekonomiska institutionen, Stockholms universitet Ham, 1986 Testing whether Unemployment Represents Intertemporal Labour Supply Behaviour, Review Economic Studies 53, 559-578 Hansson, 1986, Skatter och samhällsekonomi, SNS förlag Hausman, J.A. 1979, The Econometrics of Labor Supply on Convex Budget Sets, Economic Letters 171-174 Hausman, J.A. och P. Ruud 1984, Family Labor Supply with Taxes, American Economic Review, Papers and Proceedings, 242-248 Killingsworth, M.R, 1983, Labor Supply, Cambridge University Press, Cambridge Ljones och Strøm 1987, Tilbud av arbeid i Sverige, Bilaga 15 till LU 87 OECD: Economic Studies No. Autumn 1986 Pencavel, 1986, Labor Supply of Men: A Survey, i Handbook Labor Economics, North-Holland. Stern, N. 1986, On the Specification of Labour Supply Functions, i eds R. Blundell och Walker, Unemployment, Search and Labour Supply. Cambridge: Cambridge University Press.

8 Bilaga

Skattereformens fördelningseffekter

av Bengt Eklind och Rolf Johansson

1 Inledning

Med hjälp av SCB inkomstfördelningsundersökningar har beräkningar gjorts för att analysera de fördelningseffekter som RINK-förslaget har på olika hushållstypers ekonomi. Dessutom ingår basbreddningar av mervärdeskatten, höjning av barnbidrag samt slopade mjölksubventioner. Beräkningarna bygger till stor del en modell som SCB utarbetat i samarbete med regeringskansliet. Vid tolkningen av resultaten, bör också observeras att de bygger en urvalsundersökning. De slumpmässiga felen kan i många fall vara betydande.

Sammanfattning av resultat

2.1 Allmänt

Redovisningen i det följande av inkomster och skatter för hushållen sker konsumtionsenhetl. Anledningen per till detta är att möjligheter till direkt jämförelse mellan olika redovisade värden i tabellerna ökar när skillnader beroende på olika hushållsstorlek kan eliminieras. Resultaten som redovisas i tabellerna avser hushåll i åldern 20 till 64 år

samt för pensionärshushåll 65 år eller mer. Åldersklassningen sker efter

hushållsföreståndarens ålder. Denne är den person i hushållet har som störst förvärvsinkomst. Begrepp och klassificeringar följer den standard som används av SCB vid redovisning av resultat från inkomstfördelningsundersökningarna. Beträffande inkomstbegreppen finns emellertid vissa skillnader. I redovisningen finns tvâ huvudbegrepp nämligen bruttoinkomst och disponibel inkomst. Bruttoinkomsten följer den definition som användes av utgiftsskattekommitténs betänkande SOU 1986:40, och beräknas därmed som summan av lön, företagarinkomst, inflationskorrigerad inkomst av kapital, 2 % av förmögenheten i egethem, inkomst av tillfällig förvärvsverk-

1 Enligt socialstyrelsens definition utgör en ensamstående vuxen 1,15 konsumtionsenheter, ett giftsammanboende par 1,90, barn mellan 0-3 år 0,55, för barn mellan 4-10 år och äldre barn 0,65 och för äldre barn 0,75 konsumtionsenheter.

l7-RINK 4

2 Bilaga 8

samhet samt positiva transfereringar innan skatten betalats. Disponibel inkomst beräknas utifrån bruttoinkomsten genom att denna minskas med slutlig skatt. En mer detaljerad redogörelse av de använda inkomstbegreppen och deras sammansättning finns i avsnitt 6. Inkomstbegreppen påverkas också av att en särskild basbreddning av dessa genomförts. Denna är nödvändig för att fånga upp de inkomster som idag är skattepliktiga men som enligt förslaget blir det. Av naturliga skäl är det svårt att helt fånga dessa basbreddningar ett helt korrekt sätt. I en del fall har det varit möjligt i andra fall har endast ett näst bästa alternativ kunnat användas. En närmare redogörelse för basbreddningen och hur denna genomförts finns i bilaga 8.2.

2.2 Beräkning kort och lång sikt

Beräkningarna nedan har gjorts enligt tre separata alternativ. Både kort och lång sikt antas vissa dynamiska effekter uppstå i det reformerade skattesystemet. Dessa dynamiska effekter kan exempelvis ta sig uttryck som en ökning av arbetskraftsutbud eller genom att ekonomin i stort fungerar bättre. Givetvis är den exakta storleken av de dynamiska effekterna mycket svär att uppskatta och har i modellen inlagts som en höjning av lönen med 1% kort sikt och 4% lång sikt i enlighet med diskussionen i kap. 12 i betänkandet. En ökning av lönesumman medför vissa ökande inkomster i form av arbetsgivaravgifter samt ökade momsintäkter. På kort sikt uppgår momshöjningen till 16,3 miljarder kr., där beloppet som anges i tabell 4:5 i betänkandet reducerats med 3,2 miljarder kr. motsvarande ökade bostadslån som en följd av ökad mervårdeskatt för bostadsbyggande. Den överfinansiering som skattereformen lång sikt leder till, har gjort det möjligt att återföra stora belopp till hushållen i form av minskad moms, vilket innebär att momshöjningen begränsas till 6,5 miljarder kr. på lång sikt. Även i övrigt finns vissa skillnader mellan kortsikts- och långsiktskalkylen. Dessa skillnader framgår av bilaga 8.2. I reformen inkluderas även en höjning av barnbidraget till 10 060 kr. räknat i 1991 års penningvärde, samt borttagandet av mjölksubventioner. På lång sikt har 2 kalkyler gjorts. Alternativ 2 skiljer sig från alternativ 1 enligt följande:

Istället för att lönesumman + rörelseinkomster generellt sett ökar med - 4%, år hälften av denna arbetsinkomstökning utlagd så, att antalet arbetstimmar ökar lika mycket för helårsheltidsanställda, samt deltidsanställda med lång resp kort arbetstid. Vissa schabloniserin gar har här fått göras, då haft uppgift om arbetstidens längd för de olika kategorierna. I alternativ 1 antages att momsen höjs med 18,5 miljarder kr., varefter - 12 miljarder kr. återlägges hushållen lång sikt. I alternativ 2 antages att 6 miljarder kr. återlägges som momsminskning, och att

Bilaga 8 3

resterande 6 miljarder kr. utdelas som ett bidrag till hushållen med ett lika stort belopp per vuxen person. De resultat som redovisas bygger inkomstfördelningsundersökningarna avseende inkomståret 1987. Materialet har skrivits fram för att avse 1989. Redan mellan åren 1987 och 1989 har en del förändringar skett som inte helt kan fångas upp i beräkningarna. Ett särskilt besvärligt område är förändringar i hushållens tillgångar och skulder. En skattereform medför att dessa förändras till storlek och sammansättning. Detta har beaktats i modellberäkningarna. I beräkningarna beaktas heller förmögenhetsskatten. Införandet av det nya skattesystemet innebär också beteendeförändringar i planerandet av den privata ekonomin. heller detta har kunnat beaktas, utom för den maximala avdragsrätt för räntor, föreslås. I som detta fall har på lång sikt antagits att en anpassning kan ske, så att hälften av räntcutgifterna över avdragstaket kan utnyttjas.

2.3 Jämförelse efter inkomst

Av tabell 1 kan resultaten enligt huvudalternativet i beräkningarna utläsas. Materialet har vid redovisningen indelats i s.k. decilgrupper. En indelning i deciler innebär att materialet indelas i 10 st. lika I den stora grupper. första decilen ingår hushållen med lägst bruttoinkomst konsumtionsenper het. I den andra de med näst lägst osv. Av tabell 1 nedan kan bruttoinkomsten samt den disponibla inkomsten i nuläget, dvs. om ingen skattereform genomförs, utläsas. Av de tre kolumnerna längst till höger framgår hur den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet förändras procentuellt kort och lång sikt om en skattereform i enlighet med utredningens förslag genomförs.

4 Bilaga 8

Tabell l Indelning l deeiler

Procentuell förändring

Decil Decil- Disp. Kort sikt Lång sikt gränser inkomst Brutto- per koninkomst sumtions-, Alt. 1 Alt. 2 per kon— enhet, tkr sumtionsenhet, tkr

Den genomsnittliga ökningen av den disponibla inkomsten kort sikt är 2 100 kr. eller 2,9%. En sänkning av enbart marginalskatten innebär att skatten blir i de högsta inkomstklasserna. Genom sänkningarna av störst de olika förslagen om basbreddning så modifieras fördelningseffekter av ändringarna kraftigt. De flesta av dessa förslag missgynnar höginkomsttagarna jämfört med låginkomsttagarna. Resultaten är starkt beroende realismen i den profil som basbreddningarna har. Av tabellen kan utläsas att hushåll med hög bruttoinkomst per ovan konsumtionsenhet ökar sin disponibla inkomst mest. Undantag utgör hushållen med den högsta bruttoinkomsten per konsumtionsenhet. Den genomsnittliga disponibla inkomsten minskar kort sikt i första deeilen. Sysselsättningsgraden är emellertid väsentligt lägre i denna grupp. Den består till stor del av studerande, företagare m.m. som i regel tillfälligtvis befinner sig i denna grupp. För övriga deciler ökar den disponibla inkomsten. På lång sikt är utvecklingen av den disponibla inkomsten likartad. De som ökar den disponibla inkomsten mest är 4:de till 9:de decilen. De som ökar minst är första och 10:de deeilen.

2.4 Hushåll med högst inkomst

Av tabell 2 nedan framgår att det är de två procent av hushållen som har allra högst inkomster som förlorar mest skattereformen.

Bilaga 8 5 Tabell 2. Hushåll med högst inkomst Procentuell förändring Del av Gränser Disp. Kort sikt Lång sikt högsta Bruttoinkomst inkomst

En förklaring till detta är att en stor del av den s.k. basbreddningen slår hårt mot de högsta inkomstagarna. En annan faktor som man måste tänka är att de slupmässiga felen är stora vid en redovisning av så små gruppen som det är frågan om. Urvalsstorleken är 400, 217 resp. 114 i de tre redovisade percentilgrupperna. Det kan också förekomma enstaka observationer med avsevärda inkomster och avdrag som påverkar resultatet. SCB tillåter av integritetsskäl att enstaka observationer studeras separat.

2.5 socioekonomiska grupper

Materialet har indelats i s.k. socioekonomiska grupper enligt de definitioner som används av SCB. Det innebär att varje hushåll tilldelas en socioekonomisk grupp efter hushållsföreståndarens socioekonomiska grupp. Indelningen i olika socioekonomiska grupper bygger i huvudsak normal organisationstillhörighet och yrkets normala utbildningskrav. Det betyder att en mängd yrken med relativt låg lön men med lång utbildning räknas som högre tjänstemän.

Tabell 3. socioekonomiska grupper

Procentuell förändring

Socioekonomisk Disponibel Kort Lång sikt grupp inkomst per sikt konsumtionsenhet, tkr Alt. 1 Alt. 2

Arbetare 72,7 +3,5 +6,6 +6,6 Tjänstemän låg-

6 Bilaga 8

Den socioekonomiska grupp som vinner mest skattereformen procentuellt sett är arbetare samt tjänstemän låg- och mellannivå. I dessa grupper ökar den disponibla inkomsten kort sikt per konsumtionsenhet med 3,5% i genomsnitt. För högre tjänstemän är motsvarande ökning 2,3%. På lång sikt är mönstret detsamma.

Hushållstyp

I tabell 4 redovisas utvecklingen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet för olika hushållstyper. Det framgår att för ensamstående med två eller flera barn och sammanboende med tre barn eller fler ökar den disponibla inkomsten mest. En orsak till detta är att barnbidraget höjs. På lång sikt är utvecklingen likartad.

Tabell 4. Hushållslyp

Procentuell förändring

Hushållstyp Disponibel Kort sikt Lång sikt inkomst per konsumtionsenhet, tkr Alt. 1 Alt. 2

Ensamstående

Giftasammanboende

2.7 Boende

På kort sikt är, som framgår av tabell ökningen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet störst för boende i hyreslägenheter. För denna grupp ökar den 4% ijämförelse med 2,5% för bostadsrätter och 1,8% för villor. På lång sikt är ökningen av disponibel inkomst ungefär 7% för boende i lägenheter mot ungefär 5 % för villaägare. Gruppen övriga består av boende i andelslägenheter, jordbruksfastigheter, inneboende m.m. I denna grupp återfinns även de som besvarat enkätfrågan om boendeform.

Bilaga 8 7 Tabell 5. Boendeform Procentuell förändring Boendeform Disponibel Kort sikt Lång sikt inkomst per konsumtions-

2.8 Förmögenhet

I tabell 6 har materialet indelats efter storleken förmögenheten. Förmögenheten har endast kunnat beräknas ett approximativt sätt, grund av vissa ofullständigheter i grundmaterialet. Vidare har hänsyn kunnat tagas till kursstegring av aktier m.m. mellan 1987 och 1989. Förmogenheten är därför underskattad.

Tabell 6. Förmögcnhcl

Procentuell förändring

Förmögenhet Disponibel Kort sikt Lång sikt inkomst per konsumtions-

5 000- - - - - Samtliga 75,2 +2,9 +6,2 +6,1

Av tabell 6 framgår att den procentuella ökningen av disponibel inkomst avtar med ökad förmögenhet. För hushåll med en förmögenhet mellan en och fem miljoner är förändringen negativ kort sikt. 2.9 Pensionärer I tabell 7-9 framgår hur den disponibla inkomsten konsumtionsenhet per förändras för pensionärer.

8 Bilaga 8 Tabell 7 Deciler, pensionärer Procentuell förändring Decil Decilgränser Disponibel Kort sikt Lång sikt Bruttoinkomst inkomst per per konsumtions- konsumtions-

I tabellerna ingår endast ålderspensionärer, där hushållsföreståndaren är minst 65 är. Den disponibla inkomsten ökar kort sikt med ca 2% och lång sikt med ca 4,5%. Jämfört med övriga hushåll så är ökningen mindre. För dessa uppgick den till 3% kort sikt och 5 % på lång sikt. Vissa skillnader finns för pensionärerna också mellan alternativ 1 och 2. Alternativ 2 är gynnsammare för pensionärer. För löntagare finns ingen större skillnad mellan alternativ 1 och 2. För pensionärer är mönstret likartat som för löntagare. De högsta ökningarna av disponibel inkomst sker i decilgrupp 7-9 medan den högste decilen får sänkt disponibel inkomst. För ensamstående ökar den disponibla inkomsten mer än för giftasammanboende. Detta gäller både kort och lång sikt. Av tabell 8 framgår även att pensionärer som bor i villa kort sikt endast ökar sin disponibla inkomst obetydligt. För pensionärer som bor i lägenhet ökar däremot den disponibla inkomsten med mellan 2-3%. Pâ lång sikt är ökningen särskilt kraftig för pensionärer som bor i bostadsrätt. Det bör understrykas att förändringarna endast till en mindre del beror skillnader i boende.

Bilaga 8 9

Tabell 8 Hushållstyp, boende Procentuell förändring

Disponibel Kort sikt Lång sikt inkomst per konsumtionsenhet, tkr Alt. 1 Alt. 2

Hushållstyp Ensamstående 57,4 +2,3 +5,0 +5,3 Giftasammanboende 65,6 +1,2 +3,7 +4,2 Boendeform

Beträffande förmögenhet är resultaten i stort likartade som för hushåll i åldern 20-64 år.

Tabell 9 Förmögenhet

Förmögenhet Disponibel Kort sikt Lång sikt inkomst per konsumtionsenhet, tkr Alt Alt. 2

200 55,1 +2,8 +5,1 +5,5 -

3 Datamaterialet

Inkomstfördelningsundersökningen är en representativ urvalsundersökning hushåll. Inkomstuppgifter insamlas via deklarationsuppgifter och registeruppgifter från bl.a. RSV, RFV och CSN. Via enkät till hushållen erhålles uppgifter om hushållens storlek och sammansättning, yrke, arbetets omfattning, månadshyra m.m. För olika grupper av individer och hushåll sker beräkning av arbetsinkomster, kapitalinkomster, positiva och negativa transfereringar samt disponibel inkomst. I undersökningen finns olika inkomster och avdrag i samma proportion som i befolkningen och det är därför möjligt att simulera regeländringar och få det genomslag de faktiskt har för olika hushållskategorier.

10 Bilaga 8

4 Modellen

I samarbete med regeringskansliet har SCB programmerat en mycket omfattande modell, som innehåller skatter, bostadsbidrag, KBT och disponibel inkomst. Denna modell som varit utgångspunkten för beräkningarna arbetar mot data-materialet, och gör det möjligt att från regeringskansliet generera bearbetningar SCB:s stordator via telefonledning. Modellberäkningar utföres individ för individ urvalet och räknas sedan upp, för att gälla riksnivå. Regeringskansliet kan dock enbart erhålla resultat tabellnivå. Modellen är även Öppen för användning av andra användare som universitet, LO, SAF.

5 Den använda metoden

Genomförandet av effektberäkningar har principiellt skett i 3 steg.

Framskrivning av inkomstfördelningsundersökningen till 1989 års — inkomster. Införandet av olika basbreddningar. — Övriga regeländringar av skatteskalor m.m. -

5.1 Framskrivning till 1989 års nivå

Befintliga data från undersökningen avser 1987. För att få ett mer aktuellt material har alla inkomst- och avdragsposter skrivits fram till 1989 års nivå. Detta är också nödvändigt om man vill få jämförelser med det skattesystem som råder för närvarande.

5.2 Införandet olika basbreddningar

av Så långt som materialet tillåter har ett stort antal basbreddningar införts som påverkar hushållens ekonomi. Utgångspunkten har därvid varit att följa tabell 4.3-4.6 i huvudbetänkandet och att med hjälp av de uppgifter som finns i undersökningen göra basbreddningar så korrekt som möjligt. Att lägga ut basbreddningarna rätt sätt är dock ganska besvärligt då man ofta saknar uppgift om den indikator, som basbreddningen bör anknytas till utan man är då hänvisad till en näst bästa indikator. Dessutom är man hänvisad till schablonantaganden, för vilken profil de olika basbreddningarna skall anses ha, t.ex. proportionellt mot lönens eller ränteinkomsternas storlek. Detaljer om hur basbreddningarna utförs finns i bilaga 2.8. Nedan listas de basbreddningar som har gjorts: Arbetsinkomster Inkomst av tjänst utvidgas till uppsamlingspost Ändrade principer för värdering av naturaförmåner 3. Högre värdering av bilförmån

Bilaga 8 11

Slopad skattefrihet för måltidssubventioner Skärpt beskattning låg ränta Skärpt beskattning av aktier och konvertibler till anställda Beskattning av vissa försäkringsförmåner AGS, AGB, TGY m.m Beskattning av vissa ersättningar enligt 32 § mom. KL Avdrag för kostnader för resor t.o.f. arbetet endast vid långa avstånd Skärpt traktamentsbeskattning . Skärpta Skatteregler för ersättning för resor i tjänsten . Andra basbreddningar i 19 § KL . Slopad skattereduktion för hemmamake . Likformig beskattning av pensionsfonder, kort sikt upptaget som . ökad skatt och lång sikt som minskad inkomst

Kapitalinkomster

Beskattning av alla räntor m.m Skärpt reavinstbeskattning av skuldebrev m.m Skärpt reavinstbeskattning av aktier Skärpt beskattning av villor Med villor likformig beskattning av bostadsrätter Likformig beskatting av övriga privatbostäder Skärpt beskattning vid uthyrning av privatbostäder Reducerade räntebidrag för hyres- och bostadsrätt Höjd fastighetsskatt för hyresfastigheter 10. Slopat extra avdrag för inkomst av kapital 11. Slopat grundavdrag för inkomst av kapital

5.3 Övriga införda regeländringar

Schablonavdrag sänks från 3 000 kr. till 1 000 kr. 893 kr. 1989. Om personen har jordbruksinkomster eller rörelseinkomster förutsättes att personen kunnat erhålla schablonavdraget. Grundavdraget är höjt till 12 000 kr. 10 714 kr. 1989. Grundavdraget avser endast arbetsinkomster. Arbetsinkomsterna omfattas av inkomst av tjänst, rörelse, jordbruk och hyresfastighet. Övriga inkomster är kapitalinkomster. Inkomstslaget näringsverksamhet höjes med 12,7 %. Positiva och negativa kapitalinkomser beskattas enbart med statlig skatt 30 %. Ränteutgifter minus räntebidrag är avdragsgilla upp till 100 000 kr. 89 286 kr. 1989 kort sikt. På lång sikt antages överstigande ränteutgifter kunna utnyttjas till hälften. Underskott av näringsverksamhet har sänkts tilll en tredjedel i och med att dessa underskottsavdrag föreslås strykas och endast kan föras vidare som förlustavdrag. Intäktsschablonen för eget hem avskaffas. Fastighetsskatten inkl. höjd reavinstbeskattning sätts till 1,66 % och 1,71 % kort resp. lång sikt.

12 Bilaga 8

9. Statlig skatt utgår med 20 % beskattningsbar arbetsinkomst över 187 000 kr. 166 900 år 1989. 10. Grundavgift 22,51 % för dem som inte har egenavgift. Avgiften tas ut inkomster av jordbruk, rörelse och hyresfastighet. Avgiften är avdragsgill vid beskattningen. 11. Barnbidraget höjs till 10 060 kr 8 982 kr. 1989 12. Bostadsbidrag och KBT har i beräkningarna inte påverkats annat sätt än att dessa båda bidrag har höjts med 400 milj. kr. resp 100 milj. kr. 13. Skärpta regler för för återbetalda studiemedel, 600 milj. kr. och 500 milj. kr kort resp. lång sikt.

5.4 Särskilda regler för pensionärer

Pensionärerna erhåller kompensation för höjd prisnivå pga momshöjning. Basbeloppet höjs därför från 27 900 till 29 100 kr. vilket även slår igenom bidragsförskott och studiemedel. 2. Folkpensionen är skattepliktig. S Grundavdraget slopas för pensionärer. 4. Extra avdraget för pensionärer justeras med anledning av punkt 2 och 3 ovan. Avtrappning av extra avdraget sker med 40 % för inkomster över minimiinkomsten. En socialavgift på 22,51 % uttages pension bortsett från folkpensionen och pensionstillskottet, eller för ATP-pensionärer den del som motsvarar pensionstillskottet. Socialavgiften är avdragsgill vid beskattningen. Annan skatteskala statlig skatt, 20 % över 170 600 152 300 år 1989

6 Inkomstbegrepp, konsumtionsenheter

Gjorda jämförelser avser i första hand disponibel inkomst per konsumtionsenhet efter basbreddning för moms. Disponibel inkomst är definierat som bruttoinkomst minus skatt. I bruttoinkomsten ingår löneinkomster, företagarinkomster, inkomst av kapital, inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, 2 % av förmögenhet i egethem, skattepliktiga och skattefria transfereringar. I bruttoinkomsten ingår dessutom de basbreddningar, som består i att hittills skattefria inkomster som lyfts fram till beskattning. t.ex. utökad beskattning av räntor och skärpt traktamentsbeskattning. Dessa typer av basbreddningar ingår i bruttoinkomsten även i beräkningar enligt dagen system, då de representerar inkomster, som i dag är skattefria. Arbetsgivarnas kostnader förutsätts vara konstanta, vilket leder till ökade arbetsgivaravgifter för basbreddningarna under inkomst av tjänst. Detta leder i sin tur till att bruttoinkomsterna för detta inkomstslag minskar grund av att skattefri inkomst beskattas. Den del av arbetsgivaravgiften, som påverkar förmånsvärdet av sjukpenning m.m. påförs dock lönen, om denna understiger 7,5 basbelopp.

Bilaga 8 13

För att öka jämförbarheten mellan olika hushållstyper har inkomststerna dividerats med antalet konsumtionsenheter, som finns i hushållet. En ensamstående vuxen har därvid motsvarat 1,15, ett giftsammanboende par 1,90, samt 0,55 för varje barn 0-3 år, 0,65 för barn 4-10 år samt 0,75 för äldre barn. Dessa är de definitioner som normalt används av socialstyrelsen. Vid beräkning av skatt enligt reformförslaget ingår förutom skatter i nuvarande system även höjd fastighetsskatt i form av höjd hyra och egenavgifter för vissa, som har detta i dag, socialförsäkringsavgifter för pensionärer samt minskade förmåner grund av likformig beskattning av pensionsförmåner enbart kortsiktsfallet.

7 Moms

En stor del av reformen antas i beräkningarna finansieras genom en ökning av mervärdeskatten. I inkomstfördelningsundersökningarna som utgjort beräkningsunderlag i övrigt ingår uppgifter om hushållens utgifter. Därför krävs en komplettering denna punkt. Som underlag för beräkningarna har därför i stället används material från en undersökning från SCB om hushållens utgifter. Det material som funits att tillgå delar in hushållen efter hushållstyp i olika decilgrupper efter storleken den disponibla inkomsten per konsumtionsenhet. För varje decilgrupp redovisas hushållens utgifter uppdelat olika utgiftsslag. Med utgångspunkt från detta kan effekterna av en ökad moms beräknas. I inkomstfördelningsundersökningarna har hushållen indelats på ett liknande sätt. Hushåll med likartad sammanställning och inkomst har beräkningsmässigt påförts ett genomsnittsvärde som hämtats från undersökningen om hushållens utgifter. Vid inläggning av momsen har separation skett ensamstående och giftasamboende med och utan barn.

14 Bilaga 8

Bilaga 8.1

Tabell 1.1 Bruttolnkomst, skatter, disponibel inkomst enligt NUVARANDE SYSTEM, 1989. Genomsnlttkonsumtionsenhet tkrår. 20-64 år pensionärer.

Brutto- Transfereringar Slutlig skatt Dispo- Syssel-Antal hush. i inkomst nibel sättgeno Skatte- Skatte- i tkr. i % av inkomst nings- popula-ur- snitt fria pliktiga brutto- grad tionen valet inkomst % 1000-tal.

SAMTLIGA 110,1 3,9 11,7 35,0 31,8 75,2 0,80 2839,3 7228

Decil BruttoinkomstefKE

Inkomstgränser

6 104,1— 115,0 109,4 2,1 13,6 33,6 30,7 75,8 0,89 284,1 654 7 115,0- 127,4 120,9 1,3 11,7 39,0 32,3 81,9 0,94 284,0 644 8 127,4- 142,9 134,7 1,0 11,3 44,2 32,8 90,5 0,94 283,8 697 9 142,9- 169,0 154,3 0,9 14,6 53,1 34,4 101,2 0,95 283,6 700 10 169,0— 221,9 0,6 13,9 86,9 39,2 135,0 0,94 284,4 731 Högsta decil 91- 95 169,0- 205,4 183,5 0,5 12,9 67,2 36,6 116,3 0,95 154,1 400 96- 98 205,4— 255,6 226,4 0,7 15,5 90,0 39,7 136,4 0,94 85,8 217 99-100 255,6— 346,6 0,4 14,1 149,3 43,1 197,3 0,91 44,5 114

Sociockonomlsk grupp Arbetare 104,6 3,3 13,4 31,9 30,5 72,7 11l1,7 2548 Tj-män låg

Hushållstyp: Ensamstående

Gifta-sammanboende

Boendeform

Förmögenhet marknadsvärde 200 000 101,7 4,6 12,6 31,6 31,0 70,2 2087,0 4720 -

1 inkl. transfereringar

Bilaga 8 15

Tabell 1.2 Huvudlabell. Skalleförslag enligt REFORMFÖRSLAGET på kort sikt. Genomsnittkonsumlionscnhcl 1989 lkrår. 20-64 år pensionärer.

Brutto- Transfereringar Slutlig skatt Höjd Dispo-Procentuell inkomst moms nibel ändring mot geno Skalle- Skatte- i tkr. i % av m.m in- nuvarande snitt fria pliktiga brutto- komst system inkomst

SAMTLIGA 111,6 4,7 11,8 31,9 28,6 2,4 77,3 2,9

Decil Brult0inkomsle{KE

Inkomstgränser

6 104,1- 115,0 110,7 2,6 13,6 30,2 27,3 2,1 78,3 3,3 7 115,0— 127,4 122,0 1,7 11,8 34,5 28,3 2,4 85,1 3,9 8 127,4— 142,9 135,8 1,3 11,3 39,0 28,7 2,6 94,2 4,1 9 142,9— 169,0 155,2 1,1 14,7 45,9 29,6 3,5 105,8 4,6 10 169,0- 222,9 0,8 14,0 80,5 36,1 4,3 138,0 2,2

Högsta decil 91- 95 169,0- 205,4 184,5 0,7 13,0 58,9 31,9 4,3 121,3 4,4 96- 98 205,4— 255,6 227,6 0,9 15,7 81,0 35,6 4,4 142,2 4,3 99-100 255,6- 346,6 0,6 14,5 154,7 44,6 4,4 187,6 —4,9

Socioekonomisk grupp Arbetare 106,0 4,1 13,4 28,6 27,0 2,2 75,2 3,5 Tj-män låg

Hushållslyp: Ensamstående

Gifla-sammanboende

Boendeform

Förmögenhel marknadsvärde - 200 000 103,1 5,3 12,6 28,2 27,3 2,3 72,7 3,6 200 000- 300 000 118,2 3,3 10,1 33,7 28,5 2,6 81,9 3,0 300 000- 400 000 119,8 3,4 9,7 34,3 28,7 2,6 82,8 3,1 400 000- 500 000 131,6 3,1 8,6 39,8 30,3 2,8 89,0 3,0 500 000- 750 000 140,7 2,7 8,0 44,2 31,4 3,0 93,6 2,2 750 000- 1 000 000 144,8 2,5 12,2 47,5 32,8 2,9 94,5 0,1 1 000 000- 5 000 000 189,7 3,1 10,7 73,0 38,5 3,4 113,3 -3,2 5 000 000-

1 inkl. transfereringar

16 Bilaga 8

Tabell 1.3 Huvudtabell. Skalteförslag enligt REFORMFÖRSLAGET på lång sikt A1111. Genomsnittkonsumtionsenhet 1989 tkrår. 20-64 år pensionärer.

Brutto- Transfereringar Slutlig skatt Höjd Dispo-Procentucll inkomst moms nibel ändring mot Skatte- Skatte- i tkr. i % in- nuvarande geno - av m.m snitt fria pliktiga brutto- komst system inkomst

SAMTLIGA 114,0 4,7 11,8 33,1 29,0 1,1 79,8 6,2 Decil Bruttoinkomstc KE lnkomstgränser

6 104,1- 115,0 113,4 2,6 13,6 31,7 27,9 1,0 80,8 6,5 7 115,0— 127,4 124,8 1,7 11,8 36,0 28,8 1,1 87,8 7,1 8 127,4- 142,9 139,3 1,3 11,3 40,7 29,2 1,2 97,4 7,6 9 142,9— 169,0 158,7 1,1 14,7 47,5 30,0 1,6 109,6 8,3 10 169,0— 225,2 0,8 14,0 81,3 36,1 1,9 142,0 5,2

Högsta decil 91- 95 169,0- 205,4 188,0 0,7 13,0 60,8 32,3 1,8 125,4 7,8 96- 98 205,4- 255,6 230,3 0,9 15,7 82,3 35,7 1,9 146,2 7,1 99-100 255,6-— 344,0 0,6 14,5 150,5 43,8 1,9 191,6 —2,8

Socioekonomisk grupp Arbetare 108,5 4,1 13,4 30,0 27,6 1,1 77,5 6,6 Tj-män låg

Ilushållstyp: Ensamstående

Gifta-sammanboende

Boendeiorm

Förmögenhet marknadsvärde 200 000 105,6 5,3 12,6 29,4 27,9 1,1 75,1 7,0 - 200 000- 300 000 120,6 3,3 10,1 34,8 28,8 1,2 84,6 6,3 300 000- 400 000 122,3 3,4 9,7 35,4 29,0 1,2 85,6 6,5 400 000- 500 000 133,8 3,1 8,6 40,8 30,5 1,3 91,7 6,1 500 000- 750 000 143,1 2,7 8,0 45,2 31,6 1,3 96,5 5,4 750 000- 1 000 000 146,4 2,5 12,2 48,2 33,0 1,3 96,8 2,6 1 000 000- 5 000 000 191,9 3,1 10,7 73,3 38,2 1,5 117,1 0,1 5 000 000-

1 inkl. transfereringar

Bilaga 8 17

Tabell 1.4 Huvudtabell. Skatteförslag enligt REFORMFÖRSLAGET gå lång slkt Alt 2. Genomsnlttkonsumtionsenhet 1989 tkrår. 20-64 år penslonârer.

Brutto- Transfereringar Slutlig skatt Höjd Dispo-Procentuell inkomst moms nibel ändring mot geno Skatte- Skatte- i tkr. i % av m.m in- nuvarande snitt fria pliktiga brutto- komst system inkomst

SAMTLIGA 114,0 4,7 11,8 33,1 29,0 1,2 79,7 6,1 Decll

BruttoinkomsteiKB

Inkomstgränser

6 104,1- 115,0 113,4 2,6 13,6 31,6 27,9 1,0 80,8 6,5 7 115,0- 127,4 124,7 1,7 11,8 36,0 28,8 1,1 87,7 7,0 8 127,4- 142,9 139,1 1,3 11,3 40,6 29,2 1,3 97,2 7,4 9 142,9- 169,0 158,5 1,1 14,7 47,4 29,9 2,0 109,0 7,7 10 169,0— 224,8 0,8 14,0 81,1 36,1 2,5 141,2 4,6 Högsta decil 91- 95 169,0- 205,4 187,7 0,7 13,0 60,6 32,3 2,5 124,6 7,1 96- 98 205,4— 255,6 229,9 0,9 15,7 82,1 35,7 2,6 145,3 6,5 99-100 255,6— 343,5 0,6 14,5 150,3 43,7 2,5 190,7 —3,3

Socloekonomlsk grupp Arbetare 108,5 4,1 13,4 30,0 27,6 1,1 77,5 6,6 Tj-män låg

Hushållstyp: Ensamstående

Gilta-sammanboende

Boendefo m

Förmögenhet marknadsvärde 200 000 105,6 5,3 12,6 29,4 27,9 1,1 75,0 7,0 - 200 000- 300 000 120,5 3,3 10,1 34,7 28,8 1,3 84,4 6,1 300 000- 400 000 122,2 3,4 9,7 35,4 29,0 1,4 85,4 6,3 400 000- 500 000 133,7 3,1 8,6 40,7 30,5 1,5 91,4 5,8 500 om 750 000 143,0 2,7 8,0 45,2 31,6 1,6 96,2 5,1 750 000- 1 000 000 146,3 2,5 12,2 48,2 32,9 1,5 96,6 2,4 1 000 000- 5 000 000 191,7 3,1 10,7 73,2 38,2 1,9 116,6 -0,4 5 000 000-

1 inkl. transfereringar

l8-RlNK4

18 Bilaga 8

Tabell 1.5 Bruttolnkomst, skatter, disponlbel inkomst enlig GRUNDALTERNATIV. Genomsnitkonsumlionsenhet tkrår för 1989. Inkomstfördelningsundersökningen. xiderspensionirer.

Brutto- Ikansfcreringar Slutlig skatt Disponibel Antal hush. i inkomst inkomst Skatte- Skatte- i tkr. i % av popula- urgeno snitt fria pliktiga brutto- tionen valet inkomst 1000-tal

SAMTLIGA 85,9 5,1 67,0 25,4 29,6 60,5 1l56,5 1053

Decll Bruttoinkomstei

Inkomstgrânser

Hushållstyp Ensamstående 79,6 7,1 60,3 22,2 27,9 57,4 720,0 391 Giftasamanboende 96,2 1,7 78,0 30,6 31,8 65,6 436,5 662

Bocndeform

Förmögenhet marknadsvärde 200 000 72,8 7,0 61,4 17,7 24,3 55,1 718,7 428 -—

1 inkl. transfereringar

Bilaga 8 19

Tabell 1.6 Bruttoinkomst, skatter, disponlbel inkomst enligt REFORMFÖRSLAGET å kort sikt. Genomsnittkonsumtionsenhet tkrår för 1989. Inkomstfdrdelningsundersiikningen. Klderspensionärer.

Brutto- Iransfereringar Slutlig skatt Höjd Dispo- Skillnad inkomst moms nibel mot nuv. geno Skatte- Skattc- i tkr. i % av m.m. inkomst system snitt fria pliktiga brutto- Procent inkomst

SAMTLIGA 88,8 5,1 69,8 25,4 28,6 1,9 61,6 1,9

Decll Bruuoinkomstei

Inkomstgränser

Hushållstyp Ensamstående 82,2 7,2 62,9 21,8 26,5 1,7 58,7 2,3 Giftasamanbocnde 99,7 1,7 81,3 31,3 31,4 2,1 66,4 1,2 Boendeform

Förmögenhet marknadsvärde 200 000 75,6 7,1 64,0 17,2 22,7 1,7 56,7 2,8 -

I inkl. transfereringar

20 Bilaga 8

Tabell 1.7 Brultolnkomsl, skatter, disponibel inkomst enligt REFORMFÖRSLAGET på lån sikt Alt I. Genomsnltlkonsumtionsenhet tkrår för 1989.Inkomslfördelningsundersökningen. lderspensionärer.

Brutto- Tkansfereringar Slutlig skatt Höjd Dispo- Skillnad inkomst moms nibel mot nuv. geno Skatte- Skatte- i tkr. i % av m.m. inkomst system snitt fria pliktiga brutto- Procent inkomst

SAMTLIGA 90,3 5,1 69,8 26,3 29,1 0,8 63,2 4,5

Decll Bruttoinkomstei

Inkomstgränscr

Hushéllstyp

Förmögenhet marknadsvärde 200 000 76,7 7,1 64,0 18,0 23,4 0,8 57,9 5,1 -

l inkl. transfereringar

Bilaga 8 21

Tabell 1.8 Bruttolnkomst, skatter, disponlbel inkomst enligt REFORMFÖRSLAGET gå lång sikt Alt 22. Genomsnlllkonsumtionscnhet tkrår för 1989.Inkomstfördelningsundersökningen. lderspensionärer.

Brutto- I1ansfereringar Slutlig skatt Höjd Dispo- Skillnad inkomst moms nibel mot nuv. geno Skatte- Skatte- i tkr. i % av m.m. inkomst system snitt fria pliktiga brutto- Procent inkomst

SAMTLIGA 90,3 5,1 69,8 26,3 29,1 0,6 63,4 4,8 Dccil

Bruttoinkomstei

Inkomstgränser

Hushfillstyp Ensamstående 83,8 7,2 62,9 22,8 27,2 0,6 60,4 5,3 Giftasamanboende 101,0 1,7 81,3 32,1 31,7 0,7 68,3 4,2

Boendetorm

Förmögenhet marknadsvärde 200 000 76,7 7,1 64,0 18,0 23,4 0,5 58,2 5,5 -

1 inkl. transfereringar

22 Bilaga 8

Bilaga 8.2

Basbreddningar och regeländringar i RINK Basbreddning Inkomst tjänst 2 A. av 1 Diverse småposter. Prop. mot lönens storlek Ökade kontantförmåner 1 164 milj. kr. Lön 1989 488 538 milj. kr. Uppskrivning 0,24 % av lönen

R2 Bilförmån Uppskrivning 3022 av Bilförmån

R3 Skärpt skatteplikt Måltidssubventioner Ökad kontantförmån 3 273 milj. kr. Antal med lön över 50 000 kr. 1989 3 572 000. 3 273 milj. kr. lägges ut på de över 50 000 kr med lika belopp - 919 krinkomsttagare över 50 000 kr i lön. R4 Skärpt beskattning ldgränta Ökade kontantförmåner 436 milj. kr. Prop mot lön för högre privata tjänstemän. Lön högre privata tjänstemän 43 972 milj. kr. D v s uppskrivningen 1,0 % R5 Skärpt beskattning aktier mm. Ökade kontantförmåner 1 237 milj. kr. Lägges proportionellt mot aktieinnehavet 82 864 milj. kr. Uppskrivning 1,5 % R6 Beskattning av vissa försäkringsförmåner Arbetare AGS + TGL + AGB + TFA + Permitteringslåneanordning 2 500 milj. kr. läggas proportionellt mot lönen. Summa lön 188 467 milj. kr. vilket medför att uppskrivningen är 1,32 % av lönen.

Privatanställda tjänstemän TGL + Irygghetsfond + TFA 1 050 milj. kr. Uppskrivning sker proportionellt mot lönen 147 199 milj. kr.

ZSamtliga basbreddningsbelopp utom P.6 och P.7 redovisas som utbetal-

da kontantförmåner. Före försäkringsvärdet av de ökade arbetsgivaravgifterna. P.6 och P.7 medför höjda arbetsgivaravgifter.

Bilaga 8 23

Arbetare Sociokod 11-12, 21-22 Tjänstman Sociokod 33, 36, 46, 56-57

R 7 Resekosmadsavdrag Resekostnader beaktas enbart om avståndet bostad arbete överstiger 3 mil. Vid 220 arbetsdagarår motsvarar detta 220 x 6 1 320 mil. Om vi applicerar 1988 års regler för bilavdrag erhålles kostnad. en 1 000 mil x 10.20 krmil + 320 mil x 7,20 krmil 12 500 kr. Enbart resekostnader över 12 500 kr. beaktas.

R8 Traktamentsbeskatming skärps Ökad kontantformån 3 419 milj. kr. Lägges ut proportionellt mot inkomstdelar över 50 000 i lön 285 901 milj. kr. dvs. uppskrivning 1,2 %.

R9 Skärpta regler, ersättning resor i tjänsten Ökad kontanförmån 1 528 milj. kr. Lägges ut prop mot Kostnadsersättning 12 101 milj. kr. dvs uppskrivningen 12,6 %.

E10 Slopade skattereduktioner m m. skattereduktion 1 800 kr. för makar med 1 förvärvsarbetande slopas enligt modell.

R11 Breddning av näringsverksamhet Ökad inkomst 2 200 och 4 200 kort resp lång sikt. Lägges ut prop mot ink av jordbruk, rörelse och hyresfastighet 21 592 milj. kr. dvs uppskrivning med 10,2 % resp. 19,4 %.

24 Bilaga 8

P.1 Proportionellt mot utdelningsinkomster av aktier och kapital 31 657 milj. kr. Uppskrivning punkt 1 19,0 % 24,2 %

R2 Skärpt beskattning aktier 16 667 18 333

Prop mot aktieinnehavet 82 863 milj. kr. Uppskrivning 20,1 % 22,1 %

P.3 Ökad löpande beskattning samt reavinstbeskattning småhus % av taxv. 1,66 % 1,71 %

P.4 Höjd fastighetsskatt jordbruks- 75 100 fastighet Prop. mot skatt jordbr. fastighet 209 milj. kr. Uppskrivning 35,9 % 47,8 %

P.5 Höjd hyra tas ut som höjd skatt 3 225 5 500 Prop. mot hyressumma 39 732 milj. kr.

Proportionellt mot förmögenhet i bostadsrätt 6 931 milj. kr. Uppskrivning 9,6 % 67,3 %

P.7 Skärpt beskattning uth. privatbostad 2 000 2 000 Prop. mot övriga kapitalink. 788 milj. kr. Uppskrivning 253,8 % 253,8 %

P.8 Höjda taxeringsvärden villor Gores via ökning av marknadsvärde 1979-1988

a Eget hem Förutsättning att köpeskillingskoefñcienten uppgår till 1,96

i genomsnitt 1988 mot 1,333 1979.

Bilaga 8 25

Vi förutsätter att taxeringsvärdet höjs i samma proportion som

marknadsvärdet.

Koefficient för Länskoder höjn. av taxvärde

Stockholms län 2,51 x 0,75 01 - Uppsala län 2,21 x 0,75 03 - Södermanlands län 2,12 x 0,75 04 - Göteborgs o Bohus län 2,24 x 0,75 14 - Norrbottens län 2,16 x 0,75 25 - Övriga län 1,83 x 0,75 — Summa 1,96 x 0,75 -

b Fritidshus

Stockholms län 2,52 x 0,75 01 - Övriga län 2,06 0,75 - x Summa 2,21 x 0,75 -

9 Slopat extra avdrag kapital Enligt modell

P.10 Likformig beskattning pensionsfonder

Enligt förslaget skall avkastningen av pensionsfonden beskattas. För att kunna beräkna avkastningen för 1989 har pensionsfondernas storlek grovt uppskattats enligt tabell 2.1.

26 Bilaga 8 Tabell 2.1 Storlek på pensionsfonder 1989 mdr kr Privata Privat- Arbetare Summa fonder anställda tjänstemän

Avkastningen antages vara 10% eller 40,4 mdr, och den effektiva skatten avkastningen antages vara 20% eller 8 100 miljoner kr. Ett någor lägre belopp 7 900 miljoner antas kort sikt falla ut som skattehöjning för hushållen. På lång sikt kommer hela beloppet 8 100 milj. kr. att falla ut som Iöneminskning. Skattehöjningen resp. löneminskningen förutsätts falla olika kategorier proportionellt mot fondernas storlek enligt tabell 2.1. I undersökningen finns ingen uppgift om storleken pensionsfonderna och följande utläggningsprinciper har använts: 2 400 milj. kr. har lagts ut proportionellt mot storleken avdrag privata pensionsförsäkringar 1000 milj. kr. har lagts ut proportionellt mot lönen för arbetare. 4 800 milj. kr. har lagts ut med ett förmånsvärde med faktor 1 proportionellt mot lönedelar under 7,5 basbelopp och med faktor 6,5 proportionellt mot lönedelar över 7,5 basbelopp. Denna metod har använts, då ITP-planen säger att pensionsförmånen år 10% av lönen under 7,5 basbelopp och 65% av lönen över 7,5 basbelopp.

9 Bilaga

Samspelet mellan svensk och internationell kapitalbeskattning

av Peter Englund

1980-talet kommer kanske att till historien som ett decennium då ovanligt många skattereformer beslutades och började genomföras. 1986 års reform i USA är den mest omskrivna, men viktiga reformer har också genomförts i Storbritannien, Nya Zeeland, Australien, Canada, Japan och Danmark. Flera drag är gemensamma för många av dessa reformer: sänkta marginalskatter särskilt i toppen av skalan, lägre företagsskattesats men beräknad en bredare bas, och en större likformighet i beskattningen av olika slag av kapitalinkomstcr både i hushälls- och företagssektorn. Se t.ex. Iänzi 1987, King 1985 och Aaron m.fl. 1987 för närmare beskrivningar och analyser. Under samma period har de internationella kapitalmarknaderna utvecklats och förfinats i snabb takt, och tidigare regleringar av internationella kapitalflöden har börjat Även den går raseras. om processen med olika takt i olika länder och för olika delar av kapitalmarknaderna, är den allmänna tendensen entydig; industriländernas kapitalmarknader blir allt närmare integrerade med varandra. De problem och möjligheter som denna utveckling medför diskuteras oftast i olika penningpolitiska sammanhang. Implikationerna är emellertid minst lika långtgående skatteområdet. Syftet med denna rapport är att belysa vissa följder av dessa båda utvecklingstendenser mot bakgrund av en principiell analys av skattesystemens effektevärld med integrerade kapitalmarknader. Det framställs ofta närmast som självklart att denna integration medför att skattesystemet i ett litet land som Sverige måste harmoniseras med omvärldens skattesystem. I synnerhet skulle detta gälla systemen för beskattning av kapitalinkomster. Tanken är att kapital i högre utsträckning än arbetskraft rör sig så fritt - över gränserna att en awikande beskattning skulle inverka menligt sparande och investeringar och därmed välfärden i Sverige. En allmänt

2 Bilaga 9

sett hög låg kapitalinkomstbeskattning i omvärlden som driver upp ncd världsmarknadens avkastningskrav före skatt utan motsvarande effekt utländska placerares avkastning efter skatt skulle i sig utgöra ett argument för en lika hög låg beskattning i Sverige. Denna slutsats är emellertid inte så självklar som den möjligen kan synas. Den skulle t.ex. få till följd att olikheter i totalt skattetryck mellan länder enbart skulle kunna avspegla sig i arbets- och konsumtionsbeskattningen, varigenom skattestrukturen skulle bli radikalt skiljaktig i hög- och lågskatteländer. Ett viktigt syfte är att mot bakgrund av ekonomisk teori, speciellt teorin för optimal beskattning, söka belysa denna fråga. Jag ska också beröra vissa frågor om strukturen kapitalinkomstbeskattningen och ge ett exempel de möjligheter till internationellt skattearbitrage som kan finnas vid integrerade kapitalmarknader. Som en bakgrund ska jag först i avsnitten 1-5 göra en allmän genomgång skatternas effekter i slutna och öppna ekonomier Avsnitt 1 av karakteriserar olika sorters skatter inom en mycket enkel modell, och avsnitt 2 preciserar skatternas snedvridande effekter. Avsnitt 3 handlar om hur man kan se valet av optimalt skattesystem som en awägning av olika snedvridningar mot varandra. I avsnitt 4 vidgas modellramen till att innefatta effekter på löne- och räntenivå i en sluten ekonomi. Först i avsnitt 5 tas den öppna ekonomins särdrag in. Det blir då viktigt att skilja mellan företagsskatten, som påverkar investeringarna men inte sparandet, och hushållsskatten, som är en skatt hushållens sparande men utan direkta effekter på investeringarna. I avsnitt 6 diskuteras sedan mer i detalj hur principerna för optimal beskattning modifieras när hänsyn tas till ekonomins öppenhet. Slutsatsen är att modiñkationerna är små. Avsnitt 7 diskuterar de effekter bytesbalansen som samspelet mellan olika länders skattesystem kan ge upphov till, samt hur valutareglering under vissa förhållanden kan ses som ett substitut för beskattning om internationella kapitaltransaktioner är svåra att kontrollera för skattemyndigheterna. Frågan om arbitragemöjligheter til följd av olika asymmetrier mellan olika kapitalskatter diskuteras i avsnitt 8. I avsnitt 9 belyses sedan kort några i sammanhanget viktiga drag hos den svenska kapitalinkomstbeskattningen.

1 En grundmodell

Låt oss utgå från fiktionen att det bara finns två slag av skatter: en skatt arbetsinkomster och en skatt på kapitalinkomster, vilka båda direkt belastar hushållen. Vi bryr oss således tills vidare inte att skilja om företagsbeskattningen och den personliga inkomstskatten utan tänker oss att hushållen direkt äger kapitalstocken i ekonomin och disponerar över den avkastning efter skatt som den genererar. Distinktionen mellan företa och hushållsbeskattning blir dock central så fort kapitalrörelsom ser över gränserna beaktas; se avsnitt 5 och följande. Vi bortser också från att det finns kapital av en lång rad slag som ger avkastning i många olika former, och som beskattas enligt starkt skilda principer. Vi bortser vidare från inkomstfördelningsaspekter och kan därför låta ekonomin beskrivas av en representativ individ, vars välbefinnande beror

Bilaga 9 3

av hur mycket han konsumerar och hur mycket tid han har över till andra aktiviteter än avlönat arbete fritid. Konsumtion kan ske i nuet period 1 eller i framtiden period 2. Genom att spara och avstå från konsumtion idag ökar individen sina konsumtionsmöjligheter i framtiden. Detta innebär samtidigt att resurser frigörs för investeringar och uppbyggande av en kapitalstock i samhället. Följande uttryck beskriver i starkt förenklad form de ekonomiska restriktionerna för vår representative individ i frånvaron av skatter;

CzwL-Cl1+rW(1+r);

utrymmet för konsumtion i period C, är lika med den från period 1 sparade förmögenheten, W wL -C1, plus dess avkastning som är den reala räntesatsen, gånger det sparade beloppet. Sparandet i period 1 är lika med arbetsinkomsten, wL, minus konsumtionen i period Cl. Arbetsinkomsten slutligen är uttryckt som lönesatsen, w, gånger arbetsinsatsen, L. Det är lättast att tolka variabeln L som antalet arbetade timmar, men egentligen ska den förstås i den vidare bemärkelsen av arbetsintensitet, karriärval etc. Detta uttryck avser att fånga upp det allra mest väsentliga i sammanhanget nämligen att varje individ kan awäga fritid mot konsumtion genom valet av och konsumtion idag mot konsumtion i framtiden genom valet av sparande. Det skulle kunna göras mer realistiskt och mer komplicerat genom att införa flera perioder av livet, genom att tillåta individen att välja att arbeta under den senare delen av livet, samt genom att ta med kopplingar till andra generationer i form av arv. På det stora hela taget skulle dock sådana komplikationer inte tillföra några viktiga insikter. Två substantiella antaganden som ligger bakom detta uttryck ska dock poängteras. För det första förutsätter det att arbetsmöjligheterna är större i början än i slutet av livet; här uttryckt det extrema sättet att man endast arbetar i period För det andra förutsätter det en viss grad av egoism i den bemärkelsen att sparandebeslut inte uteslutande är betingade av omsorger om kommande generationer utan åtminstone delvis styrs av en strävan att omfördela konsumtionsmöjligheter till den icke yrkesverksamma delen av det egna livet. Om lägger in skatter kapital- och arbetsinkomster i ovanstående uttryck kan det skrivas

1-1iL Ci 1+1rf.

där tLär skattesatsen på arbetsinkomster och gar skattesatsen kapitalin-

komster. Eftersom r är definierad som realräntan är trden reala skattesat-

sen. Vi kan nu beskriva några vanliga skatteformeri termer detta uttryck. av Först ser vi att trinnebär en konsekvent real inkomstskattebehandling. Om vi avskaffar kapitalinkomstskatten, får vi en ren löneskatt eller vad som också brukar kallas konsumtionsbeskattning vid intjänande. En löneskatt är, i denna enkla värld, också ekvivalent med en moms och

4 Bilaga 9

en utgiftsskatt. Den praktiska skillnaden mellan dessa ligger väsentligen i att utgiftsskatten och löneskatten, till skillnad från momsen, kan göras progressiva, men i och med att vi här begränsar oss till proportionella skatter kan endera av de tre uttryckas som en skatt konsumtionen, och motsvarigheten till restriktionen ovan blir

nga, wL 1+t,c, 1+r. -

Genom att dividera båda leden i detta uttryck med 1+g ser vi att det är liktydigt med ett skattesystem utan konsumtionsskatt men med en löneskatt med skattesatsen 1+t,. Vidare kan vi konstatera att en kapitalinkomstskatt, där skattebasen är

r1-t1wL-Cl rW, är helt likvärdig med en förmögenhetsskatt där

skattebasen är W.

2 Skattekilars effekter på arbetsutbud och sparande

Skattesystems förtjänster och brister analyseras ofta i termer av olika sorters neutralitet. Ibland förstås med neutralitet helt enkelt en konsekvent inkomstbeskattning, dvs. att kapital- och arbetsinkomster beskattas med samma skattesats, IL: Men det finns a priori ingen anledning att hävda att detta skulle vara vare sig rättvist eller effektivt. De två typerna av inkomster beror två olika typer av ekonomiska beslut, och de kommer från olika slag av resurser vars fördelning över individerna följer olika mönster. Med neutralitet kan också menas att beskattningen inte snedvrider individernas eller företagens awägningar mellan olika aktiviteter. De ekonomiska incitamenten för konsumtion jämfört med aktiviteter utanför arbetsmarknaden uttrycks, i avsaknad av skatter, av lönesatsen w. En skatt på arbetsinkomster snedvrider detta val genom att minska lönen efter skatt. En skatt kapitalinkomster å andra sidan snedvrider sparandebesluten, eller awägningen mellan konsumtion i dag och i framtiden. Något mer preciserat uttryckt kan säga att det finns två relativpriser som ändras av skatterna: relativpriset mellan fritid och konsumtion som är 1-t,w och relativpriset mellan konsumtion i dag och konsumtion i morgon som är 1 + 1-t,r. De två skatterna är icke-neutrala i den meningen att de snedvrider endera av dessa relativpriser och därmed påverkar individernas val. En inkomstskatt, är således inte neutral vare sig med avseende awägningen mellan konsumtion och fritid eller med avseende den intertemporala awägningen mellan konsumtion idag och i framtiden. En utgiftsskatt å andra sidan är neutral i intertemporalt avseende.

Neutralitet i denna bemärkelse snedvridande individernas beslut

- av har en koppling till samhällsekonomisk effektivitet. Lönen före skatt kan nämligen ses som ett uttryck för värdet av det som individen skulle producera om han arbetade utanför hemmet. Likaså kan räntan före skatt ses som ett uttryck för avkastningen på produktiva investeringar. Vid neutralitet kommer därför individens uppoffring, när han väljer att arbeta eller spara något mindre, att överensstämma med det minskade produk-

Bilaga 9 5

tionsvärdet. Skatterna driver in kilar mellan de priser som avspeglar samhälleliga knapphetsförhållanden, w och 1+r, och de priser som konsumenterna baserar sina beslut på, l-tüw och 1+1-t,r. En skatt löneinkomster gör fritiden billigare, och kan därför väntas minska arbetsutbudet. En skatt kapitalinkomster gör det billigare att konsumera i dag jämfört med i framtiden och tenderar därför att minska sparandet. Det hävdas ibland att sambanden mellan skatter och arbetsutbud och sparande inte skulle vara entydiga. Anledningen är att en skatt på, t.ex., arbete har två effekter. Å sidan blir konsumtion fritid relativt ena av sett billigare, vilket otvetydigt ökar fritiden arbetstidens bekostnad, den s.k. substitutionseffekten. Å andra sidan blir skattebetalaren fattigare, vilket sannolikt tenderar att öka hans arbetsutbud, den s.k. inkomsteffekten. Eftersom inkomst- och substitutionseffekterna normalt drar åt olika håll kan man inte uttala sig generellt om vilken som överväger. Detta resonemang bygger dock ett orimligt antagande, nämligen att skatteintäkterna bara försvinner från medborgarna. Om man i stället beaktar att de återgår i form av transfereringar och offentlig konsumtion får vi en motverkande inkomsteffekt, och det kan finnas skäl att tro att inkomsteffekterna i stort sett tar ut varandra för den genomsnittliga skattebetalaren. Det är därför framför allt substitutionseffekten som har betydelse för skatternas effekter på arbetsutbud och konsumtion.

3 Optimala skattesystem

Det ovan förda resonemanget leder till slutsatsen att ett skattesystem som inte driver in några skattekilar, och som därigenom är neutralt i samtliga för individerna relevanta avseenden, skulle vara önskvärt ur samhällelig effektivitetssynpunkt. Denna slutsats är emellertid rätt ointressant, eftersom de flesta praktiskt hanterbara skatterna är snedvridande i ett eller flera avseenden. För en analys av skattesystemets struktur är det därför mera fruktbart att utgå från att den offentliga sektorn har behov av att driva in ett visst givet belopp i skatteintäkter, och att detta måste ske med snedvridande skatter. Med en sådan utgångspunkt kan man inte generellt säga att ett skattesystem som inte är snedvridande i en viss dimension t.ex. en utgiftsskatt skulle vara att föredra framför ett annat som snedvrider alla viktiga relativpriser t.ex. en inkomstskatt. Men man kan heller inte a priori säga att ett system som driver in lika stora kilar mellan alla relativpriser är det mest effektiva skattesystemet. Genom att enbart titta hur relativpriserna påverkas kan inte säga något specifikt om effekten den samhällsekonomiska effektiviteten. Med effektivitet menas i detta sammanhang att individernas arbetsutbud och sparande ska påverkas så lite som möjligt i förhållande till vad de skulle vara i avsaknad av skatter. Mer preciserat är det den ytterligare snedvridning som den sist inbetalade skattekronan förorsakar som ska hållas nere. Härav följer regeln att skatten i första hand bör läggas sådana aktiviteter där priskänsligheten är låg på marginalen. Låt oss exempliñera med att anta att individerna i allmänhet reagerar sänkta löner med att kraftigt minska sitt arbetsutbud, medan sparandet är relativt

6 Bilaga 9

okänsligt för räntevariationer. En skatt på arbetsinkomster ger då upphov till större effektivitetsförluster än en skatt på kapitalinkomster genom att den leder till en kraftigare minskning av produktionen och därmed konsumtionsutrymmet. Skattestrukturen bör i sådant fall awägas så att arbetsinkomster beskattas relativt lindrigt och kapitalinkomster relativt hårt. Regeln att sådana varor där efterfrågan är förhållandevis prisokänslig är lämpliga skatteobjekt leder direkt till vissa slutsatser; sprit och tobak är t.ex. lämpliga kandidater för hård beskattning. Tillämpningen det aktuella problemet är dock inte rättfram. Anledningen är att en skatt kapitalinkomster också kan ha starka s.k. korseffekter, d.v.s. påverka inte bara sparandet utan också arbetsutbudet. Det är därför möjligt att skattesatsen för kapitalinkomster bör vara låg även om arbetsutbudet

skulle vara förhållandevis känsligt för lönevariationer se King 1980 och

Lindgren 1986. Vår kännedom om den relativa storleksordningen dessa känsligheter är också sådan att det är utomordentligt svårt att dra några empiriskt välgrundade slutsatser om den lämpliga awägningen mellan arbets- och kapitalinkomstskatter inom ramen för en så enkel modell av ekonomin som den vi hittills använt.

4 Effekter på lön och ränta

När diskuterat skattesystemets snedvridande effekter hushållens val har betraktat lönen och kapitalavkastningen som givna och opåverkade av skatternas storlek och struktur. Men detta kan, särskilt i ett längre perspektiv, vara en alldeles orealistisk förutsättning. I en sluten ekonomi utan kapitalimport skulle ett minskat sparande medföra minskade investeringar och sikt en mindre kapitalstock och en lägre kapitalintensitet kapitalstock per arbetad timme. Härigenom påverkas gränsproduktiviteten för båda produktionsfaktorerna, varigenom lönen kommer att falla och kapitalavkastningen före skatt att stiga. Mycket tyder på att sådana återverkningar från produktionssystemet kan vara viktigare än de effekter konsumtionens sammansättning som diskuterade i förra avsnittet. För att kunna ta hänsyn till dem måste emellertid beakta väsentligt mer komplicerade samband i ekonomin. I senare års forskning finns flera exempel numeriska simuleringsmodeller som syftar till att analysera skatternas verkningar med hänsyn tagen till effekter på kapitalavkastning och iönenivå. Dessa modeller är också i flera andra avseenden väsentligt rikare än den mycket enkla model som vi hittills har betraktat. De är uppbyggda omkring ett stort antal samtidigt levande individer av olika ålder, som var och en förutsätts arbeta under den första delen av sitt liv och spara för att ha konsumtionsutrymme för pensionsåren plus eventuellt till arv till kommande generationer. Modellerna grundas alltså den s.k. livscykelhypotesen för sparande. Varje år dör en gammal och föds en ny generation, och det totala sparandet i ekonomin bestäms av de samtidiga sparbesluten från en stor mängd samtidigt verksamma generationer. Dagens kapitalstock är således resultatet av dessa och tidigare generationers sparande. På motsvarande sätt är den totala

Bilaga 9 7

mängden produktivt arbete resultatet av alla idag aktiva generationers samtidiga beslut. Individernas beslut påverkar således hur kapitalstocken utvecklas från år till år och hur mycket arbetskraft som varje år finns tillgänglig för produktionen. Dessa två grundläggande produktionsfaktorer bestämmer det årliga produktionsresultat som ska fördelas mellan konsumtion och sparande. Härigenom bestäms också kapitalavkastning och arbetslön; högre kapitalintensitet kvoten mellan kapitalstock och arbetsutbud desto lägre kapitalavkastning och desto högre lön. Samtidigt påverkar dessa faktorpriser i sin tur, netto efter skatt och med hänsyn till utbudet av offentlig service och transfereringar, individernas sparande och arbetsutbud. Systemet kommer att ha en allmän jämvikt där de priser som ligger till grund för individernas beslut överensstämmer med produktionsfaktorernas gränsproduktivitet. Med en simuleringsmodell av antytt slag kan olika skattesystem jämföras under antagande om att de varje år ska generera ett visst belopp i skatteintäkter. Från en översikt av Kotlikoff 1984 kan ett antal slutsatser

dras se också Auerbach och Kotlikoff 1987 för vidare analyser med hjälp

av samma slag av modeller. Jämförelsenormen är en renodlad inkomstskatt där arbets- och kapitalinkomster beskattas enligt samma skattesats. En övergång till en utgifts- eller löneskatt, dvs ett avskaffande av beskattningen av kapitalinkomster, leder då till en högre kapitalintensitet, en högre lönenivå före skatt, en lägre ränta före skatt och en högre sparkvot. Detta synes vara ett allmängiltigt resultat inom ramen för empiriskt sannolika specifikationer av hushållens arbetsutbuds- och sparbeteende. Härav följer emellertid inte självklart att en löneskatt skulle vara att föredra framför en inkomstskatt ur effektivitetssynpunkt. För det första är det inte alldeles säkert att en större kapitalstock är något önskvärt. Ju större kapitalstock desto mer sparande åtgår bara för att ersätta förslitet kapital och till att bibehålla kapitalintensiteten för kommande generationer. När kapitalintensiteten är så hög att avkastningen efter depreciering inte är större än folkökningstakten kommer varje ytterligare ökning av kapitalintensiteten att minska konsumtionsutrymmet per capita i ekonomin kapitalbiIdningens gyllene regel. För det andra så måste, även om ytterligare sparande skulle ge varje individ tillgång till större produktiva resurser tack vare den högre kapitalintensiteten, hänsyn tas till de snedvridande effekter på individernas val som diskuterades i föregående avsnitt. Man kan således inte kan dra några helt entydiga slutsatser på basis av dessa studier. Sammantagna tyder de ändå att en rörelse från en generell inkomstskatt i riktning mot löneskatt eller utgiftsskatt i allmänhet verkar välfärdshöjande.

5. En öppen ekonomi

slutsatserna om skattesystemets effekter i en öppen ekonomi beror framför allt i vilken grad produktionsfaktorer år rörliga över gränserna. Det

l9-RlNK 4

8 Bilaga 9

torde inte råda någon tvekan om att kapital, såväl realkapital som finansiella tillgångar, i frånvaro av regleringar rör sig lättare över gränserna än arbetskraft. Detta illustreras klarast av att löneskillnader mellan länder i allmänhet är mycket större än skillnader i kapitalavkastning. Hur nära integrerad är den svenska ekonomin idag med de internationella kapitalmarknaderna Om först tittar på företagen är det rimligt att uppfatta deras kapitalkostnader före bolagsskatt som internationellt bestämda. Vad gäller ägarkapital tillåts utlänningar köpa aktier Stockholmsbörsen och många svenska företag är noterade utomlands, och vad gäller lånat kapital är det i princip fritt fram för långfristig upplåning. På hushållssidan ser det annorlunda ut. Varken direkt eller indirekt genom försäkringsbolagen, den kanske viktigaste kanalen för marginellt hushållssparande, kan hushållen i större utsträckning agera de internationella kapitalmarknaden. Genom att företagen kan välja att finansiera sig inom eller utom landet kan man ändå räkna med att världsmarknadens avkastningskrav i hög grad blir bestämmande för de svenska placerarnas avkastning efter skatt Låt oss därför renodla resonemanget och anta att allt kapital rör sig helt fritt över gränserna mellan Sverige och omvärlden, medan arbetskraften är helt orörlig. Låt oss vidare förutsätta att den svenska ekonomin är så liten att den inte kan ha något inflytande på den internationella räntenivån. Även dessa förutsättningar inte är fullt uppfyllda idag kan om man räkna med att de kommer att te sig allt mer realistiska i framtiden, när de finansiella marknaderna blir allt närmare integrerade med varandra. Förutsättningen om arbetskraftens bristande rörlighet är möjligen mindre realistisk, framför allt vad gäller kapitalägare och högutbildad arbetskraft. I en sluten ekonomi måste investeringar helt och hållet finansieras med inhemskt sparande. Detta förhållande innebär att en viss skatt nödvändigtvis får precis samma effekt på sparande som investeringar även om den primärt skulle påverka endast endera. I en sådan värld begår man synas därför inget större våld verkligheten genom att, som hittills gjort, förutsätta att hushållen direkt äger hela kapitalstocken i ekonomin och beskattas direkt för den avkastning kapitalet genererar. I en sluten ekonomi finns det alltså ingen anledning att skilja mellan företagsbeskattningen, som läggs den avkastning som realkapitalstocken genererar, och den personliga beskattningen, som läggs den ersättning som företagens finansiärer får. Det är också principiellt rättframt, om än tekniskt komplicerat, att integrera de båda skatterna och beräkna den totala effektiva skattesatsen kapitalavkastningen; se t.ex. King och Fullerton 1984 för en internationell jämförelse av sådana skattesatser och Södersten och Lindberg 1983 för motsvarande beräkningar för Sverige. I en öppen ekonomi är det däremot en fundamental skillnad mellan personliga skatter, belastar inhemska medborgare oavsett varifrån som inkomsterna härrör, och företagsskatter, som belastar avkastningen det3. Man kan alltså med realkapital inom landet oavsett vem som äger en viss generalisering säga att företagsskatten är en skatt inhemska investeringar och den personliga beskattningen är en skatt inhemskt sparande.

Bilaga 9 9

Av detta synsätt följer att analysen i avsnitt 2 väl beskriver effekterna av den personliga beskattningen av sparande även i en öppen ekonomi. Det inhemska sparandet kommer att minska, men detta kommer inte att påverka investerarnas avkastningskrav efter skatt som förutsätts vara internationellt givet. Därmed påverkas inte heller kapitalintensiteten inom i Sverige verksamma företag, varav följer att arbetsproduktivitet och lönenivå blir oförändrade. En sådan skatt får alltså välfärdseffekter genom att den påverkar konsumenternas beslut vid givna priser, den får inga men följdverkningar via effekter på faktorpriserna. Eftersom det inhemska sparandet men inte investeringarna påverkas får den personliga beskattningen av kapitalinkomster också effekter på bytesbalansen, som kan uppfattas som skillnaden mellan inhemskt sparande och investeringar, och därmed den andel av det inhemska realkapitalet som är i utländsk ägo. Låt oss nu i stället betrakta effekterna av en skärpt inhemsk företagsbeskattning. Eftersom kapital, via nyinvesteringar, är rörligt över gränserna måste, för att någon ska vilja äga inhemskt realkapital, avkastningen nyinvesteringar inom landet stiga så att den efter skatt alltjämt motsvarar den internationellt givna nivån. Härigenom kommer en skärpt företagsbeskattning att minska kapitalintensiteten i inhemskt näringsliv och därmed den inhemska lönenivån. I detta avseende liknar dess effekter således dem som diskuterades i avsnitt 4 ovan. Däremot får en ändrad företagsbeskattning inga effekter på inhemskt sparande, varför en skärpning inverkar positivt bytesbalansen och medför att det inhemska sparandet i högre utsträckning kommer att placeras i utländska tillgångar. En annan infallsvinkel för att åskådliggöra skillnaden mellan investerings- och sparandeskatter är att titta deras incidens, dvs. hur de övervältras ersättningen till produktionsfaktorerna kapital och arbete. En sådan analys kan också under vissa speciella förutsättningar ses som en analys av effekterna på inkomstfördelningen i samhället, nämligen det om finns två åtskiljara grupper: en arbetarklass som arbetar inte men sparar och en kapitalägarklass som sparar men inte arbetar. Den personliga beskattningen av hushållens kapitalinkomster, är som en skatt inhemskt sparande, kommer i huvudsak att drabba just dem som betalar skatten nämligen de inhemska kapitalägarna. Eftersom den inte påverkar avkastningskravet för investeringar i näringslivet kommer den inte att via en sänkt kapitalintensitet övervältras på löntagarna. Det enda sättet för kapitalägarna att minska bördan av skatten, bortsett från att emigrera, är att minska sitt sparande, men detta får inga konsekvenser lönenivån. Om beskattningen i stället läggs på företagens vinster, dvs. det inom landet verksamma kapitalet oavsett vem som är ägare, drabbas kapitalägarna inte alls eftersom avkastningskravet efter skatt är internationellt givet. Därför kommer räntabilitetskravet före skatt nya investeringar att stiga varigenom kapitalintensiteten och lönenivån sjunker. Företagsskatten övervältras alltså på löntagarna. Vi ser således att under de renodlade antaganden karakteriserar som en liten öppen ekonomi får företagsbeskattningen och den personliga beskattningen av kapitalinkomster helt olika effekter. Den förra bärs i sin

10 Bilaga 9

helhet av löntagarna, den senare i sin helhet av de inhemska kapitalägarna.

6 Optimal skatt på sparande och investeringar i en öppen

ekonomi

Vad som ovan sagts förefaller leda till slutsatsen att man ur effektivitetssynpunkt står inför en awägning mellan den personliga beskattningen av sparande som har snedvridande effekter konsumtion, sparande och arbetsutbud och beskattningen av företagens investeringar som snedvrider faktorpriser och därigenom produktions- och investeringsbeslut. Den lämpliga awägningen mellan dessa båda skatter skulle därför ha att göra med den relativa räntekänsligheten hos investeringar och sparande: lägre företagsskatt räntekänsligare investeringarna är, och lägre skatt på hushållens sparande mer räntekänsligt detta är. Slutsatsen att man står inför en sådan awägning mellan företags- och hushållsbaserade skatter gäller emellertid endast under speciella omständigheter. För att förstå detta närmare är det lämpligt att till teorin om optimal beskattning. Ett centralt resultat inom denna teori, se t.ex. Auerbach 1985, är att skatterna ska sättas så att de inte snedvrider företagens val av produktionsteknik i förhållande till den teknik som använda sig i frånvaron skatter De ska företaen skulle ha valt att av av i stället sättas så att alla snedvridningar uppstår i konsumtionsledet, medan företagens beslut om investeringar, anställning av arbetskraft och anskaffning av insatsvaror ska baseras på samma faktorkostnader i alla branscher och för alla typer av företag. Om faktorkostnaderna efter skatt är lika för alla kommer, förutsatt att företagen strävar efter att maximera sina vinster, kvoten mellan de olika produktionsfaktorernas gränsprodukt den marginella substitutionskvoten att bli densamma i alla sektorer. Det är lätt att inse att en sådan likhet måste gälla som ett villkor för effektivitet även om skattesystemet i övrigt är snedvridande. Om så inte vore fallet skulle nämligen produktionen i ekonomin totalt kunna ökas om produktionsfaktorer fördes över från sektorer där de har förhållandevis låg produktivitet till sådana där deras produktivitet är relativt sett högre. Motsvarande effektivitetsvillkor gäller även för avkastningen investeringar i olika sektorer; den marginella avkastningen en investerad krona ska vara densamma i olika sektorer. All beskattning utom s.k. klumpsummeskatter har oundvikligen snedvridande verkningar. Vad den ovan refererade slutsatsen säger är att skattesystemet bör utformas så att de direkta snedvridnin garna uteslutande uppstår genom att konsumenternas beteende sparande, arbetsutbud osv. påverkas via ändrade relativpriser efter skatt. Sådana snedvridningar kan naturligtvis, som diskuterades i avsnitt få som följdeffekt att även varuoch faktorpriserna före skatt ändras. I en öppen ekonomi kan man t.ex. räkna med att en skärpt skatt löneinkomster, som minskar arbetsutbudet, leder till en högre lönenivå före skatt. Men den typen av sekundära effekter ska inte ha någon betydelse för valet av skattesystem; det valet ska fortfarande bestämmas de relativa priskänsligheterna hos hushållens av

sou 1989:33 Bilaga 9 11

beslut. Denna analys har viktiga konsekvenser för en ekonomi med utrikeshan-

del och fria kapitalrörelser Handel kan nämligen i detta sammanhang

betraktas som ytterligare en produktionsaktivitet. Därför ska skattesystemet utformas så att, t.ex., finansiella eller reala investeringar på världsmarknaden ger samma avkastning marginalen som realinvesteringar i inhemska produktionsaktiviteter. Om Sverige kan uppfattas som en liten öppen ekonomi utan inflytande över den realränta till vilken vi lånar ut eller upp ska vårt skattesystem därför utformas så att avkastningskraven på alla slags inhemska investeringar överensstämmer med världsmarknadsräntan Implikationer för valet av företagsskattesystem i Sverige är entydiga: det ska inte slås in några kilar mellan världsmarknadens avkastningskrav placeringar i företag och svenska företags avkastningskrav realinvesteringar. Observera att det inte spelar någon roll vilka förhållanden som drivit fram världsmarknadsräntan. Den må vara resultatet skatteav en struktur som är inoptimal sedd ur globalt perspektiv eller som står i strid med de värderingar som ligger till grund för det svenska skattesystemet, men den erbjuder likafullt en avkastning som måste bli normerande för avkastningen på inhemska investeringar. Detta är egentligen inget annat än ett vanligt frihandelsargument; distortioner i omvärlden utgör i sig inget skäl för inhemska distortioner. Hur ska företagsbeskattningen utformas för att de svenska företagens avkastningskrav ska fås att sammanfalla med motsvarande avkastningskrav världsmarknaden Svaret är att det finns två renodlade sådana neutrala system. Det ena är en konsekvent inkomstbeskattning där den beskattningsbara vinsten är uträknad efter avdrag för reala kapitalkostnader både eget och lånat kapital samt efter avskrivningar motsvarar - som kapitalstockens värdeminskning. Det andra neutrala systemet är en konsekvent utgiftsskattebehandling: avdragsrätt för investeringar vid vinvesteringstillfället och beskattning av det fulla förädlingsvärdet utan avdrag för räntor och utdelningar. Båda dessa system upnår neutralitet oberoende av skattesats. De flesta praktiskt tillämpade system innehåller element av båda systemen med resultatet att helheten blir icke-neutral. Södersten och Ysander 1984 diskuterar de båda alternativens för- och nackdelar, och pläderar för utgiftsskattekonstruktionen. Utgångspunkten för detta avsnitt var en förmodan att avvägningen mellan att beskatta hushållens sparande och företagens investeringar skulle ha att göra med sparandets och investeringarnas relativa räntekänslighet. Vi har emellertid kommit till slutsatsen att någon sådan awägning inte behöver göras; oavsett investeringarnas räntekänslighet ska företagsskatten vara neutral att avkastningskravet överensstämmer med räntan före skatt. Den inledande förmodan är dock inte helt ogrundad. Slutsatsen om effektivitet i produktionen gäller nämligen endast under den viktiga förutsättningen att det antingen inte finns några rena företagsvinster dvs. vinster över normal kapitalavkastning eller att sådana vinster kan beskattas bort till fullo. Om ingetdera av dessa villkor skulle vara uppfyllt kan speciella faktorskatter vara ett indirekt sätt att beskatta rena vinster.

12 Bilaga 9

De allmänna reglerna för hur skatterna ska sättas när villkoret om

nollvinst efter skatt inte är uppfyllt är komplicerade se Stiglitz och

Dasgupta, 1971. Uppfattningen att avvägningen mellan att beskatta företagens vinster och hushållens sparande beror investeringarnas kontra sparandets räntekänslighet har emellertid visats ara riktig i åtminstone ett speciellt fall, nämligen i en enkel modell av en ekonomi som är helt integrerad med den internationella kapitalmarknaden, och där

kapital är den enda produktionsfaktorn se Giovannini, 1987.

Hittills har vi förutsatt att alla investeringar sker i företagssektorn. Så är emellertid inte fallet. Hushållens investeringar i egna hem och varaktiga konsumtionsvaror är en betydande del av de totala investeringar. Avkastningen dessa utgörs av nyttjandevärde minus driftskostnader och depreciering plus värdestegring. Avkastningen på investeringar inom hushållssektorn är i allmänhet svårare att mäta och observera för skattemyndigheterna än avkastningen investeringar inom företagssektorn. Den beskattas därför i mer schablonmässiga former och i praktiken med låga effektiva skattesatser. Om företagsbeskattningen vore neutral skulle detta medföra en ineffektiv fördelning av kapitalstocken mellan företags- och hushållssektorerna i ekonomin. Enligt kalkyler i Hansson 1985 kan den samhälsekonomiska kostnaden för denna ineffektivitet uppgå till betydande belopp. Om det av olika skäl inte är realistiskt att räkna med att hushållens investeringar i ett reformerat skattsesystem ut,7 detta förhållande eventuellt utgöra ett kommer att beskattas fullt kan skäl till en viss subventionering av investeringar i företagssektorn. Frågan är nu vad allt detta har för praktisk betydelse. Det ger nämligen föga fingervisning om med vilken skattesats företagsvinster ska beskattas. Dels är det svårt att uttala sig om hur betydelsefulla rena vinster är, dels har vi knappast någon klar uppfattning om den relativa räntekänsligheten hos sparande och investeringar. Framför allt vet vi ingenting hur denna relation varierar med olika räntesatser. Endast om detta vore fallet skulle ha funnit skäl för att låta den inhemska företagsbeskattningen påverkas omvärldens skattesystem i den mån som detta påverkar världsmarknadsav räntan. Det är därför inte lätt att i ovan förda resonemang finna stöd för föreställningen att det svenska skattesystemet behöver anpassas efter skattereformer i omvärlden. Det bör hållas i minnet att vi har uppfattat vinster uteslutande som resultat av avtagande skalavkastning och rena bortsett från osäkerhet och från temporära monopol i samband med utvecklingen produkter, metoder och marknader, förhållanden som av nya det finns skäl att analysera speciellt men där det inte finns mycket etablerad ekonomisk teori att luta sig mot.

7 Bytesbalans och valutareglering

Ren teori således förhållandevis entydiga slutsatser. Det finns dock ger skäl att diskutera hur relevanta dessa är. Enligt vårt resonemang påverkas sparande och investeringar fundamentalt olika faktorer i en ekonomi av med fria kapitalrörelser. Investeringarna varierar med tillgången räntabla investeringsobjekt och sparandet med ekonomins konsum-

Bilaga 9 13

tionsbenägenhet. Om detta är fallet skulle man vänta sig relativt stora variationer i bytesbalansen, vilken definitionsmässigt är lika med skillnaden mellan sparande och investeringar. Det är emellertid tämligen väl belagt Feldstein och Horioka, 1980, Feldstein, 1983, Obstfeld, 1986, Summers, 1987 att sparande och investeringar är starkare korrelerade med varandra än vad man skulle vänta sig i öppna ekonomier med väl integrerade kapitalmarknader, dvs. att det finns starka tendenser till jämvikt i bytesbalansen. Detta förhållande har getts olika tolkningar. En går ut att kapitalmarknaderna helt enkelt inte skulle vara särskilt nära integrerade med varandra. Denna förklaring kan säkert ha stor giltighet för många länder under perioden före 1980-talet liksom för de länder som fortfarande har en verkningsfull valutareglering. En annan förklaring är att tendensen till bytesbalansjämvikt helt enkelt är en statistisk artefakt som förklaras av att samma underliggande faktorer, t.ex. inhemska konjunktursvängningar, skulle påverka både sparande och investeringar åt samma håll. En tredje hypotes, som är särskilt intressant i vårt sammanhang, går ut på att bytesbalansen är en viktig målvariabel för den ekonomiska politiken. Ett skäl till detta skulle kunna vara att man vill undvika alltför stor sårbarhet för ekonomisk-politiska ingrepp i andra länder särskilda skatter mot utländsk egendom, exproprieringar m.m. som skulle följa av bestående externa obalanser. Uppfattningen att bytesbalansen är en viktig målvariabel jävas förvisso inte av vare sig den allmänna ekonomisk-politiska diskussionen eller officiella deklarationer av målen för politiken i Sverige. Det kan tvärtom finnas skäl att tro att den i betydande grad har präglat stabiliseringspolitikens utformning decennierna. under de senaste Om jämvikt i bytesbalansen är ett ekonomiskt-politiskt mål, och. awikelser från målet tenderar att mötas med stabiliseringspolitiska medel, kommer den optimala skalteanalysen i en något annorlunda dager. Antag att världsmarknadsräntan höjs, t.ex. som följd av skärpt utländsk kapitalinkomstskatt. Med oförändrad svensk kapitalinkomstbeskattning kan det kort sikt förväntas medföra en tendens till bytesbalansöverskott; avkastningskravet på investeringar stiger samtidigt som det blir mer lönsamt

att spara Med bytesbalansjämvikt som mål för politiken kan detta väntas

leda till en stabiliseringspolitisk expansion, t.ex. ökade offentliga utgifter. Om inte harmoniserade vårt skattsystem med omvärlden skulle därför löpa risken att få en olämplig stabiliseringspolitik. Ett sätt att isolera bytesbalansen från utländska räntevariationer är genom valutaregleringar: Om såväl internationella lån och portföljplaceringar som företagsförvärv och direktinvesteringar vore förbjudna skulle utlandsräntan inte få något direkt genomslag den svenska ekonomin. Valutaregleringar skulle därför eventuellt kunna uppfattas som en näst-bästa politik syftande till att förhindra att stabiliseringspolitiken onödigtvis styrs av hänsyn till bytesbalansen. Ibland brukar valutaregleringar också anföras som lösning ett kontroll- och informationsproblem. Antag att det i praktiken skulle vara alltför kostsamt för inhemska myndigheter att övervaka kapitaltransaktioner med omvärlden. Med helt fria kapitalrörelser skulle i så fall nettointäkterna från skatten på hushållens sparande riskera att bli

14 Bilaga 9

försumbar förutsatt att avdrag av utgiftsräntor och beskattning av intäktsräntor sker med samma marginalskatt. På marginalen skulle hushållssektorn som helhet komma att anpassa sig efter världsmarknadsräntan före skatt, dvs. systemet är liktydigt med att man valt skattesatsen noll hushållens sparande. Som vi sett är detta ett lämpligt val endast under mycket speciella omständigheter. En valutareglering skulle därför också ur denna synvinkel kunna ses som en näst bästa politik. Detta förutsätter dock att den kan göras verksam och att de samhällsekonomiska kostnaderna för dess kringgående är små.

8 Samspel mellan aktie- och räntebeskattning

Hittills har vi förutsatt att en och samma skattesats gäller alla slag av kapitalinkomster. I själva verket finns det en uppsjö av olika regler och skattesatser för olika tillgångar. Empiriska studier, t.ex. Agell och Edin 1985, 1988 för Sverige och King och Leape 1984 för USA, tyder att detta ger upphov till s.k. skatteklienteleffekter, dvs. att hushåll med hög marginalskatt företrädesvis placerar i lindrigt beskattade tillgångar, medan högt beskattade tillgångar koncentreras till hushåll med låga marginalskatter. Med integrerade kapitalmarknader kommer motsvarande klienteleffekter att uppstå mellan länder med olika skatteregler, se Gordon 1987 för en generell analys av sådan internationell portföljspecialisering. I detta avsnitt ska vi diskutera effekterna av skillnader i skatten aktier och andra finansiella placeringar som bankmedel eller obligationer. Sådana skillnader skulle nämligen kunna ge upphov till att sparandet i vissa länder i huvudsak kanaliserades till räntebärande tillgångar, medan andra länder kom att specialisera sig på aktier. I den mån som ägarkontroll över näringslivet uppfattas som ett nationellt intresse kan sådana asymmetrier vara värda närmare uppmärksamhet. Betrakta en värld där det finns två sorters finansiella tillgångar som rör sig fritt över gränserna: aktier och obligationer eller banklån. Avkastningen aktier är i grunden osäker, medan obligationsavkastningen bankräntan säker. Den fråga vi ställer är skattesysantas vara oss om temet kan påverka huruvida företagen i allmänhet kommer att ha inhemska eller utländska ägare. För att kunna ta ställning till den måste ha en enkel modell för aktievärdering. Om investeraren placerar i obligationer har han den säkra slutbehållningen efter skatt

1 + r1-t,

där t är skatten obligationsinnehav och r obligationsräntan. Om han i stället placerar i aktier är slutbehållningen

D - TD-V, V

där V är priset aktien i dag, och D är dess värde inklusive utdelning vid placeringshorisontens slut. Eftersom avkastningen aktier är osäker ska

Bilaga 9 15

D uppfattas som det förväntade värdet med avdrag för en riskpremie. T är den skattesats som belastar den osäkra avkastningen D-V. Vi gör alltså ingen åtskillnad beskattning av värdestegring och utdelningar, utan antar att båda beskattas med samma skattesats. Vidare bortser från att riskpremien kan tänkas bero av skattereglerna. I jämvikt måste de båda avkastningarna vara lika, vilket ger oss en enkel värderingsformel för aktier;

V z-B,

P där l-t 1 + r p —— 1:1,

Aktievärdet är således det diskonterade nuvärdet av morgondagens aktievärde inklusive utdelningar, där diskonteringssatsen är högre lägre än räntan före skatt om aktieavkastning är högre lägre beskattad än obligationsräntor. Antag nu att det finns en internationell aktiemarknad med placerare vars värdering av aktier är betingad av utländska skattesatsen Förutsatt att utländska och inhemska placerare kräver samma riskpremie, dvs. att D har samma värde för båda kategorier, ser vi direkt att int ä inh

—%—,t1.[fiar

Vin‘ är större mindre än VM mindre större

Huruvida utländska placerare är beredda att betala högre aktiepriser än inhemska placerare har således inte att göra med förhållandet mellan skatternas absoluta nivå inom och utom landet utan med den relativa skattediskrimineringen mellan aktie- och obligationsplaceringar hemma jämfört med i omvärlden. Det typiska förhållandet är att aktier, där en betydande del av avkastningen är värdestegring, är lindrigare beskattade än räntebärande papper. Om denna diskrepans, så som den uttrycks av kvoterna mellan avkastningarna efter skatt, är större utomlands än hemma kommer utländska placerare, allt annat lika, att ha en större betalningsvilja för aktier. Det kommer i så fall att finnas en tendens till att utlänningar i huvudsak placerar i aktier, medan svenska placerar sitt sparande den internationella lånemarknaden. Så skulle t.ex. bli fallet om Sverige införde en helt likformig beskattning av aktieavkastning och ränteinkomster, medan omvärlden fortsatte att ge skattefördelar till aktiesparande. Kan skatternas effekter ägande bli så långtgående att mycket betydande delar av svenskt näringsliv blev utlandsägt samtidigt som svenskt sparande placerades internationellt i andra finansiella instrument Om D i uttrycken ovan alltid antar samma värde för båda kategorier av placerare skulle detta bli fallet. Detta är dock inte sannolikt, eftersom den riskpremie som utgör en viktig del av D kommer att vara beroende av portföljsammansättningen hos både inhemska och utländska placerare eftersom man sätter värde den riskspridning som en diversifierad portfölj ger. Denna

16 Bilaga 9

mekanism begränsar de ägareffekter som uppstår till följd av olika stora asymmetrier i ägarbeskattningen av ränte- och aktieinkomster. Icke desto mindre finns det skäl att räkna med att dessa effekter kan bli betydande för ett land som är litet i förhållande till världsekonomin.

9 De svenska kapitalinkomstskatterna

En central slutsats i denna rapport är att starka skäl talar för att företagsbeskattningen ska vara neutral i den bemärkelsen att företagssektorns reala avkastningskrav på investeringar ska överensstämma med finansiärernas avkastningskrav före hushållsskatter 1. Hur den svenska företagsbeskattningen lever upp till den normen framgår av tabell 1A som presenterar den marginella skattebelastningen investeringar, p-1rp. Tabellen ger ett intryck av en stor splittring i effektiva skattesatser beroende finansieringsform och kapitaltyp. Det är uppenbart att den inte tillnärmelsevis uppfyller effektivitetsvillkoret att avkastningskravet på samtliga slags investeringar ska vara detsamma. Samtidigt är den genomsnittliga skattesatsen, där vikterna avspeglar det faktiska investerings- och ñnansieringsmönstret, mycket nära n0l1.2I genomsnitt tycks alltså företagsbeskattningen svara mot kraven effektivitet.

Tabell l Effektiva Skattesatser vid 1985 års regler

A Enbart Inflation % bolagsskalt 0 5 10 5291M12

Bilaga 9 17 B Ãgar- och bolagsskatt Kapitaltyg

Finansiering

Å are

Beräkningar utförda av Jan Södersten för utredningen om reformerad företagsbeskattning. De gäller för tillverkningsindustrin samt bygger antagandet att de olika ägarkategoriemas portföljsammansättning är den samma samt att hushållens marginalskatt är 60%.

Om vi så går över till tabell 1B ser vi att den totala skattekilen, när även ägarbeskattningen medräknats, ligger väsentligt högre, i genomsnitt något under den genomsnittliga marginalskatten arbetsinkomster. Genomsnittet säger emellertid knappast någonting, eftersom skillnaden är så stor mellan hushållen med en nära 100-procentig beskattning och skattebefriade institutioner. Detta illustrerar det välkända förhållandet att direktägande och banksparande är så starkt diskriminerat jämfört med indirekt sparande i t.ex. pensionsförsäkringar.

10 Slutsatser

Skattereformer måste utformas med ett långsiktigt perspektiv. Det är då naturligt att utgå från att avkastningen före skatt såväl lånat som ägarkapital är internationellt given. Vi torde i stort sett vara i den situationen redan i dag tack vare att producerande företag har så stort spelrum på de internationella finansiella marknaderna. Det spelar därför i detta sammanhang troligen ingen större roll att valutaregleringen fortfarrande tämligen effektivt hindrar hushåll och viktiga placerare som försäkringsbolagen att låna och placera utomlands. Som flera gånger framhållits har denna integration inga dramatiska konsekvenser för frågan om kapitalinkomstbeskattningens höjd i allmänhet eller för avvägningen mellan företags- och hushållsbeskattning av kapitalinkomster. Det finns alltså knappast några grundläggande samhällsekono-

18 Bilaga 9

miska skäl att söka anpassa sig efter vad tror oss veta om omvärldens skattesystem 1990—talet.3 Detta synsätt stärks av att det finns starka allmänna argument för stabilitet i beskattningen, särskilt av kapitalinkomster, och att det är mycket svårt att ha någon särskilt bestämd uppfattning om de framtida skattesystemen ute i världen. I själva verket har nog de flesta svårt att i dag bedöma hur skattesystemet kommer att se ut i Sverige efter 1990. Vad gäller skattesystemets mer detaljerade struktur kan det finnas starkare skäl till anpassning till omvärldens skattestruktur grund av Ökade möjligheter och förmåga till skattearbitrage över gränserna. Effekterna av olika asymmetrier i förhållandet mellan hushållsbeskattningen av aktier och annat sparande den nationella ägarkontrollen över företag är ett exempel detta. Problemen att veta något om 90-talets skattesystem är naturligtvis minst lika stora i detta avseende, men skälen till harmonisering kan eventuellt vara starkare. I dag ser vissa tendenser till ökad likformighet i flera länder, t.ex. genom att realisationsvinster i princip ska beskattas som andra inkomster i USA. Den internationella kopplingen ger därför knappast någon anledning till tvekan om Sverige skulle vilja samma väg.

Bilaga 9 19

lAvsnitten 1-5 följer nära min rapport till företagsskattekommittén Principiella aspekter på beskattning av kapital- och arbetsinkomster juni 1987. För en utförligare diskussion av flera av de frågor som behandlas se också Andersson 1988.

zDenna uppfattning kan tyckas stå i strid med resultaten från ekonometriska studier som tyder en låg räntekänslighet för privata kapitalflöden; se Hirdman 1987 och Vredin 1988. En rimlig arbetshypotes är emellertid att dessaresultat främst avspeglar ekonometriska identifikationsproblem, framför allt svårigheten att ur data särskilja allmänhetens efterfrågan utländska tillgångar från riksbankens reaktioner valutaflöden.

3Denna beskrivning bygger föreställningen att dubbelbeskattningsavtalen approximativt kan beskrivas som att beskattningsrätten uteslutande utövas av den skattskyldiges hemland. Jag undviker att in på den teoretiskt intressanta frågan huruvida detta är en lämplig konstruktion; se t.ex. Findlay 1986.

Detta resultat är härlett under den viktiga förutsättningen att det inte finns några övervinster i ekonomin av betydelse, eller att sådana vinster fullständigt kan beskattas bort.

sFör en översikt över optimal beskattning i öppna ekonomier se Dixit 1985.

‘De kan vara realistiskt att tänka sig att utlandsräntan inte är konstant utan att den ränta till vilken ett svenskt företag kan låna utomlands beror av den totala svenska utlandsskulden. I så fall är det marginalräntan dvs. ökningen av den totala svenska räntebördan per nyupplånad krona som ska bringas att vara lika med investeringarnas gränsprodukt.

7Ett sådant skäl kan vara de betydande priseffekter villamarknaden som skulle uppstå vid en snabb övergång till att beskatta den fulla avkastningen småhus. Se Persson 1988. Detta rör sig dock bara om övergångsproblem.

en studie av Englund och Vredin 1988 lyckades man dock inte, genom s.k. Granger-kausalitetstest svenska kvartalsdata för efterkrigstiden, finna stöd för hypotesen att störningar i bytesbalansen skulle leda till finanspolitisk åtstramning.

9På lång sikt kommer naturligtvis bytesbalansen åter i jämvikt. I denna nya situation har den andel av den inhemska kapitalstocken som är inhemskt finansierad ändrats.

Däremot skulle effektivitetsförluster uppstå till följd av att det inhemska sparandets kanaliserades till inhemska realinvesteringar med låg avkastning i stället för internationella placeringar. Detta ger också upphov till incitament att kringgå regleringen.

Detta är bokstavligt korrekt endast för reala obligationer, vars löptid sammanfaller med investerarens placeringshorisont. Annars måste hänsyn också tas till osäkerhet om framtida köpkraft och osäkerhet om eventuella kursvinster om obligationen ska lösas in i förtid.

Det finns rader med problem att tolka dessa siffror. Ett är att de bygger nuvärdeberäkningar av skattekonsekvenser med olika tidsprofil, t.ex. accelererad avskrivning. De beror därför av företagens diskonteringsränta, vilken kan uppfattas som den lägsta avkastning efter bolagsskatt som företaget kan acceptera en investering. För en lånefinansierad investering är den helt enkelt låneräntan efter bolagsskatt. Vid finansiering med eget kapital blir den däremot oberoende av bolagsskattesatsen. Istället kommer den att bero av ägarnas marginalskattesatser. Om skattesystemet behandlar utdelningar och värdestegring på aktier gynnsammare än ränteinkomster blir diskonteringsräntan i motsvarande grad lägre. Se närmare Södersten och Lindberg 1983 not 1 sid. 37. Konsekvensen av detta är att de siffror som anges i tabell 1A delvis beror av hushållens marginalskatter.

Däremot kan det finnas starka administrativa skäl för en sådan harmonisering t.ex. i samband med ett svenskt närmande till den europeiska gemensamma marknaden.

20 Bilaga 9

REFERENSER

Aaron, H.J. 1987, Symposium on Tax Reform, Journal of Economic Perspectives 7-120. Agell, och P-A. Edin 1985, Taxes and the Portfolio Composition of Households: the Case of Sweden, Working Paper 1985-4, nationalekonomiska institutionen, Uppsala universitet. Agell, och P-A. Edin 1988, skattesystemet och hushållens val av sparform, rapport till utredningen om reformerad inkomstbeskattning. Andersson, K. 1988, Auerbach, A.J. 1985, The Theory of Excess Burden and Optimal Taxation, i Auerbach och Feldstein utg. Handbook of Public Ekonomics, North-Holland. Auerbach, AJ. och L.J. Kotlikoff 1987, Dynamic Fiscal Policy, Cambridge University Press. Dixit, A. 1985, Tax Policy in Open Economics i Auerbach och Feldstein utg. Handbook of Public Economics, North-Holland. Englund, och A. Vredin 1988, The Current Account, Supply Shocks and Accommodative Fiscal Policy, Institutet for internationell ekonomi, Seminar paper 399. Feldstein, M. 1983, Domestic Savings and International Capital Movements in the Long Run and the Short Run, European Economic Review, 129-151. Feldstein, M. och C. Horioka 1980, Domestic Savings and International Capital Flows, Economic Journal 90, 314-329. Findlay, C.C. 1986, Optimal Taxation of International Income Flows, Economic Record 62, 208-214. Giovannini, A. 1987, International Capital Mobility and Tax Evasion, National Bureau of Economic Research, Working Paper No. 2460. Gordon, R. H. 1986, Taxation of Investment and Savings in a World Economy, American Economic Review 76, 1086-1102. Hansson, 1984, Marginal Costs of Public Funds for Different Tax Instruments and Government Expenditures, Scandinavian Journal of economics 86, 115-130. Hirdman, V. 1987, The Stability and the Interest sensitivity of Swedish Short Term Capital Flows, Research report, Ekonomiska forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm. King, M.A. 1980, Savings and Taxation. I Hughes och Heal utg., Public Policy and the Tax System. London. King, M.A. 1985, Tax Reform in the UK and US, Economic Policy 219-238. King, M.A. och D. Fullerton, utg., 1984, The Taxation of Income From Capital, University of Chicago Press. King, M.A. och Leape 1984, Wealth and Portfolio Composition: Theory and Evidence, National Bureau of Economic Research Working Paper No. 1468.

Bilaga 9 21

Kotlikoff L. 1984, Taxation and Savings: a Neoclassical Perspective, Journal of Economic Literature 22, s. 1576-1629. Lindgren R. 1986, On Capital Formation and the Effects of Capital Income Taxation. EFI, Stockholm. Obstfeld, M. 1986, Capital Mobility in the World Economy: Theory and Measurement, Carnegie-Rochester Conference Series on Public Policy 24, 55-104. Persson, M. 1988, Effekter på bostadsmarknaden av en ändring av kapitalinkomstbeskattningen, rapport till utredningen om reformerad inkomstbeskattning. Sinn H.W. 1987, The 1986 US Tax Reform and the World Capital Market, stencil, presenterad vid European Economic Associations kongrcss, Köpenhamn. Stiglitz, och Dasgupta 1971, Differential Taxation, Public Goods and Economic Efflciency, Review of Economic Studies 38, 151-174. Summers, LJ. 1986, Tax Policy and International Competitiveness, i Frenkel utg. International Aspects of Fiscal Policies. Södersten och T. Lindberg 1983, Skatt på bolagskapitaL IUI, Stockholm. Södersten och B-C. Ysander 1985, Förenklad bolagsskatt, Ekonomisk Debatt 13, 97-109. Iänzi V. 1987, Tax Reform in Industrial Countries and the Impact of the U.S. Tax Reform Act of 1986, IMF Working Paper 8761. Vredin, A. 1988, Terminsmarknaden och det privata kapitaltlödet, Kredit- och valutaöversikt 1988:4, Sveriges riksbank.

10 Bilaga

Real kapitalinkomst-

beskattning

av professor Gustaf Lindencrona

Uppdraget

Undertecknad har fått i uppdrag av inkomstskattekommittén utarbeta att ett förslag till beskattning av fysiska kapitalinkomster och personers kapitalvinster med användande av en real metod. Uppdraget omfattar således inte företagsbeskattningen. Även det när gäller företagsbeskattningen pågår emellertid ett utredningsarbete och det är när detta skrivs okänt hur slutresultatet blir. Jag kommer emellertid utföra att min utredning under den förutsättningen att företagsbeskattningen inte utformas enligt en real metod. Skälet för detta val utgångspunkt av är att en skillnad i skattemässig behandling av hushållssektorn och företagssektorn medför nya problem, inte varit behandlade som av realbeskattningsutredningen. Skulle företagsbeskattningen utformas enligt en real metod, bortfaller problemen. Jag förutsätter också att syftet med utredningen är att kapitalbeskattningen skall vara enhetlig. Det innebär däremot att förutsättningarna förenklas i förhållande till realbeskattningsutredningens förslag, eftersom det byggde förutsättningen att inkomstbeskattningen inte skulle ändras i några andra avseenden än de nödvändiga för som var att göra systemet realt. Jag förutsätter att med enhetlig kapitalbeskattning avses att en enda proportionell skattesats skall användas för alla kapitalinkomster och att den skattepliktiga inkomsten skall beräknas så likartat möjligt som för alla kapitalinkomster. För den närmare innebörden begreppet av enhetlig inkomstbeskattning hänvisar jag till skriften Enhetlig inkomstskatt, utgiven av en av SACOSR tillsatt arbetsgrupp, där jag ordförande. var Realbeskattningsutredningen, jag ledde såsom regeringen som av tillsatt särskild utredare, gav i sitt 1982 avgivna betänkande utförligt förslag ett med lagtext till hur den svenska inkomstbeskattningen skulle kunna ges en real utformning. Det finns inte någon anledning för mig i denna att utredning upprepa realbeskattningsutredningens förslag i detalj, utan jag kommer att nöja mig med att inledningsvis ge en kort sammanfattning av

20—RINK4

2 Bilaga 10

de väsentligaste inslagen i utredningens betänkande till den del det berör fysiska personers kapitalinkomstbeskattning. Vad som det däremot kan finnas anledning att beskriva är den vidare utveckling av den reala metoden följt efter det att realbeskattningsutredningen blev färdig. Framför allt som finns anledning att ta upp de invändningar, som gjorts mot realbeskattningsutredningens förslag för att se om det finns några alternativa lösningsmöjligheter. Slutligen måste de skiljaktigheter i förutsättningar som förelåg för realbeskattningsutredningen och denna utredning beaktas. Som nämnts är de viktigaste skillnaderna att kapitalinkomstbeskattningen förutsätts bli enhetlig och att företagsbeskattningen inte förutsätts vara real. Till sist en terminologisk fråga. I Skatterätt skiljer man traditionellt mellan beskattningen av kapitalinkomster och beskattningen av kapitalvinster. Det finns inte någon gemensam beteckning för dessa två inkomsttyper. Termen kapitalbeskattning har en vidare innebörd, då den dessutom omfattar förmögenhetsbeskattning samt arvs- och gåvobeskattning. Inom ñnansvetenskapen brukar däremot termen kapitalbeskattning användas som en samlande beteckning för såväl kapitalinkomstbeskattning som kapitalvinstbeskattning. I den kommande framställningen kommer jag att utgå från att som ett led i en enhetlig inkomstbeskattning alla kapitalinkomster och kapitalvinster hänförs till en och samma förvärvskälla. Det blir då nödvändigt med en gemensam beteckning för dessa inkomster. Jag kommer därför i denna framställning att använda termen kapitalinkomstbeskattning som en gemensam beteckning för alla inkomster, som beskattas i denna särskilda förvärvskälla. Det är då fråga om kapitalvinster

som f.n. beskattas som tillfällig förvärvsverksamhet, schablontaxerade fastigheter som f.n. beskattas som annan fastighet och kapitalinkomster som fn beskattas som kapital.

2 Ett realt system svenska

-

erfarenheter och förslag

2.1 Realbeskattningsutredningen

Realbeskattningsutredningen framlade sitt förslag 1982 i betänkandet Real beskattning SOU 1982:1-3. Utredningen konstaterade inledningsvis, att i den internationella debatten om skatter och inflation det var tre typer av problem, som brukade diskuteras, nämligen: Skatteskalorna vid en progressiv beskattning 2. Definitionen av skatteunderlaget 3. Effekten av att uppbörd av skatt sker under en annan tidsrymd än den för vilken skatten beräknas. Utredningens uppdrag var enligt direktiven begränsat till den andra typen av problem, dvs. de som sammanhängde med beräkningen av den beskattningsbara inkomsten. Utredningen definierade real inkomstbeskattning som en inkomstbeskattning, vid vilken alla intäkter och kostnader med användandet ett officiellt index, som mäter penningvärdets förändringar, av

Bilaga 10 3

hänförs till beskattningsårets penningvärde. Vid nominalistisk beskatten ning beaktas däremot inte penningvärdets förändringar. I den mån som intäkter och kostnader redan är uttryckta i beskattningsårets penningvärde föreligger således inte någon skillnad mellan nominalistisk och real beskattning. Det gäller normalt för det viktigaste inkomstslaget, inkomst av tjänst. Utredningen konstaterade att enorma, helt oplanerade förmögenhetsomfördelningar skett från långivare sparare till låntagare. Utredningen visade, att denna förmögenhetsomfördelning i första hand inte berodde att låntagarna gjort vinster långivarnas bekostnad utan på gällande principer för räntebeskattning. Genom höga rörliga räntor kompenserar låntagarna långivarna för inflationen. Eftersom hela den nominella räntan är skattepliktig resp. avdragsgill beskattas långivaren och medges låntagaren avdrag även för den del räntan, endast är av som en kompensation för inflationen. Det innebär, att merbeskattas och spararna låntagarna erhåller en skattesubvention. Eftersom de avdragsgilla räntorna är större än de skattepliktiga innebär det att låntagarnas vinster är större än spararnas förluster, dvs. de betalades till större delen skattebetalarna av i allmänhet. Utredningen konstaterade också att hushållens val mellan olika placeringsformer i grunden snedvreds kombinationen nominalisgenom av tisk beskattning och inflation. Realbeskattningsutredningens förslag omfattade såväl hushållssektorn som företagssektorn. Med anledning av att mitt uppdrag vid detta tillfälle endast gäller hushållssektorn, kommer redogörelsen för realbeskattningsutredningens förslag endast att omfatta denna. Realbeskattningsutredningen konstaterade inledningsvis, även att om den svenska inkomstbeskattningen i princip var nominalistisk, hade den med tiden fått vissa reala inslag. Vid införandet den eviga realisationsav vinstbeskattningen av fastigheter år 1968 infördes real beräkning den en av skattepliktiga vinsten. Efter 1953 års villabeskattningsreform beräknas intäkten av en- och tvåfamiljsfastigheter schablonmässigt viss som en procentsats av fastighetens taxeringsvärde. Eftersom fastigheter i princip omtaxerades vart femte år kom intäkten således att beräknas efter reala principer. Räntebeskattningen var emellertid rent nominalistisk. För i någon att mån förbättra spararnas situation hade emellertid särskilda sparstimulanser införts. De hade emellertid inte systematiskt inplacerats i skattesystemet. Realbeskattningsutredningens grundläggande förslag när det gäller räntebeskattningen innebär att den nominella räntan uppdelas i två delar. Den ena delen utgör kompensation för penningvärdets fall, inflationskompensationen. Den andra delen utgör det verkliga priset kredit, räntan i egentlig mening eller realräntan. Endast realräntan utgör skattepliktig inkomst resp. avdragsgill kostnad. Inflationskompensationens storlek fastställs av riksskatteverket grundval konsumentprisindex. av Utredningen skiljer tre typer av län, penninglån, indexlån och reallån. Ett penninglån är ett lån av traditionell typ med fast lånebelopp, reallån ett är ett lån, där skuldbeloppet justeras för inflationen med hjälp av samma index, som används vid beskattningen och ett indexlån är lån, där ett

4 Bilaga 10

skuldbeloppet gjorts beroende av ett annat index. Konstruktionen av reallån gör att den skattemässiga behandlingen av dem blir mycket enkel. Hela den utbetalda räntan är realränta och är helt skattepliktig avdragsgill. Indexlån behandlas däremot som penninglån, resp. dvs.. indexjusteringen läggs till räntan, som sedan uppdelas i en skattepliktig och en skattefri del. Realbeskattningsutredningen undersökte också de praktiska möjligheterna att uppdela räntan penninglånen i realränta och inflationskompensation. I de fall då långivaren eller låntagaren var ett kreditinstitut skulle det inte möta några svårigheter med redan då föreliggande datasystem för kreditinstitutet att ge sin kunder servicen av att ange räntan uppdelad de två posterna och därmed bespara dem besväret att själva göra uppdelningen. Realbeskattningsutredningen ansåg i princip att alla kapitalvinster borde beskattas helt ut. Utredningens principer för räntebeskattning medförde att kapitalvinstbeskattningen av fordringar blev synnerligen enkel eftersom inflationstal användes såväl för att fastställa den årliga skattefria samma inflationskompensationens storlek som att räkna upp anskaffningsvärdet vid realisationsvinstbeskattningen. Det innebär att någon realisationsvinstbeskattning aldrig blev aktuell för reallån. Reallånets storlek i kronor räknat motsvarade alltid det indexuppräknade anskaffningsvärdet. Inte heller vid penninglån behövde någon realisationsvinstbeskattning äga rum eftersom summan av det ursprungliga lånebeloppet och alla inflationskompensationer också alltid motsvarade det indexuppräknade anskaffningsvärdet. Genom att konsekvent använda samma inflationstal i olika sammanhang åstadkoms således en helt konsekvent behandling av löpande räntor och kapitalvinster hos både långivare och låntagare vid alla typer av län. Utredningen gjorde emellertid ett undantag från denna konsekventa metod genom att föreslå att negativa realräntor inte skulle beaktas. Därmed avsågs det fallet att den nominella räntan understeg årets inflation. Rätteligen borde spararen avdrag för skillnaden och låntagaren beskattas för den. Utredningen ansåg emellertid att en sådan princip var svår att förstå för de skattskyldiga. En sak var att dela upp en nominell ränta i två delar, en annan att säga att den var helt skattefri resp. avdragsgill men dessutom medförde ytterligare skattekonsekvenser. Utredningen beaktade därvid att det i Sverige särskilt mellan privatpersoner är synnerligen vanligt med räntefria lån eller lån till låg ränta. Utredningen ansåg, att den negativa realränta som uppkom vid låga nominella räntor och inflation kunde ses som en gåva, vilket enligt allmänna skatterättsliga principer innebar att den inte borde föranleda några inkomstskattekonsekvenser. När det gällde aktier ansåg realbeskattningsutredningen att det fanns två teoretiskt tänkbara huvudalternativ till utformning av en real beskattning. Aktieutdelningen kunde antingen ses som närmast likställd med en nominell ränta nominalräntesynsättet eller som närmast jämställd med en real ränta realräntesynsättet. Vid aktiebeskattningen var det önskemålet om största möjliga skattemässiga neutralitet mellan olika placeringsformer som trädde i förgrunden. Problemet med förmögenhetsförskjutningar

Bilaga 10 5

mellan långivare och låntagare var självfallet inte aktuellt. Nominalräntesynsättet innebar, att den skattepliktiga aktieutdelningen minskades med ett avdrag för årets inflation. I den mån utdelningen översteg den årliga inflationen beskattades den. Om den inte gjorde det blev den obeskattad. Vid aktievinstbeskattningen ansågs aktieägarna redan kompenserats för inflationen genom att utdelningen helt eller delvis lämnats obeskattad. Någon indexuppräkning av anskaffningsvärdet var därför inte motiverad. Realräntesynsättet innebar att aktieutdelningen i sin helhet beskattades hos mottagaren. Eftersom inflationen inte beaktades vid den löpande beskattningen fick det ske vid realisationsvinstbeskattningen. Anskaffningskostnaden måste då indexuppräknas. Utredningen ansåg att fördelarna med realräntesynsättet övervägde. Realisationsvinstbeskattningen vid aktiens avyttring blev p.g.a. indexuppräkningen av anskaffningsvärdet lägre, vilket minskade inlåsningseffekterna. Det blev också lättare att avskaffa dubbelbeskattningen av aktieutdelningar genom att införa ett skatteavräkningssystem l’avoir fiscalsystem, eftersom ett sådant förutsatte att mottagen utdelning var skattepliktig hos aktieägaren. För fåmansföretagsägare skulle det inte spela någon roll vid inkomstbeskattningen om vinsten togs ut som lön eller som utdelning. Eftersomrealbeskattningsutredningenävenutformatföretagsbeskattningen enligt reala principer, kom utdelningen att tas av en vinst, som redan beskattats realt. Realbeskattningsutredningens förslag till räntebeskattning innebar att egnahemsbeskattningen mer kom att överensstämma med 1953 års principer än vad som senare blivit fallet. En realt beräknad intäkt schablonintäkten kom att ställas mot ett realt beräknat avdrag realräntan. De tillägg till lagstiftningen som skett under årets lopp i syfte att förhindra att särskilt villaägare med större fastigheter skulle göra alltför stora vinster p.g.a. den nominalistiska räntebeskattningen vid inflation kunde saklöst utgå. Det gäller exempelvis den progressiva skalan för schablonintäktens beräknande och begränsningen av rätten att uppräkna anskaffningsvärdetvidrealisationsvinstbeskattningen.Videgnahemsbeskattningen tas således enligt realbeskattningsutredningens förslag 2 % ett av rullande taxeringsvärde upp som intäkt. Från denna intäkt får avdrag göras för tomtsrättsavgäld och realräntan lån, som upptagits för fastigheten. Vid realisationsvinstbeskattningen uppräknas anskaffningsvärdet för inflationen. Vad beträffar bostadsrätter var utredningens grundläggande uppfattning att samma principer borde tillämpas som för fastigheter, vilket underlättades av att realbeskattningsutredningen ansåg att samma principer borde tillämpas vid realisationsvinstbeskattningen av fastigheter och aktier. Realisationsvinstbeskattning av lösöre ansåg utredningen inte fylla någon praktisk funktion och kunde därför avskaffas efter ett tvåårigt innehav. När det gäller realisationsförluster ansåg realbeskattningsutredningen att de borde beräknas realt samma sätt realisationsvinster. som Utredningen ansåg dock att själva realisationsprincipen medförde ett problem, nämligen att den skattskyldige kan skjuta upp beskattningen av

6 Bilaga 10

realisationsvinsterna men ta hem realisationsförlusterna ögonblickligen. Utredningen ansåg därför att övervägande skäl talade för att avdrag för underskott i tillfällig förvärvsverksamhet endast borde ske mot realisationsvinster sex år framåt i tiden. Utredningen diskuterade också om några internationellt-skatterättsliga problem skulle uppkomma om real beskattning infördes i Sverige medan

de flesta länder i världen men inte alla hade ett nominalistiskt system.

De flesta frågeställningarna hänförde sig emellertid till företagsbeskattningen. Den stora svenska utlandsupplåningen gjorde det dock angeläget att särskilt beakta de internationellt- skatterättsliga effekterna av utländska lån vid införandet av real beskattning. Den omständigheten att avdragsrätten i Sverige för låntagarna begränsades till realräntan innebar inte utan vidare att skatteplikten för en utanför Sverige bosatt långivare begränsades till realräntan. Till denna del kunde således en internationell dubbelbeskattning uppkomma. Antalet utlandslån med privata hushåll som låntagare är dock synnerligen begränsat, varför problemet inte framstod som allvarligt. I motsatt fall dvs. om i Sverige bosatta personer lånade ut pengar till personer bosatta i utlandet, erhöll sannolikt de senare avdrag för hela räntan fastän den svenske långivaren endast beskattades för realräntan. Inte heller detta problem framstod som alltför allvarligt, särskilt mot bakgrund av att i många länder ränteavdragsrätten redan begränsats eller avskaffats. Den svenske långivaren har knappast anledning att låna till utländska låntagare om han inte får en högre ränta och det oberoende av hur den beskattas hos låntagaren. Det verkliga problemet vid räntebetalningar över gränserna ligger ett annat plan, nämligen möjligheten att kontrollera deklarationsskyldighetens fullgörande.

2.2 Vinstdelningsskatten

Genom riksdagens beslut 1983 infördes i Sverige en ny skatt, där det skattepliktiga beloppet beräknades enligt en real metod, Vinstdelningsskatten. Skattskyldiga blev endast proportionellt beskattade subjekt, nämligen svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. Vinstdelningsskatten träffar således en annan grupp skattskyldiga än dem, som berörs i denna utredning. Den är emellertid av intresse även i detta sammanhang p.g.a. sin konstruktion. Vinstdelningsskattens utformning har dikterats av ett antal olika önskemål, varav önskemålet att genom en real vinstberäkning en mer rättvisande skattebas bara är ett. Skattens utformning är exempelvis dikterat av vinstdelningssyftet inga Annellavdrag och av önskemålet om en vidare skattebas lagerreserven återförs. Ur real synvinkel är sättet att behandla fordringar och skulder av särskilt intresse. Enligt vinstdelningslagen mäts den allmänna prisutvecklingen med en på konsumentprisindex grundad indexserie. Med denna som grund fastställs ett inflationstal som uttrycket förhållandet mellan beskattningsårets prisläge och prisläget under föregående år. Den faktiska nominella vinsten skall enligt lagen minskas med ett inflationsavdrag, som beräknas som in-

Bilaga 10 7

flationstalet multiplicerat med lagrets värde, inventariernas skattemässiga restvärde och företagets monetära tillgångar vid beskattningsårets ingång. Den faktiska nominella vinsten skall ökas med ett belopp motsvarande inflationstalet multiplicerat med de monetära skulderna vid beskattningsårets ingång. Det sker således inte någon uppdelning räntor i av inflationskompensationsdel och realräntedel. Istället upptas de nominella räntorna helt som intäkt, resp. avdras som kostnad. Inflationen beaktas istället genom en korrigeringspost inflationsavdrag tillägg beräknat resp. som inflationstalet multiplicerat med fordringarnas resp. skuldernas totalbelopp. Effekten blir således att även negativa realräntor beaktas. Har ett företag en räntelös fordran erhåller man avdrag för dess minskning i värde genom inflationen.

2.3 SACO-gruppens förslag Enhetlig inkomstskatt

I SACO-gruppens förslag är kapitalinkomstbeskattningen såväl enhetlig som real. Den långt drivna enhetligheten utnyttjas medvetet för av gruppen att åstadkomma långt gående förenklingar i ett system, är konsekvent som realt. Enhetligheten, som bildar förutsättningen för förenklingarna består i att alla skattskyldiga behandlas lika. Det sker dels att alla genom kapitalinkomster även kapitalvinster beskattas med en proportionell 50 %-ig skattesats, vilket är lika mycket som den högsta skattesatsen för fysiska personers arbetsinkomst. Alla fysiska och juridiska görs personer skattskyldiga och alla kapitalinkomster helt skattepliktiga. Räntebeskattningen är i förslaget helt real, dvs. alla räntor uppdelas i en inflationskompensationsdel och en realräntedel. Endast realräntan är skattepliktig resp. avdragsgill. Det enhetliga systemet möjliggör nu följande förenklingar. Även under nuvarande förhållande vore det möjligt att föreskriva att låntagaren skulle innehålla källskatt för långivarens del samma sätt arbetsgivare som en innehåller källskatt arbetstagarens lön. Det är emellertid vid en progressiv beskattning omöjligt att källskatten att överensstämma med långivarens slutliga skatt, eftersom utbetalaren inte kan känna till dennes inkomst- och därmed skatteförhållanden. Situationen ändras emellertid om skattesatsen är 50 % för alla. Det är då möjligt att exakt bestämma källskattens storlek. Den blir i ett realt system hälften bruttoräntan av minus årets inflation. Det är således möjligt att vid proportionell en skattesats göra källskatten definitiv eftersom preliminär och slutlig skatt kommer att överensstämma. Den proportionella skattesatsen möjliggör emellertid ytterligare förenklingar. Låntagaren är inte bara skyldig att dra källskatt räntan för långivarens räkning enligt förslaget han har också rätt till avdrag för räntekostnaden. Eftersom skattesatsen är 50 % innebär det att värdet av avdraget blir exakt hälften av bruttoräntan minus årets inflation, dvs. exakt så mycket som den källskatteinbetalning låntagaren skall göra för långivarens räkning. Låntagaren har således skatteskuld en till staten källskatten och en skattefordran staten värdet av avdragsrätten exakt samma belopp. Det är då en onödig omgång att betala in källskatten

8 Bilaga 10

och genom senare skatteminskning ut värdet av ränteavdraget. De kan kvittas mot varandra. Någon skattebetalning behöver aldrig ske. Inte heller behöver något avdrag yrkas vid deklarationen. Det enda som behöver ske är att låntagaren minskar sin bruttoräntebetalning till långivaren med det innehållna skattebeloppet, som är hälften av bruttoräntan minus årets inflation. Som framgår av resonemanget blir kvittningen lika lätt att utföra om räntebeskattningen utformats enligt reala som nominalistiska principer eftersom den dragna källskatten och värdet av ränteavdraget alltid är lika stort. En real räntebeskattning blir således inte mer komplicerad än en nominalistisk. Däremot är det en nödvändig förutsättning att långivaren är skattskyldig för ränteinkomsten och att låntagaren har rätt till avdrag för den. I förslaget Enhetlig inkomstskatt drivs emellertid förenklingen ytterligare ett steg. Låntagaren behöver inte ens beräkna hur mycket han skall minska den överenskomna bruttoräntan, som han skall betala till långivaren. Räntenivån kommer under vissa förutsättningar att anpassa sig efter den ovan beskrivna skatteeffekten. Det sammanhänger med beskattningen av utlandsräntorna. Om en i Sverige bosatt person lånar ut pengar till en i utlandet bosatt person finns det inte någon svensk avdragsrätt hos låntagaren att kvitta långivarens skattskyldighet emot. Den svenske långivaren måste därför beskattas för 50 % av realräntan lånet. Om en i Sverige bosatt person däremot lånar utomlands finns det inte någon skattskyldighet hos den i utlandet bosatte långivaren att kvitta värdet av ränteavdragsrätten mot. Ränteavdrag måste således få göras. Under förutsättning av att kapitalrörelserna blir fria bör därför räntenivån i Sverige understiga den internationella med ett belopp motsvarande halva realräntan. Skulle exempelvis den svenska räntenivån ligga högre lönar det sig att låna utomlands och placera pengarna i Sverige. Vid en internationell räntenivå 10 % och en svensk inflation 4 % är realräntan således 6 %. Den svenska räntenivån blir då 7 %, dvs. inflationskompensationen 4 % samt 50 % av realräntan, dvs. 3 %. Skulle räntenivån av någon anledning bli 8 % i Sverige, lönar det sig uppenbarligen att låna utomlands till 10 %. Lånekostnaden reduceras i det fallet grund av ränteavdragsrätten med halva realräntan och blir 7 %. En 8 %räntenivå i Sverige kan inte då upprätthållas. Räntebeskattningen är således i Enhetlig inkomstskatt alltid real. Däremot finns det olika förenklingsnivåer. Under förutsättning av enhetlighet alla skattesubjekt skattskyldiga, alla räntor skattepliktiga, proportionell skattesats uppnås en förenkling som avskaffar alla skattebetalningar, men som medför att långivarna får räkna ut hur mycket deras räntebetalningar till långivarna skall minskas p.g.a. den innehållna skatten. Vid fria kapitalrörelser behöver inte ens denna beräkning utföras. För Enhetlig inkomstskatt var det angeläget att avskaffa dubbelbeskattningen av aktiebolag för att förstärka hushållens relativa position som aktiesparare. Enhetlig inkomstskatt omfattade både företagsbeskattning och fysiska personers inkomstbeskattning. Eftersom samma proportionella skattesats 50 % användes såväl vid bolagsbeskattningen som vid kapital-

Bilaga 10 9

inkomstbeskattningen var det möjligt att lägga hela beskattningen hos företagen utan behov av någon ytterligare beskattning av aktieägaren vid utdelning. Här uppkom således en ytterligare förenkling. Däremot innebär förslaget inte någon förenkling av kapitalvinstbeskattningen. En sådan kunde visserligen motiveras av den effektiva beskattningen av företagsvinsterna, som också föreslås. Om företagen inte kan fungera som sparbössa för obeskattade vinster försvinner ett starkt motiv för aktievinstbeskattning, särskilt som nuvarande möjligheter till obegränsade ränteavdrag också föreslogs avskaffad. Aktievinstbeskattningen skulle således kunna helt avskaffas. Förslagsställarna fann det trots detta alltför riskabelt att lämna en lucka i skattesystemet där förväntningar om framtida inkomster kan omvandlas till kapitalvinster som inte beskattas s. 57. Därför föreslogs att alla aktievinster skall beskattas, men att avdrag skall ges med det indexuppräknade anskaffningsvärdet. För att förhindra dubbelbeskattning måste också avdrag ske för i bolagen kvarhållna beskattade vinstmedel. Beräkningarna för de skattskyldiga underlättas av att riksskatteverket skulle i uppdrag att regelbundet publicera uppgifter om de medgivna avdragen. Den enhetliga utformningen av inkomstbeskattningen möjliggör en kraftig förenkling och effektivisering av villabeskattningen. Eftersom den progressiva schablonen inte fyller någon funktion i ett system, där avdragsrätten för räntor begränsats till realräntan, kan den avskaffas. Vid en schablon på 2 % och en proportionell skattesats av 50 % blir hela villabeskattningen förenklad till att bli en skatt 1 % av fastigheternas taxeringsvärde, en uppgift som är lätt tillgänglig i fastighetsregistren. Realisationsvinstbeskattningen föreslås däremot ske efter nuvarande principer, men med avskaffande av nuvarande begränsningar i rätten att uppräkna anskaffningsvärden.

2.4 LO:s förslag Skatt efter förmåga

I sin 1987 framlagda skrift Skatt efter förmåga presenterar LO:s skatteutredare ett förslag till kapitalinkomstbeskattning som är såväl enhetligt som realt. I kapitlet En likformig real beskattning anges målsättningen: Vi måste finna ett system som

a tar hänsyn till inflationen,

b fungerar likformigt över tid inkomst- och avdragssidan,

c varken tar ut för mycket eller för litet i skatt.

En konsekvent real beskattning med minsta möjliga schabloniseringar förefaller vara det system som bäst kan kombinera stabilitet och rättvisa 21. LO-utredarna föreslår att hela kapitalinkomstbeskattningen utformas efter reala principer. Som nämnts ställer sig utredarna kritiska till olika typer av schabloniseringar. När det gäller ränteavdragen förordar man dock en viss schablonisering. Skälet är att man i en konsekvent real beskattning utom när det gäller reallån inte kommer att kunna förutse sina faktiska räntekostnader, eftersom man inte vet i förväg hur stor inflationen kommer

10 Bilaga 10

att bli och därmed hur stor del av räntan som kommer att vara avdragsgill. Utredarna föreslår därför som huvudprincip att avdrag endast medges för reala räntor, men att varje person får rätt att för de första två basbeloppen 48.000 kr år 1987 i ränteutgifter schablonmässigt beräkna inflationskompensationen till en tredjedel av ränteutgiften. Vid en låneränta 12 % blir således den schablonmässigt beräknade inflationskompensationen 4 %. Är inflationen högre blir således schablonen för generös. Utredarna anser därför att den bor skärpas, om inflationen varaktigt skulle stiga till 70talsnivå igen. För den del av räntan som överskjuter två basbelopp medges avdrag endast för realräntan. Vad gäller ränteinkomster förordas inga schabloniseringar utan en ren real beräkningsmetod. LO-utredarna framhåller att bankerna bör lämna räntebesked som dels som idag talar om vad man får i ränta från banken, dels talar om vilken lägre ränta man skall ta upp i deklarationen. Utredarna framhåller att de med mer komplicerade penningaffärer, där man tycker det är svårt att räkna ut vilken ränta man haft, man alltid kan beräkna inflationskompensationen på den lägsta kapitalbehållningen under året. När det gäller aktievinster framhåller LO-utredarna att det finns faktiska problem med att införa en real aktiebeskattning, men att de sammanhänger mer med nuvarande sätt att beräkna aktievinster än med den reala metoden. Det är i praktiken omöjligt att hålla reda de genomsnittliga anskaffningsvärdena gamla aktier med hänsyn till teckningsrätter som ibland sålts, ibland utnyttjats m.m. Utredarna förespråkar därför en portföljmodell av den typ som utformats av kapitalvinstkommittén SOU 1986:37. Man anser att den mest realistiska portföljmodellen är den, där man får betala en viss skatt varje gång man gör en försäljning, allt under förutsättning att man gjort vinst hela sitt aktieinnehav. Realisationsvinstbeskattningen bostadsrätter föreslås också beräknas realt liksom småhus. För obligationer och skuldebrev förordas en nominell vinstberäkning. För kapitalvaror förordas nuvarande principer. LO-utredarna anser, att den latenta skatteskulden en tillgång bör betalas var gång den byter ägare eller när ägaren flyttar utomlands. Om så sker och under förutsättning av att en fullständig real beskattning införs, föreslås att arvs- gåvo- och förmögenhetsskatten avskaffas. Skattesatsen i förslaget görs enhetlig. En proportionell skattesats 60 % införs alla reala kapitalinkomster. Alla kapitalinkomster sammanförs till samma inkomstkälla. Grundavdrag får inte utnyttjas mot kapitalinkomster. Underskottsavdrag i förvärvskällan kapital får inte utnyttjas mot andra inkomster. Enda undantaget utgör avdraget för räntor upp till två basbelopp. Det kan omvandlas till en skattereduktion en tredjedel av beloppet, som får dras även från sådan skatt som utgår på arbetsinkomster.

Bilaga 10 11

3 Ett realt system utländska erfarenher

—

och förslag

3.1 Läget vid realbeskattningsutredningens tillkomst

I betänkandet Real beskattning SOU 1982:1 lämnas i kapitel 4 en redogörelse för skattelagstiftningen i två länder, som infört en fullständig real beskattning, nämligen Brasilien och Island. P.g.a. den både geografiska och kulturella närheten till Island är redogörelsen för den isländska skattelagstiftningen särskilt utförlig. För en mer utförlig redogörelse för skattelagstiftningen i Brasilien och Island och skälen för införandet av den reala beskattningen hänvisar jag till SOU 1982:1. I detta sammanhang ger jag endast en kortfattad beskrivning av reglerna, som är av särskilt intresse för denna utredning, dvs.. de som berör fysiska personers kapitalinkomster. För både Brasilien och Island gäller att det finns en fullständig och konsekvent real företagsbeskattning. När det gäller hushållsbeskattningen har man dock förenklat systemet. I Brasilien utgör indextillägg fordringar, vars nominella värde uppräknas med index, inte skattepliktig inkomst. På en del andra fordringar utgör endast viss del av räntan skattepliktig intäkt. Fordringar och skulder är dock i allmänhet indexreglerade. Fondaktier är vidare skattefria till den del de motsvarar den ökning av ett företags egna kapital, som svarar mot inflationen. På Island har man ansett att räntorna i stort sett motsvarat inflationstakten, dvs.. att realräntan har utgjort endast en obetydlig del av bruttoräntan. Intäktsräntor har därför gjorts skattefria. Vad beträffar kostnadsräntor har avdragsrätten avskaffats med undantag för lån som upptagits för förvärv av eget hem. Där har ett avdrag medgivits med 36250 NIsl Kr för ensamstående och 72500 NlslKr för gifta vid 1981 års taxering. Avdragsrätten är emellertid av begränsat värde, eftersom skattskyldig utan annat avdrag beviljas ett schablonavdrag uppgående till 10 % av löne- 7 intäkten. För de flesta skattskyldiga är det mer lönande att använda sig av schablonavdraget än ränteavdraget. Kapitalvinster beskattas realt. Även här finns emellertid undantag för egna hem. Eget hem som säljaren innehavt i minst fem år beskattas inte om säljaren vid avyttringen inte äger bostäder som är större än 600 kubikmeter 1.200 för äkta makar. Det föreligger således vissa olikheter, när det gäller beskattningen av företagssektorn och hushållssektorn. Problemet vart en viss skuld skall hänföras tycks man i praktiken ha löst genom att ta situationen då den reala beskattningen infördes som utgångspunkt 1980 och 1981 års taxeringar. Var en skuld då hänförlig till hushållssektorn anses den ha förblivit det. Vad beträffar nya skulder fördelas de efter de investeringar som gjorts under året. Har en rörelseidkare under beskattningsåret förvärvat ett eget hem men inte gjort några nämnvärda investeringar i rörelsen anses under året upptagna lån som hushållsskuld.

12 Bilaga 10

3.2 Treasury I

Den amerikanska skattereformen föregicks av ett omfattande förarbete. Det första förslaget ofta kallat Treasury som publicerades av finansdepartementet i november 1984, och som innehöll departementets synpunkter hur skattereformen borde se ut, var utformat efter reala principer. Det gällde även fysiska personers kapitalinkomstbeskattning. Ett undantag gjordes emellertid för ett eget hem per hushåll, då presidenten i valrörelsen uttryckligen lovat att villaägarnas ränteavdrag skulle lämnas helt orubbade. Vad beträffar räntebeskattningen förverkligades kombinationen av full avdragsrätt för villaägarnas räntor och real beskattning tekniskt genom att ränteavdrag villalån fick ske först. Därefter beräknades nettot av ränteintäkter och räntekostnader med undantag för räntorna villalån. Om nettot var positivt upptogs den reala delen till beskattning. Var nettot däremot negativt skuldräntorna större än tillgångsräntorna medgavs fullt avdrag för de första $ 5000. För resten medgavs avdrag endast för den reala delen. Den reala delen av ränteintäkter reso. räntekostnader beräknades med utgångspunkt från att realräntan var 6 %. Inflationen fastställdes med konsumentprisindex som grund. Den beräknade nominella räntan utgjordes av den 6 %-iga realräntan samt årets inflation. Den skattepliktiga resp. avdragsgilla reala delen av räntan beräknas som förhållandet mellan realräntan å ena sidan och den nominella räntan å andra sidan. Om inflationen är 4 % blir således den reala delen av räntan 60 % 6:4 + 6. Kapitalvinster beskattades enligt Treasury I realt. Hela vinsten upptogs till beskattning. Anskaffningsvärdena inflationsuppräknades med ett index som byggde konsumentprisindex. Vid gåvor övertog förvärvaren givarens anskaffningsvärden. Fordringar realisationsvinstbeskattades nominellt, då inflationen här beaktades vid den löpande räntebeskattningen. Dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster ansågs medföra olägenheter. Av statsñnansiella skäl föreslogs den dock endast undanröjd till hälften, genom avdrag hos det utbetalande bolaget.

3.3 Kapitalvinstbeskattningen i den australiska

skattereformen

Den omfattande och grundliga skattereformen i Australien har tilldragit sig stor internationell uppmärksamhet. Den innebär bl.a. en betydande sänkning av skattesatserna för fysiska personer; till 24 % som lägst och 49 % som högst. Högsta skattesatsen var tidigare 60 %. Skattesatsen för bolag har höjts till 49 % samtidigt som dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster avskaffats. Skattebasen har vidgats betydligt. Av särskilt intresse i detta sammanhang är att en real kapitalvinstbeskattning införts. Kapitalvinster beskattas helt men med indexuppräkning av anskaffningsvärdena. De nya reglerna tillämpas endast tillgångar som förvärvats efter 20 september 1985 i syfte att undvika retroaktiva effekter.

Bilaga 10 13

De skattskyldiga beskattas till de vanliga skattesatserna. Beskattning sker vid avyttring, även tvångsvis sådan såsom expropriation. Vid gåva beskattas givaren. Vid dödsfall anses däremot arvs- eller testamentstagaren har övertagit den avlidnes anskaffningsvärde. Alla tillgångar omfattas av kapitalvinstbeskattningen med undantag av den skattskyldiges huvudsakliga bostad, som kan avyttras skattefritt. Äger den skattskyldige ett hem, som varit hans huvudsakliga bostad endast under en viss del av innehavstiden, proportioneras försäljningsintäkten en skattepliktig och en skattefri del. Indexuppräkning sker med ett index som publiceras varje kvartal med konsumentprisindex som grund. Några åtgärder i syfte att förenkla användandet av den reala metoden vid aktievinstbeskattningen har inte ansetts erforderliga.

3.4 Förslag till ny kapitalinkomstbeskattning i Finland

Som ett led i det pågående reformarbetet skatteområdet i Finland har ett förslag till reform av fysiska personers inkomstbeskattning det finländska statsrådets regeringens uppdrag utarbetats av professor Edward Andersson. Före presentationen av förslaget skall jag som bakgrund lämna en kortfattad beskrivning av nu gällande regler för beskattningen av fysiska personers kapitalinkomster i Finland. Räntor som fysiska personer erhåller insättningar i s.k. depositionskonton är helt skattefria. Övriga räntor är fullt skattepliktiga. Effekten har naturligtvis blivit att det är de skattefria kontona som används. Avdragsrätten för räntor är begränsad. Det maximala avdraget är 25.000 FIM för ensamstående eller för äkta makar gemensamt: Så stora avdrag för endast göras om lånet varit erforderligt för att förvärva en bostadsfastighet den skattskyldige. För andra räntor medges avdrag med högst 10.000 FIM. Det sammanlagda avdraget får dock överskrida 25.000 FIM. - Realisationsvinstskattereglerna visar betydande likhet med de som en gång rådde i Sverige. Oneröst förvärvade tillgångar beskattas om de avyttras inom en femårsperiod. För fastigheter är gränsen istället 10 år, men efter fem år sker en nedtrappning av den skattepliktiga vinsten med en femtedel varje år. Ingen realisationsvinstskatt uttas dock vid avyttring av fastighet som den skattskyldige ägt och bott i minst ett år. Vid avyttring av tillgång som annars inte skulle vara föremål för beskattning uttas dock en särskild skatt 20 %, som överstiger en miljon FIM. Anskaffningsvärdet får i detta fall schablonmässigt beräknas till 50 %. Fysiska personer beskattas för erhållna aktieutdelningar. Det utbetalande bolaget erhåller dock ett avdrag 60 % av aktieutdelningen. Prof. Andersson konstaterar inledningsvis i sin utredning att han erhållit direktiv att räntor vissa konton, s.k. sedvanliga depositionskonton, även i fortsättningen skall vara skattefria. En särskild kommission arbetar att definiera detta begrepp. Frågan var därför hur övriga intäktsräntor skall beskattas. Det gäller såväl de som tidigare var skattefria som de som var helt skattepliktiga. Prof. Andersson föreslår här att de beskattas realt eftersom de inte åtnjuter något inflationsskydd. Genom denna reform

14 Bilaga 10

skulle man också i normalfallet uppnå att räntan efter skatt de realt beskattade kontona skulle ge deponenterna en bättre avkastning än de skattefria lågräntedispositionerna. Räntan dessa är tydligen mycket låg. Obegränsade ränteavdrag är dock medgivna i Finland om lånet upptagits för att förvärva kapitalinkomster som exempelvis aktieutdelningar. Prof. Andersson föreslår att avdragsrätten begränsas så att avdrag aldrig får ske med högre belopp än motsvarande kapitalinkomster. En förutsättning för utredningen har varit att dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster skall helt elimineras. Prof. Andersson föreslår att det konsekvent sker inom ramen för ett skatteavräkningssystem avoir fiscal. Det s.k. förmögenhetsinkomstavdraget ett sparavdrag skulle då kunna avskaffas. När det gäller avdragsrätten för räntor föreslås i första hand att maximibeloppct när det gäller bostadsräntor sänks till 15.000 FIM för ensamstående. Beloppet för makar föreslås vara oförändrat 25.000 FIM. Avdragsrätten för andra räntor föreslås däremot helt avskaffad, med undantag för studielåneräntor, som fortfarande föreslås vara avdragsbara upp till 10.000 FIM per person. Vad det gäller kapitalvinstbeskattningen anser prof. Andersson att den sammanhänger med förmögenhetsbeskattnin Ur skatteförmåge- synvinkel finner han starka skäl att ersätta förmögenhetsbeskattningen med en skärpt kapitalvinstbeskattningen. Det gäller då i första hand att höja den 20 %iga skattesatsen som f.n. utgår sådana kaitalvinster som inte träffas av annan realisationsvinstbeskattning.

4 Fördelarna med ett realt system

- en

sammanfattning

Den grundläggande fördelen med ett fullständigt realt system av det slag som föreslogs av realbeskattningsutredningen och Treasury I är att det är neutralt till inflationstakten. I förhållande till ett nominalistiskt system innebär det att spararna inte förlorar inflationen och låntagarna inte vinner inflationen. Det innebär också att företag inte beskattas för skenvinster, dvs. vinster som enbart uppkommit genom en inflationistisk prisökning företagets tillgångar. Ett realt system innebär också att den eventuellt olika behandling som skattemässigt kan tänkas föreligga mellan olika placerings- och investeringsalternativ inte förstoras vid inflation. Det innebär också minskade inlåsningseffekter av realisationsvinst- beskattningen, eftersom en nominalistisk beskattning av realisationsvinster innebär en beskattning av skenvinster, som innebär att säljaren efter skatt får mindre kvar att skaffa nya tillgångar för. Ett realt system är också hållbarare i den meningen, att det inte som vid ett nominalistiskt system blir nödvändigt att med allehanda speciallagstiftning, som exempelvis skattefria sparkonton, dämpa de värsta effekterna som ett nominalistiskt system åstadkommer vid inflation. Eftersom specialregler alltid ger upphov till möjligheter till skattearbitrage medför ett fullständigt realt system att sådana möjligheter inte uppkommer.

Bilaga 10 15

Medges obegränsade ränteavdrag ligger det naturligtvis nära till hands för de skattskyldiga att låna och dra av räntan och sedan placera de upplånade medlen skattefria sparkonton. Vid inflation är det endast ett realt system som medger en konsekvent uppbyggnad av inkomstskattelagstiftningen. Det faktum att företagen inte beskattas för skcnvinster medför naturligtvis att mer medel stannar i företagen och att det blir lättare för dem att upprätta sin produktionskapacitet. Viktiga konsekvenser av att spararna inte missgynnas och låntagarna inte gynnas är att det blir mer lönsamt att spara och mindre lönsamt att låna, allt i jämförelse med ett nominalistiskt system vid inflation. Eftersom det låntagarna vinner vid nuvarande system och inflation är avsevärt mer än vad spararna förlorar totalt, innebär ett fullständigt realt system en kraftig ökning av inkomsterna till stat och kommun. Ett realt system vidgar således skattebasen. Under förutsättning att någon ytterligare ökning av skattetrycket inte är önskvärt innebär det att införandet av ett realt system ger möjlighet till sänkning av skattesatserna. Ett realt system medför också den fördelen att den avvägning av olika intressen som riksdagen gjort vid skattelagstiftningens tillkomst och som bygger förutsättningen av ett oförändrat penningvärde inte förändras av inflationen. Kombinationen av inflation och nominalistisk beskattning leder till att utvecklingen skenar iväg ett okontrollerat sätt. De effekter som uppkommer har veterligen inte någon debattör i efterhand bedömt som önskvärda. En fördel av ett realt system, som man kan beteckna som politiskpsykologisk, är att det förhindrar att stora och viktiga väljargrupper gör vinster inflationen. Rimligen bör det vara så att om viktiga väljargrupper inte vinner något inflationen det bör vara avsevärt lättare att gehör för inflationsbekämpande ekonomisk- politiska åtgärder. Om införandet av reala beräkningsmetoder dessutom kombineras med att kapitalinkomstbeskattningen görs enhetlig proportionell skattesats, alla inkomster och alla skattskyldiga likabehandlas uppkommer ytterligare fördelar. Möjligheterna till skattearbitrage minskar än mer och skattesystemet blir helt neutralt till olika placeringar och investeringformer. Betydande förenklingar går att genomföra.

5 Problem med ett realt

systern

Den omfattande debatt som följt realbeskattningsutredningens betänkande i Sverige liksom den debatt som förts utomlands om real beskattning visar mycket tydligt att det framför allt är ett problem som det reala systemet anses medföra, nämligen likviditetsproblem för villaägare och andra med starkt lånefinansierat boende. Problemet består i att Villaägaren vid inflation är tvungen att betala de starkt stigande räntor, som inflationen medför. Vid real beskattning minskar avdragsrätten, vilket ökar boendekostnaden. Villaägaren kompenseras visserligen normalt av en motsvarande prisstegring sin villa, men den nominella vinsten får han inte någon

16 Bilaga 10

glädje av förrän villan avyttras. Den reala beskattningen medför därför en likviditetspåfrestning. Likviditetsproblemen för villaägarna var en huvudfråga för realbeskattningsutredningen, som ägnade en stor del av betänkandet Real beskattning åt denna fråga. Den lösning, som realbeskattningsutredningen förordade var att villaägare och andra fastighetsägare skulle erbjudas reallån i stor skala. Ett reallån är ett lån, där lånesumman uppräknas med samma index som används vid beskattningen, dvs. konsumentprisindex. I fast penningvärde är lånesumman således oförändrad. Reallånet kan också beskrivas så att den icke- avdragsgilla inflationskompensationen årligen får läggas till skuldbeloppet. Den behöver icke omedelbart betalas och amorteras således i samma takt som lånet i övrigt. Remissyttrandena och den efterföljande debatten visade att reallånen väckte en del farhågor, avsevärt fler än den reala beskattningen. Jag avser inte att i detta sammanhang in frågan om de är välgrundade eller ej. I stället kommer jag att undersöka ett annat problem. Är det möjligt att ge villaägare och bostadsrättsinnehavare rätt att dra av hela den nominella räntan men tillämpa ett realt system i övrigt Den begränsning, som skett av utredningsuppdraget till fysiska personers kapitalinkomstbeskattning, aktualiserar ett annat problem. Är det möjligt att använda en real metod för fysiska personers kapitalinkomstbeskattning i kombination med en nominalistisk företagsbeskattning Det beror tydligen om det är möjligt att avgränsa företagssektorns inkomster från hushållssektorn. Det har alltid ansetts vara ett problem, när det gäller enskilda företagare och fåmansföretag. Jag avser att försöka belysa detta problem. En närliggande frågeställning är hur aktievinstbeskattningen skall utformas. Just denna punkt har ett realt system ansetts vara komplicerat. Som LO-utredarna påpekar i Skatt efter förmåga är det inte den reala metoden i sig själv som ger upphov till dessa svårigheter utan att den reala beräkningen av aktievinster bygger nuvarande regler, vilka är orimligt komplicerade. Beträffande förslaget i Enhetlig inkomstskatt kan dessutom tilläggas, att det bygger tanken att dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster skall avskaffas genom att hela beskattningen av bolagsvinster förläggs till företagen. Det var därför nödvändigt att förhindra dubbelbeskattningen vid aktievinstbeskattningen, vilket medförde vissa komplikationer. Jag avser att vid detta tillfälle diskutera en radikal förenklingsmöjlighet, nämligen att i princip avskaffa aktievinstbeskattningen. Det är dock inte möjligt, när det gäller fåmansföretag, eftersom det skulle medföra stora möjligheter att omvandla beskattade arbetsinkomster till skattefria aktievinster. Frågan är då om det är möjligt att skilja aktier i fåmansföretag och aktier i andra företag. Jag kommer därför att försöka belysa frågan. Realbeskattningsutredningens förslag beträffande räntebeskattningen innebar att negativa realräntor inte skulle beaktas. Denna uppfattning kritiserades, huvudsakligen för att det ansågs ge upphov till problem vid företagsbeskattningen. Frågan är därför mindre aktuell i denna utredning. Möjligheten att beakta negativa realräntor sammanhänger med vilken

SOU 1989::33 Bilaga 10 17

modell man väljer för utformningen av den reala kapitalinkomstbeskattningen. Jag kommer därför att diskutera frågan om de negativa realräntorna i ett första avsnitt, där olika modeller för real kapitalinkomstbeskattning presenteras.

5.1 Behandlingen negativa realräntor

av

5.1.1 Skäl för och emot att beakta negativa realräntor Realräntan blir negativ, om inflationen är större än räntan. Är räntan 5 % och inflationen 8 % blir realräntan 3 %. Skälet för att beakta negativa realräntor är synsättet att vid en real beskattning bör hänsyn tas till den förlust spararen gör vid inflationen. Förlusten i vårt exempel är onekligen 8 % av sparkapitalet. Ett annat synsätt motiverar att negativa som realräntor inte beaktas är att ta den nominella utgångspunkt räntan som och se den som sammansatt av två delar, priset kredit och kompensation för inflationen. Eftersom man inte kan dela än vad finns upp mer som tillgängligt, nämligen den betalade räntan, blir negativ realränta inte en skattemässigt beaktad. Det beror tydligen att den nominella räntan var låg. Man kan då se en låg räntesats att det ingår benefikt som ett moment i transaktionen. Enligt gällande skatterättsliga principer skall sådant inte ett beaktas vid inkomstbeskattningen. Det är då logiskt att inte beakta negativa realräntor. Det gäller särskilt för alla de mindre lån mellan privatpersoner, är helt räntefria. Å andra sidan som behöver det inte föreligga någon benefik avsikt. Lånet kanske upptogs till en låg, bunden ränta vid ett tillfälle då den verkade helt rimligt bakgrund då mot av befintliga intlationsförväntningar. Det kan anföras praktiska skäl både för och emot att beakta negativa realräntor. Negativa realräntor är enkla att beakta utgår från den om man skattskyldiges i deklarationen redovisade fordringar och skulder. Är detta belopp positivt, dvs. om fordringarna är större än skulderna erhålls avdrag för årets inflation genom att intlationstakten för året multipliceras med nettofordringarnas belopp. Det kan emellertid också anföras starka förenklingsskäl för att inte beakta dem. Någon uppdelning i realränta och inflationskompensation behöver då inte göras vid lâgräntelån. Hela räntan är då inflationskompensation. Räntefria lån medför inte några skatteeffekter liksom i nuvarande system. Framför allt möjliggör ett system, där negativa realräntor inte beaktas en definitiv källskatt räntor vid en proportionell skattesats. Räntebetalaren behöver då inte ha tillgång till några uppgifter om den skattskyldiges inkomst- eller förmögenhetsförhållanden utan kan dela räntan i intlationskompensation upp och realränta och dra den definitiva källskatten realräntan. Möjligheten att beakta negativa realräntor sammanhänger tydligen med vilken modell man väljer för den reala kapitalinkomstbeskattningen.

Zl-RINK 4

18 Bilaga 10

5.l.2 Modeller för real kapitalinkomstbeskattning Realbeskattningsutredningens modell till real beskattning innebar att varje intäkt och kostnad beaktades för sig. Det innebar för räntebeskattningens del att varje intäktsränta uppdelades i realränta och inflationskompensation, utdelningar betraktades som helt reala och att anskaffningsvärdena aktier, andelar och fastigheter fick uppräknas för inflation vid avyttringstillfällena. Som nämnts möjliggör ett sådant system vid en enhetlig skattesats en definitiv källskatt alla löpande intäkter som ränta och utdelningar. Deklarationsförfarandet blir onödigt i dessa fall, vilket medför avsevärda lättnader för den enskilde skattebetalaren och effektiviserar skatteuppbörden. En stor fördel med realbeskattningsutredningens metod är att den gör schabloniseringar överflödiga. Uppdelningen i realränta och inflationskompensation kan göras exakt, i varje fall när ett kreditinstitut är låntagare eller långivare, eftersom det i ett datoriserat system inte bereder någon svårighet att beakta att såväl kapital som räntefot kan ha ändrats under året. Fördelen med att undvika schabloner är att dessa alltid ger upphov till vissa möjligheter till skatteflyktstransaktioner. Beräknas inflationskompensationen med utgångspunkt från en fordrans storlek vid någon viss tidpunkt, exempelvis ett årsskifte, försöker de skattskyldiga att i görligaste mån öka sina fordringar vid detta tillfälle. Nettometoden kan man beteckna den metod, som innebär att alla fordringar och skulder slås samman, varefter inflationens inverkan den skattskyldiges förmögenhetsställning beräknas. Är fordringarna större än skulderna, har den skattskyldige förlorat inflationen. Värdet av hans nettofordran har minskat genom inflationen. För denna av inflationen förorsakade urholkning av hans sparkapital kompenseras han genom ett avdrag, lämpligen betecknat inflationsavdrag, som uppgår till den positiva nettofordran vid beskattningsårets slut multiplicerad med årets inflation lämpligen betecknat inflationstalet. Föreligger å andra sidan en nettoskuld, beskattas den vinst han gör genom inflationen, lämpligen betecknad inflationsvinst. Den uppgår till nettoskulden vid beskattningsårets slut, som multiplicerad med årets inflation. Rent principiellt kan den invändningen riktas mot metoden att den strider mot kontantprincipen. Inflationsvinsten är inte tillgänglig för lyftning vid den tidpunkt då den beräknas. Vidare innebär metoden en viss schablonisering, eftersom inflationstalet beräknas nettofordran vid årsskiftet. emellertid möjligt att invändningarna mot metoden inte är så Det är allvarliga. Spridningen billiga miniräknare underlättar multiplikationen av för de skattskyldiga. Även de skattskyldiga får ett intresse av att öka om sina fordringar inför ett årsskifte för att öka sitt inflationsavdrag motverkas det att annan skattskyldig därigenom ökar sina skulder. Ju enhetligare en beskattningen blir, mindre skatteplaneringsvinster är möjliga. En proportionell skattesats är här till stor hjälp. Enligt förutsättningarna för denna utredning skall alla kapitalinkomster hänföras till en och samma förvärvskälla. Inflationsavdrag resp. in-

Bilaga 19 10

flationsvinst skall dock beräknas den i förvärvskällan nedlagda nettoförmögenheten utan endast på nettot sådana tillgångar, av som skall bli föremål för inflationskorrigering. Det är då fråga om nominellt beskattade lån. Aktieutdelningar skall exempelvis inte bli föremål för någon löpande inflationskorrigering. Hela utdelningen betraktas real och som inflationskorrigeringen sker i stället i princip vid avyttringen av aktier genom uppräkning av anskaffningsvärdet. Reala fordringar och reala lån bör också hållas utanför den årliga inflationskompensationen. På dem sker inga inflationsförluster eller inflationsvinster. Metoden kan illustreras med följande exempel. Pensionären Andersson har 100.000 kr banken och ett lån från en syster på 40.000. Han har under året lyft 7.000 i utdelning. Bankräntan antas vara 8 %, räntan lånet från systern 5 % och inflationen 6 %. I inkomstkällan kapitalinkomst namnet valt för att markera det frågan att är om den nya sammanslagna inkomstkällan skall han följaktligen deklarera:

Intäkter

Kostnader Ränta 2.000 Inflationsavdrag 6 % av 100.000-40.000 3.600

Nettoinkomst 9.400

Kvotdelsmetoden innebär att nettoinkomsten i förvärvskällan kapitalinkomst multipliceras med ett visst bråktal eller procentsats för få fram att den skattepliktiga nettoinkomsten. Metoden skisserades ursprungligen i det socialdemokratiska samrådsmaterialet Enklare skatter för rättvisa och tillväxt idéskiss, där - en procentsatsen 50 % försöksvis framfördes. Är nettoinkomsten i förvärvskällan 40.000, skall således 20.000 upptas till beskattning. Kvotdelsmetoden kan men behöver inte real. Real vara är den om

kvoten beräknas så att uppdelningen om än schablonmässigt

sker i en real del och en inflationskompensationsdel. Om så inte är fallet är metoden inte real, även om den kan ge ett resultat som ligger närmare vad som åstadkommits med real metod ån nuvarande en system. En real kvotdelsmetod innebär att alla intäkter före beräkningen den av skattepliktiga delen upptas ojusterade för inflationen. Realisationsvinster på fast egendom måste således beräknas nominellt, vilket inte medför några problem. Däremot innebär det att nya principer måste införas för

beräkning av schablonintäkt egnahem. Beräkningsmetoden där f.n. är real, eftersom utgångspunkten för intäktsberäkningen är taxeringsvårdet. Den enklaste lösningen det problemet är emellertid att ersätta inkomstbeskattningen av egnahem med fastighetsskatt. Den är visserligen inte relaterad till den enskilde skattebetalarens skatteförmåga utan verkar

20 Bilaga 10

sätt proportionell skattesats i kombination med en samma som en proportionell schablon. Däremot erbjuder utdelningsbeskattningen vissa problem. Kvotdelsmetoden innebär att även de löpande utdelningarna uppdelas i en real del och inflationskompensationsdel nominalräntesynsättet, se avsnitt en 3.l. Det innebär att inflationen beskattas vid den löpande beskattningen. Om inflationen beaktats vid utdelningsbeskattningen innebär det en dubbel inflationskompensation, den också beaktas vid aktievinstbeskattningen. om Antingen utdelningarna eller aktievinsterna måste således hållas utanför kvotdelsberäkningen. Hålls aktievinsterna ute dvs. beskattas rent nominellt innebär det risk för betydande inlåsningseffekter som måste motverkas med speciella åtgärder. Under alla omständigheter innebär en real kvotdelsmetod en stark schablonisering. Det är särskilt påfallande, när det gäller kapitalvinstbeskattningen. Kvoten beräknas med utgångspunkt från årets inflation och kan därför ett approximativt rimligt resultat, när det gäller löpande intäkter ge exempelvis räntor. En kapitalvinst har emellertid uppkommit under som många år, den realiserats vid avyttring ett bestämt år. även om en Hänsynstagandet till inflationen bör därför ske med beaktande av inflationen under de olika innehavsåren. Så sker f.n. vid beräkningen av realisationsvinst fastigheter. Kvotdelsmetoden innebär att årets inflation används för att justera resultatet för varje år under innehavstiden. Det kan medföra betydande överkompensation för de skattskyldiga om årets en inflation är högre än den historiska inflationen. Är förhållandet det motsatta leder metoden till underkompensation. Ett annat besvärande problem med kvotdelsmetoden ligger i att den kan rimligt resultat vid normala räntor. År sägas vara avpassad för att ge ett inflationen 4 % och den normala räntan 10 % är en skattefri resp. avdragsgill kvot 40.% rimlig just för denna normala ränta. Men om räntan är 25 % Då innebär metoden att 10 % blir skattefritt, fastän 4 % varit tillräckligt för att kompensera för inflationen. De andra metoderna innebär att sedan en korrigering skett som motsvarar inflationen, blir överskjutande belopp helt och fullt skattepliktigt. Det innebär att kvotmetoden medför ett starkt incitament för de skattskyldiga att försöka omvandla sina inkomster som omfattas av kvotmetoden till sådana, som omfattas av den, exempelvis arbetsinkomster till ränta eller utdelning. Problemet blir särskilt besvärligt när det gäller ägare av fåmansföretag, se närmare avsnitt 5.4. De olika metoderna för real justering kommer att diskuteras ur olika aspekter i denna utredning. Utvärderingen sker i avslutningskapitlet kap. 8.

5.2 Villaägare och bostadsrättsinnehavare

5.2.1 Nuvarande regler Fastighet är inrättad en familj eller två familjer beskattas enligt som 24 § 2 KL enligt schablon. Det innebär att som skattepliktig intäkt mom.

Bilaga 10 21 skall upptas en viss procentsats av fastighetens taxeringsvärde, nämligen den del som ligger i intervallet

Från den på det sättet beräknade schablonintäkten medges avdrag endast för tomträttsavgäld och ränta på kapital, som nedlagts i fastigheten. Det spelar ingen roll om skulden intecknats i fastigheten eller ej. Fråga är endast om kapitalet använts för detta ändamål. Schablonregeln används inte bara för fastigheter, som används för permanentboende. Även fritidshus beskattas enligt schablon. Vid uthyrning gäller dock särskilda regler för fritidshus. Villasehablonen infördes genom lagstiftning 1953 förenklingsskäl. av Härigenom befriades taxeringsnämnderna från att ta ställning till ett oändligt antal yrkanden om reparationskostnadsavdrag. Ursprungligen var schablonen 3 % av taxeringsvärdet, vilket då motsvarade inlåningsränta bank. Genom att avdrag medgavs för skuldräntor blev det i fastigheten investerade kapitalet beskattat. egna Fastighetsinvesteringar blev därigenom i princip beskattade som avkastningsgivande investeringar. Det spelade skattemässigt ingen roll om den skattskyldige hade sitt kapital placerat bankbok eller i en en fastighet. Den ursprungliga enkla och principiellt genomtänkta konstruktionen har sedermera ändrats ett antal gånger. Schablonräntesatsen sänktes, när taxeringsvärdena ökades efter en allmän fastighetstaxering. När sedan inflationstakten ökade och räntorna därmed steg, kom många fastigheter att visa underskott. Dessa var då möjliga att dra av som allmänt avdrag. Då man emellertid inte ville medge ägarna de dyraste villorna fördelen av av fullt underskottsavdrag infördes den progressiva skalan. Beloppsgränserna har sedermera ändrats. Även bostadsrätter beskattas enligt schablon. Det är emellertid föreningen och inte delägarna som beskattas. Bostadsrättsinnehavarna beskattas endast vid en längre uthyrning bostadsrätten. Eftersom av bostadsrättsföreningen och bostadsrättsinnehavarna är olika skattesubjekt kan delägarna inte utnyttja ett underskott hos föreningen. Det har därför inte ansetts finnas något behov av att göra schablonen progressiv. Det är emellertid möjligt för delägarna att hålla skuldsättningen i föreningen låg genom att själva ikläda sig betydande skulder. Det har i praxis ansetts att räntorna på dessa personliga lån är fullt avdragsgilla.

5.2.2 Real bostadsbeskattning Ett realt system innebär för bostadsbeskattningens del en återgång till de ursprungliga principerna. Som intäkt upptas en bestämd procentsats, som bör motsvara realräntan i ett längre perspektiv. Avdrag medges för realräntan. Härigenom blir det i fastigheten investerade kapitalet egna

22 Bilaga 10

beskattat samma sätt som en bankplacering, dvs. endast realräntan beskattas. Eftersom fastighetsägarna inte uppnår några fördelar genom inflationen är det inte motiverat med någon progressiv schablon. Om beskattningen är både enhetlig och real kan skatten debiteras de skattskyldiga direkt utan deklaration. I Enhetlig inkomstskatt föreslogs en proportionell skatteinsats 50 % kapitalinkomst. Vid en schablonintäkt två procent blir skatten alltid 1 % av taxeringsvärdet. Denna skatt kan debiteras av skattemyndigheterna med utgångspunkt från taxeringsvärdena. Skall bostadsrättsinnehavarna beskattas efter samma principer som villaägarna erfordras en taxering av de olika lägenheterna och att bostadsrättsinnehavarna beskattas för detta taxeringsvärde. Föreningarna kan då befrias från skatt.

5.2.3 Fördelning av räntekostnader på bostadslån och andra lån Som inledningsvis angivits har en konsekvent real kapitalinkomstbeskattning framför allt ansetts vara ett problem för villaägare. Liksom varje annan begränsning av nuvarande ränteavdragsrätt medför den en likviditetsbelastning för den skattskyldige. Denna hade i och för sig kunnat undvikas med reallån. Av olika anledningar har det emellertid antagits att denna låneform inte skulle uppskattas av alla låntagare. Jag skall därför här diskutera möjligheten av att medge villaägare och bostadsrättsinnehavare avdrag för hela den nominella räntan på bostadslån inom ramen för ett i övrigt realt system. Motiveringen för en sådan särbehandling av bostadslån skulle då vara att boendekostnaderna under alla omständigheter är så stora i Sverige att det inte kan begäras att någon i varje fall under de första åren skall - kunna bära dem utan samhälleligt stöd. Under alla omständigheter kan det sägas, att ett sådant synsätt förelegat under relativt lång tid och därför kan sägas vara väl etablerat. I och för sig andra former av bostadsstöd diskuteras. Det vore exempelvis tänkbart att ersätta avdragsrätten för nominella räntor bostadslån med räntesubventioner. Fördelen med en sådan ordning skall inte underskattas. Den skulle innebära möjligheten att införa ett konsekvent uppbyggt, hållbart skattesystem. Den rent administrativa förenkling som en sådan reform skulle innebära skattesidan går dock till stor del förlorad genom den ökade komplexitet som skulle uppstå lånesidan. Räntesubventioner skulle i ett sådant system inte begränsas till att i huvudsak omfatta statliga lån till nybyggda hus. Subventionerna måste då utgå till alla lån, oberoende av om fastigheten var gammal eller ny. Den prövning, som måste ske, blir i princip av samma slag, som måste ske vid taxeringen om man väljer metoden med en fördelaktigare skattemässig behandling av bostadslån. Administrativt blir effekten att prövningen flyttas från taxeringsnämnderna till länsbostadsnämnderna. För en särbehandling vid beskattningen av bostadslån talar dessutom den omständigheten att en sådan förekommer andra håll. Jag har här tidigare refererat reglerna Island och i Finland och de ursprungligen

Bilaga 10 23

föreslagna reglerna i USA I}easury Även den slutligen genomförda skattereformen i USA har kommit att innebära att villalån permanent residence interest behandlas förmånligare än andra lån. För räntor lån, nedlagda i det hem den skattskyldige permanent bebor first home och ytterligare ett hem second home medges full avdragsrätt. För andra räntor föreligger ingen avdragsrätt eller en endast begränsad avdragsrätt. Räntor lån som upptagits för att förvärva avkastningsgivande tillgångar som aktier är avdragsgilla upp till bruttointäktens storlek. Underskott får således uppkomma. För övriga räntor föreligger över huvud taget ingen avdragsrätt. Det medför således att räntan ett lån, som inte kvalificerar som villalån inte alls är avdragsgill. Räntan på ett lån, nedlagd i ett tredje hem är således inte alls avdragsgill. I USA har Internal Revenue Service nyligen utgivit anvisningar för hur räntorna skall fördelas på de olika tillgångarna. Reglerna är mycket komplicerade. Man bör dock komma ihåg att dessa anvisningar avser fördelningen tre olika lånetyper medan i Sverige fördelningen endast skulle behöva ske normala lån med avdragsrätt för realräntan och villalån. När det gäller villalån är grundprincipen i USA att lånet skall vara intecknat i secured by fastigheten enligt lagstiftningen i den delstat, där fastigheten ligger. Det innebär således att avdragsrätt inte föreligger för räntor, som inte är intecknade. Det lär i stor utsträckning vara fallet med utlänningar, bosatta i USA. Dessa lär i stor utsträckning ha upptagit personliga lån i sina hemländer. Det kan således konstateras, att det inte är avgörande, vad de upplånade medlen faktiskt använts till utan endast om de är intecknade i en fastighet, som kan betecknas den skatsom tskyldiges first eller second home. Uttrycket secured by är avsevärt vidare än intecknad. Det avser således att hemmet använts som säkerhet för krediten ett sätt som är förenligt med lagstiftningen i ifrågavarande delstat. Redan i förarbetena uttalades att om lånen i det kvalificerade hemmet ökades det också skulle vara möjligt att öka ränteavdragsrätten under förutsättning av att fastigheten tillförts något genom en om- eller tillbyggnad. Däremot skulle inte en värdeökning genom värdestegring som belånades kvalificera för avdrag. Avgränsningsproblemet mellan egnahemslån och andra lån är desamma oberoende av vilken real metod som används. Frågan är hur egnahemslånen skall särskiljas från andra lån. Problemet att skilja räntor lån nedlagda i fastighet från andra lån är dock inte helt okända i svensk skattelagstiftning. Kommunalskattelagen innehåller en särskild paragraf om fördelning av kostnadsräntor. 44 § Är skattskyldig berättigad till avdrag för ränta â upplånat kapital och kan utredning vinnas, huru stor del av samma kapital hänför sig till olika av den skattskyldige innehavda förvärvskällor, skall i och för räntans fördelning kapitalet hänföras till de olika förvärvskällorna i förhållande till värdet av de i varje förvärvskälla nedlagda tillgångar.

24 Bilaga 10

Enligt tidigare gällande regler skulle en fastighet beskattas i den kommun den var belägen. Ett underskott kunde således inte vid den kommunala beskattningen överföras till annan kommun. Det innebar, att ett underskott fritidsfastighet belägen i annan kommun än hemortskommunen gick förlorat. Den skattskydlige hade således ett starkt intresse av att en låneränta inte hänfördes till fritidsfastigheten utan till inkomstslaget kapital. För underskott i inkomstslaget kapital medgavs avdrag i hemortskommunen. Frågan om fördelningen av räntekostnaderna har prövats i ett intressant rättsfall. RÅ 1981 1:66. Sven H med Luleå hemortskommun yrkade i sin som självdeklaration 1985 avdrag för en låneränta 15.965 kr i inkomstslaget kapital. Som säkerhet för lånet hade en inteckning lämnats i fastigheten Grängshammar 1:8 i Säters kommun. Länet hade inte lagts ned i fastigheten. TN flyttade underskottet till inkomstslaget annan fastighet. Avdrag för underskottet medgavs endast vid den statliga taxeringen. LSR biföll Hzs besvär och fann att det inte mot Hzs bestridande var visat att lånet nedlagts i fastigheten. KR ansåg att H inte visat i vilken förvärvskälla medlen nedlagts. Låneräntan skulle därför i enlighet med 44 § KL proportioneras Hzs tillgångar. Underskottet i kapital blev då 12.417 kr i stället för 16.382 enl. deklarationen. RR ansåg att 44 § KL endast skulle användas, då det var omöjligt att avgöra om en ränta rent objektivt var att hänföra till den ena eller den andra förvärvskällan. H har ur skattesynpunkt haft intresse av att inte lägga ned de upplånade medlen i fastigheten. Han har haft egna medel till bestridande av kostnaderna för inköp samt reparation och ombyggnad av fastigheten. Hans påstående att de upplånade medlen använts för andra ändamål bör därför tagas för gott och detta oavsett att medlen upplånats mot säkerhet i fastigheten. RÅ81 1:66 är intressant flera sätt. Det kan RR noteras att anser att en skattskyldig naturligen handlar det skattemässigt mest gynnsamma sättet. Huvudfrågan i fallet är emellertid fördelningen av räntekostnaderna. I fallet använder sig de olika domstolarna av tre olika metoder. Jag betecknar dessa metoder säkerhetsmetoden, proportioneringsmetoden och den faktiska metoden. Så vitt jag kan bedöma är det de tre metoder, som kommer till användning vid fördelning av räntekostnader såväl i Sverige som utomlands. Säkerhetsmetoden innebär att avdrag medges för räntekostnader om fastigheten använts som säkerhet för lånet. Metoden tillämpades av TN i RÅ81 1:66. Den används också enl. AGL, när frågan är vilka skulder som får dras av från en fastighet, för vilken utländskt dödsbo är inskränkt skattskyldigt i Sverige. Det är också den grundläggande principen i USA efter skattereformen.

Bilaga 10 25

Metoden innebär således att det inte spelar någon roll vad lånet faktiskt använts till. Metodens fördel är att den är enkel från bevissynpunkt. Som metod att avgränsa fullt avdragsgilla räntor från andra räntor har den emellertid vissa brister. Det är naturligtvis Önskvärt att behandla även andra boendeformer lika. Även bostawdsrättsinnehavare bör kunna förmånen av full avdragsrätt. Då bostadsrätten är lös egendom kan inteckning inte medges. Det är emellertid möjligt att använda bostadsrätten säkerhet annat sätt. Frågan är emellertid om lån med bostadsrätt som som säkerhet kan medges i samma utsträckning som lån för vilken inteckningssäkerhet i fastighet lämnats. Här föreligger således risk för olika behandling. En brist är att säkerhetsmetoden innebär att förmånen av fulla annan ränteavdrag alltid medges oberoende av om vederbörande behöver lånet från bostadssynpunkt. En ung familj förvärvar kanske en villa med hög belåning. Ränta och amorteringar utgör en stor belastning familjeekonomin. När åren går minskar skulden genom amorteringar. Samtidigt stiger villan i värde i löpande kronor räknat. Föräldrarna kanske bor ensamma kvar sedan barnen flyttat ut. I det fallet innebär metoden att föräldrarna kan mobilisera det växande låneutrymmet i fastigheten genom nya lån med privilegierad räntebeskattning och använda pengarna till konsumtion. Så är det visserligen idag, men situationen ändras om avdragsrätten begränsas för övriga lån. Om säkerhetsmetoden förses med olika begränsningar, t.ex. att fulla ränteavdrag inte medges för nybelåningi fastigheten om lånen inte används till investeringar i fastigheten, blir den komplicerad. Eftersom dess enkelhet är främsta merit, försvagar sådana tillägg argumenten för metoden. Proportioneringsmetoden är som nämnts den metod, som enl. 44 § KL skall användas om det inte är möjligt att utreda hur lånet verkligen använts. I fallet RÅ8l 1:66 tillämpades den KL. Metoden innebär att av skulderna proportioneras den skattskyldiges tillgångar, oberoende av vad medlen verkligen använts till. Metoden har fördelen relativt enkel från bevissynpunkt. Även att vara denna metod medför nackdelen att en värdestegring fastigheten, som är större än värdestegringen den skattskyldiges övriga tillgångar, ökar de fullt avdragsgilla räntekostnaderna. Vidare medför metoden variationer i avdragsrätten olika år, i varje fall om varje år skall bedömas för sig. Metoden medför vissa problem, när det gäller rena konsumtionslån. De kommer också att ge rätt till fulla avdrag, om än inte i samma utsträckning som enligt säkerhetsmetoden. Antag att en skattskyldig köpt en villa för 500.000 kr, belånad till 400.000. Han har också aktier, värda 300.000 kr. Han har således tillgångar totalt 800.000 kr och skulder 400.000 kr. Enligt proportioneringsmetoden faller således 58 av skulden 400.000, dvs. 250.000 kr villan. Om den skattskyldige nu lånar 80.000 och konsumerar dem, ökar hans skulder till 480.000 kr. Proportioneringsmetoden innebär att 58 av denna skuld, dvs. 300.000 kr anses falla villan och ger upphov till full ränteavdragsrätt. Faktisk metod är den huvudmetod som använts i Sverige. Dess fördel är att den motsvarar verkligheten. I vårt fall skulle den betyda, att full

26 Bilaga I 0

avdragsrätt endast medgavs för boendelån och inte för andra lån. Dess nackdel är de svårigheter det medför i det enskilda fallet att avgöra vad ett lån verkligen använts till, att spåra medlen eng. tracing. Metoden måste för att vara användbar kompletteras med vissa hjälpregler. En central fråga för hur pass lätthanterad metoden blir är hur övergången till det nya systemet skall ske. Som nämndes i redogörelsen för Island, där räntor boendelån också erhållit förmånlig behandling, en utgick man från att lånens klassificering vid den sista deklarationen före övergången var riktig. Det finns i Sverige inte någon anledning att anta att de skattskyldiga skulle ha hänfört sina lån till fastighet i annan otillbörlig utsträckning. I vart fall när det gäller fritidshus är det sannolikt tvärtom, eftersom ett underskott vid den kommunala taxeringen i utbokommunen inte kunnat utnyttjas i hemortskommunen. Sedan är det en annan fråga om också fritidslån bör skattemässigt Det finns gynnas. således all anledning att även i Sverige antingen föreskriva att tidigare klassificering varit riktig eller låta det vara en stark presumtion. Det är en grundläggande svensk taxeringsprincip, att varje beskattningsår bedöms för sig. När den skattskyldige t.ex. yrkar ett förlustavdrag är han inte bunden vid förlustårets beräkning. Avgörande är i stället den utredning han anför för det år han yrkar förlustavdrag. Det skulle dock utan tvekan vara en fördel vid taxeringsarbetet, om man när det gäller boendelån kunde låta låneårets klassificering lånet bindande för av vara framtiden. Man skulle då inte behöva ta upp frågan år. I ett system, senare där avdragsrätten för lån begränsas till det realt riktiga, utgör avdrag för hela den nominella räntan en betydande skatteförmån för den skattskyldige. Det är därför inte orimligt att bevisbördan också åvilar den skattskyldige. Redan av normalt tillämpade principer följer, att den skattskyldige måste kunna göra sannolikt att förutsättningarna för ett yrkat avdrag är uppfyllda. RR ansåg exempelvis i det refererade fallet RÅ81 1:66 att den skattskyldiges påstående skulle godtas, då det verkade sannolikt. Det kan knappast anses som stötande att något längre, när det gäller den fördelaktiga avdragsrätten för boendelån och kräva att den skattskyldige direkt visar att lånet nedlagts i fastigheten. En sådan bevisning kan anses föreligga om den skattskyldige med kvitton kan visa kostnaderna för fastigheten eller en eventuell om- eller tillbyggnad. Kvittona måste då minst uppgå till det lånade beloppet. Det innebär naturligtvis en komplikation av deklarationsförfarandet och taxeringsarbetet att en prövning skall behöva ske av frågan om ett lån kan betraktas som ett skatteprivilegierat villalån. Om man här diskuterat sätt undviker att frågan kan tas upp årligen, blir det emellertid inte fråga om så många år, då prövning måste ske. Det finns knappast någon anledning för mig att i detta sammanhang ta ställning till hur många fastigheter som bör medföra rätt till gynnade boendelån. I USA gäller skatteförmånen två hem, i Finland endast det hem, där den skattskyldige är skriven. Denna fråga bör avgöras utifrån bostadspolitiska och fritidspolitiska värderingar. Ur rent teknisk synvinkel kan dock sägas, att det knappast föreligger några problem att avgränsa de

Bilaga 10 27

privilegierade lånen till lån sådan fastighet, där den skattskyldige är skriven. Det är ett faktum, som lätt kan styrkas. Det synes således vara möjligt att under vissa förutsättningar åstadkomma en särbehandling av boendelånen enligt vilka avdrag ges för hela den nominella räntan dem även om kapitalinkomstbeskattningen i Övrigt är real. Av här diskuterade tekniska metoder synes den faktiska metoden vara klart överlägsen. En särbehandling innebär dock ett visst merarbete för de skattskyldiga och skattemyndigheterna. Det verkar dock möjligt att begränsa detta merarbete genom vissa kompletterande regler. Till vissa internationellt-skatterättsliga frågor i sammanhanget återkommer jag i ett senare kapitel.

5.3 Förenklad real aktievinstbeskattning

5.3.1 Aktievinstbeskattningens syften Realisationsvinstbeskattningcn aktier är idag mycket komplicerad. Komplikationerna består framför allt i att den skattskyldige och skattemyndigheterna kan tvingas göra ett stort antal räkneoperationer för att åstadkomma ett resultat i enlighet med lagstiftningen och att den skattskyldige tvingas spara och hålla reda alla gamla avräkningsnotor. Lagregleringen kan inte heller sägas vara uttryck för någon genomtänkt konsekvent princip. Rättsläget f.n. är avyttringar av aktier som innehavts i mindre än två är, yngre aktier, beskattas fullt medan vid avyttringar av aktier, som innehavts i mer än två år, äldre aktier 40 % av realisationsvinsten är skattepliktig. Indexuppräkning av anskaffnings- värdena är inte tillåten. Inflationen kan möjligen sägas ha varit ett argument för att inte beskatta hela realisationsvinsten äldre aktier. Det är emellertid i så fall en utomordentligt grov approximation av inflationen. Trots att den grundläggande beskattningsprincipen inte återspeglar verkligheten är emellertid reglerna för beräkning av den skattepliktiga realisationsvinsten mycket noggranna. För äldre aktier tillämpas den s.k. genomsnittsmetoden, vilken innebär att ett genomsnittligt anskaffningspris skall beräknas för varje aktie av samma slag vid varje transaktion. Det gäller även vid avyttringar av teckningsrätter och delbevis. Även vid sådan måste en beräknas hur stor del av anskaffningsvärdet som faller den avyttrade teckningsrätten eller delbeviset. I realiteten kommer därför alternativa schablonregler för beräkning av anskaffningsvärdet till stor del till användning. Det är uppenbart att den reala beskattningsprincipen verkar synnerligen komplicerad, när den appliceras en vinstberäkning, som redan är krånglig. Det finns därför anledning att diskutera vilka alternativ som kan finnas.

5.3.2 Saldometoden Den danska selskabsskattekommissionen Betaenkning om beskatning af aktieavancer. Betaenkning nr 8561978 utredde en gång möjligheten av

28 Bilaga 10

att aktiebeskattningen skulle ske enligt en saldometod, bl.a. för att därigenom möjliggöra en real aktievinstbeskattning. Metoden har i Sverige belysts av kapitalvinstkommittén i betänkandet Reavinst Aktier Obligationer SOU 1986:37. Metoden innebär att varje aktieköp debiteras och varje aktieförsäljning krediteras ett särskilt konto. Någon realisationsvinstbeskattning äger inte rum så länge den utgående balansen UA kontot är positiv. Skulle den bli negativ sätts den lika med varvid antingen ett debetsaldo vinst eller ett kreditsaldoförlust uppkommer. Vinsten upptas då till beskattning. För förlusten medges avdrag. För en närmare beskrivning av metoden hänvisas till SOU 1986:37. Metoden har onekligen ett antal fördelar: Eftersom någon beskattning inte sker så länge UA är positivt ökas aktiemarknadens effektivitet. Den skattskyldige kan sälja och köpa aktier utan några realisationsvinstskatteförorsakade avbränningar. 2. Eftersom beskattning sker först när saldot blivit negativt innebär metoden ett incitament för den skattskydldige att hålla sig kvar aktiemarknaden. Det underlättar näringslivets försörjning med riskkapital. 3. Varje års ingående balans motsvarar föregående års utgående balans. Skattemyndigheterna tar således ställning till balansens riktighet vid den årliga taxeringen. Några gamla avräkningsnotor behöver inte sparas, vilket är en betydande förenkling. Det kan således konstateras att även för denna metod är det en förutsättning att man vid taxeringen för det aktuella beskattningsåret är bunden av föregående års resultat. 4. Det är enkelt att göra metoden real. Saldot behöver endast uppräknas för årets inflation. Se exempel hämtat ur betaenkning nr 8561978 i bilagan. Metoden har emellertid också vissa nackdelar. De sammanhänger med en av dess fördelar, nämligen möjligheten att hela tiden skjuta den latenta skatteskulden framför sig. Den medför en fördel för aktieägare i förhållande till andra skattskyldiga, som åsidosätter likhetsprincipen. Om man i likhet med LO-utredarna vill åstadkomma en omedelbar beskattning av någon del av vinsten, förlorar man avsevärt i enkelhet. Den sista aktieförsäljningen kan drabbas av en hård skatt. En skattskyldig kan successivt sälja sitt aktieinnehav skattekonsekvenser, så utan länge han har ett positivt saldo. När den sista delen av aktierna säljs kan den skattepliktiga inkomsten bli nästan lika stor som hela försäljningsintäkten. Metoden medför att beskattning måste ske om den skattskyldige lämnar landet. Annars blir den skattskyldige avlyft hela den latenta skatteskulden. En avflyttning vid utflyttning verkar å andra sidan som en utflyttningsskatt. En sådan anses traditionellt stå i strid med grundläggande västerländska rättsprinciper. . Eventuellt skulle det vara möjligt att undvika denna olägenhet genom att utvidga den skattskyldighet, som nu åvilar utflyttade svenskar för realisationsvinster svenska aktier till att gälla i obegränsad tid. I så fall kunde man vänta med beskattningen tills den blir aktuell enligt vanliga regler. Det blir emellertid relativt komplicerat. För det första måste föreskrivas att inskränkt skattskyldighet omfattar alla aktier som tidigare

Bilaga 10 29

omfattats av saldometoden. För det andra måste de flesta svenska dubbelbeskattningsavtal omförhandlas. I allmänhet föreskrivs nu att aktier beskattas i det land, där den skattskyldige har sin hemvist. För det tredje måste det finnas garantier för att det svenska skatteanspråket faktiskt kan realiseras i framtiden, exempelvis genom att någon form av garanti ställs. Nackdelarna med saldometoden är emellertid intet sätt förorsakade av om metoden görs real eller ej. Man kan därför säga om saldometoden att om man anser att dess fördelar överväger dess nackdelar, finns det inget hinder att göra den real. Metoden kan däremot inte som kapitalvinstkommittén framhåller- användas även för aktier i fåmansföretag. I dessa fall är sambandet mellan rörelsebeskattning och aktievinstbeskattning så starkt att man inte kan tillämpa så radikalt awikande principer för aktievinstbeskattningen.

5.3.3 skattefrihet för äldre aktier En utväg, som valts i många länder, bl.a. våra nordiska grannländer, ur aktievinstbeskattningens problem är att helt enkelt göra aktievinster skattefria. Om frågan ses ur rent statsfinansiell synvinkel kan sågas, att inkomstbortfallet kanske inte är så betydande med tanke att större aktieplacerare ofta har möjlighet att utjämna eventuella realisationsvinster genom försäljningar av förlustaktier. Om en ren saldometod införs kommer möjligheten att skjuta skattebördan framåt medföra att det dröjer länge innan aktievinstbeskattningen ger upphov till några statsinkomster att tala om. En omsättningsskatt på aktier, som vi nu har, är mer statsfinansiellt givande. Ses frågan däremot ur likhetsprincipens synvinkel ställer den sig annorlunda. Det är svårt att motivera varför en person som gjort en aktievinst 100.000 kr skall bli obeskattad medan en löntagare blir beskattad för samma inkomst. Dessutom medför varje avsteg från likhetsprincipen kringgåendeproblem. Om aktievinster blir skattefria kommer de skattskyldiga att försöka omvandla andra inkomster till aktievinster, för att dem obeskattade. Den, som vill sälja sitt hus, skjuter det i ett aktiebolag och säljer aktierna i stället för huset. Det speciella med aktievinstbeskattningen ligger i dess samband med bolagsbeskattningen. Om bolagsvinsterna blir effektivt beskattade ändå, minskar skälen för en aktievinstbeskattning. Förutsättningen är då, att man anser att bolagsvinsterna dels skall beskattas effektivt, dels skall beskattas en gång. Frågan om aktievinster skall kunna lämnas skattefria sammanhänger därför med två frågor: Blir bolagsvinsterna föremål för en effektiv beskattning utan aktievinstbeskattning I vilka fall kan aktiebolagsformen användas för omvandling av andra inkomster till aktievinster. Eftersom skattefrihet inte kan medges i sådana fall, innebär det att ett antal avgränsningsproblem uppkommer mellan skattepliktiga och skattefria aktievinster. Frågan är vilka fall det är. I Enhetlig inkomstskatt föreslogs en effektiv enkelbeskattning av bolagsvinsterna, förlagd till företagssektorn. Samma skattesats skulle

30 Bilaga 10

användas i bolagen som för fysiska personer kapitalinkomster. En sådan effektiv beskattning av bolagsvinster minskar avsevärt behovet av en aktievinstbeskattning, eftersom bolagen då inte längre fungerar som skattefria Sparbössor för sina ägare. Behovet minskar ytterligare, när man begränsat ränteavdragsrätten till realräntan och därigenom tagit bort möjligheten till inflationsvinster belånade aktier. I Enhetlig inkomstskatt ansågs trots detta övervägande skäl tala för en real realisationsvinstbeskattning, eftersom windfall gains kunde uppkomma genom marknadens värdering av aktierna, oberoende av deras substans. För denna utredning är det obekant hur bolagsbeskattningen kommer att ske. Det synes dock sannolikt att bolagsbeskattningen kommer att utformas ett sätt, som gör den gynnsammare än beskattningen av fysiska personer, antingen genom konsolideringsmöjligheter eller genom lägre skattesatser. Eventuellt uppvägs dessa fördelar av en bibehållen dubbelbeskattning av aktieutdelningarna. I en sådan situation är det svårt att inte komplettera utdelningsbeskattningen genom en motsvarande beskattning av aktievinsterna. Eventuellt kan man dock utforma aktievinstbeskattningen ett mycket schablonmässigt sätt, exempelvis genom en omsättningsskatt aktier. Emellertid återstår frågan i vilka fall en realisationsvinstbeskattning under alla omständigheter måste ske med tanke inkomstbeskattningens utformning i övrigt. Det torde vara fallet med alla fåmansföretag. Om aktievinster på fåmansföretagen inte beskattas, torde effekten bli att betydande arbetsinkomster undgår beskattning. En betydande del av värdet av fåmansföretaget är ofta ett resultat av ägarens arbetsinsatser. Dessa har inte blivit fullt beskattade som rörelseinkomst p.g.a. konsolideringsmöjligheter ocheller låga Skattesatser. Om vinster aktier i fåmansföretag inte beskattas, kommer aktiebolagsformen av skatteskäl att väljas för ett mycket stort antal verksamheter, extraknäckbolag o.d. Fåmansföretagen måste vidare beskattas med tanke realisationsvinstbeskattningen fastigheter. Skall realisationsvinster fastigheter beskattas måste också aktievinster fastighetsbolag beskattas. En sådan regel finns redan nu i KL. Annars vore det enkelt att undvika realisationsvinstbeskattningen fastigheter genom att skjuta in fastigheterna i ett aktiebolag och sedan sälja aktierna. Det enda fall, då det inte finns behov av att beskatta fåmansföretagsaktier är strängt taget då deras verksamhet består i förvaltning av egendom som är realisationsskattefri för fysiska personer. I det här tänkta exemplet således i första hand aktier i annat än fåmansbolag. Som nämnts är realisationsvinster aktier skattefria efter viss tids innhav i de andra nordiska länderna, i Danmark och Norge tre åroch i Finland fem år. I Danmark avskaffades den tidigare beskattningen 1981. Enligt lov om beskattning af fortjeneste ved afståelse av aktier m.v.ASL stk.1 påverkas den skattepliktiga inkomsten inte av en aktievinst, om avyttringen äger rum mer än tre år efter förvärvet. FIFO- metoden tillämas för att avgöra vilka aktier, som sålts. Undantag görs dock för s.k. vaernsaktier, som beskattas även efter treårsgränsen. Som vaernsaktieägare anses aktieägare, som under de senaste fem åren före avyttringen ägt mer

Bilaga I 0 31

än 25 % av aktiekapitalet eller utövat mer än 50 % av rösträtten, ASL § stk. Även aktier, innehas närstående eller bolag, där huvudaksom av tieägaren eller närstående personer har ett dominerande inflytande medräknas, ASL § stk. Den skattepliktiga vinsten beskattas som saerlig inkomst. Vinsten minskas med 10 % för varje påbörjat år, som den skattskyldige ägt aktierna utöver tre år. Efter åtta år beskattas således endast halva vinsten. Då upphör avtrappningen. Under en fyraårsperiod kan ett avdrag 65.000 kr medges, ASL 7 § stk. 2-3. Beskattning sker, om under ett beskattningsår mer än 1 % eller aktier värda 65.000 kr avyttrats, ASL § 4. stk. I Norge är realisationsvinster värdepapper, däribland aktier, i princip skattefria. Från denna princip finns dock en hel del undantag. Viktigast är det fall att en större aktiepost avyttras. Huvudfallet är att minst 45 % av aktierna i bolaget avyttras. Beskattning sker emellertid också vid en avyttring av 30 % om förvärvaren härigenom kommer att äga eller rösta för mer än hälften av aktierna i bolaget. Enligt en särskild lag, lov 991971 om gevinstbeskatning ved salg av aksjer, blir en annars skattefri aktievinst skattepliktig om avyttringen sker inom tre år efter förvärvet. Avgränsningsreglerna mellan skattepliktiga och skattefria aktievinster synes särskilt i Danmark vara ganska intrikata. Sannolikt är det också omöjligt att göra dem alltför enkla, eftersom de då blir lätta att kringgå. De danska reglerna innebär, att om man en gång under en femårsperiod varit fåmansföretagsägare, behåller man denna status. Reglerna tillämpas inte bara vid en samtidig försäljning av hela aktieinnehavet utan också vid en försäljning av relativt små poster. En liknande reglering torde vara nödvändig, om man vill undvika kringgâende. Sammanfattningsvis kan om aktievinstbeskattning i ett realt system sägas: Den nuvarande aktievinstbeskattningen är komplicerad. Ett realt system gör den knappast mer komplicerad, men innebär heller ingen förenkling. v 2. Saldometoden innebär betydande fördelar enkelhets- och effekur tivitetssynvinklar, men medför att den skattskyldige kan skjuta skattebördan framför sig under lång tid. En real vinstberäkning är lätt att kombinera med en saldometod. skattefrihet för aktievinster efter viss period, exempelvis 2-3 år medför en betydande förenkling och knappast någon förlust statsintäkter av av betydelse. Den medför emellertid att likhetsgrundsatsen sätts åt sidan. Under alla omständigheter kan skattefriheten inte omfatta fåmansföretag, eftersom det skulle medföra en möjlighet att kringgå andra Skatteregler. Det synes möjligt att införa regler, som avgränsar fåmansföretagsaktier från övriga aktier. De blir dock inte enkla.

5.4 Real kapitalinkomstbeskattning och nominalistisk företagsbeskattning

Om företagsbeskattningen blir nominalistisk och fysiska personers kapitalinkomstbeskattning real uppkommer naturligtvis ett antal avgräns-

32 Bilaga 10

ningsproblem. Till sin karaktär är de emellertid inte annorlunda än andra fall, då företagsbeskattningen awiker från fysiska personers beskattning. Man kan räkna med att de skattskyldiga, som har möjlighet att påverka fördelningen av sina tillgångar mellan företagssektorn och hushållssektorn kommer att försöka överföra tillgångar som realisationsvinstbeskattas till hushållssektorn, eftersom de där får fördelen av att indexuppräkna anskaffningsvärdena. Det innebär i princip att fastigheter, bostadsrätter och eventuellt aktier förläggs till hushållssektorn. Det är också fördelaktigarc att ränteinkomster beskattade i hushållssektorn, där endast realräntan blir bcskattad. Däremot är det fördelaktigare att dra av räntekostnader i företagssektorn, där full avdragsrätt för hela den nominella räntan kan erhållas. Under alla omständigheter är det nödvändigt att det är klart vilka tillgångar, som skall hänföras till hushållssektorn och vilka som skall hänföras till företagssektorn. När det gäller enskilda firmor innebär det att en och samma fysiska persons tillgångar och skulder måste uppdelas en näringsverksamhetsdel och en privatdel. Metoder för en sådan uppdelning har utretts grundligt under senare tid i Sverige, först av universitetslektor Erik Haglund i bilaga 2 till betänkandet Real beskattning, sedan av 1980 års företagsskattekommitté i betänkandet Staketmetoden SOU 1984:70. I betänkandet Staketmetoden föreslås bl.a. en ny förvärvskälleindelning. All näringsverksamhet som fysisk person bedriver utgör en förvärvskälla, näringsverksamhet. Dit hänförs de nuvarande inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet konventionell metod och rörelse. I ett nytt inkomstslag Inkomst av eget företag skall näringsidkaren sedan redovisa sina uttag ur näringsverksamheten. Alla tillgångar, som vid försäljning skall beskattas som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet, hamnar utanför staketet, som exempelvis fastigheter. I betänkandet Staketmetod för beskattning av Handelsbolag SOU 1986:44 föreslår företagsskattekommittén att handelsbolag blir eget skattesubjekt och att alla bolagets fastigheter beskattas enligt konventionell metod. Som nämnts är en real beskattning gynnsammare än en nominalistisk vid realisationsvinstbeskattningen. Det är därför önskvärt att det finns enkla och entydiga regler för vilka fastigheter, som får beskattas enligt en real princip vid realisationsbeskattningen och att dessa regler inte blir beroende av företagsform. En sådan klar princip synes vara att schablonbeskattad fastighet alltid realisationsvinstbeskattas enligt real metod. Om en nominalistisk metod skall tillämpas inom företagssektorn bör schablonbeskattade fastigheter hänföras till hushållssektorn i största möjliga utsträckning. När det gäller enskild firma synes den effekten kunna uppnås det sätt som föreslagits i SOU 1984:70, dvs. genom att schablonbeskattad fastighet alltid läggs utanför staketet. Samma princip borde tillämpas för handelsbolag. Vad beträffar aktiebolag borde gynnsamma regler skapas för utköp av schablonbeskattad fastighet ur bolaget. Konventionellt beskattade fastigheter bör däremot hänföras till näringsverksamhet och hamna innanför staketet både om det är fråga om enskild firma, handelsbolag eller aktiebolag, vilket skulle medföra att realisationsvinsterna blir beskattade enligt nominalistisk metod. I samman-

Bilaga 10 33

hanget får avgränsningen mellan schablonbeskattad fastighet och konventionellt beskattad fastighet ändras så att alla fastigheter inrättade för en eller två personers boende schablonbeskattas. Vad räntebeskattningen beträffar är det fördelaktigare att intäktsräntor behandlade enligt real metod och kostnadsräntor enligt nominalistisk. Det förhållandet kommer då sannolikt att leda till försök att hänföra skuldräntor till företagssektorn och intäktsräntor till hushållssektorn. I båda fallen innebär det således en tendens till försvagning av soliditeten i företagssektorn. Det spelar dock roll endast då det gäller aktiebolag, eftersom företagaren annars är personligen ansvarig även för företagets skulder. De för aktiebolagen uppställda reglerna innebär krav soliditet hos bolaget till borgenärernas skydd. Dessa regler synes vara tillräckliga även ur skattesynvinkel. Det borde m.a.o. vara möjligt att skatterättsligt acceptera den fördelning mellan fåmansaktiebolag och aktieägare, som företagaren själv gör. Vad enskild firma och handelsbolag beträffar är frågan, om man vid beskattningen skall acceptera den fördelning som näringsidkarna gör. Den omständigheten att vid staketmetoden alla räntor innanför staketet hänförs till näringsverksamhet och alla räntor utanför staketet till kapitalinkomst säger ingenting bestämt om vilka räntor, som skall hamna inom och vilka som skall hamna utanför staketet. Vad kostnadsräntor beträffar kan sägas, att det medför så betydande fördelar för de skattskyldiga att få hänföra dem till näringsverksamhet och därmed dra av hela den nominella räntan att det inte kan anses oskäligt att låta de skattskyldiga bevisbördan för att de verkligen nedlagts i näringsverksamheten. Bevisningen torde inte bli alltför svår, eftersom det av bokföringen borde framgå om lånemedlen använts i näringsverksamheten eller ej. Den metod som föreslås här är således i princip densamma som föreslogs beträffande egnahemslån. Vad beträffar intäktsräntor bör det av bokföringen framgå när räntebärande fordringar uppkommit i näringsverksamhet. Uttag ur näringsverksamhet följer bestämda regler enligt staketmetoden, som synes förhindra att fordringar eller likvida medel överförs utan skattekonsekvenser. Om staketmetoden införs samtidigt med real beskattning av räntor inom hushållssektorn synes en lämplig utgångspunkt vara att nuvarande räntefördelning är riktig, dock med möjlighet för såväl den skattskyldige som skattemyndigheterna att påvisa att den inte motsvarar de verkliga förhållandena. Vad aktieutdelningar beträffar förutsätts här att de behandlas lika i hushållssektorn och företagsektorn. Se vidare i nästa kapitel. All inkomst av jordbruksfastighet, annan fastighet konventionell metod och rörelse förutsätts hänförd till företagssektorn och bli föremål för nominalistisk beskattning. Sammanfattningsvis kan sägas, att det synes möjligt att kombinera en nominalistisk företagsbeskattning och en real beskattning av hushållens kapitalinkomster. Det förutsätter dock att staketmetoden införs för enskilda firmor och handelsbolag.

22-RINK 4

34 Bilaga 10

6 Utdelningsbeskattningen

Som nämnts diskuterade Realbeskattningsutredningen två tänkbara modeller för en utdelningsbeskattning enligt reala principer, realräntesynsättet och nominalräntesynsättet. Realräntesynsättet innebar, att hela utdelningen betraktades som real. Kompensation för inflationen till aktieägaren fick då istället ges vid aktiens avyttring i form av indexuppräkning av anskaffningsvärdet. Nominalräntesynsättet innebar däremot att utdelningen samma sätt som en nominell ränta delades i två delar, en skattefri inflationskompensationsdel och en skattepliktig real del. Eftersom aktieägaren då kompenserats för inflationen vid den löpande beskattningen fanns ingen anledning till någon indexuppräkning av aktiens anskaffningsvärde vid realisationsvinstbeskattningen. Realbeskattningsutredningen förespråkade för sin del realräntesynsättet, dvs. att betrakta hela utdelningen som real. Skälen för denna ståndpunkt var framför allt tre. Om hela den nominella värdestegringen aktier beskattas vid en avyttring medför det betydande inlåsningseffekter. Dessa blir avsevärt mindre om endast den reala värdestegringen beskattas. Realbeskattningsutredningen hade föreslagit en real företagsbeskattning. Utdelningen togs således av en vinst som redan var realt beskattad. Om dubbelbeskattningen av bolagsvinster skulle undanröjas genom ett avräkningssystem, lavoir fiscal-system, fordrades det att utdelningen var skattepliktig för aktieägaren. Skäl 2 har för denna utredning mindre tyngd eftersom utgångspunkten varit en nominalistisk företagsbeskattning. De övriga skälen synes dock fortfarande starka. Vad beträffar skäl 3 tycks det ha vunnit i betydelse genom den utformning, som företagsbeskattningen sannolikt kommer att få, dvs. en beskattning med en skattesats som understiger den som används för en stor del av de fysiska personerna. I Enhetlig inkomstskatt föreslogs att dubbelbeskattningen skulle avskaffas och beskattningen av bolagsvlnsterna helt förläggas till bolagsledet. Det var möjligt därför att företagsekonomiskt motiverade avskrivningar avskaffats och skattesatsen för bolag och aktieägare var densamma. I ett system, där bolagsskattesatsen ligger lägre än beskattningen av fysiska personers kapitalinkomster är det nödvändigt att ett eller annat sätt beskatta utdelningarna i aktieägarens hand för att inte utdelning skall gynnas framför andra möjligheter att ta ut medel ur bolagssektorn. Under sådana förhållanden är det inte möjligt att av hänsyn till inflationen låta en viss del av aktieutdelningen bli obeskattad. Det galler att inte blanda samman de korrigeringar av en nominell inkomst, som är nödvändiga för att få ett realt resultat, dels de korrigeringar som behövs för att bolagsvinster i aktieägarnas hand skall bli effektivt enkelbeskattade. Jag upprepar inte i detta sammanhang motiveringarna för en enkelbeskattning utan tar önskemålet om enkelbeskattning som givet. Däremot kan det finnas anledning att framhålla, att det är nödvändigt att bolagsvinster inte blir gynnsammare beskattade om de utdelas än om de

Bilaga 10 35

uttas som lön. Det skulle kunna innebära att ett stort antal företagare tog ut bolagsvinsten som utdelning. De skulle då bli gynnsammare beskattade än löntagare, vilket stred mot likabehandlingsprincipen. Det skulle också medföra att arbetsgivaravgifter inte betalades, vilket skulle kunna minska företagarens sociala skydd. Jag skall mot denna bakgrund diskutera de möjligheter till utformning av en real beskattning som tidigare skisserats. Det kan då konstateras att alla metoder som låter utdelningen bli fullt skattepliktig i mottagarens hand medger att dubbelbeskattningen undanröjs genom ett avräkningssystem. Avräkningssystem finns i ett antal europeiska stater, bl.a. Storbritannien, Frankrike och Västtyskland ett fullständigt system. Den finländska företagsskattekommissionen har nyligen föreslagit att systemet skall införas i Finland. Det finns således betydande erfarenheter av systemet. Det har i Sverige beskrivits bl.a. i en expertutredning av prof. Hugh Ault, utförd för kapitalvinstkommitténs räkning Översikt principiella och tekniska av frågor vid införandet av ett integrerat bolagsbeskattningssystem. Publicerat i Skatt vinst och skatt på utdelning. Ds Fi 1984:13. Jag hänvisar till prof. Aults utredning för en närmare presentation av systemet och nöjer mig i detta sammanhang endast med ett litet exempel.

Antag att bolagsskattesatsen är 30 % och aktieägarens marginalskatt 50 %

Aktieägarens skattepliktiga inkomst 70 + 30 100 Aktieägarens skatt 50 Avräkningsbart belopp 30 Aktieägarens skatt efter avräkning 50 30 20 - Total skatt 30 + 20 50 I avsnitt 5.1.2 skisserades tre metoder för real kapitalinkomstbeskattning, 1 Realbeskattningsutredningens modell, 2 Nettometoden och 3 Kvotdelsmetoden. Det är lätt att konstatera att realbeskattningsutredningens modell inte påverkar möjligheterna till skatteavräkning. Den innebär en uppdelning av varje enskild ränta i en real del och en inflationskompensationsdel. Nettometoden innebär att inflationens verkan beaktas genom att ett intlationsavdrag beräknas det positiva nettot av fordringar över skulder. Metoden behöver inte påverka utdelningsbeskattningen under förutsättning av att avräkning av erlagd bolagsskatt får ske från skatten vilken inkomst som helst. I vårt exempel är aktieägarens skattepliktiga utdelning 100 70 + 30. Är inflationsavdraget så stort att hela inkomsten i inkomstkällan kapital försvinner måste föreskrivas att aktieägaren ändå får avräkna den erlagda bolagsskatten från 30 från sin skatt. Enklast är dock vid nettometoden om utdclningsbeskattningen kan läggas utanför den gemensamma förvärvskällan kapital. Samma sak gäller i än högre grad vid kvotdelsmetoden. Om inflationens inverkan beräknas som en viss del av nettot den sammanslagna av inkomstkällan kapital innebär det en sammanblandning av den reala

36 Bilaga 10

justeringen och den justering som skall ske för dubbelbeskattningens undvikande. När det gäller räntor är justeringen real. När det gäller utdelningar har metoden flera syften. Den kan visserligen även där ses som real justering. Det innebär då en beskattning enligt nominalräntesynen sättet med Realbeskattningsutredningens terminologi. I konsekvensens namn skulle det medföra att anskaffningsvärdet aktier inte fick indexuppräknas vid realisationsvinstbeskattningen. I så fall skulle ingen justering ske för att undvika dubbelbeskattningen utan den skulle helt bli kvar. Det är naturligtvis inte uteslutet att använda en kvotdelsmetod för att undanröja dubbelbeskattnlngen. I exemplet har föutsatts en bolagsskatt 30 % och en marginalskatt för aktieägaren 50 %. Om 47 av den skattepliktiga utdelningen upptas som skattepliktig inkomst för aktieägaren blir den 40. Med 50 % skatt blir skatten 20. Eftersom bolagsskatten var 30 blir den totala skatten 50, dvs. lika stor som aktieägarens skatt varit om bolagsvinsten beskattats enbart hos honom. Men den kvot som bör appliceras för att ett realt riktigt resultat och den kvot som behövs för att undanröja dubbelbeskattningen är endast i sällsynta slumpfall densamma Om kvoten i exemplet hade varit 12 hade aktieägarens skatt blivit 50 % av 35, dvs. 17,5. Den totala skatten hade då blivit 37,5 17,5 + 30. I det fallet hade således utdelning blivit ett billigare sätt för en arbetande aktieägare att ta ut medel än lön, vilket av tidigare anförda skäl är högst riskabelt. Därtill kommer vid kvotdelsmetoden det problem, som påtalades i avsnitt 5.l.2. Om kvotdelsmetoden tillämpas utdelningsinkomster innebär den att en stor del av mottagen utdelning blir skattefri, även om utdelningen är mycket stor i förhållande till bolagets kapital. Metoden innebär således att det blir mycket frestande för ägare av fåmansbolag att ta ut bolagets vinst i form av utdelning i stället för lön under förutsättning av att skattebelastningen löneinkomster är större än utdelning efter bolagsskatt och skatt mottagen utdelning. Detta problem kan endast lösas om den skattefria delen blir mycket låg, så låg attbolagsskatt och utdelningsskatt blir minst lika stor som skatten de högst beskattade arbetsinkomsterna. Det medför i så fall en diskriminering av utdelningsinkomsterna för det stora antalet skattebetalare. Sammanfattningsvis kan sägas att det föreligger starka skäl att inte undanta någon del av mottagen utdelning från beskattning. Den reala korrigeringen får i stället ske vid aktievinstbeskattningen. Om kvotdelsmetoden används kan det sägas vara helt nödvändigt att den inte omfattar mottagen utdelning.

7 Internationellt skatterättsliga

-

aspekter

Enligt den interna svenska internationella skatterätten är en i Sverige

bosatt person oinskränkt skattskyldig i Sverige. Han är således skattskyldig för räntor, utdelningar, fastighetsinkomster och realisationsvinster. En i

Bilaga 10 37

utlandet bosatt person är begränsat skattskyldig i Sverige, vilket innebär att han får betala kupongskatt utdelning från svenska aktier men inte från Sverige betald ränta. Den inskränkt skattskyldige får också betala skatt inkomst av svensk fastighet och realisationsvinst vid avyttring av fastighet. Under en tioårsperiod får en i Sverige tidigare bosatt person betala realisationsvinstskatt även vid avyttring av svenska aktier. Det svenska skatteanspråket kan dock ha inskränkts genom dubbelbeskattningsavtal. Dessa kan endast inskränka, aldrig utvidga, den rätt att beskatta som Sverige kan ha enligt sin interna skatterätt. Ett realt system medför knappast några internationellt skatterättsliga problem när det är fråga om fysiska personers kapitalinkomstbeskattning. För den i Sverige bosatte innebär en real räntebeskattning en lägre beskattning av inkomsträntor. I vissa dubbelbeskattningsavtal föreskrivs att källstaten har rätt till en viss, normalt till 10 % begränsad källsatt räntor. Denna skatt läggs då den nominella bruttoräntan. Sverige skall då avräkna den utländska skatten. Om den svenska skatten efter real justering uppdelning, inflationsavdrag eller kvotdel blir så låg att den utländska 10 %-iga skatten inte går att avräkna, har den skattskyldige inte fått full fördel av den reala justeringen. Bästa lösningen detta eventuellt uppkommande problem är att Sverige vid sina avtalsförhandlingar söker utverka en 0 %-ig källskatt räntor. Eftersom Sverige inte självt uttar någon källskatt räntor vore det motiverat helt oberoende av om en real korrigering införs eller ej. Den omständigheten att Sverige inte uttar någon källskatt utbetalade räntor medför att en real korrigering inte kan medföra något internationellt skatterättsligt problem, när det gäller kostnadsräntor. - Vad gäller utdelningar från utlandet kan sägas attom de blir helt skattepliktiga för aktieägaren kommer det inte att uppstå några internationellt skatterättsliga problem. Om så inte är fallet, exempelvis genom att viss del av utdelningen inte blir skattepliktig genom någon form av kvotdelsmetod kan det medföra att en utländsk kupongskatt inte går att helt avräkna i Sverige. En real beskattning av realisationsvinster innebär en lägre skatt än en nominalistisk beskattning av realisationsvinster. Det kan tänkas medföra att en i utlandet erlagd realisationsvinstskatt inte blir fullt avräkningsbar i Sverige. Problemet har tidigare inte varit särskilt aktuellt, eftersom många länder inte haft någon realisationsvinstbeskattning. I och med att allt fler länder nu börjar beskatta realisationsvinster kan problemet tänkas uppkomma, särskilt då för svenskägda fritidsfastigheter i utlandet. Det torde dock inte vara så stort. De länder som beräknar vinsterna efter nominalistisk metod, exempelvis USA, har mycket låga skattesatser. År skattesatserna högre används ofta en real metod eller någon annan form av begränsning. Vad beträffar utomlands bosatta personer kan konstateras att redan den omständigheten att Sverige inte uttar någon källskatt från Sverige utbetalade räntor medför att införandet av en real metod blir helt problemfri. Vad beträffar realisationsvinstbeskattningen av svenska

fastigheter används redan en real metod om än under de första fyra

38 Bilaga 10

åren. För aktievinstbeskattningens del är situationen något svårare att överblicka. Sverige beskattar som nämnts realisationsvinster aktier för utflyttade under en tioårsperiod enligt sin interna internationella skatterätt. De flesta svenska dubbelbeskattningsavtal hindrar emellertid Sverige att utnyttja denna rätt, eftersom de ger beskattningsrätten till hemviststaten. I några fall har Sverige emellertid fått gehör för en svensk beskattningsrätt, t.ex. i det nordiska avtalet och det nya avtalet med Storbritannien. Om en real beskattning, där hela den reala vinsten tas upp till beskattning är mer kännbar än den nuvarande nominalistiska, där 40 % av vinsten äldre aktier tas upp till beskattning, beror på inflationstakten. I varje fall kan sägas att de problem, som den svenska beskattningen kan vålla för utflyttade -som exempelvis att den svenska skatten inte kan avräknas fullt ut inte beror om real metod används eller ej. - Den stora internationellt skatterättsliga frågan är om ett avräknings- system skall införas för att undanröja dubbelbeskattningen eller ej. Den frågan sammanhänger inte direkt med frågan om införande av real beskattning. Här har den behandlats ur en speciell aspekt, nämligen hur ett realt system skall utformas så att det inte kommer i konflikt med ett eventuellt avräkningssystem. Det skall dock konstateras, att eftersom ett antal stater tillämpar ett avräkningssystem är såväl problemen som deras lösning väl kända. Problemet är att avräkning i princip endast medges inom landet bosatta aktieägare. Utländska aktieägare blir då diskriminerade aktiemarknaden. Det är emellertid möjligt att undanröja denna diskriminering genom dubbelbeskattningsavtal. Så har exempelvis Frankrike gjort genom det svensk franska dubbelbeskattningsavtalet. Lösningen består i att Frankrike medger även i Sverige bosatta aktieägare rätt till avräkning av skatt vid utdelning aktier i franska bolag. Enligt avtalet står emellertid Frankrike inte för hela kostnaden utan den delas mellan Frankrike och Sverige genom att Frankrike medgivits rätten att utta en 15 %-ig i Sverige avräkningsbar källskatt utdelningen. Tekniken framgår

av följande exempel ur mitt arbete Skatter och kapitalflykt. Stockholm

1972 s. 339 utdelning 100 F lavoir fiscal 50 F summa 150 F källskatt 22,5 F Kostnad för Frankrike således 50 F 22,5 F 27,5 - En kvotdelsmetod medför inga problem, när det gäller utdelningar som betalas från Sverige eftersom den knappast kan tänkas för andra än oinskränkt skattskyldiga.

8 Slutsatser

För min personliga del anser jag fortfarande att det är bäst om ett realt system tillämpas genomgående och konsekvent. De verkliga förhållandena bör läggas till grund för beskattningen och schabloniseringar undvikas.

Bilaga 10 39

Varje avsteg från ett konsekvent system innebär att avgränsningsproblem uppkommer, som ger upphov till en mer komplicerad lagstiftning. Det är dock bättre att ha en real metod med några avsteg än att inte ha någon real metod alls. I denna utredning har jag diskuterat möjligheterna av att medge full avdragsrätt för hela den nominella räntan bostadslån i ett i övrigt realt system. Undersökningen utvisar att problemet att avgränsa räntor bostadslån från övriga räntor uppkommit i fler och fler länder. Någon teoretiskt helt hållbar lösning verkar man inte ha funnit. Däremot synes det vara praktiskt möjligt att göra en tillfredsställande avgränsning. Den bygger då att den verkliga användningen av lånemedlen läggs till grund för låneräntornas klassificering och att den skattskyldige åläggs bevisbördan för att lånet använts ett skattemässigt fördelaktigt sätt, dvs. för permanentboende. Metoden blir också enklare om det föreskrivs att ett tidigare års klassificering av räntan inte får ändras. När det gäller aktievinstbeskattningen har det anförts att en real metod blir komplicerad i kombination med nuvarande aktievinstregler. Det är sant men beror inte den reala metoden utan nuvarande aktievinstreglcr. Den reala metoden medför knappast någon ytterligare komplikation. Med tanke att starka skäl talar för en förenkling av nuvarande regelsystem har några alternativ undersökts. Saldometoden innebär att den skattskyldige inte behöver betala någon skatt så länge han har ett positivt saldo mellan aktieköp och aktleförsäljningar. Metoden är enkel och lätt att kombinera med en real beräkningsmetod. Den medför dock att den skattskyldige kan skjuta beskattningen framför sig i all oändlighet, vilket ger upphov till betänkligheter. Jag har därför diskuterat det alternativ som en fullständig skattefrihet för realisationsvinster aktier skulle innebära efter en viss tids innehav. Skattefriheten kan dock omfatta aktier i fåmansföretag eftersom det skulle innebära möjlighet att omvandla en skattepliktiga arbetsinkomster till skattefria realisationsvinster. Det blir då nödvändigt att avgränsa aktier i fåmansföretag från övriga aktier. Erfarenheterna från Danmark och Norge, som beskattar fåmansaktier, men inte andra aktier visar att det är tekniskt möjligt att göra denna avgränsning. Såväl Saldometoden som metoden med fullständig skattefrihet för äldre aktier synes således tekniskt möjliga att använda. Problemet ligger i att de innebär ett avsteg från principen om likabehandling av alla skattskyldiga. I utredningen har jag diskuterat olika utformningar av en real metod, som betecknats realbeskattningskommitténs metod, nettometoden och kvotdelsmetoden. Alla de tre diskuterade metoderna har visat sig tekniskt möjliga att använda. När det gäller de två första metoderna är det önskvärt, vid kvotdelsmetoden helt nödvändigt att lägga utdelningsbeskattningen utanför systemet för real korrigering. Samma kvot kan inte användas för att undanröja dubbelbeskattningen av aktiebolagsvinster och åstadkomma en real justering. Vad beträffar kvotdelsmetoden kan också sägas att den innebär en utomordentligt grov schablonisering, framför allt därför att samma kvot används för att beakta den historiska inflationen realisationsvinster och den aktuella inflationen löpande räntor.

40 Bilaga 10

Det har också visat sig möjligt att använda en real metod för fysiska kapitalinkomster och en nominalistisk metod inom företagspersoners sektorn. Det förutsätter dock införandet av en staketmetod sä att företagssektorn klart avgränsas från hushâllssektorn. Även vissa andra ändringar visar sig vara nödvändiga. De internationellt skatterättsliga förhållandena medför inga problem vid införandet av ett realt system för fysiska personers kapitalinkomstbeskattning.

11 Bilaga

metod för Nominalistisk kapitalbeskattning

Sven-Olof Lodin av

2 lflhgall

NOMINALISTISK METOD FÖR ENHETLIG KAPITALBESKATTNING

I. INLEDNING

l. Nominalistisk metod för kapitalbeskattning

k Olika nominalistiska metoder för en enhetlig kapitalinkomstbeskattning Kvotmetoden Proportionell kapitalinkomstskatt Viktiga skillnader

b Valet mellan real inkomstbeskattning ] och en nominell enhetlig kapitalinkomstbeskattning

II. KVOTMETODEN

Kvotmetoden

Beskattning av inkomst av kapital .

Bostadsbeskattningen Villabeskattningen Bostadsrättsbeskattningen Sammantagna effekter av villabeskattningen och beskattningen av inkomst av kapital

Realisationsvinstbeskattning Allmänt Realisationsvinstbeskattningen av fastigheter Realisationsförluster Uppskovsregler Realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter Aktievinstbeskattningen Marknadsaktier . Realisationsvinstbeskattning av övrig egendom

Behandlingen av inkomster från fåmansbolag

Hyreshusbeskattningen 55

Bilaga 11 3 BILAGOR Bilaga 1. Internationell översikt av aktievinstbeskattning Bilaga 2. Equal Marginal Tax Rates on Capital and Labor Income Bilaga 3. Exempel på metod för lindring av kvotmetodens likviditetseffekt vid villaunderskott Bilaga 4. Sammanfattning ur RSV Rapport 1987:7

TABELLER

4 Bilaga 11 SIJ 1989233

I. INLEDNING

1. Nominalistisk metod för kapitalbeskattning

I direktiven till utredningen om reformerad inkomstbeskattning anges huvudsyftet med utredningsarbetet vara att åstadkomma ett rättvisare och enklare skattesystem för fysiska personer som i förhållande till dagens system innebär lägre skattesatser, en breddad skattebas genom minskade avdragsmöjligheter samt en mer enhetlig kapitalbeskattning som stimulerar till ökat sparande och minskad skuldsättning.

Mitt uppdrag är att söka finna och tekniskt utveckla en nominalistisk metod för en enhetlig och symmetrisk kapitalinkomstbeskattning för fysiska personer. Därvid skall jag beakta att metoden bör bidra till att åstadkomma ett enklare och rättvisare skattesystem och att den bör stimulera till ökat sparande och minskad skuldsättning.

1 Att metoden skall vara nominalistisk innebär att den rent tekniskt bör arbeta med enbart nominella inkomster och utgifter. Indexering för inflation eller annan uppräkning bör ej ingå. Därmed är inte sagt att inflationen inte skall beaktas vid kapitalbeskattningens utformning. Riktmärket bör vara att den långsiktiga reala inkomsten beskattas.

2 Att metoden bör medföra en såväl enhetlig som symmetrisk kapitalinkemstbeskattning innebär för det första att alla typer av kapitalinkomster och kapitalvinster så långt möjligt bör beskattas enligt en enhetlig metod och efter i huvudsak samma regler och helst inom samma förvärvskälla. Med en symmetrisk kapitalinkomstbeskattning förstås att alla typer av kapitalinkomster egentliga kapital-

Bilaga 11 5

inkomster och realisationsvinster - fortsättningsvis används termen kapitalinkomster som samlingsbegrepp för båda om inte annat särskilt anges och alla därtill hörande kapitalkostnader, främst räntor, skall behandlas så lika att skatteeffekten blir densamma oavsett på vilket sätt en avkastning realiseras. Vidare skall räntekostnader behandlas kongruent med inkomstsidan på ett sådant sätt att beskattningen inte medför att någon skattefördel kan uppstå genom att lånefinansiera en investering.

3 Att systemet skall utformas enklare än dagens system innebär främst att dagens komplicerade kapitalvinstbeskattning med fyra olika beskattningsmetoder och komplicerade uppräknings- och uppskovsförfaranden bör förenklas och utformas enhetligare och enklare.

4 Kravet på ett mer rättvist system gäller rättvisa på två plan. Det är fråga om både större rättvisa inom kapitalbeskattningen och större rättvisa i beskattningen mellan arbete och kapital. I båda hänseendena bör detta kunna uppnås genom en enhetligare och mer symmetrisk kapitalinkomstbeskattning.

5 Sverige har för närvarande OECD-områdets lägsta hushållssparande. De svenska hushållens sparkvot realt och finansiellt är idag t o m negativ, vilket är samhällsekonomiskt olyckligt. skattesystemet medverkar troligen till hushållens låga sparkvot.

Det är därför ett naturligt krav att den framtida kapitalbeskattningen generellt utformas på ett mer sparstimulerande sätt än det rådande systemet, där de vanligaste sparformerna utsätts för en mycket hög beskattning. I uppdraget att utforma en enhetlig kapitalbeskattning får därför också anses ligga

6 Bilaga 11 SIJ 1989:33

att den framtida skattebelastningen på sparande skall ligga lägre än den nuvarande beskattningen av sparande i form av räntor och utdelning. Speciella sparstimulanser har visat sig ha ringa effekt på sparkvoten även om sparformerna i sig har varit framgångsrika.

Att sparande är ofördelaktigt behandlat i inkomstbeskattningen innebär inte att investeringar behöver vara olönsamma. Sker de med lån i stället för sparade medel medför avdragsrätten för räntor även om den är begränsad ofta hävstångseffekter - som ökar investeringens lönsamhet.

6 Skuldsättning kan i dagens skattesystem ofta vara lönsam av två olika skäl:

a Avdragseffekten begränsad till högst 50 procent för underskott har p g a inflationen resulterat i att den reala räntekostnaden efter skatt varit mycket låg eller t o m negativ. Härigenom har det också i allmänhet blivit mer lönsamt att låna till konsumtion och kapitalvaruanskaffning än att spara till utgifterna i förväg.

b Till detta kommer att vid investeringar, som ger värdetillväxt, avdragseffekten p g a asymmetrierna i kapitalbeskattningen oftast är större än skatten på den framtida vinst som investeringen kan ge.

Kravet att skattesystemet bör stimulera till minskad skuldsättning innebär att skuldsättningens ofta förmånliga skattebehandling bör avskaffas. Detta bör kunna ske inom ramen för en enhetlig kapitalbeskattning genom att låneräntor behandlas symmetriskt med kapitalinkomsterna, så att avdragseffekterna och skatteeffekter blir lika. Ett gynnande av sparandet bör också det leda till minskad skuldsättning.

SIJ 1989:33 Bilaga 11 7

7 Det nya systemet bör ej ge ett sämre statsfinansiellt utfall än nuvarande system. Eftersom kapitalbeskattningen inkl. egnahemsbeskattningen idag ger ett betydande negativt netto för stat och kommun, förmodligen 6-7 miljarder, pga de stora underskottsavdragen förorsakade av räntekostnaderna torde i stort sett varje reform inom utredningsuppdragets ram komma att innebära ökade stats- och kommunalskatteinkomster trots att en reform samtidigt gynnar sparandet.

2. Olika nominalistiska metoder för en enhetlig kapitalinkomstbeskattning

När det gäller nominalistiska metoder för att åstadkomma en enhetlig kapitalbeskattning, dvs en likabehandling av alla kapitalinkomster och å andra sidan alla kapitalkostnader, är det framförallt två metoder som framstår som intressanta den s k kvotmetoden och en proportionell kapitalinkomstskatt.

Också andra metoder är tänkbara såsom den SNS av konjunkturråd lanserade tanken att ersätta hela kapitalinkomstbeskattningen med en förmögenhetsskatt liksom vissa utländska partiella system. Tidsramen ger dock inte utrymme för att i studien inkludera mer än de två viktigaste alternativen.

2.1 Kvotmetoden

Kvotmetoden innebär i korthet att alla nominella kapitalinkomster, även nominella realisationsvinster, läggs ihop i en enda förvärvskälla. Från de samlade nominella kapitalinkomsterna dras därefter alla nominella kapitalkostnader inklusive personliga räntekostnader och bostadsräntekostnader. Om det därefter uppstår ett överskott läggs en kvotdel härav - vanligtvis utgår man från hälften till -

8 Bilaga 11

den övriga inkomsten och beskattas enligt den för den skattskyldige aktuella skattesatsen.

Om istället ett underskott uppstår exempelvis på grund av att räntekostnaderna är högre än kapitalinkomsterna, är då på motsvarande sätt endast samma kvotdel exempelvis hälften - av underskottet avdragsgill mot övriga inkomster.

Kvotmetoden uppfyller i huvudsak de olika krav på en enhetlig nominell kapitalinkomstbeskattning, som har uppställts ovan. Hur detta sker skall närmare undersökas nedan.

2.2 Proportionell kapitalinkomstskatt

Den andra metod som är av intresse att undersöka är en enhetlig proportionell kapitalinkomstbeskattning. På samma sätt som vid kvotmetoden läggs här alla nominella kapitalinkomster samman en enda förvärvskälla, varefter alla kapitalkostnader dras ifrån. Om ett överskott härefter uppstår beskattas detta överskott enligt en fast skattesats - lika för alla oberoende av vederbörandes övriga inkomst. Ett underskott medför på motsvarande sätt en skatteminskning enligt samma fasta skattesats.

också en sådan proportionell kapitalbeskattning kan uppfylla flera av de krav som ovan ställts på en enhetlig kapitalinkomstbeskattning.

2.3 Viktiga skillnader

I några hänseenden föreligger betydelsefulla skillnader mellan kvotmetoden och den proportionella kapitalinkomstskatten. De viktigaste är följande.

Bilaga 11 9

1. I kvotmetoden ligger ett direkt hänsynstagande till den långsiktiga inflationstakten. Den kvotdel som beskattas resp blir avdragsgill motsvarar en schablonmässigt beräknad real inkomst resp kostnad.

Vid en proportionell inkomstbeskattning kan ett hänsynstagande till inflationen ske endast indirekt genom bestämmandet av skattesatsens höjd. Detta hänsynstagande blir dock inte likformigt. För höginkomsttagare blir reduktionen av skattesatsen större än för láginkomsttagare.

2. I och med att vid kvotmetoden den skattepliktiga kvotdelen av inkomstenunderskottet beskattas resp är avdragsgill i det marginalskatteläge som gäller för varje enskild skattskyldig med hänsyn till hans sammanlagda inkomster blir systemets incitamentseffekter positiva för sparande och negativa för upplåning lika starka för láginkomsttagare som för höginkomsttagare.

En proportionell kapitalinkomstbeskattning är helt likformig i det hänseendet att alla kapitalinkomster blir beskattade efter samma skattesats liksom avdragseffekten blir densamma oavsett vem som intjänar inkomsten resp har kostnaden. Däremot är incitamentseffekterna olika för olika inkomstgrupper, om man ser beskattningen av arbets- och kapitalinkomster som en enhet.

Eftersom höginkomsttagare har högre marginalskatt än låginkomsttagare innebär en proportionell skatt att höginkomsttagarna får en större skattesänkning på sina kapitalinkomster än låginkomsttagarna. Å andra sidan får höginkomsttagarna också en kraftigare avdragsbegränsning än låginkomsttagarna. Härigenom blir incitamentseffekterna olika för olika inkomstgrupper. För höginkomsttagarna blir incita-

23-RlNK 4

10 Bilaga 11

mentseffekterna betydligt starkare än för låginkomsttagarna. För de senare kan incitamentseffekterna t o m bli negativa, dvs att de får betala mer skatt på kapitalinkomster än på övriga inkomster och att de får större avdragseffekt av sina underskottsavdrag än de betalar skatt på sina övriga inkomster, om inte den proportionella skattesatsen sätts lägre än den lägsta skattesatsen, f n ca 35 procent, i den progressiva beskattningen av övriga inkomster.

Om man emellertid uppfattar arbetsinkomster och kapitalinkomster som så olika typer av inkomster att de bör behandlas olika också i progressionshänseende, uppfyller en proportionell kapitalinkomstbeskattning kraven på likformighet och ger med den utgångspunkten samma incitamentseffekt för alla inkomsttagare.

3. Valet mellan real inkomstbeskattning och en nominell enhetlig kapitalinkomstbeskattning

Det är ett känt faktum att inflationen medfört betydande inkomstomfördelningar från sparare till lånare. Därför bör inflationsproblemet beaktas vid kapitalinkomstbeskattningens utformning. En naturlig fråga är då om inte en verkligt real inkomstbeskattning vore att föredra framför en nominell metod. Ett realt skattesystem av indexeringsmodell har emellertid andra betydande nackdelar som måste beaktas vid valet av skattesystem.

1. Ekonomisk verksamhet bedrivs, värderas och uttrycks i nominella termer. De skattskyldiga tänker nominellt. En nominell beskattning ansluter härtill. I och för sig kan det ändå finnas skäl för att lägga ett realt resultat till grund för beskattningen. Man måste emellertid skilja mellan naturli-

Bilaga 11 11

ga reala system, som arbetar i nominella termer men där effekterna är reala exempelvis moms, utgifts-

skatt och 1 cash flow skatt, och artificiella

s reala system där den reala effekten uppnås med schabloniserade indexjusteringar av en nominell skattebas, typ real inkomstbeskattning. Sådana artificiella system är behäftade med betydande nackdelar. En indexering innebär en långtgående komplicering av skattesystemet vars teknik de skattskyldige skulle ha svårt att förstå och vars effekter de skulle ha svårt att genomskåda.

2. Ett annat problem rör förutsebarheten av systemet. De skattskyldige har nominella inkomster och nominella kostnader. Ett system där den faktiska framtida lånekostnaden pga indexering av beskattningen kommer att variera med inflationen medför minskad förutsebarhet vid långsiktiga låneåtaganden och medför härigenom en osäkerhet som kommer att framtvinga indexlån. Krav på inflationsindexering av lönerna som ett sätt att öka förutsebarheten av den egna betalningsförmågan blir därefter lätt följden. Härigenom innebär införandet av en real inkomstbeskattning i sig början till en inflationsindexering av samhällsekonomin, som innebär påtagliga risker för att allt större delar av ekonomin indexregleras. Härigenom minskar motstándskraften mot inflation. Därför innebär ett indexerat realt inkomstskattesystem en stor fara för en sund samhällsekonomisk utveckling.

3. En real inkomstskatt med dess följdverkningar innebär en allvarlig komplicering inte bara av skattesystemet utan av hela det ekonomiska systemet. Detta strider klart mot önskemålen om förenklingar av skattesystemet för att öka genomsynsmöjligheterna.

12 Bilaga 11

En kvotmetod innebär i och för sig ett schabloniserat hänsynstagande till den långsiktiga inflationsutvecklingen och har i många avseenden samma positiva egenskaper som en realinkomstbeskattning. Dess egenskaper i just berörda avseenden är dock helt annorlunda.

1 Kvotmetoden är tekniskt enkel och innebär t o m en förenkling av skattesystemet. Den är lätt att

förstå och går att förena med ett nominalistiskt

synsätt och tänkande. Dess effekter är lätta att genomskåda för de skattskyldiga.

2 I och med att kvoten är fast, är vid en kvotbeskattning förutsebarheten beträffande den framtida betalningsförmågan lika god som i ett rent nominalistiskt system. De förutsebarhetsproblem som en indexerad inkomstbeskattning medför behöver inte uppstå. Härmed bör kvotmetoden inte leda till behov av indexlån eller risker för en omfattande inflationsindexering av samhällsekonomin.

3 Vid en direkt övergång från nominell till real beskattning kan mycket besvärande övergángseffekter uppstå i form av betydande likviditetspåfrestningar för många låntagare. Kvotmetoden kan genom valet av kvot utformas smidigare och utan så kraftiga övergångseffekter.

4 Vad just anförts beträffande kvotmetoden gäller till stora delar också en proportionell kapitalinkomstbeskattning även om dess effekter blir ojämnare mellan olika inkomstgrupper.

Ovan nämnda faktorer talar tillsammans för att en kvotmetod eller proportionell beskattning bör vara att föredra framför en indexerad real inkomstbeskattning.

Bmmall 13

Ser man frågan i ett större internationellt perspektiv bör man bortsett från att en indexerad real beskattning kan medföra betydande tekniska problem vid den internationella beskattningen och vid tillämpningen av dubbelbeskattningsavtal också observera att inget land utan utomordentligt allvarliga ekonomiska störningar har ansett det önskvärt att införa real beskattning. Inget land har mig veterligen infört en real inkomstbeskattning innan man nått en inflationstakt på åtminstone 50 procent om året. I de länder, som pga sin höga inflation har tvingats införa real beskattning, planerar man att avskaffa den snarast. Brasilien beslutade härom vid införandet av den s k Cruzadoplanen. När den havererade kunde beslutet ej genomföras. Israel har överfört inflationsindexeringen till en speciallagstiftning med ettårig varaktighet.

Att under sådana omständigheter införa en real indexerad inkomstbeskattning i Sverige, i ett läge när inflationstakten förefaller vara bättre under kontroll än under huvuddelen av den senaste l5-årsperioden, skulle inte framstå som särskilt välbetänkt.

14 Bilaga 11 SIJ 1989:33

KVOTMETODEN I I .

l. Kvotmetoden

Vid beskattningen av kapitalavkastning inklusive kapital- eller realisationsvinster är det en rad faktorer måste beaktas för att man skall få en som både rättvis och samhällsekonomiskt väl fungerande beskattning. De viktigaste faktorerna som bör beaktas är 1. Inflation 2. Inlásningseffekter marknadspåverkan, sociala effekter 3. symmetri och enhetlighet 4. Samhällsekonomiska effekter behov av hushållssparande, behov av riskkapital och av neutralitet vid investeringar och finansiering

Två ytterligare faktorer av lika stor vikt är 5. Enkelhet 6. Robusthet

Försöker man, som i vårt nuvarande system, genom särbehandling av varje typ av kapitalavkastning lösa varje särskilt problem uppstår lätt stora ojämnheter i skatteeffekter som leder till orättvisa, öppnar möjligheter till skattearbitrage och ger felaktiga incitamentssignaler. olikheter i behandlingen får allt större genomslag genom finansmarknadernas ökande kreativitet. På marknaden kan idag erbjudas finansiella instrument både på kapitalplacerings- och lånesidan anpassa- de till olika skattskyldigas behov av förmánligaste skatteeffekt. Kommanditbolag, utdelnings- och vinstbolag, aktiefonder, avkastningsfonder, premieobligationskonsortier är bara några aktuella former som kortsiktigt utnyttjats för mycket betydande kapitalbelopp i syfte att minimera skatten. Rätt kombination av åtgärder kan utan större problem halvera skattebördan. Att inom ramen för gällande

SO[J198933 Bilaga 11 15

system för kapitalinkomstbeskattning komma till rätta med dessa problem genom speciallagstiftning är i praktiken ogörligt.

Kvotmetoden är en mycket enkel, eller mera korrekt förenklad, men därmed också grov nominalistisk metod för att åstadkomma en enhetlig och symmetrisk behandling av inkomster och kostnader på ett sätt som också söker beakta övriga viktiga ovan nämnda faktorer.

Enligt kvotmetoden förs all nominell kapitalinkomst samman i en enda förvärvskälla. Från den samlade kapitalinkomsten dras alla nominella kostnader hänförliga till avkastningen och personliga räntekostnader. Av det netto som därefter återstår beskattas vid överskott en kvotdel av överskot- - tet. I allmänhet har man utgått från att hälften skall beskattas, dvs kvoten är 0,5. Utgångspunkten för valet av kvoten 0,5 har varit att relationen mellan realavkastning och totalavkastning i ett långsiktigt historiskt perspektiv ungefär har varit 1:2. Kvoten 0,5 utgör då ett schablonmässigt hänsynstagande till inflationen, varigenom i princip inflationsdelen av avkastningen undantas från beskattning och realavkastningen blir fullbeskattad. Den skattepliktiga kvotdelen av överskottet läggs ihop med övrig inkomst och beskattas därigenom med den marginalskatt som gäller för varje enskild skattskyldig. Är nettot negativt, dvs underskott har uppstått, är enligt samma princip endast samma kvotdel av underskottet avdragsgillt mot andra inkomster. Härigenom kan kvotmetoden vid kvoten 0,5 i praktiken sägas halvera den aktuella skattesatsen på nominella kapitalinkomster och kostnader jämfört med annars tillämplig marginalskattesats. Detta gäller såväl vid överskott som vid underskott.

16 Bilaga 11 SIJ 1989:33

För den fortsatta undersökningen krävs som utgångspunkt en uppfattning om den framtida skatteskalan. Närmast till hands ligger att använda de skattesatser 33, 45 och 60%, som anges i den skiss den socialdemokratiska skatteskissen vari kvotmetoden ingår. Där anges inte explicit inom vilka inkomstintervall som de olika skattesatserna skall gälla. Här antas att följande ungefärliga inkomstintervall skall tillämpas:

Taxerad inkomst Statlig inkomst- Statlig o komskatt munal inkomstskatt 0 100.000 3% 33% - 100.000 250.000 15% 45% - 250.000 30% 60% -

Denna skatteskala har tagits som utgångspunkt för undersökningen. Resultaten är inte känsliga för smärre justeringar häri.

Den följande undersökningen får ej tas som något ställningstagande till frågan om skatteskala, vilket för övrigt också ligger utanför mitt uppdrag.

Bilaga 11 17

Exempel: A margsk. 45% B margsk. 60% Inkomst av tjänst 150 t 350 t Ränteinkomster 5 t O Utdelning 8 t 4 t Realisationsvinst på aktier O 10 t Realisationsvinst på fastigh O O Räntekostnader ..4 t ..50 t Kapitalavkast 9 t ..36 t varav 12 skatteeller avdragsgillt §4§ ..18 Taxerad inkomst 154,5 t 332 t

Skatteeffekt av kap.avkastnunderskott 22,5% 30%

som empirisk grund för den fortsatta undersökningen ligger framförallt en urvalsundersökning för beskattningsåret 1983 utförd av Riksrevisionsverket RRV. Undersökningen är unik i det hänseendet att den särredovisar alla typer av realisationsvinster exempelvis aktievinster både för korttidsaktier och s k tváársaktier och dessutom omfattar en bruttoredovisning av de nominella realisationsvinsterna och -förlusterna. Alla resultat är uppdelade på olika inkomstskikt. Dessutom omfattar undersökningen på samma sätt inkomst och underskott av schablontaxerade fastigheter och inkomst och underskott av kapital. Härigenom ges för första gången möjligheter till en analys av skattebördans fördelning i relation till de totala nominella inkomsterna och vilka effekterna är av flera olika specialregler. Även såväl fördelningspolitiska som statsfinansiella effekter av större reformer av kapitalinkomstbeskattningen går att belysa.

18 Bilaga 11 SOIJ198Q33

Dessvärre avser undersökningen ett så tidigt år som 1983 varför materialet i viss mån får anses föråldrat. Det torde ändå ge en bättre uppfattning om de undersökta förhållandena än vad senare mer begränsat statistiskt material kan ge. På de punkter senare material har kunnat användas har redovisningen också kompletterats härmed. Också i ett annat avseende synes 1983 vara ett inte helt representativt år. Från 1983 trädde 1982 års skattereform i kraft med den s avdragsbegränsningen, vilket synes ha påverkat de skattskyldigas beteende. Särskilt märks detta beträffande inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet. Ett betydligt större antal Arealisationsvinstbeskattade försäljningar av fastigheter och aktier ägde rum än både tidigare och senare år. Antalet skattskyldige med inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet ökade med drygt 50 procent från 1982. De sammanlagda skattepliktiga realisationsvinsterna ökade också med ca 50 procent. Av denna anledning kan det vara vanskligt att i vissa avseenden dra generella slutsatser av RRVs undersökning avseende 1983.

I det följande skall undersökas hur man i kvotmetoden bör behandla olika typer av inkomster och i vilken utsträckning kvotmetoden förmår uppfylla de krav som tillsammans kan ställas på en väl fungerande kapitalbeskattning. Några generella observationer skall göras före behandlingen av de olika inkomstslagen.

1. Enkelhet. Om kvotmetoden kan användas generellt också vid realisationsvinstbeskattningen - innebär den en långtgående förenkling av skattesystemet. Om man ej lyckas uppnå långtgående förenklingar och en i huvudsak generell tillämpning är kvotmetoden knappast lämplig med hänsyn till dess brist på precision.

Bilaga 11 19

2. Robusthet. Robusthet har främst att göra med inflationskänslighet. Kvotmetoden, som är en grov schablon ger vid kvoten 0,5 ett absolut rätt realt resultat endast då realavkastningen uppgår till SO procent av den totala avkastningen, dvs då inflation och realavkastning är lika stora. Detta framhålls ofta som ett normalläge och synes vara i ungefärlig överensstämmelse med en mycket långsiktig historisk utveckling. På kort och medellång sikt har variationerna dock varit stora. Jämfört med nuvarande systems nominella delar medför kvotmetoden en riktigare och mer robust beskattningsprincip så fort inflationen överstiger en fjärdedel av den totala nominella avkastningen. Hur den verkar jämfört med nuvarande delvis reala realisationsvinstregler skall behandlas i det följande.

3. symmetri och enhetlighet. Om kvotmetoden kan användas generellt vid alla typer av kapitalinkomster och kostnader uppnås en enhetlig och symmetrisk kapitalbeskattning. Härmed skulle möjligheterna till skattearbitrage inom den sektorn starkt begränsas. Däremot kan kvotmetoden ge upphov till vissa arbitragemöjligheter genom förvandling arbetsinkomster till kapitalavkastning om sådan av omvandling inte kan förhindras genom särskilda spärregler.

I det följande skall nedanstående områden belysas:

1. Beskattningen av löpande kapitalinkomster och -kostnader, främstv räntebeskattningen utom vad avser bostadsräntor

2. Bostadsbeskattningen särskilt effekterna av villaunderskott

20 Bilaga 11 SO[J198933

3. Realisationsvinstbeskattningen a Villor b Bostadsrätter c Aktier d Övrig egendom

4. Fåmansbolagsproblemet

5. Hyreshusbeskattningen

6. Gränsdragning mot näringsverksamhet

7. Generella slutsatser a Enkelhet och robusthet b symmetri och enhetlighet c Effekter på sparande och upplåning d Avgränsningsproblem

2. Beskattning av inkomst av kapital

Dagens beskattning av inkomst av kapital är rent nominell och innebär tillsammans med inflationen att spararnas ränta efter skatt 1 allmänhet är negativ. särskilda skattegynnade sparformer som allemanssparandet har införts som stimulansåt- gärd. Effekterna härav på den allmänna sparniván synes emellertid mycket små. I många fall är det lånade medel som insatts i de gynnade sparformerna. Detta har i allmänhet gett det gynnsammaste utfallet för insättarna oavsett om fråga är om insättning på allemanskonto eller i allemansfond. Dessa speciella sparformer ger således möjligheter till ett lönsamt skattearbitrage om än i det lilla - utan att någon positiv samhällsekonomisk effekt uppnås. Erfarenheterna visar att speciella sparstimulanser har mycket liten effekt på det samlade sparandet trots att mycket betydande belopp insatts både på allemanskonton och 1 allemansfonder i

Büagall 21

januari 1988 tillhopa 54 miljarder kr. För när-

varande är hushállssparandet negativt med en

sparkvot på 2,8 procent av disponibel inkomst. -

Relationen mellan inlåningsränta och inflation redovisas i tabell 2:1. som framgår har realräntan före skatt under lång tid varit mycket låg eller till och med negativ. Efter skatt har realräntan genomgående varit negativ för den redovisade perioden.

Införandet av kvotmetoden skulle halvera skattebördan pá konventionellt bank- och obligationssparande. Ändå är det endast undantagsvis under mätperioden som man härigenom kommer upp till positiv realränta efter skatt. Kvotmetoden kan sägas förbättra bank- och obligationsspararnas situation men torde vid den historiska utvecklingen ändå inte ge full inflationskompensation. Även kvotmetoden om innebär en avsevärd förbättring tyder detta på att kvoten snarast borde sättas lägre än till 0,5, om man ser till den historiska utvecklingen. Andra överväganden kan dock göra detta mindre lämpligt.

Låneräntan är i allmänhet högre än inlånings- och obligationsräntan. Därför slår kvotmetoden bättre historiskt när det gäller skuldräntor än inláningsräntor. Ändå minskas historiskt sett inte avdragseffekten lika mycket som vid en helt real beskattning.

Den totala summan av inkomst av kapital 1985 liksom fördelningen av kapitalinkomsterna framgår av tabell 2:2. Fördelningen mellan olika inkomstgrupper var jämnare än den allmänna inkomstfördelningen.

De sammanlagda underskottsavdragen under inkomst av kapital uppgick 1985 till ca 10 miljarder kr.

22 Bilaga 11

För år 1983 uppgick enligt tabell 2:3 summan nettoinkomst av kapital till knappt 17 miljarder kr

och underskotten till nära 7 miljarder kr, dvs

drygt 40 procent av inkomstsumman. Underskottsavdragen har således ökat betydligt mellan 1983 och 1985 både absolut och i relation till summan inkomst av kapital bortsett från inkomsttagare över 1 miljon; pga urvalstekniken är dock beloppen för denna grupp ej tillförlitliga.

Ser man till fördelningen 1983 mellan olika inkomstklasser ser man att högre inkomstskikt har en betydligt mindre andel av kapitalinkomsterna än av den sammanräknade inkomsten. Däremot har de betydligt större kapitalunderskott än vad den allmänna inkomstfördelningen indikerar. Inkomsttagare över 200 tkr inkomst har i genomsnitt negativ kapitalinkomst med särskilt i de höga inkomstlägena betydande genomsnittliga underskott. Inkomstskikten under 200 tkr har alla i genomsnitt positiva kapitalinkomster om dock på en låg nivå.

Resultaten indikerar inte oväntat att höginkomsttagarna har betydande lån förutom villalånen - vars avkastning i den utsträckning de investerats ej tagit sig uttryck i fullbeskattade kapitalinkomster. Den nuvarande beskattningen av inkomstslaget kapital är således förmånlig för höginkomsttagarna. En övergång till kvotmetoden skulle för detta inkomstslag få en stark fördelningseffekt låginkomsttagarnas positiva kapitalinkomstnetto blir lägre beskattat och höginkomsttagarnas nettounderskott på 606,8 mkr ger mindre skattereduktion. vid 1983 års inkomstförhållanden motsvarar detta en skatteskärpning med ca 180 milj kr för inkomsttagare över 200 000 kr sammanräknad inkomst.

Några speciella tekniska problem för en renodlad behandling enligt kvotmetod uppstår varken beträff-

Bilaga 11 23

ande inkomsträntor eller utgiftsräntor. Kvotmetoden kan således användas fullt ut.

Om ränteinkomster beskattas enligt kvotmetoden synes det naturligt att detsamma gäller utdelningsinkomster för att uppnå en symmetrisk behandling av löpande kapitalinkomster. Frågan om behandlingen av utdelning sammanhänger också med bolagsbeskattningen och beskattningen av aktievinster.

Ser man till behandlingen av utdelning i marknadsbolag betr icke-marknadsbolag se avsnitt 5 nedan torde allmän enighet råda om att den diskriminerande dubbelbeskattning som uppstår på avkastningen på aktiekapital om full dubbelbeskattning upprätthålls är negativ ur en rad synvinklar. Flertalet länder har idag långtgående lättnader i dubbelbeskattningen. I de viktigare jämförelseländerna förekommer i allmänhet ett sammanlagt högsta skatteuttag bolagsskatt + utdelningsskatt hos mottagaren på 50 procent eller lägre. Om den svenska bolagsskattesatsen sänks till 25-30 procent skulle en tillämpning av kvotmetoden just ge en sammanlagd skattebelastning på ca 50 procent i högsta marginalskatteläget. Man skulle då utan specialarrangemang annellavdraget kan avskaffas uppnå den skattebe- lastning som måste anses som ett samhällsekonomiskt acceptabelt högsta tak för den sammanlagda beskattningen av utdelad vinst. Skäl kan snarast åberopas för en lägre skatt. Vid en internationell jämförelse Ar den angivna nivån dock fortfarande mycket hög delvis pga lättnaderna i dubbelbeskattningen i de flesta länder men ännu mera pga de betydande marginalskattesänkningar som genomförts och genomförs i flertalet av våra konkurrensländer.

Ett annat skäl är att 50 procent beskattning den

av reala vinsten skulle kräva en lägre skatt på den

24 Bilaga 11

nominella vinsten än 50 procent. Behovet att stimulera riskkapitalsatsningen och minska gapet i kostnad mellan egenkapitalanskaffning och upplåning talar också för en lägre sammanlagd skatt. Det finns i vart fall knappast några bärkraftiga skäl att sätta skatten högre. Kvotmetoden passar då väl in för att inte den sammanlagda beskattningen på utdelad vinst skall bli för hög.

Om kvotmetoden används för aktieutdelning blir det lättare att använda kvotmetoden också för aktievinster och därmed erhålla en i huvudsak likvärdig behandling av utdelning och realisationsvinst, vilket är viktigt för att skattehänsyn inte i onödan skall styra användningen av bolagens vinstmedel. Den skattefördel som realisationsvinstbeskattningen innebär genom uppskovet med beskattningen till realisationstidpunkten kvarstår dock, men torde vid lägre skattesatser få mindre betydelse. Några tekniska problem att använda kvotmetoden på utdelning finns inte.

3. Bostadsbeskattningen

3.1 Villabeskattningen

Genom den nuvarande bostadsbeskattningens utformning med en asymmetrisk beskattningsprincip uppstår på grund av bostadsägarnas ränteutgifter mycket stora underskott av framförallt egna hem. De sammanlagda underskotten av egna hem uppgick 1985 till 25 miljarder kronor. Överskotten uppgår ca endast till 2 miljarder kr. Inkomst och underskott i totala tal framgår av tabell 3:1. Ungefär 1,35 miljoner villa- och fritidshusägare av totalt 2,5 miljoner redovisar underskott. Medelavdraget är ca 18.000 kr medianvärde 15.800 kr. Fördelningen av underskottsavdragen mellan olika inkomstklasser framgår av tabell 3:2.

Bügull 25

Underskottens fördelning inom olika inkomstklasser framgår av tabell 3:3. Som synes är spridningen betydande.

Anmärkningsvärt är även med beaktandet av sprid- ningen att såväl medel- som medianunderskotten stannar på ca 35.000 kr även i de högsta inkomstlägena. Det finns skäl att förmoda att detta snarast är ett utslag av hur lätt det är i dagens system att välja inkomstslag för sina ränteavdrag. Det har sedan 1982 inte varit lönsamt att ha större villaunderskott än 30.000 kr pga begränsningen av den fulla kvittningsrätten mot kapitalinkomster. Från 1988 är denna fulla kvittningsrätt helt avskaffad. De stora underskott under inkomst av kapital som ovan redovisats för de högre inkomstskikten torde inrymma en del underskott som egentligen bort vara hänförliga till villor. De stora underskotten visar emellertid också på att bostadsbeskattningen är fundamentalt fel uppbyggd. I stort sett borde inte några större nettounderskott uppstå utifrån de principer på vilka villabeskattningen på 1950-talet byggdes schablonupp. procenten, idag 2 procent, var från början avsedd att motsvara marknadsräntan på långa fastighetslån.

om man bortser från de övriga förändringar av villabeskattningen som kan ske i samband med en stor inkomstskattereform skulle en full tillämpning av kvotmetoden på vvillaunderskotten halvera de effektiva totala underskotten från 25 miljarder till 12,5 miljarder under förutsättning att de ej kan kvittas mot andra inkomster inom den nya förvärvskällan av kapital. Detta innebär, även om man beaktar den existerande avdragsbegränsningen med skatteeffekt 50 procent, betydande kosten nadsfördyring av boendet även villabeskatt- - om ningen fortfarande skulle få förmånlig

anses

24-RINK 4

26 Bilaga 11 SO1J198933

jämfört med en fullt real beskattning. Ser man på frågan ur ett internationell perspektiv framstår den nuvarande behandlingen av underskott i Sverige som extremt generös. Även om kvotmetoden skulle införas skulle de svenska avdragsreglerna ändå fortfarande förbli betydligt generösare än i de flesta länder. Endast USA medger full avdragsrätt för bostadsräntor hänförliga till två hus.

Viktigt är i vilken utsträckning införandet av kvotmetoden kommer att innebära betydande likviditetspåfrestningar för villaägarna. Detta kan inte avgöras utan en sammanvägning med de andra förändringar som en skattereform kan innebära, främst förändringen av skatteskalorna med lägre marginalskatter.

En sammanvägning av kvotmetodens effekter och de nya marginalskatter på 33, 45 och 60 procent som ingår i undersökningens förutsättningar presenteras i tabell 3:4 vissa smärre förändringar av grundoch schablonavdrag ingår också vilket främst påverkar utfallet i inkomstskikt under 100.000 kr. Det skall observeras att tabellen endast redovisar effekterna för skattskyldige med underskott och utan några kapitalinkomster. Har en skattskyldig kapitalinkomster mot vilka en del av räntekostnaderna kan kvittas blir bilden annorlunda.

Som framgår av tabell 3:4 uppstår inga negativa effekter för några inkomsttagare över 200.000 kr inte ens vid 50.000 underskott vilket motsvarar ränteutgifter på nära60.000 kr när effekterna av schablonintäkten inkluderas. För dem med 10.000 kr i underskott uppstår inga negativa effekter för dem över 100.000 kr inkomst. Vid 20.000 kr underskott ligger gränsen vid 150.000 kr för att sedan stiga långsamt. Om man är beredd att bortse från mindre

Bilaga 11 27

negativa effekter ca 1.000 kr för låginkomsttagare och 2.000 kr för inkomsttagare över 150.000 kr medför kvotmetoden påtagliga negativa effekter vid följande kombination av inkomst och underskott.

Undersk. -85 vid Negativa effekter övre ink.gräns för inkomsttagare under Faktiskt medianvärde

100.000 kr vid undersk. på 10.000 kr el mera 14.000 120.000 kr 20.000 kr 17.000 150.000 kr 30.000 kr 22.000 170.000 kr 40.000 kr 27.000 190.000 kr 50.000 kr 30.000

Tar man endast hänsyn till den typiska villaägaren 1 de olika inkomstklasserna skulle endast effekterna för villaägare med inkomst under 100.000 kr behöva inge oro. När det gäller förekomsten av större underskott hos inkomsttagare med låga inkomster torde sådana underskott i allmänhet endast förekomma i familjer med två inkomster eller med inkomster utanför skattesystemet. Emellertid kan det trots dessa förhållanden finnas skäl att ,söka hitta metoder för att undanröja eller mildra dessa effekter för inkomsttagare i lägre inkomstskikt även om det knappast kan komma ifråga att beakta sådana fall där underskotten och därmed bostadskostnaderna måste anses oproportionerligt stora i relation till inkomsten. Även i mellaninkomstlägena blir likviditetspåfrestningarna stora för de inkomsttagare-som relativt nyligen förvärvat sin bostad och därför ådragit sig betydande räntekostnader; också av detta skäl kan det bli nödvändigt att införa regler för att i vart fall övergángsvis mildra de negativa likviditetseffekterna för dessa grupper. Det faller dock utanför uppdra-

28 Bilaga 11

get för denna utredning att göra den politiska bedömningen. I de högre inkomstskikten finns knappast några likviditetsförsämringar genom skattereformen, inte ens vid mycket höga underskottsavdrag.

Ett bidragande skäl till de negativa effekterna för de lägre inkomstklasserna förutom att en marginalskattesänkning inte kan få samma starka effekt här är att den nuvarande avdragsbegränsningen inte har någon effekt för underskottsavdragen i dessa skikt. Härigenom blir övergångseffekten av införandet av kvotmetoden betydligt kraftigare i dessa skikt. Detta kan vara ett skäl att i vart fall tillfälligt mildra effekterna i dessa inkomstlägen, även om man härigenom skulle göra ett avsteg från den rena kvotmetoden. Om man anser att det är nödvändigt att övergángsvis eller permanent - mildra likviditetseffekterna för villaägare i lägre inkomstskikt med stora underskott finns det flera metoder. En möjlighet är att söka lösa problemet inom bostadsfinansieringens ram ränte- eller amorteringsuppskov eller via bostadsbidragssystemet. Man kan också tänka sig system inom ramen för beskattningen och kvotmetoden. Det faller utanför utredningsuppdraget att i detta skede närmare behandla dessa frågor. Exempel på hur man inom kvotmetodens ram skulle kunna lindra likviditetseffekterna ges dock i bilaga 3.

Slutsatsen är att kvotmetoden med ungefär de skatteskalor, som ligger i studiens förutsättningar, torde kunna användas på angivet sätt också vid villabeskattningen. De negativa likviditetseffekterna för många villaägare är mindre än vad som en fullt real beskattning normalt torde medföra. Om det skulle anses önskvärt att för lägre inkomst-

Bilaga 11 29

tagare mildra likviditetseffekterna torde möjligheter härtill föreligga. Villabeskattningen kan därvid också ingå i den gemensamma förvärvskällan för inkomst av kapital.

Det har ansetts angeläget att undersöka vilka effekterna av kvotmetoden kombinerad med något lägre marginalskatter skulle bli för villaägare med

som framgår av tabellen får en sådan kombination en obetydlig effekt på den likviditetsförsämring som kvotmetoden kan medföra för låginkomsttagare med underskott. Först för inkomster över 120.000 kr innebär den sammanvägda effekten en viss lindring. I höginkomstskikten innebär den lägre skatteskalan betydande lättnader. En lägre skatteskala av denna atyp löser således inte de likviditetsproblem som kvotmetoden medför för låginkomsttagare med större underskott. Härför skulle krävas betydligt större skattesatssänkningar i de lägsta inkomstskikten. Behovet av den typ av justeringsmekanismer som diskuteras ovan och i bilaga 3 kvarstår oförändrat.

3.2 Bostadsrättsbeskattningen

För beskattningen av bostadsrätter är situationen i princip likartad den för villabeskattningen. Gällande bostadsrättsbeskattning får dock anses något förmånligare än den för villor. Dessutom

30 Bmqull

torde särskilt vad gäller äldre bostadsrättsinnehav belåning och räntekostnader vara betydligt lägre än för villainnehav. Det är främst under senare år som prisläget på bostadsrätter i storstadsområdena skjutit i höjden. Det saknas tillgänglig statistik för en bedömning av ränteavdragens storlek och fördelning. Införandet av kvotmetoden för bostadsrättsinnehav torde snarast stöta på mindre problem än vid villabeskattningen även om många bostadsrättsinnehavare ådragit sig mycket höga räntekostnader som återspeglas i form av underskott av kapital. Om det anses politiskt önskvärt torde det vara möjligt att också för bostadsrätter införa motsvarande justering av kvotmetoden som beskrivits för underskott av villa. En sådan ordning medför dock större kontrollproblem än på villasidan. Behovet av en sådan åtgärd torde också vara mindre.

3.3 Sammantagna effekter av villabeskattningen och beskattningen av inkomst av kapital

I tabell 3:6 redovisas för 1983 vad som skulle bli följden om man slog ihop inkomst resp underskott av villa och av kapital till en enda förvärvskälla. Betydande nettounderskott uppkommer i alla inkomstskikt utom i de allra lägsta. I tabell 3:7, där inkomstskikten för att göra jämförelsen med dagens system lättare också omräknats till 1988 års penningvärde, anges hur inkomsttagarna, den sammanräknade inkomsten och underskotten fördelar sig i procent mellan olika inkomstskikt. Man ser då att de så olika fördelningarna 1 de två inkomstslagen av underskotten nu i huvudsak har jämnat ut sig. Inkomstskikten 80-160000 kr i dagens penningvärde 106-213000 kr har en klart större underskottsandel än andel av de sammanräknade inkomsterna. Detta är knappast förvånande. I dessa skikt återfinns nämligen större delen av de villaboende inkomsttag-

Bilaga 31

arna särskilt i de nyare dyrare villabestånden. - Också flertalet högre inkomstskikt är överrepresenterade vad gäller underskotten, men bilden är här mycket ojämnare. Här beror underskotten till stor del på underskotten av kapital. ser man på inkomsttagare mellan 200000 kr och 1 milj kr vi bortser från inkomster över l milj kr, då vi har anledning anta att det för den gruppen föreligger allvarliga mätfel har de 8,5 procent av sammanräknade inkomsten och 12 procent av underskotten, dvs relationen l:l,4. Det tyder på att en övergång till kvotmetoden i huvudsak skulle ha en positiv fördelningseffekt. Också inkomstskikten 80-160000 kr får vidkännas en större skatteökning än flera andra inkomstgrupper. Just för dessa grupper skulle en justering av kvotmetoden på sätt som anges i bilaga 3 kunna innebära en betydande lättnad.

4. Realisationsvinstbeskattning

4.1 Allmänt

Beskattningen av realisationsvinster medför särskilda problem i inkomstbeskattningen, främst förbundna med det faktum att .realisationsvinster inte i praktiken utan stora problem kan beskattas förrän vinsten realiseras. Detta medför t ex att inflationsproblemet accentueras genom att flera års inflationseffekter ackumuleras vid försäljningstillfället. Därför är realisationsvinstbeskattningen det första område där en real beskattning brukar vinna inträde.

Om en betydande del av en realiserad vinst går i skatt kan detta medföra en ovilja att realisera vinsten, dvs en inlåsningseffekt uppstår varigenom rörligheten minskar, vilket kan få allvarliga marknadseffekter på t ex fastighets- och aktiemark-

32 lfihgull SIJ 1989:33

naderna. Därför har man i många länder avstått helt eller delvis från att beskatta realisations- vinster. Den nuvarande svenska realisationsvinstbeskattningen är bland de absolut högsta i världen, om inte den högsta.

Vid utformningen av realisationsvinstbeskattningen måste såväl inflationseffekten som inlåsnings- och marknadseffekterna beaktas noga. I den nuvarande svenska realisationsvinstbeskattningen har detta lett till en lägre beskattning av realisationsvinster än av inkomst av kapital och till olika specialregler som öppnat betydande möjligheter till skattearbitrage särskilt - men inte bara - i kombination med belåning.

De skattepliktiga realisationsvinsternas fördelning år 1983 mellan olika inkomstskikt framgår av tabell 4:1. Av tabellen framgår inte överraskande att en större andel av inkomsttagarna i högre inkomstskikt har realisationsvinster än i lägre inkomstskikt och större att realisationsvinsterna utgör en betydligt andel av inkomsterna i de högre inkomstskikten. värdena för inkomsttagare över l milj kr bör ej beaktas pga osäkerhet om materialets riktighet. Tabell 4:1 redovisar endast fördelningen av de skattepliktiga realisationsvinsterna. Emellertid ger RRVS undersökning också möjligheter att belysa de nominella realisationsvinsternas storlek och fördelningen av dessa.

I tabell 4:2 redovisas en jämförelse mellan skattepliktiga och nominella realisationsvinster. Härvid förändras bilden avsevärt. Sålunda är den skattepliktiga-delen av de nominella realisationsvinsterna mycket låg och betydligt mindre i de lägre inkomstskikten än i högre inkomstskikt. M a 0 betalar man i de lägre inkomstskikten skatt på en

Bilaga 11 33

betydligt mindre andel av realisationsvinsterna. Om man jämför inkomsttagare under och över 200 000 kr årsinkomst 1983 är den skattepliktiga delen av realisationsvinsterna nära 2,5 gånger större hos höginkomsttagarna än i inkomstskikten under 200 000 kr.

Orsaken härtill är att bland realisationsvinsterna i de lägsta inkomstskikten dominerar försäljningen av villor som innehafts under mycket lång tid härvid skall observeras att för dessa villaförsäljningar hade de skärpningar av realisationsvinstbeskattningen som infördes 1981 mycket liten betydelse 1983 varvid beskattningen blev mycket låg även vid betydande nominella vinster. I mellaninkomstskikten var innehaven kortare och vinsterna mindre. I högre inkomstskikt dominerar aktieförsäljningar. Av vinsterna härpå är i allmänhet 40 procent skattepliktiga. Dessa förhållanden leder också till att höginkomstskiktens andel av de nominella realisationsvinsterna är betydligt lägre än andelen av de skattepliktiga vinsterna. Medan inkomsttagarna över 200 000 kr inkomst hade nära hälften av de skattepliktiga vinsterna uppgår deras andel de nominella vinsterna endast till drygt av 14, medan inkomsttagarna under 200 000 kr har 34.

Dessa siffror säger dock ingenting om hur mycket som verkligen betalats i skatt på dessa vinster. Det finns många sätt att minska den faktiska beskattningen av realisationsvinster. Riksskatteverket har i sin rapport, Aktievinster och skatter RSV Rapport 1987:7, studerat 70 större företagsförsäljningar. Av de totala nominella vinsterna på 905 milj kr var 298 milj kr skattepliktiga. Härav kom dock endast 15 milj kr verkligen fram till

beskattning. För återstoden uppsköts eller undveks

skatten genom ett komplicerat nät av skatteplane-

34 Bilaga 11

ringsåtgärder möjliga genom de asymmetrier det nuvarande skattesystemet innehåller. Rapportens sammanfattning biläggs som bilaga 4. En särskilt viktig del i dessa förfaranden utgör den fulla avdragsrätten för k korta realisationsförluster. s En vanlig metod är att via inköp av korttidsinnehav av aktier eller andelar i aktiefonder, upplåning och inköp av andelar 1 premieobligationskonsortier först omvandla realisationsvinsten till kapitalinkomst, som kvittas mot ränteutgifter, och sedan till skattefri avkastning på premieobligationer. Härigenom kan den effektiva skatten på realisationsvinsten i allmänhet halveras. En enhetlig kapitalinkomstbeskattning skulle omöjliggöra sådana skattevinster.

4.2 Realisationsvinstbeskattningen av fastigheter

Den nuvarande svenska realisationsvinstbeskattningen av fastighetsvinster kan sägas vara halvreal. I princip är det fråga om ett indexerat system där anskaffningskostnaden indexeras för inflationen. Då en full indexering på grund av avdragsrätten för nominella räntekostnader skulle framstå som alltför förmånlig har man valt att undanta de fyra första innehavsåren från indexeringen. Detta ger en hårdare beskattning av kortare innehav. Följden har blivit ett utomordentligt komplicerat system som också öppnat betydande skattearbitragemöjligheter särskilt genom de hävstángseffekter som en hög belåning kan ge och som förstärks av skattesystemet.

I tabell 4:3 redovisas fördelningen av skattepliktiga och nominella realisationsvinster på villaförsäljningar 1983. Tabellen bekräftar vad ovan sagts rörande villavinsternas fördelning och storlek. De lägsta inkomstskikten står för en betydande andel

Bilaga I 1 35

av de nominella realisationsvinsterna. Den genomsnittliga nominella realisationsvinsten i lägsta skiktet är t o m högre än genomsnittet. Förklaringen är förmodligen dels pensionärers försäljningar av mycket långa innehav och barns försäljningar av fastigheter, som de erhållit i gåva av närstående. Men även i övriga lägre inkomstskikt redovisas betydande nominella realisationsvinster. Den skattepliktiga delen är dock lägst i dessa inkomstlägen. Förklaringen är också här långa innehav där vinstberäkningen i huvudsak påverkats av de före 1981 gällande mer generösa realisationsvinstskattereglerna. Den skattepliktiga andelen av den nominella vinsten är högst i inkomstskikten 200-500 tkr. Genomsnittligt för alla inkomsttagare blev endast 10 procent av de nominella realisationsvinsterna beskattade.

Frågan är då om kvotmetoden med sin grova schablon kan användas också beträffande realisationsvinster på fastigheter. Om så skulle visa sig vara fallet skulle en mycket betydelsefull förenkling uppnås, samtidigt som full symmetrisk behandling skulle erhållas mellan realisationsvinster och inkomst av kapital och framförallt lånekostnader. Härmed skulle skattearbitrageeffekterna inom kapitalsektorn i stort sett upphävas och en betydligt rättvisare beskattning uppnås.

Rent tekniskt medför kvotmetoden inga svåra problem att tillämpa på fastighetsvinster. Från den nominella köpeskillingen dras de nominella anskaffningskostnaderna och liknande avdragsgilla kostnader. Därefter återstår .den nominella vinsten varav sedan, vid kvoten 0,5, hälften beskattas på samma sätt som annan kapitalavkastning.

Skatteeffekten av kvotmetoden jämfört med dagens halvreala system vid ett antal olika inflations-

36 Bilaga 11 SIJ 1989:33

och värdestegringstakter redovisas i tabell 4:4 och 4:5. Därvid skall observeras att jämförelsen gäller med 1988 års system där 4-årsregeln har full genomslagskraft och 3000 kr-tillägget är helt avskaffat. Därför blir resultatet något annorlunda än vad den ovan gjorda redovisningen av 1983 års realisationsvinster skulle indikera.

Tabell 4:4 avser beskattningseffekterna vid marginalskatt i mellaninkomstläge och tabell 4:5 effekterna vid högsta marginalskatt i de båda systemen vid några valda kombinationer av inflation och prisökningstakt. Normalt borde kvotmetoden ge samma eller lägre resultat än en indexerad realisationsvinstbeskattning först när den nominella värdestegringen i procent är dubbelt så hög som inflationen eller mera. Av tabellerna framgår emellertid att kvotmetoden ger lägre skatt eller obetydligt högre skatt än 1988 års regler a vid nästan alla försäljningar vid 10 års eller kortare innehav också när den nominella värde- stegringen är lägre än inflationen, dvs när real förlust föreligger, b vid nästan alla försäljningar också vid längre innehav så fort värdestegringen följer inflatio- nen eller är högre.

Mer avsevärd merbeskattning uppkommer endast vid långa innehav och negativ real prisutveckling. Genomsnittligt ger kvotmetoden något lägre skattebelastning än nuvarande regler.

Huvudförklaringen till dessa kanske förvånande resultat är att de första fyra innehavsåren utan inflationsindexering väger så tungt i nu gällande rea1isationsvinstbeskattning, som därigenom blir mer nominell än vad som i allmänhet torde ha insetts. Denna regel har mycket slumpvisa effekter

Bilaga 11 37

och passar illa som balansering av avdragsrätten för nominella räntor. För det första drabbar den korta innehav hårdare än längre innehav medan ränteförmånens storlek är oberoende av innehavstiden. Vidare är dess effekter beroende av inflationstakten just dessa år och drabbar oskäligt hårt vid hög inflationstakt de första innehavsåren. Borttagandet det k 3000 kr-tillägget innebär av s också skärpning jämfört med tidigare regler. en

kvotmetoden behövs inte längre något Införes ytterligare korrektiv till ränteavdragsrätten. Realisationsvinster och räntekostnader blir symmetriskt behandlade och inga skattearbitragemöjligheter uppstår. Därför är den betydande förbättring för de korta innehaven, som kvotmetoden medför, helt i sin ordning. Kvotmetoden tar dock lika lite som nuvarande halvreala beskattning hänsyn till den förslitning som fastigheten kan ha undergått under innehavet. Om sådan hänsyn togs skulle anskaffningskostnaden för en villa reduce- Härigenom skulle den skattepliktiga vinsten ras. bli högre.

Vad gäller längre innehav uppstår betydande merbeskattning endast vid negativ realavkastning. Normalt sett kan fastighetspriserna väntas stiga med inflationen eller något mera, bl a på grund av lägesfaktorer tillkommande fastighetsbestånd måste förläggas till allt sämre lägen och byggkostnadsutvecklingen. I tabell 4:6 och 4:7 redovisas prisutvecklingen för villor under de senaste 21 åren. Tabell 4:6 visar den årliga utvecklingen och tabell 4:7 en sammanfattning av utvecklingen i femársperioder och över hela perioden. Av tabellerframgår att fastighetspriserna generellt stigit na något mer än inflationen under samtliga delar av perioden med undantag för åren 1981-84 då en

38 Bilaga 11

kraftig real prissänkning inträffade samtidigt med införandet av avdragsbegränsningen 1982. Därefter har den reala prisökningen återupptagits.

Tabellerna torde visa att kvotmetoden, trots sin grova schablon, jämfört med nuvarande system torde ge ett klart mer tillfredsställande beskattningsresultat vid korta innehav, vilka idag närmast är föremål för en överbeskattning. Den ger samma eller något lägre beskattning än idag vid en normal prisutveckling också vid stora variationer i inflationstakten. Jämfört med en fullt real indexerad metod skulle kvotmetoden dock givit en viss överbeskattning av den genomsnittliga reala vinsten.

Om en nedjustering av beskattningen anses önskvärd kan ett återinförande av det s k 3.000 kr-avdraget per innehavsår övervägas eller någon liknande metod användas. Därvid uppnås störst effekt just vid de låga vinster som genom kvotmetoden får en högre beskattning.

De likviditetsmässiga effekterna jämfört med gällande system synes inte utgöra något allvarligt hinder mot kvotmetodens införande även om kvotmetoden vid mycket långa innehav kan innebära en högre beskattning än nuvarande regler. Mycket stora vinster skulle uppnås i förenklingshänseende samtidigt som fullt symmetrisk behandling uppnås med andra kapitalinkomster och med räntekostnader. Härigenom avskaffas en av de viktigaste arbitragemöjligheterna i vårt skattesystem, som troligen tillsammans med inflationen medfört en större förmögenhetsomfördelning i Sverige än något annat inslag i vår ekonomi. Avslutningsvis bör kanske än en gång understrykas att kvotmetodens schablon ej ger samma precisa reala beskattning som en fullt real metod.

Bilaga 11 39

Hittills har endast realisationsvinstbeskattningen av villor behandlats. I gruppen övriga fastigheter ingår flerfamiljshus, jordbruksfastigheter, rörelsefastigheter m m. Det lilla antalet observationer kombinerat med gruppens heterogenitet gör att statistiken för realisationsvinster på försäljningar av övriga fastigheter knappast tillåter någon närmare analys. Av tabell 4:8 framgår dock att de nominella realisationsvinster som förekommer, kan , vara betydande också i lägre inkomstskikt. Den skattepliktiga andelen av vinsten är här mycket låg. I de högre inkomstskikten är den skattepliktiga andelen betydligt högre. För inkomsttagare med höga skattepliktiga realisationsvinster torde vinsten i många fall vara huvudskälet till att de ingår i det högre inkomstskiktet.

Införandet av kvotmetoden synes kunna komma innebära en skärpning av beskattningen i de fall främst i lägre inkomstlägen - där endast en liten del av realisationsvinsten är skattepliktig.

4.2.1 Realisationsförluster

Två problem återstår att behandla vad avser reali- ,sationsvinstbeskattningen av fastigheter. Den ena frågan gäller försäljning till inte bara real utan även nominell förlust.

Tabell 4:9 redovisar de nominella realisationsförlusterna, dels fördelning, dels i procent av de nominella vinsterna. Pga det ringa antalet observationer är materialet dock osäkert. De nominella realisationsförlusterna uppgår till 110 av de nominella vinsterna. Fördelningen är relativt jämn mellan inkomstskikten. Avviker markant gör främst inkomstskiktet 300-400 tkr, där förlusterna uppgår till 25 procent av vinsterna. Denna grupp hade

40 Bilaga II

också den högsta andelen skattepliktiga realisationsvinster i relation till nominell vinst. Båda dessa värden indikerar att det pga den 1983 just införda avdragsbegränsningen förekommit betydande försäljningar av förmodligen högbelånade relativt nyanskaffade villor i gruppen.

Kvotmetoden har som en av sina huvuduppgifter att schablonmässigt beakta inflationen vid beskattningen. Vid vinstförsäljningen är den reala vinsten vid inflation mindre än den nominella. Därför beskattas endast en kvotdel av denna. Vid förluster är den reala förlusten emellertid tvärtom större än den nominella. Det saknas därför ur inflationssynpunkt anledning att i förlustfallen inte medge avdrag för hela den nominella förlusten. Om hänsyn endast skulle tas till inflationen borde tvärtom den avdragsgilla förlusten ökas. Emellertid finns också andra skäl att beakta.

För det första ger kvotmetoden för stor inflationskompensation när den reala vinsten är stor i relation till inflationen. Andra sidan av en sådan schablon blir då att för lite kompensation ges vid reala förluster. Detta innebär också en slags symmetri. Dessutom skulle ett system med kompensation för reala förluster leda till att de skattskyldiga skulle se till att i vart fall formellt realisera sina förluster men undvika att realisera sina vinster.

Om man inom kvotmetoden medger att alla vinster och förluster inom den sammanhållna förvärvskällan för kvotmetoden kan kvittas fritt mot varandra bör ej en längre gående avdragsrätt för förluster införas än vad som motsvaras av vinstbeskattningen, dvs endast en kvotdel av förlusten till den del den förorsakar underskott av kapitalförvärvskällan bör

Büagall 41

medföra avdrag liksom endast en kvotdel av vinsten vid överskott blir föremål för beskattning. Att medge förlustavdrag för realisationsförluster mot andra typer av inkomst innehåller en speciell komplikation. Eftersom de skattskyldiga ofta kan disponera över realisationstidpunkten och därmed över beskattningstidpunkten finns i varje sådant system en tendens att de söker realisera sina förluster så fort som möjligt för att erhålla avdrag medan de söker uppskjuta att realisera sina vinster för att uppskjuta beskattningen. Därför blir den praktiska effekten av avdragsrätten sällan symmetrisk.

4.2.2 Uppskovsregler

Rörligheten på bostadsmarknaden anses viktig att befrämja. Om en hög beskattning utlöses vid byte av bostad pga vinst på den gamla bostaden kan detta allvarligt försämra rörligheten på bostadsmarknaden. Hela köpeskillingen för den gamla bostaden inkl hela vinsten behövs oftast för att skaffa ny bostad. Om skattebetalningen blir för stor blir egnahemsbyte alltför dyrbart.

För att undvika sådana effekter av realisationsvinstbeskattningen har man infört ett system med uppskov av beskattningen vid bostadsbyte. Systemet är extremt krångligt förorsakat av problemen att få indexeringen av anskaffningskostnaden anpassad till uppskovssystemet.

Om ett uppskovssystem skulle anses önskvärt också vid kvotmetoden kan detta ske med enkla medel. Följande metod kan användas. vid bostadsbyte framräknas först den nominella vinsten. I den utsträckning som köpeskillingen för den nya bostaden överstiger anskaffningskostnaden för den gamla

25—RlNK4

42 Bilaga 11

bostaden undantas på ansökan av den skattskyldige den nominella försäljningsvinsten från beskattning. Endast överskjutande del, om någon, av vinsten förs till beskattning enligt kvotmetoden. Uppskovet registreras hos skattemyndigheten.

När den nya bostaden senare försäljs återförs det nominella uppskovsbeloppet till beskattning och utgör tillsammans med ev vinst på den nya fastigheten skattepliktig realisationsvinst som beskattas enligt kvotmetoden. För att upphovssystemet skall fungera på ett tillförlitligt sätt är det viktigt att registreringen utformas så effektivt att ingen kan undgå beskattning av uppskovsbeloppet vid en framtida försäljning. Någon komplicerad uppräkning behöver ej ske.

Beskattningseffekten blir densamma som om den skattskyldige ägt en enda bostad hela tiden. Härigenom kan den negativa effekten av beskattningen vid flyttning undvikas, också i de fall kvotmetodens grova schablon skulle medföra en oskäligt hög beskattning, vilket kan ske vid flyttning från delar av landet där efterfrågan på bostäder är låg. vill man att skatteuppskovet inte skall innebära mer än just ett uppskov bör en löpande räntejustering göras av uppskovsbeloppet, som härigenom kommer att stiga. På detta sätt skulle den skattskyldiges räntevinster på att välja uppskov framför omedelbar beskattning elimineras. I självdeklarationen har den skattskyldige att vid varje bostadsförsäljning uttryckligen uppge huruvida han erhållit eller inte erhållit uppskov vid tidigare bostadsförsäljning.

En uppskovsmetod av det enkla slag som kvotmetoden möjliggör skulle kunna öka rörligheten på bostadsmarknaden, om denna annars skulle anses bli för

SIJ 1989:33 Bilaga 11 43

låg. Om det inte skulle anses önskvärt med uppskov med beskattning på hela vinsten kan det uppskovsberättigade beloppet begränsas till valfri andel av vinsten.

4.3 Realisationsvinstbeskattning av bostadsrätter

Realisationsvinstbeskattningen vid försäljning av bostadsrätter har gällande system utformats på ett enklare och mer schablonartat sätt än för villor. Trots önskan om samordning med realisationsvinstbeskattningen av villavinster har detta inte lyckats pga svårigheterna att konstruera ett rätt verkande system för inflationsuppräkning av anskaffningskostnaden för bostadsrätter. Denna varierar nämligen, trots samma reella värde på bostadsrätten, beroende på i vilken utsträckning upplåning skett innanför eller utanför bostadsrättsföreningen.

svårigheterna beror på följande omständigheter.

Antag att en lägenhet i en bostadsrättsfastighet kostat 500 tkr att uppföra. Uppförandekostnaden finansieras till 90 procent med lån. Finansieringen kan ske antingen inom föreningen genom att förening- — en tar upp ett lån eller utanför föreningen genom att den första bostadsrättshavaren tar ett personligt lån på 450 tkr och inbetalar hela lånet plus 50 tkr till föreningen.

I det första fallet återstår endast 10 procent eller 50 tkr för bostadsrättshavaren att finansiera och betala i insats. Dessa 50 tkr blir därmed hans anskaffningskostnad för bostadsrätten. I det andra fallet finansierar bostadsrättshavaren hela produktionskostnaden och hans formella insats blir 500 tkr, som också blir hans anskaffningsvärde på bostadsrätten.

44 Bilaga 1I

Trots att båda bostadsrättshavarna endast har bidragit med 50 tkr var ur egen ficka får de helt olika anskaffningsvärden på sina andelar.

Om nu bostadsrätten stiger i värde med 200 tkr kan den i det första fallet, där föreningen stått för finansieringen, säljas för 250 tkr. I det andra fallet kan den säljas för 700 tkr, varvid köparen övertar det personliga lånet på 450 tkr. I båda fallen uppgår vinsten till 200 tkr. Om emellertid vinstberäkningen skall ske utifrån en uppindexerad anskaffningskostnad skulle detta vid 10 procents inflation innebära att bostadsrättshavaren i det första fallet skulle få en uppräkning på S tkr och en skattepliktig vinst på 195 tkr. I det andra fallet skulle uppräkningen få ske med 50 tkr eftersom anskaffningskostnaden var 500 tkr. Den skattepliktiga vinsten skulle då bara bli 150 tkr trots att den verkliga vinsten är lika stor i de båda fallen.

Det är dessa problem som omöjliggör en rättvis indexering av anskaffningsvärdet för bostadsrätter och en tillämpning av de nuvarande realisationsvinstreglerna för villor på bostadsrätter. Härigenom omöjliggörs också samma skatterättsliga uppskovsregler för villor och bostadsrätter.

Vid tillämpningen av kvotmetoden uppstår inte dessa problem. Orsaken är att kvotmetoden inte utgår från anskaffningskostnaden utan från den nominella vinstens storlek vid sitt schablonmässiga hänsynstagande till inflationen. I de båda fallen ovan var den nominella vinstens storlek densamma oavsett finansieringsformen. Därför kan kvotmetoden tillämpas i båda fallen utan komplikationer på samma sätt som vid villavinster.

Bilaga 11 45

Realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter är idag nominell. Endast 25 procent av vinsten beskattas vid försäljning efter fyra års innehav. Det innebär i praktiken ett högsta skatteuttag på knappt 19 procent av den nominella vinsten vid

längre innehav. Avtrappningen innebär också vissa

inlásningseffekter.

Att inordna realisationsvinstbeskattningen av bostadsrätter i kvotmetoden efter samma system som gäller för villor medför som ovan utvecklats inga särskilda problem. Storleken av den skattepliktiga nominella vinsten på bostadsrättsförsäljningen, som utgör grunden för kvotmetodens beskattning, påverkas ej av hur belåningsförhállandena är ordnade. Införandet av kvotmetoden kommer dock att vid försäljning av bostadsrätter innehavda fyra år och längre innebära en skärpt beskattning jämfört med nuvarande beskattning. Det kan emellertid inte anföras några bärkraftiga skäl varför vinster på bostadsrätter skall beskattas lindrigare än vinster på villor.

Samordningen av beskattningen av villa- och bostadsrättsvinster blir automatiskt total. Därför kan, om så anses önskvärt, samma uppskovsregler som vid byte av villa införas för byte av bostadsrätt. Avsaknaden av officiellt registreringssystem för innehav och ägarbyten ställer dock större krav på skattekontrollen. Regeln bör utan särskilda problem också kunna tillämpas på byte från villa till bostadsrätt och tvärtom. Härigenom skulle rörligheten på bostadsmarknaden förmodligen öka väsentligt - särskilt i storstäderna.

46 Bilaga 11

4.4 Aktievinstbeskattningen

4.4.1 Marknadsaktier

När det gäller aktievinstbeskattningen måste bland de under 4.1 angivna omständigheterna särskilt beaktas behovet av en effektivt fungerande aktiemarknad för näringslivets kapitalförsörjning. Detta gör det extra angeläget att just vid aktievinstbeskattningen söka undvika marknadsstörande inlåsningseffekter. Dessutom torde det med hänsyn till näringslivets behov av riskvilligt kapital nyemissionsbehovet för börs- och OTC-noterade bolag uppgick 1987 till ca 9 miljarder kr vara önskvärt att beakta behovet av en riskpremie också efter skatt. Att aktieköp kan innebära risker har vi färska påminnelser om. Dessa förhållanden har 1 flertalet länder lett till en mycket låg aktievinstbeskattning eller hel eller delvis skattefrihet för aktievinster vilket framgår av sammanställningen i bilaga l. vid en internationell jämförelse framstår den gällande svenska aktievinstbeskattningen som osedvanligt hård.

Den svenska aktievinstbeskattningen är uppdelad 1 två delar. Vinsten på aktier innehavda kortare tid än två år beskattas i sin helhet. Enligt samma princip är förluster på s k korttidsaktier helt avdragsgilla. Av vinster på aktier innehavda två år och längre beskattas endast 40%. Av förluster är också endast 40% avdragsgilla.

Denna olikhet i behandling förenad med de skattskyldigas möjlighet- att välja tidpunkt för sina försäljningar har medfört att till betydande del sådana aktier som förorsakat förlust säljs inom tvåårsperioden medan vinstaktier i allmänhet behålls minst två år. Härigenom medför den högre beskattningen vid korta innehav 1 praktiken små skatteintäkter.

SOIJ198933 Bilaga 11 47

I tabell 4:10 och 4:11 redovisas reavinster och reaförluster på aktier och premieobligationer och deras fördelning för 1983. I tabellen redovisas de nominella aktievinsterna och förlusterna istället för endast den skattepliktiga delen för att underlätta analysen.

som väntat svarar inkomstskikten över 200 tkr för mer än hälften av de samlade aktievinsterna och för en större andel av vinsterna på äldre aktier än på yngre aktier. ser man till aktieförlusterna är den intressantaste observationen att förlusterna på yngre aktier, dvs aktier innehavda kortare tid än två år, är 13 gånger större än förlusterna på äldre aktier, medan det beträffande vinsterna närmast råder det motsatta förhållandet. vinsterna på äldre aktier är 7 gånger större än vinsterna på yngre aktier. Detta indikerar att man i mycket stor utsträckning realiserar förluster inom 2-årsperioden för att kunna tillgodogöra sig fullt avdrag för förlusterna medan man väntar att realisera vinsterna till 2-årsperioden förlöpt för att kunna åtnjuta den lindrigare aktievinstbeskattningen. Det skattearbitrage den nuvarande lagstiftningen här ger möjlighet till utnyttjas således allmänt.

När det gäller försäljning av yngre aktier är de realiserade vinsterna dock nära dubbelt så stora som de realiserade förlusterna. Den fulla realisationsvinstbeskattningen på försäljning av yngre aktier medför således inte någon nettoförlust för staten, som många har trott i vart fall inte - 1983. En delförklaring är kanske att inkomsttagare i lägre inkomstskikt med lägre marginalskatt, som står för så mycket som nära 50 procent av vinsterna, inte är lika känsliga för skattebelastningen. Men det är också möjligt att 1983 års försäljningar är orepresentativa, därigenom att ett ovanligt

48 Bilaga 11

stort antal försäljningar ägt rum detta år som ovan beskrivits i avsnitt II:1. Möjligt är att detta beror på att många aktieägare med högt belånade och i så fall förmodligen relativt nyanskaffade aktieportföljer pga avdragsbegränsningen för räntekostnaderna sett sig föranlåtna att sälja av en del av portföljen trots att tvåårsgränsen för innehavet ännu ej passerats för att på så sätt minska sin höjda räntebelastning efter skatt.

Ser man till försäljningen av premieobligationer är de deklarerade förlusterna betydligt större än försäljningsvinsterna. Förklaringen härtill torde vara att det i många situationer kan vara förmånligare för de skattskyldige att realisera vinsten i form av skattefria premievinster och redovisa en försäljningsförlust.

Förutom vad som ovan framkommit öppnar aktievinstbeskattningen också möjligheter till ett omfattande skattearbitrage på andra sätt. Ett är att vända aktieinnehav. En innehavare av en aktieportfölj som exempelvis under halvan l987 kände senare av osäkerhet om den fortsatta kursutvecklingen kunde då tillköpa en till den redan innehavda i stort sett identisk aktieportfölj finansiering kunde lätt ske genom belåning av det gamla och det nya innehavet. Efter en mycket kort tid säljs hälften av aktierna och lånet återbetalas. Försäljningen är identisk med såväl den gamla som den nya portföljen. Den skattskyldige kan nu välja vilken portfölj som anses såld och valet behöver inte göras förrän vid 1988 års deklaration. Med det inträffade kursfallet efter försäljningen bör den skattskyldige välja att ha sålt sin gamla portfölj och blir därvid beskattad för 40 procent av vinsten. Om han inom två år, exempelvis redan före årsskiftet, säljer den återstående aktieportföljen, som nu

Bilaga 11 49

anses nyanskaffad, får han fullt avdrag för hela aktienedgången. Genom förlustavdraget får staten vid 75% marginalskatt bära 34 av förlusten. Han kan därefter återanskaffa en identisk aktieportfölj. Trots att den skattskyldige egentligen har kvar samma aktieportfölj med lángtidsaktier som före börsfallet, har han netto efter skattekostnader för den första försäljningen undvikit att drabbas av ca 50 procent av kursfallet genom att låta skattesystemet stå för förlusten. Ännu större del av förlusten hade kunnat överföras om operationen kombinerats med köp av säljoptioner. Den olika behandling vi idag har av korta och långa aktieinnehav bör därför avskaffas. Den lägre beskattningen av aktievinster på aktieinnehav ger också möjligheter till skattearbitrage bl a med hjälp av belåning vars hävstångseffekt förstärks av skatteeffekterna.

När 40 procent av vinsten beskattas innebär det i princip att 30 procent av vinsten går i skatt vid 75 procent marginalskatt. Vid 60 procent marginalskatt blir skatten 24 procent och vid 50 procent marginalskatt i mellaninkomstlägena blir skatten 20 procent av den nominella vinsten.

Kvotmetoden för beskattning av alla nominella aktievinster är något enklare än nuvarande system eftersom innehavstiden inte skulle behöva spela någon roll, utöver de fall en schabloniserad beräkning av anskaffningskostnaden skulle anses böra kräva viss längd på innehavet för att få användas. Den skulle i kombination med de lägre skattesatser, som förutsätts, ge ungefär samma resultat som dagens system för äldre aktier som framgår av följande jämförelse:

systemet innebär att en övergång till kvotmetoden inte medför några andra generella likviditetseller inlåsningseffekter än det nuvarande systemet redan medför. Relativt sett ökar dock skattebelastningen på aktievinster genom att beskattningen på andra inkomster också arbetsinkomster och - särskilt på ränteinkomster sjunker. Aktieinvesteringarnas relativa position som sparform försämras härigenom. Detta bör beaktas vid bedömningen av skattebelastningens höjd.

I ett avseende förändras inlåsningseffekterna och arbitrageeffekterna radikalt. Genom att kvotmetoden innebär att alla aktievinster oavsett innehavstid blir beskattade på samma sätt upphävs den fulla beskattningen resp avdragsrätten vid försäljning av korttidsaktier. Denna fulla beskattning torde i allmänhet inte ha inneburit någon faktisk beskattning utan synes till stor del ha utnyttjats till att realisera korta förluster för att få så stort förlustavdrag som möjligt. I övrigt torde 2-årsregeln främst bidragit till inlåsningar på marknaden.

Kvotmetoden är ju som framhållits en grov schablon. Resultatet både nominellt och realt - av aktie- placeringar torde variera mer än vid de flesta placeringsformer. Man kan av det skälet ifrågasätta om kvotmetoden är lämplig att tillämpa på aktievinster.

Bilaga 11 51

Den genomsnittliga årliga utvecklingen för börsnoterade aktier jämfört med inflationen sedan 1969 presenteras i tabell 4:12. Aktieindex överstiger inflationen men inte med mera än att kvotmetoden för innehav över hela perioden och över 70-talet medför en något hårdare beskattning än vad en korrekt real beskattning skulle gjort. För perioden efter 1980 har den reala värdestegringen som bekant varit betydande. Här skulle kvotmetoden ge en lägre beskattning än en korrekt real metod. Ca 14 av den reala vinsten skulle undgå beskattning. De individuella variationerna är naturligtvis ännu kraftigare. Man bör dock också beakta att de flesta aktieplacerare har en portfölj där de kraftigaste svängningarna tenderar att neutraliseras.

Frågan om kvotmetoden ändå kan anses tillräckligt väl avvägd med hänsyn till alla andra faktorer som också måste tas med i bedömningen besvaras enklast genom hur man bedömer erfarenheterna av den nuvarande metoden för aktievinstbeskattning av långa innehav.

För kvotmetoden talar dess enkelhet, liksom att man genom dess tillämpning uppnår en enhetlig och symmetrisk beskattning av alla typer av skattepliktig kapitalavkastning. Den identiska behandlingen av utdelning och aktievinster är en viktig fördel. Genom denna likabehandling försvinner de stora arbitragemöjligheter som dagens system öppnar. Viss räntevinst kvarstår dock om bolagsvinsten tas ut som aktievinst ett senare år. viktigt i det perspektivet är att kvotmetoden både för aktievinster och aktieutdelning ger ungefär samma skattebelastning som-den nya bolagsskatten, varför några skäl att pga sådana skillnader, bl a tillskapade av nuvarande frikostiga reserveringsregler, operera med aktiebolag som uppsamlingsplats för kapitalav-

52 Bilaga I1

kastning inte längre borde finnas. Härigenom bortopereras ytterligare en arbitragemöjlighet. Allt detta torde sammantaget medföra en betydligt bättre fördelningspolitisk effekt än nu gällande beskattning.

Ytterligare skäl för att inte skärpa beskattningen på de reala aktievinsterna är de skärpta inlåsningseffekter som då skulle kunna uppkomma och att aktieplaceringar jämfört med t ex obligationer och bankinlåning måste tillerkännas en riskpremie också efter skatt.

Det kan ligga en poäng i att skattelättnaden just träffar riskpremien. Härmed underlättas näringslivets försörjning av riskvilligt kapital. Behov härav kan föreligga med tanke på att riskkapitalets relativa ställning jämfört med annat riskfritt sparande försämras genom att kvotmetoden förbättrar det riskfria sparandets ställning. Skulle det riskvilliga sparandets skatteställning också försämras absolut kan det få allvarliga följder för volymen riskvilligt sparande. Även om kvotmetoav den främst förbättrar det riskfria sparandets ställning kan den dock samtidigt sägas innebära en viss premiering av sparande i riskkapital. För räntebärande riskfritt sparande kan kvotmetodens schablon sägas innebära att den del av räntan som utgör inflationsersättning är skattefri medan realräntan beskattas full ut. För risksparande i aktier kan kvotmetoden sägas innebära följande. Den del av vinsten som utgör inflationsersättning är på samma sätt som vid banksparande skattefri liksom normalavkastningen är fullbeskattad. Den övervinst som kan uppstå, riskpremien, blir däremot endast beskattad till hälften. Härigenom tillerkänns den reala riskpremien en viss skattelättnad. På så sätt kan kvotmetoden innebära en stimulans för risk-

Bilaga 11 53

villigt sparande som kan vara nödvändig för att näringslivets kapitalförsörjningsbehov skall kunna täckas. Det finns således goda skäl att låta hela aktievinsten - även till den del den överstiger normalräntan - omfattas av kvotmetoden.

Det kan också av andra skäl ifrågasättas om det är samhällsekonomiskt optimalt att beskatta den reala avkastningen av sparande fullt ut. Se Andersson- Norman, Capital Taxation and Neutrality sid 265ff där en beskattning enligt SACOSR-modellen vid en simulering över tiden skulle ge bl a lägre kapitalbildning och lägre tillväxt och löner. Se bilaga 2. Den i allmänhet betydligt lägre nivån på aktievinstbeskattningen i utlandet är också en faktor som kan vägas in i bedömningen. Det kan också vara värt att notera att den nuvarande nivån på aktievinstbeskattningen tydligen har varit för hög för att bibehålla hushållens direktägda andel av de börsnoterade aktierna. Hushållens andel har sjunkit markant trots den betydande börsuppgången. Om man anser det viktigt att behålla hushållen som en betydande aktieägargrupp talar erfarenheterna snarast för att aktievinstbeskattningen borde sänkas.

Trots att kvotmetoden är en grov schablon synes övervägande skäl tala för att den också bör omfatta aktievinster. Några tekniska problem behöver ej uppkomma vad gäller aktievinster i marknadsbolag.

4.5 Realisationsvinstbeskattning av övrig egendom

När det gäller realisationsvinster som i gällande system beskattas enligt 35§ 4 mom KL, dvs vinster vid avyttring av annan egendom och som efter fem års innehav ej beskattas, bör kvotmetoden självklart också omfatta de värdepappersförsäljningar

54 Bilaga 11

såsom försäljning av räntebärande skuldebrev och premieobligationer som nu faller under 35§ 4 mom. Detta medför att man för dessa tillgångar inför en evig realisationsvinstbeskattning. Några principiella invändningar häremot finns knappast.

För vinster på övrig egendom, främst lösöre, är det mera osäkert om kvotmetoden bör införas, såvida man inte här också vill införa en evig realisationsvinstbeskattning. Några tekniska problem bör ej uppstå.

5. Behandlingen av inkomster från fåmansbolag

Tillämpningen av kvotmetoden ger upphov till särskilda problem när det gäller behandlingen av inkomster från bolag där ägarna är aktiva och har möjligheter att välja mellan att ta ut inkomsten som arbetsinkomst, utdelning eller kapitalvinst. Med en bredbasig bolagsskatt med låg skattesats blir belastningen i form av arbetsgivaravgift eller bolagsskatt i stort sett likvärdig. Problemen uppkommer vid den personliga beskattningen. En arbetsinkomst är alltid real varför det är naturligt att den utsätts för full beskattning, även om utdelning och aktievinster är föremål för en lindrigare beskattning. Man får därför räkna med att många försöker ta ut vad som egentligen är arbetsinkomster i form av utdelning eller realisationsvinst genom aktieförsäljning för att därigenom minska sin skattebörda. Särskilt gäller det inkomster ovanför den nivå som ger förmåner i socialförsäkringssystemet, där arbetsgivaravgiften i sin helhet utgör skatt. Därför torde det bli nödvändigt att sätta in spärrmekanismer för att förhindra skattevinster genom omvandling av arbetsinkomst till utdelning eller realisationsvinst. Särskilt stor är risken för sådan omvandling i konsult- och

Bilaga II 55

andra tjänstebolag där bolagets intäkter till huvudsaklig del genereras genom delägares arbete.

Den första frågan gäller för vilka bolag sådana spärregler skall aktualiseras. De existerande fåmansbolags- och fåmansföretagsdefinitionerna är förmodligen för snäva. Så faller större konsultbyråer exempelvis arkitektkontor, revisions- och advokatbyråer som ägs av de anställda utanför dessa definitioner. En lämpligare avgränsning torde vara att låta-gränsen gå mellan bolag vars aktier till huvudsaklig del innehas av antingen anställda i bolaget eller en liten krets människor jämte närstående där valet mellan arbetsinkomst och utdelningaktievinst inte innebär någon egentligen ändrad fördelning av inkomsterna mellan delägarna och sådana bolag där utomstående äger aktier i en sådan omfattning att omvandling av lön till utdelning innebär att anställda delägare i betydande omfattning därigenom måste dela med sig av inkomsten till utomstående delägare. Det enklaste sättet torde vara att dra skiljelinjen vid s k marknadsbolag. Med marknadsbolag förstås då bolag som är börsnoterade eller är noterade på OTC-listan, den s k C-listan och den inofficiella listan. Fråga kan också bli att kanske senare dit hänföra aktier noterade på lokala börser om ägarspridningen är tillräckligt stor.

Utdelning och vinster på aktier i marknadsbolag skulle då helt kunna behandlas enligt kvotmetoden. För icke-marknadsbolag måste däremot restriktioner uppställas.

Om man då först ser till utdelning från icke-marknadsbolag bör inte komma ifråga att helt utesluta kvotmetodsbehandling av utdelning från sådana bolag. Det skulle diskriminera investeringar i

56 Bilaga 11

icke-marknadsbolag även företagarens egna inves- teringar och i stort sett omöjliggöra för dessa bolag att få utomstående att satsa aktiekapital i bolaget. Kvotmetodsbehandlingen bör dock inskränkas till att hos aktieägaren endast gälla den utdelning som kan anses utgöra avkastning på bolagets aktiekapital. För denna gränsdragning torde det finnas skäl att anknyta till gällande lättnadsregel för utdelning från icke börsnoterade bolag. Enligt denna regel kvalificerar utdelning upp till 15 procent av aktiekapitalet endast denna del av regeln är relevant i detta sammanhang till förmånsbehandling. Även om procentsatsen 15 kan diskuteras skulle överfört på den nu aktuella situationen spärregeln kunna utformas så att utdelning från icke-marknadsbolag motsvarande högst 15 procent av den skattskyldiges andel av aktiekapitalet beskattas enligt kvotmetoden. Utdelning överstigande detta belopp beskattas däremot hos aktieägaren med samma skattesats som arbetsinkomst. Härmed torde en garanti skapas för att vad som egentligen är arbetsinkomster inte i någon nämnvärd omfattning genom förvandling till utdelning får en förmånligare skattebehandling än övriga arbetsinkomster.

Försök kan naturligtvis förekomma att genom höga räntor på lån till bolaget exempelvis i form av konvertibla skuldebrev förvandla arbetsinkomst till ränta. Redan nuvarande praxis behandlar belopp över marknadsräntan som förtäckt utdelning. Härigenom skulle också dessa fall täckas av spärregeln.

omvandling kan emellertid också ske av arbetsinkomst till aktievinst. Ägaren fonderar helt enkelt bolagsbeskattade inkomster, som egentligen är hans egna arbetsinkomster för att sedan sälja bolaget och härigenom endast bli realisationsvinst-

Bmgull 57

beskattad för vinsten. Även om denna omvandling av arbetsinkomst är något omständligare och mer likviditetskrävande bör också här spärregler införas, som medför att sådana aktievinster blir fullt beskattade. En sådan spärregel skulle kunna utformas efter följande linjer.

Om vid försäljning av aktier i ett icke marknadsaktiebolag bolagets kapital, utöver tillskjutet kapital, till betydande del direkt eller indirekt består av vinstmedel genererade genom aktieägares eller denne närståendes personliga arbete skall aktievinsten beskattas efter samma skattesats som arbetsinkomst hos aktieägaren.

observeras bör att det för denna regels tillämpning är likgiltigt hur bolagets medel har placerats. Det avgörande är hur de en gång uppstått. Likaså täcks försäljning av moderbolagsaktier när inkomsten intjänats i dotterbolag.

Försäljning av s k skalbolag och vinstbolag är ett sätt att idag till en lägre skattekostnad tillgodogöra sig en del ,av medlen i bolaget till lägre skattekostnad än genom utdelning. I och med att de ,skattefria reserveringsmöjligheterna i huvudsak torde försvinna i det nya bolagsskattesystemet och bolagsskatt och skatt på utdelning och aktievinster enligt kvotmetoden i stort sett skulle bli lika hög, kommer skattefördelarna med skal- och vinstbolagsförsäljningar i huvudsak att försvinna. Skattekostnaden blir ungefär densamma genom vanlig utdelning. Det är emellertid möjligt att någon situation kan uppstå där skalbolagsförsäljning ändå kan medföra en skattefördel. Om en spärregel skulle anses nödvändig torde det vara tillräckligt med regel en av följande typ.

26-RlNK 4

58 Bilaga 11

Om ett icke marknadsaktiebolag avyttras och bolagets tidigare verksamhet fortsätter i huvudsak

oförändrad

omfattning och inriktning i ett annat bolag vars aktier huvudsakligen innehas av samma aktieägare eller närstående till samma aktieägare, skall aktievinsten beskattas efter samma regler som arbetsinkomst hos aktieägaren.

Även om ett fåmansbolag kan komma att så småningom omvandlas till ett marknadsbolag - härför krävs dock en betydande aktieförsäljning eller nyemission - torde risken för skatteflykt den vägen annat än i mycket få undantagsfall vara utesluten. Även om spärreglerna då upphör att gälla, varvid det blir möjligt att få en lägre beskattning av utdelning av vad som kan vara fonderade arbetsinkomster, torde dessa fall vara så få och speciella att särskilda regler härför får anses överflödiga.

Med de angivna inskränkningarna torde kvotmetoden kunna användas generellt för bolagssektorn utan att mer betydande förmåner kan uppnås genom omvandling av arbetsinkomst till utdelning, räntor eller aktievinster.

6. Hyreshusbeskattningen

skattebehandlingen i alla dess olika delar av privata hyreshusinnehav har öppnat vägen för det kanske mest långtgående skattearbitraget i vårt nuvarande system. De starka hävstångseffekter som här har kunnat uppnås genom en hög belåning vid fallande penningvärde. har kunnat medföra mycket stora lågbeskattade förmögenhetsökningar. En reform som syftar till att åstadkomma en rättvisare beskattning och minimera möjligheterna till skattearbitrage kan inte lämna hyreshusen utanför. Det torde därför inte vara möjligt att i ett kvotsystem

Bilaga 11 59

beskatta vinsterna på försäljning av dessa fastigheter enligt den förmånligare kvotmetoden medan den löpande inkomsten och underskotten, som kan vara stora, skulle beskattas enligt en annan princip.

Nettoinkomsten av en hyresfastighet innehåller sällan något förädlingsvärde utan är i allmänhet en förvaltningsinkomst och utgör över tiden i allt väsentligt avkastning på det i fastigheten nedlagda kapitalet. Detta förhållande framgår med all tydlighet om vman studerar bakgrunden till vår schablonbeskattning.

Mot den bakgrunden synes det naturligt att låta den löpande nettoinkomsten och underskotten liksom realisationsvinsten vid försäljning omfattas av kvotmetoden. Några tekniska problem innebär inte en sådan behandling. Samma metod för beräkning av den löpande nettoinkomsten som nu kan användas. Vid realisationsvinstbeskattningen kan en helt nominell metod användas. Tidigare erhållna värdeminskningsavdrag kan återläggas med bara sitt nominella be- 10PP, eftersom vinstberäkningen i sin helhet är nominell. Att fastighetsvinsten sedan endast blir föremål för kvotbeskattning balanseras av att de årliga värdeminskningsavdragen också enbart givits inom ramen för kvotmetoden.

Som huvudregel bör därför gälla att personliga fastighetsinnehav beskattas i sin helhet enligt kvotmetoden.

I en fastighetsförvaltning uppstår ofta underskott, ibland under längre perioder, till följd av större reparationer eller hög belåning. Att dessa underskott också behandlas enligt kvotmetoden med den begränsning av avdragseffekten detta kan innebära är logiskt och torde i längden jämna ut sig.

60 Bilaga 11

Emellertid kan man inte bortse från att denna skattebehandling vid längre perioder av underskott kan medföra betydande likviditetspåfrestningar för ägaren.

En lösning på detta problem är att ge de skattskyldiga rätt att få sitt fastighetsinnehav betraktat som passiv näringsverksamhet. Följden härav skulle bli att inkomsten och underskotten samt även realisationsvinst vid försäljning skulle beskattas nominellt fullt ut utan den begränsning som kvotmetoden innebär på samma sätt som gäller idag för personer vars fastighetsinnehav betraktas som omsättningstillgång. Detta skulle innebära en skärpt beskattning av alla nettoinkomster och försäljningsvinster men också större skatteeffekt av uppkomna underskott. Om en fastighet under lång tid uppvisar underskott kan metoden vara att föredra för den skattskyldige. Reglerna för denna verksamhet bör i allt väsentligt vara desamma som de som i framtiden kommer att gälla för bolag med fastighetsförvaltning. Det är möjligt att detta dock leder till en något för hög beskattning, då inflationsvinsten på eget kapital också kommer att ingå i skattebasen. Troligen bör därför någon form av konsolideringsmöjlighet införas som balans.

Val av eller övergång till full nominell beskattning måste i princip omfatta den skattskyldiges hela fastighetsinnehav. Den som övergått till full nominell beskattning bör därefter normalt inte kunna återgå till kvotmetoden. Realisationsvinst på en fastighet för vilken en gång full nominell beskattning tillämpats måste beskattas fullt nominellt. Genom en sådan metod uppnås full symmetri beträffande alla intäkter och kostnader 1 samband med fastigheten. Härigenom förhindras skattearbitrage.

Bilaga 11 61

En förutsättning för att metoden skulle fungera är dock att bevisreglerna för vart räntekostnader är hänförliga stramas upp jämfört med vad som gäller idag. Annars uppstår möjligheter till lánearbitrage genom att lån som egentligen upptagits för anskaffning av egendom, vars avkastning är föremål för kvotbeskattning, av den skattskyldige hänförs till hyresfastigheten varvid räntan där ger full avdragseffekt.

En lämplig uppstramning av räntereglerna synes vara att införa en presumtion att räntekostnader normalt endast är avdragsgilla enligt kvotmetoden, dvs från kapitalavkastning. skattskyldig som vill hänföra räntekostnaden till fullbeskattad förvärvskälla får bevisa att kostnaden är hänförlig dit.

7. Gränsdragning mot näringsverksamhet

Näringsverksamhet bör av många skäl inte behandlas enligt kvotmetoden, utan beskattas enligt samma grundprincip som arbetsinkomst. Härigenom kan det uppstå gränsdragningsproblem. Ett sådant problem, vart räntekostnader skall föras, har redan berörts. Ett annat problem är hur fastigheter och aktier nedlagda 1 näringsverksamhet annan än fastighets- förvaltning och fastighetshandel skall behandlas. vilka problem som uppstår är beroende av hur beskattningen av näringsverksamhet utformas. Behandlingen av dessa frågor måste därför anstå tills större klarhet vunnits om utformningen av den framtida beskattningen av näringsverksamhet.

8. Rörlig kvot

Det kan anses som en nackdel med kvotmetoden att den beaktar inflationen så schablonmässigt inte bara på så sätt att den förutsätter att alla

62 Bilaga 11

kapitalinkomster respektive kostnader har samma relativa inflationsinnehåll utan också därigenom att den i den presenterade modellen utgår ifrån en fast inflationstakt. Det schablonmässiga inslaget skulle minska om den skattepliktiga kvoten kunde justeras i takt med inflationens växlingar.

Innan denna fråga närmare behandlas skall först konstateras att även en fast kvot har fördelar genom sin enkelhet och förutsebarhet det senare inte minst viktigt för en låntagare för att kunna bedöma sina framtida kostnader efter skatt.

Ovan har all diskussion utgått från kvoten 0,5. Om denna skulle visa sig vara långsiktigt felaktig kan naturligtvis en annan kvot väljas utan att de principiella effekterna nämnvärt ändras. Likaså bör det vara möjligt att ändra kvoten efter ikraftträdandet om det skulle visa sig att den långsiktiga relationen mellan inflationstakt och nominell ränta skulle ändras även om en sådan ändring skulle kunna medföra behov av övergångsregler.

En helt annan fråga är om kvoten kan ändras årligen med hänsyn till den aktuella inflationstakten och vilka effekterna av ett sådant system skulle bli.

Ser man till löpande kapitalinkomster och kostnader som räntor, utdelning, fastighetsinkomster och underskott framstår ett system där kvoten anpassas till den aktuella inflationstakten som naturlig och skulle inte förorsaka särskilt stora tekniska problem. svårigheterna gäller främst realisationsvinsterna vilka i allmänhet hänför sig till flera år. Ett,system som skulle beskatta all inkomst som realiseras ett visst år enligt en kvot som bestämdes av inflationen just realisationsåret torde ej vara acceptabel och torde kunna leda till en rad märkliga effekter.

SOIJ198%33 Bilaga 11 63

Rent tekniskt torde det vara möjligt att för realisationsvinster konstruera ett system där en kvot utgörande medelkvoten för samtliga innehavsår sedan tidpunkten för anskaffningen av den försålda tillgången används. Om en tillgång säljs med en nominell vinst av 100 efter exempelvis tre års innehav och kvoten för de tre innehavsåren var 0,5, 0,6, 0,7, blir medelkvoten 0,6 och 60 av den nominella vinsten på 100 skall följaktligen tas upp till beskattning. En sådan metod kräver dock att den skattskyldige måste hålla reda på anskaffningstidpunkt och tidpunkt för förbättringar när det gäller fastighetsförsäljningar och vad värre är utreda anskaffningstidpunkt för just de sålda aktierna. Det senare har visat sig vara ett mycket stort problem vid aktievinstbeskattningen och den nu tillämpade medelvärdemetoden, där detta är obehövligt, utgör en betydande lättnad. Därför är en medelkvotmetod svår att tillämpa på aktievinster.

Frågan är emellertid också om så mycket är vunnet med en årlig justering av kvoten efter inflationstakten. Det mest schablonmässiga inslaget i kvotmetoden är nämligen utgångspunkten att en viss kvot av den nominella vinsten är real vinst. Kvotmetodens inflationsjustering sker helt utifrån det nominella vinstbeloppet, oavsett vad relationen mellan anskaffningskostnad och vinst är. Det är mycket möjligt att vinsten uttryckt i procent av anskaffningskostnaden i ett enskilt fall enbart utgör inflationskompensation eller huvudsakligen realvinst. Detta förhållande kan kvotmetoden ej fånga upp. Mot den bakgrunden kan ifrågasättas om så mycket är vunnet med en årlig finjustering av kvoten när själva utgångspunkten för beräkningen är schablonmässigt fastställd. Mot en sådan årlig justering står också de tekniska komplikationer som skulle uppstå främst vid realisationsvinstbeskattningen.

64 Bilaga 11

III PROPORTIONELL KAPITALINKOMSTSKATT

Vid en enhetlig proportionell kapitalinkomstskatt förs på samma sätt som vid kvotmetod alla nominella kapitalinkomster, inkl realisationsvinster, ihop i en enda förvärvskälla. Från de samlade kapitalinkomsterna får avdrag göras för privata räntekostnader inkl exempelvis villaräntor och andra kapitalkostnader liksom för nominella realisationsförluster. Om det uppstår ett positivt netto beskattas detta efter en fast skattesats - oavsett den skattskyldiges övriga inkomster. Uppstår ett underskott framräknas ett skatteavräkningsbelopp enligt samma skattesats som för ett överskott. Detta avräkningsbelopp avräknas sedan från den skattskyldiges inkomstskatt på övriga inkomster.

Också i detta system uppnås genom den helt symmetriska och lika behandlingen av alla inkomster och kostnader, inkl förluster, en enhetlig beskattning på samma sätt som vid kvotmetoden, som inte ger möjligheter till skattearbitrage inom kapitalinkomstsektorn. För att detta skall uppnås krävs även vid en proportionell beskattning att alla nominella inkomster behandlas lika.

För att sådan enhetlig behandling skall

en vara praktiskt möjlig och lämplig krävs pga inflationen och risken för inlåsningseffekter m m att betydligt lägre skattesats används än de skattesatser som idag är tillämpliga på marginalen. vid kvotmetoden sker detta genom att endast en kvotdel av nettot positivt eller negativt beskattas enligt den vanliga skatteskalan. Kvotmetoden innebär samtidigt att inflationen schablonmässigt beaktas.

Båda dessa funktioner måste vid en proportionell kapitalinkomstbeskattning klaras genom valet av skattesats.

SIJ 1989:33 Bilaga 11 65

För många är det naturligt att se beskattningen av arbetsinkomster och kapitalinkomster som en enhet. Sedan den nominella inkomsten justerats för de speciella förhållanden som bör beaktas vid beskattningen av de olika inkomsterna och likvärdiga skattebaser på så sätt erhållits, bör dessa också bli föremål för samma progressiva beskattning. Med ett sådant synsätt uppstår vissa problem med en proportionell skatt. Eftersom skattesatsen är fast blir emellertid effekterna olika beroende på den skattskyldiges inkomstläge och normala skattesats. I uppdraget ingår att undersöka effekterna av en enhetlig proportionell kapitalbeskattning på 40 resp 25 procent. Sätter man dessa skattesatser i relation till de som kan vara aktuella i ett framtida skattesystem kan följande sägas.

Om den fasta skattesatsen sätts till 40 procent innebär denna utgångspunkt att alla låginkomsttagare skulle få högre skattebelastning på kapitalinkomster, dvs sitt sparande, än på andra inkomster och få högre avdragseffekt på sina räntekostnader än deras normala marginalskattesats vilket skulle förbilliga deras upplåning mer än dagens system. Härigenom skulle låginkomsttagarna få ett negativt sparincitament och ett positivt låneincitament. Medelinkomsttagarna skulle få i stort sett samma skattebelastning på sina nominella kapitalinkomster inkl nominella realisationsvinster på sina som övriga inkomster och lika stor avdragseffekt. systemet skulle även i ett inflationsfritt läge ej medföra något sparincitament. Höginkomsttagarna skulle vid skattesatsen 40 procent få ett visst sparincitament och en avdragsbegränsning som står i samma relation till högsta marginalskattesatsen 23 av högsta marginalskattesatsen som i nuvarande system.

66 Bilaga 11

Den enhetliga kapitalinkomstbeskattningen avser nominella inkomster. Inflationen kan då vid den proportionella metoden endast beaktas genom valet av skattesats. Detta leder emellertid till ojämnheter i beskattningen. I och med att relationen mellan den fasta skattesatsen och inkomsttagarnas normala marginalskatt varierar med inkomstläget kommer också hänsynstagandet till inflationen att variera med inkomstläget. Vid 40 procent proportionell skatt kan höginkomsttagaren sägas schablonmässigt få en inflation beaktad motsvarande 13 av nominella avkastningen. För medelinkomsttagaren sker en obetydlig reduktion i kapitalinkomstbeskattningen och låginkomsttagaren får tvärtom bära en större skattebörda pá sina kapitalinkomster än på andra inkomster. Om man önskar att skattesystemet i någon form skall beakta att kapitalinkomster innehåller en inflationsdel förefaller kombinationen av nominell skattebas och en proportionell skatt på 40 procent mindre lämplig. Ser man till bostadsräntorna och underskottsavdragen innebär 40 procent skattesats att medelinkomsttagaren beroende på valet av skatteskala för övriga inkomster får ingen eller endast en obetydlig avdragsbegränsning. Låginkomsttagaren får större avdragseffekt för sina underskott än i dagens system. Höginkomsttagaren får en jämfört med dagens system något skärpt absolut avdragsbegränsning och relativt oförändrad eller lindrad avdragsbegränsning.

Effekterna i detta hänseende i olika inkomstskikt och vid olika storlek på underskottsavdragen redovisas i tabell III:1 vid en skatteskala med en högsta marginalskatt på 60 procent och i tabell III:2 vid en skatteskala med 50 procent som högsta marginalskatt. I och med att ingen avdragsbegränsning i praktiken inträder förrän i inkomstlägen där marginalskattesänkningen redan givit ett sådant

Bilaga 11 67

likviditetstillskott att det väl täcker den skärpta avdragsbegränsningen, är resultatet att alla skattskyldiga oavsett inkomstläge och underskottsavdragets storlek upp till åtminstone 50 OOO kr erhåller en skatteminskning om man bara beaktar fullbeskattade inkomster och löner. Statsfinansiellt ger en proportionell 40-procentig kapitalinkomstskatt ungefär samma resultat som kvotmetoden - men med en helt annan fördelningsprofil med högre skatt på kapitalinkomsterna och större avdragseffekt av underskotten. Se vidare avsnitt IV.

Emellertid innebär reformen också att beskattningen på de samlade kapitalinkomsterna stiger relativt kraftigt. Därför skulle en sådan reform ej kunna sägas uppfylla målet att stimulera till sparande och minskad upplåning.

Effekterna av en övergång till 40 procents beskattning av nominella realisationsvinster på försäljning av småhus för en inkomsttagare som idag har 60 procent marginalskatt redovisas i tabell III:3. Bortsett från vinster på 5-årsinnehav, där skatten reduceras genomgående med ca 10 procent på grund av att någon indexuppräkning idag inte tillåts för de fyra första åren, skärps beskattningen i alla övriga fall i vissa situationer med betydande belopp även vid låg inflationstakt. Resultaten indikerar närmast att 40 procent är en för hög skattesats vid en proportionell nominell realisationsvinstbeskattning.

Om man för att lösa problemet med merbeskattningen av realisationsvinsterna inför indexering eller reducerad beskattning för dessa blir beskattningen inte längre enhetlig och likformig. Möjligheter till skattearbitrage öppnar sig då åter. Som nämnts

68 Bilaga 11

ovan torde en proportionell kapitalinkomstskatt på 40 procent inte heller vara generellt sparbefrämjande. Däremot skulle den lösa villaägarnas likviditetsproblem.

Om den proportionella skattesatsen sätts till 25 procent förändras inte det principiella problemet med beskattningen. De praktiska effekterna blir dock annorlunda. Alla skattskyldige får nu en lägre beskattning av kapitalinkomster än av övriga inkomster höginkomsttagarna mest och láginkomst- tagarna endast obetydligt. På motsvarande sätt får höginkomsttagarna en mycket kraftig avdragsbegränsning och låginkomsttagarna en mycket liten begränsning. När det gäller beaktandet av inflationen ger systemet en betydande kompensation åt höginkomsttagarna och obetydlig till láginkomsttagarna. Vid 25 procents skattesats är systemet mer sparbefrämjande än vid högre skattesats.

Effekterna för villägare med underskott framgår av tabell III:4 högsta marginalskatt 60 procent och III:5 högsta marginalskatt SO procent. De problem med betydande likviditetsförsämringar för låg- och vissa medelinkomsttagare med större underskott som diskuterats i avsnitt 3 ovan under kvotmetoden återkommer här. För medelinkomsttagarna är försämringen störst i alternativet med 60 procent högsta marginalskatt.

Oavsett vilket av de båda alternativen vid 25 procent kapitalinkomstskatt som genomförs torde samma typer av justeringsmekanismer beträffande avdragsrätten för underskott, som behandlas i bilaga 3 för kvotmetoden, bli aktuella att diskutera även vid en proportionell kapitalinkomstskatt på denna nivå. sätts skattesatsen högre minskar problemen med villaägarnas ränteavdrag. Redan vid

Bilaga 11 69

30 procent skattesats har de negativa effekterna minskat så mycket att de allra flesta villaägare med underskottsavdrag torde undgå likviditetsproblem varför några specialregler ej skulle vara behövliga. se Tabell III:5a.

Effekterna på skattebördan vid realisationsvinster på småhus redovisas i tabell III:6. Skatteeffekterna vid 25 procent proportionell skatt för en medelinkomsttagare påminner här mycket om de som kvotmetoden ger upphov till. Skattebelastningen blir dock lite högre. För en höginkomsttagare blir belastningen något lägre än vid kvotmetoden. En låginkomsttagare får en betydligt ökad skattebörda på sina kapitalinkomster jämfört med kvotmetoden.

De statsfinansiella effekterna av en 25-procentig proportionell kapitalinkomstskatt är ungefär desamma som för kvotmetoden och för 40 procent proportionell skatt men med en tredje fördelningeprofil som svagt gynnar främst höginkomsttagarna. Se mera härom i avsnitt IV.

sammanfattningsvis ger den proportionella kapitalinkomstbeskattningen i många avseenden med kvotmetoden likartade resultat. I vissa hänseenden är dess effekter inte lika bra som kvotmetoden. så torde en proportionell kapitalinkomstskatt oavsett om skattesatsen sätts till 40 eller 25 procent inte i lika hög utsträckning uppfylla de i inledningen uppställda kraven på en enhetlig nominell kapitalinkomstbeskattning. sparincitamentet är lägre, inflationsbehandlingen otillfredsställande och de fördelningspolitiska effekterna sämre. Metoden är dock enklare än kvotmetoden.

På två punkter kan‘ en proportionell skatt sägas vara överlägsen kvotmetoden även med det här

70 Bilaga II

tillämpade synsättet. Alla skattskyldige får samma skattesats på sina kapitalinkomster och samma avdragseffekt för underskottsavdrag. Denna symmetri leder exempelvis till att överflyttning av kapitalinkomster till exempelvis barn med lägre marginalskatt blir skattemässigt meningslöst. Med en fast skattesats får tidpunkten för en vinst- eller förlustrealisation eller den skattskyldiges övriga inkomstsituation ingen betydelse för skattens storlek. Detta kan minska inlåsningstendenserna på olika marknader.

Om anser att arbetsinkomster och kapitalinkomsman ter är så skilda till sin natur att de bör särbehandlas vid beskattningen blir slutsatsen en annan. Ser till enbart kapitalinkomstbeskattningen och man därvid söker en så likformig och symmetrisk kapitalbeskattning som möjligt framstår en proportionell kapitalinkomstbeskattning som en naturlig väg. Med denna utgångspunkt är en proportionell beskattning att föredra framför exempelvis kvotmetoden. För att uppnå enkelhet och ej förorsaka negativa marknadsoch inlåsningseffekter bör skattesatsen ej sättas högre än 30 procent se Tabell III:5a. Om ca skattesatsen blir högre torde inflationseffekterna bli alltför besvärande för att en nominalistisk metod skall kunna bibehållas. Även inlåsningseffekterna skulle då bli besvärande. Vill man att systemet också skall medföra någon sparstimulans bör även det skälet skattesatsen hållas nere. av

Bilaga 11 71

IV GENERELLA SLUTSATSER

Kvotmetoden är en mycket enkel beskattningsprincip byggd på en grov schablon beträffande vad som normalt kan anses utgöra realavkastning. Metoden kan till och med kallas primitiv. Emellertid medför metoden pga sin inbyggda symmetri också i all sin enkelhet lösningar på flera av de huvudproblem som dagens skattesystem brottas med.

Att metoden är enkel är en klar fördel. Den torde också trots vissa ojämnheter i effekterna kunna användas över hela kapitalavkastningsfältet. Därmed är det inte bara en metod som är enkel i enskildheterna. Genom att samma enkla metod används över hela fältet för beskattning av alla typer av kapitalavkastning får enkelheten en speciell dimension som måste anses värdefull.

I kvotmetoden finns inbyggd en generell symmetri som är väl anpassad för beskattning av kapitalavkastning. I och med att denna symmetriska metod kan användas över i princip hela kapitalavkastningsområdet inklusive kostnadsräntor och kapitalvinster uppnås en enhetlighet i beskattningen som eliminerar det allra mesta av de skattearbitragemöjligheter inom området för kapitalbeskattning som vårt nuvarande system ger. Härmed uppnås en betydligt mer rättvis beskattning än idag med en förstärkt fördelningsprofil.

Alla dessa egenskaper är så viktiga att det förhållandet att metodens grova schablon ibland ger upphov till ojämnheter i beskattningen i relation till fördelarna kan vara ett mindre problem. Fördelarna med att söka justera kvoten efter den kortsiktiga inflationsutvecklingen synes små.

72 Bilaga 11 SIJ 1989:33

De ojämnheter som den schabloniserade kvoten ändå medför synes inte vara av det slaget att de systematiskt går att utnyttja i skatteplaneringssyfte i någon betydande omfattning.

Metoden förbättrar betydligt sparandets villkor och gör upplåning, särskilt för konsumtion, dyrare. I motsats till speciella sparstimulanser är dessa effekter av generell natur varför hushållssparandet bör förbättras och hushållsupplåningen minska.

Beskattningens höjd synes utgöra en viktig restriktion för metodens användbarhet. Om skattesatserna sätts avsevärt högre än de som förutsatts i studien blir ojämnheterna i kapitalbeskattningen på flera områden så stora att metodens generella tillämplighet är i fara. Om den inte kan tillämpas generellt är det tveksamt om dess fördelar förblir tillräckligt stora för att metoden alls bör införas.

Riksrevisionsverkets undersökning för 1983 innehåller uppgifter om såväl alla skattepliktiga inkomster, flertalet aktuella avdrag, som alla nominella bruttorealisationsvinster och förluster. Härigenom blir det möjligt att beräkna vad den verkliga skattebelastningen på hela kapitalinkomstområdet var 1983 men också vad skattebelastningen på de samlade kapitalinkomsterna skulle bli och hur den skulle fördelas i kvotmetoden. En sådan typ av beräkning har pga bristande statistiskt underlag inte tidigare varit möjlig att företa i Sverige.

I tabell IV:1 och IV;2 redovisas en totalsammanställning av nominella kapitalinkomster-kostnader inkl realisationsvinster-förluster och skatt härpå för år 1983. Vid skatteberäkningen har dock 1988 års skatteskala på inflationsuppräknade sammanräknade inkomsten för att få en skattebelast-

Bilaga 73 11

ning som överensstämmer bättre med 1988 års system använts för att underlätta en jämförelse mellan det nuvarande systemet och en beskattning enligt kvotmetoden. Det skall observeras att alla schablonavdrag är eliminerade vid beräkningen. Vidare är positiva inkomster av villa ej medtagna i den sammanräknade nominella inkomsten.

Av inkomstskikten hade 0-80 tkr de största positiva kapitalinkomsterna följt av skiktet 500-1000 tkr. De största underskotten och därmed skatteminskningarna hade inkomstskiktet 80-120 tkr motsvarar 1988 ca 106-160 tkr. Från 300 tkr och uppåt hade alla skikt positiv nominell nettoinkomst.

De totalt stora underskottsavdragen är särskilt i de lägre inkomstskikten fördelade på ett mycket stort antal personer. så är i inkomstskiktet 80-120 tkr medelunderskottsavdraget villa för de av som har underskottsavdrag, ca 15 tkr. I skiktet 120-160 tkr är medelavdraget drygt 21 tkr.

Totalt innebar kapitalinkomstbeskattningen för stat och kommun 1983 en förlust på 4,4 miljarder kr. För 1986 uppgår förlusten till 6-7 miljarder kr.

Intressantast synes dock tabell IV:2, rad 15 vara som visar vilket totalresultat för beskattningen som blandningen av olika beskattningsprinciper för olika typer av kapitalinkomster och återger som speglas när lágbeskattade inkomster främst realisationsvinster och stora räntekostnader med större avdragseffekt förs ihop.

Det lägsta inkomstskiktet 0-40 tkr skulle 1 1988 års skatteskala betala 18 procent skatt på sin nominella nettokapitalinkomst trots formell en marginalskatt på 33 procent. Det skall observeras

27-RINK 4

74 SIJ 1989:33 Bilaga 11

att de totala lågbeskattade inkomsterna i de lägsta inkomstskikten är utspridda på ett mycket stort inkomsttagare. Den genomsnittliga lågbeantal skattade inkomsten är således låg i dessa skikt. Redan nästa inkomstskikt har nästan nollskatt, 3 procent, på sin nettoinkomst. Inkomstskikten 80-200 tkr har effektiva avdragseffekter av sina totalunderskott från 69 procent upp till 238 pro- 1 för skiktet 160-200 tkr motsvarande ca cent 213-266 tkr i 1988 års penningvärde trots att avdragsbegränsningen inte borde ge större avdrags- 50 procent. Inkomstskiktet 160-200 tkr effekt än således än dubbelt så stor skatteminskhar en mer nettounderskott, dvs de får ett skattebining som drag överstiger nettokostnaden. Detta är som möjligt blandning av inkomster som endast genom en till liten del tas upp till beskattning och en stora räntekostnader med större avdragseffekt, dvs skattearbitrage. Ingen inkomstgrupp har mer än ca hälften den skattebelastning på sitt netto som av motsvarar deras formella marginalskatteläge. De flesta har betydligt lägre.

Rad 15 illustrerar väl storleksordningen på de ojämnheter är inbyggda i den nuvarande kapitalsom inkomstbeskattningen.

Rad 16 visar skattebelastningen vid tillämpning av kvotmetoden. Inte heller i kvotmetoden blir kapitalinkomstbeskattningen någon lysande affär för och kommun ett litet netto uppstår. Detta stat netto avspeglar att för hela inkomstkollektililla finns liten nominell nettokapitalinkomst som vet en också blir effektivt beskattad genom symmetrin i

kvotmetoden.

Rad 17 redovisar skatteeffekten för varje inkomstskikt. Att skatteeffekter helt följer den tillämpa-

Bilaga I I 75

de skatteskalan är självklart eftersom basen för denna beräkning av skattebelastningen är densamma som skattebasen för tillämpningen av kvotmetoden. En viktig observation kan dock göras. Kvotmetoden ger inga möjligheter att sänka sin skattebörda genom skattearbitrage genom att blanda lågbeskattade inkomster med kostnader med högre avdragseffekt. Genom att alla inkomster och kostnader behandlas på samma sätt, dvs helt symmetriskt, blir också skattebelastningen den av lagstiftningen avsedda. Kvotmetoden ger också härigenom en betydande statsfinansiell förstärkning. Den betyder också att de grupper som har de största avdragseffekterna av sina underskott i det nuvarande systemet får ökade underskottskostnader efter skatt. Särskilt gäller det inkomstskiktet 160-200 tkr men även skikten 80-160 tkr innehåller stora underskott.

I tabell IV:1—2 har de möjligheter till justeringar av kvotmetoden som diskuteras i bilaga 3 ej beaktats. Om en sådan justering införs blir symmetrin inte längre fullständig beträffande villaräntor upp till ett visst tak. Detta ger ett begränsat utrymme till mindre skattearbitrage för låg- och mellaninkomsttagare. Därtill kommer en viss statsfinansiell kostnad som inte har kunnat beräknas med tillgängligt statistiskt underlag.

När man bedömer kvotmetodens likviditetsförsämrande effekter för skattskyldige, främst i lägre inkomstskikt, med underskottsavdrag bör man ha i minnet att kvotmetoden genom att så stor del som 12 av räntan anses vara real ändå normalt torde vara förmånligare för låntagarna än de reala beskattningssystem som presenterats. Dessutom torde den svenska avdragsrätten för underskott bl a på grund av villaräntor även efter ett eventuellt införande av kvotmetoden vara liberalare än i något jämför-

76 Bilaga 11

bart land, bortsett från USA, där full avdragsrätt föreligger för bostadsräntor hänförliga till två småhus men ej för andra privata räntor. Möjligheter finns också att som visats i bilaga 3 införa övergångsregler som minskar initialeffekterna.

I sammanhanget bör understrykas att det i praktiken inte är möjligt att införa lättnader på inkomstsidan med sparbefrämjande effekt om inte avdragsrätten för räntor i princip begränsas symmetriskt. Annars kommer det att löna sig t o m bättre än i dagens system att låna för att investera i en gynnad sparform. Då kan huvudmotivet för en kapitalinkomstskattereform inte uppnås. Detta gäller oavsett vilken typ av nytt system man vill införa.

I tabell IV:3 redovisas förutom nuvarande skattefördelning och skattefördelningen vid kvotmetoden också skattefördelningen vid en proportionell kapitalinkomstskatt på 40 resp 25 procent. som ovan nämnts är i båda fallen den statsfinansiella effekten ungefär densamma som vid kvotmetoden. När det gäller skattens fördelning mellan olika inkomstgrupper är skillnaderna små mellan kvotmetoden och 25 procent kapitalinkomstskatt bortsett från den merbelastning på de positiva kapitalinkomsterna i de lägsta inkomstskikten som den proportionella skatten ger. 40 procent proportionell skatt ger betydligt högre skatt på positiva kapitalinkomster och större avdragseffekt av underskottsavdrag än kvotmetoden.

sammanfattningsvis kan följande jämförelse göras mellan kvotmetoden och den proportionella kapitalinkomstbeskattningen. Båda systemen ger en betydligt bättre behandling av inkomster från sparande än dagens system och bör stimulera sparandet. Båda systemen leder till att nivån på aktievinstbeskatt-

Bilaga 11 77

ningen hålls ungefär oförändrad. I modellerna ligger att tváårsregeln avskaffas. Trots avsaknaden av indexering ger båda metoderna oftast en något lägre realisationsvinstbeskattning av fastighetsvinster och en något högre skatt på vinster på bostadsrätter än enligt nuvarande regler. Avdragseffekten av räntekostnader blir oftast lägre än i dagens system. Detta kompenseras i de allra flesta fall av sänkningen av skattesatserna. Följande principiella skillnader föreligger mellan de båda metoderna.

Skillnaden mellan en kvotmetod och en särskild reducerad proportionell skattesats på kapitalavkastning och kapitalunderskott är att kvotmetoden minskar skattebelastningen resp underskottseffekten likformigt för alla inkomsttagare i relation till vederbörandes marginalskatteläge. Härigenom behålls progressionen i beskattningen och incitamentseffekterna blir i stort desamma oavsett inkomstläge. Kvotmetoden beaktar om än schablonmässigt inflationen likformigt för alla inkomsttagare.

En proportionell beskattning innebär samma absoluta effekt för alla. Alla kapitalinkomster blir beskattade efter samma skattesats och avdrag erhålls också i samma skattesats. Emellertid varierar den relativa effekten i relation till skatteuttaget på andra inkomster beroende på den skattskyldiges inkomstläge. För en höginkomsttagare innebär en proportionell lägre kapitalinkomstbeskattning en skattelättnad medan den för låginkomsttagaren kan innebära en skattehöjning eller ett ökat värde av ett underskottsavdrag jämfört med vederbörandes beskattning i övrigt. Härigenom blir incitamentsoch progressionseffekterna olika beroende på den skattskyldiges inkomstläge. En proportionell nominell kapitalinkomstskatt kan med denna

78 Bilaga 11

utgångspunkt ej beakta inflationen på ett likformigt sätt.

Om man principiellt frikopplar kapitalbeskattningen från beskattningen av arbetsinkomster uppnås med en proportionell kapitalinkomstbeskattning av ovan beskrivet slag ett både enkelt och likformigt system som inte ger möjlighet till skattearbitrage inom kapitalinkomstsektorn, och som inte är känsligt för när en inkomst realiseras. Problemet med villaägarnas ränteavdrag torde lättare kunna bemästras även utan några specialregler än vid kvotmetoden.

Bilaga 11 79

INTERNATIONELL ÖVERSIKT AV AKTIEVINSTBESKATTNING

Beskattning av icke yrkesmässiga aktievinster för fysiska personer bosatta i:

Belgien: I allmänhet skattefrihet. Dock 16.5% skatt på avyttring av aktier vid betydande innehav 25% innehav i ett belgiskt bolag, när avyttring sker till utländsk juridisk person.

Frankrike: a I allmänhet skattefrihet. b 16% skatt på vinst om avyttringen -arna uppgår till mer än 272.000 FFRår. Mindre försäljningar skattefria. c 16% skatt på avyttring av aktier vid betydande innehav 25%.

Tyskland: a Inkomstskatt utgår om aktierna innehafts kortare tid än 6 mån och köpeskillingen uppgår till 1.000 DM eller mer. vid försäljning av längre innehav eller mindre försäljningar föreligger skattefrihet. b Avyttringar som omfattar mer än 1% av aktierna vid betydande innehav 25% innehav beskattas. I detta fall reduceras skatten till 50% av den normala inkomstskatten.

Storbri- 30% flat rate skatt på vinst överstigtannien: ande 6.600 GBP. Anskaffningspris på aktierna får indexeras konsumentprisindex för tiden fr o m april 1982

Italien: Skattefrihet.

80 Bilaga 11

Nederlän- I allmänhet skattefrihet. 20% skatt på derna: avyttringar av hel eller del av betydande innehav 33% innehav om vinsten överstiger 1.000 DFLår.

Schweiz: Ingen federal inkomstskatt. Ungefär hälften av kantonerna har viss beskattning med talrika undantag och begränsningar.

Norge: a Vid innehav 3 år uttas 40% skatt på vinst överstigande 4.000 NKR för skattskyldiga med barn är fribeloppet 8.000 NKR - längre innehav skattefria. b vinst överstigande 10.000 NKR på aktier vid betydande innehav 45% av aktiekapitalet beskattas med 30% skatt.

Danmark: a skattefrihet vid försäljning av aktier som innehafts minst 3 år. b Full vanlig inkomstskatt vid försäljning av innehav som är kortare än 3 år.

c Vinst på försäljning av innehav av

huvudaktieägare till fåmansbolag m m beskattas efter en fallande skala. vid innehav 8 år eller mera beskattas 12 av vinsten.

Finland: Innehavstid 5 år normal ink.skatt. - - 5 år skattefritt. På vinst överstigande lOO0.000 FMKår uttas 20% skatt gäller endast aktier innehavda 5 år.

USA: Full vanlig inkomstskatt på aktievinster. Normal marginalskatt 18%, högsta marginalskatt 28%.

Bilaga 1J 81

BILAGA 2

n.9

EQUAL MARGINAL TAX RATES

N

CAPITAL AND LABOR INCOME

. 80 0 .

...m

. . 1 .

m

. .

0 .

| .L . m . 7 u : .. . .. . . . v h ,. n u g . - C .. . ø m . . . I

. . .. I

. ..- ,W . . I n E 1. L n

., r I r f . .. . L .

varzcbfes

Ei:..J...23:Sunny of th: results or the introduction of equal

urglnal :a: rate: on apiul and labormugg

82 Bilaga 11

LIST OF VARIABLES

Kl capital stock in sector 1 K2 capital stock in sector 2 L total labor supply Ll labor in sector l L2 labor in sector 2

investment rate in sector l investment rate in sector 2 depreciation rate in sec:or l depreciation rate in sector 2

constant in production function, sec:or l constant in production function, sector 2 constant in intra-period consumption function labor share in production, sector l labor share in production,sector 2

adjustment cost parameter elasticity parameter in consump., intra-period elasticity parameter in Armington function distribution share in Armington function lteta the intertemporal elasticity of substitution private share of sec:or l

time preference ate of interest ‘c rate of interest t good 1 good 2

costate variable in sector l - shadow price of investment costate variable in sector 2 - shadow price of investment costate variable in consumption shadow price of consumption -

tfl corporate tax rate in sector 1 tE2 tax rate on ownership of houses including subsidies tw tax rate on wage income trl tax rate on capital income from sector l VAT value added tax on consumption

rate of depr.on assets for tax calculations, s. l ITC investment tax credit KDEP base for depreciation allowances on historical capital

value of depreciation allowances historical capital Z on ll Z value of depreciation allowances on new capital 12

TCORPl corporate tax revenue from sector l TCORP2 subsidy to sector TP revenue from personal taxation TVAT tax from consumption taxation of goods revenue TR transfers from government to households

SOlJ19833 Bilaga 11 83

Bilaga 3

Exempel Apå metod för lindring kvotmetodens av likviditetseffekt vid villaunderskott

Om man inom ramen för kvotmetoden vill mildra likviditetseffekterna för de villaägare i lägre inkomstskikt för vilka omläggningen skulle kunna innebära en tung belastning kan detta exempelvis ske genom att underskott pga bostadslån i begränsad omfattning ges en större avdragseffekt än vad kvotmetoden normalt skulle leda till. En metod kunde vara att medge att exempelvis upp till 20.000 kr underskott förorsakat av räntor på lån till villa, på vilken man är mantalsskriven, regeln bör ej gälla sommarhus alltid skall få dras av enligt lägsta marginalskattesats eller är fullt avdragsgill vid den kommunala beskattningen och ej alls avdragsgill vid den statliga beskattningen. Effekten härav jämfört med en konsekvent kvotmetod blir för låginkomsttagare med minst så stort underskott en skatteminskning på 2.700 kr, för mellaninkomsttagaren 1.500 kr och för höginkomsttagaren med 60% marginalskatt ingen skatteminskning alls. I den utsträckning kommunalskatten understiger 30% blir lättnaderna mindre och för höginkomsttagarna t o m en liten skattehöjning. Skatteminskningens fördelning framgår av tabell B 3:1.

Den totala likviditetseffekten av en på så sätt justerad kvotmetod och marginalskattesänkningarna presenteras i tabell B 3:2.

Som framgår av tabell B 3:2 är de negativa likviditetseffekterna av kvotmetoden betydligt dämpade. Underskott upp till 20.000 kr kan inte i något inkomstläge anses medföra några avgörande negativa effekter. Underskott på 30.000 kr kan endast anses förorsaka större kostnadsfördyring vid inkomster på

84 Bilaga 11

120.000 kr och lägre. Det rör sig här om fall med totala bruttobostadsutgifter på 50-60.000 kr, vilket knappast kan anses stå i rimlig proportion till inkomsten, om endast denna inkomst finns för att bestrida bostadskostnader. Finns fler inkomster i familjen betyder å andra sidan kostnadsfördyringen mindre.

Om så är politiskt önskvärt är det naturligtvis möjligt att vidta mer långtgående justeringar av kvotmetoden. Den statsfinansiella kostnaden blir därmed högre. Dessutom innebär ytterligare urholkning av kvotmetoden att möjligheter till skattearbitrage öppnar sig igen. Den föreslagna justeringen torde inte innebära några större faror i detta hänseendet. De flesta villaägare som kan ha möjligheter till skattearbitrage har äkta villalån som ger åtminstone 20.000 kr i underskott. Höginkomsttagare får ej heller någon fördel genom den valda konstruktionen.

Om på grund av politiska skäl ytterligare justeringar skulle anses nödvändiga för att i vart fall övergångsvis minska likviditetseffekterna för lågoch medelinkomsttagare med stora villalån är det naturligtvis möjligt att höja den ovan diskuterade gränsen på 20000 för underskott pga villaräntor som skulle ge rätt till fullt avdrag ytterligare. I tabell B 3:3 redovisas effekterna av en sådan åtgärd där avdragsbeloppet höjts till 30000 kr. En sådan höjning innebär fortfarande att justeringens effekt trappas av vid stigande inkomst för att vara helt försvunnen vid gränsen för 60 procents marginalskatt.

Effekterna för låginkomst- och medelinkomsttagare med lån har mildrats ytterligare. Med reservation för de mycket få inkomsttagare med under 80000 kr

SO[J198933 Bilaga 11 85

inkomst har mer betydande negativa likviditetseffekter eliminerats för samtliga inkomsttagare med upp till 30000 kr i underskott. Vid underskott på 40000 kr blir likviditetseffekterna om än mildrade fortfarande inte obetydliga förhöjd bostadskost- nad per månad med ca 250 kr upp till ca 150000 kr inkomst.

Vid ännu högre underskott än 40000 kr krävs för att mer påtagligt minska de negativa likviditetseffekterna för låg- och mellaninkomsttagare med så höga underskott så ingripande åtgärder att de knappast kan komma ifråga ens övergångsvis. Det är också tveksamt om det kan vara skattesystemets uppgift att subventionera sådana fall där bostadskostnaden står i orimlig proportion till inkomsten.

Det är viktigt att observera att de ovan diskuterade justeringarna av kvotmetoden antingen kan användas som en övergångslösning där det särbehandlade underskottsbeloppet successivt trappas ner under en övergångsperiod. Justeringen kan också vara permanent. Justeringens reala värde torde dock automatiskt sjunka pga inflationen, nota bene att beloppet inte höjs, varigenom justeringen ändå i praktiken får karaktär av övergångslösning.

Justeringar av kvotmetoden som exempelvis skulle innebära att alla villaräntor, utan annan begränsning än att lånet verkligen skall vara hänförligt till villan, undantas från kvotmetoden ägnar sig illa som övergångslösning. Dessutom skulle då stora möjligheter till skaxtearbitrage uppstå. Sådana möjligheter finns visserligen också med de ovan diskuterade beloppsbegränsade justeringsmetoderna. Eftersom de nämnda beloppsgränserna håller sig inom ramen för vad som kan anses som normal villaräntenivå blir de fall där arbitrage kan förekomma

86 Bilaga 11

betydligt färre och beloppen betydligt mindre. Dessutom skulle mer långtgående justeringar vara statsfinansiellt utomordentligt dyra.

En helt annan möjlighet att mildra likviditetseffekterna för villaägarna är att helt enkelt avskaffa intäktsschablonen för villor, som Sverige är nästan ensamt om att ha. De samlade schablonintäkterna för fysiska personers villainnehav uppgår till ca 6,3 miljarder kr inkl de fall där fastig- heten visar underskott. Vid tillämpning av kvotmetoden och ovan använda skatteskalor skulle det innebära ett skattebortfall på ca 1,5 miljarder. En sådan lättnad skulle komma att gälla alla villaägare oavsett inkomstläge och likviditetssituation. Den ger därför ur fördelningspolitisk synvinkel andra effekter och löser heller inte lika effektivt problemen för just de grupper som genom en skattereform kan få likviditetsproblem. Borttagandet av schablonintäkten skulle dock innebära en betydande förenkling vid beskattningen.

Bilaga 11 37

Bilaga 4

RSV Rapport 1987:7 SAMMANFATTNING ur

utredning har varit att beräkna hur stor del av uppkomna Syftet med denna beskattade vid sådana aktieförsäljningar som kunde aktievinster som blivit till betydande realisationsvinster och att därvid studera arten väntas leda omfattningen eventuella skatteplaneringsåtgärder. och av

i ett bolag introduceras pa fondbörsen, OTC- I samband med att aktierna sätt, gör bolagets huvudägare ofta betydande noteras eller noteras pa annat Dessa försäljningar är i regel väl planerade genom försäljningar av aktier. finansbolag, fondkommissionärer, revisorer, skattemedverkan av banker, utgångspunkt från bl emissionsprospekt utgivna i konsulter m fl. Hed a börsintroduktioner eller inofficiella aktienoteringar samband med planerade tagits fram uppgifter bolagens huvudaktieägare. I de 1981 - 1985 har om har deras inkomstdeklarationer för fall dessa varit fysiska personer ur inkomstår inhämtats uppgifter i de fall försäljningslikviden under aktuella inkomstáret uppgått till minst 500 000 kr. Undersökningen har omfattat i ungefär hälften det totala antalet bolag, som börhuvudaktieägare av sintroducerats eller blivit inofficiellt noterade under aren 1981 - 1985 och där svenska fysiska är eller har varit huvudägare. personer

Sammanlagt 70 försäljningar har undersökts och det sammanlagda försäljningspriset har uppgått till 1 069 miljoner kronor. Den verkliga nettoberäknats till 905 miljoner kronor. vinsten på dessa försäljningar har Den skattemässigt beräknade nettovinsten är 756 miljoner kronor och den skattepliktiga vinsten är 298 miljoner kronor.

Utredningen visar bl att realisationsförluster har deklarerats med 283 a, miljoner kr. Av förlusterna är 126 miljoner kr hänförliga till aktier, 73 miljoner kr till andelar i avkastnings-, obligations- och räntefonder, kr till optionslån, 14 miljoner kr till räntelösa reverser, 65 miljoner 3 miljoner kr till premieobligationer och 2 miljoner kr till fastigheter. Praktiskt taget alla förluster är hänförliga till innehav under mindre än tva ar. För fondandelar, optionslan, reverser och premieobligationer har innehavstiden mycket sällan överstigit tva månader.

88 Bilaga 11

Den totala slutsumman av inkomsterna i inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet uppgår i de 70 deklarationerna till 120 miljoner kr. Härav är 33 miljoner kr hänförligt till andra realisationsvinster än de 70 aktieförsäljningarna. Vidare fanns vid utgången av år 1985 outnyttjade realisationsförluster på 72 miljoner kr.

Genom att konsekvent vid vinst sälja aktier efter 2 års innehav och vid förlust sälja aktier, andelar i avkastningsfonder, optionslån, reverser samt premieobligationer inom 2 år har skattepliktiga vinster på aktier som är 2,5 gånger större än förlusterna kvittats bort. Denna utväxling har möjliggjort att de skattemässigt beräknade nettovinsterna på 756 miljoner kr, som medfört skattepliktiga vinster på 298 miljoner kr, kunnat kvittats bort med realisationsförluster på 283 miljoner kr så att endast 298 - 283 15 miljoner kr i beskattningsunderlag kvarstår.

Beskattningsunderlaget hänförligt till de 70 aktieförsäljningarna blir endast 1,4 % av försäljningssumman, 1,7 % av de beräknade verkliga vinsterna och 5,0 % av de skattepliktiga vinsterna. Vid detta beräkningssätt har alla realisationsförluster avräknats mot de 70 aktieförsäljningarna.

En stor del av realisationsförlusterna kan betraktas som konstruerade, eftersom de uppkommit genom en icke marknadsmässig beräkning av anskaffningskostnad, genom överflyttningar från inkomst av kapital till realisationsförluster och genom bytesaffärer med aktier och andra tillgångar till icke marknadsmässiga priser.

För år 1985 har undersökningen visat att 21 aktieförsäljningar på 333 miljoner kr och övriga transaktioner inom inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet gett en verklig nettovinst på 145 miljoner kr. Det beskattningsmässiga resultatet av samma transaktioner är dock en förlust på 62 miljoner kr.

För att jämföra de verkliga vinsterna på de 70 aktieförsäljningarna 1981- 1985 med det beskattningsunderlag som totalt redovisats i inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet har nedanstående diagram upprättats.

Bilaga 89

Diagram

Verklig vinst vid 70 aktieförsäljningar åren 1981 1985 pá totalt 1 069 miljoner kr jämförd med beskattningsunderlaget från inkomst tillfällig av förvärvsverksamhat i de 70 deklarationerna där försäljningarna redovisats. Beskattningsunderlaget är beräknat inkomst tillfällig förvärvsverksom av samhet .. outnyttjade realisationsförluster.

Belopp i milj kr

Eååä

Verklig vinst på aktie- 355 försäljningar 350 [::] Beskattningsunderlag från inkomst tillav 300 fällig Förvärvsverksamhet 262 250

200 x

x,A-l

9 ,

% á ,SO 27 31

M W

19e1 19a: 1983 1934 - so 52 V - - 1oo

28—RlNK4

90 Bilaga II - -

Bilaga 91 11

å a ä

z

N n n n m m m m m m o . a 2 z a

. 5

s s 2

N N. N N N N N N N N N v v m ... N 2 2 N N .. 3 3 3 o

g E 5 § 8 N N N N N N N N N Z

m 5 5 N n a n 8 3 S 8 S a a N N N

a v

n S N a 5 ä 2 2 2 n N

E

N i N E 5 2 2 2 a v o N

u u u u u u n a a u u n u n u u u c

N

92 Bilaga 11

å

Z å S a a . m A v p S u a I I å 2 5

A N v .. 3 2 a H

~ m 5 S m a m v m . a : S N m

m 2 n u N I I 3 å I I h

a u o. å w I å n m v a 3 u

m .N I a

v 2 S 3 3 I å i n u M

E 2 I u 5 8 3 3 n n H § a N g c

8 8 8 2

I I I I I I I I I I 3 8 § ä:

Sw m 93 3 B ü H wa a

p ä 5 n . a . o . å .

2 S : E n . . ä . . .

m . . 2 . 2 .

5 u . n 2 . .. .

t . m 2 . : .

: n . g 2 . ...

5 a 2 2 . å . S . . 5 . . z 3 n . . .

. S . 2 . . . . 2 . 3 3 å S 3 .. . . . . E 2 5 S . z : S S . 2 . . . . . u -0 ... 2. a 2 3 . . 2 . . . .

-

o - o

z .. c .. a .a .u .. . .a .a

.n .n ..

94 Bilaga 11 Tabell 3: 2

Genomsnittliga underskotts av en- eller tvéfami1jsiastichet år 1985 för inkomsttaoare med dvlika underskott

Sw m ä 3 3 % I 1 95 amo

2 m m v m v m m m :

m m m m m a a 2 2

a

m.m 2 S v m m

m v a m I I I I I I m m m m m v m m m

I I I I . m m a m 2 v m m

I I I m m m m ä mm m a m m

S I I m m m m m a 2 a v m

I m m m m .. a m m v . m m m m m m m m å

o m : m N m m

. m I I I I - I I I I I I I I I I I I I I I

96 Bilaga 11

a 3

:

a 2

a a..

u ä 3 a a 2 aa 2 G S 2 3

o a s 3 s 2 u. a a 3 S s 2 2 3

v a 8 2 S s s z ä s

a u 3 3 S 5 8 3 u a.. a á 2 2 3 S z S ä 0 .. 0 0 a . 3 a o a 2 z 3 z : o 0 u

v a a a 2 3 aa. 3 3 2

m a a a 2 s s 8 a

u o a 2 3 S 2 s

. a a G 2 S S . u . a. 8 I S 3 2 2 å

Bilaga 11 97

m m S

8 2 :

m

M m 2

Z S

o S 2 u w o z z z z S S s s 2 ä

§

o 2 2 3 S S : a s

Z : . o : 2 å mm 2 S S i S

§

m. 2 2 8 S S 8 m

o u 2 z S 3 Z s a ä u m.. o z s 8 S S : a o å m. o o

m u o ä s , m o n m o o S S

m m m o 2 s S s 2 å 5 8 w

u m o 2 om 2 8 S 2 3 ä ä E a

8 m n 2 m s s S S z 8 3 x E ä m

w 2 3 3 2 2 2 : s

m 8 8 S 8

98 Bilaga 11

. . N n . n .N .m

m

N . u

. .a n - .. n. n

n.

n e .

a . .. a N N N u . . . . . . an N u

a .N N . . . . . . . .. . . N . . ~ . .. .n . . - n an . .N

. . . N o

. . .

. . . .N g . a .N . . a . . . —

. - . .

. . an . . .. . o ~ ~ . u . . . . . . H ~ .

.n . . . . . a . . . .

Bilaga 11 99

Tabell 3:7

Sammanräknad inkomst 1983 Andel Andel Andel Andel ink.- samman- under- undertkr 1 1988 års tagare räknad skott skott penningvärde inkomst i rel. t andel ink.

300 - 400 399100 - 532200 400 500 532200 665300 0.05% 1% 1% 1,0 - - 500 - 1000 665300 - 1330500 0.06% 0.5% 2% 4,0 1000 1330500 0.02% 1% 2% 2,0

O - 200 0 - 266000 98.7% 91.2% 85.6% 0,94

200 266000 1.3% 9.8% 14.4% 1,47

100 Bilaga 11

a N n

a F e a o n u N u H .u u o a g m g v

. a

. q . ~ a H N n M A A N o

- - - - - - - - - -

H .u

Bilaga 11 101

m

m h m m S w m

m

o m 3 m m a x.

m

o 3 3 3 S 3 w m

m N N m a .n .n u 3 m

v a A

m 2 3 .v m. .n a m

u N m N .n

.n o

102 Bilaga 11 m 5 H

m a a a a m 0 m w w a

o N m o

m H H H H m o v m v N m ä m N N h o w H H H H

Bilaga 11 103 Tabell 4:4 Mermindre skatt 1 % av nominell realisationsvinst vid kvotmetod jämfört med nuvarande reaskatt vid försäljning av småhus anskaffningskostnad 100

a Reavinstskatt 60%, kvotskatt 22,5% 8 av nominella vinsten beskattas vid skattesats 45%

- Standardavvikelse - 29% 9,9% 12,1% 13,7%

104 Bilaga 11 Tabell 4:5 Mermindre Skatt i % av nominell realisationsvinst vid kvotmetod jämfört med nuvarande reaskatt vid försäljning av småhus anskaffningskostnad 100 b Reavinstskatt 75%, kvotskatt 30% 8 av nominella vinsten beskattas vid skattesats 60%

Standardavvikelse 36% 12,5% 15,1% 17,1%

Genomsnittlig ökningminskning av skattebelastning vid kvotmetod:

a vid reavinstskatt 60%, kvotskatt 22,5% 7,23% b vid 75%, 30% - 7,13% - - - c totalt genomsnitt - 7,18%

SIJ 1989:33 Büagall 105

m . . . . . e v v . . n .

V N

29-RINK 4

106 Bilaga 11 Tabell 4:7

Fastighetspris- och intletionsutveckling 1987 1966 -

Büagall 107 o u N 5

m w

m o m N v u m N m u H

108 Bilaga 11 u m u a a m a a a u w q v h N m o

. m

N v 0 h N

a

Bilaga 11 109

o - 3 3 . . 3 v

- 3

.. N 3 . . . .N . . 2

un o ä 2

a

a a o

a k

u

. ä 3 .

F 3 Q t

a ä 2 . 2 . : m

..

a 3 an . n

Z S S S S R S n n n u e .. - S 8 8 S

- - u - u u u - - - 3 8 8 S

110 Bilaga I I

u n v. 3 S a

v z

n a o v ä E v a v v

a a a

v v 2 S

v u v v 2 v 5 a

n

S E .v v v v X v

v v

a 2 .v v v s

u

v u §

m v u 2 8 S 2 v .u v. 5 v v 2 .. a w v o

.v o S å o v. o a u 2 2 2

3 m E v v v u . § a

v S 5 .v a z 2 x 3 G

u n .v u m R G

u

u

a 8 S a n v v

v u v o a I 8

v n n u n n u u u v 8 8 2 v

Bilaga 111 Tabell 4:12 1988-01-25

Skattepl.

112 Bilaga 11 SIJ 1989:33

S o o 8

S o

ä o m

ma

v

w . 2

w z o

2 m 2 o o o o

u m m m z z S S S E 5 0 K m .. 3 2 2 : 8 3 S S s B 3

+ 2 . v .. z 2 2 S 2 a S 8

o m m z 2 n E 8 2

w m å 2 3 m 2 2 å z S S 3 E 2 2 3 u

n

m 8 å 2 3 2 X 2 E S S 2 2 S S 5 S o .. o o m m m 2 2 2 2 s 3 2 § 2 m o m o m 2 S 8 2 2 S S 3 a R 8 ä m m ... m 2 2 2 G E s 8 ä v 8 S m a 2 2 2 ä 3 8 8 3 5 m 8 a m 2 2 2 2 3 8 S S 2 z 3 3 ä

o m

i 2 B 2 2 . 2 S 2 2 2 o . . 3 2 8 8 8

å

Bilaga 11 113

a O o

u. O å

A

v .

h

m 5 m

a

m. O m o o o 8 8 n m O a S ä

s

o 8 § a m .. 2 s S 8 § + 2 m v .. z a 3 S 2 2 8

m m 2 R S S Z 3 S a 8 2 m 3 S S 2 2 S S S 5 å m 8 o 3 2 2 3 3 S G a .. o O 8 m m o m 2 2 2 s 3 2 S å O o S N O o 2 2 S S 3 8 m 8 E m o m 2 8 2 8 S 3 2 v 8 S O m 2 8 S 2 2 ä 8 m 8 a 2 R 2 8 . 3 a S 8 å å m a. o 2 2 3 3 2 2 S m 8 2

ä

114 Bilaga 11 Tabell III:3 Mermindre skatt i % av nominell realisationsvinst vid proportionell kapitalinkomstskatt jämfört med nuvarande reaskatt vid försäljning av småhus anskaffningskostnad 100

a Reavinstskatt 60%, prop.kap.1nk.skatt 40 % Innehavstid 5 år 10 år 15 år 20 år Inf1ationpr1sökning