Skattereformen 1990-1991 Bil. 1,en utvärdering.

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Kommitten för utvärdering av skattereformen

1+5

Statens offentliga utredningar

W

1995:104

W

Finansdepartementet

Skattereformen

1990-1991

En utvärdering

Betänkande av

för skattereformen

Igommittén utvärdering av KUSK

Stockholm 1995

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, pâ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara på remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

Norstedts Tryckeri AB ISBN 91-38-20065-1 Stockholm 1995 ISSN 0375-250X

Detta betänkande består av 2 volymer. Dessa är:

Skattereformen 1990-1991. En utvärdering.

Inklusive bilagorna 2-6

Bilaga Jonas Agell, Peter Englund och Jan Södersten: Svensk skattepolitik i teori och praktik. 1991 års skattereform Rådets

Ekonomiska rapport till kommittén

Till statsrådet och chefen

för

Finansdepartementet

Genom beslut den 7 juni 1990 bemyndigade regeringen statsrådet

Åsbrink, inom regeringen hade ansvaret för skattefrågor, att

som tillkalla kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att en utvärdera 1990-1991 års skatterefonn. Med stöd bemyndigandet förordnades generaldirektören av Lennart Nilsson ordförande och som ledamöter ekonomen som Per-Olof Edin, landshövdingen Ingemar Eliasson, numera finansrådet Ingemar Hansson, riksdagsledamoten Anita Johansson, professorn Sven-Olof Lodin och familjeekonomen Pia Nilsson. Ingemar Eliasson entledigades från sitt uppdrag från den l februari 1995. Till sakkunniga utsågs generaldirektören Claes numera Ljungh samt från den 22 maj 1991 professorn Sten Johansson. Att experter biträda kommittén förordnades genom beslut den 22 som maj 1991 avdelningsdirektören Håkan Malmer och från den 25 januari 1995 departementsrådet Anders Kristoffersson. Till sekretei kommittén utsågs avdelningsdirektören Annika Persson. rare Kommittén har antagit namnet kommittén för utvärdering av skatterefonnen KUSK. Som underlag för utvärderingen har initierats forskningsprojekt syftar till att belysa olika aspekter på refonnen. Tyngdpunkten som i denna forskning ligger på skattereformens samhällsekonomiska effekter och har hållits Ekonomiska Rådet. En samman av förteckning över Ekonomiska Rådet i anslutning till utvärav deringen separat utgivna forskarrapporter återfinns i slutet av bilaga Forskamas huvudresultat samt kommitténs slutsatser och bedömningar redovisas i detta betänkande. Särskilt yttrande har lämnats av sakkunnige Sten Johansson. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i november 1995

Lennart Nilsson Per-Olof Edin

In Hansson A nita Johansson gem ar

Sven-Olof L odin Pia Nilsson

A nnika Persson

Innehåll 7

InnehåH

Sammanfattning

Summary 15

Inledning 22 l Sammanfattning av direktiven 22 2 Utredningsuppdragets genomförande 23

Bakgrunden till skatterefo rmen 27

Utvärderingens huvudresultat 31 3.1 Inledning 31 3.2 Reformens beteendeffekter 32 3.2.1 Skatteplanering och skattefusk 32 3.2.2 Sparande och konsumtion 40 3.2.3 Företagen 46 3.2.4 Arbetsutbudet 50 3.3 Effekter på de samhällsekonomiska målen 52 3.3.1 Stabilisering och skatteintäkter 52

3.3.2 Inkom 55

3.3.3 Blev reglerna enklare 63 3.3.4 Samhällsekonomisk effektivitet 66 3.4 Allmänhetens inställning till skatterefonnen 68

4 Kommitténs avslutande synpunkter 73 4.1 Val av tidpunkt för reformen Hade kunnat göra - man annorlunda 73 4.2 Skatterefonnen långsiktig investering 76 - en 4.3 Skatterefonnens finansiering 77 4.4 Reformens fördelningseffekter 83 4.5 Likformighet, stabila skattebaser och kontrollproblem 85 4.6 Refonnens beständighet 87 4.7 Slutbedömning 90

Särskilt yttrande Sten Johansson 93 av

8 Innehåll

Bilagor:

Bilaga 1 separat volym Jonas Agell, Peter Englund och Jan Södersten

Ekonomiska Rådets rapport till kommittén:

Svensk skattepolitik i teori och praktik. 1991 års skatterefonn.

Bilaga 2 99 Håkan Malmer och Annika Persson: Effekter på skattesystemets driftskostnader, skatteplanering och skattefusk

Bilaga 3 159

Rune Åberg:

Politik och opinion kring 1991 års skatterefonn

Bilaga 4 193 Basuppgifter hushållens inkomstutveckling 1989-1992 om Appendix: Grunddata hushållens inkomster 1989-1992. om

Bilaga 5 307 Bengt Eklind, Joakim Hussénius och Rolf Johansson: Fördelningseffekter av skatterefonnen

Bilaga 6 349 Kommittédirektiv Överenskommelse mellan KUSK och Ekonomiska Rådet

Sammanfattning 9

Sammanfattning

Den skattereform som genomfördes 1990-1991 var unik till sin omfattning. Den förändrade de ekonomiska villkoren för hushåll och företag på ett i flera avseenden genomgripande sätt. Den utvärdering som nu föreligger visar att refoimens målsättningar på flertalet punkter blivit väl uppfyllda. Skattesystemet har blivit mera robust och mindre manipulerbart genom skatteplanering. Skattesystemet styr hushållens och företagens handlande på ett mindre godtyckligt och mera samhälllsekonomiskt riktigt sätt. Det reformerade systemet kan fungera med den ökade internationalisering som skett i ekonomin. Skatteadministrationen har blivit enklare. Däremot har de villkor som uppställdes för reformen att den skulle vara statsñnansiellt och fördelningspolitiskt neutral inte uppfyllts fullt ut på kort sikt. Reformens bidrag till ökad spridning i ekonomisk standard är dock begränsad. På längre sikt bedöms underfinansieringen minska.

Trots att det har -gått fem år sedan reformen genomfördes är det ännu inte är möjligt att göra en definitiv och slutlig bedömning av reformens effekter. Den ekonomiska depressionen under början av 1990-ta1et gör att det inte blev så stora kortsiktiga effekter som väntat. Det dröjer också innan vissa av effekterna full ger avkastning. Det gäller t.ex. långsiktiga beslut av investeringskaraktär såsom valet att utbilda sig, och effektivitetsvinster på sikt av en bättre kapitalallokering. De allmänna förväntningarna då reformen genomfördes var att effektema reformen skulle få ett snabbare av genomslag än vad faktiskt blivit fallet. Lågkonjunkturen och som en vikande efterfrågan är huvudorsakema till att förloppet blivit mer utdraget.

Om reformen inte kommit till stånd skulle svaghetema med det

gamla skattesystemet förstärkts ökad internationell rörlighet genom

och friare kredit- och valutam arknader. Det nya skattesystemet bör

därför inte jämföras med det gamla systemet såsom det verkade i slutet av 1980-talet utan snarare hur det skulle ha fungerat under l990-talet om det hade varit kvar. Refonnen nödvändig. Det var är bra att reformen är genomförd och att vi har övergångsproblemen bakom oss.

10 Sammanfattning

En kort sammanfattande karaktäristik de resultat som kommit av fram i utvärderingen ges nedan.

S katteplaneringen

Som förväntat minskade skatterefonnen möjligheterna till skatteplanering och omfattningen på skatteplaneringen minskade. Detta gäller både för privatpersoner och för skatteplaneringen inom företagssektorn. Skattereformen bedöms också ha dämpat de incitament till internationell skatteplanering som uppstått efter avregleringen valutamarknaden. Svårigheterna att finna enkla av och effektiva kontrollmetoder gör dock att intemationell skatteplanering och skattefusk även med det nya skattesystemet är ett orosmoln inför framtiden. Utvärderingen visar att inget tyder på ett ökat skattefusk under perioden 1980-1992. I den mån skatterefonnen i sig haft någon effekt på fusket bedöms denna effekt vara sänkande.

Sparande och konsumtion

Skattereformen har haft ganska liten betydelse för den minskning hushållens konsumtion och den ökning av hushållssparandet av inträffat under början l990-talet. Det är främst andra som av faktorer som spelat in. Däremot har reformen helt klart lett till att sparandet ändrat inriktning. Hushållen har kraftigt ökat sitt finansiella sparande medan det reala sparandet har minskat. Det är dock svårt att hur mycket av förändringarna som beror på ange reformen. En stor del sparandeförändringen skulle ha ägt rum av också utan reformen som en följd bl.a. av ett väsentligt högre ränteläge och en minskad inflationstakt, Refonnen beräknas ha orsakat ett fall i villapriserna på 15 procent vilket motsvarar ca ungefär hälften av det reala fallet i priserna på småhus under åren 1990-1993. Andra hälften prisfallet beror på andra politiska av beslut samt de allmänna följderna lågkonjunkturen och det av stabiliseringspolitiska läget. På lång sikt bör den ändrade inriktningen sparandet innebära att kapitalet kanaliseras i mer av produktiva fonner. De långsiktiga allokeringsvinstema har dock köpts till priset av att reformen kom att fördjupa konjunktumedgången och förstärkte omställningsproblemen på fastighetsmarknaden.

Sammanfattning ll

Företagen

De första åren efter skattereforrnen har från konjunktursynpunkt varit extrema och företagens anpassning till den nya bolagsbeskattningen är inte avslutad. Allt tyder dock på att det nya systemet ger en bättre och mer förutsättningslös prövning olika av investeringsprojekt. Ojämnhetema i skatteeffektema olika handlingsalternativ har av minskat, liksom systemets inlåsningseffekter. Skatteöverväganden har fått betydligt mindre utrymme. Överensstämmelsen mellan verklig och skattepliktig vinst har blivit bättre. Systemet bedöms också ha blivit internationellt konkurrenskraftigt bl.a. att genom dess genomskinlighet har ökat. Det nya systemet kan också verka jämnare mellan företag av olika storlek och karaktär.

Effekter på arbetsutbudet

Förväntningarna då skattereformen beslutades var att reformen skulle påverka arbetsutbudet positivt. Bedömningen grundades bl.a. på resultat från en rad utländska undersökningar vid som gav handen att skatterna spelade viktig roll för hushållens arbetsuten bud. Senare studier på svenska data föreligger och indikerar att nu man kan förvänta sig en effekt på arbetsutbudet på ett procent par som en följd av skatterefonnen. Detta är något mindre än vad de internationella studierna pekade på, ganska väl överensstämmen mande med de försiktiga bedömningar gjordes i utmera som redningen föregick reformen RINK. Även effekterna inte som om är så stora är de ändå viktiga, visar utvärderingen, med hänsyn till att skattekilama var mycket höga före skatterefonnen och fortfarande är höga för vissa Även små förändringar i grupper. arbetsutbudet kan ge betydande effektivitetsvinster. Den svaga efterfrågan i ekonomin åren efter skatterefonnen gör dock att man inte kan räkna med större effekter på faktiskt arbetad tid i det korta perspektivet. Inget motsäger emellertid att reformen långsiktigt kommer att få den förväntade effekten. En annan dimension på arbetsutbudet än antalet arbetade timmar är kvalitétsaspekten i form arbetskraftens utbildning. Avkastav ningen på utbildning har fått bättre skattebehandling. Skattereen formen har medfört att utbildning och karriärval lönar sig bättre. Detta kan bidra till att fler avstår från låg lön tidigt i livet för att istället utbilda sig och få högre lön längre fram. Men inen citamenten till resultatgivande utbildning eller andra karriärsatsningar ökar även för personer redan är etablerade i yrkeslivet som

12 Sammanfattning

inklusive i yrken med relativt hög lön. Underlag saknas emellertid för att kvantifiera dessa effekter.

och lågkonjunkturen

Skatterefonnen

Genomförandet skattereformen kom att sammanfalla med en av mycket kraftig nedgång i ekonomin. Denna lågkonjunktur var på väg oberoende skattereformen. Reformen som sådan hade både av expansiva och kontraktiva inslag. Underñnansieringen verkade stimulerande på ekonomin medan reformens inverkan på det finansiella sparandet negativ effekt. Sammantaget indikerar gav en utvärderingen att skattereformen sannolikt har bidragit till att fördjupa lågkonjunkturen. Reformen synes dock inte vara en primär faktor i det ekonomiska krisförloppet. Skatterefonnen uppskattas kortsiktigt ha skapat ett produktionsbortfall som motsvarar knappt procent bruttonationalprodukten BNP. en av

Reform ens finansiering

Utvärderingen visar att reformen på kort sikt 1991 och 1992 kan beräknas ha varit underñnansierad med i genomsnitt 25 miljarder kronor år. Därtill kommer osäker effekt på uppskattper en mer ningsvis 10 miljarder kronor på grund att reformen torde ha av bidragit till fördjupa lågkonjunkturen. Även reformen är att om underfinansierad på kort sikt är det viktigt att slå fast att den på intet sätt är huvudorsak till de stora underskotten i statsñnansen under början l990-talet. Det finns vidare indikationer på ema av att underfmansieringen minskar efter 1992. Finansieringen genom ändrad kapitalbeskattning blir allt större på grund av en mera positiv utveckling aktiekurserna. En orsak är ökade av annan skattepliktiga vinster i exportföretagen och i företag med ex-

portrelaterad verksamhet som till viss del kan bero på minskad

skatteplanering. De anpassningar som hushållen nu gör av bostadsefterfrågan och sin skuldsättning liksom hushållens av minskade skatteplanering medför på sikt att skatteintäktema ökar. Med ett förbättrat konjunkturläge kan även ett ökat arbetsutbud och andra effektivitetsvinster bidra till att minska underfmansieringen. Om reformen är underñnansierad även på sikt är en fråga inte går att säkert besvara idag. Hur helst rör sig den som som bestående underñnansieringen väsentligt mindre

mera sannoliktom

belopp än vad gäller för skatterefonnens första år. som

Sam m anfattning 13

Reformens fördelningseffekter

Skatterefonnen stor och tekniskt sett genomgripande var en omläggning. Ett av reformens huvudsyfte var att få ett systern som ökar den samhällsekonomiska effektiviteten. Reformens fördelningseffekter bör ses och bedömas utifrån denna övergripande målsättning. De beräkningar av reformens fördelningseffekter som gjordes i samband med refonnbeslutet byggde på framskrivningar och bedömningar olika slag bl.a. av en rad basbreddningar. Vid en så av stor omläggning kommer kalkylerna alltid att innehålla ett visst mått av osäkerhet. Utvärderingen har kunnat baseras på den faktiska utvecklingen av skattebasema och ger därmed en säkrare bild av refonnutfallet. Men det finns fortfarande osäkerheter kvar. Utvärderingen visar att den bild av reformens fördelningseffekter som gavs inför genomförandet av reformen håller för de allra flesta grupper. Resultatet av de nya beräkningarna ligger mycket nära de kalkyler som gjordes i reformpropositionen. Men på en viktig punkt underskattade de gamla beräkningarna reformutfallet. Hushållen med de högsta inkomsterna och högre tjänstemän har fått ett högre utfall än vad de tidigare kalkylema visade på. Utfallet för de 10 procent av hushållen med högst ekonomisk standard ligger i de nya beräkningarna nära genomsnittet för samtliga hushåll, vilket innebär en ökning av den disponibla inkomsten med ca 3 procent som en följd av reformens regelförändringar mot 0,2 procent enligt kalkylerna i propositionen.

Det finns en rad andra aspekter på refonnen som också bör finnas med i bilden vid värderingen av fördelningseffektema. Sverige har fått ett mera tåligt och robust system som inte på samma sätt kan utnyttjas för skatteplanering. Skattereformen minskade skatteplaneringen, och detta har i sin tur ökat träffsäkerheten i fördelningspolitiken. Utvärderingen visar att spridningen i faktiskt betald skatt vid samma arbetsinkomst minskat väsentligt för personer i högre inkomstlägen i samband med skattereformen. Den s.k. horisontella rättvisan har således ökat. Beskattningen av förmåner och basbreddningar i kapitalinkomstbeskattningen har gjort särskilt höginkomsttagarnas inkomster mera synliga. Skattesystemet är enklare och lättare att förstå för den enskilde.

Många förändringar har gjorts av skatte- och transfereringssyste-

men efter reformen. Det blir allt svårare att avgränsa och skilja ut reformens roll i sammanhanget och det blir med tiden mindre intressant. Av reformutfallet går inte att dra några mer bestämda slutsatser om inkomstfördelningen såsom den ter sig idag.

14 Sammanfattning

Hanteringen av skattesystem et

Skatterefonnen medförde att den tid och de kostnader de skattskyldiga lägger ned på att redovisa och betala skatter minskat totalt sett. I den bemärkelsen har skattesystemet blivit enklare. Det är främst fysiska personer som fick det enklare. Skatteredovisningen är relativt sett mest betungande för de minsta företagen. Strävan bör vara att förenkla reglerna.

Samhällsekonomisk

effektivitet

Det skattesystemet bör på sikt ge en rad effektivitetsvinster nya även om dessa kan vara svåra att kvantifiera. Effektivitetsvinster följer minskade skattekilar och ökat arbetsutbud. Andra vinster av är att reformen skapat incitament för en effektivare kapitalallokering. Minskad skatteplanering skapar också förutsättningar för en ökad samhällsekonomisk effektivitet.

Reglemas stabilitet

Skattesystemet ñck inte den stabilitet som det fanns uttalade förhoppningar En mängd regelförändringar har gjorts efter om. reformen. Men trots alla ändringar så är kommitténs bedömning att fundamenten är kvar. Det är viktigt att regelsystemet hålls mer stabilt och att huvudprinciperna värnas framöver om reformen skall ge de åsyftade och förväntade effekterna.

Summary 15

Summary

The tax refonn that took place in 1990-1991 was unique in its scope. changed the economic circumstances of private individuals and business enterprises ways that were fundamental in several respects. The evaluation now available shows that the reform in most areas has achieved its objectives very well. The tax system has become more robust and less exposed to manipulation as a result of tax avoidance schemes. The tax system determines the actions of private individuals and companies in a less arbitrary and more economically sound manner. The reformed system capable of functioning in the more international environment into which the economy has moved. has become simpler to administer the tax system. The conditions upon which the reform was based that should be neutral in terms of public finances and ——— distribution policy have not been fully satisfied in the short — term. However, the role of the reform in broadening the dispersion of economic standards limited. On the long-term horizon, the element of under-financing expected to decrease.

Though now five years since the tax reform implemented was still not possible to arrive definite and final evaluation of at a the effects. The economic recession at the beginning of the nineties meant that the short—term effects not evident expected. were so as also takes time before some of the effects work their way through to the full. This true, for example, of long-term decisions of an investment character, such decisions to take as further training and education, and, eventually, efficiency gains from the efficient allocation of capital. The general more expectations when the reform was carried out were that its effects would show through more quickly than what in the event turned out to be the case. The recession and the weakness of demand the main are reasons why the course of events have become prolonged. more If the reform had not been implemented the shortcomings of the old tax system would have been underlined due to greater international mobility and deregulated credit and markets. currency The new tax system should therefore not be compared with the old system as was at the end of the eighties, but rather with the way would have functioned in the nineties had not been refor-

16 Summary

med. The reform good thing that has been was necessary. a implemented and that the transitional problems are now behind us.

A brief description of the principal results which emerged from the evaluation provided below.

Tax planning

As expected, the tax reform reduced the opportunities for tax planning and the extent of tax planning declined, both among private individuals as well as within the corporate sector. The tax reform also believed to have reduced the incentives to engage in international tax planning which emerged in the wake of the deregulation associated with of currency markets. The problems finding simple and effective of control do however, means mean, that with the new tax system, international tax planning and even tax evasion still a dark cloud on the horizon. The evaluation shows that there nothing to indicate any increase in tax evasion during the 1980-1992 period. In so far as the tax reform as such has had any effect on tax evasion, was probably to reduce

Household savings and consumption

The tax reform not the main factor behind the reduction in private consumption and the increase in the overall level of household savings that occured in the beginning of the nineties. Other factors have been of more importance. On the other hand, quite clear that the reform has led to a change in the character of savings. Consumers have dramatically increased their financial savings, whilst the real savings have declined. However, difficult to state how much of the change due to the reform. Much of this change in savings would have taken place in any case, without the reform, due, for example, to the markedly higher level of interest rates and the lower inflation rate. The reform estimated to have caused a reduction of some 15 per cent in the price of private houses, which represents approximately half of the total fall in real house prices between 1990 and 1993. The other half of the price reduction due to other political decisions and the general consequences of the recession. In the long term, the change in the character of savings will probably mean that capital channelled along more productive lines. These long-terrn allocation benefits have, however, been bought at a price: the

Summary l7

reform has tended to intensify the recession and accentuate the problems of adjustment on the property market.

Companies

The first few after the tax reform extreme in cyclical years were terms, and the of adaptation by companies to the new process system of corporate taxation not yet complete. Everything suggests, however, that the new system will result in better quality consideration of investment projects. and more neutral The differences in tax effects of different alternatives of action have diminished, and have the locking in effects of the system. so The scope for tax considerations less. The correspondence between actual and taxable profit has become better. The system also assessed to stand international competition due to among other things the transparency of the system. The new system also believed to work between companies of different more even size and character.

supply labour

Effects on of

Expectations at the time the tax reform was decided were that would have a positive effect on the supply of labour. This assessment was based partly on the results of a number of foreign studies, which indicated that taxes played an important role in persons’ willingness to work. Later studies of Swedish data are available and these indicate that an effect on the supply of now labour of couple of per cent or so may be expected as a result of a the tax reform. This a slightly lower level than the international studies suggested, but fairly closely in line with the more cautious assessments made by the tax commission prior to the reform RINK. Even the effects are not especially extensive, they are none the less important, according to the evaluation, in the light of the fact that tax wedges were wide before the tax reform, and still are for certain groups. Even quite modest changes in the supply of labour can lead to significant efficiency gains. The weakness of demand in the economy during the years since the tax reform does, however, mean that no significant effect on the actual worked hours be expected in the short term. There nothing though may contradicting that the reform in the long term will have the expected effect. Another dimension of labour supply than number of worked hours its quality in terms of skill. The return on education

18 Summary

given favourably treatment in tax terms. The tax reform now more means that a longer education and a career choice are now more rewarding. This could be why more people might be one reason willing to refrain from accepting a low wage early in their working life in favour of undergoing further training to earn a higher wage later. But the incentive to acquire a vocational training or to invest in other ways in a career will also improve for individuals who have already entered working life, including those occupations that relatively high There not however, enough pay wages. evidence for quantifying these effects.

The and the

reform

tax recession

The implementation of the tax reform coincided with a very severe economic recession, recession that would have come, regardless a of the tax reform. The reform as such contained both expansionary and depressive features. The under-financing tended to stimulate the whilst the effect of the refonn on the level of economy, financial savings had the opposite effect. Overall, the evaluation indicates that the tax reform probably tended to increase the severity of the recession. However, the reform does not appear to have been primary factor influencing the course of the economic a

crisis. ln the short term, the tax reform believed to have caused

production shortfall corresponding to just under per cent of a one gross domestic product GDP.

The financing the

of reform

The evaluation shows that in the short term 1991 and 1992 the reform was probably under-financed by an average of 25 billion kronor per year, to which may be added more uncertain effects amounting to some 10 billion kronor due to the role of the reform in intensifying the recession. Even though was under-financed in the short term, important to emphasise that the reform was by no means the main for the heavy deficit the central reason government budget at the beginning of the nineties. There inare dications that the level of under-financing began to decline after 1992. The financing through changes taxes on capital growing due to a stronger trend in the prices of shares. A further factor the higher taxable profits of exporters and companies in exportrelated sectors of the economy which in part could depend on less tax planning. The adjustments that households are now making their demand for housing and in their indebtedness will, in the

Summary 19

long tenn, lead to a further increase tax revenues. With a generally stronger economic situation, increase in the supply of an labour and other efficiency gains could help to reduce the degree of under-ñnancing. Whether or not the reform remains underfinanced in the long term a question that cannot be answered with certainty at present. In any case, the under-financing probably far less in extent than was the case during the years immediately following the tax reform.

Distribution the

effects of reform

The tax refonn both extensive and far teaching in was per se very its structural aspects. One of the principal objectives of the reform to create system that would improve the functional efficienwas a effects of the reform should cy of the economy. The distribution therefore be and judged in the light of this overall objective. seen The estimates of the distribution effects of the reform that were made in connection with the decision on the reform were based on projections and estimates of various types, including the broadening of several tax bases. In the case of such a far-reaching reform, estimates always involve some degree of uncertainty. The evaluation, on the other hand, has been based on the actual changes in tax bases, and thus provides a more accurate estimate of the outcome of the reform, although some areas of uncertainty still remain. The evaluation shows that the description of the distribution effects of the reform presented before was introduced still apply to the great majority of groups in society. The result of the new calculations very close to the estimates made in the tax reform bill. However, the earlier calculations underestimated the outcome of the reform in one respect. In the case of households with the highest incomes, and senior salaried employees the results are rather higher than the earlier estimates foresaw. In the new calculations, the result for the top decile of households with the highest incomes, very close to the average for all households, which represents an increase of some three per cent in disposable incomes due to changes in the rules brought about by the tax reform, compared with the estimate of 0.2 per cent in the bill.

There several other aspects to the refonn which should also be

are included in an overall equation when evaluating its distribution effects. Sweden has resilient and robust system which now a more less liable to exploitation for tax planning than in the past. The tax reform has reduced the extent of tax planning, and this in turn

20 Summary

has improved The evaluation the accuracy of distribution policy. shows that variations in the amount of tax actually paid by individuals earning given income has been significantly reduced a for persons in the upper income brackets as a result of the tax reform. Horizontal fairness has thus improved. Taxation of perquisites and the broader bases for taxation of income from capital have made incomes transparent, especially in the case more of high income The tax system simpler, and individuals earners. will find easier to understand.

The system of taxation and transfer payments has been altered frequently since the reform. becoming increasing difficult to identify and separate out the role of the reform in this context, and will be of less interest with the passing of time. not possible to arrive at any definite conclusions regarding the effects of the tax reform the distribution of incomes as appears to today. on

The handling the

of tax system

Seen overall, the tax reform has reduced the amount of time that taxpayers devote to reporting and paying their taxes, as well as reducing what costs them. In that sense the tax system has been simplified, and in this regard primarily for physical individuals. In relative terms, the reporting of taxes most burdensome for the very smallest companies. Attention should be focused on simplifying the rules.

The ejficiency of the economy

In the long run, the new tax system should generate a number of efficiency gains, even though may be difficult to express them in quantitative terms. These gains are due to the narrower tax wedges and the increase in the supply of labour. A further benefit that the reform has improved the incentives to allocate capital more efficiently. Less tax planning have also given rise to conditions that will help to improve the efficiency of the economy as a whole.

Summary 21

Stability the rules

of

The tax system did not acquire the stability that had been explicithoped for. A number of changes in the rules have been made since the reform, but despite all these changes the view of the committee that the fundamental features of the reform are still in place. important that greater stability be given to the rules of the tax system and that the underlying principles safeguarare ded in the future, the reform to produce the effects that were intended and expected.

22 Inledning

Inledning

l.l

Sammanfattning av direktiven

Skatterefonnen 1990-1991 mycket omfattande och förutsågs i var väsentliga avseenden påverka hushållens och företagens ekonomiska situation och därigenom förändra förutsättningarna för ekonomins funktionssätt på ett genomgripande sätt. Effekterna av refonnen skulle därför följas noggrant. I juni 1990 bemyndigade

regeringen statsrådet Åsbrink, som inom regeringen hade ansvaret

för skattefrågor, att tillkalla kommitté med uppdrag en att utvärdera 1990-1991 års skatterefonn. Enligt direktiven skall kommittén samordna de olika aktiviteterna och gentemot regeringen ha det övergripande för ansvaret utvärderingen. En väsentlig del utvärderingen skall ske i form av av forskning om Skatterefonnens samhällsekonomiska effekter. l direktiven att det är naturligt att denna forskningsinriktade anges del av utvärderingen sker under ledning Konjunkturinstitutet av och Ekonomiska Rådet. Enligt direktiven bör förstärkning göras statistikundcrlaget en av för utvärdering av skatterefonnen särskilda undersökningar genom och genom att redan planerade undersökningar kompletteras för att bättre belysa främst hushållens ekonomiska förhållanden.

Direktiven återfinns i sin helhet i bilaga

I direktiven det viktigast belysa effekterna anges som att på nedanstående områden.

Effekterna på fördelningen inkomster och förmögenheter av är en central fråga. Skatterefonnens övergripande syfte är att ge en samhällsekonomiskt effektiv beskattning samtidigt de mera som fördelningspolitiska målen uppfylls. Även effekterna de särskilda av fördelningspolitiska åtgärder vidtogs i samband med skattesom

Inledning 23

refonnen i form av höjda barnbidrag, bostadsbidrag, pensionstillskott och kommunala bostadstillägg borde beaktas. Frågan i vilken mån skatterefonnen påverkar utbudet och om

allokeringen arbetskraft borde belysas bl.a. mot bakgrund av att

av två underlagsrapporter redovisades inkomstskatteutredsom av ningen SOU 1989:33, del IV väsentligt olika resultat. En gav intressant delfråga är därvid hur reformen påverkar rörligheten på arb etsm arkn aden. Effekter på lönebildningen borde studeras. Lönestrukturen kan påverkas av skattereforrnen bl.a. genom att lägre marginalskatter kan leda till en minskad spridning av lönerna före skatt. Det var därför viktigt att belysa skatterefonnens effekter på arbetskraftsutbud och inkomstfördelning både vid givna löner och vid beaktande av möjliga effekter via förändrad lönestruktur. De reglerna för beskattning kapitalavkastning inom nya av företag och för hushåll blev väsentligt mera likfonniga jämfört med tidigare regler och kunde därför väntas påverka fördelningen mellan olika typer investeringar och olika sparformer. Även av hushållens och företagens skuldsättning liksom de totala investeringarna och det totala sparandet kunde komma att påverkas. Det därför vikt att refonnens effekter på sparande och kapitalvar av allokering blev föremål för studier. Ett intressant delområde var därvid effekter på företagens finansiering och investeringar. Skatterefonnen beräknades ge påtagliga effekter på bostadsmarknaden. Efterfrågan på bostäder, boendekostnadema och deras andel hushållsbudgeten samt prisbildningen på småhus och av bostadsrätter var områden som borde bli föremål för analys. Effekter på rörligheten på bostadsmarknaden borde också studeras. Skatterefonnens effekter för jämställdheten mellan könen borde beaktas. Olika aspekter på denna fråga aktualiseras inom flera av ovan beskrivna områden. Vid sidan av dessa områden anges i direktiven en rad andra områden, bl.a. skatteplanering, för vilka det ankom på kommittén att avgöra om det var lämpligt att genomföra särskilda analyser av skatterefonnens effekter.

1.2 Utredningsuppdragets genomförande

KUSK:s uppdrag avviker från det som är normalt för statliga kommittéer. Uppgiften har varit att på ett mera övergripande plan se till att en utvärdering kommer till stånd av effekterna av en genomförd refonn. Det norm ala för statliga kommittéer är att inom ramen för kommittén utarbeta förslag till förändringar i olika

24 Inledning

regelsystem m.m. I fokus för KUSK har i stället stått de samhällsekonomiska effekterna och en uppföljning av fattade beslut. Kommittén har haft drag av forskningsråd. Med utgångspunkt i direktiven har KUSK som sin främsta uppgift haft att initiera att en vetenskaplig utvärdering med god kvalitet kommit till stånd inom de områden som utpekas i direktiven. Forskningsarbetet har skett fristående från kommittén. Kommittén har aktivt följt det arbete som bedrivits bl.a. genom särskilda avrapporteringar från de projektansvariga. För de resultat och slutsatser som redovisas i rapporterna till KUSK svarar författarna helt själva. Som en del i det övergripande ansvar KUSK haft för utvärderingen gentemot regeringen, har kommittén som sitt uppdrag sett att sammanfatta de huvudresultat forskarna presenterat i rapporter till kommittén. Därvid har kommittén i en del fall funnit anledning att komma med kompletterande synpunkter.

Medel för förbättring av statistikunderlaget

Redan innan kommitténs arbete började hade förberedelser vidtagits för att få fram underlag för att bedöma behovet av förbättringar av statistiken. På uppdrag av Ekonomiska Rådet hade en arbetsgrupp utrett vilka typer av data som borde samlas in för att bättre belysa främst hushållens ekonomiska förhållanden. En ram om 10 miljoner kronor hade avsatts särskilt för detta ändamål. Genom denna satsning skulle statistikunderlaget förbättras även för andra projekt än kommitténs. I enlighet med direktiven skulle kommittén mot bakgrund av arbetsgruppens rapport och i samråd med Konjunkturinstitutet och Ekonomiska Rådet avgöra hur medlen skulle användas. Det med hänsyn till planeringen var av statistikinsamlingen viktigt att snabbt fatta beslut i denna fråga.

Kommittén beslutade i oktober 1990 att medlen för förbättring av statistikunderlaget skulle fördelas enligt följ

Utbyggnad av Statistiska Centralbyråns årliga inkomstfördelningsundersökning HINK 4,75 mkr

Delfinansiering av undersökning om hushållens ekonomiska levnadsförhållanden HUS ledd av nationalekonomiska institutionen vid Göteborgs universitet 3,5 mkr

Delfinansiering av en levnadsnivåundersökning LNU vid Institutet för social forskning vid Stockholms Universitet 1,75 mkr

Inledning 25

HINK är en undersökning av hushållens inkomster som görs årligen inom ramen för den officiella statistiken. De extra medel anvisats har i första hand använts för ett extraurval avseende som höginkomsttagare och forrnögna hushåll, för en mera fullständig panelansats samt viss kvalitetsförbättring av löneuppgifterna. Projektet HUS drivs i samarbete mellan nationalekonomiska forskare vid flera olika institutioner. Uppgiftsinsamling för hushållen har gjorts vid tre tidgare tillfällen: 1984, 1986 och 1988. Med stöd av delfinansieringen från kommittén har genomförts HUS-undersökningar för 1991 och 1993. Levnadsnivåundersökningar LNU har genomförts 1968, 1974 och 1981 den första undersökningen skedde på uppdrag av låginkomstutredningen. Till databasen har dessutom knutits registerdata för mellanliggande år samt bakåt i tiden till 195 0-talets början. Databasen är värdefull bl.a. för studier av förändringar i ett längre perspektiv. En levnadsnivåundersökning har genomny förts 1991. Delñnansieringen från KUSK har varit ett sätt att garantera att de för utvärdering skatterefonnen relevanta en av frågorna kom med i den senaste undersökningen.

Forskningsom råden

Utvärderingen skattereformens samhällsekonom iska effekter

av skall enligt direktiven i huvudsak ske under ledning Konav junkturinstitutet och Ekonomiska Rådet. En överenskommelse träffades under hösten 1990 mellan kommittén och Konjunkturinstitutet och Ekonomiska Rådet om formerna för detta arbete bilaga 6. Ekonomiska Rådet utsåg i sin tur professorema Jonas Agell, Peter Englund och Jan Södersten som ledare för projektet. Arbetet har för deras del inneburit att initiera studier inom olika delområden, följa dessa, att älva utföra kompletterande studier så att det sammantagna underlaget blev fullödigt samt utarbeta en sammanfattande slutrapport. Denna återfinns som helhet i bilaga Bilagan föreligger i form av separat volym. De tre professorema har engagerat ett stort antal forskare som har belyst olika delområden. Totalt har det rört sig ett forskningsprogram omfattande ett om tjugotal separata studier med ett trettiotal involverade forskare. Dessa forskarrapporter publiceras i en särskild serie Tax Reform Evaluation Reports utgiven av Ekonomiska Rådet och Konjunkturinstitutet inom ramen för institutets publikation av s.k. Working Papers. Det kan också nämnas att tidsskriften Swedish Economic Policy Review under hösten 1995 har ett temanummer kring vissa av forskningsresultaten.

26 Inledning

I syfte bl.a. att få på frågan skattesystemet blev ett svar om enklare till följd av skattereformen har KUSK också initierat en kartläggning av skattereformens effekter på skattesystemets driftskostnader dvs adm inistrationskostnader för myndigheter och skattskyldiga Ett annat område som kommittén valt att låta analysera särskilt är reformens effekter på skatteplanering och skattefusk. En separat rapport om dessa frågor publicerades våren 1994. En sammanfattning huvudresultaten återfinns i detta av betänkande som bilaga En undersökning av allmänhetens attityder till skattereformen har på uppdrag av KUSK gjorts vid sociologiska institutionen vid Umeå universitet. Undersökningen har letts av professor Rune

Åberg som sammanfattar resultaten i bilaga 32.

Kommittén har också gjort en särskild sammanställning av basuppgifter om hushållens inkomstutveckling 1989-1992. Denna finns fogad till betänkandet som bilaga

En uppföljning av de fördelningseffekterav skattereform en som

angavs i propositionen om skattereformen har på uppdrag av KUSK gjorts av Bengt Eklind, Joakim Hussénius och Rolf Johansson. Denna återfinns i bilaga

Kommittén sammanfattar i det följande utvärderingens huvudresultat kapitel 3. På det hela taget ställer sig KUSK bakom de bedömningar som görs författarna i bilagorna. I de fall KUSK av funnit anledning att göra kompletterande överväganden har dessa i första hand tillfogats i ett särskilt avsnitt kapitel 4.

Malmer H; Persson A; Tengblad Å. Århundradets skattereform.Effekter på skattesystemets driflskostnader,skatteplaneringoch skattefusk. 1994. Fritzes. 1Samma.nfattningen byggerpå hösten 1993 publicerad rapport: en Åberg R. Århundradetsskattereform Politik och opinion kring 1991 års skattereform. Fritzes.

Reform ens bakgrund 27

Bakgrunden till skattereformen

Kritiken mot skattesystemet ökade under l980-talet3. Det ansågs komplicerat och orättvist. De höga fördelningspolitiska ambitioner som uttrycktes av de formella skatteskaloma visade sig inte ge full effekt i praktiken. Olika studier visade att inkomsttagama på olika sätt anpassade sig så att den faktiska skatt betalade i man genomsnitt var lägre än vad skattesatserna gav uttryck för. En viktig förklaring var beskattningen boendet och underskottsavav dragen. Systemet gynnade skatteplanering och skattetänkandet var utbrett. Höginkomsttagare trollade bort hela sin skatt som s.k. nolltaxerare uppmärksammades i massmedia. De - som kunde tog hellre ut en löneökning i form lågt beskattade eller av skattefria förmåner. skattesystemet ansågs inflationsdrivande och inflationen medförde i sin tur godtyckliga omfördelningseffekter.

I syfte att komma tillrätta med dessa problem genomfördes en relativt omfattande marginalskatterefonn 1982, varvid även underskottsavdragens värde begränsades på ett sätt då ansågs som mycket radikalt. Trots dessa åtgärder fortsatte kritiken mot systemet. I fokus för kritiken stod även systemets skadeverknu ningar på resursutnyttj andet och den ekonomiska tillväxten.

En rad länder initierade och genomförde skattereformer under 1980-talet. Den nämnaren för dessa reformer gemensamma var breddade skattebaser och sänkta marginalskatter samt fören skjutning skatteuttaget från direkta till indirekta skatter. Sverige av var inte det första i raden av refonnländer och inte heller det sista. Sverige var däremot det land gjorde den mest omfattande och som genomgripande omläggningen. Reformerna motiverades i alla

:En beskrivning av den skattepolitiskadebattenunderhela efterkrigstidenåterfinns i bilaga

28 Reform ens bakgrund

länder med förenkling, större symmetri och likformig mera behandling inkomster olika slag, lägre skattesatser samt av av minskade möjligheter till skatteplanering. 4 Den svenska skatterefonnen utfonnades inom för tre olika ramen utredningar. Sommaren 1985 utfärdade regeringen direktiv för en översyn företagsbeskattningen URF Utredningen om av - Refonnerad Företagsbeskattning. Därpå tillsattes sommaren 1987 RINK Refonnerad INKomstbeskattning med dels en utredning uppgift göra översyn inkomstskattesystemet i de delar att en av inte behandlades URF, dels utredning KIS Kommitsom av en ——

tén för Indirekta Skatter den indirekta beskattningens

om omfattning och utfonnning. Alla tre utredningarna slutavgav betänkanden i juni 1989. Förslagen att betrakta som ett samlat var paket uppdelningen i tre utredningar betingad av praktiska - var skäl. Förslagen antogs utan större förändringar riksdagen och av genomfördes i två etapper åren 1990 och 1991.

Skattereformen mycket omfattande både i ett historiskt och invar ternationellt perspektiv. Den berörde på ett genomgripande sätt både den personliga inkomstskatten, företagsbeskattningen, socialavgiftema, mervärdesskatten och punktskattema. Sänkningen skattesatserna i den personliga inkomstskatten beräknades av motsvara 6 procent bruttonationalprodukten BNP. av

Det övergripande målet för skatterefonnen prop. 198990: l 10 var sid 294:

att åstadkomma samhällsekonomiskt effektiv beskattning en samtidigt fördelningspolitiska mål uppfylls. Arbete och som sparande skall bättre skattemässig behandling medan ges en villkoren för lånebaserad konsumtion och förmögenhetsuppbyggnad försämras. En likvärdig behandling av arbetsinkomster och inkomster kapital skall komma till stånd. Skatteplanering av och skatteflykt skall motverkas. Inte minst härigenom kommer den fördelningspolitiska träffsäkerheten att förbättras

Ett annat viktigt mål med reformen att åstadkomma långsiktigt var stabila skatteregler. De viktigaste grundelementen för att uppnå de angivna målen neutral och likformig behandling av olika slag av var en mer

inkomster, lägre skattesatser och breddade skattebaser. Ändringar-

inbördes beroende varandra t.ex. var breddningarna av na var av baserna både att ett inslag i den likfonniga behandlingen se som olika slags inkomster samtidigt de var en förutsättning för av som att skattesatserna skulle kunna sänkas. En mycket viktig förändring separatbeskattningen inkom stslaget kapital. Avsikten var att var av

Reform ens bakgrund 29

reformen skulle vara totalfinansierad. Liksom i andra länder innebar reformen en förskjutning från direkt till indirekt beskattning.

Skatterefonnen utreddes och beslutades under period då svenska en ekonomin gick på högvarv och arbetsmarknaden överhettad. var Under slutet av 1980-talet ökade förvärvsfrekvensen till över 84 procent och arbetslösheten låg under 2 procent samtidigt de som arbetsmarknadspolitiska insatserna dragits ned. Det fanns brist en på arbetskraft- särskilt yrkesutbildad. Presentationen skattereav formen kom att präglas dessa förhållanden. Att få folk att ställa av upp på att arbeta mera och att minska problemet med flaskhalsar i vissa bristyrken var en viktig förutsättning för tillväxten. På lång sikt gäller detta argument fortfarande. Andra effektivitetsaspekter på reformen fanns också med i bilden inte men gavs samma utrymme i presentationen. En annan fråga som präglade andra hälften av 1980-talet var den kraftiga ökningen hushållens av upplåning som skedde i samband med avregleringen kreditav marknaden. Sparkvoten sjönk och den ökade upplåningen bidrog till att hålla hushållens konsumtion och investeringar på hög en nivå. Värdet på fastigheter blåstes följd de goda upp som en av lånemöjlighetema. I efterhand kan konstateras att den ekonomiska miljön då reformen genomfördes blev väsentligt annorlunda. I de ekonomiska bedömningar som gjordes i slutet 1980-talet och under 1990 av fanns dock inte detta scenario med i bilden. I utredningarna kring skattereformen diskuterades inte heller i någon större utsträckning vilka effekter skattereformen kunde tänkas få vid olika konjunkturprofiler. Den ovanligt långa högkonjunkturen vände och vändningen i det ekonomiska läget blev för svenska förhållanden dramatisk. Efter en rad med höga löneökningar kom 1990 klara tecken på en kostnadskris i den svenska ekonomin. Konkurrenskraften hade urholkats och industriproduktionen föll. Valutautflödet ökade och räntorna höjdes. Ett åtgärdspaket tillkom i syfte att stärka ekonomin och de offentliga finansema. Ett tvåårigt löneavtal med låga löneökningar slöts för åren 1991 och 1992. Sommaren 1991 ansågs åtgärderna ha fått effekt. Förtroendet för den svenska ekonomins framtid hade förstärkts. Räntorna sjönk. Svenska kronan knöts till ecun och Sverige ansökte medlemskap i EG. om Men under hösten 1991 återkom tecknen på problem i ekonomin. Den höga räntenivå etablerades för att motverka som Valutautflödet medförde rad andra problem för ekonomin. en Investeringsviljan, med hänsyn till osäkerheten framtiden som om redan var låg, knäcktes. De höga räntorna fick följder för fastighetsmarknaden och fastighetsprisema föll. Kostnadskrisen i företagen och höga räntor medförde rationaliseringar och besparingar i den privata sektorn och betydande utslagning en av

30 Reformens bakgrund

företag. Arbetslösheten och statens budgetunderskott ökade mycket kraftigt. Hösten 1992 kunde kopplingen till ecun inte längre försvaras med räntevapnet och kursen på den svenska kronan släpptes fri. Kronans kurs har därefter fallit kraftigt jämfört med 1992. Den svenska exportindustrin har efter rationaliseringar och sänkt kronkurs återhämtat sig starkt och snabbt, men produktionen för den inhemska marknaden är fortsatt svag. Hushållen har hållit tillbaka konsumtionen och investeringarna och betalat på av skulder. Skatterefonnen har bidragit till denna utveckling, men också den allmänna ekonomiska osäkerheten och den mycket höga arbetslösheten.

Skattereformens effekter måste i utvärdering ses både i den roll en den spelat i utvecklingen under de senaste åren och i ett längre perspektiv. Med andra ord är det viktigt att skilja på vad som är övergângseffekter och vad kan förväntas och krävs av som skattesystemet på längre sikt.

Huvudresultat 31

Utvärderingens huvudresultat

1 Inledning

En utvärdering av skatterefonnen bör ta utgångspunkt de som samhällsekonomiska mål och de förväntningar beteendeom förändringar fanns. Dessa uttrycktes i mycket övergripande som termer i utredningsbetänkanden och i propositioner. Professorerna Agell-Englund-Södersten har i sin utvärderingsrapport bilaga separat volym uttolkat dessa till storheter och variabler går som att följa och utvärdera. Kommittén ansluter sig i stort till den upp syn på skattereformen och dess effekter presenteras i som professoremas utvärdering. Därutöver har KUSK, efter diskussioner i kommittén, funnit anledning att särskilt vissa ytterligare ta upp synpunkter på reformen kapitel 4.

Ett problem som funnits i samtliga studier är att definiera och

avgränsa vad som skall avses med skatterefonnen. Man brukar

säga att skattereformen genomfördes i två etapper, 1990 och 1991. Men vissa åtgärder som kan led i skattereformen hade ses som genomförts redan 1989. Detta gäller t.ex. bolagsskattesatsen som började sänkas redan 1989. Minskningen skattereduktionen för av kapitalunderskott från 50 till 30 procent inom personbeskattningen inleddes också 1989 med sänkning till 47 Andra inslag en procent. i skatterefonnen kom inte att genomföras fullt till 1991. T.ex. ut avskaffades vissa punktskatter ett led i skattereformens som förenklingssträvanden, detta skedde först 1993. Avtrappningen men av pensionäremas särskilda grundavdrag mot kapitalinkomster behölls fram t.o.m. 1992. För pensionäremai avtrappningsskiktet var därför skatten på kapitalinkomst högre än 30 procent åren 1991 och 1992. Avtrappningen upphörde 1993 ett led i fullföljandet som av reformen. Det fanns också frågor inte hann med som man att ta ställning till i utredningarna. Utformningen fönnögenhetsav skatten sådan fråga liksom den slutliga utformningen var en av beskattningen egenföretagare. Många förändringar skatteregav av ler har gjorts efter 1991 till följd beslut. T.ex. korn den av nya enhetliga momsskattesatsen infördes 1991 att differentieras som

32 Huvudresultat

redan efter år. Ekonomiprofessorema har huvudaltemativ ett som i sin utvärdering de Skatteregler gällde för 1991 och jämför som med förhållandena före 1990. I vissa fall har det varit möjligt att också redovisa effekterna förändringar. I vissa andra fall av senare spelar avvikelsema i förhållande till den urprungliga refonnen inte någon avgörande roll för den ekonomiska utvärderingen beroende på analysmetodema är förhållandevis och slutsatserna i att grova huvudsak kvalitativ natur. av

Ett problem är den tidsperiod inom vilken effekterna av annat reformen kan förväntas uppträda. Lågkonjunkturen under början av 1990-talet gör att det på vissa områden inte blev så stora effekter på kort sikt väntat. Skatterefonnens fördelningspolitiska som effekter för hushållen kan tämligen väl mätas med 1992 som jämförelseår för förhållandena efter skattereforrnen. Effekterna för företagen och dynamiska effekter olika slag torde däremot av kräva längre period för empiriskt skall kunna belägga en att man de långsiktiga effekterna av reformen. mer

Redovisningen i avsnitten 3.2-3.4 är ett koncentrat de resultat av redovisas i bilagorna. Först behandlas reformens effekter på som olika marknader och på olika ekonomiska beslut uppdelat på fyra områden nämligen skatteplanering och skattefusk, sparande och konsumtion, företagen samt arbetsutbudet. Därefter sammanfattas resultaten vad gäller effekterna på de samhällsekonomiska målen för den ekonomiska politiken: stabilitet, inkomstfördelning och samhällsekonomisk effektivitet. Ett särskilt avsnitt ägnas frågan skattereforrnen medförde enklare regler. Slutligen behandlas om allmänhetens inställning till skatterefonnen.

3.2 Reformens beteendeeffekter

3.2.1 skatteplanering och skattefusk

Skattereform och skatteplanering

en

Skatteplanering är ett lagligt förfarande, skattefusk ett olagligt. Skatteflykt ett oklart begrepp däremellan. Begreppet skatteplanering fick under 1980-talet en negativ klang, vilket till del beror på att rådgivare skatteplanering en som marknadsförde förfaranden rättsliga innehåll ifrågasätts vars av skattemyndigheterna eller vid rättslig prövning föranlett beskattning. Till denna attitydförskjutning kan också ha bidragit den massmediala exponeringen skatteplaneringsråd och exempel på av genomförd skatteplanering med mycket stora belopp. Fem förklaringsfaktorer bidrar främst till skatteplanering: Olika inkomster beskattas olika, inkomstskatt tas ut efter progressiv en

H uvudresultat 33

skala, skattesubjekt beskattas olika, beskattningsunderlaget är inte entydigt bestämt samt möjligheterna till skattekredit. Skatteplanering går därför ut på att utnyttja asymmetrier i form olika av skatteprocenter och skilda beräkningsmetoder inkomster samt av att skjuta skatteuttaget på framtiden.

Under de gångna decennierna har statsmakternas kamp mot skatteplaneringen förts i ständig växelverkan med skatteen planeramas jakt på nya möjligheter att undgå skatt. Nya kryphål har upptäckts och utnyttjats under tid, för att sedan avbrytas en genom en särskild stopplagstiftning. Processen har delvis varit älvförstärkande, genom att den successivt växande komplexiteten i regelverket skapade nya oförutsedda kombinationsmöjligheter. Skatteplaneringen bredde ut sig. Skatteplanering förekom inte bara hos privatpersoner och i företagen. Det finns exempel på att även kommuner och andra skattefria subjekt deltagit och dragit fördel skatteplaneringen. Önskemålet att komma tillrätta med skatteav planeringen fick stor betydelse för skattereformens allmänna inriktning. Reformen representerar ett nytt angreppssätt för att förhindra skatteplanering att den slår mot de avgörande genom förutsättningarna för skatteplaneringen.

En punkt där studierna är samstämmiga är att skattereformen levt upp till målet att motverka skatteplanering. Skattereformen minskade möjligheterna till skatteplanering och omfattningen på Skatteplaneringen minskade. Detta gäller både för privatpersoner och för skatteplaneringen inom företagssektom. Den minskade skatteplaneringen är betydelse för träffsäkerheten i fördelningsav politiken, för den samhällsekonomiska effektiviteten samt för skatteintäktemas nivå. I massmedia uppmärksammas fortfarande 1995 del fall en av skatteplanering med stora belopp. Dessa fall sammanhänger i allmänhet med att den rättsliga prövningen dragit ut på tiden och är kopplade till det gamla skattesystemet.

Ett par exempel på hur skatterefonnen ändrat villkoren för tidigare vanligt förekommande skatteplanering här. ges De familjetransaktioner olika slag utnyttjades för att dra av som fördel av skillnaderna i kapitalbeskattningen mellan olika individer blev meningslösa den enhetliga och separata kapitalgenom nya skatten. Då alla familjemedlemmar betalar 30 skatt på procents kapitalinkomster utan några fribelopp blir beskattningen densamma oavsett hur inkomsterna fördelas mellan föräldrar, barn och makar med olika inkomster. Som en effekt skattereformen har intresset minskat för den av typ av skatteplanering som utnyttjat skillnaderna i beskattning mellan olika företag. Med den halverade bolagsskattesatsen och begränsade avdragsrätten leasingavtal och andra ger arrangemang

34 Huvudresultat

mindre utbyte i form minskad skatt, samtidigt som företagens av skattesituation blir likartad då konsolideringsmöjlighetema är mer begränsade. Med blev det vidare mindre lockande de nya reglerna att omvandla löpande kapitalinkomster till reavinster, eftersom skattesatsen är densamma. Det mesta av vinsterna på att systematiskt kvitta förluster på korta aktieinnehav mot vinster på längre

uteblir, då skattereglema inte längre skiljer mellan yngre och

äldre aktier. Begränsningar i kvittningsmöjlighetema för icke börsnoterade aktier liksom i avdragsrätten för skuldräntor över 100.000 kronor har ytterligare beskurit tidigare möjligheter till lönande skatteplanering. . . Vissa undantag från enhetlig kapitalbeskattning kvarstår dock en även efter reformen och under de senaste åren har ytterligare undantag både tillkommit och försvunnit. Bl.a. gavs pensionssparande och placeringar via andra slag av institutionella mellanhänder viss särställning även efter 1991. en Ett viktigt problem, diskuterades inför 1991 års reform och som fått förnyad aktualitet i samband med senare skatteomsom läggningar, är möjligheterna att i skatteplaneringssyfte utnyttja skillnaderna i beskattningen mellan arbets- och kapitalinkomster. En uttalad målsättning med reformen att uppnå en likformighet var i skatteuttaget. Trots detta gäller att det i de högre inkomstskikten finns kvar avsevärd skillnad. Det finns därför även efter en skatterefonnen uppenbara incitament att överföra verksamhet till ett helägt bolag och begränsa löneuttaget till åtminstone den gräns där statlig inkomstskatt börjar utgå. Spärregler har införts i lagstiftningen för att förhindra beteende detta slag. Det är dock en av kontroversiell fråga hur avvägningen skall göras mellan ett systern utgör ett effektivt hinder mot att skattemässigt omvandla som arbetsinkomster till kapitalinkomster och ett system som stimulerar företagen till visst risktagande.

Trots svårigheterna att kvantifiera effekterna är det rimligt att hävda att skatteplaneringen haft stor betydelse för beskattningens fördelningspolitiska tráffsákerhet. Det står också klart, inte minst mot bakgrund den ekonomisk-politiska debatten under åren före av skatterefonnen, att skatteplaneringen i vida kretsar sågs som ett växande hot mot allmän skattemoral och samhällssolidaritet. Vetskapen att vissa grupper i samhället genom mer eller om mindre avancerad skatteplanering undviker skatt kan hos andra ägnad att luckra moraliska och andra hämningar grupper vara upp mot regelrätt skattefusk.

Ett uttalat syfte med skatterefonnen var att nå större likfonnighet och horisontell rättvisa i individbeskattningen, dvs att lika skulle beskattas lika. En specialstudie har gjorts av de 10 procent av individerna i aktiv ålder har högst arbetsinkomst. Med denna som

H uvudresultat 35

avgränsning omfattar denna grupp av höginkomsttagare 450.000 ca individer och de har en förvärvsinkomst överstiger 246.000 som kronor 1992. En simuleringsstudie bilaga 2 visar att den skatt höginkomsttagarna betalar på sin arbetsinkomst efter skattereformen i högre grad svarar mot den formella skattesatsen jämfört med

före reformen se diagram l. Inkomst-, avdrags- och förmögen-

hetsförhållanden m.m. vid sidan av arbete ger en betydligt mindre skatterabatt än tidigare. Referensnivån är därvid den skatt som skulle utgått om personerna endast haft sin arbetsinkomst.

LDiagmm: Höginkomsttagare.simulerad formell skatt på förvärvsinkomst samt faktisk skattuttryckt i % av förvärvsinkomsten.

simulerad formell skattpåförvärvsinkomst A un., -

1 g

36%x V T. 1980 1985 1989 1990 1991 1992

Diagrammet visar att simulerad formell skatt på förvärvsinkomst, uttryckt som andel förvärvsinkomsten, minskat med 11,5 av procentenheter mellan 1980 och 1991 från 52,6 till 41,1%. Den faktiska skatten har under period bara minskat med 2,3 samma procentenheter från 42,1 till 39,8% förvärvsinkomsten. Detta av innebär att skatterabatten till följd inkomstförhållanden vid av sidan av arbete har minskat kraftigt. Minskningen rabatteringen av uppgår till 9,2 procentenheter 4,1 procentenheter i samband varav med skatterefonnen och 5,1 procentenheter tidigare under 1980talet. Orsakerna till den minskade skatterabatteringen för höginkomsttagama förefaller för perioden före skatterefonnen i första hand förändringar i skatternas regelsystem. Förändringar i vara individemas ekonomiska beteende tycks inte givit något bidrag till den minskade differensen. För skatterefonnsåren 1990 och 1991 kan minskningen gapet tillskrivas såväl förändringarna i av skattesystemets utformning beteendeförändringar hos insom dividema.

36 Huvudresultat

Diagram 1 visar genomsnittssiffror för hela gruppen höginkomstta-

gare. Rabatteringen varierade kraftigt mellan individerna.

Andelen i höginkomstgruppen som mer än halverat personer

skatten på arbetsinkomsten i förhållande till den formella skatten har minskat från 10 procent 42.000 personer 1980 till ett par

promille personer 1992. Skatten trollas inte längre

ca 1.000

formella skattesatserna i skatteskaloma slår igenom på bort utan de ett helt annat sätt än tidigare. Skatterefonnens idé om horisontell rättvisa och att lika skall beskattas lika har fått synbart genomslag med de högsta arbetsinkomstema. Det är att märka att för personer även de skatteomläggningar gjordes under första hälften av som 1980-talet har bidragit till detta.

Denna beskrivning hur skattesystemet verkat för höginkomsttaav före och efter skattereformen indirekt en uppfattning om garna ger skattesystemets roll när det gäller att uppmuntra olika beteenden beteenden i del fall kan ha karaktär skatteplanering. som en av ——

En direkt indikation på att skatteplaneringen kunde ha stor mera betydelse med det gamla skattesystemet i undersökning som ges en Riksskatteverket genomförde 1987. Undersökningen omfattade ett 70-tal nyintroduktioner på Stockholms fondbörs åtföljdes av som försäljningar från de tidigare huvudägarna. Försäljningama gav upphov till reavinster på drygt miljard kronor. Enligt gällande en regler motsvarade detta beskattningsbara reavinster på knappt 300 miljoner kronor. Efter olika kvittningsförfaranden kunde de gamla ägarna emellertid begränsa det belopp faktiskt togs upp till som beskattning till 15 miljoner kronor.

Skatteplaneringen påverkar också den samhällsekonomiska effektiviteten, både direkt och indirekt. Den direkta effektivitetskostnaden sammanhänger med att skatteplaneringen inkräktar på skattebetalarnas tid för samhällsekonomiskt sett produktiv verksamhet, underhåller överdimensionerad kår av skattejurister en och andra för experthj älpen samt skapar snedvridningar som svarar mellan verksamheter i olika grad utnyttjar skatteplanering. Det som indirekta effektivitetsproblemet skapas av statsm behov av att ersätta det intäktsbortfall skatteplaneringen medför. Ju mer omfattande skatteplaneringen är, desto högre ställs kraven på att inom andra delar skattesystemet kunna tillräckliga av generera

‘Med höginkomsttagare avses här inkomsttagare i decil 10. För att ge en uppfattning om vilka inkomstnivåer som fångas upp i denna grupp kan nämnas att nedre gränsen for denna decil år 1992 låg vid en förvärvsinkomst på ca 246.000 kr och genomsnittetför decilenpâ 341.000kr.

H uvudresultat 37

skatteintäkter. Denna extrabeskattning kan i sin tur medföra

effektivitetssänkande ekonomiska anpassningar.

Grunden för internationell skatteplanering och skattefusk är

skillnaderna i skattesatser och svårigheterna att med enkla och effektiva metoder upprätthålla kontrollen att den svenska av skattelagstiftningen inte kringgås. Avregleringen valutam arknaav den har medfört att det blivit enklare att göra transaktioner med utlandet vilket också underlättar internationell skatteplanering och skattefusk. Det som tidigare varit fråga för de valutareglerande en myndigheterna har i stället kommit att bli fråga för skattelagen stiftningen och skattemyndigheternas kontroll. Det gamla skattesystemet skulle i denna miljö fungerat allt sämre. Skatteieformen nya med dess lägre skattesatser på kapital och företag får i detta perspektiv sägas ha genomförts vid rätt tidpunkt. Skatterefonnen har dämpat effekterna de ökade möjligheter till internationell av skatteplanering och skattefusk uppkom i samband med som valutaavregleringen. Bilden skulle ha varit mörkare. annars Det nya skattesystemet lindrar problemen. Men problemen finns ändå kvar och kommer sannolikt att få ökad uppmärksamhet framöver. Frågan om att värna de svenska skattebasema kommer att vara av stor vikt. Vissa regler i skattelagstiftningen är enkla att kringgå för de skattskyldiga och fusket är svårt att upptäcka för skattemyndighetema. Före 1989 utgjorde valutaregleringar ett visst hinder för internationell skatteplanering och skattefusk. Valutaregleringen slopades i etapper med början 1989 när tillstånd inte längre behövdes för utlandsinvesteringar. År 1992 föll de sista restriktionerna när det blev tillåtet för privatpersoner att öppna bankkonton i utländska banker. Den slopade valutaregleringen framtvingade lagstiftning för att kontrollera att svensk skattelagstiftning inte -kringgås. T.ex. gäller detta lagstiftningen 1989 definitionen begreppet utländskt om av bolag och reglerna om att delägare i utländsk juridisk en person som inte utgör utländskt bolag i vissa fall skall beskattas i —— Sverige för sin andel i den utländska juridiska resultat. personens Kontrolluppgiftsskyldighet i vissa fall har också införts för banker och andra som förmedlar betalningar till eller från utlandet. Vidare infördes regler att innehav bankkonton utomlands skall om av anmälas av kontoinnehavaren så sker i mycket liten men utsträckning. Det finns också regler att utländska banker där om svenskar öppnar konton ska lämna uppgifter till de svenska skattemyndighetema på i princip sätt svenska banker samma som är skyldiga att göra. Utländska banker är dock inte särskilt villiga att fullgöra denna skyldighet. Ett annat exempel på svårigheterna att

38 Huvudresultat

kontrollera att skattelagstiftningen följs är den premieskatt som skall tas ut på pensionssparande i utlandet i syfte att uppnå konkurrensneutralitet med inhemskt pensionssparande. Några enkla och effektiva kontrollmöjligheter finns inte och allt att döma är av mörkertalen betydande.

Skattereform en och skattefusket

Skadeverkningama skattefusk uppkommer omförav genom en delning skattebördan mellan olika inkomsttagare och från av effekterna på den samhällsekonomiska resursanvändningen. Omfördelningen kan upplevas orättvis och ha negativa som effekter på skattemoralen, på det politiska systemet och samhällets funktionssätt. Ett målen med skattereformen var att minska av incitamenten till skatteplanering och skattefusk. Utvärderingen visar, vilket redovisats att skattereformen faktiskt lett till ovan, minskad skatteplanering. När det gäller skattefusket är det svårare att ett klart på frågan skattereformen lett till minskat ge svar om skattefusk.

Det ligger i sakens natur att det är förenat med betydande svårigheter att kartlägga omfattningen dold verksamhet och skatteunav dandragande. Man kan inte räkna med att få veta hela sanningen.

En metod att mäta svarta sektorn går ut på att för hushållssektom

i nationalräkenskaperna jämföra inkomstanvändningen inkluderar de svarta inkomsterna med vad som faktiskt rapporteras i

inkomstdeklarationer och företagsbokföring. l princip kan skillnaden betraktas uppskattning av den inkomst som inte som en grov har redovisats till skattemyndighetema. En sådan kalkyl har på uppdrag KUSK gjorts Åke Tengblad, f.d. chef för nationalav av

räkenskapema vid Statistiska Centralbyråns. Under perioden 1980-

1992 har den svarta sektorn mätt på detta sätt inte ökat utan förefaller relativt konstant eller svagt minskande. Kalkyler av vara detta slag är dock osäkra. Den svarta sektorn utgör enligt beräkningsmetoden 5 procent av BNP varav 2,8 procentenheter är ca hänförligt till företagarinkomster. I den kalkyl Åke Tengblad gjort kan särskiljas räntorutsom delningar. Beräkningarna visar att andelen räntor och utdelningar inte kommer fram till beskattning minskat, vilket bl.a. torde som

Åke Tengblad. Beräkning av svan ekonomioch skatteundandragandeti Sverige 1980-l 99 Århundradets skattereform.Effekterpå skattesystemets driñskostnader, skatteplaneringoch skattefusk.Del.II. 1994. Fritzes.

H uvudresultat 39

sammanhänga med att ökad kontrolluppgiftsskyldighet införts under perioden. Hur stort skatteundandragandet är på de oredovisade svarta inkomsterna går egentligen inte att beräkna. En kalkyl skatteav undandragandet blir därför av flera skäl hypotetisk till sin karaktär. Det beror bl.a. på att den svarta verksamheten skulle ha skett i en annan omfattning och med andra priser den varit beskattad. om Om man bortser från dessa komplikationer kan de uteblivna skatteintäktema år 1991 beräknas till ca 45 miljarder kr.

Det bör i sammanhanget påpekas att de kalkyler som gjorts,

baserat på hushållssektom i nationalräkenskapema, inte fångar upp alla former skatteundandragande. De fångar oredovisade av upp inkomster i anslutning till den produktiva verksamheten samt oredovisade räntor och utdelningar. Däremot fångas inte det upp fusk som finns vid redovisning skattepliktiga reavinster. Inte av heller fångas sådant skatteundandragande hos hushållen där —— inkomsterna korrekt redovisade avdragen är felaktiga, - men t.ex. i form av överdrivna reseavdrag eller ränteavdrag. Arbetsbyten som sker yrkesmässigt men där betalning i inte pengar förekommer torde också till stora delar ligga utanför skattningen av den svarta sektom.

En metod baserad på nationalräkenskaperna tyder på att den undandragna motsvarar 12 á 13 procent momsen av momsuppbörden. Denna s.k. momsdiskrepans har varierat kraftigt de senaste åren bilaga 2. Variationema är sannolikt inte ett uttryck för att momsfusket skulle växla på detta sätt mellan enskilda år. Förklaringama torde i stället att söka i periodiseringar i vara m.m. nationalräkenskapema, ändrade uppbördsrutiner och betalningsbeteende eller att statistikunderlaget har andra brister. Sett i genomsnitt perioden 1989-1992 är momsdiskrepansen storleksav samma ordning som tidigare under l980-talet.

Sammanfattningsvis är det svårt att uttala sig på vilken nivå om det totala skattefusket ligger. Däremot finns inget som tyder på att skattefusket skulle ha ökat under perioden 1980-1992. Går det då att säga något om hur skatterefonnen isolerat sett kan ha påverkat fusket Med avseende på möjligheterna att skattefuska bedöms skattereformen rent tekniskt inte ha inneburit några väsentliga förändringar. Vissa förbättringar som bedöms ha haft sänkande effekt på en skattefusket har gjorts, t.ex. ökad uppgiftsskyldighet och preliminärskatteavdrag på räntor och utdelningar.

40 Huvudresultat

Den sänkning de formella skattesatserna som gjordes i av skatterefonnen har gjort det mindre lönsamt att skattefuska. Minskad skatteplanering kan ha betydelse för hur man uppfattar att andra fullgör sin skattskyldighet och därmed benägenheten att skattefuska. Den samlade bedömningen är att skatterefonnen har haft en viss sänkande effekt på skattefusket. Det är dock fråga om en bedömning beräkningsunderlaget är inte tillräckligt stabilt för att -— leda till en säker slutsats.

Statistiken över anmälda och dömda för skattebrott visar en minskning mellan 1988 och 1992. Utvecklingen såsom den ser ut enligt brottsstatistiken torde dock inte återspegla utvecklingen av

den faktiska brottsligheten. Minskningen till 1992 är med all

sannolikhet effekt att såväl skatterefonnen som en omen av

organisation skatteförvaltningen, genomförts samtidigt,

av som temporärt krävt omprioriterats från kontrollverksamhet att resurser till information och utbildning. Denna omfördelning har bl.a. resulterat i minskning antalet revisioner av företag och ett en av minskat antal anmälningar skattebrott. En annan orsak är att av skattemyndighetema tagit hänsyn till arbetsbelastningen hos polis och åklagare och underlåtit att anmäla mindre allvarliga fall. Under åren 1993 och 1994 har antalet anmälningar om skattebrott successivt ökat till tidigare nivåer.

3.2.2 Sparande och konsumtion

Genom skatterefonnen infördes en separat och enhetlig kapitalskatt på 30 procent. Samtidigt försvann eller reducerades olika avdragsmöjligheter, baserna för kapitalbeskattningen breddades och värdet ränteavdragen reducerades till 30 procent. Förutom av önskemålet att stimulera till sparande och minskad skuldsättning syftade den kapitalbeskattningen till att ge ett väsentligt bidrag nya till reformens finansiering och minska möjligheterna till manipulationeri skatteplaneringssyfte. Förändringarna i kapitalbeskattningen skulle också medverka till att göra reformen fördelningspolitiskt neutral samt minska de samhällsekonomiska snedvridningarna. Fiskala aspekter ett viktigt motiv också för den översyn av den var indirekta beskattningen som utgjorde en del av skatterefonnen. Före skatterefonnen berördes högst 60 procent av den privata konsumtionen av mervärdesskatt. I och med skatterefonnen breddades skattebasen för momsen, samtidigt som man skärpte olika punktskatter. Även miljöpolitiska överväganden fanns med i bilden.

Huv udresu l tat 41

Agell-Englund-Södersten ger i sin rapport en bred belysning av beteendeförändringar som sammanhänger med hur hushållen anpassat sig till den nya kapitalinkomstbeskattningen och omläggningen av de indirekta skatterna. En första huvudfråga de tre professorema tar upp är i vilken utsträckning skatterefonnen påverkat hushållens samlade sparande, dvs. valet mellan konsumtion i dag och i morgon. Eftersom skattereformen bidrog till att öka de reala lånekostnadema efter skatt gavs hushållen incitament att öka sparandet genom att minska sina skulder. De senaste årens exceptionella ökning av den

konventionellahushållssparkvoten m ätt enligtnationalräkenskaper-

na, NR indikerar att skattereformen kan ha lett till mycket betydande förändringar. Den gängse sparkvotsdeñnitionen är emellertid av begränsat värde för att belysa utvecklingen av det totala hushållssparandet, eftersom den bara inkluderar en del av hushållens sparfonner direktägt sparande i finansiella tillgångar och investeringar i egna hem. Däremot beaktas inte investeringar i varaktiga konsumtionsvaror, eller det sparande som sker inom för olika kollektiva tilläggspensionssystem, vilka adminiramen streras av arbetsmarknadens parter på försäkringsmässiga grunder

det s.k. AMF-sparandet. I båda fallen handlar det om avsättningar

som fyller samma funktion som vanligt banksparande genom att — avstå från konsumtion idag kan hushållet öka sin konsumtion imorgon. Med en utvidgad spardefinition, som också inkluderar hushållens investeringar i varaktiga konsumtionsvaror och sparandet i avtalsenliga pensionsförsäkringar, fram står sparandet som mer stabilt över tiden, och de senaste årens utveckling som mindre dramatisk. Dock skedde en påtaglig uppgång mellan 1989 och 1992 även med den utvidgade sparkvotsdeñnitionen. De senaste årens uppgång i det totala hushållssparandet innebär att sparkvoten nu ligger på ungefär samma nivå som under slutet av 1970-talet

se diagram 2. i

42 Huvudresultat

2. Diagram: Hushållens spalkvot sparandei °o av disponibelinkomst enligt NR och enligt en utvidgad spalkvotsdellniüon, 1970-1993.

20% --

15% -

Utvidgad sparkvotsdefinition 10% --

5% --

1970 1975 1980 1985 - 1990

-5% - NR-sparkvot

-10% --

En utgångspunkt, undviker många de problem som är försom av knippade med att mäta sparandet, är att direkt studera hushållens konsumtion. Ett sådant angreppssätt ger enligt ekonomiprofessoreringa tydliga belägg för att skatterefonnen skulle vara en viktig na faktor bakom det kraftiga fallet i hushållens samlade konsumtion under början l990-talet. I den mån reformen spelat roll för av som den minskade konsumtionen handlar det inte direkta effekter om till följd ändrad avkastning på sparandet. Däremot finns en av indirekt konsumtionsanpassning till följd att refonnen är en av delorsak till de sjunkande värdena på fastigheter under inledningen l990-talet. De förmögenhetsförluster som hushållen gjort på av sina fastigheter har forcerat fram ett finansiellt sparande amorteringssparande för att återställa balansen mellan tillgångar och skulder. Den i tiden sammanfallande konjunktumedgången

arbetslöshet, osäkerhet framtida inkomster spelade dock långt

om större roll för minskningen hushållens konsumtion än skattereav fonnen. Det hör till saken att det förhållande mellan konsumtion och disponibel inkomst fanns under senare delen av 1980-talet som långsiktigt ohållbar. Hushållen konsumerade betydligt mer än var de löpande disponibla inkomsterna. Man lånade således för konsumtionsändamål. Värdestegringarna på fastigheter och en allmän optimism i rådande högkonjunktur var troligtvis motorn för detta beteende. Utvecklingen under början av l990-talet återställer de normala förhållandena mellan disponibel inkomst och mer konsumtion.

H uvudresultat 43

3. Diagram: Hushållsseldoms disponiblainkomstoch konsumtion Fastapriser 1991 års nivå. Källa: SCB Nationalräkenskapema NR

Mdkr 850

800 Privat konsumtion

700 - Disponibel inkomst 550 .

600. . . . . | . | y I . . . . 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

En annan huvudfrâga professorerna tar upp är hur hushållens sparm 0nster anpassats till de nya reglerna. Skattereformen har som framgått ovan inte haft någon avgörande betydelse för den förändring i hushållens konsumtion och i den samlade sparnivån som inträffat under början av 1990-talet. Däremot har reformen helt klart lett till att sparandet ändrat inriktning. Före skattereformen belastades avkastningen på det finansiella sparandet i hushållssektom med en högre effektiv skattesats än vad som gällde för investeringar i reala tillgångar. Skatterefonnen bidrog också till att öka lånekostnaderna efter skatt vilket bör ha givit hushållen incitament att öka det finansiella sparandet genom att minska sina låneskulder. Genom skattereformen ändrades skattebehandlingen av olika sparforrner och blev mera likfonnig. Utvärderingen visar här på tydligare samband. De senaste årens kraftiga ökning av hushållens finansiella sparande amorteringssparandet i synnerhet och den samtidiga minskningen sparandet i reala tillgångar av som egna hem och varaktiga konsumtionsvaror beror till del på reformen diagram 4. Det är dock svårt att ange hur mycket som är att tillskriva reformen. En stor del av förändringen skulle ha ägt rum också utan reformen. Ett väsentligt högre ränteläge och en snabb minskning av inflationstakten efter 1991 har nämligen också bidragit till att öka den relativa avkastningen på finansiellt sparande. Baserat på ett räkneexempel renodlar effekterna som av skattereformen gör ekonomema bedömningen att mellan tre och fyra procentenheter av ökningen av hushållens finansiella sparkvot, och mellan två och tre procentenheter minskningen den reala av av sparkvoten kan hänföras till skattereformen. Eftersom den finansiella sparkvoten ökade med inemot 13 procentenheter mellan 1989 och 1992 implicerar detta att mellan en fjärdedel och en tredjedel

44 Huvudresultat

uppgången den finansiella sparkvoten skulle kunna bero på av av skatterefonnen.

Diagram: Hushållens finansiellaochreala sparkvot sparandei %av disponibelinkomst, 1970-1993.

20% -

15% - Real sparkvot 10% 1-

5% --

H.: 1-4. a E :J: 0% Al 4..: : la:_ 2 §c 2 e e 4 1970 1975,- ‘-1930 1985 x 1990

Finansiellsparkvot

i -10%

På lång sikt skapar reformen förutsättningar för en samhällsekonomiskt effektivare allokering hushållens sparande, eftersom av det tidigare gynnandet hushållens reala sparande i hem av egna och varaktiga konsumtionsvaror har mildrats på väsentliga punkter. På kort sikt blir bilden De senaste årens konjunktumeden annan. gång har förstärkts ett efterfrågebortfall som delvis sammanhänav med hushållssparandets ändrade inriktning. Skatterefonnen har ger därför sannolikt bidragit till att fördjupa konjunktumedgången. I ett normalt konjunkturläge skulle förändringen inte behövt få några nämnvärda negativa effekter. I djup konjunkturnedgång, med en lågt kapacitetsutnyttjande, blir bilden en annan. Agell-Englund-Södersten redovisar även resultat vad gäller portföljanpassningama på hushållsnivå indikerar att hushåll som med olika marginalskatt redan åren före refonnen anpassat sina tillgångar och skulder på ungefär sätt. Skillnader i margisamma nalskatt tycks inte under slutet 1970-talet och första hälften som av 1980-talet kunna förklara varför olika hushåll väljer att av skuldsätta sig eller fördela sina tillgångar på olika sätt. Långt större roll spelas andra faktorer, ålder, inkomst och familjesamav som mansättning. En rimlig förklaring är att de avdragsbegränsningar infördes under första halvan 1980-talet starkt bidrog till att som av minska skillnaden i den reala lånekostnaden efter skatt mellan

H uvudresultat 45

olika hushåll. Förändringarna i hushållens portföljsammansättning mellan 1989 och 1992 har också studerats. Analysen bygger på paneldata vilket innebär att det är hushåll som följs. samma Analysen indikerar att anpassningarna mellan de två åren inte skiljer sig mellan hushåll med olika marginalskatt 1989. När i analysen kontrollerar för effekterna av andra förklarande man variabler tycks hushållen med de högsta marginalskattema ha anpassat sina tillgångar och skulder på ungefär samma sätt som de med de lägsta marginalskattema. Det finns således idag inga klara belägg för att skatterefonnen 1991 inneburit att hushåll med olika marginalskatt anpassat sina tillgångar och skulder på olika sätt. Detta innebär inte att reformen inte hade någon effekt på hushållens portföljval utan innebörden är att effekterna varit likartade för hushåll med olika marginalskatt. En tredje huvudfråga gäller hur omläggningen av den indirekta

beskattningen påverkat hushållens konsum tionsm änster. Ändringen

indirekta skatter fick utöver på boendet även priseffekter på av t.ex. bensin, transporter, telefon, frisörbesök, hotell- och restaurangbesök. Ett undersökningar refereras tyder på att par som reformen kan ha haft betydande effekt på efterfrågan på vissa specifika t.ex. turism. Turismen kom genom de varugrupper, som basbreddningar gjordes i samband med reformen att beläggas som med full och stor för effekterna uttrycktes från branschmoms oro håll. Kostnads- och efterfrågeläget för turismtjänster i Sverige har efter refonnen påverkats positivt av kronans depreciering och att momsskattesatsen för turismtjänster sänktes under 1993. En marknad som fick i grunden ändrade förutsättningar i och med skatterefonnen var bostadsmarknaden. Omläggningen av den indirekta beskattningen innebar ökade drifts- och underhållskostnader för hela bostadsbeståndet. Den enhetliga kapitalbemer skattningen, som minskade värdet av hushållens ränteavdrag, drev kapitalkostnadema för egnahemsägare och bostadsrättsupp innehavare. För att upprätthålla kostnadsparitet mellan olika upplåtelseforrner reducerades samtidigt räntesubventionema till hyresfastigheter. Sammantaget har detta inneburit väsentligt högre boendekostnader för alla upplåtelseformer. Analysen indikerar att skatterefonnen har minskat efterfrågan på bostadstj änster för nästan alla hushållstyper. På kort sikt, med ett givet fastighetsbestånd och en given fördelning av bostadslägenheter på olika upplåtelseformer, leder detta till prisanpassningar. Agell-Englund-Söderstens kalkyler indikerar att reformen minskat efterfrågan på egna hem med kanske 10-20 procent, och att detta efterfrågebortfall, med reservation för en betydande regional variation, lett till ett fall i villapriserna på ca 15 procent. Eftersom villaprisema föll med realt 28 procent mellan 1990 och 1993 skulle ungefär halva det observera-

46 Huv udresultal

de prisfallet bero på skatterefonnen, medan den andra halvan beror på andra politiska beslut samt de allmänna följderna av lågkonjunkturen och obalansema i samhällsekonomin. På lång sikt, när också bostadsmarknadens utbudssida anpassas, tenderar den totala bostadssektom att krympa. Minskningen kommer dock inte att fördela sig jämt över olika fastighetstyper och upplåtelsefomier, allt annat lika bör andelen smålägenheter öka. Det är också möjligt att andelen hyreslägenheter kommer att öka. En fråga professorema ställer är varför anpassningama av priserna på andrahandsmarknaden för småhus dröjde. Enligt etablerad ekonomisk teori skulle prisseffektema ha uppkommit redan mot slutet av 1989, då reformens huvuddrag, och implikationema i synnerhet för boendekostnadema blev kända och uppmärksammade i massmedia. Så blev dock inte fallet. I nominella termer fortsatte villaprisema att öka både 1990 plus 12 procent och 1991 plus 7 procent, och det är först 1992, året efter skattereformen, priserna faller påtagligt i både nominella och som reala termer. I princip kan man tänka sig två möjliga förklaringar. Den första bygger på den enkla tanken att marknaden trots allt snabbt beaktade informationen om skattereforrnen. I avsaknad av skattereformen hade villaprisema ökat ännu mycket mer 1990 och 1991. Den andra tänkbara förklaringen är att hushållen inte genomskådade skatterefonnens innebörd förrän i efterhand.

Sammanfattningsvis visar den utvärdering som gjorts av Agell- Englund-Södersten att skatterefonnen kan beräknas ha haft ganska liten betydelse för minskningen hushållens konsumtion och den av ökning av det totala sparandet som inträffat under början av 1990talet. Det är främst andra faktorer som spelat in. Däremot har reformen helt klart bidragit till att ge sparandet en annan inriktning det finansiella sparandet har ökat medan det reala sparandet, bl.a. i egna hem, minskat. Refonnen uppskattas svara för ungefär hälften av det prisfall som inträffat på egna hem mellan 1990 och 1993.

3.2.3 Fö retagen

Det gamla bolagsskattesystemet med dess inriktning på konsolidering och investeringsstimulans uppfattades länge som tillväxtbefrärnjande. I den ekonomisk-politiska diskussionen i det sena 1980talet, med dess ökade betoning av marknademas roll för ett effektivt resursutnyttj ande, kom systemetemellertid att alltmer ses som ett hinder för en nödvändig strukturomvandling inom näringslivet. Kritiken gällde framför allt kombinationen av hög

H uvudresultat 47

skattesats och smal skattebas, som förutsatte och stimulerade till en omfattande vinstnedplöjning i företagen. Ett nyckelord i debatten var skattebetingade inlåsningseffekter, med åtföljande risker för en ineffektiv fördelning av investeringsresurserna mellan både företag och branscher. Till denna kritik kom en växande skepticism vad gäller både det önskvärda och möjliga i konjunkturstyrning av en näringslivets investeringar. Med skatterefonnen 1991 övergavs dessa gamla principer för företagsbeskattningen. Den grundläggande principen för refonnen, dvs. lägre skattesatser och bredare skattebaser, tillämpades med stor konsekvens också vid utfonnningen av den nya företagsbeskattningen. Skattesatsen halverades, och investeringsfondema och möjligheten att skriva ner lager togs bort. Reformen innebar att statsmakterna gav upp gamla ambitioner att aktivt styra investeringsverksamheten och att man tonade ner strävan att stimulera företagen till konsolidering. Regelförändringama avvägdes också med målsättningen att uppnå långsiktigt oförändrade skatteintäkter. Förhoppningama på det nya systemet för beskattning av bolagsvinstema var stora. Investeringsincitamenten skulle förbättras. Det fanns förväntningar om en ur tillväxtsynpunkt bättre hushållning med investeringsresurserna genom reducerade inlåsningseffekter, och en övertygelse att reformen skulle ge ett enklare och robustare alternativ till det gamla systemet, som under efterkrigstiden blivit alltmer komplicerat. Ekonomiprofessorema ställer i sin utvärdering frågan om dessa förhoppningar uppfyllts, alternativt om de var väl grundade.

En utvärdering av den nya bolagsbeskattningen är, konstaterar de, svår av flera skäl. Genom att så kort tid förflutit sedan reformen är företagens anpassning till de reglerna sannolikt inte nya avslutad. Möjligheterna att avläsa och analysera företagens reaktioner på de nya reglerna är vidare kraftigt beskurna genom eftersläpningen i tillgänglig statistik. Därtill kommer att de första åren efter reformen var ur konjunktursynpunkt extrema. En speciell komplikation är slutligen att kunskaperna om hur det gamla bolagsskattesystemet verkade ännu är mycket ofullständiga. För att utvärdera det nya systemet måste man förstå hur det gamla fungerade. Utvärderingen av skatterefonnen handlar därför också om att ge en bättre förståelse av det gamla systemet. Nya data som redovisas i rapporten från Agell-Englund- Södersten tyder på att de långtgående konsolideringsreglerna i det gamla skattesystemet bara i begränsad utsträckning kunde utnyttjas av företagen. Bara en femtedel av företagen har utnyttjat reglerna maximalt och därmed obetingat minimerat sina skattebetalningar. Forskamas tolkning av detta är att redovisningen beskattningsav

48 H uvudresultat

bar vinst i många fall har styrts av företagens önskemål om utdelning, snarare än av begränsade möjligheter till skattemässiga avdrag. Men också andra förklaringsgrunder finns såsom behovet att visa vinst inför banker och andra långivare eller att hålla en jämn vinstnivå. Den gamla bolagsbeskattningen tycks i all sin komplexitet till en del ha fungerat som en utdelningsbeskattning utan de negativa effekter på investeringsincitamenten som man tidigare föreställt sig. Bolagsskatten förefaller inte ha stimulerat företagen till låneñnansiering i den utsträckning många bedömare

tidigare förutsatt. Övergången till

den nya bolagsbeskattningen innebär därför en mera odramatisk förändring med avseende på de realekonomiska verkningarna än vad som föreställdes. Även de utgör mindre del företagen fanns det trots om en av allt företag i det gamla skattesystemet utnyttjade konsolidesom ringsmöjlighetema fullt ut. Man kan, menar KUSK, spekulera i om dessa företag på något sätt till sin karaktär avvek systematiskt från övriga. KUSK har erfarit från näringslivshåll det att man tror att gamla skattesystemet kan ha missgynnat företag med humankapital relativt kapitalintensiva företag och att det gamla systemet kan ha verkat till de mindre företagens nackdel. Det nya systemet verkar i så fall jämnare mellan företag olika karaktär och av storlek.

Aktuell forskning tyder på att skatterefonnen inte haft någon betydelse för det drastiska raset i företagens investeringar under krisåren. Den långsiktiga effekten av reform en på kapitalbildningen torde också vara liten. Effekterna går emellertid olika håll beroende på vilka typer av realkapital företagen investerar och verkningarna blir också med all sannolikhet olika för olika grupper av företag. För de företag som kunnat finansiera alla, eller nästan alla, sina investeringar via investeringsfondssystemet under de år fonderna var permanent frisläppta, blir investeringarna avgjort dyrare. Till bilden hör emellertid också att skillnaderna mellan företagen och mellan olika investeringsprojekt vad gäller olika skatteeffekter kommer att minska, vilket bör kunna betyda att projekten får en mer förutsättningslös och enhetlig prövning. KUSK:s bedömning är att kvalitén på gjorda investeringar ökar.

Kommittén vill för sin del särskilt peka det positiva i att skattesystemet blivit enklare och överskådligt. Företagen mera behöver inte längre ägna tid och kraft konstlade övervägande för att få ned skatten utan kan ägna sig produktiv man mer verksamhet. Lagerinvesteringar och leasing ingick tidigare i företagens arsenal av skatteplaneringsinstrument. Efter reformen är skatteöverväganden av detta slag av liten betydelse, vilket ger ökad

Huvudresultat 49

handlingsfrihet och bättre kvalitet i företagens investeringsbeslut. Klimatet har på så sätt blivit sundare i företagen. Men även om det systemet medför mindre skatteplanering är det likväl fortnya farande tekniskt komplicerat. Den kraftiga ökning bolagsskatteintäktema som skett de av allra senaste åren torde inte bara bero på exportföretagens ökade lönsamhet. KUSK vill här peka på ett par faktorer som sammanhänger med skattereforrnen som kan ha betydelse. Eftersom företagen inte längre har samma anledning att skjuta upp skatten med hjälp skatteplanering bör den samlade effekten också bli av ökade skatteintäkter. Den lägre formella skattesatsen bör ha gjort det attraktivare för internationellt verksamma företag att redovisa vinster till beskattning i Sverige jämfört med läget före skattereforoch den då internationellt sett mycket höga svenska beskattmen

ningen ca 57 procent inklusive vinstdelningsskatt på marginella

intäkter. Å andra sidan hade marginalskatten på vinster i fullt konsoliderade företag varit ca 57 procent med det gamla skattesystemet att jämföra med 21 procent med dagens system. KUSK gör bedömningen att den sammanvägda effekten på skatteintäktema av ovan nämnda faktorer är positiv.

Småföretagandets ekonomiska villkor har rönt ett betydande intresse i den ekonomisk-politiska debatten under senare år. Diskussionen har gällt beskattningen av enskild näringsverksamhet. Frågan aktualiserades också i samband med utredningen inför skattereformen. Man hann dock inte av tidsskäl behandla frågan fullständigt. Omedelbart efter 1991 års skatterefonn påbörjades dock översyn skattereglerna, med syftet att erbjuda enskilda en av näringsidkare skattevillkor som var likvärdiga med de som gäller för personer som bedriver sin verksamhet i aktiebolagsfonn. De reglerna för beskattning egenföretagama gäller från 1994. nya av Reglerna ger sänkt skatt för enskilda näringsidkare. Kalkyler visar att förräntningskraven på investeringar i enskild finna, med de Skatteregler gäller 1995, har blivit mer likartade eller t.o.m. som något lägre än för fåmansbolag. Det hör emellertid också till saken att skattefördelama för de enskilda näringsidkama och den approximativa neutraliteten i beskattningen bolagen vunnits till av priset av en avsevärt ökad komplexitet. Kostnaderna för hantering av skatteredovisning och skattebetalning, som redan före dessa förändringar föll relativt sett tyngst på de små företagen, har därmed fått ännu snedare profil. en

50 H uvudresultat

3.2.4 Arbelsutbudet

Föreställningar om att skattereformen skulle påverka arbetsutbudet positivt var centrala i det utredningsarbete som föregick refonnen. Det fanns hos många förhoppningar om kraftiga ökningar av arbetsutbudet som en följd av skattereformen. I utredningen som föregick reformen RINK gjordes en försiktig bedömning av effekterna. Den utvärdering som nu gjorts av de tre professorerna visar på en förväntad effekt på arbetsutbudet på ett par procent vilket stämmer ganska väl överens med den bedömning som gjordes av utredningen. Den svaga efterfrågan i ekonomin åren efter skattereformen gör dock att man inte kan räkna med större effekter på faktiskt arbetad tid i det korta perspektivet. Inget motsäger emellertid att reformen långsiktigt faktiskt kommer att få den RINK förväntade effekten. i av

Sedd i ett längre perspektiv framstår 1990-1991 års skattereform som en ovanligt stor omvälvning i de svenska hushållens ekonomiska miljö. Mellan 1989 och 1991 minskade marginalskatten med 14 procentenheter för en genomsnittlig industriarbetare och med 22 procentenheter vid en typisk tjänstemannalön. Därmed hade skattekilama i ett slag kommit tillbaka till de nivåer som gällde i slutet av l960-talet. Med en så stor reform var det inte orimligt att vänta sig vissa synliga positiva effekter på arbetsutbudet även på kort sikt. I stället kom den ekonomiska krisen och antalet arbetade timmar i den svenska ekonomin började minska från det nya systemets första år för att falla med sammanlagt 9 procent mellan 1990 och 1993. En fråga som ställs i rapporten av Agell-Englund- Södersten är om man ändå mitt i den stora krisen kan se några tecken på att skattereformen påverkat arbetsutbudet, även om sådana effekter inte kan realiseras fullt ut i form av fler arbetade timmar förrän den dag när efterfrågan kommit tillbaka.

Nedgången i faktisk arbetstid efter 1991 kan ses som resultatet av motverkande influenser från nedgången i produktionen och de minskade skattekilama. Professorema visar att nedgången faktiskt har varit mindre än vad som var att vänta utifrån de historiska mönstren. Kan detta vara tecken på att utvecklingen efter 1991 bär spår i riktning mot positiva effekter på arbetsutbudet från skattereformen Deras svar är att det är alldeles för nära inpå reformen för att det ska gå att säga något med säkerhet, allrahelst som det inte finns skäl att vänta sig annat än små kortsiktiga effekter. Utvecklingen efter 1991 har varit så störd av mer dramatiska händelser i ekonomin att man inte egentligen förmår särskilja skatterefonnens effekter från övriga faktorer. Några statistiskt

Huvudresultat 51

säkerställda slutsatser om effekterna på arbetsutbudet baserade på data över utvecklingen efter 1991 som adderar till kunskapsläget före reformen har inte kunnat dras. Av detta får man inte förledas att dra den motsatta slutsatsen att skattereformen saknat effekt på utbudet arbetade timmar i den svenska ekonomin. Kompletteav rande ekonometriska analyser och studier som gjorts inom ramen för utvärderingen underbygger den bild som fanns i samband med att reformen beslutades nämligen att refonnen har positiva effekter på arbetsutbudet.

Agell-Englund-Södersten gör bedömningen att de förväntade positiva effekterna på arbetsutbudet sammantaget ligger i storleksordningen ett par procent. Bedömningen grundar sig på nya svenska studier som genomförts i anslutning till professoremas utvärdering. Det är inte den faktiska utvecklingen efter skattereformen som studerats. Studierna använder empiriskt material från tidigare år som bearbetas för att visa sambanden mellan marginella lönen efter skatt och arbetsutbudet. Utifrån dessa samband kan man dra slutsatser om vilka effekter som är att förvänta till följd de förändringar som gjordes i samband med skatterefoimen. av Studierna visar ganska samstämmigt att antal arbetade timmar påverkas positivt av marginallönen efter skatt men att känsligheten är liten. Simuleringar tyder på att refonnen på sikt kan förväntas öka antalet arbetade timmar med i storleksordningen 2-5 procent för samboende män, medan effekten för samboende kvinnor sannolikt ligger mycket nära noll. Dessa genom snittseffekter döljer stora skillnader mellan olika hushåll. För makar gäller att valet av

arbetstider på marknaden och i hemmet är ömsesidigt beroende.

Samboende kvinnors arbetsutbud är känsligt för och påverkas av om mannen genom sänkt marginalskatt får höjd marginallön efter skatt. Detta är en orsak till att effekterna på samboende kvinnors arbetsutbud är lågt. Effekterna på arbetsutbudet för ogifta kvinnor är större men skattningama är osäkra.

Man talar ofta om arbetsutbud enbart som en fråga om antalet arbetade timmar och tänker sig att skattereformen framför allt skulle öka villigheten att arbeta övertid eller att öka antalet ordinarie arbetstimmar vid deltidstjänst. Effekten på antalet arbetade timmar är emellertid inte den enda dimensionen av arbetsutbudet. Det finns också en kvalitétsaspekt. Skattereformen har medfört att utbildning och karriärval lönar sig bättre. Detta kan bidra till att fler avstår från låg lön tidigt i livet för att istället utbilda sig och få en högre lön längre fram, Men incitamenten till resultatgivande intensivutbildning eller andra karriärsatsningar ökar även för personer som redan är etablerade i yrkeslivet inklusive i

52 lluvudresultat

yrken med relativt hög lön. Den ökade stimulansen att utbilda sig kan visa sig vara en viktig effekt av skattereformen. Underlag saknas emellertid för att kvantifiera dessa effekter.

En aspekt där refonnens incitamentseffekter är tydliga är annan effekterna på den tid hushållen använder för icke-marknadsarbete, Denna tid kan delas i fritid och arbete inom hemmet, ett upp ren val i sin tur är betingat av villkoren för att köpa hushållstjänsom ster på marknaden. Höga marginalskatter påverkar ett vardagligt beslut valet mellan att själv utföra olika sysslor i hemmet och som att arbeta extra för att kunna anlita hantverkare. Ju högre skatt desto mindre effektiva arbetsmetoder kommer att användas när en allt större andel av underhållsarbetet hus och hem utförs av amatörer i stället för yrkesmän. Skattereformen kan väntas ha effekter på beslutet att köpa hemtjänster. Några egentliga slutsatser ökad användning köpta tjänster för hemarbete kan dock inte om av dras på basis det underlag finns. Undersökningar av av som hushållens tidsanvändning pekar visserligen på att hushållen mellan 1984 och 1993 ökat sin fritid samtidigt tiden för hemarbete som och underhåll och reparation i hemmet minskat. Men vet inte i vad mån det minskade hemarbetet har ersatts av ökad användning arbetstjänster köpta på marknaden. Sannolikt handlar det i större av utsträckning mekanisering och effektivisering och ev. sänkta om ambitioner för vissa hcmsysslor.

3.3 Effekter på de samhällsekonomiska målen

3.3.1 Stabilisering och skatteintäkter

Sverige har under de senaste åren genomgått den djupaste ekonomiska krisen sedan 1930-talet. Åren 1991-1993 minskade reala BNP tre år i rad, med ett sammanlagt produktionsbortfall på över fem procent. Den öppna arbetslösheten, som var 1,6 procent 1990, hade fyra år senare ökat till 8,2 procent samtidigt som antalet individer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ökade mycket kraftigt. Stora och snabbt växande underskott i de offentliga finanserna var en spegelbild av obalansema i ekonomins reala delar. Budgetåret 198990 visade den statliga budgeten ett litet överskott, som de fyra följande budgetåren följdes av underskott på 35, 81, 188 och 177 miljarder kronor. I utvärderingen av skatterefonnens effekter på de samhällsekonomiska målen belyser Agell-Englund-Södersten två frågor som ägnats stor uppmärksamhet i den populära debatten. Hur stor del den mycket kraftiga försvagningen av de offentliga finanserna av

Huvudresultat 53

kan skrivas på skatterefonnens konto I vilken utsträckning har reformen bidragit till att förvärra den ekonomiska depressionen Frågorna kan inte besvaras oberoende av varandra.

De ursprungliga finanieringskalkylema gjordes våren 1990 och byggde på framskrivning av skattebasemas utveckling. Ekoen nomin då överhettad, privat konsumtion var hög och kapitalvar

vinsterna stora. Ändringamai den ekonomiska miljön under början

1990-talet medförde att den faktiska utvecklingen av skattebaav inte blev den refonnkalkylerna utgick ifrån. En serna som

efterhandskalkyl° baserad på samma metodik som i de ursprungliga

reformberäkningama med de faktiska istället för de frammen skrivna skattebasema visar att reformen är underfinansierad med i genomsnitt 25 miljarder kr per år under perioden 1991-1993. ca Kalkylen på frågan hur mycket högre skatteintäkterna ger svar om hade blivit om det gamla skattesystemet applicerats på de faktiska skattebasema under början 1990-talet. Beräkningen är statisk i av meningen att den inte beaktar effekterna av skattereformen på konjunkturutvecklingen och skattebasema. De tre professorerna gör i sin rapport beräkningar som även beaktar hur den del konjunkturfallet beräknas bero på av som refonnen har påverkat den offentliga sektorns inkomster och utgifter. Resultat redovisas från två olika metoder att analysera storleken på skatterefonnens underfinansiering. Den ena utgår från den kalkyl 25 miljarder kr nämnts ovan vartill har lagts om som beräkning konjunkturfallet de bedömer en av hur den del av som beror på skattereformen har påverkat finansieringen. Den andra bygger på ekonometriska modeller som utgår från det historiska sambandet mellan skattebaser och skatteintäkter. Båda ger samstämmigt bilden av en reform som på kort sikt, med vilket här åren 1991 och 1992, uppskattningsvis underfinansierad avses var med i genomsnitt 35 miljarder kr per år. Båda metoderna indikerar att under-finansieringen tenderar att minska i takt med konjunkturförbättringen efter 1993. Vad gäller aktivitetsnivån hade reformen både expansiva och kontraktiva inslag. Underñnansieringen stimulerade köpkraften genom att öka hushållens disponibla inkomster. Mot denna expansiva effekt skall ställas den kontraktiva effekt som följer av lägre fastighetspriser och ökat sparande. Nettoeffekten med största sannolikhet kontraktiv. Räkneexvar empel med en makromodell indikerar att reformen kortsiktigt torde ha skapat ett produktionsbortfall som motsvarar knappt en procent av BNP. Enligt detta räkneexempel har reformen fördjupat

‘Anders Kristoffersson, Finansdepartementet. Was the Tax Reform fully financed Ekonomiska Rådetsserie Tax Reform Evaluation Reports.

54 Huvudresultat

lågkonjunkturen, men är ingen primär faktor i det ekonomiska krisförloppet.

Jämfört med en del av de bedömningar som figurerat i massmedia, och som gett vid handen att skattereformen är den primära faktorn bakom ökningen i det statliga budgetunderskottet kan kalkylema synas blygsamma. Inte desto mindre handlar det ändå i kronor om stora belopp. Detta väcker ett par frågor. Den första gäller skatterefonnens underfinansiering på lång sikt. En kalkyl av underfinansieringen i ett längre perspektiv försvåras av den omständigheten att skattesystemet ändrats på en rad punkter efter 1991. Med tiden har det blivit allt svårare att renodla skatterefonnens betydelse för utvecklingen av den offentliga sektorns inkomster. Det finns dock, enligt professorema, indikationer på att underfrnansieringen faktiskt minskat efter 1992, främst på grund av stigande aktiepriser och ökande räntabilitet inom den exporterande delen av industrin. På lång sikt bör också reformen ge upphov till effektivitetsvinster i ekonomin vilket skapar förutsättningar för en finansieringsbonus i form av större skattebaser. Men det går i dagsläget, menar Agell-Englund- Södersten, bara att spekulera om hur stor återhämtningen kan bli. Kommittén tar i avsnitt 4.3 upp frågorna om underfinansieringens storlek på lite längre sikt och hur man utifrån dagens situation skall se på skattereformens underfmansiering. Den andra frågan rör de ñnansieringskalkyler som låg till grund för skatterefonnen. Hur stor del av underñnansieringen beror på omständigheter som borde ha förutsetts redan 1990 Få ekonomiska bedömare förutsåg den depression som skulle komma under första halvan av l990-talet. l utredningarna kring skattereformen diskuterades inte heller i någon större utsträckning vilka effekter skattereformen kunde tänkas få vid olika konjunkturprofiler. De stabiliseringspolitiska aspekterna på refonnen föreföll, mot bakgrund de ekonomiska bedömningar förelåg, inte särskilt av som centrala. Inte desto mindre är slutsatsen i Agell-Englund-Söderstens utvärderingsrapport att den ursprungliga finansieringskalkylen byggde på omotiverat optimistiska antaganden vissa skattebaom utveckling. Även bara beaktar den information sers om man som fanns tillgänglig vid slutet av 1980-talet borde kalkylen sett

annorlunda ut. Hushållens konsumtionsutgifter större än deras

var disponibla inkomster och tillgångspriserna mycket höga. var Genom att extrapolera skattebaser från överhettad och i längden en ohållbar konjunktur orealistisk bild de skatteintäkter gavs en av som skulle basbreddningama vad gäller konsumtion genereras av och kapitalinkomster. En del dessa problem hade kunnat av

H uvudresultat 55

undvikas man i större utsträckning beaktat en del av de om beteendestudier som ingick i utredningsmaterialet.

KUSK utgår från i de kalkyler gjordes verkligen att man som vinnlade sig att göra rättvisande kalkyler utifrån de förutom sättningar förelåg vid tillfället. Hade då felkalkylen kunnat som förhindras Vissa delar felkalkylen torde inte gått att undvika. av Andra borde gått att få större träffsäkerhet KUSK menar att det viktiga är att tar lärdom inför framtiden. Vid så stora nu man omläggningar skatterefonnen bör ingå en bedömning av om som de baser utgår från är onormala. Men även om man man kalibrerar kalkylema till att avse någon form av genomsnittligt hållbart läge kommer den kortsiktiga faktiska utvecklingen oftast att avvika från sådan kalkyl. Avvikelsema kan i det korta loppet en positiva eller negativa. Det krävs därför längre tid för att vara det är rätt räknat. Detta gäller i viss utsträckning även avgöra om de kalkyler som låg till grund för skattereforrnen. När det gäller att bygga in effekten av beteendeförändringar i de kalkylmodeller som används för att göra finansieringsbedömningar pågår utvecklingsarbete på olika håll. I detta utvecklingsarbete bör den utvärdering beteendeeffekter gjorts i anslutning till ekonomiproav som nu fessoremas rapport kunna vara ett viktigt stöd.

3.3.2 Inkomstföndelningen

Målet om en jämn inkomstfördelning har varit centralt i svensk skattepolitik och skattepolitisk debatt under större delen av efterkrigstiden. 1991 års skattereform är i så måtto tecken på den strömkantring i opinionsläget som inträffade under 1980-talet att den är ett uttryck för beaktande av effektivitetsmålet. Inkomstfördelningen står dock kvar som en väsentlig restriktion. När skatterefonnen presenterades framhävdes således att skattereforrnen på det hela taget inte skulle ändra fördelningen av inkomster mellan rika och fattiga hushåll.

Reformen avsågs vara fördelningsmässigt neutral ett resultat som av en kombination av faktorer inkluderade förändringar som av både skatte- och bidragssystem. Förändringarna att ett var se som samlat paket och det var helheten som gav den åsyftade fördelningspolitiska profilen. Sänkningen av marginalskattema till som högst 50 procent skulle i sig medföra en större procentuell skattelättnad högre upp i inkomstfördelningen kom. Men man samtidigt skulle skatten för den genomsnittlige höginkomsttagaren öka relativt sett mer till följd av underskottsavdragens minskade

56 Huv udresultat

värde eftersom underskottsavdragen är större vid högre inkomster. Basbreddningar för olika förmåner och för kapitalinkomster och reavinster skulle också bidra till en mera balanserad fördelningsproñl. Vidare skulle höjda barnbidrag och bostadsbidrag öka de disponibla inkomsterna för de barnfamiljer som till följd av försörjningsbörda och deltidsarbete har förhållandevis låg en ekonomisk standard. De kalkyler som presenterades av RINK tydde på att dessa effekter i genomsnitt skulle ta ut varandra. Genomsnitten dolde dock, inte minst bland hushåll med höga inkomster, en stor spridning beroende på i utgångsläget om man hade låga eller höga underskott.

Under hela 1980-talet har funnits en relativt svag men tydlig trend mot en ojämnare inkomstfördelning såväl av inkomsten före skatt som av den disponibla inkomsten efter skatt och bidrag. Det samlade skatte- och bidragssystemets omfördelande verkan har dock varit i stort sett konstant över tiden.

Ser man till den faktiska utvecklingen mellan 1989 och 1992 kan,

med SCB:s inkomstfördelningsundersökningar HINK som grund, konstateras att både aktiva hushåll och pensionärshushåll haft en positiv utveckling av sin disponibla inkomst med det disponibelinkomstbegrepp som normalt används. Pensionärshushållen har därvid haft betydligt bättre utveckling än hushållen en

i aktiv ålder tabell 5. Bästa året för pensionärerna under perioden

har varit 1992. Den positiva utvecklingen för pensionärerna sammanhänger bl.a. med att gruppens sammansättning ändras över tiden. Yngre tillkommande pensionärer har högre ATP än de som avlider. Ett särskilt riktat bostadsstöd till låginkomstpensionärer och en låg skuldsättning är andra faktorer bidragit till det som positiva utfallet för pensionärerna.

Tabell: Utveckling av disponibelinkomst per konsumtionsenhet hushåll lör i aktiv ålder samt pensionärshttshåll. Fastapriser. Förändring% av disponibelinkomst per k.e. Disponibel inkomstinkl. reavinst Disponibel inkomstexkl. reavinst

Anm. Föxindringxtalen fbrdeaktivahushållen visar utvecklingen av disponibel inkomst förebetalning privata av penxiompremier.

Huvudresultat 57

År 1992 hade 33 de heltidsanställda inkomster över procent av skiktgränsen för statlig skatt vilket innebär en marginalskatt på ca 50 procent kommunalskatt+20 procent i statlig skatt. Av heltidsanställda män var andelen över skiktgränsen 43 procent och för heltidsanställda kvinnor 16 procent. Ser man till samtliga över

20 år inklusive pensionärerna hade 17 procent inkomster över

denna skiktgräns.

Spridningen i inkomst före skatt ökade mellan 1989 och 1992 bilaga kapitel figur 7.4. Arbetslösheten har haft betydelse för utvecklingen liksom en från 1980-talet fortgående trend till

ökad lönespridning. Spridningen i disponibel inkomst efter skatt

och bidrag kom också att öka under denna period bilaga kapitel figur 7.4.

Refonnen bedömdes således i förväg komma att bli neutral totalt sett. Den faktiska utvecklingen har inneburit att de disponibla inkomsterna kommit att fördelas mer ojämnt efter 1991. Frågan är hur dessa bilder hänger Har andra faktorer än skattereforsamman. men varit avgörande för den ökade spridningen av disponibelinkomsten under börj an av 1990-talet eller var utredningskalkylema missvisande eller ofullständiga

Att renodla skatterefonnens effekter för den fördelningspolitiska utvecklingen är inte enkelt men det går med olika metoder att få ett grepp om reformens roll i sammanhanget. Resultaten och de slutsatser som kan dras är beroende ansats, definitioner, av avgränsningar, mätmetoder m.m. Därför behövs det flera olika kompletterande metoder och känslighetsanalyser för att få en säkrare bild av reformens fördelningseffekter. Det är också så att samma metod och samma skatte- och bidragssystem tillämpade på olika år kan ge olika resultat beroende på att skattebasema och inkomstfördelningen ändras mellan åren. Viss osäkerhet om reformens fördelningseffekter kommer alltid att finnas.

I utvärderingen har gjorts två separata studier som i olika grad beskriver olika aspekter på refonnens fördelningseffekter. Den ena, vars resultat återges i rapporten av Agell-Englund-Södersten, har gjorts av Björklund-Palme-Svensson. l denna studie jämförs det gamla skatte- och transfereringssystemets omfördelningseffekt för året före skatterefonnen 1989 med effekten av det nya systemets för ett år efter reformen 1992. Metoden innebär att förändringar i den ekonomiska miljön som inte är betingade av skattereformen också påverkar resultaten. Metoden har dock fördelen att den fångar även dynamiska effekter bl.a. de beteendeanpassupp av

58 Huv udresultat

ningar som är en följd av refonnen och även beteendeanpass-

ningar orsakade av andra förhållanden. Nackdelen är att det inte är möjligt att renodla inverkan skatterefonnen. I den andra av studien Eklind-Hussénius-Johansson jämförs direkt effekterna av det regelsystem som ingick i skatterefonnen med effekterna av det gamla systemet. Beräkningen blir därmed statisk men har fördelen att den på ett mera direkt sätt tar sikte på att skilja ut reformens effekter från andra förändringar. En annan skillnad mellan studierna är den avgränsning som gjorts disponibelinkomstbegreppet vilket innebär att de i olika av grad explicit beaktar fördelningsprofilen av reformens påverkan på boendekostnader och effekterna av indirekta skatter för olika hushåll. I den första studien blir beaktandet boendekostnadema av

partiellt7 medan den andra studien direkt lägger in effekterna av

refonnens inverkan på boendekostnadema under antagandet om

fullständigt genomslag av kostnadsökningarna på hyresnivån.

Den metod Björklund-Palme-Svensson redovisar för att belysa

frågan om refonnens fördelningseffekter innebär mer precist följande. Med hjälp av s.k. Ginikoefficienter jämförs inkomstfördelningen före skatt med fördelningen efter skatt och bidrag för ett år före skatterefonnen varefter samma jämförelse görs för ett år

efter skatterefonnen. Ginikoefñcienten är ett aggregerat samman-

fattande mått på ojämnheten i inkomstfördelningen. Den population som studeras är hushåll där hushållsföreståndaren dvs. den person i hushållet som har högst förvärvsin-

komst är i åldern 25-64 år. Företagar- och lantbrukarhushåll har

exkluderats. Mätt med Ginikoefficienter har skattesystemets samlade utjämningseffekt minskat påtagligt; de olika basbreddningama och begränsningen av underskottsavdragens värde uppväger inte effekterna de lägre marginalskatterna. Detta motverkas dock av fullt ut av utjämningseffekten från höjda bam- och bostadsbidrag. Den sammantagna utjämningseffekten av skatter och bidrag, när inkomsten räknas per konsumtionsenhet, var således minst lika god direkt efter refonnen 1991 och 1992 som året närmast före, 1989.

studienbeaktasomfördelningenvia hushållensinkomstskattinklusive kapitalskattema ochtransfereringamatill hushållen. Detta innebär att effekterna av förändringar av fastighetsskattenför egnahemochförändringar underskottsavdragen av kommermedi disponibelinkomstbegreppet. Effekter av förändringar av räntebidragbeaktastill dendelde avseregna hem. Däremotbeaktasinte hur de minskningar av räntebidragenför flerfamiljshus som gjordesi sambandmedreformenpåverkathyressättningen för flerfamiljshus.Förändringarna av driñskostnademaför egna hemoch inverkanpå fördelningsproñlen av indirektaskatter i övrigt beaktasinte explicit. Till den del de faktorer som beaktatshar en olikformig påverkanpåhushållenskonsumtionsutrymmefångasdettainte upp i omfördelningsmâtten.

H uvudresultai 59

Eftersom det finns olika sätt att definiera och mäta inkomster och göra hushåll av olika storlek jämförbara prövar forskarna hur känslig slutsatsen är för alternativa definitioner bl.a. vad avser kapitalinkomster. Ingen av de alternativa definitionema ger en radikalt annorlunda bild av reformens utjämnande verkan. Resultatet ovan gäller för hushållen sammantaget sett. Eftersom bidrag riktade till bamfamiljema spelar så stor roll för en omfördelningen efter reformen har i professoremas utvärdering även belysts hur graden av omfördelning inom olika hushållskategorier har påverkats. Här visar det sig att det finns skillnader mellan olika hushållskategorier. Skatte- och bidragssystemets utjämningseffekt har blivit mindre inom kategorierna ensamstående och sammanboende utan barn samt för enbamsfamiljema. Här har bidragen så liten betydelse att de inte uppväger att skatterna har en svagare omfördelningseffekt efter refonnen. Inom de hushållskategorier som har flera barn har däremot utjämningseffekten ökat. Alla kategorier sammantaget är skatte- och bidragssystemet minst lika utjämnande före reformen beroende på ökad omförsom en delning mellan de olika till fönnån för familjer med stor grupperna försörjningsbörda. Bidragen har således fått central roll för en mer att omfördela inkomster. En baksida detta är att bostadsbidragen av medverkar till att skattekilama fortfarande är mycket höga för vissa grupper av hushåll med låga inkomster.

Att den faktiska fördelningen av disponibla inkomster blivit mer ojämn är ett resultat att inkomsterna före skatt blivit ojämnt av mer fördelade. Detta beror väsentligen på två saker: arbetslösheten och den ökade lönespridningcn. Eftersom analysen den omförav delande effekten tog inkomstfördelningen före skatt för given ställer sig ekonomerna frågan i vilken utsträckning skattereformen kan ha inverkat på denna fördelning. Som framgått tidigare bedömer de att något mindre än procents nedgång i BNP kan en skrivas på reformens konto. Skatterefonnens inverkan på arbetslösheten är därför inte den primära orsaken till den ökade arbetslösheten och med tanke på att flertalet de arbetslösa ännu uppbär av arbetslöshetsunderstöd menar forskarna att detta knappast kan kullkasta deras slutsatser. I utvärderingen har det inte varit möjligt att ge ett mer precist svar på hur skatterefonnen påverkat den faktiska lönebildningen. Den ökade lönespridningen framstår som fortsättningen på trend har pågått sedan mitten 1980en som av talet både i Sverige och internationellt. Skattereformen kan enligt forskarna knappast ha haft avgörande betydelse. en

Agell-Englund-Södersten pekar i sin utvärdering på att reformen också påverkat inkomstfördelningen via kapitalförlusterna på

60 H uvudresultat

småhus. Utvärderingen tyder på ett sannolikt realt prisfall till följd reformen på 15 procent, vilket för den genomsnittlige av ca husägaren motsvarade 20 procent de disponibla inkomsterna. ca av Bilden blir ensidig om man inte samtidigt frågar sig om det finns andra poster som inte ingår i fördelningskalkylen som berör andra delar av bostadsmarknaden. I den fördelningsstudie som redovisats är räntebidragsminskningama för hyreslägenheter en sådan ovan post. Analysema pekar på att de räntebidragsminskningar för hyreslägenheter som var direkt knutna till skatterefonnen motsvarade tre procent av de disponibla inkomsterna årligen. Professoremas bedömning är att fördelningskalkylen utslaget över tiden i stort sett balanserar när man väger småhusägamas kapitalförluster mot effekterna på hyran de räntebidragsminskningar för hyreshus av gjordes i anslutning till refonnen. som

l samband med RINK-utredningen gjordes kalkyler över skattere-

formens effekter på inkom med en annan metod som

innebar att man undersökte hur två olika skattesystem verkar på en och samma fördelning av inkomsterna före skatt. En sådan studie gjordes för RINK och för reformpropositionen av Eklind-Johans-

Kalkylema baserades på framskrivning skattebaserna för

son. en av det enskilda hushållet till 1991 års ekonomiska förhållanden. Utgångsåret för framskrivningarna var skattebaser och tillgångspriser för 1987 det mest aktuella material som fanns som var tillgängligt våren 1990 då beräkningarna gjordes 1987 års HINK. I en speciell rapport gjorts på uppdrag KUSK bilaga som av 5 har Eklind-Hussénius-Johansson upprepat kalkylema som gjordes till reformpropositionen men nu baserat på i princip faktiska inkomster och basbreddningar. Syftet är att med nya data så långt möjligt upprepa de tidigare beräkningar av fördelningseffekter som redovisades i reformpropositionen prop. 198990: 1 10. I beräkningarna försöker man renodla effekterna av just skattereformen så att de inte skall sammanblandas med effekterna av andra förändringar, i Skatteregler och i den ekonomiska milj inträffat samtidigt eller därefter. Metoden kräver ön, som tillgång till mycket detaljerade uppgifter om skatte- och bidragssystemet. I de förnyade beräkningarna används i två separata kalkyler uppgifter avseende den faktiska inkomstfördelningen både för 1989 och 1992. Tanken med detta är att belysa skatterefonnens effekter med hjälp två separata och i tiden åtskilda material. av 1989 var ett som karakteriserades av hög sysselsättningsgrad och höga aktiekurser medan 1992 ett lågkonjunkturår med var väsentligt lägre sysselsättning samtidigt som aktietillgångama

värderades mycket lägre. De båda beräkningarna på så vis

ger en

H uvudresultat 61

uppfattning om beräkningamas känslighet för den ekonomiska miljö som råder olika år. På 1989 års faktiska inkomstfördelning har en jämförelse gjorts av effekterna av regelsystemet för år 1989 respektive de regler som ingick i refonnen. För varje hushåll beräknas två olika disponibla inkomster. Den ena avser förhållandet med 1989 års regler, medan den andra avspeglar refonnens regelsystem. En motsvarande beräkning har även utförts på 1992 års faktiska inkomstfördelning med dels 1989 års regler dels reglerna som ingick i refonnen. I de nya kalkylerna beaktas explicit, liksom i refornrpropositionen, även fördelningseffektema av de förändrade indirekta skatter och subventioner som var ett led i finansieringen av reformen såväl de som påverkar boendekostnadema som i övrigt. De nya kalkylerna ger en säkrare bild av reformens fördelningseffekter inte bara för att man kunnat använda faktiskt material istället för framskrivningar. Urvalet i HINK är åren 1989

och 1992 förstärkt just för att få säkrare uppgifter att bygga

analyserna på. HINK-87 som låg till grund för framskrivningama i den tidigare beräkningen hade ett mindre urval bl.a. av höginkomsttagare och osäkerheten i grundmaterialet var därmed större.

6. Tabell: Förändring av real disponibel inkomst genom skaüereformeni deciler efter ekonomiskstandard,20-64 år: Procent

De nya beräkningarna visar att ökningen av disponibel inkomst per konsumtionsenhet är ganska likartad den som redovisades i

skattereformspropositionen tabell 6. Ökningen av disponibel

inkomst på grund av det nya regelsystemet stiger sakta från decilgrupp 2 för störst i decilgrupp Därefter minskar att vara den. För decilgrupp 10 har reformutfallet blivit högre än vad som redovisades i propositionen nämligen 2,7 respektive 3,4 procent

62 Huvudresultat

jämfört med 0,2 procent. l de nya beräkningarna får sålunda den högsta decilgruppen ökning som ligger nära genomsnittet. en

De beräkningarna tyder sålunda på att refonnutfallet för decilnya 108 underskattades med 2 á 3 procentenheter i samband med grupp refonnpropositionen. Analyser beräkningarna visar att orsaken av bl.a. är antaganden basbreddningar och att basbreddnya om ningarna i kapital de år som ingår i den nya studien är mindre än med de framskrivningar som gjordes till propositionen. Hur reformens basbreddningar kommer att te sig mera långsiktigt är svårt att avgöra. Aktiekurserna har stigit efter 1992 vilket är en faktor av betydelse för bedömningen eftersom reavinster på aktier beskattas hårdare med det nya systemet.

Högre tjänstemän är den grupp som enligt de nya kalkylema får det högsta refonnutfallet bilaga 5 tabell 4. För övriga arbetaroch tjänstemannahushåll är ökningarna ungefär lika stora och avvikelsema från propositionsberäkningarna små. Skatterefonnen innebar en förhållandevis stor förbättring för hushåll med barn vilket bekräftas av de förnyade beräkningarna bilaga 5 tabell 5.

En jämförelse mellan beräkningarna refonnutfallet baserat på de av olika åren 1989 och 1992 visar på ganska små avvikelser. För hushållen i decil 10 blir refonnutfallet lägre med de ekonomiska förhållanden som rådde 1989 än de som rådde 1992. Aktiekurserna var betydligt högre 1989 än 1992 vilket är av betydelse för effekterna den skärpning reavinstbeskattningen som genomav av fördes i samband med reformen. Detta torde ha betydelse för de skillnader i reformutfall för hushållen i decil 10 som kan noteras mellan materialen för de båda åren.

Av betydelse för bedömningen av refonnens fördelningseffekter i ett längre perspektiv är hur det förhåller sig med refomrens finansiering. Refonnen är kortsiktigt underfrnansierad. Underfinansieringen minskar av allt att döma på längre sikt. Om det är

Av bilaga tabell framgårför olikahushållstyperdengenomsnittligadisponibelinkomsten 5 2 för olika decilgrupper. För ensamstående utan bami deeilgrupp 10 motsvarar dendisponibla inkomsten217.300krår, för sammanboende utan bam i decil 10 är motsvarandevärde 334.400 kr för makarna gemensamt och för sammanboende med två bami decil 10 är värdet 536.600 kr sammantaget för hushållet. Decilgrupp 10 domineras socioekonomiskt av tjänstemannahushåll på hög och mellannivåbilaga 5 figur 3. Ca 20 procentav hushållen i decilen är arbetare och lägre tjänstemänoch ca 15 procent övriga främst löretagarhushåll. Medelåldern är hög; inemot 70 procent är över 45 år figur 5 och andelen barnfamiljerfigur 4 är liten.

Huvudresultat 63

fråga om en bestående underñnansiering går inte att på idag. svara Om en varaktig underñnansiering skulle motivera åtgärder, för att uppnå full finansiering, kan sättet att göra detta ha betydelse för bilden av refonnens fördelningseffekter.

Den största svagheten i analyserna fördelningseffekterna är det av i grunden statiska perspektivet. Refonnen har incitamentseffekter på dynamiska beslut som utbildning och sparande. Uppenbarligen kan de anpassningar som detta kommer att ge upphov till också få effekter på inkomstfördelningen. En diskussion om i vilken riktning de går måste dock bli ganska spekulativ.

Skatterefonnens effekter för pensionärerna diskuterades mycket i samband med reformens genomförande. Mot bakgrund härav har KUSK låtit särskilt sammanställa statistik pensionärernas om inkomstutveckling under åren 1989-1992 bilaga kapitel 6. Den faktiska utvecklingen visar att pensionärshushållen i genomsnitt haft en betydligt bättre utveckling de disponibla inkomsterna än av hushåll i aktiv ålder. Utan att kunna isolera skatterefonnens roll menar KUSK ändå att den faktiska utvecklingen tyder på att

skatterefonnen i kombination med pensionärernas inkomstutveck-

ling i övrigt inte kan sägas ha missgynnat pensionärema.

En aspekt på skatterefonnens fördelningsproñl inte får som glömmas bort är den s.k. horisontella rättvisan varmed att avses personer med lika stora faktiska inkomster betalar skatt. samma Utvärderingen visar att spridningen i faktisk skatt vid samma arbetsinkomst minskat kraftigt för höginkomsttagama i samband med skatterefonnen bilaga tabell 23.

En annan aspekt på inkomstfördelningen är att transparensen i de faktiskt disponerade inkomsterna ökat ändringarna i genom förmånsbeskattningen och breddningama skattebasema i av inkomstslaget kapital. Inkomstema är inte längre osynliga. Detta har, menar KUSK, ett självständigt positivt värde.

3.3.3 Blev reglerna enklare

Kravet på enkelhet är i regel underordnat andra samhällsekonomiska mål dvs. önskemålen enkla och lättillämpade regler om kommer i andra hand. Ett uttalat mål med skatterefonnen 1990- 1991 var att parallellt med andra målsättningar även åstadkomma enklare regler.

64 H uvudresultat

Rent allmänt bedöms inkomstskatten till följd färre inkomstslag av och färre skatteprocentsatser ha bidragit till att de enskilda bättre kan överblicka skattekonsekvenser av olika ändringar i sin ekonomi. Skattereformen bygger på enhetliga och konsekventa principer och detta bedöms ha ökat skattereglemas logiska uppbyggnad och inbördes sammanhang, vilket i sin tur underlättar förståelsen av regelverket. Om den enskilde upplever något som lätt eller svårt hänger dock samman med flera faktorer som inte låter sig enkelt isoleras t.ex. reglernas utfonnning, antalet regler, hur ofta reglerna skall tillämpas, de administrativa rutinerna m.m. När man ska bedöma de sammanlagda effekterna olika ändringar, t.ex. om skattereav formen totalt sett medfört ökad eller minskad belastning för de skattskyldiga, måste också beaktas hur många som över huvud taget är berörda av vissa bestämmelser. Det är uppenbart att det inte är möjligt att bedöma om en skatterefonn har lett till enklare regler att studera enbart regelverkets utfonnning. Om en genom skattereform leder till enklare regler bör om möjligt bedömas utifrån om reformen lett till lägre driftskostnader för skattesystemet för samhället totalt sett. Skattesystemets driftskostnader finns på två håll, dels hos förvaltande myndigheter dels hos de skattskyldiga och tredje man på annat sätt medverkar i beskattningen med kontrolluppsom giftslämnande Uttrycket administrationskostnader används för m.m. att uttrycka kostnader i den offentliga sektorn. Kostnaderna hos de skattskyldiga och tredje man benämns fullgörandekostnader. Det kan också finnas fördelar för de skattskyldiga i samband med fullgörandet av beskattningen, t.ex. räntevinster via de kredittider som finns i skatteuppbörden. Man kan därför tala om såväl bruttonettokostnad. I det följ ande beskrivs i första hand bruttokostsom naden. Driftskostnadema för skattesystemet har uppskattats till totalt ca 14 miljarder kronor efter skatterefonnen, varvid fullgörandekostnaderna är dubbelt så stora administrationskostnaderna som bilaga 2. Inkomstskatten drar 62 procent av totalkostnadema och momsen 29 procent.

H uvudresultat 65

7. Tabell: Dritlskosmadema lör skattesystemet, miljaulerkr. Totala driftskosmader 14 Fördelar efter vemsom ufdn arbetet: Administrativakostnader hos myndigheterna 4,6 Fullgörandekostnader hos de skattskyldiga 9,3 varav -svenska folket 2,8 företagen 6,5 - Fördelarpå skatreslag: Inkomstskatt 8,7

är momsen

av de stora skatterna se diagram 8. Detta understryker betydelsen

av enkla momsregler och få skatteprocentsatser.

8. Diagram: Dliflskostnader per hundralappi skatt

Inkorrstskali Arbetsgivar- Moms Pmktskattet Alh skatter avgifter I Adnfni~mationskostnader Fullgérandekoslmdur

Fullgörandekostnadema är relativt sett högre för de små företagen samtidigt som räntevinsterna på de kredittider finns i skattesom uppbörden är lägre än i de stora företagen. Fullgörandekostnadema netto faller därför tyngst på de små företagen.

Varje förändring i ett skattesystem upphov till temporära ger övergångskostnader både för de adminstrativa myndigheterna -och för de skattskyldiga. I samband med skattereformen omprioriterades skatteförvaltningens resurser under ett år i ganska stor grad från kontroll par till information och service. Som följd härav fick deklarationsen

granskningen bedrivas med lägre ambitioner och revisionsfrekven-

sch minskade temporärt. Detta innebär att skattereformen övergångsvis medfört vissa dolda kostnader i form skatteförluster av

66 Huvudresultat

inte kan preciseras. Det är svårt att mäta de långsiktiga och som bestående effekterna skatterefonnen för skatteförvaltningen. av Granskningen löntagardeklarationema har förenklats medan av skatterefonnen inom andra områden har medfört nya och delvis komplicerade regler. Skatterefomien har dock haft övermer vägande positiva effekter för skatteförvaltningen. Några rationaliseringsvinster är det dock inte fråga om. För vanliga deklaranter bedöms skatterefonnen ha inneburit en relativt stor förenkling. Fler personer har kunnat använda den förenklade deklarationsblanketten; högre andel har deklarerat en helt på hand och färre har haft experthjälp; fler har räknat ut egen skatten själv. Tidsåtgången och utgifterna för att deklarera har för vanliga deklaranter minskat. Denna minskning kan värderas till 800 mkr eller 20 procent av fullgörandekostnadema. Offentliga myndigheter att skatteredovisningen blivit uppger svårare efter skatterefonnen. Detta gäller både redovisningen på uppbörds- och kontrolluppgifter och momsredovisningen. Resultatet är inte förvånande med tanke på att redovisningen traktaav menten och olika förmåner liksom momsredovisningen ändrades och utökades radikalt för offentlig sektor. Privata företag och arbetsgivare bedömer att de bestående effekterna skatterefonnen marginellt ökad belastning. Då av är en

företagen gjorde denna bedömning i december 1992 hade

momsskattesatsen redan differentierats vilket försvårar momsredovisningen. Reglerna skatteutjämningsreserv och uppskovsom belopp, bedömdes svåra företagen, har sedermera som som av tagits bort och ersatts med andra och enklare regler. De regelförändringar gjorts för egenföretagarna efter 1992 fanns med i som planeringen redan i samband med skattereformsbeslutet. Man hann dock inte med att utforma reglerna i sådan tid att de kunde träda ikraft i samband med reformen i övrigt. Dessa regler har utökat komplexiteten vilket medför att regressiviteten i företagens fullgörandekostnader ökat ytterligare. Enkelheten har för egenföretagamas del fått stå tillbaka för ambitionen att få ett likformigt system för olika företagsforrner.

3.3.4 Samhällsekonomisk effektivitet

Ett viktigt motiv för skatterefonnen var den vitt spridda föreställningen att det gamla skattesystemet i onödan hämmade produktiv verksamhet. Höga skattekilar på extra arbetsinsatser och en olikformig kapitalbeskattning bidrog till misshushållning med en ekonomins resurser. Agell-Englund-Södersten ställer i sin ut-

H uvudresultat 67

värdering frågan om förhoppningama om bättre fungerande en ekonomi befogade. var

I vilken utsträckning har refonnen skapat förutsättningar för en bättre hushållning med ekonomins resurser Ett väsentligt problem i sammanhanget är att många de önskade effekterna är av av långsiktig karaktär. Arbetsm arknadslagstiftningen och anställnings-

kontraktens utformning gör exempelvis att merparten hushållen av inte över en natt kan arbetsutbudet till de Skatteregleranpassa nya na. Det kan ta flera år innan stärkta incitament för högre utbildning låter sig omsättas i samhällsekonomiska produktivitetsvinster. Därtill kommer, vilket är alldeles avgörande, den djupa lågkon-

junkturen under början av l990-talet. Allt detta innebär att det inte är att vänta sig snabba och dramatiska dynamiska effekter. Professorernas utvärdering har därför på denna punkt i stora stycken karaktären av en granskning de analyser låg till av som grund för reformen. Har det tillkommit information gör att som synen på det gamla skattesystemet bör omprövas Ett illustrativt exempel gäller storleken på effektivitetsförlustema förknippade med höga skattekilar på extra arbetsinsats. Tidigare analyser en av effektivitetsförlustema förknippade med höga marginalskatter på arbetsinkomster byggde ofta på utländska bedömningar, som gav vid handen att skatterna spelade viktig roll för hushållens en arbetsutbud. Av de tre professoremas rapport framgår att det nu finns ganska många svenska ekonometriska studier indikerar som att skatterna spelar jämförelsevis liten roll för arbetsutbudet, en något som antyder att åtminstone ett problemen med det gamla av skattesystemet kan ha överskattats. Inte desto mindre är slutsatsen

att analysen av det gamla skattesystemet i allt väsentligt ändå var korrekt. Före skatterefonnen skattekilamai Sverige var så höga, att också en liten beteendeanpassning kunde översättas i stor en samhällsekonomisk effektivitetsförlust. Andra effektivitetsvinster följer den likfonniga kapitalbeav skattningen, vilken tillsammans med de samtidiga ändringarna i räntesubventionema har reducerat gynnandet investeringar i av bostadssektom. Med det gamla skattesystemet ledde ökad inflation

till en kraftig spridning i den effektiva beskattningen olika av sparfonner det blev inflationen och inte samhällsekonomiska överväganden som styrde investeringarnas inriktning. Det nya systemet är i detta avseende betydligt mera robust. På lång sikt har reformen skapat incitament för ändamålsenlig fördelning en mer av sparandet och förutsättningar för effektivare kapitalallokering. en Det handlar dock här vinster materialiseras först på lång om som

sikt. På kort sikt har den likformiga kapitalbeskattningen förstärkt

vissa problem. De långsiktiga allokeringsvinstema har köpts till

68 Huv udresultat

priset att reformen förstärkte omställningsproblemen på fastigav hetsmarknaden. I nuvärdestermer åsamkades många villaägare och hyresgäster, anpassat sitt boende till de gamla skatte- och subsom ventionsreglema, mycket förluster. Även det långt ifrån stora om primär orsak så bidrog övergången till en mer likfonnig var en kapitalbeskattning till att refonnen kom att fördjupa den ekonomiska depressionen under början 1990-talet. Dessa iakttagelser av understryker att skatteomläggningar, och speciellt sådana som rör mycket långsiktiga investeringsbeslut, väcker sina problem. egna De långsiktiga vinsterna måste vägas mot risken för att själva bytet skattesystem skapar orättvisor och makroekonomiska obalanser. av I utvärderingen pekas också på de möjliga effektivitetsvinster följer ett skattesystem är enkelt och som inte stimulesom av som till olika former skatteplanering. rar av

Agell-Englund-Södersten att det skattesystemet på några

menar nya punkter ter sig betydligt rimligare än det gamla. Skattereforsom kan nå sitt syfte att ett väsentligt bidrag till en långsiktigt men ge bättre fungerande samhällsekonomi.

3.4 Allmänhetens inställning till skattereformen

Kunskapen det skattesystemet vid tidpunkten då det om nya genomfördes grundades i stor utsträckning på beräkningar om dess effekter, vilka i sin tur baserades på rad antaganden olika en av slag. Den breda allmänheten fick sin bild via massmedia och den offentliga debatten. Efterhand ökar dock medborgarnas möjligheter att utifrån erfarenheter bilda sig uppfattning om systemet egna en och dess effekter. I syfte att belysa bl.a. denna fråga har forskare vid sociologiska institutionen vid Umeå universitet under ledning

professor Rune Åberg undersökt allmänhetens attityder till

av skatterefonnen bilaga 3. Opinionsundersökningar har

se genom-

förts vid fyra tillfällen mellan mars 1991 och september 1992.

Opinionen i skattefrågor bestäms utifrån en rad bevekelsegrunder. Umeåsociologema tar ett olika bestämningsfaktorer upp par nämligen egenintresse, allmänintresse, moral och tillit. Egenintresset utgår från en individuell nyttokalkyl. Av betydelse är därvid hur själv uppfattar sin ekonomiska man situation än hur den faktiskt Undersökningarna visar ett snarare stödet för skatterefonnen var betydligt större bland de som uppfattar sig vinnare på reformen än bland de som ser sig som förlorare vilket visst stöd för hypotesen att egenintresset som ger har betydelse för medborgarnas inställning.

H uvudresultat 69

Med stöd i empirisk forskning har dock visats att allmänintresset oftare är starkare än det kortsiktiga egenintresset då det gäller att ta ställning i viktiga politiska frågor. Argumentet att skattereformen skulle åstadkomma dynamiska effekter och vara bra för samhällsekonomin är argument som kan sägas vädja till allmänintresset eller det gemensamma bästa. Undersökningarna ger stöd även för att allmänintresset har betydelse för hur åsikterna kring skatterefonnen tillskapas. De tror på argumentet att skatteresom fonnen är bra för samhällsekonomin stöder oftare reformen. Opinionen styrs också utifrån moraliska värderingar. Ett legitimt skattesystem är ett system som svarar mot rådande moraluppfattningar. Dessa uppfattningar kan variera mellan människor och samhällsklasser. I vissa grupper är t.ex. jämlikhet och social rättvisa högt värderade värden. En skatterefonn som inte svarar upp mot dessa värden bland dem som omfattar dem, uppfattas inte där legitim. Även denna moralfaktor kring hur som åsikterna tillskapas ges stöd av undersökningarna. Legitimiteten kan också ha att göra med förtroende och tillit till den företräder ett förslag. Man gör inte någon egen som bedömning utifrån någon form av nyttokalkyl utan man gör som man alltid gjort och förlitar sig på dem man tidigare förlitat sig på. Det finns således flera bevekelsegrunder utifrån vilka människor formulerar sina åsikter om skatterefonnen, och alla tycks de få visst stöd i undersökningarna. Detta är knappast förvånande eftersom de tenderar att hänga samman med varandra.

Den kritik det gamla skattesystemet som politiker, fackförav eningsfolk och andra skattedebattörer framförde återspeglade sig också i medborgarnas inställning och man kunde i opinionsmätningar notera ett växande missnöje med det existerande skattesystemet. Hur inställningen till skattesystemet som helhet har förändrats belyses i tabellen nedan visar hur medborgarna som svarat på identiska frågor som upprepats i några undersökningar utförda vid olika tidpunkter. De förändringar som kan utläsas av tabellen visar att inställningen till skattesystemet blivit något mer positiv efter skatterefonnen.

70 Huvudresultat

Tabell: Andel insüirmnande svar på några påståenden om skattesystemeti olika undersökningarställda vid olika tidpunkten Inom parentes anges balansmått andelen positivatill skattesystemet minus andelennegativa. 1969 1981’ 1986- 1989‘ 1992 Med hänsyntill de förmåner som statenger medborgarnaär skatterna inte för höga 43-1 l 56+l7 53+13 58+21 M arginalskattema alldeles är får höga 70-51 82-70 59-30 Vårt skattesystem ger en rättvis fårdelning av skattebärdan 34-29 l6-63 26-39 Vad tycker du i stort om skattesystemet, dvs skattemasstorlek och reglemas utformning andel bra eller mycket bra 23-39 l0-55 25-ll Källor:Vogel1970; l 2 Laurin 1986; 3 Svallfon 1989; 4 Riksskatteverket; 5 Svallfors 1992

Umeåsociologemas undersökningar visar att människors egna erfarenheter det skattesystemet inte inneburit att opinionen av nya kring skatterefonnen över lag förändrats. Vid första mätningen i 1991 stödde 45 procent av medborgarna refonnen och vid mars sista mätningen i september 1992 var siffran 46 procent. Motståndet hade sjunkit från 20 procent till 15 procent och osäkerheten ökat från 35 procent till 38 procent. Opinionsförskjutningama i befolkningen som helhet var således ytterst små under de arton första månaderna efter det att refonnen trätt i kraft. Enskilda individer kan naturligtvis ha ändrat uppfattning men sådana förändringar har i så fall lika ofta gått i negativ riktning som i positiv.

10. Tabell: Svar på frågan om det var ett riktigt beslut att införa ett nytt skattesystem. Pmcenhmdelar. Män Kvinnor Samtliga 1991 1991 1992 1991 1991 1992 I991 1991 1992

sept.

Simuna 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Opinionsbilden var mycket stabil under refonnens arton första månader. Däremot har stödet förändrats inom olika politiska partier allteftersom människor rört sig ut ur och ini olika partier. Det är viktigt att ha i minnet att de inte stöder reformen som endast till liten del utgörs av dem som är motståndare till den; de flesta av dem är osäkra och för många börjar troligen det gamla skattesystemet att alltmer falla i glömska.

Huv udresultat 7l

Undersökningarna visar att medborgarnas uppfattning om skattereformens fördelningseffekter är relativt entydig. Höginkomsttagarna uppfattar sig som vinnare och låginkomsttagama förlorare som

eller också är de osäkra om fördelningseffektemag. Åberg ställer

i sin utvärderingrapport, som skrevs 1993 då inga resultat om de faktiska effekterna fanns att tillgå, frågan om man rätt uppfattat reformens effekter Agell-Englund-Söderstens utvärdering visar att skattesystemets omfördelande verkan minskat att detta men uppvägs av att den omfördelande verkan av bidragssystemet ökat. Omfördelningseffekten av det samlade skatte- och bidragssystemet är lika stor de första åren efter reformen som före. Av betydelse för hur man skall bedöma svaret på frågan är om de intervjuade uppfattat den ställda frågan såsom inkluderande enbart effekterna av förändringarna i skattesystemet eller uppfattat frågan om man som relaterande till den samlade reformen även inbegrep vissa som bidragsförändringar. Den replikering av tidigare beräkningar för RINK som på uppdrag av KUSK gjorts av Eklind-Hussénius- Johansson visar att fördelningsprofilen av skattereformen åtminstone i det korta perspektivet varit förmånlig för hushåll mera med höga inkomster än vad RINK-kalkylema pekade på. Umeåsociologemas undersökningar visar att stödet för refonnen är betydligt starkare bland höginkomsttagare än bland låginkomsttagare; det är starkare bland högre tjänstemän än bland

arbetare, och det är starkare bland män än bland kvinnor tabell

l Mönstret har varit detsamma i alla undersökningarna, möjligen har det skett en viss polarisering så till vida att de högre tjänstemännen blivit något mer övertygade refonnens fördelar och om arbetarna något mindre övertygade. Mäns och kvinnors värderingar om beslutet att införa det nya skattesystemet skiljer sig åt. Reformen erhåller konsekvent ett svagare stöd av kvinnor än män vid samma yrkesgruppstillhörighet och inkomst. För kvinnornas del är det faktiskt bara bland de kvinnliga tjänstemännen i de högre inkomstintervallen stödet som till refonnen överstiger 50 procent. Ifråga den manliga delen om av befolkningen är det i stort sett bara bland låginkomsttagare i arbetargruppema stödet till reformen understiger 50 procent. som Åsiktsskillnadema mellan och kvinnor stabila män synes vara över tiden. Det bör dock betonas att kvinnorna inte är benägna att mer ta avstånd från reformen än männen. Däremot är kvinnorna mera osäkra.

9 Frågan som ställdes hade följande formulering: I sambandmed skatteomläggningen pratade man mycket om att vissa grupper skulle tjäna och andraförlora på den. Anser du att du, i jämförelsemed andra,tillhör det nya skattesystemets vinnare eller förlorare

72 Huvudresultat 11. Tabell: Andel positiva till det nya skattesystemet efter kön, yrke och inkomstvid he tidpunkter:Pmcentandelar.

Kommitténs synpunkter 73

Kommitténs avslutande

synpunkter

4.1 Val av tidpunkt för reformen Hade man

—

kunnat göra annorlunda

I efterhand kan konstateras att tidpunktema för avreglering av kreditmarknaden och skattereformen varit dåligt anpassade till varandra och till konjunktuxförloppet. Frågan är dock om det egentligen fanns något alternativ

Genomförandet skattereformen kom att sammanfalla med en av mycket kraftig nedgång i ekonomin, faktiskt den kraftigaste sedan 1930-talet. Denna lågkonjunktur på väg oberoende av skatterevar fonnen. Refonnen sådan hade både expansiva och kontraktiva som inslag. Underfinansieringen verkade stimulerande på ekonomin medan refonnens inverkan på finansiella sparandet gav en negativ effekt. Sammantaget indikerar utvärderingen att skattereformen kortsiktigt kan ha skapat ett produktionsbortfall som motsvarar knappt procent BNP. Reformen har således fördjupat lågkonen av junkturen. Men reformen är inte primär faktor i krisförloppet. en Mot bakgrund den debatt funnits vill KUSK dock ta upp av som frågan det hade gått att förutse konjunkturutvecklingom man, om borde ha valt att tidsmässigt lägga reformen annorlunda. en, upp

Hade det varit bättre att helt avstå från skatterefonnen och likt tidigare år fortsätta med årsvisa anpassningar med hänsyn till inflation m.m. Kommittén menar att reformen var nödvändig. Det är bra att reformen är genomförd och att vi har övergångsproblemen bakom Det hade inte varit bättre att avvakta. i oss. Man glömmer lätt hur situationen var. Kritiken mot skattesystemet utbredd. Systemets utj ämnande effekt var i praktiken helt var än vad skatteskalorna uttryck för. De hade annan gav som möjligheter tog hellre ut ersättning i form obeskattade eller lågt av beskattade förmåner än som lön. Systemet var krångligt och lätt att utnyttja för skatteplanering av de som hade den rätta kunskapen.

74 Kamm itténs synpunkter

På olika sätt gick det att omvandla högt beskattade löpande inkomster till värdestegringar, då de realiserades beskattades som lågt. Särskilt lönsamt detta för personer med höga inkomster. var Det behövdes större strukturella förändringar i systemet för att komma tillrätta med problemen. Successiva smärre anpassningar förslog inte längre. Svaghetema med det gamla skattesystemet torde också ha förstärkts och blivit än mer uppenbara åren framöver reformen inte gjorts. l kombination med ökad om internationell rörlighet och friare kredit- och valutamarknader skulle det gamla skattesystemets punkter ha blivit än mer svaga uppenbara. skattesystemet bör kanske därför inte jämföras Det nya med det gamla såsom det verkade i slutet 1980-talet utan hur av det skulle ha fungerat långsiktigt det hade varit kvar. om Den valda paketlösningen där sänkta marginalskatter och mera likformig beskattning arbete och kapital kombinerades med av breddade skattebaser förefaller därför även i ljuset av de fem åren gått riktig väg. Det har diskuterats om en mer som som en successiv övergång till den 30-procentiga skattesats som infördes i kapitalbeskattningen skulle ha mildrat de effekter som uppstod via prisfallet på fastighetsmarknaden och det ökade finansiella sparandet. Svaret är inte givet. Om slutmålet om en 30-procentig kapitalskattesats varit känt är det möjligt att hushållen ändå agerat efter detta. Om slutmålet 30-procentig skattesats å andra om en sidan inte slagits fast hade fått andra negativa effekter av att man dras med ett olikfonnigt system för beskattning arbete respektiav kapital under längre tid. Det är också osäkert om målsättningen ve likformig beskattning och en full beskattning av reavinster om en Även haft kunskap gått att uppnå i slutänden i detta fall. om man att den samhällsekonomiska utvecklingen skulle ändras om påtagligt är det oklart det skulle ha haft några positiva effekter om att sträcka ut genomförandet över en längre period än som gjordes.

Naturligtvis hade det, framförts från del håll, varit bäst om som en reformen kommit tidigare och genomförts i det överhettade ekonomiska läge rådde under andra hälften 1980-talet. som av Detta hade haft effekten att dels dämpa den lånerusch som uppstod i spåren den avreglerade kreditmarknaden och därigeav kyla överhettningen. Dels hade lågkonjunkturen under nom av inledningen 1990-talet sannolikt blivit mindre djup. Med facit av i hand är detta något alla kan hålla med om. Då vi befann oss mitt i skeendet utvecklingen dock svår att förutse. En så långtvar gående reform kan på grund sin komplexitet inte heller genomav föras utan viss tid för utredning och beslut i demokratisk ordning. En stor och på den tiden betraktad mycket genomgripande som skatterefonn hade faktiskt genomförts 1982 ett beslut som -

Kommitténs synpunkter 75

tillkom genom en politisk uppgörelse den underbara natten som

då orsakade stor turbulens. Den skatterefonnen hade drag gemensamma med 1990-1991 års reform, nämligen sänkta marginalskatter och reducerade skattelättnader för underskottsavdrag. Efter denna, i den tidens tycke, genomgripande förändring skattesysav temet med de ändrade incitament som denna medförde är det inte förvånande att man från politiskt håll avvaktade med att dra igång ett stort utredningsarbete om ytterligare förändringar, vilket skulle ha krävts för att skattereformen skulle kunna ha genomförts under andra hälften av l980-talet. Utredningsarbete kring ett par av de stora systemfrågoma i skattepolitiken pågick dock under perioden med inriktning på att pröva om helt nya modeller för beskattning skulle kunna vara möjliga alternativ för Sverige. De alternativa skattemodellema gällde real beskattning och utgiftsskatt. När kritiken mot skattesystemet fortsatte gjordes 1987-1989 en kraftsamling utredningsresurser där med tanke på komplexav man iteten i utredningsuppdraget på rekordtid fick fram ett heltäckande förslag innefattande såväl individ-, företags- som indirekt beskattning.

Övergångskostnadema kunde dock ha mildrats betydligt

om skattelättnaderna för underskottsavdrag hade reducerats från 50 till 40 procent redan fr.o.m. 1988 inom ramen för det dåvarande

systemet med grund- och tilläggsbelopp. Överhettningen i slutet av

1980-talet kunde då ha dämpats och övergången till det nya regelsystemet skulle ha mildrat effekterna på bl.a. fastighetsmarknaden. Men en begränsning ränteavdragen ensidigt av som inneburit begränsning i avdragsrätten hade varit ett svårt en politiskt beslut att ta.

Att en skattereform skulle göras var känt genom de utredningsdirektiv som gavs 1987. Konturema av en del dess möjliga av innehåll preciserades hösten 1988. Men det först sent hösten var 1989 som det stod det klart att det också gick att få politisk en majoritet för att genomföra så långtgående reform åren 1990en 1991. Man kan reflektera över varför hushållen och andra aktörer såsom fastighetsköpare, banker m.fl. synbarligen inte omedelbart reagerade på de signaler i och med att det blev klart att som gavs reformen skulle komma att genomföras. I så fall borde hushållen och andra ekonomiska aktörer genast ha påbörjat anpassning en av t.ex. spar- och lånebeteendet. Uppenbarligen den ekonomiska var verklighetens signaler starkare, såsom den fortsatt höga nominella löneutvecklingen, den höga inflationen och stora möjligheter att låna. Dessa signaler tog över. Först när på ett påtagligt sätt man via höjda räntor och nedväxling till låg inflation praktiskt fick

76 Kommitténs synpunkter

högre realränta och fallande fastighetspriser kom beteendeförändringama. Dessa blev då desto kraftigare. Den formella avregleringen kreditmarknaden torde också av ha haft större effekt än förväntat på upplåningen under andra en hälften 1980-talet. Den dominerande uppfattningen var att av mycket anpassningen till friare kreditmarknad i praktiken av en hade skett redan tidigare. Men uppenbarligen fanns det fortfarande uppdämd låneefterfrågan inte hade tillgodosetts. en som

Sammanfattningsvis kan sägas att begränsade möjligheter att förutse den ekonomiska utvecklingen i kombination med de restriktioner finns i det demokratiska beslutsfattandet har varit som styrande för när och hur reformema lagts Manöverutrymmet upp. har varit litet. Tidsordningen inte den bästa. Bristerna i var ordningen är på kort sikt ett pris vi fått betala men på lång sikt är mindre betydelse. det av

Att skattereformen överhuvudtaget möjlig att genomföra var hänger med att politikerna höll fast vid och värnade om samman principerna. Reformen ett samlat paket som berörde alla delar var skattesystemet och även vissa bidrag. Det var helheten som av gällde och särintressen kunde hållas tillbaka.

4.2 Skattereformen en långsiktig investering

-

Kommittén vill understryka skattereformens karaktär av investeringsprojekt. Investeringen består i att ändra skattesystemets incitamentsstruktur. Avkastningen på investeringen uppkommer via påverkan på beteendet hos individer och företag på ett sådant sätt att detta bidrar till att öka den samhällsekonomiska effektiviteten. Problemet är att det dröjer innan investeringen full avkastning. ger Man kan identifiera olika faser i detta förlopp. För det första måste individer och företag upptäcka att incitamenten förändrats. Därefter skall denna upptäckt vilja att ändra beteendet. generera en För att denna vilja att ändra beteendet också skall kunna realiseras krävs också att möjligheterna finns rent praktiskt. Det samhällsekonomiska åren närmast efter skatterefonnen har på läge som funnits

vissa viktiga punkter lagt en hämsko på förändringar i beteendet

viljan kan ha funnits. Men även när konjunkturen börjar även om förbättras dröjer det innan effekterna av skatterefonnen får fullt genomslag. Vissa de förväntade effekterna är av synnerligen långsiktig av karaktär där avkastningen dröjer. Detta gäller t.ex. effekter på investeringar i utbildning och karriärmöjligheter.

Kommitténs synpunkter 77

På vissa områden har beteendeförändringar i den åsyftade riktningen redan inträffat. Hushållen har ökat sitt finansiella sparande. På lång sikt skapar detta förutsättningar för en från samhällsekonomisk synpunkt bättre allokering av hushållens sparande. Kortsiktigt har dock uppstått en övergångskostnad genom att det ändrade beteendet bidragit till att fördjupa konjunktumedgången. I ett mera normalt konjunkturläge skulle sådana övergångseffekter vara oproblem atiska. Företagssektom är känslig för ändrade incitament. De ändrade incitamenten är där väl kända. Skatteplanering upptar inte längre centrala roll i företagens agerande. Exportföretag och samma företag med exportrelaterad verksamhet har från 1993 haft ett par goda år och uppvisar stora vinster och ökande skatteinbetalningar. Utöver den rent konjunkturella effekten är detta sannolikt också ett tecken på i högre grad skattar vinsterna direkt med det att man av nya systemets låga skattesats. På lång sikt kommer den mer likfonniga beskattningen kapital och enhetlig prövning av en mer olika investeringsprojekt att innebära att ekonomins sparande av kanaliseras i mer produktiva fonner vilket ger ytterligare effektivitetsvinster.

Större omläggningar i skatternas regelsystem för alltid med sig vissa övergångskostnader. För skattereformens del har vi nu dessa bakom oss, l vilken takt de positiva effekterna kommer fram fullt ut beror bl.a. på hur ekonomin i övrigt utvecklas. En förutsättning för att skattereformen skall ge de åsyftade effektivitetsvinstema är dock att reglerna hålls någorlunda stabila och att principerna som låg till grund för reformen inte urholkas. Annars riskerar vi att hamna i ett läge där vi haft kostnader för en investering men inte får den tänkta avkastningen.

4.3 Skatterefonnens finansiering

Skatterefonnen beslutades i ett läge då statsbudgeten var balanserad eller till och med visade ett visst överskott. Men åren 1991- 1993 kom det statsñnansiella läget att snabbt försämras och underskottet i statsbudgeten blev nästan 190 miljarder kronor budgetåret 199293. Avsikten var att skatterefonnen skulle vara totalfinansierad. Utvärderingen visar vid en statisk beräkning utifrån skattebasernas faktiska utveckling på kortsiktig underen finansiering på i genomsnitt ca 25 miljarder kr per år för åren 1991-1993. Kalkylen visar hur mycket högre skatteintäktema hade blivit det gamla skattesystemet applicerats på de faktiska om skattebasema under början av l990-talet. Därtill skall läggas en

78 Kommitténs synpunkter

effekt som är mera osäker och som sammanhänger med den indirekta effekt skatterefonnen haft på efterfrågan i ekonomin. Ekonomiprofessorema gör i sin utvärdering bedömningen att skattereformen för åren 1991 och 1992 var underfinansierad med 35 miljarder kr år. Därvid har i underfinansieringen även ca per beaktats hur den del konjunkturfallet bedöms bero på av som refonnen har påverkat den offentliga sektorns inkomster och utgifter.

Sammansättningen den statiskt beräknade underfmansieringen av för åren 1991-1993 avseende det andra steget skattereformen av framgår av tabell 12. Beräkningarna bygger samtliga på det regelsystem som beslutades i anslutning till skatterefonnen. Kalkylerna visar för skatterefonnens andra etapp på genomsnitten lig underfinansiering för åren 1991-1993 på drygt 21 miljarder kr. Därtill kommer underñnansiering reformens första steg. Första av etappen har bedömts underfmanierad med i storleksordningen vara 4 miljarder kr avseende i första hand sänkta skattesatser i individbeskattningen och ändrad bolagsskatt. Det sammanlagda bidraget till underskottet uppgår sålunda enligt denna efterhandskalkyl i runda tal till i genomsnitt 25 miljarder kr per år för åren 1991- 1993. Därvid har i den reviderade beräkningen förutsätts att de 5 miljarder kr avseende dynamiska effekter som ingick i den ursprungliga reformkalkylen uteblivit i rådande konjunkturläge.

Kommitténs synpunkter 79

Tabell: Skatielefonnens budgeteffelderfiir åren 1991-1993 post revidering av 12. - ex reformberäluiingar:Reformens andra empp. Effekter för konsolideradoffentlig sektor. 1991 års penningvärde. Ex post revideringar Budgeteffekt,miljarder kr 1991 1992 1993 Snitt 1991-1993 Ursprungligrefomrkalkyl -0,3 -0,8 -0,8 -0,6

Ex post revideringar:

Pga ändradeskattebaser rri.m. Effekter av sänkta Skattesatser -6,0 -6,0 -6,0 -6,0 individer

refarmkalkyl avskattning av företagens reserver

Skattelefonnensbidrag till underskott -23,0 -21,S -19,6 -21,4 Källa:AndenKnltofiérsaon, ‘epartementet:the reform Wax tax fullyfinanced Ekonomiska Rådets :ene Tax Reform Evaluation Rapom.

En kort beskrivning av de komponenter som ligger bakom den reviderade kalkylen ges nedan. Reformberäkningen baserades på framskrivning av individernas inkomster för 1988 som var det senaste utfall fanns som tillgängligt då reformen beslutades. Den faktiska utvecklingen av individemas inkomster blev snabbare än vad som förutsågs och individerna hade vid tidpunkten för refonnen förts upp i högre marginalskatteskikt. Sänkningen av skattesatserna beräknas som en följd härav vara underfmansierad med 6 miljarder kr i jämförelse med reformkalkylen. Nedrevideringen av intäkterna från kapitalskattema beror på att tillgångsprisema i praktiken utvecklades långsammare än med de framskrivningar som gjordes i refonnberäkningen. Därmed kom bl.a. basbreddningama inom kapitalbeskattningen att lämna ett

80 Kommitténs synpunkter

mindre bidrag till finansieringen. Av underfinansieringen inom kapitalskatteområdet 1991 på inemot 7 miljarder kr är 1,5 miljarder kr hänförlig till reavinstbeskattningen av aktier och 3,6 miljarder kr till avkastningsskatten på pensionsfonder. Ett positivt tecken är att underfinansieringen avkastningsskatten minskar med 3 av miljarder kr mellan 1991 och 1993. Den särskilda löneskatt infördes på förvärvsinkomster och som på arbetsgivamas pensionskostnader var 1991 och 1992 underfinansierad med 2,5 miljarder kr. Utfallet för inkomståret 1993 visar på återhämtning och underfinansieringen av löneskatten en blir mindre än en halv miljard kronor. Nedgången i ekonomin medförde att de förändringar som gjordes i regelsystemen för företagsskatten blev underfinansierade med 3 miljarder kr åren 1991 och 1992. Även för företagsskatca ten kan noteras viss återhämtning underfinansieringen under en av 1993. Mervärdesskatten med har i ex postberäkningen nedreviderats drygt 3 miljarder kr i snitt per år. Den beräknade underfinansieringen sammanhänger i detta fall bl.a. med att korrigeringar gjorts för vissa felaktigheter i tidigare reformkalkyl och att den privata konsumtionen minskat.

Det bör noteras att det under perioden sker en påtaglig minskning av den del av underfinansieringen som är direkt kopplad till regelsystemförändringama.Underñnansieringenavkapitalskattema, löneskatten och företagsskatten, som för 1991 beräknats till drygt 12 miljarder kr, minskar med 7 miljarder kr mellan 1991 och 1993

med tyngdpunkt på det senaste året tabell 12. Någon åter-

hämtning för mervärdesskatten har däremot inte inträffat beroende på fortsatt svag utveckling av den privata konsumtionen. Det finns således indikationer på att underfinansieringen

minskar efter 1992. Finansieringen den ändrade kapitalbe-

genom skattningen blir allt större på grund av en mera positiv utveckling av aktiekursema. En annan orsak är ökade skattepliktiga vinster i exportföretagen och exportrelaterad verksamhet. Det finns en rad faktorer bidrar till att minska underfinansieringen på lite som längre sikt. Den av skattereformen orsakade ökningen av det finansiella sparandet och den minskade skuldsättningen förbättrar kalkylen på sikt. De anpassningar som hushållen nu gör av sin bostadsefterfrågan bidrar på lite längre sikt till att ändra konsumtionens sammansättning på ett för finansieringskalkylen fördelaktigt sätt eftersom bostadkonsumtionen även efter reformen är subventionerad jämfört med konsumtion. Den skattereannan genom fonnen minskade skatteplaneringen i företag och hos enskilda är också av betydelse. Vid övergången till det nya skattesystemet

Kommitténs synpunkter 81

gjordes en infasning av fastighetsskatt och reavinstskatt för att mildra övergångseffektema. I takt med att dessa infasningsfår fullt genomslag uppkommer tillkommande finansprocesser iering. Att underfinansieringen blir mindre i takt med en konjunkturförbättring torde stå klart. En faktisk ökning av arbetsutbudet med 2 procent, vilket är den storleksordning man kan förvänta enligt utvärderingen, skulle ge en fmansieringseffekt på tillkommande 10 miljarder kr. Om finansieringen därmed helt ca kommer att gå ihop långsiktigt är idag svårt att svara på. Hur mer som helst rör sig den mer långsiktiga underfmansieringen om den finns om väsentligt mindre belopp än vad som gäller de första åren efter reformen. För att få ett säkrare underlag för en bedömning av underfinansieringen hade det, menar KUSK, varit önskvärt med en uppdatering av reformkalkylen för åren efter 1992. Kommittén har dock av tidsskäl inte kunnat göra en sådan utvärdering inom ramen för sitt arbete. En bidragande faktor till detta tillfredsstälär att en lande uppdatering till senare år bl.a. kräver tillgång till utfallsdata på mikronivå. I detta avseende finns en eftersläpning som bl.a. innebär att mikromaterial för inkomståret 1993 förelegat först sent hösten 1995. I frånvaro av utfallsdata måste bedömningama baseras på förhållandevis osäkra framskrivningar över flera år av bl.a. inkomstfördelningen.

Hur skall man se på skatterefonnens kortsiktiga underfinansiering utifrån dagens situation Bör åtgärder vidtas för att kompensera underfmansieringen KUSK:s uppfattning är att denna fråga måste frikopplas från den kamerala betraktelsen reformen mer av om var underfinansierad och bedömas utifrån dagens situation. Utgångspunkten bör vara där vi står idag och de beslut som fattats om förändringar av skatte- och utgiftsregler efter skattereformen. Dessa har fattats utifrån en bedömning av finansiella läget för offentlig sektor och vad som i dagsläget bedömts som lämpligt. Till den del skattereformen har en roll i de försämrade statsfinansema kan därför sägas att statsmakterna tagna beslut har gjort genom en avvägning av detta förhållande mot främst de krav den stabiliseringspolitiska situationen i övrigt ställer.

KUSK vill dock här ändå ge en beskrivning av de förändringar i systemet som beslutats efter det att reformen trädde i kraft. Den finansiella effekten dessa tillkommande skatteändringar är totalt av sett relativt begränsade t.o.m. 1994. Däremot skedde ganska en omfattande omfördelning skatteuttaget. Framför allt ökade av skatterna på förvärvsinkomster. Detta skedde bl.a. genom att det generella schablonavdraget slopades och att resekostnader till och

82 Kommitténs synpunkter

från arbetet istället endast fick dras av om kostnaderna översteg visst belopp. Egenavgifter infördes i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Skattesänkningama berörde, vid sidan av sänkta arbetsgivaravgifter, fastighetsskatten på lokaler och beskattningen av kapitalinkomster och förmögenhet. Mervärdesskatten som i samband med skatterefonnen fick en enhetlig skattesats differentierades ånyo. Punktskattema har ökat i första hand på alkohol, tobak och bensin. År 1995 och åren därefter ökar skatterna avsevärt. Skatten på förvärvsinkomster höjs genom den s.k. vämskatten och minskad indexering av grundavdragskiktgräns och forsatt höjning av egenavgiftema. Skatten på kapital höjs i första hand genom återställande reglerna till de som gällde då skatterefonnen av trädde ikraft också höjd avkastningsskatt på pensionsmen genom försäkringar. Arbetsgivaravgifterna höjs som en del i finansieringen av EU-avgiften. Mervärdesskatten på livsmedel sänks. De förändringar av skatterna som beslutats av riksdagen efter skatterefonnen motsvarar sammantaget för 1998 en budgetförstärkning för offentlig sektor med i storleksordningen 55 miljarder kronor eller ca 4 procent av BNP vilket är betydligt mer än storleken på skatterefonnens underfinansiering. Dessa skattehöjningar har beslutats utifrån en totalbedömning av det stabiliseringspolitiska läget och det stora budgetunderskottet.

En fråga av principiell betydelse för den fördelningspolitiska värderingen av skatterefonnen är om de budgetförstärkningar som kan föranledas skatterefonnens underfinansiering har av en väsentligt annorlunda fördelningsprofil än den faktiskt genomförda skatterefonnen. Frågan kan inte besvaras med någon exakthet. Att det kortsiktigt är fråga om en underfinansiering står klart. Men om det är fråga om en underfinansiering även på lång sikt går att svara på. Det är således svårt att ringa in någon storlek på de budgetförstärkningsåtgärder som kan föranledas av skatterefonnens eventuella underfinansiering. Än mindre går det att skilja och ut identifiera specifika åtgärder som skulle ha vidtagits just detta av skäl och utvärdera den fördelningspolitiska profilen dessa. av Besluten har tagits utifrån bedömning det stabiliseringspolien av tiska läget i stort. Därvid har beslutsfattarna bemödat sig att om avväga åtgärderna så att den fördelningspolitiska profilen skall vara acceptabel.

Kommitténs synpunkter 83

4.4 Reformens fördelningseffekter

Skatterefonnen var en stor och genomgripande reform. Tekniskt berördes alla delar av beskattningen och även bostadssubventioner och bidragen till hushållen. Ett av reformens huvudsyften var att driva ned skattekilama till rimliga nivåer och få ett system mer som ökar den samhällsekonomiska effektiviteten. Reformens fördelningseffekter bör ses och bedömas utifrån denna övergripande målsättning.

De beräkningar av fördelningseffektema som gjordes i samband med reformpropositionen baserades på uppgifter om inkomstförhållandena 1987 som var det mest aktuella material som då fanns att tillgå. För att återspegla aktuella förhållanden då reformen skulle genomföras skrevs materialet fram fyra år. Sådana framskrivningar ger alltid viss osäkerhet. Felkälloma kan finnas både i valet av nivå för framskrivningama och i de metoder som används. Därtill kommer viss osäkerhet i det statistiska grundmaterialet eftersom det baseras på en urvalsundersökning. I den utvärdering som nu gjorts har kunnat användas faktiskt material för reformåren vartill kommer att grundmaterialet är säkrare på grund av att det statistiska grundmaterialet förstärkts just för att kunna bättre studera effekterna av reformen. De resultat som kommit fram i utvärderingen därför en säkrare bild refonnutfallet än beräkger av ningarna i propositionen. Men det finns fortfarande osäkerheter kvar. Valet av metod är inte givet. Olika metoder och avgränsningar ger delvis olika resultat. Klassificeringar är i en del fall osäkra och indelningsgrunderna kan diskuteras. Som framgått av den tidigare redovisningen ger en och samma metod olika resultat tillämpad på olika år beroende på att inkomstfördelningen och skattebasema varierar.

Utvärderingen visar att den bild refonnens fördelningseffekter av som gavs inför genomförandet reformen håller för de allra flesta av grupper. Resultatet av de nya beräkningar genomförts ligger som mycket nära de kalkyler gjordes i samband med refonnproposom sitionen. Men på en viktig punkt underskattade de gamla beräkningarna reformutfallet. Hushållen med de högsta inkomsterna och högre tjänstemän har fått ett högre utfall än vad de tidigare kalkylema visade på. Utfallet för de 10 procent hushållen med av högst disponibel inkomst ligger i den kalkylema nära nya genomsnittet för samtliga hushåll vilket innebär en ökning av den disponibla inkomsten med omkring 3 procent som en följd av refonnens regeländringar mot 0,2 procent enligt kalkylema i propositionen. Det högre utfallet för hushållen med de högsta in-

84 Kommitténs synpunkter

komstema förklaras bl.a. med att det finns säkrare uppgifter om nu basbreddningamas faktiska storlek och fördelning. Basbreddningarna blev i själva verket mindre än vad som antogs i den ursprungliga reformkalkylen i hög grad beroende på den djupa lågkonjunkturen. Dessa nedrevideringar är en av orsakerna till att refonnens effekter på den disponibla inkomsten i de nya beräkningarna blir högre för välbeställda hushåll. Vissa av basbreddningarna felbedömdes helt klart. I flera fall råder dock osäkerhet vilken nivå de hamnar på långsiktigt. Ny information om om mera basbreddningamas storlek och profil kan dock inte förklara hela förändringen. Även andra faktorer har allt att döma spelat in. av En faktor kan spekulera i marginalskattema, beroende man är om på den faktiska löneutvecklingen, kom att ligga högre än med de framskrivningar gjordes i propositionen. I så fall bör i besom dömningen också finnas med att skattekilama och effektivitetspriset i praktiken var en aning högre. En annan möjlig förklaring är att det helt enkelt finns slumpfel i det statistiska grundmaterialet urvalsundersökningama som kalkylema utgår ifrån. Sådana slumpfel varierar och kan olika stora för olika vara grupper i grundmaterialen från olika år.

KUSK skulle enligt direktiven belysa reformens effekter för lönebildningen fråga som också är av intresse för inkomst- - en fördelningen. Det har dock i utvärderingen inte gått att klarlägga reformens effekter på lönebildningen. Ser till den faktiska utman vecklingen kan inte skönjas några spår av en minskad lönespridning vilket det kan ha funnits förväntningar på. Den trend till ökad lönespridning som funnits sedan mer än ett decennium i Sverige och internationellt har inte brutits i samband med skatterefonnen. Men det finns inte heller någon grund för att dra den motsatta slutsatsen att reformen har bidragit till en ökad lönespridning. Den nominella löneökningstakten har reducerats påtagligt fr.o.m. 1991 men skatterefonnens bidrag till detta är oklart.

I utvärderingen har studerats reformens fördelningseffekter givet

den underfinansiering av refonnen som finns på kort sikt. Många justeringar har gjorts av skattesystemet efter reformen. Det stabiliseringspolitiska läget inklusive effekterna av underfinansieringen av skatterefonnen har tvingat fram en rad ändringar bl.a. i transfereringssystemen. Det blir allt svårare att avgränsa och skilja ut reformens roll i sammanhanget och det blir också med tiden mindre intressant. Värderingen av inkomstfördelningen för hushållen får göras utifrån där vi står idag.

Kommitténs synpunkter 85

Det finns rad aspekter fördelningskaraktär på reformen som en av inte låter sig enkelt kvantifieras ändå bör finnas med i men som värderingen reformens utfall. Sverige har fått ett mera tåligt och av robust system inte på sätt kan utnyttjas för skatteplasom samma nering. Spridningen i faktisk skatt mellan personer med lika inkomster har minskat. Beskattningsresultatet är mera förutsägbart och den fördelningspolitiska träffsäkerheten större. Breddningen skattebaserna har gjort inkomsterna synliga. Skattesystemet är av enklare och lättare att förstå för den enskilde. Detta är faktorer också kan väsentliga för lojaliteten med systemet och som vara benägenheten att fuska vilket också har betydelse för bilden av fördelningseffektema.

4.5 Likfonnighet, stabila skattebaser och kontrollproblem

Huvudsyftet med skattereformen att med beaktande de bevar av gränsningar de fördelningspolitiska ambitionerna som ges av åstadkomma från samhällsekonomisk synpunkt mera effektiv en beskattning. Vid utformningen togs också hänsyn till miljöaspekter. Stabila regler ett annat uttalat mål. var

En central utgångspunkt för skattereformen var strävan efter större likfonnighet mellan olika skatter. Samma typer av inkomster och verksamheter skulle beskattas på ett likartat sätt. Ett likmera fonnigt system mindre samhällsekonomiska förluster genom att ger företagens och individemas beteende inte snedvrids lika mycket av skattesystemet. Likfoimighetsprincipen är också viktig om man vill minska möjligheterna till vinster olika slags skatteplanering. Ett genom likfonnigt system hjälper till att uppnå målsättningen om horisontell rättvisa, dvs. med lika stora faktiska inkomster att personer betalar skatt. Fördelen är också en viss stabilitet i regelsyssamma temen att det är svårt för olika intressegrupper att få genom igenom selektiva skattelättnader i ett system där principen om likfonnighet upprätthålls. Även från administrativa synpunkter har ett likformigt system fördelar.

Stabiliteten i skattebaserna varierar. Därtill kommer att beständigheten i vissa av skattebaserna också beror på problemen med att i ett internationellt perspektiv finna enkla och effektiva kontrollmetoder. Särskilt svåra kontrollera kapitalinkomstema. Även att är om regelsystemet är sådant att svenskars kapitalinkomster utomlands skall beskattas på sätt som inhemska kapitalinkomster är samma

86 Kommitténs synpunkter

det i praktiken svårt att kontrollera kapitalinkomster utomlands. Detta begränsar handlingsutrymmet vad gäller skattesatsnivå m.m. inom kapitalbeskattningen. Om skattenivån är betydligt högre i Sverige än motsvarande källskatt i andra länder söker sig kapitalet utomlands och skattebasen eroderas. En gemensam internationell syn på kapitalinkomstbeskattningen skulle underlätta det har visat sig svårt att i det men internationella samarbetet uppnå enighet om t.ex. infonnationsutbyte eller källskatt på räntor och utdelningar. Ett par exempel från andra länder illustrerar problemen. 1987 infördes en källskatt på ränta på obligationer i Tyskland. Den avskaffades emellertid efter två år med hänvisning till att kapitalet sökte sig utomlands och räntorna ökade. I Belgien sänkte man 1990 källskatten på ränteinkomster från 25 till 10 procent för inhemskt sparande. Med den lägre skattesatsen blev det inte lika intressant att göra komplicera-

de internationella involverande främst Luxemburg

arrangemang för att undvika skatten. Kontrollproblemen i ett internationellt perspektiv sätter således gränser för hur hög kapitalbeskattningen kan göras i Sverige. Även om man inom EU på sikt skulle lyckas komma överens om infonnationsutbyte eller om ett gemensamt system för preliminär skatt på räntorutdelningar så kan kapitalet komma att söka sig utanför EU. Transaktionskostnader och osäkerhet av olika slag i samband med privatpersoners placering av kapital utomlands har dock en viss återhållande effekt på att föra kapitalet utomlands i syfte att kringgå de svenska skattereglema. Även företagsbeskattningen är utsatt för internationellt stort beroende, vilket gör de inhemska skattebasema känsliga för skattenivån. Den utfonnning den svenska företagsbeskattningen har efter skattereformen är från den synpunkten konkurrenskraftig. Vilka krav som kommer att ställas på-företagsbeskattningen i framtiden beror i hög grad på hur denna utvecklas i andra länder. När det gäller geografiska områden med närhet till andra länder t.ex. Skåne kan antas att skattebasema för och moms punktskatter är känsliga för stora skillnader i beskattningsnivå mellan länderna. Arbetskraft brukar anses vara en internationellt sett relativt trögrörlig skattebas och är därmed inte lika beroende skatteharav monisering med utlandet. Vissa antalsmässigt mindre, men strategiskt viktiga, grupper kan dock antas merkänsliga än andra t.ex. välutbildade med internationellt användbar kompetens. - en Skattereglerna skulle också kunna ha betydelse för företagens val att lokalisera sin forskning och utveckling. En viktig fråga är därvid också hur den svenska lönestrukturen förhåller sig till andra länders. Även arbetskraften således kan betraktas om som en

Komm itténs synpunkter 87

jämförelsevis stabil skattebas torde det internationella beroendet sätta vissa gränser för t.ex. vilken skattenivå man kan ha inom inkom stskattesystemet. Därmed är frågan om inkomstskattens nivå i Sverige till del beroende de nivåer som finns i andra länder av främst inom EU. --

Genom skattereformen gavs skattesystemet en förstärkt miljöprofil bl.a. genom en differentierad bensinskatt, koldioxidskatt, differentierad energiskatt på oljeprodukter, svavelskatt och utsläppsavgift på kväveoxider från stora förbränningsanläggningar. Under våren 1995 tillsattes en parlamentarisk utredning som skall se på förutsättningarna för ökad miljörelatering av skattesystemet. Frågan om förutsättningarna för växling mellan skatter på arbete och miljörelaterade skatter kommer att prövas av utredningen. Med skatteväxling avses därvid en övergång till ökad skatt på miljöfarlig verksamhet och förbrukning av ändliga resurser till fönnån för sänkt skatt på arbete. Även skattereformen innebar sådan en växling. Skatteväxlingen syftar till effektivitetsvinster dels genom att samhällets kostnader för negativ miljöpåverkan beaktas på samma sätt som övriga produktionskostnader, dels genom minskade skattekilar på arbete. En diskussion om miljörelaterad skatteväxling pågår också inom EU och den framtida utvecklingen inom EU blir stor betydelse för Sverige. av

4.6 Reformens beständighet

Från olika håll har framförts åsikten att skattereformen inte resulterade i det stabila och varaktiga skattesystem som man trodde då beslutet togs. Det har hänvisats till det stora antalet förändringar som gjorts i systemet åren efter skattreformens genomförande.

Kommitténs bedömning är att även om det varit fråga om många förändringar så består refonnens huvudprinciper alltjämt. Det gäller t.ex. den kraftiga sänkningen av marginalskattema i individbeskatt- ningen kombinerad med en breddning skattebasema, av den separata och proportionella beskattningen inkomst - av av kapital samt sänkningen av den formella skattesatsen i bolagsbeskattningen kombinerad med en motsvarande basbreddning.

Men det finns också exempel på brott mot de principer som var vägledande för reformen. Differentieringen momsskattesatsen av

88 Komm itténs synpunkter

är ett exempel på ett sådant avsteg. Sänkningen av kapitalbeskattningen åren 1992-1994 är ett annat exempel.

Vämskatten innebär höjning marginalskatten. Höjningen en av uppgår till 5 procentenheter och är tidsbegränsad till åren 1995- 1998. Den skall ses i perspektiv av de försämrade statsfinanserna och strävan att fördela bördorna de ekonomiska saneringsåtav v gärdema på alla grupper. Tidsbegränsningen innebär att det finns en vilja att stå fast vid skatterefonnens principer. En fråga är hur från marginalskattesynpunkt skall se annan man på de allmänna egenavgifter som införts efter skatterefonnen. Dessa tas f.n. ut med 3,95 procent varav l procentenhet för finansiering pensionssystemet och 2,95 procentenheter för av sjukförsäkringen. Sjukförsäkringsavgiften planeras höjas med l procentenhet per år under åren 1996-1998. Detta innebär att det samlade avgiftsuttaget 1998 kommer att uppgå till 6,95 procent. Egenavgiftema är avdragsgilla vilket medför att genomslaget på marginaleffekten blir lägre än avgiftssatsen. En medelinkomsttaga-

inkomster under skiktgränsen med genomsnittlig kommu-

re nalskatt hade 1991 en marginalskatt på ca 31 procent. Egenavgifter och en viss höjning av kommunalskatten innebär att medelinkomsttagaren 1998 kommer att ha en marginaleffekt på ca 36 procent. En sådan drift uppåt är begriplig med hänsyn till budgetkonsolideringsbehovet. Ett tak för uttag av egenavgifter går vid 7,5

basbelopp vilket 1995 innebär en inkomst på 270.000 kr. På

inkomster över 7,5 basbelopp tas inte ut egenavgifter och de berättigar inte heller till fönnåner.

För närvarande övervägs hur det fram tida pensionssystem et skall

utformas och finansieras. Det skulle kunna betyda stora förändringar som tillsammans med förändringar av barn- och bostadsbidrag ändrar skatte- och bidragssystemets incitamentseffekter och fördelningsproñl i förhållande till när skattrefonnen genomfördes. Det ligger dock utanför KUSK:s uppdrag att belysa dessa frågor. Basbreddningama, som går ut på att alla ersättningar skall beskattas lika oavsett vilken form de tar, får anses allmänt accepterade. Ingen vill gå tillbaka till ett system där många som hade möjlighet hellre tog ut ersättning i form av lågt beskattade eller obeskattade förmåner än i form av lön. l den mån det riktas kritik mot ändringarna i fönnånsbeskattningen så är det inte med

argumentet att det skulle vara orättvist eller principiellt felaktigt.

Däremot har olika branschintressenter- pekat på effekter för sysselsättningen inom aktuell bransch. Beskattningen av tjänstebilar kommenterades sålunda utifrån aspekten att nybilsförsäljningen minskade med effekter på sysselsättningen men inte att det —— skulle vara orättvist från inkomstfördelningssynpunkt eller att be-

Kommitténs synpunkter 89

skattningen som sådan var orättvis i förhållande till andra branscher. Även när det gäller beskattningen subventionerade av måltider diskuterades effekterna för branschen. Ett argument som framfördes att svenska folkets hälsa skulle försämras till följd var den slopade subventioneringen lunchkuponger. Men det har av av aldrig hävdats att beskattningen sådan skulle orättvis. som vara Den separata beskattningen inkom st kapital har inte av av ifrågasatts. Åren efter skattereformen ändrades kapitalinkomstskatten främst ändrad skattesats för vissa typer av avkastning. genom l och med de beslut togs hösten 1994 har dock systemet som återställts till de regler infördes i samband med reformens som genomförande. Det kan i sammanhanget nämnas fristående att en separat kapitalbeskattning efter mönster från Sverige även införts i Danmark, Norge och Finland. Intemationellt går den numera under beteckningen den Nordiska modellen och har även tagits efter i länder utanför Norden. Även den grundläggande principen för företagsbeskattningen om kraftigt sänkt skattesats och breddningar skattebasen ligger kvar. av

Däremot har reglerna inte blivit så stabila som avsetts. Ändringar-

har dock bl.a. haft till syfte att öka neutraliteten, vilket ligger na i linje med skatterefonnens principer. Avskaffandet av den s.k. skatteutjämningsreserven SURV och den därtill knutna sänkningen bolagsskattesatsen får som en förenkling av det av ses regelsystem visade sig ha blivit alltför komplicerat i den som utformning i samband med skattereformens genomförandet gavs de.

Liksom- förväntat har refonnen haft återhållande effekter på skatteplaneringen. Kommittén vill i detta sammanhang framhålla vikten att regelsystemen är stabila. Förändringar i sig tenderar av nämligen incitament till skatteplanering. En vamingsflagga bör ge hissas för effekterna av kontrollproblemen i anslutning till kapitalets ökade rörlighet och vad detta kan komma att innebära för tendenser till internationell skatteplanering och skattefusk. Dock får sägas att skatterefonnen som sådan verkat dämpande på denna utveckling. Med det gamla skattesystemet skulle problemen med internationell skatteplanering och skattefusk varit större.

Avsikten var att reformen skulle leda till ett enklare skattesystem. Bedömningen är att så också blivit fallet för löntagarna bl.a. genom att viss uppgiftsskyldighet m.m. flyttats över till arbetsgivatredje Förenklingseffekten refonnen har däremot

re och man. av

varit begränsad för företagen. Regelförändringar som gjorts efter reformen har också inneburit tillkommande komplikationer. Som exempel på detta kan nämnas differentieringen av skattesatsen för

90 Kommitténs synpunkter

mervärdesskatten och de nya regler som införts för enskild näringsverksamhet i det vällovliga syftet att uppnå likformighet med beskattningen av aktiebolag. Väl medvetna om konflikten i att kombinera rättvisa med enkelhet menar kommittén att strävan en måste vara att förenkla reglerna för företagsbeskattningen. De kartläggningar KUSK låtit göra visar att fullgörandekostnadema är en större börda för de små företagen. Som det nu är ägnas alltför mycket kraft att informera om reglerna från myndigheternas sida och att förstå reglerna på företagssidan. Tolkningsproblemen är stora och det kan lätt bli fel.

Tidigare har pekats på svårigheterna att värdera effekterna av skattereforrnen i rådande konjunkturläge. Man kan därvid rent allmänt reflektera över vilken inverkan de senaste årens ekonomiska utveckling har för stabiliteten i regelsystemet. Samspelet torde vara komplext. Det statsfinansiella läget medför ett behov att höja skatten. De förändringar i skatteuttaget är beslutade med som hänsyn till det statsfinansiella läget innebär, enligt kommitténs bedömning, samlat sett inte några grundläggande avsteg från refonnens principer. De svaga statsfmansema torde på ett sätt verka stabiliserande genom att utrymmet för att introducera särregler och undantag s.k. tax expenditures är litet. Breddningen av skattebasema bör av bl.a. detta skäl ett inslag i reformen vara som är beständigt i rådande läge. Den ökade arbetslösheten har däremot inneburit att vissa tidsmässigt begränsade avsteg gjorts från de generellt verkande regelsystemen. Det generella anställningsstödet GAS fanns 1994 och det riktade anställningssom stödet RAS som fanns i början av 1995 är exempel på sådana temporära krympningar av skattebaserna.

Med beaktande av den statsfinansiella krisen får sägas att skattereformens principer klarat sig någorlunda bra. Även om grundstrukturen i stort hållits måste kommittén dock konstatera att reglerna inte blivit så stabila önskvärt och ett som vore som var av målen med refonnen. Hushåll och företag behöver stabila regler för att kunna framåt och planera långsiktigt. se mer

Slutbedömning

Refonnens omfattning var unik. Den förändrade de ekonomiska villkoren för hushåll och företag på ett i flera avseenden genomgripande sätt. Flertalet av refonnens målsättningar har blivit väl uppfyllda. Hushåll och företag möter ett skattesystem är robust nu som mera

Kommitténs synpunkter 91

och mindre manipulerbart genom skatteplanering. skattesystemet styr hushållens och företagens handlande på ett mindre godtyckligt och mera samhällsekonomiskt riktigt sätt. Det gamla skattesystemets svaga punkter hade förstärkts i takt med den ökande intemationaliseringen. Det reformerade systemet fungerar bättre med de nya internationella förutsättningarna. Skattehanteringen för hushållen och skatteförvaltningen har förenklats i flera avseenden och totalt sett förbilligats. På dessa punkter är utvärderingama entydiga. De villkor som uppställdes för refonnen att den skulle vara statsfinansiellt och fördelningspolitiskt neutral har inte uppfyllts fullt ut. Skattereforrnen var under de första åren underfinansierad med storleksordningen 25 miljarder kr år vartill per kommer en mer osäker effekt på uppskattningsvis 10 miljarder kr på grund av att reformen torde ha bidragit till att fördjupa lågkonjunkturen. Refonnens utfall inte heller exakt den gav fördelningspolitiska profil som man räknade med men dess bidrag till ökad spridning i ekonomisk standard är begränsad. Båda dessa effekter beläggs på kort sikt i utvärderingama. På längre sikt med mera nonnalt konjunkturläge minskar underfinansieringen. Trots att refonnen genom underfinansieringen bidrog till att stimulera efterfrågan blev dess sammantagna effekt i konjunkturförloppet sannolikt kontraktiv att den bidrog till att förändra genom hushållssparandets inriktning. Denna kontraktiva effekt beror på att

det starkt ökade hushållssparandet som väsentligen följd

var en av

andra faktorer än skattereformen kom till stånd under helt

nya villkor. Sparande i s.k. reala tillgångar bostäder, fritidshus, som möbler, bilar blev genom reformen mindre lönsamt eller dyrare vid lånefmansiering medan finansiellt sparande blev väsentligt mera lönsamt än tidigare. Hushållssparandets ändrade sammansättning bidrog till fallet i hushållens efterfrågan skatterefonnens men effekter i detta avseende torde inte den primära faktorn i vara konjunktumedgången. Särskilt genomgripande blev reformens effekter på bostadsmarknaden med stigande boendekostnader och fallande priser på villor, fritidshus och bostadsrätter med konsekvenser för byggandet. De teoretiska beräkningar reformens effekter på arbetsutav budet som gjorts i samband med utvärderingen indikerar fören väntad positiv effekt på storleksordningen två procent, vilket är väl i linje med de effekter som antogs i propositionen. På grund av den häftiga konjunktumedgången har det inte varit möjligt att stämma av dessa beräkningar mot den faktiska utvecklingen. Det har heller inte varit möjligt att belägga några effekter av skattereforrnen på lönebildningen. Spridningen i löner och arbetsin-

92 Kommitténs synpunkter

komster har fortsatt att öka något sedan än ett decennium mer medan den nominella löneökningstakten reducerades markant från och med år 1991. Utredningen har inte kunnat belägga att skattefusket ökade under l980-talet. De osäkra beräkningar av den svarta ekonomins storlek utredningen låtit göra tyder snarast på en oförändrad som eller svagt minskande svart sektor under 1980-talet, sannolikt till följd av en effektivare kontrollverksamhet. Skatterefonnen har inte medfört den stabilitet i regelsystemet som man trodde då den beslutades. Skattesystemet har varitutsatt för en mängd förändringar efter refonnen varav en del inneburit tillkommande komplikationer. Trots alla förändringar är dock KUSK:s syn att huvudprincipema ännu står kvar.

Det viktiga är nu, menar KUSK, att skatterefonnens effekter får möjligheter och tid på sig att verka ut. Dessa effekter kommer successivt kommer att svåra att direkta urskilja som men vara hänförbara till skatterefonnen.

Särskilt yttrande 93

Särskilt

yttrande av

Sten Johansson

sakkunnige

På mindre än ett decennium har det svenska samhället förändrats genomgripande i ett flertal avseenden. När verkningarna av en serie politiska beslut nu till stora delar mognat ser vi ett nytt samhällsmönster växa fram och stabiliseras med bestående massarbetslöshet främsta kännetecken. Den radikala skatterefonn som trädde i kraft 1990-91 är ett i serien politiska beslut som som av kan ha bidragit till situationen. den nya Till skillnad från övriga i serien ekonomisk-politiska beslut vilka sammantaget resulterat i den nuvarande situationen har skattereforrnen utvärderats genom en ganska stor forskningssatsning. I den sammanfattande forskningsrapporten har forskarna penetrerat nästan alla de väsentliga frågorna med ett ansenligt mått kreativ djärvhet och givit underlag för konkreta slutsatser av

betydande räckvidd. Den sammanfattning forskningsresulta-

av av

ten som kommittén gör i sin slutbedömning avsnitt 4.7 kan jag

i allt väsentligt instämma . Dock bör forskarnas resultat på ett viktiga punkter par behandlas preliminära, ja, ett första försök att få grepp som som om de mycket komplexa frågor som aktualiserats i samband med utvärderingen. Eftersom reformen antogs vara statsfmansiellt neutral det naturligt för reformens tillskyndare att inte ägna var frågan om refonnens verkningar i olika konjunkturförlopp någon särskild uppmärksamhet särskilt också antog att effektersom man na på hushållssparandet skulle bli marginella. Utvärderingama visar entydigt att reformen var underflnansierad med ungefär 35 miljarder per år 1991-1993 och att den sannolikt ganska markant påverkade hushållssparandets inriktning från realt till finansiellt sparande. Den sammanlagda effekten på konjunkturförloppet av dessa två faktorer blev enligt forskarnas beräkningar kontraktiv. Det är möjligt att forskarna med sina räkneexempel baserade på en förenklad makromodell någorlunda korrekt ringat in storleksordningen ett produktionsbortfall på en procent av BNP med ca 10 miljarder i effekt på budgetsaldot. Räkneexemplets bevisvärde är dock begränsat på grund av de många förenklade

94 Särskilt yttrande

antaganden görs och att skattereformen ses isolerad från som övriga faktorer påverkade konjunkturförloppet. Bevisvärdet som skulle öka med makromodell detaljerat studerar en som mera komponenterna i inhemsk efterfrågan och mera specifikt i hushållens efterfrågan och fördelade ut det unikt djupa fallet i som inhemsk efterfrågan på flera orsaker. Förloppet behöver också följas över längre tidsperiod. Det är således möjligt att det en än skatterefonnen var t.ex. knytningen av kronan till ECU snarare och det dramatiska försvaret en övervärderad krona fram till av oktober 1992 hade huvudrollen när det gällde att initiera det som dramatiska konjunkturfallet tvingade hushållen in i ett helt som nytt ekonomiskt handlingsmönster. En att söka följa förloppet på mikronivå annan ansats vore i hushållens budgetar för att den vägen söka förstå fallet i hushållens efterfrågan när de började utifrån de förutagera nya sättningar statsmaktemas beslut gav för hushållens ekonomi. som Det intressanta begreppet i sammanhanget är då hushållens återstående konsumtionsutrymme när det höga ränteläget framtvingade snabbamortering lån, de snabbt ökande boendekostav nadema tog allt större andel av de disponibla inkomsterna, en försörjningsbördan för arbetslösa ungdomar ökade samtidigt som den nominella löneökningstakten snabbt avtog etc. Man behöver också söka förstå hur stor del den betydande sänkningen av den av statliga inkomstskatten hamnade hos hushåll med låg eller som ingen benägenhet att öka sin konsumtion. De databaser som nu finns på Statistiska centralbyrån SCB torde vara väl lämpade för sådana analyser. Hur skall fallet in i massarbetslöshetens samhälle förstås om skatterefonnens bidrag relativt marginellt Med räkneexemplet var sig forskarna ha ringat in den övre gränsen för skattereforanser bidrag till konjunktumedgången. En allmän hänvisning till mens konjunkturen orsaksfaktor i övrigt tenderar att mystifiera som förloppet. Det måste antas att förloppet i själva verket styrdes

av en serie av politiska beslut och icke-beslut under den senaste

tioårsperioden. Även många dessa beslut framstår om av som irreversibla är det av stor vikt att fortsatt forskning med ett bredare perspektiv än skatterefonnens kommer till stånd. En besvikelse är att forskarna i så begränsad utsträckning lämnat underlag för den fortsatta diskussionen dynamiska om effekter på arbetsutbudet. Det forskarna gjort på detta området inom ramen för utvärderingen är något mera sofistikerade teoretiska beräkningar effekterna på arbetsutbudet baserade på av tvärsnittsdata. SCBs databas innehåller numera uppgifter om löner och sysselsättningsvolym från abetsgivamas register före och efter

Särskilt yttrande 95

reformen som möjliggör studier faktiska utfall för individer av som följs över tid. Fortsatt forskning är också önskvärd för att man skall kunna bedöma de mera långsiktiga fördelningspolitiska effekterna. Utvärderingama visar att de fördelningspolitiska villkoren för reformen inte uppfylldes på kort sikt. När man i utfallet för 1992 beaktar att de utlovade höjningama bambidragen inte förverkliav

gades fullt ut se kolumn G i tabell 10, bilaga 5 framstår utfallet

som ganska stötande från fördelningspolitiska utgångspunkter. Detta gäller redan på kort sikt. Utfallet på kort sikt föranleder önskemålet om fortsatt forskning om den fördelningspolitiska utvecklingen eftersom det finns skäl att fönnoda att utfallet på längre sikt kan bli sämre. När det gäller fönnögenhetsfördelningen är SCBs databas och senast publicerade uppgifter förändringarom na i förmögenhetsfördelningen besvikelse eftersom verket inte en fullföljt det program för fönnögenhetsstudier som funnits sedan flera år. Att önska mer och fortsatt forskning är vanligt. I detta fall gäller det att bidra till förståelsen ett förlopp i grunden av som förändrat och försämrat villkoren för stora befolkningsgrupper i vårt land. Forskamas insatser hittills inger förhoppningar att om ökad klarhet skall kunna åstadkommas.

Bilaga Bilagan föreligger i separat tryckt volym

Jonas Agell Peter Englund Jan Södersten

—— —

Svensk skattepolitik i teori och praktik

1991 års

skattereform

Ekonomiska Rådets rapport till KUSK

Bilaga

Skattereformen 1990- l 991 :

Effekter på skattesystemets driftskostnader, skatteplanering

och skattefusk

Rapport till KUSK

av

Håkan Malmer och Annika Persson

Håkan Malmer är anställd vid Skattemyndigheten i Malmöhus län. Han har tidigare medverkat i olika utredningar, bl.a. i Eko-kommissionen. Annika Persson är anställd vid Riksskatteverket. Hon har tidigare arbetat i Finansdepartementet och medverkat i olika utredningar med koppling till skattefrågor.

100 Innehåll Bilaga 1

Innehåll

l Inledning 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Bakgrund och sammanfattning 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Enkla regler 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.3 Analysmodell 103 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.4 Attityder 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Driftskosmadema för skattesystemet 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Inledning 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Administrativa kostnader 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 skattereformen och svenska folket 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 skattereformen och företagen 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Totala driftskostnader för skattesystemet 121 . . . . . . . . . . . . .

3 skatteplanering 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Slutsatser beträffande skatteplanering 124 . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Inledning 124 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Lyckades skattereformen öka de formella skattesatsernas

genomslag 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.1 Vilken marginalskatt mötte höginkomsttagama under

1980-talet 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3.2 Simuleringsstudie av det formella skatteuttagets

sammansättning 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Skatteplanering definitioner och förutsättningar 133 - . . . . . . 3.5 Skatterådgivarna och skatteplaneringen 135 . . . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Betydelsen av externa rådgivare 135 . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Skatterâdgivamas syn på skatteplaneringen före och

efter skattereformen 137 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 skattefusk 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Inledning och sammanfattning 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Kan man mäta skattefusket 144 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Allmänt om vad som fångas upp med olika mätmetoded 44

4.2.2 Svart sektor baserat på hushâllssektom 146 . . . . . . . . . . 4.2.3 Uppskattning utifrân individdata 148 . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.4 Momsfusket utifrån nationalräkenskapsdata 149 . . . . . . . 4.2.5 Möjligheten att upptäcka skatteundandragande genom

revision 150 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Skattefusket såsom det avspeglar sig ibrottsstatistiken 151 . . . . 4.4 Allmänhetens och rádgivamas uppfattning om

skattefusk och skattekontrollen 156 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Inledning 101

l Inledning

1.1 Bakgrund och sammanfattning

De fyra grundbultarna för det nya skattesystemet är lägre Skattesatser, bredare skattebaser, mer neutral och likformig beskattning samt enklare regler. En klart uttryckt målsättning med skattereformen var att motverka skatteplanering och skatteflykt.

En av skattereformens mest betydelsefulla ändringar var moderniseringen av inkomstslagsindelningen och indelningen i förvärvskällor. Den allra Viktigaste ändringen därvidlag var separatbeskattningen av inkomstslaget kapital. Färre inkomstslag och färre skatteprocentsatser har bidragit till att de enskilda bättre kan överblicka skattekonsekvenser av olika ändringar i sin ekonomi.

skattereformen bygger på enhetliga och konsekventa principer vilket har ökat skattereglernas logiska uppbyggnad och inbördes sammanhang vilket i sin tur underlättar förståelsen av regelverket.

Hur skattereformen har påverkat kostnaderna för skattesystemet hos skatteförvaltning och skattskyldiga samt hur reformen påverkat skatteplanering och skattefusk har behandlats i separat rapport‘. Här en kommer resultaten att beskrivas översiktligt. Sammanfattningsvis kan konstateras att skattereformen i alla fall till viss del levde upp till målen att skapa ett enklare system och att motverka skatteplanering.

Följande slutsatser har dragits:

- Skattereformen medförde lägre driftskostnader för skattesystemet totalt sett och har i den meningen lett till ett enklare skattesystem.

- Det är främst fysiska personer som fick det enklare att deklarera.

- Arbetsgivarna fick ökade kostnader till följd av skattereformen. Men hade den enhetliga momssatsen som fanns 1991 bibehâllits hade reformen sannolikt medfört lägre kostnader även i företagssektorn.

Malmer H; Persson A; Tengblad Århundradets skattereform. Effekter påskattesystemets driftskostnader,skatteplaneringoch skattefusk. 1994. Fritzcs.

102 Inledning Bilaga 2

° Skattereformen medförde minskade möjligheter till skatteplanering och omfattningen på skatteplaneringen minskade.

- Skattereformen bedöms ha haft viss effekt på själva skattefusket i sänkande riktning. Nivån på skattefusket är det svårt att uttala sig om.

0 Under 1980-talet fram till 1992 har nivån på skattefusket varit i stort sett oförändrad. Det finns möjligen tecken på ett ökat momsfusk under senare år.

Betydande förändringar har gjorts i skattesystemet efter skattereformen. Dessa har inte undersökts. En bedömning är emellertid att dessa ändringar i jämförelse med situationen omedelbart efter skattereformen har lett till ett mera komplicerat system och därmed till ett skattesystem med högre driftskostnader särskilt i företagssektom. Alla förändringar torde också ha ökat incitamenten till skatteplanering. För vanliga löntagare bör det nya deklarationsförfarandet 1995 med en förtryckt ifylld deklarationsblankett innebära en förenkling.

1.2 Enkla regler

Det finns flera samhällsekonomiska mål för ett skattesystem. Det viktigaste är att finansiera samhällets utgifter av olika slag. Andra mål är att omfördela inkomst- och konsumtionsmöjligheter, att ge så små indirekta kostnader som möjligt till följd av snedvridningar i människornas och företagens val samt att vara förenligt med gällande rättsprinciper. Ett annat mål, slutligen, är kravet på enkelhet dvs. främst låga hanteringskostnader. Kravet på enkelhet är i regel underordnat andra samhällsekonomiska mål vilket medför att önskemålen av enkla och lättillämpade regler mången gång kommer i andra hand.

Givet de restriktioner som ges av målsättningarna i övrigt med skattesystemet är samhället inte betjänt av att människor och företag ägnar mer tid och resurser än nödvändigt pá att skaffa information om skattesystem, planera sin ekonomi med hänsyn till reglerna skatteplanering och ställa samman uppgifter och lämna till skattemyndigheterna skatteredovisning. Myndigheternas kostnader för att informera, administrera, kontrollera och beivra överträdelser av skattelagar bör inte heller vara större än nödvändigt.

Bilaga 2 Inledning 103

Sett i det perspektivet kan man inte studera om Skatteregler är enkla genom att läsa lagtexten eftersom belastningen på de skattskyldiga hänger samman med flera faktorer som inte låter sig enkelt isoleras.

De materiella reglernas beskattningsreglernas utformning påverkar i vilken utsträckning de skattskyldiga kan förstå och tillämpa reglerna korrekt. Antalet regler att tillämpa. - Hur ofta reglerna skall tillämpas. ° Hur uppgiftslämnandet från den skattskyldige till skatteförvaltningen är utformat dvs. redovisningsreglema i blanketter, möjligheterna att lämna data på ADB etc. Befintligt stöd i form av hjälpblanketter, anvisningar, broschyrer och service.

När man har att bedöma de sammanlagda effekterna av olika ändringar i administrativt hänseende dvs. om skattereformen totalt sett medfört ökad eller minskad belastning för de skattskyldiga måste också beaktas hur många skattskyldiga som över huvud taget är berörda av en bestämmelse. Det är uppenbart att det inte är möjligt att bedöma om en skattereform har lett till enklare regler att studera enbart genom regelverkets utformning. Den analysmodell som använts för att studera enkelhet framgår av bilden nedan.

1.3 Analysmodell

Skattesystemets driftskostnader finns på två håll, dels hos förvaltande myndigheter dels hos de skattskyldiga och tredje man som på annat sätt medverkar i beskattningen. Uttrycket administrationskostnader används enbart för att uttrycka kostnader i den offentliga sektorn. Kostnaderna hos skattskyldiga och tredje man benämns fullgörandekostnader.

104 Inledning Bilaga I

Figur: skattesystemet: driftskostnader

Skauerystemets driftskostnader

Administrativa kostnader Fullgörandekosmader ‘ departement ‘ skattskyldiga ‘ myndigheter tredje man

Bruttokostnad Bruttokostnad

Utglierför: Utgifterför: ‘ löner löner lokaler lokaler utrustning etc. uu stning etc.

Uppofiiing tid av

Psykologiska kostnader

V V Nettokostnad Nettokostnad

Bruttokostnad med Bruttokostnad medavdragför: avdragför: kreditvinster genom att delta i fördelarform bättre i av uppbördssystemet statistikunderlag förandraekonomiska beslut fördelariform bättreunderlag av för ekonomiska beslut

Undersökningen har begränsats till att avse bruttokostnadema. En del slutsatser har emellertid kunnat dras om de psykologiska kostnaderna.

De nu nämnda kostnaderna bör för att öka förståelsen placeras in i ett ekonomiskt helhetsperspektiv på skattesystemets kostnader och intäkter. Figuren nedan illustrerar ett sådant ekonomiskt perspektiv på vârt skattesystem.

Bilaga 2 Inledning 105

2. Figur: Ett ekonomiskt perspektiv på skattesystemet Obs. Schematiskbild. Ytomasstorlek proportionella mot beloppensstorlek

I

dena, po eg versamelca. i u IV

Skatleundandvaganda, produktiv verksamhet xx mdrk:

Uppbövdsfövluster ca 8 mdrkr

Nettouppbövd av skattca. 700 mdrkr .55 n .

Samhällsekonomiska förluster lineffaktiv rasursanvéndning xx mdrkr

Skattesystemets kostnader består dels av administrativa kostnader hos förvaltande myndigheter dels fullgörandekostnader för de skattskyldiga och kan, som kommer att framgå av avsnitt uppskattas till sammanlagt 14 mdr kr. Skatteplanering är en del av fullgörandekostnadema. Skattereforrnens effekter på skatteplaneringen tas upp i avsnitt Det finns också en tredje kostnadspost som uppstår genom att skattesystemet snedvrider resursanvändningen och leder till ineffektiv resursanvändning. Storleken på denna kostnadspost är det svårt att uttala sig om, men ett av skattereformens främsta syften var att skapa ett utifrån denna synvinkel effektivare skattesystem.

Skatteförlusterna överst i figuren kan till vissa delar uppskattas. Uppbördsförlusterna uppkommer då fastställd skatt inte betalas och uppgår till 8 mdr kr. Skatteundandragandet på produktiv legal verksamhet svartjobb m.m. kan med vissa beräkningstekniska förutsättningar uppskattas till 45 mdr kr. Skatteundandragandet i övrigt på icke produktiv verksamhet är det däremot svårt att bilda sig. någon uppfattning om. Skattefusket behandlas i avsnitt

106 Inledning Bilaga I

1.4 Attityder

Attityderna till skattesystemet och om det uppfattas som rättvist påverkar sannolikt de skattskyldigas inställning till att deklarera, skatteplanera och skattefuska. Attityderna är därför viktiga. Attityder till skattesystemet tillskapas i ett komplext samspel mellan flera faktorer.

Skattefusk och Skatternas storlek skatteplanering och fördelning

Attityder till skattesystemet

Skatternas användning inkl. administrationskosmader Fullgörandekostnader

Hur har då allmänheten uppfattat själva skattereformen

3. Tabell: Anser Du att det var ett riktigt beslut att införa ett nytt skattesystem Kalla: Åberg, Århundradets R. skuttexefonn Politikochopinion kring 1991 An skattereform 1992 september

Det är många som svarade vet ej när man i september 1992 frågade dem om det var ett riktigt beslut att införa ett nytt skattesystem. Andelen som svarat ja är dock tre gånger fler än de som svarat nej . Andelen osäkra är stor.

RSV har undersökt allmänhetens attityder till skattesystemet. Skattesystemet är inte populärt men inställningen har ändrats markant i positiv riktning efter skattereformen tabell 4. En bidragande förklaring till positivare attityder till skattesystemet torde vara att både allmänhet och skatterådgivare anser att skatteplanering försvårats genom skattereformen.

4. Tabell: Vad tycker Du i stort om skattesystemet Betyg: Mycket illa1; varken bnellerilla3; mycket bm$ medelbetyg

Bilaga 2 Dnftskostnader 107

2 Driftskostnaderna för

skattesystemet

2.1 Inledning

Om en skattereform leder till enklare regler bör, om möjligt, bedömas utifrån om reformen har lett till lägre driftskostnader för samhället. Redan på ett tidigt stadium stod det klart att det i Sverige inte existerade några beräkningar av de skattskyldigas hanteringskostnader baserat på urvalsundersökningar för skattskyldiga. Före skatterefonnen baserades de fâ kalkyler som fanns pâ nâgra få case-studies eller rena uppskattningar. För att råda bot på denna kunskapsbrist har utöver att beskriva skatte- reformens effekter gjorts ett försök att uppskatta driftskostnaderna för hela skattesystemet efter skattereformen.

Driftskostnadema för skattesystemet totalt 14 mdr kr och hur — ca skattereformen påverkat dessa redovisas i tre olika avsnitt enligt översikten nedan:

- A dm inistrativa kostnader 3 A dm.kostnad 4,6 mdrkr - Skattereform en och svenska folket :,Fullgc2randekostnad 2,8 mdrkr 0 Skattereformen och företagen 3 Fullgérandekostnad 6,5 mdrkr

2.2 Administrativa kostnader

Ett antal myndigheter av skilda slag samverkar med eller påverkas på annat sätt av beskattningsmyndigheternas verksamhet. Det gäller i första hand domstolar som har hand om skatteprocesser och andra myndigheter som har hand om brottsbekämpning De sammanlagda kostnaderna m.m. hos de myndigheter som förvaltar skattesystemet kan uppskattas till m.m. 4,7 mdr kr varav 85 procent ligger på skatteförvaltningen.

108 Dnftskostnader Bilaga 2 Tabell: Administzationskosmader efter skatterefomien. Belopp i mkr

Summan ovan som andeli procent av:

Av administrationskostnaden ligger 70 procent på inkomstskatten. Administrationskostnaderna utgör 530 kr per invånare och 0,65 kr per ca hundralapp i skatt.

6. Tabell: Översikt administmlionskoslnadema för olika skatteslag år 1992 — Samtliga myndigheter per hundralapp mkr i skatt per skattskyldig Inkomstskatt 3 284 1,03 kr 443 kr Arbetsgivaravgiñer 486 0,25 kr 2 658 kr Moms 784 0,60 kr 1 835 k: J Punktskatter 58 0,09 kr Totalt 4 612 0,65 kr 531 kr

Per momsregistrerad l Som administreras av RSV . x Går att beräkna dadetfinns manga tillfalligaskattskyldiga. VadgällerpunktskatterRSV vid exkl. tillfälliga skatter uppgår kostnaden per skattskyldig till 820kr l 7 Avser kostnadeninvånare per Skillnaden i kostnad mot föregående tabellberor påatt adrninistrationskosmadema förvissamindre skatter intetagits medidenna skatteslagsuppdelade tabell Lex. arvs- ochgavoskatt

Skatterefonnen medförde övergángsvis merkostnader för förvaltningen totalt kan beräknas till 400 mkr. Skatteförvaltningen fick en som anslagsökning på 100 mkr som behövdes för RSV:s insatser främst avseende ADB och framtagande av nytt infonnationsmaterialnya blanketter. I samband med skattereformen omprioriterades förvaltningens

Bilaga 2 Dnftskostnader 109

resurser från kontroll till information och service eftersom tillskottet av resurser till skatteförvaltningen endast täckte del av övergångskostnaderna, det innebär att deklarationsgranskningen fick bedrivas med lägre ambitioner och att revisionsfrekvensen temporärt minskades. Detta innebär att skattereformen övergångsvis medfört vissa dolda kostnader i form av skatteförluster som inte kan direkt preciseras.

Det är svårt att mäta de långsiktiga och bestående effekterna av skattereforrnen för skatteförvaltningen. Granskningen av löntagardeklarationema har förenklats medan skattereformen inom andra områden har medfört nya och delvis mer komplicerade regler. Skattereformen har dock haft övervägande positiva effekter för skatteförvaltningen. Några rationaliseringsvinster är det dock inte fråga om.

2.3 Skatterefonnen och svenska folket

Med svenska folket avses i detta sammanhang huvuddelen av befolkningen som enligt de rutiner som gällde t.0.m. 1994 —— deklarerade i månaderna februarimars 93 procent av alla inkomstdeklarationer. Redogörelsen bygger i stor utsträckning på RSV:s deklarationsundersökningar.

Observera att inkomsterna för 1991 taxeras år 1992. Detta innebär att taxeringsåret 1992 är det första året som man har att tillämpa skattereformens nya regler i sin deklarationsblankett.

De flesta anser att det varken blivit lättare eller svårare att deklarera efter skatterefonnen. Men det år fyra gånger så många som tycker att det blivit lättare än de som tycker att det blivit svårare.

l 10 Driftskostnader Bilaga 2

Hgun Svenskafolket 80% Lättare eller svårare att deklarera eller 70% skatterefmnm 60% 53% 50% 40% 30% 20% l 0% 0% Ålycketnågøl lättare Varkeneller Négotmycket svårare

En rad iakttagelser ger stöd för slutsatsen att det faktiskt blivit enklare efter skattereformen. Jämförelserna nedan avser taxeringsåret 1989 jämfört med taxeringsåret 1993 när man deklarerade med de nya reglerna för andra gången och således hade fått viss vana inlåming av de nya reglerna och blanketterna.

Fler kunde använda den förenklade självdeklarationen en ökning - från 50 till 58% . En klart högre andel av de som lämnat deklaration deklarerar helt på egen hand efter reformen 47-56% och färre har haft experthjälp 22--15%.

Skatteuträkningen har också blivit enklare. En större andel räknar också ut skatten själv efter skattereforrnen andelen varierade åren 1987-1989 mellan 43 til 50%; 1993 är andelen 55%. En enkel illustration av hur

skattereformen påverkat skatteberäkningen ges också av att antalet rutor

pá skatteuträkningsbilagan i Dags att deklarera för förenklad självdeklaration för makar gemensamt minskat från maximalt 125 till 61 st.

Tidsåtgången och utgifterna för att deklarera minskade. Minskningen -

förenklingen kan baserat på vissa antaganden se nedan värderas

—— till 800 mkr eller 20 procent av fullgörandekostnadema.

Eftersom det inte fanns några undersökningar av fullgörandekostnaderna för svenska folket före skattereformen ombads de intervjuade att jämföra nedlagd tid och kostnader i samband med deklarationsarbetet år 1992 med âret före skattereformen.

Bilaga 2 Driflskostnader 1 11

Tabell: Pidsåtgång vid deklarationtnxeringen 1992jämfört med föregåendeår Kalla: RSV:: ‘ aratiomunden6kning 1992 Bu: intervjuade harlnmnnt tom deklaration. Svar i procent. Samtliga Deklarera på Pensionärer deklaranter egen hand egen hand

Fastän skattereforrnen innebar många nyheter för de skattskyldiga är det fler intervjuade att man ner mindre tid än som uppgivit som uppger mera tid.

Det påföljande året 1993 års taxering när man lärt sig nya regler och blanketter har tid och utgifter för att deklarera minskat en ——— inlämingseffekt. Tidsátgângen har minskat från i genomsnitt 2tim 21min till ltim 42min. Utgiftsrninskningen är mera marginell.

Tabell: Tid för att deklareraefter skatterefomien Kan Du uppskatta hur lång tid Du själv la ner på deklarationeni år, dvs att samlaihop uppgmer, skaffa blanketter,läsabroschyrer,fylla i blanketteroch räkna ut skallen Blankett Tid i tim och min: Alla Man Kvinna 16-34 år 35-64 år 65-74år FD AD Genomsnitt år 1992 2,21 3,05 1,33 1,33 2,49 2,34 1,16 3,51 Genomsnitt år 1993 1,42 1,48 1,36 1,09 1,48 2,31 1,08 2,31

Om man antar att tiden för att deklarera inte ändrats alls jämför tabell 8 mellan 1991 och 1992 kan beräknas den minskning i nedlagd tid som inträffat i samband med skattereformen. Den sammanlagda minskningen av tid och utgifter kan kalkyleras och uttryckas i pengar. Två beräkningar har gjorts. I den ena värderas tiden till en norrnallön inklusive socialavgifter. Den andra baseras pâ norrnallön netto efter genomsnittslig skatt.

1 12 Driftskostnader Bilaga 2

10. Tabell: Minskade fullgörandekosmadereller skattemfomienfiir svenskafolket Belopp i mkr Kalla:RSV: ‘ klandomundenokningar Tid i års- Bmno; inkl. Netto’; efter arbetskrqfter socialavgifter ska 35%

105 krlim 1 52 xxum

Sammanfattningsvis undersökningarna vid handen att det blivit ger enklare att deklarera och räkna ut skatten för huvuddelen av befolkningen. Förenklingen kan baserat pä vissa antaganden - värderas till 800 mkr. Värderingen i kr beror på vilken värdering av tiden används. Oberoende av vilken värdering man utgår från indikerar som resultatet på en förenkling kring 20 procent mätt som minskade fullgörandekostnader.

När beräknar fullgörandekostnaderna är det lätt att förbise att de man skattskyldiga hjälper varandra med att fylla i deklarationsblanketten. Nära en tredjedel hjälper andra att deklarera och år 1993 lade dessa personer i genomsnitt 2 tim 45 min på att hjälpa andra. Det betyder att den ner totala arbetsinsatsen för hjälp åt andra uppgår till hälften av tiden för alla att göra sin egen deklaration.

Ett annat intressant resultat kan vara värt att nämna. 1993 tillfrågades de skattskyldiga som själv gjort sin deklaration: Om Du kunde begära ersättning för jobbet med Din deklaration vad anser Du då skulle vara skäligt att ta betalt för det Svaret på denna fråga visar att den begärda ersättningen genomsnittligt sett uppgår till mycket högre belopp än vad en ren värdering av tidsåtgång och direkta kontanta utgifter summerar till. Den närmast till hands liggande förklaringen är att deklarationsarbetet innehåller psykologiska moment som upplevs som belastande. Detta ger en fingervisning om att ytterligare förenklingar av deklarationsarbetet är önskvärda sett ur deklarantens synvinkel. Särskilt stora förefaller de psykologiska kostnaderna vara för de som deklarerat försäljning av värdepapper. En slutsats är därför att man vid den slutliga utformningen

Bilaga 2 Drzftskostnader l 13

skatterefonnen inte lyckats förenkla realisationsvinstbeskattningen vad av gäller värdepapper.

Baserat på uppgifterna ovan och en analys av för hur många skattskyldiga som undersökningen har relevans för, har gjorts en kalkyl fullgörandekostnaden för svenska folket. Resultatet visar att av fullgörandekostnaden för svenska folket uppgår till 2,8 mdr kr inkl. sociala avgifter.

11. Tabell: Svenskafolkets tid och kostnaderfiir att deklarerainkomstskatt år 1993

Kaila:RSV:‘ ‘ aratiomund:ndkningochRSVZI 1993 untnlutatirtik för 1992 år: taxering Tid uttryckt Värde,mkr, brutto Värde, mkr, i antal ån- inkl. skatt och netto 3 arbetskrqfler arbetsgivavg. i efter skatt

1800timmar år per Ion 105krum ao k:+ socialavgifier i 52kttim so krtim 35% me: -

2.4 Skatterefonnen och företagen

Företagens fullgörandekostnader uppgår efter skattereformen till totalt 6,5 mdr kr fördelat pâ följ ande delaktiviteter:

a anställdas skatter och avgifter 1,2 mdr kr

b momshanteringen 3,2 mdr kr

c inkomstdeklarationen 1,8 mdr kr

d annan tredjemansmedverkan 0,3 mdr kr

Hur skattereformen påverkat fullgörandet samt fullgörandekostnadernas storlek och karaktär inom vart och ett av dessa delområden redovisas nedan.

l 14 Drlftskostnader Bilaga 2

Skattereform ens inverkan

Företagen anser rent generellt att redovisningsrutinema är bra när det gäller moms samt arbetsgivaravgifter och preliminärskatt. När det gäller inkomstskatten är man mer tveksam.

Fyra av fem företag uppger att de övergångsvis fått merarbete eller merkostnader till följd av skattereformen. Större företag och offentliga arbetsgivare svarade att övergângsvis har främst arbetet med uppbördsdeklaration och kontrolluppgifter varit belastande. De som yrkesmässigt bistår med redovisning och revision utpekat i stället arbetet med den allmänna självdeklarationen.

I fram tiden då företagen klarat av de övergángsvisa omställningsproblemen bedöms arbetet med inkomstdeklaration, uppbördsdeklaration och kontrolluppgifter ge något ökad belastning bli svårare; diagram nedan. Ökningen är dock marginell utom för stat och se kommun som anser att de får ökad belastning vad gäller uppbördsdeklaration och kontrolluppgifter. Skälet härtill är det faktum att statliga och kommunala arbetsgivare, till följd av skattereformen, fick

samma skyldigheter och regler att tillämpa som andra skattskyldiga och

uppgiftslämnare.

12. Diagram:

Lättareeller svårare medolika redovisningsomrâden i framtiden Betyg Betyg

a UppbtrdsdeIdaration Ivfomsdeklaration Inloarnstdeklaratial tzantrolluppgrjI‘

När det gäller uppbärdsdeklarationkontrolluppgm är redovisning av

traktamenten och kost under tjänsteresa utan jämförelse de tvâ områden

som utpekas medföra ökad belastning i framtiden. Bilersättning är ett annat omrâde. Övriga områden färre det torde främst bero nämns av men på att de är mindre ofta förekommande. Kost under tjänsteresa är det område som alla grupper svarande menar blir svårt framöver. Noteras kan

Bilaga 2 Drzftskostnader l 15

att offentliga arbetsgivare genomgående anser att det är svårt att redovisa förmåner och kostnadsersättningar, vilket dock inte är så underligt med tanke på att de inte hade sådan skyldighet tidigare.

När det gäller moms anser de flesta att det varken blir lättare eller svårare i framtiden. Man bör lägga märke till att frågan inkluderade de förändringar vad gäller reducerad moms på mat, resor och turism som redan trätt ikraft vid undersökningstillfället. I samband med skattereformen beslutades om en enhetlig momsskattesats; denna fanns under ett år. Offentliga myndigheter var de enda för vilka man kan notera att det blev något svårare. Detta är inte heller särskilt förvånande eftersom deras momsredovisningsskyldighet ändrades kraftigt i samband med skattereformen.

När det gäller redovisningen i inkomstdeklaratiønen för företag eller företagsägare får den allmänna självdeklarationen godkänt. Räkenskapsschemat bedöms inte heller vålla stora problem utan de främsta orsakerna till att man anser att det blir svårare i framtiden är reglerna om skatteutjämningsreserv SURV och uppskovsbelopp samt reglerna om överutdelning och sparad utdelning. RSV har särskilt undersökt genom ett slumpmässigt urval hur de skattskyldiga klarat av att hantera systemet med SURV och sparad utdelning. Undersökningarna visade på många saknade och felaktiga uppgifter i deklarationema. Det måste bedömas som tveksamt att ha regler som medför så många felaktiga och utelämnade uppgifter. Reglerna om SURV har senare tagits bort och ersatts med ett system med periodiseringsfonder.

A nställdas skatter och avgifter

Vad gäller företagens kostnader för att hantera de anställdas skatter och avgifter baseras slutsatserna på en särskild enkätundersökning. Företag i tre storleksklasser har undersökts nämligen små företag 5-9 anställda, medelstora företag 10-50 anställda och stora företag 50-499 anställda. Den genomförda undersökningen omfattade sålunda endast företag i storleksklassen 5-499 anställda.

Vid hanteringen av anställdas skatter och avgifter kan man urskilja tre skilda arbetsmoment:

den löpande beräkningen av underlaget för de anställdas preliminärskatt och socialavgifter i samband med utbetalning av lön och redovisning i uppbördsdeklaration månatligen

116 Dnftskostnader Bilaga 2

upprättandet av kontrolluppgifter och kontrolluppgiftssammandrag vid årets slut avdrag januari-mars och redovisning april av kvarskatt för anställda

Kostnaderna för hanteringen av anställdas skatter och avgifter uppgår för dessa arbetsmoment för den undersökta gruppen företag till i genomsnitt 12 tkr per âr eller 226 kranställd tiden värderad till 125 krtim. Kostnaderna ökar med tilltagande företagsstorlek, men räknat per anställd har de små företagen väsentligt högre kostnader. Som framgår av diagrammet nedan är kostnaderna regressiva.

13. Diagram: Kostnaden fiir hanteringav anställdasskatteroch avgifter per anställdoch per mkr i omsättning StorlekUndersöka företag med uumllda med till 10 S-9 resp. upp mkriomsättning Storlek Undersöka företag med 10-49 anställda med11-40 resp mkriomrüttning Storlek Undersöka företag med 50-499 anställda med resp. över 41 mkr omsättning i

4000- 3500-- 3000- 2500-- 2000~- 1500-- 1000-- 500l Minsta Storlek 1 Storlek 2 Storlek 3 Största i anställda ——D—omsättning

Detta diagram har också använts som utgångspunkt för att skatta

kostnaderna för de största företagen mer än 500 anställda och

kostnaderna för offentlig sektor när det gäller hanteringen av anställdas skatter och arbetsgivaravgifter varvid hänsyn tagits till dels stordriftsfördelar och vad gäller offentlig sektor väsentligt lägre - antal förmåner av olika slag. För de minsta företagen l-4 anställda baseras uppskattningen av kostnaderna 2000 kranställd pâ en analys av de arbetsmoment som undersökningen omfattar och uppgifter från redovisningsexpertis Sveriges Redovisningskonsulters Förbund.

Bilaga 2 Drzftskostnader 117

14. Tabell: Fullgiirandekoshladför hanteringen av anställdas skatteroch avgifter Kalla: SCB centrala lbretngr- och arbeuumlleregittren. nav.ven1on. SAMU-92 A ntal Fullgörandelcostnad företag och Antal per per A rbetsgivare myndigheter anställda anställdkr totalt mkr företag tkr 1-4 anställda 125 394 237 935 2 000 476 4 5-9 anställda 28 083 182 133 1 265 230 8

Som framgår av tabellen kan företagens fullgörandekostnad för anställdas skatter och avgifter beräknas till 1,2 mdr kr och tvâ tredjedelar av kostnaden ligger på företag med mindre än 10 anställda. Den genomsnittliga ko stnaden per arbetsgivare är ca 6400 kr. Räntevinsten för arbetsgivarna kalkylränta 10% som deltar i skatteuppbörden uppgick med den kredittid gällde vid kartläggningstillfället till 1,4 mdr krz. som Offentliga arbetsgivare och företag med fler än 10 anställda utgör 16 procent av antalet företag men har 88 procent av antalet anställda. Detta innebär att dessa arbetsgivare har räntevinster som med bred marginal överstiger deras fullgörandekostnad.

Vid sidan av arbetsgivarna finns även andra som lämnar information s.k. tredjemansmedverkan. Det handlar om 23 miljoner uppgifter räntor, utdelningar, pensioner etc. som lämnas till skattemyndigheterna av t.ex. banker, försäkringsbolag och Riksförsäkringsverket. Beträffande kostnaderna för detta uppgiftslämnande har inga undersökningar gjorts. Uppskattningen av kostnaderna för olika typer av uppgiftslämnande utgår från de kostnaderna som stora företag har haft för kontrolluppgiftslämnande inkl. kontrolluppgiftssammandrag och har beräknats uppgå till 0,3 mdr kr.

:Kredittidenhar förkortas med dagarfr.o.m. 8 1995.Detta innebär ett räntevinstenminskar till 1,1 mdr kr.

1 18 Driftskostnader Bilaga I

Mervärdesskatt

Vad gäller företagens kostnader för momshanteringen baseras slutsatserna på en särskild enkätundersökning. Företag i tre storleksklasser har undersökts nämligen små företag 5-9 anställda, medelstora företag 10- 50 anställda och stora företag 50-499 anställda. Den genomförda undersökningen omfattade sålunda endast företag i storleksklassen 5-499 anställda.

l företagens momshantering kan man urskilja två arbetsmoment nämligen löpande momshantering vid kontering av verifikationer etc. upprättande av momsdeklarationer.

Spridningen är tämligen stor vad gäller antalet nedlagda timmar för löpande momshantering och uppgår i genomsnitt till 183 timmar år per för de undersökta företagen. Ju större företaget är desto fler timmar har det gått åt. Tidsátgângen är dock inte proportionell mot företagsstorleken hur man än mäter.

När det gäller tiden för arbetet med momsdeklarationema kan noteras att det knappast alls är någon skillnad mellan företagen i nedlagd tid. Företagen har med andra ord i denna del ungefär lika stora fullgörandekostnader oavsett storlek i genomsnitt 20 timmar år. - per

Till tidskostnaden skall läggas vissa kostnader för extern hjälp i snitt ca 1800 kr. De totala kostnaderna för momshanteringen genomsnittligt sett för hela den undersökta gruppen företag uppgår till ca 27 tkr år per eller 524kranställd. Kostnaderna stiger med ökande företagsstorlek, men räknat per anställd har små företag väsentligt högre kostnader -

kostnaderna är kraftigt regressiva se diagram nedan.

En intressant iakttagelse, kom något överraskning, som som av en var relationen mellan företagens kostnader för och kostnaden för moms anställdas skatter och avgifter fullgörandekostnaden för är - moms mer än dubbelt så stor som kostnaden för anställdas skatter och avgifter.

Bilaga 2 Drzftskostnader 119

15. Diagram: Kostnaden tör-hantering av mervärdesskatt per anställdoch per mkri omsättning StorlekUndersökta med5-9 företag anställda med till reap. upp 10 mkri omsättning StorlekUndersökta företag med 10-49 anställda med resp 11010 mkri omsättning StorlekUndersökta företag med 50499 anställda med resp. över 41 mkri omsättning

4 000-- 3 500--

3O00 2 500 2000 - 1500

1000-- 500-- O l i l l Minsta Storlek 1 Storlek 2 Storlek 3 Största :5: anställda D omsättning

Detta diagram har också använts som utgångspunkt för att skatta

Kostnaderna för de största företagen mer än 500 anställda och

kostnaderna för offentlig sektor varvid hänsyn tagits till dels stordriftsfördelar och vad gäller offentlig sektor väsentligt lägre - —antal momstransaktioner. För de minsta företagen 1-4 anställda baseras uppskattningen av kostnaderna 4000 krföretag på en analys av de arbetsmoment som undersökningen omfattar och uppgifter från redovisningsexpertis Sveriges Redovisningskonsulters Förbund.

Även de allra minsta företagen betalar följd moms som en av skattereformen. Den administrativa lösningen blev att låta dessa lämna sin momsredovisning i inkomstdeklarationen. Med hänsyn till det stora antalet företag det rör sig om kan man uppskatta att företagens fullgörandekostnad vad gäller moms skulle blivit nästan 1 miljard kronor högre om man inte i samband med skattereformen valt systemet med redovisning i inkomstdeklarationen för de minsta företagen.

120 Dnftskostnader Bilaga 2

16. Tabell: Fullgiilandekostnadenför hanteringen av mervärdesskatt Källa:SCB centrala fbretagu- och arheuställeregistren. SAMU-92 novvenion RSVZI samt momnegiuer A ntal Fullgrirandekostnad Registrerade företag och A ntal per total; per myndigheter anställda anställdkr mkr företag tkr till moms 0-4 anställda 369 822 237 935 l 479 4 5-9 anställda 28 083 182 133 3 125 569 20

Oregistrerade till moms 0,2 mkr 280 000 140 0,5 -- Totalsunmla 707 000 3 244 1 Kostnaden fbrdenna grupp uppskattas4000 till kr per företag 2 Företag med mindre In 200 antas tkr redovisa i inkomstdeklantion ochha100 dui omsättning Kostnaden fördenlöpande momlhanteringen per företag huuppskattat:0,15 till tkr 500kr

Som framgår tabellen kan företagens fullgörandekostnad för moms av beräknas till 3,2 mdr kr. Räntevinstema för de skattskyldiga på grund av kredittidema i momsuppbörden 10% kalkylränta uppgår till 2,8 mdr kr. Emellertid svarar 4 procent av företagen i stort sett de med mer än 10 anställda för ca 74 procent av inbetald mervärdesskatt. Detta innebär att räntevinsterna i genomsnitt är mer än dubbelt så stora som dessa företags fullgörandekostnad. Slutsatsen är att det är de små företagen som får bära nettot av fullgörandekostnadema för moms.

Företagens och företagarnas inkomstdeklaration

Fullgörandekostnadema vid inkomsttaxeringen kan för juridiska personer och för fysiska personer med svårare deklarationer i första hand egenföretagare med anstând att lämna deklaration beräknas till totalt 1,8 mdr kr. Uppgifterna baserar sig på två enkätundersökningar en enkätundersökning till yrkesmässigt sysslar med personer som skatteredovisning skatteredovisningsenkäten och en till företag med fler än 50 anställda.

Bilaga 2 Drzftskostnader 121 17. Tabell. Erllgörandekostnadför inkonutdeldamtionenhos fiixetagfiixetagaxe. Fullgörandekostnad

Genomnutukostnaden baserasuppgifter på om arvoden för olika typfallenligtrkatteredovimingsenklten l Genommimkostnaden baserasföretagens på egna uppgiñer nedlagd om tidvärderad till 125krtim ochutgifter enligtskatteredovimingsenkiten

2.5 Totala driftskostnader för skattesystemet

Totalkostnaderna för skattesystemet för skattemyndigheter m.m. administrativa kostnaderna och för de skattskyldiga fullgörandekostnaderna uppgår, med de beräkningsförutsättningar beskrivits som ovan, till 14 mdr kr vilket motsvarar 1 procent BNP3. Kostnaden utgör av 1600 kr per invånare och 2 kr per hundralapp i skatt.

18. Tabell: Totalkostnaderför skatteroch avgifter fördelade på skaticslag Belopp i mkr A dm inisrratians- Fullgörande- Per hundra- Per skatt- Skatteslag kostnad kostnad Summa A nde lapp skatt i skyldig

Summan ovan som andel ipmcent av BNP utgår 1,0 % Summan ovan utgör 2,0 % av skatteintäkterna Fullgörandekastnad dministrationskastnad A är 2:1 l summan ingår koamad förpreliminarskatt 585mkr + annan 3:emanrmedverkan 297mkr I Permomsregistrerad 7Somadministrerar av RSV ou m hmm dådet ñruu många tillfälliga skattskyldig: Avser kostnadeninvånare per

3Dock vissa är av kostnaderna att karaktäriserar som arbetei hemmet ochvärdetingårdärför inte i BNP.

122 Dnftskostnader Bilaga 2

lnkomstskatten drar 62 procent av totalkostnaderna och momsen 29 procent. Om kostnaden ställs i relation till skatteintäkten är momsen dyrast av de stora skatterna. Det understryker betydelsen av enkla momsregler och få skatteprocentsatser.

19. Diagram: skattesystemet; driftskostnadertotalt 14 mdrkr fördelade på skatteslag

Belopp I kronor 0,1 mdr

4,0 mdr El Inkomstskatt El Arbetsgivaravgifter i El Moms 87 md I Punklskatter 1,1 mdr

Fullgörandekostnadema är dubbelt så stora som administrationskost-

naderna. Diagrammet visar att skillnaden mellan fullgörandekostnad och administrativ kostnad är störst för momsen.

20. Diagram:Driñskostnaderper- hundralappi skatt

3,50 3,00 2,50 2,00 1,50 1,00 0,50 0,00 Inkomstskatt Arbetsgivar- Mons Punktskatter Allaskatter avgifter I Adn1nisuaLiornskoslnadea' Fulgésrarxtlckoslnader

Beräkningarna ovan inkluderar inte räntevinster och andra positiva effekter som företagenarbetsgivare har genom att delta i skattesystemet.

Bilaga 2 Drzftskosmader 123

Men beräkningarna tar inte heller hänsyn till psykologiska kostnader hos de skattskyldiga som av allt att döma i vissa fall är ganska stora.

Beräkningarna av totala driftskostnaderna är i första hand känsliga för vilken timkostnad använder i kalkylerna fullgörandekostman över naderna.

I kalkylerna över fullgörandekostnaderna för vanliga fysiska har personer använts normal timlön 105 kr inkl. socialavgifter. När det gäller arbetsgivaremomsregistrerade företag har tillämpats 125 krtim. Det använda kostnadsbeloppet särkostnad. Om alla är närmast en gemensamma kostnader t.ex. frånvaro, arbetsledning, lokaler, ADB expenser, skulle medräknas är det fråga väsentligt högre belopp. Om om man istället antar att timkostnaden för företagen är 250 kr medför detta att fullgörandekostnaderna ökar med 4,5 mdr kr från 9,3 till 13,8 mdr kr och relationen mellan fullgörandekostnad och administrationskostnad blir 3:1 istället för 2:1.

Skattereformen har haft övervägande positiva effekter på administrationskostnaderna inom skatteförvaltningen. Vanliga deklaranter bedöms ha fått relativt stora sänkningar av sina fullgörandekostnader. Kostnadsökningar finns för företag och arbetsgivare främst inom offentlig sektor. Men om skattereforrnens enhetliga bibehâllits är det sannolikt skatteremoms att formen totalt sett skulle inneburit förenkling även för företagarbetsen givare. En sammanfattande slutsats är därför att skattereformen lett till lägre driftskostnader för skattesystemet totalt sett.

124 Skatteplanering Bilaga 2

3 Skatteplanering

3.1 Slutsatser beträffande skatteplanering

Sammanfattningsvis dras här följande slutsatser.

Andelen lågredovisare nol1taxerare har minskat högst avsevärt bland höginkomsttagarna. De har kraftigt minskat sina skulder. Den skatt höginkomsttagarna betalar på sin arbetsinkomst efter Skattereformen i högre grad mot den formella skattesatsen jämfört med före svarar reformen. Skatten på arbetsinkomster har sänkts jämfört med boendet och skattesystemet tidigare subventionerade. annat som

Baserat bl.a. enkät till skatterädgivare görs bedömningen att på en Skattereformen har minskat möjligheterna och omfattningen på skatteplanering lägre lönsamhet på sådana transaktioner främst genom sänkta marginalskatter, likformigare beskattning av olika genom inkomster och att kapitalinkomster beskattas separat och genom proportionellt.

Därutöver har minskning skatterådgivningen skett till följd av en av lågkonjunkturen.

Undersökningarna täcker i första hand utvecklingen t.o.m. år 1992. Utvecklingen på omfattningen skatteplaneringen åren därefter är det av svårt att uttala sig skattesystemet har dessutom ändrats i flera viktiga om. hänseenden efter skattereforrnen.

3.2 Inledning

Under 1980-talet växte det fram ökad insikt att höga marginalskaten om ter hade samhällsekonomiskt skadliga effekter t.ex. pá löne- och kapitalbildning. Olika studier visade också att främst skattskyldiga med höga marginalskatter på olika sätt anpassade sig så att den faktiska skatt man betalade lägre än vad de formella skattesatserna gav uttryck för. Det var finns flera förklaringar till att det blev så. Av stor betydelse var beskattningen boendet skattemässigt gynnat. En annan viktig av som var faktor att skattesystemet utnyttjades för olika former av skattevar planering.

Ett uttalat syfte med skattereforrnen var att nå större likfonnighet och horisontell rättvisa i individbeskattningen i meningen att lika skulle beskattas lika. Skattereformen skulle motverka skatteplanering.

Detta kapitel disponeras på följande sätt. Först redovisas resultatet av en undersökning där den skatt höginkomsttagama faktiskt betalt jämförs med

Bilaga 2 Skatteplanering 125

den skatt de skulle betalt om de endast haft sin arbetsinkomst. Genom en analys av skillnaden dras vissa slutsatser hur ändrade skattesatser om m.m. påverkat det ekonomiska handlandet. Beskrivningen ger indirekt en uppfattning skattesystemets roll när det gäller att olika om uppmuntra beteenden beteenden som i del fall kan ha karaktär ——- en av skatteplanering.

Därefter behandlas skatteplaneringen. Begreppen definieras och förutsättningarna för skatteplanering behandlas.

Den betydelse externa rådgivare har för skatteplaneringen uppmärksammas samt rådgivamas pâ skatteplaneringen före och efter syn skatterefonnen. Slutligen berörs frågan skatterefonnen påverkat om efterfrågan på skatterâdgivningstjänster.

3.3 Lyckades skatterefonnen öka de formella skattesatsernas genomslag

Syftet med beskrivningen nedan är att försöka belysa hur det faktiska skatteuttaget förändrats i förhållande till de formella skattesatser som finns uttryckta i lagstiftningen före och efter skatterefonnen och vad eventuella differenser beror på. ~

3.3.1 Vilken marginalskatt mötte höginkomsttagarna under

1980-talet

De formella marginalskattesatserna vid högre inkomstniváer uppgick under första hälften .1980-talet till 80 á 85 procent. De högsta av marginalskatterna utgick vid inkomster kring 500 000 kr räknat i 1990 års penningvärde. Men framgår diagrammet nedan låg inkomstsom av tagarna redan vid inkomster kring 300 000 kr mycket nära dessa högsta marginalskattesatser.

126 Skatteplanering Bilaga 2

21. Diagram: Marginalskattför inkomslmgaxemed en beskattningsbarinkomst om 500 000 kr, 300 000 kr resp 150 000 kr uttryckti 1990 ånspenningvänle

100 500.000 kr im 70 V kr g 300.000 å 60 å 50 1, I

i- 150.000 kr å 30 20 10-- 0 4 1980198119821983 1984 1985 19861987 19881989 19901991 1992

Tom. år 1990 träffade marginalskatten alla inkomster. Genom skattereformens separatbeskattning av inkomstslaget kapital uppkom olika marginalskatter på förvärvsinkomster och kapitalinkomster. Diagrammet ovan visar from. âr 1991 marginalskatten på förvärvsinkomst.

Normalt sparande gav negativ real avkastning samtidigt som nettokost-

naderna för skuldräntor efter skatt blev små se diagram nedan.

Skattenedsättningen vid underskott i kapital ledde till att inkomsttagarna i de övre lägena i början av 1980-talet endast behövde stå för 15% av kostnaderna för sina kapitalunderskott. Den verkliga kostnaden var ännu lägre eftersom hög inflation hjälpte till att amortera skulderna realt sett.

De problem som var förknippade med det gamla skattesystemet gällde i första hand beskattningen av sparandet och underskottsavdragens värde. Under större delen av 1980-talet fanns en ganska klar uppfattning om att skattesystemet missgynnade sparande pâ bank .och gynnade låntagande. Debatten om nolltaxerare fäste uppmärksamheten på underskottsavdragens värde främst för höginkomsttagare och i skattesystemet vidtogs olika åtgärder för att minska värdet av dessa avdrag. För att mildra beskattningen på sparande, främst för folk med måttligt sparande, infördes vissa former av skattegynnat sparande. Sett ur dagens perspektiv är det uppenbart att beskattningen av kapital redan i början av 1980-talet inte passade in i ett beskattningssystem med höga marginalskatter.

Nedanstående diagram visar den maximala marginalskatten träffade

som ett överskott respektive den reduktion som gavs för ett underskott t.ex. i inkomstslaget kapital.

Bilaga 2 Skatteplanering

22. Diagram: Nlarginalskaflskattenedsiittning för höginkomsttagarevid öveifimdeiskotti inkomslslagetkapital inkoms|:°uen1978-1992

Iparskulereduktion inför: .uemmnpu info 100

l maximal mnrgimlxkau vidkupilnlcvcrskotl

lkallereformen I rlnleavdragens vlrd:hegrlnnl

maximal tkallenzdsluning vidkapiulundertkolt

ellerIkauerzformen 0 r v 197819791980198119821983198419851986198719881989199019911992 lnkonutlr

Redan inkomståret 1979 infördes sparskattereduktion pâ belopp en som nysparades pâ särskilt s.k. skattespar- eller fondsparkonto. Denna sparform avvecklades i samband med tillkomsten det skattefria alleav manssparandet i juli 1984. Det första steget i att reducera värdet av underskottsavdrag t.ex. i inkomstslaget kapital togs 1983 då ett system med grundbelopp och tilläggsbelopp infördes den statliga beskattningen. Ett överskott beskattades med summan av de tre skattesatserna kommuna1skatt+grundbelopp+tilläggsbelopp för det aktuella inkomstläget medan den skattemässiga nedsättningen för ett underskott bara motsvarade summan av kommunalskattesatsen och grundbeloppet. Under påföljande âr reducerades värdet underskott dels sänkta marginalskatter av genom men också genom att omfördela det statliga skatteuttaget i de övre inkomstskikten från grundbelopp till tilläggsbelopp.

Redan 1985 hade värdet av ränteavdragen reducerats till 50 procent. Denna nivå låg kvar t.o.m. 1988 varefter successiv nedtrappning en skedde till de 30 procent som gäller efter skattereformen 1991.

3.3.2 Simuleringsstudie det formella skatteuttagets

av

sammansättning

Av särskilt intresse då man studerar hur de formella skattesatserna slagit

igenom är de individer har höga arbetsinkomster. I syfte belysa som att hur de formella skattesatserna i individbeskattningen slagit igenom i praktiken för höginkomsttagarna har SCB pâ kommitténs uppdrag gjort simuleringar av den skatt dessa skulle ha betalat de bara haft sin om

128 Skatteplanering Bilaga 2

arbetsinkomstl. Simuleringama har gjorts på ett riksrepresentativt urval individer SCB:s s.k. HINK-undersökning. Denna simulering av ett av formellt skatteuttag på arbete jämförs med den skatt som verkligen betalts faktiska slutliga skatten då hänsyn tagits till alla andra inkomst-, avdrags- och förmögenhetsförhållanden har haft. För att få visst personen perspektiv på de förändringar inträffat över åren har simuleringar som gjorts dels för åren 1980 och 1985 dels för skattereformsperioden 1989-

1991 samt 1992.

För att studera höginkomsttagama har individerna sorterats efter storleken på sin förvärvsinkomst och de 10% individerna som har högst förav värvsinkomst deci1 10 har specialstuderats. Höginkomsttagargruppen omfattar med denna avgränsning 450.000 individer. För att ge en ca uppfattning vilka inkomstnivåer fångas upp i denna grupp kan om som att nedre gränsen för denna decil år 1992 låg vid en förnämnas värvsinkomst på 246.200 kr och genomsnittet för decilen på 341.000 kr.

Det kan kanske förefalla teoretisk konstruktion att i efterhand som en återsimulera den skatt formellt skulle tagits ut om individerna bara som haft sin arbetsinkomst. Metoden motiveras med att den på ett illustrativt sätt kan Visa hur två helt olika skattesystem 1980-talets och dagens som fungerar och hur individernas beteenden anpassat sig till vad som

premierats skattevägen.

Förekomsten lågredovisare ett mindre problem än tidigare av -

Massmedia har då och då uppmärksammat enskilda fall där höginkomst-

lyckats trolla bort hela skatten olika transaktioner och bli

tagare genom nolltaxerare. Men rapportering sådana fall förefaller ha blivit om alltmer sällsynt alls förekommande imassmedia under senaste —— om åren. Vad har faktiskt hänt Har nolltaxerama försvunnit

Nedan ett bredare perspektiv på företeelsen att få ned sin skatt än ges vad fångar att bara isolerat se till specialfallet nolltaxerare. man genom Den studerade höginkomstgruppen delas in efter i vilken grad man i det enskilda fallet fått ned sin slutliga skatt i förhållande till den formella skatten på arbete. Resultatet återges kvot enligt indelning i som en tabellen nedan.

Simuleringamahar gjorts påde taxeringsmässiga begreppen inkomst av tjänsunäring. För enkelhetensskull används termema arbetsinkomst eller förvärvsinkomst som till inkomst tjänst+nâring ävenom detta egentligeninte är helt överensstämsynonym av mande begrepp.

Bilaga 2 Skatteplanering 129

23. Tabell: Formellaskattesatsemas genomslagblandlnöginkomsttaganla decil 10. Faktisktbetaldslutskatt % i av Höginkomsttagamasfördelning % efter formell skatt på arbete enligt grad av skatteredovisning skatteskaloma 1980 1985 1989 1990 1991 1992 under 50% extrem lågredovisare 10,0 2,6 2,1 0,7 0,6 0,2 50-75% lågredovisare 24 22 18 12 7 8 75-l 00% normalredovisare 54 65 69 75 76 77 över 100% högredovisare 12 10 11 13 16 15

Summa v 100 100 100 100 100 100

Som framgår av tabellen har lågredovisarna minskat över åren. Andelen extrem lågredovisare faktiska slutliga skatten mindre än hälften av den formella skatten på arbete har minskat från 10 procent 42.000 personer

1980 till ett par promille ca 1000 1992. Man kan säga att skatterefor-

mens idé om horisontell rättvisa och att lika ska beskattas lika har fått synbart genomslag för personer med högsta arbetsinkomstema. Man kan även om antalet är litet fundera över vilka som fortfarande är lâgredovisare 1992. Är det gamla förlustavdrag härrör från det som gamla skattesystemets dagar som spökar

Det är att märka att andelen lâgredovisare och extrem lâgredovisare minskat redan 1985. De skatteomläggningar som gjordes under första hälften av 1980-talet bidrog således också till att de formella skattesatserna i skatteskalorna slog igenom. Skatterefonnen 1990-1991 har emellertid också haft påtagliga effekter medförande ett högre genomslag för de formella skattesatserna.

Gapet sluts m ellan fam ell skatt på förvärvsinkom st och faktisk skatt

Simuleringarna visar att det verkliga skatteuttaget med beaktande av samtliga inkomstförhállanden genomsnittligt sett ligger lägre än den formella skatten på enbart förvärvsinkomst. Detta innebär att inkomst-, avdrags- och förmögenhetsförhâllanden m.m. vid sidan av arbete ger en skatterabatt jämfört med referensniván som är de formella skattesatserna. Hur stora skillnaderna är mellan den formella skatten på arbete och den faktiska slutliga skatten för höginkomsttagama framgår av diagrammet nedan. För att möjliggöra jämförelser över tiden har skatten alla åren uttryckts i procent av arbetsinkomsten,

130 Skatteplanering Bilaga 2

24.Diagmm: Höginkomsttagare. simulerad fomlell skatt på förvärvsinkomstsamt faktisk

slutlig skatt utuycld i ° av fiilviilvsinkomsten.

Simulerad formell :katt på iörvünmhkomn

E i å 48% s E 46% å 44% i 1 42% - Au-. 38% 36% , r . . . . 1980 1985 1989 1990 1991 1992 lnkomsdr

Diagrammet visar att simulerad formell skatt pâ förvärvsinkomst, uttryckt andel förvärvsinkomsten, minskat med 11,5 procentenheter som av mellan 1980 och 1991 från 52,6 till 41,1%. Den faktiska slutliga skatten har under period bara minskat med 2,3 procentenheter från samma 42,1 till 39,8% förvärvsinkomsten. Detta innebär att skatterabatten till av följd inkomstförhállanden vid sidan arbete har minskat kraftigt. av av Minskningen rabatteringen uppgår till 9,2 procentenheter varav 4,1 av procentenheter i samband med skattereformen och 5,1 procentenheter

tidigare under 1980-talet.

Delar in perioden i tre delperioder första hälften av 1980-talet, man andra hälften fram till skattereformen samt skattereformsären finner att dessa har helt olika karaktär vad gäller förändringar i man skatteuttaget för höginkomsttagarna.

Perioden 1980-1985 minskade det formella skatteuttaget på arbete för höginkomsttagarna vilket dock från skattefinansiell synpunkt nästan helt uppvägdes att skatterabatten för andra inkomstförhâllanden sjönk i av motsvarande mån. Den faktiska slutliga skatten sjönk därför endast

marginellt.

Perioden 1985-1989 karaktäriseras ökat formellt skatteuttag på arbete av och ännu kraftigare ökning den faktiska slutliga skatten. Till en av ökningen den slutliga skatten bidrog inte bara de formella av skattesatserna utan även ökade reavinster jämför tabell 25.

Perioden 1989-1991 kännetecknas skattereformens sänkningar av de av formella marginalskattesatsema och den fristående kapitalbeskattningen. Det formella skatteuttaget på arbete för höginkomsttagarna minskar med 9,4 procentenheter från 50,5 till 41,1% av arbetsinkomsten samtidigt skatterabatten pá grund andra inkomstförhâllanden minskar med som av

Bilaga 2 Skatteplanering 131

4,1 procentenheter. Den faktiska slutliga skatten minskar således denna period med 5,4 procentenheter från 45,2 till 39,8% av förvärvsinkomsten.

Mellan 1991 och 1992 ökar gapet mellan formell skatt på arbete och den

faktiska slutliga skatten. Orsaken är att reavinsterna går ned från den

höga nivå de lág på åren 1989-1991 se vidare nedan.

Vad består gapet av

Ovan har den formella skatten på förvärvsinkomst för höginkomsttagarna jämförts med den faktiska slutliga skatt betalats individer som av samma då hänsyn tas till de samlade inkomstförhállandena. Avvikelsen mellan simulerad formell skatt på förvärvsinkomst och det verkliga skatteuttaget var 1980 hela 10,5 procentenheter. 1989 har gapet halverats till 5,4 procentenheter och efter skattereformen 1991 uppgår avvikelsen endast till 1,3 procentenheter.

En uppfattning om vad gapet mellan den simulerade skatten och den faktiska består av kan fás genom att simulera skatten för olika delkomponenter i hierarkiska pålagringssteg enligt följande:

Steg Skatt på inkomst tjänsH-näling av Steg2: + pâlagradskattpå boende pensionsförsäkringsavdrag + Steg3: + pålagradskattpå övrigt dock reavinst Steg + pålagradskattpå reavinst Summa steg l till 4: Faktisk slutlig skatt

Boende och pensionsförsäkringar skiljs ut i särskild steg 2. en grupp Övriga inkomstförhållanden inte är kopplade till arbete, boende och som pensionsförsäkringsavdrag eller reavinster skiljs ut i ett särskilt simuleringssteg steg 3. Detta steg är särskilt intressant indikator pá som skatteplanering eftersom det inkluderar de samlade effekterna på beskattningen av alla andra aktiviteter såsom t.ex. upplâning för annat än boende, beskattning av sparande i olika former och fönnögenhetsbeskattningen. Det sista simuleringssteget steg 4 reavinst. Detta är avser en inkomstpost som är mycket känslig för konjunkturförhállanden och utvecklingen pá fastighets- och värdepappersmarknadema varför det finns anledning att separatredovisa den.

Tabellen nedan visar hur det formella skatteuttaget för höginkomsttagarna är sammansatt för de olika pálagringsstegen i simuleringarna och hur skatteuttaget förändrats över tiden.

Bilaga 2 132 Skatteplanering

25.Tabell: Decil 10.SimlIlemt formellt skatteuflag lör inkonlstonuåden vid sidan av fiixviinvsinkomst uttryckt i % av fiilviirvsinkomsten Sreg 1 Pålagradska får steg 2 steg 3 steg 4 Summa ulerad boende annat med reavinst pålagrad skatt Sim skatt pensionsfdrs. undantag för annat än Faktisk formell Å på arbetsinkamst avdrag reavinst arbetsinkamst slutlig skatt

1989 49,3 -4,5 -1,6 +2,6 -3,5 45,8 1990 41,1 -3,8 -0,5 +3,0 -1,3 39,8 1991 40,1 -3,7 -0,4 +1,2 -2,9 37,3 1992

För höginkomsttagarna gapet tidigare nämnts 10,5 procentenheter var som tabellen framgår att till detta bidrog boende och 1980. Av ovan gap pensionsförsäkringsavdrag med 7,5 och övrigt med 3,2 procentenheter. reavinst obetydlig. År 1992 har gapet är att tillskriva Skatten på var som pensionsförsäkringsavdrag halverats till 3,7 procentenheter boende och och skattegapet på grund övrigt minskat till 0,4 procentenheter. av

har hela tiden varit den faktor i stor utsträckning förklarar Boendet som mellan formell skatt på förvärvsinkomst och den faktiska differensen slutliga skatten. Efter skattereformen bidrar skatt på övriga inkomstförhâllanden dvs boende och reavinst mycket lite till gapet. Skatt annat än reavinst har under perioden 1989 till 1991 varit viktig faktor på en bakom gapet slutits. Den höga nivån pá reavinster dessa år är att att tillskriva dels stor volym på köpförsäljningar dels värdestegringar en delen 1980-talet. Men mellan 1991 och 1992 minskar under senare av reavinstema för höginkomsttagarna och gapet mellan formell skatt på arbete och faktisk slutlig skatt ökar till följd härav.

Skattesystem beteendefdrdndringars inverkan ets resp.

En fråga ställer sig är i vilken utsträckning orsaken till att gapet man minskar står att finna i att skattesatserna sådana ändrats och i vilken som utsträckning individerna ändrat sitt faktiska beteende. Vissa ledtrådar finner att studera höginkomsttagarnas skuldsättning. man genom

Bilaga 2 Skatteplanering 133

26. Diagram: Låneslmlden uttryckt % av fiilviixvsinkomsten

160% 140% 120% låncskuld annat 100% 80% 60% 40% låneskuld till boende 20% 0% 1930 1935 1989 1990 1991 1992 Inkomstâr

Höginkomsttagarna hade 1985 en låneskuld motsvarande 148% av förvärvsinkomstens. Lâneskulden ökade svagt till 1989. Men mellan 1989 och 1992 minskade höginkomsttagama sin belåning mycket kraftigt från ca 150% av inkomst av tjänst+näring till strax under 110%.

Orsakerna till att gapet mellan simulerat skatteuttag pâ förvärvsinkomst och verklig slutlig skatt minskat förefaller för perioden före skattereformen i första hand vara att tillskriva förändringar i skatternas regelsystem. Förändringar i individernas ekonomiska beteende tycks inte ha givit något bidrag till den minskade differensen. För skattereformsáren 1990 och 1991 kan minskningen av gapet för höginkomsttagarna tillskrivas såväl förändringarna i skattesystemets utformning som beteendeförändringar hos individerna.

3.4 Skatteplanering definitioner och

-

förutsättningar

Vad avses med skatteplanering, skatteflykt och skattefusk

Skatteplanering är ett lagligt förfarande, skattefusk ett olagligt. Skatteflykt ett oklart begrepp däremellan.

Det skall inledningsvis understrykas att några klara gränser för vad som är skatteplanering, Skatteflykt och skattefusk inte kan dras och att

5Tyvärrkan inte motsvarande uppgiñ anges för 1980 eftersom totalalåneskuldeninte fannsmed bland HINKens variablerdettaår.

134 Skatteplanering Bilaga 2

förskjutningar gränserna sker till följd av samhällets utveckling, av ändrad lagstiftning och rättspraxis.

I den allmänna debatten under senare delen av 1980-talet och början av 1990-talet har skatteplanering och avancerad skatteplanering diskuterats livligt. Ordet skatteplanering ges ibland olika innebörd. I bland därmed förfaranden som gränsar till skatteflykt eller rent avser man skattefusk. Begreppet skatteplanering fick under 1980-talet en negativ klang, vilket till del beror på att rådgivare som skatteplanering marken nadsförde förfaranden rättsliga innehåll ifrågasätts av skattemyndigvars heterna eller vid rättslig prövning föranlett beskattning. Till denna en attitydförskjutning har också bidragit såväl åtgärder från lagstiftarens sida den massmediala exponeringen både av vanliga skatteplaneringsråd som till allmänheten och exempel på genomförd skatteplanering med mycket stora belopp.

Sammanfattningsvis kan definiera begreppen skatteplanering, man skatteflykt och skattefusk på följande sätt:

Skatteplanering: Att inom för gällande lagstiftning och utan att ramen komma i konflikt med lagstiftningens grunder välja mellan till buds stående handlingsalternativ på sådant sätt att skattekostnaden minimeras.

Skatteflykt: Att i strid mot lagstiftningens grunder genom utnyttjande av luckor i lagstiftningen företa transaktioner som medför att skattekostnaden nedbringas utöver vad som följer av skatteplanering. Typiskt sett framstår skatteflyktsátgärder de företagits inom ramen för som om gällande lagstiftning och deras huvudsakliga syfte är att uppnå skattefördelar.

Skattefusk: Att i strid mot gällande lagstiftning företa åtgärder som innebär lägre skattekostnad jämfört med om gällande lagstiftning en följts. Sanktioner mot skattefusk är straff enligt skattebrottslagen samt skatte- eller avgiftstillägg.

Förutsättningar för skatteplanering

Ekonomisk planering i vilken skatteplanering är en viktig del sker - för enskilda personer med utgångspunkt från den egna ekonomin. Målsättningen bör inte vara att minimera skatten skatteplanera utan att maximera inkomst- och förmögenhet efter skatt med hänsyn tagen till familjens behov och andra faktorer som riskbenägenhet etc. Men större betydelse skatten har för det ekonomiska utfallet desto betydelsefullare blir själva skatteplaneringen.

Det torde stå klart att mycket viktig aspekt vid utformningen av en regelverket kring skattereformen var att minska incitamenten till

Bilaga 2 Skatteplanering 135

handlande betingat av skatteöverväganden. Samhället har tidigare ingripit främst mot privatpersoners skatteplanering. Man ville genom skattereformen komma bort från Skatteplanering också i företagssektorn.

Tvá förutsättningar krävs för skatteplanering nämligen för det första möjligheter som ges av själva skattesystemet och för det andra tillgång på information kunskap om dessa möjligheter kan skaffa på som man egen hand eller med hjälp av rådgivare.

Om man ser till de möjligheter som ges av skattesystemet kan man uppställa fem generella kriterier som bidrar till Skatteplanering:

Inkomster beskattas olika Inkomstskatt uttas efter en progressiv skala Skattesubjekt beskattas olika Beskattningsunderlaget för skatten är inte entydigt bestämd pâ grund av osäkra värderingsprinciper, inkomstkriterier och periodiseringsprinciper Möjligheten till skattekredit

Skatteplanering inom laglig gär därför ut pá ram

att omvandla inkomst av ett slag till en inkomst inte beskattas som eller beskattas lägre, att inte bli drabbad av progressionen att jämna ut inkomster genom mellan år och inom familjen, att föra över inkomst eller förmögenhet till någon fysisk annan eller juridisk person 4. att utnyttja möjligheten till lag värdering tillgångar, senareläggav ning av inkomster och tidigareläggning avdrag. av att skjuta beskattningen på framtiden

Den andra faktorn av betydelse för skatteplanering är, nämnts, som ovan tillgång på information kunskap skatteplaneringsmöjligheterna. Den om utvecklas närmare i avsnittet nedan.

Skatterådgivama och skatteplaneringen

3.5.1 Betydelsen av externa rådgivare

Skatteplanering och skatteflykt är inte produkter den senaste tidens av samhälle. Vad som inträffat i mitten 1980-talet är att skatteplaneringen av eller rättare uttryckt skatteflykten fått kommersialiserad - - en mer inriktning efter mönster från USA och att avdrag tillhandahållits mot provisionsersättning.° Bidragande orsaker till denna utveckling har varit

Jfr Grosskopf,Göran,Balans1984 nr Skatteproblemenlikartadevärldenöver.

136 Skatteplanering Bilaga 2

utvecklingen på fondbörsen och fastighetsmarknaden och den ökade konkurrensen mellan banker och finansbolag. Även traditionella mer näringslivsrádgivare affärsadvokater, revisorer och redovisningsbyråer har kraftigt utökat sin verksamhet inom detta omrâde.

Sammantaget har detta lett till tilltagande exponering av skatteplaneen ring i den skattepolitiska debatten, i massmedia, och i olika branscher bank, försäkring, leasing, investeringsrádgivning där man konkurrerat med sina produkter marknadsförts med skatteargument. som

Skatterådgivningen är inte lagreglerad i Sverige och inga krav uppställs på de yrkesmässigt sysslar med skatterådgivning. Etiken bland som skatterádgivare ojämn och dåligt utvecklad. Skatterädgivning omfattar är både skatteredovisning upprättande deklarationer etc. och rådgivning av i bestämda beslutssituationer, främst investeringsrädgivning. Inslaget av skatteplanering är större i det sistnämnda fallet.

Mycket betydelsefullt när det gäller skatteplanering, framför allt när det gäller företag, är skattesubjektets samlade organisatoriska och personella och därvid spelar nätverket externa skatterådgivare stor roll, resurser av jfr nedanstående figur har sin förebild i en principskiss upprättad av som Lars Fallan.7

rådgivareför skatteplanering modell

27. Figur: Betydelsen av externa - en

A. skattesystemet

B.Det område som det är möjligt att skattcplanera inom

Tf

D. Skattesubjektcts samlade organisatoriska och personella resurser

t

E. Nätverk av externa skattekompetenta aktörer

Fallan konstaterar att hans undersökning visar att många skattesubjekt inte använder särskilda externa skatterâdgivare. Det är främst revisorn och redovisningsbyrân utnyttj skatterâdgivare. Med tilltagande som as som hos skattesubjektet ökar användningen revisor och advokat. resurser av

Fallan, Lars. Skatteplanlegging skatteplanleggingsadferd i naeringsvirksomhet. og Norges Handelshöyskole, rev. okt 1989.

Bilaga 2 Skatfeplanering 137

En svensk undersökning i samarbete med SCB visar att 69

procent av svenska företag med 0-99 anställda utnyttjade redovisningskonsult och den enskilda tjänst som hade störst andel var skatterådgivning. Hela 72 procent av klienterna vid byråer med auktoriserad och godkänd revisor anlitade byrån för skatterådgivning.

Sammanfattningsvis torde den slutsatsen kunna dras att rådgivama spelar en stor roll när det gäller företagenskapitalägamas skatteredovisninxg. De har också även i framtiden stor betydelse både för inriktning och omfattning av skatteplaneringen. Om skattereforrnen har någon effekt på bl.a. efterfrågan på skatteplaneringstjänster borde det vara möjligt att fråga rådgivama om detta.

3.5.2 Skatterådgivarnas syn på skatteplaneringen före och

efter skattereformen

Att försöka fånga upp skattereformens effekter på skatteplaneringen genom att tillfråga skatterådgivarna är förknippat med en rad problem. Här pekas på ett par.

Den faktiska omfattningen av skatteplanering före skattereforrnen år inte känd oavsett om man menar den tid som läggs ner på dessa aktiviteter eller de belopp undgår beskattning. Även med bosrtseende från de som definitionsproblem som är förknippade med begreppen år det knappast möjligt att göra en undersökning av omfattningen vare sig före eller efter skatterefonnen.

Förutom de rent praktiska svårigheterna kan Vidare konstateras att en sådan undersökning i hög grad påverkas av den allmänna konjunkturnedgången, prisfallet på aktier och fastigheter och därav följande minskade realisationsvinster. Prisfallen på fastigheter och aktier minskar också underlaget för krediter med sådana tillgångar som säkerhet och vidare har kreditförlustema inom den finansiella sektorn lett till restriktivare kreditgivning. Det är därför svårt att renodla just skattereformens inverkan.

Om efterfrågan på skatterådgivning minskat borde även rådgivama tvingas minska sina personella resurser i vart fall den del - som avser skatterådgivning. Det är dock troligt att skatterefonnens många förändringar i sig skapar en ökad efterfrågan på mer vanliga råd. Den typen av rådgivning lämnas troligen i första hand av redovisningsbyråer och liknande. Detta borde då återspegla sig i svaren om man riktar sig till flera olika kategorier av rådgivare. Därmed har antytts ett problem med att fråga rådgivama nämligen att det kan svårt att sortera skatteplavara

. Nominering redovisningskonsulter,betänkande utredningen kontroll

av av om av redovisningskonsulter.SOU 1989:59, bilaga 2.

138 Skatteplanering Bilaga 2

neringsråd från andra råd t.ex. om gällande rätt och den ändrade lag- -— stiftningens konsekvenser.

Trots den indikerade problematiken genomfördes under december 1992 en enkät till olika kategorier av näringsidkare som yrkesmässigt biträder de skattskyldiga och företagen i frågor med anknytning till skatter för ägaren, företaget och anställda. Undersökningen har riktat sig till advokater,banker,försäkringsföretag,revisorerochredovisningskonsulter. Verksamheten på varje ort har ingått i urvalet. En rikstäckande bank eller revisionsbyrå kan därför ingå i undersökningsresultatet med mer än en enkät. Det är förhållandenerfarenheter vid det egna företaget på orten som ska ha varit avgörande för de som svarar inte vad de tror gäller ——— generellt i landet.

Svaren på frågorna avser att belysa rådgivarnas syn på i vilka avseenden skattereformen påverkat bl.a. skatteplaneringen och efterfrågan på skatterâdgivning.

I skatterådgivningen kan urskiljas dels sådan som vänder sig till privatpersoner dels sådan som vänder sig till företag. Skatterådgivning sker dels när skatt ska redovisas vid upprättande av deklarationer etc. dels i vissa beslutssituationer t.ex. vid köp- och försäljning av tillgångar. Det är främst rådgivning i bestämda beslutssituationer som man förknippar med skatteplanering.

Rådgivamas uppfattning skatteplaneringen under 1980-talet egen om

Fyra av fem 79% skatterådgivare svarade att skatteplaneringen ökade under 1980-talet.

De som svarat att skatteplaneringen ökat har fått rangordna 1-3 de tre faktorer som de ansett haft störst betydelse för ökningen av skatteplaneringen. De har haft att ta ställning till ett antal fasta svarsalternativ och möjlighet att lägga till något eget. Man har i flera fall rangordnat färre än 3 alternativ i genomsnitt har man angett 2,17 och svars- frekvensen skiljer sig mellan olika grupper. I nedanstående tabell har dessa skillnader eliminerats. Av tabellen framgår således för de som svarat på frågan hur svaren fördelar sig oberoende av rangordning.

Bilaga 2 Skatteplanering 139

28. Tabell: Orsakertill ökningen av skatteplaneringen under 1980-talet Kan Du ange vad som betytt mest lör ökningen av skatteplanelingen De svarande skullerangordna alternativ.Tabellen tre anger för varje grupp hur svaren fördelar sigmellanolika alternativ.

Förväntningarpå rådgivama och massmedia]exponering 8% 6% 9% 5% 7% 9% Bristfälligt skattesystemmed stora möjlighetertill skatteplanering 19% 20% 18% 21% 19% 17% Höga marginalskatter 26% 27% 26% 22% 28% 25% Hög fdnnégenhets-, arvs- och gåvoskatt 12% 17% 13% 10% 10% 9% Bristandeetik i samhällenäringsliv 3% 0% 3% 7% 3% 3% Otillräckliga samhällsreaktioner

De svarande anger att höga marginalskatter och det bristfälliga skattesystemet med stora möjligheter till skatteplanering betytt mest för ökningen av skatteplaneringen. Noteras bör den i alla grupper samstämmiga uppfattningen om marginalskatternas betydelse för den ökade skatteplaneringen under 1980-talet. Hög fönnögenhets, arvs- och gâvoskatt anges också av många. Sammanlagt utgör 57 procent faktorer med koppling till skatterna.

Men även faktorer med koppling till den ekonomiska utvecklingen är frekventa. Högkonjunktur och stigande börs- och fastighetspriser och tillgång pá krediter utgör sammanlagt 27 procent av nämnda alternativ. Förväntningar på rådgivama, konkurrensen dem emellan och den massmediala exponeringen av skatterådgivningen utgör 9 procent medan bristande etik i samhälle och näringsliv samt otillräckliga samhällsreaktioner mot skatteplanering svarar för 6 procent de nämnda av alternativen.

Några andra alternativ än svarsformulärets râdgivama själva nämnt som är l de många ändringarna av reglerna kräver planeringanpasssom ny ning, 2 ökad lönsamhet pá skatteplaneringen samt 3 ökad medvetenen het om skatteplaneringens utbredning andra gör det. -—

Betydelsen av själva skattesystemet framträder än klarare om man studerar förstahandsvalet de svarande gjort. Hela 71 procent som av

140 Skatteplanering Bilaga 2

förstahandsaltemativen har koppling till skatter medan faktorer med anknytning till den ekonomiska utvecklingen bara utgör 15 procent.

Den slutsatsen torde kunna dras att höga marginalskatter och utformningen av skattesystemet bidragit mest till ökningen av skatteplaneringen under 1980-talet.

Skattereformen och mojlighetema till skatteplanering

Skatterådgivarna fick på frågan om skattereformen minskat eller svara ökat májlighetema till skatteplanering. Hela 85 procent av rádgivama ansåg att möjligheterna till skatteplanering minskat till följd av skattereformen. Några rådgivare, som kommenterat frågan, har påpekat att möjligheter fortfarande finns men att lönsamheten av skatteplanering minskat främst till följd av lägre marginalskatter.

Skatterådgivare som svarat att skatterâdgivningen minskat har fått - vad betytt mest när det gäller de minskade möjligheterna till ange som skatteplanering. Det har varit fråga om ett antal fasta svarsalternativ med möjlighet till egna tillägg. Svaren från de som svarat fördelar sig på följande sätt:

29. Tabell: Skatterefonnenoch möjligheternatill skatteplanering Kan Du-nngevad som betytt mest när det gäller de minskademöjligheternatill skatteplanering I tabellen anges vad man uppgivit som denviktigaste faktorn förstahandsvalet - Alla A dvo- Färsäk- Revi- Redo- MEST BETYDELSEFULLT svarande kat Bank ring sion visning Likformigare beskattning av olika inkomster 26% 32% 25% 18% 35% 21% Sänktamarginalskatter 31% 32% 26% 35% 34% 42% Att kapitalinkomsterbeskattas separat och proportionellt 21% 5% 31% 12% l 1% 13% Likformigare beskattningav olika skattesubjekt 5% 14% 5% 6% 5% 3% Säkrare vârderingsprinciper,inkomstkriterier och periodiseringsprinciper 0% 0% 0% 0% 1% 0% Minskademöjligheter till skattekredit 1% 0% 1% 0% 3% 3% Sänktförmögenhetsskatt,

Bilaga 2 Skatteplanering 141

När det gäller skattereformen har sänkta marginalskatter och likfonnigare beskattning olika inkomster betytt mest för de minskade möjligheterna av till skatteplanering. Men även den separata och proportionella kapitalinkomstbeskattningen tillmäts betydelse av många.

Några rådgivare kommenterat frågan har pekat på betydelsen av den som slopade rätten till underskottsavdrag mot inkomst av tjänst. Några har också framhållit betydelsen minskade vinster i näringslivet. av

Skattereform och efterfrågan på skatterådgivning

en

Rådgivama har fått på den allmänna frågan om efterfrågan på svara skatterådgivning ökat eller minskat efter skattereforrnen dvs. under år 1992.

En majoritet 57% rådgivarna svarade att efterfrågan på skatterådgivav ning minskat under 1992. I kommentarer till frågan nämns bl.a. att det är för tidigt att på den ställda frågan frågan ställd i december svara 1992 och att skatteplaneringen kommer att minska när reformen är inarbetad. Andra anger att omfattningen av olika upplägg har gått ner att alla regler ställer krav på mer informationplanering. Flera men nya framhåller lågkonjunkturen och minskade vinster som orsaker till minskad efterfrågan på skatteplanering.

Till medlemmar i FAR, SRS, SRF och vissa advokater i Sveriges Advokatsamfund, främst affärsadvokater ställdes även den mer konkreta tiden för skatterådgivning förändrats under frågan om hur den debiterade 1992 och hur man bedömde år 1993 och framåt. Sammanlagt uppskattas företagen ingått i undersökningen ha haft ca 6 tusen anställda och som skatterådgivning i olika former utgör givetvis bara en mindre del av deras verksamhet.

En beräkning volymen skatterådgivning uttryckt i debiterad tid för den av undersökta vid handen att minskningen för de båda åren gruppen ger uppgår till drygt 10 procent vilket beräknas motsvara 250-300 anställda. Skatterådgivning utövas emellertid dessutom av andra yrkesgrupper främst banker och försäkringsbolag varför totalsiffran sannolikt är högre.

Rådgivama har tillfrågats vad betytt mest för minskningen i som efterfrågan på skatterådgivning. Den minskade efterfrågan förklaras av faktorer antalsmässigt till två tredjedelar kan hänföras till skattesom systemet och till en tredjedel till konjunkturen och andra ekonomiska faktorer.

I vilken utsträckning det är skattereforrnen eller lågkonjunkturen som bidragit mest till den minskning som kunnat registreras är det omöjligt att ha någon uppfattning om. Kanske är det som en skatterådgivare ut-

142 Skatte planering Bilaga 2

tryckt det: Efterfrågan har inte minskat till följd skattereformen. av Efterfrågan har minskat till följd att likviditets- och överlevandefrâgor av har kommit i förgrunden. Många företag har inga skatteproblem till följd av att de visar förlust. Dessutom har många inte råd att betala skatterådgivarens arvode.

En allmän övergripande bedömning, som kan göras, är dock att både skattereformen och lågkonjunkturen haft stor betydelse för den minskade skatterådgivningen och att minskningen i skatterâdgivningen i första hand ha gått ut över rådgivningen i bestämda beslutssituationer dvs. själva skatteplaneringen. När det gäller mera vanliga råd har det nämligen funnits ett ökat behov till följd av alla ändrade regler.

Skatterådgivningen ska naturligtvis löna sig i form av minskad skatt för uppdragsgivaren och ge täckning för egen tid, skatterådgivarens arvode och ev. risker i kommersiellt, skatterättsligt och processuellt hänseende. I den utsträckning minskningen av skatterådgivningen gått ut över den egentliga skatteplaneringen t.ex. olika upplägg torde ändå den minskning som kunnat noteras vara av viss betydelse också statsfinansiellt.

Bilaga 2 Skattefusk 143

4 Skattefusk

4.1 Inledning och sammanfattning

Skadeverkningama skattefusk uppkommer genom en omfördelning av av skattebördan mellan olika inkomsttagare och från effekterna på den samhällsekonomiska resursanvändningen. Omfördelningen kan upplevas orättvis och ha negativa effekter på skattemoralen, på det politiska som systemet och samhällets funktionssâtt.

Nedan kommer frågan om hur skattereformen påverkat skattefusket att tas utifrån tre olika infallsvinklar. För det första redovisas olika metoder upp att försöka skapa sig bild av det totala fuskets omfattning. Därefter en ställs frågan utifrån den officiella kriminalstatistiken kan säga om man skattefuskets utveckling. Slutligen redovisas hur skatterádgivare något om och allmänhet uppfattat skattereformens inverkan på skattefusket. Det tidsperspektiv studeras är i första hand utvecklingen under skatteresom formsåren fram t.o.m. 1992.

Sammanfattningsvis är bedömningen att nivån på skattefusket kan diskuteras däremot finns inget som tyder pâ ett ökat fusk totalt sett under perioden 1980-1992. Det finns möjligen tecken på ett ökat momsfusk under senare år.

Med avseende på möjligheterna att undandra skatt bedöms skattereformen rent tekniskt inte ha inneburit några väsentliga förändringar. Vissa förbättringar bedöms ha haft sänkande effekt på skatteundandrasom en gandet har gjorts t.ex. ökad uppgiftsskyldighet och preliminärskatteavdrag.

Lägre skattesatser till följd av skatterefonnen bedöms ha små effekter på olagliga beteenden. Men i den mån skatteplaneringen minskar kan detta ha betydelse för hur uppfattar att andra fullgör sin skattskyldighet man och därmed benägenheten att skattefuska. l detta hänseende bedöms skattereformen haft en viss positiv effekt på skattefusket i sänkande riktning.

Statistiken över anmälda och dömda för skattebrott visar en minskning mellan 1988-1992. Utvecklingen såsom den ser ut enligt brottsstatistiken torde inte återspegla utvecklingen av den faktiska brottsligheten. Minskningen torde effekt att skattereformen och omorganisationen vara en av skatteförvaltningen, som genomförts samtidigt, temporärt krävt att av omprioriteras från kontrollverksamhet till information och resurser utbildning. Denna omfördelning har bl.a. resulterat i en minskning av antalet revisioner av företag och ett minskat antal anmälningar om skattebrott. En orsak är att skattemyndigheterna tagit hänsyn till annan

144 Skattefusk Bilaga 2

arbetsbelastningen hos polis och åklagare och underlåtit att anmäla mindre allvarliga fall.

Allmänheten och skatterádgivarna har olika uppfattning om skattefuskets utveckling. En majoritet bland allmänheten tror den ökat medan få skatterådgivare är av denna uppfattning. En samstämmighet förefaller dock finnas om att skattereformen den påverkat skattefusket så är det om i minskande riktning.

4.2 Kan mäta skattefusket

man

4.2.1 Allmänt om vad som fångas med olika mätmetoder

upp

Att kartlägga omfattningen av dold verksamhet och skatteundandragande är av lätt insedda skäl behäftat med betydande svårigheter och hela sanningen kan man knappast räkna med att kunna fastlägga. Det finns olika metoder att studera skatteundandragandet.

Begrepp som skattefusk och skatteundandragande används ofta parallellt med begrepp som svart och dold ekonomi. Det finns flera definitioner av dessa begrepp. Nedanstående figur illustrerar sambanden mellan vit, svart och dold ekonomi i nationalräkenskapssammanhang.

Bilaga 2 Skattefusk 145

30. Egun Nationalekonomiskadefinitioner av vit, svart och dold verksamhet

l Varor ochtjänster erlñllna som rcsulm mänsklig av varksmhet

I

l Produktiv verkar-met produktiv verksaniiet

Illegal smuggling; Illegal Legal Legal hanbrânnirg, stöld, utpmssning, oavlönat . h °m‘‘g . pmsumam, skadegörelse hushållsarbete mrkotikahandel

Korrekt redovisad akmomj redovisad 4 vit -

X

med i svenska Medisvmska nationalräkemkaper Utanför nationalräkemkapssystan mfimakékmskapfl

Begreppet svart ekonomi fångar in fel- eller redovisade inkomster kopplade till legal produktiv verksamhet. Rent illegal verksamhet ligger däremot utanför svarta sektorn.

Principskissen nedan illustrerar vilka typer av skatteundandragande som fångas in med olika metoder. Ingen metod fångar in allt.

146 Skattefusk Bilaga 2

31. Figur. Pxincipsldssöver skatteundandiagandets förhållande till nationalekonomiska beräkningar av svart sektoloxedovisadeinkomster och skattefel som kan upptäckasbevisasvid skaflekontmll Anm.Storlekencirkelytomagodtyckligt på är valda DetmalaskaI1aLnnkndragandct avsiktliga cavsiktliga dvs.sév§l san Skatlefel kanupptäckas san skatiefel bevisas av skattanyndighetema vid

l

skattekontroll Don och credovisáde inkoxmter enligt mfidulrfilcenskaper Sämst legal produktiv verksamhet Skattefel inte kopplad som år till legalproduktiv verksamhet realisaticnsvinster, felaktiga bokslutsdispmitiomr, vissa utlandstransaktioncr samt rena beåâgerier Div.svartarbete nonñlers etc. san integår att upptäcka bevisa vidskattekmtroll Förfarandeninte scm går att i x efterhand påvisa t ex. arbetsbyten inantjänsteselctom

I det totala skatteundandragandet inräknas alla former av skatteundandragande dvs. även skattefel till följd av organiserad och ekonomisk brottslighet. Vad gäller omfattningen på skatteundandragandet begränsas framställningen till den svarta sektorn enligt nationalräkenskaperna skuggad yta i figuren ovan.

4.2.2 Svart sektor baserat på hushållssektom

Makrometodiken för att mäta svarta sektorngâr ut på att för hushållssektom i nationalräkenskaperna jämföra inkomstanvändningen inkluderar de svarta inkomsterna med vad som faktiskt rapporteras i inkomstdeklarationer och företagsbokföring. I princip kan skillnaden mellan dessa tvâ serier betraktas som en grov uppskattning den av inkomst som inte har redovisats till skattemyndigheterna.

Beräkning av skatteundandragandet baserat på nationalräkenskapsdata för hushållssektom har gjorts vid tvâ tillfällen i Sverige. Den första gjordes 19849 och beräkning har gjorts år 1993 av Åke Tengblad på en ny KUSK°. uppdrag av

Ingemar Hansson.Sveriges svarta sektor. Beräkning av skatteundandragandet i Sverige.RSV Rapport 1984:5.

Åke Tengblad: Århundradets skattereform,del II. Beräkning svart ekonomioch av skatteundandragandeti Sverige1980-1991.Beräkningenför 1992 harutförts av SCBNationalrâkenskapema.

Bilaga 2 Skattefusk 147

Avgränsningen av svarta sektorn är i stora drag densamma i de båda studierna även om den inte är helt identisk. I den första gjordes pá grund av osäkerhet i nationalräkenskaperna en låg och en hög beräkning. I den senare har endast gjorts en kalkyl och hur osäkerheten i underliggande nationalräkenskapsdata skulle kunna ändra bilden diskuteras resonemangsvis.

Utvecklingen av den svarta sektorn framgår av nedanstående diagram.

32. Diagram: Sverigessvarta sektor

0 v r v v y 1970 1972 1774 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 -- -- 1Jg§2uningoBN’ - - ~~ Hagscmning-.Bm Sulxnirg%BN’

l Oredovisad legalproduktiv v het samt ranuinkomstexutdelrüngar

Beräkningar baserade på nationalräkenskapsdata över hushållens inkomstanvändning ger vid handen att den svarta sektorn främst om- fattningen av oredovisade inkomster under perioden 1970-1992 inte ökat utan förefaller vara relativt konstant eller svagt minskande. Den svarta sektorn utgör med den använda beräkningsmetoden ca 5 procent av total bruttonationalprodukt, BNP. De svarta inkomsterna motsvarar 8 procent av hushållens disponibla inkomster eller ca 8 tkr per invånare 1991. De oredovisade inkomsterna är sannolikt ojämnt fördelade men det är svårt att ha någon säker uppfattning om hur de förändrar bilden av inkomstfördelningen.

Man kan särskilja räntorutdelningar i kalkylen. Beräkningarna visar att andelen räntor och utdelningar som inte kommer fram till beskattning har minskat mellan 1980 och 1991. I början av 1980-talet låg den andelen på ca 1 procent av BNP. 1991 hade den fallit till några tiondels procent av BNP vilket bl.a. torde sammanhänga med en bättre skattekontroll kontrolluppgifter har införts under perioden.

Hur stort skatteundandragandet är pá de oredovisade inkomsterna går inte att beräkna mer exakt. En kalkyl av skatteundandragandet blir av flera skäl till sin karaktär en hypotetisk beräkning. Det beror bl.a. på att den svarta verksamheten sannolikt skulle ha skett i en annan omfattning och

148 Skattefusk Bilaga 2

med andra priser om den varit beskattad. I praktiken är det också en omöjlighet att uppdaga all svart verksamhet. Den kalkyl som Tengblad gör över skatteundandragandet l 991 bortser från dessa komplikationer. Kalkylen tar inte heller hänsyn till skatteundandragande i andra former an på legal produktion och ränteinkomsterutdelningar. Kalkylen visar ett skatteundandragande på ca 46 mdr kr eller drygt 3 procent av BNP,

Det bör i sammanhanget påpekas att de kalkyler som gjorts baserat på hushällssektorn i nationalräkenskaperna inte fångar upp alla former av skattezmdandragande, jfr, figur 31. De fångar upp oredovisade inkomster i anslutning till den produktiva verksamheten samt oredovisade räntor och utdelningar. Det fusk som finns vid redovisning av skattepliktiga reavinster ingår inte eftersom det inte utgör produktiv verksamhet och på grund av att statistik för att göra en bedömning av den sannolika storleken saknas. Allmänt gäller dock att alltfler transaktioner i inkomstslaget kapital har belagts med kontrolluppgifter och kontrollmöjligheterna har ökat varför volymen skatteundandragande av detta slag bör vara avtagande. Tengblads beräkningar fångar inte heller upp skatteundandragande i vit sektor där inkomsterna är korrekt redovisade men avdragen är felaktiga t.ex. överdrivna reseavdrag eller ränteav- drag. From, inkomståret 1994 kommer kontrolluppgift att lämnas för låneräntor varför detta problem minskar framöver. Arbetsbyten som sker yrkesmässigt men där betalning i pengar inte förkommer torde också till stora delar ligga utanför skattningen av den svarta sektorn.

4.2.3 Uppskattning utifrån individdata

En för Sverige ny metod att försöka uppskatta omfattningen av de oredovisade inkomsterna hos gruppen egenföretagare redovisas Mikael av Apel. Studien går ut på jämförelse utgifter och disponibel inkomst en av mellan företagar- och löntagarhushâll, Utifrån dessa jämförelser skattas storleken på de oredovisade inkomsterna hos egenföretagarhushållen.

l en statistisk analys regressionsanalys skattar Apel de oredovisade inkomsterna för egenföretagarhushållen till 30 egenföretagarprocent av hushållens disponibla inkomster. Man bör dock vara försiktig med att dra slutsatsen att det verkligen är fråga om svarta inkomster. Apels, det som kan förefalla höga skattning av de oredovisadee inkomsterna hos egenföretagarna, motsägs dock inte av kalkyler baserade på nationalräkenskaperna.

. Mikael Apel: An Expenditure-Based Estimateof Tax Evasion in Sweden.July 1993. First drafl. Nationalekonomiskainstitutionen,Uppsalauniversitet.

Bilaga 2 Skattefusk 149

Med tanke på osäkerheten i dessa kalkyler skall man kanske ändå inte dra alltför långtgående slutsatser om det faktiska skattefusket hos egenföretagarna.

4.2.4 Momsfusket utifrån nationalräkenskapsdata

Utifrån nationalräkenskaperna kan man även med en annan metod skapa sig en totalbild av de svarta inkomsterna och den undandragna mervärdesskatten. Metoden utgår från en jämförelse av det teoretiska momsinnehåll i produktionen kan räknas fram utifrån nationalräkenskapema som med de momsintäkter redovisas i verkligheten till myndigheterna. som

Den använda metoden där jämförelsen görs med verklig momsuppbörd innebär att inte bara fångar oredovisad moms på svart produkman upp

momsbedrägerier. Med detta mått har den undandrag-

tion utan även rena under 1980-talet motsvarat ca 1 procent av BNP eller ca 13 na momsen momsintäkterna. Dock kan periodiseringsproblem i samband procent av med ändrade uppbördsrutiner störa jämförelsen. Detta inträffade 1989 vilket är orsaken till den låga momsdiskrepansen detta år.

33. Tabell: Jämförelsemellan teoretisktkalkylerad moms enligt nationaliiikenskapema NR och faktiskt uppburen moms. Källa: Ake Tengblad, Beräkning av :vart ekonomi och -isattaumlandngandeti Sverige 1980-1991. SCBNR år1992.

- Momsdiskrepansen % av i faktiskt uppburen moms 13,9% 12,2% 7,3% 14,0% 17,0% 9,6% - BNP 0,9% 0,9% 0,6% 1,2% 1,5% 0,8% -

Som framgår av tabellen har momsdiskrepansen varierat kraftigt de senaste åren. Variationerna är sannolikt inte ett uttryck för att momsfusket skulle växla pâ detta sätt mellan enskilda år. Förklaringarna torde i stället vara att söka i periodiseringar m.m. i nationalräkenskaperna eller att statistikunderlaget har andra brister. Sett i genomsnitt perioden 1989- 1992 är momsdiskrepansen, uttryckt i procent av faktiskt uppburen moms, ca 12 procent vilket är samma storleksordning som tidigare under l 980-talet.

Skattemyndighetema har under 1993 och 1994 funnit mer felaktigheter i företagens momsredovisningar än tidigare. Det är dock svårt att bedöma om den ökning skattemyndigheterna iakttagit är en effekt av att momskontrollen förstärkts eller om den också till del är att tillskriva ökat fusk.

150 Skattefusk Bilaga 2

I den mân momsfusket verkligen har ökat kan man spekulera i orsakerna. En indikation pâ att företagen har problem att få fram till pengar momsbetalningama är den ökade restföringen av moms under senaste åren. Medan den totala skatteskulden ökat med 25 procent mellan âr 1991 och 1992 har den skuldförda momsen ökat med 55 procent. Det är möjligt att detta tecken pá likviditetsproblem också tar sig uttryck i fusk. Att inte betala moms kan ha blivit ett sätt att överleva i konkurrensen. Skattereformen har genom breddningen av skattebaserna kommit att inkludera en rad nya branscher inom bl.a. tjänstesektom är mycket som svårkontrollerade, Efter skattereformens genomförande har momsen differentierats vilket försvårar kontrollen och möjligheter till öppnar nya fusk.

4.2.5 Möjligheten att upptäcka skatteundandragande genom

revision

En intressant fråga är hur mycket av det totala skatteundandragandet som revideras fram vid de revisioner som skatteförvaltningen utför. Det kan nämnas att skattemyndigheternas kontrollverksamhet 1992 resulterade i nettohöjningar av skatterna med ll Mdr kr.

Det hade naturligtvis varit intressant om det utifrân revisionsresultatet hade gått att uppskatta det totala omfånget på skatteundandragandet eller i vart fall det som går att revidera fram. Det är flera skäl inte möjligt av idag. Det främsta skälet till det är att skattemyndigheternas urval inte görs slumpmässigt.

En uppräkning av revisionsresultatet kan således inte användas för att uppskatta skatteundandragandet. Däremot sådan uppräkning ger en en indikation på hur effektivt skattemyndigheternas urval är när det gäller att uppdaga framreviderbara felaktigheter. Det sålunda uppräknade revisionsresultatet visar på felaktigheter satt i relation till förädlingsvärsom det uppgår till hela 19 procent och motsvarar 13 BNP. procent av

Vid fördjupad kontroll vissa betydelsefulla uppgifter i företagens av deklarationer âr 1992, och gjordes med statistiska urvalsmetoder, som fann man att det främst de stora företagen gjorde fel till sin var som fördel i sin deklaration. Därav bör inte slutsatsen dras att de stora företagen orsakar störst skatteförluster. Det finns anledning att anta att de mindre företagen och enskilda näringsidkare fuskar på annat sätt t.ex.

genom att undanhálla inkomster från beskattning.

Skattereformens regler övemtdelning sparadutdelning den nya om resp. samt nya reglernaför resultatutjâmningvia avsättningtill skatteutjämningsreserv SURV.

Bilaga 2 Skattefusk 15l

4.3 Skattefusket såsom det avspeglar sig i

brottsstatistiken

Den frågeställning som nu kommer att tas upp är om man genom att studera omfattningen och utvecklingen av brottsligheten i kriminalstatistiken kan säga något om skattefuskets utveckling. Det kan tyckas som det borde finnas en parallellitet mellan utvecklingen av anmälda och om lagförda skattebrott och omfattningen av den faktiska skattebrottsligheten.

34. Figur: Förhållandetmellan faktiska brott och bmtisstafislik

FAKTISKA BROTT

URPKLARADE p TT:

Det visar sig dock, som kommer att framgå av genomgången nedan, att den anmälda och lagförda brottsligheten ger en dålig bild av utvecklingen av den faktiska brottsligheten. Däremot säger uppgifter om anmälda, uppklarade och lagförda brott en hel del om myndigheternas och rättsapparatens hantering av skatte- och gäldenärsbrott.

Rent principiellt kan man undandra skatt på två sätt nämligen genom att undgå att bli beskattaa eller genom att undgå att betala debiterad skatt.

Undgå att bli beskattad

l vilken utsträckning upptäcker och anmäler skattemyndigheterna straffbara beteenden när det gäller att undgå att bli beskattad

Utvecklingen under senare år, som den återspeglar sig i statistiken över anmälningar och dömda enligt skattebrottslagen framgår av diagrammet nedan.

152 Skattefusk Bilaga 2

35. Diagram: Skaflebmttslagen

3500 3000 2500 2000 1500 1000 ,x sexa 500 rer i ___ N O V 19801981198219831984198519861987198819891990199119921993 4‘ Skattemyndzs anmälningar ’ m ‘ Antal dömda Varav Engels:

Den senaste tioårsperioden har antalet personer som dömts för skattebrott stadigt minskat. Antalet dömda för skattebrott har föga samband med frekvensen på skattebrott utan är främst en funktion av Skattemyndigheternas kontrollverksamhet och deras vilja att anmäla brotten till åtal.

När det gäller domar mot skattebrott har dessa sjunkit med 20 procent under tiden 1988-1992. Den kraftiga minskningen av antalet anmälningar år 1992 är dock troligen av engångsnatur och kan hänföras till lägre revisionsvolym till följd av skattemyndigheternas omorganisation och arbetet med skattereformen, Antalet dömda under senare är uppgår till mellan 300 och 450 per år varav kring en fjärdedel ca lOO - resulterat i fängelsedom. Andelen fängelsedomar är relativt konstant eller svagt sjunkande, Sannolikheten för en person att bli dömd till åtminstone dagsböter för skattebrott är mindre än att bli miljonär genom spel.

Antalet anmälningar eller antalet dömda speglar inte den verkliga frekvensen på skattebrott. Lika lite som svärdet släcker elden kan man

utrota brottslighet med straff. Men antalet straffade för skattebrott måste

bedömas som otillräckligt. Myndigheternas förmåga att upprätthålla den preventiva effekten av det straffrättsliga sanktionssystemet måste därför bedömas som låg och står inte i överensstämmelse med målsättningen att komma till rätta med det väsentliga skatteundandragandet.

Nu har behandlats skatteundandragandejgenom att inte deklarera och lämna oriktiga uppgifter. Nu ska belysas den andra metoden, att inte betala påförd skatt.

Undgå att betala skatt

Frågan gäller kan man från utvecklingen av skatteskulder m.m. och utvecklingen av gäldenärsbrott säga något om skattefuskets utveckling

Bilaga 2 Skattefusk 153

Kan bakom bristande betalningsförmåga skönja ett tilltagande man skatteundandragande brottslighet eller annan

Ett väl fungerande uppbördssystem för skatterna som så nära som möjligt ansluter till inkomstemas intjänande är en viktig förutsättning för att minimera förlusterna till följd av att de skattskyldiga inte betalar. Uppbördssystemet fungerar bra för löntagare m.fl. l anslutning till skattereforinfördes preliminärskatteavdrag för bankräntor. Genom de nya men reglerna fr.o.m. 1993 om preliminärskatteavdrag på sidoinkomster från än huvudarbetsgivare har systemet förbättrats ytterligare. annan

Det finns många orsaker till att företag och personer råkar i betalningssvårigheter och inte betalar. Något uppsåt att undandra sig betalningsskyldighet mot staten eller andra fordringsägare behöver givetvis inte föreligga. Men staten tillhör dem påverkas av bristande en av som betalningsförmåga bl.a. genom att skatter inte betalas.

Den högkonjunktur avslutade 1980-talet har följts av finanskris och som djup lågkonjunktur något som ofta lett till att företag och personer en fått betalningssvårigheter. Antalet konkurser har tredubblats mellan 1989 och 1992 och uppgick sistnämnda år till 22 tusen. Flertalet konkurser beror på att de företagsekonomiska förutsättningarna inte funnits för verksamheten eller att oförutsedda händelser inträffat.

Det ökande antalet konkurser är en viktig orsak till att de fordringar som lämnas över till kronofogdemyndighetema KFM ökat. Den årliga restföringen ställd i relation till skatteuppbörden har från 1989 till 1992 vuxit från 0,8 procent 5,6 mdr kr till 1,6 procent 11,9 mdr kr. Relativt sett har restföringen av moms ökat kraftigast. Kronofogdemyndigheterna driver inte in samma andel av nytillkomna skulder som tidigare.

I ungefär var fjärde konkurs rapporterar konkursförvaltama om att det finns brottsmisstanke. Den vanligaste misstänkta brottsligheten är nu som tidigare bokföringsbrott. Antalet förvaltarberättelser med brottsmisstanke uppskattas ha tredubblats från år 1989 till 1992, vilket givetvis sammanhänger med det ökade antalet konkurser. Det finns anledning att anta att det tar tid att utreda brott mot borgenärer m.m.. I vart fall kan man inte i den officiella rättsstatistiken ännu spåra effekterna av det kraftigt ökade

154 Skattefusk Bilaga 2

antalet misstänkta brott vilket framgår av nedanstående tvâ diagram. Båda diagrammen visar antalet personer som godkänt strafföreläggande om ordningsbot eller dömts efter huvudbrott och huvudpâföljd.

36. Diagram:Brott mot borgenäler mm. Kul.: SCB kriminalshtiltik. 1200

LJ

1000 800 600 400 200 w O. 1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993 Antal Vanvflrgel:c

37. Diagram: Bokfiiningsbmu Källa:RSV:Infomation skattebrott om 594. 1200 1000

1982 1983 1984 1985 1986 1987 1988 1989 1990 1991 1992 1993

Rättsstatistiken vad gäller brott mot borgenärer och bokföringsbrott visar således inte på någon ökad brottslighet. Frågan är då om det finns några andra indikationer på att brottsligheten ökat.

Näringsförbud kan meddelas gäldenär som i samband med konkurs förfarit grovt otillbörligt mot borgenär eller upprepade om en person gånger förekommit i samband med konkurs, vid brottslighet inte är som ringa eller om en person i avsevärd omfattning inte har betalt vissa skatter, tullar eller avgifter.

Bilaga 2 Skattefusk 155 38. Tabell: Antalet personer med näüngsförbudvid årets slut Kuna: RSV: Kronofogdemyndighetemu verksamhet 1992

Antalet näringsförbud har inte ökat nämnvärt under åren 1987-1993. Men som så ofta när det gäller brottsstatistik finns det anledning att vara försiktig med att därav dra slutsatsen att antalet brott inom ramen för näringsverksamhet inte skulle ökat nämnvärt.

Hur förhåller det sig då med den anmälda uppbördsbrottsligheten enligt uppbördslagen

39. Tabell: Antalet anmälningar från skaflemyndighetemaoch dömda för uppbördsbmlt7 9-81§§uppbördslagen Kalla: RSVCS informationskattebrott om 893

Som framgår av tabellen ovan har antalet anmälda uppbördsbrott fallit mycket kraftigt under 1992. Denna minskning torde dock inte vara en följd av minskat antal straffbara handlingar utan främst vara en följd av bristande resurser till följd av skattereforrnen och ändrad organisation för skatteförvaltningen. Under 1993 har antalet anmälningar ökat men ligger fortfarande på en lägre nivå än vad som varit normalt tidigare år.

Slutsatser om brottsstatistiken och den faktiska brottsligheten

Av statistiken över anmälda brott och lagförda brott bör inga slutsatser dras om utvecklingen av den faktiska skattebrottsligheten. Svårighetema att tillämpa straffbestämmelser är inte unika för skattebrott. Motsvarande gäller mer eller mindre uttalat all strafflagstiftning som syftar till att reglera näringslivet. Kriminella handlingar med ekonomisk inriktning kan begås inom ett utomordentligt brett spektrum av handlingar inom affärslivet. Det är också förhållandevis enkelt att dölja eller försvåra utredning av ekonomiska brott.

Beskrivningen visar främst på en stark sållning vid lagföring av brotten. Men sållning sker inte bara där. Sållning sker i alla led i granskningssom utredningsförfarandet och hänger samman med bl.a. myndigheternas vilja prioriteringar och tillgängliga resurser totalt sett.

Det är oklart vilka effekterna är av sållningsmekanismema och de långa utredningstidema dels med avseende på vilka brott blir utredda de som

156 Skattefusk Bilaga 2

enklare att bevisa och dels vilka personer som i slutändan blir dömda den sociala profilen. Det är också svårt att komma till rätta med skattebrott begås hos juridisk person där själva handlingen utförs som en företrädare eller anställda utan direkt ekonomiskt intresse i företaget. av

4.4 Allmänhetens och rådgivamas uppfattning om

skattefusk och skattekontrollen

I RSV:s serviceundersökning har allmänheten fått svara på frågor om skattefusket, Frågor har också ställts till skatterádgivarna. Frågorna ställdes hösten 1992.

Allmänheten och rådgivama har olika uppfattning om skattefuskets utveckling. En majoritet bland allmänheten 59 procent tror det ökat medan få skatterådgivare är av denna uppfattning 7 procent. En samstämmighet förefaller dock finnas om att skatterefonnen om den påverkat skattefusket så är det i minskande riktning.

En tänkbar förklaring till skillnaderna i synen på skattefuskets utveckling kan vara att de tillfrågade rådgivama i första hand kommer i kontakt med övervägande seriösa företag. Det kan möjligen också vara så att företagen i det konjunkturläge som rådde när frågan ställdes hade kredit- och lönsamhetssvårigheter och därför i större utsträckning behövde ta upp sina intäkter i redovisningen. Den breda allmänheten har uppfattningen att skattefusket ökat p.g.a. sämre moral och därför att de antar att intresset för svartjobb ökar under lågkonjunktur.

Till rådgivarna ställdes frågan om hur skattereforrnen påverkat möjligheterna till skattefusk. En majoritet 51% av rådgivarna anser att skattereformen minskat möjligheterna till skattefusk. Ytterst få rådgivare är av motsatt uppfattning.

I kommentarer till frågan menar några rådgivare att det rena fusket påverkas i mycket begränsad omfattning av ändrade regler utan att detta beror mer på individen.

Vad gäller kontrollens omfattning är det mycket få rådgivare som är av uppfattningen att skattekontrollen är för stor medan 43% anser den vara för liten.

Bilaga 2 Skattefusk 157

40. Diagram

Vad anser om Du skattekontrollens omfattning Skatterâdgivare hösten -92

45% 40% 35% 30°o 25% 20% 15% 10% 5% 0% För liten Lagom För stor Ingen åsikt

I kommentarer påpekar nâgra rådgivare att myndigheterna har bristande utredningsresurser och verkar vara mer intresserade av intressanta Man att effektiviteten är låg när det gäller det avsiktliga processer. menar fusket särskilt vad gäller de som struntar i att ha någon redovisning eller när det gäller mycket stora belopp i företags- och fastighetsaffärer. Effektiviteten är hög när det gäller enklare förhållanden som berör bilar, representation och förmåner till företagsledaren dvs. sådant som går att fâ fram ur de etablerade företagens redovisning.

I sammanhanget kan nämnas att riksdagens revisorer Rapport 199394.6 har granskat den ekonomiska brottsligheten och rättssamhället och funnit att den ekonomiska brottsligheten brott som utnyttjar företagsformen förvärrats. Revisorerna pekar på resurs- och kompetensbrist inom rättsväsendet 224 ff och stora brister vad gäller rättstryggheten medborgarna skyddas dåligt mot denna typ av brott, eftersom de är svåra att upptäcka och lagarna i praktiken inte tillämpas annat än delvis s.230.

Bilaga

Århundradets skattereform

Politik och opinion kring 1991 års skattereform

Rapport till KUSK

av

Rune Åberg

bygger på rapport som ursprungligen en publicerades hösten 1993

Rune Åberg är professor i sociologi vid Umeå universitet.

160 Innehåll Bilaga 3

Innehåü

Politik och opinion kring skattereformen 1990-1991 161 Svensk skattepolitik under efterkrigstiden och

Förteckning av tidigare utgivna rapporter och artiklar från projektet Opinioner kring 1991 års skattereform 192

Bilaga 3 Inledning 161

Politik och opinion kring skatterefonnen

1990-1991

Under 1980-talet initierades eller genomfördes skattereformer i en rad länder. Sá skedde bl.a. i USA, Australien, Canada, Nya Zeeland, England och Sverige. Andra länder var också på väg att ersätta sina gamla skattesystem med nya. Utmärkande drag i alla dessa reformer var att skattebasen breddades genom att exempelvis avdragsmöjligheter begränsats och alla kapitalinkomster beskattats. Undantagen från indirekt beskattning av varor och tjänster reducerades avsevärt. De indirekta skatternas andel skatteintäkterna ökades och de direkta minskades. Inav komstskatten gjordes mer enhetlig och kom att variera mellan ett färre antal inkomstskikt. Exempelvis har antalet nivåer i den svenska skatteskalan minskat från 10 till De mest uppmärksammade förändringarna var dock de reducerade marginalskattema. I USA sänktes den från maximalt 50 till 28 procent, i Canada från 34 till 29 procent, i Australien från 60 till 49 procent, i Nya Zeeland från 66 till 43 procent, i England från 80 till 40 procent och i Sverige från 72 till 50 procent Whalley 1990.

Den svenska skattereformen var således inte unik i internationell jämförelse men den kom ändå under den debatt som fördes i anslutning till reformarbetet att kallas för århundradets skattereform. Det berodde på att den var mer genomgripande än tidigare skattereformer under efterkrigstiden och att det nya skattesystemet antogs bygga på principer som skulle göra systemet robust och kunna bestå i decennier. Till saken hör också att reformen initierades och genomfördes av en socialdemokratisk regering. Socialdemokraterna hade mer än andra satt sin prägel på efterkrigstidens skattepolitik men denna gång var det inte så lätt att se hur reformen kunde förenas med traditionella socialdemokratiska värderingar och mål. Hur skulle en sådan radikal skatteomläggning mottas av medborgarna

162 Svensk skattepolitik Bilaga 3

Svensk skattepolitik under efterkrigs-

tiden och skattereformen 1991

Andra världskrigets speciella förhållanden tvingade fram särskilda skattehöjningar. Bl.a. hade en särskild värnskatt och en serie punktskatter införts. Från borgerlig sida ville man efter kriget sänka skattetrycket och återgå till en normal nivå medan socialdemokraterna, med sina planer på nya sociala reformer, inte ville reducera statens inkomster men väl sänka skatten för láginkomsttagama vars skattebörda man ansåg vara för tung. Så skedde också efter hård politisk strid kring 1947 års skattereform. Dock beslöts i samförstånd att effekterna av förändringarna i skattesystemet skulle utredas. Resultatet redovisades i betänkandet Den statliga direkta beskattningen SOU 1951:51. Här påtalades de höga marginalskatternas skadeverkningar för arbetsvilja, sparande och skattemoral samt behovet av att inflationsskydda skatteskalorna. Man talade om ett utbrett skattetänkande som dämpade arbetsutbudet. En sänkning av marginalskatter så väl som en sänkning av den totala skattenivån förordades av utredningen, som också föreslog att man skulle utreda om inte en ökad användning av indirekta skatter vore något för svensk skattepolitik. Men, med hänvisning till det statsfinansiella läget, genomförde inte den socialdemokratiska regeringen skattesänkningsförslaget. Man återkom dock med en ny reform 1956 där inkomstskatten sänktes, också denna gång i första hand för låginkomsttagarna.

Socialdemokraternas skattepolitiska linje under en stor del av efterkrigstiden var att skapa finansiellt utrymme för sociala reformer. Erlander sade i sitt berömda anförande i remissdebatten 1956 bl.a. att den ekonomiska utvecklingen nu lett till de stora förväntningarnas missnöje vilka tog sig uttryck i allt större krav på samhällets engagemang för utbildning, bostadsbyggande, vägar etc. Detta, menade han, krävde höga skatter och ett starkt samhälle. Från borgerligt i första hand från högern men också från folkpartiet, krävde man däremot skattesänkningar och motsatte sig kraftigt socialdemokraternas linje. De menade att ramen för det allmännas förfogande över medborgarnas inkomster borde krympa och att mycket av det Erlander ansåg att samhället skulle ansvara för borde lösas på privat väg Elvander 1972 s. 106 107. Ungefär på samma sätt har ställningarna i denna ideologiskt särskiljande fråga sett ut under hela efterkrigstiden. Men socialdemokraterna, som hade makten fram till 1976, realiserade sina reforrnplaner. För detta fick de väljarnas stöd vilket tydde på en villighet hos breda folklager att också skattevägen bidra till finansieringen. De flesta, inte bara arbetarklassen, måste känna att de fick ut något som ungefär motsvarade deras bidrag. Det satte vissa gränser för hur långt det gick att använda skattepolitiken i inkomstutjämnande syfte. Den indirekta, i praktiken regressiva, omsättningsskatt som

Bilaga 3 Svensk skattepolitik 163

infördes 1959 blev således en viktig källa för nya skatteinkomster, vilka i sin tur kunde användas för inkomstomfördelande reformer.

skattesystem måste ständigt anpassas till nya förhållanden och är därför i ständig förändring. Mot slutet av 1950-talet började man allt oftare beskriva skattesystemet som ett lapptäcke. I syfte att göra grundlig en översyn av systemet tillsattes en allmän skatteberedning 1960 och i direktiven till den återfinns bl.a. uppmaningen att finna vägar för ytterligare omfördelning från direkt till indirekt beskattning, att diskutera avvägningen mellan beskattning och avgifter som instrument för omfördelning samt att minska den progressiva skatten på mindre inkomster. Men kravet var också att alla förändringar skulle totalfinansieras och således det totala skattetrycket förbli oförändrat Elvander 1972, 199. s Utredningen arbetade fram ett genomgripande förslag i enlighet med utredningens direktiv vilket presenterades i betänkandet Nytt skattesystem SOU 1964:25. I den efterföljande debatten välkomnades utredningens förslag från borgerligt håll men i de socialdemokratiska leden blev reaktionen i allmänhet negativ. Reformen hade en fördelningsprofil som ansågs orättvis. LO-ordföranden Arne Geijer tog i ett tal på Arosmässan i Västerås avstånd från utredningens förslag. Gunnar Sträng menade även han att skattepolitiken också framgent borde användas för att utjämna inkomstolikheterna och lade så fram en proposition som inte nämnvärt minskade progressiviteten i skatteskalorna. Detta bör ses mot bakgrund av att jämlikhetsfrågorna, i mitten av 1960-talet, hade börjat få alltmer en framträdande plats i samhällsdebatten. Som indikation på detta kan nämnas att man tillsatte en lâginkomstutredning 1964.

Då hade också könsrollsdebatten kommit igång. På det skattepolitiska området innebar det att diskussionen sambeskattning intensifierades. om En familj tillsattes 1965 och i samband med 1970 års skattereforrn beslutades att äkta makar skulle särbeskattas. Skattelättnader infördes för låginkomsttagare och barnfamiljer. Övergången från direkt till indirekt beskattning fortsatte. Både mervärdesskatt och socialförsäkringsavgifter höjdes.

I början av 1980-talet var inte längre fördelningsfrågorna centrala i samhällsdebatten. skattesystemet utsattes för ny och intensifierad kritik. Det ansågs komplicerat och lapptäckesmetaforen kom till flitig användning igen. Systemet ansågs orättvist därför att det så lätt gick att undgå skatt genom skatteplanering och återigen kom kritiken de höga av marginalskattema i förgrunden, denna gång med begreppet skattekil som debattekniskt verktyg, En skattekil utgörs av skillnaden mellan det pris som måste betalas för att ett arbete skall bli utfört och ersättningen efter skatt till den som utför arbetet. Skattekilen blir särskilt stor för extraarbete utfört av höginkomsttagare marginalskatten är hög. Det om antas minska sannolikheten att dessa skall utföra extra arbetsinsatser vilket i så fall snedvrider resursallokeringen. Stora skattekilar kan också skapa incitament för skattesmitning. Ett annat problem blev särskilt som

164 Svensk skattepolitik Bilaga 3

påtagligt i slutet 1970-talet att underskottsavdragen sköt i höjden, av var särskilt bland höginkomsttagare. Genom ränteavdragen kunde skatten reduceras och med inflationens hjälp skulden betalas. Således kom den faktiska progressiviteten i skatteuttaget att avta trots att skatteskalorna förblev oförändrade Åberg, Selén och Tham 1984. skattesystemet som fördelningsinstrument hade blivit mindre effektivt. I syfte att åtgärda dessa problem genomfördes relativt radikal marginalskattereforrn 1982. en Marginalskatten sänktes då till 50 procent för de flesta heltidsarbetande inkomsttagare, för höginkomsttagarna förblev den högre, drygt 70 men procent. Värdet underskottsavdragen begränsades samtidigt till 50 av procent.

Trots dessa förändringar fortsatte kritiken mot skattesystemet. Kritiken densamma före reformen och det föreföll som om de förändringvar som faktiskt genomförts varit betydelselösa. Skattesystemet ar i systemet som ansågs forfarande inte ha någon nämnvärd inkomstutj ämnande effekt; det karaktäriserades fortfarande krångligt och lätt att utnyttja för som skatteplanering kritik den politiska vänsteropinionen kunde -- en som dela. Från moderat håll det i första hand det höga skattetrycket som var också de höga marginalskatternas skadeverkningar för angreps, men tillväxt och skattemoral kritiserades. Också finansminister Feldt gjorde hösten 1986 på marginalskatterna. Från SACO presenterades ett angrepp ett många lovordat förslag till nytt skattesystem som hade vissa av likheter med det infördes i USA år Lindencrona m.fl. 1986. som samma Knappt någon samhällsdebattör försvarade det gamla systemet och man kunde också i opinionsmätningar notera ett Växande missnöje bland medborgarna med det existerande skattesystemet Riksskatteverket 1993. Kritiken hade gett effekt fortfarande synen på skattepolitiken en men var ideologiskt särskiljande fråga bland befolkningen. Av borgerliga partisympatisörer det 48 procent som accepterade ett progressivt var skattesystem och 43 procent i ville ha en skattegräns på högst som 50 procent; bland socialistiska partisympatisörer var motsvarande procentandelar 63 procent och 21 procent. Höginkomsttagarna bland socialisterna hade uppfattning låg rätt nära de borgerliga sympatisöremas en som Finndahl 1986.

Året därpå, 1987, tillsatte regeringen tre olika skatteutredningar, bl.a. en reformerad inkomstbeskattning RINK. Dess direktiv var att sänka om skattesatserna och minska progressiviteten i skatteskaloma, att begränsa avdragsmöj ligheterna, att skapa större enhetlighet i kapitalbeskattning och stimulera sparande, att förenkla systemet och utforma det så att det kunde bli bestående under lång tid. Men också denna gång var direktivet att en framtida reform till fullo skulle finansieras SOU 1989:33.

I valrörelsen 1988 kom skattepolitiken att få en framskjuten plats. Moderaterna drev vanligt kravet på skattesänkningar. Folkpartiets som ledare, Bengt Westerberg, förde fram förslag om genomgripande reforrnering skattesystemet. Det innehöll förslag om begränsning av av

Bilaga 3 Svensk skattepolitik 165

marginalskatten för alla heltidsarbetande till 40 procent vilket skulle finansieras genom nedskärningar på det sociala området och med en sänkning av grundavdraget. Förslaget betraktades som orättvist och oacceptabelt ur fördelningssynpunkt av socialdemokraterna, som gjorde kampen mot Folkpartiet och deras skatteförslag till den viktigaste måltavlan i valrörelsen. Socialdemokraterna vann valet men omedelbart därefter började det stå klart att deras egna strävanden skulle gå åt samma håll folkpartiets i denna fråga Åsard och Bennett 1992. som

Kjell-Olof Feldt 1991 berättar i sina hur Erik Asbrink, memoarer ordförande i de tidigare tillsatta skatteutredningama, tidigt på hösten 1988 presenterade honom skissen till en genomgripande skattereform som ... gick långt utöver vad för mandat vi än kunde sägas ha fått av partikongressen. Och den avlägsnade sig nog ännu mer från vad socialdemokrater i allmänhet väntade sig av våra reforrnplaner a.a. s 380. Detta krävde att förslaget, som fick Kjell-Olof Feldts och Ingvar Carlssons gillande, förankrades pá olika nivåer i partiet i regeringen, hos LO, i riksdags- gruppen. Sá skedde också med insatser från centrala aktörer, i första hand finansminister Feldt, vars betydelse för utgången troligen är fullt jämförbar med Reagans insatser för den amerikanska skattereformens tillblivelse. Förslaget till nytt skattesystem måste slutligen godkännas av riksdagen vilket krävde stöd från ett annat parti. Det blev Folkpartiet som tidigare hade varit inne på samma reformlinje som den skisserade. Slutligen borde även partivänner ute i landet vinnas för de nya skattepolitiska idéerna, vilket bl.a. skulle ske i ett rådslag. Emellertid inväntade man inte resultatet av detta innan man gjorde upp med Folkpartiet. Förslaget om ett nytt kunde därefter antas av riksdagen.

Denna process står i bjärt kontrast mot det ihärdiga och utdragna

förankringsarbete som Gunnar Sträng ägnade sig ät innan den inom den socialdemokratiska rörelsen kontroversiella omsättningsskatten infördes 1959 Elvander 1972 s.l45 och 321-322.

För att vinna de egna för refonnförslaget var det viktigt att bemöta kritiken om att förslaget skulle vara fördelningspolitiskt orättfärdigt. Det gjorde man genom att hävda att reformen mäste ses i sin helhet och inte

enbart marginalskattesänkningsreform. Betraktad pâ det sättet

som en menade man att de flesta skulle tjäna på den. Skälen var bl.a. att höginkomsttagamas underskottsavdrag skulle bli mindre värda och kapitalskatten skärpas, barnbidragen höjas och ökade hyreskostnader balanseras med höjda bostadsbidrag. Sannolikt skulle också de dynamiska effekterna leda till ökad tillväxt och höjda löner. Allt måste ses i ett sammanhang och utredningar visade att fördelningseffektema inte skulle bli negativa.

En sådan utredning var den som gjordes inom ramen för RINK Eklind och Johansson 1989. Förutsättningarna i dessa kalkyler var att de dynamiska effekterna skulle leda till en inkomstökning på l procent på kort sikt och 4 procent på lång sikt samt att reformen var överñnansierad på lång sikt vilket gjorde att nästan 10 miljarder av momshöjningen

166 Svensk skattepolitik Bilaga 3

skulle kunna återföras till hushållen. Därutöver beaktade man kända regeländringar och basbreddningar enligt förslaget. Bambidragshöjningen liksom justeringarna i bostadsbidraget beaktades också. Några antaganden beteendeförändringar utöver de ligger i antagandet om dynamisom som ka effekter gjordes inte. Resultatet blev att endast de med mycket låga och mycket höga inkomster skulle få sänkt disponibel inkomst på kort sikt. På lång sikt identifierades inga förlorare. Alternativet med uteblivna dynamiska effekter beaktades inte. Det var då inte konstigt att utfallet korn ganska nära det som i ekonomisk välfärdsteori brukar kallas paretoeffektiv förändring, dvs. en förändring som leder till förbättring för någon utan att medföra försämring för någon annan. I debatten kom sedan reformens tillskyndare att framför allt utpeka nolltaxerare och skatteplanerare som reformens förlorare.

Inom LO gjorde man också beräkningar av reformens fördelningseffekter utan att anta dynamiska effekter och utan att beakta bambidragshöjmen ningen vilket ledde till att rätt många beräknades förlora på den. Utredningen kritiserades hårt för sina orealistiska antaganden och för att individers inkomster och skatter beräknats på felaktigt sätt. Man gjorde då ny hushållsstudie som visade att reformen inte skulle resultera i en ökad inkomstspridning LO 1989. Rättviseprincipen i denna studie var inte den paretoeffektiva. Istället undersökte man om skillnaden mellan grupper skulle öka eller minska, vilket är det intressanta måttet för den som föredrar en relativ rättviseuppfattning. Gustafsson och Schwarz 1990 visade också att inkomstspridningen sannolikt inte skulle påverkas negativt av reformen, men de påtalade den stora osäkerhet, särskilt på lång sikt, som ligger i att beteendeantaganden inte kunnat beaktas.

Dessa fördelningsanalyser utgjorde viktiga argument mot dem som vände sig mot reformen därför att den hotade försämra den vertikala rättvisan. Ingen kunde förneka att marginalskattesänkningen skulle gynna höginkomsttagare, men genom att betona helhetsperspektivet kunde man hävda att reformen faktiskt låg i linje med socialdemokratisk reformtradition på skatteområdet att förskjuta tyngdpunkten i fördelningspolitiken från -skatter till transfereringar, att förskjuta finansieringen från inkomstskatter till indirekta skatter och socialavgifter samt att reformera kapitalbeskattningen och bredda skattebasen. Betraktad i sin helhet skulle således reformen inte göra avkall på de fördelningspolitiska ambitionerna men ändå befrämja den ekonomiska tillväxten; i så fall, en reform i linje med traditionell socialdemokratisk politik. Dessutom skulle den horisontella rättvisan, där alla med samma skatteekonomiska förutsättningar

behandlas lika, förbättras radikalt. Det skulle nu inte gå lika lätt att

skatteplanera och undgå skatt för dem som kunde knepen.

Ledande socialdemokrater och fackföreningsfolk kom, efter det att vissa modifieringar i det ursprungliga förslaget gjorts, att acceptera skattereformen och därmed också de förväntade konsekvenser den kunde få för inkomstfördelningen. Man får utgå ifrån att deras bedömning var att

Bilaga 3 Svensk skattepolitik 167

reformen inte skulle leda till ökad inkomstspridningl. Men på den punkten var i så fall åsiktsklyftan mellan dem och folket stor. Samtidigt som ekonomin gick på högvarv i slutet av 1980-talet och budgetunderskottet hade eliminerats gjorde den socialdemokratiska regeringen klart att den offentliga sektorn måste bantas. Särskilt de accelererande utgifterna för socialförsäkringarna måste sänkas och någon höjning av skattetrycket kunde inte komma ifråga. Ett helhetsperspektiv på politiken gav intryck av att en sänkning snarare än av höjning av de fördelningspolitiska ambitionerna stod för dörren. Skattereformen, betraktad som en del i ett större ekonomiskt-politiskt sammanhang, kunde lika gärna uppfattas som ett av stegen bort från en ambitiös jämlikhetspolitik, som en reform i linje med densamma. Av data som redovisas längre fram i denna text, kan konstateras att människor i allmänhet, höginkomsttagare såväl som låginkomsttagare, oavsett inkomstnivå, uppfattade att skattereformen gynnade höginkomsttagarna och missgynnade låginkomsttagarna. Men om de fördelningspolitiska effekterna skulle bli de förväntade borde en sådan uppfattning hos medborgarna ändras då det verkliga utfallet blev känt. Då skulle höginkomsttagarna se att de inte vann så mycket som de trodde och låginkomsttagarna se att det inte var de förlorarna. som var Det nya skattesystemet skulle gradvis accepteras bland socialdemokratins väljargrupper.

l Se t.ex. LO-ordföranden Stig Malm, DagensNyheter 1989-10-09, ställer helhjärtat upp på radikalt sänktamarginalskatter. Detta kan vi göra mot bakgrund av att vi nu har en helhetsbild av hur ett reformerat skattesystemskulle kunna konstrueras; eller TCO-ordföranden Björn Rosengren, Svenska Dagbladet, 1990-04-29, Skattebördan får inte vältras över från höginkomsttagaretill låginkomsttagare.Utsatta grupper får inte drabbas av generella försämringar. De villkoren är av allt att döma uppfyllda.

168 Partisympati och skatteopinion Bilaga 3

Partisympati och skatteopinion

En opinionsundersökning utförd DNI strax efter det att det nya av emo skattesystemet trätt i kraft, januarifebruari 1991, Visade emellertid att så många 60 de socialdemokratiska sympatisörerna stödde som procent av reformen. Av Vänsterpartiets sympatisörer var stödet bara 30 procent Dagens Nyheter, 1991-03-10. Ändå tillskriver somliga valanalytiker skattereformen stor del av förklaringen till socialdemokraternas en valförlust 1991 Korpi 1993. Klart är att många socialdemokrater inte kände igen sitt parti i slutet 1980-talet och, som tidigare nämnts, var av det svårt att hur skattereformen förenlig med den politiska retorik se var partiet utvecklade inför valet 1988. T.ex. visade Statistiska Centralbyråns partisympatiundersökning i november 1990 att av dem som röstade på socialdemokraterna 1988 det så många 42 procent som inte var som visste vilket parti de skulle rösta på eller de alls skulle rösta inför om valet 1991. Denna siffra brukade vid tidigare jämförbara tillfällen vara ca 10 procent Åberg 1991. Skattereformens betydelse i sammanhanget är svår att fastställa den politiska vänsteropinionen, för vilken men fördelningsfrågor är centrala, hade svårt att acceptera skattereformen. Det jämförelsevis starka stöd för reformen inom socialdemokratin som ovanstående data indikerar är sannolikt ett resultat av att denna vänsteropinion i partiet blev relativt därför att så många av dem då inte svag längre identifierade sig med partiet. Socialdemokraterna hade ju, vid tiden för DNFemos undersökning, tappat uppemot 30 procent av sina forna sympatisörer. Kvar de sympatisörer stod längre till höger och de var som stödde reformen till stor del. Att det just var vänstersympatisörerna som lämnade partiet under denna period framgår den valanalys Korpi gjort av Korpi 1993, s 23.

Moderaterna hade också invändningar att resa mot reformen. De var naturligtvis inte emot marginalskattesänkningen men man var missnöjd med att den skulle finansieras till fullo. Under 1940 och l950-talen drev hård skattesänkningslinje. Under 1960-talets samförstândsanda Högern en tonades dessa krav ned de intensifierades igen av Moderata men samlingspartiet under 1970 och 1980-talen. Bakom denna skattepolitiska ligger tron på det höga skattetryckets skadeverkningar för den syn ekonomiska tillväxten, uppfattningen att skatten inskränker friheten och att det är orättvist att hårt beskatta höga inkomster och stora förmögenheter. Fördelningsfrågorna är också viktiga på den politiska högerkanten, rättviseuppfattningarna är här inte desamma som inom den politiska men vänstern. Inom Bondeförbundet, sedermera Centerpartiet, har man haft en på fördelningsfrâgoma som i vissa avseenden legat nära socialdesyn mokraternas, man har ofta ställt sig tvekande till det höga skattemen trycket. Dock får säga att partiets profil.i skattefrågor varit något man otydlig. Folkpartiet har traditionellt legat relativt nära Moderaternas uppfattning marginalskattema, de har inte betonat skattesänkom men ningskravet lika starkt dem. Det var också Folkpartiet som gjorde som

Bilaga 3 Partisympati och skatteopinion 169

1989 med socialdemokraterna och accepterade därmed att reformen upp skulle totalfinansieras. De gjorde också upp med socialdemokraterna 1981 den underbara natten, 23 24 april relativt kraftiga marginalskat- - om tesänkningar 1982 skattereform. Nu, 1993, försvarar i det som blev års partiet den generella välfärdspolitiken och går kraftigt emot moderaternas skattesänkningspolitik.

Moderater kan således antas ha gillat marginalskattesänkningen men gillat totalfinansieringen och skärpningen kapitalskatten, Centerpartiso av ter ogillat marginalskattesänkningen och kapitalskatteskärpningen men i övrigt varit osäkra på sin hållning. Folkpartister var måhända de vars politiska preferenser bäst stämde överens med skattereformens inriktning. Den nämnda opinionsundersökningen visade också att det bland folkpartiets sympatisörer nästan 60 procent som stödde reformen. Bland var moderater stödet drygt 50 procent och bland centerpartister drygt 30 var procent. Lägst stödet bland miljöpartister där det låg på ca 20 var procent. Ny demokrati var ännu inte bildat.

Stödet för reformen varierade således med partisympati men kanske inte så mycket kunnat förvänta sig i en fråga av sådan partipolitisk som man betydelse, fråga mitt i den politiska höger-vänsterdimensionen. en Huvudskälet till detta är den tidigare nämnda rörligheten i partisympati. Denna rörlighet är inte oberoende av de värderingar som hänger samman med inställning till skattereformen, vilket senare opinionsundersökningar skattereformen visat. Sådana har genomförts vid fyra tillfällen mellan om 1991 och september 19922. Vid första mätningen stödde 45 procent mars medborgarna reformen och vid sista mätningen var siffran 46 procent. av Motståndet hade sjunkit från 20 procent till 15 procent och osäkerheten ökat från 35 procent till 38 procent Åberg och Edlund 1993. Opinionsförskjutningarna i befolkningen helhet således ytterst små under som var de arton första månaderna efter det att reformen trätt i kraft. Däremot visar diagram 1 att stödet förändrats inom olika politiska partier.

2 Undersökningarna, ingår i projektet Opinioner kring 1991 års skattereform, som har finansierats av Kommittén för utvärdering av skattereformen KUSK och utförts vid sociologiska institutionen, Umeå universitet. Tre av datainsamlingarna har gjorts genom att tilläggsfrágor ställts till ett urval ca 4000 personer i arbetskraftsundersökningarna.Detta skedde i mars och september1991 samt september 1992.Den fjärde datainsamlingenutfördes som postenkät, mars 1992, till ett riksrepresentativt urval på ca 2000 personer. Bortfallen blev i samtliga fall omkring 25 procent.

170 Partisympati och skatteopinion Bilaga 3

Diagram1 Andel som stöder skattereformen etter partisympati i DNTemos skatining januari 1991ochvid två olika undersökningarmars1992A från Konsensuell fattigdom, B från Opinioner kring 1991 års skatie|eI‘om1’.

Fromm :oo

75 f

so— . 7

- W: ma 2s— B r - w: m2 j A - Junm1

Diagrammet uppvisar dock större förändringar än vad som faktiskt var fallet. En hel del av förändringarna kan tillskrivas slumpfel, bortfallsfel och mätfel. Särskilt är förändringar inom små partier osäkra eftersom bastalen här är mycket små. Andra skillnader beror på att olika datainsamlingsmetoder använts. Därför är det meningslöst att kommentera alla enskilda förändringar. Dessa problem med opinionsundersökningar illustreras genom att det i diagrammet finns redovisat resultat från två oberoende undersökningar utförda i 19923. Den viktiga slutsats mars som dock kan dras från dessa data är att stödet för skattereformen gradvis minskat inom det socialistiska blocket och stärkts inom det borgerliga. Detta understryks ytterligare av data från undersökningen i september 1992. Då ställdes ingen fråga om partisympati men väl en fråga om det var bra för landet att Sverige fick en ny regering efter valet 1991. Den socialdemokratiska regeringen ersattes då av en borgerlig fyrpartiregering. Om man antar att de som svarade nej på frågan i de flesta fall tillhörde det socialistiska blocket, och de som svarade borgerligheten, så var stödet för skattereformen bland de borgerliga 64 procent men bara 35 procent bland socialisterna och ungefär lika lågt bland de osäkra till regeringsskiftet. I nyttan av

3 Undersökning A är en intervjuundersökning av ca 1000 individer medan undersökning B är en postenkåt till ca 2000 individer. Dessutomär frågeformuleringarna någotolika i de bådaundersökningarna.Undersökning A ingår iprojektet Konsensuell fattigdom Halleröd m.fl. 1993 och B är den postenkät som ingår i Opinioner kring 1991 års skattereform, båda utförda vid sociologiska institutionen, Umeå universitet.

Bilaga 3 Partisympati och skatteopinion 171

Detta samband mellan stödet för skattereformen och en politisk högervänster dimension har troligen varit stabilt under hela den studerade perioden men sambandet mellan partisympati och reformstöd kan ha ändrats allteftersom människor rört sig ut ur och in i olika partier. Särskilt inom socialdemokratin har opinionsbilden härigenom ändrats, något som kan ha stor betydelse för reformens framtida öde. Men det är viktigt att ha i minnet att de som inte stöder reformen endast till liten del utgörs av dem som är motståndare till den; de flesta av dem är osäkra och för många börjar troligen det gamla skattesystemet att alltmer falla i glömska.

172 Opinionens bestäm Bilaga 3

Skatteopinionens bestämningsfaktorer

Egenintresse, allmänintresse, moral och tillit

De utgår ifrån ett så kallat public choice-perspektiv vid analyser som politiskt beteende har grundantagande att människor tar ställning av som i olika politiska frågor utifrån individuell nyttokalkyl. De ser med en andra ord egenintresset det styr inställningen till politiska som som reformer. l konsekvens med detta antagande skulle man förmoda att de tror sig vinna på skattereform, eller ett existerande skattesystem, som en också skulle vara positivt inställda medan förlorarna skulle reagera negativt. Denna grundhypotes skatteopinionens bestämning år också om den de flesta studier om attityder till skatter tar som första utsom gångspunkt. Exempelvis fann Vogel 1974, som studerat inställningen till det svenska skattesystemet 1969, klara samband mellan inkomst och missnöje med marginalskatterna liksom med det totala skatteuttaget; motståndet mot skattesystemet var starkare bland höginkomsttagarna än bland låginkomsttagarna. Scholz, McGraw and Steenbergen 1992, som studerat de opinionsmässiga följ derna av den amerikanska skattereformen 1986, fann att de trodde sig tjäna ekonomiskt på reformen också såg som positivt på den i andra avseenden, bl.a. ur rättvisesynpunkt, medan förlorarna var negativt inställda. Hadenius 1986, som studerat den svenska skatteopinionen 198182, finner däremot inget samband mellan inkomst och missnöje med skatterna men väl ett starkt samband mellan den subjektiva uppfattningen den egna ekonomiska situationen och om inställningen till skatterna; de som anser sig ha det dåligt ställt är mer missnöjda med skatterna än de som anser sig ha det bra. Lewis 1982, gjort en översikt över forskningen om skatternas psykologi, som använder the economic man -metaforen i detta sammanhang och menar att den upplevda ekonomiska situationen tycks betyda mer än den faktiska inkomsten för inställningen till skatterna men likväl är det en individuell nyttokalkyl som ligger i botten. Denna egenintressehypotes ges också visst stöd i de data som presenteras i tabell 1 där man kan se att stödet för skattereformen är betydligt större bland de subjektiva vinnarna än bland förlorarna.

Emellertid har föreställningar the economic man och public om choice-skolans grundantagande ofta ifrågasätts. Man kan tänka sig att nyttokalkylen inte är så kortsiktig och inte heller alltid så egoistisk som där antas; den kan ha det långsiktiga helhetsperspektivet i fokus. Detta leder tankarna till begrepp som allmänintresse och det gemensamma bästa. Leif Lewin 1988 har, med stöd i empirisk forskning, hävdat att allmänintresset oftare år starkare än det kortsiktiga egenintresset då det gäller att ta ställning i viktiga politiska frågor. Argumentet att skattereformen skulle åstadkomma dynamiska effekter och vara bra för samhällsekonomin är ett argument som kan sägas vädja till allmänintresset eller det gemensamma bästa. På lång sikt kan man anta att de flesta tjänar på en reform som leder till sådana effekter. Tabell 1 visar också att

Bilaga 3 Opinionens bestämningsfaktorer 173

de tror på denna argumentation oftare stöder reformen än de som som inte tror på den.

En kritik public choice-antagandet är att de kriterier annan typ av mot gentemot vilket individer värderar politiska åtgärder inte behöver vara ekonomisk vinst eller högsta effektivitet. Det kan också röra sig om moraliska värden. Etzioni 1988 är en av dem som utförligt diskuterat den moraliska dimensionens betydelse för mänskligt handlande och därvid kort berört den betydelse den kan ha för inställningen till skatter. Han betonar att ett legitimt skattesystem är ett system som svarar mot rådande moraluppfattningar. Problemet, som han inte diskuterar närmare,

är emellertid att dessa moraluppfattningar på skattepolitikens område inte

enhetliga utan varierar mellan människor och samhällsklasser. I vissa är är t.ex. jämlikhet och social rättvisa högt värderade värden. En grupper skattereform inte mot dessa värden bland dem som som svarar upp omfattar dem, uppfattas inte där legitim. I tabell l kan vi till som exempel att de reformen vara rättvis oftare stöder den än de se som anser orättvis. som anser den vara

Legitimiteten kan också vila på ett förtroende och stöd för det som skatterna går till. Tror används till vettiga ändamål är man att pengarna det också troligt att man betalar skatt med mindre motvilja än om man tror att de slösas bort eller går till sådana som inte borde få del av dem. I Sverige tycks dock stödet för det som en stor del av skattemedlen går till, nämligen välfärdspolitiken, vara relativt starkt. De som anser att den mängd skattepengar går till sjuk- och hälsovård, stöd till äldre, stöd som till barnfamiljer, till skola och forskning och till sysselsättningspolitiska insatser bör öka är betydligt fler än dem vill minska utgifterna för som dessa ändamål. Tvärt är det dock med bostadsbidrag, socialbidrag och om offentlig administration. Men opinionsövertaget för den förstnämnda offentliga utgifter, skola och forskning undantagen, är större, gruppen av och opinionsunderläget för den mindre bland kvinnor än senare gruppen bland män, bland arbetare än bland högre tjänstemän och företagare. De lägre tjänstemännen intar här mellanställning. Vidare har de med en borgerliga partisympatier alltid haft en betydligt svalare inställning till välfärdsutgifterna än de med socialistiska sympatier. Den bilden har framträtt i alla undersökningar om välfärdsopinionen sedan början av 1980-talet Hadenius 1986; Svallfors 1989; Svallfors 1992b. Den skattereform genomfördes 199091 hade emellertid lite att göra med som utgiftssidan. Den innebar i huvudsak att skattepengama inkasserades på ett nytt sätt varför det knappast finns någon anledning att tro att det skulle finnas något samband mellan inställningen till ändamålet med skatterna och skattereformen. Möjligen kan man anta att de som är missnöjda med det utgifterna går till och samtidigt uppfattar sig som skatterefonnens förlorare borde vara särskilt missnöjda med reformen; vinnare är missnöjda med utgifterna borde särskilt nöjda med som vara reformen. Data inte redovisas här visar dock att om man konstantsom håller för uppfattning om reformens utfall för egen del, finner man ingen

174 Opinionens bestämningsfaktorer Bilaga 3

skillnad i stödet för reformen mellan dem att skatterna är för som anser höga, med hänsyn till de förmåner som staten ger, eller dem som accepterar skattenivån.

Men frågan om legitimitet kan också ha att göra med förtroende och tillit till den som företräder ett förslag. En av Etzionis kritikpunkter av rationalitetsantagandet går ut på att många handlingar utförs, och attityder tillägnas, utan att någon nyttokalkyl alls äger rum. Man gör som man alltid gjort och förlitar sig på dem man tidigare förlitat sig på. Exempelvis kan en socialdemokrat därför komma att stödja reformen enbart därför att det var ett förslag som kom från det parti han eller hon har förtroende för; en moderat kan av samma skäl ta avstånd. Här visar det sig emellertid att stödet bland borgerliga sympatisörer är starkare än bland socialister.

Tabell 1 Samband mellanuppfattningar om reformenseffekten och stödetför reformen, september1992.

Anser du att det var ett riktigt beslut att införa det nya skattesystemet Ja Nej Vet Antal Tillhör reformens vinnare 77 8 15 100% 812 ——— förlorare 25 36 39 100% 757 -

Anseratt reformen bra fir samhällsekonomin 79 5 17 100% 743 dålig för samhällsekonomin 32 33 35 100% 971 -

försvårarskatteplanering 63 15 22 100% l 138 —— underlättarskatteplanering 59 18 24 100% 338 —

är rättvis 81 5 14 100% 823 är orättvis 35 33 32 100% 1047 ——

Anseratt det var — bra medregeringsskiñet 64 8 29 100% I244 dåligt med regeringsskifie 35 24 41 100% 1400 —

För varje fråga finns ocksåneutrala svar varken eller eller vet ej-svar. Dessahar utelämnats tabellen. ur

Bestäm ningsfaktorer i samverkan

Så här långt kan konstateras att det finns flera bevekelsegrunder utifrån vilka människor formulerar sina åsikter om skattereformen, och alla tycks de få visst stöd i data. Detta är knappast förvånande eftersom de tenderar att hänga samman med varandra. I enlighet med Heiders balansteori

Bilaga 3 Opinionens bestäm ningsfaktorer 175

1958 försöker människor att undvika oförenliga ståndpunkter, åsikter och attityder. Visserligen förekommer ofta sådana hos en och samma individ regel är detta ett instabilt tillstånd. Det är stor sannolikmen som het att åsikt i för individen mindre väsentlig fråga ändras om den en en är oförenlig med hennes mer grundläggande värderingar. T.ex. är det troligt att person som uppfattar skattereformen som orättvis men tror en sig tillhöra skattereformens vinnare, tror på dess samhällsekonomiska fördelar och har borgerliga politiska värderingar, så småningom negligerättvisefrågan i sitt ställningstagande till reformen och rar betydelsen av kanske även börjar reformen rättvis. Nonnkällan är inte heller se som oväsentlig i sammanhanget. Den person som uppfattar reformen som socialdemokrat med starkt förtroende för partiets politik. orättvis kan vara Det faktum att reformen förts fram hans parti med samhällsekonomisav ka argument och försäkringar att resultatet inte skall bli orättvist kan om få honom att tvivla på sin inställning i rättvisefrågan, alternativt att här rättviseargumentet underordnat. Men, det kan också gå tvärt om se som vi sett. Rättvisekänslan, särskilt den är understödd av egenintressom om set, kan starkare än tillit och partilojalitet varför personen ändrar vara sina partisympatier. Den eftersträvansvärda värderingsharrnonin kan således uppnås på många olika sätt. I tabell 2 ges en illustration till hur åsikterna skattereforrnens effekter hänger samman. Reformens om uppfattade effekter för den ekonomin har där relaterats till egna uppfattningar dess effekter i andra avseendenl. om

Tabell 2 Sambandetmellan reformens fömnodade effekter på den egna ekonomin och uppfattningar om dess effekter för samhällsekonomi, skattemoral,rättvisasamt politisk gnmdvänlering, september1992.

Tror sig tillhöra... Vinnarna Varken eller Förlorare Alla Vet

Tror på förbättrad Samhällsekonomi 36 20 14 23 skattemoral 48 29 34 35 rättvisa 47 21 12 25 - Stöder regeringsskifiet 51 37 26 38

Tror på försämrad Samhällsekonomi 21 25 50 30 —— skattemoral 12 9 ll 10 ~— rättvisa 27 23 58 32 - Stöder regeringsskiñet 35 39 60 43

Antal 813 1695 758 3265

Sambandet mellan de olika åsikterna skattereformenseffekter har på ett om ingående sätt analyserats i Åberg och Edlund 1993. mer

176 Opinionens bestämningsfaktorer Bilaga 3

Tabellen visar att de som själva uppfattar sig som vinnare oftare än andra tror att reformen har gynnsamma effekter pá samhällsekonomin och skattemoralen samt att det nya skattesystemet är mera rättvist än vad det gamla var. Bland vinnarna återfinns oftare borgerliga sympatisörer än socialistiska. Bland dem som ser sig som reformens förlorare är bilden den motsatta.

Sambandet mellan människors egenintresse och deras uppfattningar om det gemensammas bästa är ur politisk synpunkt synnerligen centralt. Nästan all politisk argumentation och retorik går ut på att framställa den egna politiken som det bästa för allmänintresset eller som det moraliskt nödvändiga, ibland också som det enda möjliga. Sällan är det med renodlade gruppegoistiska argument den politiska debatten förs. Det är lätt att övertyga dem som upplever sig som gynnade viss politik att av en denna också är rättvis ocheller nödvändig för hela samhället på lång sikt. Svårare är det för dem som anser sig förlora på politiken att acceptera att deras förlust skall vara nödvändig för det gemensammas bästa, särskilt om man befinner sig i de lägre inkomstskikten och det är framför allt där man finner dem som anser sig ha förlorat på skattereformen Tabell 3.

Tabell 3 Uppfattningar om att vara reformensvinnare eller förlorare i olika inkomstklasser,september1992.

Månadsinkomst,kr. 8.000 8-12.000 I2-16.000 16-20.000 20.00 Andel somser sig som reformens vinnare 12 17 28 56 73 —— varkeneller 37 40 42 32 18 — förlorare 33 30 22 8 4 i vet 19 14 9 5 5 —— 100% 100% 100% 100% 100% Antal 294 695 738 286 153

Medborgarnas uppfattning skattereformens-fördelningseffekter är om relativt entydig. Höginkomsttagarna uppfattar sig vinnare och som låginkomsttagarna uppfattar sig som förlorare eller också är de osäkra om fördelningseffekterna. Stödet för reformen är också betydligt starkare bland höginkomsttagare än bland låginkomsttagare; det är starkare bland högre tjänstemän än bland arbetare, och det är starkare bland män än bland kvinnor. Det är med andra ord bland socialdemokratins traditionella väljargrupper som stödet är svagast. Detta mönster har varit detsamma i alla undersökningarna, möjligen har det skett Viss polarisering så till en vida att de högre tjänstemännen blivit något övertygade mer om reformens fördelar och arbetarna något mindre övertygade tabell 4.

Bilaga 3 Opinionens bestämningsfaktorer 177 Tabell 4 Andel positiva till det nya skattesystemet etter kön, yrke och inkomst vid tm tidpunkten Pmcentandelar skrattade med s.k. logit-analys‘.

A nm. Inkomsten avser genomsnittlig bruttohushållsinkomstmånad lön av per vuxenperson i hushållet Yrkesklassiñceringensker enligt SEI. Företagare och lantbrukare ingår i analysen.

Även rad andra faktorers betydelse för positiv inställning till en en reformen har studerats. Bland dessa kan nämnas sektor offentlig privat, utbildning, ålder, bostadstyp, ortstyp och familjetyp. Inga av dessa variabler har signifikanta effekter i multivariata analyser där också yrkesgrupp, inkomst och kön ingår. Kvinnornas åsikter skiljer sig från männens så till vida att de oftare uppger vet ej-svar på frågan om reformbeslutet riktigt eller Allt annat lika, anser de också oftare var än män att reformen varit orättvis Åberg och Edlund 1993; Andersson 1992.

Återigen finner vi att det är inom de borgerliga partiernas väljarbas som stödet är starkast medan det i den politiska vänsterns välj är svagare. Frågan är man rätt uppfattat reformens faktiska effekter. om

sFördelen med använda förväntade värden, skattade från den loglinjära att modellen, istället för observerade värden är att variablernas effekter då renodlas eftersom effekter från icke-signifikanta interaktioner elimineras. Dessutomskulle de mycket små bastalen i en mångdimensionell tabell göra skattningarnaosäkra.En mera fullödig redovisning de statistiska i modellen återfinns i Åberg och av parametrarna Edlund 1993.

178 Opinionens bestäm ningsfaktorer Bilaga 3

Den kognitiva dimensionen

En analys av opinionsbilden kring det nya skattesystemet skulle vara ofullständig om den inte också belyste den kognitiva dimensionen. Hur något är beskaffat och vad man vet om det är naturligtvis viktigt som grund för vad man skall tycka om saken. Kunskapen kan vara begränsad och felaktig, ofta styrd av selektiv perception på ett sätt som bekräftar den bild man vill se, men någon typ av föreställning om hur verkligheten är beskaffad finns alltid. Dock får man konstatera att det i fråga om skattereformen är många som inte vet vad de skall anse. På de olika frågorna om skattereformens effekter ligger ofta andelen vet -svar på mellan 30 och 40 procent. Men detta kan knappast tas som tecken på okunskap om hur reformen är utformad utan enbart om osäkerhet om dess effekter. Den mest initierade kan vara osäker om detta. Gröndahl 1986 fann dock att det, i mitten av 1980-talet, endast var en av tre som kunde förklara vad marginalskatt egentligen är. Det tyder på relativt stor okunnighet men det finns skäl att tveka inför en sådan slutsats. En indikation på okunskap är omfattningen av oförenliga svar på olika frågor i opinionsundersökningama. T.ex. var det i enkätundersökningen, februari 1992, tio procent som ansåg att marginalskatterna var för höga och samtidigt önskade höja skatten för höginkomsttagama; tre procent som ansåg att skattebördan fördelas rättvist men samtidigt vill höja eller sänka den för någon inkomstgrupp, vilket inte nödvändigtvis behöver tolkas som oförenliga ståndpunkter. Detta är, med tanke på skrivfel, kodningsfel etc., inte särskilt omfattande inkoncistenser.

I den Gallupundersökning som genomfördes efter 1947 års skattereform SOU 1951:51 fann man också att okunskapen om skattesystemet var mycket stor. Då tog man detta som argument mot ett utbrett skattetänkande; för hur skulle människor kunna anpassa sitt beteende till skattesystemet då deras kunskaper om det var så bristfälliga, resonerade man. Man skulle kunna vända på det resonemanget och säga att om människor förändrar sitt beteende i enlighet med den förändrade incitamentsstruktur som reformen medfört så är detta tecken på kunskap om reformen. I opinionsundersökningama om 199091 års skattereform ställdes en del frågor om sådana beteendeförändringar som antogs ha direkt samband med det nya skattesystemet. Därigenom har det kunnat konstateras, redan i den första undersökningen, att det i ett par avseenden tycks ha skett beteendeförändringar i rätt betydande omfattning. Det gällde övertidsarbete och sparande. Tabell 5 visar utbredningen av dessa beteendeförändringar i olika inkomstskikd.

°En fullständig analys mer av beteendeförändringari sambandmed skattereformen, såsom de kommit till uttryck i opinionsundersökningarna, återfinns hos Halleröd 1992 och 1993.

Bilaga 3 Opinionens bestäm ningsfaktorer 179

Tabell 5 Andel som uppgivit firändringari sparandeoch övertidsarbetetill löljd av skatterefonnenefter inkomst, september1991 endast anställda som uppgivit månadsinkomstingår.

Mânadsinkomst,kr. 12.000 12-16.000 16-20.000 20.000 Har du till följd av det nya skattesystemet betalt av på lån 4 7 9 16 —~ sparatmer 10 16 23 40 A sparat mindre ll 9 6 4 ökat övertidsarbete 4 5 6 6 v pengar istället för ledighet vid övertid 12 15 12 8 Antal 989 738 286 153

Sänkningen av marginalskatten gjorde det mer lönande att övertidsarbeta och att ta ut ersättning för detta i pengar snarare än i ledighet. Förändringarna i kapitalskatten gjorde det mindre lönsamt än tidigare med ränteavdrag, men mer lönsamt med ränteinkomster vilket stimulerade sparandet. Till detta korn den kraftiga sänkningen av inflationen och den höga realräntan som också bidrog till det ökade sparandet och den minskande skuldsättningen.

Möjligheterna att anpassa sina finansiella transaktioner till nya skatteregler är ojämnt fördelade. För den vars hela inkomst går till konsumtion är marginalerna små för sparande och skuldreducering. Bland dem med lägre inkomster finner vi därför en lika stor benägenhet att minska sitt sparande som att spara mera, något de intervjuade alltså tillskriver skattereformen då den bidragit till att fördyra konsumtionen i en rad avseenden. Bland höginkomsttagarna, däremot, går de finansiella omdisponeringarna i huvudsak från lânande till sparande och detta i stor omfattning.

Statistik från SCB visar att för hushállssektorn som helhet var bank- och försäkringssparandet under 1990 och 1991 ungefär av samma omfattning som 1989 men skuldsättningen slutade att öka 1990 och minskade avsevärt âret därpå. Netto förblev hushållens skulder oförändrade under 1991 men sparandet ökade med 34 miljarder. Under 1992 fortsatte återbetalningen till bankerna och finansinstituten att öka med 27 miljarder. Summan av ökat sparande och minskat lånande blev 55 miljarder. Exakt vilken roll skattereforrnen har i denna finansiella anpassningsprocess är svårt att fastställa men de regeländringar som det nya skattesystemet medfört innebär starka incitament för de beteenden som faktiskt observerats. Ett rimligt antagande är att de personer som kan dra nytta av dessa incitament också känner till dem och beter sig därefter.

180 Opinionens bestämningsfaktorer Bilaga 3

Ett syfte med skattereformen var också att den skulle stimulera till arbete på olika sätt genom extraarbete, övertidsarbete, längre ordinarie arbetstid och ökad rörlighet på arbetsmarknaden. Detta verkar hittills ha skett i obetydlig utsträckning. En ökning av övertiden har observerats i opinionsundersökningama men det är mycket få som anger att de till följd av reformen tagit extraarbete, ökat sin arbetstid eller bytt arbete. En av orsakerna till detta kan vara att sådana beteendeförändringar får mycket större implikationer för individens liv än vad en finansiell omplacering får varför den incitamentsförändring som skattereformen medfört inte förmår mer än att ge små effekter i detta avseende. Under den studerade perioden har emellertid efterfrågan på arbetskraft sjunkit dramatiskt varför någon ökning av arbetsinsatser inte varit att vänta ens med oändligt starka incitament för arbete.

Medan människors kännedom om skattereformens effekter på privatekonomin, åtminstone vad gäller betydelsen av ändringar i skatteskalor, avdragsregler ochkapitalskatt, kan antas vara relativt goda så är det ytterst tveksamt på vilket verklighetsunderlag åsikterna om det nya systemets betydelse för skattemoralen, för den samhällsekonomiska effektiviteten och för inkomstfördelningen vilar. Hur reformen påverkar skattemoralen är det minst problematiska. Antagandet att skattesmitning och skatteplanering skall minska bygger på principen om större enhetlighet för hur olika inkomster beskattas och på de begränsade avdragsmöjlighetema. Det är inte svårt att förstå att detta sannolikt leder till de avsedda effekterna, något de flesta också verkar tro.

Svårare är det då att veta vad skattereformen betytt för samhällsekonomin och inkomstfördelningen. Att fånga den konkreta innebörden av dynamiska effekter är inte så lätt. Visst kan man förstå att det är fråga om att få ekonomin att fungera bättre men genom vilka olika mekanismer uppkommer denna effekt De teoretiska argumenten för dynamiska effekter är inte alltid så lätta att följa och de empiriska beläggen är inte entydiga. Folk i allmänhet har här inget annat val än att lita på de forskare som levererar analyser och åsikter samt att låta sig övertygas av politiker och andra debattörer som deltar i skattedebatten. Ställningstagandet bygger i denna fråga i betydande utsträckning på tro och tillit snarare än på vetande. Som vi sett är det framför allt personer på den borgerliga sidan och personer som själva tror sig tjäna på reformen som tror på skattereformens dynamiska effekter. Med socialister och låginkomsttagare är det tvärt om. Där säker kunskap saknas är utrymmet för selektiv perception stort.

Med synen på fördelningseffektema är det ännu mer komplicerat. Av de skattetabeller, och de kalkyler över skattereformens vinnare och förlorare, som publicerades i tidningarna torde de flesta ha dragit den slutsatsen att höginkomsttagama skulle bli de verkliga vinnarna. Men mot detta argumenterades att ingen inkomstgrupp skulle förlora på reformen. Möjligen skulle de med mycket låga eller mycket höga inkomster

Bilaga 3 Opinionens bestämningsfaktorer 181

kortsiktigt få vidkännas vissa försämringar. Det hade de tidigare refererade utredningarna visat. Men det kan inte ha varit lätt att förstå varför det såg ut att leda till ökad ojämlikhet i själva verket inte skulle göra som det. Också i bedömningen reformen fördelningssynpunkt blir det av ur individuella ställningstagandet fråga om tro och tillit. Som vi sett är en det höginkomsttagarna som ser sig som vinnare och låginkomsttagama förlorare och det är framför allt de senare som uppfattar reformen som som orättvis.

Kunskapen det skattesystemet vid tidpunkten då det genomfördes om nya grundades i stor utsträckning på beräkningar om dess effekter vilka i sin tur baserades på rad antaganden och gissningar. Den breda allmänen heten fick sin bild massmedia och den offentliga debatten. genom Efterhand ökar dock möjligheterna att på erfarenhetsgrund bilda sig egna kunskaper systemet och dess effekter. Bl.a. av det skälet gjordes en om serie opinionsundersökningar för att opinionsbilden skulle ändras se om med tiden. Resultatet blev dock att människors erfarenheter av det egna skattesystemet inte inneburit att opinionen över lag förändrats. nya Enskilda individer kan naturligtvis ha ändrat uppfattning men sådana förändringar har i så fall lika ofta gått i negativ riktning som i positiv. Opinionsbilden är mycket stabil, vilket bl.a. framgår av tabell

Ett viktigt element i kunskapsbilden skattereformen blir de underom sökningar som för närvarande görs om reformens effekter. Frågan är om den ledde till det förutspåddes politiker och experter i t.ex. RINK. som av svårigheterna att säkra är emellertid mycket stora. T.ex. är det ge svar några år efter reformen omöjligt att på empirisk grund hävda att den lett till dynamiska effekter, reformanhängama kan då hävda att det beror men på den mycket konjunkturutvecklingen och att situationen ogynnsamma skulle ha varit värre utan skattereformen. Andra kan hävda att reformen fördjupat krisen den mycket kraftiga ökningen av hushållens genom stimulerat fram7. Men det ökade sparandet sparande som skattereformen kan också förklaras med den ängslan som spritt sig bland befolkningen i lågkonjunkturens spår. Vidare har det visat sig att reformen i själva verket blev underfinansierad med ca 12 miljarder Hansson och Larsson 1993. Reformen har på det sättet ökat budgetunderskottet och bidragit till ränteproblemen. Dessa exempel på aktuella resonemang några år efter reformbeslutet visar att förutsättningarna ständigt ändras och att alternativa perspektiv på frågan reformens samhällsekonomiska om effekter är möjliga. Därför är det knappast troligt att säker kunskap om

7Den kraftiga ökningen sparandet stämmer inte alls med de bedömningar som av gjordes i RINK. Där konkluderades, efter en reservation om att de samlade spareffekterna av reformen varit svåra att fastställa: att hushållenssparkvot stiger .. något till följd av skattereformen, dock inte mer än att det bara delvis motverkar ökningen av hushållens realt disponibla inkomster. Därmed skulle skattereformen under de tre första åren förväntas leda till en viss ökning av den privata konsumtionen. SOU 1989:33 Bilaga s 35

182 Opinionens bestämningsfaktorer Bilaga 3

detta någonsin nås. Utrymmet för ideologiskt färgade tolkningar av skattesystemets betydelse för samhällsekonomin kommer även framgent att vara mycket stort.

Inte heller är det lätt att få säker kunskap skattereformens förom delningseffekter. l en specialanalys av inkomstfördelningen 1991 inriktas huvudintresset på skattereformens fördelningseffekter Jansson 1993. Där framgår bl.a. att mellan 1989 och 1991 minskade inkomstskatten, utöver den genomsnittliga inkomstskattesänkningen, i decilgrupperna 4 till mest i grupperna 5 till den ökade i den lägsta decilgruppen och även något i den högsta. De tio procent som tjänade mest kom att betala en större andel av den totala inkomstskattesumman 1991 än vad de gjorde 1989. Detta skulle tala för att den nya inkomstskatten kanske inte bidragit så mycket till förändringen av den disponibla inkomstens fördelning; höginkomsttagama har fått betala vilket minskat spridningen och mer låginkomsttagarna har också fått betala vilket ökat spridningen. Men mer skatteomläggningen innebar också att priserna steg på rad områden en p.g.a. att basen för konsumtionsskatter breddades och vissa avgifter infördes. Detta har troligen minskat konsumtionsutrymmet proportionellt sett mer för lâginkomsttagama än för höginkomsttagarna. Den återbetalning av lån som gjorts, i första hand bland höginkomsttagare, har visserligen gjort att deras skatt blivit högre än den skulle ha blivit, annars men samtidigt har deras konsumtionsutrymme ökat eftersom de minskade ränteutgiftema överstigit den ökade skatten. Pensionsfondsbeskattningen har missgynnat höginkomsttagarna. Ingen har beräknat hur alla skatteeffekter belastat eller gynnat olika inkomstgrupper. De samlade förändringar i faktorinkomster, transfereringar och skatter tycks i alla fall ha lett till att ojämlikheten i disponibel inkomst ökat kraftigt mellan 1989 och 1991. Tjänstemän på mellannivå och högre tjänstemän har ökat sina disponibla inkomster med 26,3 respektive 28,5 procent under perioden medan arbetare och lägre tjänstemän ökat sina inkomster med 22,5 23,1 resp. procent, vilket är ett par procent över prisstegringarna under perioden; endast decilgruppema 7 till 10 har haft ökning den disponibla en av inkomsten som överstiger prishöjningarna; gini-koefficienten beräknad på disponibel inkomst har gått upp från 0,246 till 0,261.

Låginkomstgruppema har alltså inte kunnat hålla jämna steg med prisutvecklingen vilket delvis kan bero på skattesystemet. Att höginkomsttagama fått förbättrade disponibla inkomster realt sett tillskrivs löneutvecklingen för dem. Också detta kan ha samband med skattereformen pá olika sätt; tjänstemännen kan ha fått lönekompensation för att tidigare obeskattade förmåner kommit att beskattas; dessa förmåner togs tidigare inte upp som inkomst gör det möjligheterna förskjuta men nu; att inkomster till kommande år, vilket varit lönsamt 1990 och 1991, har säkerligen varit större bland höginkomsttagare än bland låginkomsttagare. 1 den utsträckning det är så kommer ojämlikheten att minska 1992, men om detta vet man ännu inget. Kunskaper skattereformens fördelningsom effekter är fortfarande begränsade. Också här kommer det alltid att vara

Bilaga 3 Opinionens bestämningsfaktorer 183

problematiskt att avgöra vilka förändringar i inkomstfördelningen som beror på skattereformen och vilka har andra orsaker. De direkta som fördelningseffekterna inkomstskatten går att beräkna men med andra av skatter och alla indirekta effekter är det betydligt svårare. Förhoppningsvis kommer ändå de studier i denna fråga initierats av Kommittén som för utvärdering skattereformen KUSK att bättre kunskaper på av ge oss området.

184 Stabiliteten Bilaga 3

Hur stabilt blev det skattesystemet

nya

Skattereforrnen 19901991 har, som tidigare redovisats, mottagits med blandade känslor. Somliga, i synnerhet manliga högre tjänstemän med höga inkomster, är överlag positivt inställda; över 90 procent av dem stöder reformen. Andra har varit mer tveksamma, t.ex. lágavlönade arbetarkvinnor, där stödet för reformen bara ligger pâ 26 procent. Detta är emellertid extremgrupper. De flesta intar en mellanposition i synen på skattereforrnen och har kanske efter reformen ändrat sin inställning till skattesystemet i svagt positiv eller svagt negativ riktning. Nettoeffekten av dessa förändringar tycks ha gått i svagt positiv riktning. Som indikation på detta kan nämnas att balansmáttet, beräknat på frågan om det var ett riktigt beslut att införa ett nytt skattesystem, var +31 procentenheter i september 1992 46 procent för och 15 procent emot. Hur inställningen till skattesystemet som helhet har förändrats kan också belysas genom att göra jämförelser med tidigare opinionsundersökningar i ämnet. I tabell 6 redovisas en sammanställning av hur medborgarna svarat på identiska frågor som upprepats i några undersökningar utförda vid olika tidpunkter.

Tabell 6 mäste tolkas med stor försiktighet. Svarsfördelningar i opinionsundersökningar är känsliga för sådant som datainsamlingsmetod och bortfallsmönster. Det bör därför vara stora skillnader mellan undersökningarnas procentfördelningar för att man skall kunna lita på att det är verkliga opinionsförändringar man observerat. De förändringar som kan utläsas ur tabellen bekräftar dock den tidigare slutsatsen, nämligen att inställningen till skattesystemet blivit något mer positiv efter reformen. Inställningen till skattetrycket, vilket för övrigt inte tycks vara särskilt negativt, har inte ändrats. Det är framför allt missnöjet med marginalskatterna som minskat och, som tidigare redovisats, har marginalskattesänkningen särskilt uppskattats av dem som själva hade höga marginalskatter tidigare.

Bilaga 3 Stabiliteten 185

Tabell 6 Andel instämmande svarpånågra påståenden skattesystemeti om olika undersökningar ställdavid olika tidpunkten Inom parentes anges halansmåttandelen positiva till skattesystemet minus andelen negativa. 1969‘ 1981 1986‘ 1989‘ 1992

Med hänsyn till defärmåner som statenger m edborgamaär skatterna inte för höga 43-l l 56+l7 53+l3 58+2l

M arginalskattema är alldelesfär höga 70-5 l 82-70 59-30

Vårt skattesystemger en rättvis fördelning av skattebärdan 34-29 l6-63 26-39

Vad tycker du istort om skattesystemet,dvs .skattemasstorlek och reglemas utformning andel bra eller mycket bra 23-39 lO-55 25-1 l Källor:1 Vogel 1970; 2 Laurin 1986; 3 Svallfors 1989; 4 Riksskatteverket 1993; 5 Svallfors 1992b

Men samtidigt är det just på denna punkt man också kan notera ett relativt utbrett missnöje med skattesystemet. Det var, i september 1992, 47 procent ansåg att skatterna för folk med höga inkomster var för som låga. Inte oväntat är de detta kraftigt överrepresenterade bland som anser dem att skattereformen varit orättvis, bland arbetare och som menar låginkomsttagare och bland dem som ogillade regeringsskiftet 1991.

Det finns således en opinion som anser sig missgynnad av skattereformen och önskar förändra skattesystemet i riktning mot högre skatter för som höginkomsttagare; det finns också en opinion som vill försvara det uppnådda och kanske sänka marginalskatterna ännu mer. De förra bärs lâginkomsttagares egenintressen också av relativt utbredd upp av men en rättviseuppfattning om att inkomstskillnadema bör minska och att välfärden fördelas jämnare. Av reformens vinnare är det faktiskt 40 procent vill höja skatten för höginkomsttagare och 27 procent som som reformen orättvis. Marginalskattesänkningen bärs i huvudsak upp anser

gDet är viktigt att hålla i minnet att balansmáttinte alltid har entydig tolkning. en Om värdet på måttet är mycket högt nära 100 eller -100, är saken enkel. Då är , måttet ett otvetydigt tecken på opinionsövervikt. Ett lågt balansmått, däremot, kan produceras på två olika sätt: 1 Genom en starkt polariserad opinion där ungefär hälften är för och hälften emot. 2 Genom att de flesta är neutrala, osäkra eller ointresseradeoch endastett litet fåtal är för eller emot. l båda fallen är det fortfarande riktigt att opinionsövervikten är liten, men om det beror på lågt engagemang eller på polariserad intressebalans går inte att utläsa. Därför redovisasi tabellerna både andelen instämmande svar och balansmâttet.

186 Stabiliteten Bilaga 3

av höginkomsttagarnas egenintressen uppbackad av en tro på att låga marginalskatter är bra för samhällsekonomin och i vissa fall åsikten av att höga marginalskatter är orättvisa. Den åsikten har emellertid inte trängt in bland reformens förlorare lika mycket som jämlikhetsvärderingarna trängt in bland vinnarna.

Tabell 7 Sambandetmellanrefomienstömiodadeeffektersanitdessbetydelselör politisktställningstagand eller åsikter om beskattning av höginkomsttagareochlömiodadeeffekterpåden egna ekononiii September1992. Höginkomsttagare skall beskattas som nu eller lägre hårdare Tror sig tillhöra retormens vinnare varken förlorare vinnare varken eller eller Andel positiva svar och balansmâtt avseende reformenseffekter för samhällsekonomi 45 32 24 8 21 -l2 23 -l l 15 -22 10 -49 skattemoralen 53 42 29 2l 32 24 42 28 29 18 35 22 rättvisan 55 38 25 l l 19 -20 34 -8 15 -2l -

Andel för vilka skattereformen har betydelseför politiska

Se fotnot 8

Av de tillfrågade är det 45 procent inte vill höja skatten för som höginkomsttagare och inte själva sig ha förlorat på reformen. som anser Här dominerar också tron på reformens olika fördelar. Det är 37 procent som inte vunnit på reformen och vill höja skatten för höginkomsttasom gare. Här dominerar misstroendet mot reformen, effekterna på skattemeralen undantagen Särskilt förlorarna i denna grupp tillmäter reformen stor betydelse för deras politiska ställningstagande. I mellangrupperna, förlorarna som inte vill höja de högavlönades skatt 8 procent och vinnarna som vill göra det 10 procent, dominerar tveksam inställning en till reformens samhällsekonomiska nytta och det rättvisa i den, men man tror att den höjt skattemoralen.

En ambition med det skatteförslaget att det skulle bli ett stabilt nya var system som skulle kunna fungera i decennier framöver. Men skattesystem anpassas ständigt till nya ekonomiska och politiska förhållanden; så även detta system. Redan hösten 1991 hade det förändrats på 25 punkter och

en rad förslag till ytterligare förändringar förelåg. Den förändringspro-

cessen har fortsatt sedan dess. T.ex. har momsen differentierats, och arvsgåvoskatten sänkts, skattereduktion för fackföreningsavgifter slopats, skatten på aktievinster, värdepappersfonder och kapitalförsäkringar sänkts, avkastningsskatten på privata pensionsförsäkringar sänkts, den allmänna löneavgiften slopats samt, en i tiden framskjuten sänkning skatt på av kapitalinkomster och reduktion rätt till underskottsavdrag; förlust från av

Bilaga 3 Stabiliteten 187

rörelse skall under vissa förhållanden kunna kvittas mot inkomst av arbete.

De förändringar som genomfördes under den borgerliga regeringsperioden tillfredsställde i huvudsak en borgerlig opinion. Marginalskattereduktionen låg fast. Den kom på något sätt att symbolisera reformen och att höja marginalskatten skulle av många betraktats som det definitiva nog brottet mot en av skattereformens huvudprinciper. Men opinionen är i stort sett delad på mitten i denna fråga och små förskjutningar av värderingsförändringarna åt ena eller andra hållet kan förskjuta balanspunkten. De marginalskattefientligas position stärks av en högerorienterad väljaropinion och att frågor tillväxt och effektivitet dominerar i av om den offentliga debatten. Så sker som regel under lågkonjunkturer då även arbetslösheten och oron för framtiden tenderar att göra människor ängsliga och rädda att förlora det de har. Argument för låga marginalskatter kan i ett sådant klimat lätt framstå som argument i allmännyttans tjänst och inte som ett egennyttigt krav. Rösterna däremot är få och svaga. Emellertid förlorar resonemanget om skatterefonnens dynamiska effekter i trovärdighet längre tiden går utan att landets ekonomi och statsfinanser förbättras. De marginalskattevänligas position stärks även av att frågor som solidaritet och jämlikhet ges utrymme i debatten. I det perspektivet framstår krav på inkomstutj ämnande skatter som moraliskt berättigade och inte enbart egennyttiga. En fortsatt ökning av ojämlikheten i ekonomiska resurser, oavsett om de kan tillskrivas skattereformen eller ej, ger näring åt dessa krav.

När så socialdemokraterna återkom till makten efter 1994 års val och både vänsterpartiet och miljöpartiet stärkt sina positioner inträffade en maktförskjutning till den mer jämlikhetssträvande opinionens fördel. En femprocentig vämskatt på inkomster över en viss brytpunkt infördes, låt vara att man lovat slopa den då statsfinanserna kommit i balans. Detta stod, liksom många av de tidigare förändringarna, i strid med reformens intentioner men var helt i linje med den socialdemokratiska väljarbasens vilja.

Det är naturligt i en demokrati att skattemissnöje inom ett block eller parti omsätts i politisk handling när detta block eller parti kommer till makten. Ett stabilt skattesystem skulle ha krävt en över partigränser och inkomstgrupper bred uppslutning så att de politiska växlingama inte nämnvärt påverkat viljan att ändra i systemet. Men de egenskaperna hade inte århundradets skattereform. Den genomfördes av en socialdemokratisk regering men hade svag förankring inom den egna väljarkåren. Inte heller inom det borgerliga blocket gillade man alla delar av reformen och ändrade därför i den när man hade makten. En lärdom är att det stabila skattesystemet inte bara är en fråga om att hitta den effektiva konstruktionen utifrån skatteekonomisk teoribildning utan till stor del en fråga om legitimitet och opinionsstöd. Kanske är det inte alls möjligt att konstruera ett system som åtnjuter så brett stöd att politiska maktskiften inte

188 Stabiliteten Bilaga 3

nämnvärt påverkar vilj an att ändra i systemet. Skattepolitiken befinner sig trots allt mitt i den politiska höger-vänster dimensionens konfliktfält. Det robusta skattesystemet verkar fortfarande utopi. vara en

Bilaga 3 Referenser 189

Referenser

Andersson, M, 1992, Kvinnor och politik en studie i åsiktsskillnader mellan kvinnor och män. CD-uppsats vid Sociologiska institutionen, Umeå universitet.

Elvander, N, 1972, Svensk skattepolitik Rabén Sjögren, 1945 - 1970. Stockholm.

Feldt.

Elvander, N, 1989, Från Wigforss till Tiden, nr

Etzioni, A, 1988, The Moral Dimension. Free Press, New York.

Feldt, K-O, 1991, Alla dessa dagar. Norstedts Förlag AB, Stockholm.

Finndahl, O, 1986, Skattema och svenska folket. PM 1.12.1986. Publik- och programforskningsavd., Sveriges Radio.

Gröndahl, A, 1986, Svåra ord i demokratiskt tankeutbyte. PM 12.2.1986. Publik- och programforskningsavd., Sveriges Radio.

Hadenius, A, 1986, A Crisis of the Welfare State Opinions About Taxes and Public Expenditure in Sweden. Almqvist Wiksell International, Stockholm.

Halleröd, B, 1992, Skattereformens dynamiska effekter. Rapport 6 i projekt Opinioner kring 1991 års skattereforrn. Sociologiska institutionen, Umeå universitet.

Halleröd, B, 1993, Dynamiska effekter har 1991 års skattereform påverkat arbetskraftsutbudet Ekonomisk debatt, årg 21, nr

Halleröd, B, Marklund, Nordlund, A, Stattin, M, 1993, Konsensuell fattigdom en studie av konsumtion och attityder till konsumtion. - Umeå studies in Sociology, No 104, Sociologiska institutionen, Umeå univeritet.

Hansson, Larsson, K-L, l 993, Konjunkturen huvudorsak. Dagens Nyheter, 7 juli 1993.

Heider, 1958, The psychølogy of personal relations. Wiley, New York.

Jansson, K, 1993, Inkomstfärdelningen iSverige 1980 -1991. Rapport 1993:1, Statistiska Centralbyrån.

Korpi, W, 1993, Politik och väljare bakom valutgången 1991. Sociologisk forskning, nr

190 Referenser Bilaga 3 Laurin, U, 1986, På heder och samvete. Norstedts, Stockholm. Lindencrona, G, Mattson, N, Ståhl, Bröms, 1986, Enhetlig inkomstskatt. SACOSR, Västervik. Lewin, 1988, Det gemensamma bästa. Carlssons, Borås. Lewis, A, 1982, The Psychology of Taxation. Martin Robertson, Oxford. LO, 1989, LOts färdelningsstudie av skattefärslagets effekter. Stockholm. Musgrave, A.R, 1990, Comments to Whalley. I Slemrod, D0 Taxes Matter The MIT Press, Cambridge Mass. Riksskatteverket, 1993, Inställningen till skatteförvaltningen och kronofogdemyndighetema 1992. Rapport 199325. Scholz, J.T, McGraw, K.M Steenbergen, M.R, 1992, Will taxpayers ever like taxes Responses to the U.S. Tax Reform Act 1986. Journal of Economic Psychology, vol. 13. SOU 1951:51, Den statliga direkta beskattningen. SOU 1964:25, Nytt skattesystem. SOU 1989:33, Reformerad inkomstbeskattning. Del 4 Bilagor, expertrapporter. Svallfors, 1989, Vem älskar vcilfa‘rdsstaten Arkiv, Lund. Svallfors, 1992a, Uppskattad reform Social position, egenintresse och allmänintresse i stödet för skattereformen 1991. Sociologisk forskning, nr s 13-29. Svallfors, 1 992b, Den stabila välfärdsopinionen: attityder till svensk välfärdspolitik 1986 92. Rapport 4 i projekt Opinioner kring 1991 års skattereform. Sociologiska institutionen, Umeå universitet. Vogel, 1970, Aspirationer, möjligheter och skattemoral. SOU 1970:25. Vogel, l 974, Taxation and public Opinion iniSweden. National Tax Journal, Vol. XXVII, No. 4. Whalley, 1990, Foreign Responses to U.S. Tax Reform. I Slemrod, Do Taxes Matter The MIT Press, Cambridge Mass.

Bilaga 3 Referenser 191

Witte, J.f, 1991, The Tax Reform Act of 1986 A New Era in Tax - Politics American Political Quarterly, vol. 19, s 438-457.

Åberg, R och Edlund, 1993, skattesystemet och rättvisan. Rapport 7 i projekt Opinioner kring 1991 års skattereform. Sociologiska institutionen, Umeå Universitetet.

Åberg, R, 1991, Politik för jämlikhet det goda samhällets huvudsak eller bisak l Olsen, J.P. red. Svensk demokrati i förändring, Carlssons, Helsningborg.

Åberg, R, Selén, Tham, H, 1984, Ekonomiska resurser. I Erikson, R och Åberg, R, Välfärd i förändring, Prisma, Arlöv.

Åsard, E och Bennett, W.L, 1992, Regulating the Marketplace ofldeas: Tax Reform and Election Rhetoric in Sweden and the United States. Uppsala North American Studies Reports, Nr Uppsala.

192 Tidigare rapporter Bilaga 3

Tidigare utgivna rapporter och artiklar från projektet

OPINIONER KRING 1991 ÅRS SKATTEREFORM

Halleröd, B., Svallfors, Åberg, R. 1991 Svenskarna och skattereformen. Rapport Sociologiska institutionen, Umeå universitet nr Stencil.

Halleröd, B., Svallfors, Åberg, R. 1991 Opinionsförändringar kring det skattesystemet. Rapport Sociologiska institutionen, Umeå nya nr universitet Stencil.

Svallfors, 1992 Uppskattad reform Social position, egenintresse och allmänintresse i stödet för skattereformen 1991. Sociologisk forskning, nr s 13-29.

Åberg, R. 1992 Svenskarnas inställning till skattereformen ett år efter det att den genomförts. Rapport nr Sociologiska institutionen, Umeå universitet Stencil.

Svallfors, S. 1992 Den stabila välfärdsopinionen: attityder till svensk välfärdspolitik 1986 92. Rapport 4. Sociologiska institutionen, Umeå universitet Stencil.

Halleröd, B. 1992 Värderingsmönster, partisympatier och 1991 års skattereform. Rapport Sociologiska institutionen, Umeå universitet Stencil.

Halleröd, B. 1992 Skattereformens dynamiska effekter. Rapport Sociologiska institutionen, Umeå universitet Stencil.

Andersson, M. 1992 Kvinnor och politik en studie i ásiktsskillnader mellan kvinnor och män. CD-uppsats vid Sociologiska institutionen, Umeå universitet.

Halleröd, B. 1993 Dynamiska effekter har 1991 års skattereform påverkat arbetskraftsutbudet Ekonomisk debatt, årg 21, nr

Åberg, R. och Edlund, 1993 Skattesystemet och rättvisanRapport Sociologiska institutionen, Umeå Universitetet Stencil.

Åberg, R. Århundradets skattereform Politik och opinion kring I991 års skattereform. Fritzes förlag 1993.

Bilaga 4

Basuppgifter om hushållens

inkomstutveckling 1989-1992

194 Innehåll Bilaga 4

Innehaü O

5 Inkomster och skatter ett individpelspektiv. Individeri aktiv ålder. 222 ur 5.1 Beskrivning av populationen 222 5.2 Utvecklingen av arbets- och pensionsinkomster 223 5.3 Utvecklingen av kapitalinkomster, skuldräntor m.m. 232 5.4 Utvecklingen av skatterna 237

6 Pensionälema 244 6.1 Antal pensionärer m.m. 244 6.2 Specifika regelförändringar för pensionärerna 244 6.3 HINK-makrotal för pensionärshushállen 245 6.4 Inkomstspridningen inom pensionärshushállen 247 6.5 Pensionärerna som grupp och som individer 249 6.5.1 Inkomsteffekten av omsättningen inom pensionärsgruppen 249 6.5.2 Utvecklingen sett ur ett individperspektiv nâgra typfall 250 --

Appendix: Grundtabeller för åren 1989-1992. Löpande priser. 257

Bilaga 4 Bakgrund 195

1 Bakgrund

Skattereform en 1990- I 991

En stor skattereform genomfördes i Sverige åren 1990 och 1991. Reformen innebar för fysiska personer bl.a. kraftigt sänkta marginalskatter, breddning av skattebasema för inkomst av tjänst och kapital samt en kraftig reducering av ränteavdragens värde. Barnbidrag, pensionstillskott och bostadsbidrag höj des. Sänkningen av marginalskattema beräknades motsvara 6 procent av BNP. Sänkningen finansierades bl.a. genom breddade skattebaser i inkomstbeskattningen förmåner och kapital och för mervärdesskatten samt genom en växling till gröna skatter bl.a. genom höjda skatter på energi.

Beräkningarna av budgeteffekterna av skattereforrnens regelförändringar innebar för skatten på individinkomster en sänkning av skatteuttaget med inemot 29 mdkr. Ökade pensionstillskott, bostads- och barnbidrag om beräknat drygt 8 mdkr ingick också som en del i reformen. Sänkt skatt på individinkomster och ökade bidrag skulle därmed tillföra hushållen ca 37 mdkr vilket motsvarar 4.300 kr per invånare. Andra åtgärder som ingick i reformen medförde samtidigt att hushållens kostnader ökade för bl.a. boende och energi samt för att full moms infördes pá vissa tidigare momsbefriade eller lågt beskattade tjänster t.ex. hotell, restaurangbesök, frisörer.

Skattemfonnens budgeteffekter, mdkr

Skatt och avgifter på individinkomster samt bidrag till hushållen

II: Övrig finansiering reformen av

Sänkningen av skatten på individernas inkomster och höjda bidrag till hushållen finansierades genom bl.a. höjda indirekta skatter. I finansieringsbilden ingick också 5 mdkr i form dynamiska effekter av av reformen.

196 Bakgrund Bilaga 4

Beräkningarna av budgeteffekterna baserades på framskrivningar av skattebaserna för det vid denna tidpunkt senast kända inkomståret inkomståren 1987 och 1988. Ex post beräkningar baserade på skattebafaktiska utveckling visar att reformen på kort sikt åren 1991 och sernas 1992 underfinansierad med 25 mdkr árl. I runda tal hälften var ca per av underfinansieringen är hänförbar till omläggningen av inkomstskatten på förvärvs- och kapitalinkomster för fysiska personer. Orsaken till denna del underfinansieringen är bl.a. höga löneökningar som gjorde att inav komsttagarna vid tiden för skattereformen förts upp i högre marginalskatteskikt än vad propositionens kalkyler baserades på. Kostnaderna för marginalskattesänkningen blev därmed högre än i den ursprungliga kalkylen. För kapitalbeskattningen sammanhänger underfinansieringen med att tillgångspriserna och därmed skattebaserna för kapitalbeskattningen i praktiken utvecklades långsammare än i de framskrivningar som gjordes i samband med reformpropositionen. Den andra hälften av underfinansieringen är hänförbar till utvecklingen av skattebaserna för moms, den särskilda löneskatten och företagsskatten samt att de dynamiska effekter som ingick som ett led i finansieringen inte torde ha materialiserats i det försämrade konjunkturläge som rådde under inledningen av 1990-talet.

Skattereformen förväntades att i väsentliga avseenden påverka hushållens och företagens ekonomiska situation. En särskild kommitté KUSK tillsattes med uppgift att följa upp och utvärdera reformen.

Läsanvisning

I denna rapport dokumenteras statistik om den faktiska ekonomiska utvecklingen för hushållen mellan 1989 året före reformen och 1992 ett år efter reformen. Rapporten inleds med en allmän bakgrundsbeskrivning. Därefter tas i avsnitt 2 upp allmänt om statistikkällor, definitio- I avsnitt 3 ges en översiktlig beskrivning av utvecklingen för ner m.m. olika Därefter behandlas i två separata avsnitt mer i detalj grupper. utvecklingen för de aktiva åldrarna. l det första avsnitt 4 beskrivs utvecklingen utifrån ett hushållsperspektiv och i det andra avsnitt 5 tas inkomster och skatter upp med en individansats. Slutligen beskrivs utvecklingen för pensionärerna avsnitt 6. Det är uteslutande de ekonomiska aspekterna för hushållen SOTD kommer att behandlas. För bredare aspekter på hushållens levnadsförhållanden såsom t.ex. hälsotillstånd, social förankring, fritidsaktiviteter, politiska resurser, otrygghet m.m. hänvisas till de kartläggningar som med olika tidsintervall görs inom ramen för SCB:s undersökningar av levnadsförhållandena de s.k. ULF-undersökningarna och de levnadsnivåundersökningar LNU genomförs av Institutet för Social Forskning. som

Se dettabetänkande sid 77.

Bilaga 4 Bakgrund 197

Skattereformen och annan påverkan

Utvecklingen av hushållens ekonomiska standard mellan 1989 och 1992 påverkas av en rad olika faktorer utöver skattereformen. Syftet med denna rapport är att ge en översiktlig belysning av det samlade skeendet. Effekterna av skattereformen kan endast till del renodlas gentemot effekter av annan inverkan.

Löneutveckling Skattereformens I ,önebildning regeländringar Andra X 7 regeländringar Arbetslöshet Z Å L Faktiskautvecklingen Beteendeanpassningar i hänger med som samman

X

skatlereformen Ränteläge Andrabeteendeanpassningar

Trendbrott under perioden

Perioden 1989-1992 innebar för hushållens del ett brott i utvecklingen mot senare delen av 1980-talet. Arbetslösheten ökade och alltfler fick sin sysselsättning via arbetsmarknadspolitiska åtgärder. 1992 var i snitt 474.000 personer berörda mot 210.000 1989. I denna inledande fas av lågkonjunkturen drabbades särskilt de yngre hårt.

LTabeIl: Antal arbetslösaoch antal arbetsmarknadsåtgärdel; i tusental Källa: SCB Arbetskmñsundersökiungama AKU 1989 1990 1991 1992 Arbetslösa 67 75 133 233 Arbetsmarknadspolitiska åtgärder 143 139 173 241 Summa 210 214 306 474

2.Tabcl1:Relativ arbetslöshet°o för olika åldersgrupper Källa:SCBArbetskmñsundersökrtingama AKU.

Låneräntorna ökade. l februari 1989 var räntenivån för ett nytt femårigt villalån 11,2 procent och i februari 1992 12,5 procent. Räntan för

198 Bakgrund Bilaga 4

medlemslån TCO ökade från 13 till 17,6 procent. Med hänsyn till att prisutvecklingen samtidigt sjönk var det fråga om en högst betydande ökning av realräntoma även bortsett från effekterna av begränsningen av ränteavdragen. Från december 1989 till december 1992 föll generalindex på Stockholmsbörsen med 28 procent. Under 1992 började även marknadsvärdet på egna hem att falla.

Uppgifter över hushållssektorn i nationalräkenskaperna visar att hushållens beteende ändrats kraftigt. Normalt konsumerar hushållen inte hela den löpande disponibla inkomsten utan en del sparas. Under senare delen av 1980-talet inträffade dock en konsumtions-boom och hushållen konsumerade betydligt mer än de löpande disponibla inkomsterna. Man lånade således för konsumtionsändamål. Värdestegringama på fastigheter och en allmän optimism i rådande högkonjunktur var troligtvis motorn för detta beteende. Under 1990-talets inledning har motsatsen inträffat. Med fallande fastighetsvärden, värdeminskningar på finansiella tillgångar, höga realräntor, hög arbetslöshet och en allmän osäkerhet om framtiden samt de ändrade sparincitament som följer av skattereformen har hushållen hållit igen på konsumtionen och istället sparat och betalat tillbaka lån.

3. Diagram: Hmhållsseldoms disponiblainkomst och konsumtion.Fasta priser 1991 års nivå. Kalla: SCB Nationalrlkemkapenln N R

Mdkx 850

Privat konnuntion

700 Ditponibel inkomtt 650

600. 19801981 19821983198419851986 19871988198919901991 19911993

Bilaga 4 Definitioner 199 m.m.

2 Allmänt

om statistikkällor,

definitioner m.m.

Som underlag för denna rapport används i första hand SCB:s inkomstfördelningsundersökning, HINK, samt vissa uppgifter från den totalräknade inkomststatistiken. Redovisningen grundas dels pâ sammanställningar av material som SCB publicerat i form statistiska meddelanden och av särskilda rapporter kring inkomstfördelningen i Sverigez, dels på särskilda bearbetningar som SCB gjort på uppdrag Kommittén för utvärdering av av skattereformen KUSK. Specialbearbetningama har fogats som appendix till denna bilaga.

Allmänt om HINK jämfört med andra källor

Uppgifterna i HINK baseras på årlig urvalsundersökning omfattar en som ca 10.000 hushåll. HINK-populationen är inte helt överensstämmande med totalbefolkningen. Populationen i HINK är snävare i och med att institutionshushåll personer boende på ålderdomshem, sjukhemfängelser m.m. och hushåll där hushâllsföreståndaren levt i Sverige mindre än ett halvt år har exkluderats i HINK. HINK-uppgifterna är hämtade från en intervju samt från deklarationer och administrativa register. HINK är en urvalsundersökning Vilket innebär att skattningarna vid uppräkningen till riksnivå kan var osäker för vissa variabler. Det gäller i första hand sällan förekommande variabler. Exempel på sådana är reavinster och förmögenhetsskatt. Osäkerheten blir också redovisstor om ningen skulle göras uppdelat på mycket små I synnerhet det grupper. om gäller studier av extremvärden såsom t.ex. utvecklingen för ett litet skikt av personer med extremt höga inkomster.

Populationsavgränsning och inkomstdefinitioner i HINK skiljer sig åt mellan HINK och den aggregerade ekonomiska bild för hushållssektorn som erhålls i nationalräkenskaperna NR. Populationsavgränsningen är snävare i HINK. Inkomstdefinitionen avviker också bl.a. hur genom reavinster, inkomst av egna hem och ränteutgifter hanteras i inkomstdefinitionerna. HINK betraktar realisationsvinster inkomst medan NR som betraktar dessa som förändring i hushållens kapitalstock. I NR tilldelas hushållen en teoretiskt beräknad inkomst eget hem vilket inte i av görs HINK. I den definition av disponibel inkomst normalt används i den som officiella statistiken över HINK betraktas ränteutgifter utgifter för som konsumtion och de påverkar därför inte disponibel inkomst.

zKjell Jansson:Inkomstfördelningeni Sverige1980-1991SCB Rapport1993:1 InkomstfördelningenI Sverige 1975-1992SCB Rapport1994:1

200 Definitioner Bilaga 4 m.m.

För att få en överblick över storleksordningen på de förändringar som inträffat över åren kommer HINK-undersökningamas resultat i denna rapport bl.a. att redovisas i form av aggregerade belopp makrotal —— för hela HINK-populationen. Vid jämförelse med andra källor kan dessa makrotal avvika. Orsakerna kan dels vara HINK-populationens avgränsning jämfört med andra källor dels att HINK som är en urvalsundersökning för vissa variabler är behäftad med osäkerhet. HINKmakrotalen bör dock kunna bidra till att förklara och förstå riktningen och storleksordningen pá de variabler som bestämt utvecklingen av hushållens ekonomiska levnadsstandard såsom de mäts i HINK.

Disponibel inkomstbegreppet

I den officiella löpande statistik som publiceras i anslutning till HINK brukar disponibel inkomst starkt förenklat definieras som inkomst efter skatt med tillägg för olika typer av bidrag. I inkomsterna ingår därvid utöver arbets- och pensionsinkomster även ränteinkomster och reavinster. I denna rapport kommer att göras en beräkning som i huvudsak ansluter till den officiella statistikens definition Därutöver görs en beräkning där reavinstemasreaförlustemas inverkan på den disponibla inkomsten rensas bort. Reavinstema varierar kraftigt mellan åren och kan därför skymma den underliggande utvecklingen när man ser till förändringarna mellan enskilda år. Reavinstemas fördelningsprofil bör kanske med snarare hänsyn till att det är fråga om kapitaliserade värdestegringar som blir likvida vid specifika transaktioner ses samlat över längre tidsperioder. -

Ekvivalensskala m.m. för jämförbarhet mellan olika hushållstyper

Inkomster för olika hushåll görs jämförbara och uttrycks per konsumtionsenhet med hjälp av en ekvivalensskala som används i den officiella statistiken över hushållens inkomster. Anledningen till detta är att möjligheterna till direkt jämförelse mellan olika värden ökar när skillnader beroende på olika hushållsstorlek elimineras. Den ekvivalensskala som använts är densamma som meddelats av socialstyrelsen för beräkningar av inkomstnormer i samband med bedömning om utbetalning av socialbidrag.

Bilaga 4 Definitioner m.m. 201

Ekviv konsumtionsenhetsskala ke.-skala - 1989-1990 1991-1992 ny-k.e.

Anm. Skalan harjusterat: 1991-92 fbr ñâr följa marginella att de förändringarsocialstyrelsen som meddelat för1991.

Vilken ekvivalensskala som skall tillämpas kan naturligtvis diskuteras. Den skala som redovisas ovan innebär egentligen inga skalfördelar för flerbarnsfamiljer relativt familjer med få barn skalan går enbart efter —— barnens ålder. l andra studier av inkomstfördelningen används ibland en ekvivalensskala som innebär större stordriftsfördelar än den ovan fler ingår i hushâllet3. Valet ekvivalensskala har stor personer som av betydelse för jämförelsema i nivåerna mellan olika grupper. Denna rapport fokuserar dock i första hand på utvecklingen mellan åren snarare än det relativa förhållandet mellan olika familjetyper.

Resultaten redovisas uppdelat på hushåll i aktiv ålder upp till 64 år och pensionärshushåll 65 år eller mer. Åldersklassificeringen sker därvid efter hushållsföreståndarens ålder. Denne är den person i hushållet som har störst förvärvsinkomstl.

Skattereform ens basbreddnin gar

Skattereformens basbreddningar medförde att inkomster som tidigare betraktades som skattefria behandlas som skattepliktiga fr.o.m. 1991. Dessa förmåner har hushållen disponerat även före reformen men de har endast till mycket liten del kunnat fångas i HINK-statistiken för tidigare år. SCB har sökt uppskatta effekterna av basbreddningarna och har i görligaste mån gjort åren 1989 och 1990 jämförbara med senare år. Basbreddningarna innebar för 1989 att 18 mdkr tidigare dolda in-

komster lades till inkomst av tjänst för 1989 en förhöjning av det

beskattningsbara löneunderlaget med i snitt 3,5 procent för att uppnå jämförbarhet med förhållandena efter skattereforrnen. Vidare lades ca 21 mdkr till inkomst av kapital tyngdpunkten låg därvid på reavinstbe- skattningen +12 mdkr.

’T.ex. har ekvivalensskalan deñnierats kvadratroten antalet ingår som ur personersom i hushållet.

Denna definition innebär att det bland de aktiva hushållen kan ingå pensionärer nämligen i de fall den som definieras som hushållsföreståndaresammanbormed en pensionär.Vice versa kandetblandpensionårshushållen ingåpersoner aktiv åldernämligen om hushållsförestândaren pensionäroch makenmakan är är i aktiv ålder.

202 Översiktlig Bilaga 4

Översiktligt

om utvecklingen

för olika

grupper

Den disponibla inkomsten exkl. reavinst har i fasta priser ökat med 63 mdkr eller 9 procent mellan 1989 och 1992. Som framgår av sammanställningen nedan har lön, företagsinkomst och sjukpenning därvid minskat med hela 55 mdkr. Genom att arbetsmarknadsstödet och pensionema ökat och hushållen dragit ned på betalningarna privata av pensionspremier stannar minskningen av de sammanlagda arbets- och pensionsinkomsterna på 2 mdkr. Barn-, bostadsbidrag och övriga ickeskattepliktiga transfereringar till hushållen har ökat med 13 mdkr och skatten har rensat för skatt pâ reavinst minskat med 52 mdkr.

Inklusive reavinst blir utvecklingen av den disponibla inkomsten något lägre 7 procent beroende på att reavinsterna kraftigt minskar mellan 1991 och 1992.

4. Tabell: Hushållensinkomstsammansiittning1989-1992.Fastapriser Agglegemde HINK-belopp HINK-maluotal för samtliga hushåll Killa:Specialbearbetning av HINK mdkr 1992 års priser Förändring1989-1992

.

Slutlig skatt exkl skatt reavinst 312

312 259 260 -52 -17% Disponibelinkonst inkl. leavinst 728 743 773 781 +53 +7°o Disponibelinkomst exkl. mavinst 704 719 747 768 +63 +9%

Utvecklingen enligt makrotalen tar inte hänsyn till hur försörjnings-

bördan utvecklats under perioden. Mätt i konsumtionsenheter har försörjningsbördan ökat med 4 procent mellan 1989 och 1992. Ökningen beror

Bilaga 4 Översiktligt 203

dels på befolkningsökning, dels på att andelen ensamhushåll ökat. Mätt per konsumtionsenhet har den disponibla inkomsten inkl. reavinst ökat med 3,2 procent dito exkl. reavinst 4,8 procent. Ökningen för pensionärshushållen har varit klart bättre än för hushållen i aktiv ålder

se tabell 5. Bästa året för pensionärerna har därvid varit 1992.

5. Tabell: Förändring av disponibelinkomst totalt och per konsumtionsenhet. Fastapriser. Förändring% av disponibel inkomst totalt per konsumtionsenhet makrotal samtliga varav för Inkomstbegrepp hushåll Tidsperiod aktiv ålder hushåll Disponibel inkomst inkl reavinst:

Disponibel inkomstexkl reavinst:

Förändringen av den disponibla inkomsten varierar mellan olika grupper. Det är främst medelålders 55-64 år samt yngre pensionärshushåll som har fått de största procentuella ökningarna. Den åldersgrupp som har de högsta inkomsterna har därmed förskjutits från gruppen 45-54 år till gruppen 55-64 år. Det innebär att under de senaste åren är det personer födda på 1930-talet som ökat sina inkomster mest och som också har de högsta inkomsterna. De grupper som har fått det sämre är de unga. Framförallt har de kvarboendes och unga ensamstående utan barn fått sänkta inkomster. Det är i dessa grupper som svårigheterna på arbetsmarknaden märkts först.

Kvarboendebetecknarde personer mellan 18och29 år som har angettatt man harbott över halva året hos någon eller bådaföräldrarna.

204 Översiktligt Bilaga 4

6. Diagram: Procentuellförändring 1989-1992 av medianvärdet fiir disponibelinkomst inkl. leavinst.‘ Fastapriser.

Per åldersgruppoberoende av familjesanmmmiitming

Efter familjesammansätuiing

Hushåll utan bam Hushåll m. bam Pensionärshushåll

% i

7 3 t: å ä

Nedan behandlas utvecklingen för hushåll i aktiv ålder och pensionärshushåll var för sig.

Kallar SCB Rapport 1994:1. Uppgifiema i diagrammet avser disponibelinkomstinkl. reavinst enligt den definition som användsi den officiella inkomststatistiken.Denna definition överensstämmerstort i med den definition av disponibelinkomst inkl. reavinst som användsi denna rapport. Undantaget är i första hand hanteringen av betalningar av privatapensionspremier. Dessahar dragits av vid beräkningen av disponibelinkomst denna rapport vilket däremotinte har gjorts med den officiella statistikens definition. För att undanröja oönskadinverkanpåresultatet av extremt lågaellerhögainkomster används i diagrammenmedianvärdeni stället for medelvärden.På detta sätt undviks att resultatet påverkas av om någon eller några inom en redovisningsgrupphar krañigt avvikandevärdenfrån övriga i gruppen.

Bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 205

4 Hushåll i aktiv ålder

4.1 Antal personer och familjer

Antalet under 65 år ökade mellan 1989 och 1992 med drygt 2 personer

procent. Antalet små barn ökade liksom personer gyllene medelåldern

åldersgruppen 45-54 år dvs. personer födda under eller kring krigsåren. 7. Tabell: Folkmängdunder65 år.

varav -17 1 854 1 907 +53 +2,8 18-64 5 128 5 228 +100 +2,0

För familjestrukturen innebar dessa âr att ensamstâendehushâllen ökade i antal både de utan och de med bam. I ensamstáendehushâllen ingår därvid som separata hushåll även gruppen kvarboende, dvs personer mellan 18-29 âr som har angett att man har bott över halva âret hos någon eller båda föräldrarna. Sambohushállen var oförändrade i antal med en viss förskjutning mot familjer med 3 eller flera bam.

206 Hushåll i aktiv ålder Bilaga 4

8. Tabell: Fan|iljesammansatming med hushillsfiilestaindaxe 18-64år. KallaHINK1989 och1992, Antal hushåll,tusental 1989 1992

En bild av inkomstutvecklingen mellan 1989 och 1992 i form av aggregerade inkomstsummor HINK-makrotal för hushåll i aktiv ålder ges nedan. Redovisningen sker uppdelat på:

a arbets- och pensionsinkomster

b kapitalinkomster

c icke skattepliktiga transfereringar

d slutlig skatt

e disponibel inkomst

För att underlätta jämförelse över tiden uttrycks alla belopp i fasta priser 1992 års nivå omräknat med KPI.

a Arbets- och pensionsinkomster aggregerade belopp —

Till arbets- och pensionsinkomster har förts de inkomster brukar som sorteras in i det taxeringsmässiga begreppet inkomst tjänst och av näring. Avdrag har gjorts för premier för pensionsförsäkring här som ses omperiodisering arbetsinkomstema till tidpunkt. som en av en senare

Bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 207

Tabell: Arbets- och pensionsinkomster för hushåll 18-64 år. HINK-makmtal. Beloppenför 1989och 1990 inkluderar utlagdabasbreddningar. mdkr 1992 än priser Förändring1989-1992

Simunaalhetsinkomst 733,0 749,0 713,0 715,7 -17,3 -2,4% -5,9% Pension 47,7 47,9 51,4 51,3 +3,6 +7,6% +3,7% Totalt arbete-+- pension 780,7 796,9 764,4 767,0 -13,7 —1,8% -5,3°o

Från 1992 betalar arbetsgivaren de första 14 dagarna i en sjukperiod med sjuklön i stället för sjukpenning från försäkringskassan. Dessutom sänktes nivån i sjukförsäkringen under de inledande tre dagarna av en sjukperiod. Detta medför att vad som innefattas i lön resp. sjukpenning inte är detsamma över åren. Totalt har ersättningar i form av lön, företagarinkomst och sjukpenning i fasta priser minskat med 55 mdkr eller 7,5 procent mellan 1989 och 1992. Tas hänsyn till försörjningsbördan genom att räkna per konsumtionsenhet uppgår minskningen till inemot ll procent. Minskningen uppvägs delvis av att arbetsmarknadsstödet ökat med drygt 27 mdkr. Hushållen har också dragit ned på betalningarna av privata pensionsförsäkringspremier i förhållande till 1989 vilket är av betydelse för utvecklingen av hushållens disponibla inkomst. Vad som är normal nivå på premiebetalningarna mera långsiktigt är dock svårt en att avgöra. Med det gamla skattesystemet marknadsförde försäkringsbolagen pensionsförsäkringarna bl.a. med skatteplaneringsargument. Det kan antas att premiebetalningama i högre inkomstlägen var tillfälligt förhöjda 1989 som var det sista året med det gamla skattesystemets höga marginalskatter. Skatteplaneringsmotivet har kraftigt minskat med det nya skattesystemet. Utformningen det framtida kollektiva pensionssystemet av kommer däremot att påverka hushållens pensionssparande. Än är det egna dock för tidigt att bedöma vilken långsiktig nivå det privata pensionssparandet kommer att hamna på när förhållandena stabiliserats och hushållen överblickar och fått erfarenhet av inkomsteffektema av det nya systemet. Totalt har arbets- och pensionsersättningama minskat med ca 14 mdkr eller strax under två procent. Tas hänsyn till försörjningsbördan uppgår minskningen i arbets- och pensionsinkomster för hushållen i aktiv ålder till drygt 5 procent. Ser man till tidsprofilen på förändringen var 1990 fortfarande ett bra år för hushållen. Omslaget kom under 1991. Arbets- och pensionsinkomstema ligger 1992 i stort sett kvar på samma nivå som 1991.

208 Hushåll i aktiv ålder Bilaga 4

b Kapitalinkomster aggregerade belopp —

Tabellen nedan Visar vissa variabler med anknytning till de aktiva hushållens kapitalinkomster och kapitaltillgângar. När studerar man siffrorna bör man vara medveten att de är behäftade med osäkerhet. om Viss reservation kring de slutsatser som dras kan därför på sin plats. vara

10. Tabell: Kapital. Hushåll 18-64år. HINK-makmtnl föraren 1989-1992. Beloppenför 1989och 1990inkluderarutlagdabaslneddningar. mdkr 1992 årspriser Färändr,mdkr 1989 1990 1991 1992 1989-I992

Tillgångarfskulden Bankmedelprivat 252 243 236 239 -14 Andra finansiellatillgångar 389 341 207 204 -185 Egethemfritidshus marknadsvärde 1015 1058 1087 957 -58

Privatskuld 755 752 641 638 17 Åiflllkälllebldlñrñ; eget hem ingår beloppet ’ umga och r hushållens l avser utgiñsmitor brutto.

Hushållens banktillgodohavanden har minskat i fasta priser mellan 1989 och 1992. Finansiella tillgångar i övrigt har minskat kraftigt i värde nästan en halvering i fasta priser. Men osäkerheten i siffrorna bör understrykas. Slumpfelen i det statistiska underlaget stora för denna är post. Minskningen förklaras bl.a. av ett kraftigt kursfall pâ värdepapper under denna period. Detta illustreras att generalindex för aktier sjönk av med nästan 28 procent från slutet 1989 till slutet 1992. Beaktas av av att inflationen samtidigt ökade med drygt 23 procent rör det sig således om en halvering av aktiekurserna i fasta priser. Ränteinkomsterutdelningar har i fasta priser minskat mellan 1989 och 1992 minskningen är dock liten.

Hushållens privata låneskuld7 minskade med 117 mdkr i fasta priser mellan 1989 och 1992. Minskningen inträffade i första hand mellan 1990 och 1991. Mellan 1990 och 1991 minskade också ränteutgiftema med ca 10 mdkr. Ett höjt ränteläge medförde dock att ränteutgiftema åter ökade

7Skulderi näringsverksamhet inte medräknade. âr

Bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 209

under 1992. Sett över hela perioden 1989-1992 har ränteutgifterna, trots den minskade lâneskulden, ökat med 4 mdkr. Beaktar man begränsningen av ränteavdragen har hushållens nettokostnader för lånen ökat ännu mera. Under 1992 sjönk marknadsvärdet på eget hemfritidshus vilket är av betydelse för hur hushållen ser på sin skuldsättning.

Reavinstema, åren 1989 till 1991 låg på en hög nivå, minskar som mycket kraftigt 1992. Reavinsterna är 1992 endast en tredjedel av vad de var åren dessförrinnan. Minskade reavinster innebär att staten 1992 tappar skatteinkomster i storleksordningen 6 á 7 mdkr jämfört med högkonjunkturåret 1991. Som tidigare nämnts bör dock reavinsternas utfall ses samlat över längre perioder och bedömas utifrån ett sådant mera långsiktigt perspektiv.

Före skattereformen var det mycket förmånligt att överföra del av sparandet på barnen. Detta berodde dels på att det fanns ett sparavdrag ränteinkomst under 1.600 kr var skattebefriad dels på att barnen kunde utnyttja grundavdraget på 10.000 kr fullt ut mot kapitalinkomstema. I praktiken kunde ett barn 1989 ha ränteinkomst på 11.600 kr eller ett en kapital på över 100.000 kr utan att betala skatt förutsatt att barnet inte hade andra inkomster. En specialbearbetning visar att de samlade finansiella tillgångarna hos barnen är ca 24 mdkr och räntor och utdelningar på detta kapital uppgår till 1,7 mdkr om året. I samband med skattereformen har skatten på barns räntorutdelningar ökat med ca 400 mkr från ca 130 mkr till ca 520 mkr 1992 tabell 11.

ll. Tabell: Räntor,utdelningaroch beräknadskatt för ham under 18 år år 1989och 1992 1989 1992 Totalt medel- andel Totalt medel- andel värde med värde med värde värde mkr kr % mkr kr % Bankmedel 18 041 9 808 61 20 437 10 624 59 Aktier och andra finansiella 6 440 3 501 16 3 788 l 969 22 tillgångar

Faktiska räntor och utdelning l 734 943 62 l 737 903 61

Beräknadskatt 132 71 3 521 271 61 Anm. Skattenför 1989år beräknad somom räntor ochutdelningarlades toppen av övriga beskattningsbara inkomster. övrigt 1 har1989 års skatteregler tillämpats,Skattenför 1992 år beräknad med 30procent räntor av ochutdelningar för samtliga.Siffrornai tabellen bygger på bearbetningarkontrolluppgifter av vilketinnebär atträntor som understiger kr 100 från en och samma bankinte ingår i beloppen eftersom någon koncrolluppgift intelämnas i dessa fall, Barn medmycket små innehav av bankmedel kommer således inte medi beloppenoch i det beräknade andelstaletca 60procentför bankmedelinnehav. En intressant iakttagelse är att kapitalet ännu så länge ligger kvar på barnen trots att det numera från skattesynpunkt år egalt om det läggs på

210 Hushåll i aktiv ålder Bilaga 4

barnen eller föräldrarna. Det finns säkert viss tröghet i att ta tillbaka sparandet från barnen och de ändrade skattereglerna kan i så fall förmodas främst få betydelse för fördelningen av nysparandet. Men det kan också vara så att hushållen i första hand ser, och även tidigare har sett, sparandets fördelning mellan familjemedlemmarna som en långsiktig inkomstplaneringsfråga mellan generationerna snarare än en skatteplaneringsfråga. Sparandets fördelning mellan barn och föräldrar skulle i så fall vara relativt okänsligt för skattereglema. Eftersom det med de nya skattesystemet är egalt för det totala skatteuttaget om ränteinkomsterna ligger på föräldrarna eller barnen försvinner skatteplaneringsmomentet ur bilden och sparandet styrs av andra överväganden.

c Icke skattepliktiga transfereringar aggregerade belopp m.m. —

I samband med skatterefonnen förstärktes barn- och bostadsbidrag. Barnbidragen höjdes från 5820 kr per barn löpande pris år 1989 till 9000 kr per bam år 1991. Ensamstående med barn fick för åren 1991 och 1992 efter ansökan ett särskilt stöd om 1800 kr via försäkringskassan som kompensation för att skattereduktionen på 1800 kr för ensamstående med barn slopades i samband med skattereformen. Beloppet för 1991 utbetalades i många fall först under 1992. Bostadsbidragen höjdes.

12. Tabell: Översikt barnbidragm.m. 1989 1990 1991 1992 Barnbidrag,löpandepriser 5 820 kr 6 720 kr 9 000 kr 9 000 kr Barnbidrag,1992årspriser 7 188kr 7 520 kr 9 202 kr 9 000 kr

skattereduktionför ensamst.m. bam 1 800 kr 1 800 kr slopad slopad Kompensationsstöd för ensamstm. bam 1 800 kr l 800 kr

Avdrag för underhållsbidrag 3 000 kr 3 000 kr slopat slopat

Transfereringama till hushållen har ökat kraftigt mellan 1989 och 1992

se tabell 13 vilket till del beror på de förändringar i bidragssystemen

som gjordes i samband med skattereformen. I fasta priser uppgår ökningen till ca 12 mdkr eller drygt 30 procent. Barn- och bostadsbidrag svarar för mer än hälften av denna ökning +6,5 mdkr. Mellan i första hand 1991 och 1992 ökar också socialbidrag och studiemedel vilket bl.a. torde sammanhänga med det ändrade arbetsmarknadsläget.

Bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 211 13. Tabell: Bidrag mm. Hushåll 18-64 år. HINK-makrotal. mdkr 1992 åns priser Förändring 1989-1992

Ann. Betalda negativa tnnsfereingar avser 1 första hand återbetalning av studiemedel.

Antalet hushåll fick bostadsbidrag ökade mellan 1989 och 1991 med som 86.000 och till 1992 med ytterligare 39.000. Andelen hushåll med bostadsbidrag ökade från 7,1 procent 1989 till 10,4 procent 1992. Höjda hyror och ökad arbetslöshet är viktiga förklaringar.

14. Tabell: antalet bostadsbidraglruslráll åren1989-1992. Utvecklingenav Tusentali maj månad respektive år. Barnfamiljer Hushåll utan barn Sam boende Ensamstående 18-28 år 29 år el. äldre Total

Källa: BoverketRapport 1995:1

d Slutlig agregemde belopp skatt -

Den slutliga skatten inkluderar utöver skatt på förvärvs- och kapitalinkomster även fastighetsskatt och förmögenhetsskatt. Det nya skattesystemet är mera transparent. Skatten kan delas upp i skatt på förvärvsinkomst och kapital genom att dessa efter skattereformen beskattas separat. Före skattereformen beskattades arbets- och kapitalinkomster i samma förvärvskälla. Den slutliga skatten för aktiva hushåll har i fasta priser minskat från 275 mdkr till 217 mdkr mellan 1989 och 1992 en minskning med 57 mdkr. Rensas för reavinstemas inverkan på skatteutfallet blir minskningen 49 mdkr.

212 Hushåll i aktiv ålder Bilaga 4

15. Tabell: Slutlig skatt. Hushåll 18-64 år. HINK-nmkmtal. mdkr 1992 års priser Förändring,mdkr 1989 1990 1991 1992 1989- 1991- 1992 1992 Skattpå inkomst av tjänsñnäring: 225,4 222,8 -2,5 .. .. Dito skatt i % av arbets-och pensionsinkomst 29,5% 29,1%

Skattpå kapital m.m.: 1,8 -5,2 -7,0 .. .. Nettoskattpå räntorutdelningarlâneräntor -l5,6 -16,2 -0,6 .. ..

Dito skatt i % av arbets- och pensionsinkomst35,2% 34,8% 29,5% 28,3% Slutlig skatt exkl skatt på reavinst 263,1 265,4 216,2 214,4 -48,7 -1,8 Dito skatt i % av arbets-och pensionsinkomst33,7% 33,3% 28,3% 28,0% Anm.F6r uppnå att jämförbarhet medlöntagarna hur ‘ umasnlringsidkarn slutliga skattjusterat;l-llNK- l materialet jamRSrt medhurdenredovisas attsedeln. på Egenavgiñema ingårintei slutliga skatten i HlNK.

Uttryckt i procent av arbets- och pensionsinkomstema för de aktiva hushållen har skatteuttaget rensat för reavinst minskat från 33,7 till 28 procent.

e Disponibel inkomst aggregerade belopp -

I tabell 16 sammanförs HINK-makrotalen för arbets- och pensionsinkomster, kapitalinkomster, transfereringar och skatt och den disponibla inkomsten beräknas. Rensat för reavinst har den disponibla inkomsten för hushåll i aktiv ålder ökat med 46 mdkr i fasta priser mellan 1989 och 1992 en ökning med 7,8 procent. Ökningen fördelar sig relativt jämnt åren; över 1990 +16 mdkr, 1991 +17 mdkr och 1992 +13 mdkr. Men drivkrafterna var olika.

Bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 213

16. Tabell: Disponibelinkomst. Hushåll 18-64 år. 1-[INK-maluotal. mdkr 1992 årspriser Förändring1989-1992 1989 1990 1991 1992 mdkr i % i % per k.e. a Arbets-och pensionsinkomst 780,7 796,9 764,4 767,0 -13,7 -l,8% -5,3%

bl Ränteinkomsterutdelningar 32,6 33,7 27,2 31,1 -1,5 -4,7% -8,1% b2 Reavinst,brutto 29,4 33,1 32,2 14,1 -15,3 -52,0°o -53,8%

cl Erhållna skattefria transfer. 37,5 37,9 44,5 49,4 +11,9 +3l,6% +26,8% c2 Betalda negativa transfer. 5,4 5,0 4,9 5,1 -0,3 -5,l% -8,6%

dl Slutlig skatt inkl. skattpå reavinst 274,5 277,7 225,5 217,3 -57,-2-20,8% -23,7% d2 Slutlig skatt exkl. skattpå reavinst 263,1 265,4 216,2 214,4 -48,7 —18,5% -21,5o ,

Disponibelinkomst inkl. reavinst 600,4 618,9 638,0 639,2 +38,8 +6,S% +2,6% a+b1+b2+c1-c2-d1 Disponibelinkomst exld. reavinst 582,4 598,1 615,1 628,1 +45,6 +7,8% +3,9% a+b1+cl-c2-d2

1990 sammanhängde ökningen med ökade löner. I övrigt var förändringarna relativt små. 1991 minskade lön och företagarinkomster inkl. sjukpenning i fasta priser med 48 mdkr. Ökat arbetsmarknadsstöd och ökade pensionsersättningar och viss neddragning av de egna pensionspremiebetalningar been gränsade nedgången till 32,5 mdkr. Barnbidrag, bostadsbidrag, socialbidrag och studiemedel ökade med inemot 7 mdkr. Skattebetalningama rensat för skatt på reavinst minskade i fasta priser med 49 mdkr. Huvudförklaringen till minskningen av skatten detta år är naturligtvis genomförandet skattereformens andra etapp. Men även de i fasta priser av minskade arbets- och pensionsinkomsterna spelar roll. Dessa torde förklara i storleksordningen 10 á 15 mdkr av den i fasta priser beräknade minskningen skattebetalningarna. Att skatterefonnen detta âr får så av stort genomslag beror bl.a. pá att man till följd av de kraftiga löneökningarna 1990 och tidigare år förts upp i marginalskatteskikten. Detta medför att sänkningen skatten 1991 till skattereformens 3050av procentssatser blir desto kraftigare. Den inkluderar så att säga även den skatteskärpning som uppstod 1990 och tidigare år till följd av de höga löneökningama. De framskrivningar som gjordes i samband med skattereformen baserades pâ förutsättningen om en lugnare löneutveckling. Lönerföretagarinkomstersjukpenning minskar 1992 med ytterligare 20 mdkr. Till del förklaras minskningen av de besparingar som gjordes genom ändringar i sjukförsäkringen. Minskningen uppvägs av att arbetsmarknadsstödet ökade med 20 mdkr. Ränteinkomstema ökade med 4 mdkr. Bostadsbidrag, socialbidrag och studiemedel ökade med nästan 5 mdkr. Skattebetalningama exkl. skatt på reavinst minskade men mycket lite. Skatten exkl. reavinst minskade från 28,3 procent av förvärvsinkomsterna till 28,0 procent.

214 Hushåll i aktiv ålder Bilaga 4

Inkomstutvecklingen för olika deciler hushåll 18-64 år

Övergång från HINK-makrotal till inkomst kansumtionsenhet per

Ovan har beskrivits utvecklingen aggregerat för hushåll i aktiv ålder. Ingen hänsyn har tagits till försörjningsbördan. Men antalet har personer ökat och antalet ensamståendehusháll har blivit fler. Mätt i volym antal

konsumtionsenheter har försörjningsbördan för hushåll i aktiv ålder ökat

med 3,8 procent mellan 1989 och 1992. Rensat för reavinst har den disponibla inkomsten för hushåll i aktiv ålder ökat med 3,9 procent per k.e. Beroende på att reavinstema minskat under perioden blir ökningen inklusive reavinst något lägre 2,6 procent.

Förändring1989-1992,% Inkamstbegrepp: HINK akmtal Dita k.e. -m per Disponibelinkomstinkl. reavinst +6,5 +2,6 Disponibelinkomst exkl. reavinst +7,8 +3,9

Vilka hushåll är företrädda i de olika decilema

Nedan kommer utvecklingen att beskrivas för hushåll med olika disponibel inkomst. Den metod som därvid används är den är gängse som i denna typ av studier. Hushållen sorteras efter storleken på sin disponibla inkomst konsumtionsenhet k.e.. Sorteringen har gjorts efter per disponibel inkomst inklusive reavinst SCB:s ordinarie disponibelinkomstbegrepp. Efter denna sortering indelas hushållen i 10 intervall sk. deciler som vardera innehåller 10 procent hushållen. Eftersom antalet av

hushåll i aktiv ålder uppgår till ca 3,5 miljoner innebär detta att varje

decil omfattar ca 350.000 hushåll. Tabellerna 17 a-d visar för 1992 vilka hushållstyper som återfinns i de olika decilerna.

Hushåll utan barn utgör antalsmässigt 70 hushållen, samboenprocent av de med barn 24 procent och ensamstående med barn 7 procent. I första decilen återfinns i första hand ensamstående och unga inkluderar bl.a. kvarboende utan större inkomster. gruppen egna Ensamstående med barn har sin tyngdpunkt i decilema 2 till 4 vilket även gäller för familjer med 3 eller flera bam. Samboende enbamsfamiljer ligger däremot med tyngdpunkten högre upp i decilerna. De tre översta decilema domineras hushåll utan barn där kommit bit i av man en upp åren. Arbetarfamiljerna är koncentrerade till decilema 4 till 8 medan tjänstmannafamiljerna ligger med sin kärna i decilema 7 till 10. Den socioekonomiska grupperingen visar också med tydlighet att decil 1 socioekonomiskt sett är en heterogen samling.

Bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 215

En allmän reservation bör framföras kring resultaten för decil sammansättningen av decil 1 är så blandad att man inte bör dra nâgra egentliga slutsatser om de ekonomiska levnadsförhållandena enbart baserat på de utvecklingstal för decilen som visas i denna rapport.

216 Hushåll i aktiv ålder Bilaga 4

17. Tabell:Vilka husluillstyperåterfinns de i olika decilema Hushåll 18-64 år: 1992. a Hushållssanrnmnsättning. Fördelning% inom resp. decil. Hushållstyp Decil efter disponibelinkomst per k.e Samtliga 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 hushåll Ensamstående utan barn 81 51 39 43 49 51 50 42 41 32 48

Grftasamboende utan barn 4 7 8 8 11 15 23 40 45 55 22

b Hushâllssanmransäüning. Fördelning% på olika deciler. Decil efter disponibelinkomst per k.e Hushållstyp 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Summa Ensamstående utan bam 17 11 8 9 10 11 10 9 9 7 100

Gifta sam boende utan bam 2 3 4 4 5 7 11 19 21 26 100

Bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 217

c Socioekonomiskgruppering. Fördelning% inom resp. decil.

Socioekonomisk Decil eller disponibel inkomst per k.e. Samtliga 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 hushåll grupp förvärvsarbetande: 67 3 7 29 17 12 9 6 5 4 2 19 studerande 47 l 1 8 2 1 0 O 0 0 pens. 18-64 år 2 10 14 9 4 3 4 3 2 övr fTrv.arb 18 16 7 6 4 2 1 0 0 -

facklärda 2 9 12 15 18 17 18 15 17 5 13 - Tjänstemannafamiljer 3 1 1 21 27 28 34 38 40 49 75 33

lägre 1 4 5 10 9 10 12 11 10 10 8 - -mellan 2 12 12 14 18 17 18 24 31 15

högre 0 1 3 5 5 6 9 10 15 34 9 -

d Socioekonomiskgruppering. Fördelning% på olika deciler. Socioekonomisk Decil eñer disponibelinkomst per k.e.

pens. 18-64 år 3 18 24 16 10 7 5 7 6 4 100 övr f6rv.arb 31 27 12 10 7 8 4 2 0 0 100 -

facklärda 1 7 10 12 14 13 14 12 13 4 100 -

högre 0 2 5 6 6 10 ll 17 38 100 -

218 Hushåll i aktiv ålder Bilaga 4

Utvecklingen av disponibel inkomst per k.e.

Utvecklingen av disponibel inkomst k.e. för de olika decilema per framgår av sammanställningen nedan. Disponibel inkomst visas dels inklusive dels exklusive reavinst.

18. Tabell: Förändring av disponibelinkomst per k.e. fiir olika deciler 1989-1992. Hushåll i aktiv ålder. Fastapriser. Inkomst- Decil efter disponibelinkomst per k.e. begrepp 10 exkl Tidsperiod 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 roppskik Sarmtliga Disponibel inkomst inkl reavinst: 1989-1990 -4,3 +0,1 +0,9 +1,1 +2,4 +3,0 +3,2 +2,9 +2,4 +4,6 +0,5 +2,0 1990-1991 -15,4 -1,2 -1,0 -1,4 -l,3 -0,6 +0,7 +1,8 +2,8 +5,0 +6,8 +1,0 1991-1992 -1,9 -0,1 +0,4 +0,7 +1,0 +0,7 -0,l -0,3 +0,2 -4,1 +0,8 -0,4 Helaperioden -20,6 -1,2 +0,2 +0,3 +2,1 +3,2 +3,8 +4,5 +5,4 +5,3 +8,2 +2,6 Disponibel inkomstexkl. reavinst: 1989-1990 -2,9 +0,1 +0,8 +1,4 +1,9 +2,9 +3,2 +2,7 +2,4 +2,6 +1,8 +1,6 1990-1991 -15,5 -1,2 -0,9 -1,5 -1,2 -0,6 +0,9 +1,5 +2,5 +5,0 +5,3 +0,8 1991-1992 -2,0 -0,0 +0,5 +0,7 +1,4 +1,3 -0,0 +0,3 +1,2 +4,2 +3,3 +1,5 Helapenoden -19,6 -1,2 +0,4 +0,6 +2,1 +3,5 +4,1 +4,5 +6,2 +12,3 +10,7 +3,9

Det mest iögonfallande är utvecklingen för de 10 hushållen procent av som har lägst inkomster. Även decilgrupp 2 har haft negativ en utveckling än obetydlig. Övriga decilgrupper har haft positiv utveckom en ling med de högsta procentuella förändringarna för decilgrupperna 6-10. Rensat för reavinst ligger ökningen den disponibla inkomsten i av decilema 6-8 kring 3,5 á 4,5 procent, för decil 9 på 6 procent och för översta decilen på 12 procent. Reavinsterna minskade kraftigt mellan 1991 och 1992 vilket har stor betydelse för översta decilen. Inkluderas reavinsterna i den disponibla inkomsten begränsas ökningen i decil l0 till 5 procent medan effekterna för övriga deciler att inkludera reavinsterav na har relativt liten inverkan på utvecklingstalen.

Att hushållen dragit ned på betalningarna privata pensionspremier av bidrar till ökningen av hushållens disponibla inkomster. Som framgår av tabell 19 svarar neddragningen av pensionspremierna för 1,2 procentenheter av ökningen den disponibla inkomsten för de aktiva hushållen. av

Bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 219

19. Tabell: Utvecklingen av disponibel inkomst efter och före av privata penslonsprenner: Hushåll l aktiv ålder: Inkamstbegrepp Decil efter disponibelinkomst per k.e 10 exkl Samt- I 2 3 4 5 6 7 8 9 10 toppskikt liga Disponibel inkomst inkl reavinst: p-premieavdragen -20,6 -l,2 +0,2 +0,3 +2,1 +3,2 +3,8 +4,5 +5,4 +5,3 +8,2 +2,6 p-premie avdragen -20,8 -1,6 +0,0 +0,1 +1,5 +2,5 +2,9 +3,8 +3,6 +2,3 +4,9 +1,4

Disponibel inkomstexkl. reavinxt: p-premieavdragen -19,6 -1,2 +0,4 +0,6 +2,1 +3,5 +4,1 +4,5 +6,2 +l2,3 +10,7 +3,9 p-premie avdragen -19,8 -1,6 +0,2 +0,4 +1,5 +2,8 +3,1 +3,8 +4,3 +8,4 +7,2 +2,7

Särskilt för decil 10 är neddragning av premiebetalningama en viktig orsak till att man har fått mer att disponera 1992 än 1989. Med stabila regelsystem för skatter och pensioner bör avsättningarna var någorlunda jämnt fördelade över åren och de har därför ingen större betydelse för utvecklingen av den disponibla inkomsten. Just de år som studeras i denna rapport har emellertid ändringarna av skattereglema haft betydelse för storleken på hushållens premiebetalningar och därmed även för hur de disponibla inkomsterna utvecklats.

Vad har då hänt med inkomsterna mellan 1989 och 1992 i de olika hushâllsdecilerna

Arbets- och pensionsinkomstema är av grundläggande betydelse för hushållens inkomstutveckling. Tabellen nedan visar hur dessa förändrats i olika deciler mellan 1989 och 1992.

20. Tabell: Arbels- och pensiominkomstemasutveckling 1989-1992 för olika decller. Hushåll 18-64 år. Perke. Fantapriser. Förändring per k.e. i % mellan 1989 och 1992.Fasta priser. L6n+ Före betalning av privata penmpnern ier A rbets-och färetagsinkam st+ pensionsink. Decil efter disp. sjukpenning m.m. arbetginkamgf Q-bet;-fpen3[gngink efter betalda

toppskikt Samtliga -l l -7 -6 -5

220 Hushåll i aktiv ålder Bilaga 4

I första decilen har ersättningarna i form av lön, företagsinkomst och sjukpenning halverats i fasta priser. Stor roll spelar därvid ökade förluster i egenföretagen. I arbetsinkomst har utöver de nämnda ersättningarna även inkluderats arbetsmarknadsstöd och övriga skattepliktiga inkomster. Helt klart är att arbetsmarknadsläget haft inverkan på de låga decilerna. Summa arbets- och pensionsinkomst har i decil l minskat med 38 procent, i decil 2 med 16 procent och i decil 3 med 12 procent. I decil 10 har arbets- och pensionsinkomsterna före avdrag för betalning pensionsförsäkringspremier ökat med 4 procent. Utveckav lingen för decil 10 är dock inte representativ för merparten av de 350.000 hushållen i decilen. Undantar man översta topprocenten och ser till decilens övriga 3 l 5.000 hushåll har arbets- och pensionsinkomsterna före premiebetalningar minskat med l procent. Efter hänsyn till att man dragit ned premiebetalningarna ökar arbets- och pensionsinkomsterna för denna nedre del av decil 10 med 2 procent att jämföra med 6 procent för decilen som helhet. Detta pekar på att överst i decil lO finns ett toppskikt av hushåll som haft en relativt sett bättre inkomstutveckling än hushåll i övriga delar av inkomstfördelningen. Decil 10 har också dragit ned pâ betalningarna av pensionsförsäkringspremier i större utsträckning än övriga deciler vilket närmast får ses som en indikation på att pensionsförsäkringar utnyttjades för skatteplanering under de sista åren med det gamla skattesystemet. HlNKzs uppgifter om arbetsinkomstemas utveckling för toppskiktet bland hushållen är dock osäkra. l avsnitt 5 där inkomster och skatter redovisas utifrån ett individperspektiv kommer arbetsinkomsternas utveckling för toppskiktet att belysas utifrån en specialbearbetning av den totalräknade inkomststatistiken. Sammanfattningsvis kan här sägas att uppgifterna styrker att höginkomsttagarna haft en bättre utveckling av arbetsinkomsterna än vad som gäller i genomsnitt för de helårs- och heltidsarbetande. Det visar sig också att omsättningen av personer är ganska stor i toppskiktet. Det är således inte exakt samma personer som återkommer i toppskiktet år efter år.

Inkomsremas sammansättning i olika deciler

Tabellen nedan visar olika inkomstposters andel av den disponibla inkomsten åren 1989 och 1992. Inkomstposterna har därvid relaterats till disponibel inkomst rensat för reavinst.

skattepliktiga ersättningar som är pensionsgrundande t.ex. utbetalningarfrånvinstandelsstiñelse, skattepliktigt periodiskt understöd samt reglering av vissa mellanhavanden mellan f‘ama.nsf‘oretag och den egna privata ekonomin. Dessa övriga inkomster är av mindrebetydelse utom i de högstainkomstlägena.

Bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 221

21. Tabell: Disponiblainkomstenssammansättninglör hushåll 18-64 å: i olika decller 1989och 1992. Andel % av disponibel inkomstexkl reavinst A rbets- varav ränte- skattefria skattefria skatt Dixpanibel

Axbetsmarknadsstéd svarar för en ökande andel av den disponibla incomsten. Detta gäller samtliga deciler men särskilt markant i decilerna 1-7. Bidragsinslaget har ökat i decilerna 1-6, är i stort oförändrat i decilerna 7-9 och har minskat i översta decilen.

222 Individperspektiv Bilaga 4

5 Inkomster och skatter ur ett

individperspektiv

Individer i aktiv ålder

5.1 Beskrivning av populationen

l detta avsnitt står individemas skattepliktiga inkomster och skattebetalningar i blickpunkten. Redovisningen omfattar i åldern 18-64 personer år med undantag av studerande med arbetsinkomst understigande ett basbelopp. Totalt omfattas 4,9 miljoner personer. Individerna har sorterats med hänsyn till storleken av inkomsten från arbete och pensiong. Materialet redovisas fördelat på deciler. Varje decil omfattar således 490.000 ca individer. Hur de olika decilerna ålders- och sysselär sammansatta sättningsmässigt framgår sammanställningen nedan. Inte förvånande - av finns en korrelation mellan ålder och arbetsinkomst. Andelen heltidsarbetande ökar också successivt med stigande deciler.

22. Tabell: Inkomstiaganmsfördelning på åldexiaxbetstid inom resp decil. 1992. Deciler efter arbetsinkomst+pensi0nsink0mst 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Summa Genomsnittligarbets-ochpensionsinkømst,tkr: 23,8 78,9106,1 125,6 141,8 156,6 172,5 192,5 222,5 337,4 155,8 Fördelningpå ålder %: i

Medelålder 37,9 39,8 38,2 38,4 39,6 40,4 41,2 42,3 44,0 45,4 40,7 Fördelningpå arbetstid %: i

Antalet personer i den studerade populationen är i stort sett oförändrat mellan åren. Men en ökande andel tillhör övriga vilket torde gruppen återspegla att ett ökande antal personer har svårt att få stadig inkomst en eller får arbetsmarknadsstöd. Andelen som arbetar kort deltid eller tillhör

I ’Deflnierad som 16n+F6retagarinkomst+sjukpenning m.m.+arbetsmarknadsers21tming+6vriga skattepliktigaersättningar-avdrag för pensionsförsåkringoch periodisktunderstöd.

Bilaga 4 Individperspektiv 223 gruppen övriga ökar från 19,8 till 23,2 procent mellan 1989 och 1992. Förändringen inträffar mellan 1991 och 1992 tabell 23. 23. Tabell: Fördelning på arbetstidi procent 1989 1990 1991 1992

Ökningen övriggruppen hamnar i första hand på decilerna 1-6 tabell av 24. Detta skall inte tolkas som att arbetslösheten i första hand drabbade de personer som tidigare tillhörde dessa deciler. Det är också en följd av att inkomsttagama i samband med arbetslöshet byter plats i inkomstfördelningen.

24. Tabell: Öviiggmppem ej i arbete andel olika deciler i 1989-1992 Deciler efter arbetsinkomst+pen.vion.sinkomst 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Summa 1989 45,7 26,7 11,4 9,9 6,6 4,4 2,5 2,1 0,8 0,5 11,1 1990 43,4 23,8 12,8 7,9 5,6 3,2 1,5 1,2 1,0 0,8 10,1 1991 45,9 28,0 13,2 9,9 5,5 4,7 1,9 2,2 1,0 1,4 11,4 1992 52,6 32,6 17,2 13,2 9,5 6,6 3,2 2,3 2,4 1,4 14,1

5.2 Utvecklingen arbets- och pensionsinkomstema

av

Arbetsinkomsterna har ändrat sammansättning mellan 1989 och 1992. Inkomsterna av lön, företagsinkomst och sjukpenning har i fasta priser minskat med i genomsnitt 11 tkr inkomsttagare. Ökat arbetsmarkper nadsstöd, ökade pensioner samt en viss neddragning av de privata pensionspremiebetalningama gör att nedgången totalt för arbets- och pensionsinkomsterna stannar vid ett minus pâ 2.700 kr.

Dessa inkomstposterbör ses samlatberoendepå att arbetsgivarinträdesjuklön infördes i sjukförsäkringenfr.o.m. 1992.Del av dentidigaresjukpenningeningårdärförfr.o.m. 1992 i lönevariabeln.

224 Individperspektiv Bilaga 4

25. Tabell: De arbetsrelaterade inkomstemassammansättninginkl. pension Genomsnitt per inkomsttagare.1992 års priser. individer 18-64år exld. studerande.

Uttryckt i procent innebär detta att arbets- och pensionsinkomsterna för

inkomsttagarna samlat sett minskat med 2 procent i fasta priser se tabell

26.

26. Tabell: Arbets- och pensionsinkomstinkl arbetsnmrlamdsstöd m.m.. 1992 års priser. Genomsnitt samt procentuellaförändringar: Individen18-64 år exkl. studerande. Snitt per inkomsttagare,tkr Förändring % i Decil efter arbets+ 1989- 1990- 1991- Hela pens ionsinkømst 1989 1990 1991 1992 1990 1991 1992 perioden

toppskiktet

Samtliga 158,5 160,9 155,5 155,8 +2 -3 +0 -2

Den största minskningen visar decil 1 med en real minskning på 21 procent. Närmare 23 av minskningen är hänförbar till försämrade företagsinkomster. I denna decil hamnar nämligen företagare som gått med underskott och som har små andra inkomster. Totalt för decilen är företagarinkomsterna negativa. Utslaget på alla inkomsttagare i decilen uppgick dessa negativa företagarinkomster 1989 till strax under 400 kr

Bilaga 4 Individperspektiv 225

och underskottet ökar till 4.100 kr år 1992. Nedgången kan därför sägas återspegla att egenföretagama haft problem i samband med konjunkturnedgången. De negativa företagarinkomstema har kommit att öka dominansen idecilen. Minskningen uppgår för decilema i mellanskiktet decilema 5-9 till 3 procent. Decil 10 uppvisar den bästa inkomstutvecklingen med en ökning på 2 procent. Den avvikande utvecklingen för denna decil är dock inte representativ för merparten individerna i decilen. Ökningen är konav centrerad till toppskiktet i decilen. Undantar man ett översta toppskikt om 50.000 personer har decilens inkomster minskat med 1 procent. En förklaring till att det ändå finns en differens ligger i att inslaget av arbetsmarknadsstöd är litet. De arbetslösa hamnar i andra deciler och i decil 10 finns kvar personer i arbete. En förklaring till den mera positiva utvecklingen för decilen är också att man efter skattereformen dragit ned pá betalningarna av privata pensionspremier. Arbetsinkomsternas utveckling för det översta toppskiktet är i en urvalsundersökning som HINK behäftad med osäkerhet. Inkomstutvecklingen för toppskiktet kommer därför att belysas i ett separat avsnitt baserat pâ uppgifter ur den totalräknade inkomststatistiken.

Inkomstsammansättningen i de olika decilema 1989 och 1992 framgår av tabellen nedan. Framträdande är det ökade inslaget av arbetsmarknadsstöd i framför allt decilema 1-6. Betalningama av privata pensionspremier har dragits ned i samtliga deciler men särskilt kraftigt i decil 10. I denna decil kan också noteras ett ökat inslag av inkomster från pensioner i första hand arbetsmarknads- och övriga enskilda pensioner; se appendix och från övriga skattepliktiga inkomster. En hypotes är att det bakom ökningen av övriga skattepliktiga inkomster bl.a. skulle kunna ligga utbetalningar från vinstandelsstiftelser. Dessa blev populära under denna period.

226 Individperspektiv Bilaga 4

27. Tabell: Arbels- och pensionsinkomstemas sammansiiflning1 olika deciler 1989 och 1992. Individen18-64 år exkl. smdemnde. Decil efter arbets- Andel % av summa arbets- ochpensiominkomst A rbets-och ochpensionsinkamstLän+ Arbets- Övr. PensionerPrivata Summa phensionsink. i företagsink + m arknads- skattepl. penxiøns- genomsnitt S jukp. m.m. städ ink. premier per ink. taganz 1992 års priser, tkr

varav för:

Förändringarna medför att decilerna 2-4 och decil 10 har fått en ökad andel av de samlade arbets- och pensionsinkomstema tabell 28. Medan

Bilaga 4 Individperspektiv 227

decilerna 5-9 fått en minskad andel liksom den av egenföretagamas förluster drabbade decil

28. Tabell: Decilemasandel av de totala arbels-och pensionsinkomstema1989-1992 Individer 18-64 år exkl. studerande Decil efter arbets+ Andel i % av totalaarbets- ochpensionsinkamstema

toppskiktet

Samtliga 100 100 100 100

Särskilt om inkomstutvecklingen för toppskiktet

Inkomsttagarna i toppskiktet har som framgått haft bättre utveckovan en ling av arbets- och pensionsinkomstema än övriga inkomsttagare. En separatredovisning av det översta toppskiktet i decil 10 med utgångspunkt i HINK är dock vansklig beroende på få observationer och osäkerheten om träffsäkerheten i urvalet i denna övre del inkomstfördelningen. För av att belysa utvecklingen för de med de allra högsta inkomsterna har SCB därför som komplement till tidigare redovisade data för decil 10 gjort en specialbearbetning av inkomstutvecklingen för toppskiktet utifrån den totalräknade inkomststatistiken. i

1 HINK har effekterna av basbreddningarna lagts ut på åren 1989 och 1990. Vissa typer av basbreddningar har kunnat läggas ut exakt medan andra har lagts ut efter vissa kriterier. I den totalräknade inkomststatistiken har de basbreddningar som gjordes 1990 och 1991 inte kunnat beaktas. Basbreddningama kommer således i denna statistik att falla ut som en ökning av inkomsterna trots att det således är fråga belopp om som inkomsttagarna disponerade redan tidigare de osynliga. - men var För att få en uppfattning om vad det rör sig för nivåer kan nämnas om att basbreddningarna under inkomst av tjänst enligt HINK höjde nivån på arbetsinkomsterna med i genomsnitt 3.600 kr eller 3 procent. Enligt ca de kriterier som basbreddningarna under inkomst tjänst lades ut i av HINK uppgick de i decil 10 till i genomsnitt 10.600 kr och för de 100.000 individerna i toppen av fördelningen till i genomsnitt 13.000 ca

228 Individperspekliv Bilaga 4

kr. Även således basbreddningarna utgör ett betydligt större belopp om i kronor för höginkomsttagarna så rör det sig i procent om ett ungefär lika stort påslag för höginkomsttagarna som för genomsnittet nämligen i storleksordningen 3 á 4 procent.

Tabellen nedan visar arbetsinkomsten för de 5.000, 25.000, 50.000 respektive 100.000 inkomsttagare åldersgruppen 18-64 år med högst arbetsinkomst åren 1989 till 1992. Utvecklingen anges både i löpande och i fasta priser 1992 års. För att få en uppfattning om vad det rör sig om för inkomstlägen för inkomsttagarna i denna del av inkomstfördelningen kan nämnas att 1992 hade de översta 100.000 individerna inkomster över 380.000 kr., de översta 50.000 hade inkomster över 455.000 och de översta 25.000 hade arbetsinkomst över 541.000 kr. Toppskiktet på 5.000 individer hade arbetsinkomst överstigande 805.000 kr.

Arbetsinkomst har defmierats som kontant lön, arvode och skattepliktigaförmåner. Vidare ingår sjuklön, ersättningarfrån försäkringskassa,arbetslöshetskassa vuxenutbildningsnämnd,delpensionoch livränta från arbetsskadeförsäkring. Traktamentsersättningar m.m. utöver schablonbehandlasockså som lön. Däremotingår inga privata pensioner. Betalningar av privata pensionspremier har inte dragits av.

Bilaga 4 Individperspektiv 229

29. Tabell: Albetsinkonlstemasutveckling 1989-1992för inlmmsflagalei toppsldktet. Inkomsflngaxe18-64 år. Källa: SCB. Bearbetningar av dentotalrälmade inkomststatistiken. Genomsnitt per inkamsttagare, tkr Förändring i % 1989- 1990- 1991- 1989- Kategori Är 1989 Är 1990 Ar 1991 År 1992 1990 1991 1992 1992 löpande priser: 5 000 gränsvärde 602,8 665,9 797,5 804,8 +l0,5 +l9,8 +0,9 +33,5 medelvärde 826,4 909,4 1 180,2 1 190,3 +10,0 +29,8 +0,9 +44,0

25 000 gränsvärde 417,3 469,4 530 540,7 +12,5 +12,9 +2,0 +29,6 medelvärde 550,5 611,1 731,5 740,8 +11,0 +19,7 +1,3 +34,6

50 000 gränsvärde 353,8 400,0 445,2 455,2 +l3,1 +1 1,3 +2,2 +28,7 medelvärde 466,0 520,6 606,7 616,3 +1 1,7 +16,5 +1,6 +32,3

100 000 gränsvärde 297,3 338,2 372,5 380,2 +13,8 +l0,l +2,1 +27,9 medelvärde 393,9 442,8 505,4 514,5 + l 2,4 + 14,l +1,8 +30,6 Fastapriser. 5 000 gränsvärde 744,4 745,1 815,4 804,8 +0,1 +9,4 1,3 +8,1 medelvärde l020,6 1017,6 1206,7 l 190,3 -0,3 +18,6 -1,4 +16,6

25 000 gränsvärde 515,4 525,2 541,9 540,7 +1,9 +3,2 -0,2 +4,9 medelvärde 679,9 683,8 747,9 740,8 +0,6 +9,4 -1,0 +9,0

50 000 gränsvärde 436,9 447,6 455,2 455,2 +2,4 +1,7 +0,0 +4,2 medelvärde 575,5 582,5 620,3 616,3 +1,2 +6,5 -0,6 +7,1

100 000 gränsvärde 367,2 378,4 380,9 380,2 +3,1 +0,6 -0,2 +3,6 medelvärde 486,5 495,5 516,7 514,5 +1,9 +4,3 -0 4 +5,8 r

De 5.000 inkomsttagarna i toppskiktet har i fasta priser ökat sina arbetsinkomster med i genomsnitt inemot 17 procent mellan 1989 och 1992. Utökar man gruppen till 25.000 är ökningen av arbetsinkomstema i fasta priser 9 procent. För de 100.000 i toppen är ökningen strax under 6 procent varav att döma av HINK ca 3 procent skulle kunna vara - att tillskriva tidigare osynliga inkomster. Om man beaktar basbreddningarna rör det sig således för dessa 100.000 om en faktisk ökning av arbetsinkomstema på 2 á 3 procent. Detta kan jämföras med att motsvarande inkomster för hela gruppen helârs- och heltidsanställda i genomsnitt minskade med 3,6 procent under period enligt HINK. samma

Även tar hänsyn till att basbreddningarna bidragit till de höga om man utvecklingstal som redovisas i tabell 29 finns således belägg för att

SCB Rapport 1994:1 sid 19.

230 Individperspektiv Bilaga 4

höginkomsttagama har haft en bättre löneutveckling än vad som gällt i genomsnitt för de helårs- och heltidsanställda.

Är det då personer som finns med i toppskiktet år efter år Det samma visar sig att det i översta toppskiktet på 5.000 finns en ganska stor omsättning. Men även om man lämnar de 5.000 så stannar man oftast kvar bland de 100.000. Av de 5.000 som låg i topp 1989 fanns 42 procent kvar bland de 5.000 år 1992. 20 procent återfanns inte längre bland de 100.000 och 5 procent hade passerat 65-ársdagen, avlidit eller flyttat från landet.

30. Tabell: Omsiiliningen toppskiktet Kategolifillhmighet efter i 2 resp. 3 år. Inkomsttagare18-64 år. Andel % tillhörande resp. kategori

Bilaga 4 Individperspektiv 231

Ser man till de 5.000 som ligger i topp 1992 finner man att 42 procent dem fanns bland de 5.000 i topp även 1989 och 86 procent återfanns av bland de 100.000.

31. Tabell: Rekryteringsbasen för tnppsldktet1992. Inkomsflagaxe18-64 år. Andel % tillhörande resp. kategoriåren

Sammanfattningsvis kan sägas att allt tyder på att toppskiktet har haft en bättre utveckling av sina arbetsinkomster mellan 1989 och 1992 än vad som gäller för de helârs- och heltidsarbetande. Denna slutsats gäller även om man tar hänsyn till att basbreddningama gjort att tidigare osynliga inkomster kommit med i statistiken. Trenden mot ökad lönespridning som funnits under 1980-talet har således fortsatt. I samband med skattereformens genomförande uttalades att hö ginkomsttagarna skulle hálla igen sina lönekrav bl.a. manifesterat i s.k. Rehnbergavtal. I detta perspektiv kan inkomstökningama för höginkomsttagarna sägas ha blivit höga. Statistiken visar att omsättningen av inkomsttagare är relativt stor i toppskiktet.

232 Individperspektiv Bilaga 4

5.3 Utvecklingen kapitalinkomster, skuldräntor m.m.

av

Översikt samtliga individer i åldern 18-64 år exkl. studerande

lnkomsttagarna har i genomsnitt minskat sin lâneskuld med 25.000 kr i fasta priser mellan 1989-1992. Men det höjda ränteläget har medfört att ränteutgiftema trots detta ökat med i genomsnitt 700 kr före skatt. Ränteinkomsterutdelningar har minskat något litet. Räntenettot är därför i fasta priser ca 1000 kr sämre per inkomsttagare 1992 jämfört med 1989.

Uppgifterna i HINK pekar på att värdet pâ andra finansiella tillgångar har i fasta priser nästan halverats mellan 1989 och 1992. Men det bör understrykas att osäkerheten är stor i det statistiska underlaget för denna post. Bidragande till minskningen är en kraftig nedgång av priset pâ värdepapper. Generalindex för aktier på Stockholms fondbörs sjönk sålunda med 28 procent mellan december 1989 och december 1992. Det bör dock påpekas att värdet på övriga finansiella tillgångar är känsliga och snabbt förändras. Sålunda steg generalindex under 1993 med hela 54 procent vilket innebär att värdet áterställts till samma nivå som 1989 även inräknat kompensation för prisutvecklingen. Under 1992 började även marknadsvärdet pá egna hemfritidshus att falla. Mellan 1991 och 1992 mer än halverades reavinsterna vilket bidrar till att skattebetalningarna för detta år minskar.

32. Tabell: Översikt kapital Genomsnitt inkomstiagale.1992 års priser. per Individen18-64 år exkl. studerande. Genomsnittper inkomsttagare,tkr Förändring,tkr 1989- 1990- 1991- Hela

- I‘i]lgéngaI1skulde1'.

marknadsvärderat Privatskuld 170 168 147 145 -2 -21 -2 -25

Bilaga 4 Individperspektiv 233

Bankmedel, övriga finansiella tillgångar, fastighetsvärden och låneskuld i olika deciler

De förändringar i värdet och innehavet av tillgångar som inträffat mellan 1989 och 1992 har i kombination med andra förändringar i inkomstfördelningen inneburit att decilerna 1-4 och 8-9 ökat sina andelar av de samlade tillgångarna i form av bankmedel, andra finansiella tillgångar samt eget hemfritidshus. Förändringarna torde bl.a. sammanhänga med att lågkonjunkturen medfört att etablerade hushåll har hamnat lägre ned i decilerna.

Mönstret skiljer sig åt mellan de olika typerna av tillgångar se tabell

33. Decilerna l-4 har 1992 en lägre andel av totala bankmedel än vad de hade 1989 medan andelen av det samlade marknadsvärdet för eget hemfritidshus ökat. Decilerna 7-9 har fått en ökad andel av bankmedel och andra finansiella tillgångar men en minskad andel av värdet för eget hemfritidshus. Decil 10 har ökat andelen av samlade bankmedel men fått en kraftig minskad andel av andra finansiella tillgångar och en minskad andel av värdet för eget hemfritidshus. Det bör understrykas att redovisningen avser just vad som inträffat mellan 1989 och 1992 och att det under denna period inträffat en kraftig nedgång på börsen. Som påpekats ovan har aktiekurserna åter ökat kraftigt under år 1993 vilket torde ha påverkat fördelningen av övriga finansiella tillgångar.

33. Tabell: Decilemasandel av bankmedel,andrafinansiella fillgéngaroch eget husfritidshus lill marknadsvärde1989och 1992. Individer 18-64 år exkl. studerande. Decilens andel % av tillgång av resp. slag Bankmadel A ndra finansiella Eget hemfritidshus

toppskiktet Samtliga 100 100 100 100 100 100

234 Individperspektiv Bilaga 4

Andelen lâneskulden har minskat i decilema 1-3 och ökat i decilema av

4-9 se tabell 34. Decil 10 har minskat sin andel förhållandevis mycket.

Denna förändring beror i första hand på det översta toppskiktet i denna decil. Sammantaget har förmögenheten i form av bankmedel, andra tillgångar, värdet av eget hemfritidshus netto för låneskuld kommit att öka andelsmässigt i decilema 1-4 samt 8-9 medan decilema 5-7 och 10 minskat sin andel. Särskilt kraftigt har andelen av nettoförmögenheten minskat för toppskiktet i decil 10 där innehavet av andra finansiella tillgångar är stort och därmed också känsligheten för priset på värdepap- Det kan därför röra sig temporär andelsminskning eftersom per. om en aktiekurserna stigit kraftigt efter 1992.

34. Tabell: Decilemasandel av summa tillgångar bankmedel,andrafinansiella tillgångar samt marknadsvärdeför eget hemflilidshus och lfineskuld samt nettolönnögenhet 1989och 1992. Individen 18-64 år exkl. studerande. Decilensandel % av tillgång, låneskuld resp. nettafännögenhet Decil efter arbets+ Summa tillgångar Priv atlåneskuld N ettaförmögenhet

toppskiktet

Samtliga 100 100 100 100 100 100

I tabell 35 återges mer i detalj hur värdet på tillgångar och låneskuld förändrats i de olika decilema. Beloppen är uttryckta i fasta priser 1992 års priser enligt KPI. Det kan dock diskuteras hur pass relevant det är att göra denna typ av fastprisjämförelser. T.ex. kan man köpa ett exakt likadant hus som det man äger trots att priserna gått ned. På så sätt har man kanske inte förlorat något. Om man däremot köpte eller högt belånade sin fastighet under åren med högt värde kan värdeförändringen vara högst påtaglig. Tabellen bör tolkas med försiktighet.

Bilaga 4 Individperspektiv 235 35. Tabell: Översikt üllgångarislarlder: 1992 års priser. Individen18-64 år exkl. studerande.

236 Individperspektiv Bilaga 4

Räntenettot i olika deciler

Ränteutgiftema har ökat i samtliga deciler utom decilerna 9 och 10. I

kombination med de förändringar som inträffat vad gäller ränteinkom-

stema har räntenettot före skatt försämrats i decilerna 1-7 och förbättrats

i decilema 8-10.

36. Tabell: Ränteinkonnsteriutdelrüngar samt liinteutgifieri olika deciler. 1992 års priser.

Individer 18-64 år exkl. studerande.

Decil efter arbets+ Genomsnitt per inkomsttagane, tkr Förändring,tkr

pensiansinkamst 1989- 1990- 1991 Hela - 1989 1990 1991 1992 1990 1991 1992 perioden

1 Räntorlitgdelningar 6,9 7,3 5,5 5,4 +0,4 -0,8 -1,0 -1,4 R§ti € eMsiYf£f3 V i 4.3. , V-4.-5 .r4;9. 6,1-.. +0.2 +0.4 +1.2 +1; - .- A Räntenenø 2,6 2,8 1,6 -0,6 +0,1 -1,2 2,2 -3,2

2 Rsnçorutdglningar 5,3 4,7 4,1 3,6 -0,5: -0,7 -0,5 -1, Rinteutgifler’ , 3,6 H 4,2 6 ..5,4 V 5,2 +0,5 +1,2 -0,1 +1,5 i . . . -0,4 -3,. Räntenetto 1,6 0,6 -1,3 -1,6 -1,0 -1,9

Rântgrutdelningar v4v,6V -V1,2 +0,8 -0,’ H +0,5, +0,8 i +1,5 . . . Rfintanatto -0,9 -1,8 -0,1 -2,1

4 VR§nt9xf1‘tdelningar 3,9 3,5 +o,1 -0,9 +o,3 -o,z V Räntaütgifeeiü 6,18; , 29352 +1,4 -0,5 +1,8 +2,‘ v r e Räntenettø -3,0 -6,1 -1,3 -0,4 -1,4 -3,1

Kântorptdghirigar 4,8 4,4 3,1 4,2 -0,‘4 -1,3 +1,1 -0,t R:m’cai1tgj:i’tt,ér;~:. 8,7 10,2 9,8 11,5 +1,5 ~.-’.o,4 +1,7 +2,5 . -7,3 -1,9 -0,9 -0,6 -3,4 Räntenetta -3,9 -5,8 -6,7

Räntorutdelningar 5,0 3,6 4,2 -v0,1 -1,3 +0,6 -0, v IRinteiitgific-:1‘-.‘ if - .-12,4 i 14,4 15,7 +2,0 -0,1 +1,3 +3, . .. Räntenallo -7,4 -10,8 -11,5 -2,1 -1,2 -0,7 -4,

4,9 5,4 4,4 4,8 +9,4 -1,0 +o,4 -o, i .l.7,8 18.92 18.1 -1.9.6‘ +0,3 V -0,l. +1.5 +1. . . . . . . -14,8 +o,1 -1,0 -1,1 -1,

Rdntenetto

topp Rdntznztta

Rintorlutdelni ar +0,8 -0, utgifter t +1,4 ‘ +0; .. . , . : .x V . Rdmenetla -0,6 -1 ,

Bilaga 4 Individperspektiv 237

Reavinst netto i olika deciler

En allmän reservation bör framföras osäkerheten kring uppgifterna om reavinsternas storlek. Det beror på att uppgifterna är relativt sällan om förekommande då de förekommer kan de vara stora till beloppet men vilket medför osäkerhet vid medelvärdesberäkningar.3 stor Reavinsterna netto för reaförlust har mer än halverats 1992 jämfört med åren 1989-199 Andelen individer redovisar reavinst minskar som från 6,5 procent 1991 till 3,8 procent 1992. En tredjedel av reavinstema återfinns i högsta decilen med stark koncentration till decilens toppskikt. Iögonfallande är också att den första decilen beloppsmässigt har en hög andel av reavinsterna. Detta återspeglar denna decils heterogena sammansättning.

37. Tabell: Rcavinst netto i olika deciler 1989-1992.1992 åns priser. Individen 18-64 år exkl. studerande. Genomsnitt per inkamsttagare, tkr Snitt per år Decilens Decil efter arbets+ fårperioden andel av pensionsinkomst 1989 1990 1991 1992 1989-1992 total reavinst

toppskiktet

Samtliga 5,7 6,4 6,1 2,1 5,1 100%

5.4 Utvecklingen av skatterna

Det kan inledningsvis vara på sin plats att påpeka att det är mycket svårt att klar bild av hur skatterna slutligen belastar olika individer och ge en olika delar av inkomstfördelningen. De skatter som redovisas i detta avsnitt är de som betalas direkt av den skattskyldige via skattsedeln. Men

En helt annan typ av osäkerhet en dold osäkerhet är att det förefaller finnas ett - ganskautbrett fusk när det gäller att redovisareavinsterpå värdepapper.En undersökning som skatteförvaltningengjort inkomstâret 1993 visar att hela 20 procent av aktietörsäljningamautelâmnats eller tagits upp till för lågt värde i deklarationen. l åldrarna 20-64 år enligt dentotalrälmade inkomststatistikenTaxopak.

238 Individperspektiv Bilaga 4

vissa skatter kan också indirekt bäras av individerna utan att framgå av den egna skattsedeln. T.ex. betalar den som bor i hyreslägenhet fastighetsskatt och får del av vissa bostadssubventioner via hyresavin. För

de som bor i eget hem hamnar fastighetsskatten och del av bostadsubven-

tionerna på skattsedeln. Beskrivningen nedan tar sikte på förändringarna skatteuttaget under av perioden 1989-1992 såsom det framgår av den vanliga inkomstskattesedeln.

Översikt samtliga individer i åldern 18-64 år exkl. studerande

I fasta priser betalar inkomsttagarna i snitt 11.800 kr mindre i skatt 1992 än 1989. Minskade reavinster svarar för 1.700 kr av skatteminskningen. Skatten på reavinster har därvid i det gamla skattesystemet simulerats pá toppen av övriga inkomstavdragsförhållanden. Rensat för reavinsternas inverkan på skattebetalningarna är det således fråga om en nedgång med 10.100 kr. Del av förklaringen ligger i att arbets- och pensionsinkomsterna under samma period i fasta priser gått ned med 2.700 kr i snitt. Skatten exkl. skatt på reavinst har som andel av arbets- och pensionsinkomsten minskat från 33,9 till 28,0 procent en minskning med nästan - 6 procentenheter.

38. Tabell: Inkomstskatt mm. åren 1989-1992. 1992 års priser. Individen 18-64 år exkl. studerande. Genomsnitt per inkomsttagam, tkr Förändring,tkr 1989- 1991 - 1989 1990 1991 1992 1992 1992 Slutlig skatt inkl. skatt på reavinst 56,0 56,2 45,9 44,2 -l 1,8 -1,7 Dito i % av arbets+pensionsinkomst 35,3% 34,9% 29,5% 28,4%

Slutlig skatt exkl. skatt på reavinst 53,7 53,8 44,0 43,6 -10,l -0,4 Dito i % av arbets+pensionsinkomst 33,9% 33,4% 28,3% 28,0% varav skattpå

.. .. Nettoskatt på reavinstreafdrlust 2,3 2,4 1,9 0,6 1,7 -1,3 - Fastighetsskatt 0,5 0,7 1,4 1,4 +0,9 0,1 Förmögenhetsskatt 0,6 0,4 0,3 0,2 -0,3 -0,l

Övrigt —0,4 -0,1 0,3

Bilaga 4 Individperspektiv 239

Skattereforrnens första etappår 1990 minskar skattetrycket mycket litet från 33,9 till 33,4 procent exkl. skatt på reavinst. Förklaringen till att minskningen blir förhållandevis begränsad ligger i att inkomsttagama till följd av höga lönelyft fördes upp i marginalskatteskikten vilket genererade ökad skattebelastning. Detta är också en bidragande orsak till att skatteminskningen det andra etappåret blev så mycket större. Skattereformen hade dessutom sin tyngdpunkt på andra etappåret.

Det skattesystemet transparent vilket gör att det är enklare nya är mera vad hänt med skatterna mellan åren. Mellan 1991 och 1992 att se som kan därvid konstateras att mycket små förändringar inträffat bortsett från att skatten på reavinster minskat.

Olika decilers andel av de totala skattebetalningama 1989 och 1992.

Ändringama i inkomster och skattesystem mellan 1989 och 1992 har medfört att inkomsttagama som 1992 befinner sig i decilema 4-9 betalar lägre andel totala skatten än vad motsvarande deciler gjorde 1989 en av tabell 39. Decilerna 1-3 betalar något högre andel. Decil 10 har ökat en sin andel mest.

39. Tabell: Olika decilexs bidrag till totalainkomstskalten1989-1992. Individen18-64 år exkl. studerande. Resp. decils andel av skatteuttaget, %

. Decil 10 exkl 20,1 20,5 21,1 21,1 20,2 20,4 20,8 21,1 toppskiktet

Samtliga 100 100 100 100 100 100 100 100

Skattema för inkomsttagare i olika deciler

Skatten exkl. skatt på reavinst för inkomsttagare i olika deciler framgår av tabell 40. Skatten anges dels i genomsnitt per inkomsttagare dels i procent av inkomsttagamas arbets- och pensionsinkomst. Skatten i fasta

240 Individperspektiv Bilaga 4

priser har minskat i samtliga deciler. Del av minskningen förklaras av att arbets- och pensionsinkomsterna minskat i fasta priser. Uttrycker man skatten skattetrycket i procent av arbets- och pensionsinkomsten -- har skattetrycket i decilema 4-10 minskat ungefär lika mycket. Minskningen ligger i storleksordningen 6 á 7 procentenheter. En viktig förklaring till det ökade skattetrycket i första decilen torde vara att söka i att decilindelningen gjorts efter arbets- och pensionsinkomst och i denna decil återfinns bl.a. företagare som gått med underskott. Företagarinkomstema är sålunda totalt sett negativa i denna decil. Av de minskade arbetsinkomsterna på i genomsnitt 6.200 kr för decilen svarar sålunda en minskning av de redan negativa näringsinkomstema för nästan 4.000 kr. Skattereforrnen innebar att underskott inte längre fick kvittas mot inkomst av tjänst vilket torde vara en bidragande faktor till att skattetrycket ökat i decilen. En annan faktor är kapitalbeskattningen och borttagandet av fribeloppet vid låga kapitalinkomster.

Bilaga 4 Individperspektiv 241

40. Tabell: Skatt exkl. skatt på reavinsti olika deciler 1989-1992.1992 årspriser. Genomsnitt per inkomsttagaresamt procentav i arbets+pensionsinkomst Förändring 1989-1992 Decil efter arbets+ procentions inkom st 1989 1990 1991 1992 tkr enheter pens

3 Skatti tkr

En beskrivning av skatteuttagets fördelningsprofil kräver att man också pâ fördelningen av reavinstskatten. Reavinstema varierar kraftigt ser mellan åren. I tabell 41 återges reavinstskatten i snitt för perioden 1989- 1992. Tidigare har konstaterats att reavinsterna har en koncentration till de övre decilema vilket också skatten har. Åren 1989-1992 har skatten pâ reavinst uppgått till i snitt 1.800 kr per inkomsttagare och år. Decil 1 och decil 10 svarar för 60 procent av hela reavinstskatten. Det finns inkomsttagare som under ett år kan ha mycket låga inkomster från arbete och pension men som har gjort stora reavinster. Kanske har man just sålt sitt företag äreavinst.

242 Individperspektiv Bilaga 4

41. Tabell: Skattpå leavinsti olika deciler. Genomsnittför åren 1989-1992. Individen18-64 år exkl. studerande. Decilensandel I snitt per I % av arbets+ Decil efter arbets+ av hela reavinst- inkomsttagare pensionsinkomst pensiønsinkamst skatten,% tkr

toppskiktet

Samtliga 100 1,8 1,1

Andel av inkomsttagama över brytpunkten

Vid skattereforrnen infördes att statlig skatt pâ 20 procent skulle betalas av inkomsttagare över en viss inkornstnivå, den s.k. brytpunkten. Tillsammans med den genomsnittliga kommunalskattesatsen innebar detta att marginalskatten på inkomster över brytpunkten blev 50 procent. I utredningsskedet föreslogs att brytpunkten skulle gå vid 200.000 kr och man räknade då med att 10 procent av de skattskyldiga skulle hamna över brytpunkten. Vid riksdagsbehandlingen och beslutet skattereforom

men sänktes brytpunkten. Syftet var att högre andel än utredningen

en föreslog skulle få en marginalskatt på 50 procent. 1991 var brytpunkten vid en beskattningsbar förvärvsinkomst på 170.000 kr. vilket motsvarade en ârslön på 184.000 kr. 1992 ca var brytpunkten vid 186.700 kr. vilket motsvarade årslön på strax ovanför en 200.000 kr. Bland helárs- och heltidsanställda hade 1992 33 procent 770.000 personer inkomster över brytpunkten. Bland heltidsanställda det män var 43 procent och bland kvinnorna 16 procent. Ser man till samtliga inkomsttagare över 20 år inkl. pensionärer låg 17 procent eller 1,1 miljoner personer över brytpunkten.

Bilaga 4 Individperspektiv 243

42. Tabell: Pmcentandeleninkomsttagamöver brytpunkten1991 och 1992 Kalla SCB. Rapport 1994:1 1991 1992

244 Pensionärema Bilaga 4

6 Pensionärema

6.1 Antal pensionärer m.m.

Av HlNKzs uppgifter om hushållssammansättning framgår att pensionärshushållen 1992 bestod 712.000 ensamhushâll och 429.000 hushåll av med sammanboende. Ensamstáendehushállen har ökat något mellan 1989 och 1992.

pensionälslnushâll

43. Tabell: Antal Kalla.HINK Tusental

En viss förskjutning skedde under perioden mot de högre åldrarna. Av totala antalet personer över 65 âr enligt den totalräknade statistiken var 1992 648.000 män och 877.000 kvinnor.

44. Tabell: Pensionälshushállemåldexssalnnmmäüning Antal personer, tusental Ä lderssam m ansâttning 1989 1992 Förändring -64 93 93 0 65-74 864 837 -27 . 75- 566 643 +77 Summainkl. sambounder 65 år 1 523 1 573 +49 Anm, Uppgifiexm i tabellen basen: påHINK.Pensionärer på boende institution ingårintei materialet.

6.2 Speciñka regelförändringar för pensionärerna

Utöver de regelförändringar som skattereformen generellt innebar fanns vissa inslag som var specifika för pensionärerna. Den extraordinära prisökning som orsakades av skattereformens finansiering 1990 och 1991 i form av höjda indirekta skatter, höjd fastighetsskatt och reducerade räntebidrag frånräknades vid fastställandet av basbeloppet fr.o.m. 1991. Basbeloppet sänktes därför med 2,4 procent för 1991 och 5,3 procent för år 1992. Basbeloppet fastställs med utgångspunkt i prisförändringen året före okt âr -2 till oktober âr -l det aktuella pensionsâret. Om man befinner sig i faser med varierande prisutveckling över åren innebär detta att pensionerna sett för enskilda år inte håller takt med den aktuella prisutvecklingen. Som framgår av tabellen nedan har

Definierat som hushåll där hushéllsfliresténdaren 65 år eller äldre. är

Bilaga 4 Pensionärerna 245

den faktiska prisutvecklingen mätt med KPI under perioden 1989-1992 Varit drygt 2,5 procentenheter högre än basbeloppets uppräkning.

45. Tabell: .Eimföielse mellan basbelopp och prisutveckling I989 I992 Förändring % i Basbelopp för beräkning allmän pension 27 900 33 700 +20,8% av KPI index 1980l00, ârsgenomsnitt 188,1 232,3 +23,5%

Åtgärder vidtogs för att kompensera de sämst ställda pensionärerna via för pensionstillskott och kommunala bostadstillägg. Pensionstillsystemen skottet höjdes 1990 från 48 till 50 procent basbeloppet och 1991 från av 50 till 54 Hyresgränserna höjdes för pensionärernas bostadsprocent. bidrag KBT och l99l infördes ett särskilt KBT som skulle garantera att pensionärer inte hamnade under gränsen för vad som anses vara skälig levnadsnivå. Ingen extra kompensation till pensionärer med högre gavs inkomster med hänvisning till att de fick del marginalskattesänkav ningarna. Det tidigare extra avdraget för pensionärer ersattes av ett särskilt grundavdrag sattes så att pensionär med enbart folkpension och som pensionstillskott skulle slippa betala skatt. De kraftiga marginaleffekter på arbetsinkomst tidigare drabbat pensionärer befann sig i extra som som avdragets avtrappningsskikt mildrades genom att löneinkomster inte längre skulle avtrappa det särskilda grundavdraget. Av statsfinansiella skäl behölls dock avtrappningen det särskilda gmndavdraget mot av kapitalinkomster fram t.o.m. 1992. För pensionärerna i avtrappningsskiktet därför skatten pâ kapitalinkomst högre än 30 procent åren var 1991 och 1992. Avtrappningen upphörde 1993 som ett led i fullföljandet av skattereformen.

6.3 HINK-makrotal för pensionärshushållen

Översiktligt inkomstutvecklingen aggregerade belopp om —

Pensionärshushâllens pensionsinkomster har i fasta priser ökat med drygt 11 mdkr mellan 1989 och 1992. Av ökningen faller 8 mdkr på ATPpensioner medan arbetsmarknads- och övriga enskilda pensioner gav ett tillskott på 2 mdkr. Bostadsbidragen har ökat med 0,8 mdkr. Skatten är 7 mdkr lägre 1992. Hälften skatteminskningen är att tillskriva att av reavinsterna minskat.

246 Pensionärema Bilaga 4

46. Tabell: Pensionärshushállens inkomstsanmiansättxiing. HINK4nakmtal lör åren1989-1992. m dkr 1992 årspriser Förändring1989-1992 dito 1989 1990 1991 1992 mdkr i % per k.e. Folkpension+pensionstillskott 48,7 46,5 48,9 49,9 +1,2 +2,4%

Slutlig skatt exkl skattpå reavinst 49,0 46,6 42,4 45,4 -3,6 -7,3% Dispjnkomst, inkl. reavinst 127,8 124,2 135,0 142,1 +14,3 +11,2o +6,2% Dispjnkomst exkl. reavinst 122,0 121,3 132,3 139,7 +17,7 +14,S% +9,4°o

För pensionärshushállen innebär detta att den disponibla inkomsten inkl. reavinst i fasta priser ökat med 14 mdkr eller 11 procent mellan 1989 och 1992. Rensar man bort inverkan av reavinstförlust pá disponibel inkomst blir ökningen något högre inemot 18 mdkr eller 14 á 15 procent.

Försörjningsbördan uttryckt volym i form antal konsumtions- - som av enheter har mellan 1989 och 1992 ökat med inemot 5 procent. —— Ökningen sammanhänger med pensionärshushållen att i HINK 1992 omfattar något fler individer samt att andelen ensamstående ökat. Uttryckt per konsumtionsenhet blir ökningen den disponibla inkomsten därför av ca 5 procentenheter lägre än för makrotalen ändå betydande drygt men - 6 procent inkl. reavinst och över 9 procent exkl. reavinst.

Pensionärernas kapitalinkomster aggregerade belopp -

Tabellen nedan visar vissa variabler med anknytning till pensionärshushållens kapitalinkomster och kapitaltillgángar.

Bilaga 4 Pensionärema 247

47. Tabell: Kapital. Perlsionärshusháll. HINK-makmtal för åren1989-1992 Beloppen 131 1989och 1990 inkluderar utlagda basbxeddningar. Förändring, mdkr 1992 årspriser mdkr 1989 1990 1991 1992 1989-1992 Rånteinkomsterutdelningar m.m. 15,9 17,5 15,4 17,1 +1,2 Râirteutgiñer i 5,2 4,9 4,5 5,4 +0,2 i Riäntenetto V 10,7 12,6 10,9 11,8 +1,o

Reavinst 10,0 4,5 3,9 3,3 -6,8 Rmfimust. . .. ... . 0,1 mo. . 0,5 ...‘0,3.. +03 Reavinst netto 9,9 4,5 3,4 3,0 7,0 reavinstreatörlustl 7 1,7 1,1 0,8 -3,4 pa

Reavinst efter. skatt g

netto 5,7 2,9 2,3 2,2 -3,6 I‘i]lg:mga1fskulder.

Anm. Minskningen i marknadsvlrdet mellan 1589 och1990 torde vara ett uttryck för osäkerheten l HlNKza mätningar snarare än förvad :om faktiskt intrlñät.

Pensionärshushållens ränteinkomsterutdelningar har i fasta priser ökat något mellan 1989 och 1992. Bankmedel och andra finansiella tillgångar har räknat i snitt individ i pensionärshushållen ökat från 150.500 till per 156.100. Pensionärshushâllens skulder är små i förhållande till tillgångarna. Räknat i snitt per individ i pensionärshushållen har skulden minskat från 27.200 till 24.000 kr.

Reavinstema har minskat markant i fasta priser. Netto efter skatt motsvarade de under 1989 realiserade reavinstema netto för förluster 2.800 kr individ i pensionärshushållen. 1992 är motsvarande per genomsnitt halverat till 1400kr. Osäkerheten i HINK:s mätningar är emellertid som tidigare nämnts större för sådana mer sällan förekommande variabler reavinsterreaförluster. Därför bör viss försiktighet som iakttas när värderar förändringen mellan åren av reavinstema såsom man de uppmäts i HINK.

Marknadsvärdet för hemfritidshus har minskat i fasta priser. Räknat egna individ uppgick värdet 1989 till 145.600 och 1992 till 131.800 i snitt per kr.

6.4 Inkomstspridningen inom pensionärshushållen

Beaktar förändringarna i hushållssammansättning m.m. genom att man uttrycka inkomsterna konsumtionsenhet uppgår ökningen i disponibel per

248 Pensionärema Bilaga 4

inkomst inklusive reavinst till drygt 6 procent och rensat för reavinst till över 9 procent mellan 1989 och 1992. Bästa âret för pensionärerna var därvid 1992.

48. Tabell: Utveckling av disponibelinkomst per k.e.. Pensioniixshushilll. Fastapriser. Förändring % 1 1989- 1990- 1991- Hela 1990 1991 1992 perioden Disponibelinkomstinkl. reavinst -0,7 +2,5 +4,4 +6,2 Disponibelinkomst exkl. reavinst +1,6 +2,8 +4,7 +9,4

Som framgått tidigare har pensionärerna under perioden 1989-1992 haft en snabbare utveckling av de disponibla inkomsterna än de aktiva hushållen dito för aktiva hushåll är 2,6 3,9 procent k.e.. resp. per

Skillnaderna i disponibel inkomst är stor inom pensionärsgruppen. Som framgår av tabell 49 har det under perioden 1989-1992 skett fören skjutning uppåt i inkomstlägena. Andelen pensionärer med disponibel en inkomst över 75.000 kr k.e. 1992 ârs priser har ökat från 45 till 53 per procent. Antalet pensionärer med disponibel inkomst över 125.000 kr en per k.e. har ökat från 6 procent till 9 procent.

49. Tabell: Andel pensionärermed disponibelinkomsti olika intervall. Disponibel inkomst per k.e., tkr: 1992 års pnlrer. År .50 50-75 75-100 100.125 125. Summa Andelstal %: 1989 4 51 30 9 6 100 1992 s 42 31 13 9 100

Medianpensionärens disponibla inkomst k.e. ökade i fasta priser med per drygt 8.000 kr.

50. Tabell: Fiilslqutning av median-ochkvaxfilviinlenfiirdisponibel inkomstmellan1989 och 1992 Disponibel inkomst per k.e., tkr: 1992 årspriser Genom- nedre gräns median- nedregräns snitt första värdet tredje

Bilaga 4 Pensionärema 249

6.5 Pensionärema som grupp och som individer

Det finns en tendens att få en motsägelsefull diskussion kring utvecklingen pensionärernas ekonomi genom att man blandar ihop utveckav lingen för de äldre grupp med de äldre ur ett individperspektiv. som Betraktad har de gamla kontinuerligt fått det ekonomiskt som grupp bättre. De äldsta med låg ATP avlider medan tillkommande yngre pensionärer ofta har hög ATP. Om man däremot följer en enskild pensionär över tiden är slutsatserna mera oklara. Nedan beskrivs dessa förhållanden i två olika avsnitt. Först behandlas inkomsteffekten av att pensionärer kommer till och gamla pensionärer försvinner. Därefter nya följs utvecklingen för en enskild pensionär mellan 1989 och 1992 via ettantal typfall.

6.5.1 Inkomsteffekten av omsättningen inom

pensionärsgruppen

Ökningen pensionärshushållens inkomster beror i första hand på att av sammansättning förändras över tiden äldre pensionärer med gruppens ingen eller låg ATP avlider och yngre med högre ATP tillkommer. Under perioden 1989 till 1992 har sålunda antalet pensionärer över 65 år med enbart folkpension minskat med 52.000 varav 7.000 män och 45.000 kvinnor. Ar 1992 uppgår antalet med enbart folkpension till 192.000 eller strax under 13 procent av pensionärerna. Av de 192.000 är 169.000 kvinnor och 23.000 män. Det högre antalet för kvinnor beror inte bara på skillnader i inkomstförhållanden under den aktiva tiden utan också på att att kvinnorna genomsnittligt sett lever längre.

51. Tabell: Andel pensionärermed enbartfolkpension1989 och 1992 A ndel ed enban‘ m folkpension, procent

Antal personer, tusental 30 23 2l 4 169 244 192 KallaBearbetningar av SCB]tomlmlmade inkomststatittik

1992 har 87 procent av âlderspensionärerna ATP en ökning med 3 procentenheter sedan 1989 tabell 52. Andelen kvinnor med ATP har ökat från 75 till 80 procent medan andelen för männen ligger på 96

250 Pensionärema Bilaga 4

procent. Uttryckt i basbelopp har den genomsnittliga ATP-pensionen ökat från 1,56 till 1,69 dvs. en tillväxt med ca 8 procent.

52. Tabell: Andel âlderspensionärer med ålderspensionfrån ATP och genomsnifllig pensionlör dem som harATP. Pensionen storlek A ndel, procent basbelopp

Källa:Bearbetningar av HINK

6.5.2 Utvecklingen sett ur ett individperspektiv några

-

typfall

En metod att studera utvecklingen ur ett individperspektiv vore att följa de pensionärer som fanns 1989 och studera hur inkomstutvecklingen varit för dessa fram till 1992 förutsatt att de fortfarande var i livet. SCB har vid ett par tillfällen genomfört studier där man just följt pensionäsamma över tiden. Dessa studier visar i första hand på omställningseffekter rer i samband med att vissa fortfarande är yrkesverksamma ett år efter par normala pensionsâldern. Därefter trappas arbetsinsatsen ned. Därvid går man miste om den arbetsinkomst man haft under inledningen av pensionärslivet. Studierna har också visat att kapitalinkomsterna ökar äldre man blir. Detta torde bl.a. bero på att pensionärshushållen med högre ålder realiserar kapital bundet i eget hem och istället får ränteinkomster.

Här áskâdliggörs utvecklingen istället via ett antal olika typfall av pensionärer. I typfallen följs pensionärer har exakt inkomstsom samma förhållanden över åren. Som framgått finns det rad skäl till att ovan en inkomstförhållanden inte är så stabila i praktiken i stiliserade typfall. som

SCB VälfardsbulletinenNr 4 1993 Beräkningarna har gjorts av SCBmed hjälp av SCB:smodellprogram STATUS. Grundberäkningarnaåterfinnsi appendix.

Bilaga 4 Pensionärema 251

Typfallen kan därför närmast säga ge en illustration av hur regelsystemen verkar. Följande typfall har valts:

Typfall Pensionär med enbart folkpension Typfall 2: Kvinnlig pensionär med genomsnittlig pension 1989 Typfall Manlig pensionär med genomsnittlig pension 1989 Typfall 4: Pensionär med maximal ATP

För vart och ett av typfallen visas också variationer med avseende på förekomst av kapital- och arbetsinkomst.

Pensionärernas kapitalinkomster inkl. reavinst 1992 framgår av tabell 53. Det vanliga är att pensionärerna har ett visst överskott i kapital.

53. Tabell: Kapitalinkomstinkl. Ieavinst för pensionärer65- år 1992. A mal, tusental Genomsnitti tkr

Kallascs.Taxopak.

För vart och ett av typfallen finns utöver fallet att kapitalinkomst inte föreligger med en variant med kapitalinkomst. Kapitalinkomsten har därvid valts att återspegla vad som bedömts vara en vanlig nivå pâ ränteinkomsterutdelningar. För pensionär med enbart folkpension har kapitalinkomsten 1989 satts till 5000 kr, för genomsnittspensionären till 6000 kr och för pensionären med maximal ATP till 8000 kr. Kapitalinkomstema skrivs i typfallen beräkningsmässigt fram med KPI-utvecklingen. För typfallen 2-4 finns också med en variant där man utöver pensions- och kapitalinkomst även har viss arbetsinkomst. Nivån pá arbetsinkomsten är vald att illustrera utbytet före och efter skattereformen för den pensionär som står inför övervägandet att under ett eller ett par år göra en arbetsinsats motsvarande 2 á 3 arbetsdagar i veckan. För genomsnittspensionären har arbetsinkomsten för 1989 satts till 50.000 kr och för pensionären med maximal ATP till 100.000 kr. Arbetsinkomsterna skrivs i typfallen beräkningsmässigt fram med KPI-utvecklingen.

Samtliga typhusháll antas bo i hyresrätt med genomsnittlig hyra för en tvåmmslägenhet vilket för 1989 innebär hyra pâ 1900 kr i månaden. en Hyran har räknats upp med KPI för hyreslägenheter vilket medför att motsvarande hyra 1992 satts till 2980 kr i månaden. För typfall 1 pensionär med enbart folkpension finns också med ett alternativ med hög hyra 3000 krmânad 1989 för att illustrera effekterna av att KBTreglerna ändrats en del för just hushåll med hög boendekostnad. KBT har beräknats enligt de regler som är vanligast förekommande i kommunerna och som ger maximalt statligt bidrag till kommunen.

252 Pensionärema Bilaga 4

I tabellerna 54-57 redovisas utfallet för vart och ett av typfall-en. Mer detaljerade uppgifter om olika delposter såsom skatt, KBT m.m. återfinns i appendix.

Typfall 1: Pensionär med enbart folkpension

Pensionären med enbart folkpension har tack de höjda pensionstillvare skotten haft en positiv utveckling av pensionsinkomsten realt sett. Pensionsinkomsten har ökat med 933 kr eller strax under 2 procent eftersom enbart har folkpension inte betalar skatt har också den som inkomsten efter skatt ökat lika mycket. För pensionär med normal hyra har ökningen ätits upp av ökad hyra netto för KBT. Vid hög hyra har dock det särskilda KBT skall garantera en skälig levnadsnivâ som inneburit en förbättring. Med den ränteinkomst som lagts in i detta typfall 5.000 kr i 1989 års penningvärde har de samlade effekterna av ändringarna i kapitalbe-

skattningen inneburit mindre än liten skärpning för

en - om pensionären vid jämförelse mellan 1989 och 1992 vilket bl.a. sammanhänger med sparavdragets betydelse för pensionärer med liten ränteinkomst. En lättnad i beskattningen av kapital uppstår i detta typfall 1993 när extra avdragets avtrappning mot kapitalinkomst upphör.

54. Tabell: Typfall Pensionär med enbartfolkpension Förändring 1989 1 990 1991 1992 1 989-1992 Pension,löp. pris 40 176 43 362 48 300 50 550 Pension,fast pris 49 617 48 522 49 363 50 550 +933

ENBART FOLKPENSION Inkomst eñer skatt,fast pris 49 617 48 522 49 363 50 550 +933 Disponibeltefier normal hyra, fast pris 40 818 38 886 37 369 39 092 -1 726 Disponibelt efter hög hyra, fast pris 25 588 22 930 30 406 32 312 +6 724

VARIANT 1:VISS RÄNTEINKOMST DÄRUTÖVER Ränteinkomst löp. pris 5 000 5 520 6 040 6 175 . Ränteinkomst, fast pris 6 175 6 175 6 175 6 175 i 0 Tillkommandeskattpå ränteinkomst,fast pris 2 618 2 585 2 873 2 852 +234 Inkomstefter skatt,fast pris 53 174 52 114 52 663 53 874 +700 Disponibelteñer normal hyra, fast pris 43 565 41 666 39 801 4] 023 -2 542 Disponibeltefter hög hyra, fast pris 28 334 25 710 30 406 32 313 +3 979 AnnLFutx pnnravser 1992 år:nivå. Inkomst eller skatt därvid räknats medKPI.Dupombelt upp ellerhyra har räknats med exkl.bottaduposten om KP i KP] v

Bilaga 4 Pensionärema 253

Typfall 2: Kvinnlig pensionär med genomsnittlig pension 1989

En kvinnlig pensionär hade 1989 en genomsnittlig pensionsinkomst på 57.600 kr vilket uppräknat till 1992 års nivå motsvarar 69.560 kr. Trots att pensionen realt urholkats beroende på att basbeloppet inte höjts i takt med KPI så har inkomst efter skatt utvecklats positivt. Denna ökning slukas dock av ökade boendekostnader. Beskattningen ränteinkomst är i stort sett oförändrad. Även detta av typfall befinner sig i extra avdragets avtrappningsskikt vilket innebär att skatten på ränteinkomsten lättas fr.o.m. 1993. Beskattningen av arbetsinkomster vid sidan av pensionen har påtagligt lättats för denna pensionär genom att arbetsinkomst inte längre avtrappar det särskilda grundavdraget. En ännu större lättnad uppstår i de fall arbetsinkomsten härrör från aktiv näringsverksamhet genom att arbetsinkomster från näringsverksamhet inte längre reducerar KBT. Detta gällde redan tidigare för arbetsinkomst från anställning.

55. Tabell: Typfall Kvinnlig pensionärmed genomsnittligpension1989 Förändring 1989 1990 1991 1992 1989-1992 Pension,löp. pris 57 600 61 320 66 470 69 560 Pension,fast pris 71 136 68 617 67 932 69 560 -l 576

ENDAST PENSIONSINKOMST Inkomstefter skatt, fast pris 58 076 57 091 58 357 59 757 +1 681 Disponibeltefter normal hyra, fast pris 42 403 41 010 40 070 41 334 -1 069

VARIANT 1:VISS RÄNTEINKOMST DÄRUTÖVER

VARIANT 2:VISS ARBETSINKOMST UTÖVER PENSION-OCH KAPITALINKOMST

arbetsinkomstfrån anställning Disponibeltefter normal hyra, fast pris 60 496 68 577 86 764 88 683 +28 187 arbinkomst från aktiv näringsverks. Anm.Fa:tz priseravser 1992 ånnivå. Inkomst efter skatthar . därvid räknat: medKPI.Dupombelt upp ellerhyrahar räknats med om KPI exkl,bostadnpoltzn i KPl

Den tidigarenämndaeffekten av att pensionärernabyts ut medför att en kvinnlig pensionär 1992 har en genomsnittspensionpå 75.900 kr vilket således realt är 6.300 kr mer än genomsnittspensionåren från 1989.

254 Pensionärema Bilaga 4

Typfall 3: Manlig pensionär med genomsnittlig pension 1989

En manlig pensionär hade 1989 en genomsnittlig pensionsinkomst på 96.200 kr vilket uppräknat till 1992 års nivå motsvarar 116.180 kr. Vid pensioner på denna nivå har pensionärerna klarat sig bra. Inkomst efter skatt har ökat med över 6 tkr och även efter betald boendekostnad har han fått ett klart positivt nettoutfall. Vid denna inkomstnivâ har den ändrade kapitalbeskattningen inneburit en lättnad i beskattningen av ränteinkomsten.

56. Tabell: Typfall 3. Manlig pensionär med genomsnittligpension1989 Förändring 1989 1990 1991 1992 1989-1992 Pension,löp. pris 96 200 102400 lll 010 116 180 Pension,fast pris 118 807 114 586 113 452 116 180 -2 627

ENDAST PENSIONSINKOMST Inkomst efler skatt,fast pris 78 934 79 149 83 632 85 669 +6 735 Disponibeltefier normal hyra, fast pris 47 439 47 387 49 216 50 929 +3 490

VARIANT 1:VISS RÄNTEINKOMST DÄRUTÖVER Ränteinkomstlöp. pris 6 000 6 620 7 250 7 410 Ränteinkomst,fast pris 7 410 7 410 7 410 7 410 O Tillkommandeskattpå ränteinkomst,fast pris 2 848 3 028 2 223 2 223 - 625 Inkomst etter skatt,fast pris 83 496 83 528 88 819 90 856 +7 360 Disponibelteñer normal hyra, fast pris 51 702 51 434 54 052 55 096 +3 394

VARIANT 2:VISS ARBETSINKOMST UTÖVER PENSION-OCH KAPITALINKOMST

Anm. Fasta priseravser 1992 Arsnivå. Inkomst skatthar :Ber därvid räknats upp med K1’-I. Dirpombelt efier hyra har räknat: medKPlexkl.bostadspotteni om KPl

Den tidigare nämnda effekten av att pensionärernabyts ut medför att en manligpensionär 1992 har en genomsnittspension på 126.700 kr vilket således realt år l0.500kr mer än genomsnittspensionären från 1989.

Bilaga 4 Pensionärema 255

Typfall 4: Pensionär med maximal A TP

Pensionären med maximal ATP har också haft en positiv utveckling av inkomst efter skatt och efter betald hyra. Även kapitalbeskattningen har inneburit en viss lättnad jämfört med 1989. Utbytet för en pensionär med maximal ATP som överväger att under en period fortsätta arbeta har ökat mycket påtagligt. Av en extra arbetsinkomst på 100.000 kr fick pensionären 1989 behålla 37 procent. 1992 fick pensionären behålla 55 procent av inkomsten från den extra arbetsinsatsen. Att lättnaden blir så påtaglig beror på att man då kommer upp i de inkomstnivâer där marginalskattesänkningarna är stora. Det hör dock till saken att inkomster på en nivå motsvarande full ATP och inkomst därutöver på 100.000 kr. är mycket sällsynt bland pensionä-

rerna ca 2 procent av pensionärerna hade 1989 en Sammanräknad

inkomst på denna nivâ. Och bland dessa torde det också så att vara inkomstförhållandena inte är så enkla förutsatts i exemplet utan som man har i många fall avdrag varför nettot då man jämför förhållandena före och efter reformen inte blir lika påtagligt positivt. Typfallet kan därför i denna del sägas ha dålig verklighetsförankring.

57. Tabell: Typfall 4. Pensionärmedmaximal ATP Förändring 1989 1990 1991 1992 1989-1992 Pension,löp. pris 135 594 144 342 156 492 163782 Pension,fast pris 167 455 161 519 159935 163782 -3 673

ENDAST PENSIONSINKOMST Inkomsteñer skatt,fast pris 104 060 105666 114 306 117 058 +12 998 Disponibeltefier normal hyra, fast pris 70 914 72 395 79 001 81 298 +10 384

VARIANT 1:VISS RÄNTEINKOMST DÄRUTÖVER

Disponibelteñer normal hyra, fast pris 76 593 78 415 85 766 88 214 +11 621 VARIANT 2:VISS ARBETSINKOMST UTÖVER PENSION-OCH KAPITALINKOMST

Disponibeltefier normal hyra, fast pris 119 540 126 423 151554 156683 +37 143 Anm.Fasta pmeravser 1992 nivå.Inkomn års efler skatthardärvid räknats medKPI.Disponibelt upp efterhyrahu räknats medKPIexkl.bostadsposteni om KPI

Appendix till

bilaga

Grundtabeller för åren 1989-1992.

Löpande priser.

HUSHÅLL I AKTIV ÅLDER 18-64 ÅR. 259

Decil efter disponibel inkomst konsumtionsenhet k.e..

per makrotal -

antal hushåll familjetypsocioekonomisk

- grupp

antal k.e. -

INDIVIDER I ÅLDERN 18-64 ÅR

EXKL. STUDERANDE. 277

Decil efter arbets+pensionsinkomst.

makrotal. antal individer -

III PENSIONÄRER ÅR.

65- 295

makrotal antal -

typfall detaljerade

- mer uppgifter

Appendix bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 259

HUSHÅLL I AKTIV ÅLDER

18-64 år

Decil efter disponibel inkomst konsumtionsenhet k.e.

per

-makmlnl i mkr

-antal hushåll familjetypsocioekonomisk

grupp

-antal k.e.

260 Hushåll i aktiv ålder Appendix bilaga 4

Tabell 1A: 1989.Makmtalför hushålldär hushållsfömstindann ir 18-64 år. Löpande prisermkr. Decilafterdisponibelinkomstper k.e 1 2 3 4 5

Arbetsmarknads- ochövriga enskildapensioner 37 367 542 631 964

Appendix bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 261

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 53976 58947 67621 80 583 106650 528 414 94 560 873 1 358 1 683 1 970 3 061 16482 2 690 4 597 4 727 4 503 4 808 3 666 37752 3 375

700 896 1 008 2 069 5 273 11 456 4 290 82 103 135 103 225 949 199 61040 66034 74341 86 362 108921 593568 97064 1 248 1 259 1 149 844 594 12598 538 1 837 2 084 2 133 1 744 1 263 16225 1 090 932 1 433 1 128 l 574 2178 9 786 1 790 4 016 4 776 4 410 4 162 4 035 38 608 3 418 65056 70810 78751 90524 112956 632176 100482 1 973 2 295 2 444 3 523 9 575 26420 5 354 5 956 5 980 7 270 9 468 18748 66611 13674 297 461 309 857 12 306 14870 3 485 13 65 0 7 27 148 24 2 448 3 032 2 938 4 894 29265 50213 10930 475 737 494 1 370 19690 23792 5 576

21079 24 153 27 112 32 696 52331 222290 40472

130 223 168 469 8 010 9 231 1 972 399 632 494 704 337 635 v 48337 50710 55 155 63 114 90053 486153 71063 47992 50 196 54829 62212 78373 471591 67459

262 Hushåll i aktiv ålder Appendix bilaga 4

Tabell1B: 1989. Makrotalför tillgângarlskulderi hushåll dir hushillsfönståndann ir 18-64 år . Löpande priser mkr. Decilefterdisponibelinkomstper 15.:.

Nettoförmögenhet exklnäring marknadsvärde 50602 37 564 47067 45356 56 785 Nettofönnögenhet exklnäringtaxcringsvârde 37927 9 235 6 682 6 328 13 477

Tabell1C:1989. Antal hushåll m.m. dir hushâllsföresdndaren ir 18-64 ir. Dzcilefterdtrponibelinkomst per Ina. 1 2 3 4 5 Totalt antalk.e. 528397 723427 733513 687452 653728

Antal hushåll 341168 342159 341434 341 910 341715 Fördelaefterfamiljetyp:

Fördela efter socloekonomlsk grupp:

-

- - faeklârda 23692 51 125 57479 68 567 63285 Tjânstemannafamiljer 22630 56642 83814 97082 109951 lägre 12 961 28 109 I 28218 32528 40920 mellan 6 694 18837 41252 47 295 48 385 högre 2 975 9 696 14344 17 259 20645 -

Appendix bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 263

6 7 8 9 10 Summa P9l-p99 18972 21 443 21 185 28994 50284 204364 33804 16297 19054 20615 34026 154857 314842 83009 801 52459 59684 86 144 18595016 1.27 611501 373 5 168 4 746 3 734 071 V 530 V 4 4 46331 4 151 29468 31019 38155 50955 73 345 322928 64291 74 111 76996 96663 131164 197604 822218 172743 69 192 79481 92921 137007 293533 909508 203289 21 754 27840 30524 45416 138 757 337940 81262

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 630839 603812 594052 603254 602806 6 361280 541373

342132 341658 341692 341787 341877 3 417532 307658

163601 165308 148199 122346 113152 1 615350 100338 38087 28723 23421 14842 8 650 595186 8 386 75 376 82357 69936 59498 65327 595359 57028 50 139 54229 54841 48007 39 176 424811 34924

63 429 89 308 129693 165481 184949 758506 170153 9 037 11 664 15545 6 846 1 002 59259 1 002 13595 16664 32067 39696 46516 166429 43 537 9 052 21 541 32700 57135 75735 219122 69559 31746 39438 49 381 61803 61697 313697 56056

12903 6 542 4 355 4 728 4 603 198522 2 793 102199 80 500 59445 49232 39 173 845154 34374 56010 49694 38813 34829 25423 339266 23 323 42827 26 951 19493 12879 11 522 354418 9 658 3 362 3 856 1 139 1 524 2 229 151472 1 393

18402 16636 8 178 6147 8 142 456644 6 838 1 992 352 0 595 352 165213 352 16161 15580 8 178 5 552 6 903 211504 5 782 249 704 0 O 887 79927 704

313852 312233 322110 324328 322584 2 777890 291435 156940 150837 144025 118482 S3219 1 250824 51347 91042 81978 80 192 55025 17390 688801 16741 65 898 68859 63833 63457 35829 562024 34606 126194 132758 152131 189742 246463 1 217407 220394 44645 37882 42798 40871 32557 341489 28 108 54 544 61651 78264 91468 97801 546191 90616 27 005 33225 31069 57403 116104 329725 101670 30718 28638 25 954 16104 22902 309659 19694

2 635 1 570 1 480 1 806 594 56003 594 7 245 11 219 9 924 9 506 10 560 127001 8 791

264 Hushåll i aktiv ålder Appendix bilaga 4

TabellIA: 1990.Makmtalför hushåll där hushållsfönstindann är 18-64 år. Löpande priser mkr. Decilefter disponibel inkomstper Ic.e.

Arbelsmarknads- ochövriga enskildapensioner 184 268 679 460 862

Appendix bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 265

6 7 8 9 10 Summa P9l-p99 51955 55 335 74225 88 558 118804 593814 103252 1 940 1 050 1 253 2 207 3 145 15872 2 753 5 087 5 214 5 043 5 077 4 228 41845 3 738

590 735 865 1 590 4 323 9 789 3 534 99 118 108 84 224 978 197 70985 74411 81 353 95 744 122 845 559335 107037 1 311 1 310 1 238 1 070 555 12757 584 2 270 2 340 2 434 2 260 1 593 17775 1 470 950 1 473 1 753 1 850 3 780 12259 3182 4 531 5 123 5 435 5 180 5 030 42801 5 235 75515 79534 86798 100924 128875 712137 112273 2109 2647 2519 3893 11407 30118 6084 7 052 7 515 8 352 10871 21555 79505 15049 435 540 454 887 15455 18 493 2 857 0 0 0 3 151 172 107 2 805 3 511 3 251 5 313 35 135 59705 10570 597 854 742 1 419 24729 29 587 4 587

24459 25 317 29342 35 502 01 299 0248 144 443.59 .

203 281 239 432 9 530 10972 1 572 480 554 544 -475 751 ‘ 43452 A A577 -. 55497 57817 51353 71 155 103574 553120 78432 55 003 57234 50850 70 177 88375 534504 75418

266 Hushåll i aktiv ålder Appendix bilaga 4

Tabell 1B: 1990.Makrotalför tillgingnrlskulderlhushåll dir hushållsföreslåndaren ir 18-64 år . löpande priser mkr. Decilefterdisponibelinkomst per Ice.

Nettoförmögenhet exklnäringmarknadsvärde 31292 41887 49977 52 359 74 131 Nettoförmögenhet exklnäring taxeringsvârde 8 487 17609 15423 10 386 24325

Tabell1C:1990.Antal hushåll m.m. dir hushållsförestindaren ir 18-64 år . Decilefterdixponibel inkomst per Ic.e. l 2 3 4 5 Totaltantalke 542853 739625 731279 715783 675753

Antal hushåll 347 595 347615 347321 347794 348051 Fördelatefterfamiljetyp:

Fördelaeftersocioekonomlsk grupp:

-

Appendix bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 267

6 7 8 9 l0 Summa P91-p99 18533 22897 23016 30916 55900 217217 38827 11 267 13670 17206 26942 195412 305021 60543 55150 so 553 57 531 90549 193053 571715 115 388 480 4 987 902 434V 4 4 s 455 4 49 141 4 075 45802 50784 54984 71 470 117309 498238 99446 86878 96 302 104186 136150 222070 945532 188590 74264 90213 107044 138719 372008 1 031894 213172 26 198 34349 41 099 56064 232711 466651 108119

6 7 8 9 10 Summa P9l-p99 636931 604 607 581624 601961 600338 6 430 754 538725

347134 348228 347682 347517 347986 3 476923 313074

172921 177879 166169 132271 122167 1 689072 109739 44377 33272 15608 11 733 7 198 584257 6 555 69329 89 505 84 311 70 414 60766 636032 55876 59215 55102 66250 50 124 54203 468781 47 308

60939 84094 126481 167416 191065 747014 173284 5 894 10091 12413 6 222 2 277 49888 2 277 12419 18435 31029 43046 43676 170137 39517 13557 18622 36051 55324 77387 225470 69963 29068 36946 46988 62824 67725 301517 61526

9 744 8 470 4 668 1 958 1 556 200690 1 304 103530 77 785 50364 45872 33198 840147 28747 ss 247 48 328 34935 34344 22931 328599 20 530 42527 26035 14254 10230 9 153 354720 7 228 5 756 3 422 1 174 1 298 1 114 156728 988

17783 148s1 5 972 s 579 9 288 438009 8 527 643 643 0 331 643 170228 643 17140 13887 5 990 5 248 7 029 186504 6 368 0 321 982 0 1 616 81277 1 616

314373 325621 329155 329023 326743 2 845671 294239 151542 139812 131535 119708 51591 1 245359 59395 92612 74 373 61046 54898 25603 685924 24281 69030 65439 70 489 64811 36088 560445 35114 116937 147726 160349 179892 242195 1 216596 214867 39504 43782 42827 33407 30722 328514 28 552 48629 77798 78997 87454 90807 554238 82994 28803 26 146 38525 59031 120666 333845 103321 35794 38083 37271 29 423 22857 382706 19976

3 698 2 070 2 132 1 262 1 833 48482 1 710 11279 5 585 9 423 11 552 10122 1447s7 8 498

268 Hushåll i aktiv ålder Appendix bilaga 4

Tabell1A: 1991. Maia-otal för hushåll dir htuhillsfénstindann 18-64 är år. Löpande priser mkr. Decilefterdisponibel inkomst per k.z.

Arbetsmarknads- och övrigaenskilda pensioner 68 187 575 811 802

Appendix bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 269

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 62335 70231 77 118 90 029 133 052 612645 114383 1 471 1 307 1 425 1 640 2 404 14277 2 226 4 598 4 143 5 042 4 892 4 421 39 118 3 986

547 737 908 1 419 4 I78 9 O67 3 485 6 3 20 8 86 153 10 72391 7s 407 84055 97055 13a1150 097339 119021 1451 1608 1245 1404 1263 15117 1 196 2 020 3 011 2 353 2 930 2 361 21089 2 271 931 1 579 1 648 2 640 4 872 14113 4 086 4 402 6 198 5 246 6 974 8 496 50 320 7 S53 76793 s4 005 09901 104029 147340 747659 126574 1 773 2118 2 486 3 546 10172 26646 6 369 7 433 7 890 8 074 10419 18768 77375 15268 768 829 1 091 1 995 25616 31552 6 845 75 150 146 159 1 510 2 273 862 2 541 2 943 3 571 s 513 35 738 58 108 13 100 768 825 1 085 1 968 25 566 31464 6 797

20715 23 290 25 447 30 095 583558 2205.53 43 637 21722 24293 26 309 31502 51362 220447 42823 465 514 635 1 045 8 754 13015 2 618 1 930 2 024 2 on 2 577 4 os: 19199 3 496 576 644 657 835 1 812 6 662 1 470 34 30 34 87 1 098 1 329 495 -152 -167 -176 -197 -385 697 -273 193 256 319 609 7 336 9 112 1 807 490 510 557 501 711 74a 042 V 01301 00oos 0s ss4 79 182 124 402 023983 96038 00806 05439 0s 118 77s24 106232 601033 91048

270 Hushåll i aktiv ålder Appendix bilaga 4

Tabell1B: 1991.Makmblför tillgingarlskulderlhushåll dir hushillsfiinstindann är 18-64 år . löpandeprisermkr. Decilefterdixyonibel inkomstper k.e.

Nettoförmögenhet exklnäringmarknadsvärde 27220 34264 45 168 53030 62 655 Nettoförrnögenhet exkl näring taxeringsvärde 15345 7 659 8 558 8 186 14 561

Tabell1C:1991.Antal hushåll m.m. dir hushållsföreståndaren ir 18-64 ir . Decil efter disponibel inkomst per Le. 1 2 3 4 5 Totaltantalke 515872 778 999 748398 740880 693 654

Antal hushåll 349193 348849 349331 349558 349532 Fördela efter familjetyp:

Fiinielateftersocloekonomisk gmpp:

-

Appendix bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 271

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 18689 23 330 26 433 35345 61039 231 213 47976 12339 13366 14 001 23941 100A158 202593 57428 ss 245 52 954 64 mo so 305 147947. 627267 119ass 5 560 4 782 5 037 s 180 s 3151 ° ‘s3 328 4 919 46570 53911 54537 67952 135268 514 319 113947 96 054 111327 112750 141335 277854 1 063430 234 357 73 197 91346 96 000 130226 306 260 919366 233 403 23714 33 930 37 788 56842 163674 370257 112993

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 647473 626227 586197 595333 627921 6 560954 564364

348999 349 523 349370 348 930 349723 3 493008 314754

176371 159 220 176138 147513 110810 1668156 100476 42603 29073 21 282 6 466 1 297 575 594 1 297 78056 77551 81442 72675 55 602 608 704 51 081 55712 52596 73414 68 372 53910 483857 48098

54057 102988 114952 159132 195618 750693 174665 5 485 11 627 7 746 4 837 967 49 135 967 8 955 25282 30769 42 916 38848 168721 35718 16172 22241 37 385 53720 79884 236741 70 358 23444 43838 39052 57659 75919 296094 67623

15030 8 429 6 479 2 576 1 626 232530 1 626 103541 78886 51801 39709 41669 841629 37987 52913 51259 35267 25 569 27022 317581 24630 42149 23 380 13955 13175 12709 356321 12066 8 479 4 247 2 579 964 1 939 167725 1 291

16450 17627 8 293 7 686 8 384 531701 7 099 1 296 0 0 0 0 214107 0 13215 16657 7 645 7 686 7 099 198816 6 456 1 939 970 648 0 1 285 118778 643

319596 322638 331926 332969 329916 2 788347 297122 155S71 147702 137456 110278 34632 1 162287 33 766 93293 72481 67786 52601 15950 660496 15307 62278 75222 69670 57677 18682 501792 18459 122913 133170 148999 179088 253733 1 191218 226818 46 437 42 425 42065 34423 32445 324604 31 157 53207 66124 71 017 94352 111285 571724 100510 23269 24620 35917 50314 110003 294891 95 151 41 112 41766 45471 43603 41 551 434842 36538

2 619 1 767 1 339 841 1 333 44864 1 333 10332 7 491 7 812 7 434 10090 128092 9 201

272 Hushåll i aktiv ålder Appendix bilaga 4

Tabell1A: 1992. Makrotalför hushåll där hushållsfönståndann âr 18-64 år. löpandepriser mkr. Dzcilefterdisponibelinkomst per k.z.

Arbetsmarknads- ochövrigaenskilda pensioner 100 194 391 610 1 041

Appendix bilaga 4 Hushåll 1 aktiv ålder 273

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 64 334 71 472 79549 93573 139073 623 795 119335 1 025 1 134 1 425 1 545 3 599 12533 2 753 2 032 3 235 3 433 3 522 3 217 25 139 2 951 1 724 1 744 932 304 550 17349 533 5 009 3 541 3 261 2 275 1 033 33444 1 023 377 375 428 463 2 093 6 241 463 491 530 340 1 266 3 451 7 775 2 332 1 4 4 0 103 120 51 74 103 so 957 33 135 100923 146 256 715710 124730 1 057 1 128 l 607 1 501 l 007 14 106 840 1 995 2 273 3 055 3 004 2 150 20350 1 342 1 347 1 431 2 677 3 000 5 515 15357 4 453 4 399 4 331 7 350 7 505 3 672 51321 7 145 73507 35 343 95535 103423 154923 757 031 131375 2 304 2 333 3 230 4155 10331 31110 7 275 3 713 9130 9 509 11 774 19590 35273 15425 230 608 453 532 10253 12303 3 237 291 215 204 453 1 973 3 705 1 022 2 502 3 474 3 723 4 329 22 139 45201 10 734 299 541 493 574 11 359 14 092 3 509

20 439 23215 26-353 096 54.930 217 337 7 743408. 21729 24274 27 345 32275 52756 222345 43717 335 547 531 714 4 253 7 955 1 770 2 259 2 313 2 450 2 925 4 233 21244 3 757 573 529 794 954 1 355 7 059 1 474

. A 53923 57547 74 099 32535 122313 539217 99367

53570 57 125 73573 32 079 113504 623055 95575

274 Hushåll i aktiv ålder Appendix bilaga 4

Tabell 1B: 1992.Makrot för tilIgångarskulderi hushåll där hushillsföreståndann ir ir 18-64 . löpandeprisermkr. Devilefterdisponibelinkomst per Inc. 1 2 3 4 5

Nettofönnögenhet exklnäringmarknadsvärde 27975 36212 37646 52840 47583 Nettofönnögenhet exklnäringtaxeringsvârde 15050 14110 6 131 14238 11 162

Tabell 1C:1992.Antal hushåll m.m. är hushållsfönståndann ir 18-64 år . Devilefterdisponibnlinkomst k.z. 1 2 3 4 5 Totaltantalke. 536091 730715 774878 742 219 680 398

Antal hushåll 352023 351920 352451 353185 352782 Fördelaefterfamiljetyp:

Fördelateftersocioekonomisk grupp:

-

Appendix bilaga 4 Hushåll i aktiv ålder 275

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 20314 24 462 29 317 34837 60667 238 819 47 425 11 598 16 672 19436 26274 87 420 204284 54 515 63793 65 878 68329 86923 148267 637884 122 396 6 249 6 987 5 400 4 648 y 4 660 57346 4 237 48 302 53107 62021 76313 129 352 538356 110742 87 114 94789 111696 140900 232 377 957373 199603 58862 74223 99081 125112 247373 806907 191839 16 466 27 117 43681 56793 126917 331665 92142

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 654877 628284 618506 607077 629636 6 602681 566752

352583 352526 352367 352 446 352711 3 524994 317370

178186 176973 147043 145769 114 026 1 686 793 100078 44 076 27 171 10 188 10943 1 261 587961 1 261 84 916 94 129 79105 69318 51851 643780 45 906 49 194 55672 57750 65 507 60913 455047 52 911

52604 81 792 140804 158383 195184 759108 178594 9 090 9 835 9 571 5 397 591 55470 591 9 212 23801 32 126 37429 36 590 166299 34557 11 421 16662 45 388 57641 86235 242550 77489 22880 31493 53719 57916 71768 294787 65958

14158 6 854 9 592 4 017 3 443 233151 2 982 107 635 86907 54928 44 277 40058 845942 35716 55326 54433 36 131 30343 25 859 332327 24 299 45091 26 169 15962 12797 11 920 345524 10056 7 218 6 305 2 835 1 138 2 279 168091 1 360

33486 20 530 18222 12427 8 628 664360 7 855 3 325 1 243 0 266 533 252 702 533 14440 11 105 15 052 11 404 7 562 204212 6 789 15 721 8 182 3 170 757 533 207446 533

310936 322 573 325651 333280 334 261 2 703867 300866 143 669 140232 127539 106499 38258 1 077696 37401 84278 76682 74154 47460 19713 627 755 19713 59391 63549 53 385 59039 18 544 449938 17 687 118835 134 417 139714 171901 263 609 1 146274 235310 35494 41212 40306 35188 33922 292 193 30697 63534 61317 64 603 84 129 110551 544021 102693 19 807 31 888 34805 52584 119 137 310059 101920 48432 47 924 58398 54880 32394 479897 28 155

2 014 1 717 1 334 626 658 39 123 658 6148 7706 7160 6112 9164 117643 7994

ma € 86- :W -

Appendix bilaga 4 Individer i aktiv ålder exkl. studerande 277 II:

INDIVIDER I AKTIV ÅLDER

ÅR

EXKL. STUDERANDE

18-64

Decil efter arbets+pensionsinkomst

makmtal i mkr

-

antal individer

-

278 Individer i aktiv ålder exkl. studerande Appendix bilaga 4

Tabell2A: 1989.Makrotal för individer i ålder 18-64 studerande år ir exkluderade. löpande prisermkr. Decilerefterarbetsinkomst+pensionsinkømsl

Arbetsmarknads- ochövrigaenskilda pensioner 132 668 769 878 889

mxmässigt Reavinst 2 348 1 063 630 705 1 079 Reaförlust 25 6 60 0 15 Kapitalinkomst 6 487 3 782 2 820 2 661 3 622 Reavinst brutto 3 757 1 701 1 008 1 128 1 727

0 Simulerad skattreavinstreaförlust 1 106 554 323 404 650

Appendix bilaga 4 Individer i aktiv ålder exkl. studerande 279

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 52830 60318 69 667 83 121 127067 526019 105 904 988 1 563 1 710 2 240 2 663 16535 1 887 5 063 4 642 4 094 3 921 2 451 38088 2 264

684 955 1 100 1 575 3 700 11553 i 72353 250 950 190 92 89 13a 150 A 60 136 67 130 75492 88 652 129055 590956 107823 698 652 525 313 188 12 155 177 1 704 1 452 1 407 721 465 14878 442 1218 1120 1176 1202 1713 9765 1311 3 619 3 224 3 108 2 236 2 366 36 798 1 931 03 755 70354 7acoo 90sas 131421 027754 109754 1 975 1 95a 2 194 3 027 5 329 24 534 3 927 4924 7071 9100 12110 21709 00472 17924 643 689 673 1 385 5 082 14297 2 649 11 4 1 2 24 148 4 3 004 3 060 3 271 5 242 13461 47 410 8 166 1 029 1 102 1 077 2 215 8 132 22 876 4 239 21 140 23 191 20520 323010 503 1 221.040 ;44 740 -

359 424 438 960 3 788 9 006 1 932

280 Individer i aktiv ålder exkl. studerande Appendix bilaga 4

Tabell2B: 1989.Makmtal för tillgångarskulder för individer i ålder 18-64 studerandeär år exldudemde. löpandeprisermkr. Decilerefterarb¢t.sinkam.H-pansionsinkamst I 2 3 4 5

Nettofönnögenhet exklnäringmarknadsvärde 78 557 53186 59512 55 902 69 786 Netlofönnögenhet exklnäringmxeringsvârde 44754 25533 24980 16708 32560

Appendix bilaga 4 Individer i aktiv ålder exkl. studerande 281

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 18949 16355 19910 21 741 31873 192415 24226 15 291 17963 21909 33784 110787 301804 68486 52023 65809 76 288 96454 191 250 674 516 145 296 4 923 4 186 3 477 3 S02 4 449 41133 3 915 28 126 34217 40700 50820 73274 321433 62989 69310 86 529 101 782 129 271 195220 818448 166746 68 375 74057 94827 117411 215395 887008 162365 23454 17464 25 805 33876 70 808 315942 44 482

6 7 8 9 10 Summa P9I-p99 54913 43247 32326 17088 8 871 652970 8 871 250755 251573 256053 257391 245126 2 342389 227493 101569 104961 119006 131856 153863 1 011538 134104 81 949 89491 81811 82 927 81 300 884710 69620 489186 489272 489196 489262 489160 4 891606 440089

40,7 41,2 42,0 42,9 44,1 40,6 43,8

379514 418601 431681 457425 468415 2 893548 421200 77469 51023 38543 24 632 16685 1 031418 15011 10788 7 471 8 509 3 088 1 387 424989 1 204 21414 12177 10 463 4117 2 674 541653 2 674

282 individer i aktiv ålder exkl. studerande Appendix bilaga 4

Tabell2A: 1990.Makmtalför individer i ålder 18-64 studerande år ir exldudende.löpande priser mkr. Decilerefterarbetsinkomsfipensiansinkamst 1 2 3 4 5

.. . .. .

Arbetsmarknads- ochövriga enskilda pensioner 162 495 l 079 886 1 285 Summapensioner 2 273 7 338 5 421 4 533 4 375 Summaarbcts-ochpensink. 12 300 35 016 47 816 56790 64 473 Rintcinkomsurutdelning 3 196 2 084 1 952 1 743 1 936 Rinteutglfter i 1827 2413 1985 3611 4482 Reavinst 1ax.m§ssigl 6 691 645 560 822 871 Reaförlust 7 0 0 0 1 08 Kapitalinkomst 13902 3 115 2 848 3 058 3 330 Reavinstbrutto 10705 1 031 896 l 315 1 394 Slutlig ska T7 933 9 456 14 166 n 327 180

Appendix bilaga 4 Individer i aktiv ålder exkl. studerande 283

6 7 8 9 10 Summa P9l-p99 59190 69S39 79 716 92372 139190 591148 115541 1 122 946 2 368 2 061 4 194 15870 2 765 5 908 4 647 4 243 4 587 2 866 42075 2 623

622 740 854 1262 33x4 9375 2684 VV 99 122 138 166 211 976 197 68068 76on 86 727 990 144009 666277 119221 697 577 400 453 289 12279 272 l 712 1 259 913 956 732 15742 661 984 1 094 1 034 2 166 2 984 12169 2 332 3 392 2 929 2 346 3 574 4 oo4 4o 105 3 265 71460 7a957 s9 073 102564 14a013 706462 122486 2 150 2 366 2 235 2 946 7 076 27684 4 199 6362 7970 10710 13679 .-26301 79340 19960 . — 1 249 763 537 599 4 833 17570 2 983 54 3 0 0 0 172 0 4 149 3 587 3 094 3 904 14809 55796 8 972 1 998 1 221 859 958 7 733 28 110 4 772 2267s 25314 29 231 35soc 595 246686 so300 i.

752 441 331 385 3 221 10437 1 996

284 individer i aktiv ålder exkl. studerande Appendix bilaga 4

Tabell2B: 1990.Maluvlalför tillgångarskulder för individer i ålder 18-64 studerandeâr år exkludende.Löpande prisermkr. Decilerefterarbetsinkam sH-pensiansinkom st 1 2 3 4 5

Nettoförmögenhel exklnäringmarknadsvärde 148851 60 343 62266 60896 66 679 Nettoförmögenhel exklnäringtaxeringsvärde 95658 32380 29 126 19519 24232

Tabell 2C: 1990. Antal individeri ålder år studerande ir exkluderadc. Decilerefterarbetsinkomst+pznsiønsinkam st

Appendix bilaga 4 Individer i aktiv ålder exkl. studerande 285

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 18857 20194 19613 23296 34863 204499 28679 10136 16074 16398 24417 114271 294485 49 318 56219 730 82 129 102429 198253 738420. 146 791 3 455 5 223 4 554 4 760 47611 43 586- 41198 41 653 46841 59182 77 121 118147 494640 101233 79 148 89070 112335 146196 223698 938625 191779 68455 85 185 93 377 123975 238488 1 008515 174264 27056 32233 31488 45482 107653 444827 63258

6 7 8 9 I 0 Summa P91-p99 55654 44427 27846 14405 4 563 624302 3 920 246971 246696 259483 252832 234111 2 355774 216161 105817 117005 127070 140935 173623 1 076127 153572 83257 82958 77270 83 113 79 311 857790 68695 491700 491087 491668 491285 491608 4 913994 442349

40,5 41,3 41 43,0 44,9 40,6 44,6

386213 423128 443848 444079 460292 2 824764 413516 75779 50570 36533 36411 21407 1 187386 19789 13889 9 914 5 339 5 753 5 993 404880 5 127 15819 7 475 5 948 5 043 3 917 496963 3 917

286 Individer i aktiv ålder exkl. studerande Appendix bilaga 4

Tabell2A: 1991.Mnkmul för individer l ålder 18-64 ir studerande ukludende. Löpande ir prisermkr. Decilerefter arbetsinkomst+p¢nsiansinkomst

Arbetsmarknads- ochövrigaenskilda pensioner 189 726 696 1 058 1 240 Summapensioner 2 316 9 473 6 293 4 939 3 423 S2:nIbets-ochpensink. 13903 37 766 50 151 59309 67019 Rinteinkomsterutdelning 3 085 1 945 1 565 1 485 1 480 Rsimngurué 2 321 2 ssj 2 9:7 3 690 4 590 Reavinst taxmässigt 8 697 1 508 1 535 1 099 891 Reaförlust 126 50 104 104 107 Kapimlinkomst ll 769 3 451 3 086 2 580 2 371 Reavinst brutto 8 684 l 506 1 522 1 095 891 Sluilig sm 6 799 9 255- 11669 :ao V17sas . i A . .

Appendix bilaga 4 individer i aktiv ålder exkI.studerande 287

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 61436 71450 80860 95443 147666 610953 120286 978 1 259 1 554 1 955 2 990 14414 2 456 4 618 4 640 4 467 4 227 3 505 39434 3 351

537 91o 375 1 142 3 240 9164 2 517 0 s 15 11 so 143 33 59769 79277 ss 072 102 510 153041 594973 125315 850 556 695 506 572 14398 523 1 979 1 290 1614 1 021 1 152 18371 1053 1 544 1 297 1 794 1 751 3 819 14114 3 024 4 373 3 143 4 102 3 277 5 543 4a332 4 coo 74 142 sz 420 92 174 1057s7 1591s4 741s55 129910 1 710 z 077 2 250 2 743 0 105 24 505 4 07a 6 ass s m 1 10 40a :13‘065 32a 21924 77066 18 v 1 123 2 445 1 881 644 9 420 31243 4 389 39 124 224 229 1 172 2 279 498 2 333 4 521 4 129 5 372 15541 55559 9 021 1 123 2 444 1 879 2 635 9 375 31154 4 344 19322 22342 257155 553 59511 219112 455552 20 182 23035 26461 33089 59796 219769 47045 531 967 733 933 3 145 12295 1 522 1746 2 217 2 656 3 301 5 419 19135 4 471 475 691 713 960 1 597 6 571 1 282 36 87 96 88 676 1 299 381 .154 .221 .191 -216 .2123 683 .207 322 724 505 783 2 586 9 015 1 176

288 Individer i aktiv ålder exkl. studerande Appendix bilaga 4

Tabell2B: 1991.Makminlför tillgångariskulder individer i för ålder 18-64 år studerandeär exkludemde. löpandepriser mkr. Decilerefter arbet.rinkom.vt+pznsion.rinkom st

Nettofönnögenhet exklnäring marknadsvärde 69451 61596 64 516 67 858 55819 Nettofönnögenhet exklnäring taxeringsvärde 38 804 30574 30995 29968 20266

Tabell2C:1991. Antalindivideri ålder 18-64 år studerande är cxldudemde. Deciler efter arbetsinkomsfipensiansinkam :t 1 2 3 4 5

Appendix bilaga 4 individer i aktiv ålder exkLstuderande 289

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 19702 22644 21 919 26 618 38 132 213702 30602 10430 14425 19783 21845 71849 196843 51 188 60 675 76203 87 144 112290 178081 699730 147412 3 899 4 220 4 382 5 084 S 765 45669 5 263 38 620 52078 57716 79 829 124681 508 644 102800 80 278 107316 119943 164953 254951 1 051794 210282 61 870 82 574 91 587 122035 214371 891677 169376 20 212 27 336 29 360 36911 84 101 348527 61894

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 44 699 40062 19030 13136 1 939 577543 1 618 244595 240053 251447 247015 223005 2 329 486 205231 108836 126545 136328 143836 180806 1 147074 159538 89 364 81 122 80 495 84 290 82 061 823176 72565 487494 487783 487300 488277 487812 4 877281 438952

40,9 41,5 42,5 43,2 45,0 40,7 44,8

378607 414198 433810 450260 457820 2 873624 413317 68 447 47804 34636 26280 17925 1 041 264 15174 17467 16527 8 288 6 992 5 453 408102 4 810 22972 9 253 10566 4 744 6 615 554286 5 650

290 Individer i aktiv ålder exkl. studerande Appendix bilaga 4

Tabell 2A: 1992.Makmlalför individer i ålder 18-64 studerande exkluderade. år ir Löpande prisermkr. Decilerefterarbelsinkom:H-penxionsinlcomsl

Arbetsmarknads- ochövrigaenskilda pensioner 234 560 815 1 381 1 304

Appendix bilaga 4 Individer i aktiv ålder exkl. studerande 291

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 63109 72729 83240 97 527 151693 622922 125213 1 062 1 048 1 196 1 601 3 527 12 657 2 356 3 093 2 999 2 826 2 962 2 420 25528 2 192 1 001 1 043 1 020 1 250 1 068 17268 1 007 4 740 3 403 2 322 1 248 594 36803 528 260 414 455 544 2 065 5 729 531 446 692 855 1 122 2 794 7 827 2 238 3 4 17 22 44 no 7 72817 80940 90 188 103987 158528 712958 129581 697 630 577 630 609 13782 566 1 721 1 502 1 445 1 657 1 110 19154 929 1 402 1 415 2 027 2 644 5 003 16785 3 642 3 820 3 546 4 048 4 931 6 723 49721 5 137 76637 84486 94236 108918 165251 762679 134718 2 068 2 347 3 223 3 847 7 363 29 006 6 089 7 679 9 604 11 411 14541 23333 85817 19 399 497 907 985 1 613 6 263 12664 3 442 131 255 229 478 1 560 3 708 1 146 2 575 3 313 4 268 5 546 14524 42931 9 915 508 967 1 045 1 699 7 161 13927 3 827 19780 22073 25234 31 091 .59154 216404V 45 731 20771 23352 26 568 32771 60 536 222524 47451 393 494 674 740 2 353 7 315 1 544 1 963 2 470 2 900 3 587 5 587 21 157 4 754 546 629 786 1 027 1 671 7 016 1 337 45 53 82 150 418 1 043 269 -13 15 24 -10 -236 -335 -116 110 201 226 366 1 461 2 882 733

292 Individer i aktiv ålder exkl. studerande Appendix bilaga 4

Tabell2B: 1992.Maluolalför tillgångarskulder för individer l ålder 18-64 studerandeär år exkludende. löpandeprisermkr. Decilerefterarbetsinlcom :l+pensionsinkom st 1 2 3 4 5

Nettoförmögenhet exklnäringmarknadsvärde 63 523 54640 64451 59 037 51873 Nettofönnögenhet exkl näringtaxeringsvärde 33 544 29 831 32835 25 129 21387

Appendix bilaga 4 Individer i aktiv ålder exkl. studerande 293

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 18584 19983 23932 27013 40497 217079 33385 10094 12483 19478 28252 59443 193602 44921 61 789 75435 88420 112854 175 443 710 204 147049 4 408 5 076 4 307 4 708 4 933 47706 4 363 44291 51423 64 261 81 743 119883 534930 101608 79456 92413 116825 148 574 212896 950398 181720 58463 63566 88 129 110488 162944 777114 135422 20 193 18907 30846 38 160 56334 307166 45352

6 7 8 9 10 Summa P91-p99 46932 36076 15543 13174 1 015 570907 1 015 250790 248504 261672 229967 216238 2 338342 200429 112113 123326 128709 146869 188637 1137 994 165218 79677 81938 83 719 99458 83869 848953 74073 489512 489844 489644 489468 489758 4 896 198 440 736

40.4 41,2 42,3 44,0 45,4 40,7 45,2

365610 395510 413478 429525 448895 2 750374 404719 70779 56 193 51749 37835 26759 1 009 047 23861 20756 22250 13212 10204 7 288 446683 6 566 32367 15891 11 206 11 903 6 817 690095 5 591

Appendix bilaga 4 Pensionärshushåll 295

III:

PENSIONÃRSHUSHÅLL

65- ÅR

makrotal

-

antal

-

- typfall mer detaljerade uppgifter

296 Pensionärshushåll Appendix bilag

Tabell3A: Makmtalför pensla rshushåll hushållsföreslåndaren 65- år. Löpande prisermkr. 1989 1990 1991 1992

Arbetsmarknads- ochövriga enskilda pensioner 19842 19645 24064 26502 Summapensioner 112462 117 098 136597 150278 Summa arlzets- och pensionsinkomst 121562 129829 149 596 162155

Appendix bilaga 4 Pensionärshushåll 297

Tabell3B: Malu-otnl för lillgångadxkulder i pensionilshushill hmhéllsffinstindann 65- år. Löpandeprisermkr 1989 1990 1991 1992 Bankmedel privat 133442 138490 159563 175603 Övriga finansiella tillgångar 52 142 56982 70420 69948 Privatskuld exklstudieskuld 33.590 33 022 35 442 37 778 Studieslmld 0 38 43 16 Eget hemfritidshus laxyärde 69611 89215 97 116 118205 Eget hemfritidshus marknadsvärde 179659 169337 202215 207313 Nettoförmögenhet exklnäringmarknadsvärde 356479 365676 413411 432905 Nettofönnögenhet exklnäringtaxeringsvärde 241923 276213 308312 325968

Tabell 3C:Antal hushåll m.m. där hushållsfönslåndann är 65- år 1989 1990 1991 1992 Totaltantalk.e. 1 577754 l 543095 1 637163 l 651697 Antal hushåll: Ensamstående 654133 674223 730935 711581 Sammanboende 433848 402920 410394 429309 Ålderssammansätming, antalpersoner:

298 Pensianärshushåll Appendix bilaga 4

Tabell: Spridningi pensionälemas disponiblainkomst per ke. 1989 och 1992.

1989 Disponibel inkomst per Ice. 1989 Löpandepriser, tkr 40,5 l0,5-60,760,7-81.0 81,0-101.2101,2- Dita ifasta priser 1992 årspriser, tkr Pcnsionärskategari -50 50-75 75-100100-125 125- Genomsnitt Median Q1 Q3 Antal pensionärer: Per k.e., kr löpande pris: Ensamstående 48 739 412282 131943 36282 24 887 62701 54097 47 453 65961 65-74 24004 144852 101066 24 941 21027 72491 58623 48 978 74863 75- 24 735 267430 30 877 11 340 3 860 53559 51109 46 524 55817 Sammanboende 14 975 344105 309 254 93 699 58988 68827 64 411 52396 80051 65-74 5 352 193 870 249208 83 416 57785 73358 67548 55815 82 752 75- 9 623 150236 60 047 10283 1 202 57281 52148 46764 62 186 Samtligapensionärer 63714 756387 441 197 129980 83 875 66 111 61687 51032 77902

1992 Disponibel inkomst per k.e. 1992 Löpandepriser, tkr Pcnsionärskalegori -50 50-75 75-100100-125 125- Genomsnitt Median Q1 Q3 Antal pensionärer Per k.e., kr löpande pris: Ensamstående 59137 374784 180801 57 130 39729 76 836 72382 60091 91017 65-74 22 890 113710 101981 42679 30856 85 851 77708 64110 98872 75- 36247 261073 78820 14451 8 873 69792 64923 57604 75077 Sammanboende 16294 259 201 291 438 141047 98 113 94986 88588 70 674 110 486 65-74 5 656 130082 222480 118 238 83797 102024 92556 74 369 114 287 75- 10638 129119 68958 22809 14316 78946 69310 58 202 85906 Samtligapensionärer 75431 633985 472239 198177 137842 86476 84604 67 183 107298

my- , v.53,a ,

:3‘-:e§al] xx ‘

sme

300 Pensionärer, typfall Appendix bilaga 4

Effekter skatte- och bidragsförändringar för ett

av

antal 1989-1992

pensionärshushâll

Förutsättningar

Total-KP1, förändring. Används vid uppräkning av ränteinkomster, lön samt inkomst efter skatt. 1989 1992 + 23.5% - 1990 1992 + 11.9% - 1991 1992 + 2.2% -

KP] rensat för bostadsposten, förändring. Används vid uppräkning av disponibel inkomst efter betald hyra. 1989 -1992 + 15.4% 1990 1992 + 6.0% - 1991 1992 + 0.05% -

Basbeloppet, förändring. Används vid uppräkning av pensioner. 1989 -1990 + 6.45% 1990 -1991 + 8.4% 1991 -1992 + 4.66%

KPI för hyreslägenheter, förändring Används vid uppräkning av hyrorna. 1989 1990 + 14.4% - 1990 1991 + 26.2% - 1991 1992 + 8.9% - 1989 1992 + 57.2% -

Hushållen antas bo i hyresrätt med genomsnittlig hyra för en tvârumslägenhet.

KBT beräknas i samtliga fall enligt de regler som är vanligast förekommande i kommunerna och som ger maximalt statligt bidrag till kommunen.

Appendix bilaga 4 Pensionärer, typfall 301

Viktiga regeländringar för pensionärerna i typexemplen

nedan 1990-1992

1990: Pensionstillskottet höjs från 48 till 50 procent av basbeloppet. - Övre hyresgränsen för KBT till ensamstående höjs från 1500 kr till - 1700 kr. Arbetsinkomst reducerar inte längre pensionärernas extra avdrag. - Statliga skattens grundbelopp sänks -

1991: Pensionstillskottet höjs frân 50 till 54 procent av basbeloppet. - Statliga skatten sänks. Skatteskalan består endast tvâ steg. Margi- - av nalskatten begränsas till 50 procent vid 30 procents kommunalskatt. Särskilt avdrag för pensionärer slopas. I stället införs ett särskilt grundavdrag för pensionärer. En spärr införs gör att avdraget inte som kan bli lägre icke-pensionärs. Kapitalinkomster över 1600 än en kronor reducerar grundavdraget liksom förmögenhet. Schablonavdraget höjs från 3000 kr till 4000 kr. - Kapitalinkomster beskattas separat med 30%. Tidigare lades räntein- alla andra inkomster och beskattades mot den komster på toppen av progressiva skatteskalan.

Sparavdraget på 1600 kr som drogs från inkomst av kapital slopas.

- Övre hyresgränsen för KBT höjs från 1700 till 1900 kronor för ensamstående. Arbetsinkomster från aktiv näringsverksamhet skall inte längre reducera KBT gällde redan tidigare för arbetsinkomst från anställning. Reduktionen höjs från 33 l3 till 35 procent av KBT-årsinkom-

sten. Ett särskilt KBT införs garanterar pensionärer att inte hamna - som under gränsen för vad som anses var skälig levnadsnivä.

1992: KBT höjs inte 1992. Övre hyresgränsen för en ensamstående ligger kvar på 1900 kronor. Ett tillkommande särskilt KBT kan dock innebära en höjning av bostadstillägget.

1992 genomförs en hel del regeländringar. De flesta berör hushåll med eget hem, ränteutgifter och andra kapitalinkomster än bankmedel dvs. förhållanden som inte föreligger i typfallsberäkningama.

302 Pensionärer, typfall Appendix bilaga 4

Resultat

A Folkpemionärman ATP.

NORMALHYRA

HÖGHYRA

7 Löpande ommlmnt pns §m92 år: vilde n KB’I‘+ev. :mkild KBT

B Folkpensionär utan ATP med xiinteinkomst I989 1990 1991 1992 D1fj.92-89

NORMALHYRA Hyramån 1 900 2 175 2 740 2 980 + KBT 17500 18854 21 134 22909 37 756 43565 39326 41 666 39 783 39801 41023 -2 542 Disponlbelinkomst

HÖGHYRA

Lopande pm omraknat nil 1992 år: varde

Appendix bilaga 4 Pensionärer, typfall 303

2 A. Kvinnlig pensionär med genomsnittligpension Normal hyra. 1989 1990 1991 1992 Diff.92-89 Läp pris Fast Lap Fast Löp Fast Löp Fast Pension 57 600 61320 66470 69560 Arbetsinkomsaktiv närverks. 0 0 0 0

Löpande prisommkmt till 1992 in virdc Folkpenxion 26784 + Pemionstillskott 0+ ATP30816 57600 2 B. Kvinnlig pensionär med genomsnittligpensionoch liinteinkomst.

Löpande omriknat pris W52 In värde 2 C. Kvinnlig pensionärmed genomsnittligpension,liinteinkomstoch albetsinkomst.

Löpande prisomrlkmt till 1992 In värde

304 Pensionärer, typfall Appendix bilaga 4

3 A. Manlig pensionärmed genomsnittligpension. 1989 1990 1991 1992 Diff.92-89 Läp pris Fast Láp Fart Läp Fm Låp Fas Pension 96200 102400 111010 116180 Arbetsinkomstaktiv nârverks. 0 0 0 0

Löpande prisommlmat1992 värde år:

3 B. Manlig pensionärmed genomsnittligpensionoch liinteinkomst. 1989 1990 1991 1992 Dgff.92-89, Låp pris Fast Löp Fast Läp Fast Läp Far Pension 96200 102400 111010 116180 Arbetsinkomstaktiv närverks. 0 0 O 0 Ränleinkomst 6 000 6 620 7 250 7 410

Löpande omrnknat pm fill 1992 änvärde 3 C. Manlig pensionärmed genomsniflligpension,liinteinkomstoch arbeisinkomst. 1989 1990 1991 1992 Dxff.92-89}

Löpande priso1m1kna fill 1992 in vard:

Appendix bilaga 4 Pensionärer, typfall 305

4 A. Pensionär med maximal ATP. 1989 1990 1991 1992 Diff.92-89 Löp pris Fast Löp Fast Läp Fast Löp Fast Pension 135 594 144342 156492 163782 Arbetsinkomstaktiv närverks. 0 0 O 0 Ränteinkomst 0 0 0 0 Grundavdrag 10000 10000 12 700 13300 Extraavdrag 0 0 - - Slutligskatt 51335 49913 44647 46724

7Löpande prisommkna till 1992 åIS värde

4 B. Pensionärmed maximal ATP och länteirlkonlst 1989 1990 1991 1992 D{ff.92-89 Löp pris Fast Läp Fast Láp Fast Läp Fast Pension 135594 144342 156492 163 782 Arbetsinkomstaktiv närverks, 0 0 O 0 Ränteinkomst 8 000 8 830 9 660 9 880 Grundavdrag 10000 10000 12700 13 300 Extra avdrag O 0 - - Slutligska 54413 53061 47545 49688

7 Löpande prisommknat till 1992 års värde 4 C. Pensionärmed maximal ATP, iänteinkomstoch arbetsinkomst 1989 1990 1991 1992 Diff.92-89