Konstnärens villkor

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

»Kpnstnärens VIHKOI “

Statens offentliga utredningar my 1990:39

w

Utbildningsdepartementet

Konstnärens Villkor

Betänkande av

lggnstnärsutredningen

Allmänna över SOU och Ds som omfattar åren Förlaget har utgivit en bibliografi 1981 - 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr 38- 12078-X.

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - 12°° 08/763 10 05 12°° - 16°° (endast beställare inom regeringskansliet)

NORSTEDTS TRYCKERI ISBN 91.38-10561-6 Stockholm 1990 ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för

Utbildningsdepartementet

Genom beslut den 8 juni 1989 bemyndigade chefen för utregeringen bildningsdepartementet, statsrådet Göransson, att tillkalla en särskild utredare för att se över de statliga insatserna för att förbättra konstnärsskapets villkor. Med stöd av detta bemyndigande förordnades undertecknad Carl Tham som särskild utredare den 15 juni 1989. Jag gav översynen namnet Konstnärsutredningen.

Utredningen har tidigare avgivit en särskild skrivelse till regeringen om konstnärernas skatter och avgifter.

Utredningen får härmed överlämna sitt betänkande ( ) Konstnärens villkor.

l arbetet med betänkandet har såsom experter deltagit direktören Bengt Hall, kulturarbetsdirektören Eivor Leander, e. högskolelektorn Susin Lindblom, byrådirektören Sten Månsson och konsulenten Henrik Sjögren. Avdelningsdirektören Alf Danielsson har anlitats som konsult i frågor om skådeartister.

Birgitta Eurenius har varit förordnad som sekrete- Avdelningsdirektören l sekretariatet har också Karin Gustafsson och

rare åt utredningen. ingått

Lotta t.0.m. den 31 december 1989) samt Eskil Engnér

Haglund (båda

(fr.0.m. den l januari t.0.m. den 30 april 1990).

Konstnärsutredningens arbete är härmed avslutat.

Stockholm i maj 1990

Carl Tham

/Birgitta Eurenius

Innehållsförteckning

Sammanfattning

Utgångspunkter Uppdraget 1.1.1 Bakgrund 1.1.2 Direktiven 1.1.3 Riktlinjer för samverkan med EG 1.1.4 Särskild skrivelse Utredningsarbetet 1.2.1 Arbetets uppläggning 1.2.2 Avgränsningar Gällande konstnärspolitik 1.3.1 Allmänt 1.3.2 Kungl. Majzts proposition 1974:28 1.3.3 Regeringens proposition 1975/76:135 1.3.4 Insatser 1976-1987 1.3.5 Budgetpropositionerna 1988-1990

Internationella perspektiv Kultur, ekonomi och marknader EG:s kulturpolitik Konstnärsstödet i grannländerna FN:s kulturårtionde

Konstlivet: marknader och efterfrågan Inledning Kulturkonsumtionen i stort Offentliga kulturutgifter 3.3.1 Allmänt

Ärsverken m.m.

Ökad efterfrågan på utbildning

3.5.1 Högskolan

3.5.2 Gymnasieskolan

3.5.3 Folkhögskolan 3.5.4 Förhållandet mellan utbildningarna 3.5.5 Framtidsbild Publikvanor 3.6.l Allmänt 3.6.2 Litteratur 3.6.3 Massmedieanvändning 3.6.4 Film 3.6.5 Bio 3.6.6 Teater 3.6.7 Musik 3.6.8 Dans 3.6.9 Bildkonst

Kultur som utvecklingsfaktor

Radios kulturpolitiska ansvar Sveriges

Konstnärerna Antal konstnärer

Konstnärernas utbildning och yrkesverksamhet

Konstnärernas inkomstförhållanden m.m. 4.3.1 Inledning 4.3.2 Konstnärer 85 och medlemmar 89 4.3.3 lnkomstförhällanden 4.3.4 Geografisk spridning Konstnärernas arbetsmarknad 4.4.1 Allmänt 4.4.2 Vissa konstnärsgruppers arbetslöshet Sammanfattande synpunkter

Principiella överväganden Kulturpolitikens inriktning Konstnären - boheme, företagare eller tillsvidareanställd? Utredningens huvudsakliga inriktning

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

Inledning

6.2 insatser

Arbetsmarknadspolitiska 138

6.2.1 Syften och omfattning 138 6.2.2

Platsförmedling 139

Arbetsmarknadsutbildning och beredskapsarbeten

m.m. 140 6.3 insatser

Regionalpolitiska 142

6.3.1 Proposition 1989/90:76 Regionalpolitik inför 90-talet 142 6.4

Centrumbildningar 144

6.4.1 Allmänt 144 6.4.2 Centrum för konst och hantverk 145

6.5 Främjandeorganisationer

146 6.5.1 Skådebanan 146 6.5.2

Litteraturfrämjandet 147

Konstfrämjandet 147

6.6 Sveriges

Konstföreningars Riksförbund 148

6.7 Statens konstråd 148 6.8 Synpunkter och

förslag 151

Arbetsmarknadspolitik 151

6.8.2 insatser

Regionalpolitiska 153

Centrumbildningarna 155

Främjandeorganisationer m.m. 156

6.8.5 Förstärkt frilansverksamhet ute i landet 158 6.8.6 ”Husartister 158 6.8.8 Statens konstråd 159

Skatter och avgifter 161 7.1 Allmänt 161 7.2

Dagsläget 162

7.3 Skattereformen 164 7.3.1 skrivelse

Konstnärsutredningens 164

Regeringens skattepropositioner 1989/90:110-111 167

7.4 Stipendier

168 7.5 Kostnader i verksamhet

konstnärlig 170

Egenavgifter 173

Bidrag och ersättningar 177 8.1

Inledning 177

8.2 Konstnärsnämnden

Myndighetens uppgift 177

8.2.2 Avsikten med konstnärsstödet 8.2.3 Ersättningar och bidrag

8.2.4 Konstnärsnämndens organisation

8.2.5 Granskningsarbctet

8.2.6 Bidragsfördelning

8.2.7 lnkomstgarantier Förfatlarfonden 8.3.1 Allmän översikt 8.3.2 Författarfondens styrelse och administration 8.3.3 Verksamhetens huvuddrag som fördelas av 8.3.4 Andra bidrag och stipendier författarfondens styrelse 8.3.5 Biblioteksutnyttjandet utveckling

överväganden och förslag

8.4.1 Allmänt

8.4.2 Flera inkomstgarantier m.m.

8.4.3 Bidragsstruktur

8.4.4 Organisationsfrågor

Upphovsrätt lnledning Gällande rätt U pphovsrättens ekonomiska betydelse

Statliga bidrag med upphovsrättsliga inslag

9.4.1 Biblioteksersättningen 9.4.2 Talboksersättningen

9.4.3 Visningsersättning

Utställningsersättning

9.5.1 lnledning 9.5.2 Statens kulturråds bedömning 9.5.3 Särskild skrivelse

9.5.4 överväganden och förslag

Konstavgift 9.6.1 Bakgrund 9.6.2 Konstnärsnämndens förslag Droit de suite 9.7.1 lnledning 9.7.2 Allmänt

Kassettskatt/avgift avgift på kassettband Upphovsrättslig

10 Utbildning och utveckling 10.1 Inledning 10.2 Konstnärlig högskoleutbildning 10.2.1 Bakgrund l0.2.2 Nuvarande grundutbildning l0.2.3 Konstnärlig högskoleutbildning som arbetsmarknad Konstnärligt utvecklingsarbete 10.3.l Dagsläget

10.3.2 1990 års forskningsproposition

UHÄ:s övriga reformförslag

Gymnasieskolan/förslaget om treårig estetisk linje

10.5.l Inledning 10.5.2 Musikutbildning l0.5.3 Andra estetiska utbildningar Folkhögskolan l0.6.l Allmänt 10.6.2 Yrkesinriktad utbildning Utredningens överväganden

ll Internationellt kulturutbyte 11.1 Inledning 11.2 lKU-utredningen 11.3 Konstnärsnämnden 11.4 SIDA 11.5 och

överväganden förslag

12 Skådeartister 12.1 Bakgrund 12.2 Arbetsmarknad 12.3 Utbildning

12.4 Arbetsförmedling

12.5 Bidrag och ersättningar 12.6 Upphovsrätt

12.7 överväganden

Bilagor Bilaga I Kommittédirektiv

Sammanfattning

Utgångspunkter

Riktlinjerna för kulturpolitiken som de beslutats vid olika riksmöten är

vid sidan direktiven konstnärsutredningens självklara utgångspunkt. De

grundläggande målen är att värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas, främja kulturell och konstnärlig förnyelse, motverka kommersialismens negativa verkningar samt att värna den kulturella identiten. Stöd till konstnärligt skapande är en del av denna politik. Utredningen Konstnärerna i Samhället (SOU.l975:l4) drog upp riktlinjerna. De principiella uttalanden som gjordes där har sedermera bekräftats av en rad riksdagar. Utredningen underströk betydelsen av att främja det fria skapande konstnärliga arbetet. Utredningen framhöll att de främsta möjligheterna att förbättra konstnärernas utkomstmöjligheter ”ligger i att öka förutsättningarna för att anlita konstnärerna och använda deras verk och andra insatser och

därmed tillmötesgå behov hos samhälle och individer. Det gäller såväl

konstnärernas traditionella arbetsuppgifter och arbetsområden som nya”. Utredningen framhöll vidare att konstnärerna måste ersättas bättre än hittills för utnyttjande av deras verk och insatser. Jag delar dessa synpunkter men det kommer emellertid alltid att även behövas ett direkt stöd under kortare och längre perioder.

Jag har koncentrerat arbetet på de fria konstnärerna, dvs. konstnärer

som bedriver sin verksamhet som egen rörelse eller som frilansartist och endast tillfälligt är anställd. Med konstnär avses alla slags konstnärligt verksamma personer.

l utredningen (kap. 2 och 3) redovisas kortfattat ekonomiska aspekter

kulturlivet och kultursatsningarnas för ekonomi och syssel-

på betydelse

sättningen. Kulturmarknaderna är betydande och alltmer internationaliserade. Populärkultur och finkultur” är delvis beroende av varandra. Artister och institutioner som subventioneras av det allmänna utnyttjas också inom populärkulturen. Omvänt ger populärkulturen också många arbetstillfällen.

Kulturpolitiken syftar till att förhindra att den seriösa kulturen slukas av

populärkulturen eller går under på den hårda marknaden. Politiken syf-

tar såväl till att stimulera och bredda efterfrågan som att ge konstnärerna

drägliga arbetsförutsättningar. En viktig utgångspunkt är då att samhället

måste stödja sådan konstnärlig verksamhet som för egen kraft skulle ha

mycket svårt att överleva på marknaden. Många konstnärliga uttrycksfor-

mer är och kommer att förbli smala. Vi vill inte låta enbart marknaden avgöra vad som skall produceras och vilka konstnärer som skall ha chansen. Kombinationen av marknad och stöd är nödvändig. Kulturekonomin måste vara en blandekonomi.

De nya medierna i kombination med förändrade livsstilar och konsumtionsmönster samt den offentliga kultur- och bildningspolitiken har i stort ökat människors intresse för konstnärlig verksamhet. På vissa områ-

den kan man dock iaktta en dämpning av publikefterfrågan, t.ex. biblio-

teksutlåning. Alltfler ungdomar dras till de konstnärliga yrkena. De of-

fentliga satsningarna på kulturpolitiken har ökat starkt under hela 80-ta-

let.

Även om efterfrågan har ökat har antalet konstnärer eller personer som

vill försörja sig som konstnärer ökat än mer. Det kommer sannolikt alltid finnas fler människor som vill ägna sig åt konstnärlig verksamhet än

vad marknaden spontant efterfrågar. Konstnärerna har därför också en

svag ställning på marknaden och erättningen för deras arbete är ofta låg.

Utredningen har sökt sammanställa tillgänglig statistik vad gäller konstnärers inkomstförhållanden m.m. (kap. 4). Den visar, föga förvånande,

att konstnärernas taxerade inkomster ofta är låga, inte sällan mycket lå-

ga. Det gäller särskilt de fria konstnärerna och alldeles särskilt konstnärer inom smala sektorer som t.ex. fria dansare. Det är få fria konstnä-

rer som kan leva hyggligt på inkomsterna av sin konstnärliga verksam-

het.

Principiella överväganden

l. Jag har lagt stor vikt vid insatser som kan förbättra arbetssituatio-

nen för konstnärerna och öka efterfrågan på deras konstnärliga arbete.

Jag betonar betydelsen av sysselsättningsfrämjande insatser i nära samverkan mellan kulturpolitik, arbetsmarknadspolitik och regionalpolitik.

Allmänt efterfrågestimulerande insatser är också viktiga, som t.ex. insat-

ser för ökad konstbildning, kultur i arbetslivet och kultur i skolan. Som

en följd av denna principiella hållning har jag också lagt stor vikt vid

vissa ersättningsfrågan Dit hör inte bara de direkta statliga bidragen

utan också de upphovsrättsliga ersättningarna. Konstnärernas skatter är i sammanhanget av självklart stor betydelse.

2. En andra huvudsynpunkt är betoningen av kvalitetskraven i den all-

männa kulturpolitiken. Jag påminner om att Europarådet i sin gransk-

ning av den svenska kulturpolitiken visserligen i huvudsak är starkt uppskattande men också har en del kritiska synpunkter. Granskarna efterlyser hårdare kvalitetskrav. Jag vill inte göra granskarnas bedömning i alla avseenden till min men deras huvudintryck har bekräftats i de analyser jag gjort. Avvägningarna när det gäller bidrag och stöd är naturligtvis

mycket grannlaga frågor, men enligt min mening bör man ge ökad tyngd

just åt kraven på kvalitet.

3. Den tredje huvudsynpunkten är en stark betoning av det internatio-

nella perspektivet på konstlivet och behovet av ett intensivt kulturutbyte.

Givande och tagande är självklara förutsättningar för ett levande kulturliv. Skall kulturlivet ha kvalitet måste det kunna hävda sig vid internationella jämförelser, ungefär som forskning. Svenska konstnärer av alla kategorier måste ha möjligheter att utbilda sig och att exponera sin konst utomlands. Det svenska kulturlivet måste få chansen att förnyas och sti-

muleras av utländska gästspel och besök. Europarådets granskare tyckte

sig finna en insulär hållning inte minst på bildkonstens område. Frigörel-

sen i Öst- och Centraleuropa samt den fortgående europeiska integratio-

nen är också viktiga argument för ett ökat kulturutbyte. Men perspektivet får inte göra halt vid Europa. Det är också viktigt med kontakter

med kulturerna i tredje världen. l det sammanhanget vill jag påminna

om att det mångkulturella samhället är svenskt tema för FN:s kulturår-

tionde. Sverige är redan ett mångkulturellt samhälle men invandrarnas

delaktighet i det svenska kulturlivet är förhållandevis liten. Det gäller så-

väl verksamhet som det publika intresset. Jag anser det vara konstnärlig av största betydelse att på olika sätt söka bryta även detta mönster.

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

De arbetsmarknadspolitiska insatserna på kulturområdet har fått stor be-

tydelse under 80-talet. AMS har intagit en generös och innovativ håll-

ning till kulturlivet och uppmuntrat många olika initiativ för att främja

efterfrågan kultur och konstnärer också utanför de reguljära konst-

på

marknaderna. Det att hävda att AMS-insatserna komär ingen överdrift mit att bli en del av kulturstödet. Därav följer att de arbetsmarknadspolitiska insatserna på detta område har fått en speciell karaktär. De är

av övergångsnatur i avvaktan på en konjunkturell uppgång av

knappast

De är bara delvis inriktade på att söka slussa in den arbetsefterfrågan.

lösa arbetskraften andra områden. De är starkt koncentrerade till

på

storstäderna, särskilt till Stockholm. Det är också ofrånkomligt att det blir kollision mellan konstnärernas konstnärliga ambitioner och de arbetsmarknadspolitiska kraven på t.ex. arbetslöshet som villkor för beredskapsarbete. För den enskilde konstnären ter sig systemet osäkert och

nyckfullt, men både kulturpolitiskt och från konstnärernas egna utgångs-

punkter skulle läget vara mycket värre om stödet inte fanns eller var mer snålt bedömt.

För att trygga kvalificerade fria konstnärers inkomster och möjligheter att arbeta krävs emellertid insatser utanför arbetsmarknadspolitikens ram. l första hand gäller det att stärka produktions- och projektbidrag till fria scenartister, särskilt koreografer och dansare. Jag föreslår därför en fortsatt ökning av statsbidragen till fria teater-, dans- och musikgrup-

per med särskild inriktning på dans och musik. Bidragen bör räknas upp

med ytterligare 4 milj.kr. fr.o.m. 1991/92. För att ge kvalificerade fria konstnärer inkomster och dem mindre beroende av kondrägliga göra tantstöd och beredskapsarbete föreslår jag i det följande ett väsentligt utökat antal Jag förordar vidare en förstärkning av inkomstgarantier. kulturrådets medel för bidrag till Centrumbildningar och främjandeorganisationer. Med insatser av detta slag och ett förstärkt regionalpolitiskt stöd borde det vara möjligt att begränsa de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Förslagen i den regionalpolitiska propositionen innebär att en ny situation skapas för såväl den statliga länsförvaltningen som för de centrala kulturinstitutionerna och kulturarbetsförmedlingen.

För innebär att de tilldelas länsstyrelserna förslaget en ny uppgift som syftar till att ta med kulturinsatser i den samlade regional planeringen. Det är viktigt att planeringen sker i nära samverkan med de kulturinstitutioner som verkar i länet och att man ger ett generöst för utrymme idéer och uppslag från konstnärer och fria grupper. Propositionens tan-

kegångar är för sitt förverkligande helt beroende av ambitionerna hos

länsmyndigheter, landsting och kommuner.

Centrumbildningarna borde få möjlighet att utvecklas till rena bransch-

organisationer för berörda konstnärsgrupper med ekonomiskt och annat stöd från statens kulturråd. från rådet bör öka med Bidraget 2 milj.kr. Regionala Centrumbildningar bör därutöver kunna räkna med stöd från regionala instanser, bl.a. den nya länsförvaltningen. Förslaget innebär att AMS får möjlighet att koncentrera och vidareutveckla förmedlingsverksamheten inom kulturarbetsförmedlingens ram. Bl.a. kan det bli

fråga

om att bygga upp en s.k. poolverksamhet för fler än konstnärsgrupper scenartisterna.

l den föreslagna ökningen av statens kulturråds ockbidragsanslag ingår

så stöd till planerat centrum för konst och hantverk.

lnvandrarnas kulturcentrum, lKC, intar en särställning. Enligt gällande politik skall invandrade konstnärer inte särbehandlas. De skall successivt få möjligheter att söka samma stöd som svenska konstnärer. Erfarenheten visar emellertid att denna politik är svår att förverkliga. Under en

övergångstid kan det därför behövas ett särskilt stöd för lKC:s medlem-

mar.

Sammantaget föreslår jag en ökning av bidraget till främjandeorganisa-

tioner m.m. på 4 milj.kr. Det ankommer statens kulturråd att fatta bepå

slut om den exakta

fördelningen.

Förstärkt frilansverksamhet ute i landet

Länsmusikreformen har inneburit att frilansproduktionerna ute i landet minskat kraftigt. De medel som anvisas för länsmusiken under anslaget musikverksamhet används i första hand för länsmusi- Bidrag till regional

kens fasta kostnader. Utan att föregripa resultatet av de pågående för-

handlingarna mellan staten och landstingsförbundet föreslår utredningen att en del av det statliga bidraget (10 milj. kr.) öronmärkes för frilansverksamhet. Under förutsättning att landstingen bidrar med lika mycket bör staten 5 milj.kr. i reformmedel för ändamålet. tillskjuta

Husartister

För att förbättra för unga, oetablerade artister att nå ut till möjligheterna därför en en ev. marknad bör nya finansieringsvägar öppnas. Jag föreslår under kulturrådets anslag Bidrag till utvecklingsverksamny anslagspost

het inom kulturområdet. Arbetsnamnet på anslagsposten är Husartister.

är lånad från den försöksverksamhet med husdirigenter Benämningen som med stöd fråns kulturrådet. Anslagsposten skulle göra det

pågår

för rådet att efter ansökan lämna bidrag till i första hand regiomöjligt nala kulturinstitutioner som är beredda att under en period av två år l första hand skulle medlen användas

projektanställa en ung husartist.

för artister som normalt inte kan få tjänster t.ex. dirigenter, tonsättare. koreografer, regissörer och scenografer. Även dramatiker, dramaturger, dansare, och mimartister skulle kunna

sångsolister, konsertpianister komma En rimlig och samtidigt maximal nivå på det årliga bidraifråga.

skulle vara fem basbelopp, dvs. i år 5*29 700 = 148 500 kr. get per artist skulle för sådana husartister kunna inrättas till Förslagsvis 20 utrymmen en kostnad av ca 3 milj.kr. För att kunna förverkligas behöver för-

årlig

slaget beredas ytterligare av kulturrådet.

Statens konstråd

den konstråd huvudman för det fram- Sedan 1 januari 1989 är statens

gångsrika projektet Konst där vi bor. Övriga deltagare i projektet är Bo-

verket, AMS och KRO. Projektet, som nu finansieras av AMS, bör permanentas. Ãrskostnaden för var 4 milj.kr. 1989. Projektet är projektet värdefullt och bör permanentas. Det har redan gett upphov till nya arbe-

ten för 30 miljoner och ett 60-tal konstnärer. Ett motengagerat belopp svarande projektmedlen 1989 bör tillföras statens konstråd.

Skatter och avgifter

En analys av konstnärernas ekonomiska situation kan inte genomföras utan att ta hänsyn till skatte- och inverkan den en-

avgiftssystemets på

skilde konstnärens verksamhet. Mot den är det att bakgrunden självklart skattereformens framtida innehåll får stor betydelse för konstnärerna. De

olika skatteutredningarna hade emellertid över huvud inte beaktat

taget konstnärernas situation. Jag överlämnade därför en särskild skrivelse om konstnärernas skatter och avgifter till regeringen i december 1989 för beaktande i samband med skattereformen. Vissa av de i

frågor jag tog upp

skrivelsen har inte behandlats i den nyligen presenterade skatteproposi-

tionen. Därför tar jag på nytt bl.a. om upp frågorna stipendiebeskattning

och förslaget om en maximerad

återbetalning av egenavgifter till konst-

närer. Ett genomförande av detta skulle bidra till förslag att göra konstnärerna mer kostnaderna till

självförsörjande. Jag har uppskattat 25 milj.

kr.

Bidrag och ersättningar

Om vi önskar främja kvalificerad verksamhet krävs ett konstnärlig rejält

samhällsstöd. Det räcker inte med att främja och

efterfrågan konstnärlig

produktion. Samhället borde inta samma till konstnär-

generösa hållning liga verksamheter som till forskningen. Det betyder inte att alla som vill

- lika lite som när det gäller forskare. ha stöd kan få det Kvalitetskraven är viktiga. De stödformerna måste vara utformade så att

konstnärliga

dessa krav tillgodoses. Men stödet måste också vara utformat så att de som har visat att de har kan verksamhet också

förmåga ägna sig åt sin

under tider när exempelvis de är små. upphovsrättsliga ersättningarna Precis som forskare måste konstnärer ha rätt att Samhället misslyckas. finansiären - måste vara berett att ta risker. till konstnärer bör Bidragen framför allt ha följande och

inriktning syften:

-k Bidragen bör underlätta för ännu inte etablerade konstnärer att

unga,

komma i gång med sin verksamhet och vinna inträde

konstnärliga på marknaderna.

och etc. bör konstnärer få möjlighet att k Genom projekt- resebidrag satsa verksamheter, skaffa sig erfarenheter och kun-

på nya konstnärliga

samt delta i ett nödvändigt internationellt kulturutbyte. skaper

under år bör konstnärer få chansen att

-k Genom rejäla bidrag några

den verksamheten. l bästa fall kan

koncentrera sig helt på konstnärliga

i livet in-

detta göra det möjligt att senare få tillräckliga upphovsrättsliga

komster för sin försörjning.

i: Genom förutsättningar för erkända och inkomstgarantierna skapas kvalificerade konstnärer att ägna sig åt sin verksamhet.

vk Bidragsystemet bör också fylla vissa sociala syften bl.a. vad gäller pen-

sioner.

att det krävs av de statliga insatserna Det är uppenbart en kraftig ökning om de tillnärmelsevis skall tillför konstnärliga bidrag och ersättningar de krav som ovan Det mest angelägna i nuvarande läge godose angivits. av antalet Garantierna ger konst-

är en kraftig ökning inkomstgarantier.

men dock Det kan inte vara

nären en visserligen låg inkomsttrygghet.

att erkända konstnärer efter åratal av konstnärligt arbete skall varimligt ra hänvisade till arbetslöshetsunderstöd, beredskapsarbete eller socialbi- Antalet inkomstgarantier bör utökas med 149, utöver den ökning drag. förordat för 1991/92, vilket sammanlagt 300 garantier. riksdagen ger

Kostnaderna för de nya 149 garatierna kan uppskattas till ca 15 milj.kr.

med att kostnaden per garantirum blir högre ju fler Jag har då räknat bör främst för garantier till kvalifi-

garantier som ges. Ökningen utnyttjas

mimare, tonsättare, solister, jazzmusiker, focerade dansare, koreografer, bildkonstnärer och konsthantverkare. Utbyggnaden kan ske tografer, vidare av till

stegvis. Jag föreslår en ökning visningsersättning, bidrag

konstnärer och konstnärsnämndens av internationellt kulturfrämjande med sammantaget 5 miljoner kronor. utbyte

Bidragkonstruktion

och forskarna är det direkta infly- Liksom vad gäller forskningen statliga över till konstnärer Staten har gett tandet bidragsgivningen begränsat. roll. En-

konstnärerna själva en betydelsefull för att inte säga avgörande

men den kan inte

ligt min uppfattning är detta en riktig princip lägga

hinder i vägen för statsmakterna att slå fast vissa principer som bör vara för De medel som anslås vägledande bidragssystemen. av riksdagen är en del av den statliga kulturpolitiken och det är att man också naturligt fastställer sådana riktlinjer. Detta gäller även biblioteks- och visningsersättning som visserligen är utformade med referenser till upphovsrätten men som likväl är offentliga anslag till kulturlivet. Det är emellertid ock-

så angeläget att de resurser som står till buds används på ett effektivt

och kvalitetsmedvetet sätt. l valet mellan ett stöd till

begränsat många

och ett rejält stöd till ett mindre antal vill det senare. jag förorda Jag föreslår därför att den individuella som till 2 012

visningsersättningen utgår

konstnärer 3000 kr. vardera Ett -

på slopas. så blygsamt belopp som

- har ingen betydelse dessutom är beskattat och för motta-

avgiftsbelagt

garnas ekonomiska situation. De 6 milj.kr. som bidraget kostar skulle i stället kunna utnyttjas för t.ex. 100 stipendier 60000 kr. En sådan re-

på form bör vara en förutsättning för en fortsatt ökning av

visningsersättningen. Också de övriga bidragen inom samtliga arbetsgruppers områ-

den bör prövas på motsvarande sätt.

Organisation

För närvarande konstnärsnämnden och författarfonfungerar knappast den som myndigheter i den meningen att de statsmakternas

på uppdrag hanterar förhandlingar med konstnärsorganisationerna, utred-

genomför ningar etc. Utbildningsdepartementet får i praktiken ta som

på sig vad egentligen borde vara myndighetsuppgifter. också små Många mycket

ärenden inom konstnärsnämndens och författarfondens verksamhetsom-

råden pressas uppåt till regeringsnivå.

min bör man Enligt mening i högre grad än hittills betona författarfondens och konstnärsnämndens ställning som myndigheter med myndigheters uppgifter och ansvarstagande. Det saknas vidare skäl att ha egentliga två styrelser inom detta område, en för författarna och en för övriga konstnärer. Problemen inom resp. verksamhetsområde är likartade. Överblicken skulle förbättras om styrelsen vore gemensam.

Jag föreslår därför att konstnärsnämnden och författarfonden slås samman till ett organ, låt oss kalla det konstnärsnämnden. Den nya myndigheten bör inom sig ha ett antal beredningsgrupper för de olika konstnärskategorierna. Riksdagens beslut bör omfatta dels biblioteksersätt-

ning, dels visningsersättning som direkt styrda till resp. område, dels ett

klumpanslag som nämndens styrelse själv fördelar på olika konstnärsom-

råden. Styrelsen bör innehålla en mer markerad representation av allmänna intressen som inte är partsbundna. Styrelsen bör själv utse ledamöterna i de olika beredningsgrupperna.

Den föreslår skulle avlasta riksdag/regering en del deorganisation jag taljbeslut. Nämnden skulle utöver sina nuvarande uppgifter kunna vara dialog- och förhandlingspartner. Regeringen skulle inte behöva specificera anslagen till olika konstnärsgrupper och olika verksamheter. Mynskulle kunna utföra utrednings- och analysuppgifter inom sina digheten verksamhetsområden.

Jag är medveten om att en förändring av detta slag kräver en djupare prövning än vad som varit möjligt med hänsyn till den tid som stått till konstnärsutredningens förfogande. En sådan prövning är emellertid angelägen.

Upphovsrätt

Med till den jag

hänsyn pågående upphovsrättsutredningen begränsar mig till vissa upphovsrättsliga frågor av särskild betydelse för konstnärer-

na, nämligen utställningsersättning, Droit de suite och upphovsrättslig

avgift på tomkassetter.

Utställningsersättning

Regeringen har överlämnat en skrivelse till utredningen. l den föreslår KRO, SKR och Konstfrämjandet att en central föreningsfond för utställ-

ningsersättning bildas. Från fonden skall utgå ersättning till berättigade

utställande konstnärer. Fondstyrelsen skall, enligt skrivelsen, bildas av

förslagsställande organisationer. Fonden föreslås få ett startbelopp på 3

milj.kr.

Utställningsersättningen är en rent upphovsrättslig ersättning i den meningen att upphovsmannen, konstnären, kräver en ersättning för att ställa ut sina verk. Konstnären förfogar helt över verket och dess användär en mellan konstnären och utställaren. Den

ning. Ersättningen fråga

kan beslutas individuellt men också i avtal mellan utställare och regleras konstnärernas organisationer.

Staten har tagit ställning i frågan att sluta avtal med bildkonstnä-

genom rernas upphovsmannaorganisationer om bl.a. storlek. Erersättningens sättningen gäller utställningar som arrangeras av statliga Statens organ. kulturråd har i en skrivelse avvisat tanken att staten skulle ersätta kommunerna för att dessa betalar konstnärerna kulturersättning. Jag delar rådets uppfattning. Staten bör inte ge specialdestinerade av detta bidrag slag. Kommunerna bör ersätta konstnärerna för rätten att ställa ut konsten utan att detta bör föranleda ett särskilt stöd. Detsamma statligt gäller enligt min mening andra utställares till konstnärer. Det ersättningar finns därför inte tillräckliga skäl att med medel en statliga bygga upp särskild föreningsfond för Om man vill de

utställningsersättning. främja

nämnda verksamhet kan det organisationernas ske genom en ökning av

verksamhetsbidragen till organisationerna. Frågan bör prövas i samband

med att regeringen tar ställning till kulturrådets för ökad konstprogram bildning.

Droit de suite

Jag anser att det finns starka skäl för införande av en rätt för konstnären till ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av hans verk. vad Enligt jag erfarit kommer att föreslå en sådan en

upphovsrättsutredningen rätt,

s.k. droit de suite (kan ungefär översättas med Den föreslås följerätt”). utformad som en rätt för konstnären till andel i försäljningspriset, oavsett om det inträffat en eller vidare av

värdestegring ej. Vad gäller analys

bl.a. de lagtekniska frågorna hänvisar till

jag upphovsrättsutredningens

kommande betänkande.

En droit de suite av detta slag skulle kunna medföra icke inoväsentliga komster för bild- och formkonstnärer. bör Ersättningen av praktiska skäl utgå till en legitimerad upphovsmannaorganisation som också hur avgör intäkterna skall fördelas

Upphovsrättslig avgift på tomkassetter

l ett flertal länder beläggs oinspelade ljud- och videokassetter med upphovsrättsligt motiverade avgifter. Motivet är att tomkassetterna till stor

del används för kopiering och tidsförskjutet lyssnande/tittande på upp-

hovsrättsligt skyddade verk.

uppgift lär man nu inom regeringskansliet förbereda en lagrådsre-

Enligt miss med innebörden att en sådan kassettavgift skall införas även i Sverisom den nuvarande kassettskatten upphör, dvs. ge vid samma tidpunkt den 1 januari 1992. Jag tillstyrker ett sådant förslag.

storlek, beräkningsmetoder och former för inkassering bör Avgiftens fastställas i förhandlingar mellan de avgiftsskyldiga och upphovsmännen. i förhandlingarna bör vara att intäkterna från den nya Utgångspunkten avgiften skall avsättas för såväl direkta som indirekta ändamål. Genom att förbättra stödet till konsten avgift av detta slag finns det möjligheter närer och konstnärlig produktion vad gäller musik, film och video. Avgiften skulle kunna ge upphovsmännen inom dessa områden avsevärda inkomster. Nämnas kan att kassettskatten 1989/90 beräknas ge ca 180 miljoner i intäkter.

Utbildning och forskning

Utredningen skall enligt direktiven också belysa frågor om den konstnär-

I kap. 4 redovisas en undersökning utredningen låtit liga utbildningen. göra rörande konstnärernas utbildning. Endast genomsnittligt ca 15 procent av de yrkesverksamma inom kontnärsområdena har utbildning från högskolan. Det är dock stora variationer. För skådespelare ligger siffran

50 procent. Ungefär hälften av dem som gått igenom konstnärlig högpå

skoleutbildning arbetar i ett konstnärsyrke. Rekryteringen av konstnärer sker således fortfarande till stor del utanför konstnärernas högskoleutsamtidigt som åtskilliga av de utbildade arbetar med annat, helt bildning eller delvis. Det är ett naturligt förhållande. Skall andelen högskoleutbildade inte minska fram mot sekelskiftet krävs mellertid en ökad antaning vid högskolan.

redovisas också starka intresse för konstnärliga l rapporten ungdomens och En ut-

utbildningar såväl på gymnasie-, folkhögskole- högskolenivå.

byggnad av den estetiska utbildning inom gymnasie- och folkhögskolan kommer sannolikt leda till ett ökat tryck mot högskolan och kanske också mot de kulturella arbetsmarknaderna. Det är angeläget att ungdomar

som satsar estetisk får klart för sig att konkurrensen på arpå utbildning

betsmarknaden är mycket hård och att de ekonomiska villkoren är ofördelaktiga.

De kontnärliga högskoleutbildningarna skall bli föremål för en särskild

utredning. Jag har därför begränsat min analys till vissa allmänna påpe-

kanden inför detta arbete. Jag erinrar om att konstnärlig utbildning och utveckling har vidare syften än att vara direkt yrkesförberedande. Det

framgår bl.a. av den proposition (1975/76:135) som utgör grunden för

den nuvarande konstnärspolitiken. Konstnärsutbildning bör domineras av målet att stimulera den konstnärliga mognadsprocessen och ge de studerande möjligheter att förverkliga sina konstnärliga intentioner. Yrkes-

förberedelsen i utbildningarna på kulturområdet bör ha som särskilt mål

att ge de studerande möjligheter till egna konstnärliga erfarenheter och bidra till utvecklingen och förnyelsen av de konstnärliga uttrycksmedlen. Den konstnärliga utbildningen är i sig själv en skapande process som in-

te i alla avseenden kan och bör bedrivas på ett i förväg planerat sätt.

Jag framhåller också att en förstärkt högskoleutbildning skulle främja sysselsättningen för kvalificerade konstnärer. Till de konstnärliga högskoleutbildningarna knyts nämligen ofta lärare som i sin dagliga gärning är utövande konstnärer.

Jag har vidare erfarit att UHÄ inlett samtal med humanistisk-samhälls-

vetenskapliga forskningsrådet och Riksbankens jubiléumsfond med syfte

att intressera rådet och fonden för en vidgning av deras forskningsstödjande verksamhet till att även omfatta konstnärligt utvecklingsarbete och

ev. framtida forskning vid de konstnärliga högskolorna. Tillgång till me-

del avsedda för forskning skulle ytterligare öka möjligheterna för kvalificerade konstnärer att få sysselsättning inom högskolan.

För dansarna finns ingen högskoleutbildning. Den nuvarande danslinjen har två inriktningar: koreografi och danspedagogik. Jag föreslår att den kommande översynen prövar möjligheten att införa en utbildningslinje för dans. Jag tillstyrker också UHÄ:s förslag om bl.a. en förlängning av

danspedagogutbildningen till fyra år (160 poäng). Samtidigt fäster jag

uppmärksamheten på behovet av fortbildning och vidareutbildning på

det konstnärliga området.

När det gäller gymnasieskolan tillstyrker jag förslaget om en treårig estetisk linje. l likhet med SÖ anser jag emellertid att linjen bör ha två in-

gångar utöver musiklinjen, nämligen en för bild och en för drama.

betydelsen av den verksamhet som pågår inom grund-

Jag understryker skolan under beteckningen kultur i skolan.

Beträffande hänvisar jag till folkhögskolekommittén som folkhögskolan kommer att presentera sina förslag under hösten 1990.

Internationellt kulturutbyte

l likhet med utredningen om de statliga insatserna inom Sverigeinformationen och kulturutbytet med utlandet, den s.k. IKU-utredningen, lägger

jag stor vikt vid konstnärernas behov av stimulans och inspiration genom

kontakter med omvärlden. som angeläget att inom ra- Jag ser det därför men för det reformarbete som kulturområdet också

pågår på genomföra

[KU-utredningens förslag. l en första etapp bör medlen för kulturutbyte

med utlandet höjas med 5 milj.kr., fördelade lika på kulturrådet och

Svenska institutet. också om att de besparingsförslag som för- Jag erinrar ordades av lKU ännu inte är genomförda.

Skådeartister

Utredningen har gjort en särskild studie om skådeartister.

Jag saknar möjligheter att bedöma om det är en kulturpolitiskt angeläuppgift att stödja skådeartister men presenterar ändå vissa förslag gen som skulle kunna förbättra situationen för denna konstform. En möjlighet är att bevilja Folkparkernas Centralorganisation statsbidrag för att inrätta en turnerande med skådeartister. En annan möjfolkparksvarieté lighet är att med AMS tillstånd inrätta en privat skådeartistförmedling med inriktning såväl den svenska som den internationella markna-

på

den.

Kostnader

Jag har haft som utgångspunkt för mitt arbete att det är regeringens avsikt att föreslå riksdagen ökade insatser till stöd för konstnärer och konstnärlig verksamhet. De förslag jag lagt innebär i flertalet fall ökade utgifter. l vissa sammanhang handlar det om förslag om omfördelning. Detta gäller bl.a. förslaget vad gäller förändrade utbetalningar från anslaget visningsersättningar samt förslaget om öronmärkning av statens bi-

drag till länsmusiken vad gäller frilansartister. l några fall gäller försla-

gen upphovsrättsliga ersättningar som direkt belastar konsumenterna, nämligen kassettavgift och droit de suit. Jag pekar också på möjliga finansieringskällor utanför kulturområdet. bl.a. regionala utvecklingsan-

slag och forskningsrådsmedel. Vad gäller skatteförslagen innebär givetvis

mitt avstyrkande av stipendiebeskattning bortfall av vissa statsinkomster,

dock av måttlig omfattning. Återbetalningen av egenavgifter är en direkt

statlig utgift. Inom vissa sektorer - t.ex. utbildning och forskning - har jag, med hänvisning till kommande utredning avstått från att söka kostnadsberäkna förslagen.

Beträffande möjligheten till besparingar hänvisar jag till lKU-utredningens förslag vad gäller besparingar inom området Sverigeinformation. Den föreslagna utbyggnaden av produktionsstöd för bl.a. dansare, förstärkt stipendiestöd samt inte minst inrättande av flera inkomstgarantier bör kunna medföra betydande besparingar för a-kassa och beredskapspengar. Storleken därav är emellertid omöjlig att beräkna.

De direkta nya statliga utgifterna vid ett fullt genomförande av mina förslag i övrigt beräknar jag (se sammanställning nedan) till 72 milj.kr. Det är också i förhållande till kulturmarknadernas omsättning och statens

och kommunernas satsning på kultur i övrigt ett förhållandevis blygsamt

belopp. l vissa avseenden kan förslagen genomföras stegvis. Det gäller bland annat förslaget om inrättande av nya inkomstgarantier. Det är emellertid angeläget att det första steget är rejält och omfattar minst hälften av de föreslagna nya garantierna. En tidsplan för genomförandet av hela förslaget bör fastställas.

Jag har inte sett det som min uppgift att lägga fram förslag om motsva-

rande inkomstförstärkning utan utgått från regeringens uttalanden om att

det föreligger ett faktiskt reformutrymme på kulturområdet. En grund-

läggande tanke i betänkandet är att populärkulturen - son1 står för den

stora omsättningen inom kulturindustrin - också kan bidra till att finansiera konstkulturell verksamhet. Så sker redan och det är självfallet möjligt att utvidga denna finansiering.

Sammanställning över förslag till direkta kostnadsökningar

Utgångspunkter

Uppdraget

1.1.1 Bakgrund

Konstnärsutredningen är ett led i det reformarbete som pågår på kultur-

området. Regeringen har prioriterat kulturen under innevarande man-

datperiod. Det treårsprogram för ökade kulturinsatser som redovisades i

1988 års regeringsförklaring gäller fortfarande enligt regeringsförklaringarna hösten 1989 och våren 1990. Det innebär reformer som sammantaget kommer att omfatta 300 milj.kr.

Reformarbetet styrs av det övergripande målet att bredda kulturintresset. l fokus står ambitionen att förstärka det regionala kulturlivet, förbättra de konstnärliga yrkesutövarnas villkor och att stimulera kulturaktiviteter bland barn och ungdom.

Konstnärsutredningens huvuduppgift har varit att se över konstnärernas

arbets- och inkomstmöjligheter m.m. Översynen skall göra det möjligt

för regeringen att presentera förslag till samlade åtgärder i budgetpropo-

sitionen 1991.

l . 1 .2 Direktiven

Regeringen fattade i juni 1989 sitt beslut om att tillkalla en särskild utredare för att bl.a. kartlägga de konstnärliga och litterära yrkesutövarnas arbetsvillkor och utvärdera hittills gjorda statliga insatser för dessa yrkesgrupper. 27

Som motiv för uppdraget angavs bl.a. att sysselsättningsläget på kultur-

området och konstnärsorganisationernas krav på förstärkta insatser för

skilda konstnärsgrupper gjorde det angeläget med en genomgång av det

konstnärspolitiska fältet. En fördjupad kunskap om arbetsvillkoren på

olika konstområden bedömdes också vara värdefull som underlag för det kulturpolitiska reformarbetet i stort under regeringens innevarande mandatperiod. Det fanns alltså skäl att låta en särskild utredare göra en samlad översyn av området.

l uppdraget har ingått att

- hur arbetsvillkoren för och litterära kartlägga konstnärliga yrkesutövare har förändrats över en tjugoårsperiod med beaktande av möjligheterna till fasta anställningar, frilansarbete, upphovsrättsliga ersättningar och andra inkomstmöjligheter,

- beskriva kulturarbetsmarknadens översiktligt utveckling bl.a. för att ge en bild av hur förändrade kulturvanor och den tekniska utvecklingen

har påverkat efterfrågan på konstnärligt arbete och formerna för konst-

utövandet,

- bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer till inrikt-

ning och dimensionering är rätt avvägda i förhållande till arbetsmöjligheterna inom olika konstnärsyrken,

- och utvärdera de olika formerna av direkta och ersättgranska bidrag ningar, som staten lämnar till konstnärliga och litterära yrkesutövare,

samt belysa det statliga stödets roll i förhållande till det stöd som ges på

lokal och regional nivå,

- diskutera samspelet mellan direkt ekonomiskt stöd till konstnärliga och litterära yrkesutövare och insatser i syfte att bredda deras arbetsmarknad,

- dels statens allmänna

lägga synpunkter på ansvarstagande när det gäl-

ler ifrågavarande yrkesgruppers försörjning, dels på avvägningen mellan

fackliga intressen och kulturpolitiska mål vid valet av stödinsatser.

- särskilt beakta direktiven till kommittéer och särskilda utredare

angå-

ende beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten. (Dir. 1988: 43)

- beakta de kommittédirektiv till kommittéer och särskilda utsamtliga

redare angående utredningsförslagens inriktning som regeringen utfärda-

de 1984 (Dir. 1984:5).

Överväganden rörande cirkus- och andra skådeartister har också ingått i

utredningen.

Direktiven bifogas i sin helhet

(bilaga I).

1.1.3 Riktlinjer för samverkan med EG

På grundval av propositionen Sverige och den västeuropeiska integratio-

nen (prop. l987/88:66, UU 24, rskr. 245) har riksdagen angivit vissa rikt-

linjer som skall ligga till grund för Sveriges medverkan i ett brett västeuropeiskt samarbete.

l propositionen uttalas bl.a. viljan att gå vidare i det nordiska samarbetet och stärka EFTA samtidigt som samarbetet med EG skall breddas och

fördjupas så långt detta är förenligt med neutralitetspolitiken.

Sverige skall medverka i EFTA:s och EG:s arbete på att avskaffa fysiska,

tekniska och fiskala hinder i syfte att så långt som möjligt skapa ökad

rörlighet för varor, tjänster, människor och kapital i Västeuropa. Vidare

skall Sverige utveckla det västeuropeiska samarbetet på forsknings- och

utvecklingsområdet samt verka för att den sociala dimensionen ges en

ökad tyngd i det västeuropeiska samarbetet. Detta innebär bl.a. insatser för att främja sysselsättning och social trygghet och samarbete inom sådana områden som ekonomisk politik, arbetsmiljö- och miljöpolitik liksom konsumentpolitik.

Mot den redovisade bakgrunden har regeringen fastställt riktlinjer för de kommittéer och särskilda utredare som har till uppgift att lämna förslag som berör den fria rörligheten för varor, tjänster, människor och kapital

eller på annat sätt berör det västeuropeiska integrationsarbetet.

Kommittéer och särskilda utredare skall

i undersöka vilken som i förekommande fall råder gemensam ordning inom EG inom det aktuella ämnesområdet och i sina förslag ta till vara de möjligheter till harmonisering som finns,

redovisa motsvat hur de förslag som läggs fram förhåller sig till EG:s rande regler, direktiv eller förslag till direktiv från EG-kommissionen,

i redovisa de statsfinansiella och övriga samhällsekonomiska effekter som uppkommer av de förslag som läggs fram som innebär anpassning till EG:s regler, direktiv eller förslag till direktiv från EG-kommissionen. Kommittéerna och utredarna skall i de fall då ökade statsfinansiella kostnader bedöms lämna till finansiering. På motsvarande

uppstå förslag

sätt skall effekterna av eventuella avvikelser från EG:s regelsystem redovisas.

1.1.4 Särskild skrivelse

Genom beslut 1989-09-14 överlämnade regeringen en särskild skrivelse till Skrivelsen kom från Konstfrämjandet, Sveriges Konstutredningen. föreningars Riksförbund (SKR) och Konstnärernas riksorganisation Den innehöll förslag om inrättande av en central föreningsfond (KRO). för utställningsersättning. Fonden föreslogs få ett startkapital om 3 milj. kr. och en styrelse bestående av företrädare för nämnda organisationer.

Utredningsarbetet

1.2.1 Arbetets uppläggning

skäl kom arbete inte i förrän i

Av praktiska konstnärsutredningens gång

månadsskiftet augusti/september. Då återstod åtta månader av utred- Den tiden har gjort det nödvändigt att ningstiden. ytterst begränsade

koncentrera arbetet till de viktigaste konstnärspolitiska frågorna och att

från tillgänglig kunskap inom berörda myndigheter och intresseor-

utgå

i sammanhanget har varit att den omfattande ganisationer. Ett problem kulturstatistiken inte alltid innehållit som varit relevanta för de uppgifter 30

bedömningar utredningen önskat göra. Bl.a. saknas uppgifter om den to-

tala kulturkonsumtionen och om konstnärsstödet på regional och lokal

nivå. Det har även varit svårt att få underlag för prognoser och internationella jämförelser.

Utgångspunkter för arbetet har, vid sidan av direktiven, varit den gällan-

de konstnärspolitiken som den formulerats i bl.a. Den statliga kulturpolitiken 3 (prop. 1975/76:135) och därefter följande propositioner och riksdagsbeslut.

Vad gäller statistiskt underlagsmaterial och annan information om faktiska förhållanden har utredningen samverkat med ett stort antal instanser, däribland:

Arbetsmarknadsstyrelsen Konstnärsnämnden Skolöverstyrelsen, SÖ Statens konstråd Statens kulturråd Sveriges författarfond Universitets- och högskoleämbetet, UHÄ.

Samråd har även ägt rum med berörda intresseorganisationer och med enskilda konstnärer.

l upphovsrättsliga frågor har samtal förts med upphovsrättsutredningen

och med konstnârernas upphovsrättsliga organisationer, däribland STIM, SAM! och COPYSWEDE.

När det gäller yrkesförberedande, konstnärlig utbildning har överläggningar ägt rum med folkhögskolekommittén.

Det är omöjligt att på ett seriöst sätt behandla och analysera konstnärer-

nas ekonomiska situation utan att gå in på skattefrågor. Utredningen

fann det därför nödvändigt att i god tid före årsskiftet överlämna en särskild skrivelse i ärendet till kulturministern. Syftet var att inför skattere-

formen peka på skattefrågor som har stor betydelse för konstnärerna.

Tiden har inte mer ingående studier i andra länder. Tillgängligt medgett material och s.k. länderöversyn har emellertid gjort det

Europarådets

möjligt att dra vissa slutsatser utifrån internationella jämförelser.

Avgränsningar

Allmän inledning

har varit omfattande i förhållan- Konstnärsutredningens uppdrag mycket de till den tid som stått till förfogande. Det har varit nödvändigt men inte alltid att statistiskt material och annan ingivande utgå från befintligt formation hos berörda myndigheter m.m. Den offentliga kulturstatistiken och de olika undersökningar som gjorts under senare år belyser verkligheten ur andra synvinklar än den som varit utredningens. Sammantaget innebär detta att kartläggningen av konstnärernas villkor är mer impressionistisk än heltäckande.

Konstnärsutredningen har sin grund i bl.a. sysselsättningsläget på kulturområdet och därav ekonomiska och sociala problem. l avvaktan följande av den omfattande undersökningen av konstnä-

på resultatet pågående

rernas situation har det varit att utgå från den studie av nödvändigt konstnärernas inkomstförhållanden 1985 som konstnärsnämnden genomförde hösten 1989.

Konstnärernas villkor har ett samband med kulturpolitiken i självklart stort. Insatser som t.ex. teater eller som möjliggör konsertverkfrämjar samhet scenkonstnärer och musiker. Det finns mängder av lik-

påverkar

nande exempel. Konstnärsutredningen kommer in på sådana frågor men

inte till en systematisk genomgång av hela kulturpoliti-

syftar självfallet ken.

Vem är konstnär?

Den nu avslutade i stort sett samma svar på den frågan

utredningen ger l betänkandet Konstsom utredningen kulturrådet i början av 70-talet. närerna i samhället 1975:14) utgick utredningen från de yrkeskate- (SOU i de konstnärsorganisationer som är anslutgorier som är representerade

na till Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, KLYS. Det innebär att främst följande har behandlats: yrkesgrupper

Ordkonstnärer:

Författare Dramatiker Översättare

Bild- och formkonstnärer:

Målare Skulptörer Grafiker Tecknare

(Stillbilds-)fotografer

Konsthantverkare Formgivare Designers

Tonkonstnärer:

Musiker Tonsättare

Sångare

Scen- och filmkonstnärer:

Skådespelare

Dansare Mimare Skådeartister

Enligt utredningens tolkning av direktiven avser uppdraget i första hand villkoren för de fria konstnärliga yrkesutövarna. Med detta avses att de bedriver sin konstnärliga verksamhet utan att vara fast anställda. Utred- 33

har även behandlat artister som befinner sig i gränslandet mot ningen fast anställda, och frilansartister. De sist nämnda arbedvs. fria grupper tar visserligen som regel i kollektiv men under frihetsgrader som gör med exempelvis tonsättare, tecknadem jämförbara författare, fotografer, re och Konsthantverkare. l viss utsträckning berörs också de fast anställda artisternas situation, framför allt vad gäller arbetsvillkor, sysselsättningstillfällen etc.

Andra utredningar

har, med för vissa upphovsrättsliga frågor och Utredningen undantag om avstått från att fördjupa sig i frågor

förslaget stipendiebeskattning, som kommer att behandlas i andra pågående och/eller planerade utred-

ningar. Dit hör t.ex. folkhögskolekommittén, teaterkostnadsutredningen,

översynen av de konstnärliga utbildningarna och översynen av centrumbildningarna.

Konstnärsnâmndens studie

Som av direktiven har SCB på konstnärsnämndens uppdrag framgår en studie av konstnärernas inkomstförhållanden med utgångspunkt

gjort i bl.a. folk- och bostadsrükningen 1985. Vidare anvisade riksdagen i april för en större i konstnärsnämndens re- 1989 0,5 milj.kr. undersökning gi. Medlen för ändamålet har ökat något genom ett riksdagsbeslut våren 1990. Resultatet av denna större undersökning kommer tyvärr inte att föförrän hösten l990. Med hänsyn till att den då trots allt kan väreligga bedömningar i 1991 har konst-

gas in i regeringens budgetpropositionen

närsutredningen, med ett undantag. avstått från att göra egna tidsödande av konstnärernas ekonomiska och sociala sioch dyrbara undersökningar tuation. avser en mindre studie av författarnas inkomstför- Undantaget hållanden 1985.

Folkhögskolekommitténs tilläggsuppdrag

Genom beslut vid 1989-06-21 fick folkhögskole-

regeringssammantriide

kommittén att diskutera vilken roll folkhögskolans estei tilläggsuppdrag tiska kurser skall Därvid skulle kommittén beakta den vidgade spela.

roll gymnasieskolan kan komma att få när det gäller förberedelser för

högskoleutbildning inom det estetiska området.

Folkhögskolans huvuduppgift inom det estetiska området är att tillgodose elevernas behov av att få utveckla sina uttrycksmöjligheter inom olika konstnärliga områden. Syftet är inte i första hand att studierna skall förbereda för yrkesverksamhet eller för inom berörda högskoleutbildning områden. Utvecklingen inom folkhögskolan har emellertid i den

gått riktningen att alltfler studieförberedande kurser tillkommit.

Konstnärsutredningens deluppgift att bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer till inriktning och dimensionering är rätt avvägda i förhållande till arbetsmöjligheterna inom olika konstnärsyrken har tydliga beröringspunkter med folkhögskolekommitténs tilläggsuppdrag. För att inte föregripa kommitténs förslag har utredningen valt att endast en övergripande göra bedömning av de konstnärliga utbildningar-

na på nivån under högskolan, närmast med avseende deras på betydelse för läget på arbetsmarknaden.

Översynen av den konstnärliga

högskoleutbildningen

l årets budgetproposition anmäler att konstnärsututbildningsministern redningens överväganden om den konstnärliga utbildningens villkor och betydelse bör följas upp med en mer av den konst-

djupgående översyn

närliga utbildningen inom högskolan. Det är angeläget att nu klarlägga vad som hänt med den sedan

konstnärliga utbildningen högskolerefor-

men Det är också genomfördes. angeläget att göra en jämförelse mellan

likartade utbildningar vid olika högskoleenheter, bl.a. för att få en bättre

uppfattning om på vilket sätt utbildningen bedrivs och hur resurserna ut-

nyttjas vid de olika enheterna.

Med hänsyn till den aviserade översynen har konkonstnärsutredningen centrerat sina överväganden till det och konstnärliga utvecklingsarbetet de olika utbildningslinjernas dimensionering. Det material utredningen samlat har emellertid gjort det att vissa som

möjligt presentera frågor

bör belysas i den kommande översynen.

Teaterkostnadsutredningen

De teateranställdas arbetsvillkor kommer indirekt att behandlas i den av kostnaderna för att bedriva teaterverksamhet,

pågående översynen

den s.k. teaterkostnadsutredningen. Den utredningen kommer även att behandla de fria gruppernas situation. Därför avstår konstnärsutredningen från att lägga särskilda förslag när det gäller de teateranställda.

Översynen av centrumbildningarna

lnom kulturrådet pågår för närvarande en översyn av Centrumbildning-

arna. Översynen har främst sin grund i de berörda organisationernas

ekonomiska Förutom en analys av de olika Centrumbild-

svårigheter.

ekonomi avser översynen verksamhetens uppbyggnad, inriktningarnas ning och omfattning. Mot den bakgrunden begränsar konstnärsutredningen sina förslag till en övergripande bedömning av ansvarsfördelningen mellan AMS kulturarbetsförmedling och centrumbildningarna. Vissa förslag presenteras emellertid när det gäller invandrarnas kulturcentrum, danscentrum och planerna för ett centrum för konst och hantverk.

Gällande konstnärspolitik

1 .3.1 Allmänt

Det kulturpolitiska reformarbetet i mitten på 70-talet genomfördes i tre

förenklat kan man hävda att konstnärernas villkor behandla-

steg. Något

des i steg ett och tre.

1.3.2 Kungl. Maj:ts proposition 1974:28

Den första behandlade bl.a. de kulturpolitiska må-

kulturpropositionen

len. Av särskild betydelse för fria konstnärliga yrkesutövare är att kulturpolitiken skall

- medverka till att skydda yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas, 36

- och kulturell möjliggöra konstnärlig förnyelse.

En central del i samhällets övergripande ansvar för utvecklingen inom kulturområdet är, enligt propositionen, skyldigheten att stödja sinsemellan mycket olika strömningar och därigenom främja i

mångsidigheten

kulturlivet. Kulturell verksamhet erbjuder ett medel att utforska verkligheten och granska förhållandena i samhället. Det är naturligt att den då ofta blir och inte stämmer överens inopportun med gängse värderingar. Väsentliga delar av den kulturella verksamheten är inte lönsam och kan inte förväntas bli det. Om den skall fortleva blir den beroende av ekonomiskt stöd från samhällsorgan som samtidigt i andra avseenden kritiseras av olika konstnärer. Vill vi ha ett fritt och kulturliv får den

mångsidigt

samhällskritik som konstnärer kan utöva inte tas till intäkt för

påtryck-

ningar och styrning från de anslagsbeviljande organens sida. Det tillkommer de politiska organen att svara för kulturpolitikens utformning men detta får inte innebära att också verksamhetens innehåll styrs av dem.

Kulturpolitikens uppgift att skapa förutsättningar för konstnärlig och kulturell förnyelse har nära samband med kravet

på yttrandemöjligheter. Utan frihet att uttrycka och gestalta kan något genuint nyskapande inte

komma till stånd. Det konstnärliga arbetet består av fort-

många gånger

löpande försök och experiment. Detta är ett arbete som måste få bedri-

vas utan att efterfrågan är säkrad. Samhället måste insatser för

genom enskilda och grupper av konstnärer garantera att dessa under viss tid får möjlighet att inrikta sig på experiment och förnyelse utan krav att

på kunna försörja sig på denna verksamhet. Här liksom andra områden på

måste man tolerera att försök misslyckas. Statens insatser för att stödja förnyelse får inte hämmas av ett stelt genretänkande. Tidigare eftersatta verksamhetsformer inom de olika konstarterna bör också få goda möjligheter att utvecklas.

l propositionen understryks att

”ett levande kulturliv förutsätter öppenhet för impulser från andra kulturmönster än vårt eget. Det som vi betraktar som vårt nationella kulturarv rymmer i sig århundradens impulser utifrån.

Under de senaste decennierna har de internationella kontakterna ökat

på en rad samhällsområden. Betydelsefulla faktorer i denna

utveckling har varit ökade personkontakter genom resor och vidgade kunskaper i

främmande samt utländska filmer och TV-program. l ett samhälle

språk

som det svenska sker förändringarna i kulturlivet i mycket hög grad i en direkt eller indirekt dialog med omvärlden.

Kulturpolitiken bör främja kontakter och samverkan mellan Sverige och andra länder för att därigenom vidga möjligheterna till en kulturell förnyelse. Ökat erfarenhetsutbyte är också ägnat att skapa förståelse mellan länder och folk. Enskilda och grupper av kulturarbetare samt institutioner bör beredas ökade möjligheter till kontakt med utländsk publik. På samma sätt bör utländska grupper och enskilda konstnärer ges tillfälle till verksamhet i Sverige.

Numera har vårt lands befolkning ett betydande inslag av invandrare.

Samhället måste aktivt stödja dem i deras arbete för att upprätthålla och

utveckla den kultur de fört med sig hit. Dessa kulturmönster utgör också ett värdefullt inslag i det svenska samhället, som berikar och inspirerar vår egen kulturella utveckling.”

Riksdagen biföll i allt väsentligt tankegångarna i den första kulturpropo-

sitionen.

1.3.3 Regeringens proposition 1975/763135

Den kulturpropositionen behandlade bl.a. konstnärernas roll i tredje samhället och formerna för samhällets insatser för att förbättra konstnärernas arbets- och försörjningsmöjligheter. Propositionen baserades på utredningen Konstnärerna i samhället (SOU 1975:14). Den statliga kulturpolitiken konstnärerna borde utformas mot följande bakgentemot grund:

”Människornas behov av konstupplevelser och konstnärlig aktivitet är i vårt samhälle grunden för yrkesmässig konstnärlig verksamhet. Genom att konstnärerna skapar och förmedlar tillfällen till sådana upplevelser och genom att de fungerar som inspiratörer för skapande verksamhet har de en nyckelroll i kulturlivet. Konstnärerna skapar och röjer väg för nya synsätt och uttrycksformer. Detta är omistligt för den kulturella utvecklingen och därmed av stor vikt för samhällsutvecklingen som helhet. Det ligger i den konstnärliga verksamhetens natur att den endast i be-

gränsad utsträckning kan utgå från på förhand kända behov. Många

konstnärliga landvinningar blir endast långsamt kända och uppskattade av en större allmänhet. Samtidigt kan de få ett avgörande inflytande på den konstnärliga utvecklingen genom den de utövar

påverkan på andra

konstnärer och indirekt via dem på en vidare publik.

Den konstnärspolitik som riksdagen lade fast till följd av propositionen kan sammanfattas på följande sätt:

Samhällets insatser bör inriktas mot att öka arbetstillfällena för konstnärer och att förbättra möjligheterna att använda konstnärliga verk. De

kulturpolitiska åtgärder som stat. kommuner och landstingskommuner

vidtar för att bl.a. stimulera till en ökad kulturell aktivitet gör att behovet av konstnärernas insatser växer. Det finns också outnyttjade möjligheter att ta konstnäreanas kunnande i inom områden som av

anspråk

tradition inte har ansetts ligga inom konstnärernas verksamhetsfält.

Vid sidan av nyss nämnda åtgärder kommer det emellertid att behövas direkta insatser för att stödja och stimulera konstnärlig verksamhet. Det är nödvändigt att det finns möjligheter för konstnärer att under längre eller kortare tid få arbeta utan krav på arbetsresultat som omedelbart kan utnyttjas i samhället och ge konstnären inkomster.

Mot den bakgrunden drogs riktlinjerna upp för det system av ersättningar och bidrag som i stort sett gäller än i dag. Vidare konstaterades att konstnärernas förhållanden självfallet också av andra

påverkas åtgärder

än kulturpolitiska. Liksom för andra medborgargrupper har socialpolitis-

ka, arbetsmarknadspolitiska och skattepolitiska åtgärder stor betydelse. l

många fall är det naturligt att man prövar sådana generella åtgärder in-

nan man väljer att söka lösa problemen inom kulturpolitikens ram.

Till de generella frågorna kan den upphovsrättsliga

lagstiftningen sägas höra. l propositionen framhölls det självklara önskemålet att upphovsmännen skall kunna försörja sig på sina konstnärliga prestationer. Därför är det skydd som lagstiftningen ger dessa prestationer givetvis av stor betydelse. Samtidigt är dock vissa inskränkningar i upphovsrätten nödvändiga, dels av praktiska skäl, dels utifrån allmänna samhällsintressen. l vilken form upphovsmannen skall få ersättning för sina prestationer måste avgöras med hänsyn till många olika faktorer. Det kan i praktiken visa sig vara svårt att finna former för att ge upphovsmannen ersättning i

förhållande till hans individuella arbete. l vissa situationer kan ersättningen därför behöva ges i kollektiv form.

vissa i sammanhanget intressanta uttalanden l propositionen fanns också om den konstnärliga utbildningen. I samband med den då pågående re-

formeringen av högskoleutbildningen bedömdes det vara särskilt angelä-

målsättning inte förlorades ur sikget att konstnärsutbildningens primära te. kulturrådet framhöll att konstnärsutbildningen domine- Utredningen ras av målet att stimulera den konstnärliga mognadsprocessen och ge de studerande att sina konstnärliga intentioner. Yrmöjligheter förverkliga kesförberedelsen i utbildningarna kulturområdet har i förhållande till

på

annan högre utbildning som särskilt mål att ge de studerande möjligheter till praktiska konstnärliga erfarenheter och att bidra till utveckegna och av de konstnärliga uttrycksmedlen. Den konstnärlingen förnyelsen som inte i alla avseliga utbildningen är i sig själv en skapande process enden kan och bör bedrivas ett i förväg sätt. Detta måste få

på planerat påverka sättet att organisera studierna liksom utformningen av de planer

som styr utbildningens innehåll och arbetsformer. Den nya högskoleorbedömdes också medföra ökade möjligheter till samverkan ganisationen mellan konstnärsutbildningarna och till lokala initiativ.

1.3.4 Insatser 1976-1987

till av den kulturpropositionen innebar att Riksdagsbeslutet följd tredje konstnärerna sina organisationer fick ett markerat inflytande över genom Konstnärsorganisationerna fick majoritet i den nya konstnärspolitiken. konstnärsnämnd. som ersatte de tre tidigare stipendieorganen. S.k. förhandlingsliknande överläggningar med organisationerna i prioriteringsblev ett reguljärt inslag i budgetarbetet. En tes som organisatiofrågor nerna drivit hårt är att samhällets direkta insatser för konstnärermycket na såvitt skall betraktas inte som understöd utan som ersättning möjligt för samhällets faktiska utnyttjande av konstnärliga verk och prestationer. Detta särskilt biblioteksutlåning och offentlig visning eller framfögäller rande av verk inom samhällets institutioner. Principen om ersättning för utfört arbete var också vägledande för 1982 års beslut om visningsersätt- Reformen innebar att huvuddelen av bidragsmedlen för bild- och ning. formkonstnärer fördes över till en särskild fond, Sveriges bildkonstnärsfond, ur vilken kollektiv ersättning betalas till Sveriges bildkonstnärer

och konsthantverkare för den offentliga visningen av deras konst i samhällets ägo.

Under senare år har även dramatiker och tonsättare framfört motsva-

rande krav på en ersättningsfond. Statsmakterna har dock avstått från att

principiellt förändra konstnärsbidragen för dessa grupper. Man har stannat vid en organisatorisk förändring som innebär att bidragsmedlen för dramatiker och tonsättare lösgjorts till särskilda anslagsposter, som fördelas av organ där berörda konstnärsgrupper har majoritet.

Hösten 1985 infördes en förhandlingsordning betr. biblioteksersättningen.

Den nämnda utvecklingen sammanfattas i direktiven. Där berörs också att biblioteksersättningen har ökat och att en särskild översättarpennning har införts.

1.3.5 Budgetpropositionerna 1988-1990

Den nu pågående, punktvisa översynen av kulturpolitiken aviserades re-

dan i 1988 års budgetproposition. Kulturministern avvisade tanken på en

ny övergripande kulturutredning. Han ansåg att det i stället fanns anled-

ning att pröva en betydligt rörligare strategi för kulturpolitikens förnyel-

se. Problemområdena borde bearbetas var för sig och av många olika

medverkande grupper. Till vägledning för det kommande arbetet redovi-

sade ministern sin syn på vilka utvecklingsområden som var angelägna i

ett längre perspektiv. Här återges de delar av viljeinriktningen som kan

vara av värde i översynen av konstnärspolitiken:

En aktiv kulturpolitik måste understödja strävan till förnyelse av pågå-

ende verksamheter och skapa utrymme för att pröva nya idéer. Det oprövade och vägröjande behöver i särskild grad ett ekonomiskt stöd för att kunna utvecklas. Risken för stagnation lurar inom all kulturell verksamhet, den institutionella såväl som den som bedrivs i friare former.

Att stimulera förnyelsen är en av de viktigaste kulturpolitiska uppgifteru na.

”Jag finner det angeläget att kulturpolitiken även i fortsättningen bedrivs

så att den aktivt främjar konstnärligt skapande på en kvalitativt hög ni-

vå och ger ökade möjligheter för konstnärerna att nå sin publik. Detta kan enligt min mening bäst ske genom riktade stödinsatser på de konstområden där problemen är störst.

Mot den bakgrunden föreslogs bl.a. förstärkta insatser för tonsättare och dansare.

När det gällde Ersättningar och bidrag till konstnärer betonade kulturministern vikten av att stöd- och ersättningsformerna regelbundet om-

prövas med utgångspunkt i vad statsmakterna uttalat om koncentration

och selektivitet i medelsanvändningen.

l 1989 års budgetproposition fanns ett avsnitt om svensk kultur- och mediepolitik i ett internationellt perspektiv. Flera av de uttalanden som kulturministern där gjorde bör kunna vara vägledande i översynen av konstnärspolitiken.

l propositionen underströks att den svenska kultur- och mediepolitiken

måste utgå från det lilla landets och det lilla språkomrâdets förutsätt-

ningar. Medborgarna i de små länderna är som regel bättre orienterade

om sin omvärld och har bättre språkkunskaper än de som bor i stora

länder. Dessa naturliga fördelar av att tillhöra ett litet språkområde kan

lätt bytas till nackdelar om det internationella inflytandet tillåts hota el-

ler utplåna den egna kulturen. l en allt mer internationaliserad och av

massmedier dominerad värld upplever de små nationerna ofta den kul-

turella påverkan utifrån som ett hot. De behöver skapa ett skydd för den

egna kulturen som garanterar fortbestånd och utveckling. Det är först när den egna kulturen är stark och vital som det finns förutsättningar för ett verkligt utbyte med andra länder.

Sverige är ett litet land med begränsade förutsättningar i förhållande till de stora och rika kulturnationerna. Därför blir ett internationellt kultur-

utbyte särskilt viktigt. Öppenhet mot omvärlden är en livsnödvändighet

för svenska konstnärer och kulturinstitutioner. Att främja utbyte av erfa-

renheter och idéer inom kulturområdet över språk- och nationsgränser-

na är ett mycket angeläget kulturpolitiskt mål.

Under de senaste åren har de internationella kontakterna vidgats och förstärkts. Det svenska engagemanget i internationella organisationer har av hävd varit starkt. Under den kommande perioden har vi särskild an-

ledning att följa arbetet på kultur- och medieområdet inom Europarå-

det. Vidare kommer Sverige att engagera sig i det internationella kultursamarbetet inom ramen för UNESCO:s kulturårtionde.

Kulturen prioriterades i 1989 års budgetförslag,som en första etapp i det

treårsprogram för ökade kulturinsatser som aviserades i regeringsförkla-

ringen hösten 1988. För treårsprogrammet angavs tre skäl:

Det första var insikten om att mycket återstår att göra för att vidga kretsen av människor som deltar i och tar del av kulturaktiviteter.

Ett andra viktigt skäl var vikten av att stärka det regionala kulturlivet.

Att garantera konstnärerna goda arbets- och inkomstmöjligheter bedöm-

des som en central fråga och ett tredje starkt skäl för att ge kulturpoliti-

ken hög prioritet. Framgångsrik kulturpolitik är en omöjlighet utan full-

lödiga konstnärliga insatser.

l 1990 års budgetproposition aviserar regeringen förslag till samlade åt-

gärder i budgetpropositionen 1991, baserade bl.a. på konstnärsutredning-

en. l årets budgetproposition anmäls även FN:s kulturårtionde och Euro-

parådets s.k. länderöversyn. Samtidigt presenterar regeringen förslag

med anledning av tre olika kulturutredningar, nämligen kulturrådets studie av situationen i de s.k. teaterlösa länen, Henrik Sjögrens rapport

Symfonierna och samhället (Ds 1989:46) och Gunnar Svenssons rapport

Kultur i hela landet (Ds 1989: 36). De förslag som läggs fram innebär

vissa förstärkningar även för konstnärerna. Dessa förslag sammanfattas här.

Regional teaterverksamhet

Kulturrådet får en förstärkning med 4 milj.kr. fördelat över två år för insatser i län utan egen fast teater. Dessutom får rådet en ökning med 10

milj.kr. för de fria grupperna under de närmaste två budgetåren. l den

sistnämnda ökningen ingår stöd till den fria dansen och mimen.

Riksteatern får en allmän förstärkning av sina resurser med 8 milj.kr.

Regional musikverksamhet

Det statliga stödet till symfoniorkestrar, kammarorkestrar och musiktea-

trar bör öka med 125 grundbelopp under de kommande två budgetåren.

Stödet till arrangerande musikföreningar bör fördubblas under samma period.

Statliga insatser på lokal nivå

Det statliga bidraget till vissa organisationer med betydelse för det lokala kulturlivet bör öka. Statens kulturråd bör inom ramen för sitt anslag Biutvecklingsverksamhet inom kulturområdet bl.a. kunna förstärdrag till

ka de frivilliga krafterna. En försöksverksamhet bör påbörjas med arbets-

konstnärer som medverkar i insatser för stipendier för yrkesverksammma att höja kvaliteten inom amatörverksamheten på kulturområdet.

Internationella

perspektiv

2.1 Kultur, ekonomi och marknader

Den begränsade tiden för utredningsarhetet har omöjliggjort mer ingåen-

de studier om konstens marknader, konstens ekonomiska betydelse och

konstnärernas ställning på marknaden. Det har inte heller varit möjligt

att på djupet analysera konstnärspolitiken i andra länder. Bristen på tillgänglig internationell statistik och översikter på detta område är också påfallande. Utredningen har dock sett det som angeläget att som en bakgrund för de konkreta förslagen ge vissa ekonomiska och internationella perspektiv. Det är med nödvändighet en starkt sammanfattande framställning av problem och utvecklingstendenser.

Framtidsbilder

Det råder en allmän enighet om att framtidens ekonomier i de högut-

vecklade samhällena alltmer kommer att baseras på produktion av tjäns-

ter och kunskaper. Detta är en utgångspunkt för praktiskt taget alla studier om framtidens produktionssystem och arbetsmarknader. Bedöm-

ningarna baseras på redan inträffade förändringar - ökat antal sysselsatta

inom tjänste- och kunskapsproduktionen, minskad andel inom Varuproduktionen - samt analyser av möjliga tekniska och sociala förändringar.

l en bland många framtidsstudier med denna inriktning, Jacques Attalis

Lignes dhorizon”, tecknar författaren en bild av ett informationssamhälle som bärs upp av helt nya, lätta, bärbara och snabba produkter som har med information och kommunikation att göra. De kommer, me-

nar han, revolutionera ekonomin och vardagstillvaron på ett sätt som vi

nu inte kan förutse. 45

De japanska ekonomerna Kumo och Tanaka diskuterar en framtid där

de med referens till Hesses Glaspärlespelet förutspår samhällen där kun-

skap, information och fritt skapande är de viktigaste ”maktbrickorna”, nationellt som internationellt. Den svåraste uppgiften i detta nya samhälle är att rätt bedöma och hantera informationen och utnyttja den på ett humanistiskt skapande sätt.

l dessa och många andra liknande studier betonas just samspelet mellan

den tunga och den mjuka vetenskapen (teknik-humaniora) och därmed

också den konstnärliga verksamhetens betydelse. Ett gott samhälle måste utformas så att man i större utsträckning tillvaratar människors kreativa 9

förmåga. Konstnärlig verksamhet kan inte ses isolerad från den verkli-

ga” ekonomin; den är en del av den och bidrar inte bara till samhällets andliga utan också till dess ekonomiska utveckling.

Kulturekonomi

I flertalet länder har också såväl statliga som privata subventioner till den seriösa kulturen ökat kraftigt under de senaste 20 åren, liksom antalet konstnärligt verksamma. Den moderna tekniken har revolutionerat kulturmarknaderna. Med en viss tillspetsning kan man säga att aldrig

förr har så många människor på ett eller annat sätt kommit i kontakt

med konst i vid mening och aldrig förr har så många ägnat sig åt konst-

närlig verksamhet. l brist på statistik är det emellertid omöjligt att när-

mare utveckla dessa förhållanden.

Konstens ekonomiska betydelse har uppmärksammats i ett antal studier, inte minst i ett regionalpolitiskt perspektiv. l den s.k. Kreiskyrapporten om sysselsättningen i Europa betonas kulturen som en faktor att räkna med i samband med lokaliseringsbeslut. De traditionella tunga” indu-

strierna förlorar gradvis sin betydelse. En ökad satsning på kultur ger en

differentiering av näringslivet och drar till sig kvalificerade personer. Kulturen har också stor betydelse för turismen. Ekonomiska studier visar att satsningar kultur i olika former (teater, bildkonst, dans, musik

pâ etc.) har en multiplikatoreffekt genom att de drar till sig nya investering-

ar och stimulerar det lokala näringslivet.

En intressant studie kring dessa förhållande har gjorts av John Myers-

cough (The economic importance of the arts in Britain, Policy Studies

Institute, 1989) Studien avser att belysa ”konstens ekonomiska betydelse allmänt och för specifika regioner, främst Glasgow. Myerschough har en bred definition av arts och innefattar däri även hushållens konsumtion av radio-TV, video etc. samt bland yrkeskategorier också journalister samt servicepersonal i kulturinstitutioner, teknik etc.

Myerscoughs slutsatser är i korthet:

Kultur utgör en betydande ekonomisk verksamhet, med en årlig omsätt-

ning på 2,5 % av den totala konsumtionen i Storbritannien och jämför-

bar med marknaden för bilar, motorcyklar etc. De stora kultursektorerna är givetvis film, video, skivor. Totalt ger sektorn sysselsättning till ca en halv miljon människor, motsvarande 2 procent av den totala arbetskraften. Kulturen är också en expanderande del av ekonomin. Både sysselsättning och output har ökat mycket kraftigt under 80-talet. Kultur ger betydande export - och turistinkomster - 3 procent av den totala exporten och 25 procent av turistförtjänsterna.

Att satsa på kultur i vid mening ger mycket goda multiplikatoreffekter i

bygder med sysselsättningsproblem. De också spin-off-effekter till ger andra industrier: The fine arts are a source of ideas, stimulus, expertise and training for many of the applied arts, such as fashion, architecture, design, printing and photography There is a deep synergy between creative process in the arts and other forms of creative thinking” (sid. 149). Med exempel från bland annat Glasgow vill Myerschogh också visa

att offentliga subsidier till kultur har en mycket god effekt på sysselsätt-

ningen och att det i många fall är billigare att satsa på kultur än andra

sysselsättningsfrämjande insatser: The arts are clearly a cost-effective way of cutting the unemployment count. There are reasons why the arts have an advantage in this over most another public services. First they generate income in addition to the grant-aid because of their trading ac-

ces. Second, the multiplier effects of arts organisations in the regional economy are high, partly on account of the large salary component in

Det finns inga skäl att tro att Myerscoughs slutsatser inte skulle vara gil-

tiga för andra länder och ekonomier. Påfallande är att många regioner

och städer satsar som ett sätt att hålla ekonomin i gång och

på kultur dra till verksamheter. Sambandet med turistnäringen är uppensig nya

bart. Den allt ymnigare floran av festspel - också i Sverige - tyder på att

kulturen har vara en ekonomisk faktor att räkna med. upptäckts

Det finns tyvärr inga motsvarande svenska studier. Men ungefärliga uppav den svenska kulturmarknadena tyder på att den är av skattningar samma relativa storleksordning som den brittiska - ca 2.5 % av den totala konsumtionen. Det finns all anledning att tro att multiplikatoreffekten för kultursatsningar skulle kunna vara densamma. En satsning på kultur skulle kunna få gynnsamma ekonomiska effekter.

Konsumtionsmönster

Konsumtionsmönstret förändras flera olika sätt i ett komplicerat väx-

på

med den tekniska förändringen. Sedan ett drygt tiotal år tillbaka elspel har utgått ifrån att människor efterfrågar mer post-materielsociologer lavärden då inkomsterna över en viss nivå. Man har talat om stiger värderingar. Den grundläggande studien gjordes av post-materiella The silent revolution. 80-talets utveckling har inte helt belngelhardt kräftat den bilden; färska svenska undersökningar (redovisade i ”80-tal, en mer bild. Svensk opinion i empirisk belysning 1989) ger komplex

Studier emellertid på en klart ökad efterfrågan på vad konsum-

tyder tionsforskarna kallar för med vilket avses alla

”upplevelsekonsumtion,

former av fantasikonsumtion, resor etc. Medan denna tendens tycks gälla oberoende av kön, utbildning och andra sociala strata är det fortfarande så att finkultur mer av personer med högre utbildning och

efterfrågas

stigande inkomst.

Populärkultur och konstkultur

I en Unesco studie (Cultural development, Experience and policies,

andra den enorma betydelsen av den sto- Unesco, uppl. 1983) framhålles ra och kulturindustrin. Det är denna industri med sina expanderande

teknik som mer än något annan förändrat människors möjligheter

nya att åt ”fantasi” eller konstkonsumtion. ”Den kommersiella ägna sig masskulturen är den första demokratiska kultur som Europa har upplevt. Den i den att alla sociala klasser den är egalitär meningen accepterar

och är på ett eller annat sätt indragna i den”.

Den kan uppfattas som en motpol till den seriösa kultur som statsmakterna försöker Men främja. den är också alltmer dess

förutsättning.

Kostnaderna för den seriösa hela dels konstproduktionen stiger tiden, genom att konstnärerna vill ha mer betalt och att anständigt genom verksamheten är av sådan art att ökade kostnader inte kan kompenseras

genom rationaliseringar. Teater, opera etc. är bekymmersamma verksam-

heter så tillvida som kostnaderna och subventionsbehovet ökar när produktionen och ökar. Det inte

efterfrågan går att göra nämnvärda stor-

driftsfördelar. Därför stiger hela tiden subventionsbehovet. Konstnärer måste därför för sin och konstartens överlevnad också arbeta med kulturindustrin.

Konstindustrin är multinationell men domineras av anglo-sachiska mönster. Den amerikanska kulturindustrins dominans är så stor att också nationell kulturindustri ”härmar” dess utbud och beteenden och an-

passar den till de lokala förutsättningarna. Det gäller över hela världen.

Unesco-studien understryker betydelsen av en stark nationell ”konstproduktion, såväl fin-konst” som populärkonst, som kan erbjuda alternativ och samtidigt vara en del av den internationella kulturmarknaderna. Kulturpolitikens roll är att vidmakthålla och utveckla den nationella artistiska och Man skall heller

kapaciteten förmågan. inte glömma att den

kommersiella industrin delvis lever på den subventionerade konsten och konstnärspolitiken. Utan konsthögskolor, symfoniorkestrar, dansteatrar, kvalitetsteatrar och en politik som främjar skulle konstnärligt skapande det bli svårare för populärkonsten att och vidmakthålla sin rekrytera egen standard. Populär- och finkulturen är indragna i varandra.

Sedan Unesco-studien skrevs har accelererat utvecklingen i just den

riktning man förutsåg. Den internationella kulturindustrin är stor och

mäktig och omsätter väldiga belopp. Konstnärernas och artisternas situation, konstnärligt, ekonomiskt och socialt är i hög grad beroende av denna industri. Det gäller nationellt likaväl som internationellt. Tendensen till ökad

likformighet är uppenbar. Men det finns också många konkur-

rerande livsstilar och till det stora utbudet

förhållningssätt som gör bil-

den mindre entydig. Tendensen mot ökad motverkas av det likformighet

mångkulturella samhället. En växande migration påverkar kulturklima-

tet.

konstnärernas situation i samhället utan att ta

Det går inte att analysera

till denna stora industri och de marknader den skapat. De är vikhänsyn och offentligt stöd någonsin kan bli. Mediatigare än vad kulturpolitiken har haft oerhört stor betydelse för kulturkonsumtionen, utvecklingen konsten. kommer inte att också vad gäller den seriösa Dess betydelse minska i framtiden. Den t.ex. för teanya tekniken ger nya möjligheter musik Den och

ter, och opera. ger också nya sysselsättningsmöjligheter

chanser för konstnärer att presentera sin konst för en mycket stor publik. med dess stora ekonomiska omsättning kan också gene-

Populärkulturen

rera resurser som kan komma finkulturen till del.

Internationella jämförelser

Av tidsskäl har det inte varit att närmare belysa olika statliga elmöjligt insatser till stöd för konstnärer i olika europeiska länder ler allmänna i förhållande till den svenska situationen. Det finns

(konstnärspolitik)

emellertid att tro att de svenska insatserna hävdar sig mycket anledning

väl i ett sådant perspektiv.

Det finns en omfattande flora av stöd och främjandeinsatser självfallet

ungefärligen påminnande om det svenska stödet i en lång rad länder.

- inte minst i och Frankrike -

Därtill kommer i flera fall Västtyskland

kulturbudgetar som skapar sysselsättning och arbetsmöjlig-

imponerande heter för många konstnärer. Systemet med garantilöner, arbetsstipendier,

endast delvis i andra länder utanför biblioteksersättning etc. tillämpas

Norden. l vissa länder finns emellertid andra upphovsrättsliga arrang-

emang - t.ex. droit de suite - som är mer fördelaktiga för konstnärerna.

Man bör emellertid notera vad som sades i examinering av

Europarådets den svenska att ”vi har svårt att hitta något

kulturpolitiken, nämligen land i Västeuropa. utanför Norden, som gjort lika mycket som Sverige för att förbättra de ekonomiska villkoren för dem som lever av sin konstnärliga verksamhet. Citatet antyder - även med avdrag för den arsom brukas i sådana här sammanhang - att man inte i andra läntighet hållbara och generella lösder kommit längre när det gäller att finna

ningar på de problem vi här diskuterar. Det finns också generella inslag

i det svenska sociala och framför allt i arbetsmarknadstrygghetssystemet en bättre politiken som från vissa utgångspunkter ger också konstnärerna trots landets kultusocial trygghet än t.ex. i Västtyskland, överväldigande

rella satsningar. l Västtyskland liksom flertalet andra storeuropeiska makter dominerar konkurrens- och marknadsstyrning också kultur-

på

området. De fackliga positionerna är i allmänhet Den väsentligt svagare. privata sponsorverksamheten är mer omfattande, vilket både kan vara

positivt och negativt för konstnärerna. l mindre språkområden, t.ex. Ne-

derländerna, är de offentliga insatserna till stöd för konstnärerna av större betydelse.

Konstnärer i nöd

Konstnärer i nöd” (Künstler in Not) är den betecknande titeln en

på

kulturpolitisk översikt som gjorts av Zentrum für Kulturforschung i Bonn

på uppdrag av förbundsregeringens inrikesminister (eftersom för-

bundsrepublikens delstater enligt författningen har ”kultursuveränitet”

finns det ingen kulturminister i i Bonn;

förbundsregeringen samordning

sker genom kulturministrarnas ”ständiga konferens och i viss mån filmpolitik t.ex. - genom inrikesministeriet). Den kom ut 1983, men se-

dan dess har knappast några förändringar av principiell betydelse företa-

gits.

Undersökningens primära syfte är att ge en översikt över de fonder ur vilka konstnärer och publicister” som är obemedlade kan få understöd och pensioner (l-lärtefonds und Altershilfen). En tabell visar att en allmän socialförsäkring (folkpension, arbetslöshetsför-

sjukförsäkring,

säkring etc.) förekommer i Belgien, Danmark, Storbritannien, Nederländerna, Sverige och Finland (Norge och lsland är inte i samupptagna manställningen). För Förbundsrepubliken Tyskland anges “hittills ogynnsam egenförsäkring” men just från 1983 infördes en konstnärsso-

cialförsäkring”, där avgiften, försäkringspremien, delas mellan arbetsgi-

varen och staten. För äldre konstnärer gäller dock fortfarande endast

sjukförsäkring, i övrigt är de hänvisade till olika hjälpfonder.

l en kommentar till denna sammanställning framhålles av omöjligheten att mäta konstnärerna enligt de kriterier som användes för dem som är ”normalt yrkesverksamma”, eftersom arbets- och levnadsvillkoren för konstnärliga och liknande yrken ”ofta är till den grad osäkra och växlande att ett schematiskt Överlörande av socialförsäkringsreglerna snarare kan medföra försämringar än lättnader. och in-

Låga oregelbundna

komster, skiftande arbetsgivare och verksamheter och i samband därmed

växlande roller på arbetsmarknaden - en gästregissör kan Lex. vara arvid en teater, frilansmedarbetare vid TV och som författare betstagare och medproducent t.o.m. ett slags arbetsgivare vid filmen -, de ständigt växlande uppgifterna och slutligen också den på ”stjärnornas” otypiska situation grundade allmänna uppfattningen om den konstnärliga verksamheten är några av problemen i sammanhanget.”

Fonder och försäkringar

Rapporten menar också att de lösningar man gjort i några länder är föga

mer än hjälpkonstruktioner och pekar på bristerna för de äldre och sär-

skilt hjälpbehövande konstnärerna i den västtyska sosialförsäkringslagen av 1983. ”Även i länder där ett från sociala motiveringar brett uppbyggt system för att främja konstnärerna eller en allmän socialförsäkring finns (Nederländerna, de flesta nordiska länderna) klarar man sig hittills inte utan kompletterande åldersstipendier, hederslöner eller ”nödfonderf”

En rik flora av sådana fonder existerar i länder som Västtyskland och Nederländerna. För Västtyskland anges sammanlagt 71 stiftelser och fonder.

l Nederländerna finns enligt uppgift från ambassaden i Haag inte mindre än 1500 större eller mindre understödsfonder för konstnärlig verksamhet. Den mest omfattande är den nationella Voorzieningsfonds voor Konstenaars”. Den grundades 1935 som en stiftelse under social- och kulturministerierna och omfattar hämtade ur Künstler in

(uppgifterna

Not” och gäller slutet av 70-talet) ca 7000 konstnärer, varav 40 procent bildkonstnärer. De försäkras genom sina resp. förbund. Stat och kommuner bidrar till fonden med 310 resp. 200 procent av de inbetalda premi-

erna. Ca 300-400 konstnärer får årligen stöd med ca 3 000 DM.

EG:s kulturpolitik

Kommissionens ramprogram

EG-kommissionen har tagit fram ett kulturpolitiskt ramprogram för perioden 1988-1992, ”A fresh boost for culture in the European Community, dec. 1987.

Programmet täcker fem områden:

Skapande av ett europeiskt kulturområde.

Främjande av en europeisk audiovisuell industri.

Förbättrad tillgång till de kulturella resurserna.

Utbildning och yrkesträning för kultursektorn.

Utvecklad dialog med resten av världen.

När det gäller den första punkten skall den interna marknaden fullföljas

även på kulturområdet. Det innebär bl.a.:

- fria rörelser för kulturella varor och tjänster, - bättre levnads- och arbetsvillkor för dem som arbetar inom kultursektorn, skapande av nya arbetstillfällen som främjar regional utveckling framför allt i glesbygd, inom turism och inom det teknologiska området, - av en -kulturindustri

främjande som kan konkurrera inom EG och

med världen i övrigt.

Vidare skall informationen om Europas kulturliv förbättras, sponsorverksamheten former ges fastare och en politik tas fram för publiceringsverksamheten.

För att främja Europas audiovisuella industri föreslås bl.a.:

- ett särskilt film- och televisionsår, - en akademi för film och audiovisuell konst,

- deklaration,A sort of European Audiovisual Charter en högtidlig och - TV-standard. en europeisk

Bättre tillgång till kulturen skall uppnås genom

- förbättrade

språkkunskaper,

- kulturstöd ramen för de särskilda kulturfrämst inom för programmet städerna, - ett särskilt för kulturevenemang. ungdomspass

EG kulturadminis- När det gäller utbildning och yrkesträning prioriterar

och bildspecialister, journalister och restaueringsspecialis-

tratörer, ljudter.

av världen skall inte bara avse icke medlemmar i Dialogen med resten utan också länder i andra Världsdelar. Europa

Kulturrapport

En särskild från en kulturgrupp inom EG överlämnades

kulturrapport”

till kommissionen november 1989. Dess uppdrag var att lägga fram idéer on cultural policy in Euoch åsikter the shape and scope of the future

rope”. (Culture and the European Citizen in the year 2000, Final Report

7 nov. 1989)

den förändrade kulturella situationen i

Gruppen diskuterar inledningsvis det moderna Europa - kultur här fattat i sin vidare kulturantropologiska

Fram till de senaste årtiondena har den kulturella utvecklingen mening. och kontinuitet. Men så är det icke längre; den

präglats av varaktighet och ekonomiska förändringen snabbt och påteknologiska går mycket

de kulturella Den gemensamma mark-

verkar intensivt uttrycksformerna. naden betraktas av majoriteten av invånarna som en väldig kapitalistisk

välbekanta förhållanden och kulturella band. Det maskin som eroderar de reblir mot denna bakgrund allt mer angeläget att skydda och främja och detta får än större efter 1992: gionala kulturerna i Europa betydelse and economic with a view to the creation of a

Legislative convergence

must not be allowed to destroy or obstruct the genuine internal market and subcultures”. l

precious existence of European minority languages

en tid då likformighet hotar den mångsidiga kulturella identiteten blir

culture more than ever a sine qua non for the kind of economic and social evolution with which the citizens of Europe can identify. l rapporten uttrycks också oro för den elektroniska revolutionen och dess betydelse för kulturlivet: industrialization of our imagination.

I rapporten föreslås olika åtgärder för att stärka kulturens ställning. Dit

hör bland annat ”A European Artists Statue vars syfte synes vara att

stärka artisternas ställning i samhället (tankegången utvecklas inte när-

mare). Vidare understryks betydelsen av samarbetet mellan olika kulturella institutioner i en form av net-work - ”Bauhaus for the electronic age, A European Poetry House A European Film Academy etc. Gruppen föreslår inrättande av en ”European Cultural Fund”, modellerad efter gemenskapens regionala och sociala fonder. Fonden skall finansiera en rad av de aktiviteter gruppen föreslår på de olika kulturom-

rådena. Förslagen innefattar även åtgärder för att söka förhindra den

fortgående förstörelsen av Europas kulturella arv i form av byggnader,

historiska monument etc.

Gruppen konstaterar att gemenskapens budget för kulturella ändamål uppgår till 6,3 milj. ECU, vilket motsvarar 0,000] procent av den totala budgeten. Detta är en skandal. Ingen europeisk kulturell strategi, som vill bli tagen på allvar, kan genomföras utan en mycket radikal höjning av den kulturella budgeten. Som ett första att den kulturell steg föreslås

fonden skall ges 100 milj. ECU. År 2000 bör kulturbudgeten till 1 uppgå

procent av den totala budgeten.

Vad som kommer att ske med anledning av denna rapport är skrivande

stund oklart.

Konstnärsstödet i grannländerna

l diskussionen om konstnärsstödet har ibland frågor ställts om motsva-

rande system i våra nordiska grannländer. Här lämnas en kortfattad re-

dogörelse för de bestämmelser som gäller. Tonvikten ligger på motsva-

righeten till våra inkomstgarantier. Redogörelsen bygger på material som

sammanställts av konstnärsnämnden.

Norge

sedan år 1977 garantiinntekter til kunstnere. De kan utl Norge utdelas till norske kunstere som gjennem noen års virksomhet

gå ”yrkesaktive

verdifull innsats”. Med norsk konstnär avses har ytt en kvalitetsmessig norsk medborgare som bor och är verksam i Norge. Undantag från båda dessa punkter kan göras ”når det anses rimelig”.

Såväl utövande som skapande konstnärer kan komma i fråga, men garantin har i allmänhet särskild betydelse för skapande konstnärer. Antafastställs av stortinget. år 1986 var det 439. let garantiintäkter årligen

Fördelningen på olika kategorier bestäms av kultur- och vetenskapsde-

efter samråd med konstnärsorganisationerna. l motsats till i partementet Sverige söker konstnärerna själva garanti.

Beslut av Utvalget for statens efter höfattas stipend og garantiinntekter

rande av sakkunniga kommittéer som utsetts av konstnärsorganisationer-

na. Vid tilldelning av garanti ”skal det bare legges vekt på søkerens

kunstneriske innsats, dens omfang og dens kunstneriske kvalitet.

Garantins storlek är knuten till en viss lönegrad och utgick 1988 med reduceras se- 97 624 kr. till dem som inte hade egna inkomster. Beloppet dan med 65 % av två år tidigare. Vid 60 000 kr. egeninn-

”egeninntekf”

tekt utfaller med S8 624 kr. och vid 150000 kr. med bara 124 garantin kr.

Systemet är alltså inte utformat för konstnärer med betydande egna inkomster. Det skall dock vara möjligt att helt eller delvis frigöra sig från för att kunna koncentrera verksamhet.

fast anställning sig på konstnärlig

Man behöver innan utskottet inte säga upp sig från fast anställning tagit ställning till ansökan, men utbetalning kan inte ske förrän arbetsgivaren

intygat att man har slutat eller gått över till deltid.

Om en innehavare tar fast anställning, förlorar han inte automatiskt sin dersom kunstneren fortsatt har en rimelig stor produksjon”. garanti Om årslönen i anställningen överstiger det dubbla av garantins maximibelopp upphör utbetalning omedelbart. Om det är uppenbart att man lämnar sin konstnärliga verksamhet av anställningen, förlorar

på grund

man rätten till garantiintäkt med ögonblicklig verkan.

När det gått fem år efter det att en person tilldelats skall det med

garanti

utgångspunkt från hans aktivitet under dessa år ske en värdering av om

han även i fortsättningen kan anses som yrkesaktiv norsk konstnär. En sådan värdering görs därefter vart tredje år. Innehavare av garanti skall

årligen bekräfta att de är yrkesaktiva och ge en orientering om sitt arbe-

te. De som inte längre kan betraktas som yrkesaktiva norska konstnärer mister normalt rätten till garanti.

Vid inaktivitet ”på grunn av sosiale eller helsemessige hensyn kan

garanti avlösas av de ordinwre sosiale Då man stødnadsordninger”. uppnår pensionsåldern (67 år) avlöses garantin av folketrygd.

Den norska statens totala stipendiesystem för konstnärer sammanfattas i följande tabell.

Tabell l Statliga stipendier 1977-1986 (Tusen kronor):

l Treårigt arbetsstipendium

ll Rese- och studiestipendium lll Konstnärslön [V Etablerings- och materialstipendium V Garantiintekt

Källa: lnntekt og levekår blant kunstnere 1986 tab. 7:1 sid 147.

Danmark

I Danmark utgår sedan 1978 faste årlige statsydelser till skapande konst-

närer (inom bildende kunst, den litterzere kunst, tonekunsten, kunsthåndvzerket, den kunstneriske formgivning og arkitekturen samt andre former for kunstnerisk skabende virksomhed, som kan sidestilles med de nzevnte).

Antalet nu till 207, varav 73 till bildkonstnärer, 73 till

”ydelser uppgår

skönlitterära författare, 12 till författare av allmänt kulturell betydelse, 4 till översättare, 25 till komponister och 20 till konsthantverkare, konstformgivare, arkitekter m.fl. Ydelserna är livsvariga, och nya mottagare kan endast utses, då någon tidigare innehavare avlider.

Flertalet statsydelser är sedan 1978 indta:tsregulerede”, dvs. beloppet reduceras med hänsyn till mottagarens övriga inkomster. Högsta beloppet var år 1987 62 520 DKR. Det utbetaldes till dem som hade egna in-

komster på upp till 100000 kr. Den som hade andra inkomster på

170 000 kr. fick endast ut 10000 kr. av garantin. Det fanns också sedan tidigare kvar 49 ydelser som inte reduceras på grund av annan inkomst.

De uppgick till 41 728 DKR. Ydelser utgår också med varierande belopp

till änkor efter konstnärer.

Förslag om innehavare av garantier avges till kulturministern av representantskapet inom Statens Kunstfond. som huvudsakligen består av fö-

reträdare för konstnärsorganisationer. Därtill ingår också representanter

i finansutskottet, tre företrädare för kommuför vart och ett av partierna nerna och tre för de humanistiska fakulteterna i Köpenhamn, Odense och Århus.

De nuvarande systemet avlöser ett tidigare med livsvarige hwdersgaver, av vilka nu återstår sju om 102 682208 per år. Allt efter som de blir ledi-

ga, skall de omvandlas till faste årlige statsydelser.

Viktigast bland de stipendier som konstfonden delar ut är treåriga ar-

bejdslegater som 1988 uppgick till 150000 danska kronor per år. Tillsammans fanns nämnda år 53 sådana stipendier, varav 21 tillföll bildkonstnärer, 15 författare, 7 konsthantverkare och formgivare, 6 tonkonst-

närer och 4 arkitekter. Utskotten kan också dela ut stipendier på mindre

belopp och resestipendier. 58

En dansk utredning om konstnärers sociala villkor 1989: Der er for ud-

valget ingen tvivl om, at de 3-årige arbejdslegater er medmedvirkende

til at stabilisere, modtagerens ekonomi i en periode og herved sikre den fornodne arbejdsro för kunstneren.”

Biblioteksersâttningen baseras inte, som i Sverige, på utlåningen utan på

det antal böcker och talböcker, varmed en upphovsman är representerad folk- och skolbiblioteken. Sedan 1982 omfattar kretsen av mottagare

på

förutom författare och översättare även komponister, bildkonstnärer, fotografer och andra upphovsmän till verk i bokform.

Ersättning för böcker och talböcker som är införda i bibliotekets

utgår

katalog under upphovsmannens namn och som inte innehåller bidrag av andra upphovsmän i samma kategori. Det betyder att en bok med mer

än en författare inte utlöser ersättning till någon av upphovsmännen.

Under 1987 fick ca 6600 författare dela på 91568000 danska kronor,

vilket ger ca 13500 kr. i snitt. Den ersättning som utgick varierade dock kraftigt författarna emellan. 14 fick mellan 10000 och 100000 kr. och 4 888 författare fick mellan 509 och 10000 kr. var. Knappt tusen författa-

re som var representerade på biblioteken med mindre än 100 böcker

fick inte ut någon ersättning.

Ersättningen betalas ut av Bibliotekstilsynet.

Det finns också rådighedsbelob, som ger bibliotekstilsynet möjlighet

att betala ersättning också till författare till böcker med flera författare och till översättare.

1987 fördelades också ett rådighedsbelob för fonogram. Den summa som

står till förfogande delas lika mellan skapande upphovsmän och utövande musiker - 1988 fick 281 personer ersättning med mellan 500 och 31 700 var. De allra flesta - 150 personer- fick mellan 500 och 1 900 kr. 189 mottagare fick ersättning som både upphovsmän och utövare. De högsta beloppen gick till personer som läst in talböcker.

Andra ersättningar är upphovsrättsligt reglerade. STlM:s danska motsva-

righet heter KODA. 1987 fördelades ca 38 milj.kr. till 2845 danska rättighetshavare.

Här bör också nämnas att Danmark har beslutat införa en upphovsrättsligt baserad ersättning till upphovsmannen när verk av konstnärer som är danska medborgare eller bofasta i Danmark säljs vidare efter den första överlåtelsen från upphovsmannen (droit de suite). Ersättningen skall

utgå med 5 % på försäljningssumman före moms. Rätten till ersättning

består så länge upphovsrätten gäller. Den kan inte överlåtas och går i arv bara till maka/make och bröstarvingar. Finns inte sådana skall ersättningen tillfalla Copydan, den organisation som administrerar rättigheterna. Lagen träder i kraft den 1 juli 1990

Finland

l Finland finns ett system med statliga konstnärsstipendier för ett, tre

och fem år samt långvariga statliga konstnärsstipendier. Det är de sist-

nämnda som närmast motsvarar inkomstgarantierna.

De långvariga stipendierna utgår under 15 år. De kan beviljas på heltid

arbetande konstutövare som visat sig vara framstående på sitt område och som inte har ett tjänste- eller arbetsförhållande som ansluter sig till den konstnärliga verksamheten. Ett sådant stipendium kan inte utan särskilt skäl beviljas konstutövare som inte fyllt 40 år.

Om en stipendiat uppnår pensionsåldern kan den del av stipendiet som

inte utnyttjas ”om särskild orsak härtill föreligger, beviljas annan inne-

havare av långvarigt stipendium, så att hans stipendietid i motsvarande

mån förlängs. Den som har långvarigt stipendium har efter stipendieti-

dens utgång rätt till ålders-, invalid- och arbetslöshetspension enligt

samma regler som gäller för statligt anställda. Om han avlider utgår fa-

miljepension enligt samma bestämmelser.

Statens konstnärsstipendier är knutna till en viss lönegrad och utgick år 1989 med 58 668 FMK per år. 1989 fanns det 80 femtonårsstipendier.

Innehavare av långvarigt stipendium utses på förslag av centralkommis-

sionen för konst, som är konstnärsnämndens närmaste motsvarighet i

Finland. l motsats till vad som gäller för den svenska nämnden ingår

även litteraturen i centralkommissionens ansvarsområde.

Det finns också minst åtta underställda konst-

undervisningsministeriet

nârsprofessorer, utsedda av republikens president bland som föpersoner reslagits av centralkommissionen. Denna skall se till att olika konstområden så vitt möjligt blir representerade. Dessa professorer förordnas antingen varaktigt eller för högst fem år. l förordningen heter det bl.a.:

”Konstnärsprofcssor bör utöva skapande konstnärligt arbete sitt om-

på

råde. Han må även föreläsa i högskolor och handleda konstutövare.

Detta tyder på att professurerna i fråga inte är direkt knutna till den

konstnärliga högskoleutbildningen. Det stadgas vidare: ”Av den som ut-

nämnes till konstnärsprofessur kräves, att han på basen av sin dittillsva-

rande verksamhet kan anses vara en synnerligen framstående utövare av konst.”

Konstnärsnämnden i Sverige har ibland framhållit att det skulle vara bra

med något slags icke-pekuniär belöning som kunde

ges till högt förtjänta konstnärer som inte är i ekonomiskt behov av inkomstgaranti. En sådan variant finns i Finland, landet med de titlarna:

många

”Republikens president må på framställning av centralkommissionen för

konst förläna synnerligen högt förtjänta konstutövare titeln akademiker. Denna titel får samtidigt innehas av högst åtta konstutövare. För expedition, som gäller förlänande av titeln, uppbäres icke stämpelskatt.”

l Finland finns också

ett system med konstnärspensioner. De utgår för

närvarande till ca 900 konstutövare inom samtliga konstnärskategorier. De som beviljas pension får den som ”erkänsla för förtjänstfull verksam-

het som skapande eller återgivande konstnär.

Pension beviljas av undervisningsministeriet efter ansökan.

Årligen tillförs medel motsvarande 65 fulla konstnärspensioner vilket f.n.

motsvarar A 14 vilket är 4 685 mk/månad eller 56 220 mk/år.

2.4 FN :s kulturårtionde

Förenta Nationerna har beslutat att perioden 1988-1997 skall vara ett kulturårtionde. Kulturdimensionen i samhällsutvecklingen skall lyftas fram och kulturidentiteten stärkas. l framhålls såväl

stratggidokumentet

det vidare sociokulturella som det snävare konstkulturella kulturbegreppet.

Utifrån dessa grundkrav har Unesco valt ut sex nyckelområden till väg-

för de deltagande länderna, en vägledning som dock inte är att ledning betrakta som bindande:

erkännande av samhällsutvecklingens kulturdimension förhållandet mellan kultur, naturvetenskap och teknologi kulturminnesvård människan och mediasfären deltagande i kulturlivet och samhällsutvecklingen stimulans av konstnärligt skapande och kreativitet.

har givit statens kulturråd i uppdrag att i samråd med sven- Regeringen ska unescorådet. styrelsen för internationell utveckling (SIDA) och stiftelsen Svenska institutet svara för samordningen av den svenska verksamheten under kulturårtiondet och därvid ta erforderliga initiativ. De

har tillsammans bildat Samordningskommittén för FN:s

fyra organen kulturårtionde.

Det mångkulturella samhället

att göra det mångkulturella samhällets l januari 1990 beslöt kommittén för det svenska i problem och möjligheter till ett huvudtema deltagandet kulturårtiondet. Här följer närmast en sammanfattning av motiven för beslutet:

Varje år bryter miljoner människor upp från sina hem eller boplatser eller tidvis. De viktigaste oroch beger sig till andra länder, permanent sakerna är krig, politiskt eller religiösa konflikter, svält och brist förtryck arbete eller helt enkelt om att livet skall bli drägligare

på förhoppningar

i det nya landet. Vi står inför en delvis paradoxal situation. Samtidigt

som nationalismens krafter är starkare än någonsin rör sig människor

över gränser och möter andra folk och kulturer i en omfattning som aldsom samhällena i vissa avseenden blir mer likartade rig förr. Samtidigt växer kraven att vidmakthålla kulturella särarter. Ur denna längtan

på

efter kulturell identitet föds både förnyelse och förståelse men också motsatsen, oförsonlighet och rasism.

Alltfler länder står inför detta samhälle.

nya mångkulturella Det är upp-

enbart att här finns risker för svåra konfrontationer och kulturmöten. Att på ett konstruktivt sätt möta främmande värderingar utan att göra

avkall på sina egna är inte lätt och det blir inte lättare då människor

känner sig hotade av allt detta nya och främmande. Men här finns också oerhörda möjligheter till en berikande dynamisk utveckling. Framför

allt är det nödvändigt att på något sätt hantera denna nya mångkulturel-

la situation; det finns ingen väg tillbaka.

Det finns många olika verksamheter att knyta an till vid en satsning på

temat det mångkulturella samhället. Förutom de myndigheter som in-

går i kommittén för kulturårtiondet avser bl.a. invandrarverket, skolöverstyrelsen. studieförbunden, bibliotek och museer delta i arbetet.

Under kulturårtiondet vill SIDA fästa uppmärksamheten vissa sidor

på

av de kulturella mötena med u-länderna. Inom kulturbiståndets ram är avsikten att ge särskilt stöd åt exempelvis teater-, musei- och biblioteksverksamhet, musik och konsthantverk. SlDA planerar också att öka sitt kulturstöd till etniska minoritetsgrupper i u-länderna, exempelvis till indianska grupper i Latinamerika. SlDA:s kulturstöd innebär ofta ett engagemang också av svenska konstnärer.

Svenska institutet kommer att använda medlen för kulturårtiondet på lik-

nande sätt inom ramen för institutets program för kulturutbyte. Syftet är att särskilt uppmärksamma invandrade konstnärer som verkar i Sverige.

Kulturrådet kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt dessa frågor inom ramen för sin ordinarie bidragsgivning. Följande stödformer berörs:

stöd till litteratur på invandrar- och minoritetsspråk,

bidrag för inköp av invandrarlitteratur, stöd till kulturtidskrifter, bidrag till teater-, dans- och musikgrupper, bidrag till produktion och utgivning av fonogram, bidrag till kulturverksamhet i studieförbunden.

Vidare fortsätter arbetet med två större projekt som berör invandrare, nämligen Dokumentation av invandrade musikkulturer i Sverige i sam-

arbete med Musikmuseet och invandrar-Sverige, knutet till Nordiska museets sekretariat för samtidsdokumentation (SAMDOK).

Därtill kommer Falkens museum att under tre år visa utställningar om kultur i ett antropologiskt perspektiv.

Studieförbundet: planerar att informera om kulturmöten och kulturkollisioner i såväl Sverige som i u-länderna. De kommer också att ge information om invandrarkulturerna.

l skrivelse till regeringen i januari 1990 har årtiondekommittén begärt särskilda medel - - ställs att förslagsvis sammanlagt 5 milj.kr. till kommitténs förfogande utöver de som resp. myndighet redan nu kan disponera för ändamålet.

l regeringens proposition om åtgärder mot etnisk diskriminering m.m. (prop. 1989/90:86) framhåller föredragande statsråd att årtiondekommitténs val av huvudtema är klokt och glädjande. Mot den bakgrunden föreslås att en del av de medel som föreslås för projektbidrag bör ställas

till årtiondekommitténs förfogande. Under budgetåret 1990/91 bör 1,5

milj.kr. av projektmedlen reserveras för ändamålet. Motsvarande belopp

bör även avsättas budgetåren 1991/92 och 1992/93. l syfte att säkra en in-

vandrarpolitisk förankring i samband med medelsfördelningen, bör SlV vara representerat i årtiondekommittén under de aktuella åren.

Enligt konstnärsutredningens bedömning kan de insatser årtiondekom-

mittén planerar skapa ökad efterfrågan på konstnärligt arbete.

Vägar att förbättra konstnärernas situation

Av särskilt intresse i det här sammanhanget är att ett av angivna sex för årtiondet benämnts Stimulans av konstnärligt ska-

nyckelområden

pande och kreativitet. l den svenska planeringen för årtiondet finns ett projekt som knyter an till detta område med tonvikt på insatser för att förstärka konstnärens status.

Vid samordningskommitténs olika kontakter med företrädare för de nordiska unescokommissionerna har det visat sig att det i alla nordiska län-

der finns ett stort intresse att utforma ett där utgemensamt projekt,

gångspunkterna bl.a. skulle vara följande:

- i alla nordiska länder finns utvecklade former för stödet till konstnärer,

- den hittillsvarande svenska politiken finns översiktligt beskriven för en utländsk publik i länderexaminationens och motsvarannationalrapport,

de beskrivningar bör kunna åstadkommas i andra nordiska

länder,

genom utredningen i Sverige om konstnärernas situation och det väntade riksdagsbeslutet 1991 får vi en utvärdering och ytterligare förbättrade bidragsformer,

- olika delstudier om konstnärernas situation görs och andra förbereds inom konstnärsnämnden och SCB,

- i Finland har nyligen gjorts en enligt vad som uppges - metodiskt mycket intressant studie om hur vissa situation ut-

kulturarbetargruppers

vecklats. Den finns än så länge bara finska.

på En översättning är pâ väg.

Syftet med detta nordiska projekt skulle kunna vara att visa hur en

grupp länder metodiskt arbetat att förbättra konstnärernas situation

på

och också utvärdera de insatser man Det bör sannolikt vara ett gör. projekt som är av intresse för olika europeiska länder. Konstnärernas situation i utvecklingsländerna är så annorlunda att våra insatser förefaller mindre tillämpbara.

Projektet skulle kunna leda fram till en skrift som beskriver översiktligt de metoder som de nordiska länderna och vilka resultat de praktiserar lett fram till.

Skriften skulle sedan kunna användas i seminarier. Det

långsiktiga syftet

med projektet är att Unesco får till konkret information om

tillgång

praktiskt fungerande system för konstnärsbidrag inkl. uppföljningsmekanismer för 1980 års rekommendation om konstnärernas Jämställning. förbara erfarenheter av detta också komma att slag lär få betydelse för debatten om kulturens villkor inom

EG-gruppen.

Kulturpolitikens roll i samhällsutvecklingen

av en modell från OECD:s län-

Genom överföringen utbildningspolitiska

området har velat

derexaminationer till det kulturpolitiska Europarådet

det internationella samtalet om kulturpolitikens villkor och utförbättra

vecklingsmöjligheter.

ldén i en försöksverksamhet i vilken Frankrike och Sverige har prövats

Avsikten är att andra medlemmar av Europarådet skall genom-

deltagit. föra länderexaminationer i framtiden. Varje land förutsätts välja sin egen är dock att det svenska bidraget vad beträffar metod. Förhoppningen

och kan komma till nytta på andra håll. metodutveckling systematik

Det nuvarande är begränsat till medlemmar av Europarådet.

projektet talar för att det i andra länder skulle kunna finnas intresse för Mycket metodik. informella kontakter med för att pröva denna representanter

visar att det där finns ett intresse för projektet.

ungerska myndigheter

Med tanke initiativtagande roll som utbildningsdepartementet på den se-

och kulturrådet haft för detta projekt både genom det grundläggande

1985 och av den hittills bedriv-

minariet om utvärdering genomförandet

kan det förefalla naturligt att från svensk sida na försöksverksamheten bidra till att de erfarenheter som hittills vunnits sprids till länder utanför Formerna för hur detta skall kunna ske behöver studeras

Europarådet.

med Unescosekretariatet i Paris, som redan visanärmare bl.a. i kontakt de intresse för projektet i dess inledande stadium.

Konstlivet: marknader och

efterfrågan

Inledning

Enligt direktiven skall utredningen bl.a. översiktligt beskriva kulturarbetsmarknadens utveckling och ge en bild av hur kulturvanorna och den

tekniska utvecklingen har påverkat efterfrågan på konstnärligt arbete.

En motsvarande kartläggning har nyligen genomförts av en arbetsgrupp inom utbildningsdepartemcntet i samarbete med statens kulturråd som ett led i Europarådets granskning av den statliga kulturpolitiken i Sverige. För en fylligare redogörelse för utvecklingen i landet hänvisas till rapporten Statlig kulturpolitik i Sverige, En svensk rapport till Europarådet.

I detta kapitel sammanfattas vad avser läge och utvecklingstendenser

bl.a. kultursektorns omfattning, anslagsutveckling, utbildefterfrågan på

ning och publikvanor.

Avslutningsvis tar vi upp några aktuella kulturpolitiska frågor som har

betydelse för konstnärernas arbetsmarknad. Dit hör bl.a. kultur som utvecklingsfaktor och kulturutbudet i radio och TV,

Konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden behandlas i nästa kapitel.

3.2 Kulturkonsumtionen i stort

l föregående kapitel berördes ekonomiska och tekniska som

förändringar

haft djupgående betydelse för den allmänna fantasikonefterfrågan på

sumtionens omfattning och inriktning. De gäller givetvis i hög grad även Det växande viilståndet, demokratiseringen och upplös- Sverige. auktoritära mönster, av livsningen av det gamla samhällets mångfalden stilar, internationaliseringen, det framväxande mångkulturella samhället, den utökade fritiden och förbåittratle och naturligtvis den utbildningen - allt detta skapar helt nya förutsättningar för kulturen och nya tekniken konstnärerna.

om den totala kulturkonsumtio- Tyvärr har det inte gått att få uppgifter nen för senare än 1985/86. Samhällets kulturutgifter uppgick då period kr. inkl. och massmedia. Därav är till drygt 22 miljarder folkbildning finansierad. Det offentligas kostnader uppgår till en merparten privat Det är framför allt mediekonsumtionen, som drar upp de dryg tredjedel.

privata kostnaderna - radio, TV, böcker, tidningar, grammofonskivor

som behövs om man skall kunna njuta och videogram plus de apparater av utbudet. Omräknat med konsumentprisindex skulle beloppet motsva- Därtill kommer de realökra drygt 26 miljarder i 1989 års penningvärde. faktiskt som skett när det gäller de offentliga kulturutgifterna unningar der de senaste åren.

Tabell 2 Samhällets kulturutgifter 1985/86

Staten 3982 (inkl. studiecirklar, presstöd m.m.) Kommunerna 4086 (inkl. musikskola och studieförbund) Landstingen 593 (inkl. studieförbund) Hushållen 13674 TV-, video- och stereo- (inkl.

apparater)

Totalt 22335

Tabell 3 Hushållens kulturutgifter 1985, milj.kr.

Tavlor Bio Teater Opera, konsert Museer, utställningar Böcker Dags- och kvällstidningar

Övriga tidningar

Musikinstrument Grammofonskivor Kassetter Videoband Hyra av videofilm TV Video Stereo Totalt

Offentliga kulturutgifter

3.3.1 Allmänt

Samhällets insatser för kultur uppgick 1986/87 till sammanlagt 7,3 miljarder kr. l detta belopp inräknas hela stödet till men inte folkbildningen till massmedier med undantag för film. Kommunerna svarade för den största delen, S6 %, eller 4,1 miljarder kr. Staten satsade 2,7 miljarder kr. motsvarande 36 %, medan landstingens kulturinsatser var 0,6 miljarder kr. vilket motsvarade 8 % av de samlade offentliga kulturutgifterna.

De offentliga kulturinsatscrna har alltså, tväremot vad som ofta hävdats, ökat i realvärdc under 1980-ialla. i fasta har Uttryckt priser de statliga

kulturutgiftcrna ökat med ca 10 % under perioden fram till 1986/87. Un-

der samma tid har de kommunala ökat med realt ca 8 kulturutgifterna %. De samlade landstingskommunztla har under kulturutgiftcrna perioden ökat med 27 % uttryckt i fasta priser. Den totala av de realökningen

offentliga kulturresurserna kan därmed uppskattas till omkring 10 %

mellan åren 1980 och 1986.

Staten gör sina största kulturinsatser teaterområdet som får

på omkring

30 % av den statliga Därnäst kommer musei- och utkulturbudgetcn. som får ställningsverksamhet 19 % av de statliga kulturanslagen. Bidrag till musikverksamhet upptar 13 % av de statliga kulturinsatserna.

Folkbiblioteken svarar lör hela 38 0/0 av de kommunala kulturutgilterna. svarar för 16 % och studieförbunden 12 Den kommunala musikskolan %.

stödet till studieförbunden ca 40 Av landstingens kulturutgilter upptar ca 14 % och musikutgiftcrna ca %, teaterverksamheten 16 %. museerna 9 %.

den nämnda rapporten till Europarådet (sid. 98) har Enligt inledningsvis

kr. 1970/71 till 8 milde offentliga kulturutgilternzn ökat från 3 miljarder i 19x7 års Beloppen innefattar

jarder kr. 1986/87. räknat penningvärde.

till studieförbund och santliiigslokuler. bidragen

0 3.4 Arsverkcn m.m.

årsverken vid de samhiillsstödda kulav det totala antalet Utvecklingen redovisas översiktligt i diagram l. turinstitutionerna

ñntafdtsverfp: :Iilkultuiivutitutiøuør

7000 -r

6000 I Gummi 5000 D Murar 4000 O Samt imiudmuanur

3000 Oxøøcábâpfauøm

zm

1000 h__._-.__g 1 4 I I I | A n n s; r n u 1 v r v u u 1988 1976 1977 1978 1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 1987

Under perioden 1975/76-1987/88 har antalet årsverken ökat med 83 vid Operan, varit vid Dramaten och minskat med 108 vid Riks-

_oförändrat

teatern. Förändringen vid Riksteatern har sin främsta förklaring i att de

regionala ensemblerna med resurser övergått från Riksteatern till lands-

tingskommunala stiftelser.

Av det totala antalet årsverken inom institutionsteatrarna var 44,5 % konstnärlig personal 1987/88. Motsvarande andel vid de regionala och lokala institutionsteatrarna var 45,7 %. Vid en jämförelse med musikin-

stitutionerna finns en avgörande skillnad när det gäller personalsamman-

sättning. 81,6 % av antalet årsverken 1988/89 vid de regionala och lokala musikinstitutionerna utgjordes av konstnärlig personal.

3.5 Ökad

efterfrågan på utbildning

3.5.1 Högskola

Tabell 1 visar b,l.a. antalet sökande under senare år till vissa i sammanhanget intressanta högskoleutbildningar:

Tabell 4 Antal behöriga sökande och utbildningsplatser, en översikt,

1982/83-1989/90

82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/901) Antal sökande 4795 4008 4781 3341 5200 5833 6761 6329 Antal antagna 338 272 377 288 352 355 356 362 1) Finns ännu inte tillgänglig statistik för vårterminen 1990.

Antalet sökande har ökat med 1966 personer mellan 82/83 och 88/89.

Den procentuella ökningen är 41 %. Under samma period har antalet ökat från 338 till 356 platser, en ökning med 5 %.

utbildningsplatser

Tabell 5 Antal behöriga sökande och utbildningsplatser, på vissa linjer, 1982/83-1989/90

82/83 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 88/89 89/901)

sökande 217 283 249 247 238 175 144 120 Danslinjen, 17 17 17 19 19 18 19 19 utbildningsplatser

270 75 70 71 424 483 552 676 Designlinjen 35 35 35 35 35 35 35 47

228 149 146 146 162 185 232 277 Fotograflinjen 20 20 20 20 20 20 20 20

Fri konst, för 1042 1042 1099 2) 1097 1398 1495 1508 linjen 42 42 42 42 54 54 54

6525 6387 5773 5021 5328 3683 3956 Journalistlinjen 240 240 240 240 240 120 70

120 32 33 119 134 137 151 Konsthantverkslinjen 15 15 15 15 15 15 15

61 35 66 136 79 41 100 Kyrkomusikerlinjen 18 18 21 27 18 18 27

323 309 221 428 243 239 Medielinjen 25 9 23 12 29 15 24

213 135 94 Mimlinjen 12 12 12

Musikdramatiska 162 89 345 306 403 253 215 linjen l l 8 20 15 20 12 16

1023 436 1177 1113 1294 1567 1404 Musikerlinjen 123 64 164 122 130 130 106

1349 1345 1298 928 971 1 131 1545 Skådespelarlinjen 32 32 20 20 20 24 22

1) Finns ännu inte tillgänglig statistik för vårterminen 1990.

2) Uppgift saknas.

måste bedömas i förhållande till antalet till-

Efterfrågan på utbildning

gängliga utbildningsplatser. Antalet sökande har ökat trots att antalet

i stort sett varit oförändrat under 80-talet. På linjen för fri konst platser

tas bara 3,5 % av de sökande in, på skådespelarlinjen 1,4 %.

3.5.2 Gymnasieskola

När det gäller gymnasieskolan framgår läget 1988 av följandesamman-

ställning:

Skolöverstyrelsen har för konstnärsutredningens och folkhögskolekommitténs behov sänt en rundfråga till folkhögskolor med mer omfattande estetisk utbildning. Av svaren framgår att antalet sökande vida överstiger antalet utbildningsplatser. Resultatet av enkäten redovisas mer utförligt i kapitel ll. Sammanfattningsvis kan här sägas att de estetiska utbildningarna utgör en stor och växande del av folkhögskolornas utbud, med minst dubbelt så många sökande som antalet platser.

3.5.4 Förhållandet mellan utbildningarna

Efterfrågan på högre konstnärlig utbildning kan också belysas genom att ställa förberedande utbildning i relation till högskoleutbildningen. l diagram 2 redovisas antalet utbildningsplatser på gymnasieskola, folkhögskola, fristående skola resp. studieförbund i förhållande till antalet utbildningsplatser på högskolan 1987/88.

Bildutbildningar Studieförbund Fristående skol Folkhögskola Gymnasieskola

Högskola Musikutbildningar Studieförbund Folkhögskola Gymnasieskola

Högskola

Scenutbildningar Studieförbund Fristående skol:

Folkhögskola

_ Gymnasieskola

Högskola

3.5.5 Framtidsbild

Antalet sökande till konstnärliga utbildningar har vuxit starkt. Tillgång-

en på utbildningsplatser är låg i förhållande till det stora intresset. Att

döma av olika enkätundersökningar bland ungdomar står också fria, kreativa yrken högt i kurs.

Institutet för framtidsstudier i samarbete med Högskolan i Karlstad utförde hösten 1989 en enkät med ca tusen svenska ungdomar i artonårsåldern.

Enkätundersökningen visade l›l.a. att ungdomarna tror att vi är på väg

mot ett kunskapssamhälle med starka ekologiska inslag. Deras yrkesam-

bitioner återspeglar denna syn på samhällsomvandlingen. Av 1000 ung-

domar önskade 742 fria yrken av typen reseledare, journalist och konstnar.

Sammanfattningsvis visade enkäten att intellektuellt fria, socialt mobila och geografiskt rörliga jobb är de som prioriteras. Tätgruppen av yrken

är fem gånger så högt prioriterad som bottengruppen. Den växande ef-

terfrågan på konstnärlig utbildning kan därför förväntas bestå.

Publikvanor

3.6.1 Allmänt

Publikintresset (motsvarande) påverkar arbetsmöjligheterna för självfallet

konstnärliga yrkesutövare. Därför redovisas här publikutvecklingen un-

der senare år på olika konstområden. Redovisningen bygger i allt väsent-

ligt på den nämnda rapporten till Europarådet.

3.6.2 Litteratur

Utvecklingen på bok- och biblioteksområdet har i stort sett varit gynnsam under senare år. Bokutgivningen ligger fortfarande på en hög nivå och har en stor spännvidd. Bokförsäljningen har ökat, såväl mätt i omslutning som i antal sålda volymer. Fack- och servicebokhandeln har 75

1987/88 ytterligare kunnat konsolidera sin ställning trots att bokklubbsförsäljningen expanderar snabbare än försäljningen i bokhandeln. Folkbibliotekens som under en rad av år minskat, var under 1987

utlåning,

oförändrad jämfört med föregående år.

Den svenska skönlitteraturens ställning inom utgivningen och på mark-

naden har försvagats under det senaste decenniet. Några tecken på trendbrott kan inte urskiljas även om en viss återhämtning skett under det senaste året. Grovt sett har enligt Kungl. bibliotekets statistik de svenska titlarnas andel av den skönlitterära utgivningen för vuxna minskat med ca 10 procentenheter de senaste tio åren och svarar nu för om-

kring 40 % av antalet utgivna titlar. översättningen från engelska har

ökat med ungefär lika många procentenheter till ca 50 %. medan litteraturen från övriga världen svarar för resterande 10 %. En liknande utveckling gäller utgivningen av barn- och ungdomslitteratur. När det gäller antalet sålda volymer är tendensen än mer uttalad.

Trots att bokklubbsförsäljningen och annan direktförsäljning ökar snabbare än försäljningen via fack- och servicebokhandeln har de senares ekonomiska situation stabiliserats under senare år. Antalet fack- och servicebokhandlar har i stort sett varit konstant under 1980-talet. Att de se-

naste årens utveckling inte ger någon anledning till omedelbar oro för

bokhandeln garanterar givetvis inte att den på sikt kan hävda sin ställ-

ning. De finns fortfarande anledning att noga följa utvecklingen i fråga

om tillgängligheten av ett brett kvalitetsurval för bokköparna ute i lan-

det liksom förlagens och bokhandclns förmåga att hävda kvalitetsböcker-

nas ställning i det samlade utbudet.

Bokutlåningen vid folkbiblioteken minskade med 8 % från år 1988 till

år 1986. Den nu tillgängliga statistiken över lånen år 1987 visar att lånen

totalt sett inte minskat ytterligare. Förskjutningar i utlåningen fortsätter

emellertid. Utlåningen av skönlitteratur för vuxna har fortsatt minska

tämligen kraftigt - nedgången är 12 % sedan år 1983. Minskningen i utav barnböcker har avstannat medan antalet fackbokslån har

låningen

ökat och överträffade år 1987 t.o.m. utlåningen år 1983. (Preliminär sta-

tistik ger dock vid handen att en ytterligare minskning av utlåningen

skett år 1988.)

Sedan mitten av 70-talet har den totala försäljningen i volymer sett över perioden som helhet varit relativt stabil. Antalet sålda volymer har legat 76

mellan 30,5 och 34,4 milj. Den totala försäljningen av allmänlitteratur (ej skolböcker) uppgick 1989 till 2 miljarder kr. Det innebär en ökning med över 35 % sedan mitten av 70-talet. De samlade royaltyinkomsterna till författarna uppgick grovt räknat till ca 150 milj.kr.

Enligt författarförbundet har emellertid utvecklingen inte gett författarsidan mer i ersättning per försåld bok eftersom ökningen i allt väsentligt

faller på bokklubbarna med sämre royaltyvillkor för författarna. Bokhan-

delns andel av förlagens totala försäljning har under perioden minskat från drygt 40 % till ca 30 %. Bokklubbarnas andel har ökat från drygt 20 % till 35 %.

3.6.3 Massmedieanvändning

Under de senaste två decennierna har utvecklingen på medieområdet

gått snabbt. Särskilt mot slutet av perioden har spridningen av nya medi-

er för hemmabruk varit avsevärd.

Massmedieanvändningen har ökat från ca fem timmar per person och dag år 1970 till sex timmar och femton minuter år 1987.

Radio och TV svarar tillsammans för två tredjedelar av den totala medietiden. Under en genomsnittlig dag tar ljudmedierna nära tre timmar i

anspråk per person och bildmedierna drygt två timmar, medan läsmedi-

erna ägnas en dryg timme.

TV

Är 1970 hade 90 % av befolkningen tillgång nu TV. År 1987 hade ande-

len ökat till 96 %.

Regional-TV hade inletts på försök 1970. År 1987 infördes

regional-TV

över hela landet.

l början av 1980-talet blev TV-utbudet större genom sändningar från internationella satelliter med räckvidd över stora delar av landet. Kabelutbyggnaden har skapat förväntningar om lokal TV-verksamhet.

1988 var 13 % av landets TV-hushåll anslutna till kabelnät, I januari varav huvuddelen kunde ta emot satellit-TV.

Radio

l stort sett hela befolkningen har tillgång till radio med tre riksprogram.

Lokalradion ut 1977 så att hela befolkningen kunde nås. Sedan byggdes 1987 håller en fjärde radiokanul på att successivt tas i bruk för lokalradions Den nya kanalen innebär möjlighet för lokalradion att sändningar. runt. Nära lokalradio un-

sända dygnet 50 % av befolkningen lyssnar på

der Den närradion en genomsnittlig sändningsdag. föreningsanknutna

har inte fått samma genomslagskraft.

Fonogram

har expanderat kraftigt sedan början av 1970-talet. Fonogrammedierna i ett Då fanns grammofoner i ungefär tre hushåll av tio och bandspelare

hushåll av tio. År 1987 hade 93 % av befolkningen tillgång till kassett-

bandspelare.

Tre av fyra kan lyssna bilradio och över 60 % av befolk-

personer på

kan lyssna till kassettbandspelare i bilen! ningen

Press j?

Är 1985 var den svenska samlade upplaga 4,84 milj. exem- 1 dagspressens vilket motsvarar 707 exemplar per 1 000 invånare över 10 år. l börplar, jan av 1970-talet var motsvarande antal 650 exemplar.

och år 1982 över 3 000. Därav

År 1976 fanns drygt 2 500 tidskrifter något

var ca hälften och företagstidskrifter, ca 300 facktidskrif-

organisationsj

ter och ca 200 kulturtidskrifter. Antalet är mindre än

populärtidskrifter

antalet kulturtidskrifter, men upplagan är mycket större. Populärtidskrifternas har dock minskat med ca 10 % sedan 1980. upplaga

3.6.4 Film

Den nedåtgående trenden när det gäller antalet biobesök har brutits.

1963/64 var antalet biobesök ca 40 milj. 1986/87 hade antalet

Budgetåret

minskat till 17 milj. 1988/89 hade besöken ökat till 18,4 milj. Det innebar b1.a. att filminstitutets intäkter för verksamhetsåret 1988/89 ökade med 16 % jämfört med år 1987/88. l övrigt är utvecklingen föga uppmuntrande på filmområdet.

Under den senaste tioårsperioden har antalet premiärvisade filmer per

år minskat med 16 % och totala antalet visade filmer per år med 44 %. De tio mest sedda filmerna svarade för 41 % av den totala biografpubliken. För tio år sedan var motsvarande andel 30 %.

Omstruktureringen av biogralhranschen fortsätter om än i något lång-

sammare takt. År 1983 fanns 1253 biografsalonger. Är 1989 var antalet reducerat till l 122, en minskning med 131. Under 1988/89 stängdes sammanlagt 61 biografsalonger. l en del fall var det sista biografsalongen i kommunen som försvann. Av landets 284 kommuner saknar i dag 10 biograf.

3.6.5 Video

- Uppgifterna i det följande är hämtade ur skriften VIDEO expansion och stagnation utgiven 1989 av publik- och programforskningsavdelningen (PUB) vid Sveriges Radio.

l början av 70-talet introducerades videotekniken för hemmabruk. Inget större intresse kunde dock skönjas under de första åren. Först 1980 tog försäljningen fart och 80000 bandspelare såldes det året. Sedan 1985 har expansionen varit mycket kraftig och varje år överträffat hemelektronikbranschens prognoser. Under 1988 såldes 300 000 videobandspelare. lngen avmattning har hittills kunnat skönjas i hushållens investeringsvilja. Det totala antalet videobandspelare i landet var i början av 1989 närmare 1,7 milj. l januari 1989 uppmättes 47 % eller närmare 3,4 milj. svens-

kar ha tillgång till video i hemmet.

Videon har alltifrån introduktionsåren haft sin största utbredning bland yngre människor. Barnfamiljer har varit de som i störst utsträckning har 79

sin TV-apparat med videobandspelare. Videon är i första kompletterat hand ett komplement till det vanliga TV-utbudet som kraftigt dominerar tittandet.

Medan TV-kanalerna är inåtta av tio program som sänds i de svenska

hemska är närmare sex av tio program som videobandas och tittas på i

efterhand av utländskt Det är främst den utländska fiktionen ursprung. och biofilmen som får publiktillskott i efterhand.

När det gäller hyrfilmer är det utländska utbudets dominans förkrossan- de. Endast 4 av 100 sedda hyrfilmer är svenska. 96 av 100 är utländska främst inom genren spänning och action.

En vanlig dag under 1987/88 visade sig 130 000 svenskar spendera ca 4,5 att hyra videofilm. Hälften av dessa var ungdomar. Under

milj.kr. på

1987/88 var svenskarnas samlade utlägg för hyrda Videofilmer närmare 1,7 miljarder kr.

l Hyrfilmsmarknaden har hittills dominerat kraftigt men allt fler videofil- 5 mer finns har emellertid hittills varit också att köpa. Köpfilmsmarknaden relativt liten i Sverige.

l

I den nämnda skriften gör PUB även vissa försök att bedöma framtiden.

Om 80-talet var det decennium då svenska folket på allvar började fyl-

la sina hem med elektroniska mottagar- och uppspelningsapparater. kan l l vi räkna med att 90-talets främsta kännetecken blir ett kraftigt ökat ut-

bud av program att fylla apparaterna med. Framför videoapparaterna i

l kommer vi att kunna ta del av allt nyare och mer varierade filmer som l kommer att såväl kunna Men framför allt kommer ut- l hyras som köpas. | l budet att öka. Personer i ett kabel-TV-område kan i av TV-program l l från ett 15-tal kanaler som tillsammans sänder när-

dag välja i ett utbud l

mare 200 timmar under ett dygn. Många nya kanaler är också på gång,

vilket kommer att innebära en ytterligare ökning av sändningstiden och av antalet sända program.

har som tydligt under senare år va-

”Videoapparatutvecklingen framgått

Alltfler har kompletterat sin TV med en videobandrit mycket expansiv.

spelare. l dag syns inga tecken på avmattning. Snarare tvärtom. 1988

blev ett rekordår när det gäller försäljningen. hemelektronikbran- Enligt schen förespås 1989 bli ett nytt rekordår. är att 310000 video- Prognosen bandspelare kommer att säljas, vilket innebär att 9-10 % av ytterligare befolkningen kommer att ha video i det egna hemmet.

Om fortsätter sätt vi utvecklingen på det i dag ser kommer 60 % av svenska folket att ha till under

tillgång egen videobandspelare 1990.”

3.6.6 Teater

Statens kulturråd i december presenterade 1989 i rapporten Teaterstatistik 1975/76-1987/88 den senaste statistiken teaterområdet. på det svenska Rapporten belyste samtidigt teaterutvecklingen i landet sedan 1975 då den nya kulturpolitiken inleddes. Kulturrådet konstaterade inledningsvis:

t Teatrarnas vikande publiktrend vänder k Samhällets satsningar på teater fortsätter att öka i- Teaterområdet är störst i den statliga kulturbudgeten i De fria har den största barn- och teatergrupperna ungdomspubliken.

Publikutvecklingen vid teatrarna har varit vikande sedan 1970-talets

mitt. Under spelåret 1975/76 redovisades en om sammanlagd publik drygt 3,8 milj. besök vid landets institutionsteatrar och fria teatergrupper. Därefter minskade teatcrpubliken fram till 1985/86. För

spelåret spelåret 1987/88 redovisades drygt 3 milj. besök de på offentligstödda

teatrarna, dvs. ett om publikbortfall 0,8 milj. besökare eller en minskning med 21 % i förhållande lill 1975/76. För de två senaste re-

spelåret

dovisade åren har dock en viss kunnat konstateras.

återhåimtning

Det samlade teateruthudet miitl i antal visar inte nå-

föreställningar på

gon vikande tendens under Antalet har mellan

pcrioden. årligen legat

17 000 och 19000.

För institutionsteatrarna visar statistiken att samtidigt väsentliga perso-

nalförstârkningar och anslagsökningar ägt rum sedan 1975/76. Antalet

årsverken har ökat från 3080 till dvs. 3910, en ökning med ca 27 %. De statliga teaterutgifterna ökade markant i fast penningvärde under de första reformåren. Därefter inträdde en avmattning men under de senaste

åren har åter de statliga teatersatsningarna ökat realt sett. Under perio-

har och kommuner ett ökat ansvar för länsden landsting tagit kraftigt

och stadsteatrarna.

De fria har under fått stora reala ökningar i teatergrupperna perioden

statliga bidrag.

Det stödet till teatrar och musikdramatik uppgick 1987/88 till offentliga ca l kr. De samlade vid samtliga teatrar (inkl. miljard biljettintäkterna

till ca 250-300 milj.kr.

privatteatrar) uppgick

3.6.7 Musik

Intresset för musik har varit stort i Sverige. Det har ändå ökat på-

länge under Intresset för och rockmusik är störst och tagligt perioden. popfrån med i åldrarna samtiökar mest. Musikintresset unga år följer upp

som det breddas till andra musikformer. Även intresset för äldre digt former är stort och ökar även bland av underhållningsmusik ungdomar. musik stort men nutida av Intresset för klassisk är ganska kompositörer

konsertmusik röner Intresset för jazz och folkmusik

ringa uppskattning.

i mindre delar Det växande musikintresär begränsat till av befolkningen.

marknaden

i

set är alltså främst knutet till musikformer som dominerar

medierna. Svenskarnas musikintresse kommer nästan enbart till utoch

i

att de mer till musik än tidigare. Framför allt tar tryck genom lyssnar

musik mer tid i anspråk och då särskilt kassettinpå fonogram mycket musik. har mer än fyrdubblats på 15 år.

spelad Fonogramlyssnandet

av fonogram ökar efter att ha visat en nedåtgående Försäljningen på nytt

kom när CD introducerades tendens i början av 80-talet. Viindpunkten marknaden. Svenskarna för totalt ca 1,5 miljarder kr.

på köpte fonogram under 1987. Siffran kan med för uppskattningsvis 2

jämföras bokinköp kr. och besök teater för ca 4,3 miljarder kr. miljarder på bio och

för musik har inte alls hämmat lyssnandet på Utvecklingen på fonogram

har det haft inverkan. l varje fall har levande musik. Troligen en positiv

konsertbesök och besök i nya miljöer blivit vanliga-

på musikevenemang

Bara under de senaste tio åren har t.ex. re i stora delar av befolkningen.

andelen av befolkningen som under den senaste IZ-månadersperioden

besökt ökat från 35 % till över

något musikevenemang 50 %. På tio år

har 1,4 milj. människor tillkommit som musikpublik.

ifrån

Långt alla som tagit del av ett musikevenemang har gjort detta i ett

konserthus eller i konsertlokal.

någon speciell Bara en tredjedel av kon-

sertbesökarna lyssnar i sådana lokaler. lika

Ungefär många har lyssnat

till konserter som framförts från utomhusscen. Andra

någon musikmiljö-

er av betydelse är idrottsarena, samlingslokal, kyrka och musikpub/musikkafé.

Även det egentliga konsertbesökandet har breddats sedan slutet betydligt

av 60-talet och mest påtagligt efter 1976. Det finns emellertid

väsentliga variationer mellan olika musikformer. 15 % av befolkningen har varit

på konsert med pop- eller rockmusik. Var tionde svensk har varit på en

konsert där klassisk musik framförts, men bara en av hundra har besökt konserter där nutida svarat kompositörer för programmet. 5 % har varit på jazzkonsert. Sommaraktiviteter med musik av skilda slag har medfört en kraftig ökning av musikutbudet.

De förändrade konsertvanorna har andra orsaker än att

huvudsakligen

den publik som föredrar den klassiska skulle ha utökats. repertoaren Antalet besök

på de regionala och lokal musikinstitutionernas konserter

har ökat något men samtidigt har antalet besökande minskat.

per konsert

Utvecklingen är den motsatta när det gäller studieförbundens kulturpro-

gram med sång och musik. Publikantalet ökade

från 3,5 milj. 1976/77 till över 5 milj. 1984/85. Utvecklingen främst den speglar kraftigt utbyggda

programverksamheten. Sammanlagt har emellertid studieförbunden mer

än sju gånger så stor publik på sina musikprogram som de regionala och

lokala musikinstitutionerna på sina konserter.

Musikutövandet har inte förändrats bland vuxna. Sedan mitten av 1960talet har den kommunala musikskolan en snabb

genomgått utveckling.

Antalet skolbarn som lärt sig musikutövandets har ökat

grunder åtskilligt

under Trots detta perioden. har det egna musikutövandet i vuxen ålder inte förändrats nämnvärt mellan 1965 och 1985. slutar med musi-

Många

ken sedan de lämnat skolan. Andelen vuxna som spelar musik regelbun-

det ökade något mellan 1965 och 1976 men har sedan stabiliserats.

i kör - de flesta regelbundet. Ungefär 6 ä 7 % av befolkningen sjunger Andelen har varit konstant sedan mitten av 70-talet.

3.6.8 Dans

vad gäller den professionella dan- Uppgifter saknas om publikefterfrågan sen, dvs. dansen som konstform. Däremot går det att belysa det stora in-

tresset för dans som fritidssysselsättning.

En mycket stor andel av befolkningen - ungefär tre personer av fyra om att dansa. Ganska många dansar också regelbunsäger att de tycker Dansintresset samvarierar med musikdet. Mest gäller det sällskapsdans. intresset. Bland de tycker 87 % om att dansa och bland

jazzintresscrade

83 %. de pop- och rockintresserade

Musikintresset tenderar att breddas med åren från pop och rock till seriös musik. Om en liknande breddning är möjlig i fråga om dansen finns obearbetat men utvecklingsbart område. här ett tämligen

3.6.9 Bildkonst

l

Kulturbarometern i detalj, 1989

Bildkonstområdet är relativt svårfångat.

.

ger dock en en viss uppfattning om dagsläget. 1

i det här fallet främst TV,böcker och tidskrifter är de vikti- Massmedia. för svenska folkets bildkonstupplevelser. gaste kanalerna

Kulturbarometern visar också att en person av fem har mer än ett måttför bildkonst/konsthantverk. ll % av befolkningen ägnar sig ligt intresse nedtonade tecknar el-

åt konsthantverk. Med de konstnärliga anspråken

nästan var femte svensk någon under ett år. Med högre

ler målar gång

krav ställda var tionde person med bildkonst

konstnärliga sysslar ungefär

sin fritid.30 % av befolkningen har besökt konstmuseer

i någon form på

eller minst en under det senaste året.

utställningar gång

un- Konstmarknaden har vuxit mycket starkt i betydelse och omsättning samman med bildkonstens roll som der SO-talet, vilket självfallet hänger Den svenska utvecklingen följer den interfinansiellt investeringsprojekt.

nationella. Stockholm har del rikaste konstlivet i Norden och Stockholmsmarknaden är också med internationella mått mätt betydande. Det finns i dag ca 100 gallerier i Stockholm mot 60 kring 1980. Antalet besökare på dessa gallerier har ökat kraftigt (kanske under 80fyrfaldigats talet”) och att döma av uttalanden av gallerister har blivit brepubliken dare och statistiken har yngre. Enligt 25 procent av landets befolkning besökt konstgalleri eller annan konstutställning utanför museerna under 1989. Andel besökare

på konstmuseer ligger på 12 procent.

Nästan en person av fem har köpt bildkonst eller konsthantverk under det senaste året. De flesta har köpt konstverken direkt från konstnären. l andra hand har man vänt sig till konstaffär eller auktion. l tred-

köpt på

har funnit verket

je hand köparen på en utställning.

16 % av befolkningen har någon gång i sitt liv deltagit i studiecirkel, gått

kurs eller fått annan utbildning i bildkonst eller konsthantverk. 8 % av befolkningen är medlemmar i konstförening eller konstklubb. Nästan hälften av dem som är medlemmar i har form av

konstförening någon

konstutbildning.

Drygt 20 % av svenska folket ser TV under

konstprogram på en genom-

snittlig månad. Motsvarande Iyssnarandel för radio är 3 %. 16 % av be-

folkningen läser om konst i böcker och tidskrifter under

en genomsnittlig månad.

Konstmarknaden i vid mening är betydande men det finns samlad ingen och säker statistik. De uppgifter som finns är sammanförda i tabell 6.

Tabell 6 Utgifter för inköp av konstföremål, milj.kr. löpande priser

1 985

Inköp av SKR och konstfrämjandet Företagens konstutgifter* 464 Totalt

alltså 1985 till minst 1,3 De samlade utgifterna för konstinköp uppgick kr. Sannolikt är den faktiska summan högre än så. Här följer miljarder några uppgifter som antyder att så är fallet.

konst även annat sätt än via statens konstråd. Statens

Staten köper på

konstmuseers 1989 till ca 800 000 kr. Därtill kom-

inköpsanslag uppgår

via konstmuseernas fonder. Troligt är också att mer köp som finansieras en del av de statliga myndigheternas förvaltningsanslag redan i dag an-

vänds för konstinköp.

Galleriernas försäljning uppgick 1989 till ca 100 milj.kr., enligt galleris-

ternas egna uppskattningar.

är svår att få nedbruten i olika delposter. Auk- Auktionsomsättningen är inte särskilt meddelsamma. Som exempel kan dock nämtionshusen till drygt 400 nas att Bukowskigruppens auktionsomsättning uppgick Däri också

milj.kr. 1988 (enligt verksamhetsberättelsen). ingår givetvis

möbler etc. Konstnärernas egen försäljning finns det inga säkra l smycken, l

uppgifter om.

3.7 Kultur som utvecklingsfaktor

Under senare år har intresset för sambanden mellan kultur och samhällsnämnda Kultur i utveckling ökat även i Sverige. l den tidigare rapporten hela landet behandlas sambandet mellan kultur och regional utveckling. vad som är har förändrats under det senas-

Synen på godzregionalpolitik

te årtiondet. Numera betonas alltmer att de strukturella förhållandena Det samhälle som har har en primär betydelse för regional utveckling. många kvaliteter att erbjuda - god bostads- och fritidsmiljö, goda utbildoch ett aktivt kulturliv - har en inneboende förmåga att ningsmöjligheter till utifrån och stimulera företagsamhet. Sedan locka sig företag egen kulturen sådana hade ett out-

fått fäste och styrka på platser som tidigare

vecklat och kulturliv har många kunnat uppleva att kultursatstorftigt ningar bättre än mycket annat kan åstadkomma en positiv samhällsom-

vandling.

Kulturens betydelse i den regionala utvecklingen sammanfattas i rappor-

ten på följande sätt:

Kulturen ökar attraktionskraft. bygdens Den ger bygden en egen identitet. Bygden kan bli uppmärksammad sin kulturverksamhet och genom detta stärker den lokala självkänslan.

Kulturen stärker också de sociala nätverken. När det finns rika tillfällen att knyta kontakter med andra främjas både hemkänslan och företagarandan.

Kulturen ökar kreativitet och initiativkraft. Den lockar av nya grupper yrkesutövare till med bygden kunskaper och talanger som tidigare inte

funnits där. Detta påverkar utvecklingsklimatet. Det finns ett

positivt samband mellan kommunala och frekvensen kultursatsningar nyföretagande.

Kulturen erbjuder också nya arbetstillfällen. Kulturintresset är växande och människor är beredda att satsa både egna pengar och skattemedel på ett ökat utbud. Kulturturismen har utmärkta i vårt förutsättningar land men är hittills föga utvecklad.

I regeringens prop. 1989/90:76 regional politik inför 90-talet föreslås att

länsstyrelserna bör ges möjligheter att delta i finansieringen av kultur-

satsningar med medel ur anslaget för regionala Kulutvecklingsinsatser. turinsatser har stor betydelse för att skapa regional utveckling bl.a. genom att effekterna av ett rikt kulturutbud kan människors val

påverka

av bostadsort och skapa ett samhällsklimat som kan häva stagnation och

tillbakagång.

Den nya regionalpolitikens betydelse för konstnärerna behandlas närmare i kapitel 6.

3.8 Sveriges Radios ansvar kulturpolitiska

inget instrument är så effektivt som radion och televisionen när det gäller att sprida ett kulturutbud över landet. Radions och televisionens genombrott har inneburit en verkligt stor förändring av kulturssituationen under de senaste decennierna. Dessa medier har totalt förändrat våra kulturvanor. De har - trots allt välmotiverat som kan sägas om medier-

nas förflackning - förmedlat ett kulturarv

och öppnat nya perspektiv för oerhört människor. Sannolikt

många hade de nya kulturinstitutioner som

startats runt om i landet fått samma publika gensvar om inte radio aldrig och TV hade medverkat att skapa intresse. Konsertlokalerna fylls genom med musikradiolyssnare bland vilka säkert finns många som fått sitt musikintresse väckt tack vare radions generösa musikutbud.

har för landets kulturliv. Radio och TV en utomordentlig betydelse andra kulturpolitiska insatser har närmast marginella verkningar Många till radio-TV-verksamheten. Sveriges Radio torde därmed i förhållande för konstnärer också vara landets utan jämförelse viktigaste arbetsgivare och av alla kategorier. Sveriges Radios policy vad gäller kulturprogram krafter i produktionen liksom ersättningsniutnyttjande av konstnärliga stora för konstnärerna. En vå och avtalsutformning får mycket följder satsar kultur och

högkvalitativ radio-TV-verksamhet som verkligen på

konstnärer från hela landet också i annan produktion skulsom utnyttjar vitaliserande inverkan på hela kulturlivet och le ha en utomordentligt avsevärt förbättra kulturarbetarnas villkor.

Det inte denna uppgift att ha synpunkter på

är självfallet utredningens hur Radio skall i framtiden eller hur TV-markna- Sveriges organiseras

den bör regleras. Jag vill emellertid betona att denna fråga i många avse-

för konstnärernas och ekonomiska enden är viktigare arbetsmöjligheter i detta betänkande. Från

situation än många av de frågor som behandlas

är det av yttersta vikt att radio-TV-verk-

kulturpolitiska utgångspunkter

dvs. att samheten får behålla och förstärka sin public service-karaktär, kommer att av kvalitetsambitioner, snarare än verksamheten präglas

om tittarsiffror och att den utformas med tanke på många

konkurrens intresse och att den också kulturellt speglar vad olika lyssnargruppers som sker i hela landet.

Konstnärerna

4.1 Antal konstnärer

Allmänt kan sägas att antalet konstnärer har vuxit kraftigt sedan 1970.

Med hänsyn till att begreppet konstnär är vagt och inte har någon helt

vedertagen definition har utredningen valt ett par olika metoder för att beskriva utvecklingen.

Folk- och bostadsräkningarna som genomförs vart femte år ger en bild

av läget. Även medlemsutvecklingen i organisationerna kan ses som ett

mått på tillväxten i konstnärskåren.

Tabell 7 Antal konstnärer efter yrkeskategori

Källa: FoB 1970, 1975, 1980 och 1985.

Tabell 8 Antal medlemmar i KLYS organisationer

1975 1980 1985 1986 1987 1988 Förändr. 30/6 30/6 31/12 31/12 31/12 31/12 1975-88

Ord Författarförbund 2006 Sveriges Dramatikerförbund 430 +100 Sveriges Svenska Journalistförbundet 62 18 +2038 Summa 8 654 + 6796 Bild Konstnärernas 3250 + 599 Riksorganisation (KRO) Svenska Teck nare 725 + 455 Föreningen Konst- 518 + 229 Föreningen Sveriges hantverkare och lndustriformgivare (KIF) Svenska Förbund 949 Fotografernas Arkitektförbundet 481 Summa 5923 Ton Svenska Tonsättare 142 Föreningen Föreningen Svenska Populär- 507 auktorer (SKAP)

(SYMF) Summa 5003 Scen

(OFF) Summa 3368 2797 3077 2940 3305 - 271

Eter SIP-klubben vid Radio 830 500 500 500 500 - 320 Sveriges Summa 830 500 500 500 500 - 320

Summa totalt 19504 20340 21767 22438 23385 + 9704

Av tabell 8 framgår att konstnärskåren ökat med 71 % mellan 1970 och 1988. Nedgången av antalet bildkonstnärer mellan 1980 och 1985 i tabell 7 är osäker. Den kan bero på förändringar i kraven på antalet timmar i veckan som skall kvalificera för yrkesverksamhet.

Vid en jämförelse mellan tabell 7 och tabell 8 finner man markanta skillnader. En enkel jämförande studie kan sammanfattas på följande sätt:

Om man begränsar sig till de konstnärskategorier som finns upptagna i Folk- och bostadsräkningen 1985 så överstiger de antalet medlemmar

1988 i motsvarande KLYS-organisationer med nästan 10000. Det före-

faller alltså som om betydligt Her personer anser sig vara yrkesverksamma som konstnärer än antalet medlemmar i KLYS. En annan förklaring skulle kunna vara att konstnärerna har sorterats i grövre grupper i Folkoch bostadsräkningen än i intresseorganisationerna. Under alla förhål-

landen måste man konstatera att antalet konstnärer år svårfångat och att

ett stort antal yrkesverksamma konstnärer finns utanför KLYS medlemsorganisationer.

Skillnaderna mellan folk- och bostadsräkningarnas uppgifter och medlemsantalet i konstnârsorganisationerna analyseras närmare i avsnitt 4.3 Konstnärernas inkomstförhållanden m.m.

Konstnärernas och

utbildning yrkesverksamhet

Små förskjutningar i yrkesfördelningarna sedan 1970

Många högskoleutbildade konstnärer har ett annat arbete vid sidan av

sitt konstnärliga för att kunna försörja sig. Yrkesvalen är också mycket 91

beroende den egna initiativkraften och de

av den konstnärliga förmågan,

som stat, kommun och landsting gör. Följden har blivit att basatsningar ra omkring hälften av alla utbildade från högskolornas konstnärslinjer har ett konstnärsyrke som sitt huvudsakliga förvärvsarbete. Situationen var i grova drag densamma i början av 1970-talet.

av gruppen förvärvsarbetande musiker, och 56 procent skådespelare utbildade från landets högskolor arbetar (enligt folkbildkonstnärligt och bostadsräkningen 1985) i ett konstnärsyrke (se tabell 9). 1970 var denna andel men förändringen är inte särskilt stor. Samtinågot högre, stor och stabil grupp (ca l7 procent) som arbetar digt är det en ganska

som lärare ofta i något övningsämne.

I andra högskolegrupper - framför allt de grupper som karaktäriseras av

relativt tydliga målyrken (t.ex. läkare, sjuksköterskor, arkitekter, lärare)

- är det vanligare att man arbetar i exakt det yrke som utbildningen av- SGF.

utanför målyrket är med andra ord relativt Alternativsysselsättning

sett vanligare i dessa konstnärsgrupper än i andra yrkesutbildningsgruptill nya har skett un- 1

per från högskolan. En viss spridning yrkesområden

der denna men även spridningen till nya områden

period (1970-1985),

är större i flertalet andra högskolegrupper.

Tabell 9 Yrkesférdelning bland utbildade från högskolans musiker-, skådespelar- och bildkonstnärliga linjer (samtliga i Sverige under 65 år)

Källa: SCB, FoB 70 och FoB 85

Tabell 10 Andelen av konstnärsutbildade från högskolan som arbetar i ett konstnärsyrke 1985 (procent av alla förvärvsarbetande i resp. utbildningsgrupp) jämfört med utflödet från högskolan 1985/86

Konstnär- Annat Summa Examineligt arbete arbete förvärvs- rade arbetande 1985/86

Procent Procent Antal Antal

Högskoleutbildning

(konstfack, bild och miljö, textil och konst, tredim. gestaltn, arkitekt m.ll.) Summa, utbildade S3 47 8673 348 Källa: SCB

Konstnärsgrupperna från högskolan är små

Den generella bilden av yrkesmönstret bland musiker-, bild-, och scenkonstnärer nyanseras i tabell l(), som visar att situationen är ganska olikartad inbördes och i relation till andra konstnärsområden. Exempelvis

arbetar 77 procent av landets högskoleutbildade skådespelare i ett konst-

närligt yrke. Därav arbetar flertalet som skådespelare, men vanliga yrken

är också regissör, sångare, dansare och några arbetar som teaterprodu-

center. För examinerade från danslinjen och mimlinjen är bilden annorlunda. Drygt 50 procent arbetar som lärare och endast cirka 30 procent

har ett arbete som dansare. mimartist, varietéartist, skådespelare eller

annat scenkonstnärligt arbete. Ett viktigt särdrag för högskolans konstnärsutbildningar är också att flertalet av utbildningsgrupperna är små. Under 1980-talet har omkring 300 personer per år examinerats från de cirka femton utbildningslinjer som vi här räknar in i begreppet konstnärsutbildningar i högskolan”, dvs. i genomsnitt omfattar utflödet mindre än 20 examinerade per linje och år.

Ingen ökning har skett av andelen högskoleutbildade inom musiker-, scen- och bildkonstnärliga yrken

l tabell 9 och 10 ovan utgick vi från utbildningsgrupperna och konstaterade att i genomsnitt arbetade ungefär hälften av de högskoleutbildade i ett konstnärsyrke. Teoretiskt skulle dessa andelar kunnat vara betydligt

högre, men då på bekostnad av andra utbildningsgrupper. Enligt tabell

11 nedan är det allt vanligare att musiker, bild- och scenkonstnärer refrån andra utbildningar utanför högskolan. En stor andel komkryteras mer bland annat från fristående skolor med grundläggande konstnärlig

utbildning. Dessutom rekryteras många konstnärer från de folkhögskolor

som har estetisk utbildning eller från specialkurser i gymnasieskolan där utbildning sker inom det konstnärliga området. Däremot har andelen

från de minskat något. tvååriga gymnasielinjerna

l bildkonstnärer och

i

Antalet yrkesverksamma musiker, scenkonstnärer, formgivare har sammantaget ökat från ca 15000 till nästan 22 000 under

perioden 1970 till 1985. lnom flertalet andra områden på arbetsmarkna- l

den har andelen ökat sedan början av 1970-talet men

högskoleutbildade

inom dessa konstnärsområden är alltså högskoleandelen stabil och till

och med något vikande. Av de ca 22000 yrkesverksamma inom ”målyr-

kesgruppen” hade cirka 20 procent en högskoleutbildning från motsva-

rande konstnärsområde. Femton år tidigare (l970) var denna andel cirka

23 procent.

Tabell 11 Utbildningsfördelning inom yrkesgruppen: musiker, scen- och bildkonstnärer samt formgivare (procent av alla sysselsatta inom yrkesområdet)

Yrkesområde: Musiker-, scen-, bildkonstnärer och formgivare

Utbildning 1970 1985

Högskoleexamen: Musik-, musikdramatiska-,

skådespelar- och bild-

konstnärliga linjer 23 20

3-4 årig gymnasieskola 6 13

Z-ârig gymnasieskola 33 22

Annan utbildning 38 45 Tot. i grupperna Procent 100 100 Antal 15000 22000

Källa: SCB, FoB 70 och FoB 85

I genomsnitt har endast femton procent av de yrkesverksamma inom

konstnärsområdena en konstnârsutbildning från högskolan

Det finns högskoleutbildade inom i stort sett personer varje konstnärsyrke, men variationen är mycket stor. Mer än hälften av landets 200 drygt skulptörer har exempelvis en konstnärlig i botten.

högskoleutbildning

Regissörer, teaterproducenter och kyrkomusiker är också i stor utsträckning högskoleutbildade, men ofta utanför konstnärsområdet. re-

Många

gissörer kommer t.ex. från kulturvetarlinjen, kyrkomusiker från ämneslärarlinjen och teaterproducenter från en eller eko-

samhällsvetenskaplig

nomisk linje.

Tillväxten av antalet högskoleuthildade konstnärer

upphör efter sekelskiftet

Om de

utbildningsplatserna på konstnärliga utbildningarna i högskolan

inte ändras kommer tillväxten av det totala antalet utbildade att upphöra helt strax efter sekelskiftet. En fortsatt tillväxt sikt av de konst-

på längre

niirligl utbildade från högskolan förutsätter alltså en dinwnsioncringsök-

ning inom dessa utbildningsområden.

av antalet musikdramatiker. musiker, Utvecklingen och konstnärer 1985-2030

skådespelare

3000 -1

- 2000 ---------------

Musikdrami

--- Musiker ä --------

Skádespelâ

Fri konst

1000*

0 - I I 2010 2020 2030 1990 2000

Får vi en ytterligare av andelen

minskning högskoleutbildade konstnärer i

framtiden?

Det är svårt att hur

förutsäga efterfrågan på högskoleutbildade konstnä-

rer kommer att utvecklas i framtiden.

Utvecklingen är framför allt bero-

ende av den

svårförutsägbara sysselsättningsförändringen inom konst-

närsområdet, hur stort utflödet från högskolan tillåts bli och hur rekryteringen till konstnärsyrkena från andra

utbildningsgrupper förändras. En

viktig faktor är också att konstnärsutbildade

många finns i yrken utanför

konstnärsområdet. Det latenta intresset

att bryta till ett konstnärligt yrke

kan vara stort

i dessa grupper. Andelen högskoleutbildade i konstnärsyr-

kena kan både öka och minska i framtiden beroende

på vilken sysselsätt-

ningstillväxt som vi kommer att få.

Sammanfattande kommentarer

Det utflödet

årliga av konsthögskoleutbildade på arbetsmarknaden är be-

- ca 300 gränsat per år. Arbetslösheten bland vissa

konstnärsgrupper,

framför allt beror inte

skådespelare, på att högskolan är överdimensione-

rad. Arbetslösheten har andra orsaker. Påfallande är i stället att endast genomsnittligt 15 procent av de yrkesverksamma inom konstnärsområdena har från

konstnärsutbildning högskolan. För skådespelare ligger siff-

ran

på ca 50 procent. Ungefär hälften av de som gått igenom konstnärlig

högskoleutbildning arbetar i ett konstnärsyrke.

Siffrorna bekräftar vad man kunde att

förmoda, nämligen rekryteringen

till verksamhet till stor

konstnärlig del fortfarande sker utanför det re-

guljära högskolesystemet och vidare att ca hälften som konstgår igenom

högskolor ger sin verksamhet eller

upp konstnärliga i varje fall huvud-

sakligen arbetar inom andra yrken. Det vore om all onaturligt rekrytering till verksamhet

konstnärlig skedde via högskolan och det vore också egendomligt om alla som gått igenom konsthögskolor också fortsatte

som konstnärer. lnom så utpräglat skapande verksamheter kan man inte räkna med sedvanlig överensstämmelse mellan

utbildning och ”målyr-

ke”. Det hindrar emellertid inte att rekryteringen av högskoleutbildade

till ”målyrkena” borde kunna vara

högre än i dag. Det förhållande att

många går in på andra verksamheter borde måhända också utpåverka bildningens inriktning så att den vidgar till

kontaktytan närgränsade verksamheter.

av konstnärsutbildade upphör att Det också att det totala antalet

framgår

Motsatsen borde vara det naturväxa vid sekelskiftet. Det är inte rimligt.

tanke det intresset som synes finnas hos ungdomar

liga med på spontana

av antalet utbildför de konstnärliga utbildningarna. En generell höjning

under 1990-talet. Det ger också en

borde genomföras ningsplatser

för nu aktiva konstnärer.

breddning av arbetsmarknaden (lärartjänster)

inkomstförhållanden m.m.

Konstnärernas

4.3.1 Inledning

av olika konstnärsl slutet av 1960-talet gjordes några undersökningar

förhållanden. De refererades av utredekonomiska och sociala gruppers

i dess betänkande ”Konstnärerna i samhället” (SOU ningen kulturrådet

i samarbete med författarfonden en 1975:14). Konstnärsnämnden gjorde

som 1977 och publi- , motsvarande enkätundersökning avsåg inkomståret

Av brist medel har nå-

cerades 1981 i skriften ”Fria kulturarbetare”. på

i med inte sedan dess.

studie, jämförbar dessa, genomförts

gon l

Konstnärsnämnden dock anslag för en Efter motioner i riksdagen fick

ekonomiska och sociala förhållanden. undersökning av konstnärernas

500 000 kr. och för 1990/91 För 1989/90 beviljade riksdagen

budgetåret

100000 kr.

närmare 3000 konstnärer, som när Ett enkätformulär har sänts ut till

Preliminära resultat väntas

detta skrives håller på att besvara frågorna.

en i början av i slutet av september 1990 och färdig rapport föreligga

på beställ- 1991. Undersökningen görs av Statistiska centralbyrån (SCB)

har samrått med för-

av Konstnärsnämnden, som vid uppläggningen

ning

och litterära yrkesutövares samarbets- j fattarfonden och Konstnärliga

nämnd (KLYS).

medel skulle beviljas för

Medan det ännu var ovisst om några särskilda

att en studie med denna undersökning beslöt Konstnärsnämnden göra

från ur den senaste folk- och bostadsräkningen

utgångspunkt uppgifter

som finns hos SCB. Vi kallar den i fortsättannan statistik

(FoB 85) och

ningen för FoB-studien.

De andra undersökningar som här nämnts från enkäter som sänts

utgår

ut främst till medlemmar i olika FoB-studien konstnärsorganisationer. bygger däremot på befintlig statistik.

FoB 85 genomfördes den 4-10 november 1985. De uppgifter som skulle lämnas bl.a. vilken gällde sysselsättning var och en huvudsakligen ägnat sig åt den veckan. Dessa uppgifter kodades av SCB enligt Nordisk yrkesklassificering (NYK).

I NYK grupperas yrken ett där 07 betecknar enligt decimalsystem,

konstnärligt arbete”. Olika huvudgrupper av konstnärer

särskiljs genom ytterligare en siffra, så att t.ex. 071 står för ”bildkonstnärer m.fl., 075 för scenkonstnärer mfl. och 076 för musiker. På femsiffernivå sker en ytterligare specificering. 07110 betecknar sålunda målare-konstnär,

07510 skådespelare och 07630 musiker.

Vid tidigare folk- och kodades de svarande

bostadsräkningar med tre

siffror. De grupper man då fått är emellertid alltför för att heterogena kunna användas i en kulturarbetarstatistik. Bildkonstnärer mil. innefattar i NYK så olika yrkesgrupper som målare, bokgrafiker, skulptörer, konstnärer. layoutmän, illustrationstecknare, reklamtecknare, filmtecknare, modetecknare, scenografer, dekormålare. mönsterritare karikatyrtecknare, tatuerare och Endast färgkonsulenter. en klumpsiffra för denna brokiga skara kunde redovisas. Detsamma andra

gällde tresiffergrupper.

Uppgifterna till FoB 85 kodades med fem siffror. Då kan man särskilja olika kategorier inom På konstnärsnämndens

huvudgrupperna. uppdrag

kördes FoB-materialet mot SCB:s inkomst- och Ge-

utbildningsregister.

nom att de större ställde databaserade

konstnärsorganisationerna medlemsregister till förfogande kunde också uppgifter om medlemmar och

icke medlemmar jämföras. variabler redovisades också

Samtliga geogra-

fiskt.

4.3.2 Konstnärer 85 och medlemmar 89

I undersökningen ingår två stora, inte helt jämförbara grupper.

Den 1985 huvudsakliena utgörs av dem som angav att de i november med sådan verksamhet som hör till konstnärsgen sysslade konstnärlig nämndens ansvarsområde. Vi kallar dem konstnärer 85.

Den andra omfattar alla medlemmar 1989 i de konstnärsorganisationer

som har sina medlemsregister med personnummer på data. Organisationerna är Föreningen Svenska Tonsättare, Konstnärernas Riksorganisation Svenska Förbund Svenska Musikerför- (KRO), Fotografernas (SFF), bundet (SMF), Svenska Teaterförbundet (STF), och Sveriges Yrkesmusikerförbund Föreningen Sveriges Konsthanverkare och Industri- (SYMF). (KlF) inte i undersökningen därför att dess medlemmar

formgivare ingår

inte data efter Denna grupp kallas här

registreras pä personnummer.

medlemmar 89.

Vid en av siffermaterialet framträder två oväntade tendenser.

genomgång

Grovt innebär de dels att flertalet konstnärer 85 inte var meduttryckt lemmar vissa konstområden flertalet medlemmar 89 in- 89, dels att inom konstnärer 85. Dessa måste givetvis nyanseras och

te var påståenden

tänkbara orsaker analyseras.

Om man tar konstnärer 85 som utgångspunkt visar det sig att bristen på

med medlemmar 89 är mest uttalad bland bild- och överensstämmelse formkonstnärerna.

1044 1985 att de arbetade som målare, Sammanlagt personer uppgav tecknare och illustratörer och tillhör därmed grup- g grafiker, skulptörer, pen konstnärer 85. Av dem var endast 407 personer (dvs. 39 %) med- 1989. Av 4 622 lemmar i någon av de aktuella konstnärsorganisationerna 1985 var 834 (eller 18 %) medlemmar 1989. fotografer

Tendensen är likartad, fast mindre markant, på ton- och scenomnågot

rådena.

Av 6638 som 1985 uppgav sig vara verksamma som musiker personer

och var 2954 45,5 %) medlemmar 89. lnom yrken på

sångare (eller

scen- och filmområdet fanns 4756 personer. 2563 av dem (alltså 53,9

Andelen medlemmar var sär-

%) tillhörde någon av organisationerna.

skilt hög bland dansare och scenografer (ca 65 %).

Det finns flera tänkbara orsaker till detta förhållande. som var

Några konstnärligt verksamma 1985 har avlidit sedan dess. Andra

har upphört med sitt konstnärliga arbete, t.ex. av åldersskäl. Det torde vara vanligare bland utövare på ton- och scenområdet än bland som bildkonstnärerna,

i många fall fortsätter sin efter konstnärliga yrkesutövning långt det de uppnått pensionsålder. Bland de fria kulturarbetarna kan man vidare an-

ta att det finns åtskilliga som av olika skäl valt att stå utanför

organisationerna. kan det hända

Slutligen att en del av dem som angett att de

sysslat med konstnärlig verksamhet inte var yrkesverksamma som konst-

närer utan amatörer.

Också bland medlemmar 89 är den ovan nämnda tendensen tydligast på bildområdet. Av KRO:s 3259 medlemmar 1989 har endast 442 eller ( 13,6 %) i FoB 85 angett att de

huvudsakligen ägnade sig åt konstnärlig

verksamhet. För de 738 medlemmarna i Föreningen Svenska Tecknare

var siffran 125 (dvs. 16,9 %). Av de 1 705 medlemmarna i Svenska Foto-

grafernas Förbund år 1989 var 800 (eller 46,9 %) verksam-

konstnärligt

ma enligt FoB 85.

Flertalet organisationer på ton- och scenområdena noterar större över-

ensstämmelse mellan medlemmar 89 och konstnärer 85.

Undantaget är musikerförbundet. Av 5350 medlemmar med konstnärli-

ga yrken 1989 var 28,3 % konstnärligt verksamma enligt FoB 85.

Teaterförbundet har 1989 6094 medlemmar, varav 3006 (49,3 %) sade sig vara konstnärer 1985. Av medlemmarna 89 är emellertid l 304 passiva och 650 verksamma inom tekniska och administrativa med anyrken knytning till teatern. Antalet aktiva år 1989 var alltså 4412.

konstnärligt

Om man antar att alla de medlemmar

89 som angav konstnärligt verk-

samhet i FoB 85 finns bland de 4412, blir överensstämmelsen 68 %..

Störst överensstämmelse visar SYMF. Av 1.737 medlemmar 1989 uppgav

l 368 (eller 78,2 %) konstnärlig verksamhet 1985.

Vilken är verkligheten bakom dessa siffror? Eftersom de inte avser sam-

ma år kan man utgå från att en del medlemmar 1989 har påbörjat sin

konstnärliga verksamhet efter 1985. Det räcker dock ej som förklaring.

Om så vore, skulle det betyda att vissa organisationer nästan helt förnyat sin medlemskader sedan 1985.

konstnärer faktiskt huvudsakligen arbetar En orsak kan vara att åtskilliga Det kan bero att de inte kan leva sin konst och

inom andra yrken. på på

därför sett sig nödsakade att ägna större delen av sin tid åt annan verk-

samhet. Det kan handla om sysselsättning som tangerar konstnärsyrket,

eller bildlärare, eller om helt annan verksamhet. Några

t.ex. som musikdeltid

kan själva ha valt att vara konstnärer på

hända att en del konstnärer som haft anställning på deltid

Det kan också om den omfattat en större eller

i annan versamhet uppgivit den, oavsett

t.ex. därför att den gav större inkomst. en mindre del av arbetsveckan, Säsongsmässiga variationer i möjligheten att utöva konstnärliga yrken synes dock inte ha spelat någon större roll.

4.3.3 lnkomstforhållanden

inkomster variationer mellan olika Konstnärernas uppvisar betydande mellan män och kvinnor och mellan dem som bor i storstadskategorier, områdena och i övriga landet. Diskussionen gäller i fortsättningen getaxerad arbetsinkomst för konstnärer 85. En

nomsnittlig (medelvärde)

som också innehåller om median samt övre detaljerad tabell, uppgifter och nedre kvartiler, redovisas nedan.

12 Inkomster för konstnärligt verksamma enligt folk- och bostads- Tabell

räkningen 1985 fördelade på konstnärskategorier

Medel- Övre Median Undre Antal värde kvartil kvartil

i

a

Författare

81 000 121 000 64 000 32 000 258 j kv 71000 28 000 579 l m 91000 124 000 l 88 000 122 000 70 000 29 000 837 samtl

Bild- och formkonstnärer

Målare 37 000 55 100 28 500 12 400 135 kv 239 m

Grafiker

Skulptörer

Tecknare/illustratör

Textilkonstärer

Konsthantverkare

Musikområdet lnstrumentalister

Sångare

kv m samtl

Populärsångare

kv 56 700 m 110 000 95 500

T0nsättare/kompositörer

Instrumentmakare kv 62 000 77 800 m 78 600 103 900 samtl 77 700 1()3 300

Scen- och filmkonstnärer

Skådespelare

kv 98 300 122 800 90 200 m 124 200 148 500 108 5()0 samt] 111 800 137 600 101 700

Regissörer m. fl.

Scenografer m. fl.

Dansare m.fl. kv 111 200 m 128 900 samtl l 15 200

Danspedagoger

fikation regissörer, teaterproducenter, inspicienter, scriptor, attributörer, sufñörer och filmklippare m.fl. 104

Av siffermaterialet att konstnärerna år 1985 i allmänhet hade

framgår

lägre inkomster än genomsnittssvensken. Medelinkomsten för förvärvsarbetande var då 107 200 kr. för män, 72 500 kr. för kvinnor och 90 800 för samtliga.

Variationerna är dock betydande både konstnärsgrupper emellan och inom de olika kategorierna. Uppgifter om medelinkomst ger en mycket grov bild av verkligheten. Den behöver kompletteras med siffror som

återspeglar fördelningen inom gruppen, t.ex. uppgifter om övre och ned-

re kvartil. Övre kvartil anger den lägsta inkomsten för de 25 % inom gruppen som tjänat mest. Nedre kvartilen anger den högsta inkomsten för den fjärdedel som tjänat minst.

Nu framträder följande - fortfarande mycket schematiska bild.

Fem kategorier utgör särskilt markanta

låginkomstgrupper, nämligen

målare (medelinkomst 49 200), danspedagoger (56100) och konsthantverkare (med metlelinkomsten 58500 kr.). En fjärdedel av dem som ingår i dessa grupper hade en inkomst på mindre än 30 000 kr.

Också inom låginkomstgrupperna finns betydande variationer. Så hade

t.ex. en fjärdedel av de manliga konsthantverkarna inkomster över 150000 kr. De utgör ungefär en tiondel av samtliga konsthantverkare i

materialet. Lika många taxerades för 27500 kr. eller mindre. För de

kvinnliga konsthantverkarna är motsvarande siffror 63 000 och 14000 kr.

Av de manliga textilkonstnärerna taxerades en fjärdedel för mer än 192000 kr. Det rör sig dock bara om mindre än en procent av textilkonstnärerna, en yrkesgrupp som till 97 % utgörs av kvinnor. De 25 % av de kvinnliga textilkonstnärer som tjänade bäst taxerades för 70 100 kr. eller mer.

Mellangrupper utgörs av instrumentmakare (medelinkomst: 77 700 kr.). grafiker (85 100), dansare och koreografer (88 900), tonsättare och popu-

lärkompositörer (914()0 kr.) samt populärsångare (95 000). NYK skiljer

inte mellan olika slag av komponister.

Också i dessa grupper finns cn avsevärd i inkomster. spridning En fjärdedel av dem som 1985 angav att de httvuclsakligen var verksamma som tonsättare eller kompositörer hade taxcrats för 34100 kr. eller mindre.

Lika över 145 000. För populärsângarna är bilden

många hade inkomster snarlik. Bland både dansare, koreografer och grafiker hade en fjärdedel taxerats för mindre än 50 000 kr. Lika stora andelar av båda grupperna hade inkomster över 115000, resp. 118000 kr.

För övriga konstnärsgrupper var medelinkomsterna 1985 mellan 99 800 och 118900 kr. Kring hundratusenkronorsstrecket ligger fotografer, in-

strumentalister och tecknare/illustratörer: Högst ligger sångare med seri-

ös repertoar, med medelinkomsten 118 900 kr.

Åter finns det anledning att peka de stora skillnader som finns inom

på

de olika lnte mindre än en fjärdedel av dem som i FoB 85 grupperna. klassificerats som instrumentalister, tecknare/illustratörer och skådespelare taxerades för mindre än 62000 kr. Det rör sig om l 582 instrumentalister, 948 skådespelare och 80 tecknare.

4.3.4 Geografisk spridning

Det finns olika sätt att beskriva konstnärernas spridning geografiskt över

landet. Vanligast är att redovisa fördelningen på de olika länen.

Tabell 13 Litterära och konstnärliga utövare 1985. Länsvis fördelning

Bild- Form- För- Scen- Musiker Övr. litt. konst- givare fattare konst- 0. närer närer konstn.

lKalmar

län 65 175 18 19 136 16

:Gotlands

län 17 65 5 10 52 6

län 30 59 4 18 98 12

;Blekinge

Källa: FoB 85

l statistiska sammanhang används numera också en indelning i sju s.k.

H-regioner, som bygger på kommunernas invånarantal och befolknings-

täthet. Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö bildar var sin H-region. Andra större kommuner”, dvs. sådana som har mer än 90000 in-

vånare i en cirkel med 30 km radie runt centrum utgör en fjärde H-region. Två regioner omfattar kommuner med mellan 27 000 och 89 999 invånare inom 30 km radie runt centrum. Om det dessutom finns mer än 300000 invånare inom l0() km runt resp. centrum räknas kommunen till ”södra mellanbygden”, annars till norra tätbygden. Kommuner med mindre än 27000 invånare inom 30 km runt centrum bildar norra glesbygden”.

Här redovisas konstnärernas geografiska spridning över landet efter Hregion.

bor i storstadsområdena - hälften av 32,8 % av landets befolkning drygt dem i Storstockholm. För de flesta kategorier av konstnärer 85 kan man notera en betydligt starkare koncentration till storstadsområdena, särskilt Stockholm.

Av 724 målare, grafiker och skulptörer i FoB-materialet fanns 402 (dvs. 55,5 %) i de tre storstadsområdena. Storstockholm ensamt svarade för 41,3 % av samtliga. Dessa siffror stämmer rätt väl med fördelningen av KROzs medlemmar 1989.

Av dem fanns 40,5 % i Storstockholm och 58 % sammanlagt i de tre storstadsområdena.

Den jämnaste spridningen över landet uppvisar konsthantverkarna. Av dem fanns 34,7 % i storstäderna, 29,4 % i större kommuner utanför stor-

stadsområdena och 24 % i södra mellanbygden. Denna fördelning av-

viker inte särskilt mycket från hela befolkningens.

l FoB-materialet finns 6638 musiker och sångare. Nästan hälften av dem

bodde i storstadsområdena - 31 % bara i Stockholm. Drygt en fjärdedel fanns i större kommuner utanför storstadsregionerna.

När det gäller medlemmar i de fackliga organisationerna på tonområdet

uppvisar SYMF den starkaste koncentrationen till storstäderna. S8 % av medlemmarna finns där. 25 % bor i större kommuner utanför Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena. Musikerförbundet har större spridning. 36 % av medlemmarna finns i storstadsregionerna, 29 % i andra större kommuner, 16 % i södra mellanbygden och 10 % i norra tätbygden. Av de musikerorganisationer som ingår i undersökningen har 108

musikerförbundet största andelen medlemmar i norra glesbygden, sju procent.

FoB-materialets scen- och filmkonstnärer fanns till 75 % i storstadsområdena. En ännu starkare koncentration uppvisar dansarna, som till mer än 90 % finns i dessa regioner. Danspedagogerna har större spridning, med 56% i storstadsområdena och 25 % i större kommuner utanför dem.

Teaterförbundels medlemmar 1989 finns i lika stor omfattning i storstäderna som scen- och filmkonstnärerna 1985.

Konstnärer 85 i Stockholmsområdet - och i viss mån även i Göteborgsregionen - har markerat högre genomsnittlig inkomst än konstnärer i hela riket. Stormalmö uppvisar i flera fall lägre värden än övriga större kommuner. Norra glesbygden ligger lika markant under riksgenomsnittet som Storstockholm ligger över.

Tendensen är snarlik för medlemmar 89.

Ett par tydliga avvikelser kan noteras. Skulptörer 85 i alla storstadsområdena har medelinkomst än i riket som helhet. den i lägre Högst ligger

större kommuner utanför storstadsregionerna. Något liknande gäller

medlemmar 89 i musikerförbundet. För deras del är den genomsnittliga inkomsten högst i södra mellanbygden och i större kommuner utanför storstadsområdena.

Sammanfattande kommentar

De undersökningsresultat som här refererats visar att ett stort antal kulturarbetare har betydligt lägre genomsnittliga inkomster än andra förvärvsarbetande. Som ovan framhållits är dock spridningen stor både mellan de olika konstnärsgrupperna och inom dem.

l FoB 85 identifierades 2530 personer som målare, skulptörer, textilkonstnärer, konsthantverkare och danspedagoger. Den taxerade medianinkomsten för dessa grupper varierar men ligger i samtliga fall mellan 33100 och 49 900 kr. Det betyder att minst 1300 konstnärer i dessa kategorier år 1985 taxerades för mindre än 50000 kr. Därtill kommer att 109

en av instrumentmakarna, och

fjärdedel populärsångarna, grafikerna

- fanns i dessa inkomstlädansarna - eller ytterligare minst 250 personer

gen.

man kan notera en medelinkomst som inte allt- Även i grupper för vilka från hela befolkningens finns det ett stort antal för mycket avviker personer med Det gäller skådespelare, instru-

påfallande låga inkomster.

mentalister och tecknare/illustratörer, bland vilka en fjärdedel -- eller mer än 2 100 personer - har taxerats för 61 400 kr. eller mindre.

Det finns å andra sidan också konstnärer som har jämförelsevis goda inkomster, men de är få i förhållande till den stora grupp som har påfallande låga inkomster.

Också för medlemmarna i de konstnärsorganisationer som kunnat studeras i denna ligger de genomsnittliga inkomsterna lågt. För undersökning alla utom SYMF - som huvudsakligen består av anställda yrkesmusiker att en fjärdedel av medlemmarna har inkomster under 50 000 kr. gäller Så taxerades t.ex. l 500 av teaterförbundets medlemmar för 46 000 kr. eller mindre och l 300 av dem som tillhör musikerförbundet för 41 600 kr. eller mindre. medlemmarna i KRO. Hälften av förbundets

Lägst låg

medlemmar år 1985 30 200 kr. eller mindre och en 3141 1989 tjänade 8400 kr. eller mindre. Den sistnämnda uppfyllde inte fjärdedel gruppen villkoren för att få Föreningen Svenska Tecknarc

någon ATP-poäng.

stora variationer i de 724 medlemmarnas inkomster. En fjärdeuppvisar del taxerades för 36200 kr. eller mindre och lika många för 128 800 kr. eller mer.

Resultaten kan även sammanfattas i tabellform: av undersökningen

Tabell 14 Genomsnittsinkomster 1985

Samtliga yrken

Tillverkningsarbetare Författare

Målare

Skulptörer Textilkonstnärer

Konsthantverkare 110

Med utgångspunkt från uppgifterna i tabellen är det möjligt att resonera

på följande sätt:

Om bild- och formkonstnärerna (ca 6000 med i genomsnitt ca 50000 i årsinkomst) skall komma upp i samma inkomstnivå som musiker (ca 6300 med i genomsnitt 100000 i ärsinkomst) krävs ett resurstillskott på 300 milj.kr. (6 000 * 50 000) i 1985 års prisnivå. Nöjer man sig med industriarbetarlönerna 1985 blir behovet av tillskott ”bara” 270 milj.kr.

Konstnärernas arbetsmarknad

4.4.1 Allmänt

Det är framför allt två erkända arbetslöshetskassor som har konstnärer bland sina medlemmar, nämligen musikernas och teateranställdas. Medlemmarna i Sveriges Yrkesmusikers Förbund (SYMF) var i början av förbundets existens anslutna till handelstjänstemännens erkända arbetslöshetskassa. Under år 1989 övergick de flesta av dem till teateranställdas A-kassa.

Av medlemmarna i musikernas och teateranställdas arbetslöshetskassor är 60-65 % konstnärligt verksamma. Båda dessa kassor redovisar sedan mitten av 70-talet en avsevärt högre procent arbetslösa bland sina medlemmar än genomsnittet av alla A-kassor. Fram till 1973 låg siffran för de båda kassorna obetydligt över genomsnittet, men sedan dess har skillnaden varit betydande.

År 1988 var i medeltal 14,4 % av medlemmarna i teateranställdas och 9,7 % i musikernas A-kassa arbetslösa. Bakom dessa siffror döljer sig stora variationer mellan olika månader. Både bland musiker och teater-

anställda finns en stor säsongsarbetslöshet på somrarna. Andelen arbets-

lösa är högst bland de konstnärligt verksamma. Så svarade t.ex. de 66 % konstnärligt verksamma medlemmarna i teateranställdas A-kassa för 84 ”o av de arl›etslösa under år 1988. Särskilt stor var arbetslösheten bland skådespelare och dansare. Teknisk och administrativ personal svarade för 34 % av medlemmarna men var 16 % av de arbetslösa.

Utvecklingen från l970-talets början framgår av nedanstående diagram som också anger genomsnittet lör samtliga arbetslöshetskassor.

Andelen arbetslösa 1 tutennsulldas och mslkenus grunda u* bctslöshatshssør och 1 slutliga kassar Ann 1970-1967. Källa: LIS.

M 70 70 w - - - - - - lunnnatineu arbetslöshetskassa °"""° Musiken-au arbaulöshcuiasno Ccnonsnin för samtliga avbculäshcutussor

1981 låg den genomsnittliga arbetslösheten bland teateranställda 6,1 på

procent. Andelen hade 1988 stigit till över 14 procent. Utvecklingen för musiker har varit liknande. Den minskning av arbetslösheten som kan noteras under 1989 kan vara en följd av definitionsförändringar. Därtill kommer att arbetslösheten bland teateranställda och musiker inte är direkt jämförbar med andra gruppers.

Den verkliga arbetslösheten bland konstnärer i allmänhet är större än den registrerade. För bl.a. bildkonstnärer och författare är arbetslöshetsbegreppet endast delvis giltigt. De är oftast egenföretagare och bör som sådana snarast betecknas som inkomstlösa när de saknar eller uppdrag avsättning för sina produkter.

Vissa konstnärsgruppers arbetslöshet

Skådespelare och andra scenartister

Teateranställdas kassa betalade stöd till 732 personer under februari månad 1990. Kassan har 6497 medlemmar. Musikernas kassa hade vid åsskiftet 5131 medlemmar. Totalt fick 431 stöd under februari personer och 498 i januari.

Mellan 1984 och 1988 ökade antalet medlemmar i teateranställdas Akassa som fått ersättning från 913 till 1551. Antalet ersätt-

någon gång

i genomsnitt medlem nästna fördubblades - från 16 till

ningsdagar per

31.

Ser man till åldersfördelningen, finner man att nästan hälften av dem

som var arbetslösa under 1988 var i åldern 31-40 år.

Det har ibland antytts att den höga arbetslösheten bland de teateranställda beror att scenkonstnärer som saknar

på anställning i högre grad än ti-

digare anslutit sig till fack och A-kassa och därmed registrerats som arbetslösa. Den växande arbetslösheten skulle därmed delvis vara en synvilla.

Det finns i varje fall under 80-talet ingenting som tyder det.

på Enligt

siffror från arbetsmarknadsstyrelsen har medlemsantalet i teateranställdas

mellan 1980 och 1988. A-kassa beskrivit en jämn och lugn utveckling Under 1988 ökade medlemsantalet enligt kassans egen verksamhetsberät- 4 631. telse med en person och var vid senaste årsskiftet

Man av arbetslösa i tre kategokan göra en grov indelning skådespelare rier: - Freelansande skådespelare och dansare, - Fria teatergrupper, och mimare - Projektskapande fria skådespelare, regissörer, koreografer som tillfälligt samlar grupper omkring sig.

Gränsen mellan dessa grupper är flytande. De freelansande skådespelarna är sysselsatta huvudsakligen under spelsäsongerna. Arbetslösheten lig-

Dessa skådespelare kan vara proger kring jul och sommaruppehållen.

i Stockholm eller ute i landet, jektanställda på institutionsteatrarna ibland hos fria eller i film och TV-produktioner. Deras ar-

grupper

betslöshet kan i viss mån jämföras med rockmusikernas, i det att arbetslösheten ligger i vissa förutsebara och tidsbegränsade perioder. Stämp-

landet fungerar för dessa som ett slags yrkesförsäkring.

Det förekommer en betydande andel projektanställningar med mellanlig-

av arbetslöshet. Vidare har antalet arbetstillfällen av korgande perioder

tare varaktighet ökat, medan antalet spelårs- och tillsvidareanställningar

stannat en tidigare nivå eller rent av minskat.

på

Teaterförbundet konstaterade för ett år sedan i en PM att de konstnärligt verksamma nästan uteslutande kortare anställningar vid privaterbjuds i film, TV och radio samt när det gäller konsert- och teatrarna, video,

programverksamhet. Medlemmar av de fria grupperna får sin försörjning

från grupperna under en allt mindre del av verksamhetsåret.

lever under förhållanden. De- De fria grupperna mycket knapphändiga ras löner ofta under existensminimum. De kan ha olika organisaligger tionsformer såsom ideell med medlemmar, stiftelse, handels- elförening med anställda. De fria är att deras ler aktiebolag gruppernas problem inte räcker till för att både försörja de medverkande och att sätta anslag upp teater.

till lönerna är att ansöka om beredskapsbidrag som Ett sätt att få bidrag med Den andra är

då utgår 60 procent av lönekostnaden. möjligheten

att man låter skådespelarna stämpla som arbetslösa under

repetitionsperioden. Ofta försöker man med en kombination av dessa båda sätt. Vissa grupper sätter detta i system för att över huvud Man kaltaget överleva. kylerar med att ett visst antal anställda eller medlemmar får och

gå

stämpla under en viss del av året.

Den

tredje gruppen, de producerande fria skådespelarna, koreograferna,

fria dansarna och mimarna som ibland samlar tillfälliga grupper omkring sig har samma problem fast värre. De har svårt att skapa en grupp och en stadigare plattform omkring sig, oavsett hur intressanta och väl omskrivna de än har ansetts vara. För att de skall kunna betala löner behöver de ha till lönerna. Det är av ett lotteri

beredskapsbidrag något vilka

som får beredskapsbidrag. Trots att AMS betalar 60 procent av lönen är det mycket svårt att kunna betala de återstående 40 procenten. Vissa tar banklån och det finns exempel på grupper som betalat tillbaka beredskapspengarna för att de inte kunnat betala de 40 procenten.

Arbetslösheten är koncentrerad till storstäderna, särskilt Stockholm.

Musiker

Musikernas arbetslöshet ser olika ut beroende vilken de arbetar

på genre

inom. Dansbandsmusikerna har t.ex. arbete men fredag, lördag, söndag är arbetslösa de övriga dagarna.

Rockmusikerna, alltså de som spelar i de kända banden under fram-

gångsrika sommarturnéer, har olika turnéperioder och dessemellan kan-

ske och sedan

Skivinspelning har de perioder av arbetslöshet. De tjänar

inte så mycket att man skulle kunna begära att det skall täcka de arbetslösa perioderna.

Jazzmusikerna har det allmänt

dåligt. De spelar ofta stadigt i två-tre

band och vikarierar däremellan i ytterligare andra. De klassiska musikerna, särskilt de soloinstrumentalister och sångare som ej är anställda, repeterar själva och har sedan kanske ett par konserter. Det räcker inte till

för att fylla arbetsvillkoret, dv.s de krav som ställs för att fylla på stämp-

lingsdagar. De måste tjäna pengar på annat sätt, genom ströjobb. Det är också att musikerna vanligt har s.k. brödjobb. Skall man vara halvtidsarbetande med brödjobb räcker i alla fall inte pengarna till de livsnödvän-

och är man heltidsarbetande är det omöjligt att uppehålla

diga utgifterna kvalitet.

professionell

Bildkonstnârer

Det finns av liknande slag för bildkonstnäingen arbetsmarknadsstatistik rerna, eftersom de inte tillhör någon A-kassa - i varje fall inte i sin egav konstnärer. De är ju fritt verksamma kulturarbetare. enskap

för dem med andra

En viss möjlighet att jämföra sysselsättningsläget

kunnat få genom vissa uppgifter från konstnärsgruppers har man tidigare Den varje kvartal antalet inskrivkulturarbetsförmedlingen. rapporterar na sökande som inte fått arbete.

1986/87 var antalet kvarstående individuellt sökande i ge-

Budgetåret

1808 (dvs. nomsnitt 7048, varav 2008 (eller 29 %) var scenkonstnärer, eller och 1522 (eller 22 %) musiker. 26 %) bildkonstnärer formgivare, sade 1989 inte kunna Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) sig sommaren lämna om motsvarande siffror för senare år. uppgift

4.5 Sammanfattande synpunkter

i detta avsnitt att ett stort antal konstnärer le-

Av redogörelsen framgår

ver under bekymmersamma ekonomiska villkor. Det gäller alla kategorioch dessutom hämtad från olika er. Statistiken är emellertid bristfällig Inkomster mätes dessutom i undersökningar som ej är helt jämförbara. inkomst och det torde vara ställt utom allt tvivel att det företaxerad verksamhet konstmarknaden - hur omfat-

kommer en hel del ”svart” på

tande är omöjligt att säga.

att det finns en brist på överensstämmelse

Det synes vidare uppenbart och antalet indimellan antalet medlemmar i de fackliga organisationer vider som i folk- och bostadsräkningen 85 sade sig vara huvudsakligen

aktiva. Störst är bristen överensstämmelse på bildområkonstnärligt på

av dem som sade sig vara konstnärer 85 var det. Knappt 40 procent 89. Omvänt hade bara ca 14 procent av KRO:s medlemmar medlemmar

1985. Siffrorna tyder på att det finns åtskil-

89 sagt att de var konstnärer livnär annat sätt än sitt konst-

liga konstnärer som huvudsakligen sig på

och att antalet heltidsarbetande” bildkonstnärer närsskap är väsentligt mycket lägre än KRO:s medlemstal. Kanske har många konstnärliga ambitioner och skulle vilja ägna sig helt åt sin verksamhet, kanske har de försökt men inte haft förmåga eller inte uppskattats av publik eller kritiker. Men det finns säkert också de som är nöjda med att vara konstnär på deltid, utan att de för den skull är amatörer. En del konstnärer klarar sig sannolikt genom att makan/maken har inkomster som är tillräckliga för familjen. Om detta vet vi emellertid inget.

Det är också stora skillnader i inkomster både mellan olika konstnärskategorier och inom de olika kategorierna. Tillsvidareanställda har av naturliga skäl en ekonomiskt säkrare tillvaro även om lönerna inom konstnärsyrkena i allmänhet inte är särskilt Skillnaden mellan olika höga.

konstnärskalegorier återspeglar också att vissa konstarter är mindre ef-

terfrågade än andra. Skillnaden inom

respektive kategori sammanhänger

med det självklara förhållandet att vissa konstnärer är mer framgångsrika

än andra.

Det finns en betydande arbetslöshet bland vissa konstnärskategorier, främst begränsad till storstäderna. Den är till del av struktubetydande rell karaktär.

l brist på tillförlitliga data blir nedanstående bild av de olika konstnärs-

kategoriernas livsvillkor med nödvändighet impressionistisk.

Bild- och jbrmkonstnärer

Bild- och formkonstnärer är i allmänhet med egenföretagare, tillfälliga

uppdrag. Åtskilliga måste ha s.k. brödjobb vid sidan av för att klara sig.

De som livnär sin konstnärliga verksamhet

huvudsakligen sig på är gi-

vetvis beroende av försäljningsintäkter. Bidrag och stipendier är emellertid också viktiga. Det finns kanske ca 1000 bild- och formkonstnärer som satsar på att helt eller huvudsakligen livnära sitt konstnärs-

sig på

skap.

Bild- och formkonstnärernas verksamhet är ofta mycket kostnadskrävade. Ateljéhyra, investeringar i material och innebär ofta utrustning skuldsättning.

Marknaden är dock inte så liten. Låt oss. som ett räkneexempel, utgå

ifrån den något så när säkra uppgiften (se ovan) att gallerierna årligen

säljer för l00 milj.kr., varav konstnärer får högst ca 60, och anta att förfrån till ger minst lika mycket. Därtill säljningen ateljé privatpersoner

kommer uppdrag för offentlig utsmyckning, utöver den som köps på gal-

lerier - låt oss gissa ca 50 milj. Försäljningen via SKR och Konstfrämjannästan 200 milj.kr. Hur stor del av detta som komdet ger tillsammans mer konstnärerna till del utöver vad som ovan upptagits är emellertid oklart. Till detta kommer det direkta stödet i form av visningsersättning, vissa stipendier samt utställningsersättning, sammantaget kring 50 milj. kanske 300-400 i mycket runda tal. Från det-

Det ger inkomster på milj.,

ta måste dras kostnader för arbetsmaterial, resor och inte ateljéhyra, minst egenavgifter.

Det stora problemet inom branschen är att bara de verkligt framgångsri-

ka konstnärerna kan sätta ett så högt pris på sina verk att det ger ett netto är betalda. Konstnärerna har rimligt att leva på när alla kostnader

också hittills haft små möjligheter att tjäna pengar på upphovsrätten till

sina verk, utom i de fall verket är så känt att det blir föremål för omfattande Det är naturligtvis särskilt dystert för de framreproducering. bild- och formkonstnärerna eftersom deras verk

gångsrika priserna på

i andra och tredjehandsförsäljning. Bild- och ofta stiger oerhört kraftigt

formkonst är ju delvis en placerings- och spekulationsmarknad.

Bild- och formkonstnärer har, liksom flertalet andra fria konstnärer, en rad problem på skattesidan - bortsett från egenavgiften. Det gäller t.ex. som det synes kroniska misstro mot konstnärlig taxeringsnämndernas verksamhet och svårigheten för de utövande konstnärerna att övertyga myndigheterna att deras verksamhet inte är en hobby.

Vad som här är sagt om bild- och formkonstnärer gäller i än högre grad om konsthantverkare. Att döma av en visserligen något osäker enkät om konsthantverkares ekonomi, gjord av en grupp konsthantverkare själva,

synes deras inkomster vara extremt låga. Det bekräftas av undersökning-

en som redovisats ovan.

Deras omkostnader är ofta höga. De anger också själva att de är i en sämre situation vad och bidrag från t.ex. konstnärsgäller stipendier nämnden.

Författare och andra litterära yrkesutövare

Till denna hör författare, dramatiker och fria kulgrupp översättare, turjournalister. De flesta är egenföretagare, men kombinerar för-

många fattarskapet med ett annat yrke eller deltidsyrke. Det gäller främst fack-

boksförfattarna men det är vanligt också bland skönlitterära författare.

De har ofta tillfälliga Ytterst få är fast anställda som “författauppdrag. re” men däremot som journalist eller skribent. Antalet fackanslutna författare och dramatiker 1988 var 2436; FoB 85 var det emellertid enligt 857 som huvudsakligen livnärde verksamhet. Försig av sin konstnärliga fattarnas genomsnittsinkomster 85 låg än bild- och väsentligt högre formkonstnärer.

Också författarnas problem är att deras inkomster upphovsrättsliga (royalty) i allmänhet är för för att leva De har dock lättare

blygsamma på.

än flera andra fria att

konstnärsgrupper bygga upp en dräglig privatekonomi på hyggliga samt en del vid sidan av. försäljningsframgångar jobb

Omkostnaderna för den konstnärliga verksamheten är förhållandevis låga. De upphovsrättsliga ersättningarna kan flyta in under tid efter

lång

det att verket publicerats.

De samlade royaltyinkomster är som ovan ca 150 till angetts mi1j.kr. svenska författare. till

Biblioteksersättning uppgår ca 64 mi1j.kr. och där-

till kommer viss stipendiering etc.: sammantaget omkring 220 mi1j.kr.

Tonsättare

Tonsättare innefattar dels s.k. seriösa tonsättare, dels s.k. populärauktorer. Kategorigränserna är emellertid De är i allmänhet fria flytande. konstnärer men kan också vara anställda som t.ex. musiker. De seriösa tonsättarna har i allmänhet inkomster från

mycket låga upphovsrättsliga

sina verk, bland annat beroende relativt Endast ett

på låg spelfrekvens.

litet antal kvalificerade och erkända tonsättare, kanske 10-20 stycken, kan leva på sin tonsättarverksamhet - ehuru med in-

mycket måttliga

komster. Deras inkomster innefattar då inte bara direkta upphovsrättsliga ersättningar utan också stipendier, etc.

beställningsersättningar

har en bättre situation och en del av dem Populärauktorerna naturligen stora De hävdar emellertid att de ofta har relativt tjänar pengar. själva kontrakt med som gör den största förtjänsten oförmånliga skivbolagen en Det är populärauktorer som drar in

på framgångsrik komposition.

stora till STlM - liksom de populära författarna drar in stora pengar till Genom kommer pengar biblioteksersättningen. utjämningssystemen medlen andra tonsättare och författare till godo.

De allra flesta tonsättare har emellertid också andra inkomster från musiklivet, som musiker, lärare etc.

Omkostnader kan vara för instrument och notskrift. STIM ger höga emellertid service i dessa avseenden.

Musiker, dirigenter och sångare

De flesta är fast anställda men konkurrensen om jobben är betydande. - också sådana - har svårt att få jobb. Unga sångare mycket duktiga Konkurrensen om frilansmarknaden är mycket hård.

speltillfällen på

Musiker har också att räkna med en omfattande konkurrens från utlanvilket är ett stort inte minst för och solister. De det problem dirigenter orkestrar etc. föredrar utländska aranser, med viss rätt, att arrangörer, vilket i sin tur skulle vara en reflex av Arbetsför-

tister, publiksmaken.

för musiker fungerar inte särskilt tillfredsställande. medlingen

har relativt och ut sina in- Frilansmusiker hög arbetslöshet tvingas dryga med stöd från a-kassa eller medverkan i beredskapsprojekt. Det komster ofta musiker i dansband, m.fl. inkomsterna för dessa gäller jazzmusiker är ofta förhållandevis har ofta många tillfälgrupper låga. Frilansmusiker sannolikt inte sällan med inkomster men svar- Iighetsjobb, blygsamma - tillsammans ca 200-300 - har ta. l synnerhet de seriösa jazzmusikerna

svårt att leva på sin konst. De känner sig också föga uppmärksammade

av kulturråd och konstnärsnämnd.

Ett problem för vissa musiker - t.ex. stråkmusiker - är de mycket höga för instrument hundratusentals kronor) samt den kostnaderna (flera Tillsammans innebär detta ofta avsevärda mycket långa utbildningstiden.

skulder som försämrar deras privatekonomi.

Skådespelare och andra scenkonstnärer

Deras situation påminner i vissa avseenden om musikernas men är i flera avseenden bättre. De flesta är tillsvidareanställda. De som är fria eller arbetar i grupper har i allmänhet ofta sämre privatekonomi än de an-

ställda. Särskilt i Stockholm måste många få stöd från a-kassa och med-

verka i beredskapsprojekt. Man kan också säga att i Stockholm möjliggör a-kassa och beredskapspengar ett mycket större teaterutbud än vad som kan finansieras normalt, via publikintäkter och statliga/kommunala bidrag. Till skillnad från musikerna har skådespelarna ingen utländsk

konkurrens och deras engagemangstider är i allmänhet längre än på mu-

siksidan (även om de krympt). Läget för frilansande producenter, regissörer, scenografer etc. kan vara kärvt men de har i allmänhet möjlighe-

ter att försörja sig på sitt yrke.

De fria dansarna och koreograferna har en mycket svår situation, med genomsnittligt mycket låga inkomster. Också erkända koreografer och

dansare, med lång yrkeserfarenhet tjänar för lite för att kunna klara sig

direkt på sina inkomster. Det sammanhänger naturligtvis med att publi-

ken för fri dans är begränsad. De måste i många fall få stöd från a-kassa

och beredskapspengar. Ändå blir deras årsinkomster ofta väsentligt under 100 000 kr. Medverkan i mer populära musicals etc. ger större inkomster men också de är måttliga. Som exempel kan nämnas att en erfaren dansare för sin medverkan i 25 föreställningar i Cats tjänade 24 400 kr.

Ett särskilt problem för dansare är att de måste sluta sin konstnärliga verksamhet vid 40-årså1dern. De fast anställda får pension men de fria

dansarna - som dessutom tjänat mycket dåligt med pensionspoäng måste

utbilda sig för något annat yrke.

Fotografer, filmare

l de olika som presenterats

undersökningar i det föregående har inte fo-

tografer och filmare särredovisats. Underlaget för att uttala sig om situationen för dessa båda konstnärsgrupper är därför synnerligen bristfälligt.

Svenska Fotografernas Förbund har i en skrivelse till utredningen framhållit att vad som sagts om bildkonstnärernas särskilt utsatta situation också Utifrån kunskapen om att ett litet antal fotogäller fotograferna. grafer har goda inkomster dras ofta slutsatsen att fotografer har en gynnad situation, vilket förbundet anser vara helt fel. Flertalet fotografer har en mycket situation, särskilt de som arbetar med fri pressad ekonomisk Dessa saknar framför allt kanaler att nå ut till sin fotografi. fotografer publik.

Antalet medlemmar i Svenska Fotografernas Förbund var i slutet av 1988 949 st. Det innebär att en enkätundersökning som Fotograficentrum får anses vara förhållandevis representativ. Av de 513 nyligen gjort fotografer som svarat enkäten var drygt hälften frilansare, resten an-

på

ställda eller studerande.

De frilansande fotografernas inkomstförhållanden är synnerligen varierande. En sammanställning av ett urval fotografföretags räkenskaper 1988 visar att rörelseresultatet kan skifta från 3700 kr. till 155300 kr. Alltså ett genomsnitt på drygt 79000 kr. som dessutom är belagt med moms.

Förbundet har beräknat att staten varje år får in 600 milj.kr. i moms på

fotografi och frågar sig vad fotograferna får tillbaka.

har bildat KLYS - Oberoen- De fria filmarna en egen organisation inom de Filmares Förbund (OFF) - med drygt 200 medlemmar 1988. De fria filmarna arbetar med egen utrustning och genomför egna dokumentära dramadokumentär- eller barnfilmsprojekt. OFF bildades 1984 som en avknoppning ur Teaterförbundets filmavdelning. Anledningen var främst regelsystemen för att få produktionsbidrag från filminstitutet och uppdrag från Sveriges Radio. Regelsystemen förutsätter att filmaren är verksam som bolag eller firma. På kort tid bildades en rad bolag.

De fria filmarna får ägna mycken tid åt att skaffa finansiärer. Under produktionstiden lever de i mycket knappa omständigheter. När filmen är färdig, en stor del av intäkterna åt att betala lån och ställa garantier.

går

Filmen ger inkomster under starkt begränsad tid och även om filmarens

då skulle bli jämförelsevis gott, väntar därefter på nytt år med

eget netto knappa inkomster medan en ny filmidé realiseras. De fria filmarnas si-

tualion liknar i övrigt fotografernas. Deras marknad är emellertid synnerligcn expansiv.

Principiella överväganden

Kulturpolitikens inriktning

Riktlinjerna för kulturpolitiken som de beslutats vid olika riksmöten är

utredningens självklara utgångspunkt. De grundläggande målen är att

värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för att denna frihet skall kunna utnyttjas, främja kulturell och konstnärlig förnyelse, motverka kommersialismens negativa verkningar samt att värna den kulturella identiten. Stöd till konstnärligt skapande är en del av denna politik. Utredningen Konstnärerna i Samhället (SOU.l975:l4) drog upp riktlinjerna. De principiella uttalanden som gjordes där har sedermera bekräftats av en rad riksdagar. Utredningen underströk betydelsen av att främja det fria skapande konstnärliga arbetet. Utredningen framhöll att de främsta möjligheterna att förbättra konstnärernas utkomstmöjligheter ”ligger i att öka förusättningarnzi för att anlita konstnärerna och använda

deras verk och andra insatser och därmed tillmötesgå behov hos samhäl-

le och individer. Det gäller såväl konstnärernas traditionella arbetsuppgifter och arbetsområden som nya. Utredningen framhöll vidare att konstnärerna måste ersättas lviittre än hittills för utnyttjande av deras verk och insatser”. men det kommer emeller- Jag delar dessa synpunkter tid alltid att även behövas ett direkt stöd under kortare och längre perioder.

Konstnären - boheme. företagare eller

tillsvidareanställd?

Vår syn på konstnären är fortfarande präglat av den konstssyn som växte

fram under 1800-talet. Konstnären stod eller ville stå utanför det borgerliga samhället men var samtidigt beroende av det. Det fria konstnärliga

livet till det disciplinerade arbetsliv som efter hand stod i skarp kontrast dominerade hela den industriella civilisationen. Den professionella konstnären livnärde han samtidigt föraktade eller sig på den borgerlighet stod främmande inför. Konflikten mellan konst och samhälle, ”ande och är också ett viktigt tema i bildkonst, litteratur och tea-

verklighet därför

ter alltsedan av 1800-talet. Publikens fördömanden och motstånd början blev en del av den konstnärliga utvecklingen men präglade också bilden

av konstnären och konstnärernas egenuppfattning. Den estetiska moder-

nismen har ständigt sprängt och vidgat de konstnärliga uttrycksmedlen. Den bildade publik som var konstnärens marknad accepterade, gradvis, uttrycksformer och konstnärsskapets utanförstående. nya konstnärliga

Vad som är konst bestämmes av konstnärerna själva och deras bedömare Konstnärer har ett naturligt ambioch publik i ett symbiotiskt växelspel.

valent förhållande till den marknad och den efterfrågan som i så hög

grad bestämmer vad som konst och som också i så hög grad avgör konstnärernas ekonomiska villkor. För konstnären gäller verkligen att man biter den hand som föder en, och det kan gälla den privata spon-

den borgerliga teaterpubliken eller kulturbyråkraten.

sorn, konstköparen, Konsten måste hela tiden skapa ett avstånd mellan sin egen verksamhet och den marknad som är dess förutsättning.

måste konstnären slå sig fram marknaden, nå fram till

Men samtidigt på

bli erkänd och tjäna pengar. Den fria konstnären är därmed publiken, även i den meningen att han faktiskt är intresserad av att en företagare

tjäna pengar på sin verksamhet.

marknader har förändrats, i takt med samhällets tekniska och

Konstens

sociala har skapat nya möjligheter. Kulturinduomvandling. Nya medier strin vuxit Som vi pekat i

har, som vi visat i det föregående, sig stark. på

det inledande avsnittet ökar upplevelse- eller fantasikonsumtionen krafkonstkultur. förr har stor

tigt. Det gäller också efterfrågan på Aldrig så

andel ett eller annat sätt kommit i kontakt med olika

av befolkningen på

ökar och att kulturyttringar. Intresset för egenverksamhet, amatörkultur, döma vad gäller finns det många av ungdomens preferenser utbildning som helst av allt skulle vilja ägna sig åt skapande verksamhet. ungdomar

Kulturmarknaderna är stora marknader där konst- och populärkulturen ibland in i varandra. Populärkulturen har blivit en del av samhälgriper lever masskullets llVSSlll och symboler. ”l själva hjärtat av vårt samhälle

turen sitt mångskiftande, pulserande liv, undkommer alla

ingen den, tvingas skapa sin mening ur den”, skriver författaren Göran Greider (DN 9 april 1990). Det måste finnas ett nödvändigt gap till vad som lika diffust kallas för seriös kultur eller finkultur, ett gap som definieras olika i olika tider. Konstnären hela tiden för kämpar att upprätthålla detta gap men låter sig också påverkas eller till och med utnyttjar populärkulturens bilder eller språk.

Kulturpolitiken syftar till att förhindra att den seriösa kulturen slukas av

populärkulturen eller går under på den hårda marknaden. Politiken syf-

tar såväl till att stimulera och bredda efterfrågan som att ge konstnärerna

drägliga arbetsförutsättningar. En viktig utgångspunkt är då att samhället

måste stödja sådan konstnärlig verksamhet som för egen kraft skulle ha mycket svårt att överleva marknaden.

på Många konstnärliga uttrycksfor-

mer är och kommer att förbli smala. Vi vill inte låta enbart marknaden avgöra vad som skall produceras och vilka konstnärer som skall ha chansen. Kombinationen av marknad och stöd är nödvändig. Kulturekonomin måste vara en blandekonomi.

Populärkulturen och finkulturen är delvis beroende av varandra. Artister och institutioner som subventioneras av det allmänna inom finkulturen utnyttjas också av populärkulturen. Omvänt gäller att populärkulturen kan bidra till att ge arbetstillfällen finkulturen, genom och vidga marknaden. Populärmusiken bidrar till de seriösa tonsättarnas inkomster. Po-

pulärförfattarna stödjer via biblioteksersättningen de författare vars

böcker går i små upplagor.

Principen att stödja sådant som annars inte skulle överleva kan inte tilllämpas hur långt som helst. Alla som producerar konst utan publikt eller

kritikermässigt gensvar är inte missförstådda genier som kommer att

uppskattas av en tacksam eftervärld. Konstnärsstödet kan ses som ett sorts och man måste forskningsstöd vara generös och beredd att ta risker. Tusen blommor måste få blomma. Likväl måste till sist stödet, såväl till individer som till institutioner, mot andra Det måsbrytas perspektiv. te ske en

kvalitetsbedömning, ett kritikerperspektiv. Det måste finnas nå-

got ett intresse. Och det måste slags publikgensvar, ske en avvägning mot andra angelägna behov inom kulturområdet.

Det offentliga stödets betydelse växlar på olika marknader. För vissa områden är det allmänna stödet helt oundgängligt om verksamheten över

huvud taget skall överleva. Det gäller t.ex. opera eller symfoniorkestrar. Också seriös teater eller dans skulle ha mycket svårt att klara sig utan subventioner. På andra områden är det allmänna stödet förvisso viktigt men inte avgörande. Bokmarknaden i Sverige omsätter t.ex. ca 2 miljar-

der kronor ej inräknade. Författarnas royalties uppgår

per år, skolböcker kronor. - främst bitill ca 150 miljoner Det statliga stödet till författarna - till ca 67 milj.kr. och litteraturstödet till

blioteksersättningen uppgår

närmare Det är en icke inkomst vid sidan av de 36 milj.kr. oväsentlig samlade men inte avgörande för hela skönlitteraturoyaltyinkomsterna rens existens.

Bildkonstmarknaden omsätter kanske 1,5 miljarder per år. Det är emellertid med all säkerhet en liten andel av detta som direkt till konst-

går

närerna. Statens samlade utgifter för direkt stöd till bild- och formkonstnärer till ca 50 milj.kr. Det är viktigt men för den enskilde

uppgår

den viktigaste inkomstkonstnären är likväl inkomsterna från försäljning källan.

Det att intresset för kultur och

är viktigt påminna sig att det allmänna

konst i olika former inte bara är en funktion av kulturpolitiken. Andra faktorer en lika roll. Värderingsförändringar och förskjutspelar viktig ekoningar i livsstil och konsumtion låter sig inte styras. Den allmänna nomiska och sociala utvecklingen spelar stor roll.

80-talet har varit ett bra decennium för bildkonsten. Men bildkonstmarknadens kraftiga expansion har inte bara samband med den statliga utan än mer med den allmänna ekonomiska utvecklingkulturpolitiken konstmarknadernas expansion, Skatteregler, den en, de internationella ökande vinstnivån osv.

Det växande musikintreset har säkert av bättre musikundervis-

påverkats

ning men den avgörande faktorn är naturligtvis framväxten av den jättelika internationella musikindustrin och de nya medier som möjliggör dess marknadsföring.

De kärva ekonomiska tider som nu skymtar och inte minst kommuneras Hushållens allfinansiella problem kan komma att gå ut över kulturlivet. männa ekonomiska Har vi råd med kulläge har också stor betydelse. utan också barnfamiljer ställer

tur?” är den fråga som inte bara politiker

hör vidare mellan fritid och sig. Till de viktiga faktorerna avvägningen

arbetstid och hur enskilda, institutioner och företag värderar konstnärligt skapande och kultur.

Om t.ex. företagen skulle tillämpa en 1-procentregel för konstnärlig utsmyckning i sina hus och anläggningar skulle det naturligtvis ha den största betydelse för bild- och formkonst och konsthantverk. Om de stora folkrörelserna satsade aktivt på bildkonst, musik och teaterköp skulle det ha stor genomslagskraft. Kommunerna skulle också kunna ge de vardagsnära offentliga byggnaderna en helt annan estetisk utformning och skapa samhällen där konstnärlig verksamhet och utsmyckning är en del av vardagen.

Det finns också ett mycket direkt samband mellan å ena sidan forskning/utbildning och det konstnärliga livet. Universiteten och högskolorna skulle kunna vara naturliga centra också för konstnärlig verksamhet. De

skulle på olika sätt kunna uppmuntra de studerandes egenaktiviteter och

också - som sker i många andra länder - utbildning större ge estetisk plats i undervisningen. Skolan skulle kunna göra mycket mer än nu. Allt detta skulle dels främja det allmänna intresset för konst, dels också ge sysselsättning och stimulans åt aktiva konstnärer.

Även om efterfrågan på konst och kulturella verksamheter har ökat har

antalet konstnärer ökat än mer. Det kommer alltid finnas fler människor som vill ägna sig åt konstnärlig verksamhet än vad marknaden kan svälja och det gäller också med ett omfattande offentligt och privat stöd. Det stora intresset bland ungdomar för konstnärlig och skapande verksamhet

som dokumenterats i det föregående är på många sätt en positiv företeel-

se, både för samhället i stort och den enskilde. Men många av de som

verkligen vill försörja sig på sin konstnärliga verksamhet måste räkna

med att konkurrensen är hård och livsinkomstcn låg.

l det stora hela att konstnärerna - de stora och ergäller undantagandes kända namnen - har en svag ställning på marknaderna och särskilt i förhållande till industrins olika entreprenörer: förläggare, producenter, gal-

lerister, kritiker etc. etc. Ersättningen till fria konstnärer är ofta låg.

Många konstnärer har som framgår av kapitel 4 mycket låga inkomster.

Det är visserligen möjligt att de i verkligheten inte är fullt så låga eftersom en del konstnärlig försäljning uppenbarligen sker på en svart marknad utan uppgifter till skattemyndigheten. Men endast de verkligt fram-

och erkända inkomster utan stöd

gångsrika kan leva på sina konstnärliga

i en eller annan form.

Konstnärna är i ett underläge för att de är så engagerade i sin konstnäroch i sitt behov att uttrycka sig att de är beredda att sälliga verksamhet till Det är svårt för fackliga aktioner att ändra på

ja också låga priser.

detta förhållande. Detta särskilt de fria konstnärerna, där också ingäller mellan den framgångsrike och den mindre framgångsrike komstgapet - år delvis ett annat blir mycket stort. Läget vad gäller de konstnärsgrupi kollektiv och som är anställda. De har onekligen en per som arbetar ekonomiskt säkrare tillvaro. De kan utöva ett mer sedvanligt fackligt inflytande och reglera sina arbetsförhållanden.

Även med ökade insatser från samhällets sida för att främja efterfrågan konst och för att underlätta produktionen kommer det alltid behö-

på

vas också ett direkt stöd till konstnärerna. Det gäller unga konstnärer som måste få chansen att etablera sig. Det gäller konstnärer som under några år måste få chansen att hundraprocentigt få arbeta med sitt skapande. Det gäller resor. projekt, ateljéer etc.

Vissa kan göras och denna utredning lägger fram en del förbättringar att räkna med att ett stort förslag i den riktningen. Det är dock realistiskt antal fria konstnärer - författare, bild- och formkonstnärer, kompositö-

rer - kommer ha betydande svårigheter att klara sig på sina konstnärliga

inkomster. Det kommer också att finnas arbetslösa skådespelare, musi-

ker, mimare och dansare, särskilt i storstäderna. Man måste räkna med att många konstnärer eller personer som vill vara konstnärer för att överleva måste ha andra inkomstkällor vid sidan av den direkta konstverksamheten. Angränsande marknader kan också öka bland annärliga de moderna mediernas och genom en politik som nat genom expansion söker konstnärernas arbetsmarknad. Det har varit den systematiskt vidga bakom AMS ansträngningar på detta område grundläggande principen och de kommer att bli viktiga också för framtiden.

5.3 Utredningens huvudsakliga inriktning

De förslag och idéer som presenteras i detta betänkande bygger på de som berörts i det föregående och som kan principiella överväganden sammanfattas enligt följande.

l. Jag har lagt stor vikt vid insatser som kan förbättra arbetssituationen för konstnärerna och öka deras

efterfrågan på konstnärliga arbete.

Med nödvändighet måste det röra om relativt insatser sig begränsade som dock kan ha stor betydelse. Det särskilt undergäller på de smala försörjda områdena. Det är därvid några som konstnärskategorier jag särskilt vill fästa uppmärksamheten och dansare samt på: koreografer bild- och formkonstnärer, i synnerhet konsthantverkare och fotografer.

Det betyder, konkret, att betonar av de jag betydelsen sysselsättningsfrämjande insatser som behandlas i nästa kapitel. Arbetsmarknads- och regionalpolitiken är i sammanhanget av stor anser det betydelse. Jag emellertid angeläget att söka minska vissa alltför

konstnärskategoriers

stora beroende av a-kassa och och har därför beredskapsstöd föreslagit såväl ökat produktionsstöd som för att säkra

åtgärder en dräglig inkomst

för kvalificerade konstnärer

(inkomstgarantier). Efterfrågestimulerande

insatser är likaså mycket viktiga, t.ex. insatser för ökad konstbildning, kulturinsatser i arbetslivet etc. l fall har den korta

många utredningsti-

den omöjliggjort närmare analyser och av konkreta utformning förslag. Jag har därvid pekat på möjligheter för vidare eller utredning beredning t.ex. av statens kulturråd.

Konstnärernas för sina arbeten är av ersättning betingade marknaden och de avtal som konstnärerna eller förlyckats uppnå med arbetsgivare läggare eller konstköpare. De är baseraupphovsrättsliga ersättningarna de på lagstiftning. är föremål för

Upphovsrättsliga frågor en särskild ut-

redning upphovsrättskommittén - men jag tar likväl upp vissa frågor.

Konstnärernas skatter är i sammanhanget av självklart stor betydelse. Konstnärerna har odiskutabelt vissa speciella som måste skatteproblem undanröjas. Det är också min enligt mening möjligt att göra utan att ska-

pa betänkliga skattcpolitiska prejudikat eller framtvinga regelstörande

undantag. Skattepolitiken skall underlätta konstnärernas verksamhet, inte motverka den. Mina förslag i dessa avseenden har redovisats tidigare till regeringen i en skrivelse i december 1989. Vissa av de synpunkter som däri framfördes har tillgodosetts i den som skatteproposition regeringen nyligen överlämnat till riksdagen. Andra förslag som jag framförde i skrivelsen har emellertid inte berörts i den nu aktuella propositionen. De tas därför upp till förnyad presentation.

och föreslår vis- Jag tar också upp konstnärernas bidrag och ersättningar

sa förstärkningar, framför allt vad gäller inkomstgarantier.

i detta sammanhang understryka kommunernas och landstingens Jag vill och stöjda konstnärers verksamstora betydelse vad gäller att underlätta

het. Det inte bara satsningar på teater- och musikverk-

gäller givetvis utan också kommunernas stöd till ateljeer etc. För samhet konstköp, bild- och formkonstnärer skulle t.ex. kommunalt stöd till utställningsverksamhet vara av stor betydelse (genom tillhandahållande av kommueller Den kommunala kulturnalt icke vinst-drivande galleri liknande). men berörs ändå mycket litet i detta betänkande politiken är alltså viktig som främst sysslar med statliga åtaganden och lagstiftning.

av kvalitetskraven i den 2. En andra huvudsynpunkt är en betoning allmänna kulturpolitiken. Jag vill i sammanhanget erinra om att Europarådets utvärdering av den svenska kulturpolitiken - som ju i sina huvudinsatserna - här hade en del drag var starkt uppskattande av de gjorda kritiska Granskarna menade att staten som huvudfinansiär synpunkter.

kultur en alltför tystlåten hållning i förhål-

av åtskillig intog passiv och

lande till de konstnärliga prestationerna.

är, menade granskarna, alltför rädda

De statliga kulturbyråkraterna

och ställa hårdare kvalitetsför att lägga sig i konstnärliga bedömningar

krav. Kanske är det en överdrift att påstå att kvalitet var tabubelagt

om detta ämne vid liv vid men det var inte lätt att hålla meningsutbyten i olika delar av landet, skriver utredarna. Alltför mycket av våra besök och urval är lämnade till konstnärerna själva som förmedlar

granskning andra konstnärer. Mer av dialog och något större krav

beställningar till av vad som åstadkommes av stödpengarna vore rimligt,

på redovisning

menade utredarna.

i alla avseenden till men deras Jag vill inte göra utredarnas bedömning bekräftas av de analyser och samtal jag haft. Också många h_uvudintryck som brist kvalitets-

konstnärer är kritiska mot vad de uppfattar på på

av bidrag och stöd - både till krav. Samtidigt är naturligtvis avvägningen me- - en mycket grannlaga

och enskilda fråga. Enligt min

institutioner

kraven på kvalitet. Det

ning bör man emellertid ge en ökad tyngd just åt annat och i får betydelse bland för stipendieprogrammens utformning ett litet eller ett färre antal valet mellan att ge många konstnärer belopp ett mera stöd. Dialogkravet får betydelse bland annat för organisarejält

tionen av författarfonden och konstnärsnämnden. En balans mellan olika krav måste eftersträvas.

3. Den tredje huvudsynpunkten är en stark betoning av det internatio-

nella perspektivet på konstlivet och behovet av ett intensivt kulturutbyte.

Givande och tagande är självklara förutsättningar för ett levande kulturliv. Skall kulturlivet ha kvalitet måste det kunna jämföras och hävda sig också internationellt - som Svenska alla ungefär forskning. konstnärer, kategorier, måste ha möjlighet att utbilda sig och exponera sin konst utomlands. Det svenska kulturlivet måste få chansen att förnyas och stimuleras av utländska gästspel och besök.

Detta är självklart på vissa områden. lngen skulle kunna föreställa sig en

bokmarknad utan översättningslitteratur. Men på andra områden är det i

praktiken inte så självklart med lika systematiskt kulturutbyte med omvärlden.

Europarådets granskare tyckte sig finna en insulär hållning inte minst

på bildkonstens område. Man talade till och med om en ”stängd konst-

närlig marknad”. Man pekade också på att Sverige som ett öppet land

ändå inte lyckas dra till sig det bästa inom europeisk scenkonst. Det

finns menade granskarna en viss brist på kontakt med andra länders ar-

tister och konstnärliga utbud. Det är också svårt för enskilda konstnärer att finansiera utlandsvistelser för konstnärlig utveckling. Till alla andra finansiella bekymmer kommer en ofta nog synnerligen njugg

hållning

från skattemyndigheterna.

Enligt min mening är det av största betydelse att bryta detta mönster och öppna Sverige mer mot omvärldens kulturella liv. Det är viktigt för den enskilde konstnären likaväl som för det svenska kulturlivets allmänna kvalitet och stimulans. Frigörelsen i Öst- och Centraleuropa samt den

fortgående europeiska integrationen är också viktiga argument för ett

ökat kulturutbyte. Men perspektivet får inte göra halt vid Europa. Det är också viktigt med kontakter med kulturerna i tredje världen.

Jag vill i detta sammanhang påminna om beslutet av samordningskommittén för FN:s kulturårtionde att göra det mångkulturella samhället till ett svenskt tema under detta ”kulturdecennium. Innebörden har redo-

visats i kapitel 2. Sverige är ett mångkulturellt samhälle men invandrar-

nas delaktighet i det svenska kulturlivet är förhållandevis liten. Det gäl- 133

ler såväl verksamhet som det publika intresset. Jag anser det konstnärlig av största betydelse att på olika sätt söka bryta detta mönster och lägger för konstnärer som indärför fram särskilda förslag vad gäller stimulans vandrat till Sverige.

i det redovisat vissa EG-förslag på kulturområdet. Jag har föregående

i första hand

Som framgår är EG:s kulturpolitik i dag vag och inriktas

media och vilket givetvis kan få en långsiktig be-

på utbildningsområdet,

för kulturell konsumtion och kommunikation. tydelse

Om konstnärer utan kommer att kunna vara verksamma i gränshinder EG eller vidare enhet, innebär detta inte att hela i en möjlig europeisk

bindningen till språk och nation försvinner. Det är dessa djupare liggan-

för den kulturella som alla de gränser som är förutsättningen mångfald är överens om att Europa måste slå vakt om och som av många anses kultur. En övergripande samordsom själva huvudkriteriet för europeisk kan metod att stimulera

ning då te sig som en mycket problematisk

kreativitet. Det finns heller några sådana ambitiokonstnärlig knappast ner.

refererade med sina Däremot är det möjligt att den ovan EG-rapporten om bland annat en kulturfond av anseenlig storlek kan komma förslag att förverkligas. Det skulle kunna leda till en mer aktivistisk kulturpolitik inom ra. Oavsett hur det blir med den saken är det gemenskapens

att det finns ett starkt svenskt intresse att så långt som möjligt

uppenbart delta kulturlivet. Det är av yttersta vikt, både för den i den europeiska

enskilde konstnären och för kulturpolitiken i stort och det blir givetvis

om olika kulturcentra blir än mer accentuerat om förslagen europeiska

förverkligade.

kommer konkurrensen mellan de mest l ett integrerat Europa möjligen

konstnärerna att bli hårdare. Några komframgångsrika på alla områden

mer att kunna erövra en bred marknad, men de allra flesta europeisk blir liksom hänvisade till sina resp. regionala kultursäkerligen tidigare

kretsar. Differenserna - eller om man ser svart: utslagningsmekanismer-

na - kommer sannolikt att framträda tydligare på denna större marknad,

vilket torde innebära att behovet av stöd till konstnärer som inte har kommersiell kommer att minska.

framgång ingalunda

Vilken betydelse en “harmonisering” av sociallagstiftning och arbetsmarknad kommer att få i EG - och för oss vid en eventuell anslutning är i dag svårt att bedöma och det är ju en osäkerhet som gäller för alla samhällssektorer. Men kulturlivet - och konstnärernas situation - är utan tvivel en speciellt känslig sektor som måste i fortägnas uppmärksamhet satta europeiska förhandlingar.

Sysselsättningsfrämjande åtgärder

6.1 Inledning

Arbetsmarknadsverkets statistik bekräftar den höga arbetslösheten bland konstnärer. Samtidigt noteras att antalet på kulturområdet sysselsatta är väsentligt högre än tidigare. Till bilden hör att statistiken bara redovisar sådan sysselsättning som är mätbar. Det man brukar lyfta fram är den kraftigt ökade efterfrågan under 1980-talet på kontantstöd från de teateranställdas och musikernas arbetslöshetskassor. Flera av de konstnärskategorier som utredningen skall behandla har emellertid en icke mätbar undersysselsättning. Upphovsmännen bland konstnärerna. dvs. författare, bild- och formkonstnärer, koreografer, tonsättare m.fl. har egentligen hur mycket arbete som helst men brukar säga att de i stället är upp-

drags/inkomstlösa. De inkomster som går att få räcker inte till för alla

som vill vara yrkesmässigt konstnärligt verksamma.

En vanlig förklaring till läget på konstnärernas arbetsmarknad brukar

vara att anslagen från stat, landsting och kommun har sjunkit eller urholkats. Så är emellertid inte fallet. Anslagen har, med få undantag, ökat i fasta priser sedan början av 70-talet. Trots betydande insatser både för

att främja efterfrågan på konst och öka antalet sysselsättningstillfällen

finns det flera individer som vill vara aktiva konstnärer än vad ”markna-

den” efterfrågar.

I det här kapitlet redovisas inledningsvis gällande arbetsmarknadspolitiska insatser, den nya regionalpolitiken, främjandeorganisationerna m.m. Utredningen behandlar därefter vad som kan göras för att främja syssel-

sättningen. Som påpekats tidigare har hela kulturpolitiken betydelse här-

vidlag. Vad som här behandlas är med nödvändighet vissa begränsade aspekter, framför allt vad gäller arbets- och regionalpolitiken. Jag vill i 137

sammanhanget understryka kommunernas och landstingens betydelse vad gäller kulturlivets utveckling och konstnärernas sysselsättning.

Mot den bakgrunden är det angeläget med en samordnad kraftsamling för att stimulera efterfrågan på konstnärlig verksamhet, vidga deltagandet i kulturlivet, öka antalet arbetstillfällen och höja nivån på de disponibla inkomsterna.

insatser

Arbetsmarknadspolitiska

6.2.1 Syften och omfattning

l den tidigare nämnda svenska rapporten till Europarådet beskrivs ar-

betsmarknadspolitiken på kulturområdet relativt utförligt. Här följer en sammanfattning.

Arbetsmarknadspolitiken i Sverige är väl utvecklad. Grunden utgörs av arbetsförmedlingen. Målet är att snabbt och effektivt förmedla lediga platser så att arbetsgivarna får den arbetskraft de behöver och de arbetssökande sysselsättning som passar deras kvalifikationer och önskemål.

Sysselsättningsskapande åtgärder skall användas för att komplettera och

påverka efterfrågan. Kontantstöd skall komma i sista hand.

Detta synsätt gäller även kulturarbetsmarknaden som är en del av den

totala arbetsmarknaden. En utgångspunkt för arbetsmarknadspolitiska

insatser på kulturområdet är att dessa skall komplettera kulturpolitiska

åtgärder.

Arbetsmarknadsverket har ansvaret för de arbetsmarknadspolitiska insatserna och sysselsätter 10000 årsarbetare på central, regional och lokal nivå. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) är det centrala organet och detta även inom kulturområdet. Särskilda kulturarbetsförmedlingar finns i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Örebro. Dessa sysselsätter sammanlagt ca 60 personer.

På grundval av ett riksdagsbeslut 1986 beslutade arbetsmarknadsverket om ett arbetsmarknadspolitiskt program för kulturområdet. Det genomförs i etapper och syftar till att 138

t minska arbetslösheten bland konstnärerna,

-k Öka kulturarbetsförmedlingens service till kunderna,

t anpassa de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna för konstnärernas be-

hov.

En kulturarbetsdelegation med representanter för konstnärernas och kulturarbetsgivarnas organisationer samt kulturrådet är knuten till arbetsmarknadsverket. Delegationen anger mål och riktlinjer och fördelar de resurser som står till förfogande.

Kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska insatserna kulturområdet

på

är betydande. Budgetåret 1988/89 uppgick de till 198,4 milj.kr., med följande fördelning:

I löpande priser innebär detta en ökning med 12,2 milj.kr. sedan budgetåret 1987/88 och med 168,5 milj.kr. sedan 1980/81. Enbart kontantstödet har ökat med 98,7 milj.kr. sedan 1980/81.

6.2.2 Platsförmedling

Antalet konstnärer, som efterfrågar kulturarbetsförmedlingens service,

har ökat kraftigt sedan 1979/80. Det gäller både individuellt sökande och grupper.

Den dominerande uppgiften vid de fem kulturarbetsförmedlingarna är förmedling av anställningar och uppdrag.

AMS svarar också för förmedlingsverksamheten vid de så kallade centrumbildningarna, till vilka arbetsförmedlare är knutna. Detta förekommer vid 10 Centrumbildningar i landet. Centrumbildningarna är konstnärernas egna organisationer och beskrivs närmare i ett senare avsnitt. 139

Vid sidan av AMS kulturarbetarförmedling arbetar fyra organisationsför-

som med AMS tillstånd mot avgift sammanför arrangörer medlingar - så kalmed enskilda artister, musiker och grupper med eget program lad Därutöver finns det tre vinstsyftande förmedprogramförmedling. som bedrivs i enskild regi med tillstånd från AMS. lingar

Dessa och enskilda förmedlingar finansierar

organisationsförmedlingar

baserad av

sin verksamhet genom att ta ut provision på gagesumman

Ett tak för storlek bestäms av uppdragsgivarna. högsta provisionens AMS.

Det krävs särskilt tillstånd från AMS för att bedriva förmedlingsverksamhet mot avgift. AMS kulturarbetsförmedling är kostnadsfri men avgifter har sedan hösten 1988 ut inom för vissa

tagits programförmedlingen

det kommersiella området. Det gäller t.ex. dansorkestrar, en-

grupper på

tertainers.

Platsförmedlarna vid kulturarbetsförmedlingen har till uppgift att förmedla såväl kortare uppdrag som mer varaktiga arbeten. Programförmedlingen är den mest förekommande typen av förmedling.

Även konstnärer med mer eller mindre fasta anställningar. till exempel vid sidan om det orvid teatrar och orkestrar, har ofta tillfälliga uppdrag arbetet. De behöver därmed i likhet med dem dinarie förmedlingshjälp, som uppdrag. Konstnärerna kan

regelmässigt försörjer sig på tillfälliga

arbetssökande och i behov av förmedlingsservice. Det alltså vara ständigt är detta förhållande som kan ha arbetslöshetsstatistiken och

påverkat

med annan motsvarande statistik. gjort att den inte är direkt jämförbar

6.2.3 och beredskapsarbeten m.m. Arbetsmarknadsutbildning

och på kulturområdet

Arbetsmarknadsutbildning beredskapsarbeten skall komplettera kulturpolitiska insatser.

perioder av arbetslöst Arbetsmarknadsutbildningen syftar till att under het och och utveckla konstnärernas yr-

undersysselsättning upprätthålla

keskunnande och därmed förutsättningar för försörjning. Utbildskapa ningen är gratis och den som deltar får utbildningsbidrag. Utbildningen kan efter marknadens och individens behov och sträcker sig anpassas

vanligen över 2-20 veckor. Berörda högskolor deltar ofta i uppläggningen och genomförandet av kurserna. Hittills har ett 50-tal olika kurstyper genomförts.

Sedan 1979 har inemot 3000 kulturarbetare fått arbetsmarknadsutbildning, varav 1 000 under 1987/88. 10 milj.kr. var då avsatt för ändamålet, ett belopp som 1988/89 har ökat till 15 milj.kr. De sceniskt verksamma kulturarbetarna har fått allt längre och allt tätare arbetslöshetsperioder.

t Beredskapsarbeten för konstnärer används för att skapa behov av konstnärernas tjänster eller ”produkter och därmed vidga arbetsmarknaden. För den enskilde konstnären är målet att denna efter genomfört

beredskapsarbete skall ha bättre utgångsläge på arbetsmarknaden än tidi-

gare och ökade försörjningsmöjligheter inom sitt yrke. Kulturarbetsförmedlingens uppgift är att stimulera projekt och arbeten som inte skulle komma till stånd, om inte beredskapspengar hade varit tillgängliga. Ett

beredskapsarbete sträcker sig i allmänhet över en tidsperiod på sex må-

nader men kan förlängas. Som exempel på beredskapsarbeten kan näm-

nas:

- arbete som musiker inom

sjukvården,

- av en fast musik- eller med komplettering teatergrupp ytterligare medarbetare,

- arbete med barn i skola, daghem och fritidshem.

De nämnda exemplen innebär också en satsning på nya publikgrupper.

Inom bild- och formområdet har ett stort antal konstnärliga utsmyckningar kommit till som beredskapsarbeten.

Volymen på beredskapsarbeten inom kultursektorn har under de senaste

tio åren ökat kraftigt 1980/81 uppgick de endast till 5 milj. 1987/88 var beloppet 47 milj.kr., vilket motsvarar 500 årsarbeten. 1988/89 uppgick

kostnaden för beredskapsarbeten på kulturområdet till 52,4 milj.kr.

Yrkesträning

På initiativ av Teaterförbundet och AMS startades 1987 en försöksverkmed yrkesträning skall få chans samhet för skådespelare. Skådespelarna att underhålla sina färdigheter under tider av arbetslöshet.

Foo/verksamhet

1 Stockholm pågår försök med sak. teaterpoolverksamhet. Skådespelarna

är anställda av AMS och placerade i poolen tills de får arbete. Under sätt aktivt söka arbete. En motsvarande anställningen får de på olika dansarpool förbereds för närvarande.

Kontantstäd vid arbetslöshet

Vid arbetslöshet arbetslöshetsersättning. Sammanlagt utbeutgår kontant talades 1988/89 114,7 milj.kr. i kontantstöd till kulturarbetare.

insatser

Regionalpolitiska

6.3.1 1989/90:76 Regionalpolitik inför 90-talet Proposition

Under senare år har intresset för sambanden mellan kultur och samhällsutveckling ökat även i Sverige. Detta kommer bl.a. till uttryck i rege-

ringens proposition 1989/90:76 Regionalpolitik inför 90-talet.

att delta i fi- Länsstyrelserna bör, enligt propositionen, ges möjligheter av kultursatsningar med medel ur anslaget för regionala utnansieringen vecklingsinsatser. Kulturinsatser bedöms ha stor betydelse för att skapa av ett rikt kulturutbud kan regional utveckling bl.a. genom att effekterna människors val av bostadsort och skapa ett samhällsklimat som

påverka

och tillbakagång. till ett aktivt kulturut-

kan häva stagnation Tillgången

bud i form av t.ex. teater, dans och musik är viktigt för hur den egna orten och regionen uppfattas. Möjligheterna att själva delta i kulturverksamheter eller ett föreningsliv med kulturinriktning är av stor betydelse

för många människor. Den kulturkvaliteter yttre miljöns är viktiga för hur en stad eller ett landskap upplevs.

Kulturfrågorna hör därmed till den infrastruktur i vid mening, som av-

gör frågor om utveckling och dynamik och som bidrar till att skapa ett

samhällsklimat som kan häva stagnation och

tillbakagång.

Regionalpolitiken bör alltmer inriktas på att se till de samlade förutsättningarna för regional utveckling. Därför har det också varit naturligt att

vidga möjligheterna att påverka den utvecklingen genom

kulturpolitiska insatser.

finns Enligt propositionen det nu skäl att ytterligare bygga ut satsningarna inom kulturområdet för att stärka och regional utveckling regional identitet.

Förutsättningarna för effekter av satsningar inom kulturlivet är gynnsamma, inte minst därför att den statliga kulturpolitiken sedan länge i hög grad varit inriktad ett vitalt kulturliv i hela landet. på att främja Stora ansträngningar har gjorts för att tillsammans med landsting och kommuner bygga upp ett nät av professionellt drivna biblioteater-, musik-, teks- och museiinstitutioner i länen. Stödet till dessa institutioner

uppgår

för närvarande

(budgetåret 1989/90) till ca 700 milj.kr. Samtidigt anslås

ca 600 milj.kr. till lokal kulturverksamhet, huvudsakligen genom stödet till bildningsförbunden men också från

genom bidragsgivning statens

kulturråd till fria teater-. dansoch musikgrupper, till arrangerande föreningar, till biografer och distribution av spellilm.

Kulturpolitiken lvygger på att staten erbjuder ökade insatser på den regionala nivån. Den som fordras motprestation av landsting och kommuner, är att de, i egenskap av huvudmän för de regionala kulturinstitutionerna och för den lokala medverkar i reformarbekulturpolitiken, själva tet med insatser som samordnas med de statliga. På så sätt garanteras att Ökade statsanslag kanaliseras till verksamheter som är väl förankrade hos

huvudmännen. Samtidigt kan huvudmännen, att med-

genom beredskap verka i ambitionsökningarna, på ett avgörande sätt styra inriktningen av de statliga reformerbjudandena.

Det betyder att de landsting och kommuner, som av bl.a. regionalpolitiska skäl ser motiv för att stärka kulturens ställning i den egna landsdelen,

av de har goda förutsättningar att påverka den regionala fördelningen reforminsatserna. Denna utformning skapar av statliga kulturpolitiska förutom konkreta insatser som riktas direkt till de priokulturpolitiken, riterade motiverade insatser.

regionerna, regionalpolitiskt

l propositionen föreslås därför att medlen för regionala utvecklingsinsat-

inom kulturområdct och för ser skall få utnyttjas också för projektstöd Detta för dessa medel i samtatt främja kulturturism. bör gälla generellt länen tillkommer också förslaget om liga län men för de tre nordligaste för särskilda infrastrukturåtgärder. Medel ur det gemensamma anslaget om berörda finner det angeläget, kunna detta anslag bör, länsstyrelser för insatser inom kulturområdet. utnyttjas

Centrumbildningar

6.4.1 Allmänt

bildades i slutet av 60-talet centrum- På kulturarbetarnas egna initiativ inom olika konstområden. och uppgifter variebildningar Organisation

information och opinionsbild-

rar men i stort sett ingår arbetsförmedling, centra. Statens kulturråd till ning i uppgifterna för samtliga ger bidrag AMS verksamheten genom att verksamheten med f.n. 4,1 milj.kr. stödjer

ha arbetsförmedlare placerade vid

t Konstnärscentrum i Stockholm och Göteborg -k Teatercentrum i Stockholm -k Filmcentrum i Stockholm t Författarcentrum i Stockholm, Göteborg och Umeå i Musikcentrum i Stockholm och Göteborg -k Fotograficentrum i Stockholm.

Med arbetsförmedlaren till lokalhyra och andra omkostnaföljer bidrag av nämnda der. Därmed bidrar AMS i väsentlig grad till finansieringen centra.

Vid sidan av de AMS-stödda centrumbildningarna finns

i Danscentrum

-k lllustratörscentrum -k invandrarnas kulturcentrum.

Statens kulturråd utreder för närvarande centrumbildningarnas uppgifter, organisation och ekonomi för att få underlag för höstens budgetarbe-

te. Konstnärsutredningen har därför inte att behandla cen-

anledning trumbildningarnas inre organisation. Däremot kan det finnas anledning att lägga synpunkter på deras övergripande funktion och på gränsdrag-

ningen i förhållande till arbetsförmedlingen.

Mot den bakgrunden är det förberedelsearbete som för att bilda

pågår

ett centrum för konst och hantverk av särskilt intresse. har in- Projektet

slag som förefaller utvecklingsbara och av långsiktigt intresse.

6.4.2 Centrum för konst och hantverk

Projektgruppen, som förbereder centrum för konst och hantverk, räknar

med ett ökat intresse för kultur under 1990-talet bl.a. med till hänsyn den kulturverksamhet uppmärksamhet fått som regional utvecklingsfaktor. l det sammanhanget är konsthantverkare. liksom andra konstnärsgrupper med resurser som inte används

regional förankring, i tillräcklig

utsträckning.

Enligt projektgruppens förslag skall Centrum för Konst & Hantverk

sprida information om och öka intresset för konsthantverk, hantslöjd och verk. Genom att presentera producent för konsument räknar man med att inspirera till större av utövarnas arbeten och resurser. användning

Ambitionen är att på sikt bli självbärande.

Centrum för Konst & Hantverk skall i övrigt - sträva efter hög kvalitet och god formgivning i de produkter som erbjuds och hög kvalitet i erbjudna tjänster, - intresset sprida för konsthantverk i landet, - arbeta med

kontaktförmedling, rådgivning, information, seminarier

och andra aktiviteter, - koncentrera verksamheten till Stockholm för att utifrån denna bas arbeta med utvecklingen i övriga landet, - initiera och utveckla samarbetet med angränsande verksamhet.

skall i första hand vara företag, arkitekter, inredningsföre- Målgruppen och konstföreningar. Samvertag, byggherrar, offentliga konstinköpare kan skall med bl.a. konsthantverkskooperativ, hemslöjdskonsuäga rum för Konst & Hantverk skall även finnas till lenter och skolor. Centrum för den intresserade allmänheten.

skall anslutas konsthant-

Till den nya centrumbildningen yrkesutövande och hantverkare. Medlemskap i yrkesorganisationerna

verkare, slöjdare

anslutning. lcke organiserade

KIF, KRO, SID, SIR och STOK garanterar kan ansluta Som bas för verksamheyrkesutövare sig via ett kontaktråd. finnas att omfatta ca 3000 yrkesten skall ett register som kan komma utövare.

6.5 Främjandeorganisationer

Främjandeorganisationerna har två gemensamma drag:

verksamhet till de mest ovana Syftet, nämligen att föra ut god kulturell kulturkonsumenterna.

dvs. folkrörelserna som i stor utsträckning har just des-

Uppdragsgivarna,

sa kulturovana som medlemmar.

Däremot främjandeorganisationerna åt både vad gäller

skiljer sig de tre

historia, uppbyggnad och verksamhetsmetoder.

6.5.1 Skådebanan

startade 1910. Efter svåra

Den ursprungliga Skådebaneverksamheten

1920-talet överfördes uppgiften som teater-

ekonomiska kriser redan på

m.ll. Från 30-talet har Skådeba-

arrangör på Riksteatern organisationer. nan haft sin nuvarande inriktning, dvs. främjandeverksamhet - publikre-

främst bland de kulturellt sämre ställda

krytering och aktivt publikarbete

i samhället. Skådebanan har sin tyngdpunkt regionalt.

och admi- Riksskådebanan inledde sin verksamhet i början av 1970-talet Riksskådebanan har nistrerades i början av Stockholms-Skådebanan.

för samverkan mellan fråmjandeorganisationerna, och anger

länge agerat

som ett av sina viktigast syften att Konst- och sprida Litteraturfrämjandenas produkter. Riksskådebanan initiativ till en i tog sammanslagning början av 80-talet, men fick då inget gehör hos de övriga organisationernas ledningar. Även i den senaste programförklaringen finns mycket klara samverkanstankar.

6.5.2 Litteraturfrämjandet

Litteraturfrämjandet räknar sitt ursprung från 1948. Stiftelsen Litteratur-

främjandet skapades 1965 för att ge en fastare för verksamheten. grund Stiftare är ABF, LO, KF, LRF och TCO.

Verksamheten skall inriktas

enligt stadgarna på att främja svensk littera-

tur och konst genom att utdela pris och stipendier, samt annan sätt

på

främja intresset för litteratur och konst. En viktig är En verksamhetsgren

bok För Alla, som bygger på avtal med staten. Administrationen sköts

av Litteraturfrämjandet, som

ger ut 40 titlar per år vilka trycks i 1,5 milj. ex. för ändamålet till närmare

Statsbidraget uppgår 7 milj.kr. 1989/90.

6.5.3 Konstfrämjandet

Konstfrämjandets Riksförbund är en ideell förening med f.n. 19 distrikt och ett 60-tal medlemsorganisationer. Förbundet grundades 1947 av LO, TCO, ABF, TBV, KF, HSB, Våra Gårdar, Folkets Hus, SAF, m.f1.

Målet var och är:

- att verka för ett ökat intresse av och förståelse för bildkonsten, och

- att bildkonsten

göra tillgänglig för alla oberoende av sociala, ekono-

miska, geografiska eller bildningsmässiga hinder.

Riksförbundet centralt skall vara en administrativ instans för ekolager,

nomi, utställningsproduktion, förlagsutgivning, konstklubb, diabildsarkiv

111.111.

Distrikten har i de flesta fall egna utställningslokaler, där de dels kan visa separatutställningar, dels visa Konstfrämjandets utgivning av grafik.

Tonviken i verksamheten dock på att föra ut konsten till männiligger skor ombud och i bostadsområden, i samlingslo-

genom på arbetsplatser

kaler m.m. l samverkan med andra anordnar man ofta föredrag, utställoch andra konstbildande aktiviteter. ningar

instrument är konstklubben, där man kan gå med som en-

Ett viktigt skild, organisation eller företag. Konstklubben arrangerar resor, föredrag, m.m. och en rad medlemsförmåner: tidskriften utställningsbesök ger SYNPUNKT, förmånserbjudanden av grafik m.m.

6.6 Konstföreningars Riksförbund Sveriges

Riksförbund, SKR, är det samlande organet Sveriges Konstföreningars för landets Förbundet bildades 1973 och har 2400 konstföreningar. varav över 1800 är anslutna och omsluter

konstföreningar registrerade,

över 700000 enskilda medlemmar. SKR har till uppgift att ta till vara intressen samt att arbeta för en seriös utvecklandets konstföreningars av konstföreningarnas verksamhet. ling

För av verksamheten är SKR helt beroende av statsanslag finansiering Distrikten erhåller från förbundet och resoch medlemsavgifter. anslag pektive landsting eller kommun.

6.7 Statens konstråd

konstråd har till att förvärv av konstnärliga ar- Statens uppgift ”genom beten till statens och andra lokaler för statliga myndigheter byggnader för att värden införlivas med samhällsmiljön”. Dessverka konstnärliga informera och enskilda om konst i utom ska rådet myndigheter, företag samhällsmiljön.

På detta sätt uppnås samtidigt att:

- förbättras inom den statliga sektorn, arbetsmiljön - samtidskonsten görs tillgänglig för en större allmänhet, - de konstnärer som är verksamma i landet stöds.

Enprocentregeln

År 1937 när konstrådet inrättades initiativ av ecklesiastikminister Ar-

på

thur var att motsvarande

Engberg, målsättningen l % av byggkostnader-

na inom den statliga sektorn skulle avsättas till konstnärliga åtgärder. Målet är numera uppnått, vilket innebär att konstrådet f.n. till-

(l989/90)

delas ett

förvärvsanslag på drygt 27 milj.kr.

De förvärv av konst som kan delas görs upp i två kategorier:

- den fasta, konsten. Denna byggnadsanknutna beställs för en särskild lokal eller och utrymme i en viss mening ses som en del av byggnaden.

Tillkomstförloppet för dessa konstverk löper parallellt med

byggnadens färdigställande.

- den lösa. ej byggnadsknutna konsten är oftast av mindre format och

köps på utställningar. Den kan, till skillnad från den fasta, även

placeras i förhyrda lokaler.

lnformationscentrum för offentlig konst

Avdelningen lnformationscentrum för offentlig konst inom statens konst-

råd har till att informera om konsten - dvs. såuppgift i samhällsmiljön väl den statligt ägda konsten som tillkommer inom ramen för konstrådets som - till statliga, verksamhet, den övriga offentliga konsten i landet kommunala och landstingskommunala och enskilda myndigheter, företag personer.

Syftet är att sprida kunskap om den offentliga konstens särskilda problematik vad gäller lämpliga arbetsformer för milbeställaren, konstnadcr,

jöanpassning, olika tekniker, allmänhetens

mottagande, exempel på utförda offentliga konstverk osv. Däremot det inte

ingår i uppgiften .att

fungera som konsult när det gäller val av konstnär till enskilda lämplig uppdrag.

Projektet konst där vi bor

KONST DÄR VI BOR har som mål att informera lnformationsprojektet och andra aktiva inom om

byggherrar, arkitekter byggnadsproduktionen

till konstnärliga insatser vid ny- och omde statliga lånen och bidragen av bostadsområden för att skapa bättre boendemiljöer i Sverige. byggnad

Genom att kunskapen om lånen och bidragen sprids och utnyttjas skapas och för bildkonstnärer av alla intressanta bomiljöer nya arbetstillfällen

kategorier.

men hade av diskussioner Projektet startade i januari 1989, föregåtts KRO och Statens konstråd. Dessa parter bildar mellan AMS, Boverket, som kontinuerligt verksamhet. Pengar en samrådsgrupp följer projektets till av AMS medan Statens konstråd tog ansvaret projektet beviljades samt ställer kontorslokaler som huvudman för projektet upp med gratis En två personer samt 20 halvtids-

och kontorsmaterial. projektledning på

anställdes efter samarbetande informatörer, spridda jämt över Sverige, med de kulturarbetsförmedlingarna. lnformatörerna, arbete regionala är aktiva konstnärer inom olika fack - alla med liksom projektledaren, erfarenhet och bra relationer med kulturarbetsfören solid konstnärlig medlingarna och sina fackliga organisationer.

har ända från varit tänkt att sträcka sig över

Projektet planeringsstadiet två år och arbetet har därför projektledningen och informa-

lagts upp av

törerna med utgångspunkt från den tidsramen.

har i stort utformat sina egna arbetsrutiner och De tjugo lnformatörerna till de som finns i

metoder. Dessa har anpassats speciella förutsättningar hur bostadsproduktionen ser ut, om det

den egna regionen, exempelvis eller om bygget har en kommunal el-

är en storstads- landsbygdsregion,

huvudman osv. Informationen sker i de flesta fall genom uppler privat verksamhet. lnformatörerna har etablerat goda förbindelser sökande med länsbostadsnämnderna och genom att Boverket aktivt stödjer pro-

har informatörernas kontakter med kommunala byggnadsförvalt-

jektet ningar underlättats.

för 1989 kronor.

Projektet hade en budgetram på drygt fyra miljoner

från informatörerna och Boverkats statistik visar att det första Uppgifter till för ca halvåret av projektets existens hade gett upphov nya arbeten

30 milj.kr. Ett sextiotal konstnärer är redan kontrakterade för att skissa eller utföra konstverk i bostadsområden. Vid årsskiftet räknade projekt-

ledningen med att man fått i gång arbeten för minst 50 milj.kr.

Bostadbyggnadsplanering är en långsam process, därför väntas projektets

budskap få sin genomslagskraft tidigast under 1990 med påtagliga resul-

tat för både konstnärer och de boende. Det kan också nämnas att stor-

stadskommunerna började bearbetas på allvar först i mitten av 1989. Un-

der 1990 är det tänkt att informatörerna skall följa upp sina första mer ytliga kontakter med en fördjupad information. Under året kommer flera konstnärliga insatser att bli klara. Det kommer att medföra att informa-

törerna får referensobjekt att peka på för tveksamma byggare. Projekt-

ledningen kommer under året att bl.a. arbeta på hur projektet naturligt

skall tas över av andra organisationer för ett fortsatt liv i nya former.

6.8 Synpunkter och förslag

6.8.1 Arbetsmarknadspolitik

De arbetsmarknadspolitiska insatserna har fått stor betydelse under 80-

talet. AMS har intagit en generös och innovativ hållning till kulturlivet

och uppmuntrat många olika initiativ för att främja efterfrågan på kultur

och konstnärer, också utanför de reguljära konstmarknaderna. Beredskapspengar och i viss mån också kontantstödet har delvis blivit en finansieringsform framför allt för fria teater-, dans- och musikgrupper.

Beredskapspengar håller i gång verksamheter som annars inte kommit

till stånd. Kontantstödet fyller ut de inkomster frilansartisterna kan få från produktioner och tillfälliga uppdrag. Det är ingen överdrift att hävda att AMS-insatserna samt i viss mån även kontantstödet har kommit att bli en del av kulturstödet. Det har delvis blivit ett sätt att finansiera en ökad kulturproduktion och försörja konstnärer som annars måste ägna sig åt annat. Det finns flera konstnärer inom dessa kulturområden än vad det offentliga via sedvanliga kulturbidrag eller publiken via sin ef-

terfrågan är beredd att betala för. Arbetslösheten är också ett uttryck för

den deltidsarbetslöshet som inom ”fri scenkonst.

ofrånkomligen uppstår

Men därav följer också att de arbetsmarknadspolitiska insatserna på detta område har en speciell karaktär. De är knappast av i

Övergångsnatur,

avvaktan uppgång av efterfrågan. De är bara delvis

på en konjunkturell inriktade arbetskraften på andra ompå att söka slussa in den arbetslösa råden. De år starkt koncentrerade till storstäderna, särskilt Stockholm.

Trots insatser både för att främja efterfrågan på konst och Öka

betydande antalet finns det ller individer som vill vara akti-

sysselsättningstillfällen

va konstnärer än vad marknaden efterfrågar.

Det är också att det blir en kollision mellan konstnärernas ofrånkomligt ambitioner och krav och de arbetsmarknadspolitiska kraven konstnärliga t.ex. arbetslöshet som villkor för beredskapsarbete. För den enskilde

på

konstnärern osäkert och nyckfullt. Men både kulturpoliter sig systemet tiskt och från konstnärernas skulle läget vara myck-

egna utgångspunkter

et värre om stödet inte fanns eller vara mer snålt bedömt.

För att trygga kvalificerade fria konstnärers inkomster och möjligheter att arbeta krävs emellertid insatser utanför arbetsmarknadspolitikens

ram. l första hand gäller det att stärka produktions- och projektbidrag

till fria scenartister, särskilt koreografer och dansare. En utbyggnad av dessa bidrag har skett men är vad gäller just den sistnämnda gruppen ännu otillräcklig. Utredningen föreslår därför en ökning av anslagen till fria teater-, dans- och musikgrupper med ytterligare 4 milj.kr.

För att ge kvalificerade fria konstnärer drägliga inkomster och göra dem mindre beroende av kontantstöd och beredskapspengar föreslår jag vidare ett väsentligt ökat antal konstnärliga inkomstgarantier (se kapitel 8). vidare av centrumorganisationerna m.m. Jag förordar en förstärkning (se Med insatser av detta slag liksom insatser inom ramen för regionedan). nalpolitiken borde det vara möjligt att begränsa de arbetsmarknadspolitiska insatserna.

Vad beträffar beredskapsinsatser m.m. har jag följande synpunkter:

i: Beredskapsarbeten inom kulturområdet bör inriktas på att stödja såda-

na aktiviteter inom kulturområdet där det finns rimliga chanser att stöeller där en fördet så småningom kan ersättas av reguljära kulturbidrag väntad annat sätt kan finansiera verksamheten. Det kan

efterfrågan på

inte vara rimligt att man via beredskapspengar år efter år håller i gång en kulturverksamhet som inte kan få tillräckligt stöd från annat håll.

t Det är angeläget att AMS fortsätter sin verksamhet att främja konstnärers sysselsättning utanför de reguljära konstmarknaderna av det slag som redovisats ovan. Också sådana insatser bör efter hand sugas upp av respektive sektor som ett reguljärt inslag. Det är också angeläget att AMS fortsättningsvis ger stöd till insatser som avser att främja efterfrågan (t.ex. konst i boendet).

t Omskolnings- och utbildningsverksamhet är viktig. De arbetsmarknadspolitiska myndigheterna bör söka anpassa omskolningen av konstnärer till andra yrken med större hänsyn tagen till deras kompetens och intressen. En särskild viktig fråga är omskolning och stöd till fria dansare som måste sluta sin konstnärliga dansverksamhet kring 40 års ålder.

6.8.2 Regionalpolitiska insatser

Under förutsättning att riksdagen fattar beslut enligt vårens regionalpolitiska proposition öppnas nya möjligheter för sysselsättningsfrämjande åt-

gärder på kulturområdet. Medlen för regionala utvecklingsinsatser skall

få utnyttjas också för projektstöd inom kulturområdet. Detta bör gälla generellt för dessa medel i samtliga län men för de tre nordligaste länen tillkommer förslaget om det gemensamma anslaget för särskilda infra-

struktruråtgärder. Anslaget för regionala utvecklingsinsatser föreslås upp-

gå till 900 milj.kr. budgetåret 1990/91. Det nya anslaget för regionalpoli-

tiska infrastrukturåtgärder är uppfört med 330 milj.kr.

Sannolikt kommer de nya möjligheterna, åtminstone under en över-

gångstid, att i första hand användas för materiella investeringar på kul-

turområdet. De innebär därmed en förstärkning och en komplettering av

den kulturpolitiska satsningen på kultur i hela landet. Sammantaget bor-

de effekten bli en ökad regional efterfrågan på konstnärlig verksamhet.

För att skapa goda möjligheter till samspel mellan kulturpolitiskt motiverade reformer och regionalpolitiskt motiverade insatser bör regeringen inte ta ställning till enskilda förslag. l stället bör projekten prövas inom ramen för en samverkan mellan kulturpolitiska reformerbjudanden och

ambitioner på regional nivå.

Förslagen innebär att en ny situation skapats för såväl den statliga länsförvaltningen som för de centrala kulturinstitutionerna och kulturarbets- 153

arenan. Hittills har den

förmedlingen. En ny aktör har inträtt på regio-

nala nivån för flertalet varit med landstingen. l

kulturbyråkrater liktydig

fortsättningen bör företrädare för den nya samordnade länsförvaltningen kunna delta i planeringen av regionala kultursatsningar.

För innebär att de tilldelas en ny uppgift som länsstyrelserna förslaget syftar till att ta med kulturinsatser inom den samlade regionplaneringen. Det är viktigt att detta sker i nära samverkan med de kulturinstitutioner i länet för idéer och som verkar och att man ger ett generöst utrymme från konstnärer och fria grupper. Propositionens tankegångar är uppslag för sitt förverkligande helt beroende av ambitionerna hos länsmyndigheter, landsting och kommuner.

En ökad i hela landet kan också minska trycket

efterfrågan på kultur

mot Stockholm och konstnärernas arbetsmarknad. Storstäderna vidga och särskilt Stockholm kommer visserligen alltid vara något av en magnet arbetande men detta kan delvis motverkas

på konstnärligt personer

som direkt en konstnärlig verksamhet i genom en kulturpolitik främjar hela landet och också ökat konstnärligt utbyte mellan land och storstad.

För konstnärer som bor och arbetar utanför Stockholm ter det sig viktigt att komma i kontakt med och bedömas av Stockholms publik och kriti-

ker; det anses för framgång på markmånga gånger som en förutsättning

naderna. Detta särskilt bild- och formkonst men i viss utsträckgäller scenisk framställning. Denna uppfattning bidrar i sin tur till ning också koncentrationen av konstnärer i Stockholm.

Statens kulturråd bör få i uppdrag att överväga hur konstnärernas arbetsmarknader i dessa avseenden kan bli rörligare. Centrumbildningarnas verksamhet bör ses i detta perspektiv (se nedan). De statliga ansvarsmuseernas verksamhet liksom nationalscenerna som har ett ansvar för scenkonst i hela landet bör också dras in i detta arbete. Konstnärsutredom förslaget Kultur i ningen vill i detta sammanhang erinra i rapporten hela landet om avtal mellan statsmakterna och Operan och Dramaten i här berörda avseenden. l sådana avtal skulle man komma överens om att nationalscenerna ordnade ensembler i regelmässigt gästspel för regionala Stockholm. Sveriges Radio har vidare ett stort ansvar och måste mer aktivt söka rekrytera konstnärer utanför Stockholm till sina produktioner.

6.8.3 Centrumbildningarna

Kulturrådets av centrumbildningarna är inte slutförd när detta översyn skrives. Rådets förslag med anledning av översynen kommer emellertid att behandlas i regeringskansliet samtidigt med konstnärsutredningens förslag. Därför kan det vara lämpligt att utredningen i det här sammanfäster uppmärksamheten roll i ett sam-

hanget på centrumbildningarnas

med sysselsättningsfrämjande för konstnärer. lat program åtgärder

Centrumbildningarna är konstnärernas egna organisationer. Det innebär att staten inte ensidigt kan reglera deras uppgifter och organisation. Den till som finns i systemet för statsbidrag och

möjlighet påverkan ligger

den därav följande budgetdialogen. Mot den bakgrunden kan det vara en nackdel att centrumbildningarna i dag i praktiken får statsbidrag från två centrala statliga instanser, nämligen statens kulturråd och arbetsmarknadsverket. Centrumbildningarna kan därmed sägas ha två olika huvudmän. från AMS är indirekt genom att AMS betastatliga Bidraget lar lön och omkostnader för de förmedlare som är placerade vid vissa av centrumbildningarna. Konstruktionen kan bl.a. få till följd att tyngd-

punkten i verksamheten kan komma att ligga på ren förmedlingsverk-

samhet i alltför Arbets- och ansvarsfördelningen blir därmed hög grad. oklar mellan kulturarbetsförmedlingen och centrumbildningarna. Enligt konstnärsutredningens uppfattning borde centrumbildningarna få möjlighet att utvecklas till rena branschorganisationer för berörda konstnärsgrupper med ekonomiskt och annat stöd från statens kulturråd. Regionala Centrumbildningar bör därutöver kunna räkna med stöd från regionala instanser. bl.a. den nya länsförvaltningen.

innebär att AMS får möjlighet att koncentrera och vidareut- Förslaget veckla förmedlingsverksamheten inom kulturarbetsförmedlingens ram. Bl.a. för Her kan det bli fråga om att bygga upp en s.k. poolverksamhet konstnärsgrupper än scenartisterna.

Det har varit svårt att få en uppgift om AMS kostnader för förmedlarna vid centrumbildningarna. Efter samråd med kulturrådets översyn upp-

skattar vi kostnaderna till ca 2 milj.kr. per budgetår, dvs. ungefär hälften

av rådets Den utredningen föreslår av rådets anslag för bidrag. ökning till utvecklingsvcrksamhet inom kulturområdet m.m. bör räcka bidrag till en ökning av anslaget till de befintliga centrumbildningarna som gör det möjligt att kompensera dessa för ett ev. bortfall av ekonomiskt stöd 155

från AMS. l den föreslagna ökningen ingår också stöd till det planerade

centrum för konst och hantverk.

Sjävklart skall centrumbildningarna även i fortsättningen samverka med kulturarbetsförmedlingarna men inte i sådan utsträckning att de tar över förmedlingarnas uppgifter. Förstärkta Centrumbildningar bör tvärtom kunna ställa ökade krav på förmedlingsverksamheten.

De nya centrumbildningarna bör främst vara branschorganisationer med uppgift att ge anslutna konstnärer den service de behöver.

invandrarnas kulturcentrum, IKC, intar en särställning. Enligt gällande politik skall invandrade konstnärer inte särbehandlas. De skall successivt få möjligheter att söka samma stöd som svenska konstnärer. Erfarenheten visar emellertid att denna politik är svår att förverkliga. Under en övergångstid behövs det ett särskilt stöd för IKC:s medlemmar.

l sammanhanget vill vi också hänvisa till Svenska Rikskonserters pilotprojekt Musikaktiviteter på flyktingförläggningar, som beskrivits i annat sammanhang. Kulturrådet bör få ökade möjligheter att stödja denna typ

av projekt, som rimmar väl med det mångkulturella temat för FN:s kul-

turårtionde.

6.8.4 Främjandeorganisationer m.m.

För alla konstnärer är det angeläget att nå ut till en publik med sin konst. Ett förstärkt publikarbete måste också ses som ett nödvändigt led

i den verksamhet som pågår för att öka sysselsättningen för konstnärer.

Inte minst angeläget är det. ur såväl kulturpolitisk som arbetsmarknadspolitsk synvinkel, att nå ut till nya grupper.

Flertalet av de tidigare beskrivna främjandeorganisationerna får sina statsbidrag från anslagsposten Bidrag till organisationer inom bild- och formkonstområdet m.m. under anslaget G 2. Bidrag till utvecklingsverk-

samhet inom kulturområdet. Anslagsposten uppgår i dag till drygt 10

milj.kr. som fördelas bl.a. på följande organisationer:

- Stiftelsen Gerlesborgsskolan, - Konstfrämjandet, 156

Sveriges konstföreningars riksförbund, Grafiska sällskapet, Föreningen för nutida svenskt silver, Föreningen Svensk Form, Föreningen Handarbetets vänner, Konsthantverkskooperativen.

l sin kommentar till anslagsposten i årets budgetproposition tar kulturministern upp förslaget om central föreningsfond för utställningsersättning och nämner att han överlämnat ärendet till konstnärsutredningen. Utredningens principiella syn på förslaget redovisas i kapitlet om upp-

hovsrätt. Enligt vad som där framgår är frågan om ersättning till upp-

hovsmannen för utställning av verk som fortfarande är i dennes ägo ute-

slutande en fråga mellan utställaren och konstnären/upphovsmannen.

Avtal har också träffats mellan staten samt vissa kommuner och konstnärernas organisationer om sådan ersättning. Ersättningen måste erläggas av de utställande organisationerna eller institutionerna. Det kan inte vara rimligt att staten skall stå för andra utställares kostnader.

Det kan däremot finnas skäl att allmänt stärka främjandeorganisationer-

na på konstområdet, bland annat för att ge dem större resurser att betala

utställningsersättningar. Det är vidare angeläget att stödja konsthantverkskooperativen.

Statsbidraget till dessa uppgår för 1989/90 till 483 000 kr. Detta skall för-

delas på 16 kooperativ, varav ll ute i landet. l genomsnitt får alltså varje

kooperativ ca 30000 kr. Det innebär att var och en av de totalt S08 anslutna konsthantverkarna/företagarna får mindre än en tusenlapp i statsbidrag för sin försäljningsorganisation. Statsbidraget föreslås ökat så att varje kooperativ får ca 100000 kr. för sin verksamhet. Det innebär en ökning med 1,2 milj.kr. En möjlighet som också bör prövas är att söka medel från det regionala utvecklingsanslaget för kooperativen.

Sammantaget föreslår jag - med hänvisning till ovanstående - en ökning

av anslaget till främjandeorganisationer mm på 4 milj.kr. (under G 2. Bi-

drag till utvecklingsverksamhet inom kulturområdet). Det ankommer på

statens kulturråd att fatta beslut om den exakta fördelningen.

6.8.5 Förstärkt frilansverksamhet ute i landet

Länsmusikreformen har inneburit att frilansproduktionerna ute i landet minskat kraftigt. De medel som anvisas för länsmusiken under anslaget till musikverksamhet används i första hand för länsmusi- Bidrag regional

kens fasta kostnader. I pågående förhandlingar om bidragets storlek för

1990 hävdar landstingen att det saknas 20 milj.kr. för den fasta verksam-

heten. De fasta kostnaderna för den nya verksamheten har ökat på ett

oförutsett sätt. Lönekostnaderna har stigit kraftigt. Frilansverksamheten

har på detta sätt kommit i kläm.

Detta är inte en önskvärd utveckling. Utan att föregripa resultatet av de pågående förhandlingar föreslår utredningen att en del av den av det statliga bidraget - förslagsvis l0 milj.kr. öronmärkes för frilansverksamhet inom länsmusiken. Under förutsättning att landstingen bidrar med li- 5 milj.kr. i reformmedel för ändaka mycket bör staten också tillskjuta målet.

6.8.6 ”Husartistef”

Vissa har särskilt svårt att få fotfäste arbetsmark-

konstnärskategorier på

naden som de ofta har en avgörande betydelse för förnyelse av samtidigt verksamheten. Dit hör i första hand dirigenter, tonsättare, dramatiker, dramaturger, koreografer, regissörer, och scenografer. Även sångsolister, dansare, konsertpianister och mimartister skulle kunna räknas hit eftersom det normalt inte finns tjänster för dessa kategorier vid de regionala institutionerna.

För att förbättra möjligheterna för unga, oetablerade artister inom nämnatt nå ut till en ev. marknad bör da kategorier nya finansieringsvägar föreslår en ny anslagspost under kulturrådets anöppnas. Utredningen

till utvecklingsverksamhet på kulturområdet. Arbetsnamnet

slag Bidrag är Husartister. Benämningen är lånad från den försöks-

på anslagsposten verksamhet med husdirigenter som pågår med stöd från kulturrådet.

Under konsertsäsongerna 1988/89 och 1989/90 har vi i Sverige för första haft vad som kallats vid tre symfoniorkestrar och gången husdirigenter en musikteater. De fyra aktuella projekten har möjliggjorts genom fyra

statliga bidrag på vardera 75 000 kr. Med tanke på vad dirigentundervis-

ning normalt kostar är det mycket väl använda pengar.

Bakgrunden är det kända förhållandet att möjligheten att vistas hos en orkester, att få praktik med handledning av en erfaren dirigent, att få eget ansvar och egna uppgifter i en positiv atmosfär är det allra värdefullaste för en dirigent i vardande vid sidan av en väl fungerande övningsorkester vid musikhögskolorna. Utomlands har man länge talat om “assistant conductors. Begreppet återfinns ofta i dirigenters antecedentia, också hos de berömda.

Anslagsposten skulle göra det möjligt för kulturrådet att efter ansökan lämna bidrag till i första hand regionala kulturinstitutioner som är beredda att under en period av två år projektanställa en ung husartist. En

rimlig och samtidigt maximal nivå på det årliga bidraget per artist skulle

kunna vara fem basbelopp, dvs. i år 5 * 29 700 = 148 500 kr. Förslagsvis skulle 20 utrymmen för sådana husartister kunna inrättas till en kostnad av ca 3 milj.kr.

För att kunna förverkligas behöver förslaget beredas ytterligare av kulturrådet.

6.8.8 Statens konstråd

Sedan den l januari 1989 är statens konstråd huvudman för det fram-

gångsrika tvååriga projektet Konst där vi bor. Övriga deltagare är Bover-

ket, AMS och KRO. Projektet, som nu finansieras av AMS, bör permanentas. Statens konstråd bör få medel och möjligheter att driva liknande projekt i andra sammanhang än det nu aktuella, dvs. en utökad använd-

ning av den s.k. bostadslåneregeln. Det kan t.ex. gälla en kampanj för att

få de affärsdrivande verken och näringslivet att tillämpa enprocentsregeln i sitt byggande. Affärsverken, inte minst SJ, vägverket och vattenfall är särskilt intressanta. Tunnelbanekonsten visar att konstnärlig utsmyck-

ning mycket väl kan nå framgång i nya miljöer.

Kostnaden för Konst där vi bor uppgick till 4 milj.kr. år 1989 och finansieras tills vidare av AMS. Statens konstråd bör överta finansieringen och få motsvarande projektmedel.

Statens konstråd disponerar också anslaget G 20. Förvärv av konst för statens byggnader. Anslaget är uppfört med drygt 20 milj.kr. för budgetåret 1990/91. Det är beräknat efter principen l % av de statliga byggkostnaderna, vilket fått till följd att det som regel bara är nybyggen som smyckas. Endast i undantagsfall kan medlen användas för utsmyckning av befintliga eller förhyrda lokaler. Rådet har därför begärt 4 milj.kr. för det ändamålet.

Ett alternativ som konstnärsutredningen föredrar, är att vidga myndigheternas möjligheter att använda förvaltningsanslagen för konstnärlig utsmyckning.

Skatter och

avgifter

7.1 Allmänt

Översynen av de statliga insatserna för att förbättra konstnärernas villkor

skall bl.a. innehålla en kartläggning av litterära och konstnärliga yrkesutövares arbetsförhållanden samt en granskning av de direkta bidrag

som staten lämnar till dessa grupper. l detta ingår som en naturlig del en

analys av kulturarbetarnas ekonomiska situation. En sådan kan dock inte genomföras utan beaktas av skatte- och avgiftssystemets inverkan på den enskilde konstnärens verksamhet.

l dagsläget beskattas flertalet fria konstnärer som rörelseidkare och berörs därför av ett komplicerat regelsystem vars utformning och tillämpning i hög grad påverkar det ekonomiska utbytet av verksamheten. Vidare kan en lagändring skatteområdet direkt förändra

på verkningarna av kulturpolitiska åtgärder. Som exempel kan nämnas en eventuell fram-

tida beskattning av punktstipcndier. Konstnâirsorganisationerna har också under en följd av år hävdat att skattc- och avgiftsreglerna är illa unpassade till konstnärlig verksamhet.

Mot den bakgrunden är det självklart att skattereformens framtida innehåll får stor betydelse för konstnärerna. En analys av utredningsförslagen visade att dessa skulle medföra en rad negativa konsekvenser för konstnärskollektivet. Utredningarna hade över huvud konsttaget inte beaktat närens situation. Detta är beklagligt då en grundläggande förändring av skattesystemet innebär en unik chans att komma till rätta med problemen avseende beskattning av konstnärer.

Konstnärsutredningen har i en särskild skrivelse till statsrådet och chefen

för utbildningsdepartementet överlämnat synpunkter

på skattefrågorna,

för beaktande i samband med skattereformen. Dessa synpunkter sammanfattas här. Jämförelser med de skattepropositioner som regegörs ringen nyligen avgivit. Vissa kvarstående frågor som ej berörs i propositionerna behandlas, främst frågorna om ev. beskattning av stipendier samt egenavgifter för konstnärer.

7.2 Dagsläget

kan från en indel-

En beskrivning av dagens konstnärsbeskattning utgå

av konstnärerna i två grupper. Den första gruppen består av frilanning t.ex. musiker, och dansare, vars verksamhet kan ses sare, skådespelare som en rad av tillfälliga anställningar. Karaktäristiskt är att deras

lång

kan utövas inom ramen för en fast anställning. Denna grupp yrke också beskattas normalt i inkomstslaget tjänst. Den andra gruppen består av fria t.ex. författare, bildkonstnärer och tonsättare. Dessa yrkesutövare, beskattas i inkomstslaget rörelse.

Gränsen mellan de två kategorierna kan ibland vara svår att dra. Vidare kan samma aktualiseras beträffande vissa en-

gränsdragningsproblematik

skilda inkomster i en verksamhet. En rörelseidkande konstnär kan t.ex. erhålla konstnärsinkomster som enligt skattelagstiftningens systematik alltid måste hänföras till tjänst. Hans verksamhet blir därinkomstslaget med skattemässigt fördelad på två olika inkomstslag.

har också i viss mån olika i förhål- De två konstnärsgrupperna problem lande till innehåll och tillämpning. För frilansarna skattelagstiftningens är det rätten till kostnadsavdrag som står i centrum. För rörelseidkarna ofta mer natur. Det handlar är frågeställningarna av betydligt komplex av socialavgiftsreglerna, till inkomstuthär om tillämpningen möjligheter kostnadsavdrag, uppbördsregler m.m. jämning,

[nom återfinns i dag vissa speciella regler med stor rörelsebeskattningen för konstnärerna. Det regelsystemet är lagen om betydelse viktigaste som ger rörelseidkande upphovsmän möjlighet att upphovsmannakonto inkomster mellan åren. Vidare återfinns i kommunalskattelautjämna bestämmelser om för arbetsrum i gens rörelseregler speciella avdrag hemmet och även en erinran om att resor är ett naturligt led i en konstnärlig och litterär verksamhet.

Det är också viktigt att betona att både frilansande och rörelseidkande konstnärer är mycket atypiska i förhållande till andra löntagare och rörelseidkare. Under senare år har det dock skett en viss anpassning hos skattemyndigheterna. Man accepterar i viss mån att konstnärer inte fullt ut agerar som jämförbara rörelseidkare resp. löntagare. inrättandet av särskilda taxeringsnämnder bl.a. i Stockholmsområdet har lett till en mer konsekvent och rättvis taxering.

Den kritik som konstnärerna i dag riktar mot skattesystemet kan sammanfattas i tre huvudpunkter:

Systematiken i skattesystemet tar inte hänsyn till konstnärernas speciella verksamhetsvillkor. Detta leder till tillämpningsproblem, ett komplicerat deklarationsförfarande och ibland till ekonomiska förluster. Som exempel kan nämnas att en konstnärs inkomster delas

upp på flera inkomstslag.

Författaren A har under inkomståret dels haft royaltyinkomster dels

fått arvode vid framträdande på bibliotek. Dessutom har han under

två månader varit anställd för att leda ett skrivprojekt vid en skola

(beredskapsarbete för kulturarbetare).

l sin deklaration skall A deklarera sin anställningsinkomst i tjänst och resten av intäkterna Alla måste fördepå rörelsebilaga. avdrag las mellan inkomstslagen. Eftersom olika regler gäller för avdragsrätt i tjänst respektive rörelse kan tillämpningsproblem uppkomma. Dessutom måste A i sin rörelsebilaga fördela alla inkomster utifrån socialavgiftsreglerna.

Konstnärer medges inte alltid avdrag för sina driftkostnader. Det schablonmässiga avdraget för arbetsrum anses otillräckligt. Resekostnader får ej dras av i tillräcklig omfattning. Skattemyndigheterna förutsätter felaktigt att uppdragsgivare betalar omkostnader för frilansare inom teater- och musikområdet.

Ett för högt skatte- och avgiftstryck vid låga inkomstnivåer samt en

mycket svårtillämpad socialavgiftslagstiftning. En rörelseidkande

konstnär med en årsinkomst på 75 000 kr. kommer 1990 att betala 46 % av sin inkomst i skatt och socialavgifterl. En löntagare med samma löneinkomst erlägger endast 29 % i skatt. Att arbetsgivaren också måste erlägga socialavgifter för den anställdes lön påverkar

l Om ej annat anges bygger alla skatteberäkningar på gällande skatteska-

la för inkomståret 1990. Socialavgifter i form av egenavgifter utgår med 34,19 % och kommunalskatten antas vara 30 %. 163

direkt den anställdes inkomstnivå. Detta ser arbetsgivaren i inte stället som en del av sina allmänna Löneut-

produktionskostnader.

för anställda knyts normalt till den allmänna prisutveckvecklingen i samhället. Konstnärerna har dock alltid haft en svag inlingen andra De har komstutveckling i jämförelse med samhällsgrupper. vidare haft svårt att värdesäkra sina ersättningar. Än mindre har de

Skatteförmågan hos en

lyckats kompensera sig för socialavgifterna. konstnär med skatteförmågan hos en anställd lågär ofta jämförbar

inkomsttagare.

Skattereformen

7.3.1 Konstnärsutredningens skrivelse

hade som en huvudtes - i den mån man överhuvud Skatteutredningarna och kulturella verksamhetens särspräglataget beaktade den konstnärliga via skattede problem - att man inte skall främja konstnärerna särskilt ”Om man anser en verksamhet vara konstnärligt värdefull kan systemet: de få stöd från samhället annat sätt” (SOU 1989:33 del lll s. 144).

på

låter rationellt.

Detta sig sägas och ter sig från tekniska utgångspunkter

Den faktiska i stat och kommun låter sig emellertid

anslagsfördelningen

av konstnärernas ekointe styras av sådana överväganden. Försämringar i skattesystemet leder inte autonomiska situation genom förändringar till motsvarande av bidrag eller andra former för stöd. matiskt ökning Den tänkta skulle dessutom, om den realiseraav utredningen principen stick i stäv mot det klara och uttalade kulturpolitiska önskemålet

des, gå förmåga att att samhället så långt som möjligt skall främja konstnärernas

via sitt eget arbete klara sin försörjning.

en ökad Reformeringen av skattesystemet syftar bl.a. till att åstadkomma enhetlighet. De olika skatteutredningar, som ligger till grund för reforundvikit vara

men, har systematiskt att ta hänsyn till vad man uppfattat

strävan, men särintressen. Det är i och för sig en naturlig skattepolitisk skulle, om de ha lett till avsevärda försämringar

förslagen genomförts,

och därmed direkt motverkat den kulturpolitik som för konstnärerna förslaget skulle i vissa avriksdagen fastslagit. Skatteomläggningar enligt för konstnärerna att klara sin försörjning genom inseenden ha försvårat från arbete. Därtill kommer att skatteutredarna inte bekomster eget

handlade vissa i sammanhanget grundläggande problem, som länge uppmärksammats i debatten. Dit hör främst den s.k. egenavgiftens betydelse för de konstnärligt aktiva. Mot den bakgrunden överlämnade konstnärsutredningen i december 1989 en särskild skrivelse till kulturministern om konstnärernas skatter och avgifter.

Konstnärsutredningen avstyrkte därför bl.a. den förordade principen om

beskattning av stipendier. Principen synes främst ha motiverats av önskemålet om enhetlighet. Den innebar emellertid en avsevärd av försämring konstnärernas situation. Ett konstnärsstipendium ersätter inte annan arbetsinkomst. Stipendierna innebär inte heller att konstnären avstår från annan beskattningsbar inkomst. i första hand av all-

Stipendierna utgår

männa medel och de resurser som i övrigt finns för ändamålet är begränsade. Utredningen bedömde det som uteslutet att en stipendiebeskattning helt skulle kunna kompenseras med däremot svarande anslagsökningar. Genomförd på kulturområdet skulle principen alltså innebära en avsevärd försämring för konstnärskollektivet.

Utredningen avrådde också från den av mervärföreslagna omfattningen

deskatteplikten, som skulle ha fört in nästan samtliga konstnärskategorier i mervärdeskattesystemet. Om förslaget genomförts skulle det lett till svåra ekonomiska och administrativa för konstnärerna utan att problem staten får ökade intäkter av någon betydelse. l den nya lagstiftningen bör nuvarande undantag för alster av bildkonst finnas kvar. Vidare bör undantag införas för immateriella rättigheter samt tjänster inom det konstnärliga och litterära området.

Förslaget att avskaffa lagen om upphovsmannakonto innebar att konstnärerna skulle ha förlorat sina att utjämna in-

möjligheter upphovsrättsliga

täkter mellan åren. De nya som införs i enskild

reserveringsmöjligheter

näringsverksamhet utgör inget alternativ, då dessa förutsätter eget kapital eller anställda i verksamheten. därför att rätten till Utredningen föreslog avsättning på upphovsmannakonto skall finnas kvar även i framtiden.

Förslaget om höjt vinstkriterium i det nya inkomsslaget näringsverksamhet i kombination med ojämna inkomstförhållanden skulle medföra negativa effekter för ett stort antal konstnärer. Om förslaget genomförts skulle det ha funnits en uppenbar risk för att en konstnär som redovisar underskott åter blir betraktad som hobbyverksam. Utredningen

föreslog

därför att yrkesmässigheten hos en konstnärlig och litterär yrkesutövare

inkomstförhållanden är skulle bedömas med beaktande av att ojämna normalt förekommande i sådan verksamhet.

om förbud mot kvittning av underskott mellan De föreslagna reglerna olika inkomslslag skulle också ha lett till problem för många konstnärer. tar idag inte hänsyn till dessas grup- Systematiken i skattelagstiftningen verksamhetsvillkor. En rörelseidkande konstnär kan därför pers speciella erhålla konstnärsinkomster som måste deklareras i inkomstslaget tjänst.

Hans verksamhet blir därför fördelad på två olika inkomst-

skattemässigt skulle, regler. inte kvittslag. l en underskottsituation enligt föreslagna därför att konstnärer skulle få rätt att ning få ske. Utredningen föreslog hänföra inkomst av tillfällig anställning till inkomstslaget näringsverk- Detta under att anställningsinkomsten kan anses samhet. förutsättning bedriven och litsom ett naturligt utflöde av en yrkesmässigt konstnärlig terär verksamhet.

som Vidare fäste utredningen uppmärksamheten på ett välkänt problem inte beaktats i skatteutredningarna. Det hör samman med Skattemyndigheternas bristande kännedom om konstnärernas arbetssituation. Det medför att konstnärerna vid taxeringen inte beviljas berättigade avdrag omkostnader i den verksamheten. Därför bör i anvisför konstnärliga föras in en erinran om att frilansverkningarna för inkomstslaget tjänst samhet normalt medför kostnader för intäkternas förvärvande. förhöjda För rörelseidkande konstnärer föreslås utvidgade möjligheter till avdrag för arbetsrum och utlandsresor.

Konstnärsutredningen tog till sist upp frågan om konstnärernas egenavför rörelseidkande konstnärer är att degifter. Ett av de stora problemen beroende ras marginalskatt i praktiken är hög även vid låga inkomster i form av Då sambandet mellan

på uttaget av socialavgifter egenavgifter.

försvunnit en betydande anavgift och förmån i stor utsträckning utgör del av egenavgifterna i realiteten en skatt. Konstnärerna har låg skatte-

förmåga och har också haft svårt att kompensera sig för egenavgifterna.

Det kan därför anses önskvärt att en lättnad

på något sätt åstadkomma

för dessa grupper.

utanför ram i Konstnärsutredningen föreslog en lösning skattesystemets verkande kulturstöd med syfte att minska efform av ett nytt generellt fekterna av konstnärernas arbetsinkomster. Ge-

avgiftsbelastningen på skulle alla rörelseidkande upphovsmän på kul-

nom en ny förordning

turområdet ges rätt att söka stöd för sin konstnärliga verksamhet från en

ny egenavgiftsfond. l princip skulle det vara fråga om att efter särskild

prövning utbetala ett särskilt stöd i förhållande till hur stora egenavgifter den enskilde konstnären erlagt. Ett maximalt stödbelopp borde fastställas. Om detta bestäms till 15000 kr. får en konstnär med en årsinkomst upp till 90000 kr. samma disponibla inkomst som en löntagare med motsvarande lönenivå. Stödet bör vara skattefritt annars försvinner en stor del av dess effekt. Hanteringen av den nya stödordningen kan lämpligen knytas till en befintlig myndighet, t.ex. konstnärsnämnden.

Ett rimligt antagande (baserat på konstnärsorganisationernas medlemstal, inkomstundersökningar m.m.) är att systemet årligen skulle beröra ca 3000 personer. Med de begränsningar som finns i förslaget skulle kost-

naden för stödet uppgå till ca 25 milj.kr. per år.

7.3.2 Regeringens skattepropositioner 1989/90: l 10-1 ll

l de nyligen presenterade skattepropositioncrna har regeringen tagit hänsyn till de invändningar som riktades mot de ursprungliga förslagen.

Regeringen föreslå: bl.a. följande:

att upphovsmannakontot bibehålls.

att nuvarande krav för att en verksamhet skall anses som rörelse (näringsverksamhet) kvarstår. Ett högt vinstkriterium kan medföra en ökad risk för att seriös konstnärlig och litterär verksamhet blir bedömd som hobby.

att underskott i konstnärlig och litterär näringsverksamhet, under vissa förutsättningar, får dras av mot inkomst av tjänst.

att undantaget från mervärdeskatteplikt bibehålls vad avser alster av bildkonst som ägs av upphovsmannen eller hand dödsbo.

att immateriella rättigheter omfattas av mervärdeskatteplikt. Från skatteplikt undantas dock upplåtelse eller överlåtelse av vissa rättigheter, enligt lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, under förutsättning att den som förfogar över verket är upphovsmannen 167

eller hans dödsbo. omfattar också konstnärers framförande Undantaget av litterära eller konstnärliga verk.

avser att återkomma i stipendiebeskattningsfrågan så snart

att regeringen stiftelse- och avlämnat sitt betänkande.

föreningsskattekommittén

innebär innehållet i att konstnärer-

Sammanfattningsvis propositionerna

nas skattesituation, efter skattereformen, är relativt oförändrad. Ett betydande reformbehov kvarstår och det finns därför anledning att åter behandla av de punkter som togs upp i vår tidigare skrivelse.

några

7.4 Stipendier

Konstnärer mottar i viss omfattning bidrag från stat och kommun samt från och stiftelser. Till detta kommer förekomsten privata organisationer området. Gemensamt för av belöningar och priser inom det konstnärliga alla dessa intäkter är deras absoluta anknytning till den konstnärliga verksamheten samt deras stora för den enskilde konstnärens betydelse ekonomiska situation. Den här kategorin intäkter är mindre förutsebara än andra i verksamheten. Det finns alltid ett stort osäkerslags intäkter hetsmoment dvs. erhållandet av intäkten av förhållanden utan-

påverkas

för den enskilde konstnärens kontroll.

har ingen anknytning till konstnärsbeskatt- Beskattningen av stipendier sätt: Utbild-

ningen i övrigt. Gällande rätt kan sammanfattas på följande

är skattefria 19 § KL. Övriga statliga och privata

ningsstipendier enligt understöd. Periodistipendier följer praxis för beskattning av periodiska och därmed om bidraget under minst

citet skatteplikt föreligger utgått

tre år i följd. Den fasta treårsgränsen har troligen sitt ursprung i praktisanses som en tillämpning av skatteförka överväganden men kan också som under därför

mågeprincipen. Punktstipendier utgår högst två år blir

skattefria. Denna skattefrihet förutsätter att mottagaren inte är normalt att utföra för att erhålla stipendiet. Vad avskyldig någon motprestation kan man ifrån att sådant krav in-

ser statliga och kommunala bidrag utgå

Praxis har dock i samband med privata stite föreligger. prövat frågan Finns det tecken utgör maskerad ersättning för pendier. på att stipendiet eller utfört arbete sker För tävlingspriser och kommande beskattning. att dessa är skattefria under förutkonstnärliga belöningar gäller analogt sättning att mottagaren inte utfört någon prestation i syfte att få priset.

Om en författare lämnar in ett manus till en romanpristävling blir utgå-

ende prissumma således beskattad.

En av de viktigaste målsättningarna i skattereformen är att skattskyldiga med samma inkomst skall betala samma skatt. Mot bakgrund av detta kan det förefalla logiskt att inkomstbeskatta och socialavgiftsbelägga alla

former av stipendier. Detta antagande bygger dock på helt felaktiga för-

utsättningar.

Bristande neutralitet i skattesystemet uppkommer om en skattskyldig kan välja mellan att ta ut en skattefri förmån i stället för en fullt beskattad lön. En sänkning av marginalskattesatserna i kombination med en breddad skattebas, dvs. alla förmåner beskattas fullt ut, innebär att förmån och lön blir två likvärdiga alternativ.

Detta resonemang kan dock inte tillämpas på konstnärer och deras sti-

pendier. Ett stipendium ersätter aldrig annan arbetsinkomst. En författare kan inte uppmana sitt förlag att betala en royalty i form av stipendium. l rättspraxis har all anknytning mellan utgivare och mottagare lett till beskattning. Stipendierna innebär inte heller att konstnären avstår från annan beskattningsbar inkomst. Bidraget syftar till att premiera eller

på annat sätt belöna en konstnär.

Konstnärsutredningen anser därför tilläggsdirektiven till stiftelse- och föreningsskattekommittén ger felaktiga grundförutsättningar för utredningsarbetet genom att uttala följande:

”l ett skattesystem där man eftersträvar neutralitet är det angeläget att alla ersättningar som i grund och botten har karaktär av lön också behandlas som sådan. En neutral behandling av löneinkomster är också eftersträvansvärd i socialavgiftshänseende. Kommittén bör därför också ta ställning till hur och i vilken utsträckning stipendier och liknande bidrag bör avgiftsbeläggas.”

Ett uttalande av detta slag anlägger en snäv skatteteknisk syn på vad som

nu är en kulturpolitisk fråga.

Stipendierna utgår i första hand av allmänna medel. Vidare existerar

inom stiftelser, fonder, vissa organisationer och företag, medel som är destinerade till konstnärsstipendier, priser och belöningar. Dessa medel

har ofta byggts upp under en lång tidsperiod. Resurserna är således be-

gränsade och kan inte plötsligt föröka sig. För bidragsmyndigheterna är 169

skattefriheten väsentlig då den ger möjlighet att fördela bidragen utan hänsynstagande till mottagarens skattesituation.

Ett genomförande av principen om stipendiebeskattning skulle drastiskt försämra konstnärernas arbetssituation och förändra förutsättningarna för en väl fungerande stödform inom kulturlivet. Detta utan att staten

vinner några nya betydande inkomster. Förändringen skulle utan tvekan

också medföra krav på kraftigt höjda statliga anslag inom konstnärsom-

rådet.

Konstnärsutredningen anser att nuvarande praxis bör tillämpas även i framtiden. Om lagstiftningen anses nödvändig bör skattefrihet explicit införas i 19 § KL.

7.5 Kostnader i konstnärlig verksamhet

Att driftkostnader i konstnärlig verksamhet ofta orsakar tillämpningspro-

blem beror på flera faktorer. För det första existerar ofta en direkt an-

knytning till privatlivet. Som exempel kan nämnas arbetsrum i anslutning till bostad. För det andra saknar ofta Skattemyndigheten kännedom om konstnärernas arbetssituation. Om konstnärerna vid taxeringen inte medges berättigade avdrag leder detta till en betydande merbeskattning

av dessa grupper. Hithörande frågor bör ses över

Frilansverksamhet

Allmänt sett är problemen mest besvärande för frilansare t.ex. skådespelare, musiker, dansare, regissörer, koreografer och journalister. Dessa deklarerar sin verksamhet i inkomstslaget tjänst och drabbas därför av taxeringsnämndernas mycket restriktiva syn på avdragsfrågorna. Det

finns exempel på frilansande skådespelare som själva tvingats betala be-

tydande belopp för smink, hårvård, telefon, resor och litteratur. Taxeringsnämnden har trots detta nekat avdrag med hänvisning till begreppet privata levnadskostnader. Vidare förutsätts det att verkligt nödvändiga kostnader alltid betalas av uppdragsgivaren. Något som inte förekommer inom frilanssektorn.

Därför bör i anvisningarna till inkomstslaget tjänst införas en erinran om att frilansverksamhet normalt medför förhöjda kostnader för intäkternas förvärvande. Anvisningen kan utformas generellt (för all frilansverksamhet) eller direkt hänvisa till frilansverksamhet inom det konstnärliga området. En sådan erinran i kombination med utbyggda anvisningar från RSV bör leda till att problemen minskar i omfattning. En sådan effekt kunde tydligt spåras när man i kommunalskattelagen införde en påminnelse om att resor kan som ett naturligt led i en konstnärlig och lit-

ingå

terär verksamhet.

För rörelseidkande konstnärer föreligger ett reformbehov avseende två speciella kostnadsavdrag, avdrag för arbetsrum och utlandsresor.

Arbetsrum

1984 infördes en generell rätt till avdrag för arbetsrum i anslutning till bostad. Denna innebär att avdrag medges antingen för verklig kostnad eller för en schablonkostnad, f.n. 4000 kr. i lägenhet och 2000 kr. i villa. För erhållande av schablonavdrag krävs endast att man arbetat i

hemmet minst 800 timmar under beskattningsåret, vilket motsvarar en

knapp halvtid. För att få avdrag med verklig kostnad (andel av hyra eller motsvarande) krävs enligt rättspraxis att rummet är helt avskilt från

övriga bostaden dvs. att det existerar separat ingång utifrån. För konst-

närsateljé medges, enligt praxis, dock avdrag även om egen ingång sak-

nas. Skälet är att det förvaras kemikalier i lokalen som anses förhindra

privat nyttjande. Övriga konstnärskategorier t.ex. författare, dramtiker,

tonsättare m.fl. erhåller normalt endast schablonavdrag. Detta avdrag

motsvarar i lägenhet, räknat en hyresnivå för landet, ett på genomsnittlig arbetsrum på 3x3m2.

Dagsläget på bostadsmarknaden innebär att det är omöjligt för konstnätill en separat ar-

rer att välja lägenhet eller hus där det finns tillgång

betsdel. Att hyra en speciell arbetslokal är ofta för dyrt - särskilt i storstäderna. Ofta krävs också tillgång till arbetslokalen dygnet runt. Dessa fakta innebär att en stor andel konstnärer i dag inte medges avdrag för sina verkliga arbetsrumskostnader. Inom den närmaste framtiden kan vi också påräkna höjda boendekostnader i samhället vilket ytterligare minskar värdet av schablonavdraget. Avdraget har också urholkats då det legat på samma nivå. sedan införandet 1985. 171

För att enkelt sätt och även för framtiden värdesäkra avpå ett höja för arbetsrum i bostaden bör avdragsrätten knytas till basbedragsrätten loppet. Avdrag bör medges med 25 % av basbeloppet i lägenhet (1989: 6975 kr.) samt 15 % av basbeloppet i villa (1989: 4 185 kr.).

Resor

i en konstnärlig och litterär verksamhet slås Att resor är ett naturligt led fast i anvisningarna till inkomstslaget rörelse. Införandet av uttryckligen detta stadgande har medfört att konstnärerna idag har lättare att få igenom för sina resor. Fortfarande uppkommer dock tvister vid fastavdrag ställande av avdragens storlek.

l teorin skall för kostnader dvs. kvitton skall finavdrag medges styrkta nas för måltid, telefonsamtal m.m. Många arbetsresor för varje varje konstnärer dock till delar av världen där verifikationer är ett okänt

går

Att under en resa föra bok över sina utlägg är ofta begrepp. noggrann svårt. Att dokumentera själva resan genom anteckningar, fotografering och kan för den enskilde konstnären förefalla angelägnare än filmning bokföring.

För att förenkla bör en schablonregel införas i antaxeringsförfarandet slutning till den tidigare nämnda anvisningspunkten.

Kostnader för utlandsresor i konstnärlig och litterär verksamhet skall utöver kostnader för resa och logi, om ej annat yrkas, beräknas styrkta till 50 % av det för resmålet gällande statliga utlandstraktamentet.

Genom att en relativt nivå förhindras ock-

medge schablonavdrag på låg

så missbruk av den regeln. Samtidigt beaktas inbesparade levföreslagna nadskostnader under resan.

Egenavgifter

Konstnärerna och egenavgifterna förslag till ny stödordning

Ett av de stora problemen för rörelseidkande konstnärer är att deras marginalskatt även vid låga inkomstnivåer är hög beroende på uttaget av socialavgifter i form av egenavgifter. Detta förhållande kommer att bestå även efter skattereformens genomförande.

Från statsmakterna har det alltid hävdats att även mås-

låginkomsttagare

te betala för att erhålla sociala förmåner. avgifter l föreliggande skatteutredningar fastslås dock att sambandet mellan avgift och förmån har försvunnit. En stor del av utgående avgifter utgör i realiteten en skatt. Av denna orsak kommer i framtiden även pensionärernas förvärvsinkomster att belastas med en andel av de totala socialavgifterna. s.k. löneskatt.

Mot detta ska ställas det faktum att konstnärerna ofta har

mycket låg skatteförmåga. Till skillnad från andra rörelseidkare fortsätter man ofta

att driva sin verksamhet även om den är olönsam. Eftersom det ekono-

miska utbytet inte utgör något mått på konstnärlig kvalitet är det till och

med ett önskvärt beteende. Historiskt sett är det också lite av en slump att konstnärerna blivit skyldiga att själv betala sina sociala kostnader. Det är resultatet av att konstnärerna i allmänhet är svaga avtalsparter och att man i skattesammanhang hänförts till kategorin rörelseidkare.

Med tanke på att de kommande marginalskattesiinkningarna i mycket li-

ten omfattning förbättrar konstnärernas ekonomi kan det anses Önskvärt att åstadkomma en lättnad vad avser socialavgiftsansvaret. En konstnär borde för en viss inkomst erlägga högst samma skatt som en motsvaran-

de anställd löntagare. Frågan är hur detta ska genomföras.

En lösning är att inom ramen för socialavgiftslagstiftningen befria konstnärerna som grupp från egenavgifter. Ett annat alternativ är att undanta vissa inkomster från avgifter. Båda metoderna innebär stora tillämp-

ningssvårigheter och skulle också medföra rättviscdiskussioner i förhål-

lande till andra småföretagare. Skattemyndigheten skulle tvingas bevaka

om en person alternativt en inkomst skulle undantas vid avgiftsdebiteringen. Besluten skulle bli föremål för överklagande. Besvärliga gränsdragningsproblem skulle uppkomma. Andra grupper kan komma att

kräva likartad med hänvisning till kravet på enhetlig bebehandling handling inom skattesystemet.

Därför bör frågan lösas utanför skattesystemets ram genom ett generellt

verkande kulturstöd i syfte att undanröja den hårda avgiftsbelastningen inkomster. innebär en väsentlig lindring av på konstnärernas Förslaget som orättvis och skaden pålaga som av konstnärskollektivet uppfattats lig. l praktiken innebär förslaget en maximerad återbetalning av egenav- Detta är en viktig åtgärd också med tanke på att konstnärer ofta gifter. har låga pensioner och fortsätter sin konstnärliga verksamhet i hög ålder. För dessa grupper innebär de nya socialavgiftsreglerna kraftiga försämringar. Vidare kan man se förslaget som ett försök att göra konstnärerna mer självförsörjande. Det nya kulturstödet kan i någon mån få s.k. dynamiska effekter inom kultursektorn.

Stödet föreslås utformat efter följande modell:

en ny förordning upphovsmän rätt att söka Enligt ges alla rörelseidkande stöd för sin konstnärliga verksamhet från den nya egenavgiftsfonden.

l samband med upprättande av sin deklaration lämnar den rörelseidkan-

de konstnären också in en ansökan till fonden. Stödet kan endast utgå

till fysisk person som bedriver näringsverksamhet enskilt. Den som driver verksamhet i bolagsform får ej använda stödordningen.

l sin ansökan konstnären totalsumman av inkomster för vilka han anger själv erlägger egenavgifter. Därefter anger han totalsumman av inkoms-

ter för vilka stöd kan utgå. De stödberättigade inkomsterna finns upp-

räknade i fondförordningen. l första hand avses upphovsrättsliga ersättmen även ersättningar som t.ex. författarpenning bör ningar närliggande lämnar konstnären sitt medgivande till att fonden från ingå. l ansökan skattemyndigheterna dels kan begära in deklarationskopia, dels uppgift

om totalt debiterade egenavgifter för det aktuella beskattningsåret.

När ansökningen kommit in till fonden registreras den på personnum-

mer. Detta sker i början av april. Under sommaren och hösten genomförs vissa stickprovskontroller dvs. att lämnade uppgifter stämmer överens med ingiven deklaration. l samband med att skattemyndigheterna debiterar för föregående inkomstår, begär fonden ut dessa egenavgifter från myndigheterna. Därefter kan fonden med stöd av den föruppgifter 174

delning som finns angiven i konstnärens ansökan snabbt utbetala aktuellt belopp. För att eliminera effekten av s.k. avsättning för i egenavgifter självdeklarationen (vilket medfört en skattelättnad för konstnären) bör beloppet vara maximerat till 70 % av debiterade den an-

egenavgifter på

del av totalinkomsten som berättigar till stöd. Ett maximalt stödbelopp bör fastställas. Om detta bestäms till 15000 kr. får en konstnär med en årsinkomst kr. samma inkomst upp till 90000 disponibla som en löntagare med motsvarande lönenivå.

Två exempel kan illustrera den enkla teknik som används för att åstadkomma denna effekt:

Bildkonstnären A har sålt tavlor för med 110000 kr. (brutto) under inkomståret. Efter avdrag är hennes nettointäkt före för avsättning egenavgifter 90 000 kr.

l samband med upprättande av självdeklaration i mars, ansöker A om

stöd enligt den nya förordningen. Hon anger då i ansökan att hennes

inkomster till 100 % består av upphovsmannaintäkter, dvs. ersättning för överlåtelse av konstnärligt verk. Ansökan kommer in till fondmyndigheten, registreras och i december får myndigheten från uppgift skatteverket. A:s till 23 078 kr. A erhåller

påförda egenavgifter uppgår

då stöd med 70 % x 23078 kr.. dock maximerat till 15000 kr.

För A:s del innebär det att hon i vanlig ordning erhåller sin skattsedel med debiterad skatt och egenavgifter i december månad. l början av

påföljande år erhåller hon en utbetalning från den med

nya fonden 15 000 kr. Detta får till effekt att hennes totala skatt efter avräkning för bidraget uppgår till endast 27 053 kr. En löntagare med 90000 kr. i anställningsinkomst betalar inkomstskatt med 26 400 kr.

Löntagaren och konstnären A har därmed erhållit samma disungefär ponibla belopp.

Författaren B har dels författarverksamhet dels konsultuppdrag. Han har under året erhållit 50000 kr. i royalties och 50000 kr. i konsultinkomster. För båda inkomsterna skall han själv erlägga egenavgifter. Hans nettointäkt i rörelsen efter avdrag till 80000 kr.

uppgår

och anger i sin ansökan att han B ansöker om bidrag till egenavgifter inkomst samt 50000 kr. i annan inhaft 50 000 kr. i bidragsberättigad komst för vilken Vid av

han själv ska erlägga egenavgifter. debitering

kommer B att påföras 20514 kr. Hans fördelningsnyckel

egenavgifter har av fondmyndigheten fastställts till 50 % dvs. B har rätt till bidrag

för hälften av sina debiterade egenavgifter x 70 %. Bidrag utgår med

7 179 kr.

Effekten är att undanröjs på royaltyinkomsten men

avgiftsbelastningen

kvarstår för konsultinkomsten.

bör vara skattefritt annars försvinner en stor del av dess effekt. Bidraget

av den nya stödordningen kan lämpligen knytas till en be- Hanteringen t.ex. konstnärsnämnden. Rätten till bidrag skall alltid fintlig myndighet vara beroende av att ansökan inges inom en viss ansökningsperiod.

att bygga upp och möjligheterna till missbruk Systemet är mycket enkelt till och upphovsrättslag har tidiär få. Anknytningen näringsverksamhet gare prövats i lagstiftningen om upphovsmannakonto. Erfarenhetsmässigt

visar det sig att få gränsdragningsproblem uppkommer. Egenavgiftsfon-

fatta beslut i dessa

dens styrelse bör ha möjlighet att självständigt frågor.

Ett rimligt antagande (baserat på konstnärsorganisationernas medlemstal,

m.m.) är att systemet årligen berör ca 3000 per-

inkomstundersökningar soner. Då rörelseidkande konstnärer (de flesta återfinns inom bildkonstär det rimligt att anta att närsområdet) har mycket låg medelinkomst

kostnaden för stödet uppgår till ca 25 miljoner per år.

och

Bidrag ersättningar

8.1 Inledning

Kapitlet inleds med en beskrivning av det statliga stöd som förmedlas av konstnärsnämnden och författarfonden. Därefter gör utredningen en bedömning av de offentliga direkta bidragens betydelse i förhållande till andra former för stöd till konstnärer. Vissa förslag presenteras med syfte

att förstärka stödet. Mot bakgrund av de strävanden som pågår att förnya

den statliga förvaltningen lägger utredningen också fram vissa synpunkter avseende den nuvarande organisations- och anslagsstrukturen.

8.2 Konstnärsnämnden

8.2.1 Myndighetens uppgift

Konstnärsnämnden inrättades år l976 med uppgift att handha ärenden om bidrag till konstnärer. Den övertog då uppgifter som tidigare hade skötts av konstnärsstipendienämnden, Konstakademien och Musikaliska akademien. Nämnden skall också hålla sig underrättad om konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden och tillsammans med styrelsen för Sveriges författarfond avge förslag till regeringen om innehavare av inkomstgaranti för konstnärer.

Genom förändringen 1976 ville statsmakterna skaffa sig bättre överblick över behoven och främja samordningen av stödet till konstnärerna. För-

utsättningarna för att uppnå dessa syften skapades genom att grupper av

aktiva konstnärer fick i uppgift att fördela de pengar som står till förfogande inom olika konstområden. 177

12 - LO 0573

8.2.2 Avsikten med konstnärsstödet

och har statsmakterna formulerat l en rad propositioner riksdagsbeslut målen för konstnärsstödet. De kan sammanfattas på följande sätt.

Stödet konstnärer, som dokumenterat arbeskall ges till yrkesverksamma kvalitet. Vid skall hänsyn tas också te av god konstnärlig fördelningen till de sökandes ekonomiska förhållanden. Bidragen och ersättningarna skall vara tillräckligt stora för att ge mottagarna möjlighet att ägna sig åt sin konst. Såväl som mer etablerade konstnärer skall stödjas. Biunga till konstnärer som är bosatta i olika delar av landet och

drag skall utgå

som företräder olika stilar och tekniker. Vid fördelningen av genrer, projektbidrag skall behovet av att utveckla uttryckssätt som lätt kan uppfattas av handikappade uppmärksammas.

8.2.3 Ersättningar och bidrag

De medel som konstnärsnämnden fördelar anvisas under två anslag i sta- G 4. Visningsersättning åt bild- och formkonstnätens budget, nämligen till konstnärer. i det följande är hämtarer och G 5. Bidrag Uppgifterna

de ur årets budgetproposition (prop. 1989/902100).

och formkonstnärer för att konstnär- Visningsersättningen utgår till bildinstitutioners eller anliga verk i offentliga ägo visas för allmänheten vänds annat allmännyttigt sätt. Medlen tillförs Sveriges bildkonstnärs-

på

fond. i konstnärsnämnden. 1989/90

Dess styrelse ingår Anslaget uppgick

till 38 000 000 kr. För 1990/9l föreslås 39 520000 kr.

ur fonden kan till konstnär som är svensk medborgare

Ersättning utgå

eller vistelseort i Sverige. Ersättningen skall användas till har sin vanliga hand till konstnärer ändamål som i första syftar att ge yrkesverksamma ekonomisk för fonden har enligt utoch arbetsmässig trygghet. Styrelsen

talande av departementschefen (prop. l98l/82:l00 bil. 12 s. 32) stor fri-

het att bestämma hur fonden skall användas.

till konstnärer innehöll 1989/90 åtta olika an-

Anslaget Bidrag budgetåret

Två av dem fördelades av styrelsen för Sveriges författarslagsposter. fond. Konstnärsnämnden fördelade de övriga sex (anslagspostens storlek

inom parentes).

3. Bidrag till bild- och formkonstnärer (4 923 000 kr.) 4. Bidrag till upphovsmän på musikområdet (2 535000 kr.) 5. Bidrag till scen- och filmkonstnärer samt musiker och sångare (8 892 000 kr.) 6. Särskilda insatser för upphovsmän på musikområdet samt musiker

och sångare (1 097 000 kr.)

7. Särskilda insatser på filmområdet (200 000 kr.)

8. Statistisk undersökning av konstnärers ekonomiska och sociala förhållanden (500 000 kr.).

Anslagen till stöd åt konstnärer har räknats med tre ä regelmässigt upp fyra procent. Därutöver har konstnärsstödet vid flera tillfällen tillförts ytterligare medel.

Är 1982 tillkom som senare successivt. visningsersättningen höjts

Är 1984 till-fördes nämnden för tonsättare och 0,3 milj.kr. koreografer.

År 1988 tillkom

en ny anslagspost på l milj.kr. för upphovsmän pä mu-

sikområdet samt för musiker och sångare. Samtidigt tillfördes nämnden 0,3 milj.kr. för att särskilt beakta dansarnas situation.

Är 1989 höjdes anslagsposten Bidrag till bild- och formkonstnärer med

1,4 milj.kr. Därutöver räknades anslagsposten Bidrag till konstnärer

på

ton- och scenområdet upp med 0,65 milj.kr. utöver priskompensationen.

Sammanfattningsvis har stödet till bild- och formkonstniirer under 80-

talet höjts med 20 milj.kr. Bidragen till upphovsmän på musikområdet har under samma tid med

höjts ca 0,9 milj.kr., till musiker och sångare

med 0,5 och till scen- och filmkonstnäret med milj.kr. ca 0,6 milj.kr., allt i nominella belopp.

Under tio år har både antalet sökande och antalet ökat i de mottagare flesta konstnärskategorier. Det har bl.a. fått till att realvärdet av det följd genomsnittliga bidragsbeloppet är lägre än för tio år sedan.

8.2.4 Konstnärsnämndcns organisation

Konstnärsnätnnden leds av en styrelse, som ansvarar för verksamheten.

fördelar bidrag och ersättningar till olika konstnärskategori- Fyra organ för Sveriges bildkonstnärsfond och tre arbetsgruper, nämligen styrelsen en för musikområdet, en för musiker och sångare

per, upphovsmän på

och en för scen- och filmkonstnärer.

Konstnärsnämndens beslutar bl.a. om anslagsframställning och styrelse beslutar vidaårsbokslut och i anledning av revisionsberättelse. Styrelsen re i som inte skall av de fyra organen, om den närmare

frågor avgöras

av ärenden dem emellan, om fördelningen av anslag melfördelningen lan olika organ, såvida den inte fastställts av regeringen, samt i frågor som eller annars av större vikt. är av principiell betydelse

Vid konstnärsnämnden finns ett kansli, som svarar för den löpande verk-

samheten.

Konstnärsnämndens består av 13 ledamöter som utses av regestyrelse Ordföranden och ledamöter är lekmän, dvs. fö-

ringen. ytterligare några

reträder allmänintresset; de övriga representerar olika konstarter.

för bildkonstnärsfond består av l3 ledamöter. Ordfö- Styrelsen Sveriges vice ordföranden och en ledamot samt suppleanter randen, ytterligare ledamöter och för

för dessa förordnas av regeringen. Övriga suppleanter

dessa utses av Konstnärernas Riksorganisation (6), Föreningen Sveriges Konsthantverkare och lndustriformgivare (2), Föreningen Svenska Tecknare (l) och Svenska Fotografernas Förbund (l).

Ordförande och ledamöter i de tre arbetsgrupperna förordnas av regeutser inom ordförande. Samtliga ledaringen. Arbetsgrupperna sig vice möter utom ordföranden olika fackliga konstnärsintressen. representerar

för musikomrädet består av nio ledamö-

Arbetsgruppen upphovsmän på

ter.

för musiker och sångare består av 13 ledamöter.

Arbetsgruppen

för scen- och filmkonstnärer består av elva ledamöter. Arbetsgruppen

För av rörande s.k. integrerad konst, dvs. ansökhandläggning frågor som inte direkt kan hänföras till enskilt arbetsområ-

ningar något organs

de, har det funnits ett för berörda organ gemensamt beredningsutskott.

8.2.5 Granskningsarbetet

Granskningen av ansökningarna från konstnärerna är det viktigaste och mest omfattande i myndighetens verksamhet.

Budgetåret 1988/89 inkom till konstnärsnämnden 1714 ansökningar om bidrag till konstnärer på tona, scen- och filmområdena, vilket var något

färre än föregående budgetår.

Samma år inkom 2842 ansökningar om ersättningar och bidrag på bild-

och formområdet, jämfört med 3 040 föregående budgetår.

Vart och ett av de fyra organ, som handlägger frågor om ersättningar

och bidrag till konstnärer inom sina resp. verksamhetsområden tillsätter erforderliga granskningsgrupper för det förberedande arbetet med granskning av ansökningar.

Bildkonstnärsfondens verksamhet omfattar fem områden, nämligen bildkonst, konsthantverk, teckning/illustration, fotografi och arkitektur. Fondstyrelsen är indelad i nio granskningsgrupper.

Fondstyrelsen har också en särskild granskning av arbetsprover. Denna har de senaste två åren ägt rum i förhyrda lokaler i Hammarbyskolan. Verksamhetsåret 1988/89 har 750 konstnärer anmodats inlämna arbetsprover, varav 391 målare, grafiker och skulptörer, 58 textilkonstnärer, 131 keramiker och övriga konsthantverkare, 16 tecknare och illustratörer samt 154 fotografer. Granskningen omfattade ca 1500 originalverk (måleri, grafik, skulptur och textil) samt ca 3 000 diabilder och fotografier.

8.2.6 Bidragsfördelning

Konstnärsnämndens fördelning av bidrag och ersättningar budgetåret

1988/89 framgår av följande sammanställningar:

Ton- och scenområdena

Antal bidrag Utdelat belopp

4 544 000 243 konstnärsbidrag för resa 1 784 500 140 konstnärsbidrag 895 000 10 projektbidrag 40 000 4 pensionsbidrag 45 500 7 tillfälliga bidrag

Summa 7 309 000

Av 1714 sökande har alltså 397 (23 %) erhållit någon form av bidrag, de tillfälliga bidragen ej medriiknade. Härtill kommer 25 femåriga konstoch som beslutats under år. närsbidrag 78 pensionsbidrag tidigare

storlek varierar, beroende de ändamål för vilka de sökts.

Bidragens på

har med 53000 kr. och 62000 kr., pensionsbidra-

Femårsbidragen utgått

gen med 10000 kr.

Bild- och formområdet

grundersättningar

632 arbetsbidrag 18 980 000 471 500 54 resebidrag 48 2 722 000

projektbidrag

19 190 000

pensionsbidrag

75 000 13 tillfälliga bidrag för i utlandet 430 100 64 bidrag utställning

Summa 30 218 000

3216 betalats ut. Av dem är 1 951 så- Totalt har ersättningar och bidrag dana som beslutats, nämligen 1578 individuella visningsersätttidigare tills 117 (utgick detta år för sista

ningar (utgår vidare), grundersättningar och 256 (utgår tills vidare). gången) pensionsbidrag

Under året beslöt fondstyrelsen dela ut 735 bidrag, vilket motsvarar 26

% av de 2842 ansökningarna (häri ingår inte individuell visningsersätt-

ning, tillfälliga bidrag eller bidrag till utställning i utlandet).

Individuell visningsersättning har utgått med 3000 kr., arbetsbidragen

med 20 000, 30 000 och 40000 kr. samt pensionsbidragen med 10000 kr. Storleken av övriga bidrag varierar.

8.2.7 lnkomstgarantier

Enligt för0rdningen(1976:504) om inkomstgarantier för konstnärer kan

inkomstgaranti beviljas konstnärer som står för konstnärlig verksamhet av hög kvalitet och stor betydelse för svenskt kulturliv. Beslut om innehavare av inkomstgaranti fattas av regeringen efter gemensamt förslag av konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges författarfond eller efter yttrande av dessa organ.

lnkomstgaranti kan per år uppgå till högst fem gånger basbelopp som

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring gällde vid kalenderårets

ingång. Det för kalenderåret 1990 fastställda basbeloppet är 29 700 kr.

Garantins maximibelopp för år 1990 uppgår därför till 148 500 kr. Detta

minimibelopp minskas med innehavarens årsinkomst upp till ett basbelopp med 75 % av årsinkomsten i övrigt.

Regeringen har för budgetåret 1989/90 fastställt antalet inkomstgarantier

till 138. Härav avser nio garantirum personer som innehaft tidsbegränsade lärartjänster inom högre utbildning och ett garantirum professor Pontus Hultén.

Till konstnärsnämnden har under detta budgetår inkommit 15 framställ-

ningar med förslag till innehavare av inkomstgaranti, avseende 13 olika konstnärer. Konstnärsnämnden har tillsammans med styrelsen för Sveriges författarfond avgivit tio förslag till nya innehavare av inkomstgaranti för konstnärer. Regeringen har beslutat i enlighet med förslagen.

Författarfonden

8.3.1 Allmän översikt

Den statliga biblioteksersättningen har, som framgår av sammanställningen nedan, nått en betydande nivå.

1988/89 Utgift 55 188 000 1989/90 Anslag 62 054 000

1990/91 Förslag (kan ej anges)

författarfond bildades år 1955 med ändamål att ta emot och ad- Sveriges ministrera den så kallade biblioteksersättningen, om vilken riksdagen fat-

tat beslut året dessförinnan. Biblioteksersättningen utgår av statsmedel

till författare. översättare och bokillustratörer (tecknare och fotografer) för folk- och skolbibliotekens utnyttjande av deras verk.

”Fonden består alltså av de medel som riksdagen årligen anslår i bihuvuduppgift är att förmedla ersättblioteksersättning. Fondstyrelsens till upphovsmännen - dels direkt i relation till utnyttjandet, dels i ningen former om Sveriges författar-

andra som anges i förordningen (1962:652)

fond.

har också fått statsmakternas uppdrag att fördela vissa Fondstyrelsen andra statliga anslag, nämligen

till konstnärer dels den del som skall gå till förfat-

t av anslaget Bidrag

översättare och dels den del som skall gå till tare, kulturjournalister,

dramatiker och översättare av dramatik;

-k de nordiska resestipendierna till författare.

Författarfondens också som remissinstans i frågor som

styrelse fungerar faller inom fondens ansvarsområde eller har samband med detta.

8.3.2 Författarfondens styrelse och administration

Författarfondens verksamhet leds av en styrelse, bestående av ordförande och 113 ledamöter. Ordföranden och tre ledamöter utses av regeringen. Åtta ledamöter utses av Sveriges Författarförbund, medan Föreningen Svenska Tecknare och Svenska Fotografernas Förbund utser vardera

en ledamot. 14 suppleanter utses på motsvarande sätt; de har rätt att del-

ta i överläggningarna. Upphovsmannaorganisationerna har således majoritet i styrelsen.

Styrelsen utser inom sig vice ordförande och tillsätter inom sig två arbetsutskott, beredningsutskottet och bidragsutskottet. Beredningsutskottet förbereder styrelsens behandling av alla ärenden; det har också behörighet att besluta i vissa brådskande ärenden. Bidragsutskottets uppgift är att självständigt handlägga frågor om tillfälliga bidrag.

Enligt bestämmelserna i förordningen om författarfonden utser styrelsen

även ett utskott, som på styrelsens vägnar beslutar om fördelningen av

de bidrag till dramatiker som utgår ur anslaget Bidrag till konstnärer.

Majoriteten av dramatikerutskottets medlemmar utses utanför fondstyrelsen efter förslag av Sveriges Dramatikerförbund.

Till fondstyrelsen är knutet ett kansli, vars chef tillika är styrelsens sekreterare.

Kostnaderna för verksamheten tas av fondmedel. De utgör ca sju procent av fondens totala utgifter.

Dramatikerutskottet har särskild sekreterare. Kostnaderna för utskottets verksamhet tas av det särskilda anslaget för Bidrag till dramatiker.

8.3.3 Verksamhetens huvuddrag

Ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek

är en anslagspostgunder anslaget Vlll F 7. Ersättning åt författare m.fl.

för utlåning av deras verk genom bibliotek m.m. l övrigt utgår från detta

anslag ersättning åt författare och ersättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och i taltidningar samt medel för nordiska författar- 185

stipendier och nordiskt författarsamarbete. De två sistnämnda anslagsposterna har t.o.m. budgetåret 1988/89 anvisats under anslaget Bilateralt

nordiskt kultursamarbete m.m. (Vlll H 5.). Talboksersättningen samt

medlen för nordiskt författarsamarbete fördelas av Sveriges Författarförbund, medan styrelsen för Sveriges författarfond fördelar de nordiska författarstipendierna.

Biblioteksersättningen infördes genom beslut av 1954 års riksdag, varvid medel anvisades för ”beredande av ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek. Ersättningen gavs i proposition (1954: 133) två motiv: den skulle dels ge skälig gottgörelse för det samhälliga

utnyttjande av författarnas verk som biblioteksutlåningen innebar, dels

medföra en viss förbättring av författarnas ekonomiska betingelser vilken framstod som angelägen.

Redan från början konstruerades biblioteksersättningen som ett visst Öretal per boklån, vilket skulle avsättas till en fond, benämnd Sveriges författarfond, med en styrelse vars majoritet utses av upphovsmannaorganisationen.

Ersättning utgår för utlåning genom folk- och skolbibliotek av upphovs-

rättsligt skyddade litterära verk i original och litterära verk i skyddad svensk översättning. Ersättning utgår endast i de fall verkets resp. översättningens upphovsman. eller, om verket resp. översättningen har två

eller flera upphovsmän, någon av dessa är svensk medborgare eller har

sin vanliga vistelseort i Sverige. Ersättning utgår även för verk som ingår

i bibliotekens referenssamlingar.

Från biblioteksersättningsanslaget överförs årligen till Sveriges författar-

fond medel bestämda av biblioteksutnyttjandets omfattning och av vissa

multiplar för biblioteksersättningen. Innevarande budgetår uppgår multi-

plarna i fråga om originalverk till 63 öre för hemlån och till 252 öre för

referensexemplar samt i fråga om översatt verk till 31,5 öre för hemlån

och till 126 öre för referensexemplar.

Regeringen förväntas inom kort godkänna förhandlingsuppgörelsen med författarna om biblioteksersättningens storlek under de närmaste två

budgetåren. Under förutsättning av godkännande kommer ersättningen

att höjas med 6 öre, från 63 till 69 öre, fr.o.m. den 1 juli 1990. En ytterligare höjning är avtalad fr.o.m. den 1 juli 1991. Då höjs ersättningen med 186

ytterligare 8 öre, dvs. från 69 till 77 öre. Om inga väsentliga förändringar inträffar i skulle detta innebära att den totala biblio-

biblioteksutlåningen teksersättningen kommer att uppgå till 67,4 milj.kr. under budgetåret

1990/91 och till 75,2 milj.kr. under 1991/92.

Av fondens medel utbetalas individuell ersättning, s.k. författarpenning till sådana till litterära verk i origioch översättarpenning, upphovsmän nal resp. översättare av litterära verk till svenska, vilka antingen är svenska medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Författarpenningen med 38 öre av multipeln för hemlån och med 152 öre av

utgår

multipeln för referensexemplar av litterära verk i original. Översättarpenningen utgår med 19 öre av multipeln för hemlån och med 76 öre av av till svenska översatta verk. 1 förekommultipeln för referensexemplar

mande fall samordnas den till en och samma upphovsman utgående för-

fattar- och översättarpenningen. För upphovsmän med höga utlåningssiffror gäller vissa avtrappningar av författar- och översättarpenningen,

varvid den första avtrappningsgränsen går vid 38000 kr. Författar- och

översättarpenning understigande 760 kr. utbetalas ej.

Sedan författar- används återstoden och översättarpenningarna betalats, - till arav fondens medel - med avdrag för administrationskostnaderna och andra ändamål, som berör litterär verkbetsstipendier, pensioner

samhet. Av tillgängliga medel under budgetåret 1988/89, 54 milj.kr., an-

vändes omkring 19,5 milj.kr. till garanterad författarpenning, 16,8 milj. kr. till pensioner, stipendier och bidrag, samt 4,2 milj.kr. till administration.

Återstoden av fonden, den s.k. fria delen, används efter styrelsens be-

stämmande till pensioner, understöd, stipendier samt bidrag till särskilda

ändamål som berör litterär verksamhet. Även administrationskostnaderna betalas ur fondens fria del.

lnom ramen för författarfondens verksamhet har utvecklats ett trygghets-

för de litterära l systemet ingår som väsentliga led

system yrkesutövarna.

långtidsåtaganden av tre slag:

- som är avsatta

Femåriga arbetsstipendier att ge främst yngre författare,

och bokillustratörer under de viktiga ”utöversättare en grundtrygghet

bildningsären, då inkomsterna i övrigt ofta är små;

- och översättarpenningar - i förekommande fall i form av Författargaranterade författarpenningar - som ger de etablerade” litterära yrkesutövarna en skälig grundinkomst av biblioteksersättningen;

- Pensioner som - i avvaktan på att de fria kulturarbetarna mer allmänt

erhåller ATP med rimliga belopp ger de ej längre yrkesverksamma samt efterlevande till litterära yrkesutövare en ekonomisk grundtrygghet.

Styrelsen kan bestämma att författarpenning/översättarpenning till viss upphovsman skall utgå med högre belopp än vad som följer av reglerna för beräkning av sådan ersättning. Sålunda fastställd författarpenning/ översättarpenning har av styrelsen givits beteckningen garanterad författarpenning. Beloppet för den garanterade författarpenningen var för år 1989/90 80000 kr.: antalet innehavare uppgår till 234.

För närvarande omfattar författarfondens trygghetssystem ca 80 femårsstipendiater, 225 innehavare av garanterad författarpenning samt ca 190 pensionärer. Av de omkring 4500 mottagarna av statistiskt beräknade författar- och översättarpenningar erhåller ett hundratal personer ersättningar med belopp överstigande 38 000 kr.

Som komplement till trygghetssystemet, för vilket omkring 75 procent av

fondens medel tas i anspråk, utdelas också tvååriga och ettåriga arbetssti-

pendier, resestipendier samt tillfälliga bidrag. Kostnaden för dessa stipendier/bidrag av punktkaraktär utgör ca ll procent av fondens utgifter.

Vidare utgår ur fonden bidrag till de fackliga upphovsmannaorganisatio-

ner som är representerade i fondstyrelsen. För detta ändamål används knappt 6 procent av fondens medel.

Kostnaderna för administrationen tas från fondmedlen. Administrations-

kostnaderna uppgår för närvarande till 8 procent av fondens totala utgif-

ter.

Andra bidrag och stipendier som fördelas av författarfondens styrelse

Bidrag till konstnärer

Författarfondens styrelse handhar fördelningen av de bidrag ur statsan- Bidrag till konstnärer, vilka är avsedda för författare, översättare slaget och kulturjournalister.

Antalet bidrag samt bidragens belopp bestäms av styrelsen.

Styrelsen har beslutat att konstnärsbidragen skall utgå för högst två år i

följd.

Författarfondens styrelse ansvarar också för fördelningen av bidrag till dramatiker ur statsanslaget Bidrag till konstnärer.

Nordiska författarstipendier

Fyra stipendier utdelas årligen till svenska författare för vistelse i Dan-

mark, Finland, lsland resp. Norge. Stipendierna, som utgår ur ett särskilt

statsanslag. är avsedda att ge tillfälle till kontakt med nordiska författarkollegier. Motsvarande stipendier finns i de andra nordiska länderna.

8.3.5 Biblioteksutnyttjandets utveckling

Storleken av den totala biblioteksersättning, som för varje år skall tillfö-

ras författarfonden, bestäms dels av ersättningens öretal (multiplar), dels

av omfattningen av utlåningen och antalet referensexemplar i folk- och skolbibliotek.

De senaste 10 årens utveckling av den ersättningsgrundande biblioteksut-

låningen framgår av följande tabell (tusental lån):

i Merutlå- Utlåning i Samman- Förändring från Utlåning

folkbiblio- i skolbiblio- föregående år

ning” lagd ersätttek enl. folkbibl. tek nings- SCB:s sta- uppsökan- grundande absoluta tal procent tistikl) de verk- utlåning samhet?)

22 600 101 494 264 - 0,3 78 894

79 303

årligen rapporterar

beslut till fonden. Dessa siffror avviker regeringens om medelstilldelning som senare av SCB.

i regel något från de slutgiltiga uppgifter publiceras

2) l SCB:s folkbiblioteksstatistik räknas varje i uppsökande verksamhet

utlämnad som l lån. Fr.o.m. utlåningsåret 1986 har SCB tagit

volym fram särskilda om hur böcker som folkbiblioteken läm-

uppgifter många

nar ut i sådan uppsökande verksamhet där den faktiska utlånin en inte Med stöd av regeringsbeslut erhåller författarfonden ör varje registreras. utlämnad bok ersättning motsvarande ytterligare två lån.

8.4 och

överväganden förslag

8.4.1 Allmänt

Det statliga stödet till konstnärer kan närmast jämföras med det statliga

stödet till Den icke ändamålsbestämda fria forskningen är en forskning.

kulturfunktion vars inte att fastställa men som de allra

avkastning går

flesta del i ett gott samhälle. Så här heter det i reanser vara en omistlig

forskningsproposition: l vår strävan mot ett geringens nyligen avgivna

samhälle, måste det därför finnas plats för humanistisk forskmänskligt

ning och konstnärlig utveckling med en vid tolkning av dessa begrepp. Humanioras och de konstnärliga verksamheternas kritiska funktion är oundgänglig för ett samhälle som strävar efter att ge alla människor rätt till ett värdigt liv. (prop. 1989/9090). Detsamma kan sägas om konsten och konstnärerna.

Om det allmänna stödet till konstnärlig verksamhet och dess institutioner - teatrar, orkestrar, litteratur etc. - kan liknas vid statens finansiering av forskningens basorganisation vid universitet och högskolor kan författarfondens och konstnärsnämndens stöd till konstnärerna närmast

jämföras med forskningsråden och deras stöd till forskare i form av fors-

kartjänster och projektpengar. Jämförelse med humanistiska samhällsve-

tenskapliga forskningsrådet ligger nära till hands. Anslaget till detta

forskningsråd uppgår till 152 milj.kr.

lnom forskningen är det också självklart att samhället stödjer blivande

forskare: den sammanlagda studiefinansieringen för doktorander uppgår

till 410 miljlkr.

Staten är onekligen generösare vad gäller forskare: en forskartjänst på

sex år - med mycket blygsam undervisningsbörda ger en årsinkomst på ca 200-220 000 kr. och projektbidragen handlar ofta om flera hundratusentals kronor, också inom det humanistiska och samhällsvetenskapliga området med förhållandevis begränsade maskin- och laboratoriekostnader. Om en forskare gör en analys av en konstnär avlönas det av samhället med flera hundratusen kronor per år medan konstnären själv i allmänhet får nöja sig med betydligt blygsammare och osäkrare ersättning. Ändå torde det onekligen vara så att den estetiska verksamheten är en förutsättning för den estetiska forskningen. inte tvärtom.

Om vi önskar främja kvalificerad konstnärlig verksamhet krävs ett rejält

samhällsstöd. Det räcker inte med att främja efterfrågan och konstnärlig

produktion. Samhället borde inta samma generösa hållning till konstnärliga verksamheter som till forskningen. Det betyder inte att alla som vill ha stöd kan få det - lika lite som när det gäller forskare. Kvalitetskraven är viktiga. Dc konstnärliga stödformerna måste vara utformade så att de tillgodoses. Men stödet måste också vara utformat så att de som har visat att de har förmåga också skall kunna ägna sig åt sin verksamhet, också under tider då de upphovsrättsliga inkomsterna är små. Precis som fors-

Samhället - finansiären - mäste vakare måste de ha rätt att misslyckas. ra berett att ta risker.

konstnärsutredningens uppfattning bör bidragen framför allt ha Enligt följande inriktning och syften:

bör underlätta för unga ännu icke etablerade konstnärer att vk Bidragen komma i med sin konstnärliga verksamhet och vinna tillträde till

gång

marknaderna.

i: Genom och resebidrag etc. kan bidragen ge möjlighet för projekt

konstnärer att satsa på nya konstnärliga verksamheter, skaffa sig erfaren-

heter och kunskaper samt bidra till ett nödvändigt internationellt kulturutbyte.

i Genom under år kan konstnärer få chansen att

rejäla bidrag några

helt koncentrera sitt konstnärliga arbete. Det kan också i bästa fall

sig på

för konstnären att senare i livet få tillräckliga upphovsgöra det möjligt rättsliga inkomster för sin försörjning.

t Genom inkomstgarantin skapas förutsättningar för erkända och kvalificerade konstnärer att ägna sig åt sin konstnärliga verksamhet. Garantin att klara försörjningen också de år då den konstnärliga gör det möjligt

inspirationen tryter eller då det av andra skäl är svårt att livnära sig på

verksamheten. Garantin kan ha särskilt stor betydelse för kvalificerade fria konstnärer som i dag har mycket stora försörjningsproblem.

i måste också kunna fylla vissa sociala syften bland an- Bidragssystemet nat vad gäller pensioner.

8.4.2 Flera inkomstgarantier m.m.

Det är uppenbart att det krävs en kraftig ökning av de statliga insatserna för konstnärliga och ersättningar om de ens till närmelsevis skall bidrag kunna tillgodose de krav som ovan angivits.

min uppfattning är det mest angelägna i nuvarande läge att ge- Enligt nomföra en kraftig ökning av antalet inkomstgarantier. Garantierna ger konstnärer en visserligen låg men dock inkomsttrygghet. Det kan inte

vara rimligt att erkända konstnärer efter åratal av konstnärligt arbete måste få stöd från a-kassa eller socialbidrag för att överleva eller att de

för sin försörjning är beroende av sin make eller maka. Ökningen bör

främst utnyttjas för att ge sådana garantier till kvalificerade dansare, koreografer, mimare, tonsättare, solister, jazzmusiker, fotografer, bild- och formkonstnärer och konsthantverkare. Utredningen föreslår en ökning med 149 garantier, utöver den ökning riksdagen förordat för 1991/92, vilket gör ett sammanlagt antal på 300 garantier. Kostnaden för de nya 149 garantierna kan uppskattas till ca 15 milj.kr. Jag har då räknat med att kostnaden per garantirum blir högre ju fler garantier som ges, eftersom man kan räkna med att åtskilliga av de konstnärer som då kommer

ifråga har mycket låga inkomster och därför kan beräknas utnyttja en

betydande del av garantin.

Med en kraftig utvidgning av antalet garantirum är det naturligt att man öppnar en möjlighet för kvalificerade konstnärer att ansöka om garantier. Man bör också överväga om icke besluten om garantier bör tas av en reorganiserad konstnärsnämnd (se nedan) i stället för som nu regeringen. En sådan förändring skulle ligga i linje med de allmänna strävandena att decentralisera beslut inom statsförvaltningen.

Utöver utökning av antalet inkomstgarantier är en allmän höjning av bidraget till konstnärer av alla kategorier liksom en höjning av visningsersättningen naturlig och angelägen. Den kan lämpligen ske i flera steg un-

der den närmaste treårsperioden. Av särskild betydelse är därvid att

man i större utsträckning uppmärksammar ”smala konstnärskategorier: tonsättare, jazzmusiker, dansare och koreografer, fotografer och konsthantverkare. l ett första steg bör anslaget Bidrag till konstnärer höjas

med 4 milj.kr. med särskild inriktning på dessa grupper. Det är vidare

angeläget att fortlöpande förstärka konstnärsnämndens stöd till internationellt utbyte. Anslaget har nyligen höjts till 1,5 milj.kr. vilket emellertid måste anses vara en blygsam summa i förhållande till det stora behovet. Jag föreslår en uppräkning till 2,5 milj.kr.

Syftet med den föreslagna utökningen av antalet inkomstgarantier är att ge en ekonomisk trygghet för kvalificerade fria konstnärer. Det ligger i sakens natur att tilldelningen av garantier lämpligen sker stegvis men med ett rejält första steg. Uppbyggnaden bör kunna ske under en treårsperiod.

Bidragsstruktur

Liksom och forskarna har statsmakterna traditiovad gäller forskningen nellt sökt det direkta statliga inflytandet över bidragsgivningen begränsa och gett konstnärena själva en betydelsefull för att inte säga avgörande roll. Enligt konstnärsutredningen är det en riktig princip. De detaljerade besluten liksom besluten i de om bidragssystemens utformning självfallet för enskilda ärenden bör fattas av organ med ett betydande inflytande konstnärerna själva. Det kan emellertid inte lägga hinder i vägen för statsmakterna som bör vara vägledande för biatt slå fast vissa principer De medel som anslås av riksdagen är en del av den statlidragssystemen. och det är då naturligt att man också fastställer sådaga kulturpolitiken Detta även biblioteks- och som na riktlinjer. gäller visningsersättning är utformade med referenser till upphovsrätten men som likvisserligen väl också till kulturlivet. Statsmakterna måste också är offentliga anslag här kunna även om fördelningen sker med stort lägga fast vissa riktlinjer inflytande av konstnärerna själva.

som står till buds används ett effek-

Det är angeläget att de resurser på

tivt och kvalitetsmedvetet sätt. l valet mellan att utnyttja medlen i form

av ett begränsat stöd till många eller mer rejäla stöd till ett färre antal

Författarfondens är i det stora vill jag förorda det senare. bidragssystem hela utformat i enlighet med dessa principer. Vad gäller bidragssystem

under konstnärsnämndens ansvarsområde som ovan påpekats en

gäller rekommendebetydande variation. Enligt min mening bör statsmakterna

ra konstnärsnämnden att den särskilda individuella visningsersättningen

som utgår till 2012 konstnärer på 3000 kr. bör slopas. Ett så blygsamt

belopp - som dessutom är beskattat, också med egenavgifter - har ingen betydelse för mottagarnas ekonomiska situation. De 6 milj. som bidraget

kostar skulle i stället t.ex. kunna för 100 stipendier på 60000

utnyttjas kr. En sådan reform bör vara en förutsättning för en fortsatt ökning av visningsersättningen.

Också inom områden bör de övriga bidragen samtliga arbetsgruppers av konstnärsnämnden och arbetsgrupperna i samma syfte. prövas

8.4.4 Organisationsfrågor

Enligt konstnärsutredningens mening bör man överväga om den nuvarande i alla delar stämmer med myndighetsorganisationen de riktlinjer som nyligen av riksdagen antagits för styrningen av statliga myndigheter. Enligt beslutet med anledning av verksledningspropositionen skall riksdagens styrning gälla verksamhetens inrikning och huvudprinciper. Myndigheterna bör ges en större frihet vid verksamhetens utövande.

Ledningsfunktionen i forskningsråden och de små nämndmyndigheterna skiljer sig från andra myndigheter genom att deras beslutsfunktion i huvudsak eller till väsentlig del gäller rena verkställighetsärenden. Det är också det kollektiva beslutsorganet eller dess ordförande som bär ansvaret regeringen. För dessutom att ledamöter-

inför_ forskningsråden gäller

na inte enbart utses av regeringen.

Gemensamt för verksamheten inom kultursektorn är att den bör bedrivas under stor frihet. Kultursektorns myndigheter har i vissa fall uppgif-

ter som skiljer dem från förvaltningen i övrigt. Det kan finnas skäl att ge

styrelserna i sådana myndigheter en mer framskjuten roll än i förvaltningen i övrigt. Beslut om styrelsens uppgifter bör därför fattas utifrån förhållandena kring den enskilda institutionens uppgifter och roll. Även inom kulturområdet bör dock givetvis gälla att ansvarsfördelningen mellan myndighetschef och styrelse skall vara tydlig.

Konstnärsnämnden har mot denna bakgrund en något speciell karaktär.

Styrelsen har ett begränsat mandat i de bidragsfrågor som behandlas av

styrelsen för bildkonstnärsfonden och de tre arbetsgrupperna. Samtidigt har styrelsen utvidgade uppgifter genom att ha beslutsbefogenheter i en

rad frågor som enligt verksförordningen normalt brukar ligga på myn-

digheternas chef, också vad gäller kulturmyndigheter. Myndigheternas styrelser och de olika arbetsgrupperna är helt dominerade av representanter för de olika konstnärliga fackliga intressena.

För närvarande fungerar konstnärsnämnden och författarfonden knap-

past som myndigheter i den meningen att de på statsmakternas uppdrag

hanterar förhandlingar med konstnärsorganisationerna, genomför utredningar etc. Utbildningsdepartementet får i praktiken ta på sig vad som

egentligen borde vara myndighetsuppgifter. Många också mycket små

ärenden inom konstnärsfonden- och författarfondens verksamhetsområ-

den pressas uppåt till regeringsnivå. Riksdag och regering måste Lex. ge konstnärsnämnden ett särskilt anslag för att nämnden skall kunna genomföra en analys av konstnärernas ekonomiska och sociala villkor.

Enligt utredningens mening bör man i högre grad än hittills betona för-

fattarfondens och konstnärsnämndens ställning av myndigheter på kul-

turområdet och med myndigheters uppgifter och ansvarstagande.

Det saknas egentliga skäl att ha två styrelser inom detta område, en författarfond och en konstnärsfond. Problemen inom respektive verksamhetsområde är likartade.

Enligt min mening borde man i stället överväga en organisation där författarfonden och konstnärsnämnden slås samman till ett organ, låt oss kalla det för konstnärsnämnden. Det bör i sin tur ha ett antal beredningsgrupper (motsvarande) för de olika konstnärskategorierna. Riksdagens beslut bör omfatta dels författarersättning och visningsersättning som är direkt styrd till respektive område, dels ett klumpanslag för övrig

verksamhet som nämndens styrelse själv fördelar på olika konstnärsom-

råden. Styrelsens roll bör fastställas i enlighet med de regler som råder enligt den antagna verksförordningen. Verksamheten bör ledas av en myndighetschef. Styrelserna bör ges en något mer markerad representation av allmänna intressen som icke är partsbundna. Styrelsen bör själv utse ledamöterna i de olika beredningsgrupperna.

En sådan ordning skulle avlasta riksdag/regering och departementet en del detaljbeslut. Nämnden skulle med en sådan konstruktion utöver sina nuvarande arbetsuppgifter kunna vara en dialog- och förhandlingspartner. Det skulle göra det onödigt att som nu sker av regeringen specificera anslagen till olika konstnärsgrupper och olika verksamheter.

Myndigheten skulle också kunna utföra utrednings- och analysuppgifter inom sina verksamhetsområden.

En naturlig följd av en sådan ordning vore att kostnaderna för myndig-

heternas administration liksom vad gäller forskningsråden fastställes av

regeringen. Det bör vara så tilltaget att det räcker också till myndigheternas utredningsverksamhet, m.m. Författarersättning, visningsersätt-

ning, stipendiepengar etc. skall gå oavkortat till konstnärer och inte be-

tala administrationen. 196

En nydaning av detta slag skulle renodla rollerna inom detta känsliga område på ett tydligt sätt. Statsmakterna skulle emellertid vara fria precis som vad gäller t.ex. forskningen - att fastställa vissa principiella riktlinjer enligt ovan samt fästa uppmärksamheten på eftersatta behov etc. Nämnden och dess chef skulle ansvara för dialogen med konstnärsorganisationerna.

Jag är medveten om att en av detta

förändring slag kräver en djupare

prövning än vad som varit möjligt med hänsyn till den tid som stått till

konstnärsutredningens förfogande. En sådan

prövning ter sig emellertid angelägen.

Upphovsrätt

Inledning

l

deluppdraget att kartlägga arbetsvillkoren för de konstnärliga och lit-

terära yrkesutövarna ingår bl.a. att studera utvecklingen av de upphovs-

rättsliga ersättningarna. Av direktiven framgår vidare att konstnärsutred-

ningen i den mån berörs bör samråda

upphovsrättsliga frågor med upp-

hovsrättsutredningen (Ju 1976:02). Därtill kommer att utredningen ge-

nom särskild skrivelse från 1989-09-14 även

regeringen fått frågan om central föreningsfond för utställningersättning att ta ställning till.

De upphovsrättsliga ersättningarna har kommit

att få en växande betydelse för de konstnärer som arbetar som fria yrkesutövare. Mot den bakgrunden behandlar i detta

konstnärsutredningen kapitel några av de upphovsrättsliga frågor som i dag är föremål för överväganden i olika in-

stanser. Dit hör bl.a.

-

Konstavgift/Droit de suite

-

Utställningsersättning

-

Upphovsrättslig avgift på tomkassetter.

Närmast följer emellertid en redogörelse för den rättsliga grunden för de som utgår. Den delen av kapitlet bygger i allt väsentligt ersättningar

på

material som ställt till

upphovsrättsutredningen förfogande. Framhållas

bör att inom kort

upphovsrättsutredningen kommer att lägga fram ett

betänkande som kan leda till att dagsläget delvis förändras.

9.2 Gällande rätt

författare, kompositörer och Bestämmelser om den rätt som tillkommer till litterära

bildkonstnärer m.fl. finns i lagen (1960:729) om upphovsrätt

verk URL). Till URL ansluter sig

och konstnärliga (upphovsrättslagen, om rätt till fotografisk bild (fotografilagen, FotoL). lagen (1960:730)

URL att rättsordningen bör skydda det litterära

bygger på grundtanken

har därför utoch andliga skapandet i alla dess utrycksformer. Reglerna

en principiell ensamrätt att förfoga

formats så att de ger upphovsmännen

och personliga

över sina verk och dessutom ett skydd för deras ideella intressen. har dock hänsyn tagits till behovet att göra vissa in- Samtidigt i vissa fall av praktiska skäl och i andra skränkningar i upphovsrätten, kulturella och andra samhälleliga intressen. fall för att tillgodose

innefattar till ett verk bl.a. en uteslutan- Enligt 2 §§ URL upphovsrätten att förfoga över verket genom att göra det de rätt för upphovsmannen för allmänheten att bjuda ut det till försäljning, uthyrtillgängligt genom annan till allmänheten eller visa det

utlåning eller spridning

ning eller

offentligt.

inskränkt olika Som nyss antytts är denna ensamrätt till spridning genom Beträffande litterära och musikaliska verk finns bestämbestämmelser. Bestämmelserna innebär att sedan ett sådant melser härom i 23 § URL. vidaverk har getts ut får exemplar som omfattas av utgivningen spridas av musikaliska verk får dock inte hyras re och visas offentligt. Exemplar ut utan samtycke. Ett verk anses utgivet när exemplar upphovsmannens förts i handeln eller eljest blivit därav med upphovsmannens samtycke Regleringen innebär till allmänheten (8 § andra stycket URL). spridda av ett litterärt eller musikaliskt verk som således att ett sådant exemplar fritt dvs. det kan

omfattas av utgivningen i princip kan spridas vidare,

utlånas eller ges bort till allutan upphovsmannens samtycke uthyras,

mänheten.

Sålunda får exem- För andra typer av verk gäller i stort liknande regler.

(t.ex. teckningar och målningar) som upphovsmannen

plar av konstverk överlåtit eller låtit utgiva spridas vidare och visas offentligt (25 § URL).

Däremot får filmverk Även fotografier får visas offentligt (l § FotoL). inte till allmänheten utan upphovsman-

(t.ex. videogramfilmer) spridas

nens samtycke.

Genom 1960 års upphovsrättslag (URL 45 §) fick de s.k. utövande konst-

närerna (= musiker, sångare m.fl.) ett skydd som innebar att deras pres-

tationer inte utan samtycke fick spelas in, utsändas i radio/TV eller direkt göras tillgängliga för allmänheten.

inte heller fick en inspelad prestation utan medgivande föras över till annan = förrän den fastställda 25 år anordning” kopieras) skyddstiden löpt ut. Samtidigt tillkom § 47, som ålade radioföretag en betalningsskyldighet för användning av grammofonskivor (fonogram) i programverksamheten.

Några år senare (l964) ratificerade Sverige den s.k. ”Rom-konventio-

nen. Härigenom blev svenska radioföretag betalningsskyldiga för sin användning av inte bara svenska skivor/kassetter utan också för inspelningar från alla övriga länder som ratificerat Rom-konventionen.

l början rörde det sig enbart om ett fåtal länder: Sverige, England, Danmark, Väst-Tyskland och Österrike. Efter svåra inledande år med mycket motstånd har nu Rom-konventionen undan för undan antagits

av ett ständigt ökat antal länder. Täckningsområdet omfattar år 1988, 32

länder. Andelen skyddad och därmed ersättningsberättigad repertoar har därigenom utökats betydligt.

Den svenska lagstiftningen av år 1960 innebar att betalningsskyldigheten begränsades till att enbart gälla för radioföretag. Detta föranledde Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI) m.f1. att aktivt agera för en utvidgning av betalningsskyldigheten till att omfatta all offentlig användning av inspelad musik. Samtidigt krävdes en förlängning av skyddstiden till 50 år.

Den förändring av lagstiftningen som genomfördes år 1986 innebär att

utövande konstnärer och ”fonogramframställard” (grammofonbolag och

liknande) utöver den tidigare ersättningsrätten vid radio- och TV-utsändningar nu också har rätt till ersättning vid annat offentligt framfö-

rande i förvärvssyfte av grammofonskiva eller annan anordning på vil-

ken ljud upptagits.

Motsvarande ersättningsrätt gäller också när ljudradio- och televisionssändningar vidaresänds till allmänheten.

utökades samtidigt från 25 år till 50 år efter det år då in-

Skyddstiden

spelningen (upptagningen) gjordes.

9.3 ekonomiska betydelse Upphovsrättens

Under de senaste åren har de ersättningarna fått

tjugo upphovsrättsliga

ökad för de fria konstnärerna. l den offentliga kulturstatistiken betydelse kan man tyvärr bara avläsa utvecklingen av de bidrag med upphovsrättssom av statliga anslagsmedel. En viss uppfattning om lä-

liga inslag utgår

de or-

get utanför den offentliga sektorn ger emellertid upphovsrättsliga

verksamhetsberättelser m.m. Här följer närmast en sådan ganisationernas ofullständig belysning.

STIM-ersättningar

Svenska Tonsättares lnternationella Musikbyrå kallas all-

Föreningen mänt för STIM.

Av STlM:s för 1988 att de rättigheter som STIM

årsredovisning framgår förvaltar för sina uppdragsgivare inbringade 304 milj.kr. under 1988, en

år. Det belopp som efter

ökning på drygt 15 % jämfört med föregående

för omkostnader kunde fördelas till rättighetsinnehavarna upp-

avdrag gick till 245 milj.kr.

En ev. upphovsrättslig avgift på tomkassetter i stället för den punktskatt

som föreslås avskaffad i vårens skatteproposition skulle kunna inbringa avsevärda Skatteintäkterna från den s.k. kassettskatten för år belopp. till För 1989/90 kan intäkterna

1988 uppgick 124 milj.kr. budgetåret

komma att till sammanlagt 181 milj.kr. enligt en aktuell prognos.

uppgå Endast ca 3 miljoner går till rättighetshavarna (1988).

eller 1200000 kr. Därav STIM disponerar 40 % av nämnda 3 milj.kr. 80 % till svenska och 20 % till utgivning av smala”

går rättighetshavare

fonogram.

SAMl-ersättningar

SAMl fördelade under åren 1985-1987 i genomsnitt ca 7 milj.kr. till svenska rättighetshavare. l beloppet inte för

ingår några ersättningar

annat offentligt den nyttjande” enligt ändring av upphovsrättslagen som genomfördes 1986. Den första utbetalningen av sådan beräkersättning nades ske 1989. Förändringen har alltså ännu inte fått i verkgenomslag samhetsberättelser För 0.dyl. ett par år sedan gjorde emellertid SAMl en

försiktig uppskattning som gick ut på att de nya rättigheterna fr.o.m.

1986 skulle innebära en med ca 50 % i förhållande till

inkomstökning

då existerande ersättningar från radio och TV. Det torde innebära att

SAMl-ersättningarna i dag uppgår till ca 10 milj.kr.

Författarnas royalties

Enligt författarförbundet har författarnas royaltyvillkor försämrats under senare år genom vissa omläggningar av för heräkningsgrunden royalty. Den allt mer markerade av i flera del-

uppdelningen bokförsäljningen

har varit en viktig orsak

marknader tydligen till att detta inträffat. För-

fattarsidan har hittills fått godta särskilda - och sämre - villkor vid bokklubbsdistribution, dvs. paradoxalt nog för den delmarknad som tillkommer de titlar som enligt är de

förlagens bedömning försäljningsmässigt

attraktivare i utgivningen.

BONUS

Föreningen BONUS Ord Not -

(Bild Upphovsrättslig samorganisation)

bildades 1973 och företräder rättsinnehavare med avseende på tryckt material som kopieras för undervisningsändamål. BONUS inkasserar ca

35 milj.kr. per år för den kopiering av text och bild som sker med stöd

av 15 a § URL.

med inslag

9.4 Statliga bidrag upphovsrättsliga

9.4.1 Biblioteksersättningen

medel av svenska litterära verk vid Ersättningen av statliga för utlåning skolbiblioteken sedan 1955 (prop. 1954:133, SU 105,

folk- och utgår

rskr. 254). Motiven för att införa en sådan ersättning var huvudsakligen två. Dels fann man det rimligt att författarna ersattes för det samhälleliga av deras verk som biblioteksutlåningen innebär. Dels ansågs utnyttjande att förbättra författarnas ekonomiska villkor generellt sett. det angeläget

biblioteksersättningen endast vid hemlån av origi-

Ursprungligen utgick

av svensk Ãr 1957 blev även referenslitteratunallitteratur upphovsman. 1957:1, SU 8, rskr. 304) och fr.o.m. 1961 ren ersättningsgrundande (prop. av utländska verk i ersättning också för lån och referensexemplar

utgår

svensk översättning (prop. 1961:56, SU 121, rskr. 304).

konstaterar att biblioteksersättningen inte är en Konstnärsutredningen Den skulle i så fall vara lagbunden och

rent upphovsrättslig ersättning.

- kommunerna - att betala ersättningen. Med stöd i ålägga användarna som vuxit fram kan man emellertid hävda att statsbidraget den praxis

har vissa upphovsrättsliga inslag.

av nuvarande för ersättning till förfat- Några skäl till förändringar system tare finns inte.

9.4.2 Talboksersättningen

föreskrivs bl.a. att bibliotek och organisation med regering-

l 18 § URL får framställa talböcker och taltidningar för utlåning till ens tillstånd svårt vanföra. har inte någon rätt till blinda och andra Upphovsmannen Han kan dock avbryta vidare

ersättning för sådan exemplarframställning.

som kommersiell talbok.

tvångslicens genom att själv ge ut verket

Bestämmelser om talböcker infördes i URL under riksdagsbehandlingen av lagen, sedan De blindas förening och Sveriges Författareförening (en till Författarförbundet) förgäves sökt nå en överenskommel-

föregångare

för sådan Första (L 1960 nr se om villkoren framställning. lagutskottet

41 s. 58 ff). föreslog en lösning som innebar en tvångslicens med rätt till

författarna. l riksdagen bifölls emellertid en utskottsreservation vilenligt ken sådan inte borde ersättning lagfästas av hänsyn till de blindas intressen. Det uttalades från samtidigt riksdagens sida att den omständigheten

att lagtexten inte innehöll någon ersättningsbestämmelse inte uteslöt att

skälig ersättning” till upphovsmännen kunde utgå av allmänna medel.

Sedan budgetåret 1960/61 finns det ett särskilt anslag för ersättning till författare och översättare för utnyttjande av deras verk i form av talböcker och taltidningar. Medlen utbetalas till författarförbund Sveriges för fördelning mellan de utnyttjade verkens upphovsmän. För budgetåret 1989/90 har 2,2 milj.kr. anslagits till sådan ersättning.

9.4.3 Visningsersättning

Fråganom ersättning till konstnärer för att verk som inte är i längre konstnärens behandlades ägo visas offentligt i propositionen 1975/76:135 om den statliga kulturpolitiken kulturpolitiken 3. Med anledning av riks-

dagens uttalande uttalande (KrU 1975/76:35, rskr. att

1975/76:335) frågan

om visningsersättning borde studeras tillsattes i juni 1977 en särskild utredare. Denna avlämnade betänkandet

(Ds U 1981:3) Visningsersättning

åt bildkonstnärer.

Utredningen föreslog att visningsersättningen skulle omfatta konstverk

som förvärvats av staten, kommunerna, samt vislantlstingskommunerna sa museer. Ett

ersättningssystem som grundade sig på det faktiska utnytt-

jandet av konstverk skulle förutsätta ett omfattande och registreringsrapporteringsarbete. Utredningen, som inte fann det möjligt att föreslå ett sådant förordade i stället system, att ersättningen beräknades enligt ett starkt förenklat system som det allmännas förvärv av

byggde på

konst, dvs. en l ett sådant det inte

visningsrättsersättning. system ansågs

rimligt att beräkna en individuell Endast kollektiv ersättning. ersättning 1 borde förekomma.

l budgetpropositionen 1981/82:100 bil. 12 föreslog utbildningsministern att en visningersättning skulle införas. Han konstaterade att även ett starkt förenklat kräver

beräkningssystem inrapportering och bearbetning

av statistiskt material och ville inte biträda ett förslag som innebar ökade administrativa kostnader. Det rådande ekonomiska också läget utgjorde

till finansieringssystem som beett skäl för att inte lägga fram ett förslag rövade regering och riksdag möjligheten att i full utsträckning styra kostdärför att skulle an-

nadsutvecklingen. Han föreslog visningsersättningen skulle fastställas för ett budgetår i

visas från ett fast anslag vars storlek Medlen skulle tillföras en särskild fond, Sveriges bildkonstnärssänder. fond.

finns i förordningen (1982:600) om

Reglerna om visningsersättningen

bildkonstnärsfond. Staten anvisar årligen medel som ersättning Sveriges åt bild- och formkonstnärer för att deras konstverk som är i offentliga

eller används på annat allmän-

institutioners ägo visas för allmänheten sätt. Medlen tillförs bildkonstnärsfond, som beskrevs närnyttigt Sveriges mare i kapitel 8 Bidrag och ersättningar.

konstaterar att inte heller visningsersättningen i Konstnärsutredningen är en rent ersättning, Den

dess nuvarande utformning upphovsrättslig

skulle - i alla händelser teoretiskt - kunna omvandlas till en sådan men Man får se

de praktiska problemen är betydande. visningsersättningen

med avsett för bild- och

som ett statligt stöd upphovsrättsliga inslag,

formkonstnärer.

9.5 Utställningsersättning

9.5.1 Inledning

om har varit aktuell i olika sammanhang

Frågan utställningsersättning

under 1980-talet. Konstnärernas (KRO) och Sveriges

Riksorganisation

Riksförbund (SKR) skrev redan 1983 till regeringen Konstföreningarns att ett särskilt skulle och föreslog statligt anslag för utställningsersättning i kommunal skulle admiinrättas, främst för utställningar regi. Anslaget nistreras av den s.k. bildkonstnärsfonden, som föreslogs få en särskild för ändamålet. Kommunförbundet vara berett att svara nämnd uppgavs i sammanhanget, Frågans fortsatta behandför samtliga kringkostnader vid bedömningen av förslaget om central föreningsling är av intresse

fond för utställningsersättning.

remitterade skrivelsen till Kulturrådet, som i sammandrag Regeringen anförde följande.

9.5.2 Statens kulturråds bedömning

Riksdagen uttalade sig vid 1975/76 års riksmöte för principen att konstnärerna bör ersättas för sin medverkan i utställningar. l det utskottsbetänkande som föranledde uttalandet framfördes även uppfattningen att ett statligt stöd är motiverat och nödvändigt för att principen om utställningsersättning skall kunna realiseras. Utskottet fann emellertid att vissa överväganden borde göras beträffande avgränsning och konstruktion när det gäller ett sådant bidragssystem.

Regeringen uppdrog därför åt statens kulturråd 1976-06-23 att utföra

och redovisa de utredningar som behövs för att av riksdagen åsyftade

förslag skall kunna läggas fram.

Kulturrådets utredning

Utredningen, som fick beteckningen Stöd till konstutställningsverksam-

het (Rapport från kulturrådet 1979:2), överlämnades till regeringen i

september 1979. Regeringen har inte tagit ställning till rapporten.

KRO och Svenska kommunförbundet har därefter fört förhandlingar om

frågan utan att komma till något resultat. Förhandlingarna avbröts därför

våren 1982. KRO har sedan sökt nya vägar att genomföra utställningsersättning.

l det nämnda utredningsarbetet eftersträvade kulturrådet att bidra till att utställningsersättning införs men även stimulera utställningsverksamheten både i kvantitativt och kvalitativt hänseende. Sammanfattningsvis föreslog kulturrådet följande.

Tre nya statsbidrag bör inrättas. Ett till kommuners och föreningars offentliga utställningsverksamhet, ett till konstnärskooperativ och ett till utställningsprojekt i privata gallerier.

Det förstnämnda bidraget föreslogs utgå direkt till arrangerande

komj

mun eller förening och uppgå till en viss procent av bidragsunderlaget,

som även avsågs omfatta omkostnader. Procentsatsen skulle uppgå till 55

% för kommuner och 75 % för föreningar.

till konstnärskooperativ ut- Vad gäller de övriga förslagen avsågs stödet Det som gällde bidrag till pri-

som projektbidrag. tredje delförslaget, gå

hade likaledes formen av projektbidrag avvata galleriers utställningar, som inte försäljning. Stödet skulle omfat-

sett för utställningar bygger på

ta kostnader för såväl produktion som genomförande.

överlämnandet av kulturrådels utredning

Utvecklingen efter

nämnts har inte tagit ställning till Kulturrådets Som tidigare regeringen å sin sida har i förhandlingar med KRO konförslag. Kommunförbundet

hävdat att kommunerna vid vad som kallas försäljningsutställ-

sekvent

betala omkostnaderna med däremot inte någon ersätt-

ningar endast bör till konstnären. Detta innebär att Kommunförbun-

ning ställningstagande

det avvisat kulturrådets förslag. För andra utställningar än försäljningsut-

emellertid förbundet berett att rekommendera att utställställningar var

ningsersättning skall utgå.

sitt slutfört i och med överlämnandet av Kulturrådet har ansett uppdrag

till regeringen och avvaktat såväl regeringens ställningstaganrapporten mellan Kommunförbundet och de som resultatet av förhandlingarna

har därför inte heller ansett sig kunna föreslå några

KRO. Kulturrådet Skrivelsen från alternativa förslag till dem som presenteras i rapporten.

den som samtidigt slutförs inom rådet KRO och SKR jämte utredning aktualiserar emellertid om utställ-

om konsthantverkets situation frågan

som rör de statliga insatserna för liksom andra frågor

ningsersättning,

bildkonsten.

överlämnats till har vidare en

Efter att kulturrådets rapport regeringen

som har relevans i detta samman-

reform inom bildomårdet genomförts den tidigare beskrivna visningsersättningen.

hang, nämligen

Kulturrådets uttalanden

skall betala ut en direkt till konstnärerna Tanken att staten ersättning

av kulturrådet under utredningsarbetets gång av

och avvisades

prövades

skäl. Det är heller ingen nyhet att Kommun-

ovan angivna principiella

att rekommendera kommunerna att stå för omkostförbundet är berett betalar Kulturrå-

naderna i händelse av att staten utställningsersättning.

det ser därför inte att ändra

någon anledning sitt tidigare i rapporten om

stöd till

konstutställningsverksamhet redovisade ställningstagande på

denna punkt,

Kulturrådet vill också att staten för sin del träffat

påpeka avtal som till-

försäkrar konstnärerna

utställningsersättning vid utställningar i statlig re-

gi. Staten har också iklätt sig ett ansvar för det av

offentligas utnyttjande

redan försålda konstverk

genom visningsersättningen. Det skulle strida

emot den mellan

ansvarsfördelning stat, kommun och landsting, som lig-

ger till grund för kulturpolitiken i övrigt om staten ensam skulle bekosta

utställningsersättning för utställningar i kommunal regi. Staten kan inte

heller stå för en sådan kostnad eftersom det rör sig om ersättning för kontraktsbundna avtal där staten inte är part.

om hur ett statligt bidrag av den här typen skall fördelas är enligt

Frågan

kulturrådets så viktig mening att den omöjligen kan ses som isolerad från själva principen om statligt bidrag eller inte. Rådet finner att man i skrivelsen utgår ifrån att medlen skulle vara utan tak och att det därför endast skulle vara befogat med en kvalitativ

bedömning. Detta är en orealistisk utgångspunkt. Man måste räkna med

att ett statligt anslag skulle beslutas med ett fast belopp varje år och att beloppet i varierande grad år från år skulle räcka för att ersätta samtliga utställare.

Ett urval av utställare skulle komma att få ersättning genom den statliga fonden. De kommuner som

i dag betalar utställningsersättning skulle

helt logiskt upphöra därmed om staten träder in och slutresultatet för konstnärernas del kan lika gärna bli en som en

försämring förbättring.

Det skulle också kunna hända att endast de utställningar kommer till stånd för vilka

utställningsersättning utgår och att det totala antalet ut-

ställningar därigenom minskas.

svårigheterna att nå fram till en överenskommelse i utstållningsersätt-

ningsfrågan gör att kulturrådet drar slutsatsen

att frågan inte kan primärt

lösas genom statens försorg. Minst ett fyrtiotal kommuner har redan in-

fört en siffra som kan förefalla

utställningsersättning, låg men som med

hänsyn till att långt ifrån alla kommuner anordnar än-

konstutställningar

då är intressant. Kulturrådet menar också att en

konstutställning i kom-

munal regi måste förmodas vara anordnad i avsikt att erbjuda kommunens invånare ett

kulturarrangemang och är därvid att jämställa med en

konsert eller en Att ersätta

teaterföreställning. konstnären för att han

ställer sina verk till förfogande är med detta sätt att se föga märkvärdigt.

tillfälle för konstnären att Att utställningen sedan erbjuder ett naturligt

leda till förändring i förhållandet konst borde inte behöva någon sälja

mellan arrangör och konstnär.

Mot denna uttalade kulturrådet bakgrund

att rådet inte finner att skrivelsen från KRO och SKR ger rådet anled-

i rapporten Stöd till konstutställningsning att frångå sitt tidigare

redovisade samt

verksamhet ställningstagande,

tar ställning till rådet ser det som angeläget att regeringen slutligt

i annan än statlig regi. statens roll när det gäller konstutställningar

9.5.3 Särskild skrivelse

för som re-

Den skrivelse om central föreningsfond utställningsersättning

innehåller inledningsvis en hänvisning till geringen tillställt utredningen under inom or-

utställningsersättning många år diskuterats

att frågan om har uttalat sitt kommuner och statsförvaltning. Riksdagen

ganisationer,

i att konstnärerna ersätts då de visar

principiella stöd och det berättigade

har upprättats

sina arbetsresultat offentligt. Utställningsersättningsavtal

staten som utslällningsarrangör. Detta mellan KRO och staten gällande och utvecklats. Då kommuner står avtal har under senare år förnyats

avtal. Kommunförbundet har motsom arrangör finns f.n. inget enhetligt förmedla en allmän rekommendation. l dag satt sig att till kommunerna av landets 284 kommuner någon form av ersättning har dock ett 40-tal 1988 har de flesta kommu-

vid utställningar. Under olika uppvaktningar

skall KRO förhandlar nu en-

ner visat sig positiva till att ersättning utgå.

kommuner med mål att nå ett enhetligt avtal skilt med landets samtliga skall teckna samma avtal hela landet. Målet är att kommunerna

gällande

som KRO tecknat med staten. KRO för även samtal med galleristerna

om utställningsvillkoren.

i landet. Där arrangerar de flesta konstutställningarna Föreningslivet det en stor enighet som sammanfaller vad gäller det be-

finns principiell

skall erhålla Ett stort

i att konstnärerna utställningsersättning.

rättigade har små ekonomiska resurser vilket beproblem är att ideella föreningar

deras Detta påverkar även föreningsarbegränsar ersättningsmöjligheter.

tet i sin helhet. Att inte kunna ge konstnärerna en rimlig ersättning innebär dessutom att stora delar av det arbetet lätt kan

konstpedagogiska gå

förlorat, ett arbete som till stora delar ingår i bl.a. och Konstfrämjandets

SKR:s målsättning.

Tillsammans föreslår KRO, SKR och att en central för- Konstfrämjandet eningsfond inrättas. Från denna fond skall till utgå ersättning berättigade utställande konstnärer. Fördelningskonstruktionen kan, enligt förslagsställarna, vara synnerligen enkel och och av de i fon-

lätthanterlig styras

den ingående organisationerna. Genom ökade ekonomiska möjligheter kommer kvalitet och arbetsresultat att yrkesmässiga i betydligt större omfattning berika det fria föreningslivet. Vidare föreslås att fonden får ett startbelopp på 3 milj.kr. och att fondstyrelsen sammansätts av det fria föreningslivets företrädare inom bildkonstområdet, dvs. SKR och Konstfrämjandet samt yrkesorganisationen KRO.

9.5.4 överväganden

och förslag

Utställningsersättning är en rent i den

upphovsrättslig ersättning meningen att kräver upphovsmannen, konstnären, en ersättning för att utställa sitt konstverk. Konstnären förfogar helt över verket och dess använd-

ning. Ersättningen är en fråga mellan konstnären och utställaren. Den

kan beslutas individuellt men också i avtal mellan utställare och regleras konstnärernas organisationer.

Staten har tagit ställning i att sluta avtal

frågan genom med bildkonstnärernas upphovsmannaorganisationer om bl.a. storlek. Er-

ersättningens sättningen som

gäller utställningar arrangeras av statliga organ.

Statens kulturråd har i en skrivelse avvisat tanken att staten skulle ersätta kommunerna för att dessa betalar konstnärerna Konstnärsersättning. utredningen delar kulturrådets Staten bör inte

uppfattning. ge specialde-

stinerade bidrag av detta slag: Kommunerna bör ersätta konstnärerna för rätten att ställa ut konsten utan att detta bör föranleda ett särskilt statligt stöd. Detsamma gäller enligt min andra utställares till mening ersättning konstnärerna. Det finns inte skäl för att med

tillräckliga statliga medel

bygga upp en särskild för

föreningsfond utställningsersättning.

har aktualiserats för att utställarna, i detta fall Konstfräm- Fondtanken och riksförbund, inte anser sig ha tilljandet Sveriges Konstföreningars medel föratt betala Huruvida så verkligen är fallet elräckliga ersättning. inte bedöma. Om man vill främja de ler ej kan konstnärsutredningen en ökning av

nämnda organisationernas verksamhet kan det ske genom

till Jag vill i sammande statliga verksamhetsbidragen organisationerna. om statens kulturråds program för ökad konstbildning hanget påminna

som för närvarande är under beredning inom regeringskansliet. Frågan

om en eventuell av statsbidragen till de nämnda organisationerna ökning får prövas i detta samlade sammanhang.

Konstavgift

9.6.1 Bakgrund

har från konstnärshåll framförts önskemål om att and- Vid flera tillfällen av konst skall med en särskild avgift eller rahandsförsäljning beläggas som skulle komma konstnärerna till del. Med ”andrahandsförsäljskatt, som sker efter den första överning brukar man avse sådan försäljning konstnären. diskuterats inom

låtelsen från Frågan har i ett par omgångar

regeringskansliet, men något förslag har inte lagts fram.

Som skäl för att belägga andrahandsförsäljning av konst med avgift eller behovet att förbättra konstnärernas ekonomi och att skatt anförs ofta som många konstnärer lekomma till rätta med en orättvisa. Samtidigt

ver i misär ökar konstförsäljning och spekulation.

anser att pröva möjligheterna att in- Konstnärsnämnden det vara viktigt föra skatt eller av konst för att därigenom ge avgift på vidareförsäljning bildkonstnärerna större möjligheter att leva av sin konstutövning.

ekonomiska ramen för En sådan skatt eller avgift är ett sätt att öka den Den kan utformas antingen som en individubild- och formkonstnärer. ell ersättning till de konstnärer vars verk säljs eller som en avgift att förtill konstnärskollektivet som helhet. l förra fallet blir argumentedela i andra fallet får kulturpolitiska motiv

ringen upphovsrättslig, generella

anföras.

Det finns motsatsförhållande mellan inget de båda slagen av argument. Lagstiftning om upphovsrätt är ett sätt att slå vakt om konstnärers möjlighet att få ekonomiskt utbyte av sin verksamhet. Den danska upphovsrättsutredningen tar i betänkandet Billedret konstnärernas ekoknappa nomiska villkor som

utgångspunkt för förslag som syftar till att stärka

deras upphovsrättsliga ställning. Det får dock, skriver inte utredningen, ske på bekostnad av konststödet.

9.6.2 Konstnärsnämndens förslag

Mot angiven bakgrund lade konstnärsnämnden hösten 1988 fram sitt förslag till konstavgift. Förslaget innebar sammanfattningsvis

att en avgift om fem procent på försäljningssumman tas ut på yrkes-

mässig andrahandsförsäljning av originalkonst,

skyldigheten att erlägga avgift regleras genom ett avtal mellan å ena sidan staten och å andra sidan auktionsfirmorna och konsthandeln, innebärande att staten avstår från en så stor del av mervärdeskatten

på andrahandsförsäljningen av konst som motsvaras av femprocent-

avgiften,

avgiftsplikten skall omfatta sådana konstverk som enligt nu gällande regler är undantagna från mervärdeskatt, när de ägs av upphovsmannen eller dennes dödsbo,

avgiften skall inkasseras, förvaltas och fördelas av en särskild fond,

dess styrelse skall bestå av konstnärer, företrädare för auktionsnäringen och konsthandeln samt för staten, varvid konstnärerna skall vara i majoritet, samt

fonden organisatoriskt skall till där dess knytas konstnärsnämnden, styrelse blir ett femte organ vid sidan av de nuvarande.

Droit de suite

9.7.1 Inledning

om men beslutat avvakta Riksdagen har behandlat frågan konstavgift om en eventuellt införande av

upphovsrättsutredningens överväganden

rätt till vid vidareförsäljning av en grundad ersättning

upphovsrättslig

konstverk.

stärka konstnärernas ställning genom en på upp-

Tanken är inte ny att vilken upphovsmannen tillförsäkras hovsrätten grundad ordning enligt av av vissa verk. En

rätt till ersättning vid försäljning originalexemplar

1920 i Frankrike. Därefter har olisådan ordning infördes första gången 30 länder. har utformats ka varianter därav införts i drygt Ersättningen eller som en andel av den som en andel av försäljningspriset antingen i förhållande till försäljning. Grunvärdestegring som inträffat tidigare var att det anden för att införa sådana ersättningssystem ursprungligen eller deras skulle få rätt till del i den sågs skäligt att konstnärer anhöriga som ofta vid vidareförsäljning av konstnärer-

värdestegring uppkommit

nas konstverk.

har man vid flera tillfällen övervägt att l de nordiska länderna tidigare men avstått från att fram förslag härinföra en rätt av antytt slag lägga

har man sedan 1948 haft en särskild avgift på all vidareför-

om. l Norge Under senare tid har lsland infört en särskild lagsäljning av konstverk. bl.a. konstnärerna rätt till ersättning vid vidareförsäljstiftning som ger l Danmark folketinget en rent upphovsning av konstverk. överväger

av samma innebörd.

rättslig reglering

omnämnas vid sin franska be-

Rätten brukar i allmänhet ursprungliga

en term som inte är helt lyckad för svenskt nämningen ”droit de suite”,

men som vad det är frågan om; en

vidkommande, antyder

språkbruks

sitt konstverk sedan han överlåtit rätt för konstnären att ekonomiskt följa i mindre l tysk rätt används ordet ”Folgedet eller givit ut det upplaga. dock avse även utövande konstnärers rätt till recht. Detta uttryck kan och film- eller videogramandel i intäkter vid överlåtelse av fonogram rätt används förutom det franska uttrycket även

exemplar. l anglosaxisk

och ”art right. l termer som follow-up right”, ”royalty right proceeds samma ord som återfinns i den nya

Danmark används ordet ”fölgeret”.

isländska lagen, och i Norge används uttrycket ”fölgerett”. Här används det franska uttrycket.

9.7.2 Allmänt

Den upphovsrättsliga lagstiftningens syfte är att ge skydd åt det andliga det litterära och konstnärliga området. Detta

skapandet på sker bl.a. ge-

nom att upphovsmän ges en principiell ensamrätt till av siutnyttjandet na verk. Denna ensamrätt ger också upphovsmän ett ekonomiskt underlag för sin verksamhet.

l URL finns bestämmelser som inskränker ensamrätt upphovsmannens till spridning av exemplar av verket till allmänheten. För litterära och musikaliska verk finns bestämmelserna i 23 § och för konstverk finns de i 25 §. Sistnämnda bestämmelse innebär bl.a. att exemplar av ett konstverk fritt kan spridas bland allmänheten sedan det överlåtits av konstnären eller är utgivet.

l den mån en författares verk verk röner bland allmänheuppskattning ten har han möjlighet att begära kompensation i form av royalty när verket ges ut i nya upplagor. För kompositörer är förhållandena i princip

likartade, när det är fråga om utgivning av noter. Kompositörer och text-

författare har dessutom möjlighet att begära ersättning i samband med att deras verk framförs offentligt t.ex. vid konserter eller i radio eller TV. Dessa kan därmed

upphovsmannakategorier i betydande utsträck-

ning dra nytta av den grundläggande ensamrätten.

Bildkonstnärerna kan inte på motsvarande sätt dra nytta av upphovsrättens elementära rättigheter. Normalt begränsar sig konstnärernas möjligheter att utnyttja verket till överlåtelse av originalexemplaret eller, som t.ex. vid grafiska verk, till utgivning av en liten upplaga. inskränkningarna i upphovsrätten får därför betydligt kraftigare effekt när det gäller bildkonstnärerna.

Efter vad jag erfarit anser upphovsrättsutredningen därför att man bör moderera inskränkningen i 25 § så att bildkonstnärerna ges en ny inkomstkälla.

av bildkonstnärernas ekonomiska villkor kan från upp- Förbättringen att konstnärerna ersätthovsrättslig synvinkel ske genom ges en rätt till av exemplar av deras verk, dvs. droit de suite. ning vid vidareförsäljning

av ett konstverk att l allmänhet innebär vidareförsäljning av exemplar övergår till en ny krets av personer, som privat eller offentexemplaret verket. Man kan därför hävda att konstnären bör ha ligt, kan utnyttja rätt till ersättning för detta nya utnyttjande på samma sätt som exempel-

vis en författare har rätt till royalty när hans verk ges ut i ny upplaga

och en kompositörer har rätt till ersättning varje gång hans verk offentpå nytt. Att konstverk normalt säljs för att användas i privaligt framförs mot detta Upphovsrätten inta hem är inget bärande argument synsätt. nebär bl.a. att författare och andra upphovsmän har rätt till ekonomisk när det framställs av deras verk, exemplar som kompensation exemplar är avsedda att användas i privata sammanhang.

att det finns starka skäl för införande av en rätt till ersättning Jag anser för av konstverk. Enligt vad jag erfarit föreslår uppvidareförsäljning införande av en sådan rätt som ett särskilt moment i hovsrättskommittén som en droit de suite. Den bör utformas som en rätt för spridningsrätten, vid av sina konstnären till andel i försäljningspriset vidareförsäljning Det innebär oavsett om det inträffat en värde-

verk. att avgiften utgår

eller vidare analys, 131.21. av de olika lagtekniska stegring ej. Vad gäller hänvisar kommande betänkan-

frågorna jag till upphovsrättskommitténs

de.

kunna medföra icke oväsentliga in- En droit de suite av detta slag skulle för bild- och formkonstnärer. En avgift t.ex. 5 % skulle en-

komster på

ca 10-16 milj.kr. Kommittén

ligt upphovsrättskommittén ge intäkter på

av relativt gamla siffror över den

har gjort denna beräkning på grundval

sannolikt intäkterna bli större än totala konstförsäljningen. l dag skulle

så. Ersättningen utgår av praktiska skäl till en legitimerad upphovsman-

som också avgör hur intäkterna fördelas.

naorganisation

9.8 Kassettskatt/avgift

om skatt vissa kassettband (ändrad senast

Enligt lagen (1982:691) på

skall skatt erläggas vid omsättning eller uthyrning 1987:1242) (LSK) till landet eller viinom landet eller vid införsel av inspelade oinspelade

deokassettband och oinspelade ljudkassettband. Kassettskatten infördes 1982. Skatten för videokassettband är 15 kr. per band och för ljudkassettband 1 kr. 50 öre per band. Skattesatsen är densamma oavsett bandets speltid. Skattesatserna är för närvarande 15 kr. per videokassett och 1:50 kr. per ljudkassett. Intäkterna från kassettskatten kommer enligt aktuell prognos för budgetåret 1989/90 att uppgå till 181 sammanlagt Av detta torde milj.kr. belopp 157 milj.kr. hänföra sig till videokassetter och 24 milj.kr. till ljudkassetter. Denna fördel-

uppskattning bygger på

ningen mellan intäkterna från de två kassettslagen under 1988/89.

Det motivet för införandet av kassettskatten huvudsakliga var att skapa

ekonomiska förutsättningar att kompensera av olika

rättighetsinnehavare slag för att deras verk, till följd av ett

hemkopieringen, utnyttjades på

sätt som inte varit avsett. l skattepropositionen föreslås att skatten slopas. Kassettskatten har inte bidragit till att stärka upphovsrätten. Skatten utgör inte heller en för den kompensation till

förutsättning rättighetsinne-

havare som omnämndes i lagmotiven.

9.9 kassettband

Upphovsrättslig avgift på

l ett flertal andra länder beläggs oinspelade och videokassetter med ljuden upphovsrättsligt motiverade avgifter. Motivet är att tomkassetterna till stor del används för kopiering och tidsförskjutet

lyssnande/tittande på

upphovsrättsligt skyddade verk. De svenska upphovsmännen och deras organisationer har länge framfört krav på att motsvarande ordning skall införas i Sverige.

Ett förslag om avgift lades fram av i delbetänupphovsrättsutredningen

kande 2, SOU 1983:65, som behandlade närstående enskilt rättigheter, bruk och videogram. l den proposition som då följde med anledning av

utredningsförslagen tog regeringen inte upp frågan om avgift på tomkas-

setter.

Frågan bör nu aktuliseras i samband med att kassettskatten dvs.

upphör, den l januari 1992. Enligt uppgift lär man också inom regeringskansliet förbereda en med innebörden

lagrådsremiss att en upphovsrättsligt moti-

verad kassettavgift skall införas. storlek, Avgiftens beräkningsmetoder och former för inkassering anses böra fastställas i förhandlingar mellan de avgiftsskyldiga och upphovsmännen.

En sådan renodlad upphovsrättslig avgift skulle bl.a. kunna medföra att utländska och inhemska likställs vid fördelningen av inrättighetshavare täkterna. Konstnärsutredningen anser emellertid att Sverige bör kunna inta en restriktiv hållning när det gäller behandlingen av de utländska upphovsmännen. De internationella konventionerna och upphovsrättsortillämpning av dessa lär inte innebära någon absolut ganisationernas skyldighet att likställa utländska och inhemska upphovsmän.

i förhandlingarna bör i stället vara att större delen av

Utgångspunkten

intäkterna från den kassettavgiften avsätts för indirekta ändamål. nya Andelen för direkta bör vara högre för ljudkassetter än för ersättningar videokassetter, eftersom ljudkassetterna i större utsträckning utnyttjas för sådan privatkopiering som innebär ett försäljningsbortfall för fonogram.

förordar att en upphovsrättsligt motiverad kassett- Konstnärsutredningen från den bör i likhet med avgift bör införas l januari 1992. Intäkterna området till såväl di-

vad som i övrigt gäller på det upphovsrättsliga gå

rekta (individuella som indirekta ändamål (kollektiv använd-

mottagare)

storlek bör fastställas i förhandlingar mellan å ena sidan ning). Avgiftens å andra sidan tillverkare och importörer. Genom en upphovsmännen, av detta det möjligheter att förbättra stödet till konstnäavgift slag finns rer och konstnärlig produktion vad gäller musik, film och video.

Utbildning och utveckling

10.1 Inledning

l uppdraget ingår att bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer till inriktning och dimensionering är rätt avvägda i förhållande till arbetsmöjligheterna inom olika konstnärsyrken. Mot den bakgrunden har studerat under l980-talet utredningen utvecklingen när det gäller konstnärlig yrkesutbildning och yrkesförberedande utbildning inom högskolan, gymnasiet, folkhögskolan och vissa fristående skolor.

I årets budgetproposition sammanfattar föredragande statsråd läget inför

90-talet på följande sätt.

Sektorn för utbildning för kultur- och informationsyrken är högskolans minsta sektor vad avser både studerandeantal och anslagsvolym. Utbildningen inom sektorn har inte mer än ca 2000 nybörjarplatser fördelade

på ett trettiotal allmänna utbildningslinjer, däri inräknat några påbyggnadslinjer. Det går emellertid inte att bedöma utvecklingen kulturpå

och informationsområdet enbart utifrån kapaciteten på den linjebundna utbildningen. En stor del av den konstnärliga utbildningen bedrivs som lokala och individuella linjer samt fristående kurser. Detta främst gäller den humanistiska grundutbildningen.

En viss utbyggnad och spridning av utbildningen på kultur- och infor-

mationsområdet har skett under 1980-talet. Exempel på det är de tre

nya utbildningslinjer som har tillkommit vid universitetet i Göteborg, nämligen fotograflinjen, konservatorslinjen och den bebyggelseantikvariska linjen. Den konstnärliga utbildningens koncentration till storstäderna i södra har brutits Sverige genom att linjen för fri konst och design- O

linjen nu finns vid universitetet i Umeå och kyrkomusikerlinjen vid högskolan i Luleå med lokalisering till Piteå.

Utredningen om den konstnärliga utbildningens villkor och betydelse bör, enligt budgetpropositionen, följas upp med en mer djupgående översyn av den konstnärliga utbildningen inom högskolan. Det är angeläget att nu klarlägga vad som hänt med den konstnärliga utbildningen sedan högskolereformen genomfördes. Det är också angeläget att göra en jämförelse mellan likartade utbildningar vid olika högskoleenheter, bl.a.

för att få en bättre uppfattning om på vilket sätt utbildningen bedrivs

och hur resurserna utnyttjas vid de olika enheterna. Utbildningsministern avser att senare återkomma till regeringen med förslag om en sådan översyn. Mot den bakgrunden begränsar utredningen sin framställning till en Översiktlig analys och vissa allmänna synpunkter inför det kommande utredningsarbetet.

10.2 Konstnärlig högskoleutbildning

10.2.l Bakgrund

Den högskolereform som genomfördes l977 innebar bl.a. att i princip all eftergymnasial utbildning vid universitet och fackhögskolor (motsvarande) sammanfördes under ett enhetligt högskolebegrepp. Reformen innebar också att vissa utbildningar som tidigare legat utanför universitet och högskolor kom att inordnas i högskolan. Detta gällde bl.a. de konstnärliga utbildningarna.

Högskolereformen föregicks av flera utredningar som berörde de konstnärliga högskoleutbildningarna. Konstnärsutbildningssakkunniga (KUS) lade 1970 fram betänkandet Högskolor för konstnärlig utbildning. Deras förslag om innehåll, organisation och dimensionering av bild- och formutbildningarna bearbetades senare av 1973 års expertgrupp för konstut-

bildning (K 73). På musikområdet arbetade den s.k. organisationskom-

mittén för högre musikutbildning (OMUS) med genomförandet av den reform av den högre musikutbildningen som riksdagen antog riktlinjer för 1970. OMUS, som sedemera fick vidgade direktiv, sammanfattade reformkraven för hela musikområdet i ett principbetänkande 1976, Musi-

ken - människan - samhället. Ett år senare kom OMUS betänkande om dimensionering och lokalisering av högre musikutbildning.

Också vid Statens scenskolor var föremål utbildningen för utredning under slutet av 1970-talet. Statens kulturråd och UKÄ/UHÃ svarade gemensamt för den översynen.

De nämnda underlättade utredningarna på olika sätt de konstnärliga utinträde i högskolan.

bildningarnas Några av utbildningarna hade redan

före högskolereformen statlig huvudman, andra däremot hade kommu-

nal eller i något fall privat huvudman. Rent organisatoriskt kom rätt skil-

da lösningar att prövas i olika delar av landet. l Stockholm, där det mest differentierade utbudet av konstnärlig

högskoleutbildning finns, organi-

serades verksamheten i åtta fristående medan högskolor de konstnärliga utbildningarna i Göteborg och Malmö inordnades i universitetet i Göteborg respektive Lund.

Sedan högskolereformen genomfördes har såväl antalet konstnärliga som antalet

högskoleutbildningar utbildningsplatser och utbildningsorter

ökat. har förstärkts Utbildningarna på olika sätt genom bl.a. ökade medel för och undervisningen det konstnärliga utvecklingsarbetet, liksom för nya tjänster, bättre lokaler och utrustning. Allmänt kan man konstatera att de konstnärliga alltmer utbildningarna integrerats i högskolan samtidigt som respekten för deras särart och speciella behov ökat.

10.2.2 Nuvarande grundutbildning

l dag finns konstnärlig högskoleutbildning vid följande universitet/hög-

skolor.

Danshögskolan

Vid danshögskolan, som är den enda i sitt slag i Sverige, utbildas koreografer, danspedagoger och mimartister.

Dramatiska institutet i Stockholm

Även Dramatiska institutet, Dl, utbildning som är den enda i erbjuder Där utbildas och sitt slag i Sverige. regissörer, scenografer, dramaturger för verksamhet inom film, TV, teater och radio. Även utproducenter

inriktad några år tillbaka

bildning på mask och peruk ges vid Dl. Sedan institutet också teaterteknikerutbildning. Dl är för närvager Dramatiska rande föremål för en särskild utredning.

institutet och institutet och

Grafiska för högre kommunikations-

reklamutbildning i Stockholm

Grafiska institutet är inte en renodlat konstnärlig högskola men det är likväl skäl att redovisa den i detta sammanhang. Vid skolan finns två utden grafiska linjen och linjen för reklam och kommunibildningslinjer, kation. förbereder för varierande verksamhet inom det Utbildningarna området formgivare) respektive kommunikagrafiska (faktor, försäljare, tions- och informationsuppgifter inom reklam, marknadsföring och för-

säljning.

Konstfackskolan i Stockholm

lnom konstfackskolan i Stockholm finns ett brett utbud av design och keramiker, silversmeder, inkonsthantverksutbildning (t.ex. för blivande och grafiska formgivare). Även dustridesigners, inredningsarkitekter bildkonstniirer, företrädesvis med inriktning på konst i offentlig miljö,

utbildas vid skolan. Det finns också möjlighet att på Konstfack gå ige-

nom en i foto.

fördjupningsutbildning

Konsthögskolan i Stockholm

vid konsthögskolan avser fri konst (måleri, skulptur och Utbildningen Vid finns också en i arkitektur

grafik). högskolan påbyggnadsutbildning

och en i restaureringskonst.

Musikhögskolan

Vid musikhögskolan i Stockholm utbildas instrumentalister, sångare,

komponister, arrangörer och ensembleledare. En särskild kyrkomusikerutbildning finns liksom fördjupad utbildning för bl.a. blivande dirigenter, komponister och instrumentalister.

Operahögskolan

Operahögskolans utbildning syftar till att utbilda sångare för scenisk

verksamhet inom opera och närliggande musikdramatiska former.

Teaterhögskolan

Teaterhögskolan utbildar skådespelare.

Universitetet i Lund

Musiker, kyrkomusiker och skådespelare kan få sin utbildning vid uni-

versitetet i Lund. Utbildningen motsvarar den som ges vid musikhögskolan respektive teaterhögskolan i Stockholm. Universitetets konstnärliga institutioner ligger i Malmö.

Universitetet i Göteborg Vid universitetet i Göteborg finns ett ganska brett utbud av konstnärlig utbildning. De utbildningar som i Stockholm finns vid musikhögskolan och teaterhögskolan ges också i Göteborg. Detsamma gäller i princip utbildningarna vid konstfackskolan och konsthögskolan. l Göteborg finns landets enda utbildning för blivande fotografer.

Universitetet i Umeå

År 1987 började högre konstnärlig utbildning byggas upp vid universite-

tet i Umeå. Den första ubildningen avser fri konst. Fr.o.m. 1989/90 finns 223

även en Dessa båda utbildningar motsvarar dem som

designutbildning.

konsthögskolan i Stockholm och universitetet i Göteborg (fri ges vid konst) respektive konstfackskolan och universitetet i Göteborg (design).

Högskolan i Luleå

Förutom i Stockholm, Göteborg och Malmö kan man utbilda sig till kyrkomusiker vid i Luleå. Utbildningen är förlagd till Piteå.

högskolan

10.2.3 Konstnärlig högskoleutbildning som arbetsmarknad

De är i många fall en förutsättning

konstnärliga högskoleutbildningarna för Sättet att lösa lärarfrågan har också be-

konstnärlig yrkesverksamhet. tydelse för konstnärsyrket. Till de konstnärliga högskoleutbildningarna ofta lärare som i sin dagliga gärning är utövande konstknyts nämligen narer.

lnom den fria konsten - och då främst vid konsthögskolan - finns en tradition att till utbildningen knyta framstående konstnärer som professorer. De senaste årens satsning högskoleutbildning har in-

på konstnärlig

neburit att allt fler sådana fått professorstjänster eller att såutbildningar dana tjänster kommer att inrättas under de närmaste åren.

De inrättade var koncentreraav regeringen professorstjänsterna tidigare de till bild- och formområdet och musikområdet. Stockholms och då särskilt dominans var också tydlig. De senaste åren har konsthögskolans emellertid områden och utbildningsorter börjat få sin del i utnya nya

av När i fri konst startade i

byggnaden professorskåren. utbildningen

Umeå den l juli 1987 inrättades samtidigt tre professorstjänster för den utbildningen. Samtliga professorstjänster vid universitetet i Göteborg har tillkommit under de senaste fem åren och det gäller också de båda tjäns-

terna vid universitetet i Lund. Under de senaste två budgetåren har till-

kommit inte mindre än åtta nya professorstjänster för konstnärlig utbild- Av dessa avser fyra det område som hittills saknat sådana tjänster, ning. nämligen scenområdet.

De professorstjänster som inrättas i anslutning till de konstnärliga högär förenade med konstnärligt utvecklingsarbete. Det skoleutbildningarna

innebär att innehavaren vid sidan av undervisningen har skyldighet att bedriva sådan verksamhet. lnom

högskolan i övrigt är professorstjänster-

na förenade

med skyldighet att bedriva forskning.

lnom det området

konstnärliga är professorstjänsterna - i motsats till vad

som i övrigt gäller i högskolan » tidsbegränsade. Det innebär att en per-

son kan inneha en sådan tjänst under högst tio år. Avsikten med detta

arrangemang är att säkra en tillräckligt vital kontakt mellan utbildningen

och yrkesutövningen och att göra det möjligt för professorn/konstnären

att återgå till sin verksamhet inom konstnärliga rimlig tid. En sådan återgång underlättas av att professorerna

självfallet i tjänsten får utrymme

för konstnärligt

utvecklingsarbete.

UHÄ har inlett samtal med

humanistisk-samhällsvetenskapliga forsk-

ningsrådet och Riksbankens Jubileumsfond med syfte att intressera rådet och fonden för en vidgning av deras

forskningsstödjande verksamhet till

att också avse

konstnärligt utvecklingsarbete och eventuell framtida forskning vid de konstnärliga En ev. framtida högskoleutbildningarna. tillgång till medel avsedda

för forskning skulle ytterligare öka möjlighe» terna för kvalificerade konstnärer att få

sysselsättning inom högskolan.

De

konstnärliga högskoleutbildningarna har en viktig kulturpolitisk roll i det samspel som uppstår mellan utbildningarna och kulturinstitutioner-

na. Den rollen kan behöva utvecklas Ett aktuellt ytterligare. exempel rör

utbildningen inom teaterområdet där en visar pågående översyn att en större integrering är önskvärd mellan för olika utbildningarna yrkesfunk-

tioner inom teatern men också att högskolan och teatrarna behöver stärka samarbetet.

Lokaliseringen av har ett samband konstnärlig högskoleutbildning med vad man önskar uppnå kulturpolitiskt och regionalpolitiskt. Etableringen

av en konsthögskola vid universitetet i Umeå 1987 får ses som ett intres-

sant exempel där

på en satsning utbildningspolitiska, regionalpolitiska

och kulturpolitiska strävanden samverkat.

Högskolan har slutligen en viktig kulturpolitisk roll som kan fyllas genom att

konstnärligt yrkesverksamma får tillgång till den fortbildning

och som successivt

vidareutbildning byggs upp i anslutning till de konst-

närliga högskoleutbildningarna. UHÄ:s ambition är att denna utbildning

så

långt det är möjligt skall bli tillgänglig för yrkesverksamma i olika de-

lar av landet. Dramatiska institutet har redan ett program för fortbildoch med stor spridning över landet. ning vidareutbildning

Konstnärligt utvecklingsarbete

1 0.3. 1 Dagsläget

Medlen för konstnärligt utvecklingsarbete finns innevarande budgetår

under D 15. Forskningsanknytning av grundläggande högskole-

anslaget samt utvecklingsarbete. Totalt står 6135000 kr. utbildning konstnärligt till förfogande med följande fördelning:

290 000 Danshögskolan Dramatiska institutet 808 000 Konstfackskolan 964 000 527 000 Konsthögskolan i Stockholm 1 232 000 Musikhögskolan i Stockholm 290 000

Operahögskolan

i Stockholm 587 000 Teaterhögskolan

Högskolan Till UHÄ:s 600 000 disposition 6 135 000

Medlen till UHÄ:s används för gästprofessurer inom området

disposition konstnärligt utvecklingsarbete.

1989/90 finns 40 inom det konstnärliga området.

Budgetåret professurer

Av de sammanlagt 40 professurerna finns 27 i Stockholm. Samtliga proi svensk arkitekturhistoria är förenade fessurer utom den och jämförande med konstnärligt utvecklingsarbete.

l0.3.2 1990 års forskningsproposition

UHÄ föreslog i sitt underlag för forskningspropositionen att ytterligare tio professurer skulle inrättas inom det området under ankonstnärliga slagsperioden 1990/91-1992/93. Tjänsterna föreslogs finansierade med medel som anvisas under anslaget för kultur- och informa- Utbildning tionsyrken. Två av professurerna föreslogs vara förenade med i forskning

konventionell mening. Den ena avsåg ergonomi vid universitetet i

Umeå, den andra vid universitetet

designmetodik i Göteborg. Åtta av

professurerna föreslogs vara förenade med konstnärligt utvecklingsarbete. Dessa åtta skulle enligt förslaget fördelas sätt: på följande

koreografi vid danshögskolan, orgel vid universitetet i Lund, musikdramatisk gestaltning vid universitetet i

Göteborg,

musikdramatisk gestaltning vid Operahögskolan i Stockholm,

kördirigering och körsång vid musikhögskolan i Stockholm,

violin vid universitetet i Lund, musikalisk instudering vid Operahögskolan i Stockholm, dramatik vid dramatiska i Stockholm.

institutet/teaterhögskolan

Till vid sidan varje föreslagen professur skulle, av lönekostnaderna, knytas 200000 kr. ur anslaget för konstnärligt utvecklingsarbete. Därutöver föreslog UHÄ att det nämnda anslaget skulle förstärkas med 2 ytterligare

milj.kr. per budgetår som en rörlig resurs.

Av de föreslagna föreslår att den professurerna regeringen i kördirige-

ring och körsång inrättas till en kostnad av 400 000 kr. fr.o.m. den

l juli 1990. Därutöver föreslår regeringen att medlen för utveckkonstnärligt lingsarbete förstärks med ytterligare 3 milj.kr. under

treårsperioden.

För närvarande behandlar en motion om att av riksdagen samtliga UHÄ begärda skall inrättas. konstnärliga professurer

10.4 UHÄ:s

Övriga reformförslag

l den nämnda redovisade UHÄ även vissa

anslagsframställningen andra

förslag, som enligt är av intresse i det här sam-

konstnärsutredningen

manhanget.

Förlängning m.m. av danspedagogutbildningen DH

lnom danslinjen finns två olika inriktningar, koreografi (120 poäng) resp. danspedagogik (l20 poäng, jämte kortare varianter om 60 resp. 40 poäng)

Danspedagogutbildningen är inriktad mot en bred arbetsmarknad: barnomsorg, grundskola, gymnasieskola, kommunal musikskola, teatrar och studieförbundens kurser. En del danspedagoger bedriver undervisning i egna dansstudios.

Under de senaste åren har intresset för dans vuxit starkt bland barn och

ungdom. Från samhällets sida har åtgärder vidtagits som på olika sätt

stärkt dansens ställning. Det särskilda programmet Kultur i skolan har haft stor betydelse. lnom dess ram har dansprojekt kommit till stånd, som inneburit att kommunernas intresse för att införa dans i skolan har ökaL

kan därför väntas öka.

Efterfrågan på kompetenta danspedagoger

l regeringens proposition 1988/8924 om skolans utveckling och styrning har utbildningsministern uttalat bl.a. följande (s. 60 f):

”Dansen hör till de mest eftersatta områdena i skolans verksamhet Dansen som uttrycksmedel och konstart bör enligt min mening ges en plats i skolan av flera skäl. Dansen förtjänar för det första att uppmärksammas som en konstform i sig. Den är en konstform som behöver den breddade bas som en förankring i skolan skulle kunna ge. Dansen och rörelsen är vidare ett naturligt uttrycksmedel för barnet. Dansen utvecklar motoriken, den bygger upp självkänslan och bidrar till personlighetsutvecklingen. Enligt min mening bör dansen därför liksom musiken kunna inrymmas i skolan Danshögskolan har förklarat sig beredd att se över hur utbildningen där skall kunna anpassas till skolans behov. UHÄ utreder f.n. den framtida inriktningen av danshögskolans utbildning. Väsentligt i sammanhanget är att det sker en geografisk spridning av dansverksamheten också utanför storstadsområdena.”

Bedömningen har lämnats utan erinran av riksdagen.

Den av utbildningsministern omtalade

UHÄ-utredningen om danspeda-

gogutbildningen är numera slutförd. l rapporten

”Danspedagogutbild-

- om förändrad ning förslag utbildning av danspedagoger av Madeleine

Hjort (UHÄ-rapport 1988:14) rekommenderas i huvudsak följande åt-

gärder:

-

danspedagogutbildningen förlängs till fyra år (160 poäng)

- en extern praktikperiod om ca 13 veckor införs - barndans blir obligatoriskt ämne för samtliga studerande folkliga danser införs som nytt huvudämne.

Vid remissbehandlingen har rapporten blivit bedömd. Bl.a. har

positivt

förslagen om förlängning och extern

praktik tillstyrkts.

På grundval av utredningsrapporten och remissyttrandena föreslår UHÄ att danslinjens IZO-poängsvariant för blivande danspedagoger skall förlängas till 140 poäng.

Danshögskolan flyttar in i nya lokaler våren 1990. En förlängning och

förstärkning enligt UHÄs förutsätter

förslag inte ytterligare lokaler och utrustning.

UHÄ föreslår också att danshögskolans resurser ökar så att skolan får

vidgade möjligheter att ge fortbildning och vidareutbildning inom t.ex.

barndans. UHÄ räknar med att danshögskolan förlägger kurser till andra delar av landet.

Fortbildning och vidareutbildning på det området konstnärliga

lnom det konstnärliga området finns behov av fristående åtskilliga kurser

och lokala linjer som kan användas som och

fortbildning vidareutbild-

ning. Ett exempel är operaregi, ett annat teaterteknik, ett tredje dans. Resurserna för sådana ändamål

bör byggas ut under planeringsperioden.

De etablerade institutionerna för har ett riksan-

konstnärlig utbildning svar för att stödja sådan verksamhet på olika håll i landet.

Sveriges möjligheter att medverka i nordiskt samarbete ”smala kring skulle förbättras

utbildningar avsevärt, om ytterligare resurser ställdes till

förfogande.

Sammanfattande bedömning

Konstnärsutredningen anser det vara angeläget att förstärka danspedadet sätt som UHÄ Vidare delar utredning-

gogutbildningen på föreslagit.

ens bedömning när det gäller behovet av fortbildning och vidareutbild-

ning på det konstnärliga området.

om treårig estetisk linje Gymnasieskolan/förslaget

10.5.l Inledning

I betänkandet Två nya treåriga linjer i gymnasieskolan (SOU 1989:10)

föreslås bl.a. en estetisk linje.

Den av utredaren föreslagna estetiska linjen är strukturerad så att eleverna redan från början skall välja mellan sex olika inriktningar/grenar; musik, bild, dans, textilslöjd, trä- och metallsljöd samt teater.

l0.5.2 Musikutbildning

Den tillkom i början av 1970-talet. Samtidigt forttvååriga musiklinjen satte av den kommunala musikskolan. Samhället tog därutbyggnaden med ett större ansvar för musikundervisningen, som blev mer lättillgängberoende av privata initiativ, föräldrarnas ekonomi m.m. lig och mindre

Utvecklingen efter musiklinjens tillkomst visar på en väsentlig kvalitets-

höjning inom den högre musikutbildningen. Vidare har svenska musiker, både solister och orkestermusiker, bättre kunnat hävda sig i konkurrensen med utländska musiker.

Musiklinjen har blivitlen viktig del av den svenska musikutbildningen. Den är också mycket attraktiv. Våren 1989 var antalet sökande till linjen 179 per 100 intagningsplatser, det näst högsta sökandetalet för gymnasieskolans Många kommuner önskar också få anordna linsamtliga linjer. jen.

Musiklinjen har alltid haft en dubbel målsättning. Linjen skall förbereda

såväl för högre studier inom musikområdet som för fortsatta studier inom andra områden. Utredaren har inte denna dubbla målsätt-

ifrågasatt

ning. Konstnärsutredningen och SÖ har samma grundsyn och anser att musiklinjen bör bibehållas och utvecklas. Linjen bör även i framtiden förbereda både för fortsatta studier i musik och för annan högre utbildning.

Konkurrensen om platserna vid musikhögskolorna är mycket stor. Endast ett fåtal av musiklinjens elever slutar som solister. Ytterligare ett antal blir musiker, i orkestrar och ensembler av olika slag eller musikpedagoger. Musikutbildning är värdefull också för blivande tekniker, producenter och annan personal inom musikområdet eller inom olika massmedieområden (press, radio, TV etc.). Vidare är kunnighet inom musikområdet värdefull för personal inom förskola, skola, fritidsverksamhet och olika vårdformer.

Vissa elever på musiklinjen upptäcker efter hand att deras inte förmåga

räcker för en musikerutbildning och inriktar sig då annat

på något yrkes-

område. De upplever trots detta ofta att deras musikutbildning varit värdefull och att musiklinjen erbjudit dem en stimulerande studiemiljö, som skapat motivation och arbetsglädje för skolarbetet och goda förutsättningar för den personliga utvecklingen.

Musiklinjen är i dag tvåårig. Det finns en ettårig påbyggnadsutbildning

som gör det möjligt för cirka hälften av linjens elever att få en treårig

gymnasieutbildning. l det nämnda betänkandet föreslås en utbild-

treårig ning. För de flesta elever behövs en treårig utbildning för att de skall

kunna motsvara musikhögskolornas krav. Genom en

treårig utbildning

kan eleverna bl.a. få den behörighet som krävs för musiklärarlinjen.

l0.5.3 Andra estetiska utbildningar

Den estetisk-praktiska linjen (Ep-linjen), som anordnas försöksvis sedan

hösten 1984, är tvåårig. Det tredje år, som ursprungligen planerades, har

endast kommit till stånd för slöjd.

Linjen har visat sig vara mycket attraktiv. l flera år har den haft det högsta sökandetalet av gymnasieskolans samtliga linjer (våren 1989 235 sökande per 100 intagningsplatser).

SÖ gjorde under 1988 en uppföljning av de elever som gick ut Ep-linjen 1986 och 1987. Av uppföljningen, som nu föreligger i slutgiltigt skick

(Dnr 5029-882420), framgår bl.a. följande:

- eleverna

har valt Ep-linjen på grund av intresse för en viss specialise-

ring snarare än ett allmänt estetiskt intresse,

- eleverna är i regel positiva till att arbetsprov används vid intagningen till linjen,

- de Hesta eleverna hade vid undersökningstillfället arbete eller bedrev studier,

- de som arbetade gjorde det i regel utanför sitt estetiska område,

- de som studerade gjorde det däremot i regel inom sitt estetiska område,

- de flesta eleverna ansåg att Ep-linjen varit en god förberedelse för

fortsatta studier och i hög grad personlighetsutvecklande.

Ep-linjen har liksom musiklinjen en dubbel målsättning. Den skall dels

förbereda för fortsatta studier i anslutning till den estetiska specialiseringen, dels ge grund för verksamhet inom ett bredare socialt och kul-

turellt område (t.ex. för blivande lärare eller fritidspedagoger).

I likhet med SÖ bedömer utredningen det inte som möjligt att föra sam-

man alla estetiska inriktningar (exkl. musik) till en gemensam ingång i årskurs l. Däremot synes det möjligt att ha två ingångar - utöver musi-

- en för bild- och en för dramaområdet. klinjen nämligen

Det bör i detta sammanhang påpekas att den här diskuterade dansgre-

nen inte kan ersätta nuvarande specialkurs för yrkesdansare, vilken för-

utsätter omfattande daglig dansträning. Däremot skulle en treårig utbild-

ning med dansinriktning vara en lämplig bakgrund för den som vill söka till danspedagogutbildning. 232

Folkhögskolan

10.6.1 Allmänt

Folkhögskolan är föremål för en särskild utredning med vilken konstnärsutredningen samrått.

Genom sin betydande frihet när det gäller ideologisk och innehållsmässig profilering och genom frånvaron av centralt fastställda studie-, kursoch timplaner har folkhögskolorna kunnat utveckla ett kursutbud med betydande bredd och flexibilitet. Till flexibiliteten hör att möjligheten snabbt kunna ändra utbudet efter nya behov och krav.

Bredden och flexibiliteten präglar både de och de korta kurserna.

långa l det här sammanhanget är det utbudet och omfattningen av långa kur-

ser som är av intresse.

Traditionellt har folkhögskolans kursutbud dominerats av humanistiska

och ämnen och senare tid även av ämnen

samhällsvetenskapliga på till-

hörande den estetiska sektorn och fritidssektorn.

De allmänna kurserna (med eller utan särskild inriktning) ligger generellt sett på grundskole- och gymnasienivå. De ger i regel grundskoleoch allmän till studier kompetens behörighet vid högskola eller universitet, i vissa fall också särskild behörighet. Det är i allmänhet två- eller

treåriga med möjlighet för sökande att - beroende på utbildningsbak-

- individuellt inträda i lämplig årskurs eller grund i lämplig undervis-

ningsgrupp vid skolor där årskursindelning inte förekommer.

Merparten av kurserna inom kategorin särskild ofta kallad linje”, speciallinje”, kräver för tillträde allmän behörighet (minst

tvåårig gymnasie-

skola eller minst två år på folkhögskola) och sägs ofta i kataloger, annonser och broschyrer ”ligga ”motsvara

på högskolenivå”, högskoleutbildning , vara av högskolekaraktär” eller omfatta ett visst antal poäng

eller

högskolepoäng.

10.6.2 Yrkesinriktad utbildning

kan användas för viss yrkesutbildning såsom fritidsledar-

Folkhögskolan utbildning och utbildning för kulturförmedlande uppgifter och för uppinom amatörverksamhet liksom för olika slags ledarfunktioner ingifter av förtroendemän och anställda inom fritidssektorn samt för utbildning om folkrörelser och organisationer. Folkhögskolan bör dock inte erbjuda och där andra utbild-

yrkesutbildning yrkesfortutbildning på områden,

och resurser av samhället. Ãterhållsamhet ningsanordnare fått uppgifter bör visas vid utbudet av yrkesutbildning.

l formulerades villkoren så att folkhögskolorna

folkhögskoleförordningen

under förutsätt-

i begränsad omfattning kan ge yrkesinriktad utbildning

att det sker inom ramen för vad som i samma paragraf föreskrivs ning om verksamhetens form och innehåll.

För läsåret 1989/90 har i Folkhögskolekatalogen bjudits ut ca 670 långa från en knapp termin 15 kurser och linjer, i längd varierande (minst 5 år. Av dem kan ett par hundra bedömas vara av yrveckor) upp till

kesinriktat yrkesförberedande eller färdigutbildande.

slag, dvs. antingen särskilt inom den estetiska sektorn har dock det dub- Många av kurserna för amatörverksamhet och förenbla syftet att dels erbjuda utbildning och dels förbereda för en fortsatt yrkesinriktad utbildingsverksamhet ning.

Till det stora flertalet kurser om är ett år eller längre gäller som inträ- För de längre kurserna i deskrav allmän behörighet för högskolestudier. och Skolorna musik och konst gäller i regel också inträdes- arbetsprov. bedömer de sökande individuellt och ofta efter intervjuer. vanligen

sektorn största med i allmänhet ett-, två- Den estetiska är den avgjort kurser. 100 sådana kurser bjuds ut vid ungefär lieller treåriga Omkring

ka många skolor. Omkring hälften av dessa kurser har konstinriktning,

inemot hälften musikinriktning och ett tiotal teaterinriktning.

inom med en mera systematisk och yrkesin- Musiklinjer folkhögskolan, riktad är en relativt ny företeelse. Före 1960 fanns bara fyundervisning, vid 1970-talets ett dussin och numera ra skolor med musiklinjer, början Dessa skolor finns inom nästan alla län, och tre fjärdedelar av ett 40-tal.

dem har rörelse eller organisation som huvudman. En handfull av skolorna har utlokaliserat sina musiklinjer till andra orter.

De kortare musikkurserna har ofta ett utpräglat folkbildningssyfte - att öka den enskildes färdigheter och kunnande, att ge inspiration till eget musicerande och att förbereda för insatser som cirkelledare, ensemebleledare eller körledare eller för frivilligtjänst som församlingsmusiker. De två- och treåriga kurserna har i regel till huvudsyfte att förbereda för högre musikutbildning eller för yrkesverksamhet som musiker, musiklärare, kyrkomusiker eller musikhandledare.

Rekryteringen till musiklinjerna är fortfarande mycket god. De studerande är till ungefär hälften ungdomar under 20 år. lnemot 90 procent har

genomgått gymnasieskola.

Mediautbildning av olika slag erbjuds sedan 20-talet år tillbaka inom

folkhögskolan. l dag ger ett trettiotal folkhögskolor någon form av me-

diautbildning. De första mediainriktade kurserna hade ingen direkt an-

knytning till yrkesverksamhet inom området. Men utvecklingen på

media- och kommunikationsområdet har gått mycket snabbt, antalet kurser har ökat och yrkesinriktningen har blivit mer markerad.

Konstutbildningar inkluderande konsthantverk erbjuds vid ett femtiotal

skolor. Sålunda erbjuder ett 25-tal två-, tre-, fyra- och i ett fall femåriga

kurser med uttalat syfte att förbereda för yrkesverksamhet eller för fortsatta studier vid konst- och konsthantverksskolor och lärarutbildningar. l ett tiotal fall kallas kurserna helt enkelt konstskolor.

För att få en uppfattning om dessa folkhögskoleutbildningars värde för inträde vid landets fem konst- och konsthantverkshögskolor, har folkhögskolekommittén bett dessa skolor meddela hur många av de till hösten 1989 antagna eleverna som förberett sig genom konstnärlig utbild-

ning på folkhögskola. Svaren visar att det är förhållandevis många.

Till konsthögskolan i Stockholm sökte således 750 personer, 28 togs in

och av dem hade åtta en ett- eller tvåårig konstnärlig utbildning vid

folkhögskola som grund. Till konsthögskolan Valand i Göteborg antogs tolv, av vilka samtliga hade sådana förberedelser, och till konsthögskolan

i Umeå antogs också tolv, av vilka sju hade förberett sig på folkhögskola

under ett till tre år. 235

Till Konstfack i Stockholm antogs 95 studerande. varav 31 hade folkhögskoleförberedelse, och till design- och konsthantverksskolan i Göteborg 51, varav 17 med sådan förutbildning.

155 linjer vid 88 folk- Det finns ungefär med praktisk-estetisk inriktning Verksamheten har expanderat kraftigt sedan 60-talet. högskolor.

Musikområdet dominerar. Sammanlagt 38 folkhögskolor har musiklinjer. Bild- och formutbildningar finns vid 30 folkhögskolor, estetisk linje med flera tekniker vid ytterligare drygt 30. teater och drama vid 20, yrkesutvid fyra och danslinjer vid fem. bildning för dramapedagoger

och varierar från tre-femåriga konstlinjer med Omfattning fördjupning mer än 20 timmars estetiskt innehåll per vecka till allmänna kurser med inriktning mot estetiska ämnen.

Musik

SÖ genomförde en studie av musikverksamheten vid folkhögskolorna

1985/86 Nr 122). Av studien framgår att folkhögskolorna under

(PUFF roll för musikliv de senaste decennierna spelat en avgörande Sveriges att erbjuda det förberedande stadium som i stort sett saknats i det genom skolsystemet i glappet mellan kommunal musikskola och högreguljära

skola. Den stora som rådde 1986 och fortfarande råder på utefterfrågan bildning vid de linjer som svarar för kvalificerad högskoleförberedelse

tyder enligt SÖ på att utbildningen behövs.

En huvudfråga i enkäten från hösten 1989 var hur stor del av de stude-

rande som hade ambitionen att huvudsakligen försörja sig på ett konst-

På 24 av musiklinjerna var det mer än 50 % av eleverna närligt yrke. som hade ett sådant syfte med studierna. Endast tio procent av eleverna vid tio musiklinjer uppgav att studierna var att anse som fortbildning.

Bild och form

Tre av de 35 bild- och formlinjerna som omfattades av hösfjärdedelar har ett övervägande estetiskt innehåll minst 20 timtens undersökning

mar i veckan. Färre elever än på musiklinjerna har för avsikt att försörja

sig på konstnärlig verksamhet. Det är inte ovanligt att kuserna i bild och form utgör fortbildning för en del av eleverna. Vanligaste personalkate-

gorierna var personal i barnomsorgen, lärare och vårdpersonal.

Yrkesplanerna tycks inte vara lika dominerande på de 2l konsthant-

verkslinjerna som på de rena bild- och formlinjerna. Förhållandevis stor

andel av eleverna använder kurserna i konsthantverk som fortbildning i sitt yrke. Det gäller främst personal i barnomsorgen och arbetsterapeuter.

Dans

På tre folkhögskolor i landet finns sammanlagt fyra danslinjer. De är alla

ettåriga och har mindre än tio elever. Antalet sökande har varit betydligt

fler än antalet platser. Ingen av eleverna går på danskurserna som fort-

bildning.

Teater och drama

Teater- och dramalinjer finns vid 20 folkhögskolor, men endast åtta sko-

lor har besvarat SÖ:s enkät. De flesta teaterlinjerna är ettåriga. På fyra

folkhögskolor finns dock en tvåårig eftergymnasial utbildning för drama-

pedagoger.

Utredningens överväganden

Inför det kommande utredningsarbetet vill konstnärsutredningen särskilt

fästa uppmärksamheten på följande frågor.

Som utredningen tidigare framhållit är intresset för konstnärliga utbildningar mycket stort, på alla nivåer i skol- och högskolesystemet. SÖ:s

undersökningar visar att de som gått igenom estetisk praktiska linjer på

gymnasiet anser att utbildningen varit värdefull och personlighetsutvecklande. Det gäller också studerande som sedermera arbetat med annat än konstnärlig verksamhet. Detsamma gäller andra estetiska utbildningar, t.ex. inom folkhögskolan.

vill i sammanhanget erinra om vad som anfördes om kultur Utredningen i skolan i prop. 1988/8931 Skolans utveckling och styrning (sid. 58-59).

Utvecklingsarbetet avseende kultur i skolan skall fortsätta. Inriktningen bör vara att göra kulturverksamheten till en naturlig del av det dagliga skolarbetet. Den enskilde eleven skall ges möjligheter till skapande verksamheter från förskola till gymnasium. Kulturansvaret måste därvid vila

skolans alla ämnen, men ett speciellt ansvar ligger självfallet på de på

ämnen att utveckla elevernas och kommusom har till uppgift uttrycksnikationsförmåga som svenska, bild, musik och slöjd.

Att döma av uttalande preferenser skulle en utbyggnad och förstärkning av den estetiska utbildningen uppenbarligen svara mot

på gymnasienivå

många ungdomars studieönskemål. Flertalet konstnärsyrken är också speciella i den meningen att förberedelser för eventuell yrkesverksamhet inom sektorn måste börja relativt tidigt. Det är därför rimligt att gymnasieskolan utformas och dimensioneras efter principen att ungdomar med konstnärligt intresse och talang skall få möjlighet att utveckla detta intresse och kunnande - även om det samtidigt måste göras fullt klart att möjligheterna att senare i livet helt yrkesmässigt ägna sig åt estetisk verksamhet är begränsade.

Vad är det uppenbart att antalet sökande mycket krafgäller högskolan antalet studieplatser - och så måste det också vara. Det är tig överstiger vidare sannolikt att en utbyggd estetisk utbildning inom gymnasium och kanske också folkhögskola kommer att leda till en ännu större tillströmning mot den konstnärliga högskolan.

(se kap. 4) visar att en betydande del av Utredningens undersökningar de som ägnar sig åt konstnärlig verksamhet inte har högskoleutbildning

och att, omvänt, ca hälften av dem som går igenom konstnärlig högsko-

leutbildning senare ägnar sig åt annan verksamhet eller varvar annan yrkesverksamhet med estetisk. Förhållandena är naturliga. Högskoleutbildning fär inte uppfattas som någon garanti för konstnärlig yrkesverksam-

het och är heller inte för alla konstnärliga yrken någon absolut förutsätt-

Det torde vara svårt att via inträdesprov etc. säkerställa att flera av ning. också blir konstnärer som hude som gått igenom högskolan verkligen vudsaklig verksamhet.

Med tanke på att många av dem som går igenom konstnärliga högskolor

också i framtiden kommer att ägna sig åt annat än konstnärlig verksamhet är det angeläget att man granskar utbildningens innehåll vad gäller förberedelser för yrken som är angränsade till de konstnärliga, t.ex. pedagogik.

Siffrorna visar också att med bibehållna relationstal skulle antalet högskoleutbildade inom de konstnärliga yrkena snarare minska fram mot år

2000. Med tanke på detta och med tanke på det dokumenterade intresset

finns det skäl att överväga en utvidgning av högskolans dimensionering.

Konstnärlig utbildning och utveckling har vidare syften än att vara direkt yrkesförberedande. Utredningen vill påminna om det synsätt som låg bakom utformningen av den nuvarande konstnärliga högskoleutbildningen.

l den proposition (1975/762135) som utgör grunden för den nuvarande konstnärspolitiken fanns även uttalanden om den konstnärliga utbild-

ningen. Regeringen ansåg att det i samband med den då pågående refor-

meringen av högskoleutbildningen var särskilt angeläget att konstnärsut-

bildningens primära målsättning inte förlorades ur sikte. Konstnärsut-

bildning domineras av målet att stimulera den konstnärliga mognadsprocessen och ge de studerande möjligheter att förverkliga sina konstnärliga

intentioner. Yrkesförberedelsen i utbildningarna på kulturområdet har

som särskilt mål att ge de studerande möjligheter till egna praktiska konstnärliga erfarenheter och att bidra till utvecklingen och förnyelsen av de konstnärliga uttrycksmedlen. Den konstnärliga utbildningen är i sig själv en skapande process som inte i alla avseenden kan och bör bedrivas på ett i förväg planerat sätt. Detta måste få påverka sättet att organisera studierna liksom utformningen av de planer som styr utbildningens innehåll och arbetsformer.

Bland motiven för att inordna de tidigare fristående högskolorna i den nya högskoleorganisationen fanns ambitionen att ge all grundutbildning inom högskolan en forskningsanknytning. Den motsvarighet till forskning som vuxit fram inom de konstnärliga utbildningarna är konstnärligt utvecklingsarbete. Med utredningens perspektiv är den utvecklingen särskilt intressant. Den ger inte bara konstnärliga talanger möjlighet till fortsatt utveckling efter avslutad grundutbildning. Den skapar också ar-

betstillfällen och inkomster för högt kvalificerade konstnärer. Det sist nämnda gäller för övrigt all konstnärlig utbildning.

vill understryka vad som anförts ovan om högskolans kul- Utredningen turpolitiska roll och möjligheterna att främja ett dynamiskt kulturliv genom konstnärligt utvecklingsarbete, knutet till universitet och högskolor.

särskilt fästa uppmärksamheten på UHÄ:s kontakter med

Jag vill därvid bland annat humanistiskt-samhällsvetenskapliga forskningsrådet i syfte att intressera rådet för en vidgning av deras forskningsstödjande verksamhet till att avse också konstnärligt utvecklingsarbete. Tanken är att det kan finnas intressanta och kanske oprövade forskningsfält och metoder, i gränslandet mellan konstnärlig verksamhet och forskning. Till uthar också inkommit en skrivelse i detta ämne från professor redningen

Erik Wirén med synpunkter på konstnärens roll som utforskare av verk-

Konstnären kan ha, menar professor Wirén. en faktiskt unik ligheten. kompetens som ligger i “att han närmar sig samhällsfrågorna både som aktör och redaktör. Konstnären etablerar relationer mellan subjektet (forskaren/verkligheten) och betraktaren (den avhandlade avnämaren) som samhällsvetenskaperna med sina från naturvetenskapen inlånade

metoder inte förmår åstadkomma. l skrivelsen ges exempel på sådan in-

teraktion och inrättande av teaterlaboratorier som gav möjlighet att formulera teorier om människors beteenden i olika situationer.

Enligt min mening är det intressanta tankegångar som förtjänar att ut-

vecklas vidare, i en dialog mellan UHÄ och konstnärer/forskarsamhället. Under alla omständigheter är det angeläget att det finns vissa resurser för det konstnärliga utvecklingsarbetet. Genom en förstärkning av högskolan i dessa avseenden skulle den kunna ge viktiga impulser både till forskarsamhället och konstnärlig verksamhet.

l sammanhanget bör man också beakta behovet av fortbildning och vidareutbildning i anslutning till de konstnärliga högskoleutbildningarna. Ef-

tersom fria konstnärer definitionsmässigt ine har någon arbetsgivare som

kan betala sådan utbildning är det angeläget att konstnärsnämnd och författarfond som gör det möjligt för konstnärer att delta i ger stipendier sådan utbildning, i Sverige likaväl som i andra länder.

Internationellt

kulturutbyte

11.1 Inledning

Mot bakgrund av bl.a. Europarådets granskning av den Svenska kulturpolitiken och FNzs kulturårtionde finns det anledning att vidga perspektivet i förhållandet till vad som strikt i uppdraget. Att en in-

ingår främja

ternationalisering av svenskt kulturliv har betydligt fler bevekelsegrunder än behovet av EG-anpassning. Det framgår av utredningens principiella överväganden i kapitel 5. Därför är det knappast möjligt att föreslå förbättringar för landets konstnärer utan att ta hänsyn till behovet av internationalisering. Dit hör även behovet av att förbättra situationen för landets invandrade konstnärer.

Utredningen har inte haft möjlighet att göra av egna undersökningar kulturutbytet. Framställningen i detta kapitel bygger i allt väsentligt

på betänkandet Sverigeinformation och kultursamarbete (SOU 1988:9), av-

givet av utredningen om de statliga insatserna inom Sverigeinformationen och med den kulturutbytet utlandet. s.k. lKU-utredningen.

Konstnärsutredningen fäster uppmärksamheten på vissa av lKU-utredningens överväganden och förslag, som ännu inte förverkligats. Förslagen har fått förnyad aktualitet i det reformarbete som

kulturpolitiska pågår.

lKU-utredningen

De riktlinjer som gäller för det stödet till det internationella kulstatliga turutbytet fastställdes av riksdagen efter förslag från regeringen i proposition 1978/792147 om informations- och kulturutbytet med utlandet, den

betonades vikten av den stimus.k. SIK-propositionen. l propositionen lans som det svenska kulturlivet får genom utbyte med andra länder och från nya kulturmönster. Vidare framhölls att ett kulturgenom impulser villkor är nödvändigt för vår förståelse av svenskt utbyte på jämbördiga kultur- och samhällsliv. Medveten avskärmning eller bristande kontakt innebär minskade för en enskild eller för en nation att leva möjligheter människor och samhällsförhållanden i andsig in i, förstå och respektera ra länder. betonade i detta avseende särskilt våra kontak- Propositionen ter med och med kulturerna i invandrarnas urutvecklingsländerna sprungsländer.

och preciserade motiven på vissa punkter. [KU-utredningen utvidgade Bl.a. behovet av att hävda den nationella identiteten och lyfte man fram fäste

att ta hänsyn till det lilla språkområdets problem. lKU-utredningen

också för de fritt arbetande konstnäuppmärksamheten på svårigheterna rerna att delta i kulturutbytet. De fritt arbetande kulturarbetarna bedömdes ha den svåraste situationen, inte minst bildkonstnärerna.

Ansvaret för stöd till konstnärernas internationella kontakter och för kulturellt med utlandet Svenska Institutet, statens kul-

utbyte ligger på

SIDA, Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i utlanturåd, det konstnärsnämnden och författarfonden

(Nunsku),

De konstnärliga kvalitetskriterierna är i hög grad internationellt betingallt områden där inte sätter gränser,

ade. Det gäller framför på språket bildkonst, dans, musik och arkitektur men även på teaterns

nämligen område.

som vi behöver värna om vår nationella särart måste vi följa Samtidigt den internationella Här ligger motiven för ett ökat antal utvecklingen. turnéer konstnärer utomlands och gästspel men även resor för svenska och utländska konstnärer i Sverige. Resorna kan ge perspektiv på det Försvar för en nationell identitet är inte liktydigt med egna skapandet. konstnärlig inavcl.

en ökning av medlen för internationellt kullKU-utredningen föreslog varav 5 miljoner till kulturrådet turutbyte med drygt 9 miljoner kronor, och 4 till Svenska institutet. Utredningen föreslog också vissa besparing-

ar för att finansiera bl.a. neddragningar för exportrådet, Sveri-

förslagen

ges Radios programverksamhet för utlandet samt departementens inter-l

nationella sekretariat.

En viss ökning av anslagen har skett med blygsamma l miljon kronor, närmare bestämt med 500 000 kronoer till vardera Svenska institutet och Kulturrådet.

11.3 Konstnärsnämnden

Fr.o.m. innevarande budgetår har även konstnärsnämnden möjlighet att

främja konstnärers utbyte med utlandet. Vid föregående riksmöte anvisa-

de riksdagen l milj.kr. för konstnärsnämndens stöd till bild- och formkonstnärers utställningar och ateljévistelser utomlands. Vårens riksdagsbehandling av årets budgetproposition har medfört att ett motsvarande stöd införts för ton- och scenkonstnärer. Kulturutskottet anser att det är

angeläget med ett ökat stöd till internationellt utbyte på det konstnärliga

området. Därför är det angeläget att utvidga kretsen av bidragsberättigande konstnärer. Samtidigt höjs konstnärsnämndens anslagspost för ändamålet med 0,5 milj.kr. Fr.o.m. budgetåret 1990/91 disponerar alltså konstnärsnämnden 1,5 milj.kr. för internationellt utbyte.

11.4 SIDA

lnom biståndssamarbetet bedrivs ett alltmer omfattande kulturbistånd.

Ansvarig myndighet är SlDA. Anslaget för ändamålet uppgår innevaran-

de budgetår till drygt 30 miljoner kronor. Av detta anslås ca 5 miljoner

till kulturutbyte mellan Sverige och u-länderna. Programmet skötes på

SlDA:s uppdrag av Svenska Institutet. Genom detta program möjliggörs kontakter mellan svenska konstnärer och olika u-länder och deras kulturella uttrycksformer. Det ger också en presentation av u-landskultur i den svenska miljön, t.ex. konstutställningar, teater, musik etc.

11.5 överväganden och förslag

Enligt min mening är det av största vikt att resurserna för det internatio-

nella kulturutbytet förstärks. Argumenten är givna i det föregående. Det

gäller såväl inflödet av konstnärer, gästspel etc. till Sverige som svenska 243

konstnärers möjligheter att arbeta och studera utomlands. Jag vill särskilt erinra om vikten av att svenska konstnärer får möjlighet att delta i eurokulturliv och att svenska konstnärliga institutioner kan ta emot peiskt av resurserna skulle ha mycket stor be-

gästspel utifrån. En förstärkning

tydelse också för de enskilda konstnärernas situation och arbetsmöjligheter.

är det därför angeläget att inom ramen

Enligt utredningens uppfattning

reformarbetet för konstnärerna också genomföra [KUför det planerade l en första bör anslaget till kulturutbyte med utredningens förslag. etapp

utlandet kronor, fördelade lika på kulturrådet och

höjas med 5 miljoner Institutet. vill erinra om de besparingsförslag som Svenska Utredningen förordades av lKU och som ännu ej är genomförda.

Skådeartister

Bakgrund

l uppdraget ingår att särskilt beakta situationen för cirkus- och andra skådeartister.

Med skådeartister avses en kategori av utövande konstnärer som framför allt skall beskådas och inte i första hand åhöras. Skådeartisterna är nämligen till övervägande del akrobater, jonglörer, illusionister, clowner och dressörer. Dansare och mimare får däremot anses tillhöra en annan kategori av artister.

Ett särdrag hos skådeartisterna är att de inte utbildas för att medverka i eller framföra verk

några konstnärliga som skapats av andra. Deras en-

gagemang avser praktiskt taget alltid ett eller flera av dem med själva hjälp av eventuella lärare instuderade skådenummer inklusive kostymuppsättning, rekvisita och Det räcker därför inte för

musikarrangemang.

skådeartisterna - som för eller musiker -

skådespelare, sångare att de

förvärvat en god portion konstnärlig och teknisk färdighet. De måste också utarbeta scenario - skådesjälva och skapa det konstnärliga verk numret - som är förutsättningen för ett engagemang.

Skådeartister arbetar solo eller tillsammans med en eller flera partners.

Många specialiteter förutsätter flera medverkande.

Utmärkande för många kategorier av skådeartister är dessutom att de

på grund av sin specialisering och svårigheten att inöva nya skådenum-

mer har mycket små möjligheter att variera sin repertoar. Detta är skådeartisternas stora dilemma

i ett med hänsyn till publikunderlag så litet

land som Sverige. Publiken tröttnar lätt

på att upprepade gånger se sam-

ma attraktioner. Detta medför att flertalet skådeartister bör vara inrikta-

de och ha möjlighet att emellanåt arbeta utomlands.

på

Skådeartisternas traditionella är cirkusar och varietéer? arbetsplatser samt scener och andra estrader i folkparks-, nöjesfälts- och festplatsmil-

jÖ.

12.2 Arbetsmarknad

har haft möjlighet till fast anställning för att

[nga skådeartister någonsin

utöva sin konst i Sverige.

Cirkusar förekommer i stor utsträckning på skilda håll i världen. Cirkus-

engagemang sträcker sig ofta över Hera månader och får i våra dagar anses utgöra skådeartisternas främsta möjlighet till ett längre sammanhängande arbete.

Endast ett mycket litet antal svenska artister erhåller numera cirkusengautanför Konkurrensen med motsvarande artisgemang Sveriges gränser. ter från hela världen är mycket hård.

till Cirkussäsongerna i Sverige är, med sällsynta undantag, begränsade sommarhalvåret. Denna andra aktivite-

begränsning gäller även flertalet

ter med skådeartister i vårt land.

Antalet cirkusar under åren 1970 och i Sverige förekommande uppgick

sex. År 1989 kunde däremot noteras 17 cirkusfö-

1980 till fem respektive med eller kortare verksamhet i landet. Tolv av dessa var retag längre ambulerande tältcirkusar. Fyra var stationära cirkusar i olika parkan- Ett endast ett fåtal i tre läggningar. av företagen gav föreställningar av de tolv ambulerande tältcirkusarna bestod av utsporthallar. Fyra ländska företag under ledning av en svensk arrangör. 1 Cirkusar en föreställningslokal - numera ofta ett

är benämningen på

tält - med placerade kring en cirkelrund ridbana (ma-

åskådarplatserna

där det visas ett flertal skådenummer med två- och fyrbenta artis-

nege) ter. Cirkus används också som samlingsbenämning på alla konstnärliga

framträdanden av angiven karaktär, när de visas i en cirkusmanege. 2 Varieté en lokal med ett flertal

är benämningen på resp. föreställning

estradframträdanden av olika slag. Därav varieté. Det som visas är ofta

samma av skådenummer som på cirkus, dvs. med akrobater, jong-

typer clowner och dresserade djur. På varietéerna förekomlörer, illusionister,

mer emellertid också sång-, tal-, dans- och musikartister.

Förutom nyssnämnda 17 cirkusar kan nämnas att det under år 1989 också drivits cirkusverksamhet under medverkan av elever vid ett flertal ”Cirkusskolor” i Sverige.

Det under senare år starkt ökade antalet cirkusar i Sverige har inte resulterat i en motsvarande ökning av engagemangstillfällena för svenska yrkesartister. De stora och mellanstora cirkusarna sysselsätter sällan svenska artister som inte tillhör eller har annan nära anknytning till direktionen. Däremot kan konstateras att de minsta cirkusarna i större utsträckning väljer svenska artister såväl inom som utanför den egna familjekretsen.

Många svenska cirkusar torde rent av ha tillkommit för att säkra en artistisk verksamhet för direktionsfamiljen. Svårigheten för svenska artister att få cirkusengagemang kan således delvis förklara det nuvarande stora

antalet cirkusar i Sverige. En annan förklaring är att åtskilliga i Sverige

verksamma cirkusar under senare år funnit tidigare nästan oprövade möjligheter att sälja cirkusbiljetter till olika organisationer och företag.

Antalet varietéteatrar och restaurangvarietéer har successivt minskat efter andra världskriget. Numera återstår endast ett fåtal i hela världen. Några av dem som finns i Västtyskland, framför allt Hansa«Theatcr i Hamburg. engagerar ibland svenska artister. Detta gäller i begränsad om-

fattning också några på den europeiska kontinenten förekommande ka-

baréer och nattklubbar med inslag av skådenummer.

China-Varietén i Stockholm och Cabarethallen i Göteborg, som före,

under och åren närmast efter andra världskriget, var viktiga arbetsplatser

för skådeartister, existerar inte längre. Sverige har numera över huvud

taget inte någon varietéteater.

1896 förbjöds all varietéunderhållning i samband med alkoholutskänk-

ning i Sverige. Detta förbud upphävdes hösten 1955. Några restauranger

- bl.a. Berns i Stockholm - gjorde då ett försök att starta en ny varietéepok. Utvecklingen gick dock i en annan riktning. l dagsläget erbjuds

praktiskt taget inga skådeartister något engagemang på svenska restau-

ranger. Företag av typen Berns och Börsen engagerar i realiteten bara

sångare, dansare och musiker för sina program.

skådeartister erhöll i äldre tider engagemang i Sveriges folkpar-

Många

annat kan nämnas ett flertal turnerande varietésällskap med ker. Bland internationella artister. Den s.k. Malmstenstruppen var det mest kända Denna tradition mitten av 1970-talet. av dessa sällskap. upphörde kring

Detta förklarats bero på ett vi-

har av Folkparkernas Centralorganisation kande i kombination med att de enskilda folkparkerna

publikunderlag

för ett varietégästspel. Uninte ansåg sig ha råd med de ökade utgifterna - av brist - i gefär samtidigt försvann enligt uppgift på publikintresse skådenumren i folkparkerna. Vad som stort sett också de soloengagerade

nu finns kvar är ett varierande antal särskilt med sikte på barn arrange-

bl.a. under medverkan av clowner samt barn och rade föreställningar, tillhörande de två cirkusskoleprojekten Norsholms Ungdomsungdomar cirkus och Ludvika Mini Cirkus. Därtill kommer ett under de senaste två åren anordnat försök med ett turnerande varietésällskap bestående av ett litet antal svenska skådeartister.

Vad som därutöver återstår av arbetsplatser för skådeartister i Sverige är framför Gröna Lund i Stockholm och Liseberg i Göallt nöjesparkerna Gröna Lund har för vana att varje sommarmånad visa tre, ibland teborg. brukar under må-

färre, skådenummer på sin gamla scen. Liseberg juli

nad visa tre skådenummer sin stora scen och hela sommaren ett fler-

på

tal sådana nummer i ”Lilla Tillfälliga arbetsmöjligheter ermanegen”. i andra liksom av varierande kabjuds ibland nöjesparker på festplatser raktär. artister kan ibland få tillfälle att arbeta vid speciella arran-

Några

gemang i olika köpcentra.

Varieté Vauduvill och Gycklargruppen är nya företeelser, där ett litet

antal artister slutit sig samman för att med glimten i ögat söka återuppli-

va äldre tiders marknadsvarieté. Varieté Vauduvill turnerar i eget tält.

har bl.a. rest i folkparkerna och gästspelat på Komedi-

Gycklargruppen teatern i Stockholm.

Vintertid återstår för de svenska skådeartisterna i stort sett bara engageoch firmafester samt i den av bl.a. landsting, kommang vid föreningsoch ABF anordnade underhållnings-

muner, pensionärsorgañisationer

verksamheten och i olika samlingslokaler. Sådana engage-

på sjukhus

illusionister och andra artister mang kan dock som regel endast erbjudas som inte kräver så stort utrymme. Samma sak gäller också förekommani mellan

de tillfälliga engagemang som underhållare färjetrafiken Sverige

och främmande länder samt ett begränsat antal diskotek.

på

Sammanlagda antalet svenska skådeartister torde för närvarande inte överstiga 80. lnte alla är enbart verksamma som artister. Bristen ar-

på

betstillfällen tvingar många att delvis sätt. Gränsen försörja sig på annat mellan yrkesverksamma artister och fritids- eller kan vara hobbyartister

svår att dra, speciellt i fråga om illusionister.

Svenska Teaterförbundet har framhållit att den mer eller mindre säsongbetonade arbetslösheten är den svåraste sociala för de svenska

frågan

skådeartisterna. En stor procent av de förbundsanslutna skådeartisterna uppbär t.ex. A-kassaersättning under

långa perioder.

Allmänt sett kan sägas att flertalet svenska skådeartister som specialiserat sig på det i och för sig fackområdet

mångskiftande akrobatik har mycket

svårt att försörja konst. lllusionister

sig på sin (trollkonstnärer), helst

med komisk clowner och

framtoning, på gammaldags gyckel inriktade

artister tycks ha det lättare. Detta med att dessa sammanhänger kategorier är mer som underhållare

efterfrågade på förenings- och firmafester, i

köpcentra och i den med bl.a. allmänna medel anordnade programverk-

samheten på sjukhus och i olika

samlingslokaler.

De utländska skådeartisternas dominans vid de i Sverige förekommande cirkusarna beror till stor del

på att utlänningarna förorsakar cirkusdirek-

tionerna betydligt mindre utgifter än svenska som måste ta hänartister, syn till att direktionen måste ett motsvarande

göra skatteavdrag 40 pro-

cent av

bruttoersättningen.

Mycket talar för att de skatte- och fördelarna vid

avgiftsmässiga engage-

mang av utländska artister också valet av skådeartister i de sto-

påverkar

ra nöjesparkerna med eller

månadslånga längre engagemangsperioder.

Däremot torde dessa fördelar inte ha vid

någon betydelse övriga engage-

oftast omfattande bara mang, en dag, av skådeartister i Sverige. Att det, med få undantag, bara blir svenska artister som får

korttidsengagemang

beror med stor sannolikhet den

på förmedlingsverksamhet avseende des-

sa artister som numera förekommer i vårt land.

Många skådeartister, framför allt har behov

akrobater, av en lägre pensionsålder än 65 år. För närvarande för dem uppstår en svår period mellan det att de av åldersskäl måste med sina upphöra framträdanden och att de uppnår allmän pensionsålder.

12.3 Utbildning

Vasaskolan i Gävle har sedan höstterminen 1988 en tvåårig gymnasielin-

je med temat “Cirkus-Varieté-Tcater.

med av skådeartister, framför allt akrobater, Andra projekt utbildning drivs ett flertal i landet. Dessa finansieras bl.a. med egen pro-

på platser

insatser från kommun. Bland sådana

gramverksamhet och respektive

kan nämnas Norsholms Ludvika Mini Cirkus,

projekt Ungdomscirkus,

Silvatos Lindansarskola. Cirkusskolor eller kanske Furuviksbarnen och rättare akrobatskolor av detta allt ses som en mycket slag bör framför värdefull form av fritidsverksamhet bland barn och ungdom. Steget mel-

i en barn- eller ungdomsensemble av här ifrågavaran-

lan att medverka få fram ett eller flera konkurrenskraftiga skådede slag och att kunna antal medverkande torde i flertalet fall vara nummer med ett begränsat

mycket långt.

att skådeartister sina barn till artister har nu- Traditionen själva utbildar mera mycket liten betydelse för artistrekryteringen i Sverige.

12.4 Arbetsförmedling

Arbetsförmedling av skådeartister bedrivs i Sverige dels av den offentlidels med arbetsmarknadsstyrelsens tillstånd ga kulturarbctsförmedlingen, Privat är däremot inte tillåten beträf-

av tre organisationer. förmedling fande skådeartister. De tre organisationsförmedlingarna är Folkparkernas

artistförmedling, Musiketablissementens Förening (MEF) och Föreningvarav de två förstnämnda företräder aren Turnerande Sällskap (FTS), medan FTS har det dubbla syftet att förse arbetssökande betsgivarna, med arbetstillfällen och arbetsgivarna med program.

(artister, musiker)

1985-09-19 över kapitel 10 i

Teaterförbundet har i sitt remissyttrande

Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde” (SOU 1985:7) bl.a. framhållit, med stor sannolikhet är det område som att cirkus- och varietéområdet nuvarande Kultur-

missgynnats mest av den förmedlingsorganisationen.

arbetarsektionerna saknar enligt förbundet såväl kunskap som möjlighe-

ter att arbeta inom det professionella området. Det är, säger Teaterför-

att denna del av bundet avslutningsvis, närmast ett anständighetskrav

förmedlingen rustas upp. Detta innebär bl.a. att man måste arbeta en

på

internationell marknad.

12.5 Bidrag och ersättningar

Inga statsbidrag utgår till cirkusverksamheten i Sverige.

Folkparkernas Centralorganisation har statsbidrag för sin programverk-

samhet som, när det gäller skådeartister. mest är inriktad

på barnpro-

gram.

Medel från Konstnärsnämnden har alltsedan 1976/77 budgetåret tilldelats ett 30-tal skådeartister i form av konstnärsbidrag för ett år. Sex av dessa artister har erhållit sådant vid två tillfällen och en artist bidrag vid tre tillfällen. Därtill kommer ett par bidrag till kollektiv av skådeartister, ett par projektbidrag, tre tillfälliga bidrag vid akuta behov samt två resebidrag. Under ansökningsperioden l september - 2 oktober 1989 avseende bidrag, varom beslut kommer att fattas i mars 1990, har inkommit elva ansökningar från skådeartister.

Fyra förutvarande skådeartister erhåller för närvarande konstnärsbidrag av pensionskaraktär. Däremot har ingen sådan artist utsetts att vara in-

nehavare av inkomstgaranti för konstnärer.

l Konstnärsnämndens arbetsgrupp för scen- och filmkonstnärer. vilken granskar ansökningarna från skådeartister, finns för närvarande inte någon kännare av sådana artister.

Bland bidrag som till skådeartister kan också

utgått nämnas kommunala kulturpriser samt resebidrag från Svenska institutet.

12.6 Upphovsrätt

Skådeartisterna saknar i många fall såväl upphovsrätt enligt l kap. upp-

hovsrättslagen (1960:729) till sina verk - skådenumren - som några upp-

hovsrätten närstående rättigheter 45 § samma enligt lag. Skådenummer, som inte uppfyller kraven på att ruhriceras som litterära eller konstnärliga verk, anses nämligen inte nå den verkshöjd som är förutsättningen

Eftersom för utövande konstnärer är

för ett upphovsrättsskydd. skyddet

till framförandet av ett skyddat verk och inte till

knutet upphovsrättsligt

medför detta att många skådeartister inte kan framförandet som sådant, utan tillstånd inspelas för tv-utskydda sig mot att deras framträdanden

sändning eller videogramutnyttjande.

bör dock nämnas, att avtalet (A 677) Mellan Svenl detta sammanhang om medverkan ska Teaterförbundet (TF) och Sveriges Television (SVT) särskild även avser cirkus- och varietéartisav artister enligt precisering Därav att skådeartister och skådenummer ter (§ l, Omfattning). följer för artister i avtalen mellan TF och omfattas av samtliga gällande regler från nordvioch samt också av sionsersätlning, utlandsöverföring utlandsförsäljning

SVT avseende videoexploatering av

reglerna i avtal mellan Copyswede

SVT:s program.

Av till Punkt l, (sid. 43 i 1988

Anteckningar förhandlingsprotokollet.

att den avtalsslutande arbetsgivarparten, Teat-

års avtal) framgår likväl,

Riksförbund trots formuleringen i 1 § avtalet för artister, rarnas (TR), och varietéartisterna) ställ- ”ej tillerkänt dessa artistkategorier (cirkus-

konstnärer enligt 45 § upphovsrättslagen.

ning såsom utövande

Förhållandet med de närstående rättigheterna behandlades i upphovsdelbetänkande SOU 1983:65. Statens kulturråd, som rättsutredningens sammankomster för framförande av anser att cirkusföreställningar utgör

verk, föreslog i sitt remissyttrande att 45 § upphovsrättsla-

konstnärliga till att omfatta alla framföranden av cirkus- och vagen skulle utvidgas om ändring i rieténummer. Detta godtogs dock inte i prop. 1985/86:79 och kom därför inte till uttryck i den nya versionen

upphovsrättslagen

av 45 § i denna lag (SFS 1986:367).

12.7 överväganden

att det problemet för skådeartisterna

Det synes uppenbart grundläggande

är för liten. Det är inte realistiskt är att efterfrågan på deras verksamhet förhållande kan ändras om inte stat och kommun är beatt tro att detta verksamheten. att bedöma om redda att främja Jag saknar möjligheter eller inte. Om man emellerdetta är en angelägen kulturpolitisk uppgift

tid anser att det är angeläget att bibehålla denna konstform skulle den kunna stödjas på följande sätt.

Vad som i dagsläget framför allt kan rekommenderas för att ge de svenska skådeartisterna fler arbetstillfällen är att Folkparkernas Centralorganisation får statsbidrag för att - utöver redan bedriven programverksamhet - inrätta en turnerande med ett inte antal folkparksvarieté obetydligt yrkesverksamma svenska akrobater, jonglörer, illusionister och andra skådeartister som eljest sällan får tillfälle att arbeta i folkparkerna. Särskilt viktigt för att kunna skapa en ny varietétradition i folkparkerna är att programmen måste vara inriktade på att tilltala en såväl vuxen som mera ungdomlig publik. En möjlighet som skulle kunna är att prövas

programmen ackompanjeras av en levande orkester som ingår i det tur-

nerande sällskapet och därmed också bereder ökade arbetsmöjligheter för ett antal svenska musiker. Vidare måste uppmärksammas att ett sådant projekt kräver noggrann förberedelse i form av bl.a. omfattande PR-verksamhet. Intresset för den nya verksamheten skulle kunna breddas genom samarbete med olika folkrörelseorganisationer, studieförbund, pensionärsförbund etc. Folk måste få reda att varieté är en un-

på derhållning för hela familjen, för alla åldrar. Utan ett grundligt förarbete

är risken nämligen mycket stor att ett varietéprogram, om än så aldrig bra. inte drar publik och därför bara blir en engångsföreteelse, ett ambitiöst tänkt men misslyckat försök.

Det går att sätta ihop ett slagkraftigt program med svenska artister för en varietéturné i Sverige. Möjligen kunde ungefär samma köras ett program par säsonger. Om ett sådant projekt startas, dyker det säkert upp nya

förmågor i takt med att arbetstillfällena ökar. Dessutom finns alltid

möjligheten till utländska inslag, vilket också är önskvärt. Varietén, liksom cirkusen, måste få vara internationell.

Vidare föreslås att fler skådeartister än för närvarande skall komma i åtnjutande av från Konstnärsnämnden samt

konstnärsbidrag resebidrag

från Svenska institutet.

Svenska Teaterförbundet och enskilda svenska skådeartister har vittnat om att den statliga har vad

kulturarbetsförmedlingen misslyckats gäller

insatser för de yrkesverksamma skådeartisterna. En mycket viktig invändning mot den statliga kulturarbetsförmedlingen är också att den inte

fungerar på den internationella artistmarknaden. lnte heller de med ar-

betsmarknadsstyrelsens tillstånd verksamma organisationsförmedlingarna

har en sådan inriktning.

Svenska skådeartister får ibland utlandsengagemang genom förmedling av utländska artistagenter. Detta gäller främst sådana artister som praktiskt arbetar i främmande länder. Dessa agenter tar till skilltaget enbart nad från den svenska kulturarbetsförmedlingen och de tre svenska orgaalltid av det förmedlade skådenumret. nisationsförmedlingarna provision Denna är helt enkelt nödvändig för att täcka deras existens provision och ofta mycket höga omkostnader. Den svenska kulturarbetsförmed-

tar inte alls Organisationsförmedlingarna tar lingen någon provision.

Om det inte även i dessa fall är artisterna provision av arbetsgivaren.

av sina gageanspråk, ibland får betala provisionen

som, genom prutning

är en öppen fråga.

Mycket skulle utan tvekan vara att vinna, om det även i Sverige kunde till en under kontrollerade former verksam privat skådearges möjlighet med en såväl svensk som internationell ar-

tistförmedling inriktning på

betsmarknad. Svenska skådeartister behöver under alla omständigheter få till en i Sverige etablerad artistförmedling med kapacitet att

tillgång

placera dem hos utländska artistarbetsgivare.

Bilaga l

Kommittédirektiv

Dir. 1989:30

Översyn av de statliga insatserna för att förbättra

konstnärsskapets villkor

Dir 1989:30

Beslut vid regeringssammanträde 1989-06-08.

Chefen för utbildningsdepartementet. statsrådet Göransson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår, att en särskild utredare tillkallas för att bl.a. de

kartlägga

konstnärliga och litterära yrkesutövarnas arbetsvillkor och utvärdera hittills gjorda statliga insatser för dessa Utredaren förutsätts yrkesgrupper. dra slutsatser av sina iakttagelser och lämna

erforderliga förslag.

Hittills gjorda insatser

Att konstnärligt skapande har för den kulturelgrundläggande betydelse

la utvecklingen och därmed också för samhällsutvecklingen som helhet kan knappast bestridas. och litterärra har en

Konstnärliga yrkesutövare nyckelroll i kulturlivet inte bara som skapare och förmedlare av konst-

upplevelser utan även som inspiratörer för skapande verksamhet. Ett väsentligt inslag i den statliga kulturpolitiken är därför att värna om konst-

närligt yrkesverksamhet och konstnärligt utvecklingsarbete.

Under 1980-talet har av det direkta konstnärsstödet

förbättringar ge-

nomförts i en rad hänseenden.

Är 1982 fattades beslut om att bild- och formkonstnärerna skulle tilldelas en kollektiv ersättning för att deras verk i offentlig ägo visas för all-

mänheten eller används andra allmännyttiga sätt (visningsersättning). på

Samtidigt inrättades Sveriges bildkonstnärsfond.

Författarnas biblioteksersättning har ökat från 30 öre till 63 öre per bokår 1980. En särskild översättarpenning har införts. Är 1985 lån sedan träffades överenskommelse mellan regeringen och upphovsmännens or-

om en förhandlingsordning för biblioteksersättningens

ganisationer grundbelopp.

har ersatts av ett särskilt dramati- Den tidigare s.k. dramatikersättningen kerstöd.

musikområdet har fått förstärkta bidrag och nya

Upphovsmännen på

stödformer.

Stödet dans- och musikgrupper har successivt förstärkts. till fria teater-,

Härutöver har en rad olika insatser såväl inom kulturpolitiken som inom haft som mål bl.a. att förbättra de arbetsmarknads- och skattepolitiken och litterära yrkesutövarnas villkor. konstnärliga

En vid valet av stödinsatser för yrkesverksamma konstnä-

utgångspunkt

rer har varit att i första hand medverka till att öka arbetstillfällena och därutöver lämna för att allmänheten i vissa fall fritt förfogar ersättning verk En annan har va-

över konstnärliga och prestationer. utgångspunkt

rit att konstnärer tidvis måste få ägna sig åt utvecklingsarbete utan tanke innebär

på att det skall ge omedelbar förtjänst. En tredje utgångspunkt

mellan skilda behov skall ske i samråd med konstnäreratt avvägningen nas organisationer.

Behovet av en översyn

Sedan 1960-talet har statsmakterna bedrivit en aktiv främjandepoliktik

vilket har lett till fler arbetstillfällen och inte

på olika konstområden,

för skilda konstnärsgrupper. Parallellt obetydliga inkomstförstärkningar med dessa insatser har funnit skäl att föreslå

konstnärsorganisationerna

ytterligare åtgärder för att förbättra de konstnärligt och litterärt yrkes-

verksammas inkomster och sysselsättning.

l januari 1987 yrkade Konstnärliga och litterära yrkesutövares (samarbetsnämnd (KLYS) i en skrivelse till regeringen bl.a., att all politik som berör konstnärernas villkor skulle samordnas och att en ny utredning om

konstnärernas skattefrågor m.m. skulle tillsättas.

Konstnärernas riksorganisation (KRO) m.fl. har ställt upprepade krav på en utveckling av olika kollektiva ersättningsformer i samband med utställning och försäljning av konstverk. Upphovsmannaorganisationerna

på musikområdet har framfört motsvarande krav i fråga om viss använd-

ning av musikaliska verk.

l februari 1988 begärde Svenska teaterförbundet

skyndsamma åtgärder för att minska arbetslösheten bland skådespelare i Sverige. Nyligen

publicerad statistik från arbetsmarknadsverket bekräftar att arbetslösheten

på kulturområdet är större än på arbetsmarknaden i övrigt. Det bör

dock noteras, att antalet på kulturområdet sysselsatta i dag är väsentligt

högre än tidigare.

Konstnärsnämnden, som är 1981 publicerade en undersökning av fria kulturarbetares ekonomiska och sociala förhållanden år 1977 (den s.k. KNUFF-studien), har i sin senaste anslagsframställning framhållit beho-

vet att på nytt kartlägga kulturarbetarnas villkor. Nämnden hänvisar i

detta sammanhang till att statistiska centralbyrån (SCB) har planer på

att utveckla en återkommande kulturarbetarstatistik. l avvaktan på att

så sker har SCB på nämndens en studie av konstnärernas uppdrag gjort inkomstförhållanden med utgångspunkt i bl.a. folk- och bostadsräkning-

en 1985. Vidare har riksdagen i april 1989 anvisat 0,5 milj.kr. för en större undersökning.

Sysselsättningsläget på kulturområdet och konstnärsorganisationernas

krav på förstärkta insatser för skilda konstnärsgrupper gör det angeläget

med en genomgång av det konstnärspolitiska fältet. En fördjupad kun-

skap om arbetsvillkoren på olika konstområden är också värdefull som

underlag för det kulturpolitiska reformarbetet i stort under regeringens innevarande mandatperiod.

De angivna omständigheterna utgör enligt min mening skäl att låta en särskild utredare göra en samlad översyn av området.

Uppdraget

Utredaren skall - hur arbetsvillkoren för konstnärliga och litterära kartlägga yrkesutöva-

re har förändrats över en tjugoårsperiod med beaktande av möjligheter-

na till fasta anställningar, frilansarbete, upphovsrättsliga ersättningar och andra inkomstmöjligheter - beskriva kulturarbetsmarknadens översiktligt utveckling bl.a. för att ge en bild av hur förändrade kulturvanor och den tekniska utvecklingen

har påverkat efterfrågan på konstnärligt arbete och formerna för konst-

utövandet

- bedöma om de konstnärliga utbildningarna på skilda nivåer till inrikt-

ning och dimensionering är rätt avvägda i förhållande till arbetsmöjligheterna inom olika konstnärsyrken - och utvärdera de olika formerna av direkta och ersättgranska bidrag ningar, som staten lämnar till konstnärliga och litterära yrkesutövare,

samt belysa det statliga stödets roll i förhållande till det stöd som ges på

lokal och regional nivå - diskutera samspelet mellan direkt ekonomiskt stöd till konstnärliga och litterära yrkesutövare och insatser i syfte att bredda deras arbetsmarknad - dels statens allmänna

lägga synpunkter på ansvarstagande när det gäl-

ler ifrågavarande yrkesgruppers försörjning, dels på avvägningen mellan

fackliga intressen och kulturpolitiska mål vid valet av stödinsatser.

En kontnärsgrupp med särskilda problem som lätt förbises i kulturpoli-

tiska sammanhang är cirkus- och skådeartisterna. överväganden rörande

denna grupp bör också ingå i utredningen.

Utredaren förutsätts dra slutsatser av sina iakttagelser och resonemang

samt lämna de förslag som han anser påkallade.

Vad gäller statistiskt underlagsmaterial och annan information om faktis-

ka förhållanden bör utredaren så långt möjligt utnyttja befintliga uppgif-

ter hos berörda myndigheter m.m.

Under sitt arbete bör utredaren samråda med berörda myndigheter och intresseorganisationer. l den mån upphovsrättsliga berörs bör ut-

frågor

redaren samråda med upphovsrättsutredningen (Ju 1976:02).

För utredarens arbete gäller direktiv (198425) till kommittéer samtliga och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning och direktiven beaktande (dir. 1988:43) angående av EG-aspekter.

Utredaren skall redovisa uppdraget före av april 1990.

utgången

Jag har i dessa frågor haft samråd med cheferna för justitiedepartementet, Socialdepartementet, finansdepartementet, arbetsmarknadsdepartementet och bostadsdepartementet.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utbildningsdepartementet att tillkalla en särskild utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - med uppdrag att göra en översyn i enlighet med vad jag har

anfört i det föregående,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns A 2. Utredanslag ningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller

hans hemställan.

(Utbildningsdepartementet)

Statens 1990

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

. Företagsförvärv i svenskt näringsliv. I. . Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning inom socialtjänsten. S. . En idrottshögskola i Stockholm - struktur, organisation och resurser för en självständig högskola på idrottens område. U. . Transportrådet. K. . Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. Fö. . Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. UD. . Lagstiftning för reklam i svensk TV. U. . Samhallsstöd till underhållsbidragsberättigade bam. Idéskisser och bakgrundsmaterial. S. 9. Kostnader för fastighetsbildning m. m. Bo. 10. Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. SB. ll. Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. U. 12. Meddelarrätt. Ju. 13. Översyn av sjölagen 2. Ju. 14.Långtidsutredningen 1990. Fi. 15. Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. Fö. 16. Storstadstrafrk 5 - ett samlat underlag. K. 17. Organisation och arbetsformer inom bilateralt utvecklingsbistånd. UD. 18. Lag om folkbokföringsregister m.m. Fi. 19.Handikapp och välfärd? - En lägesrapport. S. 20. Välfärd och segregation i storstadsregionerna. SB. 21. Den elintensiva industrin under kärnkraftsawecklingen. ME. 22. Den elintensiva industrin under kämluaftsavvecklingen. Bilagedel. NIE. 23. Tomträttsavgäld. Bo. 2A. Ny kommunallag. C. 25. Konkurrensen inom livsmedelssektorn. C. 26. Förmånssystemet för värnpliktiga m. fl. Fö. 27. Post & Tele - Affarsverk med regionalt och socialt ansvar. K. 28. A11 följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. C. 29. Tobakslag. S. 30. Översyn av upphovsrättslagstifmingen. Ju. 31. Perspektiv på arbetsförmedlingen. A. 32. Staden. SB. 33. Urban Challenges. SB. 34. Stadsregioner i Europa. SB. 35. Storstädemas ekonomi 1982-1996. SB. 36. Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. SB. 37. Författningsreglering av nya importrutiner m.m. Fi. 38.Översyn av naturvårdslagen m.m. ME. 39. Konstnärens villkor. U.

Kumäállitâsiiátç.

1990 - 06 -O 5

STQQKÄÃEEM

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Utbildningsdepartementet

Strömgatan 18 - Sveriges statsministerbostad. [10] En idrottshögskolai Stockholm - struktur. organisation Välfärd och segregation i storstadsregionema. [20] och resurser för en självständig högskola på idrottens Staden. [32] område. [3] Urban Challenges. [33] Lagstiftning för reklam i svensk TV. [7] Stadsregioner i Europa. [34] Vidgad vuxenutbildning för utvecklingsstörda. [ll] Storstädemas ekonomi 1982-1996. [35] Konstnärens villkor. [39] Storstadsliv. Rika möjligheter- hårda villkor. [36]

Arbetsmarknadsdepartementet Justitiedepartementet

Perspektiv på arbetsfönnedlingen. [31] Meddelarrätt. [ 12] Översyn av sjölagen 2. [13]

Översyn av upphovsrättslagstifmingen. [30] Bostadsdepartementet

Kostnader för fastighetsbildning m. m. [9] Tomträttsavgäld. [23]

Utrikesdepartementet

Förbud mot tjänstehandel med Sydafrika m.m. [6]

Organisation och arbetsformer inom bilateralt Industridepartementet

utvecklingsbistånd. [17] Företagsförvärv i svenskt näringsliv. [l]

Försvarsdepartementet Civildepartementet

Svensk säkerhetspolitik i en föränderlig värld. [5] Beredskapen mot oljeutsläpp till sjöss. [15] Ny kommunallag. [24] Förmånssystemet för värnpliktiga m. tl. [26] Konkurrensen inom livsmedelssektom. [25] Att följa upp kommunal verksamhet - En internationell utblick. [28]

Socialdepartementet

Överklagningsrätt och ekonomisk behovsprövning

inom socialtjänsten. [2] Miljö- och energidepartementet

Samhällsstöd till underhâllsbidragsberättigade bam. Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. Idéskisser och bakgrundsmaterial. [8] [21] Handikapp och välfärd? - En lägesrapport . [19] Den elintensiva industrin under kämkraftsavvecklingen. Tobakslag. [29] Bilagedel. [22] Översyn av naturvårdslagen m.m. [38]

Kommunikationsdepartementet

Transportrâdet. [4] Storstadstrafik 5 - ett samlat underlag. [16] Post & Tele - Affärsverk med regionalt och socialt ansvar. [27]

Finansdepartementet

Lângtidsutredningen 1990. [14] Lag om folkbokföringsregister m.m. [18] Författningsreglering av nya importrutiner m.m. [37]