('angående vissa anslag jör budgetåret 1961/62 till stöd åt konstnärlig, litte\xad rär och musikalisk verksamhet',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 1

Nr 56

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa anslag jör budgetåret 1961/62 till stöd åt konstnärlig, litte­ rär och musikalisk verksamhet; given Stockholms slott den 17 februari 1961.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa åtgärder till stöd åt konstnärlig, litterär och musikalisk verksamhet. Förslag framlägges om ersättning åt översättare för utlåning av deras verk genom bibliotek. Ersättningen, som avses utga med ett öre per lån av översatt verk och fyra öre per översatt referens­ exemplar, föreslås tillfalla författarfondens s. k. fria del. Vidare föreslås en avsevärd förstärkning av det hittillsvarande stipendie­ stödet åt utövande tonsättare och konstnärer inom måleri m. m. med tyngd­ punkten lagd på större arbetsstipendier. Slutligen framlägges förslag om en fördubbling av anslaget till Konstnär­ lig utsmyckning av statliga byggnader. Anslaget föreslås sålunda nästa budgetår bli uppfört med 400 000 kronor. Den erforderliga anslagsökningen för de föreslagna åtgärderna beräknas till 644 000 kronor.

1 _ Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 56

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholm slott den 17 februari 1961.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden N ilsson , A ndersson , L indström , L indholm , K ling , S koglund , E denman , N etzén , af G eijerstam , H ermansson .

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler — efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter — fråga om vissa anslag för budgetåret 1961/62 till stöd åt konst?iärlig , litterär och musikalisk verksamhet och anför därvid följande. I årets statsverksproposition har Kungl. Maj:t under bilagan åttonde huvudtiteln, punkten 5, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild pro­ position i ämnet, för budgetåret 1961/62 till Stöd åt konstnärlig, litterär och musikalisk verksamhet beräkna ett anslag av 2 017 000 kronor. Sedan detta ärende numera färdigberetts, får jag ånyo anmäla detsamma.

Inledning

Det i årets statsverksproposition under nyssnämnda punkt beräknade anslagsbeloppet motsvaras innevarande budgetår av en å riksstatens åtton­ de huvudtitel uppförd anslagssumma av sammanlagt 1 416 400 kronor, för­ delad på följande ändamål med nedannämnda belopp.

Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek

1 020 000

101 600 80 000

14 800 Summa kronor 1 416 400

I sitt år 1954 avgivna betänkande »Musikliv i Sverige» (SOU 1954: 2) föreslog 1947 års musikutredning en rad åtgärder för att främja det svenska musiklivets utveckling. År 1956 avgav 1948 års konstutredning ett betän­ kande med förslag till åtgärder för att främja svensk estetisk fostran, be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 nämnt »Konstbildning i Sverige» (SOU 1956: 13). Över betänkande^ har yttranden avgivits av ett flertal myndigheter och organisationer, vilka i huvudsak tillstyrkt utredningarnas förslag. Musikutredningen har i sitt betänkande understrukit vikten av att det statliga stödet åt musiken bygges ut och reformeras i den ordning, som bäst överensstämmer med musiklivets allmänna villkor. Den sociala tryggheten för musikens utövare har av utredningen ställts främst, da det gällt att upp­ rätta en sådan angelägenhetsordning för de föreslagna reformerna. Att be­ reda dessa yrkesutövare rimliga ekonomiska villkor måste enligt utred­ ningen betraktas ej blott som en social förpliktelse från samhällets sida utan som en åtgärd av betydelse för att halla uppe standarden pa musik­ livets olika områden. Utredningen har därför särskilt betonat önskvärd­ heten av att de förslag, som avser stöd åt bland annat svenska tonsättare, snarast möjligt förverkligas. De förslag, som framlagts av konstutredningen är, som utredningen fram­ hållit, av heterogen beskaffenhet och berör åtskilliga myndigheter och fria organisationers verksamhet. Förslagen har dessutom, vilket utredningen också understrukit, till ganska väsentlig del karaktären av principförslag, som för sitt förverkligande fordrar sakkunnig detaljbearbetning. Av dessa skäl och med tanke på att betänkandet innefattade ett langtidsprogram för konstlivets och konstbildningens höjande i vart land ansag konstutred­ ningen inte att förslagen skulle genomföras omedelbart eller ens i tämligen snabb takt. Utredningen framhöll dock som sin uppfattning att det borde vara möjligt att utan större tidsutdräkt börja förverkliga flertalet av utred­ ningens förslag.

Med utgångspunkt i bland annat nämnda förslag beslöt statsmakterna i fjol att vidta vissa åtgärder, vilka innebar en ökning av det allmännas in­ satser till förmån för konst- och musiklivet. Sålunda förstärktes undervis­ ningsresurserna vid konst- och musikhögskolorna samt vid musikkonservatoriet i Göteborg. Därjämte förbättrades stipendiestödet åt utövande konst­ närer och tonsättare. Vidare ökades statens inköpsverksamhet, såvitt gällde modern svensk konst, genom att nationalmuseets anslagsmedel för inköp av sådan konst höjdes. I fråga om studiesocialt stöd likställdes slutligen eleverna vid vissa läroanstalter för högre konstnärlig utbildning, däribland konst- och musikhögskolorna samt musikkonservatoriet i Göteborg, med universitets- och högskolestuderande i sa matto, att de erhöll rätt till naturastipendier och till räntefria lan ur statens lånefond för universitetsstudier.

I det följande redovisas först nuvarande förhållanden och föreliggande förslag med avseende på stödet åt litterär verksamhet genom anslaget till Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek. Där­ efter lämnas en motsvarande redovisning, såvitt gäller stipendiestödet åt

4 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56 år 1961 tonsättare samt utövande konstnärer inom måleri m. m. Slutligen behand­ las pa samma sätt fragan om anslag till konstnärlig utsmyckning av offent­ liga byggnader m. m.

Vissa ersättnings- och stödformer

Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek

Nuvarande förhållanden

År 1954 beslöt statsmakterna att bereda författare ersättning av stats­ medel för det samhälleliga utnyttjande av deras verk, som biblioteksutlåningen innebär. (Prop. 1954: 133; SU 105; Rskr 254). Alltsedan dess har medel till den sålunda beslutade ersättningen anvisats under ett särskilt å riksstatens åttonde huvudtitel uppfört förslagsanslag till Ersättning åt för­ fattare för utlåning av deras verk genom bibliotek. Bestämmelser i ämnet har meddelats i kungörelse den 17 juni 1955 (nr 464) angående Sveriges för­ fattarfond. I kungörelsen har ändringar vidtagits genom beslut den 8 no­ vember 1957 (nr 597) och den 30 april 1959 (nr 138). Till en början utgick ersättning endast för hemlån från bibliotek. År 1957 utvidgades systemet för biblioteksersättningen till att avse även ersättning för det utnyttjande av författares verk, som sker genom användning av på bibliotek tillgänglig referenslitteratur, som ej hemlånas. En av systemets huvudprinciper är att beräkningen av biblioteksersätt­ ningen och därmed det för ändamålet erforderliga statsanslaget skall grun­ das på omfattningen av den faktiska utlåningen av ersättningsberättigade verk i landsbibliotek, statsunderstödda folkbibliotek och skolbibliotek. En del boklån, nämligen lån av utländska författares verk, såväl på original­ språket som i översättning till svenska samt lån av sådana verk av svenska författare för vilka den i gällande lagstiftning om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk stadgade skyddstiden utlöpt, berättigar ej till ersätt­ ning. Till grund för anslagsberäkningen ligger sålunda den andel av förenämnda biblioteks bokutlåning, som avser lån av rättsskyddade verk av svenska författare, inberäknat lån av antologier och samlingsverk. Alltse­ dan anslagets tillkomst har för varje sådant ersättningsberättigat boklån anvisats tre öre. Den från och med budgetåret 1957/58 införda ersättningen för utnyttjande av s. k. referensexemplar utgår med tolv öre för varje ersättningsberättigad volym, som ingår i handbokssamlingen vid berörda bib­ liotek. Vid beräkningen av ersättningsbeloppet har utnyttjandet av referensexemplar per år värderats lika med fyra hemlån (4X3 öre = 12 öre). Den svenska biblioteksstatistiken innefattar en redovisning per kalender­ ar. Till ersättning för biblioteksutlåningen för ett visst budgetår anvisat an­

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 5

slag avser gottgörelse för den faktiska utlåningen under det kalenderår, som tar sin början ett halvt år före det ifrågavarande budgetårets ingång. Utlå­ ningens omfattning under ett kalenderår, vilken sålunda blir avgörande för anslagsbehovet under det budgetår, som börjar löpa sedan sex månader av kalenderåret förflutit, kan av den anledningen endast approximativt upp­ skattas vid tidpunkten för anslagets beräkning och uppförande på riksstaten. Anslaget har därför ansetts böra få karaktären av förslagsanslag. Sedan anslagsbehovet med ledning av biblioteksstatistiken och särskilda stick­ provsundersökningar fastställts av Kungl. Maj:t, avsättes ett motsvarande belopp av det på riksstaten uppförda anslaget till en särskild diversemedelsfond, benämnd Sveriges författarfond. Fonden förvaltas av statskontoret. Fondens medel disponeras av en särskild styrelse, styrelsen för Sveriges för­ fattarfond. De belopp, som enligt styrelsens beslut utgår ur fonden, utanordnas av statskontoret. Biblioteksstatistiken lämnar endast uppgift om den totala bokutlåningens omfattning. För bestämmande av den andel av den totala utlåningen, som utgöres av lån av ersättningsberättigade verk, liksom för fastställande av antalet ersättningsberättigade referensexemplar i bibliotekens handbokssamlingar erfordras kompletterande uppgifter. Beräkningen av de indivi­ duella gottgörelsebelopp, som skall utgå till författarna eller deras rätts­ innehavare i proportion till den faktiska efterfrågan av deras verk vid bib­ liotek, de s. k. författarpenningarna, förutsätter vidare kännedom om utlåningsfrekvensen för varje enskild författare. Då en toltal registrering av hela lånefrekvensen visat sig ligga utom möjligheternas gräns, har det ansetts lämpligt att genom särskilda stickprovsundersökningar få fram dels en redo­ visning av bokutlåningens fördelning på ersättningsberättigade och övriga verk, dels en beräkning av antalet boklån, som medför individuell ersättning till författarna. I enlighet med sin instruktion har författarfondens styrelse att för varje kalenderår föranstalta om sådana stickprovsundersökningar. Med hänsyn till att det årliga undersökningsförfarandet — vilket bekostas med de medel, som efter utbetalning av författarpenningarna står till fond­ styrelsens disposition — visat sig tämligen kostsamt, beslöt Kungl. Maj:t den 25 juni 1959 att såsom en provisorisk åtgärd bifalla en framställning av styrelsen om befrielse från skyldigheten att ar 1959 föranstalta om stick­ provsundersökningar. Därvid föreskrevs, att det sammanlagda antalet ersättningsberättigande lån och referensexemplar skulle beräknas till samma procentuella andel av det totala antalet år 1959, som var fallet år 1958, och att författarpenningar skulle utgå med samma belopp som för år 1958, dock ökade eller minskade i samma proportion som det totala antalet lån ökat eller minskat sedan år 1958. Av grundbeloppet för varje ersättningsberättigat boklån, tro öre, tillfaller två öre författaren som författarpenning, förutsatt att den samlade utlå­ ningen av hans verk uppgår till 500 volymer — författarpenning, understi­

6 Kungl. May.ts proposition nr 56 år 1961

gande tio kronor utbetalas sålunda ej — och därutöver intill en övre gräns av 50 000 volymer. För de boklån, som ligger över detta antal, 50 000, utgår förf att arpenning med ett öre per lån. För verk med fler än tre författare utgår ingen individuell ersättning. På enahanda sätt sker fördelningen av de ersättningsbelopp, som utgår för nyttjande av referensexemplar. Av beloppet, tolv öre per volym, utgår i regel två tredjedelar, d. v. s. åtta öre till författaren. Huvudparten av refe­ rensexemplaren utgöres av uppslagsverk och liknande verk med många för­ fattare. Blott en mindre del av det för ändamålet anvisade beloppet kom­ mer därför enskilda författare till godo. Endast en del av anslaget användes sålunda för individuell gottgörelse åt vederbörande författare eller åt den som på grund av giftorätt, arv eller testamente övertagit rätten till hans verk. Den behållning, som återstår efter fördelning av författarpenningarna, utgör författarfondens s. k. fria del och bildar grundvalen för den stipendie- och understödsverksamhet, vil­ ken utövas av författarfondens styrelse. De medel som disponeras för dessa kollektiva ändamål är dels ett belopp motsvarande ett öre per ersättningsberättigat boklån, dels ett belopp motsvarande fyra öre per referensex­ emplar, dels vissa belopp som innehålles till följd av den bestämmelse, som reducerar författarpenningen till ett öre då antalet lån överstiger 50 000, dels sådan individuell gottgörelse, som inte uppgår till föreskrivet minimi­ belopp — såsom förut nämnts tio kronor — dels slutligen de belopp, som belöper på utlåningen av verk med flera än tre författare. För att ge siffermässig belysning av anslagsberäkningen och fördelningen av anslagsmedlen på individuell författarersättning och på författarfon­ dens fria del redovisas följande data beträffande riksstatsanslaget för bud­ getåret 1959/60. Materialet är hämtat ur en promemoria, som samman­ ställts inom fondstyrelsens sekretariat. Antalet ersättningsberättigade hemlån beräknas för år 1959 till i runt tal 28 493 080 volymer, vilket innebar att ersättningen för den utlåningsverksamhet, som avser hemlån, totalt uppgick till (0,03 X28 493 080 =) 854 792 kronor. Antalet ersättningsberättigade volymer i referensavdelningarna ut­ gjorde 1 060 300 exemplar, innebärande ett ersättningsbelopp för detta andamål av (0,12 X 1 060 300 =) 127 236 kronor. Av det för budgetåret 1959/60 anvisade förslagsanslaget till Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek, 1 015 000 kronor, överfördes genom Kungl. Maj:ts beslut den 30 juni 1960 sammanlagt 982 025 kronor från anslaget till Sveriges författarfond. För referensexemplarens vidkommande är fördelningen av de individuella ersättningsbeloppen ännu inte avslutad. I följande sammanställning redo­ visas alltså endast antalet h e m 1 å n och fördelningen av det härför till­ gängliga ersättningsbeloppet (379 562 + 475 230 =) 854 792 kronor.

B Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

form i regel för författare, som inte längre tillhör de aktivas skara, är det ofta svart att dra gränsen mellan understöd och stipendier. Dessa former av ekonomiskt stöd förekommer ofta i kombination. Ett särskilt utskott mom styrelsen, hjälputskottet, utanordnar understöd. Frågan om stipendier och pensioner beredes av ett annat utskott inom styrelsen. Premieärenden hänskjutes till särskilda sakkunniga, som även förbereder förslag till inne­ hade av de statliga författarstipendierna (stipendier åt författare av hög litterär förtjänst, anslaget 1960/61 VIII M 21). De sakkunnigas förslag be­ handlas därefter i styrelsen, som har beslutanderätten beträffande såväl fortattarpremier som upprättandet av det slutgiltiga förslaget till Kungl. Maj:t angående nyssnämnda statliga författarstipendier. Under år 1960 erhöll ur fondens fria del 105 personer stmendier, uppgåen­ de till högst 4 000 och lägst 500 kronor. Flertalet stipendiater tilldelades 1 000 2 000 kronor. Antalet utdelade understöd var mindre, och beloppen uPPJ- 9 ek till högst 1 000 kronor och till lägst 200 kronor. Författarpremier irtgar med 5 000 kronor. Under nyssnämnda år tilldelades tjugu författare sadan belöning. Det belopp, som disponeras för pensionsändamål, har visat en konstant stegring under åren 1955—60 och uppgår för närvarande till omkring 150 000 kronor per verksamhetsår. Med hänsvn till författarkårens åldersstruktur räknar man med ett allt större behov av medel till ålders- och familjepensioner under de närmaste åren. Organisationsbi/dragen utgöres av kontanta bidrag till administrationskostnaderna för de i styrelsen representerade tre författarföreningarna, Sveriges författarförenmg, Sveriges ungdomsförfattareförening och Minerva, förening för Sveriges vetenskapliga och populärvetenskapliga författare. I bidraget till Sveriges författarförening ingår jämväl två bidrag om vardera 2 000 kronor till svenska dramatikerförbundet och till svenska översätt arförbundet.

Förslag

I sin anslagsframställning för nästa budgetår har styrelsen för Sveriges författarfond framlagt förslag om höjning av biblioteksersättningens belopp per boklån och om biblioteksersättning till översättare. Till stöd härför har anförts bland annat följande.

H ö j n i n g av biblioteksersättningen. Styrelsen har vid upprepade tillfällen framlagt förslag om höjd biblioteksersättning per bok­ lån. Under de många års diskussioner, som föregick beslutet om biblioteks­ ersättning, betraktades en ersättning av fem öre som rimlig även i dåvaran­ de penningvärde. Styrelsen finner det därför skäligt att ersättningen för nästa budgetår höjes till fem öre per lån. Därest den föreslagna höjningen av biblioteksersättningen till fem öre genomföres, bör detta rimligtvis föranleda, att även författarpenningens normalbelopp höjes, förslagsvis från två till tre öre per lån. Minimigränsen, 500 lan, torde böra bibehållas. Däremot föreslår styrelsen, att den övre' gräns, där författarpenningens belopp börjar reduceras, sättes vid 100 000 lan. Ovanför en sålunda höjd gräns bör dock författarpenningens belopp motsvara _vad som nu gäller, d. v. s. ett öre per lån. Ersättningsbeloppet för utnyttjande av referensexemplar i bibliotekens nandbokssamlmgar bör uppräknas i proportion till den föreslagna höjningen

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 9

av ersättningen per hemlan, d. v. s. från tolv till tjugo öre per volym, varav tolv öre bör gå till författarna och åtta öre till fonden. Biblioteksersättning till översättare. Styrelsen har tidigare flera gånger upptagit en mycket angelägen fråga, nämligen om bib­ lioteksersättning även till översättare. Översättarna utgör i eminent grad vad man kan kalla en låglönegrupp i det svenska samhället, och även i fråga om stöd från det allmänna har deras verksamhet icke tillnärmelsevis fått den uppmärksamhet den förtjänar. Översättningsverksamhetens kultu­ rella betydelse för ett litet land som vårt kan knappast överskattas, kor den överväldigande delen av var läsande publik är den en nödvändig förut­ sättning för att kunna ta del av främmande länders litteratur, och även för dem som äger möjlighet att göra detta på originalspråket har den översatta litteraturen stor praktisk betydelse. Härtill kommer att uppgiften att över­ sätta är utomordentligt krävande, om den fullgöres på ett riktigt sätt. Av den idealiske översättaren fordras en inlevelse i två språk och tva kultur­ kretsar, en förmåga som måste vara förbehållen endast ett fåtal. För bibliotekspubliken har den översatta litteraturen en betydelse, som väl kan mäta sig med originalverkens. Detta gäller saväl skönlitteratur som barnoch ungdomsböcker och fackskrifter. En utvidgning av systemet för biblioteksersättningen till att omfatta även den översatta litteraturen framstar därför såsom angeläget, inte minst från rättvisesynpunkt. Framför allt skulle därigenom på ett enkelt sätt astadkommas ett ekonomiskt stöd från det allmänna i form av stipendier o. dyl., något som nu nästan helt saknas. Det torde få anses, att den utländske originalförfattaren jämsides med översättaren är principiellt berättigad till ersättning för biblioteksutlå­ ningen. Ett praktiskt genomförande av en biblioteksersättning till ongmalförfattaren måste visserligen endast anses som en åtgärd att ställa pa framtiden. Ingen internationell reglering finns i ämnet, och vad som kan väntas är möjligen enstaka bilaterala avtal med vissa länder om ömsesi­ digt utbyte av dylika ersättningar. Från svensk synpunkt ligger det när­ mast till hands att tänka sig sådana avtal med ett eller flera av de nor­ diska länderna. Dock är de inom Norden nu rådande olikheterna på detta område så stora, att det är svart att ens inom en sa begränsad krets av sta­ ter åstadkomma ett enhetligt system. Även om sålunda en ersättning till originalförfattare inte på länge torde kunna genomföras, bör ett system med ersättning till översättare nu utfor­ mas så, att det inte kommer att strida mot en ordning som framdeles kan komma att införas med originalförfattaren som medberättigad. Av den er­ sättning, som nu utgår för utlåningen genom bibliotek av verk av svenska författare, går viss del till författaren och resten till fonden. Trots de in­ vändningar, som kan anföras mot en begränsning av ersättningsbeloppet för lån av översatta verk i förhållande till vad som utgar för annan bokut­ låning, har styrelsen ansett sig böra föreslå att ersättningen för översätt­ ningar bestämmes så, att den motsvarar den del av biblioteksersättnmgen som nu till faller fonden. Ersättningen skulle sålunda begränsas till den del, som går till allmänna ändamål d. v. s. med utgångspunkt i den till fem öre höjda biblioteksersättningen, till två öre per lån av översatt verk. Till en stipendie- och undcrstödsverksamhet bland översättarna, analog med den som styrelsen bedri­ ver bland svenska orginalförfattare, saknas praktiskt taget helt resurser för närvarande. Det framstår därför som särskilt angeläget, att medel ställes

10 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56 år 1961

till förfogande just för sådana allmänna ändamål. I analogi med vad som föreslagits beträffande översättningar som utlånas föreslår styrelsen, att er­ sättning jämväl måtte få beräknas för översatt verk ingående i bibliotekens handbokssamlingar och att denna ersättning beräknas till åtta öre per volym. S 11 c kp r o v s u n d e r s ö k n i n g a r n a. En fråga, varåt styrelsen alltsedan fondens tillkomst ägnat den största uppmärksamhet och åtskilliga utredningar, gäller utförandet av stickprovsundersökningar till grund för beräkningen av antalet boklån. Tekniskt och organisatoriskt har detta varit ett problem men framförallt ur ekonomisk svnpunkt ett bekymmer Det för stickprovsundersökningarna erforderliga statistikarbetet har" dragit en kost­ nad av omkring 50 000 kronor per år, en uppenbarligen alldeles för stor summa för detta ändamal. Styrelsen har trots ingående prövning inte lyc­ kats finna någon metod att spara någon större del av nämnda summa utan att äventyra undersökningarnas representativa värde. Måhända måste re­ sultatet till slut bli att man radikalt ändrar hela systemet för ersättningens bestammande, i riktning mot större schablonmässighet. Som en provisorisk åtgärd inställdes stickprovsundersökningarna för år 1959. Denna åtgärd kan upprepas vad angår förhållandet mellan åren 1960 och 1961. En verk­ ligt tillfredsställande lösning innebär detta dock inte. Anslagsbehovet. Ökningen av bokutlåningen i de bibliotek som avses har gradvis avtagit. Medan ökningen av antalet lån mellan åren 1957 och 1958 var 1 300 000 redovisades för år 1959 endast 400 000 flera lån än ar 1958. Styrelsen utgår vid sina beräkningar från att utlåningen under år 1961 mte kommer att överstiga den siffra, som redovisas för år 1959 dvs 4.6 800 000 volymer. Därest fördelningen av utlåningen har samma propor­ tion ar 1961 som år 1959 mellan originalverk och översättningar, d. v. s. 60 procent för originalverk och 40 procent för översättningar eller i antal 28 080 000 originalverk och 18 720 000 översättningar, kan medelsbehovet ior budgetaren 1961/62 liksom för innevarande budgetår beräknas till 842 400 kronor vid oförändrat ersättningsbelopp och till 1 404 000 kronor »1 styrelsens förslag om en till fem öre förhöjd ersättning per boklån. Härtill kommer, vid bifall till styrelsens förslag om en ersättning med tva öre per översatt volym, ett belopp som kan beräknas till 374 400 kronor. „ Ersättningen för utnyttjande av referensböcker uppgick under budget­ aret 1958/59 till 116 735 kronor och under budgetåret 1959/60 till 127 236 kronor. Under förutsättning av oförändrat ersättningsbelopp beräknar sty­ relsen anslagsposten till 135 000 kronor och vid bifall till styrelsens förslag om såväl höjt ersättningsbelopp som ersättning jämväl för översatta verk till 248 000 kronor för budgetåret 1961/62. Styrelsen har därvid utgått från att antalet nu ersättningsberättigade referensböcker för år 1961 kommer att uppgå till 1 125 000 volymer och antalet översatta referensböcker till 287 500 volymer. Styrelsen hemställer att anslaget till Ersättning åt för­ fattare för utlåning av deras verk genom bibliotek för nästa budgetår upp­ föres med 2 025 000 kronor, vilket i förhållande till innevarande budgetår innebär en höjning med 1 005 000 kronor.

I detta sammanhang torde även få erinras om de synpunkter på frågan om biblioteksersättning till översättare, som statskojitoret framfört i ett remissyttrande över författarfondens styrelses anslagsframställning för inne-

Kungl. May.ts proposition nr 56 år 1961

varande: budgetår. Ämbetsverket förklarade sig sakna anledning att frångå sin redan tidigare intagna ståndpunkt att särskilda medel icke borde be­ räknas för ändamålet. Enligt statskontorets mening har nämligen styrelsen för författarfonden' möjlighet att av fondens kollektiva del lämna stöd åt översättare. Häremot invände författarfojidens styrelse i särskild skrivelse bland annat följande. Den nuvarande ordningen för biblioteksersättningen framstår såsom uppbyggd på den rättsgrundsatsen att författaren i princip skall ha rätt till ersättning för biblioteksutlåning liksom för annat utnyttjande av verket, utgivning, offentlig uppläsning o. s. v. Styrelsen har ansett denna upptät nino- om biblioteksersättningens grund vara sa auktoritativ, att styrelsen — även utan uttryckliga direktiv i det hänseendet — ansett den fora med sig vissa bestämda begränsningar i styrelsens möjligheter att torioga over fondens fria del. Styrelsen har sålunda inte ansett det möjligt att lamna understöd eller dylikt till personer, som ej kunnat vara mottagare av direkt utgående biblioteksersättning, s. k. författarpenmng, och som alltsa i prin­ cip står utanför kretsen av ersättningsberättigade. Aven de medel, som samlas i den fria delen av fonden, utgör otvivelaktigt en del av ersättningen för folk- och skolbibliotekens utlåning, och styrelsen har sett som sin upp­ gift att så att säga omdirigera en del av denna ersättning, sa att den inte utgår automatiskt efter utlåningsfrekvensen utan aven efter andra fordelningsgrunder, såsom verkens litterära förtjänst, författarens aktuella behov av hjälp o.s. v. Men kretsen av ersättningsberättigade har styrelsen icke ansett sig kunna vidga. — Denna uppfattning om biståndsverksamhetens begränsning har bland annat lett till att styrelsen mte ansett, att översät­ tare kan komma i fråga, ehuru för deras del behovet av stipendier och annan uppmuntran, nödhjälp och ålderspensioner ar mycket kannbart. — Naturligtvis ligger det i statsmakternas hand att bryta igenom den princip, på vilken det nuvarande systemet för biblioteksersättning bygger, och giva ändrade direktiv för medlens användning. Men om man inte vill rubba grundsatsen om en ersättning baserad på en rätt till honorar aven for utlå­ ning bör en hjälp till översättarna inte tagas från vad som tillkommer originalförfattarna utan byggas upp vid sidan av ersättningen till dessa och så långt det finnes möjligt och lämpligt — utformas analogt med denna.

Stipendier åt utövande tonsättare

Nuvarande förhållanden Statliga tonsättarstipendier har i Sverige utdelats alltsedan år 1893. Riksdagen beviljade då ett anslag av 6 000 kronor, vilket år 1909 höjdes till 15 000 och 1919 till 25 000 kronor. Fram till budgetåret 1931/32 för­ blev anslaget oförändrat. Under 1930-talet och under krigsåren sänktes medelsanvisningen till dessa stipendier, tidvis ända ned till 5 000 kronor för budgetår. Under mitten av 1940-talet höjdes medelsanvisningen på nytt. Från och med budgetåret 1953/54 höjdes anslagsbeloppet till 30 000 kronor och från och med budgetåret 1956/57 till 40 000 kronor. T enlighet med av riksdagen i fjol godtaget förslag har medelsanvisningen — som sker under

12 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56 år 1961 anslaget till Musikaliska akademien med musikhögskolan: Stipendier m. m. för innevarande budgetår fördubblats och uppgår således nu till 80 000 kronor. Vid anmälan av denna anslagsfråga i 1960 år statsverksproposition berördes även den av 1947 års musikutredning väckta frågan om fördel­ ningen av tonsätt arstipendierna. Musikutredningens förslag om ändring av de bestämmelser för stipendiefördelningen, som varit gällande från år 1919, lades sedermera till grund för utformningen av de nya bestämmelser an­ gående stipendier åt tonsättare, som meddelats med tillämpning från och med innevarande budgetår. Enligt dessa bestämmelser disponeras anslaget för följande stipendieändamal, nämligen dels fyra stipendier av pensionskaraktär, vart och ett på 4 000 kronor, dels ett antal stipendier till utövande tonsättare på lägst 5 000 kronor och högst 10 000 kronor, dels också två resestipendier på sammanlagt 15 000 kronor. För innevarande budgetår har medelsanvisningen under anslaget fördelats på nyss nämnda tre stipendieändamål i enlighet med följande sammanställning

Summa kronor 80 000

Ansökning om stipendium av pensionskaraktär eller åt utövande tonsät­ tare skall ställas till Kungl. Maj:t, som utdelar stipendierna efter förslag av musikaliska akademien. Sådant förslag kan även uppta tonsättare, som inte ingivit ansökning. Storleken av stipendium till utövande tonsättare bestäm­ mes vid varje utdelningstillfälle. Stipendium av sistnämnda slag får inte tilldelas samme tonsättare tva år i följd. Musikaliska akademien utdelar resestipendier och beslutar därvid även om stipendiernas storlek och stipen­ dietidens längd.

Tidigare diskussion

1947 års musikutredning, som i enlighet med sina direktiv hade att bland annat beakta de med den ringa lönsamheten inom den musikaliska yrkesut­ övningen sammanhängande problemen, ingår i sitt betänkande i första hand på tonsättarnas förhållanden. Utredningen understryker därvid först, att ett inhemskt musikskapande är av utomordentligt stort värde för vårt musikliv. De musikaliskt skapande krafterna, tonsättarna, intar, framhåller utredningen, en central plats i ett lands musikodling och utgör en för musik­ livet och därmed hela kulturlivet oundgänglig yrkesgrupp. Utredningen er­ inrar vidare om, att det inhemska musikskapandet under det sista halv­ seklet utvecklats på ett storartat sätt. Åtskilligt av 1900-talets svenska pro­ duktion har också, framhåller utredningen, vunnit erkännande långt utan­ för landets gränser. De svenska tonsättarna av i dag arbetar emellertid,

Kungl. May.ts 'proposition nr 56 år 1961 13

fortsätter utredningen, under i många avseenden svåra yttre förhållanden. Ekonomiskt sett är, förklarar utredningen, förhållandena på det musikaliska området betydligt mindre gynnsamma än på andra konstområden, exem­ pelvis det litterära. Utredningen anför härom bland annat följande. För att kunna fylla alla de krav vår tid ställer på en seriös tonsättare fordras en lång och omfattande utbildning av saväl praktisk som teoretisk art. För det litterära skapandet kräves icke någon motsvarande specialutbild­ ning. Samtidigt är emellertid tonsättarnas möjligheter att få ekonomiskt utbyte av sin produktion mycket ogynnsamma i förhållande till författar­ nas. De senare får sina arbeten publicerade genom ett förlag, deras arbeten läses av en relativt stor publik och inbringar omedelbart en inkomst. För­ utsättningen för att ett musikverk skall nå sin publik är att verket blir föremål för offentliga framföranden. Antalet konsertinstitutioner, som kan åta sig framföranden av exempelvis större orkesterverk, är relativt få och tonsättaren kan fördenskull sällan räkna med att hans verk skall befordras till trycket. Vid de offentliga framförandena kan musikverket så småningom nå en mycket stor publik. I jämförelse med litterära alster kräver emeller­ tid ett musikverk en betydligt längre tidrymd för att nå kontakt med publi­ ken. Antalet framföranden per år av ett verk av större format blir i all­ mänhet ganska lågt. I gengäld lever ett värdefullt verk kvar på repertoaren under lång tid. Ofta kan det dröja långt efter tonsättarens död innan hans verk arbetat sig in i publikens medvetande. Fullbordandet av ett orkester­ verk av större format, exempelvis en symfoni, kan ta månader eller år i anspråk. Tonsättarens möjligheter att inom rimlig tid erhålla ekonomiskt vederlag för sitt arbete är emellertid uppenbarligen ytterst små. Han är näs­ tan uteslutande hänvisad till att bevaka sina intressen i samband ined de offentliga framförandena av hans alster. De ersättningar, som utgår för dessa framföranden, kan visserligen sägas vara av betydelse. De har dock visat sig otillräckliga och föga gynnsamma för den seriösa tonkonstens före­ trädare. Mot bakgrunden härav fann utredningen att alla skäl talade för att ton­ sättarna i viss utsträckning måste få räkna på statligt stöd för sin verk­ samhet. De anförda synpunkterna på tonsättarnas ekonomiska och sociala förhållanden motiverade enligt utredningen bland annat ett betydligt för­ stärkt statligt stipendiestöd åt denna kategori av skapande konstnärer.

Förslag

Musikaliska akademien hemställer i sina anslagsäskanden för nästa bud­ getår om en höjning av stipendieanslaget med 40 000 kronor till 120 000 kronor.

Stipendier åt utövande konstnärer inom måleri m. m.

Nuvarande förhållanden

Den förra året beslutade ökningen av statens insatser till förmån för konst- och musiklivet innebar bland annat, att den anslagspost under det a riksstatens åttonde huvudtitel uppförda reservationsanslaget till Akademien

14 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56 år 1961

för de fria konsterna med konsthögskolan: Stipendier m. m., vilken avsåg konstnärsstipendier, förstärktes. Anslagsposten, som under en följd av år varit uppförd med 3 000 kronor, höjdes från och med budgetåret 1958/59 till 40 000 kronor. Den för innevarande budgetår beslutade förstärkningen in­ nebar en fördubbling av nyssnämnda belopp, som alltså nu utgör 80 000 kronor. Sedan ett antal år tillbaka har därjämte under berörda stipendieanslag anvisats medel under en särskild anslagspost till resestipendier för studier i utlandet. Då denna anslagspost för innevarande budgetår höjts från 14 400 till 21 600 kronor, kan enligt numera gällande föreskrifter ur posten utgå tre i stället för tidigare två stipendier, vart och ett på 7 200 kronor. För innevarande budgetår har alltså till dessa stipendieändamål vid konstakademien anvisats sammanlagt 101 600 kronor. Anslagsposten till stipendier skall enligt gällande bestämmelser användas till arbetsstipendier, avsedda att befrämja det konstnärliga arbetet. Av de under anslagsposten för innevarande budgetår anvisade medlen skall 30 000 kronor användas till tio arbetsstipendier, vart och ett på 3 000 kronor, medan återstoden, 50 000 kronor, skall disponeras för ett antal större sti­ pendier, vilkas belopp icke är på förhand fastställda. Stipendierna utdelas för ett år i sänder. I fråga om de till sitt belopp bestämda arbetsstipendierna gäller, att stipendium kan tilldelas samme konstnär högst tre år i följd. De större stipendierna får däremot icke tilldelas samme konstnär under två på varandra följande år. Stipendierna utdelas av Kungl. Maj:t efter förslag av akademien för de fria konsterna. De tre resestipendierna, vart och ett på 7 200 kronor, utdelas av akade­ mien till företrädare för vissa konstarter, nämligen måleri, grafik, skulptur och arkitektur. Resestipendium utdelas för ett år och förpliktar till minst sex månaders utlandsvistelse.

Förslag

Akademien för de fria konsterna föreslår i sina anslagsäskanden för nästa budgetår, att medel till förut behandlade stipendieändamål anvisas med oförändrade belopp, sammanlagt 101 600 kronor.

Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader m. m.

Nuvarande förhållanden Anslagets tillkomst och utveckling. På initiativ av då­ varande chefen för ecklesiastikdepartementet Arthur Engberg tillkallades i februari 1936 sakkunniga för att utreda frågan om beredande av ökade arbetstillfällen för svenska konstnärer genom utsmyckning av offentliga byggnader. I direktiven för de sakkunnigas arbete framhölls bland annat önskvärdheten av att dessa övervägde, huruvida det icke borde bli obliga­ toriskt att för konständamål beräkna vissa kostnadsbelopp vid uppförandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 15

av nya byggnader för statens räkning. De sakkunniga framhöll i sitt betän­ kande (SOU 1936:50), att konstnärlig utsmyckning av statliga och kom­ munala byggnader borde kunna äga rum i väsentligt ökad omfattning. Med hänsyn till konstens stora folkuppfostrande betydelse fann de sakkunniga bristen på konstnärlig utsmyckning beklaglig, i synnerhet i fråga om bygg­ nader som i större utsträckning besöktes av ungdom eller av en mera talrik allmänhet. De sakkunniga ansåg det naturligt, att det stöd som borde läm­ nas det konstnärliga arbetet inte finge karaktären av nödhjälpsåtgärdei. Inköp av konst skulle i första hand föranledas av samhällets behov. Mot bakgrunden härav framlade de sakkunniga vissa förslag beträffande utform­ ningen av den konstfrämjande verksamheten. I huvudsaklig överensstämmelse med de sakkunnigas förslag framlades proposition i ämnet till 1937 års riksdag. Riksdagen beslöt i enlighet med propositionen att vid beviljande av anslag till statliga byggnader regel­ mässigt i anslaget inbegripa ett icke alltför ringa belopp till konstnärlig ut­ smyckning, i allmänhet ej understigande en procent av byggnadskostnaderna. Som förutsättning angavs, att sådan utsmyckning med hänsyn till byggnadens art och belägenhet lämpligen borde äga rum. Riksdagen beslöt också, att den i propositionen avsedda konstfrämjande verksamheten skulle ledas av ett statens konstråd, för vilket instruktion sedermera utfärdades (SFS 1937: 883 med ändringar 1939: 313 och 1941: 6). Under de närmast följande två budgetåren beviljade riksdagen medel till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader i enlighet med den år 1937 beslutade ordningen. Krigsutbrottet 1939 och den ekonomiska politik, som föranleddes därav, medförde ett avbrott i medelsanvisningen till konstnär­ lig utsmyckning av statliga byggnader. Bortsett från två särskilda medels­ anvisningar under åren 1945 och 1946 återupptogs den sålunda avbrutna medelsanvisningen inte förrän år 1947. I statsverkspropositionen till 1947 års riksdag förordade dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet en annan form för medelsanvisningarna till förevarande ändamål än den dit­ tills tillämpade. Därvid framhölls, att det syntes mera rationellt att — oavsett byggnadsfrågornas departementala handläggning — ett årligt reser­ vationsanslag för ändamålet anvisades under åttonde huvudtiteln än att, såsom dittills varit brukligt, på kapitalbudgeten anvisades särskilda anslag, ett för varje ifrågakommande byggnad. Från budgetteknisk synpunkt an­ sågs detta system vara att föredraga samtidigt som det även ansågs under­ lätta ett enhetligt bedömande av gjorda framställningar och en lämplig avvägning av medelsanvisningarnas storlek. Riksdagen godtog den före­ slagna principen för beviljande av anslag. För budgetåret 1947/48 anvi­ sades under åttonde huvudtiteln till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader ett anslag av 150 000 kronor, att disponeras enligt beslut av Kungl. Maj:t. Den form för anvisande av medel till utsmyckning av statliga byggnader, som sålunda tillämpades av statsmakterna för budgetåret

Kungl. Mcij:ts proposition nr 56 år 1961 17

Administration. Till kostnaderna för statens konstråds verksam­ het har under en följd av år upptagits ett särskilt förvaltningsanslag, för innevarande budgetår uppfört med 14 800 kronor. Anslaget disponeras, så­ som framgår av statsliggaren s. 844, på följande sätt. 1. Arvoden till konstrådets ordförande och övriga ledamöter, till sekreterare samt till nationalmusei representant vid rådets sam­

Summa kronor 14 800

Enligt gällande föreskrifter äger konstrådets ordförande åtnjuta arvode med högst 1 500 kronor, övriga sex ledamöter med högst 720 kronor, rådets sekreterare med högst 4 200 kronor samt nationalmusei representant med högst 720 kronor, allt för helt år räknat.

Förslag 1948 års konstutredning, som hade att bland annat granska principerna för statens stöd till konstnärlig utsmyckning, framhöll i sitt betänkande, att utredningen inte funnit några skäl att frångå den ståndpunkt den inta­ git till denna fråga i en till dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet överlämnad, den 30 oktober 1948 dagtecknad promemoria. Utredningen vidhöll sålunda, att såväl principiella som sakliga skäl enligt dess åsikt talade för en återgång till 1937 års princip för anvisande av medel till konst­ närlig utsmyckning av statliga byggnader. Enligt utredningens mening bor­ de således i anslag till sådana nybyggnader, som är lämpade för konstnärlig utsmyckning, inbegripas ett för utsmyckning avsett belopp, i allmänhet ej understigande en procent av byggnadskostnaderna. Utredningen framhöll vidare, att enligt dess uppfattning uteslutande statsfinansiella hänsyn syn­ tes ha föranlett, att ett genomförande av 1937 års principbeslut ställts på framtiden. Konstutredningen föreslog i betänkandet också ett statligt stöd åt ut­ smyckning av andra offentliga byggnader än statliga. Utgifter för konstnär­ lig utsmyckning av folkskolebyggnader samt av andra statsbidragsberättigade byggnader såsom vissa sjukhus, ålderdoms-, pensionärs- och barnhem borde enligt utredningen få inräknas i de statsbidragsberättigade kostnader­ na för vederbörande byggnadsföretag, dock högst till ett belopp motsvaran­ de tre procent av övriga statsbidragsberättigade kostnader och endast un­ der förutsättning, att utsmyckningen genomfördes i samråd med statens konstråd. Bidrag och lån av statsmedel för anordnande av allmänna sam­ lingslokaler borde till någon del, förslagsvis högst tre procent, jämväl kunna få avse konstnärlig utsmyckning av lokalerna, dock under förutsättning, att utsmyckningen även på detta område ägde rum i samråd med konstrådet. 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1961. 1 samt. Nr 66

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

Utredningen räknade med att statens arliga kostnader för genomförandet av de framlagda förslagen inte behövde överstiga en miljon kronor. Konstutredningen framhöll vidare, att ett genomförande av dess förslag beträffande bidrag till utsmyckningsändamål i sin tur skulle medföra en så väsentlig utökning av konstrådets verksamhet, att rådets sekreterare borde heltidsanställas. Remissinstanserna har intagit en i princip välvillig hållning till konstutredningens förslag beträffande bidrag till utsmyckningsändamål. Vissa erinringar har dock gjorts. Skolöverstyrelsen har sålunda framhållit, att alla skolformer enligt överstyrelsens åsikt bör vara lika berättigade i fråga om bidrag för utsmyckningsändamål. Statskontoret avstyrker för sin del helt förslaget om återgång till 1937 års princip. Ett av två reservanter inom ut­ redningen i särskilt yttrande avgivet förslag om statligt stöd åt konstnärlig utsmyckning av även äldre allmänna samlingslokaler har tillstyrkts i en del remissyttranden. Statens konstråd erinrar i sina anslagsäskanden för nästa budgetår först om vad konstutredningen i sitt betänkande föreslagit beträffande en åter­ gång till 1937 års system för medelsanvisning till konstnärlig ut­ smyckning och en utvidgad bidragsgivning till utsmyckningsändamål. Vidare erinrar konstrådet om att rådet i över betänkandet avgivet remiss­ yttrande helt anslutit sig till dessa förslag. Konstrådet anför i detta sam­ manhang ytterligare följande. 0m f1t^OI?iedelba1rt genomförande av konstutredningens förslag skulle anses alltför kostnadskrävande i nuvarande statsfinansiella situation borde i varje tall sasom en första etapp på vägen mot förslagets förverkligande i inLS. a återställande av läget till den nivå, som uppnåddes genom 1937 ars principbeslut, icke ligga utom möjligheternas gränser. Skulle utred­ ningens förslag — vare sig i hela dess vidd eller endast i sistnämnda modi­ fierade form — forelaggas nasta års riksdag och då godtagas, lär emellertid den nuvarande formen för finansieringen av de statliga byggnadernas konst­ närliga utsmyckning böra bibehållas under nästkommande budgetår I annat tall skulle medel komma att saknas till sådan utsmyckning av åt­ minstone den argång statliga nybyggnader om vilka beslut fattas vid 1961 ars riksdag. En vid denna riksdag i princip beslutad ny ordning i enlighet med tors aget kan nämligen komma att tillämpas först beträffande nybygg­ nader till vilka medel anvisas vid 1962 års riksdag. Konstrådet anser, att som en övergång till den av konstutredningen föreslagna ordningen det arhga anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader bör höjas från tor narvarande 200 000 kronor till 600 000 kronor Anslaget till konstrådets verksamhet påverkas, framhåller konstrådet vidare, av ställningstagandet till förslaget om förstärkning av anslaget till konstnärlig utsmyckning. Konstrådet anför härom följande. k°nstutredningens förslag genomföres i hela dess vidd kommer, såsom utredningen framhalht konstrådets verksamhet att avsevärt utökas, och ökningen av arbetsbordan torde komma att göra sig märkbar tämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 19

omedelbart efter ingången av budgetåret näst efter det då, genomförandet beslutas. Konstrådet får nämligen då vara berett att — vid sidan av sina nuvarande genom den föreslagna anslagshöjningen från 200 000 till 600 000 kronor ävenledes ökade arbetsuppgifter — dels i enlighet med sin instruk­ tion biträda vid uppgörande av preliminära beräkningar av kostnaderna för utsmyckning av ifrågasatta statliga nybyggnader, dels yttra sig rörande utsmyckning av offentliga byggnader, till vilkas uppförande statsbidrag sökes. Konstrådets erfarenhet visar dessutom, att kommunerna i ökad ut­ sträckning börjat anlita konstrådet för rådgivning i utsmyckningsfrågor. Konstrådet får under angivna förutsättning och med ledning av konst­ utredningens före de sedermera vidtagna allmänna löne- och arvodeshöjningarna avgivna förslag i ämnet förorda, att de till rådet utgående arvo­ dena måtte höjas att utgå till ordföranden med 3 500 kronor samt till envar av ledamöterna och representanten för nationalmuseum med 2 100 kronor ävensom att sekreteraren blir heltidsanställd. Beträffande sekreteraren an­ såg utredningen, att han i lönehänseende borde bli jämställd med en inten­ dent vid nationalmuseum i dåvarande lönegraden 27, nuvarande lönegra­ den 21. Då konstrådet starkt betvivlar möjligheten att med en sådan lönesättning kunna för tjänsten förvärva och i densamma under längre tid bibe­ hålla en fullt kompetent person, vill rådet för sin del förorda att tjänsten placeras i lönegraden 23 (årslön under år 1961 cirka 28 400 kronor). An­ slagsposten till resekostnader, traktamenten och expenser synes i enlighet med utredningens förslag böra beräknas till 10 000 kronor. Skulle emellertid konstutredningens förslag nu genomföras endast i vad det avser rent statliga byggnader, bör väl nyssnämnda arvoden något redu­ ceras, förslagsvis till 3 000 kronor för ordföranden samt till 1 800 kronor för ledamöterna och nationalmuseirepresentanten. Vidare bör i så fall sekre­ terare’änsten åtminstone förslagsvis kunna bestridas på halvtid, alltså med en årslön av i runt tal 14 200 kronor. Nuvarande förhållande, som förutsät­ ter att sekreteraren skall sköta sysslan vid sidan om ordinarie heltidstjänst, motsvarar icke ens dagens behov.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 21

sällsynta uppfattningen, att produktens säljbarhet ensam bör bli bestäm­ mande såvitt gäller konstnärskapets yttre livsvillkor. Varje form av stöd skulle sålunda från denna rent marknadsmässiga utgångspunkt te sig prin­ cipiellt förkastlig. Vad först beträffar risken för minskad frihet för konstskaparen i den me­ ningen, att ekonomiskt stödjande åtgärder skulle kunna verka bindande på eller till och med tendera till dirigering av det konstnärliga arbetet, är jag för egen del övertygad om att det i huvudsak är en praktisk fråga hur man skall undanröja en sådan risk. Självfallet bör som en oeftergivlig regel vid exempelvis varje form av statlig stipendiering av en utövande konstnär gälla, att inga villkor om prestation i något hänseende uppställes. Den andra aspekten, som gäller den fria sektorns arbetsbetingelser över huvud taget, berör enligt min mening en kärnpunkt i kulturpolitiken.^ Det vore enligt min uppfattning olyckligt att i första hand välja en utgångs­ punkt, varifrån man endast ser de sociala och ekonomiska problemen hos själva den grupp av yrkesutövare i samhället, som den fria sektorn om­ fattar. Ett sådant i och för sig lättförståeligt betraktelsesätt kan lätt leda till att samhällets insatser uppfattas som stöd åt ett självändamål. Betrak­ tar man däremot ett ökat stöd åt utövarna av de konstnärliga yrkena som i första hand en insats, varmed samhället i handling vill visa, att den konstnärliga verksamheten skapar oumbärliga värden för människorna, sammanfaller motivet för åtgärder i sådan riktning helt med de motiv som drivit fram ökade samhällsinsatser för bildning, utbildning och forskning. Det ökade materiella välståndet kan naturligtvis sägas vara den grund, som under förutsättning av ett fritt konsumtionsval och människornas in­ sikt om behovet av de värden, som jag här berört, i framtiden borde kunna säkerställa ekonomisk trygghet även för den fria sektorns yrkesutövare. Vi vet emellertid att det fria konsumtionsvalet delvis är en chimär, starka kommersiella intressen styr i väsentlig utsträckning alltjämt vår efterfrå­ gan. Vi vet också att insikten om behovet över huvud taget av kulturvär­ den är något som i inte ringa grad sammanhänger med uppfostran och mil­ jöpåverkan. De faktorer som jag här pekat på är enligt min mening ägnade att belysa och markera samhällets ansvar på ett visserligen begränsat men mycket betydelsefullt område av kulturlivet. Att ange en bestämd gräns, exempel­ vis i fråga om storleksordningen av de ekonomiska engagemang staten på längre sikt bör ikläda sig, finner jag föga meningsfullt. Såsom jag framhöll i fjol vid anmälan av frågan om ökade anslag till konst och musik bör statens insatser kunna ske i många former; de bör dock genomföras successivt och därvid med koncentration på ett mindre antal åtgärder åt gängen. Det synes mig, bland annat mot bakgrunden av vad jag anfört i det föregående, angeliiget att riktlinjerna för statens handlande på det nu aktu­ ella området av kulturlivet ges karaktären av ett konkret program. Inne­

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961

börden av ett sådant program hade jag anledning att antyda vid min be­ handling i fjol av ifrågavarande anslag. Jag vill här sammanfattningsvis ange huvudpunkterna. Den första punkten gäller stöd i skilda former åt blivande utövare av konstnärliga yrken under deras utbildning. Jag vill erinra om att statsmak­ terna genom beslut i fjol delvis tillgodosett denna punkt; jag torde i det följande få rekapitulera innebörden av ifrågavarande åtgärder. Den andra punkten avser ett förstärkt stöd åt utövare av konstnärliga yrken dels genom ökning av antalet stipendier, i första hand arbetsstipendier, dels genom en sådan avvägning av stipendiebelopp och villkor, att stipendierna i tillfredsställande grad kan fylla uppgiften att främja inne­ havarens önskan om samling inför en uppgift, studier, resor etc. Den tredje punkten gäller insatser för att öka den offentliga konsum­ tionen av konstnärlig produktion av olika slag, i första hand genom för­ stärkning av inköps- och beställningsanslag. Som en ytterligare central punkt i ett mera långsiktigt handlingsprogram på detta område ser jag naturligtvis en förstärkning av de krafter, som syftar till en breddning av kulturmiljön och en effektiv kulturdistribution över huvud taget. I blickfältet kommer härvid skolans, det högre utbild­ ningsväsendets och det fria bildningsarbetets utveckling, särskilt i fråga om initiativ för främjande av den estetiska fostran. Givetvis är också strävan­ den att förbättra de instrument för kulturdistributionen, som utgöres av våra teatrar, bibliotek, museer och liknande institutioner med kulturförmedlande uppgifter, ett viktigt led i detta samhällsarbete på lång sikt. Har man inte även denna punkt i programmet klart i sikte, så riskerar den konstnärliga verksamheten — som jag nyss antytt — att mer eller mindre isoleras och därmed bli ett självändamål.

Genom statsmakternas förra året fattade beslut likställdes eleverna vid konst- och musikhögskolorna, musikkonservatoriet i Göteborg samt vissa teaterskolor i fråga om rätt till naturastipendier och till räntefria lån ur statens lånefond för universitetsstudier med universitets- och högskolestuderande. Eleverna vid nämnda läroanstalter för högre konstnärlig utbild­ ning åtnjuter sålunda numera i stort sett samma studiesociala förmåner som övriga universitets- och högskolestuderande. Fjolårets beslut innebar vidare en förstärkning av konst- och musikhögskolornas undervisningsresurser samt en ökning av stipendiestödet åt utövande konstnärer och tonsättare och en höjning av nationalmuseets anslag för inköp av modern svensk konst. Fjolårets beslut kan betraktas som en första etapp av det förut angivna handlingsprogrammet, främst inriktad på den första punkten men berörande även de båda andra. De ökade resurser för budgetåret 1961/62 — innebärande höjningar av

Kungl. Maj.ts proposition nr 56 år 1961 23

nu utgående anslag med i runt tal sammanlagt 650 000 kronor som jag kommer att förorda för insatser i form av en andra etapp i överensstämmel­ se med det skisserade handlingsprogrammet, bör enligt min uppfattning helt koncentreras till programmets andra och tredje punkter. Beträffande programmets första punkt bör erinras om att fragan om det framtida stu­ diesociala stödet för närvarande överväges av särskilda sakkunniga. Vid avvägningen mellan olika tänkbara alternativ för fördelning av den antydda anslagsförstärkningen har jag kommit till det resultatet i huvud­ sak, att i denna etapp en väsentlig del av förstärkningen bör avse arbetsstipendier för utövande tonsättare samt konstnärer inom de bildande kons­ ternas område. Härtill bör komma s. k. biblioteksersättning åt en kategori utövare av litterär verksamhet, som hittills stått utanför gällande ersätt­ ningssystem, nämligen översättarna. Därjämte bör en väsentlig del dispo­ neras för förstärkning av det anslag, som användes för den konstnärliga ut­ smyckningen av statliga byggnader. I detta sammanhang vill jag understryka det angelägna i att statsmak­ terna under kommande år söker avdela ytterligare resurser för andamål av den karaktär som det här är fråga om. Av vad jag nyss angivit om den huvudsakliga fördelningen av den föreslagna anslagshöjningen för nästa budgetår framgår att jag nu inte — frånsett översättarna — gått utanför de kategorier av utövare av konstnärliga yrken, som i dag kan fa stöd eller ersättning av här avsett slag. Det är uppenbart, att ytterligare grupper inom den fria sektorn i framtiden bör kunna inrymmas i ett stipendiesystem och att den offentliga konsumtionen bör kunna inriktas också på annan konstnärlig produktion än den som avses med nuvarande anslag. Jag behö­ ver endast som exempel nämna dramatiker, koreografer, illustratörer, film­ skapare, regissörer, skådespelare och tonkonstnärer för att därmed ha an­ tytt den önskvärda breddningen. I den mån ytterligare resurser framdeles kan komma att disponeras för skilda stödåtgärder på detta område synes det angeläget att frågan om den praktiska fördelningen och administrationen av de samlade resurserna omprövas. För närvarande ombesörjes utdelningen av stipendier m. m. ur den fria delen av författarfonden av fondens styrelse. De större tonsättarstipendierna liksom motsvarande stipendier inom måleri m. m. utdelas av Kungl. Maj:t efter förslag av musikaliska akademien respektive konst­ akademien. Utsmyckningsanslaget disponeras av statens konstrad. Allt­ eftersom de disponibla resurserna för dessa och liknande ändamål kan öka, kan det antas att de nuvarande institutionerna kommer att visa sig mindre ändamålsenliga för de mångskiftande uppgifter, som det då blir fråga om.

Innan jag mera i detalj redovisar mina förslag till åtgärder, vill jag näm­ na, att under ärendets beredning samråd ägt rum med företrädare för aka­ demien för de fria konsterna, musikaliska akademien samt konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 Sedan ett antal ar tillbaka åtnjuter de svenska författarna ersättning av statsmedel för utlåning och annan användning genom landsbibliotek, stats­ understödda folkbibliotek och skolbibliotek av deras enligt gällande auktorrättsliga lagstiftning rättsskyddade verk. Medel för ändamålet anvisas under förslagsanslaget till Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek. För närvarande utgår ersättningen med ett samman­ lagt belopp, motsvarande tre öre för varje hemlån och tolv öre per volym av det totala antalet referensböcker, som på en gång är i bruk inom berörda bibliotek. Av nyssnämnda grundbelopp tillfaller i regel två öre respektive åtta öre vederbörande författare såsom individuell gottgörelse, s. k. författarpenning, medan återstoden i huvudsak går till författarfondens s. k. fria del och av fondens styrelse används till för de svenska författarna ge­ mensamma ändamål, främst understöd och pensioner. De medel, som tillföres den fria delen av författarfonden, utgör en del av ersättningen för biblioteksutlåningen och tillkommer enligt fondstyrelsens uppfattning i princip endast dem, som är berättigade till författarpenning. Styrelsen har därför funnit sig böra begränsa sin med medel ur fondens fria del bedrivna stipendie- och understödsverksamhet till att avse allenast svenska originalförfattare. Alla övriga litterärt verksamma grupper, där­ ibland översättarna, har sålunda ansetts vara ställda utanför kretsen av de från fonden ersättningsberättigade.

Våra översättare av utländsk litteratur utgör i hög grad vad man kan kalla en låglönegrupp i det svenska samhället. De utför emellertid en betydelsefull kulturgärning. Det är genom deras förmedling som den större delen av vårt folk får möjlighet att läsa den utländska litteraturen. Över­ sättningsarbetet är ofta mycket krävande och förutsätter inte endast språk­ kunskaper utan också förmåga att konstnärligt återge originaltexten på svenska. För bibliotekspubliken har den översatta litteraturen en betydelse, som väl kan mäta sig med originalverkens. En utvidgning av systemet för biblioteksersättningen till att omfatta även den översatta litteraturen fram­ står därför såsom angelägen, inte minst från rättvisesynpunkt. För egen del vill jag nu förorda, att systemet för biblioteksersättningen utvidgas sa, att det från och med nästa budgetår inbegriper även till svenska språket översatta utländska verk, förutsatt att översättarens rätt till verket fortfarande är skyddad enligt gällande upphovsrätt. Såsom styrelsen före­ slagit bör inte någon individuell gottgörelse, motsvarande författarpennmgen, utgå direkt till översättarna. Däremot bör dessa nu tillerkännas samma rätt som de svenska författarna till understöd, stipendier, premier och pensioner ur författarfondens fria del. I fråga om fördelningen mellan olika kategorier av ersättningar ur fondens fria del bör det liksom hittills ankomma på fondstyrelsen att bestämma. Jag återkommer i det följande till en speciell fråga, som berör stipendiestödet åt författare och översättare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 25

Jag föreslår, att för nästa budgetår under förslagsanslaget till Ersättning åt författare för utlåning av deras verk genom bibliotek beräknas ett be­ lopp, motsvarande ett öre för varje genom landsbibliotek, statsunderstödda folkbibliotek och skolbibliotek utlanat, till svenska översatt utländskt verk. Den härav följande utgiftsökningen uppskattar jag till i runt tal 188 000 kronor. Jag tillstyrker även, att särskild ersättning för nyttjande av till svenska språket översatta referensexemplar i bibliotekens handbokssamlingar får utgå från och med nästa budgetår. Sådan ersättning bör med hänsyn till gällande grunder för motsvarande ersättning för referensböcker av svenska författare fastställas till fyra öre per översatt volym. Det vid bifall härtill erforderliga ytterligare medelsbehovet under anslaget upp­ skattar jag till omkring 12 000 kronor. Den sammanlagda kostnadsök­ ningen för den föreslagna utvidgningen av systemet för biblioteksersättningen till att omfatta även till svenska översatt litteratur uppgår sålunda till i runt tal 200 000 kronor. I min efterföljande hemställan anger jag den erforderliga formella ändring av det nuvarande anslagets rubrik, som bör vidtagas vid bifall till mitt förslag på denna punkt Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av fondstyrelsen besluta om erforderliga ändringar i bestämmelserna rörande författarfonden, bland annat beträf­ fande styrelsens sammansättning. Med anledning av vad författarfondens styrelse anfört beträffande stickprovsförfarandet vill jag framhalla, att det med hänsyn till de mindre önsk­ värda konsekvenser, som längre uppehåll mellan undersökningarna kan medföra, är av vikt att kontinuiteten i undersökningarna så långt möjligt bevaras. Det nu tillämpade tekniska förfarandet är utan tvivel tämligen kostnadskrävande. Av fondstyrelsens uttalande framgar, att den uppen­ barligen svårlösta frågan om en förenkling ingående övervägts. Det synes mig angeläget att styrelsen vid de fortsatta övervägandena finner en lös­ ning som innebär ett rimligt hänsynstagande till de olika intressen vilka här bör beaktas. Såsom framgått av vad jag nyss sagt, har jag funnit det angeläget att en betydande del av de anslagsmedel, som för nästa budgetar kan avdelas till vidgat stöd åt konstnärlig verksamhet, disponeras för en förbättring av det statliga stipendiestödet åt vissa konstnärskategorier. Innan jag fram­ lägger närmare förslag i dessa avseenden, anser jag mig emellertid böra redo­ visa den uppfattning jag kommit till i fråga om de i det avsedda stipendie­ stödet ingående arbetsstipendierna. För att motsvara sitt egentliga syfte, nämligen att bereda tillfälle till en samlad arbetsinsats, bör dessa stipendier vara av en sådan storlek att de verksamt kan bidra till eu ekonomisk trygg­ het under cn längre tidrymd. De medel, som hittills stått till förfogande för stipendieändamål, har i regel inte medgett en sådan avvägning. Jag finner det därför angeläget, att stipendievillkoren nu förbättras med avseende på

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 såväl stipendiebeloppens storlek som möjligheterna till förlängt stipendiemnehav. Normalt bör arbetsstipendierna enligt min mening utgöra cirka 10 000 kronor per år och ej annat än i undantagsfall understiga nämnda belopp. Arbetsstipendierna bör visserligen, såsom hittills, utdelas för ett år 1 S!nder men “öi^ghet till förlängt stipendieinnehav under ytterligare högst två år enligt den stipendieutdelande instansens prövning bör alltid föreligga, varvid stipendiat från nästföregående år bör äga företräde. Vad nu sagts utesluter emellertid inte, att vissa mindre arbetsstipendier alltjämt bör stå till buds. Dessa mindre stipendier bör närmast vara avsedda att ge stipen­ diaterna möjligheter att under kortare tidsperioder koncentrera sig på mera avgränsade uppgifter. Slutligen bör stipendiesystemet liksom hittills ge ut­ rymme också för särskilda resestipendier och stipendier av understödskaraktär, bland annat pensioner. Mm principiella uppfattning i fråga om utformningen av ett ändamålsenligt storre arbetsstipendium gäller även beträffande arbetsstipendier åt förfat­ tare och översättare. Jag anser det därför önskvärt, att författarfondens styrelse inom ramen för de ökade medel, som vid bifall till mitt förut fram­ lagda förslag ställes till styrelsens disposition, söker åstadkomma ett antal arbetsstipendier av den typ jag nyss rekommenderat.

Sedan länge har statsmakterna anslagit vissa medel till stipendier åt svenska tonsättare. Medelsanvisningen härtill har genom fjolårets beslut fördubblats och uppgår nu till 80 000 kronor. Det är uppenbart, att företrädarna för det seriösa musikskapandet för närvarande arbetar under förhållanden som ekonomiskt sett är mindre gynnsamma än för flertalet andra konstnärligt verksamma grupper. Jag finner det starkt motiverat, att denna grupp av skapande konstnärer får ett ökat statligt stöd i sin verksamhet i form av förbättrade stipendievillkor. För nästa budgetår föreslår jag, att de nuvarande anslagsmedlen till tonsättarstipendier höjes från 80 000 till 230 000 kronor. Medlen torde böra anvisas under ett reservationsanslag, benämnt Stipendier åt utövande ton­ sättare. Av den för nästa budgetår föreslagna stipendiesumman bör — med hänsyn till vad jag förut anfört i fråga om arbetsstipendiernas storlek__ 150 000 kronor användas till ett femtontal större sådana stipendier, medan 30 000 kronor bör få utdelas i form av mindre arbetsstipendier, förslagsvis på cirka 3 000 kronor. Återstoden, 50 000 kronor, bör få disponeras för rese­ stipendier, pensionsunderstöd och dylikt. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles, efter förslag av vederbörande myndigheter och organisationer, utfärda närmare föreskrifter beträffande stipendiernas fördelning och utdelning ävensom de bestämmel­ ser i övrigt som må befinnas erforderliga. Den vid bifall till mitt förslag om ökat statligt stipendiestöd åt de svenska tonsättarna erforderliga kostnadsökningen uppgår till 150 000 kronor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 56 år 1961 27

Även till arbets- och resestipendier åt utövande konstnärer inom måleri m. m. har statsmakterna under en följd av år beviljat medel. Medelsanvisningen till förstnämnda slag av stipendier fördubblades genom fjolårets beslut och utgör nu 80 000 kronor. Medelsanvisningen till resesti­ pendier höjdes för innevarande budgetår från 14 400 till 21 600 kronor. I anslutning till vad jag i det föregående anfört, föreslår jag, att anslags­ medlen till stipendier åt utövande konstnärer inom förevarande grupp för nästa budgetår höjes från 101 600 till 230 000 kronor. Medlen bör anvisas under ett särskilt reservationsanslag, benämnt Stipendier åt utövande konstnärer. Vid utgången av innevarande budgetår förefintliga reserva­ tioner å de under det nuvarande reservationsanslaget till Akademien för de fria konsterna med konsthögskolan: Stipendier m. m. uppförda anslags­ posterna till stipendier och till resestipendier för studier i utlandet bör över­ föras till motsvarande anslagsposter under det nu förordade reservations­ anslaget. Genom den föreslagna höjningen av stipendiesumman blir det möjligt att förbättra det direkta stödet till denna kategori av konstnärliga yrkes­ utövare med bland annat sadana större arbetsstipendier, som rekom­ menderats i det föregående. Av den föreslagna anslagssumman bör såsom hittills 30 000 kronor användas för mindre arbetsstipendier, medan 150 000 kronor bör disponeras för ett femtontal större arbetsstipendier och åter­ stoden, 50 000 kronor, utnyttjas för resestipendier, pensionsunderstöd och dylikt. Det torde även beträffande dessa stipendier få ankomma på Kungl. Maj:t att, efter förslag av vederbörande myndigheter och organisationer, meddela de närmare föreskrifter beträffande fördelning och utdelning ävensom de bestämmelser i övrigt, som må befinnas erforderliga. Den anslagsförstärkning som fordras för genomförande av den föreslagna förbättringen av det statliga stipendiestödet åt utövande konstnärer inom måleri m.m. uppgår till 128 400 kronor.

Såsom jag tidigare understrukit är det av vikt att statens insatser också inriktas på en ökad offentlig konsumtion av konstnärliga alster. Under en följd av år har staten, såvitt gäller bildande konst, bedrivit en sådan verk­ samhet genom att anvisa medel till nationalmuseet för förvärv av modern svensk konst samt till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. I den nu aktuella etappen av handlingsprogrammet bör — som redan angivits — ingå en ökning av statens inköps- och beställningsverksamhet genom en höj­ ning av anslaget till konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader. Detta anslag är för närvarande uppfört med 200 000 kronor. I ill bestri­ dande av kostnaderna för statens konstråds verksamhet står för inneva­ rande budgetår ett belopp av 14 800 kronor till förfogande.

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 56 år 1961 Från anslaget har anvisats medel till olika former av utsmyckning, hän­ förliga till någon av konstarterna skulptur, måleri (fast utsmyckning), stafflikonst och konsthantverk. Beträffande den närmare dispositionen av anslaget far jag hänvisa till den tidigare redogörelsen. För egen del har jag funnit mig böra förorda, att den hittillsvarande medelsanvisningen till förevarande ändamål för nästa budgetår fördubblas. Anslaget bör sålunda för budgetåret 1961/62 uppföras med 400 000 kronor! Anslaget bör alltjämt disponeras för utsmyckning av statliga byggnader. Den föreslagna höjningen torde emellertid kunna lämna ökat utrymme för inköp av sådan konst som inte i samma utsträckning som skulptural ut­ smyckning och annan monumentalkonst ingår i den fasta inredningen av sådana byggnader. Det bör därför vara angeläget för konstrådet att över­ väga om inte inköpsverksamheten i högre grad än hittills skulle kunna in­ riktas på stafflikonst, grafik m. m. Vid bifall till vad jag nu föreslagit bör det särskilda anslaget till kost­ naderna för statens konstrad höjas till 20 000 kronor, varav cirka 14 000 kronor bör avses för arvodeskostnader och omkring 6 000 kronor för expensutgifter m. m. Den sammanlagda kostnadsökningen för ett genomförande av mina för­ slag med avseende på den konstnärliga utsmyckningen av statliga byggna­ der uppgår sålunda till 205 200 kronor.

Ett bifall till mina i det föregående framlagda förslag medför en kost­ nadsökning av i runt tal sammanlagt 680 000 kronor. Med hänsyn till vissa automatiska utgiftsförändringar under anslaget till Ersättning åt författare for utlåning av deras verk genom bibliotek torde den för nästa budgetår erforderliga förstärkningen av detta anslag böra beräknas till 160 000 kro­ nor, vilket innebär att de sammanlagda anslagshöjningarna på riksstaten kan beräknas till (160 000 + 150 000 + 128 400 + 205 200 =) 643 600 kronor. Under åberopande av vad jag i det föregående anfört och förordat hem­ ställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att för budgetåret 1961/62 under åttonde huvudtiteln anvisa a) till Statens konstråd ett anslag av 20 000 kronor; b) till Konstnärlig utsmyckning av statliga byggnader ett reservationsanslag av 400 000 kronor; c) till Stipendier åt utövande konstnärer ett reservations­ anslag av 230 000 kronor; d) till Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek ett förslagsanslag av 1 180 000 kronor; e) till Stipendier åt utövande tonsättare ett reservations­ anslag av 230 000 kronor.

Kungl. Maj:ts -proposition nr 56 år 1961 29 Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydel­ se, bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Inga Bäcklin

l