SOU 1997:183

Arbete åt konstnärer betänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Arbete åt konstnärer sou |997: |s3

Statens offentliga utredningar WW 1997:183 PÅ Kulturdepartementet

Arbete konstnärer

Betänkande av Utredningen om översyn av arbetsmarknadspolitiken i förhållande till konstnärsyrket Stockholm 1997

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst

106 47 Stockholm

Orderfax: 08-690 91 91

Ordertel: 08-690 91 90

E-post: fritzes.order@liber.se

Internet: www.fritzes.se

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos:

Regeringskansliets förvaltningsavdelning

Distributionscentralen

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 10 10

Telefon: 08-405 10 25

Omslag: Dan Jonsson

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20795-8 Stockholm 1997 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för

Kulturdepartementet

Regeringen beslutade den 17 april 1997 att bemyndiga chefen för Kulturdepartementet tillkalla särskild utredare med uppgift att kart-

att en lägga hur de nuvarande aktiva arbetsmarknadspolitiska insatserna för yrkesverksamma konstnärer fungerar samt, så erfordras, lämna för-

om slag till hur de medel idag används kan användas mer effektivt

som Kommittédirektiv 1997:58, Översyn arbetsmarknadspolitiken i för-

av hållande till konstnärsyrket.

Utredningen har antagit namnet Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen. En kortare redogörelse för utredningsuppdraget och direktiven

i kapitel ges

Med stöd bemyndigandet förordnade statsrådet Marita Ulvskog

av filosofie doktor Anders Forsman särskild utredare fr.o.m. den

som 1 juni 1997.

förordnades den 1 juni 1997 Karin Backman, utredare,

Som experter Landstingsförbundet, Tomas Bolme, forbundsordförande, Svenska Teaterförbundet, Peter Curman, förbundsordförande, Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd, Eric De Groat, departementssekreterare, Kulturdepartementet, Nils Johansson, kanslichef, Konstnärsnämnden, Anita Jonsson, enhetschef, Statens kulturråd och Katarina Sjölander, departementssekreterare, Arbetsmarknadsdepartementet. Vidare förordnades fr.o.m. den 18 augusti 1997 Mats Gustafsson, arbetsförrnedlingschef, Af Kultur Media, Örebro, Barbro Hjelm, avdelningsdirektör, Arbetsmarknadsstyrelsen, Thomas Nyh, verkställande direktör, Teatramas Riksförbund, Anna Santesson, avdelningsdirektör, Arbetsmarknadsstyrelsen samt Ants Viinnan, sektionschef, Svenska Kommunförbundet.

Till huvudsekreterare förordnades fr.o.m. den 10 juni 1997 Yvonne Gille. Till biträdande sekreterare förordnades fr.o.m. den 21 maj Robert

Sennerdal och from. den 1juni Barbro de Lisle. Fr.0.m.

den 1 november 1997 entledigades Barbro de Lisle från uppdraget.

Monica Berglund har varit utredningens assistent.

Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen överlämnar härmed sitt slutbetänkande Arbete åt konstnärer. Vårt uppdrag är härmed avslutat.

Stockholm i december 1997

Anders Forsman

Yvonne Gille

Sammanfattning

Utgångspunkter

Mitt uppdrag har varit att göra en översyn av arbetsmarknadspolitiken i förhållande till konstnärsyrket och att analysera den obalans som råder på den konstnärliga arbetsmarknaden. Min utgångspunkt har varit att föreslå åtgärder för att lösa det strukturella problem som en överetablering på konstnärernas arbetsmarknad utgör. Min översyn visar entydigt att detta strukturproblem är omfattande och att arbetsmarknadspolitiken bidrar till att förvärra den. En begränsning av målgruppen för arbetsmarknadspolitiken inom konstnärsområdet är därför nödvändig. Arbetsmarknadspolitiska mål och kulturpolitiska mål måste bägge genomslag i arbetsmarknadsåtgärdema för att strukturproblemet skall kunna lösas.

Det finns en motsättning mellan arbetsmarknadspolitikens mål och kulturpolitikens mål, men den går att överbrygga. En förutsättning är att bägge politikområdena definierar konstnärsyrket och konstnärernas arbetsmarknad lika. Då blir båda rollerna tydliga och förstärker varandra. Så sker inte i dag. Problemen har tvärtom till stor del sin grund i att de två politikområdena definierat konstnärernas arbetsmarknad på olika sätt. Detta är också huvudkritiken från konstnärernas organisationer.

Att främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarknadens behov på konst och konstriärer, som är arbetsmarknadspolitikens uppgift kommer lätt i konflikt med kulturpolitikens krav på mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet. Kulturpolitiken skall korrigera marknaden för konst, medan arbetsmarknadspolitiken skall bidra till en anpassning till denna marknad. Kulturpolitikens kärna är konstens kvalitet medan arbetsmarknadspolitiken förhåller sig neutral till konstens kvalitet. Här handlar det om att hitta jobb. Men framför allt att motverka långtidsarbetslöshet.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken med avseende på konstnärsyrket, som den ut i dag, dominerar enligt min uppfattning de

ser arbetsmarknadspolitiska målen över de kulturpolitiska.

Skärp Af Kulturs roll

Ge Af Kultur särställning inom Arbetsmarknadsverket. - en

Begränsa mottagargruppen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder på -

kulturområdet. Ge Af Kultur exklusiv rätt att besluta åtgärder inom kulturom-

- om

rådet.

Inför inomkonstnärlig bedömning Af Kulturs målgrupp och - en av

för åtgärder inom kulturområdet. Återge AMS kulturarbetsdelegation en starkare roll.

Fri medelsanvändning och inga volymkrav vid Af Kultur. -

Satsning på vägledning och utbildning - .

Af Kultur måste finnas kvar del Arbetsmarknadsverket

som en av

det skall möjligt att komma tillrätta med strukturproblemen på om vara den kulturella arbetsmarknaden. Den samverkan mellan arbetsmarknadspolitik och kulturpolitik krävs är bara möjlig att genomföra

som med Arbetsmarlmadsverket aktiv part. Af Kultur har under åren

som en byggt stor kompetens inom kulturområdet och arbetar med den

upp en flexibilitet behövs inom denna sektor. Men deras roll behöver för-

som stärkas och deras mandat att handha kulturfrågoma måste tydliggöras inom verket. En särskilt anpassad organisation inom verket med starka Af Kultur-kontor är nödvändig förutsättning och en garant för att

en arbetsmarknadsmedel på detta område strikt begränsas till etablerade

konstnärer.

Mitt första förslag är därför att bibehålla organisation som bygger

en på den särprägel gäller för denna del av arbetsmarknaden. Den

som skall rikstäckande med ett regionalt fördelat på de olika

vara ansvar kontoren. För att Af Kulturs roll skall bli den sammanhållande kraften inom arbetsmarlmadspolitiken måste organisationen på fältet följas upp inom hela organisationen. Jag därför att AMS bör återinrätta

anser tjänsten kulturdirektör med ansvar för innehållet i Af Kulturs

som verksamhet och med befogenheter att följa övriga kontors

upp verksamhet inom kulturområdet. Det kräver tjänst med direktkontakt

en till verksledningen och ett uttalat mandat att företräda en strikt tillämpning konstnärsbegreppet och användningen av åtgärdsmedel.

Af Kulturs uppgift är att motverka strukturell obalans på arbets-

en marknaden. De medel och volymkrav som gäller i övrigt för AMS är avsedda för konjunkturberoende åtgärder och passar dåligt för kultursektorn. Af Kultur bör därför lösgöras från volymkrav. Samtliga förmedlares erfarenhet visar att det är med stöd av otraditionella medel

kan planera åtgärder för kulturarbetsmarknaden. man som passar

Sammanfattning ll

Af Kulturs mottagargrupp är ungefär tredjedel för stor. En konst-

en närlig utbildning eller erfarenhet i yrket är inte tillräckligt för att räknas som etablerad på arbetsmarknaden. Det krävs också kontinuerlig

en verksamhet som konstnär utan stöd av arbetsmarknadspolitiska medel. Jag avstår från att föreslå fasta kriterier för vilka som skall anses etablerade inom olika konstnärsyrken. Definitionema måste skilja sig ni-;llan de olika konstnärsyrkena de bör utgå från utbildning och/eller

men påvisad aktiv yrkesverksamhet. Det är däremot angeläget att AMS ges befogenheter att ha kriterier det slaget för denna del sin verksam-

av av het.

Mottagningen av konstnärer hos Af Kultur bör ske i två etapper: en gränsdragning vid första ingången och en ny prövning efter tre år. Har inte personen haft ett vanligt arbete/verksamhet i sitt yrke under den tiden överförs han eller hon till hemförmedlingen.

Bestämningen av målgruppen och hur den skall definieras liksom användningen av åtgärdsmedlen skall ske i samråd med särskilda inomkonstnärliga nämnder knutna till de fem Af Kultur-kontoren. Dessa nämnder bör ges betydande inflytande, utan att de därför tar över något myndighetsansvar. Dessa nämnder kan bidra till att skapa kontinuitet i åtgärderna och öka arbetsförmedlingens legitimitet bland konstnärerna och deras organisationer. Nämndernas sammansättning bör vara blandad: konstnärsorganisationer, enskilda konstnärer med förtroende bland kolleger och med integritet, liksom recensenter/lcritiker. Också centrumbildningama bör representation.

ges

Kulturarbetsdelegationen måste återges den betydelsefulla roll den avsågs ha när den skapades och som den tidigare haft. Kulturarbetsdelegationens uppgift är att fastställa policy för kriterierna för inskrivning vid Af Kultur och för hur åtgärderna skall använ-

ge ramar das. Det är också delegationens uppgift att följa upp rollfördelningen mellan arbetsmarknads- och kulturpolitiken.

En växande strukturell obalans

Jag har inlett beskrivningen av mina krav med förslaget att stärka Af Kultur. Det beror till en del på att det är en förutsättning att målgruppen och åtgärderna begränsas för att återge kulturarbetsförmedlingen dess legitimitet bland konstnärerna. Men framför allt för att det är nödvändigt om man skall lyckas lösa det främsta problemet- överetableringen

konstnärer och de samhälleliga kostnader följer den. År 1996 av som av fanns 19 000 konstnärssökande inskrivna vid arbetsfönnedlingar. Av dessa var knappt hälften inskrivna vid Af Kultur. Drygt hälften fanns

12 Sammanfattning SOU 1997: l 83

andra arbetsförmedlingar fick i stor utsträckning åtgärder vid men

riktade mot kulturarbetsmarknaden.

kulturpolitiskt perspektiv använder arbetsmarknadspoliti- Sett ur ett ken mycket belopp. Den bidrar därmed till överetablering av stora konstnärer och den förstör marknaden för de etablerade konstnärerna.

Och i det långa loppet kostar detta samhället mycket stora resurser

samtidigt de problem finns på marknaden för konstnärer persom som manentas. Detta förhållande är ohållbart.

måste arbetsmarknadspolitiken lägga resurser på denna

Självfallet

arbetssökande. Men samtidigt blir det själva kärnpunkväxande grupp orsakat mitt uppdrag att kultursektom blivit allt ten i det problem som beroende arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken mer av

arbetsmarknadspolitiska medel upprätthåller ett kulturutbud som

och

inte skulle finnas. annars arbetslösa får åtgärder inom kultursektom där deras kompetens De kan dessa åtgärder tränga ut arbetstillfällen för tas tillvara. Dessvärre den etablerade kärnan konstnärer. De fungerar också som en sporre av i yrket att den sökande aldrig får några uppdrag inom att stanna trots mellan åtgärderna. I stället hamnar i rundgång av åtkonsten man en

gärder och arbetslöshet. också undersökning AMS gjort för utred- Detta visas av en som 5 000 arbetslösa konstnärer trädde in i åtgärder åren ningen. Omkring lämnade arbetslöshet i samband med åtgärden 1992-93. Av dessa som tillbaka i arbetslöshet efter månader, 60 % efter ett år; och var 50 % sex Min slutsats blir många dessa konstnärer finns 80 % efter fem år. att av utanför kretsen de etablerade konstnärerna trots att de är inskrivna av vid Af Kultur. överetablering konstnärligt verksamma aktiva arbets- En av genom marknadsåtgärder drar i hög grad med sig stigande kostnader för pas-

Arbetsmarknadsåtgärder räcker inte kvalificering för siva bidrag. som a-kassa, de räcker för återinträde i kassan. Eftersom kulturarbetsmen räcker till för alla vill verka på den kommer dessa marknaden inte som åtgärder befästa långtidsarbetslösheten än motverka den. snarare att Arbetslöshetsförsäkringen blir yrkesförsäkring och inte omställen en ningsförsäkring. Och mängden åtgärder förstärker dessutom den

strukturella obalansen på kulturarbetsmarknaden i stället för att mot-

verka den. Arbetsmarknadsmedlen för växande andel statens totala svarar en av till konst och konstnärer. I dag är proportionerna enligt min resurser längre rimliga. Mot kulturdepartementets cirka 4 miljarder mening inte kronor till kultur arbetsmarknadsdepartementet med 1,3 miljarsvarar . der kronor 970 miljoner kr i passivt stöd och 325 miljoner kronor i aktiva åtgärder. Det innebär att 25 % statens totala satsningar på av

SOU 1997: l 83 Sammanfattning 13

konst sker via arbetsmarknadspolitiken. I ingen annan sektor av arbetsmarknaden är arbetsmarknadspolitiken så dominant. Slår styrningen av dessa medel fel motverkar den hela den statliga kulturpolitiken.

Det är mot den bakgrunden jag lägger mina övriga förslag. Med en gemensam syn på vilka som är konstnärer och vilken deras arbetsmarknad är kan arbetsmarknads- och kulturpolitiken samverka för att stoppa en i dag okontrollerbar kostnadsutveckling. Det krävs insatser från bägge politikområdena för att bryta obalansen. Det ena området kan inte lyckas utan det andra. Därför ligger mina förslag också inom båda dessa områden.

Med mina förslag skulle arbetsmarknadspolitikens totala kostnader inom kultursektom på sikt reduceras med 225 miljoner kronor i aktiva åtgärder och med ytterligare drygt 650 miljoner kronor i passivt stöd i takt med att den övriga arbetsmarknaden stärks. Av de 225 miljoner kronor som i dag går till inomkonstnärliga åtgärder bör merparten, 200 miljoner kronor, kortsiktigt inriktas på stöd för kulturintresserade att söka sig nya yrkesidentiteter.

Avstår man från de begränsningar jag föreslår kommer kostnaden i arbetsmarlmadspolitiken, dvs. såväl aktiva som passiva åtgärder, att fortsätta att öka från nuvarande höga nivå oavsett konjunkturema på arbetsmarknaden i övrigt. Den strukturella obalans som arbetsmarknadspolitiken bidragit till påverkas obetydligt av dessa konjunktursvängningar.

Det är mot den bakgrunden jag anser det fullt möjligt och ekonomiskt försvarbart att redan nu överföra 80 miljoner kronor till ett antal nya åtgärder i samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken och kulturpolitiken för att förstärka förmedlingen av konstnäremas arbete. Åtgärderna de genomförs fullt nettobesparing för staten.

ger, om ut, en

Arbete åt konstnärer

Af Kultur får ett direktanslag från AMS om 100 miljoner kronor för -

åtgärder anpassade till konstnärerna. Af Kultur får ytterligare 15 miljoner kronor för riktad verksamhet.

Producentstöd till Dans-Produktion-Service, DPS, om 3 miljoner -

kronor. Ett Rådgivningscenter för dansare inrättas vid Af Kultur i Stock-

holm och får 2 miljoner kronor i årligt anslag.

Centrumbildningamas förmedlande verksamhet får 10 miljoner kro- -

nor. Vid fördelningen av stödet skall behovet att återskapa centrumbildningamas regionala organisation beaktas.

14 Sammanfattning

En tredje anställningsform inom teatern stöds med 15 miljoner -

kronor. För förstärkning förmedling konstnärers arbete och inkomster

- av av

överförs 50 miljoner kronor från Arbetsmarknadsdepartementet till

Kulturdepartementet. Pengarna förstärker de åtgärder som föreslås i

betänkandet Generella konstnärsstöd.

Åtgärder inom arbetsmarknadspolitiken

Dans-Produktion-Service. DPS har varit framgångsrikt i att skapa sysselsättning och publik till professionella koreografer och dansare. Min bedömning är att DPS är intressant form av samverkan och

en ny marknadsföring dans aktivt medverkar till att bredda markna-

av som den för den nutida dansen. Af Kultur får 3 miljoner kronor att användas för årligt stöd till DPS

Dansares yrkeskarriär slutar tidigt. Det är inte ovanligt att de tvingas avbryta sin yrkeskarriär ännu tidigare på grund skador. Dansarna har

av många värdefulla erfarenheter och kompetens som kan vara till stor

en nytta på andra arbetsområden. Med aktiv hjälp att finna nya yrkes-

en vägar minskar omställningstiden med stora kostnader för sjukskrivning och arbetslöshetsersättning. Jag föreslår därför att 2 miljoner kronor anslås för att upprätta ett rådgivningscenter för dansare vid Af Kultur i Stockholm.

Centrumbildningama bedriver kvalificerad, inomkonstnärligt

en genererad förmedling konstnärligt arbete. Jag föreslår att AMS

av avsätter maximalt 10 miljoner kronor för att fördela på Centrumbildningama. En förutsättning för ett centrum skall få anslag är att det också har anslag från Statens kulturråd. AMS kulturarbetsdelegation skall yttra sig över fördelningen medlen före beslut.

Medel till kulturpolitiken

Jag föreslår att 50 miljoner kronor överförs från Arbetsmarknadsdepartementet till Kulturdepartementet för att finansiera åtgärder för fönnedling konstnärernas arbete och för att förstärka deras inkoms-

av ter.

Konstnärsstödsutredningen har utrett frågan om ett generellt stöd till konstnärer. Utredningens arbete har tydligt visar att konstnärerna föredrar stöd ökar deras möjligheter att leva sitt arbete framför

som av generella bidrag. Därmed sammanfaller många förslagen i den ut-

av redningen med min strävan att lösa strukturproblemen på den konst-

närliga arbetsmarknaden. Om kulturpolitiken förbättrar förmedlingen av konstnärers arbete och ökar deras möjligheter till försörjning minskar trycket på arbetslöshetsförsäkringen och på åtgärdsmedlen inom arbetsmarknadsverket. Jag vill peka på några områden är särskilt

som viktiga för att minska trycket på arbetsmarknadspolitiken.

Genom ökade arrangörs- och tuméstöd till musiker, skådespelare och dansare kan dessa utövande konstnärer återfå del den

en av arbetsmarknad gått förlorad under år. Allt för ofta har dessa

som senare tuméer ersatts av ALU-projekt eller framträdande andra mindre

av etablerade konstnärer. En hårdare styrning från AMS sådana

av åtgärder i kombination med tuméstöd motverkar amatöriseringen

av kulturlivet.

Bildkonstnärens problem är ett försörjningsproblem i hög grad

som arbetsmarknadspolitiken tvingas lösa. De utgör också den största

gruppen av konstnärer inskrivna vid arbetsförmedlingen, drygt 10 000 år 1996. En utställningsersättning som också omfattar grafisk konst, fotografier, installationer, konsthantverk, formgivning och experimentell konst, bidrar till att fler bildkonstnärer kan få försörjning sitt yrke.

av Det är från arbetsmarknadens utgångspunkter den främsta åtgärden för att förbättra konstnärernas försörjningsmöjligheter. Ett nytt statligt verksamhetsbidrag till organisationer med utställningsverksamhet och ett statligt stöd till förhyrning av utställningslokaler skulle ytterligare bidra till att förmedla resultatet konstnärens arbete.

Svensk teater är allt för beroende av arbetsmarknadspolitiken. En vikande ekonomi har gjort att teatrarna valt att använda medarbetare som kan få arbetsmarknadspolitiskt stöd. Strukturgrepp kan åter-

som skapa en balans inom teatern där konstnärer återigen kan finna sin försörjning genom ersättning för arbete är angelägna. Ett tuméstöd enligt ovan bidrar till att förbättra möjligheterna till uppdrag för de turnerande fria grupperna. Dessutom stöder jag förslaget ett särskilt verksam-

om hetsstöd till de fria teatrarna och stöden för svensk dramatik.

Parterna inom teatern har lagt fram ett förslag tredje anställ-

om en ningsforrn vars syfte är att avlasta a-kassan och öka de frilansande skådespelamas trygghet. Men förslaget har också ett kulturpolitiskt mål

att öka den konstnärliga friheten på teatern att underlätta att ta in

genom frilansare på olika fonner kontrakt..

De 200 frilansande skådespelare skall erbjudas tjänstgöring hos

som de statligt stödda institutionsteatrama har för närvarande återkommande perioder av arbetslöshet med ersättning från kassan. Genom att de anställs i den föreslagna nya organisationer sker besparing i

en akassan. Jag föreslår att maximalt 15 miljoner kronor överförs

som

finansiering av förslaget.

16 Sammanfattning SOU 1997: 183

Med dessa samlade åtgärder finns förutsättningar att bryta den onda cirkeln i konstnäremas arbetsmarknad som innebär att mer pengar

satsas på att bereda konstnärer försörjning i sitt yrke desto fler som kommer till för att slåss så att konstnäremas situation för-

om pengarna värras i stället för att förbättras. Också flödet av ständigt ökade arbetsmarknadsmedel till kultursektom bryts genom förslagen.

l Inledning

l l Direktiven

. Utredningen skall göra översyn arbetsmarknadspolitiken i för-

en av hållande till konstnärsyrket. Uppdraget är till stora delar ett kartläggningsuppdrag. Utredningen skall kartlägga omfattningen av konstnä-

arbetslöshet, omfattningen det ekonomiska stödet till konstnärernas av

vid arbetslöshet fördelat på passivt stöd och aktiva åtgärder. rerna - Dessutom skall utredningen redovisa i vilken utsträckning konstnärer får arbete efter att ha deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och eventuell s.k. rundgång mellan arbete och åtgärder. Utredningen skall dels Visa på framgångsrika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som lett till att konstnärer stärkt sin ställning på den ordinarie arbetsmarknaden, dels redovisa eventuella hinder i de arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet för konstnärerna. Det ingår i utredningens uppdrag att föreslå ändringar minskar sådana hinder och ger en mer effektiv använd-

som ning de medel redan i dag utgår till konstnärsgmppen. Utred-

av som ningen skall också föreslå hur den mottagargrupp som insatserna riktas till tydligare kan avgränsas.

Utredningen skall också analysera den långsiktiga obalansen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft och orsakerna till den relativt sett höga arbetslösheten på kulturområdet. I ett särskilt uppdrag ingår att granska centrumbildningamas arbetsfönnedlande roll. I samtliga kartläggningar och analyser skall jämställdhetsaspekten beaktas särskilt.

Som generellt direktiv för denna utredning liksom för övriga utredningar gäller bl.a. att pröva offentliga åtaganden och regionalpolitiska konsekvenser.

Utredningens förslag skall ta sin utgångspunkt i de övergripande nationella målen för såväl arbetsmarknadspolitiken som kulturpolitiken.

Utredningen har att samråda med arbetsmarknadens parter, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden och Arbetsmarknadsstyrelsen. Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd KLYS, och andra berörda inom konstnärernas arbetsmarknad skall beredas möjlighet att

18 Inledning SOU 1997: l 83

följa utredningen och lämna synpunkter. Utredningen bör också samråda med Konstnärsstödsutredningen dir. 1996:80.

1.2 De målen

kulturpolitiska

Riksdagen antog den 19 december 1996 prot. 1996/97:49 nya riktlinjer för kulturpolitiken. De byggde på regeringens förslag till en fortsatt långsiktig kulturpolitik prop. 1996/97:3 och Kulturutredningen SOU 1995:84.

Riksdagens beslut innefattade sju mål för den nationella kulturpolitiken. Den skall:

värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att -

använda den,

verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till -

kulturupplevelser samt till eget skapande,

främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och -

därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar,

kulturen förutsättningar dynamisk, utmanande och - ge att vara en

obunden kraft i samhället,

bevara och bruka kulturarvet, -

främja bildningssträvanden, -

främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer -

inom landet. I kulturpropositionen tar regeringen också konstnärernas vill-

upp

kor. Att förbättra de yrkesverksamma konstnärernas villkor är av vital betydelse för att det kulturpolitiska målet mångfald skall kunna

om uppfyllas konstaterar regeringen. Regeringen håller fast vid principen att konstnärernas försörjning i största möjliga utsträckning skall baseras på ersättning i direkt anslutning till arbete att detta inte be-

men menar tyder att de selektiva stödforrnema spelat ut sin roll. Tvärtom föreslår regeringen på flera områden ett utökat sådant stöd och betonar samtidigt att dessa på sikt skall kompletteras med mer generella former av stöd. Insatsema för att stärka de professionella konstnärerna skall också i framtiden vila på de två huvudprincipema; ersättning för utfört arbete och direkta stödinsatser. En tredje princip är samråd mellan staten och konstnärerna när det gäller utformningen av och fördelningen av stöden.

Sammanfattningsvis beskrev regeringen statens mål för framtida insatser för konstnärerna på följande sätt. De skall:

Inledning 19

skapa förutsättningar för ett aktivt kulturliv ger arbete och för- - som sörjning åt konstnärerna och rika kulturupplevelser för medbor-

garna, skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete, regelverken på alla politikområden så att rimlig hänsyn tas - anpassa till konstnärernas speciella förhållanden, möjlighet till konstnärligt förnyelse- och utvecklingsarbete ge- - ge olika former direkt konstnärsstöd, nom av förbättra möjligheterna till internationellt konstnärligt utbyte. -

1.3 De målen

arbetsmarknadspolitiska

Arbetsmarknadspolitikens mål behandlades riksdagen den 12 juli av 1996. Såväl regeringen i sin proposition riksdagen konstaterade då som att de mål för arbetsmarknadspolitiken fastställdes i början av som 1960-talet fortfarande gäller i sina huvuddrag. Huvuduppgiften är dels

att bidra till att lösa strukturella obalanser genom att underlätta och upp påskynda anpassningen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft,

dels motverka konjunkturellt betingade variationer i sysselsättningen.

Dessa stabiliseringspolitiska mål har successivt blivit allt viktigare. Arbetsmarknadspolitikens styrka har varit att den kunnat kombinera det

ekonomiskt nödvändiga med det socialt angelägna. De mål som riksdagen 1995/96:FiU15 arbetsmarknadspolitiken följande antog ger inriktning:

Arbetsförmedlingens huvuduppgift är att tillse att platserna snabbt tillsätts. Den enskilde arbetssökande skall särskilda insatser rustas för genom de arbeten som är eller blir lediga. Den enskilde arbetslöse skall stå i centrum för insatserna. Målinrik- tade individuella handlingsplaner skall upprättas tydliggör den som arbetslöses och myndighetens ansvar. När det inte finns arbeten på den reguljära arbetsmarknaden eller lämpliga utbildningsinsatser skall arbetsmarknadspolitiken ha möj-

lighet att på annat sätt förhindra att långtidsarbetslöshet uppstår. Arbetsmarknadspolitiken skall ha för att förhindra utslagresurser ning från arbetsmarknaden. Äldre arbetssökande utanför den regul-

jära arbetsmarknaden skall erbjudas offentligt tillfälligt arbete.

Kommunernas roll i arbetsmarknadspolitiken skall utvecklas. - En hållbar omställningsförsälqing vid arbetslöshet skall skapas. e

20 Inledning SOU 1997: 183

Arbetsmarknadspolitiken skall medverka till och påskynda föränd- -

ringarna av vårt samhälle. Det gäller inte minst i jämställdhets-

arbetet och i miljöarbetet.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas utformning skall samordnas -

bättre på lokal nivå.

2

Bakgrund

2.1 Tidigare kulturutredningar om

arbetsmarknaden

2.1.1 Kulturpolitikens inriktning SOU 1995:84

Den statliga Kulturutredningen, tillsattes år 1993, gjorde en bred som utvärdering 20 års kulturpolitik SOU 1995:85. Den granskade av också konstnärspolitiken under denna period. Utredningen konstaterar att stöd till konstnärlig produktion och strävan att förbättra det konstnärliga skapandets villkor är en av hömstenama i den svenska statliga kulturpolitiken sedan lång tid tillbaka. Det speglas särskilt tydligt i några målen i 1974 års kulturpolitiska beslut. Det gäller av målen yttrandefrihet och konstnärlig och kulturell förnyelse. Ett om tredje mål förutsätter statliga insatser för konstnärerna är att motsom verka kommersialismens negativa verkningar. Under 1980-talet blev kvalitet i konsten också ett tydligare mål för den statliga kultur-

politiken. Utredningen konstaterar att den statliga konstnärspolitiken omfattar tre nivåer: insatser syftar till att göra människor delaktiga i konstsom närliga upplevelser, konstpolitiska insatser för att utveckla respektive konstart och specifika insatser direkt tar sikte på att förbättra mer som villkoren för enskilda konstnärer och konstnärer. Samtidigt grupper av konstaterar att konstnärens villkor inte kan isoleras från utveckman lingen i samhället i övrigt. För konstnärer likaväl som för andra medborgare spelar utformningen och förändringar i socialpolitik, av arbetsmarknadspolitik och skattepolitik en viktig roll. I konstnärspolitiken ligger att i görligaste mån sådana allmänna system till de anpassa speciella förhållandena inom kulturområdet. Utredningen beskriver följande instrument använts i det konstsom närspolitiska arbetet:

konstnärlig utbildning, för statliga kulturinstitutioner samt stöd till regionala och - ansvar lokala kulturinstitutioner och till fria grupper, inköp av konstnärliga alster, -

22 Bakgrund SOU 1997: l 83

riktat stöd inom vissa branscher, -

arbetsförmedling och andra arbetsmarknadspolitiska åtgärder, -

upphovsrättsliga ersättningar, -

offentligrättsliga ersättningar som kompensation för inskränkningar -

i upphovsrätten m.m.,

bidrag av olika slag, -

anpassning av skattelagstiftning, sociallagstiftning m.m. så att rimlig -

hänsyn tas till konstnäremas speciella förhållanden, stöd till folkbildning, organisationer och arrangörer.

Utredningen redovisar svårigheter att bedöma den samlade effekten av de konstnärspolitiska insatserna eftersom utvecklingen i hög grad också bestäms andra faktorer i samhället. Man väljer ändå att

av ge några indikatorer, nämligen antalet konstnärer, arbetsmarknaden och konstnäremas inkomster. När det gäller det centrala kulturpolitiska intresset på detta område att stimulera kreativitet och förnyelse är

- det svårt inte omöjligt att finna objektiva mått.

För det första lcriteriet, antalet konstnärer, konstaterar utredningen att det skett en kraftig tillströmning till de konstnärliga yrkena under 20-årsperioden. Ökningen ligger runt 40 % oavsett om man väljer att se till Folk- och bostadsräkningens FoB uppgifter eller medlemsantalet i KLYS-organisationema. Antalet kvinnor har ökat markant under denna period så att de nu utgör närmare 50 % samtliga konstnärer.

Ökningen av antalet konstnärer har varit betydligt större än ökningen av antalet arbetstillfállen. Det har lett till överetablering och

en en permanent arbetslöshet bland konstnärema. Obalansen mellan sökande och arbetstillfällen har tredubblats under 1980-talet trots den då starka högkonjunkturen. Det leder utredningen till att beteckna den strukturella arbetslösheten som bestående.

Redan i de kulturpolitiska propositionema från mitten 1970-talet

av betonades behovet samverkan mellan kultur- och arbetsmarknads-

av politik. Denna samverkan har byggts ut under 1980-talet och AMS har givits ett särskilt ansvar för kulturarbetsfönnedling. Prop. 1985/86:138.

Under tid har arbetslösheten ökat kraftigt. År 1974 den

samma var genomsnittliga arbetslösheten bland teateranställda 4 %. År 1985 hade andelen stigit till 9 % och år 1994 var den uppe i över 20 %. Utvecklingen för musiker har varit liknande. För författare, bildkonstnärer och tonsättare är utvecklingen svårare att visa eftersom de

som egenföretagare inte uppvisar traditionell arbetslöshet. I deras fall är begreppet inkomstlöshet mer relevant när de saknar uppdrag eller avsättning för sina alster.

Bakgrund 23

Också dessa får dock stöd genom arbetsmarknadspolitiken. grupper Det är inte bara kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen som stigit kraftigt under 20-årsperioden utan också de medel AMS avsätter för åtgärder till arbetslösa/inkomstlösa konstnärer. Volymen på beredskapsarbeten inom den konstnärliga sektorn motsvarade t.ex. 5 miljoner kronor budgetåret 1979/80. Budgetåret 1988/89 uppgick kostnaderna för dessa till 46 miljoner kronor och budgetåret 1994/95 till 80 miljoner

kronor. I Kulturutredningens huvudbetänkande Kulturpolitikens inriktning SOU 1995:84 konstateras att det behövs samlad konstnärspolitik en inom kulturpolitikens En sådan kräver ett samspel mellan olika ram. politikområden och mellan olika myndighetsornråden. Några av de mest väsentliga ekonomiska förutsättningarna för såväl det fria konstskapandet det konstnärliga yrkesutövandet skapas inom upphovssom rätts-, skatte- och arbetsmarknadsområdena. Ökningen antalet konstnärer har hela tiden varit större än antalet av arbetstillfällen. Det har lett till markant obalans mellan tillgång nya en och efterfrågan, obalans Kulturutredningen tror kommer att öka en som ytterligare. Arbetsmarknaden har också förändrats så att antalet fasta anställningar minskat och korttidsanställningama i stället ökat. Allt fler konstnärer bedriver därför sin verksamhet i regi som företagare egen eller frilansar och går i och rollen företagare respektive man ur som anställd. Eftersom dessa yrkesverksamma arbetar med stark personlig och en konstnärlig drivkraft är de beredda till långtgående personliga uppoffringar för att fortsätta i yrket. Det gör att den naturliga utslagningen från marknaden vid överetablering inte fungerar just denna en arbetsmarknad. Många konstnärer konkurrerar också i sin verksamhet med statligt subventionerade alternativ vilket tvingar ner prissättningen ytterligare med fortsatt ökade problem med försörjningen. Sammanställer detta allt större krav på samhälleliga insatser för denna taget grupp- AMS har haft generös och innovativ hållning till konstnärsomen rådet och byggt särskild verksamhet riktad till denna grupp. Det upp en har fått till konsekvens att också de fått känna den ökade tillströmav ningen till konstnärsyrkena. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna har nått sådan omfattning att de blivit viktig del av finansieringen av en en verksamheter inom kulturområdet, t.ex. stöd för fria grupper och som institutioner. Dessa medel är avsevärd för sysselsättningen på en resurs områden har strukturell arbetslöshet. Mot den bakgrunden som en föreslår Kulturutredningen att medel från Arbetsmarknadsverket skall föras över till kulturområdet med kravet att de skall användas för att skapa arbetstillfällen utifrån kulturpolitiska prioriteringar.

Utbildning är ett huvudsakligt instrument inom arbetsmarknadspolitiken menar utredningen och det finns ett stort behov vidareut-

av bildning inom konstnärsornrådet. Den föreslår därför del de

att en av arbetsmarknadspolitiska medlen förs över till de konstnärliga högskoloma för att där finansiera utbyggd fort- och vidareutbildning.

Kulturutredningen föreslår att de selektiva konstnärsstöden förstärks genom ökade anslag.

Utredningen föreslår också att de arbetsmarknadspolitiska insatserna och regelsystemen bättre anpassas till de speciella förhållanden som gäller på det konstnärliga området. Ett sätt att göra det är att

genom utnyttja och öka utrymmet för s.k. otraditionella åtgärder.

Utredningen konstaterar också att centrumbildningama inom konstnärsornrådet gör en viktig insats när det gäller att skapa sysselsättning för sina medlemmar. De bör därför ökade resurser till det arbetsskapande arbetet.

Slutligen betonar Kulturutredningen att de arbetsmarknadspolitiska insatserna för de fria konstnärerna har särskild kulturpolitisk

en betydelse och att de därför måste utformas i första hand efter hänsyn till de kulturpolitiska prioriteringarna. Ett sätt skulle ett formaliserat

vara samråd mellan Arbetsmarknadsverket och kulturornrådet.

2.1.2 Konstnärens villkor SOU

1990:39

I juni 1989 tillsatte utbildningsministem en särskild utredare för att kartlägga de konstnärliga och litterära yrkesutövamas villkor och utvärdera de statliga insatserna som dittills gjorts för dessa grupper. De konstnärliga och litterära yrkesutövama har en nyckelroll i kulturlivet ansåg ministern varför det också måste vara ett väsentligt inslag i den statliga kulturpolitiken att värna om konstnärlig yrkesverksamhet och utvecklingsarbete.

Den särskilda utredaren gjorde en definition de utred-

av grupper ningen och en statlig konstnärspolitik borde omfatta. I begreppet konstnär utgick han från de yrkeskategorier som är representerade i KLYS med undantag för journalister och programtjänstemän vid Sveriges Radio. Han konstaterade att det inte finns någon tillförlitlig eller heltäckande statistik över antalet konstnärligt yrkesverksamma. Begreppet konstnär är vagt och det finns ingen enhetlig definition. Utredaren valde att använda sig av två källor för att beskriva omfattningen. Den ena är Folk- och bostadsräkningen från Statistiska centralbyrån SCB. Den andra är medlemsuppgiftema från KLYS. Bägge visade på

en kraftig ökning av antalet konstnärer. FoB har räknat bildkonstnärer, musiker, formgivare, författare och scenkonstnärer sedan l970-talet.

SOU 1997: l 83 Bakgrund 25

Tillströmningen till yrket, eller viljan att komma in ett konstnärligt yrke visar sig också i ansökningama till de konstnärliga högskolorna. Antalet sökande till dessa steg med 41 % under l980-talet. Men också de offentliga utgifterna för kulturen ökade realt under l980-talet. Antalet arbetstillfällen vid kulturinstitutionerna ökade stadigt och anslagen till kulturen ökade i fasta priser under 1970- och 80-talen. Men tillströmningen till yrket var större varför allt fler konstnärer trots de ökade anslagen fick svårigheter att försörja sig på sitt konstnärliga arbete. Utredaren lade stor vikt vid sysselsättningsfrämjande åtgärder i sina överväganden och förslag. En andra huvudsynpunkt var kvalitetskraven i kulturpolitiken, han menade måste få väga tyngre än dit-

som tills i avvägningama när det gäller stöd och bidrag. Den tredje huvudsynpunkten betonade det internationella perspektivet på kulturområdet och behovet av ett internationellt kulturutbyte.

När det gäller sysselsättningsfrämjande åtgärder konstaterade utredaren att de arbetsmarknadspolitiska insatserna på kulturområdet fått stor betydelse under l980-talet. AMS har haft generös inställning till

en kulturområdet och banat vägar för att skapa arbete konstnärer

nya också utanför de reguljära konstmarknadema. AMS-insatserna har blivit del kulturstödet. Därmed har de också fått en annan karaktär

en av än stöden inom andra branscher. De är knappast av övergångsnatur i avvaktan på konjunkturell uppgång. De är bara till en del inriktade

en på att slussa de arbetssökande till andra områden med större tillgång på arbete. De är också starkt koncentrerade till storstadsområdena. Det är ofrånkomligt, menade utredaren, att det blir kollision mellan konstnärliga ambitioner och de arbetsmarknadspolitiska kraven t.ex. att arbetslöshet är ett kriterium för beredskapsarbete. För den enskilde konstnä-

ter sig systemet osäkert och nyckfullt både kulturpolitiskt och ren men från konstnärens utgångspunkter skulle läget vara mycket värre

egna

stödet inte fanns eller snålare. Samtidigt är det farligt att anom var vända beredskapsarbeten för att hålla igång verksamheter som inte efterfrågas. I stället bör insatserna koncentreras på sådant som kan övergå till att bli självfmansierat eller bidra till att öka efterfrågan. Det viktiga målet för insatserna inom den förmedlande verksamheten bör

att vidga den konstnärliga arbetsmarknaden. vara

Men det krävs än generös arbetsmarknadspolitik för att

mer en främja sysselsättningen ansåg utredaren. Han föreslog därför ökade produktions- och proj ektbidrag till fria teater-, dans- och musikgrupper. Han föreslog också väsentligt ökade inkomstgarantier till fria konstriä-

och via Statens kulturråd väsentligt ökade bidrag till centrumrer bildningar och främjandeorganisationer. Centrumbildningama borde få bidrag att utvecklas till branschorganisationer och deras regionala

rena enheter borde på motsvarande sätt regionala stöd.

Regeringens proposition 1989/90:76 Regionalpolitik inför 1990talet uppmuntrar till projektstöd inom kulturområdet och för att främja kulturturism inom för regionala utvecklingsprojekt. I de tre

ramen nordligaste länen kan också medlen för särskilda infrastrukturåtgärder användas för kulturprojekt. Genom att utnyttja dessa möjligheter borde man kunna begränsa de arbetsmarknadspolitiska insatserna och öka konstnäremas egen möjlighet till försörjning.

Utredaren lade fram förslag på fler åtgärder för att öka konstnärernas arbetsmarknad. Husartister och Konst där vi bor var aktuella projekt han ville ökat bidrag. Konstnäremas skatter och avgifter

som ge och fler bidrag andra områden han lade förslag inom. Bidrag för

var

konstnärer därmed får chans att etablera sig, projekt- och unga som en resebidrag, fleråriga bidrag och inkomstgarantier var sådana vägar. Utredarens prioritering var ett rejält stöd till några framför ett begränsat stöd till många. Utredaren ville också införa utställningsersättning, ersättning för vidareförsäljning konstverk och upphovsrättslig avgift

av på tomkassetter.

Utredaren följde också upp högskoleutbildningama till de konstnärliga yrkena. Han konstaterade att hälften av alla utbildade i högskolorna har sitt förvärvsarbete någon annanstans än inom yrket vilket relativt sett är vanligare i denna bransch än inom andra yrken. Många försvin-

från yrket, sannolikt beroende på svårigheterna att försörja sig. ner Utredaren ansåg inte heller att arbetslösheten inom kultursektom beror på att antalet högskoleplatser är för stort, nyrekryteringen var ca 300

år. Däremot det en låg andel av de yrkesverksamma som hade per var högskoleutbildning i sitt yrke. Siffran låg i genomsnitt på 15 % år 1988 50 % i skâdespelaryrket. Rekryteringen sker alltså i stor utsträckning vid sidan högskolorna medan många som genomgått sådan arbetar

om med något helt annat. Utredarens slutsats denna bild var att det fanns

av en risk att andelen högskoleutbildade skulle sjunka snabbt fram mot sekelskiftet inte ökade antagningen till de konstnärliga hög-

om man skoloma. Utredaren förstärkt högskoleutbildning skulle

ansåg att en främja sysselsättningen för kvalificerade konstnärer. Därtill vore det angeläget dessa högskolor tillgång till medel för forskning vilket

att ge ytterligare skulle skapa sysselsättning för kvalificerade konstnärer.

2.1.3 Konstnärerna i samhället SOU 1975: 14

Betänkandet Konstnärerna i samhället SOU 1975:14, som gjordes av utredningen Kulturrådet diskuterar hur långt samhällets ansvar sträcker sig när det gäller att tillförsäkra konstnärligt verksamma ett rimligt ekonomiskt utbyte av sin verksamhet. De prövade fyra alternativ:

Bakgrund 27

Ansvaret gäller alla dem som har fullföljt konstnärlig utbildning.

en Ansvaret gäller alla dem vid varje tidpunkt yrkesmässigt utövar som

konstnärlig verksamhet.

Ansvaret gäller alla dem som vid varje tidpunkt har accepterats som medlemmar av en facklig organisation inom det konstnärliga området.

Ansvaret gäller en av samhället angiven ram för det antal konstnärer som vid varje tidpunkt kan pårälma samhälleligt stöd för sin verksamhet.

Utredningen fann att inget dessa alternativ kunde utav vara en gångspunkt för samhällets insatser på området, bl.a. därför att det inte är möjligt att fastställa och låsa behovet konstnärer till viss - - av en nivå. Utredningen förordar i stället en för varje tidpunkt anpassad insats från samhällets sida med utgångspunkt i att uppställda kulturpolitiska mål uppnås. Utredningen väljer att kategorisera konstnärerna efter KLYS-indelningen, dvs. ordkonstnärer, bild- och formkonstnärer, tonkonstnärer och film- och scenkonstnärer. Deras förslag begränsas till de konstnärligt verksamma kulturarbetama. Utredningen konstaterar också att det inte går att behandla konstnärerna som en homogen utan varje måste behandlas specigrupp grupp fikt. Skillnaderna i villkor är också betydande, bl.a. mellan fritt arbetande konstnärer, egenföretagare, frilansare och anställda. Men trots att åtgärderna måste vara selektiva i den meningen att de skall utformas med hänsyn till de speciella förutsättningarna i varje skall de grupp samtidigt vara uttryck för helhetssyn på konstnäremas villkor i en samhället. Utredningen diskuterade generella lösningar konstnärslöner, som inkomstgarantier eller ersättningsgarantier avvisade det. Man men menar att det inte är möjligt att föreslå sådan specialtrygghet för en en begränsad grupp medborgare utan att på liknande sätt tar man ansvar för andra grupper arbets- och försörjningsvillkor är osäkra. vars Utredningens slutsats blev att enda vägen att förbättra konstnäremas möjligheter att försörja sig är att öka konstnäremas arbetsmarknad både inom traditionella områden och helt Konstnärerna måste alla nya. som andra i första hand få sin utkomst lön och arvoden/ersättningar inte av av stipendier, statliga stöd o.dyl. är utredningens grundtes:

Den främsta ersättningsformen är och skall lön i vara genom samband med anställning, arvode i samband med uppdrag, köpeskilling i samband med försäljning och liknande ersättningar för nedlagt arbete.

28 Bakgrund

Till detta kommer ersättningar grundade på upphovsrättsliga anspråk i efterhand och vid vidareförsäljning. Dessa bör förbättras. Utredningen att dessa medel skall kanaliseras från samhället i anser form högre ersättningar till konstnärerna och fler ersättningsfomier i av stället för traditionellt stöd. I vissa fall krävs också förändrad genom en lagstiftning. Ett exempel är biblioteksersättningen. En del av den styrs individuellt i relation till utlåningen, del styrs generellt till gruppen. Det en fördelas i form tilläggsstipendier Sveriges författarsenare av m.m. av fond. Dessutom finns väl fungerande långtidsstipendier. Avtalslicenser föreslogs på ytterligare områden. Medlen skulle till upphovsmannaorganisationerna och fördelas bl.a. som stipendier. Konstnärsorganisationema har länge krävt upphovsrättslig avgift på en tomkassetter för finansiera stöd till upphovsmännen. Det kravet att stöddes av utredningen. föreslog också konstnärsfonder med uppgift att fördela stipen- Den till övriga konstnärsgrupper på sätt Författarfonden dier samma som delar biblioteksersättningen och fler långtidsstipendier på områden ut som saknar upphovsrättspengar. Viss stipendieverksamhet måste finnas kvar för punktinsatser, tillfälliga ekonomiska svårigheter, konstnärlig förnyelse m.fl. ville utredningen direkta stödpengar ett all- Sammantaget se som mänt uttryck för samhällets uppfattning att konstnären gör en samhällsnyttig bör premieras inte ersättning för arbete. insats som - Skatter- och sociala avgifter. Utredningen betonade att det är Viktigt skatte- och socialförsäkringsregler framför allt för de att se över konstnärer egenföretagare. Man ville särskilt att man skulle som är överväga att slopa egenavgiften för dessa. Eftersom utredningen ansåg att konstnärerna i första hand skall ha utkomst lön och arvoden/ersättningar gick igenom olika sin genom man förslag för att öka och bredda konstnäremas marknad för att den Vägen bredda deras försörjning. Utredningen ansåg att det också för självständigt arbetande konstnärer går att finna former för anställning under längre eller kortare tid och exempel på detta i sitt förslag: gav Kommuner och landsting anställer konstnärer på årskontrakt för uppgifter inom miljöområdet och för arbete inom skolor och andra institutioner, förskolor, fritidshem, grund- och gymnasieskolan. Dessa konstnärer skulle också bidra till skapande verksamhet på pensionärsoch ålderdomshem, sjukhus, inom nykterhetsvård och ungdomsvårdsskolor. Utredningen konstaterade att förmedlingen uppdrag inom av kulturområdet splittrad på många olika förmedlingar med olika är arbetsmetoder och villkor. Kulturarbetsmarknaden bör del ses som en

Bakgrund 29

av arbetsmarknaden i stort. Därför bör samhället för kost-

svara en nadsfri arbetsförmedling för kulturarbetama i former är anpassade

som till förhållandena inom området. Det är viktigt att den inte bara förmedlar utan också aktivt spårar och initierar arbetsområden.

upp nya Därför stödde utredningen förslag särskilda arbetsförmedlingar för

om kulturarbetare ansåg också att centrumbildningama och andra

men privata förmedlingar behövde finnas kvar komplement till dessa.

som

Utredningen beskrev behovet av organisatoriska lösningar för att göra olika former av kulturutbud fysiskt tillgängliga också för att

men stimulera människor att aktivt ta del i detta utbud och utveckla

egna verksamheter. Genom att förmedla det professionella utbudet och främja amatörismen inom de olika konstområdena i olika lokala aktiviteter blir kulturförmedling ett viktigt medel när det gäller att tillgodose upplevelse-, uttrycks- och kontaktbehov. En sådan kulturförmedling har länge funnits i skolan inom ämnena teckning och musik och i studieförbunden deras cirkelverksamhet. Men bör

genom nu man söka nya fonner och kanaler. Också för sådant faller utanför

nya som det traditionella kulturbegreppet. Den skall kanaliseras till de miljöer där människor bor och arbetar men också till rekreationsmiljöer.

Kulturförmedlama skulle inrikta sitt arbete på att igång ett aktivt kulturliv i närmiljön och amatörismen central del i aktivite-

se som en terna. En sådan kulturfönnedling finns och har betydande omfatt-

en ning konstaterade utredningen. Den bedrivs i många former både genom frivilliga insatser och på mera yrkesmässig bas

genom personer knutna till bildningsförbunden eller institutioner. Uppsökande verksamhet är viktig för att öka deltagandet i det traditionella kulturutbudet. Här hoppades utredningen att stora uppgifter väntar på konstnärerna.

Yrkeskategorier som har kulturförmedlande arbetsuppgifter är: lärare och pedagoger, ungdoms- och fritidsledare, socioterapeuter, socialpedagoger och andra inom institutioner av olika slag. Museianställda, kulturjoumalister, bibliotekspersonal och funktionärer inom organisationerna är andra exempel. Parallellt med detta sker kulturförmedling av privatpersoner genom ideellt arbete liksom

av konstnärerna älva.

30 Bakgrund SOU 1997: l 83

AMS

2.2 Tidigare utredningar om och

kulturarbetama

2.2.1 Arbetsförmedling inom vissa yrkesgrupper

Olaf

I april 1972 lämnade Kommittén arbetsförmedling inom vissa om yrkesgrupper sitt slutbetänkande Arbetsförmedling inom kulturområdet

In 1972:5. Olaf hade två viktiga utgångspunkter för sitt val av för-

Ds

slag till organisation för kulturarbetsförmedlingen. Det att kulena var turområdet inte får isoleras från arbetsmarknaden i övrigt. Den andra kulturarbetsmarknaden i så många hänseenden skiljer sig från var att arbetsmarknaden i övrigt att det är ofrånkomligt med någon typ av

särarrangemang. År 1972 fanns redan viss artist- och musikerförmedling inom den en offentliga arbetsförmedlingen i Stockholm, Göteborg, Malmö och

Umeå. Olaf-kommittén konstaterade att det därutöver fanns ett stort

antal förmedlingsorgan vilket orsakade splittring av förmedlingsen servicen på kulturområdet. Andra förmedlingsorgan organisationsvar förmedlingama, centrumbildningama och ett privata med tillstånd par AMS. Dessutom fanns ett antal vid den tiden olagliga fönnedlingar, av m.fl. De offentliga artistförrnedlingarna omfattade underhållmanagers nings-, och populärrnusiker, sångare, estradartister och skårestaurang Övriga kulturarbetare hänvisades till de vanliga förmeddespelare. lingskontoren. Olaf det nödvändigt att förstärka den offentliga föransåg att var medlingen på kulturområdet. Det är mycket speciell arbetsmarknad en mycket del arbetsutbudet sker fönnedling än där en större av genom inom andra branscher. Uppdragen behöver också ofta samordnas geografiskt och tidsmässigt vilket ställer större krav på förmedlingen. Ibland har också uppdragsgivaren bestämda krav på vill vem man vilket gör arbetet enkelt. I andra fall är det förmedlaren som engagera skall vilken artist är bäst lämpad. Det ställer stora krav på avgöra som kännedom de olika artisterna och arbetsmarknaden. Den offentom om liga arbetsmarknadens svårigheter att leva till dessa krav har varit upp orsaken till förmedlingen splittrats på så många olika insatser att menade Olaf-kommittén. Eftersom denna utredning arbetade under den

period när AMS hade ett fönnedlingsmonopol fanns en tydlig strävan minimera behovet privata arbetsförmedlingar och att stävja föreatt av komsten olagliga sådana. av Olaf-kommitténs lösning blev ett förslag innebar dels en kraftig som förstärkning den offentliga arbetsförmedlingen, dels friare former av

för denna. Förslaget innebar att ville lämna över ansvaret till man en särskild statlig stiftelse. Stiftelsens uppgift skulle att platsvara vara förmedlande och att självständigt handlägga vissa beslut och vid behov föreslå Arbetsmarknadsverket att vidta olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som stöd för de sökande. Ansvaret för verksamheten skulle

därmed ligga kvar hos Arbetsmarknadsstyrelsen. Gruppen skulle

som omfattas av stiftelsens service skulle utökas till att omfatta bildkonstnärer, formgivare, författare, scenartister, musiker och fotografer. AMS skulle ha det slutgiltiga ansvaret att fastslå verksamhetsområdet. Stiftelsens service skulle täcka hela landet och ansvaret skulle utökas från att vara enbart förmedlande till att aktivt spåra eller initiera upp nya arbetstillfällen. Stiftelsen skulle arbeta nära såväl den offentliga arbetsförmedlingen som olika organ inom kulturområdet och skulle man lägga stor vikt vid att bygga kontakter med tänkbara uppdragsupp givare. Däremot skulle inte tillåtas ta på sig rollen arrangör man som eller producent. Beslut om arbetsmarknadspolitiska åtgärder skulle ligga hos AMS men beredas av stiftelsen. En förutsättning för att stiftelsen skulle bildas att all förmedling var samlades inom denna. Svenska Musikerförbundets artistfönnedling skulle därmed upphöra och uppgå i stiftelsen. Centrumbildningama däremot skulle kvar och också kunna ha kvar sin förmedlande vara verksamhet. Deras koppling till AMS skulle däremot upphöra. Centrumbildningama skulle vinna på att stå fria därifrån ansåg Därman. emot skulle det stå stiftelsen fritt att träffa avtal med Centrumbildningarna att viss förmedlande verksamhet skulle skötas dem. För om av detta skulle i så fall ersättas stiftelsen. man av Stiftelsen skulle ha sitt säte i Stockholm ha fyra regionkontor, men som i praktiken skulle sammanfalla med de dittillsvarande expeditionema för artist- och musikerfönnedling. Utredningen bedömde personalbehovet till 96 handläggare 49 på deltid och 20 övriga varav tjänstemän. Kostnaderna bedömdes till 5,9 miljoner kronor år vilket per var en ökning med 4,5 miljoner kronor i förhållande till de 1,4 miljoner kronor som den dåvarande artist- och musikerförmedlingen kostade. Remissopinionen kring Olaf-förslaget splittrad. AMS tillstyrkte var dock med motiveringen att de speciella förhållandena inom kulturområdet krävde större rörelsefrihet än vad rymdes inom verkets som traditionella verksamhet. Teaterförbundet ,och KLYS tvekvar mer samma men sa med villkoret att all förmedling i så fall skulle inordnas i denna stiftelse. Centrumbildningama ansåg i stället skulle att man decentralisera verksamheten och helt lägga den i kulturarbetamas egen regi. Statskontoret gick emot förslaget. Man förordade uppdelning en av fönnedlingsverksamheten efter den uppdelning man ansåg sig på se

32 Bakgrund SOU 1997: 183

arbetsmarknaden. En del lämpad för offentlig arbetsförmedling, en var för centrumbildningama och tredje, är helt beroende av annan en som kulturpolitiken, borde skötas därifrån. Många remissinstanser däremot positiva till att arbetsmarknadsvar politiska medel skulle kunna användas på kulturområdet. Kulturrådet uttalade det är först när lyckas samordna arbetsmarknadst.ex. att man politiska och kulturpolitiska kulturarbetare kan få tryggare pengar som villkor. Statskontoret dock fortfarande tveksam till möjligheten att var lösa kulturpolitiska problem med arbetsmarknadspolitiska pengar. Författarförbundet hävdade åtgärder inom kulturområdet skulle ske att inom för kulturkompetenta organ. Detsamma ansåg centrumramen bildningama. vägande emellertid Svenska musikerförbundets för- Särskilt var det inte berett lägga ned sin förmedling och föra över klaring att var att till nybildad stiftelse. Ansvarigt statsråd fann därmed att förden en utsättningar saknades för att gå vidare med utredningsförslaget. Han tillsatte i stället interdepartemental arbetsgrupp för att finna en en lösning för kulturarbetsförrnedlingen.

2.2.2 PM beträffande arbetsförmedling på

kulturområdet

Denna arbetsgrupp inom Arbetsmarknadsdepartementet hade represen- Utbildningsdepartementet, Arbetsmarknadsstyrelsen och tation från och den lade fram sitt förslag i september 1975. PM beträffande KLYS arbetsförmedling på kulturområdet Ds A 1975:5. Också denna grupp byggde sina förslag på Olaf-kommitténs två grundförutsättningar; kulturarbetsmarknaden skall del arbetsmarknaden i övrigt vara en av den behöver särlösningar eftersom den på många sätt ändå är en men speciell arbetsmarknad. Gruppen hade ytterligare några grundförutsättningar. Man ville skapa organisation ökade tillgången på en som information lediga platser och gjorde förmedlingen mer effektiv. om ville också underlätta genomförandet arbetsmarknads- Men man av politiska åtgärder på kulturområdet. Deras genomgång visade att det visserligen också dittills hade gjorts del sådana åtgärder men att en kulturarbetarna fått tillgång till sådana i mycket mindre omfattning än delar arbetsmarknaden. Till skillnad mot Olaf-kommittén övriga av ansåg den här sådan förbättring bäst åstadkoms inom gruppen att en för Arbetsmarknadsverket. ramen Samtidigt krävde den höjda ambitionen en avsevärd personalförstärkning och förmedlingen borde specialformedling i likhet vara en med de dåvarande artist- och musikersektionema. För det tredje ville

SOU 1997: l 83 Bakgrund 33

man åstadkomma ett bättre och närmare samarbete mellan de offentliga fönnedlingama och de övriga fönnedlingama som fanns på marknaden och med kulturområdet i stort.

Gruppens förslag blev alltså: en väsentlig ökning av personalresurserna genom i en första omgång totalt ett 20-tal fönnedlartjänster

nya och tio biträdesbefattningar. Artist- och musikerfönnedlingama ombildas till kulturarbetarsektioner med uppgift att ge service till samtliga delar av kulturområdet. Man föreslog också en utbyggnad av antalet arbetsförmedlare placerades på centrumbildningama och att dessa

som skulle kunna placeras både centralt och lokalt. Man ville ge stöd till Musikerförbundets platsförmedling under förutsättning att den öppnades för alla och man föreslog en starkare förmedling över nationsgränserna genom Rikskonserter.

För att garantera en fortlöpande kontakt med kulturområdet föreslog man också delegation för kulturarbetsfrågor vid AMS. Denna dele-

en gation skulle biträda vid tillsynen av enskilda fönnedlingar och ha en rådgivande funktion i frågor om användningen arbetsmarknads-

av politiska medel på kulturområdet.

Med undantag för statsbidraget till Musikerförbundets förmedling blev detta också regeringens prop. 1975/76:84 och riksdagens beslut. Grunden till att inte bidrag till Musikerförbundets förmedling

ge var bl.a. deras önskan att fortsätta med organisationsförmedling

en ren endast öppen för förbundets medlemmar.

2.2.3 Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde

SOU 1985:7

Också den stora AMS-kommittén, som såg över hela Arbetsmarknadsverkets ansvarsområde, granskade den särskilda kulturarbetsförmedlingen och övervägde organisatoriska former för den. För den

nya skull tillsatte kommittén särskild beredningsgrupp med

en representanter för kulturarbetsgivare och för kulturarbetama genom KLYS. Den gruppen avlämnade ett faktaunderlag, Kulturarbetsförmedling SOU 1985:9, till AMS-kommittén. Det utgjorde sedan grunden för kommitténs förslag. Såväl beredningsgruppen som kommittén kom fram till att kulturarbetsförmedlingen borde lyftas

ut ur Arbetsmarknadsverket och läggas i fristående stiftelse.

Utgångspunkten för kommittén var att lägga fram ett förslag

som var förankrat hos parterna och låg i linje med samhällets mål för den allmänna arbetsmarknadspolitiken. Kommittén utgick från marknadens särart som bl.a. manifesterat sig i den mängd olika förmedlingsorgan som fanns på området, den offentliga, organisationsförmedlingar, cent-

2 17-1602

34 Bakgrund

rumbildningamas och helt privata förmedlingar. AMS-kommittén beskrev de specifika faktorer karaktäriserar den kulturella arbetssom marknaden. Yrkena inom området har mycket olika karaktär sinsemellan. De allra flesta anställningama har mycket kort varaktighet vilket en gör den här delen arbetsmarknaden osedvanligt förrnedlingsintensiv. av Totalt sett råder permanent brist på arbetstillfällen. Marknaden styrs en från två håll, dels kommersiella impulser, dels samhällets av av anslagstilldelning. Koncentrationen kulturarbetare är vidare starkt av markerad till Stockholmsområdet. De arbetssökande har ett stort personligt engagemang i sitt yrke. De mycket specialiserade och högt utbildade inom sitt område. Därför är är det svårt erbjuda dem angränsande arbeten och de är inte heller att själva särskilt benägna lämna yrket. Inom områden är det därför att så angeläget förmedlaren har hög kvalitet i sitt arbete. För arbetsatt en det helt avgörande att rätt förmedlas och förmedgivaren är person lingens arbete måste koncentreras på att klara detta. Alternativet är ekonomiska och konstnärliga bakslag för arbets- eller uppdragsgivaren. Många konstnärer har dessutom särskilda servicebehov vid sidan av själva förmedlingen uppdrag. Det kan handla om reseplanering, av skattefrågor, marknadsföring En del denna service tillgodoses m.m. av företag utan tillstånd AMS för sin förmedlande genom som opererar av verksamhet. Alla dessa faktorer utgångspunkt för inom komvar resonemangen och för de slutsatser den drog. Kommittén beskrev också rad mittén en förutsättningar den ansåg arbetsförmedling på kulturområdet som att en måste uppfylla för att fungera. De enhetlig ledningsfunktion, var: en fria och flexibla arbetsformer, personal med särskild sakkunskap om kultursektorn, möjlighet till särskild service mot avgift till de arbetssökande, anknytning till kultursektom, samarbete mellan de olika typförrnedlingar, inflytande för parterna på kulturarbetsmarlmaden erna av och flexibilitet att möta förändringar. Utifrån dessa förutsättningar skissade AMS-kommittén på två olika organisationsformer för förmedlingen. Den fanns inom Arbetsena marknadsverket, den andra utanför. Modellen med fortsatt direkt anknytning till Arbetsmarknadsverket fick arbetsnamnet "en tjugofemte länsarbetsnämnd. Den innebar i skulle skapa särskild ledning direkt under AMS stora drag att man en för kulturarbetsfönnedlingen. Den skulle ledas direktör och en av en styrelse. Olika intressenter skulle få ett ökat inflytande partsammansatt på alla nivåer. Kulturarbetsfömiedlingarna skulle brytas ur den traditionella organisationen och sortera direkt under den styrelsen. Fler nya förmedlingskontor skulle göra organisationen heltäckande. Den mer skulle bedriva förmedling över hela kulturområdet och ha samma

SOU 1997: l 83 Bakgrund 35

arbetsmarknadspolitiska medel som tidigare till sitt förfogande. Programförmedling på den kommersiella marknaden skulle avgiftsbeläggas. Antalet yrkesornråden skulle snävas in och bara omfatta yrken inom det traditionella kulturornrådet. Organisationsfönnedlingama och centrumbildningama skulle fortsätta sin verksamhet som tidigare. Fördelen med denna modell var lättheten att använda såväl de traditionella arbetsmarknadspolitiska medlen arbetslöshetsersättningen. Över-

som gången skulle också vara lättare genom att man fortsatte som en del inom Arbetsmarknadsverket.

Den andra huvudmodellen, som kommittén också förordade, innebar att förmedlingen skulle organiseras som en fristående statlig stiftelse. Stiftelsen skulle ha en partssammansatt styrelse och en direktör i ledningen. Den skulle ha ett centralt kansli och regionkontor,

som täckte hela landet där själva förrnedlingsarbetet skulle utföras. Stiftelsen skulle själv kunna ta vissa beslut de arbetsmarknadspolitiska

om medlen och i övrigt skulle besluten fattas av AMS men i ett nära samarbete med stiftelsen. Särskild service vid sidan om fönnedlingen skulle erbjudas kunderna mot avgift.

Stiftelsens största fördel var att den med sin friare form lättare skulle kunna anpassa verksamheten med hänsyn till de särskilda behoven på kulturarbetsmarknaden.

Och det var också skälet till att kommittén fastnade för det senare förslaget. Särskilt viktigt för kommittén var att öka brukamas" inflytande och få en inriktning på arbetet som stämmer med deras behov och krav. Och brukarna föredrog stiftelsemodellen. Andra skäl var att

en stiftelse skulle ha lättare att möta snabba förändringar och att det rent psykologiskt skulle vara lättare att ge förmedlingsarbetet en ny start i en ny organisatorisk form. Intressenterna skulle också ingå i stiftelsens styrelse och i de rådgivande organ som skulle etableras centralt och regionalt. Stiftelsen skulle också ha ett nära samarbete med organisationsförmedlingama och med centrumbildningama. Den skulle dock vara ett arbetsmarknadspolitiskt organ som samverkade med Arbetsmarknadsverket om de arbetsmarknadspolitiska medlen för att bredda arbetsmarknaden för personer med svårigheter att finna sin utkomst i kultursektorn. Stiftelsen skulle dock få vissa myndighetsuppgifter

egna när det gäller arbetsmarknadspolitiska medel och arbetslöshetsförsäkringen. Syftet skulle att dels bättre bevakning arbetstill-

vara en av fällen inom kulturområdet, dels försöka vidga kulturarbetsmarknaden och skapa nya arbetstillfällen. Fönnedlingen skulle avgiftsfri med

vara undantag för förmedling kommersiella dvs. dansband och

av program, discjockeys o.dyl. Stiftelsen skulle också kunna erbjuda "överservice dvs. hjälp med resor, marknadsföring m.m. mot avgift eller förmedla sådan hjälp hos andra företag. Stiftelsen skulle avstå från att bedriva

36 Bakgrund

verksamhet inom de områden där centrumbildningama har förmedlingsverksamhet. I gengäld skulle centrumbildningamas förmedling öppnas för alla uppfyllde de professionella kraven i yrket, inte bara

som för medlemmarna. Medlen för stiftelsen skulle utgå direkt från Arbetsmarknadsverket.

De flesta remissinstanser instämde i kommitténs förslag. Ett viktigt undantag utgjorde dock AMS vid detta tillfälle inte stödde tanken

som på fristående stiftelse. AMS lämnade i stället ett eget förslag på en

en intern omorganisation skulle förstärka den offentliga arbetsför-

som medlingen på kulturområdet. Det blev också den linje som ansvarigt statsråd valde i sin proposition prop. 1985/862138. Statsrådet ansåg, liksom riksdagen, att förutsättningarna för effektiv förmed-

senare en ling bäst tillgodosågs inom Arbetsmarlcnadsverket att omvandla

genom de dåvarande kulturarbetssektionema till kulturarbetsförmedlingar med

självständig ställning med nära anknytning till den ordinaen mer men rie fömiedlingen. En organisation inom verket skulle bäst kunna utnyttja de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna inom kulturområdet. Statsrådet såg dock också många fördelar med en helt fristående organisation och lämnade dörren öppen för omprövning om man i ett

skede vunnit fler erfarenheter på området. senare

Genom beslutet år 1985 blev kulturarbetsförrnedlingar med befogenheter och arbetsuppgifter likställda med arbetsförmedlingskontor i övrigt vilket stärkte kulturförmedlingens ställning inom AMS. Kulturförmedlingen skulle fortsätta att ha för en region

ansvar

organisatoriskt knytas till den länsarbetsnämnd där den geografiskt men

belägen. Den ansvariga länsarbetsnämnden skulle ha en planevar ringsgrupp från övriga länsarbetsnämnder i regionen och kulturarbetsförmedlingama. Det övergripande ansvaret låg hos AMS som fastställde och riktlinjer för verksamheten. AMS kulturarbets-

resurser delegation skulle också få ett ökat ansvar för verksamheten. Denna modell skulle också enligt statsrådet innebära ökade möjligheter att pröva olika arbetsmetoder tar särskild hänsyn till kulturarbets-

som marknadens specifika art. Statsrådet betonade också att de arbetsmarknadspolitiska insatserna också fortsättningsvis skulle utformas så

de överensstämmer med kulturpolitiska utgångspunkter och i nära att samverkan med centrumbildningarna.

SOU 1997: 183 Bakgrund 37

2.2.4 Teatrarna och svenska folken

Rapport 1993/94:2

Riksdagens revisorer genomförde år 1993 en granskning av svensk teaters utveckling efter 1974 års kulturpolitiska beslut. I den granskningen ingår också en översyn av det arbetsmarknadspolitiska stödet på teaterområdet. Revisorerna konstaterar att det arbetsmarknadspolitiska stödet till scenområdet växt till omkring 190 miljoner kronor år 1993 och att det blivit ett viktigt sätt att finansiera ordinarie teaterverksamhet både för institutioner och fria grupper. Fyra av tio scenkonstnärer får ungefär halva sin årsinkomst från arbetsmarknadspolitiskt stöd. Det är nästan alla skådespelare utom de fast anställda. Stora delar av skådespelarkåren och de fria grupperna har därmed blivit ekonomiskt beroende av det arbetsmarknadspolitiska stödet.

Det har skett en kraftig ökning av antalet skådespelare som får stöd trots att det samtidigt skett viss ökning antalet anställda hos fria

en av grupper och institutionsteatrar. En förklaring kan vara att man allt oftare säsong eller pjäs så därmed får ersättning

engagerar per att man längre in på hösten och under fler perioder om året. Många fria grupper och också institutionsteatrar tycks enligt revisorerna planera in ett maximalt arbetsmarknadspolitiskt stöd for sina anställda. Man stämplar t.ex. hela året utom under repetitionsperioder och speldagar. Det totala antalet skådespelare har vuxit med omkring 200 skådespelare per år sedan år 1975. Under samma period har teatramas publik minskat. Intresset att spela teater är alltså större än vad marknaden ger utrymme för. Detta kan man enligt revisorerna betrakta på två sätt: antingen gör arbetslöshetsförsäkringen det möjligt för personer och grupper att driva verksamhet som saknar ekonomisk bärkraft och tillräcklig publik, eller också finns det ett behov av grupperna trots att samhället inte lyckats tilldela dem medel som räcker för att bedriva verksamheten kontinuerligt.

Revisorerna menar att det inte är bra för svensk teater att så stor del av verksamheten får arbetsmarknadspolitiska bidrag. Ett skäl är att det därmed sätts ett ganska stort antal pjäser med en begränsad kvali-

upp tetsprövning som på sikt hotar kvalitetsnivån på all svensk teater. Ett annat skäl är att det ger helt fel signaler till de verksamma. I praktiken har Kulturrådet, arbetsförmedlingarna och regeringen godkänt arbetsmarknadspolitiska stöd väg att finansiera teater. När det gäller

som en de fria grupperna har de arbetsmarknadspolitiska stöden blivit minst dubbelt så stora som Kulturrådets stöd till dessa grupper. Riksdagsrevisorerna varnar för att stöden kommer att fortsätta att öka och tillströmningen av nya sökande fortsätta samtidigt som arbetsfönnedlama

38 Bakgrund SOU l997: 183

har svårt att hitta andra jobb till de arbetslösa. Överetableringen fortsätter därmed och fem år kan ytterligare 500-1 000 arbetslösa om scenområdet fråga efter stöd. Riksdagsrevisoremas slutsats av granskningen blev att lcvaliñkationslcraven för att ersättning från arbetslöshetsförsäkringen borde över och stramas samtidigt som kontrolses len av reglerna skärps.

2.2.5 vid arbetslöshet och omställning

Ersättning SOU 1996:51

Utredningen arbetslöshetsförsäkringen, den s.k. Arbom-utredningen om behandlade i ett avsnitt också konstnärerna och arbetsmarknadspolitiken. Den konstaterade att kulturarbetsmarknaden på många sätt skiljer sig från den övriga arbetsmarknaden, dels genom att arbetslösheten är dubbelt så hög den genomsnittliga och det oavsom konjunkturer, dels exploderar utbildningen till området vilket sett riskerar att ytterligare förstärka obalansen. Kulturarbetsmarlcnaden är annorlunda också på andra sätt. De arbetssökande inte utbytbara inbördes. En anställd eller arbetssökande är kan inte självklart bytas ut mot utan det är just en viss persons en annan uttryck eller konstnärliga förmåga krävs. Marknaden fungerar inte som heller fritt är till stor del finansierad offentliga medel som statutan av liga och kommunala bidrag. Men också a-kassa och åtgärdsmedel från

AMS är väsentlig del av arbetsmarknaden. en Utslagningen i branschen sker från två håll: från kulturområdet och från arbetsmarknadspolitiken. I kulturlivet beror utslagningen av två mekanismer: brist på kvalitet och brist på popularitet, som kan vara ett sätt mäta konstnärlig kvalitet inte ett tillräckligt. annat att men Arbetsmarknadspolitiken andra regler och kriterier än kulstyrs av turpolitiken. Där gäller lika regler för alla och att stödet i första hand skall gå till den individ bäst behöver det. På så vis blir t.ex. som arbetslöshetens längd större vikt än kvaliteten på konstnärens arbete. av Om då antar att det finns ett samband mellan arbetslöshetens längd man och den kvalitetsstyrda efterfrågan från marknaden innebär det att de sämre prioriteras inom arbetsmarknadspolitiken vilket i sin tur sänker den kulturella kvaliteten på åtgärderna. En negativ effekt av annan arbetsmarknadspolitikens prioriteringar, enligt Arbom-utredningen, är individer hålls kvar i yrket trots att kulturlivet slagit ut dem. Därmed att blir arbetslöshetsförsäkringen yrkesförsälcring och inte omställen en ningsförsäkring för den här arbetssökande. gruppen Ett utmärkande drag för kulturområdet är att fasta anställannat ningar bara finns på begränsad del arbetsmarknaden. Det vanlien av

Bakgrund 39

gaste är i stället tidsbegränsade anställningar, kontraktsanställningar och uppdrag. Tendensen går mot allt kortare kontrakt. Också de uppdrag som konstnärer får inom andra områden är oftast bara tillfälliga. Många bedriver egenaktivitet i fria och enmansproduktioner.

grupper

Behovet av reservarbetskraft i sektorn är stort på grund av krav på personliga egenskaper och konstnärskap. Men skall betala för att

vem upprätthålla en sådan reserv Nu är a-kassan en regulator för att tillgodose behovet av tillfällig arbetskraft, menar Arbom-utredningen.

Den här situationen beror till stor del på att det finns en brist respekt för reglerna och synen på omställning hos kulturarbetsförmedlingarna, enligt Arbom. Kulturarbetsförrnedlingarnas verksamhet strider mot de grundläggande principerna inom arbetsmarknadspolitiken eftersom man inte stimulerar omställning i tillräckligt hög grad utan tvärtom bidrar till att individer uppmuntras att stanna i yrket. Det är desto allvarligare som omställningsbenägenheten från början är låg i yrken där den egna identiteten i så hög grad avgörs av yrkesidentiteten.

Arbom anser inte heller att kulturarbetsförmedlingen har lyckats begränsa sin verksamhet till dem har utbildning och/eller yrkeserfa-

som renhet.

Därmed blir arbetslöshetsförsäkringen en yrkesförsälqing för frilansare och underlättar för dem att stanna i yrket. Ersättningen täcker kostnaderna för stillestånd, semester och repetitioner och träning. Det finns t.ex. en praxis att a-kassan betalar for repetitioner fram till fyra veckor före premiär i fria teatergrupper. Detta leder till att konkurrensen snedvrids.

Slutsatsen i utredningen är att arbetsmarknadspolitiken används på fel sätt inom kultursektorn. Den strukturella arbetslösheten måste lösas genom kulturpolitiken och av parterna inte av arbetsmarknadspoliti-

ken.

Enligt utredningen uppgick kontantstödet inom kultur- och mediaområdet till 500 miljoner kronor och medel för åtgärder på samma område var ca 200 miljoner kronor. Inom kultur- och mediaornrådet finns tre arbetslöshetskassor, Teaterförbundets med ca 8 000 medlemmar, Musikemas med 5 500 medlemmar och Joumalistemas med ca 15 000 medlemmar. Ett utmärkande drag på denna del av arbetsmarknaden är att ett stort antal av de arbetssökande är egenföretagare eller betraktas som egenföretagare. Ett annat att många är frilansare som har mer eller mindre tillfälliga uppdrag, andra varvar anställningar med uppdrag och eget arbete. Ett problem som Arbom-utredningen noterar är att uppdragstagare inte är något begrepp i arbetslöshetsförsäkringen. Utredningen vill heller inte införa ett sådant begrepp utan menar att sådan verksamhet bäst lämpar sig för företagsfonnen. Men i vissa fall skulle uppdragstagare kunna betraktas som anställda. Men då skall

40 Bakgrund

vissa kriterier uppfyllda: har färre än tre uppdragsgivare vara att man och omfattas kollektivavtal, inte har F-skattesedel och att jobben av förmedlas arbetsförmedlingen samtidigt som det finns en av handlingsplan för hur individen långsiktigt skall få jobb. Annars gäller företagarreglema. För att företagare omfattas arbetslöshetsförsäkringen krävs som av tolv månaders medlemskap. För att få ersättning måste verksamheten i företaget upphöra den kan få vilande en period. Ersätt- - men vara ningen beräknas på snittinkomsten under tre år. En bortre gräns i a-kassan skulle drabba kulturarbetare hårt. De nya intjänandereglerna gör också att konstnärer med få långa anställningar får svårare att komma in i systemet. Beredskapsarbeten får inte längre räknas intjänandetid för a-kassan vilket ytterligare försvårar för som konstnärer. Endast reguljära arbeten räknas som grund för ny period inte arbeten hel- eller delñnansieras med arbetsmarknadspolitiska som regler.

2.3 Parallella utredningar

2.3.1 Generellt stöd till och litterära

konstnärliga egenföretagare Dir. 1996:80

Regeringen har i oktober 1996 tillsatt särskild utredare som skall en lämna förslag till ett generellt stöd till främst konstnärliga och litterära egenföretagare. Stödet skall ha ett tydligt kulturpolitiskt syfte. Utredaren skall också redovisa konstnärers och författares ekonomiska förhållanden och också belysa hur konstnärerna påverkas olika av regelverk utanför kulturornrådet. Det gäller framför allt skatter och avgifter, socialpolitik och arbetsmarknadspolitik. I mån av behov skall utredaren samråda med Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen.

2.3.2 Översyn av vissa offentligrättsliga

1996:8

ersättningsordningar Dir. l

Regeringen har i oktober 1996 tillsatt särskild utredare med uppgift en utarbeta förslag till regelsystem med avseende på offentatt ett en ligrättslig avgift på vidareförsäljning konst inte omfattas av av som något upphovsrättsligt skydd. Utredaren skall dessutom utreda forför ersättning till upphovsman för utlåning av fonogram. merna

Bakgrund 41

2.4 AMS och

kulturarbetama

Sammanfattning

Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS, har haft särskild service på kulturområdet sedan år 1948. Från början gällde den dock endast artistfönnedling. Från mitten av 1970-talet har verksamheten omfattat samtliga konstnärsgrupper och samordnats från särskilda förrnedlingskontor. Antalet anställda var i början av 1970-talet 15 personer och år 1997 är 93 personer verksamma inom kulturfönnedlingen. Fram till år 1991 var centrumbildningamas förmedlare en del Arbetsmarknadsverket. Arbetsförmedlingen

av Kulturs uppgifter är: att samordna fönnedlingsinsatsema i regionen, att göra marknadsbedömningar och samverka med intressentema i regionen, att tillhandahålla ett kompetenscentrum i form av Af Kultur Media, som andra län, kontor och institut kan vända sig till samt att gentemot AMS fungera som en kontaktyta med överblick över kulturarbetsmarknaden och förmedlingsarbetet i regionen.

2.4.1 växer fram

Kulturarbetsförrnedlingarna

Den offentliga arbetsfönnedlingen har haft en särskilt anpassad service på kulturområdet sedan början av 1940-talet. När arbetsförmedlingarna förstatligades år 1948 fanns särskilda artist- och musikerförmedlingar på åtta platser i landet. Dessa behölls vid förstatligandet men efter ett förslag från 1950 års arbetsförmedlingsutredning minskades antalet till fyra; i Stockholm, Göteborg, Malmö och Umeå.

Först i slutet av 1960-talet utvidgade Arbetsmarknadsverket sin service gentemot kulturarbetama att placera arbetsförrnedlare vid

genom vissa Centrumbildningar. Den första centrumbildning som begärde och fick samarbete med Arbetsmarknadsverket Författarcentrum. I skif-

var tet mellan 1960-talet och 1970-talet hade samarbetet växt ut så att det fanns fönnedlare från verket hos Författarcentrum, Teatercentrum, Konstnärscentrum och Filmcentrum i Stockholm, Skånes kulturcentrum i Malmö och Författarcentrum Norr i Umeå. Förutom de tjänster som Arbetsmarknadsverket tillhandahöll bidrog verket också med del

en av föreningarnas hyreskostnader, telefon, porto För Teatercentrum

m.m. gällde redan från början att man fönnedlade färdiga teateruppsättningar av fria grupper. Utplaceringen förmedlare vid centrumbildningarna

av innebar att verket för första gången speciell service till andra

gav grupper av konstnärer än musiker och artister.

42 Bakgrund SOU 1997: l 83

Vid sidan den offentliga arbetsfönnedling, som skedde direkt av av Arbetsmarknadsstyrelsen, AMS och via centrumbildningama, fanns

också ett antal organisationsförmedlingar bedrev sin verksamhet som med tillstånd AMS. AMS hade förrnedlingsmonopol fram till år av 1993 varför verket också hade kontroll över den förmedling som skedde vid sidan verket. Svenska musikerförbundets förrnedlingsav central FMC, den största med ett kontorsnät över hela landet. På var arbetsgivarsidan Folkparkemas artistförmedling störst. Andra förvar medlingar Föreningen turnerande sällskap, Musiketablissemangens var förening, Föreningen svenska festarrangörers artisttjänst. Sveriges

nöjesidkares centralförening och Idrottens artistbyrå. År 1972 utreddes frågan specialförmedlingar inom Arbetsmarkom nadsverket den s.k. Olaf-kommittén. Vid den tiden hade artist- och av musikerexpeditionema totalt elva handläggare i Stockholm, fyra i

Göteborg, två i Malmö och handläggare i Umeå. Därutöver fanns en fyra kanslister. Sett tillsammans med de handläggarna vid centrumsex bildningama speglade det ganska stor tillväxt under l960-talet. Av en tradition låg förmedling modeller också inom samma organisation. I av mitten 1970-talet fördes dessa bort från artist- och musikerfönnedav lingama för renodla deras arbete. Därmed minskade också antalet att förmedlare i Stockholm till nio medan Umeå fick förstärkning med en

medarbetare. Olaf-kommittén och den därpå följande departementsutredningen

ledde till den offentliga arbetsförmedlingen förstärktes ytterligare. att Artist- och musikerförmedlingama ombildades till kulturarbetarsektioner med uppgift service till samtliga delar kulturområdet. att ge av De skulle omfattas servicen utökades från enbart grupper, som av musiker och artister till att också omfatta bildkonstnärer, fonngivare, författare och fotografer. Antalet arbetsfönnedlare på centrumbildningama, både centralt och regionalt ökade också med ett 20-tal tjäns-

ter. Skälet till förändringen att mycket större del av arbetsutvar en budet i kultursektom sker förmedling än vad som är fallet i genom andra branscher. Centrumbildningarna blev kvar med sin förmedlande

verksamhet vid sidan arbetsförmedlingarna. om Ett mål att åstadkomma organisation underlättade annat var en som arbetsmarknadspolitiska åtgärder på kulturområdet. De arbetssökande inom kultursektom hade också tidigare fått tillgång till åtgärder men i

mindre omfattning än andra på arbetsmarknaden. Kulturarbegrupper utgjorde vid den tiden åtta promille arbetskraften, enligt tama av

Arbetslcraftsundersölcningen AKU, deras andel av dagsverkena

men inom de allmänna beredskapsarbetena låg bara mellan och två proen mille. Däremot fick kulturarbetama "sin" andel arbetsmarknadsav utbildningarna.

Bakgrund 43

För att garantera fortlöpande kontakt med kulturområdet inrätta-

en des en delegation för kulturarbetsfrågor vid AMS. Denna delegation skulle biträda vid tillsynen enskilda förmedlingar och ha råd-

av en givande funktion i frågan om användningen arbetsmarknadspolitiska

av hjälpmedel på kulturområdet. Den organisation upprättades år

som 1976 gäller i princip än i dag. En särskilt avpassad service till konstnärerna och riktade arbetsmarknadspolitiska åtgärder till kulturområdet etablerades.

Vid den tiden skedde också ett skifte annat slag. År 1972

av var arbetslösheten för kulturarbetare avsevärt lägre än för arbetskraften i dess helhet. År 1974 den något högre vilket sedan fortsatt gälla. I

var dagens perspektiv var det dock fråga mycket marginella föränd-

om ringar. Andelen deltidssysselsatta dock högre bland konstnärerna än

var bland arbetskraften i övrigt.

Tio år senare utgjorde fortfarande de fyra kulturarbetarsektionema tillsammans med centrumbildningama stommen i verksamheten. Sektionema hade ansvar för sin region. Därutöver fanns särskilda kul-

var turarbetsförmedlare placerade i Växjö, Härnösand, Luleå och Örebro. Vid arbetsförmedlingen i län utan någon särskild kulturarbetsförmedlare fanns kontaktsektioner dit den sökande kunde vända sig för att bli lotsad till kulturarbetsfönnedling. Den volymmässigt största

en delen av kulturarbetssektionemas förmedling utgjordes fortfarande

av dansorkestrar och artister till underhållningssektom. Inom områdena ord och bild gällde arbetet mer projekt och tillfälliga uppdrag än platsförmedling i traditionell mening. Personalen vid den här tiden

var specialiserad på olika konstornråden. Inom ordornrådet fanns tre tjänster vid arbetsförmedlingarna och lika många vid Författarcentrum. På bildområdet fanns 6,1 tjänster och 3,5 vid centrumbildningama. Inom scenområdet var 8,75 tjänster placerade vid kulturarbetarsektioner och en vid Teatercentrum. Motsvarande på tonornrådet 13,35 tjänster

var vid kulturarbetssektioner och 2,5 tjänster vid centrumbildningar.

5,4 av tjänsterna på musikornrådet utnyttjades för bokningar och förmedling av dans- och restaurangmusik. Förutom dessa förmedlare fanns 16,8 mer administrativa tjänster samt fyra särskilda kulturarbetsförmedlare i Växjö, Härnösand, Luleå och Örebro, två arbetsvägledare och

en särskild rikstäckande tjänst för invandrade kulturarbetare Totalt antal tjänster inom AMS 37 och placerade vid centrumbildningama

var var ytterligare tio tjänster.

Också AMS-kommittén som arbetade vid mitten 1980-talet

av granskade förmedlingens service till konstnärerna och föreslog förändringar. Återigen blev förslaget att lyfta denna verksamhet arbets-

ur ur

Källa: Kulturarbetsfönnedling. Faktaunderlag, SOU 1985:9.

marknadsverket med hänsyn till den mycket speciella kulturarbetsmarknaden och det faktum att den är osedvanligt förmedlingsintensiv och lika ofta handlar att ordna projekt och uppdrag som att förom medla traditionella arbeten. Totalt sett råder det också en permanent brist på arbetstillfällen för de yrkesverksamma inom det här området. Men i stället förstärktes kulturarbetssektionemas ställning i AMS ytterligare. De ombildades till arbetstörmedlingskontor med samma befogenheter och arbetsuppgifter övriga kontor i landet. Varje som förmedling fick fortsatt för region men knöts organisatoriskt ansvar en till länsarbetsnärnnden i det län där den geografiskt var belägen. Den ansvariga länsarbetsnänmden organiserar planeringsgrupp med en för övriga länsarbetsnämnder i regionen. Det övergrirepresentanter pande ligger på AMS fastställer och riktlinjer för ansvaret som resurser verksamheten. AMS kulturarbetsdelegation fick ökat för en ansvar verksamheten. En kulturdirektör administrativt ansvarig. Riksdagen var uttalade också de arbetsmarknadspolitiska insatserna också fortsättatt ningsvis skall utfonnas så att de överensstämmer med kulturpolitiska utgångspunkter och sker i nära samverkan med centrumbildningama. ansvariga statsrådet anförde i propositionen att formen med Det fristående kulturarbetsförmedlingar ger ökade möjligheter att pröva olika arbetsmetoder med särskild hänsyn till förhållandena inom kultursektom. Verksamheten inom Arbetsmarknadsverket växte ut så

att den år 1990 omfattade 60 tjänster. förändring inom kulturarbetsförmedlingen genomfördes bud- Nästa getåret 1992/93. Dâ beslöt regering och riksdag efter förslag från AMS

minska programfönnedlingen inom verket. Efter en försöksperiod

att

med avgiftsbelagd programtönnedling av dansorkestrar, discjockeys

och gjorde AMS utvärdering hela den verksam-

populärmusiker en av

efter krav från övriga förmedlingar AMS införde heten. Det var som på De övriga menade att Arbetsmarknadsverkets förmed-

avgifter prov.

utgjorde illojal konkurrens eftersom den kunde bedri-

lingsverksamhet

gratis med skattemedel medan de själva tvingades ta ut avgifter av vas Utvärderingen försöket med avgiftsbelagd förmedling arrangörerna. av populärmusik via arbetsmarknadsverket visade sjunkande markav en nad och minskande marknadsandelar. Konsekvensen blev att AMS föreslog helt enkelt skulle upphöra med den förmedlingen. att man Programförmedling skulle visserligen fortfarande del av Af vara en Kulturs service den skulle endast omfatta de sökande som uppmen fyller kriterierna för inskrivning vid Af Kultur. Och som en del av servicen vid kontoren skulle den avgiftsfri alla andra tjänster vid vara som förmedlingen. Kriterierna är att den sökande skall ha kim-

2Prop. 1985/86:138.

Bakgrund 45

skaper/kompetens för konstnärligt arbete och väl etablerad i sitt

vara yrke genom högskoleutbildning och/eller lång dokumenterad yrkeserfarenhet. Den som söker andra än inskrivna vid Af Kultur

program av hänvisas till organisationsfönnedlingama. Af Kultur uppmanades att finna lokala former för samarbete med dessa.

Den andra ändringen i samma riksdagsbeslut gällde centrumbildningarna och byggde också på förslag från AMS. Beslutet innebar att Arbetsmarknadsverkets kostnader för förrnedlingsverksamheten vid centrumbildningama fr.o.m. den l juli 1992 fördes över till Kulturdepartementets anslag för centrumbildningama. Pengarna fördelades sedan av Statens kulturråd. I propositionen angav det ansvariga statsrådet att han precis som AMS ansåg det önskvärt att särskilja de arbetsmarknadspolitiska och de kulturpolitiska målen. Han förutsatte också att samarbetet mellan Af Kultur och centrumbildningama skulle organiseras på ett sådant sätt att kulturskapamas ställning på arbetsmarknaden skulle stärkas och att den kompetens som finns hos verkets personal vid centrumbildningama togs tillvara. Avsikten var att man tillsammans skulle utveckla nya samarbetsformer och efter tre år utvärdera den nya åtskilda organisationen.

Någon sådan utvärdering har inte skett och i praktiken finns inte heller något organiserat samarbete i dag mellan centrumbildningama och Arbetsmarknadsverket. Det hindrar inte att vissa kontor samarbetar med vissa centrumbildningar eller att dessa ibland får del av medel för arbetsmarknadspolitiska åtgärder som t.ex. beredskapsarbeten eller arbetslivsutveckling ALU.

Därefter har inga centralt beslutade förändringar av kulturarbetsförmedlingama skett. Det finns fem regionkontor i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå och Örebro med i dag 80 tjänster. Men vid

ca sidan av dem har ett antal länsarbetsnämnder beslutat om egna länskontor för kulturarbetare. Som regel är de delar av andra specialfönnedlingar som Af Expo och Af Utland. Dessa länskontor finns i Uppsala, Halmstad, Norrköping och Luleå. Där finns ytterligare drygt åtta tjänster. Vid övriga arbetsfönnedlingar finns kontaktpersoner som tar emot sökanden inom kulturyrkena men som sammanför dem med region- eller länskontoren för åtgärder. Totalt sysselsätter formedlingsverksamheten inom kultur och media 93 personer under år 1997. Arbetsfönnedlingarna har ansvar för såväl kultur- som mediaområdet och heter formellt Af Kultur Media. Eftersom denna utredning endast behandlar den del av verksamheten som berör kultursektom använder jag fortsättningsvis benämningen Af Kultur för dessa förrnedlingar.

46 Bakgrund SOU 1997: 183

2.4.2 Utvecklingen i siffror

Utvecklingem antalet anställda inom arbetsförmedling för konst-

närer åren 1973-1997.

	Af Kultur Media		Centrumbildningar
1973		15		6
1976		45		6
1983	3,5 lönebidrag	49	6 lönebidrag	16
1986		57		10
1990		60		10
1997		93

Kostnaderna för Af Kultur Media, vissa år, tkr.

1983/84 1990 1997

8 000 16 300 36 800

Utvecklingen kontantstödet vissa år, mkr.

1973/74 1982/83 1992/93 1996

4 43 398 499

2.4.3 Kulturarbetsförmedlingen och kunderna

Af Kultur Media är särskild organisation för att service till

en ge arbetssökande. Men därutöver har alla sökande oavsett yrke rätt att få service på förmedlingen på den ort där de bor. Af Kulturs roll är

att samordna förmedlingsinsatsema i regionen, -

att göra marknadsbedömningar och samverka med intressentema i -

regionen,

att tillhandahålla ett kompetenscentrum i form Af Kultur Media, - av

andra län, kontor och institut kan vända sig till,

som

att gentemot AMS fungera kontaktyta med överblick över - som en

kulturarbetsmarknaden och förmedlingsarbetet i regionen.

SOU 1997: 183 Bakgrund 47

Kulturarbetsförrnedlingama har, som alla andra formedlingskontor två jämbördiga kundgmpper. Den ena är de arbetssökande och den andra är arbetsgivarna. Båda har rätt till service från den offentliga fönnedlingen. Många konstnärer väljer att skriva in sig vid arbetsförmedlingen oavsett om de är arbetslösa eller inte just därför att de vill ha en chans att bli sammanförda med en arbets-/uppdragsgivare. Det finns ingen begränsning när det gäller rätten att skriva in sig vid en arbetsförmedling. Var och en som söker arbete eller uppdrag har denna rätt. Den hänger inte med eventuell arbetslöshet eller anställnings-

samman form. Den förmedlande delen av verksamheten omfattar alla. Däremot kan arbetsförmedlingen aldrig bevilja åtgärd till andra än arbetslösa.

en Och vid en prioritering är det den arbetslöse med det största behovet som prioriteras alltså den som har längsta perioden av arbetslöshet.

Antalet inskrivna vid arbetsförmedlingen behöver därför inte stämma överens med antalet arbetslösa.

Alla arbetsgivare med intresse av att anställa eller ge uppdrag konstnärer är förstås välkomna att vända sig till kulturarbetsfönnedlingen. Lika enkelt är det inte för den arbetssökande som vill ha ett jobb i sektorn. Där tillämpar förrnedlingama kriterier för vilka som skall skrivas skrivelse den 24 april 1992 fastställde AMS general-

in. I en direktör att Inskrivningskriterierna vid Af Kultur är att den sökande skall ha kunskaper/kompetens för konstnärligt arbete och vara väl etablerad i sitt yrke högskoleutbildning och/eller lång doku-

genom menterad yrkeserfarenhet. Dessa kriterier har dock ingen formell ställning och efter anmälan har Justitieombudsmannen JO, i ett

en utslag från den 8 november 1993 fastslagit att förmedlingen inte kan neka en sökande att skriva in sig vid förmedlingen. Därför tillämpas kriteriema huvudsakligen men de är inga absoluta eller formella krav för inskrivning.

Däremot kan förmedlingen bestämma hur den vill bedriva sitt arbete och vilka som skall få del av de särskilt riktade åtgärderna för kulturarbetare. Och där tillämpar arbetsförmedlingen dessa kriterier. Inom området media är målgrupperna journalister, informatörer och multimediaproducenter. För filmare, regissörer och producenter gäller två eller treåriga utbildningar eller professionellt heltidsarbete under minst två år de senaste fyra åren. Grafiska formgivare, layoutare, illustratörer, AD, reklamare och copywriter liksom pressfotografer hör också till gruppen inom media.

För bildkonstnärer och formgivare är kravet högskoleutbildning eller dokumenterad verksamhet också är kvalitetsbedömd i någon

som mening. Det innebär t.ex. att ha haft utställning på etablerade gallerier, fått offentliga uppdrag, köpts in Statens konstråd eller Att

av museer. ha fått statligt konstnärstipendium eller kunna påvisa en ateljéför-

48 Bakgrund

säljning av större omfattning räknas också. Ett riktmärke är att man bör ha varit verksam under tre till fem år.

Inom området ton gäller kravet att gått musikhögskola eller

man tvåårig musiklinje på folkhögskola eller kyrkomusikerutbildning eller ha arbetat med scenutövande verksamhet minst tre år på heltid de senaste fyra åren. För scenområdet gäller konstnärlig högskoleutbildning, t.ex. teaterhögskola eller Dramatiska institutet. Balettakademin och Svenska Balettskolan är godkända utbildningar för dansare. Om

inte har utbildning skall ha arbetat och försörjt sig professioman man nellt inom yrket i minst de senaste fyra åren.

tre av

Vid två arbetsförmedlingar inom Kultur och Media tar man i dag emot samtliga sökande till kulturyrken utan prövning de är etable-

om rade i yrket eller Det är Malmö och Göteborg, som anpassats efter den organisation deras länsarbetsnämnder beslutat med enbart yrkesfönnedlingar. I den organisationen finns inget alternativ till Af Kultur Media för den söker till ett kulturyrke. Men också vid dessa kontor

som särskiljer de sökande när det gäller beslut om åtgärder.

man

AMS har i samarbete med Statens kulturråd, konstnärernas organisationer och arbetsgivarorganisationema inom kultur- och mediaområdet tagit fram ett handlingsprogram för kulturarbetsförmedlingama. Den utgår från AMS på sitt arbetsmarknadspolitiska upp-

syn drag är att tillsätta platser, rusta den enskilde, stimulera efterfrågan

som och förhindra utslagning och underlätta återgång i arbete.

I handlingsprogrammet beskrivs de vägar kulturarbetsfönnedlingen skall använda för att nå dessa mål. De är att

förebygga arbetslöshet information kraven i yrket, inte

genom om minst till ungdomar och andra nytillträdande, bearbeta marknadema för att öka antalet platser/uppdrag, presentera kulturskapare vidare och i nya sammanhang, stimulera geografisk rörlighet, upparbeta utlandskontakter, samverka med andra intressenter inom området, utveckla vägledning för alternativa yrkeskarriärer.

De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna skall ses som en del av strategin och också bidra till dessa mål. Därför gäller enligt programmet först och främst att ingen nyetablering i kulturyrken får ske med hjälp

dessa åtgärder. De insatser genomförs inom kulturområdet skall av som ske med maximal arbetsmarknadspolitisk effekt och med hög kvalitet och i samverkan med kulturpolitiken. Arbetsförmedlingen skall bara i undantagsfall själv huvudman för projekt och insatser. Viktigt är

vara att inrikta insatserna på att nå nya områden för konstnärers yrkesutövande och att finna gränsöverskridande insatser och otraditionella

SOU 1997: l 83 Bakgrund 49

grepp som annars inte skulle komma till och som breddar konstnären. Också inriktningen beredskapsarbeten och projekt bestäms

av i programmet. De skall utformas så att de möjlighet till fortsatt anställ-

ger ning eller nya uppdrag, fortsatt arbete med arbetsgivarens egna medel, chans för individen att bli mer synlig, få meriter och referenser eller stimulera individen att lämna storstadsregionema.

Barriärbrytande projekt som öppnar nya marknader och som stimulerar kulturanvändning på tidigare oprövade områden skall prioriteras. För arbetsmarknadspolitiken beskrivs inriktningen så att den skall uppdatera kunskaper inom yrkesområdet men också ge kunskaper i marknadsföring, ekonomi och juridik för att stärka konstnären på marknaden. Andra områden är utbildning i ny teknik och utbildning för övergång till andra yrkesområden.

För att göra bedömning insatsemas resultat kort och lång

en av sikt skall göra kontinuerlig uppföljning och utvärdering av

man en åtgärderna. Redan vid planering av dem skall man därför upprätta en plan för dokumentation och uppföljning. Varje sökande skall också få

individuell handlingsplan för hur man skall ta sig fram till ett arbete en eller på annat sätt öka sin egen försörjningsmöjlighet.

I handlingsprogrammet betonar man också vikten av att sprida sina erfarenheter till andra förmedlingar. En kundundersökning som Arbetsmarknadsstyrelsen genomförde i januari-februari 1994 visar att kunderna till stor del är nöjda med den service de får av Af Kultur. Undersökningen uppdelad i två delar, gällde arbetsgivaren och

var en den andra de arbetssökande.

De sökande ingick i undersökningen samtliga anmälda vid

som var de speciella förmedlingskontoren för kulturarbetare. Drygt hälften av dem hade högskoleutbildning. Ungefär lika många i åldern 36-54

var år, medan tredjedel mellan 25 och 35 år. Undersökningen visar

en var att kunderna är flitiga besökare på förmedlingama. Nästan hälften av de sökande har kontakt flera gånger i månaden med sin förmedlare, huvudsakligen genom personligt besök på kontoret. Den största grup-

finns inom området bild och form. Hälften av dem är beredda att ta pen jobb eller uppdrag över hela landet även man av naturliga skäl helst

om vill ha uppdrag på hemorten. 44 % de sökande har lämnat in refe-

av rensmaterial till kataloger och arkiv på arbetsförmedlingen men en fjärdedel dem vet inte detta material har använts vid kontakter

av om med arbets-/uppdragsgivare eller inte. På frågan om man har en klar bild vad Af Kultur kan erbjuda 57 % och 40 % nej. Hälften

av svarar

att arbetsformedlaren har god kunskap om deras konstornråde anser

38 % säger sig inte känna till vad förmedlaren egentligen kan. men

Uppgiften att göra individuella handlingsplaner hade åtminstone år 1994 ännu inte fått genomslag i förmedlingamas arbete. 74 % uppger

50 Bakgrund

att man inte gjort någon sådan. De flesta 71 % är ändå nöjda med den tid arbetsfönnedlaren ägnar åt dem. Frågan är, vad dessa besök ger för hälften säger samtidigt att de inte får bra information om arbeten och uppdrag inom sitt yrke eller tillräckligt stöd för att söka arbeten/uppdrag. I stället den överväganden delen av de sökande att

uppger de får sina uppdrag genom egna kontakter. En tredjedel av kunderna söker extraarbeten utanför det egna yrkesområdet, s.k. brödjobb, men hälften säger att de får information de jobben utanför arbetsför-

om medlingen.

Också den andra kundgnlppen, arbetsgivarna, tillfrågades om sin bild Af Kultur och Media. Det visar sig att de flesta kulturarbets-

av givare har kontaktperson på arbetsförmedlingen. Denne har dock

en oftast aldrig besökt företaget, däremot har man ofta personliga kontakter i andra former. I hälften fallen har diskuterat olika

av man åtgärder och projekt där förmedlingen är inblandad. 75 % har övervägande positiva erfarenheter sådana insatser. Mycket är negativa,

av 7 %. Arbetsgivama tycker att det är lätt att kontakt med rätt person på förmedlingen och att har bra kunskap branschen, 70 %.

man en om Men knappt hälften är nöjda med den information de får om arbetsförmedlingens tjänster. Merparten dem har erfarenhet av

av som förmedlingen att deras tjänster på ett bra sätt utgår från företagets

anser behov. 62 % att de anlitar Af Kultur när de söker personer för

uppger uppdrag här är organisationsfönnedlingama ett starkt alternativ dit

men

samtidigt vänder sig. 74 % uppger den kanalen. man

Åtta tio säger att de kommer att anlita arbetsfönnedlingen vid

av framtida behov för inga återkommande samtal i förväg om hur

men dessa ut. 68 % Af Kultur ett bra betyg, som sammanfattning av

ser ger sina erfarenheter.

3

Konstnärsyrket

Sammanfattning Det är omöjligt att med exakthet ange hur många konstnärer som finns. Ett skäl till det är att gränsen mellan etablerade, yrkesverksamma och oetablerade är mycket oklar. Ett annat är att det inte heller finns något enhetligt konstnärsyrke utan gruppen konstnärer är mycket heterogen. En stor skillnad går mellan konstnärer som kan ha anställning och konstnärer som är egenföretagare. Antalet konstnärer varierar i olika undersökningar från omkring 36 000 enligt Folk- och bostadsräkningen FoB, till 21 000 enligt medlemsstatistiken i KLYS. Min bedömning är att 25 000 yrkesverksamma konstnärer är rimlig skattning. Det finns ett stort behov av bättre

statistik inom konstnärspolitiken.

3.1 Vilka är konstnärer

I utredningens direktiv konstateras att konstnärerna inte utgör någon homogen och det är i högsta grad sant. Det gör att en undersök-

grupp ning konstnärernas villkor stöter på rad metodproblem. Det finns

om en till att börja med ingen allmänt vedertagen definition av begreppet konstnär. Det görs sådana definitioner på många olika sätt varav några berörs nedan.

Vem som är att betrakta som konstnär kan avgöras utifrån kvalitetsnormer. Konstnär är då den arbete uppfyller vissa kvalitativa

vars krav inom sitt konstornråde. Denna definition förutsätter dock i sin tur en definition av konstnärlig kvalitet. Det finns flera tänkbara mått på sådan kvalitet. Ett indirekt kvalitetsmått utgår från publiken: de scenföreställningar, den bildkonst, den musik, den litteratur etc. som publiken frågar efter uppfyller kraven på kvalitet. Att enbart använda ett sådant kvalitetsbegrepp är dock förenat med stora risker för den konstnärliga utvecklingen och skulle dessutom innebära en genomgripande omorientering av den statliga kulturpolitiken. Ett bärande inslag i denna är sedan länge att stödja konstnärliga yttringar som inte omedelbart får

52 Konstnärsyrket

stort publikt gensvar utan först på sikt om ens någonsin blir mer

- allmänt erkända och väcker den stora publikens intresse. Om konstnärskap endast bestäms utifrån den publika dragningskraften eller

egentligen marknaden skulle det kanske inte behövas någon offentlig

konstnärspolitik.

En kvalitativ avgränsning av konstnärsyrket måste vila på inomkonstnärliga bedömningar av personer verksamma inom de olika konstornrådena. Sådana bedömningar måste i viss mån vara subjektiva och kommer därför alltid att kunna ifrågasättas i det enskilda fallet. Erfarenheten visar dock att kvalificerade bedömare uppvisar ett betydande mått av enighet vid sina bedömningar av konstnärlig kvalitet och att oenigheten alltså begränsar sig till ett jämförelsevis litet antal fall. Man kan givetvis hävda att denna enighet är ett utslag av tidsbundna konventioner som inte håller streck i ett längre perspektiv, men man ställer då samtidigt frågan om det över huvud taget är möjligt att bedöma konstnärlig kvalitet på sin spets. Det är därför, enligt min mening, rimligt att väga in exempelvis erhållna stipendier och bidrag från statliga och andra stipendieorgan i definitioner av vilka som är att betrakta som konstnärer.

Ett annat sätt att definiera skall anses vara konstnär utgår

vem som från utbildningen och kan exempelvis ha genomgången konstnärlig högskoleutbildning som kriterium. Då överlåter man högskolorna att göra bedömningen av den enskildes konstnärliga förutsättningar. Vid de flesta sådana högskoleutbildningar är konkurrensen om platserna hård, vilket kan intäkt för att de antagna är högt konstnärligt

tas som begåvade och denna begåvning förenad med genomgången kvalificerad utbildning bör i de flesta sammanhang kunna tillräcklig för

anses vara att kvalificera till gruppen konstnärer. Genomgången konstnärlig utbildning kan emellertid inte ensamt vara kriterium för vilka som är att anse som konstnärer. Av hävd etablerar sig många konstnärer utan att ha en formell utbildning inom området inom vissa genrer saknas

dessutom fortfarande sådan utbildning.

Ett tredje sätt är att låta konstnärerna själva bestämma. Den som väljer att arbeta med konstnärlig uttrycksform och själv säger sig

en vara konstnär är det också. Det är sedan upp till individen att söka sin publik och hitta vägar att försörja sig. Ett sådant synsätt är dock svårt att hantera i praktisk konstnärspolitik eftersom den lätt leder till krav på att staten skulle ta ett kulturpolitiskt ansvar för var och en som anser sig vara konstnär eller uppger sig vara sådan.

Ett fjärde sätt att definiera konstnärer är att utgå ifrån vilka som faktiskt är verksamma inom ett konstnärligt område. De kan vara såväl utbildade konstnärer som autodidakter. Och det faktum att de faktiskt är

SOU 1997: l 83 Konstnärsyrket 53

verksamma inom konstnärliga yrkesområden borde kanske utgöra den viktigaste definitionsgrunden. Ett femte sätt är att utgå från vilka är medlemmar i konstnärersom organisationer. I Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares nas egna Samarbetsnämnd KLYS samlas merparten av de organisationer som organiserar konstnärer. Deras kriterier för medlemskap bygger kombinationer de nämnda definitionema. För att bevilja medav ovan lemskap ställer organisationerna vissa krav som bl.a. kan gälla konstnärlig utbildning, att försörjt sig på sitt konstnärskap under en man längre tid och/eller arbetsprov som bedöms utifrån konstnärliga kriterier ett slags invalsjury. Detta motsvaras i stort sett av de kriterier av Af Kultur tillämpar vid inskrivning vid sina kontor. som Det finns ytterligare definition Konstnärsnämnden och Sveen som riges författarfond använde i sin undersökning av kulturarbetares arbetsmarknad och ekonomi KNUFF, 19771. Den definitionen har betydelse för många konstnärer eftersom den också omfattas skatav temyndigheterna. I skatteförvaltningens gällande Skatteupplysningar nu för näringsverksamhet har nämligen valt denna definition: man "Det saknas allmänt accepterade definitioner begrepp som kulav turarbetare och litterär eller konstnärlig verksamhet. De verksamheter omfattas kulturarbete hör i normalfallet till någon av kategosom av rierna bild, ord, ton, och etennedia. I fråga begreppet kulturscen om arbetare har Konstnärsnämnden i samarbete med Sveriges författarfond uppställt följ ande tre lqiterier, nämligen att kulturarbetare

ägnar sig skapande eller annat konstnärligt arbete, är yrkeskunniga inom sitt område dvs. krav på kvalitet, ägnar sig yrkesmässigt åt konstnärligt arbete dvs. krav på konti- nuitet och/eller kvantitet.

begreppet kulturarbetare här aiivänds Det bör noteras att synonymt med begreppet konstnär. Kulturarbetare användes ofta under 1960- och 1970-ta1en beteckning för konstnärer och även andra verksom en inom kultursektorn. Senare har begreppet alltmer fallit ur bruk, samma vilket bl.a. hänger med oklarheten huruvida det skall anses samman om omfatta endast konstnärligt verksamma eller exempelvis också bibom liotekarier och museitj änstemän inbegrips. Jag har valt att använda den definition av konstnär som bygger på KLYS-förbundens medlemskriterier och som också väl stämmer med de kriterier används Af Kultur. Av KLYS-förbunden utelämnar som av jag dock några förbund medlemmar jag inte valt att inkludera i vars

1Fria kulturarbetare, ISBN 91-3 8-72421-9, 1981.

54 Konstnärsyrket SOU 1997: 183

konstnärsyrket. De är Läromedelsförfattamas förening, Arkitektförbundet, Svenska Danspedagogförbundet och SIF-klubbama vid Sveriges Radio, Sveriges Television och Utbildningsradion. Svenska Joumalistforbundet har medlemmar inom eller nära konstnärsyrket. Kultuijournalistema utgör en omistlig del kulturlivet kritiker,

av som recensenter och debattörer. Det har dock inte varit möjligt för mig att särskilja dessa ur statistiken över journalister i arbetsmarknadspolitiken. De ingår därför inte i mitt statistiska material.

3.2 Hur är konstnärerna

många

Av svårigheten att definiera vem som är konstnär följer ett annat metodproblem, nämligen att fånga in hur många de är. Antalet beror förstås på vilken definition man väljer men alldeles oavsett det finns ingen systematisk och sammanhållen statistik som visar antalet konstnärer. Uppgifterna måste hämtas från olika källor. Folk- och bostadsräkningen följer utvecklingen av antalet yrkesverksamma. Den sista avsåg år 1990 och utgick som tidigare sådana räkningar från de uppgifter medborgarna själva lämnat om sin yrkesverksamhet under en given period. När det gäller konstnärerna innebär det att man i praktiken utgår från den tredje definitionen ovan; konstnären avgör själv. Ett annat sätt att följa utvecklingen av antalet konstnärer är att studera utvecklingen av antalet medlemmar i konstnäremas egna organisationer. En del hittar man i arbetslöshetsstatistiken, andra i förteckningar över sökande till statliga eller kommunala bidrag, andra i förteckningar över antalet som utexaminerats vid en konstnärlig högskola. Många konstnärer återfinns i alla eller flera dessa källor.

av Men alla de som klarar sig ekonomiskt på egen hand eller väljer att inte organisera sig faller utanför. I de flesta siffror och tabeller som redovisas här finns därför ett mörkertal. På motsvarande sätt är det inte givet att alla som ingår i statistiken bör betraktas som konstnärer. Tillgängliga uppgifter visar ändå tydliga trender vad gäller antalen där denna osäkerhet spelar mindre roll.

AMS har organiserat sin service till konstnärerna vid särskilda arbetsfönnedlingskontor, Af Kultur Media. I deras verksamhet ingår därmed journalister, informatörer och medarbetare i reklambranschen i området ord. Jag väljer att redovisa utvecklingen för samtliga i

gruppen. I definitionen av konstnärsyrket väljer jag dock bort journalister, informatörer och reklamare liksom läromedelsförfattare. Förslag och analyser omfattar alltså de övriga yrken som beskrivs nedan.

Som ordkonstnärer räknas huvudsakligen författare, dramatiker och översättare.

Som bild- och formkonstnärer räknas huvudsakligen målare, skulptörer, grafiker, textilkonsmärer, tecknare, fotografer, konsthantverkare, formgivare och designer.

Som tonkonstnärer räknas tonsättare, kompositörer, musiker och sångare.

Som och filmkonstnärer räknas alla konstnärer som huvud-

scensakligen arbetar med film, teater, dans, mim och intilliggande konstarter. Här ingår alltså filmare och scenografer likaväl som skådespelare och dansare men dock inte danspedagoger.

Antalet yrkesverksamma konstnärer har ökat stadigt under de senaste 20 åren. Ökningen syns oavsett om man väljer att studera den i Folk- och bostadsräkningen FoB eller i konstnärsorganisationernas medlemsstatistik. Enligt FoB ökningen 33 % exklusive journa-

var listerna mellan åren 1975 och 1990. Det är särskilt kvinnorna som

till konstnärsyrkena under denna period. År 1975 utgjorde strömmat kvinnorna 31 % konstnärerna och år 1990 var deras andel 42 %.

av Framför allt märks ökningen antalet kvinnor inom bildområdet där

av 2 700 kvinnliga bildkonstnärer tillkommit mellan åren 1975 och 1990.

Förändring antalet konstnärligt yrkesverksamma åren 1975-1990,

av FoB.

Antal Antal Antal Föränd- Andel Andel män

1975 1985 1990 ring i % kvinnor

1975-90 1975 o 1990 1975 o 1990

Bild och 17 055 18 719 21 149 19 31 44 69 56

form

Ord, exkl. 701 857 986 41 29 32 71 68 journalister

Scen	2 660 3 207 3 777 42	57 58 43 42
Ton	4 953 6 351 7 361 48	20 27 80 73
Övr. litt. 2 302 3 210 3 618 57		33 42 67 58

m o. konstnarb.: Delsumma 27 671 32 344 36 891 33 31 42 69 58

Journalister, 10 946 14 287 16 011 46 32 45 68 55 förlagsred Bibliotek, 11 014 14 536 14 729 34 73 76 27 24 museitjm Summa 49 631 61 167 67 631 36 41 50 59 50

2Kostymmästare, discjockey, sminkör, ateljéchef, rekvisitör.

56 Konstnärsyrket SOU 1997: 183

Folk och bostadsräkningen visar att ökningen antalet konstnärligt

av yrkesverksamma varit ganska jämn under åren 1975-1990. Ökningen av antalet journalister, bibliotekarier och museitjänstemän var störst från mitten av 1970-talet och decenniet framåt. På bildområdet har ökningen dock Varit större efter år 1985 än före.

Antal medlemmar i konstnärsorganisationerna inom KLYS åren 1975, 1985, 1990 och 1995.

1975 1985 1990 1995

Sveriges Författarförbund	1 528 1 947 2 026 2 243
Konstnäremas Riksorganisation	2 651 3 127 3 345 3 200
Föreningen Svenska Konsthantverkare	289 556 520 483

och Industriforrngivare

Föreningen Svenska Tecknare	270 644 880	994
Svenska Fotografernas Förbund	900 1 500 1 165 1 124
Svenska Musikerförbundet	2 780 2 500 4 834 4 560
Föreningen Svenska Kompositörer	280 454 515	567

Av Populärmusik

Svenska Tonkonstnärsforbundet	163	74 96	1 10
Sveriges Yrkesmusikerförbund		1 678 2 093
Föreningen Svenska Tonsättare	94 131 169		210
Svenska Teaterförbundet	3 350 2 536 3 068 3 783
Svenska Regissörsföreningen	106 15 1 173		160
Sveriges Dramatikerforbund	330 382 425		500
Oberoende Filmares Förbund		221	320
Summa	12 741 14 002 19 019 20 377

Till detta antal adderas 750 medlemmar i Svenska Konstnärsförbundet. Vilket ger en totalsumma organiserade konstnärer på 21 127 personer.

En jämförelse som gjordes år 1988 i betänkandet Konstnärers villkor visar att antalet konstnärer enligt FoB översteg medlemsantalet i KLYS-organisationerna med ungefär 10 000. Den största skillnaden fanns i formgivare där nära 6 000 fler angivit det yrke i

gruppen som FoB än vad KLYS-statistiken visade. På motsvarande förfat-

sätt var tarna mindre än hälften så många i FoB de i KLYS medlems-

som var statistik. Det verkar som om färre själva sig yrkes-

anser vara verksamma konstnärer än de som organiserat sig i KLYS-förbund. En

3 SOU 1990:39.

SOU 1997: 183 Konstnärsyrket 57

annan orsak till den bristande överensstämmelsen kan vara att man använder skilda definitioner ingår i konstnärsgruppen.

över vem som

En tredje bild av antalet konstnärer får man i statistiken över antalet högskoleutbildade konstnärer. Den utesluter dock ordkonstnärer som inte kan föras till bestämd utbildning.

Antal högskoleutbildade konstnärer i hela landet år 1991.4 Bild, musik, scen. 0rd.

Totalt 15 000

varav i Stockholms län	7 440 eller 49,5 %
varav kvinnor	53 %
varav män	47 %
varav förvärvsarbetande	12 500 eller 83 %

Av de 15 000 konstnärerna förvärvsarbetade 12 500 personer eller 83 %. Vad de övriga gjorde framgår inte denna statistik. I

av gruppen inte förvärvsarbetande ingår studerande, föräldralediga och arbetslösa.

Antal högskoleutbildade konstnärer z hela landet 16-64 år 1996.5 Bild, musik, scen, Ej 0rd.

Totalt 14 360 varav kvinnor 6 821 eller 48 % varav män 7 510 eller52 % varav förvärvsarbetande 3 877 eller 27 %

Förvärvsarbetande högskoleutbildade konstnärer år 1996.

Totalt 10 483 varav kvinnor 4 775 eller 46 % varav män 5 708 eller 54 % varav egna företagare 1 375 eller 13 %

Andelen av kvinnorna icke förvärvsarbetar är något högre

som 30 % men också bland männen är andelen hög 24 %. Andelen icke förvärvsarbetande 17 % år 1991 mot 27 % fem år Gruppen

var senare.

4 Siffror om högskolan, 14, SCB, 1993. 5 Befolkningens utbildning 1996, SCB.

5 8 Konstnärsyrket SOU 1997: l 83

högskoleutbildade har inte ökat under de senaste fem åren men de utbildade konstnärerna har fått betydligt svårare att försörja sig. I särskilda undersökningar följer Statistiska centralbyrån SCB upp de som examinerats från olika högskolor efter fem år. En sådan uppföljning av de konstnärliga högskoleutbildningama gjordes 19905. Den visade att 87 % av konstnärerna förvärvsarbetade fem år efter utbildningen och att endast 3 % var arbetslösa under den aprilvecka undersökningen genomfördes. Men andelen med tidsbegränsade anställningar var markant högre än för examinerade från andra högskolelinjer, mellan 30 och 50 %. Arbetslösheten hade varit stor i denna grupp. Bland de som utexaminerats från linjen for fri konst hade 44 % varit arbetslösa en längre period efter Flertalet dem, 80 %, än ett år. 75 %

examen. av mer

dem lämnat fotografilinjen och 65 % av dem som lämnade av som skådespelarlinjen hade också varit arbetslösa, dock för kortare perioder

några månader. Skådespelare, musiker och bildkonstnärer hade om också arbetat utanför målyrket i till tre år. 61 % av bild-

upp konstnärerna var egenföretagare. Deras medianinkomster låg också 6- 7 000 kronor under medianinkomsten för andra högskoleutbildade i undersökningen. SCB:s uppföljning av de högskoleutbildade konstnärerna visar att de har svårt att ta sig in i yrket direkt efter sin utbildning.

Min erfarenhet efter att ha försökt hitta användbar statistik när det gäller konstnäremas antal, definitioner och uppgifter om deras sysselsättning, arbetslöshet och inkomster är att det saknas en tillfredsställande och systematisk statistik över konstnärer. Regeringen bör därför ett uppdrag Kulturrådet att med särskilda resurser insamla och

ge bearbeta sådana uppgifter.

Min bedömning av antalet etablerade yrkesverksamma konstnärer ligger runt 25 000. Då har jag tagit hänsyn till antalet organiserade konstnärer också till att del dessa är över 65 år eller av andra

men en av skäl inte längre yrkesverksamma. Å andra sidan är inte alla etablerade konstnärer medlemmar i någon organisation. En sammanvägning av dessa faktorer leder till antagandet om 25 000 etablerade konstnärer.

5 Statistiska meddelanden, SCB, U 29 SM 9101.

SOU 1997: 183 59

4 Konstnären och arbetsmarknaden

Sammanfattning

Konstnärerna finns inom områdena 0rd, bild och form, ton och

scen. Arbetslösheten är hög i alla grupper. Tre arbetslöshetskassor verkar inom området; Journalistemas, Teaterverksammas och Musikemas. I samtliga har antalet ersättningsdagar vuxit snabbt. Egenföretagande konstnärer har ingen naturligt hemvist i någon a-kassa. Också övriga trygghetssystem är dåligt anpassade till konstnäremas villkor på arbetsmarknaden. Det ökar trycket på arbetsmarknadspolitiken,

som för många blir den sista utposten för att klara försörjningen.

4.1 Arbetslösa eller inkomstlösa

Konstnärsyrket är mycket heterogent vilket är ett problem när man skall beskriva arbetsmarknadspolitiken i förhållande till konstnärsyrket. Förutsättningarna skiljer sig mycket mellan upphovsmän och utövare, mellan de som har en marknad för traditionella anställningar, korta eller långa, och de som inte har det. Den största delen upphovsmännen

av klassas egenföretagare i alla välfárdssystem och också inom

som arbetsmarknadspolitiken. De har ingen möjlighet att bli medlemmar i en arbetslöshetskassa konstnärer. Redovisningen måste därför ske

som med en uppdelning mellan dessa områden. Samtidigt är jag medveten om att gränsen mellan skapande och utövande konstnärer inte är skarp. Dels arbetar konstnärer både som skapande och utövande, exempelvis tonsättare och kompositörer som också är musiker. Dels är improviserat skapande inom en del konstformer, som exempelvis jazzen nära förknippat med utövandet. Jag laborerar ändå dels med begreppen utövande konstnärer och skapande konstnärer/upphovsmän, dels med områdena Ord, Bild och fonn, Ton och Scen. Det är den indel-

senare ning som bl.a. Kulturutredningen valde och som också många arbetsförmedlingar använder i sitt arbete med konstnärsgruppema.

Exempel på utövande konstnärer är skådespelare, dansare, sångare och andra grupper som gestaltar eller tolkar konstnärliga verk. De flesta

60 Konstnären och arbetsmarknaden

finns inom områdena Ton och Scen och film. Exempel på skapande konstnärer är författare, bildkonstnärer, tonsättare och dramatiker. Gemensamt för denna är att de huvudsakligen betraktas som

grupp egenföretagare. De utövande konstnärerna har i betydligt större utsträckning anställningar och därmed möjlighet att ansluta sig till arbetslöshetsförsäkringen. Det är också för den senare gruppen som traditionell arbetsmarknadspolitik huvudsakligen är avpassad. Det finns två arbetslöshetskassor för utövande konstnärer, Teaterverksammas och Musikemas a-kassor. En tredje kassa inom kulturområdet är Joumalisternas a-kassa.

Förhållandena på den konstnärliga arbetsmarknaden skiljer sig också från den traditionella arbetsmarknaden genom att antalet tillsvidareanställningar är mycket få. I stället har många tidsbegränsade anställningar eller kortare uppdrag. Det gör att många utövande konstnärer har återkommande perioder av arbetslöshet.

Åtgärder och förslag måste naturliga skäl skilja sig mellan olika

av konstområden framför allt mellan dem har möjlighet till an-

men som ställningar och egenföretagama. Dessa senare tillhör en grupp som i andra branscher sällan förekommer inom arbetsmarknadspolitiken. På kulturarbetsmarknaden gör de det däremot i hög grad. De konstnärliga egenföretagamas problem är sällan att de är arbetslösa i traditionell mening. De styr sitt eget skapande. Däremot är de inkomstlösa under perioder skapande eller för att de har svårt att få avsättning för sina

av alster. För dem är arbetsmarknadspolitiken en väg att förstärka möjligheterna till försörjning åtgärder olika slag eller genom för-

genom av medling av tillfälliga uppdrag.

Av medlemmarna i KLYS kan starkt förenklat ange fördel-

man ningen mellan olika former anställningar så att drygt 10 000 eller

av hälften är egenföretagare, 5 500 har tillsvidareanställningar och 5 000 är frilansande uppdragstagare. Många inte är etablerade försörjer

som sig i större eller mindre utsträckning som frilansande uppdragstagare inom något konstnärsyrke.

l l Ordornrådet

. Det offentliga stödet till bokutgivning är mindre omfattande än stödet till andra konstarter. Dessutom finns ett led mellan den konstnärliga utövaren/författaren och publiken, nämligen förläggaren. Mellan författaren och läsaren finns ännu ett led bokhandlaren eller bibliotekets

inköpare. Den här omvägen till läsaren påverkar tillströmningen till yrket utan stöd förläggare kan inte etablera sig i yrket pro-

- av en man fessionellt. Det innebär att som enskild författare inte själv förfo-

man

SOU 1997: 183 Konstnären och arbetsmarknaden 61

gar över beslutet att bli författare. Utvecklingen print-on-demand av kan förändra detta att det blir lättare att publicera sina verk. Den genom tekniken underlättar också för läsarna att hitta böcker kanske inte som längre finns i bokhandeln. Den längre livstid den enskilda boken ger vilket positivt kan påverka författarnas möjligheter att nå ut. En viktig inkomstkälla för författare, översättare och andra upphovsmän inom det litterära området utgörs ersättningar baseras av som på utlåningen på folk- och skolbiblioteken. Det utgår också ersättning för användningen bibliotekens referenslitteratur. Ersättningen förav delas av Författarfonden. I Folk- och bostadsräkningen år 1990 knappt l 000 uppgav personer i Sverige författare yrke. Det ökning med närmare 300 som var en personer sedan år 1975. Mer än 60 % av dessa författare bodde i någon av de tre storstäderna, de allra flesta i Stockholm, trots att yrket i sig inte innebär beroende av någon lokal arbetsmarknad. År 1996 hade Författarförbundet 2 400 medlemmar, förfatsom är tare eller översättare. Av dem har en del uppnått pensionsåldem, andra har sitt författarskap vid sidan av andra arbeten. Antalet anslutna till författarförbundet har ökat med omkring 500 sedan l970-talet. personer Dramatikerförbundet hade samma år 540 medlemmar. Svenska Joumalistförbundet har 5 900 sina medlemmar anmälda medlemmar i av som KLYS. Det är kulturjournalister vid dagspress, etennedia och vid landets kulturtidskrifter.

Antal författare, journalister enligt Folk- och bostadsräkningen åren 1975 och 1990

År 1975 År 1990 Antal Män Kvinnor Antal Män Kvinnor Författare 701 500 201 986 668 318 Journalister, forlagsred 10 946 7 455 3 501 16 011 8 813 7 198

Det finns ingen egentlig utbildning till författare. Den enda högskoleutbildningen inom ordområdet är joumalistutbildningen. Intresset för den har ökat kraftigt under de senaste 20 åren och den har också byggts ut. Nu utbildas drygt 400 studenter varje år. Vid sidan högskoleutom bildningama finns rad folkhögskolor utbildar i journalistik. en som Dessutom har 13 folkhögskolor skrivarkurser för elever har som intresse av att lära sig skriva bättre. För många handlar det personlig om utveckling men många när säkert också drömmen att bli författare. Dessa skrivarkurser kan i blygsam omfattning tillfälliga uppdrag ge

62 Konstnären och arbetsmarknaden

etablerade författare lärare. Också i vanliga skolor efterfrågas

som ibland författare lärare i skrivarprojekt. I Göteborg finns sedan år

som 1997 också utbildning i att göra TV-serier "såpor med ambition

bli högskola. Där utbildas också i att skriva dessa såpor. av

Författamas och översättamas sidoarbetsmarknad består b1.a. av föreläsningar kring sina verk och sitt författande i skolor, på bibliotek och hos studieförbund m.fl. Huvuddelen dessa uppdrag förmedlas av

av Författarcentrum. Neddragningama inom kommuner och landsting har minskat antalet uppdrag. Decentraliseringen i kommuner och landsting påverkar också författarnas ansträngningar att få sådana uppdrag. Besluten fattas idag sällan centralt utan varje skola eller bibliotek

mer beslutar utifrån sina de skall ta emot en författare. Detta

resurser om riskerar att fördyra författarbesöken inte de samordnas så att flera

om delar på resekostnader och arvoden.

En relativt liten andel författarna är inskrivna vid arbetsfönned-

av lingen, knappa 10 %. Det beror sannolikt b1.a. på att de har tillgång till

väl fungerande uppdragsfönnedling genom Författarcentrum.

en Arbetsfönnedlingen har också svårt att erbjuda åtgärder inom författa-

kämkompetens vilket minskar intresset att söka sig dit. De förfatrens tare har helt andra yrken/arbeten vid sidan anmäler sig som

som om sökande till sådana yrken och inte författare. Fler män än kvinnor

som är inskrivna vid arbetsförmedlingen som författare.

Författare är egenföretagare i sin egenskap av författare. Endast 58 författare fick a-kassa hel- eller deltidsarbetslös under år l996.

som Sex fick kontant arbetsmarknadsstöd, KAS. 26 författare var

personer anmälda arbetslösa på hel- eller deltid berättigade till

som utan att vara någon ersättning.

Dramatikerförbundet har också ett växande medlemsantal, i dag 540 medlemmar. De flesta är frilansare eller har anställningar i institutioner

då inte dramatiker utan exempelvis dramaturger och men som som regissörer. Många försörjer sig också i yrken utanför konstnärsvärlden. Endast omkring 30 dramatiker försörjer sig helt på dramatik. Dramatikerna skriver för film, radioteater och TV. Dramatikerna upplever

scen, att allt fler teatrar, inte minst fria grupper, minskat sina beställningar av nyskrivna verk. Den enda ljusningen på arbetsmarknaden är TV-området och det ökande antalet svenska "såpor".

traditionella arbetsmarknaden för har krympt. Åren

Den översättare 1992-1995 minskade den översatta litterära utgivningen med 25 %. Det har påverkat översättamas sysselsättningsgrad. Allt färre nya översättare kommer till branschen. Detta är alltså ett yrkesområde utan tillväxt

av arbetskraft.

I genomsnitt per månad.

Konstnären och arbetsmarknaden 63

Journalister och programtjänstemän inom radio och TV ingår också i Af Kultur och Medias ansvarsområde. 1 072 i genomsnitt

personer per månad var arbetslösa i den och 176 dem saknade rätt till

gruppen av ersättning. Under år 1996 varje månad i genomsnitt 3 651 journa-

var lister och programtjänstemän inskrivna vid arbetsförmedlingen. Det är en ökning med 2 119 personer sedan år 1992. Antalet inskrivna har ökat

i alla åldersgrupper.

Andel utan arbete ijournalisternas a-kassa

Procent

jan feb mars april rmj juni juli aug sep okt nov dec

64 Konstnären och arbetsmarknaden SOU 1997: l 83

4.1.2 Bild- och formornrådet

De allra flesta bildkonstnärer är egenföretagare. I och med att de har ateljéer och omfattande och dyr utrustning blir de egenföretagare i alla offentliga system. Statens konstråd kräver F-skattesedel vid beställning uppdrag. Att företagare är inte något de aktivt valt. De har valt av vara sitt konsmärsyrke. Det gör att många den administrativa delen av ser företagandet ett besvärande moment i yrkesutövandet som de inte som vill lägga mycket tid på. Det finns dock utveckling mot fler en svag tidsbegränsade uppdrag i form projektanställningar för konstnärer. av Riksutställningar har bidragit till det att knyta konstnärer till sig genom i sin produktion. En sådan utveckling mot projekt med pedagogiska inslag skulle bredda bildkonstnäremas arbetsmarknad. Bildkonstnärerna utgör den enskilt största konstnärsgruppen av anmälda hos arbetsförmedlingen. I Folk- och bostadsräkningen år 1990 drygt 19 000 svenskar bildkonstnär som sitt yrke. Det var en uppgav ökning med omkring 4 400 sedan år 1975. 5 350 konstnärer finns organiserade inom något KLYS-förbunden vilket är ökning med l 240 av en sedan år 1975. Till det kommer 750 medlemmar i Svenska Konstca närsförbundet. 10 3792 bildkonstnärer inskrivna vid arbetsförmedlingen år var 1996. Av dessa är 6 047 målare, skulptörer och 2 387 fotografer. Det innebär att i stort sett hälften bildkonstnärema är inskrivna vid av arbetsförmedlingen. Bedömer antalet enligt KLYS-0rganisatioman skulle nästan alla inskrivna vid arbetsförmedlingen. Nu nerna vara AMS statistik över sökande också de inte har utbildning rymmer som eller på annat sätt etablerat sig i yrket varför jämförelsen med Folk- och bostadsräkningen relevant. De inskrivna vid Af Kultur är 4 187. är mer

Antalet bildkonstnärer enligt Folk- och bostadsräkningen åren 1975 och 1990.

År 1975 År 1990 Antal Män Kvinnor Antal Män Kvinnor Bildkonstnärer 6621 4781 1840 101 14 5574 4540 Formgivare 3485 1836 1599 4180 1641 2539 Fotografer 4519 3778 741 4817 3874 943

2I genomsnitt månad. per

SOU 1997: l 83 Konstnären och arbetsmarknaden 65

Att vara inskriven på arbetsförmedlingen innebär inte automatiskt att man är arbetslös. För konstnärernas del inte heller att man söker arbete. Men genom att vara inskriven har man möjlighet att vara med i förmedlingens bildarkiv och på annat sätt få förmedlingens hjälp med

en marknadsföring som kan leda till uppdrag.

Eftersom bildkonstnärerna är egenföretagare har de ingen arbetslöshetskassa. Ändå får många ersättning hel- eller deltidsarbetslösa

som vid Af Kultur. 984 målare, skulptörer, 342 formgivare och 329 fotografer fick arbetslöshetsersättning 19963. 390 fick ersättning via

personer KAS medan l 052 arbetslösa inte fick någon ersättning alls.

De vanligaste kassoma för bildkonstnärer är Handelstjänstemärmens, Teaterverksammas, Kommunalarbetarnas och Akademikernas kassör. För fotograferna dominerar Joumalistemas kassa med 35 försälcrade. Bildkonstnärema finns representerade i samtliga arbetslöshetskassor vilket visar i vilken stor utsträckning de är beroende av brödjobb för sin försörjning. Dessa jobb har försvunnit i stor utsträckning under lågkonjunkturen och arbetslösheten har stigit snabbt under 1990-talet bland bildkonstnärerna.

Bildkonstnärema har därmed drabbats dubbelt av konjunkturnedgången. Bildkonstnäremas egentliga arbetsmarknad har också försämrats kraftigt som en följd av lågkonjunkturen. Konstnärema är som grupp mycket beroende av byggsektorn eftersom utsmyckning

av nya lokaler länge varit den största enskilda inkomstkällan. I och med att byggandet rasat till rekordlåga nivåer har den kanske främsta basen för uppdrag försvunnit för bildkonstnärerna. Det har ytterligare försämrat deras inkomster.

3 månad

I genomsnitt per

3 17-1602

66 Konstnären och arbetsmarknaden SOU 1997: 183

Antalet inskrivna bildkonstnärer vid arbetsarbetslösa bildkonstnärer vid kulturarbetsförmedlingarna åren 1992 -J 996.

E Kvars tående

sökande

.Arbetslösa

1992 1993 1994 1995 1996

De flesta bildkonstnärer, som inte är medlemmar i någon arbetslöshetskassa, saknar inkomster eller har låga inkomster när försäljningen går eller när de arbetar inför en utställning. Sådana förberedelse-

ner perioder är också svåra att kombinera med annat arbete. Den här gruppen har alltså ett stort försörjningsproblem. Det ligger i sig inte något anmärkningsvärt eller alannerande i att inkomsterna från en verksamhet som i hög grad bygger på uppdrag eller särskilda försäljningstillfállen är ojämna. Problemet för bildkonstnäremas del är snarare att många utställningar inte ger tillräckliga intäkter för att överbrygga en inkomstlös period inför nästa utställning. Tvärtom torde i många fall utställningar med ekonomisk förlust till följd höga utgifter för

av lokal, katalog och andra kostnader förknippade med utställningar. Detta är så mycket förödande utställningar av hävd är en integrerad

mer som del av bildkonstnärens verksamhet. De utgör en möjlighet att visa sina verk inför offentlighet, att etablera sig som konstnär eller befästa en

en redan uppnådd position.

Därtill kommer att konstscenen förändrats i så måtto att allt fler utställningar gäller andra typer verk än sådana kan utbjudas till

av som försäljning. Ett ökande antal utställningar avser installationer och andra konstnärliga manifestationer som är bundna till ett visst rum eller rent av till viss tidpunkt och därmed inte fysiskt lever sedan utställningen

en avslutats och heller inte låter sig avyttras.

Den största inkomstkällan relaterad till konstnärligt arbete för bildkonstnärer, förutom genom försäljning av sina alster, är stipendier och

Konstnären och arbetsmarknaden 67

bidrag av olika slag. Staten ger också ersättning i form av utställningsersättning för visning av konstverk i statliga utställningar. Också utställningar i konstföreningamas regi liksom i några av de större kommunernas ger numera rätt till ersättning enligt avtal. Men när det gäller kommunerna finns inget generellt avtal om sådan ersättning.

Arbetsmarknadspolitiska åtgärder har därför kommit att bli en viktig del av försörjningen för många konstnärer. Detta är något som allt fler uppdragsgivare utnyttjar. Också offentliga utsmyckningsuppdrag görs idag i stor utsträckning som beredskapsarbete. Huruvida dessa uppdrag ändå skulle ha blivit av eller om åtgärdspengama upprätthåller en högre nivå på utsmyckningar än vad skulle gälla går inte att reda

som annars ut. Men allt fler uppdrag som tidigare var direkt betalda av uppdragsgivaren betalas nu delvis av AMS. Företrädama för bildkonstnärema anser också att detta leder till att priserna på konst totalt sett dumpas. Uppdragsgivare vänjer sig vid lägre kostnader för konstnärligt arbete och konstverk.

Bildkonstnärema är koncentrerade till storstadsornrådena. Enligt Folk- och bostadsräkningen år 1990 var 38 % av bild- och forrnkonstnärema bosatta i Storstockholm och 12 respektive 8 % i Stor-Göteborg och Stor-Malmö. År den totala andelen 63 % vilket tyder på

1975 var en viss utflyttning. Men den bilden motsägs av att de flesta nytillkommande i absoluta tal finns i Stockholm. Motsvarande märks också i statistiken från arbetsförmedlingarna. På Af Kultur Media i Stockholm finns 1 600 bildkonstnärer totalt ca 3 000 inskrivna på kulturkonto-

Även det finns fler gallerier och andra utställningsmöjligheter i ren. om Stockholm påvisar KRO att det är där som medlemmarna har den svåraste försörjningssituationen. Eller som organisationen framhåller: Det är i Stockholm vi har vårt verkliga proletariat".

Ytterligare utveckling som negativt påverkar framför allt grafiska

en formgivares och illustratörers arbetsmarknad och ersättningsnivåer är teknikutvecklingen av datorer och mjukvaruprogram till datorer. Med tillgång till enkla grafiska och s.k. Clipart, kataloger och andra

program datorprogram med anonymt producerade och internationellt utslätade illustrationer, kan företag själva producera enklare trycksaker m.m. Redan det tar jobb från den här gruppen medarbetare. Det påverkar dessutom prissättningen eftersom köparna jämför arvodeskrav med vad det kostar att själva producera på den egna datorn. Att utnyttja dessa programvaror innebär dessutom att köparen slipper diskussioner om upphovsrätt, royalty, sociala avgifter m.m. Man har en minskande benägenhet att betala merkostnaden för den högre kvaliteten man får genom att anlita professionella yrkesutövare. Det konstnärliga uttryck och den självständiga kommentar som en formgivare eller en tecknare står för får därmed mindre utrymme på marknaden.

68 Konstnären och arbetsmarknaden

Utbildningarna inom bildkonsten har byggts ut sedan 1970-talet. I början av 1970-talet fanns endast tre högskolor med utbildning i fri konst Konsthögskolan och Konstfackskolan i Stockholm och Valand i Göteborg. Konsthögskolan i Umeå kom till efter riksdagsbeslut 1986. År 1995 omvandlades Konstskolan Forum till konsthögskola i

en Malmö som organisatoriskt är knuten till Lunds universitet. Designutbildningar på högskolenivå finns också på en rad orter, bl.a. vid Konstfack i Stockholm och Högskolan för Design och Hantverk i Göteborg. Designhögskolan i Umeå har en mer markerad riktning mot industridesign och designutbildningen vid Lunds Tekniska Högskola är särskilt inriktad på produkter till byggnader, t.ex. möbler, inredningar och armatur.

För fotografer finns högskolor på två orter, vid Konstfack i Stockholm och Fotohögskolan i Göteborg. Inom filmområdet finns formella utbildningar inom för Dramatiska Institutet och en tvåårig

ramen utbildning i film och video vid Göteborgs universitetet.

Utbildningarna är genomgående långa, fyra till fem år. Och antalet sökande stiger. Endast 5 % av de sökande till högskoleutbildningarna antas. Det innebär att de flesta har flera års förberedande studier bakom sig när de börjar sin högskoleutbildning.

Många dem inte kommer in på någon högskola försöker

av som ändå försörja sig inom yrket. Det växande antalet folkhögskoleutbildningar och estetiska linjer inom gymnasieskolan talar för fortsatt ökande intresse för bildkonsten i olika former. Det i sin tur ökar trycket på de konstnärliga högskoleutbildningama. Men många söker sig också till yrket direkt från dessa förberedande konstutbildningar. Den högskoleutbildade konstnären möter därför ökande konkurrens från denna

på arbetsmarknaden. De flesta av de nyinskrivna bildkonstnägrupp

på icke-kulturkontor inom arbetsförmedlingen är under 24 år rema vilket tyder på att de saknar högskoleutbildning.

De estetiska gymnasieprogrammen och medialinjema innebär att det finns behov lärare med bildkonstnärlig utbildning eller med ñlmut-

av bildning. Det öppnar en ny arbetsmarknad för denna grupp konstnärer. Samtidigt bidrar dessa utbildningar i hög grad till att öka obalansen på arbetsmarknaden

1 Tonområdet

Musikerna är den grupp som ökat mest sedan 1970-talet. Enligt Folkoch bostadsräkningen har antalet musiker ökat från ca 5 000 år 1975 till 7 400 år 1990, dvs. med 2 360 personer. I KLYS har ökningen varit än större. Organisationerna inom tonornrådet har ökat med omkring 4 250

Konstnären och arbetsmarknaden 69

personer sedan år 1975, en ökning med 56 %. 1996 var medlemsantalet i dessa förbund 7 914.

Antal musiker enligt Folk- och bostadsräkningen åren 1975 och 1990.

År 1975 År 1990

Antal Män Kvinnor Antal Män Kvinnor Musiker 4 953 3 973 980 7 361 5 405 1 958

Antal medlemmar i vissa KLYS-organistioner åren 1975 och 1995.

År 1975 År 1995

Musikerförbundet	2 780	4 560
SKAP	280	5 67
Tonkonstnärsforbundet	163	140
Symf		2 093
FST	94	2 10
Summa musiker	3 317	7570

Bland musikerna finns såväl skapande konstnärer som utövande konstnärer. De utövande musikerna har en arbetsmarknad som erbjuder anställningar, också inte i tillräcklig grad. Drygt l 200 musiker har

om dock anställning i någon musik- eller teaterinstitution. De statligt Stödda orkesterinstitutionerna sysselsätter omkring 540 musiker. Till det kom-

länsmusiken hittills haft 420 musiker anställda. Ytterligare mer som ca omkring 2 300 personer är anställda som kyrkomusiker. Hälften av alla musiker finns i de tre storstadsområdena.

För de frilansande utövande musikerna har arbetsmarknaden hårdnat under den nuvarande lågkonjunkturen. De grupper och enskilda musiker som tidigare turnerat i kommuner, på skolor och daghem liksom inom vården har fått färre uppdrag. Deras traditionella kanaler till kommuner och landsting bryts upp när kommunerna decentraliserar beslut till de enskilda verksamheterna. Gamla kontaktnät har splittrats. Det tar tid att bygga upp nya samverkansforrner med kommuner och landsting och att möta deras ändrade förutsättningar.

Det finns också en stor oro bland musikerna att beslutet att under åren 1998 och 1999 minska anslagen till länsmusiken med 50 miljoner

70 Konstnären och arbetsmarknaden

kronor. Det kommer att leda till färre anställningar, högre arbetslöshet och att ännu fler frilansande musiker kommer att slåss om de allt for få uppdragen. För att öka arbetstillfällen för frilansande musiker har riksdagen beslutat om ökat statligt stöd till arrangerande musikföreningar fr.o.m. år 1998 med 3,8 miljoner kronor till 14,6 miljoner kronor.

De frilansande musiker som huvudsakligen arbetar mot offentliga arrangörer eller ideella föreningar/klubbar är ofta uppdragstagare. De framgångsrika kommersiella musikerna väljer dock allt oftare att bilda företag. Inom musiken finns också några av Sveriges på senare tid mest framgångsrika företag både på den inhemska marknaden och på exportmarknaden. Dessa framgångar är glädjande och ger arbete åt många förutom själva artisten/artistema. Framgångarna för dessa artister har två sidor; de lockar ännu fler till yrket vilket gör det ännu trängre i portgången och ger ännu större konkurrens om arbetstillfállena. Samtidigt är det just bredden som skapar underlag for nya framgångsrika konstellationer och exportintäkter till Sverige.

nya

De utövande musikerna har möjlighet att ansluta sig till en arbetslöshetskassa. Den vanligaste är Musikemas arbetslöshetskassa. Också Teaterverksammas a-kassa har musiker inom teatern liksom inom Sveriges Yrkesmusikerförbund. 2 990 musiker fick ersättning från musikemas a-kassa under 1996. Av dessa var 668 inskrivna vid ett Af Kultur-kontor. 222 musiker vid dessa kontor fick ersättning från Teaterverksammas a-kassa och 200 tillhörde andra kassor utanför konstnärsornrådet.

SOU 1997: 183 Konstnären och arbetsmarknaden 71

Andel utan arbete i Musikernas a-kassa åren 1992-1996.

Procent 25

..._1993 10 a 1994

1995 ,

- 0 - - - - -

72 Konstnären och arbetsmarknaden SOU 1997: 183

Antal musiker är inskrivna vid arbetsförmedling arbetslösa

som resp åren 1992-1996.

Kvarstående

sökande

.Arbetslösa

1992 1993 1994 1995 1996

Tonsättare och kompositörer populärrnusik är egenföretagare. De

av har i den egenskapen ingen rätt till a-kassa men kan ingå i den grupp som genom brödjobb vid sidan om arbetat in en sådan rätt i någon annan kassa eftersom få tonsättare kan leva helt på sitt konstnärliga arbete. Tonsättare och kompositörer är organiserade i Föreningen svenska tonsättare, FST, och Svenska kompositörer av populärrnusik, SKAP. Ökningen antalet medlemmar i bägge organisationerna har

av varit stor under de senaste 20 åren. Från 91 medlemmar i FST år 1974 till 210 år 1996. I SKAP har medlemsantalet under samma tid fördubblats från 280 till 558.

För tonsättama inom konstmusiken är det viktigt att de statligt finansierade orkesterinstitutionema spelar samtida svensk musik. En studie för Konstnärsnämnden av tonsättamas villkor från år 1996 har hypotesen att endast 10 % av det totala musikutbudet vid dessa institutioner har samtida svenska upphovsmän, dvs maximalt hundra framföranden per år. Exempelvis har länsmusiken en vikande kurva och är i

nere endast 1 % nutida svensk musik sitt utbud.

Sveriges Radio har strategisk roll for tonsättama den i sär-

en som klass största uppdragsgivaren. I Musikradion P2 har aktiva tonsättare haft framträdande roller genererat utrymme för den musiken.

som nya De genomförda och beslutade besparingarna inom Sveriges Radio innebär att samtida svensk musik får mindre utrymme både när det gäller spelningar och via fonogram. Besparingama leder till minskad spelning av fonogram där upphovsmännen har rätt till ersättning för närstående rättigheter, t.ex. artister SAMI och producenter

genom genom

Konstnären och arbetsmarknaden 73

IFPI. För de små privata fonogrambolagen innebär detta att ersättningarna till dem minskar vilket får till konsekvens att de i sin tur måste dra ner på sin utgivning svensk musik.

av ny

Musiken är den konstform som har det bäst utvecklade och mest effektiva systemet för uppbörd upphovsrättsliga ersättningar. Totalt

av får omkring 3 000 musikaliska upphovsman regelbunden upphovsrättslig ersättning från STIM. Systemet viktar också värdet olika musik-

av former så att den seriösa musiken får en positiv särbehandling. Trots det ger de upphovsrättsliga ersättningama inte några stora till de

summor seriösa tonsättama. Två tredjedelar har mindre än 20 000 kronor i ersättning från STIM per år. Tonsättare liksom andra verksamma inom tonområdet kan också få statligt konstnärsstöd i form stipendier och

av bidrag av Konstnärsnämnden.

4.1 Scenornrådet

Antalet skådespelare har ökat stadigt under de senaste 20 åren. Det har bl.a. berott på ett utbyggt teatemät som har skapat ungefär 1 000 nya årsarbeten 45 % av dessa kan anses gälla konstnärlig personal, dvs. 450 nya arbetstillfällen. De fria teatergruppema har nästan fördubblats under perioden, från 29 grupper år 1973 till 56 under år 1996.6 Det innebär att antalet anställda i dessa också är omkring 200 fler än de var år 1973. Under en period i slutet av 1980-talet var dock antalet anställda i de fria grupperna mer än dubbelt så stort, 585 budgetåret 1988/89. Budgetåret 1995/96 var det totala antalet årsverken vid teaterinstitutioner med statliga bidrag 3 897 och vid fria med statligt stöd

grupper uppsakttningsvis 413.

Det har alltså funnits en växande arbetsmarknad för skådespelare som också dragit till sig ny arbetskraft. Vid Folk- och bostadsräkningen angav 2 660 personer år 1975 att de arbetade inom scenområdet. Vid senaste räkningen 1990 hade gruppen ökat till 3 207 personer, en ökning med 20 %. Svenska Teaterförbundet visar en motsvarande utveckling. År 1985 hade förbundet 2 536 och år 1996 fanns 3 068 medlemmar med konstnärliga uppgifter. Hälften av de nya Scenkonstnärema är bosatta i Storstockholm. Det finns motsvarande koncent-

en ration av arbetstillfällen som förklarar denna bild. Stockholm är en teatertät stad men det är också i Stockholm merparten produktio-

som av nen av film och inspelningar för radio och TV görs.

4 International Federation of the Phonographic Industry. 5Uppgifter ur SOU 1995:85 Tjugo års kulturpolitik, Tabellbilaga. 6 Gäller grupper med statligt stöd.

74 Konstnären och arbetsmarknaden SOU 1997: 183

Antal scenkonstnärer enligt Folk- och bostadsräkningen åren 1975 och 1990

År 1975 År 1990

Antal Män Kvinnor Antal Män Kvinnor Scenkonstnärer 2 660 1 150 1 510 3 777 l 578 2 199

Det är naturligt att 1 200 arbetstillfällen innebär nyrekrytering

nya till yrket. Ökningen tycks inte heller större än att arbetsmarknaden

vara skulle kunna svälja den. Men det har den inte. Samtidigt som antalet arbetsplatser ökat har arbetslösheten i branschen också ökat. År 1973

arbetslösheten obetydlig. I början av 1970-talet låg arbetslösheten i var a-kassoma på kulturområdet mellan 1,5 och 2,7 % vilket var något lägre än för arbetskraften i sin helhet. År 1983 hade arbetslösheten stigit till 6,9 % i Teaterförbundets a-kassa 3 955 medlemmar och 8,2 i

av

Musikerförbundets. 1996 är medlemsantalet totalt 8 607 varav 3 601 i konstnärliga yrken. Arbetslösheten i kassan som helhet var år 1996 17,5 % för den konstnärliga gruppen 25 %. Merparten, 825 av

men drygt inskrivna vid arbetsförmedlingen Kultur och Media.

900, var

Antal scenkonstnärer är inskrivna vid arbetsförmedlingen respek-

som tive arbetslösa åren 1992-1996.

4500 4000 3500 3000 Kvarstående

E; 2500 sökande 2000 .Arbetslösa 1500 1000

1992 1993 1994 1995 1996

Konstnären och arbetsmarknaden 75

På teaterarbetsmarknaden har obalansen alltså ökat parallell

trots en omfattande utbyggnad av antalet arbetsplatser. Det finns en kulturpolitisk strävan att minska de fasta ensemblema och i stället skapa flexibilitet genom fler skådespelare på kort- och långtidskontrakt. Budgetåret 1996/97 fanns vid de statliga finansierade talteatrama 574,5 tillsvidareanställda varav 59 var tjänstlediga. 154 hade kontrakt för hela spelåret, 57 hade korttidskontrakt och 635 hade pjäskontrakt. Detta visar att många också väl etablerade skådespelare, regissörer och dansare har perioder när de behöver nya korta uppdrag eller är arbetslösa i väntan på nästa engagemang. För att teatrarna skall kunna bedriva sin verksamhet är de beroende av att det finns tillgängliga/arbetslösa skådespelare för att kunna besätta roller i planerade pjäser. Det betyder att branschen behöver ett visst mått att reservarbetskraft tillgänglig.

Alla frilansare inom området måste alltså räkna med arbetslöshetsperioder mellan kontrakten vilket påverkar utvecklingen arbetslös-

av heten i kåren. För skådespelaren/dansaren innebär det ökad osäker-

en het. Det finns inga garantier för kommer i fråga för roll

att man en men samtidigt tvekar man att binda upp sig för andra uppdrag för att inte riskera att missa chansen" till ett kontrakt med institutionsteater. På

en arbetsfönnedlingarna uppfattar man också dessa scenkonstnärer snarare som formellt än reellt arbetslösa de har kanske redan ett nytt kontrakt

med start inom någon månad klart när de anmäler sig vid förmedlingen. Arbetslöshetsförsälçringens ersättning blir en grundtrygghet för konstnarerna.

76 Konstnären och arbetsmarknaden

Andel utan arbete i Teaterverksammas a-kassa åren 1992-1996.

Procent

1st

10-

Teatramas ekonomiska problem har också lett till att man sökt direkt stöd via arbetsmarknadsverket för att klara hög ambitionsnivå på

en antal uppsättningar. Spelåret 1995/96 bidrog länsarbetsnämndema med totalt nära nio milj. kr till statliga, lokala och regionala teatrar. Upp till 24 % det totala statliga bidraget kom i ett par fall från länsarbets-

av nämnden.

De fria teatergrupperna har stor betydelse lokalt där de finns.

en Många dem har också omfattande tuméverksamhet över hela lan-

av en det. Gruppemas uppsättningar är också anpassade till tuméema och till små Många pjäser är sådana att också bygdegård kan ta emot

scener. en dem. Det innebär att de fria grupperna, också om de finns i storstäderna, många gånger är de enda med ett teaterutbud tillgängligt för glesbygden. Hälften landets barnteater produceras och spelas av fria

av SWPPCT-

Teatergruppema strävar efter att anställa sina medarbetare på helårsbasis allt färre klarar det vilket innebär en återkommande

men av arbetslöshetsperiod under sommarmånaderna. Den tiden dras ut allt

SOU 1997: l 83 Konstnären och arbetsmarknaden 77

längre eftersom det utvecklats en praxis som innebär att medlemmarna i Teaterverksammas a-kassa genomför en del av repetitionema av en ny pjäs medan de fortfarande stämplar som arbetslösa. Detta tillsammans med beredskapsarbeten, rekryteringsstöd, praktikplatser och ALU utgör ett omfattande stöd från arbetsmarknadspolitiken till de fria grupperna. Budgetåret 1994/95 fick 492 personer beredskapsarbete eller relcryteringsstöd för arbete i någon teater-, dans- eller musikgrupp. Totalkostnaden för detta 11,9 miljoner kronor. I vilken utsträckning repeti-

var tioner med a-kassa förekommer finns av naturliga skäl ingen tillgänglig statistik över, varför det ekonomiska värdet av denna form av indirekt stöd inte heller kan anges.

De turnerande fria gruppernas ekonomiska situation försämras i

en nedåtgående spiral. Bidragsdelen sjunker och arrangörerna har mindre pengar. Allt fler beställare drar på antalet köpta föreställningar. Det

ner innebär att resandet ökar och därmed turnékostnaden per föreställning.

För att möta kravet på billigare föreställningar drar man ner på antalet medverkande per produktion. De större grupperna gör fler produktioner för att sysselsätta alla vilket ökar konkurrensen och försvårar försäljningen ytterligare. Arbetstillfällena minskar också genom att grupperna inte längre har råd att ta in frilansare, t.ex. musiker, dramatiker m.m. Grupperna dramatiserar själva populära barnböcker i stället för att beställa nyskrivet. För att underlätta försäljningen väljer man "säkra kort men det sker på bekostnad av kvalitet och utveckling.

Beställarleden förändras också när allt fler kommuner och landsting bygger upp resultatenheter. Det förstärker utvecklingen mot mer administrativt arbete och mer byrålqati. Det finns inte längre en instans i kommunen att vända sig till. Varje enhet måste bearbetas. De fria grupperna möter också en ny konkurrens bl.a. från s.k. ALU-teater med arbetslösa oetablerade skådespelare och amatörer som spelar i skolor och i vården som resultat av ett projekt med arbetslivssutveckling, ALU. Många teatergrupper vittnar om att detta trängt undan riktiga arbetstillfällen för dem.

Arbetsmarknaden för koreografer och dansare är ytterst begränsad. Antalet fast anställda vid de fem fasta balettkompaniema är drygt 140. Fria dansgrupper sysselsätter ett hundratal dansare. 1996 hade Teaterförbundet 616 dansare medlemmar. Arbetslösheten låg på 22 %.

som Eftersom ytterst få dansare har anställning finns ett behov av träningsmöjligheter för frilansare. En aktiv dansare måste ha daglig kompetensbevarande träning. Sådana möjligheter finns i Stockholm, Göteborg och Malmö med ekonomsiskt stöd från Kulturrådet. De hårda fysiska kraven på dansama med krav på flera timmars träning varje dag försvårar för dansare att försörja sig med annat än dans under perioder hel-

av eller deltidsarbetslöshet. Det förekommer att dansare stämplar som

78 Konstnären och arbetsmarknaden

arbetslösa på deltid trots att de i praktiken är förhindrade att ta erbjudande om deltidsjobb på grund av sin träning. Det deltidsjobbet skulle förmodligen kosta dem framtida uppdrag inom dansyrket eftersom kraven är så hårda att kompetensen upphör med trä-

raseras om man ningen. Träningen är i praktiken ett obetalt arbete för den professionella dansarna.

Utbildningarna till scenområdet har blivit fler under den senaste 20årsperioden. Skådespelarlinjer finns för närvarande i Stockholm, Göteborg och Luleå. Dansutbildningen låg förr i anslutning till institutionsteatrama. I dag är de självständiga högskolor, Svenska Balettskolan i Stockholm gymnasiekompetens och elevskoloma i Göteborg och

ger Malmö ger grundskolekompetens. Balettakademiema i Stockholm och Göteborg har en treårig yrkesutbildning för dansare. Vid Danshögskolan finns en treårig utbildning för koreografer och en för danspedagoger. Sedan år 1994 finns också en ettårig påbyggnadsutbildning för dansare vid Danshögskolan. Dansare har ett särskilt problem eftersom deras utbildningar är mycket krävande och speciella redan från tidiga bamaår. Arbetet är fysiskt krävande och kroppen håller inte ett helt yrkesliv i aktiv dans. Vid de fasta scenerna pensioneras dansarna vid 40 år. Men deras pension är jämförelsevis låg och frilansarna har ingen sådan trygghet via avtal. Dansare tvingas därför göra ett yrkesbyte mitt i livet. Genom att deras utbildning varit så koncentrerad kring dans kan det bytet kräva omfattande utbildning/omskolning.

4.2 Konstnärer om arbetslöshet

Det har varit svårt att få fram tillräckliga uppgifter om konstnäremas inkomst- och arbetsförhållanden i befintlig statistik. Konstnärsstödsutredningen och denna utredning beställde därför gemensamt en undersökning via Statistiska centralbyrån SCB. Som metod valde vi att utgå från registren som sökt/erhållit stipendier och bidrag från

över personer Konstnärsnämnden och Sveriges författarfond under åren 1991-1995. Urvalsregistret omfattade 13 460 personer. Det finns naturligtvis personer som inte sökt några stipendier eller bidrag under dessa år och som därför inte heller kommit med i undersökningen. Det troliga är att det främst rör sig nyutbildade eller mycket väletablerade. Å andra sidan

om finns säkerligen med i registren lämnat yrkesverksam-

personer som heten bakom sig.

För samtliga som ingår i undersökningen har SCB samlat in uppgifter om inkomster från olika register. Dessa visar också i Vilken utsträckning a-kassa och kontant arbetsmarknadsstöd KAS varit en del av konstnäremas försörjning. För att få ytterligare kunskaper om konst-

Konstnären och arbetsmarknaden 79

näremas inkomst- och arbetsförhållanden genomförde SCB också en enkät till ett mindre urval totalt omfattade 3 050 personer ur det

som ursprungliga registret. 2 096 personer besvarade enkäten varför bortfallet i enkäten uppgick till 33 %.

Fördelen med urvalet är att vi når den grupp som är etablerade i kulturpolitikens mening. 87 % av de som svarat på enkäten har varit konstnärligt verksamma än fem år. 56 % har en konstnärlig hög-

mer skoleutbildning.

42 % samtliga tillfrågade att de hade möjlighet att arbeta

av uppgav med konstnärlig verksamhet i den utsträckning de önskade. 38 % arbetade deltid med verksamhet än sitt konstnärskap, antingen i verk-

annan samheter med anknytning till den konstnärliga kompetensen 22 % eller med något helt annat. Drygt hälften skulle vilja ägna mer tid åt det konstnärliga arbetet för den övervägande delen var det bristande

men efterfrågan och dålig privatekonomin som var skälet till att man valde sysslor vid sidan Drygt var tredje konstnär uppgav att han eller hon

om. någon gång övervägt att lämna sitt konstnärliga yrke på grund av svårigheterna att finns sin utkomst i det.

I denna väl etablerade konstnärer 46 % att de varit

grupp uppgav arbetslösa eller inkomstlösa någon gång under år 1995. 970 av de som svarade på enkäten hade någon gång varit utan arbete och inkomst. Av dem fick 683 någon form av stöd vilket motsvarar cirka 70 %. 254 har svarat nej på frågan om de fick något stöd under arbetslösheten. Ersättning från a-kassan var den vanligaste stödforrnen. 10 % hade fått ALUarbete under året och lika många hade haft beredskapsarbete. Var fjärde hade fått åtgärd än gång under året. Av dem som fick stöd

en mer en från a-kassan svarade 53 % att de fått kontantstöd för längre tid än fyra månader. För KAS tiderna något kortare, 44 % hade fått ersättning

var

än fyra månader. Ytterligare 34 % fick ersättning under två till tre mer månader.

Beredskapsarbeten varade i hälften av fallen längre tid än fyra månader medan 44 % dessa arbeten sträckte sig över två till tre

av månader.

Konstnärema fick frågan de blivit anvisade något annat arbete av

om arbetsförmedlingen under perioder av arbetslöshet. 854 personer eller 88 % svarade nej på den frågan.

Även del konstnärer för sig själva övervägt att byta yrke för

om en att klara försörjningen har den frågan inte varit uppe i samtal med arbetsförmedlaren. Trots att 720 konstnärer sa sig ha funderat på att byta yrke är det endast 242 personer som uppger att arbetsförmedlingen någon gång informerat dem om möjligheter att byta yrkesinriktning. l 697 personer eller 81 % av samtliga säger sig aldrig ha fått sådan information.

80 Konstnären och arbetsmarknaden

Undersökningen också bild konstnärernas inkomster.

ger en av Konstnärsstödsutredningen redogör för den delen av resultatet. I korthet kan man konstatera att undersökningen ger en bild av att de konstnärligt verksamma ofta har stora ekonomiska problem, att de har svårt att försörja sig på sitt konstnärliga arbete och att de till stor del är beroende av arbetsmarknadspolitiska medel för sin försörjning.

SCB gör regelbundna statistiska beräkningar på ett så kallat storurval. Det är ett obundet slumpmäsigt urval om 350 000 individer ur totala inkomstregistret. På utredningens uppdrag körde SCB registret från Konstnärsnämnden och Författarfonden mot storurvalet. Den körningen ger vid handen att antalet konstnärer i Sverige är 12 300 och att andelen arbetssökande i gruppen är 43 %. Det ger ytterligare en indikation hur stor den verkliga kärnan av konstnärer är. Och vilka svå-

om righeter också dessa verkligt etablerade har att försörja sig.

4.3 Teatern och

arbetsmarknadspolitiken

Bakgrund

Teaterområdet är beroende arbetsmarknadspolitiska medel i en ut-

av sträckning som blivit negativ för branschen och för de yrkesverksamma. Teaterverksammas a-kassa betalade under år 1996 ut 165 miljoner kr i ersättning till arbetslösa. Utbetalningarna ökade med 46 miljoner kr på fem år. Ökningen av ersättningarna från Teaterverksammas a-kassa har pågått sedan mitten av 1970-talet.

Orsakerna till ökningen är flera. En orsak är att ekonomin för såväl statligt stödda institutionsteatrar senaste åren varit så ansträngd att antalet tillsvidareanställda minskar. Antalet frilansare har ökat samtidigt som antalet tillfälligt anställda på teatrarna minskat. Detta gäller även för de fria grupperna. En ytterligare orsak är att rekrytering till branschen ökat främst genom olika former av utbildnings- och arbetsmarknadsinsatser och genom tillfälliga anställningar inom TVområdet och produktionsbolag.

På uppdrag av Statens kulturråd gjorde ordförandena i Teatramas Riksförbund och Svenska Teaterförbundet, Lars Edström och Tomas Bolme en studie om anställningsformerna för de statligt stödda teaterinstitutionemas konstnärliga personal.

I rapporten konstaterar de ett behovet av en tredje anställningsform inom institutionsteatrama. De konstaterar vidare att en balans mellan anställningstrygghet och rörlighet är angeläget av konstnärliga skäl.

Deras studie pekar på två kompletterande vägar. För det första att arbetsmarknadsparterna skulle kunna träffa överenskommelse om nya

Konstnären och arbetsmarknaden 81

avtalsregel för kvalifikation till tillsvidareanställning samt införa fleråriga anställningar som inte leder till tillsvidareanställning.

För det andra att väl etablerade icke fast anställda i stället för arbetslöshet mellan anställningama ges en anställning i en trygghetsstiftelse.

När lagen om anställningsskydd, LAS, korn år 1974 ansåg såväl arbetsgivare arbetstagare att den inte kunde tillämpas fullt ut inom

som teaterornrådet. Även redan tidigare gått ifrån den praxis

om man som innebar att ensemblema eller mindre byttes ut i samband med ett

mer byte av teaterchef fanns inga fasta anställningar inom teatern. Spelårskontrakt den tryggaste anställningsfonnen. Dessa kunde

var förlängas med ytterligare ett spelår i taget. Efter fem, sex års kontinuerlig spelårsanställning hade skådespelarna dock i praktiken nära nog en fast anställning.

Med lagen anställningsskydd infördes tillsvidareanställningar på

om teatrama. Parterna utnyttjade lagens dispositiva regler när det gäller rätten till tillsvidareanställning och turordningsreglerna för uppsägning för den konstnärliga personalen. Huvudskälet var att den stora frilanssektorn skulle utestängas från teaterinstitutionerna vid rigorös till-

en lämpning gav lagen. Turordningsreglema kunde inte heller utan anpassning förenas med kraven konstnärlig verksamhet. Förhoppningen

i en var att avtalet skulle förena önskemålen om ökad anställningstrygghet för skådespelarna och behovet av cirkulation och konstnärlig förnyelse på teatrama.

Kvalifikationsregeln innebär att den som haft tre års spelårskontrakt på samma teater och erbjöds fortsatt anställning ej pjäskontrakt blev tillsvidareanställd. För den som haft fyra årskontrakt vid en institutionsteater gällde kvalifikation för anställning vid den senaste teatern vid erbjudande fortsatt anställning där.

Så länge var systemet med en fast ensemble och ett relativt stort utrymme för olika anställningar pjäs, för halvår eller spelår inget

per stort problem. Under den tiden fanns också ett tämligen stort utrymme för de fast anställda att utnyttja sin avtalsenliga rätt till årsvisa tjänstledigheter för att arbeta vid andra teatrar, film, TV eller radio, vilket gav teatern möjlighet till förnyelse inom ensemblen utan att det gick ut över kontinuiteten.

Med de ekonomiska nedskärningarna har denna naturliga cirkulation av konstnärlig personal delvis stannat av. De anställda har svårt att hitta alternativ per spelår utanför den egna teatern. De frilansande skådespelarna upplever att de stängs ute från de utvecklande uppdragen och att det blir allt svårare att ta sig innanför dörrarna till en teater.

En de de erfarna och väl meriteradeV

av mest utsatta gruppen är skådespelare som saknar fast anställning. Genom kollektivavtalens för

82 Konstnären och arbetsmarknaden

institutionsteatrarna kvalifikationsregler for tillsvidareanställning kan dessa ha anställning som längst ett spelår per teater. Får de fortsatt ârsanställning vid samma teater skall de ha tillsvidareanställning.

en Därför väljer teatrarna andra anställningsforrner som pjäsengagemang eller vikariat.

Skådespelarens ökade kvalifikationer reducerar därmed dennes möjligheter att längre sammanhållna arbetsperioder. Det är inte tillfredsställande ur skådespelarens perspektiv. För teatrarna innebär reglerna att en låst personalsituation i vissa fall till och med kan tvinga fram ett repertoarval som styrs mer av begränsningar i personalhänseende än av konstnärliga ambitioner.

Det finns alltså såväl konstnärliga som sociala skäl ett intresse att hitta nya former som kombinerar social trygghet för skådespelarna med rörlighet för teatrarna och de frilansande skådespelarna. Men det finns också arbetsmarknadspolitiska skäl talar för sådan förändring.

som en

Teatrama, deras huvudmännen, AMS, a-kassan och skådespelarna borde alltså samtliga ha intresse av att finna ett nytt trygghetssystem som bättre samordnar behov, resurser och rörlighet än vad är

som möjligt i dagens system.

En ny arbetsgivare

De båda utredarna föreslår en lösning som innebär att det bildas en stiftelse där kvalificerade frilansande skådespelare anställs. De statligt understödda teatrarna och andra arbetsgivare kan sedan anställa dessa skådespelare med kontrakt olika längd. Skådespelarna tar under

av anställningstiden vid teater eller annan producent tjänstledigt från stiftelsen. Det är möjligt för parterna att träffa överenskommelse

om fleråriga anställningar inte leder till tillsvidareanställningar. Det

som skulle frilansare möjlighet att under längre tid verka vid teater och

ge en tillföra den sin kompetens, kunskap och sina idéer. För ett stort antal skådespelare skulle det föreslagna trygghetssystemet innebära att den utestängning teatrarnas allt svagare ekonomiska situation i kombination med behovet av regler för en begränsad med dock anställningstrygghet för en del skådespelare och andra konstnärligt verksamma medfört inte skulle leda till kontinuerliga perioder arbetslöshet.

I studien konstateras att tillsvidareanställningama på teatrarna bör bibehållas också på den konstnärliga sidan. Dagens anställningsgrundande kvalificeringsregler skulle kunna ersätts med bestämd

en minimikvot fast anställda teater. Det måste bli till parterna på

per upp området att avgöra avtalens utfomining.

Konstnären och arbetsmarknaden 83

Stiftelsen blir huvudarbetsgivare för skådespelaren. Alla uppdrag, längre såväl korta fullföljs under formell tjänstledighet utan lön

som från stiftelsen Den anställde i stiftelsen träffar på vanligt sätt överenskommelse med teater- och andra arbetsgivare lön och anställnings-

om villkor under tjänstledigheten. Den tid som frilansaren är anställd i stiftelsen är pensionsgrundande vilket utjämnar skillnaderna i social trygghet mellan anställda och frilansare.

Under perioder när skådespelarna saknar engagemang erbjuder stiftelsen vidareutbildning men har också en förmedlande service for sina anställda. Denna förmedling skall också vara öppen för anställda vid teatrama och samarbeta med Af Kultur Media.

Parterna föreslår att förslaget skall omfatta 200 skådespelare under

försöksperiod. Dessa skådespelare skall själva söka till stiftelsen. För en att komma i fråga för anställning skall frilansaren ha minst sju års sammanlagd anställning i yrket vid teater som är bunden av riksavtalet för statsunderstödda teatrar. Anställningen kan ha varit tillsvidare eller på spelår, korttid eller pjäskontrakt. Av de sju åren skall minst fem år ha inträffat under den senaste 15-årsperioden och minst åtta månader under den senaste treårsperioden.

Den anställde har rätt till anställning i stiftelsen under en tid som motsvarar hälften lcvalifikationstiden till anställning i stiftelsen. Den

av som kvalificerar sig med åtta års tidigare anställning har rätt till fyra års anställning i stiftelsen. En förutsättning för förlängd anställning är dock att den anställde får genom stiftelsen som motsvarar i

engagemang genomsnitt minst fyra månader per år.

Utredama Lars Edström och Tomas Bolme föreslog en finansiering där institutionerna betalar grundavgift beräknad på företagens storlek

en men också överföring av medel från arbetslöshetsförsäkringen till

en stiftelsen. De ansåg också att del av en eventuell tomkassettskatt

en skulle kunna användas som finansiering.

AMS har tidigare 30 januari 1990 besvarat en begäran om stöd till

sådan stiftelse. AMS konstaterar i det svaret att styrelsen inte kan en bilda stiftelser och inte heller föra över medel från arbetslöshetsförsälcringen eftersom verkets roll gentemot kassoma endast är att utöva tillsyn. AMS utgångspunkt var att kulturpolitiken måste ta ansvar för de konsekvenser som en önskan om mer flexibla anställningsformer innebär.

Min slutsats efter att ha studerat situationen för frilansande skådespelare och den omfattande och snabbt stigande ökningen av ersättningar från Teaterverksammas a-kassa är att det behövs åtgärder för att komma till rätta med obalansen i teatersektorn. Det är utan tvekan så att gränsen mellan arbetsmarknadspolitik och kulturpolitik redan suddats ut genom den faktiska hanteringen av medel till teatrama.

84 Konstnären och arbetsmarknaden SOU 1997: 183

Arbetslöshetsförsälcringen täcker perioder inkomstlöshet. Åt-

upp av gärdsmedel till teatrarna har också varit omfattande och bidragit till att teaterproduktioner kunnat bli verklighet. Det är i grunden ett strukturellt problem i branschen som orsakar de otrygga anställningsförhållande. Utan en stor mängd frilansare beroende av tillfälliga anställningar inom teater, film, TV skulle det ekonomiska skäl inte kunna

m.m. av produceras gestaltande konstverk inom dessa områden.

Mot den bakgrunden tycker jag att det har ett värde att pröva andra modeller för att ge de mest kvalificerade frilansande skådespelarna en ekonomisk grundtrygghet som medför att de inte belastar a-kassan.

Det är ingen tvekan om att urhollcningen av anslagen till institutionsteatrama i kombination med gällande avtalsregler bidragit till att begränsa teatramas val vid anställning. Den av parterna föreslagna trygghetsstiftelsen är väl anpassad för att ge de inom institutionsteatrarna mest erfarna frilansande skådespelarna en social trygghet de i dag saknar.

Den av parterna föreslagna försöksverksamheten är en del av en praktisk lösning för institutionsteatrama och skådespelarna. Om parterna genom en lösning med fristående organisation för anställningar av frilansare till teatrarna kan lösa knutama kring anställningsforrnema inom teatrarna är det ännu ett gott skäl för mig att tillstyrka en sådan försöksverksamhet.

I ett första skede omfattar försöket endast skådespelare men om det faller väl ut kan verksamheten byggas ut till att också omfatta andra yrkesgrupper, t ex regissörer. Jag utesluter inte att dessa erfarenheter också kan användas för att skapa en motsvarande verksamhet som bidrar till att lösa problem för de fria grupperna.

Konstnären och arbetsmarknaden 85

4.4 Dansarnas yrkesbyte

Sammanfattning

Dansare har ett fysiskt krävande arbete som innebär hård dagliga

träning. Deras yrkeskarriär dansare upphör tidigt och de behö-

som

därför stöd för omställning till ett nytt yrke mitt i livet. Deras

ver

möjligheter att förbereda sig för detta byte under karriären är små

varför omställningen ofta innebär långa perioder av arbetslöshet. En

särskild insats för att underlätta arbetsbytet har stort socialt värde för

dansama innebär också kostnadsbesparingar för staten.

men

Dansare har lång utbildning med kort fysiskt krävande

en en men karriär. Det yrkesgrupp med relativt sett låga inkomster. Det gäller

är en för den lilla anställda dansare men i än högre grad för de fri-

gruppen lansande dansama.

År 1997 hade Teaterförbundet 557 dansare medlemmar vilket

som är ungefär 90 % hela kåren. Antalet dansare har i stort sett varit kon-

av stant de senaste fem åren. 28 % av dansama är anställda på institutionsteatrar. Också denna andel har varit konstant under de senaste åren.

Det är i stort sett omöjligt att etablera sig som dansare utan utbildning. Enligt AMS 4 % eller 25 personer, av dem som anmält sig

var

arbetssökande dansare utan yrkesutbildning. 96 procent har som som alltså minst treårig yrkesutbildning till dansare. 8-10 års utbildning

en är normen för en etablerad yrkesdansare.

Arbetslösheten också hög inom yrket. År 1996 totalt 335 dan-

är var

arbetslösa, 106 män och 229 kvinnor. 77 % av de frilansande dansare

någon gång arbetslösa under år 1996. Kvinnorna i yrkeskåren sama var är dubbelt så många männen och de både tjänar mindre och har

som hårdare konkurrens om jobben.

Dansare med fast anställning vid institutionsteater har rätt till

en statlig tjänstepension före 65 års ålder. För att få full pension tidigare är Villkoret att dansaren arbetat heltid i 20 år vid någon av Sveriges institutionsteatrar. Pensionen är 65 % av slutlönen plus ett tillägg på 3 % av basbeloppet. änstepensionen får tas ut mellan 4l och 44 års ålder. Det är fördelaktigt att arbeta till den övre gränsen, 44 år, för att få så hög slutlön möjligt och därmed ett så bra inkomstunderlag som möjligt

som för pensionsberäkningen. Oron bland dansama kring pensionen har förstärkts med den föreslagna pensionsrefonnen kräver 40 års arbete

som for att få full pension.

86 Konstnären och arbetsmarknaden

Frilansare lämnar i genomsnitt yrket tidigare än fast anställda. Ekonomiska svårigheter som en följd brist på uppdrag tillsammans med av konstnärlig frustration och stagnation gör att man inte stannar i yrket. Frilansande dansare har i dag ingen möjlighet att pension annan än traditionell folkpension och ATP vid 65 års ålder. Eftersom deras inkomster är mycket låga samlar de också in extremt ATP-poäng. Frilansama slutar tidigare än anställda. Deras genomsnittliga tid i yrket är åtta år. 20 % av frilansama är 21-25 år gamla. 34 % är mellan 25-30 år. 20 % är mellan 30 och 35 år och bara 8 % mellan 35 och 45 år. Åldern för yrkesbyten ligger internationellt 30 år. Antalet dansare runt som byter yrke under ett år kan uppskattas till 15-20 personer. Dansama i Sverige har bildat en arbetsgrupp för att ta fram förslag på hur skulle kunna öka dansamas trygghet i samband med yrkesman bytet.7 Varken de anställda dansarna får pension eller ñilansama som klarar sig fram till ordinarie pensionsålder utan ytterligare yrkesen karriär. Med långa dagliga träningspass och låga inkomster har dansarna små möjligheter att på egen hand förbereda sig för karriär. en ny De saknar också grundutbildning för att studera på högskolenivå direkt efter danskarriären. Arbetsgruppen söker därför vägar att underlätta yrkesbytet. Gruppen har bl.a. studerat utländska förebilder.

4.4.1 Utländska förebilder

The Dancer Transition Resource Centre är statligt subventionerad och startade i Toronto i Kanada år 1985. Förutom statliga och kommunala pengar finansieras centret av både privata och offentliga sponsorer. Dansama blir medlemmar genom att betala 1% inkomsten och av arbetsgivaren bidrar med lika mycket. För att få stöd måste man vara medlem, ha arbetat minst sex år och ha fyllt 25 år så vitt inte måste man sluta på grund av skada. Frilansare har kortare kvalificeringstid, tre års medlemskap och 36 månaders arbete. Vid centret erbjuds utbildnings- och yrkesvägledning, juridisk man och psykologisk rådgivning liksom information olika vägar för att om finna ett nytt yrke. Dansama kan få stipendier för vidareutbildning till andra yrken under danskarriären eller efter. I samband med sådan utbildning kan dansarna också få extra bidrag för levnadsomkostnader. The Dutch Dancers Resettlement Fund grundades år 1986 med stöd från staten. Grundplåten donerades till fond sedan får fortsatt en som årligt bidrag. Dansama bidrar själva med 1 % inkomsten och arbetsav

7 Förstudie om dansamas yrkesbyte och Faktorer påverkar dansamas som ykesbyte, Fay Nenander 1996.

Konstnären och arbetsmarknaden 87

givaren med 1,5 %. Frilansare kan delta betalar då både sin egen

men och arbetsgivarens premie. För att få delta i fondens arbete krävs 10 år i yrket och minst 60 premier till fonden. I samarbete med social- och arbetsmarknadsdepartementet får dansama ett ekonomiskt tillägg till ev andra bidrag. Under de första månaderna utbildning får man

sex av en garanterat 100 % den tidigare lönen, 85 % under påföljande år och

av 70 % resten tiden, dock mest de två år har rätt till a-kassa. Ingen

av man dansare ska behöva ner i lön på grund av yrkesbytet. Utbildningskostnaderna är betalda och får ett räntefritt kapital för att etablera

man

arbetsmarknad under maximalt fyra år. sig på en ny

The Dance Companies Resettlement Fund i Storbritannien grundades år nio ledande danskompanier. Fonden finansieras via brit-

1973 av tiska Kulturrådet betalar 5 % varje dansares lön till fonden.

som av Dansama själva betalar ingenting. För att få stöd av fonden skall dansa-

över 30 år och ha minst år medlem i något av komparen vara sex som niema och ha minst åtta års yrkesverksamhet som dansare. Fonden ger dansama finansiellt stöd under vidareutbildning eller för att starta eget. Sedan år 1986 har The Dancers Trust också verksamhet för frilansande dansare. För att omfattas den måste ha dansat 10 år och kan då

av man få mest 5 000 pund i bidrag för vidareutbildning. Bidrag från dessa

som fonder påverkar inte rätten till andra bidrag.

Career Transition for Dancers grundades år 1985 i New York med stöd amerikanska Teaterförbundet. Verksamheten finansieras av pri-

av vata och offentliga För att få stöd skall dansaren ha fyllt 27

sponsorer. år och arbetat minst 100 veckor året i sju år. Det ekonomiska stödet

om utgår efter behovsprövning. Dansama erbjuds också rådgivning, stipendier för utbildning och kostnadsfri telefontjänst.

The Information Centre for Dance in Finland får kontinuerligt stöd

regeringen för att heltidsanställd dansare som bygger upp ett cenav en

bl.a. erbjuder rådgivning och hjälp vid dansares yrkesbyte. ter som

4.4.2 Stöd till dansares omställning

Arbetsgruppen för dansares yrkesbyte pekar på en rad behov som behöver uppfyllas för att underlätta för dansama att göra ett smärtfritt yrkesbyte. Gruppen poängterar att en väl och i god tid planerad omskolning minskar den totala arbetslöshetsperiod kommer i anslut-

som ning till yrkesbytet. För att underlätta för dansama att finna nya arbetsområden måste dansama för världen utanför dansen.

man exponera Förberedande utbildningar för dansama måste planeras särskilt för den

eftersom deras dagliga träningsbehov gör det svårt för dem att gruppen delta i kurser med andra yrkesgrupper.

88 Konstnären och arbetsmarknaden

Den svenska utbildningen har i ett internationellt perspektiv ansetts vara relativt framåttänkande, eftersom den innehåller inslag med yrkesorientering, information om kost och näring, anatomi Men

m.m. insatserna är inte tillräckliga för att ge dansama en tillräckligt bred kunskapsbas för att vara förberedda för yrkesbytet. Ofta saknar de

gymnasiekompetens för att studera vidare efter danskarriären utan komplettering.

Så gott som alla dansare har någon gång under sin karriär problem med skador. De förvärras med tiden och ofta föregås yrkesbytet

av en period av skador. Denna period med återkommande sjukskrivningar skulle med flexibla regler för ett planerat yrkesbyte kunna användas för utbildning inför yrkesbytet.

Dansama behöver rådgivning av en person med stor kunskap och erfarenhet från dansyrket för att planeringen av yrkesbytet skall komma igång i god tid. Dansama vill därför skapa ett svenskt centrum för yrkesbyte av internationell modell. Under de sista yrkesverksamma åren skulle dansarna kunna ingå i ett sådant centrum och börja planeringen för livet efter dansen.

Jag delar arbetsgruppens syn på behovet att tidig planering

en av dansamas yrkesbyte. Jag är övertygad om att individuella handlingsplaner för var och en väsentligt kan korta den tid som yrkesbytet kräver. Genom att dansaren väntar för länge ökar antalet skador med sjukskrivningar som följd och med dålig framförhållning riskerar dansama också en lång arbetslöshetsperiod som annars kunde undvikas.

4.5 Konstnärema och

trygghetssystemen

I betänkandet Generella konstnärsstöd SOU 1997:184 finns utför-

en lig redogörelse för hur de sociala trygghetssystemen i förhållande till de konstnärliga yrkesutövama. Då min utredning har många beröringspunkter med den parallella utredningen om konstnärsstöd väljer jag att hänvisa till den för utförligare beskrivning. Jag vill dock i korthet

en ange de svårigheter konstnärer har att passa in i dessa system. Det har påverkan på arbetsmarknadspolitiken eftersom den många gånger blir konstnärens sista utpost för sin försörjning. Konstnäremas problem med andra försäkringssystem riskerar att leda till ett större utnyttjande

av arbetsmarknadspolitiken än vad skulle fallet.

som annars vara

Det finns en rad svårigheter kopplad till socialförsälcringama i

som sig inte gäller enbart konstnärer utan alla uppdragstagare och

enmansföretagare. Men de blir särskilt uttalade för konstnärer eftersom de generellt sett har låga och ojämna inkomster i sina företag. Och de blandar företagande, uppdrag och anställningar så att deras inkomster

Konstnären och arbetsmarknaden 89

består av många olika slag under delvis tidsperioder. Detta blir

samma problem i trygghetssystem baserade på inkomstbortfallsprincipen för anställda med jämn inkomst. Nedan följer kortfattad beskrivning

en en av några av dessa svårigheter.

4.5.1 Hinder i

arbetslöshetsförsäkringen

Arbetslöshetsförsäkringen ändras från l januari 19988 och det är de nya reglerna som redovisas här. Arbetslöshetsförsäkringen omfattar både arbetstagare och företagare. Med företagare direkt

avses personer som eller indirekt är delägare i näringsverksamhet de är personligen

som verksamma

Arbetslöshetsförsälcringen består av en grundförsäkring som ersätter nuvarande kontant arbetsmarknadsstöd KAS, och inkomstbortfalls-

en försäkring. Grundförsäkringen utgår till den inte är medlem i

som en akassa eller inte uppfyller villkoren i a-kassan. För att tjäna in rätt

som till ersättning från a-kassan skall den arbetslösa ha varit medlem i kassan under ett år och uppfylla ett s.k. arbetsvillkor. För att få rätt till ersättning skall ha förvärvsarbetat under månader de senaste

man sex tolv månaderna och minst 70 timmar månad. Tidigare kunde bered-

per skapsarbete anses som arbete for att uppfylla arbetsvillkoret den

men möjligheten är borttagen. För den väl fått rätt till ersättning kan

nu som dock beredskapsarbete och arbetsmarknadsutbildning även fortsättningsvis ge förnyad rätt till ersättning.

För att ha rätt till ersättning skall den arbetslöse stå till arbetsmarknadens förfogande och vara beredd att anta erbjudet arbete.

En företagare anses vara arbetslös när verksamheten i rörelsen

upphört annat än tillfälligt. Reglerna innebär att företagaren måste avveckla sin rörelse för att kunna få ersättning. De reglerna dock före-

nya ger tagaren möjlighet att låta rörelsen vara vilande och få ersättning från försäkringen. Detta gäller dock bara gång.

Arbetslöshetsförsäkringen ger rätt till ersättning även om man har

en bisyssla. Men då skall den arbetslösa haft bisysslan vid sidan sitt

om heltidsarbete under minst månader. Från 29 september 1997 har

sex bestämmelserna bisyssla skärpts. Inkomstema från bisysslan får inte

om överstiga l 400 kr i veckan i genomsnitt. Om inkomsten är högre skall hälften av den del inkomsten överstiger l 400 kr i veckan redu-

av som ceras ersättningen från a-kassan. Vanligare är att verksamheten inte är anmäld som bisyssla och det s.k. brödjobbet inte har varit på heltid. Den praxis som då gäller för en deltidsarbetare blir arbetslös och

som som

8 Lag om arbetslöshsetsförsäkring, SFS 1997:238

90 Konstnären och arbetsmarknaden SOU 1997: 183

har rörelse vid sidan är att verksamheten i rörelsen får omfatta

en om högst tio timmar i veckan ersättning skall kunna utgå.

Konstnärer är egenföretagare i större utsträckning än andra yrkeskategorier på arbetsmarknaden. De skapande konstnärema har inga potentiella arbetsgivare där de kan försöka få anställning för sitt

ens en skapande. De kan försäkrade och ersättning från företagarnas a-

vara kassa. Men för att få ersättning måste de avsluta sin verksamhet. Det har ingen betydelse de har inkomst från näringsverksamheten eller

om inte. Rörelsen måste avvecklas och ateljéer och utrustning avyttras. Det innebär att a-kassa i praktiken inte är någon utväg för en konstnär som är egenföretagare under period utan uppdrag.

intjänandereglema innebär svårigheter för många musiker,

De nya skådespelare och dansare. De har många olika arbetsgivare men under korta perioder. Ett exempel från törsäkringsenheten på AMS gäller en konstnär redovisade 22 olika arbetsgivarintyg.

som

Det finns specialtillämpning inom teater- och musikområdet som

en gäller uppräkning tid. Ett framträdande räknas alltid som minimum

av åtta timmar oberoende den faktiska tiden för ett uppträdande. Gaget

av för det framträdandet kan inkomster skall täcka förberedelsetid

ge som och konstnären skall leva på längre tid därefter men det räknas

som en ändå bara dags arbete bedömer intjänandetid i a-kas-

som en när man

san.

Inom Teaterverksammas och Musikemas a-kassor används en omräkningstabell för att omvandla ett gage till dagersättningar. Inkomsten divideras med 102 är schablon för timersättningen. Därmed får

som en

fram hur många timmar gaget är "vä . Under så lång tid måste man konstnären avstå från att stämpla. Konstnärernas organsationer har begärt att tabell skall användas för att räkna inkomster till

samma om intjänandetid för a-kassan. Det är rimligt att samma regler gäller för att få för att inte få a-kassa. En sådan tillämpning ryms inom det om-

som råde där Arbetsmarknadsstyrelsen kan besluta som tillsynsmyndighet för kassorna.

En fåtal kulturarbetare har valt att betrakta kulturarbetarverksamheten bisyssla till ett heltidsarbete och bedrivit bisysslan under

som en

sammanhängande period minst fem månader före arbetslösheten. en om Då får kulturarbetaren enligt tidigare bestämmelserna fortsätta att bedriva sin verksamhet i oförändrad omfattning även under arbetslösheten utan att arbetslöshetsersättningen minskas. Men många har inte ett heltidsarbete eller har inte anmält sitt konstnärliga arbete som bisyssla. De har ett deltidsjobb och sitt företag.

Detta kan enligt lagstiftningen ändå innebära rätt till a-kassa som ersättning tör deltidstjänsten under förutsättning att man inte utökar arbetet i företaget under arbetslösheten. Men den praxis som utvecklats

Konstnären och arbetsmarknaden 91

har som riktlinje att den anställning upphört skall ha omfattat minst som 17 timmar och verksamheten i företaget bedrivas under högst tio tim-

mar per vecka. Ett exempel på en författare som haft 60 % tjänst en som lärare och bedrivit sitt författarskap resten tiden upptäcker då att av hans avgifter till arbetslöshetsförsäkringen inte någon rätt till genererar ersättning såvida han inte upphör med sitt författarskap eller drar ner det till högst tio timmar i veckan. Dänned skulle han tvingas utöka sin

arbetslöshet för att få ersättning. Detta är ett exempel vanlig men en erfarenhet för egenföretagande konstnärer med brödjobb.

Skapande konstnärer kan lätt hamna i "moment-ZT-situation. Ett en exempel är en bildkonstnär som tjänat in a-kassa på sitt brödjobb och som erbjuds ett utsmyclcningsuppdrag avstår från det. Uppdragsmen givaren vill nämligen att konstnären tar betalt företagare. Eftersom som a-kassan i det långa loppet säkrare inkomst och värd är en mera pengar tackar konstnären nej till uppdraget. På det viset systemets genererar brister ökade kostnader.

ukförsäkringen

Sjukförsäkringen bygger på inkomstbortfallsprincipen. Försäkringen

skall ersätta bortfall inkomst vid sjukdom. Sjuklönen vid kortare av sjukdom betalas arbetsgivaren. Den inte omfattas rätten till av som av sjuklön, ex. egenföretagande konstnärer, har rätt till sjukpenning från försäkringskassan under motsvarande tid. Egenföretagaren betalar själv

sina försälcringsavgifter del egenavgiftema i företaget. som en av Fr.o.m. l januari 1998 skall inte längre någon sjukförsäkringsavgift erläggas för skattefria stipendier. Hittills har sådana utgått trots att stipendiet inte varit någon sjukpenninggrundande inkomst. Den sjukpen-

ninggrundande inkomsten är den årliga inkomst kan antas få för man eget arbete anställd eller inkomst annat förvärvsarbete. som som av Inkomstbestämningen ger problem för konstnärer. Hur påvisar man vilken inkomst som bortfallit för konstnären styr sin tid själv Eller som för artisten som uppträder en dag mot ett ett också skall gage, gage som täcka träning och förberedelser för framträdandet Hur lång tid täcker inkomsten och hur bortfallet ut Är sjuk den dag skulle ha ser man man uppträtt har man förlorat inkomst och kan få dagersättning, en en men en ersättning på 300-400 kr täcker dåligt ett bortfall ett på kanav gage ske 10 000 kronor som skulle ersatt lång tids förberedelse. Bedömen ningen av hur skall räkna görs den lokala försäkringskassan. man av Detta leder till rättsotrygghet. Den konstnär som står på sig och har som tur att möta en förstående handläggare på kassan får ersättning, den som är svagare eller träffar mindre tillmötesgående handläggare får inte. en

92 Konstnären och arbetsmarknaden

Det riskerar att bli godtycklig behandling. Enligt min mening bör

en Riksförsäkringsverket RFV kunna anvisningar som stöder en

ge tillämpning reglerna tar hänsyn till gruppens problem.

av som

Vem är arbetstagare, uppdragstagare, företagare För att huvudregeln sjuklön skall gälla är förutsättning att man är tillsvidare-

om en anställd eller har anställning minst månad. Under vissa

en om en förutsättningar gäller att anställningen minst 14 dagar. Det går att

varar lägga ihop tid vid fler kortare anställningar. Men detta blir svårt för många konstnärer har korta anställningar hos oerhört många olika

som arbetsgivare.

Uppdragstagare och egenföretagare får i stället sjukpenning via försälcringkassan. För att bedöma vilken sjukpenning man har rätt till måste kassan slå fast den sjukpenninggrundande inkomsten. Kan konstnären inte visa sådan anställning eller månadslön ur eget företag

genom går kassan bakåt i tiden och vilken inkomst personen haft de senaste

ser åren. På den inkomsten byggs sjukpengen. Många konstnärer med eget företag har små inkomster och stora utgifter för material m.m. Därför har de ofta inget överskott att tala i sina företag och därmed knap-

heller någon inkomst. Stipendier olika slag är viktiga för deras past av försörjning. Men t.ex. statens stipendier utgår för kortare tid än tre

som år är skattefria och därför inte sjukpenninggrundande.

En praktisk fråga gäller när är arbetsofönnögen. När

annan man skulle ha arbetat, dvs när uppstår inkomstbortfallet Det är svårt att

man bedöma för den uppdragstagare kanske har 14 dagars förberedelse

som för dagars framträdande. Eller när målaren normalt arbetar får

tre som influensa. Det är svårt för den enskilde att visa hur länge man skulle ha levt på ett eller vad försening med förberedelse till en

gage en en utställning innebär.

RFV borde beskrivning denna speciella förhållan-

ge en av grupps den så att kassan får grund för bedömningar i det enskilda fallet.

en Huruvida faktiskt avhåller sig från arbete eller inte ställer samma

man kontrolllqav på kassan för alla andra försäkrade.

som

4.5.3 Det pensionssystemet

nya

Riksdagen fattade under våren 1994 ett principbeslut att införa ett

om nytt pensionssystem. I det blir pensionen mer inkomstrelaterad och bygger på livsinkomsten i stället för det nuvarande systemet på de

som 15 bästa åren 30 års inkomster. Det blir rakare rör mellan

av inkomster och pension. För konstnärer innebär det att yrkeslivets relativa fattigdom accentueras på ålderdomen. Allra allvarligast är att skattefria stipendier inte blir pensionsgrundande. Eftersom de utgjort en så

Konstnären och arbetsmarknaden 93

stor del av konstnärernas samlade livsinkomst leder det till att pensionen försämras ytterligare. Detta är något måste beakta i den som man slutliga utformningen det pensionssystemet så länge staten väljer av nya skattefria stipendier stöd till konstnärer. Annars blir enbart de stisom pendier som är längre än två år pensionsgrundande. som annars

4.5.4 och

Socialbidrag bostadsbidrag

Enligt socialtjänstlagen utgår socialbidrag efter ansökan till den som inte kan tillgodose sin försörjning på annat sätt. Varje enskild kommun kan själv inom vissa ramar bestämma utformning och storlek på bidragen. För de konstnärliga yrkesutövama görs särskilda bedömningar. Alla stipendier, beskattade såväl skattefria räknas inkomst som om eftersom de tillgodoser behovet försörjning. Men det är ofta oklart i av vilken utsträckning ett stipendium bidrag till försörjning eller avser skall täcka kostnader för material, ateljéhyra, Konstnärer resor m.m. kan möta kravet att lägga sin rörelse eller göra sig med sin ateljé ner av för att få ekonomiskt bidrag vid tillfällig svacka. Praxis är dock en att de kan få bidrag under en övergångsperiod om de bedöms kunna försörja sig på sin verksamhet på sikt. Rätten till bostadsbidrag och bidragets storlek är beroende den av sökandes bidragsgrundande inkomst. Som bidragsgmndande inkomst BGI räknas förvärvsinkomst, inkomst kapital och vissa andra av inkomster, bl.a. icke skattepliktiga stipendier överstiger 3 000 kr som per månad. Större stipendier jämställs med förvärvsinkomst eftersom de ger möjlighet till försörjning. Bedömningen underlaget för bostadsav bidragsgrundande inkomst är inte enhetlig över landet. En del försäkringskassor höjer BGI konstnären att han eller hon har fått om uppger stipendium, oavsett om stipendiet är skattefritt eller skattepliktigt. Andra försäkringskassor går strikt efter deklarerade inkomster och efterforskar inte andra intäkter. Denna situation upplevs godtycklig som av konstnären Det finns dubbel på de skattefria stipendierna. De är inte en syn ersättning för arbete och därmed inte sjukpenning- och pensionsgiundande. Men de är inkomst och underlag för försörjning i förhållande till bidragssystemen och minskar därmed rätten till socialbidrag och ovan bostadsbidrag. Denna bristande kongruens är olycklig och utfaller i varje läge till statens fördel på konstnärens bekostnad. Det är dessutom staten som valt denna form för bidrag till konstnärer. Det är angeläget att staten definierar vad ett stipendium innebär utifrån berörda ovan aspekter.

94 Konstnären och arbetsmarknaden

4.5.5 Konstnären och skatterna

Kulturarbetarna särbehandlas i det svenska skattesystemet. Riksskatteverket RSV, bedömer att konstnärerna har särställning som föreen tagare, bl.a. beskriver ett problemen så här: Betecknande för man av de fria kulturarbetamas situation är ytterligare att tidsrymden från idé till produkt, från kostnad och arbetsinsats till intäkt ofta kan vara lång. För t.ex. författare och bildkonstnärer är det vanligt att perioder med utgifter utan inkomst omväxlar med år då får det ekonomiska men man utbytet av verksamheten." Denna bedömning konstnärens särställning företagare har av som också lett till att dessa näringsidkare får särbehandling på några omen råden inom skattesystemet. Dessa redovisas i korthet nedan: Avdrag för arbetslokal i bostad infördes främst för kulturarbeegen tama, men gäller för alla näringsidkare. Resor har stor betydelse för verksamheten för många konstnärer och därför tillåts avdrag för arbets- och inspirationsresor som ett naturligt led i verksamheten vid utövande litterär, konstnärlig eller därmed av jämförlig verksamhet. Kvittning inkomst tjänst. Konstnärema är den enda yrkesmot av får kvitta underskott i näringsverksamheten mot inkomst av grupp som tjänst även när verksamheten inte är nystartad. Vid lagervärdering skall lagret färdiga tavlor värderas lågt. De av behöver inte tas till än högst materialkostnaden. Värdet av det upp mer arbetet ska inte tas med. egna Det är 12 % på försäljning konstverk när konstverken säljs moms av upphovsmannen eller dennes dödsbo. Momsen är dock bara obligaav torisk beskattningsunderlaget beräknas bli minst 300 000 kronor om under ett år. Är beskattningsunderlaget lägre kan konstnären frivilligt

momsregistrera sig. Det i och med EU-inträdet Sverige tvingades att ta ut moms var som på konstverk. Men Sverige lade till några detaljer i momsreglerna som gör att momsinförandet blir fördelaktigt för de allra flesta konstnärema. Staten betalar tillbaka mycket till konstnärerna än vad man mera moms får in. Det är bara 12 % på konstverken, medan konstnären får moms tillbaka 25 % på alla momsbelagda utgifter i verksamheten. Den moms har momsbelagda utgifter på än 54 % intäkterna får moms som mer av tillbaka. Även konstnärer har lägre försäljning än 336 000 kronor kan som frivilligt registrera sig för Så konstnär har stora undermoms. en som skott under ett uppbyggnadsskede kan få tillbaka på alla nu momsen sina utgifter. Man måste binda sig vid att redovisa moms i minst tre år i

följd.

Konstnären och arbetsmarknaden 95

De nya momsreglema innebär en del extra administration för de

som skall redovisa moms. För vissa konstnärer upplevs detta stor

som en belastning särskilt eftersom kulturområdet inrymmer försäljning med fyra olika momssatser. På konsthantverk brukskonst är det 25 % moms. På konstverk är det 12 % moms. På upplåtelser upphovs-

av rättigheter är det 6 % På framträdanden med verk 0 %

moms. egna moms. Gränsdragningen mellan de olika momsslagen är besvärlig.

Om en konstnär under ett år får exceptionellt hög inkomst, t.ex.

av en utställning, en bok eller en grammofonskiva konstnären har

som arbetat på under många år, kan han eller hon minska marginalskatten genom att i deklarationen begära att få beräkning statlig skatt enligt

av reglerna ackumulerad inkomst. Själva beräkningen är invecklad

om men den behöver konstnären inte göra själv. Det räcker med att han eller hon begär sådan beräkning, t.ex. på baksidan deklarations-

en av blanketten.

Upphovsmannakonto för inkomstutjärrming är avsett för konstnärer som har ojämna inkomster av näringsverksamhet sådant är

av som upphovsrättsligt skyddat, t.ex. bokutgivning eller alster bildkonst. Om

av en konstnär efter 10 års hårt arbete utan nämnvärda inkomster plötsligt får ett utsmyckningsuppdrag för 300 000 kronor kan han sätta in del

en av dessa pengar på upphovsmannakonto. Då slipper han betala skatt och egenavgifter på det belopp han sätter in på upphovsmannakontot. Han skattar för först när han tar ut dem. Bestämmelserna för be-

pengarna räkning av möjlig avsättning till upphovsmannakonto är dock komplicerade.

5 arbets-

Centrumbildningamas

förmedlande verksamhet

Sammanfattning

De flesta Centrumbildningar har funnits sedan 1970-talet och har en

arbets- eller uppdragsförmedlande funktion i någon fonn. Fem har

särskilda medel för en sådan tjänst som ursprungligen fördes över

från arbetsmarknadsverket till Statens kulturråd. Förmedlingen är

intimt sammankopplad med centrumbildningarnas övriga verksam-

het syftar till att främja respektive konstart. Centrumbildning-

som

arna gör med knappa resurser stora insatser för att sprida sina olika

konstarter till nya grupper och därmed också förbättra sysselsätt-

ningen för sina medlemmar. De mycket omfattande nätverk som

centrumbildningama byggt upp till arrangörer och uppdragsgivare är

väl värda att bevara och utveckla.

l Bakgrund

De flesta centrumbildningama bildades i slutet av 1960- och början på 1970-talet. Undantag är Översättarcentrum bildades år 1979 och

som Stiftelsen konsthantverkscentrum tidigare Centrum för konst hantverk som bildades år 1991. De bildades av frilansande yrkesverksamma konstnärer med syftet att främja deras konstarters ställning och dänned också deras egna villkor och arbetsmöjligheter. Mot den bakgrunden var det naturligt att också bygga uppdrags-

upp en förmedlande verksamhet.

Den första centrumbildningen var Författarcentrum som också tidigt fick statligt stöd för sin verksamhet via utbildningsdepartementet. Budgetåret 1968/69 uppgick stödet till 75 000 kronor. Författarcentrum stöddes från början av Flyco, Fria litterära yrkesutövarnas centralorganisation. Också de övriga centrumbildningama stöddes från start av respektive facklig organisation. Allt eftersom de bildades fick de också statligt stöd för verksamheten. Budgetåret 1973/74 uppgick de sammanlagda stödet till centrumbildningama till 867 000 kronor. De var då

4 17-1602

98 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet

fem, Författarcentrum, Teatercentrum, Konstnärscentrum, Filmcentrum och Musikcentrum. Sedan år 1974 går bidraget direkt till dessa genom Kulturrådet. Tidigare kanaliserades stödet via de fackliga organisatio-

nerna.

Eftersom redan från början strävade efter att bygga upp en

man arbets- eller uppdragsförmedling det naturligt att tidigt söka sam-

var arbete med Arbetsmarknadsstyrelsen AMS. Initiativet från framför allt Författarcentrum ledde till att AMS inrättade särskilda förmedlartjänster placerades vid centrumbildningama. AMS stod för kost-

som naden för dessa tjänster också för vissa andra kostnader, som del

men

hyra, telefon dyl. Man kunde också använda sig av AMS tjänsteav o. brevsrätt. Författarcentrum fick den första förmedlartjänsten fr.o.m. l maj 1968. År 1972 fanns sådan tjänster vid Centrumbildningar.

sex

Ett flertal statliga utredningar och regeringspropositioner har behandlat centrumbildningama genom åren. Kulturrådet, som arbetade i början på 1970-talet såg positivt på centrumbildningamas roll i förrnedlingsarbetet inom kulturområdet Man konstaterar att de arbetsfönnedlande uppgifterna varit viktig del av centrum-

en bildningamas arbete. Även med statlig avgiftsfri fönnedling inom

en kulturområdet bör det finnas utrymme för medverkan från

en centrumbildningama ansåg Kulturrådet.

I utredningen Kulturrådets betänkande Konstnärerna i samhället SOU 1975:14 berörs frågan arbetsförmedling inom kultur-

om området. Där konstaterar utredningen att det behövs en samordning av kulturpolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att skapa tryggare arbetsvillkor för kulturarbetarna. Därför krävs ett nära samarbete med olika inom kulturområdet och de arbetsmark-

organ nadspolitiska instansema. Det är i det sammanhanget som centrumbildningamas och organisationsförmedlingamas ställning bör ses ansåg Kulturrådet: Centrumbildningama bör även fortsättningsvis spela en aktiv roll när det gäller förmedling av kulturarbetamas tjänster. Den kännedom om kulturarbetamas villkor och möjligheter som cent-

rumbildningama innehar och de erfarenheter de vunnit sin för- |

av medlingsverksamhet bör tas tillvara. Detta synes lämpligast kunna göras att centrumbildningama bereds möjligheter att arbeta

genom vidare med denna verksamhet.

Vi vill särskilt betona vikten att ett smidigt sarnrådsförfarande

av mellan centrumbildningama och de egentliga arbetsförmedlingsorganen kan utvecklas då det gäller att genom förhandlingar med myndigheter,

Ny kulturpolitik, sou 1972:66.

SOU 1997: l 83 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet 99

organisationer och andra utveckla medel för nya områden för kulturarbetamas verksamhet.

Utredningen om arbetsfönnedling inom vissa yrkesområdet Olaf lämnade ett betänkande Arbetsförmedling inom kulturområdet 1972 Ds In 1972:5. Också denna utredning behandlade Centrumbildningarnas roll för att öka sysselsättningen bland konstnärer. I utredningen diskuterade överföring arbetsförmedling för kulturarbetare

man en av till en särskild stiftelse. I det sammanhanget övervägde man också att föra över centrumbildningamas verksamhet till denna stiftelse. Men man kom fram till att det skulle vara svårt att avskilja den förmedlande delen av verksamheten utan att därmed också minska effekterna

av övriga verksamheter och service till medlemmarna. Därför kom man fram till att centrumbildningama borde fortsätta att med samhälleligt stöd bedriva arbetsförmedling men i samarbete med den offentliga stiftelsen för att undvika dubbelarbete.

Olafzs förslag bearbetades vidare i en gemensam arbetsgrupp mellan utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementet. Gruppens förslag Ds A 1975:53 blev så småningom grund för riksdagens beslut om arbetsförmedling på kulturornrådet prop. 1975/76:84.

I departementspromemorian beskrivs centrumbildningamas roll:

Denna verksamhetsfonn har särskilda fördelar för för-

den typ av medling som det här är fråga om. Samtidigt som fönnedlaren är anställd i Arbetsmarknadsverket och därigenom har behövlig arbetsmarknadspolitisk utblick och kompetens vad gäller de arbetsmarknadspolitiska hjälpmedlen, är han genom den direkta kontakten med övrig inom centrumbildningen verksam personal väl skickad att lösa uppkommande sysselsättningsfrågor. Vid några Centrumbildningar har detta system tillämpats i flera år och det fungerar enligt mångas bedömningar väl. Det bör därför kunna utvecklas ytterligare.

Ett särskilt problem vid bedömningen av behovet av arbetsförmedlingsinsatser vid centrumbildningama är gränsdragningen mellan deras två huvuduppgifter: den kulturfönnedlande och den arbets- eller uppdragsförrnedlande. Att dra klara gränser mellan dessa två uppgifter torde som inledningsvis nämnts vara ogörligt och heller inte nödvändigt. Inom de flesta av arbetsförmedlingens olika verksamhetsområden måste förmedlare vid behandling av enskilda ärenden syssla med arbetsuppgifter som inte direkt hör till platsförrnedling. På samma sätt får de förmedlare som placeras vid centrumbildningama arbeta med kulturpolitiska frågor i den platsförrnedlande verksamheten

2 SOU 1975:14, s. 312. 3 PM beträffande arbetsförmedling på kulturområdet. 4 Ds A 1975:5, s. 71-74.

100 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet SOU 1997: 183

När propositionen prop. 1975/76:84 lades anförde departementschefen följande:

Den arbetsform för den offentliga arbetsförmedlingen place-

som ringen av en tjänsteman vid vissa Centrumbildningar innebär är ovanlig . och det är enligt min mening förståeligt att den från olika utgångspunkter kan föranleda viss verksamhet, Verksamheten kommer endast en viss grupp av arbetsmarknaden till del, och sannolikt innebär den också att arbetsförmedlingen i viss utsträckning tar på sig uppgifter som inte kan rymmas i begreppet arbetsförmedling i begränsad

en mera mening. Jag tror å andra sidan att det är nödvändigt på detta

att man område prövar okonventionella vägar med hänsyn till de alldeles speciella egenskaper som kännetecknar denna del arbetsmarknaden. Jag

av anser således att den påbörjade verksamheten bör fortsätta.

Centrumbildningama behöll alltså sin ställning som delvis arbetsförrnedlande och till en del finansierade AMS under 1970- och 80-

av talen. Men i mitten 1980-talet utreddes arbetsförmedling för kultur-

av arbetare och därmed centrumbildningamas roll gång. Nu var

ännu en det AMS-kommittén granskade verksamheten. Återigen korn idén

som om en stiftelse för arbetsförmedling inom kulturområdet Om cent-

upp. rumbildningama sas följande:

Utplacering av arbetsförmedlare på centrumbildningama har varit ett okonventionellt sätt att stödja fönnedlingsarbetet inom sektorer

som ofta är särpräglade och kräver ett speciellt sätt att arbeta. Centrumbildningama har utfört ett viktigt arbete för att öka utbudet inom kultursektom och de bör även i fortsättningen få stöd på den nivå som gäller i dag.

När det gäller formerna för stödet kan det finnas skäl att överväga nya konstruktioner. Den nuvarande kopplingen till arbetsförmedlingen bör upphöra i och med att stiftelsen inrättas och någon motsvarande anordning med gemensamma tjänster bör inte komma till stånd. Hos de förmedlare som tjänstgör vid Centrumbildningama och dess medlemmar uppstår det ett naturligt lojalitetsförhållande till centrumbildningen och det är knappast ändamålsenligt att de har sin anställning hos en annan arbetsgivare

Riksdagens beslut med anledning av kommitténs arbete innebar i princip att den nuvarande formen för kulturarbetsfönnedlingar inom arbetsmarknadsverket lades fast. I anslutning till beslutet konstaterades också att Centrumbildningama också i fortsättningen skulle fortsätta sitt arbete på samma sätt som dittills.

Men inom centrumbildningama fortsatte diskussionerna i ungefär samma riktning som i AMS-kommittén. De anställda förmedlama inom

5 SOU 1985:7, s. 241-242.

Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet 101

centrumbildningama kom mer och mer att identifiera sig som en del av dessa och inte tjänstemän inom arbetsmarknadsverket. Lojalitets-

som konflikter gick inte helt att undvika och förmedlama korn att känna allt mindre samhörighet med kollegema inom de statliga arbetsförmedlingarna. Därför tog centrumbildningama själva i slutet av 1980-talet initiativ till förhandlingar med AMS om en ny ordning. Man ville själva få ansvaret för fönnedlingstjänstema. i

Statens kulturråd gjorde år 1990 en granskning av centrumbildningarnas verksamhet som utmynnade i en rapport Centrumbildning-

på kulturomrâdet. Man konstaterar också där att erfarenheterna ama visar att det varit mindre lyckat med denna knytning till två myndigheter, AMS för den fönnedlande verksamheten, Kulturrådet för den övriga. Man säger vidare att kopplingen till arbetsmarknadsverket inte heller står i principiell samklang med centrumbildningarnas roll som självständiga och pådrivande organisationer i kulturpolitiken.

Dessa diskussioner och undersökningar slutade i att man uppvaktade berörda departement och att medel fördes över från Arbetsmarknadsverket till kulturrådet. De samlade kostnaderna för Arbetsmarknadsverkets insatser på det här området var budgetåret1989/90 2 270 000 kronor. Det omfattade stöd till Författarcentrum, Teatercentrum, Filmcentrum, Musikcentrum och Fotograficentrum. Konstnärscentrum, tidigare också haft förmedlare valde att låta denna tjänst

som återgå till arbetsfönnedlingen. Kulturrådet sökte vid samma tillfälle medel för att kunna inrätta motsvarande ny tjänst hos Danscentrum.

När pengarna år 1992 fördes över till Kulturrådet ingick i överenskommelsen att medlen skulle vara bundna i tre år och användas för förmedlande verksamhet. I AMS hemställan till Arbetsmarknadsdepartementet om att medlen skulle överföras till Centrumbildningama via Statens kulturråd skriver AMS: överläggningar mellan AMS och företrädare för centrumbildningama har resulterat i följ ande principiella överenskommelse: Centrumbildningarnas främsta uppgift skall vara att främja respektive konstområdes ställning vilket förutsätter fortsatt förmedling och information kulturprogram. I överenskommelsen

om säger man att detta är en naturlig arbetsform som hänger nära samman med centrumbildningarnas idébuma kulturbefrämjande arbete. Man slår också fast att centrumbildningamas förmedlande verksamhet i första hand skall styras av kulturpolitiska mål.

Efter tre år med egen förmedling vid centrumbildningama skulle en utvärdering göras. Under dessa tre år skulle man också undersöka nya samverkansformer mellan centrumbildningama och Arbetsmarknadsverket. Några sådana undersökningar har inte gjorts. Inte heller har det skett någon utvärdering efter den första treårsperioden. Däremot har anslagen till centrumbildningama via Kulturrådet varit frysta sedan år

102 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet SOU 1997: l 83

1992 vilket i praktiken innebär successiv neddragning. Det gäller

en såväl de bidrag som ursprungligen kom från AMS som den bidragsdel som hela tiden kommit från Kulturrådet. Det har inneburit att centrumbildningama enbart för att ge förmedlarna samma löneutveckling som andra i samhället tvingats dra ner på verksamheten.

Trots detta fortsätter centrumbildningama med törmedlande verksamhet i någon fonn. Flera har gjort sina förmedlartjänster till

om informatörstjänster för att markera att uppdraget breddats till att informera såväl om konstarten som om medlemmarnas kompetenser. Samtliga Centrumbildningar vilar på en medlemsdemokratisk grund och har i första hand ett dokumenterat kulturpolitiskt syfte. Hur verksamheten är uppbyggd skiljer sig dock från konstgren till konstgren. Också resurserna, som delvis beror hur omfattande medlemskapet är, påverkar givetvis inriktning och verksamhet. De största anslagen har budgetåret 1997 Författarcentrum l 874 000 kronor och Teatercentrum l 742 000 kronor. Minst har Översättarcentrum får 60 000 kro-

som nor.

5.2 i

Centrumbildningama dag

I dag finns tio centrumbildningar med stöd av Statens kulturråd. Det samlade anslagen till dessa tio centrumbildningar är 10 291 000 kronor. Av detta är 2 773 000 kronor ursprungligen överförda till Kulturrådet för den arbetsförmedlande verksamheten. I dag utgår dessa medel till Musikcentrum, Teatercentrum, Filmcentrum, Fotograficentrum och Författarcentrum. I någon mån kan dock hävda att samtliga cent-

man rumbildningar arbetar med fönnedlingsverksamhet i någon form. De centrumbildningar, som finns i Stockholm har alla egna lokaler, ofta i anslutning till annan verksamhet inom konstområdet. En utredning gjord av Statens kulturråd år 19905 föreslog att skulle öka

man samordningen mellan de olika centrumbildningama för att bli mer effektiv och kunna höja kvaliteten i sin verksamhet. Man föreslog bl.a.

gemensam kassa och bokföring och gemensamma lokaler. Detta genomfördes dock aldrig eftersom de olika organisationerna bedömde att deras behov var så skiftande att sådan lösning inte skulle de tänkta ratio-

en ge naliseringsvinstema.

Varje centrumbildning är unik och uppbyggd för att passa sina medlemmar och sin konstart. I några fall arbetar mot

man grupper, Musikcentrum och Teatercentrum, och förmedlar färdiga till

program framför allt icke-kommersiella arrangörer. Detta gäller även Danscent-

6 Statens kulturråd. Centrumbildningama kulturomrâdet, 1990:5.

SOU 1997: 183 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet 103

rum. I andra fall arbetar man mot enskilda medlemmar som får service genom sin centrumorganisation. I enstaka fall, Fotograñcentrum och Danscentrum kan intresserade icke-yrkesverksamma fä stödmedlemskap.

Samtliga Centrumbildningar arbetar direkt mot uppdragsgivare/arrangörer. De vänder sig i första hand till icke-kommersiella arrangörer. Genom förrnedlamas stora kunskap respektive konstart

om och om medlemmarnas professionella och konstnärliga kunnande erbjuder de en heltäckande service till uppdragsgivama. De har byggt upp unika kotaktnät till arrangörsleden och vidmakthåller dessa genom kontinuerliga kontakter, arrangörsdagar, kataloger inforrna-

och annan tion. Särskilt framträdande bygger sin verksamhet på existe-

är att man rande strukturer som förutsätter frivilligt arbete. All förmedling är avgiftsfri vilket också varit ett villkor från staten för bidrag.

För den enskilde konstnären innebär centrumbildningens arbete att hans/hennes produkter och kunnande marknadsförs på ett professionellt sätt till rätt uppdragsgivare. Den enskilde medlemmen/gruppen får möjligheter att visa upp sina alster för potentiella uppdragsgivare.

De flesta Centrumbildningar ligger också långt framme när det gäller att utnyttja ny teknik för att presentera sina medlemmar. Ett flertal har hemsidor och databaser uppbyggda eller under uppbyggnad. Detta har man klarat med ideellt arbete och små resurser.

Samtliga Centrumbildningar har sitt huvudkansli i Stockholm. Några har en regional organisation med verksamhet i andra delar av landet: Författarcentrum, Musikcentrum, Översättarcentrum. Den anställda personalen finns dock uteslutande i Stockholm. Detta innebär naturligtvis en risk för att den regionala obalansen kulturområdet förstärks genom att kulturutbudet och arbetsmöjlighetema för konstnärer ytterligare koncentreras till Stockholm. Nu finns inga tecken på att centrumbildningarna bidragit till att förstärka denna koncentration. I stället har det varit naturligt att lägga de personella resurserna där antalet medlemmar varit tillräckligt stort för att motivera en särskild förmedlartjänst. Detta har t.o.m. varit ett villkor i tidigare propositioner och utredningar angående centrumbildningamas arbetsfönnedlande verksamhet.7 Till det kommer att centrumbildningama inte begränsar sin verksamhet till Stockholmsområdet. Grupperna inom Teater- och Musikcentrum, liksom författarna genomför stor del sina

en av program på orter utanför storstäderna och bidrar på det viset till att minska koncentrationen av kulturutbudet. Trots det skulle det vara önskvärt med en bättre regional täckning. Det är i första hand en fråga om till-

7 DsA 1975:5, s. 71-74.

104 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet

räckliga medel för att klara meningsfull verksamhet med anställda på mer än en ort.

Utredningen har inte granskat centrumbildningamas hela verksamhet utan endast den del som rör arbets- och/eller uppdragsförmedling. Det är dock tydligt att den kulturpolitiska verksamheten är intimt förknippad med den förmedlande delen och att det är svårt att skilja dessa åt. Det låg också till grund för beslutet att införliva förmedlartjänstema med centrumbildningama i stället för att dessa skulle tillhöra Arbetsmarknadsverket. Det är en ordning som bör bestå. Den nära kopplingen mellan de kulturpolitiska målen och strävandena och fönnedlingsverksamheten är betydelsefull för att centrumbildningama varit så framgångsrika i sina kontaktskapande åtgärder mot arrangörer.

Många Centrumbildningar redovisar svårigheter att utveckla verksamheten ytterligare med ständigt krympande resurser. Nya medlems-

t.ex. teatergrupper för och med invandrare, invandrarförfattare grupper, eller konstnärer vill arbeta i gränslandet mellan olika konstarter

som behöver i dag stöd på sätt de nu etablerade grupperna

samma som behövde när centrumbildningama bildades på 1970-talet. Många vänder sig till de nuvarande centrumbildningama som dock saknar resurser för att åta sig vidgade uppdrag.

En svårighet för centrumbildningama är uppdelningen i

annan resultatenheter hos kommuner och landsting, kanske deras viktigaste uppdragsgivare. Det innebär att man måste lägga stora resurser på att bygga ständigt kontaktnät och att varje uppdrag eller turné

upp nya kräver mycket insäljning, planering och administration.

mer av

5.2. 1 Författarcentrun

År 1997 har Författarcentrum 972 anslutna medlemmar fördelade på fyra regioner, Syd, Nord, Öst och Väst. De fyra regionerna är självständiga föreningar samverkar i en gemensam riksorganisation.

som Varje organisation har styrelse och egna stadgar. Målsättnings-

egen paragrafen och medlemskapskriterierna överensstämmer dock i alla föreningar.

Medlemmar inväljs av styrelsen och kravet är att man ska vara yrkesverksam författare och acceptera föreningens målsättning.

Medlemsantalet har stigit kraftigt under år. År 1992

senare var antalet medlemmar 689 och det 886. Att anslutningen har

år 1995 var ökat beror till stor del på den försämrade arbetsmarknaden. Många författare tidigare blev direktbokade behöver i dag Författarcentrums

som stöd för att få uppdrag. Författarcentrum Öst med säte i Stockholm har den största andelen medlemmar, 477 personer år 1996.

Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet 105

Författarcentrum, som bildades år 1967, är den äldsta centrumbildningen och den som får det största statliga anslaget i dag. Författarcentrum har till uppgift att skapa vidgade kontakter mellan författare och läsare, att föra ut litteraturen i samhället, att motverka kommersialiseringen av kulturlivet och att slå vakt om åsikts- och yttrandefriheten. Författarcentrum skall också i samverkan med kommunala och regionala bibliotek och skolor, föreningar och andra organi-

organ, sationer skapa bättre arbetsmöjligheter och fler arbetstillfällen för författarna och verka för en breddning av kulturutbudet för att nå grupper som tidigare missgynnats.

Författarcentrum har varit pådrivande när det gällt att hitta former för att skapa sysselsättning för författare och bredda deras försörjningsmöjligheter genom läsfrämjande åtgärder. Författarcentrum har just nu ett projekt på lärarhögskolorna där målet är att varje lärarstuderande ska få träffa författare två gånger under sin utbildningstid.

Författarcentrum Öst har förmedlingsverksamhet i regi

egen som finansieras av kulturrådet medan övriga regioner har förmedling i samarbete med arbetsfönnedlingen. Där finns dock inte förmedlare

som enbart handhar författare. Författarcentrum Öst fönnedlade

865 uppdrag under år 1986. Till det kommer indirekt förmedling via information och utskick till skolor m.m. som sedan bokar direkt med författaren. Dessutom har samtliga regioner förmedlat uppdrag genom egna projekt för totalt 565 författare. De flesta uppdrag handlar om kortare tuméer till skolor och bibliotek eller föreningar. Längre i

engagemang t.ex. en kommun förekommer också.

Författarcentrum ordnar också utbildningar för medlemmarna

som ska leda till verksamhetsområden och breddat kunnande, att

nya ex. skriva för TV eller film, att arbeta i internet. Man arrangerar poesidagar, studiedagar för lärare och rektorer, tuméverksamhet under vissa teman, print-on-demand tillsammans med bokhandeln m.m. Andra projekt är att ordna skrivarläger, sommaruniversitet, barnboksdagar, Skeppsholmsdagen Läs mig men också andra arrangemang där författare presenterar sig själva och sina böcker för bibliotekarier och kulturansvariga från hela landet. Ord mot våld är novelltävling för

en ungdomar där priset är deltagandet i en veckas slcrivarläger.

Författarcentrum har ett synnerligen rikt nätverk i skolor, bibliotek, kommuner, landsting Det är främst denna goda kunskap

m.m. om arrangörer och uppdragsgivare tillsammans med den djupa kunskapen om medlemmarna/författama som ger tyngd och efterfrågan av Författarcentrums tjänster.

De frysta anslagen innebär att Författarcentrum har svårt att spela den roll som många frågar efter. Basresursema är för små vilket gör det svårt att planera nya projekt. Decentraliseringen i kommunerna och det

106 Centrumbildningamas arbetsförmedlancfieverksamhet

ökade beroendet av ständiga projektpengar innebär att administrationen tar allt större del av basresursema.

Ett annat problem som Författarcentrum delar med övriga centrumbildningar är att nätverket av kontaktpersoner bland arrangörer slås sönder och måste byggas upp på nytt i samma takt som kommuner och landsting decentraliseras. Författarcentrum måste bygga upp kontakter med exempelvis varje skola eller bibliotek i stället för med en enda ansvarig person.

Besparingama i kommunerna slår också igenom så att man ser en tydlig trend minskade uppdrag. För att behålla ambitionsnivån måste

av Författarcentrum arbeta mer med projekt där man söker bidrag på olika håll och projekten till nya förutsättningar. Samtidigt riskerar

anpassa man att nå en punkt när man inte längre förmår leva upp till efterfrågan på författare eftersom lcringarbetet blir så mycket tyngre. Det ideella arbetet från författarna själva blir en allt tyngre del av verksamheten

samtidigt också fara för den. Verksamheten riskerar att falla men en med eldsjälarna.

5.2.2 Musikcentrum

Musikcentrum är ideell förening med 750 medlemmar varav 350 är

en aktiva genom medverkan i föreningens programkatalog år 1997. Medlemskapet är gratis deltagande i katalogen kostar 150 kronor per

men

katalog.

För medlemskap krävs är yrkesverksam musikutövare och

att man har dokumenterad utbildning eller motsvarande meriter. Medlemsökningen har varit ca 100 medlemmar på fem år.

Föreningen har kontor i Stockholm och Göteborg och fast samarbete i Malmö och Östersund. Det finns riksavdelning och före-

en en egen ning; Musikcentrum Väst, som får sina anslag via Musikcentrum i Stockholm.

Föreningen bildades år 1970. Styrelsen utses av årsmötet och ordföranden byts rullande mellan olika genrer. Ett arbetsutskott sköter den löpande verksamheten tillsammans med kansliet som har två tjänster på heltid. I Göteborg finns tjänst på halvtid och i Malmö delñnansierar

en Musikcentrum en informatör.

Verksamhetsåret 1995/96 förmedlade Musikcentrum Riks 221 kontrakt/arbetstillfállen för 523 medlemmar. Av dessa program genomfördes 75 utanför Storstockholm och 24 utanför Sverige. Musikcentrum Väst förmedlade 105 uppdrag under budgetåret 1996/97. Från l juli 1996 till årsskiftet år förmedlades 262 uppdrag.

samma

Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet 107

Musikcentrum Riks genomförde sommaren 1995 fem ambulerande konserter varav tre genomfördes utanför Stockholm. 1996 upprepades det med fyra konserter varav tre utanför Stockholm. I övrigt genomfördes fem konserter varav fyra i Stockholm. Föreningen arrangerade också seminarier och presentationskonserter för att marknadsföra sitt utbud.

I samarbete med Solna kommun initierade Musikcentrum år 1996 fyra musikprogram riktade till psykiskt sjuka för att Visa musikens möjligheter vid rehabilitering.

I Malmö genomfördes 22 konserter år 1996. Också Musikcentrum Väst ordnade seminarier och musikarrangemang, t.ex. tre Absolut Väst i samarbete med Nefertiti Jazz. Genom det arrangemanget möter medlemmarna en ny publik men kvällarna blir också träffpunkter för Musikcentrum Västs medlemmar. Medlemstidningen som kommer ut fyra gånger per år är en annan kanal för medlemskontakt.

Musikcentrum Väst har datoriserat sin katalog och sitt medlemsoch arrangörskartotek. Det möjliggör god service till såväl medlemmar som arrangörer trots små resurser. Via dataarkivet kan föreningen lätt utforma särskilda kataloger efter arrangörens behov och önskemål. Arkivet kommer också att finnas tillgänglig via Internet från vintern 1997. Därmed får arrangörer ytterligare möjligheter att söka rätt musiker för sina uppdrag. Databasen innehåller också bilder och ljudprov på medlemmarnas musik.

Riksföreningen ger medlemsservice genom programförmedling, genom marknadsföring av katalogen och genom presentationskonserter. Medlemmarna kan utnyttja kontoret i Stockholm för egen administration, kuvert, fax, dator m.m. På kontoret kan man också göra enklare informationsmaterial, som affischer och foldrar. Föreningen hjälper till med att skriva kontrakt för medlemmarna och fungerar som konsulter när medlemmarna har direktkontakter med arrangörer. Man förmedlar inte bara uppdrag utan också direktkontakter med arrangörer. Troligen är det dubbelt så många sådana kontakter som förmedlas och leder till bokningar som reguljära bokningar direkt med Musikcentrum dvs. ca 450 bokningar.

Föreningen arbetar mot icke-kommersiella arrangörer, kommuner, landsting, bildningsförbund, fackliga organisationer m.fl.

Musikcentrum bedömer att endast 10 % av deras medlemmar är egna företagare. Men andelen är troligen större bland de musiker

som arbetar med kommersiella arrangörer.

108 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet SOU 1997: l 83

5.2.3 Teatercentrum

Teatercentrum kallar sig Sveriges största teater. Det är en intresseorganisation för 44 yrkesverksamma teatergrupper år 1997. För att bli anta-

medlem, måste man visa kvalitet, professionalism och kontigen som nuitet. Teatercentrum organiserar utifrån arbetssättet och formen

skall kollektiv bildade av medlemmarna själva. Föregrupperna vara tagsfonnen kan däremot skifta.

De 44 har 266 medlemmar. Därutöver finns 13 enskilda

grupperna medlemmar. Indirekt sysselsätter grupperna ytterligare ca 150 produktionsanställda. Medlemsavgiften är l 300 kronor per årsverke med en maximiavgift om 20 000 kronor per grupp.

Arbetet leds styrelse. Det finns fyra anställda på kansliet.

av en Teatercentrum bildades år 1969. Teatergruppems antal ökade under

1970-talet och nådde sin kulmen i slutet av 1970-talet när Teatercentrum hade 64 medlemmar. I dag finns färre grupper

grupper som och alla ingår inte heller i Teatercentrum. Teatercentrum har en domi-

medlemmar arbetar mot barn och ungdom. Utanför står nans av som t.ex. del de huvudsakligen arbetar vid en fast scen. I

en av grupper som dag finns dessutom tendens att allt fler samarbetar i lösare konstel-

en lationer för specifika projekt i stället för att bilda grupper. Totalt i Sverige finns 70 fria teatergrupper med kontinuerlig verksamhet.

Grupperna väl etablerade och får bidrag från Statens kul-

är annars turråd och sina hemkommuner och ibland extrapengar för vissa uppsättningar. 60 % budgeten täcks av bidrag och 36 % av spelintäkter.

av De fria har dock inga garanterade bidrag. För budgetåret

grupperna 1995/96 tilldelades de fria 31 miljoner kronor. För dessa

grupperna

6 000 föreställningar som sågs av 506 000 perpengar gav grupperna

Nästan 50 % Sveriges bamteater produceras och spelas av soner. av Teatercentrums Merparten av grupperna turnerar i hela landet.

grupper.

Genom interna kurser, seminarier och festivaler bidrar man både till att utveckla professionellt och ger dem forum att möta

grupperna arrangörer. I samråd med Teaterförbundet är man också förhandlingspart när det gäller prissättning och kollektivavtal.

Förr gjorde katalog och deras produktioner

man en över grupperna och listor över skådespelare sökte jobb Nu har man omfor-

som m.m. mat förrnedlartjänsten till en tjänst som informationssekreterare. Syftet är att skapa intresse för fria och främja en kulturpolitik som

grupper gynnar dem. Därför ger man bl.a. ut tidningen Elsa i 15 000 exemplar. Man sälj er alltså mer indirekt genom att öka kunskapen om teatrama.

Teatercentrums har kulturpolitisk funktion att de

grupper en genom aktivt söker sin publik. Med relativt enkla medel kan de spela i

upp bygdegårdar och skolor på orter som aldrig annars skulle kunna ta emot

verksamhet 109

levande teater. Det är dock slitsamt för att ständigt turnera i grupperna synnerhet som de allt mer sällan kan stanna längre tid på ort. en en Betoningen på teater för barn och ungdom är också viktig. Grupperna spelar teater för hälften eleverna på grundskolan gång av en per år. Utan dessa grupper bleve det sannolikt ingen teater för många av dem.

Teatercentrum ordnar fortbildning l4-dagars seminarier där genom man kan fördjupa sina konstnärliga uttryck. För detta har fått man bidrag från länsarbetsnämnden.

Många frilansare ringer och ber hjälp kontakter och vill om av lämna uppgifter sig för att kunna uppdrag. Det förmedlar så om man gott man kan utan att ha någon fast organisation för det. Också allt fler invandrare efterfrågar hjälp att ta sig fram i den svenska kulturbyråkra-

tin. Var finns pengar, finns lokaler, hur når arrangörer etc. var man Teatercentrum, med sitt unikt stora kontaktnät arrangörer och av organisationer över hela landet. skulle med större kunna spela resurser en aktiv roll gentemot denna nya grupp.

5.2.4 Översättarcentrum

Översättarcentrum bildades år 1979 och är en ideell förening för skönoch facklitterära översättare arbetar mot de svenska bokförlagen. som För medlemskap krävs minst publicerad litterär översättning i boken form eller ett antal tidskriftsöversättningar underlag för bedömning som av den sökandes kvalifikationer. Medlemmar i Författarförbundets

översättarsektion blir medlemmar utan prövning eftersom den redan gjorts av Författarförbundet.

Den service man i första hand givit hittills har varit s.k. termstöd, hjälp med ord och exakta termer. Föreningen har byggt ett omfatupp tande bibliotek med lexikon, uppslagsböcker och andra hjälpmedel.

Nu bygger ett elektroniskt nätverk för medlemmarna i man upp samarbete med översättarsektionen inom Författarförbundet. Översättarcentrum tidskrift ger ut en Med andra 0rd med fyra nummer per år. Hittills har man inte haft någon medlemsavgift sådan införs men en fr.o.m. år 1998. Översättarcentrum verkar över hela landet och man har regelbundna träffar i Lund och Göteborg. Att bygga nätverk och träffas viktigt att är eftersom översättarjobbet i sig är ensamt.

Under 1980-talet och fram till mitten 1997 har Översättarcentrum av haft en timanställd medarbetare 4 timmar/vecka. Från början var uppdraget att arbetsförmedlande det visade sig i praktiken svårt. vara men

110 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet SOU 1997: 183

Förlagen har egna kanaler för att hitta översättare och centrumet hade inte heller tillräckliga resurser att bygga upp ett alternativ. I mitten av 1990-talet slutade man därför i praktiken med den verksamheten.

Men nu har önskemål om en förmedling av en ny typ av uppdrag i gränslandet mellan litterär- och facköversättning framförts. Olika uppdragsgivare efterlyser översättare till katalogtexter, presentationer, multimediatexter av litterärt och konstnärligt slag. För att möta denna nya efterfrågan håller man på att bygga upp ett nytt register. I samband med det och att man inför medlemsavgift räknar man med att kunna förbättra servicen till dessa nya uppdragsgivare. Formen blir ett digitalt nätverk i e-postform.

Den uppgift Översättarcentrum är att Visa på de litterära

nya ser översättamas roll som kulturbärare i ett intemationaliserat samhälle. Det är uppgift riktar sig både mot näringslivet och mot sko-

en som lorna. Genom översättningar av litteratur och genom den kunskap översättama får kan man bidra till ökad förståelse mellan olika kulturer. Detta kräver dock att översättama omdefinierar sin yrkesroll för att bredda sin arbetsmarknad.

Föreningen bedriver år 1997 ett projekt Språk över gränserna med 600 000 kronor i bidrag från Stiftelsen Framtidens kultur. Projektet riktar sig till gymnasieskolor i Stockholm och går ut på att göra gemensamma arbeten med text, film, teater eller poesi under ett läsår. Resultatet skall visas upp för allmänheten. Projektet skall ge uppdrag till översättare som handledare ute i skolorna. För projektet har en projektledare anställts på halvtid under 14 månader.

För att modernisera och utveckla Översättarcentrum har fått ett

man beredskapsarbete på halvtid under sex månader. Man utreder nu hur man skall kunna finansiera denna basverksamhet när beredskapstiden gått ut.

Tidningen och hemsidan på Internet sköts utan arvode.

Översättarcentrum har haft låg aktivitet och hade kunnat välja att läggas ner. I stället har man valt utveckling för att möta den nya arbetsmarknaden. Hittills har denna utveckling varit beroende av anslag för projekt och beredskapsarbete från arbetsförmedlingen.

5.2.5 Illustratörscentrum

Illustratörscentrum har 1 150 medlemmar år 1997. Medlemsantalet har ökat stadigt inte särskilt kraftigt. År 1992 antalet medlemmar

men var 1 054. För att väljas in som medlem skall man styrka att man är yrkesverksam illustratör genom minst fem publicerade arbetsprover. Kravet för medlemskap i Svenska Tecknare, den fackliga organisationen, är tio

SOU 1997: 183 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet l l 1

prover. Det är alltså något lättare för nytillkomna i yrket att bli medlemmar i Illustratörscentrum än i Svenska Tecknare.

Illustratörscentrum har en deltidstjänst på sitt kansli som ansvarar för uppdragsförmedling och kontakter med uppdragsgivare/marknadsföring.

Medlemmarna i Illustratörscentrum erbjuds att lämna in arbets-

till det bibliotek/arkiv håller och är tillgängligt för prover som man som potentiella uppdragsgivare. De erbjuds också att delta på de hittills åtta Tecknarrnässor Illustratörscentrum arrangerat för att marknadsföra

som sina medlemmar och deras yrke.

Illustratörscentrum publicerar också en katalogtidning Svart på Vitt. Katalogen går till tänkbara uppdragsgivare: bokförlag, tidningar, fack-

reklambyråer etc. De första numren gavs ut med bidrag från press, AMS täcks helt av Illustratörscentrums egen budget.

men nu

Illustratörscentrum har också byggt databank där ambitionen

upp en är att alla medlemmar skall finnas representerade med minst fem bidrag var uppdelade i olika kategorier. I dag är 400 medlemmar representerade i databanken. Föreningen arbetar just nu också med att bygga upp

hemsida där medlemmarna kan presentera sig med tre bilder var. en Detta sker utan bidrag.

Illustratörscentrum arbetar aktivt med service mot uppdragsgivare för att bidra till medlemmarnas sysselsättning. Förutom alla besök i biblioteket har omkring 100 samtal i månaden med förfrågningar

man från potentiella uppdragsgivare. Totalt under året bedömer man att man förmedlar flera tusen uppdrag till medlemmarna men har inte resurser att föra statistik och kontrakten görs direkt mellan medlemmen och

upp uppdragsgivaren.

5.2.6 Fotograficentrum

Fotograficentrum Riks är en ideell förening, som startades år 1974. Föreningen har 355 medlemmar år 1997. Medlemskap beviljas såväl yrkesverksamma fotografer andra vill främja svenskt foto-

som som grafi. Minoriteten av medlemmarna är själva verksamma konstnärer. Majoriteten är verksamma inom närbesläktade områden. De nytillkomna medlemmarna är mestadels unga, ofta studerande som använder föreningen kanal in i konstvärlden. Fotograñcentrums målsätt-

som en ning är att "främja kritiskt granskande och konstnärligt gestaltande fotografi genom verksamhet som bidrar till ökat intresse, kännedom och utveckling inom orrirådet. Att göra denna fotografi tillgänglig för allmänheten och att stödja och initiera debatt och diskussioner om fotografi".

112 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet SOU 1997: 183

Föreningen har en anställd medarbetare vid sitt galleri Index i Stockholm. Därutöver försöker förstärka resurserna med prakti-

man kanter och projektanställda vilket är beroende av möjligheterna att få externa bidrag. Föreningen har utnyttjat rekryteringsstöd men också projektpengar från stat och kommun. Föreningen vill få medel till ytterligare en tjänst för att klara arbetsbelastningen. Den nya tjänsten skulle fördelas mellan den ungdomspedagogiska verksamheten, föreningens kulturpolitiska arbete och administration.

De tyngsta uppgifterna för kansliet är att driva galleri Index. Galleri Index ligger centralt i Stockholm och har utvecklats till ett centrum för den fotografiska konstarten och har öppet sex dagar i veckan. Galleriet anordnar utställningar också diskussionskvällar och seminarier.

men Galleriet har ambitionen att dels introducera internationellt fotografi för

svensk publik, dels introducera nordiska fotografer. Galleriet en unga har arbetat ett gott rykte både i Sverige och internationellt. Genom

upp Fotograficentrums engagemang kan galleriet visa projekt som inte är kommersiellt gångbara. De nationella och internationella kontaktnät som galleri Index givit kommer i hög grad svenska fotografer till godo. Galleriet både formella och informella möten mellan produ-

arrangerar center vid konsthallar och och konstnärer. Föreningen förmed-

museer lar också undervisnings- och föreläsningstillfällen för de konstnärer

samarbetar med. Andra förmedlande verksamheter är Index Ediman tion och Index Edition Archive.

Index Edition innehåller i dag verk närmare 90 huvudsakligen

av svenska konstnärer. Den visas varje år på galleriet och finns alltid tillgänglig däremellan. År 1997 har den också visats i Malmö och på Norrtälje Konsthall. Varje månad visas Månadens val ur Index Edition på vägg i galleriets butik och de multiplar som ingår i arkivet

en säljs till låga priser. De olika verken ingår i Index Edition vartefter den förnyas. Nya verk tillkommer därmed kontinuerligt.

Index Archive är ett särskilt arkiv innehåller både bild och text

som om de just nu mest intressanta nordiska konstnärerna. Den är en informationsbas används flitigt gästande utställningsproducenter.

som av Genom den har föreningen förmedlat konstnärer till många stora utställningar över hela världen.

Fotograficentrum driver också en ungdomspedagogisk verksamhet. Syftet ungdomar ingång till den samtida konsten. Fotografi

är att ge en och video är uttrycksmedel som ungdomar har lätt att relatera till och är därför bra inkörsport också till samtida konst i vidare mening. Det

en ungdomspedagogiska arbetet har pågått under åren 1996 och 1997 genom bidrag från Stockholms kommun och Framtidens Kultur. Elever från Stockholms skolor besöker dagligen galleriet men allt fler kommer också från exempelvis kringkommunema och från studieförbund.

SOU 1997: 183 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet 113

Föreningen har inlett samarbete med Bildpedagogiska institutionen vid Konstfack kommer att låta blivande bildlärare komma till galleriet

som för att öka förståelsen för fotografiet som konstnärligt uttryck.

Fotograñcentrum har lokalavdelningar på två orter: Malmö och Örebro. I Göteborg pågår planering för ytterligare lokalavdelning

en med verksamhet. Också dessa bedriver utställningsverksamhet.

egen Malmö är den lokalavdelning haft den mest aktiva utställnings-

som verksamheten på senare år. Tillgången till en ALU-anställd under år 1996 betydde mycket för att utveckla arbetet som också riktar sig mot nordiskt samarbete. I Örebro bedrivs utställningsverksamheten i Öre-

bros Konstmuseum.

5.2.7 Danscentrum

Föreningen Danscentrum startade år 1971. Målsättningen är att etablera och stödja dans konstform. Danscentrum mötesplats för

som är en danskonstnärer, hyr ut repetitionslokaler och samarbetar med arrangörer och Danscentrum i samarbete med Balett-

grupper. arrangerar, akademien, daglig träning för professionella dansare i nutida danstekniker och modern balett. Föreningen får också bidrag från Af Kultur för att anlita gästlärare, ett led i medlemmarnas fortbildning.

som

Föreningen är både öppen för yrkesverksamma dansare, juridiska

och intresserade. Medlemsavgiften är l 000 kronor för juripersoner diska 300 kronor för enskild medlem i Stockholm och Syd

personer, och 200 kronor i övriga landet. Stödmedlemmar betalar 150 kronor.För att bli medlem krävs att är yrkesutbildad inom dansområdet och

man varit yrkesverksam som dansare under minst ett år. Därutöver finansieras verksamheten med bidrag från Statens kulturråd och kommunalt verksamhetsbidrag. Föreningen ger ut en tidning Nutida Dans.

Kansliet ligger i anslutning till träningslokaler som i dag har

egna hög standard. De används för den dagliga träningen och hyrs ut för repetitioner och framtagning produktioner till kraftigt subven-

av nya tionerat pris. Föreningen har för närvarande tre heltidsanställda en kanslisamordnare och två förmedlare en anställts med bidrag från

varav Stockholms läns landsting.

Danscentrums fömiedlingsverksamhet är lika mycket information om dans som förmedling av föreställningar för barn och vuxna.

Föreningen ger ut en årlig utbudskatalog med medlemmarnas dansproduktioner. Drygt 60 produktioner presenteras i denna. Den är det främsta verktyget att sprida information de produktioner före-

om ningen förrnedlar. Men föreningen sig också aktivt på andra

engagerar sätt, t.ex. att delta i utbudsdagar över hela landet. Vid dessa

genom

114 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet SOU 1997: l 83

möter formedlama 100-tals arrangörer får djupare kunskap

som en om dans som scenkonst. Att samarbeta med festivalarrangörer är ytterligare ett sätt att stärka dansen men också medlemmarnas möjlighet till försäljning av föreställningar. Danscentrum har i sitt register omkring 1 500 dansproducenter, arrangörer, skolor, danspartners m.fl. från hela Sverige ordnade efter sökord som typ av arrangör och län.

Sedan år 1986 driver Danscentrum ett projekt In med Dansen Det är en särskild förmedling av dansföreställningar i Stockholms län som föreningen subventionerar med hjälp av ett arrangörsstöd från Stockholms läns landsting. Under året 1995/96 förmedlade 140 före-

man ställningar till sammanlagt 12 kommuner. Nio koreografer/grupper deltog med elva produktioner. Omkring 4 700 barn och ungdomar såg dessa föreställningar. Också i detta projekt har utbudsdagar varit en framgångsrik inforrnationsinsats. Målgrupp har varit kultursekreterare, kulturkommittéer och länsdanskonsulenter. En koreografitävling år 1997 stimulerade till nya produktioner för barn och ungdom.

Danscentrum arbetar också på andra sätt mot arrangörer för att främja danskonsten. En checklista för arrangörer av dansföreställningar skall bryta motståndet hos ovana arrangörer. En handledning om mötet barn och dans skall underlätta för lärare, daghemspersonal och andra att förbereda barnen för föreställningen också tips på hur kan

men ger man följa upp föreställningen med egna aktiviteter för att förstärka och fördjupa upplevelsen.

Utöver tillgång till kraftigt subventionerade repetitionslokaler erbjuder Danscentrum sina medlemmar viss produktionsstöd i form

av pressregister och pressklipp, Videoarkiv, tillgång till videokamera och videoapparater, mallar för kontrakt, prisrekommendation, rådgivning vid bidragsansökningar, framtagning av informationsmaterial etc. Kurser har under åren ordnats i marknadsföring, juridik, tuméteknik m.m.

Danscentrum har en lokalavdelning, Danscentrum Syd i Malmö. Också där arrangeras daglig träning och i samarbete med af Kultur har man haft två veckokurser på heltid med gästlärare och sommarkurs i samarbete med Skånes Dansteater.

5.2.8 Konstnärscentrum

Konstnärscentrum är numera en samverkande organisation med fem fristående föreningar: Konstnärscentrum Syd, Väst, Mitt, Öst och Nord. Konstnärscentrum bildades år 1969 av Konstnäremas Riksorganisation KRO, det formen stiftelse där medlemskap i KRO

som gav av en automatiskt gav medlemskap i centrumbildningen. Syftet med stiftelsen

Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet 115

att skapa arbetstillfällen medlemmarna. Under åren har det varit var många diskussioner kring medlemskapet i Konstnärscentrum eftersom KRO i praktiken beslutat över det. Exempelvis fick konsthantverkarna inte med när de inte tillhörde KRO. När konsthantverkarna lämvara nade organisationen halverades i ett slag Konstnärscentrums anslag från Statens kulturråd. Efter påstötning från Kulturrådet, som är bidragsgivare, beslöt KRO:s riksmöte år 1990 skulle upplösa att man stiftelsen och i stället bilda demokratisk förening. I januari 1995 fick en Konstnärscentrum stadgar ideell förening och dagens organinya som sation med fem fristående föreningar. Konstnärscentrum Syd omfattar fyra län i södra Sverige. Föreningen har 400 medlemmar år 1997. Man delar lokal med KRO och Sveriges Konstföreningars Riksförbund, SKR, i Malmö. Föreningen har ett nära samarbete med kulturarbetsförmedlingen i Malmö. Föreningen samarbetar bildarkivet och är representerad i förmedlingens referensom Man arbetar med större utställningsprojekt med syftet att öka grupp. konstnärernas kontaktyta för att därmed finna marknader for nya konstnärema, att Visa att de kan annat än att "bara måla. Ett exempel är skulptur- och installationsutställning i Växjö sommaren 1997 och en för 1998 planerar utställning i samarbetet med sommaren man en i Helsingborg på temat biologisk mångfald. Föreningen skulle museet vilja göra för att hitta "riktiga" jobb konstnärer men saknar mer Man har ingen anställd bara arvoderade styrelseposter. resurser. - Konstnärscentrum Väst omfattar västra Sverige och har 400 betalande medlemmar. Föreningen har lokal centralt i Göteborg där en egen har utställningar och där det finns ett bildarkiv där medlemmarna man deltar med pappersbilder på sina verk. För närvarande är kontoret bemannat med lönebidragsanställd med ökad självñnansiering en men dessa tjänster kommer föreningen inte längre att klara av kostnaav derna för denne. Man har också fått beredskapsarbetare via kommuen för att ordna vandringsutställningar i regionen. Syftet med dem är nen att nå ut till uppdragsgivare. På varje ort har utställnya grupper av ningen modifierats för att utrymme för lokala konstnärer. På utställge ningarna visar material kan användas för utsmyckningar och man som visar på samarbete mellan illustratörer, scenografer och andra närliggande konstnärsgmpper. Föreningen har också gjort en video om utsmyckning idéer vad kan göra med hjälp bildsom ger om man av konstnärer. Lunchträffar med uppdragsgivare är andra sätt att knyta nya kontakter där konstnärer kan komma in konsulter för utsmyckning som vid planerade projekt. Konstnärscentrum Mitt omfattar västra Värmland, Dalarna, Närke och Östergötland. Man har tidigare haft en anställd men har inte längre råd med det. Föreningen har 310 medlemmar. Nu bygger föreningen

116 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet SOU 1997: 183

upp en egen hemsida på Internet. Tidigare gjorde också kataloger

man över medlemmarna och bildexempel på deras verk med stöd arbets-

av förmedlingen. Detta samarbete har arbetsförmedlingen avbrutit och föreningen har därför inte haft råd att uppdatera katalogen. Konstnärscentrum Mitt ingår inte i förmedlingens referensgrupp för-

men man söker ändå bygga ett samarbete att inbjuda arbetsförrned-

upp genom lingen till sina styrelsemöten.

Konstnärscentrum Öst har 380 medlemmar och omfattar Stockholms och Uppsala län samt Gotland. Föreningen har liten kontors-

en lokal i anslutning till KRO i Stockholm men saknar t.ex. datorutrustning för skrivarbete. Föreningen ger ut en medlemstidning. I Uppsala finns en interaktiv video där alla medlemmar är presenterade. En brist med den är att arbets-/uppdragsgivare måste ta sig till Konstnärscentrum för att ta del den. Det bildarkiv föreningen tidigare

av som byggt upp övergick till arbetsförmedlingen i och med att den gemensamma förrnedlartjänsten överfördes dit. Föreningen samarbetar sporadiskt med arbetsförmedlingen Kultur och Media i Stockholm och

mer aktivt med Uppsalas kulturfönnedling.

Konstnärscentrum Nord sträcker sig från Gävle till Kiruna och har 150 medlemmar. Föreningen har ett bra samarbete med arbetsförrnedlingen Kultur och Media i Umeå och finns med i deras referensgrupp. Man deltar också aktivt i uppbyggnaden av deras bildarkiv. Föreningen försöker fånga konstnärernas idéer och ibland också huvud-

upp vara man för projekt där flera konstnärer är inblandade. Föreningen bidrar aktivt till att försöka få statliga bidrag till norrlandskonstnärer för att stärka deras inkomstmöjligheter. Exempel på sådana projekt är Norrländsk information där konstnärer, skådespelare och dansare

gemensamt deltog. I projektet Älvdalen Visa i tid och deltog

- en rum sex konstnärer och föreningen stöd för att ordna budgeten för projektet.

gav I Konstpassagen en billdvisning vid Norrlands lantbruksskola fick två

konstnärer arbete under ett år.

5.2.9 Filmcentrum

Filmcentrum ideell förening bildades år 1968

är en som av en grupp fria filmare. Föreningens syfte är att sprida kort- och dokumentärfilm främst genom att lansera och distribuera svenska och utländska filmer. Föreningen har sju lokalavdelningar och genomför regionala visningstuméer med konstfilm och videoproduktioner. Föreningen har också en omfattande utbildningsverksamhet. Filmcentrum Riks har i dag främst lansering av svensk och utländsk film på programmet

men har också som mål att sprida bam- och dokumentärfilm.

Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet 117

Filmcentrum Öst stöder filmare, såväl amatörer professionella.

som Just arbetar med att främja videoñlm uttrycksmedel,

nu man som

utbildning och olika projekt. Medlemmar kan hyra tid för redigenom gering och också hyra inspelningsutrustning. Föreningen har studiecirklar för ungdomar i video och redigering. Man ger ut kulturtidskriften FilmTV. Föreningen producerar ett kaféprogram för Öppna kanalen. Arbetsmarknadsverket betalar hyran för föreningens lokal och

får också medarbetare genom ALU-proj ekt. man

Filmcentrum Väst är i hög grad inriktad på lokal-TV och arbetar mycket med Öppna kanalen i Göteborg. Föreningen har en studio med sändningsmöjligheter också är resurs för andra föreningar som

som en vill föra ut sina budskap via Öppna kanalen. Föreningen producerar också Sammantaget vill föreningen bidra till ett ökat

egna program. utbud lokal-TV och har omfattande utbildningsverksamhet med

av en det syftet. Föreningen har också arrangerat Exilfilmfestivalen för att lyfta fram filmare i exil.

Filmcentrum Syd arbetar via bildhuset Pandora med kurser, föreläsningar och visningar. Föreningen vill stimulera en icke-kommersiell produktion och samarbetar bl med Folkets Bio. Man utvecklar multi-

a media för pedagogiska för barn och ungdom och söker anslag

program för att utveckla Framtidens medieverkstad där olika grupper kan utnyttja olika uttrycksmedel, bl.a. animationsverkstad och en

genom en öppen videoverkstad.

I Linköping har Filmcentrum aktiv verksamhet med fyra

en anställda och nio ALU-anställda. De 200 medlemmarna har tillgång till kameror, redigeringsutrustning, kurser, seminarier och visningar. Filmcentrum finns också i Västerås och i Umeå där Filmcentrum Norr bl.a. arbetat med den internationella filmfestivalen och i nära samarbete med länsfilmkonsulenten.

5.2. 10 Konsthantverkscentrum

år 1990 Sveriges Konsthantverkare och Industrifonngivare Det var som KIF, bildade Centrum för Konst och Hantverk, sedan år 1996 benämnd Stiftelsen Konsthantverkscentrum. Initiativet till ett konsthantverkscentrum togs således konsthantverkarna själva. Syftet med

av stiftelsen att få till stånd verksamhet underlättar för

var en som medlemmarna att kunna leva på sitt arbete. Konsthantverkscentrum har 455 anslutna spridda över hela landet år 1997. Det är en ökning med lOO medlemmar på fem år. De anslutna konsthantverkarna betalar en serviceavgift till Konsthantverkscentrum. Rätt att bli ansluten har den

har från Konstfack, Högskolan för design och konstsom examen

118 Centrumbildningamas arbetsförmedlande verksamhet SOU 1997: l 83

hantverk i Göteborg eller Designhögskolan i Umeå. Medlemmar i KRO, KIF eller motsvarande organisationer för industridesigner, inredningsarkitekter eller textilkonstnärer har automatiskt rätt

att ansluta sig till stiftelsen. De har genomgått de inträdesprov gäller

som medlemskap. För övriga gäller att man visar arbetsprover som styrker professionalismen inför Konsthantverkscentrums invalsjury.

Den allra största delen av de anslutna konsthantverkama bedriver sitt arbete egenföretagare. Många har svårigheter att få tillräckliga

som inkomster genom sitt arbete. Av det skälet har Konsthantverkscentrum prioriterat att skapa tillfällen där konsthantverkama kan visa upp sina alster och få kontakt med en publik. Därför hyr

man gemensamma utrymmen vid mässor och utställningar där medlemmarna sedan kan ställa ut. Ett exempel är Formtex-mässan där Konsthantverkscentrum deltar tillsammans med medlemmarna. Den har betytt mycket för många anslutnas försäljning.

De enskilda konsthantverkama presenteras också i Stiftelsens textoch bildarkiv. Det är ett av många sätt för Konsthantverkscentrum att informera om konsthantverkama, deras verk och om konsthantverket som sådant. Någon direkt förmedling sker inte men genom medverkan i utställningar, mässor och genom bildarkivet skapar man många kontakter med butiker, gallerier, tidningar Det i sin tur arbetstill-

m.m. ger fällen för konsthantverkama. Kontakten mellan den enskilde konsthantverkaren och uppdragsgivaren går dock utan att Konsthantverkscentrum är mellanhand.

Konsthantverkscentrum arrangerar också seminarier och utbildningar liksom symposier ett led i att sprida kunskap svenskt

som om konsthantverk men också som vidareutbildning för de anslutna.

Konsthantverkscentrum har lokaler i Stockholm och 1,75 tjänst. Ingen person är dock direkt anställd för fönnedlingsverksamhet utan den är en integrerad del i hela verksamheten. Centrumet administrerar också, på uppdrag Statens Kulturråd, den statliga utställningsersätt-

av ningen till konsthantverkare.

SOU 1997: 183 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet 119

De olika centrumbildningamas anslag från Statens kulturråd budget-

året 1997.

Musikcentrum	1 491 000 671 000
Teatercentrum	1 742 000 547 000
Danscentrum	1 000 000
Filmcentrum	1 572 000 552 000
Konstnärscentrum	570 000
Illustratörscentrum	370 000
Fotograficentrum	l 042 000 502 000
Konsthantverkscentrum	570 000
Författarcentrum	1 874 000 501 000
Översättarcentrum	60 000
Summa	10 291 000 2 773 000
5.3	Sammanfattning och förslag

Centrumbildningama knöts till arbetsförmedlingen i mitten av 1970talet för att förstärka arbetsförmedlingen inom kulturornrâdet. AMS placerade ett antal förmedlare vid centrumbildningama. Dessa ingick alltså i verkets organisation lokaliserade till respektive cent-

men var

AMS svarade för deras del lokalhyran, för infonnationsmaterum. av rial, telefon, porto Som mest fick Centrumbildningar detta

m.m. sex stöd från AMS och i mitten 1980-talet totalt tio förmedlare och

av var

lönebidragsanställda utplacerade. AMS kostnad för denna verksex samhet var år 1983 1,4 miljoner kronor.

Samtliga utredningar9, sett över Arbetsmarknadsverkets organi-

som sation arbetsförmedlingen inom kulturområdet, har också granskat

av centrumbildningamas förmedlande verksamhet. Samtliga har konstaterat att den fungerat bra och ansett att den bör fortsätta och också byggas ut. Villkoret för att centrumbildningama skulle få sådana tjänster var att de i övrigt fick statsbidrag från Kulturrådet för sin kulturpolitiska verksamhet och att de representerade ett rimligt stort antal respektive

av konstnärsgrupp.

Samtliga utredningar förordade också ett utbyggt samarbete mellan kulturarbetsfönnedlingama inom arbetsmarknadsverket och centrumbildningama. Men trots det fungerade samarbetet inte friktionsfritt. Det är svårt att skilja på förmedlande arbetsuppgifter och allmänt kultur-

3Siffror inom parentes det bidrag som ursprungligen överfördes från AMS for förmedlingsverksamhet. 9Olaf, Ds In 1972:5, Ds A 1975:5, SOU 1985:7,9.

120 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet

politiska när man sitter bland yrkesverksamma konstnärer på ett centrum. Vid olika mening mellan arbetsförmedling och centrum hamnade förmedlaren i lojalitetskonflikt. År 1991 kom AMS, centrumbild-

en ningama och Kulturrådet överens att de anställda förmedlarna vid

om centrumbildningama skulle föras över från Arbetsmarknadsverket till centrumbildningama, som skulle få bidrag för denna verksamhet genom Kulturrådet. Medel överfördes därför också till Kulturrådet från

Arbetsmarknadsdepartementet.

I anslutning till överenskommelsen uttalade parterna att verksamheten skulle utvärderas efter tre år och att förrnedlingama och centrumbildningama under mellantiden skulle pröva sig fram till andra samverkansfonner.

Trots att dessa utredningar pekat på behovet av samarbete och med instämmande från samtliga berörda har något utvecklat samarbete inte etablerats. Samarbete förekommer visserligen enstaka projekt

om men inte i samordnat eller kontinuerligt.

Centrumbildningarna är t.ex. inte representerade i AMS kulturarbetsdelegation, som bildades for att förstärka kontakten och samrådet med kulturområdet, andra förmedlingsorgan och Arbetsmarknadsverket. Eftersom förmedlarna inom centrumbildningama

år 1975 var en del av Arbetsmarknadsverket hamnade de utanför delegationen. Detta ändrades inte när förmedlama bröts loss Arbetsmarknadsverket.

ur Trots den gemensamt uttalade viljan till samarbete finns centrumbildningama endast representerade i två fem kulturarbetsregioner, Umeå

av och Malmö.

Erfarenheter visar alltså att det krävs än ord och allmän välvilja

mer för att etablera ett fast samarbete. Organisationer som var för sig är hårt arbetsbelastade och med stora kontaktytor för att klara sitt jobb lägger inte resurser på kontakter inte direkt påverkar det dagliga arbetet.

som För att återskapa det fruktbärande samarbetet kring fönnedlingen av kulturarbetare som tidigare utredningar beskrivit krävs därför ett

mer institutionaliserat samarbete.

Min bedömning är att centrumbildningama, trots kraftigt minskade resurser, gör en utomordentlig insats för att förmedla arbeten och uppdrag till sina medlemmar. De har en unik kunskap sina respektive

om konstarter och de konstnärer är aktiva inom dem. De har också ett

som betydande kontaktnät mot arrangörer på den icke-kommersiella marknaden som är viktig att ta tillvara. Mot den bakgrunden finner jag det rimligt återger centrumbildningama de för förmedling

att man resurser som de hade i mitten av 1980-talet och att man också räknar upp resurserna med hänsyn till hur respektive konstområde vuxit. Det är angeläget att dessa medel används för att återskapa och utveckla regional

en organisation inom centrumbildningama.

SOU 1997: l 83 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet 121

En återgång till förmedlare anställda inom Arbetsmarknadsverket men verksamma vid ett centrum tror jag däremot inte vore bra. De problem med lojalitetskonflikter och svårigheter att anpassa sig i två olika kulturer med olika fokus som ledde till att man skilde de anställda gäller fortfarande. Däremot har det visat sig att beslutet att överföra medlen för verksamheten till Kulturrådet för fördelning inneburit att verksamheten sakta naggats i kanten och inte fått den utveckling som varit rimlig med hänsyn till utvecklingen inom kulturarbetsmarknaden. Mitt förslag är därför att AMS återigen blir ansvarig för medelstilldelningen för centrumbildningamas förmedlande verksamhet. Kulturrådet står kvar anslagsmyndighet for den kulturpolitiska

som verksamheten inom varj e centrum.

Jag är medveten om att det är en nackdel för organisationerna att på detta sätt få två anslagsmyndigheter för verksamheten, en för den förmedlande verksamheten, för den allmänt kulturpolitiska. Dessa två

en delar går inte helt att skilja men samtidigt innebär det också att de kulturpolitiska övervägandena inom förmedlingsverksamheten ökar vilket är önskvärt. Därför överväger fördelarna enligt min mening. Centrumbildningarna kan på detta sätt återfå för att förstärka

resurser sin förmedlande verksamhet och utveckla den efter nya krav. AMS har bättre än Kulturrådet möjlighet att bedöma behovet av de åtgärder för att bredda sysselsättningen som centrumbildningama föreslår. AMS känner också till utvecklingen på arbetsmarknaden och kan bedöma de sammanlagda behoven och i vilken utsträckning resurserna behöver öka eller minska på olika områden. Genom att AMS blir anslagsgivande myndighet växer också ett naturligt samråd fram mellan AMS, kulturarbetsförmedlingama och centrumbildningama.

En sådan konstruktion har också en annan fördel jämfört med alternativet att föra över ytterligare medel till kulturområdet från AMS. Kontrollen över de totala kostnaderna för kulturarbetsförmedlingen ligger på ett ställe. Därmed undviker risken att de överförda med-

man len "äts upp allmän kulturpolitik medan kostnaderna för arbets-

i en marknadspolitiken faller tillbaka på AMS med en sammantagen ökning av de statliga utgifterna som följd.

AMS bör också se över sammansättningen av kulturarbetsdelegationen så att centrumbildningama bereds representation där. Detta forum är det bästa för att besluta arbetsfördelningen mellan kulturarbets-

om förmedlingen och centrumbildningama inom respektive konstart. Genom tydliga gränslinjer undviks dubbelarbete och förrnedlartjänsterna kan fördelas på ett sådant sätt att antalet tjänster totalt sett inte behöver öka. Förutom medel för förmedlare bör AMS bidrag för

ge informationsmaterial, bildarkiv och kataloger och annat material som är betydelsefullt i förmedlingsarbetet. Via kulturarbetsdelegationen kan

122 Centrumbildningarnas arbetsförmedlande verksamhet SOU 1997: 183

man också besluta var ansvaret för t ex bildarkiv med konstverk skall placeras, hos centrumbildningen eller kulturarbetsförmedlingen. I dag växlar det och ingen har ett heltäckande ansvar. På många områden är det naturliga att arkiven byggs upp av konstnärerna själva via respektive centrum att de också finns tillgängliga på kultur-

men arbetsförmedlingama. En förutsättning är förstås att arkiven är öppna också för dem inte är medlemmar i centrumbildningen men ändå

som uppfyller de professionella kraven för medlemskap.

Att centrumbildningama skall utse representation i kulturarbetsdelegationen ytterligare vinst. Det initierar ett samarbete mellan

ger en centrumbildningama, inte annat så för att regelbundet föreslå

representanter och för att och ta emot rapporter från gemensamma ge delegationen.

Tidigare försök från bl.a. Kulturrådet att öka samarbetet mellan centrumbildningama har inte varit framgångsrika. De olika centrumbildningama har föredragit att samorganisera sig med andra inom sin konstart eller i lokaler framför att bygga något tillsammans.

egna upp Sannolikt kommer åtminstone i Stockholm att vidmakthålla denna

man inställning. Möjligheterna att samlokalisera sig för att samarbeta om

kan dock lösningen för många regionala avdelningar av resurser vara centrumbildningama. Oavsett vilket är jag övertygad om att verksamheten har mycket att vinna på att centrumbildningama förstärker sina kontaktytor och delar med sina erfarenheter i förrnedlingsarbetet

sig av till varandra. Det ökar också möjligheterna till gränsöverskridande projekt för att bredda konstnäremas arbetsmarknad.

Jag har inte tagit ställning till centrumbildningamas verksamhet i andra delar än den rent fönnedlande. Kulturrådet, som anslagsgivande myndighet kan ha andra skäl att se över verksamheten. Bristande resur-

i stor utsträckning ändå bibehållits för förmedlande verksamser, som het, kan ha lett till svårigheter att följa utvecklingen på andra områden och för andra angelägna kulturpolitiska uppdrag. Ett villkor för att få bidrag för förmedlingsverksamhet bör också fortsättningsvis vara att centrumet har statliga bidrag av Kulturrådet.

6 Arbetslösheten konstnärer

bland

Sammanfattning

9 500 arbetslösa konstnärer innebär kostnad för kontant arbetsen marknadsstöd på 1 100 miljoner lcr. Av dessa arbetslösa finns drygt

4 600 vid Af Kulturkontor. Andelen arbetslösa konstnärer beror på

hur man bedömer det totala antalet. Arbetslösheten ligger mellan 35

och 50 % beroende på vilken totalgrupp väljer. 33 % de man av arbetslösa vid arbetsförmedlingens kulturkontor saknar rätt till akassa. Var femte saknar all rätt till ersättning vid arbetslöshet.

6.1 arbetslösheten

Högsta

Att ange i vilken utsträckning konstnärer är arbetslösa i är inte procent möjligt eftersom det tidigare framgått inte finns något säkert som totalantal konstnärer att utgå i från.

Drygt 19 000 är inskrivna på arbetsförmedlingen sökande till som ett konstnärsyrke. Av dem finns drygt 9 000 vid Af Kultur. 9 500 totalt

är arbetslösa och dem finns 4 500 på kulturkontoren. Alla dessa av ca arbetssökande kan rimligen bara i begränsad utsträckning i strikt vara mening etablerade konstnärer, dvs. den jag enligt tidigare ur grupp som redovisning bedömt till ca 25 000. Då skulle i praktiken 75 % alla av konstnärer inskrivna vid någon förmedling. Och 50 % vara vara arbetslösa. Det är inte rimligt. I stället måste många de inskrivna av sökas bland oetablerade, inte minst när det gäller de mycket unga. Om uppgifterna från Folk- och bostadsräkningen kan anses rymma samtliga som säger sig konstnärer skulle arbetslösheten 35 %. vara vara

Diagrammet nedan visar relationen mellan antalet KLYS-medlem-

mar och antalet inskrivna konstnärer vid Arbetsförmedlingen de som senaste fem åren.

Alla uppgifter gäller genomsnitt månad och begreppet konstnär är här per liktydigt med inskriven vid Af i första hand sökande till konstnärsyrke. som

124 Arbetslösheten bland konstnärer

Konstnärerna och arbetsförmedlingen

I KLYS-medl.

å Inskrivna vid Af

I Arbetslösa

DI åtgärder

1992 1993 1994 1995 1996

Hur än väljer att beräkna arbetslösheten är det uppenbart att

man den är mycket högre på denna del arbetsmarknaden än på arbets-

av marknaden i sin helhet. Diagrammet visar också att det finns fog att anta att del de sökande och därmed också av dem som är i

en av åtgärder utgör mindre etablerade som trängs på den

en grupp av konstnärliga arbetsmarknaden. På specialarbetsförmedlingarna för kulturområdet talar "wannabees som i ökande

man om unga utsträckning vänder sig till dessa fönnedlingar. Bland vissa ungdomar har det t.0.m. blivit status att inskriven vid en

vara kulturarbetsförmedling. Det är det första beviset för att man är accepterad musiker, bildkonstnär eller skådespelare, det yrke man

som drömmer Många dem har utbildning från någon de estetiska

om. av av gymnasielinjema eller från folkhögskola. Andra spelar i band eller har haft någon roll i film eller TV-pjäs. Deras anknytning till

en arbetsmarknaden skiftar men är ofta mycket svag.

Så länge arbetsmarknaden för ungdomar är så mörk som just nu är det kanske också naturligt att ungdomar väljer att vara arbetssökande/arbetslösa inom sina drömyrken. Chansen att få ett jobb är ändå inte stor oavsett Val förstahandsyrke. Det kan kanske till och

Arbetslösheten bland konstnärer 125

med vara bra att de väljer att inrikta sig på ett område kan dem som ge en meningsfylld fritid i avvaktan på ett jobb. Det viktiga är dock att inte .locka in dem i ett yrkesliv där det redan finns överetablering. en Slutsatsen att många är oetablerade styrks rad andra indikaav en torer.

inskrivna vid Af Kultur resp. övriga Af fördelade på ålder

Procent 40 35 AfKultur 30 I Övr. Af 25 20 15 10 5

-24 25-34 35-44 45-

Ålderskategorier

Det finns stark dominans människor under 35 år bland de inen av skrivna, särskilt på övriga arbetsfönnedlingar. En fjärdedel av alla inskriva är under 25 år kategori där ytterst kan etablerade, - en vara yrkesverksamma konstnärer. Men också på de särskilda kulturarbetsfönnedlingar ökar andelen bland de inskrivna. År 1992 226 unga var inskrivna under 24 år. År 1996 hade antalet ökat till 998 Men personer. profilen bland de nyinskrivna på förmedlingama är sådan att de flesta under 24 anmäls till allmän arbetsförmedling medan tyngdpunkten en bland nyinslqivna på Af Kultur ligger i åldersgruppen 25-34 år. Den största gruppen bland de unga på lculturförmedlingen finns inom scen följt av bildkonstnärer. På övriga kontor utgörs de flesta unga av bildkonstnärer och därefter fotografer. av

126 Arbetslösheten bland konstnärer

Nyinskrivna arbetssökande inom kulturområdet åren 1994 -1 996 fördelat på ålder, AF Kultur resp. Övriga Af

U1994

I 1995

150 . 1996

100-

kullurkxmlarövrigkom kullurkmlur"övrigakom kullurkontorövrigakom kulmrkønlorövrigkom

-24år -24år 35-34är 5-34år 35-44i 35-44Ir 45-i: 45-år

Enligt samstämmiga uppgifter är det inte alltid lätt att strikt tillämpa kriterier för etablerade yrkesverksamma konstnärer. För det första har dessa kriterier ingen formell status varför arbetsförmedlingen i princip inte kan hindra någon att skriva in sig var den vill. De kriterier som används bestäms dessutom varje kontor för sig även det före-

av om kommer ett visst utbyte erfarenheter när bestämmer kriterierna.

av man För det tredje har kriteriema inget krav på kontinuitet i verksamheten. Att ha relevant konstnärlig utbildning eller kunna dokumentera tidi-

konstnärlig verksamhet är tillräckligt. Dessa krav liknar i stort gare medlemskraven för KLYS-organisationema. Men i arbetsmarknadspolitiken kan de leda fel. Att ha viss utbildning och att en period ha

en kunnat försörja sig inom ett visst område innebär ingen garanti för att alltid kunna ha sin försörjning där. Å andra sidan kan arbetssökande

varken lever till utbildningskrav eller lång tidigare erfarenhet som upp

mycket attraktiv for arbetsgivare sin speciella förmåga. vara genom

Att vilja konstnär är inte ett tillräckligt skäl för att lämna ansva-

vara ret för sin försörjning till staten. Det finns kritik mot arbetsmark-

en nadspolitiken att den fått sådan funktion inom det konstnärliga

en området. Att gång ha uppfyllt kriterierna för att skriva in sig som

en arbetssökande konstnär kan inte få hindra fortsatta krav på såväl individen AMS att till att den enskilde behåller en anknytning till

som se marknaden vid sidan den arbetsmarknadsverket kan upprätt-

- om som

SOU 1997: l 83 Arbetslösheten bland konstnärer 127

hålla med hjälp åtgärder. Utredningen En allmän och sammanhållen

av arbetslöshetsförsäkring: kritiserar arbetsmarknadspolitiken för att inte i tillräckligt hög grad stimulera till omställning den del

av av arbetskraften som har svårt att fortlöpande försörja sig på kulturarbetsmarknaden. Utredningen också att arbetslöshets-

anser försäkringen i allt för hög grad fungerar som en yrkesförsäkring för frilansande konstnärer. Utvecklingen inom de aktuella a-kassoma tyder på att det finns fog för dessa kritiska uttalanden.

6.2 A-kassomas

fem-i-topp

På Af Kultur skrivs de etablerade konstnärerna in eller ansluts administrativt. Där dominerar också Musikemas och Teaterverksammas arbetslöshetskassor. Men de flesta andra kassor är också representerade eftersom många arbetar in rätt till a-kassa i sina k brödyrken. Störst

s är Teaterverksammas kassa med 1 366 arbetslösa. Musikemas

är nummer två med 851 arbetslösa, Kommunalarbetamas kassa är trea med 298 medlemmar. På fjärde plats kommer Akademikernas kassa med 269 arbetslösa konstnärer och på femte plats Syndikalistemas med 170 arbetslösa. Vid kulturarbetsförmedlingarna finns också journalister inskrivna även om de i denna utredning inte behandlas del

som en av konstnärsgruppen. Joumalisternas a-kassa hade år 1996 526 arbetslösa på hel- eller deltid i genomsnitt månad. Av dessa hade 30 uppgett

per ett konstnärligt yrke, drygt hälften som bildkonstnär/tecknare.

I genomsnitt är 67 % av alla arbetslösa vid kulturkontoren är medlemmar i någon a-kassa. 51 % är med i Teaterverksammas eller Musikemas a-kassa. 79 % av de som är inskrivna sökande inom tonom-

som rådet är inskrivna vid Musikemas a-kassa. Av dem är inskrivna

som som arbetslösa inom scenområdet är 62 % med i Teaterverksammas

akassa.

6.3 Arbetslöshetens kostnader stöd

- passivt

Den totala kostnaden för kontantstöd till de arbetslösa vid arbetsförmedlingens särskilda kulturkontor och bedöms etablerade

som som konstnärer var 500 miljoner kronor år 1996. Då ingår inte de i Göteborg och Malmö som räknas som oetablerade. I gengäld ingår etablerade konstnärer geografiska skäl är inskrivna vid andra kontor

som av men hör till i kulturkontorens regionansvar.

2 SOU 1995:84 sid 228 ff.

128 Arbetslösheten bland konstnärer SOU 1997: l 83

Beräkningarna för kostnaden för arbetslöshetsförsäkringen är gjord så att antalet arbetssökande kassa är multiplicerat med genomper snittskostnaden kassa. Antalet varje månad får kontant arbetsper som marknadsstöd, KAS, vid kulturkontoren i genomsnitt per månad var 666 i etablerade konstnärer enligt Af Kulturs definipersoner gruppen tioner. Med genomsnittlig dagpenning på 236 kronor och 22 dagar en månad det kostnad på 34,8 miljoner kronor per ger en Kostnaden för medlemmarna i Musikernas och Teaterverksammas a-kassor år 1996 328 miljoner lcronor. Ett tecken på den snabba var ökningen ersättningarna är jämförelsen med år 1992 för dessa båda av sammanlagda utbetalningen 242 miljoner kronor. År kassor. Då var den 1992 antalet arbetslösa fick ersättning 4 716 och år 1996 var var som antalet 6 430. Antalet fick ersättning ökade med 650 i musikernas som kassa och med 1 064 i de teaterverksammas. De flesta av dessa arbetslösa finns inskrivna vid Af Kultur inte alla. Några uppfyller kraven men till a-kassan inte till Af Kultur. Andra har kanske av andra skäl men valt ett annat kontor.

Ersättningsdagar i tre a-kassor åren J992-1996

Dagar

450 000 400000 - "" - . 350000 v --"""

300 000 - - -

250 000

200000 j 150000

100000 - - - EasättningsdagartotaltMusiker - - ErsättningsdagartotaltTeater 50 000 ErsätmmgsdagartotaltJournalister 0 : . . 1992 1993 1994 1995 1996

3Beräkningarna har utförts av AMS.

Arbetslösheten bland konstnärer 129

Bilden arbetslösheten på konstnärsområdet och av kostnaderna

av blir inte rättvisande bara redovisar de är inskrivna vid Af

om man som Kultur. Osäkerheten kring de övriga sökandena är stor. Det finns inga uppgifter deras bakgrund eller deras anknytning till den konstnär-

om liga arbetsmarknaden. Det enda man vet är att de anmält sig som sökande med ett konstnärsyrke förstahandsval. Och den här grup-

som

är alltså större än den finns vid Af Kultur. Det kan bero pen grupp som på att dessa kontor endast finns i nio städer och att också väl etablerade tycker sig få tillräcklig service vid sitt hemmakontor. De kan också

väl etablerade på arbetsmarknaden utan att ha gått igenom konstvara närliga högskolor eller på andra sätt uppfylla Af Kulturs kriterier eller

helt enkelt inte känna till specialtörmedlingen. Men de kan också vara oetablerade, anknytning till den konstnärliga arbetsmarknaden

ha svag

med stark ambition att komma in på den. men en

Oavsett vilket har betydelse eftersom den ytterligare

gruppen befäster svårigheterna på redan svag marknad. Det är en ökande

konkurrerar på marknad redan tidigare är i obalans. grupp som en som Om arbetsförmedlingen dessutom bidrar till att underlätta för dem att stanna kvar i den här sektorn späs bekymren på arbetsmarknaden på. Den här är stor och den växer snabbare än den grupp som hör

gruppen till Af Kultur.

Kvarstående arbetssökande vid kulturkontor och övriga kontor

kulturkont

Övriga k

1992 1993 1994 1995 1996

Utredningen har inte haft tillräcklig tid för att specialstudera den här

sökande, finns spridd på över 300 arbetsförmedlingsgruppen som

5 17-1602

130 Arbetslösheten bland konstnärer SOU 1997: 183

kontor. Påståendet att generellt skulle ha sämre anknytning

gruppen en till arbetsmarknaden motsägs av det faktum att arbetslösheten inte är högre i denna än bland de definieras etablerade inom

grupp som som kulturkontoren. Det kan å andra sidan också bero på att den ordinarie arbetsförmedlingen mer aktivt medverkar till att dessa sökande lämnar kulturarbetsmarknaden och får arbete inom andra sektorer just därför att anknytningen till konstnärsyrket

är svag.

Kostnaderna för denna grupp arbetslösa konstnärer är 431 miljoner kronor för a-kassan och 40,5 miljoner kronor för KAS. Motsvarande siffror för de 4 100 arbetslösa på kulturfönnedlingen är 465 miljoner kronor för a-kassan och 35 miljoner kronor för KAS eller totalt 500 miljoner kronor.

Vid en grov sammanslagning av sammanlagt 9 400 arbetslösa kodade konstnärer blir kostnaden för det passiva arbetsmarknads-

som stödet därmed 970 miljoner kronor.

7 mellan

Åtgärderna - gränsnittet

arbetsmarknads- och kultur-

politiken

Sammanfattning

Arbetsmarknadsverkets kostnader för åtgärder på den kulturella arbetsmarknaden är 325 miljoner ldonor. Åtgärder av en sådan

ca omfattning sker inte obemärkt på jämförelsevis liten arbetsmark-

en nad. Åtgärderna konkurrerar ut riktiga uppdrag eller dumpar pri-

på konstnärligt arbete. Genom att allt för många med bristande serna förankring i yrket får del åtgärderna bidrar dessa också till en

av olycklig amatörisering konstnärsyrkena. Det är också i använd-

av ningen dessa medel målkonflikten mellan arbetsmarknads-

av som politiken och kulturpolitiken blir synlig Arbetsmarknadspolitiken utgår från individens behov stöd inte verksamhetens kvalitativa

av nivå. Rundgången mellan arbetslöshet och åtgärd är omfattande. En undersökning visar att konstnärer som fått ett beredskapsarbete är

av hälften tillbaka i arbetslöshet efter sex månader.

7.1 Målkonflikt arbetsmarknadspolitik

kulturpolitik

Det finns betydande målkonflikt mellan de arbetsmarknadspolitiska

en målen och de kulturpolitiska och den synliggörs i åtgärdspolitiken. Konflikten framgår tydligt i de många utredningar som berört arbetsmarknads- och kulturpolitik under de senaste decennierna och som jag tidigare redogjort för. Det är svårt att finna former förenar mål

som

är svårförenliga. Frågan är dessa mål är genuint oförenliga som om eller det går att finna former för samverkan som bryggar över dem.

om Min slutsats är att det är möjligt att skapa sådana samarbetsformer men att till dels måste lösa konflikten att överföra uppgifter

man genom direkt till kulturpolitiken.

132 Åtgärderna SOU 1997: 183

Arbetsmarknadspolitiken skall, enligt nyligen fattade riksdagsbeslut, bl.a. bidra till att lösa strukturella obalanser, anpassa utbud till efterfrågan på arbetskraft och förhindra att långstidsarbetslöshet uppstår. Den skall medverka till och påskynda förändringar samhället. Den

av skall kombinera det ekonomiskt nödvändiga med det socialt angelägna. Den skall främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarknadens behov". Det innebär att arbetsmarknadspolitiken skall anpassa arbetskraften till förhållanden på arbetsmarknaden över vilka arbetsmarknadspolitiken själv inte råder. Det är inte heller dess uppgift att skapa nya strukturer på arbetsmarknaden. Däremot kan den motverka arbetslöshet genom att påverka efterfrågan på arbetskraft.

Kulturpolitiken skall, också enligt nyligen fattade riksdagsbeslut, bl.a. främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet- och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar.

Det är lätt att se att att främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarknadens behov på konst och konstnärer arbetsmarknadspolitikens uppgift kommer i konflikt med kulturpolitikens krav på mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet, särskilt som den skall motverka kommersialismens negativa verkningar. Kulturpolitiken alltså att korrigera marknaden för konst, medan

avser arbetsmarknadspolitiken avser anpassning till denna marknad. Kulturpolitikens kärna är konstens kvalitet. Arbetsmarknadspolitiken förhåller sig neutral till konstens kvalitet. Här handlar det om att hitta jobb. Men framför allt att motverka långtidsarbetslöshet.

När det gäller arbetsmarknadspolitiken med avseende på konstnärsyrket, som den ser ut i dag, dominerar enligt min uppfattning de arbetsmarknadspolitiska målen över de kulturpolitiska. Målkonflikten är svårlöst men kultursektom har blivit allt för beroende av arbetsmarknadspolitiken. Jag delar den uppfattning som mina föregångare som utredare inom detta område kommit fram till: arbetsmarknadspolitiken inom kultursektom måste få en särställning med delvis annorlunda mål. I dessa måste kulturpolitiska mål få genomslag.

7.2 omfattning

Åtgärdemas

De arbetsmarknadspolitiska åtgärdemas påverkan på kulturarbetsmarknaden beror av två faktorer. Deras totala omfattning och inriktningen på åtgärderna. I detta avsnitt behandlar jag omfattningen av åtgärderna.

Tabellen nedan visar Af Kulturs insatser för konstnärer åren 1990- 1996. Som jämförelse kan nämnas att det passiva stödet ökade med 98,7 miljoner kronor från budgetåret 1980/81 till år 1990, dvs. från den

SOU 1997: l 83 Åtgärderna 133

obetydliga 16 miljoner kronor och det från ett år i lågkonsumman junktur till ett år i slutet högkonjunktur. av en Arbetsmarknadsstyrelsen anslår varje år åtgärdsmedel till de fem regionkontoren för kultur och media. Syftet är att underlätta insatser går över länsgränser. Övriga åtgärdskostnader skall ersättas av den som sökandes hemlån. År 1996 det direkta anslaget 75 miljoner kronor. var Sedan mitten 1990-talet har länsarbetsnämndema i Göteborg och av Malmö omorganiserat sin verksamhet så att där bara finns specialförmedlingar. Därmed kommer alla sökande i konstnärsyrkena, etablerade såväl oetablerade, att tillhöra Af Kultur Media i dessa städer. som Förmedlarna försöker dock att hålla isär verksamheten inom kontoren så att endast de etablerade får del åtgärder riktade mot kulturarbetsav marlmaden. Af Kulturs uttalade policy är att inga åtgärdsmedel skall användas så de stöder nyrekrytering till konstnärsmarknaden. När det gäller att en fördelningen medel mellan olika typer åtgärder gäller samma av av regler och begränsningar för Af Kultur som för övriga kontor inom arbetsmarknadsverket. Det betyder att anslagen för olika åtgärder skiftar mellan åren. AMS kulturarbetsdelegation beställde under år 1994 redovisning av inom vilka områden kulturarbetare haft beredskapsarbete respektive fått rekryteringsstöd. Undersökningen visar att tredjedel av bereden skapsarbetena användes för sökande inom scenornrådet medan rekrytevanligast inom media, film och ord. I Örebro- och ringsstödet var Umeåregionen andelen beredskapsarbetare inom bild och form var 40 %. Motsvarande andel i storstadsregionerna var knappa 20 %. Sökande inom dans fanns huvudsakligen i Stockholm och Göteborg. i arbetsgivare är kommuner, landsting och övrig Den största gruppen offentlig förvaltning. 40 % beredskapsarbetarna hade arbetsgivare av inom de sektorerna. Fria teater- och musikgrupper utgjorde också en stor arbetsgivargrupp med 20 % alla beredskapsarbetare. Den av genomsnittliga tiden i beredskapsarbete tre månader. var Budgetåret 1996/97 har regering och riksdag prioriterat volymkrav på åtgärderna. Det har påverkat anslagsfördelningen. Åtgärder som ger stora volymer prioriteras. Men förutom dessa anslag för olika typer av åtgärder finns också möjligheter till otraditionella åtgärder som förmedlaren har stor frihet att utforma efter kundens och branschens behov. De medlen är dock begränsade. Antalet i åtgärder följer naturliga skäl antalet arbetslösa men av övergången till mindre kostsamma åtgärder har bidragit till att en större andel sökande är i åtgärd varje månad. Den största gruppen sökande på konstnärsområdet i åtgärd återfanns vid andra kontor är AF Kultur.

Antal konstnärssökande i arbetsmarknadspolitisk åtgärd åren 1992- 1996.

Af kultur

Övriga k

1992 1993 1994 1995 1996

En jämförelse mellan åtgärdsvolymen för konstnärer

och den som gäller arbetslösa generellt visar att konstnärerna får åtgärder i

en omfattning som liknar andra grupper på arbetsmarknaden får. Räknat i andel av det totala antalet kvarstående sökande är de snarast underrepresenterade.

Andel i åtgärder i procent antalet kvarstående sökande åren 1992av 1996.

25.0% DSökandeinomkultur I Övrigasökande 20,0%

15,0%

10,0%

5.0°/o

0,0% l992 l993 1996

En jämförelse mellan fördelningen åtgärder riktade mot män och av kvinnor visar att bägge könen fått åtgärder i relation till sin andel av de sökande.

136 Åtgärderna SOU 1997: 183

Fördelning av åtgärder mellan män och kvinnor på Af Kultur i procent av antalet sökande åren 1992-1996.

|jM än

.|Kvinnor

1992 1993 1994 1995 1996

Kostnaden år 1996 för åtgärder via Af Kultur var 130 miljoner kronor. Det är inget obetydligt tillskott till den konstnärliga arbetsmarknaden. Men bilden kompliceras ytterligare det faktum att mer än

av hälften av alla som anmält sig som arbetssökande till konstnärsyrket finns på vanliga arbetsfönnedlingar.

Även antalet finns i åtgärder in mot konstnärsarbets-

personer som marknaden är större på vanliga arbetsförmedlingar än på Af Kultur.

Tabellen nedan redovisar siffror som AMS presenterat för utredningen. Siffrorna är direkt tagna ur AMS redovisning. Min egen beräkning gäller enbart antalet personer i a-kassa och KAS på övriga kontor. Beräkningen är rent proportionell utifrån antal och kostnader i passivt stöd för inskrivna vid Af Kultur.

Passivt och aktivt stöd till konstnärer Af Kultur, samt övriga kontor.

Af Övriga kontor Totalt Kultur

Antal Kostnmilj. Antal Kostnmilj. Antal Kostnmilj.

A-kassa	3 700	465	3 200	430 6 900	895
KAS	560	35	640	40 l 200	80
Åtgärder l 100		130	l 700	195 2 800	325
Totalt	5 360	630	5 500	665 10 860 1 295

Som tabellen visar rör det sig om sammanlagt 10 900 arbetssökande konstnärer med 970 miljoner kronor i passivt stöd och 325 miljoner kronor i aktiva åtgärder för konstnärer, dvs. sammanlagt 1,3 miljarder kronor.

En överetablering av konstnärligt verksamma via aktiva arbetsmarknadsåtgärder drar i hög grad med sig stigande kostnader för passiva bidrag. Arbetsmarknadsåtgärder räcker inte kvaliñcering för

som a-kassa, de räcker för återinträde i kassan. Eftersom kulturarbets-

men marknaden inte räcker till för alla vill verka på den kommer dessa

som åtgärder snarare att befästa långtidsarbetslösheten än motverka den. Arbetslöshetsförsäkringen blir en yrkesförsälcring och inte en omställningsförsälcring. Och mängden åtgärder förstärker dessutom den strukturella obalansen på kulturarbetsmarknaden i stället för att motverka den. Arbetsmarknadspolitiska åtgärder i denna omfattning i förhållande till marknaden som helhet skjuter sönder strukturen.

Arbetsmarknadsmedlen för växande andel statens totala

svarar en av resurser till konst och konstnärer. I dag är proportionerna enligt min mening inte längre rimliga. Mot kulturdepartementets 4 miljarder

ca kronor till kultur arbetsmarknadsdepartementet med 1,3 miljar-

svarar der kronor 970 miljoner kronor i passivt stöd och 325 miljoner kronor

i aktiva åtgärder. Det innebär att 25 % av statens totala satsningar på konst sker via arbetsmarknadspolitiken. I ingen sektor på

annan arbetsmarknaden är arbetsmarknadspolitiken så dominant.

7.3 Åtgärder som konkurrenter

Den stora omfattningen arbetsmarknadspolitiska åtgärder får åter-

av verkan på hur kulturmarknaden fungerar. Att 2 800 konstnärer i genomsnitt per månad agerar på en så liten marknad med stöd av arbetsmarknadspolitiken går inte oförmärkt förbi. Mina tidigare beräk-

ningar visar att marknaden består av 25 000 etablerade konstnärer och ett stort antal icke etablerade.

Men det är jag tidigare pekat på inte bara omfattningen som

som påverkar kultunnarknaden också inriktningen på åtgärderna. Åren

utan 1992 och 1993 dominerade beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning åtgärderna vid Af Kultur. Detsamma gällde övriga kontor

där utnyttjades också andel ungdomspraktikplatser. År men en stor 1993 infördes arbetslivsutveckling, ALU, och från 1994 har den dominerat bland åtgärderna även beredskapsarbeten, arbetsmarknads-

om utbildning och ungdomspraktik på övriga kontor fortfarande är vanliga. År 1996 är ALU den överlägset största åtgärdsforrnen på samtliga kontor.

ALU är åtgärd innebär svårigheter på den konstnärliga

en som arbetsmarknaden. Den bygger på att den arbetslösa har a-kassa som ersättning under ALU-arbetet. Från âr 1997 kan ALU-anställda också ersättas med KAS. För dem saknar rätt till a-kassa eller KAS har

som det blivit svårare att finna relevanta åtgärder. Enligt AMS regler skall ingen ha åtgärd för arbetslivsutveckling, ALU, inom det yrke där

har kvalificerad utbildning. Det minskar ytterligare utrymmet man en för möjliga åtgärder. En skådespelare kan få ett beredskapsarbete som skådespelare kan inte få ett motsvarande ALU-jobb. Varken de

men fackliga organisationerna, konstnärerna själva eller Af Kultur anser att är rimligt att får utvecklingsåtgärd i ett yrke där man redan är

man en fullt kvalificerad.

För bildkonstnärer och författare är utvecklingen mot fler ALU-åtgärder ett hinder eftersom de sällan har a-kassa. Olika projekt eller utsmyckningsuppdrag beredskapsarbete är därför den vanligaste

som åtgärden riktad mot bildkonstnärer.

Enligt samstämmiga erfarenheter från Af Kultur-förrnedlingama är det de otraditionella åtgärderna fungerar bäst inom kultursektom.

som Med dem kan arbetsförmedlingen bidra i större projekt med fler konstnärer inblandade och med andra intressenter som medfinansiärer.

Under den begränsade tid jag haft till mitt förfogande har jag dock inte haft att göra någon egen undersökning av undanträng-

resurser ningseffektema åtgärder på detta område. Min analys bygger om-

av fattande samtal med såväl konstnärer, deras organisationer och med förmedlarna vid AF Kultur och vid centrumbildningama. Samtliga pekar på flera negativa effekter av de arbetsmarknadspolitiska åtgärdema.

En sådan negativ effekt är att det blir svårare för konstnärer och

konstnärer att få rimlig ersättning för sitt arbete när de kongrupper av kurrerar med dem arbetar med stöd av arbetsmarknadspolitiska

som medel. Den teatergrupp består stor del ALU-anställda har en

som av en

SOU 1997: l 83 Åtgärderna 139

del av sina kostnader täckta staten och behöver därför inte ta ut

av samma ersättning om de turnerar i en kommun. Det sänker nivån för vad arrangörer är beredda att betala. Samma erfarenhet gör såväl

enskilda musiker som musikgrupper. Det förekommer att hela teater- eller dansuppsättningar görs som ALU-projekt, som sedan turnerar i ett område mot betalning eller gratis. Det är uppsättningar består

som av amatörer snarare än av etablerade konstnärer.

Det finns också många goda skäl för arbetsförmedlingar att göra den typen av projekt. Det kan betyda mycket för en bygd att samlas runt ett bygdespel. För ungdomar, som står långt från arbetsmarknaden och med många problem, kan konstnärliga projekt mycket värdefulla.

vara Att exempelvis sätta upp en teaterpjäs ger många goda resultat. Ungdomarna lär sig samarbeta i de övar sin kreativitet, de får ökat

grupp, självförtroende att lära sig framträda och de får träning i att ta

genom ansvar för sin del i en helhet. Och det att göra något de

genom som tycker är spännande och utvecklande och därför är lätt att motivera

som dem till att delta Så långt är allt gott och väl. Problemen för kulturarbetsmarknaden uppstår om en sådan grupp säljer sin föreställning och därmed konkurrerar ut etablerade Ett annat problem är

grupper. om detta leder in dessa ungdomar i falsk tro att de har yrkesmässig

en en framtid i branschen.

Kulturarbetsförrnedlingen i Umeå har därför försökt införa en regel i sin region som bejakar den här typen av projekt för arbetslösa under förutsättning att inte tillåts spela resultatet annat än för privata

man upp grupper.

En annan effekt av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är att uppdrag helt faller bort eftersom konstnäremas arbeten ersätts

av beredskapsarbeten eller ALU-arbeten. Många, både konstnärer och arbetsförmedlare inom kulturornrådet, vittnar t.ex. att uppsättningar

om som i exemplet ovan lett till att avstår från att professio-

man engagera nella med hänvisning till att redan haft teater eller musik i

grupper man skolan eller förskolan via s.k. ALU-projekt. Men undanträngningen sker inte bara genom att oetablerade konstnärer får åtgärder inom kulturarbetsmarknaden. Det snedvrider också konkurrensen inom

gruppen av etablerade konstnärer.

Inom teaterområdet har det bland fria grupper utvecklats praxis

en att man söker arbetsmarknadspolitiska stöd för medarbetare i

en produktion. Den försämrade ekonomin för leder till att allt färre

grupperna grupper orkar hålla en ensemble av heltidsanställda. I stället anställs man för pjäs eller säsong. Det leder till att allt fler skådespelare blir beroende av a-kassan för sin försörjning. Men utsträcker också

man den tid man stämplar till de första veckorna repetition inför pjäs

av en för att ytterligare sänka kostnaderna för produktionen. Sammantaget

leder detta till att den väljer att täcka alla sina kostnader med grupp som bidrag från Kulturrådet, kommuner och biljettintäkter får en omöjlig

priskonkurrens. Också de statligt finansierade teaterinstitutionema

märker denna konkurrens. av Bildkonstnärer beskriver svårigheter att få utsmyckningsuppdrag på

redan tidigare krympt marknad. Många gånger är ett villkor för att en de skall få uppdraget att de också tar med sig bidrag från AMS. Utsmyckningsuppdrag tidigare "riktiga" uppdrag är därför som var oftast beredskapsarbete under några månader. Samtidigt numer ett redovisar många arbetsfönnedlare och kommuner att kommunernas ekonomiska läge är så trängt att många de här uppdragen aldrig av skulle ha kommit till utan bidrag från arbetsfönnedlingen. Man upprätthåller högre ambition arbetsmarknadspolitiska medel än en genom vad skulle ha råd med. Detta gäller alla konstman annars resonemang Därmed blir Arbetsmarknadsverket en extra bidragsarter menar man. instans för kulturpolitiken. Men det visar återigen på målkonflikten mellan kulturpolisynsättet tiken och arbetsmarknadspolitiken. Om Arbetsmarknadsverket finansierar ökande del det tidigare ett ordinarie kulturutbud en av som var uppstår nämligen konflikten med kulturpolitikens kvalitetskrav. Arbetsmarknadsverkets beslut medverkan till åtgärd bygger på om en individens behov stöd inte på medborgarnas behov av kultur eller av på någon bedömning vilken kulturyttring skall stödjas. Det av som innebär åtgärd från Arbetsmarknadsverket skall till den konstatt en behov inte till den har mest att bidra med till när som har störst - som kulturpolitikens mål. Den har den längsta perioden arbetslöshet som av kan självfallet också den mest begåvade och lämpade konstnären vara för uppdrag. Men det kan också tvärtom. Det är inte arbetsförett vara medlingens sak att ta ställning till det. Den stora omfattning åtgärderna har fått innebär dock att frågan inte blir betydelselös i ett kulturpolitiskt

perspektiv. Särskilt bekymmersamt blir det de får åtgärder är oetableom som rade. Då riskerar utvecklingen att leda till amatörisering av betyen dande delar arbetsmarknaden för konstnärer. Det är enligt min av mening nödvändigt bryta denna utveckling med relativt tunga åtgäratt der inte försörjningsmöjlighetema för de etablerade konstnärerna om ska spolieras. Arbetsförmedlingen för konstnärer har stark tyngdpunkt på en mycket människor. Framför allt gäller det utanför Af Kultur. En unga fjärdedel alla inskrivna är under 25 år, dvs. cirka 2-500 personer. av Mycket dessa är i någon rimlig mening etablerade. Självfallet är av det angeläget konstnärer bereds möjlighet att etablera sig i ett att unga konstnärsyrke. Men inträdet till arbetsmarknaden för konstnärer bör

SOU 1997: l 83 Åtgärderna 141

absolut inte gå via arbetsmarknadspolitiken. Att stödja unga konstnärers inträde i kulturområdet är en uppgift för kulturpolitiken.

Uppgiften för arbetsmarknadspolitiken är i stället att stärka efterfrågan på de väl etablerade konstnäremas arbete. Arbetsmarknadsverkets insatser på konstnärsområdet bör därför starkare koncentreras till de etablerade och med ett tydligare kulturpolitiskt uppdrag.

7.4 runt i

Många går systemet

7.4.1 i

Rundgång åtgärder

AMS har på utredningens uppdrag gjort statistiska beräkningar över omfattningen rundgång i åtgärdssystemen. Perioden undersökts

av som är augusti 1991 till oktober 1997 för kulturarbetama.

Analysen bygger på två urval: Ett lO-procentigt urval ur AMS historiska databas där alla transaktioner spars, av personer som i första hand sökt arbete inom kultursektom här inbegripet media. Detta urval jämfördes med samtliga inskrivna från alla yrkeskategorier. Analysen kartlägger två flöden: från arbetslöshet och till arbetslöshet- dvs hur

flödena ut för dem lämnat arbetslöshet och i vilken ser som utsträckning återkommer de i arbetslöshet.

Rundgångsanalysens resultat är skrämmande. 50 % av dem som lämnat arbetslöshet blir åter arbetslösa efter sex månader och 60 % efter drygt ett år. Efter fem år har drygt 80 % blivit arbetslösa på nytt.

AMS-studien drar slutsatsen att det finns ett omfattande återtlöde till arbetslöshet för kulturarbetama. Men studien visar också att detta inte skiljer sig från situationen för genomsnittet av samtliga yrkesgrupper. Den nuvarande höga arbetslösheten innebär att Arbetsmarknadsverkets arbete i hög grad handlar att administrera rundgång. De riktiga

om jobben räcker inte till alla. Det är visserligen sant också för arbetsmarknaden i stort men ändå skiljer sig konstnäremas läge i hög grad från samtliga yrkesgrupper

Analysen av arbetsmarknaden som helhet visar rundgången bland de 8-9 % arbetslösa under 1990-talets depression. Den arbetslösheten är huvudsakligen konjunkturellt betingad. Trots allt finns det på sikt en lösning för dessa rundgångsoffef på en arbetsmarknad där mitt under värsta depression mer än 90 % har arbete även om ytterligare 5-6 % finns i åtgärder. När arbetsmarknaden normaliseras kan huvuddelen

av rundgången brytas. Det kvarstår visserligen strukturella problem även här men de rör mycket begränsade grupper.

11 000 arbetslösa konstnärer i rundgång på en arbetsmarknad som består av 25 000 etablerade och ett stort antal oetablerade konstnärer

utgör proportionellt sett ett mycket allvarligare problem. Rundgången bland kulturarbetare är med andra 0rd huvudsakligen ett strukturellt problem och ett allvarligt sådant. De försörjningsmöjligheter som finns på konstnäremas arbetsmarknad räcker inte under överskådlig tid till för dessa konstintresserade i rundgång. Tvärtom bidrar aktiva åtgärder

dessa till att ytterligare försämra försörjningsmöjlighetema för de etablerade, vilket permanentar strukturproblemen på konstnäremas arbetsmarknad.

Ytterligare en svaghet i en jämförande analys är att konstnäremas arbetsmarknad är svår att jämföra med övrig arbetsmarknad. Arbetslöshet i statistikens mening är sällan giltig bland konstnärer. Scen och musik har en fungerande om än begränsad kartläggning genom sina akassor. För grupperna inom bild och ord, där egenföretagande domine-

jämförelsema illa in. En redovisning av arbetslöshet på rar, passar dessa områden ingen relevant bild av situationen. Mått över

ger "inkomstlöshet", är det adekvata begreppet på dessa områden,

som saknas i stor utsträckning.

7.4.2 Umeå-undersökning för

om beredskapsarbete

konstnärer

Umeå Universitet utförde 1994 på uppdrag AMS utvärdering av

av en effekterna beredskapsarbeten för konstnärer inskrivna vid Af Kultur,

av dvs. den snävare konstnärer inom AMS. Undersökningen

gruppen gjordes enkät till de som under fjärde kvartalet 1993 fick bered-

som en skapsarbete. Totalt gällde detta 233 personer. Svarsfrekvensen var 66 % dvs. 155 personer svarade.

Av hade 72 % formell utbildning. Däremot sägs inget om

gruppen vilken utbildning det gällde högskola eller konstnärlig utbild-

- annan ning.

Av hade 25 % ingen inkomst alls konstnärlig verksam-

gruppen av het under år 1993. 38 % hade mindre än en femtedel av sin inkomst av konst. Endast 23 % hade mellan 60 och 100 % av inkomsten från konstnärlig verksamhet.

Av hade 65 % redan tidigare deltagit i arbetsmarknads-

gruppen åtgärder. Vid undersökningstillfállet- april 1994 var en tredjedel till-

baka i arbetslöshet eller åtgärder. Det handlar om en högst betydande rundgång.

Beredskapsarbete för kulturskapare, Barbro Widerstedt o Tarja Pokela, Umeå Universitet, Institutionen for Nationalekonomi, 1994.

SOU 1997: l 83 Åtgärderna 143

Umeå-utredamas slutsats är bland annat

"Här finns en målkonflikt mellan å ena sidan individen och Arbetsförmedlingen Kultur och å andra sidan denna del av arbetsmarknaden i stort. Personer med mycket låg andel av den totala inkomsten från kulturskapandet kan hållas kvar på denna marknad med hjälp av arbetsmarknadspolitiska åtgärder som till exempel beredskapsarbete. Detta förbättrar individens försörjningssituation, men kan inverka negativt på de totala inkomsterna för alla kulturskapare, genom att konservera ett utbudsöverskott på arbetsmarknaden. Ett långvarigt utbudsöverskott

även under högkonjunktur på denna arbetsmarknad kan leda till att

mycket låga inkomster kan bli ett varaktigt problem för kulturskapare."

Umeå-undersökningens material tyder på att mellan en tredjedel och hälften de fått beredskapsarbeten via AF Kultur, dvs. ur den

av som snävare grupp som hittills beskrivits som de etablerade konstnärerna, rimligen måste betraktas som oetablerade.

Min slutsats är att arbetsmarknadspolitiken konstnärsornrådet skaffar sig problem i takt med att de försöker lösa andra. Det är

nya nödvändigt att bryta denna onda cirkel. För arbetsmarknadspolitiken handlar det att drastiskt begränsa gruppen konstnärer till de etable-

om rade, yrkesverksamma. står längst från arbetsmarkna-

Den grupp som den får med arbetsmarknadspolitiska prioriteringar mest stöd och mest tid från arbetsförmedlingen. En tredjedel AF Kulturs medel för

av aktiva åtgärder utgör 43 miljoner Men denna tredjedel drar enligt samstämmiga bedömningar betydligt än så. Många har gått i växlande

mer åtgärder i åtskilliga är. En tredjedel drar två tredjedelar av kontorens tid och personal. Därtill kommer att ständigt återkommande aktiva åtgärder för dessa i rundgång kostnader i A-kassa och KAS; till en

genererar faktor 1:3, Passivt stöd rör sig om tre gånger så stora kostnader som

av de aktiva åtgärderna. Det är viktig kvot eftersom aktivt stöd gene-

en rerar passivt i ungefär dessa proportioner.

7.5 Hinder för åtgärder framgångsrika

Det största hindret är att konstnärernas arbetsmarknad i så hög grad avviker från andra yrkesgruppers arbetsmarknad. Arbetsmarknadspolitiken är förenklat uttryckt utformad utifrån att man haft en längre anställning, blivit arbetslös, omställningsersättning och eventuellt

får en en åtgärd for att stärka sin ställning och sedan återgår till en anställning. För många konstnärer stämmer inte denna modell. En del kan visser-

2Se sid 27.

ovan

ligen anställningar men de gäller ofta korta uppdrag. Andra får uppdrag som egenföretagare. I ingetdera fallet passar man in i systemet.

Arbetsförmedlama på kulturområdet har begränsade möjligheter att använda hela sin åtgärdsarsenal på konstnärsområdet. Det finns en rad praktiska hinder som redovisas i det följ ande.

Många konstnärer efterfrågar arbetsmarknadsutbildning som en åtgärd som betyder mycket för deras möjligheter på arbetsmarknaden. Också inom de konstnärliga yrkena sker bl.a. teknisk utveckling som

en leder till behov av fort- och vidareutbildning. De nya reglerna för utbildningsbidrag har dock blivit ett effektivt hinder för de skapande konstnärer som saknar a-kassa. Utbildningsbidraget bygger i grunden på arbetslöshetsförsäkringen. Men för den som inte har rätt till a-kassa bygger utbildningsbidraget på bidragsdelen i studielånesystemet och är 103 kronor dag. Denna ersättning räcker inte att leva på särskilt

per som man ofta också måste resa till utbildning på en annan 011 än hemorten. Yrkesinriktad fortbildning för yrkesverksamma kan inte finansieras så utan blir i praktiken ett hinder för konstnären att få en utbildning som annars kanske vore värdefull.

Många konstnärer får arvode uppdragsgivaren i stället för lön.

av Det innebär att man utestängs från rekryteringsstöd eftersom arbetsmarknadspolitiska bidrag inte får användas till arvodering. Det begränsar möjligheten att ge relcryteringsstöd på en del av kultursektom. Också i övrigt innebär strukturen på arbetsmarknaden med många korta anställningar/uppdrag att rekryteringsstöd har en begränsad användning.

ALU, de senaste åren under 1990-talet varit den prioriterade

som åtgärden, innebär svårigheter på konstnäremas arbetsmarknad eftersom den bygger på a-kassa eller kontant arbetsmarlcnadsstöd KAS, vilket många på detta område saknar.

Det största hinder som de verksamma förmedlama inom AF Kultur beskriver är den centralt reglerade medelstilldelningen med volymkrav och anslag fördelat på olika typer av åtgärder. Eftersom så många åtgärder fungerar dåligt för konstnärer kan man inte erbjuda det stöd som bäst skulle stärka deras ställning på arbetsmarknaden. De största möjligheterna har man med hjälp av de s.k. otraditionella medlen där man fritt kan avgöra användningen utifrån individens och branschens behov. En större del sådana medel och inga volymlqav eller fördelningnycklar mellan åtgärdstyper vore den bästa enskilda åtgärden för att minska hindren i arbetsmarknadspolitiken för konstnärer.

SOU 1997: 183 Åtgärderna 145

7.6 Framgångsrika åtgärder några

exempel

De åtgärder Arbetsmarknadsverket erbjuder de arbetslösa syftar som till stärka deras ställning på arbetsmarknaden helhet. Är det att som brist på arbeten i den sektor där hittills arbetat kan åtgärden syfta man till att hjälpa den arbetslösa att övergå till yrkesverksamhet. annan Alternativen är att stärka den enskildes konkurrenskraft på marknaden eller att med hjälp åtgärderna bredda arbetsmarknaden. Många av de av åtgärder görs inom kulturområdet har eller fler av dessa posisom en tiva effekter. Andra har tidigare beskrivits också negativa effekter som undanträngning och prisdumpning. I det följande redovisar jag som några åtgärder jag bedömer har varit framgångsrika några är som ännu bara på planerings- eller idéstadiet. Att skilja på vad som är bra arbetsmarknadspolitik och vad är bra i kulturpolitisk mening är som nästan omöjligt vilket visar att det bra arbetsmarknadspolitiska projektet också stöder de kulturpolitiska målen.

7.6.1 marknader för konstnärer

Nya

Genom att konstnärer har mycket att tillföra även utanför den traditionella konstmarknaden är ett sätt att öka konstnäremas arbetstillfällen att stödja sådana projekt. En rad åtgärder har varit framgångsrika i det

arbetet. Konstnärer gör möbler hette arbetsmarknadsutbildning år 1995 en där elva bildkonstnärer i Östergötland deltog, b1.a. målare, skulptörer och textilkonstnärer. Tillsammans skapade de under utbildningen funktionsdugliga möbler också konstverk. Utbildningen resulterade som var i utställning i Linköping år och året därpå också vid Möbelen samma mässan i Älvsjö. Konstnärerna fick lära sig göra möbler vilket ökade deras möjligheter att få ett varaktigt arbete som möbeldesigner eller inkomster från eventuell serietillverkning möblerna. Genom delen av tagande i mässan nådde de sådan framtida grupp av uppdragsgivare. en En scenograf/konstnär i Umeå fick beredskapsarbete att färgsom sätta och utforma kontorslokaler. Uppdraget blev ett viktig referensobjekt har lett till uppdrag och vidgad arbetsmarknad. nya en Projekt Kuling drevs Af Kultur i Umeå. Syftet var att hitta nya av vägar till riktiga jobb med lön konstnärerna kan leva på. Af en som Kultur ville utnyttja de lokala arbetsförmedlamas kunskaper om den lokala arbetsmarknaden i det arbetet. Tillsammans med lokala arbetsförmedlare i Gävleborgs län valde projektgruppen ut företag i länet som

besökte. Sammanlagt besökte projektet 84 företag i branscher som man typiska för länet. Företagsbesöken kompletterades med kontakter var med företagarorganisationer, fackliga organisationer, landsting, kommuner och länsstyrelsen. Vid samtliga besök visade projektpå olika möjligheter för konstnärers medverkan. Denna gruppen uppsökande verksamhet ledde till 42 olika uppdrag varav 16 inom bildkonstområdet där både konstnärer och bildkonsulter efterfrågats. Som exempel på uppdrag kan nämnas fyra månaders halvtidsanställning för bildkonstnär med utsmyckningsarbeten vid en mekanisk verkstad, medverkan av en skådespelare om kroppsspråk en och röstanvändning vid utbildning på ett större varuhus, en "kreatör" en vid ett turistföretag för att företaget en ny image. ge Tidningen Idéa startades Af Kultur i Stockholm men är nu riksav täckande och utkommer fyra gånger året med upplaga om om en 16 000 exemplar. Varje görs redaktionsmedlemmar. nummer av nya Endast chefredaktören är anställd. De övriga, fyra journalister och en formgivare har beredskapsarbete for att göra tidningen. Tidningen har dubbla syften, dels får medarbetaren chans att skaffa sig meriter och en referensobjekt, dels handlar tidningen olika sätt att använda konstom närer och kultur i samhälle och arbetsliv. Tidningen är idékatalog en konstnärers potentiella roll i arbetslivet. Tidningen sänds till om beslutsfattare i näringsliv och organisationer. Då lossnade det är broschyr beskriver hur olika företag tagit en som hjälp konstnärer för att förbättra lönsamheten. Man skriver projekt av där företag ökat sin försäljning, skolelever slutat vandalisera och mobba och där traditionella sövande konferenser förvandlats till spännande Väckarklockor. Skådespelare, musiker, dansare och bildkonstnärer har deltagit i de uppdrag beskrivs. Broschyren skall använsom das för locka andra företag och organisationer att utnyttja att konstnärers kompetens och kreativitet. Kungliga tekniska högskolan i Stockholm har sedan en tid en huspoet anställd, Nina Burton. Man vill tillföra konstnärlig dimenen sion till den tekniska vetenskapen och visa att teknik och konst kan befrukta varandra. Detta Artist in residence-koncept kan utvecklas och tillämpas inom många delar arbetslivet. Konstnärer skulle kunna av ingå i sådana projekt vilket på sikt också skulle kunna bredda arbets-

marknaden för konstnärer

7.6.2 kontakter med Skapa nya grupper

Ett viktigt kulturpolitiskt mål är att nå ut med kulturen till grupper som inte själva skulle söka den. Men att finna former där konstannars upp

närer kan visa sina verk eller sin konst skapar också långsiktigt fler upp möjligheter att få uppdrag. Därför fyller åtgärder av den typen dubbla funktioner. Kulturvagnen finns på Intercity-tågen mellan Malmö och Stockholm och mellan Malmö och Göteborg. En byggdes om och utformades vagn med utställningsdel och biblioteksdel. Vagnen finns på ordinarie en en tåg och möjlighet till specialutställningar, musik och läsning i ger biblioteket. Initiativet är arbetsförmedlingens SJ, länsstyrelserna, men landstingen, Statens kulturråd och flera privata företag deltar som finansiärer. Kulturvagnen möjlighet för konstnärer att möta en ny ger publik. Konstnärer utformar beredskapsarbete ett nytt museum med ett som tiotal småbyggnader i museipark, Alma Löw-museet utanför Sunne. en Projektet arbete under byggtiden skapar också för framtiden ger men möjligheter för konstnärer att visa experimentell nutida svensk och utländsk konst. Kommun, landsting, länsstyrelse, Stiftelsen Framtidens kultur och EU:s strukturfond mål 5b är medfinansiärer. Konstpassagen är ett gränsöverskridande projekt vid ett Naturbruksgymnasium. Avsikten är att visa på möjligheter för konstnärer att nya alternativ till utsmyckningsuppdrag. få arbete som Författaröverfallet har omfattat alla fem Norrlandslänen. Författarna har haft framträdanden på bibliotek, teatrar och arbetsgemensamma platser. Syftet har varit att skapa ett bättre arbetsklimat för författare och arrangörer i Norrland. Samtal norrländsk författarturné för grundskolor och gymna- - en sier del manifestation mot det växande våldet i samhället. som en av en Projektet uppdrag 14 författare, det ungdomar tillfälle att gav gav möta litteraturen och det bidrog till eftertanke kring ett viktigt sam-

hällsproblem.

7.6.3 Konstnären som subjekt

Ofta, också i den här utredningen, konstnären som ett objekt ser man för åtgärder och samhälleliga insatser. Men i tid med stor arbetsen löshet och omfattande samhälleliga förändringar kan konstnärerna medverkande subjekt i förändringen. En undersökning från också vara Nutek, Kultur utvecklingsfaktor R 1994:27, visar på rad kulsom en tursatsningar regioner gjort för att stärka sin konkurrenskraft och som öka tillväxten. Där redogörs för metod att påvisa samband mellan en olika påverkansfaktorer för nyföretagande. Korrelationen mellan antal kulturarbetare och nyföretagande 0,80 i en skala där 1,00 är maxvar

värde. Korrelationen närhet till universitet och nyföretagande med

var samma metod 0,54.

En annan rapport, Kultur som lokaliseringsfaktor, Industridepartementet Ds 1991:22 redovisar ansträngningar i Tyskland att använda kulturella satsningar som en aktiv åtgärd att vända utvecklingen i områden med stagnation. Den visar många framgångsrika exempel på hur kultursatsningar kan utveckla regioner och städer. Långsiktiga och medvetna sådana satsningar kan påverka konstnäremas arbetsmöjligheter och Af Kultur har också engagerat sig i den typen av projekt.

Ge Degerfors ett ansikte är ett projekt skall hjälpa den gamla

som bruksorten att vända nedgång och arbetslöshet till tillväxt och optimism. Af Kultur initierade med ett kulturseminarium och arbetsmarknadsutbildningar där konstnärer och arkitekter tog fram förslag till ett modellsamhälle. Kommuninvånama fick se och yttra sig över idéerna och kommunen köpte sedan "optionsrätt" till förslagen och räknar med att kunna genomföra dem de närmaste åren. Vid genomförandet kommer nya arbetstillfällen att skapas långsiktigt för konstnärer. En projektledare har beredskapsarbete för att ta fram underlag för beslut.

Diakonen i Hällefors är fortsättning på en kultursatsning på bostadsområdet Klockarskogen i Hällefors. Det var ett nerslitet bostadsområde förskönades med hjälp av konstnärer och som efter

som inköp av ett antal Millesskulpturer döptes till Millesparken. Af Kultur medverkade i projektet som sedan lett till att bostadsföretaget på egen hand anlitat ett antal konstnärer för att rusta upp lekområden, rekreationsplatser och en diktarlund. I bostadsområdet Diakonen medverkar ett tiotal konstnärer tillsammans med bl.a. en ljusarkitekt en färg- och ljussättning av bostadshusen tillsammans med en omfattande utsmyckning. Dessa projekt är resultat av Af Kulturs satsning på

senare Klockarskogen. Projekten har bidragit till att förbättra bostadsbolagets ekonomi. Förhoppningen är också att kultursatsningama skall skapa framtidstro i kommunen.

7.6.4 uu

Hjälp självhjälp

Kulturföreningen KLAR i Munkfors har bildats sedan Af Kultur arrangerade en träff med yrkesverksamma konstnärer och Munkfors kommun. Resultatet blev att konstnärerna bildade en kulturförening, KLAR, där alla konstnärer i kommunen ingår tillsammans med tjänstemän från kommunen och ett antal företag. Tillsammans har man sökt och fått bidrag så att i dag har kunnat anställa ett antal medlemmar

man som arbetar med marknadsföring av konstnärema. Föreningen bygger upp ett nätverk med liknande kulturföreningar i Europa och planerar utby-

teskontakter med dessa. Genom Af Kulturs medverkan har konstnärerna fått att själva stärka sin ställning ett aktivt resurser genom samarbete. Centrumbildningama förmedlar uppdrag till sina medlemmar. Men de tar också initiativ till träffar med arrangörer, presentationsmaterial och underlättar för konstnärerna att få uppdrag. annat som DPS Dans Produktion Service är ett Servicekontor för några av - de bästa koreografema inom den nutida dansen. DPS är en resurs och sambandscentral för arrangörer och producenter gästspel och festiav valer. Här finns information de olika koreografemas föreställningar, om tuméer och gästspel liksom deras långsiktiga planering. En viktig uppgift för DPS är att långsiktigt medverka i arbetet med att bredda och öka publiken till den nutida dansen. DPS bedrivs en treårig som försöksverksamhet åren 1996-98 med ekonomiskt stöd från Kultur Stockholm, Statens kulturråd och Af Kultur Media.

7.6.5 Kulturella resursarbeten

Patientservice i Skåne ett kvalitetshöjande projekt inom vård och anpassning den s.k. Kalmarmodellen till kulturomomsorg är en av rådet. Tanken med projektet är att 30 konstnärer får möjlighet att under månader få resursanställningar kvalitetshöjare. De skall så sex som långt möjligt arbeta med sådant ligger inom deras yrke, sjunga, som måla, spela de skall också kunna användas till att läsa tidetc. men ningar och böcker för patienterna, dokumentera händelser och aktivera de gamla och sjuka. Under tiden i projektet skall konstnärerna få aktiv utveckling och vägledning. Sjukhus, vårdhem och servicehus skall få tillgång till de konstnärer deltar i projektet genom en bokningssom central. Af Kultur och sjukvårdshuvudmännen står för resursanställningen och de olika vårdenhetema beställer medverkan kostnadsfritt. Kalmarmodellen kan användas på fler områden, Kultur i skolan för upprustning skolors inre och yttre miljö, fort- och vidareutbildning av inom kulturområdet för lärare i grundskolan men också skapande arbete där konstnärer deltar i det ordniarie skolarbetet inom sina konstområden. Budgetåret 1995/96 avsattes 235 miljoner lcronor för sysselsättningsinsatser på kulturområdet i det s.k. Sesam-projektet som skall bidra till långsiktigt bevara kulturarvet och öka tillgängligheten bl.a. att digitalisering. En utveckling modellen skulle kunna anpassas genom av till andra delar kulturområdet. Ett exempel är Utställnings-Sesam av skulle innebära att t.ex. bildkonstnärer, skådespelare och musiker som

150 Åtgärderna SOU 1997: l 83

engageras under längre perioder för att höja kvaliteten på utställningar inom det kulturhistoriska området.

7.6.6 Mot marknader

nya

Projekt 72 timmar är ett omfattande projekt Af Kultur i Göteborg som initierat. Bakgrunden är snabb ökning sökande till kultur- och en av mediayrken i Göteborg. Bara mellan och maj år 1997 ökade mars antalet inskrivna sökande med 70 1 700 förmedlingens personer. av totalt 3 700 anses vara oetablerade med anknytning till arbetssvag marknaden. Projekt 72 timmar syftar till att motverka denna ström av nya sökande till kulturarbetsmarknaden. Projektet sker i samverkan med Göteborgs kommun och med ekonomiskt bidrag från EU. Syftet är att hitta en ny och bättre fungerande metod i det dagliga arbetet med de icke etablerade arbetssökande. Under tio veckor kommer de sökande att få arbeta aktivt med sina framtidsplaner. Den inledande fasen är 72 timmar, därav namnet på hela projektet. När den sökande anmäler sig får han eller hon en "inskrivningspåse" med uppmaning att återkomma efter 72 timmar. Vid det första mötet samlas sex till åtta sökande, yrkesverksam en konstnär och en arbetsförmedlare. Till mötet skall den sökande ha förberett presentation på 20-25 minuter sig själv och sitt konstnären om liga arbete. Musiker kan framföra sin musik, sina verk, bildkonstnären sina målningar, skisser, skulpturer eller fotografier Den inte osv. som kommit så långt får berätta sina formella meriter, sina drömmar och om ambitioner. Genom denna första introduktion vill förmedlingen Visa att man tar de sökande på allvar. De tvingas också att börja formulera sig om sitt arbete inte minst för sig själva. Efter detta inledande möte bokas alla till individuella samtal med konstnärer och/eller vägledare från arbetsförmedlingen eller en socialsekreterare från kommunen. Under fas två träffar den sökande handledare två gånger i en veckan. Han ingår också i hela tiden har tillgång till en grupp som yrkesverksamma konstnärer, arbetsförmedlare och socialsekreterare. Nu prövas visionen och drömmarna. Håller drömmen Inte minst ställs man inför frågan gjort ett identitetsval eller ett yrkesval. De om man etablerade konstnärerna är viktiga for att visa hur verkligheten bakom drömbilden ut. ser Efter fem veckor börjar den tredje fasen när övergår till att plaman nera framtiden. Nu kanske formas beroende på vad de nya grupper olika individerna kommit fram till. Några kanske vill starta med om helt andra yrkesmål, andra vill kanske vidare mot konstnärlig en utbildning. Ytterligare andra vill kanske sig efter andra arbeten se om

SOU 1997: l 83 Åtgärderna 151

för sin försörjning. När projektet är avslutat efter tio veckor skall alla ha väl genomarbetad handlingsplan till eller från ett konstnärsyrke. en Svenska Joumalistförbundet har i sina inventeringar arbetslösa av journalister i a-kassan funnit medlemmar sedan mitten av 1980som talet inte haft ett "riktigt" arbete utan enbart gått in och ut i olika åtgärder. Eftersom jag tror att den bilden gäller flera grupper inom Af Kultur Media beskriver jag också ett initiativ från Joumalistförbundet. Efter stora ansträngningar att finna konstruktiva insatser för långtidsarbetslösa utan att lyckas föreslår förbundet därför kraftfull åtgärd för att en utbilda äldre arbetslösa till sysselsättning där de kan användning en för sina kunskaper och erfarenheter och kan leda till arbete i stället som för utslagning från arbetsmarknaden. Af Kultur Media har därför förslag att förbundet upphandlat utbildningsplatser i skräddarsydd en utbildning gymnasielärarexamen i media. Utbildningen motsom ger 40 högskolepoäng. Helst skulle ha låtit utbildningen omfatta svarar man behörighet i ytterligare ett ämne. Detta för att minska risken att den nyutbildade blir arbetslös igen det snabbt växande intresset för om mediautbildningen skulle minska lika fort. Reglerna för arbetsmarknadsutbildning medger dock inte längre utbildning än motsvarande 40

poang.

7.6.7 Kulturpolitisk utveckling

Kommuner och landstingen använder ofta arbetsmarknadspolitiska åtgärdsmedel medveten kulturpolitisk strategi. Det är vanligt att i en åtgärdsmedel kompletterar kommunens eller landstingets egna obundna projektmedel och större möjligheter att pröva annorlunda grepp, ger ofta med en pedagogisk vinkling. Landstinget i Uppsala län gjorde med stöd från Af Kultur en konstpedagogisk vandringsutställning Ting och Tang 94 och ett projekt Gränser och Lust handlade om sexuella övergrepp inom omsorgen. som Landstinget i Kronoberg startade ett tvärkulturellt centrum som ger arbete konstnärer. Där finns verkstäder och ateljéer med modern utrustning för datorserigrafi och media-artes, dvs. elektronmusikverkstad. Landstinget Gävleborg har haft kulturskola för där profesen vuxna sionella konstnärer inom bild, hantverk och författande arbetat med långtidssjukskrivna och arbetslösa ett led i eget skapande och persom sonlig utveckling. Man vill vidare och erbjuda motsvarande utbildningar till grupper anställda inom landstinget.

SOU 1997: l 83 153

8 Överutbud och minskande

efterfrågan

Sammanfattning Efterfrågan på kultur har stagnerat sedan mitten 1980-talet. Efter-

av som konstnärligt arbete saknar den rationaliseringspotential som

finns i industriell tillverkning innebär det att kostnaderna relativt sett

hela tiden ökar. En svag utveckling av offentliga bidrag till kulturen räcker därför inte för att hålla efterfrågan uppe. Produktivitetsfällan slår igen. Arbetsmarknadspolitiken förstärker strukturproblemen eftersom den medverkar till ett för stort utbud på arbetskraft i sektorn. Den hårdare konkurrensen på en smal sektor leder också till att villkoren för de konstnärer som kulturpolitiken värnar försämras.

om En begränsning av arbetsförmedlingens satsningar mot konstnärer är därför nödvändig

8.1 kultur

Efterfrågan på

Efterfrågan på kultur i mycket vid mening har utvecklats svagt sedan slutet av l980-talet. Denna efterfrågan består kombination

av en av statliga, landstingskommunala och kommunala resurser till kultur. Men merparten består av "hushållens, dvs. den privata efterfrågan på kulturellt relaterade och tjänster.

varor

Tabellen nedan visar utvecklingen mellan åren 1988 och 1996. I fasta priser har efterfrågan på kultur stått still. Kulturefterfrågans andel

av bruttonationalprodukten har minskat.

154 Överutbud och minskande efteifrågan

Samhällets totala kulturutgifter åren 1988 och J996 i löpande priser.

	1988	1996 Ökning	i %
Stat	4 306	6 526	52
Landsting	825	l 145	39
Kommuner	4 794	6 593	38
Hushållen	20 455	29 490	44
Totalt	30 380 43 754		44
Ökning i konsumentprisindex			45
Ökning i BNP			51
Kulturutg. BNP	2,73	2,60

i % av

Den stagnation i efterfrågan på kultur som ovanstående tabell visar, skulle naturligtvis möjlig att möta i industriellt relaterad pro-

vara en duktion. Ny teknik och effektivare leder i en högtelmolo-

nya processer gisk industri till att allt färre människor producerar allt En snabb

mer. produktivitetsutveckling medför lönsam produktion och goda in-

en komster även värdet den totala efterfrågan bara bibehåller sin

om av andel produktionen. Priset för en modern bil i dag representerar en

av mycket mindre andel normal årsinkomst än betydligt sämre bil

av en en gjorde för 20 år sedan.

På konstens område är förhållandet det motsatta. Och det leder till att priserna relativt blir högre och efterfrågan sjunker.

l Produktivitetsfällan slår igen

Efterfrågan på konstnäremas tjänster kommer från offentliga institutio-

från näringsliv och från hushållen. Den offentliga efterfrågan har ner, varit relativt oförändrad under de senaste decennierna, vilket i realiteten innebär viss minskning, framför allt under l990-talet. Hushållens

en efterfrågan har reducerats avsevärt under l990-talets depression.

Staten, kommunernas och landstingens sammantagna roll för konstnärspolitiken är paradoxal. Offentlig sektor påverkar i mycket hög grad både utbudet konstnärer och efterfrågan på deras konst. Man kan

av med fog hävda att staten högst betydande bidragit till att öka utbudet av konstnärer de senaste fem till tio åren. Samtidigt har stat, kommuner och landsting snöpt efterfrågan på konst genom att begränsa anslag till

och ton, till upphandling bild etc. Visserligen har kultursektom scen av klarat sig väl när staten dragit anslagen för i stort sett alla verk-

ner

SOU 1997: 183 Överutbud och minskande

efterfrågan 155

samheter. Men också oförändrade eller något stigande anslag innebär i

praktiken en neddragning.

I flera numera klassiska uppsatser från 1960-talet analyserar den amerikanske ekonomiprofessom William Baumol de paradoxer som uppstår på grund skillnader i produktivitetstillväxt mellan olika av produktionssektorer. Grundtanken i dessa artiklar är att de tjänster

det

rör sig oftast om tjänster utförs ilågproduktiva sektorer fördyras i som förhållande till produceras i industrin på grund stora varor som av skillnader i produktivitetstillväxt så denna mäts i slutlig som produktion. Rutiniserad, högproduktiv verksamhet kräver relativt sett färre sysselsatta, eftersom den ständigt rationaliseras. Av motsatt skäl kräver lågproduktiv verksamhet fler. Detta leder till att lågproduktiv produktion av tjänster blir allt dyrare i förhållande till industriellt framställda varor. Mer och mer arbete förs därför över från högproduktiv till lågproduktiv produktion, något som på lång sikt antas leda till stagnationstendenser. Dessa har ibland kallats för "Baumols Disease". Första gången Baumol utvecklade sin analys handlade det om en undersökning kulturinstitutionemas ekonomi i New York. Olika av kulturstiftelser hade bekymrats över att teatrar, konsertarranoperan, görer och gallerier fick allt sämre ekonomi, trots goda tider i övrigtökad tillväxt och ökad standard. Han förklarade detta med resonemanget ovan. Konsten har en helt annan "teknisk karaktär än varutillverkning. Teknisk utveckling billigare. Konst, vård och gör varor omsorg kan inte rationaliseras på sätt utan att de förlorar sin samma mening. Baumols nu klassiska exempel gäller homkvintett Hayden. en av Den tar 30 minuter spela, alltså åtgår 2,5 mantimmaf. Överför att man industriellt tänkande på denna konsert bör produktiviteten öka antingen genom högre hastighet eller färre musiker. Baumols slutsats är: "A half hour quintet calls for the expenditures of 2 hours for its performance, any atempt to increase productivity here likely to be viewed with concern by critics and audience alike." Det kanske är onödigt att påpeka att grad av produktivitet eller produktivitetstillväxt inte alls är något mått på hur värdefull verksamhet en är, utan på dess tekniska karaktär. Konstnärlig verksamhet är långt arbets- och kunskapsintensiv mer än flertalet andra tjänster och vi konsumerar. Därför blir den varor successivt mer kostsam än genomsnittet konsumtionen. Man kan säga av att det finns ekonomisk-teknisk lagbundenhet i att konsten ständigt en tycks brottas med kostnadsproblem. Man kan Baumols analys också av

The Macroeconomics of Unbalanced Growth, 1967.

156 Överutbud och minskande efterfrågan

dra den slutsatsen att bara den konst accepteras finansierar sig om som själv på marknaden, kommer konstnärsgruppen efterhand att tyna bort. Konsten överlever inte långsiktigt offentlig kulturpolitik. utan en Visst finns det inslag teknik och industriell framställning av ny också inom konsten. Det finns industriellt framtagna böcker, fonogram, video, TV, satellit, ñlmindustri, Internet etc. Det är möjligt att spela in

Haydens homkvintett och spela den på grammofon, TV eller film. upp Industriell design kan förmedlas industrivaror. Media kan genom förmedla bild. Detta vidgar naturligtvis marknaden för konsten. Men det ändrar inte i grunden konstens kostnadsdilemma, att konstnärlig

produktion är synnerligen arbets- och kunskapsintensiv.

l förstärker

Arbetsmarknadspolitiken strukturproblemen

Antalet etablerade, yrkesverksamma konstnärer i Sverige utgör, enligt de bedömningar jag det möjligt att göra 25 000. Jag är medanser ca detta påstående har felmarginal på ett tusen. Till veten om att en par denna kommer också, jag tidigare påpekat ca 4 000 kulturgrupp som journalister, det tyvärr inte varit möjligt att urskilja i mitt statistiska som underlag. Inom arbetsmarknadspolitiken finns 19 000 inskrivna som konstca Av dessa erhåller 10 900 passivt stöd och ytterligare 2 800 aktiva närer. åtgärder inom kultursektom. Dessa relationer mellan det totala antalet konstnärer och antalet som finns inom arbetsmarknadspolitiken stämmer inte med mindre än att arbetsförmedlingen rekryterar betydligt större än de etableur en grupp rade konstnärema. 75 % alla etablerade konstnärer är definitivt inte av inskrivna på arbetsförmedlingen. Det är slutsats bekräftas av en som såväl Af Kulturs förmedlare konstnäremas egna organisationer. som av Att arbetsförmedlingen via aktiva åtgärder överrekryterar in på kultursektom styrks därtill för det första AMS analys rundgången i av av åtgärdssystemen och för det andra Umeå-undersökningen av beredav skapsarbeten. En tredje källa styrker mitt påstående är den insom komstundersökning utredningen låtit SCB utföra. Undersökningen rundgången gällde 5 000 arbetslösa konstnäav ca trädde in i åtgärder åren 1992-93. Av dessa som lämnade rer som arbetslöshet i samband med åtgärden 50 % tillbaka i arbetslöshet var efter månader, 60 % efter ett år; och 80 % efter fem år. Trots att sex undersökningen gällde den snävare kretsen inskrivna vid Af Kultur,

visar undersökningen att många dessa konstnärer finns utanför kretav de etablerade konstnärema. Trots allt består de etablerade konstsen av

SOU 1997: l 83 Överutbud och minskande efterfrågan 157

närema av en betydande kärna av personer som försörjer sig på marknaden. Det är dock svårt att fastställa hur stor denna kärna är.

Umeåundersökâningen visar att mellan en tredjedel och hälften de

av som via Af Kultur erhöll beredskapsarbeten år 1993 inte kunde försörja sig på sin konst under hela året. En lika stor andel under

av gruppen var den, i och för sig relativt korta, period undersökningen gällde i rundgång.

SCB:s undersökning bygger på ett register över de sökt konst-

som närsstipendium under åren 1991-1995. Bland dessa gjordes enkät

en om arbete och inkomstförhållanden. SCB gör regelbundna statistiska beräkningar på ett urval om 350 000 individer det totala inkomst-

ur registret. På utredningens uppdrag körde SCB registret från Konstnärsnämnden och Författarfonden mot storurvalet och därefter också mot AMS databaser. Den körningen ger vid handen att den totala målgruppen utgörs av 12 300 personer, dvs. omkring hälften av de jag definierat som yrkesverksamma konstnärer. Urvalet torde till allra största delen utgöras etablerade, yrkesverksamma konstnärer, vilket be-

av kräftas av de som har att hantera denna typ ansökningar.

Av denna grupp var 22 % inskrivna vid arbetsförmedlingen. 26 % uppbar A-kassa. Och 2 % hade arbetsmarlmadsutbildning.

Detta skulle betyda uppräknat på hela konstnärskollektivets

- 25 000 att 5 500 var inskrivna vid arbetsförmedlingen och att 6 500

uppbar A-kassa. En svaghet i jämförelsen gäller uppbyggnaden

av AMS-register i förhållande till enkätsvar och inkomstuppgifter.

De senare är inte periodiserade på det sätt som arbetsmarknadsstatistiken är, dvs. i genomsnitt per månad.

Om 5 500 etablerade, yrkesverksamma konstnärer är inskrivna vid arbetsförmedlingen att jämföra de 19 000 totalt inskrivna betyder det

att av arbetsförmedlingen målgrupp är mer än två tredjedelar utanför de etablerade konstnärernas krets. Den snävare beräkning jag använt i

som kapitel 7 när det gäller vilka som får åtgärder mot kulturområdet innebär att gruppen som bedöms konstnärer inom Arbetsmark-

som nadsverket skulle utgöra 15 500 Det innebär dock fortfarande

personer. att relationen mellan de inskrivna och de verkligt etablerade är orimlig.

Om samma proportioner gäller de i aktiva åtgärder betyder det att av 2 800 i aktiva åtgärder är 1 900 icke etablerade och resterande omkring 900 är etablerade.

158 Överutbud och minskande efterfrågan

8.2 En kulturpolitisk definition begränsar

Af Kulturs målgrupp

Alla dessa bedömningar är relativt samstämmiga. Av de konstnärer

erhåller åtgärder via Af Kultur två tredjedelar etablerade som är ca konstnärer tredjedel inte. De aktiva åtgärder på konstnärsmarkna-

- en den övriga arbetsförmedlingskontor förmedlar gäller i stort sett

som bara oetablerade.

Av 2 800 konstnärskodade i aktiva åtgärder via abetsmarlmadspolitiken utgör de etablerade omkring 900, om man utgår från SCBzundersökningen. Av 325 miljoner kronor torde mindre än 100 miljoner kronor till etablerade konstnärer.

Ett relativt entydigt och samstämmigt omdöme från Af Kulturförmedlarna innebär att två tredjedelar deras målgrupp i åtgärder står

av nära eller på visst avstånd från marknaden, medan tredjedel inte alls

en finns på marknaden. Dvs. 1 100 är cirka 750 etablerade konstnärer.

Om hårdrar SCB-undersökningens relativt osäkra resultat

man skulle det därmed finnas 100-150 konstnärer därutöver som erhåller åtgärder på övriga arbetsförmedlingskontor.

Det finns självfallet ingen stor precision i dessa tentativa beräkningar. De utgör endast ett stöd för de slutsatser jag dragit av allt det kvalitativa material jag tagit del under utredningens gång. Det vikti-

av gaste har för mig varit alla de otaliga kontakter jag haft med konstnärer och arbetsförmedlare och de erfarenheter och omdömen de förmedlat. Statistik AMS och SCB ställt till förfogande har utgjort en referens

som

vilken jag ställt allt det jag lyssnat till, frågat och hört diskutemot om ras.

Min slutsats är bestämd. Arbetsmarknadspolitiken konstnäremas marknad måste mycket tydligare definieras utifrån kulturpolitiska mål. Kulturpolitiken och arbetsmarknadspolitiken måste bli överens och verka mot marknad. Först då blir det möjligt att skapa en sam-

samma klang mellan de två politikområdenas olika roller och motsättningen

mellan de skilda målen överbryggas.

I dag aktiva arbetsmarknadsåtgärder in mot konstnärernas

ges arbetsmarknad i omfattning bör reduceras med två tredjedelar.

en som En kulturpolitiskt motiverad avgränsning av arbetsfönnedlingens aktiva åtgärder betyder bör koncentrera åtgärderna till i storleksord-

att man ningen 7-900 istället för nära 3 000.

Istället för 325 miljoner kronor i aktiva åtgärder skulle det därmed handla mindre än 100 miljoner kronor. Dessa medel måste å andra

om sidan större effektivitet friare användning. Volymkrav

ges en genom en

SOU 1997: 183 Överutbud och minskande efterfrågan 159

för denna begränsade utmanar inte bara löjet, utan är direkt

grupp

skadlig.

8.2.1 Obalansen förstärks från flera håll

Konstnärernas arbets- och inkomstmöjligheter har successivt begränsats från tre håll, eller kanske tre tydliga utvecklingstendenser. Efter-

av frågan på konst har stagnerat de senaste åtta åren och kostnaderna har inte hållit takt med inflationen. Konstnärligt arbete är syrmerligen lågproduktivt. Man kan rationalisera bilproduktion och möjligen hötorgskonst, men inte konst hög kvalitet. När konstnärlig produktion inte

av ens håller takten med inflationen innebär det betydande inkomstminskningar för konstnärer antalet konstnärer konstant.

- även om vore

Men antalet konstnärer på marknaden är inte konstant. Det har ökat. En starkt bidragande orsak till detta är att arbetsmarknadspolitiken lett till en överetablering på konstnärernas arbetsmarknad. Två tredjedelar av de konstnärer dessa åtgärder skaffar sig inkomster är

som genom oetablerade.

De etablerade, yrkesverksamma konstnärernas arbetsvillkor har försämrats. Det är en övergripande kulturpolitisk uppgift att värna

om konsten och konstnäremas arbets- och inkomstvillkor.

Min uppgift är begränsad. Jag lägger förslag för att motverka

en av många tendenser som försämrat konstnärernas villkor, nämligen överetableringen av konstnärer via arbetsmarknadspolitiken.

Ett ytterligare bidrag till strukturtörändring är att besparingar

en genom en begränsning i rundgången av oetablerade konstnärer är att medel överförs till kulturpolitiken Rör att förstärka förmedlingen

konstnärligt arbete.

9 och

överväganden förslag

9.1 Arbete konstnärer

Sammanfattning

Mitt uppdrag, jag tolkar direktiven, är att föreslå åtgärder för att

som lösa ett strukturellt problem med en överetablering på konstnäremas arbetsmarknad. Min genomgång tillgängligt statistiskt material,

av bearbetning detta med hjälp AMS och Af Kultur, samtal och

av av överläggningar med ett stort antal inom Af Kultur, konstnä-

personer

och deras organisationsföreträdare visar entydigt att detta strukrer turproblem är omfattande. En rad tidigare utredningar har konsta-

sak. Problemen har sedan dess förvärrats. terat samma

Sett ett kulturpolitiskt perspektiv använder arbetsmarknads-

ur politiken mycket stora belopp. Den bidrar därmed till överetablering

konstnärer och den förstör marknaden för de etablerade konstnäav

Och i det långa loppet kostar detta samhället mycket stora rerna.

samtidigt de problem finns på marknaden för resurser som som konstnärer permanentas. Det rådande systemet är ohållbart.

Som jag tidigare framhållit finns det betydande konflikt mellan

en arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska mål och den blir tydlig i åtgärdspolitiken. Konflikten har beskrivits utförligt i de många utredningar berört detta område under de senaste decennierna. Arbets-

som marknadspolitikens mål att främja arbetskraftens anpassning till den reguljära arbetsmarknaden kommer i konflikt med kulturpolitikens krav på mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet.

Kulturpolitikens kärna är konstens kvalitet. Arbetsmarknadspolitiken förhåller sig neutral till konstens kvalitet. Här handlar det om att finna arbeten för konstnärerna. Den ambitionen, som är hedervärd, leder dessvärre till att arbetsmarknadspolitiken på konstnäremas arbets-

6 17-1602

162 Övervägandenoch förslag

marknad förstärker strukturproblemen istället för att underlätta strukturanpassningen.

Det blir ännu tydligare när kultursektom inte längre växer. Som jag tidigare visat har efterfrågan på kultur stagnerat den senaste tioårsperioden. Dess andel av bruttonationalprodukten har till och med minskat. Det påverkar förstås sysselsättningen för konstnärer. Denna stagnation i kombination med en fortsatt nytillströmning till de konstnärliga yrkena gör att den strukturella obalansen skärps för varje år vilket också visar sig i statistiken över anmälda och arbetslösa konstnärer inom Arbetsmarknadsverket. Arbetslösheten bland konstnärer är till en del också konjunkturell. Men inte i så hög grad i förhållande till konstnärsyrket som sådant. Däremot har lågkonjunkturen slagit ut konstnärer från s.k. brödjobb utanför konstnärsyrket. Dessa var tidigare viktiga för konstnäremas försörjning. Konstnärerna har därmed blivit än mer beroende av att den konstnärliga arbetsmarknaden fimgerar.

Självfallet måste arbetsmarknadspolitiken lägga resurser denna växande arbetssökande. Men samtidigt leder detta till kärnan i

grupp det problem orsakat mitt uppdrag att kultursektom blivit allt mer

som beroende av arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknadspolitiska medel upprätthåller ett kulturutbud som annars inte skulle finnas. Arbetsmarlmadsmedlen bidrar till en för stor kostym.

Ett betydande antal utredningar de senaste decennierna har behandlat förhållandet mellan arbetsmarlmadspolitik och kulturpolitik för konstnärer. Jag delar den uppfattning som mina föregångare som utredare inom detta område kommit fram till: Arbetsmarknadspolitiken bidrar till den växande obalansen mellan tillgången på konstnärer och efterfrågan på deras konst.

Flera utredare har betonat att arbetsmarknadspolitiken inom kultursektom om den ska finnas kvar måste en särställning med delvis

- annorlunda mål där de kulturpolitiska målen får större genomslag. Ett antal olika förslag har presenterats för att åstadkomma detta. Varje gång har regering och riksdag valt att uppdra åt Arbetsmarknadsstyrelsen att lösa denna knut inom verket. Ändå kan jag konstatera att obalansen inte bara är kvar utan också att den har förvärrats. Mitt törslag presenteras nedan och det innebär också en fortsatt stark roll för AMS i förhållande till konstnärerna men med tydligare avgränsningar mellan vad som är arbetsmarknadspolitikens uppgift och vad som är kulturpolitikens. Det är min övertygelse att arbetsmarknadspolitiken ensam inte kan komma tillrätta med den nuvarande obalansen. Det krävs insatser av såväl arbetsmarknadspolitik som kulturpolitik.

Arbetsmarknadspolitikens och kulturpolitikens roller har under ganska lång tid sammanblandats på ett olyckligt sätt. Det har lett till en

Överväganden och förslag 163

övertygelse bland konstnärer att de två målsättningarna inte går att förena. Jag delar inte den uppfattningen. Kulturpolitikens roll är att garantera mångfald, förnyelse, föryngring konstens utveckling och kvalitet, något som inte åligger arbetsmark- nadpolitiken. Till kulturpolitiken hör att vidga gränserna. Arbetsmarknadspolitikens roll är att hålla sig innanför dessa gränser och inom dessa gränser fullgöra arbetsmarknadspolitiska mål. Dessa principer kan man tycka vara självklara. Men under en längre tid har det faktiskt varit tvärtom. Kulturpolitiken har snävat av gränserna för konstnärer. Arbetsmarknadspolitiken har öppnat gränserna och i alltför hög grad nyrelqyterat kvalificerade kulturarbetare till konstnäremas arbetsmarknad. Mitt förslag bygger på kombination av dessa mål är möjlig. att en En tydligare avgränsning av arbetsförmedlingens ansvar och uppdrag på konstnäremas arbetsmarknad och en förstärkning av kulturpolitiska insatser för att förbättra förmedlingen arbete konstnärer och som av inkomstförstärlcning ökar konstnäremas möjligheter att leva ger en som av sitt arbete.

9.1.1 Arbetsmarlcnadspolitikens roll

Sammanfattning Motsättningen mellan arbetsmarknadspolitikens mål och kulturpolitikens mål går att överbrygga. En förutsättning är att bägge politikområdena definierar konstnärsyrket och konstnäremas arbetsmarknad lika. Då blir båda rollerna tydliga och förstärker varandra. Arbetsmarknadspolitikens uppgift blir då förmedling av konstnärligt arbete, utbildning och breddning arbetsmarknaden. av

En samverkan mellan arbetsmarlmadspolitiken och kulturpolitiken på konstnäremas arbetsmarknad måste enligt min uppfattning utgå från två insikter, eller principer. För det första ett klargörande av att de två områdena har olika roller/uppgifter. För det andra att de två politikområdena definierar konstnäremas arbetsmarknad och vilka som är konstnärer samma sätt. De strukturproblem jag pekat på, liksom de legitimitetsproblem arbetsmarknadspolitiken har i relation till konstnärerna själva har inte att göra med att de två politikområdena har olika roller. Båda dessa roller behövs och är värdefulla, därtill i stort sett unika i ett internationellt perspektiv och de bör bibehållas.

164 Överväganden och förslag

Problemen har istället sin grund i att de två politikområdena definierat konstnärernas arbetsmarknad på olika sätt. Detta är också huvudkritiken från konstnärernas organisationer. Men med gemensam syn

en på vilka som är etablerade konstnärer och vad som är deras arbetsmarknad kan det som tidigare beskrivits som en motsättning mellan arbetsmarknadspolitikens mål och kulturpolitikens mål förenas.

Då blir kulturpolitiken tydlig. Då blir också arbetsmarknadspolitiken tydlig. Kulturpolitiken gör satsningar för att konstens kvalitet och mångfald värnas och inte blir enbart ett resultat av de fria marknadskrafterna. På den marknad för konstnärer som marknadskrafter och kulturpolitik formar, har arbetsmarknadspolitiken sin givna roll utifrån arbetsmarknadspolitikens mål: Att fömiedla arbete för konstnärer, att rusta enskilda konstnärer för arbeten som är eller blir lediga och däri-

förhindra utslagning samt att lösa upp strukturella obalanser. genom

Om arbetsmarknads- och kulturpolitiken är överens om att agera på

arbetsmarknad, blir arbetsmarknadspolitikens roll för konstnäsamma rer tydlig:

Förmedling av konstnärligt arbete.

Utbildning spetsutbildning för att förbereda konstnärerna för de genomgripande förändringar nutida konst genomgår. Det handlar

som om tekniker i traditionella konstformer, men i hög grad också om

nya multimediateknologins påverkan på konstnärernas arbetsförhållanden och krav från uppdragsgivare.

Breddning av marknaden för konstnärernas produkter.

Arbetsmarknadsverket är tydligt i sitt handlingsprogram. Inga arbetsmarknadspolitiska åtgärder skall användas för att bidra till att nya konstnärer kommer in på kulturarbetsmarknaden. Men redan det innebär en svårighet. Vem avgör, och hur, vilka arbetssökande som skall anses vara etablerade konstnärer Den arbetssökande tycker sig själv ha rätt att avgöra det och att få den service som verkets uppdrag rymmer. Af Kultur sätter upp interna kriterier som bygger på utbildning och tidigare yrkeserfarenhet. Men dessa kriterier har inte fullt genomslag på verkets alla förmedlingskontor. Dessutom har Justitieombudsmannen uttalat att var och en har rätt att skriva in sig som sökande var den vill och till vilket yrke den vill. Däremot strävar Af Kultur mot att upprätthålla krav på professionellt konstnärskap för att få del av åtgärder inom kultursektom. Men deras resurser räcker inte för att också bevaka att andra förmedlingar upprätthåller samma strikta gränsdragning. Men viktigare det råder bristande samstämmighet mellan ver-

kets och kultursektoms bedömningar gränsen går. För fram-

om var en tida samverkan är det en nödvändig förutsättning att inomkonstnärliga

Överväganden och förslag 165

bedömningar får genomslag på denna definition. Först då kan arbetsförmedlingen återfå sin legitimitet på kulturarbetsmarlcnaden.

9.1.2 Felriktade åtgärder

Sammanfattning

Af Kulturs medel för aktiva åtgärder är 130 miljoner kronor. En tredjedel dessa går till konstnärer som inte kan betraktas som av etablerade. Ytterligare 195 miljoner kronor går till åtgärder riktade mot kulturarbetsmarknaden från andra kontor. Tillsammans med det passiva stödet till motsvarande konstnärer, totalt 970 miljoner grupp kronor uppgår därmed de arbetsmarknadspolitiska medlen riktade mot kulturområdet till 1,3 miljarder kronor. Detta skall ställas mot de 4 miljarder kronor den statliga kulturbudgeten omfattar. På som ingen marknad är proportionerna sådana. Slår styrningen av annan dessa medel fel motverkar den därför hela den statliga kulturpolitiken.

Med det är inte med problemet att skilja på åtgärder i arbetsnog marknadspolitiken riktade till etablerade respektive oetablerade konstnärer. Det andra minst lika stora problemet är att så stora, i stort sett okontrollerade går via arbetsmarknadspolitiken ut på konstresurser närsmarlcnaden. Denna volym måste, enligt min uppfattning minskas. Som det är bidrar åtgärderna till att öka obalansen vilket inte kan nu förenligt med arbetsmarknadspolitikens uppdrag. anses vara Det är inte bara den växande disproportionen mellan arbetsmarknadsmeçlel och kulturpolitiska medel som bidrar till felstymingen av Också styrningen dessa olika medel bidrar. Statens medel resurser. av till konst och konstnärer via kulturpolitiken redovisas på kronan när till vad ocl. medlen används. Det finns tydliga mål och prioriteringar vem för varj: beslut medelstilldelning. Det gör att hela denna medelsanom vändnirg är klart genomlyst. När det gäller aktiva åtgärder för konstnärer inom arbetsmarknadspolitiken är det, efter ett halvt års ansträngningar från min sida, i stort sett omijligt att få motsvarande uppgifter. Ingen har överblick över hur medlen används och i vilken omfattning åtgärder lämnats påverkar som kulturpolitiska mål. Nu är det inte arbetsmarknadsverkets ansvarsornrådei sig valen åtgärder påverkar de facto strukturen på men av kulturarbetsmarknaden. Utan hänsyn till kulturpolitiken kan åtgärderna därför motverka sitt syfte att hjälpa arbetssökande individer att stärka -

166 Övervägandenoch förslag

sin ställning på arbetsmarknaden. I stället förvärras obalansen och individerna får det ännu svårare. I mitt uppdrag ingår också att värdera de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna utifrån rent arbetsmarknadspolitiska mål. I vilken utsträckning har åtgärderna medverkat till att de arbetssökande fått fastare en förankring på den reguljära arbetsmarknaden. Inte heller här har jag lyckats få en klar bild. Det jag vet är att rundgången är betydande. Efter ett halvår är hälften de fått beredskapsarbete tillbaka i arbetsav som löshet. Efter ett år är 60 % tillbaka och efter fem år har hela 80 % återvänt i arbetslöshet. Det är naturligt att den rundgången uppstår eftersom det är en permanent brist på arbetstillfällen/uppdrag på denna del av arbetsmarknaden. Men frågan är hur länge det är rimligt att med åtgärder hålla arbetssökande kvar i för smal arbetsmarknadssektor. en Af Kulturs medel för aktiva åtgärder utgör 130 miljoner kronor. ca En tredjedel av dessa går till oetablerade konstnärer. De uppfyller kraven att en gång ha genomgått en konstnärlig utbildning eller under en period ha försörjt sig med ett konstnärligt arbete. Men därefter har de inte lyckats kraft etablera sig på kulturmarlcnaden. År efter att av egen år återkommer de i åtgärder och för många är dessa perioder deras enda tider med konstnärligt arbete och inkomster konstnärligt arbete. Af av Kulturs medarbetare uppskattar själva denna till omkring grupp en tredjedel samtliga inskrivna hos dem. Detta visar att utbildning och av tidigare erfarenhet inte räcker som kriterium för att skilja de etablerade eller yrkesverksamma konstnärerna. Det måste till ett krav på kontinuitet i verksamheten som kriterium för att tillhöra kretsen anses av etablerade konstnärer. Denna tredjedel av de inskrivna vid Af Kultur, som saknar förankring på arbetsmarknaden kräver enligt samstämmiga bedömningar betydligt än vad deras andel samtliga inskrivna skulle mer resurser av motivera. Många har gått i växlande åtgärder i åtskilliga är. En tredjedel av de inskrivna drar två tredjedelar förmedlingskontorens tid och av personella resurser. Därtill kommer att ständigt återkommande aktiva åtgärder för dessa arbetslösa i rundgång, kostnader i a-kassa genererar och KAS; till en faktor 1:3. av Mina bedömningar här bygger på Af Kultur-kontorens erfaegna renheter. Konstnäremas organisationer hävdar samstämmigt att egna det handlar betydligt större andel. Det är bakgrunden till Af om en Kulturs legitimitetsproblem i relationen med konstnäremas organisatio-

ner. Denna utveckling där allt fler får åtgärder mot kulturarbetsmarknaden trots att de saknar egentlig förankring och kompetens för området riskerar att leda till amatörisering betydande delar arbetsmarken av av naden för konstnärer. Denna utveckling måste brytas med relativt tunga

Överväganden och förslag 167

åtgärder om inte försörjningsmöjlighetema för de etablerade konstnä-

skall spolieras. Bryter amatöriseringen och stärker det rerna man kulturpolitiskt motiverade stödet minskar man dubbelt upp trycket på arbetsmarknadsåtgärder för konstnärer.

Inträdet till arbetsmarknaden för konstnärer bör absolut inte via

arbetsmarknadspolitiken. Det är i stället kulturpolitikens uppgift.

Arbetsmarknadspolitiken för konstnärer skall ägnas de redan etablerade.

Efterfrågan på de väl etablerade konstnäremas arbete bör stärkas. AMS insatser bör bantas och koncentreras bättre via ett starkare kulturpolitiskt uppdrag.

AMS har för utredningens räkning gjort översyn omfattningen

en av

åtgärder för oetablerade konstnärer där åtgärderna inriktas mot kulav turarbetsmarknaden. Undersökningen visar att 67 % de åtgärder för

av sökande inom konstnärsyrket som beslutas vid allmänna arbetsförrnedlingar riktas mot kulturarbetsmarknaden. Det är sannolikt i många fall åtgärder för icke-etablerade konstnärer. De allmänna kontoren har naturligtvis också etablerade konstnärer inskrivna. Enligt praxis inom Arbetsmarknadsverket skall dessa dock också göras tillgängliga för Af Kultur, har ett samordnande ansvar. Kunskapen om i vilken

som utsträckning dessa är etablerade eller inte brister. Af Kultur har inte

att följa alla andra kontors görs tillgängliga för resurser upp som av dem eftersom det i många fall enbart sker en administrativ rutin.

genom

Den totala kostnaden för åtgärder för konstnärer vid övriga Af-kontor uppgår till 350 miljoner lqonor. Enligt AMS beräkningar används 195 miljoner kronor dessa till åtgärder på konstnäremas arbetsmark-

av nad. Sammanlagt lägger AMV därmed 325 miljoner kronor i aktiva åtgärder till konstnärer. Min bedömning 225 miljoner kronor är

är att ca stöd för oetablerade konstnärer för inomkonstnärlig verksamhet.

Dessa aktiva åtgärder oetablerade skapar ett växande och bestående inkomstproblem for hela marknaden för konstnärer, vilket drabbar de etablerade, yrkesverksamma konstnärerna, vars problem i sin tur vältras över på både kultur- och arbetsmarknadspolitiken.

Arbetsmarknadspolitiken på konstnärsornrådet skaffar sig nya problem i takt med att de försöker lösa andra. Det är nödvändigt att bryta denna onda cirkel. För arbetsmarknadspolitiken handlar det om att begränsa konstnärer f°ar åtgärder på området. Det krävs en

gruppen som långsiktig lösning för att lösa detta dominerande strukturproblem.

Om 325 miljoner kronor går till aktiva åtgärder för konstnärs-

ca sökande och drygt 970 miljoner kronor i passivt stöd, innebär det att stödet till konstnärer via arbetsmarknadspolitiken uppgår till 1,3 milj arder kronor. Kulturdepartementets resurser till den totala kultursektom

168 Överväganden och förslag

uppgår till 4 miljarder kronor. Om en så stor andel av de sammanlagda resurserna styr fel motverkar de den statliga kulturpolitiken mål. En stor del av arbetet med denna utredning har handlat om att analysera obalansen på konstnärernas arbetsmarknad. Min slutsats detta av är att grundproblemet finns i skilda synsätt på vad som är konstnärernas arbetsmarknad enklare uttryckt, vilka som är etablerade konstnärer. - Mina förslag innebär att denna motsättning bör kunna överbryggas, vilket jag tror är fullt möjligt. Konstnärernas uppfattning och den uppfattning jag funnit bland medarbetarna på Af Kultur skiljer sig inte alltför mycket. Denna delvis gemensamma bild måste få genomslag. De förslag jag lägger utgår från en sådan förändring. De bygger också på de skilda roller som är de två politikområdenas respektive uppdrag och styrka.

9.2 Förstärk Af Kulturs roll

Utredningens förslag

Ge Af Kultur särställning inom Arbetsmarknadsverket. - en Begränsa mottagargruppen för arbetsmarknadspolitiska åtgärder på kulturområdet. Ge Af Kultur exklusiv rätt att besluta om åtgärder inom kul- turområdet. Inför en inomkonstnärlig bedömning av Af Kulturs målgrupp och för åtgärder inom kulturområdet. Återge AMS kulturarbetsdelegation en starkare roll. - Fri medelsanvändning och inga volymkrav vid Af Kultur. - Satsning på vägledning och utbildning. - Behåll Af Kultur Media. -

9.2.1 En särställning för Af Kultur

Till skillnad från tidigare utredare jag att det är angeläget att Af anser Kultur finns kvar som en del av Arbetsmarknadsverket. Jag kan inte se att denna institution för närvarande kan ersättas. Dess flexibilitet och kompetens behövs på konstnärernas arbetsmarknad. Men jag ser också en annan roll för Af Kultur hittills inte varit lika uttalad. För mig är som en särskild organisation med Af Kultur-kontor en nödvändig förutsättning och en garant för att arbetsmarknadsmedel på detta område strikt begränsas till etablerade konstnärer. Det är ytterligare ett skäl till att Af Kulturs roll måste skärpas.

Överväganden och förslag 169

Mitt första förslag är därför att bibehålla en organisation som bygger på en särställning för denna del av arbetsmarknaden. Min bedömning är att den skall vara rikstäckande med ett regionalt ansvar fördelat på de olika kontoren som hittills. Praktiska skäl talar för att kontoren också fortsättningsvis har ett hemlän. Det finns inget självändamål i att bygga upp en ny administration för verksamheten. Däremot anser jag att Af Kulturs särställning måste skärpas och tydliggöras. Vid varje tillfälle när arbetsförmedlingen för konstnärer har setts över har AMS utlovat att förstärka rollen för Af Kultur så klarar uppdraget att för-

att man medla arbete med de speciella förutsättningar som råder på denna arbetsmarlmad. Men man har inte lyckats upprätthålla denna ambition och dessa löften. Därför måste organisationen på fältet följas upp inom hela organisationen. Jag anser därför att AMS bör återupprätta tjänsten

kulturdirektör med för innehållet i Af Kulturs verksamhet som ansvar och med befogenheter att följa upp övriga kontors verksamhet inom kulturornrådet. Det kräver tjänst med direktkontakt till verksled-

en ningen och ett uttalat mandat att företräda en strikt tillämpning av konstnärsbegreppet och användningen av åtgärdsmedel.

Af Kultur lösgörs från volymkrav och de anslagna medlen skall domineras otraditionella medel eftersom samtliga förmedlares erfaren-

av het visar att det är med stöd av dessa man kan planera åtgärder som passar för kulturarbetsmarlcrladen. Den uppdelning av medlen för olika konjunkturberoende åtgärder stämmer dåligt med kultursektom där åtgärderna i första hand måste motverka strukturfel på arbetsmarknaden. Ett exempel på ett stöd inom konstnärsområdet som är viktigt för en konstnärsgrupps möjlighet att arbeta gäller tillgång till daglig träning dör dansare. Att stödja sådana träningsmöjligheter viktig syssel-

är en sättningsskapande åtgärd för dansama. Utan den möjligheten kan de inte ta uppdrag erbjuds dem. Det är naturligt att Af Kultur till-

som sammans med Kulturrådet tar ansvar för att utveckla möjligheterna för daglig träning för frilansdansama.

Ett annat exempel är kollektivverkstädema. Af Kultur har tidigare stött kollektivverkstädema genom att aktivt styra utbildning av konstnä-

till dessa. Denna verksamhet har dock minskat är ett viktig stöd rer men för målare, skulptörer och fotografer. i Det finns redan många goda exempel på åtgärder där Af Kultur använt otraditionella medel på ett framgångsrikt sätt. I beskrivningama i kapitel 7.6 vill jag peka på åtgärder som riktar sig mot nya marknader men också möjligheterna att skapa konstnärliga resursarbeten i samverkan med kommuner och landsting och med statliga institutioner som t.ex. museer. Att se konstnären som subjekt och en resurs för att skapa utveckling på en ort eller en region tjänar dubbla syften i arbetsmarknadspolitiken. Det ger arbete åt konstnären men bidrar också till syssel-

sättningen för andra grupper. Sådana projekt bör kunna planeras i samarbete med kommuner, landsting och länsstyrelser.

När det gäller åtgärder som medverkar till en kulturpolitisk utveckling är det viktigt att de planeras i nära samverkan med konstnärerna. Det är viktigt att bevaka att arbetsmarknadsmedlen inte ersätter satsningar kommuner och landsting armars skulle göra.

som

9.2.2 Begränsa mottagargruppen

Af Kulturs mottagargrupp är ungefär en tredjedel för stor. Jag har redan tidigare konstaterat att det inte räcker att ha en konstnärlig utbildning eller erfarenhet i yrket för att räknas som etablerad på arbetsmarknaden. Det krävs också kontinuerlig verksamhet som konstnär utan

en stöd arbetsmarknadspolitiska medel. Jag avstår från att föreslå fasta

av kriterier för vilka skall etablerade inom olika konstnärs-

som anses yrken. Deñnitionema måste skilja sig mellan de olika konstnärsyrkena

de bör utgå från utbildning och/eller påvisad aktiv yrkesverksam-

men het. De nuvarande är bra utgångspunkt med tillägget om kontinuitet i

en yrkesverksamheten. Det är däremot angeläget att AMS ges befogenheter att ha kriterier det slaget för denna del av sin verksamhet.

Mottagningen konstnärer hos Af Kultur bör ske i två etapper; en

av gränsdragning vid första ingången och en ny prövning efter tre år. Har inte haft ett vanligt arbete/verksamhet i sitt yrke under den

personen tiden överförs han eller hon till hemförmedlingen. Det är en typ av regel tillämpas andra specialiörmedlingar inom Arbetsmark-

som av nadsverket.

9.2.3 Inför inomkonstnärlig bedömning

Bestämningen målgruppen och hur den skall definieras liksom

av användningen åtgärdsmedlen och inriktningen på arbetsmarknads-

av utbildningen skall ske i samråd med särskilda inomkonstnärliga nämnder knutna till de fem Af Kultur-kontoren. Dessa nämnder bör ges betydande inflytande, utan att de därför tar över något myndighetsansvar

självfallet måste ligga kvar hos arbetsfönnedlingen. Dessa - som nämnder kan bidra till att skapa kontinuitet i åtgärderna och öka arbetsförmedlingens legitimitet bland konstnärerna och deras organisationer. Nämndema kan också i dialog med Af Kultur skapa en gemensam syn på konstnäremas arbetsmarknad och övriga villkor. Nämndernas sammansättning bör vara blandad: konstnärsorganisationer, enskilda konst-

överväganden och förslag 171

närer med förtroende bland kolleger och med integritet, liksom recensenter/lcritiker. Kulturarbetsdelegationen måste återges den betydelsefulla roll den avsågs ha när den skapades och som den tidigare haft. Kulturarbetsdelegationens uppgift är att fastställa policy för kriterierna för inskrivning vid Af Kultur och ge ramar för hur åtgärderna skall användas. Det är också delegationens uppgift att följa upp rollfördelningen mellan arbetsmarknads- och kulturpolitiken för att undvika en ny sammanblandning roller och uppgifter. För att förstärka samarbetet kring av förmedling konstnärers arbete bör delegationens sammansättning av förändras eller utökas så att centrumbildningama representation. ges

9.2.4 för andra arbetsförmedlingar Skärpta regler

Förändringen Af Kulturs roll blir emellertid meningslös om inte av reglerna för övriga arbetsfönnedlingskontor skärps. Arbetsförmedlingskontor får inte utan Af Kulturs medverkan sätta in kulturpolitiska åtgärder innebär att konstprojekt erbjuds på marknaden oavsett som det handlar privata eller offentliga beställare. Det har framför om om allt vid vanliga Af kontor bedrivits kulturpolitik med arbetsmarknadsmedel riktade till kulturarbetare långt utanför de etablerade konstnärerkrets. Detta kan andra skäl väl motiverade åtgärder riktade nas vara av mot ungdomar. Dessa åtgärder måste dock utformas på ett sådant sätt att de inte leder in i yrket eller tränger ut arbeten för etablerade konst-

narer. Det är svårt för den enskilde och ofta hårt belastade förmedlaren vid ett allmän Af-kontor att stå emot förslag och krav från sökande som vill ha åtgärder mot kultunnarknaden. På samma sätt är det svårt att få dessa sökande att avstå från att söka konstnärliga arbeten. Det är inte heller Arbetsmarlcnadsverkets uppgift myndighet att besluta över som enskilda medborgares yrkesval eller inriktning. Däremot måste det fininterna rutiner inom verket hindrar dessa sökande från att prionas som riteras sökande till konstnärsyrke. Det handlar i första hand om att som ha samtal vid inskrivningen där är tydlig i beskrivningen av svåman righeterna på den konstnärliga arbetsmarknaden. Den sökande måste få hjälp att hitta alternativa arbetsområden. Och detta alternativ skall användas i den interna registreringen under vilken kod den sökande av placeras. Det konstnärliga yrket får endast andrahandsaltemativ i vara den kodningen inte AF Kulturs förmedlare beslutar annat. Detta kan om leda till svårigheter för övriga förmedlare i relationen med de sökande. Därför måste det finnas en kontaktperson till Af Kultur på varje kontor tar hand de sökande, har svårt att själva se alternativ till som om som

172 Överväganden och förslag

sin önskan ett konstnärsyrke. Dessa kan behöva en särskild vägled-

om ning också innefattar rådgivning hur de själva hittar vägar till

som om

konstnärlig utbildning via det ordinarie utbildningssystemet. en

9.2.5 Satsning på utbildning och vägledning

En åtstramning antalet sökande vid Af Kultur och också av använd-

av ningen åtgärdsmedel innebär ingen omedelbar besparing. De konst-

av närer saknar anknytning till kulturarbetsmarknaden eller har en

som mycket sådan måste få åtgärder hjälper dem att finna sitt

svag som arbete och sin försörjning på den övriga arbetsmarknaden. Det kommer att kräva omfattande insatser for vägledning och omskolning. Det kan innebära att kontor med stor andel sökande till konstnärsyrken kan behöva extra medel i inititalskedet för att klara det tryck kan uppstå

som under förändringen tillämpningen. Resurser bör också avsättas för

av att utveckla metoder för inskrivning och vägledning sökande med

av stark emotionell knytning till kulturornrådet. Exemplen på framgångsrika åtgärder i kapitel 7.6.2 handlar vägledning och utbildning mot

om andra yrken. Den besparing på 200 miljoner kronor som mina förslag innebär på konstnärsområdet bör kortsiktigt användas för satsningar på dessa kulturellt intresserade sökande.

I dagens arbetsmarknadsläge är detta svår uppgift för fönned-

en lama den kommer att lätta i takt med att läget på arbetsmarknaden

men ljusnar. Utsiktema på arbetsmarknad där trots krisen nära 4 miljoner

en löntagare har arbete och där satsningar på utbildning kunskapslyftet,

högskolorna är mycket omfattande, är trots allt betydligt ljusare.

etc. - Inte minst för kulturintresserade finns möjligheter att kombinera detta intresse med yrken inom mycket breda fält.

Betydande arbetsmarknads- och utbildningsresurser bör sättas in för att lotsa in människor på den övriga arbetsmarknaden. Konstnäremas arbetsmarknad utgör bara 0,5 % och den övriga arbetsmarknaden

en 99,5 %. Möjligheterna att lösa kulturintresserade människors försörjningsproblem är således 200 gånger så stora på denna del av arbetsmarknaden.

Det finns också omfattande att tillgå både när det gäller

resurser arbetsmarknadspolitik och utbildningar i övrigt för att hjälpa dessa per-

Genom att tidigt göra sådana insatser får individen ett stöd som soner. långsiktigt besparar henne många problem och försörjningssvårigheter. Också för arbetsmarknadspolitiken innebär det en besparing på lång sikt.

Den dubbla effekten dessa förslag är att obalansen på konstnä-

arbetsmarknad mildras och därmed den pågående överetableremas

Överväganden och förslag 173

ringen av konstnärer på en marknad som kännetecknas av låga inkomster. Samtidigt vill jag med övriga förslag öka efterfrågan på konstnärers arbete, vilket ytterligare minskar trycket på arbetsmarknadsåtgärder. Detsamma gäller förslagen som förbättrar konstnärernas möjligheter att leva på det arbete de faktiskt redan utför.

9.2.6 Af Kultur Media

De nuvarande specialförmedlingama på kulturområdet heter egentligen Af Kultur Media och omfattar också förmedling arbete och service

av till journalister och informatörer. Jag har valt att inte omfatta joumalistyrket i min definition konstnärer i denna utredning. Men som jag

av tidigare har konstaterat finns ingen tydlig gräns mellan journalister och t.ex. författare. Många kulturjournalister i gränslandet mellan

agerar journalistik och författarskap. Det är också ingen tvekan att kultur-

om joumalistema vital och nödvändig del i ett aktivt kulturliv.

är en

Deras arbetsmarknad och villkor liknar på många sätt de konstnärs-

jag beskrivit. Det är heller ingen tillfällighet att AMS valt grupper som att organisera området tillsammans med kulturområdet. Mediaarbetsmarknaden har många likheter och många beröringspunkter med kulturarbetsmarknaden. Gränserna mellan dem suddas dessutom ut mer

Fotografer arbetar på bägge marknadema, tecknare, illustratöoch mer.

författare likaså. Underhållning och information går ihop. Nya rer, media förenar kompetenser från olika konstnärsområden med journalistisk kompetens. Mot den här bakgrunden ser jag också fortsättningsvis stora fördelar med sammanhållen verksamhet för Af Kultur

en Media.

9.3 Förstärk av konstnärernas

förmedlingen

arbete

Utredningens förslag

Af Kultur får ett direktanslag från AMS om 100 miljoner kronor -

för åtgärder anpassade till konstnärerna

Af Kultur får ytterligare 15 miljoner kronor för riktad verksam- -

het: Producentstöd till Dans-Produktion-Service, DPS Ett Rådgivningscenter för dansare inrättas vid Af Kultur i Stock-

holm och får 2 miljoner kr i årligt anslag. Centrumbildningamas förmedlande verksamhet får 10 miljoner

kronor. Vid fördelningen av stödet skall behovet att återskapa centrumbildningamas regionala organisation beaktas. En tredje anställningsform inom teatern får 15 miljoner kronor.

För förstärkning av förmedling av konstnärers arbete och -

förstärkning deras inkomster överförs 50 miljoner kronor från

av Arbetsmarknadsdepartementet till Kulturdepartementet. Pengarna förstärker de åtgärder som föreslås i betänkandet Generella konstnärsstöd.

Med hänsyn till arbetsmarknaden för de olika grupperna betonar

jag följande: stöd till ny svensk dramatik, uppbyggnad av en pjäsbank, förstärkt utställningsersätming, ett nytt statligt stöd för utställningsverksamhet och till förhyrning av utställningslokaler, ett nytt stöd i form en kompletterande arbetsersättning för tonsättare

av och kompositörer, ökade medel till beställningsverk inom konstmusik och jazz, en förstärkning av turnéstöd och arrangörsstöd och ett särskilt verksamhetsbidrag till fria teatergrupper och stöd till filmproduktion.

En begränsning av aktiva åtgärder på det sätt jag föreslagit ovan kommer att innebära en betydande minskning av A-kassa och KAS i takt med att oetablerade konstnärer söker sin försörjning på övrig arbetsmarknad. Kostnaderna för rundgången är två till tre gånger så stor i a-kassan som i kostnaderna för aktiva åtgärder.

Med dessa förslag skulle arbetsmarknadspolitikens totala kostnader inom kultursektom på sikt reduceras med 225 miljoner kronor i aktiva åtgärder och med ytterligare drygt 650 miljoner kronor i passivt stöd i takt med att den övriga arbetsmarknaden stärks. Av de 225 miljoner som i dag går till inomkonstnärliga åtgärder bör merparten, 200 miljo-

Överväganden och förslag 175

ner kronor, kortsiktigt inriktas på stöd för kulturintresserade att söka sig nya yrkesidentiteter.

Avstår man från de begränsningar jag nämnt ovan kommer kostnaden i arbetsmarknadspolitiken, dvs. såväl aktiva som passiva åtgärder, att fortsätta att öka från nuvarande höga nivå oavsett konjunkturema på arbetsmarknaden i övrigt. Den strukturella obalans som arbetsmarknadspolitiken bidragit till påverkas obetydligt av dessa konjunktursvängningar. Statistiken visar entydigt att utvecklingen mot fler konstnärer och fler arbetslösa konstnärer fortsatt stadigt oberoende av svängningar i konjunkturer. Det är därför bara genom strukturella

det går att påverka kostnadsutvecklingen på detta område. grepp som

Det är mot den bakgrunden jag det fullt möjligt och ekono-

anser miskt försvarbart att redan överföra 80 miljoner kronor till ett antal

åtgärder i samverkan mellan arbetsmarknadspolitiken och kulturnya politiken för att förstärka förmedlingen konstnärernas arbete och

av förstärkning deras inkomster. Åtgärderna de genomförs fullt

av ger, om ut, en nettobesparing för staten.

9.3.1 Förmedling genom Af Kultur

Arbetsmarknadspolitikens styrka på konstnärernas arbetsmarknad är förmedling, arbetsmarknadsutbildning och insatser för att bredda marknaden för konstnärernas produkter. För detta skall Af Kultur förvalta 100 miljoner kronor i direktanslag från AMS för aktiva åtgärder till etablerade konstnärer. förstärkning jämfört med i dag efter-

Detta är en

Af Kulturs målgrupp snävats in. Dessa medel skall disponeras fritt som

Af Kultur och i nära samverkan med de konstnärliga nämnderna av

knyts till förmedlingama. Förmedling platser, breddning av som av konstnärernas arbetsmarknad och utbildning för att stärka konstnärerna på marknaden skall tre prioriterade områden för åtgärderna.

vara

Utöver dessa allmänna uppdrag skall särskilda medel tillföras Af Kultur för följande insatser.

Producentstöd till DPS

Dans-Produktion-Service. DPS bedrivs för närvarande som en försöksverksamhet med stöd från Af Kultur i Stockholm, Statens kulturråd och Kultur Stockholm. DPS är en framgångsrik sambandscentral för arrangörer och producenter gästspel och festivaler. Försöksperioden går

av ut år 1998 och utan fortsatt stöd riskerar verksamheten att avbrytas. Den utvärdering hittills gjorts visar att DPS varit framgångsrikt i

som

176 Överväganden och förslag SOU 1997: 183

att skapa sysselsättning och publik till professionella koreografer och dansare. Min bedömning är att DPS är en intressant form

ny av samverkan och marknadsföring dans aktivt medverkar till att

av som bredda marknaden för den nutida dansen. Af Kultur får 3 miljoner kronor att användas för årligt stöd till DPS.

Stöd till dansares yrkesbyte

Dansares yrkeskarriär slutar tidigt, någonstans i åldrarna 35-45 år. Det är inte ovanligt att de tvingas avbryta sin yrkeskarriär ännu tidigare på grund av skador. Det är önskvärt att dansare får stöd för att finna en ny yrkesinriktning efter danskarriären. De har många värdefulla erfarenheter och kompetens kan till stor nytta på andra arbets-

en som vara områden. Med en aktiv hjälp att finna nya yrkesvägar minskar också omställningstiden med stora kostnader för sjukskrivning och arbetslöshetsersättning. Det krävs en speciell kunskap om dansares utbildning, arbetssituation och kvalifikationer för att ge råd till dansare vid yrkesbyte. Det är särskilt angeläget för att nå fram till dansama och inleda en planering yrkesbytet redan innan dansaren slutar dansa för att där-

av med förkorta omställningstiden. Det innebär också minskade kostnader för omställningen den delvis kan påbörjas under den yrkesverk-

om samma tiden. Jag föreslår därför att 2 miljoner kronor anslås för att upprätta ett rådgivningscenter för dansare vid Af Kultur i Stockholm. En ansvarig handläggare bör ha egen dansbakgrund.

Stöd till Centrumbildningarna

Centrumbildningarna bedriver en kvalificerad, inomkonstnärligt genererad förmedling konstnärligt arbete. Centrumbildningarna var tidi-

av gare delvis knutna till Arbetsmarknadsverket genom att arbetsförmedlare var placerade där. Detta avbröts år 1992. Avsikten var att man under en treårsperiod skulle utvärdera den åtskilda verksamheten men också utveckla nya samverkansforrner. Detta har inte gjorts förrän nu. Min genomgång av Centrumbildningarna visar på imponerande insatser för att med mycket små resurser förmedla konstnärers arbete. Samtidigt har frysta anslag inneburit att centrumbildningama i praktiken koncentrerats till storstäderna från att ha haft en aktiv verksamhet över hela landet. Ett viktigt skäl till att Centrumbildningarna bör få ökade medel är att de därmed kan förstärka sin regionala organisation.

Jag föreslår att AMS avsätter maximalt 10 miljoner kronor för att fördela på Centrumbildningarna. En förutsättning för ett centrum skall

få anslag är att det också har anslag från Statens kulturråd. Pengarna fördelas gång år efter ansökan med budget och verksamhetsplaen per nering från centrumbildningama. AMS kulturarbetsdelegation skall yttra sig över fördelningen medlen före beslut. av

9.3.2 Medel till kulturpolitiken

Generella stöd för förmedling konstnärers arbete. av

Jag föreslår att 50 miljoner kronor överförs från arbetsmarknadsdepartementet till Kulturdepartementet för att finansiera åtgärder för förmedling konstnärernas arbete. Konstnärsstödsutredningen har av utrett frågan ett generellt stöd till konstnärer. Utredningens arbete om har tydligt visar att konstnärerna föredrar stöd ökar deras möjligsom heter att leva sitt arbete framför generella bidrag. Därmed sammanav faller många förslagen i den utredningen med mitt behov av att lösa av strukturproblemen på den konstnärliga arbetsmarknaden. Om kulturpolitiken förbättrar förmedlingen av konstnäman genom arbete och ökar deras möjligheter till försörjning minskar trycket rers på arbetslöshetsförsäkringen och på åtgärdsmedlen inom Arbetsmarknadsverket. Det innebär att verkets kan användas för förmedresurser ling och anpassning arbetskraften samt för att bredda arbetsmöjligav heterna på områden utanför den traditionella kulturarbetsmarlcnaden. Jag hänvisar till de övervägande görs i betänkandet Generella som konstnärsstöd vill ändå peka på några områden för stöd som är men

särskilt angelägna ur sysselsättningssynpunkt.

Ökat turnéstöd till utövande musiker och skådespelare m.m.

Många utövande musiker och scenkonstnärer har sett sin arbetsmarknad krympa. Såväl offentliga arrangörer i kommuner och landsting som föreningar har fått allt svårare att finansiera gästbesök enskilda av musiker, musik- och teatergrupper. Förutom att arvodena relativt sett blir högre i verksamheter inte går att rationalisera ökar också som lcringkostnadema för ett besök. Genom ökade turnéstöd kan dessa utövande konstnärer återfå del den arbetsmarknad gått förlorad en av som under år. Allt för ofta har dessa tuméer ersatts av ALU-projekt senare eller framträdande andra mindre etablerade konstnärer. En hårdare av styrning från AMS sådana åtgärder i kombination med turnéstöd av bidrar motverkar också amatöriseringen av kulturlivet.

178 Övervägandenoch förslag

Utställningsersättning m.m. till bild- och formområdet

Upphovsmännen inom bild och form har stora svårigheter att försörja sig. De utgör den största gruppen av konstnärer inskrivna vid arbetsförmedlingen, drygt 10 000 år 1996. De inskrivna vid Af Kultur är drygt 4 000. Bildkonstnärema är snarare inkomstlösa än arbetslösa. Som egenföretagare kan de heller inte vara med i någon a-kassa även om många har ett medlemskap i någon sådan genom arbete vid sidan av den konstnärliga verksamheten. Bildkonstnärema möter en minskande marknad samtidigt som konkurrensen ökar med stadig tillströmning

en till yrket. Dessutom drabbas de dubbelt av lågkonjunkturen, dels försvinner brödjobben, dels minskade marknaden for utsmyckning i takt med att byggandet rasade.

Bildkonstnärens problem är ett försörjningsproblem. När de arbetar med en utställning har de ofta inga inkomster och också svårt att kombinera skapandet med andra arbeten. Därför blir det desto viktigare att konstnärerna sedan får möjlighet att ställa ut sina verk och därmed också kunna försäljning. Även konstnären hittar lokal

en om en riskerar utställningen att med förlust på grund av höga lokalkostnader och andra kostnader förknippade med utställningen. Och då står konstnären kvar med sitt försörjningsproblem.

En utställningsersättning som också omfattar grafisk konst, fotografier, installationer, konsthantverk, formgivning och experimentell konst, bidrar till att fler bildkonstnärer kan få försörjning sitt yrke.

av Det är från arbetsmarknadens utgångspunkter den främsta åtgärden för att förbättra konstnäremas försörjningsmöjligheter. Ett nytt statligt verksamhetsbidrag till organisationer med utställningsverksamhet och ett statlig stöd till förhyming av utställningslokaler skulle ytterligare bidra till att förmedla resultatet konstnärens arbete liksom utökade

av medel för visningsersättning.

Verksamhetsstöd till de fria teatrarna

Som jag tidigare beskrivit har svensk teater på ett olyckligt sätt blivit beroende av arbetsmarknadspolitiken. En vikande ekonomi har gjort att teatrama valt att använda medarbetare som kan få arbetsmarknadspolitiskt stöd. Arbetslöshetsförsäkringen har också blivit del finansie-

en av ringen av arbete inom de fria teatergmppema. Det är angeläget att vidta strukturgrepp kan återskapa balans inom teatern där konstnärer

som en återigen kan finna sin försörjning genom ersättning för arbete. Ett tuméstöd enligt ovan bidrar till att förbättra möjligheterna till uppdrag för de turnerande fria grupperna. Dessutom stöder jag förslaget ett

SOU 1997: 183 Överväganden och förslag 179

särskilt verksamhetsstöd till de fria teatrama syfte är att höja kvavars liteten hos dessa att skapa utrymme att anlita fler aktörer och genom också andra yrkeskategorier för sina uppsättningar. Jag tänker på dramatiker, regissörer och musiker till exempel. Ett statligt stöd för att framföra svensk dramatik ökar också inny tresset för teatern hos publiken samtidigt det också aktivt bidrar till som dramatikemas arbetsmarknad. Detsamma gäller förslaget om uppbyggnad digital äsbank där författarnas manus sprids till teatrar men av en också till en intresserad läsekrets.

Stöd till kollektivverkstäder

Sveriges omkring 20 kollektivverkstäder är unik resurs för målare, en skulptörer och fotografer. De har tillkommit på konstnäremas egna initiativ och möjlighet att dela på dyra utrustning och stora invesger teringar. Kollektivverkstädema finns över hela landet och är viktiga mötesplatser för konstnärer utanför storstäderna. Kollektivverkstädema är ofta också specialiserade så att konstnärer där kan möjlighet att utbilda sig i arbetsmetoder de inte skulle kunna få. Genom verkannars städerna delar konstnärerna på stora kostnader vilket gör att de kan åta sig omfattande utsmyckningsuppdrag de annars kanske måste som avstå från. Genom de minskade kostnaderna medverkar kollektivverkstäderna till att konstnären får en bättre egen inkomst av ett uppdrag. Därmed är dessa verkstäder ett viktigt bidrag till konstnäremas möjlighet att försörja sig på sin konst.

9.4 En tredje anställningsform inom teatern

Parterna inom har lagt fram ett förslag tredje anställteatern om en ningsform inom teatern. Syftet är att avlasta a-kassan och öka de frilansande skådespelamas trygghet. Men förslaget har också ett kulturpolitiskt mål att öka den konstnärliga friheten på teatern genom att underlätta att ta in frilansare på olika former kontrakt. En förutsättav ning är att avtalet, reglerar anställningsskyddet förändras så att som uppdragstagare kan ha anställningar till fem år utan att kvalificeras upp for tillsvidareanställning. Frilansama har sin gmndanställning i en nybildad organisation och får tjänstledigt för andra uppdrag, kortare eller långa. Förslaget omfattar anställning 200 frilansande skådespelare som av skall erbjudas tjänstgöring hos de statligt stödda institutionsteatrarna. Dessa 200 skådespelare har för närvarande återkommande perioder av

180 Överväganden och förslag SOU 1997: l 83

arbetslöshet med ersättning från kassan mellan sina uppdrag. Arbetsmarknaden bygger på att det finns tillgängliga frilansare och att de får sin grundtrygghet via arbetslöshetsförsäkringen också under perioder

av speluppehåll när de knappast står till arbetsmarknadens förfogande i lagens mening. Det är angeläget för såväl kulturpolitiken för

som arbetsmarknadspolitiken att man kan hitta lösningar på teaterområdet som löser den negativa cirkel av beroende till a-kassan som teatern och de teaterverksamma hamnat Förslagen stöd till Teatercent-

ovan om rum, ökat tuméstöd och verksamhetsbidrag till fria teatergrupper syftar till detta.

Försöksverksamheten med en tredje anställningsform där teaterområdet självt tar ansvar för de skådespelare som inte ingår i den fasta ensemblen men som ändå är en nödvändig förutsättning för en konstnärligt rik teater är ett annat försök. Det inleds vid institutionsteatrama men erfarenheterna därifrån kan säkerligen användas för att skapa liknande organisationer för fria grupper och privatteatrama.

Modellen innebär att man gör rejäla besparingar i a-kassan. Detta innebär då en delfinansiering. Övrig finansiering anser jag bör ske via kulturpolitiken och jag föreslår att man för denna försöksverksamhet avsätter totalt 15 miljoner kronor per år i tre år.

En förutsättning för försöksverksamheten är att parterna löser frågan om lämplig associationsform för den nya organisationen sluter erforderliga avtal.

Bilaga 1

LUmin

Kommittédirektiv Lä

Dir-

av arbetsmarknadspolitiken i

Översyn

förhållande till konstnärsyrket

Beslut vid regeringssammanträde den 17 april 1997.

Sammanfattning av uppdraget

särskild utredare tillkallas med uppdrag att kartlägga omfattningen av En arbetslöshet. Vidare skall utredaren analysera hur de nuvakonstnäremas

rande aktiva arbetsmarknadspolitiska insatserna för yrkesverksamma

så erfordras, lämna förslag till hur de konstnärer fungerar samt, om arbetsmarknadspolitiska medel redan i dag utgår till konstnärer som kan användas inom för de arbetsmarknadspolitiska stödeffektivare ramen Utredaren skall också granska centrumbildningarnas och åtgärdssystemen. roll lämna förslag till åtgärder tydligare kan arbetsförmedlande samt som

till vilken de arbetsmarknadspolitiska insat-

avgränsa den mottagargmpp kulturområdet riktas. Dessa förslag skall ha sin utgångspunkt i serna inom nationella målen for arbetsmarknadspolitiken och kultur-

de övergripande

politiken.

Mål för arbetsmarknadspolitiken och kulturpolitiken

har ställt sig bakom regeringens förslag övergripande mål Riksdagen om nationella arbetsmarknadspolitiken prop. l995/96:222, bet. för den l996/97:FiU15, rskr. 1996/97:307. Dessa mål formuleras i tre punkter:

vakanstiderna för de lediga platserna skall hållas nere, -

långtidsarbetslösheten skall minska,

långa tider utan arbete skall motverkas. -

182 Bilaga 1

Avsikten med arbetsmarknadspolitiken är i korthet att förmedla lediga platser och att individuella insatser främja arbetsmarknadens genom anpassning till den reguljära arbetsmarknadens behov. Riksdagen har också beslutat mål för den nationella kulturpolitiken om prop. 1996/97:3, bet. l996/97:KrU1, rskr. l996/97:l29 Kulturpolitiken skall bl.a.

värna yttrandefriheten och skapa reella förutsättningar för alla att använda den, verka för att alla får möjlighet till delaktighet i kulturlivet och till kulturupplevelser samt till eget skapande, främja kulturell mångfald, konstnärlig förnyelse och kvalitet och därigenom motverka kommersialismens negativa verkningar.

Inriktningen på de framtida insatserna för konstnärerna skall enligt propositionen om kulturpolitik bl.a. syfta till att skapa förutsättningar för ett aktivt kulturliv som ger arbete och försörjning konstnärerna och rika kulturupplevelser för medborgarna, skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på ersättning för utfört konstnärligt arbete, liksom att anpassa regelverket på alla politikområden så att rimliga hänsyn tas till konstnärernas speciella förhållanden. Regeringen har såväl i propositionen 1995/962222 vissa åtgärder om för att halvera arbetslösheten i propositionen 1996/97:3 kultursom om politik uttalat sin avsikt över det arbetsmarknadspolitiska stöd- och att se bidragssystemet i förhållande till de villkor gäller för konstnärsyrket. som

Konstnärernas villkor på arbetsmarknaden

Konstnäremas arbetsmarknad inom kultursektom avviker från de förutsättningar som arbetsmarknadspolitiken utgår ifrån. Arbetena är oftast tillfälliga och säsongsbetonade, fasta anställningar är mindre vanliga. Det finns också en långvarig obalans mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft. Intresset för konstnärliga utbildningar är mycket stort liksom tillströmningen till kulturornrådet. Koncentrationen konstnärer är vidare av mycket framträdande i storstadsområdena. Arbetslösheten inom kulturområdet ligger på dubbelt så hög nivå som för genomsnittet på arbetsmarknaden. Den är hög både i låg- och högkonjunktur. Konstnärerna utgör ingen homogen Arbetsförhållanden och villgrupp. kor varierar både mellan de olika konstartema och mellan de enskilda konstnärerna.

Bilaga 1 183

Många konstnärer betecknas inte arbetstagare. Till dessa hör framsom för allt de egenföretagande upphovsmännen författare, tonsättare och som bild- och formkonstnärer. Fasta anställningar förekommer framför allt vid exempelvis teater- och musikinstitutioner. Det vanliga är dock tidsbegränsade anställningar och projektanställningar samt skilda typer av uppdrag. En särskild utgör dansarna, sig de har haft fast anställgrupp som vare ning eller ej, knappast kan ägna sig sin yrkesverksamhet efter 40 års ålder och ofta hänvisas till arbetslöshet. Kostnaderna för det ekonomiska stödet vid arbetslöshet är betydligt större än kostnaderna för de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Det ekonomiska stödet till arbetssökande inom kulturyrken och journalistik bild, media, och uppskattades Arbetsmarknadsstyrelsen scen ton av AMS vid 1990-talets mitt till drygt halv miljard kronor på årsbasis. en De arbetsmarknadspolitiska insatserna för konstnärer under motsvarande period uppgick till drygt 200 miljoner kronor. Från Kulturdepartementets utgiftsområde utgår för år 1997 sammanlagt 10 291 000 kr till tio centrumbildningar inom olika konstornråden. Gemensamt för centrumbildningar funktionen samarbetsorgan, informatör, opinionsbildare och är som kulturfönnedlare. Vissa arbetsförmedlande insatser bedrivs också inom för centrumbildningamas verksamhet. ramen Arbetslöshetsförsäkringen skall få tydligare inriktning av omställen ningsförsäkring. Regeringens ambition är att antalet som går personer mellan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och öppen arbetslöshet, s.k. rundgång skall minska. Konstnäremas arbetsmarknad erbjuder i många fall endast kortare perioder reguljära anställningar. av Utredningen ersättning vid arbetslöshet och omställning dir. om 1995:92 har nyligen lämnat sitt slutbetänkande SOU 1996:150 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring. Utredaren har bl.a. haft i uppdrag föreslå integrering kontakt arbetsmarknadsstöd KAS att en av och arbetslöshetsförsäkringen liksom att reglerna skall utformas så att de betonar försäkringens karaktär omställningsförsäkring. Utredningen av konstaterar bl.a. att arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en yrkesförsälqing för frilansare. Regeringen har nyligen överlämnat propositionen 1996/972107 En allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring till riksdagen. Regeringen konstaterar i propositionen om kulturpolitik att frågan om teaterns förnyelse är nära förbunden med frågan om anställningsformer inom teatern. Det finns enligt propositionen konflikt mellan arbetsen givamas behov rörlig teaterarbetarkår och de anställdas behov av av en trygghet och rimliga arbetsförhållanden. Det sägs vidare i propositionen att ansvaret för denna fråga ligger hos arbetsmarknadens parter. Teatrarnas

Riksförbund och Svenska Teaterförbundet har på uppdrag Statens

av kulturråd utfört studie anställningsformema för de statligt stödda

en av teaterinstitutionemas konstnärliga personal.

Uppdraget

Utredaren skall kartlägga den nuvarande omfattningen konstnäremas

av arbetslöshet och omfattningen av det ekonomiska stödet till konstnärerna uppdelat på passivt stöd och aktiva åtgärder och hur detta förhåller sig till andra yrkesgrupper. Utredaren skall vidare analysera den långvariga obalansen mellan utbud och efterfrågan på arbetskraft för konstnärer och vilka orsaker kan finnas till den höga arbetslösheten inom kultur-

som området. Utredaren skall också redovisa i vilken utsträckning konstnärer får arbete och då i vilka former och inom vilka yrken efter att ha deltagit i

arbetsmarknadspolitiska åtgärder frekvensen rundgång mellan arbete

av och åtgärder. Därvid skall utredaren beakta jämställdhetsaspekten.

Hömstenen i den svenska arbetsmarknadspolitiken är arbets- och kompetenslinjen. Den innebär att arbetslös inte direkt kan ett

en person, som arbete, i första hand skall erbjudas utbildning eller lämplig

en en annan åtgärd i syfte att skall ett reguljärt arbete. Platsförmedling,

personen vägledning, yrkesinriktad rehabilitering och olika aktiva åtgärdsprogram är de insatser som kommer i fråga för att förverkliga den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Detta innebär också arbetslös i princip skall kunna

att en vara tillgänglig för hela den övriga arbetsmarknaden det inte går att

om finna arbetsuppgifter inom det ursprungliga yrket.

Utredaren skall visa på framgångsrika arbetsmarknadspolitiska

program som har lett till att konstnärer har fått fastare förankring på den

en reguljära arbetsmarknaden som helhet. Utredaren skall också kartlägga vilka hinder som finns i det arbetsmarknadspolitiska åtgärdssystemet för konstnärer och vid behov föreslå ändringar innebärande effektivare

en användning av de medel som redan i dag utgår till konstnärsgruppen inom ramen för de arbetsmarknadspolitiska stöd- och åtgärdssystemen. Utredaren skall även granska centrumbildningamas arbetsförmedlande verksamhet.

Utredaren skall även mot bakgrund den ökande tillströmningen

av av arbetssökande till kulturområdet föreslå hur den mottagargrupp de

som arbetsmarknadspolitiska insatserna inom kulturområdet riktas till tydligare kan avgränsas.

Förslag från utredaren skall ha sin utgångspunkt i de övergripande nationella målen för arbetsmarknadspolitiken och kulturpolitiken.

Bilaga 1 185

Ekonomiska ramar

I budgetpropositionen för år 1997 för statens insatser på de

anges ramarna arbetsmarknadspolitiska och kulturpolitiska områdena för perioden 1997- 1999. Förslag som inte ryms inom dessa ramar skall åtföljas av förslag till annan finansiering inom utgiftsornrådena.

Arbetets bedrivande

Utredaren skall senast den 31 oktober 1997 lämna en slutlig rapport. Under arbetets gång bör utredaren, i den omfattning som bedöms vara lämplig, samråda med arbetsmarknadens parter, Statens kulturråd, Konstnärsnärrmden och Arbetsmarknadsstyrelsen. Konstnärliga och litterära utövares samarbetsnämnd samt andra berörda organisationer inom konstnäremas arbetsmarknad skall ges tillfälle att följa utredningsarbetet och lämna synpunkter på detta.

I den mån det behövs skall utredaren samråda med Utredningen om generellt stöd till konstnärliga och litterära egenföretagare dir. 1996:80 och andra utredningar av betydelse för arbetet.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv dir. 1994:23 till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden. Utreda-

skall också följa regeringens direktiv till kommittéer och särskilda ren utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50, jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124 samt att redovisa konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49.

Kulturdepartementet

SOU 1997: l 83 187

Bilaga 2

Nordisk yrkesklassiñcering NYK

Svensk grundstandard

Arbetsmarknadsstyrelsen 1983

06 Litterärt och

journalistiskt arbete m.m.

Personer inom denna yrkesgrupp utför skribentarbete, informerar

om företags och myndigheters produkter och verksamhet samt planerar och redigerar program för radio och TV.

061 Journalister, författare mJI. Utför journalistiskt och redaktionellt arbete, skriver litterära verk, redigerar text samt ger råd i litterära frågor.

061.10 Journalist Gör referat, interbjuer, reportage etc; är ofta specialiserad inom visst fackområde. kan benämnas t.ex. reporter, redaktör eller redaktionssekreterare.

061.20 Redigerare Bearbetar textmaterial till tidningar, tidskrifter, broschyrer etc. med hänsyn till bl.a. språkdräkt, tänkt läsekrets och utgivarens policy. Hit for även redaktions-

chef

061.30 Förlagsredaktör Ger råd i litterära frågor; läser och bedömer manuskript och utländska böcker för översättning; granskar språkbehandling i manuskript och översättningar; redigerar illustrerade verk etc. Kan lektör specialiserad på be-

som vara att döma manuskript. Hit förs även bildredaktör.

061.40 Reklamredaktör Utfortnar annons- och reklamtext samt slagord för reklam i tidningar, tidskrifter, broschyrer etc. Kan benämnas annonsberedare eller copywriter. Hit förs även katalogredaktör.

0615 Teknisk redaktör Utformar i informativt eller säljande syfte text till kataloger, broschyrer och andra trycksaker angående tekniska produkter. Kan benämnas katalogman.

188 Bilaga 2

061.60 Korrekturläsare Granskar och rättar avdrag satt text före tryckning; rättar ibland språkliga

av felaktigheter samt granskar text från teknisk-grafisk synpunkt. Kan benämnas korrektör.

061.70 Författare Skriver litterära verk för publicering och/eller för uppförande. Kan vara specialiserad t.ex. epiker, skald eller dramatiker. Hit förs även filmförfattare

som och andra manuskriptförfattare samt dramaturg som läser och föreslår verk av olika författare.

061.80 Filmredaktör Bearbetar inköpta litterära verk; svarar för samordning mellan författare, regissör och skådespelare under filmproduktion samt övervakar films färdigställande.

061.90 Andra inom 061 Hit förs journalister m.fl. kan hänföras till andra individualyrken inom

som denna yrkesfamilj, t.ex. lexikograf ordboksförfattare, teknisk populärfäfattare, taltidningsredaktör och inläsare av talböcker.

062 Informationsmän Informerar företags och myndigheters produkter, verksamhet och

om tjänster.

062.10 PR-man Söker skapa positiv inställning hos olika målgrupper till ett företags eller en

en organisations verksamhet, produkter och tjänster; utformar infonnationsmaterial och ger muntlig information.

062.20 Informationsman myndighet Informerar myndighets verksamhet och tjänster; utformar informations-

om material och ger muntlig information. Kan benämnas informationssekreterare eller informationsassistent. Hit förs även informationschef och pressombudsman vid myndighet.

062.90 Andra inom 062 Hit förs informationsmän som kan hänföras till andra individualyrken inom denna yrkesfamilj.

063 Programtj änstemän radio, TV Planerar och redigerar för radio- och televisionssändningar

program och inspelningar.

Bilaga 2 189

063.10 Programtjänsteman radio, TV Planerar programs innehåll och uppläggning; redigerar medverkar

program; ofta själv i programmen. Tjänstgör ibland som programannonsör. Kan

vara producent och med utgångspunkt for inhämtat faktamaterial producera radiooch TV-program. Hit förs även studioman sköter förbindelsen mellan

som producent och medverkande i st11dion.

063.90 Andra inom 063 Hit förs programtjänstemän som kan hänföras till annat individualyrke inom denna yrkesfamilj, t.ex. producenter vid enskilda företag producerar och

som säljer program för radio och TV eller videokassetter samt IT V-producent.

som

069 Övriga inom 06

Hit förs personer utför litterärt och joumalistiskt arbete

som men som kan hänföras till andra yrkesfamilj inom denna yrkesgrupp.

069.10 Översättare Översätter text till och från främmande språk. Kan translator specia-

som vara liserad på text med fackmässigt innehåll. Hit förs även tolk muntligt över-

som sätter samtal, föredrag o.d.

069.90 Andra inom 06 Hit förs personer som utför litterärt och joumalistiskt arbete kan

men som hänföras till andra individualyrken inom denna yrkesgrupps olika yrkesfamiljer, t.ex. teckenspråkstolk dövtolk samt intervjuare vid t.ex. opinionsundersökningar.

190 Bilaga 2

07 Konstnärligt arbete

Personer inom denna yrkesgrupp bedriver konstnärligt skapande och reproducerande verksamhet, arbetar med formgivning och lay-out samt skyltning och annat dekorationsarbete, regisserar samt utför talroller, sång- och dansuppträdanden m.m. på scen samt spelar musik.

071 Bildkonstnärer mJl. Utöver konstnärligt skapande och reproducerande verksamhet inom måleri, skulptur, grafik etc., illustrerar böcker, tidskrifter m.m., tecknar affischer och reklambilder, gör idéskisser till reklamtryck, sammanställer rubriker, text och bild lay-out, gör modeteckningar och komponerar bokomslag.

071.10 Målare-konstnär Utför konstnärliga målningar och teckningar. kan stafflimålare och måla

vara tavlor, muralmålare eller monumentalmålare och utföra arbeten direkt mur, vägg etc. samt göra skisser i full skala för t.ex. vävd tapet, glasmåleri och mosaik, dekorationsmålare och dekorera i främst arkitektoniska sammanhang. Hit förs även tavelkonservator.

071.15 Grafiker Utför originalteckningar och överför dem till t.ex. plåt, träsnitt eller litograñsk sten samt tar avdrag Kan specialiserad högtryck t.ex. trä-

papper. vara snitt, djuptryck t.ex. kopparstick, etsning på plåt eller torrnålsradering eller plantryck t.ex. litografi. Hit förs även fotografiker som använder fotografering komplement till teckning samt serigraf som arbetar enligt s.k.

som silkscreenmetod.

071.20 Skulptör Arbetar tredimensionellt med föreställande eller icke-föreställande form i lera, gips, trä, metall, sten eller andra material. Hit förs även skulpturkonservator.

071.25 Bokkonstnär Gör förslag till konstnärlig utformning böcker; väljer stilsoxter, bestämmer

av satsytas och marginals proportioner, titels och omslags utseende samt kompo-

band; planerar illustrerade böckers uppläggning och väljer t.ex. typsnitt nerar som ansluter till resp. teckningsmanér.

071.30 Layoutman Gör skisser och arbetsritningar till reklamtryck, tidningar, tidskrifter m.m.; ställer rubrik, text och bild från såväl reklammässig och redaktionell

samman

typografisk och reproduktionsteknisk synpunkt. Kan som art direktor som svara för bildidéer och utformning av reklammaterial eller som AD-assistent ta fram underlag, göra skisser och färdigställa original. Hit förs även Originalare

huvudsakligen iordningställer original för tryck. som

Bilaga 2 191

071.35 Illustrationstecknare Komponerar och ritar bokomslag, illustrationer till böcker, tidskrifter och reklamtryck, tecknar tidningsserier m.m.

071.40 Reklamtecknare Ritar kundskisser vid illustrering layout samt gör for tryckning avsedda

av originalteckningar. Kan vara specialiserad t.ex. trycksakstecknare,

som annonstecknare, precisionstecknare eller afischtecknare. Hit fors även teknisk tecknare som bl.a. gör perspektiv- och röntgenteckningar visar konstruk-

som tion och funktion hos maskiner och andra tekniska produkter.

071.45 Filmtecknare Framställer tecknad film, vanligen reklam-, instruktions- och skolfilrn; tillverkar modeller; gör ibland konstnärlig fortext till spelfilm. Kan benämnas animatör.

071.50 Modetecknare Tecknat modeller för modejoumaler; gör for tillverkning kundskisser eller katalogteckningar med säsongens modeller, ofta efter modellkonstruktörs

nya idéer; illustrerar modereportage och modekåserier. Hit förs modeformgivare 073.90.

071.55 Scenograf Utformar scenmiljö; skissar forslag och gör modeller till dekor, kostymer

m.m. Hit förs även kostymtecknare.

071.60 Dekormålare Målar dekorationer for teater och film etc. Kan benämnas t.ex. jilmmålare eller teatermålare.

071.90 Andra inom 071 Hit fors bildkonstnärer m.fl. som kan hänföras till andra individualyrken inom denna yrkesfamilj, t.ex. mönsterritare som ritar mönster till tyger, tapeter m.m., karikatyrtecknare och tatuerare samt färgkonsulent råd

som ger om lämpliga fárgsättningar.

072 Dekoratörer, textare Utför affarsskyltning och textningsarbete.

072.10 Dekoratör Tillverkar och målar blickfáng gör fönsterskylmingar och

m.m.; exponerar varor i varuhus eller affär samt gör innedekorationer.

072.20 Textare Textar bokstäver och siffror, vanligen i samband med skyltning, dekoration och reklam.

192 Bilaga 2

072.90 Andra inom 072 Hit förs dekoratörer och textare som kan hänföras till andra individualyrken inom denna yrkesfamilj.

073 Formgivare m.fl. Utformar från konstnärliga och funktionella synpunkter konstföremål och industriprodukter, gör förslag till inredningar av lokaler samt interiörer och exteriörer för filminspelningar m.m.

073.10 Keramikkonstnär,glaskonstnär Svarar för form, färg och dekor vid framställning av produkter i keramik eller glas; gör ritningar och modeller till olika produkter; leder och deltar i experimentverksamhet med glasyrer, massor och tillverkningsmetoder.

073.20 Inredningsarkitekt Ritar möbler och gör förslag till inredning av hem och offentliga lokaler; komponerar eller väljer inredningsdetaljer. Hit förs även filmarkitekt som gör förslag till scenlösningar, utarbetar arbetsritningar till interiör- och exteriörbyggen, bestämmer möbel- och klädfárger för färgfilm etc. samt TV-arkitekt och teaterarkitekt gör arbetsritningar till interiör- och exteriörbyggen,

som förslag till möbler och annan rekvisita.

073.30 Industriformgivare Gör förslag till teknisk funktionell och estetisk utformning av produkter, huvudsakligen för serietillverkning i metall, plast och liknande material; utformar t.ex. exteriörer till fordon, redskap, maskiner, hushållsartiklar och prydnadsföremål; utför ibland visst konstruktionsarbete. Kan benämnas designer.

073.40 Textilkonstnär Komponerar mönster till tyger; gör fárgskisser; utexperimenterar och gör upp arbetsbeskrivningar till konstvävnader, broderiarbeten etc.; arrangerar utställningar och råd beträffande val textilier vid heminredning. Hit förs även

ger av textilkonservator.

073.50 Dessinatör Väljer material och färgsammansättning, mönsterbildning, vävnadsbindning och beredningsförfarande för olika tygtyper.

073.90 Andra inom 073 Hit förs formgivare kan hänföras till andra individualyrken inom denna

som yrkesfamilj, t.ex. modeforrngivare komponerar och ibland tecknar mo-

som deller samt konstsmed gör ritningar och tillverkar original samt modeller

som till konstföremål i metall.

SOU 1997: l 83 Bilaga 2 193

074 Fotografer Fotograferar med stillbildskameror, filmkameror, TV-kameror och videokameror. Hit förs reprofotograf 802.

074.10 Porträttfotograf utför porträttfotografering; ordnar belysnings- och kameratekniska förhållanden; utför ibland mörkrumsarbete.

074.20 Reklamfotograf Utför varu-, industri-, arkitektur- eller modefotografering för t.ex. annonser, broschyrer, affischer och kataloger.

074.30 Pressfotograf Utför nyhets- och reportagefotografering för dags- och veckopress. Hit förs även nyhetsfotograf för andra media.

074.40 Filmfotograf Utför huvudsakligen ñlrnfotografering; bestämmer som A-fotograf i samarbete med regissör films bildmässiga karaktär. Kan som B-fotograf ta stillbilder samt kortfilmer och i övrigt assistera A-fotograf. Kan arbeta som dokumentärfotograf eller triclgilmfotografanimationsoperatör.

074.50 Institutionsfotograf Utför fotografering vid myndighet eller institution. Kan som t.ex. sjukhusfotograf fotografera operationer, obduktioner och liknande eller som museijfotograf fotografera inom museum eller fotografera kulturhistoriskt intressanta arbetsmoment, föremål och byggnader.

074.60 Industrifotograf Utför teknisk fotografering vid industriföretag i samband med konstruktionsarbete, arbetsstudier och liknande; kan även framställa bilder i reklarnsyfte.

074.70 TV-fotograf Sköter televisionskamera i samband med inspelning eller direktsändning. Hit förs även videofotograf

074.90 Andra inom 074 Hit förs fotografer som kan hänföras till andra individualyrken inom denna yrkesfamilj, t.ex. mikroflmare specialiserad fotografering av t.ex. arkivmaterial, flygfotograf som fotograferar från flygplan för framställning av kartor o.d. eller bilder för kommersiellt ändamål samt fotograf uppdrag tar

som bilder för illustration av t.ex. böcker och broschyrer för andra ändamål än reklam.

7 17-1602

075 Scenkonstnärer m.fl. Utför talroller samt sång- och dansroller m.m. på scen, vid filminspelningar och andra framträdanden.

075.10 Skådespelare Utför talroller vid t.ex. teaterföreställningar eller inspelningar. Hit förs även recitatör som läser upp diktverk.

075.20 Mimartist Utför mimroller genom att uttrycka sig med minspel och rörelser. Hit fors även mimograf som sätter upp mimföreställningar.

075.30 Dockspelare Spelar dockteater genom att manövrera handdockor och marionetter samt låna dem sin röst; tillverkar dockor.

075.40 Sångare seriös repertoar Sjunger partier ur operor, operetter etc. samt utför konsert- och kyrkosång. Hit förs även korist.

075.50 Populärsångare Sjunger visor, schlager, jazz, pop etc. Kan vara vokalist i orkester.

075.60 Dansare Utför danspartier vid scenframträdanden m.m. Kan vid balettkår vara premiärdansör, -dansös. Hit förs även balettmästare som sätter upp baletter och leder balettkår samt koreograf som komponerar baletter.

075.70 Varietéartist Uppträder på varieté eller cirkus cirkusartist som t.ex. akrobat, Iindansare, jonglör, imitatör, clown eller illusionist.

075.90 Andra inom 075 Hit förs scenkonstnärer m.fl. som kan hänföras till andra individualyrken inom denna yrkesfarnilj, t.ex. stuntman som ersätter skådespelare i farliga sekvenser samt statist.

076 Musiker Komponerar och arrangerar musikaliska verk, medverkar i Orkestrar eller uppträder som solister, utför orgelmusik samt leder församlingssång.

076.10 Kompositör Skapar och skriver ned musikaliska verk och melodier. hit förs även arrangör som harmoniserar och arrangerar melodier. Skriver som filmkompositör bak-

Bilaga 2 195

grunds- och illustrationsmusik till film, gör upp detaljerad musiklista och anpassar musikens längd till bildsvit.

076.15 Dirigent Leder orkester och/eller kör; är ofta även repetitör. Kallas även kapellmästare. Kan som kormästare vid lyrisk teater svara for körpartiers inövande och vara repetitör för sångsolister. Hit förs även musikproducent.

076.20 Kyrkomusiker Spelar orgel och leder församlingssång vid gudstjänst; övar och leder kyrkokör; undervisar ungdom i psalmsång och musik. Kan vara organist i ett distrikt eller som domkyrkoorganist ge råd i frågor rörande kyrkomusikerverksamhet inom stift. Hit förs även kyrkokantor och skolkantor.

076.30 Musiker tangentinstrument Spelar piano, elorgel, cembalo eller liknande tangentinstrument.

076.35 Musiker bälginstrument Spelar dragspel, bandoneon, concertina eller liknande bälginstrument.

076.40 Musiker stråkinstrument Spelar violin, altviolin, violincell cello, kontrabas eller annat stråkinstnunent. Hit förs även konsertmästare.

076.45 Musiker knäppinstrument Spelar harpa, gitarr, banjo, mandolin, cittra eller annat lcnäppinstrument.

076.50 Musiker träblåsinstrument Spelar flöjt, oboe, klarinett, fagott, saxofon eller annat träblåsinstrument.

076.55 Musiker bleckblåsinstrument Spelar komett, trumpet, valthorn, althom, basun, bastuba eller annat bleckblåsinstrument.

076.60 Musiker slagverksinstrument Spelar tonföränderliga instrument såsom cymbal, xylofon, marimba, klockspel och pukor eller bashöjdsfasta instrument såsom trummor, rumbainstrument o.d.

076.90 Andra inom 076 Hit förs personer med musikaliskt arbete men som kan hänföras till andra individualyrken inom denna yrkesfamilj, t.ex. elektkronmusiker samt notskrivare som överför stämmor i kompositörs eller arrangörs partitur till notblad för enskilda instrument.

196 Bilaga 2

077 Regissörer, inspicienter m.fl. Regisserar föreställningar av olika slag samt svarar för vissa tekniska och organisatoriska uppgifter i samband med teaterföreställningar och inspelningar m.m. Hit förs belysningstekniker 769 eller inspelningstekniker mil. 766.

077.10 Regissör Sätter upp teaterföreställningar etc.; gör konstnärliga lösningar och väljer medverkande; leder repetitioner och inspelningar. Kan vara t.ex. filmregissör, teaterregissör eller T V-regissör. Hit förs dramaturg 061. 70.

077.20 Teaterproducent Planerar programs innehåll och uppläggning, kontaktar medverkande och förbereder uppsättning av föreställning. Hit förs även jilmproducent som har motsvarande uppgifter i samband med ñlrninspelning samt filmproduktionsledare. Hit förs TV-producent 063 6.10.

077.30 Inspicient Svarar för tekniska och vissa organisatoriska uppgifter i samband med teaterföreställning eller inspelning. Kan vara t.ex. filminspicient, teaterinspicient eller TV-inspicient. Hit förs även scenförman.

077.40 Scripta Ser till att medverkandes klädsel, maskering etc. samt olika föremåls placering är riktig vid inspelningar för film och TV; kallar medverkande till repetitioner och skriver rapporter om repetitionstider m.m. Kan benämnas produktionsassistent eller produktionssekreterare.

077.50 Attributör Svarar för rekvisita, möbler m.m. som används vid teaterföreställning eller inspelning.

077.60 Sufflör Följer rolltext under repetitioner och föreställningar samt bistår skådespelare vid osäkerhet i replikföring.

077.70 Filmklippare Klipper samman ñlmscener; redigerar bild- och dialogmaterial; ger anvisningar till laboratoriets ledning.

077.90 Andra inom 077 Hit förs regissörer och inspicienter mfl. som kan hänföras till andra individualyrken inom denna yrkesfamilj, t.ex. specialiserade scentekniker och turnétekniker, påklädare vid teater samt ljudejfektarkivarie som samlar, katalogiserar och arkiverar ljudeffekter.

Bilaga 2 197

079 Övriga inom 07 Hit förs utför konstnärligt arbete som kan hän-

personer som men föras till andra yrkesfamiljer inom denna yrkesgrupp.

079.10 Maskör Sminkar och kammar skådespelare; utformar porträtt- och stilriktiga masker och håruppsättningar. Hit förs även sminkör som sminkar personer före medverkan i t.ex. TV-program.

079.20 Rekvisitör Anskaffar inredningsdetaljer och annan utrustning som behövs för teaterföreställning eller inspelning samt förestår attributförråd.

079.30 Kostymmästare Förestår kostymförråd och ateljé vid t.ex. teater eller filmbolag; handhar inköp, kläder i samband med föreställningar eller inspelningar

transport av m.m.

annan ort. Hit förs samtliga kostymarbetare vid teater och TV.

079.40 Discjockey Ar producent, programvärd och tekniker vid diskotek; annonserar programinslag, sköter mikrofoner, förstärkare och annan teknisk utrustning.

079.90 Andra inom 07 Hit förs personer som utför konstnärligt arbete men som kan hänföras till andra individualyrken inom denna yrkesgrupps olika yrkesfarniljer, t.ex. attributmakare vid teater samt konsthantverkare som är bildkonstnärer.

Bilaga

AMS statistik över arbetslösheten m.m.

bland konstnärer

Kvarstående inom kultur- och mediayrken år 1994

"Kulturkontor"

Män Kvinnor Totalt -24 år 25-34 år 35-44 år 45- år Författare 06170 87 59 146 3 24 32 88 Bildkonstn m.fl. 071 1081 1 194 2 274 98 668 827 681

Formgivare m.fl. 073	136 575 711 25 223 258 205
Fotografer m.fl. 074	402 193 596 81 252 187 76
Scenkonstn m.fl. 075	657 952 1 609 225 676 458 251
Musiker m.fl. 076	1 245 283 1 528 119 721 454 234
Regissör m.fl. 077	186 234 420 44 171 124 81
Övriga inom 07 079	27 91 118 18 62 26 13
Summa	3 821 3 581 7 402 613 2 796 2 365 1 627

"Övriga kontor"

Män Kvinnor Totalt -24 25-34 år 35-44 år 45- år

Författare 06170 37 16 53 5 19 11 18 Bildkonstn m.fl. 071 l 255 1 421 2 677 711 793 609 563

Formgivare m.fl. 073	241 766 1 007 174 283 282 268
Fotografer m.fl. 074	938 503 1 441 607 458 230 145
Scenkonstn m.fl. 075	309 467 776 270 289 134 83
Musiker m.fl. 076	1 294 191 1 485 374 612 336 163
Regissör m.fl. 077	331 292 623 212 228 121 62
Övriga inom 07 079	96 182 279 99 95 48 37
Summa	4 502 3 838 8 340 2 452 2 777 1 772 1 339

200 Bilaga 3

Kvarstående inom kultur- mediayrken 1995

"Kulturkontor"

Män Kvinnor Totalt -24 25-34 år 35-44 å 45- år

Författare 06170	68 46 114 6 28 27 53
Bildkonstn m.fl. 071	1 173 1 409 2 582 143 805 885 748
Formgivare m.fl. 073	159 655 814 37 263 278 236
Fotografer m.fl. 074	461 258 719 123 304 197 94
Scenkonstn m.fl. 075	773 1 148 1 921 303 819 500 299
Musiker m.t1. 076	1 421 324 1 746 150 806 523 267
Regissör m.fl. 077	252 302 553 71 221 162 99
Övriga inom 07 079	35 116 151 29 70 38 15
Summa	4 341 4 258 8 599 862 3 316 2 609 1 812

"Övriga kontor"

Män Kvinnor Totalt -24 år 25-34 år 35-44 å 45- år

Författare 06170	51 28 79 6 22 22 29
Bildkonstn m.fl. 071	1 447 1 546 2 993 726 864 691 712
Formgivare m.fl. 073	252 825 1 076 162 290 302 323
Fotografer m.fl. 074	1 009 534 1 543 564 500 283 196
Scenkonstn m.fl. 075	359 520 879 283 319 158 118
Musiker m.f1. 076	1 425 242 1 668 394 664 387 223
Regissör m.fl. 077	354 298 652 190 238 136 89
Övriga inom 07 079	101 201 303 103 99 60 40
Summa	4 998 4 195 9 193 2 429 2 994 2 039 1 730

Bilaga 3 201

Kvarstående inom kultur- mediayrken 1996

"Kulturkontor"

Män Kvinnor Totalt -24 25-34 å 35-44 år 45- år

Författare 06170	74 45 120 4 39 30 46
Bildkonstn m.fl. 071	1 145 1 445 2 590 188 807 883 712
Formgivare m.f1. 073	168 633 801 38 278 260 225
Fotografer m.fl. 074	506 290 796 145 326 218 107
Scenkonstn m.f1. 075	831 1 295 2 125 330 904 553 338
Musiker m.fl. 076	1 481 351 1 832 147 841 565 279
Regissör m.fl. 077	307 361 668 84 282 186 115
Övriga inom 07 079	44 141 185 35 82 51 17
Summa	4 557 4 560 9 117 970 3 561 2 747 1 839

"Övriga kontor"

Män Kvinnor Totalt -24 år 25-34 å 35-44 år 45- år

Författare 06170	58 32 90 7 23 22 37
Bildkonstn m.f1. 071	1 639 l 818 3 457 765 1 029 807 856
Formgivare m.fl. 073	262 882 1 144 146 296 331 371
Fotografer m.f1. 074	1 045 547 1 591 536 516 298 241
Scenkonstn m.fl. 075	403 574 977 311 343 187 136
Musiker m.t1. 076	1 474 252 1 726 377 638 412 298
Regissör m.fl. 077	358 305 662 172 249 142 99
Övriga inom 07 079	112 228 340 106 122 59 53
Summa	5 350 4 637 9 987 2 421 3 216 2 259 2 092

Kvarstående totalt, arbetslösa, i åtgärder samt lämnat till arbete 1994

Samtliga Arbetslösa

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Författare 06170 125 75 200 41 25 66

061 exkl 061 1 208 1 600 2 809 654 793 1 447 Journalist m.

lfrogramtjm. m.fl 063	219	185	404		123	96	220
Ovriga inom 06 069	649	842 1 491			348	406	754
Bildkonstn m.fl. 071	2 336 2 615 4 951 1 263 1 383 2 646
Formgivare m.fl. 073	377 1 341 1 718				211	647	858
Fotografer m.fl. 074	1 340	696 2 037			729	355 1 084
Scenkonstn m.fl. 075	967 1 419 2 385				543	801 1 344
Musiker m.fl. 076	2 539	474 3 013 1 018				168 l 186
Regissör m.fl. 077	517	526 1 042			312	300	611
Ovriga inom 07 079	123	274	397		68	154	222
Övriga	448 766 437 550 886 315 245 362 182 561 427 924
Samtliga	459 165 447 595 906 760 250 674 187 689 438 362 I åtgärd Män Kvinnor Totalt			Till arbete Män Kvinnor Totalt
Författare 06170	14	9	23		4	3	7
Journalist f1061 exkl 061	237	314	551		86	115	201
m.
lfrogramtjm. mfl 063	56	45	101		14	11	25
Ovriga inom 06 069	136	150	286		24	39	62
Bildkonstn m.fl. 071	476	501	976		89	117	206
Formgivare m.fl. 073	76	259	335		16	56	72
Fotografer m.fl. 074	314	194	508		72	39	111
Scenkonstn m.fl. 075	189	273	461		76	99	175
Musiker m.fl. 076	428	65	493		162	38	200
Regissör m.fl. 077	116	120	236		36	42	78
Ovriga inom 07 079	27	54	81		7	18	26
Övriga NYK	108 996 84 522 193 518 30 565 27 623 58 188
Samtliga	111 065 86 505 197 570 31 150 28 199 59 348

Därav med stöd Män Kvinnor Totalt

Författare 06170		0	0	0
Journalist t1.06l exkl 061 0	m.		0	0
lffrogramtjm. mil 063		0	0	0
Ovriga inom 06 069		0	0	0
Bildkonstn m.fl. 071		0	0	0
Formgivare m.fl. 073		0	0	0
Fotografer m.fl. 074		0	0	0
Scenkonstn m.fl. 075		0	0	0
Musiker m.fl. 076	m.fl. 077	0 0	0 A 0	0 O

Regissör

Ovriga inom 07 079	0	0	0
Övriga NYK	204	138	342
Samtliga	204	138	343

Bilaga 3 203 Kvarstående totalt, arbetslösa, i åtgärder lämnat

samt till arbete 1995

Samtliga Arbetslösa

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt

Författare 06170	118 74	193 55	35	90
Bildkonstn m.fl. 071	2 620 2 955 5 575	1 445 1 624		3 069
Formgivare m.fl. 073	410 1 480 1 890	222	772

994 Fotografer m.fl. 074 1 470 792 2 262

792 429 1 221 Scenkonstn m.fl. 075 1 132 1 669 2 800 670 982

1 652 Musiker m.fl. 076 2 846 567 3 413 1 149 213 1 362 Regissör m.fl. 077 606 600 1 205 370 356 726 Ovriga inom 07 079 136 317 453 82 178 260

1 7 791 9 374 Övriga NYK 458 692 479 592

938 283 232 071 191 990 424 061 Samtliga 468 030 488 044 973 866 236 855 196 580

442 809

I åtgärd Till arbete

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Författare 06170 21 11 31 4 3 7 :Bildkonstn m.fl. 071 478 499 977 107 129 236 Formgivare m.fl. 073 69 237 306 16 59 76 Fotografer m.fl. 074 302 178 480 69 42 111 Scenkonstn m.fl. 075 188 274 462 79 101 180 Musiker m.fl. 076 447 66 513 179 47 226 Regissör m.fl. 077 104 105 209 37 45 82

Ovriga inom 07 079		25	62	86 3 065	7	20 27 945
Övriga NYK	87 302 75 399 162 700				30 572 28 267 58 839
Samtliga	88 935 76 830 168 830 Därav med stöd Män	Kvinnor Totalt			31 070 28 713 60 728
Författare 06170		0	0	1
Bildkonstn m.fl. 071		15	12	27
Formgivare m.fl. 073		2	5	7
Fotografer m.fl. 074		9	3	12
Scenkonstn m.fl. 075		6	8	14
Musiker m.fl. 076		14	4	18
Regissör m.fl. 077		4	5	8
Ovriga inom 07 079		1	l	2

89 Övriga NYK 4 309 2 137

6 447 Samtliga 4 361 2 175 6 624

204 Bilaga 3

Kvarstående totalt, arbetslösa, i åtgärder samt lämnat till arbete år 1996

Samtliga Arbetslösa

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt Författare 06170 132 77 209 68 39 107 Bildkonstn m.fl. 071 2 785 3 263 6 047 1 470 1 680 3 150 Formgivare m.fl. 073 430 1 514 1 944 221 737 958 Fotografer m.fl. 074 1 551 837 2 388 805 433 1 237 Scenkonstn m.fl. 075 1 233 1 869 3 102 734 1 106 1 839 Musiker m.fl. 076 2 955 603 3 558 1 210 215 1 425 Regissör m.fl. 077 664 666 1 330 380 380 760 Ovriga inom 07 079 156 369 525 85 198 284

19 104 9 759 Övriga NYK 447 757 494 623 942 380 213 902 181 043 394 945 Samtliga 457 664 503 820 980 588 218 875 185 829 414 464

I åtgärd Till arbete

Män Kvinnor Totalt Män Kvinnor Totalt

Författare 06170		28	12	40	4	4	8
Bildkonstn m.fl. 071		669	702 1 370		121	156	277
Formgivare m.fl. 073		101	317	418	17	65	82
Fotografer m.fl. 074		420	221	641	76	48	124
Scenkonstn m.fl. 075		206	314	520	84	110	194
Musiker m.fl. 076		547	67	614	170	48	218
Regissör m.fl. 077		157	138	295	43	53	95
Ovriga inom 07 079		35	87	122 4 020	8	25	34 1 031
Övriga NYK	135 561 112 462 248 023 28 327 31 194 59 521
Samtliga	137 723 114 320 256 064 28 851 31 701 61 583 Därav med stöd Män		Kvinnor Totalt
Författare 06170		1	0	l
Bildkonstn m.fl. 071		10	9	19
Formgivare m.fl. 073		1	3	5
Fotografer m.fl. 074		5	2	7
Scenkonstn m.fl. 075		6	6	12
Musiker m.fl. 076		7	1	8
Regissör m.fl. 077		3	3	6
Övriga inom 07 079		1	1	2

59 Övriga NYK 2 203 1 005 3 208 Samtliga 2 237 1 031 3 326

Bilaga 3 205

Nyinskrivna inom kultur- 0 mediayrken 1994

"Kulturkontor"

Män Kvinnor Totalt -24 år 25-34 år 5-44 å 45- år

Författare 06170	3	3 6 0	2	2 2
Bildkonstn m.fl. 071	40 52 92 10		39 26 18
Formgivare m.fl. 073	6 21 27 2		10	9 6
Fotografer m.fl. 074	24	15 39 7	18	9 4
Scenkonstn m.fl. 075	58 80 137 23		62 35 18
Musiker m.fl. 076	70 21 91 12		46 23 10
Regissör m.fl. 077	17 24 41		5 18 12 7
Övriga inom 07 079	2	6 8 l	4	1 1
Summa	219 221 441 60 199 116 65

"Övriga kontor"

Män Kvinnor Totalt -24 25-34 år 5-44 å 45- år

Författare 06170	3 2 4	1 2	1 1
Bildkonstn m.fl. 071	92 110 202 77	64 34 27
Formgivare m.fl. 073	17 51 68 18	23 15 12
Fotografer m.11. 074	65 43 108 56	33 13 6
Scenkonstn m.fl. 075	23 33 56 26	20	6 4
Musiker m.fl. 076	82 20 102 42	37 16 7
Regissör m.fl. 077	28 31 59 24	23	8 5
Övriga inom 07 079	8 15 23 11	8	3 1
Summa	317 305 621 253 209 95 64

206 Bilaga 3

Nyinskrivna inom kultur- 0 mediayrken 1995

"Kulturkontor"

Män Kvinnor Totalt -24 år 25-34 år 35-44 år 45-

Författare 06170	3	3 6	1	2	2 2
Bildkonstn m.f1. 071 40		58 99 11		41	26 20
Formgivare m.f1. 073	6	23 29	2	13	8 5
Fotografer m.f1. 074	26	16 42	8	19	10 5
Scenkonstn m.f1. 075 58		79 137 24		60	34 19
Musiker m.f1. 076	67	21 88 14		44	22 8
Regissör m.f1. 077	22	27 48	5	21	15 7
Övriga inom 07 079	2	9 ll	2	5	3 1
Summa	224 235 459 67 206 119 68

"Övriga kontor"

Män Kvinnor Totalt -24 år 25-34 år 35-44 år 45- år

Författare 06170	3 2	5 1 2	1	1
Bildkonstn m.f1. 071 89 102 191 73 64			30 24
Formgivare m.f1. 073 14 51 65 18 22			15 11
Fotografer m.f1. 074 61 43 104 52 31			13 7
Scenkonstn m.f1. 075 26 38 64 30 21			8	5
Musiker m.f1. 076	77 23 100 35 40		16 9
Regissör m.f1. 077	27 28 55 22 22		8 4
Övriga inom 07 079	8 16 24 10	9	3 2
Summa	304 302 606 241 209		94 63

Bilaga 3 207

Nyinskrivna kultur- mediayrken 1996

nom 0

"Kulturkontor"

Män Kvinnor Totalt -24 år 25-34 år 35-44 år 45- år

Författare 06170	3	3 6 1	3	1 1
Bildkonstn m.fl. 071	51	64 115 23	48	25 19
Formgivare m.fl. 073	7	27 34 4	17	8 5
Fotografer m.fl. 074	31	19 49 12	22	9 5
Scenkonstn m.fl. 075 52		73 125 28	57	25 15
Musiker m.fl. 076	61	20 81 15	40	19 8
Regissör m.fl. 077	21	30 51 10	22	13 7
Övriga inom 07 079	3	8 12 2	6	3 1
Summa	229 244 472 93 216 103 60

"Övriga kontor"

Män Kvinnor Totalt -24 år 25-34 år 35-44 år 45- år

Författare 06170	2	3 4	1 2	1 1
Bildkonstn m.fl. 071 105 118 223 90			73	36 25
Formgivare m.fl. 073 18		51 69 21	25	13 11
Fotografer m.fl. 074	71	52 123 70	33	12 8
Scenkonstn m.fl. 075 34		47 81 42	25	11 4
Musiker m.fl. 076	85	21 106 44	37	15 10
Regissör m.fl. 077	27	29 56 24	22	7 4
Övriga inom 07 079	8	17 25 11	10	2 2
Summa	349 338 687 304 225			96 63

208 Bilaga 3

I åtgärder inom kultur mediaområdet år 1996

Samt-

06170 071 073 074 075 076 077 079 liga Rekryteringsstöd män 2 43 6 22 24 2 5 13 2 135

kvinnor 1 35 12 9 29 7 14 5 113 Starta eget män 3 60 21 53 9 37 15 1 199

kvinnor 1 59 49 17 13 1 7 5 152 Beredskaps- män 6 60 4 18 24 29 19 1 162 arbete kvinnor 3 47 25 8 32 8 15 6 144 Arbetslivs- män 10 197 31 115 80 236 42 10 720 utveckling kvinnor 4 215 101 52 120 18 44 28 583 Utbildnings- män 6 0 4 2 5 1 0 17 vikariat kvinnor 12 3 3 3 l l 1 23 Arbetsplatsintro- män 2 96 11 55 25 72 23 5 290 duktion kvinnor 1 103 34 34 33 8 25 13 252 Offentligt till- män 1 0 0 1 fálligt arbete kvinnor 0 0 Datortek män 1 25 2 14 7 29 3 3 84

kvinnor 21 9 16 12 2 4 5 69 Kommunala män 1 30 3 18 8 23 5 3 9 1 ungd.avt. kvinnor 0 33 ll 44 26 5 7 4 131

Ami-åtgärd	män kvinnor 0	0	6 l 7 2 3 1 0 19 8 2 2 2 0 2 1 1 8
A-utbildning	män kvinnor 2 140 57 27 41 14 11 15 306	2 110 13 54 21 63 18 6 285
Lönebidrag	män kvinnor	1 30 8 5 9 5 22 17 3 145	27 13 9 3 2 7 5 66
OSA	män		5 2 2 3 1 1 13
off. skyddat arb. kvinnor			0 0 0

40 1370 418 641 520 614 295 122 4020

06170 Författare

- 071 Bildkonstnärer m.f1.

- 073 Formgivare mfl.

- 074 Fotografer mfl.

- 075 Scenkonstärer mi

- 076 Musiker mfl.

- 077 Regissör m.f1.

- 079 Övriga inom 07

SOU 1997: l 83 209

Bilaga

Arbetslösheten bland etablerade konstnärer

Statistiska centralbyrån SCB har utredningen gjort en statistisk körning 13 000 konstnärer som sökt medel för Konstnärsnärrmden

av och Författarfonden mot Arbetsmarknadsstyrelsen databaser. Den visar att 22 % dessa väl etablerade konstnärer är inskrivning vid arbets-

av förmedlingen.

Konstnärliga yrkesgrupper, inkomstår 1995

Yrkesgrupp

Bild Musik Scen Ord Summa

o. form

Antal maka storurvalet	165 80 77 98 420
Antal maka storurvalet, uppräknat	4903 2363 2389 2640 12294
Antal maka AMS	72 33 43 34 182
Antal maka AMS, uppräknat	2069 882 1373 942 5266
Andel arbetssökande maka i AMS	42% 3 7% 5 7% 36% 43%
Inskrivna AF en period	893 183 634 484 2194
Antal dagar AF, medelvärde	195 110 189 171 181
KAS en period	621 96 237 78 1032
Antal dagar KAS, medelvärde	210 266 223 220 219
A-kassa en period	666 623 892 542 2723
Antal dagar A-kassa, medelvärde	326 355 343 323 338 V
Arbetsmarknadsutbildning en period	106 73 32 0 21 1
Antal dagar i utbildning, medelvärde	5 1 22 47 0 41
Övriga inskrivna en periodl	237 12 121 30 400
Antal dagar, medelvärde	246 47 107 79 1 85
Totalt antal inskrivna AF	966 334 823 524 2647
Totalt antal KAS	621 96 237 78 1032
Totalt antal A-kassa	938 741 995 562 3236
Totalt antal arbetsmarknadsutbildning	106 73 32 0 21 1
Totalt antal övriga inskrivna	388 73 382 65 908

l ALU, datortek, lönebidrag m.m.

Bilaga 5

över och

Förteckning organisationer

samrått med

personer utredningen

AMS AMS Kulturarbetsdelegation AMS Kultur Media, Göteborg, Malmö, Stockholm, Umeå, Örebro Statens Kulturråd Konstnärsstödsutredningen Ku 96:04 Konstnärliga och Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industrifonngivare Konstnärernas Riksorganisation Svenska Fotografernas Förbund Svenska Joumalistförbundet Musikerförbundet Teaterförbundet Författarförbundet Svenska Konstnärsförbundet Arbetsgruppen för dansares yrkesbyte Dans Produktion Service Kulturkansliet INUTI Danscentrum Fotograñcentrum Författarcentrum-Riks, -Nord, -Syd, -Öst Illustratörscentrum Konsthantverkscentrum Konstnärcentrum-Mitt, -Nord, -Syd, -Väst, -Öst Musikcentrum Musikcentrum-Väst Teatercentrum Översättarcentrum

Lars Edström, f.d. teaterdirektör Jaan Kolk, förbundsdirektör John Högman, jazzmusiker Björn Lundén, konsult Gunnar Svensson, f.d. statssekreterare

1997 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Den gymnasieskolan stegfor steg.U. 32.Följdlagstiñningtill miljöbalken.M. . nya - Inkomstskattelag,delI-lll. Fi. 33.Att läraövergränser.EnstudieavOECD:s . förvaltningspolitiskasamarbete.Fi. Fastighetsdataregister.Ju. . Övervakning Förbättradmiljöinfonnation.M. 34. avmiljön. M. . nañkpolitiken bilagor. K. Aktivt lönebidrag.Ett effektivarestödfor 35.Ny kurs i + . Fi. arbetshandikappade.A. 36.Bekämpandeavpenningtvätt.

Länsstyrelsemasroll i trafik- ochfordonsfrågor.K. 37.Ettteknisktforskningsinstituti Göteborg.U. . Byråkratini backspegeln.Femtioåravförändring 38.Myndighetellermarknad. . olika verksamhetsformer.Fi. förvaltningsområden.Fi. Statsförvaltningens sex barnsochungdomarspsykiskahälsa.S. 39.Integritet Offentlighet Informationsteknik.Ju. Rösterom . ocharbete.ln. Flexibelförvaltning.Förändringochverksam- 40. Unga . trossamfunden hetsanpassningavstatsförvaltningens 41. Statenoch

struktur.Fi. Rättsligreglering

10 Ansvaretför valutapolitiken.Fi. Grundlag . ll Skatter,miljö ochsysselsättning.Fi. Lagomtrossamfund . - 12.IT-problem infor ZOOO-skiñet.Referatoch LagomSvenskakyrkan.Ku. slutsatserfrån hearinganordnadav 42. Statenochtrossamfunden en IT-kommissionenden 18december. Begravningsverksamheten.Ku.

IT-kommissionensrapportl/97. K. 43. Statenochtrossamfunden

13.Regionpolitikför helaSverige.N. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkligaegendomen

14.lT i kulturenstjänst.Ku. och dekyrkligaarkiven.Ku.

15.Detsvårasamspelet.Resultatstymingensframväxt 44. Statenochtrossamfunden

ochproblematik.Fi. Svenskakyrkanspersonal.Ku.

16.Att utvecklaindustriforskningsinstituten.N. 45.Statenochtrossamfunden

17.Skatter,tjänsterochsysselsättning. Stöd,skatterochfinansiering.Ku.

+Bilagor. Fi. 46. Statenochtrossamfunden granskning. Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.Ku. Granskningav . trossamfunden Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.Fi. 47. Statenoch

19.Bättreinformationomkonsumentpriser.In. Denkyrkliga egendomen.Ku.

20.Konkurrenslagen1993-1996.N. 48,Arbetsgivarpolitiki staten.

2l. Växai lärande.Förslagtill läroplanförbarnoch Förkompetensochresultat.Fi.

6-16år.U. 49.Grundlagsskyddför nyamedier.Ju. unga 22.Aktiebolagetskapital.Ju. 50.Alternativautvecklingsvägarför EU:s

23.Digital demokr@ti.EttseminariumomTeknik, gemensammajordbrukspolitik. Jo.

demokratiochdelaktighetden8november1996 51.Bristeri omsorg anordnat Folkomröstningsutredningen,IT- enfrågaombemötandeaväldre. av kommissionenochKommunikationsforsknings- 52.Omsorgmedkunskapoch inlevelse

beredningen.IT-kommissionensrapport2/97 K. enfrågaombemötandeaväldre. , - 24.Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 53.AvskaffareklamskattenFi. - EU-fat.Jo. 54.Ministemochmakten. 25. Svenskmat- 26. EU:sjordbrukspolitik ochdenglobalalivsmedels- Hur fungerarministerstyrei praktiken Fi.

försörjningen.Jo. 55.Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav

27.Kontroll ReavinstVärdepapper.Fi. förslagenfrån destatligautredningarna.Ku.

28. I demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och 56.Folketsområdgivareochbeslutsfattare.

vårtoffentligaetos.Fi. +Bilaga l och2. Ju.

29.Bampomografifrågan. 57. I medborgarnastjänst. Innehavskriminalisering Ju. Ensamladförvaltningspolitikför staten.Fi. m.m. 30. Europaochstaten.Europeiseringensbetydelsefor 58.Personaluthyrning.A. svenskstatsförvalming.Fi. 59.SvenskhemmetVoksenåsensforvaltningsform.Ku.

31.Kristallkulan trettonröster framtiden. 60.Betal-TVinomSverigesTelevision.Ku. - om IT-kommissionensrapport3/97.K.

Statens offentliga 1997 utredningar

Kronologisk förteckning

6 Att växablandbetongochkojor. 89. Handelnmedskrotochbegagnade N. . varor. Ett delbetänkandeombarnsochungdomars 90.Ändradorganisationfor det statligaplan-,bygguppväxtvillkor i storstädemasutsattaområdenfrån ochbostadsväsendet.ln. Storstadskommittén. 9 Jaktensvillkor utredning vissa . - en om 62. Rosoravbetong. Jo. En antologitill delbetänkandetAtt växabland 92. Medieföretagi Sverige Ägandeoch betongochkojor från Storstadskommittén. strukturförändringari radio ochTV. Ku. press, 63. Sverigeinför epokskiftet. 93. Hanteringavfel i utjämningssystemetfor IT-kommissionensrapport5/97.K. kommunerochlandsting.In. 64. Samhall.En arbetsmarknadspolitiskåtgärd 94. Konkurrensneutralttransportbidrag.N. + Bilagedel.A 95. Forumför världskultur 65. Polisensregister.Ju. enrapportomett rikarekulturliv. Ku. - 66. Statsskuldspolitiken.Fi. 96. Lokalförsörjningoch fastighetsägande. Återkallelse uppehållstillstånd.UD. En utvärdering . av avstatensfastighetsorganisation. 68. Grannlands-TVi kabelnät.Ku. Fi. 69. Besparingari stortochsmått.U. 97. Skydd skogsmark.Behovochkostnader.M. av 70.Totalförsvaretoch frivilligorganisationema 98. Skydd skogsmark.Behovochkostnader. av - uppdrag,stödochersättning.Fö. Bilagor. M. 7 Politik for unga. 99. Enny vattenadministration.Vattenärlivet. M. . + 2stbilagor. In. 100.Nya samverkansfonnerinom denSjöhistoriska 72.Enlagomsocialförsäkringar. museiverksamheten.Ku. 73 Inför ensvenskpolicyomsäkerelektronisk 101.Behandlingavpersonuppgifter . om kommunikation.Referatfrånett seminarium totalforsvarspliktiga.Fö. anordnatavIT-kommissionen,Närings-och 102.Mat Miljö. Svenskstrategiför EUzs handelsdepartementetoch SEISden11december jordbruk i framtiden.Jo. 1996.IT-kommissionensrapport6/97.K. 103.Rapportmedförslag sändningsorter.Ku. om 74.EU:sjordbrukspolitik,miljön och regional 104.Polis i fredenstjänst.UD. utveckling.Jo. 105.Agenda21 i Sverige. 75. Bosättningsbegreppet.Skatterättsligaregler för Femår efterRio resultatochframtid.M. H fysiskapersoner.Fi. 106.Enfondför konsmärer.Ku. unga 76. Invandrarei vårdochomsorg 107.Dennyagymnasieskolan - enfrågaombemötande äldre.av problemochmöjligheter.U. - 77.Uppföljningavinkomstskattelagen.Fi. 108.Att lämnaskolanmedrak Omrättentill rygg - 78. Medelsförvaltningi kommuneroch landsting.ln. skriftspråketochomförskolansochskolans 79. Försäkringsmäklare.En lagöversynav möjligheterattförebyggaochmötaläs-och Försäkringsmäklarutredningen.Fi. skrivsvårigheter.U. 80.Reformeradstabsorganisation.Fi. 109.Myndighetsansvaretför farligt transportav 81 Allmännyttigabostadsföretag. gods.Fö. . + Bilaga.In. 110.Säkrareobligationer Fi. 82.Lika möjligheter.In. lll. Branschsaneringochandrametodermot- 83. Ommakt ochkön-i spåren offentligaav ekobrott.Ju. organisationersomvandling.A. 112.En samordnadmilitär skolorganisation. 84.Enhållbarkemikaliepolitik.M. ll3. Mot halva makten elvahistoriskaessäerom- 85. Förmånefterinkomst Samordnatinkomst kvinnorsstrategierochmänsmotstånd.A. begreppför bostadsstödenochnya 114.Styrsystemochjämställdhet.Institutioneri kvalifikationsreglerför rätttill förändringochkönsmaktensframtid. A. sjukpenninggrundandeinkomst. 115.Ljusnandeframtid ellerett långt farväl 86.Punktskattekontroll alkohol,tobakochav Densvenskavälfärdsstatenijämförande mineralolja,m.m.Fi. belysning.A. 87. Kvinnor, mänochinkomster. 116.Barnetsbästai främsta FN:skonvention rummet. Jämställdhetochoberoende.A. ombarnetsrättigheterförverkligasi Sverige. 88. Upphandlingfor utveckling.N. 116.Barnetsbästa enantologi. -

Statens 1997

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

117.Nobelcenteri Stockholm ett informations-och 153.Arbetskraftensfria rörlighet trygghetoch

aktivitetscentrumkring naturvetenskap,kultur och jämställdhet Bilagedel.A.+

samhälle.Ku. 154.Patientenharrätt. 118.Deladestäder.S. 155.Miljösamverkani vattenvården.M. 119.Entydligareroll för hälso-ochsjukvårdeni 156.Ett störreochbättreEuropa EUzsutvidgning:

folkhälsoarbetet. Samhällsekonomiskaeffekter. Fi. 120.Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning,utbildning, 157.Att erövraomvärlden.Förslagtill läroplanför

utveckling.EnKartläggning.U. förskolan.U. 121 Skolfrågor Om skolai ennytid. U. 158.Vuxenpedagogiki teori och praktik. U.

. - 122.Rättigheteri luñfartyg.K. 159.Ett utvidgateuropeisktområdemedfrihet, 123.Etteffektivarenäringsforbud.N. säkerhetochrättvisa.Ju. 124 IT-kommissionenshearingomdennyamedie-och 160.RegionalakonsekvenseravEU:söstutvidgning.N.

programvaruindustrin.Andrakammarsalen, 161.Stödi förâldraskapet.

Riksdagen,1997-06-16.K. 162.Medborgarskapoch identitet.In. 125 Ettsvensktinvesterarskydd.Fi. 163.Översvämningskatastrofen

i Polen- 126.Bilen, miljön ochsäkerheten.Fi. stödfrånstatochnäringsliv. N. 127.Straffansvarförjuridiskapersoner.DelA+B. Ju. 164.Medlingsinstitutoch lönestatistik. 128.Verkställighetoch kontroll i utlänningsärenden. + st5 bilagor.A.

UD. 165.Läkemedeli priskonkurrens.S. 129 Kollektivtrafik i tid + Bilaga.K. 166.Ohälsoforsälcringen.Trygghetoch aktivitet.S.

. 130.Effektivarestatliginköpssamordning.Fi. 167.En livsmedelsstrategiför Sverige. 131.Lagompremiepension.Fi. 168.Vinstutdelningi aktiebolag.Ju. 132.Antimicrobial FeedAdditives.Jo. 169Försäkringsmedicinsktcentrum.

. 133Antimikrobiella fodertillsatsersammandrag. Jo. Enresursför utredningochmetodutveckling.

. 134.Förtroendemannainflytandeökadkvalitet och 170.Bemötandet äldre.av

rättssäkerhet. 171.Densvenskflaggadehandelsflottans 135.Ledare,maktochkön.A. konkurrenskraft.K. 136.Kvinnorsochmänslöner varför såolika A. 172.Bidragtill fri svenskTV-produktion. Ku.

- 137.Glastakoch glasväggarDenkönssegregerade 173.Miljöhänsyni standarder.N.

arbetsmarknaden.A. 174.Räknamedmångfald.Förslagtill lag 138.Familj, makt ochjämställdhet.A. motetniskdiskrimineringi arbetslivetm.m.In. 139.Hemmet,hamenochmakten.Förhandlingarom 175.Förbudmotdiskrimineringi arbetslivet grund

arbeteochpengari familjen.A. avsexuellläggning.A. 140.Fonogramersättning.Ku. 176.Förbudmotdiskrimineringi arbetslivetav 141.Boken tiden.i Ku. personermedfunktionshinder.A. 142 Högkostnadsskyddmotsjuklönekostnader. 177.Byggkvalitetför framtiden.In.

. 143.StörreEU säkrareEuropa.UD. 178.Enskildanäringsidkare.

- 144.Försvaretsfastigheter. Översyn skattereglema.Fi.

Formerfor enkostnadseffektivoch 179.Klara spelregler enförutsättningför samverkan

verksamhetsinriktadförvaltning.Fi. mellanoffentlig ochprivat hälso-ochsjukvård. 145.Förvaltamedmiljöansvar.Statsforvaltningens 180.Kämavfalloch Beslut.Rapportfrånettseminarium

arbeteför ekologiskhållbarhet.M. ombeslutsprocesseni sambandmedlokalisering 146.Grunddata i samhälletstjänst.Fi. avettslutförvaravanväntkärnbränsle.

- 147 Bamsbilder avåldrande Umeå8-10april 1997.M.

enfrågaombemötande äldre.av 181.Redovisningoch aktiekapitali euro

- 148 Utbildningskanalen.U. ochannanutländskvaluta.Ju.

. 149.Miljön i ettutvidgatEU.M. 182.Ennyplan-,bygg- ochbostadsforskning.ln. 150.EUzsjordbrukspolitikochöstutvidgning.Jo. 183.Arbete konstnärer.Ku. 151.Foodandthe environment,Swedishstrategyfor 184.Generellakonstnärsstöd.Ku.

the futureof EU agriculture.Jo. 152.Uppehållstillstând grundavanknytning.UD.

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Förmånefterinkomst Samordnatinkomstbegrepp

för bostadsstödenochnyakvaliñkationsreglerför Fastighetsdataregister.3

rätttill sjukpenninggrundandeinkomst.85 Aktiebolagetskapital. 22

Barnetsbästai främstarummet.FNzskonvention Bampomografifrågan.

ombarnetsrättigheterförverkligasi Sverige.116 Innehavskriminaliseringm.m.29

Barnetsbästa enantologi.116 Integritet Offentlighet Informationsteknik.39 -

Deladestäder.l 18 Grundlagsskyddförnyamedier.49

Entydligareroll för hälso-och sjukvårdeni Folketsområdgivareochbeslutsfattare.

folkhälsoarbetet.119 + Bilaga och1 56

Förtroendemannainflytandeökadkvalitet och Polisensregister.65 -

rättssäkerhet.134 Branschsaneringochandrametodermotekobrott.1 11

- Högkosmadsskydd sjuklönekostnader.142

mot Straffansvarför juridiska personer.DelA+B. 127

Barnsbilder avåldrande Ettutvidgateuropeisktområdemedfrihet,

enfrågaombemötande äldre.147av säkerhetochrättvisa.159 -

Patientenharrätt.154 Vinsrutdelning aktiebolag.i 168

Stödi föräldraskapet.161 Redovisningochaktiekapitali euro

Läkemedel priskonkurrens.i 165 ochannanutländskvaluta.181

Ohälsoförsäkringen.Trygghetoch aktivitet. 166

Utrikesdepartementet Försäkringsmedicinsktcentrum.

En resursför utredningochmetodutveckling.169 Återkallelse uppehållstillstånd.67

av Bemötandet äldre.170

av Polisi fredenstjänst.104

Klara spelregler enförutsättningför samverkan Verkställighetoch kontroll i utlänningsärenden.128 -

mellanoffentlig ochprivat hälso-och sjukvård.179 StörreEU säkrareEuropa.143

- Uppehållstillståndpå grundavanknytning.152 Kommunikationsdepartementet

Försvarsdepartementet Länsstyrelsemasroll i trañk- ochfordonsfrågor.6

IT-probleminför 2000-skiftet.Referatochslutsatserfrån Totalförsvaretoch frivilligorganisationema

enhearinganordnadavIT-kommissionenden

uppdrag,stödochersättning.70 - 18december.IT-kommissionensrapport1/97.12 Behandlingavpersonuppgifterom

Digital demokr@ti.Ett seminariumomTeknik, totalförsvarspliktiga.101

demokratiochdelaktighetden november8 1996 Myndighetsansvaretför transportav farligt gods.109

anordnatav Folkomröstningsutredningen,IT- Ensamordnadmilitär skolorganisation.112

kommissionenoch Kommunikationsforsknings-

Socialdepartementet beredningen.IT-kommissionensrapport2/97. 23

Kristallkulan trettonrösteromframtiden.

barnsochungdomarspsykiskahälsa.8 - Rösterom IT-kommissionensrapport3/97. 31

Välfärd i verkligheten Pengarräckerinte. 24

- Ny kurs i trafikpolitiken+ bilagor. 35 Bristeri omsorg Sverigeinför epokskiftet.

enfrågaombemötande äldre.51av - IT-kommissionensrapport5/97.63 Omsorgmedkunskapochinlevelse

Införensvenskpolicy omsäkerelektronisk

enfrågaombemötande äldre.av 52 - kommunikation.Referatfrånettseminariumanordnatav Att växablandbetongochkojor.

lT-kommissionen,Närings-och handelsdepartementet Ettdelbetänkande barnsochungdomarsom

ochSEISden 11december1996. uppväxtvillkori storstädemasutsattaområdenfrån

IT-kommissionensrapport6/97.73 Storstadskommittén.61

Rättigheteri luftfartyg. 122 Rosoravbetong.

IT-kommissionenshearingomdennyamedie-och Enantologitill delbetänkandetAtt växabland

programvaruindustrin.Andrakammarsalen, betongochkojor från Storstadskommittén.62

Riksdagen,1997-06-16.124 En lag omsocialförsäkringen.72

Kollektivtrafik i tid + Bilaga.129 Invandrarei vårdochomsorg

Densvenskflaggadehandelsflottans

enfrågaombemötande äldre.76av - konkurrenskraft.171

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Finansdepartementet EttstörreochbättreEuropa EU:sutvidgning: lnkomstskattelag,del 2 Samhällsekonomiskaeffekter. 156

I-lll. Byråkratini backspegeln.Femtioår förändring Enskildanäringsidkare.

Översyn skattereglema.178 sextörvaltningsområden.7 av Flexibelförvaltning.Förändringochverksam-

Utbildningsdepartementet

hetsanpassning statsförvaltningensav struktur.9 Ansvaretför valutapolitiken.10 Dennyagymnasieskolan stegfor steg.1

- Skatter,miljö ochsysselsättning.11 Växa i lärande.Förslagtill läroplanfor barnoch Det svårasamspelet.Resultatstymingensframväxt unga6-16 år. 21 ochproblematik.15 Ett teknisktforskningsinstituti Göteborg.37 Skatter,tjänsteroch sysselsättning. Besparingaristortochsmått.69 +Bilagor. 17 Dennyagymnasieskolan Granskning granskning. - problemochmöjligheter.107

av Denstatligarevisioneni SverigeochDanmark.18 Att lämnaskolanmedrakrygg Omrättentill

- Kontroll ReavinstVärdepapper.27 skriftspråketochomförskolansochskolans I demokratinstjänst.Statstjänstemannensroll och möjligheterattförebyggaochmötaläs-och vårt offentligaetos.28 skrivsvårigheter.108 Europaochstaten.Europeiseringensbetydelsefor Vuxenpedagogiki Sverige.Forskning,utbildning, svenskstatsförvaltning.30 utveckling.En Kartläggning.120 Att läraövergränser.En studie 0ECD:s Skolfrågor Om skolai ennytid. 121

av forvaltningspolitiskasamarbete.33 Utbildningskanalen.148 Bekämpande penningtvätt.36 Att erövraomvärlden.Förslagtill läroplanför

av Myndigheteller marknad. förskolan.157 Statsförvaltningensolika verksamhetsformer.38 Vuxenpedagogiki teori ochpraktik. 158 Arbetsgivarpolitiki staten.

Jordbruksdepartementet För kompetensochresultat.48 Avskaffareklamskatten53 Svenskmat- EU-fat. 25 Ministemoch makten. EU:sjordbrukspolitikoch denglobalalivsmedels- Hur fungerarministerstyrei praktiken 54 försörjningen.26 I medborgarnastjänst. Alternativautvecklingsvägarför EU:s En samladforvaltningspolitikför staten.57 gemensamma 50 Statsskuldspolitiken.66 EU:sjordbrukspolitik,miljön ochregional Bosättningsbegreppet.Skatterättsligaregler för utveckling. 74 fysiskapersoner.75 Jaktensvillkor enutredningomvissajaktfrågor.91

- Uppföljningavinkomstskattelagen.77 Mat Miljö. SvenskstrategiförEU:s Försäkringsmäklare.Enlagöversynav jordbruk i framtiden.102 Försäkringsmäklarutredningen.79 AntimicrobialFeedAdditives. 132 Reformeradstabsorganisation.80 Antimikrobiella fodertillsatsersammandrag. 133 Punktskattekontrollavalkohol,tobakoch EU:sjordbrukspolitikoch östutvidgning.150 mineralolja,m.m.86 Foodandtheenvironment,Swedishstrategyfor the Lokalforsörjningoch fastighetsägande. futureof EU agriculture.151 En utvärderingavstatensfastighetsorganisation.96

Arbetsmarknadsdepartementet

Säkrareobligationer l 10 Ett svensktinvesterarskydd.125 Aktivt lönebidrag.Etteffektivarestödfor Bilen,miljön ochsäkerheten.126 arbetshandikappade.5 Effektivarestatliginköpssamordning.130 Personaluthyrning.58 Lagompremiepension.131 Samhall.En arbetsmarknadspolitiskåtgärd Försvaretsfastigheter. + Bilagedel.64 Fonnerför enkostnadseffektivoch Ommakt ochkön-i spåren offentligaav verksamhetsinriktadförvaltning.144 organisationersomvandling.83 Grunddata i samhälletstjänst.146

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Kvinnor, mänoch inkomster. Medieföretagi Sverige Ägandeoch

- Jämställdhetochoberoende.87 strukturförändringari press,radioochTV. 92 Mot halvamakten elvahistoriskaessäerom Forumför världskultur

kvinnorsstrategierochmänsmotstånd.113 enrapportomettrikarekulturliv. 95

styrsystemochjämställdhet.Institutioneri Nyasamverkansforrnerinom denSjöhistoriska förändringochkönsmaktensframtid. 114 museiverksamheten.l00 Ljusnandeframtid ellerett långtfarväl Rapportmedforslagomsändningsorter.103 Densvenskavälfärdsstatenijämförande Enfond for ungakonstnärer.106 belysning.115 Nobelcenteri Stockholm ett informations-och

- Ledare,maktochkön. 135 aktivitetscentrumkring naturvetenskap,kultur och Kvinnorsochmänslöner varforsåolika 136 samhälle.117

- GlastakochglasväggarDenkönssegregerade Fonogramersättning.140 arbetsmarknaden.137 Bokeni tiden, 141 Familj, makt ochjämställdhet.138 Bidragtill fri svenskTV-produktion.172 Hemmet,barnenochmakten.Förhandlingarom Arbete konstnärer.183

i familjen. 139 Generellakonstnärsstöd.184 arbeteochpengar Arbetskraftensfria rörlighet-trygghet och

Närings- och handelsdepartementet jämställdhet Bilagedel.153+ Medlingsinstitutochlönestatistik. Regionpolitikför helaSverige.13 + st5 bilagor.164 Att utvecklaindustriforskningsinstituten.16 Förbudmotdiskrimineringi arbetslivetpå grund Konkurrenslagen1993-1996.20 avsexuellläggning.175 Upphandlingför utveckling.88 Förbudmotdiskrimineringi arbetslivetav Handelnmedskrotochbegagnadevaror.89 personermedfunktionshinder.176 Konkurrensneutralttransportbidrag.94

Ett effektivarenäringsförbud.123 Kulturdepartementet Regionalakonsekvenser EU:söstutvidgning.160

av T i kulturenstjänst.14 Översvämningskatastrofeni Polen

- Statenochtrossamfunden stödfrånstatochnäringsliv. 163 Rättsligreglering Enlivsmedelsstrategiför Sverige.167

Grundlag Miljöhänsyni standarder.173 -

Lag omtrossamfund - Inrikesdepartementet

Lag omSvenskakyrkan.41 - Statenochtrossamfunden Bättreinfonnationomkonsumentpriser.19 Begravningsverksamheten.42 Ungaocharbete.40 Statenochtrossamfunden Politik för unga. Denkulturhistorisktvärdefullakyrkliga egendomenoch +2 stbilagor. 71 dekyrkliga arkiven.43 Medelsforvaltningi kommunerochlandsting.78 Statenochtrossamfunden Allmännyttiga bostadsföretag. Svenskakyrkanspersonal.44 + Bilaga.81 Statenochtrossamfunden Lika möjligheter.82 Stöd,skatterochfinansiering.45 Ändradorganisationfor det statligaplan-,bygg- Statenochtrossamfunden ochbostadsvasendet.90 Statligmedverkanvid avgiftsbetalning.46 Hanteringavfel i utjämningssystemetför Statenochtrossamfunden kommuneroch landsting.93 Denkyrkliga egendomen.47 Medborgarskapochidentitet.162 Statenochtrossamfunden.Sammanfattningamaav Räknamedmångfald.Förslagtill lag förslagenfrån destatligautredningarna.55 motetniskdiskrimineringi arbetslivetm.m.174 SvenskhemmetVoksenåsensförvaltningsform.59 Byggkvalitetförframtiden.177 Betal-TVinomSverigesTelevision.60 En nyplan-,bygg-ochbostadsforskning.182 Grannlands-TVi kabelnät.68

Statens 1997

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Miljödepartementet Förbättradmiljöinformation. 4 Följdlagstiftningtill miljöbalken.32 Övervakningavmiljön. 34 Enhållbarkemikaliepolitik. 84 Skyddavskogsmark.Behovochkostnader.97 Skyddavskogsmark.Behovochkostnader. Bilagor. 98 Enny vattenadministration.Vattenärlivet. 99 Agenda21i Sverige. Femår efterRio resultatochframtid.105

- Förvaltamedmiljöansvar.Statsförvaltningens arbeteför ekologiskhållbarhet.145 Miljön i ettutvidgatEU.149 Miljösamverkani vattenvården.155 Kämavfall och Beslut.Rapportfrånettseminarium ombeslutsprocesseni sambandmedlokalisering avett slutförvaravanväntkämbränsle. Umeå8-10april 1997.180

FRITZES

POSTADRESS:10647STOCKHOLM

,SEN9|38zo795_3 FAX:08-690 9191,TELEFON:08-690 9190 ISSN0375-250X