Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring : alternativ och förslag : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Grundläggande dmgienny arbetslöshetsförsäkring

-a/iernai/v förs/ag och

Delbetänkande av Utredningen om ersättn ing vid arbetsiöshet och omställning, ARBOM

K

c

Orc

:de

IW

M

Statens offentliga utredningar 1996 l Arbetsmarknadsdepartementet

Grundläggande drag

i arbetslöshets-

en

ny

alternativ

försäkring

-

och

förslag

Delbetänkande Utredningen ersättning vid av om arbetslöshet och omställning Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar SOU och Ds av svarar Fritzes. Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrâdsberedningen. 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20233-5 Stockholm 1996 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet och chefen för Arbetsmark-

nadsdepartementet Margareta Winberg

Regeringen beslutade den 15 juni 1995 att bemyndiga chefen for Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en särskild utredare för att lämna förslag till hur en ny arbetslöshetsförsäkring ska utformas Kommittédirektiv 1995:92, Arbetslöshetsersättningen omställ- - en ningsersättning. Med stöd av bemyndigandet förordnades samma dag länsöverdirektören Birgitta Isaksson Pérez som särskild utredare. Utredningen har antagit namnet ARBOM-utredningen, Utredningen A1995: 12 om ersättning vid arbetslöshet och omställning. En kortfattad redogörelse for utredningsuppdraget, arbetets uppläggning och föreliggande delbetänkandes inriktning ges i kapitel Som sekreterare i utredningen har från senhösten 1995 tjänstgjort hovrättsassessorn Claes-Göran Sundberg och fil. kand. Patrick Joyce. Avdelningsdirektören Olof Löfgren har på deltid tjänstgjort i utredningen och biträtt med ekonomiska analyser och modellarbete utifrån statistiskt underlag. Utredningsenheten och försäkringsenheten vid Arbetsmarknadsstyrelsen har varit utredningen behjälpliga med åtkomst till myndighetens databaser. Som bilaga redovisas en studie gjorts inom Arbetsmarknadsdepartementet angående som konsekvenser av införande av en definitiv bortre gräns för ersättningsperiodens längd i arbetslöshetsförsäkringen. Studien som tagits fram fristående från utredningen har gjorts ekonomen Stig av Carlsson. Utredningen överlämnar härmed delbetänkandet , Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäkring alternativ och förslag.

Stockholm i mars 1996

Birgitta Isaksson Pérez

/Patrick Joyce Claes-Göran Sundberg

är

w Iüavwåsavçxøi kt..

Innehållsförteckning Sida

arbetslöshet teori och empiri - 5.1 Efterfrågan eller utbud 61 5.2 Effekter på arbetsmarknadens parter 62 5.3 Effekter på individen 63

Nuvarande arbetslöshetsersättning organisation och 69 regler 6.1 Inledning 69 6.2 Administration av arbetslöshetsförsäkringen 70

Bakgrund 70

Den nuvarande ordningen 71 Beskrivning de nuvarande arbetslöshetskassorna 76 av Samspel mellan arbetsförmedling och arbetslöshetskassor 86 Tillsyn 86 m.m Arbetsläshetskassornas rättsliga ställning 87 Samorganisationen 87 6.3 Administration KAS 88 av 6.4 Ersättningsreglema i arbetslöshetsförsäkringen 90 Allmänt 90 Grundvillkoren 90 Arbetsvillkoret 92

Överhoppningsbar tid 93

Med förvärvsarbete jämställd tid 93 Ersättningens storlek samt ersättningstid 93 Regler avstängning och återbetalning 97 om 6.5 Ersättningsreglema i KAS 98 Allmänt 98 Grundvillkor och arbetsvillkor 99 m.m.

Med förvärvsarbete jämställd tid 99

Överhoppningsbar tid 99

Utbildningsvillkor 100

Ersättningens storlek samt ersättningstid 100 m. m. 6.6 Avtalslösningar 102

av en ny

7.2 Ersättningsregler olika alternativ 116 -

Överväganden 116

som

respektive genomförts i det kontanta stödet vid

arbetslöshet fr.o.m. år 1992

Bilaga 3 Beräkningsmetoder och antaganden 193

Bilaga 4 Stig Carlsson: Den bortre parentesen 203

V

" Lgáâiikxmásü mngKhSY

-Ã -

f

A A V . .

f

Sammanfattning

Syftet med detta delbetänkande är att redovisa idémässiga förslag till en ny arbetslöshetsförsäkring. En ny grundstruktur som syftar till att skapa en allmän och sammanhållen försäkring presenteras. I det fortsatta arbetet kommer förslaget att preciseras. Bara vissa av de frågeställningar som tas upp i utredningens direktiv finns behandlade i delbetänkandet. Bland annat behandlas inte frågan om företagares och uppdragstagares försäkring. Inte heller frågor som rör försäkringens finansiering tas upp i delbetänkandet. I kapitel 1 konstateras att ett stort antal utredningar arbetat med arbetslöshetsförsäkringen och andra ersättningsfrågor i samband med arbetslöshet. Valet mellan en obligatorisk eller en frivillig försäkring har hela tiden stått i fokus. till reformeringar har Få av förslagen genomförts. Utvecklingen på arbetsmarknaden under 1990-talets början kan emellertid ha medfört att det nu är möjligt att nå en långsiktigt stabil samsyn kring en reformerad arbetslöshetsförsäkring. Utgångspunktema för utredningens arbete redovisas i kapitel 2. Arbetslöshetsförsäkringen är en frivillig försäkring i privat regi. Samtidigt är den i huvudsak statligt finansierad. Försäkringen är en del i arbetsmarknadspolitiken och ska stärka arbetslinjen. Försäkringen har tillsammans med andra politiska åtgärder fungerat som ett stöd för näringslivets strukturomvandling. Löntagarna har via sina fackliga organisationer haft kontroll över arbetslöshetsförsäkringen vilket gett trygghet i omvandlingen. Försäkringen har alltid varit avsedd att stimulera omställning. Den har inte varit tänkt som en permanent försörjning. Arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken har ett nära samband med en rad andra politikområden. De viktigaste är utbildningspolitik, regional utveckling, näringspolitik, arbetslivsfrågor och socialpolitik liksom allmän ekonomisk politik. Dessa samband gör att avvägningar mellan renodling och samordning ständigt måste göras. Många olika mål kan leda till att politiken och regelverken inom ett område uppfattas som mindre effektiv. En arbetsmarknadspolitik gör att fler hamnar utanför arbetssom kraften leder till ett ökat ansvar för kommunerna. Striktare regler i arbetslöshetsförsäkringen kan få en sådan effekt.

I kapitel 3 ges en historisk översikt med tyngdpunkt förändringar i regelverket de senaste åren, dvs. efter den förra stora utredningen om

arbetslöshetsförsäkring SOU 1993:52. Ett flertal förändringar i en ny

ersättningssystemet beslutades och genomfördes dessa år. Bland annat infördes andra halvåret 1994 en möjlighet att erhålla en inkomstrelaterad dagpenning inom KAS. Regeringsskiftet hösten 1994 ledde till att denna möjlighet avskaffades den 1 januari 1995 samtidigt som regelverket även i övrigt återställdes till vad som tidigare gällt. Under 1995

har ytterligare ett antal beslut fattats av riksdagen angående arbetslöshetsförsäkringen. Bland annat har kompensationsnivån fr.0.m. den 1 januari 1996 sänkts från 80 till 75 procent av inkomstbortfallet.

Utvecklingen arbetsmarknaden, arbetslösheten och arbetslös-

hetsersättningen beskrivs i kapitel 4 med hjälp av statistiska uppgifter.

I takt med att arbetslösheten vuxit har också ersättningstidema blivit längre. De deltidsarbetslösa utgör nästan en tredjedel av samtliga hos arbetsförmedlingarna registrerade arbetslösa.

Under 1990-talet har antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna ökat kraftigt trots att arbetskraften minskat. Av den totala arbetskraften omfattas ca 90 procent av dagens frivilliga arbetslöshetsförsäkring.

Andelen enskilt anslutna medlemmar har också ökat kraftigt i vissa arbetslöshetskassor under period. Andelen de arbetslösa med

samma av ersättning från arbetslöshetsförsäkringen har också vuxit under 1990-

talet. Av de arbetslösa får ca en fjärdedel inte ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen eller KAS. Detta beror i huvudsak att

dessa arbetslösa inte uppfyller de arbetsvillkor och andra

kvalifikationskrav finns. Under 1995 lyfte nästan en miljon som människor någon gång under året arbetslöshetsersättning. Genom det tak på ersättningsnivån som finns i försäkringen, är det stora grupper vid arbetslöshet får mindre än 75 procent i ersättning. 1996 som beräknas närmare tre fjärdedelar de heltidsarbetande ha inkomster av över taknivån. Trots att forskningen arbetslöshetsersättningens betydelse är om

ganska omfattande både i Sverige och i andra länder, så är resultaten långt ifrån entydiga. I forskningen behandlas både efterfrågans bety-

delse för arbetslöshetens storlek och hur ersättningens utformning påverkar lönebildning och utbudet arbetskraft. På senare tid har ett av antal svenska studier belyst de arbetslösas sökaktivitet i förhållande till hur länge de varit arbetslösa. Kapitel 5 innehåller en översiktlig genomgång olika studier och deras resultat. av

Kapitel 6 bred beskrivning nuvarande system för arbets-

ger en av löshetsersättning. Verksamheten inom arbetslöshetskassorna och deras

utveckling redovisas. Antalet kassor är för närvarande 40 stycken varav

fem är kassor för företagare. Samtliga kassor är medlemmar i den

gemensamma samorganisationen SO. Kassorna är privaträttsliga organ men deras beslut utgör myndighetsutövning. Administrationen

av det kontanta arbetsmarknadsstödet KAS sker vid fyra länsarbetsnämnder. I kapitel 6 beskrivs också det nu gällande regelverket. Centrala begrepp som arbetsvillkor, överhoppningsbar tid och jämställd tid förklaras. Vidare beskrivs de avtalslösningar som finns inom olika förhand-

lingsområden, dvs. trygghets- och omställningsavtal. Dessa ger kompletterande ersättningar t.ex. avgångsbidrag samt stödåtgärder av

olika slag, som kompletterar arbetsförmedlingens insatser. Slutligen beskrivs arbetslöshetsersättningens finansiering och de förändringar som skett över tiden. Det nya system som infördes 1989, med bl.a. en arbetsmarknadsfond som skulle balansera inbetalade arbetsmarknadsavgifter och utbetalade ersättningar över åren, klarade inte den starkt ökade arbetslösheten under början av l990-talet. 1994 infördes en egenavgift som avskaffades 1995. Arbetsmarknadsfonden avskaffades den 30 juni 1995 och hade då ett underskott 87 miljarder kronor. Arbetslöshetsersättningen finansieras över den reguljära statsnumera budgeten. I kapitel 7 tecknas konturerna allmän och sammanhållen av en ny arbetslöshetsförsäkring som ska ge inkomsttrygghet men också ställa höga krav på de arbetslösa att snabbt finna ett nytt arbete omställ- - en ningsförsäkring. Försäkringen är tänkt att fungera inom ramen för en

arbetsmarknadspolitik som är individuellt inriktad och där utbildning och kompetensutveckling är viktiga inslag. Ett större ansvar kommer

som en följd härav att åvila den arbetslöse.

Försäkringen består av två delar. En obligatorisk del täcker alla för-

värvsarbetande som uppfyller ett bestämt arbetsvillkor. Ersättningen är

ett fast grundbelopp lika för alla. Försäkringen innehåller också en

frivillig kompletterande inkomstbortfallsförsäkring. För att ha rätt till den måste den arbetslöse uppfylla ett arbetsvillkor samt vara ansluten till försäkringen. Anslutning sker genom medlemskap i arbetslösen hetskassa. Ersättningen från den nya försäkringen fungerar i stort enligt samma principer som i dagens system. Ersättningen - summan av grundbelopp och inkomstbortfallsersättning uppgår till en bestämd andel av den tidigare inkomsten upp till ett tak. KAS avskaffas som en egen ersättningsform. -

Den nya försäkringen föreslås administreras av befintliga arbetslös-

hetskassor. För att göra försäkringen heltäckande behöver kassa en ny skapas. Det finns idag ett antal personer som skulle ha möjlighet att ansluta sig till försäkringen inte gör det. Även det finns men som om möjlighet att vara medlem i en arbetslöshetskassa utan att vara med i den intresseorganisation som har nära samband med kassan, så finns det ett antal personer som av principiella skäl inte anser sig kunna an-

sluta sig till Försäkringen den nära kopplingen till intresseorgani-

p.g.a. sationer. En obunden kassa föreslås bli inrättad. Därmed ges den ny enskilde ett alternativ för att ansluta sig till den frivilliga inkomstbort-

fallsförsäkringen.

Den kassans huvudsakliga arbetsuppgift kommer dock att vara

nya

att administrera det obligatoriska grundbeloppet till de arbetslösa som

inte är medlemmar i någon kassa. Den kassan föreslås bli utformad nya övriga kassor, dvs. förening och nära samverka inom som vara en för den samorganisationen. Därmed uppfylls ramen gemensamma kraven enhetlighet och effektiv administration arbetslöshetsförav säkringen. Staten föreslås utse majoritet av ledamöterna i den nya en kassans styrelse. Den kassan är ett komplement till övriga kassor. Den kan nya

komma att fungera uppsamlings- och genomgångskassa, en

som en transitkassa till övriga kassor, vilka genom sin inriktning olika yrkes- och verksamhetsområden kan bättre service till sina medge en lemmar. Ovanstående är utredningens två huvudförslag. I övrigt redovisas i kapitel 7 överväganden kring ett antal inslag i försäkringen, utan att slutlig ställning tas. Ersättningstidens längd behandlas, med särskild nu inriktning på frågan bortre gräns för den sammanlagda ersättom en ningstiden. Utredningen bedömer sådan bortre gräns införs, att om en bör den inträda efter tre till fyra års ersättningstid. Hur lång tid detta i

praktiken kommer att motsvara beror på hur regelverken konstrueras. En viktig fråga tid i arbetsmarknadspolitiska åtgärder ska räknas

är om

i ersättningstiden eller inte. Möjligheterna att studera med arbetslös-

hetsersättning diskuteras, särskilt frågan deltagande i längre regulom jära utbildningar ska kunna finansieras av arbetslöshetsförsäkringen. Ett antal krav i så fall bör ställas formuleras. som För att stärka inkomsttryggheten övervägs höjning av ersättningsnivåerna, både när det gäller grundbeloppet och inkomstbortfallsersättningen. En avtrappning ersättningen mot slutet av den maximala erav sättningstiden diskuteras också, t.ex. att den arbetslöse under en sista

delperiod enbart erhåller grundbeloppet. Beträffande kvalificeringsreglema övervägs en skärpning av

arbetsvillkoret för full ersättning. Därmed stärks det försäkringsmäs-

siga inslaget i försäkringen. För att inte stänga ute nytillträdande arbetsmarknaden diskuteras kompletterande möjlighet att vid ett

en lägre arbetsvillkor få rätt till grundbelopp under begränsad tid. Detta en skulle särskilt ungdomar och andra nytillträdande med kort gynna arbetslivserfarenhet i Sverige, t.ex. invandrare. Om bortre gräns införs i ersättningstiden, kommer utförsäkring en att ske. Några alternativa händelseförlopp i sådan situation komen

menteras. Sannolikt kommer viss övervältring kostnader att ske, i en av första hand till kommunerna. Incitamentseffekten av en bortre gräns är

svår att uppskatta förhand. Arbetsmarknadsläget har här stor bety-

delse. I Kapitel 8 redovisas ett antal beräkningar av ekonomiska konsekvenser förändringar i arbetslöshetsersättningen. Kalkylerna av

är avgränsade till statens kostnader för ersättningar olika slag. Vissa

av

begränsade analyser görs även effekterna för den kommunala

av

sektorn. Beräkningarna bygger delvis på ny statistik som tidigare inte funnits tillgänglig. Det innebär att resultaten är preliminära och måste

tolkas med försiktighet. Tiden har varit alltför knapp för att göra

genomarbetade kontrollberäkningar. Ett stort antal antaganden har

också varit nödvändiga att göra vid konstruktionen den använda av

beräkningsmodellen. Att utredningen, trots dessa osäkerheter, valt att

publicera ett relativt stort antal beräkningar, motiveras av att det tidigare inte funnits möjlighet att göra den här typen av analyser. Det

presenterade materialet kan därför förhoppningsvis ha ett visst allmänintresse och inspirera till fortsatt metodutvecklingsarbete. Utredningen kommer i sitt fortsatta arbete att fördjupa och komplettera

sina analyser. I kapitel 8 redovisas bl.a. ett antal kombinerade beräkningar där effekten flera olika ändringar införs samtidigt uppskattas.

av som

Dessa analyser tyder på att det finns ett flertal olika möjligheter att

inom försäkringens balansera kostnadshöjande inslag mot besparam ringsåtgärder. Beräkningarna ska i samtliga fall enbart ses som illustrationer, inte som förslag.

f mv"siiá,.m

V i å

ll

Inledning

1.1 Bakgrund

Det här betänkandet ingår i en lång rad av utredningar om arbetslöshetsförsäkring sedan 1900-talets början. Trots det stora antalet utredningar grundläggande lagstiftning bara införts vid två tillfällen. har ny År 1935 trädde den första lagen i kraft. År 1973 tillkom nuvarande lag arbetslöshetsförsäkring, samtidigt som en helt ny lag om kontant om arbetsmarknadsstöd infördes. 1973 års lagar innebar inte någon i grunden ny försäkring eller ändrad organisation, annat än att ett statligt kontantstöd infördes for inte kunde få ersättning från personer som arbetslöshetsförsäkringen. . Flera stora utredningar har under årtiondenas lopp lagt förslag till

reformering av försäkringens grundstruktur, men förslagen har inte ge-

nomförts. Särskilt omfattande sådana förslag presenterades år 1948 och år 1978. Dessa förslag hade betydande likheter. Vid sidan de heltäckande översynema har ett stort antal utredom

ningar lagt förslag till ändringar i delar av lagstiftningen. Många så-

dana ändringar har beslutats av riksdagen. Det har gällt frågor som ersättningsnivåer, ersättningsperiodemas längd, karenstid, deltidsarbete, regler för äldre respektive finansiering etc. Dessa ändringar har yngre, ofta föranlett omfattande debatt både före och efter beslut. Av direktiven till den här utredningen framgår att det återigen finns ambitioner om att göra en Översyn av hela försäkringen, inklusive dess hörnstenar. Dessutom ska alla delar i regelverket ses över. Den mest centrala hömstenen i arbetslöshetsförsäkringen är frågan om den ska frivillig eller obligatorisk. En obligatorisk försäkring kallas ibland vara allmän. Det är denna fråga alla de stora utredningarna behandlat, som och stupat på. Bakom diskussionen allmän arbetslöshetsförsäkom en ring ligger skilda inställningar till kopplingen mellan intresseorganisationer och arbetslöshetskassor. På den här punkten har under hela

1900-talet funnits partipolitiska åsiktsskillnader.

Mot bakgrund den historiska utvecklingen ter det sig som en av

synnerligen svår uppgift att arbeta fram ett förslag till en ny arbetslös-

hetsförsäkring, både ska uppfylla utredningens direktiv och leda som

till riksdagsbeslut om genomförande. Det finns dock vid nittiotalets mitt några förhållanden som gör det meningsfullt att ta sig an uppgiften, trots de i grunden dåliga förutsättningarna. För det första är läget arbetsmarknaden så svårartat att viljan till omprövning av regelverk, beteenden och traditioner ökat inom olika samhällsområden och hos olika grupper. För det andra har under senare år beslut om betydande förändringar i delar av regelverket för arbetslöshetsersättning fattats av olika regeringar. Reformema har för första gången inneburit sänkta ersättningsnivåer och andra slag av försämringar för de arbetslösa. För det tredje beslutade riksdagen våren 1994 om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, dock utan att 1973 års lag ersattes. Den allmänna och obligatoriska försäkringen hann både införas och avskaffas under andra halvåret 1994. Den nya riksdagsmajoritet som fanns efter valet hösten 1994 återställde försäkringen till vad som tidigare gällt, dvs. en försäkring som bygger ett frivilligt medlemskap i en arbetslöshetskassa. Sammantaget innebär denna händelseutveckling att ett nytt läge kan ha uppkommit, när det gäller möjligheterna att reformera försäkringen i sin helhet.

1.2 Kort om direktiven

Utredningens direktiv innebär att förslag ska lämnas till en ny arbetslöshetsförsäkring. Det försäkringsmässiga inslaget i försäkringen ska prövas. Syftet med försäkringen ska vara att kompensera för förlorad arbetsinkomst. Reglerna i försäkringen ska utformas så att de betonar försäkringens karaktär omställningsförsäkring. Samtidigt ska de av hävda arbetslinjen och de försäkrades ansvar. Reglerna i försäkringen ska vidare bidra till flexibilitet på arbetsmarknaden och motverka flaskhalsar och inlåsningseffekter. På det sättet ska försäkringen vara ett tydligt inslag i en tillväxtpolitik. Målet ska stabil arbetslöshetsförsäkring som tål konjunkturvara en svängningar och är långsiktigt finansierad. Utredningen ska lämna förslag till förenklingar och renodling av vissa huvudprinciper för försäkringen. Företagares, uppdragstagares, frilansares och liknande gruppers ersättningsrätt ska klargöras. Utredningen ska vidare studera förutsättningarna för en sammanhållen försäkring som innebär en integrering av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Förslag ska lämnas som tydliggör arbetslöshetsförsäkringens roll inom för den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Med den utgångsramen punkten ska frågor om ersättningsnivåer, ersättningstak och ersätt-

ningsperiodernas längd prövas. Även frågor vilka grundläggande om

principer ska gälla för arbetslöshetsersättning vid sidan av deltids-

som arbete, de äldre arbetstagarnas situation och avgångsvederlag ska tas Vidare ska arbetslöshetsförsäkringens roll vid säsongarbete och upp. andra arbeten tillfällig karaktär över liksom de studerandes anav ses knytning till försäkringen. I direktiven framhålls också att klarhet behöver skapas kring kravet anträffbarhet under arbetslösheten samt begreppet oförhindrad arbete. Detsamma gäller skyldigatt vara att ta heten att ta anvisat arbete och vilka kriterier ska gälla för att ett som anvisat arbete ska anses som lämpligt.

Bakgrund till direktiven är de senaste årens höga arbetslöshet och

de därav orsakade stora påfrestningarna arbetslöshetsförsäkringen.

Avsikten är att en bred uppslutning ska bli möjlig, såväl politiskt som

från parterna på arbetsmarknaden, så att försäkringen i sina huvuddrag kan ligga fast under längre tid. Anpassning ska ske till arbetsmarken nadens framtida drag och till den förnyelse arbetsmarknadspolitiken av som pågår. Förslag ska lämnas till konstruktionen av och principerna för en långsiktigt finansierad arbetslöshetsförsäkring olika arbetslöshetsnivåer, ersättningsnivåer och ersättningstak. Olika modeller bör övervä-

för huvudmannaskap och finansiering, vilka speglar ett gemensamt

gas ansvar mellan arbetsgivare, arbetstagare och stat. Direktiven i sin helhet återges i bilaga. Utanför utredningens ram har regering och riksdag under hösten 1995 fattat beslut angående arbetslöshetsförsäkringen. Detta har påver-

kat utredningens arbete. I den s.k. tillväxtpropositionen

prop.1995/56:25 betonades att arbetslinjen borde förstärkas. Arbetsvillkoret i försäkringen skulle skärpas. Arbetslöshetsförsäkringroll omställningsförsäkring markerades ännu en gång. Nu ens som en konkretiserades detta konstaterandet att det måste finnas en genom

bortre parentes. Härmed avsågs att den s.k. rundgången i systemet

mellan kontant stöd och försörjning via arbetsmarknadspolitiska åtgärder, vilka samtidigt kvalificerar för ersättningsperiod, skulle been ny

gränsas. Vidare innehöll propositionen förslag som syftade till att

stärka kontraktet mellan den enskilde och samhället, i första hand via förlängda avstängningstider. Förslag skärpning sanktionsmöjom av ligheterna fanns också med i propositionen. Riksdagen fattade den 19 december 1995 beslut i huvudsak enligt propositionens förslag. Regeringen redovisade i tillväxtpropositionen i november 1995 sin avsikt att be bl.a. ARBOM-utredningen att i februari 1996 redovisa överväganden och förslag i centrala frågor. Regeringen önskade att i ett sammanhang kunna ta ställning till underlag från alla de utredningar arbetar med frågor rör arbetsmarknadspolitiken. som som

Arbetsmarknadspolitiska kommittén har i början av mars 1996 i sitt slutbetänkande Aktiv arbetsmarknadspolitik SOU 1996:34 ställt sig

bakom den inriktning av arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsför-

säkringen som refererats Man skriver bl.a. att det bör finnas ovan. en bortre parentes. Den framtida försäkringen bör utformas ett sådant sätt att den innebär tydliga krav aktivitet från den försäkrades sida. Kommittén anför vidare att det bör ankomma på ARBOM-utredningen att i sitt fortsatta arbete närmare utforma förslag om detta. Därvid är det väsentligt att en rimlig avvägning görs mellan sociala mål och arbetsmarknadspolitiska mål. Försäkringsperioden måste vara så lång att den erbjuder den försäkrade en rimligt lång tidsrymd att hitta mest lämpliga arbete. Det måste klargöras vilka alternativ som står till buds inför en annalkande utförsäkring. Här måste samhället ta ett ansvar och erbjuda olika alternativa lösningar, exempelvis utbildning, rehabilitiering eller sysselsättning i kommunal regi. Likaså måste frågan om möjligheterna att i framtiden kvalificera sig för ny ersättningsrätt i försäkringen behandlas. Oavsett vilken form den framtida utformningen av arbetslöshetsförsäkringen får, är det enligt Arbetsmarknadspolitiska kommitténs uppfattning rimligt att betydande insatser görs från arbetsförmedlingens sida för de personer som är eller riskerar att bli långtidsarbetslösa eller långtidsinskrivna. Sid. 157

1.3 och

Utredningsarbetets inriktning uppläggning

Utredningens direktiv är omfattande. Två frågor framstod tidigt

som grundläggande och samtidigt mycket svårlösta. Den ena handlar om att skapa en allmän och sammanhållen arbetslöshetsförsäkring som omfattar alla som uppfyller vissa kvalifikationskrav. Kring denna frågeställning finns ett omfattande material från tidigare utredningar. Den andra frågan handlar om att konstruera bra lösningar på företagares respektive uppdragstagares försäkringsbehov. Här finns i ringa utsträckning tidigare analyser gjorda. Utredningen startade sitt arbete med inrikt-

ning dessa två frågeställningar av principiell karaktär. I föreliggande

delbetänkande redovisas överväganden och förslag när det gäller huvuddragen i en ny arbetslöshetsförsäkring som är allmän och sammanhållen. Beträffande företagares och uppdragstagares ställning i försäkringen återkommer utredningen i huvudbetänkandet. Mot bakgrund av riksdagens uttalande angående en s.k. bortre parentes i ersättningsperiodens längd, redovisar utredningen också vissa överväganden och alternativa förslag på den punkten. I detta

sammanhang har utredningen kunnat ta del resultaten från en kartav läggning vilka kategorier arbetslösa som skulle utförsäkras, om av av striktare bortre gräns infördes. Kartläggningen, har skett inom en som Arbetsmarknadsdepartementet och helt fristående från ARBOM-utredningen, redovisas som bilaga.

Övriga frågeställningar i direktiven kommer att be-

som tas upp

handlas i huvudbetänkandet. Särskilt bör påpekas att inga övervägan-

den rörande försäkringens finansiering redovisas i delbetänkandet. Det finns i tidigare utredningar ett omfattande material av relevans för arbetet. Under nittiotalet har två stora arbeten presenterats. SOU 1993:52, Ersättning vid arbetslöshet, har bred ansats. Ännu breen

dare perspektiv finns i ESO-rapporten En social försäkring, Ds 1994:81. Mot bakgrund att båda dessa ganska nyligen publicerade

av verk finns att tillgå, har ARBOM-utredningen valt att göra sina bak-

grundsbeskrivningar kortfattade. Särskilt rapporten En social försäkring innehåller klargörande analyser av stort värde. När det gäller

förslagsdelama har ARBOM-utredningen dock inte hämtat så mycket

från nyssnämnda rapporter. I stället har SOU 1948:39, Utredning och förslag angående lag obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, samt

om

SOU 1978:45, Allmän arbetslöshetsförsäkring, i viss utsträckning

gett uppslag.

Internationella Översikter finns i båda de forstnämna verken. I En social försäkring görs intressant analys förhållandena i Tysken av land, Nederländerna, Frankrike och Danmark. Det konstateras att oberoende socialförsäkringarnas utformning, så uppkommer, när de av ekonomiska förutsättningarna ändras, likartade problem överallt. Men

försöken att lösa problemen olika ut. Vad som i ett land uppfattas

ser

lösning på problemen, betraktas i andra länder som en bidra-

som en gande orsak till problemen, enligt ESO-rapporten. Detta resonemang

gäller även for de problem och lösningar diskuteras i Sverige, på-

som pekas i rapporten. Slutsatsen blir dock att mot konvergens i en process socialförsäkringarna kan skönjas inom EU. En internationell översikt har nyligen presenterats i rapporten Unemployment Benefits and Social Assistance Seven European Countries, där bl.a. Sverige ingår. I rapporten bekräftas den komplexa och motsägelsefulla bild ESO-rapporten lyfte fram. som ARBOM-utredningen redovisar i delbetänkandet inte någon egen

internationell översikt och jämförelse utan hänvisar till ovan refererade

källor. Utredningen har gjort vissa studier de nordiska ländernas av

för arbetslöshetsförsäkring. En genomgång det danska

system av

systemet har gjorts vid överläggning med Arbejdlöshedskassernes

en Samvirke, motsvarigheten till SO, Arbetslöshetskassomas Samorganisation i Sverige. De danska reglerna orlov, dvs. ledigheter med erom

sättning från arbetslöshetsförsäkringen och erfarenheterna därav, behandlades särskilt. Utredningen ska enligt sina direktiv samråda med ett antal parallella utredningar. Så har också skett. Särskilt central är Arbetsmarknadspolitiska kommittén, vars slutbetänkande innehåller bred beskrivning en av arbetsmarknaden och den förda arbetsmarknadspolitiken. I den mån det tidsmässigt har varit möjligt, har ARBOM-utredningen tagit del förav slag från nämnda kommitté, från Beredningen för sjuk- och arbetsska-

deförsäkringen, från Studiestödsutredningen och Utredningen om ett

nationellt kunskapslyft för vuxna. ARBOM-utredningen har bara i begränsad utsträckning inför dessa utredningar kunnat redovisa vad föreliggande delbetänkande skulle innehålla. Utredningen har valt att arbeta utan kommitté. Under det hittillsvarande arbetet har kontakter tagits med arbetsmarknadens parter, med Arbetsmarknadsstyrelsen, med ett antal arbetslöshetskassor och med SO, Arbetslöshetskassornas Samorganisation. Tre seminarier med ekonomer forskare och utredare från universitet, myndigheter och - organisationer har genomförts. Samtliga nämnda har med stor generositet ställt upp och delgett utredningen sina kunskaper, erfarenheter och synpunkter. Utredningen har också fått många direkta kontakter från arbetslösa, från arbetsförrnedlare och andra som lever med de frågeställningar som utredningen har att hantera. De överväganden och förslag som redovisas ska uppfattas som en idémässig bas för det fortsatta arbetet. Omprövningar kan komma att ske. Det har inte varit möjligt att, under den korta tid som utredningsresurser funnits tillgängliga, hinna tränga i alla aspekter och konsekvenser. Detta får ske i det fortsatta arbetet. Utredningen har gjort stora ansträngningar för att kunna redovisa kostnadsanalyser olika av alternativa utformningar av försäkringen. Information från databaser som tidigare inte varit tillgängliga för den här typen av kalkyler har använts. Resultaten av analyserna måste betraktas som preliminära, med tanke att det statistiska materialet först ett mycket sent sta-

dium blivit tillgängligt för utredningen. Tidspressen har medfört att tillräckliga kontroller och justeringar av bl.a. de modeller som använts för simuleringar inte hunnit göras. Utredningen har därför valt

att redovisa bara sådana resultat med ovanstående förbehåll ändock besom

döms vara rimligt tillförlitliga.

För att göra det möjligt att läsa enstaka kapitel och ändock få en

rimlig bakgrundsteckning, finns vissa upprepningar i texten.

Utredningens huvudbetänkande ska redovisas i slutet av september 1996. Förhoppningen är att delbetänkandet leder fram till vägledande politiska ställningstaganden för det fortsatta arbetet. På den här punkten vill utredningen bara erinra om erfarenheterna från sina föreen av

1937 års socialvårdskommitté, formulerade sig så här i gångare, som

sitt betänkande 1948 angående lagom obligatorisk arbetslöshetsför-

säkring: Enligt de erfarenheter kommittén under sin verksamhet gjort, har ingen socialförsäkringsgren givit anledning till så svårbedömbara frågor som just arbetslöshetsförsäkringen.

2 Utgångspunkter

2.1 Grundläggande drag och samband

En frivillig försäkring i privat regi

Arbetslöshetsförsäkringen är till skillnad från andra socialförsäkringar obligatorisk och allmän statlig försäkring. Arbetslöshetsförsäkinte en ringen frivillig försäkring bygger på medlemskap i arbetsär en som löshetskassor. Arbetslöshetskassorna är formellt civilrättsliga organi-

sationer, inte myndigheter.

De första kassorna bildades för drygt 100 år sedan i anslutning till de tidigaste fackliga organisationerna. Formema för statligt stöd till de arbetslösa diskuterades och utreddes under flera årtionden innan riksdagen 1934 fattade beslut i frågan. Då valde att införa en frivillig man försäkring administrerad erkända arbetslöshetskassor med statsbiav drag. Alternativet, obligatorisk allmän försäkring funnits med i en som

utredningsarbetet, genomfördes således inte.

Detta vägval när det gäller arbetslöshetsförsäkringen gäller ännu idag. Arbetslöshetsförsäkringen är frivillig och bygger på medlemskap i arbetslöshetskassor. 35 dagens kassor är startade initiativ av av

fackliga organisationer. Sedan slutet på sextiotalet finns även ett antal arbetslöshetskassor för företagare. De är för närvarande fem stycken och har i praktiken nära samverkan med olika småföreta-

en

garorganisationer, även det formella sambandet ser något olika ut

om hos de olika företagarkassorna. Vissa steg mot allmän försäkring en införandet det kontanta arbetsmarknadsstödet, KAS, år togs genom av

1974. Den möjlighet till frivillig påbyggnad KAS som tillfälligt ex-

isterade andra halvåret 1994, ett försök att införa allmän och var en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Statens inflytande sker ett detaljerat regelverk i lag och förgenom

ordning samt AMS har flera roller, både när det gäller kas-

genom som

löpande ärendehantering och som tillsynsansvarig myndighet.

sornas Det statliga regelverket är starkt styrande och små möjligheter till ger

variationer annat än med AMS godkännande. Statens roll baseras på att försäkringen i huvudsak är statligt finansierad. En utveckling mot att

allt mer uttalat betrakta arbetslöshetskassornas hantering arbetslös-

av

hetsförsäkringen som myndighetsutövning pågår. Detta framgår bl.a.

av de beslut och uttalanden JO och JK har gjort. Arbetslöshetskassorna själva har inte aktivt drivit fram denna utveckling, de har inte men heller tydligt invänt mot det ökade inslaget myndighetskaraktär i deav ras verksamhet.

Arbetslöshetsförsäkringen och arbetsmarknadspolitiken

I Sverige räknas inte, till skillnad från i flertalet andra länder, arbets-

löshetsförsäkringen som en av socialförsäkringama. Den har en annan

ställning än trygghetsförsäkringarna inom socialförsäkringsområdet,

t.ex. sjuk- och arbetsskadeersättning, föräldrapenning, pensioner

m.m.

Arbetslöshetsförsäkringen är en trygghetsförsäkring inom arbetsmark-

nadspolitiken.

Arbetslöshetsförsäkringens uppgift är att ersätta den enskilde för

inkomstförlust vid arbetslöshet under en omställningsperiod fram till ett nytt arbete. Det ursprungliga försörjningsmotivet bakom de första arbetslöshetskassorna har med tiden kompletterats med andra och för samhällsutvecklingen centrala mål. Det samhälleliga stödet till arbets-

löshetsförsäkringen syftar till att genom arbetslöshetsförsäkringens utformning stärka arbetslinjen i arbetsmarknadspolitiken. Därmed avses

att den arbetslöse så fort som möjligt ska övergå i reguljärt arbete igen.

Stöd för strukturomvandlingen

Arbetslöshetsförsäkringens hemvist inom intresseorganisationema på

arbetsmarknaden, dvs. fackliga organisationer, bransch- och småföretagarorganisationer, har i Sverige betraktats som en styrka. Förankringen i arbetslivet har under årtiondena efter andra världskriget garanterat en nära koppling till lönepolitiken, arbetsmarknadspolitiken

och i förlängningen till den ekonomiska politiken. Den s.k. solidariska lönepolitiken var en viktig del i en aktiv arbetsmarknadspolitik som i

sin tur syftade till att underlätta strukturomvandlingen i näringslivet. Politiken hade också betydande framgång ekonomiskt och socialt. Parterna på arbetsmarknaden har i Sverige kunnat lösa frågor om rationaliseringar, i förvissning om att de anställda fått lämna sina som arbeten skyddats av arbetslöshetsförsäkringen och stöttats med

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Anställda, framför allt äldre, som

inte längre uppfattats klara de allt högre krav som arbetslivet ställt, har

efter uppgörelser mellan arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer fått

eller mindre frivilliga erbjudanden att lämna arbetsplatserna. mer om

ekonomiska tryggheten har varit garanterad. Även

Den om

kollektivavtal med inslag ekonomiskt och annat stöd vid uppsägning

av slutits, har det fortsatta ansvaret för dem blivit arbetslösa inte som direkt åvilat berörda arbetsgivare. Branscher med snabb strukturomvandling har inte själva drabbats av höga kostnader för den ibland omfattande utslagning från arbetsmarknaden de orsakat. Hela arbetsmarknaden har delat den kostnaden. En viktig förklaring till att löntagarna i Sverige detta sätt ställt

strukuromvandlingens krav är att man via sina fackliga organi-

upp sationer haft kontroll över arbetslöshetsförsäkringen. Det har gett trygghet och samtidigt förändringsvilja. En rent statlig arbetslöshets-

försäkring administrerad av en myndighet hade antagligen inneburit att

strukturomvandlingen blivit tidskrävande och konfliktfylld. mer

De fackliga organisationerna har sitt engagemang i arbets-

genom löshetsförsäkringen också motiverats till ett socialt ansvar för sina arbetslösa medlemmar. Olika aktiviteter, arbetslöshetscentra m.m. har under perioder med hög arbetslöshet förekommit i facklig regi. Denna verksamhet har under nittiotalets höga arbetslöshet haft en stor omfattning. Syftet stöd och uppmuntran till arbetslösa medlemär att ge i ansträngningarna att få ett nytt arbete. Det är arbetslinjen som mar gäller.

Krav på omställning

I föreställningen arbetslinjen ligger också att den enskilde har ett om för göra sitt bästa för att få ett arbete. Outtalat finns här stort ansvar att också inte ska ligga sina arbetskamrater, dvs den synen att man gemenarbetslöshetskassan, till last annat än när det verkligen behövs. samma

Denna inställning medför bl.a. att de lokala fackliga organisationerna,

där så är möjligt, aktivt bevakar arbetstillfällen för sina arbetslösa medlemmar. Försäkringen har i första hand varit avsedd att ge skydd vid ofrivillig arbetslöshet. Det har medfört att sanktionsregler alltid funnits för dem själva orsakat sin arbetslöshet, t.ex. genom egen som uppsägning. Arbetslöshetsförsäkringen har dessutom alltid varit tidsbegränsad. Den har aldrig varit avsedd permanent försörjning. att ge en

De fackliga organisationernas uppslutning bakom de stränga krav

på den enskilde arbetslinjen medfört, har funnits med sedan som arbetslöshetskassornas start. Hårda krav omställning till nya arbets-

uppgifter, arbeten, andra arbetsplatser och flyttning till andra orter

nya

Med tiden har dock arbetsmarknadspolitiken utveck-

har accepterats.

lats ett håll som inneburit att kraven på omställning minskat. Särskilt

tydligt är detta under perioder av hög arbetslöshet. De fackliga organi-

sationerna och deras arbetslöshetskassor har pekat det meningslösa i

att så länge bristen lediga arbeten är stor, försöka öka omställningsbenägenheten hos de arbetslösa. Det finns ändå inga jobb att få, menar

man.

Den väg som samhället valt att organisera arbetslöshetsförsäkringen kan beskrivas som en hittills fungerande allians mellan arbetslivets självständiga organisationer och staten. lntresseorganisationemas

grundläggande behov av att försäkra sina medlemmar inkomstom trygghet vid arbetslöshet har ett givet och nära samband med målen att eftersträva goda arbets- och lönevillkor. Detta i sin tur förutsätter acceptans av att arbetslivet utvecklas och förändras. Statens motiv är, vid sidan av det rent sociala målet att garantera de arbetslösa försörjning under en omställningsperiod till ett nytt arbete, också att kunna

styra mot arbetsmarknadspolitiska mål. Organisationerna och staten har genom det ömsesidiga engagemanget förstärkt måluppfyllelsen.

Starka aktörer

Genom att arbetslöshetsförsäkringen förvaltats intresseorganisatio-

av ner har en aktiv bevakning av villkoren för försäkringen funnits. Detta har inneburit att regering och riksdag, när har försökt genomföra man förändringar, har mötts av en kunnig och stark aktör med klara upp-

fattningar om hur försäkringen bör vara utformad. Arbetslöshetskas-

sorna har uppträtt samlat, dvs. fackligt anknutna kassor och småföretagarkassor har i allmänhet haft gemensamma uppfattningar. I femtio år har arbetslöshetskassorna samverkat genom den gemensamma samorganisationen, som utvecklats till ett effektivt språkrör. Detta starka engagemang i försäkringen beskrivs ibland som ett problem. De politiska partierna i riksdag och regering påstås ha haft

svårt att styra försäkringen. Antalet offentliga utredningar försäk-

om ringen har, som inledningsvis påpekats, under tidernas lopp varit mycket stort. Den politiska ambitionen att förändra har således varit hög. Men många utredningar har lämnat förslag som sedan inte genomförts. Detta skulle kunna tolkas att förändringsviljan hos arbetssom löshetskassorna och deras huvudmän har varit låg när det gäller för-

säkringen.

Å andra sidan har under olika regeringsperioder de facto ett mycket

stort antal beslut fattats om förändringar i olika delar av försäkringen.

Förändringarna har successivt lett till ett mycket komplicerat och

svårtillgängligt regelverk, där de politiska målen ibland inte förmår

tränga igenom och bli tydliga för den enskilde avsett sätt. Försäkringen har blivit svåradministrerad. Organisationemas kritik har ofta handlat effekter detta slag. I grunden är sannolikt det starka enom av gagemanget för arbetslöshetsförsäkringen från ansvariga organisationer styrka, inte minst när det gäller att bevaka att regelverket blir en möjligt att tillämpa på ett effektivt och enhetligt sätt.

Arbetslöshetsförsäkringens samband med andra poli-

tikområden

Ett grundläggande drag hos arbetslöshetsförsäkringen är att den, efterden är central del av arbetsmarknadspolitiken, har ett nära som en samband med övriga politikområden. Arbetslöshetsförsäkringens utformning får effekter inom andra samhällssektorer, ibland avsedda men oftast inte det. Ibland har t.o.m. effekterna varit oförutsedda. Re-

gelutformning inom andra politikområden påverkar i sin tur hur arbets-

löshetsförsäkringen används. Arbetsmarknadspolitiken anklagas ibland för låg effektivitet oklara målformuleringar. Mål från regionalp.g.a. och näringspolitik, utbildnings- och socialpolitik liksom från allmän ekonomisk politik och stabiliseringspolitik har förts i arbetsmarknadspolitiken och därmed gjort den mindre kraftfull, hävdas det. Samma kan föras även när det gäller arbetslöshetsförsäkresonemang ringens utveckling. Att samband finns mellan olika samhälls- och politikområden är självklart, det är inte lika givet hur man ska förhålla sig till dessa men

beroendeförhållanden.Varje politikområde har sina mål och behöver

sina medel och instrument. Motsägelsefulla mål har ibland medfört att incitament som leder olika håll byggts i regelverken. Avvägningen mellan renodling och samordning är svår och har sett olika ut under olika omständigheter och perioder.

I 1996 års arbetsmarknadspolitiska kommittés slutbetänkande finns ansatser till en renodling av arbetsmarknadspolitiken. Samtidigt beto-

vikten ökad samverkan med andra samhällssektorer. Särskilt nas av framhålls sambandet med utbildningspolitiken. Arbetslinjen påstås ha övergått till att bli arbets- och kompetenslinje, något som kommiten tén tillstyrker. Den här typen ställningstaganden får direkta konav sekvenser för på arbetslöshetsförsäkringen och hur den ska synen kunna användas. Detta framgår också i Arbetsmarknadspolitiska ut-

redningens förslagsdel.

Arbetslöshetsförsäkringen har flera gränssnitt mot utbildningspolitiken. Frågan vilka utbildningar ska kunna ingå i arbetsmarkom som nadsutbildning har varit föremål för ständig debatt och omprövning. Detsamma gäller villkoren för studier samtidigt som arbetslöshetser-

sättning uppbärs. Samhällets stödformer för vuxenutbildning liksom det generella studiestödets nivå jämförs med arbetsmarknadsutbildningens villkor. De uppenbara skillnaderna kritiseras ofta. Dessa frågor utreds för närvarande av två offentliga utredningar, Studiestödsutredningen och Utredningen ett nationellt kunskapslyft för vuxna. om Arbetslöshetsförsäkringen har stor praktisk betydelse för den regionala urvecklingen. Sättet försäkringen har använts under de sesom naste årtiondena har dämpat kraven på geografisk omflyttning av arbetskraften, vilket särskilt i glesbygd har haft inverkan befolkningsutvecklingen. År 1991, ett år inte karakteriserades hög som av arbetslöshet, i landets glesbygdsområden 41 procent av de hushåll, var medelålder låg mellan 20 och 29 år, for sin försörjning där de vuxnas

helt eller delvis beroende arbetsmarknadsstöd kontanta stöd eller

av

utbildningsbidrag.l Drivkrafterna till omställning var således inte sär-

skilt starka för personer med lång tid i arbetskraften framför ens yngre sig. Tillämpningen arbetslöshetsforsäkringen har under årens lopp av inneburit att anpassningar regelverket gjorts för olika näringar och av branscher. Ett generellt regelverk kan inte alltid överföras till delar av arbetsmarknaden utan att specialregler och undantag tillåts. Detta har varit särskilt märkbart inom vissa tjänstenäringar t.ex. turism och transporter, bygg- och anläggningsverksamhet, jord- och skogsbruk, fiskenäringen, liksom inom kultursektorn. Som bieffekt av dessa anpassningar har arbetslöshetsförsäkringen, eller mindre medvetet, mer utvecklats till ett närings- och branschstád, Inom kulturområdet är detta särskilt tydligt, med arbetslöshetsnivåer 20 procent och mycket stora arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Försäkringens generösa regler vid säsongarbete bidrar till att näringar med inslag regelbundna årssvängningar i aktivitet och av efterfrågan, t.ex. turism och areella näringar, stöttas. Arbetslöshetsförsäkringen fungerar här ett slags inkomstutfyllnad för dem som som säsongarbetar regelbundet. Ofta fungerar arbetslöshetsförsäkringen dessutom också som ett slags regionalpolitiskt stöd i dessa sammanhang. Inkomstutfyllnad handlar det också om vid deltidsarbetslöshet. Särskilt inom vård och har deltidsarbetet stor omfattning, omsorg vilket hittills underlättats av de generösa reglerna för deltidsersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Försäkringen har här fungerat som ett stöd till kommuner och landsting som inte behövt inrätta heltidstjänster i den utsträckning skulle ha varit nödvändigt for att kunna som annars rekrytera och behålla arbetskraft. Deltidsreglerna har ändrats många gånger och olika håll. Nu senast har en skärpning skett.

1 Studie gjord HINK-data. Redovisad i Ds 1994:81.

Risk för att arbetslöshetsförsäkringen används som löneutfyllnad finns också när företagare använder försäkringen. Därigenom kan konkurrensförhållandena snedvridas. Av dessa skäl är reglerna för när företagare ska betraktas som arbetslösa och ha rätt till ersättning snäva. Verksamheten måste i princip vara helt avvecklad. Detta försvårar å andra sidan möjligheterna för småföretagare som blivit arbetslösa att

komma igen med sitt företagande. Samtidigt erbjuds arbetslösa arbets-

tagare hjälp att starta företag genom s.k. starta eget-bidrag, som i egna och för sig inte ingår i det kontanta arbetslöshetsstödet men som ligger på ersättningsnivå. Signalema vikten småföretag för samma om av nya

att skapa jobb uppfattas som motsägelsefulla.

Ersättningsregler i olika välfärdssystem påverkar varandra och individernas beteenden. Olika ersättningsnivåer i sjukförsäkring, pensionssystem och arbetslöshetsersättning kan leda till överströmning mellan systemen. Förändringar i ersättning påverkar de övriga. Ett en sådant samband finns även med kontantstödet inom socialtjänstens individ- och familjeomsorg, dvs. socialbidragen. Dessa samband innebär att mål och styrsignaler byggts i arbetslöshetsförsäkringen som

inte alltid får genomslag.

Kommunerna och det yttersta ansvaret

Kommunerna påverkas i hög grad av läget arbetsmarknaden,

arbetsmarknadspolitiken och arbetslöshetsförsäkringens utformning. Kommunerna är själva stora aktörer på detta fält och samverkar med de statliga arbetsmarknadsmyndigheterna på många olika sätt. Kommuarbetsmarknadspolinernas engagemang och ansvar handlar både om tiska åtgärder och ekonomiskt stöd till arbetslösa kommuninnevånare. Kommunerna har ett legitimt intresse av att minska sina kostnader orsakade arbetslösheten, dvs. att försörjningsansvaret övergår från av av kommun till stat. Kommunerna kan genom egna åtgärder se till att

arbetslösa kommunmedborgare förs från socialbidragsberoende till

arbetslöshetsersättning. I den s.k. tillväxtpropositionen prop. 1995/96:25 förespråkades ett utökat för kommunerna när det gäller insatser för att motverka ansvar arbetslöshet. 1996 års arbetsmarknadspolitiska kommitté är av samma uppfattning. Samtidigt betonas att arbetsmarknadspolitiken i grunden är ett statligt ansvar. De ökade anspråken på kommunala insatser rör framför allt s.k. svårplacerade dvs. arbetslösa som av olika anledningar har personer, svårt att få fäste den reguljära arbetsmarknaden. Det handlar både sådana har stora svårigheter att över huvud taget om grupper som komma in, t.ex. ungdomar, invandrare och handikappade, och sådana

som slås ut p.g.a. bristande kompetens, låg omställningsbenägenhet, sociala problem etc. Arbetsmarknadspolitikens med tiden allt högre ambitionsnivåer ledde år 1975 till att målet full sysselsättning ersattes med parollen Arbete alla. Ett sådant mål kräver mycket stora arbetsmarknadspolitiska insatser även vid hög efterfrågan på arbetskraft. Under nittiotalets första år med överhettning arbetsmarknaden och sällsynt låg

arbetslöshet antagligen måluppfyllelsen unikt hög på den här

var punkten. En viss reträtt från målet Arbete åt alla har skett under de senaste åren i och med den höga arbetslösheten. Arbetslöshetsförsäkringen ska återigen bara vara till för dem som verkligen är aktivt arbetssökande. Arbetsmarknadspolitiska kommitténs förslag om en bortre gräns i arbetslöshetsförsäkringens ersättningsperiod skulle kunna tolkas som ett uttryck för en sådan inställning. Samtidigt som kommittén betonar vikten att minska långtidsarbetslösheten genom att återföra de av arbetslösa till reguljärt arbete, föreslås att de som varit arbetslösa länge överförs till andra aktiviteter och ansvarsområden, i första hand det kommunala. Sannolikt berörs gruppen svårplacerade i hög grad av ett eventuellt införande regler bortre gräns. Dessa arbetslösa av om en är antagligen överrepresenterade bland de långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna hos arbetsförmedlingarna. Genom de vida möjligheter till kvalificering för arbetslöshetsersättning som funnits, ryms idag inom försäkringen många långtidsarbetslösa med mycket begränsad egen anknytning till arbetslivet. Dessa arbetslösa kommer antagligen att i framtiden hamna under ett kommunalt De nyligen skärpta kvalificeringsreglema för ersättning ansvar. arbetsvillkoret leder i riktning för de nytillträdande grupper - samma som nu har svårt att komma in på och få en fast anknytning till arbetsmarknaden. De politiska ställningstaganden på tids gjorts för striksom senare tare arbetsvillkor och för en borte gräns i arbetslöshetsförsäkringen handlar antagligen inte bara att föra bort de personer som inte om klarar att få fasta arbeten. Det handlar förmodligen också om att ge av signal till dem inte uppfattas vara aktivt arbetssökande, dvs. en som den arbetslösa som lyfter ersättning utan att i praktiken stå till grupp

arbetsmarknadens förfogande. Den studie som redovisas i bilaga 4

handlar denna frågeställning. Studien visar är liten. om att gruppen Balanspunkten mellan den enskildes ansvar och samhällets flyttas. Större krav på aktivitet och omställning från den arbetslöses sida är den avsedda effekten.

Nya villkor i arbetslivet

Det framhålls dagligen i olika sammanhang att arbetsmarknaden är

inne i stark förändringsprocess. Nya anställningsformer tillfäl-

en som liga anställningar, korttidsjobb, oreglerade arbetstider, uthyrning av

arbetskraft, konsult- och uppdragsverksamhet framhålls som tecken på

detta. Det är emellertid svårt att med statistik över en längre period belägga denna förändring både när det gäller arbets- och anställningstider och olika kontraktsfonner. Det handlar inte om några i sig nya villkor i arbetslivet. Tillfälliga jobb, säsongarbete m.m. fanns det sannolikt mer av i äldre tider med otryggare arbetsvillkor. Det som upplevs som en ny tendens är antagligen att dessa villkor numera ökar inom tjänstenäringarna. Arbetsmarknaden blir mindre trygg inom de sektorer som tillväxer, medan den reglerade tryggheten under lång tid har ökat inom de traditionella näringama, för dem som har kvar sina jobb. Det är naturligt att de anställda genom sina fackliga organisationer

försöker motverka anställningsvillkor som man upplever som mindre trygga. Hela den fackliga historien har gått ut på detta. Tillfälliga an-

ställningar bör göras om till fasta, korta jobb bör göras längre, kontraktsfonner är oklara, t.ex. uppdragstagare som inte arbetar på som

reglerad tid, försöker man stöpa om till tydliga arbetstagaravtal. Pro-

blem uppstår när regelverk formats utifrån arbetsvillkor som som dominerat på en äldre arbetsmarknad ska tillämpas på nya situationer. Detta gäller i hög grad arbetslöshetsförsäkringen. Kärnan i det fackliga arbetet handlar om löne- och arbetsvillkor. Det handlar villkoren när någon anställs, villkoren i själva arbetet om och villkoren när arbetet upphör. Vikten att kontrollera arbetslösav

hetsförsäkringen blir i detta perspektiv uppenbar. Låg ersättningsnivå i

arbetslöshetsförsäkringen riskerar att påverka lönenivåerna. Risker för uppsägning och arbetslöshet möts med krav på arbetsrätt och arbets-

löshetsförsäkring. Dessa samband gäller på en principiell och övergri-

pande nivå. Det är däremot svårt att finna belägg för att tydliga samband finns på en mer konkret nivå, t.ex. mellan lönebildning och arbetslöshetens utveckling på branschnivå. Både lönebildningsprocessen och arbetslösheten inom olika sektorer styrs av många olika förhållanden, vilket gör enkla orsak-verkansamband svåra att styrka empiriskt. Forskningen kring denna frågeställning ger inte heller några tyd-

liga svar se kapitel 5.

2.2 för reformarbetet

Utgångspunkter

Vid allt reformarbete är det viktigt att studera förhistorien, utgå från samtiden och sikta på framtiden. I det här fallet finns det mycket förhistoria förklarar samtiden. Det är därför nödvändigt att ha ett som historiskt perspektiv. Detta innebär att utredningens förslag inte ser ut de skulle göra det handlade att för första gången lägga som om om förslag arbetslöshetsförsäkring. Detta i och för sig självklara om en finns vissa hörn-

påstående är en central utgångspunkt för arbetet. Det

stenar i försäkringen är mycket gamla trygghet, arbetslinje, som arbetslöshetskassor. Utredningen omprövar utformningen av dessa hömstenar, byter inte ut dem. Utredningen är inte heller beredd att men byta på försäkringen. Den bör även i framtiden heta arbetslösnamn hetsförsäkring. Så blir namnet tydligt och begripligt. Detta hindrar inte att arbetslöshetsförsäkringen till sin karaktär är en omställningsförsäk-

ring.

En utgångspunkt för utredningen är att de förslag som lämnas annan

också ska bli genomförda. Detta kräver bred uppslutning inte bara i

en

riksdagen utan också från arbetsmarknadens aktörer. En bred uppslut-

ning krävs också för att garantera att försäkringen blir stabil över tiden

och inte utsätts för förändringar varje gång ett regeringsskifte sker. Den

försäkringen ska robust inte bara i ett samhällsekonomiskt nya vara perspektiv utan också politiskt. Det är mycket som talar för att de inslag i försäkringen hittills visat sig robusta och stabila, har kraft som att det även i fortsättningen. nog vara Försäkringen och begriplig. Därmed ökar rättssäkerska vara enkel heten och likabehandlingen. Det blir också lättare att kontrollera att försäkringen inte missbrukas. En arbetslöshetsförsäkring ska omfatta alla, den ska vara allmän. ny Försäkringen är inte bara till för dem som är fast etablerade på arbetsmarknaden, utan för alla aktivt vill och kan arbeta och försörja sig som själva. Rättigheter och förmåner kan dock olika. Tydliga krav ska vara ställas på de försäkrade. Det kontanta stödet ska överbrygga inkomstbortfall vid ofrivillig arbetslöshet. Det ska inte ett behovsprövat bidrag utan en försäkvara ring mot inkomstförlust.

Arbetslöshetsförsäkringen är inte en permanent försörjningsinrättning. Den ska stimulera till omställning; yrkesmässigt, kompetens-

mässigt och geografiskt.

Försäkringen ska innehålla både obligatorisk och en frivillig del. en Den ska även i fortsättningen inom för arbetslöshetskassor. ges ramen

Alternativ ska finnas för de inte vill bli medlemmar i personer som dagens kassor. Alla ska kunna ha tillgång till den frivilliga delen villkor. samma Arbetslöshetsförsäkringen är viktig del i en arbetsmarknadspolien tik bygger på arbetslinjen. Försäkringen ska fortsätta att vara frisom stående från socialförsäkringssystemet, socialtjänsten, studiestöds-

regelverken bör till varandra. Andra effek-

system m.m., men anpassas arbetslöshetsförsäkringens utformning än de rent arbetsmarkter av nadspolitiska ska beaktas, bör ha mindre tyngd och inte få belasta men försäkringen ett inte avsett sätt.

Ett kommunalt engagemang i arbetsmarknadspolitiken ska underlät-

inte försvåras, försäkringens utformning. Ansvarsfördelningen tas, av mellan stat och kommun bör dock mycket tydlig. Detta underlättar vara samverkan. Dessa utgångspunkter innebär betoning begrepp som tydlighet av

och Det är också viktigt med ett perspektiv som i ESO-rappor-

ansvar.

En social försäkring jämför beskrivs en realistisk

ten ovan som människosyn. I rapportens sakliga analys finns under denna rubrik

också följande reflektion:

Det ödets ironi att i tid stora förändringar, och då det verkär en en av ligen finns behov att försvara arbetslöshetsförsäkringen såsom en av omställningsförsäkring i sökprocess, då är graden av nödvändig en repression mot de arbetslösa den korrigeringsmekanism som diskuteras

mest.

2 16-0479

awfzaewq :ab 161 m Samui mia nä

3 Tidigare behandling

1 Inledning

Inledningsvis följer mycket översiktlig redogörelse för utvecklingen en regleringen det kontanta stödet vid arbetslöshet fram till mitten av av år 1992. För detaljerad framställning arbetslöshetsförsäkav en mer av ringens historia under tid hänvisas till betänkandet Ersättning samma vid arbetslöshet SOU 1993:52 utredningen om en ny arbetslösav hetsförsäkring. I nämnda betänkande hänvisas dessutom till historiska Översikter i tidigare utredningar. Härefter följer kortfattad genomgång av den utveckling som ägt en avseende bestämmelserna det kontanta stödet vid arbetslöshet rum om för tiden därefter. I bilaga 2 fördjupad beskrivning utveckges en av lingen de senaste åren, dvs. från och med år 1992.

3.2 fram till den första lagstift- Utvecklingen

ningen

I slutet 1800-talet och i början 1900-talet bildades de första arav av betslöshetskassorna. Det kassor bildades på frivillig grund av var som

fackliga organisationer. Syftet med bildandet av arbetslöshetskassor

att dessa skulle bistå medlemmarna vid arbetslöshet. var Första gången frågan behandlades i riksdagen var år 1908. I en

motion hemställdes utredning angående försäkring mot arbetslös-

om hetens ekonomiska följder, men den avslogs. Tiden därefter fram till år 1932 frågan ersättning vid arbetsvar om löshet föremål för flera utredningar. År 1932 tillkallades fem sak-

kunniga. Dessa lämnade år 1933 ett sakkunnigförslag en frivillig

om arbetslöshetsförsäkring för lönearbetare skulle finansieras genom som

statsbidrag, avgifter från de försäkrade och arbetsgivarbidrag. I prop.

1933:209 framlades för riksdagen ett förslag med i huvudsak samma innehåll sakkunnigförslaget. Förslaget antogs inte av riksdagen. som År 1934 återkom regeringen med ett omarbetat förslag prop. 1934:38. Förslaget antogs riksdagen och det infördes förordningar av

om erkända arbetslöshetskassor och om statsbidrag till sådana kassor. Dessa förordningar trädde i kraft den 1 januari 1935. Den införda försäkringen omfattade bara löntagare. Föreningsrättsligt skulle kassorna vara registrerade som understödsföreningar. För att få statsbidrag krävdes att kassorna var antagna och registrerade som erkända arbetslöshetskassor. För att få rätt till ersättning fordrades bl.a. att medlemmen hade erlagt 52 veckoavgifter, varav 26 under de senaste tolv månaderna. Er-

sättning skulle utgå i form av daghjälp som högst fick vara sex kr.

Understödstiden fick av kassomas bestämmas till högst 120 dagar och lägst 90 dagar under 52 på varandra följande veckor. Kassorna hade också rätt att betala ut bidrag för att täcka och flyttningskostnader. res-

3.3 Förslag och förändringar efter år 1935

Efter en översyn av försäkringsbestämmelsema gjordes inom den som dåvarande tillsynsmyndigheten Socialstyrelsen beslutade riksdagen år 1941 om vissa ändringar i lagstiftningen. Bland annat höjdes dagpenningbeloppen, bamtillägg infördes, avgiftsvillkoren mildrades och statsbidraget utformades så att det inte särskilt skulle gynna de lägre dagpenningklassema.

År 1948 överfördes tillsynen till AMS och särskild delegation

en för försäkringsfrågor inrättades inom styrelsen. 1937 års socialvårdskommitté presenterade år 1948 två alternativ till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Alternativ I avsåg sådan en försäkring administrerad av en samhällelig myndighet med centrala och lokala organ. Alternativ II, som var kommitténs huvudförslag, gällde en obligatorisk grundförsäkring som gällde alla, men med möjlighet att tillhöra en arbetslöshetskassa som dels skulle svara för en

tilläggsförsäkring, dels också utbetala grundbeloppen till med-

lemmarna. Inget av förslagen ledde till någon förändring. År 1953 genomfördes förbättringar ersättningar och statsbidrag. av År 1956 gavs större möjligheter för företagare att tillhöra försäkringen. Dessutom infördes bl.a. ett försäkringsår omfattande tiden september augusti, karensbefrielse i vissa fall, möjlighet att utge halv dagpenning samt en möjlighet att ha längre ersättningsperioder än vad varit som

möjligt tidigare.

År 1964 infördes bl.a. bestämmelser innebar att försäkringen som anpassades till femdagarsvecka. Vidare förlängdes ersättningstiden

med fyra veckor till högst 150 dagar eller, efter särskilt medgivande,

till högst 200 dagar.

År 1966 tillkallade departementschefen särskild utredare som

en skulle över frågor kontant stöd vid arbetslöshet. Kommittén, se om antog namnet KSA-utredningen, framlade i april 1971 sitt slutbesom tänkande Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet SOU 1971:42. Utredningen redovisade i betänkandet bl.a. analyser över arbetskraften och arbetslösheten. I fråga försäkringen gick utredom ningen på de allmänna villkoren för medlemskap och ersättningsrätt, bl.a. frågor karenstid. Vidare diskuterade utredningen ersättningsom

tidens längd och ersättningens storlek, överförsäkrings- och pen-

sionsavdragen och ersättning vid deltidsarbete.

I fråga organisation och administration innebar utredningens

om förslag i korthet frivillig arbetslöshetsförsäkring, administrerad att en

erkända arbetslöshetskassor, skulle bibehållas samt att en supple-

av mentär stödform för inte kunde få ersättning från arbetspersoner som löshetsförsäkringen skulle införas, nämligen ett statligt kontant arbetsmarknadsstöd. Detta skulle ersätta det statsunderstödda kommunala kontantunderstödet vid arbetslöshet. I 1973:56 lade regeringen fram ett förslag som byggde på utprop. redningens förslag. Förslaget antogs efter smärre justeringar riksdaav och införde lagen 1973:370 arbetslöshetsförsäkring gen man om ALF-lagen respektive lagen 1973:371 kontant arbetsmarknadsom stöd KAS-lagen. Dessa lagar trädde i kraft den 1 januari 1974. Reformen innebar, såvitt den avsåg arbetslöshetsförsäkringen, bl.a. följande. Ersättningstiden förlängdes från 150 till 300 dagar respektive 450 dagar för medlem över 55 år. Dagpenningen blev skattepliktig inkomst och utgick under högst fem dagar vecka med ett belopp mellan 40 per

och 130 kr. Statsbidragsreglerna ändrades i syfte att förbättra den eko-

nomiska situationen för kassor inom verksamhetsområden med högre arbetslöshet.

Det kontanta arbetsmarknadsstödet KAS utgick med ett fast be-

lopp 35 kr dag under fem dagar i veckan. Ersättningen var av per skattepliktig inkomst. Ersättningstiden fastställdes till högst 150 dagar

för varje ersättningsperiod med längre ersättningstid för den som upp-

nått 55 års ålder. För arbetslöshetsforsäkringen utgick statsbidrag i form av progressivbidrag och förvaltningsbidrag. Finansieringen av KAS jämte

grundbidrag till arbetslöshetskassorna, vilket bidrag motsvarade KAS

normalbelopp, täcktes avgifter från arbetsgivarna med två genom

tredjedelar och statsverket med en tredjedel. Övriga bidrag finansie-

av rades av staten.

3.4 från år 1974

Utvecklingen

År 1974 tillsattes en ny utredning om arbetslöshetsförsäkring, ALF-ut-

redningen. Utredningen presenterade i maj 1978 ett betänkande med förslag till försäkringsvillkor och ersättningssystem. I betänkandet

Allmän arbetslöshetsförsäkring SOU 1978:45 fanns även förslag

om administrationen allmän arbetslöshetsförsäkring

av en

Förslaget innebar att man skulle ersätta arbetslöshetsförsäkringen och KAS med en allmän arbetslöshetsförsäkring administrerad all-

av männa arbetslöshetskassor, organiserade i anslutning till intresseorga-

nisationer. Utredningen föranledde inget regeringsförslag. Från och med år 1976 beslutade riksdagen vid ett flertal tillfällen

om kompletteringar av antalet dagpenningklasser och höjning KAS. av Den l juli 1982 ändrades statsbidragssystemet. Syftet med änd-

ringen var att minska statens utgifter. Före ändringen bestod statsbi-

dragen till arbetslöshetskassorna av grundbidrag, progressivbidrag och fövaltningsbidrag. Grundbidragen uppgick även i fortsättningen till samma belopp som i KAS. Progressivbidragen kom att beräknas endast på den del av dagpenningen som låg inom ramen för ett visst högsta belopp. Progressivbidragets fasta del slopades och ersattes med en upp-

räkning av den rörliga delen. Förvaltningsbidraget slopades. Man änd-

rade även avstängningsreglerna bl.a. att förlänga avstängningsgenom tiderna. En tidigare begränsningsregel, den s.k. 50-dagars regeln, för deltidsarbetande slopades den l juli 1984. I stället överlåts till regeringen och AMS att utfärda begränsningar i ersättningsrätten vid deltidsarbetslöshet. Efter tre år förordnade regeringen att ersättningstiden skulle begränsas till 150 dagar. Under år 1983 förenklades arbetsvillkoren för KAS. Dessutom begränsades tiden under vilken Överhoppningsbar tid fick räknas till två ar. Den 1 januari 1985 infördes en reglering av permitteringslönesystemet som innebar att arbetstagarna fick rätt till lön under permittering. I november 1985 förordnades en särskild utredare A-kassekommittén för att göra en översyn av vissa frågor rörande arbetslöshetsför-

säkringen. Kommittén lämnade sina förslag dels i ett delbetänkande °Arbetslöshetsförsäkringen högsta dagpenning och finansiering Ds

- 1987:4, dels i ett slutbetänkande Ekonomiskt stöd till arbetslösa översyn av vissa villkor SOU 1987:56. I delbetänkandet lämnades förslag bl.a. hur finansieringen kontantstödet borde ske och hur av statsbidragen till arbetslöshetskassorna borde utformas. I slutbetänkan-

det, lämnades i oktober 1987, lämnades förslag till ändringar av som försäkringsvillkoren. 1987/882114 lade regeringen fram A-kassekommitténs för- I prop.

slag med vissa avvikelser och justeringar. Vid efterföljande utskottsbe-

handling biträdde utskottet huvudpunktema i regeringens förslag. Utskottsbetänkandet antogs riksdagen och lagändringama trädde av

ikraft den l januari 1989. Dessa lagändringar innebar bl.a. följande. Den högsta dagpenningnivån i arbetslöshetsförsäkringen samt KASersättningen höjdes successivt så att dessa fr.o.m. den 2 januari 1989 blev 450 kr respektive 158 kr. Storleken ersättningama i arbetslöshetsförsäkringen och KAS fr.o.m. år 1990 anpassades till löneutvecklingen för lönearbetare. Dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen skulle högst 90 procent den försäkrades dagsförtjänst och ka-

vara av rensdagama togs bort. Det infördes uttrycklig regel att arbetslöshetsersättning inte en om fick utgå i samband med studier det inte fanns särskilda skäl. om Statsbidraget till arbetslöshetskassorna skulle betalas ut direkt i samband med utbetalningen ersättningen till de arbetslösa. Vidare av de fonderingskrav tidigare hade ålegat arbetslöshets-

upphörde som

kassorna. Kostnaderna för försäkringen skulle inte längre till någon del

finansieras statsbudgeten utan arbetsgivaravgifter, den s.k.

över genom arbetsmarknadsavgiften, medlemsavgifter, den s.k. finansamt genom

sieringsavgiften.

Den l juli 1989 ändrades arbetsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen. bestämdes förvärvsarbete skulle utföras under minst 75 dagar Det att fördelade på minst fyra månader under ramtiden, dvs. tolv månader före arbetslöshetens inträde. Endast dag då den försäkrade hade arbetat

minst timmar fick tillgodoräknas. Vidare genomfördes förändringar

tre i reglerna vilken tid fick överhoppas vid fastställandet av ramom som tiden samt i bestämmelserna om bisysslor.

År 1990 genomfördes förslag från särskild utredare en över-

en

de föreningsrättsliga bestämmelserna gällde för arbetslös-

syn av som

hetskassorna. Dessa förändringar innebar bl.a. att regleringen av kasverksamhet gjordes oberoende lagstiftningen om ekonomiska

somas av föreningar. Vidare togs begreppet erkänd arbetslöshetskassa bort. I november 1990 tillkallades särskild utredare, ALFI-utreden

ningen, fick till uppgift att utvärdera och förenkla finansieringen

som arbetslöshetsförsäkringen. ALFI-utredningen lämnade flera altemaav tiva förslag redovisades i betänkandet SOU 1991:57 som

Arbetslöshetsförsäkringen finansieringssystemet. Förslagen ge-

nomfördes aldrig.

3.5 från år 1992

Förändringar

Den 17 december 1992 genomfördes förändringar i ersättningsnivåerna. Dels bestämdes att lägsta respektive högsta dagpenningbelopp enligt arbetslöshetsförsäkringen skulle vara 210 kr dag respektive per 598 kr per dag, dels bestämdes att kontant arbetsmarknadsstöd skulle lämnas med 210 kr per dag. Vidare infördes en bestämmelse innesom bar att deltidsarbetslösa endast kunde uppbära ersättning under 150 da-

gar från arbetslöshetsförsäkringen. Denna regel upphävdes den 1 maj

samma år. I den s.k. kornpletteringspropositionen prop. 1992/931150 våren 1993 lämnades vissa förslag om förändringar i arbetslöshetsförsäkringen och i KAS. De föreslagna ändringarna rörde karensdagar, företagarbegreppet samt avräkning av avgångsvederlag. Efter behandling i arbetsmarknadsutskottet genomfördes bl.a. följande förändringar. I de båda regelsystemen infördes karensvillkor. Vidare bestämdes att det skulle vara möjligt för regeringen eller den myndighet regeringen bemyndigade att föreskriva speciella inskränkningar avseende deltidsarbetslösa i fråga om ersättningsrätten och om karenstid utöver

vad som stadgades i respektive lag. Man gjorde även vissa förändringar av företagarbegreppet eftersom detta begrepp enligt lagstiftaren hade

fått en alltför vidsträckt tolkning. I syfte att tydliggöra skulle vem som anses vara företagare infördes kompletterande bestämmelser i de båda regelverken. Kompletteringama innebar att stadgade att föreman som tagare ansågs den vara som ägde eller var delägare i näringsverksamhet som han var personligen verksam i och som han hade ett väsentligt inflytande över. Genom förändringen ville man bl.a. markera att även närstående kunde vara anställda och att dessa vid arbetslöshet skulle behandlas sätt andra anställda. samma som Det genomfördes även förändringar av ersättningsnivåema. Dels

bestämdes att lägsta dagpenningen för arbetslöshetsersättning skulle

vara 198 kr per dag och den högsta 564 kr dag, dels att KAS skulle per lämnas med 198 kr per dag. Sistnämnda bestämmelser trädde i kraft den 5juli 1993. Under den här perioden hade det tillsatts en särskild utredare som bl.a. skulle utreda och föreslå utformningen av en obligatorisk arbets-

löshetsförsäkring. Utredaren förordnades den 20 februari 1992 och

lämnade sitt slutbetänkande den 1 juni 1993. Utredarens förslag innebar i huvudsak följande. Den dåvarande arbetslöshetsförsäkringen och systemet med KAS skulle ersättas av en ny arbetslöshetsförsäkring som skulle omfatta en

allmän grundförsäkring och en frivillig tilläggsförsäkring. Grundförsäkringens villkor skulle regleras i lag medan tilläggsförsäkringen

skulle utformas Försäkringsgivare och försäkringstagare på av av lagstiftaren angivna minimivillkor. Alla skulle dock ha rätt att teckna tilläggsförsäkring. Försäkringen skulle administreras av de redan en etablerade arbetslöshetskassorna samt två allmänna kassor som av skulle inrättas. De allmänna kassorna skulle ha staten som huvudman. Den allmänna kassan skulle erbjuda administration grundförena av säkringen tillsammans med tilläggsförsäkring för anställda. Den andra skulle motsvarande service för företagare. Det skulle finnas möjligge het för andra intressenter, exempelvis försäkringsbolag, att bli försäk-

ringsgivare tilläggsförsäkringen. Tillsynen över den nya försäk-

av

ringen skulle skötas speciell myndighet. Det skulle även inrättas

av en speciell ombudsfunktion. en Efter remissbehandling nämnda utredning föreslog regeav ovan ringen prop. 1993/94:80 att det skulle införas allmän och obligaen torisk arbetslöshetsförsäkring skulle finansieras genom en oförsom

ändrad arbetsmarknadsavgift och egenavgift skulle vara av-

en som dragsgill vid taxeringen.

Vid riksdagsbehandlingen ställde sig utskottet bakom inriktningen

skapa allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och att den att en skulle finansieras sätt regeringen föreslagit. Riksdagen beslutade om lag: lagen 1993:1441 allmän avgift för finansieringen av en ny om kontantförmåner vid arbetslöshet. Lagen innebar att det infördes en allmän avgift skulle finansiera kontantförmåner vid arbetslöshet. som

Den 30 1994 lämnade regeringen ett förslag till en ny allmän

mars

och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Detta förslag antogs riks-

av dagen den 10 juni 1994 och delar detta trädde i kraft den l juli av år. Förslaget innebar i huvudsak följande. samma För att uppnå ett enhetligt system anpassades de båda regelverken arbetslöshetsförsäkringen och KAS till varandra. Vidare infördes en

möjlighet i KAS att erhålla en inkomstrelaterad dagpenning. För att få rätt till dagpenning måste den arbetslöse uppfylla ett arbetsvillkor och

ett avgiftsvillkor. Motsvarande regler gällde även för arbetslösa som medlemmar i arbetslöshetskassor, dvs. det fanns inte något krav var skulle ha varit medlem i någon arbetslöshetskassa under en att man viss tid. Avgiftsvillkoret innebar att den arbetslöse under tolv månader,

inom 24-månaders period, skulle ha betalat allmän avgift.

en en

Arbetsvillkoret uppdelat i ett allmänt och ett särskilt arbetsvill-

var kor. Det allmänna arbetsvillkoret innebar att sökanden under ramtid en tolv månader skulle har utfört förvärvsarbete i minst 5 månader, av varvid hänsyn endast togs till månad då förvärvsarbete hade utförs i

minst 75 timmar, eller om sökanden inte uppfyllde detta villkor, i minst tio månader, varvid hänsyn togs till månad då förvärvsarbete hade utförts minst 65 timmar. Det särskilda villkoret innebar att för den som inte uppfyllde kraven på förvärvsarbete enligt det allmänna arbetsvillkoret, skulle med tid då förvärvsarbete skulle ha utförts, jämställas tid då sökanden under en ramtid av tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde utfört

beredskapsarbete, deltagit i arbetsmarknadsutbildning m.m.

För att första gången ha rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller dagpenning från KAS mäste sökanden uppfylla ett allmänt

arbetsvillkor. I fråga om grundbeloppet enligt KAS fick den första er-

sättningsperioden även grundas ett särskilt arbetsvillkor eller ut-

bildningsvillkor.

Om en person hade erhållit en ersättningsperiod grundad på ett särskilt arbetsvillkor hade denne inte rätt till ersättningsperiod en ny om han eller hon inte uppfyllde ett allmänt arbetsvillkor. Genom denna konstruktion ville man undvika den rundgång som man ansåg funnits i

det tidigare systemet.

Den överhoppningsbara tiden skulle vara obegränsad i båda systemen. Ersättningsperioden för dagpenning var längst 300 dagar. För den som hade fyllt 55 år var ersättningsperioden längst 450 dagar.

Grundbeloppet utgick i högst 150 dagar till den som inte hade fyllt

55 år. För den som hade fyllt 55 men inte 60 år var ersättningsperioden

längst 300 dagar. Därefter var ersättningsperioden längst 450 dagar.

Dagpenning lämnades med högst 80 procent av sökandens dagsförtjänst. Dagpenningen var högst 564 kr och lägst 245 kr. Det infördes inte några kassor utan administrationen den nya av nya dagpenningen i KAS administrerades av de redan existerande KASkontoren. I samband med regeringsskiftet hösten 1994 återinfördes den reglering som gällt före ovannämnda förändringar. Förändringen trädde i kraft den l januari 1995. Under våren 1995 lade regeringen fram ett flertal förslag besom rörde det kontanta stödet vid arbetslöshet prop. 1994/952218, prop. 1994/95:100 och prop. 1994/95:150. Förslagen ledde till följande förändringar. Från och med den l juli 1995 går en procent av vad arbetslöshetskassorna erlägger i finansieringsavgift till AMS tillsyn av kassoma. Som ett led i AMS tillsynsverksamhet har AMS fr.0.m. den 1 oktober 1995 rätt att överklaga arbetslöshetskassomas, länsarbetsnämndemas och de allmänna förvaltningsdomstolamas beslut arbetslöshetserom sättning och rätt till medlemskap i arbetslöshetskassa. Samtidigt har

AMS upphört överklagningsinstans i ärenden som rör nämnda som frågor.

Möjligheterna att få s.k. utfyllnadsersättning vid deltidsarbetslöshet har begränsats. Personer regelbundet utför deltidsarbete under

som

veckor då han eller hon i övrigt är arbetslös och vid ersättningsperio-

dens utgång fortsätter tillsvidareanställning deltid får inte längre en

rätt till utfyllnadsersättning. Bestämmelsen trädde i kraft den 1 sep-

tember 1995.

Vidare har beslutats att permitteringslönesystemet skulle upphöra

fr.0.m den ljuli 1995. Från och med den l januari 1996 har kompensationsnivån i arbetslöshetsförsäkringen sänkts till 75 procent dagsförtjänsten. Vidare av har KAS och den lägsta nivån i arbetslöshetsförsäkringen sänkts till 230 kr. Avstängningsreglema har skärpts för dem som lämnat sitt arbete utan giltig anledning, skilts från det utan giltig anledning, avvisat erbjudet olämpligt arbete Därtill har villkoren för rätten till en m.m..

första ersättningsperiod skärpts så sätt att det i huvudsak bara är reguljärt arbete som kan vara bidragsgrundande.

Från och med den l maj 1996 kommer arbetslöshetskassorna att motpart i ärenden där enskild har klagat över kassans beslut till vara

allmän förvaltningsdomstol.

t müá7aabxwiåij;aweniegningniâixavö maa iáâfiqqui-ZMA

.mami Li-Stimmar, sikta :m: :siákánaizwn irstc zspgafyiiáaxieüaø Asif

i

v .L : mr§äsmMsm ew

V :rm xanoamq .aisanihgad md âimriâiüliüiüüåüåüüfåäw

L

tvmmrwir süa§aiáam§s§msäq§mamm

i

mega ÄV -miåvr igázâaaáwr Vümmâøiâyán öm ê§i°§.%EI.§,§4l§-.é§å§ü%1i$

fiir att fitâma rim tiil êäâiâiâtâei-zfüsg

rzveáizsâmüiâáägmzzømøümsüaününt

,

f ä i u " -1756 -.;3"v ;a-u 15

. i

A

ifá5ê$lá3q1§ie asci-øxnøigâwáguinghâuvâçfxâ GES

müüüuünüäyüiüiâasømwüaøaønøw A wüñüvkå Q om

V

ma: mmzsøaáümqøümøcámsüuøsâaâävâwgág

i mmmøi B43 uøbbøm

.z iam I

V {

aámøkømxwümáaâmøm

ä. áagpeäâtziugg ffâfgåâyzáçjááââfâçáägwgüm

a

1 éym 535 :árvarsmâzmiøgøwimám-iângm áââ V

l

ishögearvâåø dfég., wâiii §63 ssem izücyâêøiât

år." För åtatiewffyittvfsä âmááiü säs-war wsäøtiráiujymáødøn

åüaggsenniêng msá ârzsâågsâ: gaf-seem:an: 30 sáââaâanátzns ziagsfära L lfüwéøtsânäünvvarihêiâätsfiááêâçr måâvâäâât 245 kr; x V

L

9a: infördes.: inte .några nytaüknássørxztaaa adminåsáxaâårøxen av 113532"

,.-, i KAS aümåüiøüüráiâedásnav :ie ;mia-n VexisiMnsiesVL

:mrugen ma

sámmánzáád":Ãegáxáwákáfáávøéaâgxán :m -

samt: gâåxtrfâáw Ovâñüänâüüiföfütüeáiâifigâg Fárázzäriügøn uâdáa i

idaniujmsuwixswas; x i v

V x

námv växten §95 iaderegøringøtz min iitzmi iörsiagVåsømi hav

m

$::.x:eania :kräm: vid mbømâcâaiâaü: rigiêszxap. §å§3-45§5:2Ã8,.p|up; å Gi mi: iwâáfääzlåüâ. åâfââiâzâgütä scdclmiti fiisljamie

.mätas

árhmåäskrøwfA

rêâsse ijuii 49945 går m: racism EN, v32

aztaaråägger i vfmmgsieringsavgift ziüAMS tiiisyxyav icasåsnsaj

m: mi åVAMS tâiisyxmtrksaánhøtâ har ;ás..Miå.fr.0.m. ägs: iwakwåágr

mättat: êøvcrkiaga artxetsåeâäkeiskassargasss, êânsarbetsnämndermâ äø rasümänxaas Ritwâmizzgsdçâmswêamas bâfjåüt mn -mâaütaâösâzøäsøv .mha um tiåi aA-medäemskap .ariaotsêéásäxétscâcasm

4 Arbetsmarknaden och arbetslöshets-

ersättningen i siffror

4.1 Arbetsmarknaden i siffror

För utförlig redovisning hänvisas till Aktiv arbetsmarknadsen mer

politik, SOU 1996:34, kapitel Högkonjunkturen under slutet 1980-talet nådde sin kulmen för

av

arbetsmarknadens del under år 1990. Då arbetskraftenz större och

var

antalet sysselsattas fler än de någonsin varit i Sverige. Närmare 85 pro-

i arbetsför ålder4 befann sig i arbetskraften.

cent av befolkningen

Mellan åren 1990 och 1994 minskade sysselsättningen med närmare

Samtidigt försvann över 300000 personer från 500 000 personer.

arbetskraften. Sedan arbetsmarknaden började återhämta sig under

har del dessa återvänt. Arbetskraftens andel befolk- 1994 en av av ningen dock långt under 1990 års nivå under resten av väntas stanna 1990-talet. Se tabell

2 Defmierad enligt SCB:s arbetskraftsundersökningar, AKU. Omfattar alla sysselsatta och arbetslösa. 3 Defmierad enligt AKU. Omfattar anställda, företagare samt medhjälpande familjemedlemmar, tillfälligt frånvarande från arbete tjänstledighet, p.g.a vämpliktstjänstgöring, sjukdom, i skyddade arbeten och samt personer beredskapsarbeten. 4 Mellan 16 och 64 år

Tabell 4.1 Antal i arbetskraften samt arbetskraftens andel av befolkningen 16-64 år perioden 1990-2000 Tusen personer respektive procent

Prognos oktober 1995 Källa: SCB:s arbetskraftsundersökningar AKU samt Finansdepartementet

Nedgången i arbetskraftsdeltagandet var lika stor för båda könen. Se tabell 4.2. Relationen mellan mäns och kvinnors deltagande i

arbetskraften var nästan exakt densamma år 1995 som år 1990. Den långsiktiga trenden mot en allt mindre skillnad mellan mäns och kvinnors deltagande i arbetskraften bröts dock tillfälligt under första halvan av 1990-talet.

Tabell 4.2 Män och kvinnor i arbetskraften 1990-1995 Tusental respektive procent

Källa: AKU

Av de sysselsatta år 1995 nio tiondelar anställda och en tionvar ca del företagare. Den merparten företagare män. Drygt 60 egna stora var de anställda år 1995 arbetade inom den privata sektorn. procent av Männen arbetade i huvudsak inom den privata sektorn. Kvinnorna var relativt jämnt fördelade mellan sektorerna dock med en liten övervikt för den offentliga sekom. Se tabell 4.3.

Tabell 4.3 Sysselsatta år 1995 efter kön och anställningens art

Tusental

Källa: AKU

Nedgången på arbetsmarknaden mellan 1990 och 1994 ledde till en

mycket kraftig ökning arbetslösheten. Se tabell 4.4. Både antalet av

i öppen arbetslöshet och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder

personer mellan 1990 och första delen 1994. Under 1994 bör-

fyrdubblades av

arbetsmarknaden sakta återhämta sig och arbetslösheten föll jade

långsamt. Den totala arbetslösheten kommer dock troligen att ligga

kvar på historiskt sett mycket hög nivå under återstoden 1990en av talet. En del av nedgången i arbetskraften förklaras att i av personer vissa arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte räknas del som en av arbetskraften. Två tredjedelar av dem befann sig i arbetsmarksom nadspolitiska åtgärder år 1995 räknades utanför arbetskraften. Tabell 4.4 visar den totala arbetslösheten som andel arbetskraften och av personer i åtgärder utanför arbetskraften.

Tabell 4.4 Den totala arbetslösheten 1990-2000

Helårsgenomsnitt. Tusental respektive procent den underliggande

av arbetskraften

1 Arbetskraften enl. AKU plus personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder utanför arbetskraften Prognos oktober 1995 Källa: AKU samt Finansdepartementet

I takt med att arbetslösheten vuxit har också arbetslöshetstidema blivit längre. Som framgår av tabell 4.5 hade under år 1995 än mer en tredjedel av de öppet arbetslösa befunnit sig i öppen arbetslöshet mer än sex månader i sträck. De registrerade långtidsarbetslösa skulle vara fler, och den genomsnittliga tiden i öppen arbetslöshet längre, inte om perioderna i öppen arbetslöshet regelmässigt bröts med arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder. Antalet långtidsinskrivna vid arbetsförmedlingarna har ökat starkt

under 1990-talet. Hälften av de arbetslösa har varit inskrivna än ett mer år och närmare 30 procent än två år. mer

Tabell 4.5 Antal öppet arbetslösa samt arbetslöshetens varaktighet 1990-1995

Årsgenomsnitt, tusental

År Arbetslösa Arbetslösa Arbetslöshets-

än 6 mån veckor medeltal

mer

l Avser pågående perioder i öppen arbetslöshet

Källa: AKU Arbetslösheten fördelar sig ojämnt mellan åldrar och kön. Se tabell 4.6. Unga människor har betydligt högre arbetslöshet än äldre och arbetslösheten är högre bland män än bland kvinnor. Att arbetslösheten

främst har drabbat trots stora uppsägningar inom in-

yngre personer

under de första åren lågkonjunkturen tyder att turord-

dustrin av i följts. Den högre arbetslösheten bland män be-

ningsreglerna stort sett

föll kraftigast i den privata sektorn under

ror på att sysselsättningen

början lågkonjunkturen. De senaste åren har industrin och den priav

delvis återhämtat sig, medan sysselsättningen inom vata tjänstesektorn

offentliga sektorn har fortsatt att utvecklas svagt. Skillnaden i den arbetslöshet mellan män och kvinnor har blivit mindre.

Tabell 4.6 Öppet arbetslösa fördelade efter kön och ålder år 1995 Procent av arbetskraften

Källa: AKU För båda könen gäller att arbetslösheten är betydligt högre bland

lågutbildade. Personer med högskoleutbildning har lägre arbetslöshet

än genomsnittet av befolkningen. Se tabell 4.7.

Tabell 4.7 Öppet arbetslösa fördelade efter kön och utbildning år

1995 Procent av arbetskraften

högst 2 år Gymnasial 8,7 9,0 8,8 mer än 2 år

Eftergymnasial 4,5 3,3 3,9

Samtliga 8,4 6,9 7,7

Källa: AKU

Tabell 4.8 Den öppna arbetslösheten fördelad på regioner och kön

år 1995 Procent arbetskraften av

Källa: AKU

Arbetslösheten skiljer sig åt mellan olika regioner i landet. Detta är särskilt markant bland männen. I skogslänen i Sverige är arbetsnorra bland betydligt högre än i övriga landet. Kvinnor har lösheten män lägst arbetslöshet i storstäderna. Utanför storstäderna i södra och mel- Sverige skillnaden i arbetslöshet mellan könen liten. Se tabell lersta är 4.8.

4.9 Undersysselsättningen i förhållande till det totala antalet Tabell arbetade timmar 1987-1995

Procent

År Män Kvinnor Båda könen

Källa: AKU

också till allt fler dem

Ökningen av arbetslösheten ledde att av som

hade arbeta så mycket de önskade.

hade arbete inte möjlighet att som Tabell 4.9 visar undersysselsättningen, dvs. de sysselsatta som p.g.a.

arbetsbrist arbetar färre timmar vecka än de skulle önska. Den per

ytterligare tid de skulle vilja arbeta redovisas i förhållande till det to-

tala antalet timmar som alla sysselsatta på arbetsmarknaden arbetade

det året. Om undersysselsättningen räknades till skulle

om personer den år 1995 motsvara nästan fyra procent de sysselsatta eller närav mare 150 00O personer.

Som framgår av tabellen ökade undersysselsättningen kraftigt under

lågkonjunkturen. Betydligt fler kvinnor än män arbetar ofrivilligt färre timmar än de skulle vilja. Tabell 4.10 visar inskrivna deltidsarbetslösa

arbetsförmedlingarna. Även bland dem är andelen kvinnor mycket

stor. Nästan tredjedel samtliga arbetslösa är deltidsarbetslösa. en av

Tabell 4.10 Deltidsarbetslösa 1990-1995 fördelade på kön

Årsgenomsnitt, tusental

1 Inskrivna deltidsarbetslösa vid arbetsförmedlingarna, årsmedeltal 2 Inskrivna arbetslösa vid arbetsförmedlingarna, årsmedeltal Källa: AMS

Tabell 4.11 Tidsbegränsade anställningar 1987-1995 Procent alla anställningar av

Källa: AKU

konjunkturuppgången de senaste åren har tillfälliga anställ-

Under vanligare. Det är normalt att arbetsgivare under en konningar blivit

till början utökar sin personal tillfälliga anjunkturuppgång en genom konjunkturen visar sig stabil torde anställningarna

ställningar. Om vara form. Kvinnor har oftare än män tillfälliga anställningar. över i fast Se tabell 4.11.

4.2 Arbetslöshetsersättningen i siffror

Under 1990-talet har antalet medlemmar i arbetslöshetskassorna

vuxit kraftigt trots att arbetskraften har minskat. De kassaanslutnas

andel av arbetskraften är betydligt större i dag än år 1990. Se tabell 4.12.

När risken att bli arbetslös spreds till allt fler yrkeskategorier på

arbetsmarknaden valde tidigare ställt sig utanför både personer som

intresseorganisationerna och arbetslöshetsförsäkringen att ansluta sig.

Andelen s.k. enskilt anslutna medlemmar, dvs. endast är personer som medlemmar i arbetslöshetskassor utan medlemmar i någon att vara

facklig organisation, har också blivit fler. Se vidare kapitel Tabell

6.2 visar antalet medlemmar i varje arbetslöshetskassa vid årsskiftet 1995/96.

Tabell 4.12 Medlemmar i arbetslöshetskassorna samt deras andel av arbetskraften 1990-1995

31.12 respektive år

Källor: AMS, AKU samt SO, Arbetslöshetskassomas samorganisation

4.13 Andel arbetslösa med ersättning från arbetslöshets- Tabell försäkringen och KAS 1990-1995

Årsgenomsnitt, procent

l Inskrivna vid arbetsförmedlingarna Andelen med KAS är troligen något överskattad tidi- Bättre statistik 1995. gare år Källa: AMS, utredningsenheten

alla arbetslösa hade någon form arbetslös-

Tre fjärdedelar av av

1995. Se tabell 4.13. Andelen arbetslösa med ersätthetsersättning år från arbetslöshetsförsäkringen har vuxit under 1990-talet. Detta ning dels anslutningen till försäkringen ökat, dels på att när beror att

arbetslösheten har ökat har också fler varit etablerade på

personer som arbetsmarknaden ställts utan arbete.

Tabell 4.14 Personer blev utfdrsäkrade från arbetslöshetsförsom säkringen eller förbrukade alla ersättningsdagar i KAS år per mellan 1990 och 1994

Antal personer

Vissa uppgifter saknas dessa år Källa: AMS

Som framgår av tabell 4.14 har hittills ytterst få arbetslösa förlorat rätten till ersättning. Detta beror att arbetslösa har kunnat återkvali-

ñcera sig till nya ersättningsperioder från arbetslöshetsförsäkringen

genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Till och med år 1995 det var

även möjligt för att kvalificera sig till arbetslöshetsersättning

personer för första gången arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Sedan den genom 1 januari 1996 krävs det i princip reguljärt arbete för att få första en ersättningsperiod från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS. Orsak till att en fjärdedel de arbetslösa, 125 000 inte av ca personer, får ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS är i huvudsak att dessa personer inte uppfyller det arbetsvillkor krävs. Detta som framgår tydligare i tabellerna 4.15 och 4.16 visar att ungdomar som och utomnordiska medborgare sannolikt flyktingar är kraftigt över- - representerade bland de arbetslösa som inte får arbetslöshetsersättning. Av de ca 125 000 arbetslösa som inte fick någon ersättning 1995 var ca

50 000 i åldern 18 till 24 år och ca 40 000 utländska medborgares

5 Summan av de båda grupper blir dock mindre än 90 000 eftersom samma personer kan tillhöra båda grupperna.

Tabell 4.15 Arbetslösa år 1995 fördelade efter ersättningsform och ålder

Helårsgenomsnitt, procent

Ålder Arbetslöshets- KAS Utan ersättning Arbetslösa försäkringen

tusen pers

l Inskrivna vid arbetsförmedlingarna Källa: AMS

Andelen arbetslösa med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen växer med de arbetslösas ålder. Bara hälften de arbetslösa mellan 20 av och 24 år hade ersättning från arbetslöshetsförsäkringen år 1995 mot närmare 90 procent de arbetslösa över 55 år. Den relativt höga anav

delen med ersättning från KAS i åldersgruppen 20-24 år beror antaglipå möjligheten att kvalificera till KAS genom utbildningsvillkoret.

gen

Tabell 4.16 Arbetslösa år 1995 fördelade efter ersättningsform och

medborgarskap

Helårsgenomsnitt, procent

Arbetslöshets- KAS Utan Arbetslösa

1 Inskrivna vid arbetsförmedlingarna Källa: AMS

Över hälften de utomnordiska medborgarna har varken ersättning av från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS.

Tabell 4.17 Arbetslösa år 1995 fördelade efter ersättningsform och kön Procent

l Inskrivna vid arbetsförmedlingarna Källa: AMS

Ersättningsformen vid arbetslöshet skiljer sig inte nämnvärt åt mellan könen. En aning fler män än kvinnor har ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Se tabell 4.17.

Tabell 4.18 Ersättningsdagar från arbetslöshetsförsäkringen och

KAS 1990-1995

Milj.dagar

1 Exkl. ALU Källa: AMS

I takt med att arbetslösheten blev större mer än fyrdubblades antalet ersättningsdagar från arbetslöshetsförsäkringen och KAS mellan åren 1990 och 1993. Se tabell 4.18. Antalet personer som lyfte ersättning någon gång under året blev fler och ersättningstidema blev längre. År 1995 var det nästan en miljon människor som någon gång under året lyfte någon form av arbetslöshetsersättning. Tabell 4.19 visar antalet personer som lyfte ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per person och år mellan åren

1990 och 1995. De genomsnittliga arbetslöshetstidema var troligen längre eftersom arbetslösheten kan fördelas flera år och även brytas med tid i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Tabell 4.19 Personer med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och KAS samt ersättningsdagar per person under året för perioden 1990-1995 Tusental personer

1 Inkl personer i ALU Källa: AMS

Kostnaderna för arbetslöshetsersättningen ökade, efter inflationen, något långsammare än antalet ersättningsdagar mellan åren 1990 och 1995. Se tabell 4.20. Detta beror på att ersättningen i arbetslöshetsförsäkringen sänktes från 90 till 80 procent förlorad inkomst år 1993 av och att ersättningen från KAS sänktes i motsvarande grad. Den högsta dagpenningen sänktes också från 599 kr till 564 kr år 1993. Om detta inte skett hade den genomsnittligt utbetalade dagersättningen troligen varit högre år 1995 än år 1990 eftersom arbetslösheten år 1995 berörde fler med högre inkomster än vad den gjorde år 1990. personer

56 SOU 1996:52

Tabell 4.20 Totalt utbetalat belopp från arbetslöshetsförsäkringen

och KAS 1990-1995 Miljarder kr

1 Exkl. ALU Källa: AMS

Tabell 4.21 Den offentliga sektorns kostnader för arbetslösheten åren 1995 och 1996 Miljarder kr 1995 1996

Källa: AMS, Kommunförbundet samt egna beräkningar

Tabell 4.21 visar uppskattning av den offentliga sektorns samen lade kostnader för arbetslösheten per år 1995 och 1996. Förutom de di-

rekta utgifterna for arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadspolitiska åt-

gärder och socialbidrag ingår även skattebortfallet for stat, kommuner och landsting. För statens del består skattebortfallet till största delen av

förlorade arbetsgivaravgifter och till en mindre del av minskade intäkter från och punktskatter. För kommuner och landsting består

moms skattebortfallet förlorad inkomstskatt skillnaden mellan den inav komst de arbetslösa förlorar och den arbetslöshetsersättning eller det utbildningsbidrag staten betalar ut. Det skattebortfall som följer av att arbetskraften har minskat när arbetslösheten har vuxit ingår inte i tabellen. Det är värt att påpeka att även under år med en god arbetsmarknad finns det viss arbetslöshet den offentliga sektorn har kostnader en som for.

4.1 Dagpenning i arbetslöshetsfársäkringen 1974-1995 Diagram

Realt prisindex 1974100 160

l,./

fAkf

1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994

Källa: AMS Diagram 4.1 visar hur den genomsnittliga utbetalade dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen har utvecklats bortsett från inflation sedan mitten 1970-talet. Mellan åren 1974 och 1995 växte den genomav snittliga dagpenningen med 27 procent efter inflation. Den genom-

snittliga timlönen ökade med 30 procent efter inflation under samma tid. Förklaringen till att dagpenningen utvecklats relativt långsamt, trots att den genomsnittliga arbetstiden stigit under perioden, är sänkningen av ersättningsnivåema i försäkringen samt ersättningstaket. Se även diagram 4.2. Diagram 4.2 Faktisk ersättning vid arbetslöshet 1996 Procent av förlorad månadsinkomst 80 R 70

K

8000 10000 12000 14000 16000 18000 20000 22000 24000 26000 28000 3

Källa: Egna beräkningar Sedan den 1 januari 1996 ersätter arbetslöshetsförsäkringen 75 procent den förlorade inkomsten upp till motsvarande en månadsinav komst på ca 16 500 kr. Ersättningstaket innebär att den faktiska kompensationen för inkomstförlusten i praktiken blir betydligt lägre än 75 procent för stora inkomstgrupper. Personer som har inkomster över 21 000 kr i månaden har 60 procents ersättning eller mindre. För persomed inkomster över 25 000 kr i månaden ersätter arbetslöshetsförner säkringen mindre än 50 procent den förlorade inkomsten. av

Beräkningar HINK-data visar att närmare tre fjärdedelar av de heltidsarbetande 1996 har en månadsinkomst på över 16 500 kr. Närmare en fjärdedel av de heltidsarbetande tjänar mer än 21 000 kr i månaden och drygt 8 procent tjänar mer än 25 000 kr i månaden.

6 Beräkningen bygger inkomstdata från 1993 framskrivna till 1996 års förhållanden. I denna grupp ingår förvärvsarbetande som arbetar heltid hela året. I gruppen ingår inte personer med sjukpenning, föräldrapenning eller arbetsmarknadsstöd som tillsammans överstiger ett basbelopp, 36 200 kr 1996.

-v-rwf04w-m+dÅ;i;g6 ...manw.nr- -- w

5 Samband mellan arbetslöshetser-

sättning och arbetslöshet teori och

-

empiri

5.1 Efterfrågan eller utbud

Detta kapitel innehåller kortfattad genomgång forskningen kring en av samband mellan arbetslöshetsersättning och arbetslöshet. De antaganden och slutsatser refereras är de enskilda forskarnas så som som utredningen uppfattat dem. Det råder betydande enighet bland forskarna om att den samlade efterfrågan arbetskraft är den viktigaste förklaringen till sysselsättningens och arbetslöshetens storlek och att förhållandet mellan antalet arbetssökande och tillgången arbetstillfällen har avsevärt större betydelse för hur många utnyttjar arbetslöshetsförsäkringen än hur som försäkringen är utformad. Korpi 1995 har t.ex. visat att när den svenska arbetsmarknaden var

mycket god i slutet 1980-talet tog de långtidsarbetslösa i hög

av utsträckning korta tillfälliga arbeten i stället för att utnyttja arbetslöshetsförsäkringens möjligheter till rundgång mellan ersättning och

arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Samtidigt villkoren i arbetslös-

var hetsförsäkringen vid denna tid generösare än de är i dag. Se även

Åberg 1995.

Det finns mycket teoretisk och empirisk forskning om hur arbets-

löshetsersättningen kan påverka sysselsättning och arbetslöshet.

Forskningen utgår från att ersättningens storlek och längd påverkar alla arbetstagare effekter lönebildningen tar även fasta att genom men ersättningen kan påverka de enskilda arbetstagarnas vilja att söka och acceptera erbjudna arbeten, dvs. utbudet av arbetskraft.

De teoretiska utgångspunktema för denna forskningsinriktning är

att:

l Arbetslöshetsersättning mildrar inkomstförlusten för dem som

inte lyckas få arbete. Detta ökar sannolikheten för att de fackliga

3 16-0479

organisationerna tar lättare risken för arbetslöshet bland sina medlemmar och ställer högre lönekrav än de skulle. annars 2 Arbetslöshetsersättningen kan göra att de arbetslösa söker mindre energiskt efter arbete och ställer högre krav lön rn m för att de ska acceptera arbeten de blir erbjudna. Detta kan förlänga arbetslöshetsperioderna. 3 Arbetslöshetsersättningen kan göra det lättare för arbetsgivare att säga upp personal och för de anställda att frivilligt säga sig. upp Detta kan öka inströmningen till arbetslöshet. 4 Om arbete även ger rätt till arbetslöshetsersättning ökar det ekonomiska utbytet av förvärvsarbete. Det kan få fler att söka sig ut arbetsmarknaden.

5.2 Effekter

på arbetsmarknadens parter

l forskningen hävdas att om det finns en generös allmän arbetslöshetsersättning som finansieras av alla arbetstagare, blir inkomstförlusten för dem förlorar sina arbeten inte så stor. Det ökar risken för att de som fackliga organisationerna tar lättare risken för arbetslöshet bland sina medlemmar och ställer högre lönekrav än de skulle. Se annars t.ex. Oswald 1986 eller Calmfors 1991. En förutsättning för detta resonemang är att de fackliga organisationerna tar hänsyn till alla sina medlemmars inkomster när de förhandlar om lönerna. Om arbetslöshetsersättningen är låg eller det inte finns om någon ersättning alls kommer fackförbunden att ta stor hänsyn till hur sysselsättningen bland medlemmarna påverkas de avtalade av löneökningarna. Om däremot kostnaden för arbetslösheten bärs alla av arbetstagare genom en allmän försäkring behöver fackförbunden bry sig mindre om hur sysselsättningen bland deras medlemmar påverkas av löneavtalen. Bland andra Holmlund och Lundborg 1988 hävdar kostnaatt om den för arbetslöshetsersättningen skulle bäras parterna inom av avtalsområdet, t.ex. branschvisa försäkringar, skulle fackförbungenom den få motiv att hålla tillbaka löneökningarna.

Den s.k. insider-outsiderteorin se t.ex. Lindbeck och Snower 1988

resonerar kring att fackförbunden i första hand tar tillvara sina etablerade medlemmars intressen. Arbetslösa och andra med lösare anställningsförhållanden som riskerar att bli arbetslösa skulle i så fall ha litet inflytande över fackföreningarnas politik. En annan följd insiderav outsiderteorin är att generös arbetslöshetsersättning innebär att de en arbetslösa inte konkurrerar lika hårt de arbeten finns, vilket om som gör det lättare för de fackliga organisationerna att öka lönerna.

Det finns visst empiriskt stöd for dessa teorier. Flera studier pekar på högre arbetslöshetsersättning driver lönerna. På svenska data att upp finns studier bl.a. Holmlund 1989 samt Forslund 1992. av Björklund och Holmlund 1991 att två nackdelar med menar dagens skattesubventionerade system för arbetslöshetsersättning är att branscher med hög arbetslöshet subventioneras av branscher med stabil sysselsättning och att kassorna har förlorat sina motiv att hålla tillbaka utbetalningarna, när de medlemsavgifterna finansierar en så pass egna liten del av ersättningen. Även amerikansk forskning, t.ex. Anderson och Meyer 1993, har visat finansierad arbetslöshetsersättning konsekvent att en gemensamt subventionerar branscher med stora variationer i sysselsättningen bekostnad branscher med stabil sysselsättning. Anderson och Meyer av 1994 har funnit vissa belägg för arbetslöshetsersättning att en generös sannolikheten för inom bransch. Även Katz och

ökar uppsägningar en

Meyer 1988 och Meyer 1990 har funnit ett samspel mellan

arbetslöshetsersättningen och tillfälliga uppsägningar av personal. Se

även Atkinson och Micklewright 1991.

5.3 Effekter på individen

Ett väl fungerande system för arbetslöshetsersättning ska uppmuntra

rörlighet efterfrågan arbetskraft inom ett område har minskat när permanent, den ska också möjlighet for arbetskraften att stanna men ge kvar i bransch eller på efterfrågan bara har minskat tillen en ort om

fälligt. I forskningen studeras om rörligheten påverkas av arbetslös-

hetsersättningen och ansträngningama att söka arbete minskar om om ersättningen är hög.

Ersättningens storlek

Forskare hävdar generös arbetslöshetsersättning kan medföra att att en den arbetslöse mindre energiskt söker efter ett nytt arbete. En hög ersättning också göra att den arbetslöse kan höja kravet på den antas

lägsta lön han är beredd att arbeta for. Se t.ex. Björklund och Holm-

lund 1991. Dessa önskvärda effekter kan motverkas krav att de som av lyfter ersättning måste söka arbete och acceptera erbjudna arbeten.

Kraven dem uppbär ersättning har ökat i de flesta europeiska

som länder under 1980-talet. När arbetslösheten är låg är det enklare att övervaka uppbär ersättning och ställa hårdare krav på att de dem som söker arbeten och accepterar arbeten de blir erbjudna. Om de arbetslösa

är många blir övervakningen mycket kostsam, hävdas det, och det blir då svårare att ha generösa ersättningsregler utan att det får oönskade effekter. De genomsnittliga tiderna i arbetslöshet har trendmässigt ökat i Sverige. Mellan 1960-talet och 1980-talet fördubblades den genom-

snittliga tiden i arbetslöshet från ca sju till ca 15 veckor. Det finns visst empiriskt stöd för att den generösare arbetslöshetsersättningen kan ha

bidragit till detta, se t.ex. Björklund och Holmlund 1989. Ett flertal empiriska studier från i huvudsak USA och Storbritannien data från 1970- och l980-talen visar att såväl arbetslöshetsersättningens storlek som ersättningstiden förlänger tiden i arbetslöshet. Se Layard m.fl. 1991 eller Devine och Kiefer 1991 för översikt. en Studier har uppskattat att tio procent högre ersättning förlänger den genomsnittliga tiden i arbetslöshet med mellan två och nio procent. Se t.ex. Narendranathan 1985 eller van den Berg 1990. Vissa resultat tyder att sambandet mellan ersättningens storlek

och arbetslösheten är svagare under perioder av hög arbetslöshet.

Narendranathan 1985 fann vidare att yngre arbetslösa påverkades mer

av förändringar i ersättningen än äldre och van den Berg 1990 fann

att lågutbildade påverkades mer än arbetslösa med högre utbildning. Studier av Carling m.fl. 1994 tyder dock att sambandet mellan ersättningens storlek och arbetslösheten i Sverige. är svagare I Nederländerna ersätts inkomstbortfallsförsäkringen efter två års arbetslöshet med ett behovsprövat socialbidrag. Van den Berg 1990 fann ett starkare samband mellan nivån på Socialbidraget och arbetslösheten än mellan inkomstbortfallsförsäkringen och arbetslösheten. Nederländerna hade vid tiden för studien en mycket stor andel långtidsarbetslösa.

Ersättningsperiodernas längd

Flera studier tyder på att ersättningsperiodernas längd har stor betydelse för hur intensivt arbetslösa söker nya arbeten. Se t.ex. Björklund och Holmlund 1991, Katz och Meyer 1990 samt OECD 1991. Ett flertal studier visar att de lönekrav arbetslös ställer för att acceptera en ett arbete minskar med tiden i arbetslöshet. Rätt till långvarig arbets-

löshetsersättning antas motverka detta. Ett flertal amerikanska och brit-

tiska studier tyder på att arbetslöshetsersättning ökar de lönekrav en

arbetslös ställer för att acceptera ett arbete Devine och Kiefer 1991.

Jämförelser mellan länder visar att länder med längre ersätt-

ningsperioder i gemen också har högre arbetslöshet, se t.ex. Layard

m.fl. 1991 eller Forslund och Kreuger 1995.

Layard 1991 fann ett tydligt samband mellan ersättningsperi-

m

odernas längd och andelen långtidsarbetslösa i en tvärsnittsjämförelse mellan industriländer. Ersättningsperiodernas längd förklarade mer av

skillnaderna i arbetslöshet än storleken på ersättningen. Korta ersätt-

ningsperioder ansågs förklaring till att den svenska arbetslös-

vara en heten förblev låg under 1980-talet. Orsaken kan dock också vara den omvända. Om arbetslösheten är låg är det lättare att hålla ersättningsperiodema korta. När den svenska arbetslösheten stigit har det

också visat sig att de formellt korta ersättningsperiodema i praktiken är

mycket längre. De extremt korta ersättningsperiodema i USA, som mest sex månader, framhålls ibland viktig Förklaring till varför långtidsarbetssom en lösheten är ett mindre problem i USA än i Europa. Katz och Meyer 1988 studerade amerikanska data och fann tyd-

liga samband mellan ersättningsperiodemas längd och arbetslösheten. En veckas Förlängning den möjliga ersättningsperioden ledde enligt

av

deras uppskattning till att den genomsnittliga tiden i arbetslöshet för-

längdes med mellan O,16-O,20 veckor. Ham och Rea 1987 fann liknande samband på kanadensiska data. Katz och Meyer 1988 samt Meyer 1990 fann att sannolikheten

att övergick till arbete ökade mycket kraftigt strax innan er-

en person

sättningen upphörde. Till del förklarades dock detta av att vissa

en

arbetsgivare återanställde sin personal när ersättningen var väg att ta

slut. En förklaring till detta kan att arbetslöshetsersättning gör det vara möjligt för arbetslösa att vänta att bli återanställda sin tidigare arbetsplats. AMS 1995 visar att det är vanligt även i Sverige att arbetslösa återanställs sin tidigare arbetsplats. Detta förklarar till en arbetslösa söker få arbeten i början sin arbetslöshetspedel att vissa av riod. Carling m.fl. 1994 visar att sannolikheten att få arbete ökar i Sverige när ersättningen är på väg att ta slut. Carling m.fl. fann ingen skillnad mellan dem uppbar ersättning från arbetslöshetsförsäksom ringen och dem uppbar KAS. Sannolikheten för övergång till som

arbete vid slutet ersättningsperioden ökar dock inte lika mycket i

av Sverige i andra industriländer, enligt studien. Det beror enligt försom fattarna med allra största säkerhet på rätten att få arbetsmarknadsen politisk åtgärd innan ersättningsperiod tar slut. Att utförsäkringsgaen rantin inte helt har tagit bort motiven att söka arbete intensivare vid

slutet ersättningsperioden tyder på att många arbetslösa uppfattar en

av arbetsmarknadspolitisk åtgärd ett sämre alternativ än kontant ersom sättning. Edin och Holmlund 1994 tror dock att det i längden kommer att

bli svårt att upprätthålla motiven för aktivt arbetssökande i ett system

med ovillkorlig garanti mot utförsäkring. De därför att regelen menar

förändringar i riktning mot kortare totala ersättningsperioder är väl

motiverade.

5.4 sökaktivitet

Ersättningsfonn och

Ackum-Agell 1995 studerade två urval arbetssökande under 1994 och

fann att de arbetslösa uppbar KAS eller ersättning från arbetslössom

hetsförsäkringen lade mer tid att söka arbete än de som inte hade någon arbetslöshetsersättning. De som hade ersättning använde fler

metoder att söka arbete än de inte hade någon ersättning. Arbetssom

lösa med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen sökte i större utsträckning arbete på hand utan hjälp arbetsförmedlingen.

egen av Detta kan bero att de hade pengar att finansiera eget sökande, brev, telefonsamtal, resor En förklaring kan också att de m. m. annan vara

som har arbetslöshetsersättning är etablerade på arbetsmarknaden

mer och har ett större kontaktnät att dra nytta av. Inregia 1995 studerade ett urval arbetslösa ungdomar i Stockholm

och fann att de hade ersättning från försäkringen hade högre krav

som på lön, arbetstid m.m. för att acceptera arbete än andra arbetslösa ungdomar. De ungdomar hade ersättning ägnade också mindre tid åt som att söka arbete än andra arbetslösa ungdomar. Det finns flera utländska studier samma tema. Barron och Mellow 1979, 1981 fann att arbetssökande hade ersättning lade som ner mindre tid på att söka arbete men mer pengar. Wadsworth 1991 fann att arbetslösa i England hade ersättning använde fler metoder som att söka arbete. Blau och Robins 1990 fann samma samband i USA.

Litteraturlista

Ackum Agell S. 1995 Arbetslösas sökaktivitet. Rapport till arbetsmarknadspolitiska kommittén. Fackföreningsrörelsens institut för ekonomisk forskning, Stockholm. AMS 1995 Sökaktivitet, återanställning och chansen att få jobb. AMS utredningsenhet rapport 1995:4. Anderson P. och B. Meyer 1993 The unemployment insurance payroll tax and interindustry and interfirm subsidies. Poterba red Tax policy and the economy, NBER, MIT Press, Cambridge Ma. Anderson P. och B. Meyer 1994 The effects of unemployment insurance taxes and benefits on layoffs using finn and individual data. NBER working paper no 4960.

Atkinson A. och J. Micklewright 1991 Unemployment compensation and labor market transitions: critical review. Journal of Economic Literature vol. a 29. den Berg G.J. 1990 Search behaviour, transitions to non-participation van and the duration of unemployment. Economic Journal 100, 842-865. Barron J. och W. Mellow 1979 Search effort the labour market. Journal of human resources 14, 389-404. Barron och W. Mellow 1981 Changes the labor force status among the unemployed. Journal of human resources 16, 427-441. Björklund A. och B. Holmlund 1989 The effects of extended unemploy-

ment compensation Sweden. I B. Gustafsson red The political economy of

social security. North-Holland. Björklund A. och B. Holmlund 1991 The economics of unemployment in- Björklund m.fl. Labor market policy and surance: the case of Sweden. l A. unemployment insurance. Oxford university press, Oxford. Blau D.M. och F.K. Robins 1990 Job search outcome for the employed and unemployed. Journal of political economy 98, 637-655. Calmfors L. 1991 Lönema sysselsättningen och den ekonomiska politiken. Ekonomisk debatt, nr 4. Carling K., P-A Edin, A. Harkman och B. Holmlund 1994 Unemployment duration, unemployment benefits and labor market programs Sweden.

Journal of public economics under publicering.

Devine T. och N. Kiefer 1991 Empirical labor economics. Oxford university press, New York. Edin P-A och B. Holmlund 1994 Arbetslösheten och arbetsmarknadens funktionssätt. Bilaga 8 till 1995 års långtidsutredning, SOU 1995:4. Forslund A. 1992 Arbetslöshet och arbetsmarknadspolitik. Bilaga 7 till 1992 års långtidsutredning, SOU 1992:19. Forslund A. och A. Kreuger 1995 An evaluation of swedish active labor market policy: and received wisdom. SNS occasional papers nr 65, SNS. new Ham och S. Rea 1987 Unemployment insurance and male unemployment duration Canada. Journal of labor economics, 53, 325-353. Harkman A. och F. Jansson 1995 Vad bestämmer sökaktiviteten Arbetsmarknad och arbetsliv nr 2 1995. AMS. Holmlund B. 1989 Wages and unemployment unionized economics:

theory and evidence. I Holmlund B. red Trade unions, employment and

unemployment duration. Oxford university press, Oxford. Holmlund B. och P. Lundborg 1988 Unemployment insurance and union setting. Scandinavian journal of economics, vol 90. wage Inregia 1995 Hur söker arbetslösa ungdomar jobb Rapport till arbetsmarknadspolitiska kommittén. Inregia AB, Stockholm. Katz L. och B. Meyer 1988 The impact of the potential duration of unemployment benefits the duration of unemployment. Harvard university on and NBER mimeo.

Katz L. och B. Meyer 1990 Unemployment insurance, recall expectations and unemployment outcomes. Quarterly journal of economics, vol XXIX, s. 973-1002. Korpi W. 1995 Arbetslöshet och arbetslöshetsförsäkring i Sverige. EFA 1995. Layard R., S. Nickell och R. Jackman 1991 Unemployment. Macroeconomic performance and the labor market. Oxford university press, Oxford. Lindbeck A. och D. Snower 1988 The insider-outsider theory of employment and unemployment. MIT press, Cambridge Mass. Meyer B. 1990 Unemployment insurance and unemployment spells. Econometrica, 584, 757-782. Narendranathan W. och S. Nickell 1985 Modelling the process of job search. Journal of econometrics 28, 29-49. OECD 1991 Unemployment outlook 1991. Oswald A. 1986 The economic theory of trade unions: An introductory survey. I Calmfors L. och H. Horn red Trade unions, wage formation and macroeconomic stability. Macmillan. Wadsworth 1991 Unemployment benefits and search effort in the UK labour market. Economica.

Åberg R. 1995 Ekonomiska och sociala perspektiv sökeffektivitet och

långtidsarbetslöshet. Arbetsmarknad och arbetsliv nr 2 1995. AMS.

6 Nuvarande arbetslöshetsersättning organisation och regler

6.1 Inledning

Det nuvarande kontanta stödet vid arbetslöshet består två olika av ersättningsformer: arbetslöshetsförsäkring och kontant arbetsmarknadsstöd KAS. Av dessa ersättningsfonner är arbetslöshetsför-

säkringen den mest betydande. För att få rätt till ersättning från ar-

betslöshetsförsäkringen krävs att den sökande är medlem i en arbetslöshetskassa samt att han eller hon uppfyller vissa andra villkor. Ersättningen utgår en inkomstrelaterad dagpenning. För närsom

varande är respektive lägsta dagpenningen 564 kr respektive

högsta

230 kr per dag . En är arbetslös inte medlem i någon arbetslösperson som men hetskassa kan under vissa förutsättningar erhålla kontant arbetsmarknadsstöd. Detta gäller även den är arbetslös och medlem i en som arbetslöshetskassa inte uppfyller villkoren krävs för att få men som ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Det kontanta arbetsmarknadsstödet är ett bestämt belopp dag. Beloppets storlek är lika per för alla och uppgår för närvarande till 230 kr per dag. Arbetslöshetsförsäkringen regleras i ALF-lagen och förordningen 1988:1400 arbetslöshetsförsäkring. Det kontanta arom betsmarknadsstödet regleras i KAS-lagen och förordningen 1994:933 kontant arbetsmarknadsstöd. AMS har bemyndigats att utfärda om

tillämpningsföreskrifter till såväl ALF-lagen som KAS-lagen. AMS

föreskrifter återfinns i dess författningssamling. Föreskrifterna jämte råd och kommentarer till de båda regelverken återfinns i av AMS

utgivna regelböcker.

7 I vissa fall kan den lägsta dagpenningen lägre än 230 kr dag. Om den vara per ersättningsberättigade tillerkänts ålderspension i form av folkpension, allmän tilläggspension eller annan pension som lämnas p.g.a. förvärvsarbete kan den lägsta ersättningen bestämmas till tio kr per dag. 1 den fortsatta redogörelsen bortses dock från dessa fall.

6.2 arbetslöshetsförsäk-

Administration av

ringen

Bakgrund

Som framgår av den historiska översikten i kapitel 3 infördes den första lagstiftningen i Sverige frivillig, statsunderstödd om en ar-

betslöshetsförsäkring år 1935. Denna lagstiftning anknöt till den då

förekommande verksamheten, innebar att vissa fackförbund som lämnade ekonomiskt stöd till sina medlemmar vid arbetslöshet. Arbetslöshetskassoma därför redan från början organiserade de var av försäkrade själva. Även de kassör har bildats därefter har tillsom kommit på initiativ de blivande medlemmarnas intresseorganiav sationer. I vissa fall har det varit fråga om närstående organisationer som varit samlade i en kartell eller huvudorganisation. en I samband med införandet av den frivilliga, statsunderstödda ar-

betslöshetsförsäkringen gjordes vissa förändringar i den då gällande lagen om understödsföreningar. I nämnda lag infördes bl.a.

en bestämmelse som innebar att med understödsförening skulle förstås

även sådan förening för inbördes bistånd, avsåg att utan

som

affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse bereda understöd vid arbetslöshet. Genom dessa förändringar knöts arbetslöshetskassorna i föreningsrättsligt hänseende till det system som gällde för

understödsföreningar. Det fanns dock vissa specialbestämmelser för arbetslöshetskassorna. Som exempel sådana bestämmelser kan nämnas bestämmelser medlemskap, understöd och avgifter. om För att en kassa skulle erkännas och därigenom få statligt stöd krävdes bl.a. att den var helt fristående från annan verksamhet och att den var registrerad som understödsförening. Den skulle öppen för vara alla inom kassans verksamhetsområde. Sistnämnda innebar att även personer som stod utanför de fackliga organisationerna men som arbetade inom det verksamhetsområde i som angavs arbetslöshetskassans stadgar hade rätt att bli medlemmar i kassan. Sambandet mellan bestämmelserna för understödsföreningar och bestämmelserna för arbetslöshetskassor bestod även efter tillkomsten

av lagen 1938:262 om understödsföreningar. Den 1 juli 1992 trädde en ny lag om understödsföreningar i kraft. I övergångsbestämmelsema

till denna lag uttalades, att den gamla lagen alltjämt skulle gälla ifråga om de arbetslöshetskassor som hade registrerats före den lagens nya ikraftträdande.

När ALF-lagen trädde i kraft den 1 januari 1974 anknöts lagens bestämmelser arbetslöshetskassor till den numera upphävda lagen om 1951:308 ekonomiska föreningar. Anknytningen bestod bl.a. av om hänvisningar till sistnämnda lag. I samband med en revidering av de föreningsrättsliga bestämmelser gällde för arbetslöshetskassorna som bestämdes skulle införa sådana förändringar i ALF-lagens att man andra kapitel innebar att kassornas verksamhet gjordes oberoende som lagstiftningen ekonomiska föreningar. Dessa förändringar trädde av om

i kraft den 1 januari 1992. Förändringarna innebar bl.a. att

beteckningen erkänd arbetslöshetskassa togs bort. Även det över tiden har skett vissa förändringar arbetsom av löshetsförsäkringen har dessa inte inneburit någon väsentlig förändring av administrationen av försäkringen.

Den nuvarande ordningen

För förening ska kunna erhålla statsbidrag och därmed utöva att en verksamhet arbetslöshetskassa fordras att den registreras hos som AMS. För att föreningen ska kunna registreras som arbetslöshetskassa fordras att föreningen har minst 10 000 medlemmar samt att den har antagit stadgar är avfattade i enlighet med de normalstadgar som som fastställs AMS. Sådana normalstadgar har fastställts av AMS senast av år 1991. Om föreningens verksamhetsområde sammanfaller helt eller delvis med verksamhetsområdet för en redan registrerad arbetslöshetskassa kan AMS vägra registrering.

Medlemskap

Rätt att bli medlem i arbetslöshetskassa har var och en som arbetar en inom det verksamhetsområde i kassans stadgar. Undantagna som anges från denna rätt till medlemskap är dels personer som redan tillhör en arbetslöshetskassa, dels har fyllt 64 år och dels personer personer som

förvärvsarbetar i genomsnitt mindre än 17 timmar vecka.

som per Sistnämnda regel har vissa kassor tillämpats på så sätt att det för av medlemskap varit tillräckligt att den inträdessökande förvärvsarbetat minst 17 timmar den vecka han eller hon ansökte om medlemskap.

Denna tolkning innebär också att tillfälliga arbeten kan ge rätt till

inträde i den arbetslöshetskassa vars verksamhetsområde förvärvsarbetet omfattar. Regeln innebär dock att personer som stadigvarande arbetar deltid mindre än 17 timmar i veckan inte kan bli medlem i arbetslöshetskassa. Någon nedre åldersgräns för en

anslutning till försäkringen finns inte. Medlem får inte kvarstå i

arbetslöshetskassa efter det att han eller hon har fyllt 65 år. Ansökan om medlemskap i en arbetslöshetskassa ska vara skriftlig och ställas till kassan. De flesta gör denna ansökan samtidigt som de ansöker om inträde i en facklig eller branschorganisation. I dessa fall går medlemsansökan via organisationen till kassan. Sådana medlemmar brukar benämnas kollektivt anslutna medlemmar. Medlemmar som ansöker om medlemsskap i en arbetslöshetskassa utan att vara medlem i någon intresse- eller branschorganisation brukar benämnas enskilt anslutna. En medlem kan i vissa fall uteslutas ur kassan. Grund för ute-

slutning kan vara att medlemmen inte uppfyller och inte heller de

senaste sex månaderna har uppfyllt bestämmelsen i kassans stadgar om arbete inom ett visst område. Vidare kan medlemmen uteslutas om han eller hon medvetet eller vårdslöshet har lämnat oriktiga eller av grov vilseledande uppgifter angående förhållanden av betydelse för rätten till medlemskap eller ersättning. En medlem får inte uteslutas av det skälet att hans eller hennes arbetstid har minskat till mindre än i genomsnitt 17 timmar per vecka. Inte heller det förhållandet att medlemmen deltar i beredskapsarbete inom ett annat verksamhetsområde eller i någon annan tillfällig

arbetsmarknadspolitisk åtgärd utgör skäl för uteslutning. Att

medlemmen uppbär s.k. starta-eget-bidrag utgör inte heller skäl för uteslutning. Under vissa förutsättningar äger en medlem rätt att kvarstå i en svensk arbetslöshetskassa trots att han eller hon arbetar utomlands. Som exempel kan nämnas att medlemmen arbetar hos en arbetsgivare med säte i Sverige och att lönen betalas ut härifrån eller att han eller hon tjänstgör vid ett svenskt FN-förband. Under medlemstiden kan det uppstå en rad olika situationer som aktualiserar frågan om den enskilde inte borde byta arbetslöshetskassa. Sådana situationer inträffar ofta i samband med perioder av arbetslöshet. I anslutning till arbetslöshetsperioder måste den enskilde ofta ta tillfälliga arbeten inom andra verksamhetsområden än den egna kassans. Nämnda förhållande är särskilt vanligt inom branscher som drabbats av hög arbetslöshet. Byggbranschen är ett exempel på en sådan bransch där arbetstagarna tvingats ta arbeten inom andra verksamhetsområden. För att undvika onödiga överflyttningar mellan arbetslöshetskassorna har AMS gett ut särskilda råd om vad som ska godtas när en medlem börjar arbeta inom en annan kassas verksamhetsområde. Av dessa råd framgår bl.a. att en medlem får

kvarstå om han eller hon har erhållit tillfälligt arbete inom en annan

verksamhet arbetet redan från början är begränsat till högst tolv om veckor. Bland arbetslöshetskassorna har det utbildats en praxis som innebär har utträtt kassa godtagbart skäl och som att en person som ur en av uppfyllde medlemsvillkoret vid utträdet, har rätt att återinträda till

eller kassa inom fem år. En förutsättning är dock att samma annan ansökan återinträde görs inom två månader från det att sökanden på om börjat förvärsarbeta. Som exempel godtagbara skäl kan nämnas nytt arbete utomlands i ett land där inte har möjlighet att ansluta sig till man arbetslöshetskassa samt studier. en

Arbetslöshetskassans ledning

Kassan ska ha styrelse bestående minst tre ledamöter. Av dessa en av

ledamöter ska utses AMS förslag av kassan. Övriga

en av väljs föreningsstämman. Dessa ledamöter ska

styrelseledamöter av medlemmar i arbetslöshetskassan. Styrelseledamötemas upp-

vara

dragstid får inte överstiga fyra räkenskapsår. Styrelsen ska utse,

förutom ordföranden och vice ordföranden, även kassaföreståndare. en

Styrelsen för kassans organisation och förvaltningen av

svarar

kassans angelägenheter. Detta innebär att styrelsen särskilt ska tillse att kassans verksamhet organiseras och drivs det sätt som bäst

tillgodoser medlemmarnas intresse, att kassans bokföring fullgörs i

överensstämmelse med lag och givna föreskrifter samt att medelsförvaltningen är ordnad betryggande sätt. Styrelsen före-

träder kassan och tecknar dess firma.

Kassaföreståndaren ska ha hand den löpande förvaltningen

om enligt de riktlinjer och anvisningar styrelsen meddelar. som Vid många kassor har delegerat del styrelsens besluman en av tanderätt till ett arbetsutskott. Arbetslöshetskassoma ska hålla ordinarie föreningsstämma varje år

inte AMS medger annat. Medlemmarna företräds vid stämman av om valda ombud. Ombuden ska medlemmar i arbetslöshetskassan. vara ska fastställa valordning. Av Valordningen ska Kassoma även en

framgå hur valet ombud ska genomföras samt hur de olika distrikten

av ska indelade. Valordningen ska godkännas av AMS. vara

Medlemsavgifter

Arbetslöshetskassoma ska ta ut fasta medlemsavgifter. Avgifterna ska

så bestämda de i förening med andra inkomster täcker kassans vara att

förvaltningskostnader, finansieringsbidrag samt övriga kostnader.

Arbetslöshetskassoma har rätt högre medlemsavgift för att ta ut en de enskilt anslutna medlemmarna. Mellanskillnaden ska täcka de

merkostnader som kassoma har för administrations-, aviserings-,

påminnelse- och uppläggningsavgiñer. Avgifterna ska registreras och godkännas AMS. Enligt AMS får mellanskillnaden för närvarande av inte överstiga 18 kr/månad. Av tabell 6.1 framgår att storleken på avgifterna varierar från kassa till kassa. För närvarande har Sveriges fiskares arbetslöshetskassa den

högsta medlemsavgiften med l 200 kr/år for såväl s.k.

kollektivanslutna som s.k. enskilt anslutna och Finansförbundets arbetslöshetskassa den lägsta med 408 kr/år för kollektivanslutna och 516 kr/år för enskilt anslutna.

Tabell 6.1 Sammanställning över arbetslöshetskassornas medlemsavgifter år 1996

restaurangans.

sammas Transportarbetamas 540 756 Träindustriarbetamas 444 660

Källa: AMS

Som framgår diagram 6.1 ökade den genomsnittliga med-

av

lemsavgiften för medlemmarna i arbetslöshetskassorna från början av

till år 1994. Därefter minskade den. År 1993 den 1980-talet fram var

genomsnittliga medlemsavgiften för samtliga kassor 39.04 kr/månad och år 1994 den 16.17 kr/månad, dvs. minskning med 59 var en procent. Skälet till att avgiften sjönk mellan dessa år att den var

finansieringsavgift som kassorna tidigare hade erlagt till staten

avskaffades under år 1994. Denna avgift har införts igen, varför den genomsnittliga avgiften för år 1995 ännu inte framräknad bör vara ungefär lika hög som avgiften för år 1993.

Diagram 6.1 Genomsnittlig medlemsavgift

kr/mån

l 777879808182838485868788899091929394

Källa: AMS

Beskrivning av de nuvarande arbetslöshetskassorna

Arbetslöshetskassornas antal

För närvarande administreras arbetslöshetsförsäkringen sammanlagt av 40 arbetslöshetskassor. Av dessa kassor har 35 nära anknytning till en arbetstagarorganisationer och fem nära anknytning till en

intresseorganisationer för företagare.

Sedan år 1935 har det funnits sammanlagt 69 arbetslöshetskassor men som flest 48 stycken samtidigt. Under åren har det skett fusioner mellan olika kassor. Det har även tillkommit Senast i år, dvs. år nya. 1996, har det tillkommit en arbetslöshetskassa, Lärarnas ar-

betslöshetskassa. Kassan är bildad av medlemmar i Lärarförbundet. Tidigare var dessa arbetstagare medlemmar i Statstjänstemännens arbetslöshetskassa. I slutet av år 1995 fusionerades Sjöfolkets arbetslöshetskassa med Arbetslöshetskassan för Service och Kom-

munikation. Denna fusion skedde samtidigt som Sjöfolksförbundet

införlivades med SEKO Facket för Service och Kommunikation.

Arbetslöshetskassornas medlemsantal

Som framgår tabell 6.2 uppgick det totala antalet medlemmar i

av arbetslöshetskassorna den 31 december 1995 till 3 802 763. Detta var ökning med 30 000 medlemmar jämfört med året före, då det en ca totala medlemsantalet den 31 december 1994 var 3 770 703. Vidare framgår tabellen att skillnaderna i antal medlemmar av mellan arbetslöshetskassorna är mycket stora. Kommunalarbetamas arbetslöshetskassa är störst med 674 000 medlemmar och Skogsca och Lantbrukstjänstemännens arbetslöshetskassa är minst med ca l 500 medlemmar. Fyra arbetslöshetskassor har fler än 300 000 medlemmar. Dessa kassor har 1 683 000 medlemmar vilket motsvarar ca 44 ca procent det totala antalet medlemmar i samtliga arbetslöshetskassor. av

Det genomsnittliga antalet medlemmar kassa är 95 000. Antalet

per ca. medlemmar fördelar sig mellan kassorna enligt tabell 6.2. Den största s.k. företagarkassan är Småföretagamas arbetslöshetskassa.

Tabell 6.2 Antal kassamedlemmar vid årsskiftet 1995/96

Arbetslöshetskassa Antal med- Arbetslöshetskassa Antal medlemmar lemmar

Akademikernas 345 797 Köpmännens 29 814 Bleck- och plátslag. 5 817 Lantarbetarnas 18406 Byggnadsarbetarnas 116252 Ledarnas 70 222 Elektrikernas 25 614 Livsmedelsarberamas 53 094 Fannacitjänstem. 6 017 Lärarnas 176950

Fastighetsanställdas 44 200 Metallindustriarbetamas 334 461 Finansförbundets 45 694 Musikemas 5 403 Försâkringsanst. 16240 Mâlarnas 18 198 Försäkringstjänst. 17605 Pappersindustriarb. 29 673 Grafiska arbetarnas 36 262 Petroleumhandlarnas 3 518

Hamnarbetamas 1 620 SEKO:s 145095 Handelsanställdas 183266 Skogs-och lantbrukstj. 1 520 Handelsrepresent. 11 612 Skogsarbetamas 14615 Handelstjänstem. 204 760 Smáföretagamas 109741 Hotell-, kafé restau- 62 010 Statstjänste- 247 358 rangans. männens

lndustrifackets 88 363 Sveriges arbetares 14 149 Industritjänstem. 329 100 Sverigesfiskares 2 058 Journalistemas 14910 Sverigesteaterverk. 8 218 Kommunalarb. 673 867 Transportarbetamas 71 559 Kommunaltjänstem. 165443 Träindustriarbetarnas 54 262

Samtliga 3 802 763

Källa: AMS.

Den övervägande delen av kassorna har, som framgått ovan, bildats på initiativ av fackförbund. Vissa fackförbund valde att bilda gemensamma kassor. Som exempel en sådan kassa kan nämnas Akademikernas erkända arbetslöshetskassa. Tabell 6.3 visar medlemsutvecklingen hos samtliga kassor från år 1986 t.0.m. år 1995. Som framgår av tabellen har det totala antalet medlemmar ökat med ca tio procent under denna period.

Tabell 6.3 Totala antalet medlemmar i samtliga arbetslöshetskassor åren 1986-1995

Källa: SO

Facklig organisationsgrad

De flesta arbetslöshetskassorna är knutna till fackliga organisationer. Traditionellt har medlemskap i facklig organisation obligatoriskt en inneburit medlemskap i arbetslöshetskassa. Detta gäller med vissa en

undantag även i dags. Den övervägande andelen arbetstagare tillhör en

facklig organisation och har organisationen anslutits till en

genom arbetslöshetskassa. Tidigare det inte så vanligt med enskilt anslutna medlemmar, var den andelen ökar alltmer. För att belysa denna förändring remen dovisas i tabell 6.4 hur många medlemmarna i Akademikernas av Erkända arbetslöshetskassa AEA är enskilt anslutna och hur som medlemsutvecklingen har varit under perioden åren 1986-1995. Som framgår tabellen har såväl det totala antalet medlemmar som antalet av enskilt anslutna medlemmar ökat under denna period. År 1986 var ca två AEA:s medlemmar enskilt anslutna och år 1986 var de procent av nio procent.

8 Som exempel på arbetstagare bara är anslutna till den fackliga som organisationen kan nämnas medlemmar som arbetar mindre än 17 timmar per vecka, studerandemedlemmar och sådana medlemmar som har flera arbeten.

Tabell 6.4 Antalet medlemmar i AEA åren 91986-1995

Källa: AEA

För att ytterligare belysa denna utveckling har en jämförelse gjorts mellan TCO-förbundens medlemsutveckling avseende aktiva medlemmar under åren 1986-1995, se diagram 6.2, och medlemsutvecklingen under samma tid i de arbetslöshetskassor till vilka TCOförbunden kollektivt ansluter sina medlemmar.

Diagram 6.2 Antalet aktiva medlemmar i TCO-förbunden och antalet medlemmar i arbetslöshetskassor till vilka TCO-förbundens medlemmar ansluter sig åren 1986-1995.

Tusen medlemmar

Medlemsutveckling i arbetslöshetskassorna 1250 J

1000 Medlemsutveckling i TCO-förbunden

i i i i i i i i å 0 86 87 88 89 90 91 92 93 94 95

Källor: TCO och SO samt egna beräkningar

Som framgår ovanstående diagram har antalet aktiva medlemmar av i TCO-förbunden i stort sett varit oförändrat under den aktuella medan antalet medlemmar i de arbetslöshetskassor TCO-

perioden

förbundens medlemmar tillhör har ökat. Av detta följer att antalet enskilt anslutna medlemmar i arbetslöshetskassorna har ökat. Denna

ökning beror inte de fackliga organisationerna har förlorat

att

på oorganiserade i högre grad än tidigare har valt

medlemmar utan att att ansluta sig till någon arbetslöshetskassa. Man kan det finns liknande tendens inom de kassor till anta att en

vilka LO-förbundens medlemmar ansluter sig. Ökningen av antalet

enskilt anslutna medlemmar är dock här betydligt svagare än i de till vilka TCO- och SACO-förbundens medlemmar ansluter sig. kassor

Arbetslöshetskassornas verksamhetsområden

Flertalet arbetslöshetskassors verksamhetsområden överensstämmer med verksamhetsområdena för respektive intresseorganisation. Kassorna har p.g.a. detta förhållande kommit att betraktas s.k. som branschkassor. Denna beteckning överensstämmer dock bara delvis med de verkliga förhållandena. Flertalet kassor verkar över flera yrkesområden och är inte i strikt mening branschkassor. Som exempel sådana kassor kan nämnas SEKO:s arbetslöshetskassa, Kommunalarbetarnas arbetslöshetskassa och Kommunaltjänstemännens arbetslöshetskassa. Inom dessa kassor finns medlemmar är som verksamma inom vitt skilda yrken och verksamheter. En gemensam bas finns dock för ovannämnda kassor att medlemmarna är genom verksamma inom den offentliga sektorn. Därmed har även dessa kassor

branschkunskap.

Även i vad kan förefalla typiska branschkassor finns som vara medlemmar som tillhör olika branscher och yrkesgrupper. Metallindustriarbetarnas arbetslöshetskassa har t.ex. medlemmar är som bilreparatörer, guldsmeder, gruvarbetare, stålarbetare etc. I Elektrikernas arbetslöshetskassa finns medlemmar arbetar såväl inom som byggnadsindustrin som inom kraftindustrin. Det finns dock exempel på rena branschkassor såsom Pappersarbetarnas arbetslöshetskassa. En medlem som byter från ett arbete inom kassas verksamen hetsområde till ett arbete inom kassas verksamhetsområde en annan stannar ofta kvar i sin gamla kassa. Om det arbetet är tillfälligt nya behöver medlemmen, vilket redovisats inte byta kassa. Det är ovan, inte heller ovanligt att medlemmar övergår från att ha varit anställda till att bli egna företagare. Detta medför att vissa arbetstagarkassor även försäkrar företagare. Denna förändring har lett till att Akademikernas erkända arbetslöshetskassa och Ledarnas arbetslöshetskassa, efter medgivande från AMS den 20 september 1994 respektive den 27 juni 1995, har öppnat sina verksamhetsområden for företagare. Detta innebär att det finns andra kassor än de traditionella numera företagarkassorna försäkrar företagare. som

Central eller lokal administration

Som framgått av redogörelsen för den gällande ordningen har arbetslöshetskassorna viss handlingsfrihet inom för den givna en ramen lagstiftningen. Arbetslöshetskassornas uppbyggnad och administration är därför inte enhetlig. Det går att dela kassorna i två upp

huvudgrupper: arbetslöshetskassor har s.k. central administration som och arbetslöshetskassor har s.k. lokal administration. som Skillnaden mellan central och lokal administration kan illustreras med följande exempel. Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa är kassa med central en administration. Vid kassans huvudkontor i Stockholm finns ca 25 handläggare arbetar med ersättningsärenden rörande arsom betslöshetsförsäkringen. Dessa handläggare fattar samtliga beslut som rör ärendena. Om kassans beslut går den enskilde emot ska beslutet omprövas kassan. Eftersom sådan omprövning ska ske en högre av beslutsnivå görs omprövningen särskild handläggargrupp. På reav en spektive forbund finns s.k. redogörare. Deras arbetsuppgifter är, förutom sedvanliga medlemskontakter, att ta emot de arbetslösa

medlemmarnas ersättningsansökningar. Är dessa ansökningar

ofullständiga ska redogörama inhämta erforderliga kompletteringar.

För närvarande finns det 40 redogörare knutna till kassan. ca

Byggnadsarbetarnas arbetslöshetskassa är kassa med lokal

en administration. Kassans administration består ett huvudkontor och av

36 lokalkontor. Lokalkontorens uppgift består i att ta emot er-

sättningsansökningar från medlemmarna och att fatta de s.k. första besluten. Vid varje lokalkontor finns redogörare som fattar beslut i en

ersättningsärenden. Till sin hjälp har redogöraren ett antal handläggare.

För närvarande finns det sammanlagt 135 handläggare ca lokalkontoren. Dessa sysslar även med annat än kassaärenden. Vid

huvudkontoret handläggs i första hand omprövningsärenden. Dessa

beslut fattas antingen kassaföreståndaren eller av behörig av handläggare. Det finns för närvarande två handläggare vid huvudkontoret. Vissa ärenden prövas kassastyrelsens arbetsutskott. av

Som framgår dessa exempel är den väsentligaste skillnaden

av

mellan lokal och central administration vilken nivå inom organi-

sationen man rent faktiskt fattar ersättningsbesluten.

närvarande har 24 arbetslöshetskassor enbart central hand- För läggning, medan 16 arbetslöshetskassor delegerat beslutanderätten

lokalt.

Utbetalningsrutiner

Utbetalning ersättning till de arbetslösa medlemmarna sköts av av

Sparbanken via för alla kassor gemensam utbetalningsrutin be-

en

nämnd SUS Sparbankernas utbetalningssystem. Utbetalningssystemet

sammankopplat med överföringen statsbidrag och är av

medlemsavgifter ñnansieringsavgifter.

Förvaltningskostnader

I arbetslöshetskassomas förvaltningskostnader, dvs. de kostnader

kassorna har för administration av försäkringen, ingår bl.a. kostnader för löner, lokaler, porto och information. Vidare ingår utgifter för

återbetalning av statsbidrag avseende felaktigt utbetalad arbetslöshetsersättning.

Förvaltningskostnaderna uppgick under år 1994 till totalt 665,9

miljoner kr i samtliga kassorg. Av nedanstående tabell 6.5 framgår

att

förvaltningskostnaden per medlem skiljer sig mellan kassorna. Det kan

noteras att de små arbetslöshetskassorna generellt sett har högre

förvaltningskostnader än de större. Detta beror delvis att en del av

dessa kostnader är fasta, dvs. oberoende av antalet medlemmar. Inom vissa verksamhetsområden är ersättningsärendena vidare betydligt mer komplexa än inom andra.

9 Uppgifterna om arbetslöshetskassorna förvaltningskostnader for år 1995 är när detta betänkande publiceras inte sammanställda.

Tabell 6.5 Kassornas förvaltningskostnader i kr per årsmedlem åren 1990-94.

- restaurangans.

Anmärkning: Beklädnadsoch Fabriks arbetslöshetskassor redovisas fr.o.m. år 1993 som Industrifackets arbetslöshetskassa. Gruvindustriarbetamas arbetslöshetskassa ingår i Metalls arbetslöshetskassa fr.o.m. år 1993. f.d. Banktjänstemännens arbetslöshetskassa f.d. Arbetsledamas arbetslöshetskassa * numera sEKOzs arbetslöshetskassa. Källa :AMS

Samspel mellan arbetsförmedling och arbetslöshets-

kassor

Ett villkor för att den arbetslöse medlemmen ska få ersättning är att

han eller hon är anmäld som arbetssökande vid arbetsförmedlingen. En sådan anmälan sker vid ett personligt besök arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen lämnar därvid ett s.k. kassakort på vilket förmedlingen styrker att den arbetslöse är anmäld som arbetssökande.

Detta kort ska sökanden lämna till sin arbetslöshetskassa. På kassakortet fyller sökanden dag för dag i vad han eller hon har gjort. Om arbetsförmedlingen bedömer att den arbetssökande avvisat ett erbjudet lämpligt arbete, ska förmedlingen anmäla detta till arbetslöshetskassan för utredning och beslut. För att få rätt till ersättning ska sökanden också bifoga ett ar-

betsgivarintyg som visar omfattningen av det tidigare arbetet samt

skälet till varför anställningen upphörde.

Tillsyn m.m.

Tillsynsorgan för arbetslöshetskassorna är AMS. Uppgiften utförs vid AMS försäkringsenhet. Tillsynen omfattar dels information för att

förebygga fel och brister, dels granskning av verksamheten, bl.a.

genom besök på kassorna. Granskningen innefattar kontroll av regeltillämpning, administrativa system och rutiner m.m. samt granskning av enskilda ersättningsärenden. Granskningen kan bl.a. leda till beslut om återbetalning av statsbidrag m.m. AMS prövar också arbetslöshetskassornas ansökningar om statsbidrag. Vidare ser man till att det förs över erforderliga medel till betalningssystemet för utbetalning ersättningarna. AMS av sammanställer också ekonomisk information om arbetslöshetskassorna

samt gör beräkningar av utjämningsbidrag, finansieringsavgift etc.

AMS utfärdar även tillämpningsföreskrifter. AMS ska godkänna vissa

förändringar som kassoma vidtar såsom stadgeändringar m.m.

AMS företräder staten i ersättningsärenden som har överklagats till allmän förvaltningsdomstol. Tillsynen finansieras genom att en procent av vad arbetslöshetskassorna erlägger i finansieringsavgift går till tillsynsverksamheten.

Arbetslöshetskassomas

rättsliga ställning

Arbetslöshetskassorna är privaträttsliga föreningar som handlägger arbetslöshetsersättningar finansierade med statliga bidrag. Även om kassorna således är privaträttsliga organ, anses deras beslut avseende ersättningsfrågoma utgöra myndighetsutövning. Deras beslut kan överklagas till länsrätt. Från och med den l maj 1996 kommer kassorna att vara part i överklagade ärenden. Kassorna står i sin myndighetsutövande verksamhet även under tillsyn av Justitieombudsmannen och Justitiekanslern. Staten har ansetts vara skadeståndsskyldig för felaktiga åtgärder som kassans personal vidtagit vid myndighetsutövning.

Samorganisationen

De nuvarande i Sverige verksamma arbetslöshetskassorna är samtliga

anslutna till en organisation benämnd Arbetslöshetskassomas samorganisation SO. Sammanslutningen bildades år 1946. Med-

lemskapet i Sammanslutningen är frivilligt. SO:s uppgift är att företräda kassorna vid framställningar och yttranden till myndigheter och att medverka vid information om arbetslöshetsförsäkringen. Vidare ska SO utveckla för kassorna geadministrativa rutiner samt i övrigt företräda kassorna då mensamma anledning föreligger till gemensamt uppträdande. Dessa uppgifter fullgörs bl.a. genom anordnande av föreståndaroch handläggarkonferenser, deltagande vid konferenser anordnade av länsarbetsnämnderna och genom informella kontakter med AMS. Vidare SO ut ett informationsblad som, förutom till arger betslöshetskassorna och intresseorganisationerna, även distribueras till andra berörda såsom arbetsförmedlingar, länsarbetsnämnder m.m. Informationsbladet ut i 13 000 exemplar. Utöver detta bedriver ges ca SO omfattande kursverksamhet för kassornas personal. SO har låtit utveckla ett nytt datasystem för arbetslöshetskassorna benämnt OAS. Detta system prövas nu av vissa kassör. SO har därutöver skapat ett system för beslutstöd åt kassorna. I systemet som är datoriserat finns uppgifter om gällande lagar och bestämmelser,

hänvisningar till olika avgöranden m.m. Kassorna kan genom att

ansluta sig till systemet ett enkelt sätt ta del denna information. av SO:s högsta beslutande är årsmötet. Varje arbetslöshetskassa organ har rätt att representeras två ombud. Vid årsmötet behandlas vissa i av

stadgarna angivna ärenden. Bland dessa ärenden ingår bl.a. val av

styrelseledamöter. Mellan årsmöten finns även möjlighet att hålla extra möten. Mellan de olika mötena leds SO:s verksamhet av en styrelse. Styrelsen består av 16 ledamöter. Av dessa ledamöter väljs 13 av årsmötet. De övriga tre ledamöterna utses utan särskilt val av Landsorganisationen, Tjänstemännens Centralorganisation och Sveriges Akademikers Centralorganisation med en vardera. Av de ledamöter som utses av årsmötet väljs ordföranden och sex ledamöter det ena året och övriga ledamöter det andra året. Inom styrelsen ska finnas ett arbetsutskott. Det ska bestå av fyra ordinarie ledamöter. Utskottet kan mellan styrelsesammanträdena fatta beslut i ärenden av brådskande natur. Utskottet bereder också ärenden på uppdrag av styrelsen. SO finansierar sin verksamhet huvudsakligen genom s.k. an-

slutningsavgifter som medlemskassorna erlägger årligen samt genom

kursavgifter.

6.3 KAS

Administration av

Det kontanta arbetsmarknadsstödet har sedan tillkomsten år 1974 handlagts AMS och länsarbetsnämnder. Utbetalningen av stödet av ombesörjs av Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassoma. Den 1 juli 1990 centraliserades administrationen till fyra KASregioner benämnda Norra, Västra, Östra och Södra regionerna. Re-

gionema är uppdelade följande län.

Norra regionen: Uppsala, Västmanlands, Dalarnas, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län Västra regionen: Jönköpings, Hallands, Göteborgs- och Bohus,

Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands och Örebro län Östra Regionen: Stockholms, Södermanlands, Östergötlands och

Gotlands län Södra regionen: Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län Dessa regioner administreras av länsarbetsnämnderna i Gävleborgs,

Älvsborgs, Gotlands respektive Blekinge län. Den västra och den östra

regionen handlägger ungefär en tredjedel vardera av samtliga ersättningsbeslut i landet. De övriga två regionerna handlägger ungefär en sjättedel vardera. Handläggningen KAS-ärendena är lokaliserad till fyra s.k. KASav

kontor: Ljusdal norra regionen, Borås västra regionen, Hemse östra

regionen och Olofström södra regionen. Dessa kontor är självständiga enheter inom respektive länsarbetsnämnd. KAS-kontoren leds kontorschef som är direkt underställd av en länsarbetsdirektören. Vidare finns vid kontoren handläggare samt viss övrig personal. Handläggamas uppgifter är att bereda ärenden och fatta

beslut i ersättningsfrågor. Omprövningsärenden handläggs särskilda

av handläggare. Det finns totalt 80 handläggare vid samtliga KASca kontor. Samtliga handläggare vid KAS-kontoren ska kunna fatta alla

sorts beslut som rör ersättningsfrågorna.

KAS-kontorens administration finansieras genom att länsarbetsnämndema erlägger avgift för varje beslut ett KAS-kontor fattar och en

berör arbetslös med hemvist i respektive område läns-

som en arbetsnämnden är ansvarig för. Denna avgift är för närvarande 135 kr/beslut. En arbetslös kan få kontant arbetsmarknadsstöd erhåller insom formation denna stödform när han eller hon anmäler sig arom betsförmedlingen. Arbetsförmedlingen tillhandahåller även ansökningshandlingar och s.k. deklarationskort. Deklarationskortet motdet kassakort förekommer inom arbetslöshetsförsäkringen. svarar som Handläggarna på arbetsförmedlingen bör dock inte uttala sig om huruvida den arbetslöse är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd

eller inte. Den sökande kan lämna ansökningshandlingarna jämte deklarationskortet och ett arbetsgivarintyg/studieintyg till

förmedlingen vidarebefordrar handlingarna till behörigt KASsom kontor prövar ansökningen. som Det nuvarande KAS-systemet innebär att den arbetslöse blir aktuell hos någon länsarbetsnämndema först när hon eller han blir arbetsav lös. Om arbetslös, uppbär kontant arbetsmarknadsstöd och är en som medlem arbetslöshetsperiod uppnår i en arbetslöshetskassa, under sin kvalifrkationskraven för arbetslöshetsförsäkringen, övergår hon eller han till att uppbära ersättning det sistnämnda systemet. Sådana fall ur

är inte ovanliga och kan exemplifieras följande sätt.

A har den 1 januari år l erhållit ett heltidsarbete som restaurangbiträde. Arbetet, är ett vikariat, pågår i sex månader. I som samband med att A påbörjar sitt arbete ansöker han om och erhåller medlemskap arbetslöshetskassa. När anställningen upphör blir han i en arbetslös. Eftersom han inte har varit medlem i arbetslöshetskassan i ett år kan han inte erhålla ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Han får då kontant arbetsmarknadsstöd i stället. A fortsätter dock att medlem i kassan. När han har uppburit kontant vara

arbetsmarknadsstöd under månader konstateras att han uppfyller

sex medlemsvillkoret i arbetslöshetsförsäkringen. Efter ansökan erhåller

han ersättning från arbetslöshetsförsäkringen i stället för kontant arbetsmarknadsstöd.

6.4 i arbetslöshetsför-

Ersättningsreglerna säkringen

Allmänt

För att en arbetslös ska få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen krävs att den arbetslöse, han eller hon är arbetstagare, har varit om medlem i en arbetslöshetskassa minst tolv månader innan arbetslösheten inträdde medlemsvillkoret. Vidare krävs att den arbetslöse under en viss period har utfört en viss mängd förvärvsarbete

arbetsvillkoret samt att han eller hon står till arbetsmarknadens

förfogande grundvillkoren. Den arbetslöse har rätt till erm.m. sättning under en viss period vars längd är beroende av hans eller hennes ålder. Om medlemmen gör avbrott i pågående ersätten ningsperiod för att förvärvsarbeta, och detta avbrott inte överstiger ett år, fortsätter han eller hon efter arbetets avslutande sin påbörjade ersättningsperiod. När denna period är slut får det senast upparbetade arbetsvillkoret ligga till grund för en ny ersättningsperiod.

Arbetsvillkoret kan vid bestämmandet av en ny ersättningsperiod även

grundas på tid i arbetsmarknadsutbildning så kallad med arbete m.m., jämställd tid.

Grundvillkoren

En arbetslös medlem erhåller ersättning om han eller hon är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åta sig arbete, är beredd att anta erbjudet lämpligt arbete, är anmäld hos den offentliga arbetsförmedlingen och inte har kunnat erhålla lämpligt arbete. Ersättning lämnas inte till den som deltar i utbildning, om det inte finns särskilda skäl. Med arbetslös förstås att medlemmen inte utför arbete för annans räkning och inte heller utför arbete för egen räkning i förvärvssyfte. En

medlem uppbär lön, exempelvis under semester, uppsägningstid

som

eller perrnittering anses inte vara arbetslös. Perrnitteringar kan i vissa

fall rätt till arbetslöshetsersättning. Det krävs dock att anses ge permitteringen är tillåten enligt kollektivavtal och att det inte utgår

någon lön. Som exempel kan nämnas permittering vid semesterstängning. En medlem som har blivit arbetslös p.g.a att arbetsgivaren har gått i konkurs kan i vissa fall få arbetslöshetsersättning som förskott det statliga lönegarantibeloppet. Tjänstledighet anses normalt inte som arbetslöshet. Vid bedömning person kan anses vara arbetslös av om en tas inte hänsyn till bisysslor, om dessa inte hindrar medlemmen från att utföra förvärvsarbete. Ett erbjudet arbete ska anses som lämpligt om inom ramen för tillgången arbetstillfällen skälig hänsyn tagits till den försäkrades yrkesvana och förutsättningar i övrigt för arbetet samt andra personliga förhållanden. Detta innebär att ett arbete inte är olämpligt enbart av det skälet att det inte överensstämmer med medlemmens utbildning eller

yrkesverksamhet. Anställningsförmånema ska förenliga med de

vara förmåner utgår till den är anställd enligt kollektivavtal eller, som som kollektivavtal inte finns, vara skäliga i förhållande till de förmåner om vid jämförliga företag utgår till arbetstagare med likvärdiga som arbetsuppgifter och kvalifikationer. Arbetet får inte hänföra sig till en arbetsplats där olovlig konflikt pågår och förhållandena på en arbetsplatsen ska motsvara stadgade skyddsbestämmelser. Om arbetsgivaren att medlemmens kvalifikationer är tillanser räckliga och vill anställa honom eller henne, är arbetet i regel att anse som lämpligt även om medlemmen själv inte anser sig ha tillräckliga

kunskaper eller färdigheter för det. Om det fordras särskild behörighet

för ett arbete och medlemmen saknar denna behörighet är arbetet att

olämpligt. Vid bedömningen ett arbete är lämpligt kan

anse som av om hänsyn även tas till den arbetslöses ålder. Detta förhållande kan ha betydelse bl.a. i de fall där medlem kan erbjudas arbete som en förutsätter goda kroppskrafter och medlemmen inte tidigare haft ett sådant arbete. Den arbetslöse har ingen rätt att få sitt arbetsutbud begränsat till hemortens naturliga arbetsområde. Han eller hon måste finna sig i att flytta under förutsättning att bostadsfrågan kan lösas eller det är möjligt att veckopendla mellan hemmet och arbetet. Lokal bundenhet kan dock accepteras i vissa fall, exempelvis av familjeskäl. Om medlemmen måste pendla till arbetsplatsen ska hänsyn tas till att kommunikationerna kan lösas ett tillfredsställande sätt och att kostnaderna står i rimlig proportion till den tänkta lönen. En medlem utan barn inte behöva acceptera en daglig bortovaro från hemmet anses som överstiger tolv timmar. Bisyssla eller kommunalt uppdrag är under skälig avvecklingstid att anse som godtagbart hinder för att ta arbete annan ort. I vissa fall kan ett erbjudande om arbete avvisas den grunden att medlemmen har löfte ett annat lämpligare arbete. Det krävs enligt om

praxis att det vid tiden för erbjudandet finns ett dokumenterat löfte om anställning hos arbetsgivare, att anställningen ska tillträdas inom annan 14 dagar från arbetserbjudandet och att det väntade arbetet bedöms som lämpligare. Den lön har haft i ett tidigare arbete får i princip inte vara man avgörande för ett erbjudet arbete ska anses vara lämpligt eller inte. om Endast den erbjudna lönen väsentligen understiger kassaom ersättningen kan arbetet olämpligt Med väsentligt avses att anses vara den erbjudna lönen understiger kassaersättningen med mer än tio procent. Detta innebär att den arbetslöse i princip måste acceptera en lön kraftigt understiger vad han eller hon tidigare har haft. En som innan arbetslösheten inträdde hade inkomst av 16 500 kr person som en månad vilket idag högsta möjliga ersättning, förväntas således per ger , acceptera lön 11 000 kr månad, dvs. ca 35 procent under en ca per tidigare lön.

Arbetsvillkoret

Arbetsvillkoret innebär att den arbetslöse medlemmen för att få rätt till ersättning måste ha förvärvsarbetat under minst 80 dagar fördelade på minst fem månader under ramtid tolv månader före en av arbetslöshetens inträde. Med tolv månader 365 kalenderdagar. avses Endast dagar förvärvsarbete utförts i minst tre timmar får räknas. som Vad gäller arbetsvillkoret har AMS medgett vissa kassor att tillämpa särregler. Som exempel kan nämnas att Musikernas arbetslöshetskassa har tillåtits att räkna varje uppdrag oavsett tidslängd som en dags arbete. Vid bestämmande arbetsvillkoret ska när ersättning söks av man

första gången inte beakta s.k. utbildningsvikariat, beredskapsarbetet

eller arbete bedrivits med s.k. starta-eget-bidrag.Vidare ska man

som inte beakta sådana bisysslor medlemmen före arbetslöshetens som inträde varaktigt utfört vid sidan sitt heltidsarbete. I övrigt ska all tid av med inkomst förvärvsarbete räknas in oavsett arbete har utförts av om eller inte. Som exempel på sådan tid kan nämnas tid med permitteringslön, helglön, väntetidsersättning, semesterlön och uppehållslön. Även vissa arbeten har utförts utomlands får tillsom godoräknas. Vid bestämmande av ramtiden ska man inte räkna med

överhoppningsbar tid. Ramtiden kan förlängas bakåt i tiden i princip

hur långt som helst.

Överhoppningsbar tid

Överhoppningsbar tid är sådan tid under vilken medlemmen har varit

förhindrad att arbeta styrkt sjukdom, heltidsutbildning som den p.g.a. försäkrade har avslutat efter fyllda 25 år eller som har föregåtts av sammanhängande förvärvsarbete heltid i minst fem månader, nykterhetsvård på anstalt, frihetsberövande kriminalvårdens område, vård eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år av och beslut enligt smittsskyddslagen eller livsmedelslagen. Detsamma

gäller tid då försäkrad har erhållit föräldrapenningförmån eller varit förhindrad att arbeta grund av vämpliktstjänstgöring, arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering i den mån dessa aktiviteter inte jämställs med arbetad tid. Även

arbetslivsutveckling tid. kan räknas som Överhoppningsbar

Med förvärvsarbete jämställd tid

Som framgår den tidigare redogörelsen gäller att medlem, som inte av

tidigare påbörjat en ersättningsperiod, inte får grunda arbetsvillkoret på

annat än förvärvsarbete. Om medlemmen har påbörjat en ersättningsperiod kan han eller hon kvalificera sig för en ny er-

sättningsperiod med hjälp vissa andra aktiviteter. Dessa aktiviteter

av

är fullföljd arbetsmarknadsutbildning eller yrkesinriktad rehabilitering,

fullgörande totalförsvarsplikt, vård av barn m.m. av

Ersättningens storlek samt ersättningstid

Ersättningsnivåer

Ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen utgår tidigare nämnts i som

form dagpenning, dvs. ett dag beräknat belopp. Under en

av per kalendervecka får antalet ersatta och arbetade dagar samt summan av

karens- och avstängningsdagar uppgå till högst fem dagar. Dagpenning

lämnas således högst fem dagar kalendervecka och får i princip inte per lämnas för lördag och söndag. Dagpenning lämnas med 75 procent den försäkrades dagsförav

tjänst. Högsta dagpenning är angetts inledningsvis för närvarande

som 564 kr. Beloppet motsvarar 75 procent månadslön ca 16 500 av en kr.

4 160479

Dagsförtjänst

Med dagsförtjänst avses en femtedel den veckoinkomst eller, ifråga av om försäkrad med månadslön, en tjugotvåendel av den månadsinkomst, som den försäkrade före arbetslöshetens inträde vanligen åtnjöt under arbetstid som var normal för den försäkrade, den s.k. normalarbetstiden.

Saknas underlag för beräkning dagsförtjänsten ska med-

av som lemmens dagsförtjänst räknas den i orten vanliga arbetsförtjänsten per arbetstagare inom yrke och med arbetsförmåga samma samma som medlemmen. Vid beräkning av dagsförtjänsten beaktas lön och andra ersättningar som beskattas som inkomst av tjänst. Tillfälliga ersättningar räknas inte. Detta innebär bl.a. att ersättning för stadigvarande övertid ska räknas med. Om det arbete som har medräknats vid fastställandet av normalarbetstiden överhoppningsbar tid ligger längre tillbaka i p.g.a av tiden än tolv månader från ansökan om ersättning, ska inkomsten

uppräknas enligt senast gällande kollektivavtal.

Det finns särskilda beräkningsregler gäller vid bestämmandet som

av dagsförtjänsten för cirkelledare, biståndsarbetare och företagare.

Normalarbetstid

Nonnalarbetstid är den genomsnittliga arbetstiden antingen i det förvärvsarbete som medförde att arbetsvillkoret uppfylldes eller, om detta är förmånligare för den försäkrade, i allt förvärvsarbete som utförts under ramtiden.

Vid bestämning av normalarbetstiden är enligt AMS föreskrifter

huvudregeln följande. En jämförelse ska göras mellan normalarbetstiden beräknad som den genomsnittliga arbetstiden i det förvärvsarbete som utförts under de senast kalendermånadema med minst 75 timmars arbete och den genomsnittliga arbetstiden i allt förvärvsarbete som utförts under samtliga kalendermånader med minst 75 timmars arbete inom ramtiden. Det för medlemmen förmånligaste alternativet ska väljas. Om det inom ramtiden inte finns minst fem kalendermånader med

minst 75 timmars arbete ska genomsnittsberäkningen göras på den

arbetade tiden under de fem kalendermånader inom ramtiden som innehåller det högsta antalet arbetade timmar. Om medlemmen har haft veckoarbetstid under de kalensamma dermånader på vilka beräkningen av normalarbetstiden baseras, ska

enligt föreskrifterna normalarbetstiden utgöra den tid som medlemmen varit anställd för att arbeta per vecka. Det finns utöver de angivna beräkningssätten för normalarbetstid nu ytterligare anvisningar hur denna tid ska kunna beräknas.

Ersättningstid

Arbetslöshetsersättning utgår under längst 300 dagar ersättningsperiod. Om den försäkrade under ersättningsperioden uppnår 55 års ålder är perioden i stället 450 dagar. Ersättningsrätten upphör vid utgången månaden före den under vilken den försäkrade av

fyller 65 år. Om arbetslösheten upphör innan ersättningsperioden har gått till ända har den försäkrade utan prövning arbetsvillkoret rätt

ny av

till ersättning under återstående dagar perioden. Detta gäller dock

av

inte det har förflutit sammanhängande tid tolv månader sedan

om en av han eller hon senast fick ersättning. Vid sådant förhållande måste ett nytt arbetsvillkor upparbetas för att ersättning ska utgå. Detta gäller

inte delar perioden bestått sådana aktiviteter som innebär

om av av

överhoppningsbar tid. Enligt AMS föreskrifter är tolv månader i detta

fall 365 kalenderdagar. Om ersättningsperioden gått till ända, men ett nytt arbetsvillkor har upparbetats under perioden, har den försäkrade

rätt till ytterligare en ersättningsperiod. När bestämmer den ersättningsperioden har det i praxis

man nya fastslagits att den nonnalarbetstid den arbetslöse hade när han som

eller hon påbörjade den första ersättningsperioden ska ligga till grund

för bestämmandet normalarbetstiden för den andra ersättav ningsperioden.

Karensvillkor

Dagpenning får inte lämnas till den ersättningsberättigade medlemmen

förrän den försäkrade under sammanhängande tid tolv månader en av varit arbetslös fem dagar. Denna regel tillämpas bara en gång per ersättningsperiod.

Den s.k. avräkningsregeln

En vanligt förekommande uppfattning är att när medlemmen erhåller

rätt till ersättningsperiod får han eller hon rätt till 300 nya

en ny ersättningsdagar. Formellt sett förhåller det sig på det sättet, men i det enskilda fallet är det ofta annorlunda. Detta beror bestämmelsen i 1 kap. 15 § tredje stycket i ALF-lagen som stadgar att den nya

ersättningsperioden löper fr.o.m. den första ersatta dagen efter den sista

tillgodoräkningsbara dagen som använts i arbetsvillkoret, den s.k. avräkningsregeln. Denna bestämmelse innebär att den nya

ersättningsperioden omfattar 300 alternativt 450 dagar minus de

ersättningsdagar som medlemmen fått efter den sista tillgodoräknade dagen i arbetsvillkoret. Eftersom det är fråga om en ny ersättningsperiod ska den inledas med att fem karensdagar avräknas. kan belysas med följande exempel. Det nu nämnda förhållandet

Exempel A

Sökanden har tidigare arbetat heltid och har nu blivit arbetslös. Efter det att sökanden erhållit 200 ersättningsdagar från arbetslöshetsförsäkringen får han ett arbete. Han arbetar under fem månader och är därefter arbetslös ytterligare 100 dagar. När arbetslöshetskassan gör sin bedömning om han har kvalificerat sig till en ny period eller inte, konstateras att sökanden har rätt till ytterligare 300 ersättningsdagar. Samtidigt konstateras att från de 300 ersättningsdagama ska avdrag göras för de 100 ersättningsdagar som A erhållit efter det att han uppfyllt arbetsvillkoret. Detta kan illustreras följande sätt.

200 ersätt- arbete 100 ersätt- 200 ersättningsdagar 5 mån. ningsdagar ningsdagar

wall

|I

5 karensdagar

5 karensdagar

300 dagar 100 dagar 200 ersättningsdagar -

Kommentar: Som framgår av exemplet innebär avräkningsregeln att den enskilde rent faktiskt bara får rätt till ytterligare 200 ersättningsdagar.

Exempel B

Antagandena är i huvudsak desamma som för exempel A med den skillnaden att sökanden först uppbär ersättning under 15 dagar. Därefter arbetar han 5 månader och är sedan arbetslös i 285 dagar. 15 ersättningsdagar 285 ersättningsdagar

arbete 5 mån.

15 ersättningsdagar

i |

5 karensdagar l

5 karensdagar 300 dagar 285 dagar 15 ersättningsdagar -

Kommentar: Som framgår detta exempel kan avräkningsregeln innebära att av den enskilde erhåller få ersättningsdagar under den andra ersättningsperioden.

Denna avräkningsregel tillkom vid införandet den nuvarande

av ALF-lagen. Syftet med bestämmelsen var att ett nytt uppfyllt arbetsvillkor skulle lika många ersättningsdagar oavsett när arbetsge lösheten inträdde.

Regler om avstängning och återbetalning

Försäkrad ska avstängas från rätt till ersättning han eller hon har om lämnat sitt arbete utan giltig anledning, har skilts från arbetet p.g.a

otillbörligt uppförande, har avvisat erbjudet lämpligt arbete, eller, utan att uttryckligen har avvisat sådant arbete, ändå genom sitt uppträdande

uppenbarligen har vållat att anställningen inte har kommit till stånd.

Avstängningstiden beräknas i normalfallet till 45 ersättningsdagar i det

fall den försäkrade lämnat sitt arbete utan anledning och till 60 ersättningsdagar i övriga fall. I avstängningstiden inräknas bara dagar för vilka dagpenning skulle ha lämnats eller dagar under vilka den

försäkrade har utfört förvärvsarbete. Den totala avstängningstiden får i

normalfallen inte överstiga 112 respektive 168 kalenderdagar. I fråga

om kortvariga anställningar som den försäkrade har lämnat eller avvisat gäller kortare avstängningstider. Om medlemmen har avstängts från rätt till ersättning påverkar inte avstängningen ersättningsperiodens längd på annat sätt än att perioden skjuts framåt i tiden. Om en försäkrad har, medvetet eller av grov vårdslöshet, lämnat en oriktig eller vilseledande uppgift angående förhållande som har betydelse för bedömningen av ersättningsrätten och kassan därvid bedömer att medlemmen inte bör uteslutas, ska medlemmen frånkännas sin rätt till ersättning. Frånkännandet ska gälla under minst 130 dagar. Om det finns särskilda skäl kan frånkännandet gälla under färre dagar. Har den försäkrade genom oriktig uppgift eller genom underlåtenhet att fullgöra honom eller henne åvilande uppgifts- eller anmälningsskyldighet eller på annat sätt orsakat att ersättningen utgått obehörigen eller med för högt belopp eller har någon på annat sätt

obehörigen eller med för högt belopp uppburit ersättning och har han

eller hon insett detta, ska det som betalats ut för mycket återbetalas. Om det föreligger särskild anledning kan återbetalningsskyldigheten helt eller delvis efterges.

6.5 KAS

Ersättningsreglerna i

Allmänt

Kontant arbetsmarknadsstöd utges som tidigare nämnts till arbetslösa som inte är försäkrade enligt ALF-lagen och till sådana som är medlemmar i en arbetslöshetskassa men som av ett eller annat skäl inte uppfyller kraven för rätt till arbetslöshetsersättning. Vidare ges kontant arbetsmarknadsstöd till arbetslösa som har utförsäkrats från rätt till arbetslöshetsförsäkring efter 60 års ålder. Kontant arbetsmarknadsstöd lämnas tidigast den 1 juli det år den arbetslöse fyller tjugo år, dock längst till den arbetslöse fyller 65 år. För att en arbetslös ska få kontant arbetsmarknadsstöd krävs att han eller hon har arbetat under en viss period och har utfört en viss mängd

förvärvsarbete arbetsvillkor samt att han eller hon står till

arbetsmarknadens förfogande m.m grundvillkor. Till skillnad från

ersättningsreglema i arbetslöshetsförsäkringen kan den arbetslöse

kvalificera sig till ersättning genom ett utbildningsvillkor. Det kontanta

arbetsmarknadsstödet utgår i form av ett per dag beräknat belopp under en viss begränsad period.

Om stödtagaren uppfyller ett nytt arbetsvillkor innan pågående

en ersättningsperiod gått till ända erhåller stödtagaren rätt till ytterligare ersättningsperiod. Arbetsvillkoret kan i dessa fall uppfyllas genom en

med arbete jämställd tid.

Grundvillkor och arbetsvillkor m.m.

Grundvillkoren är utformade i överensstämmelse med villkoren i ALFlagen, dvs. den arbetslöse ska stå till arbetsmarknadens förfogande m.m. Har den arbetslöse uteslutits från medlemskap i en arbetslöshetskassa att han eller hon medvetet eller av grov p.g.a

vårdslöshet har lämnat oriktig eller vilseledande uppgift angående

förhållande betydelse för hans eller hennes rätt till medlemskap eller av ersättning, lämnas inget kontant arbetsmarknadsstöd under en tid av ett år från uteslutningen. Arbetsvillkoret for rätt till kontant arbetsmarknadsstöd är att sökande ska ha förvärvsarbetat under minst fem månader under en ramtid på tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde. Hänsyn tas endast till månad under vilken förvärvsarbete har utförts minst 75 timmar. I likhet med arbetslöshetsförsäkringen gäller i normalfallet att om den arbetslöse inte tidigare har påbörjat ersättningsperiod får han en eller hon inte grunda arbetsvillkoret annat än förvärvsarbete.

Med förvärvsarbete jämställd tid

De aktiviteter jämställs med arbetad tid är desamma som i ALFsom lagen. I KAS-systemet jämställs därutöver med arbetad tid sådan tid under vilken sökanden i enskilt hem har vårdat åldring eller handikappad i sådan utsträckning att sökanden varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Överhoppningsbar tid

Reglerna Överhoppningsbar tid är i princip desamma for det om kontanta arbetsmarknadsstödet som för arbetslöshetsförsäkringen. Den skillnad finns är att den tid som inte räknas in i ramtiden enligt som bestämmelserna avseende KAS inte får överstiga två år. Begränsningen infördes bl.a. det skälet att det hade visat sig svårt att få fram av vara

utredning tid låg långt tillbaka. Detta innebär att längre tid om som tillbaka än tre år från första arbetslösa dagen inte kan påverka rätten till KAS.

Utbildningsvillkor

Den som inte uppfyller arbetsvillkoret för rätt till KAS kan kvalificera sig genom att uppfylla ett utbildningsvillkor. För detta krävs att följande förutsättningar är uppfyllda. Den i minst 90 kalenderdagar, under en ramtid av tio månader i som anslutning till att han eller hon avslutat en utbildning heltid som omfattat minst ett läsår och som berättigat till studiesocialt stöd, stått till arbetsmarknadens förfogande som arbetssökande genom den offentliga arbetsförmedlingen eller förvärvsarbetat är berättigad till kontant arbetsmarknadsstöd. Vid bestämmandet av ramtiden räknas inte tid då den sökande har varit hindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande sjukdom, totalförsvarstjänstgöring, havandeskap eller p.g.a vård av eget barn eller adoptivbarn som inte har fyllt två år. All slags heltidsutbildning över grundskolenivå som berättigar till studiesocialt stöd kan grunda rätt till KAS. Utbildningens innehåll saknar betydelse. Det kan t.ex. vara fråga om universitetsstudier,

folkhögskolestudier eller gymnasieutbildning vid den kommunala vuxenutbildningen. Studier utan påvisbart resultat, t.ex. universi-

tetsstudier i enstaka ämnen utan fullgjorda prov eller enstaka ämnen på gymnasienivå godtas inte som grund för rätt till KAS.

Ersättningens storlek samt ersättningstid m.m.

Ersättningsnivåer

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår tidigare nämnts i form av ett som dag beräknat belopp. KAS-beloppet är detsamma som lägsta per dagpenning, dvs. 230 kr/dag, dock högst fem dagar per vecka. KAS utgår med belopp oavsett tidigare inkomst. samma För beräkning ersättningen ska sökandens normalarbetstid av fastställas. Normalarbetstiden fastställs i hela arbetstimmar. Som

nonnalarbetstid gäller den tid vederbörande har varit anställd att arbeta vecka under de senaste tre i arbetsvillkoret tillgodoräkningsbara

per månaderna. Vid varierande arbetstid finns speciella

tillämpningsföreskrifter. Normalarbetstiden ska alltid fastställas till

lägst 17 och högst 40 timmar per vecka. På grundval den beräknade normalarbetstiden och sökandens av arbetsutbud framräknas arbetslösheten som ett antal stödbelopp per

vecka. För beräkningen används en omräkningstabell fastställd av

regeringen.

Ersättningstid och avräkningsregeln

Kontant arbetsmarknadsstöd utgår högst l 50 dagar ersättningsperioden. Har stödtagaren uppnått 55 års ålder innan

ersättningsperioden gått till ända, är perioden i stället 300 dagar. Sedan stödtagaren uppnått 60 års ålder, är ersättningsperioden 450 dagar.

Om ersättningsperioden gått till ända ett nytt arbetsvillkor har men

upparbetats under perioden har stödtagaren rätt till en ny ersättningsperiod. Även vad gäller stödtagare försöker arbetsförmed-

lingen så långt möjligt att bereda dem tillfälle att bli föremål för som

arbetsmarknadpolitisk åtgärd för att därigenom undvika att de blir

en utan kontant arbetsmarknadsstöd. När stödtagare erhåller ersättningsperiod tillämpas en en en ny avräkningsregel överensstämmer med den som finns i ALF-lagen. som

Karensvillkor

I detta avseende finns det bestämmelse överensstämmer med en som karensbestämmelsen i ALF-lagen.

Övrigt

Vad gäller reglerna avstängning, och återbetalning överensstämmer om dessa i huvudsak med bestämmelserna i ALF-lagen. Vidare finns regler indragning stödet vilka i huvudsak överensstämmer med om av frånkännandereglerna i ALF-lagen.

6.6 Avtalslösningar

Allmänt

Vid sidan av de statliga eller statsbidragsfinansierade systemen för

kontant arbetslöshetsersättning har arbetsmarknadens parter inom ett

flertal avtalsområden träffat uppgörelser avseende olika åtgärder vid uppsägningar p.g.a arbetsbrist, s.k. trygghetsavtal. Trygghetsavtalen innebär i de flesta fall att den uppsagde arbetstagaren ska ges rådgivning och hjälp att finna sysselsättning. Den enskilde kan en ny även få ekonomiskt stöd vid utbildning, vid start av eget företag etc. I en del trygghetsavtal prioriteras åtgärder hjälper företagen att som utvecklas för att därigenom minska risken för neddragningar. Trygghetsavtalen innehåller även bestämmelser som innebär att den arbetslöse erhåller olika ersättningar kompletterar det kontanta som stödet vid arbetslöshet. Dessa ersättningar reducerar inte den ersättning

som den enskilde får från arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Trygghetsavtal har träffats såväl på det privata som de statliga

och kommunala områdena. För att belysa avtalens innehåll och om-

fattning lämnas en redogörelse för de största avtalsområdena.

Trygghetsavtal mellan SAF och LO

Mellan SAF och LO har träffats avtal om arbetsmarknadsförsäkringar som bl.a. innehåller en försäkring om avgångsbidrag AGB. Parterna har också bildat en stiftelse.

Konstruktionen av avgångsbidragen skiljer sig från det kontanta

stödet vid arbetslöshet på det sättet att AGB innehåller två ersätt-

ningsformer, A-belopp respektive B-belopp. A-beloppet är ett engångsbelopp som utbetalas i samband med att arbetstagaren förlorar sin

anställning. B-beloppet periodisk ersättning utgår under är en som arbetslöshetsperioden. En arbetstagare som har förlorat sin anställning kan erhålla AGBförmåner i två olika fall, dels arbetstagaren sagts från sin om upp anställning på grund av att företaget förändrat sin verksamhet och detta har lett till en varaktig minskning av personalstyrkan företagsfallet,

dels arbetstagaren har varit anställd i bransch tillämpar

om en som en anställningsform som innebär att anställs för visstidsbegränsat man

arbete och arbetstagaren inte har kunnat erhålla ett nytt arbete i branschen inom månader branschfallet. Som exempel på sådana sex

branscher kan nämnas byggnads- och anläggningsbranschen samt måleribranschen. Branschfallet gäller dock inte för säsongarbetare.

En förutsättning för ska ha rätt till ersättning från AGB är att man att har tjänat minst tre hela s.k. AGB-år i företag under man samma de fem år ligger närmast före uppsägningsåret samt under som

uppsägningsåret. För att uppfylla ett AGB-år måste man ha arbetat 832

timmar eller under ett kalenderår. Detta motsvarar en mer veckoarbetstid på minst 16 timmar. Om man arbetat mindre än 832 timmar minst 208 timmar under ett kalenderår tillgodoräknas man men del ett AGB-år. Denna del får fram att dividera den en av man genom arbetade tiden med 832. AGB-år tillgodoräknas fr.o.m det år arbetstagaren fyller 28 år. För att erhålla A-belopp krävs förutom angivna villkor att arbets-

tagaren har fyllt 40 år innan uppsägningstiden har löpt ut eller att

arbetstagaren har tillgodoräknats sju hela AGB-år. A-beloppet består

grundbelopp och ett tilläggsbelopp. Grundbeloppet är 5 700 kr

av ett och utges i form ett engångsbelopp. Har arbetstagaren fyllt 40 år när av han eller hon förlorar sin anställning, får arbetstagaren ett

tilläggsbelopp. Tilläggsbeloppet är 300 kr för varje levnadsår utöver 40

år 54 år. Därefter är tilläggsbeloppet 400 kr för varje levnadsår t.o.m. t.o.m. 62 år. För att erhålla B-belopp krävs att arbetstagaren uppnått 40 års ålder

innan uppsägningstiden löpt ut. Vidare krävs att arbetstagaren har tillgodoräknats tre hela AGB-år under de senaste fem åren och att han eller hon har blivit arbetslös i samband med uppsägningen eller inom fem år från denna samt står till arbetsmarknadens förfogande. B-belopp utgå till den genomgår utbildning vilken kan leda till

kan även som nytt arbete. B-belopp utbetalas första gången i företagsfallet efter tre månaders arbetslöshet med 3 000 kr och i branschfallet efter sex månader med 6 000 kr. Därefter utbetalas tredje månad ett belopp 3 000 kr så var om länge arbetslösheten består. Efter det att arbetstagaren har fyllt 64 år sänks beloppet till 1800 kr. Ersättningen utbetalas längst till den månad den arbetslöse fyller 65 år eller till dess att sammanlagt 27 000 kr har utbetalats. För den har fyllt 60 år när han eller hon förlorat som sin anställning höjs den maximala ersättningen från 27000 kr till 39 000 kr. Om arbetstagaren i samband med uppsägningen erhåller ett avgångsvederlag från arbetsgivaren kan ersättningarna komma att re-

duceras beroende avgångsvederlagets storlek.

Avgångsbidragen administreras Arbetsmarknadens försäkav ringsaktiebolag. Premien för de anslutna företagen uppgick för åren

1994 och 1995 till 0,34 procent respektive 0,37 procent löneav summan. Under år 1994 utbetalades ca 580 miljoner kr i avgângsersättningar. Som framgår av ovan har SAF och LO bildat stiftelse, Tryggen hetsfonden SAF-LO. Den bildades i samband med 1983 års avtals-

förhandlingar. Stiftelsens uppgift är att främja tryggheten för arbetare

som löper risk att bli uppsagda eller blivit uppsagda till följd av

driftsinskränkning, företagsnedläggelse eller rationalisering av före-

tagets verksamhet m.m. Vidare ska stiftelsen främja sysselsättningen genom utveckling och effektivisering företag samt nyföretagande. av Trygghetsfonden kan som ett led i denna verksamhet bidrag till ge

utbildning, produkt- och teknikutveckling, starta-eget stöd m.m.

Trygghetsfonden ger inte ut något kontantstöd till arbetslösa eller förtidspensionerade. Trygghetsfonden tillförs medel via en kollektivavtalsgrundad avgift på lönesumman. Avgiften för åren 1994 och 1995 0,06 procent var respektive 0,01 procent på lönesumman. Trygghetsfonden uppgick år 1994 till 1,7 miljarder kr. Under år 1994 uppgick fondens kostnader för stödåtgärder till ca 520 miljoner kr.

Trygghetsavtal mellan SAF och PTK

Mellan SAF och PTK gäller sedan den 17 augusti 1994 det s.k. omställningsavtalet. Detta avtal ersatte ett tidigare avtal, Trygghetsöverenskommelsen, som gällde mellan parterna sedan den 5 april

1974. I omställningsavtalet förband sig parterna att bilda Kollektivavtalsstiftelsen Trygghetsrådet nedan kallad Trygghetsrådet.

Trygghetsrådet ersatte ett annat organ, Trygghetsrådet SAF-PTK, som administrerade ett tidigare mellan parterna gällande trygghetsavtal. Omställningsavtalet innebär att uppsagda arbetstagare i vissa fall tillförsäkras olika former stöd vid arbetslöshet. Trygghetsrådet kan av inom ramen för detta avtal ge individuellt anpassat stöd. Exempel stödåtgärder är vägledning, stöd till att starta eget etc. Omställningsavtalet innebär vidare att de uppsagda arbetstagarna vid sidan av arbetslöshetsersättningen ska erhålla avgångsersättning AGE. Avgångsersättningen prövas av Trygghetsrådet. För att vara berättigad till avgångsersättning krävs att den anställde har arbetat minst 16 timmar per vecka och blivit uppsagd p.g.a arbetsbrist i ett företag är anslutet till Trygghetsrådet, att han eller som hon har varit anställd utan avbrott i samma företag eller koncern de senaste fem åren och att vederbörande har fyllt 40 år senast den dag då anställningen upphörde. Om den anställde inte har fem anställningsår

hos den senaste arbetsgivaren kan anställningstiden hos den närmast

föregående arbetsgivaren tillgodoräknas i vissa fall. Det krävs dock att

den tidigare arbetsgivaren har varit ansluten till Trygghetsrådet. Avgångsersättningen utbetalas i delbelopp, s.k. rater. Avsikten är att

avgångsbidraget tillsammans med ersättningen från arbetslöshetskas-

ska den arbetslöse inkomstnivå på 75 procent av den tidisan ge en ca lönen. Ersättningen utbetalas i första hand under högst 14 mågare nader eller, den arbetslöse fyllt 55 år under högst 21 månader. Om om den arbetslöse erhåller 75 procent sin lön kontant arbetsav genom löshetsersättning utgår vissa schablonbelopp.

Utbetalningen avgångsersättningen kan beskrivas följande

av sätt.

den anställde är arbetslös vid uppsägningstidens slut och inte

Om heller har träffat någon överenskommelse anställning betalas om en ny första ersättningsbelopp ut, rat Rat 1 uppgår till ett ett schablonbelopp motsvarar halv månadslön. Varje rat motsvarar en som tid 150 ersättningsdagar från arbetslöshetskassan. Om den arav betslöse utbetalningen rat 1 och sju månaders ersättning från genom av arbetslöshetskassan inte uppnår 75 procent sin tidigare lön under de av sju månaderna, utbetalas efter tre månader ett tillägg till rat 1 så första

ersättningsnivå 75 procent den tidigare lönen uppnås.

att en om av

sju månaders arbetslöshet sker prövning. Om arbets-

Efter en ny alltjämt arbetslös och det har gått sju månader sedan han tagaren är

eller hon slutade sin anställning beviljas ett nytt ersättningsbelopp, rat

2:1. de arbetslösa har rätt till 450 dagars arbetslöshetsersättning För som

kan efter ytterligare sju månader utbetalning ske, rat 2:2.

en ny

Har den enskilde upparbetat rätt till ersättningsperiod från

en en ny

arbetslöshetskassan kan ytterligare en rat utgå.

de angivna ersättningarna kan även löneutfyllnad utgå. Utöver ovan den har erhållit anställning med

Löneutfyllnad innebär att som en ny betydligt lägre lön under kortare övergångsperiod kan erhålla

en

löneutfyllnad.

finansierar sin verksamhet avgift

Trygghetsrådet genom en som

på företagens totala lönesumma för de anställa som omfattas beräknas

omställningsavtalet. Avgiften är uppdelad i en grundavgift, som

av bastjänster och AGE, och avgift för tilläggstjänster. omfattar en

0,35 lönesumman och avgiften för tillägg-

Grundavgiften är procent av 0,20 De företag står utanför SAF men som har stjänster är procent. som med PTK-förbund, s.k. säranslutna, får

tecknat ett s.k. hängavtal ett

avgift. Under år 1994 uppgick kostnaderna för stödbetala en extra

till 646 miljoner kr. Av detta belopp utgjorde 310 miljoner kr

åtgärder

aktivt stöd till uppsagda samt till olika utvecklings- och

kostnader för

utbildningsprojekt har till syfte att motverka uppsägningar.

som

Trygghetsavtal på det statliga området

På det statliga området finns också trygghetsavtal. För att bedriva den Verksamhet som förutsätts enligt avtalet har parterna bildat stiftelse en benämnd Trygghetsstiftelsen. Stiftelsens verksamhet finansieras genom avsättning av belopp som bestäms genom avtal mellan parterna. Parterna har enats om att fr.o.m. den l april 1995 ska 0,7 procent av myndigheternas lönesumma årligen tillföras stiftelsen. Detta motsvarar drygt 400 miljoner kr/år. Avtalet gäller för alla tillsvidareanställda sägs som upp p.g.a. arbetsbrist. Dessa arbetstagare omfattas avtalet redan från första av

anställningsdagen. Avtalet gäller även för tjänstlediga. Avtalet gäller även för en arbetstagare arbete omlokaliseras till ort under

vars annan

förutsättning att arbetstagaren är skyldig att flytta med till den nya

orten. Avtalet gäller även i vissa fall för visstidsanställda. Det krävs dock att den anställde har haft sammanlagt fem års statlig visstids-

anställning.

Trygghetsstiftelsen kan i sitt arbete använda verksamhetsanknutna och individuella trygghetsåtgärder.

Verksamhetsanknutna trygghetsåtgärder innebär arbetsgivare

att en

kan erhålla stöd från stiftelsen för utbildning eller ut-

annan

vecklingsåtgärd som arbetsgivaren bedömer kan bereda uppsägningshotade fortsatt anställning inom myndigheten.

Individuella trygghetsåtgärder innebär att stiftelsen kan medverka

till och bekosta utbildning, starta-eget bidrag, inskolning vid övergång till annan anställning, medflyttandehjälp

m.m. Avtalet innebär vidare för den enskilde dels att uppsägningstidema förlängs jämfört med anställningsskyddslagen och andra mellan parterna gällande kollektivavtal, dels att han eller hon erhåller ekonomiska förmåner. Vad gäller de ekonomiska förmånerna kan följande anföras. Om en arbetstagare övergår till en ny anställning med lägre lön

erhåller han eller hon ett inkomsttrygghetstillägg.

Arbetstagare som inte har erhållit något nytt arbete har rätt till

avgångsersättning som tillsammans med ersättningen från arbets-

löshetskassan motsvarar 75 procent den tidigare månadsinkomsten. av Den som uppbär kontant arbetsmarknadsstöd får avgångsersättning med ett belopp motsvarar skillnaden mellan 75 procent den som av tidigare månadsinkomsten och det belopp skulle ha utbetalats som om

arbetstagaren hade haft ersättning från arbetslöshetskassa. Ersättningen

betalas ut under lika lång tid ersättningen från arbetslöshetskassa som respektive det kontanta arbetsmarknadsstödet. Ersättningen kan i vissa

fall förlängas efter det att rätten till avgångsersättning har upphört. Har

fyllt 60 år och väljer inte söka nytt arbete har den som entledigats att

han eller hon rätt till pensionsersättning. Sådan pensionsersättning kan

i vissa fall även utgå till den som fyllt 55 år.

Under år 1994 betalade Trygghetsstiftelsen ut 370 miljoner kr i

ca

avgångsbidrag. Av detta belopp utgjorde 90 stödåtgärder samt ca miljoner kr avgångsbidrag, dvs. cirka 24 procent.

kommunala området

Trygghetsavtal på det

Mellan Landstingsförbundet och Kommunförbundet, företrädare

som

och arbetstagarorganisationema det för arbetsgivarsidan, kommunala området har träffats ett centralt avtal om avgångsfönnåner,

AGF-KL. Mellan kommunerna och de lokala arbetstagarorhar därefter träffats överenskommelser i anslutning till

ganisationema

det centrala avtalet. AGF-KL innehåller bestämmelser förmåner ska utgå under om som vissa förhållanden arbetstagare har sagts från sin anställning när en upp

hos arbetsgivaren till följd sådan omorganisation,

av en omlokalisering, varaktig inskränkning eller nedläggning verkav samheten beslutats arbetsgivaren och arbetstagaren har blivit som av

arbetslös. Fönnånema utgörs engångsersättning eller periodisk

av Fönnånsbestämmelsema tillämpas för arbetstagare

avgångsersättning. uppsägningen tillsvidareanställd och för som vid tidpunkten för är vilken det kommunala kollektivavtalet pensioner PA-KL. gäller om

arbetstagaren har haft sådan anställning hos Vidare krävs att en

arbetsgivaren i vilken PA-KL gällt för arbetstagaren under sammanlagt

månader. Arbetstagaren ska dessutom ha fyllt 25 år och inte minst 36

uppnått den tidpunkt då avgångsskyldighet inträtt enligt PA-KL. ska stå till arbetsmarknadens förfogande genom anmälan

Arbetstagaren och fortlöpande kontakt med den offentliga arbetsförmedlingen. hos Förmåner ska i vissa fall inte utgå arbetstagaren erhåller en ny om anställning.

Engångsersättningen utgör för varje helt anställningsår räknat en

- arbetstagarens normala månadsinkomst omedelbart före

tredjedel av anställningens upphörande. Engångsersättningen kan tidpunkten för

högst uppgå till belopp motsvarande normala månadsinkomster ett sex för arbetstagaren. För erhålla månadsinkomster krävs 18 års att sex

anställningstid. För arbetstagaren ska ha rätt till periodisk avgångsersättning

att

krävs han eller hon vid anställningens upphörande också uppfyller

att

anställningstid. Dessa krav framgår i vissa krav på sammanlagd av en

avtalet intagen tabell. Som exempel kan nämnas arbetstagaren att om är 45 år krävs en sammanlagd anställningstid på 210 kalendermåmader. Periodisk avgångsersättning i form av egenersättning motsvarar

beloppsmässigt den ålderspension som skulle ha utgetts enligt PA-KL

om arbetstagaren hade uppnått pensionsålder eller den övre gränsen av

sin pensioneringsperiod vid tidpunkten för anställningens upphörande.

Egenersättningen minskas med tio procent intill den tidpunkt då avgångsskyldighet skulle ha inträtt enligt avtal. Minskning ska dock inte ske om arbetstagaren har högst 60 kalendermånader kvar till tidpunkten för avgångsskyldighet eller en sammanlagd anställningstid hos arbetsgivaren av minst 240 hela kalendermånader. För tid under vilken arbetstagaren uppbär ersättning från arbetslöshetskassa eller kontant arbetsmarknadsstöd ska egenersättningen i stället for vad tidigare redovisats utges med ett belopp som som motsvarar 75 procent av arbetstagarens månadsinkomst före arbetslösheten. Egenersättningen utbetalas månadsvis. Arbetstagare som tidigare har blivit arbetslös inte blivit bemen

rättigad till avgångsförmåner att han eller hon erhållit anställning

p.g.a.

hos annan arbetsgivare har, under vissa förutsättningar, rätt till efterskydd då ny arbetslöshet inträffar.

Administrationen av avgångsbidragen sköts kommunerna själva av som även bestrider kostnaderna. Utbetalningarna avgångsbidragen av sköts av Kommunernas pensionsanstalt KPA.

6.7 Arbetslöshetsersättningens finansiering

Dagens finansiering

Till arbetslöshetsersättningens utgiftssida räknas under budgetåret 1995/96 kostnaderna för arbetslöshetsförsäkringen, det kontanta

ar-

betsmarknadsstödet KAS, samt utbildningsbidrag for ALU och

datortek. I utgifterna ingår även räntekostnadema för skulden i arbetsmarknadsfonden, i princip det samlade saldot för arbetslöshetsersättningen mellan halvårsskiftet 1988 och halvårsskiftet 1995. Fonden är under avveckling. Utgiftema ovan finansieras till största delen genom den allmänna

arbetsmarknadsavgiften som sedan den 1 januari 1996 uppgår till 5,42

procent av lönesumman. Arbetslöshetskassomas medlemmar bidrar

med mindre del den frivilliga arbetslöshetsförsäkringens en av finansiering. Återstoden utgifterna täcks med allmänna skattemedel. av Ersättningen från den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen täcks

1996 till 97 procent intäkterna från arbetsmarknadsavgiften. De

ca av återstående tre procenten kommer från arbetslöshetskassorna som betalar del sina medlemsavgifter till staten i form av en en av

finansieringsavgiftm.

Administrationen arbetslöshetsförsäkringen finansieras helt av medlemsavgiftema till kassorna. För att jämna ut en del av genom skillnaderna i administrationskostnad mellan kassorna lämnar staten

utjämningsbidrag till vissa kassor. Bidraget finansieras av kassorna själva utjämningsavgift varje kassa erlägger till staten.

genom en som

Finansieringen före 1989

Den frivilliga statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen har funnits sedan 1935. Till början finansierade arbetslöshetskassomas en

medlemmar och de fackliga organisationerna huvuddelen av försäkringens kostnader. Statsbidragen täckte tredjedel av ersättnin-

ca en

Återstoden betalades medlemsavgifter och med hjälp av

gen. genom

startfonder de fackliga organisationerna bidragit med samt

som ränteintäkter. I början 1960-talet infördes ett statsbidragssystem av

med ett proportionellt och ett progressivt bidrag. Det progressiva bidraget knutet till antalet ersättningsdagar och syftade till att

var utjämna medlemsavgiftema mellan kassorna. Statsbidraget betalades ut

till kassorna årsvis i efterskott. Med tiden staten ett allt större för arbetslöshetsförtog ansvar säkringen. Statsbidraget till arbetslöshetsförsäkringen höjdes och uppgick 1974 till närmare två tredjedelar av utbetalda ersättnings-

belopp. Statsbidragen till arbetslöshetsförsäkringen finansierades länge helt med allmänna skattemedel. År 1974 infördes särskild arbetsen givaravgift, arbetsmarknadsavgiñen, på 0,4 procent av lönesumman, för finansiera del statsbidraget till försäkringen. Samtidigt att en av höjdes statsbidraget till 77 procent av ersättningen. ca År 1983 höjdes statsbidraget till minst 80 procent den utbetalda av ersättningen. Kassor med hög arbetslöshet kunde få statsbidrag upp till motsvarande 98 procent den utbetalda ersättningen. Statsbidraget av

bestod dels ett grundbidrag skulle motsvara 80 procent av den

av som

10 Finansieringsavgiften kallas i dagligt tal för egenavgiften, men bör inte förväxlas med den statliga egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen som var i bruk

under 1994.

utbetalda ersättningen, dels ett progressivbidrag utgick enligt av som en stigande skala efter det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per medlem och år i varje kassa. Statsbidraget finansierades till 65 procent med arbetsmarknadsavgiften och till 35 procent med allmänna

skattemedel. Arbetsmarknadsavgiften höjdes flera gånger under 1980-

talet och uppgick 1988 till 2,16 procent av lönesumman. Statsbidraget till arbetslöshetsförsäkringen betalades ut med ett preliminärt å kontobelopp varje månad som grundade sig på statsbidraget föregående år. En slutlig beräkning av ersättningar och

statsbidrag gjordes en gång om året i samband med en slutavräkning

mellan AMS och kassoma. För att klara av sina utbetalningar under perioder av stigande arbetslöshet, när de preliminära statsbidragen inte

täckte utbetalningarna, höll arbetslöshetskassorna fonder. Vissa

egna kassor fick trots detta periodvis ekonomiska problem och AMS tvingades ibland att göra extra å kontobetalningar till kassorna under året.

Finansieringen efter 1989

När finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen gjordes om 1989 var

ambitionen att skapa ett slutet system där arbetslöshetsersättningen inte

finansierades med allmänna skattemedel utan helt med

arbetsmarknadsavgiften. Tanken var att de kostnader som påverkades

mest av förhållanden som arbetsmarknadens parter rådde över borde finansieras direkt av dessa genom avgifter lönesumman. Arbetsmarknadsavgiftema fördes i den s.k. arbetsmarknadsfonden som skulle finansiera arbetslöshetsförsäkringen och permitteringslöneersättningen. Finansieringen av KAS och utbildningsbidragen Fördes in under arbetsmarknadsfonden fr.o.m budgetåret 1991/92. Under perioder med låg arbetslöshet skulle fonden bygga upp ett överskott som skulle användas till att finansiera utbetalningarna när arbetslösheten var hög. En annan ambition med reformen var att arbetslösheten inom den egna kassans verksamhetsområde inte skulle påverka den enskilde medlemmens avgift till försäkringen. Statsbidraget höjdes så att det täckte hela den utbetalda ersättningen. Kassorna ålades också att betala en del av sina medlemsavgifter till arbetsmarknadsfonden som finansieringsavgift. Arbetsmarknadsfonden jämnade ut en del av

skillnaderna i förvaltningskostnader mellan kassorna genom att ta ut en

utjämningsavgift från kassorna. En annan viktig del av reformen var att kassorna fick statsbidragen i omedelbar anslutning till sina utbetalningar. Kassorna behövde inte

längre ligga ute med några pengar under året. Arbetslöshetskassoma

hade därmed inte något behov sina fonder och dessa upplöstes.

av

Arbetsmarknadsfondens funktion

Den statliga arbetsmarknadsfonden, i praktiken var ett konto hos som Riksgäldskontoret, bildades för att jämna ut tillfälliga över- och underskott i arbetslöshetsersättningen. Fonden finansierades i huvudsak med arbetsmarknadsavgiften samt mindre avgifter från kassoma. Arbetsmarknadsfonden bildades 1988 och visade den första tiden överskott. Under åren 1990-91 användes därför medel från fonden för andra ändamål. När arbetslösheten steg kraftigt under 1991 började dock fonden med allt större underskott. Fonden var för liten för att

uppfylla sitt syfte att kunna bära hela kostnaden för ar-

betslöshetsersättningen. Riksgäldskontoret fick rätt att särskilt låna upp för att finansiera underskottet i fonden. pengar

Tabell 6.8 Arbetsmarknadsfondens saldo åren 1988-1995 Miljarder kr

-

Källa: Arbetsmarknadsdepartementet

För att stärka finansieringen arbetsmarknadsfonden införde den av

dåvarande regeringen vid årsskiftet 1994 en obligatorisk egenavgift

lönesumman till arbetslöshetsförsäkringen. Samtidigt en procent av togs kassornas finansieringsavgift till försäkringen bort. Vid årsskiftet

1995 avskaffade den regeringen egenavgiften till

nya arbetslöshetsförsäkringen. I stället höjdes arbetsmarknadsavgiften från 2,2 procent lönesumman till 4,32 procent och kassornas fi-

nansieringsavgift återinfördes.

Den 30 juni 1995 avskaffade regeringen arbetsmarknadsfonden då som hade ett samlat underskott 87 miljarder kr. Fonden består ett som konto hos Riksgäldskontoret disponeras inte längre för men

arbetslöshetsersättningen. Denna finansieras numera över den reguljära

statsbudgeten. Räntorna på den kvarstående skulden vid halvårsskiftet

1995 belastar dock anslagen till arbetslöshetsersättningen. Troligen

kommer underskottet i arbetsmarknadsfonden att läggas i den övriga statsskulden vid årsskiftet 1997 och räntorna på fondens underskott att

lyftas bort från anslaget till arbetslöshetsersättningen.

överväganden och förslag

7.1 En allmän och sammanhållen försäkring

Utgångspunkter

I detta kapitel tecknas konturerna arbetslöshetsförsäkring som av en ny ska inkomsttrygghet också ställa höga krav de arbetslösa att ge men snabbt finna ett nytt arbete omställningsförsäkring. Direktiven - en lyfter fram att utredningen ska belysa arbetslöshetsförsäkringens upp-

gift tillfällig lösning vid ofrivillig arbetslöshet. I avvägningen

som en mellan trygghet och stimulans till omställning är ersättningens nivå,

ersättningstaket, ersättningsperiodemas längd och reglerna för kvalificering till ersättning antagligen de faktorer som har störst betydelse,

ny

framhålls det. Utredningen ska också pröva det försäkringsmässiga in-

slaget i arbetslöshetsförsäkringen. Här nämns bl.a. vilka krav som bör finnas minsta anställningstid för att kvalificera till ersättning. Direktiven framhåller vidare att utredningen ska studera förutsättningarna för att skapa sammanhållen arbetslöshetsförsäkring av en dagens KAS och kassaersättning. Utredningen ska också söka kartlägga varför antal valt att stå utanför den frivilliga försäkett personer ringen och föreslå lösningar för dem. Riksdagen har i december 1995 tagit ställning för förslagen i den

s.k. tillväxtpropositionen 1995/96:25. Däri ingick bl.a. ställningsta-

gande för bortre gräns i arbetslöshetsförsäkringen. en

Övriga utgångspunkter för de överväganden och förslag som be-

handlas i detta kapitel redovisas i kapitel

Antaganden om arbetsmarknadspolitiken

Arbetslöshetsförsäkringen är del arbetsmarknadspolitiken. Hur en av

arbetslöshetsförsäkringen bör ut beror till stor del vilka principer

se

arbetsmarknadspolitiken. Utredningen utgår från att den

som styr

framtida arbetsmarknadspolitiken i sina huvuddrag kommer att bygga de riktlinjer som presenterats i Arbetsmarknadspolitiska kommitténs

slutbetänkande i 1996 SOU 1996:34. mars

Där slås fast att arbetsmarknadspolitiken ska fortsätta att utvecklas

mot ett mer individuellt inriktat arbetssätt. Arbetsförmedlingen ska tillsammans med den arbetslöse utforma en individuell handlingsplan som innehåller en strategi för arbetssökande, arbetspraktik och utbildning. Handlingsplanen ska ses som ett kontrakt mellan den arbetssökande och arbetsförmedlingen och vara ett villkor för fortsatt arbetslöshetsersättning. Arbetsmarknadsutbildning i kombination med praktik ett anges som av de viktigaste instrumenten inom de individuella handlingsplanema. Om den arbetslöse saknar grundläggande kunskaper för att kunna tillgodogöra sig en yrkesinriktad utbildning, så ska han eller hon först igenom nödvändig grundutbildning. Studier inom det reguljära utbild-

ningsväsendet ska kunna ingå i arbetsmarknadsutbildningen för arbets-

lösa. I första hand avses grundläggande kunskaper grundskole- och gymnasienivå. En gräns baserad på ålder och arbetslivserfarenhet bör finnas för deltagande i reguljär utbildning inom ramen för arbetsmarknadsutbildningens ersättningsvillkor. Långtidsarbetslösa över 30 år bör därvid prioriteras, anser kommittén.

Utredningen om ett nationellt kunskapslyft för föreslår i sitt

vuxna

delbetänkande SOU 1996:27 att grundläggande utbildning ska fi-

nansieras genom ett reformerat studiestöd, fråga även Stuen som

diestödsutredningen arbetar med.

Arbetsmarknadspolitiska kommittén förordar s.k. omställatt en

ningsförsäkring ska försörja de arbetslösa både när de är öppet arbets-

lösa och när de deltar i arbetsmarknadsutbildning. Förslaget innebär att de arbetslösa som deltar i reguljär utbildning får en ersättning som i flertalet fall är förmånligare än i andra studieñnansieringsformer. Detta

gäller de förslag de två studieñnansieringsutredningama

även om som presenterat genomförs. Kommittén försvarar denna effekt med att studiefmansieringssystemet för vuxenstudier inte kan neutralt i vara förhållande till individens situation på arbetsmarknaden. Det är samhällsekonomiskt rationellt att låta de arbetslösa behålla den s.k.

omställningsförsäkringen vid studier, menar man.

En eventuell förändring av arbetsmarknadspolitiken i riktning mot

att arbetslöshetsförsäkringen tas i anspråk för allt fler ändamål kommer

att kräva förändringar i försäkringens regelverk. ARBOM-utredningen drar den slutsatsen att reglerna för försäkringen i så fall måste bli mer flexibla än i dag och tillåta mer av individuella anpassningar. Ansvaret för att försäkringen inte missbrukas kommer till stor del att vila

arbetsförmedlingarna och deras kontroller av hur de individuella

handlingsplanema genomförs. Ett större måste också utkrävas

ansvar

den arbetslöse, t.ex. i form av prestationskrav och klara tidsgränser.

av

Konturerna av en ny försäkring

Kraven på arbetslöshetsförsäkringen ska såväl trygghet som stiatt ge

mulans till omställning strider delvis mot varandra. Varje fungerande

ersättningssystem måste därför bygga på avvägning mellan olika en ambitioner. Utredningen har i följande utkast till allmän och samen manhållen arbetslöshetsförsäkring försökt att göra en sådan avvägning. försäkringen har i korthet följande egenskaper. Den nya

Den innehåller obligatorisk del som täcker alla förvärvsarbe-

en tande uppfyllt ett bestämt arbetsvillkor. Ersättningen är ett som

fast grundbelopp, lika för alla. Grundbeloppet utgår både till

dem har inkomstbortfallsersättning och till dem som inte som

har rätt till det. För att ha rätt till grundbelopp krävs att den arbetslöse har uppfyllt ett arbetsvillkor och är aktivt arbetssö-

kande. Detta innebär att den arbetslöse ska vara skyldig att acceptera de erbjudanden arbete och andra aktiviteter som om arbetsförmedlingen föreslår.

Försäkringen innehåller också en frivillig kompletterande inkomstbortfallsförsäkring. Inkomstbortfallsförsäkringen har stora

likheter med dagens arbetslöshetsförsäkring. För att ha rätt till ersättning från inkomstbortfallsförsäkringen måste den arbetslöse uppfylla ett arbetsvillkor samt ansluten till förvara säkringen. Anslutning sker medlemskap i någon av de genom

arbetslöshetskassor administrerar försäkringen se avsnitt

som 7.4. Eventuellt måste också ha varit medlem i kassan personen bestämd tid för att kunna erhålla ersättning. I övrigt gäller en

villkor för ersättning med grundbelopp.

samma som Ersättningen från den försäkringen fungerar i stort enligt nya principer i dagens system. Ersättningen summan av samma som grundbelopp och inkomstbortfallsersättning uppgår till en bestämd andel den tidigare inkomsten till ett tak. Den nya försäkringen av upp får dock teknisk utformning att KAS avskaffas som en en annan genom ersättningsform och integreras i försäkringen genom det s.k. egen grundbeloppet. Ovanstående utgör utredningens huvudförslag i detta delbetän-

kande. I avsnitt 7.4 redovisas ett kompletterande förslag angående arbetslöshetsförsäkringens administration. Beträffande regelverket i

övrigt redovisar utredningen överväganden nedan i avsnitt 7.2, utan att

utredningen på detta stadium presenterar några färdiga förslag eller tar

definitiv ställning. Utgångspunkt för diskussionen kring försäkringens

regelverk är som ovan framhållits kraven både inkomsttrygghet och omställningsberedskap. I avsnitt 1.3 vidare att utredningens angavs överväganden och förslag ska uppfattas som en idémässig bas för det fortsatta arbetet, och att omprövningar därvid kan komma att ske.

7.2 Ersättningsregler - olika alternativ

Överväganden

I detta avsnitt redovisas överväganden kring ett antal de centrala av reglerna i arbetslöshetsförsäkringen. Olika möjligheter att utforma reglerna diskuteras. En del tänkbara förändringar leder till ökade kcstnader för försäkringen, andra medför besparingar. I bedömningen av olika alternativa utformningar är de ekonomiska konsekvenserna För

försäkringen och inom olika samhällssektorer viktiga men givetvis

, inte de enda bedömningsgrunderna. I kapitel 8 görs försök att analysera de ekonomiska konsekvenserna ett antal de regelförändringar diskuteras i kapitel Äen av av som om kalkylerna är statiska och vidhäftade viss osäkerhet, så de ger en antydan om vilka regelförändringar som har potential att ge stora respektive små ekonomiska konsekvenser. I utredningens fortsatta arbete efter detta delbetänkande kommer en

samlad bedömning att göras, på basis fortsatta analyser. I bedöm-

av ningarna kommer därvid för- och nackdelar av olika slag att ställas mot varandra mot bakgrund av de utgångspunkter som styrt arbetet.

Ersättningstidens längd

Reglerna i en ny arbetslöshetsförsäkring ska betona att ersättningen är

en tillfällig lösning vid ofrivillig arbetslöshet en omställningsförsåk-

ring. Arbetslöshetsersättningen har aldrig varit ämnad att vara en permanent försörjning. Arbetsmarknadspolitiken har i stället alltid syftat till en återgång till reguljärt arbete och till att tiden med arbetslös-

hetsersättning ska vara så kort som möjligt.

Ersättningsperioden är i dag begränsad till 300 dagar Sedan krävs

antingen arbete eller deltagande i en arbetsmarknadsåtgärd för att kra-

liñcera till en ny ersättningsperiod. När arbetslösheten varit hög scm

1 450 dagar för arbetslösa som fyllt 55 år.

under början 1990-talet har begränsningen av ersättningstit.ex. av

dema i praktiken slutat att fungera. Cirka 60 000 hade, enligt

personer

utredningens beräkningar, vid slutet av 1995 befunnit sig mer än tre

år i rundgång mellan arbetsmarknadspolitiska åtgärder och arbetslös-

hetsersättning. I ingår också haft kortvariga regruppen personer som guljära arbeten återkommit i arbetslöshet. Utformningen av men som

den formella rätten att få del arbetsmarknadspolitisk åtgärd om

av en riskerar utförsäkras ändrades något under år 1995. I praktiken man att

kvarstår utförsäkringsgarantin. Bakom ställningstagandet bortre gräns bör införas i arbetslös-

att en hetsförsäkringen kan skönjas olika motiv. Ett näraliggande är att redu-

de statsfmansiella kostnaderna för försäkringen. Detta förutsätter cera övervältring inte sker till andra delar inom den statliga sektorn. Om att ökade kostnader uppstår för kommunerna har den offentliga sektorn inte uppnått åsyftade besparingar. Sannolikt övervältras dock inte hela

besparingen till andra delar den offentliga sektorn. En del kommer av belasta de arbetslösa. Hur mycket beror vilka andra effekter som att införandet bortre gräns får. av en I den debatten och i del den ekonomiska forsk-

politiska en stor av ningen antas att incitamentet ökar för den arbetslöse att själv se till att

komma sin arbetslöshet utförsäkring hotar. Forsknings- och utur om

redningsresultat bygger emipiriska studier ger den här

som

punkten olika Nyligen publicerade svenska studier ifrågasätter

svar.

att den s.k. sökaktiviteten avtar längre arbetslöshetsperioden

tesen kapitel 5. Även de varit arbetslösa mycket länge har varat se som vissa möjligheter att få reguljärt arbete igen. Bakom vilken vikt från olika håll fäster vid effekterna av en man definitiv bortre gräns för ersättningstiden, ligger olika syn på arbets-

löshetens orsaker. Starkt förenklat kan det uttryckas som att man antingen arbetslöshetens nivå i huvudsak styrs av utbudet av artror att betskraft, dvs. i vilken utsträckning människor vill och kan arbeta. Eller så arbetslöshetens nivå beror efterfrågan på tror man att

arbetskraft. I det första fallet får arbetsmarknadspolitikens och arbets-

löshetsförsäkringens utformning stor betydelse. I det andra fallet

handlar det den samhällsekonomiska utvecklingen, konjunkturläge,

om tekniska och strukturella förändringar i företag och förvaltning etc. bortre kan också mycket tydlig beslutstidpunkt En gräns ses som en samtliga berörda den arbetslöse, arbetslöshetskassan, arbetsförför medlingen och antagligen även kommunen. Någon gång måste ett tydavgörande vägval ske, där det prövas arbetslöshetsförsäkligt och om ringen, primärt är inriktad snabb återgång till arbete, ska som

Z Se kapitel tabell 8.2. 13 månad kalendertid i taget. Kortare än en

avlösas något annat. Det handlar att i grunden och realistiskt

av om analysera framtidsutsikterna. Den arbetslöse kan antingen lämna arbetsmarknaden helt, eller över till någon form skyddad av arbetsmarknad eller satsa en ordentlig omställning för att få ett nytt

arbete. Det sistnämnda kan innebära, nödvändig motivation finns,

om

att en längre kompetenshöjande utbildning väljs. Det kan också handla om byte av yrkes- och inkomstförväntningar och/eller bo-

av stadsort.

Om en definitiv beslutspunkt är vad eftersträvas med bortre

som en

gräns, är det viktigt att det åsyftade beslutet fattas omsorgsfullt och blir tydligt och definitivt. Inga oklarheter bör kvarstå beträffande vilka al-

ternativ som den arbetslöse har kvar från samhällets sida och hur de ser

ut. Under dessa förutsättningar utredningen att bortre gräns för

anser en ersättningstiden kan vara motiverad.

Arbetslöshetsförsäkringen bygger att ersättning ges ett fast antal dagar. Detta kallas en ersättningsperiod. Genom återkvalificering kan

nya perioder erhållas. I den aktuella diskussionen borte gräns om en

åsyftas inte i första hand att dagens ersättningsperioder på 300 dagar ska kortas utan att antalet ersättningsperioder kan följa på

som var-

andra ska begränsas, så att den sammanlagda tiden med ersättning får en definitiv gräns. Avsikten är knappast heller att för all framtid ute-

stänga den som en gång fått maximalt antal ersättningsdagar. Hur lång den sammanlagda ersättningstiden bör vara är avvägen

ning mellan olika intressen. Å sidan bör den arbetslöse ha

ena en rea-

listiskt lång tid på sig för att söka nytt arbete, bygga på sina yrkeskunskaper genom utbildning och eventuellt flytta till annan ort med bättre

arbetsmarknad. Å andra sidan får inte den bortre gränsen ligga så långt fram i tiden att den blir diffus och otydlig. Det bör under alla förhållanden finnas utrymme för att invänta konjunkturstyrd uppgång i en

efterfrågan arbetskraft. Utredningen bedömer att lämplig g avvägning innebär den

en att bortre gränsen bör infalla efter ett sammanlagt antal dagar med ersättning som motsvarar tre till fyra års ersättningstid. Om den arbetslöse gör kortare avbrott för arbete kommer ersättningstiden att kunna sträcka sig över ett större antal kalenderår. Om den arbetslöse, innan den bortre gränsen är nådd, bryter arbetslösheten med så mycket förvärvsarbete att han eller hon uppfyller ett nytt arbetsvillkor, bör i prin-

cip kopplingen till tidigare förbrukade dagar upphöra. Blir personen

arbetslös på nytt bör han eller hon ha rätt till det maximala antalet er-

sättningsdagar igen. Om arbetsvillkoret är kort kan trots en bortre gräns långa ersättningsperioder i praktiken komma att följa nära på varandra. Det kan därför bli nödvändigt att även kräva att en viss kalendertid måste ha

passerat, innan någon har förbrukat alla sina ersättningsdagar har som rätt att lyfta ersättning igen. Eftersom äldre förlorat sina arbeten har svårare att få personer som nytt fotfäste arbetsmarknaden, talar mycket för att arbetslösa över viss ålder bör ha rätt till längre tid med ersättning. Utredningen en återkommer i sitt huvudbetänkande med förslag angående de äldres situation.

Delperioder

Den maximala ersättningsperioden bör bestå flera delperioder. När av delperiod är slut krävs ett aktivt beslut från samtliga inblandade för en

delperiod ska kunna påbörjas. Den individuella handlingspla-

att en ny är här ett viktigt underlag. Om delperioderna är korta, blir det fler nen naturliga tillfällen till samråd mellan arbetsfönnedlingen och den arbetssökande samt utvärdering de insatser som hittills gjorts från av

båda sidor. Risken med mycket korta delperioder är att det kan bli svå-

att planera och genomföra åtgärder sträcker sig över en längre rare som tid, t.ex. längre utbildningar. Utredningen överväger delperioder antingen 200 eller 300 ersättningsdagar.

Arbetsmarknadsåtgärder och ersättningstiden

En viktig fråga för avgränsningen mellan arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitiska åtgärder den arbetslöse ska förbruka är om ersättningsdagar när denne deltar i arbetsmarknadspolitisk åtgärd en eller inte. Idag tas inga ersättningsdagar i försäkringen i anspråk när någon deltar i arbetsmarknadspolitisk åtgärd. en Om tid i åtgärder räknas i ersättningstiden, är det tydligt från början hur många ersättningsdagar den arbetslöse som mest förfogar över. Motivationen att delta i åtgärder kan eventuellt bli mindre, när deltagande inte förlänger den ersättningsbara tiden. Om tid i åtgärder även i fortsättningen skulle ligga utanför ersättningstiden, har den arbetslöse motiv att delta i åtgärder för att spara ersättningsdagar. Detta kan både positivt och negativt. Risk finns vara för den bortre gränsen blir mindre verkningsfull beslutstidatt som punkt, upprepade arbetsmarknadspolitiska åtgärder successivt kan om skjuta gränsen framåt i tiden. Ersättningstiden går inte att överblicka på ett entydigt sätt. En viktig fråga försäkringen ska kräva den arbetsannan är om att löse går igenom arbetsmarknadspolitisk åtgärd eller förvärvsarbeen -

tar under motsvarande tid mellan varje delperiod i försäkringen. I dag krävs ett uppfyllt arbetsvillkor för att en arbetslös ska få en ny ersättningsperiod på 300 dagar. Men arbetsmarknadspolitiska åtgärder räknas i detta sammanhang som jämställda med arbete och ger samma rätt till ny ersättning. För den första ersättningsperioden krävs dock sedan den 1 januari 1996 att arbetsvillkoret uppfylls med reguljärt förvärvsarbete. viss tid i arbete eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder krävs Om en för att kvalificera till ytterligare delperioder med ersättning, finns kon-

trollen över hur delperioder läggs ut kvar i arbetslöshetsförsäk-

ny

ringens regelverk. Det avlastar arbetsförmedlingen från en del av kontrollen över hur arbetslöshetsersättningen används. Det minskar också risken för att en arbetslös beviljas flera delperioder med ersättning utan egna aktiviteter. Nackdelen är att åtgärderna riskerar att i första hand användas för att kvalificera till fortsatt ersättning. Att arbetsmarknadspolitiska åt-

gärder läggs vid vissa tidpunkter så att den arbetslöse blir berättigad

till fortsatt ersättning strider mot ambitionen att åtgärder ska vara motiverade utifrån en handlingsplan för individen.

Åtgärderna kan dock komma att läggas mer fritt i tiden om dagens

avräkningsregler, som reducerar en ny ersättningsperiod med det antal

dagar som den arbetslöse inte förbrukat i sin gamla period, avskaffas

se avsnitt 6.3. En bortre gräns för ersättningstiden gör det mindre ris-

kabelt att avskaffa avräkningsregeln, i praktiken förhindrar att den som arbetslöse kan bygga upp en buffert av mycket lång ersättningstid framför sig. Om tid i arbetsmarknadspolitiska åtgärder inte blir kvalificerande för ytterligare delperioder med ersättning, minskar risken för att åtgärdernas innehåll kommer i andra hand. Avgörande för om en arbetslös ska få en ny delperiod blir i så fall att den individuella handlingsplan som han eller hon har upprättat tillsammans med arbetsförmedlingen följs och bedöms fungera. Fördelen med detta är bl.a. att åtgärderna inte behöver infalla vid bestämda tillfällen utan i stället kan genomföras när de är motiverade utifrån den arbetslöses handlingsplan. Kontrollansvaret kommer i detta alternativ att i hög grad vila på arbetsförmedlingen. Det är nödvändigt att överväga vilken rättssäkerhet den arbetslöse kommer att ha i förhållande till arbetsförmedlingen, vid beslut om fortsatta delperioder, liksom vilka krav som bör ställas på

M Om det blir aktuellt kraftigt förlänga arbetsvillkoret i försäkringen, bör att kravet på tid i arbete eller i åtgärder för att kvalificera till en andra eller tredje delperiod i så fall vara kortare än tiden i det första arbetsvillkoret.

den arbetslöse. Även arbetslöshetskassans roll behöver analyseras. Utredningen återkommer till dessa frågor i huvudbetänkandet.

Utbildning med arbetslöshetsersättning

En övre gräns för tiden med arbetslöshetsersättning innebär ett starkt krav på arbetsmarknads- och utbildningspolitiken till så få att se att människor möjligt förblir arbetslösa så länge att de riskerar att bli som utförsäkrade. Arbetsmarknadspolitiska kommittén förordar, som framgick avsnitt 7.1 individuell utformning av arbetsav ovan, en mer

marknadspolitiken för att åtgärderna ska bli effektivare och tiden i

arbetslöshet så kort som möjligt. Med arbetsmarknadsutbildning har hittills avsetts sådan utbildning beviljas arbetsmarknadsskäl, dvs. den har riktats mot områden som av med brist på arbetskraft eller där ett växande behov av arbetskraft kan förväntas. Deltagarna i arbetsmarknadsutbildning erhåller via AMS och försäkringskassoma ersättning i form utbildningsbidrag. Erav sättningen är lika stor som den arbetslöshetsersättning deltagaren annars skulle ha. Arbetsmarknadsutbildning syftar till att utveckla den yrkesmässiga kompetensen antingen inom det yrke den arbetslöse redan har eller omskolning till ett nytt yrke. Arbetsmarknadsutbildningen har genom

också över tiden pålagts ett stort antal andra fördelningspolitiska mål.

Frågan reguljär utbildning ska kunna ingå i arbetmarknadsutom bildning har diskuterats under lång tid. Tveksamheten har varit stor

den uppenbara risken för att utbildningsbehov inte är direkt

p.g.a. som motiverade arbetsmarknadsskäl kan komma att bli finansierade den av här vägen. Regelförändringar åt olika håll har skett. I början av 1980talet antalet arbetslösa som deltog i reguljär utbildning relativt var stort. Sedan skärptes reglerna. Andelen har senare år åter ökat och motsvarar 15 procent de studerande i arbetsmarknadsutbildnu ca av ning. Arbetsmarknadspolitiska kommittén föreslår att den s.k. omställ-

ningsförsäkringen avsnitt 7.1 ska försörja de arbetslösa även när de

se

deltar i arbetsmarknadsutbildning och arbetspraktik. Kommittén förordar även att arbetslösa över en viss ålder ska ha rätt att delta i längre reguljära utbildningar med ersättning från omställningsförsäkringen. Det finns fördelar med kommitténs förslag att arbetslösa över en viss ålder ska kunna studera i det reguljära utbildningsväsendet med en ersättning motsvarande nivån i arbetslöshetsförsäkringen. En längre utbildning grund för ett nytt yrke kan vara nödvändig för att någon som varit arbetslös länge men är fullt arbetsför ska få fotfäste arsom

betsmarknaden igen.

Möjligheten att genomgå längre utbildningar med arbetslöshetsersättning luckrar dock upp kravet på att den som uppbär ersättning ska stå till arbetsmarknadens förfogande. Det leder också till orättvisor i studieñnansieringen både mellan studerande i olika åldersgrupper och mellan de vuxenstuderande som är arbetslösa respektive de som inte är det, dvs. inte har rätt till arbetslöshetsersättning. Samhället åtar sig vidare stora kostnader för studiefinansiering, vilka egentligen inte ska täckas inom arbetslöshetsförsäkringens ram. Om en sådan möjlighet

införs bör den därför vara förbunden med tydliga villkor.

Möjlighet att delta i reguljära studier bör i första hand finnas för långtidsarbetslösa. Under den första delperioden med ersättning bör aktiviteter inriktade på arbete prioriteras. Utbildningsinsatser har i och för sig större chans att bli framgångsrika om de inleds tidigt under arbetslösheten, men arbetslöshetsersättningen bör primärt användas till att så snabbt möjligt få den arbetslöse tillbaka i reguljärt arbete som igen. Först när detta bedöms som utsiktslöst bör längre reguljära utbildningar, t.ex. grundskole- och gymnasiestudier eller längre som yrkesinriktade utbildningar högre nivå kunna övervägas inom försäkringens ram. Om tid i utbildning inte betraktas som överhoppningsbar, kan den återstående tiden med ersättning vara för kort för att helt täcka en längre utbildning. I så fall kan den arbetslöse under den sista delen av utbildningstiden använda det reguljära studiestödet. Därmed blir den arbetslöses eget åtagande tydligare. Det bör också vara möjligt att vid eventuella studier på enbart grundbeloppsnivå komplettera med bidragsdelen i det reguljära studiestödet. Möjligheten till längre utbildningar med arbetslöshetsersättning bör i första hand förbehållen arbetslösa över 30 år. Det bör krävas vara både att den arbetslöse är mycket studiemotiverad och att han eller hon arbetsförmedlingen bedöms kunna klara av att genomföra studierna. av Sannolikheten att han eller hon får arbete efter avslutade studier bör också vara hög. Om arbete inte finns orten, ska den arbetslöse göra troligt att han eller hon efter avslutade studier är beredd att flytta för att erhålla arbete. Den individuella handlingsplanen är ett kontrakt som i det här fallet innebär att samhället gör en stor satsning på den arbetslöse. I kontraktet bör därför kunna ingå någon form av sanktion om kontraktet utan starka skäl bryts, t.ex. om studierna avbryts i förtid. Avstängning från ersättning viss tid kan t.ex. bli aktuell.

Möjligheten att använda arbetslöshetsersättningen för deltagande i

reguljär utbildning längre omfattning bör kunna varieras med läget av på arbetsmarknaden. Under perioder med hög arbetslöshet och få lediga arbeten kan t.ex. riksdagen besluta om något mildare krav än de

angetts Fler möjligheter att delta i yrkesinriktade högskolesom ovan. utbildningar kan t.ex. Geografiska och andra variationer förges. av delningspolitisk karaktär är också tänkbara i ett sådant läge.

Ersättningsnivåer

Om grundbeloppet ensamt ska fungera som en rimlig ersättning måste det, enligt utredningens bedömning, ligga på en högre nivå än dagens KAS är 230 kr ersättningsdag, vilket motsvarar ca 5 000 kr i som per månaden. I dag utgår KAS i första hand till ungdomar med liten försörjningsbörda. Om grundbeloppet ska vara en realistisk försörjningsmöjlighet även för dem som tidigare haft ett arbete bör beloppet vara

högre. Annars kommer det att vara nödvändigt att regelmässigt

komplettera arbetslöshetsersättningen med socialbidrag.

En möjlig nivå för grundbeloppet skulle kunna vara i närheten av den föreslagna garantipensionen i det nya pensionssystemet. Utred-

ningen bedömer att 295 kr om dagen, vilket motsvarar ca 6 500 kr i månaden är den lägsta nivå bör väljas. För yngre, dvs. upp till 25 som år kan det eventuellt bli aktuellt med en lägre nivå grundbeloppet. Utredningen återkommer i huvudbetänkandet med förslag när det gäller situation i försäkringen och hur motsvarigheten till de yngres utbildningsvillkoret i dagens KAS ska vara utformat. Ersättningen från inkomstboryallsförsäkringen ska ge ett tillfredsställande skydd för förlorad inkomst under den närmaste tiden efter det att arbetslöshet inträtt. En hög ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen har två fördelar. För det första minskar det risken för att den arbetslöse drabbas ekonomiska problem under den första tiden i av arbetslöshet och därför inte kan koncentrera sig att söka arbete. För det andra minskar hög ersättningsnivå det relativa utbytet av s.k. en svart arbete. Genom att ersättningen inte täcker den fulla inkomstförlusten och är tydligt begränsad i tiden, finns ändå starka motiv för arbetsförmedlingen och den arbetslöse att tillsammans arbeta för att denne snabbt kommer tillbaka i arbete. Sedan den l januari 1996 är ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen 75 procent förlorad inkomst. Den lägsta dagpenningen är 230 av

kr. Den högsta ersättningen är 564 kr om dagen vilket motsvarar ca

12 400 kr i månaden. För att få maximal dagpenning krävs en månadsinkomst minst 16 500 kr. För högre inkomster täcker därmed arbetslöshetsersättningen mindre än 75 procent den förlorade inav

komsten. Diagram 4.2 i kapitel 4 visar den faktiska kompensationsni-

vån vid olika inkomster. Arbetslöshetsersättningen befinner sig, enligt utredningens bedömning, i närheten nedre gräns för vad som kan betraktas som en av en

tillfredsställande inkomstbortfallsförsäkring. Det finns starka skäl för att överväga en högre ersättning även i inkomstbortfallsdelen av försäkringen, åtminstone under en del av den sammanlagda ersättningstiden. Utredningen överväger en höjning som innebär att ersättningen, dvs. grundbelopp och inkomstbortfallsersättning, uppgår summan av till 80 procent av förlorad inkomst. Utredningen överväger också möjligheten att trappa ned ersätt-

ningen mot slutet av ersättningstiden genom att låta enbart grundbe-

lopp utgå under den sista delperioden. Kapitel 8 innehåller beräkningar av de ekonomiska konsekvenserna

av olika förändringar i försäkringens ersättningsnivåer.

Om arbetslöshetsförsäkringen i längden ska ge en rimlig kompensation för inkomstbortfall för huvuddelen av de förvärvsarbetande, behöver även ersättningstaket höjas. I takt med att reallönema stiger kommer inkomstbortfallsförsäkringen att urholkas och bli allt annars grundersättning. Att höja taket för ersättning skulle dessmer av en utom stärka det försäkringsmässiga inslaget genom att en större del av de arbetsgivaravgifter finansierar försäkringen blir grund för försom måner.

Ökade kostnader för försäkringen uppstår dock. Till skillnad från

sjukförsäkringen, delvis finansieras med egenavgifter som inte tas

som ut ovanför ersättningstaket, tas de avgifter finansierar arbetslössom hetsförsäkringen ut alla löneinkomster. Kostnaden för att höja taket måste därför vägas mot andra angelägna behov inom försäkringen. I kapitel 8 redovisas kostnadsberäkningar av förändringar i ersättnings-

taket se tabell 8.6. Dessa visar att höjningar i dagens arbetsmark-

nadsläge medför så betydande kostnadsökningar att man vid en samlad bedömning bör avvakta med sådana höjningar.

Kvalificeringsregler

En sammanhållen arbetslöshetsförsäkring blir mer enhetlig om ny arbetsvillkor gäller för att kvalificera till såväl grundbeloppet samma

som till inkomstbortfallsförsäkringen.15

I dag är det relativt enkelt att kvalificera sig till arbetslöshetsförsäkringen, även kvalificeringsvillkoren gradvis har skärpts de seom naste åren. Fördelen med låga kvalificeringskrav är att försäkringen då kommer att omfatta huvuddelen de förvärvsarbetande. Detta av

15 dag krävs fem månader med 75 timmars arbete månad for KAS. För I per arbetslöshetsersättning krävs tre timmars arbete om dagen i 80 dagar fördelade över minst fem månader under en ramtid av tolv månader.

minskar risken för vid arbetslöshet blir beroende att stora grupper av socialbidrag. Nackdelen med låga krav är att även grupper med mycket liten anknytning till arbetsmarknaden vid arbetslöshet får rätt till ersättning från försäkringen. Med dagens regler kan de bli försörjda under mycket lång tid utan att behöva kvalificera sig genom reguljärt arbete igen. Lågt ställda kvalificeringskrav inbjuder till kostnadsövervältring försäkringen. Arbetsgivare kan underhand få acceptans för att frångå turordningsregler vid uppsägningar rationaliseringskaraktär. Äldre av med lång anställningstid sägs upp och garanteras via arbetslöshetskassan försörjning fram till pensionering. Detta åstadkoms genom att arbetsgivaren vid senare infallande risker för utförsäkring erbjuder korta anställningar så att arbetsvillkoret uppfylls nytt. I vissa fall behöver inte arbetstagaren utföra något arbete under anställningen. Kommuner, har många arbetslösa aldrig klarat av att komma arbetssom som marknaden och många arbetslösa som riskerar att utförsäkras, kan

genom att erbjuda korta anställningar och arbetsmarknadspolitiska åt-

gärder föra över det fortsatta försörjningsansvaret till arbetslöshetsförsäkringen. Därmed minskar kommunens kostnader för socialbidrag. En kort kvalificeringstid ökar också möjligheterna att använda försäkringen löneutfyllnad i arbeten med säsongvariationer. Den här som typen utnyttjande av försäkringen ligger utanför försäkringens mål av och bör motverkas. Mycket talar således för att arbetsvillkoret i den nya försäkringen

bör längre än i dag. Detta skulle stärka det försäkringsmässiga in-

vara slaget och låta arbetslöshetsförsäkringen i högre grad än idag avspegla individens förankring arbetsmarknaden. Utredningen kommer i det fortsatta arbetet att överväga att förlänga arbetsvillkoret till nivå på mellan sex och tolv månader. Detta inneen bär med dagens regler att det krävs reguljärt förvärvsarbete på minst

tre timmar dagen i lägst 120 dagar respektive högst 240 dagar för

om ersättning. Ramtiden skulle kunna fastställas till tolv respektive 18 månaden Utredningen redovisar i kapitel 8 vissa beräkningar av konsekvenförändringar i arbetsvillkoret. Det är dock svårt att göra beserna av dömningar detta slag, eftersom det statistiska underlaget här är av mycket begränsat. Fördjupade analyser krävs. Ett längre arbetsvillkor kommer att stänga ute de arbetslösa som ännu inte etablerat sig ordentligt arbetsmarknaden från ersättning. Det bör därför finnas möjlighet för personer som uppfyller ett kortare arbetsvillkor att få någon form ersättning från försäkringen. I nästa av avsnitt nedan diskuteras möjligheten att i sådana situationer erhålla enbart grundbelopp under en kortare tid.

5 16-0479

Arbetsvillkorets längd har även betydelse vid återkvalificering

mellan delperioder. Detta kan i den nya försäkringen eventuellt ske via

deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder se ovan. Om arbets-

villkoret höjs, bör antagligen lägre krav ställas vid återkvalificering

byggd jämställd tid.

I dag finns även krav på ett års medlemstid i en arbetslöshetskassa för arbetslös ska få rätt till ersättning. Detta s.k. medlemsvillkor att en finns kvar sedan den tid när medlemmarnas avgifter utgjorde en mycket större andel de ersättningar arbetslöshetskassorna av som betalade ut än vad de gör i dag. Kravet på ett års medlemskap syftar

också till att undvika att människor ansluter sig till försäkringen först

när de hotas av arbetslöshet. Reglerna i den arbetslöshetsförsäkringen bör göras så enkla nya som möjligt. Utredningen har i detta syfte övervägt att antingen avskaffa kravet på viss tids medlemskap i arbetslöshetskassa eller att en göra kravet på medlemstid lika långt som arbetsvillkoret. Utredningen vill detta stadium inte förorda något alternativ. För tydlighets skull bör påpekas att även om kravet en viss tids medlemskap tas bort, måste ändå arbetslös vara medlem i en arbetslöshetskassa vid det en tillfälle han eller hon vill lyfta ersättning från inkomstbortfallsförsäk-

ringen se nedan avsnitt 7.4 angående arbetslöshetskassor.

Lägre krav i vissa fall

I dag har fjärdedel av de arbetslösa, eller ca 125 000 personer, ingen en ersättning från arbetslöshetskassa eller KAS se tabell 4.13. I huvud-

sak är orsaken att dessa arbetslösa inte klarar försäkringens respektive

KAS kvalifikationsregler. Av tabellerna 4.15 4.16 framgår att en stor del dem saknar ersättning är yngre personer och/eller invandav som dvs. har svårt att klara arbetsvillkoret, ett av kvalifirare, grupper som kationskraven. Om arbetsvillkoret för att få arbetslöshetsersättning skulle göras längre, kommer ännu fler arbetslösa att bli utan rätt till ersättning. Detta gör det motiverat att överväga möjligheten att låta arbetslösa enbart arbetat kortare tid och personer som blir arbetslösa efter som en att ha avslutat utbildning motsvarande dagens utbildningsvillkor, bli en

berättigade till grundbeloppet i den nya arbetslöshetsförsäkringen. Sär-

skilt för nytillträdande kan det fördel att omfattas av försäkvara en ringen och därmed erkännas som en del av arbetsmarknaden. Kravet bör dock att man är aktivt arbetssökande, vilket de nytillträdande vara många gånger är i högre grad än genomsnittet av de arbetslösa. Den sammanlagda ersättningstiden för någon som kvalificerat sig genom

detta lättare villkor bör kortare än för dem uppfyller det fulla vara som arbetsvillkoret. Arbetsvillkoret i inkomstbortfallsdelen av arbetslöshetsförsäkringen skulle då kunna skärpas utan att fler personer helt hänvisas till socialbidrag. Därmed skapas också en gradvis inkvalificering till arbetslöshetsersättningen. De som arbetat längre får ett bättre skydd vid arbetslöshet. Eftersom grundbeloppet är del den sammanhållna försäken av nya ringen bör dagar förbrukas det här sättet på något sätt räknas av som från den sammanlagda ersättningstiden, om personen senare skulle kvalificera sig i den längre försäkringen, utan att ha uppfyllt ett helt nytt arbetsvillkor.

7.3 Efter utförsäkring

Ett nytt arbetsvillkor

Som påpekats är det efter utförsäkring möjligt att återigen kvaliovan ficera sig till arbetslöshetsersättning att upparbeta ett nytt argenom betsvillkor. Om det reguljära arbetsvillkoret är kort behövs eventuellt också regel att viss kalendertid ska ha förflutit efter utförsäken om ringen.

Anpassade lösningar

I tabell 8.2 redovisas beräkningar över hur många som skulle beröras bortre gräns för den sammanlagda ersättningstiden. Om tiden av en sätts till tre år 800 dagar skulle i dagens läge knappt 62 000 perca - drabbas. Om tiden höjs till drygt fyra år l 100 dagar skulle soner - drygt 8 000 arbetslösa bli berörda. Observeras bör att i tabell 8.2 ingår

både tid i öppen arbetslöshet och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Det betyder enbart tid i öppen arbetslöshet räknas, så blir antalet att om gränsen betydligt mindre. personer som passerar I bilaga 4 redovisas studie över vilka grupper av arbetslösa som en

riskerar att utförsäkras. Kartläggningen visar att det handlar om arbets-

lösa olika åldrar, kön och bakgrund, även om yngre män är överreav

presenterade. De stora skillnaderna mellan de personer som riskerar att bli utförsäkrade kräver olika och ofta individuellt anpassade lösningar for att antingen återkomst i arbete eller en rimlig försörjning på annat

sätt ska kunna uppnås.

Utbildning

Yngre och medelålders långtidsarbetslösa kan behöva en längre

grundläggande utbildning eller en längre yrkesutbildning för att

komma tillbaka till arbetsmarknaden. Utredningen tidigare anser, som nämnts, att möjlighet till detta bör finnas inom försäkringens ram under speciella villkor. En bortre gräns bör, om en sådan införs, fungera som en tydlig beslutstidpunkt för alla berörda. I det vägval som därvid sker, kan även satsning längre kompetenshöjande utbildning vara ett alternativ. I

vilken utsträckning arbetslöshetsförsäkringen i ett sådant läge till

någon del ska kunna vara medfinansiär tar inte utredningen ställning till nu. En ökad flexibilitet och individualisering av försäkringen, som kommenterats skulle dock kunna ge möjligheter till enstaka beovan, slut denna art. Även arbetslöshetsersättning beviljas för studier av om löper efter bortre gräns, så är det knappast sannolikt att hela som en utbildningstiden kan finansieras detta sätt. I så fall kan det reguljära studiestödssystemet användas. Studiestödsutredningen har skissat på förmånligare regler med höga bidragsandelar till framför allt vuxenstuderande som läser på grundskole- och gymnasienivå.

Grundersättning fram till pension

För äldre långtidsarbetslösa, t.ex. över 55 år, som utförsäkras, är det möjligt att överväga att låta grundbeloppet i försäkringen löpa över en

längre tid, längst fram till pensionen. En motsvarande möjlighet

som finns idag vid 60 år inom för det kontanta arbetsmarknadsstödet. ramen En sådan rätt skulle kunna kombineras med krav på att fortfarande stå till arbetsmarknadens förfogande och att delta i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Eventuellt kan grundersättningen också kombineras med krav på någon form av samhällsarbete deltid, eventuellt med viss

kompletterande ersättning. Utredningen behandlar inte i detta delbetänkande de möjligheter till

kommunalt engagemang i arbetsmarknadspolitiken som nu allmänt diskuteras. Inom detta område ryms antagligen olika alternativ för stat och kommun att engagera arbetslösa som helt eller delvis saknar ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. För äldre långtidsarbetslösa, med lång tid bakom sig i arbetslivet, som riskerar att bli utförsäkrade, är det tänkbart att arbetsmarknadens parter avtalsvägen skapar vissa kompletterande förmåner eller garantier.

Socialbidrag

Kartläggningen dem som riskerar utförsäkring se bilaga 4 tyder

av på att det bland dem även finns framför allt som skulle yngre personer kunna få nytt fotfäste arbetsmarknaden om de accepterade att byta yrke, byta bostadsort m.m. För dessa kan en absolut slutpunkt för arbetslöshetsersättningen tjäna som ett kraftfullt motiv för att göra intensivare ansträngningar att bryta arbetslösheten. I annat fall återstår

som ett sista alternativ det behovsprövade socialbidraget.

7.4 Försäkringens administration

Utgångspunkter

En utredningens utgångspunkter är att så långt det är möjligt bygga

av den nya arbetslöshetsförsäkringen på de delar av dagens försäkrings-

system fungerar väl. En hörnsten i dagens försäkring är att den

som administreras via arbetslöshetskassor, inte av en statlig myndighet. Huvudmannaskapet för kassoma ser olika ut. Bindningen till berörda intresseorganisationer är olika stark. Mångfalden är stor. Det är enligt lagstiftningen möjligt kassor får rätt till statsatt starta nya som

bidrag vissa villkor är uppfyllda se kapitel 6. Arbetslöshetsför-

om säkringens administration avviker därmed på ett intressant sätt från socialförsäkringarna, vilka i huvudsak administreras statligt. numera En mycket gammal samhällelig försäkring har här med dagens betrak-

telsesätt mycket modern organisation, där förvaltningen sker i privat

en regi, i föreningsform och med ett högt engagemang från de berörda medlemmarna. Detta är viktigt att slå vakt om genom att göra organisationen stabil. För detta krävs att försäkringen blir heltäckande. I den försäkringen kommer det att finnas arbetslösa som inte är nya anslutna till den frivilliga inkomstbortfallsförsäkringen. Därför måste det finnas kompletterande organisation administrerar det en som grundbelopp motsvarar dagens kontanta arbetsmarknadsstöd. som

Tidigare behandling

De nuvarande arbetslöshetskassorna har tillkommit enskilda initiativ med från början rent privat finansiering. Verksamheten, som en byggde på folkrörelsetradition, successivt allmänt erkännande. vann När den första lagstiftningen infördes år 1935 anknöts den till de då

existerande arbetslöshetskassorna och en frivillig arbetslöshetsförsäkring valdes. Detta system har sedan dess varit i kraft utan några större förändringar. År 1937 tillsattes kommitté hade i uppdrag att verkställa en som en översyn av den svenska socialvården Socialvårdskommittén. Kommittén skulle bl.a. söka få till stånd samordning av socialvårdens en olika Kommittén beslutade år 1941 att behandla frågan om ingrenar.

förandet obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Kommittén pre-

av en senterade år 1948 två alternativ till en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring SOU 1948:39. Alternativ I avsåg en sådan försäkring administrerad myndighet med centrala och lokala Alternativ av en organ. kommitténs huvudförslag, gällde obligatorisk grundförsom var en säkring för alla med möjlighet att tillhöra en arbetslöshetskassa men dels skulle för tilläggsförsäkring, dels skulle utbetala som svara en grundbeloppet till medlemmarna. De framlagda förslagen föranledde ingen åtgärd. Under 1960-talet väcktes i riksdagen nytt frågan allmän om en

försäkring. År 1966 fick departementschefen bemyndigande att till-

kalla utredningsmän som skulle ha till uppgift att utreda frågan om

kontant stöd vid arbetslöshet. Kommittén antog beteckningen KSA-utredningen. Utredningen framlade år 1971 sitt slutbetänkande. I utred-

ningen behandlades bl.a. organisationen och administrationen av den frivilliga försäkringen. Utredningens förslag i denna del innebar att den frivilliga, erkända arbetslöshetskassor administrerade, arbetslös-

av

hetsförsäkringen skulle bibehållas supplementär stödform

samt att en för inte kunde få ersättning från arbetslöshetsförsäkpersoner som ringen skulle införas ett statligt kontant arbetsmarknadsstöd. genom Utredningens förslag ledde till vissa förändringar i reglerna arbetsom löshetsersättning och till att det statliga kontanta arbetsmarknadsstödet infördes år 1974. Arbetslöshetsersättningen blev därmed i viss bemärkelse allmän.

Samma år tillkallades parlamentarisk utredning som skulle ut-

en

reda frågan om en allmän arbetslöshetsförsäkring ALF-utredningen. I

sitt betänkande SOU 1978:45 Allmän arbetslöshetsförsäkring föreslogs allmän arbetslöshetsförsäkring skulle ersätta den frivilliga att en arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Vidare föreslogs att försäkringen skulle administreras av allmänna ar-

betslöshetskassor, organiserade i anslutning till intresseorganisationer.

För att handlägga de frågor gällde nytillträdande på arbetsmarksom naden föreslogs särskild kassa skulle bildas för vilken Arbetsatt en löshetskassomas Samorganisation SO skulle huvudman. Förslavara get ledde dock inte till några beslut förändringar av gällande syom stem.

Som framgår av kapitel 3 tillkallades år 1992 en särskild utredare, hade till uppgift att lämna förslag till utformning och finansiering som

av en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. I betänkandet SOU 1993:52

Ersättning vid arbetslöshet föreslog utredaren att en ny arbetslöshetsförsäkring skulle införas. Försäkringen skulle vara konstruerad grundförsäkring för alla, med en frivillig tilläggsförsäksom en ring. Vidare föreslogs att administrationen skulle handhas av befintliga arbetslöshetskassor men att det skulle inrättas två nya allmänna ar-

betslöshetskassor med staten som huvudman. Den ena skulle erbjuda

försäkringsservice för anställda och den andra för företagare. Hösten 1993 förelades riksdagen ett förslag om en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Förslaget innebar att det skulle införas inkomstrelaterad ersättning dagpenning i det kontanta aren betsmarknadsstödet. Även de inte medlemmar i någon arbetssom var löshetskassa skulle därmed vid arbetslöshet få en ersättning motsvarande ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningen skulle administreras av de befintliga KAS-kontoren, vilka inte gjordes om till arbetslöshetskassor. Det skapades således inte någon ny kassa. För att erhålla dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS skulle den

arbetslöse uppfylla ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor. Ingen avgift motsvarande medlemsavgiften till arbetslöshetskassorna var dock nöd-

vändig för att få del den inkomstrelaterade ersättningen inom KAS. av I övrigt behölls det existerande systemet med arbetslöshetskassor. Medlemmarna i dessa kassor fortsatte som tidigare att erlägga med-

lemsavgift.

Ett problem med den valda konstruktionen var att den inte var konkurrensneutral, eftersom de inte tillhörde någon arbetspersoner som löshetskassa och erhöll inkomstrelaterad ersättning inom KAS inte be-

hövde betala någon avgift motsvarande den medlemsavgift som med-

lemmama i arbetslöshetskassorna erlägger. Riksdagen beslutade den 10 juni 1994 att genomföra de föreslagna förändringarna. De trädde i kraft den 1 juli 1994 och korn att gälla till den l januari 1995. Då ändrades reglerna tillbaka till vad som gällt före den l juli 1994. Den inkomstrelaterade försäkringen inom KAS avskaffades.

Tidigare principiella resonemang

Som skäl för sitt ställningstagande såvitt avsåg administrationen av arbetslöshetsförsäkringen anförde KSA-utredningen 1971 bl.a. följande. Arbetslöshetskassomas verksamhet har utvecklats under samverkan mellan staten och den fackliga rörelsen. Statens medverkan har stimule-

rat till samt skapat organisatoriska och ekonomiska förutsättningar för en mycket betydande utveckling av arbetslöshetskassornas verksamhet. Denna kan numera beräknas omfatta i det närmaste alla fackligt organiserade arbetstagare. Dessa kassamedlemmar och deras organisationer har i många fall under decennier anpassat sig till dessa förhål- - landen. Det fordras starka skäl för att upplösa detta trygghetssystem och ersätta det med en för svenska förhållanden ny och på detta område oprövad försäkringsfonn. Arbetslöshetskassomas kontakt med förhållandena arbetsmarknaden, med arbetsmarknadsmyndigheterna och med arbetstagarnas organisationer är utomordentligt god. Denna kontakt skapas inte genom ett administrationsbeslut. Det tar årtionden att bygga upp de kontakter, de förbindelser och den känsla för dessa frågor som nu finns inom arbetslöshetskassorna och som sammanhänger just med deras anknytning till arbetstagarnas organisationer. Detsamma gäller tillsynsmyndigheten, arbetsmarknadsstyrelsen. Där finns också denna naturliga och dagliga kontakt med förhållandena arbetsmarknaden i alla dess former. Denna kontakt är en central punkt i allt som gäller arbetslöshetsförsäkring. Initiativ till arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att komma till rätta med olika arbetslöshetssituationer har ofta kommit från arbetslöshetskassornas medarbetare. Inte minst gäller det lokalt. Sådana initiativ från arbetslöshetskassorna har betydelse bla därför att de skärper uppmärksamheten föreliggande eller uppkommande särförhållanden inom olika yrken och näringsgrenar. Arbetslöshetskassomas anknytning till sina verksamhetsområden medger anpassning till de särskilda förhållandena dessa områden. Kassoma kan anpassa sina åtgärder och sina stadgar till dessa förhållanden. Arbetslösheten är olika både till karaktär och till orsaker inom olika verksamhetsområden. Arbetslöshetsförsäkringen är inte en yrkesförsäkring, men bedömningen av arbetslöshetssituationen i det enskilda fallet kräver ofta god kännedom om de för ifrågavarande yrke, näringsgren eller verksamhetsområde speciella förhållandena. SOU 1971:42, sid. 103. Utredningen anförde vidare följande. Utredningen finner det helt naturligt att de kontanta stödfonnema den svenska arbetsmarknaden även i fortsättningen ska ingå som ett led i arbetsmarknadspolitiken. Det nuvarande systemet med självständiga, till fack- och branschorganisationer knutna arbetslöshetskassor, som arbetar i samverkan med arbetsmarknadsorganen har skapat ett fruktbärande system av kontakter mellan arbetsmarknadsorganen och organisationerna. Detta kontaktsystem har central betydelse för såväl arbetslöshetsförsäkringen som andra arbetsmarknadsåtgärder. Det är,

enligt utredningens mening, av stor betydelse att det skydd som arbetslöshetsförsäkringen lämnar även i fortsättningen får bygga en sådan samverkan mellan den statliga arbetsmarknadsadministrationen samt arbetstagarnas och företagarnas organisationer. SOU 1971:42, sid. 106. KSA-utredningen ansåg inte att det kontanta arbetsmarknadsstödet skulle ligga inom arbetslöshetsförsäkringen och administreras av arbetslöshetskassor. Man ansåg att det inte gick att göra försäkringsmässiga bedömningar när det gällde nytillträdande på arbetsmarknaden, vilket var den största grupp som skulle bli berörd av KAS. KAS borde från försäkringen artskild form av ekonomiskt grundvara en skydd. Det primära ansvaret för bedömning det ekonomiska stödav behovet borde här åvila de statliga arbetsmarknadsorganen, menade KSA-utredningen. Staten skulle också stå för hela finansieringen. ALF-utredningen 1978 anförde bl.a. följande skäl för sitt ställningstagande avseende administrationen. "För intresseorganisationema både de som är företagare och de som har arbetstagare som medlemmar är det ett centralt intresse att bevaka medlemmarnas sysselsättningsmöjligheter. Detta kan de göra mest effektivt om de har kontakt med sina medlemmar även under den tid då de är arbetslösa. Organisationemas engagemang och insatser är angelägna, såväl den enskilde individens som ur samhällets ur synpunkter. Detta styrks av de erfarenheter som vunnits inom den frivilliga försäkringen. torde lika betydelsefullt Detta engagemang vara för arbetslösa företagare som för arbetslösa arbetstagare. De speciella problem uppstår för en företagare i en arbetslöshetssituation gör som det angeläget att tillförsäkra hans organisation inflytande över försäkringsfrågoma. Samverkan mellan fackföreningarna och arbetsförmedlingarna har också utvecklats och fördjupats. Detta samarbete gäller rad frågor: att bereda arbete för svårplacerade en arbetssökande, vilka åtgärder som kan vidtas vid korttidsarbete, hur kan erbjuda handikappade förvärvsarbete och andra liknande man problem. Samarbetet främjas att branschorganisationema är med i av handläggningen ersättningsärenden inom arbetslöshetsforsäkringen. av SOU 1978:45. Argumentationen i de båda utredningarna har alltjämt bärkraft.

Arbetslöshetskassornas ställning

Även arbetslöshetskassorna oftast samarbetar med någon facklig om

organisation eller branschorganisation är de ändå fristående organ.

en

Deras beslut avseende ersättningsfrågoma utgör myndighetsutövning

och kassorna står i denna verksamhet under tillsyn av Justitieom-

budsmannen och Justitiekanslern. Staten har ansetts vara skadeståndskyldig för felaktiga åtgärder som kassans personal vidtagit i samband med myndighetsutövning. Arbetslöshetskassornas beslut kan överklatill länsrätt. Nu nämnda omständigheter visar att det nuvarande gas

systemet har en hög grad av rättssäkerhet.

Genom sin mångåriga erfarenhet av administration av arbetslöshetsförsäkringen har kassoma skaffat sig en bred erfarenhet av det nu existerande försäkringssystemet. Denna erfarenhet har även kommit till uttryck på så sätt att man från kassornas sida initierat förändringar av arbetslöshetsförsäkringen för att därigenom bättre anpassa den till den rådande verkligheten. Sådana initiativ har tagits, förutom av kassoma själva, deras samverkansorganisation SO. Initiativ av detta slag har av stor betydelse för möjligheten att ändra på oklarheter och missförhållanden i systemet. De nuvarande arbetslöshetskassorna har en i huvudsak väl fungerande organisation, hanterar ett stort antal ersättningsärenden av som skilda slag. Kassoma klarade t.ex. utan allvarliga förseningar av att möta den starkt ökade tillströmningen arbetslösa under början av av 1990-talet. Det har hittills inte belagts att den nuvarande administratioär kostnadskrävande än annan motsvarande administration. nen mer Visserligen skiljer sig administrationskostnadema mellan kassoma, särskilt beroende kassans storlek. Detta uppvägs dock av att de mindre kassoma ofta har en särskild yrkes- och branschkunskap. Det är

därför de överlevt och inte slagits samman med andra kassor. Intressegemenskapen mellan kassoma och deras huvudorganisatio-

ner bidrar till att hålla administrationskostnadema nere. På grund av denna gemenskap kan stordriftsfördelar uppnås. Det är ofta möjligt att samordna den lokala fackliga verksamheten med de lokala kassaredogörarnas arbete. Ovan angivna omständigheter utgör starka skäl för att bibehålla det nuvarande systemet.

Försäkringens omfattning

Den utveckling förevarit avseende arbetslöshetsförsäkringen har som inneburit att den övervägande delen av den förvärvsarbetande befolkningen är medlemmar i arbetslöshetskassa. I slutet december en av antal ska jämföras 1995 var antalet kassamedlemmar 3 802 763. Detta med den totala arbetskraften vid tidpunkt uppgick till ca som samma 4 256 000 personer. Detta innebär att ca 90 procent av arbetskraften vid det senaste årsskiftet medlemmar i arbetslöshetskassor. Arbetsvar

löshetskassoma omfattar princip samtliga har en vid spridning och i

idag existerande yrkesgrupper.

Cirka 450 000 dagens arbetskraft, dvs. cirka tio procent, omfattas av inte arbetslöshetsförsäkringen. Av dessa personer uppskattas ca två av tredjedelar inte uppfylla de krav ställs för att de ska kunna vara som med i arbetslöshetskassa. De arbetar t.ex. mindre än 17 timmar per en vecka. En del har blivit utförsäkrade. Uppskattningsvis en tredjedel skulle i och för sig kunna erhålla medlemskap i arbetslöshetskassa men har av olika skäl avstått från en detta. Vissa personer har valt att stå utanför arbetslöshetsförsäkringen eftersom de inte räknar med att bli arbetslösa. Sådana personer återfinns troligen bland yrkesgrupper med mycket låg arbetslöshet. Många företagare står utanför försäkringen. Vidare finns det personer som saknar kännedom den nuvarande arbetslöshetsförsäkringen och att om det krävs medlemskap i arbetslöshetskassa för att omfattas av den. en Man kan anta att vissa invandrargrupper och nytillträdande arbetsmarknaden är särskilt vanliga i denna grupp. Slutligen finns det ett

antal principiella skäl valt att stå utanför eftersom de

personer som av att kassorna är alltför lierade med olika intresseorganisationer. anser Därutöver kan det finnas ytterligare skäl till varför vissa personer valt att inte med. Någon undersökning av hur många personer som har valt att stå utanför det eller andra skälet har såvitt nu är känt aldrig gjorts. av ena Det går därför inte att uttala sig om fördelningen olika motiv. Utredningen har enligt sina direktiv att kartlägga orsakerna. Det är emel-

lertid mycket stor uppgift att göra sådan kartläggning, eftersom

en en

det inte finns någon direkt tillgång till uppgifter om vilka dessa perso-

är. Det förutsätter samkörning register över hela arbetskraften ner av och arbetslöshetskassomas register, för att så sätt ringa dem som inte är medlemmar. Därefter måste de som av olika skäl inte kan vara medlemmar sorteras bort etc. Utredningen har i detta läge valt att inte sådan kartläggning. göra en Enligt utredningens mening räcker det med att konstatera att det inte finns alternativ inom dagens frivilliga försäkring som gör att alla sig kunna bli medlemmar. Utredningens förslag innebär att ett anser sådant alternativ tillskapas. Utvecklingen får sedan visa hur många helt nyanslutna som tillkommer.

Tre alternativ

Det finns tre tänkbara alternativ till administration av den framtida forsäkringen. Bibehållande av dagens system med arbetslöshetskassor och KAS-administration. Bibehållande av dagens system med arbetslöshetskassor. En ny kassa med i huvudsak samma uppbyggnad som dagens arbetslöshetskassor bildas som komplement. Bibehållande dagens system med arbetslöshetskassor. En ny av kassa i statlig myndighetsform upprättas.

Alternativ l dagens kassor - Såväl systemet med arbetslöshetskassor som KAS-administrationen vid fyra länsarbetsnämnder bibehålls. Inkomstbortfallsförsäkringen administreras arbetslöshetskassorna. Grundbeloppet administreras av både av arbetslöshetskassorna och av länsarbetsnämnderna. Arbetslöshetskassoma sköter till skillnad från idag även prövning och utbetalning av grundbelopp för de arbetslösa medlemmar som ännu inte är berättigade till inkomstbortfallsersättning. Länsarbetsnämndema handhar liksom tidigare grundbeloppet för dem som inte är medlemmar i någon arbetslöshetskassa. I detta alternativ omfattar den nya försäkringen liksom dagens ersättningssystem i princip alla klarar angivna villkor. 90 procent av som

arbetskraften omfattas av inkomstbortfallsförsäkringen. Övriga har vid

arbetslöshet rätt till grundbelopp om de uppfyller kvalifikationsreglerna. Genom aktiv information möjligheten att vara med i en arom betslöshetskassa utan att bli medlem i motsvarande intresseorganisation kan antagligen anslutningsgraden ökas ytterligare något. Något alternativ för att kunna ta del av den frivilliga inkomstborfallsförsäk-

ringen för dem som av principiella skäl inte anser sig kunna bli med-

lemmar i existerande arbetslöshetskassor ges emellertid inte.

Alternativ 2 en ny kassa - De nuvarande arbetslöshetskassorna bibehålls. Vid sidan av dem inrätarbetslöshetskassa. Denna kassa utformas i överensstämmelse tas en ny med övriga kassor och komplement till dessa. Både arbetssom löshetskassorna och den kassan administrerar såväl grundbeloppet nya

inkomstbortfallsförsäkringen. Arbetslöshetskassoma handlägger som samtliga ersättningsärenden som berör de egna medlemmarna. Den kassan handlägger i första hand ersättningsfrågor som rör nya arbetslösa inte är eller kan medlemmar i arbetslöshetssom vara en kassa är berättigade till grundbeloppet. Personer som är inmen som tresserade ett utökat försäkringsskydd kan som idag vända sig till av någon de befintliga kassoma. Man kan också vända sig till den nya av komplementära kassan. Vid sådan kontakt ska den nya kassan uppen lysa den enskilde möjligheten att ansluta sig till inkomstbortfallsom försäkringen att bli medlem i arbetslöshetskassa som är genom en lämplig för honom eller henne med hänsyn till inom vilket verksamhets- eller yrkesområde vederbörande verkar. Denna kassa skulle där-

för bli ett slags uppsamlings- och genomgångskassa, transitkassa.

en För det fall den enskilde någon anledning inte vill bli medlem i av någon de andra arbetslöshetskassorna, ska han eller hon ges möjligav het att ansluta sig till inkomstbortfallsförsäkringen i den nya kassan genom att bli medlem där. Den kassan ska ha obunden ställning. Eftersom den spänner nya en över hela arbetsmarknaden kan den inte förväntas ha yrkes- och branschkunskap på nivå övriga kassor. De som är s.k. disamma som

rektanslutna medlemmar i befintliga kassor bedöms komma att kvarstå

i sina respektive kassor, där de kan få en specialiserad service. Kassans huvuduppgift kommer att att för dem som helt står

vara utanför medlemskap administrera den del av försäkringen som är ett obligatoriskt grundskydd. Fullgörandet denna uppgift är en samhälav lelig angelägenhet. Kassan kommer vidare att handlägga ersättningsfrågor för de aktivt valt att bli medlemmar i den, dvs. de personer som anslutit sig till den frivilliga inkomstbortfallsförsäkpersoner som ringen via denna kassa. Kassan blir ett komplement till övriga kassor och gör försäkringen heltäckande. Flera de nuvarande arbetslöshetskassorna, som är att betrakta av arbetstagarkassor, ansluter även företagare. Även länsarbetssom nämndernas KAS-kontor handlägger ersättningsfrågor rör såväl som arbetstagare företagare. Det finns därför ingen anledning till varsom för skulle skapa fler än kassa. Den nya kassan skulle således man en ny kunna administrera ersättningen för såväl arbetstagare som företagare. Eftersom kassan enligt detta alternativ ska utformas i överensstämmelse med Övriga arbetslöshetskassor bör kassan ha formen av en

förening. De nuvarande arbetslöshetskassorna har bildats medlemmar i av

olika intresseorganisationer. Det fanns således en given grupp som utgjorde naturlig bas för bildandet respektive kassa. En sådan given

en av medlemsgrupp finns inte när den kassan ska bildas. Den nya kasnya

huvuduppgift kommer administrera grundbeloppet till

sans att vara att

personer som i en framtid blir arbetslösa och inte är med i någon kassa alls. Dessa går inte att identifiera på förhand. De potentiella aktiva medlemmarna kommer inte heller att utgöra given och igenkännbar en grupp på det sätt som de nuvarande arbetslöshetskassomas medlemmar

gjorde vid dessa kassors bildande. Eftersom det vid tidpunkten för bildandet av den nya kassan är osä-

kert om det finns några personer som vill samverka i framtida obeen

roende arbetslöshetskassa, måste ansvaret för bildandet av kassan läg-

gas på andra parter. Dessa parter bör ha ingående kunskap hur en om

arbetslöshetsförsäkringen och de nuvarande arbetslöshetskassorna fun-

gerar. Grundama bör få i uppdrag att bilda organisaen gemensam tionskommitté, som verkar fram till dess att den kassan har funnya en gerande organisation.

Stadgama för den nya kassan bör så långt som möjligt utformas efter förebild från de normalstadgar som gäller för kassoma idag. Det är för tidigt i detalj hur stadgarna bör utformas. Det kom-

att nu ange

mer emellertid att bli nödvändigt att göra vissa modifieringar i normalstadgarna med hänsyn till den nya kassans särställning, innebä-

rande att den ska obunden samt administrera grundbeloppet till vara icke-medlemmar. På grund detta förhållande bör staten ett avgöav ges rande inflytande över kassans bildande och verksamhet. Detta syfte uppnås enklast genom att majoriteten i kassans styrelse utses av staten.

Hur styrelsen i övrigt bör utses får ankomma grundarna att föreslå närmare regler kring. De personer som i framtiden blir medlemmar i

kassan bör få rätt att utse representanter i kassans styrelse.

Den nya kassan bör vara medlem i SO eller i en motsvarande sam-

organisation som i en framtid kan ha trätt i dess ställe. Medlemskap i

en sådan organisation bör i fortsättningen vara obligatoriskt för alla

kassor. Genom sitt medlemskap blir kassan delaktig i det samarbete som äger rum mellan kassoma när det gäller administrativa rutiner, information och utbildning. Kassan kan även använda sig de serviceav tjänster som SO eller en motsvarande organisation erbjuder. Vidare

kan kassan påverka det utvecklingsarbete pågår inom kassaorga-

som nisationen. De personer som genom denna kassa ansluter sig till inkomstbort-

fallsförsäkringen ska liksom övriga medlemmar i andra arbetslöshetskassor erlägga medlemsavgift. Liksom för övriga kassor bör medlems-

avgiften finansiera kassans faktiska kostnader. För att göra systemet så

konkurrensneutralt möjligt bör utgångspunkt för avgiften också

som en

vara nivåerna på de övriga kassomas medlemsavgifter. Hur jämförelsen ska göras och vilken nivå ska välja kan fastställas inom

man den organisationskommitté som angetts.

Alternativ 3 en statlig kassa -

Detta alternativ har flera drag liknar alternativ Skillnaden är att som

den statlig myndighet. Ingen kan bli medlem i denna

nya kassan är en kassa. Istället for medlem är här bara försäkrad, om man tillhör man kassan.

Kassan ska i första hand handlägga ersättningsfrågor som rör perso-

inte är eller kan medlemmar i arbetslöshetskassa men ner som vara en

är berättigade till grundbeloppet. Kassan ska vidare administrera

som inkomstbortfallsförsäkringen för de kan men inte vill personer som medlemmar i någon arbetslöshetskassa och därför anslutit sig vara som till försäkringen hos den statliga kassan. Vid sina inledande kontakter med denna kassa ska den enskilde regelmässigt upplysas möjom ligheten att bli medlem i arbetslöshetskassa som är lämplig för en honom eller henne med hänsyn till inom vilket verksamhets- eller

yreksområde vederbörande verkar. Av samma skäl som angetts ovan

ska även denna kassa gemensam för såväl arbetstagare som nya vara företagare. Kassan skulle enligt detta alternativ utformad som en myndigvara

het. En lämplig utgångspunkt kan att organisera kassan efter fö-

vara

rebild från de nuvarande KAS-regionemas organisation. En lösning

skulle kunna att låta de nuvarande länsarbetsnämndema utvara en av göra den nya kassan. De denna kassa ansluter sig till inkomstbortpersoner som genom fallsförsäkringen bör erlägga avgift motsvarar den medlemsen som avgift medlemmarna i arbetslöshetskassorna erlägger. Eftersom som

syftet med avgiften är att systemet ska så konkurrensneutralt som

vara möjligt bör denna, i likhet med medlemsavgiften till kassan i alternativ sättas i relation till övriga kassors medlemsavgifter.

överväganden angående administrationen

De organisationsmodeller övervägts för den allmänna och

tre som sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen har samtliga en gemensam utgångspunkt. Denna är att så långt möjligt försöka bibehålla som dagens organisation, dvs. att dagens arbetslöshetskassor ska ha det huvudsakliga ansvaret för administrationen. Fördelen med det första alternativet är att det att helt bygga genom

befintlig organisation inte kräver några administrativa föränd-

en ringar för införa den försäkringen. Dock inte några alteratt nya ges nativ för de inte vill medlemmar i en kassa som har personer som vara

gemenskap med en intresseorganisation.

Det första alternativet medför att den föreslagna inkomstbortfallsförsäkringen inte blir tillgänglig för alla på ett heltäckande sätt. Med hänsyn till hur den nuvarande försäkringen i huvudsak är finansierad, dvs. genom arbetsgivaravgifter och skatter, bör samtliga medborgares

försäkringsrättigheter tillgodoses. För att detta ska kunna åstadkommas behöver komplementär arbetslöshetskassa skapas. Admi-

en ny

nistrationen av den föreslagna allmänna och sammanhållna arbetslöshetsförsäkringen bör därför ske enligt något av de båda senare altema-

tiven. Vad gäller alternativen 2 och 3 innebär dessa att det föreslagna systemet blir heltäckande. Samtliga personer som uppfyller vissa krav

kan ansluta sig till inkomstbortfallsförsäkringen. Skillnaden mellan

alternativen är i huvudsak att enligt det alternativet bildas ena en ny kassa i föreningsform och med ett starkt statligt inflytande och enligt det andra alternativet har den kassan formen statlig myndignya av en

het. I båda fallen är den kassan ett komplement till befintliga

nya kassor. I fråga kraven att den kassan så långt möjligt ska om nya som vara

obunden av intresseorganisationer samt konkurrensneutral är de båda

alternativen ungefär likvärdiga. Alternativet med statlig myndighet en alternativ 3 innebär att kassan skulle helt skild från övriga - vara arbetslöshetskassor och inte heller ha medlemmar. Den konstruktion som skisseras för alternativ innebärande att staten utser majoriteten i kassans styrelse, medför att kassan i tillräckligt hög grad får ha anses en obunden ställning. I båda fallen skulle de kassorna inte utgöra något hot mot de nya redan etablerade kassornas verksamhet utan tillgodose kravet på ett obundet alternativ. Därmed tryggas de befintliga kassornas existens och utveckling.

Som framgår av vad som anförts tidigare har utredningen i uppdrag

att föreslå en allmän och sammanhållen försäkring. Det systemet nya ska vara enklare än dagens och omfatta samtliga förvärvsarbetande. Dessa mål uppnås bäst genom att administrationen systemet är så av

enhetlig som möjligt. Vid val mellan de båda alternativen är alternati-

vet med en kassa i form av en förening därför att föredra. Om den nya kassan utformas i huvudsak sätt nuvarande kassor, samma som kommer den att ingå som en naturlig del i den nuvarande kassaorganisationen. Hela systemet kommer därigenom att kunna administreras på ett enhetligt och effektivt sätt. Utredningen förordar att den framtida administrationen utformas i enlighet med alternativ Den nya kassan bör utformas som en

förening i likhet med befintliga kassor och administrativt samarbeta

med dessa.

På den svenska arbetsmarknaden finns en lång tradition av ansvarstagande från arbetslivets aktörer. Utredningens förslag innebär att den traditionen inte bryts. Enligt utredningens mening innebär förslaget till arbetslöshetskassa kompletterar övriga kassor att en en ny som långsiktigt stabil lösning blir möjlig.

7.5 Sammanfattning av förslagen

Utredningen har i detta kapitel tecknat konturerna av en ny arbetslös-

hetsförsäkring.

Genom att integrera dagens KAS och arbetslöshetsersättning till en allmän och sammanhållen försäkring med grundbelopp och inkomstbortfallsersättning uppfylls direktivens krav att ersättningen vid ar-

betslöshet ska ett sammanhållet system med gemensam admivara

nistration, enhetliga regler och lätt att överblicka. Den försäkringen är allmän och omfattar alla förvärvsarbetande

nya

uppfyller arbetsvillkoret och övriga kvalifikationskrav. Om en ny

som

arbetslöshetskassa bildas i enlighet med utredningens förslag, kommer försäkringen att i högre grad än i dag heltäckande. I dag finns för-

vara

värvsarbetande uppfyller arbetsvillkoret och bidrar till försäkring-

som finansiering valt att inte ansluta sig till arbetslöshetsförens men som säkringen. En komplementär arbetslöshetskassa ger dessa personer

möjlighet till inkomstbortfallsförsäkring via en obunden organisation. Utredningen har i detta kapitel också fört ett principiellt resoneersättningsreglerna i den försäkringen. Arbetslöshetsför-

mang om nya

säkringen ska leva till de dubbla målen att god trygghet vid ar-

upp ge betslöshet också ställa höga krav på den arbetslöse att finna ett men nytt arbete. Utredningen överväger höjda ersättningsnivåer för att stärka inkomsttryggheten. Utredningen överväger också effekterna av bortre gräns för den sammanlagda tiden med arbetslöshetsersättning en samt längre arbetsvillkor för rätt till ersättning från försäkringen. Utredningen analyserar innebörden att arbetslöshetsförsäkringen av

används för att finansiera längre utbildningar. När det gäller ersättningsreglemas utformning tar utredningen inte slutlig ställning i detta

delbetänkande.

8 Ekonomiska konsekvenser av för-

ändringar i arbetslöshetsersättningen

8.1 Inledning

I kapitel 7 diskuterades ett antal tänkbara förändringar i reglerna för arbetslöshetsersättningen. Kapitel 8 innehåller beräkningar av de eko-

nomiska konsekvenserna dessa förändringar. Beräkningarna gäller i

av första hand konsekvenser kalenderårsbasis for statens finanser. På grund den korta utredningstiden har det inte varit möjligt att till av detta delbetänkande genomföra alla nödvändiga kontroller med andra

beräkningsmetoder. Uppgifterna måste därför ses som preliminära. Beräkningarna är grundade den faktiska arbetslösheten under

1995 och utgår i huvudsak från arbetslöshetsersättningarnas regelverk

under 1995. Ersättningsnivåerna for arbetsöshetsforsäkringen, KAS, utbildningsbidrag samt ALU i beräkningarna är de nivåer som trädde i kraft den 1 januari 1996. Reglerna för deltidsarbetslöshet är de som infördes den 1 januari 1996. Inkomstema ligger till grund för ersättsom ning är också uppräknade till 1996 års nivåer. Utredningen har på detta skapat fiktivt referensår används utgångspunkt för sätt ett som som

analyserna. Alla besparingar och utgiftsökningar redovisas i kapi-

som tel 8 är framräknade i relation till utgifterna för arbetslöshetsersättnindetta fiktiva år, vilka framgår av tabell 8.1. gen

Tabell 8.1 De totala utgifterna för arbetslöshetsersättning referensåret

Miljoner kr

Arbetslöshetsförsäkringenl 38 320

KAS 2 250

Utbildningsbidragz 6 500

Totalt 47 100

1 Inkl. ALU 2 Avser endast personer med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS. Källa: AK-stat samt egna beräkningar

Beräkningarna har grundats på data från följande databaser: SCB:s HINK-databas över hushållens inkomster, AMS HÄNDEL-databas över alla som varit inskrivna vid arbetsförmedlingen sedan augusti 1991 samt AMS databas AK-stat innehåller uppgifter på indisom vidnivå om utbetald ersättning från arbetslöshetskassorna sedan 1994.

Utredningen har också i samarbete med ett urval arbetslöshetskassorlé

genomfört en stickprovsundersökning över arbetsvillkoret bland nyanmälda arbetslösa under 1995. Datamaterialet och utredningens beräkningsmetoder presenteras mer noggrant i bilaga Beräkningarna bygger på tillgänglig statistik. Ett antal förenklande antaganden har varit nödvändiga att göra för att konstruera den använda modellen. Alla effekter förändring i arbetslöshetsförsäkav en ringens regelsystem inträder inte alltid omedelbart utan uppstår successivt under flera år. Vissa förändringar får effekt omedelbart. Andra får effekt först på sikt beroende på hur de genomförs och vilka Övergångsbestämmelser som blir fallet. Detta gäller speciellt begränsningar av ersättningstidens längd. Det har inte varit möjligt att till detta delbetänkande analysera hur regelförändringarna slår igenom gradvis. I

stället bygger kalkylerna i kapitel 8 förutsättningen att regelföränd-

ringarna får omedelbart genomslag. Kalkylema visar därför inte de faktiska effekterna kostnaderna den närmaste tiden efter regelför-

16Undersökningen omfattade nyregistrerade arbetslösa hos sex a-kassor 1995. I undersökningen ingick följande arbetslöshetskassor. Handelsanställdas, Handelstjänstemännens, Industritjänstemännens, Kommunalarbetamas och Metallindustriarbetamas arbetslöshetskassa samt Akademikernas Erkända arbetslöshetskassa.

ändringarna utan är räkneexempel över de potentiella snarare effekterna på kostnaderna när regelförändringama slagit igenom fullt

ut.

Den beräkning tidigare sammanhängande tid i ersättning som

av

ligger till grund för diskussionen bortre gräns för

om en ersättningstiden är behäftad med viss osäkerhet då kalkylen är relativt känslig för förändringar i de antaganden måste göras. Beräkningen som tid före 1996. Detta kan möjligen innebära viss underskattning avser en effekterna bortre gräns när 1996 används som basår. av av en En urvalsundersökning är också alltid behäftad med statistiska

risker.

viktigt antagande för beräkningarna är att arbetskraftens

Ett annat

beteende är detsamma under jämförelseåret 1995. I den

som

utsträckning de regelförändringar analyseras i detta kapitel leder

som till beteendeförändringar hos de arbetslösa kan de ekonomiska konsekvenserna bli annorlunda. Dynamiska effekter detta slag är av i beräkningsmodeller. De bör dock beaktas vid dock svåra att bygga sammanvägd bedömning. en

8.2 Ersättningstidens längd

diskuterades bortre gräns för den ersättningsbara tiden i I kapitel 7 en arbetslöshetsförsäkringen. En sådan gräns innebär att varje den nya kvalificerat sig till försäkringen ska ha rätt till ett bestämt person som antal ersättningsdagar. När det maximala antalet ersättningsdagar är förbrukade krävs arbetsvillkor samt eventuellt att en viss ett nytt kalendertid har passerat innan har rätt till arbetslöshetspersonen ersättning igen.

I kapitel 7 föreslogs att bortre gräns införs, bör den träda

om en efter antal ersättningsdagar motsvarar tre till fyra års ersättett som ningstid. Utredningen har ännu inte tagit ställning till tid i arbetsom

marknadsåtgärder ska ta ersättningsdagar i anspråk eller

Tabell 8.2 visar hur många arbetslösa med någon form av ersättning

i genomsnitt år 1995 hade haft så långa sammanhängande tider i

som

arbetslöshet och arbetsmarknadspolitiska åtgärder att de skulle beröras begränsningar den sammanlagda ersättningstiden.

av av

Tabell 8.2 Arbetslösa 1995 fördelade efter antal sammanhängande ersättningsdagar

l Inskrivna vid arbetslöshetsförmedlingen. I öppen arbetslöshet eller i åtgärder Källa: HÄNDEL samt AK-stat

Som framgår av tabell 8.2 befann sig nämnare 62 000 1995

personer

i en sammanhängande tid ersättning och arbetsmarknadsåtgärder

av

som var längre än 800 ersättningsdagar, vilket motsvarar tre år i

ca kalendertid. Drygt 8 000 hade befunnit sig i

personer rundgång mellan

öppen arbetslöshet och åtgärder i än 1 100 dagar, vilket motsvarar mer

drygt fyra år. I verkligheten kan den senare gruppen något större.

vara HÄNDEL-databasen sträcker sig bara tillbaka till augusti 1991. För

tidigare tidpunkter är statistiken bristfällig. Observeras bör att beräkningarna avser sammanlagd tid med ersättning och i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Om enbart tid i öppen arbetslöshet

räknas minskar antalet personer som berörs given bortre gräns. av en Eftersom inflödet i arbetslöshet stort alla tre åren 1991-1993 var

kommer troligen antalet med 800 eller fler ersättningsdagar

personer

att vara ännu fler 1996 och 1997. Detta innebär i så fall att de besparingar av en bortre gräns redovisas i tabell 8.3 och framåt kan

som vara underskattade.

Diagram 8.1 visar åldersfördelningen hos samtliga inskrivna arbets-

lösa och hos de närmare 62 000 personer år 1995 hade förbrukat som

mer än 800 sammanhängande ersättningsdagar.

Diagram 8.1 Arbetslösa förbrukat mer än 800 som

ersättningsdagar fördelade efter ålder år 1995

Procent 35 .Arbetslösa som berörs av Boodagarsgräns 30 _ ____ arbetslösa Samtliga

25-

20.

15V

25-35 år 35-45 år 45-55 år 55- år

Åldersgrupp

Källa: AK-stat, HÃNDEL samt egna beräkningar.

Som framgår diagram 8.1 är närmare två tredjedelar av dem som

av varit arbetslösa än 800 ersättningsdagar än 45 år. Endast 15 mer yngre är äldre än 55 år. Men med tanke att endast 7 procent av procent

samtliga arbetslösa är äldre än 55 år är de äldre överrepresenterade bland de långvarigt arbetslösa. Det styrker den vanliga uppfattningen

äldre löper mindre risk att bli arbetslösa, har svårare att få fäste att men på arbetsmarknaden igen de förlorar sina arbeten. om

Tabell 8.3 visar den uppskattade besparingen att införa en bortre

av för den sammanlagda ersättningstiden från 800 ersättningsdagar gräns och uppåt.

Tabell 8.3 Uppskattad bruttobesparing år bortre gräns i per av en

arbetslöshetsersättningen

Miljoner kr

l Endast personer med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS. Källa: HÄNDEL, AK-stat beräkningar samt egna

8.3 Ersättningsnivåerna

I kapitel 7 föreslogs att den försäkringen bör bestå ett obliganya av

toriskt grundbelopp och frivillig inkomstbortfallsförsäkring. Till-

en sammans skulle dessa ersättningar uppgå till bestämd andel den en av förlorade arbetsinkomsten.

Grundbeloppet

I kapitel 7 föreslogs att grundbeloppet i den arbetslöshetsförsäknya ringen skulle höjas till 6 500 kr i månaden. Det motsvarar dagpenen ning på 295 kr.

KAS är arbetslöshetsersättning för dem inte är medlemmar i

som någon arbetslöshetskassa eller är medlemmar inte uppfyller som men

villkoren för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Dessutom är

KAS-beloppet, 230 kr dagen, den lägsta möjliga dagpenningen för om

dem är berättigade till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen.

som KAS-beloppet är också den lägsta möjliga ersättningen för dem som

uppbär utbildningsbidrag och deltar i ALU. Om det lägsta beloppet i arbetslöshetsersättningen höjs till 295 kr

om dagen skulle de totala utgifterna öka med 1 140 miljoner kr om året. Utgifterna för KAS skulle öka med 630 miljoner kr, utgifterna för

arbetslöshetsförsäkringen och ALU skulle öka med 170 miljoner kr och utgifterna för utbildningsbidrag öka med 340 milj kr.

Att höja den lägsta ersättningsnivån till samma KAS-nivå som

gällde fore den 1 januari 1996 245 kr dagen skulle öka de totala

- om utgifterna med 250 miljoner kr året. Utgifterna för KAS skulle öka om med 150 miljoner kr, utgifterna for arbetslöshetsförsäkringen och ALU med 25 miljoner kr och utgifterna för utbildningsbidrag skulle öka med 80 miljoner kr. Dessa beräkningar beaktar inte ett eventuellt införande av en bortre gräns for ersättningstiden.

Inkomstbortfallsersättningen

I kapitel 7 diskuterades olika nivåer ersättningen från inkomstbortfallsforsäkringen. Ett alternativ att låta ersättningen uppgå till var

80 procent förlorad inkomst under hela ersättningstiden.

av Tabell 8.4 visar att 63 procent antalet ersättningsdagar 1995 av betalades till hade haft färre än 300 sammanhängande ut personer som ersättningsdagar dagar. 71 procent ersättningsdagama betalades ut av till hade haft till 400 sammanhängande ersättpersoner som upp

ningsdagar. Även här ingår dagar i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i

beräkningen den sammanhängande tiden. av

Tabell 8.4 Ersättningsdagar 1995 fördelade efter ersättningstidens

längd

Procent

Källa: HÄNDEL samt egna beräkningar

Tabell 8.5 redovisar kostnaden årsbasis att höja ersättningen i av inkomstbortfallsforsäkringen från 75 till 80 procent förlorad av inkomst någon bortre gräns för antalet ersättningsdagar. utan

Tabell 8.5 Årlig kostnad för att höja arbetslöshetsersättningen från

75 till 80 procent. Utan bortre gräns för antalet ersättningsdagar

Miljoner kr

Ersättnings- Arbetslöshets- Utbildnings- Totalt Totalt

dagar försäkringen bidrag brutto nettoz

300 1080 150 1220 830 -

1Utbildningsbidrag för personer med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. 2 Antar genomsnittlig kommunalskatt 32 procent. Källa: HÄNDEL, AK-stat beräkningar. samt egna

Som framgår av tabell 8.5 kostar det mest att höja ersättningen den första ersättningstiden. Att höja ersättningen i inkomstbortfallsförsäk-

ringen från 75 till 80 procent utan någon bortre gräns för ersättningstiden kostar staten ca 1,9 miljarder kr. Av utgiften tillfaller dock 600 ca miljoner kr kommuner och landsting skatteintäkter. som

8.4 Förändringar i ersättningstaket

Möjligheten att höja taket lör de inkomster som ligger till grund för arbetslöshetsersättning togs upp i kapitel I dag är enbart inkomster upp till motsvarande 16 500 kr i månaden ersättningsgrundande. Tabell

8.6 redovisar brutto- och nettokostnadema för att höja ersättningstaket

i arbetslöshetsförsäkringen.

Tabell 8.6 Årlig kostnad för att höja ersättningstaket i

arbetslöshetsförsäkringen Miljoner kr

Ersättningstak Arbetslöshets- Utbildnings- Totalt Totalt

Netto3

l Motsvarar 6,5, 7,5, 8,5 respektivelo basbelopp om året 1996. 2 Enbart utbildningsbidrag for personer med rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. 3 Antar genomsnittlig kommunalskatt 32 procent plus statlig inkomstskatt. Källa: AK-stat, HÄNDEL samt egna beräkningar

Som framgår av tabell 8.6 är kostnaden för att höja ersättningstaket

högst i det första intervallet över 16 500 kr i månaden och minskar sedan i takt med att allt färre har högre inkomster och att färre högre inkomsttagare är arbetslösa. I de övre inkomstskikten beskattas också arbetslöshetsersättningen hårdare. Att höa ersättningstaket till en inkomst motsvarande 22 600 kr i

månaden kostar 1,8 miljarder kr året. Av den utgiften

staten ca om , kommer dock 80 miljoner kr tillbaka till staten och 570 miljoner kr ca till kommuner och landsting skatteintäkter. Nettokostnaden för som

den offentliga sektorn blir dänned 1 150 miljoner kr om året.

8.5 Arbetsvillkorets längd

För att kvalificera sig till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen krävs i dag 80 dagars arbete under en ramtid av tolv månader. En arbetsdag måste minst tre timmar och dagarna måste vara spridda vara över minst fem kalendermånader. För att kvalificera till ersättning från KAS krävs minst 75 timmars arbete per månad under fem månader under ramtid av tolv månader. en

17 basbelopp året 1996, vilket ersättningstaket i Det motsvarar 7,5 om är socialforsäkringssystemet.

I kapitel 7 föreslogs samma arbetsvillkor för grundersättningen och inkomstbortfallsförsäkringen. Vidare diskuterades möjligheten att förlänga arbetsvillkoret. Det saknas bra underlag angående hur många personer som kvalificerar sig till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen genom förvärvsarbete och hur många som återkvalificerar sig via arbetsmark-

nadspolitiska åtgärder. Det är också brist information om hur

mycket de personer som kvalificerar sig via förvärvsarbete har arbetat. Utredningen har tagit del ett urval HINK- och HÄNDELav ur

databaserna av nyregistrerade arbetslösa i januari 1994 vilka i en enkät

uppgivit arbetat tid under föregående år. Då urvalet också kan innehålla ombytessökande finns risk för en viss överskattning av antalet personer som skulle klara ett förlängt arbetsvillkor. Av dem i urvalet som klarade dagens arbetsvillkor på fem månader hade 84 procent också klarat ett arbetsvillkor på tolv månader eller mer. I urvalet bilden att i intervallet mellan fem och tolv månaders var förvärvsarbete skulle varje förlängning av arbetsvillkoret med en månad innebära att ca två procent av de nyanmälda arbetslösa skulle förlora rätten till ersättning. Det motsvarade drygt 7000 personer 1995. Med reservation för att det är ett mycket begränsat urval vid en bestämd tidpunkt skulle resultatet innebära att:

1 En förlängning av arbetsvillkoret till 120 dagars arbete ca sex

månader under en ramtid av ett år skulle innebära att ca 7 000 personer förlorar sin rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen och KAS.

2 En förlängning av arbetsvillkoret till 180 dagar ca åtta månader

skulle beröra ca 25 000 personer.

3 Om arbetsvillkoret förlängdes till 240 dagar ca elva månader

under ramtid av ett år skulle ca 55 000 personer beröras. en Om ramtiden i det sista alternativet förlängdes till t.ex. två år skulle sannolikt färre personer beröras. l dag finns det dock inte något statistiskt underlag som gör det möjligt att bedöma effekten av att förlänga ramtiden över ett år. Den stickprovsundersökning över nyanmälda arbetslösa under 1995 som utredningen genomfört i samarbete med sex arbetslöshetskassor tyder på att ännu fler skulle beröras av höjningar i arbetsvillkoret. Osäkerhet angående urvalets statistiska representativitet gör dock att utredningen väljer att i nuläget inte lägga resultatet till grund för ekonomiska kalkyler. Det är nödvändigt att studera denna frågeställning djupare. I stället har utredningen bedömt besparingseffekterna utifrån det urval HINK-och HÄNDEL-databaserna beskrivits. Vid ur som ovan tolkning de resultat redovisas nedan bör beaktas den av som

osäkerhetsfaktorer angetts ovan, varför värdena bör tolkas med som

försiktighet.

1 En förlängning arbetsvillkoret till 120 dagar ca sex månader

av

skulle enligt utredningens uppskattningar spara 300 miljoner kr

år i från arbetslöshetsförsäkringen och KAS.

per ersättninsg

Nettobesparingen blir ca 200 miljoner kr om året.

2 En förlängning arbetsvillkoret till 180 dagar ca åtta månader

av skulle 1,1 miljarder kr per år i ersättning från spara ca arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Nettobesparingen blir ca 750 miljoner kr om året.

3 En förlängning arbetsvillkoret till 240 dagar ca elva månader

av skulle 2,4 miljarder kr år. Nettobesparingen blir ca spara ca per 1,6 miljarder kr per år. En förlängning arbetsvillkoret innebär att en grupp arbetslösa av med lösare anknytning till arbetsmarknaden inte längre täcks av arbetslöshetsförsäkringen. Dessa måste få sin försörjning från någon annan del av välfärdssystemet. I kapitel 7 diskuterade utredningen möjligheten att införa rätt till en

kortare ersättningsperiod med grundbelopp med ett lägre arbetsvillkor

för dem inte klarar ett förlängt arbetsvillkor. Detta skulle undansom

röja risken för att gruppen socialbidragsbehövande växer om

arbetsvillkoret skärps. Men besparingen att förlänga arbetsvillkoret av blir därmed också mindre.

8.6 Höjd ersättning och en bortre gräns

Tabell 8.7 visar beräkningar av den sammantagna finansiella effekten år att höja ersättningen i inkomstbortfallsförsäkringen från 75 per av till 80 procent och samtidigt införa en bortre gräns för den sammanlagda ersättningstiden.

18 Besparingen minus det kommunala skattebortfallet.

Tabell 8.7 Den sammantagna besparingen per år av 80 procents

ersättningsnivå och en bortre gräns

Miljoner kr

Ersättnings- Arbetslöshets- KAS Utbildnings- Totalt Totalt

dagar försäkringen bidrag brutto nettoz

800 1320 90 250 1660 1130 - 900 170 40 90 300 200 - 1000 750 20 110 840 570 - - - - -

1 Endast personer med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS. 2 Antagen genomsnittlig kommunalskatt 32 procent. Källa: HÃNDEL, beräkningar AK-stat samt egna

Som framgår av tabell 8.7 balanserar kostnaden för att höja ersätt-

ningen till 80 procent besparingen från en bortre gräns, om den bortre gränsen sätts vid drygt 900 ersättningsdagar. Detta motsvarar tre och

ett halvt år i kalendertid. Tabell 8.8 redovisar de sammantagna finansiella effekterna årsbasis av: 0 en bortre gräns i ersättningstiden höjt grundbelopp till 295 kr om dagen 0 höjd ersättning till 80 procent under del ersättningstiden 0 en av

grundbelopp ersättningstiden.

0 under resten av

Tabell 8.8 Den sammantagna årliga besparingen av höjt grund-

belopp, 80 procents ersättning och en bortre gräns Miljoner kr

200 med grundbelopp

580 50 1250 850 900 varav 1770 - 300 med grundbelopp

1000 1220 610 70 540 370 varav - - 400 med

grundbelopp

1 Endast personer med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller KAS. 2 Antagen genomsnittlig kommunalskatt 32 procent. Källa: HÄNDEL, beräkningar AK-stat samt egna

Som framgår tabell 8.8 sparar en bortre gräns och en nedtrappav ning ersättningen till grundbelopp mer än väl kostnaden för att höja av ersättningen i inkomstbortfallsförsäkringen till 80 procent och ett höjt grundbelopp. Om hänsyn tas även till behovet av försörjning för dem som riskerar att förlora sin ersättning efter bortre gräns, uppkommer dock en ny en betydande kostnad. Tabell 8.9 visar uppskattning kostnaden för en av att försörjning socialbidragsnivå till dem som riskerar att förlora ge sin ersättning vid bortre gräns. Uppskattningen är schablonmässigt en

gjordlg.

g Det belopp används i kalkylen är 5000 kr i månaden Detta är som per person. något lägre än socialbidragsnormen for en ensamstående utan bam. Men långt ifrån alla riskerar att förlora sin ersättning kommer att vara berättigade till som

fullt socialbidragEffektema på bostadsbidrag ingår inte heller i kalkylen.

Tabell 8.9 Kostnad för försörjning efter en bortre gräns Miljoner kr

1 Antar ett bidrag på 5 000 kr i månaden till varje person som förlorar rätten till ersättning Källa: HÄNDEL, AK-stat beräkningar samt egna

tabell 900 dagars ersättning Om man till det andra alternativet i 8.8 -

300 med grundbelopp antar ökade kostnader för socialbidrag

varav tabell går kostnader och

för dem som förlorar sin ersättning enligt 8.9,

besparingar närmast helt jämnt ut. Kvar blir nettokostnad för den en

offentliga sektorn uppskattningsvis 200 milj kr.

8.7 Fler kombinerade beräkningar

Avslutningsvis har utredningen satt tre paket av tänkbara

samman ersättningsregler för den arbetslöshetsförsäkringen. Paketen är nya sinsemellan olika kostar ungefär lika mycket. Beräkningarna men redovisas i tabell 8.10. Paketen ska inte tolkas som förslag från utredningen utan ska beräkningsmässiga antaganden i ses som illustrerande syfte. Beräkningarna är, precis som tidigare beräkningar, gjorda utifrån 1995 års arbetslöshet. Besparingama i procent av de totala utgifterna för arbetslösheten påverkas inte i modellen arbetslöshetens nivå om förändras. Besparingarnas nivå i absoluta tal förändras givetvis om arbetslösheten ökar eller minskar, men de är lika stora i förhållande till de totala kostnaderna för arbetslöshetsersättningen. Om däremot

arbetslöshetens sammansättning förändras skulle detta kunna påverka de ekonomiska konsekvenserna. Om t.ex. andelen långtidsarbetslösa

skulle växa utan att den totala arbetslösheten blev större, skulle besparingen bortre gräns i ersättningstiden bli större utan att av en kostnaden för att höja ersättningsnivåema växte.

i 157

Paket 1 innehåller en relativt hög ersättning under en kort tid. På grund av den korta ersättningstiden kan arbetsvillkoret vara förhållandevis kort.

Den totala ersättningstiden är 800 dagar. Grundbeloppet är 295 kr/dag. Ersättningen i inkomstbortfallsförsäkringen är 80 procent under

samtliga dagar. Arbetsvillkoret är 160 dagars arbete under en ramtid av tolv månader.

Paket 2 ger ersättning under en något längre tid. I gengäld är

ersättningen lägre mot slutet. Arbetsvillkoret är något kortare. Den totala ersättningstiden är 900 dagar. Grundbeloppet är 295

kr/dag. Ersättningen i inkomstbortfallsförsäkringen är 80 procent under

600 dagar och grundbelopp de sista 300 dagarna. Arbetsvillkoret är

140 dagars arbete under en ramtid av tolv månader.

Paket 3 ersättning under längre tid. Arbetsvillkoret måste ger därmed vara betydligt längre.

Den totala ersättningstiden är 1 000 dagar. Grundbeloppet är 295 kr/dag. Ersättningen i inkomstbortfallsförsäkringen är 80 procent under

600 dagar och grundbelopp de sista 400 dagarna. Arbetsvillkoret är 180 dagars arbete under en ramtid av tolv månader.

Tabell 8.10 Den samlade finansiella effekten av paket 1-3

Miljoner kr

1 Antagen genomsnittlig kommunalskatt 32 procent Källa: AK-stat, HÄNDEL beräkningar samt egna

Som framgår tabell 8.10 är det möjligt att kombinera ersätt-

av

ningsnivåer, ersättningstider och arbetsvillkor på många olika sätt och

få ungefär totala finansiella utfall. Den totala besparingen netto samma

för den offentliga sektorn i de olika paketen bör ställas mot kostnaden för insatser för dem inte uppfyller de högre arbetsvillkoren eller

som inte har lyckats bryta arbetslösheten när de förbrukat sina ersättningsdagar i arbetslöshetsförsäkringen. Tabell 8.9 redovisade de uppskattade

kostnaderna för socialbidrag för alla som riskerar att förlora sin rätt till

arbetslöshetsersättning bortre gräns införs. om en

6 16-0479

åjasrxsapá HU 733:

Bilaga 1 Kommittédirektiv

-

Kommittédirektiv

WW

E5151

Arbetslöshetsersättningen en Dir.

-

omställningsersâttning 1995:92

Beslut vid regeringssammanträde den 15 juni 1995

Sammanfattning av uppdraget

Utredaren skall lämna förslag till arbetslöshetsförhur en ny säkring skall utfonnas. Det försäkringsmässiga inslaget i arbetslöshetsförsäkringen skall prövas. Syftet med försäkringen skall vara att kompensera för förlorad arbetsinkomst. Reglerna i försäkringen skall utformas så att de betonar försäkringens karaktär av omställningsförsäkring och samtidigt hävdar arbetslinjen och de försäkrades ansvar. Reglerna skall bidra till flexibilitet på arbetsmarknaden och motverka flaskhalsar och inlåsningseffekter och på det sättet vara ett tydligt inslag i en tillväxtpolitik. Målet skall vara en stabil arbetslöshetsförsäkring tål konjunktursvängningar. Den skall långsiktigt som vara finansierad. Utredaren skall också lämna förslag till förenklingar och renodling av vissa huvudprinciper för försäkringen. Företagares, uppdragstagares och frilansares och liknande gruppers ersättningsrätt skall klargöras. Utredaren skall vidare studera förutsättningarna för en sammanhållen försäkring som innebär en integrering av arbetslöshetsförsäkringen och det kontanta arbetsmarknadsstödet. Utredaren skall lämna förslag tydliggör arbetslöshetsförsäksom ringens roll inom ramen för den aktiva arbetsmarknadspolitiken och med den utgångspunkten pröva frågor ersättningsom nivåer, ersättningstak och ersättningsperiodemas längd. Utredaren skall även ta frågor vilka grundläggande prinupp om

ciper skall gälla för arbetslöshetsersättning vid sidan av som deltidsarbete, de äldre arbetstagarnas situation och avgångsvederlag. Utredaren skall se över arbetslöshetsförsäkringens roll vid säsongsarbeten och andra arbeten av tillfällig karaktär samt de studerandes anknytning till försäkringen. Klarhet behöver också skapas kring kravet på anträflbarhet under arbetslösheten samt begreppet att oförhindrad att ta vara arbete. Detsamma gäller skyldigheten att ta anvisat arbete och vilka kriterier som skall gälla för att ett anvisat arbete skall anses som lämpligt.

Inledning en stabil arbetslöshetsförsäkring - Arbetslösheten har under de senaste åren fått en omfattning saknar motstycke i Sverige sedan 1930-talet. Under år som 1993 uppfyllde mellan en femtedel och en fjärdedel av hela arbetskraften villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning eller kontant arbetsmarknadsstöd. År 1994 fick drygt 850 000 peren inkomstrelaterad ersättning och ca 140 000 personer

soner

kontant arbetsmarknadsstöd KAS med grundbelopp. Dessutom det många utan att de under år 1994 fick var som, arbetslöshetsersättning, deltog i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och fick sin dagpenning baserad på vad de annars skulle ha fått i arbetslöshetsersättning. En mycket stor andel av dem som är yrkesverksamma omfattas lagen om arbetslöshetsförsäkring, dvs. de är medlemav i arbetslöshetskassa. Vid sidan av detta finns det konmar en tanta arbetsmarknadsstödet. Under andra halvåret 1994 lämnades en inkomstrelaterad ersättning inom ramen för det kontanta arbetsmarknadsstödet. Cirka 3 770 000 personer är medlemmar i arbetslöshetskassa. Antalet medlemmar fortsatte en att öka även under år 1994. Arbetsmarknaden förändras ständigt vilket leder till att arbetslöshetsförsäkringens konstruktion och dess finansiering behöver över. l synnerhet under de senaste åren har förses ändringen varit drastisk. En effekt har varit uppbyggnaden av

ett mycket stort underskott i arbetsmarknadsfonden på ca 85 miljarder kr t.o.m. budgetåret 1994/95. Försäkringen utgör en viktig del i den omställning som arbetslösheten innebär för den enskilde individen. Försäkringen är också betydelsefull en stimulans för den strukturomvandling som ständigt pågår på den svenska arbetsmarknaden. Den senaste lågkonjunkturen har inneburit stora påfrestningar för många människor och därmed också för arbetslöshetsförsäkringen. Grunden till den nuvarande försäkringen lades år 1974 efter en utredning som hade sin utgångspunkt i 1960-talets arbetsmarknad. Sedan år 1974 har vissa lagjusteringar och förändringar av praxis gjorts till förhållandena. för att anpassa försäkringen de ändrade Den bygger alltjämt på rätten att erhålla en inkomstrelaterad ersättning vid arbetslöshet men också på den mycket tydliga skyldigheten att ta lämpligt anvisat arbete eller åtgärd. Målet för en ändrad arbetslöshetsförsäkring bör vara en konstruktion med bred uppslutning, såväl politisk som från parterna på arbetsmarknaden. Den bör tåla konjunktursvängningar och vara ett tydligt inslag i en tillväxtpolitik samtidigt som den ger ett väl avpassat ekonomiskt stöd till den enskilde i den aktiva omställningsprocessen under den tid som behövs för att finna ett annat arbete. Mot denna bakgrund behöver de olika fomiema av arbetslöshetsersättning ses över i syfte att stärka deras roll inom den aktiva arbetsmarknadspolitiken. En särskild utredare tillkallas för att studera och lämna förslag till arbetslöshetsförsäkring är bättre anpassad en ny som till den framtida arbetsmarknaden och bättre svarar mot den omställning av arbetsmarknadspolitiken som har inletts. Utredaren bör också beakta vilka effekter som en ny arbetslöshetsförsäkring kan få för lönebildningen.

1 Långsiktigt finansierad arbctslöshetsförsäkring

En stabil arbetslöshetsförsäkring kräver en långsiktigt stabil finansieringsmodell. Arbetsgivaravgifter och finansieringsavgifter via arbetslöshetskassoma är två inkomstkällor.

Historiskt har finansieringen av arbetslöshetsförsäkringen varit uppbyggd kring en modell som utgår från en låg arbetslöshet. Den l januari 1995 höjdes arbetsmarknadsavgiften från 2,12 till 4,32 procent vilket väsentligt förstärkte finansieringen. Flera år arbetslöshet inklusive personer i arbetsmarkav en nadspolitiska åtgärder på över 10 % har dock inneburit att det samlade underskottet för arbetslöshetsersättningen, inklusive utbetalning då kassamedlemmen eller den KAS-berättigade deltar i vissa arbetsmarknadsåtgärder, vid utgången av budgetåret 1994/95 kommer att överstiga 85 miljarder kr. Huvuduppgifter för den ekonomiska politiken är att skapa förutsättningar för hög tillväxt, full sysselsättning, låg arbetslöshet och stabila priser. Trots detta finns risken för att den öppna arbetslösheten under en tid kommer att vara på en för svenska förhållanden hög nivå. Utredaren skall lämna förslag till konstruktionen av och principerna för en långsiktigt finansierad arbetslöshetsförsäkring på olika arbetslöshetsnivåer, ersättningsnivåer och ersättningstak. Utredaren bör överväga olika modeller för huvudmannaskap och finansiering som speglar ett gemensamt ansvar mellan arbetsgivare, arbetstagare och stat.

2 Betona arbetslöshctsförsäkringcns karaktär av omställningsförsäkring

Utredaren skall belysa och redovisa arbetslöshetsförsäkringens betydelse som en tillfällig lösning vid en ofrivillig arbetslöshet. Utredaren skall därvid klargöra betydelsen av såväl ersättningsnivå, ersättningstak som ersättningsperiodemas längd och kvalifieering till ersättningsperiod faktoen ny som rer för den arbetslöses motiv att öka sitt kunnande och kompetens samt att söka arbete och därmed begränsa arbetslöshetens längd. Reglerna skall vara så utfonnade att de uppnår det dubbla syftet att utgöra en god inkomsttrygghet samtidigt som

höga krav ställs på den arbetslöse att snabbt finna en ny plats på en föränderlig arbetsmarknad. Utredaren skall belysa ersättningens funktion utifrån kravet på att ge den en tydlig roll som en omställningsersättning. Utredaren skall med dessa utgångspunkter lämna förslag inom följande områden

Arbetslöshetsersättning vid sidan av deltidsarbete

En mycket stor andel av de arbetslösa uppbär arbetslöshetsersättning vid sidan deltidsarbete. Det rör sig dels om persoav heltidsanställning har omvandlats till deltid på samma ner vars arbetsplats, dels i brist på annat, under arbetspersoner som, lösheten börjar en anställning med en lägre sysselsättningsgrad än den önskade. Regeringen har i pr0p.l994/95:l50 aviserat vissa ändringar för den uppbär arbetslöshetsersättning vid som sidan av deltidsarbete. Utredaren skall göra en översyn av hela problematiken med arbetslöshetsersättning och deltidsarbete och lämna förslag till nya regler. Utgångspunkten skall vara att arbetslöshetsersättningen inte skall medverka till att stimulera utbudet deltidsarbete och att den skillnad som kan förekomma i utbudet på deltidsarbete och efterfrågan på sådant arbete inte kan lösas genom arbetslöshetsersältning.

De äldre

Det är viktigt att understryka att det på arbetsmarknaden skall finnas plats för alla som vill och kan arbeta. Arbetslöshetsersättningen skall finnas som ett skydd vid arbetslöshet bl.a till följd av den ekonomiska politiken och av strukturomvandlingi näringsliv och offentlig verksamhet. Den kan emellertid ar inte ensamt fylla denna roll. De regler som finns inom andra områden t.ex. arbetsrätten och dess turordningsregler får inte enskilda avtal mellan parterna ställas sidan i förvissgenom ningen att arbetslöslietsersättningen träder in. Utredaren om

bör också pröva om försäkringens regler kan ges en konstruktion som stödjer arbetstagaren i hans eller hennes anställning och motverkar eventuella påtryckningar att lämna sitt arbete till förmån för de yngre. I prop.l994/95:l50 aviserade regeringen en särskild utredning för att göra bred analys de en av äldres situation på arbetsmarknaden. Utredaren skall lämna förslag angående de äldre i samråd med denna utredning. Utredaren skall i sitt förslag om arbetslöshetsersättning alltså ta hänsyn till de förändringar i reglerna om förtidspension som nyligen presenterats. I detta sammanhang skall även det som sägs i avsnitt 3 beaktas.

Ungdomar

Utredaren skall också studera effekterna av en eventuell lägsta åldersgräns för arbetslöshetsersättning.

Avgångsvederlag m.m.

Det har blivit allt vanligare att arbetstagare säger upp sig från sin anställning och får ett avgångsvederlag. Utredaren skall lämna förslag till regler som klargör hur avgångsvederlagen lämpligen ska påverka rätten till arbetslöshetsersättning.

Återkommande tidsbegränsade arbeten

Många verksamheter är säsong- eller tillfällig karaktär. Utav redaren skall lämna förslag till åtgärder som medför att arbetslöshetsersättning inte blir ett stående inslag inom de branscher där verksamhet inte bedrivs året om eller på annat sätt inte är kontinuerligt.

Uppdragstagare, frilansare m.

Inom många yrken finns grupper som arbetar som uppdragsta-

gare, frilansare m.fl. Utvecklingen på arbetsmarknaden har medfört en kraftig ökning av antalet uppdragstagare med skiftande arbetsförhållanden. Utredaren skall studera och lämna förslag om hur man skall se på uppdragstagama, frilansama och liknade grupper vad gäller arbetslöshetsersättning.

Stu derande

För att få ersättning från arbetslöshetskassa krävs dels att en arbetsvillkoret är uppfyllt, dels att sökanden har varit medlem i en arbetslöshetskassa under minst ett år. Emellertid medger dagens regler att medlemstiden till övervägande del får fullgöras under tid då medlemmen endast ägnar sig studier. Det är i dag möjligt att under studietiden få inträde i en arbetslöshetskassa under ett tillfälligt arbete på i genomsnitt 17 timmar per vecka under några veckor. Efter avslutade studier efter fyllda 25 år får studietiden överhoppas och arbetslöshetsersättningen kan baseras på kortare sommararbete eller tillfälligt arbete vid sidan av studierna. Ersättning kan i vissa fall betalas ut för dem som söker och inte erhåller arbete under sommaruppehåll i studiema. Dagens regler medger även att hel arbetslöshetsersättning betalas ut vid studier på deltid. Utredaren bör över och lämse na förslag till hur dels medlemsvillkoret dels rätten till ersättning bör utformas för till övervägande del studepersoner som rar.

Bisysslor och biinkomvter

Inom arbetslöshetsförsäkringen finns regler om att man i vissa fall skall bortse från arbete som utförts vid sidan av annat arbete. Det gäller dels vid beräkning av dagpenning och dels så att heltidsersättning kan utbetalas även om visst sidoarbete fortfarande utförs. Denna regel tillämpas under vissa förhållanden även företagare har drivit flera verksamheter. Utnär en redaren skall överväga om det finns anledning att göra någon

förändring av dagens regler i de fall då bisysslan eller biinkomsten är av större omfattning eller uppgår till betydande belopp.

3 Arbetslöshctsförsäkringcn skall hävda arbetslinjen

Arbetslinjen utgör en omistlig del av svensk aktiv arbetsmarknadspolitik. Dess yttersta syfte är att via aktiva åtgärder i form av bl.a. fönnedlingsinsatser, kompetens- och kunskapshöjning underlätta de arbetslösas återinträde på den ordinarie arbetsmarknaden. Under tiden omställning kompenserar arbetslösav hetsförsäkringen inkomstbortfall av förvärvsarbete. Utredaren skall lämna förslag till hur arbetslinjen ytterligare skall framhållas och öka de arbetslösas möjligheter att återgå till reguljärt förvärvsarbete. Tydligheten måste öka i kontraktet mellan den arbetslöse och samhället skyldigheten att stå till om arbetsmarknadens förfogande för att få ersättning. Individen måste veta vilka rättigheter och skyldigheter är förknippasom de med att få arbetslöshetsersättning. Regelverk bör leda till att den arbetslöse aktiveras och därmed så möjligt snart som åter kommer i arbete samt att kraven på uppföljning och utvärdering garanteras. I detta sammanhang skall utredaren studera principerna för den arbetslöses rätt till arbetslöshetsersättning eller motsvarande belopp när han eller hon deltar i en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Arbetslöshetsersättningen är avsedd att ett ekonomiskt vara skydd under den tid då den arbetslöse aktivt söker ett nytt arbete. Utredaren skall lämna förslag till hur arbetslöshetsersättningen ytterligare kan understödja arbetslinjen med tyngdpunkt på följande områden.

Kontakterna med arbetsförmedlingen

Under senare år har belastningen arbetsfönnedlingen ökat vilket lett till att det går lång tid mellan de avtalade besöken.

Det kan dock många gånger finnas ett behov för arbetsförmedlaren att snabbt komma i kontakt med den arbetslöse även under tiden mellan de avtalade besöken. Klarhet behöver skabåde kring vilka krav på anträfibarhet bör ställas på pas som den arbetslöse och vilka krav som bör ställas på arbetsfönnedlingen när det gäller kontakterna med de arbetslösa.

Att oförhindrad att la arbete och aktivt söka arbete vara Försäkringskassan och arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för den på grund sjukdom inte kan fortsätta sitt arbesom av te, arbetsfönnedlingen har ansvar för andra grupper som är arbetslösa. Villkor i ett trygghetssystem kan ha betydelse för hur effektiva åtgärderna i angränsande trygghetssystem kan För långtidssjuk som saknar arbete är drivkrafterna vara. en för rehabilitering den tillfrisknar riskerar arbetssvaga om som löshet utan någon rätt till ersättning. Detta är ett exempel bland flera på frågor som rör samspelet mellan sjuk- och arbetslöshetsförsäkringama. Andra konkreta frågor rör kvalifikationsregler samt försäkrad inkomst. Utredaren bör analysera huruvida dessa skillnader är rationella eller kan behöva ändras. Rätten till arbetslöshetsersättning förutsätter att den sökande är oförhindrad att ta ett förvärvsarbete vilket innefattar både Förmåga och vilja att ta ett nytt arbete. Utredaren skall överväga det inom arbetslöshetsförsäkringen bör regleras att arbetsom fönnedlingen tillsammans med den arbetssökande och eventuellt företag och kommun skall upprätta handlingsplaner eller liknande. Dessa kan exempelvis omfatta åtgärder via utsom bildning, kompetenshöjning och arbetssökande leder till ett arbete. På så sätt skulle tydligheten i kontraktet vad gäller rättigheter respektive skyldigheter för individ, företag och stat kunna öka.

Lämpligt arbete

Arbetsförmedlingens främsta uppgift är att se till att de arbets-

sökande snabbt får ett arbete som så nära som möjligt ansluter till deras önskemål och förutsättningar, samt att lediga platser blir tillsatta snabbt. Arbetslöshetsförsäkringen är inte en yrkesförsäkring. Detta innebär att den arbetslöse inte med bibehållen rätt till arbetslöshetsersättning kan avvisa erbjudande arbete inom något annat område. Under årens lopp har om det bildats en omfattande praxis kring frågan om vad som skall anses vara ett lämpligt arbete. Utredaren skall studera och vid behov lämna förslag till förändringar som i detta avseende förstärker incitamenten för den arbetslöse att återgå i reguljärt arbete. Det gäller bl.a frågor om lön, eventuellt byte yrkesområde restid och eventuella krav på flyttning m.m. av ,

Att avvisa erbjudande lämpligt arbete om Redan i dag finns skyldighet för arbetsfönnedlaren att en meddela arbetslöshetskassan i de fall den arbetslöse avvisar erbjudande om lämpligt arbete, arbetsmarknadsutbildning eller arbetslivsutveckling. Detta grannlaga och många gånger är en obehaglig uppgift. Inte desto mindre är den nödvändig för att upprätthålla respekten för arbetslöshetsersättningen och betona att arbetslöshetsersättning endast utbetalas till den som är ofrivilligt arbetslös. Utredaren skall studera och vid behov lämna förslag till dels till förbättrade rutiner vid meddelande ifrågasatt ersättningsrätt dels hur påföljden av att avvisa om erbjudande lämpligt arbete eller någon lämplig arbetsmarkom nadspolitisk åtgärd bör vara konstruerad.

4 En sammanhållen arbetslöshetsersättning

Det finns i dag två separata system för arbetslöshetsersättning; Arbetslöshetsförsäkringen bygger på medlemskap i en som arbetslöshetskassa och det kontanta arbetsmarknadsstödet KAS som administras av Arbetsmarknadsverket. KAS lämtill den inte är medlem i arbetslöshetskassa men nas som en arbetat i viss omfattning eller slutfört vissa studier. KAS läm-

ll

också till den är medlem i arbetslöshetskassa men nas som en inte varit medlem i tillräckligt lång tid för att berättigad vara till ersättning från arbetslöshetskassan. Regelverken för KAS och kassaersättning överensstämmer till stora delar varför det bör på eller annat sätt samordna dessa verkövervägas att ett samheter. Utredaren skall studera förutsättningarna och lämna

de förslag studierna anledning till för en sådan samsom ger manhållen arbetslöshetsersättning. Cirka 120 000 har valt att stå utanför försäkpersoner ringen. Det är oklart varför dessa står utanför och personer frågan bör därför utredas nämnare. En enkel kartläggning borde kunna på orsakerna till detta och bilda underlag för ge svar lösningar för dem i dag står utanför den frivilliga försäksom

ringen.

5 En försäkringsmässig arbetslöshetsförsäkring mer

Inriktningen och omfattningen det försäkringsmässiga inav slaget i arbetslöshetsförsäkringen bör prövas. Huvudinriktning skall liksom hittills att dcn har blivit arbetslös vara som grund han eller hon har förlorat sitt arbete skall komav att enligt inkomstbortfallsprincipen. Utredaren skall penseras överväga vilka krav det finns anledning att ställa upp på minanställningstid för rätt till inträde i arbetslöshetskassa. sta en Utredaren bör också studera effekterna att göra en koppling av mellan inträdet i försäkringen och arbetsvillkoret. Utredaren skall också studera hur ett delat för ansvar finansieringen arbetslöshetsersättningen mellan arbetsgivare, av arbetstagare och stat bör utfonnat. Utredaren bör i sitt vara analysarbete använda den forskning finns arbetslössom om hetsförsäkringens roll för arbetsmarknadens funktionssätt. Regeringen har i l994/95:l50 aviserat att man under prop. hösten 1995 att återkomma till riksdagen med förslag avser arbetsvillkoret skall uppfyllt genom enbart om att vara förvärvsarbete för första ersättningsperiod. Regeringen en

avser också att återkomma i frågan om avstängningstidcns längd, bl.a. i de fall då den arbetslöse sig själv. sagt upp

6 Enklare regelverk

Arbetslöshetsförsäkringen är viktig för de förvärvsarbetandes trygghet i de fall de skulle förlora sitt arbete. Reglerna bör därför vara utfonnade på ett sådant sätt att de försäkrade på egen hand kan sätta sig i grunderna för försäkringen. Utredaren skall lämna förslag till de författningsförändringar som krävs för att uppnå förenklingar och renodling vissa huvudav principer för försäkringen.

7 Företagare,uppdragstagare m.f|.

Det finns i dag 40 arbetslöshetskassor, de flesta för anställda, några för företagare och några för både företagare och anställda. I praktiken finns företagare i alla arbetslöshctskassor. Det beror till stor del på att även om det finns en regel att om man får stå kvar i en arbetslöshetskassa under 6 månader efter det att lämnat kassans verksamhetsområde så väljer man många medlemmar att stå kvar i sin gamla kassa trots att de startat egen verksamhet. Det kan också vara så att medlemmen är anställd på deltid och driver ett företag på deltid. Inom arbetslöshetsförsäkringen har sedan länge tillämpats ett företagarbegrepp som skiljer sig från det som gäller inom andra områden. Till exempel anses den vara företagare som arbetar i sitt eget aktiebolag även om han fomiellt är anställd där. Många av dem är uppdragstagare, frilansare som m.m. arbetar i dag under fonner som till viss del liknar företagares och till andra delar liknar anställdas. En mellanställning har också de som organiserar sitt arbete genom ett kooperativ. l företagandets villkor ingår att det kan uppstå kortare eller länge perioder då företaget inte sin ägare någon sysselsättger ning och dämied inte heller någon inkomst. Detsamma gäller vid frilansverksamhet. I samband med lågkonjunkturen har

många företagare begärt arbetslöshetsersättning eftersom de

inte haft någon lönsamhet i sitt företag. De har samtidigt

många gånger velat behålla sitt företag som en möjlighet att

kunna få uppdrag ett alternativ till anställning. Utrenya som daren skall överväga företagarnas situation och på vilket sätt

deras försäkringsbehov bäst organiseras. Utredaren skall därvid

beakta såväl konkurrensaspekter kontrollfrågor samt de som intressekonflikter kan uppstå i önskemålet att återuppta som den verksamheten och att söka anställning kanske hos egna en konkurrent. Utredaren skall vidare redovisa hur man skall en på uppdragstagare och frilansare i arbetslöshetsförsäkringen. se

8 En effektivare administration försäkringen av

De flesta kassor har i dag datorstöd i sin handläggning och ett

utbctalningssystem. Initiativ har tagits till ytterligagemensamt rationalisering. Målet bör också samverkan / samordre vara ning med andra system vad gäller utbetalning av olika fonner

ersättning för att förhindra dubbel utbetalning. Utredaren av skall redovisa förslag rationellare och effektivare som ger en administration.

9 Tillsyn av arbetslöshetskassorna

Arbetslöshetskassoma är ekonomiska föreningar anförsom administration arbetslöshetsförsäkringen för sina medtrotts av lemmar. Regeringen har i l994/95:2l8 En effektivare prop. arbetsmarknadspolitik föreslagit ändrad ordning för överen klagande beslut från arbetslöshetskassorna och KAS-regioav

Överklagandet skall gå till länsrätten i stället för att

nema. gå till Arbetsmarknadsstyrelsen. Utredaren skall med som nu anledning detta lämna förslag till hur tillsynen och dänned av upprätthållandet regler och krav som kännetecknar arbetsav löshetsförsäkringen skall utfonnas och som skall utöva vem tillsynen, vilka befogenheter skall den myndigsamt som ges het kommer att utöva tillsynen. som

10 Arbetslöshctsersättningen och EU

Utredaren skall belysa den svenska arbetslöshetsersättningen i ett EU-perspektiv. I det sammanhanget har rätten till inträde i en svensk arbetslöshetskassa central roll liksom reglerna en för det kontanta arbetsmarknadsstödet.

11 Uppdraget m.m.

Utredaren skall senast den 29 februari 1996 lämna delrapen port. Utredarens slutrapport skall avlämnas senast den 30 september 1996, utredaren är oförhindrad att dessförinnan men lämna förslag till utfonnning delar försäkringen. av av Utredaren kan, förutom sekreterare, till sig knyta sakkunniga och experter. Utredaren bör under arbetets gång, i den omfattning som utredaren finner lämplig, samråda med arbetsmarknadens parter, politiska partier samt de myndigheter och organisationer som berörs försäkringen. av

Utredaren skall beakta regeringens direktiv dir 1994:23

till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden. Utredaren skall också följa regeringens direktiv till kommittéer och särskilda utredare redovisa om att regionalpolitiska konsekvenser dir1992:50 och jämställdhets-

politiska konsekvenser dir 1994:124.

Utredaren skall samråda med beredningen för orden ny

ning for sjuk- och arbetsskadeförsäkringama dir 1993:44 och

dir. 1993:119, kommittéen arbctsmarknadspolitikens roll, om omfattning, inriktning och avgränsning dir. 1994:132 och

1995:33, samt kommissionen den svenska arbetsrätten dir

om 1995:30 för att i denmån så krävs söka samordning med deras arbete och förslag.

Arbetsm arknadsdepartem entet

Bilaga

Översikt över de förändringar som har

föreslagits respektive genomförts i det

stödet vid arbetslöshet fr.0.m. kontanta

år 1995

Innehållsförteckning

Sida 1 Förändringar och förslag från mitten år 1992 174 av t.0.m. år 1993 2 Utredningen arbetslöshetsförsäkring 175 om en ny 3 Förändringar och förslag från mitten år 1993 181 av t.0.m. år 1994 Allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring 181 Utredningen F öretagares 185 om arbetslöshetsersättning Den s.k. återställaren 186 4 Förändringar och förslag fr.0.m. år 1995 188

1 och från

Förändringar förslag mitten av

år 1992 t.0.m. 1993

Efter den s.k. krisuppgörelsen i september 1992 mellan den dåvarande borgerliga regeringen och Socialdemokratiska arbetarepartiet lade regeringen den 20 oktober 1992 fram en proposition prop. 1992/93:50 innehöll förslag en rad olika områden. Dessa förslag ledde bl.a. som till att införde arbetsmarknadspolitisk åtgärd benämnd arman en ny betslivsutveckling ALU. Syftet med åtgärden är att bereda arbetslösa, uppbär ersättning från arbetslöshetsförsäkringen, möjlighet att som delta i olika aktiviteter för att bibehålla och stärka sin anknytning till arbetslivet. Inriktningen på aktiviteterna bestäms i samråd mellan de lokala arbetsförmedlingarna och företrädare för näringsliv, offentlig sektor, fackliga organisationer m.m. Den som deltar i arbetslivsutvecklingsprogrammet uppbär dagpenning från arbetslöshetsförsäkringen. Bestämmelserna om arbetslivsutveckling trädde i kraft den 1 januari 1993. Den 17 december 1992 beslutades om höjningar av ersättningsnivå- Dels bestämdes att lägsta respektive högsta dagpenningbelopp erna. enligt arbetslöshetsforsäkringen skulle vara 210 kr per dag respektive 598 kr dag, dels bestämdes att kontant arbetsmarknadsstöd skulle per lämnas med 210 kr per dag. Vidare beslutades att deltidsarbetslösa skulle kunna uppbära ersättning från arbetslöshetsforsäkringen endast

under 150 dagar. Ändringarna trädde i kraft i början av januari 1993.

Bestämmelsen som avsåg deltidsarbetslösa upphävdes genom en lagändring den 25 mars 1993 som trädde i kraft den l maj samma år. Samtidigt infördes en bestämmelse som innebar att länsarbetsnämnden, under den tid ersättning för deltidsarbete lämnades, i samarbete med den enskilde, arbetsgivare och fackliga organisationer aktivt skulle verka för att den enskilde skulle få en sammanlagd arbetstid som motsvarade dennes önskemål. I början år 1993 beslutades att reglerna arbetslivsutveckling av om även ska gälla arbetslösa som erhåller ersättning enligt KAS. Dessa bestämmelser trädde i kraft den 1 april 1993. Från och med den l juli 1993 ändrades instansordningen i mål som rörde dels AMS beslut i ärenden angående medlems rätt till ersättning eller medlemskap i arbetslöshetskassa enligt ALF-lagen, dels AMS beslut angående rätt till ersättning enligt KAS-lagen. Tidigare hade dessa beslut överklagats direkt till Försäkringsöverdomstolen. Förändringen innebar att nämnda beslut skulle överklagas till länsrätt och

därefter till kammarrätt. Kammarrättens beslut skulle överklagas till

Försäkringsöverdomstolen. I den s.k. kompletteringspropositionen prop. l992/93:150 våren

1993 lades förslag ett antal förändringar i arbetslöshetsförsäkringen om

och KAS. De föreslagna ändringarna rörde karensdagar, företagarbegreppet samt avräkning avgångsvederlag. Efter behandling i ar-

av

betsmarknadsutskottet 1992/93:AU20 genomfördes bl.a. följande

förändringar. I de båda regelsystemen infördes s.k. karensvillkor. Karensvillkoret

innebär att dagpenning inte får lämnas ut förrän den försäkrade under sammanhängande tid tolv månader varit arbetslös i fem dagar.

en av

Vidare bestämdes det skulle möjligt för regeringen eller den

att vara

myndighet regeringen bemyndigade att föreskriva speciella inskränk-

ningar avseende deltidsarbetslösa i fråga ersättningsrätt och kaom renstid utöver vad stadgades i nämnda lagar. Några sådana föresom skrifter har inte utfärdats.

Man gjorde även vissa förändringar företagarbegreppet eftersom

av

detta begrepp enligt lagstiftaren hade fått alltför en vidsträckt tolkning. I syfte tydliggöra skulle företagare infördes

att vem som anses vara

kompletterande bestämmelser i de båda regelverken. Komplettering-

innebär företagare den äger eller är delarna att som anses vara som

i näringsverksamhet han eller hon är personligen verksam i

ägare som och han eller hon har ett väsentligt inflytande över. Genom försom ändringen ville bl.a. markera att även närstående kunde vara anman ställda och dessa vid arbetslöshet skulle behandlas samma sätt som andra anställda.

Vidare genomfördes förändringar ersättningsnivåema. Dels

av

sänktes dagpenningen från 90 procent till 80 procent av den försäkrades arbetsförtjänst, dels bestämdes att lägsta dagpenningen från arbets-

löshetsförsäkringen skulle 198 kr dag och den högsta 564 kr vara per dag och dels att kontant arbetsmarknadsstöd skulle lämnas med per 198 kr dag. Sistnämnda bestämmelser trädde i kraft den 5 juli per 1993.

Förslaget avseende avräkningsmöjlighet för avgångsvederlag av-

slogs. Under hösten 1993 infördes bestämmelser samordning av dagom

penningen i arbetslöshetsförsäkringen med tjänstepensioner.

2 arbetslöshets-

Utredningen om en ny försäkring

Under den beskrivna perioden hade det pågått utredning om

ovan en arbetslöshetsersättningen. Som särskild utredare hade den 20 februari

1992 förordnats verkställande direktören och koncernchefen i Samhall Gerhard Larsson. Av de direktiv som utredaren hade erhållit Dir. 1992:24 framgick

att han skulle utreda i huvudsak följande.

Utredaren skulle närmare analysera det dåvarande systemets funktionssätt och effekter samt göra jämförelse med motsvarande fören säkringssystem i andra länder. Utifrån denna analys skulle han föreslå

utformningen obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Denna obliga-

av en

toriska försäkring skulle i princip omfatta all arbetskraft

och det var endast personer som hade anknytning till arbetsmarknaden en svag

som skulle vara undantagna. Utredaren skulle föreslå utformningen de kvaliflkationsvillkor

av som borde gälla för rätt till ersättning och skulle därvid särskilt beakta de enskilda företagarnas behov försäkringsskydd och att detta skydd av

skulle fungera på ett konkurrensneutralt sätt.

Vidare skulle förslag lämnas ersättningsnivåer och hur långa om ersättningsperiodema borde vara. Utredaren skulle i detta sammanhang

pröva möjligheten och lämpligheten i att komplettera ett allmänt grundskydd med ett frivilligt påbyggnadssystem, som mot en tilläggs-

avgift skulle ge en bättre kompensation.

Utredaren skulle även föreslå hur fmansieringsordningen ob-

av en

ligatorisk arbetslöshetsförsäkring skulle vara utformad samt utfonn-

ningen av administrationen den försäkringen. av nya Den 28 januari 1993 erhöll utredaren tilläggsdirektiv Dir. 1993:5.

Där angavs att det dåvarande fmansieringssystemet, som bl.a. bestod av en arbetsmarknadsfond, inte längre klarade kostnadsutvecklingen

och att det därför hade uppstått ett underskott i fonden. För att förstärka den finansiella grunden för arbetsmarknadsfonden fick utredaren i uppdrag att föreslå en utformning av systemet som medgav en

ansvarsfull finansiering utan upplåning. Utredaren skulle då särskilt

beakta att arbetsgivarna och de förvärvsarbetande skulle ha huvudansvaret för finansieringen av de kontanta understöden. I enlighet med en överenskommelse som regeringen hade träffat med det Socialdemokratiska arbetarepartiet ett förstatligande arbetslöshetsförsäkvar av

ringen inte aktuellt.

Utredaren var klar med uppdraget senvåren 1993 och lade fram sitt

förslag till ny arbetslöshetsförsäkring i juni 1993 SOU 1993:52.

Förslaget innebar sammanfattningsvis att den dåvarande arbetslös-

hetsförsäkringen och systemet med kontant arbetsmarknadsstöd skulle ersättas av en ny arbetslöshetsförsäkring som skulle omfatta en allmän grundförsäkring och en frivillig tilläggsförsäkring, att grundförsäk-

ringen skulle avgiftsfmansierad samt att det skulle inrättas vara en

myndighet som bl.a. skulle ha tillsynen över den nya försäkringen.

Utredarens förslag kan beskrivas i huvudsak följande sätt.

Arbetslöshetsförsäkringen skulle alltså bestå av en grundförsäkring tilläggsförsäkring. Grundförsäkringens villkor skulle

och en frivillig

regleras i lag medan tilläggsförsäkringen skulle utformas av försäkringsgivare och försäkringstagare lagstiftaren angivna minimi-

av

villkor. Alla skulle dock ha rätt att teckna en tilläggsförsäkring.

Grundförsäkringens nivå skulle lika för alla och täcka ett vara

grundläggande behov ersättning för förlorad arbetsinkomst. Nivån

av för dem över 21 år skulle 6 300 kr i månaden vid heltidssom var vara arbetslöshet. För dem under 21 år skulle ersättningen vara som var 5 300 kr i månaden vid heltidsarbetslöshet.

tillgodose behovet skydd för inkomster därutöver skulle

För att av

det möjligt att teckna tilläggsförsäkring. Grundförsäkringen

vara en

och tilläggsförsäkringen skulle tillsammans täcka upp till 80 procent av inkomstbortfallet till brytpunkten för statlig inkomstskatt, vilken

upp vid denna 16 500 kr i månaden. Därutöver och till

tidpunkt var upp en

inkomstnivå sju och ett halvt basbelopp skulle det finnas en rätt till av försäkring ersättning motsvarande 20 procent inen som gav en av komstbortfallet. Försäkringen skulle omfatta alla fr.o.m. 18 år till den ordinarie upp

pensionsåldern bosatta i Sverige eller omfattades av konven-

som var tionsbestämmelser. Syftet att ersättning skulle kunna lämnas inom var

denna åldersram kunna upparbetas före 18 års ålder.

men Även skulle omfattas försäkringen innebar detta om en person av

förhållande i sig inte att denne automatiskt skulle bli berättigad till er-

sättning vid arbetslöshet. För att få ersättningsrätt förutsattes att vissa villkor villkor delades i allmänna villkor och

var uppfyllda. Dessa upp

arbetsvillkor. allmänna villkoren överensstämde i huvudsak med de som fanns De i den dåvarande arbetslöshetsförsäkringen. Ersättning vid arbetslöshet skulle tillkomma försäkrad arbetsför och i övrigt var ofören som var hindrad arbete, beredd att ta erbjudet lämpligt arbete under tid att ta var

för vilken han inte anmält godtagbart hinder, anmäld som arbetssö-

var kande hos den offentliga arbetsförmedlingen i föreskriven ordning och

inte kunde erhålla lämpligt arbete.

Utöver det allmänna villkoren för rätt till arbetslöshetsersättning fö-

reslogs att den försäkrade för rätt till ersättning även skulle uppfylla ett

arbetsvillkor eller i vissa fall ett utbildningsvillkor. Arbetsvillkoret delades i ett allmänt och ett särskilt arbetsvillupp kor. Det allmänna arbetsvillkoret innebar att förvärvsarbete skulle ha utförts i minst 600 timmar under ramtid tolv månader. Arbetet en av skulle ha utförts under minst åtta månader ramtiden. Endast månaav der under vilka arbete utförts i minst 60 timmar räknades. Med arbete

skulle ordinarie arbete och arbete med arbetsmarknadspolitiskt

avses

stöd under förutsättning att det var ett förvärvsarbete och inte utbildning eller praktikplats som hade anordnats utan att ett anställningsförhållande förelåg. Med arbete skulle jämställas betald semester och tid under vilken den försäkrade hade varit tjänstledig med lön av annan anledning än sjukdom, vämpliktstjänstgöring eller barns födelse. Det särskilda arbetsvillkoret innebar att den försäkrade under en ramtid av tolv månader skulle ha utfört förvärvsarbete i minst 240 timmar fördelade på minst fyra månader. Hänsyn skulle endast tas till månader under vilka arbete hade utförts i minst 60 timmar. Med arbete jämställdes tid under vilken den försäkrade hade deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller utan arbetsmarknadspolitiskt stöd hade fullgjort en minst ettårig utbildning för vilken studiesocialt stöd hade kunnat utgå. Utbildningsvillkoret innebar att den som inte hade fullgjort allmänt eller särskilt arbetsvillkor ändå hade rätt till ersättning om hon eller han hade fullgjort en heltidsutbildning minst ett läsår för vilken studiesocialt stöd hade kunnat utgå och i anslutning därtill hade ställt sig till arbetsmarknadens förfogande genom att vara arbetssökande under minst tre månader den offentliga arbetsförmedlingen. Detsamma skulle gälla den som hade arbetat helt eller delvis under de tre månaderna eller på grund av funktionshinder hade genomgått yrkesinriktad rehabilitering. De flesta aktiviteter som i det då gällande systemet var att anse som jämställda föreslogs bli överhoppningsbara. Detta innebar att den försäkrade måste ha haft ett arbete före dessa aktiviteter för att arbetsvillkoret skulle kunna vara uppfyllt. För inträde till den första ersättningsperioden krävdes att ett allmänt arbetsvillkor var uppfyllt. Om den försäkrade efter den första ersättningsperioden inte hade upparbetat ett nytt allmänt arbetsvillkor innan hon eller han blev arbetslös på nytt, kunde en efterföljande ersättningsperiod erhållas efter att ett särskilt arbetsvillkor hade fullgjorts. Dagpenningbegreppet var detsamma som i det då gällande försäkringssystemet och det skulle finnas en karenstid om fem dagar. Dagpenningbeloppet i tilläggsförsäkringen skulle fastställas med hänsyn till den försäkrades dagsförtjänst. Normalarbetstiden utgjorde den genomsnittliga arbetstid som den försäkrade hade de kalendermånader under vilka arbetsvillkoret uppfylldes. Normalarbetstiden fick fastställas till högst 40 timmar per vecka. Arbetslöshetstid skulle fastställas till det antal timmar per vecka som utgjorde skillnaden mellan den försäkrades arbetsutbud och den faktiskt arbetade tiden. Ersättning skulle lämnas på samma sätt som i det då gällande systemet med det antal dagpenningbelopp som motsvarade arbetslös

tid under veckan. Beräkningen skulle ske med hjälp av en av rege-

ringen fastställd omräkningstabell.

Ersättningsperioden skulle 200 dagar för den som inte hade vara

fyllt 55 år och 300 dagar för äldre. Antal perioder som skulle kunna

utgå begränsades till ett nytt allmänt arbetsvillkor inte hade tre, om

uppfyllts. För äldre arbetstagare skulle det finns temporär regel som

en innebar att det inte fanns några begränsningar avseende antalet er-

sättningsperioder.

Efter 130 dagar skulle den försäkrade ha rätt till en arbetsmark-

nadspolitisk åtgärd i syfte att häva arbetslösheten. Åtgärden skulle i

första hand utgöras beredskapsarbete, anställning med rekryterings-

av stöd, arbetsmarknadsutbildning eller arbetslivsutveckling. Med hänsyn till detta föreslogs att utförsäkringsgarantin skulle tas bort. Rätten till åtgärd skulle förenad med skyldighet för den försäkrade att ta vara en

erbjuden åtgärd den kunde lämplig. Om den försäkrade

om anses vara

avvisade erbjudande lämplig åtgärd skulle han eller hon

ett om en kunna avstängas från rätt till ersättning. Bedömningen om en åtgärd av lämplig skulle ske grunder bedömningen vad var samma som av

som var ett lämpligt arbete.

De olika grunderna för avstängning skulle vara desamma som i den

dåvarande lagstiftningen. Avstängningstiden skulle dock vara beroende

den försäkrade hade lämnat sitt arbete eller avvisat att ta ett nytt av om

arbete. Däremot skulle det vara en skillnad avstängningstiden mellan första gången avstängningssituation inträffade och därpå

en

följande avstängningssituationer under ersättningsperioden. Vidare

skulle de dagar under vilka den försäkrade varit avstängd inräknas i

ersättningsperioden. I de fall den försäkrade upprepade gånger avvisat

erbjudet lämpligt arbete skulle den försäkrade avstängd till dess vara han eller hon hade utfört arbete under 30 dagar.

Tilläggsförsäkringen skulle frivillig för den försäkrade men

vara tvingande för arbetsgivaren så sätt att arbetsgivaren inte skulle

kunna vägra att träffa avtal tilläggsförsäkring. Den försäkrade

om skulle alltid ha rätt till försäkring till 80 procent av inkomsten upp bortfallet till 16 500 kr i månaden och därutöver upp till 20 procent upp inkomstbortfallet till 21 500 kr i månaden. I avtalet skulle ingå av upp arbetsgivare måste betala ett bidrag till den försäkrade med ett att

belopp motsvarade minst halva dennes premie för tilläggsförsäk-

som

ringen. Den försäkrade skulle inte behöva betala premie då han eller

arbetslös eller uppbar arbetslöshetsersättning. Ersättning från hon var

tilläggsförsäkring kunde inte betalas förrän premie hade betalats för

tolv månader. Avtal skulle i första hand träffas mellan arbetsmarknadens parter. Arbetstagare skulle dock ha rätt att stå utanför ett sådant

avtal.

Vid kortare sjukdom, högst 14 kalenderdagar, skulle den arbetslöse få ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Ersättningen skulle lämnas

samma sätt och med samma belopp som i sjukförsäkringen. De

första sju dagarna sjukdomsfallet skulle styrkas den försäkav genom rades försäkran och de därpå följande sjukdagama skulle styrkas egen

genom läkarintyg. De första sju sjukdomsdagarna skulle alltid räknas i ersättningsperioden från arbetslöshetsförsäkringen. De därpå följande sju dagarna i sjukperioden skulle vid ersättningsperiodens slut

läggas till denna.

I de fall en arbetsgivare hade lämnat avgångsvederlag skulle viss

en

avräkning ske mot arbetslöshetsersättningen. Om den sammanlagda ersättningen från grundförsäkringen, tilläggsförsäkringen och vederla-

get uppgick till mer än 80 procent den försäkrades inkomstförlust av

skulle vad översteg 80 procent samordnas med grundförsäkringen

som till 100 procent, dvs. grundförsäkringen skulle reduceras med hela det överskjutande beloppet.

Vid beräkningen skulle hänsyn tas till belopp den försäkrade

som kunde lyfta inom tidsrymd 18 månader före och 36 månader efter en av arbetslöshetens inträde. Från reduktion skulle dock undantas dels belopp motsvarade normal genomsnittlig lön inklusive som en semesterersättning jämte uppsägningslön avsågs i 11 § anställningssom

skyddslagen eller den längre tid som föreskrevs i kollektivavtal, dels

en månadslön utöver vad som tidigare har angetts och dels allmänna skadestånd. Även ersättningar slag från arbetsgivaren skulle av annat samordnas. Inkomster från bisysslor genomsnittligt hade överstigit 5 000 som kr i månaden skulle såvitt gällde belopp över 5 000 kr samordnas med

arbetslöshetsersättningen.

För försäkrade deltidsarbetslösa och uppbar arbetslössom var som

hetsersättning skulle det finnas vissa begränsningar i ersättningen. Under en ersättningsperiod fick ersättning från tilläggsförsäkringen läm-

nas under högst ett kalenderår. Därefter skulle ersättning lämnas enbart

från grundförsäkringen. Om den försäkrade frivilligt lämnade sitt deltidsarbete och började uppbära arbetslöshetsersättning för heltidsar-

betslöshet skulle ersättningen begränsas till vad skulle ha utgått som

från grunddagpenningen och lönen deltidsarbete tillsammans. Be-

av gränsningen skulle gälla under återstoden av ersättningsperioden. Om

ny ersättningsperiod erhölls, skulle det finnas en möjlighet att åter

er-

hålla ersättning från tilläggsförsäkringen. Länsarbetsnämnden skulle

aktivt verka för att ersättningsberättigade skulle få sammanlagd en arbetstid motsvarade arbetsutbudet. som Arbetsvillkor, periodlängd och avstängningsregler för deltidsm.m.

arbetslösa och för företagare och deras anhöriga skulle likvärdiga

vara

de bestämmelser gällde för heltidsanställda. Dock skulle det vara som något längre karenstid för företagare. Karenstiden skulle vara 20 en dagar för företagare hade avyttrat sin verksamhet och 60 dagar för som företagare inte helt hade avvecklat sin verksamhet. som

Finansieringen grundförsäkringen skulle ske genom en kombi-

av

nation lagstadgade, generella arbetsgivaravgifter och av obligato-

av

riska individavgifter relaterade till inkomst. Den obligatoriska indi-

vidavgiften skulle tas ut skattsedeln samtliga inkomsttagare med av inkomst tjänst och fysiska med inkomst från näringsverkav personer samhet. Finansieringen tilläggsförsäkringen skulle ske genom biav drag från Arbetsmarknadsfonden och från avgifter från arbetstagare

och arbetsgivare.

Administrationen grundförsäkringen skulle skötas de redan

av av etablerade arbetslöshetskassorna samt två allmänna kassor som av skulle inrättas. De allmänna kassorna skulle ha huvudman. staten som

Den allmänna kassan skulle erbjuda administration av grundför-

ena säkringen tillsammans med tilläggsförsäkring för anställda. Den andra skulle erbjuda motsvarande försäkringsservice för företagare. Varje

administratör grundförsäkringen förutsattes kunna erbjuda en

av

tilläggsförsäkring. Det skulle dock finnas möjlighet för andra, ex-

en

empelvis försäkringsbolag, att bli försäkringsgivare av tilläggsförsäk-

ring. Tillsynen den försäkringen skulle skötas av en speciell av nya myndighet. Det skulle även inrättas speciell ombudsfunktion. en

och från

3 Förändringar förslag mitten av

år 1993 t.o.m. år 1994

Allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring

Efter remissbehandling nämnda utredning förelade regeringen av ovan hösten 1993 riksdagen ett förslag prop. 1993/94:80 allmän och om en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Enligt förslaget skulle den nya

arbetslöshetsförsäkringen genomförd fr.o.m. 1 juli 1994.

vara Försäkringen skulle finansieras oförändrad arbetsmarknadsgenom en

avgift och egenavgift skulle avdragsgill vid taxe-

genom en som vara

ringen. Förslaget grundade sig delvis på det angivna betänkandet.

ovan

I förslaget vissa utgångspunkter för utformningen av för-

angavs säkringen. Vidare redovisades förslag till vissa förändringar i systemet, vilka förslag kan sammanfattas på följande sätt. Regeringen föreslog att arbetsvillkoret i ALF-lagen skulle anpassas till arbetsvillkoret i KAS-lagen. Denna förändring skulle innebära att

för att den försäkrade skulle få rätt till ersättning krävdes att hon eller han under en ramtid av tolv månader skulle ha utfört förvärvsarbete i minst fem månader. Det krävdes dock att den försäkrade hade förvärvsarbetat minst 75 timmar under en månad för att denne skulle kunna tillgodoräkna sig denna månads arbete i arbetsvillkoret. Vidare föreslogs att dagpenningen skulle beräknas på den dagsförtjänst som den försäkrade vanligen fick under den arbetstid som var normal för henne eller honom i det arbete som lagts till grund för arbetsvillkorets uppfyllande. Slutligen föreslogs att avgångsvederlag skulle jämställas med förvärvsarbete i fråga om tillgodoräkningsbar tid för uppfyllande av arbetsvillkoret. Denna förändring skulle innebära att den försäkrade under samma tid inte skulle anses vara arbetslös i ALF-lagens och KAS-lagens mening och därigenom inte heller vara ersättningsberättigad. I förslaget kommenterades även andra frågor som rörde arbetslöshetsersättning såsom ersättningsperiodens längd för vissa deltidsarbetslösa, karenstidsreglering för vissa deltidsarbetslösa, företagarbegreppet, arbetslöshetsbegreppet för företagare och rätt till arbetslöshetsersättning vid utövande av bisyssla. Vad gäller den förstnämnda frågan angavs att regeringen avsåg att ge AMS i uppdrag att redovisa hur en rimlig och rättvis kalendertidsbaserad begränsning skulle kunna åstadkommas av rätten till ersättning i samma ersättningsperiod för den som regelbundet utförde deltidsarbete under veckor då han eller hon i övrigt var arbetslös. Vad gäller karenstidsregleringen för vissa deltidsarbetslösa konstaterades att det hade genomförts en lagändring i 24 § ALF-lagen och 15 § tredje stycket KAS-lagen innebar att regeringen eller den myndighet som som regeringen bestämde skulle få föreskriva om karenstid utöver vad som angavs i nämnda lagar om särskilda skäl förelåg. I förslaget uppgavs att man avsåg att uppdra AMS att redovisa hur bemyndigandet hade använts. Vidare angavs i förslaget att regeringen avsåg att uppdra åt AMS att granska tillämpningen av det nya företagarbegreppet som

hade införts i respektive lag. Slutligen angavs att regeringen avsåg att

uppdra AMS att lämna ett förslag till hur en rimlig och rättvis begränsning skulle kunna åstadkommas av rätten till arbetslöshetsersättning i samband med bisysslor. Vid utskottsbehandlingen 1993/94:AU6 ställde sig utskottet bakom förslaget om en ny lag om en allmän avgift för finansiering av kontantförmåner vid arbetslöshet. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets mening. Lagen trädde i kraft den l januari 1994. Den innebar

alltså att en allmän avgift skulle tas ut för finansiering av kontantför-

måner vid arbetslöshet. Avgiften skulle tas ut summan av inkomst av anställning och av annat förvärvsarbete upp till sju och ett halvt

basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. För första beskatt-

ningsåret 1994 skulle avgiften vara en procent av avgiñsunderlaget och för nästföljande beskattningsår två procent. Vidare slopades den s.k. finansieringsavgiften enligt ALF-lagen. I angivna utskottsbetänkande, som alltså godkändes av riksda-

ovan

gen, ställde sig utskottet bakom inriktningen att skapa en allmän och

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Utskottet utgick från att försäkringen skulle träda i kraft senast den 1 juli 1994. Utskottet beslöt dock,

bl.a. för att avvakta regeringskansliets fortsatta beredning, att vänta med att ta ställning till övriga förslag om ändringar i de kontanta arbetslöshetsersättningama till dess att ett slutligt förslag hade lagts. Regeringen överlämnade den 30 mars 1994 en proposition till riksdagen prop. 1993/942209 i vilken man föreslog i huvudsak följande.

Regeringen föreslog att det i KAS skulle införas två ersättningsfor-

grundbelopp och dagpenning. Skälet till varför det skulle införas

mer:

dagpenning följande. Man ansåg att eftersom samtliga förvärvs-

en var

arbetande var skyldiga att erlägga avgifter som skulle finansiera det

kontanta stödet vid arbetslöshet, var det rimligt att även de avgiftsbetalande inte medlemmar i någon arbetslöshetskassa skulle ha rätt som var till ersättning likvärdig den medlemmar i arbetslösen som var som hetskassor erhöll. För att uppnå detta syfte föreslogs att en

inkomstrelaterad dagpenning i KAS skulle införas. Dagpenningen skulle motsvara den dagpenning som lämnades från arbetslöshetsför-

säkringen. Grundbeloppet skulle motsvara det stöd som lämnades en-

ligt dåvarande KAS. Båda dessa ersättningsformer skulle prövas av en

arbetsmarknadskassa. För att den arbetslöse skulle erhålla ersättning från arbetslöshetskassan eller dagpenning från arbetsmarknadskassan krävdes, förutom

att han eller hon hade uppfyllt ett avgiftsvillkor, att han eller hon även uppfyllde ett arbetsvillkor.

Avgiftsvillkoret innebar att den arbetslöse under tolv månader,

inom 24-månadersperiod, skulle ha betalat avgift enligt ovan

en

nämnda lag. Avgiftsvillkoret lika för arbetstagare och företagare.

var

Arbetsvillkoret var uppdelat i ett allmänt arbetsvillkor och ett sär-

skilt arbetsvillkor. Det allmänna arbetsvillkoret innebar att den sökande under en ramomedelbart före arbetslöshetens inträde skulle ha tid av tolv månader

utfört antingen förvärvsarbete i minst fem månader, varvid hänsyn en-

dast togs till månad då förvärvsarbete hade utförts i minst 75 timmar, eller sökanden inte uppfyllde detta villkor i minst tio månader, - om varvid hänsyn endast togs till månad då förvärvsarbete hade utförts i minst 65 timmar. För att uppfylla villkoret skulle krävas att man hade utfört reguljärt arbete. Det skulle inte vara möjligt att uppfylla detta villkor genom beredskapsarbete.

Det särskilda villkoret innebar att för den som inte uppfyllde kraven på förvärvsarbete enligt det allmänna arbetsvillkoret skulle med tid då Förvärvsarbete skulle ha utförts jämställas tid då sökanden under en ramtid tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträde hade av

utfört beredskapsarbete, i enskilt hem vårdat åldring eller handikappad

och därför varit förhindrad att stå till arbetsmarknadens förfogande, hade deltagit i arbetsmarknadsutbildning, ALU, eller yrkesinriktad rehabilitering, eller hade fullgjort värnplikt eller varit föräldraledig. Den inte medlem i arbetslöshetskassa skulle således få som var en dagpenning från arbetsmarknadskassa. Om den arbetslöse var meden arbetslöshetskassa skulle han eller hon få ersättning från kaslem i en under förutsättning att ett avgiftsvillkor och ett arbetsvillkor var san uppfyllda. För att bli medlem skulle det liksom tidigare krävas att personen i fråga innan han eller hon ansökte om medlemskap hade förvärvsarbetat inom kassans verksamhetsområde i genomsnitt minst 17 timmar per vecka samt uppfyllde de övriga krav som kassans stadgar ställde upp. Den tidigare regeln måste ha varit medlem i kassan i minst om att man ett år för att bli ersättningsberättigad skulle ersättas av avgiftsvillkoret. För att för första gången ha rätt till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller dagpenning från KAS skulle sökanden vara tvungen att uppfylla ett allmänt arbetsvillkor. I fråga om grundbeloppet enligt KAS skulle den första ersättningsperioden även få grundas ett särskilt arbetsvillkor.

Om hade erhållit ersättningsperiod grundad på ett särskilt

en person arbetsvillkor skulle denne inte ha rätt till en ny ersättningsperiod om

han eller hon inte hade uppfyllt ett allmänt arbetsvillkor. Genom den

föreslagna konstruktion hoppades man att minska den rundgång som ansågs finnas i det dåvarande systemet.

Dagpenningen skulle liksom i arbetslöshetsförsäkringen lämnas

med 80 procent sökandens dagsförtjänst, dock högst med det belopp av motsvarade den högsta dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen som

och lägst med det belopp som motsvarade grundbeloppet. Dagpenning

till den fick ålderspension i form av folkpension, allmän som tilläggspension eller pension ut på grund av förvärvsannan som gavs arbete lämnades med 65 procent av sökandens dagsförtjänst, dock högst med det belopp som motsvarade den högsta dagpenningen. Dagpenningen enligt KAS-lagen skulle lämnas under högst 300 datill den inte hade fyllt 55 år. För den som hade fyllt 55 år gar som skulle ersättningsperioden vara längst 450 dagar. Grundbeloppet enligt KAS-lagen skulle lämnas i högst 150 dagar till den inte hade fyllt 55 år. För den hade fyllt 55 år skulle som som

ersättningsperioden vara längst 300 dagar. Ersättningsperioden för den som hade fyllt 60 år föreslogs vara längst 450 dagar. Till den hade utförsäkrats från arbetslöshetsförsäkringen eller som dagpenningen i KAS efter fyllda 60 år skulle grundbelopp lämnas under högst 450 dagar. Dagpenningen skulle vara högst 564 kr och lägst 245 kr per dag om

inget annat följde av pensionsavdragsbestämmelsema.

För rätt till ersättning motsvarande grundbeloppet fanns en nedre åldersgräns på 20 år. Hade etablerat sig på arbetsmarknaden en person före 20 års ålder och betalat avgifter till finansiering av arbetslöshetsförmåner skulle denne ha samma frihet som andra yrkesarbetande att kunna välja mellan KAS och arbetslöshetsförsäkringen. Bestämmelsen i KAS-lagen om att överhoppningsbar tid inte fick överstiga två år för att beaktas skulle tas bort. ersättningsperioden förvärvsarbetade i sådan Om en arbetslös under utsträckning att han eller hon grundade en rätt till en ny ersättningsperiod skulle normalarbetstiden för denna period relateras till det arbete som utförts under ersättningsperioden och som låg till grund för det

senaste arbetsvillkorets uppfyllande.

Propositionen behandlades i arbetsmarknadsutskottet som lämnade sitt betänkande den 7 juni 1994 1993/94:AU18.

Riksdagsbehandlingen av nämnda betänkande den 9 juni 1995 in-

nebar att riksdagen återförvisade ärendet till utskottet. Efter förnyad behandling i utskottet lämnade utskottet ett nytt betänkande den 10 juni 1994 1993/94:AU26. I betänkandet föreslog utskottet att regeringens förslag skulle förkastas. Riksdagen beslutade dock den 10 juni 1994 att i huvudsak införa de föreslagna förändringarna i ALF-lagen och i KAS-lagen och i därtill hörande förordningar. Förändringarna trädde i vissa fall i kraft den 1 juli 1994. Det kan i detta sammanhang påpekas att det inte bildades några speciella arbetsmarknadskassor utan administrationen av den inkomstrelaterade KAS-ersättningen sköttes av de fyra länsarbetsnämnderna i

Gävleborgs län, Älvsborgs län, Gotlands län och Blekinge län, som

dittills hade administrerat det kontanta arbetsmarknadsstödet.

Utredningen om Företagares arbetslöshetsersättning

Den 8 augusti 1994 förordnades en särskild utredare Rolf Kenneryd Dir. 1994:85 för att utreda bl.a. förutsättningarna för företagare, som under begränsad tid inte var verksamma i sin rörelse, att få ett likartat försäkringsskydd anställda. Utredarens resultat presenterades i som

ll i l

186 sou 1996:51

i

början september 1994 SOU 1994:129 och innebar i huvudsak

av

följande. i

Som komplement till det då gällande arbetslöshetsbegreppet för fög retagare föreslogs införandet ett alternativt arbetslöshetsbegrepp. av Detta alternativa arbetslöshetsbegrepp innebar att verksamheten skulle kunna vilande det inte skulle bedrivas någon verksamhet anses vara om i rörelsen trots att de fysiska förutsättningarna fanns. Genom konstruktionen förbättrades möjligheten att återuppta verksamheten och därigenom lättare komma arbetslösheten. Företag med säsongsur mässig verksamhet kom inte i fråga för det alternativa arbetslöshetsbe-

greppet. För att ett företags verksamhet skulle kunna anses vara vilande krävdes följande.

Ingen produktion eller tjänster fick ske i företaget. Inte

av varor heller fick det göras några inköp. Det fick inte förekomma någon form anbudsgivning, ackvisitation eller marknadsföring. F-skattesedeln av skulle återkallas och mervärdesskatteregistreringen skulle upphöra. F öretagaren skulle på heder och samvete intyga att verksamheten var vilande. För att kunna omfattas det alternativa arbetslöshetsbegreppet av krävdes vidare att företagaren hade haft minst tolv månaders sam-

manhängande verksamhet och att företagaren hade haft minst två års sammanhängande verksamhet företagare innan förnyad vilande-

som

period kunde inträda.

Någon ersättning skulle inte lämnas förrän företagaren hade varit

arbetslös under 25 ersättningsberättigade dagar.

Betänkandet ledde inte till någon proposition.

Den s.k. återställaren

I samband med regeringsskiftet hösten 1994 föreslog den nuvarande

regeringen prop. 1994/95:99 att de förändringar som hade vidtagits i ALF-lagen och KAS-lagen den l juli 1994 skulle upphävas. Man föreslog dock två förändringar i förhållande till vad som gällde före den l juli 1994. De föreslagna förändringarna var följande. Dels föreslogs att det skulle införas bestämmelse i ALF-lagen en förtydligade beräkningssättet dagpenningen. Enligt förslaget som av

skulle medlems normalarbetstid räknas den genomsnittliga tid

som han eller hon varit anställd för att arbeta per vecka under de sesom naste åtta månaderna. Dels föreslogs att det i lag skulle införas en regel som församma

hindrade att s.k. utfyllnadsersättning betalades ut under obegränsad tid.

Om en försäkrad under en ersättningsperiod skulle kvalificera sig för ytterligare en ersättningsperiod genom en inte tidsbegränsad deltids-

anställning skulle deltidsanställningen utgöra utgångspunkten för

normalarbetstidens beräkning vid utbetalande av ersättning för påföljande period.

Vidare föreslogs att lagen 1993:1441 om allmän avgift för finan-

siering av kontantförmåner vid arbetslöshet skulle upphöra att gälla vid utgången år 1994 och att finansieringsavgiften för arbetslöshetskasav soma skulle återinföras. Vid utskottsbehandlingen av propositionen tillstyrkte utskottet re-

geringens förslag se utskottets betänkande 1994/95:AU5 förutom de

två förändringar som avsåg beräkningen av norrnalarbetstid och begränsningen av möjligheten att erhålla utfyllnadsersättning. Vidare föreslog utskottet att övergångsbestämmelserna skulle få en annan utformning än den som regeringen hade föreslagit. Vad gäller de två förstnämnda förändringarna anförde utskottet bl.a. följande. Utskottet påpekade inledningsvis att det i denna del förelåg en viss skillnad mellan propositionens förslag till lagtext avseende normalarbetstid och vad i den allmänna motiveringen angavs vara regesom ringens förslag. Utskottet utgick dock från att lagtexten gällde som regeringens förslag. Utskottet konstaterade att om man beräknade normalarbetstiden det sätt regeringen föreslog skulle det kunna bli olyckliga konsekvenser för de personer som hade varierande arbetstid. Förslaget skulle kunna slå särskilt hårt mot vissa grupper såsom byggnadsarbetare, skogs- och lantarbetare, lärare utan fast tjänst, vikarier inom vårdsektorn, anställda inom hotell- och restaurangbranschen och utövande konstnärer. Utskottet förordade därför en regel om att normal arbetstid var den tid som den försäkrade hade förvärvsarbetat under tid som legat till grund för uppfyllandet av arbetsvillkoret. Om det var till den försäkrades fördel skulle i stället normalarbetstiden utgöra ett genomsnitt av den arbetade tiden under hela ramtiden. Arbetad tid skulle därvid för arbetstagarens del utgöra den tid denne varit anställd för att arbeta. För att uppnå kostnadsneutralitet i förhållande till regeringens förslag föreslog utskottet att normalarbetstidens beräkning skulle kombimed skärpning arbetsvillkoret. I enlighet med detta förorneras en av dade utskottet att arbetsvillkoret i fortsättningen skulle vara förvärvsarbete i minst 80 dagar. Normalarbetstiden skulle beräknas så sätt att i denna skulle endast ingå tid då den försäkrade hade utfört förvärvsarbete eller varit i verksamhet som utgjorde jämställd tid. Utskottet ansåg att den s.k. fyllnadsstämplingen var ett stort problem. Man ansåg dock att det kunde bli problem med den praktiska

tillämpningen regeringens förslag. Utskottet avstyrkte därför förav slaget. Utskottet ansåg att regeringens förslag såvitt det avsåg övergångsregler kunde få olyckliga effekter. Utskottet föreslog därför att övergångsreglema skulle kompletteras på så sätt att de som blev personer arbetslösa efter ikraftträdandet under vissa förutsättningar skulle ha rätt till inkomstrelaterad ersättning under sex månader från ikraftträdandet. Riksdagen beslutade den 20 december 1994 i enlighet med utskottets förslag. Beslutet innebar att återgick till ett system bestod man som ett obligatoriskt grundskydd enligt KAS-lagen och en frivillig förav säkring inkomstrelaterad ersättning enligt ALF-lagen. Besom gav stämmelserna trädde i kraft den l januari 1995.

och fr.o.m. år 1995

4 Förändringar förslag

Under våren 1995 föreslog regeringen prop. 1994/95:218 att tillsynen

över arbetslöshetsförsäkringen skulle stärkas. Efter utskottsbehandling

betänkandet 1994/95:AU15 genomfördes bl.a. följande förändringar.

AMS tillsyn över arbetslöshetskassorna byggdes ut. Den utbyggda

tillsynen skulle finansieras genom att 1 procent motsvarande ca 12

miljoner kr/år vad arbetslöshetskassorna erlade i finansieringsavav gift skulle till tillsynen av kassorna. Vidare bestämdes att AMS, ett led i förstärkningen dess tillsom av synsverksamhet, fr.o.m. den 1 oktober 1995 skulle få rätt att överklaga arbetslöshetskassomas, länsarbetsnämndemas och de allmänna för-

valtningsdomstolarnas beslut arbetslöshetsersättning och rätt till

om medlemskap i arbetslöshetskassa. Samtidigt skulle AMS upphöra att Överklagningsinstans i ärenden rörde nämnda frågor. vara som

Därtill utvidgades avstängningsbestämmelserna så att de fr.o.m. den

1 juli 1995 omfattar alla arbetsmarknadspolitiska åtgärder som berättitill utbildningsbidrag. Förändringen innebär arbetslös gar att om en

avvisar ett erbjudande om en lämplig arbetsmarknadspolitisk åtgärd kan hon eller han utan skälighetsprövning avstängas från rätt till er-

sättning. Utöver nämnda förändringar beslutades om förändringar avseende den s.k. utförsäkringsgarantin. Tidigare stadgades i skilda förordningar att den riskerade att bli utförsäkrad från ersättning enligt ALF-lasom kunde begära att arbetsförmedlingen anvisade honom eller henne gen ett beredskapsarbete, ALU-plats eller arbetsmarknadsutbildning en en det inte fanns särskilda skäl mot det. Bestämmelsen innebar alltså om att den arbetslöse själv kunde bestämma han eller hon skulle få en om

viss utförsäkringsåtgärd. För att förtydliga kontraktet mellan den ar-

betslöse och samhället beslutades att dessa bestämmelser skulle tas bort. Istället bestämdes att arbetsförmedlingen ska bevilja den åtgärd

förmedlingen finner mest lämplig i varje enskilt fall. Ändringen

som innebär en viss inskränkning i den enskildes bestämmanderätt men avsikten har inte varit att ta bort utförsäkringsgarantin. Vidare infördes arbetsmarknadspolitisk åtgärd benämnd arbetsplatsintroduktion. en ny

I den s.k. budgetpropositionen prop. 1994/951100 föreslog rege-

ringen att det skulle införas en 20-årsgräns för ersättning från arbetslöshetsförsäkringen. Detta förslag avvisades under utskottsbehandlingen.

Regeringen föreslog den 18 april 1995 i den s.k. kompletteringspro-

positionen prop. 1994/95:150 att vissa förändringar skulle vidtas i arbetslöshetsförsäkringen och i KAS. I propositionen föreslogs bl.a. följande. Med hänsyn till det statsfmansiella läget och då det fanns behov av att harmonisera arbetslöshetsförsäkringen med övriga socialförsäkringar skulle kompensationsnivåerna i arbetslöshetsförsäkringen sänkas från 80 till 75 procent av dagsförtjänsten före arbetslösheten. Vidare skulle den lägsta ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen och KAS sänkas från 245 till 230 kr. För att motverka del problemen kring deltidsarbetslösheten en av

föreslogs att den regelbundet utför deltidsarbete under veckor då

som

hon eller han i övrigt är arbetslös och vid ersättningsperiodens utgång

fortsätter tillsvidareanställning deltid inte skall ha rätt till utfyllen nadsersättning i den ersättningsperioden så länge tillsvidarenya tjänsten deltid pågår. Riksdagen beslutade i enlighet med förslagen och bestämde att de förändrade ersättningsnivåema skulle gälla fr.0.m. den 1 januari 1996. Vad gäller de förändrade deltidsreglerna beslutades att dessa skulle träda i kraft den 1 september 1995. Begränsningen av ersättningsrätten under tiden den 1 september för den vars ersättningsperiod går till ända den 31 december 1995 tillämpas dock först från och med den 1 januari 1996.

Den 30 juni 1995 lades Försäkringsöverdomstolen ned och numera

är Regeringsrätten högsta instans i mål som rör arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Den 1 juli 1995 upphävdes förordningen 1984:1011 om pennitte-

ringslöneersättning.

I den s.k. tillväxtpropositionen prop. 1995/96:25 föreslog regeringen vissa förändringar i arbetslöshetsförsäkringen och KAS. Syftet med dessa förändringar att stärka arbetslöshetsförsäkringens karakvar omställningsförsäkring och att tydligare hävda den s.k. arbetslintär av

jen. De föreslagna förändringarna innebar i korthet följande.

7 16-0479

För det första föreslogs att arbetsvillkoret skulle skärpas. Enligt förslaget skulle ersättning från arbetslöshetsförsäkringen lämnas första gången till den hade blivit arbetslös efter att ha utfört reguljärt arsom bete. Möjligheten att kvalificera sig genom arbetsmarknadsåtgärder, beredskapsarbete skulle alltså tas bort. Samma regeländring föm.m. reslogs såvitt avsåg KAS, dock att man även fortsättningsvis skulle kunna erhålla KAS att uppfylla ett utbildningsvillkor. genom Vidare föreslogs att avstängningsreglema skulle skärpas. Om en arbetslös hade lämnat sitt arbete utan giltig anledning skulle han eller hon avstängas under 40 ersättningsdagar. Skulle arbetet ha varat högst 5 arbetsdagar eller än 5 högst 10 arbetsdagar skulle avstängmer men ningstiden 10 respektive 20 ersättningsdagar. Om den arbetslöse vara hade skilts från sitt arbete på grund av otillbörligt uppförande, avvisat erbjudet arbete eller utan att uttryckligen avvisat sådant arbete genom

sitt uppträdande uppenbarligen vållat att anställningen inte kommit till

stånd skulle han eller hon avstängas under 60 ersättningsdagar. Skulle arbetet ha varat högst 5 arbetsdagar eller mer än 5 men högst 10 ar-

betsdagar skulle avstängningstiden vara 20 respektive 40 ersättnings-

dagar. I det fall sökanden uppenbarligen inte ville anta lämpligt arbete skulle sökanden avstängd till dess han eller hon hade arbetat under vara 80 dagar.

Slutligen föreslogs i syfte att förebygga fusk med ersättningen att

frånkännandereglema i arbetslöshetsförsäkringen och möjligheten för

länsarbetsnämnden att dra det kontanta arbetsmarknadsstödet skulle ändras så sätt att dessa åtgärder skulle omfatta minst 130 ersätt-

ningsdagar/stöddagar. Den som hade frånkänts respektive fått sitt stöd

indraget skulle vara tvungen att förvärvsarbeta minst 3 timmar per dag under 80 dagar för att få ersättning. ny Vid utskottsbehandlingen propositionen tillstyrkte Finansutskotav i huvudsak regeringens förslag utskottets betänkande

tet se

1995/95:FiU1 och Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1995/96:AU2y dock med vissa förändringar. Utskottet konstaterade att förslaget skärpt arbetsvillkor skulle om

kunna innebära att vissa sökanden, som hade upparbetat ett arbetsvill-

kor förvärvsarbete därefter påbörjat ett beredskapsarbete genom men eller utbildningsvikariat eller erhållit starta-eget-bidrag innan han eller hon uppburit någon arbetslöshetsersättning, skulle riskera att inte kvalificera sig för ersättning. Detta skulle kunna ske om beredskapsarbetet etc. pågick under så lång tid att förvärvsarbetet inte rymdes inom ramtiden. För att motverka denna effekt föreslog utskottet att det skulle in-

föras undantagsregel för dessa Vidare föreslog utskottet

en personer. att avstängningstiden såvitt avsåg det fall då någon lämnat anställningen frivilligt skulle bestämmas till 45 ersättningsdagar istället för

till föreslagna 40 dagar. Utskottet föreslog också att även i det fall där sökanden visade uppenbar arbetsovilja och därigenom avstängdes skulle han eller hon endast kunde återkvalificera sig genom förvärvsarbete. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag och ändringarna trädde i kraft den l januari 1996. Från och med den l maj 1996 kommer arbetslöshetskassorna att motpart i ärenden där enskild har klagat över kassans beslut till vara allmän förvaltningsdomstol.

Bilaga 3

Beräkningsmetoder och antaganden

Innehållsförteckning

Sida

befintligt och alternativt regelsystem

ersättningstiden

Beräkningsmetoder och antaganden

Utgångspunkter

Kostnadsberäkningar inför delbetänkandet har i första hand inriktats på allmän bild vad olika förändringar i regelsystemet skulle ge en av kunna för effekter. Det gäller t.ex. sådana frågor som arbetsvillkoge

rets längd, ersättningsnivåer, ersättningstak, m.m. men också infö-

randet bortre gräns för ersättningstiden och antalet ersättav en ningsperioder. En viktig fråga är också vilka effekterna blir av kombinationer av olika regelförändringar. För att kunna göra denna typ allmänna beräkningar har en kalav kylmodell utvecklats. Det har då varit nödvändigt att göra del fören enklingar. De ekonomiska effekterna av förändringar i arbetslöshetsersättningens regelsystem inträder inte alltid omedelbart utan kan som pågår under flera år. Vissa regeländsnarare ses som en process ringar får effekt omedelbart, t.ex. Förändring av ersättningsnivån en

eller ersättningstaket. Andra regeländringar får effekt först på sikt och

är beroende hur regeländringarna införs, vilka övergångsregler som av gäller, etc. Detta gäller t.ex. begränsningar av ersättningsperiodens längd och av antalet ersättningsperioder. För att kunna jämföra effekterna olika typer av förändringar och av

kombinationer regeländringar måste därför egentligen be-

av av man räkna effekterna under vart och ett av den följd av år som det tar innan regeländringarna fått fullt genomslag. Detta är oftast en mycket

komplicerad analys eftersom det handlar om ett genomförande i en

framtid inte känner och där omvärldsförutsättningama måste som man prognostiseras. Inte minst kan de införda regeländringarna själva påverka beteendet hos dem som berörs av förändringarna. Det har inte varit möjligt att till delbetänkandet åstadkomma en analys hur olika regeländringar verkar i en dynamisk genomföranav deprocess. I stället har förenklad statisk analys genomförts av effeken

terna ett enskilt år och där kostnadsjämförelserna bygger förutsätt-

ningen att de föreslagna regeländringar får omedelbart genomslag.

I 195

Kalkylerna visar således inte vilka faktiska kostnadseffekter som kan förväntas de närmaste åren med de föreslagna regeländringama utan skall snarare ses som räkneexempel avseende den potentiella kostnadseffekten. Vilka de faktiska effekterna skulle ha blivit beror hur och när de eventuella förändringarna skulle ha genomförts. Vid sidan av kostnadsberäkningarna i kalkylmodellen har vissa preliminära kalkyler gjorts av effekterna av förändringar i arbetsvillkoret. Bland annat har studie gjorts av hur många som skulle beröras en

av skärpta krav förvärvsarbete som grund för kvaliñcering till

arbetslöshetsersättning. Underlag for beräkningarna en genomgång

än 500 ersättningsbeslut olika a-kassor. På grund av den i

av mer

praktiken korta utredningstiden har det inte varit möjligt att genomföra

nödvändiga kompletterande undersökningar för att fastställa om studiens resultat är generaliserbara. Utredningen avstår därför från att i delbetänkandet redovisa resultat från denna undersökning. Som underlag för slutsatserna om konsekvenserna av ett skärpt arbetsvillkor ligger i stället studie den arbetade tiden under 1993 en av för ett litet antal personer som inträtt i arbetslöshet i januari 1994. Studien baseras på enkät gjorts inom ramen för SCB:s inen som komstundersökningar för hushåll HINK. Eftersom det rör sig om ett litet urval blir dessa uppgifter naturligtvis osäkra. Utredningen avser dock att i slutbetänkandet återkomma med fördjupade analyser av effekterna av olika arbetsvillkor.

Kalkylmodellen

Grundprincipen för kalkylen är att beräkna hur kostnaderna för arbetslöshetsersättning och åtgärder under ett kalenderår påverkas om man tillämpar ett alternativt regelsystem från början av året. Kalkylerna

baserar sig på faktiskt registrerad arbetslöshet och registrerade ersätt-

ningsdagar för det studerade kalenderåret. Eftersom det skulle innebära stora praktiska problem att göra beräkningarna för samtliga arbetslösa räknas i stället ett urval arbetslösa. 0 I ett n0llalternativ" beräknas för varje individ i urvalet kostnaden med det befintliga regelsystemet. Denna beräkning grundar sig på det antal ersättningsdagar som den arbetslöse faktiskt haft under kalenderåret och på den lön som legat till grund för den arbetslöses ersättning.

I ett förändringsalternatiW beräknas vilka kostnaderna skulle

0 ha blivit för samma individ med ett alternativt regelsystem. I detta regelsystem kan man välja andra ersättningsnivåer,

ersättningstak, längd ersättningsperioder, m.m. Regel-

systemet tillåter också att ersättningsnivån varierar, beroende

hur lång tid den arbetslöse befunnit sig i rundgång. En bruttoarbetslöshetstid beräknas där sammanhängande tid i öppen arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder läggs samman. Den sammanlagda bruttoarbetslöshetstiden delas i ett antal er-

sättningsperioder, for vilka olika ersättningsnivåer kan väljas.

Dessa kan högre eller lägre än den som gäller i det befintvara liga systemet. Vi kan t.ex. välja att sätta ersättningsnivån till 80 procent den tidigare lönen de första 300 dagarna, 70 procent av de nästföljande 300 dagarna, osv. Längden den tidigare san.-

manhängande tiden i ersättning eller åtgärder bestämmer då hur

många den arbetslöses faktiska ersättningsdagar under det av studerade kalenderåret i förändringsalternativet faller under som

olika ersättningsperioder och därmed får en annorlunda ersät-

ning.

Genom att jämföra kostnaderna i nollalternativet och föränd-

ringsalternativet för samtliga individer i urvalet kan uppskatta

de totala kostnadsskillnaderna under kalenderåret. Genom att räkna urvalet till totalnivå kan uppskatta de totala kostupp nadseffektema. I kalkylmodellen kan längden ersättningsperioderna varieras lik-

ersättningsnivån i varje period. Om man i varje ersättningsperiodi

som förändringsaltemativet tillämpar regelsystem och ersättningssamma nivå i nollalternativet blir kostnaden naturligtvis densamma. som

Det kalenderår vi tagit utgångspunkt för beräkningarna är

som som 1996. Eftersom det är den faktiska arbetslösheten och arbetslöshetstrukturen urvalet ligger till grund för kalkylema och som genom ännu inte vet hur 1996 års arbetslöshetstruktur och arbetslöshetsniwå ut måste dock utgå från 1995 års värden och så långt möjligt ser uppskatta eventuella förändringar mellan år 1995 och år 1996. Vi känner däremot till regelsystemet for 1996 och det är detta regelsystem vi så långt möjligt utgår från när beräknar nollalternativet. som I de kalkyler gjorts till delbetänkandet ingår endast de arbetssom

lösa i urvalet har uppburit ersättning från a-kassa eller KAS under

som

1995. De beräkningar följdeffekter för arbetsmarknadsåt-

som görs av gärder ersättningsnivå är knuten till arbetslöshetsersättningen vars utbildningsbidrag därmed endast kostnaderna för de arbetslösa avser haft kassa- eller KAS-ersättning. Utredningen att i slutbesom avser tänkandet redovisa kalkyler inkluderar också de som befunnit sig i som

arbetsmarknadsåtgärder inte uppburit arbetslöshetsersättning.

men

OU 1996:51 197

Statistiskt för

underlag kalkylema

Underlag för beräkning av faktiska ersättningsdagar under 1995 är AMS databas AK-STAT. I denna databas finns information om arbetslösas ersättning från a-kassorna och KAS-systemet fr.0.m. början av år 1994. Uppgifterna knyter an dels till beslutet om ersättning, dels till den löpande utbetalningen. Den första typen av uppgifter gäller t.ex. beslutstidpunkt, dagpenning, den tidigare lön som legat till grund för den beslutade dagpenningen, m.m. Dessa uppgifter uppdateras när nytt underlag inkommer, t.ex. förändrad lön. Den andra typen av uppgifter gäller antalet ersättningsdagar i a-kassa respektive ALU, antalet karensdagar, utbetalt belopp, m.m. Dessa uppgifter registreras per kalendervecka. Beräkningarna av sammanhängande tid med ersättning eller arbetsmarknadsâtgärd utgår från AMS Händelsedatabas, kallad HÄN- DEL. I denna registreras samtliga händelser vid arbetsförmedlingarna berör de arbetssökande. Från HÄNDEL kan hämta informasom man tion när de arbetssökande inregistrerats och avregistrerats vid om arbetsförmedlingen. Denna information ligger till grund för bestämningen av inskrivningsperioder. Om den arbetssökande avregistreras och återkommer påbörjas inskrivningsperiod. I HÄNDEL senare en ny registreras också under vilka perioder de arbetssökande befunnit sig i öppen arbetslöshet respektive i olika arbetsmarknadsâtgärder. De arbetssökande indelas därvid i sökandekategorier och perioderna i arbetslöshet respektive åtgärder registreras i form av sökandekategoriperioder. Uppgifter om sökandekategoriperioder finns i allmänhet fr.0.m. mitten av år 1991. AMS utredningsenhet har tagit fram det statistiska underlaget ut-

redningen och i övrigt bidragit med värdefulla råd. Henrik Gaunitz och

Anders Harkman har ansvarat för urvalsdragning och sammanlänkning HÄNDEL och AK-STAT-data. Henrik Gaunitz har också medverkat av i uppbyggandet i kalkylmodellen. Det är dock utredningen som ansvarar for modellens uppbyggnad och funktion.

Urvalet

Från HÄNDEL har dragits ett slumpmässigt urval på 5 000 arbetslösa. Urvalsramen är samtliga individer varit inskrivna vid arbetsforsom medlingen år 1995 med undantag av några sökandekategorier. Det gäller dels arbetssökande har arbete som vill byta till ett nytt, som men

8 16-0479

dels sökande inom skyddad verksamhet För de arbetslösa i urvalet

uppburit ersättning från a-kassa eller KAS har uppgifter hämtats

som från AK-STAT. 3 273 motsvarande 65 procent av urvalet är personer

registrerade i AK-STAT år 1995 och har således uppburit någon form av ersättning. Från urvalet har tagits bort 307 individer för vilka de statistiska uppgifterna är oanvändbara.

Uppräkning

Eftersom kalkylema i detta betänkande endast berör dem som under år

1995 uppburit ersättning från a-kassa eller KAS har uppräkning gjorts för att få jämförbarhet med de totala kostnaderna för arbetslöshetser-

sättning redovisas i AK-STAT. I urvalet har ingått 3 032 arbetssom lösa med ersättning från kassa eller KAS. Enligt AK-STAT är under 1995 antalet med ersättning 937 876 stycken. Om urvalet personer skalas till motsvarande antal blir antalet ersättningsdagar upp personer i urvalet 93 724 tusen. Totala antalet ersättningsdagar enligt AK-STAT 94141 tusen. Antalet ersättningsdagar skiljer sig således totalt var mindre än halv procent. Fördelningen mellan a-kassa och ALU en skiljer sig dock För att få antalet ersättningsdagar i urvalet att mer. motsvara faktiskt antal dagar enligt AK-STAT måste antalet ALUdagar skrivas ned med sex procent medan antalet kassadagar måste skrivas med procent. Eftersom AK-STAT varit i funktion enupp en dast från mitten februari i år har inte uppgifter om totala antalet av

KAS-dagar kunnat fås i sådan tid att de kunnat användas för att korrikalkylema. Uppgifter inkommit pekar att urvalet överskat-

gera som

tar antalet KAS-dagar något.

Om antalet ersättningsdagar i urvalet skrivs upp enligt ovan så att

antalet ersättningsdagar motsvarar de faktiska enligt AK-STAT så blir de totala kostnaderna beräknat med de ersättningsregler som gällt under 1995 42 miljarder. Den faktiskt utbetalda ersättningen under

1995 är enligt AK-STAT drygt 43 miljarder. Skillnaden uppgår till knappt tre procent. I de beräkningar har gjorts i betänkandet har

som

uppskalning enligt gjorts för jämförbarhetens skull så att kostna-

ovan derna motsvarar de faktiska under 1995.

20 Sökandekategoriema 41: ombytessökande, 42: lönebidrag samt 43zojfentligt skyddat arbete.

Beräkningsgången

Beräkningarna kan för varje individ indelas i två faser som besvarar två olika frågor: 0 Hur många ersättningsdagar har den arbetslöse haft under kalenderåret och vilken ersättningsgrundande lön har tillämpats 0 Vad är kostnaden för den arbetslöses arbetslöshetsersättning med

det befintliga regelsystemet och vilken skulle kostnaden blivit

om man tillämpat ett alternativt regelsystem med olika ersättningsnivåer i olika perioder

tidi-

Beräkning av antalet ersättningsdagar och

lön

gare

Från AK-STAT hämtas uppgifter för varje individ om faktiskt antal ersatta dagar i a-kassa och KAS under kalenderåret, antal dagar i ALU, antal karensdagar samt den tidigare lön som legat till grund för akassans ersättningsbeslut. Både när det gäller ersättningsdagar och ALU-dagar kan KAS och deltidsarbetslösa redovisas var for sig.

Beräkning av kostnad för arbetslöshetsersättning

1 befintligt och alternativt regelsystem

Efter att ha beräknat faktiskt antal ersatta dagar under året beräknas för varje individ den tidigare sammanhängande tiden med kassaersättning eller arbetsmarknadspolitiska åtgärder vid ingången av det kalenderår

som kalkylen avser se beskrivning nedan. I den tredje fasen jämförs

sedan kostnaderna som det faktiska antalet ersättningsdagar och den ersättningsgrundande tidigare lönenivån i det befintliga regelger systemet och i det alternativa regelsystemet. Beräkningarna avser

främst kostnaden för a-kasse- och KAS-systemen men också följdef-

fekter för arbetsmarknadsåtgärder vars ersättningsnivå är knuten till ersättningsnivån i a-kassan. Kostnaden för ersättning från a-kassa och KAS och ALU kan med relativt stor säkerhet beräknas med hjälp av uppgifterna som tagits fram från AK-STAT. När det gäller kostnaderna för andra arbetsmarknadsåtgärder och vad gäller fördelningen av antalet ersättningsdagar över det studerade kalenderåret har uppgifter från HÄNDEL legat till grund. Skälet till detta är att syftet har varit att ge en heltäckande bild som inkluderar också arbetsmarknadsåtgärder.

För varje i HÄNDEL under 1995 registrerad sökandekategoriperiod

beräknas kostnad beror vilken sökandekategori det rör sig en som För öppen arbetslöshet och arbetsmarknadsåtgärder, vars ersättom. ning är kassaanknuten, beräknas kostnaden antalet ersättningsdasom

multiplicerat med den arbetslöses dagpenning. Den arbetslöses

gar

dagpenning är beräknad med utgångspunkt från den ersättningsnivå gäller år 1996. När det gäller arbetsmarknadsåtgärder som inte är

som knutna till a-kassan, t.ex. beredskapsarbete, har kostnaden beräknats antalet ersättningsdagar multiplicerat med den totala genomsnittsom liga kostnaden dag för denna åtgärd under 1995 enligt statistik från per AMS. I beräkningen nollalternativet har alla ersättningsperioder av under kalenderåret ersättningsnivå. I förändringsaltemativet samma varierar däremot ersättningen med längden på den tidigare sammanhängande ersättningstiden. Ersättningen för den första sökandekategoriperioden under kalenderåret beror då hur länge individen befunnit

sig i rundgång när den första perioden under året inträder. Varje ny sammanhängande period under året ökar sedan den sammanhäng-

ande ersättningstiden. Om därmed passerar en gräns för en ersättman

ningsperiod ersättningsnivå inträda. Det kan också

kan en förändrad förekomma att den sammanhängande ersättningsperioden bryts under året och att beräkningen börjar om från noll. fallet ska och HÄNDEL

I det ideala uppgifterna i AK-STAT stämma överens så att perioder med registrerad arbetslöshetsersättning

i perioder med öppen arbetslöshet i HÄNDEL. AK-STAT motsvaras av

På grund brister i registreringen är det dock inte säkert att en sådan

av

överensstämmelse alltid finns. Utgångspunkten för beräkningarna har varit att uppgifterna i AK-STAT prioriteras framför uppgifterna i HÄNDEL i de fall uppgifterna är motstridiga. Rutiner har införts i

som kalkylen för att garantera att antalet ersättningsdagar i a-kassa och ALU motsvarar dem redovisas i AK-STAT. När det gäller övriga som

arbetsmarknadsåtgärder utgår beräkningarna från de registrerade sökandekategoriperioderna i HÄNDEL.

KAS och deltid

Beräkning av

Med hjälp AK-STAT kan tidsbestämma kassa- respektive KAS-

av perioder under året. Denna information har dock av tidsskäl inte kunnat användas i kalkylmodellen. I stället antas att KAS-perioder alltid ligger före perioder med ersättning från a-kassa. Vid beräkningen av ersättningen för deltidssökande, har vid beräkningen av nollalternativet, ut-

gåtts från 1996 års regler som innebär att en ny ersättningsperiod

nya inte utgår efter 300 dagar. Enligt uppgift från AMS kan kvaliteten

uppgifterna om antalet ersättningsdagar för deltidsarbetslösa vara

något osäkra.

nollaltemativ och förändringsalter-

Beräkning

av na lV

För varje individ beräknas således kostnaden för varje sökandekategoriperiod under 1995 enligt ovan. I nollalternativet är kostnaden för kassadagar 75 procent av den tidigare daglönen. I förändringsalternativet tillämpas olika ersättningsnivåer den tidigare daglönen. De olika alternativen utgår från samma sökandekategoriperioder och samma antal ersättningsdagar. Endast ersättningsnivån skiljer mellan altemativen.

Beräkning av den sammanlagda ersättningstiden

Syftet med beräkningarna är att uppskatta hur lång tid den arbetslöse

har befunnit sig i rundgång utan att någon gång ha kvalificerat sig för

ny ersättningsperiod enbart med förvärvsarbete. Beräkningarna sker en

för varje individ i urvalet med hjälp HÄNDEL. Utgångspunkten är

av

sökandekategorzperioderna, d.v.s. registreringen av individens tid i

öppen arbetslöshet och åtgärder. Genom att för varje individ addera relevanta sökandekategoriperioder som är tidsmässigt sammanhängande skapas sammanhängande ersättningsperioder. Ersättningsperiodema mäts i antalet ersättningsdagar, antingen i öppen arbetslöshet eller i åtgärder. I HÄNDEL registreras de arbetslösas kalendertid i olika sökandekategorier. I kalkylerna har översättning gjorts att det i urvalet totala antalet ersättningsdagar i a-kassa genom

och KAS enligt AK-STAT har satts i relation till totala antal dagar i

öppen arbetslöshet enligt HÄNDEL. Därigenom skapas kvot en som

beskriver det genomsnittliga antalet ersättningsdagar per kalenderdag i

urvalet. Denna kvot har använts för samtliga individer för att omforma kalendertid till ersättningstid vid beräkning av den sammanlagda ersättningstiden. För deltidsarbetslösa har tillämpats kvot som uppgår en till hälften av kvoten för heltidsarbetslösa. Som icke relevanta sökandekategorier i beräkningen betraktas ombytessökande och sökande inom skyddad verksamhet. Det har också varit nödvändigt att göra vissa antaganden vad gäller några sökandeka-

tegorier, t.ex. kategorin tillfälligt arbete och vad gäller avbrott mellan sökandekategoriperioderna samt när det gäller möjligheten att under

pågående ersättningsperiod kvalificera sig för ersättningsperiod, en ny bl.a. för deltidsarbetslösa. Kalkylen visar sig vara relativt känslig för

vilka antaganden görs. De gjorda antagandena bör enligt utredsom ningens bedömning rimlig uppskattning av den sammanhängande ge en ersättningsperiodens längd. Det bör dock vara möjligt att genom fortsatta studier reducera osäkerheten.

Ett allmänt problem i HÄNDEL är att kvaliteten registreringen

ibland brister. Det är relativt vanligt att startdatum i en sökandekategoriperiod ligger efter Slutdatum så att ett negativt antal dagar uppstår.

I kalkylema har problemet med negativa värden lösts genom att samt-

liga individer har negativa värden har uteslutits analysen. som ur

Möjlig underskattning av den sammanlagda ersättningstiden

Rundgångsperiodemas längd begränsas den information som finns

av tillgänglig i HÄNDEL. I allmänhet finns inga uppgifter sökandekaom

tegoriperioder registrerade tidigare än mitten år 1991. Det finns

av därmed risk för att den sammanlagda ersättningstiden underskattas för dem har varit längst i rundgången. Underskattningen börjar uppsom träda efter sammanhängande period på 800-900 ersättningsdagar. en En faktor sannolikt bidrar till underskattning av rundgången annan som

är att arbetslösheten ökat kraftigt i början 1990-talet. Detta innebär

av

sannolikt att den genomsnittliga längden rundgången ökar år från år tills ett jämviktsläge så småningom uppnås. Det har inte varit möjligt att till delbetänkandet analysera denna och vad den betyder för

process kalkylema. Utredningen återkomma med fördjupad analys i slutavser betänkandet. Sammanfattningsvis kan konstateras att beräkningen av den sammanhängande tiden med ersättning kräver ett antal antaganden. Beräkningen visar sig förenad med en icke ringa osäkerhet genom att vara

känsligheten för de antaganden man måste göra sammantaget är stor. Det borde dock möjligt att med fördjupad analys av de problem

vara finns i det statistiska underlaget reducera osäkerhetema och därsom med förbättra kalkylema.

Bilaga 4

Stig Carlsson

Den bortre parentesen

I denna bilaga redovisas en studie som Stig Carlsson genomfört på uppdrag Arbetsmarknadsdepartementet vintern 1995 96. Författaav - För innehållet. ren svarar ensam

Innehållsförteckning

Sida 1 Bakgrund 204 2 Kategorisering långtidsarbetslösa 207 av 3 Kartläggningens resultat 212 4 Arbetslöshetens omsättningshastighet 224 5 avsedd användning av 230 arbetslöshetsförsäkringen 6 Sammanfattande slutsatser 233 7 Förslag 237

1 Bakgrund

Riksdagsbehandlingen

I kompletteringspropositionen 1994/952150 fastslås att det är viktigt att upprätthålla arbetslinjen i svensk arbetsmarknadspolitik. Det innebär att politiken ytterst ska inriktas att återföra de arbetslösa i reguljära arbeten. Den arbetslöses ansvar att stå till arbetsmarknadens förfogande förtydligas. I regeringens proposition 1995/96:25, den s k tillväxtpropositionen, framhålls vidare att om arbetslöshetsförsäkringen förvandlas från en

omställningsförsäkring till en långsiktig försörjning hotas grundbulten

i den aktiva arbetsmarknadspolitiken arbetslinjen. Det finns därför -

enligt propositionen skäl att tydliggöra arbetslöshetsförsäkringens roll

omställningsförsäkring. som en Slutsatsen blev att det måste finnas en bortre parentes. Med en bortre parentes avses att det inte ska vara möjligt att i princip hur länge som helst uppbära arbetslöshetsunderstöd varvat med olika typer av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I avvaktan på hur en sådan bortre parentes slutligen skulle kunna utformas föreslog regeringen i propositionen vissa förändringar syftande till att förstärka arbetslinjen: 0 För att få rätt till en första ersättningsperiod ska arbetsvillkoret uppfyllas i princip via reguljärt arbete. 0 Vid egen uppsägning utan giltig anledning utökas avstängningstiden från 20 till 45 dagar. 0 Om arbetslös inte tar anvisat lämpligt arbete eller arbetsmarknadspolitisk åtgärd avstängs personen i 60 dagar, d v s en ökning med 40 dagar. Vill uppenbarligen och återkommande inte ta lämpligt 0 en person arbete avstängs personen tills denna förvärvsarbetat 80 dagar i reguljärt arbete. 0 Personer som ertappas med att fuska med arbetslöshetsersättningen exempelvis att uppbära dubbla ersättninger eller genom arbeta svart frånerkänns ersättning under minst 130 ersättningsdagar. Höstriksdagen 1995 beslutade att dessa ändringar ska gälla från 1 januari 1996.

Hur den bortre parentesen slutligen kan komma att te sig är ännu

oklart. Ett flertal utredningar har emellertid i sina direktiv uppdrag att

komma med förslag i frågan. De utredningar det gäller är i första hand

Arbetsmarknadspolitiska kommittén A 1994:1, A-kasseutredningen

A1995:l2 samt även Arbetsrättskommissionen. Också andra utredningar frågan, nämligen Invandrarpolitiska kommittén, Övertangerar

syn av kvinnors arbetsmarknad, Kunskapslyftskommittén, Arbetstids-

utredningen, Utredningen företagsstöd samt Sjuk- och arbetsskadeom kommittén. Även denna PM är ett led i detta arbete.

Grundproblemet

Denna PM behandlar alltså frågan om en bortre parentes, d v s hur individer varit arbetslösa under lång tid ska stimuleras till aktiv försom

ändring sin situation, samt förhoppningsvis ge en fingervisning om

av

huruvida sådan reform alla synpunkter rationell och riktig.

ur vore

Som framgick ett tungt vägande skäl att arbetslös-

ovan anges som

hetsförsäkringen ska omställningsförsäkring och inte ett lång-

vara en

siktigt försörjningsaltemativ. Det är en hyggligt bra principiell utgångspunkt. Ett annat i den förekommande allmänna debatten ofta angivet skäl är att systemen behöver renodlas. Alla delar av trygghetssystemen, sjukförsäkring, förtidspensioner m m, diskuteras nu ur ett renodlingsperspektiv. Varför renodling just har blivit så aktuellt

nu och vad ska hända med restposten, d v s de individer som blir kvar som när alla systemen har renodlas, det aldrig något riktigt bra svar på. ges Det finns därför anledning att fundera över dessa skäl är de enda om och de rätta eller om det också finns andra. Det finns flera andra skäl som är tänkbara: Ett annat syfte med parentes, än inte så ofta explicit utta- 0 en om lat, kan t att skapa incitament för individen att med ex vara kraft arbeta på att aldrig riskera att hamna i närheten av den

bortre parentesen. Det är självfallet en legitim målsättning. Sam-

hället kan inte ha system med statligt stöd tillåter vissa insom divider att arbeta lite eller inte alls. Att ett införande bortre parentes dessutom på sikt bör få 0 av en

positiva effekter på statens budgetsaldo är förstås ingen nackdel, även detta, i varje fall inte i de ovan citerade propositio-

om inte officiellt nämns ett skäl till den tänkta reformen. nema, som Parentesen får då den dubbla funktionen till varnagel för att vara

arbetskraften; piska helt enkelt, samtidigt den minskar

en som

statens höga utgifter för arbetslöshetsförsäkringen.

0 En sådan piska anses enligt ekonomisk teori få den effekten att en arbetslös i större utsträckning än för närvarande blir benägen att skaffa sig arbete. Individen blir t så intresserad att o m av

undvika att hamna i den bortre parentesen att löneanspråken

reduceras. Med andra 0rd ökar intresset att ta ett arbete med mindre betalt än i tidigare anställningar. 0 Priset blir också högt för att avstå ifrån att bryta sociala nätverk genom att vägra att flytta dit arbetena finns. Det kommer enligt teorin därför också att förbättra arbetskraftens rörlighet och därigenom minska vakanstiderna och risken för att inflationsdrivande flaskhalsar uppstår. Allt detta begränsar sammantaget risken för ökad inflation vilket naturligtvis allmänt sett är önskvärt men också är särskilt viktigt mot bakgrund av ett inträde i EMU, vars inflationskrav är stränga. 1989 fanns det ca 60 000 öppet arbetslösa i Sverige. Det betyder att knappt 1,5 procent av arbetskraften saknade arbete. Det innebär att i princip alla som kunde stå på benen arbetade. Några incitament för att få folk att arbeta behövdes uppenbarligen inte vid en så god tillgång på arbetstillfällen som under detta toppår. Idag är de öppet arbetslösa ca 330 000 eller drygt 8 procent av arbetskraften. Ca 4 procent är i arbetsmarknadspolitiska åtgärder; en total arbetslöshet på över 12 procent. Det är en femdubbling av den öppna arbetslösheten på 5 år, eller med nästan 50 procent varje år. Nu kan även fullt friska, arbetsföra och välutbildade personer ha betydande svårigheter att skaffa sig ett arbete. Antalet långtidsarbetslösa har ökat kraftigt under de senaste åren. Dessa individers funktion som inflationshämmande inslag i ekonomin är begränsad, eftersom deras attraktionskraft på arbetsmarknaden är begränsad, eller har blivit det med tiden. Grundproblemet är alltså inte att arbetskraften plötsligt gripits av lättja. Det är inte huvudförklaringen till att det anses finnas ett behov av en bortre parentes. Att arbetslöshetsförsäkringen tas i anspråk mer än tidigare, och därför givetvis kostar mer, har sin uppenbart naturliga förklaring. Arbetstillfällena är för få. Grundproblemet är att aktivitetsnivån i ekonomin är för låg och arbetslösheten därför hög. Tillgängliga

arbeten blir följd den låga efterfrågan helt enkelt färre än de

som en av arbetssökande. Möjligheterna att göra något detta grundproblem, genom att öka efterfrågan och därmed sysselsättningen, begränsas emellertid av Riksbankens och EMUs inflationsrestriktioner. Förutom behovet att uppnå EMUs krav på budgetbalans 2 procent av BNP har staten dessutom ett allmänt behov av att förbättra sitt budgetsaldo. Den s k Perssonplanen, med nivåhöjningar i arbetslöshets- och sjukförsäkringen och

mycket stora satsningar på kompetenshöjning arbetskraften, ska fi-

av

nansieras inom systemen.

Det går därför knappast att bortse ifrån att om den bortre parentesen

införs så beror det inte enbart på ett nypåkommet behov av renodling trygghetssystemen utan är också en följd av flera andra komplika-

av tioner på arbetsmarknaden och i ekonomin.

2 Kategorisering av långtidsarbetslösa

Det finns i Sverige i grova drag 90 000 personer som varit långtidsin-

skrivna på arbetsförmedlingen i än fyra år. Som framgår av diamer 1 nedan ökade ett år mellan oktober 94 och oktober 95 gram - -

antalet lângtidsinskrivna över 36 månader med nästan 62 procent. Detta är alarmerande siffror. Långtidsinskrivna behöver nödvändigtvis

inte ha varit kontinuerligt öppet arbetslösa, utan kan ha haft kortvariga

tillfälliga arbeten, varit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder, varit sjuk

De har dock hela tiden varit inskrivna vid arbetsförmedlingen m m. som arbetssökande.

Diagram Arbetssökande utan arbete. Förändring oktober -94 -

oktober 95. Fördelade på inskrivningstid

-

70,0% 60,0% 50,0% 40.0% 30,0% 20,0% I Mån 10,0% D Kvinnor 0,0%

40,0% Källa: AMS Frågan är vad det kan bero på att just dessa hamnat i denna personer situation. Vad är det för finns det några särskilda katyp av personer,

rakteristika Vilken ålder har de Är något kön överrepresenterat Är

de energiska arbetssökare eller har de resignerat Finns det notoriska

fuskare Har vissa någon typ av handikapp Om detta vet vi väldigt lite. Med anledning av dessa bristande kunskaper har kartläggning gjorts fyra arbetsförmedlingar i landet. Syftet med kartläggningen är att närmare studera vilken typ av individer det är som fastnat i så lång arbetslöshetsperiod. För att få ett så representativt urval som möjligt har de fyra förmedlingarna valts så att olika typer av arbetsmarknader finns representerade: Glesbygd Lycksele

Medelstor stad i södra Sverige Oskarshamn

Medelstor stad i norra Sverige Piteå Storstad Linköping För att ingå i urvalet kvävs att en individ blev nyinskriven sösom

kande utan arbete i december 1991 ca 40 000 och också inskriven

var

som sökande utan arbete i december 1995 ca 15 000 och alltså saknar

fast förankring på den ordinarie arbetsmarknaden. Ett annat kriterium är att de ska vara registrerade vid någon av ovanstående arbetsförmedlingar. Urvalet sammanlagt 400 individer har därefter via

AMS HÄNDEL-register slumpmässigt gjorts bland de 15 000 kvarstå-

ende arbetssökande. Dessa individer har sedan, med stöd av uppgifter om kortvariga arbeten, utbildning, arbetsmarknadspolitiska åtgärder m och med hjälp m av erfarna arbetsförmedlare, oftast med personlig kännedom om individerna, klassiñcerats enligt fyra nedan redovisade starkt stereotypa kategorier. Det bör emellertid understrykas att det just är fråga om stereotyper. Att någon större mängd personer alldeles renodlat skulle representera den ena eller andra gruppen är knappast troligt. Verkligheten är mer sammansatt än så. Det är emellertid ändå nödvändigt att på något sätt skaffa sig en överblick och uppfattning över vilken typ av arbetslösa det är fråga om. Finns det någon verklighetsbakgrund till de schablonbilder som återges nedan Det är mot denna bakgrund den grova kategoriseringen av arbetslösa vid fyra förmedlingar ändå gjorts. Grundtanken med denna kategorisering är inte ett allmänt behov av att kunna kategorisera de arbetslösa utan att olika individer kan ha skilda preferenser och därför behov av olika typer av insatser.

Fyra kategorier

De fyra kategorierna är följande:

Formellt arbetssökande

Schablonbilden denna är att de tillhör gruppen satt i av grupp som system att undvika att arbeta. De lägger ner mycket arbete just detta. Blir de anvisade arbete uppstår alltid något gör att det hela rinner som ut i sanden; tillfällig krasslighet, fel bilen, bortrest, avlägsen släktings frånfälle, slitna gångkläder eller något annat skäl som gör att tillfället går intet och den arbetslösa kan fortsätta att vara arbetslös. om

Uppfinningsrikedomen kan i detta avseende enligt anekdotisk infor-

mation vara betydande. Den arbetslöse inser vaket när ersättningsperioden närmar sig sitt slut och att det snart blir nödvändigt att kvalificera sig för ny period via

någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd som t ex arbetsmarknadsutbildning, ALU eller beredskapsarbete. Han deltar pliktskyldigast och egentligt intresse i dessa aktiviteteter. Är ofta borta, förhindrad

utan av olika skäl. Det egentliga syftet med deltagandet är att kvalificera sig

för ersättningsperiod och återgå till sin avspända syn på arbete. Ett

ny mål i livet för vissa individer i särskilt äldre, är att få förtidsgruppen, pension och därmed helt kunna eliminera risken att få arbete. I denna kan det också finnas personer som uppbär a-kassa grupp samtidigt de arbetar svart. Att försöka kartlägga omfattningen av som detta missbruk arbetslöshetsförsäkringen ligger dock utanför ramen av för denna studie.

Anpasslingar

Denna arbetslösa har i den gängse schablonbilden inrättat sitt liv grupp till arbetslös och mår ganska bra. De jagar, fiskar och deltar i att vara det sociala livet på bostadsorten. Ofta är arbetslösheten så hög orten att det inte finns anledning att känna sig stigmatiserad av sin belägenhet. Det är normalt att vara arbetslös. Ibland är båda vuxna i hushållet arbetslösa. Det ger vid full ersättning för bägge, inte överdåd, så ändå hyggliga möjligheter till ett om någorlunda gott liv särskilt det kompletteras med diverse inforom mella ekonomiska aktiviteter, tjänster och gentjänster av olika slag

samt tillgång till kött, fisk och grönsaker via sina intresseinriktningar.

Personer i denna grupp skulle i och för sig inte ha något emot att få ett arbete, men har för länge sen resignerat. De vill inte heller göra särskilt mycket för att anpassa sig till arbetsmarknadens krav; utbilda sig, byta yrke, pendla eller rent av flytta, utan trivs bra där de bor och framlever sina liv. Det kan även i denna grupp finnas svartjobbare. Åtminstone de äldre i räknar egentligen inte längre med att få gruppen något stadigvarande arbete utan istället med att fram till pensioneringen hanka sig fram på a-kassa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Denna grupp arbetslösa kan indelas i två undergrupper:

a Arbetslösa på heltid, ofta lokalt bundna äldre personer med låg

utbildningsnivå, som vissa orter är praktiskt taget helt chanslösa på arbetsmarknaden.

b Arbetslösa på deltid, mestadels säsongarbetare, som arbetar

under viss tid året t ex sommaren och därför markerar ar-

betslösa vintertid. Ibland är det fråga om enpersonsföretagare

med ojämn tillgång på uppdrag. Denna grupp arbetslösa har ofta tvingats anpassa sig till arbetsgivamas önskemål att inte heltidsanställa personal utan bara ha temporär tillgång till arbetskraft.

Handikappade

Det är inte ovanligt att personer med arbetshandikapp är arbetssökande. En arbetshandikappad person definieras i allmänhet som en person med fysiska eller psykiska hinder som gör det svårt att få ett arbete på den öppna arbetsmarknaden. En del av de arbetsökande är förmedlingen kodade som handikappade. Det finns givetvis olika grader av handikapp; vissa är lindriga och hindrar personer bara från att ta vissa typer av arbeten. Ska en person kodas som handikappad måste detta emellertid ske i samförstånd mellan den sökande och fömiedlaren; personen måste alltså ge sitt godkännande till kodningen. För dessa personer finns en hel arsenal av åtgärder och tekniska hjälpmedel för att underlätta sysselsättning. Om de inte ändå kan få arbete på den ordinarie arbetsmarknaden kan de ibland få arbete via SAMHALL. När situationen på arbetsmarknaden är som den är för närvarande, förskjuts, oavsett vad man kan tycka om saken, med största sannolikhet

gränsen för vad som kan anses som ett handikapp i arbetslivet. Perso-

ner som tidigare skulle ha en haft chans att få ett arbete är chanslösa när ca 12 procent av arbetskraften står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Det finns därför sannolikt en gråzon av personer som inte har så tydliga arbetshandikapp, inte är handikappkodade, men ändå står som arbetssökande arbetsförmedlingen.

Det kan personer med diffusa, obekräftade fysiska besvär som vara ryggont, el- eller allergi resulterar i återkommande annan m m, som

sjukskrivningsperioder. Det kan också vara personer med låg social kompetens, alkoholproblem eller med andra typer av sociala och per-

sonliga problem i kombination med låg utbildning gör dem som oattraktiva som arbetskraft. i två

Också denna grupp kan delas in undergrupper: Personer arbetssökande och handikappkodade arbets-

a som är

förmedlingen.

b Personer som är arbetssökande men inte handikappkodade, men

handläggarna på arbetsförmedlingen ändå betecknas som som av handikappade i något avseende. De vill inte skylta med en

handikappkod eller är diffust handikappade.

De oturstöriöljda

Personer tillhörande denna har mer eller mindre av en slump grupp

hamnat bland de arbetslösa. De hade när de blev arbetslösa i och för sig

lika goda förutsättningar och kompetens sina bättre lottade som kamrater hade bättre tur och fick ett arbete. De råkade helt enkelt som tillfällighet, kanske i kombination med t ex ett dåligt kontaktnät, av en bli dem blev utan arbete. De är fortfarande aktivt arbetsen av som sökande och har, trots den långa arbetslöshetstiden, ännu inte helt för-

lorat hoppet att kunna få ett stadigvarande arbete. De besöker re-

om gelbundet arbetsfönnedlingen, inte bara för att markera arbetslös, utan också för att orientera sig vilka möjligheter arbetsmarknaden erom

bjuder. självförtroendet är givetvis naggat i kanten och den tidigare kompetensen börjar i vissa fall bli något uttunnad.

Gruppen otursförföljda kan indelas i två undergrupper, som har

något skilda förutsättningar att kunna ta ett arbetserbjudande:

Personer i denna undergrupp har fortfarande relevant kompetens

a

och kan utan vidare omedelbart ta de flesta arbetserbjudanden.

Problemet är att arbetsmarknaden bostadsorten och inom

pendlingsavstånd är fullständigt död.

b Personer i denna undergrupp är också i praktiken villiga att ome-

delbart ta vilket arbetserbjudande som helst. De skulle också

kunna besätta del de vakanser som skulle kunna tänkas en av

uppstå på orten och inom pendlingsavstånd. Problemet här är att

det förutom allmän brist på arbetstillfällen också finns komen petens- och utbildningsbrister hos individerna i gruppen som gör att de inte kan söka vissa de arbeten blir lediga. Vissa har av som

en kompetens och utbildning som är helt obsolet. Detta är givetvis en starkt begränsande faktor för dessa personers möjligheter att få arbete.

3 Kartläggningens resultat

För att kunna avgöra om det finns skillnader i beteende mellan olika typer av arbetsmarknader redovisas resultatet av kartläggningen först fördelat per arbetsförmedling, som alltså representerar olika typer av arbetsmarknader, och därefter slutligen i totala siffror. Fyra variabler kartläggs, nämligen ålder, kön, försäkringsstatus samt ovan beskrivna kategoritillhörighet. Den som i huvudsak är intresserad av totalresultatet och inte av eventuella regionala skillnader kan gå direkt till redovisningen av kartläggningens totalresultat.

Kartläggningens delresultat

Piteå

Piteå kommun har ca 40 000 innevånare och 6 500 ca 16 procent av

befolkningen av dessa är anmälda som arbetsökande arbetsförmed-

lingen. Bland byggnadsarbetarna i kommunen är arbetslösheten som

högst, eller 40 procent. 150 personer av det totala urvalet på 400 ca valdes ut bland de arbetsökande på arbetsförmedlingen i Piteå som varit inskrivna i än 4 år. Dessa arbetssökande fördelade sig mer åldersmässigt på följande sätt:

Tabell Urvalets åldersfördelning i Piteå

20-24år 25-29år 30-39år 40-49år 50-59år 60 64 år - 20 36 46 32 10 6

Observera att kategorierna 20 24, 25 29 och 60 64 år endast - - omfattar fem år i jämförelse med övriga som omfattar 10 år. Skälet till denna kategoriindelning är ett önskemål att isolera ungdomsarbetslösheten. Detta måste dock beaktas vid jämförelser mellan ålderskategoriema. Det anmärkningsvärda i siffrorna är väl att andelen arbetslösa av urvalet i åldersgruppen 50 59 endast är 7 procent och i gruppen - ca

60 64 endast 4 procent. Högst procentandel av urvalets

-

långtidsinskrivna uppvisar 30 39 år med över 30 procent.

gruppen - Fördelningen urvalet på kön är följande: av

Tabell 2. Urvalet i Piteå fördelat på kön

Män Kvinnor 105 45

Av urvalet är männen klart överrepresenterade. De är mer än dubbelt så långtidsinskrivna kvinnorna. Urvalet i Piteå fördelade sig

som

med avseende på försäkringssituation följande sätt:

Tabell 3.Försäkringssituationen för urvalet i Piteå

A-Kassa KAS Utförsäkrade Fyller villkor 1 14 1 32 3

Som framgår tillhörde 76 procent urvalet i Piteå A-kassan. 21 av utförsäkrade och endast 1 person uppbar KAS. 3 personer procent var

fyllde villkoren för a-kassa eller KAS.

När urvalet kategoriseras de 4 sterotypa blir fördelgrupperna ningen följande:

Tabell 4. Kategorisering varit aktuella på arbets-

av personer som förmedlingen i Piteå i fyra år

Formellt arbets- Anpasslingar Handikappade Otursförföljda sökande 1 32 33 84 undergrupp undergrupp undergrupp | | b37

a5 |b27 a14 b19 a47

Gruppen formellt arbetsökande" är tvärtemot den gängse föreställningen överraskande liten, endast i urvalet föll under en person denna klassificerades så, är född

kategori. Den person som en man,

1932 och således pensionär inom snar framtid.

en

Så gamla arbetsökande är enligt arbetsförmedlama lågprioriterade. Ska det möjligt få ett arbete i Piteå bör mellan 20

vara att man vara

och 40 år gammal. Före och efter denna ålder har det de senaste fyra

9 16-0479

åren varit omöjligt att få ett jobb i Piteå, framhöll personalen på förmedlingen. En arbetsförmedlare menade att hon trodde sig ha foren mellt arbetssökande bland sina 400 kunder. I övrigt ansågs att ca personer som endast är formellt arbetssökande knappast existerar i sinnevärlden. Om de finns, och inte accepterar anvisat arbete, blir de avstängda från arbetslöshetsersättning. Till gruppen "Anpasslingar" hörde 32 personer av urvalet i Piteå, alltså drygt 21 procent. Av de 32 var 27 säsongsarbetande och av dessa

27 var 2 egna företagare. Övriga 5 personer är lågutbildade och födda

tidigt 30-tal, i praktiken chanslösa i den nuvarade arbetsmarknadssituationen. Det karakteristiska med säsongsarbetarna är att de under en följd år, oftast ett resultat att arbetsgivaren endast vill ha av som av tillgång till personens arbetsinsats under viss tid, endast arbetat del av året och markerat arbetslös under återstående tid. De har efter många års arbetsgivarmissbruk sannolikt inrättat sitt liv efter detta. Snarast som en kuriositet kan nämnas att det i anpasslingar fanns gruppen en person som varit inskriven vid förmedlingen i över 25 år. Det är känt att det fanns flera med sådana inskrivningstider även de personer om inte ingick i urvalet. Alla står dock i princip till arbetsmarknadens förfogande och är villiga att ta ett arbetserbjudande. Som Handikappade klassificerades 33 personer drygt 22 pro-

cent varav 14 också var handikappkodade. Övriga 19 personer be-

dömdes vara diffust handikappade, d ha sådana personliga v s egenskaper att det ansågs ett betydande hinder för att få ett arbete. I vara några fall var personens namn ett hinder. De var då fråga om ett ut-

ländskt namn eller ett orten förknippades med dåligt

namn som rykte. Alla bedömdes dock mer eller mindre angelägna att få ett om arbete. Den ojämnförligt största 84 eller 56 procent gruppen personer av urvalet i Piteå tillhörde 0tursföriöljda", d gruppen v s personer som av otur oförskyllt hamnat i arbetslöshet.

Flertalet av dessa undergrupp a, 47 personer har och till under

av 4-årsperioden haft flera tillfälliga, kortvariga arbeten. De har vidare relevant kompetens och utbildning för att kunna söka de eventuella vakanser som kan uppkomma. Ett antal dessa är dock i 50-årsav åldern eller närmar sig den. Dessa har i nuvarande arbetsmarknadssituation små chanser att få arbete.

37 personer undergrupp b har dessutom en utbildnings- och kom-

petensbild som gör det svårt att söka vissa typer av arbeten. Till detta kommer åldersfaktom, några är i 50-års-åldern. Arbetslösa byggnadsarbetare har genomgående bedömts ha fel utbildning och kompetens eftersom ca 40 procent av byggnadsarbetarna är arbetslösa på orten.

Alla i otursförfoljda är dock flitiga arbetssökande och gruppen deltar i arbetsmarknadsutbildning vilket på sikt bör stärka deras ställning.

Lycksele

I Lycksele kommun bor 14 000 individer. 1 700 av dessa eller ca 12 ca procent befolkningen är anmälda på arbetsförmedlingen i kommuav Lycksele differentierad arbetsmarknad med många små innen. har en dustrier och företag samt relativt stor offentlig verksamhet med bl a en lasarett och lärarutbildning. 50 urvalet finns bland de arbetslösa på Lycksele arbetspersoner av förmedling. Dessa fördelar sig åldersmässigt på följande sätt:

Tabell 5. Urvalets åldersfördelning i Lycksele

20-24år 25-29år 30-39år 40-49år 50-59år 60 64 år - 3 13 17 10 4 3

Även i Lycksele över 50 år påfallade få. Högst är

är personer arbetslösheten i åldergruppen 30 39 år, 34 procent. -

Urvalet i Lycksele fördelade sig på följande sätt avseende könstill-

hörighet:

Tabell Urvalet i Lycksele fördelat på kön

Män Kvinnor 45 5

Andelen kvinnor urvalet är extremt låg eller 10 procent av urvaav

let. urvalets långtidsinskrivna på Lycksele arbetsför-

90 procent av medling i 4 år är således män.

Tabell 7.Försäkringssituati0nen för urvalet i Lycksele

A-kassa KAS Utförsäkrade Fyller villkor 39 1 10 0

78 procent av urvalet tillhörde A-kassan, 20 procent utförsäkvar rade och endast 1 person uppbar KAS. Alla fyllde eller hade fyllt vill-

koren för arbetslöshetsförsäkring. Fördelat på de fyra stereotypa kategorierna ser urvalet ut

följande sätt:

Tabell Kategorisering av personer som varit aktuella på arbets-

förmedlingen i Lycksele i mer än 4 år

Formellt arbets- Anpasslingar Handikappade Otursförföljda sökande 3 12 12 23

undergrupp undergrupp undergrupp

a3 I b9 a6 I b6 a4 |b19

I Lycksele kategoriseras 3 personer av 50 som varande Formellt

arbetssökande, d v s 6 procent av urvalet. Dessa personer är 30, 35 och 49 år gamla och alla män. I detta avseende skiljer sig Lycksele markant från Piteå där endast 1

av 150 mindre än 1 procent kategoriserades på detta sätt. Förkla-

ringen till detta kan ligga i att attityden till fenomenet är mindre tolerant i Lycksele än i Piteå, där arbetslösheten är högre. Till gruppen Anpasslingar hörde 12 eller 24 procent, personer, av urvalet i Lyckselse. De flesta av dessa 9 eller 18 procent var säsongsarbetare, d v s de var sysselsatta med skogs- eller somrarna Vägarbete och markerade arbetslösa på vintrama. Detta säsongsarbete kan ibland ha pågått 10 år eller mer. Några var egna företagare som periodvis inte fick några uppdrag. Gruppen Handikappade var lika stor anpasslingama 12 som

personer eller ca 24 procent. De fördelade sig jämt handikapp-

kodade 6 och diffust handikappade 6.

Knappt hälften av urvalet 23 personer tillhörde

gruppen

Otursfirföljda. Endast 4 av dessa bedömdes ha rätt utbildning och

kompetens för att kunna söka eventuella vakanser. Övriga 19 bedöm-

eller ha låg eller fel utbildning och kompetens

des vara lågutbildade t 7-årig folkskola och skogsarbete eller utbildning till byggnadsar-

ex betare.

Oskarshamn

I Oskarshamns kommun bor 30 000 Ca 2 700 av dessa, 9 personer. procent befolkningen, är anmälda på arbetsförmedlingen. Oskarsav hamn är typisk industristad med företag Scania, Liljehomens en som ljus, Jungner, Sydkraft OKG samt, sparlåga, varvet. numera Byggarbetslösheten är de lägsta i landet, eller ca 7 8 procent. en av -

Arbetsmarknaden är jämförelsevis god i Oskarshamn. 1995 var tex den öppna arbetslösheten ca 3,2 procent. I arbetsmarknadspolitiska åt-

gärder också 3,2 procent, den totala arbetslösheten var således var

långt under genomsnittet i landet, eller ca 6,5 procent. urvalet gjordes på arbetsförmedlingen i Oskarshamn.

50 personer av Dessa fördelade sig följande sätt efter ålderskategori:

Tabell Urvalets åldersfördelning i Oskarshamn

20-24år 25-29år 30-39år 40-49år 50-59år 60-64år 9 18 16 3 4 1

Endast 5 procent de 51 långtidsinskrivna vid förmedlingen i

av Oskarshamn är 50 år och äldre. Endast 1 person är över 60. Störst är 25 29 år dessutom endast omspänner 5 år. gruppen - som

På kön fördelade sig urvalet i Oskarshamn följande sätt:

Tabell 10. Urvalet i Oskarshamn fördelat på kön

Män Kvinnor 3 5 15

30 procent urvalet kvinnor och männen följdaktligen 70 proav var cent. Männen är således dubbelt så frekventa bland urvalets långtidsinskrivna.

Tabell 11. Urvalet försäkringssituation i Oskarshamn

A-kassa KAS Utförsäkrad Fyller villkor 33 2 10 5

66 procent av urvalet i Oskarshamn tillhör a-kassan, 20 procent är utförsäkrade, 10 procent fyller inte arbetsvillkoren och 4 procent har KAS.

Tabell 12. Kategorisering av personer som varit aktuella på arbets-

förmedlingen i Oskarshamn i fyra år

Formellt Anpass- Handi- Otursförarbets- lingar kappade följda sökande 2 5 9 34 undergrupp undergrupp undergrupp |

al |b4 a3 b6 a13b21

2 personer, eller 4 procent, av de 50 i urvalet kategoriseras på arbetsförmedlingen i Oskarshamn som Formellt arbetssökande, alltså ungefär lika stor andel som i Lycksele. Gruppen Anpasslingar är betydligt mindre, 5 eller 10 personer procent, i Oskarshamn än i Piteå och Lycksele där gruppen i bägge fallen var mer än dubbelt så stor. Undergrupp b, säsongsarbetare,

främst asfaltläggare och i något fall på kämkraftsverket,

sanerare dominerade gruppen. Även "Handikappade något mindre, 9 eller gruppen var personer 18 procent, än i Lycksele och Piteå. Undergruppen diffust handikappade var dock dubbelt så stor som gruppen handikappkodade. Gruppen "Otursförfdljda" var i Oskarshamn liksom i Lycksele och Piteå den ojämförligt största gruppen, 34 personer eller 68 procent.

Undergrupp b otursförföljda med låg utbildning och fel kompetens

var, liksom i Lycksele, betydligt större än undergrupp a, välutbildade

otursförföljda med rätt kompetens.

Linköping

Linköpings kommun har 130 000 innevånare. Ca 11 000, eller 8,5 ca procent denna befolkning, är anmälda arbetsökande vid arbetsav som förmedlingen. Kommunen är i första hand ett administrativt centrum

med b universitet, universitetssjukhus och dataföretag men har också

stora industrier a SAAB. Den öppna arbetslösheten låg 1995 på som 6 7 procent arbetskraften och ca 3,5 procent var i åtgärder. Den - av totala arbetslösheten var alltså ca 10 procent av arbetskraften. I Linköping finns, till skillnad ifrån de 3 andra orterna, ett stort inslag av invandrare. Urvalet arbetsförmedlingen i Linköping fördeav 150 personer lade sig efter ålder följande sätt:

Tabell 13. Urvalets åldersfördelning i Linköping

20-24år 25-29år 30-39år 40-49år 50-59år 60-64år 31 31 56 25 8 l

Även i Linköping, olika skäl representerar storstad i urvasom av

let, är det påfallande få 9 150, 6 procent som är 50 år och äldre.

av ca Störst är i likhet med Piteå och Lycksele gruppen 30 39 år, 56 perso- ner eller ca 37 procent. Den könsmässiga fördelningen av urvalet i Linköping är följande:

Tabell 14. Urvalet i Linköping fördelat på kön

Män Kvinnor l 10 40

Knappt 28 procent urvalet i Linköping är kvinnor, övriga drygt

av 72 procent är alltså män. Urvalets försäkringssituation framgår av tabell 15 nedan.

Tabell 15. Försäkringssituationen för urvalet i Linköping

A-kassa KAS Utförsäkrad Fyller villkor 112 6 8 24

74 procent är uppbär a-kassa, 4 procent KAS. 5 procent är utförsäkrade och 16 procent icke-kassanslutna. Linköping har en mycket större andel än övriga orter av personer som inte fyller arbetsvillkoren och därför inte är kassaanslutna.

Tabell 16. Kategorisering av personer som varit långtidsinskrivna på arbetsförmedlingen i Linköping

Formellt Anpass- Handi- Otursförarbets- lingar kappade följda sökande 1 40 22 87 undergrupp undergrupp undergrupp

a9 |b31 a6 |b 16 a36|b51

Gruppen Formellt arbetssökande består i Linköping, liksom den gjorde i Piteå som har lika stort urval, endast av 1 person. Gruppen "Anpasslingar, 40 personer eller 26 procent, är något större i Linköping än i någon av de 3 andra orterna. Av de 40 tillhörde 31 personer, drygt 20 procent av urvalet, undergrupp b, säsongsarbetare. Gruppen Handikappade, som består av 22 personer eller ca 15 procent av urvalet, är mindre i Linköping än på någon av de andra orterna. Detta förklaras i första hand av att arbetsförmedlingen i Linköping har policy att regelmässigt föra över handikappade arbetssom sökande till Arbetsmarknadsinstitutet AMI. Ca 1 500, 13 procent av de arbetssökande, vid förmedlingen i Linköping är överförda till AMI. Detta förklarar också varför undergrupp b, diffust handikappade, dominerar så starkt. Till de diffust handikappade hör sökande med

utländska namn som, oavsett utbildningsnivå, är svårplacerade.

Gruppen "Otursföriöljda", 58 procent eller 87 personer, är den största gruppen av urvalet i Linköping. Det är ett förhållande som går

igen på alla 4 orterna. Undergrupp a välutbildade och kompetenta

otursförföljda är, samma sätt som i Lycksele och Oskarshamn,

mindre än undergrupp b lågutbildade otursförföljda.

Slutsats av kartläggningens delresultat

Det finns vissa mindre skillnader mellan de olika orterna. En tydlig skillnad är att nästan alla individer som inte var anslutna till arbetslöshetsförsäkringen fanns i södra Sverige, särskilt i Linköping. Likheterna

dock betydligt påtagligare och tydligare än skillnaderna och går igen är alla orterna:

Endast enstaka över 60 år är långtidsinskrivna.

personer

På samtliga orter finns det väldigt få långtidsinskivna personer

över 50 år. Om de femåriga ålderskategoriema 20 24 år och 25 29 år - -

till 10-års-grupp blir denna ungdomsgrupp

summeras en störst, utom på en av orterna. På samtliga orter är de långtidsinskrivna männen betydligt fler . än kvinnorna, i genomsnitt tre gånger så många.

l genomsnitt uppbar 77 procent a-kassa eller KAS. Övriga 23

ca .

endera utförsäkrade, 17 procentenheter, eller icke-

procent var ca

kassa-anslutna, ca 6 procentenheter.

På samtliga är Formellt arbetssökande väldigt orter gruppen liten, på två orter mindre än 1 procent.

På tre orterna ligger gruppen Anpasslingar på över 20 pro-

av . urvalet. cent av

Av dessa 20 procent dominerade Säsongsarbetare starkt på alla

.

övriga anpasslingar förhållandevis få.

orter, gruppen var På låg andelen handikappade runt 20 procent tre av orterna och En speciell policy gjorde att siffran blev något lägre i över. Linköping 15 procent.

10.Av dessa 20 procent diffust handikappade betyd-

var gruppen

ligt fler än gruppen handikappkodade. 11.På alla fyra Otursförfoljda ojämförligt

orterna var gruppen På 3 kompetenta otursförföljda störst. av orterna var gruppen

betydligt mindre lågutbildade otursförföljda.

än gruppen

Kartläggningens totalresultat

Nedan redovisas delresultaten summerade i fem tabeller. Tabellerna kommenteras endast i korthet. De slutsatser kan dras av kartläggsom

ningen återfinns i påföljande avsnitt Slutsatser totalresultatet.

av

Tabell 17. Urvalets ålderssammansättning fördelat på 6 kategorier

år 25-29år 30-39år 40-49år 50-59år 60 64 år 20-24 - 98 135 70 26 ll 63

tabell 17 framgår den största långtidsinskrivna finns

Av att gruppen åldersgruppen 25 29 år.

i ålderskategorin 30 39 år. Näst störst är -

-

dock bara 5 år. För jämförbarhetens skull

Denna grupp omspänner

visas därför i tabell 18 nedan ålderssammansättningen i fyra IO-års-

perioder och 5-års-period istället för i tre IO-års-perioder en som ovan och tre 5-årsperioder.

Tabell 18. Urvalets åldersammansättning fördelat på 5 kategorier

20-29år 30-39år 40-49år 50-59år 60-64år 161 135 70 26 11

Med denna kategoriindelning blir tendensen den att de långtidsin-

skrivna är flest i åldern 20 29 år och den därefter visar starkt fal- - en lande tendens för att vara minst i 60 64 år. gruppen -

Tabell 19. Urvalet fördelat på kön

Män Kvinnor 295 105

Männen svarar för ca 74 procent urvalets långtidsinskrivna och av kvinnorna således för 26 procent. Urvalets försäkringssituation framgår tabell 20 nedan. av

Tabell 20.Urvalets försäkringssituation

75 procent av urvalet hade arbetslöshetsersättning via a-kassan och

endast 2 procent via KAS. Av dem inte alls hade någon arbetslössom hetsersättning var17 procentenheter utförsäkrade och 6 procentenheter kunde inte fylla villkoren och därför icke-kassa-anslutna, var sammanlagt 23 procent. I södra Sverige, Oskarshamn och Linköping, fanns så

gott som alla icke-kassa-anslutna, i Norrland endast knappt 1 procent.

Tabell 21. Kategorisering ett urval personer som varit långtids-

av

inskrivna på fyra arbetsförmedlingar

Formellt Anpass- Handi- Otursförarbets- lingar kappade följda sökande 7 89 76 228 1,7 % 22 % 19 % 57 % Undergrupp Undergrupp Undergrupp

a18 | b71 a29 | b47 a100| b128

Den största långtidsinskrivna arbetslösa tillhör gruppen

gruppen

Otursförföljda 57 procent där undergrupp b lågutbildade otursför-

följda 32 procent är störst. De Formellt arbetssökande är myckt få

eller 1,7 procent.

Slutsatser av kartläggningens totalresultat

20 29 är flest urvalet 40 procent. Ju De yngsta personerna - av

äldre ålderskategori desto färre långtidsinskrivna. Av de personer i urvalet är 50 år och äldre är endast 7 procent långtidsinskrivna.

som I ålderskategorin 60- 64 år tillhör endast 2,7 procent gruppen lång-

tidsinskrivna.

Endast fjärdedel urvalets långtidsinskrivna är kvinnor.

en av Endast 77 procent omfattades arbetslöshetsersättning, varav 75 av .

procentenheter a-kassa och 2 procentenheter KAS.

Övriga endera utförsäkrade 17 procentenheter eller

23 procent var

kunde fylla villkoren 6 procentenheter.

Gruppen Formellt arbetssökande är försumbart liten.

Gruppen Anpasslingar är oroväckande stor 22 procent, men består i huvudsak k säsongsarbetare 17 procentenheter.

av s

Gruppen Handikappade är även den stor, eller 19 procent. De

.

diffust handikappade är fler 11 procentenheter än de handi-

kappkodade 7 procentenheter.

Resterande 57 procent urvalet tillhör den största gruppen, ca av

d de Otursforföljda. Av dessa 25 procentenheter välutbil-

V s var

dade och kompetenta och resterande 32 procentenheter otursför-

följda med låg utbildning och kompetens.

Det finns olika typer långtidsinskrivna i urvalet men den mest

av typiske är alltså i åldern 20 29 år, har a-kassa och har personen - man,

hamnat bland de långtidsinskivna och behöver förbättra

mest av otur

sin utbildning och kompetens han ska kunna återvända till arbets-

om

marknaden. Anledningen till att så få kvinnor är långtidsinskrivna för-

klaras med största sannolikhet av att lågkonjunkturen startade 90 som -

91 inledningsvis drabbade industrin och byggbranschen bägge är

som mansdominerade.

De slutsatser kan dras denna kartläggning mikronivå

som av av ett begränsat urval långtidsinskrivna behöver dock kompletteras med siffror som på makronivå beskriver vad händer med ett större som urval personer som blir arbetslösa vid ett visst tillfälle.

4 Arbetslöshetens

omsättningshastighet

Syftet med den i föregående avsnitt redovisade kartläggningen är att ge en uppfattning om hur gruppen långtidsinskrivna är sammansatt; om det finns någon särskild karakteristika för dessa individer, finns det någon grund för de schablonbilder som cirkulerar anekdotiskt De svar

kartläggningen kan är dock begränsade till dessa frågeställningar.

ge För att kunna åstadkomma ett mer heltäckande svar är det en annan fråga som bör besvaras. Hur många dem blir arbetslösa vid av som en viss tidpunkt kvarstår senare som aktuella på förmedlingen, med vilken hastighet avaktualiseras de och av vilken orsak. Med anledning av

dessa frågeställningar och med hjälp av AMS HÃNDEL-register har

alla som blev arbetslösa i december 1991, 1992, 1993 och 1994 följts fram till december 1995. Resultatet av statistikbearbetningen dessa av

fyra kohorter framgår i det följande.

40 132 personer blev inskrivna som arbetssökande i december 1991.

De 400 personer som ingick i kartläggningens urval ovan tillhör den

del av denna population som också var inskrivna i december 1995,

d v s de har varit inskrivna i fyra år. Av tabell 22 framgår hur många

personer som skrevs respektive år. I diagram 2 nedan visas som procentuell förändring hur många dessa inskrivna obrutet av som fanns kvar som aktuella på arbetsförmedlingen. Med obrutet avses att dessa personer aldrig under de 2 respektive 1 åren blivit avaktualiserade. De kan visserligen i några fall ha haft tillfälliga arbeten men dessa har inte varit så långvarig av

karaktär att det funnits anledning till avaktualisering, de har inte heller

varit sjuka, utbildat sig eller blivit anställda i skyddat arbete hos någon

offentlig arbetsgivare OSA eller fått anställning via lönebidrag. Där-

emot har de som varit inskrivna under så lång tidsperiod som fyra år

med nödvändighet fått del av någon arbetsmarknadspolitisk åtgärd som

t ex AMU, ALU eller beredskapsarbete. Detta gäller förstås inte de in-

avaktualiserats innan ersättningsperioden gått ut, dv s

skrivna som

nästan 80 procent.

i dec 1991, dec 1992, dec 1993 och dec

Diagram 2. Nyinskrivna kvarstår obrutet aktuella på förmedlingen fram till

1994 som som

dec 1995

L

:§TTÅ

0: dec-92 dec-93 dec-94 dec-QS dec-91

Källa: AMS diagram 2 återstår de inskrivna 1991 efter Som framgår av ovan av aktuella förmedlingen de dryga ett år ca 22 procent, obrutet av Efter fyra år återstår obrutet aktuella endast

40 000 nyinskrivna. som

de dryga 40 000. Det är dessa 3,5 procent, knappt 1 400 personer, av

är vad vanligen kallas rundgångare, d v s

ca 1 400 personer som som

studerade perioden hela tiden varit aktuella på

under den som huvudsakligen varit öppet arbetslösa eller i förmedlingen,

åtgärd. Av den studerade populationen är de arbetsmarknadspolitisk

få. Mönstret är nästan identiskt för dem som blev alltså väldigt och 1994, d första året efter inskrivningen inskrivna 1992 1993 v s , de inskrivna och efter tre, två eller ett försvinner nästan 80 procent av

år återstår under 5 procent.

de inskrivna respektive år har dock inte varit obrutet

De flesta av haft tillfälliga arbeten eller varit avaktualiserade av arbetslösa utan har återvända arbetslösa, d v s bli någon orsak för att senare som annan kan ha upprepats vid flera tillfällen. Av diagram 3 återinskrivna. Detta

de ursprungligt inskrivna respek-

nedan framgår hur många procent av

tive år år från år kvarstår brutet arbetslösa. som som

Med brutet arbetslösa här att de blev inskrivna i december avses 1991, 1992, 1993 och 1994 och vid minst ett tillfälle har avaksenare tualiserats för att ännu återigen bli aktualiserade. senare

Diagram Kvarstående antal inskrivna dem blev av som inskrivna i dec 1991, dec 1992 dec 1993 och dec 1994

dec-91 dec-92 dec-QS dec-94 dec-JS

Källa: AMS

När det gäller de drygt 40 000 blev inskrivna i

personer som december 1991 kvarstod som inskrivna efter ett år 57 procent. Efter ca

fyra år kvarstår 15 751 eller 39 procent. Efter fyra år är således över 60

procent av de ursprungliga inte längre inskrivna. Något färre, ca 55 procent, dem blev inskrivna i december av som 1992 kvarstod efter ett år. Efter år

tre dec 1992 dec 1995 kvarstod

- 37 procent. Av de inskrivna i december 1994 och 1993 kvarstod efter ett år

ännu färre än det gjorde för inskrivna 1991 och 1992, knappt

50 procent. Det är ca 7 procentenheters skillnad i kvarstående efter ett år mellan inskrivna 1991 och 1994. Denna skillnad torde konjunkturellt bevara

tingad eftersom konjunkturen bättre 1994 än 1991.

var

Sammanlagt skrevs 183 901 arbetssökade på

personer som

arbetsförmedlingen i december 1991, 1992, 1993 och 1994. Den årsvisa fördelningen framgår tabell 22 nedan.

av

i Tabell 22. Antal inskrivna i december repektive år

Källa: AMS tabell 23 nedan framgår vilka skäl och hur många av de in- Av av

skrivna respektive år blivit avaktualiserade. Av de inskrivna 1991

som

fick drygt 18 000 drygt 40 000 fast anställning under 4-årsperioden,

av de flesta under första året 46 procent. 1994 bilden en helt annan. var Endast 12 647 52 414 fick fast arbete 24 procent. Det är nästan en av halvering de fasta arbetena. Däremot hade de tillfälliga anställningav ökat från 3,5 de inskrivna 1991 till 8,3 de inskrivna arna procent av av 1994.

Tabell 23. Avaktualiseringsorsak och antal

År 1991 1992 1993 1994

inskrivna 40 132 46 755 44 600 52 414 Antal

Avaktualiseringsorsak arbete 18098 17726 10 172 12647 Fått tidsbegränsat arbete 140 306 607 3869 Fått

Källa: AMS

påtaglig avvikelse mellan åren är att individer som gått

En annan till det reguljära utbildningssystemet, d utbildning än vs annan arbetsmarknadsutbildning, har ökat kraftigt, än fördubbling mer en

mellan 1991 och 1994. Mellan 3 000 och 4 000 de inskrivna de fyra av

åren fick fortsatt anställning hos den arbetsgivare han blivt uppsagd ifrån sannolikt med anställningsforrn, kanske med rekryte-

annan ringsstöd. Ett fåtal sammanlagt 1 180 placerades i skyddat arbete hos

offentlig arbetsgivare OSA, SAMHALL eller i anställning med

lönebidrag. Övriga dryga 40 905 avaktualiserats olika andra skäl, tex

föräldraledighet, pension, sjukskrivning eller någon för-

av annan av

medlingen känd 25 816 eller okänd 27 872 orsak.

Av tabell 24 nedan framgår i vilken takt de nyinskrivna avaktualise-

rades. Det första året dec 91 dec 92 avaktualiserades nästan 30 000,

eller 74 procent, av de från början drygt 40 000 nyinskrivna 1991. 1995 återstod 2 175, eller drygt 5 procent, aldrig avaktualiserats. Av de som 46 755 nyinskrivna 1992 avaktualiserades nästan 32 000 eller 68 procent det första året. Efter tre år kvarstod 4 278 eller 9 procent. Efter ett år hade 70 procent av de inskrivna 1993 avaktualiserats och 72 procent av de inskrivna 1994.

Tabell 24. År när de nyinskrivna 1991, 1992, 1993 och 1994 avaktualiserades

Inskrivna 1991 Inskrivna 1992 Inskrivna 1993 Inskrivna 1994 Avakt. Antal Avakt. Antal Avakt. Antal Avakt. Antal År År År År 1991 1320 - - - - - - 1992 28413 1992

Källa: AMS

Slutsatser av statistikbearbetningen

Statistikbearbetningen av de tre åren visar att:

I genomsnitt avaktualiserades drygt 70 procent de inskrivna av det första året. Om återinskrivna medräknas kvarstod 45 50 procent de in- - av skrivna efter ett år. Om återinskrivna medräknas kvarstod 39 procent efter fyra år.

Ännu efter fyra års inskrivningstid försvinner ca 3 procent av de ursprungligt inskrivna. Av inskrivna obrutet aktuella 75 80 procent avaktualisevar rade inom ett år. Som obrutet aktuella återstår efter fyra år 3,5 procent. Sammanfattningsvis visar detta att arbetskraftens omsättningshastighet inledningsvis är mycket hög. De attraktiva får arbete ganska

snabbt. De svårplacerade blir kvar. Därför sjunker efterhand omsätt-

ningshastigheten ännu efter 4 år kommer ett betydande antal av de men vid viss tidpunkt inskrivna arbetssökande i arbete. en som

både och statistikbearbet-

Slutsatser av kartläggningen ningen

Kartläggningen de 400 långtidsinskrivna individerna indikerade av

vilken storleksordning respektive kategori arbetssökande har. Urvalet dessa långtidsinskrivna individer har gjorts bland dem som skrevs

av

arbetsökande i december 1991 40 132 individer och också kvar-

som december 1995. står som arbetssökande i Statistikbearbetningen visar vad i olika avseenden hänt med som

hela denna ursprungliga population, hur många som kvarstår som

a arbetssökande efter fyra år och vilka skäl och vilket år de övriga av avaktualiserats. För att kunna konstatera förändringar över tiden har även inskrivna i december åren 1992, 1993 och 1994 bearbetats. Om dessa båda undersökningar sammanvägs, med utgångspunkten att kartläggningens urval de facto är representativt, kan följande slutsatser dras populationen helhet. Slutsatserna bör givetvis om som tolkas med tillbörlig försiktighet: 60 procent den ursprungliga populationen kvarstår som 0 av arbetssökande efter fyra år. 74 procent dessa hade fått tillsvidareanställning. av

3,5procent är äkta rundgångare.

1,5procent är formellt arbetssökande, d s arbetsovilliga. v

9 procent är anpasslingar.

7 procent är i någon mening handikappade. 19 procent är otursförföljda som tidvis är i arbete. 77 procent uppbär arbetslöshetsersättning, resterade 23 procent är ut- eller oförsäkrade. Dessa slutsatser gäller kohorten 1991. Kohorterna 1992, 1993 och 1994 skiljer visserligen i några avseenden, t som påpekats, när det ex, gäller förskjutningen från fasta mot tillfälliga anställningar. Skillna-

derna är dock förhållandevis marginella. I stora drag är likheterna mer

påfallande än skillnaderna.

En rimlig slutsats skulle därmed kunna att arbetskraften och vara arbetsmarknaden för tillfället ut framgår punkterna ser som av ovan.

avsedd användning av arbetslöshets-

orsäkringen

Syftet med arbetslöshetsförsäkringen, som är en integrerad del den

av

totala arbetsmarknadspolitiken, är att underlätta ekonomins tillväxt

genom en snabb och effektiv omställning av arbetsmarknaden så att det blir möjligt att kombinera ökad sysselsättning med låg inflation och låg arbetslöshet. Den syftar i första hand till att stödja individer blir som arbetslösa i vikande konjunkturer eller följd strukturomsom en av vandling och så fort som möjligt få dessa i nytt arbete. Betydande ekonomiska resurser läggs ner på att åstadkomma detta. Det går dock inte att blunda för att användningen dessa samhällets synvinav resurser, ur kel, ibland leder till ekonomiskt irrationellt beteende hos olika aktörer i samhället. Det vanligaste exemplet är olika typer av fusk när som en person arbetar svart, trots att han uppbär ersättning från a-kassan.

Nedan följer några andra kanske mindre diskuterade exempel.

Kostnadsförskj utningar inom den offentliga sektorn

Personer som av olika skäl inte kan fylla de villkor som krävs för att få arbetslöshetsersättning måste vid arbetslöshet försörjas av andra instanser i samhället. Skälen till att de inte kan fylla villkoren kan vara många. Det är tex välkänt att invandrare, i varje fall i nuvarande arbetsmarknadssituation, har svårt att få arbete när de kommer till Sverige. Personer med sociala problem varit frånvarande från som arbetsmarknaden under lång tid är ett annat exempel. Många individer i dessa grupper har, i varje fall initialt, svårt att få den första anställning som krävs för att fylla det arbetsvillkor ersättning från arbetssom ger löshetsförsäkringen. Det blir då kommunen via socialförsäkringen som får försörja individen och, i förekommande fall, individens familj. Kommunen kan ibland se ett bastant försörjningsåtagande sträcker som

sig långt i framtiden vilket gör att alternativa försörjningslösningar

kan te sig frestande, särskilt om kommunen har ansträngd ekonomi. Ett sätt för kommunen att minska sina sociala kostnader är att föra över kostnaderna på staten genom att anställa individen under så lång tid att arbetsvillkoret blir uppfyllt. När sedan sägs blir det personen upp staten, istället för kommunen, som via arbetslöshetsförsäkringen får svara för försörjningen. Beredskapsarbete, som före ändringen den

första januari 1996 kvalificerade till arbetslöshetsersättning, har ibland

används detta sätt. Då behövde kommunen inte för hela ens svara kostnaden under kvalificeringstiden.

Sådana, allt vanligare, kostnadsförskjutningar inom den konsolide-

rade offentliga sektorn är naturligtvis ekonomiskt orationella. Framför allt bidrar de inte på något sätt till att stärka den arbetslöse individens långsiktiga möjligheter på arbetsmarknaden, vilket som inledningsvis

poängterades är själva grundsyftet med arbetsmarknadspolitiken.

Oheliga allianser

Ett företag kan behöva minska sin arbetsstyrka. Det har då att följa

lagen anställningstrygghet LAS. Om turordningsreglema följs

om kan det innebära att åldersfördelningen företaget blir snedvriden eftersom de sist anställda ska sluta först och personer oftast är yngre

sist anställda. Det blir efter personalminskningen kanske huvudsakli-

äldre arbetskraft kvar företaget. Arbetsgivaren önskar sig ofta gen ordning, tex att äldre slutar i större utsträckning än som en annan skulle bli fallet lagen följdes. om Arbetsgivaren kan då i förhandlingar med facket ändra turordningen

att de äldre accepterar att sluta goda villkor, t ex i form

genom ge som

kraftiga avgångsvederlag eller andra goda pensionsvillkor.

av

Ett annat, stundom praktiserat, sätt är att istället komma överens

med den enskilde anställde att denna ska sluta villkor om återanställning viss tid när ersättningsperioden i arbetslöshetsförsäkringen upphör efter 300 alternativt 450 ersättningsdagar. Efter ca fem månaders återanställningstid återgår individen till arbetslöshet med arbetslöshetsersättning. En sådan återanställning är i vissa fall formell, d v s återanställs på pappret, uppbär lön behöver aldrig uträtta personen men något produktivt vid företaget eller infinna sig på arbetsplatsen. ens Bortsett från den korta återanställningsperioden får företaget inga kostnader för att bli med den arbetskraft de önskar. av

Detta är naturligtvis ett oacceptabelt sätt att skjuta över sådana

kostnader på arbetslöshetsförsäkringen företaget självt borde svara som det önskar kringgå lagstiftningen. för om

Flexibla anställningsformer

Det kan också förhålla sig så att arbetsgivaren vill ha tillgång till en viss typ arbetskraft, bara tidvis, vissa tider under loppet av ett av men

år. Det kan röra sig asfaltläggare, skogsröjare vid ledningsstråk,

om fiskare, med andra ord pålitliga säsongsarbetare som står sanerare m m,

till förfogande när arbetsgivaren behöver dem. Denne kan då utfästa sig att med återkommande mellanrum korttidsanställa säsongsarbeta-

ren. Det är då underförstått att arbetslöshetsförsäkringen ska stå för er-

sättningen när arbetsgivaren inte behöver personen ifråga. Tillväga-

gångssättet är tämligen oantastligt eftersom personerna ständigt fyller

arbetsvillkoret och i princip står till arbetsmarknadens förfogande. Även fasta anställningar forfarande är den dominerande om anställningsforrnen har det blivit allt vanligare med lösare, flexiblare,

anställningsformer, d v s olika typer av visstidsanställningar; säsongsanställning, projektanställning, provanställning, deltidsanställning,

m m. Skälet till denna förskjutning mot lösare anställningfonner är, på

samma sätt som när det gäller säsongsarbetare, givetvis företagsekonomiska. Det blir naturligtvis lägre lönekostnader för arbetsgivaren om

han inte behöver betala för arbetskraften annat än när han precis är i

behov av den. Följden blir emellertid att de personer som inte har fast anställning utan tvingas altemera mellan olika korttidsanställningar blir arbetslösa med jämna mellanrum. Om de fyller arbetsvillkoret har de då rätt till arbetslöshetsersättning. Möjligheterna för näringsliv och offentlig sektor att tillämpa flex-

iblare anställningsformer förutsätter således att staten mellan anställningama med jämna mellanrum via arbetslöshetsersättningen övertar försörjningsansvaret. Strävan efter flexibilitet i anställningen tar sig

många uttryck. Exempelvis försöker vissa kommuner så långt det är

möjligt undvika fasta anställningar. Lärare kan t ex anställas för en termin eller ett läsår. Lönekostnadema blir lägre för kommunen, men läraren som blir arbetslös sommartid och i vissa fall även mellan ter-

minema har då rätt till arbetslöshetsersättning. Ett annat fenomen är de företag som är specialiserade på att hyra ut

arbetskraft; sekreterare, ekonomer, m m. I många fall är själva affärs-

idén meduthyrningsföretagen att staten via arbetslöshetsförsäkringen

ska svara för arbetskraftens utkomst när arbetskraftsuthyrarna själva inte har uppdrag åt sin personal. Den säsongsanställning som diskuterades ovan är inget nytt fenomen utan har förekommit sedan mycket lång tid tillbaka. Den flexibilitet som nu expanderar inom olika sektorer på arbetsmarknaden innebär

förenklat att ungefär samma principer som för säsongsanställning får en vidare förgrening. Ju vidare denna förgrening blir desto mer kommer arbetslöshetsersättningen vid nuvarande regelsystem belastas med

kostnader som tidigare belastade arbetsgivaren.

I dessa fall fyller inte arbetslöshetsförsäkringen funktionen av att i första hand vara en omställningstörsäkring utan tenderar istället att

permanenta ett förhållande som innebär att arbetsgivaren kan upprätthålla en bekväm och kostnadseffektiv verksamhet genom att arbetslös-

hetsförsäkringen istället tidvis får för den endast sporadiskt anli-

svara tade arbetskraftens försörjning. Risken är påtaglig att inte bara arbetsgivaren utan bägge parter efterhand finner arrangemanget tilltalande.

6 Sammanfattande slutsatser

Statistikbearbetningen visar att arbetsmarknadspolitiken i huvudsak fungerar på ett tillfredsställande sätt. Huvudparten av de sökande som arbete skriver sig på arbetsförmedlingen kommer snart i arbete. utan

Arbetskraftens omsättningshastighet är alltså, i varje fall inledningsvis,

mycket hög. En mycket stor andel de inskrivna kommer i arbete av

inom 1 år. Efter 4 år är omsättningshastigheten lägre men ett betydande

antal, 50 procent dem kvarstår vid årets början, ca av som avaktualiseras under loppet av året. Att många dem kommer i arbete inom en relativt kort av som

tidsperiod förlorar sin anställning eller bara har tidsbegränsad

anställning och därför återkommer arbetssökande beror på som strukturförändringar arbetsmarknaden, där f1exibi1itet, d v s bland tillfälliga anställningar är allt vanliga. Det ställer höga krav annat mer

arbetsmarknadspolitiken och, inte minst,

arbetslöshetsförsäkringen får inkomstbuffert mellan de korta som agera anställningama. Problemen med arbetslöshetsförsäkringen kan därför huvudsakligen förklaras att den är dåligt anpassad till denna av förändrade struktur. Kartläggningen indikerar att det är de dominerar bland yngre som de långtidsinskrivna, främst i åldern 20 29 år. Den främsta personer -

förklaringen till detta är naturligtvis att de nytillträdande arbetsmarknaden finns i denna Häpnadsväckande få personer är över

grupp. 50 år och endast enstaka över 60. Om föreställningen varit att de långtidsinskrivna domineras äldre är arbetssökande i avav personer som

vaktan på pension är detta felaktigt. Eftersom den reella pensionsåldem i Sverige 58 år är de äldre endera redan pensionerade eller i

är ca

arbete. Att de i så hög grad tycks i arbete de inte är pensione-

vara om

rade beror med största sannolikhet den arbetsrättsliga lagstiftningen skyddar den äldre arbetskraften från uppsägningar och rätt till

som ger återanställning. Att männen dominerar så markant 3 4 har sin förklaring i att av lågkonjunkturen inleddes 1990 1991 inledningvis drabbade som -

mansdominerade branscher byggandet och industrin. Det är de

som

män miste arbetet då finns bland de långtidsinskrivna. Om

som som nu inga dramatiska förändringar sker arbetsmarknaden kommer den bilden några år sannolikt förändrad, bl beroende på om vara a

nedskärningarna inom kommunsektom, med större andel kvinnor en bland de långtidsinskrivna. Kartläggningen indikerar också att omkring fjärde långtidsinvar skriven inte omfattas av någon arbetslöshetsförsäkring, d a-kassa v s eller KAS. De är utförsäkrade eller anslutna till någon arbetslöshets-

försäkring, beroende på att de inte kan fylla villkoren. Införandet av

en bortre parentes skulle alltså få effekter begränsade till %-delar av

de långtidsinskrivna.

I denna studie har tids- och resursskäl det fusk med av arbetslöshetsförsäkringen enligt RRV är förhållandevis utbrett inte som ägnats närmare intresse. De regler som infördes 1 januari 1996 kommer dock göra det betydligt svårare och avskräckande att ägna mer

sig åt denna verksamhet. Besparingama inom försäkringen beräknas

enligt RRV ligga runt 2 3 miljarder kronor år. - per Ett annat förhållande som bör beaktas är att de långtidsinskrivna

som kategoriserats som Formellt arbetssökande är väldigt få eller

ca 1,7 procent av urvalet. Det är en siffra som strider mot alla populärupp-

fattningar. Det innebär naturligtvis inte att siffran behöver vara mindre sann för det. Den låga andelen rundgångare i statistikbearbetningen

stöder dessutom urvalets resultat. Det kan emellertid inte uteslutas att det finns en bias inom detta om-

råde. Frågan är känslig. Dels finns det i allmänhet bland arbetsförrned-

lingspersonalen en stark lojalitet med de arbetslösa och därmed en motvilja och spärr mot att direkt medverka till att klassificera någon som ovillig att arbeta. Det är ett stort steg att göra något sådant. Dels innebär ett konstaterande att det finns arbetsovilliga bland de långtidsinskrivna ett underkännande det arbetet eftersom dessa i prinav egna cip borde arbetsprövas och därefter avstängas. Det är mot bakgrund av detta därför inte orimligt att tänka sig att att de Formellt arbetssökande år något fler än kartläggningen vid ger handen. Även de skulle dubbelt så många, vilket knappast om vara är sannolikt, blir det ändå inte mer än ca 3 procent, fortfarande en mycket låg andel.

Den låga andelen formellt arbetsökande bland de långtidsinskrivna motiverar inte drastiska generella förändringar

av arbetslöshetsförsäkringens regelsystem. Problemet bör istället angripas selektivt.

Ett större problem är den relativt stora andelen Anpasslingar

bland de långtidsinskrivna, där olika typer säsongsarbeten domineav rar. Denna andel är dessutom med största sannolikhet betydligt större

än kartläggningen visar eftersom bara vissa kanske hälften var in-

skrivna som arbetsökande när kartläggningen gjordes. Andra säsongsarbetare var vid detta tillfälle i arbete. Det ligger i sakens natur

att det vid ett mättillfálle bara går att fånga en viss del av de säsongsarbetande. Säsongsarbetarna har säkerligen i vissa fall, av omständigheterna och arbetsmarknadens krav, tvingats i en situation som de åtminstone inledningsvis ogillar. De har inte haft något val. Några har olika skäl kanske medvetet sökt sig till situationen. Gemensamt för av säsongsarbetama är dock i alla händelser att de inte längre betraktar arbetslöshetsförsäkringen som en omställningsförsäkring utan som ett inslag i sin långsiktiga utkomst. Det finns dock exempel livsöden som gör det svårt att morali- En arbetsförmedlare berättade om en sökande han haft för 4 år sera.

och ingick i urvalet i Oskarshamn, en 50-årig ungkarl som

sen som nu hela sitt liv bott och arbetat hos äldre bror hade haft ett småen som

bruk i skogsby. Han hade aldrig under sitt liv varit utanför Kalmar

en

län och endast under värnplikten utanför kommunen. Utbildningen var

7-årig folkskola. Läs- och skrivkunnigheten var eftersatt, närmast är han analfabet. Nu hade brodern avlidit, gården sålts och han sökte arbete, naturligtvis helst där han vistats i hela sitt liv i skogsbyn, och med det han kunde jordbruk. Det är de som i kartläggningen - en av personer klassificerades Anpassling eftersom han varit inskriven så lång som tid och inte vill flytta eller inte vill/kan utbilda sig. Det är inte svårt att inse vilka svårigheter föreligger att få denne person i arbete, trots som att han, visserligen med sina restriktioner, inget högre önskade, i varje fall inledningsvis. Den stora andelen säsongsarbetare talar för en skärpning av reglerna i a-kassan och eventuellt i arbetsrätten för att begränsa användningen av arbetslöshetsförsäkringen vid säsongsarbete. Den principiella inställningen i Sverige är att alla har rätt till ett arbete att försörja sig själva. Detta gäller även med arbetshan- - personer dikapp. De betraktar det mänsklig rättighet att stå till arbetssom en marknadens förfogande. De handikappades intresseorganisationer

driver mycket hårt denna principiella ståndpunkt.

Betydande har lagts ned, och, än i minskande utsträckresurser om ning, läggs fortfarande ned, på att hjälpa arbetsökande med funktionsoch andra hinder att komma i arbete. När arbetslösheten ligger den

nivå den gör idag blir det allt svårare att få ut de handikappade på den

reguljära arbetsmarknaden. När det inte går att skaffa arbete en frisk, stark, relativt välutbildad minskar naturligtvis chanserna i motperson svarande grad för är psykiskt och socialt bräcklig eller en person som har andra funktionshinder.

Om problembilden är mycket påtaglig och deras reella chanser att

få arbete är försvinnande liten, är det kanske realistisk bedömning en att dessa arbetslösa över huvud taget inte hör hemma arbetsökande som e

vid arbetsförmedlingen. De bör kanske istället placeras i någon särskild åtgärd, tex SAMHALLeller AMI eller ges frikostiga lönebidrag, a av det skälet att de handikappade är mycket resurskrävande för

förmedlingama. Som framgick av statistikbearbetningen tabell 23 är

det emellertid en försvinnande liten, och stadigt minskande, andel av de arbetssökande som avaktualiseras till dessa institutioner.

Det nu sagda gäller inte bara personer som är kodade som handi-

kappade hos arbetsförmedlingen utan även personer med diffusa arbetshandikapp, som för övrigt i kartläggningen dominerar kategorin

handikappade. Bland de långtidsinskrivna är handikappade om diffust

handikappade, t ex invandrare, inkluderas en relativt stor grupp, ca en

femtedel. Många av dessa uppbär dock inte arbetslöshetsersättning, utan tillhör gruppen utförsäkrade eller är inte alls anslutna till någon arbetslöshetsförsäkring. För dessa personer innebär en bortre parentes inget annat än att de inte lägre får stå till arbetsmarknadens förfogande. Eller, i vissa fall, inte behöver stå, eftersom ett krav för att få socialhjälp ofta är att den hjälpbehövande är anmäld arbetsförmedlingen, något som för övrigt enligt signaler från Socialdepartementet är avsett att bli obligatoriskt. Ett sådant obligtorium rimmar dock illa med en bortre parentes. Införandet av en bortre parentes kommer obevekligt leda till att handikappade av olika schatteringar efterhand kommer att försvinna som arbetssökande. Besparingarna för staten blir dock inte så stora eftersom många de handikappade inte omfattas av av arbetslöshetsförsäkringen. Vid oförändrad principiell inställning

till de handikappades rättigheter på arbetsmarknaden krävs

däremot betydande resurstillskott för institutioner avsedda att underlätta arbete för de handikappade. När den nuvarande lågkonjunkturen, eller om man så vill, krisen, inleddes var det naturligtvis inte ofrånkomligt att 100 OOO-tals personer efterhand skulle bli arbetslösa. Med en annan penning- och finanspolitik hade de kunnat vara betydligt färre. Att ta Sverige ur den inflations- och devalveringsbana som förelegat, bedömdes, rätt eller fel, vara viktigare än något annat, tex full sysselsättning. Det brukar tvärtom framhållas att just denna anti-inflationspolitik ska ge landet full sysselsättning, fast då först på sikt. Resultatet blev i alla händelser just att 100 OOO-tals människor blev arbetslösa varav många fortfarande är det. Även vissa branscher, tex byggandet och om industrin och därför männen, inledningsvis drabbades särskilt hårt, slog arbetslösheten ner tämligen urskillningslöst. Vem som helst med lite otur kunde drabbas av arbetslöshet. De flesta, särskilt de yngre, kom dock ganska snart i arbete igen. Andra gjorde det inte eller kunde bara tillfälliga anställningar vilket

gjorde att de snart återigen arbetslösa. För vissa upprepades den

var proceduren flera, eller många, gånger. De har dock inte givit rent av hoppet att återigen få fast förankring arbetsmarknaden upp om en

under tiden alla tillfälliga jobb de kan få. För att förbättra sin

och tar ställning på arbetsmarknaden deltar de också förhållandevis ambitiöst i den arbetsmarknadsutbildning som erbjuds. Kategorin Otursförföljda i kartläggningens urval representerar huvudsakligen dessa människor. De är den ojämförligt största katego-

rin de långtidsinskrivna, nästan 60 procent. Merparten av dessa har

av

visserligen erfarenhet arbetslivet, ibland långvarig, saknar

av men verkligt konkurrenskraftig utbildning, eller så har de gedigen utbild-

ning inom fel bransch, byggsektorn. Andra, något färre, har både

t ex

utbildning och kompetens att ta de flesta de vakanser som kan dyka

av Problemet är att de inte dyker upp. upp. långa arbetslöshetstiden börjar ligga bägge i fatet Den grupperna

de söker ledigförklarade arbeten. Arbetsgivarens rationella be-

när dömning är att risken för felrekrytering är större bland långtidsarbets-

lösa den är bland ombytessökande eller nyinskrivna. Det mest

än skrämmade de flesta i kategorin är i åldern 20 29 år. De har är att -

potentiellt långt arbetsliv framför sig är i riskzonen för att

ett men definitivt slås ut från arbetsmarknaden.

För denna långtidsinskrivna är "den bortre parentesen

grupp

dåligt alternativ. De kommer efter parentesen att förvisas till

ett socialhjälpskön och upphöra att stå till arbetsmarknadens

förfogande. Staten kan visserligen på sikt minska sina kostnader,

för den offentliga sektorn helhet blir det en dyrare men som lösning. Ena hälften otursförföljda behöver istället via av gruppen utbildning väsentligt förbättra sin kompetens, den andra hälften behöver mycket kraftiga förmedlingsinsatser.

7 Förslag

Denna studie indikerar att bortre parentes ur arbetsmarknadspolitisk

en

synvinkel inte optimal lösning. Ett betydande antal personer,

är en därav relativt kommer att definitivt stötas ut från arbetsmarknaunga,

den. Den bortre parentensen har dock statistiska och budgetmässiga

fördelar för staten: Det kommer underlätta målet 4 procents öppen arbetslös- 0 att om het år 2000, eftersom 10 000-tals, kanske till 100 000 persoupp inte längre kommer att registreras som arbetslösa. ner,

0 Staten kommer att få minskade kostnader i arbetslöshetsförsäk-

ringen även om kostnaderna för den offentliga sektorn

snarare ökar, särskilt på sikt.

Om bedömningen, mot allt förnuft, till sist ändå blir att fördelarna

med en bortre parentes överväger nackdelarna måste parentesen kom-

bineras med något annat, förslagsvis följande:

Inför

0 en obligatorisk arbetslöshetsavgift

Belasta varje kommun i landet med viss kostnad innevånare en per

t ex 1000 kr, en sk arbetslöshetsavgift. Detta kan administrativt

göras så att en del av det statliga stödet i relation till innevånarantalet

till kommunen hålls inne och placeras i speciell fond. Det är komen munen själv som sen bestämmer i vilken utsträckning de ska få tillgång till dessa pengar. Pengarna går nämligen tillbaka till kommunen i den

utsträckning den anställer en person som passerat den bortre parentesen. I princip innebär förslaget att kommunen får tillgång till gratis

arbetskraft samtidigt som staten minskar sina kostnader. För varje individ anställs komunen utgår fast som av en summa, exempelvis 180 000 per år. Kan kommunens näringslivssekreterare få näringslivet på orten att anställa passerat parentesen får personer som

företagen en viss summa, tex 130 000 och kommunen mellanskillna-

den, dv s 50 000 plus den privatanställdes kommunalskatt, dv s ca

40 000. I jämförelse med att betala ut socialbidrag är bägge altemati-

ven en mycket god affär för kommunen. Ökade kostnader kommer drabba kommuner inte tillatt som är räckligt ambitiösa. De mycket ambitiösa kommer i jämförelse med alternativet socialbidrag att få minskade kostnader.

Högre för

0 arbetsgivaravgift anställningsflexibla före-

tag

Den nuvarande flexibiliteten på arbetsmarknaden bygger i stor ut-

sträckning på att staten periodvis övertar försörjningsansvaret för

per-

soner som har tillfälliga anställningar. I vissa fall har detta satts i

system och är grundförutsättning för verksamheten. en Detta kommer sannolikt om inget görs att accelerera kostnaderna i

arbetslöshetsförsäkringen. Den bortre parentensen har med alla sina

nackdelar den fördelen att den sikt skulle försvåra detta. Företagen skulle bara kunna anlita individen korttidsanställd, tidvis med som

a-kassa, inom parentesen. Därefter måste företaget se sig om efter en ny individ med oförbrukad ersättningsperiod. Ett bättre alternativ vore dock att belasta de företag som satt korttidsanställningar i system med en högre arbetsgivaravgift än de företag huvudsakligen tillämpar tillsvidareanställningar. Detta torde stisom mulera företag och offentlig sektor till försiktighet med korttidsanställningar vilket positivt både för statens kostnader och för den vore enskilde individen.

Inför för begränsa säsongsanställning

0 regler att

10 OOO-tals personer i landet framlever sina liv som säsongsanställda. De arbetar regelbundet viss tid på året, vinter, sommar, vår eller en höst, beroende på verksamhets inriktning. Det är fråga om personer verksamma inom vägbyggande, Vägunderhåll, skogsröjning, turistsektom, fiskerinäring, entreprenadverksamhet, inom kommunsektom som lärare, Den tid på året då verksamheten ligger nere markerar m m. dessa arbetslösa och får arbetslöshetsersättning. Detta kan personer pågå i årtionden. Arbetslöshetsersättningen kan då knappast anses som omställningsfcirsäkring. Med nuvarande regler är dessa individer i en sin fulla rätt att göra detta. Mycket tyder på att denna typ korttidsav anställningar ökar inte bara i betydelsen säsongsarbete, utan över huvud taget. Det åligger fönnedlingarna att anvisa arbete när säsongsarbetarna är ur säsong. Med nuvarande situation arbetsmarknaden ligger dock detta sällan inom möjligheternas gräns. Det behöver därför införas regler som begränsar denna verksamhet; arbetsförmedlingarna behöver för att kunna göra detta konkreta och praktiskt användbara instrument. Det finns flera sätt att göra detta. Ett sätt är att införa regel som säger att om en personer fyllt sin en

årsarbetstid t 1 700 timmar under sitt säsongsarbete vilket inte är

ex

helt ovanligt i vissa branscher så utgår ingen arbetslöshetsersättning

för resten av året. Ett annat sätt är att införa inkomstgräns. Om en säsongsarbetare en under sin säsongsanställning tjänat en normal årsinkomst, t ex 170 000 kronor, utgår ingen arbetslöshetsersättning för årets resterande tid. Sådana regler skulle kunna lösa del problemen men sannolikt en av kvarstår det många individer, osäkert hur många, som varken kommer i normal årsarbetstid eller normal årsinkomst. upp

Statens offentliga

utredningar

1996 Kronologisk förteckning

d Den nya gymnasieskolan hur gär det U. 26. Ny kurs i trañkpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångt lärande. . ñnansiering.U. U. Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiska landskapeti Norden . Om kön och fördelning av fritidsresurser.C. 1990-talet.U. Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför 29. Forskningoch Pengar.U. . regeringskonferensen 1996.UD. 30. Borgenärsbrotten översyn ll kap. - en av Politikomrâdenunderlupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. . pelareinför regeringskonferensen 1996.UD. 31. Attityder och lagstiftningi samverkan Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheter av arbeteti EU. UD. 32. Mössoch människor.Exempel bra x Av vitalt intresse.EU:s utrikes-och IT-användningbland bamoch ungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. 33. Banverketsmyndighetsroll m.m. K. Batterierna en laddadfråga. M. 34. Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.A. . - + Omjärnvägenstrañkledning m.m. K. 35.Kriminalunderrättelseregister . .Forskning för vâr vardag.C. DNA-register. Ju. .EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U. tvá- och trehjuligamotorfordon.K. 37. Sverigesmedverkani FNzsfamiljeár. S. - §0Kommuner och landstingmedbetalnings- 38. Nationalstadsparker.M. svärigheter.Fi. 39. Rapportfrán klimatdelegationen1995. .Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelateradforskning.M. .Budgetlag regeringensbefogenheter 40. Elektroniskdokumenthantering. Ju. fmansmaktens omrâde.Fi. 41. Statensmaritima verksamhet.Fö. - .Union för både öst och väst. Politiska. rättsliga 42. Demokratioch öppenhet.Om folkvaldaparlament och ekonomiskaaspekter EU:s sjätte av ochoffentlighet i EU. UD. utvidgning. UD. 43. Jämställdheteni EU. Spelregleroch - .O Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. utträdesrätt,medborgarskap och mänskliga 44. Översyn skatteflyktslagen. av rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked. Fi. .Bättre trafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. .Totalförsvarsplilctigam95. Förslag om jobb/sntdier 46. Enskilda vägar. K. efter muck, bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför försäkringar. Fö. individ och lokalsamhälle.U. .Sverige, EU och framtiden.EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin Urbanizing an bedömningarinför regeringskonferensen 1996. World. SwedishNationalReportfor Habitat II. N. UD. 49. Regler för handelmedel. N. 20. Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 50. Förbud mot vapen allmänplats Ju. m.m. U 51. Grundläggandedrag i arbetslöshetsförsäkenny

.Reform

och förändring.Organisationoch ring alternativ och förslag. A. verksamhetvid universitetoch högskolorefter 1993års universitets-och högskolereform.U. Inflytande riktigt Om elevers rätt till inflytande,delaktighetoch ansvar. U. .Kartläggningoch analys av denoffentligasektorns upphandling av varor och tjänstermed miljöpåverkan.N. 24. Från Maastrichttill Turin. Bakgrundoch övriga EU-ländersförslagochdebattinför regeringskonferensen 1996.UD. .Från massmediatill multimediaatt digitaliserasvensktelevision.Ku.

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Ny kurs i traftkpolitiken + Bilagor. 26

Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 Möss och människor.Exempel bra Enskilda vägar. 46 IT-användningbland barnoch ungdomar.32

Finansdepartementet Justitiedepartementet

Kommuneroch landstingmedbetalnings- Kriminalunderrättelseregister svárigheter.12 DNA-register. 35 Budgetlag regeringens befogenheter Elektroniskdokumenthantering.40 finansmaktensområde.14 Presumtionsregelni expropriationslagen.45 Borgenärsbrotten en översyn av ll kap. Förbud mot vapen allmän plats m.m. 50 brottsbalken.30 Utrikesdepartementet Översyn skatteflyktslagen. av Reformeratförhandsbesked. 44 Vem bestämmervad EU:s internaspelreglerinför

regeringskonferensen 1996.4 Utbildningsdepartementet

Politikomrâden under lupp. Frågor om EU:s första Den nya gymnasieskolan hur går det 1 pelareinför regeringskonferensen 1996.5 - Samverkansmönster i svensk forskningsfinansiering.2 Ett är med EU, Svenskastatstjänstemäns Samordnadrollfördelning inom tekniskforskning. 20 erfarenheter av arbeteti EU. 6 Reform och förändring.Organisationoch verksamhet Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och vid universitet och högskolorefter 1993árs säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 universitets-och högskolereform.21 Union för både öst och väst. Politiska,rättsliga Inflytande riktigt Om elevers rätt till och ekonomiskaaspekter av EU:s sjätte inflytande,delaktighetoch ansvar. 22 utvidgning. 15 En strategiför kunskapslyft och livslångtlärande.27 Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, Det forskningspolitiska landskapeti Nordenpä utträdesrätt,medborgarskapoch mänskliga 1990-talet.28 rättigheteri EU. 16 Forskningoch Pengar.29 Sverige,EU och framtiden. EU 96-k0mmitténs Högskolai Malmö. 36 bedömningarinför regeringskonferensen 1996.19 Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför Fran Maastrichttill Turin. Bakgrund och övriga individ och lokalsamhälle.47 EU-ländersförslagochdebattinför

regeringskonferensen 1996. 24 Jordbruksdepartementet Demokratiochöppenhet.Om folkvaldaparlament och offentlighet i EU. 42 Offentlig djurskyddstillsyn.13

Jämställdheten EU. Spelregleroch i Arbetsmarknadsdepartementet verklighetsbilder. 43 Aktiv arbetsmarknadspolitik + expertbilaga, 34

Försvarsdepartementet Grundläggandedrag i en ny arbetslöshetsförsäkring - Totalförsvarspliktigam95. Förslag alternativoch förslag.5l om jobb/studier

efter muck, bostadsbidrag,mynning, Kulturdepartementet forsäkringar. 18 Statensmaritima verksamhet.41 Från massmediatill multimedia att digitaliserasvensktelevision.25 Socialdepartementet Näringsdepartementet Sverigesmedverkani FNzs familjeár. 37 Kartläggningochanalys av den offentliga sektorns

Kommunikationsdepartementet upphandling av varor och tjänstermed

Omjärnvägenstraftkledning miljöpåverkan.23 m.m. 9 EU-mopeden. Ålders- och behörighetskrav för ShapingSustainableHomes an Urbanizing

tvá- och trehjuliga motorfordon.11 World. SwedishNationalReportfor Habitat Il. 48

Bättretrafik medväginformatik.17 Reglerför handel med el. 49

Statens offentliga utredningar 1996

Systematisk förteckning

Civildepartementet Fritid i förändring. Om kön och Fördelning fritidsresurser.3 av Forskningför vår vardag.l0 Attityder och lagstiftning i samverkan + bilagedel.31

Miljödepartementet Batterierna en laddadfråga.8 - Nationalstadsparken38 Rapportfrån klimatdelegationen1995. Klimatrelateradforskning.39

FRITZES

POSTADRESS: 10647 SIOCKHOI..1 FAX 08-2050 21, TI-ZLEFON 08-690 91 90 ISBN 91-38-20233-6 ISSN 0375-25OX