('nied förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor m. m.',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 1

Nr 38.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nied förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor m. m.; given Stock­ holms slott den 12 januari 1934.

Under åberopande av dels bilägga i statsrådet förda protokoll, dels ock i lagrådet den 16 mars 1933 fört, vid propositionen nr 209 till 1933 års riksdag fogat protokoll vill Kungl. Maj:t härmed dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga härvid fo­ gade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) örn understödsföreningar samt lag angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen,

dels ock föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor, förordning örn riksförsäkringsanstaltens uppbörd av avgifter jäm­ likt lagen angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen samt förordning om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Bihang till riksdagens protokoll 1034. 1 sami. Nr 38. 1

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Förslag

till

I a g

angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar.

Härigenom förordnas, att 1, 9, 44 och 89 §§ i lagen den 29 juni 1912 om un­ derstödsföreningar, sådana dessa lagrum lyda enligt lag den 26 juni 1931 (nr 279), skola i nedan angivna delar erhålla följande ändrade lydelse:

1 §• Med understödsförening förstås i denna lag sådan förening för inbördes bi­ stånd, som avser att utan affärsmässigt drivande av försäkringsrörelse bereda medlem — — — eller moderskapshjälp; bereda understöd vid arbetslöshet; eller idka ------- — hänförlig verksamhet. Understödsförening, som-----------lag pensionskassa.

9 §• Understödsförenings firma skall innehålla ordet »understödsförening». Av­ ser föreningen uteslutande eller huvudsakligen att bereda sjukhjälp eller avser den att bereda understöd vid arbetslöshet, må dock föreningen i stället i firman hava, i förra fallet, ordet »sjukkassa» och, i senare fallet, ordet »arbetslös­ hetskassa». I understödsförenings firma må ej ordet »bolag» eller eljest något, som be­ tecknar ett bolagsförhållande, och ej ordet »bank» intagas på sådant sätt, att därav kan föranledas det misstag, att firman innehaves av ett bolag eller av en bank. Ej heller må firman innehålla såväl ordet »ömsesidig» som ordet »försäkring». Annan förening än den, vilken i enlighet med vad därom fin­ nes särskilt stadgat är antagen till erkänd sjukkassa eller till erkänd arbets­ löshetskassa, må icke i firman hava ordet »erkänd». Firman skall-----------understödsförenings firma.

44 §. Beslut örn ändring av understödsförenings stadgar vare ej giltigt, med mind­ re samtliga röstberättigade förenat sig därom eller beslutet fattats å två på varandra följande föreningssammanträden, därav minst ett ordinarie, och å det sammanträde, som sist hålles, biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Har beslut örn sådan ändring i erkänd sjukkassas eller erkänd ar­

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 3

betslöshetskassas stadgar, som må erfordras för erkännandets bibehållande, å sammanträde biträtts av minst tre fjärdedelar av de röstande, vare det ock tfillt. Där stadgeändringen----------- understödsberättigades bekostnad. Skall sådan----------- samtycke därtill. Är för-------— till efterrättelse. Stadgeändring, som -—■ — — sista sammanträdet.

89 §. Rätt till sjukhjälp eller moderskapshjälp eller till understöd vid arbetslös­ het eller till kapitalunderstöd, i vad det icke överstiger femhundra kronor, kan ej överlåtas och må förty ej tagas i mät för gäld. Hurusom pension-----------i utsökningslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Förslag

till

1 a g

angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkost­ nader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbets­ förmedlingen.

Härigenom förordnas som följer:

1 §■ Arbetsgivare, som i sin verksamhet använder arbetare i sådan omfattning, att de motsvara ett antal av minst tio i genomsnitt för kalenderår till fullo sys­ selsatta arbetare, är skyldig att såsom bidrag till bestridande av statens om­ kostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsför­ medlingen erlägga årlig avgift i enlighet med vad nedan sägs. Med arbetsgivare och arbetare förstås i denna lag de, som enligt 2 § i la­ gen den 17 juni 1916 (nr 235) örn försäkring för olycksfall i arbete anses såsom arbetsgivare och arbetare. Denna lag äger icke tillämpning å staten eller kommun, ej heller å inneha­ vare av anstalt för yrkesutbildning, såvitt angår dem, som vid anstalten åt­ njuta undervisning och enligt Konungens förordnande äro att anse såsom arbe­ tare enligt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

2 §.

Avgiften utgår med tre kronor för arbetare och beräknas efter det antal i genomsnitt för kalenderår till fullo sysselsatta arbetare, som de under näst­ föregående år i verksamheten använda arbetarna motsvara, avjämnat till när­ maste hela tal. Användes arbetare till arbete av två eller flera arbetsgivare gemensamt, svara arbetsgivarna, i den mån avgiftsplikt föreligger, en för alla och alla för en för avgiften.

a §.

Uppbörden av avgifterna ombesörjes av den försäkringsinrättning, i vilken arbetarna äro försäkrade jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i ar­ bete. Det ankommer å försäkringsinrättning, som i första stycket sägs, att be­ sluta, huruvida arbetsgivare, vars arbetare där äro försäkrade, är avgiftspliktig, samt att i förekommande fall bestämma avgiftens belopp. Beslut av riksförsäkringsanstalten örn avgifts belopp skall, även där beloppet blivit alle­

Kungl. Maj:ts proposition nr S8. 5

nast provisoriskt bestämt, utan hinder av förd klagan tillsvidare lända till efterrättelse. Vinnes nedsättning i eller befrielse från avgift, återbetalas vad för mycket blivit erlagt. Avgifter till riksförsäkringsanstalten erläggas på tid och sätt, som av Konung och riksdag bestämmas. Avgifter, som icke på föreskrivet sätt blivit erlagda till anstalten, indrivas i den ordning, som för indrivning av resterande kronoutskylder är stadgad.

4 §. Riksförsäkringsanstalten bar att till statskontoret inbetala de avgifter, som uppburits av anstalten. Bolag, som avses i 4 § i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete, skall varje år före den 1 september till statskontoret inbetala ett belopp, motsvaran­ de de avgifter, vilkas uppbörd bolaget skolat ombesörja. Samtidigt med inbe­ talningen skall bolaget till riksförsäkringsanstalten skriftligen uppgiva be­ loppet av den avgift, som inbetalats för varje arbetsgivare.

5 §. Summan av de varje budgetår inflytande avgifterna skall beräknas å riksstaten. Av det sålunda beräknade beloppet skall så stor del, som erfordras för be­ stridande av statens omkostnader för den offentliga arbetsförmedlingen, dock högst två tredjedelar, anvisas såsom anslag för detta ändamål. Återstoden skall anvisas såsom anslag för avsättning till en särskild fond, vilken skall användas till bestridande av stadgade förvaltningsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna samt, i den mån medlen finnas därtill förslå, enligt Konungens bestämmande i varje särskilt fall, till åtgärder för utveck­ ling av den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

6 §. Till bestridande av kostnad för uppbörden av avgifterna samt för täckande av förlust till följd av försummad avgiftsbetalning äger försäkringsbolag av de avgiftspliktiga arbetsgivarna uttaga så stort belopp, som skäligen kan an­ ses belöpa på envar av dem.

7 §• Över beslut av försäkringsinrättning i fråga, som avses i 3 eller 6 §, må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär, som skola ingivas till rådet eller i betalt brev med allmänna posten vara till rådet inkomna sist å trettionde dagen efter det klaganden av beslutet erhållit del, den dagen oräknad, då så­ dant skedde. Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts eller framställning gjorts, till prövning upptaga ärende, som här avses. Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt. över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 8 §. De närmare föreskrifter, som, utöver vad denna lag innehåller, finnas er­ forderliga för lagens tillämpning, meddelas av Konungen eller, efter Konun­ gens förordnande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1935; och skola arbetsgivare förty första gången erlägga avgifter under år 1936.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 7

Förslag

till

förordning om erkända arbetslöshetskassor.

Härigenom förordnas som följer:

I. Om antagande av erkända arbetslöshetskassor.

1 §• Registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder medlem understöd vid arbetslöshet i enlighet med vad i denna förordning stadgas, må på sätt nedan sägs antagas till erkänd arbetslöshetskassa. Understödsförening antages till erkänd arbetslöshetskassa av den i 69 § i lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar omförmälda tillsynsmyndig­ heten. Med antagande följer rätt till statsbidrag i enlighet med därför fastställda grunder. Erkänd arbetslöshetskassas firma skall innehålla orden »erkänd arbetslös­ hetskassa».

2 §•

Ansökan örn antagande till erkänd arbetslöshetskassa skall göras av för­ eningens styrelse. Vid ansökningen skola fogas enligt fastställda formulär avfattade uppgif­ ter rörande medlemmarnas antal samt fördelning efter yrken och tillförsäk­ rade förmåner ävensom angående föreningens tillgångar och skulder samt av samfund, inrättning eller annan gjord utfästelse örn bidrag till föreningen. Nämnda handlingar skola vara försedda med styrelseledamöternas bevittnade namnunderskrifter. 3 §• Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd arbetslöshets­ kassa bestå av minst 500 medlemmar. Såvida särskilda omständigheter där­ till föranleda, må jämväl förening med mindre medlemsantal än nyss nämnts antagas. 4 §■ Vid prövning av ansökan örn antagande skall tillsynsmyndigheten tillse, att föreningens stadgar innehålla tillfredsställande bestämmelser örn avgifter,

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

medelsförvaltning och fondbildning samt jämväl i övrigt äro betryggande för medlemmarna. Finnes anledning till anmärkning i sådant hänseende eller överensstämma stadgarna icke med vad under II—V i denna förordning föreskrives eller innehålla stadgarna bestämmelser, som med hänsyn till ändamå­ let med föreningens verksamhet prövas vara obehöriga, skall antagande vägras. Sammanfaller det avsedda verksamhetsområdet för föreningen helt eller till huvudsaklig del med verksamhetsområdet för redan erkänd arbetslöshetskassa, må antagande vägras.

5 §. Understödsförening skall för att kunna antagas till erkänd arbetslöshets­ kassa hava i sina stadgar angivet: 1) föreningens verksamhetsområde; 2) under vilka villkor medlem må uteslutas; 3) under vilka förutsättningar uttaxering å medlemmarna skall äga rum, i vilken ordning beslut örn uttaxering skall fattas och efter vilka grunder be­ slutad uttaxering skall verkställas; 4) under vilka förutsättningar beträffande arbetslöshetens omfattning bland kassans medlemmar eller kassans ekonomiska ställning daghjälpens storlek och understödstidens längd må i den i 24 § stadgade ordningen ändras; 5) huru i händelse av föreningens upplösning, där ej överlåtelse, på sätt i 61 § i lagen örn understödsföreningar sägs, kommer till stånd, med behållna tillgångar skall förfaras.

6 §. Erkänd arbetslöshetskassa må ej utöva annan verksamhet än sådan, som avser beredande av understöd vid arbetslöshet, eller använda medel för ända­ mål, som är främmande för dylik understödsverksamhet.

II. Om stadgarnas bestämmelser rörande medlemskap.

7 §. Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvar­ stå såsom medlem skall uteslutas 1) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än sex månader haft ställning såsom självständig företagare utan att samtidigt mot avlöning användas till arbete för annans räkning; 2) den som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än sex månader använts till arbete av make, föräldrar eller adoptant, barn eller adoptivbarn; 3) den som är medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa; 4) den som icke uppnått viss i stadgarna angiven ålder; 5) utländsk medborgare, såvida han icke tillhör stat, med vilken sådan överenskommelse träffats, som avses i 13 §.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 9

8 §. Från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvar­ stå såsom medlem må utöver de i 7 § avsedda personer allenast kunna ute­ slutas 1) den som i fall, då enligt stadgarna kassans verksamhetsområde är så bestämt, att medlem skall tillhöra visst yrke eller viss verksamhetsgren, ej uppfyller och ej heller under minst tre av de senast förflutna tolv månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor; 2) den som i fall, då enligt stadgarna kassans verksamhetsområde är så bestämt, att medlem skall vara anställd vid visst arbetsföretag eller bosatt inom visst område, ej uppfyller och ej heller under minst en av de senast för­ flutna sex månaderna uppfyllt sålunda föreskrivet villkor; 3) den för vilken på grund av varaktig nedsättning av arbetsförmåga, lättja, osedlig vandel, dryckenskap eller annan dylik anledning synnerlig risk för arbetslöshet är för handen; 4) den som svikligen uppgiver eller förtiger något förhållande av betydelse för bedömande av hans rätt till understöd; 5) den som underlåter att ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller styrelsens behörigen utfärdade föreskrifter; 6) den vars ålder överstiger den gräns, som kan vara föreskriven i stad­ garna. Beslut, varigenom rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå såsom medlem förvägras någon av anledning, som under 3) omförmäles, skall av kassans styrelse omedelbart anmälas för tillsynsmyn­ digheten.

9 §• Finnes beträffande medlem av erkänd arbetslöshetskassa omständighet hava inträffat, som kan föranleda hans uteslutande, skall det åligga kassans styrelse att genom rekommenderat brev under medlemmens senaste kända adress giva honom underrättelse därom, därvid skälig tid skall föreskrivas för avgivande av förklaring.

10 §.

Är medlem, då han uteslutes ur kassan, på grund av redan inträffad ar­ betslöshet berättigad till understöd, skall uteslutningen anses hava skett först då löpande understödstid gått till ända.

11 §•

Häftar medlem av erkänd arbetslöshetskassa vid utgången av åttonde vec­ kan efter den tid, å vilken stadgad avgift eller uttaxerat belopp belöper, fort­ farande för avgift eller belopp som nu sagts, skall han anses hava utträtt ur kassan vid sagda tidpunkt. Tillsynsmyndigheten äger, därest särskilda omständigheter därtill föran­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

leda, beträffande viss kassa medgiva, att den tidpunkt, då sådan påföljd skall inträda, bestämmes senast till utgången av tjugnsjätte veckan.

12 §.

I rätten att utträda ur erkänd arbetslöshetskassa må begränsning ej vara föreskriven i kassans stadgar.

13 §. Konungen äger, under förutsättning av ömsesidighet, ingå överenskommelse med främmande stat, att medborgare i denna skall vid tillämpningen av denna förordning likställas med svensk medborgare.

m. Om stadgarnas bestämmelser rörande understöd.

14 §. Understöd från erkänd arbetslöshetskassa må endast utgå till arbetslös med­ lem, som 1) fyllt 16 år; 2) är arbetsför och i övrigt oförhindrad att åtaga sig arbete; 3) hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen anmält sig såsom arbets­ sökande, på sätt i 19 § föreskrives; samt 4) uppfyller de i 21 § stadgade villkor med avseende å avgiftsbetalning.

15 §. Till den, som frivilligt utan giltig anledning lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt uppförande skilts från arbetet eller avvisat erbjudet lämpligt arbete, må understöd icke utgivas för de fyra närmast följande vec­ korna efter det sådant förhållande inträffat. Erbjudet arbete skall anses lämpligt under förutsättning, att det motsvarar arbetarens krafter och färdigheter, att det är förenat med avlöning, som prövas vara skälig i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete, att det icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt att icke heller eljest särskilda omständigheter föreligga med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur. Vad sålunda stadgats angående arbetskonflikt skall icke äga avseende å konflikt, som befunnits strida mot kollektivavtal eller lagen örn kollektivavtal eller av tillsynsmyndigheten förklarats eljest vara av den särskilda beskaf­ fenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat; dock att inom område, där kollektivavtal gäller, sådan förklaring skall äga giltighet allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 11

16 §. Under tiden för arbetskonflikt må understöd icke utgivas: 1) till den, som är direkt indragen i konflikten (deltager i strejk eller är föremål för lockout) ; 2) till den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor skäligen kunna antagas röna inverkan av den­ samma. Närmare bestämmelser angående tillämpningen av ovan angivna regler med­ delas av tillsynsmyndigheten.

17 §. Understöd från erkänd arbetslöshetskassa må ej utgå i annan form än så­ som ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, samt såsom hjälp till täc­ kande av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av arbete å annan ort. Daghjälp må, såvida omständigheterna därtill föranleda, helt eller delvis ut­ givas i naturaförmåner.

18 §. Daghjälp må icke utgivas till medlem för söndag, ej heller för annan helg­ dag, med mindre han var arbetslös nästföregående vardag, eller för dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter avlöning.

19 §. Medlem av erkänd arbetslöshetskassa, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp för viss dag, skall den dag hos organ för den offentliga arbetsför­ medlingen personligen söka arbete. Är medlemmen avlägset boende eller skulle av annan anledning skyldigheten att personligen inställa sig bliva syn­ nerligen betungande för honom eller föreligga eljest särskilda omständigheter, äger arbetsförmedlingsanstalt för viss dag eller visst antal dagar av varje vecka befria honom från denna skyldighet. Av organ för den offentliga ar­ betsförmedlingen utfärdat intyg örn arbetsansökan eller om meddelad befrielse därifrån skall, då understöd gökes, av medlemmen ingivas till kassan. Intyg, varom i första stycket förmäles, skall bevaras bland kassans hand­ lingar. 20 §. 1 mom. Såsom daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot, för med­ lem som är familjeförsörjare, fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse; och må vad sålunda utgår icke i något fall överstiga sex kronor örn dagen. Daghjälp skall utgöra minst två kronor; dock att daghjälp må utgå med lägre belopp: 1) i fall som följa av första stycket här ovan eller som omförmälas i 2 mom. i denna paragraf eller i 24 § första stycket;

12 Kungl. Majlis proposition nr 38.

2) till kvinnliga medlemmar eller till medlemmar, vilka ännu icke uppnått viss i stadgarna angiven ålder; dock, utom i fall som avses under 1), med lägst en krona; 3) då tillsynsmyndigheten på grund av särskilda skäl därtill lämnat med­ givande. Såsom familjeförsörjare skall anses den, som har försörjningsskyldighet mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemen­ samt bo med och huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant. 2 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa i anledning av arbetslös­ het lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaf­ fenhet än fattigvård, må daghjälp till honom utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår till den andel av arbetsförtjänsten, varom i 1 mom. sägs. Kassa äger i sina stadgar föreskriva, att till medlem, vilken uppbär under­ stöd, som i första stycket nämnts, må utgå daghjälp allenast i den mån un­ derstödet icke uppgår till den medlemmen eljest tillförsäkrade daghjälpen. 3 mom. Erkänd arbetslöshetskassa äger i sina stadgar föreskriva, att dag­ hjälp icke må utgå till medlem, som på grund av driftinskränkning vid Idet företag, där han är anställd, under varje period örn fjorton dagar har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är vanligt. Har sådan föreskrift icke meddelats, skall dock det antal dagar under varje period örn fjorton dagar, för vilka han eljest varit berättigad till daghjälp, minskas med två.

21 §.

1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa må till medlem, som icke tidigare upp­ burit understöd från kassan, utgiva understöd endast därest han för tid un­ der de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tjugufyra månader­ na till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst fyrtio veckoavgifter. Har medlem, som har avses, övergått från klass med lägre daghjälp till klass med högre daghjälp, må den högre daghjälpen icke utgivas till honom, med mindre summan av hans för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande för­ flutna tjugufyra månaderna inbetalade avgifter motsvarar summan av fyr­ tio veckoavgifter i den högre klassen, dock att avgifter måste hava efter över­ gången erlagts för minst tjugu veckor i den högre klassen. Till medlem, vilken tidigare uppburit understöd från kassan, må under­ stöd utgivas endast därest han för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst tjugu veckoavgifter. Har sådan medlem övergått till klass med högre daghjälp, må den högre daghjälpen icke utgivas till honom, med mindre sum­ man av hans för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande för­ flutna tolv månaderna inbetalade avgifter motsvarar summan av tjugu vecko­ avgifter i den högre klassen, dock att avgifter måste hava efter övergången erlagts för minst tio veckor i den högre klassen. Där sjukdom eller värnpliktstjänstgöring varit orsaken till den sista arbetsanställningens avbrytande eller inträffat under tiden efter dennas upp­

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 13

hörande, skall vid tillämpning av första och andra styckena bortses från den tid medlemmen av sådan anledning varit förhindrad åtaga sig arbete. Har medlem på grund av bestämmelserna i 15 § första stycket varit av­ stängd från understöd, skall vid tillämpning av första och andra styckena i detta moment arbetslösheten anses hava inträtt först vid avstängningstidens slut. 2 mom. Har någon omedelbart före inträdet i kassan varit medlem i annan erkänd arbetslöshetskassa, må, såframt mellan kassorna därom träffas över­ enskommelse, som av tillsynsmyndigheten godkännes, de avgifter, vilka han erlagt såsom medlem av annan kassa, kunna vid tillämpning av denna paragraf helt eller delvis räknas honom till godo. Tillsynsmyndigheten må ock medgiva, att medlem, vilken omedelbart före inträdet i kassan varit medlem i sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp, som icke antagits till erkänd arbetslöshetskassa, må tillgodoräk­ nas avgifter, vilka han erlagt till nämnda sammanslutning. 3 mom. Vid tillämpning av 1 och 2 moni. må beträffande medlem, som med mellantider tillhört kassan eller annan erkänd arbetslöshetskassa eller sammanslutning, som avses i 2 morn., allenast tagas i betraktande avgifter, som belöpa å tid efter senaste avbrottet i medlemstiden. 4 mom. Vid tillämpning av 1 mom. må beträffande medlem, som med mellantider tillhört kassan, allenast tagas i betraktande understöd, som uppburits efter senaste avbrottet i medlemstiden. Har överenskommelse träffats eller medgivande lämnats enligt vad i 2 mom. sägs, skall vid tillämpning av denna förordning med understöd, som utgivits av kassan, likställas understöd, vilket utgivits av kassa eller sammanslutning, som överenskommelsen eller medgivandet avser. 5 mom. Medlem må vid tillämpning av denna paragraf allenast tillgodo­ räknas avgift, som erlagts för tid, då han för annans räkning mot avlöning använts till arbete, som utförts annorstädes än i medlemmens hem.

22 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem för någon dag, med mindre han under nästföregående fjorton dagar varit arbetslös under sex dagar och för dessa dagar företett intyg, som i 19 § sägs. Vid tillämpning härav må hänsyn ej tagas till arbetslöshet under tid, då av annan orsak understöd ej kunnat utgå. Erkänd arbetslöshetskassa må i sina stadgar föreskriva viss längre ka­ renstid än i första stycket sägs, därvid tiden dock ej må bestämmas längre än till tre månader samt den tid, inom vilken karenstiden må beräknas, ej må bestämmas längre än till sex månader. Vad i första stycket sägs skall jäm­ väl äga giltighet. Vad sålunda föreskrivits örn iakttagande av karenstid skall icke äga tilllämpning, då medlem, som är berättigad till daghjälp, erhåller tillfälligt ar­ bete för högst aderton dagar eller på grund av sjukdom eller värnpliktstjänst­ göring eller särskild av tillsynsmyndigheten med stöd av sista stycket i den-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

lia paragraf meddelad föreskrift ej kan erhålla daghjälp samt omedelbart elter arbetets eller hindrets upphörande ånyo ansöker örn daghjälp. Innesluter understödsförening, som antages eller antagits till erkänd ar­ betslöshetskassa, medlemmar tillhörande yrke, inom vilket arbetslöshet årligen regelbundet förekommer, eller föreligga eljest särskilda omständigheter, äger tillsynsmyndigheten beträffande vissa medlemmar föreskriva, att daghjälp ej må utgå förrän efter viss längre karenstid än i första stycket sägsj, därvid de i andra stycket omnämnda tider ej må överskridas samt vad i första styc­ ket sägs skall äga giltighet, eller att för viss bestämd tid av året daghjälp över huvud icke må utgå eller att den längsta medgivna understödstiden under loppet av femtiotvå på varandra följande veckor skall uppdelas i två perioder, därvid den ena skall omfatta tid, under vilken arbetslöshet regelbundet före­ kommer.

23 §.

Daghjälp må icke utgå till medlem för mer än sammanlagt etthundratjugu dagar under loppet av femtiotvå på varandra följande veckor. Har på grund härav medlems rätt till daghjälp upphört, må daghjälp icke ånyo utgivas till medlemmen, förrän han till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst två veckoavgifter, vilka jämlikt 21 § 5 mom. må tillgodoräknas honom. Har erkänd arbetslöshetskassa i sina stadgar bestämt längre karenstid än i 22 § första stycket sägs, må understödstiden ökas utöver etthundratjugu dagar med högst den tid, varmed karenstiden förlängts. Ej må den tid, för vilken daghjälp under loppet av femtiotvå på varandra följande veckor längst må utgå, i annat fall än som omförmäles i 24 § första stycket utgöra mindre än nittio dagar.

24 §. Då någon i 5 § 4) avsedd förutsättning föreligger, må kassans styrelse efter medgivande av tillsynsmyndigheten besluta nedsätta daghjälpens storlek eller minska understödstidens längd. Beslut, varom nu nämnts, skall avse jämväl dem, som vid beslutets fattande på grund av redan inträffad arbetslöshet äro berättigade till understöd, samt må gälla, intill dess tillsynsmyndigheten annorlunda förordnar.

25 §. Medlem, som önskar komma i åtnjutande av daghjälp, skall hos sin senaste arbetsgivare anhålla örn intyg, utvisande den tid, anställningen varat, och orsaken till att den upphört eller, där fråga är örn daghjälp på grund av minskning i antalet arbetsdagar till följd av driftinskränkning, antalet ar­ betsdagar under varje period örn fjorton dagar. Erhållet intyg skall av med­ lem överlämnas till kassan, som har att förvara det bland sina handlingar.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 15

IV. Om stadgarnas bestämmelser rörande avgifter och fondbildning.

26 §. Erkänd arbetslöshetskassa skall för tid, då medlem för annans räkning mot avlöning användes till arbete, som utföres annorstädes än i medlemmens hem, upptaga fasta medlemsavgifter. De fasta avgifterna skola vara så avvägda, att de i förening med andra för verksamheten avsedda inkomster må antagas förslå till utgivande av till­ försäkrade förmåner, föreskriven fondbildning, förvaltningskostnader och öv­ riga kassan åliggande utgifter. Avgifterna må icke göras olika för olika grup­ per av kassans medlemmar i vidare mån, än som skäligen föranledes av olik­ het medlemmarna emellan i avseende å tillförsäkrade förmåner eller å arbets­ löshetsrisk. Eöreskrives i stadgarna, att särskild avgift skall erläggas i samband med inträde i kassan eller övergång till högre understödsklass eller av medlem, som underlåtit att i rätt tid betala fast avgift eller uttaxerat belopp, må dylik sär­ skild avgift icke bestämmas högre, än som enligt tillsynsmyndighetens pröv­ ning kan anses skäligt. 27 §. Erkänd arbetslöshetskassa skall såsom fond avsätta tillgångar, motsvarande i fråga örn kassor med 10,000 medlemmar eller däröver minst genomsnittliga beloppet av de tre sistförflutna årens inkomster i form av erlagda avgifter och erhållet statsbidrag, i fråga örn kassor med 500 medlemmar eller därunder minst fyra gånger ett på samma sätt beräknat belopp och i fråga örn kassor med flera än 500 men färre än 10,000 medlemmar minst det belopp, tillsyns­ myndigheten med ledning av här angivna siffror bestämmer. Utbetalning av understöd må ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten med hänsyn till fondens storlek samt kassans ekonomiska ställning i övrigt därtill lämnat medgivande. Överskott å verksamheten skall tillföras fonden. Fonden får endast tagas i anspråk, i den mån kassans inkomster ej förslå till täckande av kassans löpande utgifter. Fondens tillgångar skola redovisas: 1) i obligationer, som utfärdats eller garanterats av staten; 2) i Sveriges allmänna hypoteksbanks eller Konungariket Sveriges stadshypotekskassas obligationer; 3) i fordringsbevis, utfärdade av riksbanken, bankbolag eller sparbank; 4) i obligationer eller andra skuldförbindelser, utfärdade eller garanterade av kommuner, som till lånets upptagande eller garanterande erhållit Konun­ gens tillstånd; 5) med tillsynsmyndighetens medgivande i fastighet, avsedd för kassans verksamhet; dock att i varje fall åbyggnad å fastigheten skall vara brandförsäkrad i något med vederbörligen fastställd bolagsordning försett brand­ försäkringsbolag inom riket.

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

V. Om stadgarnas bestämmelser rörande styrelse och revisorer samt rörande utövande av den befogenhet, som tillkommer sammanträde med arbetslöshets­ kassa.

28 §. Av erkänd arbetslöshetskassas styrelse skall tillsynsmyndigheten efter för­ slag av kassan utse en ledamot jämte suppleant för honom. Tillsynsmyndigheten skall jämväl utse en av kassans revisorer jämte supp­ leant för honom. Styrelseledamot och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten, äga för uppdragets fullgörande uppbära arvode från statsverket med belopp, som av tillsynsmyndigheten bestämmas.

29 §. I erkänd arbetslöshetskassa, som har lokalavdelningar å olika orter, skall den befogenhet, som tillkommer sammanträde med kassan, helt utövas av valda ombud.

VI. Örn tillsyn å erkända arbetslöshetskassor så ock örn återkallande av antagande.

80 §. Hos tillsynsmyndigheten skall över erkända arbetslöshetskassor föras en förteckning, vilken beträffande envar sådan kassa skall innehålla hänvis­ ning till inskrivningar rörande kassan i understödsföreningsregistret samt upp­ gift örn kassans verksamhetsområde och postadress. Har kassa medgivits att utöva verksamhet med lägre medlemsantal än 500, skall uppgift jämväl härom intagas i förteckningen. 31 §. Erkänd arbetslöshetskassas räkenskaper skola avslutas för kalenderår samt föras i enlighet med bokföringslagen den 31 maj 1929 jämte de särskilda före­ skrifter, som tillsynsmyndigheten därutöver meddelar. I balansräkningen skall såsom skuld upptagas ett belopp, minst motsvaran­ de det för kassa av ifrågavarande storlek föreskrivna lägsta fondbeloppet.

32 §. Det tillkommer tillsynsmyndigheten att övervaka, att erkänd arbetslöshets­ kassa bedriver sin verksamhet i enlighet med bestämmelserna i denna förord­ ning och kassans stadgar samt på ett i övrigt ändamålsenligt sätt, och har tillsynsmyndigheten jämväl att tillhandagå med råd och upplysningar ej mindre i fråga örn åtgärder, som må erfordras för antagande, än även be­ träffande det lämpliga inrättandet av verksamheten. Erkänd arbetslöshetskassa är pliktig att när som helst bereda tillsynsmyn­ digheten eller dess ombud tillfälle att granska kassans räkenskaper, protokoll

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 17

och övriga handlingar samt att lämna dem tillträde till sammanträden med kassan eller dess styrelse. Kassa åligger ock att till tillsynsmyndigheten in­ sända de handlingar och uppgifter rörande verksamheten, som av nämnda myndighet äskas. Närmare bestämmelser örn övervakandet av de erkända arbetslöshetskas­ sorna meddelas av Konungen.

33 §. Har medlemsantalet i erkänd arbetslöshetskassa nedgått under 500 eller, i fråga örn kassa, som medgivits utöva verksamhet med lägre medlemsantal än 500, under det tal, som tillsynsmyndigheten bestämt, åligger det styrelsen för kassan att ofördröjligen därom göra anmälan hos tillsynsmyndigheten. I anledning av anmälan, som nu sagts, har tillsynsmyndigheten att, så snart ske kan, meddela beslut, huruvida det må vara kassan medgivet att med mindre medlemsantal, än ovan för varje särskilt fall avsetts, fortsätta sin verksamhet som erkänd arbetslöshetskassa. Lämnas sådant medgivande, skall tillsyns­ myndigheten tillika bestämma visst tal, under vilket kassans medlemsantal ej må nedgå, vid äventyr att medgivandet återkallas. Har medgivande, som i nästföregående stycke sägs, ej lämnats eller har sådant medgivande lämnats och kassans medlemsantal därefter nedgått un­ der det nya talet och detta icke inom tre månader åter uppnåtts, skall kas­ san vara pliktig att träda i likvidation.

34 §. Linner tillsynsmyndigheten, att avvikelse från denna förordning förekom­ mer eller att eljest anledning till anmärkning mot erkänd arbetslöshetskassas verksamhet föreligger, äger tillsynsmyndigheten meddela kassan anvisning att vidtaga den åtgärd eller den förändring av kassans verksamhet, som prö­ vas erforderlig, därvid tillsynsmyndigheten skall bestämma viss skälig tid, inom vilken anvisad åtgärd eller förändring skall hava vidtagits. Finnes erkänd arbetslöshetskassa icke tillbörligen ställa sig sålunda med­ delad anvisning till efterrättelse, må antagandet återkallas eller kassan för­ klaras vara rätten till statsbidrag helt eller delvis för viss tid förlustig. Har anvisning enligt 82 § i lagen om understödsföreningar meddelats er­ känd arbetslöshetskassa och finnes kassan icke tillbörligen ställa sig anvis­ ningen till efterrättelse, må tillsynsmyndigheten, där den ej finner skäl före­ ligga att tillämpa i nämnda paragraf därför stadgad påföljd, förfara enligt andra stycket här ovan. Återkallande av antagande må ej ske utan att tillfälle lämnats kassan att å sammanträde fatta beslut i anledning av lämnad anvisning.

35 §. Örn delgivning av beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats enligt denna förordning, så ock om besvär över sådant beslut skall gälla vad i 83 § Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 38. 2

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

i lagen om understödsföreningar finnes stadgat; dock må klagan icke föras över beslut, som av tillsynsmyndigheten meddelats angående beskaffenheten av arbetskonflikt inom område, där kollektivavtal gäller.

36 §. I enlighet med bestämmelser, som Konungen meddelar, skall utses en nämnd, bestående av personer med sakkunskap beträffande arbetslöshetsfrågor, vilken nämnd skall hava att sammanträda inför tillsynsmyndigheten för att samråda med denna myndighet i angelägenheter, som röra de erkända ar­ betslöshetskassorna.

VII. Straffbestämmelser.

37 §. Styrelseledamot eller annan, som vid ansökan örn antagande mot bättre ve­ tande meddelar oriktig uppgift, straffes med dagsböter. Försummas anmälan, som är föreskriven i 33 §, straffes den försumlige med böter från och med fem till och med trehundra kronor.

38 §. Böter, som ådömas enligt denna förordning, tillfalla kronan. Saknas till­ gång till böternas gäldande, skola de förvandlas enligt allmänna strafflagen. Försummelse att göra anmälan, som är föreskriven i 33 §, skall åtalas vid allmän underrätt i den ort, där kassans styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 19

F örslag

till

förord ning

om riksförsäkringsanstaltens uppbörd av avgifter jämlikt lagen angå­ ende bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen.

Härigenom förordnas som följer: I fråga örn riksförsäkringsansaltens uppbörd av avgifter jämlikt lagen den 1934 (nr ) angående bidrag från arbetsgivare till bestri­ dande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen skola bestämmelserna i §§ 2, 4 —6 och 8 i för­ ordningen den 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för för­ säkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycks­ fall i arbete äga motsvarande tillämpning med iakttagande, att avgifterna skola uppbäras i samband med de i förordningen omförmälda avgifterna samt att utanordning enligt § 4 mom. 5 i förordningen icke skall äga rum.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1935.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Förslag

till

förordning

om ändrad lydelse av § 5 i förordningen den 31 mars 1922 (nr 130) an­ gående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete.

Härigenom förordnas, att § 5 i förordningen den 31 mars 1922 angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete skall erhålla följande ändrade lydelse:

§ 5.

Skall försäkringsavgift uppbäras i den i § 4 stadgade ordning och uppgår avgiften ensamt eller tillika med avgift jämlikt lagen den 1934 (nr ) angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkost­ nader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmed­ lingen till 1,000 kronor eller mera, må riksförsäkringsanstalten på ansökan av den avgiftspliktige medgiva, att avgiften erlägges med hälften under första och återstoden under andra halvåret.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1935.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 21

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 ja­ nuari 1934.

Närvarande: Statsministern H ansson , ministern för utrikes ärendena S andler , statsråden U ndén , S chlyter , W igforss , M öller , L evinson , V ennerström , L eo , E ngberg , E kman , S köld .

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet anför che­ fen för socialdepartementet, statsrådet Möller: Vid behandlingen i statsverkspropositionen av frågan örn anslag till social­ styrelsen (femte huvudtiteln, punkt 2 ) anmälde jag, att inom departementet förbereddes framläggande för innevarande års riksdag av förslag rörande ar­ betslöshetsförsäkring. Vidare anförde jag, att förslaget rörande arbetslös­ hetsförsäkring och därav föranledd utvidgning av den offentliga arbets­ förmedlingen bomme att medföra ökade kostnader för socialstyrelsen. Jag uppskattade därvid approximativt kostnaderna under nästa budgetår för in­ förandet av arbetslöshetsförsäkring till 50,000 kronor och för omorganisa­ tionen av arbetsförmedlingen till 60,000 kronor. Jag anhåller nu att få anmäla frågan örn arbetslöshetsförsäkring till fort­ satt behandling.

Efter hemställan av mig föreslog Kungl. Maj :t i proposition nr 209 till 1933 års riksdag, att riksdagen måtte antaga vissa i propositionen innefat­ tade förslag, avseende införande av ett system för frivillig arbetslöshetsför­ säkring. Särskilda utskottet vid nämnda riksdag tillstyrkte i avgivet utlå­ tande, nr 18, med vissa ändringar Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets utlå­ tande blev med någon ändring godkänt' av andra kammaren, under det att första kammaren med 71 röster mot 67 avslog utskottets hemställan. Som motivering för avslaget antog första kammaren den motivering, som innefat­ tades i en vid utskottets utlåtande fogad reservation av herrar Westman och Pehrsson i Bramstorp. I berörda reservation yttrades, att Kungl. Maj:ts förslag till arbetslöshetsförsäkring innebure, att den frivilliga arbetslöshets­ försäkringens princip tillämpades på ett sätt, som undanröjde åtskilliga av de vådor, varmed den frivilliga försäkringens system visat sig vara förenat. Om förslaget likväl icke kunde tillstyrkas, vore detta beroende dels därpå att

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

vissa viktiga frågor i förslaget enligt reservanternas mening icke kunde sägas hava blivit lösta på ett tillfredsställande sätt, dels ock därpå att ett införande av en arbetslöshetsförsäkring ej lämpligen borde ske under så svåra depres­ sionstider som för det dåvarande. I skrivelse den 27 juni 1933, nr 370, an­ mälde riksdagen, att det av Kungl. Majit framlagda förslaget örn införande av arbetslöshetsförsäkring till följd av kamrarnas skiljaktiga beslut för­ fallit. Härefter har företagits en förnyad utredning till närmare belysande av vissa av de punkter i förslaget, som blevo föremål för jämkning av utskottet eller som åsyftades i den nyss omnämnda reservationen. Denna utredning har verkställts i socialdepartementet med biträde av de hösten 1932 jämlikt Kungl. Majits bemyndigande för utredning angående arbetslöshetsförsäkring tillkallade sakkunniga. Innan jag ingår på de vid utredningen berörda frå­ gorna, anhåller jag att få lämna en redogörelse för det av Kungl. Maj :t till 1933 års riksdag framlagda förslaget ävensom för de viktigaste ändringar däri, som föreslogos av särskilda utskottet, samt för vissa frågor, däri avvi­ kande meningar anfördes i olika vid utskottets utlåtande fogade reservationer. Beträffande Kungl. Maj :ts förslag följer jag därvid den i utskottets utlåtande lämnade redogörelsen. Vad angår den tidigare behandlingen i vårt land av frågan örn arbetslöshetsförsäkring tillåter jag mig att hänvisa till den i bilaga G vid 1933 års proposition intagna redogörelsen härför (sid. 4 ff.). Beträffande de förändringar i lagstiftningen angående arbetslöshetsförsäkring, som vidtagits i vissa länder under det senaste året, tillåter jag mig att hänvisa till den sammanställning härav, vilken såsom bilaga (Bilaga A) fogats vid detta protokoll.

1933 års Det av Kungl. Majit år 1933 framlagda förslaget, som i huvudsak överens­ proposition. stämmer med det av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring avgivna Erkända ar­ förslaget, avser ett system för frivillig arbetslöshetsförsäkring, innebärande att betslöshets­ kassor. staten lämnar bidrag till av arbetarna själva bildade arbetslöshetskassor, som fylla vissa i lagen givna bestämmelser och bedriva sin verksamhet i enlighet med givna föreskrifter. De bestämmelser, som reglera kassornas verksamhet, hava sammanställts i förslag till förordning örn erkända arbetslöshetskassor. De ifrågasatta arbetslöhetskassorna komma att utgöra parallellföreteelser till de statsunderstödda sjukkassorna, för vilka grunden lagts genom 1931 års sjukförsäkringsreform. Detta gäller såväl i rättsligt hänseende som beträf­ fande den praktiska utformningen av'kassornas organisation. I föreningsrättsligt hänseende innebär förslaget, att arbetslöshetskassorna skola vara registre­ rade som understödsföreningar enligt lagen den 29 juni 1912 örn understöds­ föreningar. De särskilda bestämmelser, som i nämnda lag meddelas för för­ eningar med godkända stadgar, skola dock icke gälla för arbetslöshetskassorna. Kassorna måste vidare för att få statsbidrag antagas till »erkända arbetslös­ hetskassor». Ansökan örn antagande skall göras hos socialstyrelsen i egen­ skap av tillsynsmyndighet för de erkända arbetslöshetskassorna. Socialsty­ relsen har därvid att tillse, att kassans stadgar överensstämma med de i för­

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 23

ordningen givna bestämmelserna och i övrigt äro betryggande för medlem­ marna. I förordningen har någon annan begränsning ej gjorts med avseende å kas­ sornas verksamhetsområden, än att medlemmarna skola vara lönearbetare i förordningens mening. I allmänhet väntas kassorna komma att bildas såsom rikskassor för arbetare inom visst yrke eller viss verksamhetsgren, men det skall ej möta hinder att bilda en kassa för arbetare vid visst företag eller för lönearbetare, oberoende av yrket, inom visst område. Förordningen medgiver jämväl bildandet av allmän kassa för hela landet eller viss del därav med tillträde för alla lönearbetare. Såsom villkor för antagande till erkänd arbetslöshetskassa har i förordningen stadgats, att kassan skall hava minst 500 medlemmar; tillsynsmyndigheten dock obetaget att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, antaga kassa med lägre medlemsantal. Vidare har tillsynsmyndigheten medgivits rätt att vägra antagande av kassa, örn det avsedda verksamhetsområdet helt eller till huvudsaklig del sammanfaller med verksamhetsområdet för redan erkänd ar­ betslöshetskassa. De erkända arbetslöshetskassorna skola med de undantag, som angivas i förordningen, vara öppna för alla lönearbetare inom kassans verksamhetsom­ råde. Sålunda får ej såsom villkor för medlemskap uppställas, att vederbö­ rande skola vara anslutna till viss organisation eller sammanslutning. För­ ordningen upptager vissa omständigheter, som obligatoriskt skola utgöra hinder mot medlemskap, varjämte kassorna medgivas rätt att därutöver i vissa särskilt angivna fall utesluta från medlemskap. Bland de obligatoriska fordringarna för rätt till medlemskap upptages främst kravet på att vederbörande skall vara lönearbetare. Begreppet löne­ arbetare har dock ej, med hänsyn till vissa svårigheter, positivt bestämts i för­ ordningen. I stället har det negativt bestämts, att den som är självständig företagare skall uteslutas från medlemskap. Prövningen härav anknytes till förhållandena under de senast förflutna tolv månaderna. För att rätt att vinna inträde i eller kvarstå som medlem i kassan skall föreligga, får vederbörande under nämnda tid ej hava haft ställning som självständig företagare mer än fem månader utan att samtidigt hava mot avlöning använts till arbete för annans räkning. Bland de absoluta uteslutningsgrunderna upptages vidare det fall, att någon är anställd hos viss nära anförvant. Prövningen härav skall på samma sätt, som nyss nämnts, anknytas till förhållandena under de senast förflutna tolv månaderna. Vidare får ingen på samma gång vara medlem i mer än en erkänd arbetslöshetskassa. Utländsk medborgare kan ej bliva medlem i en erkänd arbetslöshetskassa, om han ej tillhör stat, med vilken överenskommelse träffats örn ömsesidighet. För den händelse att en kassas verksamhetsområde är så bestämt, att med­ lemmarna skola tillhöra visst yrke eller viss verksamhetsgren eller vara an­ ställda vid visst företag eller bosatta inom visst område, har kassan medgivits rätt att från medlemskap utesluta de personer, som ej uppfylla sålunda före­

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

skrivet villkor. Genom bestämmelser av olika slag har kassan dock förhindrats att utesluta någon, innan viss tid förflutit, från det villkoret upphörde att vara uppfyllt. Örn för någon person synnerlig risk för arbetslöshet är för handen på grund av varaktig nedsättning av arbetsförmåga, lättja, osedlig vandel, dryckenskap eller annan dylik anledning, äger kassan rätt att utesluta honom från med­ lemskap. Beslut härom skall dock omedelbart anmälas för tillsynsmyndig­ heten. Vidare kunna personer, som lämna svikliga uppgifter eller icke ställa sig till efterrättelse kassans stadgar eller av styrelsen i behörig ordning ut­ färdade föreskrifter, uteslutas från medlemskap. Kassorna kunna i sina stadgar bestämma åldersgränser för medlemmarna. Hava sådana gränser bestämts, kan dispens härifrån endast meddelas beträf­ fande den övre gränsen. Särskild bestämmelse har lämnats för att förhindra, att någon uteslutes ur en kassa under tid, då han på grund av redan inträffad arbetslöshet är berät­ tigad till understöd från kassan. I likhet med i förordningen örn erkända sjukkassor har införts en bestäm­ melse örn automatiskt uteslutande av medlem, örn han efter viss tids förlopp fortfarande häftar för avgift eller uttaxerat belopp. Den tidpunkt, då påföljden skall inträda, har bestämts till åtta veckor efter den tid, å vilken avgiften eller beloppet belöper, med rätt likväl för tillsynsmyndigheten att för viss kassa bestämma denna tidpunkt senast till utgången av tjugusjätte veckan. För att kunna bliva berättigad till understöd från en erkänd arbetslöshets­ kassa måste medlem, som icke tidigare åtnjutit understöd från kassan, hava under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna trettiosex måna­ derna till kassan erlagt avgifter, motsvarande minst femtiotvå veckoavgifter. För medlem, som tidigare uppburit understöd, krävas avgifter, motsvarande minst tjugusex veckoavgifter, under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna aderton månaderna. Vid bedömande av frågan om tiden för arbets­ löshetens inträdande skall man bortse från den tid efter sista arbetsanställningens upphörande, som medlemmen varit sjuk eller fullgjort värnpliktstjänst­ göring. Har medlem åter på grund av eget förvållande varit avstängd från understöd under viss tid, skall arbetslösheten anses hava tagit sin början först vid avstängningstidens slut. Örn medlem övergått från klass med lägre daghjälp till klass med högre daghjälp, måste han erlägga visst antal avgifter i den högre klassen, innan den högre daghjälpen kan utgå. Efter överenskommelse mellan kassorna, som av tillsynsmyndigheten godkännes, kan medlem få tillgodoräkna sig avgift, som han erlagt såsom medlem av annan erkänd arbetslöshetskassa. Vidare kan tillsynsmyndigheten medgiva, att medlem må tillgodoräknas avgift, som er­ lagts till sammanslutning för meddelande av arbetslöshetshjälp, vilken icke antagits till erkänd arbetslöshetskassa. Denna bestämmelse innebär möjlighet att få tillgodoräkna sig avgifter, som erlagts till någon av de nu befintliga, till fackförbund anknutna arbetslöshetskassorna. Har sådan överenskommelse träffats eller medgivande lämnats, skall med understöd som utgivits av kassan

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 25

likställas understöd, vilket utgivits av kassa eller sammanslutning, som över­ enskommelsen eller medgivandet avser. Har medlem endast med mellantider tillhört kassan eller sådan kassa eller sammanslutning, som nyss nämnts, må allenast tagas i betraktande avgifter, som belöpa å tid, efter det han senast saknade medlemsrätt i.sådan kassa eller sammanslutning. Vid prövning av frågan om rätt till understöd kan medlem aldrig få räkna sig tillgodo andra avgifter än som erlagts för tid, då han för annans räkning mot avlöning an­ vänts till arbete, som icke utförts i medlemmens hem. För att bliva berättigad till understöd måste medlem vidare hava fyllt 16 år, vara arbetsför och oförhindrad att åtaga sig arbete samt hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen hava anmält sig såsom arbetssökande. Sådan anmälan skall i regel ske varje dag, men arbetsförmedlingsanstalt äger, örn skäl därtill föreligga, för viss dag eller visst antal dagar i varje vecka befria den arbetslöse från anmälningsskyldighet. Örn medlem deltager i strejk eller är föremål för lockout, kan han ej erhålla understöd. Ej heller kan understöd utgå för dag för vilken medlem åtnjuter avlöning. Örn en medlem i en erkänd arbetslöshetskassa frivilligt utan giltig anled­ ning lämnat sitt arbete eller på grund av otillbörligt förhållande skilts från ar­ betet eller avvisat erbjudet lämpligt arbete, får understöd icke utgivas till ho­ nom under fyra veckor, efter det sådant förhållande inträffat. Särskilda be­ stämmelser reglera förutsättningarna för att ett erbjudet arbete skall anses lämpligt. Prövningen härav tillkommer kassan, som äger uppställa strängare regler än som stadgats i förordningen. Örn arbetet motsvarar arbetarens kraf­ ter och färdigheter, är förenat med avlöning, som icke understiger den i arbets­ orten vanliga avlöningen för sådant arbete, och icke hänför sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, samt ej heller eljest särskilda omständigheter före­ ligga med hänsyn till sökandens personliga förhållanden eller arbetets natur, så skall arbetet alltid anses lämpligt. Från bestämmelsen att arbetet icke får hänföra sig till arbetsplats, där arbetskonflikt råder, har undantag gjorts för det fall, att konflikten i vederbörlig ordning befunnits strida mot kollektiv­ avtal eller lagen örn kollektivavtal. Tillsynsmyndigheten har därjämte med­ givits rätt att avgiva förklaring om att konflikt eljest är av den särskilda be­ skaffenhet, att skälig anledning till arbetsvägran icke förelegat. Inom om­ råde, där kollektivavtal råder, skall sådan förklaring äga giltighet allenast för tid intill dess arbetsdomstolen eller, där enligt avtal tvisten må hänskjutas till skiljemän, dessa meddelat beslut angående konflikten. Understöd utgår i regel med ett för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, men kan också utgå såsom hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av arbete på annan ort. Daghjälp kan utgivas i naturaför­ måner. Daghjälp skall bestämmas till belopp ej överstigande sex och i regel ej un­ derstigande två kronor. Kassorna äga själva bestämma daghjälpens storlek inom dessa gränser med den inskränkningen, att daghjälp aldrig får överstiga, för familjeförsörjare fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

yrke ock av samma arbetsförmåga som deri arbetslöse. Såsom familjeförsör­ jare skall anses den, som har försörjningsskyldighet mot make eller mot barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemensamt bo med och huvud­ sakligen underhåller föräldrar eller adoptant. Kassorna kunna införa olika understödsklasser för medlemmarna. För kvinnliga medlemmar och medlem­ mar, vilka ännu icke uppnått viss i stadgarna angiven ålder, kan särskild understödsklass inrättas med daghjälp under eljest föreskrivet minimum av två kronor; dock må daghjälpen ej bestämmas lägre än till en krona. Den omständigheten, att en medlem för sig eller sin familj åtnjuter fattig­ vård, inverkar ej på daghjälpens storlek. Örn medlem i anledning av arbetslösheten är lagligen berättigad till regel­ bundet utgående understöd av annat slag än fattigvård, äga kassorna själva bestämma, örn daghjälpen skall minskas med det belopp, som understödet ut­ gör. Dock må daghjälp aldrig utgivas till större belopp, än att summan av daghjälpen och understödet icke överstiger den andel av arbetsförtjänsten, var­ till daghjälpen högst må uppgå. Kassorna äga bestämma, att daghjälp icke får utgå till medlem, som på grund av driftinskränkning vid det företag, där han är anställd, under varje period örn fjorton dagar har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är vanligt. Har sådan bestämmelse icke meddelats, skall dock det antal dagar under varje period örn fjorton dagar, för vilka han eljest varit berättigad till daghjälp, minskas med två. Daghjälp får icke utgå till någon medlem förrän efter viss karenstid, som kassorna själva äga bestämma. Karenstiden får dock aldrig bestämmas kor­ tare än till sex dagar, vilka dagar ej behöva ligga i följd utan kunna vara fördelade under de nästföregående fjorton dagarna. Karenstiden får ej heller överstiga tre månader. Vid beräkning av karenstid får hänsyn ej tagas till arbetslöshet under tid, då medlem av annan orsak ej kunnat erhålla understöd. Ny karenstid behöver ej beräknas för medlem, som är berättigad till under­ stöd, örn avbrott sker på grund av tillfälligt arbete för högst aderton dagar eller på grund av sjukdom eller värnpliktstjänstgöring eller på grund av sär­ skild av tillsynsmyndigheten meddelad bestämmelse, därest medlemmen efter arbetets eller hindrets upphörande omedelbart ansöker örn daghjälp. För kassor med medlemmar inom säsongbetonade yrken eller eljest, då sär­ skilda omständigheter föreligga, har tillsynsmyndigheten medgivits rätt att beträffande vissa medlemmar föreskriva längre karenstid än eljest, dock ej över tre månader, eller förbjuda utbetalande av understöd under viss del av året eller föreskriva uppdelande av längsta understödstiden under tolv på var­ andra följande månader i två perioder, varvid ena perioden skall omfatta den tid, under vilken arbetslöshet regelbundet förekommer. Understödstiden har bestämts till högst 120 dagar under 52 på varandra följande veckor. Kassorna äga bestämma kortare understödstid, dock ej un­ der 90 dagar. Örn en kassa bestämt längre karenstid än den föreskrivna mini­ mitiden, kan understödstiden förlängas över 120 dagar, dock högst med den tid, varmed karenstiden förlängts.

Kungl. Majlis proposition nr 88. 27

Vid framställning om daghjälp skall medlem styrka orsaken till arbetslös­ heten och att han innehaft arbete under den tid, för vilken avgifter minst skola vara erlagda. Medlemmens skyldighet härutinnan skall i allmänhet full­ göras genom överlämnande till kassan av intyg från arbetsgivaren. Skyldig­ het för arbetsgivare att utfärda sådant intyg har dock ej ansetts behöva sär­ skilt föreskrivas. Erkänd arbetslöshetskassa skall upptaga fasta avgifter av sina medlemmar. Dessa avgifter skola utgå för tid, då medlem för annans räkning mot avlö­ ning användes till arbete, som ej utföres i medlemmens hem, samt vara så av­ vägda, att de i förening med andra inkomster förslå till föreskriven fondbild­ ning, utgivande av tillförsäkrat understöd och kassans övriga utgifter. Av­ gifterna må ej göras olika för olika grupper av kassans medlemmar i vidare mån än som föranledes av olika understödsrätt eller arbetslöshetsrisk. Kas­ sorna lia vidare rätt att upptaga särskild avgift vid inträde i kassan eller över­ gång till högre understödsklass eller vid försummelse att i rätt tid erlägga fast avgift eller uttaxerat belopp. Erkänd arbetslöshetskassa skall som fond avsätta tillgångar av viss i förordningen med hänsyn till kassans medlemsantal och inkomster angiven storlek. Denna fond, till vilken överskottet å verksamheten alltid skall av­ sättas, får tagas i anspråk endast i den mån inkomsterna ej förslå till täc­ kande av löpande utgifter. Eondens tillgångar skola redovisas på visst i för­ ordningen angivet sätt. I balansräkningen skall alltid som skuld upptagas ett belopp, minst motsvarande det föreskrivna lägsta fondbeloppet. Utbetal­ ning av understöd får ej påbörjas, förrän tillsynsmyndigheten med hänsyn till fondens storlek samt kassans ekonomiska ställning i övrigt lämnat medgivande därtill. Om kassans inkomster ej förslå till utgifterna, får, som nyss nämnts, fon­ den tagas i anspråk. Därest så med hänsyn till kassans ekonomiska ställning eller arbetslöshetens omfattning bland medlemmarna är erforderligt, må kas­ sans styrelse efter medgivande av tillsynsmyndigheten nedsätta daghjälpens storlek eller minska understödstidens längd. Det eljest föreskrivna minimi­ beloppet av daghjälpen eller i regel två kronor och kortaste understödstiden eller nittio dagar må därvid underskridas. Visar det sig nödvändigt, skall därjämte särskild uttaxering å medlemmarna tillgripas. Förutsättningarna för vidtagande av dessa åtgärder skola finnas angivna i kassans stadgar, varför stadgeändring icke i något fall erfordras. Minskning av understödstidens längd och nedsättning av daghjälpens storlek skola avse jämväl dem, som vid beslutets fattande redan voro understödsberättigade. Beslutet får ej gälla för längre tid än till dess tillsynsmyndigheten annorlunda förordnar. Tillsynsmyndigheten skall utse en ledamot i varje erkänd arbetslöshetskas­ sas styrelse liksom även en revisor. Örn en kassa har lokalavdelningar å olika orter, skall den befogenhet, som tillkommer sammanträde med kassan, helt utövas av valda ombud. Tillsynsmyndigheten har erhållit vittgående befogenheter med avseende å övervakandet av kassornas verksamhet. Sålunda är varje kassa skyldig att

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

när som helst bereda tillsynsmyndigheten eller dess ombud tillfälle att gran­ ska kassans räkenskaper, protokoll och övriga handlingar samt att lämna dem tillträde till sammanträden med kassan eller dess styrelse. Örn tillsynsmyn­ digheten finner anledning till anmärkning, skall tillsynsmyndigheten lämna anvisning för kassan att inom viss tid vidtaga den åtgärd eller förändring av kassans verksamhet, som prövas erforderlig. Ställer sig kassan ej meddelad anvisning till efterrättelse, kan tillsynsmyndigheten återkalla antagandet eller förklara kassan vara rätten till statsbidrag helt eller delvis för viss tid för­ lustig. Om den anmärkta åtgärden innebär avvikelse från någon i lagen örn understödsföreningar given bestämmelse, kan tillsynsmyndigheten, på sätt i nämnda lag finnes stadgat, hos rätten eller domaren göra ansökning örn åläg­ gande för kassan att träda i likvidation. Tillsynsmyndigheten må dock icke återkalla antagande utan att tillfälle lämnats kassan att å sammanträde fatta beslut i anledning av lämnad anvisning. Örn en kassas medlemsantal nedgått under 500 eller, i fråga örn kassa som medgivits utöva verksamhet med lägre medlemsantal än 500, under det tal, som tillsynsmyndigheten kan hava bestämt, åligger det kassans styrelse vid straffansvar att därom ofördröjligen underrätta tillsynsmyndigheten. Denna har därvid att meddela beslut, örn kassan skall få fortsätta sin verksamhet, och i så fall fastställa ett nytt lägsta medlemsantal för kassan. Lämnas ej sådant medgivande eller underskrides det fastställda nya talet och uppnås ej detta åter inom tre månader, är kassan skyldig att träda i likvidation. Besvär över beslut, som meddelats av tillsynsmyndigheten, kunna anföras hos regeringsrätten. Har tillsynsmyndigheten meddelat beslut angående be­ skaffenheten av arbetskonflikt inom område, där kollektivavtal gäller, kunna besvär dock ej anföras över beslutet. För att bereda tillsynsmyndigheten möjlighet att i angelägenheter rörande de erkända arbetslöshetskassorna samråda med personer, som äga sakkunskap beträffande arbetslöshetsfrågor, skall i enlighet med bestämmelser, som Kungl. Majit äger meddela, utses en särskild nämnd.

Statsbidrag. Statens bidrag till de erkända arbetslöshetskassorna skall enligt förslaget utgå dels såsom bidrag till täckande av kassornas utgifter för understöd, s. k. daghjälpsbidrag, dels såsom bidrag till kostnaderna för kassornas förvaltning, förvaltningsbidrag. Statsbidragsbestämmelserna intogos icke i förordningen om erkända arbetslöshetskassor utan voro avsedda, att knytas såsom villkor vid anslagsbeviljandet för ifrågavarande ändamål och att sedan av Kungl. Majit sammanfattas i en särskild kungörelse. Daghjälpsbidraget bestämmes med hänsyn dels till den genomsnittliga dag­ hjälpens storlek inom kassan, dels till arbetslöshetens omfattning bland med­ lemmarna, uttryckt i årliga antalet understödda dagar, beräknat i förhål­ lande till antalet av kassans samtliga medlemmar, oavsett om de under året varit arbetslösa eller icke. I kungörelsen är avsett att angivas, huru många procent av hela kostnaden bidraget skall utgöra vid olika kombinationer av daghjälpsbelopp och antalet understödda dagar per medlem och år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 29

Förslaget innebar, att de försäkrade själva skulle finansiera så stort antal understödda dagar i förhållande till medlemsantalet, som motsvarade det ge­ nomsnittliga daghjälpsbeloppet i kronor minskat med en halv. överstiger antalet understödda dagar per medlem den sålunda i relation till det genom­ snittliga daghjälpsbeloppet fixerade gränsen, skall daghjälpsbidrag börja utgå, till en början med en relativt liten del av hela kostnaden men därefter växande intill 21 understödda dagar per medlem och år. Bidraget har vid denna gräns bestämts till 75 % av hela kostnaden vid en daghjälp av två kronor och 40 % av hela kostnaden vid en daghjälp av sex kronor. Med utgångspunkt härifrån har i utkastet till kungörelse sammanställts en tabell, utvisande daghjälpsbidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika antal un­ derstödda dagar per medlem och en genomsnittlig daghjälp av 2 kr., 2: 25 kr., 2:50 kr. o. s. v. till och med sex kronor. Daghjälpsbidraget skall uträknas särskilt för varje understödsklass inom kassan. Förvaltningsbidraget utgår för kalenderår dels med två kronor för varje årsmedlem i kassan, dels med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten. Statsbidraget utbetalas årsvis i efterskott, med rätt för kassa att efter varje kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag, som skä­ ligen kan antagas belöpa å kvartalet.

Som följd av att de blivande erkända arbetslöshetskassorna skola vara re­ Ändringar i lagen om gistrerade såsom understödsföreningar erfordras vissa formella ändringar i understöds­ lagen örn understödsföreningar. Förslag härom framlades i propositionen. föreningar.

I särskild proposition, nr 210, till 1933 års riksdag framlade Kungl. Majit Ändring i lagen om förslag till lag örn ändrad lydelse av 1 § lagen örn försäkringsavtal. Förslaget försäkrings­ innebar, att ifrågavarande lag ej skulle äga tillämpning å de blivande erkända avtal. arbetslöshetskassorna.

I särskild proposition, nr 213, till 1933 års riksdag framlade Kungl. Majit Den offent­ liga arbets­ förslag till lag örn offentlig arbetsförmedling. Förslaget innebar en med hän­ förmedlingen, syn till arbetslöshetsförsäkringen betingad betydande utvidgning av den offent­ liga arbetsförmedlingen, så att dess organisation komme att överspänna hela riket.

I propositionen nr 214 till 1933 års riksdag föreslog Kungl. Majit, att inom Den centrala organisa­ socialstyrelsen skulle upprättas en byrå, som bland annat skulle hava att full­ tionen. göra den socialstyrelsen enligt förslaget åliggande tillsynsskyldigheten över de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen.

Såsom ett led i det i propositionen nr 209 till 1933 års riksdag framlagda Arbetsgivar­ bidrag. förslaget ingingo arbetsgivarbidrag, avsedda att användas till bestridande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen. Bestämmelserna härom hade sammanförts i en särskild lag.

30 Kungl. Majlis proposition nr 38.

Förslaget innebar, att av alla arbetsgivare med minst tio årsarbetare — utom staten och kommunerna samt innehavare av vissa anstalter för yrkes­ utbildning ■—- skulle, oberoende av örn dessa arbetare vore försäkrade eller ej, uttagas avgifter med tre kronor för varje årsarbetare. Då antalet årsarbetare hos dessa arbetsgivare år 1929 beräknats till 927,000 komme härigenom, med hänsyn även tagen till att icke alla avgifter kunde väntas inflyta, summan av avgifterna att uppgå till omkring 2,700,000 kronor för år. Uppbörden av avgifterna skulle ombesörjas av den försäkringsinrättning, i vilken arbetarna vore försäkrade jämlikt lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. Sådan försäkringsinrättning hade jämväl att besluta, huruvida ar­ betsgivare, vars arbetare där vore försäkrade, vore avgiftspliktig, samt att i förekommande fall bestämma avgiftens belopp, över beslut av försäkrings­ inrättning uti hithörande frågor kunde besvär anföras hos försäkringsrådet. I enlighet med särskilt förslag till förordning skulle de avgifter, vilkas uppbörd riksförsäkringsanstalten hade att ombesörja, uppbäras i samband med avgifterna för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen örn för­ säkring för olycksfall i arbete. Vidare föreslogs viss ändring i den angående uppbörd av sistnämnda avgifter gällande förordningen. Sådant ömsesidigt försäkringsbolag, som omförmäles i 4 § i lagen om för­ säkring för olycksfall i arbete, ålades enligt förslaget att varje år före den 1 september till statskontoret inbetala ett belopp, motsvarande de avgifter, vilkas uppbörd bolaget skolat ombesörja. Till bestridande av kostnaderna för uppbörden samt för täckande av förlust till följd av försummad avgiftsbetalning ägde sådant bolag av de avgiftspliktiga arbetsgivarna uttaga så stort belopp, som skäligen kunde anses belöpa på envar av dem. Det avgiftsbelopp, som för varje år beräknades inflyta, skulle upptagas i riksstaten på sådant sätt, att så stor del av det beräknade inkomstbeloppet, som erfordrades till täckande av kostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen, anvisades som anslag för detta ändamål, dock med iakttagande av den begräns­ ningen, att högst två tredjedelar av det beräknade avgiftsbeloppet härför dispo­ nerades. Den återstående delen av avgiftsbeloppet — alltså minst en tredje­ del — skulle anvisas som anslag för avsättning till en särskild fond. Denna skulle användas till bestridande av förvaltningskostnaderna för de erkända arbetslöshetskassorna samt, i den mån medlen funnes därtill förslå, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall, till åtgärder för utveckling av den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen.

Kostnadsbe- Kostnaderna för ett fullt genomfört förslag i enlighet med propositionen till rakning. 1933 års riksdag beräknades där med utgångspunkt från de inverkande fak­ torerna, sådana de då kunde uppskattas, komma att uppgå till följande be­ lopp:

Kungl. Majlis proposition nr 88. 31

Kostnader i miljoner kronor belöpande å Landsting Stats­ Arbets­ De för­ och vissa Summa verket givarna säkrade städer

Summa 16,2 0,9 2,7 17,7 37,5 För försäkringens genomförande räknades med en övergångstid av fyra år, vilket innebar, att statens utgifter först under år 1938 skulle kunna komma att uppgå till det ovan angivna beloppet. För budgetåret 1933/1934 beräknades statens utgifter för statsbidrag och anordningar för försäkringens genomfö­ rande komma att uppgå till 50,000 kronor.

Beträffande frågan örn utgivande av understöd under pågående arbets- Särskilda utskottet konflikt innebar Kungl. Maj:ts förslag, att endast de, som deltoge i strejk 1933. eller lockout, skulle vara avstängda från understöd. Utskottet föreslog här­ utöver, att understöd icke heller skulle få utgivas till den, som eljest blivit arbetslös i anledning av konflikten och vilkens löne- och anställningsvillkor skäligen kunde antagas röna inverkan av densamma. Vidare föreslog ut­ skottet, att tillsynsmyndigheten över de erkända arbetslöshetskassorna skulle äga meddela närmare bestämmelser angående tillämpningen av de givna reg­ lerna. I fråga örn det antal avgifter, som skulle vara erlagda, för att rätt till understöd från erkänd arbetslöshetskassa skulle föreligga för en medlem, innebar Kungl. Maj:ts förslag, att en medlem, som icke tidigare uppburit understöd från kassan, skulle hava erlagt avgifter, motsvarande minst fem­ tiotvå veckoavgifter, under de närmast före arbetslöshetens inträdande för­ flutna trettiosex månaderna. För att medlem, som tidigare uppburit under­ stöd från kassan, skulle bliva understödsberättigad krävdes, att han för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna aderton månader­ na skulle hava erlagt avgifter, motsvarande minst tjugosex veckoavgifter. Utskottets förslag på denna punkt innebar en tillbakagång till det av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring avgivna förslaget eller att för understöd från kassan skulle första gången krävas femtiotvå avgifter under tjugofyra månader och därpå följande gånger tjugosex avgifter under tolv månader. Enligt Kungl. Maj:ts förslag voro bestämmelserna örn statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna avsedda att knytas såsom villkor vid anslagsbeviljandet för ifrågavarande ändamål och att sedan av Kungl. Majit sam­ manfattas i en särskild kungörelse. Utskottet föreslog i stället, att villkoren örn statsbidrag skulle meddelas i en av Kungl. Majit och riksdagen gemen­ samt antagen förordning. Kungl. Majits förslag om införande av skyldighet för vissa arbetsgivare

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

att utgiva bidrag till bestridande av statens omkostnader för de erkända ar­ betslöshetskassorna och den offentliga arbetsförmedlingen avstyrktes av ut­ skottet.

Reserva­ I herrar Westmans och Pehrssons i Bramstorp förut omförmälda reserva­ tioner vid tion, som godkändes av första kammaren, omnämnas vissa frågor i förslaget, utskottets utlåtande. vilka enligt reservanternas mening ej lösts på ett tillfredsställande sätt. Des­ sa frågor voro förhållandet till fattigvården, avgränsningen av de s. k. själv­ ständiga företagarna och behandlingen av hemarbetarna. I särskilda vid utskottets utlåtande fogade reservationer av herr Trygger m. fl. och herr Hamrin m. fl. anfördes avvikande meningar i fråga örn stad­ gandet angående erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn till lönens storlek. Kungl. Maj:ts förslag på denna punkt innebar, att erbjudet arbete skulle anses lämpligt bland annat under förutsättning, att det vore förenat med av­ löning, som icke understege den i arbetsorten vanliga avlöningen för sådant arbete. I reservationerna hemställdes, att som villkor för arbetes lämplighet skulle gälla, att arbetet vore förenat med avlöning, som prövades vara skälig i förhållande till i arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete. I den av herr Trygger m. fl. avgivna reservationen yrkades vidare, att ar­ bete, vilket anordnats som statligt eller statskommunalt reservarbete, skulle oavsett lönens storlek anses som lämpligt arbete. Därjämte hemställdes i samma reservation, att bestämmelserna örn utgivande av understöd vid arbetskonflikt skulle avfattas i nära anslutning till de för den statsunderstödda arbetslöshetshjälpen då gällande konfliktdirektiven. Dessa reservanter ansågo vidare, att de s. k. hemarbetarna borde medgivas rätt att erlägga av­ gifter till erkänd arbetslöshetskassa och att tillgodoräkna sig avgifterna för rätt till understöd. I fråga om maximeringen av daghjälp från erkänd ar­ betslöshetskassa i det fall, att medlem i anledning av arbetslöshet vore lag­ ligen berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet än fattigvård, innebar Kungl. Maj:ts förslag, att daghjälp finge utgivas till medlemmen allenast i den mån understödet icke uppginge till den andel av arbetsförtjänsten, som daghjälpen högst finge motsvara. I nyssnämnda re­ servation hemställdes, att daghjälpen i dylikt fall ytterligare skulle be­ gränsas att utgå endast i den mån understödet icke uppginge till vad med­ lem högst kunde uppbära i daghjälp, d. v. s. sex kronor.

Departe­ Vid ett förnyat övervägande av frågan om arbetslöshetsförsäkring har jag ments­ icke funnit de mot en dylik försäkring framförda invändningarna böra för­ chefen. anleda ändring i den ståndpunkt jag förra året intog. Med stöd jämväl av de vid den förnyade utredningen vunna resultaten finner jag mig därför böra tillstyrka, att förslag örn införande av arbetslöshetsförsäkring enligt ett fri­ villigt system ånyo underställes riksdagens prövning. I det väsentliga har jag därvid funnit mig böra vidhålla det i föregående års proposition framlagda förslaget. Jag anser mig emellertid böra särskilt behandla samtliga de frågor, beträffande vilka delade meningar kommit till uttryck i utskottsutlåtandet

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 33

föregående år. Jag anhåller nu att få övergå härtill. Vad beträffar förslaget i övrigt tillåter jag mig att hänvisa till propositionen nr 209 till 1933 års riksdag. Viss tids av giftsbetalning för rätt till understöd. I och för utrönande av effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring verk­ ställde 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring efter erhållet bemyn­ digande under hösten 1932 en undersökning beträffande arbetslöshetsförhållandena inom metallindustri- samt grov- och fabriksarbetareförbunden. Vid undersökningen förutsattes, att villkoren för erhållande av understöd vore de­ samma, som innehölles i 1928 års förslag till obligatorisk försäkring, ävensom att försäkringen trätt i kraft den 1 januari 1928. Undersökningen genom­ fördes beträffande metallindustriarbetareförbundet för åren 1929—1931 och för grov- och fabriksarbetareförbundet för åren 1929—1930. Redogörelse för un­ dersökningen och de därvid vunna uppgifterna finnes fogad som bilaga vid den av de sakkunniga i januari 1933 avgivna promemorian. (Bilaga G till 1933 års proposition nr 209.) Enligt det av de sakkunniga framlagda förslaget erfordrades, för att rätt till understöd från erkänd arbetslöshetskassa skulle föreligga för en medlem, som icke tidigare uppburit understöd från kassan, att han för tid under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tjugufyra månaderna till kassan er­ lagt avgifter, motsvarande minst femtiotvå veckoavgifter. För att medlem, som tidigare uppburit understöd från kassan, skulle bliva understödsberättigad krävdes, att han under de närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna tolv månaderna till kassan erlagt avgifter för en tid, motsvarande minst tjugusex veckoavgifter. Därest medlem övergått från klass med lägre daghjälp till klass med högre daghjälp, skulle den högre daghjälpen icke få utgivas till honom, såvida icke summan av hans under nyss angivna förutsättningar och tid erlagda avgifter minst motsvarade summan av femtiotvå respektive tjugusex avgifter i den högre klassen, varjämte han efter övergången alltid måste hava erlagt minst tjugusex respektive tretton avgifter i den högre klassen. I propositionen till 1933 års riksdag föreslogs sådan ändring i nu nämnda villkor, att för rätt till understöd från kassan skulle första gången krävas femtiotvå veckoavgifter under trettiosex månader och därpå följande gånger tjugusex avgifter under aderton månader. Motsvarande ändring föreslogs i bestämmelserna om understödsrätt efter övergång från klass med lägre dag­ hjälp till klass med högre daghjälp. I motiveringen för ifrågavarande ändringar framhöll jag till en början, att bestämmelserna örn att visst antal avgifter skulle hava erlagts under viss tid, för att rätt till understöd skulle förefinnas, hade till huvudändamål att bidraga att skapa en fast grundval för kassornas ekonomi ävensom att på ett effektivt sätt avskilja alla, som under en större del av året hade ställning såsom självständiga företagare. Jag anförde därefter vidare bland annat: »Det är emellertid uppenbart, att de av de sakkunniga — i anslutning till 1928 års förslag — utarbetade bestämmelserna på ett synnerligen restriktivt Bihang till riksdagens protokoll 193 -t. 1 sami. Nr 38. 3

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

sätt komma att avskära stora grupper av de försäkrade från att komma i åt­ njutande av försäkringens förmåner. Såsom framgår av den genom de sak­ kunnigas försorg inom grov- och fabriksarbetareförbundet samt metallindustriarbetareförbundet verkställda undersökningen, skulle för det förstnämnda förbundets del -— även örn man bortser från sockerbrukens kampanjarbetare och torvindustriens arbetare — ej mindre än 65 respektive 61 procent av antalet arbetslösa veckor under åren 1929 och 1930 hava blivit diskvalificerade från understöd enbart på grund av att 26 veckoavgifter ej erlagts under det närmast före arbetslöshetens inträdande förflutna året. För metallindustriarbetareför­ bundets del äro motsvarande siffror 54 och 42 procent. Det är under sådana omständigheter tydligt, att man måste ställa sig betänksam inför konsekven­ serna av de föreslagna reglerna. Det har varit med full avsikt, som försäkringen begränsats till att avse en­ dast ett visst bestämt område av den samlade arbetslösheten. Denna begräns­ ning kan emellertid ej få drivas för långt; det är då fara värt, att försäkrin­ gen ej längre försvarar sin plats i ett arbetslöshetsprogram. Ur skilda syn­ punkter anser jag det därför vara lyckligt, örn bestämmelserna på denna punkt något uppmjukas, även örn detta komme att medföra ökade avgifter för de försäkrade. Rimlig hänsyn synes mig även böra tagas till den å arbetarhåll, enligt vad som framgår av yttrandena, allmänna opinionen i frågan. Jag har därför med utgångspunkt från det av de sakkunniga sammanbragta materialet i nyssnämnda två fackförbund låtit verkställa en undersökning angående den verkan på försäkringens effektivitet, som skulle ernås genom att förevarande villkor omlades så, att för rätt till understöd första gången från en erkänd arbetslöshetskassa krävas 52 erlagda avgifter under de när­ mast före arbetslöshetens inträdande förflutna tre åren och för rätt till un­ derstöd därpå följande gånger krävas 26 avgifter under ett och ett halvt år före arbetslöshetens inträdande. Den över denna undersökning upprättade promemorian är såsom bilaga (bilaga H) fogad till propositionen. Vad först angår huvudvillkoret eller att för rätt till understöd andra och följande gånger från en erkänd kassa skulle fordras 26 erlagda avgifter under ett och ett halvt år i stället för, såsom enligt sakkunnigförslaget, under ett år, giver undersökningen vid handen, att för metallindustriarbetareförbundets del en stegring i försäkringens effektivitet skulle äga rum med omkring 20 pro­ cent eller från 37.2 till 44.6 procent. För grov- och fabriksarbetareförbundet skulle stegringen uppgå till 35 procent eller från 27 till 36.5 procent. Verkan på försäkringens effektivitet genom en utsträckning från två till tre år av kravet på 52 erlagda avgifter, för att medlem första gången skulle bliva berättigad till understöd, har på grund av materialets beskaffenhet en­ dast kunnat beräknas för metallindustriarbetareförbundet. Resultatet skulle för järnbruksarbetarna bliva en stegring med 54 procent eller från 26 till 39.9 procent. De erhållna resultaten, som väl i stort sett torde kunna anses signifikativa för försäkringsklientelet i allmänhet, giva alltså vid handen, att en betydande ökning i försäkringens effektivitet erhålles genom att till tre respektive ett

Kungl. Majlis proposition nr 88. 35

och ett halvt år utsträcka den tid, inom vilken det fastställda antalet avgifter skall hava erlagts. Då, såsom framgår av det nyss anförda, denna ökning av effektiviteten nås, utan att själva försäkringssystemet rubbas, vill jag för min del förorda en ändring i sådant avseende. Jag har särskilt övervägt lämpligheten av att, i stället för att utsträcka tiden, bibehålla två, respektive ett år och i stället sänka antalet avgifter till 40 respektive 20. Även då skulle man ernå en ökning i effektiviteten av un­ gefärligen samma storleksgrad som vid den här ifrågasatta utsträckningen av tiden. Man skulle i sådant fall även undvika, att den tid, inom vilken avgif­ terna skulle få erläggas, fastställdes till en del av ett år. Detta måste nämli­ gen för säsongyrkenas del föra med sig vissa variationer för de enskilda med­ lemmarna, beroende på vid vilken tidpunkt arbetslösheten inträffar. Härvid­ lag finnes dock ingen möjlighet att beräkna verkningarna, enär man ej kan förutsäga, vilka inskränkande bestämmelser för de olika säsongyrkena, som kunna komma att meddelas av tillsynsmyndigheten. Det är således tydligt, att man torde kunna välja vilken som helst av de båda vägarna och ernå samma resultat. Då jag, som nyss nämnts, stannat för att förorda en utsträckning av tiden, beror detta närmast därpå, att det synes önskvärt, att rätt till understöd icke i något fall kan inträda förrän efter ett års medlemskap, motsvarande 52 erlagda veckoavgifter. Det har icke förbisetts, att en utsträckning av tiden för erläggande av av­ gifterna på sätt här ifrågasatts kan under särskilda förhållanden medföra icke önskvärda påföljder med hänsyn till understödsrätten. Då det emellertid torde röra sig örn undantagsfall samt en jämkning av bestämmelserna med hän­ syn därtill visat sig leda till ojämnheter i andra avseenden, har jag ansett det anmärkta förhållandet icke böra föranleda någon åtgärd.» Vid beräkningen av den ökning i kostnaderna, som den föreslagna föränd­ ringen i understödsvillkoren skulle medföra, utgick jag från att försäkringens effektivitet och därmed även antalet understödda dagar per medlem genom­ snittligen skulle komma att ökas med 25 procent. Jag framhöll, att de sam­ manlagda kostnaderna för försäkringen givetvis komme att ökas i motsvaran­ de grad, men att en liknande slutsats icke kunde dragas beträffande statsbi­ draget. För den händelse antalet understödda dagar per medlem och år vore mindre än 21, komme statsbidraget att ökas mer än 25 procent, enär bidraget utgår med en relativt större del av den sammanlagda kostnaden ju större an­ talet understödda dagar per medlem är. Skulle åter antalet understödsdagar per medlem redan på grund av bestämmelserna i de sakkunnigas förslag kom­ ma att närma sig 21 eller överstiga detta antal, komme en ökning av försäk­ ringens effektivitet icke att medföra någon höjning av statsbidraget. Hela ök­ ningen måste i detta fall bäras av de försäkrade. Jag beräknade, att kostnaden för statens daghjälpsbidrag vid en fullt ut­ byggd försäkring komme att stegras med 2.7 miljoner kronor eller från 12.8 miljoner kronor till 15.5 miljoner kronor. Kostnaden för de försäkrade komme samtidigt att stiga med 3.0 miljoner kronor eller från 13.8 miljoner kronor till 17.7 miljoner kronor.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Särskilda utskottet hemställde, att riksdagen måtte med ändring av Kungl. Maj:ts förslag godkänna vad 1932 års sakkunniga på denna punkt föreslagit. Utskottets yttrande i frågan är av följande lydelse: Den av departementschefen verkställda kostnadsberäkningen giver vid han­ den, att ifrågavarande utsträckning av den tid, inom vilken föreskrivet an­ tal avgifter skola vara erlagda, för såväl de försäkrade som för staten komme att medföra en mycket betydande kostnadsökning. Hedan ur ekonomiska syn­ punkter måste således betänkligheter göra sig gällande emot ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag. Framför allt måste emellertid försäkringen förlora mycket av sin stadga genom att den utsträckes till personer, som behöva så lång tid som tre år för att erlägga 52 veckoavgifter. Därigenom skulle i för­ säkringen kunna inlemmas personer, som under flera år tillbaka övervägande delen av tiden varit arbetslösa och som rimligen ej kunna räknas till de försäkringsbara fallen. Den begränsning till visst verksamhetsområde, som man, i en­ lighet med vad utskottet förut anfört, principiellt bör eftersträva för försäk­ ringen, bleve härigenom redan från begynnelsen på ett betänkligt sätt upp­ mjukad. Vidare skulle den önskade verkan av bestämmelserna, som består i ett effektivt frånskiljande av de självständiga företagarna, enligt utskottets förmenande till stor del försvinna. Härtill kommer ytterligare en omständighet, som av utskottet måste till­ mätas betydelse. Genom att enligt förslaget den tid, inom vilken vid förnyad ansökan örn understöd visst antal avgifter skola vara erlagda, gjorts längre än den tid, inom vilken en viss längsta understödst^ bestämts, kunna samma avgifter komma att beräknas för åtnjutande av två hela understödsperio.der. Utskottet vill härutinnan hänvisa till följande exempel. Örn en medlem i en erkänd arbetslöshetskassa, efter att i en följd hava erlagt 52 avgifter, blir arbetslös, kan han, därest förutsättningarna i övrigt föreligga, efter intjänad karenstid, vilken antages utgöra sex dagar, erhålla understöd i 120 dagar. Under återstående delen av de 52 veckor, som tagit sin början första understödsdagen, må han trots fortsatt arbetslöshet ej uppbära daghjälp. Men det kräves ej mera än att han under ifrågavarande 52 veckor har arbete så lång tid, som motsvarar en karensperiod, d. v. s. sex dagar, för att han efter under­ stödsårets utgång och en karensperiod ånyo skall vara berättigad till under­ stöd under 120 dagar. Den tid, inom vilken de 26 avgifter skola vara erlagda, vilka erfordras för att medlemmen åter skall kunna erhålla understöd, utgör nämligen aderton månader, och därav följer att i ytterlighetsfallet ej mindre än 25 avgifter, som erlagts före den förra understödsperioden, komma att ånyo beräknas för erhållande av understöd. Departementschefen har icke förbisett, att sådana fall kunna inträffa, men förklarat sig anse, att dylika icke önskvärda påföljder av avgiftstidens ut­ sträckning torde kunna betraktas som undantagsfall. Utskottet håller däre­ mot före, att sådana fall kunna inträffa ganska ofta. Om en fabrik, som är belägen i en mindre ort, måste stängas, förflyter säkerligen ej sällan avsevärd tid, innan arbetarna kunna erhålla ny anställning. Ett tillfälligt arbete under några veckor torde de flesta arbetarna dock kunna påräkna, och i sådana fall inträffar just den situation, som utskottet ovan sökt exemplifiera. Såsom departementschefen jämväl anfört, skulle en jämkning av bestämmel­ serna i syfte att förebygga sådana påföljder av en utsträckning av avgiftstiden leda till ojämnheter i andra avseenden. Utskottet vill därför uttala, att, örn en uppmjukning av de utav 1932 års sakkunniga föreslagna avgiftsbestämmelserna över huvud anses böra ske, denna bör verkställas genom att antalet av­ gifter, som skola vara erlagda under två respektive ett års tid, minskas. Av förut angivna skäl anser utskottet emellertid, att en ändring av de utav de

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 37

sakkunniga i förevarande hänseende föreslagna bestämmelserna icke bör göras. I detta läge ansåg jag det vara lämpligt att till komplettering av den utav Departe­ mentschefen. 1932 års sakkunniga tidigare verkställda undersökningen av en arbetslöshets­ försäkrings effektivitet företaga vissa nya undersökningar. Avsikten härmed var främst att erhålla nytt material för vinnande av en jämförelse mellan de skilda förslagen till bestämmelser örn avgiftsbetalning. Då vidare det före­ liggande förslaget till försäkring i flera avseenden avveke från 1928 års för­ slag, skulle en ny undersökning, som givetvis borde utgå från föreliggande förslag, lämna ett tillförlitligare material till bedömande av effektiviteten. Slutligen skulle man, genom att utsträcka undersökningen jämväl till år 1932 och första halvåret av år 1933, få möjlighet att belysa försäkringens verknin­ gar under en långvarig krisperiod. Undersökningarna, vilka verkställdes genom 1932 års sakkunniga, utfördes så, att dels det vid de sakkunnigas hösten 1932 verkställda undersökning vunna materialet i anslutning till vad som anförts i utskottets utlåtande underkasta­ des kompletterande bearbetning till belysande av en försäkrings effektivitet därest antalet avgifter, som skulle krävas för rätt till understöd, minskades till 40 och 20 under två respektive ett år, dels ock arbetslöshetsförhållandena i ett nytt fackförbund, nämligen träindustriarbetareförbundet, undersöktes med utgångspunkt från föreliggande förslag till försäkring. Den över undersökningarna upprättade promemorian är såsom bilaga ( Bi­ laga B) fogad till detta protokoll. Som jag förut omnämnt, grundade sig 1932 års undersökning beträffande arbetslöshetsförhållandena inom metallindustri- samt grov- och fabriksarbetare­ förbunden på 1928 års förslag till obligatorisk försäkring. Den för undersök­ ningen viktigaste skillnaden mellan 1928 års förslag till obligatorisk försäk­ ring och 1933 års propositionsförslag är följande. Enligt förstnämnda förslag skulle det antal avgifter, som fordrades för understödsrätt, vara erlagda inom viss tid före början av det kvartal, under vilket arbetslösheten inträffade. Under hela den tid, som arbetslösheten varade, skulle vid varje kvartalsskifte ånyo undersökas, huruvida villkoret om erlagda avgifter vore uppfyllt med hänsyn till då förfluten tid. Av denna orsak måste det ofta komma att in­ träffa, att understödsrätten avklipptes under löpande arbetslöshet, oaktat medlemmen ännu icke uppburit understöd under den medgivna längsta tiden. Enligt 1933 års propositionsförslag åter skulle villkoret örn erlagda avgifter endast prövas vid arbetslöshetens början med hänsyn till viss då förfluten tid. Om understödsrätt då förelåge, bibehölles densamma under hela arbetslöshetsfallet med begränsning i stort sett allenast genom bestämmelsen om maximering av understödstiden. Vid den kompletterande bearbetningen av det vid 1932 års undersökning beträffande metallindustri- samt grov- och fabriksarbetareförbunden vunna materialet jämfördes en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet, mätt i antalet understödda veckor i förhållande till hela antalet arbetslösa veckor, med hän­ syn till tre olika alternativ för villkoret beträffande viss tids avgiftsbetalning,

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 38. nämligen 26 avgifter under 4 kvartal, 26 avgifter under 6 kvartal och 20 av­ gifter under 4 kvartal. Vidare undersöktes effektiviteten, så långt materialets beskaffenhet medgav detta, vid en fördubbling av såväl antalet avgifter som tiden. Beträffande de erhållna resultaten hänvisar jag till den å sid. 94 i pro­ memorian över undersökningen intagna tabellen. I stort sett torde man kunna säga, att alternativen 20 avgifter under 4 kvartal och 26 avgifter under 6 kvar­ tal visade sig vara lika effektiva. Skillnaden synes vara, att det förstnämnda alternativet är något mera effektivt under år 1929 eller med andra ord under bättre tider, medan det sistnämnda alternativet överväger under år 1931, som representerar ett krisår. Dessa båda alternativ äro för grov- och fabriksarbe­ tareförbundets del omkring 30 procent och för metallindustriarbetareförbundets del mellan 12 och 15 procent effektivare än alternativet 26 avgifter på 4 kvar­ tal. För samtliga alternativ ökas — alltjämt relativt taget — effektiviteten, då krisen sätter in. Beträffande alternativet 26 avgifter på 6 kvartal blir effektivitetsökningen större, ju längre in i krisen man kommer. Vid undersökningen av arbetslöshetsförhållandena inom träindustriarbetare­ förbundet var utgångspunkten, som jag nyss nämnt, föregående års proposi­ tionsförslag. En på detta förslag grundad försäkrings effektivitet undersök­ tes med hänsyn till de tre alternativ beträffande villkoret i fråga om avgiftsbetalning, som föreligga i sakkunnigförslaget, propositionen och det i proposi­ tionen diskuterade alternativet 20 avgifter under 12 månader. För vinnande av en jämförelse med den tidigare undersökningen undersöktes dessutom effek­ tiviteten av en försäkring enligt 1928 års förslag till obligatorisk försäkring med 26 avgifter under de 4 nästföregående kalenderkvartalen. I samtliga fall antogs, att försäkringen trätt i kraft den 1 januari 1928. Effektiviteten av de fyra olika alternativen undersöktes för åren 1929—1932 samt för första halv­ året av 1933. Arbetslösheten inom förbundet stegrades mycket starkt under denna tid och kulminerade första kvartalet 1933 med 45.1 procent. Beträffande de erhållna siffrorna över effektiviteten hänvisar jag till den å sid. lil i pro­ memorian över undersökningen intagna tabellen. Försäkringens effektivitet för hela den undersökta tidsperioden är i genomsnitt cirka 32 procent beträffande 1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, 36 procent beträffan­ de sakkunnigförslaget samt 40 procent beträffande såväl propositionsförslaget som propositionens alternativ. Trots den skiftande omfattningen av arbetslös­ heten avvika effektivitetssiffrorna för olika år icke nämnvärt från dessa medel­ tal. Såsom naturligt är, framträder dock en tendens till minskad absolut effek­ tivitet sedan depressionen fortgått en längre tid. Sålunda sjunker effektivite­ ten vid en jämförelse mellan första halvåret 1932 och första halvåret 1933 från cirka 39 till 30 procent beträffande 1928 års förslag, från 44 till 36 procent i fråga om sakkunnigförslaget samt från 48.5 till 41 procent enligt propositio­ nens alternativ. Beträffande propositionsförslaget är minskningen relativt liten, i det att effektiviteten blott nedgår från 49 till 45 procent. Att pro­ positionsförslaget är uthålligast under en depression sammanhänger med den enligt detta alternativ långa tid, för vilken erlagda avgifter få tillgodo­ räknas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 39

Ett synnerligen viktigt resultat av undersökningen är, att 1932 års sakkun­ nigförslag visade sig vara i genomsnitt 12 procent effektivare än 1928 års förslag till obligatorisk försäkring, trots att antalet avgifter och inbetalningstiderna äro desamma för båda förslagen. Orsaken härtill är uppenbarligen omläggningen av villkoret i fråga om avgiftsbetalning till att endast avse tiden före arbetslöshetens början. I fråga örn propositionsförslaget och propositionens alternativ visade sig effektiviteten komma att ligga ungefär 25 procent över 1928 års förslag till obligatorisk försäkring. Säsongvariationerna i arbetslösheten påverka effektiviteten på i stort sett samma sätt beträffande de skilda alternativen. Effektiviteten är sålunda högst under första kvartalet samt faller under andra och tredje kvartalen för att sedan åter stegras under fjärde kvartalet. Denna samstämmighet i utveck­ lingen gav sig även tydligt till känna vid 1932 års undersökning. Särskilt an­ märkningsvärt är, att beträffande propositionsförslaget och det i propositio­ nen diskuterade alternativet kurvorna för effektivitetens kvartalssiffror så gott som sammanfalla ända till årsskiftet 1932—1933. Beträffande de vid undersökningarna i övrigt vunna resultaten hänvisar jag till den däröver upprättade promemorian. Genom de verkställda nya undersökningarna har man vunnit ett betydelse­ fullt material för bedömande av en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet vid olika alternativ beträffande avgiftsbetalningar. Vidare hava verkningarna av en försäkring kunnat studeras under en synnerligen svårartad och i tiden långt utdragen depression. Den beträffande träindustriarbetareförbundet företagna undersökningen har i stort sett bekräftat den bild av försäkringens verkningar, som erhölls vid 1932 års undersökning beträffande metallindustri- samt grov- och fabriksar­ betareförbunden. Det måste betecknas som tillfredsställande, att försäkringens effektivitet håller sig tämligen stabil även under en långvarig krisperiod. Detta är givet­ vis beroende på att en icke obetydlig omsättning försiggår bland de arbetslösa under kristiden. Vilket alternativ beträffande avgiftsbetalningen, som man än väljer, är det tydligt, att försäkringen enligt förslaget kan övertaga en bety­ dande del av det allmännas hjälpverksamhet emot arbetslösheten jämväl under utpräglade kriser. Då de försäkrade själva komma att bära över hälften av kostnaderna för försäkringen, kan denna därigenom komma att innebära en stor lättnad i det allmännas bördor. Vad angår övervägandet av vilket alternativ beträffande avgiftsbetalningen, som man bör bestämma sig för, bör ihågkommas, att gränsdragningen för för­ säkringens verksamhetsområde i viss mån måste utgöra en bedömningsfråga. Man kan icke sänka kravet på visst antal under en begränsad tidsperiod erlagda avgifter för långt, ty då kan man riskera, att försäkringen förlorar sin karaktär av socialförsäkring och kommer att nalkas ett understödssystem. Å

40 Kungl. Maj :ts proposition nr 38.

andra sidan bör nian icke ställa kravet på avgiftsbetalning för högt; det är då fara värt, att anslutningen till försäkringen blir så ringa, att försäkringen ej längre försvarar sin plats i det allmännas hjälpsystem för bekämpande av ar­ betslösheten. Jag vill därjämte betona, att de genom en effektivitetsökning förhöjda kostnaderna ingalunda komma att helt läggas på statsverket. De försäkrade måste även bära sin andel därav. Då antalet understödda dagar per medlem och år överstiger 21, måste de försäkrade helt bära den kostnads­ ökning, som därav föranledes. Är arbetslösheten mindre, kommer kostnads­ ökningen bland olika grupper av försäkrade att fördela sig så, att de bättre ställda grupperna själva få bekosta större delen av kostnadsökningen, medan de i inkomsthänseende sämre ställda grupperna få en större andel av kostna­ derna ersatt genom statsbidraget. Dessa dåligt ställda arbetargrupper skulle ändock ha kommit att tungt belasta det allmännas arbetslöshetshjälp. Det torde komma att visa sig, att försäkringen för det allmänna är en jämförelse­ vis billig form av arbetslöshetshjälp. Genom den kostnadsberäkning, som jag låtit verkställa och till vilken jag senare återkommer, ha naturligtvis icke erhållits några definitiva siffror över de blivande kostnaderna för försäkringen. Siffrorna avse endast att ungefär­ ligen visa, vilka kostnaderna skulle vara, för den händelse försäkringen nu varit helt genomförd. Kostnaderna för daghjälpen skulle vid alternati­ vet 26 avgifter under 12 månader uppgå till 29.8 miljoner kronor. Av dessa kostnader skulle på statsverket falla 14.3 miljoner kronor och på de försäkrade stanna 15.5 miljoner kronor. Vid alternativet 20 avgifter under 12 månader, vilket i effektivitetshänseende är nära jämställt nied alternativet 26 avgif­ ter under 18 månader, skulle kostnaderna för daghjälpen uppgå till 37.0 mil­ joner kronor, varav på statsverket skulle falla 15.7 miljoner kronor och på de försäkrade stanna 21.3 miljoner kronor. Jag erinrar örn att beräkningarna avse en fullt utbyggd försäkring med omkring 700,000 kassemedlemmar. För min del anser jag mig efter ett förnyat övervägande av frågan böra för­ orda, att bestämmelserna örn avgiftsbetalning utformas så, att den högre effek­ tiviteten, eller omkring 40 procent beträffande träindustriarbetareförbundet, er­ nås. Detta är -— som redan antytts — fallet med både alternativet 26 avgifter under 18 månader och alternativet 20 avgifter under 12 månader. Då jag härefter övergår till att diskutera spörsmålet örn vilket av sistnämn­ da båda alternativ, som valet bör falla på, vill jag till en början erinra örn att jag föregående år förordade alternativet 26 avgifter under 18 månader. Detta var framför allt beroende därpå, att det syntes mig önskvärt, att rätt till understöd icke i något fall skulle kunna inträda förrän efter ett års med­ lemskap, motsvarande 52 erlagda avgifter. Enighet lärer nämligen råda örn lämpligheten av att för understödsrätt första gången från en kassa skall krä­ vas dubbelt så många avgifter under en jämväl fördubblad avgiftstid som för understödsrätt därpå följande gånger. Det hade vid förra årets behandling av frågan icke förbigått mig, att en ut­ sträckning av avgiftstiden utöver den tid, inom vilken understödet maxime-

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 41

rats, eller ett år, i vissa avseenden kunde medföra icke önskvärda påföljder. Såsom jag föregående år yttrade, är jag emellertid icke benägen att tillmäta des­ sa fall någon större betydelse. Med hänsyn till vad särskilda utskottet härom an­ fört har jag likväl icke ansett mig böra vidhålla min föregående år intagna ståndpunkt, i synnerhet som med alternativet 20 avgifter under 12 månader vin­ nas vissa andra fördelar. För de försäkrade kommer understödsrätten att kunna inträda snabbare, och för kassorna kommer administrationen att under­ lättas. Bland annat blir det en lättnad vid tillämpningen av bestämmelserna att ej behöva undersöka en understödssökandes arbetsförhållanden och erlagda avgifter under så lång tidrymd som vid det andra alternativet. Jag förordar sålunda, att bestämmelserna örn avgiftsbetalning utformas så, att en medlem i en erkänd arbetslöshetskassa för att första gången bliva be­ rättigad till understöd skall för tid liggande inom de närmast före arbets­ löshetens början förflutna tjugufyra månaderna hava till kassan erlagt av­ gifter, motsvarande minst fyrtio veckoavgifter. För att ånyo bliva berätti­ gad till understöd bör medlemmen hava erlagt tjugu avgifter under tolv må­ nader närmast före arbetslöshetens början. I anslutning härtill lärer till medlem, som övergått från klass med lägre daghjälp till klass med högre daghjälp, icke böra få utgivas den högre daghjälpen, såvida icke summan av hans under nyss angivna förutsättningar och tid erlagda avgifter minst motsvarar summan av fyrtio respektive tjugu avgifter i den högre klassen, varjämte efter övergången alltid måste hava erlagts minst tjugu respektive tio avgifter i den högre klassen. Till spörsmålet örn den inverkan, som omläggningen av villkoret örn avgifts­ betalning kan ifrågasättas hava på urskiljandet från försäkringen av de s. k. självständiga företagarna, återkommer jag senare.

Flera understödsperioder under en och samma arbetslöshetsperiod.

Såsom jag i annat sammanhang framhållit, var enligt 1928 års förslag till obligatorisk försäkring rätten till understöd beroende på att villkoret örn er­ lagda avgifter uppfyllts vid början av det kvartal, under vilket vederbörande arbetslöshetsfall inträffade. Vid varje kvartalsskifte under hela den tid, som arbetslösheten varade, skulle sedan en förnyad prövning ske för att utröna, huruvida det föreskrivna antalet avgifter inom den fastställda tidsperioden före den tidpunkten vore erlagda. I annat fall avstängdes den försäkrade ome­ delbart från vidare understöd, oberoende av att han ännu ej uppburit under­ stöd under eljest medgiven längsta tid. Enligt förevarande förslag är det däremot tillräckligt för bibehållande av understödsrätten under hela arbetslöshetstiden, att föreskrivet antal avgifter erlagts under den bestämda tiden före arbetslöshetens början. Någon ytter­ ligare prövning av om detta villkor uppfyllts sker sålunda icke, hur långt än arbetslöshetsfallet är. Denna omläggning av det för understödsrätten mycket viktiga villkoret örn avgiftsbetalning medför rättsverkningar i vissa avseen-

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

den. Bland annat kommer understödsrätten under ett och samma arbetslöshetsfall i stort sett att bliva beroende av maximeringen av understödet till 120 dagar under loppet av femtiotvå på varandra följande veckor. Därest ett arbetslöshetsfall utan avbrott varar utöver femtiotvå veckor, bör en försäk­ rad givetvis icke vara berättigad att ånyo uppbära understöd. För att för­ tydliga den nyss antydda, i föregående års proposition föreslagna regeln örn understödstidens maximering skulle (jfr s. 43) det därför vara lämpligt att i förordningen stadga, att understöd i varje fall icke må uppbäras under mer än 120 dagar av ett och samma arbetslöshetsfall. Vid den undersökning av en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet vid olika al­ ternativ beträffande villkoret örn avgiftsbetalning, som hösten 1933 företagits genom 1932 års sakkunniga och som grundar sig på det i föregående års propo­ sition framlagda förslaget till frivillig försäkring, har emellertid framkommit ytterligare en verkan av nyssnämnda omläggning av detta villkor, som påkallar uppmärksamhet. Det visade sig nämligen, att, även örn understödstiden un­ der ett arbetslöshetsfall begränsades till 120 dagar, hur länge detsamma än va­ rade, i vissa fall flera understödsperioder skulle kunna infalla under ett och samma arbetslöshetsfall. Detta förhållande inträffar alltid, därest en försäk­ rad under året närmast före en lång arbetslöshetsperiods början uppburit under­ stöd under en eller flera perioder. Genom att understödsrätten maximerats till visst antal dagar under 52 på varandra följande veckor, skall för varje dag, som understöd begäres, undersökas, huruvida under de då förflutna 52 veckorna understöd uppburits för högsta medgivna dagantal. Följden härav blir, att un­ derstöd, som uppburits under året närmast före ett arbetslöshetsfalls början, så att säga avspeglar sig i den löpande understödsrätten, och att alltså upp­ repade avbrott i denna kunna förekomma. På sätt som framgår av den över de sakkunnigas undersökning upprättade promemorian (bilaga B sid. 121 f.), läto de sakkunniga närmare undersöka frekvensen av flera understödsperioder under samma arbetslöshetsperiod även­ som i vad mån försäkringens effektivitet skulle påverkas av en bestämmelse, som avskure en försäkrad från vidare understödsrätt under en arbetslöshets­ period, sedan understöd en gång upphört att utgå. Denna undersökning be­ gränsades på grund av undersökningsmaterialets beskaffenhet till tiden från och med tredje kvartalet 1931 till och med andra kvartalet 1933. Antalet fall, då flera understödsperioder förekommo under en och samma arbetslöshets­ period, utgjorde under denna tid 399 eller 2.7 procent av antalet arbetslöshets­ perioder, under vilka understöd över huvud utgick. Därest understödsrätt un­ der en arbetslöshetsperiod ej finge återinträda, sedan understöd en gång upp­ hört att utgå, hade antalet understödda veckor under den angivna tiden min­ skat med 2,628. Försäkringens effektivitet skulle härigenom hava blivit 1.3 enheter eller 4.2 procent lägre. Det är givet, att det icke på något sätt kan sägas innebära ett missbruk av bestämmelserna örn avgiftsbetalning och understödstidens maximering, att un­ derstöd uppbäres under flera perioder av ett och samma arbetslöshetsfall. Ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 43

sådant förhållande måste emellertid vara rätt svårbegripligt för de försäkrade. Ur denna synpunkt torde det vara lämpligt att begränsa understödsrätten till en period under samma arbetslöshetsfall. Uppenbart är därjämte, att en så­ dan begränsning för kassornas del skulle innebära en stor lättnad vid tillämpningen av bestämmelserna örn understödsrätt. Någon effektivitetsminskning av betydelse uppkommer icke heller härigenom. Jag har därför låtit upprätta förslag till ändring av 23 § i försäkringsförordningen i syfte att ernå en begränsning i understödsrätten av angivet slag. För att ett blott tillfäl­ ligt arbete under ett par dagar icke skall medföra ny understödsrätt, före­ slår jag vidare, att understödsrätt ej skall kunna återinträda, förrän minst två veckoavgifter, som enligt därför gällande bestämmelser må tillgodoräknas den försäkrade, erlagts till kassan. Begränsningen i understödsrätten till en enda period under samma arbets­ löshetsfall lärer emellertid endast böra ske under förutsättning, att avbrottet i understödsrätten ägt rum på grund av bestämmelserna örn maximering av understödet till 120 dagar. Har avbrottet skett av annan orsak, exempelvis sjukdom hos den försäkrade, bör han fortfarande bibehållas vid sin under­ stödsrätt. Vid införandet av en sådan bestämmelse örn begränsning av understödsrätten bortfaller behovet av särskild bestämmelse angående maximering av under­ stödsrätten till 120 dagar under arbetslöshetsfall, som sträcker sig över flera år.

Arbetskonflikters inverkan på utgivande av understöd.

I propositionen till 1933 års riksdag föreslog Kungl. Maj :t beträffande frå­ gan örn arbetskonflikters inverkan på understöds utgivande, att understöd från erkänd arbetslöshetskassa ej skulle få utgå till medlem, som deltoge i strejk eller vore föremål för lockout, för den tid konflikten varade. Vid ett lag­ fästande av detta förslag bleve resultatet, att en konflikt bleve utan inverkan i vad angår arbetslöshetshjälpen dels beträffande alla arbetare, som vid kon­ fliktens utbrott redan vore arbetslösa, dels ock beträffande de personer, som utan att vara direkt indragna i konflikten blivit arbetslösa i anledning av densamma. Särskilda utskottet yttrade i denna fråga, att utskottet i likhet med Kungl. Maj:t funnit den lösning av denna fråga vara förenad med de minsta olägen­ heterna, enligt vilken varje verkan bakåt av en konflikt uteslötes. Vad där­ emot anginge de s. k. sekundärt arbetslösa kunde utskottet icke ansluta sig till Kungl. Maj:ts förslag, att en konflikt alltid skulle vara utan inverkan be­ träffande sådana arbetare. Utskottet yttrade härom, att utskottet till en bör­ jan ansåge det vara uppenbart, att i sådana fall, där konfliktens primära om­ fattning bestämdes av taktiska hänsyn och där således till följd av densamma arbetslösa men icke direkt indragna arbetare hade samma intresse av konflik­ tens utgång, som de däri deltagande, arbetslöshetshjälp icke borde utgå till sist avsedda arbetaregrupper. Utskottet förklarade emellertid vidare, att över-

44 Kungl. Maj:ts proposition nr 88. vägande skäl talade för att en konflikts verkningar icke alltid skulle vara be­ gränsade till sådana arbetare, vilka vore parter i samma kollektivavtal som de i konflikten direkt indragna. Gränsen borde i stället dragas emellan så* dana arbetare, vilka med avseende å sina löne- och anställningsförhållanden hade ett påvisbart intresse av konfliktens utgång, och andra. Det måste dock noga tillses, att en regel i sådant hänseende icke åberopades i de fall, då in­ tressegemenskapen endast vore av mindre betydelse eller av sekundär beskaf­ fenhet. Det borde därför ankomma på tillsynsmyndigheten att meddela när­ mare bestämmelser ävensom att i tvistiga fall lämna direkta anvisningar. Utskottet föreslog, att de av utskottet sålunda förordade reglerna skulle ägatillämpning icke blott i fråga örn rätten att uppbära daghjälp från erkänd ar­ betslöshetskassa utan även vad anginge rätten till hänvisning till reservarbete eller till erhållande av kontantunderstöd med statsbidrag. Riksdagen godkän­ de utskottets förslag till konfliktdirektiv för reservarbetena och den kontanta understödsverksamheten. Bestämmelser i enlighet härmed hava sedermera in­ förts i kungörelsen den 26 juni 1933 angående statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet. Departe­ Den lösning, som den gamla frågan örn arbetskonflikters inverkan på med­ mentschefen. delandet av offentlig arbetslöshetshjälp i olika former sålunda erhållit vid 1933 års riksdag, innebär enligt min uppfattning ett stort framsteg i förhål­ lande till vad som dittills gällt. Jag finner mig visserligen fortfarande icke vara övertygad örn lämpligheten av att över huvud utsträcka en konflikts in­ verkan på meddelandet av understöd till andra personer än sådana, som di­ rekt deltaga i konflikten. Då jag dock anser mig kunna tillstyrka, att bestäm­ melserna angående arbetskonflikters inverkan på meddelandet av daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa avfattas i enlighet med vad som för närvaran­ de gäller för den övriga statsunderstödda hjälpverksamheten, är detta i hög grad betingat av att bestämmelserna i ämnet, i enlighet med vad utskottet yttrat, icke böra kunna åberopas i de fall, då intressegemenskapen endast är av mindre betydelse eller av sekundär beskaffenhet. Skillnaden i praktiken emellan de nu gällande bestämmelserna i den angivna tolkningen och vad som av mig i föregående års proposition förordats i samma ämne lärer icke vara synnerligen stor. Det måste emellertid anses vara önskvärt, att enhetliga be­ stämmelser i frågan gälla inom hela området för den statsunderstödda hjälp­ verksamheten. Enligt kungörelsen om hjälpverksamheten vid arbetslöshet (nr 446) ankom­ mer det på statens arbetslöshetskommission att meddela närmare bestämmelser angående tillämpningen av konfliktdirektiven. Motsvarande skyldighet skall för arbetslöshetsförsäkringens del åligga socialstyrelsen såsom tillsynsmyndig­ het för de erkända arbetslöshetskassorna. Jag vill med anledning härav fram­ hålla nödvändigheten av att dessa båda myndigheter anordna ett intimt sam­ arbete i dessa frågor, så att sinsemellan stridande tillämpningsbestämmelser icke komma att utfärdas. I fråga örn fullföljd av talan över de båda myndig­ heternas beslut i dessa frågor gälla olika regler, i det att besvär över arbetslös-

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 45

hetskommissionens beslut avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet och besvär över socialstyrelsens beslut gå till regeringsrätten. Detta lärer emellertid icke be­ höva medföra några olägenheter, enär det torde få förutsättas, att Kungl. Maj:t, såsom jämväl särskilda utskottet i annat sammanhang yttrat, före av­ görandet i statsrådet av dylikt ärende kommer att inhämta regeringsrättens yttrande.

Erbjudet arbetes lämplighet med hänsyn till lönens storlek. Jlin av de grundläggande principerna för arbetslöshetsförsäkring liksom för annan arbetslöshetshjälp är, att understöd endast skall lämnas den, som är oförvållat arbetslös och hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen sökt men ej erhållit lämpligt arbete. I fråga om vilket arbete, som skall anses lämp­ ligt och som sålunda vid risk av understödets indragande ej skall få föran­ leda arbetsvägran, förordades utförliga bestämmelser i propositionen till 1933 års riksdag. Beträffande dessa bestämmelser hava delade meningar givit sig tillkänna i fråga örn sättet för beräkning av den avlöning, med vilken ett er­ bjudet arbete skall vara förenat, för att detsamma skall anses lämpligt. Kungl. Majit föreslog härutinnan, att arbetet skulle vara förenat med avlö­ ning, som icke understege den i arbetsorten vanliga avlöningen för sådant ar­ bete. Särskilda utskottet tillstyrkte för arbetslöshetsförsäkringens del Kungl. Maj :ts förslag. För reservarbetslinjen och kontantunderstödsverksamheten åter föreslog utskottet, att erbjudet arbete skulle anses lämpligt under förutsättning bland annat, att det vore förenat med avlöning, som prövades vara skälig i förhållande till å arbetsorten förekommande avlöning för sådant arbete. Till stöd för sitt sistnämnda förslag anförde utskottet, att det visserligen ägde sin riktighet, att beträffande arbetsområde, vilket reglerades av kollektivavtal och där kollektivavtalslönen alltså vore den »vanliga», organiserade arbetare vore lagligen tillförbundna att icke inom arbetsområdet åtaga sig arbete till lägre lön än denna. Det kunde därför tydligen icke ifrågakomma, att de ge­ nom vägran att där antaga arbete till en lön understigande den avtalsbestämda skulle bliva utestängda från arbetslöshetshjälp, även örn den erbjudna lö­ nen skulle kunna anses »skälig». Beträffande arbetsområden, där kollektiv­ avtal icke vore allmänt gällande — exempelvis inom skogsbruk och lantbruk —- kunde ifrågavarande meningsskiljaktighet emellertid äga avsevärd prak­ tisk betydelse. Riksdagen godkände för reservarbetslinjen och den kontanta understödsverksamheten utskottets förslag örn avstängning från arbetslöshetshjälp vid vägran att antaga erbjudet arbete med »skälig lön». Bestämmelserna i kun­ görelsen örn statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet hava utformats i enlighet härmed.

Såsom utskottet anfört, hänför sig skiljaktigheten mellan förevarande båda Departe­ mentschefen. förslag till bestämmelser om avstängning vid arbetsvägran i huvudsak till de

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

arbetsområden, som icke reglerats medelst kollektivavtal. På dessa områden måste tillämpningen givetvis bliva väsentligt mera vansklig, örn man utgår från principen örn »skälig lön» än örn prövningen skall hänföra sig till den på arbetsområdet vanliga lönen. Otvivelaktigt föreligger emellertid bär en betydande skillnad mellan försäkringen och övriga former av offentlig arbetslöshetshjälp. I sistnämnda fall sker prövningen av vederbörande arbetslöshets­ kommitté, och sammansättningen av densamma måste erbjuda en viss och inga­ lunda obetydlig garanti för att avstängning från understöd icke sker av oberät­ tigade skäl. För försäkringens del ankommer prövningen däremot på de sär­ skilda arbetslöshetskassorna och deras lokala organ. På grund härav skulle det enligt min mening vara att föredraga att för för­ säkringens del få prövningen av en arbetsvägran, som är föranledd av den er­ bjudna avlöningens storlek, anknuten till den på arbetsområdet vanliga lönen. Jag är dessutom fortfarande av den uppfattningen, att principen om »vanlig lön» av rent sakliga skäl äger företräde framför principen örn »skälig lön». Liksom ifråga örn konfliktdirektiven torde det dock även i denna fråga vara mycket önskvärt, att bestämmelserna bliva enhetliga inom hela området för den statsunderstödda hjälpverksamheten. Jag anser mig därför kunna tillstyrka, att bestämmelserna i ämnet utformas i enlighet med principen örn »skälig lön».

Arbetslöshetsförsäkringens anknytning till reservarbetslinjen.

En fråga, som nära sammanhänger med spörsmålet örn sättet för beräknan­ det av avlöningen vid arbete, som erbjudes en understödssökande arbetslös person, är frågan örn anknytningen emellan arbetslöshetsförsäkringen och av staten eller kommun anordnat reservarbete. I det av Kungl. Maj:t vid 1933 års riksdag föreslagna systemet för hjälpåtgärder vid arbetslöshet ingingo icke reservarbeten, och av denna anledning upptogs icke denna fråga till be­ handling i propositionen örn arbetslöshetsförsäkring. I det allmänna system för hjälpåtgärder emot arbetslöshet, som beslöts vid 1933 års riksdag, ingå reservarbeten som en integrerande del. Avlöningen vid reservarbete skall fastställas av statens arbetslöshetskommission på sådant sätt, att den ej överstiger den lägsta grovarbetarlön, för vilken arbete i orten kan i avsevärd grad beredas, med beaktande jämväl av löneförhållandena inom jord- och skogsbruk. I den officiella statistiken upptagas de vid reservarbete sysselsatta arbetarna såsom arbetslösa. Särskilda utskottet vid 1933 års riksdag yttrade vid behandlingen av frågan örn anknytningen emellan arbetslöshetsförsäkringen och reservarbetslinjen, att det med hänsyn till sättet för bestämmandet av avlöningen vid reservarbete icke gärna kunde ifrågakomma, att en reservarbetare sett från försäkringens synpunkt skulle betraktas som arbetslös. Han borde ur denna synpunkt helt jämställas med den, som vore sysselsatt vid arbete å öppna arbetsmarknaden. Härav följde, att en reservarbetare hade skyldighet och rätt att inbetala av-

Kungl. Maj:is proposition nr 38. 47

gifter till sin kassa, att lian på grund av sådana avgifter kunde bliva understödsberättigad samt att ny arbetslöshet skulle anses hava inträtt vid reserv­ arbetets upphörande, därest annan sysselsättning ej samtidigt erhölles. Vi­ dare följde av denna princip, att den, som utan giltig anledning lämnade ett reservarbete, ej skulle få uppbära daghjälp under fyra veckors tid. Utskottet förklarade därjämte, att det med hänsyn till sättet för bestämmandet av avlö­ ningen vid reservarbete icke torde vara möjligt att uttala något allmänt om­ döme örn att arbetslönen vid reservarbete uppfyllde det krav på avlöning, som försäkringsförordningen uppställde, för att vägran att antaga erbjudet arbete skulle föranleda avstängning från understöd. I den av herr Trygger m. fl. avgivna reservationen yrkades, att skyldig­ het skulle införas för de försäkrade att, oavsett lönens storlek, vid risk av un­ derstödets indragande antaga hänvisning till reservarbete. Herr Hamrin m. fl. hemställde i avgiven reservation, att skyldighet skulle införas för de försäkrade att vid extraordinära arbetslöshetsförhållanden efter av tillsynsmyndigheten lämnad föreskrift antaga hänvisning till reservarbete oavsett avlöningens storlek. Till vad utskottet anfört örn förhållandet mellan arbetslöshetsförsäkringen Departe­ mentschefen. och reservarbetslinjen kan jag ansluta mig. Jag anser sålunda, att en medlem i erkänd arbetslöshetskassa, som är sysselsatt vid reservarbete, med avseende å rättigheter och skyldigheter i förhållande till arbetslöshetskassan skall be­ traktas, som örn han vore sysselsatt å öppna arbetsmarknaden. Han har därför skyldighet att erlägga avgifter till kassan och äger i en framtid åberopa dessa avgifter för rätt till understöd. Först vid reservarbetets upphörande kan han av kassan anses såsom arbetslös, och om han utan giltig orsak lämnat reserv­ arbetet, skall han avstängas från understöd under minst fyra veckor. Tveksamhet torde egentligen blott kunna råda beträffande frågan örn skyldighet skall förefinnas för en arbetslös medlem av erkänd arbetslöshets­ kassa att vid risk av understödets indragande antaga hänvisning till reserv­ arbete. Härvid är emellertid att märka följande. En medlem av en erkänd arbetslöshetskassa lärer böra avstängas från understöd, därest han lämnar ett av honom på öppna arbetsmarknaden innehaft arbete, utan annat skäl än att lönen icke kan betraktas som skälig. Däremot kan han utan att förlora sin understödsrätt vägra att antaga ett erbjudet arbete på öppna arbetsmarknaden, örn lönen icke är att anse som skälig. Någon anledning att i dessa avseenden sär­ skilja reservarbete från arbete på öppna arbetsmarknaden förefinnes icke enligt min uppfattning. Jag ansluter mig alltså till utskottets förslag, att en vägran att antaga hänvisning till reservarbete skall helt jämställas med en vägran att antaga erbjudet arbete på öppna arbetsmarknaden. Genom det sätt, var­ på arbetslönerna vid reservarbetena numera beräknas, torde det för övrigt blott mera sällan kunna förekomma, att avlöningen icke skulle komma att betrak­ tas som skälig i förhållande till å arbetsorten förekommande avlöning för så­ dant arbete. Exempel härå kan emellertid, såsom utskottet anfört, tänkas

48 Kungl. Maj:is proposition nr 38.

beträffande ett såsom reservarbete anordnat vägarbete inom en utpräglad jordbrukskommun. Det av herr Hamrin m. fl. i en reservation framförda yrkandet örn skyldig­ het för de försäkrade att under extraordinära arbetslöshetsförhållanden efter därom av tillsynsmyndigheten lämnad föreskrift vid risk av understödets indragande antaga hänvisning till reservarbete oavsett lönens storlek samman­ hänger med det av samma riksdagsledamöter förordade systemet för bestäm­ mandet av reservarbetslönen. Enligt detta system skulle reservarbetslönen blott upp till fyra kronors höjd komma att sammanfalla med den av statens arbetslöshetskommission fastställda lägsta grovarbetarlönen i orten. Vid högre grovarbetarlöner skulle dessa reduceras enligt en stigande skala för bestäm­ mandet av reservarbetslönen. Inom den högre delen av löneskalan skulle det därför ej utan vidare föreligga skyldighet för de försäkrade att antaga hän­ visning till reservarbete. Reservanterna ansågo ej heller, att en allmän sådan skyldighet borde föreskrivas. Med det av riksdagen fastställda systemet för bestämmandet av reservar­ betslönen lärer behov icke förefinnas av den av reservanterna förordade regeln. Frågan örn skyldighet att antaga hänvisning till reservarbete bör sålunda bedömas från fall till fall enligt de i försäkringsförordningen för arbeten över huvud givna bestämmelserna. I likhet med utskottet anser jag icke, att behov förefinnes av särskilt stadgande härom.

Självständiga företagares ställning till försäkringen. 1932 års sakkunniga anförde beträffande omfattningen av försäkringen, att det vore önskvärt, att densamma gjordes tillämplig allenast å verkliga löne­ arbetare. Då det emellertid mötte betydande svårigheter att positivt bestäm­ ma, vem som skulle anses som lönearbetare, föreslogo de sakkunniga, att man negativt skulle bestämma, att den, som vore självständig företagare, skulle uteslutas från medlemskap. Med hänsyn till önskvärdheten av att smärre jordbrukare, som för sitt uppehälle huvudsakligen vore beroende av lönearbete, bereddes tillfälle att inträda i försäkringen, uppställdes icke ett absolut för­ bud för dem, som regelbundet men endast viss del av året vore att anse som självständiga företagare, att ingå och kvarstå såsom medlemmar i erkänd ar­ betslöshetskassa. De sakkunniga föreslogo i stället en bestämmelse örn att kassa skulle vara skyldig att från medlemskap utesluta den, som under de senast förflutna tolv månaderna under längre tid än fem månader haft ställ­ ning såsom självständig företagare utan att samtidigt mot avlöning användas till arbete för annans räkning. Omfattningen av begreppet självständig före­ tagare överlämnades åt praxis att utforma. De sakkunniga anförde, att tiden fem månader valts med hänsyn till att, örn någon under längre tid än sex måna­ der av ett år varit medlem i en erkänd arbetslöshetskassa, möjlighet funnits att inbetala av de sakkunniga föreslaget antal avgifter för att rätt till under­ stöd skulle föreligga.

Kungl. Maj :ts proposition nr 38. 49

I propositionen till 1933 års riksdag anförde jag, att självägande bönder, arrendatorer oell småbrukare, som endast vintertiden sökte sin utkomst genom skogsarbete, i regel icke borde tillåtas att ingå såsom medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa. Örn deras jordbruk vore litet och kanske kunde skötas huvudsakligen med hjälp av hemmavarande barn samt örn de verkligen större delen av året hade anställning som lönearbetare, syntes man däremot ej rim­ ligen kunna förvägra dem rätt att ansluta sig till försäkringen. Jag förkla­ rade vidare, att jag ansåge det sätt, varpå de sakkunniga dragit gränsen gent­ emot de självständiga företagarna, vara ändamålsenligt och ägnat att i möj­ ligaste mån förhindra missbruk. Jag fann det likaledes lämpligt att icke i förordningen införa någon närmare definition å begreppet självständig före­ tagare utan ansåg, att bestämmandet av omfattningen härav borde överlämnas åt de tillämpande organen. Särskilda utskottet fann ej anledning att yttra sig i frågan utan tillstyrkte förslaget i denna del. I en vid utskottets utlåtande fogad reservation med hem­ ställan örn avslag å propositionen förklarade emellertid herrar Westman och Pehrsson i Bramstorp utan närmare motivering, att de ansågo avgränsningen av de självständiga företagarna utgöra en fråga, som enligt deras uppfattning ej lösts på ett tillfredsställande sätt. Under debatten i kamrarna anfördes från olika håll, att det vore en svaghet i förslaget, att en mindre jordbrukare, som på grund av bristande tillgång på skogsarbete bleve hänvisad att leva på sin egen gård i mer än fem månader av ett år, skulle uteslutas från försäkringen.

Frågan örn det lämpligaste sättet att behandla de självständiga företagarna Departementschefen. utgjorde en av de punkter i förslaget, som av 1932 års sakkunniga ansågos mest tveksamma. Under gången av de sakkunnigas arbete konstaterades först nödvändigheten av att försäkringen gjordes tillämplig allenast å verkliga löne­ arbetare. Då det härefter gällde att avgränsa försäkringen mot sådana perso­ ner, som icke borde anses såsom lönearbetare, visade det sig, att svårigheter­ na i stort sett inskränkte sig till torpare och de jordbrukare, som regelbundet varje år under viss del därav arbetade i skogsbruk för att erhålla en kon­ tant inkomst. De sakkunniga voro därvid av den uppfattningen, att dessa per­ soner icke borde kunna ingå såsom medlemmar i en erkänd arbetslöshets­ kassa under andra förutsättningar än att de verkligen större delen av året ar­ betade som lönearbetare. Till denna uppfattning anslöt jag mig. Skälen för densamma synas mig ligga i öppen dag. En arbetslöshetsförsäkring bör icke och kan icke vara avsedd för sådana personer, som vid inträffad arbetslöshet hava ett eget jordbruk att falla tillbaka på. Dessa personer bliva icke i lik­ het med de rena lönearbetarna fullständigt utblottade, därest de sakna arbets­ inkomst. Därtill kommer svårigheten att beträffande en något större jord­ brukare avgöra, örn arbetslöshet verkligen kan anses föreligga, för den hän­ delse han icke kan erhålla lönearbete. För de rena småbrukarnas och torparnas del ligga däremot förhållandena annorlunda till. För dem är inkomsten Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 38. 4

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

av lönearbete ett livsvillkor nästan i lika hög grad som för industriarbe­ tarna. Med denna inställning till spörsmålet blev svårigheten närmast att draga en gräns, som effektivt avskilde de något större jordbrukarna från rätt att in­ träda eller kvarstå såsom medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa. En viss och ingalunda obetydlig spärr erhålles visserligen redan genom bestämmelser­ na örn det antal avgifter, som måste vara erlagda, för att rätt till understöd skall kunna uppkomma, samt därom att avgifter få tillgodoräknas endast i den mån de erlagts för tid av lönearbete. Det är nämligen uppenbart, att en per­ son med ett icke alltför litet jordbruk ej gärna kan vara hågad att ingå i en erkänd arbetslöshetskassa och under en avsevärd tidrymd där erlägga avgif­ ter, för att det sedan vid understöds sökande eventuellt skall visa sig, att det antal avgifter han äger tillgodoräkna sig icke är tillräckligt för understöds vinnande. Denna gränsdragning emot de självständiga företagarna kan dock icke anses vara tillräckligt effektiv. Då de sakkunniga därför granskade möj­ ligheterna av att uppdraga skarpare gränser med hänsyn till fastighetens stor­ lek, husdjursbesättning eller dylikt, visade det sig emellertid, att en enhetlig sådan gränsdragning vore förenad med betydande svårigheter och ej heller kunde beräknas lämna ett tillnärmelsevis rättvist resultat, detta bland annat på grund av de ytterligt skiftande förhållandena inom olika delar av landet, över huvud visade sig ingen annan väg framkomlig än att man helt allmänt stadgade, att självständiga företagare skulle uteslutas från medlemskap i de blivande kassorna. Enär begreppet självständig företagare vid tillämpningen av förordningen tydligen måste tolkas i nära överensstämmelse med sin språkliga betydelse samt således även mindre jordbrukare, vare sig de äro självägande eller arrenda­ torer, i denna sin egenskap bliva att anse såsom självständiga företagare, i varje fall örn de hava annan person anställd på gården, var det uppenbart, att man, för att det önskade resultatet skulle kunna vinnas, ej kunde åtnöja sig med en enkel bestämmelse örn förbud för självständiga företagare att inträda eller kvarstå såsom medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa. Det var i stället önskvärt, att verksamhet under viss del av året såsom självständig före­ tagare icke skulle medföra, att behörigheten till medlemskap ifrågasattes. I syfte att förebygga orättvisor borde prövningen härutinnan — vilken måste verkställas såväl vid ansökning om inträde i en kassa som under löpande med­ lemskap —• anknytas till förhållandet under de vid varje tidpunkt senast för­ flutna tolv månaderna. Spörsmålet gällde härefter blott att bestämma den tidrymd inom de senast förflutna tolv månaderna, under vilken medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa borde kunna verka såsom självständiga före­ tagare, utan att rätten till medlemskap ginge förlorad. 1932 års sakkunniga föreslogo, som nyss nämnts, beträffande denna gräns­ dragning, att från rätt att vinna inträde i erkänd arbetslöshetskassa eller att där kvarstå såsom medlem skulle uteslutas den, som under de senast förflutna

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 51

tolv månaderna under längre tid än fem månader haft ställning såsom själv­ ständig företagare utan att samtidigt mot avlöning användas till arbete för annans räkning. I de sakkunnigas promemoria anfördes som motivering, att tiden fem månader valts med hänsyn till att, om någon under längre tid än sex månader av ett år varit medlem i en erkänd arbetslöshetskassa, möjlighet fun­ nits att inbetala i 21 § i förordningen omförmält antal avgifter och sålunda förvärva rätt till understöd. De sakkunniga utgingo därvid från att för rätt till understöd skulle krävas, första gången 52 avgifter under två år och därpå följande gånger 26 avgifter under ett år. I propositionen till 1933 års riks­ dag godkändes i princip de sakkunnigas uppfattning i denna fråga. Emeller­ tid utsträcktes tiden för erläggandet av nämnda antal avgifter till tre respektive ett och ett halvt år. Särskilda utskottet tillstyrkte för sin del bifall till de sakkunnigas förslag på denna punkt.

Det är fortfarande min uppfattning, att problemet icke på ett tillfredsstäl­ lande sätt kan lösas enligt någon annan huvudlinje än den av de sakkunniga förordade. Att i förordningen intaga någon närmare definition av begreppet självständig företagare, såsom bland annat påyrkats av socialstyrelsen i dess över de sakkunnigas promemoria avgivna utlåtande, torde knappast vara er­ forderligt. Jag erinrar här örn att begreppet tidigare införts i svensk lagstift­ ning utan närmare definition, exempelvis i lagen örn försäkring för olycksfall i arbete. Med det sätt, varpå bestämmelserna utformats i förordningen, torde för övrigt gränsfallen näppeligen behöva giva anledning till några svårlösta tvister. Avgörandet av frågan örn den tidrymd inom de senast förflutna tolv månader­ na, under vilken medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa böra kunna verka såsom självständiga företagare, utan att rätten till medlemskap förloras, torde främst böra vara beroende på hur gränsen emot de rena självständiga företagarna önskas dragen. Ju längre den tidrymd under de senast förflutna tolv månaderna göres, under vilken medlemmar i erkända arbetslöshetskassor skola kunna vara självständiga företagare, desto flera hemmansägare och arrendatorer med täm­ ligen stora jordbruk kunna ansluta sig till försäkringen. Såsom jag nyss anfört, är det enligt min uppfattning lämpligt, att gränsen i detta avseende dragés gan­ ska snävt. Man kan emellertid vid avgörandet av frågan icke bortse från att densamma måste bedömas jämväl med hänsyn till att rätt till erhållan­ de av understöd inträder efter det ett visst antal avgifter erlagts — natur­ ligtvis dock endast därest övriga förutsättningar för understödsrätt föreligga. Sålunda torde man i möjligaste mån böra förhindra, att medlemmar, som fullgjort vad på dem ankommer, för att de skola vara berättigade till under­ stöd vid arbetslöshet, skola förlora sitt medlemskap, innan de hunnit göra sin understödsrätt gällande. Även med utgångspunkt från de sakkunnigas förslag i fråga örn avgränsningen mot de självständiga företagarna och örn viss avgiftsbetalning för er­ hållande av rätt till understöd kan en jordbrukare, som erlagt föreskrivet

52 Kungl. Majlis proposition nr 88.

antal avgifter för tid, under vilken lian arbetat som lönearbetare, komma att uteslutas ur kassan, innan han ännu varit i tillfälle att göra rätten till under­ stöd gällande. Detta blir nämligen fallet, så snart han under de senast för­ flutna tolv månaderna verkat som självständig företagare i mer än fem månader. Då bestämmelserna sålunda kunna komma att verka obilligt emot vissa för­ säkrade, torde det vara lämpligt att något mildra desamma utan att likväl uppgiva den principiella inställningen till frågan. En bidragande orsak till en sådan mildring är jämväl, att jag av skäl, som jag tidigare anfört, ansett mig böra föreslå, att understödsrätt skall inträda, första gången efter 40 under två år erlagda avgifter och därpå följande gånger efter 20 under ett år erlagda avgifter. En enligt min mening lämplig avvägning av bestämmelserna i fråga örn de självständiga företagarna vinnes, örn tidslängden för den verksamhet som självständig företagare, som medför uteslutning ur kassan, bestämmes till sex i stället för fem månader av de senast förflutna tolv månaderna. Vis­ serligen kan, även örn gränslinjen flyttas på nu angivet sätt, på grund av ändringen i bestämmelserna örn antalet avgifter, som krävas för vinnande av understödsrätt, en medlem under vissa speciella förhållanden komma att ute­ slutas ur kassan, efter det han erlagt föreskrivet antal avgifter men innan han varit i tillfälle att göra rätten till understöd gällande. Detta lärer likväl icke böra förhindra en ur skilda synpunkter önskvärd allmän gränsdragning emot de självständiga företagarna.

I detta sammanhang torde till rättande av ett missförstånd, som vid åtskilliga tillfällen gjort sig gällande, böra nämnas följande. Örn en mindre jordbru­ kare, som vintertid regelbundet plägar ha lönearbete, under denna tid blir arbetslös och till följd härav »vistas» på sin gård, skall han icke allenast på grund härav under arbetslöshetstiden anses som självständig företagare. Det relevanta, såväl vid prövning av uteslutning ur kassan som vid prövning av framställning örn understöd, är i stället, om vederbörande under tid av brist på lönearbete kunnat genom sysselsättning på den egna gården bereda sig skälig ersättning för den inkomst av lönearbete, varom han gått miste.

I samband med att bestämmelserna om de självständiga företagarna ändras så, att gränsen för uteslutning ur kassan flyttas från fem till sex månaders verksamhet som självständig företagare under de senast förflutna tolv måna­ derna, lära av enahanda grunder bestämmelserna i 7 § 2) i försäkringsförordningen beträffande personer, som använts till arbete av vissa närstående släk­ tingar, böra undergå en motsvarande ändring. Jag förordar sålunda, att ute­ slutning ur erkänd arbetslöshetskassa av den, som arbetar hos någon i para­ grafen omnämnd släkting, icke skall ske, med mindre anställningen varat under längre tid än sex månader av de senast förflutna tolv månaderna.

Hemarbetarnas ställning till försäkringen. 1932 års sakkunniga yttrade angående hemarbetarna, att det torde vara ostridigt, att denna grupp av arbetare ej lämpligen kunde inordnas i ett system

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 53

av arbetslöshetsförsäkring. De sakkunniga hänvisade i sådant hänseende till den i 1928 års betänkande anförda motiveringen för uteslutandet av hem­ arbetarna från den obligatoriska försäkringen. Hemarbetarna intoge, an­ fördes det i sistnämnda betänkande, en mellanställning mellan självständiga yrkesutövare och egentliga arbetare, och kåren utgjordes i icke ringa utsträck­ ning av hemmavarande hustrur och minderåriga barn. Det vore synnerligen svårt att erhålla effektiv kontroll därå, att vederbörande verkligen vore ar­ betslös. I propositionen till 1933 års riksdag yttrade jag, att jag i likhet med de sakkunniga ansåge det ur kontrollsynpunkt vara omöjligt att inbegripa hem­ arbetarna under försäkringen, varför jag ej funne mig kunna förorda någon ändring av de föreslagna bestämmelserna. Särskilda utskottet fann ej anledning att yttra sig i frågan utan tillstyrkte förslaget i denna del. I olika reservationer anfördes emellertid avvikande me­ ningar. Sålunda yttrade herrar Westman och Pehrsson i Bramstorp, att be­ handlingen av hemarbetarna vore en bland de frågor i förslaget, som enligt deras mening ej lösts på ett tillfredsställande sätt. Vidare förklarade herr Trygger m. fl., att de icke kunde finna den anförda motiveringen för hemarbe­ tarnas uteslutande övertygande, samt yttrade i fortsättningen: De s. k. hemarbetarna utgjordes till mycket stor del av arbetare, vilka hade lika fast anställning som de arbetare, vilka utförde sitt arbete å av arbets­ givaren anvisad arbetsplats. Exempel härå erbjöde skrädderiarbetarna inom konfektionsbranschen och vissa grupper av textilarbetare, särskilt i Väster­ götland. Det framstode som en orättvisa, örn dessa arbetare i realiteten skulle lämnas utanför försäkringen. Svårigheterna att erhålla tillfredsställande kon­ troll på att hemarbetarna verkligen innehade arbete under tid, för vilken de erlade avgifter, och att de vore arbetslösa, då de framställde begäran örn understöd, torde ingalunda vara oöverkomliga. I stor utsträckning torde man kunna lita på den kontroll, som utövades av vederbörandes kamrater, och i övrigt kunde uppgifter härom erhållas av arbetsgivaren. Härvid borde jämväl hållas i minne, att enligt av departementschefen i annat sammanhang given motivering rätt att erlägga avgift i allmänhet skulle föreligga, även örn arbete blott innehafts en dag i veckan. Ifrågavarande reservanter förordade därför, att medlem i erkänd arbetslös­ hetskassa skulle medgivas att för rätt till understöd tillgodoräkna sig avgifter jämväl för tid, då arbetet utförts i medlemmens hem. I samband härmed föreslogo dessa reservanter, att skyldigheten för kassorna att upptaga fasta av­ gifter utsträcktes jämväl till de fall, då arbetet utfördes i medlemmens hem. Andra kammaren biföll utskottets förslag i denna punkt. I första kam­ maren kom frågan med hänsyn till utgången av principvoteringen icke under behandling.

I anledning av vad sålunda förekommit i frågan må till densammas bely­ sande ytterligare anföras följande. Efter nådigt uppdrag avgav socialstyrelsen år 1917 redogörelse, betitlad Svensk hemindustri, över en av styrelsen verkställd ingående undersökning

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

rörande förekomsten och omfattningen år 1912 av hemindustriellt arbete i Sverige ävensom angående de ekonomiska och sociala förhållanden, varunder sådant arbete bedrevs i vårt land. Ur denna redogörelse må följande an­ föras. Som hemarbetare betecknades personer, som på uppdrag av arbetsgivare för dennes yrkesmässigt bedrivna rörelse mot lön sysselsattes med tillverkning eller förarbetning av varor i sina egna bostäder eller i andra arbetslokaler, som icke tillhandahölles av arbetsgivaren. Genom denna definition avskiljas från hemarbetarna dels alla självständiga hantverkare och dels tillverkare av exempelvis hemslöjdsalster i de fall, då tillverkarna själva försälja sina alster till olika uppköpare eller såsom gård­ farihandlare. Enligt den för försäkringen använda terminologien böra dessa grupper av arbetare betecknas som självständiga företagare. År 1912 funnos i riket 3,252 företag med hemindustriell produktion, syssel­ sättande sammanlagt 28,953 hemarbetare, av vilka 6,739 voro män och 22,214 kvinnor. Med stöd av en särskild, representativ utredning uppskattades an­ talet av hemarbetarnas någorlunda regelmässigt arbetande medhjälpare till 14,031 personer, varav 2,287 män och 11,744 kvinnor. Sammanlagt uppgick sålunda hemindustriens arbetarantal till 42,984 personer, av vilka 9,026 män och 33,958 kvinnor. Under den vidare utredningen räknades emellertid endast med de egentliga hemarbetarna till ett antal av 28,953 personer. De personer, vilka som mellanhänder mottagit arbetsuppgifter från fabriker och i sin tur fördelat uppgifterna bland hos dem anställda hemarbetare, inräknades bland företagen. Antalet mellanhänder utgjorde 1912 193 st., sysselsättande 1,972 hemarbetare. Hemarbetarna fördelade sig med 19,861 i städerna och 9,092 på landsbyg­ den. Största antalet fanns i Älvsborgs län med 3,084 i städerna och 4,632 på landsbygden. Stockholm hade 5,058, fördelade på 655 företag. I Göte­ borgs och Bohus län funnos 3,572 och i Malmöhus län 2,009 hemarbetare. I övrigt funnos över 1,000 hemarbetare endast i Östergötlands, Jönköpings och Örebro län-. I vart och ett av de tre nordligaste länen uppgick antalet hem­ arbetare endast till mellan 100 och 150. Av hemarbetarna arbetade i genomsnitt 6.7 procent i städerna och 4.5 pro­ cent på landsbygden mer eller mindre regelbundet åt mera än en arbets­ givare. Med avseende å yrkesgrupper fördelade sig hemarbetarna med 14,437 å be­ klädnadsindustrien, därav 4,183 män och 10,254 kvinnor. Å textilindustrien kommo 11,111, av vilka blott 910 voro män. Vidare funnos 1,035 hemarbetare inom träindustrien. Återstående antalet eller 2,370 fördelade sig å övriga yr­ kesgrupper. Inom beklädnadsindustrien voro största antalet eller 7,790 syssel­ satta med tillverkning av manskläder. Vidare sysselsattes 1,840 med till­ verkning av damkläder, 1,893 med linnesömnad och 1,696 med tillverkning av skodon. Inom textilindustrien voro 4,564 sysselsatta med trikåarbete och 4,214 med väveriarbete. De inom träindustrien sysselsatta hemarbetarna arbetade

Kungl. Maj:ts proposition nr 88, 55

till större delen eller 872 st. med möbelsnickeri. Inom övriga yrkesgrupper sysselsattes bland annat 713 med metallvaruarbeten, huvudsakligen silverpolering, 564 med monteringsarbeten av olika slag, 313 med pappersarbeten och 260 med korgarbeten. De inom hemindustrien arbetande företagen voro av skiftande storlek. I genomsnitt sysselsatte varje företag 9 arbetare. Medan omkring 75 procent av totalantalet företag förfogade över en hemarbetarstyrka av högst 5 ar­ betare, räknade omkring 8 procent av företagen över 20 arbetare. Icke mindre än 42 företag sysselsatte över 100 arbetare. Den av socialstyrelsen gjorda undersökningen av hemarbetarnas ekonomiska och sociala förhållanden gjordes representativ och omfattade 5,064 hemarbetare, varav 807 män och 4,257 kvinnor. Av männen voro 73.1 procent gifta, medan motsvarande procenttal för hemarbeterskor utgjorde 46.4. Omkring hälften av såväl de manliga som de kvinnliga hemarbetarna tillhörde åldrarna mellan 30 och 50 år. Det visade sig vid undersökningen vara förenat med betydande svårigheter att bestämma den genomsnittliga arbetstiden för hemarbetarna, beroende på att dessa arbetare i regel avbryta arbetet vid oregelbundna tider för andra syssel­ sättningar eller vila. Vidare framkom vid undersökningen, att flertalet hem­ industrier icke kunde bereda alla, i många fall ej ens de flesta av sina arbetare jämnt arbete hela året örn. Vissa tider av året kunde en hemarbetare få så mycket arbete han kunde hinna med, också med den mest utsträckta arbetstid. Ibland kunde arbete finnas i begränsad mängd, och åter andra tider kunde ar­ betsgivaren kanske ej alls lämna något arbete. Under sommarmånaderna torde exempelvis antalet sysselsatta hemarbetare alltid vara lägre, medan höst­ månaderna inom alla yrkesgrupper regelbundet kännetecknades av brådska. Däremot torde de hemarbetare, som rekryterades ur jordbrukarhem, alltid någon stund under varje dag arbeta vid väven eller maskinen, även om utearbetet under sommaren toge längsta tiden. I genomsnitt arbetade omkring två tredjedelar av de av den representativa undersökningen berörda hemarbetarna praktiskt taget hela året. Av dessa arbetare uppgåvo 53.1 procent, att deras dagliga arbetstid utgjorde minst 10 timmar, och för icke mindre än 22.2 procent uppgick arbetstiden till 12 timmar eller mera. Kortare arbetstid än 8 timmar hade 24.9 procent. I allmänhet visade det sig, att bland kvinnorna hustrurnas arbetstid var kortare än de ogif­ tas. Även beträffande hemarbetarnas löner gjordes en noggrann undersökning. De härvid framkomna siffrorna torde emellertid vara utan allt intresse för nu­ varande tid med helt olika löneläge. Här må sålunda endast anmärkas, att hem­ arbetarna undantagslöst avlönades med stycklön och att hemarbetarna i de flesta fall själva måste vidkännas kostnaderna för anskaffande av arbetsmate­ rial samt för inköp, underhåll och amortering av arbetsredskap och arbets­ maskiner. Ofta tillkommo vidare kostnader för arbetets hämtande och avläm­ nande. Vid granskning av den tid, som olika hemarbetare behövt för visst

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

arbetes fullbordande, framgick, att denna arbetstid vore i hög grad växlande. Ibland kunde det till och med visa sig, att vissa arbetare kunde utföra ett arbete på halva den tid, som andra arbetare behövde. De vid löneundersökningen erhållna uppgifterna utvisade, att inkomsten av hemarbetet för männens och de självförsörjande kvinnornas del i regel var hus­ hållets huvudsakliga inkomstkälla. För de gifta hemarbeterskornas familjer var inkomsten av hustruns hemarbete däremot oftast blott en biförtjänst till den inkomst mannen eller andra hushållsmedlemmar tillförde hushållet, ehuru hu­ struns inkomst ej sällan kunde uppgå till en tredjedel av familjens hela inkomst. Sedan socialstyrelsen den 26 mars 1927 anmodats att avgiva yttrande över internationella arbetsbyråns rapport och förslag till frågeformulär rörande me­ toderna för fastställande av minimilöner, lät styrelsen verkställa en utredning angående utvecklingen av och det dåvarande tillståndet å hemindustriens om­ råde. Vid denna utredning, som icke framträdde med anspråk på att lämna någon statistisk belysning av ämnet, vitsordades såväl från arbetsgivar- som arbetarhåll, att antalet inom hemindustrien sysselsatta arbetare med tiden av­ sevärt nedgått. I konkurrens med den allt mer mekaniserade och rationalise­ rade fabriksdriften syntes hemindustrien nämligen vara dömd att inskränkas till vissa för densamma särskilt lämpade förhållanden. Vidare framkom, att hemindustriens löner år 1927 i jämförelse med dem, som gällde vid 1912 års motsvarande undersökning, i stort sett företedde en höjning, som vore avsevärt starkare än den allmänna lönenivåns. Socialstyrelsen ansåg sig därför med fog kunna säga, att den tidigare inom hemindustrien icke okända »utsvettningen» dåmera knappast förekomme. Vid besvarandet av internationella arbetsbyråns frågecirkulär framhöll re­ geringen de genom utredningen vunna upplysningarna samt yttrade bland an­ nat, att hemindustriens driftförhållanden småningom syntes hava så förändrats, att statens ingripande till arbetarnas skydd genom stadgande av minimilöner blivit mindre nödvändigt eller obehövligt. Regeringen anförde vidare, att ett förhållande, som även förtjänade beaktande, vore det, att det industriella hem­ arbetet för många utgjorde en bisysselsättning, som tillgrepes i den mån lant­ brukets eller hushållets göromål medgåve det och som sålunda möjliggjorde ett utnyttjande av eljest värdelös tid. En möjlighet till sysselsättning beredde också hemindustrien ej så få personer, som på grund av vanförhet, sjuklighet, hög ålder eller annat förhållande icke kunde eller ville arbeta på verkstad. Den internationella arbetskonferensen antog sedermera förslag till konvention angående införande av metoder för fastställande av minimilöner. I den pro­ position till 1929 års riksdag, vari konventionsförslaget anmäldes, anförde de­ partementschefen, att några omständigheter av beskaffenhet att föranleda ett övergivande av den i regeringens nyss nämnda svarsskrivelse intagna stånd­ punkten icke hade tillkommit. Konventionen blev icke av Sverige ratificerad. Enligt kommerskollegii senast tillgängliga industristatistik (för år 1931) utgjorde antalet hemarbetare inom industrien 12,584, därav inom textil- och beklädnadsindustrien 10,658. Inom sistnämnda yrkesgrupp sysselsatte söm-

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 57

nadsfabriker 6,624 och trikåfabriker 2,961 hemarbetare. Kollegium framhåller emellertid, att antalet redovisade hemarbetare icke avsåge samtliga i riket be­ fintliga dylika arbetare utan endast sådana, som arbetat åt industriföretag, vilka eljest vore till industristatistiken redovisningsskyldiga.

Genom den av socialstyrelsen verkställda undersökningen rörande förekom­ Departe­ mentschefen. sten och omfattningen år 1912 av hemindustrielit arbete i Sverige har noggrann uppgift vunnits angående antalet hemarbetare vid nämnda tidpunkt. För se­ nare tid äro exakta siffror icke tillgängliga eller möjliga att skaffa annat än genom en likartad undersökning. De i industristatistiken intagna uppgifterna kunna nämligen icke användas annat än som minimisiffror, enär samtliga indu­ striföretag icke äro redovisningsskyldiga till industristatistiken. Uppgifter från företagsräkningen kunna icke heller erhållas förrän vid en senare tid­ punkt under innevarande år. Så mycket torde dock kunna sägas, att antalet hemarbetare under senare år avsevärt nedgått. Detta framgår redan av den partiella undersökning, som socialstyrelsen verkställde år 1927. Uppgifter i enahanda riktning hava lämnats av representanter för arbetsgivare- och arbetare­ organisationer inom beklädnadsindustrien, inom vilken industri hemarbetet alltid varit mest använt. Den för utvecklingen härvidlag avgörande faktorn synes vara rationaliseringssträvandena inom industrien. Med den ökade användningen av specialmaskiner följer, att arbetet allt mer måst koncentreras å verkstäderna. Bland de industrier, som tidigare i stor utsträckning använt sig av hemarbete, torde detta speciellt vara förhållandet beträffande herrkonfektionen. Däremot torde antalet hemarbetare inom damkonfektionen knappast hava minskat, bero­ ende på att de skiftande moderna omöjliggöra anskaffandet av specialmaskiner. Särskilt inom sistnämnda fack torde hemarbetet fortfarande utgöra huvud­ sysselsättning för vederbörande arbetare. De s. k. mellanmännen synas numera i stor utsträckning hava försvunnit. I övrigt torde tendensen till minskning av hemarbetet vara större i städerna än å landsbygden. För bedömande av frågan om hemarbetarnas ställning i förhållande till en statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring torde det emellertid icke vara nödvän­ digt att införskaffa exakta siffror å hemarbetarnas nuvarande antal. Nog­ grannare uppgifter lära i detta hänseende icke vara erforderliga än att hem­ arbetarna år 1912 utgjorde 6,739 män och 22,214 kvinnor eller tillsammans 28,953 personer, av vilka 19,861 voro bosatta i städerna och 9,092 på lands­ bygden, att antalet hemarbetare sedan nämnda år minskat tämligen avsevärt och mera i städerna än å landsbygden, samt att antalet till industristatistiken år 1931 anmälda hemarbetare utgjorde 12,584 personer. Hemarbetarna äro enligt erhållna uppgifter icke organiserade i någon större utsträckning. Några siffror, som belysa anslutningen, finnas dock icke till­ gängliga, beroende på att fackförbunden i sina matriklar ej avskilja hem­ arbetarna från övriga arbetare. Särskilt ringa torde anslutningen till fack­ förbunden vara på landsbygden. I konfektionsindustriens kollektivavtal fin­ nas närmare bestämmelser intagna angående hemarbetarna. Under avtalet in­ räknas de hemarbetare, som blott arbeta åt en arbetsgivare, vare sig direkt

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

åt en fabrik eller åt en mellanman, och som stå till buds åt arbetsgivaren i den utsträckning han begär. Dessa hemarbetare äro bland annat tillförsäk­ rade semester, därvid semesterersättningen bestämmes med hänsyn till det genomsnittliga arbetsresultatet under året. Semesterersättning utgår dock ej, om man icke kan säga, att hemarbetaren arbetat i samma utsträckning som en verkstadsarbetare. I textilindustriens kollektivavtal finnas däremot inga bestämmelser angående hemarbetare, vilket torde bero på att antalet organi­ serade hemarbetare inom textilindustrien är mycket litet. Hemarbetare synas i allmänhet vara skyldiga att hava färdigställt er­ hållet arbete inom viss kortare tid. Detta gäller i varje fall inom konfektionsindustrien och är beroende på att arbetsgivarna oftast låta tillverka varorna först sedan desamma sålts till grossister eller detaljister, varigenom hållandet av lager undvikes. Hemarbetare kunna därför icke, även örn de kunna förutse snar brist på arbete, fördela tillgängliga arbetsuppgifter å någon längre tid. Vid minskning av arbetstillfällena brukar detta först träffa de hemarbetare, som arbeta mera tillfälligt inom yrket. Arbetslösheten har under depressio­ nen icke varit anmärkningsvärt stor inom konfektionsyrkena, beroende på stor konkurrensförmåga på grund av noggrannhet i utförandet från de svenska producenternas sida gentemot de utländska varorna. I regel torde hemarbe­ tarna hava arbete under hela året, men vad exempelvis beställningsskrädderiet beträffar, torde vissa grupper av dess hemarbetare vara arbetslösa under vissa delar av året. Jämväl vissa grupper av de kvinnliga hemarbetarna torde i regel vara arbetslösa viss del av året. Exempel härå erbjuda stråhattssömmerskorna, för vilka tiden från den 1 juli till den 1 oktober alltid är död­ säsong. Exakta uppgifter angående arbetslöshetens omfattning och fördel­ ning bland hemarbetarna synas knappast kunna erhållas utan en omfattande undersökning. Priserna på de färdiga varorna hava sjunkit ganska mycket under de se­ naste åren, men detta har icke lett till någon större minskning i hemarbetar­ nas inkomster. Snarare hava de kunnat få sin ställning något förbättrad i jämförelse med tidigare dåliga löner. Det är emellertid omöjligt att ens tillnärmelsevis angiva något medeltal för månads- eller dagsförtjänsten, då variationerna härutinnan äro mycket stora såväl mellan olika yrkesområden som bland de enskilda arbetarna. Det finnes även exempel på att hemarbetare fortfarande erbjuda sig till arbete emot ren underbetalning, bara för att de överhuvud taget skola få något att göra. Det torde icke vara vanligt, att hemarbetare samtidigt utföra arbeten åt mera än en arbetsgivare. Ett undantag härifrån utgöra dock de inom be­ ställningsskrädderiet sysselsatta hemarbetarna. Samma arbetare kunna där ofta anlitas av flera av de mindre skrädderierna. Dessa hemarbetare övergå dessutom ofta till självständiga företagare genom att mottaga och utföra egna beställningar från kunder. Beklädnadsarbetarförbundet har en arbetslöshetskassa, till vilken alla i för­ bundet organiserade arbetare automatiskt äro anslutna, sålunda jämväl de or­ ganiserade hemarbetarna. Kassan har ganska stränga regler för att medlem-

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 59

marna skola bliva berättigade till understöd. Karenstiden utgör 14 dagar, och även ett blott tillfälligt arbete av någon eller några dagars längd medför, att ny karenstid måste beräknas, innan understöd ånyo kan erhållas. I de fall, då arbetslöshet regelmässigt förekommer under viss del av året för någon arbetargrupp, avstängas dessa arbetare helt från understöd under ifråga­ varande tid. Kontrollen över avgiftsbetalning, fristämpling och understöds utgivande är lagd å de olika avdelningarna, varför förbundets styrelse ej direkt har något att skaffa därmed. Några särskilda svårigheter hava enligt uppgift från förbundet icke varit förenade med kontrollen å hemarbetarna. Denna kontroll sker dels genom inhämtande av uppgifter från arbetsgivaren och dels genom kamraterna i förbundet. I allmänhet känna de ledande å av­ delningarna mycket bra till alla medlemmarna och deras arbetsförhållanden. I fråga örn kontrollen på att hemarbetare inom beställningsskrädderiet ej under tid, då understöd uppbäres, mottaga egna beställningar från kunder, är man dock helt hänvisad till arbetarnas egna uppgifter. Det torde natur­ ligtvis vidare vara ganska svårt att kontrollera riktigheten av lämnade upp­ gifter beträffande de hemarbetare, som regelmässigt utföra arbete åt flera arbetsgivare. Orsaken till att någon svårighet icke förmärkts i fråga om kontrollen av hemarbetarnas arbetsförhållanden synes främst vara att söka däri att medlemmarna så gott som uteslutande äro bosatta i städerna. För­ bundet har därför ej haft anledning att närmare undersöka möjligheterna av att anordna en liknande kontroll å landsbygden. Kontrollarbetet torde vidare avsevärt underlättas genom de stränga karenstidsbestämmelserna och genom bestämmelser örn allmän avstängning från understöd under normal död­ säsong. Vid ett förnyat övervägande av frågan örn hemarbetarnas ställning till en statsunderstödd arbetslöshetsförsäkring finner jag mig fortfarande böra vid­ hålla den uppfattningen, att denna arbetargrupp icke lämpligen kan inordnas under försäkringen. Det synes mig vara synnerligen viktigt, att försäkringen från början konstrueras så, att möjligheter till missbruk i görligaste mån för­ hindras. Ingen torde kunna bestrida, att svårigheterna att ordna en effektiv kontroll i varje fall äro betydligt större beträffande de arbetare, som ej arbeta under arbetsgivarens direkta ledning och tillsyn, än beträffande vanliga verk­ stadsarbetare. Att något fackförbund ansett sig kunna medtaga hemarbetare i sin nuvarande arbetslöshetskassa utan att på något sätt särskilja dem från verkstadsarbetare torde knappast kunna tagas till intäkt för ett påstående, att en liknande åtgärd vore möjlig att genomföra vid en statsunderstödd för­ säkring. Man måste nämligen bland annat vid en jämförelse uppmärksamma de stränga bestämmelser, som gälla i ifrågavarande fackförbunds arbetslöshets­ kassa, för att rätt till understöd skall föreligga, ävensom det förhållandet, att praktiskt taget samtliga medlemmarna i kassan äro bosatta i städer eller i stadsliknande samhällen, varest möjligheterna till kontroll äro väsent­ ligt större än på landet. Fordringarna på kontroll och bevislighet måste vid en statsunderstödd försäkring ställas högt. Man kan där icke åtnöja sig med

60 Kungl. Maj:ts proposition nr S8.

att en funktionär så att säga har på känn, att en viss medlem icke haft ar­ bete under tid, för vilken ersättning sökes. I förordningen finnes intagen en föreskrift om att tiden för arbetsanställning skall styrkas medelst intyg från arbetsgivaren. Detta torde vara omöjligt att fordra för hemarbetarnas del. Arbetsgivaren kan i sådant hänseende blott bestyrka, att hemarbetaren av­ lämnat viss kvantitet färdiga varor, men örn arbetet utförts av hemarbetaren själv eller en annan person samt huru lång arbetstiden varit kan ej bedömas härav. De i förordningen intagna bestämmelserna örn dagunderstöd vid kort­ tidsarbete skulle vidare vara omöjliga att tillämpa å arbetare, för vilka arbets­ tiden ej i detalj kan kontrolleras. I båda dessa avseenden skulle sålunda ett inordnande av hemarbetarna under försäkringen kräva särbestämmelser. Även om antalet hemarbetare, som arbeta åt mera än en arbetsgivare, är förhållandevis litet, måste dock blotta möjligheten av att så kan i praktiken vara fallet i hög grad skärpa fordringarna på kontroll, därest hemarbetarna skulle medgivas rätt att ingå i försäkringen. En ur kontrollsynpunkt för­ svårande faktor är vidare det stora antalet gifta kvinnor bland hemarbe­ tarna. År 1912 voro sålunda av 22,214 kvinnliga hemarbetare icke mindre än över 10,000 eller omkring 46 procent gifta. Denna uppgift tyder därjämte på att behovet av en arbetslöshetsförsäkring för hemarbetarnas del icke är särskilt framträdande. Man skulle visserligen med hänsyn till försäkringsbarhet och kontrollsvå­ righet kunna tänka sig en uppdelning av hemarbetarna antingen i förhål­ lande till hemarbetets karaktär av huvud- eller bisysselsättning eller i för­ hållande till bosättningen — stad eller större samhälle i motsats till lands­ bygden. I intetdera fallet torde uppdelningen emellertid giva ett rättvist resultat eller kunna utan betydande svårigheter genomföras, utan bomme den troligen alltid att giva upphov till tvister och missnöje.

Förhållandet till fattigvården.

Beträffande förhållandet mellan arbetslöshetsförsäkringen och fattigvår­ den föreslogo 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring följande be­ stämmelser. Örn en försäkrad i anledning av arbetslöshet uppbure fattigvård av annat slag än som omförmäles i 50 § 2 mom. i lagen örn fattigvården — d. v. s. kläder, underhåll eller annat, som avser att sätta barn i tillfälle att begagna skolundervisning, läkar- eller förlossningshjälp eller medicin, då hjäl­ pen eller medicinen lämnats annorledes än i förening med vård å anstalt, eller begravningshjälp — så skulle daghjälp icke alls få utgivas till honom. Det­ samma skulle gälla, då någon, för vilken den försäkrade hade försörjnings­ plikt, i anledning av hans arbetslöshet uppbure fattigvård; här hade dock gjorts det ytterligare undantaget, att vård å sjukvårdsanstalt icke skulle in­ verka på daghjälpen. Örn medlemmen själv bleve intagen å sjukvårdsanstalt, så vore han ju icke längre arbetsför, och daghjälp kunde av denna anledning icke utgå till honom. Någon särskild regel i sådant hänseende föreslogs allt­ så icke.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 61

I propositionen till 1983 års riksdag anförde jag, att det uppenbarligen ur olika synpunkter skulle vara till fördel, om det läte sig göra att uppdraga en klar gräns mellan arbetslöshetsförsäkringen och fattigvården. Det ville emel­ lertid sjönas, som örn förutsättningarna för en dylik gränsdragning icke nu vore för handen. Den borde ingå som ett led i ett allmänt åtskiljande av den med återbetalningsskyldighet förenade fattigvården och den hjälp, som i skif­ tande former lämnades till följd av arbetslöshet. De hittills påvisade svårighe­ terna och olägenheterna torde knappast heller med särskild styrka hava före­ kommit i förhållandet mellan de frivilliga arbetslöshetskassor, som nu funnes, och fattigvården. I stället hade det från olika håll vitsordats, att samarbete visat sig vara i praktiken möjligt, så att dubbelersättning i de flesta fall kun­ nat undvikas. Vad däremot anginge förhållandet mellan kommunal arbetslöshetshjälp och fattigvård vore förhållandena säkerligen mindre tillfredsstäl­ lande, men den nu behandlade frågan lämnade icke möjlighet till ett ingri­ pande därvidlag. Visserligen kunde det i allt fall sägas vara av betydelse, att man, då statsverksamheten nu vore ifrågasatt att utsträckas till ett nytt område, såge till, att ersättning från två håll icke kunde komma i fråga. Där­ vidlag vore emellertid att märka, vad kammarrätten i sitt över de sakkunnigas promemoria avgivna yttrande erinrat därom, att en dylik gränsdragning icke skett beträffande de former av socialförsäkring, som redan reglerats; sålunda funnes icke någon motsvarande bestämmelse i fråga örn den statsunderstödda sjukförsäkringen, och vad anginge pensionsförsäkringen utginge pension och understöd samtidigt med fattigvård utom i de fall, då denna vård bestode i vård å anstalt, i vilket fall vederbörande fattigvårdsinyndighet hade rätt att uppbära pensionen i avräkning å sina kostnader. Jag yttrade vidare, att man vid sådant förhållande torde böra bedöma frå­ gan med hänsyn till dess verkningar för de närmast intresserade parter­ na. Jag ansåg det visserligen icke vara riktigt, att sakkunnigförslaget skulle strida mot de allmänna principerna för fattigvården samt mot försäkringsmässiga grunder. Detta uteslöte dock icke, att den försäkrade givetvis måste få mycket svårt att förstå, varför han icke, när övriga förutsättningar före­ tage, skulle kunna utfå sin daghjälp just i de fall, då han vore i så stort behov därav, att han dessutom skulle behöva anlita fattigvården. Till denna de försäkrades naturliga inställning till frågan måste man taga stor hänsyn. Härtill komme, att man icke heller från kommunalt håll vore tillfredsställd med förslaget. Från den sidan såge man saken så, att man befarade, att ifråga­ varande regel skulle omintetgöra den avlastning från fattigvården, som för­ säkringen eljest vore ägnad att medföra, ja, kanske medföra ökade bördor för fattigvården i förhållande till för närvarande. Visserligen hade därvid sannolikt icke fästs tillräckligt avseende vid den fara, som måste anses före­ ligga för missbruk av fattigvården genom att, då daghjälp utginge från för­ säkringen, man genom ett relativt ringa bidrag från fattigvården skulle kun­ na åstadkomma möjlighet till en mindre knapp existens. Hänsyn torde det oaktat böra tagas till den från kommunalt håll i frågan uttalade uppfatt­ ningen.

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

På sålunda angivna grunder ansåg jag mig ej kunna på denna punkt följa sakkunnigförslaget. Jag föreslog i stället, att ifrågavarande bestämmelser helt skulle utgå ur försäkringsförordningen. Detta innebar, att daghjälpen från försäkringen komme att kunna i alla fall, då behov förelåge, suppleras av fattigvård, och att detta icke inverkade på daghjälpens belopp. Jag ansåg mig emellertid kunna utgå från att ett sådant underrättelse- och förbindelse­ väsen skulle kunna upprättas mellan arbetslöshetskassornas ledning och fattigvårdsmyndigheterna, att även med en sådan regel oberättigad dubbelersätt­ ning i de flesta fall skulle kunna undvikas. Särskilda utskottet yttrade i denna fråga bland annat följande: Vad arbetslöshetsförsäkringen beträffar skulle det enligt utskottets uppfatt­ ning vara synnerligen önskvärt, örn från början en bestämd gräns kunde dragas emot fattigvården. Det förslag, som av 1932 års sakkunniga framlagts, synes utskottet ur olika synpunkter vara väl motiverat. I likhet med departements­ chefen anser sig emellertid utskottet ej kunna förorda, att förslaget nu genom­ föres. Utskottet vill särskilt erinra örn att en gränsdragning mot fattigvården ej skett beträffande de former av socialförsäkringen, som redan reglerats. Dessa frågor äro för närvarande föremål för omprövning vid pågående utred­ ningar örn planmässighet och enhetlighet inom samhällets sociala hjälpverk­ samhet. Vid dessa utredningar synes även frågan örn arbetslöshetsförsäkrin­ gens förhållande till fattigvården böra tagas under övervägande. Frågan krä­ ver ett skyndsamt avgörande. Av denna anledning hemställer utskottet i an­ nat sammanhang, att riksdagen måtte hos Kungl. Majit anhålla om utredningrörande reglering av förhållandet mellan den offentliga arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården. I en vid utskottets utlåtande fogad reservation anförde herrar Westman och Pehrsson i Bramstorp, att förhållandet till fattigvården utgjorde en av de frå­ gor i förslaget, som enligt deras mening ej lösts pa ett tillfredsställande sätt. I skrivelse den 21 juni 1933, nr 356, hemställde riksdagen bland annat örn skyndsam utredning dels rörande reglering av förhållandet mellan den offent­ liga arbetslöshetshjälpen i dess olika former samt den allmänna fattigvården, dels ock beträffande omfattningen av kommunernas lagliga rätt att lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds karaktär samt örn behovet och lämpligheten av laglig reglering av kommunernas verksamhet för arbetslöshetens bekäm­ pande.

Departe­ I anledning av riksdagens nyssnämnda skrivelse har jag inom socialdeparte­ mentschefen. mentet låtit verkställa en förberedande utredning beträffande den förstnämnda av de i skrivelsen berörda frågorna. På föredragning av mig har Kungl. Maj :t härefter anbefallt länsstyrelserna att införskaffa särskild utredning från kommunerna till närmare belysning av det sätt, varpå kommunerna ordnat den del av arbetslöshetshjälpen, som ej består i anordnande av arbeten och ej heller består i utgivande av kontantunderstöd med statsbidrag. Bearbetning av det från kommunerna inkomna vidlyftiga utredningsmaterialet har igång­ satts inom departementet. Särskild utredning har också inom departementet verkställts rörande innebörden av gällande rätt i fråga örn kommuns befogen­ het att lämna arbetslöshetshjälp utan fattigvårds karaktär.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 63

Såsom jag föregående år anförde, måste en gränsdragning emellan arbets­ löshetsförsäkringen och den allmänna fattigvården ingå som ett led i ett all­ mänt åtskiljande av den med återbetalningsskyldighet förenade fattigvården och annan hjälp, som i skiftande former lämnas till följd av arbetslöshet. Ett dylikt åtskiljande sammanhänger nära med frågan örn åstadkommande av en större enhetlighet vid förvaltningen inom kommunerna av den sociala hjälp­ verksamheten. Denna fråga är som bekant för utredning överlämnad till de s. k. organisationssakkunniga. Nämnda sakkunniga hava numera i en till mig överlämnad promemoria meddelat, att de sakkunniga vid sina undersök­ ningar i nyssnämnda fråga jämväl behandlat frågan örn förhållandet mellan arbetslöshetshjälpen och fattigvården. I promemorian uttalas vidare, att de sakkunniga funnit, att vissa materiella bestämmelser i fattigvårdslagen, exem­ pelvis 2 § och dess tillämpning under arbetslöshet, stöde i nära sammanhang med de organisationsfrågor, som närmast överlämnats till de sakkunniga. De sakkunnigas arbete på detta område kunde således komma att beröra en del av den av riksdagen begärda utredningen. I det läge, vari frågan sålunda befinner sig, är det uppenbarligen icke möj­ ligt att föreslå några särskilda bestämmelser till reglering av förhållandet mel­ lan arbetslöshetsförsäkringen och den allmänna fattigvården. Jag förordar i anslutning härtill i likhet med föregående år, att daghjälpen från försäk­ ringen må kunna i alla de fall, då behov därav föreligger, suppleras av fattig­ vård samt att detta icke skall inverka på daghjälpens storlek.

Förhållandet mellan daghjälp och regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet än fattigvård.

I 1933 års proposition föreslogs beträffande förhållandet mellan daghjälp och sådant regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet än fattig­ vård, som medlem i anledning av arbetslösheten kunde vara lagligen berät­ tigad att erhålla, att summan av daghjälp och sådant regelbundet utgående understöd aldrig skulle få överstiga, för familjeförsörjare fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse, överskredes denna andel av arbetsförtjänsten, skulle daghjäl­ pens storlek i motsvarande grad minskas. Däremot förhindrades ej, att sum­ man av daghjälpen och understödet kunde överstiga den för daghjälpen satta absoluta maximigränsen av sex kronor. Kassorna lämnades emellertid frihet att i sina stadgar föreskriva, att daghjälp finge utgå till medlem allenast i den mån av honom åtnjutet understöd icke uppginge till den honom eljest till­ försäkrade daghjälpen. Särskilda utskottet förklarade sig icke hava något att erinra emot de så­ lunda föreslagna reglerna. Utskottet förordade emellertid viss jämkning i or­ dalydelsen i syfte att förhindra en möjlig oklarhet. I en av herr Trygger m. fl. avgiven reservation till utskottets utlåtande an­ fördes i denna fråga följande:

64 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Det övervägande antalet fall, då medlemmar i en erkänd arbetslöshetskassa komma att i anledning av arbetslöshet vara lagligen berättigade till regelbun­ det utgående understöd av annan beskaffenhet än fattigvård, torde komma att utgöras av sådana, då medlemmarna vid sidan av den erkända kassan bil­ dat en fristående arbetslöshetskassa för att förstärka daghjälpens storlek. Det kan emellertid icke anses riktigt, att staten skall lämna bidrag till försäkring av sådana arbetare, som äro i den ekonomiska ställning, att de vid sidan av försäkringen uteslutande genom egna avgifter förskaffa sig ett högre under­ stöd. Att daghjälpens maximibelopp bestämts till sex kronor måste bero på att detta belopp ansetts tillräckligt för en nödtorftig försörjning även på dy­ rare orter. Jämväl på grund härav saknas anledning att med statsbidrag un­ derlätta förvärvandet av en högre sammanlagd inkomst än sex kronor örn da­ gen. Utskottet vill därför förorda en sådan ändring i förevarande regler, att daghjälp må till medlem utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår till vad daghjälpen enligt 1 mom. i paragrafen högst må utgöra för honom. Detta innebär med andra ord, att summan av daghjälpen och understödet maxi­ meras i förhållande såväl till den relativa som till den absoluta gränsen. Departe­ Med anledning av vad som anförts i nyssnämnda reservation vill jag fram­ mentschefen. hålla, att någon skillnad emellan propositionens förslag och de av reservanter­ na förordade bestämmelserna icke gärna kan tänkas uppkomma i andra fall, än då daghjälpen i den erkända arbetslöshetskassan bestämts till högsta möj­ liga belopp eller sex kronor. Förrän detta är fallet, förefinnes nämligen icke skäl för de försäkrade att för vinnande av högre daghjälp vid sidan av den erkända kassan bilda en fristående arbetslöshetskassa, grundad uteslutande på egna avgifter. Antalet fall, då daghjälpen kommer att bestämmas till ett så högt belopp som sex kronor, torde emellertid komma att bliva synnerligen ringa. Den praktiska betydelsen av skillnaden mellan de olika förslagen lärer därför ej bliva stor. Härtill är att märka, att en erkänd arbetslöshetskassa, som bestämt daghjälpen till sex kronor, själv måste svara för en så betydande andel av arbetslösheten, att enligt de föreslagna grunderna för statsbidrag detta, utöver bidrag till förvaltningskostnaderna, faktiskt endast torde komma att utgå under tider av svårare arbetslöshet. Jag erinrar vidare örn att kas­ sorna tillerkänts rätt att i sina stadgar införa den av reservanterna förordade skärpta begränsningen. Med hänsyn till vad jag sålunda anfört, finner jag icke skäl att frångå den i föregående års proposition intagna ståndpunkten. Emot den av utskottet föreslagna jämkningen i stadgandets ordalydelse har jag icke något att erinra.

Av utskottet förordade detaljändringar i fjolårets förslag till förordning om erkända arbetslöshetskassor. Utskottet föreslog förutom i av mig behandlade avseenden vissa smärre ändringar och jämkningar i Kungl. Maj :ts förslag. Ändringarna berörde föl­ jande paragrafer i förslaget till förordning örn erkända arbetslöshetskassor, nämligen 4, 8, 9, 18, 21, 22, 25, 27, 28 och 32 §§. Då jag icke finner anled­ ning till erinran emot vad utskottet i sådant hänseende föreslagit samt anmärk­ ningar ej heller eljest däremot framställts, torde det icke vara erforderligt att här närmare redogöra för de olika ändringarna och jämkningarna. Utskot­ tets förslag härvidlag hava av mig beaktats.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 65

Grunderna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna. I samband med redogörelsen för fjolårets förslag till arbetslöshetsförsäkring lämnade jag en översikt över de föreslagna grunderna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna (sid. 28 f.). Härutöver anhåller jag nu att få anföra följande. Med tillhjälp av vissa formler har, på sätt närmare framgår av propositionen nr 209 till 1933 års riksdag sid. 139 f., gjorts en beräkning av daghjälpsbidraget i procent av hela kostnaden för daghjälpsbelopp av två, tre, fyra, fem och sex kronor, kombinerade med olika antal understödda dagar per medlem av kassan. Resultatet har sammanställts i tabell A (sid. 66). Hela kostnaden för daghjälpen från en kassa erhålles genom multiplikation av daghjälpsbeloppet och antalet understödda dagar per medlem. Med utgångspunkt från dessa kostnadssiffror och med ledning av de i tabellen angivna procenttalen har gjorts en omräkning av bidragsbeloppet i kronor jämfört med de försäkrades avgifter för olika kombinationer av daghjälp och antal understödda dagar per medlem. Resultatet av denna beräkning har sammanförts i tabell B (sid. 67). I fjolårets proposition nr 209 framhöll jag, att det icke vore helt uteslutet, att statsbidrag till försäkringen kunde komma att belasta det nästkommande budgetårets riksstat samt att därför medgivande från riksdagen torde böra inhämtas att eventuellt använda anslag för ändamålet. I propositionen nr 215 föreslogs därefter, att ett för försäkringens organisation till socialstyrelsen avsett anslag om 50,000 kronor skulle få användas till bestridande av det stats­ bidrag, som enligt nyss omförmälda grunder kunde komma att utgå under näst­ kommande budgetår. Särskilda utskottet anförde i sitt utlåtande nr 20 beträffande de föreslagna grunderna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna följande: Den huvudprincip, som ligger till grund för utmätandet av statsbidraget, innebär, att en procentuellt sett större hjälp lämnas till kassor, som organise­ ras av de i löneavseende och med hänsyn till arbetslöshetsrisk sämre ställda arbetarna. Därigenom torde möjlighet hava öppnats även för exempelvis lantoch skogsarbetarna att bilda arbetslöshetskassor. Utskottet anser detta ut­ göra en styrka hos förslaget. Vidare hava statens förpliktelser begränsats, i avsikt att risk ej skall föreligga för att en oproportionerligt stor börda vid större kriser skall kunna komma att belasta det allmänna. Kassorna hava i stället skyldighet att vid sådana tillfällen själva svara för de ökade kostna­ derna för sin understödsverksamhet och att, örn så skulle erfordras av ekono­ miska skäl, begränsa sin verksamhet. Genom de i detta hänseende givna be­ stämmelserna torde enligt utskottets uppfattning en tillräckligt fast grund hava lagts för försäkringens bestånd. Utskottet finner jämväl i övrigt grunderna för statsbidraget vara väl av­ vägda och tillstyrker därför bifall till Kungl. Maj :ts förslag. Vad angår Kungl. Maj:ts förslag att grunderna för statsbidraget av riks­ dagen endast skulle fogas som villkor vid anslagsbeviljandet, varpå grunderna skulle av Kungl. Majit sammanfattas i en kungörelse, är det väl sant, att detta förfaringssätt använts vid den år 1931 genomförda sjukkassereformen. Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 38. 5

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Departe­ Med anledning av utskottets förslag, att statsbidragsgrunderna skulle sam­ mentschefen. manfattas i en särskild av Kungl. Majit och riksdagen gemensamt antagen förordning, vill jag framhålla, att de av utskottet till stöd för dess uppfattning framhållna synpunkterna näppeligen kunna här tillmätas större betydelse än vid sjukkassereformen. Även enligt den nya sjukförsäkringslagstiftningen utgöra nämligen statsbidragens former och storlek en viktig punkt i hela systemet; som exempel kan särskilt nämnas läkarvårdsbidraget. Till­ räckliga skäl saknas alltså enligt mitt förmenande för att genomföra den legislativa utformningen på annat sätt nu än vid sjukkassereformen. Jag för­ ordar därför i likhet med föregående år, att grunderna för statsbidraget kny­ tas som villkor vid anslagsbeviljandet för att sedan av Kungl. Maj :t samman­ fattas i en kungörelse. Beträffande den närmare utformningen av statsbidragsgrunderna har jag icke funnit skäl att frångå, vad som i detta avseende föreslogs i 1933 års pro­ position. De av mig förordade statsbidragsgrunderna, vilka äro fullständigt likalydande med de föregående år föreslagna, hava såsom bilaga (Bilaga C) fogats till detta protokoll. Den nya lagstiftningen är avsedd att träda i kraft den 1 januari 1935. Då enligt grunderna för statsbidrag en kassa skall vara berättigad att efter varje kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag, som skä­ ligen kan antagas belöpa på kvartalet, innebär detta, att en möjlighet finnes, att viss utgift för försäkringen skall kunna belasta redan nästa budgetårs riksstat. I annat sammanhang kommer jag att senare denna dag hemställa örn förslag till riksdagen angående anvisande av ett särskilt anslag för näst­ kommande budgetår till socialstyrelsens kostnader för försäkringens organisa­ tion (proposition nr 41). Medgivande torde böra inhämtas från riksdagen att eventuellt använda detta anslag till bestridande av statsbidrag till de er­ kända arbetslöshetskassorna. Förslag härom kommer att framläggas i nyss­ nämnda proposition.

Ändringar i lagen om understödsföreningar. Som följd av att de blivande erkända arbetslöshetskassorna skola vara re­ gistrerade som understödsföreningar erfordras vissa ändringar i lagen den 29 juni 1912 örn understödsföreningar. Förslag till lag örn sådana ändringar re­ mitterades föregående år till lagrådet för yttrande. Då någon annan ändring i fjolårets förslag icke ifrågasättes än beträffande dagen för ikraftträdandet, vilken bör rättas efter årets förslag till förordning örn erkända arbetslöshets­ kassor, lärer det icke erfordras att inhämta lagrådets yttrande över förslaget. Jag ämnar följaktligen hemställa, att fjolårets förslag måtte med nyss antydd ändring föreläggas riksdagen till antagande.

Ändring i lagen om försäkringsavtal. Den föreslagna nya lagstiftningen påkallar viss ändring i lagen den 8 april 1927 örn försäkringsavtal. Förslag därom lärer denna dag komma att anmä­ las av chefen för justitiedepartementet.

Kungl. Majlis proposition nr 38. 69

Omorganisation av den offentliga arbetsförmedlingen. Införandet av en arbetslöshetsförsäkring påkallar en betydande utvidgning av den offentliga arbetsförmedlingen. Jag kommer att senare denna dag an­ mäla frågan örn ny lagstiftning beträffande arbetsförmedlingen (proposition nr 40). Arbetsgivarbidrag. I enlighet med erhållna direktiv upptogo 1932 års sakkunniga såsom ett led i sitt förslag arbetsgivarbidrag, avsedda att användas dels till de av för­ säkringen föranledda merkostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen, dels till de avsedda förvaltningsbidragen till arbetslöshetskassorna. Försla­ get innebar, att av alla arbetsgivare med minst tio årsarbetare, med undantag för staten och kommunerna, skulle, oberoende av örn dessa arbetare vore försäk­ rade eller ej, uttagas avgifter med två kronor för varje årsarbetare. I 1933 års proposition anförde jag i den allmänna motiveringen för införande av arbetslöshetsförsäkring, att, då vid en obligatorisk försäkring samtliga ar­ betare vore försäkrade, man vid en sådan försäkring med skäl kunde fordra, att jämväl arbetsgivarna skulle deltaga i kostnaderna för själva försäkringen. dag yttrade vidare, att det vore principiellt tilltalande, att produktionen di­ rekt finge deltaga i bärandet av bördan av arbetslösheten. Ett sådant för­ hållande bleve en motsvarighet till säsongyrkena, där arbetslönen plägat be­ stämmas med hänsyn till att arbetarna skulle kunna erhålla sin försörjning jämväl under de tider, då de normalt ginge arbetslösa. Arbetsgivarbidragen kom me för övrigt att belasta produktionskostnaderna och åtminstone i den s. k. hemmaindustrien att direkt övervältras på konsumenterna. Beträffande det förordade förslaget till frivillig försäkring framhöll jag som en fördel, att systemet visat sig medgiva uttagande av arbetsgivarbidrag, örn också i myc­ ket begränsad omfattning. Efter att hava lämnat en redogörelse för vad som anförts i de avgivna ytt­ randena rörande denna fråga anförde jag följande: »För min del kan jag ansluta mig till vad de sakkunniga i detta hänseende föreslagit. De synpunkter, som anförts från svenska arbetsgivareföreningen, synas icke kunna tillmätas betydelse beträffande ett bidrag från arbetsgivar­ nas sida, som begränsats på sätt här angivits. Alldeles oavsett den utsträck­ ning, i vilken arbetsgivarna kunna komma att även i framtiden visa hän­ syn mot arbetarna vid genomförandet av driftinskränkningar — jag begagnar här tillfället att uttala den förhoppningen, att ett blivande statsunderstöd till den redan existerande frivilliga arbetslöshetsförsäkringen icke på något håll bland arbetsgivarna skall kunna tagas till förevändning för mindre tillmötes­ gående i detta hänseende -—- måste tillvaron av en genomförd försäkringsorganisation vara ägnad att åstadkomma ökad stabilisering och minskad oro på arbetsplatserna och därmed även inom näringslivet. Det lärer icke kunna förne­ kas, att detta måste komma industrien direkt till godo. Ett bidrag till försäk­ ringens organisationskostnader av den måttliga omfattning, som Ilar föresla­ gits, synes mig alltså fullt berättigat. Vad angår det ifrågasatta bidraget till

70 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

arbetsförmedlingens kostnader gäller detsamma, i den mån merkostnaden di­ rekt sammanhänger med arbetsförmedlingens verksamhet för samarbete med försäkringsorganen. Den av denna anledning nödvändiggjorda utbyggnaden av förmedlingsorganisationen måste emellertid komma att bliva till direkt be­ tydelse för näringslivet, såsom varande ägnad att i hög grad medverka till ar­ betskraftens rörlighet och till möjligheterna för industrien att vid varje tillfälle erhålla den lämpligaste arbetskraften. Jämväl denna del av den blivande mer­ kostnaden bör därför skäligen kunna bestridas av arbetsgivaravgifter. Vad skogsägareförbundet anfört därom, att skogsägarna skulle få erlägga avgifter för ett stort antal arbetare, som icke skulle vara inbegripna under för­ säkringen, torde väsentligen bero på ett missförstånd av försäkringens inne­ börd. Vid fråga örn uteslutning från försäkringen av självständiga företagare skall enligt förslaget endast räknas med den tid, då sådana personer icke sam­ tidigt hava ställning av lönearbetare. Eftersom detta är fallet under de av skogsägareförbundet åberopade omständigheter, vilka föranleda utbetalande av olycksfallsförsäkringsavgift, komma de av förbundet framhållna svårigheter­ na att inträda endast i det fall, att i skogsarbete användas personer, som un­ der minst sju månader av året icke äro anställda i skogsbruket. Även för detta fall är emellertid att anmärka, att avgiften beräknas per årsarbetare och att avgift för en person, som endast en mindre del av året användes i skogs­ bruk, följaktligen utgår med ett proportionellt mindre belopp. De sålunda anförda skälen för bidrag från arbetsgivarna tala med den tyngd, att jag anser mig kunna ifrågasätta, att detta bidrag höjes utöver vad de sakkunniga föreslagit. Av deras promemoria framgår, att statens årliga kostnad för arbetsförmedlingen efter försäkringens genomförande uppskattats till i runt tal 1,800,000 kronor. Ehuru jag ännu icke är beredd att taga stånd­ punkt till det framlagda organisationsförslaget beträffande arbetsförmedlin­ gen, anser jag mig redan nu kunna utgå från att denna uppskattning av de blivande kostnaderna är väsentligen riktig. Då detta belopp motsvarar unge­ fär två kronor för var och en av det antal arbetare, för vilka enligt sakkunnig­ förslaget arbetsgivarbidrag skulle utgå, vill jag alltså förorda, att nämnda bidrag bestämmes så, att andelen till arbetsförmedlingen skulle kunna utgå med två kronor per arbetare. Andelen till försäkringens förvaltningskostnader skulle, enligt vad nyss anförts, beräknas efter en krona per arbetare, vadan arbetsgivarbidraget skulle bestämmas till tre kronor per årsarbetare. Av det sammanlagda årligen inflytande beloppet skulle följaktligen 2/3 användas till kostnaderna för arbetsförmedlingen och 1/3 gå i avräkning på statsverkets kost­ nader för försäkringens förvaltningskostnader, därvid dock den modifikationen torde böra göras, att, därest den för arbetsförmedlingskostnaderna avsedda an­ delen överstiger det för ändamålet beräknade utgiftsbeloppet, överskottet bör tillföras den till försäkringens förvaltningskostnader avsedda andelen.» Särskilda utskottet yttrade beträffande arbetsgivarbidragen följande: Utskottet kan i denna del ej ansluta sig till vad Kungl. Maj:t föreslagit. Väl må det vara sant, att man vid en obligatorisk försäkring allmänt ansett sig

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 71

kunna lägga en del av kostnaderna direkt på arbetsgivarna. Inom en frivillig försäkring åter måste frågan te sig annorlunda, eftersom många arbetsgivare ej alls och andra endast till en mindre del kunna antagas lia försäkrade arbe­ tare anställda och det av tekniska skäl torde vara omöjligt att stadga bidragsskyldighet allenast för försäkrade arbetare. Vad angår den del av bidragen, som skulle gå till kostnaderna för den offentliga arbetsförmedlingen, torde vis­ serligen arbetsförmedlingens utbyggande till en del komma arbetsgivarna di­ rekt till godo. Att av denna orsak för dem införa en särskild avgiftsskyldighet torde dock ej vara motiverat. I varje fall saknas skäl för att arbetsgivarna skulle, såsom i propositionen är beräknat, övertaga statens samtliga kostnader för den offentliga arbetsförmedlingen. Härtill kommer, att man i möjligaste mån synes böra undvika tillskapandet av nya specialbudgeter. Jag anhåller nu att få lämna en kortfattad redogörelse för den danska lag­ stiftningen angående arbetsgivarbidrag. År 1921 infördes i Danmark skyldighet för de arbetsgivare, som omfatta­ des av olycksfallsförsäkringslagen, att inbetala bidrag till en samtidigt in­ rättad arbetslöshetsfond. Arbetsgivarnas bidrag voro avsedda att utgöra i genomsnitt 9 kronor per årsarbetare. Bidraget växlade dock efter de olika yrkenas arbetslöshetsrisk från lägst 3 till högst 15 kronor per årsarbetare. Efter år 1924 och 1927 vidtagna sänkningar uppgick bidragets storlek till 3 kronor per årsarbetare med undantag för lärlingar samt lant- och skogs­ arbetare, för vilka bidraget uppgick till 2 kronor. Därjämte inskränktes kret­ sen av bidragsskyldiga arbetsgivare till sådana yrken, för vilka arbetslöshets­ kassor kunde bildas. Enligt lagen den 20 maj 1933 örn arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäk­ ring m. m. åligger det samtliga arbetsgivare inom sådana yrken, för vilka arbetslöshetskassor kunna bildas, att till arbetslöshetsfonden erlägga bidrag med 4 kronor 50 öre per årsarbetare. För lärlingar under de första två åren av lärotiden samt för lant- och skogsarbetare är avgiften fortfarande bestämd till 2 kronor örn året. Från bidragsplikten stadgas vissa undantag i lagen. Därjämte kan socialministern efter hemställan av arbetslöshetsfondens sty­ relse medgiva, att arbetsgivare inom yrke, för vilket någon erkänd arbetslös­ hetskassa icke upprättats, skola befrias från bidragsplikt. Därest arbetslös­ hetsfondens medel stiga till ett belopp av över 12 miljoner kronor, bortfaller skyldigheten för arbetsgivarna att erlägga bidrag med utgången av det räken­ skapsår för fonden, under vilket nämnda summa uppnåtts. Bidragsplikten inträder ånyo, när fondens medel sjunka till 10 miljoner kronor. Staten läm­ nar jämväl tillskott till fonden. Arbetslöshetsfondens medel skola användas till årliga bidrag till de erkända arbetslöshetskassornas fortsättningskassor, till bidrag till nödhjälpsarbeten, som igångsättas av staten, kommunerna eller privata institutioner, som åtnjuta offentligt stöd, till kurser för arbetslösa samt till lån till arbetslöshetskassor vid extraordinärt stor arbetslöshet. Vidare kan av fondens ränteinkomster intill 20 procent användas till bidrag till icke erkända arbetslöshetskassor. Därest fondens ekonomi tillåter det, kan vid stor arbetslöshet bidrag lämnas till för­ eningar och institutioner, som verka till de arbetslösas nytta.

72 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Såsom jag föregående år anförde, måste det anses vara en bland den obliga­ Departe­ mentschefen. toriska arbetslöshetsförsäkringens fördelar, att en del av kostnaderna för för­ säkringen kan läggas direkt pa produktionen genom bidrag såväl från de försäkrade arbetarna som fran arbetsgivarna. Grunden till avgifterna från arbetsgivarna i den obligatoriska försäkringen förklaras bland annat vara, att samtliga arbetare i en dylik försäkring äro försäkrade. I de länder, där obli­ gatorisk försäkring är införd, har man allmänt inrättat försäkringssystemet så, att kostnaderna för detsamma bäras av staten, de försäkrade och arbets­ givarna. En viss arbetslöshetsrisk synes städse vara förbunden med produk­ tionen, och de huvudsakliga kostnaderna för en försäkring mot denna risk böra därför principiellt inga i de normalt beräknade produktionskostnaderna. I r denna synpunkt äro arbetsgivarbidrag väl motiverade. Oppositionen emot arbetsgivarbidrag i vårt land lärer emellertid ej rikta sig emot den principiella satsen, att sådana bidrag böra uttagas vid en obligato­ risk arbetslöshetsförsäkring. De framkomna invändningarna avse fastmer ut­ tagandet av arbetsgivarbidrag vid en frivillig försäkring. Som skäl häremot åberopas, att vid en frivillig försäkring många arbetsgivare ej alls och andra endast till en mindre del kunna antagas hava försäkrade arbetare anställda samt att det av tekniska skäl torde vara omöjligt att stadga bidragsskyldighet alle­ nast för försäkrade arbetare. Utan att bestrida att det anförda resonemanget äger en viss • giltighet, synes det mig dock knappast kunna med någon större styrka göras gällande mot de ytterst obetydliga arbetsgivarbidrag, som jag förordar. Förslaget upptager ju avgifter om allenast tre kronor per årsarbetare. En sådan avgift kan icke sägas utgöra en börda för näringslivet. Visserligen är hela förslaget uppbyggt enligt ett frivilligt system. Men på grund av dess läggning kan man förvänta en mycket allmän anslutning till försäkringen från lönarbetarnas sida inom jämförelsevis få år. Den organise­ rade arbetarklassen har redan i stor omfattning givit till känna sin avsikt att bilda arbetslöshetskassor enligt förslaget. Försäkringen har därför goda ut­ sikter att bliva en allmän arbetarförsäkring. Även på denna grund borde det anses riktigt, att arbetsgivarna direkt få bidraga till densamma. De föreslagna arbetsgivarbidragen äro avsedda att med högst två tredje­ delar användas till statens kostnader för den offentliga arbetsförmedlingen och med återstoden till förvaltningsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna. På grund härav borde betänkligheterna emot bifall till förslaget kunna hä­ vas hos dem, som ej kunna giva sin anslutning till ett förslag örn arbetsgivar­ bidrag, avsedda att användas till förmåner åt de försäkrade arbetarna. Såsom jag närmare utvecklade föregående år, måste nämligen en genomförd försäkringsorganisation vara ägnad att åstadkomma ökad stabilisering och minskad oro på arbetsplatserna och därmed även inom näringslivet samt sålunda kom­ ma industrien i dess helhet till godo. Den offentliga arbetsförmedlingen är jämväl av direkt betydelse för näringslivet, såsom varande ägnad att med­ verka till arbetskraftens rörlighet och till möjligheterna för industrien att er­ hålla den lämpligaste arbetskraften.

Kungl. Maj:ts proposition nr S8. 73

På sålunda angivna skäl har jag ansett mig böra förorda, att förslaget om arbetsgivarbidrag ånyo underställes riksdagens prövning i samband med det förnyade förslaget till arbetslöshetsförsäkring. Jag har icke funnit skäl att företaga annan ändring i det föregående år framlagda lagförslaget än beträffande dagen för ikraftträdandet, vilken änd­ rats i överensstämmelse med årets förslag örn arbetslöshetsförsäkring. Vid så­ dant förhållande lärer det icke erfordras att ånyo inhämta lagrådets yttrande över lagförslaget. I fråga örn motiveringen för de särskilda bestämmelserna i lagförslaget till­ låter jag mig att hänvisa till propositionen nr 209 till 1933 års riksdag (sid. 154 ff.).

Icke heller har jag ansett mig böra föreslå någon ändring i de föregående år föreslagna bestämmelserna angående uppbörden av de avgifter, som skola erläggas till riksförsäkringsanstalten. Jag hänvisar även i detta hänseende till nyssnämnda proposition.

Ikraftträdandet. I 1933 års proposition föreslogs, att den nya lagstiftningen skulle träda i kraft redan från och med årsskiftet 1933/1934. Beträffande de härför anför­ da skälen tillåter jag mig att hänvisa till fjolårets proposition s. 149. Sär­ skilda utskottet gjorde icke någon erinran beträffande tiden för ikraftträ­ dandet. Under hänvisning till vad jag föregående år anfört angående tidpunkten för ikraftträdandet föreslår jag, att den blivande lagstiftningen bestämmes att träda i kraft från och med den 1 januari 1935. Med hänsyn härtill torde ar­ betsgivarbidrag första gången böra erläggas under år 1936.

Kostnadsberäkningar. De undersökningar, som utfördes av 1932 års sakkunniga för arbetslöshets­ försäkring, gåvo vid handen, att understödsprocenten (n), d. v. s. antalet från försäkringen understödda veckor i procent av antalet arbetslösa veckor kunde försäkringen understödda veckor i procent av antalet arbetslösa veckor, kunde för yrken, som icke företedde någon säsongkaraktär, ungefärligen uttryckas medelst formeln n — 36.6 — 0.72 P,

där P betecknar arbetslöshetsprocenten. Det antogs härvid, att villkoren för understöd från försäkringen voro ut­ formade i enlighet med det förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som år 1928 framlades av 1926 års arbetslöshetssakkunniga (1928 års förslag).

74 Kungl. Maj:ts proposition nr S8.

De utförda undersökningarna visade även, att för samma genomsnittsvärde på arbetslöshetsprocenten försäkringens effektivitet blev större, ju mera ut­ präglad säsongkaraktär yrket uppvisade. Sålunda syntes man i stort sett kunna antaga, att effektiviteten inom ett yrke, som uppvisade en säsongkarak­ tär motsvarande grov- och fabriksarbetareförbundet, var i runt tal 50 % större än den enligt formeln erhallna effektiviteten. Inom ett yrke med den utpräg­ lade säsongkaraktär, som måleriarbetareförbundet uppvisade, kunde man på­ räkna en effektivitet, som var icke mindre än omkring dubbelt så stor som den, vilken framgick ur den nyss angivna formeln. Det förslag till arbetslöshetsförsäkring, som förelädes 1933 års riksdag, företedde i avseende på villkoren för understöd vissa skiljaktigheter från det förslag, som låg till grund för de ovan omnämnda undersökningarna. Beträf­ fande de viktigaste olikheterna emellan de båda förslagen hänvisas till förut lämnad redogörelse (se sid. 37, jfr sid. 91). Det må i detta sammanhang där­ utöver nämnas, att det vid de undersökningar, som utfördes av 1932 års sak­ kunniga, i förenklande syfte förutsattes, att den första veckan av varje arbets­ löshetsperiod vore att anse såsom karensvecka, varunder understöd icke skulle utgå. Enligt förslaget skulle emellertid ny karensvecka ej räknas, därest en understödsperiod avbröts av tillfälligt arbete av mindre än 18 dagars var­ aktighet. Vid framläggandet av 1933 års regeringsförslag var det icke möjligt att mera ingående undersöka, vilka förskjutningar i kostnadsavseende som de i sakkunnigförslaget verkställda ändringarna kunde väntas medföra. De mera sporadiska undersökningar, som i sådant syfte verkställdes, ansågos emellertid lämna stöd för den uppfattningen, att ändringarna i fråga kunde väntas med­ föra en ökning i försäkringens effektivitet av i runt tal 25 procent. I anled­ ning av det sätt, varpå statsbidragsgrunderna utformats, beräknades den steg­ rade effektiviteten medföra en ökning av statsbidraget (daghjälpsbidraget) med 42 procent för fackförbund med arbetslöshetskassor och 14 procent för fackförbund utan arbetslöshetskassor. Att den procentuella ökningen av stats­ bidraget blev mindre för fackförbund utan arbetslöshetskassor berodde därpå, att den stegrade effektiviteten i flera fall medförde, att antalet understödda dagar per medlem och år för dessa förbund översteg 21, varvid statsbidraget icke kom att i motsvarande grad ökas. I samband med förarbetena till det nu föreliggande förslaget hava ingående undersökningar verkställts till belysning av frågan örn vilka ändringar för­ säkringens effektivitet kommer att undergå, därest villkoren för understöd för­ ändras i olika avseenden. En redogörelse för dessa undersökningar återfinnes i den över undersökningarna upprättade promemorian (Bilaga B, sid. 89). I detta sammanhang skall erinras örn följande resultat, vilka äro av betydelse för kostnadsfrågan och för bedömande av daghjälpsbidragets storlek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 33. 75

Träindustriarbetareförbundet. Antal arbets­ Understödda veckor i % Period Antal understödda veckor lösa veckor arbetslösa veckor Alt. A Alt. B Alt. C Alt. A Alt. B Alt. C 1929 30,711 10,110 10,935 12,365 32.9 35.6 40.3 1930 37,223 10,722 12,272 14,069 28.8 33.0 37.8 1931 56,882 18,466 20,830 23,708 32.5 36.6 41.7 1929—1931 124,816 39,298 44,037 50,142 31.5 35.3 40.2 Relativa tal 100 112 128

Grov- och Fabriksarbetareförbundet. Antal arbets­ Understödda veckor i % av Period Antal understödda veckor lösa veckor arbetslösa veckor Alt. A Alt. C, Alt. A Alt. C, 1929 . 114,757 27,188 37,397 23.7 32.6 1930 . 139,423 38,212 49,865 27.4 35.8 1929-1930 254,180 65,400 87,262 25.7 34.3 Relativa tal 100 133

Metallindustriarbetareförbundet. ,, . , Antal arbets- Understödda veckor i % av Period lösa veckor Antal understödda veckor arbetslösa veckor Alt. A Alt. Cj Alt. A Alt. C,

1929-1931 199,034 72,690 81,991 36.5 41.2 Relativa tal 100 113

De i översikten upptagna alternativens innebörd framgår ur följande sam­ manställning. Ali. A. (1928 års förslag till obligatorisk försäkring.) 26 veckoavgifter under fyra på varandra följande kalenderkvartal; understödsmaximum 20 veckor under fyra på varandra följande kalenderkvartal; den första veckan av varje arbetslöshetsperiod betraktas som karensvecka. Alt. B. (1933 års utskottsförslag.) 26 veckoavgifter under 12 månader närmast före arbetslöshetens början; understödsmaximum 20 vec­ kor under 52 på varandra följande veckor; karensbestämmelser en­ ligt 22 § i förslaget till försäkringsförordning. Alt. C. (Föreliggande förslag.) 20 veckoavgifter under 12 månader när­ mast före arbetslöshetsfallet; understödsmaximum och karensvill­ kor = ali. B. Alt. Ci. 20 veckoavgifter under fyra på varandra följande kalenderkvartal; understödsmaximum och karensvillkor = alt. A.

76 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Genom undersökningarna har det konstaterats, att föreliggande förslag i effektivitetshänseende nära överensstämmer med det i fjolårets proposition framlagda förslaget, vilket för rätt till understöd krävde 26 veckoavgifter un­ der 18 månader närmast före arbetslöshetens början. På grund härav Ilar någon särskild kostnadsberäkning icke genomförts beträffande fjolårets pro­ positionsförslag. Särskilt anmärkningsvärt är det förhållandet, att, då man ser på träindustri­ arbetareförbundet, alt. B ger en effektivitet, som är 12 % större än alt. A. Den huvudsakliga skillnaden mellan dessa båda alternativ är, som nyss nämnts, att alt. A kräver 26 veckoavgifter under de fyra närmast föregående kalen­ derkvartalen, vilket villkor jämväl skall vara uppfyllt vid början av varje kalenderkvartal under hela arbetslöshetsfallet, medan alt. B endast kräver 26 erlagda veckoavgifter under de vid arbetslöshetens början senast förflutna 12 månaderna. Som synes förete alternativen C och Ci, bortsett från antalet er­ forderliga veckoavgifter, samma inbördes avvikelser som alternativen B och A. Antager man, att skillnaden i effektivitet mellan alternativen med 20 vecko­ avgifter är densamma som konstaterats mellan alternativen med 26 veckoavgif­ ter samt att erfarenheterna från träindustriarbetareförbundet kunna utan vi­ dare överföras till grov- och fabriks- samt metallindustriarbetareförbunden, skulle effektiviteten enligt C kunna för sistnämnda båda förbund väntas vara 12 % större än enligt C l I det följande har hänsyn till nu berörda olikhet emellertid tagits på det sätt, att de relativa effektivitetstalen för grov- och fabriks- samt metallindustriarbetareförbunden 133 och 113 (sid. 75) ökats med 12 enheter vardera, varvid följande effektivitetssiffror erhållits:

Försäkringens effektivitet enligt Alt. A Alt. C (1928 ärs förslag) (föreliggande förslag)

De erhållna siffrorna antyda, att effektivitetsökningen blir större, ju mera säsongbetonat yrket är. För metallindustriarbetareförbundet har under de gjorda förutsättningarna erhållits en ökning av effektiviteten med 25 %, vilket överensstämmer med det antagande, som lades till grund för beräkningen i propositionen till 1933 års riksdag. För grov- och fabriksarbetareförbundet har erhållits en effektivitetsökning av 45 %. Att med ledning av dessa håll­ punkter kunna med någon som helst grad av säkerhet bestämma effektivitets­ ökningen- för det fall, att säsongkaraktären skulle vara ännu mera utpräglad, såsom exempelvis ifråga örn måleriarbetareförbundet, är givetvis icke möj­ ligt. För de följande beräkningarna skall emellertid antagas, att försäkrin­ gens effektivitet för yrken med samma utpräglade säsongkaraktär som måle­ riarbetareförbundet kommer att ökas med 60 % vid en övergång från ali. A till alt. C.

78 Kungl. Alaj:ts proposition nr 38.

Kostnaden i 1,000-tal kronor, avseende fackförbund I med arbets­ utan arbets­ löshetskassa Tillsammans löshetskassa I allt Dag- De för­ Dag- De för­ Dag- De för­ hjälps- säkrades hjälps- säkrades hjälps- säkrades bidrag avgifter bidrag avgifter bidrag avgifter

1933 års proposition enligt då

1933 och 1934 års propositioner enligt nn gjord beräkning * 4,941 7,816 10,719 13,488 15,660 21,304 36,964 Utskottsförslaget enligt nn gjord

Ökning (+) resp. minskning (—) i förhållande till 1933 års proposition enligt då gjord beräkning

- 3,443 1

Såsom synes av sammanställningen kan — då effektiviteten av de båda årens propositioner i det föregående antagits vara densamma — den större ök­ ning av försäkringens effektivitet för säsongyrkena, vartill hänsyn icke kun­ de tagas vid beräkningarna i propositionen till 1933 års riksdag, antagas med­ föra endast en obetydlig ökning av statsbidraget till fackförbund med arbets­ löshetskassor och praktiskt taget icke någon ändring alls i fråga örn statsbi­ draget till förbund utan dylika kassor. Detta beror därpå att för samtliga förbund utan arbetslöshetskassor med säsongkaraktär antalet understödda da­ gar per medlem och år kommer att överstiga 21 redan vid en ökning med 25 procent, vilket var den ökning i förhållande till sakkunnigförslaget, som lades till grund för 1933 års beräkning beträffande samtliga kassor. Vad däremot angår kostnaderna i sin helhet för daghjälp beräknas desamma nu till cirka 37 i stället för 33 miljoner kronor eller cirka 12 procent högre. Då vår kän­ nedom örn sambandet mellan säsongkaraktären och den effektivitetsökning, som framgår ur en uppmjukning av understödsvillkoren från 26 till 20 veckoavgifter per år, är bristfällig, måste den angivna ökningen av de sammanlag­ da kostnaderna betraktas såsom osäker. Däremot torde den beräknade öknin­ gen av statsbidraget kunna betraktas såsom mera tillförlitlig, oaktat även denna är behäftad med en viss osäkerhet, bland annat på den grund att de utförda undersökningarna avsett endast några fackförbund, varav resul­ tatet sedermera i viss utsträckning måst generaliseras till övriga förbund. Utskottsförslaget innebär strängare försäkringsvillkor än 1933 års propo­ sition och föreliggande förslag. Det skulle enligt de nu gjorda beräkningarna medföra en minskning av den sammanlagda årskostnaden för försäkringen med cirka 7.2 miljoner kronor, varav cirka 1.4 miljoner kronor motsvara minskat

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 79

daghjälpsbidrag oell återstoden eller cirka 5.8 miljoner kronor minskning av de försäkrades avgifter. Det må även nämnas, att, örn man antager, att den ökning av effektiviteten för mera säsongbetonade yrken, som tidigare (sid. 76) antagits utgöra 45 respektive 60 %, alltefter graden av säsongväxlingarna, i stället antages till 40 respektive 50 %, detta enligt verkställda beräkningar skulle komma att redu­ cera den sammanlagda kostnaden för daghjälp för försäkringen i dess helhet med omkring 0.7 miljoner kronor, medan däremot statsbidraget icke skulle på­ verkas. För att underlätta en uppfattning örn vilka förskjutningar såväl kostnader­ na i sin helhet som statsbidraget kunna väntas undergå, därest arbetslöshets­ nivån skulle komma att väsentligt sänkas, har genomförts en beräkning av de nämnda kvantiteterna enligt föreliggande förslag under antagande av att ar­ betslösheten inom samtliga fackförbund skulle reduceras med en fjärdedel. Resultatet finnes sammanställt i nedanstående tablå.

Kostnader i 1,000-tal kronor

Fackförbund Fackförbund Den arbetslöshet, som lagts till med arbets­ utan arbets­ Tillsammans grund för beräkningarna löshetskassa löshetskassa Hela Hela Hela Stats­ Stats­ Stats­ kost­ kost­ kost­ bidraget bidraget bidraget naden naden naden

ArbetslSsheten under perioden 1929—1931 12,757 4,941 24,207 10,719 36,964 15,660 Ovanstående arbetslöshet reducerad nied

Kostnadsminskning i procent motsvarande en minskning i arbetslösheten med 25 % 18.4 29.9 11.2 4.5 13.7 12.5

Ur tablån framgår, att kostnaderna i sin helhet såväl för fackförbund med som utan arbetslöshetskasor icke avtaga i samma proportion som arbetslöshe­ ten själv. Detta förhållande beror därpå, att antalet understödda dagar per medlem, som blir ett mått på kostnadernas storlek, förändras relativt lång­ samt jämfört med förändringen i arbetslöshetsprocenten, ett förhållande, som för övrigt framgår av undersökningar verkställda av 1932 års sakkunniga (se bilaga G till proposition nr 209 år 1933, sid. 96). Då arbetslösheten är mera omfattande, kommer en ändring av densamma att medföra endast en ringa ändring av antalet understödda dagar per medlem och därmed även en relativt obetydlig ändring av kostnaderna. Sistnämnda förhållande förklarar, att hela kostnaden för försäkringen för fackförbund utan arbetslöshetskassor, inom vilka arbetslösheten är betydande, endast sjunker med 11.2 procent, me­ dan arbetslösheten antagits hava nedgått med 25 procent. Ser man åter på förändringarna i statsbidraget, gestalta sig förhållandena annorlunda. Då arbetslösheten är relativt låg, såsom fallet är inom fackför-

80 Kungl. Maj.ts proposition nr 38.

hund nied arbetslöshetskassor, kommer en minskning av arbetslösheten att medföra en relativt snabbare minskning av statsbidraget. Man finner även ur tablån, att för dessa förbund en minskning av arbetslösheten med 25 procent kommer att reducera kostnaden för statsbidraget med omkring 30 procent. Däremot skulle motsvarande minskning av statsbidraget för fackförbund utan arbetslöshetskassor endast komma att uppgå till 4.5 procent, ett förhållande, som förorsakas därav, att flera av ifrågavarande kassor komma, med den ar­ betslöshet, som lagts till grund för beräkningarna, att uppvisa mer än 21 un­ derstödda dagar per medlem och år, över vilken gräns statsbidraget icke under­ går någon förändring, även örn arbetslöshetens omfattning skulle undergå för­ skjutningar i ena eller andra riktningen.

Förutom det allmänna statsbidraget skall enligt förslaget utgå förvaltningsbidrag för varje kalenderår till de erkända arbetslöshetskassorna dels med ett belopp i kronor motsvarande två gånger antalet årsmedlemmar i kassan under året, dels med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrel­ seledamot och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten. Vid fullt utbyggd försäkring kan förvaltningsbidraget beräknas komma att uppgå till omkring 1,400,000 kronor. Av vad jag tidigare anfört framgår, att jag föreslår, att omkring 900,000 kronor av detta belopp skall gäldas av de större arbetsgivar­ na i form av en särskild årlig avgift. Statsverkets andel av förvaltningskost­ naderna skulle sålunda komma att uppgå till omkring 500,000 kronor. Utbyggandet av försäkringen torde komma att taga en tid av minst fyra år i anspråk. Detta innebär, att först under år 1939 statens utgifter skulle komma att uppgå till det belopp, som beräknats för fullt genomförd försäk­ ring. Vad beträffar kostnaderna under nästa budgetår hänvisar jag till vad jag därom anfört i samband med behandlingen av grunderna för statsbidrag till de erkända arbetslöshetskassorna (sid. 68).

Departementschefens hemställan. Föredragande departementschefen uppläser härefter inom socialdepartemen­ tet upprättade förslag dels till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 29 juni 1912 (nr 184) om understödsföreningar, dels till lag angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens omkostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbets­ förmedlingen, dels till förordning om erkända arbetslöshetskassor, dels till grunder för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, dels till förordning örn riksförsäkringsanstaltens uppbörd av avgifter jäm­ likt lagen angående bidrag från arbetsgivare till bestridande av statens om­ kostnader för de erkända arbetslöshetskassorna och den offentliga arbetsför­ medlingen,

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 81

dels till förordning om ändrad lydelse av § 5 i förordningen dea 31 mars 1922 (nr 130) angående uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsanstalten jämlikt lagen om försäkring för olycksfall i arbete, allt av den lydelse, bilagor till detta protokoll utvisa. Härefter hemställer föredraganden, att Kungl. Maj :t ville dels, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att antaga de upplästa två lagförslagen, dels ock föreslå riksdagen att antaga de därefter upplästa tre förslagen till förordningar. Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hem­ ställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt förord­ nar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: B. Spångberg.

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 38, 6

82 Kungl. Majlis proposition nr 38.

Bilaga A.

Ny lagstiftning i vissa främmande länder angående arbets­ löshetsförsäkring.

Danmark.

Den 20 maj 1933 hava i Danmark utfärdats nya lagar örn offentlig försörj­ ning, folkförsäkring, olycksfallsförsäkring, arbetsförmedling och arbetslös­ hetsförsäkring samt angående privat arbetsanvisning. Det sedan flera år på­ gående arbetet på en förnyelse och kodifikation av den sociala lagstiftningen är därmed slutfört. Lagen om arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring undergick, såsom närmare framgår av en i den av 1932 års sakkunniga avgivna promemorian intagen redogörelse, redan år 1932 en betydande omarbetning och har nu i samband med de övriga socialförsäkringslagarnas antagande endast undergått vissa smärre ändringar, avseende bland annat att bringa bestämmelserna örn kommunernas bidrag till full överensstämmelse med de regler, som införts inom de andra försäkringsgrenarna. Lagen har dessutom kompletterats med en sär­ skild lag angående privat arbetsförmedling, vilken innefattar förbud utom i särskilda undantagsfall mot utkrävande av avgifter i samband med platsan­ skaffning för arbetare eller andra anställda inom industri, hantverk, handel och samfärdsel. Kommissionskontor för förmedling av arbetskraft till husligt arbete eller jordbruk kunna under vissa villkor alltjämt få bedriva sin verk­ samhet men underkastas skärpta restriktioner.

Beträffande vissa huvuddrag av socialreformen i övrigt torde följande kortfattade redogörelse böra lämnas. Enligt den hittillsvarande ordningen har fattigvården utgjort den normala formen för samhällets hjälpverksamhet. Efter hand har emellertid från fat­ tigvårdens klientel avskilts ett flertal kategorier av hjälpbehövande, vilka hänvisats till andra understödsformer, som icke medfört fattigvårdens rätts­ verkningar. Den nya lagstiftningen åter utgår från att ett oförvållat nödtill­ stånd som regel bör avhjälpas genom en efter behovet avpassad understödsform och att återbetalningsskyldighet eller andra för den hjälpsökande men­ liga rättsverkningar ej böra inträda i andra fall än där det uttryckligen före­ skrivits. I överensstämmelse härmed upptager lagen örn offentlig försörjning ett fler­ tal olika former av samhällshjälp för särskilda kategorier av hjälpbehövande såsom minderåriga, ensamstående barnaförsörjare, barnaföderskor, kroniskt sjuka, abnorma och vanföra m. fl. Vidare meddelas regler om hjälp vid vissa tillfälliga trångmål såsom sjukdom, dödsfall, husvillhet, olyckshändelser etc. samt örn offentlig barnbespisning i skolorna. Slutligen har införts en bestäm­ melse örn befogenhet för kommunalstyrelse att bevilja visst anslag, motsvaran­ de för varje år högst 50 öre per invånare, varur bistånd skall kunna lämnas hjälpsökande, som råkat ut för oförutsedda svårigheter och icke på annat sätt kunna bispringas.

Kungl. Majlis proposition nr $8. 83

För de lijälpbelaövande, som icke kunna hänföras till någon av de särskilt anordnade understödsformerna, återstå två hjälpformer, i lagen benämnda kommunhjälp och fattighjälp. Båda dessa hjälpformer medföra återbetalningsskyldighet för mottagaren. Fattighjälpen är avsedd för försumliga familje­ försörjare och andra arbetsovilliga eller asociala individer samt medför förlust av rösträtt och vissa andra medborgerliga rättigheter. Kommunhjälpen åter är avsedd för sådana hjälpsökande, av vilka man kan förvänta större ambition och vilja att göra rätt för sig. Återbetalningsskyldigheten för erhållen kommunhjälp upphör, örn vederbörande under viss tid kan reda sig utan förnyat understöd. Övergår kommunhjälpen däremot till att bli ett permanent under­ stöd, kan den under vissa förutsättningar komma att betraktas som fattig­ hjälp med dess rättsverkningar. Jämväl fattighjälpen kan efter viss tids för­ lopp eftergivas. Kommunhjälp får normalt icke utgivas till den, som uppbär eller uppfyller villkoren för att uppbära invalid- eller ålderspension eller annan offentlig hjälp, som motsvarar full försörjning. Enligt en i arbetslöshetsförsäkrings­ lagen given bestämmelse jämställes understöd enligt denna lag med nu nämn­ da former av offentlig hjälp. Kommunhjälpen kan ej användas för supplering av arbetslön, då vederbörande har eller kan anvisas fullt arbete till vanlig lön. Endast örn särskilda omständigheter därtill föranleda, äger socialnämnden i dessa fall rätt att efter bifall av kommunalstyrelsen utgiva kommunhjälp. Fattighjälp liksom också sådan kommunhjälp, som har fattighjälps rätts­ verkningar, avskär vederbörande hjälpsökande från rätt att erhålla andra for­ mer av samhällshjälp, sålunda bland annat invalid- eller ålderspension och ar­ betslöshetsunderstöd. Emot dessa i lagen örn offentlig försörjning givna bestämmelser svarar den i lagen örn arbetsförmedling och arbetslöshetsförsäkring meddelade bestäm­ melsen, att en statserkänd arbetslöshetskassa icke må utgiva understöd bland annat till medlemmar, som 1) uppbära invalid- eller ålderspension eller på grund av nedsatt förvärvs­ förmåga erhålla offentligt understöd, vilket till storlek och varaktighet kan jämställas med invalidpension; 2) försörjas på anstalt; samt 3) uppbära fattighjälp eller kommunhjälp under sådana förhållanden, att densamma skall betraktas som fattighjälp, eller som tidigare uppburit fattig­ hjälp eller nu nämnd kommunhjälp, dock blott så länge de i försörjningslagen stadgade verkningarna av hjälpen bestå. Arbetsdirektören kan medgiva undantag från det under 1) ovan omnämnda villkoret, då särskilda skäl tala därför. Förhållandet mellan arbetslöshetshjälpen och andra former av offentligt understöd åt hjälpbehövande innebär icke någon ny princip. Icke heller enligt tidigare gällande lagstiftning ägde de statserkända arbetslöshetskassorna ut­ giva understöd till medlemmar, som uppburo invalid- eller ålderspension eller fattigvård. Någon hänsyn i dessa fall till en medlems genom egna inbetalnin­ gar av avgifter förvärvade rätt till understöd har sålunda varken enligt den äldre eller den nya lagstiftningen tagits.

I 'samband med vissa förslag till kristidslagstiftning framlade regeringen under september månad 1933 i folketinget förslag till lag om provisorisk ut­ vidgning av rätten till understöd från statserkända arbetslöshetskassor. För­ slaget förföll, då enighet icke nåddes om detsamma före riksdagssessionens slut. Vid riksdagens sammanträde under oktober månad 1933 framlade rege­ ringen emellertid ånyo samma lagförslag. Innan lagförslagets innehåll behandlas, torde en redogörelse få lämnas för

84 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

gällande regler angående villkoren för erhållande av understöd från en statserkänd arbetslöshetskassa och den tid, under vilken sådant understöd må ut­ givas. Understöd kan icke utgivas till någon, med mindre han har varit ersättningsberättigad (»nydende») medlem i en erkänd kassa och erlagt på honom belöpande avgifter under de sistförflutna 12 månaderna. Rätten till under­ stöd bortfaller emellertid, när en medlem icke haft arbete i minst 10 månader under loppet av de senast förflutna två åren. Socialministern kan medgiva, att sistnämnda bestämmelse tillfälligtvis sättes ur kraft vid extraordinärt stor arbetslöshet inom kassans verksamhetsområde. Rätten att erhålla understöd bortfaller dock alltid, örn en medlem icke har haft arbete som lönearbetare un­ der respektive minst 26 eller 39 veckor inom en i kassans stadgar bestämd gräns av tre eller fyra år. För att åter bliva berättigad till understöd måste vederbörande inom 12 på varandra följande månader hava haft arbete som lönearbetare i minst 26 veckor. I kassornas stadgar skall angivas den maxi­ mala understödstiden under 12 på varandra följande månader. Denna tid får icke sättas kortare än 70 dagar. I kassornas stadgar skall vidare fastställas den tidrymd, inom vilken en medlem högst skall kunna uppbära fullt årligt un­ derstöd. Denna tidrymd må icke överstiga fyra år. Har en medlem uppburit maximiunderstödet under den i stadgarna bestämda tidrymden, äger han icke rätt till ytterligare understöd, förrän han varit medlem i en erkänd kassa och betalat avgifter som ersättningsberättigad medlem under 12 månader. Varje erkänd arbetslöshetskassa äger rätt att upprätta en fortsättningskassa, vars medel icke må användas till täckande av kassans ordinarie utgifter. Under särskilt stor arbetslöshet inom kassans verksamhetsområde kail däremot fortsättningskassans medel användas till utgivande av understöd utöver det i kassans stadgar eljest fastställda dagantalet. Fortsättningskassornas under­ stöd utgivas under samma regler och i samma storlek och omfång som kas­ sans ordinarie daghjälp, dock att understöd under 12 på varandra följande månader icke kail utgivas under mer än 70 dagar. Förslaget till lag örn provisorisk utvidgning av rätten till understöd från statserkända arbetslöshetskassor avsåg att giva de medlemmar, som på grund av de sista årens stora arbetslöshet uttömt sin understödsrätt från försäk­ ringen, en utvidgad sådan rätt. Vidare bereddes genom lagförslaget möjlighet för de medlemmar, vilkas understödsrätt ännu icke inträtt, att genast få un­ derstöd. I dessa hänseenden föreslogs, att medlemmar, som i övrigt uppfyllde villkoren för understödsrätt, under tiden från lagens ikraftträdande till den 30 april 1934 skulle äga uppbära understöd genom arbetslöshetskassan i in­ till 140 dagar. Därjämte hade det för fortsättningskassorna stadgade maxi­ mum av 70 dagar förlängts till 140 dagar, såvitt anginge utbetalning av fortsättningshjälp under tiden från lagens ikraftträdande till den 30 april 1934. Arbetslöshetskassornas och fortsättningskassornas utgifter på grund av lagen skulle helt ersättas av staten. Kommunerna skulle därefter ersätta sta­ ten en tredjedel av utgifterna. De sammanlagda utgifterna för den nu nämnda krishjälpen beräknades komma att uppgå till 17,8 miljoner kronor. Den 12 december 1933 antog riksdagen i anledning av regeringens förslag till krislagstiftning en lag örn »kriseforanstaltninger», vilken den 13 i samma månad promulgerades. Det framlagda förslaget till lag om provisorisk ut­ vidgning av rätten till understöd från statserkända arbetslöshetskassor har med vissa ändringar intagits som ett särskilt kapitel i förenämnda lag. Med­ lem av erkänd arbetslöshetskassa, som förbrukat det fastställda maximum av 70 dagar för erhållande av fortsättningshjälp. har sålunda berättigats att, örn han i övrigt uppfyller villkoren för rätt till hjälp från arbetslöshetskassa, under tiden från den 10 december 1933 till den 30 april 1934 uppbära under-

Kungl. Alaj.ts proposition nr 38. 85

stöd under ytterligare 90 dagar. Rätten till understöd har jämväl utvidgats med 90 dagar dels för medlem av arbetslöshetskassa, som förlorat rätten till understöd antingen därför att han förbrukat det i lagen stadgade 3 (4) ånga maximum för understöd eller emedan han icke haft arbete i föreskrivet omfång, dels ock för medlem, som nyanmälts före den 15 juli 1933 och vars understödsrätt ännu icke inträtt. Socialministern har vidare bemyndigats att förlänga det sålunda fastställda dagantalet med intill 18 dagar, varvid hänsyn skall tagas till vissa i lagen närmare angivna omständigheter.

England.

På sätt som anförts i den av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsför­ säkring lämnade redogörelsen för lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring i vissa viktigare länder, tillsattes den 9 december 1930 i England en kunglig kommitté under ordförandeskap av domaren H. Gregory, med uppgift att granska försäkringssystemet i dess helhet och inkomma med förslag dels be­ träffande försäkringsplanens framtida omfattning och bestämmelser samt med­ len att göra den solvent och självförsörjande, dels beträffande åtgärder som borde vidtagas utom försäkringsplanen med de arbetslösa, som äro arbetsdugliga och användbara för arbete. Kommittén avlämnade sitt slutlig^ betänkande i november 1932. En när­ mare redogörelse för betänkandet finnes intagen i den av 1932 års sakkun­ niga avgivna, såsom bilaga G vid propositionen till 1933 års riksdag fogade promemorian (sid. 204 ff.), till vilken redogörelse här må hänvisas. Engelska regeringen har härefter i november 1933 avlämnat proposition till parlamentet med förslag i anslutning till betänkandet örn vissa ändringar i lagen örn arbetslöshetsförsäkring. Regeringen ifrågasätter icke någon väsent­ ligare förändring med avseende på det nuvarande systemet för försäkringen. Denna skall sålunda alltfort vara obligatorisk med ungefär samma omfattning som hittills. Ingen ändring föreslås heller beträffande storleken av avgifter och understöd. Den principiellt viktigaste delen av förslaget torde i stället vara ordnandet av det allmänna hjälpsystemet vid sidan av försäkringen. Av de föreslagna ändringarna beträffande själva försäkringen må här om­ nämnas följande. Minimiåldern för inträde i försäkringen har sänkts från 16 år till åldern för skolans avslutande, dock lägst till 14 år. För personer under 16 år skola avgifter erläggas med 2 pence per vecka av arbetsgivaren, av den anställde och av staten. Därest någon frivilligt deltager i en fortsättningsskola, komma försäkringsavgifter under tiden att krediteras honom. Sär­ skilda instruktionskurser för personer mellan 14 och 18 år skola anordnas i stor skala. Genom sänkningen av åldern för inträdet i försäkringen kunna de försäkrade hädanefter bliva ersättningsberättigade vid 16 års ålder, d. v. s. 30 veckor tidigare än för närvarande. Under.stödstidens längd bestämmes på följande sätt. Örn förutsättningarna för erhållande av understöd föreligga, skall den försäkrade vara berättigad att under ett understödsår erhålla under­ stöd i 156 dagar (26 veckor), vilket motsvarar den nuvarande understödstiden. Därutöver skall en försäkrad, som under fem försäkringsår närmast före löpande understödsårets början varit försäkrad och under denna tid er­ lagt minst en veckoavgift, vara berättigad till understöd under det löpande understödsåret med sex dagar för erlagda tio avgifter under de sista fem åren, minskat med en dag för varje antal av fem dagar, som han uppburit under­ stöd under samma fem försäkringsår. Den föreslagna regeln medför, att en arbetare, som under de fem senaste försäkringsåren ej uppburit något under­ stöd men betalat samtliga försäkringsavgifter, tillhopa 260, blir berättigad till ytterligare 156 dagars (26 veckors) understöd. Maximalt kan en för-

86 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

säkrad sålunda uppbära understöd under hela understödsåret. En försäkrad, som under något understödsår uttömt sin rätt till understöd, kan under ett påföljande understödsår icke bliva berättigad till understöd, förrän han er­ lagt tio avgifter. Örn en försäkrad vid början av ett understödsår uppfyller villkoret örn erlagda avgifter, behöver detta villkor icke vidare prövas under samma understödsår. Personer, som beviljats avsked från krigsmakten, bliva understödsberättigade från försäkringen, såsom örn de erlagt avgifter till försäkringen under hela tjänstetiden. Enligt lagförslaget skall en ständig försäkringskommitté tillsättas, vilken skall råda arbetsministern i frågor angående försäkringen. Kommittén skall senast inom utgången av februari månad varje år och i övrigt då så finnes påkallat avgiva rapport örn försäkringens finansiella ställning och med hän­ syn härtill föreslå erforderliga ändringar eller tillägg i försäkringsvillkoren. Kommittén skall vidare hava skyldighet att avgiva yttrande över alla av arbetsministern ifrågasatta ändringar i försäkringsvillkoren. Så snart som möjligt efter lagförslagets antagande skall kommittén avgiva förslag örn ar­ betslöshetsförsäkring för personer, som äro anställda i jordbruk och skogsbruk. Försäkringsfondens skuld till statskassan, som för närvarande uppgår till inemot 115 miljoner pund, skall förräntas efter 31/, procent. Genom halv­ årsvis gjorda inbetalningar örn 2,750,000 pund kommer skulden att avbetalas under loppet av ungefär 40 år. De nuvarande avgifterna från arbetsgivarna, de försäkrade och staten beräknas förslå till såväl kostnaderna för understöd och administration som till avbetalningarna å skulden. Det särskilda hjälpsystemet vid sidan av försäkringen, vars understöd skola ersätta de nuvarande s. k. »transitional payments», skall handhavas av en sty­ relse för arbetslöshetshjälp (Unemployment Assistance Board). De lokala myndigheterna fråntagas sålunda all befattning med arbetslöshetsunderstöden, vilka för framtiden skola administreras av berörda statliga organ. För att erhålla kunskap örn olika lokala förhållanden skall styrelsen emellertid tillsätta särskilda rådgivande kommittéer för lämpliga områden. Hjälpsystemet skall omfatta samtliga personer mellan 16 och 65 års ålder, vilka normalt äro sysselsatta i ett yrke, beträffande vilket betalningsskyldighet föreligger enligt lagen örn änke-, pupill- och ålderspension, samt äro arbetsdugliga och användbara för arbete. Under hjälpsystemet inrangeras jämväl per­ soner, vilka efter 16 års ålder icke innehaft något avlönat arbete men skäligen borde hava haft sådant arbete, örn ej förhållandena inom industrien omöjliggjort detta. Praktiskt taget samtliga arbetslösa personer komma genom dessa be­ stämmelser att innefattas under hjälpsystemet. Avgörande i frågan, örn en person skall innefattas under hjälpsystemet, fattas av styrelsens tjänstemän men kan överklagas hos särskilt inrättade nämnder (appeal tribunals), vilkas avgörande är slutgiltigt. Styrelsen har att vidtaga anstalter för anordnande av yrkeskurser i syfte att underlätta erhållande av arbete för de hjälpsökande. För att ytterligare befordra utbildningen och träningen må styrelsen ingå överenskommelser med lokala myndigheter örn anställning av hjälpsökande i lämpliga arbeten emot vanliga löner för perioder icke överstigande tre månader. Understöd utgår till sådana hjälpsökande, vilka äro anmälda hos den offent­ liga arbetsförmedlingen utan att hava erhållit arbete eller blott hava arbete så kort tid, att de icke kunna förtjäna tillräckligt för sitt uppehälle, under den allmänna förutsättningen att de äro i behov av understöd. Prövningen av be­ hovet skall avse inkomster och tillgångar hos samtliga medlemmar av de hjälp­ sökandes hushåll enligt i lagen givna specificerade regler. Understödets stor­ lek är icke på samma sätt som i försäkringen fastställt utan bestämmes med hänsyn till behovet i varje särskilt fall för den hjälpsökande och de personer,

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 87

för vilka han är försörjningspliktig. Understöd ina icke utgivas till personer, som på grund av deltagande i en arbetskonflikt icke kunnat erhålla understöd från försäkringen. Alla frågor angående understöd avgöras av styrelsens tjänstemän men kunna överklagas hos de nyss omförmälda nämnderna. En särskild arbetslöshetshjälpfond skall inrättas för det nya hjälpsystemet. Bidrag till fonden skola inbetalas av samtliga kommuner enligt i lagen givna be­ stämmelser. Bidragen skola bestämmas i proportion till minskningen ^av de utgifter för ifrågavarande understödshjälp, som kommunerna hittills fått be­ strida.

Tyskland.

Genom en den 22 september 1933 dagtecknad lag har från försäkringsplikt undantag^ verksamhet inom lant- och skogsbruk, fiske i insjöar och dammar samt kustfiske. Avsikten med lagen är, att genom minskning av arbetskost­ naderna inom dessa yrken söka kvarhålla i arbete så många som möjligt av de personer, som under den varma årstiden erhållit sysselsättning inom dessa verksamhetsgrenar.

Finland.

Den finska frivilliga arbetslöshetsförsäkringen har länge ansetts ej motsvara nutida förhållanden, särskilt därutinnan att det högsta i förordningen medgivna dagunderstödet, 10 mark, efter penningvärdets försämring ej längre är till­ räckligt. Riksdagen begärde år 1925 utredning, huruvida och i vilken omfatt­ ning obligatorisk försäkring borde införas. Uti proposition till 1931 års riks­ dag fram brill regeringen emellertid, att någon anledning icke förelåg att införa en obligatorisk försäkring. Regeringen framlade i stället förslag till ny lag angående arbetslöshetskassor, som äga rätt till bidrag av statsmedel. Efter åtskilliga ändringar blev lagförslaget av riksdagen antaget men lämnades vi­ lande över nästkommande val. Då ifrågavarande lagförslag därefter givit anledning till anmärkningar och ändringar däri ej kunna av riksdagen vidtagas, har regeringen i oktober 1933 för riksdagen framlagt ett nytt lagförslag i ämnet. Arbetslöshetskassorna få enligt lagförslaget icke^ bedriva annan verksamhet än att bevilja understöd åt sina medlemmar vid iråkad arbetslöshet, och kas­ sorna få ej heller tillhöra förening, organisation eller annan sammanslutning, som bedriver nämnda verksamhet, eller vara beroende av sådan. Med stadgandet avses, att kassorna skola hållas åtskilda från motsvarande fackliga organisa­ tioners verksamhet. Det är däremot icke meningen att förhindra, att på visst yrkesområde eller viss ort organiserade arbetare skulle kunna utgöra kärnan även i arbetslöshetskassan å motsvarande område eller ort. I kassornas stadgar må dock icke föreskrivas, att medlem bör tillhöra eller ansluta sig till annan förening, organisation eller sammanslutning. Understöd må endast beviljas den, som tillhört kassan åtminstone de. sex närmast föregående månaderna samt under denna tid erlagt medlemsavgifter för minst 26 veckor. Understöd kan utgå även vid korttidsarbete enligt vissa regler. Dagunderstödets storlek får högst bestämmas till 30 mark för försörj­ ningspliktig medlem samt får ej överstiga två tredjedelar av medlemmens van­ liga avlöning. För icke försörjningspliktiga medlemmar må understödet icke överstiga tre fjärdedelar av understödet för försörjningspliktig medlem. Un­ derstöd må under tolv på varandra följande månader icke utgivas för längre tid än 120 dagar. Har medlem under 24 på varandra följande månader upp­ burit högst tillåtna understöd, må ytterligare understöd icke beviljas honom, innan minst sex månader förflutit och medlemmen under denna tid erlagt av­ gifter för minst 26 veckor.

88 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Understöd ma icke utgivas till medlem, som är sjuk eller eljest arbetsoförmogen eller som utan tvingande orsak lämnat sitt arbete eller av eget vållande är arbetslös. Understöd får ej heller utgivas till den, som utan giltiga skäl vägrar att mottaga tillbudsstaende arbete, vilket motsvarar hans arbetsförmåga och yrkesskicklighet samt icke hänför sig till arbetsplats, där strejk eller lockout råder, och för vilket betalas i yrket för tiden vanlig lön å orten eller, örn arbetet är med allmänna medel anordnat eller understött, minst fyra femtedelar av sagda lön. Slutligen får understöd icke utgivas till den. som för sin person åtnjuter stadigvarande fattigvård. I det vilande lagförslaget stadgades, att understöd icke finge utgå, örn medlem vägrade att mottaga arbete, för vilket betalades minst tva tredjedelar av hans i yrket vanliga dag­ lön å orten eller, örn arbetet vore med allmänna medel anordnat eller understött nödhjälpsarbete, minst tre femtedelar av sagda lön. Ändringen har motiverats med att men ej velat genom stadgandet medverka till den allmänna lönenivåns nedgång utan ansett den å fria arbetsmarknaden rådande lönenivån såsom sådan samt vid allmänna arbetslöshetsarbeten de på föreskrivet sätt nedsatta lönerna böra vara bestämmande. Under arbetshäst får arbetslöshetskassa ej utgiva understöd åt medlem, som omedelbart i följd av strejk eller lockout blivit arbetslös eller som medelbart genom strejk eller lockout blivit arbetslös, därest av omständigheterna fram­ går, att avsikten med arbetstvisten är att åstadkomma förändringar jämväl i hans arbets- och löneförhållanden. Statsbidrag till arbetslöshetskassorna utbetalas halvårsvis och utgår för un­ derstöd, som icke överstiger tio mark örn dagen, med två tredjedelar för försörjningspliktiga och hälften för övriga medlemmar. För understöd, som över­ skrider tio mark, utgår statsbidraget med hälften för försörjningspliktiga och en tredjedel för övriga medlemmar.

Kungl. Majlis proposition nr 38. 89

Bilaga B.

P. M. angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet vid olika villkor för förvärv av understödsrätt.

A. Kompletterande bearbetning av det vid 1932 års undersökning angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet erhållna materialet.

Av Fil. lic. T. Hessler. Bitr. Sekreterare i Statens Arbetslöshetskommission.

1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring verkställde hösten 1932 vissa undersökningar rörande effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring. Det material, varpå dessa undersökningar grundade sig, utgjordes av uppgifter från Svenska grov- oell fabriksarbetareförbundet och Svenska metallindustri­ arbetareförbundet. Beträffande resultaten av dessa utredningar hänvisas till bilaga E till 1932 års utredning rörande arbetslöshetsförsäkring, vilken såsom bilaga G- är fogad till Kungl. Maj:ts proposition nr 209 år 1933. Denna undersökning utgick från antagandet, att en arbetslöshetsförsäkring hade införts i Sverige från och med den 1 januari 1928 i huvudsaklig över­ ensstämmelse med det av 1926 års sakkunniga år 1928 publicerade förslaget till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring och avsåg tiden 1929—1930; för me­ tallindustriarbetareförbundet utsträcktes undersökningen jämväl till år 1931. Undersökningens huvudresultat i fråga örn den sannolika effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring torde kunna sammanfattas på följande sätt: för grovoch fabriksarbetareförbundets medlemmar skulle försäkringseffektiviteten kun­ na uppskattas till i genomsnitt omkring 30 %, medan för metallindustriarbe­ tareförbundets klientel effektiviteten skulle uppgå till inemot 40 °/°. Med effektivitet förstås i detta sammanhang antalet från en försäkring under­ stödda veckor i procent av hela antalet arbetslösa veckor. Såsom nämnts byggde denna undersökning på 1928 års förslag till obliga­ torisk arbetslöshetsförsäkring. Huvudvillkoret för förvärv av understöd inne­ bar enligt detta förslag, att den arbetslöse under närmast föregående 4 ka­ lenderkvartal skulle ha erlagt minst 26 veckoavgifter; härjämte begränsades understödsrätten bland annat av bestämmelsen, att understöd från försäkrin­ gen icke finge åtnjutas för mer än 20 veckor under fyra på varandra föl­ jande kalenderkvartal. För att undersöka möjligheten till ernående av en större effektivitet av för­ säkringen verkställdes sedermera inom socialdepartementet en kompletterande undersökning, avsedd att belysa verkningarna av vissa uppmjukningar i de bestämmelser, som reglerade understödsrätten. Denna undersökning avsåg effektiviteten av en försäkring under det antagandet, att de ovan omnämnda 26 avgifter, som skulle fordras för erhållande av understödsrätt, finge till­ godoräknas vederbörande under en tid av 6 på varandra följande kalenderkvar­ tal i stället för 4. Resultaten av denna utredning återfinnas i bilaga H till nämnda proposition, nr 209/1933.

90 Kungl. Maj:is proposition nr 38

På grund av den korta tid, som stod till förfogande för verkställandet av sist avsedda undersökning, var man tvungen att i mycket hög grad be­ gränsa densamma. Medan den föregående, av 1932 års sakkunniga verkställda utredningen hade omfattat en tid av flera år, inskränktes departementsundersökningen sålunda till allenast tvenne kvartal, nämligen till första och tredje kvartalen 1930 i fråga örn grov- och fabriksarbetareförbundet och till motsva­ rande kvartal 1931 för metallindustriarbetareförbundet. Vidare medtogos endast vissa av de i ovannämnda förbund ingående yrkesgrupperna. Det kan sålunda nämnas, att av de sammanlagt 16 yrkesgrupper, som tillhöra grovoch fabriksarbetareförbundet, ingingo endast 5 och av metallindustriarbetare­ förbundets 3 grupper endast 2. Det ligger i sakens natur, att de begräns­ ningar, som sålunda vidtogos, måste medföra en viss osäkerhet i fråga örn resultaten. Beträffande dessa må här endast nämnas, att man ansåg sig kunna vara berättigad till antagandet, att, därest villkoret för förvärv av understödsrätt ändrades från 26 avgifter under 4 kvartal till 26 avgifter under 6 kvartal, effektiviteten skulle, relativt sett, stegras, vad grov- och fabriksarbe­ tareförbundet beträffar, nied 35 % och för metallindustriarbetareförbundet med 20 %. I departementsskrivel.se den 31 oktober 1933 till 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring har sedermera statsrådet och chefen för socialdeparte­ mentet uppdragit åt de sakkunniga att låta verkställa vissa ytterligare kom­ pletterande utredningar i enlighet med en till skrivelsen fogad promemoria. I denna framhålles bland annat värdet av en undersökning rörande den sanno­ lika effektiviteten av en försäkring enligt det alternativ, som berörts i pro­ positionen och som även diskussionsvis framkommit vid försäkringsförslagets behandling i särskilda utskottet, nämligen förvärv av understödsrätt efter 20 erlagda avgifter under 4 kvartal. Samtidigt med att man sålunda kom­ pletterade den äldre utredningen med detta alternativ, ansågs det lämpligt att jämväl något utförligare undersöka verkningarna av alternativet 26 veckoavgifter under 6 kvartal, vilka undersökningar, såsom ovan nämnts, på grund av den knappa tid, som stått till förfogande vid departementsundersökningen, endast kunnat verkställas för en begränsad del av det till förfogande stående materialet. Samtidigt med att de tidigare undersökningarna sålunda kompletterades med en undersökning av de båda alternativen 26 avgifter under 6 kvartal och 20 avgifter under 4 kvartal, borde jämväl undersökas verkningarna av de bestäm­ melser, som avsågos böra ifrågakomma för förvärv av understödsrätt första gången en medlem gör anspråk på understöd från en arbetslöshetskassa, näm­ ligen 52 avgifter under 12 kvartal, respektive 40 avgifter under 8 kvartal. I det följande benämnes alternativet 26 avgifter under 4 kvartal 1928 års förslag och alternativet 26 avgifter under 6 kvartal propositionsförslaget, medan det ovannämnda i propositionen och inom utskottet diskuterade för­ slaget örn 20 avgifter under 4 kvartal benämnes propositionens alternativ. De olika alternativ till arbetslöshetsförsäkring, som här göras till föremål för undersökning, ansluta sig så till vida till vederbörande förslag, att antalet av­ gifter för förvärv av understöd varit det antal, som föreslagits i dessa. De villkor, som i övrigt tänkts reglera understödsrätten, ansluta sig i allt väsent­ ligt till 1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. När så­ lunda ovan alternativet 26 avgifter under 6 kvartal benämnes propositionsför­ slaget, innebär detta endast att det föreskrivna antalet avgifter för förvärv av understöd antagits vara 26 avgifter erlagda under 6 kvartal. Däremot ha i allt övrigt bestämmelserna i 1928 års förslag antagits gälla. Samma är förhållan­ det med propositionens alternativ. Enligt bestämmelserna i 1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsför-

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 91

säkring bestämdes understödsrätten av det antal avgifter, som erlagts under de senast förflutna fyra kalenderkvartalen. Understödsrätten nyprövades alltså vid varje kvartalsskifte. I den förevarande undersökningen Ilar vidare generellt antagits, att första veckan av ett arbetslöshetsfall på grund av karensbestämmelserna icke understödjes från en arbetslöshetsförsäkring. Dessa nu nämnda bestämmelser, som antagits vara gällande i förevarande under­ sökning, skilja sig emellertid från dem, som antagits gälla i den nedan under avd. B relaterade utredningen. Denna senare grundar sig i detalj på de villkor för understödsrätt, som föreslagits i de olika alternativen. Sålunda har i denna undersökning, i enlighet med bestämmelserna i vederbörande förslag, under­ stödsrätten prövats allenast vid ett arbetslöshetsfalls inträde. Någon nypröv­ ning har sedan icke ägt rum, utan förvärvad understödsrätt har tänkts be­ varad under ett och samma arbetslöshetsfall; understödstiden har sedan reg­ lerats endast genom karensbestämmelserna och understödstidens maximering. Antalet erlagda avgifter har vidare vid bestämmandet av understödsrätten be­ räknats för den tid av 1 respektive 11/2 år, som närmast föregått arbetslöshetsfallets inträdande. Sistnämnda undersökning grundar sig vidare på ett helt nytt innevarande år inhämtat material rörande Svenska träindustriarbetareför­ bundet. Ehuru i de båda utredningarna de undersökta försäkringsförslagen givits samma namn, nämligen propositionsförslaget och propositionens alternativ, äro dock, såsom framgår av vad ovan anförts, bestämmelserna i fråga örn un­ derstödsrätt i viss män olika. Den här förevarande undersökningen kan helt karakteriseras som ett komplement till den av 1932 års sakkunniga för arbets­ löshetsförsäkring utarbetade och tidigare i bilaga G till propositionen nr 209/ 1933 återgivna utredningen.

Den av 1932 års sakkunniga ursprungligen utförda utredningen rörande en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet grundade sig såsom nämnts på material från grov- och fabriksarbetareförbundet och metallindustriarbetareförbundet. Sammanlagt inhämtades uppgifter rörande omkring 70,000 medlemmar i dessa förbund. Vid verkställande av den nu förevarande kompletterande utrednin­ gen ansågs det icke behövligt att utföra denna på hela detta omfattande ma­ terial. För att vinna tid och för att i görligaste mån minska kostnaderna för utredningen ansågs det lämpligt att verkställa ett representativt urval av det tidigare begagnade materialet. Det torde i detta sammanhang böra erinras om att den ursprungliga undersökningen utfördes å ett representativt urval bland medlemmarna i vederbörande förbund, så att för grov- och fabriksarbe­ tareförbundet medtagits hälften av samtliga medlemmar, medan för metall­ industriarbetareförbundet motsvarande proportion satts till 1/3. Vid det nu verkställda representativa urvalet har man gått till väga på så sätt, att 2/5 av de i den föregående undersökningen ingående medlemmarna medtagits. På detta sätt ha för grov- och fabriksarbetareförbundet i förevarande undersök­ ning medtagits V5 och för metallindustriarbetareförbundet 2/15 av dessa organi­ sationers hela medlemsantal. Undersökningen har vidare utförts för hela den tid, som den ursprungliga undersökningen omfattade. Till sist må även näm­ nas, att i den nu företagna undersökningen i fråga örn grov- och fabriksarbe­ tareförbundet tvenne yrkesgrupper, nämligen sockerindustriens kampanjarbe­ tare och torvindustriens arbetare på grund av de för dessa grupper säregna arbetslöshetsförhållandena icke medtagits. Det torde böra erinras därom, att, då endast viss del av det i den ursprungliga undersökningen ingående materialet medtagits, de i här förevarande undersök­ ning erhållna resultaten enligt sakens natur icke helt överensstämma med de tidigare uppnådda utan förete vissa mindre avvikelser.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 93

Innan de ovan återgivna resultaten kommenteras, torde böra erinras därom, att de siffermässiga resultaten rörande 26 avgifter på 4 kvartal icke exakt överensstämma med de i föregående undersökning återgivna. Detta förhållan­ de beror emellertid, såsom nämnts, på att den förevarande undersökningen en­ dast verkställts å en del av det i den tidigare undersökningen ingående mate­ rialet. Av tabellen framgår, att vad grov- och fabriksarbetareförbundet beträffar skillnaden mellan en försäkrings effektivitet år 1929 enligt 1928 års förslag och enligt propositionsförslaget skulle ha uppgått till 5.2 %. För propositio­ nens alternativ, 20 avgifter under 4 kvartal, åter skulle skillnaden ha kommit att uppgå till 8.9 %. För metallindustriarbetareförbundet äro resultaten lik­ nande, ehuru differenserna härvid äro mindre. Det framgår, att skillnaden i effektiviteten mellan propositionens och 1928 års förslag skulle komma att uppgå till 2.9 %, medan den mellan det alternativa förslaget och 1928 års för­ slag skulle hava varit 5.0 %. Under år 1929, som ur arbetslöshetssynpunkt bör anses såsom ett synnerligen gott år med genomsnittligt låg arbetslöshet, skulle alltså propositionens alternativ kommit att verka ej obetydligt gynnsammare än propositionsförslaget. När det gäller att jämföra propositionsförslaget med de båda andra alter­ nativen, torde man emellertid böra erinra örn att jämförelsen för år 1929 giver ett något missvisande och för propositionsförslaget ofördelaktigt resultat. På grund av att material icke inhämtats för tid längre tillbaka än 1 januari 1928, har den uppmjukning i villkoren, som ligger i utsträckningen av tiden från 4 till 6 kvartal, icke kunnat visa sina verkningar förrän under senare hälften av år 1929. De för detta år meddelade genomsnittliga resultaten äro således med avseende på propositionsförslaget lägre än vad de i verkligheten skulle lia blivit, därest försäkringen hade varit införd tidigare än från och med ingången av år 1928. Ser man på förhållandena under år 1930, är situationen i viss mån ändrad. Skillnaden i effektivitet mellan propositionens alternativ och 1928 års förslag, vad beträffar grov- och fabriksarbetareförbundet, uppgår detta år till 8.4 %, medan skillnaden mellan propositionsförslaget och 1928 års förslag utgör 8.8 %. Propositionsförslaget visar sig sålunda detta år något gynnsammare. För metallindustriarbetareförbundet är propositionens alternativ år 1930 ännu något litet gynnsammare än propositionsförslaget, men år 1931 omkastas för­ hållandena. Olikheten i effektivitet belyses även av efterföljande tabell 3, i vilken effektivitetstalen enligt propositionens alternativ och förslag satts i procent av motsvarande tal för 1928 års förslag.

Tal». 3. Jämförelse mellan de olika förslagens effektivitet.

Effektiviteten enligt 1928 års förslag = 100.

Grov- och fabriks- Metallindnstriarbetarearbetareförbundet förbundet Förslag Villkor

1929 1930 1929 1 1930 1931

Propositionens alternativ . . 20 avg./4 kv. . . . 138 130 116 ! 113 112

Av ovanstående tabell torde än klarare än av tabell 2 framgå den ökning, sorn en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet undergår, därest villkoren för understödsrätton förändras i mildrande riktning. Det framgår även, att öknin­ gen i effektivitet har varit starkast för grov- och fabriksarbetareförbundet, ett

96 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

1 9 2 9 1 9 3 0 Försök- Yrkesgrupp riogsförslag liela Hela 1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. 1 kv. 2 kv. 3 kv. 4 kv. året året

Olika slag av arbete . . . Alt. I 19.7 7.7 11.0 11.4 12.8 20.9 15.8 17.4 22.3 19.2 > II 27.2 12.2 15.2 21.5 19.4 28.6 20.9 20.9 24.6 23.7 > III 19.7 11.0 15.9 17.3 16.1 24.7 19.2 23.2 26.9 23.6

Samtliga yrkesgrupper

utom sockerindustriens kampanjarbetare och torv-

» II 43.2 25.2 23.5 31.1 32.6 43.5 28.8 30.1 37.4 35.8 > III 31.6 21.3 24.9 34.9 28.9 44.1 27.5 29.1 39.9 36.2

B. Metallindustriarbetareförbundet.

Försa sringsf ö r s 1 a g Yrkesgrupp År, kvartal Alt. I Alt. II Alt. III

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 97

Försa kringsförslag Yrkesgrupp År, kvartal

Det torde härvid böra erinras om att villkoret 20 avgifter under 4 kvartal innebär, att i medeltal minst 5.0 avgifter per kvartal skola vara erlagda till vederbörande arbetslöshetskassa, medan villkoret 26 avgifter under 6 kvartal motsvarar 473 avgifter eller 2/;i avgifter per kvartal mindre. Det förstnämnda alternativet är sålunda något strängare än det sistnämnda. De ovan i tab. B och 4 meddelade uppgifterna giva emellertid vid handen, att de båda förslagen olika år giva ganska olika effektivitet. Variationerna äro jämväl märkbara mellan olika kvartal. Medan vissa tider propositionsförslaget ger en gynn­ sammare effektivitet, ger å andra sidan dess alternativ vissa andra kvartal högre effektivitet. En bestämd olikhet föreligger dock, nämligen den att un­ der slutet av år 1931 propositionsförslaget ger ett bestämt gynnsammare resultat. Försäkringens effektivitet enligt propositionsförslaget skulle ha hål­ lit sig på en icke obetydligt högre nivå än såväl enligt 1928 års förslag som propositionens alternativ. Förklaringen härtill ligger i öppen dag. Den längre tid, under vilken avgifterna enligt propositionsförslaget få tillgodoräknas den försäkrade, medför att under en tid av stigande arbetslöshet avgifter från längre bort liggande tider, då arbetslösheten genomsnittligt varit lägre, få tillgodoräknas. Detta måste å andra sidan medföra, att under tider av fallande arbetslöshet med stigande konjunktur propositionsförslaget ger ett förhål­ landevis ogynnsammare resultat än dess alternativ. Ovan berördes, att ökningen i effektiviteten i fråga örn grov- och fabriks­ arbetareförbundet var större än för metallindustriarbetareförbundet ävensom att denna ökning varierade förhållandevis starkt under olika kvartal. Det framgår även av tabellen, att ökningen under fjärde kvartalet 1929 skulle Bihang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 38. 7

98 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

i fråga om propositionens alternativ hava uppgått till icke mindre än 45 %, medan den under det tredje kvartalet 1930 skulle hava stannat vid 21 %. I fråga om propositionsförslaget äro variationerna ännu större, i det att för fjärde kvartalet 1929 uppkommit en ökning av icke mindre än 63 %, medan densamma för tredje kvartalet 1930 stannade vid blott 17 %. De starka va­ riationerna härvidlag sammanhänga närmast med de starka säsongvariatio­ nerna i arbetslöshetens omfattning, som göra sig gällande bland mycket betydande delar av de i grov- och fabriksarbetareförbundet ingående yrkes­ grupperna. Detta belyses närmare i tabell 5. Innan tabellen ifråga diskuteras, torde först böra erinras örn vissa re­ sultat, som den av de sakkunniga föranstaltade undersökningen givit vid handen. Av de i grov- och fabriksarbetareförbundet ingående yrkesgrupperna karakteriserades ur arbetslöshetssynpunkt de båda första grupperna framför andra av synnerligen starka säsongvariationer. I särskild grad gällde detta byggnadsämnesindustrien. I den föregående undersökningen berördes även, hurusom en stegring i arbetslöshetens omfattning i regel omedelbart medför en stegring i försäkringens effektivitet och hurusom omvänt en sänkning i arbetslösheten jämväl medför en omedelbar sänkning i effektiviteten, ett för­ hållande som gör, att yrken med starka säsongvariationer uppvisa stora väx­ lingar i försäkringens effektivitet. Såsom belyses i bilagda diagram (sid. 100 och 101), varierar effektiviteten på ungefär samma sätt för alla de tre olika förslagen, endast med den olikheten, att propositionens alternativ respektive förslag ligga på ett något högre plan än 1928 års förslag. En bestämd skillnad gör sig dock gällande, nämligen att vid starkt stegrad arbetslöshet stegringen i effektiviteten blir något starkare för propositionens alternativ och förslag än för 1928 års förslag. Av diagram­ men framgår även, att avståndet mellan de olika kurvorna vid deras toppar är större än i deras nedre lägen. I den tidigare undersökningen påvisades, hurusom säsongvariationer ofta medföra kortvariga, förhållandevis starka stegringar i effektiviteten. Nyss har visats, att för säsongyrkena effektivitetsökningen för propositionens alter­ nativ och förslag varit särskilt stark under dödsäsongen. Det ligger nära till hands att antaga, att vid en uppmjukning av villkoren för understödsrätt yrken med säsongartade variationer i arbetslösheten även i främsta rummet skola komma i åtnjutande av ökningen i försäkringens effektivitet. Den större effektivitetsökning, som ger sig tillkänna ifråga örn grov- och fabriksarbetareförbundet, torde även huvudsakligen sammanhänga härmed. De större varia­ tionerna i fråga örn effektiviteten för grov- och fabriksarbetareförbundet än för metallindustriarbetareförbundet lära jämväl sammanhänga härmed. Den här påvisade olikheten i fråga örn verkningarna av de föreslagna mildringarna i villkoren för understödsrätt torde emellertid få anses vara av så stor betydelse, att den förtjänar att något närmare belysas. I efterföljande tab. 6 hava i tab. 5 återgivna understödsprocent för propositionens alterna­ tiv och förslag för varje särskild yrkesgrupp jämförts med 1928 års förslag. Härvidlag har angivits såväl storleken av de absoluta skillnaderna som rela­ tionen mellan procentsatserna. Det framgår, att effektivitetsökningen för de olika grupperna varit för­ hållandevis olika. Härvidlag får man dock hålla i minnet, att för vissa yrkes­ grupper materialet varit litet och att därför tillfälligheter hava kunnat spela in. Tabellen visar att börja med, att för byggnads- och byggnadsämnesindustrierna, som båda äro grupper av mycket stor omfattning och vilkas arbets­ löshet karakteriseras av betydande säsongvariationer, effektivitetsökningen' är förhållandevis stor. För byggnadsindustrien motsvarar ökningen i det närmaste genomsnittet för hela förbundet, för den andra gruppen åter är stegringen

100 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Grov- &. Fabri ksarbelareförbuncUt

-gg nad.sindu.jiri. Byggnadsämnesindustrl Glas indus

Gum mi in du st r i Konscrvindustri Konstgödnings industri

so­

lo so­ nö- 10 0- l % or sl muni dosarbetare Mekaniska verkstäder tö­ sö-. lo ■ to­ no­ ro-o- /920 J030 191 9 1930 1920 1930 Jämförelse mellan en försäkrings effektivitet I 1928 års förslag (- -) II Propositionens alternativ (--------)

Kungl. Majlis proposition nr 38. 101

■Samilia* yrkesgrupper Olika slag av [abi Oi i ka slag utom 10 k 111.

/S29 1910

Metall industri arbetareförbundet

% Jarntru k Meka niska vcrksläcler 60 50

te­

lo

20 ■

10 ■ 0- Rorgrb el are Sanitliqa, yrkesqrupper

50 ii liw lo­ { !; v\\ lo

So­

lo-

0 19 as ;o3a ;53o enligt olika försäkring9förslag. Understödsprocent. III Propositionsförslaget (-•-•-) Arbetslöshetsprocent (++++++)

102 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

variationer i arbetslösheten erhålla en något större effektivitetsökning än andra yrken vid uppmjukning av villkoren för understödsrätt. Det torde här vara pa sin plats att med några ord jämföra de ovannämnda resultaten med den nyssnämnda, av socialdepartementet i början av år 1933 verkställda kompletterande undersökningen. Såsom redan nämnts hänförde sig denna endast till tvenne kva-rtal samt blott till vissa i materialet ingående yrkesgrupper. Det då verkställda urvalet var sålunda icke representativt, vilket däremot varit fallet i den nu förevarande undersökningen. Enligt de uppnådda resultaten hade försäkringens effektivitet år 1930 vid 26 avgifter under 6 kvartal för grov- och fabriksarbetareförbundet beräknats till 36.5 % och för metallindustriarbetareförbundet för år 1931 till 44.6 %. Man hade här­ vid räknat med en genomsnittlig effektivitetsökning, för det förra förbundet av 35 % och för det senare förbundet av 20 %. Det har av de ovan angivna under­ sökningarna framgått, att för de år, vartill dessa undersökningar hänföra sig, den verkliga effektivitetsökningen skulle hava inskränkt sig, för det förra för­ bundet till 32 % och för det senare förbundet till 18 %. Under stödsprocenten skulle för det förra förbundet hava blivit 36.2 % och för det senare förbundet 44.1 %. Som synes har den här förevarande undersökningen givit något lägre resultat än departementsundersökningen. Avvikelserna torde med hänsyn till den osäkerhet, varmed kalkylerna i departementsundersökningen på grund av materialets litenhet voro behäftade, få anses vara små. Att departements­ undersökningen kom att giva något högre resultat, beror i huvudsak på föl­ jande omständigheter. Såsom nämnts stödde sig denna på endast två kvar­ tal, nämligen det första och det tredje. Man utgick härvidlag från antagandet, att ett medeltal för dessa båda kvartal i det närmaste skulle motsvara ett genomsnitt av hela året. Emellertid ha de nu verkställda undersökningarna givit vid handen, att effektiviteten under de båda återstående kvartalen ifråga­ varande år i genomsnitt varit lägre än under det första och tredje. Samtidigt med de båda alternativen 26 avgifter under 6 kvartal respektive 20 avgifter under 4 kvartal har jämväl, såsom inledningsvis påpekats, under­ sökts effektiviteten av en försäkring vid de båda alternativen 52 avgifter under 12 kvartal och 52 avgifter under 8 kvartal. De nu verkställda undersöknin­ garna ha i allt väsentligt verifierat resultaten av de tidigare gjorda utred­ ningarna. Det visade sig sålunda, att en fördubbling av antalet avgifter och den tid, under vilken dessa skola beräknas, i någon mån försämrat effektivi­ teten. Resultaten hava sammanställts i efterföljande tablå, i vilken även för jämförelse medtagits 52 avgifter under 8 kvartal.

Grov- ock fabriksarbetare- Metallindustri arbetare­ förbundet förbundet F örsäkrings villkor

1930 1930 1931

Jämföras siffrorna vad metallindustriarbetareförbundet beträffar under åren 1930 och 1931, visar det sig, att en dubblering av avgifternas antal och den tid, under vilken de skola vara erlagda, varit mest ogynnsam under år 1930 och däremot mindre ogynnsam under år 1931. Detta förhållande hänger naturligen samman därmed, att i den längre tid, under vilken avgifterna skola beräknas kommer att ingå tider med förhållandevis låg arbetslöshet, under vilka det varit lättare att erlägga de stadgade avgifterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 103

I den. av 1932 års sakkunniga verkställda utredningen rörande effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring meddelas jämväl den omfattning, i vilken de arbetslösa överhuvudtaget kommit i åtnjutande av understöd ifrån en försäk­ ring, d. v. s. hur stor del av de arbetslösa, som vid något tillfälle kommit i åtnjutande av understöd från försäkringen. I den till förevarande promemo­ ria fogade tabellbilagan hava resultaten av undersökningen återgivits. I efter­ följande tab. 7 hava vissa huvudresultat härav sammanförts. På grund av angelägenheten att så vitt möjligt begränsa undersökningens omfattning hava i olikhet mot i den tidigare undersökningen icke särskilda årssiffror beräknats i fråga örn de understödda personerna. Beräkningen av dy­ lika fordrar nämligen särskilda undersökningar.

Tabell 7. Antalet understödda personer 1 förhållande till hela antalet arbetslösa personer.

Alt. I = 1928 års förslag. Alt. II = Propositionens alternativ. Alt. III = Propositionsförslaget.

Grov- och fabriksarbetareförb. Metallindustriarbetareförb. Ar. Kvartal

I stort sett ger den ovanstående tabellen samma bild av variationerna i för­ säkringens effektivitet som de tidigare angivna uppgifterna rörande understödsprocenten. En jämförelse de olika alternativen emellan visar, att de ovan meddelade uppgifterna rörande antalet understödda personer icke giva något väsentligt nytt utöver vad som redan framkommit ur undersökningen beträf­ fande de understödda veckorna. Genomsnittligt ligga procentsatserna å en högre nivå än i fråga om understödda veckor, ett förhållande som torde vara naturligt. Det torde kunna sägas, att variationerna i procentuella antalet understödda personer är genomsnittligt mindre än understödsprocenten, något som även berörts i den tidigare undersökningen. Det framgår även tydligt, att den säsongmässiga stegringen i effektiviteten i fråga örn understödda personer inträffar redan under tredje kvartalet, medan i fråga örn understödda veckor stegringen först inträffar i fjärde kvartalet. Detta sammanhänger med att säsongförsämringen normalt torde börja att inträda först mot slutet av det tredje kvartalet. Till sist torde böra meddelas de erhållna resultaten i fråga örn understödda personer, därest villkoret för understödsrätt varit 40 avgifter under 8 kvartal

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 105

B. Undersökning verkställd med utgångspunkt från arbetslöshetsförhällandena inom Svenska träindustriarbetareförbundet.

Av Fil. lic. Erik Drougge. Förste amanuens i Socialstyrelsen.

I. Undersökningens omfattning och utförande.

I skrivelse den 31 oktober 1933 erhöllo 1932 års sakkunniga för arbetslös­ hetsförsäkring chefens för socialdepartementet bemyndigande att verkställa tvenne undersökningar till utrönande av en arbetslöshetsförsäkrings effekti­ vitet. För den ena av dessa undersökningar har ovan under A redogjorts. Den andra undersökningen, för vars resultat här nedan redogöres, skulle base­ ras på arbetslöshetsförhållandena inom Svenska träindustriarbetareförbundet. Såsom redan framgått av avdelning A (sid. 89) föreligger i visst avseende en principiell skiljaktighet mellan de båda undersökningarna. Medan sålunda den undersökning, för vars resultat redogjorts under avd. A, företagits med utgångspunkt från 1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäk­ ring, har beträffande föreliggande undersökning utgångspunkten för beräknin­ garna angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet varit förslaget till frivil­ lig arbetslöshetsförsäkring i propositionen den 17 mars 1933, nr 209. Detta har inneburit, att i förra fallet den i 1928 års förslag fastslagna principen angående kvartalsprövning av understödsrätten överförts på de övriga för­ slag till anordnande av arbetslöshetsförsäkring, vilka gjorts till föremål för utredning, medan i det senare fallet motsvarande undersökning angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet kunnat verkställas i noggrann överens­ stämmelse med bestämmelserna örn förvärv av understödsrätt enligt de skilda förslagen. Resultaten av de båda undersökningarna äro således i allmänhet ej fullt jämförbara. Föreliggande undersökning avser att belysa en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet med hänsyn till fyra olika alternativ för rätt till understöd från arbetslöshetskassa. Dessa fyra alternativ, vilka motsvara 1928 års förslag till obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, 1932 års sakkunnigas förslag till frivil­ lig arbetslöshetsförsäkring, ett i propositionen nr 209 och i särskilda utskottets utlåtande den 15 juni 1933, nr 18, diskuterat alternativ samt förslaget till frivillig arbetslöshetsförsäkring i propositionen nr 209, komma i fortsättnin­ gen att benämnas respektive 1928 års förslag, 1932 års förslag, propositionens alternativ och propositionsförslaget. De i desamma innehållna bestämmelserna örn understödsrätt kunna i korthet sammanfattas på nedanstående sätt:

106 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Understöd utgår vid arbetslöshet under förutsättning av att 1928 års förslag minst 26 veckoavgifter erlagts under antalet understödsveckor ej överstiger fyra nästföregående kalenderkvartal 20 under fyra på varandra följande kalenderkvartal 1932 års förslag minst 26 veckoavgifter erlagts under de antalet understödsveckor ej överstiger tolv månader (52 veckor), vilka 20 under en tidrymd av ett år föregå arbetslöshetsfallet Propositionens minst 20 veckoavgifter erlagts under de d:o alternativ tolv månader (52 veckor), vilka föregå arbetslöshetsfallet Propositionsför­ minst 26 veckoavgifter erlagts under de d:o slaget aderton månader (78 veckor), vilka föregå arbetslöshetsfallet

Genom tillmötesgående från träindustriarbetareförbundet ställdes för un­ dersökningen erforderligt material till förfogande. Detta material har utgjorts av förbundets medlemsregister, vilket är upplagt i form av ett kortsystem. Å varje kort finnes bl. a. uppgift örn vederbörande medlems namn, medlemsnum­ mer och den avdelning av förbundet han tillhör. Kortet är i övrigt inrutat med hänsyn till redovisning veckovis av erlagda medlemsavgifter samt, då fristämpling föreligger, av orsaken till avgiftsbefrielse. Enligt förbundets stad­ gar äro medlemmarna skyldiga att erlägga avgifter endast under tid, då de inneha arbetsanställning. Vid arbetslöshet, sjukdom, värnplikt, konflikt samt skolkurs beviljas fristämpling. De veckor, för vilka en medlem erhåller fristämpling för arbetslöshet, komma sålunda att motsvara vederbörandes arbetslöshetstid. Fristämpling från erläggande av veckoavgift beviljas vid arbetslöshet, då medlemmen varit arbetslös under minst 3 av veckans 6 arbetsdagar. Detta medför sålunda, att en för arbetslöshet fristämplad vecka i verkligheten kom­ mer att motsvara 1/2—U /2 arbetslöshetsvecka. Det är sannolikt, att till följd härav den i undersökningen redovisade arbetslösheten skulle något överstigit den verkliga, om icke en annan omständighet verkat i motsatt riktning. Denna omständighet utgöres därav, att allmän avgiftsbefrielse är stadgeenligt medgiven för årets första och sista vecka. Till följd härav komma upp­ gifterna för dessa båda veckor att bli bristfälliga och ha för den skull icke medtagits i undersökningen. Ett år avser sålunda i det följande jämnt 50 vec­ kor. Enär arbetslösheten såsom regel är förhållandevis stor just under den tid av året, där dessa s. k. friveckor äro belägna, medför detta för undersökningens vidkommande en tendens till redovisning av en arbetslöshet, som är något lägre än den verkliga. De påpekade tendenserna upphäva tydligen åtminstone del­ vis varandra. På grund av den korta tid, som stått till förfogande för undersökningen, gällde det att i möjligaste mån begränsa uppgiftsinsamlingen. Med anledning härav beslöto de sakkunniga, att urvalet av medlemmar från förbundet skulle inskränkas till 40 procent av de anslutna, vilket skedde på så sätt, att endast de medlemmar, vilkas medlemsnummer slutade på någon av siffrorna 1—4, uttogos för undersökningen. Enligt departementschefens skrivelse skulle undersökningen omfatta tiden 1929—1932. Enär det emellertid visade sig, att uppgifter kunde erhållas jäm­ väl för första halvåret 1933, vilka uppgifter voro av särskilt intresse med hänsyn till den då rådande synnerligen starka arbetslösheten inom förbundet, syntes det de sakkunniga befogat att utöka undersökningstiden intill den 1 juli 1933. Med hänsyn till de skiljaktigheter beträffande arbetslöshetsförhållandena, vilka kunde antagas förefinnas mellan olika inom förbundet representerade

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 107

yrkeskategorier, ansågs lämpligt att företaga en uppdelning av materialet på fem olika yrkesgrupper, nämligen: möbelfabriker (M), snickeri- & möbelfabri­ ker (K), snickerifabriker (S), exportsnickerier (E) samt övriga slag av före­ tag (D). Uppdelningen företogs på så sätt, att för varje avdelning av förbun­ det undersöktes, till vilken av ovannämnda grupper avdelningens samtliga med­ lemmar närmast voro hänförbara. Av naturliga skäl är effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring olika un­ der tiden omedelbart efter dess ikraftträdande — nämligen så länge bestäm­ melsen örn maximeringen av understödstiden kan verka diskvalificerande — och senare, då försäkringen varit i kraft någon tid. För att ej erhålla miss­ visande resultat bör man till följd härav utgå från den förutsättningen, att arbetslöshetsförsäkringen varit i kraft redan någon tid före undersöknings­ periodens början. Man beslöt härvid att antaga, att arbetslöshetsförsäkring hade införts från den 1 januari 1928. Enligt detta antagande skulle sålunda medlemmarna tänkts erlägga avgifter till försäkringen från och med ingången av nämnda år. De i undersökningen ingående personerna ha sålunda vid början av den tid, undersökningen avser, tänkts i vederbörlig ordning lia erhållit visst understöd från försäkringen i den mån de varit arbetslösa. Det första skedet av undersökningen har bestått i att från förbundets med­ lemsregister inhämta ovannämnda uppgifter angående erlagda avgifter, ar­ betslöshet, sjukdom m. m. Dessa lia antecknats å kartoliner av utseende, som framgår av fig. 1. I kartolinens två första kolumner äro angivna respektive år och kvartal. I de tretton följande, vilka avse veckor under kvartalen, ha antecknats fristämplade veckor med angivande av orsaken till avgiftsbefrielse. Sålunda har ar­ betslöshet markerats med ett horisontalt streck inom veckorutans övre del, sjukdom utmärkts med »s», värnplikt med »v», skolkurs med »o» samt kon­ flikt med »k». Blanka vecko rutor innebära, att avgift erlagts till förbundet. För medlemmar, som under undersökningstiden inträtt i eller utgått ur förbun­ det, ha orden »In» och »Ut» insatts i de veckorutor, som avgränsa medlemstiden. I samband med denna överföring av medlemskortens uppgifter till utred­ ningens kartoliner lia kolumnerna »a» (= arbetslöshetsveckor) och »Erl. avg.» (= erlagda veckoavgifter) uträknats. Undersökningens andra skede har omfattat uträknandet för varje medlem av det understöd, varav han skulle kommit i åtnjutande, därest arbetslöshets­ försäkring varit införd. Tillvägagångssättet har härvid varit följande. För varje arbetslöshetsfall har först undersökts, huruvida understöd kunnat utgå med hänsyn till villkoret beträffande erlagda avgifter enligt 1932 års förslag, propositionens alternativ och propositionsförslaget. Har villkoret varit uppfyllt enligt samtliga dessa alternativ, ha i första veckorutan för veder­ börande arbetslöshetsfall antecknats siffrorna 12 3, varvid siffran 1 avsett 1932 års förslag, 2 propositionens alternativ och 3 propositionsförslaget. Har villkoret varit uppfyllt blott beträffande ett eller två av alternativen, ha endast motsvarande alternativsiffror utsatts. Om villkoret icke varit uppfyllt en­ ligt något av alternativen, har ingen anteckning gjorts, vilket inneburit, att vederbörande arbetslöshetsperiod diskvalificerats beträffande understöd enligt alla här ifrågavarande alternativ. Därefter har prövning skett med hänsyn till villkoret angående understödsrättens maximering i fråga örn de arbetslöshetsfall, vilka fyllt villkoret angå­ ende erlagda avgifter. Varje arbetslöshetsvecka, vilken ej utgjort karensvecka, har sålunda härvid gjorts till föremål för särskild undersökning beträffande understödsrätten. Har det ur understödsrättens maximering härledda villkoret för understöd varit uppfyllt, har vederbörande vecka avbockats å kartolinen. Under aktgivande på de alternativsiffror, vilka denna avbockning gällt, lia

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Erl. u År Kv. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 n ia 13 a avg. 1 2 1 3 Per. - " I

1 /* - — — — - / ¥ \ 2 ¥ ? - - c O 28 K 4 3 8 /O 4 ■ - a 1 a /*» v k'' 1/ y y 7 K é é & / - L &

/3 2 29 3 /JA 1/ IS 9 s 3 3 3 / - 3 3 \ ■ Z / 4 T3 /o k" / / / - / / j / ~F ~ 3 8 \ 1 TU T7 k7 FF TU 8 3 / S 9 3 - 2 13 30 4 ¥ 4 ¥ 77i 6 / / 3 Z / /■ / - / ■ 4 y vs y' y i/ ly y y y' ty n - // // // - - // //

B y - - JZ O y i/ i/ \S y y y /z 3 3 S O o — - 3 /O - - 3 0 0 31 — 3 1/ /o 3 / o 3 - - L /CL JL y ■ _ 4 V' 1/ y y y y y vy 14 n - - // /Z ■ 0 0

_1 B k' y y y y y y y^ /z __ - 8 - /z 78 0 —-* — - - - ¥ O 0 2 32 9 9. ~~~~ - - - / T

__ Jt 9 JL O O

3 y ■ v- V' y y y y y 3 - 8 / O o 4 9 8 9 ■ 33 i k y V' y l r 9 - 8 (T - r 0 o 2 /T3 T7 ~F ! v 9 3 3 3 / - 3 3

J/L JL /o JL JO

29 JJL 37_ J 0 30 J3 zz ZQ ZO Z„ zo zo 1 = 26 veckoavgifter under 1 år ZO JL 2 = 20 » » 1 » 31 41 J3 JL 8 zo / 37 0 0 3 = 26 > > V/i > 8 1É>. z Zf 0 0 32 1? V 33 L K> 3 8 8 / s■ 3 3

Fig. 1. För undersökningen använd kartolin (ifylld utom beträffande medlemsnummer).

därefter de avbockade veckorna sammanräknats kvartalsvis och antalet utförts under Ul, U2 och U3 (= antal understödda veckor enligt respektive 1932 års förslag, propositionens alternativ och propositionsförslaget). Sedan dessa understödsveckor sålunda beräknats, har man övergått till att uträkna antalet understödsveckor enligt 1928 års förslag, för vilket kartolinens fyra sista kolumner äro avsedda. Härvid har förfarits så, att i kol. »Per.» införts antalet under vederbörande kvartal påbörjade arbetslöshetsperio­ der. Beträffande varje kvartal, som innehållit arbetslöshetsveckor, har där­ efter prövats, huruvida minst 26 veckoavgifter erlagts under de fyra föregå­ ende kalenderkvartalen. Har så icke varit förhållandet, har i kol. »b» inskrivits hela antalet arbetslöshetsveckor, d. v. s. det i kol. »a» antecknade veckoantalet. Samtidigt med att i »b» antecknats nämnda antal veckor, har i de två följande kolumnerna antecknats siffran 0, vilket angivit, att understöd icke kunnat utgå. Har däremot villkoret angående erlagda avgifter varit uppfyllt, har i kol. »b» utsatts ett tvärstreck och i kol. »a» insatts antalet arbetslöshetsveckor under kvartalet minskat med antalet påbörjade arbetslöshetsperioder. Genom subtraktionen lia karensveckorna fråndragits. I kolumn »u» har sedan an­ tecknats det antal veckor, för vilka understöd skulle ha utgått, därest den maxi­

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 109

mala understödstiden uppgått till 20 veckor under fyra på varandra följande kvartal. Undersökningens tredje skede har inneburit de individuella uppgifternas hopsummering. För varje alternativ, yrkesgrupp och kvartal ha med tillhjälp av arbetstabeller gjorts erforderliga sammanställningar.

n. Arbetslöshetsförsäkringens effektivitet vid tillämpning av de olika alter­

nativen beträffande rätt till understöd.

1. Definitioner.

I det följande förstås med »medlemmar» antalet personer, reducerat med hänsyn till den tid, de tillhört försäkringen. Antalet medlemmar ett visst år har sålunda beräknats såsom antalet under året eller den del därav, då veder­ börande tillhört förbundet, genomlevda veckor, dividerat med 50. På samma sätt bär medlemsantalet för ett kvartal beräknats såsom det under denna tid genomlevda antalet veckor, dividerat med det antal veckor, kvartalet innehåller. Med » arbetslös person» förstås en av arbetslöshet drabbad individ, oavsett antalet arbetslöshetsfall. Med » understödda personer » förstås individer, som erhållit understöd från försäkringen, oavsett den tid, för vilken understöd ut­ gått. Med » arbetslöshetsveckor » förstås för arbetslöshet fristämplade veckor (d. v. s. veckor med minst tre arbetslöshetsdagar). Med » understödda veckor » förstås veckor, under vilka understöd uppbäres. Med.» arbetslöshetsperiod » avses en tidrymd, under vilken en medlem utan avbrott varit arbetslös. Med » under stödsperiod » avses en tidrymd, under vilken medlem utan av­ brott åtnjutit understöd. Med » diskvalificerade veckor » förstås arbetslöshetsveckor, för vilka under­ stöd icke utgått. Med »arbet slö shets pr ocent» avses, såvida icke annat särskilt angives, an­ talet arbetslöshetsveckor i procent av genomlevda veckor. Med » understödsprocent » förstås antalet understödda veckor i procent av an­ talet arbetslöshetsveckor.

2. Arbetslöshetens omfattning.

Den förevarande undersökningen omfattar en tidsperiod, som att börja med kännetecknas av förhållandevis låg arbetslöshet, vilken dock vid mitten av år 1930 visar tecken till stegring för att sedermera beträffande ifrågavarande fackförbund allt mer ökas till inemot mitten av år 1933. Tab. 1 torde främst giva en bild av utvecklingen på arbetsmarknaden be­ träffande träindustriarbetareförbundet enligt material, hämtat direkt från för­ bundet. Såsom framgår av tabellen, börjar arbetslösheten stiga med tredje kvartalet 1930. Från och med nämnda kvartal är nämligen arbetslösheten större än under motsvarande tid det föregående året. Under 1930 är stegringen dock förhållandevis liten. Arbetslösheten ligger under senare hälften av nämn­ da år blott någon eller några procent över siffrorna för 1929. Med ingången av år 1931 blir arbetslöshetens stegring mer accentuerad för att omkring års­ skiftet 1931—1932 antaga mycket stora proportioner. Vid mitten av det se­ nare året synes arbetslösheten tendera att kulminera. Denna tendens, som — om hänsyn tages till arbetslöshetens säsongvariationer — är ganska utpräglad beträffande fjärde kvartalet 1932, brytes emellertid av eri ny, mycket kraftig arbetslöshetsvåg, vilken sätter in omkring årsskiftet 1932—1933.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. lil

Tab. 2. Arbetslöshetsförsäkringens effektivitet inom träindustriarbetareförbundet.

Arbe tslöshet s v e c k o r Arbets- År, Därav understödda enligt löshetskvartal Hela 1928 års för­ 1932 års för­ Propositionens Propositions­ proantalet slag slag alternativ förslaget cent

Antal % Antal % Antal % Antal %

1929 1 . . . 9,642 3,578 37.1 3,761 39.0 4,325 44.9 (3,778) (39.2) 16.0 2 . . . 7,707 2,595 33.7 2,820 36.6 3,101 40.2 (2,866) (37.2) 11.5 3 . . . 6,505 1,667 25.6 1,796 27.6 2,063 31.7 1,976 30.4 9.5 4 . . . 6,857 2,270 33.1 2,558 37.3 2,876 41.9 2,877 42.0 10.5 1930 1 . . . 9,188 3,228 35.1 3,560 38.7 4,047 44.0 4,153 45.2 13.7 2 . . . 8,392 2,156 25.7 2,481 29.6 2,852 34.0 2,873 34.2 11.1 3 . . . 9,127 2,356 25.8 2,719 29.8 3,112 34.1 2,989 32.7 11.5 4 . . . 10,516 2,982 28.4 3,512 33.4 4,058 38.6 4,033 38.4 14.1 1931 1 . . . 15,366 5,732 37.3 6,250 40.7 7,021 45.7 7,066 46.0 20.5 2 . . . 13,942 4,460 32.0 4,932 35.4 5,546 39.8 5,563 39.9 17.0 3 . . . 12,395 3,256 26.3 3,881 31.3 4,523 36.5 4,543 36.7 14.9 4 . . . 15,179 5,018 33.1 5,767 38.0 6,618 43.6 6,628 43.7 19.5 1932 1 . . . 27,172 11,569 42.6 12,598 46.4 14,036 51.7 14,069 51.8 34.7 2 . . . 25,869 9,449 3B.6 10,740 41.5 11,741 45.4 11,949 46.2 30.5 3 . . . 25,723 7,716 30.0 8,820 34.3 9,816 38.2 9,963 38.7 30.5 4 . . . 23,317 5,108 21.9 6,232 26.7 7,330 31.4 8,010 34.4 30.2 1933 1 . . . 34,638 11,265 32.5 13.375 38.6 15,326 44.2 16,983 49.0 45.1 2 . . . 35,274 9,730 27.6 11,695 33.2 13,235 37.5 14,332 40.6 42.7

1933 (1 o. 2 kv. 69,912 20,995 30.0 25,070 35.9 28,561 40.9 31,315 44.8 43.8

ningen av effektiviteten enligt 1928 års förslag ingen hänsyn tagits till den omständigheten, att i vissa fall första veckan av en arbetslöshetsperiod icke utgör karensvecka. Detta tillvägagångssätt har varit motiverat med hänsyn till sammanknytandet av förevarande undersökning med tidigare utredning an­ gående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet (Bil. G till propositionen nr 209), vid vilken ej förelegat möjlighet att fastställa, när undantagsbestäm­ melser beträffande karens varit tillämpliga. På grund härav underskatta nyss anförda siffror i någon mån försäkringens effektivitet. En särskild undersökning har emellertid givit vid handen, att denna underskattning är skäligen betydelselös, i det att de anförda siffrorna näppeligen borde höjas med mer än en enhet för att motsvara de verkliga. För 1932 års förslag äro respektive årssiffror något högre än beträffande 1928 års förslag, nämligen 35.6, 33.0, 36.6, 37.6 och 35.9 %, medan de beträffande propositionens alter­ nativ och propositionsförslaget markerat överstiga de för 1928 års förslag gällande. Skiljaktigheten i effektivitet mellan de olika alternativen illustreras bäst genom att effektiviteten i fråga om 1928 års förslag sättes lika med 100 för varje år och effektiviteten av de övriga alternativen beräknas i relation härtill. Man erhåller då följande sifferserier:

Kungl. May.ts proposition nr 38. 113

Såsom framgår av tab. 1, är arbetslösheten för träindustriarbetareförbun­ det säsongbetonad. Arbetslösheten under ett år är sålunda vanligen högst under årets första kvartal, sjunker sedermera under andra kvartalet, fort­ sätter att sjunka eller håller sig tämligen konstant under tredje kvartalet och stiger därefter under årets fjärde kvartal. Dessa växlingar i arbetslös­ heten återspeglas tydligt i kvartalssiffrorna för en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet. Med något enstaka och obetydligt undantag ■—- örn man bortser från fjärde kvartalet 1932, då speciella förhållanden förelågo, vilka i fort­ sättningen komma att närmare diskuteras •—- karakteriseras försäkringens effektivitetsgrad under skilda delar av året — och detta beträffande samt­ liga alternativ — därav, att effektiviteten är högst under första kvartalet, därefter sjunker under andra och fortsätter att sjunka under tredje kvartalet för att till sist stegras under årets fjärde kvartal. Denna samstämmighet i utvecklingen, vilken även tydligt givit sig till­ känna vid den tidigare undersökningen angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet (Bil. 6 till propositionen nr 209), torde, såsom i nämnda utred­ ning angives, kunna förklaras ur flera omständigheter. Arbetare, som under vintern drabbats av arbetslöshet, torde sålunda i förhållandevis stor utsträck­ ning ha kunnat inbetala erforderligt antal avgifter till försäkringen under de föregående sommarmånaderna och härigenom kvalificerat sig för understödsrätt. Detta förklarar försäkringens relativt höga effektivitet under vin­ terhalvåret. På sommaren åter är understö dsrätten efter vinterns höga arbets­ löshet uttömd, varför effektiviteten sjunker. En annan förklaringsgrund till försäkringens förhållandevis ringa effektivitet under sommarhalvåret är, att de, som drabbas av arbetslöshet under sommaren, i allmänhet ha osäkrare anställningsförhållanden och större arbetslöshetsrisk än de övriga, varför till följd härav de sommararbetslösa endast i mindre utsträckning kunna för­ värva understöd från försäkringen. Jämförelsen i fråga har, som särskilt påpekats, endast förts fram till mit­ ten av 1932. Efter nämnda tidpunkt träda nämligen speciella faktorer i verksamhet beträffande arbetslöshetens utveckling inom träindustrien, vilka överskugga säsongvariationerna. Med anledning härav och på grund av den därmed sammanhängande extrema utvecklingen på arbetsmarknaden inom ve­ derbörande fack, kan det anses lämpligt att göra försäkringens effektivitet under denna tid till föremål för en särskild diskussion. Under sista kvartalet 1932 undanskymmes arbetslöshetens säsongutveck­ ling av en tendens till konjunkturförbättring. Denna tendens brytes emeller­ tid hastigt för träindustriens vidkommande omkring årsskiftet 1932—1933, påtagligen av återverkningar från den hotande konflikten inom byggnadsfac­ ket, i det att beställningar för nybyggnader i stor utsträckning utebliva, fabrikationen av s. k. seriemöbler, vilken synes taga starkt intryck av bygg­ nadsverksamhetens omfattning, inskränkes o. d. Arbetslösheten, som redan förut legat på en mycket hög nivå, ökar våldsamt med 50 % från det sista kvartalet 1932 till första kvartalet 1933. Under andra kvartalet 1933 går denna höga arbetslöshet något tillbaka, trots att nu byggnadskonflikten bli­ vit ett faktum. Det speciella intresset i föreliggande sammanhang beträffande en arbets­ löshetsförsäkrings effektivitet knyter sig främst till i hur hög grad effek­ tiviteten påverkas av en dylik utveckling, när redan förut arbetslösheten en längre tid legat på en ovanligt hög nivå. Härvid kunna följande iakttagel­ ser göras. Arbetslösheten har praktiskt taget samma omfattning under tred­ je och fjärde kvartalet 1932. Från det förra kvartalet till det senare sjun­ ker försäkringens effektivitet med 27 % enligt 1928 års förslag, 22 % enligt 1932 års förslag, 18 % enligt propositionens alternativ samt 11 % enligt pro- Biliang till riksdagens protokoll 1934. 1 sami. Nr 38. 8

114 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

positionsförslaget. Att i detta läge en effektivitetsminskning måste inträda, är självklart. Den håller sig emellertid inom relativt snäva gränser, vilket antyder, att en arbetslöshetsförsäkring, baserad å här diskuterade alternativ beträffande understödsrätt, komme att bibehålla en ej ringa effektivitet även vid en starkt prolongerad depression med konstant arbetslöshetsprocent. De skillnader beträffande de olika alternativen, vilka framkomma, torde huvud­ sakligen bero på att en del personer, som tidigare under året eller strax före denna tid varit arbetslösa och nu åter drabbats av arbetslöshet, ha lättast att förvärva, understödsrätt enligt propositionsförslaget, därefter lättast enligt propositionens alternativ o. s. v. Från sista kvartalet 1932 till första kvartalet 1933 stiger försäkringens ef­ fektivitet. enligt 1928 års förslag med 48 %, enligt 1932 års förslag med 45 %, enligt propositionens alternativ med 41 % samt enligt propositionsför­ slaget med 42 %. Stegringens intensitet är således någorlunda samstämmig en­ ligt de olika alternativen, vilket givetvis härrör därifrån, att den skarpt nedåt­ gående konjunkturen inom träindustrien medfört ett stort tillskott av såda­ na arbetslösa, vilka, under lång tid förut icke berörts av arbetslöshet och för vilka sålunda skiljaktigheterna mellan bestämmelserna för understödsrätt i fråga örn de olika alternativen tills vidare icke spela någon roll. För övriga arbetslösa är nu emellertid understödsrätten synbarligen gan­ ska starkt angripen enligt de flesta alternativen. Detta ger sig i viss mån tillkänna bl. a. örn man jämför försäkringens effektivitet för första kvartalet 1933 med effektiviteten under motsvarande kvartal ett år tidigare, då ar­ betslösheten även nådde en toppunkt, vilken emellertid låg betydligt lägre än den nu uppnådda (34.7 % mot 45.1 %). Jämförelsen visar, att enligt 1928 års förslag försäkringens effektivitet under första kvartalet 1933 understiger dess effektivitet under motsvarande kvartal 1932 med ej mindre än 24 %, medan motsvarande siffror för 1932 års förslag och propositionens alternativ bliva respektive 17 och 15 %. För propositionsförslaget stannar emellertid ned­ gången vid 5 %. Detta torde bero på att de nu nytillkomna arbetslösa, vilka tidigare endast varit mera sporadiskt arbetslösa (säsongarbetslösa samt ny­ tillkomna arbetslösa vid arbetslöshetens starka stegring från tredje till fjär­ de kvartalet 1932), draga fördel av den enligt detta alternativ utsträckta ti­ den för tillgodoräknande av erlagda avgifter. Med något minskad arbetslöshet under andra kvartalet 1933 faller försäk­ ringens effektivitet från första kvartalet. Nedgången är beträffande 1928 års förslag 15, 1932 årsförslag 14, propositionens alternativ 15 och propo­ sitionsförslaget 17 %. Några större avvikelser föreligga som synes ej. Den något mera markerade nedgången beträffande propositionsförslaget torde kun­ na förklaras därav, att de under sista. kvartalet 1932 nytillkomna arbetslösa, vilka då skulle erhållit understöd enligt propositionsförslaget men ej enligt övriga alternativ, intill eller under andra kvartalet 1933 konsumerat hela den dem. tillkommande understödsrätten. .Vid bearbetningen av undersökningens material ba, såsom tidigare fram­ hållits, sammanställningar gjorts beträffande skilda yrkesgrupper, vilka äro representerade inom träindustriarbetareförbundet. De siffror, som härvid framkommit angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet och vilka åter­ finnas i tabellbilaga, bestyrka.vad här ovan anförts angående hela förbun­ det. Detta framgår även av diagram 1, där för varje yrkesgrupp såväl som för dessa grupper sammanslagna inlagts de kurvor, vilka representera arbets­ löshetsförsäkringens effektivitet enligt de olika alternativen samt arbetslös­ hetens omfattning.

116 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Vo 60 -r

SO

so­

lo

ao

w

o -

Snickerifabriker.

Övriga slag av företag.

12 3 4 12341234123412 1929 1930 1931 1932 1933 Diagram 1. Understödsprocent vid tillämpning av olika 1928 års förslag = , 1932 åra förslag =-----------, propositionens alternativ

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 117

Snickeri- & möbelfabriker.

-/- /

% Exportsnickerier.

/'A\\

V a ;A\

Samtliga yrkesgrupper.

N' / / \

12 341234 128412341 2

1929 1930 1931 1932 1933

alternativ beträffande rätt till understöd från arbetslöshetskassa. ------------ , propositionsförslaget ------------------- , arbetslöshetsprocenten =--------

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

bero på att arbetslöshetsperioderna i regel äro längre under dåliga än under goda tider, varför bestämmelsen örn understödsrättens maximering i större utsträckning diskvalificerar arbetslöshetsveckor från understöd vid depression än vid högkonjunktur. Beträffande propositionsförslaget förtjänar anmär­ kas en motsatt tendens vid ett tillfälle, nämligen att procenttalet understödda personer sjunker från år 1932 till 1933, medan understödsprocenten stiger.

Samtliga yrkesgrupper,

s /

./ /.

\ s

2 3 2 8

Diagram 2. Det procentuella antalet understödda personer vid tillämpning av olika alternativ beträf­ fande rätt till understöd från arbetslöshetskassa. 1928 års förslag = ------- , 1932 års förslag =-----------, propositionens alternativ =--------- , propositionsförslaget ------------------ .

För att närmare åskådliggöra, huru utvecklingen beträffande antalet un­ derstödda personer ställer sig i fråga örn de olika alternativen för förvärv av understödsrätt, ha respektive utvecklingskurvor inlagts å diagram 2. Detta uppvisar en stor samstämmighet beträffande utvecklingstendenserna vid skilda tidpunkter och företer i övrigt samma typiska kännetecken, som karakteri­ serade understödsprocentens utvecklingskurvor enligt diagram 1. I tidigare företagen undersökning angående effektiviteten av en arbetslös­ hetsförsäkring (Bil. G till propositionen nr 209) gjordes gällande, att särskilt under sommarkvartalen avståndet mellan kurvan för antalet understödda per­ soner och kurvan för understödsprocenten tenderade att vidgas. Innebörden av detta förhållande ansågs kunna förklaras på flera sätt, dock i första hand därav att det i huvudsak är de långa arbetslöshetsfallen, vilka diskvalificeras för understöd. I diagram 3, där antalet understödda personer och veder­ börande understödsprocent enligt de skilda alternativen för understödsrätt utmärkts, bekräftas den påpekade avvikningstendensen, och detta ej blott i fråga örn 1928 års förslag, vilket nyssnämnda undersökning närmast avsåg, utan även i fråga örn i föreliggande utredning undersökta övriga alternativ beträffande förvärv av understödsrätt.

Kungl. Majlis proposition nr 88. 119

Samtliga yrkesgrupper.

1928 års förslag. 1932 års förslag.

Propositionens alternativ. Propositionsförslaget.

sa

to so

lo

o 1 23412341 234123412 123412341234123412 1929 1930 1931 1932 1933 1929 1930 1931 1932 1933 Diagram 3. Jämförelse mellan nnderstödsprocent (------) och procentuella antalet understödda personer (+H+).

HL Verkningarna av en utsträckning av den tid, för vilken erlagda avgifter få tillgodoräknas, vid samtidig proportionell ökning av fordringarna beträf­ fande antalet erlagda avgifter.

I tidigare undersökning angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet (Bil. G till propositionen nr 209) gjordes vissa beräkningar angående de för­ ändringar i effektiviteten, vilka skulle uppstå vid en förlängning av tiden för tillgodoräknande av erlagda avgifter och en samtidigt i proportion härtill höjd fordran beträffande antalet erlagda avgifter. Det visade sig härvid, att en dylik förändring i villkoren för understödsrätt komme att i icke ringa grad minska försäkringens effektivitet. Med hänsyn bl. a. därtill att samtliga i förevarande undersökning behand­ lade förslag till arbetslöshetsförsäkring — bortsett från 1928 års — innehålla den bestämmelsen, att understödsrätt första gången förvärvas först sedan medlem av arbetslöshetskassa under en till den dubbla utsträckt avgiftstid erlagt dubbla antalet veckoavgifter mot det, som sedermera erfordras, har det ansetts lämpligt att göra denna fråga till föremål för ytterligare utred­ ning. För den skull ha särskilda beräkningar utförts angående en försök-

120 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Tabell 4. Verkningarna av en fördubbling av den tid, för vilken erlagda avgifter få till­ godoräknas vid samtidig fördubbling av fordringarna beträffande antalet erlagda avgifter.

Förändringen i effektivitet beträffande nedanstående kvartal då avgiftstid och antal erlagda avgifter fördubblas i fråga om vidstående alternativ Yrkesgrupper Alternativ 1930 1931 1932 ! 19 3 3

1 2 3 I 4 1 2 1 3 | 4 1 2 1 3 I 4 1 1 2

Möbelfabriker 1928 års försl. . . - 8.1 -2.8 - 1.0 - 2.2 - 5.5 - 2.2 + 2.6 -0.1 +o.o + 0.8 + 0.3 + 1.1 + 3.3 + 2.4 1932 > > . . -10.0 -3.4 - 3.1 - 4.0 — 4.9 - 2.4 + 0.6 -1.2 -1.1 -1.2 -1.4 -0.8 + 0.1 + 0.9 Prop. alternativ . - 4.7 -2.5 - 3.8 - 2.5 - 3.8 - 5.8 -3.3 -2.4 -2.6 -1.1 -1.6 -2.2 -0.4 + 0.9 Prop.-förslaget . . — — — — - 7.7 - 8.5 -3.8 -1.9 -4.7 -4.6 -2.5 -1.7 -2.7 -0.6

Snickeri- & möbel­ fabriker 1928 års försl. . . - 5.1 -2.1 — 6.5 - 3.2 - 7.8 - 5.0 -1.1 -1.3 -1.7 -1.4 + 1.4 + 2.6 + 6.6 + 6.0 1932 » > . . - 6.6 -2.8 - 5.2 — 6.5 - 8.0 - 4.3 -3.1 -3.6 -2.4 -1.9 + 1.0 + 1.8 + 4.3 + 3.6 Prop. alternativ . - 7.6 -1.9 — 6.5 - 4.8 - 6.2 - 3.7 -4.5 -3.4 -2.4 -1.6 -1.9 + 0.1 + 3.4 + 2.4 Prop.-förslaget . . — — — — - 8.0 — 4.9 -2.5 —3.8 -5.1 -3.6 -0.8 -0.9 -1.5 -0.2

1 Snickerifabriker 1 1928 års försl. . . - 7.6 -6.9 - 6.1 - 8.9 -13.5 -10.2 -2.0 + 4.2 + 3.7 + 3.4 + 0.5 + 0.1 + 1.1 + 2.0 1 1932 > > . . - 9.3 -6.8 - 8.5 -10.6 -14.1 -10.0 -4.0 -1.0 -0.3 -0.5 + 1.8 -0.8 -0.9 -0.7 J Prop. alternativ . -12.4 -5.7 -10.4 -12.3 -13.1 -14.0 -7.9 -6.9 -4.3 -3.0 + 1.7 + 0.5 -0.9 -1.8 Prop.-förslaget . . — — — — -14.7 —10.o -7.6 -5.4 —4.4 -4.9 -2.6 -5.7 -5.0 -2.1 | Exportsnickerier

1928 års försl. . . + 1.7 + 3.0 + 0.6 + 0.3 + 0.5 - 1.5 -5.5 -6.3 -4.1 -2.3 + 2.0 + 4.0 + 9.2 + 2.8 1932 > > . . + 1.4 + 1.0 - 08 + 0.3 + 1.8 + 0.3 -4.3 -5.8 -3.4 -1.6 + 0.7 + 2.6 + 6.6 + 3.7 Prop. alternativ . + 4.3 + 0.8 - 2.8 + 0.2 + 4.0 + 0.7 -2.9 -4.2 -3.3 -1.8 + 0.8 + 3.4 + 6.2 + 6.1 Prop.-förslaget . . — — — — - 1.1 - 1.1 -4.6 -3.0 -1.9 -1.3 -0.6 -0.5 + 0.8 + 2.6

Övriga slag av företag 1928 års försl. . . - 2.2 + 0.0 + 0.4 - 4.1 - 5.4 - 0.2 + 2.5 -1.7 -3.0 -3.0 -1.0 + 3.4 + 1.8 4- 3.6 1932 > . . . - 2.6 -2.9 — 2.6 - 7.3 - 6.9 - 2.3 -1.2 -2.6 -3.0 -2.3 -2.6 + 1.2 + 1.8 + 2.5 Prop. alternativ . - 7.0 -7.1 — 4.2 - 7.0 - 9.2 - 4.5 -0.8 -1.9 -4.8 —4.6 -2.7 + 0.1 -0.5 + 2.6 Prop.-förslaget . . — — — - 9.6 - 4.5 -4-1 -6.6 -5.8 -4.2 -3.3 + 0.3 -3.1 + 0.3

Samtliga yrkes­ grupper 1928 års försl. . . - 4.0 -1.1 - 1.9 - 3.5 - 6.2 - 3.4 -0.4 -1.2 -1.3 -0.8 + 0.7 + 2.4 + 4.6 + 3.7 1932 > > . . — 5.2 -2.5 - 35 - 5.5 - 6.3 — 3.3 -2.1 -2.9 -2.2 -1.6 -0.3 + 1.0 + 2.5 + 2.1 Prop. alternativ . — 4.9 -3.1 - 5.0 - 5.1 - 5.5 — 4.7 -3.5 -3.5 —3.S -2.2 -1.1 + 0.3 + 1.7 + 2-0 Prop.-förslaget . . — — — — - 8.0 - 5.6 -4.2 -4.4 -4.5 -3.8, -1.8 -1.4 -2.1 -1.1

rings effektivitet vid en beträffande förut diskuterade alternativ för förvärv av understödsrätt å ena sidan fördubblad avgiftstid, å den andra fördubblad nrinimifordran i fråga om antalet erlagda avgifter. Försäkringens effektivitet enligt de sålunda framkomna nya alternativen redovisas i tabellbilaga. I tab. 4 belysas närmare de verkningar, som dylika förändringar i vill­ koren för understödsrätt leda till. Tabellen redovisar de absoluta skillnader­ na i understödsprocenten mellan de ursprungliga och de »utbyggda» alterna­ tiven, varvid minustecken markerar lägre och plustecken högre effektivitet för det utbyggda alternativet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 121

_ Av tabellen framgår, att de utbyggda alternativen vid de flesta tillfällen giva lägre effektivitet än de ursprungliga. Särskilt gäller detta propositions­ förslaget, beträffande vilket en fördubbling av avgiftstiden och antalet erlagda avgifter så gott som alltid skulle medföra sänkt effektivitet. Undantagen beröra härvid endast enstaka yrkesgrupper under enstaka kvartal. I övrigt kunna följande iakttagelser göras. Den genomsnittliga sänkningen av effektiviteten vid utsträckt avgiftstid och i samband därmed ökade an­ språk på antalet erlagda avgifter skulle bliva minst beträffande 1928 års förslag, något större i fråga örn 1932 års förslag och propositionens alterna­ tiv samt störst beträffande propositionsförslaget. Effektivitetsminskningen skulle i allmänhet bliva störst under tider av re­ lativt låg arbetslöshet. .Vid stigande arbetslöshet utplånas så småningom dif­ ferensen i effektivitet mellan de ursprungliga och de utbyggda alternativen alltmer. Yarar en depression länge och tilltager den därvid i styrka, synes det åtminstone beträffande 1928 års förslag, 1932 års förslag samt proposi­ tionens alternativ vara antagligt, att differensen slår örn från negativ till po­ sitiv, d. v. s. att de utbyggda alternativen skulle för en tid giva högre effek­ tivitet än de ursprungliga. Vad här sagts angående effektiviteten beräknad på antalet understödda vec­ kor gäller, som framgår av tabellbilaga, även i fråga om effektiviteten be­ räknad på relationen mellan antalet understödda och arbetslösa personer.

IV. Förekomsten av flera understödsperioder under en och samma arbets­ löshetsperiod.

Utmärkande för samtliga i föreliggande undersökning behandlade alternativ beträffande rätt till understöd från arbetslöshetskassa är, att i vissa fall flera understödsperioder kunna infalla under en och samma arbetslöshetsperiod. Sålunda skulle det kunna inträffa, att de fem första veckorna (efter karens­ veckan) under en arbetslöshetsperiod bleve understödda, de nästa fem läm­ nades utan understöd, de fem följande bleve understödda e. d. Huru detta för­ hållande uppstår, illustreras av fig. 1 (sid. 108). Under undersökningens gång visade det sig, att ett dylikt förhållande icke skulle bliva så sällan förekommande i praktiken. Med hänsyn härtill och då förhållandet i fråga — även om det icke vore okänt inom sjukförsäkringen —• skulle komma att framstå såsom skäligen svårförståeligt för många försäk­ ringstagare, ansågs det lämpligt att närmare undersöka dess frekvens och samtidigt konstatera exempelvis i vad mån försäkringens effektivitet skulle påverkas, örn en sådan bestämmelse infördes, som avskure vidare understödsrätt under en arbetslöshetsperiod, sedan understöd en gång upphört att utgå. Den utredning, som på grund härav vidtogs, måste begränsas till tiden fr. o. m. tredje kvartalet 1931 t. o. m. andra kvartalet 1933, då först från förstnämnda tidpunkt säkra data angående det diskuterade förhållandet kun­ de utvinnas ur undersökningsmaterialet. Utredningen begränsades vidare till de arbetslöshetsperioder, vilka togo sin början under eller efter tredje kvar­ talet 1931, samt till en prövning av dessa i enlighet med bestämmelserna i 1932 års förslag. Undersökningens resultat framgår av tab. 5. Enligt densamma visar det sig, att antalet fall, då flera understödsperioder förekomma under en och samma arbetslöshetsperiod, utgör 399 eller 2.7 % av de perioder, som i större eller mindre utsträckning erhålla understöd från försäkringen. Då det genomsnittliga antalet medlemmar beträffande undersökningen per år varit något över 6,000, innebär detta, att årligen intill 3 % av de försäkrade skulle

122 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

bomma att uppbära understöd diskontinuerligt under en och samma arbets­ löshetsperiod. Beträffande nedgången i försäkringens effektivitet, därest en sådan bestäm­ melse infördes, som avskure vidare understödsrätt under en arbetslöshetspe­ riod, sedan understöd en gång upphört att utgå, skulle densamma bliva 1.3 enheter eller cirka 4.2 %. Beräkningen grundar sig på den minskning med 2,628 understödda veckor, vilken framkommit i tabellen. De här utförda beräkningarna lida emellertid av vissa svagheter. De under­ skatta nämligen både fallen av diskontinuitet i understödsbetalningen och an­ talet veckor, som tillhöra den andra eller senare understödsperioder inom sam­ ma arbetslöshetsperiod. Detta är en följd därav, att de arbetslöshetsperioder, som tagit sin början före ingången av tredje kvartalet 1931 och fortsatt efter denna tid, ej kommit med i kalkylen. Å andra sidan torde man emellertid våga påstå, att under tider med låg arbetslöshet antalet fall av diskontinuerlig understödsbetalning skulle bliva relativt mindre än under tider med hög arbets­ löshet, varför den utförda kalkylen, som baserar sig på förhållandena under typiska depressionsår, med hänsyn härtill snarast skulle överskatta betydelsen av de undersökta faktorerna beträffande en längre tidsperiod.

Talu 5. Antalet understödsperioder per arbetslöshetsperiod.1

Ant. under­ Därav med nedanstående antal understöds Arb.-löshets- stödda veckor, perioder per. med mer vilka skulle Arbets­ än en under- bortfalla, örn Antal löshets­ stödsper. i % end. en underarbets­ periodens av samt!, un­ stödsper. finge

1 Tabellen omfattar samtliga arbetslöshetsperioder, vilka tagit sin början tidigast den 1 joli 1931. Då undersökningen icke kunnat föras fram längre än till 1 juli 1933, ha vissa arbetslöshetsperioder härigenom avklippts i förtid och äga i verkligheten en längre utsträckning än den i tabellen redo­ visade. Detta gäller givetvis främst långa arbetslöshetsfall. På grund härav har det ansetts befogat att i tabellen endast summariskt redovisa de fall, vilka enligt föreliggande undersökning skulle repre­ sentera 50—100 arbetslöshetsveckor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 123

Vid ifrågavarande specialundersökning framkommo, såsom framgår av tab. 5, vissa data beträffande antalet understödda och icke understödda arbetslöshets­ perioder. Med anledning härav torde det få anses befogat att i förevarande sammanhang med några ord beröra denna sak. Det visar sig, att under tiden juli 1931-—juni 1933, vilken som förut nämnts karakteriseras av hög arbetslöshet, cirka hälften av samtliga arbetslöshetspe­ rioder skulle bliva helt diskvalificerade beträffande understöd. Denna ogynn­ samma relation härrör sig emellertid till stor del från det förhållandet, att pe­ rioder örn blott en vecka i stor utsträckning diskvalificeras på grund av ka­ rensbestämmelserna. Borträknas dessa perioder, erhålles till resultat, att en­ dast 23.5 % av arbetslöshetsperioderna skulle enligt förslaget lämnas helt utan understöd.

Stockholm den 23 december 1933.

T A B EL LBILAGOR

TILL

AVD. A

126 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Tabellbilaga I till avd. A. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring, då understödsrätt förvärvas enligt olika alternativ. Understödstid.

Alt. I 26 avgifter under 4 kvartal Alt. IV 52 avgifter under 8 kvartal Alt. II 20 > > 4 > Alt. V 40 > , 8 Alt. III 26 > > 6 » Alt. VI 52 > » 12 » (I övrigt ha bestämmelserna i 1928 års förslag till obligatorisk försäkring tänkts gälla.)

A r b e t s 1 ö s a y e c k o r

År, Yrkesgrupp Därav understödda enligt följande alternativ kvar­ tal Hela

Alt. I Alt. ii Alt. in Alt. IV Alt. V Alt. VI

antalet

1

antal % antal % antal antal % antal % antal %

%

A. Grov- oell Fabriksarbetareförbundet.

Byggnadsin- 1929 1 20,978 i 6,713 32.0 9,075 43.3 6,713 32.0 _ 2,037 9.7

dustri. 2 12,832 2,285 17.8 3,134 24.4 2,682 20.9 246 1.9 1,043 8.1 3 9,956 1,511 15.2 1,988 20.0 2,254 22.6 544 5.5 1,218 12.2 4 14,973 3,434 22.9 4,786 32.0 5,112 34.1 2,134 14.3 3,512 23.5 1930 1 20,867 6,702 32.1 9,161 43.9 9,097 43.6 5,121 24.5 7,115 34.1 2 15,845 3,641 23.0 4,738 29.9 4,31? 27.2 2,564 16.2 3,539 22.3 3 13.539 3,126 23.1 3,925 29.0 3,785 28 0 2,302 17.0 3,128 23.1 4 20,250 5,978 29.5 7,509 37.1 8,074 39.9 4,952 24.5 6,391 31.6 1929 58,739 13,943 23.7 18,983 32.3 16,761 28.5 2,924 5.0 7,810 13.3 1930 70,501 19,450 27.6 25,333 35.9 25,269 35.8 14,939 21.2 20,173 28.6

Byggnads- 1929 1 10,446 3.921 37.5 5,498 52.6 3,921 37.5 _ _ 655 6.3

ämnesindu- 2 4,278 852 19.9 1,181 27.6 917 21.4 30 0.7 211 4.9 stri. 3 2,702 274 10.1 398 14.7 471 17.4 68 2.5 238 8.8 4 7,110 1,337 18.8 2,322 32.7 3,052 42.9 889 12.5 1,812 25.5 1930 1 10,116 3,607 35.7 5,232 51.7 5,330 52.7 2,927 28.9 4,268 42.2 2 5,230 1,087 20.8 1,380 26.4 1,260 24.1 803 15.4 1,108 21.2 3 4,177 729 17.5 848 20.3 861 20.6 519 12.4 652 15.6 4 9,708 2,373 24.4 3,684 37.9 4,269 44.0 1,873 19.3 2,890 29.8 1929 24,536 6,384 26.0 9,399 38.3 8,361 34.1 987 4.0 2,916 11.9 1930 29,231 7,796 26.7 11,144 38.1 11,720 40.1 6,122 20.9 8,918 30.5

Glasindustri. 1929 1 1,028 415 40.4 434 42.2 415 40.4 _ _ 253 24.6

2 596 75 12.6 93 15.6 80 13.4 19 3.2 55 9.2 3 802 234 29.2 303 37.8 330 41.1 197 24.6 272 33.9 4 811 159 19.6 216 26.6 284 35.0 166 20.5 247 30.5 1930 1 1,021 319 31.2 404 39.6 405 39.7 312 30.6 381 37.3 2 1,544 647 41.9 744 48.2 719 46.6 617 40.0 694 44.9 3 1,572 776 49.4 812 51.7 796 50.6 699 44.5 7521 47.8 4 2,017 888 44.0 956 47.4 924 45.8 804 39.9 890 44.1 1929 3,237 883 27.3 1,046 32.3 1,109 34.3 382 11.8 827 25.5 1930 6,154 2,630 42.7 2,916 47.4 2,844 46.2 2,432 39.5 2,717 44.2

Glödlamps- 1929 1 28 industri. 2 lii 4 8.5 5 10.6 4 8.5 2 4.3 4 8.5 3 35 2 5.7 2 5.7 2 5.7 2 5.7 2! 5.7 4 23 1930 1 23’ 2 79 7 8.9 81 10.1 7 8.9 — — — — 3 62! 48 77.4 48 77.4 48 77.4 — — 32 51.6

4 9 7 77.8 7 77.8 7 77.8 I1 11.1 1 11.1

1929 133 6 4.5 7 5.3 6 4.5 4 3.0 6 4.5 1930 173 62 35.81 63 36.4 62 35.8 1 0.6 331 19.1

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 127

A r b e ; s 1 ö s a y e c kor

År, Därav understödda enligt följande alternativ Yrkesgrupp kvar­ tal Hela Alt, I Alt. II Alt. ni Alt. IV Alt. V Alt. VI antalet antal % antal % antal % antal % antal % antal %

Gummiin- 1929 1 801 192 24.0 243 30.3 192 24.0 75 9.4 dustri. 2 1,502 206 13.7 310 20.6 279 18.6 59 3.9 150 10.0 3 986 328 33.3 413 41.9 402 40.8 194 19.7 324 32.9 4 611 158 25.9 189 30.9 203 33.2 150 24.5 205 33.6

1930 1 1,078 344 31.9 413 38.3 451 41.8 307 28.5 408 37.8 2 1,283 222 17.3 274 21.4 331 25.8 216 16.8 332 25.9 3 680 263 38.7 327 48.1 294 43.2 239 35.1 281 41.3 4 424 66 15.6 97 22.9 87 20.5 74 17.5 100 23.6 1929 3,900 884 22.7 1,155 29.6 1,076 27.6 403 10.3 754 19.3 1930 3,465 895 25.8 1,111 32.1 1,163 33.6 836 24.1 1,121 32.4

Kol- och ler- 1929 1 112 24 21.4 36 32.1 24 21.4 — — — — industri. 2 102 27 26.6 27 26 5 28 27.5 13 12.7 13 12.7 3 81 21 25.9 21 25.9 21 25.9 21 25.9 21 25.9 4 167 25 15.0 42 25.1 30 18.0 5 3.0 24 14.4 1930 1 219 103 47.0 106 48.4 109 49.8 32 14.6 60 27.4 2 163 61 37.4 71 43 6 73 44.8 21 12.9 42 25.8 3 509 227 44.6 280 55.0 236 46.4 187 36.7 200 39 3 4 1,605 957 59.6 1,025 63.9 959 59.8 808 50.3 870 54.2 1929 462 97 21.0 126 27.3 103 22.3 39 8.4 58 12.6 1930 2,496 1,348 54.0 1,482 59.4 1,377 55.2 1,048 42.0 1,172 47.0

Konservin- 1929 1 737 22 3.0 72 9.8 22 3.0 ___ — 14 1.9 dustri. 2 676 50 7.4 104 15.4 68 10.1 16 2.4 36 5.3 3 611 46 7.5 122 20.0 74 12.1 1 0.2 12 2.0 4 375 35 9.3 75 20.0 51 13.6 2 0.5 32 8.5

1930 1 883 145 16.4 272 30.8 280 31.7 57 6.5 125 14.2 2 786 89 11.3 153 19.5 223 28.4 28 3.6 70 8.9 3 714 102 14.3 117 16.4 138 19.8 88 12.3 94 13.2 4 498 34 6.8 63 12.7 81 16.3 34 6.8 61 12.2 1929 2,399 153 6.4 373 15.5 215 9.0 19 0.8 94 3.9 1930 2,881 370 12.8 605 21.0 722 25.1 207 7.2 350 12.1

Konstgöd- 1929 1 533 130 24.4 154 28.9 130 24.4 ___ — 59 11.1 ningsindu- 2 487 64 13.1 78 16.0 81 16.6 4 0.8 27 5.5 stri. 3 404 20 5.0 41 10.1 48 11.9 5 1.2 8 2.0 4 470 50 10.6 65 13.8 89 18.9 37 7.9 78 16.6 1930 1 512 44 8.6 79 15.4 122 23.8 42 8.2 82 16.0 2 563 46 8.2 70 12.4 72 12.8 28 5.0 67 11.9 3 590 92 15.6 110 18.6 117 19.8 57 9.7 83 14.1 4 792 264 33.3 291 36.7 302 38.1 190 24.0 254 32.1 1929 1,894 264 13.9 338 17.8 348 18.4 46 2.4 172 9.1 1930 2,457 446 18.2 550 22.4 613 24.9 317 12.9 486 19.8

Porslinsin- 1929 1 206 46 22.3 50 24.3 46 22.3 ___ — 18 8.7 dustri. 2 452 95 21.1 107 23.7 106 23.5 66 14.6 86 19.0 3 483 261 54 0 304 62.9 281 58.2 227 47.0 260 53.8 4 199 24 12.1 28 14.1 28 14.1 24 12.1 24 12.1 1930 1 229 28 12.2 41 17.9 29 12.7 28 12.2 28 12.2 2 454 54 11.9 58 12.x 58 12.8 41 9.0 54 11.9 3 427 223 52.2 261 61.1 236 55.3 208 48.7 226 52.9 4 280 66 23.6 81 28.9 83 29.6 43 15.4 53 18.9 1929 1,340 426 31.8 489 36.5 461 34.4 317 23.7 388 29.0 1930 1,390 371 26.7 441 31.7 406 29.2 320 23.0 361 26.0

128 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

A r b e t slös a v e c k o

År, Därav understödda enligt följande alternativ Yrkesgrupp tvär tal Hela Alt. I Alt. II Alt. in Alt. IV Alt. V Alt. VI antalet antal % antal % antal % antal % antal % antal %

Sockerindu- 1929 1 2,000 502 24.4 830 40.3 502 24.4 18 0.9 stri: års- 2 2,533 769 30.4 1,056 41.7 891 35.2 30 1.2 370 14.6 arbetare. 3 1,934 657 34.0 735 38.0 724 37.4 367 19.0 531 27.5 4 1,452 508 35.0 567 39.0 603 41.5 331 22.8 459 31.6 1930 1 1,916 471 24.6 724 37.8 921 48.1 416 21.7 653 34.1 2 2,438 703 28.8 896 36.8 959 39.3 616 25.3 805 33.0 3 1,348 373 27.7 455 33.8 449 33.3 339 25.1 409 30.3 4 1,091 345 31.6 416 38.1 438 40.1 349 32.0 408 37.4 1929 7,979 2,436 30.5 3,188 40.0 2,720 34.1 728 9.1 1.378 17.3 1930 6,793 1,892 27.9 2,491 36.7 2,767 40.7 1,720 25.3 2,275 33.5

Tändsticks- 1929 1 184 13 7.1 11 6.0 13 7.1 _ 3 1.6

industri. 2 339 1 0.3 1 0.3 1 0.3 ___ ___ 1 0.3 3 234 8 3.4 8 3.4 8 3.4 1 0.4 1 0.4 4 141 27 19.1 27 19.1 27 19.1 15 10.6 26 18.4 1930 1 130 25 19.2 25 19.2 26 20.0 22 16.9 31 23.8 2 654 35 5.4 40 6.1 35 5.4 26 4.0 34 5.2 3 283 84 29.7 lil 39.2 84 29.7 65 23.0 75 26.5 4 436 115 26.4 182 41.7 115 26.4 89 20.4 108 24.8 1929 898 49 5.5 47 5.2 49 5.5 16 1.8 31 3.5 1930 1,503 259 17.2 358 23.8 260 17.3 202 13.4 248 16.5

Tvättinrätt- 1929 1 224 84 37.5 84 37.5 84 37.5 _ _ 20 8.9

ningar. 2 124 21 16.9 24 19 4 30 24.2 6 4.8 12 9.7 3 147 29 19.7 39 26.5 39 26.5 — — 19 12.9 4 127 42 33.1 58 45.7 47 37.0 15 11.8 22 17.3 1930 1 204 126 61.8 123 60.3 121 59.3 72 35.3 64 31.4 2 161 21 13.0 13 8.1 21 13.0 9 5.6 14 8.7 3 178 1 0.6 20 11.2 8 4.5 4 2.2 12 6.7 4 176 16 9.1 37 21.0 22 12.5 17 9.7 22 12.5 1929 622 176 28.3 205 33.0 200 32.2 21 3.4 73 11.7 1930 719 164 22.8 193 26.8 172 23.9 102 14.2 112 15.6

Mekaniska 1929 1 346 65 18.8 103 29.8 65 18.8 _ _ 42 12.1

verkstäder. 2 227 39 17.2 64 28.2 46 20.3 5 2.2 32 14.1 3 159 28 17.6 32 20.1 28 17.6 4 2.5 21 13.2 4 271 15 5.5 46 17.0 38 14.0 7 2.6 14 5.2 1930 1 377 93 24.7 135 35.8 115 30.5 71 18.8 98 26.0 2 379 72 19.0 110 29.0 76 20.1 39 10.3 74 19.5 3 351 52 14.8 84 23.9 56 16.0 43 12.3 48 13.7 4 327 50 15.3 85 26.0 86 26.3 47 14.4 72 22.0 1929 1,003 147 14.7 245 21.4 177 17.6 16 1.6 109 10.9 1930 1,434 267 18.6 414 28.9 333 23.2 200 13.9 292 20.4

Olika slag 1929 1 1,281 265 20.7 361 28.2 265 20.7 _ _ 72 5.6

av fabriker. 2 1,178 249 21.1 301 25.6 263 22.3 95 8.1 151 12.8 3 1,055 210 19.9 246 23.3 248 23.5 108 10.2 130 12.3 4 1,219 248 20.3 329 27.0 320 26.3 172 14.1 232 19.0 1930 1 1,546 343 22.2 444 28.7 425 27.5 260 16.8 348 22.5 2 1,597 410 25.7 481 30.1 508 31.8 388 24.3 473 29.6 3 1,507 430 28.5 483 32.1 500 33.2 382 25.3 472 31.3 4 1,899 372 19.6 483 25.4 467 24.6 287 15.1 381 20.1 1929 4,733 972 20.5 1,237 26.1 1,096 23.2 375 7.9 585 12.4 1930 6,549 1,555 23.7 1,891 28.9 1,900 29.0 1,317 20.1 1,674 25.6

Kungl. Maj:ts proposition nr 88, 129

A r b e talo s a y e c k o r

År, Därav understödda enligt följande alternativ Yrkesgrupp tal Hela Alt. I Alt. II Alt. in Alt. IV Alt. V Alt. VI antalet

antal % antal % antal % antal % antal % antal %

Olika slag 1929 1 824 162 19.7 224 27.2 162 19.7 36 4.4 av arbete. 2 703 54 7.7 86 12.2 77 11.0 19 2.7 45 6.4 3 671 74 11.0 102 15.2 107 15.9 40 6.0 63 9.4 4 684 78 11.4 147 21.5 118 17.3 54 7.9 82 12.0 1930 1 860 180 20.9 246 28.6 212 24.7 112 13.0 175 20.3 2 885 140 15.8 185 20.9 170 19.2 98 11.1 126 14.2 3 900 157 17.4 188 20.9 209 23.2 105 11.7 143 15.9 4 1,032 230 22.3 254 24.6 278 26.9 199 19.3 242 23.4

1929 2,882 368 12.8 559 19.4 464 16.1 113 3.9 226 7.8 1930 3,677 707 19.2 873 23.7 869 23.6 514 14.0 686 18.7

Samtliga 1929 1 39,788 12,554 31.6 17,175 43.2 12,554 31.6 _ _ 3,302 8.3

kerindu-

1930 1 39,981 12,530 31.3 17,405 43.5 17,643 44.1 9.779 24.5 13,836 34.6 2 32,061 7,238 22.6 9,221 28.8 8,825 27.5 5,494 17.1 7,432 23.2 3 26,837 6,683 24.9 8,069 30.1 7,817 29.1 5,237 19.5 6,607 24.6 4 40,544 11,761 29.0 15,170 37.4 16,192 39.9 9,767 24.1 12,743 31.4

o. torlindustrien. 1929 114,757 27,188 23.7 37,397 32.6 33,146 28.9 6,390 5.6 15,427 13.4

1930 139,423 38,212 27.4 49,865 35.8 50,477 36.2 30,277 21.7 40,618 29.1

B. Metallindustriarbetareförbundet.

Järnbruk. 1929 1 2,144 484 22.6 579 27.0 484 22.6 _ _ 231 10.8 _

2 1,275 201 15.8 242 19.0 259 20.3 65 5.1 149 11.7 65 5.1 3 1,012 200 19.8 227 22.4 262 25.9 125 12.4 223 22.0 125 12.4 4 1,219 316 25.9 342 28.1 350 28.7 274 22.5 328 26.9 274 22.5 1930 1 3,259 935 28.7 1,056 32.4 1,043 32.0 867 26 6 938 28.8 867 26.6 2 2,960 993 33.5 1,058 35.7 1.040 35.1 870 29.4 966 32.6 873 29.5 3 3,604 1,291 35.8 1,385 38.4 1,366 37.9 1,235 34 3 1,297 36.0 1,264 35.1 4 4,262 1,596 37.4 1,677 39.3 1,702 39.9 1,439 33.8 1,603 37.6 1,524 35.8

1931 1 6,080 2,549 41.9 2,831 46.6 2,857 47.0 2,464 40.5 2,649 43.6 2,589 42.6 2 5,456 1,585 29.1 1,876 34.4 2,000 36.7 1,794 32.9 1,968 36.1 1,964 36.0 3 6,094 1,772 29.1 2,206 36.2 2,260 37.1 2,067 33.9 2,220 36.4 2,262 37.1 4 6,199 2,053 33.1 2,416 39.0 2,692 43.4 2,403 38.8 2,653 42.8 2,741 44.2 1929 5,650 1,201 21.3 1,390 24.6 1,355 24.0 464 8.2 931 16.5 464 8.2 1930 14,085 4,815 34.2 5,176 36.7 5,151 36.6 4,411 31.3 4,804 34.1 4,528 32.1 1931 23,829 7,959 33.4 9,329 39.1 9,809 41.2 8,728 36.6 9,490 39.8 9,556 40.1

Mekaniska 1929 1 10,105 3,802 37.6 4,361 43.2 3,802 37.6 _ _ 2,062 20.4 _ _

verkstäder. 2 6,343 1,978 31.2 2,296 36.2 2,173 34.3 761 12.0 1,599 25.2 761 12.0 3 5,300 1,342 25.3 1,485 28.0 1,559 29.4 1,118 21.1 1,317 24.8 1,118 21.1 4 4,928 1,451 29.4 1,693 34.4 1,825 37.0 1,273 25.8 1,508 30.6 1,273 25.8 1930 1 9,616 3,208 33.4 3,926 40.8 3,900 40.6 2,823 29.4 3,428 35.6 2,823 29.4 2 7,952 3,185 40.1 3,654 46.0 3,554 44.7 2,660 33.5 3,329 41.9 2,835 35.7 3 8,090 3,001 37.1 3,382 41.8 3,291 40.7 2,600 32.1 3,019 37.3 2,978 36.8 4 11,980 5,594 46.7 6,161 51.4 6,195 51.7 4,885 40.8 5,486 45.8 5,333 44.5 1931 1 20,291 9,092 44.8 9,995 49.3 10,269 50.6 8,299 40.9 9,317 45.9 9,065 44.7 2 18,252 6,295 34.5 6.912 37.9 7,246 39.7 6,600 36.2 7,194 39.4* 6,918 37.9 3 18,131 6,223 34.8 6,711 37.0 7,193 39.7 6,437 35.5 7,049 38.9 7,149 39.4 4 21,964 8,573 39.0 9,416 42.9 10,406 47.4 9,229 42.0 10,523 47.9 10,627 48.4 1929 26,676 8,573 32.1 9,835 36.9 9,359 35.1 3,152 11.8 6,486 24.3 3,152 11.8 1930 37,638 14,988 39.8 17,123 45.5 16,940 45.0 12,968 34.5 15,262 40.5 13,969 37.1 1931 78,638 30,183 38.4 33,034 42.0 35,114 44.7 30,565 38.9 34,083 43.3 33,759 42.9

Bihang till riksdagens protokoll 7034. 1 sami. Nr S8. 9

130 Kungl. Maj:ts proposition nr S8.

A r ) e t slö s a y e c k o r

År, Därav understödda enligt följande alternativ Yrkesgrupp tvär tal Hela Alt. I Alt. II Alt. in Alt. IV Alt. V Alt. VI antalet antal % antal % antal % antal % antal % antal %

Rörarbetare. 1929 1 1,530 798 52.2 979 64.0 798 52.2 245 16.0 _ _

2 742 359 48.3 440 59.3 377 50.8 64 8.6 177 23.9 64 8.6 3 153 42 27.5 43 28.1 38 24.8 18 11.8 18 11.8 18 11.8 4 424 84 19.8 lil 26.2 122 28.8 91 21.5 103 24.3 91 21.5 1930 1 1,418 615 43.4 810 57.1 765 53.9 571 40.3 664 46.8 571 40.3 2 1,016 423 41.6 497 48.9 487 47.9 317 31.2 419 41.2 324 31.9 3 405 79 19.5 95 23 5 92 22.7 65 16.0 75 18.5 53 13.1 4 853 282 33.1 355 41.6 353 41.4 259 30.4 310 36.3 290 34.0

1931 1 2,443 1,195 48.9 1,414 57.9 1,471 60.2 1,056 43.2 1,232 50.4 1,158 47.4 2 1,646 604 36.7 754 45.8 794 48.2 612 37.2 724 44.0 690 41.9 3 456 87 19 1 87 19.1 99 21.7 82 18.0 90 19.7 80 17.5 4 1,432 403 28.1 519 36.2 586 40.9 418 29.2 496 34.6 491 34.3

1929 2,849 1,283 45.0 1,573 55.2 1,335 46.9 173 6.1 543 19.1 173 6.1 1930 3,692 1,399 37.9 1,757 47.6 1,697 46.0 1,212 32.8 1,468 39.8 1,238 33.5 1931 5,977 2,289 38.3 2,774 46.4 2,950 49.4 2,168 36.3 2,542 42.5 2,419 40.5

Samtliga 1929 1 13,779 5,084 36.9 5,919 43.0 5,084 36.9 2,538 18.4

___ ___ — —

yrkes- 2 8,360 2,538 30.4 2,978 35.6 2,809 33. G 890 10.6 1,925 23.0 890 10.6 grupper. 3 6,465 1,584 24.6 1,755 27.1 1.859 28.8 1,261 19.5 1,558 24.1 1,261 19.5

4 6,571 1,851 28.2 2,146 32.7 2,297 35.0 1,638 24.9 1,939 29.5 1,638 24.9 1930 1 14,293 4,758 33.3 5.792 40.5 5,708 39.9 4,261 29.8 5,030 35.2 4,261 29.8 2 11,928 4,601 38.6 5,209 43.7 5,081 42.6 3,847 32.3 4,714 39.5 4,032 33.8 3 12,099 4,371 36.1 4,862 40.2 4,749 39.3 3,900 32.2 4,391 36.3 4,295 35.5 4 17,095 7,472 43.7 8,193 47.9 8,250 48.3 6,583 38.5 7,399 43.3 7,147 41.8

1931 1 28,814 12,836 44.5 14,240 49.4 14,597 50.7 11,819 41.0 13,198 45.8 12,812 44.5 2 25,354 8,484 33.5 9,542 37.6 10,040 39.6 9,006 35.5 9,886 39.0 9,572 37.8 3 24.681 8,082 32.7 9,004 36.5 9,552 38.7 8,586 31.8 9,359 37.9 9,491 38.5 4 29,595 11,029 37.3 12,351 41.7 13,684 46.2 12,050 40.7 13,672 46.2 13,859 46.8

1929 35,175 11,057 31.4 12,798 36.4 12,049 34.3 3,789 10.8 7,960 22.6 3,789 10.8 1930 55,415 21,202 38.3 24,056 43.4 23,788 42.9 18.591 33.5 21,534 38.9 19,735 35.6 1931 108,444 40,431 37.3 45,137 41.6 47,873 44.1 41,461 38.2 46,115 42.5 45,734 42.2

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 131

Tabellbilaga II till avd. A. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring, då understödsrätt förvärvas enligt olika alternativ. Understödda personer.

Alt. I 26 avgifter under 4 kvartal Alt. IV 52 avgifter under 8 kvartal Alt. II 20 > » 4 > Alt. V 40 > . 8 » Alt. III 26 > » 6 > Alt. VI 52 > > 12 > (I övrigt ha bestämmelserna i 1228 års förslag till obligatorisk försäkring tänkts gälla.)

Av ar b e t s 1 ö s 1 e t d r a b b a d e p e r s one r År,

Yrkesgrupp Därav understödda enligt följande alternativ kvar­ tal Hela Alt. I Alt. II Alt. III Alt. IV Alt. V Alt VI antalet antal % antal % antal % antal % antal % antal %

A. Grov- och fabriksarbetareförbundet.

Byggnadsindu- 1929 1 2,718 1.111 40.9 1,439 52.9 1,111 40.9 ___ ___ 395 14.5 stri. 2 2,180 626 28.7 839 38.5 709 32.5 83 3.8 312 14.3 3 1,812 448 24.7 574 31.7 598 33.0 191 10.5 369 20.4 4 2,490 824 33.1 1,094 43.9 1,129 45.3 543 21.8 823 33.1 1930 1 2,830 1,224 43.3 1,581 55.9 1,561 55.2 963 34.0 1,268 44.8 2 2,739 897 32 7 1,139 41.6 1.060 38.7 680 24.8 887 32.4 3 2,339 785 33.6 973 41.6 960 41.0 622 26.6 810 34.6 4 3,093 1,251 40.4 1,531 49.5 1,619 52.3 1,060 34.3 1,326 42.9

Byggnadsäm- 1929 1 1,269 570 44 9 750 59.1 570 44.9 _ _ 145 11.4

nesindustri. 2 940 262 27.9 353 37.6 280 29.8 11 1.2 69 7.3 3 652 104 16.0 135 20.7 153 23.5 32 4.9 84 12.9 4 1,196 366 30.6 533 44 6 605 50.6 255 21.3 428 35.8 1930 1 1,285 560 43.6 753 58.6 762 59.3 472 36.7 623 48.5 2 1,181 310 26.2 401 34.0 365 30.9 244 20.7 325 27.5 3 988 226 22.9 286 28.9 286 28.9 181 18 3 230 23.3 4 1,482 543 36.6 745 50.3 811 54.7 463 31.2 626 42.2

Glasindnstri. 1929 1 249 122 49.0 127 51.0 122 49.0 83 33.3 2 146 34 23.3 41 28.1 36 24.7 15 10.3 30 20.5 3 208 68 32.7 85 40.9 91 43.7 54 26 0 71 34.1 4 253 49 19.4 67 26.5 74 29.2 49 19.4 64 25.3 1930 1 248 84 33.9 106 42.7 104 41.9 83 33.5 101 40.7 2 383 199 52.0 222 58.0 214 55.9 184 48.0 202 52.7 1 3 389 238 61.2 248 63.8 245 63.0 220 56 6 236 60.7 4 528 232 43.9 245 46.4 238 45.1 217 41.1 235 44.5

Glödlamps- 1929 1 6 industri. 2 8 3 — 4 — 3 ___ 2 3 ___

3 23 2 ___ 2 ___ 2 ___ 2 _ 2 ___

4 3 1930 1 5 2 33 2 — 3 — 2 ___ ___ ___ ___

3 22 16 — 16 — 16 ___ ___ _ 16

4 2 2 — 2 — 2 — 1 — 1 —

Gummiindu- 1929 1 316 41 13.0 49 15.5 41 13.0 20 6.3 stri. 2 442 50 113 68 15.4 62 14.0 19 4.3 41 9.3 3 301 173 57.6 199 66.1 187 62.1 91 30.2 151 50.2 4 108 44 40,7 53 49.1 55 50 9 37 34.8 48 44.4 1930 1 364 142 39.0 153 42.0 157 43.1 131 36.0 146 40.1 2 373 51 13.7 58 15.5 64 17.2 45 12.1 63 16.9 3 264 192 72.7 213 80.7 207 78.4 170 64 4 201 76.1 4 70 22 31.4 26 37.1 25 35.7 19 27.1 27 38.6

132 Kungl. Maj:ts proposition nr 38,

A a r b e t s 1 ö s 1 e t d r a b b a d b p e r s one r

År, Därav understödda enligt följande alternativ Yrkesgrupp kvar­ tal Hela Alt. I Alt. II Alt. III Alt. IV Alt. V Alt. VI antalei antal % antal % antal % antal % antal % antal %

Kol- och ler- 1929 1 14 4 28.6 5 35.7 4 28.6 industri. 2 11 4 28.6 5 35.7 5 35.7 2 14.3 2 14.3 3 12 2 16.7 2 16.7 2 16.7 2 16.7 2 16.7 4 28 6 21.4 9 32.1 7 25.0 1 3.6 4 14.3 1930 1 26 13 50.0 14 53.9 14 53.9 5 19.2 8 30.8 2 26 12 46.2 14 53.9 13 50.0 6 23.1 9 34.6 3 145 109 75.2 117 80.7 lil 76.6 102 70.3 105 72.4 4 310 252 81.3 263 84.8 253 81.6 232 74.8 241 77.7

Konservindu- 1929 1 95 13 13.7 24 25.3 13 13.7 _ _ 8 8.4

stri. 2 81 13 16.0 25 30.9 17 21.0 2 2.5 8 9.9 3 75 7 9.3 21 28.0 14 18.7 1 1.3 4 5.3 4 84 14 16.7 25 29.8 19 22.6 1 1.2 8 9.5 1930 1 112 28 25.0 45 40.2 45 40.2 15 13.4 28 25.0 2 97 25 25.8 34 35.1 43 44.3 12 12.4 23 23.7 3 97 23 23.7 30 30.9 34 35.1 21 21.6 22 22.7 4 92 14 15.2 19 20.7 24 26.1 12 13.0 21 22.8

Konstgödnings- 1929 1 68 24 35.3 26 38.2 24 35.3 ___ ___ 12 17.6 industri. 2 64 14 21.9 19 29.7 17 26.6 2 3.1 6 9.4 3 54 9 16.7 13 24.1 14 25.9 3 5.6 5 9.3 4 60 13 21.7 16 26.7 20 33.3 10 16-7 17 28.3 1930 1 72 13 18.1 19 26.4 23 31.9 9 12.5 17 23.6 2 85 16 18.8 20 23.5 21 24.7 12 14.1 20 23.5 3 92 26 28.3 30 32.6 33 35.9 20 21.7 25 27.2 4 93 41 44.1 44 47.3 45 48.4 31 33.3 39 41.9

Porslinsindu- 1929 1 74 18 24.3 20 27.0 18 24.3 _ _ 7 9.5

stri. 2 231 34 14.7 38 16.5 36 15.6 25 10.8 33 14.3 3 168 125 74 4 128 76.2 128 76.2 lil 66.1 118 70.2 4 71 4 5.6 6 8.5 6 8.5 4 5.6 4 5.6 1930 1 68 12 17.6 17 25.0 13 19.1 10 14.7 12 17.6 2 281 20 7.1 21 7.5 21 7.5 17 6.0 20 7.1 3 137 103 75.2 113 82.5 107 78.1 99 72.3 104 75.9 4 63 20 31.7 23 36.5 23 36.5 16 25.4 18 28.6

Sockerindustri: 1929 1 286 76 26.6 116 40.6 76 26.6 _ _ 8 2.8

årsarbetare. 2 422 155 36.7 199 47.2 172 40.8 5 1.2 92 21.8 3 259 119 45.9 133 51.4 127 49.0 62 23.9 90 34.7 4 252 102 40.5 115 45.6 124 49.2 66 26.2 93 36 9 1930 1 218 73 33.5 107 49.1 127 58.3 60 27.5 89 40.8 2 421 130 30.9 162 38.5 171 40.6 119 28.3 146 34.7 3 210 75 35.7 96 45.7 97 46.2 74 35.2 85 40.5 4 226 86 38.1 108 47.8 108 47.8 78 34.5 99 43.8

Tändsticksin- 1929 1 76 2 2.6 2 2.6 2 2.6 1 1.3 ___ ___ dustri. 2 215 1 0.5 1 0.5 1 0.5 — — 1 0.5 3 140 2 1.4 2 1.4 2 1.4 1 0.7 1 0.7 4 19 5 26.3 5 26.3 5 26.3 4 21.1 5 26.3 1930 1 29 5 17.2 5 17.2 6 20.7 4 13.8 5 17.2 2 367 12 32.7 13 35.4 12 32.7 10 27.2 11 30.0 3 49 14 28.6 17 34.7 14 28.6 9 18.4 10 20.4 4 124 21 16.9 31 25.0 21 16.9 13 10.5 18 14.5

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 133

A v a r ) e t slö 8 h e t ( r a b b a d e P e r s o ner

År, Därav understödda enligt följande alternativ Yrkesgrupp kvar­ tal Hela Alt. I Alt. 11 Alt. ni Alt. IV Alt. V Alt. VI antalet antal % antal % antal % antal % antal % antal *

Tvättinrätt­ 1929 1 40 9 22.5 _ _ 2 5.0

10 25.0 9 22.5 ningar. 2 24 4 16.7 5 20.8 5 20.8 2 8.3 3 12.5 3 18 5 — 6 — 6 — — — 3 — 4 20 8 — 12 — 9 — 2 — 4 —

1930 1 29 19 — 16 _ 16 — 10 — 10 —

2 51 4 — 4 — 4 — 1 — 2 — 3 31 1 — 7 — 3 — 2 — 3 — 4 33 5 — 10 — 7 — 6 — 7 —

Mekaniska 1929 1 60 22 36.7 26 43.3 22 36.7 _ _ 17 28.3

verkstäder. 2 60 12 20.0 15 25.0 13 21.7 3 5.0 11 18.3 3 30 6 20.0 7 23.3 6 20.0 2 6.7 4 13.3 4 44 6 13.6 11 25.0 10 22.7 3 6.8 4 9.1

1930 1 65 20 30.8 25 38.5 24 36.9 15 23.1 19 29.2 2 59 15 25.4 20 33.9 16 27.1 10 16.9 15 25.4 3 50 13 26.0 17 34.0 15 30 0 11 22.0 13 26.0 4 52 20 38.5 24 46.2 24 46.2 17 32.7 21 40.4

Olika slag av 1929 1 203 49 24.1 64 31.5 49 24.1 _ _ 17 8.4

fabriker. 2 191 51 26.7 62 32.5 53 27.7 21 11.0 31 16.2 3 156 39 25.0 48 30.8 46 29.5 26 16.7 31 19.9 4 173 45 26.0 58 33.6 56 32.4 35 20.2 43 24.9

1930 1 216 63 29.2 79 36.6 84 38.9 56 25.9 69 31.9 2 239 75 31.4 90 37.7 94 39.3 71 29.7 85 35.6 3 199 72 36.2 86 43.2 89 44.7 65 32.7 82 41.2 • 4 287 84 29.3 99 34.5 102 35.5 70 24.4 85 29.6

Olika slag av 1929 1 112 31 27.7 41 36.6 31 27.7 _ _ 13 11.6

arbete. 2 107 17 15.9 24 22.4 23 21.5 6 5.6 14 13.1 3 94 25 26.6 31 33.0 33 35.1 16 17.0 22 23.4 4 114 29 25.4 39 34.2 36 31.6 23 20.2 29 25.4 1930 1 131 45 34.4 55 42.0 51 38.9 35 26.7 46 35.1 2 127 38 29.9 46 36.2 45 35.4 24 18.9 31 24.4 3 121 37 30.6 42 34.7 41 36.4 29 24.0 35 28.9 4 158 62 39.2 68 43.0 72 45.6 5b 35.4 62 39.2

Samtliga yr- 1929 1 5,586 2,092 37.5 2,699 48.3 2,092 37.5 — _ 728 13.0

kcsgrupper 2 5,125 1,28C 25.0 1,698 33.1 1,432 27.9 198 3.9 656 12.8 utom soc­ 3 4,002 1,13' 28.3 1,386 34. ( 1,4( i2 35.5 594 14.8 957 23.9 kerindustri­ 4 4,915 1,515 30. 8 2,043 41.f 2,155 43.8 1,03£ 21.C 1,574 32.C ens kam­

1930 1 5,698 2,301 40.4 2,975 52.5 2,987 52.1 1,868 32.8 2,441 42.8

panjarbe­

2 6,46* 1,801- 27.1 2,247 34.1 2,145 33.5 1,435 22.5 1,835 28.E

tare och

3 5,13c 1,931 37.i 2,291 44.1 2.26: 44.( 1,625 31.7 1,97" 38.E

torvindu-

4 6,61c 2,055 40.1 3,238 49.( 3,371 51.( 2,291 34.f 2,826 42.'

strien.

11. Metallindustriarbetareförbnndet.

Järnbruk. 1929 1 55( 1 16 29.1 171 32. 16i 29. 95 16.’ — - -1 ----- 2 32< ; 8 25.1 9; 29. 9; 28. 35 9.8 6J 19. 32 9.8 3 27 8 31.( 9 ; ; 33. 9f 34. 5' 21.8 8' 30. 59 21.3 4 36 12i 35. 13" 38. ) 13' 38. ) lif 32. 12 35. 116| 32.1

134 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

A v a b e t s 1 ö s h e t d r a b b a d e p r s one r År, Yrkesgrupp Därav understödda enligt följande alternativ kvar­ tal Hela Alt. I Alt. 11 Alt. ni Alt. IV Alt. V Alt VI antale' anta % anta % antal % anta] * anta; % antal %

1930 1 840 351 41.8 373 44.4 368 43.8 334 39.8 349 41.5 334 39.8 2 720 318 44.2 334 46.4 329 45.7 293 40.7 314 43.6 295 41.0 3 779 389 49.9 417 53.5 409 52.5 381 48.9 395 50.7 388 49.8 4 1,038 500 48.2 530 51.1 533 51.3 475 45.8 511 49.2 491 47.3 1931 1 1,274 639 50.2 693 54.4 707 55.5 635 49.8 673 52.8 656 51.5 2 1,174 491 41.8 557 47.4 579 49.3 533 45.4 569 48.5 560 47.7 3 1,209 559 46.2 639 52.9 658 54.4 623 51.6 651 53.8 661 54.7 4 1,216 528 43.4 614 50.5 666 54.8 603 49.6 657 54.0 671 55.2

Mekaniska 1929 1 1,881 747 39.7 828 44.0 747 39.7 _ 474 25.2

verkstäder. 2 1,104 421 38.1 482 43.7 454 41.1 161 14.6 338 30.6 161 14.6 3 1,050 355 33.8 389 37.0 399 38.0 279 26.6 337 32.1 279 26.6 4 878 341 38.8 391 44.5 410 46.7 295 33.6 348 39.6 295 33.6 1930 1 2,213 722 32.6 838 37 9 819 37.0 632 28.6 729 32.9 632 28.6 2 1,414 675 47.7 745 52.7 735 52.0 581 41.1 681 48.2 606 42.9 3 1,484 698 47.0 772 52.0 763 51.4 615 41.4 690 46.5 667 44.9 4 2,041 1,088 53.3 1,199 58.7 1,202 58.9 978 47.9 1,088 53.3 1,044 51.2 1931 1 3,304 1,588 48.1 1,716 51.9 1,767 53.5 1,472 44.6 1,632 49.4 1,574 47.6 2 3,253 1,401 43.1 1,515 46.6 1,577 48.5 1,371 42.1 1.542 47.4 1,487 45.7 3 3,119 1,364 43.7 1,469 47.1 1,578 50.6 1,421 45.6 1,530 49.1 1,541 49.4 4 3,627 1,653 45.6 1,816 50.1 1,980 54.6 1,860 51.3 1,969 54.3 1,974 54.4

Rörarbetare. 1929 1 203 114 56.2 132 65.0 114 56.2 _ 46 22.7

2 134 80 59.7 95 70.9 82 61.2 18 13.4 40 29.9 18 13.4 3 26 9 34.6 10 58.5 8 30.8 5 19.2 5 19.2 5 19.2 4 91 28 30.8 33 36.3 34 37.4 23 25.3 28 30.8 23 25.3 1930 1 202 100 49.5 127 62.9 117 57.9 88 43.6 102 50.5 88 43.6 2 159 93 58.5 101 63.5 99 62.3 67 42.1 85 53.5 68 42.8 3 71 22 31.0 26 36.6 25 35.2 20 28.2 23 32.4 18 25.4 4 167 74 44.3 87 52.1 90 53.9 69 41.3 80 47.9 76 45.5 1931 1 295 166 56.3 188 63.7 195 66.1 145 49.2 167 56.6 157 53.2 2 249 129 51.8 154 61.8 158 63.5 121 48.6 142 57.0 133 53.4 3 91 18 19.8 18 19.8 22 24.2 16 17.6 19 20.9 18 19.8 4 251 95 37.8 122 48.6 134 53.4 95 37.8 117 46.6 114 45.4

Samtliga yr- 1929 1 2,634 1,025 38.9 1,138 43.2 1,025 38.9 _ _ 612 23.2

kesgrupper. 2 1,564 585 37.4 672 43.0 629 40.2 211 13.5 443 28.3 211 13.5 3 1,353 450 33.3 492 36.4 503 37.2 343 25.4 426 31.5 343 25.4 4 1,330 497 37.4 561 42.2 581 43.7 434 32.6 505 38.0 434 32.6 1930 1 3,255 1,173 36.0 1,338 41.1 1,304 40.1 1,054 32.4 1,180 36.3 1,054 32.4 2 2,293 1,086 47.4 1,180 51.6 1,163 50.7 941 41.0 1,080 47.1 969 42.3 3 2,334 1,109 47.5 1,215 52.1 1,197 51.3 1,016 43.5 1,108 47.5 1,073 46.0 4 3,246 1,662 51.2 1,816 55.9 1,825 56.2 1,522 46.9 1,679 51.7 1,611 49.6 1931 1 4,873 2,393 49 1 2,597 53.3 2,669 54.8 2,252 46.2 2,472 50.7 2,387 49.0' 2 4,676 2.021 43.2 2,226 47.6 2,314 49.5 2,025 43.3 2,253 48.2 2,180 46.6 3 4.419 1,941 43.9 2,126 48.1 2,258 51.1 2,060 46.6 2,200 49.8 2,220 50.2| 4 5,094 2,2761 44.7 2,552 50.1 2,780 54.6 2,558 50.2 2,743 53.8 2,759 54.21

TABELLBILAGA TILL AVD. B

136 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt olika

Alt. A = minst 26 erlagda veekoavgifter under sistförflutna 4 kalenderkvartal (1928 års förslag). Alt. B = » 26 » » » »12 månader (1932 års förslag). Alt. C = » 20 » » » » 12 » (propositionens alternativ). Alt. D = »26 » » » » 18» (propositionsförslaget).

A 7 a r b e t S lös bet

År Antal Där a y un dermed­ Kvartal Hela

lemmar1 Alt. A Alt. B Alt C Alt. D

antalet antal % antal % antal % antal %

Möbelfa briker

1929 1 1,375 490 230 46.9 232 47.3 250 51.0 (232) (47.3) 2 1,420 413 151 36.6 168 40.7 176 42.6 (168) f40.7)' 3 1,450 347 107 30.8 124 35.7 132 38.0 133 '38.3' 4 1,530 256 85 33.2 95 37.1 99 38.7 107 41.8 1930 1 1,585 526 218 41.4 232 44.1 248 47.1 248 47.1 2 1,642 383 104 27.2 134 35.0 146 38.1 147 38.4 3 1,671 389 126 32.4 144 37.0 155 39.8 152 39.1 4 1,724 362 107 29.6 118 32.6 132 36.5 133 36.7

1932 1 1,860 1,498 694 46.3 738 49.3 783 52.3 790 52.7 2 1,857 1,218 608 49.9 696 57.1 735 60.3 748 61.4 3 1,831 1,093 551 50.4 628 57.5 672 61.5 662 60.6 4 1,827 837 340 40.6 386 46.1 431 51.5 437 52.2 1933 1 1,817 1,420 771 54.3 863 60.8 926 65.2 968 68.2 2 1,810 1,421 717 50.5 823 57.9 897 63.1 931 65.5

Snicker - & niobe Ifabriker

1929 1 1,409 515 187 36.3 192 37.3 208 40.4 (192) (37.3) 2 1,446 371 112 30.2 127 34.2 139 37.5 (131) (35.3) 3 1,479 279 101 36.2 106 38.0 122 43.7 114 40.9 i 4 1,545 244 87 35.7 102 41.8 113 46.3 113 46.3 1930 1 1,597 482 163 33.8 181 37.6 206 42.7 203 42.1 2 1,677 414 122 29.5 140 33.8 157 37.9 154 37.2 3 1,706 391 138 35.3 148 37.9 171 43.7 167 42.7 4 1,773 470 190 40.4 210 44.7 227 48.3 230 48.9 1931 1 1,809 953 465 48.8 494 51.8 527 55.3 521 54.7

1932 1 1,930 1,470 773 52.6 820 55.8 879 59.8 874 59.5 2 1,932 1,207 613 50.8 673 55.8 716 59.3 723 59.9 3 1,918 1,072 473 44.1 537 50.1 597 55.7 589 54.9 4 1,887 1,058 375 35.4 427 40.4 488 46.1 515 48.7 1933 1 1,871 1,441 685 47.5 772 53.6 874 60.7 950 65.9 2 1,874 1,373 613 44.6 749 54.6 850 61.9 908 66.1

1 Beräknat på grundval av genomlevda veckor. — a Arbetslöshetsveckor i procent av genom-

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 137

alternativ beträffande rätt till understöd. A. Understödda personer.

Alt. Aj= minst 52 erlagda veckoavgifter under sistförfluten 8 kalenderkvartal. Alt. B,= i) 52 » » » » 24 månader.

Alt. Ct= » 40 » » » » 24 »

Alt. I- i> 52 » » » » 36 »

dra b b a d e per son e r

stödd a enl i g t Arbets­ År löshets- Kvartal Alt. A, Alt. B, Alt C, Alt. D, procent 2

antal % antal % autal % antal %

324 34.3 355 37.6 396 41.9 368 39.0 16.9 1931 1

1,094 62.6 1,129 64.6 1,187 67.9 1,154 66.0 25.9 1932 1,013 63.8 1,054 66.4 1,126 70.9 1,127 71.0 42.8 1933

395 41.4 420 44.1 475 49.8 443 46.5 19.1 1931 1

1,076 60.7 1,123 63.3 1,188 67.0 1,156 65.2 30.1 1932 986 60.9 1,047 64.7 1,120 69.2 1,137 70.2 44.7 1933 cvda veckor.

138 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt olika

A \ a r b e t s lös i e t År Antal Där av un dermed­ Kvartal Hela

lemmar Alt. A Alt. B Alt. C Alt. D

antalet

antal % antal * antal % antal %

Snicker: fabriker

4 719 309 129 41.7 162 52.4 176 57.0 169 54.7

1931 1 729 435 186 42.8 204 46.9 220 50.6 211 48.5

2 731 309 114 36.9 120 38.8 134 43.4 125 40.5

3 731 278 103 37.1 113 40.6 135 48.6 127 45.7

4 735 378 177 46.8 208 55.0 236 62.4 233 61.6

1932 1 725 596 245 41.1 283 47.5 317 53.2 309 51.8

2 739 453 191 42.2 216 47.7 232 51.2 237 52.3

3 741 384 160 41.7 182 47.4 203 52.9 218 56.8

4 751 460 159 34.6 197 42.8 226 49.1 251 54.6

1933 1 746 598 297 49.7 334 55.9 365 61.0 387 64.7

2 738 545 228 41.8 273 50.1 302 55.4 313 57.4

Exports nickerier

1929 1 773 326 155 47.5 169 51.8 184 56.4 (169) (51.8)

1930 1 724 321 151 47.0 158 49.2 169 52.6 192 59.8

2 719 329 118 35.9 141 42.9 151 45.9 160 48.6

3 883 398 122 30.7 140 35.2 154 38.7 152 38.2

4 884 396 142 35.9 158 39.9 180 45.5 187 47.2

1931 1 873 508 178 35.0 193 38.0 213 41.9 236 46.5

2 860 483 177 36.6 200 41.4 218 45.1 238 49.3

3 855 382 143 37.4 160 41.9 180 47.1 186 48.7

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 139

alternativ beträffande rätt till understöd. A. Understödda personer (forts.).

dra b b a d e per son e r stöde a enl i g t Arbets­ År löshets- Kvartal Alt. Alt B, Alt. C, Alt D, procent antal % antal % antal % antal %

309 51.7 320 53.5 356 59.5 351 58.7 45.6 1933 1 255 46.8 269 49.4 298 54.7 294 53.9 40.6 2

399 60.5 421 63.9 443 67.2 433 65.7 31.1 1932 363 55.8 375 57.6 416 63.9 412 63.3 43.0 1933

140 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt olika

A a r b e t s ] ö s h e t

Ar Antal Där iv un dermed­ Kvartal Hela lemmar Alt. A Alt. B Alt. C Alt. D antalet antal % antal £ antal % antal %

Övriga dag av fi) retag

1929 1 961 368 179 48.6 198 53.8 225 61.1 (198) (53.8)

2 985 332 136 41.0 151 45.5 167 50.3 (153) (46.1)

3 999 318 109 34.3 118 37.1 139 43.7 127 39.9

4 1,015 306 132 43.1 147 48.0 170 55.6 165 53.9

1930 1 1,046 361 144 39.9 167 46.3 192 53.2 187 51.8

2 1,094 386 120 31.1 138 35.8 160 41.5 154 39.9

3 1,115 416 153 36.8 180 43.3 204 49.0 197 47.4

4 1,120 432 176 40.7 204 47.2 230 53.2 221 51.2

1931 1 1,080 583 261 44.8 284 48.7 317 54.4 315 54.0

2 1,104 545 169 31.0 187 34.3 215 39.4 218 40.0

3 1,155 501 173 34.5 204 40.7 226 45.1 240 47.9

4 1,152 590 234 39.7 269 45.6 315 53.4 314 53.2

1932 1 1,146 905 388 42.9 419 46.3 477 52.7 478 52.8

2 1,138 779 305 39.2 350 44.9 392 50.3 387 49.7

3 1,133 807 348 43.1 393 48.7 437 54.2 448 55.5

4 1,125 694 209 30.1 272 39.2 324 46.7 354 51.0

1933 1 1,124 813 308 37.9 355 43.7 419 51.5 462 56.8

2 1,109 849 286 33.7 335 39.5 382 45.0 414 48.8

Samtlig x yrkesgr upper

1929 1 5,023 1,928 815 42.3 858 44.5 949 49.2 (859) (44.6)

2 5,159 1,576 563 35.7 626 39.7 682 43.3 (634) (40.2)|

3 5,253 1,348 443 32.9 489 36.3 548 40.7 521 38.6 I

4 5,421 1,246 474 38.0 549 44.1 606 48.6 605 48.6

1930 1 5,597 1,901 762 40.1 833 43.8 923 48.6 934 49.1

2 5,828 1,731 524 30.3 616 35.6 687 39.7 680 39.3

3 6,094 1,799 604 33.6 693 38.5 777 43.2 755 42.0

4 6,219 1,969 744 37.8 852 43.3 945 48.0 940 47.7

1931 1 6,233 3,423 1,461 42.7 1,579 46.1 1,715 50.1 1,720 50.2

2 6,315 2,913 1,070 36.7 1,174 40.3 1,293 44.4 1,304 44.8

3 6,390 2,522 929 36.8 1,065 42.2 1,178 46.7 1,187 47.1

4 6,472 2,746 1,127 41.0 1,259 45.8 1,417 51.6 1,408 51.3

1932 1 6,529 5,136 2,504 48.8 2,682 52.2 2,913 56.7 2,911 56.7 i

2 6,527 4,241 2,015 47.5 2,261 53.3 2,428 57.3 2,453 57.8

3 6,480 4,046 1,865 46.1 2,124 52.5 2,316 57.2 2,356 58.2

4 6,438 3,634 1,220 33.6 1,494 41.1 1,713 47.1 1,838 50.6

1933 1 6,400 4,972 2,289 46.0 2,639 53.1 2,957 59.5 3,197 64.3

2 6,361 4,836 1,998 41.3 2,387 49.4 2,672 55.3 2,848 58.9

Kungl. Maj:ts proposition nr 38. 141

alternativ beträffande rätt till understöd. A. Understödda personer (forts.)-

dra b b a d e per son e r stödd a enl i g t Arbets- År löshets- Alt procent Kvartal Alt A, Alt B, Alt. C, Dt antal % antal * antal % antal %

590 53.4 628 56.8 691 62.5 678 61.4 35.9 1932

1,271 37.1 1,371 40.1 1,548 45.2 1,461 42.7 20.5 1931 1

2,398 46.7 2,531 49.3 2,738 53.3 2,664 51.9 34.7 1932 1

2,589 52.1 2,778 55.9 3,058 61.5 3,089 62.1 45.1 1933 1 2,265 46.8 2,504 51.8 2,775 57.4 2,815 58.2 42.7 2

_ _ _ _ ____ ___ ___ ___ 11.8 1929

1,484 41.3 1,563 43.5 1,657 46.1 — — 12.5 1930 2,434 48.6 2,587 51.6 2,839 56.7 2,693 53.7 17.9 1931 3,698 60.0 3,864 63.3 4,102 67.2 4,024 66.0 31.4 1932 3,180 57.2 3,398 61.2 3,713 66.8 3,742 67.4 43.8 1933

142 Kungl. Majlis proposition nr 88.

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt

Alt. A = minst 26 erlagda veckoavgifter under sistförfluten 4 kalenderkvartal (1928 års förslag). Alt. B = » 26 » » i) » 12 månader. (1932 års förslag). Alt. C = » 20 » » » » 12 » (propositionens alternativ). Alt. D = » 26 » » » » 18 » (propositionsförslaget).

A b e t 1 ö s h e t s -

Dara v un der- Ar Hela

Kvartal Alt. A Alt. B Alt. C Alt. D

antalet per ! per per per antal % j med- antal : % med­ antal % med­ antal % med­ ! lem lem lem lem

Miibelfs ibriker

1929 1 2,437 1,053 43.2 0.77 1,063 43.6 0.77 1,188 48.7 0.86 (1,063) (43.6) (0.77)' 2 1,844 637 34.5 0.45 714 38.7 0.50 765 41.5 0.54 (715) (38.8) (0.50); 3 1,451 324 22.3 0.22 367 25.3 0.25 388 26.7 0.27 390 26.9 0.27 4 1,310 390 29.8 0.25 443 33.8 0.29 463 35.3 0.30 527 40.2 0.34 1930 1 2,180 844 38.7 0.53 946 43.4 0.60 1,014 46.5 0.64 1,055 48.4 0.67 2 1,709 411: 24.0 0.25 500 29.3 0.30 570 33.4 0.35 565 33.1 0.34 3 1,651 449 27.2 0.27 533 32.3 0.32 576 34.9 0.34 572 34.6 0.34 4 1,554 426 27.4 0.25 465 29.9 0.27 527 33.9 0.31 524 33.7 0.30

1931 1 3,529 1,480 41.9 0.85 1,579 44.7 0.91 1,742 49.4 1.00 1,763 50.o 1.01

2 3,377 1,139 33.7 0.64 1,303 38.6 0.73 1,471 43.6 0.83 1,455 43.1 0.82 3 2,862 813 28.4 0.45 960 33.5 0.54 1,118 39.1 0.62 1,095 38.3 0.61 4 2,559 847 33.1 0.47 947 37.0 0.52 1,037 40.5 0.57 1,019 39.8 0.56 1932 1 6,405 2,721 42.5 1.46 2,980 46.5 1.60 3,263 50.9 1.75 3,341 52.2 1.80 2 6,715 2,600 38.7 1.40 3,051 45.4 1.64 3,285 48.9 1.77 3,415 50.9 1.84 3 5,947 2,139 36.0 1.17 2,511 42.2 1.37 2,719 45.7 1.48 2,675 45.0 1.46 4 4,767 1,320 27.7 0.72 1,535 32.2 0.84 1,722 36.1 0.94 1,719 36.1 0.94 1933 1 9,272 3,596 38.8 1.98 4,271 46.1 2.35 4,668 50.3 2.57 4,994 53.9 2.75 2 10,127 3,674 36.3 2.03 4,319 42.6 2.39 4,755 47.0 2.63 5,010 49.5 2.77 1929 7,042 2,404 34.1 1.67 2,587 36.7 1.79 2,804 39.8 1.94 (2,695) (38.3) (1.87) 1930 7,094 2,130 30.0 1.28 2,444 34.5 1.47 2,687 37.9 1.62 2,716 38.3 1.64 1931 12,327 4,279 34.7 2.40 4,789 38.8 2.69 5,368 43.5 3.01 5,332 43.3 2.99 1932 23,834 8,780 36.8 4.76 10,077 42.3 5.46 10,989 46.1 5.96 11,150 46.8 6.05 1933 19,399 7,270 37.5 4.01 8,590 44.3 4.74 9,423 48.6 5.20 10,004 51.6 5.52

Snicker i- & ni öbelfa brik er

1929 1 2,316 850 36.7 0.60 889 38.4 0.63 975 42.1 0.69 (889) (38.4) (0.63)' 2 1,737 479 27.6 0.33 538 31.0 0.37 594 34.2 0.41 (556) (32.0) (0.38) 3 1,426 392 27.5 0.27 393 27.6 0.27 489 34.3 0.33 454 31.8 0.31 4 1,460 393 26.9 0.25 454 31.1 0.29 531 36.4 0.34 513 35.1 0.33

1930 1 2,004 561 28.0 0.35 626 31.2 0.39 761 38.0 0.48 734 36.6 0.46 2 1,831 367 20.0 0.22 401 21.9 0.24 498 27.2 0.30 509 27.8 0.30 3 1,822 509 27.9 0.30 537 29.5 0.31 640 35.1 0.38 626 34.4 0.37 4 2,174 665 30.6 0.38 797 36.7 0.45 893 41.1 0.50 940 43.2 0.53 1931 1 4,146 1,845 44.5 1.02 1,997 48.2 1.10 2,162 52.1 1.20 2,118 51.1 1.17 2 3,820 1,549 40.5 0.84 1,655 43.3 0.90 1,790 46.9 0.97 1,804 47.2 0.98 3 3,122 866 27.7 0.47 989 31.7 0.53 1,113 35.7 0.60 1,125 36.0 0.61 4 3,642 1,192 32.7 0.63 1,355 37.2 0.71 1,493 41.0 0.78 1,484 40.7 0.78 1932 1 8,007 3,738 46.7 1.94 4,037 50.4 2.09 4,396 54.9 2.28 4,400 55.0 2.28 2 7,526 3,089 41.0 1.60 3,436 45.7 1.78 3,708 49.3 1.92 3,745 49.8 1.94 3 6,852 2,037 29.7 1.06 2,228 32.5 1.16 2,573 37.6 1.34 2,500 36.5 1.30 4 6,452 1,517 23.5 0.80 1,760 27.3 0.93 2,081 32.3 1.10 2,222 34.4 1.18 f

1933 1 10,189 3,682 36.1 1.97 4,246 41.7 2.27 4,830 47.4 2.58 5,430 53.3 2.90

2 10,753 3,255 30.3 1.74 3,969 36.9 2.12 4,550 42.3 2.43 4,989 46.4 2.66 1929 6,939 2,114 30.5 1.44 2,274 32.8 1.55 2,589 37.3 1.76 (2,412) (34.8) (1.64) 1930 7,831 2,102 26.8 1.25 2,361 30.1 1.40 2,792 35.7 1.65 2,809 35.9 1.66 1931 14,730 5,452 37.0 2.94 5,996 40.7 3.24 6,558 44.5 3.54 6,531 44.3 3.53 1932 28,837 10,381 36.0 5.42 11,461 39.7 5.98 12,758 44.2 6.66 12,867 44.6 6.71 1933 20,942 6,937 33.1 3.70 8,215 39.2 4.39 9,380 44.8 5.01 10,419 49.8 5.56

1 Arbetslösbetsveckor i procent av genomlevda veckor.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 143

olika alternativ beträffande rätt till understöd. B. Understödst^.

Alt. A, = minst 52 erlagda veekoavgifter under sistförflutna 8 kalenderkvartal. Alt. Bl = » 52 » » » » 24 månader. Alt. Ct = * 40 » » » » 24 » Alt. D, = » 52 » » » » 36 »

v e c k o r Arbetsstöl) d a enl i K t 1Ö8- År hets- Alt. A, Alt. B, Alt. C, Alt. Dt Kvartal proper per per per cent1 antal % med­ antal % med­ antal % med­ antal % med­ lem lem lem lem

14.8 1929 1 10.0 2 7.7 3 7.1 4 666 30.6 0.42 728 33.4 0.46 911 41.8 0.58 — — — 11.5 1930 1

1,285 36.4 0.74 1,405 39.8 0.81 1,610 45.6 0.92 1,493 42.3 0.86 16.9 1931 1

2,723 42.5 1.46 2,910 45.4 1.56 3,092 48.3 1.66 3,041 47.5 1.63 28.7 1932 1

3,903 42.1 2.15 4,282 46.2 2.36 4,630 49.9 2.55 4,748 51.2 2.61 42.5 1933 1 3,915 38.7 2.16 4,402 43.5 2.43 4,853 47.9 2.68 4,950 48.9 2.73 43.0 2 9.8 1929 1,853 26.1 1.12 2,054 29.0 1.24 2,440 34.4 1.47 — — — 8.6 1930 4,082 33.1 2.29 4,518 36.7 2.53 4,886 39.6 2.74 4,617 37.5 2.59 13.8 1931 8,906 37.4 4.83 9,781 41.0 5.30 10,547 44.3 5.72 10,321 43.3 5.60 25.9 1932 7,818 40.3 4.31 8,684 44.8 4.79 9,483 48.9 5.23 9,698 50.0 5.35 42.8 1933

13.7 1929 1 9.2 2 7.4 3 7.9 4 458 22.9 0.29 492 24.6 0.31 609 30.4 0.38 — — — 10.5 1930 1

1,520 36.7 0.84 1,665 40.2 0.92 1,903 45.9 1.05 1,786 43.1 0.99 19.1 1931 1

3,604 45.0 1.87 3,842 48.0 1.99 4,207 52.5 2.18 3,997 49.9 2.07 34.6 1932 1

4,355 42.7 2.33 4,687 46.0 2.51 5,178 50.8 2.77 5,280 51.8 2.82 45.4 1933 1 3,900 36.3 2.08 4,358 40.5 2.33 4,806 44.7 2.56 4,965 46.2 2.65 44.1 2 9.4 1929 1,770 22.6 1.05 1,940 24.8 1.15 2,384 30.4 1.41 — — — 9.3 1930 4,850 32.9 2.62 5,272 35.8 2.85 5,900 40.1 3.19 5,788 39.3 3.13 15.9 1931 10,396 36.1 5.42 11,328 39.3 5.91 12,395 43.0 6.47 12,089 41.9 6.31 30.1 1932 8,255 39.4 4.41 9,045 43.2 4.83 9,984 47.7 5.33 10,245 48.9 5.47 44.7 1933

144 Kungl. Majlis proposition nr 38,

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt

A i b e t s 1 ö h e t s -

Dara y n n der- Hela Kvartal Alt. A Alt. B Alt. Alt. D antalet per per per per antal % med­ antal % med­ antal % med­ antal % med­ lem lem lem lem

Snicker ifabrii ier

1929 1 1,165 263 22.6 0.52 279 23.9 0.55 376 32.3 0.75 (291) (25.0) (0.58) 2 853 149 17.5 0.27 162 19.0 0.29 203 23.8 0.37 (166) (19.5) (0.30) 3 865 165 19.1 0.28 186 21.5 0.32 216 25.0 0.37 205 23.7 0.35 4 984 196 19.9 0.33 247 25.1 0.41 321 32.6 0.53 281 28.6 0.47 1930 1 1,099 281 25.6 0.44 319 29.0 0.50 411 37.4 0.64 373 33.9 0.58 2 907 170 18.7 0.25 184 20.3 0.26 224 24.7 0.32 201 22.2 0.29 3 1,097 217 19.8 0.30 269 24.5 0.37 334 30.4 0.47 294 26.8 0.41 4 1,791 536 29.9 0.75 675 37.7 0.94 767 42.8 1.07 729 40.7 1.01 1931 1 2,139 861 40.3 1.18 919 43.0 1.26 1,005 47.0 1.38 966 45.2 1.33 2 1,565 515 32.9 0.70 536 34.2 0.73 622 39.7 0.85 552 35.3 0.76 3 1,483 420 28.3 0.57 473 31.9 0.65 585 39.4 0.80 542 36.5 0.74 4 2,405 795 33.1 1.08 998 41.5 1.36 1,226 51.0 1.67 1,157 48.1 1.57 1932 1 3,125 1,134 36.3 1.56 1,315 42.1 1.81 1,540 49.3 2.12 1,502 48.1 2.07 2 2,788 813 29.2 1.10 984 35.3 1.33 1,062 38.1 1.44 1,107 39.7 1.50 3 2,546 597 23.4 0.80 673 26.4 0.91 772 30.3 1.04 873 34.3 1.18 4 3,049 798 26.2 1.06 985 32.3 1.31 1,136 37.3 1.51 1,292 42.4 1.72 1933 1 4,084 1,402 34.3 1.88 1,608 39.4 2.16 1,863 45.6 2.50 2,016 49.4 2.70 2 3,897 996 25.6 1.35 1,194 30.6 1.62 1,342 34.4 1.82 1,361 34.9 1.84 1929 3,867 773 20.0 1.38 874 22.6 1.56 1,116 28.9 1.99 (943) (24.4) (1.68) 1930 4,894 1,204 24.6 1.73 1,447 29.6 2.08 1,736 35.5 2.50 1,597 32.6 2.30 1931 7,592 2,591 34.1 3.54 2,926 38.5 4.00 3,438 45.3 4.70 3,217 42.4 4.40 1932 11,508 3,342 29.0 4.52 3,957 34.4 5.35 4,510 39.2 6.10 4,774 41.5 6.46 1933 7,981 2,398 30.0 3.23 2,802 35.1 3.78 3,205 40.2 4.32 3,377 42.3 4.55

Exports nickel ier

1929 1 1,568 665 42.4 0.86 720 45.9 0.93 805 51.3 1.04 (721) (46.0) (0.93) 2 1,543 775 50.2 1.02 809 52.4 1.06 867 56.2 1.14 (820) (53.1) (1.09) 3 1,216 326 26.8 0.44 359 29.5 0.49 383 31.5 0.52 381 31.3 0.52 4 1,349 616 45.7 0.85 676 50.1 0.93 703 52.1 0.97 713 52.9 0.98 1930 1 1,866 882 47.3 1.22 949 50.9 1.31 988 52.9 1.36 1,132 60.7 1.56 2 1,911 646 33.8 0.90 756 39.6 1.05 797 41.7 1.11 855 44.7 1.19 3 2,130 521 24.5 0.59 572 26.9 0.65 662 31.1 0.75 619 29.1 0.70 4 2,397 490 20.4 0.55 587 24.5 0.66 736 30.7 0.83 751 31.3 0.85 1931 1 2,585 602 23.3 0.69 700 27.1 0.80 826 32.0 0.95 971 37.6 1.11 2 2,420 508 21.0 0.59 611 25.2 0.71 689 28.5 0.80 752 31.1 0.87 3 2,161 478 22.1 0.56 615 28.5 0.72 740 34.2 0.87 741 34.3 0.87 4 2,604 904 34.7 1.04 1,001 38.4 1.15 1,139 43.7 1.31 1,130 43.4 1.30

1932 1 4,405 2,071 47.0 2.39 2,170 49.3 2.50 2,407 54.6 2.77 2,420 54.9 2.79 2 3,874 1,522 39.3 1.77 1,638 42.3 1.90 1,792 46.3 2.08 1,833 47.3 2.13 3 4,966 1,473 29.7 1.72 1,730 34.8 2.02 1,841 37.1 2.15 1,942 39.1 2.26 4 4,249 537 12.6 0.63 771 18.1 0.91 903 21.3 1.07 1,079 25.4 1.27 1933 1 5,197 1,038 20.0 1.23 1,493 28.7 1.77 1,806 34.8 2.15 2,133 41.0 2.54 2 4,563 592 13.0 0.71 786 17.2 0.95 903 19.8 1.09 1,108 24.3 1.34 1929 5,676 2,382 42.0 3.18 2,564 45.2 3.41 2,758 48.6 3.67 (2,635) (46.4) (3.51) 1930 8,304 2,539 30.6 3.17 2,864 34.5 3.57 3,183 38.3 3.97 3,357 40.4 4.19 1931 9,770 2,492 25.5 2.88 2,927 30.0 3.39 3,394 34.7 3.93 3,594 36.8 4.16 1932 17,494 5,603 32.0 6.52 6,309 36.1 7.34 6,943 39.7 8.08 7,274 41.6 8.47 1933 9,760 1,630 16.7 1.95 2,279 23.4 2.73 2,709 27.8 3.24 3,241 33.2 3.88

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 145

olika alternativ beträffande rätt till understöd. B. Understödst^ (forts.).

v e c k o r Arbetsstöd d a enl i g t lös- År hets- Alt. A, Alt. B, Alt. C! Alt. D, Kvartal proper per per per cent antal % med­ antal % med­ antal % med­ antal % med­ lem lem lem lem

19.2 1929 1 — — 12.0 2 11.3 3 13.6 4

198 18.0 0.31 216 19.7 0.34 275 25.0 0.43 — — — 14.2 1930 1

573 26.8 0.79 618 28.9 0.85 725 33.9 0.99 653 30.5 0.90 24.5 1931 1

1,249; 40.0 1.72 1,306 41.8 1.80 1,406 45.0 1.94 1,366 43.7 1.88 35.9 1932 1

1,444 35.4 1.94 1,571 38.5 2.11 1,824 44.7 2.44 1,813 44.4 2.43 45.6 1933 1 1,074 27.6 1.46 1,164 29.9 1.58 1,270 32.6 1.72 1,278 32.8 1.72 40.6 2 — 13.8 1929 i 831 17.0 1.20 1,000 20.4 1.44 1,212 24.8 1.74 — — — 14.1 1930 2.214 29.2 3.03 2,384 31.4 3.26 2,655 35.0 3.63 2,503 33.0 3.42 20.8 1931 3,568 31.0 4.83 3,952 34.3 5.35 4,353 37.8 5.89 4,262 37.0 5.77 31.1 1932 2,518 31.5 3.39 2,735 34.3 J}.69 3,094 38.8 4.17 3,091 38.7 4.17 43.0 1933

16.9 1929 1 15.6 2 12.7 3 — 15.4 4 915 49.0 1.26 976 52.3 1.35 1,068 57.2 1.48 — — — 21.5 1930 1

615 23.8 0.7O 748 28.9 0.86 931 36.0 1.06 944 36.5 1.08 24.7 1931 1

1,891 42.9 2.18 2,024 45.9 2.33 2,259 51.3 2.60 2,336 53.0 2.69 42.3 1932 1

1,517 29.2 1.80 1,836 35.3 2.18 2,129 41.0 2.53 2,174 41.8 2.59 51.5 1933 1 719 15.8 0.87 953 20.9 1.15 1,182 25.9 1.43 1,226 26.9 1.48 42.3 2 1 15.1 : 1929 ! 2,649 31.9 3.30 2,901 34.9 3.62 3,223 38.8 4.02 — 20.7 1930 i 2,185 22.4 2.53 2,738 28.0 3.17 3,342 34.2 3.87 3,36-1 34.4 3.89 22.6 1931 5,604 32.0 6.52 6,245 35.7 7.27 6,911 39.5 8.05 7,090 40.5 8.25 40.8 1932 i 2,236! 22.9 2.68 2,789 28.6 3.34 3,311 33.9 3.97 3,400 34.8 4.07 46.8 1933

Bihang till riksdagens protokoll 1984. 1 sami. Nr 88. 10

146 Kungl. Maj:ts proposition nr 88.

Tabellbilaga. Effektiviteten av en arbetslöshetsförsäkring enligt

A b e t slö s h e t g -

Dara v u n d é r - År | Hela i Kvartal Alt. A Alt. B Alt. C Alt. D an­ talet per per per per antal % med­ antal med­ antal % med­ antal % med­ lem lem lem lem

Övriga slag av företag

1929 1 2,156 747 34.6 0.78 810 37.6 0.84 981 45.5 1.02 (814) (37.8) (0.85) 2 1,730 555 32.1 0.56 597 34.5 0.61 672 38.8 0.68 (609) (35.2) (0.62) 3 1,547 460 29.7 0.46 491 31.7 0.49 587 37.9 0.59 546 35.3 0.55 i 4 1,754 675 38.5 0.67 738 42.1 0.73 858 48.9 0.85 843 48.1 0.83 1930 1 2,039 660 32.4 0.63 720 35.3 0.69 873 42.8 0.83 859 42.1 0.82 2 2,034 562 27.6 0.51 640 31.5 0.59 763 37.5 0.70 743 36.5 0.68 3 2,427 660 27.2 0.59 808 33.3 0.72 900, 37.1 0.81 878 36.2 0.78 4 2,600J 865 33.3 0.77 988! 38.0 0.88 1,135! 43.7 1.01 1,089 41.9 0.97 1931 1 2,967 944 31.8 0.87 1,055 35.6 0.98 1,286' 43.3 1.19 1,248 42.1 1.16 2 2,760 749 27.1 0.68 827 30.0 0.75 974 35.3 0.88 1,000 36.2 0.91 3 2,767| 679! 24.5 0.59 844 30.5 0.73 967; 34.9 0.84 1,040 37.6 0.90 1 4 3,969 1,280 32.2 1.11 1,466 36.9 1.27 1,723 43.4 1.50 1,838 46.3 1.60 1932 1 5,230! 1,905 36.4 1.66 2,096 40.1 1.83 2,430 46.5 2.12 2,406 46.0 2.10 I 2 4,966 1,425 28.7 1.25 1,631 32.8 1.43 1,894; 38.1 1.66 1,849 37.2 1.62 3 5,412 1,470 27.2 1.30 1,678 31.0 1.48 1,911! 35.3 1.69 1,973 36.5 1-74 j 4 4,800 936! 19.5 0.83 1,181 24.6 1.05 1,488 31.0 1.32 1,698 35.4 1.51 1 ! 1933 1 5,896 1,547 26.2 1.38 1,757 29.8 1.56 2,159' 36.6 1.92 2,410 40.9 2.14 ! 2 5,934 1,213 20.4 1.09 1,427 24.0 1.29 1,685; 28.4 1.52 1,864 31.4 1.68 ;| 1929 7,187 2,437 33.9 2.46 2,636 36.7 2.66 3,098' 43.1 3.13 (2,812) (39.1) (2.84) 1930 9,100 2,747 30.2 2.51 3,156; 34.7 2.88 3,6711 40.3 3.36 3,569 39.2 3.26 1931 12,463 3,652 29.3 3.25 4,192 33.6 3.73 4,950! 39.7 4.41 5,126 41.1 4.56 1932 20,408 5,736 28.1 5.05 6,586 32.3 5.80 7,723 37.8 6.80 7,926 38.8 6.98 1933 11,830 2,760 23.3 2.47 3,184 26.9 2.85 3,844 32.5 3.44 4,274 36.1 3.83

| Samtliga yrkesgrupper

! 1929 1 9,642 3,578 37.1 0.71 3,761 39.0 0.75 4,325 44.9 0.86 (3,778) (39.2) (0.75) 2 7,707 2,595 33.7 0.50 2,820 36.6 0.55 3,101 40.2 0.60 (2,866) (37.2) (0.56); 3 6,505 1,667 25.6 0.32 1,796 27.6 0.34 2,063 31.7 0.39 1,976 30.4 0.38 1 4 6,857 2,270 33.1 0.42 2,558 37.3 0.47 2,876 41.9 0.53 2,877 42.0 0.53 j : 1930 1 9,188 3,228 35.1 0.58 3,560 38.7 0.64 4,047 44.0 0.72 4,153 45.2 0.74 2 8,392 2,156 25.7 0.37 2,481 29.6 0.43 2,852 34.0 0.49 2,873 34.2 0.49 ! 3 9,127 2,356 25.8 0.39 2,719 29.8 0.45 3.112 34.1 0.51 2,989 32.7 0.49 ; 4 10,516 2,982 28.4 0.48 3,512 33.4 0.56 4,058 38.6 0.65 4,033 38.4 0.65 ! 1 1931 1 15,366 5,732 37.3 0.92 6,250 40.7 1.00 7,021 45.7 1.13 7,066 46.0 1.13 2 13,942 4,460 32.0 0.71 4,932 35.4 0.76 5,546 39.8 0.88 5,563 39.9 0.88 i 3 12,395 3,256 26.3 0.51 3,881 31.3 0.61 4,523 36.5 0.71 4,543 36.7 0.71 4 15,179 5,018 33.1 0.78 5,767 38.0 0.89 6,618 43.6 1.02 6,628 43.7 1.02 1932 1 27,172 11,569 42.6 1.77 12,598 46.4 1.93 14,036 51.7 2.15 14,069 51.8 2.15 2 25,869 9,449 36.5 1.45 10,740 41.5 1.65 11,741 45.4 1.80 11,949 46.2 1.83 j 3 25,723 7,716 30.0 1.19 8,820 34.3 1.36 9,816 38.2 1.51 9,963 38.7 1.54 II 4 23,317 5,108 21.9 0.79 6,232 26.7 0.97 7,330 31.4 1.14 8,010 34.4 1.24 1 1933 1 34,638 11,265 32.5 1.76 13,375 38.6 2.09 15,326 44.2 2.39 16,983 49.0 2.65 2 35,274 9,730 27.6 1.53 11,695 33.2 1.84 13,235 37.5 2.08 14,332 40.6 2.25 1929 30,711 10,110 32.9 1.94 10,9351 35.6 2.10 12,365 40.3 2.37 (11,497) (37.4) (2.21), 1930 37,223 10,722 28.8 1.81 12,272 33.0 2.07 14,069 37.8 2.37 ' 14,048 37.7 2.37 ! 1931 56,882 18,466 32.5 2.91 20,830 36.6 3.28 j 23,708 41.7, 3.73 i 23,800 41.8 3.75 1932 102,081 33,842 33.2 5.21 38,390 37.6 5.91 ; 42,923 42.0 6.61 ! 43,991 43.1 6.77 || 1933 69,912 20,995! 30.o 3.29 25,070i 35.9 3.93 28,561 40.91 4.48 ! 31,315 44.8 4.9 1 1

Kungl. Maj:ts proposition nr S8. 147

olika alternativ beträffande rätt till understöd. B. Understödstid (forts.).

v e c k o r Arbetsstöd d a enl i g t lös- År hets- Alt. A, Alt. B! Alt. C, Alt. D, Kvartal proper per per per eent antal % med­ antal % med­ antal % med­ antal % med­ lem lem lem lem

18.7 1929 1 13.5 2 __ 11.9 3 — — — — — — — — — — — 14.4 4 ' 616 30.2 0.59 666 32.7 0.64 730 35.8 0.70 — — — 16.2 1930 1

784 26.4 0.73 851 28.7 0.79 1,012 34.1 0.94 965 32.5 0.89 22.9 1931 1

1,747 33.4 1.52 1,941 37.1 1.69 2,182 41.7 1.91 2,105 40.2 1.84 38.0 1932 1

1,649 28.0 1.47 1,864 31.6 1.66 2,131 36.1 1.90 2,228 37.8 1.98 43.7 1933 1 1,423 24.0 1.28 1,581 26.6 1.43 1,839 31.0 1.66 1,879 31.7 1.69 41.1 2

|| --- 14.5 1929 2,608 28.7 2.38 2,790 30.7 2.55 3,101 34.1 2.83 — — — 16.6 1930 II 3,482 27.9 3.10 3,785 30.4 3.37 4,454 35.7 3.97 4,343] 34.8 3.87 22.2 1931 i 5,540 27.1 4.88 6,230 30.5 5.49 7,105 34.8 6.26 7,257 35.6 6.39 35.9 1932 3,072 26.0 2.75 3,445 29.1 3.08 3,970 33.6 3.55 4,107 34.7 3.68 42.4 1933

Is — 16.0 1929 1 11.5 2 9.5 3 10.5 4 2,853 31.1 0.51 3,078 33.5 0.55 3,593 39.1 0.64 — — — 13.7 1930 1

4,777 31.1 0.77 5,287 34.4 0.85 6,181 40.2 0.99 5,841 38.0 0.94 20.5 1931 1

11,214 41.3 1.72 12,023 44.2 1.84 13,146 48.4 2.01 12,845 47.3 1.97 34.7 1932 1

12,868 37.1 2.01 14,240 41.1 2.23 15,892 45.9 2.48 16,243 46.9 2.54 45.1 1933 1 11,031 31.3 1.73 12,458 35.3 1.96 13,950 39.5 2.19 14,298 40.5 2.25 42.7 2 11.8 1929 i 9,711 26.1 1.64 10,685 28.7 1.80 12,360 33.2 2.08 — — — 12.5 1930 16,813 29.6 2.65 18,697 32.9 2.94 21,237 37.3 3.34 20,615 36.2 3.24 17.9 1931 34,014 33.3 5.24 37,551 36.8 5.78 41,254 40.4 6.35 41,019 40.2 6.32 31.4 1932 23,899 34.2 3.75 26,698 38.2 4.18 29,842 42.7 4.08 30,541 43.7 4.79 43.8 1933

148 Kungl. Maj:ts proposition nr SS.

Bilaga C.

Förslag

till

grunder för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

1. Statsbidrag, som avses i förordningen den (nr ) om erkända arbetslöshetskassor, utgår till envar sådan kassa dels såsom daghjälpsbidrag, dels såsom förvaltning sbidrag. 2. Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår med viss procentuell andel av kassans sammanlagda kostnader för understöd vid arbetslöshet under tid av året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa varit gällande. Procenttalet bestämmes i förhållande till det genomsnittliga daghjälpsbeloppet samt antalet understödda dagar per medlem i överensstämmelse med följande tabell med därvid fogade särskilda bestämmelser:

Kungl. Maj:ts proposition nr 88. 149

! Antal Daghjälpsbidragets storlek i procent av hela kostnaden för understöd vid olika understödda antal understödda dagar per medlem och en genomsnittlig daghjälp av kronor dagar per medlem 2.00 2.25 2.50 2.76 3.00 3.26 3.60 3.75 4.00 4.25 4.50 4.75 5.00 5.25 5.50 5.75 6.00

1.50 0.0 1 I 1.75 5.4 ; o.oi — 1 2 9.6 4.7 0.0 2.25 13.2 8.5 4.2 0.0 2.50 16.4 11.7 7.6 3.8 0.0 2.75 19.2 14.6 10.6 6.9 3.4 0.0 3 21.7 17.2 13.2 9.6 6.3 3.2 0.0 - 3.25 24.0 19.6 15.6 12.1 8.8 5.8 2.9 0.0 3.50 26.2 21.7 17.8 14.3 11.1 8.2 5.4 2.7 0.0 — — — — — — — — 3.75 28.1 23.7 19.8 16.4 13.2 10.3 7.6 5.0 2.6 0.0 4 30. o 25.6 21.7 18.3 15.1 12.3 9.6 7.1 4.7 2.4 0.0 — — — — — — 4.26 31.7 27.3 23.5 20.0 16.9 14.1 11.5 9.0 6.7 4.4 2.3 0.0 — — — — — 4.50 33.3 28.9 25.1 21.7 18.6 15.8 13.2 10.8 8.5 6.3 4.2 2.2 0.0 — — — — 4.75 34.8 30.5 26.7 23.3 20.2 17.4 14.8 12.4 10.2 8.0 6.0 3.6 2.0 O.0 — — — 5 36.2 31.9 28.1 24.8 21.7 18.9 16.4 14.0 11.7 9.6 7.6 5.7 3.8 1.9 O.o — — 5.25 37.6 33.3 29.5 26.2 23.1 20.4 17.8 15.4 13.2 11.1 9.1 7.2 5.4 3.6 1.9 0.0 — 5.60 38.9 34.6 30.8 27.5 24.5 21.7 19.2 16.8 14.6 12.5 10.6 8.7 6.9 5.1 3.4 1.8 O.o

Särskilda bestämmelser: a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 21, beräknas procenttalet genom att 21 multiplicera motsvarande procenttal enligt tabellen för 21 dagar med —, där n- betecknar antalet understödda dagar per medlem. b) Vid andra kombinationer av daghjälp och antal understödda dagar per medlem än sådana, som direkt framgå ur tabellen, interpoleras liniärt mellan de i tabellen angivna procenttalen, varvid det erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundning uppåt. c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 21.

3. För kassa, i vilken medlemmarna äro fördelade i olika understödsklasser, beräknas daghjälpsbidraget särskilt för varje klass. 4. Har antagande till erkänd arbetslöshetskassa blivit gällande eller upp­

150 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

hört att gälla under ett kalenderår, beräknas daghjälpsbidraget för den tid av året, då antagandet varit gällande, efter förhållandena under ett helt år, räknat i förra fallet från det antagandet blev gällande och i senare fallet till dess antagandet upphörde att gälla. 5. Förvaltning sbidrag utgår för kalenderår dels nied ett belopp i kronor motsvarande två gånger antalet årsmedlemmar i kassan under året, dels med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot och revisor, som utsetts av tillsynsmyndigheten. 6. Antalet årsmedlemmar under visst år motsvarar summan av antalet medlemmar vid utgången av varje kalendermånad av året, under vilken anta­ gande till erkänd arbetslöshetskassa hela tiden varit gällande, dividerad med tolv. Genomsnittliga daghjälpsbeloppet under visst år motsvarar sammanlagda beloppet av för året utbetalad daghjälp, dividerat med hela antalet understödda dagar under samma år. Har i något fall daghjälp utgått med mindre än två kronor, skall vid beräkningen av det genomsnittliga daghjälpsbeloppet så an­ ses, som örn daghjälpen utgjort nämnda belopp. Antalet understödda dagar per medlem under visst år motsvarar antalet dagar under året, för vilka daghjälp utgått, dividerat med antalet årsmedlem­ mar under samma år. 7. Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott efter ansökan; dock att kassa må kunna, efter varje kvartals slut erhålla utbetalning intill tre fjärdedelar av det bidrag, som skäligen kan antagas belöpa å kvartalet.

152 Kungl. Maj:ts proposition nr 38.

Bilagor.

Bilaga A. Ny lagstiftning i vissa främmande länder angående arbetslöshets­ Bilaga B. P. M. angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet vid olika A. Kompletterande bearbetning av det vid 1932 års undersök­ ning angående en arbetslöshetsförsäkrings effektivitet erhallna B. Undersökning verkställd med utgångspunkt från arbetslöshetsförhållandena inom Svenska träindustriarbetareförbundet . . 105 Förslag till grunder för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor 148

Bilaga C.

Stockholm 1934. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 33.3170