Reavinst, aktier och obligationer : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

REAVINST AKTIER OBLIGATIONER

Slutbefönkande av kapitolvinsfkommiffén sm

t?” va:an: gáfzâé i

Statens offentliga utredningar

§§§ 1986:37 %

Finansdepartementet

Reavinst

aktier

och

obligationer

slutbetänkande av

lgapitalvinstkommittén

Stockholm 1986

Omslag Förlagsateljen ISBN 91-38-09401-0 ISSN O375-250X gotab Stockholm 1986

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Regeringen bemyndigade den 15 mars 1979 chefen för budgetdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att göra en teknisk översyn av aktievinstbeskattningen och pröva vissa andra frågor angående realisationsvinstbeskattningen av lös egendom (B 1979:05),

Kommittén har antagit namnet kapitalvinstkommittén.

Ledamöter i kommittén är professorn Bo Södersten, ordförande, bankdirektören Göran Atterwall, regeringsrådet Sigvard Berglöf, sekreteraren Anna Hedborg och verkställande direktören Lennart Låftman.

Som sakkunniga i kommittén ingår professorn Dag Helmers och departementsrådet Johan Salsbäck.

Experter åt kommittén är departementsrådet Bertil Edlund, skattechefen Bo Norrman och hovrättsassessorn Per Petters- S011.

Sekreterare är kammarrättsassessorn Peter Kindlund och kammarrättsfiskalen Johan Rutberg.

Kommittén har tidigare avgivit fyra delbetänkanden (Ds B 1980:11), Stimulans av aktiesparandet, (Ds B 1982:6), Rea-

vinst på bostadsrätter, (Ds Fi 1983:25) Reavinst på konvertibla skuldebrev och (Ds Fi 1984:24) Reavinst på optionslån. Kapitalvinstkommittén får härmed avlämna sitt slutbetänkande Reavinst aktier obligationer. Reservation har avgivits av ledamöterna Göran Atterwall och Anna Hedborg. Särskilt yttrande har lämnats av sakkunnige Dag Helmers. Stockholm i juni 1986. Bo Södersten Göran Atterwall Sigvard Berglöf Anna Hedborg Lennart Låftman

/Peter Kindlund

Johan Rutberg

sou 1986:37 9 v

SAMMANFATTNING

Inledning

Kommitténs uppdrag omfattar en översyn av reavinstbeskattningen av lös egendom med undantag för lösöre. Vi har tidigare redovisat olika delar av uppdraget i särskilda delbetänkanden. År 1980 behandlades aktiesparandet i betänkandet (Ds B 1980:11) stimulans av aktiesparandet. Förslag till beskattning av bostadsrätter avlämnades år 1982 i betänkandet (Ds B 1982:6) Reavinst på bostadsrätter. De nya finansieringsformer för aktiebolag som tillkom på 1970-talet har vi behandlat i två delbetänkanden som utkom under åren 1983 och 1984, nämligen (Ds Fi 1983:25) Reavinst på konvertibla skuldebrev och (Ds Fi 1984:24) Reavinst på optionslån.

I detta slutbetänkande redovisar vi de återstående delarna av utredningsuppdraget. De frågor som behandlas är främst beskattningen av aktier och skuldebrev. Dessutom lämnar vi förslag till bestämmelser på några andra områden. Bland dessa kan nämnas beskattningen av köp- och säljoptioner och aktiefonder.

Kommitténs förslag

Aktievinstbeskattningen

Den nu gällande ordningen för beskattning av aktievinster innehåller flera olika metoder för beräkning av skattepliktig

tid än två år vinst. För aktier som innehafts kortare yngre - tillämpas aktier en aktie för aktie-metod, dvs. vinstberäki princip för varje enskild aktie som avyttras. ning görs för äldre aktier sker däremot med genom- Vinstberäkningen Det innebär att den avdragsgilla anskaffsnittsberäkning. skall beräknas till den genomsnittliga förningskostnaden värvskostnaden för samtliga äldre aktier av ett visst slag som den För vissa aktier får anskaffskattskyldige äger. beräknas med en schablonregel eller med de ningskostnaden s.k. hjälpreglerna.

kommitténs uppfattning innebär förekomsten av alla Enligt dessa och de kombinationer av dem som kan beräkningsmetoder förekomma att det nuvarande aktievinstsystemet blir både och svårtillämpat. Kommittén har svåröverskådligt praktiskt därför funnit det att söka förenkla reglerna avsenödvändigt värt.

Kommittén föreslår att aktievinstbeskattningen i framtiden skall ske med en metod SOHl i grunden bygger på nuvarande Vi kallar vårt förslag Den undifierade genomsnittsregler. metoden.

De som belastar nuvarande regler är nästan utesvårigheter slutande knutna till de aktier som omsätts på kapitalmarknaden. Denna i förening med vissa särskilda föromständighet hållanden beträffande fåmansbolagen har föranlett kommittén att utarbeta ett regelsystem för beskattning av marknadsmäsomsatta aktier och ett annat system för aktier i fåmanssigt bolag.

För marknadsmässigt omsatta aktier föreslår kommittén följande.

Den nuvarande mellan yngre och äldre aktier slopas. gränsen Det sker att på två år avskaffas. Den genom initialperioden

ll

skattepliktiga delen av aktievinsten skall uppgå till 50 % oavsett innehavstidens längd. Andelen 50 % har valts som en kompromiss mellan nuvarande 100 % på yngre aktier och 40 % på äldre aktier.

Anledningen till att kommittén föreslår ett totalt slopande av den nuvarande initialperioden är att denna snedvrider aktieägarnas beteende på ett sätt som inte är önskvärt. Aktier som har sjunkit i värde efter inköpstillfället avyttras ofta före tvåårsdagen uteslutande för att en skattemässigt värdefull förlust skall uppkomma. Aktier som har i stigit värde behålls däremot över tvåårsgränsen varefter vinsten endast är skattepliktig till 40 %. Med en slopad initialperiod kommer denna snedvridning att upphöra och aktievinstreglerna får en i sig värdefull neutralitet. Samtidigt uppnås en betydande förenkling av regelsystemet.

Vinstberäkningen föreslås i fortsättningen enligt huvudregeln ske med den nu gällande genomsnittsmetoden, dock med ett viktigt undantag. Anskaffningskostnaden för försålda tecknings- och delrätter som erhållits på grund av aktieinnehav skall alltid vara O kr. Det innebär att den i praxis utarbetade proportioneringsregeln för beräkning av sådana rätters anskaffningskostnad kan utmönstras som obehövlig. Någon proportionering av en akties anskaffningskostnad nellan själva aktien och den avyttrade rättigheten behöver alltså aldrig göras. Hela anskaffningskostnaden blir i stället avdragsgill när aktien försäljs. Det är kommitténs uppfattning att den nu redovisade bestämmelsen medför ytterligare en värdefull förenkling av regelsystemet.

Schablonregeln för beräkning av anskaffningskostnad förändras på två sätt. Dels får regeln endast tillämpas för aktier som innehafts fem år eller längre, dels får anskaffningskostnaden tas upp till 50 % av nettoförsäljningspriset. För de aktier som omfattas av schablonregeln innebär detta att en mindre

12 sou 1986:37

andel av försäljningspriset skall upptas som skattepliktig inkomst än vad som nu är fallet.

De schablonavdrag som i dag får göras från vinster på yngre resp. äldre aktier med 1 000 kr. och 2 000 kr. sammanförs till ett gemensamt avdrag på 3 000 kr.

Den s.k. tvångsförsäljningsregeln, som bara har betydelse för yngre aktier, föreslås bli slopad.

som inte omsätts - nedan be- För aktier på kapitalmarknaden nämnda aktier i - föreslår vi delvis andra fåmansbolag regler än de nu redovisade.

Den nuvarande initialperioden på två år bibehålls. Vid avyttav aktier som innehafts kortare tid än två år skall ringar hela vinsten tas till beskattning. Om innehavstiden är upp två år eller föreslås vinsten bli beskattad till 50 % längre på samma sätt som gäller för marknadsaktier. Vinsten beräknas huvudregeln med genomsnittsmetoden. Detta gäller oavenligt sett innehavstidens längd. Vinstberäkningen skall dock göras för aktier som innehafts kortare resp. längre tid än separat två år. Även för aktier i fåmansbolag föreslås en schablonregel för beräkning av en avyttrad akties anskaffningskostnad. Regeln får tillämpas efter fem års innehavstid varvid anskaffningskostnaden får tas upp till 35 % av nettoförsäljningspriset. I övrigt föreslår kommittén samma bestämmelser för aktier i fåmansbolag som för marknadsaktier.

mellan de båda av aktier - Gränsen grupperna marknadsmässigt aktier och aktier i - har så att omsatta fåmansbolag dragits till den först nämnda hänförs alla aktier som är gruppen föremål för noteringar. Det att denna grupp i dagliga innebär skulle omfatta aktier på A:I- och A:II-listorna, väntedag listan, listan för övriga inofficiella noteringar och OTClistan. I denna grupp skulle även ingå noterade depåbevis för

utländska aktier. Övriga aktier hänförs till gruppen aktier i fåmansbolag.

Vi föreslår vidare att dispensregeln vid strukturrationaliseringar ersätts av en uppskovsbestämmelse. Uppskov med reavinstbeskattningen erhålls utan ansökan om aktier avyttras mot vederlag som uteslutande består av nyemitterade aktier i det köpande bolaget. De mottagna aktierna anses i detta fall anskaffade vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällde för de avyttrade aktierna. Uppskov medges dock inte om aktier i fåmansbolag byts mot aktier i marknadsbolag.

Kommittén har övervägt investmentbolagens skattesituation men inte funnit anledning till annan ändring av reglerna än en justering av de skattefrihetsbestämmelser som gäller för dessa bolag. Ändringen avser att underlätta investmentbolagens placeringar i konvertibla skuldebrev.

Kommittén föreslår slutligen att avdrag medges för förlust på aktier som blivit värdelösa på grund av att det som bolag utgett dem upplösts genom konkurs eller likvidation. För konvertibla skuldebrev föreslås en motsvarande avdragsrätt om skuldebreven utgetts av ett marknadsbolag.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1987. Särskilda övergångsregler har endast föreslagits i ett särskilt fall. Bestämmelsen avser att förhindra att slopandet av proportioneringsregeln för beräkning av tecknings- och delrätters anskaffningskostnad utnyttjas till oberättigade skatteförmåner.

Under utredningsarbetet har kommittén också undersökt alternativ till genomsnittsmetoden. Kommittén presenterar några sådana alternativ i betänkandet. Anledningen till detta är dels att vi vill peka på intressanta beskattningsalternativ,

dels att stimulera till fortsatt debatt om aktiebeskattningens framtida utformning.

I saldometoderna behandlas den skattskyldiges aktieinnehav som en helhet. De enskilda försäljningarna utlöser ingen beskattning. Om beskattning skall ske eller ej bestäms i stället vid en årlig avstämning av de inköp och försäljningar som skett under beskattningsåret. Saldometoden presenteras dels i en grundmodell, dels i ett par mera utvecklade modeller.

Med innehavs- och omsmetoderna presenteras ett par mera robusta system för aktiebeskattningen. Gemensamt för dessa metoder är att de har breda skattebaser och låga skattesatser. I båda metoderna överges vinsten som beskattningsfaktor. Med innehavsmetoden beskattas i stället innehavet av aktier vid beskattningsårets slut. Metoden innebär alltså att ett slags förmögenhetsbeskattning sker av aktieinnehavet. Omsmetoden grundas på omsättningen av aktier. Metoden kan ses som en utbyggnad av den nuvarande omsättningsskatten på aktier.

Skuldebrevsbeskattningen

Enligt nuvarande regler reduceras den skattepliktiga reavinsten ju längre tid som ett skuldebrev innehas. Efter fem års innehav är hela vinsten skattefri. Avkastning på skuldebrev i form av ränta beskattas däremot fullt ut oberoende av innehavstiden. Om en värdeförändring skall beskattas som ränta eller reavinst avgörs som huvudregel med ett formellt synsätt. Detta innebär att vanligtvis endast vad som anges vara ränta beskattas som ränta. I övrigt sker reavinstbeskattning. I lagstiftning och praxis har emellertid vissa undantag gjorts från ovannämnda huvudregel varför rättsläget är komplicerat och i viss mån oklart.

Enligt kommitténs uppfattning är det nuvarande rättsläget i sin brist på klarhet oacceptabelt. Kommittén har därför funnit det nödvändigt att söka eliminera gränsdragningsproblemen mellan ränta och reavinst.

Kommittén föreslår att all värdeförändring på skuldebrev skall beskattas som ränta i förvärvskällan kapital. Vi föreslår även att alla förvärv skall utgöra grund för vinstbeskattning.

Anledningen till att kommittén föreslår denna är lösning förutom att ovannämnda löses - att gränsdragningsproblem reglerna blir enkla och konsekventa utan att ge upphov till opåkallade skatteförmåner.

Vinstberäkningen föreslås ske enligt de principer som ligger till grund för en vanlig reavinstberäkning dvs. skillnaden mellan förvärvs- och avyttringspris skall utgöra den skattepliktiga vinsten. Förluster föreslås bli avdragsgilla i motsvarande omfattning som vinster beskattas.

Kommittén föreslår slutligen att avdrag medges för förlust på skuldebrev som blivit värdelösa vid konkurs, om skuldebreven utgetts av marknadsbolag.

De regler som kommittén föreslår för skuldebrev gäller inte premieobligationer och vanliga konvertibla skuldebrev.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1987. skuldebrev som vid ikraftträdandet innehafts tre år eller längre får dock avyttras skattefritt under år 1987. Vidare får för på börsen noterade skuldebrev som vid ikraftträdandet innehafts fem år eller längre som ingångsvärde i det nya systemet användas marknadsvärdet per den 31 december 1986.

Övriga förslag

Kommittén har även behandlat beskattningen av standardiserade optioner. Vi har funnit att dessa är att anse som särskilda värdepapper som bör få en inbördes likformig beskattning. Eftersom värdeförändringar på optioner enligt vår uppfattning är att anse som genuina kapitalvinster resp. -förluster föreslår vi att optioner skall reavinstbeskattas. Beskattningen av vinster föreslås ske till 100 %. Förluster är i sin helhet avdragsgilla. Erlagd köpeskilling vid s.k. kvittningstransaktioner föreslås bli omedelbart avdragsgill. Vidare föreslår kommittén att avdrag medges för förlust på en option som blivit värdelös sedan optionstiden löpt ut.

Kommittén har också behandlat beskattningen av s.k. avkastningsfonder. Vinster och förluster vid avyttring av andelar i sådana fonder beskattas enligt samma regler sonn kommittén föreslagit för skuldebrev, dvs. som ränta.

Vi föreslår att vinster på grund av avyttring av värdepapper skall bli skattefria för aktiefonder.

För att en rimlig kontroll skall kunna ske av försäljningar av värdepapper föreslår kommittén ett par kompletteringar av taxeringslagen. Genom dessa blir fondkommissionär skyldig att efter anmaning lämna uppgifter om avyttringar som gjorts dels av en viss namngiven person, dels av personer som utväljs stickprovsvis.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1987. Särskilda övergångsregler har endast föreslagits beträffande andelar i s.k. avkastningsfonder. Dessa innebär att aktievinstreglerna skall tillämpas t.o.m. utgången av år 1988 på fondandelar som förvärvats före den 13 juni 1986.

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 Försla till . Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)

dels att 41 e § skall upphöra att gälla,

_cleáls_ att 35 § 3 och 4 mom., 38 § l mom., 39 § l mom., punkten 9 av anvisningarna till 35 §, punkterna 2 b och 3 av anvisningarna till 36 § skall ha följande lydelse, att i 35 § skall införas ett 3 b), av

dels nytt nmment,

följande lydelse, \

dels att i anvisningarna till 38 § skall införas två

nya punkter, 10 och ll och i anvisningarna till 39 § en ny punkt, 4, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Realisationsvinst

3 mom.1 Realisationsvinst 3 mom. på

av av grund av avyttring av på grund avyttring

_i aktiefond, al aktie,

aktie, _andgl delrätt eller tecknings-

gelbgvis_ellgr_tgckningsrätt bl

rätt till aktie,

till _aktie _ellgr _andgl _i

andel i aktiefond,

skensmisä âöseaiag -eller -i gl

eller annan konvertibelt skuldebrev, handelsbolag gl som är jämförlig gl optionsrätt till nyteckrättighet med här avsedd andelsrätt eller köp av aktie ning eller aktie är i sin helhet som blivit utfäst i före-

skattepliktig, om den skatt- ning med skuldebrev, innehaft företrädesrätt till teck-

skyldige egendomen âl

mindre än två år. Detsamma ning av konvertibelt skulrealisationsvinst vid debrev eller skuldebrev galler av konvertibelt förenat med optionsrätt avyttring eller andel i handelsbolag eller

företrädesrätt Eill_tgckning gl

skuldebrev i ekonomisk förening eller

av _kgnyertibglE

annan rättighet som är

eller §kulgebr§v_f§rgngt_mgd

Med jämförlig med i detta gptignårätt. optionsrätt avses rätt till nyteckning stycke avsedd aktie eller eller köp av aktie som blivit andelsrätt utfäst i med skulde- är skattepliktig till 50 förening brev. Från sammanlagda belop- För vissa aktier och procent. av skattepliktig realisa- andelar tillämpas bestämmelpet tionsvinst detta serna i andra eller i enligt §Ey_- stycket under ett 3 a mom. av andel i kg beskattningsår, Avyttring minskat med för- sådan aktiefond, som avses i avdragsgill lust vid avyttring samma år 38 § 1 mom., skall redovisas

lsenaste lydelse 1985:405.

l9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av egendom som avses i detta endast i inkomstslaget kapistycke, får den skattskyldige tal. göra avdrag med l 000 kronor. Avdraget får dock inte överstiga vad som svarar mot sammanlagda beloppet av skattepliktig realisationsvinst enligt detta stycke, minskat med avdragsgill förlust som nyss nämnts. För vissa aktier och andelar tillämpas bestämmelserna i 3 a mom. Avyttrar skattskyldig egen- Realisationsvinst på grund dom som avses i detta moment av avyttring av värdepapper, och som den skattskyldige som avses i första stycket innehaft två år eller mera, och som ej är börsnoterat är 40 procent av vinsten eller eljest föremål för skattepliktig. Från samman- marknadsmässig omsättning me lagda beloppet av skatteplik- regelbundna noteringar om tig realisationsvinst enligt avslut är i sin helhet skatdetta stycke under ett be- tepliktig om den skattskyldil skattningsår, minskat med ge innehaft egendomen mindre avdragsgill del av förlust än två år. Har egendomen vid avyttring samma år av innehafts två år eller mera egendom som avses i detta är 50 gprocent av vinsten stycke, får den skattskyldige skattepliktig. Vinst på andel göra avdrag med 2 000 kronor. i aktiefond som beskattas Avdraget får dock inte över- enligt detta moment är dock stiga vad som svarar mot alltid skattepliktig till 50 sammanlagda beloppet av skat- procent. Vinst _på delrätt, tepliktig realisationsvinst teckningsrätt eller företräenligt detta stycke, minskat desrätt beskattas enligt med avdragsgill del av för- detta stycke om rätten grunlust som nyss nämnts. das på aktie som inte är

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

börsnoterad eller eljest föremål för sådan omsättning som sägs i första meningen. Kan tillämpning av föreg:- Från sammanlagda beloppet ende stycke antas hindra av skattepliktig realisastrukturrationalisering som tionsvinst enligt detta moär önskvärd från allmän syn- ment under ett beskattningspunkt, kan regeringen eller år, minskat med avdragsgill myndighet som regeringen förlust vid avyttring samma bestämmer medge befrielse år av egendom som avses i därifrån helt eller delvis, momentet, får den skattskylom företag som berörs av dige göra avdrag med 3 000 strukturrationaliseringen gör kronor. Avdraget får dock framställning om detta senast inte överstiga vad som svarar den dag avyttringen sker. mot den skattepliktiga realisationsvinsten minskad med avdragsgill förlust som nyss nämnts. Har som avses i Har aktier eller konvertibegendom detta moment avyttrats genom la skuldebrev avyttrats till sådan tvångsförsäljning som ett aktiebolag och utgörs anges i 2 § första stycket 1) vederlaget för de avyttrade lagen (1978: 970) om uppskov aktierna eller skuldebreven med beskattning av realisa- uteslutande av nyemitterade tionsvinst, är - oavsett aktier i det bolaget köpande för förvärvet - skall realisatidpunkten skattepliktig endast 40 procent av vinsten tionsvinst eller avdragsgill skattepliktig. realisationsförlust ej anses uppkomma. De mottagna aktierna skall anses förvärvade vid den tidpunkt och för den anskaffningskostnad som gällde för de avyttrade aktierna eller konvertibla skuldebreven. Vad nu sagts gäller dock

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

inte om aktier eller konvertibla skuldebrev som beskattas enligt andra stycket överlåts mot vederlag av aktier som beskattas enligt första stycket eller om bestämmelserna i sjätte-åttonde styckena äger tillämpning.

Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger nntsvarande tilllämpning på egendom som avses i detta moment. Har överlåtits på aktiebolag, handelsbolag eller fastighet ekonomisk förening genom fång på vilket lagfart sökts efter den 8 november 1967 av någon som har ett bestämmande inflytande över bolaget eller föreningen, beräknas skattepliktig realisationsvinst vid hans avyttring av aktie eller andel i eller som om avyttringen avsett mot aktien bolaget föreningen eller andelen svarande andel av fastigheten. Vad nu sagts får inte föranleda att skattepliktig realisationsvinst beräknas eller att avdragsgill realisationsförlust beräknas lägre än enligt reglerna i detta moment. Bestämmelserna i högre detta stycke gäller endast om sådan fastighet utgör bolagets eller föreningens väsentliga tillgång. De gäller dock inte vid av aktie i sådant bostadsaktiebolag eller anavyttring del i sådan bostadsförening som avses i punkt 2 femte stycket av till 38 §, om avyttringen avser endast rätt anvisningarna till Viss eller vissa men ej alla bostadslägenheter i fastigheten. Lika med lagfartsansökan anses annan ansökan hos myndighet om viss åtgärd med åberopande av fångeshandlingen. Om_ vinsten vid försäljning av aktie eller andel på grund av bestämmelserna i detta stycke beräknas enligt de regler, som för beräkning av vinst vid avyttring av fastighet, gäller

22 sou 1986:37

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

skall avyttringen anses ha avsett den mot aktien eller ande* len svarande andelen av fastigheten. Motsvarande gäller vid avyttring av konvertibelt skuldebrev som utgivits eller optionsrätt som utfästs av aktiebolag som nu sagts. Har aktiebolaget utgivit konvertibla skuldebrev eller utfäst optionsrätter skall aktiens, skuldebrevets eller optionsrättens andel av fastigheten anses motsvara aktiens, skuldebrevets eller optionsrättens andel av summan av dels alla aktier i bolaget, dels alla aktier till vilka de konvertibla skuldebreven kan utbytas och dels alla aktier vilka kan nytecknas med stöd av optionsrätterna. Avyttrar skattskyldig aktie i aktiebolag och finns vid avyttringen obeskattade vinstmedel i bolaget till följd av att större delen av dess tillgångar före avyttringen av aktien överlåtits på den skattskyldige eller annan, skall som skattepliktig realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller för aktien. Vid bedömande av frågan om överlåtelse av större delen av bolagets tillgångar ägt rum skall även beaktas tillgång i bolaget som inom två år efter avyttringen av aktien, direkt eller genom förmedling av annan, överlåts på den skattskyldige eller honom närstående person eller på aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening, vari den skattskyldige eller honom närstående person har ett bestämmande inflytande. Har överlåtelse av tillgång i bolaget ägt rum efter utgången av det beskattningsår då skattskyldighet för realisationsvinst vid avyttringen av aktie i bolaget uppkom, skall realisationsvinst enligt detta stycke tas till beskattning på samma sätt som vid eftertaxering för nämnda beskattningsår. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning vid avyttring dels av konvertibelt skuldebrev som utgivits eller optionsrätt som utfästs av sådant aktiebolag som avses i första meningen av detta stycke, dels av andel i handelsbolag

sou 1986:37 23

Nuvarande lydelse Foreslagen lydelse

eller ekonomisk Riksskatteverket får medge undantag förening. detta om det kan antas att avyttringen skett i från stycke, annat än att erhålla obehörig förmån vid beskattningen. syfte Mot beslut av verket i sådan fråga får talan inte föras.

aktie i ett aktiebolag, vari aktierna Avyttrar skattskyldig till del eller på därmed jämförligt sätt huvudsaklig ägs - innehas direkt eller genom förmedling av juridisk person

av en fysisk person eller ett fåtal fysiska personer (fåmanstill ett annat fåmansbolag, vari aktie - direkt eller bolag), av annan - eller inom två år efter avgenom förmedling ägs vid tillfälle kommer att ägas av den skattyttringen något eller honom närstående person, skall som skatteplikskyldige realisationsvinst räknas vad den skattskyldige erhåller tig för aktien. Lika med aktieinnehav i det bolag, som förvärvat anses den aktieinnehav i ett annat aktien, skattskyldiges som inom två år efter avyttringen förvärvar fåmansbolag, delen av i något av fåmansbolagen. Har större tillgångarna av aktie i det förvärvande bolaget eller i bolag, överlåtelse större delen av i något av fåmanssom förvärvat tillgångarna rum efter av det beskattningsår då bolagen. ägt utgången för realisationsvinst enligt detta stycke skattskyldighet får realisationsvinsten tas till beskattning på samma uppkom för nämnda beskattningsår. Vad nu sätt som vid eftertaxering föreskrivits i om av aktie i fåmansbolag fråga avyttring beträffande sådant motsvarande tillämpning i fråga äger bolag dels av konvertibelt skuldebrev eller optionsom avyttring dels av till aktie, dels av företrädesrätt, teckningsrätt rätt till av konvertibelt skuldebrev eller skuldeteckning brev förenat med och dels av annan rättighet optionsrätt med aktie. Bestämmelserna i detta stycke äger motjämförlig också i om handelsbolag eller svarande tilllämpning fråga ekonomisk och avyttring av andel i sådant bolag förening

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

eller sådan förening. Sker avyttringen av organisatoriska eller marknadstekniska skäl eller föreligger andra synnerliga skäl, kan regeringen eller myndighet, som bestämregeringen mer, för särskilt fall medge undantag från av tillämpning detta stycke. Som närstående person räknas i detta moment föräldrar, fareller morföräldrar, eller make, avkomling avkomlings syskon eller syskons make eller avkomling samt dödsbo vari den skattskyldige eller någon av nämnda är personer delägare. Med avkomling avses jämväl styvbarn och fosterbarn.

å E E052-

Vinst vid utfärdande och avyttring av en standardiserad option är i sin helhet skattepliktig. Utnyttjas en option för köp av aktie anses optionen avyttrad för ett pris som motsvarar skillnaden mellan marknadsvärdet för den förvärvade aktien vid köpetillfället och det pris till vilket aktien förvärvats. Frigörs utfärdaren från sina åtaganden enligt optionen genom att denne utger särskild ersättning är det utgivna beloppet avdragsgillt som realisationsförlust. Med en standardiserad option

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

avses en rätt att köpa aktier eller en rätt att köpa eller sälja obligationer, om optionen är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut och har en löptid på högst ett år. Bestämmelsen i 2 mom. tredje stycket äger motsvarande tillämpning beträffande egendom som avses i detta moment.

3 mom.2 Avyttras gnnag 3 mom. Avyttras annan

egendom än som avses i

sgsnéom än soitgvseâ i

2-3 a mom., räknas som skat- mom. eller i 38 3-å Q §

tepliktig realisationsvinst: 1 moln., rêikr1as soxn

skattepliktig realisationsvinst: om egendom innehafts

0 v .. O

Skatteplikt enligt första stycket inträder endast om den skattskyldige förvärvat den avyttrade egendomen genonl köp, byte eller därmed jämförligt fång. Har han förvärvat egendomen genom gåva av make eller skyldeman och har av egendomen givaren förvärvats genom köp I byte eller därmed jämförligt fång, skall dock frågan om och i vad mån realiskattepliktig sationsvinst skall anses för eligga bedömas med till hänsyn

2Senaste lydelse 1983:1043.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Motsvarande skall gälla om make vid bodelsistnämnda fång. i av andra makens död erhållit egendom, som ning anledning före eller under äkförstnämnda make äktenskapets ingående förvärvat köp, byte eller därmed jämförligt tenskapet genom om make vid av annan anledning än andra fång, eller bodelning som maken före äktenmakens död erhållit egendom, någondera eller under äktenskapet förvärvat genom köp. skapets ingående eller därmed fång. Har även den skattskyldibyte jämförligt erhållit såsom gåva av make eller ges fångesman egendomen eller vid sådan bodelning som nyss nämnts, skall skyldeman som verkställts av den som bedömningen ske om avyttringen förvärvat på annat sätt än närmast dessförinnan egendomen sådan gåva eller bodelning. genom som avses i detta moment avyttrats genom sådan Har egendom som anges i 2 § lagen (1978:970) om uppskov tvångsförsäljning med av realisationsvinst är vinsten skattepliktig beskattning kan att skulle ha endast om det skäligen antagas, avyttringen ägt rum även om tvång icke förelegat. som avses i detta moment, till fåmans- Avyttras egendom, av eller honom närstående person, skall företag delägare i detta moment som skattepliktig reaoavsett bestämmelserna räknas vad den skattskyldige erhåller för lisationsvinst såvida denna icke är eller kan antagas bli till egendomen, för företagets verksamhet. nytta

38 §

Till av ka- Till av kapi-

l mom.3 intäkt l mom. intäkt

räknas: tal räknas pital

ränta obligationer och gl ränta på obligationer

å å i bank eller och utlånade eller i bank

utlånade eller på

3Senaste lydelse 1984:1060.

Nuvarande lzdelse Föreslagen lxdelse

annorstädes insatta medel, eller annorstädes insatta utdelning svenska aktier medel, å och andelar i svenska aktie- svenska ak-

bl utdelning på

fonder och ekonomiska före- tier och andelar i svenska ningar samt Å andelar i ut- aktiefonder och ekonomiska ländska bolag och aktiefon- föreningar samt andelar i

på

der, så ock utländska bolag och aktiefonintäkt genom överlåtelse av der, rätt till utdelning aktier intäkt genom överlåtelse

å gl

eller andelar, som av rätt till utdelning ak-

nxss på

sagts, där gi aktierna eller tier eller andelar som avses andelarna samtidigt överlå- i b), där aktierna eller

inte

tits, andelarna samtidigt överlå-

tits, d) vinst på grund av avyttring av andra skuldebrev än premieobligation och konvertibelt skuldebrev, dock att vinst på konvertibelt skuldebrev räknas som intäkt av kapital om utfästelsen om utbyte vid utgivningstillfället uppenbarligen saknade värde och e) vinst på grund av avyttring_av andel i aktiefond som avses i *punkt 10 av anvisningarna, allt såvitt intäkten inte är att hänföra till jordbruksfastighet, fastighet som avses i 24 § l mom. eller rörelse. Till intäkt av kapital räknas även vad som i samband med ideell förenings upplösning, medlems avgång ur föreningen e.d. utskiftas till medlem utöver inbetald insats.

“

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

För den, som genom köp, byte eller därmed jämförligt avtal förvärvat rätt till utdelning å svensk aktie eller å andel i svensk aktiefond eller ekonomisk förening eller i utländskt bolag eller utländsk aktiefond, skall såsom intäkt upptagas endast det varmed utdelningen eller, om förvärvaren i belopp, sin tur överlåtit rätten till utdelning, den därvid erhållna valutan överstigit det vid förvärvet utgivna vederlaget för rätten till utdelning.

Såsom utdelning från svensk ekonomisk förening anses vad som vid föreningens upplösning utskiftats till jämväl medlem utöver inbetald insats, dock att vid upplösning genom fusion, som avses i 2 § 4 mom. första stycket lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt, såsom utdelning i intet fall skall anses större belopp än som motsvarar vad medlemmen erhållit kontant eller eljest i annat än andelar i den Övertagande föreningen.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

39 §

bruttointäkt Från bruttointäkt

l_ Eom.4Från 1 mom.

som avses i 38 § 1 mom. får som avses i 38 § 1 mom. får avdrag göras för förvalt- göras för förvaltavdrag ningskostnader, för ränta som ningskostnader, för ränta som avses i 33 § 1 mom. tredje avses i 33 § 1 mom. tredje stycket samt för annan ränta, stycket samt för annan ränta. som inte skall dras av enligt som inte skall dras av enligt bestämmelserna i 22, 25, 29 bestämmelserna i 22, 25, 29 eller 36 § eller i 2 mom. av eller 36 § eller i 2 mom. av denna paragraf. denna paragraf samt för förlust på skuldebrev och andelar i aktiefond om vinst på skuldebreven eller andelarna beskattas som inkomst av kapital. Fysisk person får göra avdrag för förvaltningskostnader endast till den del dessa överstiger 1 000 kronor under beskattningsåret. För beräkning av vinst och förlust gpå skuldebrev och andelar i aktiefond gäller vad som föreskrivs i punkt 4 av anvisningarna.

Anvisningar till 35 § 9.5 skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust skall inte anses uppkomma, när ett konver-

4Senaste lydelse 1985:1018. 5Senaste lydelse 1985:307.

Nuvarande Föreslagen lydelse lydelse

tibelt skuldebrev byts ut mot en aktie eller en optionsrätt utnyttjas för nyteckning eller köp av en aktie. Har en aktieägare med företrädesrätt på grund av aktieinnehavet förvärvat ett konvertibelt skuldebrev eller en optionsrätt till nyteckning, anses skuldebrevet eller optionsrätten anskaffad vid tidpunkten för förvärvet av de aktier på vilka företrädesrätten grundats. Har annan skattskyldig ned företrädesrätt förvärvat ett konvertibelt skuldebrev eller en optionsrätt, anses skuldebrevet eller optionsrätten anskaffad vid tidpunkten för förvärvet av företrädesrätten. En aktie, som förvärvats genom utbyte av ett konvertibelt skuldebrev efter utgången av juni 1985 eller genom nyteckning eller köp med stöd av en optionsrätt, anses anskaffad vid den tidpunkt då skuldebrevet eller optionsrätten förvärvats eller, i fall som avses i andra stycket, skall anses anskaffad. Har utbyte av ett konvertibelt skuldebrev skett före utgången av juni 1985, anses aktien förvärvad i och med utbytet. Om ett skuldebrev förenat med en optionsrätt förvärvats genom teckning anses skuldebrevet anskaffat vid tidpunkten för teckningen, oavsett om denna skett med stöd av en företrädesrätt eller ej.

Nuvarande Föreslagen lydelse lydelse

till 36 §

2 b.6 Avyttras aktie eller 2 b. Avyttras aktie, andel andel i aktiefond och har i aktiefond, konvertibelt aktien eller andelen inne- skuldebrev eller optionsrätt hafts två år eller mera (äld- gäller bestämmelserna i andra re aktie eller andel), gäller och tredje styckena. bestämmelserna i andra och tredje styckena. Som anskaffningskostnad för Som anskaffningskostnad för äldre aktie eller andel anses anses i regel värdepapperet i regel den genomsnittliga den genomsnittliga anskaffanskaffningskostnaden för ningskostnaden för samtliga

samtliga äldre aktier eller värdepapper av samma slag som

andelar av samma slag som den det avyttrade, beräknat med avyttrade, beräknat med hän- hänsyn till faktiska anskaffsyn till faktiska anskaff- ningskostnader och inträffade ningskostnader och inträffade förändringar beträffande förändringar beträffande innehavet. For som egendom innehavet. omfattas av bestämmelserna i 35 § 3 mom. andra stycket fastställs den genomsnittliga anskaffningskostnaden särskilt för värdepapper som innehafts kortare respektive längre tid än två år. Anskaffningskostnad för Anskaffningskostnad för ett äldre aktie, som är noterad värdepapper som innehafts fem på börs eller föremål för år eller mera får bestämmas liknande notering, och för till ett belopp som motsvarar äldre andel i aktiefond får procent av vad den skatt- §9 bestämmas till ett belopp som skyldige erhåller för värde-

6Senaste lydelse 1985:307.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

motsvarar gå procent av vad papperet efter avdrag för den skattskyldige erhåller kostnad för avyttringen. för aktien eller andelen Beträffande aktie, konvertiefter avdrag för kostnad för belt skuldebrev eller popavyttringen. Kan den skatt- tionsrätt som avses i 3S § skyldige göra sannolikt att 3 mom. andra stycket och som en beräkning enligt andra innehafts fem år eller mera stycket leder till ett högre gäller i stället att anskaffbelopp, skall dock detta ningskostnaden får bestämmas högre belopp anses som an- till ett belopp som motsvarar skaffningskostnad. 35 % av vad som erhålls för värdepapperet efter avdrag för kostnad för avyttringen. Kan den skattskyldige göra sannolikt att en beräkning enligt andra stycket leder till ett högre belopp, skall dock detta högre belopp anses som anskaffningskostnad. Avyttras delbevis eller En delrätt eller en teckteckningsrätt till äldre ningsrätt till aktie eller en

aktie, som avses i tredje företrädesrätt till teckning

stycket, tillämpas bestämmel- av konvertibelt skuldebrev serna j. det stycket. Därvid eller skuldebrev förenat med avser andra meningen den del optionsrätt, vilken grundas av anskaffningskostnaden för på aktieinnehav i bolaget, aktien, beräknad enligt andra anses anskaffad utan koststycket, som belöper på delggg. beviset eller teckningsrätten.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vid avyttring för senare leverans av aktie som är avsedd att förvärvas i anslutning till leveransen (terminsaffär), skall skattepliktig realisationsvinst anses ha uppkommit, trots att aktien förvärvas efter avyttringen. Motsvarande gäller om avyttringen avsett lånad aktie, som skall återställas till långivaren genom överlämnande av aktie av samma slag förvärvad i anslutning till återställandet (blankningsaffär). Vinst eller förlust vid blankningsaffär skall beräknas som skillnaden mellan vad som erhålls vid avyttringen av den lånade aktien och anskaffningskostnaden för nntsvarande aktie, som återställs till långivaren. Har aktien inte återställts till långivaren före utgången av det år, som följer närmast efter avyttringsåret, skall skillnaden mellan vad den skattskyldige erhållit för den avyttrade aktien och värdet av motsvarande aktie - beräknat efter den betalkurs ellägsta ler, om sådan saknas, den lägsta köpkurs, som noterats från till av sistnämnda år - anses som avyttringsdagen utgången skattepliktig realisationsvinst. Avdragsgill realisationsförlust skall därvid ej anses ha uppkommit. Om vid återlämnandet av ifrågavarande aktie denna anskaffats till ett pris, som är lägre än det som beräknats vid tidigare vinstberäkning, skall skillnaden tas upp som skattepliktig realisationsvinst det år då aktien återställts till långivaren. Har i stället förlust uppkommit är denna att anse som avdragsgill realisationsförlust. Har här i riket bosatt skattskyldig förvärvat utländsk aktie från annan sådan skattskyldig och samtidigt förvärvat en rättighet att omplacera aktien i annan utländsk aktie (switchrätt) gäller följande. Kostnad för förvärvet av denna rättighet eller ersättning i samband med avyttring av densamma skall vid beräkningen av skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust i samband med avyttring

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av den utländska aktien inte inräknas i anskaffningskostnaden eller den erhållna likviden för aktien. Vad i femte och sjätte styckena sägs om aktie gäller även annan egendom som avses i 35§ 3 mom.

Vid avyttring av ett kon- Som anskaffningskostnad för vertibelt skuldebrev eller en ett konvertibelt skuldebrev, som innehafts som utgivits förenat med optionsrätt, två år eller mera (äldre kon- optionsrätt och som förvärvertibelt skuldebrev eller vats genom teckning, upptas äldre optionsrätt), beräknas skuldebrevets marknadsvärde anskaffningskostnaden med vid förvärvet. Som anskaffmotsvarande tillämpning av ningskostnad för en optionsandra stycket. Även tredje rätt upptas i sådant fall stycket gäller beträffande skillnaden mellan emissionsäldre konvertibelt skulde- priset och marknadsvärdet för brev, som är noterat på börs det skuldebrev med vilket eller föremål för liknande optionsrätten var förenad. och beträffande Motsvarande i fråga om notering, gäller äldre optionsrätt, om rätten en optionsrätt som utgivits utfästs av bolag vars aktier förenad med skuldebrev av vid avyttringen av options- annat slag. Har teckningen rätten är noterade på börs skett med stöd av en företräeller föremål för liknande desrätt, som förvärvats genom notering. köp eller byte, medräknas vederlaget för företrädesrätten i anskaffningskostnaden för optionsrätten. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte, om teckningen skett före utgången av juni 1985. En företrädesrätt till Är ett skuldebrev förenat teckning av konvertibelt med flera optionsrätter skall

Nuvarande lzdelse Föreslagen lxdelse

skuldebrev eller skuldebrev skillnaden mellan emissionsförenat med optionsrätt, priset och marknadsvärdet för vilken grundas på aktieinne- skuldebrevet fördelas mellan hav i bolaget, anses anskaf- optionsrätterna med ledning fad utan kostnad. av deras marknadsvärden. Som anskaffningskostnad för ett skuldebrev, som utgivits förenat med optionsrätt och som förvärvats genom teckning, upptas skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet. Som anskaffningskostnad för en optionsrätt upptas i sådant fall skillnaden mellan emissionspriset och marknadsvärdet för det skuldebrev med vilket optionsrätten var förenad. Har teckningen skett med stöd av en företrädesrätt, som förvärvats genom köp eller byte, medräknas vederlaget för företrädesrätten i anskaffningskostnaden för optionsrätten. Bestämmelserna i detta stycke tillämpas inte, om teckningen skett före utgången av juni 1985. Är ett skuldebrev förenat med flera optionsrätter skall skillnaden mellan emissionspriset och marknadsvärdet för skuldebrevet fördelas mellan

Nuvarande lvdelse Föreslagen lxdelse

optionsrätterna med ledning av deras marknadsvärden. 3.7 Förlust genom icke 3. Förlust genom icke yryrkesmässig avyttring (reali- kesmässig avyttring (realisesationsförlust) får dras av i tionsförlust) får dras av i den omfattning som anges i den omfattning som anges i punkt 4 nedan. punkt 4 nedan. Som en realisationsförlust anses även en förlust som uppkommer Agenom att aktie blir värdelös till följd av att det bolag som utgivit aktien upplösts genom konkurs eller likvidation, samt en förlust på optionsrätt och standardiserad option för vilken tiden för rättens eller optionens utnyttjande ut. lögt Motsvarande gäller även för förlust på konvertibla skuldebrev, om det aktiebolag som utgivit skuldebreven upplösts genom konkurs. skuldebreven anses därvid avyttrade utan vederlag eller, om utdelning lämnas på skuldebreven i konkursen, för ett belopp som motsvarar den erhållna utdelningen. Vad nu sagts gäller dock endast om aktier i bola-

7Senaste lydelse 1984:1060.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

get var börsnoterade eller eljest föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut vid tidpunkten för utgivandet av skuldebreven.

Realisationsförlust skall beräknas på samma sätt som realisationsvinst enligt punkterna 1-2 d. Vid förlustberäkningen får en fastighets ingångsvärde dock inte beräknas på grundval av ett taxeringsvärde enligt punkt 2 a sjätte eller sjunde stycket. Inte heller får omräkning som avses i punkt 2 a tionde stycket ske eller tillägg enligt punkt 2 a tolfte stycket göras. Har den med förlust avyttrade egendomen innehafts under sådan tid att, om vinst i stället hade uppstått vid avyttringen, endast en del av vinsten skulle ha räknats till skattepliktig realisationsvinst, är endast motsvarande del av förlusten avdragsgill. Har förlusten uppkommit vid fastighetsreglering i fall som avses i punkt 4 av anvisningarna till 35 §, är endast så stor del av förlusten avdragsgill som belöper på vad den skattskyldige har erhållit i pengar.

Nuvarande lzdelse Föreslagen lxdelse

till 38 §

10. Vinst på andel i aktiefond räknas som intäkt av kapital om fonden, när andelen avyttras eller inlöses, innehar eller tidigare innehaft skuldebrev till ett värde som överstiger en fjärdedel av värdet av fondförmögenheten. Om värdet av skuldebreven överstigit nämnda andel av förmögenheten enbart vid något enstaka tillfälle skall dock vinsten beskattas 35 § 3 mom. enligt 11. skattepliktig vinst eller avdragsgill förlust uppkommer när skuldebrev eller andel i aktiefond avyttras eller inlöses. Har egendomen förvärvats av den skattskyldige genom arv, testamente, gåva, bodelning eller annat fång som inte är jämförbart med köp eller byte anses värdepapperet förvärvat genom det köp, byte eller därmed jämförligt fång som skett närmast dessförinnan. Utskiftas en aktiefonds behållna tillgångar till fond-

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

andelsägarna i samband med att fonden upplöses, skall vid tillämpning av 1 mom. anses som andelsägaren avyttrat sin andel mot vederlag motsvarande vad han uppbär vid utskiftning.

till 39 §

Vid av vinst

§48 beräkning

eller förlust Apå skuldebrev och andel i aktiefond skall som intäkt tas upp_ vad som erhållits för den avyttrade egendomen med avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Avdrag får även ske för erlagd köpeskilling och kostnader i samband med förvärvet. Som anskaffningskostnad för ett skuldebrev, som utgivits förenat med optionsrätt och som förvärvats genom teckning, upptas skuldebrevets marknadsvärde vid förvärvet. Har ett aktiebolag som utgivit skuldebrev upplösts genom konkurs anses dessa avyttrade utan vederlag el-

8Tidigare lydelse upphävd 1984:1060.

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

ler, om utdelning lämnas på skuldebreven i konkursen, för ett belopp som motsvarar den erhållna utdelningen. vad nu sagts gäller dock endast om aktier i bolaget var börsnoterade eller eljest föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut vid tidpunkten för utgivandet av skuldebreven.

1. Denna lag träder i kraft den l januari 1987 och tillämpas ifråga om avyttring eller inlösen som sker efter ikraftträdandet. 2. För skuldebrev som avses i 38 § l mom. gäller vidare följande. Har ett skuldebrev vid ikraftträdandet innehafts tre år eller mera är vinst vid avyttring av skuldebrevet under år 1987 skattefri. Har ett skuldebrev vid ikraftträdandet innehafts fem år år eller mera och är skuldebrevet inregistrerat på Stockholms fondbörs får i stället för det vederlag som erlagts vid förvärvet vid beräkning av vinst eller förlust efter utgången av år 1987 som anskaffningskostnad tas upp skuldebrevets marknadsvärde vid ikraftträdandet.

3. Har en andel i en aktiefond som avses i 38 § 1 mom. förvärvats före den 13 juni 1986 skall beskattning ske enligt

Nuvarande lxdelse Föreslagen lxdelse

bestämmelserna i 35 och 36 §§ om andelen avyttras eller inlöses före utgången av år 1988.

4. Sker avyttring före utgången av år 1986 av delrätt eller teckningsrätt, som utgivits i emission beslutad efter den 12 juni 1986, skall det vid avyttringen åtnjutna för avdraget anskaffningskostnad för rätten beaktas vid beräkningen av avdragsgill anskaffningskostnad för den aktie på vilken rätten grundats.

5. Punkt 3 av övergângsbestämmelserna till lagen (1976:343) om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) skall inte längre gälla efter utgången av år 1986.

2 Förslag till 7 om i lagen (1947:576) om statlig inkomst- Lag ändring skatt

föreskrivs att 7 § 8 mom. och 12 mom. skall ha Härigenom följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 §

Svenska aktiebolag och svenska ekonomiska före-

§_ 505.1

frikallas från för utdelning från ningar skattskyldighet svenska svenska ekonomiska föreningar och utaktiebolag, ländska företag i den omfattning som anges nedan. I det förstås med företag svenskt aktiebolag och följande svensk ekonomisk Med utdelning förstås sådan utdelförening. aktie i svenskt aktiebolag eller andel i svensk ekoning på som har i förhållande till innehavnomisk förening uppburits da aktier eller andelar eller som har uppburits efter annan men inte är avdragsgill för det utdelande företaget grund i enligt 2 § 8 mom. första stycket. Bestämmelserna fjärde nedan inte sådan utdelning för försjätte styckena gäller som är avdragsgill för det utdelande företalagsinsatser, get.

som uteslutande Företag, som uteslutande Företag, eller så som uteslutande eller så gott som uteslutande gott förvaltar eller förvaltar värdepapper eller värdepapper

egendom

likartad lös (för- likartad lös egendom (för-

lsenaste lydelse 1984:1061.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

valtningsföretag), är frikal- valtningsföretag), är frikallat från skattskyldighet för lat från skattskyldighet för utdelning i den mån samman- utdelning i den mån sammanlagda beloppet av den utdel- lagda beloppet av den utdelning som företaget har uppbu- ning som företaget har uppburit under beskattningsåret rit under beskattningsåret motsvaras av utdelning som motsvaras av utdelning som företaget har beslutat för företaget har beslutat för samma beskattningsår eller, i samma beskattningsår. Investfråga om investmentföretag, mentföretag är frikallat från av beslutad utdelning ökad skattskyldighet för utdelning med en fjärdedel. Med invest- i den mån sammanlagda belopmentföretag förstås förvalt- pet av den utdelning och den ningsföretag, vars uppgift ränteintäkt på konvertibla väsentligen är att genom ett skuldebrev som företaget har välfördelat värdepappersinne- uppburit under beskattningshav erbjuda aktie- eller året motsvaras av utdelning andelsägare riskfördelning som företaget har beslutat och vars aktier eller andelar för samma beskattningsår, ägs av ett stort antal fysis- ökad med en fjärdedel. Med ka personer. investmentföretag förstås förvaltningsföretag, vars uppgift väsentligen är att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda aktieeller andelsägare riskfördelning och vars aktier eller andelar ägs av ett stort antal fysiska personer.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Företag, som bedriver bank- eller annan penningrörelse eller sådan rörelse vid sidan av annan verksamhet, är frikallat från för utdelning på sådan aktie eller skattskyldighet andel som innehas som ett led i organisationen av företagets verksamhet till den del denna avser annat än förvaltning av fastighet, värdepapper eller därmed likartad lös egendom. Företag som bedriver försäkringsrörelse är frikallat från för utdelning under förutsättning att föreskattskyldighet taget är skadeförsäkringsanstalt och utdelningen belöper på sådan aktie eller andel som innehas som ett led i organisationen av företagets försäkringsrörelse. Företag som inte avses i tredje-femte styckena är frikallat från för utdelning på sådan aktie eller andel skattskyldighet som inte utgör omsättningstillgång i företagets verksamhet under förutsättning att a) det sammanlagda röstetalet för företagets aktier eller andelar i det utdelande företaget vid beskattningsårets utmotsvarade en fjärdedel eller mer av röstetalet för gång aktier eller andelar i det utdelande företaget, samtliga eller b) det sannolikt att innehavet av aktien eller andelen görs av skogsbruk eller rörelse som bedrivs av betingas jordbruk, företaget eller av företag som med hänsyn till äganderättsförhållanden eller förhållanden kan anses stå organisatoriska det nära. skattefrihet enligt sjätte stycket föreligger dock inte för utdelning på aktie eller andel i förvaltningsföretag, om äger mer än enstaka aktier eller andeförvaltningsföretaget lar på vilka utdelning skulle ha varit skattepliktig om aktierna eller andelarna hade ägts direkt av det företag som äger aktien eller andelen i förvaltningsföretaget.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om särskilda skäl föreligger, kan riksskatteverket medge dels att företag, som inte är förvaltningsföretag enligt tredje stycket men vars verksamhet till inte oväsentlig del består i förvaltning av värdepapper eller därmed likartad lös egendom, skall i beskattningsavseende behandlas som sådant förvaltningsföretag, dels att förvaltningsföretag, som är moderföretag i en koncern och som ombesörjer vissa gemensamma uppgifter för koncernens räkning, inte skall i beskattningshänseende behandlas som förvaltningsföretag. Riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får inte överklagas. Förvärvar företag aktie eller andel i annat och är företag det inte uppenbart att det företag som gör förvärvet därigenom erhåller tillgång av och särskilt värde med Verkligt hänsyn till ägarföretagets rörelse eller kapitalförvaltning, föreligger inte skattefrihet enligt detta moment för utdelning på aktien eller andelen av sådana medel som vid förvärvet fanns hos det utdelande och som inte motsvarar företaget tillskjutet belopp eller inbetald insats. Utdelning anses i första hand gälla andra medel än sådana som motsvarar tillskjutet belopp eller inbetald insats. Riksskatteverket kan på ansökan förklara att svenskt företag skall vara frikallat från skattskyldighet för utdelning på aktie eller andel i utländskt företag. Med utländskt företag förstås utländskt aktiebolag och annat utländskt bolag som i den stat där det är hemmahörande behandlas som skattskyldigt vid inkomstbeskattningen. Som förutsättning för att en sådan skall lämnas förklaring gäller a) att utdelningen skulle ha varit skattefri vad som enligt ovan i detta moment sagts för det fall det utdelande företaget hade varit svenskt och

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

b) att den inkomstbeskattning som det utländska företaget är underkastat i den stat där det är hemmahörande är jämförmed den inkomstbeskattning som skulle ha skett enligt lig denna om inkomsten hade förvärvats i Sverige av svenskt lag, företag. som får inte lämnas i de fall då Förklaring nyss sagts skattebefrielse eller nedsättning av skatt kan följa av bestämmelse i överenskommelse enligt 20 §. Riksskatteverkets beslut i fråga som här avses får överklagas hos regeringen genom besvär.

Svensk aktiefond Svensk aktiefond

l2 _mgm;2 l2 _mgm;

frikallas från skattskyldig- frikallas från skattskyldighet för inkomst av het för inkomst på grund av tillfällig förvärvsverksamhet på grund avyttring av egendom som av av som avses i 35 § 3 mom. och 38 § avyttring egendom avses i 35 § 3 mom. kommunal- 1 mom. d) kommunalskattelagen skattelagen (1928:370), om (1928:370). För kapitalsparden inne- fond som avses i lagen avyttrade egendomen hafts två år eller mer. För (1983:890) om allemanssparankapitalsparfond som avses i de gäller vidare särskilda (1983:890) om allemans- bestämmelser i 6 mom. lagen sparande gäller vidare särskilda bestämmelser i 6 mom.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987 och tillämpas första gången vid 1988 års taxering.

2Senaste lydelse 1985:263.

3 Förslag till Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen (1956:623) att 39 § 1 mom. skall ha följande lydelse, gglg

dels att i 39 § nuvarande 3 mom. skall betecknas som 4 mom.

och att nuvarande 4 mom. skall betecknas som 5 mom. gglâ att det i lagen skall införas ett nytt moment, 39 § 3 mom., av följande lydelse.

Nuvarande lxdelse

39 § l mom.1

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse skall avse

Redare. Den som uppburit Åtnjuta förmå- 2. lön eller annan ner. gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt lagen om sjömansskatt.

lsenaste lydelse 1985:406.

Föreslagen lxdelse

39 § 1 mom.

Uppgiftsskyldig Vem uppgiften Vad uppgiften skall avse skall avse

9. Den som har till- Namngiven per- Sådana ugggifstånd att driva son a ter som enligt fondkommissions- 19 § om leageru värdegaggersmarkfondkommissions- naden skall tas in i avräkningslagen. nota. och som avser av

avxttring

fondgagger enligt 4 samma la eller av ogtioner, som utan att vara är fondgagger föremål för marknadsmässig omsättning.

lg. Redare. Den som uppburit Åtnjuta förmålön eller annan ner . gottgörelse som utgör beskattningsbar inkomst enligt lagen om sjömansskatt.

Nuvarande lydelse Föreslagen lxdelse

39 §

3 mom. Den soml har tillstånd att driva fondkommissionsrörelse enligt fondkommissionslagen är skyldig att efter anmaning lämna sådana uppgifter som enligt 19 Å lagen om värdepappersmarknaden skall tas in i avräkningsnota och som avser ;ej namngiven persons avyttrigg av fondpapper enligt 4 § samma lag eller av optioner, som utan att vara fondpapper ar föremål för marknadsmässig omsättning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

1 INLEDNING

Vi har i uppdrag att genomföra en teknisk översyn av reglerna för beskattning av vinster vid avyttring av lös egendom med undantag för konst, antikviteter och annat lösöre. Delar av utredningsuppdraget har redan tidigare fullgjorts och redovisats i delbetänkanden, (Ds B 1980:11) stimulans av akfyra tiesparandet, (Ds B 1982:6) Reavinst på bostadsrätter, (Ds B 1983:25) Reavinst på konvertibla skuldebrev och (Ds Fi 1984: 24) Reavinst på optionslån.

I detta betänkande tar vi upp de återstående delarna av utredningsuppdraget till behandling. Betänkandet innehåller två huvudområden, dels beskattningen av vinster och förluster på

aktier och aktieliknande handlingar och dels beskattningen av

vinster, förluster och annan avkastning på skuldebrev. Dessa två beskattningsområden kan sägas omfatta kommitténs huvudutredningsuppdrag. De direktiv som utfärdats till sakliga ledning för vårt arbete redovisas i relevanta delar i bilaså.

Vi har i vårt arbete i princip tagit upp de båda ovan nämnda beskattningsområdena till behandling i sin helhet. Det enda undantaget utgör frågan om hur överlåtelser av andelar i handelsbolag bör beskattas. Anledningen till att vi inte tar upp den frågan är att 1980 års företagsskattekommittê (B 1979:13) avser att senare under året avlämna ett betänkande i vilket grundläggande frågeställningar beträffande handelsbo-

lagens beskattning behandlas. Mot bakgrund av detta kommer vi inte att särskilt beröra handelsbolagens beskattning.

Regeringen har till kommittén överlämnat en gemensam framställning från Svenska bankföreningen och Svenska fondhandlareföreningen med förslag till beskattningsregler för köpoch säljoptioner avseende aktier. Vi har i betänkandet utformat förslag till beskattningsregler för dessa s.k. standardiserade optioner. Däremot tar vi inte till behandling upp frågan om beskattningen av övriga slag av optioner, t.ex. sådana som gäller mellan privatpersoner.

I betänkandet använder kommittén termerna reagenomgående vinst och reaförlust i stället för realisationsvinst och realisationsförlust.

2 GÄLLANDE RÄTT

2.1 Allmänt

Kommunalskattelagen (1928:370), KL, innehöll ursprungligen regler för beskattning av reavinst på alla slag av gemensamma värdepapper. Beskattningen avsåg att träffa egendom som förvärvats i spekulationssyfte. För lös egendom ansågs ett sådant när egendomen innehafts kortare tid än syfte föreligga fem år. Vidare betraktades inte egendom som erhållits genom gåva, arv, testamente och bodelning (benefikt fång) som förvärvad i Reavinstbeskattningen av aktier spekulationssyfte. och andra värdepapper begränsades därför till de fall där tillgången förvärvats genom köp, byte eller på jämförbart sätt (oneröst och innehafts under kortare tid än fem fång) e ar-

År 1951 infördes en fallande skala för beräkning av skattevinst inom femårsperioden. Dessutom tillkom den s.k. pliktig beskattning kom att ske även när skyldemansregeln, varigenom förvärvats genom gåva från närstående eller genom egendomen om överlåtaren förvärvat egendomen genom ett onebodelning röst fång inom femårsperioden.

Detta enhetliga beskattningssystem bröts år 1966 då reavinstbeskattningen av aktier och andelar i handelsbolag och ekonomiska föreningar gjordes evig. För övrig lös egendonn som skuldebrev, förlagsbevis och lösöre behölls de obligationer, bestämmelserna med tidsbegränsad beskattning. I tidigare

fråga om värdepapper gjordes alltså efter 1966 års lagstiftning skillnad mellan å ena sidan andelsrätter och å andra sidan fordringsrätter.

2.2. Reavinstbeskattning av aktier

Fram till den 1 juli 1966 beskattades reavinst vid försäljning av aktier och liknande värdepapper en fallande enligt skala. Vid avyttring inom två år från förvärvet av aktien upptogs 100 % av vinsten till beskattning. Vid senare avyttring reducerades den skattepliktiga delen av vinsten för varje ytterligare år med 25 % till 75, 50 och 25 %. Vinsten vid försäljning av aktier som innehafts mer än fem år beskattades inte. Förlust vid försäljning av aktie behandlades på motsvarande sätt som vinst.

Vid halvårsskiftet 1966 infördes evig beskattning av reavinster vid försäljning av aktier. Det då gällande systemet kompletterades med en regel innebärande att vinst vid försäljning av aktie som innehafts mer än fem år skulle beräknas enligt en schablonregel till 10 % av Denna nettoförsäljningspriset. schablonregel kompletterades så att undantag från beskattning gjordes om den skattskyldige kunde visa att han inte hade gjort någon vinst alls eller att vinsten understeg 5 % av försäljningspriset. Förlust på aktie som innehafts mer än fem år var inte avdragsgill.

Anledningen till att en schablonmässig vinstberäkningsmetod valdes var att en huvudregel om beskattning av verklig vinst ansågs medföra alltför stora praktiska problem vid längre innehav. Tidigare hade aktievinstbeskattningen alltid varit tidsbegränsad (5 år). I lagstiftningsarbetet måste man därför utgå från att fondnotor o.dyl. underlag i många fall inte hade sparats och att en riktig vinstberäkning därför inte kunde utföras av de skattskyldiga.

1970 tillkallades en med uppgift att se över År utredning för beskattning av reavinster, Realisationsvinstkomreglerna mittên. Med förslag från kommittén i betänkandet Beskattning av realisationsvinster som grund (SOU 1975:53) genomfördes våren 1976 betydande ändringar i aktievinstbeskattningen SkU 1975/76:63, SFS 1976:343. Den ordning (prop. 1975/76:180, för som då beslutades består i huvuddrag alltbeskattningen jämt.

Tiden då för övergång till ett system som bygger ansågs mogen att det resultatet skall ligga till grund för på verkliga även när sker efter en längre tids beskattningen avyttringen innehav. Det dock nödvändigt att komplettera huvudreansågs av vinst med en schablonregel för geln om beskattning verklig beräkning av anskaffningskostnaden.

äldre och yngre aktier. Med äldre Nuvarande regler skiljer på aktier förstås aktier som innehafts två år eller mera, dvs. där närmast föregående onerösa fång (köp eller byte) ligger två år eller tillbaka i tiden. Vinst vid försäljning längre av äldre aktier beskattas till 40 %. Yngre aktier är sådana aktier som innehafts kortare tid än två år. Vinst som uppkommer vid av yngre aktier beskattas i sin helhet, försäljning dvs. till 100 %.

förlust som kan vid försäljning av Den avdragsgilla uppkomma bestäms motsvarande sätt som vinsten, dvs. till aktier på 100 % eller 40 % beroende på innehavstidens längd. En sådan är enbart mot reavinster och lotterivinsförlust avdragsgill ter.

sker i princip oberoende av om aktien Aktievinstbeskattningen oneröst eller benefikt fång. Aktie som förförvärvats genom ett oneröst anses förvärvad den dag då värvats genom fång avtal om överlåtelsen träffas. I allmänhet är det bindande den då fondnotan är daterad. Aktie som erhållits genom dag

ett benefikt fång anses förvärvad vid närmast föregående onerösa förvärv. Mottagaren av aktien övertar alltså såväl förvärvskostnaden som förvärvsdagen. Aktie kan även erhållas genom nyemission, fondemission, split eller liknande förfarande. Aktie som erhållits på sådant sätt anses förvärvad samma dag sonn den aktie som grundade rätten till den nya aktien.

Alla överlåtelser av aktier utlöser inte reavinstbeskattning. Beskattning äger rum endast vid onerös överlåtelse, dvs. vid avyttring av aktie. Överlåts eller aktien annat övergår på sätt mellan olika sker inte skattskyldiga någon reavinstbeskattning.

Den kritik som drabbat den tekniska av utformningen nuvarande beskattningsregler har i allt avsett om väsentligt reglerna beräkningen av anskaffningskostnaden. Nedan lämnas därför en relativt utförlig beskrivning av de nu om gällande reglerna anskaffningskostnad.

2.2.1 Yngre aktier

Vid försäljning av yngre aktier skall den vinsten verkliga läggas till grund för beskattningen. Det är således inte tillåtet att använda någon vid bestämmandet av schablonregel den skattepliktiga vinsten. Med den vinsten förstås verkliga försäljningspriset minskat med anskaffningskostnaden och andra kostnader i samband med förvärvet och avyttringen. Anskaffningskostnaderna inklusive omkostnaderna vid förvärvet skall därvid ha justerats med till eventuella emissiohänsyn ner under innehavstiden. Beroende antalet på emissioner, delförsäljningar o.dyl. blir beräkningen av anskaffningskostnaden mer eller mindre komplicerad. Förlust som vid uppkommer försäljning av yngre aktier räknas fran samma sätt som på vinst.

2.2.2 Äldre aktier

Beräkningen av vinst eller förlust vid av äldre försäljning aktier är betydligt mer Den komplicerad. skattskyldige kan använda upp till tre olika metoder för av en beräkning akties anskaffningskostnad. Eftersom dessa metoder i viss utsträckning kan kombineras sins emellan och även med de regler som gäller för yngre aktier blir valmöjligheterna De tre många. metoder som står den till buds är skattskyldige genomsnittsberäkning, schablonregel och hjälpregel i Övergångsbestämmelserna .

Av punkt 2 b andra stycket av till 36 KL anvisningarna § framgår att som anskaffningskostnad för äldre aktie skall tas upp den genomsnittliga för anskaffningskostnaden samtliga aktier av samma - dvs. i aktier i slag princip samma bolag som den avyttrade. Denna bestämmelse utgör huvudregel för beräkning av vinst resp. förlust vid av äldre försäljning aktier. Regelns tillämpning kan sammanfattas enligt följande. Har den sedan han först förvärvade skattskyldige, aktier av det aktuella inte slaget, gjort någon delavyttring får man fram den genomsnittliga att helt anskaffningskostnaden genom enkelt summera anskaffningskostnaderna för äldre samtliga aktier av samma slag som finns i den och skattskyldiges ägo därefter dividera med antalet aktier. Har däremot delavyttring(ar) skett tidigare måste man också beakta hur stor del av anskaffnin 9 skostnaderna som då har konsumerats.

Det är att möjligt tillämpa reglerna om genomsnittsberäkning även om den exakta anskaffningskostnden för aktier samtliga inte är känd. Har den t.ex. ärvt vissa aktier skattskyldige och saknar han uppgift om arvlåtarens kan anskaffningskostnad han kanske ändå göra sannolikt att anskaffningskostnaden uppgått till visst belopp. Detta belopp får då till läggas grund för vinstberäkningen.

av till 36 § KL Enligt punkt 2 b tredje stycket anvisningarna för äldre aktie, som är noterad på får anskaffningskostnaden föremål för liknande notering, bestämmas till ett börs eller motsvarar 25 % av vad den skattskyldige erhåller belopp som för aktien efter avdrag för kostnad för avyttringen (schab- Eftersom vinst vid försäljning av äldre aktie lonregeln). 40 % blir resultatet av denna metod att 30 % beskattas till beskattas (40 % av 75 % av förav nettoförsäljningspriset säljningspriset exkl. försäljningskostnader).

är tänkt att användas när uppgift om den verkschablonregeln saknas. Det står dock den skattliga anskaffningskostnaden att använda denna metod även om han känner den skyldige fritt

verkliga anskaffningskostnaden.

det att beräkna resultatet av en viss försäljning När gäller måste den skattskyldige tillämpa antingen genomsnittsberäk- Han får alltså inte kombinera metoning eller schablonmetod. att han använder för derna på så sätt genomsnittsberäkning sålda aktierna och schablonregeln för de övriga. några av de

Däremot är det tillåtet att vid successiva delavyttringar schablonmetod till och ombyta metod från genomsnittsmetod använt schablonmetoden vid den vänt. Har den skattskyldige finns det inte något hinder för honom första delavyttringen vid den andra. När den att tillämpa genomsnittsberäkning räknas fram vid den genomsnittliga anskaffningskostnaden måste dock tas till att en viss andra delavyttringen hänsyn den anskaffningskostnaden har konsumerats del av ursprungliga genom den första delavyttringen.

som endast får användas på aktier som förvärvats Hjälpregeln, den l 1971 eller tidigare, finns intagen i Övergångsbeapril till 1976 års Enligt regeln får stämmelserna reavinstregler. för börsnoterad aktie bestämmas till anskaffningskostnaden för aktien den 31 december 1975. 2/3 av deklarationskursen

För övriga aktier får anskaffningskostnaden beräknas till Ö/4

av deklarationskursen den dagen. Det värde som erhålls med hjälpregeln används sedan vid beräkning av den genomsnittliga anskaffningskostnaden i stället för den verkliga anskaffningskostnaden. Om hjälpregeln används behöver den inte tilllämpas på alla aktier av samma slag som innehafts sedan den 1 april 1971 eller tidigare. Den skattskyldige kan alltså själv välja att tillämpa hjälpregeln på vissa äldre aktier och utgå från den verkliga anskaffningskostnaden för övriga äldre aktier av samma slag.

Det finns alltså flera alternativa metoder för beräkning av en akties anskaffningskostnad. Detta medför helt naturligt stora problem såväl för de skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna. För varje transaktion krävs i princip att den skattskyldige gör en genomgång av de alternativ som står till buds för att han skall vara säker på att han funnit det för honom gynnsammaste beskattningsresultatet. För taxeringsmyndigheterna gäller kontrollen inte bara själva vinstberäkningen utan också underlaget för den och den skattskyldiges rätt att använda det valda alternativet.

2.2.3 Övriga bestämmelser

Enligt 35 § 3 mom. första stycket KL får avdrag göras med högst 1 000 kr. från den skattskyldiges sammanlagda reavinst på yngre aktier under beskattningsåret. Den sammanlagda reavinsten räknas netto, alltså efter avdrag för eventuella reaförluster. Avdraget infördes under år 1985 och gäller fr.o.m. 1987 års taxering.

I andra stycket av samma lagrum finns en motsvarande bestämmelse för äldre aktier. Avdraget är fr.o.m. 1987 års taxering bestämt till högst 2 000 kr. för beskattningsåret.

Båda avdragen är individualiserade. Något gemensamt utnyttdvs. överförande av avdragen mellan makar kan alltså jande, inte ske.

I momentets tredje stycke finns den s.k. strukturrationalise- Den innebär att regeringen kan Hedge befrielse ringsregeln. helt eller delvis från reavinstbeskattningen av äldre aktier om en beskattning kan antas hindra strukturrationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt.

momentets att vinsten i fall av Enligt fjärde stycke gäller endast är skattepliktig till 40 % oavsett tvångsförsäljning tidpunkten för förvärvet av aktierna.

- åttonde av 3 mom. innehåller särskilda Sjätte styckena skatteflyktsbestämmelser.

För att hindra skatteundandragande vid fastighetsförsäljhar i intagits en bestämmelse för det ningar sjätte stycket fallet att via ett bolag. I ett sådant fall fastigheten säljs blir ofta reavinsten mindre om aktievinstreglerna tillämpas än om reavinstreglerna för fastigheter används. Enligt regeln i detta anses därför så stor del av fastigheten såld stycke som motsvarar den sålda aktiepostens andel av hela aktiekapitalet. Reavinsten skall beräknas utifrån detta andelsförhållande med av de vinstberäkningsregler som gäller tillämpning för Den skattepliktiga vinsten resp. den avfastigheter. dragsgilla förlusten får dock inte uppgå till lägre resp. än det som framkommer vid tillämpning av aktiehögre belopp är under förutsättning att vinstreglerna. Regeln tillämplig fastigheten utgör bolagets väsentliga tillgång.

avser s.k. vinstbolagstransaktioner. Innebör- Sjunde stycket den av är att det den skattskyldige erhåller vid regeln pris av en aktie i ett sådant bolag oavkortat anses avyttring reavinst. Bestämmelsen gäller om det vid utgöra skattepliktig

avyttringen finns obeskattade vinstmedel i till bolaget följd av att större delen av dess före av tillgångar avyttringen aktierna överlåtits på den eller annan. skattskyldige

Bestämmelserna om s.k. interna aktieöverlåtelser i åttonde stycket medför att hela anses skatteköpeskillingen utgöra pliktig vinst även när aktier i ett fåmansbolag överlåts till ett annat i vilket

fåmansbolag, säljaren eller honom närstå-

ende person äger aktier.

De nu nämnda skatteflyktsbestämmelserna även om övergäller låtelsen avser vissa andra än t.ex. konvärdepapper aktier, vertibla skuldebrev eller optionsrätter av utgivna bolaget.

2.3 av skuldebrev Reavinstbeskattning

För beskattning av skuldebrev i samma gäller grunden förutsättningar som när KL infördes. Det krävs således att ett skuldebrev i princip förvärvats av den skattskyldige genom köp, byte eller därmed jämförligt och att skuldebrevet fång, varit i den mindre än fem år. skattskyldiges ägo Vidare krävs att det inte är frågan om yrkesmässig avyttring.

Enligt 35 § 4 mom. KL beskattas reavinster skuldebrev på enligt följande:

Innehavstid skattepliktig reavinst

fem års innehav är hela vinsten skattefri. Vinsten är Efter också skattefri - oavsett innehavstidens längd - om egendomen och det inte skäligen kan avyttrats genom tvångsförsäljning att skulle ha rum även om tvång inte antas avyttringen ägt I att hindra missbruk har den s.k. skyldeförelegat. syfte införts. Den innebär att avyttring av egendom som mansregeln förvärvats från en närstående genom benefikt fång i vissa

fall föranleder reavinstbeskattning.

som en efterlämnat vid sin död anses allskuldebrev, person tid arvfallen egendom för dödsboet och arvingarna. utgöra Detta oberoende av när och hur den avlidne förvärvat gäller Även skuldebrev som erhållits genom de äktenskapsegendomen. förvärv 8 kap. 3 § GB (gåva till make rättsliga fången enligt 5 000 och fördel av oskiftat bo om högst kr.), giftorätt utesluter reavinstbeskattning.

Innehavstiden för skuldebrev beräknas med utgångspunkt från Har ett skuldebrev varit i samma ägares ägo i förvärvsdagen. räknas alltid tiden från dagen för det sista flera perioder, Är beräknas innehavsförvärvet. skyldemansregeln tillämplig dock med från förvärv. Likaså är tiden utgångspunkt givarens förvärv bestämmande för vinstbeskattningen när fångesmannens tillgångar som upptagits i bolaget genom moderbolag säljer fusion enligt 14 kap. 8 § ABL.

För att reavinstbeskattning skall utlösas krävs en avyttring av skuldebrevet. Beskattning av orealiserad värdestegring ifrågakommer således inte.

skuldebrevs i regel av den Ett anskaffningskostnad utgörs som erlagts vid förvärvet. Har ett skuldebrev köpeskilling erhållits som skattepliktig förmån är anskaffningskostnaden lika med skuldebrevets värde vid den tidpunkt förmånen var för dvs. det belopp som beskattats när tillgänglig lyftning skuldebrevet erhölls.

Vinsten skall beskattas det år då första delen av köpeskillingen betalas. skattskyldighet inträder då för hela vinsten. Är köpeskillingens storlek inte känd vid detta tillfälle beskattas endast den kända delen detta år. Resterande del av köpeskillingen beskattas när den blivit känd till sitt belopp.

Reaförlust på skuldebrev beräknas i princip enligt samma grunder som gäller för reavinst.

Avdrag för reaförlust får göras från sådan reavinst eller lotterivinst som är hänförlig till inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet. Underskott får inte avräknas som allmänt avdrag från den skattskyldiges inkomst från förvärvskällor inom andra inkomstslag. Fr.o.m. 1983 års taxering gäller även den begränsningen att förluster på som premieobligationer, emitterats efter 1980, endast får kvittas mot reavinster på premieobligationer. Avdrag medges dock för reaförluster - med angivna förbehåll - under ett senare beskattningsår om avdraget inte kan utnyttjas under förluståret. Avdraget måste dock utnyttjas senast sjätte beskattningsåret efter det till vilket förlusten är hänförlig.

2.4 Gränsdragning mellan ränta och kapitalvinst

Värdeförändringar på obligationer och andra skuldebrev beskattas antingen som ränta eller som kapitalvinst (reavinst). En räntebeskattning innebär att vinster beskattas fullt ut hos långivaren. Den skattepliktiga delen av en kapitalvinst reduceras däremot ju längre tid som ett skuldebrev innehas. Efter fem års innehav är hela Vinsten skattefri. En ytterligare skillnad är att avdragsrätten för räntor i princip är fullständig. Om ränteintäkterna skulle understiga räntekostnaderna kan underskott inte med full verkan kvittas mot intäkter i andra förvärvskällor. Endast 50 % av det uppkomna underskottet kan utnyttjas. Underskottet är emellertid fullt

mot framtida ränteöverskott. Reaförluster kan kvittningsbart däremot endast kvittas mot reavinster och lotterivinster. Reaförluster kan dock kvittas mot framtida reavinster utan till avdragsbegränsningsreglerna. Det är därför ofta hänsyn av stor om en värdeförändring klassificeras som betydelse ränta eller kapitalvinst.

KL innehåller inte någon definition av begreppet ränta. Av dock att räntebegreppet är strikt forrättspraxis framgår mellt. är att endast vad som betecknas som ränta Huvudregeln skall behandlas som ränta i skatterättsligt hänseende. Detta synsätt medför att värdestegringar på skuldebrev normalt anses en kapitalvinst. Beskattningen sker således utgöra I vissa fall har dock ändringar i enligt reavinstreglerna. på skuldebrev ansetts utgöra ränta. Sålunda har kapitalvärdet kompensation för penningvärdets fall (indextillägg) jämställts med ränta (RÅ 1943 ref. 19 och RÅ 1943 Fi 379). Detsamma gäller ränteskillnadsersättning (RÅ 1939 Fi 2). Även vinst vid inlösen eller överlåtelse av s.k. finansväxlar har beskattats som ränta (RÅ 1972 ref. 51). En liknande bedömning avseende ett skuldebrev som skulle ges ut till en gjordes kurs som motsvarade 45 procent av nominellt belopp. Vinsten vid inlösen betraktades som ränta (RÅ 82 Aa 152). I de två sistnämnda rättsfallen hade den periodiska räntan ersatts med ett vid emissionen fastställt engångsbelopp, som skulle lyftas i samband med inlösen. Ersättningen var alltså fastställd från början. Den var således förutsebar och skulle utgå oavsett t.ex. förändringar i marknadsräntan. Även vinst som vid inlösen av ett konvertibelt skuldebrev till uppkommit överkurs har behandlats som (RÅ 1969 Fi 1396). Har ett ränta skuldebrev ursprungligen getts ut till pari men kursen sedan behandlas däremot värdeförändringar på vanligt sätt sjunkit enligt reavinstreglerna.

Av särskild lagstiftning följer att vinster och förluster på bankcertifikat, statsskuldväxlar och skattkammarväxlar skall behandlas som ränta (41 e § KL).

Särskilda problem uppkommer vid behandlingen av underkurspapper. Med underkurspapper avser utredningen dels obligationer och andra skuldebrev som försäljs vid emissionstillfället till ett belopp som understiger obligationens resp. skuldebrevets nominella värde, dels sådana som på grund av ränteförändringar under löptiden försäljs till ett belopp som understiger papperets nominella värde.

Fördelen med lånekonstruktionen är för låntagaren att kostnader för ränta och amorteringar omfördelas i tiden. Långivaren tillgodogör sig i första hand värdestegringen mellan underoch parikurs. I vad mån detta är mer intressant än vanliga räntebärande lån - förutom om den sammanhänger bedömningar kommande inflations- och - med bl.a. den ränteutvecklingen skattemässiga behandlingen av värdestegringen.

När ett företag ger ut ett skuldebrev till underkurs uppkommer således frågan hur värdestegringen skattemässigt skall behandlas vid inlösen och avyttring av skuldebrevet.

I har - som nämnts - den som motpraxis nyss värdestegring svaras av skillnaden mellan under- och parikurs behandlats som ränta vid inlösen. Hur värdestegringen skall hanteras vid överlåtelser under löptiden är däremot oklart.

Vinster vid överlåtelser eller inlösen till pari av ett skuldebrev som ursprungligen emitterats till pari med marknadsmässiga villkor skall däremot alltid reavinstbeskattas.

Utges ett skuldebrev till en kurs som överstiger nominellt belopp (överkurs) beroende på t.ex. att avkastningen överstiger marknadens krav uppkommer likaså frågan hur värdeföränd-

ringar skall behandlas vid inlösen och avyttring av skuldebrevet. Beskattningskonsekvenserna är oklara.

Det aktuella rättsläget kan sammanfattas så att det i vissa fall är oklart hur värdeförändringar på skuldebrev skall beskattas. Denna osäkerhet är särskilt markerad vid beskattningen av skuldebrev som utgetts till under- eller överkurs.

2.5 Beskattning av köp- och säljoptioner

Aktie- resp. ränteoptionen är en rättshandling, genom vilken utfärdaren åtar sig att sälja eller köpa en aktiep0st/obligation till i optionen angivet pris under förutsättning att den som åtagandet riktar sig till önskar utnyttja optionen och meddelar detta till utfärdaren inom den tid som angetts i optionen. Utfärdarens motpart förvärvar genom optionen en valmöjlighet mellan att påfordra att affären genomförs och att avstå från detta. För denna valmöjlighet betalar han vid förvärvet av optionen en ersättning till utfärdaren, kallad premium.

KL saknar särskilda regler för beskattning av köp- och säljoptioner. Gällande rätt bygger därför på praxis. Av regeringsrättens avgöranden (RÅ 80 Aa 151 och RÅ 83 1:90) kan följande slutsatser dras rörande beskattningen av köpoptioner på aktier.

Det vederlag som optionsutfärdaren erhåller vid utfärdandet av en option skall beskattas som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet enligt reglerna i 35 § l mom. KL. Inkomsten utgör således inte reavinst och kan därför inte kvittas mot reaförluster. Utnyttjar innehavaren sin option till köp av aktier utslocknar optionen. Utslocknandet föranleder inte någon beskattning. Aktierna anses förvärvade vid köpetillfället och anskaffningskostnaden blir köpeskillingen jämte vederlaget för optionen. Utfärdaren av optionen beskattas på

vanligt sätt för aktieförsäljning enligt 35 § 3 mom. KL. Avyttras själva optionen sker beskattning enligt 35 § 4 mom. KL. Avstår innehavaren från att utnyttja optionen p.g.a. att detta inte är ekonomiskt fördelaktigt eller av någon annan orsak uppkommer en förlust som inte är avdragsgill.

Nuvarande skatterättsliga praxis kan belysas med ett enkelt exempel. En köpoption på 100 aktier SKF B förvärvas i juni 1986 för en ersättning av 3 000 kr., eller 30 kr. per aktie. Optionen löper till utgången av februari månad 1987. Börskursen var vid utfärdandet 200 kr. och lösenkursen är samma belopp. I januari månad 1987 står aktien i 250 kr. Om vi antar at optionens värde då är 5 000 kr. kan optionshavaren välja antingen att utnyttja optionen och köpa aktierna för 200 kr. per aktie eller att sälja optionen för 5 000 kr. eller 50 kr. per aktie. Anskaffningskostnaden blir 230 kr. per aktie om optionen utnyttjas. Vinsten vid försäljningen av optionen blir (5 000 kr. ./. 3 000 =) 2 000 kr. För optionsutfärdaren blir dock situationen en annan. Han skall ta upp ersättningen, 3 000 kr., vid 1987 års taxering som intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet. Försäljningen av aktierna skall däremot redovisas vid 1988 års taxering. Avser försäljningen äldre aktier skall endast 40 procent av vinsten redovisas som skattepliktig reavinst. Om optionen förfaller därför att den blivit värdelös får optionshavaren inte avdrag för den uppkommna förlusten, trots att ersättningen beskattas hos utfärdaren.

Någon lagstiftning eller praxis avseende beskattningen av ränteoptioner finns inte för närvarande. Gällande rätt beträffande ränteoptioner är därför mycket osäker.

“

3 DEN SVENSKA KAPITALMARKNADEN

3.1 Inledning

Under senare år har den svenska kapitalmarknaden genomgått betydande förändringar. Dessa rör både aktiemarknaden och handeln med obligationer och liknande räntebärande papper. De mest påtagliga förändringarna har dock tillskapandet av penningmarknaden och en rad nya typer av placeringsinstrument inneburit. Många nya aktörer har sökt sig till kapitalmarknadens olika delar och tillströmningen av nytt riskkapital har varit stark.

I detta avsnitt redogörs översiktligt för förhållandena på kapitalmarknaden. Huvudvikten har lagts på obligations- och penningmarknaden och de olika typer av värdepapper som omsätts där samt på optionsmarknaden. Anledningen till detta är att dessa marknader torde vara mindre välkända än aktiemarknaden.

3.2 Aktiemarknaden

Kurserna på börsaktier brukar fluktuera starkt över tiden. Variationerna kan vara mycket kraftiga år från år. Den svenska kursutvecklingen under 1980-talet är även internationellt sett ovanlig och saknar motsvarighet i Sverige under de senaste femtio åren. Nedanstående diagram visar den svenska kursutvecklingen under åren 1937-1984.

.M.“ Aktieutveckling Sverige 1937-1984 ”EI-IW ln 1

3400 , aNominell

1000 o sm › .

30° . p- Real . I I l ø\ , I

. ,a\/', “xy/ \\\/z-s\__\ \ a

, , f\-_./ kx / \ I .x 4 W | k-

“u

\\-

Källa: TCO-ekonomernas vårrapport 1985

Intresset för aktiemarknaden var under den senare delen av 1970-talet förhållandevis ringa. Omsättningen på Stockholms fondbörs var liten och kurserna överlag låga. Under 1980-talet har bilden varit helt annorlunda. Intresset för börsen har ökat mycket starkt vilket tagit sig många olika uttryck. Omsättningen har mångdubblats under stark kursstegring, nya som optionsrätter och konvertibla skuldebrev har värdepapper tillkommit, många nya aktiebolag har introducerats, nya grupav placerare har börjat agera på narknaden och det utper ländska intresset för svenska aktier har ökat markant.

När det gäller börsomsättningen av aktier kan konstateras att den mer än 40-faldigats på sex år. Omsättningen uppgick år

1979 till ca 1,9 miljarder kr. för att år 1985 nå upp till

83,4 miljarder kr. Under denna tidsperiod skedde en särskilt kraftig ökning under år 1983 då omsättningen gick upp till 75,8 miljarder kr. att jämföra med 29,1 miljarder kr. året före. Det starka intresset för aktieplaceringar har bestått även under innevarande år. För tiden fram t.o.m. april månad noterades en omsättning på 53,9 miljarder kr.

Även kurserna på börsaktierna har undergått en kraftig stegring under de senaste åren. Som ett exempel kan nämnas att tidningen Affärsvärldens generalindex, som den 28 december 1979 omräknades till 100,0, vid månadsskiftet april/maj 1986 hade stigit till över 600. På samma sätt som gäller för börsomsättningen har en generell kursökning ägt rum under varje\ år under 1980-talet med undantag för 1984, då en svacka noterades både för omsättningen och kursökningarna. Det samlade värdet av samtliga börsaktier uppgick den 30 april 1986 till nära 380 miljarder kr. att jämföra med ca 50 miljarder kr. för bara sex år sedan.

En vitalisering av aktiemarknaden har också skett genom en kraftig utökning av antalet papper i vilka omsättning sker. Denna utveckling har skett efter flera olika vägar. Dels har antalet vid Stockholms fondbörs registrerade aktier ökat, dels har en helt ny aktiemarknad, OTC-marknaden, tillkommit och dels har några nya typer av placeringsinstrument som konvertibla skuldebrev och optionsrätter lancerats.

Antalet bolag på aktiemarknaden var särskilt stort under nya åren 1983 och 1984. Under de åren introducerades inte mindre än 116 En starkt bidragande orsak till ökningen var bolag. att många företag började noteras på OTC-listan som tillkom år 1982. Antalet nyintroduktioner har därefter ndnskat men fortfarande sker en inte obetydlig tillströmning av nya bo- Under år 1985 introducerades ll bolag på Stockholms lag. fondbörs medan 9 nya företag tillkom på OTC-listan.

Under femårsperioden 1981-1985 uppgick i benyemissionerna fintliga börsbolag till 13 ndljarder kr. Marknadens köp av aktier i nyintroducerade börsbolag översteg under samma tidsperiod l0 miljarder kr. Om man till detta de 11,5 lägger miljarder kr. som emissioner av konvertibla skuldebrev och optionslån gav kan man konstatera att det totala bruttotillskottet av riskkapital till aktiemarknaden under tidsperioden 1981-1985 uppgick till 34,5 miljarder kr.

Bilden av aktiemarknaden under 1980-talet präglas alltså av en mycket stark expansion. Till detta har medverkat en rad omständigheter. Nya, rörliga aktieplacerare har tillkommit. Skattesparandet och sedan allemanssparandet liksom aktiefonderna har påtagligt bidragit till expansionen. Det organiserade aktiesparandet har även i andra former ökat kraftigt. Under det senaste året har också tillfört löntagarfonderna börsen ett avsevärt kapital. Fr.o.m. år 1982 kan vidare iakttas att utländska placerare satsat stora pengar på svenska aktier.

Ett annat viktigt skäl till expansionen är att lönsamheten i det svenska näringslivet på senare år har ökat starkt, bl.a. till följd av 1982 års devalvering. Denna ökade lönsamhet har påverkat aktiemarknaden på flera olika sätt. En ökad vinstni-

vå är en stark drivfjäder för aktiekurserna. Näringslivets

lönsamhet har också bidragit till en kraftigt förbättrad

rlikviditet hos de rörelsedrivande företagen. Ett antal av

dessa rörelsedrivande bolag har placerat överskottslikviditet i aktier. Andra företag har gått in på aktiemarknaden mera av industriella skäl. Några av de största aktieägarna både i denna kategori och totalt sett är Skanska och Volvo, som för ett tiotal år sedan nästan helt saknade börsaktier.

Den nu skisserade expansionen har naturligt medfört en nog del nya företeelser på marknaden. Många stora har aktieposter bytt ägare och ett antal bolag har övergått till nya huvud-

sou 1986:37 73

ägare. Ett mycket stort antal har förekomuppköpserbjudanden mit. I samband med olika fall av ändrade majoritetsförhållanden eller uppköpserbjudanden har också en debatt livlig uppstått om de regler och rekommendationer som beteendet styr på aktiemarknaden. Denna s.k. börsetikdebatt har också lett till att både statliga och näringslivsanknutna utredningar genomförs för att söka bringa klarhet i vilka som bör regler styra aktiemarknaden i framtiden.

3.3 Obligations- och penningmarknaden

3.3.1 Inledning

Upplåningen på kreditmarknaden sker med hjälp av olika värdepapper. På obligationsmarknaden sker en långfristig upplåning med obligationer, förlagsbevis och därmed närbesläktade skuldebrev. Den kortfristiga upplåningen sker på penningmarknaden med statsskuldväxlar, företagscertifikat och liknande värdepapper. Härutöver förekommer en reversmarknad.

Det bör uppmärksammas att av oblimajoriteten placerarna på gations- och penningmarknaden inte träffas av reavinstbeskattningen. Vinster och förluster på obligationer, statsskuldväxlar m.m. ingår i rörelseinkomst för banker och försäkringsbolag och är helt fritagna från beskattning för APfonderna, pensionsstiftelser m.fl.

3.3.2 Obligationsmarknaden

Begreppet obligation finns inte särskilt definierat i någon svensk lagstiftning. (SOU 1978:11 Kapitalmarknadsutredningen s. 675) angav att enligt vedertagen en uppfattning obligation skall vara ett skuldebrev som utfärdats för en del av ett skuldbelopp. En obligation skall vidare vara ett s.k. Hasspapper dvs. det skall ges ut i stort antal för den allmänna

.Ä _..

.,...4..___A..___.. IDA_

rörelsen. skall en obligation vara ett Värdepappersrättsligt löpande skuldebrev.

För är ett sätt att få tillgång till låntagaren obligationer mindre från ett antal långivare. För långivarna har belopp den fördelen att de kan omsättas under förutobligationer att det finns en fungerande andrahandsmarknad. sättning

På förekommer i huvudsak följande uppobligationsmarknaden låningsinstrument.

Räntebärande obligationer och förlagslån

Denna är den volymmässigt dominerande på den upplåningsform svenska kreditmarknaden.

emitteras av svenska staten, in- Räntebärande obligationer och de största kommunerna samt mellandustri- kraftföretag, handsinstitut för bostads-, kommun- och näringslivssektorernas finansiering.

emitteras i regel med fast försäljningskurs.

Obligationslån

är denna För närvarande tillåter inte Vanligtvis parikurs. riksbanken kurs än 97 procent av nominellt skuldebrevslägre belopp.

ut med både fast ränta under hela löptiden Obligationer ges klausuler som Under senare tid

och med medger räntejustering.

efter 5 år för prioriterade lån har räntejusteringar gjorts och efter 2,5 år för övriga lån.

lånen varierar mellan i huvudsak 3 och 20 år. Löptiderna på

får överlåtas. Kursvinster De räntebärande obligationerna förluster vid överlåtelser reavinstbeskattas enligt resp. KL. Räntan beskattas som inkomst av kapital. 35 § 4 mom.

i

Förlagslån emitteras bl.a. av banker, kreditaktiebolag och industriföretag. Ingen säkerhet lämnas. Som en följd av det - med räntebärande högre risktagandet jämfört obligationer sker upplåning i form av förlagslån till högre ränta än vad som skulle vara fallet för motsvarande obligationslån. Löptiden är oftast 10 till 15 år. I övrigt överensstämmer förlagslånen i huvudsak med obligationsformen. Utgivningen av förlagsbevis omfattas av riksbankens emissionskontroll. Förlagslån beskattas på samma sätt som räntebärande obligationer.

Riksobligationer

Riksobligationer kan beskrivas som statliga skuldförbindelser med fast ränta under löptiden. Lägsta valör är 1 miljon kr. Löptiden är 3-7 år. Riksobligationer emitteras både till pari och till variabelt pris efter anbudsförfarande. De ges ut av staten utan någon kreditpolitisk styrning, dvs. de är oprioriterade. Obligationerna är främst avsedda för företagen. Riksobligationer beskattas på samma sätt som vanliga obligationer.

Premieobligationer

Premieobligationer emitteras av staten och löper utan ränta. I stället fördelas avkastningen genom utlottning två eller tre gånger per år. Det utlottade beloppet beskattas på premier utgivna före 1986 schablonmässigt med 20 procent om vinsten uppgår till 100 kr. eller mer. Vinster på lägre belopp beskattas inte. Någon inkomstbeskattning blir inte aktuell (19 § KL). Vinster på premier utgivna efter 1985 är skattefria. Löptiden för premieobligationer är normalt 5 eller 10 år och lånebeloppet återbetalas i sin helhet vid förfallotidpunkten. Med dessa lån vänder sig staten till allmänheten. Vinster eller förluster som uppstår vid avyttring av premieobligationer reavinstbeskattas på vanligt sätt enligt 35 § 4 mom. KL.

sparobligationer

ut av staten och löper i 3-7 år. De får Sparobligationer ges endast innehas av personer. Sparobligationerna är fysiska utställda till viss man och får i princip inte överlåtas. Endast vid tillfällen, som t.ex. arvsskifte och speciella bodelning är överlåtelse tillåten. Någon reavinstbeskattning är därför inte aktuell.

3.3.3 Penningmarknaden

i dess moderna form uppkom år 1981 när bank- Penningmarknaden certifikaten introducerades. Marknaden fick dock större betydelse först när statsskuldväxlarna introducerades sommaren 1982. Sedan dess har penningmarknaden ökat kraftigt.

På penningmarknaden förekommer i huvudsak följande upplåningsinstrument.

Statsskuldväxlar och skattkammarväxlar

Statsskuldväxlar och skattkammarväxlar ges ut av riksgäldskontoret. Växlarna som är löpande skuldebrev, ställda till innehavaren finns i valörerna 1 ndlj. kr. och uppåt. Kundkretsen består i huvudsak av företag, kommuner, landsting, och fonder. Löptiden för statsskuldväxlar är försäkringsbolag till 2 âr. Skattkammarväxlarnas löptid är oftast något upp kortare. Växlarna ges ut till ett diskonterat värde som bestäms av gällande ränta. På förfallodagen betalas statsskuldväxelns resp. skattkammarväxelns nominella belopp. Skillnaden mellan och vad som erhålles vid avyttring eller inköpspris inlösen skall alltid behandlas som ränta (41 e § KL).

Bankcertifikat

Bankcertifikat ges ut av affärsbankerna och lyder på belopp om 1 milj. kr. eller mera. De är i princip förlagsbevis av typen innehavarskuldebrev. Löptiden är högst 1 år och bestäms efter överenskommelse mellan banken och placeraren. Det betalas inte ut någon periodisk ränta, utan räntan erhålls antingen genom att emission sker till underkurs eller genom att betalning sker i efterhand vid inlösen. Kretsen av långivare är i huvudsak densamma som för statsskuldväxlar. Beskattningsreglerna är desamma som för statsskuldväxlar (41 e § KL).

Företags-, tele- och kommuncertifikat

Dessa certifikat ges ut av företag, televerket och kommuner. Minsta certifikatbelopp är l miljon kronor. Löptiden är högst 720 dagar (normalt 30-360 dagar). I övrigt överensstämmer uppbyggnaden med bankcertifikatens konstruktion. Hur skillnaden mellan inköpspris och vad som erhålls vid avyttring eller inlösen skall beskattas är oklart. Bestämmelserna i 41 e § KL är inte tillämpliga.

Marknadsbevis, finansbevis m.m.

Marknadsbevis och finansbevis m.m. ges ut av banker, finansbolag och fastighetsförvaltande bolag. Bevisen är enkla skuldebrev ställda till innehavaren. Bevisen kan vara både diskontoanknutna och fastförräntande. De fastförräntande är mycket lika företagscertifikaten till sin uppbyggnad. Är räntan rörlig motsvaras däremot placerat belopp av nominellt belopp.

Dessa bevis omfattas inte av riksbankens emissionskontroll. Beskattningsreglerna är oklara.

.

3.3.4 Reversmarknaden

Utöver obligations- och penningmarknaden förekommer en reversmarknad. Denna marknad består av en mängd olika typer av värdepapper som t.ex. kapitalmarknadsreverser, säljarreverser, finans- och kommunreverser samt olika skuldförbindelser. Dessa värdepapper kan vara enkla eller löpande skuldebrev. Räntan kan vara fast eller rörlig. Även löptiderna varierar från i huvudsak ett par veckor till många år. Värdepapperen på reversmarknaden är således av vitt skilda slag. Gemensamt för dessa är emellertid att placeraren inte har någon garanti för att papperen går att omsätta på en andrahandsmarknad. På reversmarknaden finns därför högre räntor, men också större kreditrisker än på obligations- eller penningmarknaden. Bristerna i likviditet gör att dessa värdepapper inte i egentlig mening är marknadsinstrument. Reversmarknadens omfattning och funktion är svår att fastställa då närmare uppgifter härom saknas. Det kan emellertid antas att narknaden inte är obetydlig.

3.3.5 Obligations- och penningmarknadens omfattning

Obligations- och penningmarknaden består av dels en primärmarknad för emissioner av nya lån, dels en andrahandsmarknad för redan emitterade obligationer och penningmarknadspapper. Emissionsvolymen har ökat de senaste åren. För staten har det varit en mycket kraftig utveckling. Den skedde först på obligationsmarknaden och därefter, sedan staten började ge ut statsskuldväxlar på penningmarknaden. Staten och, i mindre grad, de bostadsfinansierande instituten dominerar utbudet av nya obligationslån. Staten emitterar dock för närvarande obligationslån av mindre omfattning än under början av 1980talet. I stället ökar emissionsvolymen på penningmarknaden av främst statsskuldväxlar. Den utelöpande stocken av sådana papper kan i maj 1986 uppskattas till ca 250 miljarder kr., varav 100 miljarder kr. i statsskuldväxlar, medan obliga-

79A

tionsstocken uppgår till ca 650 miljarder kr. Den totala stocken uppgår således till 900 miljarder kr.

Omsättningen på obligationsmarknaden uppskattas för 1985 till ca l 000 miljarder kr. och omsättningen på penningmarknaden till ca 1 200 miljarder kr. Den totala omsättningen uppgår således till ca 2 200 miljarder kr. Detta kan jämföras med en omsättning på aktiemarknaden under år 1985 på 83,4 miljarder kr.

Antalet aktörer på marknaden är litet. En huvudorsak kan sökas i obligationsmarknadens uppdelning i en prioriterad och en oprioriterad del. Den förra omfattar viss upplåning av staten, bostadssektorn avseende nyproduktion av bostäder och Allmänna Hypoteksbanken. Placeringen av dessa obligationer sker genom kreditpolitiska regleringar och överenskommelser. På så sätt säkerställs finansieringen inom dessa områden. Räntan på prioriterade lån understiger vanligtvis marknadsräntan vid emissionstillfället. Den oprioriterade marknaden består av obligationer som utges av övriga låntagare. Räntesättningen på denna marknad är marknadsmässig.

På marknaden agerar främst AP-fonden, försäkringsbolagen och bankerna. Den helt dominerande delen av obligationslånen finns placerade hos dessa. Tillsammans svarar de för drygt 4/5 av marknadens hela obligationsinnehav.

Mellanhandsinstitut 96.7 75.0 64.4 27.8 7.8 40.9 312.6 varav

Offentliga och privata 20.0 5.6 6.4 0.5 - 10.0 42.5 företag Utländska 0.2 2.6 1.9 0.0 - - 4.7 låntagare

SUMMA 193.7 139.8 129.5 33.8 8.1 118.4 623.3

Källa: Riksbanken

Den ojämförbart största placeraren på marknaden har hittills varit AP-fonden. Dess placeringskapacitet har dock stagnerat och realt sett t.o.m. sjunkit på senare år. I slutet av 1960talet och början av 1970-talet hade fonden ca 50 procent av alla placeringar inom obligationsmarknaden. Andelen har därefter sjunkit i och med att pensionsutbetalningarna ökat. Vid

slutet av 1982 uppgick obligationsinnehavet till ca 146 miljarder kr. och i december 1985 till ca 194 kr. miljarder Genom sitt stora innehav av är AP-fonden en obligationer mycket betydelsefull aktör på andrahandsmarknaden. Den viktigaste motparten till AP-fonden på denna marknad av utgörs bankerna. AP-fonden är helt från fritagen beskattning.

Försäkringsbolagen är inriktade på ett

långfristigt sparande.

Det är därför naturligt att de är en av de största långivarna på obligationsmarknaden. Dessa bolag är näst efter AP-fonden de största placerarna marknaden. Vid slutet av på 1982 uppgick obligationsinnehavet till 83 miljarder kr. och i december 1985 till ca 140 kr. miljarder Försäkringsbolagen utgör en av de stora aktörerna på andrahandsmarknaden för obligationer. Vinster vid av m.m. försäljning obligationer utgör rörelseinkomst. Även ränteintäkterna inkomst av rörelutgör se. Den del av räntor och vinster som belöper på pensionssparande är helt fritagna från Detta beskattning. gäller dock ej sparande i K-försäkringar där sker hos försäkbeskattning ringsbolagen i form av s.k. ränteskatt.

Bankerna är egentligen inga innehavare av naturliga långfristiga obligationer. Inlåningen är kortfristig, vilket borde mötas med en kort och rörlig placeringspolitik. Genom riksbankens styrning har dock bankerna en stor stock av statsoch bostadsobligationer. Deras totala obligationsinnehav uppgick 1982 till ca 148 kr. I december 1985 miljarder uppgick denna stock till ca 171 kr. Även bankerna är miljarder betydande aktörer på andrahandsmarknaden för obligationer. Bankerna rörelsebeskattas i likhet med försäkringsbolagen för ränteintäkter och vinster vid av skuldebrev. försäljning

De icke finansiella har ett företagen relativt litet obligationsinnehav, som emellertid ökar. Vid slutet av 1981 uppgick innehavet till ca 4,0 miljarder kr. I kan det dag uppskattas till ca 35 miljarder kr. Det brukar hävdas att reavinstbe-

intresse för placeringar i skattningen begränsar företagens Det normala för är att en vinst vid obligationer. företag av reavinstbeskattas. Detta innebär att avyttring värdepapper kursförluster utgör reaförluster. Reaförluspå obligationer kan inte kvittas mot rörelseintäkter utan endast mot ter reavinster. Saknar reavinster är således förlusten företaget inte avdragsgill.

Allmänhetens är i och för sig relativt obligationsinnehav stort men består till övervägande del av premie- och spar- Hushållssektorns totala innehav av obligationer obligationer. 1981 till ca 44 miljarder kr. varav ca 38,5 miljarder uppgick kr. och År 1983 uppgick det avsåg spar- premieobligationer. totala till ca 59 ndljarder kr. Av det obligationsinnehavet totala innehavet ca 53 miljarder kr. av spar- och utgjordes Samma år uppgick den totala obligationspremieobligationer. stocken till 652 miljarder kr. Hushållssektorns direktägda andel av räntebärande är således i storleksordobligationer en av den totala stocken. Att intresset för ningen procent räntebärande är så litet beror sannoatt köpa obligationer likt b1.a. den avkastningen i förhållande till inflapå låga tionen och att det saknats en fungerande andrahandsmarknad där den kan förvandla sitt obligationsinprivate placeraren nehav till likvida medel. Ett annat skäl till att hushållen i större utsträckning torde vara att inte köper obligationer beskattas hårdare än avkastningen på flera andra forräntan mer av sparande. Visserligen blir en värdestegringsvinst på skattefri efter fem år, men när denna vinst är en obligation liten har skattefriheten mindre betydelse. Hushållens intresse för räntebärande har därför riktats mot lågobligationer med underkurs där en större förräntande obligationer kraftig den effektiva består av värdestegring och del av avkastningen inte av ränta. Hushållen har även möjlighet att spara skattei Vidare förefritt obligationer genonl allemanssparandet. kommer s.k. Dessa fonder har under senare avkastningsfonder. tid vuxit mycket kraftigt. Den totala fondförmögenheten upp-

gick den 31 december 1985 till ca 18 miljarder kr. Fondandelarna ägs till betydande del av hushållen.

På andrahandsmarknaden förekommer en omfattande obligationshandel i Sverige. Huvuddelen av denna är dock koncentrerad till den prioriterade delen av obligationsmarknaden och en mycket stor del av omsättningen sker mellan skattefria institutioner eller företag för vilka vinster utgör rörelseinkomst.

Vad avser penningmarknaden synes det finnas en relativt väl fungerande andrahandsmarknad. På marknaden agerar främst AP-fonden, försäkringsbolag, banker och företag.

Handeln med statsskuldväxlar m.m. av banker och upprätthålls penningmarknadsmäklare som löpande noterar köp- och säljkurser. Handeln sker per telefon. De snabba ränteförändringarna på kreditmarknaden och förväntningarna av sådana medför att kurserna ständigt fluktuerar. Omsättningen är som tidigare nämnts hög på denna marknad.

3.4 Optionsmarknaden

3.4.1 Aktieoptioner

Sedan mitten av juni 1985 bedrivs i Sverige narknadsmässig handel med köpoptioner i aktier. Marknaden och organiseras leds av ett privat företag, Optionsmäklarna OM Fondkommission AB (OM), som helt har specialiserat sig på optionshandel. Idén till den svenska marknaden kommer främst från USA, där handel i aktieoptioner påbörjades i Chicago i av ñ970början talet. Aktieoptioner har tilldragit sig stort intresséjñtomlands och numera finns marknader på flera håll i USÄ3”ÃQen i Kanada, Storbritannien, Västtyskland och Nederländerñä har växt fram. ““U 3*“° optionsmarknader x. Iariáii nl c

Den typ av köpoption som finns på den svenska marknaden ger innehavaren rätten att under en viss bestämd tid köpa ett visst antal aktier av ett visst slag till ett i förväg bestämt pris. En standardisering har alltså skett av optionsvillkoren i fyra olika hänseenden, nämligen beträffande aktieslag, antal aktier per optionskontrakt, löptid och lösenpris. En sådan standardisering har visat sig vara en nödvändig förutsättning för en väl fungerande marknad. De ovan nämnda utländska marknaderna utvecklades snabbt sedan villkoren standardiserats.

På den svenska optionsmarknaden har standardiseringen skett på följande sätt. Optionernas löptid är kort och överstiger aldrig nio månader. Lösenpriset bestäms till ett visst belopp som i princip ligger fast under hela löptiden. Varje optionskontrakt avser 100 aktier. De dagliga noteringarna på köpoptionerna anger dock alltid priset per aktie. Optionshandeln skedde ursprungligen med sex olika slag av aktier som underliggande papper. Under våren 1986 har handeln utvidgats till att omfatta ytterligare två slag av aktier.

En köpoption avser alltså rätten att köpa redan utgivna aktier. Den skiljer sig på_det sättet från de optionsrätter som sedan några år tillbaka funnits på den svenska kapitalmarknaden. Dessa optionsrätter har utgetts av olika aktiebolag i förening med skuldebrev (optionslån), och ger innehavaren rätt att inom en viss tid teckna nya aktier i bolaget. De brukar numera ofta gå under beteckningen teckningsoptioner.

Skälet till att aktieoptioner tilldragit sig så stort intresse utomlands anses främst vara att de öppnar möjligheter till ett mera nyanserat risktagande. En innehavare av aktier kan genom att utställa en option i viss utsträckning gardera sig mot kursfall på aktierna samtidigt som avkastningen på dessa ökar genom den ersättning, premium, som han betingar sig för sin förpliktelse att sälja aktierna om optionsinnehavaren

påfordrar det. Optionsköparen kan för den insats begränsade som premium utgör tillgodogöra sig den förväntade uppgången av kursen på aktierna. Skulle denna förväntade kursuppgång utebli begränsas optionsförvärvarens förlust till det premium han har betalt för optionen. Inom optionsområdet har utarbetats en rad mer eller mindre sofistikerade som i strategier princip ger placeraren möjligheter att välja den risknivå för sitt engagemang som han själv anser lämplig.

De omständigheter som föranlett den utländska av expansionen optionsmarknaderna har säkerligen också bidragit till den svenska narknadens snabba Till den svenska ututveckling. vecklingen har sannolikt också det senaste årets stora intresse för aktiemarknaden bidragit. Handeln med köpoptioner, som alltså startade i juni 1985, fick snabbt en mycket stor omfattning. Fram till årsskiftet omsatte handeln 1985/86 mer än 500 miljoner kr., vilket överträffade de kraftigt prognoser som hade gjorts före starten. Under våren 1986 har handelns omfattning ökat ytterligare och väntas för hela året räknat uppnå ca 5 miljarder kr.

Under år 1986 planeras en introducering på marknaden av säljoptioner och eventuellt även av indexoptioner. Säljoptionen liknar i grunden köpoptionen men ger till skillnad från den innehavaren rätten att under en viss tid sälja 100 aktier av ett visst slag för ett i förväg bestämt En pris. indexoption saknar underliggande värdepapper. konstruktion Indexoptionens anknyts i stället till något aktieindex. Detta index styr också optionens värdeförändringar.

3.4.2 Ränteoptioner

I mars 1986 lancerade OM ränteoptioner på kapitalmarknaden. Till skillnad från aktieoptionerna omfattade handeln redan från starten både köp- och säljoptioner.

En innehavaren rätten, men inte skyldigheten. ränteoption ger att på en i förhand bestämd dag, lösendagen, köpa (köpoption) eller (säljoption) en obligation till en på förhand sälja bestämd ränta, lösenräntan. För denna rättighet betalar optionsförvärvaren vanligt sätt ett premium till utfärdaren. på Att en sådan affär kan komma till stånd beror på att utfärdaren och förvärvaren har olika uppfattningar om marknadsräntans framtida utveckling. Vid handel i köpoptioner förväntar utställaren normalt eller oförändrad narknadssig stigande ränta medan förvärvaren normalt tror på fallande marknadsränta.

Det värdepapperet är en fastförräntande riksunderliggande obligation på nominellt en miljon kr. med femårig löptid. Köp eller av obligationen kan endast ske på lösendaförsäljning gen, som inträffar dagen innan optionens slutdag. Optionernas löptid är maximalt sex månader.

till lösen är emellertid av underordnad betydelse Möjligheten i handeln med ränteoptioner. I stället är det nöjligheterna att sådana sig mot ränterisker eller genom optioner gardera att avkastningen på ett kapital SOH1 är av avgörande höja Att lösensituationen är ndndre betydelsefull har betydelse. föranlett OM att utforma reglerna för ränteoptioner på ett sätt som flera viktiga punkter skiljer sig från bestämmelpå serna för Det är t.ex. inte nödvändigt för aktieoptioner. utfärdaren av en att en obligation som säkeroption deponera het för av sina Utfärdaren kan fullgörandet förpliktelser. att säkra sin på annat sätt. Ett annat välja förpliktelse exempel är att ett särskilt avräkningsförfarande, stängning, införts som ett alternativ till lösen. Stängning innebär att en mellan utfärdare och innehavare som om avräkning görs lösen hade skett men utan att den faktiskt sker.

Värdet en beror av flera faktorer som exempå ränteoption skillnaden mellan lösenränta och marknadspelvis optionens

räntan, den återstående löptiden och marknadsräntans rörlighet. Vid stängning och lösen är det endast skillnaden mellan lösenräntan och marknadsräntan som är av betydelse. I sådana fall beräknas värdet av den underliggande obligationen med ledning av dessa räntor. Skillnaden mellan dessa värden blir avgörande för hur avräkningen skall ske mellan de båda parterna i optionsavtalet.

Även handeln med ränteoptioner har överträffat de prognoser som gjordes före starten. Redan en månad efter handelns påbörjande omsattes 1 000 kontrakt per dag, vilket motsvarar en omsättning på ca 20 miljoner kr. För tiden fram till årsskiftet 1986/87 beräknas att handeln i ränteoptioner skall omsätta 1,5-2 miljarder kr.

Marknaden för ränteoptioner startades i ett skede när marknadsräntan föll snabbt och utan egentliga rekyler. Det ledde till dramatiska värdestegringar på köpoptionerna. Vissa av dessa optioner hade redan efter en nånad ökat i värde med över 800 %. Sådana värdestegringar är dock inte typiska för optionsmarknaden. I tider med lugnare utveckling av marknadsräntan blir värdeförändringarna på ränteoptionerna betydligt mindre.

ÖVERVÄGANDEN ocu FÖRSLAG

4 INLEDNING

Vår huvuduppgift är att göra en översyn av skattereglerna beträffande lös egendom utom lösöre. I denna uppgift ingår också att lägga fram förslag om hur gränsdragningen mellan inkomst och kapitalvinst bör utformas vid värdestegring på skuldebrev.

Vid reavinstbeskattningen av lös egendom används i dag två olika regelsystem, ett för aktier och liknande handlingar och ett för övrig lös egendom. Vad gäller värdepapper kan saken också uttryckas så att andelsrätter beskattas enligt regelsystemet i 35 § 3 mom. KL, och fordringsrätter beskattas enligt ett annat system i 4 mom. av samma lagrum. Ursprungligen fanns i KL endast en beskattningsmetod för reavinster. Grundtanken var då att endast egendom som förvärvats i spekulationssyfte skulle träffas av reavinstbeskattning. Ett sådant syfte ansågs dock mycket svårt att med tillräcklig noggrannhet precisera i en lagtext. Därför infördes i stället en presumtion i lagtexten enligt vilken spekulationssyfte ansågs föreligga när egendomen såldes efter en förhållandevis kort tid. För lös egendom valdes tidsperioden fem år.

År 1951 infördes en fallande skala, varigenom den skattepliktiga reavinsten stegvis reducerades alltefter innehavstidens längd inom femårsperioden.

En i tiden obegränsad reavinstbeskattning av aktier och liknande värdepapper infördes år 1966. För annan lös egendom t.ex. skuldebrev, obligationer och förlagsbevis behölls den tidigare tidsbegränsade beskattningen.

Nuvarande aktievinstregler tillkom år 1976. Vid den översynen av reavinstbeskattningen övervägdes ett gemensamt beskattningssystem för all lös egendom utom Visst lösöre. Dåvarande departementschefen uttalade dock att obligationer och liknande handlingar samt fordrings-, options- och förlagsrätter normalt inte var föremål för samma långsiktiga värdestegring som aktier och ej heller omsattes i samma utsträckning. Det ansågs därför att det inte fanns anledning att vid reavinstbeskattningen behandla dem som aktier. De konvertibla skuldebreven ansågs visserligen inta en särställning genom att värdet på dem i många fall kunde väntas stiga i samma mån som aktierna i det bolag som gett ut skuldebreven. Departementschefen framhöll emellertid att det då inte heller för dessa värdepapper fanns tillräckliga skäl för beskattning enligt aktievinstreglerna.

Beträffande konvertibla skuldebrev och skuldebrev förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier fann vi (Ds Fi 1983:25 och Ds Fi 1984:24) att övervägande skäl talade för att dessa borde behandlas som aktieliknande handlingar i reavinsthänseende. skattepliktig reavinst skulle således enligt förslagen i princip beräknas enligt bestämmelserna i 35 § 3 mom. KL. Vid den lagstiftning som följde ansågs det dock lämpligt att avvakta med en förändring av beskattningen av skuldebrev utgivna i optionslån till dess kommittén lämnat sitt förslag till beskattningsregler på hela skuldebrevsområdet (prop. 1984/85:l93 s. 35). Evig reavinst på konvertibla skuldebrev infördes emellertid (SFS 1985:307-309).

I våra föregående delbetänkanden har vi redovisat vår syn på hur vinstbeskattningen bör utformas vid avyttring av vissa

särskilda värdepapper och rättigheter. I detta betänkande tar vi återstående frågor i utredningsuppdraget till behandupp De två övergripande frågorna har varit aktie- och skulling. debrevsbeskattningen eftersonl beskattningsreglerna på dessa områden vår uppfattning i stora stycken är kompliceraenligt de och svårtillgängliga. De brister som framstår som mest rör bestämmandet av anskaffningskostnaden för akpåtagliga tier och behandlingen av underkurser på skuldebrev i vissa fall.

än. . .m

AKTIEBESKATTNINGEN

5 ALLMÄNNA SYNPUNKTER

De nu gällande bestämmelserna för beskattningen av aktievinster infördes i huvudsak genom lagstiftning år 1976. Redan i samband med genomförandet av denna reform av aktievinstbeskattningen började kritiken komma mot reglernas utformning. Kritiken, som gick ut på att bestämmelserna skulle bli alltför komplicerade och svårtillämpade, kan beskrivas på följande sätt.

Systemet med flera alternativa beräkningsmetoder medför att en viss bestämd transaktion kan redovisas på olika sätt med vitt skilda skattekonsekvenser. Det är ofta svårt för den enskilde aktieägaren att genomföra de olika beräkningar som är nödvändiga för att säkert kunna bedöma vilket alternativ som är förmånligast för honom ur skattesynpunkt. Särskilt besvärliga kan beräkningarna bli om fond- och/eller nyemissioner förekommit under innehavstiden. Men även om beräkningarna kan utföras är det i många.fall svårt för aktieägaren att bedöma de olika beräkningsmetodernas effekter på längre sikt. Förekomsten av alternativa beräkningsmetoder kan också leda till rättsförluster. Det sker t.ex. om den skattskyldige inte kan utföra en komplicerad resultatberäkning och därför väljer schablonregeln trots att hans transaktion i verkligheten medfört lägre vinst än den som han då kommer att redovisa eller kanske rent av en förlust.

Kritiken mot aktievinstreglernas tekniska har utformning efter år 1976 upprepats i olika sammanhang. Enligt kommitténs uppfattning har kritiken inte dämpats under den tid som reglerna varit i bruk. De svårigheter som kunde förutses i samband med övergången till de nya reglerna år 1976 har inte övervunnits. Den erfarenhet som bestämmelsernas användning under tio år har gett både skattskyldiga och taxeringsmyndigheter har alltså inte varit tillräcklig för att göra reglerna lätta att förstå och tillämpa. Tvärtom kan befaras att de många fond- och nyemissioner som företagits under de senaste åren komplicerat den praktiska hanteringen ytterligare.

I våra direktiv sägs också att aktiereglerna har tekniska brister och att bestämmelserna är svåra att Det tillämpa. framhålls därför som en huvuduppgift för kommittén att göra en teknisk översyn av regelsystemet för aktievinstbeskattningen.

Som redovisas nedan i avsnitt 6 har kommittén emellertid kommit fram till den slutsatsen att möjligheterna till rent tekniska förbättringar av de gällande bestämmelserna är mycket begränsade. Den enda förbättringen i det avseendet som kommittén funnit vara av någon betydelse är att bestämma anskaffningskostnaden för försålda tecknings- och delrätter erhållna till följd av aktieinnehav till O kr. i stället för att beräkna denna med den i. praxis utformade proportioneringsregeln som en andel av moderaktiens anskaffningskostnad. Det är alltså kommitténs uppfattning att rent tekniska förbättringar är svåra att åstadkomma i den nuvarande genomsnittsmetoden.

En diskussion som begränsas till det nuvarande aktievinstsystemets rent tekniska utformning blir därför inte särskilt fruktbar. Visserligen innebär den ovan antydda bestämmelsen om anskaffningskostnaden för och delrätter tecknings- enligt

› 95

kommitténs uppfattning en otvetydig förenkling men systemets grundläggande svagheter kommer ändå att kvarstå.

Ovan har kritiken mot de gällande aktievinstreglernas tekniska utformning kortfattat redovisats. I debatten har emellertid även annan, mer principiell, kritik framförts mot aktievinstbeskattningen.

Gällande aktievinstregler bygger inte i oväsentlig utsträckning på historiska förhållanden. I vissa avseenden kan dessa ledas tillbaka till förra seklet. Som ett exempel kan nämnas När reavinster började beskattas i spekulationskriteriet. Sverige mot slutet av 1800-talet var förutsättningen för beskattning att spekulationsavsikt låg bakom avyttringen. I nuvarande bestämmelser beaktas spekulationskriteriet på så sätt att vinster på korttidsinnehav beskattas till 100 % medan vinster på längre innehav endast beskattas till 40 %.

De historiskt givna omständigheter som aktievinstbeskattningen delvis bygger på har ibland kritiserats för att vara mer eller mindre I tidigare debatt diskuterades godtyckliga. t.ex. frågan om kapitalvinster alls borde beskattas inom inkomstsystemets ram. En annan principiell fråga är om skillnaden mellan inkomst och kapitalvinst är så stor att den motiverar skattemässig åtskillnad dem emellan. Vidare brukar anföras att vinster på investerat kapital ofta mer beror av samhälleliga åtgärder, t.ex. den förda ekonomiska politiken, än av investerarens åtgärder. Dessa frågor har naturligtvis aktualitet även i dag. På senare tid har emellertid andra frågor börjat komma fram i debatten. Det gäller bl.a. möjligheterna att bredda skattebaserna för att samtidigt kunna sänka olika skattesatser. En annan viktig fråga som också börjat framskymta allt oftare numera gäller beskattningsreglernas betydelse för den ekonomiska tillväxten. Det brukar göras gällande att kapitalvinstbeskattningen påverkar tillväxten negativt. Också inflationens inverkan på beskattningen

av värdestegringsvinster är av intresse i detta sammanhang. En annan vanlig generell kritik mot är att de skattereglerna är både komplicerade och ineffektiva och i praktiken orättvi- Sö.

Hushållens direkt ägda andel av aktiestocken på börsen har kontinuerligt minskat. Bara under de senaste tio åren har hushållens direktägda andel av börsstocken sjunkit från ca SO % till endast 20 %. Många hävdar att detta har skett främst p.g.a oförmånliga skatteregler. Dessa anses missgynna enskilda personers aktieinnehav till förmån för institutionella ägare. Oavsett om detta är eller inte är det riktigt ett faktum att reavinstbeskattningens bas har minskat och fortfarande minskar. Enligt en sådan uppfattning är det därför fullt möjligt att skatteintäkterna på aktievinster kommer att minska i framtiden.

Nuvarande beskattningsregler har utarbetats efter förslag från flera olika utredningar. Större ändringar av regelsystemet skedde år 1951 efter förslag från 1944 års allmänna skattekommittê, år 1966 efter förslag från Aktievinstutredningen och år 1976 efter förslag från Realisationsvinstkommittén. Den huvudsakliga tendensen i av utvecklingen aktievinstreglerna kan sägas vara att de gått mot ökad precision i beskattningen. Numera åsyftas att den verkliga vinsten skall beskattas. Reglerna har därför efter hand blivit alltmer komplicerade.

En annan tendens som kan skönjas är att de genomförda ändringarna tämligen omgående utsatts för kritik. Reglerna har ofta bedömts som svårförståeliga, administrativt besvärliga och hindrande för omsättningen. En annan ut invändning går på att bestämmelsernas utformning leder till en del transaktioner, t.ex. förlustframtagningar, som endast eller till övervägande del görs av skatteskäl.

Att nya beskattningsregler så småningom utsätts för kritik är naturligt med tanke på den fortgående samhällsutvecklingen. Det är därför följdriktigt att dessa ses över med regler jämna mellanrum. Det kan emellertid hävdas att den strävan mot teknisk perfektion och millimeterrättvisa som kan skönjas bakom utvecklingen av regelsystemet har av de skapat många nuvarande problemen.

Den nu redovisade kritiken mot har föranaktievinstreglerna lett kommittén att inte endast söka av det förbättringar nuvarande regelsystemet utan att också ta alternativa upp beskattningsmetoder till behandling. Kommittén har övervägt flera olika metoder och varianter av dessa. I detta betänkande redovisas de som vi anser särskild förtjäna uppmärksamhet.

Dessa metoder är den modifierade saldomegenomsnittsmetoden, toden, innehavsmetoden och omsmetoden.

Den modiferade genomsnittsmetoden bygger de nuvarande på reglerna men har utformats på ett enklare sätt. betydligt Saldometoden grundas på en s.k. dvs. det är portföljprincip, ändringar i en skattskyldige totala över ett aktieportfölj beskattningsår som ligger till grund för Tanbeskattningen. ken med innehavsmetoden är_ att slopa reavinstbeskattningen och ersätta den med en särskild innehavsskatt, som beräknas på grundval av den skattskyldiges vid beaktieförmögenhet skattningsårets utgång. Även i omsmetoden slopas reavinstbeskattningen. I stället utgör försäljningssumman vid omsättningen av aktierna underlaget för Omsmetoden beskattningen. innebär en direkt påbyggnad av den nuvarande omsättningsskatten.

Det är kommitténs övertygelse att det ovan beskrivna sättet« att angripa problemen inte bara vitaliserar debatten utan också ger statsmakterna ett bättre för en beslutsunderlag

av aktiebeskattningen än ett förslag som endast reformering tar fasta på de begränsade möjligheterna till rent tekniska förändringar i det nuvarande regelsystemet.

Kommittén har för sin del funnit skäl att förorda den modifierade som grundval för en reformering av genomsnittsmetoden beskattningen på aktievinstomrâdet.

6 MÖJLIGHETER TILL FÖRBÄTTRINGAR AV NUVARANDE SYSTEM

6.1 Inledning

Som bakgrund till vårt förslag till aktiebeskattning enligt en modifierad genomsnittsmetod lämnar vi först en redogörelse för möjligheterna att i tekniskt avseende förbättra den nuvarande genomsnittsmetoden.

Den nu gällande aktievinstbeskattningen förenar flera vitt skilda sätt att redovisa den skattepliktiga vinsten. För yngre aktier, dvs. aktier som har innehafts kortare tid än två år, tillämpas en aktie för aktie-metod. Det innebär att resultatet av en avyttring beräknas med ledning av försäljningspris och anskaffningskostnad för varje enskild aktie. Metoden är korrekt eftersom den verkliga vinsten eller förlusten kommer att läggas till grund för beskattningen. Den förutsätter dock i princip att vinstberäkning görs för varje aktie för sig.

För äldre aktier gäller som huvudregel att beskattningen sker enligt genomsnittsmetoden. Metoden innebär att innehavet av äldre aktier i ett bolag behandlas som en enhet. Den sammanlagda anskaffningskostnaden för samtliga aktier av ett visst slag skall fördelas med lika belopp på var och en av dessa aktier. Metoden är riktig såtillvida att den verkliga vinsten

blir beskattad. Den är också riktig på det sättet att hänsyn

tas till den värdeförskjutning som sker från äldre till nyemitterade aktier vid ny- och fondemissioner.

Den tredje metoden att beräkna vinst är den s k schablonregeln. Den gäller för aktier som är börsnoterade eller föremål för liknande notering. Enligt regeln får anskaffningskostnaden beräknas till 25 % av det vid avyttringen uppnådda nettoförsäljningspriset. Innebörden av regeln är att 30 % av detta pris skall redovisas som skattepliktig vinst.

Genomsnittsmetoden infördes år 1976 efter förslag från Realisationsvinstkommittén. Uppslaget till denna metod hade kommittén fått från Danmark där genomsnittsmetoden infördes redan år 1962. De danska aktievinstreglerna har varit föremål för översyn av kommissionen om beskatningen af aktieselskaber og aktionarer, den s.k. selskabsskattekommissionen.

Kommissionen hade att utgå från en beskattningsmetod, vars regler om resultatberäkningen i hög grad liknade den nuvarande svenska huvudregeln för äldre aktier. Kommissionen redovisade sina överväganden i Betamkning om beskatning af aktieavancer, som utkom år 1978. Dess slutsats blev att genomsnittsmetoden endast kunde förbättras i narginella hänseenden.

Kommittén har tagit del av den danska kommissionens överväganden och granskat dess slutsatser. Vi har också sökt andra möjligheter att förbättra metoden i tekniskt avseende. Som tidigare nämnts har vi dock funnit att förbättringsmöjligheterna i det nämnda avseendet är mycket begränsade. Vi redovisar dessa överväganden nedan i avsnittet om tekniska förbättringar. Vår slutsats om möjligheterna till tekniska förbättringar har lett oss till att ta upp genomsnittsmetoden till behandling i ett vidare sammanhang. Vi har då kommit fram till en metod för aktievinstbeskattningen som visserligen bygger på genomsnittsberäkning av anskaffningskostnaden men som i övrigt starkt förenklats i förhållande .till dagens regler. Det är denna metod vi kallar den modifierade genomsnittsmetoden.

6.2 Tekniska förbättringar

De tekniska problem som vidlåder den nuvarande metoden rör väsentligen beräkningen av anskaffningskostnaden. Två delproblem finns. Vid långa innehav och i synnerhet när många delköp och delförsäljningar har gjorts under tiden samt för benefikt förvärvade aktier kan det vara mycket svårt, ibland omöjligt, att ange den exakta anskaffningskostnaden. I vissa fall kan det till och med vara vanskligt att ange en ungefärlig anskaffningskostnad. Det är emellertid klart att ett system som skall byggas på beskattning av den verkliga vinsten nödvändigtvis kräver att anskaffningskostnaden kan anges till rätt belopp. Det som framför allt har ansetts försvåra beräkningen av anskaffningskostnaden för äldre aktier är dock förekomsten av ny- och fondemissioner.

Nedan skall ett par möjligheter att förenkla metoden beröras.

6.2.1 Anskaffningskostnad för tecknings- och delrätter

Beräkningen av en avyttrad teckningsrätts anskaffningskostnad sker genom en proportioneringsmetod som har utformats i praxis. Anskaffningskostnaden uppgår till ett pris motsvarande

teckningsrättens försäljningspris moderaktiens aktiens kurs inkl. teckningsrätt anskaffningspris

Innebörden av formeln är att teckningsrätten åsätts en anskaffningskostnad som motsvarar den värdeminskning som moderaktien undergår vid emissionen. Säljer en aktieägare en teckningsrätt i samband med en nyemission är detta liktydigt med en avyttring av en del av hans investering i bolaget. Att han därvid får tillgodoräkna sig en viss anskaffningskostnad vid resultatberäkningen är således fullt konsekvent.

Den förenkling som kan uppnås i detta sammanhang är att åsätta teckningsrätten anskaffningskostnaden O kr. Konsekvenserna av en sådan åtgärd blir i huvudsak följande.

Vid avyttringar av teckningsrätter kommer proportioneringsregeln aldrig att användas. Den kan utmönstras som obehövlig. Redovisningen av försäljningen kan inskränkas till att nettoförsäljningspriset anges. Kontrollen förenklas på motsvarande sätt.

Metoden rubbar inte principen att det verkliga resultatet av aktieinnehavet blir beskattat. Den innebär emellertid en förskjutning av beskattningen i tiden. En viss anskaffningskostnad, som rätteligen borde få dras av från nettoförsäljningspriset, blir inte beaktad vid Vinstberäkningen. I stället kvarstår moderaktiens anskaffningskostnad oförändrad. Den skattskyldige får vänta med avdraget till dess han avyttrar moderaktien. Om många emissioner företas under innehavstiden och den skattskyldige konsekvent avyttrar sina teckningsrätter blir resultatet en ackumulerad förtida beskattning. Det är då också tänkbart att en avyttring av moderaktien leder till en stor förlust. Detta är emellertid fullt konsekvent och innebär inget annat än att den skattskyldige utjämnar sin skatt på aktieinnehavet till den verkliga vinsten. Sammantaget leder metoden dock undantagslöst till en något sämre situation för de skattskyldiga eftersom de drabbas av en tidigare skattebelastning. Med hänsyn till de i allmänhet låga värdena på teckningsrätter blir försämringen normalt av marginell betydelse.

Sannolikt leder metoden till ytterligare en förbättring för det allmänna. Det är nämligen en ganska vanlig uppfattning bland taxeringsfolk att den i samband med teckningsrätters försäljning utnyttjade anskaffningskostnaden ofta glöms bort när moderaktien säljs. Den skattskyldige är ju då skyldig att avräkna den del av anskaffningskostnaden som han

av vid tidigare försäljningar av teckningsrätter. En dragit sådan avräkning torde således i många fall inte förekomma. Om teckningsrättens anskaffningskostnad sätts till 0 kr bortfaller problemet.

Om den skattskyldige i samband med en nyemission säljer samterhållna teckningsrätter uppkommer ytterligare en förliga del. Han behöver då inte räkna om den genomsnittliga anskaffningskostnaden på sitt innehav eftersom såväl antalet aktier som den sammanlagda anskaffningskostnaden är oförändrad. Väljer den skattskyldige att sälja några teckningsrätter och utnyttja de resterande för nyteckning måste dock den genomsnittliga anskaffningskostnaden räknas om. I det fallet förändras nämligen antalet aktier i innehavet och deras sammanlagda anskaffningskostnad.

Vad som ovan sagts om teckningsrätter gäller på motsvarande sätt för de delrätter (delbevis) som aktieägaren kan få i samband med fondemission. Den försämring för den skattskyldisom ligger i att någon del av anskaffningskostnaden inte ge, skulle få avräknas, torde dock undantagsvis kunna bli större vid fondemission. Om en fondemission t.ex. görs så att aktieinte kan utnyttja ett större antal delrätter utan ägaren och därför väljer att sälja delrätterna kan kompletteringsköp en förhållandevis stor förtida beskattning inträffa.

I betänkandet (Ds Fi 1984:24) Reavinst på optionslån föreslog kommittén att en aktieägares anskaffningskostnad för en företrädesrätt att teckna ett konverterings- eller optionslån skulle sättas till O kr. Förslaget, som motiverades av förenklingsskäl, genomfördes med verkan från halvårsskiftet 1985. Om också aktieägarens teckningsrätter åsätts anskaff- O kr. innebär det ytterligare en förenkling av ningskostnaden aktievinstreglerna.

Sammanfattningsvis ger metoden med anskaffningskostnad O kr för teckningsrätter erhållna genom emissioner fördeföljande lar.

l Proportioneringsformeln för av beräkning anskaffningskostnad blir obehövlig.

2 Om den skattskyldige avyttrar alla behöver teckningsrätter den genomsnittliga inte omräknas. anskaffningskostnaden 3 Högre sannolikhet för att den vinsten kommer att verkliga bli beskattad med hänsyn till att av avräkning tidigare utnyttjad anskaffningskostnad inte kan glömmas bort vid avyttring av moderaktien.

4 blir Aktievinstbeskattningen enhetligare. 5 Taxeringskontrollen förenklas.

Av de uppräknade fördelarna anser kommittén den förstnämnda viktigast. Ett slopande av skulle proportioneringsregeln innebära en otvetydig förenkling. De fördelarna angivna gäller i princip även för delrätter.

Nackdelen med metoden är att den leder till en i inte sig motiverad tidigareläggning av beskattningen. Effekten härav är emellertid av begränsad storlek. Detta för såväl gäller teckningsrätter som för delrätter.

Enligt vår mening överväger fördelarna klart nackdelarna. Kommittén förordar därför att för en anskaffningskostnaden försåld teckningsrätt eller delrätt alltid skall vara 0 kr. vid vinstberäkningen om rätten erhållits av aktieinpå grund nehav.

6.2.2 Gruppindelning av aktier

Den danska selskabsskattekommissionen i sitt ovan nämnangav da betänkande som en att alla aktier i ett förenklingsåtgärd och samma bolag skulle sammanslås till en enhet vid reavinstbeskattningen av äldre innehav. Ingen hänsyn skulle alltså

tas till att olika slag av aktier fanns i ett och att bolag kursdifferenser kan föreligga mellan de olika aktieslagen. Fördelen med åtgärden ligger uteslutande däri att antalet grupper av aktier minskar vid vinstredovisningen.

Kommittén anser att det är högst tveksamt om någon förbättring uppnås med en uttrycklig sammanläggningsregel. Antalet aktiegrupper kommer visserligen att reduceras men felaktigheterna i beskattningen kommer att öka. Kursdifferensen mellan olika aktielag kan nämligen vara betydande. Som ett exempel kan nämnas att köpkursen den 23 april 1986 för Skåne-Gripen B bunden var 41 kr. medan kursen på bolagets bonusaktie noterades till 89 kr. Skall sammanläggning ske av så olika aktietyper uppstår många egendomliga beskattningsresultat vid avyttringarna. En stor vinst kan uppkomma vid resultatberäkningen trots att aktieägaren i själva verket en förlust och gjort vice versa. Beskattningen av det totala aktieinnehavet blir dock riktigt även med denna metod.

En metod med likformig behandling av bolagets alla aktier leder heller inte till en enhetlig aktievinstbeskattning eftersom bl.a. preferensaktier, konvertibla skuldebrev och optionsrätter inte kan behandlas på motsvarande sätt.

Det är kommitténs uppfattning att några påtagliga fördelar inte kan vinnas med en regel om I stället gruppindelning. riskerar man att åstadkomma felaktiga beskattningsresultat. Nuvarande praxis med viss valfrihet vid gruppindelningen är en rimlig lösning som borde få bestå om av beskattningen aktievinster även framdeles skall ske med genomsnittsmetoden.

Kommittén har inte kunnat finna några ytterligare möjligheter till förenklingar av genomsnittsmetoden i rent teknisk bemärkelse. Inte heller har Realisationsvinstkommittên eller den

danska selskabsskattekommissionen kunnat peka på några sådana

förbättringar.

alltså att det är svårt att åstadkomma vä- Vår slutsats är av Kommittén har sentliga förbättringar genomsnittsmetoden. emellertid också i att undersöka om bättre tillgång uppdrag aktuellt och tillförlitligt underlag för vinstberäkningen på åstadkommas. I det avsnittet redovisar vi våra kan följande överväganden i den frågan.

6.3 Bättre underlag för vinstberäkningen

direktiven skall kommittén undersöka om det är möjligt Enligt att åstadkomma bättre tillgång till ett aktuellt och tillförför vinstberäkningarna. Vi skall nu ta upp litligt underlag den frågan till behandling.

fast sammanhänger nuvarande Som kommittén inledningsvis slog i aktievinstbeskattningen i hög grad med bestämmelproblem serna om anskaffningskostnadens beräkning. Genomsnittsmetoden aktiernas exakt kan anges. bygger på att anskaffningskostnad i vissa fall förenat med stora svårigheter därför Detta är kan ha förkommit eller att aktier mottaatt fondnotor o.dy1. utan att om inköpspriset då gits genom arv eller gåva vetskap växer med den tid som förflutit sedan erhölls. Svårigheterna Ett sätt att komma till rätta med de aktierna förvärvades. vore därför att införa särskilda anskaffnämnda problemen ningsvärden för äldre aktier.

mån finns redan nu sådana regler. Vid 1976 års änd- I Viss infördes nämligen i överringar i aktievinstlagstiftningen två s.k. tillämpliga på akgångsbestämmelserna hjälpregler innehafts fem år, dvs. sedan den 1 april 1971. tier som då innebär att noterad aktie vid genomsnittsberäkningen Reglerna tas till av deklarationskursen den 31 december får upp 2/3

1975 och icke noterad aktie till 3/4 av deklarationskursen den dagen.

Den största förenklingen uppnås om anskaffningsvärdena för äldre aktier skall upptas till ett visst belopp. Detta belopp skulle kunna fastställas genom att riksskatteverket (RSV) årligen utfärdar föreskrifter om de olika börsnoterade aktiernas anskaffningsvärden. Fördelarna med ett sådant system är följande.

1 Ingen tvekan råder om vilken anskaffningskostnad som är avdragsgill.

2 Ingen alternativregel (hjälpregel) behövs.

3 Vinstberäkningen blir enklare att utföra eftersom olika alternativ inte behöver jämföras mot varandra.

4 Problemen med förkomna fondnotor och okända anskaffningsvärden vid arv etc. bortfaller.

5 Vinstberäkningarna kan lättare och snabbare kontrolleras.

Ett alternativ till denna metod är att inte göra det av RSV angivna värdet obligatoriskt. Det skulle alltså få användas efter den skattskyldiges fria val. Tyvärr bortfaller då de flesta av de ovan angivna fördelarna. Regeln får samma funktion som de nu gällande hjälpreglerna.

Oavsett om regeln görs obligatorisk eller frivillig måste bestämmas efter hur lång tids innehav den skall eller får användas. En lösning är att knyta tidpunkten till gränsdragningen mellan nya och gamla aktier. Enligt nuvarande regler skulle således bestämmelsen tillämpas från den dag då inneha-

vet av aktien varat två år. En sådan tvåårsregel vore både enkel och naturlig.

Det finns emellertid omständigheter som talar emot en tvåårsregel. Enligt 20 § taxeringslagen föreligger skyldighet för den skattskyldige att i skälig omfattning genom räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för fullgörandet av deklarationsskyldigheten. Denna skyldighet kvarstår under sex år efter utgången av det kalenderår underlaget avser. För skattskyldiga som faller under bokföringslagen gäller i stället en tioårsperiod (22 §). Fondnotor och dylikt material omfattas av dessa reg-

ler. Om en tvåårsregel införs beträffande anskaffningskostna-

den kan den komma att uppfattas så att det inte längre är nödvändigt att bevara fondnotorna efter den tidpunkten. Men taxeringslagens och bokföringslagens bestämmelser skulle givetvis fortfarande gälla. Enskilda som ndssuppfattar tvåårsregeln riskerar rättsförluster t.ex. genom sämre bevisläge i en eftertaxeringsprocess. Det nu sagda talar för att en eventuell regel om anskaffningskostnad tidsmässigt borde jämställas med taxeringslagens regel om uppgiftsskyldighet, dvs. den borde bli en sexårsregel. Som exempel kan nämnas att med en sådan regel skulle aktier som avyttras under 1986 få ett anskaffningsvärde från 1980. Det är naturligtvis inte nödvändigt att regeln blir rullande på samma sätt som 20 § taxeringslagen är. Det viktiga i sammanhanget är att tiden inte bestäms kortare än vad som anges i den paragrafen.

En annan fråga är hur anskaffningsvärdet skall bestämmas. Man kan tänka sig flera olika alternativ, exempelvis

- sista betalkurs eller under det valda året (inköpkurs dexåret, t.ex. år 1980) - betalkurs under indexåret högsta - betalkurs under en som sträcker fram högsta period sig till och med indexåret

genomsnittskursen under indexåret.

De två mellersta alternativen förhindrar alltid att en skattskyldig som har köpt aktier under indexåret eller indexperioden beskattas hårdare än vad som motsvarar den vinsverkliga ten. De flesta av dem får en än den lindrigare beskattning sonu den verkliga vinsten skulle ha Dessa alternativ gett. torde dock vara starkt manipulerbara. är nämli- Omsättningen gen mycket liten i många börsbolags aktier. En skattskyldig med goda finansiella resurser kan därför lätt trissa upp kursen på en sådan aktie vid ett enstaka tillfälle. I övrigt kan han köpa bolagets aktier till de kurser betydligt lägre som normalt gäller. Samma resultat kan också om två uppnås skattskyldiga samarbetar för att få upp kursen på en viss aktie vid ett enstaka tillfälle.

Vid mycket långa innehav torde en om bestämda anskaffregel ningsvärden bli gynnande. Detta förhållande bör inte belasta regeln särskilt mycket eftersom vinsten i de fallen till stor del endast motsvarar inflationen. Bestämmelsen skulle alltså medföra en viss inflationskom P ensation å lån a innehav.

Oavsett vilket av dessa eller andra alternativ som väljs blir

det nödvändigt att RSV årligen upprättar en värderingslista därför att omräkning av värdena måste vid bl.a. emisgöras sioner. Detta gäller även om regeln inte rullande. görs

Metoden att ange fasta värden på äldre aktier har också nackdelar. Om dessa värden görs obligatoriska måste den skattskyldige räkna om sin genomsnittliga anskaffningskostnad Varje gång någon aktie i hans ägo passerar den fastställda tidsgränsen. Då skall det av RSV fastställda värdet användas i stället för det För att den skattverkliga inköpspriset. skyldige rätt skall kunna bedöma sin skattesituation näste omräkningar göras även om någon aktie av det inte slaget avyttrats under året och någon alltså beskattningssituation

inte har uppkommit. Enligt kommitténs uppfattning förtar detta en stor del av de förenklingsvinster som fasta anskaffi övrigt leder till. En nackdel som är förknippad ningsvärden med alternativa värden är att den skattskyldige då tvingas utföra flera beräkningar för att kunna bedöma om han skall använda den anskaffningskostnaden eller det alternaverkliga tiva värdet. Här är det alltså fråga om en nackdel av samma slag som belastar de nuvarande hjälpreglerna.

Genomsnittsmetoden bygger på att den verkliga vinsten skall beskattas. Detta förutsätter att anskaffningskostnaden kan korrekt. Införs fasta värden på äldre aktier frångås anges om beskattning av verklig vinst. Enligt kommitténs principen skulle det vara felaktigt att behålla metoden med mening för framtiden och samtidigt frångå en av genomsnittsberäkning dess grundvalar, nämligen att verklig vinst skall beskattas. Detta ställningstagande förenat med vetskapen om nackdelarna med fasta värden gör att kommittén inte förordar en sådan lösning.

Med alternativa värden skulle nuvarande praktiska problem kvarstå. De skattskyldiga tvingas att utföra flera

skulle

för att kunna jämföra de olika alternativen. Även beräkningar denna lösning bör enligt vår uppfattning undvikas.

En annan tänkbar möjlighet att nå ett förbättrat underlag för är att ålägga aktieägarna att årligen redovinstberäkningen visa ingångsvärdet för sitt aktieinnehav. En redovisning av innehavet sker redan enligt gällande regler genom aktieföri till självdeklarationen. I teckningen förmögenhetsbilagan samband med införandet av den förenklade självdeklarationen förbättras underlaget för taxeringen ytterligare. Fr.o.m. 1987 års skall bl.a. Värdepapperscentralen VPC AB taxering lämna kontrolluppgifter avseende fysiska personers aktieinnehav vid beskattningsårets utgång.

lll

Det är i detta sammanhang emellertid inte tillräckligt att endast själva innehavet av aktier anges. Till dessa uppgifter måste komma en redovisning av anskaffningskostnaderna eller ingångsvärdena för de förtecknade aktierna. I ett redan fungerande system skulle alltså den skattskyldige redovisa anskaffningskostnaden för samtliga aktier i hans ägo. Eventuellt skulle uppgiftsskyldigheten kunna inskränkas till att avse under beskattningsåret förvärvade aktier som vid årsskiftet innehas av honom.

Den största fördelen med en årlig redovisning av angivet slag skulle uppnås om man aldrig behövde gå tillbaka till gamla fondnotor o.dyl. material för att få reda på en akties anskaffningskostnad. Detta kan ske genom att den skattskyldige dels för över de i föregående års självdeklaration redovisade aktiernas anskaffningskostnad, dels kompletterar med anskaffningskostnaden för de under året förvärvade aktierna. Systemet borde helst vara utformat så att anskaffningskostnaden för tidigare års förvärv godtas av taxeringsmyndigheterna utan ytterligare prövning. Detta kräver i sin tur att även kontrollen sker fortlöpande.

I ett sådant system skulle alltså såväl vinstredovisning som kontroll ske med uppgifter som aldrig vore äldre än ca ett år. Kravet på ett både aktuellt och tillförlitligt underlag för vinstberäkningen vore då tillgodosett.

Det står emellertid klart att det nu skisserade redovisningssystemet är förenat med olika nackdelar. Dessa drabbar både skattskyldiga och skattemyndigheter. De skattskyldiga tvingas att redovisa anskaffningskostnader eller ingångsvärden varje år och detta helt oberoende av om någon avyttring skett under beskattningsåret eller ej. Redovisning måste alltså ske även i de fall då ingen beskattningssituation föreligger. I detta ligger otvetydigt ett visst merarbete för aktieägarna.

I ett väl fungerande system krävs vidare en viss kontroll av de i självdeklarationen uppgivna anskaffningskostnaderna. Med önskemålet att underlaget för vinstberäkningen skall vara aktuellt blir det nödvändigt att lägga kontrollen så att den omfattar de anskaffningskostnader som redovisas för beskattningsåret. Endast i det fallet kan man undvika att kontrollen av försäljningsresultaten även måste avse äldre material. Det står därför klart att en prövning av anskaffningskostnaderna måste ske i samband med taxeringsnämndens årliga deklarationsgranskning. Godkänner nämnden de uppgivna värdena bör dessa ligga fast för framtiden. Systemet förutsätter således ett slags fastställelse av anskaffningskostnaderna. I de fall nämnden inte godkänner den skattskyldiges uppgifter måste denne kunna överklaga beslutet. Den skattskyldige skulle alltså få föra en fastställelsetalan i skattedomstol. En sådan talan strider helt mot nuvarande principer för taxeringsbesvär. Utmärkande för taxeringsprocessen är nämligen att besvär endast prövas i den omfattning som är nödvändig för att åsätta en riktig taxering för det aktuella beskattningsåret. Däremot prövas i taxeringsprocessen inte frågor som endast kan få betydelse för kommande års Som taxeringar. ett exempel kan nämnas att frågan om avskrivningsunderlagets storlek för inventarier inte särskilt prövas i taxeringsprocessen om det inte är av direkt betydelse för att kunna bedöma vilket avdrag för värdeminskning som den skattskyldige är berättigad till för det aktuella beskattningsåret.

En fastställelse av anskaffningskostnaden bryter således ramen för det nuvarande taxeringsförfarandet. På samma sätt ligger en fastställelsetalan utanför området för svensk taxeringsprocess. Dessa förhållanden utgör i sig nackdelar ned den nu diskuterade metoden. Till detta kommer att ett införande av en rätt till fastställelsetalan strider mot den strävan efter förenklingar som karakteriserat lagstiftningsarbetet på skatteområdet under senare år. Vidare skulle såväl skattskyldiga som taxeringsmyndigheter drabbas av ett inte

WWW...,

sou 1986:37 113

va...

obetydligt merarbete varje år. Slutligen kommer själva över-

**-r-V*1. till det att medföra stora belast-

gången angivna systemet Ar u ningar på samtliga inblandade parter.

Kommittén anser att dessa nackdelar är så allvarliga att de klart överväger den fördel av ett aktuellt och tillförlitligt underlag som systemet i bästa fall leder till. Vi vill därför inte förorda en lagstiftning med den angivna inriktningen.

7 FÖRSLAG TILL MODIFIERAD GENOMSNITTSMETOD

7.1 Inledning

Kommittén har alltså kommit till den slutsatsen att möjligheterna att förbättra och förenkla aktiereglerna genom rent tekniska åtgärder är starkt begränsade. Som inledningsvis nämndes har kommittén därför sökt lösningar som innebär mera grundläggande förändringar av beskattningsreglerna. Nedan presenteras som en sådan lösning en starkt modifierad genomsnittsmetod. Vid diskussionen förutsätter vi att metoden skall tillämpas på marknadsmässigt omsatta aktier. Det är denna metod som kommittén förordar vid en reform av aktie- Vinstbeskattningen.

Metoden bygger på fyra huvudmoment. För det första skall ingen initialperiod finnas. Beskattningen blir därför i princip oberoende av innehavstiden. För det andra skall fastställande av avyttrade aktiers anskaffningskostnad ske med genomsnittsberäkning. För det tredje skall den skattepliktiga andelen av vinsten utgöra 50 % som en kompromiss mellan nuvarande 100 % för yngre aktier och 40 % för äldre aktier. Slutligen införs en generös schablonregel för aktier som innehafts fem år eller längre.

7.2 Slopad initialperiod

Den främsta anledningen till att frângå principen om 100 %igt skattepliktig vinst under en initialperiod är det faktiska utnyttjandet av den nuvarande initialperioden på två år.

Vi har den bestämda uppfattningen att initialperioden nu i stor omfattning används för att ta fram reaförluster. Aktier som har sjunkit i värde säljs före tvåårsdagen och ger därigenom en förlust som är avdragsgill till 100 %. I de fall den skattskyldige tror på dessa förlustaktier på lång sikt återköper han en motsvarande post inom kort tid efter försälj- - han vänder aktierna. Han har ningen då tagit ut värdeminskningen på aktierna med åtföljande skattemässiga fördelar men innehar likväl en lika stor post av dem som tidigare. Aktier som undergått värdestegring säljs däremot i många fall först efter tvåårsdagen. Vid försäljningen beskattas vinsten

endast till 40 %. I ett stort antal fall kvittas alltså vins-

ter på äldre aktier mot förluster på yngre aktier. Detta är särskilt förmånligt därför att förlusternas skattemässiga avdragsvärde är 100 %-igt medan vinster endast är skattepliktiga till 40 %. I dessa fall kan man säga att förlusternas skattemässiga värde är två och en halv gånger så stort som vinsternas skattemässiga värde.

Det nuvarande regelsystemet är teoretiskt oklanderligt när det gäller av vinster och äldre akbeskattningen på yngre tier. I praktiken fungerar det uppenbarligen inte som det varit avsett. Med en slopad initialperiod kan man övervinna detta problem. Beskattningen blir då både teoretiskt och praktiskt likvärdig för både vinster och förluster oavsett hur kort eller lång tid aktierna innehafts. Något skattemässigt incitament att ta fram förluster kommer inte längre att finnas. Vidare försvinner den inlåsningseffekt som initialperioden innebär i det fall aktiens värde stiger.

En risk med en till exempelvis ett år förkortad initialperiod är att det nuvarande systemets brister förstärks. Beteendet att ta fram korta förluster kommer att kvarstå i oförändrad omfattning samtidigt som de skattskyldiga endast behöver vänta ett år för att få fram vinster med reducerad beskatt-

ning. Det är därför högst osäkert om det ligger något värde i att endast korta ner initialperioden.

Ett annat sätt att angripa det nämnda problemet vore att endast tillåta kvittning av förluster på yngre aktier mot vinster på sådana aktier. Den lösningen leder dock mot mer komplicerade regler än de nuvarande.

Såväl vinster som förluster måste delas upp i två grupper avseende yngre respektive äldre aktier. Med hänsyn till bestämmelsen om rätt till avdrag för förluster under sex år efter förluståret måste förlusterna på de olika slagen av aktier särbehandlas också under denna tidsperiod. För att undvika retroaktivitet i tillämpningen blir det nödvändigt att hänföra alla förluster som uppkommer före ikraftträdandet av de nya reglerna till gruppen förluster på äldre aktier. Det betyder bl.a. att nya skatteregler i detta avseende inte får full verkan förrän efter sex år. Till detta kommer att ett förslag om begränsad avdragsrätt för förluster med all säkerhet leder till att aktieinnehavare i stor utsträckning kommer att ta fram förluster på yngre aktier före ikraftträdandet. Det är således en rad nackdelar förknippade med den nu diskuterade begränsningsregeln.

Att spekulationsvinster beskattas i sin helhet bygger i hög grad på historiskt givna omständigheter. Frågan är dock om för sådan beskattning är så starka. I dag är det argumenten väl närmast den fördelningspolitiska aspekten på spekulationsvinster som är av betydelse. Från teoretiska utgångskan argumenten visserligen synas vara starka och punkter Beskattningsreglerna är nu utformade så att välgrundade. skall beskattas fullt ut. Reglernas fakspekulationsvinster tiska verkan är dock, som ovan påpekats, en helt annan. De i på motsatt sätt jämfört med vad som fungerar praktiken varit avsikten med dem. Från praktisk och fördelningspolitisk kan bestämmelsen om initialperiod därför starkt synvinkel

ifrågasättas. För kommittén står det klart att de nuvarande förhållandena är i hög grad otillfredsställande. I valet mellan teoretisk oklanderlighet och praktisk funktion anser kommittén självklart att det praktiska synsättet har företräde. Vår slutsats kan därför inte bli någon annan än att bestämmelsen om initialperiod bör ändras.

Kommittén har ovan antytt de tre olika alternativ som bör övervägas i den uppkomna situationen. Det är dels att införa en avdragsbegränsning, dels att förkorta initialperioden och dels att slopa denna period helt.

Alternativet med avdragsbegränsning så att förluster på yngre aktier endast får kvittas mot vinster på sådana aktier löser i sig problemet på ett tillfredsställande sätt. Som kommittén visat finns dock flera nackdelar med denna lösning. Regelsystemet blir mer komplicerat och övergångstiden lång. Dessutom kan befaras att tiden före ikraftträdandet av en begränsningsregel kommer att utnyttjas för framtagning av förluster i mycket stor omfattning. Detta kan i sin tur också medföra marknadsstörningar. Med detta alterntiv kvarstår också de inlåsningseffekter som alltid är förenade med tidsbestämda beskattningsregler. Sammantaget finner kommittén att nackdelarna med en bestämmelse om avdragsbegränsning är så stora att vi inte vill förorda den lösningen.

Det andra alternativet är att förkorta den nuvarande initialperioden. I våra direktiv ses också ett förslag i den riktningen som en realistisk nöjlighet. Kommittén har övervägt flera lösningar med olika långa initialperioder. Vi har emellertid kommit fram till den slutsatsen att en avkortning av initialperioden snarast förstärker de nuvarande problemen. Detta alternativ kan därför inte heller förordas.

Med en slopad initialperiod förenklas regelsystemet och inlåsningseffekterna försvinner. Vidare kommer man till rätta

med de förlustframtagningarna. Kommittén anser systematiska dessa fördelar så väsentliga att de klart uppväger intresset av att beskatta fullt ut. Enligt vår spekulationsvinster skulle denna lösning inte medföra någon försämuppfattning av aktievinstbeskattningens fördelningspolitiska effekring ter. Frågan har numera också av andra skäl kommit i ett nytt läge. önskemålet att inte uppmuntra till korttidsspekulation som ansetts böra tillgodoses genom en 100-procentig beskattav vinster på korttidsinnehav kan nu sägas vara tillning genom omsättningsskatten på aktier. Kommittén menar godosett vidare att den nu föreslagna förändringen dessutom bör balanseras av beskattning av vinster på äldre aktier. något högre Vid en samlad bedömning har kommittén stannat för detta alternativ.

Enligt gällande rätt fastställs i regel anskaffningskostnaden för äldre aktier med en genomsnittsberäkning medan vinstberäkningen för yngre aktier sker med en aktie för aktie-metod. av initialperioden medför att den nuvarande gränsen Slopandet mellan och äldre aktier bortfaller. I den situationen yngre anser kommittén det inte försvarligt att bibehålla aktie för aktie-metoden som vinstberäkningsregel för vissa aktier. Det skulle innebära stora förenklingsvinster om genomsnittsberäkfår användas vid alla avyttringar. Som huvudregel ningen föreslår vi därför att får ske på detta sätt* vinstberäkningen vid alla av narknadsmässigt omsatta aktier. I försäljningar avsnitt 7.4 tar vi upp frågan om schablonmässig beräkning av aktievinster.

7.3 Beskattningens höjd

En av av initialperioden blir att den nuvaföljd slopandet rande i och äldre aktier bortfaller. Inneuppdelningen yngre havstidens kommer att sakna betydelse för beskattlängd bortsett från den tidsgräns som kan komma att gälla ningen, för schablonregelns tillämpning. Den borttagna tidsgränsen

kommer också att nmdföra att en enhetlig procentsats skall gälla för den skattepliktiga delen av vinsten. Den fråga som då uppstår är hur denna procentsats skall bestämmas. I den frågan gör kommittén följande bedömning.

Enligt nu gällande ordning tas hela vinsten till beskattning om aktierna innehafts kortare tid än två år medan 40 % av vinsten är skattepliktig om innehavstiden är längre. Den lägre skattesatsen har tillkommit efter en skönsmässig bedömning (jfr prop. 1975/76:18O s. 153 och SkU 1975/76:63 s. 64). Vi är nedvetna om att fastställande av olika procentsatser inom beskattningsområdet alltid är förenade med sådana bedömningar. Ingen procentsats kan pekas ut som den riktiga utan den slutliga avvägningen måste till viss del ske skönsmässigt.

I våra direktiv sägs att vi i vårt arbete har att utgå från att skatteuttaget på aktievinster skall vara oförändrat i förhållande till vad som nu gäller. Med den utgångspunkten finner vi det naturligt att den skattepliktiga delen av vinsten skall bestämmas genom en sammanvägning av de nuvarande procentsatserna. Den sammanvägda procentsatsen bör alltså bestämmas så att den kommer att ligga i intervallet mellan 40

och \l00. Vid bedömningen anser vi det också naturligt att

beakta att full beskattning av aktievinster sker endast under de två första innehavsåren medan den skattepliktiga delen vid längre tids innehav - oavsett hur lång den faktiska innehavstiden är - till endast 40 %. Denna anser uppgår omständighet vi böra föranleda att den skattepliktiga andelen bestäms så att den kommer att ligga nära vad som nu gäller för äldre innehav.

Med beaktande av de angivna omständigheterna har vi kommit fram till att halva vinsten bör utgöra skattepliktig inkomst. Uppkommer en förlust vid resultatberäkningen blir den avdragsgill till 50 %.

“ sou 1986:37 121

Vi är medvetna om att det nu förda resonemanget från en viss synvinkel kan sägas stå i konflikt med den ståndpunkt vi hävdat beträffande initialperioden. Den huvudsakliga anledningen till att avskaffa initialperioden är den nuvarande situationen med systematiska förlustframtagningar på yngre aktier. Dessa förlusters värde blir betydligt mindre om initialperioden slopas och avdrag endast medges med 50 % av förlustbeloppet. Det skulle därför kunna hävdas att en sådan ändring borde medföra en sänkt skattesats för äldre aktier i förhållande till den nuvarande på 40 %. för Motiveringen denna ståndpunkt skulle då vara att det minskade skattemässiga värdet av förlusterna under initialperioden endast kan kompenseras genom en sänkning av skattesatsen för de äldre aktierna.

Enligt vår uppfattning bör en framtida bestämmelse om skattepliktig vinstandel inte grundas på detta resonemang. Anledningen är att ståndpunkten bygger på ett faktiskt utnyttjande av regelsystemet som aldrig har varit avsett av lagstiftaren. Vi menar i stället att man bör ta fasta på den avsikt som ligger bakonx nu gällande bestämmelser och son: med största sannolikhet också utgjort grunden för våra direktiv.

Resonemanget blir då följande. Om de skattskyldiga spekulerar i aktier har lagstiftarens avsikt varit att vinsterna skall beskattas fullt ut under en initialperiod. Konsekvensen kräver då att förluster blir helt avdragsgilla under samma tidsperiod. Men de nuvarande reavinstreglerna syftar inte till att styra de skattskyldigas beteende när det gäller tidpunkten för avyttring av vinst- och förlustaktier. Vinster och förluster antas framkomma kontinuerligt över tiden utan hänsyn till tvåårsgränsen. Vinster på yngre och äldre aktier antas alltså förekomma i samma proportioner som förluster på dessa två kategorier av aktier.

Med en för den skattepliktiga delen av enhetlig procentsats vinsten resp. den avdragsgilla delen av förlusten blir avyttskattemässiga effekt oberoende av innehavstiden. ringarnas Med en borttagen initialperiod skulle alltså aktievinstreglerna få den skattemässigt neutrala verkan som varit avsedd sedan åtskilliga år tillbaka men som i praktiken inte förekommit. Men under dessa förutsättningar kräver en sänkning av för yngre aktier med nödvändighet en höjning av procentsatsen densamma för äldre aktier. Det är därför vi menar att det är att bestämma den enhetliga procentsatsen genom en riktigt av de procentsatser som nu gäller för yngre sammanvägning resp. äldre aktier.

7.4 Schablonregeln

Enligt den nu gällande schablonregeln får anskaffningskostnaden för äldre aktie, som är noterad på börs eller föremål för liknande notering, tas upp till 25 % av nettoförsäljningspriset. med bestämmelsen är uteslutande att underlätta Syftet i fall då svårigheter föreligger att resultatberäkningen fastställa den verkliga anskaffningskostnaden.

Regeln får användas även när den verkliga anskaffningskostnaden är känd. I sådana fall blir bestämmelsen emellertid lönsam för den skattskyldige endast om aktiens värdestegring överstiger 300 % under innehavstiden.

En har funnits på aktievinstområdet sedan 1966 schablonregel års Realisationsvinstkommittên föreslog visserlagstiftning. 1975 i sitt betänkande Beskattning av realisationsvinsligen ter, SOU 1975:53, att schablonregeln skulle avskaffas men och riksdag ansåg det nödvändigt att komplettera regering regelsystemet med en sådan bestämmelse (prop. 1975/76:l8O s. 157 och SkU 1975/76:63 s. 65). Regeln förändrades dock från en direkt till en bestämmelse om vinstberäkningsregel beräkning. Som tidigare nämnts motiveanskaffningskostnadens s

rades regeln uteslutande med att den skulle underlätta vinstberäkningen i de fall då en beräkning av den verkliga vinsten var besvärlig eller omöjlig att utföra.

Vi har övervägt behovet av en schablonregel och funnit att ett sådant finns även för framtiden. Man måste konstatera att ett vinstberäkningssystem som uteslutande grundas på att den verkliga vinsten skall beskattas inte är praktiskt tillämpbart i alla situationer. Fondnotor och dylika handlingar kan förkomma av många olika orsaker. I dessa fall är det nödvändigt att kunna anvisa någon alternativ regel för vinstberäkningen.

Det syfte som nu motiverar schablonregeln har alltså alltjämt bärkraft. Vi anser dessutom att ytterligare skäl kan anföras för en sådan regel.

Vinster på aktier som innehafts under lång tid motsvaras till en del endast av kompensation för den inflation som förevarit / under innehavstiden. Detta gäller särskilt för aktier som innehafts under 1970-talet och första hälften av 1980-talet. Vi anser att schablonregeln bör ge viss kompensation för inflationsvinster. Vi menar också att regeln även bör motiveras av förenklingsskäl. Bestämmelsen har en given plats i ett skattesystem som uppbärs av tanken på enkla och klara regler.

I dag använder många skattskyldiga schablonregeln som en ren alternativregel. De vet anskaffningskostnaden för de försålda aktierna men jämför resultatet av de olika beräkningsmetoder - bl.a. - som står till buds. Kommittén anser schablonregeln att man bör dra ut konsekvenserna av denna vetskap och likställa schablonregeln med bestämmelsen om genomsnittsberäkning. Att inte jämställa resultatberäkningsreglerna på detta sätt vore enligt vår mening att bortse från de verkliga för-_ hållandena.

l24

Det som vi nu har redovisat anser vi grundläggande synsätt bör föranleda vissa förändringar av den nuvarande schablon-

regeln.

De syften som motiverar schablonregeln kan enligt vår uppinte föranleda att regeln skall få användas utan fattning Detta innebär att en tidsgräns kommer att initialperiod. finnas inom aktievinstbeskattningen trots att tvåårsgränsen Det är en nackdel som dock måste tas om de ovan slopas. syftena skall kunna tillgodoses. Om schablonregeln angivna får användas endast efter en längre tids innehav kommer tidsemellertid inte att medföra så starka inlåsningsefgränsen fekter som nuvarande tvåårsgräns har. Dels måste den skattbehålla aktierna tid för att få använda reskyldige längre dels kan han inte lång tid i förväg veta om den blir geln, lönsam för honom eller ej. Man får dock räkna med att aktier som innehafts så länge att innehavstiden närmar sig tidsgränsen kan bli utsatta för inlåsningseffekter.

En annan nackdel med en schablonregel är att skattskyldiga utföra resultatberäkningen enligt båda alternativen tvingas för att kunna utröna vilken regel som ger det förmånligaste Denna nackdel ser vi dock inte som beskattningsresultatet. större hinder eftersom vinstberäkningen med schablonnågot regeln är så enkel att utföra.

De nu nämnda nackdelarna talar för att tidsgränsen bör utsträckas i förhållande till vad som för närvarande väsentligt Även den ursprungliga motiveringen för regeln, dvs. gäller. dess funktion som talar för detta. Behovet av en reservregel, för de fall då beräkningsunderlaget förkommit alternativregel ökar med innehavstiden men något mer påtagligt behov av en sådan regel redan efter två år kan inte rimligen föreligga. Inte heller inflationens påverkan på vinsterna något utgör skäl för en så kort tidsperiod som den nuvarande. I sammanvill vi också erinra om att den ursprungliga schablonhanget

regeln skulle användas efter fem års innehavstid. Enligt vår uppfattning medför en sådan tidsperiod en lämplig avvägning mellan de olika intressen som bör beaktas vid bedömningen. Vi förordar alltså att schablonregeln skall få användas efter fem års innehav.

De olika skäl som enligt vår uppfattning bör ligga till grund för schablonregeln motiverar även att den får en generösare utformning än vad som nu är fallet. Endast på så sätt kan bestämmelsen motsvara kraven på inflationskompensation och förenkling av skattesystemet. Dessa krav leder alltså till slutsatsen att den nuvarande procentsatsen bör höjas väsentligt. Vi föreslår därför att regeln skall utformas så att 50 % av försäljningspriset, efter avdrag för kostnader för aktiernas avyttring, får räknas som anskaffningskostnad. Kombinerat med vårt förslag till skattepliktig andel av vinsten innebär detta att 25 % av skall nettoförsäljningspriset tas upp som skattepliktig inkomst.

Sammanfattningsvis föreslår vi att schablonregeln skall utformas så att den får tillämpas efter fem års innehav och att 50 % av nettoförsäljningspriset får tas upp som anskaffningskostnad.

7.5 Övriga frågor

Den modifierade genomsnittsmetod som vi nu förordat nedför att vissa smärre förändringar måste göras i de gällande aktievinstreglerna. I detta avsnitt redovisar vi frågeställningarna och föreslår de ändringar som vi funnit mest lämpliga.

7.5.1 Schablonavdrag

Enligt 35 § 3 mom. första stycket KL får avdrag göras med högst l 000 kr. från den skattskyldiges sammanlagda reavinst

på yngre aktier under beskattningsåret. Den sammanlagda reavinsten räknas netto, dvs. efter avdrag för eventuella reaförluster. Avdraget infördes under år 1985 och gäller fr.o.m. 1987 års taxering. I andra stycket av samma lagrum finns en motsvarande bestämmelse för äldre aktier. Avdraget är här bestämt till högst 2 000 kr. per beskattningsår. Båda avdragen är individualiserade. Något gemensamt utnyttjande genom överföring av avdragen mellan makar kan alltså inte ske.

Kommittén föreslår att initialperioden skall slopas för marknadsaktier. Någon skillnad mellan yngre och äldre aktier enligt dagens terminologi kommer inte att finnas. Det blir därför nödvändigt att ta ställning till hur stort schablonavdraget skall vara i framtiden.

Vi anser den mest konsekventa lösningen vara att slå ihop de båda beloppen till ett gemensamt avdragsbelopp på 3 000 kr. Som motiv för förslaget vill vi anföra att de skattskyldiga då får samma maximala nedsättning av den skattepliktiga vinsten som för närvarande. Detta är naturligt med hänsyn till att vårt förslag om nya aktievinstregler i stort sett innebär en oförändrad beskattningsnivå.

7.5.2 Tvångsförsäljningsregeln

Vid tvångsförsäljningar gäller enligt 35 § 3 mom. fjärde stycket KL att endast 40 % av vinsten är skattepliktig oavsett hur lång innehavstiden är. Bestämmelsen har endast betydelse vid tvångsförsäljningar av yngre aktier.

På samma sätt som gäller för schablonavdraget är det slopandet av initialperioden som gör att en ändring av regeln aktualiseras.

Tvångsförsäljningsregeln torde ha praktisk betydelse endast för marknadsmässigt omsatta aktier. Sådana aktier tvångsinlö-

K

ses ibland i samband med sedan det företagsköp Övertagande företaget förvärvat 90 % eller mer av aktierna i det köpta företaget. Minoritetsägarna, t.ex. aktiesparare med endast ett fåtal aktier, tvingas då dem till det föresälja köpande taget. Någon motsvarande situation torde normalt inte uppstå beträffande fåmansföretag eftersom aktierna inte är spridda till utomstående personer.

Med kommitténs förslag blir 50 % av vinsten skattepliktig vid avyttring av aktier i oavsett innehavstimarknadsbolag dens längd. Något behov av en särskild bestämmelse för

tvångsförsäljningsfallen anser vi därför inte föreligga för

marknadsmässigt omsatta aktier. För fåmansbolagens del torde tvångsförsäljningsfallen vara så sällsynta att de inte kan motivera en speciell reglering. Vi föreslår därför att

tvångsförsäljningsregeln upphävs.

sou 1986:37 129

8 BESKATTNING AV AKTIER I FÅMANSBOLAG

8.1 Inledning

De ovan diskuterade problemen med nuvarande aktievinstregler rör endast börsnoterade aktier och aktier som är föremål för marknadsmässig omsättning. I direktiven har vår huvuduppgift även angetts vara att se över bestämmelserna om beskattningen av sådana aktier. Vi har emellertid också fått i att uppdrag överväga om och i vilken mån det av materiella och tekniska skäl är motiverat att ha andra regler för bl.a. aktier i fåmansbolag än för de noterade aktierna. I detta avsnitt skall vi ta upp den frågan till behandling.

De faktiska förhållandena när det gäller aktier i fåmansbolag kan beskrivas på följande sätt. Det är nästan uteslutande börsaktier som omsätts i någon omfattning. Aktierna i de allra flesta fåmansbolag omsätts mycket sällan. De är inte heller avsedda att omsättas på kapitalmarknaden. Aktierna innehas inte som en kapitalplacering. Aktier i familjeföretag och andra fåmansbolag behålls mestadels under tid mycket lång av samma personer. I många fall arbetar dessa personer själva i företaget och bygger långsiktigt upp dess verksamhet. Den nära anknytningen som ägarna har till företagen också att gör aktiernas anskaffningskostnad och anskaffningstidpunkt kan anges utan större svårigheter. Oftast är anskaffningstidpunkten lika med dagen för konstituerande i bolagsstämma bolaget eller den dag då verksamheten annars I fall började. många

130 sou 1986:37

har endast ett kapitaltillskott skett, nämligen det ursprungliga. Om nyemissioner förekommit är det i de allra flesta fall oproblematiskt att ange det tillskjutna beloppet.

De förhållanden som normalt gäller för fåmansföretagens aktier skiljer sig alltså i vissa fall väsentligt från börsbo- De som är förknippade med börsaktierna vid lagens. problem reavinstbeskattningen är i många fall närmast obefintliga och i andra fall betydligt lättare att komma till rätta med när det gäller aktier i fåmansbolag och andra bolag vars aktier inte omsätts på kapitalmarknaden. Dessa grundläggande skillnader kan i sig motivera skilda beskattningsregler.

Utöver de nu nämnda aspekterna har kommittén funnit att ett par speciella frågor är väsentliga för bedömningen av vilka bestämmelser som bör gälla för fåmansbolagens aktier vid reavinstbeskattningen. Vi syftar här dels på neutraliteten i beskattningen mellan familjeföretag i form av enskild firma och aktiebolag, dels på skatteflyktsproblematiken. Dessa frågor redovisar vi därför mera utförligt i särskilda avsnitt.

8.2 Beskattning av familjeföretag i formerna enskild firma och aktiebolag

För den som driver näringsverksamhet är - utom i mycket speciella fall - valet fritt när det form för gäller juridisk verksamheten. För en person står valet mellan enskild firma och aktiebolag. samverkar två eller flera står också handelsbolag och kommanditbolag till buds.

Valet har i civilrättsligt hänseende effekter av olika slag. En betydelsefull skillnad mellan aktiebolagsformen och övriga former är att ansvarigheten för skulder i verksamheten i vaktiebolaget är begränsad till det tillskjutna kapitalet, medan ägaren/ägarna av en enskild firma eller ett handels-

bolag har en obegränsad sådan ansvarighet. Möjligheterna att disponera över vinster i verksamheten och över huvud taget över de tillgångar som ingår är också i princip vitt skilda.

När det gäller beskattningen kan följande konstateranden göras.

Ett inkomstbegrepp gäller oberoende av företagsform; lagernedskrivningsutrymmet är detsamma, möjligheten till överavskrivning på inventarier och avsättning till lönebaserad resultatutjämningsfond är också likvärdiga. Konsolidering genom avsättning till allmän investeringsfond kan endast ske i aktiebolagsformen. I direkt bedriven näringsverksamhet kan i stället avsättning göras till allmän investeringsreserv. Resultatutjämning mellan olika verksamheter genom koncernbidrag kan endast förekomma mellan aktiebolag inom samma koncern. Å andra sidan kan resultatutjämning mellan olika Verksamheter uppnås om rörelsen bedrivs som enskild firma, med undantag för de fall då avdragsbegränsningen får effekter.

Den avgörande skillnad mellan enskild firma och aktiebolag som ligger i dubbelbeskattningen av utdelad bolagsvinst kan utom i förvaltningsbolag elimineras genom att vinsten tas ut i fornl av lön av ägaren/företagsledaren. Skillnader i beskattningen uppstår däremot när en försäljning av företaget sker. Vid enskilt bedriven rörelse är försäljningen den sista affärshändelsen och vinsten beskattas i sin helhet som rörelseinkomst; en inkomst som också träffas av socialavgifter. Reserveringar i form av lagernedskrivning och liknande tas till beskattning. Om rörelsen drivs i bolagsform beskattas en vinst enligt reavinstreglerna. Vinsten träffas inte av egenavgifter.

Det kan samtidigt konstateras att överlåtelse av samtliga aktier i ett bolag resp. överlåtelse av tillgångar och skul-

der i en enskilt bedriven rörelse får helt olika effekter för den efterföljande beskattningen av inkomster i verksamheten. Är det fråga om överlåtelse av aktier påverkas i princip inte bolagets beskattning av att aktierna i bolaget bytt ägare medan överlåtelse av rörelsetillgångar bl.a. medför att nya underlag för av- och nedskrivning uppkommer.

8.3 Skatteflyktsaspekter

Aktiebolagslagen och de generella beskattningsreglerna bygger bl.a. på att ett aktiebolag och dess ägare är av varandra oberoende parter som vid transaktioner sins emellan har motstående intressen. Att så ofta inte är fallet är uppenbart när det gäller renodlade familjeföretag. Detta har nödvändiggjort särskilda beskattningsregler som syftar till att förhindra bl.a. försäljningar av egendom till bolag till överpris och köp av egendom från bolaget till underpris (SOU 1975:54, prop.l975/76:79, SkU 1975/76:28). Även andra förfaranden har föranlett lagstiftningsåtgärder. På reavinstsidan gäller särskilda stoppregler för s.k. vinstbolagstransaktioner och interna aktieöverlåtelser. har också införts Regler som syftar till att förhindra att fastigheter överförs till ett av ägaren innehaft bolag inför en försäljning av fastigheten. Det skulle i det här sammanhanget föra för långt att i detalj gå in på dessa förfaranden. Det kan emellertid konstateras att en nödvändig förutsättning för att skatteförmåner skall uppkomma genom förfarandena är att aktievinster delvis är obeskattade.

I kommitténs arbete har även andra förfaranden av skatteflyktskaraktär uppmärksammats där grunden till skatteförmånerna är att vinster på aktieinnehav som överstiger två år endast delvis beskattas. Ett sådant förfarande bygger på att aktierna i ett familjeföretag säljs mot vederlag helt eller delvis av en lågförräntad revers, varefter en förlust vid avyttring av reversen kvittas mot vinsten på aktieöverlåtel-

sen. Efter en skärpning i regeringsrättens praxis synes det i vart fall tveksamt om de avsedda effekterna kan uppnås genom förfarandet. Ett annat förfarande som också används går ut på att omvandla vad som i realiteten är inkomst av eget arbete till en lägre beskattad reavinst. Tillvägagångssättet är i huvudrag följande.

Verksamhet som normalt utövas som yrke drivs i bolagsform. Det finns med andra ord ingen annan egentlig tillgång i bolaget än ägarens arbetskraft. Denne utövar sin verksamhet genom bolaget som debiterar kunderna och erhåller betalningen för det utförda arbetet. Bolagsmannen tar ofta endast ut en låg lön från bolaget och utnyttjar i övrigt maximalt de generösa bestämmelserna om resultatreglerande åtgärder som gäller för aktiebolag. På detta sätt kan en stor del av intäkterna plöjas ner i bolaget utan att beskattning träffar dem. Sedan ägaren innehaft aktierna två år säljer han dem och blir då endast beskattad för 40 % av vinsten. Det innebär att bolagsmannen genom att utnyttja bolagsbestämmelserna med endast kort kan pressa ned den skattepliktiga delen av fördröjning vad som egentligen är inkomst av hans eget arbete från 100 % till 40 %.

Det kan således konstateras att transaktioner mellan fåmansbolag och dess ägare tidigare nödvändiggjort särskilda lagstiftningsingripanden. Det nyss nämnda exemplet visar att förfaranden av skatteflyktskaraktär alltjämt kan förekomma. Det torde också förhålla sig så att vissa av de tidigare införda skatteflyktsbestämmelserna inte fullt ut täcker de situationer som reglerna enligt sina syften avsåg att förhindra.

8.4 Överväganden

Sedan KL:s tillkomst gäller att vinster på aktier i familjebeskattas på ett med marknadsmässigt omsatta aktier företag

likvärdigt sätt. I vissa detaljer gäller skilda föreskrifter men i stort tillämpas samma regler för de båda av slagen aktier. För en sådan ordning kan goda skäl anföras. Likformigheten bidrar till en önskvärd förenkling av regelsystemet. Bestämmelserna blir härigenom lättare att förstå och tillämpa för såväl skattskyldiga som bl.a. att myndigheter genom gränsdragningsproblem inte behöver uppstå. Likartad beskattning av familjebolagsaktier och narknadsmässigt omsatta aktier medför också att inkomstskattemässigt grundade överväganden inte behöver påverka en dominerande beteaktieägares ende inför t.ex. en börsintroduktion av aktierna i ett bolag. Samtidigt framstår det som uppenbart att ägandet av ett familjeföretag i avgörande hänseenden skiljer sig från en kapitalplacering i börsaktier.

En tänkbar förklaring till att bolagsformen ges en mera förmånlig behandling kunde vara att det från allmänna utgångspunkter ansetts önskvärt att familjeföretag drivs i bolagsform. Ett annat skäl till behandlingen av vinster på aktier i familjeföretag skulle kunna vara att familjeföretagsverksamhet i allmänhet ansetts böra uppmuntras att genom möjligheter ges till en avyttring av sådana företag med en begränsad beskattning och då helt bortsett från att andra beskattningskonsekvenser inträder när en enskild rörelse överlåts.

När man gör en bedömning av av vinster akbeskattningen på tier i fåmansbolag tillkommer ytterligare en aspekt som bör beaktas. Erfarenheterna säger oss nämligen att i bolagsformen inte fåtaliga fall kan utnyttas för förskatteundandragande faranden. Risken för sådana förfaranden är vid en realistisk bedömning något som också för framtiden måste vägas in.

Kommittén har mot bakgrund av direktiven i sitt arbete med aktievinstbeskattningen haft sin uppmärksamhet i första hand riktad mot de marknadsmässigt omsatta aktierna. Detta har varit en naturlig utgångspunkt med tanke att de tekniska på

som till tillämpningssvårigheter i huvudproblem gett upphov vid av sådana aktier. sak avser vinstberäkningen försäljning av direktiven och de förslag som kommittén läg- Mot bakgrund marknadsaktier måste emellertid ställger fram beträffande - i första hand ning tas till om den föreslagna ordningen av initialperioden med 100-procentig beskattning slopande också är väl avpassad för aktier i familjeföretag.

den sker detta med beaktande av När kommittén gör bedömningen hur är utformad för enskilt bedriven näringsbeskattningen och för den skull också vanliga arbetsinkomster. verksamhet Det är vidare att de risker för skatteflyktsförfaranden givet måste tas med i bilden. Å andra sidan bör som föreligger ett har ett värde i sig. beaktas att enhetligt regelsystem Det bör vidare understrykas att risken för skatteundandragan-

den i vissa fall inte ensamt kan tillmätas avgörande betyav av vinster på aktier i delse för bedömningen beskattningen av som inte har något att skafden stora majoriteten företag fa med sådana förfaranden.

av föreligger emeller- I frågan om slopande initialperioden vissa särskilda förhållanden när det gäller tid ytterligare beaktas. Aktier i familjeföretag innefamiljeföretag som bör under Ofta är situationen has i allmänhet långa tidsperioder. ett startas och drivs om inte under företagaden att företag liv så under ett eller flera decenrens hela yrkesverksamma Detta innebär i sin tur att frågan om en initialperiod nier. för det stora flertalet familmed 100-procentig beskattning jeföretag är helt utan betydelse.

inte det underlag som före- Vid en samlad bedömning syns på skäl kunna anföras för en omläggning av beskattningen ligger mot av vinster aktier i familjeföretag i riktning på på sätt som i kommitténs direktiv - en beskattning utforantyds vid av enskild rörelse. mad efter vad som gäller försäljning skäl tala för att vinster Däremot anser kommittén övervägande

på aktier i familjeföretag under en viss initalperiod bör beskattas i sin helhet. Till grund för den slutsatsen ligger dels ett önskemål om en av likformig beskattning vanliga arbetsinkomster mellan enskilda rörelser och rörelser som drivs i bolagsform, dels ett om att antagande nöjligheterna att utnyttja bolagsformen i skatteundandragande syfte begränsas genom en initialperiod och dels att problemet med förlustframtagningar under den nuvarande är av initialperioden ringa betydelse när det gäller aktier i dessa bolag. Med en sådan lösning undviks också de komplikationer som införandet av ytterligare en skatteflyktsregel oundvikligen leder till. I bedömningen har också in att vägts det långsiktiga företagandet i bolagsformen inte av en påverkas negativt sådan ordning.

När det sedan gäller initialperiodens längd kan givetvis olika synpunkter anföras. För dagen gäller en tvåårsperiod. En likartad regel har sedan länge gällt. De skäl som nyss anförts för att över huvud ha en taget initialperiod med full beskattning kan tala för att vinster skall beskattas under en längre period. Å andra sidan kan man inte bortse från att risken för icke önskvärda ökar inlåsningseffekter ju längre initialperioden är. Kommittén har olika iniövervägt långa tialperioder. Vid en samlad har vi dock kommit bedömning fram till att den nuvarande bör tvåårsgränsen bibehållas.

Slutligen måste också ställning tas till om en schablonmässig vinstberäkning skall kunna komma i beträffande fråga familjeföretagsaktier. Nu gällande schablonregel är enbart tillämplig för marknadsmässigt omsatta aktier. Bedömningen av frågan är beroende av vilken funktion en schablonregel skall ha. Är syftet enbart att underlätta i fall då vinstberäkningen underlaget för vinstberäkningen är saknas bristfälligt anledning att låta en bli schablonregel tillämplig på familjeföretagsaktier. Om en schablonmässig också inkomstberäkning har till ändamål att den nedbringa skattepliktiga delen av en

vinst kommer saken i ett delvis annat läge. När det gäller de

marknadsmässigt omsatta aktierna har den av kommittén föror-

dade schablonregeln en sådan dubbel funktion.

Förhållandena

skiljer sig emellertid åt i ett betydelsefullt hänseende när

det gäller effekterna av en schablonregel för å ena sidan

marknadsaktier och å andra sidan aktier i familjeföretag.

Anskaffningskostnaden för aktier i renodlade familjeföretag

inskränker sig ofta till det ursprungliga aktiekapitalet i - 50 000 -

bolaget eller eventuellt 5000 kr. varför det kan

antas att en utformad schablonregel på det sätt som kommittén

förordar för marknadsaktier för familjebolag med en någorlun-

da gynnsam blir mera utveckling förmånlig än av beskattning

verklig vinst. Som bekant är detta ingalunda fallet beträf-

fande marknadsaktier.

Vidare är som nyss de påpekats förenklingsvinster som uppnås

genom en schablonregel för familjeföretagsaktier om inte

försumbara så av begränsat värde.

Sammanfattningsvis medför en schablonregel för familjebolagsaktier dels i allmänhet en större lättnad i än beskattningen

vad motsvarande regel innebär för narknadsaktier, dels be-

gränsade förenklingsvinster. Trots detta kan vissa skäl för

en alternativ schablonmässig vinstberäkningsmetod anföras. I

första hand är syftet med en sådan regel att något begränsa

skatteuttaget vid mycket långa aktieinnehav där vinsterna i

betydande utsträckning har karaktären av inflationsvinster.

Efter utgången av initialperioden bör den skattepliktiga

delen av vinsten uppgå till 50 % på samma sätt som gäller för

marknadsaktier. Med den utgångspunkten ett uppnås rimligt

resultat om anskaffningskostnaden i om fråga aktier som inne-

hafts i fem år eller mera får schablonmässigt tas upp till

35 procent av Detta avyttringspriset. medför att schablonre-

geln vid en mer än 185 värdestegring på procent på ett aktie-

innehav ger ett mera fördelaktigt beskattningsresultat än

vinst. Samtidigt innebär en så utforbeskattning av verklig att en skärpning av skatteuttaget på långa mad schablonregel med beskattning enligt nu innehav undviks vid en jämförelse

gällande bestämmelser.

alltså att bestämmelserna för aktier i fåmansbo- Vi förordar sätt som delvis sig från dem som lag utformas på ett skiljer de omsatta aktierna. För vi föreslår för marknadsmässigt bör dels en initialperiod med fåmansbolagens aktier gälla av vinsten under två år, dels en schablonrefull beskattning efter fem års innehav varvid anskaffgel som får tillämpas

får tas upp till 35 % av nettoförsäljningspriningskostnaden i fall bör ske på samma sätt som set. Vinstberäkningen övriga för de noterade aktierna, dvs. med genomsnittsmetoden. gäller Detta oavsett aktiernas innehavstid. Vinstberäkningen gäller för aktier som innehafts kortare skall dock göras separat

längre tid än två år. resp.

8.5 mellan de två beskattningssystemen Avgränsning

av vinster aktier i fåmans- Vårt förslag om beskattningen på ett frågeställningar. Den bolag leder till ytterligare par mellan de båda grupperna av aktier ena gäller avgränsningen andra om särskilda övergångsregler blir erforderliga och den i I detta avsnitt redovisar för gruppen aktier fåmansbolag. i medan övergångs-

vi våra överväganden gränsdragningsfrâgan

tas upp i avsnittet om övergångsfrågor. problematiken

av för vinstberäkning som vi föreslår Den utformning reglerna mellan de två aktiegrupperna måste medför att gränsdragningen och sätt. Någon tvekan om till göras på ett klart entydigt av aktier skall hänföras bör inte vilken grupp ett visst slag

råda.

anser vi det naturligt att hänföra de

I avgränsningsfrågan

till gruppen marknadsaktier som omsätts på kapitalmarknaden

% 139

aktier medan de aktier som över huvud taget inte omsätts på kapitalmarknaden skall hänföras till gruppen aktier i fåmansbolag. Med den utgångspunkten blir gränsdragningen närmast en fråga om alla aktier som noteras på någon av de olika börslistor som brukar redovisas på dags- och affärstidningarnas ekonomisidor bör anses utgöra marknadsaktier.

Vid bedömningen av den frågeställningen har vi funnit att en lämplig avgränsning erhålls om aktieslag som är föremål för dagliga noteringar hänförs till gruppen marknadsaktier. Den gruppen bör därför för närvarande omfatta aktieslag som noteras på A:I-listan, A:II-listan, OTC-listan, väntelistan, listan för övriga inofficiella aktienoteringar och de svenska depåbevis för utländska aktier, som är inregistrerade på fondbörsen. För konvertibla skuldebrev och optionsrätter bör gälla samma gränsdragning, dvs. de konvertibler och optionsrätter som dagligen noteras bör hänföras till gruppen marknadspapper.

I dag gäller att aktier som är börsnoterade eller föremål för liknande notering omfattas av schablonregeln för beräkning av anskaffningskostnad. En viss praxis har utbildats under senare år när det gäller frågan om vilka aktier som omfattas av uttrycket föremål för liknande notering. Det bör observeras att den gränsdragning som vi föreslår mellan marknadsaktier och övriga aktier inte helt överensstämmer med den gränsdragning som nu görs i praxis beträffande schablonregelns tilllämplighet. Denna omständighet har gjort att vi i vårt författningsförslag ersatt uttrycket noterad på börs eller föremål för liknande notering med orden börsnoterad eller eljest föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut.

I vissa bolag finns olika slag av aktier, t.ex. A-aktier och B-aktier. För några av dessa bolag gäller att ett eller ett par av aktieslagen är börsnoterade eller eljest föremål för

omsättning medan övriga aktieslag inte omsätts marknadsmässig marknaden. Vår innebär att det endast är de på gränsdragning omsatta aktieslagen i ett bolag som hänförs marknadsmässigt till marknadsaktier. De återstående aktieslagen hängruppen förs i stället till gruppen övriga aktier.

9 STRUKTURRATIONALISERING OCH UPPSKOV

Frågan om en särskild undantagsregel vid överlåtelser av aktier i samband med inom strukturrationaliseringar näringslivet togs upp av Aktievinstutredningen i dess betänkande, Aktievinsters beskattning, (SOU 1965:72). lade Utredningen dock inte fram förslag till en sådan regel. till Anledningen att frågan alls aktualiserades var att utredningen föreslog att beskattningen av aktievinster skulle vara i obegränsad tiden. Strukturrationaliseringar skulle alltså enligt förslaget inte kunna genomföras i framtiden utan skattekonsekvenser.

Departementschefen ansåg emellertid att en evig reavinstbeskattning av aktievinster kunde tänkas få en hämmande inverkan på strukturrationaliseringar i de fall en sammanslagning av företag föranledde vinstbeskattning. En sådan effekt av den utökade beskattningen ansåg han om möjligt borde undvikas. Därför föreslogs att överflyttningar av organisationsaktier mellan företag i en koncern och köp och försäljningar av aktier i direkt samband med en från allmänna önsksynpunkter värd strukturrationalisering inte skulle föranleda beskattning (prop. 1966:90 s. lll).

Den sist nämnda situationen har gett upphov till den s.k. strukturrationaliseringsregeln, som numera finns intagen i 35 § 3 mom. tredje stycket KL. Bestämmelsen, som i sak varit oförändrad sedan 1966, har följande lydelse.

Kan av föregående stycke antas hindra strukturtillämpning rationalisering som är önskvärd från allmän synpunkt, kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge befrielse därifrån helt eller delvis, om företag som berörs av strukturrationaliseringen gör framställning om detta senast den dag avyttringen sker.

Hänvisningen till det föregående stycket innebär att det är vinstbeskattningen på äldre aktier (40 %) som skall lägga hinder för rationaliseringen. Regeringen har inte delegerat beslutanderätten till annan myndighet.

I våra direktiv framhålls att kommittén särskilt bör uppmärksamma de fall då aktieöverlåtelsen utgör led i en strukturrationalisering. Det framhålls vidare att det av flera skäl skulle vara önskvärt om nuvarande dispensregel kunde ändras så att dispens i första hand medförde uppskov med beskattningen och inte definitiv skattebefrielse. Prövningen bör ske mot bakgrund av de vinstberäkningsregler som kommittén föreslår. Kommittén bör även överväga om det är möjligt och lämpligt att tillgodose önskemål om utvidgning av tillämpningsområdet för bestämmelsen till att t.ex. avse fall där överlåtelsen har till syfte att ändra ägarstrukturen i ett företag inför en förestående börsintroduktion.

Kommittén har alltså att ta ställning till dels frågan om regeln bör ändras så att uppskov medges i stället för eller vid sidan av skattebefrielse, dels frågan om regeln bör utvidgas till att omfatta också andra fall än rena strukturrationaliseringar.

Beträffande dessa frågor kan generellt sägas följande. Antalet dispensregler inom skattelagstiftningen är mycket stort. De förorsakar främst RSV och regeringen men också länsstyrelserna åtskilligt arbete. RSV har också föreslagit regeringen att antalet undantagsregler skall minskas. Detta är en rimlig strävan från flera utgångspunkter. Dels är det ett led i de

allmänna strävandena att förenkla skatte- och taxeringsreglerna, dels bör det vara så att skattskyldiga utgår från att

de regler som gäller för t.ex. avyttringar av aktier också

faktiskt kommer att tillämpas. De skattskyldiga bör alltså inte utgå från att en dispensregel skall bli tillämplig i deras fall. På så sätt blir förutsättningarna för exempelvis en aktieaffär klarare från skattesynpunkf. Situationen blir lättare att bedöma för de agerande och regeringen och övriga dispensmyndigheter slipper mötas av argumentet att strukturrationaliseringen endast kan genomföras om skattebefrielse eller skattelindring ges.

Svaret på den första frågan beror i hög grad på hur de faktiska förhållandena ser ut. Om det är så att den nuvarande regeln hindrar önskvärda strukturrationaliseringar borde regeln ändras. Vi har ingen säker kännedom om detta och det torde i praktiken vara mycket svårt att få sådan kännedom eftersom ärendena hos regeringen är hemliga. Vi har emeller-« tid erfarit att regeringens praxis under senare år har skärpts och att dispens numera ges i ytterst få fall per år. Detta förhållande har i sin tur troligen bidragit till att antalet ansökningar om dispens sjunkit de senaste åren. Det kan också befaras att ett antal tilltänkta strukturrationaliseringar inte kommit till stånd under denna tid därför att reavinstbeskattningen lagt hinder i vägen.

Kommitténs uppfattning är därför att värdet av den nuvarande bestämmelsen är ringa. Vi anser också att dispensregler bör finnas på reavinstområdet endast om det föreligger ett oundgängligt behov av sådana regler. Något sådant behov av en dispensregel i strukturrationaliseringsfallen anser vi inte finnas. Det är därför vår uppfattning att den nuvarande bestämmelsen borde avskaffas.

En fråga som återstår att besvara före ett definitivt ställningstagande är om det är lämpligt och praktiskt möjligt att

l

införa och administrera ett uppskovssystem. I denna fråga gör vi följande bedömning.

Uppskovsfrågan har redan tidigare varit föremål för behandling. Realisationsvinstkommittén föreslog att uppskov efter ansökan skulle kunna medges i de fall då aktier byttes mot aktier. Uppskov skulle alltså endast medges för likvid i aktier men inte för annan likvid, t.ex. kontanter. De nya aktierna skulle anses anskaffade för samma pris och vid samma tidpunkt som de avyttrade. För det fall antalet nya aktier inte överensstämde med antalet gamla skulle den sammanlagda anskaffningskostnaden för de gamla aktierna proportioneras ut på de nya. Om t.ex. likviden för en försåld aktie utgjordes av dels en aktie i det Övertagande bolaget värd 200 kr., dels ett kontantbelopp av 100 kr., skulle 1/3 av aktierna anses sålda mot kontantlikviden. För dessa aktier föreslogs att reavinst skulle beräknas på vanligt sätt. Uppskov föreslogs endast för av den del - av aktierna - för försäljningen 2/3 vilka likviden erhölls i form av andra aktier. Dessa nya aktier ansågs anskaffade vid den tidpunkt då de försålda aktierna var förvärvade och till ett pris som motsvarade anskaffningskostnaden vid försäljningstillfället för 2/3 av samtliga försålda aktier. (SOU 1975:53 s. 166 f).

Förslaget mötte inga invändningar vid remissbehandlingen. Departementschefen var dock negativ. Han anförde bl.a. följande. Förslaget torde förutsätta ett mer utbyggt system för årlig redovisning, kontroll och prövning av anskaffningskostnader för aktier än de han ansåg lämpligt att införa. Förslaget var dessutom knappast förenligt med den schablonregel för beräkning av anskaffningskostnaden som han förordade. Han kunde därför inte biträda kommitténs förslag (prop. 1975/76: 180 s. 163).

Vi delar i viss mån den uppfattning som den dåvarande departementschefen gav uttryck för i propositionen. Realisations-

vinstkommitténs förslag om särskild och uppskovsansökan uppskov med en viss del av vinsten när vederlag utgår både i kontanter och i aktier är administrativt betungande och kan lätt leda till stora att rätt svårigheter beräkna reavinsten när de nyförvärvade aktierna avyttras.

Enligt vår mening kan emellertid ett uppskovssystem utformas på ett betydligt enklare sätt än det som föreslogs av Realisationsvinstkommittén. Det kan ske om endast i de uppskov ges fall då likviden för de försålda aktierna uteslutande består av nyemitterade aktier i det köpande bolaget. De nyförvärvade aktierna skall då anses anskaffade vid den tidpunkt och för den kostnad som gällde för de överlåtna aktierna.

Med en på det sättet utformad regel förändras varken anskaffningstidpunkten eller den gällande anskaffningskostnaden genom aktiebytet. Den genomsnittliga anskaffningskostnaden måste visserligen räknas om i de fall då antalet nyförvärvade aktier inte överensstämmer med antalet överlåtna aktier men en sådan räkneoperation är lätt att mycket utföra. Bestämmelsen har därför inte de nackdelar hänförliga till vinstberäkningen som år 1976 föranledde att Realisationsvinstkommittêns förslag till uppskovsregel förkastades. Till detta kommer ytterligare att Vi nu föreslår att en för beschablonregel räkning av anskaffningskostnad i skall för princip gälla alla slag av aktier vilket då inte var fallet.

Den antydda regeln har vidare den fördelen att något ansökningsförfarande inte behövs för att erhålla Kravet uppskov. för uppskov är endast att för de vederlaget överlåtna aktierna uteslutande består av aktier nyemitterade i det köpande företaget. Därmed föreligger inte heller behov av en något särskild administration för beslut utredning, och kontroll.

Det skulle emellertid kunna invändas att den nu diskuterade regeln omfattar inte bara i strikt strukturrationaliseringar

utan att den också medför i sådana fall då det mening uppskov om ett av aktier mot aktier utan bara är fråga vanligt byte med Enligt vår uppfattning är samband någon rationalisering. den inte Det torde nämligen förhålla sig invändningen riktig. så att de allra flesta företagsförsäljningar innebär någon fornx av Endast i sällsynta undanstrukturrationalisering. framstår som ej önskvärda från tagsfall företagsöverlåtelser allmän Det är också vår uppfattning att det särsynpunkt. skilda kravet att skall utgå uteslutande i nyemitvederlaget terade aktier i det köpande bolaget medför just den önskvärda koncentrationen till strukturrationaliseringsfall. Detta krav leder till att uppskov inte allmänt erhålls vid slutligen av aktier mot aktier. Med andra ord förhindras uppskov byten av aktier eller aktieposter mot andra akvid vanliga byten tier eller vår mening är detta en nödvänaktieposter. Enligt med hänsyn till de mycket stora svårigheter dig begränsning som vid beräkning och kontroll av anskaffningskostnauppstår der i ett som tillåter uppskov vid vanliga aktiebyten. system således väsentligt antalet upp- Nyemissionskravet begränsar skovsfall och koncentrerar dem till strukturrationalise-

ringar.

vidare till de fall då säl- Bestämmelsen begränsar uppskoven inte får ut kontanta medel att betala en reajaren några med. Detta är också de fall då det framstår som vinstskatt särskilt att med skatten. I dessa fall angeläget ge uppskov torde endast kunna betala skatten med säljaren undantagsvis andra medel som han innehar. De flesta säljare tvingas föratt ta ett lån eller att sälja en del modligen antingen upp av de nyförvärvade aktierna för att klara skattebetalningen. Det senare fallet förutsätter dock att de erhållna aktierna kan omsättas. Om betalningen utgått i aktier som ej omsätts står i praktiken endast lånealternativet på kapitalmarknaden säljaren till buds.

^

Den nu nämnda situationen torde inte vara alltför ovanlig. Vid samgåenden mellan mindre företag förhåller det ofta sig så att det köpande företaget inte kan betala kontant för de övertagna aktierna. Problemet med skattebelastningen kan därför hindra omstruktureringar som är önskvärda inte bara för företagsägarna utan också från allmän synpunkt.

De nu redovisade omständigheterna talar vår enligt mening starkt för att en uppskovsregel bör införas som ersättning för den nuvarande Från våra strukturrationaliseringsregeln. allmänna utgångspunkter vore det önskvärt att uppskovsbestämmelsen omfattar alla byten av aktier mot aktier. nyemitterade Vi har emellertid inte ansett oss kunna föreslå en sådan allmän regel utan funnit det att undanta nödvändigt avyttringar av aktier i fåmansbolag mot vederlag i marknadsaktier.

I det fallet får säljaren i aktier som i är betalning princip fullt likvida. Han får alltså vederlaget i en form som är fullt jämförlig med kontanter. Om uppskov då tilläts skulle säljaren inte bara få en direkt skattekredit utan också ges möjligheter till avkastning på denna kredit. Vidare gäller att ett uppskov i dessa fall skulle leda till en snedvridning av konkurrensförhållandet mellan olika av Det slag företag. blir förmånligare för en ägare av ett fåmansbolag att sälja sina aktier mot vederlag i börsaktier än mot annat vederlag. Säljaren ges då också förmånen av den generösare schablonregel för beräkning av anskaffningskostnad som kommittén föreslår för börsaktier. Slutligen måste behovet av i uppskov detta fall sägas vara litet eftersom i är betalningen princip likvid.

I och för sig talar flera av de skäl som åberopats till stöd för en uppskovsregel för att låta denna även i det gälla senast berörda fallet. Även önskvärdheten av beenhetliga skattningsregler verkar i samma riktning. De omständigheter

som vi nyss redovisat har emellertid enligt vår uppfattning en sådan tyngd att vi inte kan förorda en generell bestämmelse.

Ytterligare en inskränkning anser vi befogad. Uppskov bör inte medges utan prövning om avyttringen föranleder att de särskilda skatteflyktsbestämmelserna på aktievinstområdet blir tillämpliga. I de fallen anser vi det lämpligt att uppskov medges endast om regeringen eller RSV ger dispens från bestämmelsernas tillämpning.

Vad vi nu föreslagit för aktier bör också gälla för konvertibla skuldebrev. Däremot har vi inte funnit skäl att på annat sätt utvidga uppskovsregeln. Den i direktiven nämnda frågeställningen om ändrad ägarstruktur i ett företag inför en förestående börsintroduktion anser vi ha fått en tillfredsställande lösning genom de särskilda värderingsregler vid förmögenhetsbeskattningen som i början av 1980-talet starkt bidrog till OTC- marknadens uppkomst. Någon anledning att nu föreslå ytterligare lättnadsregler i de fallen finns enligt vår mening inte.

Kommitténs förslag blir att en uppskovsbestämmelse skall införas som ersättning för den nuvarande strukturrationaliseringsregeln. Uppskov skall medges då aktier eller konvertibla skuldebrev säljs mot ersättning som uteslutande utgår i form av nyemitterade aktier i det köpande företaget. Ett undantag görs dock för det fallet att aktier i fåmansbolag överlåts mot betalning i marknadsaktier. Uppskov erhålls utan särskild ansökan under förutsättning att de angivna kraven är uppfyllda.

10 ÖVERGÃNGSFRÅGOR

I direktiven sägs att när till de övergångsbestämmelserna nya aktievinstreglerna utformas måste beaktas att aktievinstreglerna ändrades väsentligt så sent som år 1976. Det framhålls därför som angeläget att en ny övergång blir så enkel och smidig som möjligt.

Vi har utgått från att ett riksdagsbeslut om nya aktievinstregler skall kunna tas under hösten 1986. De nya reglerna bör därför kunna träda i kraft den l januari 1987.

I våra överväganden av har vi beaktat de nu övergångsregler nämnda omständigheterna och även undersökt hur störtidigare re förändringar av aktievinstreglerna satts i kraft. Vår strävan har varit att de materiella som vi förenya regler slår skall kunna tillämpas i största möjliga utsträckning redan från dagen för ikraftträdandet.

Större förändringar av aktievinstreglerna har tidigare gjorts vid två tillfällen. År 1966 infördes evig reavinstbeskattning och år 1976 ändrades i vinstberäkningsreglerna väsentliga delar.

1966 års ändringar sattes i kraft utan särskilda övernågra gångsregler. I prop. 1966:90 uttalade departementschefen att de aktieägare som före ikraftträdandet av de bestämmelnya serna kunde sälja sina aktier skattefritt hade att välja mellan att sälja före ikraftträdandet eller behålla värdepap-

och vid en senare försäljning bli beskattad enligt de peren reglerna (s. 114). Skatteutskottet och riksdagen godtog nya departementschefens inställning.

Vid 1976 års reform ersattes den tidigare 10 %-iga beskattav nettoförsäljningspriset på femårsaktier med en ningen 40 av vinsten på aktier som innehafts två år %-ig beskattning eller Det ansågs då lämpligt dels att underlätta längre. beträffande noterade aktier som innehafts vinstberäkningen fem år eller längre, dels att mildra eventuella skatteskärpde aktier i fåmansföretag som innehafts under lika ningar på tid. Detta genom de s.k. hjälpreglerna. De innelång gjordes bar att aktier som förvärvats före den l april 1971 fick åsättas ett alternativt ingångsvärde beräknat till viss del av dessa aktiers förmögenhetsvärde per den 31 december 1975. I infördes endast ett par övergångsregler av teknisk övrigt natur avsedda att effekten av övergången beträffande klargöra schablonavdraget och strukturrationaliseringsfallen.

När i schablonregeln sänktes från 50 till 25 på procentsatsen hösten 1983 genomfördes förändringen utan särskild övergångsbestämmelse för de aktier som berördes.

Kommitténs innebär totalt sett stora förändringar i förslag De enskilda förändringarna är däremot aktievinstreglerna. inte så stora, bortsett från upphävandet av initialperioden. Den leder till att vinster på aktier som innehafts ändringen kortare tid än två år blir lindrigare beskattade medan det värdet av förluster på sådana aktier minskar. skattemässiga Effekten av är således inte entydigt positiv eller ändringen för de Detta talar för att någon särnegativ skattskyldiga. skild inte bör knytas till den slopade övergångsbestämmelse Som vi tidigare nämnt får aktievinstreglerna initialperioden. utan en en praktisk funktion som överensstämmer initialperiod med den som sedan tid tillbaka varit avsedd av regering lång Det är vår angeläget att och riksdag. enligt uppfattning

denna verkan av de nya reglerna får bli gällande snarast möjligt. Även detta förhållande talar för att övergången bör göras utan någon särskild övergångsbestämmelse i denna del.

De övriga ändringsförslagen som rör marknadsaktierna gäller främst procentsatsen och tidsgränsen för schablonregeln. Inte heller dessa ändringar är entydigt positiva eller negativa för aktieägarna. I en del fall blir beskattningen lindrigare än tidigare men i andra fall blir förhållandet det motsatta. Vi gör därför även här den bedömningen att särskilda övergångsbestämmelser inte är påkallade.

I en speciell fråga anser vi emellertid att en övergångsregel är befogad. Vi föreslår att anskaffningskostnaden för avyttrade tecknings- och delrätter som förvärvats på grund av aktieinnehav skall sättas till O kr. Detta förslag kan i och för sig sättas i kraft utan någon särskild Övergångsbestämmelse. Om så sker blir aktieägarna skyldiga att avräkna den eller de delar av en akties anskaffningskostnad som redan dragits av vid avyttringar av tecknings- och delrätter före ikraftträdandet. En sådan ordning är fullt konsekvent. Den skulle emellertid innebära att skattskyldiga och taxeringsmyndigheter under en i princip obegränsad framtid måste tilllämpa den s.k. proportioneringsregeln för att kunna beräkna och kontrollera avyttrade aktiers anskaffningskostnad i de fall då aktieägaren avstått från deltagande i emissioner.

Enligt kommitténs uppfattning skulle stora förenklingsvinster uppnås om de nya aktievinstreglerna utformas så att hänsyn aldrig behövde tas till en tidigare förbrukad anskaffningskostnad när moderaktien säljs. Vi är naturligtvis medvetna om att förslaget innebär att ett visst överavdrag kommer att medges i de fall då anskaffningskostnaden för aktier inte behöver reduceras med tidigare utnyttjad förvärvskostnad vid försäljningar av tecknings- och delrätter. Denna inkonsekvens - som uteslutande är till de skattskyldigas fördel - anser vi

emellertid fullt ut uppvägas av förenklingsvinsterna. Kommittên vill därför föreslå en sådan ordning.

Vårt förslag kommer att offentliggöras mer än ett halvt år före den tidpunkt då de nya reglerna kan träda i kraft. Den tidsrymden skulle kunna utnyttjas för att företa emissioner,

främst fondemissioner, med endå syfte att åstadkomma överav-

drag för anskaffningskostnader. Vi ser det därför som nödvändigt att införa en övergångsregel för att motverka sådana förfaranden. Bestämmelsen kan lämpligen utformas så att hänsyn även i framtiden skall tas till en vid avyttring av tecknings- eller delrätt åtnjuten anskaffningskostnad om beslut OH1 emissionen fattats efter den dag då kommitténs förslag blev offentligt men före tidpunkten för ikraftträdandet. Den praktiska betydelsen av en sådan regel skulle alltså inskränka sig till de emissioner som företas under tiden den 13 juni - 31 december 1986. Det kan att bestämmelsen inte tilläggas innebär något annat än att överavdrag för en akties anskaffningskostnad förhindras i en särskild situation. Bestämmelsen måste enligt kommitténs uppfattning ges generell tillämplighet, dvs. den bör gälla oavsett anledningen till emissionen.

När det gäller aktier i fåmansbolag anser vi det också möjligt att i stort sett undvara Övergångsbestämmelser. Den ovan angivna särskilda bestämmelsen för motverkande av överavdrag för anskaffningskostnad bör dock gälla även för aktier i fåmansbolag.

Den nu nämnda bestämmelsen anser vi tillräcklig för att göra övergången materiellt tillfredsställande och samtidigt enkel och smidig. I förenklande syfte vill vi slutligen föreslå att de nuvarande hjälpreglerna för beräkning av anskaffningskostnad avskaffas. Allt eftersom tiden gått har värdet av dessa regler minskat och deras praktiska betydelse torde nu vara så liten att de kan undvaras.

ll AKTIEBESKÅTTNING ENLIGT SALDOMETODER

11.1 Inledning

Den gällande ordningen för beskattning av aktievinster kombinerar två principiellt olika metoder för vinstberäkningen. Man kan också säga att de representerar två olika sätt att skattemässigt behandla aktieinnehav.

För yngre aktier, dvs. aktier som innehafts kortare tid än två år, tillämpas en aktie för aktie-metod. Vinsten framkommer genoni att försäljningspriset minskas med anskaffningskostnaden och andra kostnader i samband med förvärvet och avyttringen av aktien. Metoden innebär i princip att vinstberäkningen skall ske separat för varje enskild aktie. Denna princip rubbas inte av att aktier ofta köps och säljs i större eller mindre poster. Aktie för aktie-metoden innebär därför att en total individualisering av ett aktieinnehav görs i skattesammanhang. I detta liknar metoden de vinstberäkningssystem som gäller för fastigheter, bostadsrätter och lösöre.

Vinstredovisningen för äldre aktier sker genom genomsnittsberäkning. Anskaffningskostnaden för samtliga aktier av samma slag summeras och delas med lika belopp på dessa aktier. Det innebär att aktieinnehavet ses mer i ett helhetsperspektiv jämfört med aktie för aktie-metoden. Det är dock inte fråga om någon konsekvent helhetssyn eftersom sammanföring endast sker av aktier i ett och samma bolag. I vissa fall sker upp-

delning t.o.m. efter de olika serier av aktier som bolaget har gett ut.

Ingen av de två metoderna ser alltså aktieinnehavet som en helhet. En sådan helhetssyn har heller aldrig funnits i svensk aktievinstbeskattning. Det är emellertid klart att man kan lägga ett sådant betraktelsesätt på en persons aktieinnehav särskilt ur ekonomisk synvinkel. Under senare år har detta synsätt också kommit alltmera i förgrunden. Man talar om en persons aktieportfölj och menar då närmast den totala investering som denne gjort i aktier och aktieliknande handlingar.

Detta sätt att betrakta investeringar i aktier motsvaras alltså inte av någon av de nu tillämpade metoderna för aktievinstbeskattningen. Som vi inledningsvis nämnde har vi undersökt alternativa sätt att beskatta aktievinsterna. En av de metoder vi har granskat innebär en tillämpning av portföljprincipen. Vi har också utarbetat några olika varianter av denna metod, som vi har valt att beteckna som saldometoder. Här skall inledningsvis något sägas om metodernas utmärkande drag.

Saldometoderna karakteriseras främst av att den skattskyldiges aktieinnehav alltid ses som en helhet. Den enskilda försäljningen av aktier kommer endast indirekt att påverka beskattningen. Genom detta vinns en mycket värdefull förenkling, nämligen den som ligger i att resultatberäkning aldrig behöver göras vid olika delförsäljningar. I stället bestäms det beskattningsbara beloppet genom en avstämning av köp och försäljningar, t.ex. vid varje årsskifte. vid avstämningen framräknas ett saldo på kontot som visar om beskattningsbar vinst eller avdragsgill förlust har uppkommit. Det är denna saldering som ligger bakom benämningen saldometod.

En annan skillnad mellan de nuvarande metoderna och väsentlig saldometoderna är att tidsperspektivet blir annorlunda. Genom att utlöses först när hela investeringen i aktiebeskattning förbrukats kommer beskattningen att förskjutas portföljen framåt i tiden. endast sker en år inne- Om saldering gång per bär detta i praktiken att en s.k. reinvesteringsrätt förelig- Det innebär att vinster som återinvesteras i aktier ger. automatiskt leder till med beskattningen. I den enkuppskov laste modellen finns en sådan reinvesteringsrätt under endast den förutsättningen att den skattskyldige ser till att hans totala investering i aktier överstiger hans samlade avytt-

ringssumma.

En omständighet som förtjänar att nämnas är att ytterligare saldometoderna leder till att underlaget för vinstberäkblir aktuellt och tillförlitligt. Detta i sig värdeningarna fulla resultat erhålls som en följd av de årliga avstäm-“ Metoderna medför alltså att fondnotor och dylikt ningarna. material normalt kommer att sakna betydelse i beskattningssammanhang redan efter något år.

till saldometoderna har kommittén fått från den Uppslaget danska selskabsskattekommissionen som presenterade en skiss till en metod i sitt år 1978 avlämnade betänkande. Vi dylik har den danska netoden till behandling men också tagit upp utvecklat alternativa modeller. Redovisningen nedan av några dessa metoder sker översiktligt och med användande av enkla Vi har inte utarbetat metoderna fullt ut i alla exempel. Vår avsikt med presentationen har i nödvändiga detaljer. stället varit att ett intressant alternativ för en peka på framtida aktievinstbeskattning.

11.2 Den danska saldometoden

ll.2.1 Allmänt

Metoden utmärks av att anskaffningskostnader och försäljningssummor fortlöpande bokförs på ett konto. I den enklaste varianten är kontot gemensamt för den skattskyldiges samtliga aktievinstbeskattade värdepapper och avstämning för beskattning sker endast en gång per år, vid beskattningsårets utgång.

Det är således inte nödvändigt att begränsa metoden till endast aktier. Även annan egendom som beskattas enligt aktie- - t.ex. konvertibla vinstreglerna skuldebrev och optionsrätter - kan hänföras till kontot. Ur praktisk synpunkt torde det dock endast vara börsmässigt omsatta värdepapper som är intressanta i en saldometod. För aktier i fåmansbolag och andelar i handelsbolag och ekonomiska föreningar medför metoden förmodligen inte några nämnvärda i tekniskt förbättringar avseende. Likaså torde fördelarna med metoden gå förlorade om ett konto skall upprättas för varje bolag i vilket den skattskyldige äger värdepapper. Ett samlingskonto som är gemensamt för i vart fall samtliga börsnoterade aktier i den skattskyldiges ägo är enligt kommitténs uppfattning en nödvändig förutsättning för en väl fungerande metod. En sådan avgränsning förutsätter alltså ett annat beskattningssystem för övriga aktievinstbeskattade värdepapper.

Avstämningen av kontot för beskattning är i och för sig inte bunden till någon särskild tidpunkt. Av praktiska skäl torde dock endast två alternativ vara av intresse, antingen avstämning endast vid beskattningsårets utgång eller efter varje avyttring.

En viktig principiell skillnad mellan saldometoden och den nu gällande beskattningsmetoden är att endast den senare bygger

\ 157

på en egentlig resultatberäkning av den enskilda avyttringen. Saldometoden däremot vilar på den förutsättningen att ingen beskattning sker förrän den skattskyldiges samlade anskaffningskostnad har förbrukats. I den situationen uppstår normalt ett vinstsaldo på kontot. Innebörden av ett sådant saldo är att den skattskyldiges samlade försäljningsintäkter överstiger hans samlade anskaffningskostnader. Saldobeloppet skall redovisas som skattepliktig vinst.

Med saldometoden blir det alltså möjligt för den skattskyldige att sälja aktier med vinst utan att skatta för försäljningen. För att uppnå detta resultat behöver han endast beakta kravet på att inte mer än hela anskaffningskostnaden förbrukas genom avyttringen. Å andra sidan medför metoden att en avyttring som sker med förlust inte blir avdragsgill om någon del av den skattskyldiges samlade anskaffningskostnad finns kvar efter försäljningen. Avdrag för förluster får nämligen endast ske sedan hela aktieinnehavet har avvecklats. Om någon del av anskaffningskostnaden då kvarstår oförbrukad innebär detta att den samlade anskaffningskostnaden för aktierna överstiger de samlade försäljningsintäkterna. Den skattskyldige har gjort en förlust på sitt aktieinnehav. Avdrag medges då för det överskjutande beloppet.

Saldometoden innebär att resultatet av den enskilda

således

försäljningen normalt inte blir avgörande för beskattningen. Metoden grundas i stället på beskattning av den skattskyldiges samlade resultat av sitt aktieinnehav över tiden där de enskilda avyttringarna i det helt övervägande antalet fall endast indirekt påverkar beskattningen. Slutresultatet när hela aktieinnehavet har avvecklats blir dock detsamma som enligt nuvarande metod. Det verkliga resultatet kommer att ligga till grund för beskattningen. En mycket viktig effekt av saldometoden är att framtagandet av vinster och förluster förskjuts framåt i tiden.

11.2.2 Kontomässig hantering

Till skillnad från den danska kommissionen har vi valt att beskriva metoden med hjälp av T-konton. Det är inte nödvändigt att använda sådana konton. Ett alternativt tillvägagångssätt är att fortlöpande addera inköpskostnader till och subtrahera försäljningsintäkter från den ursprungliga anskaffningskostnaden.

Alla inköpskostnader för aktier, teckningsrätter och delrätter debiteras kontot. Även kostnader i samband med förvärven debiteras kontot. Debetsidan kommer alltså att vid varje tidpunkt redovisa den skattskyldiges samlade anskaffningskostnad.

När aktier säljs krediteras kontot med försäljningssumman. Den enklaste metoden innebär att endast nettoförsäljningssumman - - får försäljningspriset ./. försäljningskostnaderna belasta kontot.

Vid fondemissioner tilldelas aktieägarna aktier utan kostnad. En sådan emission förändrar inte kontot på något sätt. Detta innebär en förenkling i förhållande till den nu gällande genomsnittsmetoden eftersom den genomsnittliga anskaffningskostnaden måste räknas om när nya aktier tillkommer.

Utnyttjar den skattskyldige teckningsrätter vid en nyemission skall kontot givetvis debiteras med nyteckningspriset för de tecknade aktierna jämte eventuella kostnader i övrigt i samband med emissionen.

Om den enskilde säljer tecknings- eller delrätter krediteras

kontot på samma sätt som om aktier hade sålts. Att tecknings-

och delrätter i aktieägarens hand har ett värde är i och för sig utan betydelse vid saldometoden. Någon beräkning av dessa

värden enligt proportioneringsmetoden behöver aldrig göras. Detta är en given fördel med saldometoden.

Sa;dometoden kan kontomässigt ställas upp på följande sätt.

Aktiekonto Debet Kredit

Ingående anskaffnings- IA Avyttringar AV värde

Tillkommande anskaff- TA Utgående anskaff- UA ningskostnader ningsvärde

Vinst och förlust redovisas genom särskilda poster på aktiekontot. en vinst skall den tas upp på kontots de- Uppkommer betsida. En förlust redovisas i stället på kontots kreditsida.

Kontot balanseras i första hand av posten utgående anskaffningsvärde, UA. Ingående anskaffningsvärde, IA, är en given storhet eftersom den bestäms av UA vid föregående avstämning. Tillkommande anskaffningskostnader, TA, och avyttringar, AV, bestäms beloppsmässigt av de transaktioner som föregivetvis tagits under den aktuella perioden.

För den skattemässiga beräkningen är alltså det utgående anskaffningsvärdet av betydelse:

UA = IA + TA - AV

Om UA är positivt återstår någon del av aktiernas totala anskaffningskostnad fortfarande. Saldo i form av vinst eller förlust uppkommer inte på kontot. Någon beskattning blir då

inte aktuell. Om UA blir O (noll) har hela anskaffningskostnaden förbrukats men inte heller i detta fall sker beskattning. UA får emellertid inte blir negativt eftersom en anskaffningskostnad inte kan vara negativ. Det betyder att kontot kan balanseras av UA endast så länge någon del av anskaffningskostnaden återstår oförbrukad eller alternativt, precis har förbrukats. Om kontot kan balanseras av UA är detta alltså liktydigt med att någon beskattning inte skall ske.

Kan kontot inte balanseras av UA har en beskattningssituation uppstått. Hela anskaffningskostnaden har förbrukats. UA sätts då till 0 och balanseringen av kontot sker med av hjälp vinst- eller förlustposter.

Vinst uppkommer som ett debetsaldo. Intäkterna av avyttringarna överstiger de samlade anskaffningskostnaderna. Saldobeloppet utgör i princip skattepliktig reavinst. Naturligtvis är det möjligt att beskatta endast en del av denna vinst genom en bestämmelse om att en viss andel av den framräknade vinsten skall vara skattepliktig.

Förlust uppkommer som ett kreditsaldo på kontot. Normalt balanseras kontot av värdet på UA. Så länge UA är större än eller lika med noll får inget även om den förlustavdrag göras skattskyldiges transaktioner beräknade för sig visar på förlust. Men om alla aktier har sålts måste UA sättas till O även om = en beräkning enligt formeln UA IA + TA - AV ger ett positivt värde på UA. I ett sådant läge kan UA alltså inte balansera kontot. Eftersom kreditsidan är beloppsmässigt mindre än debetsidan har den skattskyldige gjort en förlust.

Enligt den grundläggande tankegången med saldometoden skall ingen beskattning ske så länge någon del av anskaffningskostnaden återstår. Det är alltså inte tänkt att en av minskning saldot i sig skall utlösa beskattning. Är IA på kontot l0 000

kr. och aktier säljs med vinst eller förlust likgiltigt vilket - för 3 000 kr. blir UA 7 000 kr. Ingen beskattningsåtgärd skall vidtas. Om själva saldoskillnaden 3 000 kr. på skulle ligga till grund för förfelas tanken med beskattningen saldometoden och det blir åter den enskilda avyttringens resultat som är utslagsgivande.

Beskattning utlöses alltså av att debet- eller kreditsaldo uppkommer på kontot. Då är UA = 0. Efter blir beskattning kontot nollställt eftersom IA då måste sättas till 0.

ll.2.3 Variationsmöjligheter

Metoden kan varieras på ett flertal sätt. Bland annat kan avstämning av kontot göras vid olika tillfällen. Den enklaste metoden innebär att saldering görs vid beskattningsårets utgång, dvs. endast en gång per år. Detta medför att en s.k. reinvesteringsrätt införs. En skattskyldig som under året säljer så många aktier att vinst uppkommer på kontot kan genom köp av nya aktier före beskattningsårets åstadutgång komma att värdet på UA blir 0 eller positivt och därigenom undvika En av de

beskattning. viktigaste frågor som måste

besvaras vid diskussionen av denna variant av saldometoden gäller därför önskvärdheten av en reinvesteringsrätt.

En annan möjlighet är att låta saldot efter varje avyttring avgöra om beskattning skall ske eller ej. Enligt detta alternativ skulle således ett debetsaldo efter en försäljning utlösa beskattning även om den efter skattskyldige försäljningen men före beskattningsårets utgång reinvesterar. Däremot skulle även i detta fall kräva att alla förlustavdrag aktier hade sålts. Denna metod kräver dock en särskild reglering av de situationer där den - dvs. skattskyldige samtidigt i praktiken samma - både och på dag säljer köper aktier. Regeln är för att kunna nödvändig avgöra om beskattning skall utlösas eller ej.

en variant är att begränsa kontot till endast Ytterligare äldre aktier. Om nuvarande tvåårsgräns bibehålls även framdeles medför det att en reinvestering inte kan neutralisera av en avyttring som görs samma år. I så beskattningseffekten fall-skulle nya aktier under de två första åren behandlas enligt nuvarande regler. När en aktie innehafts i två år förs dess anskaffningsvärde upp på kontot. TA skulle då omfatta dels aktier för vilka den tvååriga initialperioden gått ut, dels vad som vid nyemission betalas in för aktier som erhållits med stöd av teckningsrätter grundade på innehav av äldre aktier.

Vill man hålla fast vid principen att omedelbar beskattning av verklig vinst skall ske vid avyttring av yngre aktier, kan det enligt den danska kommissionen också ske på följande sätt. Kontot påförs i detta fall samtliga inköpskostnader inklusive kostnader för nya aktier. Säljer den skattskyldige under beskattningsåret nya aktier måste anskaffningsvärdet för dem brytas ut från kontot och en särskild vinstberäkning göras. Leder utbrytningen till att ett vinstsaldo uppkommer kontot beskattas också saldobeloppet. För det fall den på innehar både nya och äldre aktier och säljer en skattskyldige del av dem, måste man enligt kommissionen ha regler som avgör vilka aktier som har sålts.

ll.2.4 Exemplifiering

Några enkla exempel visar saldometodens praktiska användning. Exemplen är i princip tillämpliga såväl om saldering skall göras endast vid beskattningsårets utgång som om saldering skall göras efter varje avyttring.

l. Antag att en skattskyldig köper 50 aktier i AB A för 5 000 kr. och 30 aktier i AB B för 5 000 kr. och att detta är hans första aktieinköp. Kontot ser då ut på följande sätt.

IA 0 AV O TA 10 000 UA 10 000

10 000 10 000

Kontot kan balanseras av UA. Ingen sker eftersom beskattning

Värdet på IA blir nu 10 000, dvs. det belopp som UA uppgår till vid den närmast föregående avstämningen. Balansering sker alltjämt med UA. Ingen beskattning sker oavsett vilka aktier som har sålts eller avyttringens verkliga resultat.

3. Ytterligare 40 aktier säljs för 12 000 kr.

IA 7 000 AV 12 000 TA 0 UA O Vinst 5 000

12 000 12 000

Anskaffningskostnaden får aldrig bli negativ. UA måste alltid vara större än eller lika med noll. Det betyder att den samlade anskaffningskostnad har förbrukats vid skattskyldiges försäljningen. UA kan inte längre användas för att balansera kontot. I stället uppstår en situation där balanseringen måste ske med ett vinst- eller förlustbelopp. I detta fall ett debetsaldo, dvs. en skattepliktig vinst har uppkommer framkommit.

Eftersom UA är O blir nästa IA också 0. Beskattningen leder till att kontot nollställs. Ingen anskaffningskostnad finns alltså kvar att redovisa trots att den skattskyldige fortfarande 20 aktier. Kontot redovisar endast olika värden äger och men aldrig aktiernas antal. En antalsmässig redobelopp visning kan naturligtvis komplettera kontot men torde inte vara helt nödvändig med hänsyn till aktieredovisningen i förmögenhetsbilagan i självdeklarationen.

I det läge som nu har uppstått får ytterligare försäljningar som resultat att hela nettoförsäljningssumman blir skattevinst eftersom ingen anskaffningskostnad återstår för pliktig avdrag. Slutresultatet efter avyttring av samtliga aktier blir dock att den verkliga vinsten på aktieinnehavet kommer att beskattas.

SOU l986:37 165

Antar vi i stället att försäljningen i (3) omfattade samtliga återstående aktier men endast inbringade 5 000 kr. sker kontoredovisningen på följande sätt.

I detta fall måste UA bli 0 eftersom alla aktier har sålts. Ett kreditsaldo uppstår. Den skattskyldige har sålt samtliga aktier men en viss anskaffningskostnad återstår. Saldobeloppet utgör i princip avdragsgill reaförlust.

Om vi antar att reinvesteringsrätt finns och att saldoavläsning endast sker vid beskattningsårets utgång kan man tänka sig att den skattskyldige köper nya aktier efter den nu redovisade försäljningen men före årsskiftet. Han upphäver då sin förlust och därmed sin avdragsrätt. Om avdragsrätt alltid skall föreligga vid kreditsaldo efter slutförsäljning måste detta anges i en särskild regel. Är metoden sådan att avstämning skall göras efter varje avyttring behövs inte någon dylik regel.

1l.2.5 Modifieringar av metoden

Den danska saldometoden måste i många fall antas leda till en mycket hög skattebelastning vid avvecklingen av ett aktieinnehav. Metoden ger stora möjligheter att genom reinvestering av realiserade vinster skjuta upp beskattningen på obestämd tid och att med hjälp av skattekrediter utöka ett aktieinnehav. Även om detta kan antas få positiva effekter på aktie-

sparandet kan man från andra synpunkter hysa betänkligheter mot ett sådant system. Kommittén anser- att den nu nämnda konsekvensen av den danska saldometoden utgör dess största nackdel. Denna brist hos metoden påpekades även av den danska kommissionen.

Frågan uppstår därför om inte metoden kan modifieras så att avskattning kan ske löpande under innehavstiden.

Kommittén har övervägt en rad olika metoder att komma till rätta med denna brist. Bl.a. har kommittén prövat alternativ som innebär att den skattskyldige själv får bestämma hur stor del av den samlade anskaffningskostnaden som skall uppoffras under ett beskattningsår. Det innebär att balansering av kontot inte endast får ske med posten utgående anskaffningsvärde (UA) utan också med vinst- och förlustposter. En sådan ordning ger nöjligheter att fördela den sammanlagda vinsten på ett aktieinnehav jämnare över tiden. Metoden skulle emellertid även kunna utnyttjas för framtagning av i stort sett valfritt vinst- eller förlustbelopp. Ett sådant resultat anser kommittén vara oacceptabelt. För att förhindra extrema utnyttjanden kan den nu antydda metoden förses med olika slag av spärrar. Vi har övervägt även sådana alternativ. Det är emellertid vår uppfattning att man då måste göra bestämmelserna relativt komplicerade. Den stora fördelen med saldometodens enkelhet i den praktiska tillämpningen går därför förlorad. Av den anledningen har kommittén avstått från att presentera en dylik metod.

Kommittén har i stället sökt andra alternativ som bibehåller saldometodens principiella enkelhet men undviker de ovan påtalade nackdelarna. Nedan presenteras två sådana metoder.

11.3 Nettoförsäljningsmetoden

11.3.. l Allmänt

Denna netod karakteriseras av att nettot av årets köp och bildar för beskattningen. Om försäljningar utgångspunkten nettot är negativt - dvs. summan av årets försäljningar översumman av årets - skall detta belopp i princip stiger köp vinst. Beskattning skall dock anses utgöra skattepliktig endast utlösas om det anskaffningsvärdet (UA) är utgående än börsvärdet vid årets Börsvärdet framkommer mindre utgång. som i- självdeklarationen. Vidare gäller förmögenhetsvärdet att beskattat belopp läggs till det utgående anskaffningsvär- Detta måste ske för att beskattningsresultatet skall bli det. över tiden, dvs. för att den verkliga vinsten på riktigt aktieinnehavet skall bli beskattad.

ll.3.2 Exemplifiering

För att huvuddragen av metoden visas nedan några klargöra exempel på dess tillämpning.

från att den inte äger några aktier 1. Vi utgår skattskyldige vid av det första beskattningsåret. Under året köper ingången 8 000 kr. och aktier för 3 000 kr. han aktier för säljer redovisas detta på följande sätt: Kontomässigt

skall ske detta år eftersom någon nettoför- Ingen beskattning

har rum. Detta oavsett vilket börssäljning inte ägt gäller

värde den skattskyldiges har vid årsskiftet. aktieportfölj Liksom i den danska saldometoden saknar det omedelbar betydelse att aktier sålts för 3 000 kr. Den hantekontomässiga ringen överensstämmer med den som gäller för den danska saldometoden.

2. Under andra året bygger den skattskyldige upp portföljen genom att köpa aktier för 10 000 kr. och för 7 000 kr. sälja

IA 5 000 AV 7 000 TA 10 000 UA 8 000

15 000 15 000

Inte heller detta år sker beskattning. Anskaffningsvärdet har ökat vilket betyder att den tillfört sin aktieskattskyldige portfölj medel från annat håll. är alltså att Principen ingen beskattning får ske så länge Även nettoinvesteringar görs. för detta år saknar börsvärde aktieportföljens betydelse för beskattningen.

3. Det tredje året köps aktier för 6 000 kr. medan försäljningarna uppgår till 7 000 kr. Den effekten blir kontomässiga följande.

IA 8 000 AV 7 000 TA 6 000 UA 7 000

14 000 14 000

Med den danska saldometoden skulle årets transaktioner inte utlösa beskattning. Det beror att 7 000 kr. av anskaffpå

ningskostnaden kvarstår oförbrukad. I den nu diskuterade modifierade saldometoden har dock det första villkoret för beskattning uppfyllts. Under året har en nettoförsäljning på 1 000 kr. skett. Om beskattning skall ske eller verkligen ej beror emellertid även av portföljens börsvärde vid årsskiftet.

Om portföljens värde understiger eller högst uppgår till det utgående anskaffningsvärdet (UA) på 7 000 kr. skall ingen beskattning ske. I ett sådant fall har ingen värdestegring skett på aktierna sedda som en helhet. Någon skatt bör därför inte tas ut.

Är börsvärdet på de kvarvarande aktierna å andra sidan 8 000 kr. eller högre skall hela 1 000 nettoförsäljningsbeloppet på kr. tas upp till beskattning. I det fallet finns en värdestegring på aktierna som uppgår till eller nettoöverstiger försäljningsbeloppet. En beskattning ter sig då naturligare och bidrar till att utjämna över tiden. skattebelastningen

Om vi slutligen antar att börsvärdet visserligen överstiger det utgående anskaffningsvärdet men inte med så stort belopp som nwtsvarar nettoförsäljningsbeloppet, skall det överskjutande tas till beloppet upp beskattning. Om portföljens börsvärde antas vara 7 500 kr. blir det skattepliktiga beloppet alltså 500 - 7 000 500 kr. (7 =) Som tidigare nämnts skall det utgående anskaffningsvärdet med ett som höjas belopp motsvarar den avskattade summan. Kontomässigt blir resultatet följande.

8 000 AV 7 000 IA TA 6 000 UA 7 500 Avskattat belopp 500

14 500 14 500

4. Under det beskattningsåret avvecklas aktieportfölfjärde aktierna antas bli försålda för 10 000 jen. De återstående kr.

7 500 AV 10 000 IA 0 UA 0 TA Vinst 2 500 10 000 10 000

blir 2 500 kr. Totalt sett har Vinsten vid slutförsäljningen Vinst + 2 500 =) 3 000 kr. tagits till beskatten på (500 Det innebär att det verkliga resultatet av aktieinnehaning. vet har beskattats. Den sammanlagda anskaffningskostnaden till 24 000 kr. och försäljningsbeloppen till uppgår nämligen kr. Vinsten har fördelats på två år. Med den danska 27 000 hade hela vinsten framkommit under det sista saldometoden året.

Antar vi i stället att slutavvecklingen endast inbringade 5 000 kr. kommer en förlust att redovisas.

IA 7 500 AV 5 000 TA 0 UA 0 Förlust 2 500 7 500 7 500

Förlusten är avdragsgill. Totalt uppgår förlusten till (2 500 - 500 2 000 kr. sedan till den vinst som =) hänsyn tagits beskattades under det tredje året. Detta överensstämmer med det verkliga resultatet av aktieinnehavet.

Den nu behandlade metoden har i stort sett de fördelar som tidigare redovisats för den danska saldometoden. Den blir dock något mer komplicerad eftersom beskattningen delvis är beroende av portföljens börsvärde vid årsskiftena. Den enligt kommitténs uppfattning största nackdelen med den danska saldometoden mildras dock väsentligt genom bestämmelsen om avskattning vid nettoförsäljningar. Möjligheten att uppskjuta beskattningen tills vidare finns dock kvar men kräver i princip att nettoförsäljning inte görs. En skattskyldig som strax före ett årsskifte finner att han kommer att drabbas av skatt för sin nettoförsäljning kan undvika skatten genom att investera så mycket i nya aktier att han inte längre redovisar någon nettoförsäljning. Har hans portfölj sjunkit i värde kan beskattning i vissa fall undvikas även vid nettoförsäljningar. En nackdel med metoden är att den uppammar till transaktioner kring årsskiftena. En annan nackdel är att redovisning och kontroll av in- och utgående värden måste ske trots att någon beskattningssituation inte föreligger. I dessa avseenden liknar metoden den danska saldometoden. Som

den största nackdelen framstår emellertid att den skattskylinte säkert kan förutse om han kommer att drabbas av dige skatt eller inte för sina försäljningar. Om skatt skall utgå eller beror delvis på aktieportföljens börsvärde vid årsej skiftet. Starka värdeförändringar på någon eller några aktiestrax före årsskiftet kan kullkasta även en förutseenposter de skattskyldigs planering.

11.4 Börsvärdemetoden

ll.4.1 Allmänt

Det är också att konstruera en annan modell med lömöjligt avskattning som starkare knyter an till aktieportfölpande värdeförändringar och som inte medför någon självklar jens Det kan ske genom att beakta in- och reinvesteringsrätt. börsvärden i stället för in- och utgående på aktieportföljen anskaffningsvärden. Aktiekontot får då följande utgående utseende.

Aktiekonto

börsvärde IB AV Ingående Avyttringar

Tillkommande anskaff- TA Utgående börsvärde UB ningskostnader

Det börsvärdet är beloppsmässigt identiskt med förutgående den skattskyldiges börsaktier enligt förmögenhetsvärdet på mögenhetsbilagan i självdeklarationen.

Med denna metod blir det möjligt och sannolikt även önskvärt att ha en fast skattesats på aktievinster. av Beskattningen aktievinster kommer då att ske fristående från övrig inkomstbeskattning. För ett konsekvent genomförande av metoden krävs därför även ett skattekonto. På detta redovisas in- och utgående skatteskuld samt det skattemässiga utfallet av årets transaktioner. Kontomässigt sker redovisningen på detta sätt.

Skattekonto

Ingående skatteskuld IS Betald skatt under året BS

Krediterad skatt pga årets förlust KS Debiterad skatt på årets vinst DS Utgående skatteskuld US

ll.4.2 Exemplifiering

Metodens huvuddrag skall nedan klargöras med hjälp av de transaktioner som användes för att belysa nettoförsäljningsmetoden.

1. Den skattskyldige köper under det första året aktier för 8 000 kr. och säljer aktier för 3 000 kr. Vid beskattningsårets ingång äger han inga aktier.

Aktiekonto

kontot redovisas därför en vinst på 1 000 kr. Vinsten beror av att en värdestegring har skett på de kvarvarande aktierna eller av att de försålda aktierna har stigit i värde. I många fall kan vinsten givetvis bero på att både försålda och kvarvarande aktier har stigit i värde.

En genomsnittlig skattebelastning på nya och gamla aktier kan i antas till 30 - 40 %. Om den fasta skattesatsen dag uppgå därför sätts till 35 % kommer skattekontot att se ut på följande sätt.

Skattekonto

skatten kan i och för sig utformas på ett från övrig redovisfristående sätt. Vi antar att skatt skall betalas med ning ett belopp som uppgår till 20 % av bruttoförsäljningssumman förutsatt att vinsten uppgår till minst samma belopp. Om man har förlust under året behöver skatt bara betalas med 35 % av

nettoförsäljningsvärdet. Skatt utgår bara mn det finns en skatteskuld.

Metoden bygger alltså på att man dels skall ha haft kontanter i handen innan skatt behöver betalas och dels på att skattebetalning inte behöver ske när kurserna går ner om man inte då gör en nettoförsäljning. Om man gör en nettoförsäljning bör dock skatt utlösas för att undvika att skatteskulden kan skjutas framåt i tiden till utförsäljningen av hela portföljen. Modellen för skattebetalning anknyter alltså till nettoförsäljningsmetoden men kombineras med löpande skattebetalningar även när nettoförsäljningar inte sker.

2. Andra året köps aktier för l0 000 kr. och aktier för säljs 7 000 kr. Börsvärdet på de kvarvarande aktierna antas uppgå till 12 000 kr.

Aktiekonto

IB 6 000 AV 7 000 TA 10 000 UB 12 000 Vinst 3 000

19 000 l9 000

Skattekonto

IS 350 BS 350 DS l 050 US 1 050

1 400 l 400

Vinsten under året uppgår till 3 000 kr. och årets skatt blir därför (0.35 x 3 000 =) 1 050 kr. Betalning av skatten på föregående års vinst skall ske med högst 20 % av det årets bruttoförsäljningssumma, dvs. med högst (O,2O x 3 000 =) 600 kr. Hela detta belopp skall emellertid inte betalas eftersom skatteskulden under året endast uppgick till 350 kr. Skattebetalningen begränsas till detta belopp.

3. Under det tredje året uppgår inköpen till 6 000 kr. medan försäljning sker för 7 000 kr. Under året antas börskurserna ha fallit med i genomsnitt 10 %. De kvarvarande aktiernas värde antas vara 10 000 kr.

Aktiekonto

IB 12 000 AV 7 000 TA 6 000 UB 10 000 Förlust l 000

18 000 18 000

Trots att en nettoförsäljning har skett redovisar den skattskyldige en förlust. Men även under ett sådant år kan skatt behöva betalas. Skatt skall nämligen i vissa fall erläggas om den skattskyldige har en skatteskuld från tidigare år. I vårt exempel kvarstår en sådan skatteskuld på 1 050 kr. Den skatt som nu måste betalas uppgår enligt vår antagna huvudregel till 20 % av det föregående beskattningsårets bruttoförsäljningssumma. Den summan var 7 000 kr. och skatten kan därför maximalt utgå med (0.20 x 7 000 =) 1 400 kr. Skatteskulden uppgår emellertid endast till l 050 kr. och därför begränsas den skatt som skall betalas givetvis till det beloppet. Under inga förhållanden skulle mer än 3 000 kr. ha behövt betalas i skatt eftersom det föregående årets vinst uppgick till 3 000 kr.

Under året redovisar den alltså en förlust skattskyldige på l 000 kr. På skattekontot skall detta förhållande redovisas som en skatteminskning på kreditsidan. Skatteminskningsbelop-

pet beräknas till 35 % av förlusten, dvs. till 350 kr. Kontot

får följande utseende under den att skatteförutsättningen minskningsbeloppet redovisas under beteckningen utgående skattetillgodohavande, UST.

Skattekonto

IS 1 050 BS l 050 UST 350 KS 350

l 400 l 400

Exemplet visar bl.a. på nödvändigheten att skilja på den skatt som skall betalas under året och den skatt som debiteras på grund av årets transaktioner. Den skatt som skall betalas under ett visst år beror på förhållandena under det närmast föregående året. Resultatet av det årets transaktioner måste först sammanställas innan skatten kan beräknas. Det är därför nödvändigt att skjuta fram till skattebetalningen följande år. Att resultatet av den skattskyldiges transaktioner för det året visar förlust saknar därför för betydelse den skattebetalning som skall ske då. Betalningen av skatten kan t.ex. ske löpande under året och alltså innan man alls vet resultatet av det årets transaktioner. Det är alltså inte riktigt att säga att skatt måste betalas under året trots att man har gjort förluster.

4. En av de viktigaste egenskaperna hos börsvärdemetoden är att beskattningskonsekvenser uppstår även om transakingen tion företas under året. Det sker om värdet av aktieportföl-

jen stiger på grund av en uppgång i börskurserna. Metoden medför således att en viss avskattning kan ske även av orealiserade värdestegringar. Denna konstruktion har valts. för att visa på ett alternativ med jämnt fördelad skattebelastning under hela aktieinnehavet.

För att illustrera det som nu sagts antar vi att den skattinte vidtar någon åtgärd med sitt aktieinnehav under skyldige det fjärde året. Under året antas värdet av hans aktier stiga med 4 000 kr.

Aktiekonto

IB 10 000 AV 0 TA 0 UB 14 O00 Vinst 4 000

14 000 14 000

Värdestegring på aktieportföljen leder alltså till att en vinst motsvarande värdestegringens belopp måste redovisas till beskattning. Om portföljens värde sjunkit under året hade i stället en förlust framkommit på kontot.

Skattekonto

DS 1 400 IST 350 BS O US l 050

l 400 1 400

Skatten på årets värdestegring beräknas till (0,35 x 4 000 =) 1 400 kr. Någon betalning av skatt skall inte ske under året med hänsyn till att någon skatteskuld inte fanns vid årets ingång. Det ingående skattetillgodohavandet (IST) avräknas nu mot den skatt som debiteras för året. Den utgående skatteskulden minskar således med motsvarande belopp.

5. Aktieinnehavet avvecklas under femte året då de återstående aktierna avyttras för 16 000 kr.

Aktiekonto

IB 14 000 AV 16 000 TA 0 UB O

2 000 =) 700 kr. Den skatt som skall betalas under året uppgår enligt huvudregeln till 20 % av föregående års bruttoförsäljningssumma. Eftersom inga aktier såldes det året skall enligt våra förutsättningar ingen skatt utgå. Om man önskar att en viss avskattning skall ske även under år då inga avyttringar skett måste en alternativregel tillskapas. Om denna utformas så att 20 % av värdestegringsbeloppet skall betalas i skatt blir skattebeloppet (0.20 x 4 000 =) 800 kr. Den utestående skatteskulden uppgår nu till 950 kr. Den bör betalas året efter det då aktieinnehavet har avslutats.

Skattekonto

IS 1 050 BS 800 DS 700 US 950

l 750 l 750

Under de fem åren köptes aktier för 24 000 kr. medan försäljningarna uppgick till 33 000 kr. Vinsten blev alltså 9 000 kr. och skatten borde då uppgå till (0.35 x 9 000 =) 3 150 kr. Om vi summerar de betalade skattebeloppen uppgår de fullt riktigt till 3 150 kr. Genom metodens konstruktion har dock skattebetalningarna spritts ut över andra-sjätte året. Under inget enskilt år har mer än l 050 kr. behövt betalas i skatt.

Den över åren relativt jämnt fördelade skattebelastningen är en av denna metods fördelar. Fördelarna i övrigt är i huvudsak desamma som angetts för nettoförsäljningsmetoden. Den metodens nackdel att skattebeloppen inte kan förutses p.g.a. anknytningen till börskurserna förstärks dock med börsvärdemetoden. Som en nackdel kan också ses att metoden i vissa fall leder till beskattning av orealiserade vinster. Även nackdelen att redovisning och kontroll måste ske trots att beskattning inte blir aktuell kvarstår med denna metod. Allmänt sett är metoden mer komplicerad än de övriga saldometoderna. Det är dock möjligt att låta skattemyndigheterna föra skattekontot. Även om så sker måste kontot tillställas aktieägarna för kontroll. En särskild fördel med skattekontot är att det utgående beloppet på skatteskulden (US) blir en direkt avdragsgill post vid förmögenhetstaxeringen.

11.5 Saldometodernas fördelar och nackdelar

Kommitténs uppfattning är att de nu redovisade saldometoderna allmänt sett kan innebära vissa fördelar i förhållande till gällande genomsnittsmetod. Detta gäller för såväl de skattskyldiga som för taxeringsmyndigheterna. Den enskilda delförsäljningen kräver inte någon utredning av vinst eller förlust. Den enda redovisning sonl behövs är förteckning och summering av samtliga inköp och försäljningar under beskattningsåret. Kontrollen underlättas på motsvarande sätt. Med dessa metoder erhålls en löpande redovisning av aktieinnehavet som medför att gamla transaktioner och handlingar i stort sett kommer att sakna betydelse. Beskattningsunderlaget blir alltid aktuellt och även betydligt mer tillförlitligt än vad som nu är fallet.

Metoderna leder till att den verkliga vinsten av ett aktieinnehav kommer att ligga till grund för beskattningen. Nivån på skatteuttaget kan på ett enkelt sätt varieras genom att de vinster eller förluster som redovisas beskattas i sin helhet eller till viss del. Beskattningen kommer dock med den danska saldometoden i synnerhet och nettoförsäljningsmetoden i någon mån att förskjutas framåt i tiden. Dessa båda metoder innebär uppskov med beskattningen vid reinvesteringar i aktier. Därigenom torde dessa båda metoder gynna eller i vart fall inte hindra omsättningen på aktiemarknaden. De uppmuntrar till nyinvesteringar i aktier.

Det är lätt att förena samtliga metoder med inflationsskydd. Det kan ske genom årlig uppräkning av den samlade anskaffningssumman på aktierna (UA) med ett av RSV fastställt indexbelopp i de två första fallen och uppräkning av det utgående börsvärdet (UB) i börsvärdemetoden.

Den praktiska hanteringen av saldometoderna vid taxeringen

kan ske med hjälp av särskilda deklarationsblanketter. De

skattskyldiga redovisar inköp och försäljningar under året och för in summorna på ett förtryckt konto. Den ingående balansen förs över som föregående års utgående balans enligt den då Därefter beräknas det angivna självdeklarationen. balansvärdet en enkel räkneoperation. Även de utgående genom beräkningar som de skattskyldiga kan behöva göra under beskattningsåret för att bedöma sin skattesituation är mycket enkla att utföra.

Saldometoderna kan vara särskilt lämpade i ett värdepapperslöst aktiesystem. De transaktioner som då måste registreras hos VPC kan även användas för framställning av aktiekonton, som kan till för taxeringen. Kontona skall då ligga grund också tillställas de skattskyldiga för kontroll och givetvis eventuell rättelse.

Metoderna har också nackdelar. De två första uppmuntrar till spekulation kring årsskiftena. Om indexuppräkning av den anskaffningskostnaden får göras gäller det också för utgående börsvärdemetoden. De två första metoderna lämnar utrymme för en i skattekredit genom att beskattningen princip obegränsad av vinster skjuts på framtiden efter den skattskyldiges eget önskemål. Det skattemässiga utfallet av aktievinstbeskattblir därför svårbedömd. I det korta perspektivet är ningen det tänkbart att skattebeloppet minskar starkt med dessa metoder. I valet mellan beskattning och reinvestering väljer nog de flesta det sist nämnda alternativet, dvs. de skattkan förväntas hålla positivt saldo eller i vart fall skyldiga nollsaldo. På längre sikt kan skatteutfallet förväntas återgå till en högre nivå. Man kan befara att mycket starka inlåsningseffekter uppstår. De pengar som satsas på aktier kommer till stor del att hållas kvar på aktieområdet eftersom alternativet är De nu nämnda nackdelarna nedtonas om avskattning. kontot endast får användas för äldre aktier. De gäller inte heller för börsvärdemetoden, som i stället lider av nackdelen

kan om varje försäljning utlöatt inlåsningseffekter uppstå ser beskattning.

annan nackdel är att redovisning och kontroll av årets En transaktioner måste ske även om någon beskattningssituation Den måste alltså åläggas att inte har uppstått. skattskyldige redovisa årets och försäljningar i sin självdeklarainköp tion. har i sin tur att formellt fastställa Taxeringsnämnden eller börsvärdet vid varje den utgående anskaffningskostnaden Detta kan bli ett både omständligt och resursårs taxering. Det kan också befaras att det kommer att krävande förfarande. irritation när kontroller görs trots att ingen beskattväcka ning skall ske.

finner kommittén att saldometoderna vis- Sammanfattningsvis intressanta alternativ till nuvarande metod serligen utgör skulle bli så att de måste men att förändringarna ingripande allmän diskussion innan det kan bli föregås av en omfattande aktuellt att införa någon av dem.

11.6 Övrigt

och ett par varianter av Ovan har saldometodens grundmodell som behövs för ett prakdenna presenteras. Samtliga regler saldobeskattningssystem har inte behandlats. tiskt fungerande särskilda för övergången till ett sådant T.ex. behövs regler Vidare måste bestämmelser finnas för arvs- och gåvosystem. vid från landet. I fallen liksom för avskattning utflyttning börsvärdemetoden bör också den vid ikraftträdandet ingående detaljbestämmelser erskatteskulden bestämmas. Ytterligare fordras för situationer. Som kommittén inledningsspeciella en saldometod endast lämpa sig för börsnovis påpekade torde För värdepapper som skall aktieterade Värdepapper. övriga alltså en särskild metod finnas. Det vinstbeskattas måste därför också att utforma regler för aktier blir nödvändigt

som ny- respektive avregistreras på börsen eller annars påeller avförs från inofficiella börslistor.

12 AKTIEBESKATTNING MED BRUTTOMETODER

12.1 Inledning

De metoder för aktiebeskattning som hittills behandlats bygger på att vinsten av den eller skattskyldiges försäljningar i vart fall på hans totala aktieinnehav skall beskattas. Enligt våra direktiv skall vi också utgå från att vinsjust ten skall ligga till grund för Under våra beskattningen. undersökningar av alternativ till dagens beskattningssystemg har vi emellertid också kommit att studera metoder som inte bygger på vinstbeskattning. Anledningen till att vi här redovisar ett par sådana alternativa metoder är att vi funnit att de kan utformas så att de blir mycket enkla och robusta. Vi menar därför att dessa metoder kan intressanta alterutgöra nativ i debatten om ett framtida beskattningssystem.

Vi presenterar nedan innehavs- och omsmetoderna. Innehavsmetoden syftar till att låta innehavet av aktier vid årsskiftena utgöra basen för medan omsmetoden beskattningen bygger på omsättningen av aktierna på kapitalmarknaden. Liksom beträffande saldometoderna har vi endast utformat av de huvuddragen båda alternativen.

12.2 Innehavsmetoden

l2.2.l Metodens huvuddrag

Metoden innebär att dagens skatt på reavinster ersätts av en särskild innehavs- eller förmögenhetsskatt. Skatten skall

186 .

med en viss procent av värdet på den skattskylutgå årligen aktieinnehav. Beskattningen sker oberoende av om några diges aktietransaktioner rum under beskattningsåret eller ej. Å ägt andra sidan träffas eventuella försäljningar inte av någon annan skatt än omsättningsskatten. Vinster vid försäljningar blir således inte beskattade och förluster inte avdragsgil-

la.

Med till att den särskilda skatten skall ersätta reahänsyn vinstskatten kvarstår den vanliga förmögenhetsbeskattningen

oförändrad.

12.2.2 Skatteobjekten

omfattar all slags egendom. Hit räknas Dagens reavinstregler andelar i och ekonomiska förebl.a. aktier, handelsbolag förlagsbevis och andra fordringsrätter. ningar, obligationer, Det inte vara helt nödvändigt att begränsa innehavsmesynes till att endast avse aktier. Även annan egendom som toden bör kunna beskattas enbeskattas enligt aktievinstreglerna denna metod. Det är heller inte uteslutet att obligatioligt ner och andra som i dag beskattas enligt 35 § värdepapper KL kan beskattas samma sätt. En sådan samordning av 4 mom. på skulle medföra att skattemässig neutralitet beskattningen mellan olika finansieringsformer. Vidare erhölls företagens för reavinstbeskattning av skulle dagens komplicerade system värdepapper i princip kunna avskaffas.

Det mest är dock att låta metoden avse enbart börsnaturliga aktier. Till börsnoterade aktier skulle även kunna noterade räknas aktier som inte formellt inregistrerats på fondbörsen ändå noteras. En stor fördel med en sådan men fortlöpande - det noterade avgränsning är att beskattningsunderlaget - är lätt att värdet vid beskattningsårets utgång mycket

fastställa. Metoden skulle då också komma att omfatta en mycket stor andel av antalet aktietransaktioner under ett beskattningsår. Dessa transaktioner behöver inte beaktas vid inkomstbeskattningen. Den nämnda avgränsningen är också lämplig med hänsyn till att svårigheterna med nuvarande beskattningsregler i stort sett är hänförliga till börsaktierna. Nackdelen med avgränsningen är främst att den förutsätter ett fullständigt regelsystem för fåmansföretagens och andra icke börsnoterade bolags aktier. Ett sådant regelsystem skulle dock kunna göras relativt enkelt, t.ex. genom användning av en aktie för aktie-metod.

12.2.3 Skattesubjekten

Innehavsmetoden avser att ersätta reavinstbeskattningen av aktier. Metoden bör därför omfatta alla skattesubjekt som reavinstbeskattas enligt dagens regler, dvs. i huvudsak fysiska personer, investmentbolag och rörelsedrivande bolag.

En särskild innehavsskatt kan sägas medföra en dubbelbeskattav de som redan i för ning subjekt dag förmögenhetsbeskattas aktieinnehav. Å andra sidan avser innehavsmetoden att ersätta reavinstbeskattningen varför det kan hävdas att någon dubbelbeskattning i egentlig mening inte sker.

Reavinstbeskattning sker endast vid icke yrkesmässig avyttring av egendom. Detta innebär bl.a. att företag som driver bank- eller annan penningrörelse eller försäkringsrörelse inte berörs av reavinstreglerna. För banker, fondkommissionsbolag och försäkringsbolag gäller i stället att vinster och förluster på värdepappersförsäljning beskattas som inkomst av rörelse. Vidare gäller att AP-fonder, pensionsstiftelser m.f1. är helt fritagna från beskattning. Aktiefonder är befriade från reavinstbeskattning på äldre aktier.

I den av Hedlund-Hägg-Hörnell-Rydén nyligen utgivna boken Institutioner som aktieägare lämnas följande sakuppgifter om ägandet av svenska börsaktier under tiden 1975-1983.

Andel av börsvärdet (i procent)1)

1975 1979 1981 1982 1983 (aug)

Fjärde Aktiefonder 2 3 5 Övriga svenska juridiska

Totalt börsvärde miljarder kronor 45 48 98 142 2602)

1) Börsvärdet brutto utan reduktion för den dubbelräkning som ligger i börsföretagets ägande av börsaktier. 2) Avser årsskiftet 1983/84.

3) Stiftelser, fonder, ej börsnoterade aktiebolag, kommuner

m.fl.

4) Inklusive tecknat belopp i nyemissioner utomlands. 5) Osäker uppskattning (delvis restpost).

Av tabellen kan utläsas att en inte obetydlig andel av börsaktierna ägs av rörelsebeskattade subjekt. Frågan uppkonmer då om deras behandling om innehavsmetoden införs. För reavinstbeskattade subjekt ersätts reavinstbeskattningen av den

särskilda innehavsbeskattningen. Det kan då hävdas att en utvidgning av innehavsmetoden till banker etc. borde leda till att rörelsebeskattningen av deras aktievinster togs bort. I annat fall skulle de företag som driver värdepappersrörelse drabbas av en ny skatt utan att befrias samtidigt från inkomstskatten på aktievinsterna. Deras konkurrenssituation skulle alltså försämras om innehavsmetoden infördes;

Det är emellertid knappast realistiskt att upphäva rörelsebeskattningen av aktier och kanske även övriga värdepapper. Ett sätt att komma till rätta med detta vore dock att problem tillåta avräkning av innehavsskatten från vinsten värdepå pappersrörelsen. På det sättet kan dubbelbeskattningen elimineras för de berörda bolagen.

12.2.4 Beskattningens höjd och beskattningsunderlaget

Aktiestockens värde på Stockholms fondbörs numera till uppgår nära 400 ndljarder kr. Skatteintäkterna från aktiedagens vinstsystem har under senare år stigit kraftigt och kan nu uppskattas till 2 miljarder kr. Om vi från att 50 % av utgår aktiestocken ägs av reavinstbeskattade innebär detta subjekt att den särskilda innehavsskatten vid oförändrat börsvärde måste utgå i storleksordningen 1 % för att oförändrade skatteintäkter skall erhållas. Om hela börsstocken får utgöra beskattningsunderlag kan skattesatsen sänkas till en

ännu

lägre procentsats.

Skatten kan - i likhet med vad som gäller vid den allmänna_ - beräknas med förmögenhetstaxeringen utgångspunkt från det totala aktieinnehavets värde vid årets Börsnoterade utgång. aktier skall således tas upp till sitt noterade värde vid beskattningsårets slut. Även övriga aktier som noteras regelbundet bör tas upp till noterat värde vid årets slut. Att fastställa ett värde på aktier som inte noteras är löpande svårare. Detta kan dock ske, t.ex. genom en substansvärdering

av bolaget. Förfarandet är ofta tidskrävande och besvärligt. Detta utgör ytterligare ett skäl för att lämna dessa aktier utanför systemet.

Det måste också ifrågasättas om inte en beloppsmässig minimigräns bör införas på det skattepliktiga aktieinnehavet. Att ta ut någon krona i skatt på ett innehav på sammanlagt 100 kr. är ur fiskal synpunkt en ren förlust. Gränsen borde sättas till ett belopp som i vart fall ger skatteintäkter som uppgår till de administrativa kostnaderna för taxerings- och uppbördsförfarandet.

Fr.o.m. den 1 januari 1986 blir reavinster på äldre aktier understigande 2 000 kr. inte beskattade. Om man antar att detta fribelopp i genomsnitt motsvarar 1 000 kr. i skatt borde ett motsvarande fribelopp i innehavsmetoden medföra att aktieinnehav under 100 000 kr. vid skattesatsen 1 % blir helt skattefria. Fribeloppet kan justeras om hänsyn även tas till det avdrag på 1 000 kr. som från årsskiftet 1985/86 får göras från reavinster på yngre aktier.

l2.2.5 Kombination med reavinstbeskattning

Med innehavsmetoden skall förändringar i aktieinnehavets sammansättning inte utlösa någon beskattning. En aktieägare kan omsätta sitt innehav hur många gånger som helst under beskattningsåret utan att en beskattningssituation uppstår. Försäljningsvinsterna beskattas ju inte med denna metod. Det avgörande för beskattningen är aktieinnehavet vid årets slut. Avyttrar en skattskyldig hela sitt aktieinnehav strax innan årsskiftet undgâr han alltså all beskattning utöver omsättningsskatten. Metoden premierar således korttidsspekulationer 0

Anses möjligheterna till skattefri korttidsspekulation inte önskvärd kan metoden modifieras till att gälla endast för

x äldre aktier. Om nuvarande tvåårsgräns bibehålls även i framtiden medför detta att vinster och förluster skall beskattas fullt ut under denna period. Reavinstbeskattningen kan ske med genomsnittsmetod eller enligt en aktie för aktie-metod. En nackdel med en sådan lösning är att nuvarande problem i vissa fall kommer att kvarstå. En skattskyldig som gjort en förlust ser antagligen gärna att denna blir avdragsgill. På motsvarande sätt torde det vanligtvis eftersträvas att vinster blir skattefria. Det föreligger alltså en risk att alla förluster realiseras under den inledande tvåårsperioden och att alla vinster tas ut därefter. Förlusterna kan kvittas mot reavinster, t.ex. sådana som uppkommer vid fastighetsförsäljningar. Det bör dock framhållas att förlusternas värde starkt begränsas eftersom de inte kan kvittas mot skattefria vinster på äldre aktier. Vill en skattskyldig ta fram förluster på yngre aktier måste förmodligen i de flesta fall också vinster tas fram på yngre aktier eftersom det ofta inte torde finnas andra vinster att kvitta förlusterna mot. Denna effekt kan förstärkas med en regel som endast tillåter kvittning av aktieförluster mot aktievinster.

vetskapen om skattefrihet efter två års innehav kan således leda till inlåsningseffekter. Detta gäller framför allt om den skattskyldige under initialperioden även skall erlägga särskild innehavsskatt. Effekterna av en initialperiod med reavinstbeskattning kan dock begränsas. Nuvarande tvåårsgräns kan sänkas till ett år eller till en ännu kortare tidrymd. Vidare kan innehav av aktier över ett årsskifte frita den skattskyldige från reavinstbeskattning. I det fallet skall han ju betala särskild innehavsskatt för sina aktier.

En sådan lösning skulle innebära att alla aktier som innehas vid ett årsskifte befrias från reavinstbeskattning fr.0.m. årsskiftet förutsatt att initialperioden är högst ett år. Initialperioden skulle i så fall bli tidsobestämd med en övre gräns på ett år. Följden av en på så sätt konstruerad tids-

gräns blir givetvis en viss skatteplaneringseffekt. De skattskyldiga kommer ofta att jämföra skattebelastningen före respektive efter årsskiftet och bestämma sitt handlingssätt därefter.

Alternativen är att hålla en fast tidsgräns på initialperioden med respektive utan särskild innehavsbeskattning. Det första alternativet ökar den totala skattebelastningen men gör själva innehavsbeskattningen mycket enkel. Alla aktier skulle då innehavsbeskattas. I det andra alternativet sker antingen reavinst- eller innehavsbeskattning av aktien, vilket kan ses som en fördel.

Nackdelen med de först och sist nämnda alternativen är att beskattningen försvåras eftersom en uppdelning måste ske på yngre och äldre aktier.

l2.2.6 Övrigt

Innehavsmetoden innebär att vissa skattesubjekt får en väsentligt ökad skattebörda. Detta gäller dem som i dag inte omsätter sitt aktieinnehav, t.ex. företag som innehar stora aktieposter i kontrollsyfte. Det kan inte uteslutas att dessa subjekt i större eller mindre utsträckning söker undgå den särskilda innehavsskatten genom att anordna förvaltningen på sådant sätt att aktierna inte träffas av skatt. Möjligheterna härtill är svåra att överblicka och beroende av vilken avgränsning som innehavsmetoden ges. Det kan dock förutses att stora innehav av samma slag av aktier är svårare att placera på sådant sätt än mindre poster.

En annan fråga utgör årsskiftestransaktionerna, dvs. avyttringar som står i samband med skattepliktens inträdande och som följs upp av en återanskaffning omedelbart efter årsskiftet. Det är vanskligt att förutsäga storleken av dylika transaktioner. omfånget är bl.a. beroende av omsättningsskat-

. 193

tens och den särskilda innehavsskattens storlek. Är omsättningsskatten 0,5 % eller 1 % och innehavsskatten 1 % torde_ problemet vara obefintligt. Ökar innehavsskatten ökar sannolikt också årsskiftestransaktionerna. För de fall avyttringarna sker till subjekt som i dag reavinstbeskattas uppkommer inga problem. Aktierna blir beskattade i förvärvarens hand. Sker överlåtelsen till subjekt som är skattefria eller endast rörelsebeskattas för sitt innehav uppkommer däremot inte någon innehavsbeskattning om inte också dessa förs in i det nya beskattningssystemet. I de fall aktierna omedelbart återköps från en innehavsskattefri förvärvare kan detta förhållande synas otillfredsställande. Det förutsätter dock att de särskilda skattesubjekten vill medverka i förfarandet.

En stötesten utgör också koncernförhållanden och företagens korsvisa ägande. Innehavsmetoden innebär att aktiens värde läggs till grund för beskattningen. detta värde till Utgörs en betydande del av aktier i annat bolag som i sin tur har en större aktiepost i förstnämnda eller i annat som bolag bolag i sin tur har aktier i ytterligare bolag uppkommer dubbel-, trippelbeskattning osv. I många fall, bl.a. då ägandestrukturen vuxit fram av företagsekonomiska skäl, måste det anses otillfredsställande med denna flerfaldiga Med beskattning. hänsyn till de komplicerade bolagsförhâllanden som ofta råder synes det vara svårt att införa någon form av avräkningsförfarande mellan bolagen, åtminstone vid korsvist Därägande. emot torde det vara lättare att åstadkomma i enkelbeskattning rena koncernfall.

l2.2.7 Innehavsmetodens för- och nackdelar

Innehavsmetoden utmärks främst av att den är enkel att hantera för såväl skattskyldiga som åtminstone skattemyndigheter, om den begränsas till börsnoterade aktier. med Dagens problem anskaffningskostnader och anskaffningstidpunkter bortfaller. Likaså elimineras alla problem med ny- och fondemissioner.

och delrätter beskattas som aktier. Särskilda Teckningsrätter för och för termins- och regler strukturrationalisering behövs inte. Beskattningsunderlaget blir blankningsaffärer enkelt att fastställa. Det nu sagda gäller framför allt om införs utan reavinstbeskattning under en innehavsmetoden initialperiod. Övergången till innehavsbeskattning synes kunna ske utan större Metoden medför således en problem. betydande förenkling av aktiebeskattningen.

Som en hos metoden kan ses det förhållandet att begränsning den bortser från den vinsten som grund för skatt. I verkliga stället betonas hos ett innehav som förmögenhetsaspekten kan sägas att nytta eller beskattningsgrundande. Analytiskt välfärd kan av inkomster eller av förmöantingen genereras En renodlad ser enbart till den genhet. reavinstbeskattning vinst eller inkomst som uttag ur ett aktieinnehav och löpande En innehavsbeskattning ser i stället till försäljning ger. den välfärd som aktieinnehavet som sådant (förmöpotentiella En innehavsskatt blir särskilt tillgenheten) representerar. i samband med innehav av börsaktier eftersom sådana lämpbar är helt likvida och innehavet i också fullnormalt princip ständigt delbart.

Det är vidare att på aktiemarknaden ökar troligt rörligheten eftersom inte beskattas. Detta medför försäljningsvinster även att av aktieinnehav kan göras utan att omplaceringar annan skatt än omsättningsskatt träffar avyttringen. I detta avseende liknar metoden således saldometoden.

Som kan i huvudsak anföras att metoden synes vara negativt svår att genomföra generellt, att vissa gränsdragningsproblem sannolikt i olika sammanhang samt att inte önskvärda uppstår kan vid koncernförhållanden och beskattningseffekter uppkomma vid korsvist av En negativ konsekvens är ägande företag.

också att orealiserade vinster och i vissa fall förluster kommer att bli beskattade.

12.3 Omsmetoden

Innebörden av netoden är att dagens reavinstregler ersätts med en utbyggd omsättningsskatt (oms). Skatten utgår med en viss procent av överlåtelsesumman vid köp och byten. Försäljningsvinster beskattas alltså inte och förluster blir aldrig avdragsgilla. Den vanliga förmögenhetsbeskattningen av aktier kvarstår oförändrad.

Dagens oms omfattar aktier och vissa aktieliknande handlingar. Någon skillnad görs inte mellan börsnoterade och andra aktier. Samma bas kan användas i den nu diskuterade metoden. Att begränsa metoden till att endast omfatta börsnoterade aktier innebär en komplikation. En särskild skattesats skulle då få gälla för börsaktier samtidigt som ett helt reavinstsystem måste behållas för övriga aktier. Olika skattesatser för olika aktier riskerar också att bli administrativt krångligt på samma sätt som gäller för den differentierade momsen.

Eftersom omsättningsskatten nu också omfattar vissa skuldebrev kan metoden utvidgas så att alla skuldebrevsomsättningar skattebeläggs. En sådan utvidgning riskerar dock att leda till inlåsningseffekter med hänsyn till de ofta låga kapitalvinsterna på skuldebrev. En lämplig avgränsning kan alltså vara den som nu tillämpas för omsen.

Den nuvarande omsen omfattar i princip alla som säljer och köper aktier o.dyl. Om en utvidgad oms skall ersätta reavinstbeskattningen borde rätteligen endast reavinstbeskattade subjekt få höjd oms. En sådan begränsning är i praktiken svår att genomföra eftersom det skulle innebära att olika skattskyldiga måste beskattas med olika skattesatser. De subjekt

som nu reavinstbeskattas skulle få en högre skattesats än övriga subjekt. Vid varje transaktion som sker genom fondkommissionär måste bedömas vilken skattesats som skall tillämpas. Fondkommissionärernas administrativa börda ökar väsentligt och kontrollen försvåras. Slutsatsen borde därför bli att alla som omsätter aktier skall omfattas av skatten. Det innebär en försämring för de subjekt som nu rörelsebeskattas resp. inte alls beskattas för aktievinster.

Utgår vi från önskemålen om oförändrade skatteintäkter (ca 2 miljarder kr./år) följer att omsen måste höjas med 2 procentenheter. Jämförelse har då gjorts med de senaste årens börsomsättningar respektive hittills influten skatt. Den totala skattesatsen blir då 4 % av omsättningssumman fördelad med 2 % på vardera köparen och säljaren. Beräkningen förutsätter att omsättningen hålls uppe trots att omsen kraftigt höjs. Det är svårt att säga hur omsättningen skulle påverkas av den diskuterade ändringen. slopad reavinstskatt påverkar omsättningen positivt samtidigt som höjd oms har motsatt effekt. Men ju lägre omsen är desto mindre borde omsättningen hämmas. Med ett sådant resonemang kan man kanske räkna med oförändrade skatteintäkter även om skattesatsen sätts lägre än 4 %.

Den nedre gräns för skattskyldigheten som nu gäller - omsättminst 500 000 kr. halvår - kan eventuellt behållas ning per även i ett utbyggt system. Med en sådan ordning blir alla omsättningar som sker via fondkommissionärer skattepliktiga. Däremot kan privatpersoner och företag undgå skatten om de direkthandlar med varandra och omsätter mindre än minimibeloppet. Taxerings- och uppbördsförfarandena måste antas bli avsevärt mycket enklare än vad som gäller för den nuvarande reavinstbeskattningen. Dessutom bortfaller ett inte oväsentligt antal skatteprocesser varje år. En slopad reavinstbeskattning leder givetvis till att någon latent skatteskuld inte finns på aktierna. Någon justering för sådan skuld,

vilket nyligen föreslagits av arvs- och gåvoskattekommittên, behövs alltså inte.

Sammanfattningsvis innebär metoden att reavinstbeskattningen ersätts av en förslagsvis till 4 % höjd omsättningsskatt som skall träffa alla avyttringar av aktier och aktieliknande handlingar. Alla subjekt som deltar i köp och försäljningar av sådana handlingar träffas i princip av skatten.Administrationen av skatten blir mycket enkel jämfört med reavinstskatten.

12.4 Jämförelse mellan innehavs- och omsmetoderna

Båda netoderna leder till breda skattebaser. Dessa är dock helt olika. Med innehavsmetoden beskattas själva innehavet av en aktieförmögenhet vid ett visst tillfälle. Däremot har omsättningen av aktier ingen betydelse i sig med den metoden. Omsättningen blir däremot direkt avgörande om omsmetoden införs medan själva förmögenhetsinnehavet är betydelselöst. Införs en innehavsskatt kan de nuvarande förmögenhets- och omsättningsskatterna bestå vid sidan av den. På samma sätt kan naturligtvis den nuvarande förmögenhetsskatten behållas om omsmetoden införs. Vid båda metoderna lämnas vinster och förluster obeaktade. Speciellt gäller att inga förlusttransaktioner kommer att ske av skattemässiga skäl.

Ovan har helt allmänt talats om skattebasen. Den är - förutom kursvärden - beroende av den aktier som den omfattar. mängd Men mängden beror i sin tur på vilka slag av aktier (värdepapper) och vilka grupper av innehavare som ingår i respektive bas. Jämförelsen måste därför preciseras med avseende på skatteobjekten och skattesubjekten.

omsmetoden omfattar redan alla aktier och aktieliknande handlingar. Den kan därför byggas ut genom att skattesatsen höjs. Det är svårare att bygga ut innehavsmetoden till att omfatta

alla aktier. För de inte noterade aktierna måste i så fall en

årlig värdering göras vilket är vanskligt ur flera synpunk-

ter. En substansvärdering kan göras men den är komplicerad och betungande att utföra. Detta gör att innehavsmetoden är mindre lämpad än omsmetoden för en skattebas som skall omfatta alla bolags aktier.

Båda metoderna är förmodligen mindre väl lämpade för vanliga skuldebrev därför att vinsten på dem normalt är liten. Innehavsmetoden motverkar antagligen intresset att investera i skuldebrev och omsmetoden medför inlåsningseffekter. Metoderna lämpar sig bättre för underkursskuldebrev eftersom skatten då skulle ta en betydligt mindre del av deras avkastning.

När det gäller skattesubjekten kan följande sägas. Omsmetoden omfattar nu alla subjekt över huvud taget. Även en utbyggd omsmetod borde omfatta alla subjekt. Det är i stort en fördel men kan från en viss synpunkt också vara en nackdel. Utländska aktieägare kan nämligen förväntas reagera negativt på en höjd oms även om det är omöjligt att förutsäga hur stark deras reaktion blir. En innehavsmetod drabbar aldrig de utländska investerarna. Innehavsmetoden kan också utformas så att alla inhemska aktieägare blir skattskyldiga.

Problemen med skattebasens omfattning såvitt avser skattesubjekten torde vara ganska lika för de båda metoderna. Både skattebefriade och rörelsebeskattade subjekt kan tas mei och gemensamt gäller för dem att deras skattemässiga situation försämras. En ny eller höjd skatt läggs på dem men till skillnad från reavinstbeskattade subjekt avlastas de ingen skatt. Det är möjligen lättare att nmtivera en utbyggd oms därför att inga nu skattebefriade subjekt måste åläggas en helt ny skatt. Den enda justeringen blir att skattesatsen höjs.

Metodernas olika skattebaser medför olika behandling av skilda av aktörer marknaden. Skattebördan blir fördelad slag på på helt olika sätt mellan olika grupper.

Med en innehavsmetod beskattas även de subjekt som sällan eller omsätter aktier. Då kommer även de s.k. konaldrig trollposterna att beskattas.

Med en omsmetod de som inte omsätter aktier. Kontrollgynnas blir i obeskattade. I detta liknar metoden posterna princip det nuvarande systemet.

kan man uttrycka saken så att innehavsmetoden gynnar Möjligen marknaden i allmänhet och korta affärer i rörligheten på medan omsmetoden mera långsiktigt aktiesynnerhet uppmuntrar I förhållande till dagens reavinstregler torde dock ägande. båda metoderna medföra ökad rörlighet.

stabiliteten i skattebasen hos de båda metoderna är vansklig att bedöma. Innehavsmetodens bas beror av två faktorer, antalet aktier och deras respektive kursvärden vid årsskiftena. stabiliteten i basen beror därför i princip av kursvärdena antalet aktier kan antas vara konstant eller snarast eftersom över tiden. Sett i ett långt perspektiv långsamt stigande kommer skatteunderlaget sannolikt att öka.

I beror skattebasen av antalet aktier som omsätts omsmetoden och deras kursvärden. Båda dessa faktorer varierar. Förändkan vara mycket stora. Detta blir dock problematiskt ringarna om drastiskt i framtiden. Inneendast omsättningen sjunker skattebas kan vara något stabilare än omsmetohavsmetodens dens.

utgörs i omsmetoden av nettoförsälj- Beskattningsunderlaget vid transaktion. Underlaget är därför mycningssumman varje

200 SOU 1986:37

ket lätt att fastställa. I de flesta fall framgår det direkt av fondnotan.

I innehavsmetoden utgörs av beskattningsunderlaget aktiernas förmögenhetsvärde vid årsskiftena. Även detta är underlag lätt att fastställa, åtminstone om man håller sig till noterade papper.

Skatteuttaget kan lätt varieras med innehavsmetoden. Det kan ske på samma sätt som nu vid tillämpas förmögenhetsbeskattningen. skatteunderlaget kan alltså delas in i olika skikt och skatten tas ut en skala. enligt progressiv

Differentiering av omsen, t.ex. med annan skatteprocent på börsaktier än på andra aktier eller skuldebrev i förhålpå lande till aktier, blir svårare att införa. Man får då i princip samma administrativa som nu belastar svårigheter mervärdeskatten. Den numera upphävda s.k. hade fondstämpeln skilda skattesatser för aktier och obligationer, vilket ledde till administrativt krångel. Det var också en av huvudorsakerna till att den avskaffades.

Ur fördelningspolitisk synpunkt skiljer sig metoderna från det nuvarande för aktier beskattningssystemet genom att vinstfaktorn uppges som omfördelande instrument. Betydelsen av detta skall dock inte överdrivas. De nuvarande bestämmelserna kan utnyttjas systematiskt för av framtagning förluster på yngre aktier. Dessa förluster är till 100 % avdragsgilla och kvittas ofta mot vinster äldre som på aktier, endast tas upp till beskattning med 40 %. I fall många återköps förlustaktierna omedelbart efter Denna sker alltså försäljningen. ofta endast för att få fram en skattemässigt värdefull förlust. Det nuvarande leder alltså till en beskattningssystemet asymmetri som starkt minskar värdet av vinstfaktorns fördelningspolitiska betydelse. Innehavs- och omsmetoderna är heller inte fördelningspolitiskt En skatt som betydelselösa.

beloppsmässigt åtminstone motsvarar dagens reavinstskatt kommer att tas ut av aktieägarkollektivet oavsett vilken metod som väljs.

Innehavsmetoden torde vara mer fördelningspolitiskt användbar än omsmetoden. Aktiernas värdestegring kommer att ligga till grund för beskattningen även när omsättning inte sker. Den vars aktieförmögenhet ökar får alltså högre skatt. Dessutom kan innehavsmetoden lätt utformas med en progressiv skatteskala vilket skärper det fördelningspolitiska inslaget.

Vill man av fördelningspolitiska eller andra skäl ha en reavinstbeskattning under en initialperiod kan båda metoderna användas. Reavinstbeskattning kan förenas med oms utan att någon samordning behövs. Argumentet att man då dubbelbeskattar aktierna - dvs. både reavinst- och omsättningsbeskattar aktier - kan mötas en mindre av skatteyngre genom sänkning satsen. Även innehavsmetoden kan förenas med reavinstbeskattning under en initialperiod. Skall dessa två former utesluta varandra uppstår dock problem. Motsvarande problem belastar också omsmetoden.

Omsmetoden medför inga särskilda problem med årsskiftetransaktioner eller med koncernförhållanden och korsvist ägande vilket kan befaras med innehavsmetoden. Båda metoderna uppmuntrar reinvesteringar med ett visst försteg för innehavsmetoden.

Administrativt är båda metoderna avsevärt enklare än nuvarande reavinstregler. Omsmetoden torde vara lättare att administrera än innehavsmetoden eftersom den endast omfattar ett fåtal skattskyldiga, nämligen fondkommissionärer och andra stora omsättare. I en innehavsmetod blir alla som äger aktier över ett årsskifte potentiellt skattskyldiga. Det är fråga om ett mycket stort antal subjekt. Visserligen behöver en del av dem inte betala skatt p.g.a. minimibeloppsregeln ingen

100 000 kr. - men de skatt på innehav under exempelvis ingår i den som blir föremål för kontroll. grupp

kan Båda metoderna är Sammanfattningsvis följande sägas. enklare än den nuvarande för såväl skattskyldiga betydligt som Omsmetoden synes vid en helhetsbedömning myndigheter. vara enklare. Innehavsmetoden är svårare att genomföra något och den medför också vissa gränsdragningsproblem generellt som inte belastar omsmetoden. En fördel med innehavsmetoden dock att omsen kan behållas i nuvarande skick. På så sätt är få två robusta metoder vid sidan av varandra med kan man skattebaser. Det kan rent allmänt vara olika, kompletterande också vara lättare att en fördel och fördelningspolitiskt

acceptera.

SKULDEBREVSBESKATTNINGEN

13 ALLMÄNNA SYNPUNKTER

Enligt dagens regler reduceras den skattepliktiga reavinsten ju längre tid som ett skuldebrev innehas. Efter fem års innehav är hela vinsten skattefri. Avkastning på skuldebrev i form av ränta beskattas däremot fullt ut hos skuldebrevsägaren. Som tidigare nämnts görs som huvudregel gränsdragningen mellan ränta och kapitalvinst med ett formellt synsätt. I lagstiftning och praxis har emellertid vissa undantag gjorts från denna regel. Denna utveckling har lett till att det i vissa fall är svårt att avgöra om en värdeförändring är att betrakta som ränta eller kapitalvinst. Det aktuella rättsläget har medfört att det under de senaste åren utgetts ett ökande antal skuldebrev där avkastningen huvudsakligen getts formen av värdestegring. Avsikten med denna utformning är uppenbarligen att söka utnyttja att avkastning i form av värdestegring behandlas som kapitalvinst med därav följande skattefrihet efter fem år. Villkoren på dessa skuldebrev har emellertid enligt vår mening i många fall varit sådana att råder om hur vinsten skall behandlas vid inlösen _tveksamhet och avyttring. De undantag som gjorts i lagstiftning och praxis från ovannämnda huvudregel ger enbart en begränsad vägledning vid detta avgörande. Det krävs därför i många fall kvalificerade bedömningar för att fastställa beskattningskonsekvenserna vid en skuldebrevsförsäljning. Utvecklingen har

sålunda medfört att det i dag föreligger oklarheter i skuldebrevsbeskattningen.

Enligt kommitténs uppfattning är det nuvarande rättsläget i sin brist på klarhet otillfredsställande. Vi har därför bedömt det som mycket angeläget att förenkla gränsdragningen mellan ränta och kapitalvinst.

Förutom ovannämnda gränsdragningsproblem har det förekommit att den fulla avdragsrätten för förluster vid korttidsinnehav av skuldebrev utnyttjats för att söka konstruera fiktiva reaförluster. Följande exempel kan belysa detta.

Antag att en person säljer aktierna i sitt fåmansbolag för 2 milj. kr. Marknadsvärdet på aktierna är 1,4 milj. kr. Köparen är villig att betala 2 milj. kr. därför att säljaren som likvid accepterar dels 1 milj. i kontanter, dels en revers på l kr. med 5 % ränta och amorteringsfritt i 10 år. På milj. av den låga räntesatsen uppgår skuldebrevets marknadsgrund värde inte till nominellt belopp utan till ett betydligt värde. att skuldebrevets marknadsvärde är 400 000 lägre Antag kr. Antag vidare att aktiernas anskaffningskostnad är O kr. och att de innehafts längre tid än två år vid försäljningen. Den beskattningsbara reavinsten av aktieförsäljningen uppgår då till (40 % av 2 000 000 =) 800 000 kr. Genom att avyttra reversen en tid efter aktieförsäljningen gör säljaren en - 400 000 600 000 vilken reaförlust på (1 000 000 =) kr., under att den av förutsättning godkänns skattemyndigheterna är avdragsgill till 100 % mot den skattepliktiga vinsten på aktieförsäljningen. Å andra sidan redovisas en 600 000 kr. för vinst på aktieförsäljningen, vilken dock endast är hög skattepliktig till 40 % eller 240 000 kr. Säljaren gör alltså en skattevinst 000 - 240 000 =) 360 000 kr. Resulpå (600 tatet av transaktionerna blir således

att säljaren som likvid för aktierna erhåller 1,4 kr. milj. vilket motsvarar deras marknadsvärde

att säljarens skattepliktiga reavinst på aktieaffären blir 200 000 kr. i stället för rätteligen (40 % av 1,4 milj.) 560 000 kr.

att köparens för aktierna blir anskaffningskostnad 2 milj. kr. i stället för 1,4 kr. vilket han - vid omräkmilj. ning till marknadsvärdet av reversen vid utgivandet av den - för dessa. erlagt

På motsvarande sätt kan skattevinster vid överlåtillskapas telser av även annan lös egendom. När försäljningsvinster som t.ex. vid avyttring av yngre aktier - skall beskattas i sin helhet uppkommer däremot inte någon skattevinst. Förlusten i exemplet ovan motsvaras i dessa fall fullt ut av den skattepliktiga vinsten. Vid försäljning av fast egendom kan fiktiva förluster uppkomma endast när underköpeskillingen stiger det högsta skattefria försäljningspriset. Det krävs således en vikande eller stagnerande fasprisutveckling på tighetsmarknaden.

Syftet med det ovan angivna förfarandet är för säljaren uppenbarligen endast att nedbringa den skattepliktiga reavinsten.

I vissa fall har emellertid ett skuldebrevs värde verkliga vid köpetillfället beaktats vid fastställandet av köpeskillingens storlek. Sålunda har det verkliga värdet av en osäker reversfordran beaktats vid fastställande av köpeskillingen vid försäljning av en (RÅ 83 Aa En liknande fastighet 62). bedömning gjordes vid en fastighetsaffär avseende en säljarrevers som enligt köpekontraktet senast på tillträdesdagen skulle omplaceras hos ett Vid bestämbolag. köpeskillingens mande ansågs reversen endast värd det som belopp säljaren

erhöll vid överlåtelsen till bolaget (Regeringsrättens dom den 20 december 1985 i mål nr 736-737 - 1984). Det kan således konstateras att regeringsrätten i vissa speciella situationer skärpt sin praxis och frångått det nominalistiska synsätt som legat till grund för tidigare avgöranden. Rättsläget måste emellertid fortfarande anses vara något oklart. Det torde emellertid förhålla sig så att den säljare som baserar beskattningen vid avyttringen av egendom på att vinsten skall kunna nedbringas genom avyttring av en lågförräntad revers som erhållits som vederlag löper en avsevärd risk, att förlusten på reversen skall betraktas sm ej avdragsgill.

När det gäller beskattningen av avkastning på skuldebrev finns emellertid ytterligare ett grundläggande förhållande som bör beaktas. På ett skuldebrev framkommer avkastningen normalt som en på förhand bestämd avkastning, ränta. Denna inkomst har sedan länge ansetts böra beskattas fullt ut. Enligt kommitténs mening saknar det helt betydelse om denna avkastning uppbärs fortlöpande i form av räntebetalningar eller genom att inlösenspriset överstiger det belopp som långivaren vid lånetidpunkten betalat till låntagaren. vad saken nu i första hand gäller är vilka beskattningseffekter som skall inträda om långivaren före lånets förfallodag realiserar sitt innehav av ett skuldebrev och då på grund av ändringar i ränteläget får en mindre eller större avkastning än han haft anledning att utgå från när lånet lämnades eller skuldebrevet förvärvades. Frågan är om denna vinst eller förlust i förhållande till vad han haft anledning utgå från skall behandlas på annat sätt än den förväntade avkastningen på hans placering. Vi är medvetna om att man hittills funnit en sådan särbehandling motiverad. Det kan emellertid ifrågasättas om ett sådant traditionellt synsätt skall tillmätas avgörande betydelse.

Enligt kommitténs mening är det inte tillfredsställande att en värdestegring som dels utgör ett medvetet alternativ till

ränta och dels reellt sett är att anse som en ränta i vissa fall kan bli skattefri. Vidare anser vi det inte vara rimligt att fiktiva reaförluster kan tillskapas med dagens regler. Av nu anförda skäl anser vi att dagens beskattningsregler är otillfredsställande.

14 VAL AV BESKATTNINGSMETOD

Beträffande skuldebrev brukar traditionellt den inställningen hävdas att vad som ekonomiskt sett utgör ränta också skall beskattas som ränta och att vad som reellt sett utgör kapitalvinst skall reavinstbeskattas. Vi har emellertid i vårt arbete funnit att kapitalvinstbegreppet när det gäller skuldebrev kan ifrågasättas. Vi har även bedömt det som väsentligt att vårt förslag skall eliminera gränsdragningsproblemen mellan ränta och kapitalvinst. Vår avsikt är vidare att försöka åstadkomma sådana regler att bolagens val av låneform och lånevillkor blir så litet beroende av beskattningskonsekvenserna som möjligt. Därtill har kommittén lagt stor vikt vid att reglerna skall vara enkla att tillämpa både för skattskyldige och skattemyndigheter.

När det gäller vinstbeskattningen av skuldebrev bör beaktas att uppkomsten av en penningmarknad i början av 1980-talet och införandet av nya typer av skuldebrev helt har förändrat den situation som rådde under 1970-talet. Penningmarknaden har skapat nya metoder för riksbanken att styra marknadsräntorna. Dessa möjligheter utnyttjas också i mycket stor utsträckning i dag. En följd härav är att räntenivån varierar avsevärt mer än tidigare. De snabba ränteförändringarna på kreditmarknaden och förväntningarna om sådana har i sin tur haft till följd att kurserna på penningmarknaden ständigt fluktuerar. Gränsen mellan penning- och obligationsmarknaden håller även på att bli allt mer flytande. för Löptiderna

som ges ut med fast ränta förkortas samtidigt obligationer för har en tendens att som löptiderna penningmarknadspapper bli allt Även handeln med obligationer och antalet längre. har ökat sedan 1970-talet.

placerare på obligationsmarknaden

Det anförda medför att vad som i avsnitt 3.3 anförts angående får allt större aktualitet även för penningmarknadspapper Därtill förekommer i dag en långsiktig värdeobligationer. äldre obligationer med låg ränta. Dessa förvärvas stegring på till ett som ligger under inlösenkursen. Marknaden styrs pris i av till en skattefri vinst efter härvid mycket möjligheten fem års innehav.

Denna skattefrihet medför att skuldebreven är gynnade i be-

skattningshänseende i jämförelse med investeringsalternativen och Vidare förefaller handeln med reveraktier fastigheter. och liknande ha ökat under de senaste åren. ser värdepapper till har även förändrats. I Inställningen vinstbeskattningen man ha den uppfattningen att alla förmögenhetsvinsdag synes oavsett om de är av karaktär eller inte, bör ter, spekulativ beskattas. Det har i vissa sammanhang även gjorts gällande oavsett form bör vara likformigt beskatatt all avkastning tad. vår bör därför alla skuldebrev bli föremål Enligt mening för en i tiden vinstbeskattning. Detta bör gälla obegränsad även om förvärvet är benefikt.

Vad avser valet av anser vi en fundamental beskattningsmetod vara att metoden är enkel. Enligt vår uppfattförutsättning är det i huvudsak tre alternativ som kan komma i fråga. ning

I Den som är förutsebar anses utgöra ränvärdeförändring ta, övrig värdeförändring beskattas enligt aktieregler-

na.

II All anses utgöra reavinst och beskattas värdeförändring enligt aktiereglerna.

III All värdeförändring anses utgöra ränta.

Metod I innebär att all värdeförändring som är förutsebar vid utgivandet skall beskattas såsom inkomst av kapital (ränta). Övrig värdeförändring skall beskattas som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet (reavinst). överlåts inte skuldebrevet under löptiden medför metoden således att all avkastning blir räntebeskattad. Detta är berättigat eftersom köparen redan på förhand kan räkna ut den effektiva räntan, som han får av sin placering. Något spekulativt moment av den karaktär som kan sägas känneteckna den typiska reavinsten kan svårligen anses föreligga i detta fall.

Vid överlåtelser av skuldebrev uppstår emellertid problem. Vad först avser köparen kan konstateras att hans situation i mycket överensstämmer med det läge som han skulle kommit i om han tecknat ett nytt skuldebrev. Han vet sålunda redan vid förvärvet hur stor avkastning han får av skuldebrevet och kan

på motsvarande sätt som vid nyteckning beräkna den effektiva

räntan av sin placering. Det pris som köparen betalar för skuldebrevet utgör likvid dels för själva skuldebrevet dvs. för det värde i kapital och blivande avkastning detta representerar, dels också för den vid överlåtelsen upplupna, ännu ej förfallna räntan och dels den förutsebara värdeförändringen till inlösenstidpunkten. Storleken av den upplupna värdeförändringen är beroende av beräkningsmetoden och om beskattningen skall ske löpande eller ej. Oberoende av hur värdeförändringen tidsmässigt skall beskattas kräver denna metod att skuldebrevets nuvärde anges för varje dag under löptiden så att säljaren vid en överlåtelse kan fastställa hur stor del av köpeskillingen som skall beskattas som inkomst av kapital.

För säljarens vidkommande bör följande gälla. Den del av köpeskillingen som är att hänföra till upplupen ränta resp.

upplupen förutsebar värdeförändring räntebeskattas. Resterande del av köpeskillingen blir reavinstbeskattad.

Om säljaren vid avyttringen får ut mer eller mindre än vad han själv erlagt för själva skuldebrevet beror främst på det allmänna ränteläget, vilket påverkat skuldebrevsmarknaden. Även spekulationsmoment och bedömningen av den säkerhet som ligger bakom obligationen kan inverka. Säljaren erhåller lika mycket som köparen vill placera i skuldebrevet för att få den avkastning årligen och vid skuldebrevets inlösen som han kräver. Är köparen villig att betala ett högre belopp för själva skuldebrevet än vad säljaren erlagt för detsamma får skatta för - förutom en ränteintäkt under inkomstsäljaren - en reavinst. Betalar däremot ett slaget kapital köparen lägre belopp för själva skuldebrevet än vad säljaren erlagt för detsamma (dvs. den totala köpeskillingen understiger summan av upplupen ränta, upplupen värdestegring och anskaffningspris) får säljaren i konsekvens med det föregående skatta för en ränteintäkt under inkomstslaget kapital. Härutöver uppstår dock en reaförlust som inte går att kvitta mot ränteintäkten.

En effekt av metod I är alltså att en skuldebrevsinnehavare som avyttrar ett skuldebrev kan få en reaförlust sonl han eventuellt inte kan tillgodogöra sig samtidigt som han beskattas för en inte obetydlig ränteintäkt. Har skuldebrevet förvärvats i andra hand kan det till och med uppstå en sammanlagd förlust vid avyttringen. Trots detta skall säljaren enligt denna metod beskattas för en ränteintäkt. Vinstberäkningen synes även bli mycket komplicerad i vissa fall. Systemet medger inte företagen en generell rätt att kvitta reaförluster på skuldebrev mot rörelseintäkter. Metoden innebär vidare att företagens och hushållens möjligheter att göra skattefria kursvinster vid direkt ägande försvinner.

Ur ett visst perspektiv ger metoden ett principiellt riktigt resultat. Den är även teoretiskt enkel. Den del av en värdeförändring som är förutsebar beskattas som ränta och den icke förutsebara delen beskattas som reavinst. Den i dag svåra och i många hänseenden oklara gränsdragningen mellan ränta och kapitalvinst blir teoretiskt sett väsentligt enklare med denna metod. I praktiken torde dock tillämpningen av reglerna inte bli så okomplicerad eftersom nya gränsdragningsproblem uppstår när man skall avgöra vilka värdeförändringar som är

att anse som förutsebara. Med denna metod torde man inte

heller kunna lösa problemen kring skuldebrev som utfärdats till under- eller överkurs.

Kommittén betraktar de redovisade problemen vid överlåtelser av skuldebrev som mycket stora. Det är bl.a. en logisk följd av metoden att en förlust kan leda till inkomstbeskattning. Vidare finner vi att metoden är komplicerad att tillämpa såväl för skattskyldiga som skattemyndigheter. Därmed anser vi att mellan ränta och kapitalvinst som från gränsdragningen teoretiska utgångspunkter är helt klar inte får en tillfredsställande Med härav kan vi - trots att lösning. anledning vår teoretiska - inte metoden uppfyller grundinställning förorda metod I.

Beträffande det andra alternativet (metod II) kan följande anföras.

Metoden innebär att endast den formella räntan beskattas som inkomst av kapital. All annan avkastning skall reavinstbeskattas aktiereglerna. Långivaren beskattas endast för enligt den formella räntan löpande i och med att ränteintäkterna blir tillgängliga för lyftning. Beskattningen i övrigt sker först vid inlösen eller avyttring. överlåts inte skuldebrevet under medför således metoden att eventuella kurslöptiden vinster vid inlösen skall reavinstbeskattas. Detta gäller oavsett om vinsten är förutsebar eller inte. Detta innebär

att en värdestegring på obligationer som uteslutande är en följd av en underkursemission endast blir beskattad till 50 procent enligt vårt förslag till nya aktieregler. Enligt nuvarande aktieregler skulle en sådan värdestegring bli beskattad till 40 % när obligationen innehafts 2 år eller längre. Enligt praxis beskattas en sådan värdestegring fullt ut. Metoden innebär följaktligen en viss lättnad i beskattningen i dessa fall.

Vid överlåtelser av skuldebrev uppstår inga speciella problem. Köparen får som skuldebrevets anskaffningspris räkna hela den erlagda köpeskillingen minskad med den del som utgör likvid för upplupen ränta. Ersättningen för upplupen ränta bör utgöra en avdragsgill kostnad för köparen. Då all värdeförändring skall beskattas som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet föreligger inte något behov av en ytterligare uppdelning av köpeskillingen. I köpeskillingen för själva skuldebrevet ingår således ersättningen för eventuell förutsebar värdeförändring. Någon omedelbar beskattning av köparen för denna aktualiseras dock inte. Värdeförändringar skall ju reavinstbeskattas varför det krävs en avyttring av köparen för att en beskattningsbar vinst skall uppkomma för denne.

Säljaren beskattas för den del av köpeskillingen som är att hänföra till upplupen ränta som inkomst av kapital. Resterande del av köpeskillingen skall reavinstbeskattas enligt 35 § 3 mom. KL. Understiger köpeskillingen inköpspriset uppkommer således en reaförlust.

Metoden är inte invändningsfri. Normalt uppkommer värdeförändringar på skuldebrev som en följd av förändringar i det allmänna ränteläget, lånets godhet eller andra oförutsedda faktorer. Med denna metod blir även förutsebara och kända värdeförändringar reavinstbeskattade. Något spekulativt moment av den karaktär som kan sägas känneteckna den typiska reavinsten föreligger inte i dessa fall. Metoden medför såle-

2l5

des bl.a. att den värdestegring som utgörs av skillnaden

mellan under- och parikurs alltid skall reavinstbeskattas. en underkurs kan utgöra en kapitalisering av Eftersom sägas som erfordras för att ett skuldebrev skulle

den räntehöjning,

ut till så kan det med fog hävdas att underkunnat ges pari reellt sett är att anse som en ränta. Denna ränta blir kursen förmånligt behandlad i jämförelse i skattehänseende mycket i allmänhet. Detta kan illustreras med ett exemmed ränta

pel.

att en har 10 000 kr. att investera under 5 år Antag person och att valet står mellan banksparande och förvärv av obligabeskattas aktieregler. Vid banktioner som enligt gällande han % ränta. Av detta belopp förutsparande erhåller 11,5 i skatt medan resten får stå kvar på kontot. sätts hälften gå år har vuxit med 3 225 kr. eller Efter 5 kontobehållningen år. Vid av förutsätts han med 5,75 % per köp obligationer 12 500 kr. = underkursobligationer på nominellt (kurs köpa en 6 %. (Om hänsyn inte tas 80 %) och med ränteavkastning på är den erforderliga underkurtill beskattningskonsekvenserna räntan = 79,93 %.) Räntan sen för att kompensera den lägre efter med 50 % bli insatt på ett förutsätts skatteavdrag % ränta. Efter 5 år är behållningen av bankkonto med 11,5 = 2 103 kr. Härtill kommer en reavinst på ränteavkastningen 2 500 kr. Beskattas reavinsten enligt nuvarande aktieregler i reavinstskatt (vid 50 % marginalskatt) och avgår 500 kr. blir 4 103 kr. under perioden eller hans totala behållning år. är alltså obligationssparandet 7,12 % per Enligt exemplet än banksparandet. Om räntan på obligationer förmånligare underkursen i därav sätts till sätts till 0 kr. och anledning det allra förmånligast. Den totala behållningen 58 % blir 5 793 kr. eller 9,57 % per år. Vid en 50 % aktieblir härvid blir förmånen något mindre. vinstbeskattning

som motsvaras av underkursen är bestämd Den värdestegring Det även av denna anledredan vid emissionstillfället. synes

216 SOU 1986:37

ning inte vara principiellt att beskatta riktigt värdestegringen som reavinst. Då enligt gällande rätt värdestegringen i åtskilliga fall beskattas som inkomst av kapital (se t.ex.

RÅ 1972 ref; 5l och RÅ 82 Aa 152) medför denna

metod skattelättnader i många situationer. Å andra sidan beskattskärps ningen i de fall underkurser blir enligt dagens regler skattefria efter fem år.

Metoden ger inte företagen någon rätt att kvitta kursförluster på skuldebrev mot överskott i rörelsen. Å andra sidan blir samma beskattningsregler för i stort tillämpliga sett alla värdepapper. blir också neutral Beskattningen i förhållande till företagens olika finansieringsformer. Möjligheten att göra skattefria vinster på skuldebrev försvinner.

Problemen med gränsdragningen mellan ränta och kapitalvinst förenklas väsentligt med denna metod.” Gränsdragningen görs uteslutande med ett formellt betraktelsesätt. Alla kursförändringar skall behandlas som reavinst. Som ränta beskattas endast den formella räntan. Vid en krävs avyttring således endast att man fastställer hur stor del av som köpeskillingen är att hänföra till den formella räntan. upplupna Övrig likvid reavinstbeskattas. Även av under- och överbehandlingen kurser blir enkel med denna metod. Alla kursförändringar skall reavinstbeskattas oberoende av orsaken till värdeför-

ändringen.

Utmärkande för metod II är att den är enkel att tillämpa såväl för skattskyldiga som Metoden skattemyndigheter. medför med vårt förslag till en aktievinstbeskattning evig reavinstbeskattning till i huvudsak 50 procent. Detta innebär att beskattningen blir lindrigare än i dag för dels korta innehav, dels skuldebrev som utgivits till underkurs.

Den tredje metoden för ett beskattning utgör försök att neutralisera de största bristerna med metod I. Metoden innebär

att både den formella avkastningen (räntan) och realiserade kursvinster resp. -förluster skall beskattas som ränta. En förlust utgör således ett avdragsgillt ränteunderskott (Metod III). Någon reavinst kan inte uppkomma med denna metod. I det rena inlösensfallet överensstämmer sålunda metod III med metod I.

Vid överlåtelser blir emellertid situationen en annan. Köparen får som skuldebrevets räkna hela den anskaffningskostnad erlagda köpeskillingen minskad med den del som utgör likvid för upplupen ränta. Ersättningen för räntan en utgör avdragsgill kostnad för köparen. Då all skall bevärdeförändring skattas som inkomst av kapital föreligger inte heller enligt denna metod något behov av en av ytterligare uppdelning köpeskillingen. Det pris som köparen betalar är således - bortsett från den upplupna räntan - att anse som likvid för själva skuldebrevet. Eftersom denna likvid skall beskattas som inkomst av kapital kan någon reavinst inte för säluppkomma jaren och inte heller för köparen om denne vidareförsäljer eller inlöser skuldebrevet.

Säljaren beskattas för ersättningen för upplupen ränta som inkomst av kapital. Även resterande del av köpeskillingen beskattas som inkomst av kapital. Understiger köpeskillingen inköpspriset uppkommer ett avdragsgillt ränteunderskott.

Även mot denna metod kan emellertid riktas anmärkningar. Eftersom hela den realiserade värdeförändringen skall beskattas som inkomst av kapital oberoende av orsaken till värdeförändringen kan någon reavinst aldrig uppkomma. Även rena spekulationsvinster blir sålunda räntebeskattade. Metod III medför vidare bl.a. att alla underkurser blir räntebeskattade. Eftersom underkursen kan sägas utgöra en kapitalisering av den räntehöjning, som erfordras för att skuldebrevet skulle kunnat ges ut till pari så kan det hävdas att underkursen reellt sett är att anse som en ränta. Den värdestegring som

motsvaras av underkursen är vidare bestämd redan vid emismoment av den karaktär som sionstillfället. Något spekulativt kan känneteckna den typiska kapitalvinsten finns sålesägas

i denna Det synes därför vara princi-

des inte värdestegring. att beskatta värdestegringen som inkomst av piellt riktigt kapital.

innebär vidare att företagen får möjlighet att kvitta Metoden alla förluster skuldebrev mot rörelseintäkter. Detta medpå för att neutralitet i beskattningen erhålls i förhållande till statsskuldväxlar m.m. Möjligheterna att ge ut obligationer och skuldebrev till underkurs torde även öka. Detta måste anses vara Å andra sidan försvinner möjligheterna positivt. skattefria kursvinster. För fysiska personer får att göra metoden anses medföra till övervägande del negativa följder att erhålla lågt beskattade vinster eftersoni möjligheterna av skuldebrev Å andra sidan utökas vid direkt ägande upphör. för förluster. Dessa blir alltid fullt ut avavdragsrätten dragsgilla.

Ett med denna metod utgör dock gränsdragningen mot problem konvertibla skuldebrev eftersom värdeförändringar på dessa

reavinstbeskattas.

Den i svåra och i många hänseenden oklara gränsdragningen dag mellan inkomst och blir enkel med metod III. All kapitalvinst och skall räntebeskattas. Likavärdeförändring avkastning ju så ersätts de ofullständiga och komplicerade reglerna angåenbehandling av en enkel och klar de under- och överkurspappers bestämmelse.

III utmärks framförallt av att den är mycket enkel att Metod för som skattemyndigheter. Då tillämpa såväl skattskyldiga och skall beskattas som inall värdeförändring avkastning kan reavinst aldrig uppkomma. Detta komst av kapital någon innebär att beskattningen av realiserad värdestegring skärps

för skuldebrev. Å andra sidan erhålls också en notsvarande utvidgning av avdragsrätten för förluster. En sådan utökad avdragsrätt för förluster måste anses utgöra en fördel för de skattskyldiga. För kortare innehav uppkommer däremot inte O .. . nagon okning.

Skillnaden mellan metod II och metod III är således att den första felaktigt beskattar en på förhand känd värdestegring som reavinst medan den andra med ett traditionellt synsätt felaktigt beskattar en på förhand okänd värdestegring som ränta.

De nu påtalade skillnaderna leder till olika effekter i beskattningshänseende. Enligt metod II beskattas vinster och förluster med tillämpning av vårt förslag till aktieregler med 50 %. Detta gäller oberoende av orsaken till värdeförändringen. Metoden ger således motiv för att ge avkastningen formen av värdestegring i stället för ränta, som ju beskattas fullt ut. Beskattningen av vinster och förluster enligt metod III är däremot evig till oavkortat belopp varför denna metod är neutral i förhållande till olika former av avkastning.

Vid valet mellan metod II och metod III fäster kommittén stor vikt vid att metoden bör vara enkel att tillämpa samt att den inte inbjuder till opåkallade skatteförmåner genom speciella konstruktioner. Vi anser dessutom att gränsdragningsproblemen mellan ränta och kapitalvinst måste få en enkel och rimlig lösning. Enligt vår mening uppfylls dessa krav bäst om skuldebreven beskattas enligt metod III. Kommitténs förslag blir därför att all värdeförändring skall beskattas som ränta.

15 VINSTBESKATTNING AV SKULDEBREV

15.1 Huvudprinciper

I detta avsnitt redovisar vi huvudprinciperna för vinstbeskattningen av skuldebrev. I de följande avsnitten lämnas mer detaljerade redogörelser för utformningen av beskattningsreglerna.

Värdestegring och annan avkastning på skuldebrev skall beskattas som inkomst av kapital enligt 38 § KL.

Ett skuldebrevs anskaffningsvärde utgörs i regel av den köpeskilling man erlagt vid förvärvet. Alla förvärv är vinstskattegrundande.

Hela vinsten på ett skuldebrev beskattas oberoende av innehavstidens Från vinsten får - efter reduktion för längd. förluster inom förvärvskällan - med fysisk person göra avdrag sammanlagt l 600 kr.

Vid avyttring av skuldebrev beskattas den verkliga vinsten, dvs. försäljningspriset minus anskaffningskostnaden och kostnader för förvärvet och avyttringen.

Vinstandelsbevis och förlagsandelsbevis följer samma regler som ovan redovisats för skuldebrev.

222 ,

Konvertibla skuldebrev och premieobligationer berörs inte av förslaget.

15.2 Förvärvets art

Vinst vid avyttring av ett skuldebrev beskattas oberoende av om värdepapperet förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång (oneröst fång) eller genom gåva, arv, testamente eller bodelning (benefikt fång). Beskattning sker emellertid endast vid avyttringar. överlåts ett skuldebrev genom ett benefikt fång sker inte någon beskattning förrän förvärvaren avyttrar skuldebrevet på ett oneröst sätt. Vid bedömning av vad som bör anses som ett oneröst fång kan vägledning hämtas från den praxis som utbildats beträffande aktier. Fysisk person har vid beskattningen rätt till extra avdrag med 1 600 kr. om intäkten i förvärvskällan överstiger kostnaderna. Avdraget får dock inte medföra att underskott uppstår.

15.3 Beräkning av anskaffningskostnad

Ett skuldebrevs anskaffningskostnad är i regel den köpeskilling som erlagts vid förvärvet. Anskaffningskostnaden för ett skuldebrev som erhållits som skattepliktig förmån är lika med skuldebrevets värde vid den tidpunkt förmånen var tillgänglig för lyftning. I anskaffningskostnaden får även inräknas omkostnader vid förvärvet. Har ett skuldebrev förvärvats genom ett benefikt fång utgör anskaffningskostnaden det vederlag som betalades vid närmast föregående onerösa förvärv.

Även i detta sammanhang kan vägledning hämtas från den praxis som utbildats beträffande aktier.

15.4 Upplupen ränta

Den formella skuldebrev - räntan - beskattas avkastningen på som inkomst av kapital. När ett skuldebrev överlåts med rän-

sou 1986:37 _ 223

tekupong erlägger köparen i allmänhet särskild ersättning för den vid köpetillfället upplupna räntan. Köpeskillningen för skuldebrevet består således normalt dels av ersättning för skuldebrevet, dels av särskild ersättning för den själva räntan. Säljaren reavinstbeskattas för det första upplupna Ersättningen för den upplupna räntan skall beskatbeloppet. tas som inkomst av kapital. Köparen har enligt praxis rätt att göra avdrag för det belopp han utgett i upplupen ränta. Avdraget skall göras det beskattningsår då likviden erläggs (RÅ 83 1:79). I dag delas således köpeskillingen upp i en del som avser upplupen ränta (räntebeskattas) och en del som är att hänföra till själva skuldebrevet (reavinstbeskattas). Det är det sistnämnda beloppet som utgör skuldebrevets anskaffningskostnad vid en framtida försäljning.

Vid överlåtelse av en aktie ingår däremot i vinstberäkningen också den del av avyttringspriset som motsvarar en förväntad utdelning. Den nye aktieägaren tar upp hela utdelningen till beskattning som inkomst av kapital utan avdrag för vad han vid förvärvet av aktien kan tänkas ha erlagt för upplupen utdelning.

Vårt förslag innebär att ersättningen för själva skuldebrevet

och den upplupna räntan skall beskattas på samma sätt, dvs. som inkomst av kapital. Det kan därför ifrågasättas om en uppdelning av köpeskillingen bör bibehållas.

Som skäl för att behålla nuvarande uppdelning kan åberopas köplagens bestämmelser och att den upplupna räntan beräknas separat vid handel med skuldebrev. Bolagen redovisar även den upplupna räntan särskilt i bokföringen.

Med hänsyn till rådande handelsbruk och bolagens redovisningspraxis har vi funnit att övervägande skäl talar för att den nuvarande uppdelningen bör bibehållas.

15.5 Avdrag för förlust

Realiserade vinster skuldebrev skall - kommitténs på enligt - beskattas som ränta oberoende av förslag innehavstid. Av reciprocitetsprincipen följer att avdragsrätten för förluster bör vara den motsvarande. En realiserad förlust på skuldebrev bör således utgöra ett avdragsgillt belopp som i avdragshänseende jämställs med gäldränta. Medför en sådan förlust att underskott uppkommer i förvärvskällan, utgör detta således ett allmänt avdrag. Det sagda innebär att avdragsmöjligheterna för förluster på skuldebrev ökar väsentligt jämfört med nuvarande regler. En skuldebrevsförlust kan med denna lösning kvittas mot även intäkter i andra förvärvskällor. Vid kvittning utom förvärvskällan berörs förlusten dock av den generella avdragsbegränsningen.

Som redogjorts för i avsnitt 13 kan den obegränsade avdragsrätten för förluster på skuldebrev utnyttjas för att söka konstruera fiktiva reaförluster vid överlåtelser av lös och - under vissa - Av egendom förutsättningar fastigheter. redogörelsen framgår även att regeringsrätten skärpt sin praxis och allt mer frångått det nominalistiska synsätt som tidigare varit förhärskande. Situationen måste därför i dag anses vara väsentligt bättre än tidigare.

Räntebeskattningen av skuldebrev medför även en klar förbättring i detta hänseende. Reavinsten på aktierna (se exemplet i avsnitt 13) och skuldebrevsförlusten skall inte längre redovisas i samma förvärvskälla varför den generella avdragsbegränsningen träffar skuldebrevsförlusten.

Kommitténs förslag blir således att avdrag medges för hela den realiserade förlusten på skuldebrev oberoende av innehavstid. t

15.6 Gränsdragning mot konvertibla skuldebrev

Vårt förslag innebär att värdestegring och övrig avkastning på vanliga skuldebrev skall beskattas som ränta.

Konvertibla skuldebrev skall däremot beslutad enligt nyligen lagstiftning reavinstbeskattas på samma sätt som aktier dvs. enligt 35 § 3 mom. KL. Ett utbyte av ett konvertibelt skuldebrev mot en aktie skall inte beskattas som ett nytt fång. Någon reavinstbeskattning aktualiseras alltså inte vid konvertering.

Vederlaget för ett konvertibelt skuldebrev får enligt aktiebolagslagen (1975:1385) inte understiga det nominella beloppet på aktie som lämnas vid utbyte, om inte mellanskillnaden täcks genom kontant betalning vid utbytet. Denna är en regel konsekvens av att ett aktiebolag i princip inte får emittera aktier till underkurs. Ytterligare begränsningar föreligger inte. Emitteras ett konvertibelt skuldebrev med en värdelös konverteringsrätt till underkurs skulle således opåkallade skatteförmåner kunna erhållas. Underkursen blir ju enligt både nuvarande regler och vårt till förslag nya aktieregler lindrigare beskattad vid inlösen/överlåtelse än underkurser på vanliga skuldebrev enligt vårt förslag. Motsvarande förmån skulle kunna erhållas i optionslån där skuldebrevsdelen utgörs av ett konvertibelt skuldebrev. skuldebrev som i sakligt hänseende är identiska skulle alltså kunna bli beskattade på helt olika sätt. En sådan är vår inte ordning enligt mening godtagbar.

Kommittén har övervägt olika vägar att komma till rätta med problemet. En tillfredsställande lösning torde om uppnås konvertibla skuldebrev som ges ut med en konverteringsrätt som vid utgivningstillfället saknar värde skall uppenbarligen beskattas enligt 38 § l mom. att använda kon- Möjligheterna vertibla skuldebrev för seriös kapitalanskaffning påverkas

inte av en sådan samtidigt som eventuellt missbruk särregel förhindras.

Kommittén föreslår därför att konvertibla skuldebrev som med en värdelös konverteringsrätt skall beskattas som utges vanliga skuldebrev.

15.7 Förlagsandelsbevis

Genom beslutad (SFS 1984:189) har ekononyligen lagstiftning miska erhållit att dra till sig riskföreningar möjligheter även från andra än medlemmar. Detta sker villigt kapital särskilda s.k. förlagsinsatser. Förgenom kapitalinsatser, räknas till det bundna egna kapitalet och lagsinsatserna intar en mellan medlemskapitalet och det mellanställning lånade Insatserna är inte förenade med någon röstkapitalet. rätt men medför en viss i föreningen. Insatserna skall insyn vara bundna i minst fem år. Med varje förlagsinsats är vissa förenade. Till dessa rättigheter hör främst uträttigheter Föreningen kan med den som tilldelning på förlagsinsatsen. en avtala om högre avkastning än som skjutit förlagsinsats är tillåten i om medlemsinsats. Avtal kan enligt lagen fråga också träffas om att skall ha förtur till förlagsinsatserna utdelning framför medlemskapitalet. Vid föreningens upplösskall förlagsinsatserna återbetalas före medlemsinsatning serna men endast i den mån överskott finns sedan samtliga En innehavare av har

borgenärer tillgodosetts. förlagsandelar

inte rätt att erhålla del av eventuellt överskott utöver insatsens storlek. Ett överskott vid likvidation skall således fördelas endast mellan medlemmar.

En förlagsandel kan överlåtas. Omsättningen av förlagsandelar underlättas av att det för förlagsinsats skall utfärdas varje ett förlagsandelsbevis.

Med förlagsinsatsernas natur av egenkapital i föreningen följer att den som tillskjutit en förlagsinsats inte får ställning av borgenär i vanlig mening. En skillnad föreligger sålunda i förhållande till vad som gäller exempelvis de på kapitalmarknaden förekommande typerna av förlagsbevis och deras innehavare. Det betyder att en innehavare av en förlagsandel kommer att sakna de rättigheter mot föreningen som vanligen tillkommer en borgenär. Han äger t.ex. inte säga upp förlagsinsatsen till omedelbar betalning, när föreningens ekonomiska ställning försämras i sådan mån att risk uppstår för att förlagsinsatsens värde går förlorat. Det torde inte heller vara avsett att han skall kunna söka föreningen i konkurs, t.ex. för att det skall bli möjligt att föra talan om återvinning eller för att få föreningens tillgångar omhändertagna och realiserade av en konkursförvaltare.

En förlagsandel ger å andra sidan inte något egentligt inflytande i föreningen. En innehavare av förlagsandel äger inte rösträtt på föreningsstämma och därmed inte heller rätt att framställa yrkanden eller förslag på stämman. Han får inte ens underrättelse om stämman eller där fattade beslut. Inte heller äger han på annat sätt något inflytande i föreningen, t.ex. i form av rätt till representation i styrelsen. Han har dock samma rätt som styrelseledamot och medlem i föreningen att klandra stämmans beslut. Innehavare av förlagsandelar som

representerar minst en tiondel av det totala insatskapitalet

har även rätt att påkalla att en särskild revisor utses. . Det sagda visar att en innehavare av förlagsandel praktiskt taget står utan möjlighet att under ogynnsamma förhållanden i någon form söka rädda något av värdet av sin kapitalinsats.

I fråga om den civilrättsliga behandlingen av förlagsandelsbevis gäller i huvudsak vad som föreskrivits i lagen (1936: 81) om skuldebrev. Förlagsandelsbevis betraktas sålunda civilrättsligt som skuldebrev.

Den skatterättsliga behandlingen av förlagsandelsbevis är oklar. Någon lagstiftning eller praxis finns för närvarande inte på området.

Enligt kommitténs uppfattning bör det klargöras om förlagsandelsbevisen i vinstskattehänseende skall jämställas med aktier eller skuldebrev.

För en aktievinstbeskattning talar att förlagsinsatserna räknas till det bundna egna kapitalet och att insatserna medför en viss insyn i föreningen. Det kan även göras gällande att förlagsandelsbevisen är mycket lika preferensaktier och att de därför bör aktiebeskattas. Förlagsandelsbevisen skiljer sig dock från preferensaktier på en väsentlig punkt. De ger ingen rösträtt. Detta talar mot en aktiebeskattning. Mot en sådan beskattning talar även att det associationsrättsliga inflytandet i övrigt är svagt utvecklat.

För en skuldebrevsbeskattning talar att förlagsandelsbevis civilrättsligt behandlas som skuldebrev och att en innehavare av sådant bevis inte i något sammanhang har rätt till utdelning utöver vad som följer av förlagsandelsbeviset. Vidare att avkastningen i inkomstskatterättsligt hänseende likställs med avkastning på skuldebrev dvs. ränta. Därtill kan anföras att en förlagsinsats utgör en fordran på föreningen för innehavaren.

Efter en samlad bedömning har vi funnit att det ligger närmast till nand att behandla förlagsandelsbevisen på samma sätt som övriga fordringsrätter vid vinstbeskattningen. Vi föreslår således att värdeförändringar på förlagsandelsbevis skall räntebeskattas.

15.8 Vinstandelsbevis

De beskattningsregler som kommittén föreslår för vanliga skuldebrev omfattar även vinstandelsbevisen.

15.9 Premieobligationer

Vårt förslag omfattar inte beskattningen av premieobligationer. Kursvinster - och förluster - sådana skall således på även i fortsättningen beskattas som reavinst enligt 35 § 4 mom. KL.

16 ÖVERGÅNGSFRÅGOR

Vid utformningen av övergångsbestämmelserna har vi utgått från att ett riksdagsbeslut om nya regler skall kunna tas under hösten 1986. De nya reglerna bör därför kunna träda i kraft den 1 januari 1987.

Den nya lagstiftningen bör gälla för alla skuldebrev som ges ut efter iktraftträdandet. Dessa skall i alla delar följa de nya reglerna.

För obligationer och skuldebrev som utgetts före ikraftträdandet uppkommer frågan om särskilda Övergångsbestämmelser är påkallade.

som visades i vårt delbetänkande Reavinst på konvertibla skuldebrev (Ds Fi 1983:25) och som framgår av avsnitt 10, har nya beskattningsregler på reavinstområdet i allmänhet tillämpats generellt efter ikraftträdandet utan särskilda övergångsbestämmelser.

Som skäl för att låta den nya lagstiftningen enbart gälla för de skuldebrev som utgetts efter ikraftträdandet kan anföras att låntagaren vid utformningen av lånevillkoren utgått från bl.a. då gällande beskattningsregler. Detsamma torde gälla den enskilde placeraren när han förvärvat ett skuldebrev. En tillämpning av de nya reglerna på tidigare lån skulle medföra delvis ändrade förutsättningar för redan gjorda placeringar.

En sådan lösning skulle innebära att vi fick två olika beskattningssystem så länge gamla skuldebrev existerade på marknaden. Eftersom en nängd skuldebrev har en återstående löptid på 10 år eller mer skulle vi under en ganska lång period ha två parallella beskattningssystem. Detta skulle enligt kommitténs mening avsevärt försvåra den praktiska tillämpningen för såväl skattskyldiga som skattemyndigheter. En sådan övergångsregel skulle sannolikt även ge upphov till två skilda skuldebrevsmarknader, med olika skattemässiga förutsättningar. Olägenheterna är således stora med en övergångsregel av denna typ.

De nu anförda omständigheterna har gjort att vår strävan varit att de nya reglerna skall tillämpas i så stor utsträckning som möjligt även på skuldebrev som utgetts före ikraftträdandet. Att helt låta de nya reglerna bli tillämpliga på gamla skuldebrev är dock, enligt vår mening, inte önskvärt.

Vid tidpunkten för de nya reglernas ikraftträdande kommer det att finnas skuldebrev som ägts i mer än fem år och som därför inte skulle bli föremål för någon vinstbeskattning enligt nuvarande regler. Man kan också räkna med att det förekommer många innehav som skulle kunnat avyttras vid ikraftträdandet med en reducerad skattepliktig vinst till följd.

Kommixténs förslag till nya beskattningsregler innebär att skuldebrev skall beskattas enligt 38 § l mom. KL i stället för enligt 35 § 4 mom. KL. Övergången medför en rad skillnader i beskattningen. Sålunda ersätts en tidsbegränsad beskattning av en evig sådan där hela vinsten beskattas. Vidare blir alltid värdestegringar på underkursskuldebrev beskattade. Tidigare förutsattes i princip ett oneröst fång för att beskattning skulle utlösas vid avyttring. Nu blir alla avyttringar skattepliktiga oberoende av på vilket sätt skuldebrevet har förvärvats.

Situationen med ändring av en tidsbegränsad beskattning till en evig uppstod också vid kommitténs förslag avseende de konvertibla skuldebreven. Där valde kommittén att lindra de tillbakaverkande effekterna genom att från beskattning undanta den värdestegring som skattefritt hade kunnat realiseras före ikraftträdandet (femårskonvertibler).

Även beträffande optionslånen uppkom liknande problem. Beträffande dessa föreslog vi att samtliga nya regler i princip skulle göras tillämpliga på de vid ikraftträdandet existerande optionsskuldebreven.

Den ändrade beskattningen av konvertibla skuldebrev och optionsskuldebrev medförde emellertid inte entydigt en skatteskärpning. För innehav mellan två och fyra år innebar de nya reglerna sålunda en skattelindring.

Situationen är något annorlunda nu. Det finns, som tidigare nämnts, skuldebrev som innehafts så länge att den skattepliktiga delen av vinsten reducerats. Om kommitténs förslag genomförs blir alltid hela vinsten vid en avyttring beskattad oberoende av innehavstiden. Detta innebär en skärpning av beskattningen för alla avyttringar som sker efter två år. För kortare innehav blir beskattningen oförändrad. I de fall då ett skuldebrevs värdestegring varit av någon betydelse har förvärvet troligen skett till underkurs. Förvärvaren har sannolikt räknat med att värdestegringen skall kunna erhållas utan skattebelastning. Sådan är ju situationen i dag om skuldebrevet behålls minst i fem år.

Enligt vår uppfattning bör likväl de nya reglerna av främst praktiska skäl gälla så snart som möjligt för alla skuldebrev oavsett om de är utgivna före eller efter ikraftträdandet. De tillbakaverkande effekterna av en skärpt vinstbeskattning bör dock lindras. Ett alternativ är att låta ingångsvärdet i det nya systemet justeras med hänsyn till innehavstiden för alla

skuldebrev. Vår åsikt är att en sådan lösning är mindre tillfredsställande. Vi anser att en sådan regel - med hänsyn till den stora mängden utelöpande skuldebrev - kommer att ge upphov till långvariga och omfattande praktiska problem.

Vid övervägande av dessa omständigheter har kommittén konstaterat att övergångsreglerna för att vara hanterbara måste vara enkla. Sådana regler blir av lättförståeliga skäl schablonartade. Hänsyn bör tas till att vårt förslag innebär en övergång till en full och i tiden obegränsad beskattning. Vi har stannat för att föreslå att alla vinster på skuldebrev som vid ikraftträdandet innehafts tre år eller längre blir skattefria om skuldebrevet avyttras under 1987. För börsnoterade obligationer och skuldebrev, som vid ikraftträdandet innehafts fem år eller mer, föreslår vi att som ingångsvärde i det nya systemet får användas det noterade värdet per den 31 december 1986. För skuldebrev som innehafts kortare tid skall de nya reglerna omedelbart gälla fullt ut.

ÖVRIGA FÖRSLAG

17 BESKATTNING AV STANDARDISERADE OPTIONER

17.1 Inledning

I startade som nämnts (se avsnitt 3.4) han- Sverige tidigare med standardiserade i 1985. Gällande skatdeln optioner juni för bygger på praxis. Någon särskild regleteregler optioner av vare eller finns inte. Av bl.a. ring sig köp- säljoptioner det skälet Svenska bankföreningen och Svenska fondbegärde handlareföreningen i februari 1985 hos regeringen lagstiftbegäran avsåg att beskattningsreglerna ning. Föreningarnas skulle inarbetas i det då lagstiftningsarbetet röpågående konvertibla skuldebrev och optionslån. Till framställrande hade en i vilken också förslag till ningen fogats utredning lagtext hade inarbetats.

Med hänsyn till dels de relativt komplicerade frågeställdels den korta tid som då stod till buds ansågs att ningarna, inte kunde tillmötesgås. Efter remissföreningarnas begäran överlämnades framställningen och remissvaren till behandling kommittén. Yttrandena har sammanställts i avsnitt 17.2.

För närvarande handlas i Sverige med köpoptioner på aktier samt och obligationer. Handeln med akköp- säljoptioner på tier skall utökas med aktieslag. Därtill skall ytterligare handel med på aktier påbörjas. På sikt planeras säljoptioner

också handel med index- och valutaoptioner. Dessa optioner skiljer sig såtillvida från aktie- och ränteoptioner att något underliggande värdepapper inte finns. Optionerna skall i stället anknyta direkt till aktie- resp. valutaindex. Något underliggande objekt som kan förvärvas kommer således inte att finnas.

17.2 Bank- och fondhandlareföreningarnas förslag

- som endast omfattar Enligt föreningarnas förslag aktieoptioner - skall den ersättning som utfärdaren erhåller vid utfärdandet av optionen reavinstbeskattas enligt 35 § 3 mom. KL. Beskattningen aktualiseras först när optionen förfaller. Även optionsinnehavaren skall vinstbeskattas enligt 35 § 3 mom KL.

Utfärdarens situation köpoptioner

Den ersättning som optionsutfärdaren erhåller vid utfärdandet av optionen (premium) skall beskattas enligt 35 § 3 mom. KL. Beskattningen aktualiseras först när optionen utnyttjas, kvittas eller förfaller.

Utnyttjas optionen till köp av aktier skall utfärdaren anses ha avyttrat aktierna för summan av dels köpeskillingen för aktierna dels den erhållna ersättningen för utfärdandet av optionen.

Avyttras optionen skall inte uppkomma några skattekonsekvenser för utfärdaren. Sker kvittning genom att innehavaren utfärdar en likalydande option till utfärdaren av den tidigare optionen, anses dock en avyttring ha skett. Utfärdaren skall härvid beskattas för skillnaden mellan erhållet premium och förvärvspriset för den nya optionen.

Förfaller en option skall erhållen ersättning beskattas hos utfärdaren.

Förvärvarens situation köpoptioner

Förvärvet av optionen skall inte utlösa någon beskattning.

Utnyttjas optionen till köp av aktier skall erlagd ersättning medräknas i aktiernas anskaffningskostnad. Aktierna skall anses anskaffade den dag förvärvet av aktierna sker.

Avyttras optionen skall vinsten upptas till beskattning enligt 35 § 3 mom. KL. Sker kvittning genom att innehavaren utfärdar en likalydande option till utfärdaren, anses likaledes en avyttring ha skett.

Förfaller en option får optionshavaren avdrag för reaförlusten varvid optionen skall anses avyttrad för 0 kr.

Utfärdarens situation säljoptioner

Optionsutfärdaren beskattas för ersättningen som han erhåller för optionen enligt 35 § 3 mom KL. Beskattning skall i detta fall aktualiseras först när optionen utnyttjas, kvittas eller förfaller.

Utnyttjas optionen anses utfärdaren ha förvärvat aktierna för vad han erlagt för aktierna minskat med den ersättning han erhållit för optionen. Någon beskattning utlöses således inte. Aktierna anses förvärvade den dag då optionen utnyttjas.

Avyttras optionen uppkommer inga skattekonsekvenser för utfärdaren. Sker kvittning genom att en option med motsvarande villkor utfärdas skall skillnaden mellan sistnämnda options förvärvspris och erhållet premium beskattas.

Förfaller optionen sker beskattning av erhållen ersättning hos utfärdaren.

Förvärvarens situation säljoptioner

Förvärvet av optionen utlöser inte någon beskattning.

Utnyttjas optionen till att påfordra köp anses optionsinnehavaren ha avyttrat aktierna för köpeskillingen för aktierna minskat med den ersättning han erlagt för optionen.

Avyttras optionen skall vinsten upptas till beskattning enligt 35 § 3 mom. KL. Sker kvittning genom att innehavaren utfärdar en likalydande option till utfärdaren, anses en avyttring ha skett.

Förfaller optionen får optionsinnehavaren avdrag för förlusten varvid optionen anses avyttrad för O kr.

I sin framställning hävdar föreningarna att nuvarande skattepraxis helt skulle förhindra eller i vart fall försvåra handeln med köp- och säljoptioner.

I övrigt kan föreningarnas kritik mot nuvarande praxis sägas vara koncentrerad till två punkter. Den första är den bristande symmetrin i beskattningen mellan å ena sidan den 100procentiga beskattningen som sker av erhållen ersättning (premium) för optionsutfärdaren medan å andra sidan optionsinnehavaren inte får avdrag för förlust om optionen förfaller. Den andra punkten är att premium, som ses som ett förskott på köpeskillingen, inte medräknas i köpeskillingen för de försålda aktierna utan beskattas särskilt. Har således försäljnigen avsett äldre aktier kommer en del av köpeskillingen att beskattas i sin helhet som inkomst av tillfällig förvärvsverksamhet medan den andra delen ingår i reavinstberäkningen varvid vinsten beskattas enbart till 40 %.

Remissinstansernas synpunkter på föreningarnas utredning är Tre olika riktningar har utkristalliserats, nämlisplittrad. dels tillstyrkan till lagstiftning på utredningen, dels gen krav på ytterligare utredning, dels avstyrkan till lagstiftning.

Det första alternativet - till lagstiftning ditillstyrkan rekt - företräds av det privata på föreningarnas utredning näringslivets organisationer samt av LO. Gemensamt för dessa instanser är att de inte diskuterar förslagets detaljer utan sig med en blank tillstyrkan eller en förklaring att de nöjer inte har något att invända mot förslaget.

Kravet på ytterligare utredning ställs av några offentliga instanser, RSV, bankinspektionen, kammarrätten i nämligen Stockholm och länsstyrelsen i Stockholm. De påpekar att ett flertal oklarheter vidlåder utredningen.

En remissinstans, länsstyrelsen i Göteborg, anser att förslaget leder till ett alltför komplicerat regelsystem och avstyrker därför lagstiftning på grundval av utredningen.

17.3 Överväganden

l7.3.l Allmänt

I förekommer handel med köpoptioner på aktier samt ned dag köp- och säljoptioner på obligationer. Beskattningsreglerna är oklara. Främst med hänsyn till omfattningen och storleken av handeln anser vi att en reglering är nödvändig. Vi har därför beslutat att framlägga ett förslag till beskattningsför de i marknaden förekommande optionsslagen. Kommitregler tén anser emellertid det vara av stor vikt att dessa regler, om möjligt, ges en sådan utformning att de vid ett eventuellt framtida behov kan utvidgas till att även avse andra optionsslag. Vi anser det också vara av stort värde att optionsbe-

skattningen blir enkel och enhetlig. Föreningarnas förslag innebär att vi måste ha ett system för beskattning av aktieoptioner och i praktiken ett annat för ränteoptioner. Det kan inte heller uteslutas att andra typer av optioner kan leda till ytterligare beskattningssystem. Vidare synes den uppskjutna beskattningen av premium som förslaget innefattar medföra stora kontrollsvårigheter. Föreningarnas förslag uppfyller således inte vårt krav på enkelhet och enhetlighet. Vi anser därför inte att förslaget bör läggas till för en grund lagstiftning.

Av liknande skäl har vi förkastat alla metoder som innebär att det underliggande objektet dvs. aktien resp. obligationen blir vägledande för beskattningen av optionen.

Enligt vår uppfattning är optioner särskilda värdepapper med säregna egenskaper. Likheterna mellan skilda optionsslag anser vi vara betydligt större än likheterna mellan en option och underliggande objekt. Detta menar vi utgör för grunden att - oberoende av samtliga optioner underliggande objekt bör beskattas på samma sätt. Med hänsyn till att vi uppfattar optioners värdeförändringar som genuina kapitalvinster resp. förluster anser vi vidare att optioner bör reavinstbeskattas. För en reavinstbeskattning talar att en option i många fall är att betrakta som ett högspekulativt En option värdepapper. ger innehavaren en ovillkorlig rättighet mot utställaren. Denne skall vid påfordran fullgöra sin förpliktelse enligt optionen. Detta gäller oberoende av situationen på marknaden. En option kan därför sägas utgöra en spekulation i marknadsförändringar. Eftersom de standardiserade optionernas löptid är kort och spekulationsinslaget i många fall är stort anser vi att dessa vinster bör beskattas till oavkortat belopp.

Kommittén har med de nu givna utgångspunkterna utarbetat ett förslag till beskattningsregler för köpoptioner på aktier samt köp- och säljoptioner på obligationer. innebär Förslaget

i huvudsak följande. Den ersättning som optionsutfärdaren erhåller vid utfärdandet av optionen (premium) skall beskattas som reavinst. Den som förvärvar optionen erhåller ett där förvärvspriset utgör anskaffningskostnad. vid värdepapper en framtida eller utnyttjande av optionen skall avyttring rum. Blir en option värdelös får reavinstbeskattning äga optionshavaren avdrag för uppkommen förlust.

l7.3.2 Köpoptioner på aktier och obligationer

Utfärdarens situation

Den som erhåller vid utfärdandet ersättning optionsutfärdaren skall beskattas som reavinst. Till beskattning (premium) skall nettobeloppet efter avdrag för transaktionskostupptas nader. Beskattning bör ske det år då intäkten blir tillgängför Detta motiveras av att premium utgör en lig lyftning. extraordinär avkastning på det underliggande värdepapperet. kan med en värdestegring. Denna är Avkastningen jämställas inte känd eller förutsebar vid förvärvet av det underliggande Det är först vid tidpunkten för utfärdandet värdepapperet. som utfärdaren vet storlek. Storleken bestäms utepremiums slutande av marknadskrafterna. Utnyttjas optionen erhåller han förutom avtalad köpeskilling endast premium. Utnyttjas inte optionen får han behålla både premium och underliggande Han har då en kapitalvinst. I ett värdepapper. gjort genuin sådant fall kan han ånyo utställa en option och erhålla ett etc. Ett utgör således en ersättning som nytt premium premium är oberoende av utnyttjande. Finns det inte något optionens motiveras beskattningen med att underliggande värdepapper en vinst på ett visst riskkapital, nämligen den premium utgör summa som måste som säkerhet för fullgörandet av deponeras förpliktelsen.

förvärvaren sin rätt att köpa det underliggande Utnyttjar värdepapperet genom att betala fastställt lösenpris (lösen)

skall utställaren beskattas för erhållen köpeskilling på vanligt sätt dvs. enligt 35 § 3 mom. KL för aktier och enligt vårt förslag 38 § 1 mom. KL för obligationer. Premium skall inte påverka vinstberäkningen eftersom det beskattas särskilt.

Förvärvar utställaren en option som utställts av annan än han själv skall situationen bedömas fristående från den egna optionen. Det förhållandet att en optionsutställare förvärvar optioner skall alltså inte påverka beskattningen av de optioner som han tidigare utställt. I detta fall bör han behandlas på samma sätt som vilken annan förvärvare som helst, dvs. han erhåller på vanligt sätt en anskaffningskostnad.

I de s.k. kvittningsfallen skall emellertid återköpspremium utgöra en omedelbart avdragsgill kostnad. Kvittning sker genom en speciell kvittningsorder till OM. Förvärvaren saknar möjlighet att disponera över den återköpta optionen. Förvärvet medför endast att de ursprungliga åtagandena bortfaller med omedelbar verkan. I och med återköpet blir alltså utställaren befriad från sina tidigare förpliktelser. Eftersom premium tidigare har beskattats anser vi att återköpspremium bör vara omedelbart avdragsgill.

Utnyttjar förvärvaren inte optionen inträder inte några skattekonsekvenser för utfärdaren.

Förvärvarens situation

Den ersättning som köparen erlägger för optionen skall utgöra anskaffningskostnad för optionen. vid en framtida avyttring skall således vinsten/förlusten bestämmas som skillnaden mellan erhållen köpeskilling och erlagt premium. Det blir alltså fråga om en vanlig reavinstberäkning. Förvärvaren får således inte avdrag för anskaffningskostnaden .omedelbart.

Detta följer av att vi anser att en option är ett särskilt

värdepapper.

förvärvaren en aktieoption för lösen bör beskatt- Utnyttjar ske. I annat fall kan opåkallade skatteförmåner uppstå ning att en värdestegring endast blir beskattad till genom options viss del. Förvärvas aktier som omedelbart avyttras blir ju - vårt - endast beskattad till 50 % vinsten enligt förslag medan vinsten vid annat utnyttjande av optionen blir beskattad till 100 %. Vid tidpunkten för lösen har förvärvaren endast en Han betalar lösenpriset. Detta förhållande utgift. kan anföras som ett argument mot en avskattning. Som nämnts kan emellertid en utebliven avskattning medföra stora skatteförmåner. För en talar även att optioner är avskattning som att existera vid lösen självständiga värdepapper upphör att det förvärvas genom ett och underliggande värdepapperet oneröst bör betonas att innehavaren alltid fång. Slutligen har andra att tillgodogöra sig en värdestegring möjligheter än lösen. Sålunda ger kvittning eller vidareförsäljning genom åtminstone samma bruttovinst som lösenförfarandet utan att Väljer innehavaren av innebära någon likviditetspåfrestning. att förvärva det underliggande värdepapperet bör det optionen han - trots - erhåller detta uppmärksammas att avskattning till en kostnad som understiger kostnaden för att förvärva motsvarande utan option. Det bör också beaktas värdepapper att till lösen endast utnyttjats i ett mindre möjligheten antal fall. och andra optioner vars underlig- Ränteoptioner räntebeskattas kräver inte någon avskattning gande objekt eftersom vinster på dessa objekt beskattas fullt ut.

Saknas objekt kan lösen och därmed en avskattunderliggande ning aldrig bli aktuell.

En vid av en köpoption innebär att avskattning utnyttjandet skall redovisa skillnaden mellan det föroptionsinnehavaren

värvade objektets marknadsvärde (t.ex. aktiernas börskurs) och lösenpris + premium som vinst/förlust.

Följande exempel belyser förfarandet.

Antag att en person förvärvat en aktieoption för 100 kr. som ger honom rätt att köpa aktien B för 500 kr. Utnyttjas optionen för lösen när börskursen är 700 kr. skall han vid aktieförvärvet - + 100 kr. till beskattuppta (700 (500 l0O)=) ning. Detta belopp utgör optionens värdestegring. Aktierna skall anses anskaffade för börskursen 700 kr.

Utnyttjas optionen när kursen är lägre än summan av premium och lösenpriset så uppkommer en förlust. Denna bör vara fullt ut avdragsgill. Är aktiekursen 525 kr. uppkommer således en förlust (525 - (500 + 75 kr. Även i avdragsgill på l0O)=) detta fall skall börskursen utgöra anskaffningskostnaden för aktierna.

Vinstberäkningen vid överlåtelse av en option skall ske på sedvanligt sätt dvs. skillnaden mellan förvärvs- och försäljningspris skall tas upp till beskattning. Vid s.k. kvittning och stängning skall likaså skillnaden mellan förvärvs- och avyttringspris beskattas.

Utnyttjas inte optionen är den värdelös efter slutdagen. Kommittén föreslår att innehavaren alltid bör erhålla avdrag för den uppkomna förlusten. Optionen bör vid vinstberäkningen anses avyttrad för 0 kr. En sådan ordning anser vi vara befogad av främst två skäl. För det första erhålls symmetri i beskattningen av premium hos utfärdaren och innehavaren. Det andra skälet är att en utebliven lockar till avdragsrätt konstruerade försäljningar där det väsentliga endast är att få fram en avdragsgill reaförlust.

SOU l986:37 245

Ett skäl som kan anföras är att uppkomsten av ytterligare värdelösa är en fullt normal händelse i optionshanoptioner deln. bör därför medges i samma utsträckning som för Avdrag andra normala affärshändelser.

Mot en rätt till talar främst det faktum att det enavdrag fast krävs en avyttring för avdragsrätt (se vidaligt praxis re avsnitt 20). Avdragsrätt för en värdelös optionsrätt bryter mot detta system.

Den nu valda - att alltid skall medges för lösningen avdrag en option som blivit värdelös efter optionstidens utgång föranleder kommittén att göra en mindre justering av det på sid. 104-109 i betänkandet Reavinst på optionslån avgivna förslaget om behandlingen av en värdelös optionsrätt.

Vi föreslog där att avdrag skulle medges för en optionsrätt vars marknadsvärde vid optionstidens utgång var O kr.

För att uppnå en likformig behandling av värdelösa optioner och föreslår vi nu att innehavaren av en värdeoptionsrätter lös alltid skall ha rätt till avdrag för förlusoptionsrätt ten efter optionstidens utgång.

l7.3.3 Säljoptioner på obligationer

Utfärdarens situation

Utfärdaren bör även i detta fall beskattas omedelbart för erhållet som reavinst. Detta motiveras av att utstälpremium laren erhåller en ersättning för sitt risktagande att förvärett förutbestämt - oberoende av va en obligation till pris - i framtiden. Förvärvar han objektet erhåller marknadspris han således - utöver eventuell framtida försäljningsvinst på - Påfordras inte köp får objektet riskersättningen, premium. han behålla Han kan härvid sägas ha fått en extrapremium.

ordinär intäkt på satsat skäl är att riskkapital. Ytterligare en option är att betrakta som ett högspekulativt värdepapper. För en talar även att reavinstbeskattning symmetri erhålles av utfärdarens beskattning vid olika av typer optioner.

Utnyttjar förvärvaren sin rätt att påkalla köp av obligationen skall den överenskomna köpeskillingen utgöra optionsutställarens anskaffningskostnad för denna. Premiunx bör inte inräknas i detta belopp då det beskattas särskilt.

Förvärvar utställaren en med motsvarande villkor som option den han själv ställt ut skall anses en köpeskillingen utgöra anskaffningskostnad för denna option. Även i detta fall bör kostnaden för återköp vid s.k. vara omedelbart kvittning avdragsgill.

Utnyttjas inte optionen inträder inte skatnågra ytterligare tekonsekvenser.

Förvärvarens situation

Premium skall anses utgöra anskaffningskostnad för ett särskilt värdepapper, optionen. dvs. Utnyttjas optionen köp påfordras utslocknar optionen. Någon avskattning behöver inte ske. Från avyttringspriset för obligationen får avräknas förutom förvärvspris och transaktionskostnader - kostnaden för optionen.

överlåts optionen bör vinstberäkning ske sätt. på sedvanligt Vid s.k. kvittning och skall likaså skillnaden stängning mellan förvärvs- och avyttringspris beskattas.

Utnyttjas inte optionen bör en förlust anses avdragsgill uppkomma.

nämndes att för optioner

Inledningsvis beskattningsmetoden

vara enkel och Eftersom all avkastning oavsett bör enhetlig.

form skall reavinstbeskattas kan några opåkallade skatteför-

inte erhållas. Metoden är även robust såtillvida att måner mellan olika typer av köp- och alla gränsdragningsproblem bortfaller. En fördel är att även säljoptioner ytterligare av kunna inordnas i metoden. framtida typer optioner synes

- - enkel. Premium Metoden är förutom i lösenfallet mycket omedelbart hos den som erhåller det medan den som beskattas beskattas när han avyttrar den förvärvade utgett premium Beskattning sker enligt en enkel reavinstberäkning optionen. i fastställs som där det skattepliktiga beloppet princip skillnaden mellan förvärvs- och avyttringspris. Några problem att bestämma den vinsten synes således med skattepliktiga inte föreligga.

Kommitténs förslag blir således att värdeförändringar på på aktier samt köp- och säljoptioner på obligaköpoptioner skall beskattas fullt ut som reavinst. Vi föreslår tioner vidare att alltid skall medges för optioner som blivit avdrag värdelösa efter optionstidens utgång.

248 SOU 1986: 37

18 BESKATTNING AV AKTIE- OCH AVKASTNINGSFONDER

18.1 Inledning

Med en aktiefond avses enligt 1 § aktiefondslagen (SFS 1974: 931) en fond som huvudsakligen består av aktier eller andra värdepapper. Fonden skall ha uppkommit genom kapitaltillskott från allmänheten och ägas av dem som tillskjutit kapitalet. Fonderna står under tillsyn av bankinspektionen.

En aktiefond får i princip inneha en obegränsad andel av obligationer. Fonden får dock inte bestå av ett ensartat innehav av värdepapper. En vanlig benämning på en fond som består av räntebärande värdepapper är En avkastningsfond. avkastningsfond är formellt en aktiefond och fonden är således underkastad aktiefondslagens bestämmelser.

18.2 Nuvarande beskattningsregler

En fond beskattas för avkastningen men har samtidigt rätt att göra avdrag för utdelning till delägarna. Skattesatsen är 52 %. Reavinster på yngre aktier tas upp till beskattning. Detsamma gäller för obligationer och då under förutsättning att innehavstiden är kortare än fem år. Äldre aktier är undantagna från beskattning.

Hos andelsägaren jämställs fondandelar med aktier. Detta gäller oberoende av om fondförmögenheten består av aktier eller räntebärande värdepapper. Utdelning från aktiefond till

beskattas som inkomst av kapital. Vid inlösen av andelsägare andel reavinstbeskattas andelsägaren för skillnaden mellan och inlösenspriset. Efter två års innehav är förvärvspriset således 40 % av vinsten skattepliktig. Hela anskaffningskostnaden/inlösenspriset medräknas vid reavinstbeskattningen.

18.3 Förmåner med avkastningsfonder

Att skall tillämpas på andelar i avkastaktievinstreglerna medför att vissa skatteförmåner kan erhållas. ningsfonder

En förmån som uppnås med investering i avkastningsfondsandelar är att det sista innehavsårets utdelning kan tas ut vid inlösen och därmed reavinstbeskattas. Förmånen när uppkommer innehavstiden överstiger två år och den upplupna utdelning som vid inlösen beskattas till 40 %. Denna förmån har lyfts uttryckligen godtagits av lagstiftaren.

Förutom den förmån som ligger i beskattningen av det tredje årets avkastning finns även andra inte uttryckligen godtagna fördelar. En situation då fonderna kan ge högst betydande skatteförmåner är den då en skattskyldig under samma beskattningsår har

1) en stor reavinst, och

2) ett minst lika stort underskott i inkomstslaget kapital.

I detta träffas kapitalunderskottet av avdragsbegränsläge Denna effekt kan minskas väsentligt med hjälp av ningen. i Ett enkelt exempel visar tillandelar avkastningsfonder. En skattskyldig har följande inkomstförhålvägagångssättet. landen.

Reavinst 100 000 Kapitalunderskott 100 000 Andra inkomster 350 000

Beskattningsbar inkomst blir 350 000 men underlaget för tillläggsbelopp (UTB) blir 450 000 p.g.a. kapitalunderskottet. Tillläggsskatten för underskottet blir 30 000.

Med hjälp av köp av avkastningsfondsandelar uppnås följande

dag 1 Köp av fondandelar 800 000 dag 3 Utdelning 100 000 dag 5 Inlösen 700 000 Reaförlust 100 000

Köpet av fondandelar finansieras med lån men kostnaden är begränsad p.g.a. lånetidens längd.

Adderas reaförlusten och utdelningen försvinner reavinsten och kapitalunderskottet. Beskattningsbar inkomst är oförändrad. UTB minskar emellertid med 100 000 och skatten med 30 000.

Förfarandet torde vara riskfritt. Ett problem för placeraren kan vara att mycket stora tillskott vid utdelningstillfället kan tvinga fonden att sänka utdelningen vilket medför att kalkylen inte stämmer exakt.

Så länge reavinsten inte understiger kapitalunderskottet elimineras effekten av avdragsbegränsningens helt. Är reavinsten mindre än kapitalunderskottet blir effekten att avdragsbegränsningen blir tillämplig på en del av underskottet medan resultatet i motsatt fall - reavinsten större än kapitalunderskottet - om hela reavinsten elimineras blir ett överskott i kapital.

De fördelar som uppnås genom förfarandet är uppenbara. Effekten är att underskottet i kapital reducerar reavinsten utan

tilläggsskatt.

Även andra mer sofistikerade förfaranden där syftet är att skatten en reavinst med hjälp av andelar i avnedbringa på kastningsfonder förekommer.

Våra avseende aktier och skuldebrev medför ingen förslag ändring såvitt avser möjligheterna att utnyttja påtaglig avkastningsfonderna i skatteplaneringssyfte.

18.4 överväganden

kommitténs mening finns det i huvudsak två alternativa Enligt kring fondandelarnas beskattning. Det lösningar på problemen första alternativet är att införa ett kvittningsförbud för förluster fondandelar av samma typ som i dag gäller för på Det andra alternativet är att införa premieobligationer. skilda för andelar i aktie- resp. avkastbeskattningsregler ningsfonder.

Ett innebär att alla fondandelar även i kvittningsförbud skall aktievinstbeskattas vid inlösen. Skattefortsättningen förmånerna av en andel i avkastningsfond jämfört med direkt av skuldebrev kan - med till vårt skuldebrevsägande hänsyn - öka. Ett sådant förbud medför vidare att förslag sägas förluster fondandelar endast får kvittas mot vinster på på dessa andelar. En skattskyldig får således inte dra av en förlust om han inte har andra fondandelar som ger vinst . Detta innebär att fondandelar måste förvärvas för ytterligare att en förlust skall kunna utnyttjas. En sådan ordning anser vi inte vara Ett kvittningsförbud torde också medföra rimlig. Vidare kvarstår möjligheterna att vissa inlåsningseffekter. få en reducerad beskattning av tredje årets avkastning med

denna lösning.

Det andra alternativet - att räntebeskatta andelar i avkastningsfonder resp. aktiebeskatta andelar i övriga aktiefonder - medför Förlusterna inga inlåsningseffekter. blir fullt ut avdragsgilla och vinsterna blir alltid fullt skattepliktiga. Möjligheterna att missbruka avkastningsfonderna försvinner. För en sådan lösning talar även att det förefaller principiellt riktigt att indirekt ägande av aktier, obligationer och andra skuldebrev skall beskattas på samma sätt som direkt ägande. Departementschefen har också uttryckt sin principiella sympati för en sådan s. 9 f). lösning (prop. 1982/83:l33 Med denna lösning bortfaller även den godtagna möjligheten till en lindrigare beskattning av tredje årets avkastning. Alternativet innebär således en kraftig försämring för andelsägarna i avkastningsfonder. Möjligheten att erhålla en väsentligt högre ränta än normalt på småsparande kvarstår dock. Avkastningsfonderna torde därför, enligt kommitténs uppfattning, även i fortsättningen utgöra ett attraktivt alternativ till banksparande. Av nu anförda skäl förordar kommittén att vinster och förluster på andelar i avkastningsfonder skall räntebeskattas. Andelar i genuina aktiefonder bör alltjämt beskattas på samma sätt som aktier.

Eftersom kommittén förordar att andelar i aktie- avresp. kastningsfonder skall beskattas på skilda sätt måste också ställning tas till hur dessa andelar skall avgränsas mot varandra. Flera olika lösningar är tänkbara. Kommittén har funnit den mest ändamålsenliga lösningen vara att skilja på andelar i genuina aktiefonder och andelar i fonder. övriga

Med andel i en genuin aktiefond avser kommittén andel i en huvudsakligen av aktier bestående fond. För att en fond huvudsakligen skall anses bestå av aktier föreslår kommittén att värdet av räntebärande värdepapper skall få uppgå till högst 25 % av värdet av fondförmögenheten. överskrids denna gräns skall fondandelen i princip räntebeskattas för all framtid. Har värdet av skuldebreven 25 % vid överstigit något

enstaka tillfälle beroende på kraftiga och oväntade kursförskall dock fonden fortfarande anses som en genuin ändringar aktiefond. Kommittén föreslår således att endast andelar i sådana fonder som innehar eller med visst undantag innehaft 25 % av värdet av fondförmögenheten i skuldebrev skall högst aktievinstbeskattas. Andelar i övriga fonder skall räntebeskattas.

De för beskattning av andelar i aktie- och avnya reglerna kastningsfonder bör kunna träda i kraft samtidigt med de nya för av aktier och skuldebrev, dvs. den l reglerna beskattning januari 1987.

För redan existerande andelar i fonder är vår strävan att de nya reglerna skall tillämpas så snabbt som möjligt.

Införs inte några övergångsregler kommer även i dag existerande fondandelar att beskattas enligt de nya bestämmelserna. Detta innebär i många fall en väsentlig skatteskärpning vid inlösen. Kommittén anser inte att detta är en önskvärd följd av de Vi föreslår därför att vinster och förnya reglerna. luster på fondandelar i avkastningsfonder som förvärvats före den 13 juni 1986 skall beskattas enligt aktievinstreglerna t.o.m. den 31 december 1988.

18.5 Fondernas beskattning

Som tidigare nämnts utgör aktiefonderna särskilda skattesubvid inkomsttaxeringen. Fonderna skattar för räntor och jekt reavinster värdepappersinnehav med undantag av reavinster på på äldre aktier. En fond får avdrag för utdelning till an- Kommitténs förslag avseende aktie- och obligadelsägarna. tionsbeskattningen påverkar således även fondernas beskatt- En direkt av vårt förslag i dessa delar är att ning. följd möjligheten att erhålla lågt beskattade reavinster försvinner.

Med hänsyn till att våra förslag innebär en av uppstramning beskattningssituationen för både fonder och delägare har vi funnit det befogat att även föreslå vissa lättnader avseende fondernas beskattning.

Vi föreslår att aktie- och endast skall avkastningsfonder skatta för räntor och utdelningar. Fonderna bör liksom tidigare få avdrag för utdelning till Kommitténs andelsägarna. förslag blir således att aktie- och inte avkastningsfonder skall skatta för vinster eller förluster som vid uppkommer försäljning av aktier, obligationer m.m.

19 INVESTMENTBOLAGENS BESKATTNING

Frågan om investmentbolagens beskattning aktualiserades för kommittén genom tilläggsdirektiv år 1980. I dessa framhålls att kommittén bör uppmärksamma reavinstreglernas utformning för vissa institutionella placerare. I första hand avses aktiefonderna, men även investmentbolagen nämns. I dag är aktiefonderna befriade från reavinstbeskattning på äldre aktier. I direktiven framhåller departementschefen att de skäl som föranlett denna skattefrihet främst är att en oinskränkt skattskyldighet kunde få vissa inte önskvärda dubbelbeskattningseffekter. Han framhåller också att skattskyldighet för fonderna kan leda till svårigheter att värdera andelarna. Departementschefen anför vidare att det i

debatten

gjorts gällande att de skäl som har föranlett skattebefrielse för aktiefonderna också är giltiga för investmentbolagen. I direktiven sägs därför att kommittén bör överväga om det är möjligt och lämpligt att ge också investmentföretagen befrielse från reavinstbeskattning.

Av de i direktiven angivna argumenten är det som rör värderingen av andelarna knappast relevant för investmentbolagens del. För de börsnoterade investmentbolagen gäller ju börskursen som värderingsinstrument. För aktier i icke börsnoterade bolag sker en förmögenhetsvärdering varje år av resp. länsstyrelse. De fall där värdering av aktier i övrigt behöver göras kan inte motivera en ändrad reavinstlagstiftning.

Däremot har argumentet om viss dubbelbeskattning mer fog för sig. En dubbelbeskattningseffekt uppkommer om bolaget med vinst avyttrar värdepapper och aktieägarna därefter säljer aktier med vinst.

Dubbelbeskattningsargumentet kan anföras som stöd för en likabehandling av aktiefonder och investmentbolag. Ytterligare ett argument brukar anföras som stöd för kravet på skattefrihet. Det brukar hävdas att investmentbolagens verksamhet i hög grad bidrar till kapitalförsörjningen inom näringslivet. Denna positiva verksamhet skulle givetvis underlättas om bolagen befriades från reavinstbeskattningen. Huruvida bolagen i detta speciella avseende är samhällsnyttigare än aktiefonderna är dock svårt att avgöra.

Aktiefonderna har bildats för att ge småsparare möjlighet att sprida sina risker vid placering i aktier och för att ge dem del i den allmänna värdestegringen på börsen. Investmentbolagen tillgodoser också dessa syften men de är dessutom i hög grad maktinstrument inom näringslivet. Många investmentbolag innehar kontrollposter i andra företag. I Ägarutredningens rapport (Ds I 1986:6) ömsesidigt aktieägande mellan svenska börsföretag uppges att 18 av 25 investmentbolag som noteras på fondbörsens A:I-lista är involverade i ömsesidigt aktieägande med andra börsbolag. ömsesidigt aktieägande definieras som innehav - direkt eller indirekt - av minst 2 % av aktiekapitalet eller röstetalet i resp. företag.

En skattebefrielse för investmentbolagen gör att möjligheterna att förvärva kontrollposter i andra företag ökar. En följd av en skattebefrielse blir alltså att de naktgrupper som ligger bakom investmentbolagen stärks. Det blir också möjligt för investmentbolagen att överföra aktieposter mellan sig eller till andra bolag utan skattekonsekvenser. Även detta ökar investmentbolagens möjligheter att verka som maktinstrument. I de nu nämnda avseendena skiljer sig investment-

bolagen helt från aktiefonderna. Detta talar för en skillnad i beskattningen dem emellan.

Även en annan skillnad kan förtjäna uppmärksamhet. En aktiefond kan i ett visst läge tvingas att i stor utsträckning inlösa andelar. För att göra detta måste fonden sälja aktier. En betydande reavinstbeskattning skulle då kunna aktualiseras vilket i sin tur är ägnat att pressa ned värdet på andelarna långt under vad som förhållandena på aktiemarknaden motiverar. Motsvarande situation kan inte uppstå för investmentbodel. Här finns alltså ytterligare en omständighet som lagens talar för en skillnad i beskattningen mellan aktiefonder och investmentbolag.

Sammanfattningsvis kan sägas att flera skäl som talar för skattefrihet för fonderna inte är relevanta när det gäller investmentbolagen. Det är deras resp. funktioner på kapitalmarknaden, möjligheterna att på ett riktigt sätt värdera andelarna och skillnaden i känslighet för ägarnas dispositioner. Dubbelbeskattningseffekten har inte hindrat investmentbolagens aktier att stiga i värde i samma grad som övriga börsaktier. En skattebefrielse för investmentbolagen förstärker deras användbarhet som maktinstrument.

Även om ett par förhållanden kan anföras för skattebefrielse anser kommittén att skillnaderna mellan investmentbolag och aktiefonder i väsentliga hänseenden är så stora att det ej är motiverat att befria investmentbolagen från reavinstbeskattning. Vi lägger därför inte fram något förslag med den inriktningen.

Vid vår undersökning av investmentbolagens skattesituation har vi emellertid uppmärksammat ett särskilt förhållande som vi anser bör föranleda åtgärder.

För investmentbolagen gäller enligt 7 § 8 mom. lagen (1947: 576) om statlig inkomstskatt (SIL) att de är frikallade från skattskyldighet för utdelning i den mån sammanlagda beloppet av den utdelning som företaget uppburit under beskattningsåret motsvaras av beloppet för beslutad utdelning under samma år, ökat med fjärdedel.

Genom denna bestämmelse blir det möjligt för investmentbolagen att inneha aktier utan att utdelningsinkomsterna från dessa drabbas av beskattning utöver den avsedda dubbelbeskattningen. Utdelningsinkomsterna kan flyta från det utdelande bolaget till aktieägarna i investmentbolaget utan att någon beskattning sker i det senare bolaget. Man kan därför säga att bestämmelsen är en väsentlig förutsättning för investmentbolagens verksamhet.

Onl placeringar däremot sker i konvertibla skuldebrev blir investmentbolagens skattesituation annorlunda. Den angivna bestämmelsen gäller endast för utdelning. Konvertibla skuldebrev löper med ränta och för ränteinkomster gäller ingen särbestämmelse för investmentbolagens del. Det innebär att löpande avkastningen i form av ränta som utgår på konver-

den

tibla skuldebrev blir beskattad fullt ut hos investmentbolagen och detta även om hela det mottagna räntebeloppet vidareutdelas. Placeringar i konvertibla skuldebrev diskrimineras därför i förhållande till placeringar i aktier.

I Vårt delbetänkande (Ds Fi 1983:25) Reavinst på konvertibla skuldebrev slog vi fast att en placering i konvertibla skuldebrev från många synvinklar kan jämställas med en placering i aktier. Detta förhållande föranledde oss också att föreslå att konvertibla skuldebrev skulle beskattas enligt aktievinstreglerna.

Enligt vår uppfattning bör likheterna mellan aktier och konvertibla skuldebrev som placeringsobjekt så långt som möjligt avspeglas i beskattningsreglerna.

Den likartade skattemässiga behandlingen av aktier och konvertibla skuldebrev bör därför utsträckas så att den också omfattar investmentbolagens placeringar i dessa papper. Detta kan åstadkommas genom att bestämmelsen i 7 § 8 nom. SIL om frikallelse från skattskyldighet utvidgas till att gälla även för ränta på konvertibla skuldebrev som mottas och vidareutdelas av ett investmentbolag. Genom en sådan bestämmelse skulle den skattemässiga neutraliteten mellan placeringar i aktier och konvertibla skuldebrev stärkas. Kommittén föreslår att bestämmelsen utvidgas på angivet sätt.

20 AVDRAG FÖR FÖRLUSTER VID KONKURS OCH LIKVIDATION

Bestämmelserna om avdrag för reaförluster finns i punkterna 3 och 4 av till 36 § KL. En förutsättning för anvisningarna är att en avyttring har skett. Hela den nuvarande avdragsrätt reavinstbeskattningen bygger både på vinst- och förlustsidan på denna förutsättning.

betraktas inte en konstaterad värdelöshet som Enligt praxis en Har däremot ett värdepapper blivit reellt Väravyttring. delöst och avyttrats genom en verklig försäljning uppstår emellertid en reaförlust (se tex RÅ 1940:541 och RÅ 1955: 1180). Kraven för att en verklig försäljning skall anses föreligga är små.

Skillnaden mellan och vägrat avdrag kan således avdragsrätt ekonomiskt sett vara hårfin. Om en aktie, som anskaffats för 200 kan för ett öre berättigas säljaren till kr., avyttras för en förlust 199 kr. 99 öre. Låter han däremot avdrag på bli att avyttra aktien vägras avdrag helt.

De nämnda kan naturligtvis locka till beskattningseffekterna konstruerade där det väsentliga endast är att försäljningar få fram en avdragsgill förlust.

På senare tid har det också förekommit handel med aktier i i konkurs. I ett fall försiggick t.o.m. handel över bolag börsen efter det att bolaget försatts i konkurs. Det kan vår hållas för troligt att övervägande del enligt uppfattning

av denna handel endast ägde rum för att innehavarna skulle erhålla avdragsgilla förluster. Kommittén ser detta som otillfredsställande.

En möjlighet att undvika sådana situationer vore att tillåta avdrag för värdepapper som blir värdelösa oberoende av om en avyttring skett.

En avdragsrätt skulle medföra att handeln med aktier i bolag som är försatta i konkurs i princip skulle upphöra. Intresset för aktier i allmänhet skulle sannolikt även öka eftersom förlustrisken på dessa blir lägre.

Mot en avdragsrätt talar främst att gällande rätt enligt fast praxis inte tillåter avdrag om inte avyttring skett.

Som skäl för en avdragsrätt kan även anföras att med dagens snabba utveckling på värdepappersmarknaden torde uppkomsten av värdelösa värdepapper i framtiden inte utgöra någon onormal händelse. Tvärtom kan det antas komma att utgöra ett mer eller mindre normalt inslag på värdepappersmarknaden. Till följd av det anförda anser kommittén att avdrag bör medges för värdelösa aktier i samma utsträckning som avdrag medges för andra normala affärshändelser.

Vi anser inte att avdragsrätten bör omfatta alla aktier som av någon anledning blivit värdelösa. En naturlig utgångspunkt är att uppställa ett krav på att förlusten skall vara total och slutgiltig. En sådan förlust kan först anses uppkomma när ett aktiebolag upphört genom konkurs, likvidation eller fusion.

Om ett aktiebolag försätts i konkurs är aktierna i bolaget därefter i allmänhet värdelösa. Avdrag bör medges för uppkomna förluster efter avslutad konkurs.

V sou 1986:37 265

Likvidationsfallen är komplicerade eftersom anledningarna till ett likvidationsbeslut kan vara så olikartade. Likvida» tionerna kan ligga nära konkursfallet men också avse bolag utan betalningsproblem. Alla varianter mellan full och ingen betalning till aktieägarna är därför tänkbara. Eftersom en avdragsrätt endast omfattar uppkomna förluster torde mångfalden av situationer inte komplicera regleringen. Kommittén förordar därför att avdrag medges i likvidationsfallen.

Vid fusioner är situationen emellertid en annan. Man kan utgå ifrån att det övertagande bolaget normalt tvingas erbjuda aktieinnehavare någon form av kompensation. Skuldebrevsägarnas situation torde vanligtvis inte försämras. Förlustproblematiken aktualiseras alltså normalt inte i dessa fall. Någon avdragsrätt anser vi därför ej vara erforderlig.

Kommittén har inte funnit skäl föreligga att begränsa den nu föreslagna avdragsrätten till att endast omfatta vissa aktier eller aktier i endast vissa bolag. Vi har inte heller från principiella utgångspunkter funnit anledning att vägra avdrag för förluster på obligationer och skuldebrev vid ett bolags konkurs. Kommittén ser dock svårigheter att överblicka konsekvenserna av att en sådan avdragsrätt görs generell. Vi har därför stannat för att föreslå att avdrag skall medges endast för förluster på skuldebrev utgivna av marknadsbolag som upplöses genom konkurs.

Kommittén förordar således att avdrag medges för aktier som blivit värdelösa genom konkurs eller likvidation samt för förluster skuldebrev som utgetts av konkursdrabbade markpå Avdrag bör medges när konkursen resp. likvidationadsbolag. nen är avslutad.

N 267

21 KONTROLLFRÅGOR

21.1 Inledning

Det särskilda direktiv (Dir 1982:27) kommittén åligger enligt att för de kontrolltekniska konsekvenserna av lämnaredogöra de Det ankommer således på kommittén att ta ställförslag. till hur kontrollen skall utformas vad avser vinster på ning aktier och skuldebrev.

Innan vi diskuterar behovet av åtgärder lämnas en kortfattad redogörelse för nuvarande kontrollsystem.

21.2 Nuvarande kontrollsystem

21.2.l Allmänt

att skattskyldig och tredje man har Beskattningen bygger på en skattemyndigheterna. För att uppgiftsskyldighet gentemot denna skall kunna fullgöras har de uppgiftsskyldiga ålagts

Viss anteckningsskyldighet. Vidare har skattemyndigneterna

utrustats med att kontrollera riktigheten i befogenheter lämnade uppgifter.

kan därför sägas ha följande beståndsdelar Kontrollsystemet

- till ledning för egen taxering utan uppgiftsskyldighet anmaning

- till för efter uppgiftsskyldighet ledning egen taxering anmaning - till för annans utan uppgiftsskyldighet ledning taxering anmaning - till för annans efter uppgiftsskyldighet ledning taxering anmaning anteckningsskyldighet kontrollbefogenheter.

Kontroll kan ske genom förfrågan, taxeringsbesök eller taxeringsrevision.

2l.2.2 Uppgiftsskyldighet för räntor utan anmaning

Fr.o.m. 1987 års taxering föreligger obligatorisk skyldighet för kreditinstitut m.fl. att lämna kontrolluppgifter avseende utbetald eller gottskriven ränta. Detta innebär en utökning av uppgiftsskyldigheten som genomförts i syfte att göra det möjligt för en majoritet av befolkningen att lämna en starkt förenklad inkomstdeklaration. Bestämmelserna har tagits in i 37 § 8 mom. taxeringslagen (1956:623), TL.

Enligt lagen âvilar uppgiftsskyldigheten

- VPC AB Värdepapperscentralen - den som bedrivit eller annat sätt yrkesmässigt inlåning på yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande - den som ut skuldförbindelse för den allmänna marknagett den och - som från medlemmar för förräntförening mottagit pengar ning.

Uppgiftsskyldigheten har följaktligen utformats så att den gäller samtliga som från allmänheten yrkesmässigt tar emot och/eller förvaltar pengar med individuell räntegottskrivning. Detta innebär att uppgiftsskyldighet åvilar samtliga

banker, postgirot, fondkommissionsbolag, bankirer, bankirföretag, finansbolag, finansieringsföretag, riksgäldskontoret, VPC, försäkringsbolag, jordbrukets organisationer och kooperativa röretag.

För VPC omfattar uppgiftsskyldigheten utbetald eller gottskriven ränta på de förlagsbevis, konvertibla skuldebrev, bankobligationer och andra skuldförbindelser för den allmänna marknaden som finns registrerade hos VPC.

Alla banker och andra kreditinstitut omfattas av uppgiftsskyldigheten men även andra kan bli uppgiftsskyldiga. Detta gäller bl.a. advokater och revisorer som själva förräntar klienters medel liksom arbetsgivare som förräntar pengar för anställda i sådan omfattning att denna del av verksamheten kan anses som yrkesmässig. Försäkrings- eller förmånstagare kan ha kommit överens med ett försäkringsbolag att bolaget skall förränta medel som utfallit på en försäkring, varvid uppgiftsskyldighet inträder för bolaget. På liknande sätt blir kontokortsföretag uppgiftsskyldiga. När det gäller notariatslån och annan sådan yrkesmässig förmedlingsverksamhet är dock uppgiftsskyldigheten begränsad till de fall då den uppgiftsskyldige själv gottskrivit eller betalat ut ränta.

Med skuldförbindelse för den allmänna marknaden avses samtliga skuldförbindelser som ges ut på kapital- och penningmarknaden. Uppgiftsskyldigheten avser ränta som gottskrivits eller utbetalats till borgenär. När utbetalning av ränta skett genom förmedling av annan skall den som fullgjort utbetalningen lämna kontrolluppgift.

Uppgiftsskyldigheten för förening som från medlemmar mottagit pengar för förrantning avser ränta och kapitalbehållning på s.k. medlemskonton. Samma gäller för sparkonton och föreningars inlåning mot revers men inte för förräntning av medlemmars insatskapital i föreningen. Uppgiftsskyldigheten

omfattar i första hand kooperativa föreningar, t.ex. Konsum, HSB, OK och jordbruksorganisationerna.

Uppgift skall enligt TL avse den som gottskrivits ränta eller till vilken ränta utbetalats (borgenär). Undantag har dock gjorts för bank, hypoteksinstitut, försäkringsanstalt, aktiebolag, förening som tilldelats organisationsnummer samt stiftelse som tilldelats organisationsnummer.

I uppgiften skall anges ränta som den uppgiftsskyldige sammanlagt gottskrivit eller utbetalat till borgenären samt dennes sammanlagda fordran på den uppgiftsskyldige vid årets utgång.

Det förekommer på penningmarknaden värdepapper som omsätts på diskonteringsbasis, t.ex. statsskuldväxlar och bankcertifikat. Sådana värdepapper ges ut till lägre belopp än det nominella. Uppgiftsskyldighet föreligger även vid utbetalning av ränta på dessa papper. För den händelse uppgiftslämnaren inte kan bedöma hur stor del av utbetalat belopp som utgör ränta, skall kontrolluppgiften i stället uppta det sammanlagt utbetalda beloppet (37 § 8 mom. fjärde stycket TL).

2l.2.3 Uppgiftsskyldighet för aktieutdelningar och aktieinnehav utan anmaning

Enligt 37 § l mom. 4 a TL skall uppgift lämnas beträffande aktieutdelningar och aktieinnehav. Bestämmelserna angående utdelningar är oförändrade jämfört med tidigare. En nyhet fr.o.m. 1987 års taxering är att uppgift skall lämnas beträffande fysisk persons innehav av aktier och andelar i aktiefonder m.m. Tanken är att uppgifterna rörande utdelningar skall läggas till grund för den förenklade självdeklarationen. Uppgifterna om aktieinnehav tjänar i första hand ett kontrollsyfte. Den som får lämna förenklad deklaration slipper dock att detaljredovisa innehav av aktier om de samman-

lagt skatttepliktiga förmögenhetstillgångarna uppgår till högst 90 000 kr. för ensamstående och högst 180 000 kr. för makar och barn gemensamt.

Kontrolluppgift skall lämnas av

- den som utbetalt aktie i s.k. utdelning på avstämningsbolag, dvs. bolag som omfattas av den förenklade aktiehanteringen hos VPC - vilket förvaltar svensk aktiefond för vilken fondbolag, register förs enligt aktiefondslagen - vilken utbetalt andel i förvaringsbank, utdelning på svensk aktiefond som förvaltas av registrerande fondbolag - den som utbetalt från utländsk utdelning juridisk person, om utdelningen utbetalts genom VPC:s försorg.

Det åligger VPC att lämna kontrolluppgifter beträffande utdelning och innehav av svenska aktier och svenska depåbevis för utländska aktier som är ägarregistrerade hos VPC. Om aktierna eller depåbevisen är förvaltarregistrerade, är det den bank eller fondkommissionär som är registrerad som förvaltare och som uppbär utdelningen för den utdelningsberättigades räkning som lämnar kontrolluppgift.

När det gäller bolag som inte är anslutna till VPC, lyfts utdelningen mot företeende av kupong. Denna utdelning omfattas inte av uppgiftsskyldigheten enligt 37 § 1 nom. TL. I stället är den som uppbär utdelning på svenska aktier i sådana bolag skyldig att enligt 43 § l mom. TL lämna särskild uppgift till ledning för egen taxering till den som betalar ut beloppet.

Kontrolluppgift skall avse den som är berättigad att lyfta utdelning för egen del vid utdelningstillfället. Uppgiften om innehav skall avse fysisk person som hos den uppgiftsskyldige

varit antecknad som innehavare av aktie eller andel i aktiefond eller utländsk juridisk person.

Av kontrolluppgiften skall framgå dels den utbetalda utdelningen, dels innehavet vid årets utgång. När uppgiften avser innehav av aktier av olika slag i ett bolag, anges resp. aktieslag under förutsättning att aktierna noteras till olika kurser. I det fall en depå hos en förvaltare innehas av flera personer gemensamt och uppgift saknas om vilka aktier eller andelar som tillhör vem får depåinnehavet anses ägt med samäganderätt. Kontrolluppgift lämnas då på hela depåinnehavet, varvid särskilt anges den andel som tillkommer aktuell person.

Någon motsvarande uppgiftsskyldighet finns inte beträffande överlåtelser av värdepapper. vare sig obligatoriskt eller efter anmaning. En kontrollmöjlighet har tidigare ansetts föreligga. Genom taxeringsrevision har uppgifter inhämtats om avyttringar av värdepapper. Kontrollerna har varit generella i den bemärkelsen att de syftat till inhämtning av uppgifter beträffande personer vars identitet inte varit känd innan revision påbörjats.

I ett av regeringsrätten nyligen avgjort mål har emellertid förklarats att bestämmelserna om taxeringsrevision inte lämnar utrymme för denna typ av kontroll. Innebörden av avgörandet är att skattemyndigheterna i praktiken saknar möjligheter att effektivt kontrollera avyttringar av värdepapper.

21.3 %verväganden

2l.3.l Allmänna synpunkter

För att skattesystemet skall fungera krävs att de materiella bestämmelserna är enkla och lätta att förstå. får Samtidigt de inte vara så utformade att de inbjuder till skattefusk och

kringgående av skattelag. Att nuvarande reavinstbeskattning inte uppfyller dessa krav har påpekats i olika sammanhang. Kommittén delar denna uppfattning.

Skattekontro1lenbör bidra till ökad rättvisa genom att upptäcka undandraganden och ta fram underlag för fastställelse av skatt och beslut om eventuella påföljder. Mot denna bakgrund är det otillfredsställande att skattemyndigheterna i dag saknar reella möjligheter att kontrollera vissa av typer transaktioner.

Kommittén har ingående behandlat såväl bristerna i nuvarande beskattningsregler som de förbättringar vilka bör kunna genomföras. Mot denna bakgrund lämnas i detta sammanhang endast en kortfattad redogörelse för kommitténs bedömningar.

De områden - aktie- och - som beskuldebrevsbeskattningen handlas i detta betänkande är enligt vår bedömning i stora stycken komplicerade och svårtillgängliga. De mest påtagliga bristerna kan hänföras till bestämmande av anskaffningskostnaden för aktier och gränsdragningen mellan ränta och kapitalvinst med avseende på skuldebrev.

Kritik mot aktievinstreglerna har framförts sedan reglerna infördes 1976. Den avser i första hand förekomsten av alternativa metoder för beräkning av anskaffningskostnad. vid innehav kan det - i när långa synnerhet många försäljningar och delköp skett under perioden och för benefikt förvärvade aktier - vara för att inte att mycket svårt, säga omöjligt ange en korrekt anskaffningskostnad. Detta medför problem för såväl skattskyldiga som skattemyndigheter. Den skattskyldige måste för varje transaktion göra en genomgång av de alternativa metoder som står till buds för att uppnå det gynnsammaste resultatet. Detta kan leda till rättsförluster för dem som inte klarar av att utföra dessa beräkningar. Svårigheterna har förmodligen förstärkts av de många fond- och nyemissioner

som genomförts de senaste åren. Det torde också vara så att den del av moderaktiens anskaffningskostnad som förbrukas vid försäljning av teckningsrätt ofta inte beaktas när moderaktien säljs. Enligt vad kommittén erfarit präglas skattemyndigheternas inställning till regelkomplexet och de ofta svårtillgängliga beräkningsmetoderna av en viss uppgivenhet.

Vi har i vårt arbete beaktat önskemålet om enkla och praktiskt tillämpbara regler. Flera av våra förslag kommer också att medföra förbättringar i dessa hänseenden. Som exempel kan nämnas

- den delen av aktieslopad initialperiod; skattepliktiga vinster på marknadsaktier skall uppgå till 50 % oavsett innehavstidens längd - modifierad för genomsnittsberäkning; anskaffningskostnaden försålda tecknings- och delrätter erhållna på grund av aktieinnehav skall alltid vara O kr.

Med en slopad initialperiod förenklas regelsystemet och befintliga inlåsningseffekter försvinner. Samtidigt kommer man till rätta med de systematiska förlustframtagningarna. Metoden med O kr. i anskaffningskostnad för teckningsrätter och delrätter gör proportioneringsformeln för beräkning av anskaffningskostnad obehövlig. Vidare behöver omräkning inte ske av den genomsnittliga anskaffningskostnaden om den skattskyldige avyttrar alla teckningsrätter. Taxeringskontrollen förenklas följaktligen.

Kommittén har dock inte i alla frågor ansett sig kunna låta förenklingskraven slå igenom. Sålunda behålls initialperioden för icke noterade aktier. Vidare föreslås uppskovsregler som ersättning för strukturrationaliseringsregeln.

När det gäller skuldebrevsbeskattningen är enligt kommitténs uppfattning det nuvarande rättsläget i sin brist på klarhet

otillfredsställande. Förslaget att beskatta all värdeförändring som ränta bör ses som ett försök att avsevärt förenkla gränsdragningen mellan ränta och kapitalvinst.

Kommittén har även presenterat några alternativa beskattningsmetoder som en bas för debatten om den framtida aktiebeskattningen. Dessa metoder är saldometoderna, innehavsmetoden och omsmetoden. För en närmare redogörelse för metoderna hänvisas till avsnitten. I detta sammanhang kommenteras endast metoderna ur administrativa och kontrollmässiga aspekter.

Saldometoderna bygger på att aktieinnehavet hos varje person ses som en enhet (portfölj). Den enskilda försäljningen av en aktie påverkar endast indirekt beskattningen. Detta ger avsevärda förenklingar eftersom resultatberäkning inte behöver ske vid delförsäljningar. I stället bestäms beskattningen av saldot på aktiekontot. Den danska saldometoden är administrativt sett enklast och börsvärdemetoden mest komplicerad. Nettoförsäljningsmetoden är något enklare än börsvärdemetoden.

Innehavs- och omsmetoderna leder båda till breda skattebaser och är robusta metoder. Med innehavsmetoden beskattas innehavet vid ett visst tillfälle, medan omsättningen styr beskattningen i omsmetoden. Administrativt är båda metoderna betydligt enklare än nuvarande beskattningsmetod. Omsmetoden torde vara lättare att administrera än innehavsmetoden eftersom den endast omfattar ett fåtal skattskyldige, fondkommissionärer och andra stora omsättare. Omsmetoden är också minst integritetskänslig, eftersom all kontroll kan ske hos de personer som är skattskyldiga.

21.3.2 Uppgiftsskyldigheten

Som av den tidigare redogörelsen bygger beskattframgått medverkan dels av den skattskyldige, dels av tredje ningen på man. Den medverkan består i första hand i att skattskyldiges avlämna en medan tredje man uppträder som självdeklaration, utan eller efter anmaning från skattemyndiguppgiftslämnare het.

Ett kontrollsystem brukar benämnas slutet när tredjemansmedverkan är så omfattande att beskattning kan ske direkt med av de lämnade uppgifterna. I ett renodlat öppet sysledning tem finns eller liten tredjemansmedverkan. I den mån ingen finns används de uteslutande för kontroll och inte uppgifter för beskattning.

Beträffande inkomstslagen tjänst och kapital blir uppgiftsfr.o.m. 1989 års taxering så utformad att beskyldigheten kan ske med i tredjemansuppgifter. Med skattning utgångspunkt

avseende på schablonfastighet finns uppgifter som möjliggör

automatisk intäktsberäkning. De nämnda inkomstslagen ingår i den förenklade Systemet blir slutet såsjälvdeklarationen. tillvida att den skattskyldige endast behöver bekräfta att vederbörande inte haft andra inkomster än sådana för vilka erhållits samt redovisa yrkade avdrag för kontrolluppgift räntor och Genom schablonavdrag kommer försäkringspremier. med smärre aktievinster också att kunna lämna en skattskyldig förenklad självdeklaration.

Inom inkomstslaget tillfällig förvärvsverksamhet har skattetillgång till tredjemansuppgifter beträffande myndigheterna av fastigheter och bostadsrätter. Dessa uppgifförsäljningar ter används uteslutande för kontrolländamål. Däremot saknas uppgifter beträffande försäljning av värdepapper.

Kommittén gör bedömningen att nu aktuella typer av kapitalvinster bör kunna kontrolleras i någon form. Detta kan motiveras med att beskattningen av löne- och ränteinkomster helt bygger på tredjemansuppgifter. Motsvarande uppgifter finns dessutom för kontrolländamål beträffande och

fastigheter

bostadsrätter. Det kan därför anföras rättviseskäl för att konstruera ett kontrollsystem för kapitalvinster som görs vid försäljning av värdepapper.

Kommittén har studerat följande fyra alternativ för kontroll av vinster vid försäljning av värdepapper

- nuvarande system obligatorisk uppgiftsskyldighet - efter uppgiftsskyldighet anmaning taxeringsrevision.

Nuvarande system innebär att skattemyndigheterna saknar reell möjlighet att kontrollera affärer där både köp och försäljning sker under ett inkomstår. Fr.o.m. 1987 års taxering kommer myndigheterna beträffande aktie och i viss mån beträffande skuldebrev att ha tillgång till uppgifter om innehav vid årsskiftena. Detta ger vissa möjligheter att följa upp innehavet och att kontrollera om avyttring skett. På liknande

sätt kan uppgifterna om mottagen utdelning användas för kon-

troll av innehav. Det har gjorts gällande att skattemyndigheterna kan kontrollera även korta affärer hos fondkommissionär genom att vid taxeringsrevision inhämta uppgift beträffande namngiven skattskyldig men metoden har den uppenbara begränsningen att den endast lämpar sig för kontroll av transaktion som redan redovisats i självdeklaration. Nuvarande system ger därför inte tillfredsställande kontrollmöjligheter.

Det tidigare nämnda regeringsrättsavgörandet innebär att skattemyndigheterna inte kan utföra taxeringsrevision i syfte

att inhämta uppgifter beträffande i förväg ej kända personers inkomster och utgifter. Regeringsrättens dom nedför att en sådan rätt förutsätter en ändring av 56 § TL. Kommittén gör bedömningen att det ligger utanför utredningsuppdraget att föreslå ändring av denna bestämmelse.

Kommittén har därför kommit fram till att två alternativa metoder kan bli aktuella för utformning av kontrollen av de nu aktuella kapitalvinsterna. Den ena metoden bygger på obligatorisk uppgiftsskyldighet, den andra på uppgiftsskyldighet efter anmaning. I syfte att få synpunkter på de båda metoderna har representanter för kommittén sammanträffat med företrädare för VPC och Svenska Bankföreningen.

Som tidigare nämnts kan rättviseskäl anföras för att utforma en uppgiftsskyldighet utan anmaning för försäljning av aktier, skuldebrev och liknande värdepapper. Då det är fråga om stora kontrollinformation mycket volymer uppskattningsvis 10 - är en för en miljoner uppgifter årligen förutsättning sådan uppgiftsskyldighet att uppgifterna kan lämnas ADB-mässigt. Vid sammanträffande med branschrepresentanter har dock framkommit att det för närvarande inte finns något enhetligt värdepappersregister. Kommittén har därför funnit att det i dagens läge inte är möjligt att välja metoden med obligatorisk uppgiftsskyldighet.

I framtiden bör dock alternativet övervägas på nytt. Det finns anledning förmoda att ett värdepapperslöst system införs före utgången av 1980-talet. VPC har redan utrett hur ett sådant system skulle kunna se ut.

De alternativ för aktievinstbeskattning som tidigare beskrivits som saldometoder skulle i ett värdepapperslöst system kunna konstrueras som slutna kontrollsystem. Detta innebär i så fall att såväl skattskyldig som skattemyndighet får ett

utdrag ur aktiekontot med besked om skattepliktigt belopp och skattepliktigt förmögenhetsinnehav.

I dag kan skattemyndigheterna endast kontrollera nu aktuella kapitalvinster genom att vid taxeringsrevision hos fondkommissionär begära uppgifter avseende namngiven skattskyldig. Detta finner kommittén otillfredsställande, inte minst med tanke på den omfattande uppgiftsskyldighet som finns beträffande andra typer av inkomster. Enligt kommitténs bedömning måste fondkommissionär också kunna anmanas att lämna motsvarande uppgifter beträffande namngiven skattskyldig. Härutöver finns det anledning att införa en uppgiftsskyldighet som ger skattemyndigheterna rätt att utföra mer generella stickprovskontroller.

Enligt 17 § lagen (1985:571) om värdepappersmarknaden skall avräkningsnota upprättas vid köp eller byte av fondpapper. Detta skall ske samma dag som avtal därom slutits. Har avtalet avslutats i kommission skall en särskild avräkningsnota upprättas beträffande uppgörelsen mellan kommissionären och den för vars räkning kommissionären handlat. Enligt 18 § samma lag skall avräkningsnota upprättas av säljaren vid köp och av vardera parten vid byte. Om fondkommissionär för egen eller annans räkning är part i avtalet skall avräkningsnota alltid upprättas av honom. Avräkningsnota skall enligt 19 § innehålla uppgift om

- kontraheternas namn och adress - vilken avtalet dag ingåtts - det antal och de av fondpapper som omsatts slag - eller avtalat värde på de fondpapper som köpeskillingen omsatts genom byte och vid bytet avtalad mellanskillnad - vem som notan. upprättat

Om avtalet avslutats i kommission skall detta anges i avräkningsnotan.

Den som upprättat avräkningsnota skall inom tre dagar sända en kopia av notan till motparten i avtalet. Har en fondkommissionär handlat för någon annans räkning skall en kopia av notan inom samma tid sändas också till kommittenten. En fondkommissionär skall under minst tio år på betryggande sätt förvara de avräkningsnotor som upprättats av denna.

Enligt 4 § samma lag förstås med fondpapper aktie, annat bevis om delaktighet i bolag, obligation, förlagsbevis och liknande skuldebrev avsett för allmän omsättning samt andel i aktiefond. Regeringen har dessutom nyligen föreslagit att aktieoptioner skall jämställas med fondpapper såvitt gäller lagen om värdepappersmarknaden (prop. 1985/86:15l).

Enligt kommitténs bedömning täcker definitionen av fondpapper i allt väsentligt de olika typer av värdepapper beträffande vilka uppgiftsskyldighet bör åläggas fondkommissionärer förutsatt att aktieoptionerna jämställs med fondpapper. Utanför definitionen faller för närvarande enbart optionsrätter och

ränteoptioner. Vidare innehåller avräkningsnotorna i stort

sett samtliga uppgifter som behövs för kontrolländamålet.

Kommittén föreslår därför att fondkommissionär åläggs skyldighet att beträffande fondpapper, optionsrätter och ränteoptioner efter anmaning lämna uppgift om verkställd avyttring avseende namngiven skattskyldig. För att skattemyndigheterna också skall ha möjlighet att utföra mer generella stickprovskontroller föreslås därutöver att fondkommissionär skall kunna åläggas motsvarande uppgiftsskyldighet beträffande ej namngiven skattskyldig. Anmaningsrätten bör i detta fall förbehållas skattechef eller tjänsteman som denne särskilt förordnat. Vårt förslag gör det nödvändigt att justera bestämmelsen i 51 § TL. Med hänsyn till att bestämmelsen kommer att ändras i annat sammanhang har vi avstått från att utforma ett författningsförslag i den delen.

sou 1986:37 281

! 22 FÖRFATTNINGSKOMMENTAR I I L

22.1 Kommunalskattelagen

35 § 3 mom.

I de två inledande styckena anges de värdepapper som reavinstbeskattas enligt momentet.

För marknadsmässigt omsatta aktier och aktieliknande handlingar gäller bestämmelsen i första stycket medan övriga aktier och aktieliknande handlingar beskattas enligt bestämmelsen i andra stycket. Gränsdragningen mellan de båda grupperna av värdepapper har gjorts i andra stycket genom uttrycket värdepapper som ej är börsnoterat eller eljest föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut.

Till gruppen marknadspapper hänförs aktier som är inregistrerade på börsens A:I- och A:II-listor. Under betämmelsen faller också aktier som noteras på väntelistan, OTC-listan och listan för övriga inofficiella noteringar liksom de svenska depåbevis för utländska aktier, som är inregistrerade på börsen. Om det finns flera aktieslag i ett bolag gäller att endast de aktieslag som är föremål för marknadsmässig omsättning beskattas enligt första stycket. De aktieslag som inte omsätts på kapitalmarknaden beskattas i stället enligt andra stycket.

För delrätter och teckningsrätter gäller att gränsdragningen sker med ledning av den aktie som grundat rätten. Om aktien hänförs till gruppen marknadsaktier skall också del- och teckningsrätter hänförliga till aktien beskattas enligt bestämmelserna för marknadspapper. Det motsatta förhållandet gäller för del- och teckningsrätter som grundas på aktier, vilka inte marknadsmässigt. omsätts

Gränsdragningen mellan marknadsmässigt omsatta värdepapper och andra värdepapper gäller även för konvertibla skuldebrev och optionsrätter. De värdepapper av detta slag som omsätts marknadsmässigt hänförs till första stycket. Det är de konvertibla skuldebrev och optionsrätter som finns intagna på dags- och affärstidningarnas börssidor med angivande av köp-, sälj- och betalkurser.

Företrädesrätter beskattas på ett med del- och teckningsrätter analogt sätt. Det är alltså den underliggande aktien som styr beskattningen av företrädesrätten. Har en sådan rätt erhållits på grund av innehav av en aktie, som omsätts marknadsmässigt och alltså hänförs till första stycket i beskattningshänseende, skall också företrädesrätten beskattas enligt bestämmelsen i det stycket. Det omvända förhållandet gäller för företrädesrätter som grundas på aktier, vilka ej omsätts på marknaden.

Bestämmelserna för del-, tecknings- och företrädesrätter innebär även att beskattningen av inköpta sådana rätter bestäms av den underliggande aktiens beskattning. En teckningsrätt, som är hänförlig till en marknadsaktie, skall alltså beskattas enligt första stycket oavsett om den avyttras av aktieägaren eller av en skattskyldig som förvärvat den genom ett köp.

Andelar i aktiefonder beskattas alltid enligt bestämmelsen i första stycket. Detta gäller dock endast för andelar i sådana

aktiefonder som innehar skuldebrev som vinstbeskattas ej 38 § 1 mom. till ett värde överstigande 25 % av fondenligt Andelar i andra aktiefonder, t.ex. avkastförmögenhetenw beskattas vid inlösen under inkomst av kapital. ningsfonder,

Andelar i handelsbolag och i ekonomiska föreningar omsätts för närvarande inte marknadsmässigt. Det innebär att beskattvid överlåtelse av sådana andelar kommer att ske enningen andra stycket. Skulle andelar i ett sådant företag i ligt framtiden börja omsättas på kapitalmarknaden skall beskattningen av dem ske enligt första stycket.

För andelar och aktier i bostadsföretag gäller oförändrat bestämmelserna i 35 § 3 a mom.

Vinsten på marknadspapper är enligt första stycket skattetill 50 %. Detta gäller oberoende av innehavstidens pliktig förlust på ett sådant värdepapper är förluslängd. Uppkommer ten avdragsgill till 50 % oavsett innehavstid.

Vinst aktier i är skattepliktig fullt ut om på fåmansbolag innehavstiden understiger två år. Är innehavstiden längre beskattas vinsten till 50 %. Förluster på sådana värdepapper är avdragsgill till 100 % resp. 50 % beroende på om innehavstiden understiger två år eller är längre.

får en skattskyldig göra avdrag med Enligt tredje stycket 3 000 kr. från sina reavinster på aktier och aktielikhögst nande Beräkningen av avdragsbeloppet sker på handlingar. samma sätt som redan tidigare gäller.

I har intagits uppskovsregeln vid strukturrafjärde stycket erhålls med beskattningen av reationaliseringar. Uppskov vinster om aktier överlåts mot vederlag av nyemitterade aktier i ett annat bolag. Någon särskild uppskovsansökan skall inte göras. Uppskovet är konstruerat som en övertaganderegel.

Anskaffningskostnad och förvärvstidpunkt för de nya aktierna blir den anskaffningskostnad och förvärvstidpunkt som gällde för de överlåtna aktierna vid avyttringen. Uppskov medges dock inte om aktier i fåmansbolag överlåts mot vederlag som utgår i marknadsaktier. Den sista delen av meningen i fjärde stycket medför att de särskilda skatteflyktsbestämmelserna i sjätte- åttonde styckena gäller även i de nu avsedda bytesfallen. I sjunde och åttonde styckena, som avser vinstbolagstransaktioner och interna aktieöverlåtelser, finns emellertid dispensregler enligt vilka undantag kan medges från tillämpningen av resp. stycke. Om sådant undantag nedges sker beskattningen av avyttringen enligt de vanliga reavinstreglerna. Detta innebär speciellt att också den nya uppskovsregeln blir tillämplig på de bytesfall där dispens medges. Om dispens vägras gäller däremot inte uppskovsbestämmelsen. Den gäller heller inte i de fall som avses i sjätte stycket, dvs. för fastighetsöverlåtelser som sker via bolag.

Även vid avyttring av konvertibla skuldebrev kan uppskov erhållas med reavinstbeskattningen. Bestämmelserna för konvertibla skuldebrev motsvarar dem som gäller för aktier.

35 § 3 b mom.

I detta moment införs regler om beskattning av standardiserade optioner. Med en standardiserad option avses en ovillkorlig rätt att köpa en aktiepost eller att köpa eller sälja en obligation till ett i optionen angivet pris inom den tid som angetts i optionen. Vidare krävs att optionen har en löptid på högst ett år och är föremål för marknadsmässig omsättning med regelbundna noteringar om avslut.

Den ersättning som optionsutfärdaren erhåller för sitt åtagande (premium) skall omedelbart beskattas. Till beskattning skall upptas hela den erhållna ersättningen efter avdrag för eventuella transaktionskostnader.

,285

För den som förvärvar en option gäller att erlagt premium skall anses utgöra anskaffningskostnad för optionen. Förvärvaren får således inte omedelbart avdrag för premium. Avyttras bestäms den skattepliktiga vinsten som skillnaoptionen den mellan erhållen likvid och förvärvspriset (premium) samt transaktionskostnader.

innehavaren av en option denna till att förvärva en Utnyttjar obligation sker ingen beskattning. Obligationen skall anses förvärvad för summan av kostnaden för optionen och priset för obligationen jämte transaktionskostnader. Utfärdaren beskattas för obligationsförsäljningen på vanligt sätt.

Utnyttjas en option till att sälja en obligation får optionshavaren från avyttringspriset för obligationen avräkna kostnaden för I övrigt sker vinstberäkningen som vid en optionen. vanlig obligationsförsäljning. Någon beskattning utlöses inte för Denne skall anses ha förvärvat oblioptionsutfärdaren. gationen för den av honom erlagda köpeskillingen.

Utnyttjar en optionshavare sin rätt att förvärva aktier skall han beskattas för optionens värdestegring. Denna beräknas som skillnaden mellan de förvärvade aktiernas marknadsvärde vid köpet och optionens förvärvspris samt likviden för aktierna. Aktier som förvärvas med stöd av en standardiserad option anses anskaffade vid tidpunkten för utnyttjandet av optionen. Anskaffningskostnaden är marknadsvärdet vid denna tidpunkt.

Om utställaren av en option kvittar sig ur sin position genom att betala särskild ersättning är denna omedelbart avdragsgill.

Även innehavaren av en standardiserad option kan kvitta sig ur sin genom att återsälja optionen till utfärdaren. position särskild regel har inte införts för detta fall eftersom Någon det är fråga om en avyttring av optionen. Inte heller för de

s.k. stängningsfallen, som förekommer i samband med ränteoptioner, har någon särskild regel införts. Även i detta fall är anledningen att innehavarens förfogande över optionen jämställs med en avyttring. I stängningsfallen får utfärdaren avdrag för det belopp som han betalar ut till innehavaren.

Reavinst enligt detta moment skall alltid beskattas fullt ut. Reaförlust beräknas på motsvarande sätt som reavinst.

Avdragsrätten för reaförluster på standardiserade optioner är densamma som för aktier och aktieliknande handlingar.

36 § 4 mom.

Ändringen i bestämmelsen innebär att skuldebrev inte längre skall beskattas enligt detta moment efter Beskattavyttring. ningen av vinst och annan avkastning på skuldebrev beskattas enligt bestämmelserna i 38 § 1 mom. Det enda slag av skuldebrev som fortfarande skall beskattas detta moment är enligt premieobligationer.

38 § l mom.

Tillägget i bestämmelsen innebär att vinster på skuldebrev skall beskattas som intäkt av kapital. Stadgandet omfattar alla skuldebrev utom premie- och Sålunda sparobligationer. skall bl.a. statsskuldväxlar, räntebärande obligationer, vinstandelsbevis och förlagsandelsbevis beskattas enligt detta stadgande. Som skuldebrev beskattas även vissa konvertibla skuldebrev, nämligen sådana som getts ut i uppenbart syfte att konvertering aldrig skall ske. Även andelar i vissa aktiefonder omfattas av stadgandet. Alla onerösa avyttringar utlöser vinstbeskattning.

39 § l mom.

I momentet har tillagts att avdrag får göras för förlust på skuldebrev och andelar i aktiefond. Vidare anges att särskilda bestämmelser finns för beräkning av vinst och förlust på skuldebrev och fondandelar. Anledningen till detta är att en anvisningspunkt med sådana bestämmelser föreslås. ny

Punkt 9 av anvisningarna till 35 §

Sista stycket, som reglerar anskaffningstidpunkten för skuldebrev i optionslån har upphävts eftersom dessa skall utgivna beskattas som inkomst av kapital.

Punkt 2 b av anvisningarna till 36 §

I denna har bestämmelserna för beräkning av anvisningspunkt avdragsgill anskaffningskostnad intagits.

För aktie, andel i aktiefond, konvertibelt skuldebrev och optionsrätt gäller som huvudregel att anskaffningskostnaden bestäms med en Den sammanlagda anskaffgenomsnittsberäkning. ningskostnaden för samtliga värdepapper av samma slag som det som skall fördelas med lika belopp på dessa värdeavyttrats papper. Det på så sätt framräknade genomsnittsbeloppet utgör för det avyttrade värdepapperet. Denna anskaffningskostnad beräkningsmetod överensstämmer med vad som nu är gällande rätt.

till rätt är emellertid att En ändring i förhållande gällande den skattskyldige vid avyttring av en aktie inte är skyldig att avräkna tidigare åtnjuten anskaffningskostnad som dragits av vid försäljningar av del- och teckningsrätter, vilka erhållits på grund av innehavet av aktien. Den skattskyldige får alltså, om han så önskar, använda den ursprungliga an-

skaffningskostnaden för samtliga aktier som skall beaktas vid genomsnittsberäkningen.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller för de där uppräknade värdepapperen oavsett innehavstid. Genomsnittsberäkning skall alltså användas även för exempelvis aktier i fåmansbolag oberoende av om innehavstiden är kortare eller längre än två år. Vinstberäkningen för sådana aktier skall dock göras för de båda grupperna av aktier för Om en sig. skattskyldig äger aktier i ett fåmansbolag med en innehavstid som understiger resp. överstiger två år skall vinstberäkningen ske separat för de båda grupperna. Säljs en aktie som innehafts kortare tid än två år grundas alltså genomsnittsberäkningen på anskaffningskostnaden för samtliga aktier av det slaget som den skattskyldige ägt kortare tid än två år. Motsvarande gäller om en aktie som innehafts mer än två år försäljs. Även för andelar i aktiefonder, konvertibla skuldebrev och optionsrätter genomförs det nu genomsnittsberäkningen på redovisade sättet.

I tredje stycket har de båda schablonreglerna tagits in. De är tillämpliga på aktier, konvertibla skuldebrev och optionsrätter som innehafts fem år eller mera. För marknadsmässigt omsatta värdepapper får anskaffningskostnaden vid vinstberäkningen tas upp till 50 % av För nettoförsäljningspriset. andra värdepapper utgör 35 % av detta pris anavdragsgill skaffningskostnad. För andelar i aktiefonder kan endast den förstnämnda schablonregeln bli tillämplig. Avyttras en sådan andel som innehafts fem år eller längre får anskaffningskostnaden följdaktligen bestämmas till 50 % av nettoförsäljningspriset.

Bestämmelsen i fjärde stycket anger att anskaffningskostnaden för del-, tecknings- och företrädesrätter är O kr. om rätten erhållits på grund av aktieinnehav. Försäljer en aktieägaren sådan rätt får han alltså inte göra något avdrag för anskaff-

ningskostnad. Däremot får avdrag i vanlig ordning göras för kostnader i samband med försäljning av rätten. En följd av denna bestämmelse är att omräkning av aktiers anskaffningskostnad aldrig behöver ske i samband med aktieägares försäljning av del- eller teckningsrätter som erhållits på grund av aktieinnehavet.

Om en skattskyldig säljer exempelvis en teckningsrätt, som han tidigare inköpt, är anskaffningskostnaden för rätten avdragsgill vid vinstberäkningen.

I det senast nämnda fallet skall vinstberäkningen ske enligt huvudregeln i punkt 1 av anvisningarna till 36 §. Det betyder att försäljningspriset upptas som intäkt varefter avdrag får göras dels för anskaffningskostnaden, dels för kostnaderna i samband med värdepapperets förvärv och avyttring.

Denna vinstberäkningsprincip skall också användas vid avyttring av andelar i handelsbolag och i ekonomiska föreningar.

Punkt 3 av anvisningarna till 36 §

Av denna punkt framgår att avdragsrätten för förluster vid avyttring av aktier och aktieliknande handlingar är oförändrad i förhållande till gällande rätt. Anvisningspunkten har dock kompletterats så att avdragsrätt medges i vissa fall då avyttring inte har skett.

En förlust som uppkommer genom att en aktie blir värdelös i samband med bolagets konkurs är avdragsgill. Detsamma gäller om aktien blir värdelös på grund av likvidation av bolaget.

Rätten till avdrag i dessa fall inträder under det beskattningsår då det konstaterats att förlusten är total och slutgiltig. För avdragsrätt krävs därför att konkurs- eller likvidationsförfarandet avslutats utan att aktieägaren erhållit

någon utdelning. Erhåller aktieägaren utdelning på aktien beräknas vinst eller förlust på vanligt sätt.

Motsvarande förlust på ett konvertibelt skuldebrev är avdragsgill under förutsättning att det emitterats av ett marknadsbolag. Skuldebrevet anses i detta fall avyttrat utan vederlag om det inte berättigat till någon utdelning i konkursen. Har utdelning erhållits på skuldebrevet anses detta avyttrat för det utdelade beloppet.

Förluster på optionsrätter och standardiserade köp- och säljoptioner, som uppkommer genom att optionen blir värdelös vid optionstidens utgång, är avdragsgilla. Den förlust som avses bli avdragsgill är, den totala och slutgiltiga förlust som uppstår när optionstiden går ut och optionen inte utnyttjas.

Punkt 10 av anvisningarna till 38 §

I denna anvisningspunkt regleras vilka aktiefonders andelar som skall omfattas av bestämmelsen i 38 § l mom. Vinst på övriga andelar skall beskattas enligt 35 § 3 mom.

Vinst på andel i aktiefond som innehar eller tidigare innehaft skuldebrev till ett värde som överstiger 25 procent av värdet av fondförmögenheten anses utgöra intäkt av kapital. Har värdet av skuldebreven överstigit 25 procent endast vid något enstaka tillfälle skall vinsten dock beskattas enligt 35 § 3 mom. Denna undantagsregel har införts för att beskattningen på andelar i fonder vars förmögenhet tillfälligtvis överstigit den angivna procentsatsen på grund av oväntade och kraftiga kursförändringar på marknaden inte skall förändras.

Punkt ll av anvisningarna till 38 §

Av första stycket framgår att det krävs en avyttring för att skattepliktig vinst eller avdragsgill förlust skall uppkomma på skuldebrev eller andelar i aktiefonder

I andra stycket anges att ett skuldebrev eller en andel i aktiefond som inte förvärvats genom köp eller byte eller därmed jämförbart fång (oneröst fång) skall anses förvärvat genom det närmast föregående onerösa fånget.

Sista behandlar hur delägarna skall beskattas vid stycket utskiftning av en aktiefonds tillgångar.

Punkt 4 av anvisningarna till 39 §

Av första stycket framgår att vinstberäkningen skall göras på samma sätt som gäller för beräkning av reavinster. Skillnaden mellan avyttrings- och förvärvspris skall således utgöra vinst eller förlust.

I andra stycket regleras hur anskaffningskostnaden för skuldebrev utgivna i optionslån skall bestämmas. Bestämmelsen har överflyttats från punkt 2 b av anvisningarna till 36 §.

I sista stycket anges att avdrag medges för skuldebrev som blivit värdelösa genom konkurs om de utgetts av ett marknadsbolag.

Övergångsbestämmelser

I punkt 1 anges att de nya bestämmelserna skall tillämpas fullt ut på avyttringar som sker efter den l januari 1987.

För att lindra de effekterna av den skärpta

tillbakaverkande

vinstbeskattningen på skuldebrev har i punkt 2 särskilda

bestämmelser införts för skuldebrev som innehafts tre år eller längre vid ikraftträdandet. Sådana skuldebrev får avyttras skattefritt under 1987. För skuldebrev som är börsnoterade och som innehafts minst fem år vid ikraftträdandet ges även en möjlighet att erhålla ett nytt ingångsvärde. Den skattskyldige får i ett sådant fall använda marknadsvärdet per den 31 december 1986 som anskaffningskostnad i stället för den faktiska förvärvskostnaden.

I punkt 3 anges att aktiereglerna skall tillämpas även på andelar i avkastningsfonder t.o.m. utgången av år 1988 om andelarna förvärvats före den 13 juni 1986.

Bestämmelsen i punkt 4 avser att förhindra att förslaget om anskaffningskostnad för aktieägares del- och teckningsrätter utnyttjas för erhållande av oberättigade skatteförmåner. Regeln gäller om en sådan rätt erhållits i en emission som beslutats under tiden den 13 - 31 december 1986 och även juni avyttrats under denna tidsperiod. Det vid avyttringen av rätten åtnjutna avdraget för anskaffningskostnad skall då avräknas när anskaffningskostnaden fastställs för den aktie från vilken del- eller teckningsrätten härrör. Om aktieägaren i det nu nämnda fallet inte gör något avdrag för del- eller teckningsrätten är han naturligtvis inte skyldig att avräkna någon del av aktiens anskaffningskostnad när denna säljs.

Tidpunkten för beslutet om en emission blir avgörande för tillämpningen av bestämmelsen. Ett emissionsbeslut kan fattas dels av bolagsstämman, dels av bolagets styrelse efter bemyndigande av bolagsstämman eller under förutsättning att styrelsens beslut i efterhand godkänns av stämman. I det först nämnda fallet blir dagen för stämmobeslutet avgörande medan dagen för styrelsens beslut gäller i de sist nämnda fallen.

Innebörden av punkt 5 är att de s.k. hjälpreglerna för beräkning av anskaffningskostnad på aktier och andelar i aktiefon-

der, som förvärvats den 1 april 1971 eller tidigare, upphävs fr.o.m. årsskiftet 1986/87.

22.2 Lagen om statlig inkomstskatt

7 § 8 mom.

Investmentbolagens skattebefrielse för utdelning har utvidgats så att den nu också omfattar ränteintäkter som bolagen konvertibla skuldebrev. Det är alltså summan av uppbär på under beskattningsåret uppburen utdelning och erhållna ränteintäkter på konvertibla skuldebrev som skall ställas mot det uppräknade utdelningsbeloppet vid avgörande om och i vilken mån företaget skall skattebefrias.

7 § 12 mom.

Ändringen i bestämmelsen innebär att aktiefonder inte längre skall skatta för vinster på aktier, räntebärande obligationer, statsskuldväxlar m.m. Rätten till avdrag för förluster inskränks i motsvarande mån.

22.3 Taxeringslagen

39 § l mom. 9

Bestämmelsen avser att ge skattemyndigheterna rätt att hos

fondkommissionär begära uppgifter rörande en viss namngiven skattskyldigs transaktioner. I dag kan vissa uppgifter inhämtas med stöd av 39 § 1 mom. 8, men för att få fullständiga uppgifter måste man göra en taxeringsrevision hos kommissionären. För att möjliggöra ett smidigare förfarande föreslås en viss utvidgning av uppgiftsskyldigheten.

39 § 3 mom.

Genom bestämmelsen ges skattemyndigheterna möjlighet att via generella stickprov kontrollera om vissa transaktioner blivit deklarerade. Avgränsningen av kontrollen kan göras t.ex. på grundval av vissa inledningsbokstäver i efternamn, viss tidsperiod eller visst minimibelopp. Även andra urvalskriterier är tänkbara. Syftet med bestämmelsen är också att åstadkomma en preventiv effekt genom att det i princip finns möjlighet till kontroll av varje transaktion.

RESERVATIONER OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN

Reservation och särskilt yttrande av ledamoten Göran Atterwall

1. Inledning

I kommitténs slutbetänkande lämnas förslag till nya skatteregler för olika typer av värdepapper. Dessa förslag kommer säkerligen, om de genomförs, att få en stor betydelse för utvecklingen på kapitalmarknaden, eftersom skattereglernas utformning ofta spelar en väsentlig roll vid val av olika finansieringsformer. Den kritik som i tekniskt hänseende riktats mot nuvarande skatteregler är enligt min uppfattning betydligt överdriven. Betydligt väsentligare är den principiella kritik som tar sikte på den nuvarande kapitalvinstbeskattningens hämmande inverkan på den ekonomiska tillväxten, inflationens inverkan på beskattningen av värdestegringsvinster samt omfördelningen av aktieägandet från hushållen till institutionella placerare.

Mot denna bakgrund är det viktigt att framhålla att gränsdragningen mellan kapitalvinst och löpande inkomster bör vara enkel och logisk, att skattereglerna för olika typer av värdepapper bör vara så enhetliga som möjligt för att åstadkomma neutralitet mellan olika finansieringsformer samt att mindre betydelsefulla företeelser av t.ex. skatteflyktskaraktär

inte får tillmätas en avgörande betydelse vid utformningen av skattereglerna.

Det är också viktigt att påpeka att ur den enskilde placerarens synvinkel är det i princip likgiltigt vilken typ av skatter som drabbar placeringen. Således kan skatter av typ omsättningsskatt på aktier, arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatter spela en minst lika viktig roll vid val av placering som skatten på själva värdestegringsvinsten.

Med hänsyn till vad jag nu har anfört har jag på en väsentlig punkt funnit anledning att reservera mig, nämligen i fråga om den föreslagna skuldebrevsbeskattningen. Jag reserverar mig också mot förslaget om en 2-årig initialperiod för andra aktier än börsaktier samt mot beskattningen av standardiserade optioner.

2. Skuldebrevsbeskattningen

Kommittén har föreslagit att vinster och förluster vid avyttring av skuldebrev skall behandlas som ränta i förvärvskällan kapital.

kan inte dela kommitténs uppfattning i denna del. Det är Jag utomordentligt viktigt att kapitalvinstbeskattningen bygger på generella regler. Det är obestridligt att värdestegring på ett skuldebrev i normalfallet är en renodlad kapitalvinst. Vid emission av skuldebrev till underkurs kan dock viss del av värdestegringen, som reellt sett är ränta, enligt nuvarande regler bli helt skattefri. De skäl som kommittén anför för att all värdeförändring på skuldebrev skall anses utgöra reavinst och beskattas enligt aktievinstreglerna (metod II) är min betydligt starkare än de som anförs enligt uppfattning för räntebeskattning (metod III). Därtill kommer att man slipper utforma komplicerade regler för konvertibla skuldebrev med värdelös konverteringsrätt och för gränsdragningen

mellan renodlade aktiefonder och s.k. avkastningsfonder. Vidare kan förutses att kommitténs förslag får omvälvande effekter hushållens intresse och benägenhet att spara i de på s.k. Om dessa fonder, som den 31 decemavkastningsfonderna. ber 1985 hade en förmögenhet på ca 18 ndljarder kr., blir nödsakade att avveckla sitt värdepappersinnehav helt eller delvis, kan svåröverblickbara effekter på kapitalmarknaden Kommitténs förslag att endast medge avdragsrätt för uppstå. förluster på av marknadsbolag utgivna skuldebrev, när bolaget i konkurs är från principiell synpunkt olämpligt. Avgår dragsrätten bör gälla alla typer av skuldebrev.

Jag förordar således att vinster och förluster ggsggyatippg vid avyttring av skuldebrev beskattas enligt aktievinstreglerna. Därav att några särregler inte behövs för följer mot konvertibla skuldebrev eller för de s.k. gränsdragning avkastningsfonderna. Värdestegring på förlagsandelsbevis, vinstandelsbevis och andelar i avkastningsfonder behandlas således också enligt aktievinstreglerna.

- för aktier - Avdrag bör i likhet med vad som föreslagits för reaförlust på alla typer av skuldebrev, när ett medges företag går i konkurs.

3. Aktievinstbeskattningen

3.1 mellan börsbolag och andra bolag Gränsdragning

Kommittén har föreslagit att en gränsdragning görs mellan aktier i och aktier i övriga bolag. Denna senare börsbolag kommer att bilda en heterogen grupp, som omfattar akgrupp tier som f.n. noteras på den s.k. C-listan, börsbolags aktier i aktier i kooperativa bolag, andelar i ekonodotterbolag, miska aktier i statliga bolag samt aktier i faföreningar, För denna grupp föreslår kommittén en 2-årig miljebolag. Grunden för denna särbehandling anges vara initialperiod.

dels önskemål om likformig behandling av arbetsinkomster mellan enskilda rörelser och rörelser som drivs i bolagsform dels ett antagande om att möjligheterna att utnyttja bolagsformen i skatteundandragande syfte begränsas genom en initialperiod.

Som jag tidigare framhållit bör kapitalvinstreglerna vara så generella som möjligt. Sedan kommunalskattelagens tillkomst har aktier i marknadsbolag och aktier i behandövriga bolag lats på ett likvärdigt sätt. De av kommittén angivna grunderna bör enligt min uppfattning inte kunna bryta denna sedan länge upprätthållna princip, framför allt som de kan anses gälla för en liten del av de aktier, som föreslås bli särbehandlade.

Reservatiggg Jag förordar således att alla värdepapper, som beskattas enligt aktievinstreglerna, behandlas lika, oavsett innehavstid. Någon 2-årig initialperiod bör därför inte gälla.

3.2 Beskattningens höjd

I kommitténs direktiv sägs att kommittén har i sitt arbete att utgå från att skatteuttaget på aktievinster skall vara oförändrat i förhållande till vad nu gäller. Kommitténs avsikt var att i betänkandet redovisa en statistisk undersökning av reavinsternas omfattning och fördelning ett visst taxeringsår. så har inte kunnat ske. Därtill kommer att omsättningsskatt på aktier under kommitténs arbete införts och höjts. Vidare har regeringen aviserat att den kommer att framlägga förslag om förändringar i skatteskalorna för arv, gåva och förmögenhet.

Särskilt yttrande; Mot denna bakgrund är det enligt min uppfattning inte möjligt att nu avgöra om den av kommittén

föreslagna höjningen från 40 till 50 procent leder till ett oförändrat skatteuttag på aktievinster.

4. Standardiserade optioner

Kommittén har som motiv för sina förslag till skatteregler för standardiserade optioner angett att optioner är särskilda värdepapper med säregna egenskaper. Likheterna mellan skilda optionsslag anser kommittén vara betydligt större än likheterna mellan en option och underliggande Kommitvärdepapper. tén har också betecknat optioner som högspekulativa värdepapper.

Det är obestridligt att värdeförändringar på köp- och säljoptioner på aktier beror på underliggande värdepapper. När det gäller köp- och säljoptioner på obligationer sker i stället en koppling till i Det är förändringar ränteläget. enligt min mening felaktigt att betrakta de nu diskuterade optionerna som högspekulativa värdepapper. I själva verket skapas genom optionerna möjligheter till riskspridning för aktörerna på marknaden.

Mot denna bakgrund finns det enligt min uppfattning ingen anledning att särbehandla köp- och säljoptioner på aktier i skattehänseende. De bör behandlas på samma sätt som de övriga värdepapper som beskattas enligt aktievinstreglerna. Med denna min ståndpunkt skapas för alla enhetliga regler typer av värdepapper. Man slipper krångliga regler av typ avskattning vid utnyttjande av aktieoptioner som kommittén sett sig nödsakad att föreslå. När det gäller köp- och säljoptioner på obligationer bör vinster och förluster behandlas som ränta i förvärvskällan kapital.

Reseryatipp; Jag förordar således att vinster och förluster på köp- och säljoptioner på aktier beskattas enligt aktievinstreglerna. För köp- och säljoptioner på obligationer bör

att vinsten och förlusten behandlas som ränta i förgälla värvskällan kapital.

Reservation av ledamoten Anna Hedborg

i allmänhet länge. Det ligger i deras karak- Fåmansbolag ägs tär att deras aktier inte omsätts regelmässigt på marknaden.

En annan egenskap hos dem är, att stora delar av deras vinster, särskilt under uppbyggnadsskedet, oftast är att hänföra till arbetsinsatser från delägarna, snarare än till avkastning på investerat kapital.

Det motiverar en initialperiod med full beskattning av vinsten, som dock enligt min mening bör vara längre än de av utredningens majoritet föreslagna två åren. För de seriösa, vanliga familjeföretagen saknar det betydelse om initialperioden är två år eller fem år. För den hantering, när någon väljer att sätta sig på bolag för att förvandla högt beskattade arbetsinkomster till lågt beskattade kapitalvinster skulle däremot en initialperiod på fem år utgöra en viss spärr.

En femårig initialperiod innebär också, att eventuella förluster får dras av fullt ut under fem år. I och för sig innebär detta.en särbehandling till fåmansbolagens fördel, som dock enligt min mening är godtagbar som ett sätt att underlätta fåmansbolagens riskkapitalförsörjning.

Särskilt yttrande av sakkunnige Dag Helmers

Gränsdragningen mellan kapitalvinst och löpande inkomst upprätthålles i svensk skattelagstiftning och utgör en av grunderna för gällande rätt. Detta har sin motsvarighet i andra västerländska industriländer. Beskattningens fördelning genom avtal mellan dessa länder bygger också på denna distinktion. Utredningens majoritet har valt att beträffrande obligationer och skuldebrev slopa denna gräns och hänföra såväl ränta som kapitalvinst till löpande inkomst. Jag finner inte majoritetens motivering härför bärande och avstyrker förslaget i denna del. Det praktiska problem som är förenat med underkursobligationer kan lösas en sådan total omläggning förutan.

Realisationsvinstbeskattningen bör bygga på generella regler. Detta är av särskild vikt beträffande aktier. Majoriteten har inte tillräckligt beaktat detta. Den förordade gränsdragningen nellan de två aktiegrupperna, börsaktier och övriga aktier, leder till att den senare gruppen kommer att omfatta en heterogen grupp aktier såsom börsbolagens aktier i dotterbolag, kooperationens och statliga bolags dotterbolagsaktier samt fåmansbolagsaktier. Den annorlunda behandlingen av dessa aktier motiveras av att gruppen omfattar familjebolagsaktier. Härigenom brister motiveringen för särbehandlingen. Vad särskilt gäller aktier i fåmansbolag saknas bärande skäl för att upprätthålla en initialperiod då en kapitaluppbyggnad under en så kort tidsrymd mycket sällan är möjlig. Motiven för en initialperiod är alltså inte ens för dessa aktier hållbara.

Utredningen har belyst olika former av s.k. saldometoder. Dessa omöjliggör för den skattskyldige att beräkna skatteeffekterna av en försäljning. Denna grundläggande brist leder mig till att avvisa dessa metoder.

Vidare har utredningen som ett substitut för traditionell realisationsvinstbeskattning diskuterat nu gällande omsätt- Denna träffar vinster och förluster med samma ningsskatt. belastning. Redan förekomsten av denna effekt är tillräckligt skäl för att avvisa metoden.

Slutligen har utredningen i stället för att lägga en inkomsts skatt på aktieägarens vinst diskuterat en teknik innebärande beskattning av fysiska och juridiska personers innehav av aktier, dvs. en speciell förmögenhetsskatt. Med en sådan teknik har man avlägsnat sig helt från nuvarande system och denna speciella förmögenhetsskatt är ett substitut endast i den meningen att en dylik skatt kan avvägas på sådant sätt att den avkastar lika mycket som nuvarande realisationsvinstav värdepapper. M.a.o. det enda kriteriet är beskattning avkastningen. Fråga är sålunda ej om att beskatta vinster på värdepapper, varför varje tänkbar skatt enligt detta synsätt kan ett lika rimligt substitut. Resonemanget om en utgöra särskild förmögenhetsskatt på fysiska och juridiska personers aktieinnehav saknar alltså varje substans.

Realisationsvinstbeskattningens höjd är i dag betydande inte minst till följd av omsättningsskattens införande och sedermera höjning. Överslagsvis kan den senare skatten beräknas avkasta 2/3 av vad inkomstskatten på realisationsvinster i dag lämnar till det allmänna. Att i ett sådant läge förorda en höjning av den skattepliktiga delen av en realisationsvinst på aktier framstår som oacceptabelt. Motiveringen för den föreslagna höjningen är dessutom ej hållbar även om resonemanget begränsas till inkomstbeskattningen av realisations- Vinster eftersom utredningen konstaterar att nuvarande initialperiod väsentligen utnyttjas för förlustavdrag. Därtill kommer att slopandet av initialperioden kan förväntas leda till en ökad aktiehandel med större skatteinkomster som följd.

DIREKTIVEN

I våra ursprungliga direktiv från den 15 mars 1979 (dir 1979:27) anförde statsrådet Mundebo följande beträffande utredningsuppdraget på aktievinstområdet.

Redan när 1976 års lagstiftning genomfördes uttrycktes farhågor att aktievinstreglerna skulle bli alltför komplicerade och svårtillämpade. Kritiken har därefter upprepats i olika sammanhang. Det har bl.a. framhållits att genomsnittsberäkningen i vissa fall kan vara mycket svår att genomföra. Det har också gjorts gällande att bestämmelserna i nuvarande utformning medför risk för rättsförluster. Systemet med alternativa beräkningsmetoder innebär nämligen att en viss bestämd transaktion ofta kan redovisas på flera olika sätt med helt olika skattekonsekvenser. Det är ofta svårt för den enskilde aktieägaren att i olika situationer bedöma de olika beräkningsmetodernas effekter på kortare och längre sikt.

Reglerna om beskattning av aktievinster förenklades på ett par väsentliga punkter genom lagstiftning under hösten 1977. Som jag uttalade i det sammanhanget (prop. 1977/78:60) delar jag uppfattningen att reglerna är svårtillämpade och kan medföra risk för rättsförluster samt praktiska problem och betungande merarbete för både skattskyldiga och taxeringsmyndigheter. Jag kunde dock samtidigt konstatera att någon mer genomgripande ändring av aktievinstreglerna inte var möjlig utan föregående utredningsarbete och remissbehandling.

Realisationsvinstreglerna för lös egendom har kritiserats inte bara från tekniska utan också från materiella synpunkter. Som exempel kan nämnas att kritik har riktats mot utxformningen av den dispensregel som är tillämplig i fall av strukturrationalisering. Det har ansetts att definitiv skattebefrielse innebär en alltför långt gående förmån och att det skulle vara lämpligare att i dessa fall i stället medge uppskov med beskattningen. Å andra sidan har framförts önskemål om att förmånsbehandling bör kunna medges även, om en företagsöverlåtelse inte leder till strukturrationalisering i strikt mening.

En huvuduppgift för kommittén bör vara att se över systemet för beskattning av aktievinster. I det arbetet har kommittén att utgå från att realisationsvinstbeskattningen liksom hittills skall utgöra en del av den vanliga inkomstbeskatt- Kommittén har alltså inte anledning att pröva lösningen. som skulle innebära att särskild skatt tas ut på reaningar lisationsvinster. En utgångspunkt bör också vara att beskattningen även i fortsättningen bara skall träffa realiserade vinster.

När det gäller beskattningens höjd har kommittén anledning att beakta följande. F.n. gäller att hela den framräknade vinsten på aktier beskattas om avyttring sker inom två år efter förvärvet. Detta har sin grund i att man har önskat låta de kortsiktiga spekulationsvinsterna träffas av full beskattning. Initialperiodens längd kan ses som en avvägning av de motstridiga kraven på full beskattning av korttidsspekulation och rörlighet på aktiemarknaden. Kommittén bör utgå från att korttidsvinsterna även i fortsättningen skall vara föremål för oreducerad beskattning. Det har inte förekommit särskild anledning att ändra initialperiodens längd. Kommittén bör dock vara fri att föreslå en kortare period om det skulle visa sig underlätta genomförandet av övriga förslag.

Den sociala marknadsekonomin bygger på ett fritt samspel mellan företag och konsumenter inom de ramar som dras upp av statsmakterna. Under vissa förutsättningr styr konsumenternas önskemål, via marknader av olika slag, allokeringen av kapital och andra produktionsfaktorer så att produktionen på bästa sätt anpassas till människornas behov. Markmöjliga nadsekonomin möjliggör en långtgående decentralisering av besluten både i vad avser produktion och investeringar och i vad avser konsumtionsutveckling. Ett viktigt mål för beskattning och andra statliga ingripanden bör därför vara att åtutformas så att narknaderna fungerar så effektivt gärderna och smidigt som möjligt.

Behovet av en väl fungerande kapitalmarknad är påtagligt även för den del som omfattar riskvilligt kapital, således aktiemarknaden. Samtidigt är det uppenbart att även många andra aspekter, inte minst av fördelningspolitisk art, också har sin givna tyngd. Vid utformningen av aktievinstbeskattning, liksom vid annan beskattning, blir således fråga om att väga olika intressen mot varandra.

Aktievinstbeskattningens höjd efter initialperiodens utgång har bestämts efter en sådan avvägning av flera olika intressen. Av lagstiftningens förarbeten framgår sålunda att man _har tagit hänsyn å ena sidan till fördelningspolitiskt motiverade krav på beskattning av kapitalvinsterna och å andra sidan till intresset av en inte alltför hög beskattning vid realisation av egendom som har förvärvats för att trygga ett

kapitals realvärde. Man har också vägt in intresset av att inte i för stor utsträckning hämma rörligheten på aktiemarknaden. Till de övriga faktorer som har beaktats hör effekterna på aktiesparandet och näringslivets möjligheter till kapitalförsörjning. Vid en sådan avvägning kan olika bedömare givetvis komma till olika resultat. Det bör inte ingå i utredningsuppdraget att ompröva frågan om aktievinstbeskattningens höjd. Kommittén bör utgår från att det samlade skatteuttaget på aktievinster skall vara detsamma som enligt nuvarande regler.

En fråga som aktualiseras i detta sammanhang gäller inflationens inverkan. Som framgått av det anförda har skatteuttaget på aktievinster inte primärt bestämts med hänsyn till inflationen, men reduktionen av beskattningsunderlaget efter initialperiodens utgång får ändå den effekten att värdeökningar som endast motsvarar inflationen delvis undantas från beskattning. Bestämmelserna ger dock i detta hänseende ett onyanserat resultat. Fall av snabb real värdestegring kan bli mycket lindrigt beskattade, samtidigt som försäljningar som realt innebär förlust trots detta leder till vinstbeskattning. Det har hävdats att det skulle vara rimligt att för aktier ha någon form av indexuppräkning av anskaffningsvärdena på ungefär samma sätt som för fastigheter. Endast värdestegring som överstiger inflationen under innehavstiden skulle med andra ord ligga till grund för beskattning. Enligt min mening finns det i ett samhälle med en fortgående och inte obetydlig penningvärdeförsämring i och för sig skäl att anlägga ett realt synsätt på värdestegringsinkomster i allmänhet. Denna fråga kan dock inte bedömas fristående utan måste kopplas ihop med bl.a. den skattemässiga behandlingen av räntor på såväl intäkts- som kostnadssidan. Det rör sig då inte längre bara om en översyn av aktievinstbeskattningen utan om sådana mer djupgående överväganden om skattesystemets grundläggande regler som bör göras i annat sammanhang. Jag vill erinra om att det nyligen har uppdragits åt en särskild utredning (Dir 1978:95) att bl.a. just undersöka konsekvenserna av att systematiskt tillämpa en real princip vid beskattning av räntor och kapitalvinster.

Vad jag här sagt innebär alltså att kommittén vid sina överväganden bör utgå från att det samlade skatteuttaget på aktievinster skall vara detsamma som enligt nuvarande regler och att det alltjämt är det nominella resultatet av aktieförsäljningarna som skall ligga till grund för beskattningen. Kommittén bör dock följa arbetet i nyssnämnda utredning om real beskattning. Det är vidare av värde om kommittén finner sig kunna ge reglerna en sådan teknisk utformning att de lätt kan anpassas till en eventuell framtida indexuppräkning eller liknande inflationsskydd.

Som nämnts finns det anledning att se över aktievinstbeskattningen från både tekniska och materiella synpunkter. Några av de materiella frågorna har i och för sig hög angelägenhets-

grad. Avgörande för hur de frågorna skall kunna lösas är dock hur systemet för vinstberäkning rent tekniskt kan utformas för framtiden. Det torde därför visa sig nödvändigt för kommittén att i första hand försöka finna en lösning på de tekniska problemen.

Huvudprincipen vid realisationsvinstbeskattningen är att beskattningsunderlaget skall utgöras av ett belopp som nbtsvarar skillnaden mellan å ena sidan likviden för avyttrad egendom och å andra sidan den faktiska anskaffningskostnaden och utgifter för avyttring och förvärv. Det har dock visat sig svårt att fullt ut upprätthålla denna princip vid beskattning av aktievinster som har uppkommit efter längre tidsg innehav. Detta sammanhänger med den praktiska svårigheten att beräkna anskaffningskostnaden i dessa fall. De praktiska problemen är särskilt stora i fråga om börsnoterade aktier och andra värdepapper som ofta omsätts på kapitalmarknaden. Den enskilde aktieägarens innehav av aktier i ett visst bolag består ofta av aktier som har förvärvats vid olika tidpunkzer och genom olika slags fång. Under innehavstiden kan en el;er flera emissioner ha ägt rum, varvid teckningsrätter och delbevis ibland har utnyttjats och i andra fall har avyttrats. Beräkningen av anskaffningskostnaden är i sådana fall redan teoretiskt sett besvärlig och försvåras dessutom ofta ytterligare av att underlaget för beräkningen är bristfälligt.

svårigheterna att utforma ett system som är tillfredsställande ur både praktisk och principiell synvinkel belyses av det utrednings- och lagstiftningsarbete som har föregått nuvarande regler. I det betänkande som låg till grund för 1966 års lagstiftning hade aktievinstutredningen som huvudregel föreslagit att 30 % av verklig vinst skulle beskattas vid avyttring efter en initialperiod av två år. Med hänsyn till de praktiska svårigheterna att fastställa anskaffningskostnaden för äldre aktier hade utredningen dock också föreslagit att de skattskyldiga som ett alternativ skulle kunna välja att bli beskattade enligt en schablonregel. När statsmakterna tog ställning till förslaget, bedömdes huvudregeln om beskattn;ng av verklig vinst medföra alltför stora praktiska problem. I stället valdes en lösning som innebar att äldre regler - dvs. av hela eller viss del av den vinsten beskattning verkliga behölls för avyttringar inom fem år från förvärvet medan den förut beskrivna 10 % schablonen infördes för senare avyttringar.

Realisationsvinstkommittén upprepade sedermera förslaget om beskattning av 30 % av verklig vinst vid avyttring efter två års innehav men föreslog inte någon alterntiv schablonregel. Statsmakterna följde år 1976 förslaget om beskattning av viss del av verklig vinst vid avyttring efter utgången av en två- - bestämdes dock årig initialperiod beskattningsunderlaget till 40 % i stället för 30 % av vinsten - nen föreslagna ansåg det nödvändigt att komplettera denna regel med den fortfarande gällande schablonregeln för äldre börsnoterade

aktier och äldre andelar i aktiefonder. schablonregeln inne-

som nämnt, att anskaffningsvärdet får bebär, jag tidigare stämmas till hälften av den nettolikvid som erhålls vid av-

och att den skattepliktiga vinsten alltså tas upp yttringen till 20 % av nettolikviden. Regeln var till en början konst-

ruerad så sätt att taxeringsmyndigheterna i vissa fall på kunde att den. Det visade sig att regeln i den vägra tillämpa utformningen medförde rättsosäkerhet. På förslag i nyssnämnda

ändrades därför bestämmelserna så att de prop. 1977/78:60 skattskyldiga fick en ovillkorlig rätt att tillämpa schablon-

på noterade aktier och andelar i aktiefonder. regeln

Den kritik som har riktats mot nuvarnde aktievinstbeskattning avser främst bestämmelserna för äldre noterade aktier. En av

kommitténs viktigaste uppgifter är att undersöka möjligheter-

na att förbättra reglerna för detta slag av värdepapper.

Dessa förbättringar bör ta sikte på både de skattskyldigas

och situation. Av den redogörelse som taxeringsmyndigheternas har lämnat framgår att tre olika huvudalternativ har jag just prövats i utredningsarbete respektive lagstiftning, nämligen

beskattning av verklig vinst, renodlad schablonbeskattning och en kombination av dessa metoder. De nya lösningar som kan

stå till buds torde rymmas inom något av dessa huvudalterna-

tiv.

En renodlad schablonbeskattning ger givetvis betydande Å andra sidan är det uppenbart att\ en förenklingsvinster. sådan kan ge resultat som är nateriellt otillbeskattning fredsställande. Av denna anledning övergavs metoden genom

1976 års och kommittén bör bara i sista hand, lagstiftning dvs. om andra vägar inte visar sig framkomliga, överväga

om till en renodlad schablonbeskattning. förslag återgång Nuvarande kombinationsmetod har emellertid också påtagliga

brister. Den alterntiva schablonregeln är i och för sig

enkel att vilket är en betydande fördel. Den mycket tillämpa som försöker minimera sin skattebelastning har dock ändå ofta

intresse av att utföra en beräkning enligt huvudjämförande regeln, dvs. att beräkna den genomsnittliga anskaffningskostnaden. Som redan tidigare har framhållit kan genomsnittsjag vara Förekomsten av alternativa beräkningen komplicerad. medför också att systemet blir svåröverberäkningsmetoder vilket i sin tur kan leda till rättsförluster. skådligt, mellan schablonregel och huvudregel medför också Samordningen andra Det är viktigt att bestämmelserna är utformade problem. ett sådant sätt att de skattskyldiga med säkerhet kan på bedöma när schablonregeln får tillämpas. Av denna anledning

har, som jag nyss nämnde, rätten att tillämpa schablonregeln

numera ovillkorlig. Denna ordning kan dock i särskilda gjorts fall leda till resultat som är mindre tillfredsställande från

rent fiskal innebär bl.a. att en aktieägasynpunkt. Systemet re kan när han har gjort en vinst som tillämpa schablonregeln 20 % av nettolikviden men kan falla tillbaka på överstiger när vinsten är mindre eller när aktiegenomsnittsberäkningen har lett till förlust. Slutligen bör anmärkas försäljningen

att förekomsten av en schablonregel kan försvåra av lösningen andra frågor. Som jag strax skall belysa närmare kan det exempelvis vara svårt att införa önskvärda uppskovsregler så länge systemet innehåller en schablonregel av nuvarande slag.

Mot denna bakgrund framstår det som att kommittén angeläget undersöker möjligheterna att för äldre noterade aktier utforma ett system för beskattning av verklig vinst som är enklare än det nuvarande och samtidigt inte har de nyss berörda olägenheterna. Att detta är en svår uppgift framgår av det redan bedrivna utrednings- och lagstiftningsarbetet. Det fortsatta arbetet måste inriktas både på att förenkla beräkningsmetoderna och på att ge bättre tillgång till aktuellt och tillförlitligt underlag för beräkningarna.

Svårigheter uppkommer särskilt i de fall då en skattskyldig säljer en del av ett större innehav sonx består av aktier vilka har förvärvats vid olika tidpunkter och genom olika slags fång. Enligt en regel som utbildades i äldre praxis har den skattskyldige i ett sådant fall rätt att själva avgöra vilka aktier som skall anses avyttrade. Man upprätthåller alltså inte något krav på identitet mellan avyttrade och förvärvade aktier.

Valrätten kan naturligtvis vara för den skattfördelaktig skyldige, men den medför också att man vid beskattningen måste hålla isär varje sådan del av aktieinnehavet som har förvärvats särskilt. Olägenheten av detta var inte så stor när aktievinstbeskattningen var tidsbegränsad men blir mer påtaglig i ett system med en i tiden obegränsad beskattning. När aktievinstutredningen förordade att skulle tidsgränsen slopas, föreslog den dock inte någon inskränkning i valrätten. Utredningen förutsatte att de skattskyldiga i sina självdeklarationer skulle redovisa och från år till år föra över uppgifter om anskaffningskostnad m.m. för varje delförvärv. Redovisningen föreslogs dock inte bli obligatorisk. skattskyldig som inte hade fullgjort den årliga redovisningen förutsattes i stället falla tillbaka på den samtidigt föreslagna schablonregeln.

Realisationsvinstkommittén som avvisade tanken på en alternativ schablonregel försökte i stället reducera svårigheterna att - efter förebilder i utlandet genom föreslå de regler om genomsnittsberäkning som numera gäller. Genom dessa regler har valrätten upphört i fråga om äldre aktier. Även realisationsvinstkommittén förutsatte att de skattskyldiga år från âr skulle deklarera de uppgifter som behövs för realisationsvinstberäkningen, nämligen antalet äldre aktier i olika bolag och den samlade anskaffningskostnden för varje aktieslag.

I prop. 1975/76:l80, som låg till grund för 1976 års lagstiftning, bedömdes genomsnittsberäkningen kunna medföra viss förenkling av förfarandet. Det ansågs dock inte lämpligt att

göra den av kommittén förutsatta fortlöpande redovisningen obligatorisk. Gjordes uppgifterna obligatoriska, skulle det nämligen även behövas särskilda regler om årlig avstämning, fastställelse och korrigering av uppgifterna samt dessutom bestämmelser om påföljden när uppgiftsskyldigheten inte fullgjordes. Ett sådant system ansågs alltför betungande. I stället föreslogs nuvarande system i vilket genomsnittsberäkningen är obligatorisk men den fortlöpande redovisningen av anskaffningskostnader m.m. frivillig.

Enligt min mening skulle ett utbyggt system för genomsnittsberäkning kunna ha vissa fördelar. Genomsnittsberäkningen grundas på principen att ett äldre aktieinnehav skall behandlas som en enhet. Det är den samlade anskaffningskostnaden för denna enhet som skall beaktas och inte kostnaden för de enstaka delförvärven. Har man väl uppgift om den samlade anskaffningskostnaden, erhålls den genomsnittliga anskaffningskostnaden genom en enkel division.

I nuvarande system, som saknar bestämmelser om fortlöpande redovisning och fastställelse av den samlade anskaffningskostnaden, kan man emellertid inte räkna fram denna utan kännedom om samtliga de delförvärv och delavyttringar som har skett sedan den skattskyldige första gången förvärvade aktier av det slag som ingår i enheten. Kunde tillförlitlig uppgift om den samlade anskaffningskostnaden i stället hämtas direkt från senaste deklaration, skulle realisationsvinstberäkningen i hög grad förenklas. Ett sådant system skulle också öppna möjligheter till andra förändringar som kan framstå som önskvärda. Det torde t.ex. vara möjligt att på ett enkelt sätt bygga in regler som möjliggör att uppskov med realisationsi vissa fall kan medges när ett vinstbeskattningen angelägna värdepapper byts mot ett annat, t.ex. i samband med företagsöverlåtelser som är önskvärda från allmän synpunkt.

En förutsättning för att genomsnittsberäkningen skall kunna fungera på detta sätt är dock, som redan antytts, att uppgifter om samlad anskaffningskostnad fortlöpande redovisas av de skattskyldiga och årligen prövas av taxeringsmyndigheterna. Det är helt klart att det kan möta betydande svårigheter att införa en sådan ordning. Systemet skulle dock ändå kunna ha så betydande fördelar att det finns anledning för kompass mittén att ytterligare pröva skälen för och emot denna lösning. Om kommittén finner att en utbyggd genomsnittsberäkning är en lämplig lösning, bör särskilt klarläggas vilka problem som skulle uppkomma för skattskyldiga och taxeringsmyndigheter vid själva övergången till ett sådant system.

Det är att den nu angivna vägen inte visar sig frammöjligt komlig. Kommittén bör givetvis kunna pröva även andra möjligheter. Därvid är kommittén oförhindrad att även pröva skälen för och emot nuvarande regler för genomsnittsberäkning liksom att ompröva vissa andra principer som tillämpas i nuvarande system. Om kommittén skulle finna att genomsnittsberäkningen

bör överges, kan det t.ex. finnas anledning att överväga om den nyss behandlade regeln om valrätt vid delavyttring bör ersättas av regler som innebär att en delavyttring skall anses omfatta de aktier som har innehafts längst tid (principen först in, först ut).

Helt allmänt bör kommittén kunna utgå ifrån att en reltivt schablonmässig beräkning av resultatet av enstaka delavyttringar från ett större innehav kan godtas under förutsättning att det slutliga resultatet när hela innehavet har avvecklats är förenligt med principen om beskattning av verklig vinst. Skulle kommittén finna att någon form av schablonregel fortfarande behövs, bör kommittén sträva efter att ge den en sådan utformning att olägenheterna med nuvarande schablonregel elimineras.

En viktig fråga när aktievinstreglerna ses över är hur man skall behandla fond- och nyemissioner. Det är önskvärt att avyttring av smärre poster av delbevis och teckningsrätter skall kunna ske utan betungande deklarations- eller kontrollarbete. Detta önskemål har man i nuvarande system försökt tillgodose genom schablonregeln och schablonavdraget på 1.000 kr. I många fall är det dock ändå nödvändigt att göra en särskild beräkning av anskaffningskostnaden för avyttrade delbevis och teckningsrätter. Nuvarande regler nödvändiggör relativt komplicerade beräkningar och ger inte klart besked i alla situationer. Kommittén bör därför pröva behovet av förtydliganden och ytterligare förenklingar.

De frågor som jag hittills behandlat har i första hand avsett reglerna för vinstberäkning vid avyttring av sådana aktier och andra värdepapper som är noterade eller i övrigt omsätts på kapitalmarknaden. F.n. behandlas aktier i fåmansbolag och andelar i ekonomiska föreningar på i princip samma sätt som de noterade värdepapperen. Vissa skillnader finns dock. Schablonregeln för beräkning av anskaffningsvärde är sålunda tillämplig bara på noterade aktier och på andelar i aktiefonder. Vidare föreligger olikheter i de hjälpregler som infördes för att underlätta övergången till 1976 års lagstiftning. Vid remissbehandlingen av det betänkande av realisationsvinstkommittén som låg till grund för 1976 års lagstiftning framhöll flera remissinstanser att det förelåg stora skillnader mellan aktieinnehav i fåmansbolag och i s.k. marknadsbo lag. Från olika utgångspunkter framfördes önskemål om att dessa skillnader i större utsträckning borde få komma till uttryck i skilda materiella beskattningsregler. Kommittén bör särskilt överväga om och i vilken mån det av materiella och tekniska skäl är motiverat att ha andra regler för b1.a. aktier i fåmansbolag och andelar i ekonomiska föreningar än för de noterade värdepapperen.

I detta sammanhang får kommittén också anledning att ta ställning till om det är lämpligt att även i fortsättningen behandla avyttring av andelar i handelsbolag på samma sätt

som Under innehavet gäller helt olika regaktieförsäljning. ler för aktier och andelar i handelsbolag. Aktiebolaget är

ett skattesubjekt. Handelsbolagets inkomster självständigt beskattas däremot hos på i princip samma sätt som delägarna om inkomsten hade förvärvats utan förmedling av juridisk

Det kan finnas skäl att överväga om det är nbjligt person. att utan alltför stora ingrepp i skattesystemet i övrigt

tillämpa motsvarande princip när andel i handelsbolag avyttras. Detta skulle innebära att förvärv och avyttring av andel

i i beskattningshänseende skulle behandlas som handelsbolag om överlåtelsen hade avsett tillgångarna i handelsbolaget.

Som av vad tidigare har anfört bör översynen av framgått jag aktievinstbeskattningen inte begränsas till frågor angående

vinstberäkningen utan kommittén bör också i övrigt pröva

behovet av ändring eller komplettering av nuvarande regler. En som kommittén särskilt bör uppmärksamma avser befråga i de fall då aktieöverlåtelsen utgör led i en skattningen min mening skulle det avstrukturrationalisering. Enligt flera skäl vara önskvärt om nuvarande dispensregler kunde

ändras så att i första hand medförde uppskov med dispens och inte definitiv skattebefrielse. I förarbebeskattningen tena till 1976 års lagstiftning avvisades uppskovsalterntivet

av tekniska skäl. Det framhölls bl.a. att en uppskovsregel var med schablonregeln för beräkning av knappast förenlig noterade aktier. Mot bakgrund av det anskaffningsvärdet på för vinstberäkning som kommittén kan föreslå bör ånyo system om inte om skattebefrielse kan ersättas med övervägas regeln en Kommittén bör också överväga om det uppskovsbestämmelse. är och lämpligt att tillgodose de önskemål om utvidgmöjligt av som har framförts i ning dispensregelns tillämpningsområde debatten, t.ex. att dispensmöjlighet öppnas i vissa genonl fall där en aktieöverlåtelse har till syfte att ändra ägarst-

rukturen i ett eller flera företag inför en förestående börs-

introduktion.

Till de som kommittén bör ta upp hör vissa ytterligare frågor av skatteutskottet och finansutskottet nyligen berörda frågor

som har samband med realisationsvinstbeskattningen vid avytt-

av andelar i s.k. aktiesparfonder (SkU 1977/78:5y, FiU ring

1977/78:37).

Kommittén bör också kunna ta upp andra frågor som givetvis har till de problem jag här tidigare har berört. anknytning Däremot skall kommittén inte pröva frågor som rör avyttring

av eller av sådan lös egendom som fastigheter avyttring konst, antikviteter och annat lösöre.

När till nya aktievinstregler utforövergångsbestämmelserna mas, måste beaktas att aktievinstreglerna ändrades väsentligt så sent som år 1976. Det är angeläget att en ny övergång blir

så enkel och smidig som möjligt.

I tilläggsdirektiv den 14 februari 1980 (dir 1980:10) anförde statsrådet Mundebo följande.

En fråga som inte direkt berörs i huvuddirektiven men som bör uppmärksammas av kommittén avser utformningen av de realisationsvinstregler som gäller för vissa institutionella placerare. Jag tänker i första hand på aktiefonderna. För ett par år sedan befriades fonderna från skattskyldighet för realisationsvinster på äldre aktier. Huvudskälet var att en oinskränkt skattskyldighet för realisationsvinster kunde få vissa inte önskvärda dubbelbeskattningseffekter. Dessutom kunde skattskyldigheten medföra att fonderna belastades med betydande latenta skatteskulder som försvårade värderingen av andelarna i fonderna. I skrivelse till budgetdepartementet har företrädare för de större fondbolagen sedermera hemställt att skattebefrielsen skall utsträckas till att omfatta även realisationsvinster på obligationer som innehafts minst två år. Kommittén bör pröva frågan. I det sammanhanget bör kommittén även ta upp frågan om investmentföretagens skattskyldighet för realisationsvinster. Det har i debatten framhållits att de skäl som har föranlett skattebefrielse för aktiefonderna har samma giltighet i fråga om investmentföretagen. Kommittén bör överväga om det är möjligt och lämpligt att ge dessa företag samma lättnader som kommer aktiefonderna till del.

I tilläggsdirektiv den 24 juni 1982 (dir 1982:46) anförde statsrådet Wirtén följande beträffande utredningsuppdraget på skuldebrevsområdet när det gäller gränsdragningen mellan inkomst och kapitalvinst vid värdestegring på obligationer och andra skuldebrev.

Enligt nuvarande lagstiftning och praxis anses en sådan värdestegring normalt utgöra en kapitalvinst. Den beskattas således enligt realisationsvinstreglerna. I vissa fall har dock ändringar i kapitalvärdet på obligationer e.d. ansetts utgöra ränta och rättsläget är således något oklart.

På en punkt har avsteg gjorts i lagstiftningen från den nyss nämnda huvudregeln om att förändringar i kapitalvärdet behandlas enligt realisationsvinstreglerna. Efter riksdagens

beslut år 1979 (SkU 1979/80:10, rskr 61, SFS 1979:1057) gäller i om s.k. bankcertifikat (särskilda oblinämligen fråga med en löptid om högst ett år) att skillnaden mellan gationer och vad som erhålls vid avyttring eller inlösen inköpspris alltid skall behandlas som ränta. En sådan lösning har ansetts för att bankcertifikaten över huvud taget nödvändig skall kunna fylla sin avsedda funktion på penningmarknaden.

Från vissa håll har man nu förespråkat ytterligare åtgärder för att i vissa situationer behandla realiserade värdeförsom ränta. Med det stora upplåningsbehov som kan ändringar förutses under kommande år, är det, har på kapitalmarknaden man menat, ytterst angeläget att bredda denna och att intressera av placerare för att köpa även mer långnya kategorier fristiga obligationer. En förutsättning för detta är emellertid att det är fråga om en likvid placering, som kan avvecklas om medlen behövs för andra ändamål. En fungerande andrahandsmarknad behövs således och för detta anses Skattereglernas ha stor betydelse. Ett förslag som utformning mycket framförts är t.ex. att kursvinster eller -förluster under den inledande tvåårsperioden av ett innehav, dvs. då en realisationsvinst enligt nuvarande regler är fullt ut skattepliktig, skall behandlas som ränta.

Vad jag nu sagt gäller i första hand frågan om beskattningen vid korta innehav. Vissa problenx i fråga om jämförelsevis mellan ränta och kapitalvinst har emellertid gränsdragningen också kommit att uppmärksammas vid längre innehav.

Under senare tid har det således förekommit att det ställs ut skuldebrev som med låg ränta eller utan ränta, men som löper i gengäld emitteras till en kurs som betydligt understiger det nominella beloppet. Avsikten med denna utformning är tydligen att söka utnyttja att avkastning i form av värdestegring skattemässigt behandlas, inte som ränta, utan som med därav följande skattefrihet efter fem år. kapitalvinst Det kan emellertid hävdas att en på sådant sätt uppkommen avkastning i själva verket utgör en ränteinkomst. I skattedomstolarna f.n. en del fall av detta slag och jag prövas skall givetvis inte föregripa domstolarnas prövning av saken. Det kan emellertid redan nu konstateras att det här rör sig om ett fält där skattefrågorna är komplicerade och där man kan tänka olika bedömningar beroende t.ex. på hur villsig koren i skuldebrevet utformas och på om det rör sig om förvärv av skuldebrev eller av tidigare emitterade nyemitterade skuldebrev.

en fråga bör nämnas i sammanhanget. I syfte att Ytterligare öka att sälja statens värdepapper direkt till möjligheterna företag och hushåll har riksbanken föreslagit att bankerna

skall inrätta särskilda obligationsfonder. Utredningen (E 1982:01) om obligationsfonder har nyligen avgivit betänkandet (Ds E 1982:1) om obligationsfonder med förslag Lagstiftning om för sådana fonder. I betänkandet framhålls lagstiftning

att vissa beskattningsfrågor aktualiseras i nen sammanhanget, att utredningen har ansett sig förhindrad att inom ramen för sina direktiv närmare penetrera dessa. De som frågor tagits upp i betänkandet synes i huvudsak ha samband med avvägningen mellan beskattning av löpande inkomst och realisationsvinst-

beskattning.

Det bör enligt min mening ankomma på kapitalvinstkommittên att se över frågan om gränsdragningen mellan inkomst cch kapitalvinst i de fall jag nu har berört. En för målsättning arbetet bör vara att söka åstadkomma lösningar som å ena sidan underlättar strävandena att få till stånd en smidigt fungerande obligationsmarknad men som å andra sidan inte öppnar möjligheter till oberättigade skattelättnader genom speciella konstruktioner. Vidare gäller givetvis här likson i fråga om aktievinstreglerna att stor vikt måste fästas vid att reglerna skall vara enkla att såväl för de tillämpa skattskyldiga som för skattemyndigheterna.

Statens utredningar 1986 offentliga

Kronologisk förteckning

. Översyn av rättegångsbalken 2. Högsta domstolen och rättsblldningen. Ju. En treårig yrkesutbildning - riktlinjer. U. En treårig yrkesutbildning - beskrivningar, förslag. U. Bostadskommitténs slutbetänkande. Sammanfattning. Bo. Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 1. Bo . Bostadskommitténs slutbetänkande. Del 2. Bo. . Militära skyddsområden. Fö. Soliditet och skälighet i försäkringsverksamheten. Fi. Ny lönegarantilag. A. Enklare skolförtattningar. Del 1. Sammanfattning,författningsförslag. U. , Enklare skolförfattningar. Del 2. Motiv m.m. U. . Datorer, sårbarhet. säkerhet. Fö. . Påföl d för brott 1. Lagtext och sammanfattning. Ju. . Påföl d för brott 2. Motiv. Ju. . Påföl d för brott 3. Bilagor. Ju. . Vägar till effektiv energianvändning. l. . Framtid i samverkan Del 1. C. . Framtid i samverkan Del 2. C. Aktuella socialtjänstfrågor. S. Barns behov och föräldrars rätt. S. . Barns behov och föräldrars rätt. Sammanfattning. S. . Riksbanken och riksgäldsfullmäktige. Fi. . Aktiers röstvärde. Ju. . lntegritetsskydd i informationssamhället. Ju. . Kontroll av livsmedel. Jo. klagarväsendets lokala organisation. Ju. . Folkets främsta företrädare. Ju. . Folkstyrelsen under krig och krigstara. Ju. . Fastighetsbildning 4. Förrättningsförande och boendeinflytande m. m. Ju. . Vapenfriutbildningen i framtiden. Fö. . EFU 87. 1. . EFU 87. Bilagedel. 1. . Framtid, huvudbetänkande. Ju. . Framtid. bilagedel. Ju. . Handel med teknisk sprit m. m. S. . Samernas folkrättsliga ställning. Ju. . Reavinst aktier - obligationer. Fi.

Statens

offentliga utredningar 1986

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Oversynav rättegångsbalken2. Högstadomstolenoch rättsbildningen.[1] Påf d för brott 1.Lagtextoch sammanfattning.[13] 9: Påföld för brott 2. Motiv. [14] Påföld för brott 3. Bilagor.[15] Aktiersröstvärde.[23] lntegritetsskyddi informationssamhället.[24] Åklagarväsendetslokalaorganisationm. m. [26] Folketsfrämstaföreträdare.[27] Folkstvrelsenunderkrigoch krigsfara.[28] Fastighetsbildning4. Förrättningsförfarandeoch boendeinflytande m. m. [29] Framtid,huvudbetänkande.[33] Framtid,bilagedel.[34] Samernasfolkrättsligaställning.[36]

Försvarsdepartementet Militära skyddsområden.[7] Datorer,sårbarhet,säkerhet[12] Vapenfriutbildningeni framtiden.[30]

Socialdepartementet Allmännasocialtjänstfrågor.[19] Barnsbehovochföräldrarsrätt. [20] Barnsbehovochföräldrarsrätt - sammanfattning.[21] Handelmedteknisksprit m. m. [35]

Finansdepartementet Soliditetoch skäligheti försäkringsverksamheten. [8] Riksbankenoch riksgäldsfullmäktige.[22] Reavinstaktier - obligationer: [37]

Utbildningsdepartementet Entreårigyrkesutbildning- riktlinjer. [2] Entreårigyrkesutbildning- beskrivningar,förslag.[3] Enklare skolförfattningar. Del 1. Sammanfattning,författningsförslag. [10] Enklareskolförfattningar.Del2. Motiv m. m. [11]

Jordbruksdepartementet Kontroll av livsmedel.[25]

Arbetsmarknadsdepartementet Ny Iönearantilag. [9]

Bostadsdepartementet Bostadskommitténsslutbetänkande.Sammanfattning.[4] Bostadskommitténsslutbetänkande.Del 1. [5] Bostadskommitténsslutbetänkande.Del2. [6]

lndustridepartementet Vägartill effektivenergianvändning.[16] EFU87. [31] EFU87.Bilagedel.[32]

Civildepartementet FramtidisamverkanDel 1.[17] Framtidi samverkanDel2. [18]

Anm. Siffrornainom klammerbetecknarutredningensnummeri denkronologiskaförteckningen.

KUNGL. BIBL.

1986 U5 Z 5 °lt 1. M

lSBN 913809401O Allmänna O375-25OX

Förlaget

ISSN