Beskattning av förmåner

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

im-øi 3°7I7vy

KGL. nuAusosP

9 E3 2 DEC. 191m °m . hu, i und-

Beskattning

form

åner

av

Till Herr Statsrådet och chefen för finansdepartementet.

Sedan Statskontoret armodats att avgiva utlåtande över en inom finansdepartementet upprättad promemoria angående skattefri-

hot för sjulcvårdsförmåner man., får ämbetsverket anföra följande. Y

f- x

r-Uppmärksaxmnas . .. u.

bör emellertid, latt sjukvårdsfömânens gøâyxâ slcattøtordvfömmtsättapnatt

-9 beläggarde med andra därmed

eaven

jäznförliga, löneförmåner indrågas

girtäclcta under beskattningen.

Detta gäller exempelvis järnvägstjänstemännens fria och

resor fria varutransporte-r, vissa befattningshavare tillkommande förmån av fri telefon eller -nedsatt abonnemangsavgift, vilken för-

mån. nu endast: delvis uppt;ges till beskattning, förmånen av fri

elektrisk ström eller nedsatt taxa för elektrisk strömförbnzlcning

yzåfdoclc påpekas,

o.s.v. Vad speciellt angivna förmåner

innehåller bestänuzxclsen 58 §,

att civila avlöningsreglezawntet den ,v 14.4 . att dylik iütáfttighet icke anses såsora avlöningsfönarån och föran-

leder icke avdrag a avloningenf. Utanfor statsforvaltningen fore-

koznmaäven fdrtäckta löneförmåner betydande Lttsträclcning, exem-

WN

w Statens offentliga utredningar

WE 1994:98

w Finansdepartementet

förmåner

Beskattning av

Betänkande av

beskattning förmåner Utredningen om av

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar F ritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag Regeringskansliets förvaltningskontor av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13734-8 Stockholm 1994 ISSN 0375-25OX

Till statsrådet Bo Lundgren

Genom beslut den 27 januari 1994 bemyndigade regeringen statsrådet Bo Lundgren att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att se över reglerna om beskattning av vissa förmåner i inkomstslaget tjänst. Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades den 7 februari 1994 jur.kand. Olle Stenman. Som sakkunnig förordnades den 11 februari 1994 departementsrádet Carl Gustav Fernlund. Att som experter biträda utredaren förordnades fr.o.m. samma dag skattekonsulten Erik Haglund, departementssekreteraren Matts Karlson, advokaten Jan Lombach, rådmannen Susanne Mattsson, skattedirektören Björne Sjökvist och karnmarrättsassessom Christina Westerling. Som ytterligare experter förordnades den 28 februari 1994 kammarrättsassessom Lars Emanuelsson Korsell och kanslirådet Kjell Olsson, den 11 mars 1994 direktören Gunnar Rabe samt den 21 april 1994 departementssekreteraren Per Tillander. Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 14 februari 1994 kammarrättsassessom Kerstin Nyquist. Utredningen antog namnet Utredningen om beskattning av förmåner. Vi får härmed överlämna utredningens betänkande Beskattning av förmåner .

Stockholm i juni 1994

Olle Stenman

Kerstin Nyquist

Innehall

Förkortningar

1 Sammanfattning

2 Författningsförslag 15 2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 1928:370 2.2 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen 26 1953:272 2.3 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:325 28 om självdeklaration och kontrolluppgifter

4.1.1 Rättsutvecklingen 4.1.2 Gällande rätt 4.2 Skatteavdrag för betalning av preliminär skatt 42 4.3 Sociala avgifter 43 4.3.1 Arbetsgivaravgifter 4.3.2 Förmånsgrundande inkomst 4.3.3 Egenavgifter 4.4 Det förenklade deklarationsförfarandet 46

5 Förmåner av fri hälso- och sjukvård, tandvård, 49 företagshälsovård och rehabilitering 5.1 Hälso- och sjukvård samt tandvård 56 5.1.1 Offentligt finansierad hälso- och sjukvård 5.1.2 Hälso- och sjukvård som inte är offentligt finansierad 5.1.3 Skatteregler

5.1.4 överväganden och förslag

5.2 Företagshälsovård 83 5.2.1 Skattereglerna om företagshälsovård

Innehåll

5.2.2 Företagshälsovård inom arbetsmiljölagstiftningen och på kollektivavtalssidan

5.2.3 överväganden och förslag

5.2.4 Olycksfall i arbetet 5.2.5 Enskilda näringsidkare 5.3 Rehabilitering 92 5.3.1 Vad är rehabilitering 5.3.2 Enskilda näringsidkare och reformema pä rehabiliteringsområdet 5.3.3 Nuvarande Skatteregler om rehabilitering

5.3.4 överväganden och förslag

5.4 Övriga frågor på sjukvárdsornrådet 103

5.4.1 Beskattning av förmåner på sjukvårdsområdet som riktar sig till andra än anställda 5.4.2 Sekretess för uppgifter om enskildas hälsotillstånd vid revision m.m. 5.4.3 Avdrag för preliminär skatt 5.4.4 Arbetsgivaravgifter 5.4.5 Egenavgifter 5.4.6 Förmánsgrundande inkomst 5.4.7 Kontrolluppgifter

6.2.1 Gällande rätt 6.2.2 Kartläggning

6.2.3 överväganden och förslag

6.3 Särskilt om korsvisa rabatter 120 6.3.1 Gällande rätt 6.3.2 Problerninventering

6.3.3 överväganden och förslag

Reseförmåner 127 7.1 Sammanfattning 127 7.2 Gällande rätt 127 7.3 Den tillfälliga lösningen 128 7.4 Utländsk rätt 132 7.5 Problemen och utredningsuppdraget 133 7.6 Förslag till åtgärder 134 7.6.1 Schablonmässig beskattning 7.6.2 Individuell beskattning 7.6.3 Tidpunkten för beskattning av reseförrnän

SOU 1994: Innehåll

8 Arbetsredskap 0.d. av betydelse För den anställde 149 8.1 Sammanfattning 149 8.2 Gällande rätt 149 8.2.1 Lagstiftning m.m. 8.2.2 Rättspraxis

8.3 överväganden och förslag 154

8.3.1 Allmänna utgångspunkter 8.3.2 Förslagets tekniska utformning

9 Budgeteffekter 159

10 Författningskommentarer 163 10.1 Kommunalskattelagen 1928:370 163 10.2 Uppbördslagen 1953:272 169 10.3 Lagen 1990:325 om självdeklaration och 169 kontrolluppgifter

Bilaga l 171

Redovisning av studiebesök m.m. inom sjukvårdsomrádet

Bilaga 2 183

Enkätundersökningar avseende rabatter

Förkortningar

AFL Lagen 1962:381 om allmän försäkring AFS Arbetarskyddsstyrelsens författningssamling AGS Avtalsgruppsjukförsäkringen AML Arbetsmiljölagen 1977:1160 Bet. Betänkande BevU Bevillningsutskottet Ds Fi Departementsserien, Finansdepartementet FK Försäkringskassan FSF Föreningen Svensk Företagshälsovård FIP Europeiska fribiljettsföreningen HUI AB Handelns Utredningsinstitut HSL Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763 KF Kooperativa Förbundet KL Kommunalskattelagen 1928:370 LAF Lagen 1976:380 om arbetsskada LSK Lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter PGI-lagen Lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring Prop. Proposition PSA Avtal om ersättning vid personskada RINK Utredningen om reformerad inkomstbeskattning RFV Riksförsäkringsverket

Förkortningar RRV Riksrevisionsverket Rskr. Riksdagsskrivelse RSV Riksskatteverket RSV Dt Riksskatteverkets författningssamling serie Dt Direkt skatt Taxering - RÅ Regeringsrättens årsbok RÅ Aa Regeringsrättens årsbok, notisfall avseende domar i mål om bl.a. skatt, tull eller arman avgift och om uppbörd RÅFi Regeringsrättens årsbok, notisfall, Finansdepartementet RÅ ref. Regeringsrättens årsbok, referat SAL Lagen 1981:691 om socialavgifter SAS Scandinavian Airlines System SCB Statistiska Centralbyrån SFS Svensk författningssamling SIF Svenska Industritjänstemannaförbundet SIL Lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt Statens Järnvägar SkU Skatteutskottet SOU Statens offentliga utredningar TFA Trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA-KL Trygghetsförsäkring vid arbetsskada för kommun och landstingsanställda Tjänstegrupplivförsäkring UBL Uppbördslagen 1953 2272 USAL Lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare

Sammanfattning

Allmänt

Utredningen har haft i uppdrag att se över skattereglema sjukvårdsområdet. Sjukdom som leder till oförmåga att försörja sig själv och sina närstående är en personlig olycka och medför betydande kostnader inte bara för det allmänna utan också för arbetsgivarna. Denna insikt har under de senaste åren lett till omfattande reformer i bl.a. socialförsäkrings- och arbetsmiljölagstiftningama. Utredningen föreslår här skatteregler som stimulerar arbetsgivarna att ta ett ekonomiskt ansvar för rehabiliteringsâtgärder som går längre än vad nämnda lagstiftningar ålägger dem. En rättvis beskattning av arbetsinkomster kräver att skatte- och avgiftsuttaget är detsamma oavsett om ersättningen för arbetet ges ut i kontanter, naturaförrnåner eller på annat sätt. Genom lagstiftning i slutet av 1980 talet och genom 1990 års skattereforrn har en likformig och rättvis beskattning konsekvent genomförts. På några områden finns dock fortfarande olikformigheter i beskattningen som uppfattas som omotiverade. l syfte att åstadkomma en ökad rättvisa föreslår utredningen att anställda som får hälso- och sjukvård betald av arbetsgivaren beskattas för förmånen. Vidare föreslår utredningen hur anställda i trafik- och

resebranschen skall beskattas för marknadsvärdet av sina fria eller delvis

fria resor. Utredningen lägger också fram förslag om en mer enhetlig

skattemässig behandling av personalrabatter genom att i lagtext tydligare knyta skattefriheten till vad som är affärsmässigt motiverade rabatter. Korsvisa rabatter inom en företagsgrupp görs generellt skattefria om de inte överstiger vad som tillåts för vanliga personalrabatter. Arbetsredskap som arbetsgivaren tillhandahåller den anställde föreslås bli skattefria för den anställde om utrustningen är av väsentlig betydelse för arbetet men av begränsat värde för den anställde.

12 Sammanfattning

Förslagen

Förmåner av fri hälso- och sjukvård, tandvård, företagshälsovård och

rehabilitering

De nu gällande avdragsbegränsningarna för arbetsgivarna tas bort. Arbetsgivarnas avdrag för kostnader inom sjukvårdsområdet skall bedömas på samma sätt som andra driftkostnader i verksamheten. När det gäller beskattningen av den anställdes förmåner föreslås följande.

Betalar arbetsgivaren ojjfentligt finansierad hälso- och sjukvård samt

läkemedelskostnader för den anställde är det en skattepliktig förmån.

När arbetsgivaren betalar ojfentligt finansierad hälso- och sjukvård

för den anställde har utredningen funnit att förmånen av sådan fn vård i regel inte kan värderas högre än vad den anställde får betala för motsvarande offentliga vård. Skälet till detta är att sådan vård normalt sker i arbetsgivarens intresse för att begränsa företagets kostnader för det avbrott i produktionen som kan uppkomma när en anställd är frånvarande på grund av sjukdom. En förmån för den anställde är dock att han slipper betala patientavgift och därför skall han beskattas för en förmån motsvarande denna. Förutsättningen för att den privata vården skall värderas detta sätt är dock att den anställde är verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning.

Förmån av fn sjukvårdsförsåkring skall inte förmånsbeskattas. Däremot

beskattas åtnjutandet av den fria vård som försäkringen ger till ett belopp motsvarande den patientavgift som skulle ha utgått om vården i stället hade skett i offentlig regi. Även här fordras den anställde är verksam att hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning. Fri vaccination som betingas av tjänsten skall inte beskattas. Förmån av fri företagshälsovård skall vara skattefri. Tillhandahåller företagshälsovården även hälso- och sjukvård skall den anställde beskattas för sådana tjänster motsvarande patientavgiften i offentligt finansierad vård. Rehabilitering skall inte vara skattepliktig när arbetsgivaren enligt lag är skyldig att svara för behandlingen. Inte heller sker beskattning när en behandling syftar till att förebygga sjukdom hos en anställd eller när behandlingen syftar till att återge en anställd som drabbats av sjukdom eller skada arbetsförmågan och fömtsättningar att försörja sig genom förvärvsarbete. Det krävs dock att en läkare med specialistkompetens i företagshälsovård eller i en för sjukdomen eller skadan relevant specialitet har utrett behovet av åtgärderna. När det gäller tandvård skall den anställde beskattas för värdet av den tandvård som arbetsgivaren tillhandahåller. Förmånen värderas till marknadsvärdet. Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag skall medges avdrag i aktiv näringsverksamhet för kostnad för

Sammanfattning 13

hälso- och sjukvård samt för sjukvårdförsälcringar med undantag för ett belopp motsvarande den patient- eller vårdavgift som anställda beskattas för.

Personalrabatter

Den kartläggning som utredningen har gjort visar bl.a. att företagen tillämpar reglerna om personalrabatter mycket olika. Rabatterna är ofta högre än vad största kund kan få. Inom detaljhandeln är en vanlig personalrabatt 5 % på dagligvaror och 20 % sällanköposvaror. Inom partihandeln synes många företag tillämpa personalrabatter som överstiger vad som är sedvanligt för motsvarande varor i konsumentledet. Inom industriföretagen där det är mindre vanligt med försäljning till personalen ligger personalrabattema i vart fall inte under motsvarande rabatter inom partihandeln. Det är endast i detaljisthandelsföretag med dagligvarusortiment som personalrabatten mera konsekvent beräknas på försäljningspriset i konsumentledet. I partihandeln och tillverkningsledet förekommer det däremot ofta att företagen utgår från det egna inköpspriset eller försäljningspriset till partihandeldetaljist. Utredningen föreslår att gränsen för vad som är skattefria personalrabatter preciseras i lagtexten. Skattefriheten för personalrabattter skall gälla inköp eller tjänster som ingår i arbetsgivarens eller närstående av varor företags utbud. Rabatten får dock inte överstiga den mäugdlrabatt största kund kan tänkas utverka och inte heller uppenbart överstiga sedvanlig rabatt i branschen. Det krävs också att personalrabatten s.kall erbjudas hela personalen. Vidare föreslås att s.k. korsvisa personalrabatter inom en företagsgrupp, t.ex. en koncern, skall vara skattefrria i samma utsträckning som andra personalrabatter.

Resefämzáner

Sedan 1990 års skattereform har även anställda i rese- och trafrkbranschen beskattats för sina och sina anhörigas fria eller delvis frria resor. Med hänsyn till praktiska problem med beskattning av det faktiska resandet har Riksskatteverket, RSV, under åren 1991 1994 medgett en schab- loniserad beskattning av de SJ- och SAS-anställdas reseförmâner. Utredningen länmar, enligt uppdraget, två alternativa förslag tilll beskattning som lösning på dessa problem; en schablonmodell och en individuell modell. l båda modellerna skall vid värderingen beaktas om resorna innehåller villkor som innebär påtagliga olägenheter för de resande. Detta får till följd att för exempelvis SJ:s privatresekort blir nedsättningen 25 % och för SAS s.k. standby-resor 60 %. Vad som skiljer modelllema är att den individuella modellen även ger en individuellt rättvis beskattning, eftersom vid värderingen hänsyn tas till hur ofta och hurr långt varje

14 Sammanfattning

enskild individ har rest under beskattningsåret. Därför föreslår utredningen att den individuella beskattningsmodellen införs.

Arbetsredskap 0. d.

Arbetsredskap 0.d. som arbetsgivaren tillhandahåller och som är av begränsat värde för den anställde men av väsentlig betydelse för hans yrkesutövning förelås bli skattefria. Som det är i dag måste arbetsredskapen bedömas som helt nödvändiga för arbetet för att skatteplikt inte skall uppkomma. Detta skapar problem för alla dem som utför arbete i sin bostad med hjälp av datorer, tidningar och annan utrustning som arbetsgivaren tillhandahåller för ändamålet.

Ikraftträdande

De lagändringar som utredningens förslag föranleder föreslås träda i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering. När det gäller bestämmelserna om vissa reseförmåner föreslås att de nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1997 års taxering.

Budgeteffekter

De av utredningen framlagda förslagen har effekter både på statsbudgetens inkomst- och utgiftssida. Den slopade avdragsbegränsningen för hälso- och sjukvård, tandvård m.m. samt beskattning av fri sjukvård och motsvarande ersättningar innebär en budgetförstärkning om ca 200 miljoner kronor. Förslagen avseende sjuk- och hälsovård, företagshälsovård och rehabilitering kan på sikt även innebära minskade offentliga utgifter genom minskad frånvaro och förtidspensionering. De föreslagna förändringarna avseende arbetsredskap medför ett mindre skattebortfall medan förslaget om reseförmåner endast innebär en omfördelning av skatteuttaget.

SOU 1994:

Författningsförslag

2.1 Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen 1928:370

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen 1928:370 dels att 20 32 § 3 3 c och 3 f mom., 42 punkt 1 av anvisningarna till 20 punkt 1 av anvisningarna till 22 punkt 23 av anvisningarna till 23 punkt 3 av anvisningarna till 32 § samt punkt 4 av anvisningarna till 42 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas två nya bestämmelser, punkterna 6 och 7 av anvisningarna till 42 av följande lydelse.

20 Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde bruttointäkt som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret. Avdrag får inte göras för: den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning. till person i sitt hushåll; sådana kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård som anges z anvzsnmgama; kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är skattefria enligt 19 arbete, i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts värdet av som av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn som fyllt 16 år; ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans förvärvsverksamhet; svenska allmänna skatter; kapitalavbetalning på skuld; ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen 1973:349, 52, 52 a och 55 §§ lagen 1941:416 om arvsskatt och gâvoskatt, 32 § och 49 §4 mom. uppbördslagen 1953:272, 5 kap. 12 § lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen 1984:668 om uppbörd

16 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

av socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen 1987:1065, 60 § fordonsskattelagen 1988:327 och 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdesskattelagen 1994:200 samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördslagen; avgift enligt lagen 1972:435 om överlastavgift; avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen 1987 :l0; avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen 1989:529; avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen l977:1160; avgift enligt 26 § arbetstidslagen 1982:673; skadestånd, som grundas på lagen 1976:580 om medbestämmande i arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada; företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken; straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken; belopp for vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördslagen 1953:272 eller for vilket betalningsskyldighet föreligger grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen 1982:1006 om avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar; avgift enligt lagen 1976:206 om felparkeringsavgift; kontrollavgift enligt lagen 1984:318 om kontrollavgift vid olovlig parkering; överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen 1978:268; vattenföroreningsavgift enligt lagen 1980:424 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg; avgift enligt 3 § lagen 1975:85 med bemyndigande att meddela föreskrifter om in- eller utförsel av varor; lagringsavgift enligt lagen 1984:1049 om beredskapslagring av olja och kol eller lagen 1985:635 om försörjningsberedskap på naturgasområdet; avgift enligt 18 §lagen 1902:7l s. 1, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar; kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs; avgift enligt 13 och 14 §§ lagen 1992: 1438 om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter; ingående skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200 för vilken det finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap. nämnda lag.

Se vidare anvisningarna.

Författningsförslag 17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

32 §

1 mom Till intäkt av tjänst hänförs

a avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i

bostad eller annat som utgått för tjänsten, pengar, b pension,

c sådan livränta utgått grund sjuk-, olycksfalls- eller

som av skadeförsäkring eller annorledes än grund av försäkring med undantag livränta utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det av som inte är fråga livränta som avses i d och inte heller annat följer av om 2 mom.,

d i fråga sådan i c angiven livränta, som utgår till följd av

om personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av livräntan ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur som avser eller för förlorat underhåll,

e ersättning utgått i e ersättning som utgått i annan

som annan form än livränta grund sjuk- form än livränta grund av sjukav eller olycksfallsförsäkring, tagen i eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, dock inte er- samband med tjänst, sättning som avser sjukvárds- eller läkarkostnader, f undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt som avses i 31

g engångsbelopp utgår till följd av personskada och utgör skatte-

som pliktig intäkt enligt punkt l av anvisningarna till 19 h sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag enligt 3 § 12 lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt skall som mom. tas upp som intäkt av tjänst, i sådana förmåner och ersättningar m.m. som anges i punkterna 14 och 15 av anvisningarna, j behållning på pensionssparkonto till den del pcnsionssparavtalet upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 och 6 kap. 5 § lagen 1993:931 individuellt pensionssparande, samt till den del behållningen tas i om anspråk på gnmd av utmätning, konkurs eller ackord. Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots behållning marknadsvärdet kontots tillgångar efter avräkning för den skatt enligt lagen 1990:661 avkastningsskatt pensionsmedel som om är hänförlig till kontot. Som intäkt tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts såsom av vinstandel, återbäring eller vid återköp försäkring uppburet belopp av vilket utgått på grund pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller av olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst. Har tjänsteinnehavare som lönefönnån innehaft fastighet på sådant sätt, att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen 1979:1152 skall anses ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från fassom tigheten, räknas intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt som reglerna för privatbostad.

18 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 b mom Anställds förmån av 3 b Anställds förmån fri

mom. av fri hälso- och sjukvård, företags- företagshälsovård tas inte upp som

hälsovård, fria läkemedel eller intäkt. Detsamma gäller fria

arersättning för läkemedelskostnader betslivsinriktade rehabiliteringsåttas inte upp som intäkt. gärder, om de är sådant slag av att arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. lagen 1962:381 om allmän försäkring. Andra behandlingsåtgärder tas inte heller upp som intäkt under förutsättning att behandlingen syftar till att förebygga att sjukdom eller nedsättning av arbetsförmágan uppstår hos en anställd eller rehabiliteringen syftar till att återge en anställd som drabbats av sjukdom eller skada sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete samt behovet av behandlingen eller rehabiliteringen är utrett och tillstyrkt av en läkare med specialistkompetens i företagshälsovård eller av en läkare med en för skadan eller sjukdomen relevant specialistkompetens.

Har arbetsgivare utgivit ersätt-n- Som intäkt tas inte fri

upp vacing för anställds utgift för tandvård cination som betingas av tjänsten.

som avses i 2 kap. 3 § lagen Som intäkt tas inte heller fri

upp 1962:381 om allmän försäkring, tandbehandling har bedömts som tas ersättningen dock upp som som erforderlig med hänsyn till intäkt för den anställde. Som intäkt tjänstens krav för försvarsmaktens tas emellertid inte upp submarina och flygande personal sådan ersättning, om den och för andra anställda med i avser anställd som inte är försäk- huvudsak likartade arbetsförhålrad enligt lagen om allmän för- landen. säkring, kostnad för tandbehandling som har bedömts som erforderlig med hänsyn till tjänstens krav för försvarsmaktens submarina och flygande personal och för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden, eller ersättning för tandbehandling, när behov av denna har uppkommit och utförts under tjänstdörrättning utomlands.

Författningsförslag 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 momf Förmån fria arbets- 3 c mom. Förmåner som är av c av kläder och fri uniform tas inte upp väsentlig betydelse för utförande av intäkt, förmånen avser den anställdes arbetsuppgifter tas som om kläder är avpassade för arbetet inte upp som intäkt, om förmånen som och inte lämpligen kan användas är av begränsat värde för den anprivat. ställde och inte utgår som kontant ersättning. Inte heller tas som intäkt upp förmån av fria arbetskläder och fri uniform, om förmånen avser klädler som är avpassade för arbetet och inte lämpligen kan användas privat.

3 f m0m.5 Som intäkt tas inte upp 3 f mom. Som intäkt tas inte upp

sedvanliga rabatter vid inköp av personalrabatter vid inköp av och tjänster ingår i varor eller tjänster som ingår i arvaror som arbetsgivarens ordinarie utbud eller betsgivarens eller i arbetsgivaren i annat företags ordinarie utbud om närstående företags utbud. Vad företaget är närstående arbets- som sagts nu gäller dlOCk inte om givarens företag och varorna eller rabatten överstiger den mängdtjänsterna har ett nära samband rabatt som största kund skulle med arbetsgivarens verksamhet. kunna utverka på affärsmässiga Vad sagts gäller dock inte villkor och inte heller om den som nu ersättning uppenbart överstiger i branschen om rabatten är en direkt för utfört arbete eller utgår på sätt sedvanlig personalrzabatt. Inte i 32 § 3 e mom. andra heller får rabatten utgå på sätt som som anges stycket 2 4. Aven om det inte anges i 32 §3 e mom. andra följer 3 d tas som intäkt stycket 2 4. Aven om det inte av mom. inte sådan rabatt eller liknande följer av 3 d mom. tags som intäkt upp förmån transportföretag enligt inte upp sådan rabatt eller liknande som internationellt vedertagen praxis förmån som transportföretag enligt utger för visad kundtrohet vid internationellt vedertagen praxis utrikes flygresor och slutligt utger för visad kundtrohet vid som tillfaller arbetstagare eller utrikes flygresor och som slutligt en uppdragstagare på grund av hans tillfaller en arbetstagare eller egenskap resenär. uppdragstagare gnund av hans av egenskap av resenär.

42 Värdet förmån bostad som är belägen här i riket :och som inte av av används semesterbostad skall beräknas med ledning av i orten gälsom lande hyrespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter annan lämplig grund. Värdet produkter, eller andra förmåner, som ingår i lön eller av varor annan inkomst, beräknas till marknadsvärdet. Bilförmån och kostförmån värde- Bilförmån, kostföinnän samt enligt särskilda grunder som vissa sjukvårds- och resqförmâner ras anges i anvisningarna. värderas enligt särskilda grunder som anges i anvisningarna.

20 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Se vidare anvisningarna.

Anvisningar till 20 § 1.7 Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna paragraf medges, räknas bland annat premier för egna personliga försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sarnmanslutningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 46 § 2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av anvisningarna till 33 Avdrag får även göras för inbetalning på pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 och punkt 21 mom. av anvisningarna till 23 Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbetsgivarorganisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges till den del avgifterna avser medel för konfliktändantål. Bedömningen vad av avgifterna avser får grundas uppgifter i organisationens budget inte om särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna alltid i första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga organisationsverksamheten. Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna jubileum för avser företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till personalvârd. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med större belopp än som kan anses skäligt och inte i något fall för utgifter för spritdrycker och vin. Avdrag för måltidsutgifter medges normalt inte med större belopp än som motsvarar skäliga utgifter för lunch. Till kostnader för hälsovård, sjukvård samt företagshälsovård, för vilka avdrag inte medges enligt denna paragraf räknas kostnader för hälso- och sjukvård för vilken ersättning inte utges enligt lagen 1962:381 allmän om försäkring i den mån kostnaderna inte avser antingen sjuk- och tandvárdskostnader som uppkommer vid insjuknande i samband med tjänsteförrättning utomlands eller sjukoch tandvårdskostnader för anställd som inte är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring, kostnader för företagshälsovård som inte uppfyller villkoren i 3 §

Författningsförslag 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

den upphâvda förordningen I - 7 1985:326 om bidrag till företagshälsovård samt kostnader för sådan verksamhet som avser rehabilitering eller

liknande och som inte bedrivs efter

grunder som fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationen

till 22 § 1.8 Till intäkt näringsverksamhet hänförs samtliga intäkter i pengar av eller har influtit i verksamheten. Detta innebär, att intäkten varor, som skall sådan beskaffenhet, att den normalt är att räkna med och vara av ingår led i verksamheten. Hit räknas inflytande betalning för som ett den skattskyldige handlar med eller tillverkar. Det sagda gälvaror, som ler även då näringsidkaren vid överlåtelse av verksamheten låter befmtingå i överlâtelsen. Denna överlåtelse utgör då så att säga den liga varor sista affärshändelsen i verksamheten. Till intäkt näringsverksamhet hänförs också vad som inflyter vid av avyttring maskiner och andra för stadigvarande bruk avzsedda invenav tarier eller tillgångar är likställda med dessa vid beräkning av av som värdeminskningsavdrag. Även ersättning i fall som avses i 2 § andra som och tredje styckena lagen 1990:663 om ersättningsfonder uppbärs av en fysisk eller dödsbo utgör intäkt av näringsverksamhet om den person ett skattskyldige begär det. Till intäkt näringsverksamhet hänförs vidare vinst vid icke yrkesav

mässig avyttring realisationsvinst andel i sådan ekonomisk förening

av i 2 § 8 lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt såvida som avses mom. innehavet andelen betingats sådan verksamhet. ifråga om handelsav av bolag hänförs till intäkt näringsverksamhet också realisattionsvinst vid av avyttring andra tillgångar i 27 § 1 tillgångar som av som avses mom., av i 28 29 § 1 30 § 1 och 31 § samt av förpliktelser avses mom., mom. i 3 § l mom. nämnda lag. som avses Har tillgång tagits ut förvärvskälla sker beskattning som om en ur en tillgången i stället hade avyttrats för ett vederlag motsvarande marknadsvärdet uttagsbeskattning. Vad sagts gäller dock endast om nu vederlag eller vinst vid avyttring skulle ha tagits upp som intäkt av en näringsverksamhet och särskilda skäl mot uttagsbeskattnimg inte föreligger. Uttag bränsle från fastighet som är taxerad som lantbruksenhet av för uppvärmning den skattskyldiges privatbostad denna beskattas av ej.

22 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Uttagsbeskattning sker också vid uttag i än ringa omfattning mer av tjänst. Värdet av bilförmån beräknas enligt bestämmelserna i punkterna 2 och 4 av anvisningarna till 42 Om avdrag medges enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § för sjukvårdsförsäkring skall som intäkt tas upp värdet av genom försäkringen åtnjuten vård beräknad enligt bestämmelserna i 42 § samt punkt 4 och 6 av anvisningarna till nämnda Paragraf

till 23 § 23.9 Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt på

pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte

dras av se 20 §. Avdrag får dock göras för mervärdesskatt har

som återförts enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen 1994:200 och inbetalats till staten. Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk i hans person egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, kan kommal som att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare i statens tjänst, skall dock endast den del premien kan av som anses motsvara förmåner enligt grupplivsförsäkring för nämnda befattningshavare räknas omkostnad i näringsverksamheten. Premie som för reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. Avdrag medges för kostnader för För förvärvskälla utgör aktiv som egen hälsovård i den mån förmån näringsverksamhet enligt 11 kap.

av fri sådan vård för anställd är 3 § lagen 1962:381 allmän

om

skattefri enligt 32 § 3 b mom. försäkring medges avdrag för

egen första stycket. företagshälsovård och sjuk- värdsförsäkring, förebyggande behandling, rehabilitering, tandbehandling och vaccination om förmån av fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. och hälso- och sjukvård, som inte är offentligt finansierad, till den del värdet av sådan vård inte skall tas upp som intäkt för anställd. Bestämmelserna i punkt 6 anvisningarna till 33 § avdrag för av om avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av näringsverksamhet.

Författningsförslag 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också beträffande inkomst näringsverksamhet. Om den skattskyldige har av kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna och i första hand medföra minskning av avdraget i inkomstslaget en tjänst.

till 32 § 3.10 Såsom intäkt tjänst skall upptas, bland annat, hyresvärdet av av bostad, kan den anställde upplåten. För den, som är anställd som vara och såsom löneförmån åtnjuter bostad, skall alltså värdet av denna bostadsförrnån medräknas vid löneförmånernas uppskattning. Såsom intäkt skall även upptas exempelvis värdet av fri kost och fria resor samt skatter, försäkringar o.d., som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning eller den anställde annars åtnjutit grund av anställningen. som Skatteplikt föreligger dock inte för värdet av fri kost som åtnjuts på allmänna transportmedel vid tjänsteresa eller för värdet av fri frukost som åtnjuts på hotell eller liknande inrättning i samband med övernattning där under tjänsteresa, allt under förutsättning att kosten obligatoriskt ingår i priset för transporten eller övernattningen i fråga. Värdet av fri kost som åtnjuts vid representation utgör inte heller skattepliktig intäkt. Såvitt avser intern representation gäller detta endast om sammankomsten är tillfällig och kort varaktighet. Arbetsgivares kostnader för tryggande av av arbetstagares pension avsättning eller pensionsförsäkring utgör genom inte skattepliktig intäkt för den anställde. Förmån av fri försäkring avseende reseskydd under tjänsteresa är inte heller skattepliktig.

Förmån av fri sjukvårdsförsäk-

ring är inte skattepliktig under förutsättning att den anställde är verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning. I stället beskattas förmånen vid åtnjutandet av vården och värderas enligt bestämmelserna i 42 § samt punkterna 4 och 6 av anvisningarna till nämnda paragraf Angående värdesättningen å bostadsfönnån och andra naturaförrnåner, kunna ingå i avlöningen, meddelas bestämmelser i 42 § och därtill som hörande anvisningar. Är tjänstebostad med hänsyn till vederbörande tjänsteinnehavare i tjänsten åliggande representationsskyldighet större än skäligen kan anses erforderligt för en person i motsvarande ställning som utan särskild, med tjänsten förenad representationsskyldighet, skall men såsom värde å bostadsförmånen upptagas allenast vad som kan anses motsistnämnda beskaffenhet. Motsvarande gäller, därest svara en bostad av

24 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tjänstebostad av annan anledning är större än kan erforderligt som anses för tjänsteinnehavarens och hans familjs behov. Har tjänsteinnehavare fått utgiva ersättning för bostadsförmån, skall givetvis bostadens uppskattade vände därmed minskas.

till 42 § 4. Om den skattskyldige 4. Om den skattskyldige utger utger ersättning för en förmån skall ersättning för förmån skall en förmånsvärdet, beräknat enligt förmånsvändet, beräknat enligt punkterna 2 och sättas ned med punkterna 6 och 7 sättas ned ersättningens belopp. med ersättningens belopp. Värdet av bilförmån och förmån Värdet bilförmån, förmån av av av fri kost, beräknat enligt punkt- fri kost samt förmåner inom sjuk-verna 2 och får jämkas uppåt årdsområdet, beräknat enligt punkeller nedåt, om det finns synnerliga terna 3 och 6 får jämkas uppåt skäl. Som synnerliga skäl för eller nedåt, det finns synnerliga om jämkning nedåt av värdet av bil- skäl. Som synnerliga skäl för förmån anses att bilen används som jämkning nedåt värdet av arbetsredskap eller att tjänstekömi- bilförmån att bilen av anses anngen är omfattande eller att andra vänds som arbetsredskap eller att sådana omständigheter föreligger. tjänstekömingen är omfattande eller att andra sådana omständigheter föreligger.

Förmån av fri hälso- och

sjukvård som inte är offentligt

finansierad värderas till den

patient- eller vårdavgift som hade tagits ut för motsvarande behandling inom den ojfentligt finansierade vården. Förutsättningen är

att den anställde hade haft rätt till

behandlingen inom den offentligt

finansierade vården och att den an-

ställde är verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning.

Värdet av förmån av fria eller delvis fria resor för anställd inom rese- eller trafikbmnschen och

dennes make, sambo eller barn under 18 år beräknas enligt andra och tredje styckena, om resorna får företas endast under viss tid eller på vissa avgångar eller endast i mån av platstillgång och detta innebär en påtaglig olägenhet. Resorna skall värderas till 75 procent av ett genomsnittligt lägsta marknadspris året före beskattningsåret för motsvarande bok-

Författningsförslag 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningsbam resor utan inskränkande villkor som avses i första stycket. Har för resan gällt som villkor att den endast får företas under förutsättning att det vid resans

avgång finns osålda platser och har på grund av detta funnits en

påtaglig risk för att resan inte skulle kunna genomföras enligt planerna skall, i fråga om en flygresa, resan i stället anses ha ett värde motsvarande 40 procent av ett genomsnittligt lägsta marløtadspris året före beskattningsáret för motsvarande bokningsbara resa utan inskränkande villkor som avses i första stycket.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 ârs taxering med undantag av den nya bestämmelsen i punkt 7 anvisningarna till 42 § som tillämpas första gången vid 1997 års av taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för utgifter sjukvårdsomrâdet belöper på tid före ikraftträdandet. som

Senaste lydelse 1994:581. 2Senaste lydelse 1993:938. 3Senaste lydelse 1987:1303. senaste lydelse 1987: 1303. 5Senaste lydelse 1993:1515.

Senaste lydelse 1993:1515.

7Senaste lydelse 1993:938. Senaste lydelse 1993:1541. gSenaste lydelse 1994:201. Senaste lydelse 1993: 1515. Senaste lydelse 1993: 1515.

26 Färfattningsförslag

Förslag till Lag om ändring i uppbördslagen 1953:272

Härigenom föreskrivs att 8 § uppbördslagen l953:272 skall ha

följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Åtnjuter skattskyldig jämte kontant inkomst andra förmåner skall

preliminär A-skatt beräknas efter inkomstfönnånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för förmån skall en förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. Värdet av bilförmån skall beräk- Värdet bilförmån skall beräkav nas enligt punkt 2 av anvisningarna nas enligt punkt 2 anvisningarna av till 42 § kommunalskattelagen till 42 § kommunalskattelagen 1928:370. Andra stycket andra 1928:370. Andra stycket andra meningen av nämnda anvisnings- meningen nämnda anvisningsav punkt skall dock tillämpas endast i punkt skall dock tillämpas endast i fall som avses i sjätte stycket ned- fall i sjätte stycket nedsom avses an. Värdet av förmån av räntefritt an. Värdet sådana förmåner på av lån eller lån där räntan understiger sjukvårdsomrâdet och sådana marknadsråntan skall beräknas reseförmáner i punkt 6 som avses enligt punkt 10 tredje-femte stycke- respektive punkt 7 anvisningav na av anvisningarna till 32 § kom- arna till 42 § kommunalskattemunalskattelagen. lagen skall beräknas enligt vad som sägs där. Värdet av förmån av räntefritt lån eller lån där räntan understiger marknadsräntan skall beräknas enligt punkt 10 tredje femte styckena av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Värdet av förmån av bostad är belägen här i riket och inte är som som semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i områden som är väsentligen enhetliga i fråga boendekostnader. Förom månsvärdet av en bostad inom varje område skall bestämmas till det genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämförbara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort med närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent. Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall beräknas enligt 42 § andra stycket kommunalskattelagen samt punkt 1 andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragrafen. Föreligger fall som avses i punkt 4 andra stycket anvisningarna till av 42 § kommunalskattelagen får Skattemyndigheten bestämma värdet av förmånen med hänsyn härtill.

SOU 1994: Författningsförslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om Skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt bestämmelserna i 5 § andra stycket lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid beräkning av preliminär A-skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för 1995. Den nya bestämmelsen om beräkning av värdet av reseförmâner tillämpas dock första gången i fråga om preliminär skatt för 1996.

Lagen omtryckt 1991:97. Senastelydelse av lagens rubrik 1974:771. 2Senastelydelse 1993:1516.

Förslag till Lag om ändring i lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 kap. 54 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

54 a § Ett försäkringsföretag som meddelat en arbetsgivare en sjukvårdsförsäkring avseende dennes arbetstagare skall lämna arbetsgivaren de uppgifter som behövs för att han skall kunna beakta utnyttjad

förmån av fri hälso- och sjukvård

vid beräkningen av skatteavdrag och betalning av arbetsgivaravgifter samt fullgöra sin skyldighet att lämna kontrolluppgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 och tillämpas första gången vid 1996 års taxering.

3 Kommittédirektiv

Beskattning av personalrabatter och vissa andra förmåner

Dir. 1994:5

Beslut vid regeringssammanträde den 27 januari 1994

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att se över reglerna om beskattning av vissa förmåner i inkomstslaget tjänst. Utredaren skall kartlägga förekomsten av personalrabatter och lämna förslag till de regelförändringar som kan anses behövliga för att åstadkomma en mer likformig beskattning av rabatter olika slags varor och tjänster. Dessutom bör utredaren föreslå de förändringar som behövs för att i möjligaste man göra reglerna om beskattning av s.k. korsvisa rabatter klara och lättillämpade. Utredaren skall vidare överväga om det behövs förändringar av beskattningsreglerna för förmåner av begränsat värde i de fall förmånen har en inte oväsentlig betydelse för förmånstagarens yrkesutövning. När det gäller värdering av reseförmåner till anställda inom rese- och trafikbranschen skall utredaren presentera två alternativ. Det ena skall grundas på marknadsvärdet av faktiskt företagna resor. Det andra skall i princip utgå från den provisoriska schablonvärdering som tillämpats under åren 1991-1993. Slutligen skall utredaren ta ställning till vilka förändringar som bör göras när det gäller beskattning av sjukvårdsförmåner. Utgångspunkten skall vara att vid full avdragsrätt för hälso- och sjukvårdskostnader för arbetsgivaren skall i princip skatteplikt föreligga för den som får motsvarande sjukvårdsfönnåner. Utredarens arbete skall vara avslutat före utgången av juni 1994.

Bakgrund och framförd kritik

Förmåner som utgår i samband med anställning eller uppdrag i arman form än kontant ersättning är enligt 32 § 1 kommunaüskattelagen mom. l928:370, KL att jämställa med lön och alltså principiellt skattepliktiga.

30 Kommittédirektiv

Enligt huvudregeln i 42 § KL skall naturaförmåner vid beskattningen tas upp till marknadsvärdet. Vissa förmåner är dock skattefria, exempelvis personalvårdsförmäner, vissa rabatter, fri hälso- och sjukvård, företagshälsovård och fria läkemedel samt ersättning för läkemedelskostnader. Olikfonnig beskattning av arbetsinkomster leder till samhällsekonomiska snedvridningar och andra komplikationer. Skattereglema rörande personalvårdsfönnåner och andra naturaförmåner har setts över i flera olika sammanhang genom åren i syfte att åstadkomma en neutral beskattning mellan kontantlön och andra löneförmåner. De senaste översynema har gjorts av Utredningen om reformerad inkomstbeskattning, RINK, vars betänkande Reformerad inkomstbeskattning SOU 1989:33 låg till grund för 1990 års skattereform, och därefter av Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning SOU 1992:57 och 1993:44. En förmånsgrupp som inte medför skatteplikt för mottagaren är personalvánlsfömtáner. Här avses förmåner av mindre värde som inte är en direkt ersättning för utfört arbete utan avser enklare åtgärder som syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om 32 § 3 e mom. KL. Grundvalen för skattefrihet för dessa förmåner är att de framstår som ett led i arbetsgivarens personalvård. Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning föreslog i sitt slutbetänkande SOU 1993:44 i princip ingen förändring av gällande regler avseende personalvårdsförmåner förutom en ändring av lagtexten av redaktionell Den föreslagna ändringen innebar att sedvanliga rabatter skulle utmönstras från gruppen personalvårdsförmåner och i stället regleras i en särskild bestämmelse. Regeringen anslöt sig till denna

ståndpunkt i prop. 199394:90 Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen,

m.m. Riksdagen har nyligen beslutat bet. 199394:SkUlO i enlighet med utredningen och propositionens förslag och de nya bestämmelserna trädde ikraft den 1 januari 1994 32 § 3 f mom. KL. Vad därefter återstår som som personalvårdsförmåner är alltså andra förmåner av mindre värde än rabatter om förmånema syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller utgår på grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet som det är fråga om. Det finns enligt regeringens mening inte anledning att inskränka skattefriheten för sådana förmåner av mindre värde faller som inom begreppet personalvårdsförmåner. Kritik har däremot riktats mot att gränsen mellan skattepliktiga och skattefria personalrabatter inte är klar och konsekvent. Det finns därför anledning att se över reglerna om personalrabatter olika slag, såväl av skattepliktiga som skattefria. Vad översynen i detta avseende närmare bör omfatta framgår av det följande. En resefömzán är liksom andra förmåner i princip skattepliktig. Sedan KL:s tillkomst och fram till 1990 års skattereform gjordes dock i lagtexten ett uttryckligt undantag för en skattskyldigs fria på grund resor av anställning eller särskilt uppdrag under förutsättning inte att resorna var att anse som ersättning för kontant avlöning. Undantagsbestärnmelsen korn i praxis att omfatta anställda inom rese- och trañkbranschen. Det

Kommittédirektiv 31

främsta skälet för att undantaget bibehölls fram till skattereformen de var praktiska problem att värdema förrnånema som en skatteplikt skulle medföra. Därvid beaktades den praxis som då gällde, nämligen att man också tog hänsyn till i vilken omfattning den skattskyldige skulle ha rest om han själv hade bekostat resorna. Genom skatterefonnen gjordes rerseförmåner fullt ut skattepliktiga. Värderingen skulle i princip grundas på marknadsvärdet. Resebranschen har i olika sammanhang riktat kritik mot gällande regler. I första hand anser man att dessa förmåner åter bör göras skattefria eftersom det enligt branschens uppfattning i praktiken endast är fråga om s.k. sedvanlig personalrabatt. Vidare har hävdats att kontroll- och värderingsproblem skulle motivera att skattefriheten återinförs eller att förmånema i vart fall värderas enligt en lättillämpad schablon. Under åren 1991-1993 har Riksskatteverket, RSV, godtagit att vissa schabloner tillämpas vid värdering av resefönnåner. Dessa schabloner har angetts vara temporära i avvaktan på att branschen utvecklar ett system för kontroll av varje enskilds resande. För flygbranschens del har schablonvärderingen skett på så sätt att ett s.k. ITA-kort har åsatts ett värde grundat på de anställdas genomsnittliga resande. Värdet har sedan vid beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter lagts till inkomsten för den som löst ut kortet. Utredningen om tjänsteinkornstbeskattrting, liksom RINK, ansåg inte att reseförmåner var att anse som sedvanlig rabatt eller att något annat skäl motiverade att reseförmåner undantogs från skatteplikt. Utredningen ansåg också att det borde vara den anställdes faktiska resande skulle som ligga till grund för beskattningen. Däremot föreslog utredningen att man vid bestämmandet av underlaget för preliminär skatt och arbetsgivaravgifter skulle göra en schablonvärdering av en sådan resa som är förenad med villkor att den får företas endast i mån av platstillgång. Ytterligare ett krav skulle vara att det skulle ha förelegat en påtaglig risk för att resan inte skulle kunna genomföras enligt planerna. En sådan resa skulle enligt utredningens förslag värderas till det lägsta den vid pris som tillfället betingat på allmänna marknaden efter avdrag med 25 %. Under remissbehandlingen av utredningens betänkande kritiserades dock utredningens förslag. Kritiken i princip slag tidivar av samma som gare framförts mot gällande regler. Med hänsyn till kritiken föreslog regeringen i prop. 199394:9O dels skattefrihet för valfri år en resa per och anställd, dels en ytterligare lindrad schablonvärderingsregel vid bestämmandet av underlag för preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. I propositionen förutskickades också att en särskild utredare skulle tillkallas för att se över reglerna på nytt. Skatteutskottet bet. 199394:SkU10 hemställde dock att riksdagen skulle avslå propositionen när det gällde schablonvärderingen och den skattefria och uttalade i detta resan avseende bl.a. följande. En ny lagstiftning bör utformas i enlighet med nuvarande provisorium. Hur detta kan lösas tekniskt bör i första hand prövas av regeringen. Utskottet utgår frän att nuvarande regler kan tillämpas sätt samma som hittills i avvaktan på ett nytt förslag från regeringen.

32 Kommittédirelctiv

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan rskr. 1993942104. Med hänsyn till den kritik som framförts och till vad utskottet uttalat bör frågan på nytt tas upp för ytterligare beredning. Skattereformen medförde inte några förändringar av förmånsbeskattningsreglema för hälso- och sjukvárdsfömzánen Dessa undantas till stora delar från beskattning. Det är vanligt att arbetsgivare ersätter de anställda för deras utgifter för hälso- och sjukvård. Det kan t.ex. vara den anställdes vård- och patientavgifter eller utgifter för receptbelagda läkemedel. För framför allt företagsledare och olika nyckelpersoner i företaget förekommer det att arbetsgivaren också bekostar behandlig på privata sjukhus för att den anställde snabbt skall kunna återgå till tjänst. Privat sjukvård kan erbjudas genom att arbetsgivaren har avtal med kliniker eller att företaget tecknat en försäkring för den anställde. Sjukvård kan också tillhandahållas av företagshälsovården som vid sidan av det förebyggande arbetsmiljöarbetet erbjuder sjukvårdstjänster. Att flertalet förmåner på sjukvårdsområdet är undantagna från beskattning är i princip inte i överenstämmelse med inkomstbeskattningens grunder. Arbetsgivaren har i några fall rätt till avdrag för sjuk- eller hälsovårdskostnader. Denna avdragsrätt är dock begränsad. För kostnader för privat sjukvård utanför den allmänna försäkringen är arbetsgivarens avdragsrätt begränsad till rena undantagsfall, t.ex. om den anställde blir sjuk under en tjänsteresa utomlands. Begränsningarna i avdragsrätten är undantag från huvudregeln att avdrag skall medges för samtliga driftskostnader i näringsverksamheten och innebär alltså ett avsteg från de grundläggande pricipema för inkomstbeskattningen. Sedan år 1991 har arbetsgivamas skyldigheter ökat när det gäller det förebyggande arbetsmiljöarbetet samtidigt som ett arbetsanpassnings- och rehabiliteringsansvar har införts. Dessa förändringar motiverar en översyn av skattereglema kring företagshälsovård och rehabilitering.

Utredningsuppdraget

Personalrabatter

Gränsen mellan å ena sidan skattepliktiga förmåner och å andra sidan skattefria kan vara svår att dra i många fall. När det gäller rabatter på varor och tjänster är det en förutsättning för skattefrihet att rabatterna lämnas på gnmd av sedvänja och har en rimlig nivå. RSV har i sina rekommendationer ansett att det bör krävas att rabatten inte är större än vad den anställde som kund eller personalen som grupp skulle kunna utverka på annat håll eller att rabatten i vart fall inte är större än vad det rabattgivande företaget är berett att lämna till sin största fristående kund. Sedvanliga rabatter kan givetvis uppvisa mycket stora skillnader i värde beroende på vilken typ av varor eller tjänster det gäller. Den kritik som har riktats mot dagens regler är bl.a. att det framstår som orättvist att anställda inom vissa branscher kan få skattefria rabatter på flera tusen

Kommittédirektiv 33

kronor medan anställda inom andra branscher inte kan några skattefria rabatter alls eller bara till ett begränsat värde. Denna effekt är emellertid åtminstone delvis en oundviklig följd av det skilda utbud eller av varor tjänster som olika arbetsgivare tillhandahåller i sin verksamthet. En åtstramning kan vara svår att åstadkomma med hänsyn till vanliga kundrabatter. Att utsträcka skattefriheten så den kommer att omfatta alla förmåner av begränsat värde skulle i praktiken kunna medföra en omfattande överflyttning av lön till förmåner med därav följande skattebortfall och dessutom strida mot den grundläggande principen likformig beom en skattning. Det bör understrykas att det är viktigt att skattesystemet är neutralt så att kontant lön och naturaförmåner i princip beskattas likformigt. Denna princip bör vägledande även i fortsättningen. Även i övrigt bör de vara grundläggande reglerna för inkomstslaget tjänst ligga fast. Det är ändå inte tillfredsställande att en skattskyldig i vissa fall kan komma att få en skattefri personalrabatt som uppgår till betydande belopp medan en annan skattskyldig beskattas för en förmån av begränsat värde. Det finns också rabattformåner som utvisar likheter med sedvanliga rabatter men ändå beskattas i sin helhet. Exempel på sådana förmåner är i viss utsträckning reseförmåner till anställda i rese- eller trafrkbraschen. Utredaren bör försöka kartlägga förekomsten avpersonalrabatter och i vilken omfattning dessa behandlas som skattefria eller skattepliktiga. Utifrån kartläggningen bör utredaren lämna förslag till de regelförändringar som kan anses behövliga för att åstadkomma en mer likformig behandling av rabatter på olika slags varor och tjänster. En särskild fråga när det gäller personalrabatter är i vilken utsträckning skattefria rabatter kan ges av någon annan än arbetsgivaren, s.k. korsvisa rabatter. Sådana rabatter skall, för att vara skattefria, ges av ett arbetsgivaren närstående företag. Vidare skall varorna eller tjänsterna ha ett nära samband med arbetsgivarens verksamhet. I prop. 19909l:l59 angavs som exempel på nära samband att olika företag tillverkar de komponenter som slutligen sammanfogas till slutlig produkt. Skatteen utskottet bet. l99091:SkU33 utvidgade dock begreppet och ansåg att nära samband bör anses föreligga även när det är fråga om produkter som är närliggande dem som ingår i arbetsgivarens sortiment. Exempel härpå angavs vara olika typer av bilar eller olika slags hushållsapparater eller sportartiklar som tillverkas skilda företag inom koncern. av samma Utredningen om tjänstinkomstbeskattning berörde i sitt arbete något frågan om s.k. korsvisa rabatter och fann att det förmodligen behövdes en klarare lagstiftning. Utredningen ansåg emellertid att praxis borde avvaktas och lade inte fram några ändringförslag. Reglerna har nu varit i kraft en tid och några förhandsbesked från Skatterättsnämnden tyder på att reglerna har medfört vissa tolkningsproblem. Det finns därför anledning för utredaren att, utöver de förändringar som kan följa av den allmänna kartläggningen rabatter, av föreslå de särskilda förändringar som anses behövliga för att i möjligaste mån göra reglerna i detta avseende klarare och lättillämpade. mer

2 14-0844 -

34 Kommittédirektiv

Förmåner av betydelse för den anställdes yrkesutövning

Om arbetsgivaren exempelvis betalar en anställds tidningsprenumeration och tidningen är att anse som ett arbetsredskap föranleder det i dag inte någon beskattning. Om tidningsprenumerationen däremot endast bidrar till en rent allmän orientering bör den medföra förmånbeskattning. Men en tidningsprenumeration kan i vissa fall vara föranledd av att den anställde behöver hålla sig a jour inom ett område med anknytning till hans yrkesutövning utan att tidningen i nuvarande praxis anses vara ett arbetsredskap. I sådana fall synes det finnas skäl att undanta förmånen från beskattning. På liknande sätt kan det finnas andra fönnåner av begränsat värde där det från arbetsgivaisynpunkt finns ett behov av att den anställde tillgodgör sig förmånen när den har betydelse för hans yrkesutövning. Utredaren bör överväga om vissa förändringar av beskattningsreglema behövs när en förmån av begränsat värde har en inte oväsentlig betydelse för förmånstaganens yrkesutövning utan att kunna anses som nödvändig för tjänstens fullgörande. Utredaren bör även presentera förslag till hur gränsdragningen mot skattepliktiga förmåner i sådant fall skall göras.

Reseförmåner

Förmån av fri eller delvis fri resa kan ges i olika former och under skilda förutsättningar. Sådana förmåner är i dag i princip skattepliktiga och skall värderas till marknadsvärdet. När det gäller reseförmåner till anställda i rese- och trafikbranschen är dock situationen något annorlunda än för förmånstagare i allmänhet. Dels kan det finnas förmåner som i storlek motsvarar vad som kan jämföras med sedvanlig rabatt, dels är det ofta fråga om resor med villkor som gör att motsvarande resor inte finns att köpa allmänna marknaden. Oavsett vilka förslag som den särkilde utredaren presenterar avseende personalrabatter i allmänhet skall utredaren lägga fram förslag avseende värderingen av skattepliktiga reseförmåner till anställda inom rese- och trañkbranschen. Utredaren bör presentera två alternativ. Det ena skall grundas på marknadsvärdet av faktiskt företagna resor. Därvid skall utredaren närmare undersöka och belysa de praktiska svårigheter som kan uppkomma med denna lösning. Det andra alternativet skall i princip utgå från den provisoriska schablonvärdering som RSV godtagit under åren 1991-1993. Utredaren bör i detta sammanhang även ta ställning till hur de föreslagna värderingsreglema ställer sig i förhållande till regeln i punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL om att en förmån skall vara åtnjuten för att leda till beskattning.

Kommittédirektiv 35

Förmåner inom hälso- och sjukvârdsomrádet

Enligt 32 § 1 mom. KL beskattas en anställd för lön eller annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten. Genom särskilda bestämmelser i 32 § 3 b mom. samma lag undantas flertalet sjukvårdsförmåner från beskattning enligt huvudreglen. Häremot svarar att arbetsgivarens avdragsrätt för sjukvårdskostnader i viss utsträckning är begränsad enligt nuvarande bestämmelser i punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 20 § KL. Om de nuvarande avdragsbegränsningama tas bort och arbetsgivarens avdrag för kostnader inom sjukvårdsområdet skall bedömas samma sätt som andra kostnader i verksamheten, bör också reglerna på förmånssidan ses över. Får arbetsgivaren full avdragsrätt för hälso- och sjukvårdskostnader, bör det i princip motsvaras av en skatteplikt förmånssidan. Utredaren bör utifrån denna utgångspunk ta ställning till vilka förändringar bör som göras när det gäller förmånsbeskattningen. Det kan naturligtvis vara svårt att värdera förmåner på sjukvårdsornrådet. Vissa förmåner är inte individinriktade som det förebyggande arbetsmiljöarbetet inom företagshälsovården och torde normalt inte finnas anledning att förmånsbeskatta. Andra förmåner kanske enbart består i en snabbare behandling än vad den offentliga vården kan erbjuda och kan av den anledningen vara svåra att åsätta ett värde. Några behandlingar kan vara så dyra att utföra att en förmånsbeskattning till marknadsvärdet leder till ett orimligt resultat för den enskilde. Utredningen bör närmare analysera dessa och andra värderingsproblem och tyngdpunkten i uppdraget bör således ligga i att finna ett lämpligt systern för värdering av de skattepliktiga förrnånema. I detta sammanhang bör även de enskilda näringsidkarnas skattesituation behandlas.

Övriga frågor

Om en förmån skall vara skattepliktig bör utgångspunkten att också vara preliminär skatt och arbetsgivaravgifter skall beräknas förmånen. I de fall utredaren föreslår en förrnånsbeskattning skall han därför också lägga fram förslag till hur preliminärskatte- och avgiftsberäkningen skall ske. Det är också viktigt att utredaren utformar sina förslag ett sådant sätt att den förenklade deklarationen kan användas utan att behöva kompletteras med tilläggsuppgifter. Utredaren bör vidare vara oförhindrad att ta även frågor har upp som ett nära samband med de frågor som utredaren särskilt skall behandlas.

Budgetaspekter, m.m.

De förslag som utredaren lägger fram bör kostnadssammantagna vara mässigt neutrala för den offentliga sektorn. Innebär några förslag

36 Kommittédirektiv

minskade inkomster av någon betydelse bör utredaren också ange möjliga ñnansieringsaltemativ. För utredningen skall gälla regeringens direktiv till samtliga kommitteer och särskilda utredare om utredningsförslagens inriktning dir. 1984:5 om angående EG-aspekter i utredningsverksamhet dir. 1988:43. Utredningsarbetet skall vara avslutat före utgången av juni 1994. Finansdepartementet

4 förmåner

Beskattning av andra

än kontant lön

Inkomstbeskattningen bygger på principen att oavsett om ersättningen i ett anställningsförhållande utgår i kontanter eller i annan form skall beskattning ske och förmånen skall värderas till marknadsvärdet. Rättsutvecklingen under senare år har inneburit att undantagen alltmer begränsats, bl.a. har vad som skall anses vara skattefri personalvård skärpts. Av olika orsaker kvarstår dock särlösningar vissa områden. Utredningen har därför fått i uppgift att se över beskattningen av personalrabatter, reseförmåner samt fri hälso- och sjukvård. När det gäller förmåner av begränsat värde som är av betydelse för den anställdes yrkesutövning, arbetsredskap 0.d., har utredningen däremot fått i uppgift att undersöka om det finns skäl att undanta förrnånema från beskattning. I detta avsnitt lämnas en redogörelse for grunderna för beskattning av löneförmåner avdragsrätten för omkostnader i tjänsten samt sociala m.m. , avgifter.

Inkomstbeskattning

4.1.1 Rättsutvecklingen

Före 1987 års lagändringar

I fråga om beskattning av naturaförrnåner har alltsedan kommunalskattelagens 1928:370, KL, tillkomst tvâ grundsatser gällt. Den ena innebär att naturaförmåner som utgått för tjänsten skall likställas med kontant lön och den andra att förmåner skall värderas till ortens pris, dvs. marknadsvärdet. År 1946 infördes dock undantag från skatteplikt vad gällde förmån av hälso- och sjukvård prop. 1945:83, prop. 1946:10, bet. l945zBevUl9, bet. l946:BevU9, SFS 1946:54. Regleringen innebar att förmån av fri sjukvård eller tandvård inte skulle tas upp som intäkt. Motivet för skattefrihet var att en beskattning skulle strida mot skatteförmågeprincipen i de fall sjukdomen varat någon längre tid. Bestämmelsen innehöll en begränsningsregel och den innebar att förmån av fri sjukvård och tandvård som erhållits grund av enskild tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gällde för anställda i statlig tjänst skulle tas upp som intäkt till den del den utgått efter förrnånligare grunder.

38 Beskattning av andra förmåner än kontant lön

År 1956 infördes även skattefrihet för förmån av mindre värde som utgått i armat än pengar om förmånen kunde antas inte vara avsedd att utgöra direkt vederlag för utfört arbete prop. 1956:150, bet. 1956: BevU52, mkr. 1956:361, SFS 1956:541. Syftet med denna bestämmelse var att lagfästa dåvarande praxis beträffande förmåner som inte ansetts skattepliktiga. Gemensamt för dessa fall var att förmånema inte, eller i vart fall inte i första hand, var avsedda att utgöra ersättning för utfört arbete. De hade mer karaktären av åtgärder som arbetsgivaren vidtog för att skapa trivsel i arbetet. Det kunde också röra sig om förmåner som utgick på grund av sedvana inom yrket eller liknande. Förmånerna var i regel av ganska ringa ekonomiskt värde eller innebar i varje fall inte någon nämnvärd inbesparing av levnadskostnader. Bestämmelsen kom emellertid att medföra en inte obetydlig utvidgning av det skattefria området. Regeln om skattefrihet för förmåner av mindre värde kompletterades med en bestämmelse i taxeringslagen om att arbetsgivaren inte behövde lämna kontrolluppgift i fråga om förmåner som efter avdrag för vederlag uppenbarligen inte hade ett värde som översteg ett visst belopp, som ursprungligen var 400 kronor men sedermera höjdes till 600 kronor. Fram till slutet av 1980-talet innehöll skattelagstiftningen endast knapphändiga regler om beskattning av förmåner. Reglerna fylldes ut av RSV genom anvisningar och föreskrifter. Enligt RSV:s anvisningar delades förmånema in i tre grupper. En grupp utgjordes av förmåner som

inte borde anses skattepliktiga grupp I. En andra grupp avsåg förmåner vilkas skatteplikt berodde av värdet grupp II och här gick en gräns vid

400 kronor, vilken senare höjdes till 600 kronor. Den tredje gruppen

grupp III bestod av förmåner som alltid borde anses skattepliktiga

eftersom de var att jämställa med lön eller annan kontant ersättning. Enligt RSV:s anvisningar för 1987 års taxering RSV Dt 1986:9 skulle till gruppen förmåner som inte borde anses som skattepliktiga hänföras förmåner av obetydligt ekonomiskt värde för mottagaren, s.k. trivselför-

måner grupp I. Hit räknades även vissa förmåner, vilkas värde visser-

ligen kunde vara större, men som enligt praxis inte ansetts skattepliktiga och därför även i fortsättningen borde undantas från beskattning. Bland de exempel som uppräknades återfanns sedvanliga personalrabatter och

frisubventionerad tidning eller tidskrift om förmånen hade ett direkt

samband med arbetsgivarens produktion. Bland exemplen hänförliga till grupp III förmåner som alltid borde anses skattepliktiga farms - personalrabatter, överstigande sedvanlig rabatt och fri dagstidning utom sådana fall som hänfördes till grupp Under 1980-talet gav tillämpningen av reglerna om förmånsbeskattningen upphov till åtskilliga problem. Det var inte ovanligt att man försökte utnyttja reglerna för att undgå beskattning eller få lindrigare skatt. Omständigheter som förstärkte denna utveckling var att arbetsgivaravgifter togs ut endast på värdet av naturaförmånerna kost, bostad och bil medan övriga fönnåner var avgiftsfria. Dessutom blev värderings-och kontrollsvårigheterna allt större.

Beskattning andra förmåner än kontant lön 39 av

1987 års lagändringar

Mot denna bakgrund påbörjade under våren 1983 Förmånsbeskattningskommittén B 1978:02, dessförinnan benämnd Traktamentsbeskattningssakkunniga, en översyn av bestämmelserna om beskattning av naturaförmåner. I slutbetänkandet Beskattning av naturaformåner Ds Fi

1986:27 behandlades bl.a. reseförmåner, fri sjukvård, slkattesubven-

tionerade semesterlcuponger, allmänna principer för värdering och skyldigheten att verkställa preliminärskatteavdrag förmånerna samt att betala arbetsgivaravgifter. Kommitténs betänkande lades till grund för lagstiftning och i prop. l98788:52 om beskattning av natuiratörmåner, m.m. föreslog regeringen väsentliga ändringar i beskattningen av sådana förmåner. Förmånema delades i huvudsak in i två kategorier, personalvårdsförmåner och övriga förmåner. Personalvårdsförmånerna kännetecknades bl.a. av att de inte var avsedda att vara direkt vederlag för utfört arbete utan i stället ett led i arbetsgivarens personalvård. Personalvårdsförmånema var skattefria hos den anställde och arbetsgivaren fick göra avdrag för sina kostnader. Andra naturaförmåner än personalförmåner och sjukvård skulle vara skattepliktiga.

Förmån av fri sjukvård, tandvård och företagshälsovård skulle vara

skattefri hos förmånstagaren med undantag för patientavgiften vid tandvård. Arbetsgivaren medgavs inte avdrag för sådana kostnader för anställds sjuk- och hälsovård som avsåg vård privat sjukvårdsinrättning. För vissa förmåner föreslogs, i likhet med vad som redan gällde för fn bil, schablonmässiga värderingsregler vid taxeringen. Detta gällde för förmån av bl.a. fri eller subventionerad lunch och semesterbostad. För att underlätta för arbetsgivaren att dra gränsen mellan skattefri personalvård och skattepliktig naturaformán föreslogs att förmåner till en anställd som inte utgjorde personalvárd ändå skulle anses som sådana, om deras sammanlagda värde för år beräknat inte översteg 600 kronor per anställd och inte avsåg sådana fönnåner vilkas värde bestämdes enligt schablon. Regeringens förslag antogs av riksdagen bet. l98788:SkU8, rskr. 198788:96, SFS 1987:1303 m.tl.. I detta sammanhang vidtogs även en ändring när det gällde resdörmåner för anställda i trafik- och resebyråföretag. Tidigare fanns det en särskild regel i punkt 8 andra stycket av anvisningarna till 32 § KL angående resefönnåner för anställda i trafik- och resebyråföretag. Regeln, som hade funnits sedan kommunalskattelagens tillkomst, innebar att sådana förmåner var skattefria. Från och med 1988 inskränktes skattefriheten till att avse endast reseförmåner som utgick till den anställde och den anställdes makemaka eller sambo och barn under 18 år. Även de redovisade reglerna innebar väsentliga om nu steg mot en mer likformig skattemässig behandling av naturaförmåner jämfört med kontant lön fanns det anledning att i samband med skattereformen åter överväga bl.a. värderingsreglerna. Vidare fanns det skäl att nytt ta ställning till vilka kriterier som borde gälla för avgränsningen mellan skattepliktiga resp. skattefria förmåner.

40 Beskattning av andra förmåner än kontant lön

1990 års skattereform

I prop. 198990:110, del Reformerad inkomst- och förmögenhetsbeskattning, slogs fast det grundläggande kravet på skattemässig neutralitet även vid formånsbeskattningen. Med neutral beskattning avses att beskattningsresultatet bör bli detsamma oavsett om den anställde fått lönen i pengar och köpt det som förmånen avser eller om han får förmånen direkt från arbetsgivaren. En likformig beskattning förutsätter också att socialavgifter tas ut på förmånema. När det gäller de grundläggande värderingsprincipema uttalades i propositionen att marknadsvärdet borde gälla även fortsättningsvis. Denna grundsats borde dock i högre grad komma till uttryck i tillämpningen, vilket krävde att vissa lagtekniska åtgärder vidtogs. De förslag som regeringen lade fram och som antogs av riksdagen bet. 198990:SkU30, rskr. 198990:356, SFS 1990:650 m.fl. innebar bl.a. att nya regler infördes för beskattning av bilförmån, att den dåvarande undervärderingen av kostförmån slopades samt att en mer neutral beskattning infördes för vissa avtalsförsäkringar. Vidare gjordes reseförmåner för anställda i tmjik- och resebyráföretag skattepliktiga. Genom skattereformen slopades också GOD-kronors regeln och skattepliktiga förmåner beskattades från första kronan.

Efter 1990 års skatterefonn

Skattefriheten for sedvanliga personalrabatter utvidgades år 1991 till att under vissa förutsättningar omfatta även sådana rabatter från företag som är närstående arbetsgivarens företag, s.k. korsvisa rabatter prop. 199091:l59, bet. l99091:SkU33, rskr. 1990912321, SFS 1991:592. Under januari 1992 tillkallade regeringen en särskild utredare Fi 1992:01, med huvuduppgift att se över reglerna i inkomstslaget tjänst i syfte att åstadkomma enklare och mer lättillämpade regler så att administrativt krångel och olikformig regeltillämpning minimerades för såväl enskilda som arbetsgivare. Utredningen antog namnet Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning. Den översyn av tjänsteinkomstbeskattningen som utredningen har gjort och som resulterat i betänkandena

Beskattning av vissa naturaformåner m.m. SOU 1992:57 och Översyn

av tjänsteinkomstbeskattningen SOU 1993:44 har skett med utgångspunkt från de grundsatser som slogs fast i samband med skattereforrnen. De båda betänkandena har lagts till grund för lagstiftning prop. 1992932127, bet. 199293:SkU14, rskr. 199293:148, SFS 1992:1596 m.fl. och prop. 199394:90, bet. 199394:SkU10, rskr. 199394:104, SFS 1993:1515 m.fl..

Beskattning andra förmåner än kontant lön 41 av

4.1.2 Gällande rätt

Enligt 32 § 1 mom. första stycket a KL hänförs till intäkt av tjänst avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten. Enligt 32 § 3 a 3 f mom. KL skall dock vissa förmåner under vissa förutsättningar inte tas upp som

skattepliktig intäkt. Dessa är fri grupplivförsäkring och fri gruppsjuk-

försäkring, fri hälso- och sjukvård, företagshälsovård, fria läkemedel och ersättning för läkemedelskostnader samt fri tandvård utom patientavgift, fria arbetskläder och fri uniform, julgåvor av mindre värde, sedvanliga jubileurnsgåvor, och. minnesgåvor, personalvårdsförmåner, sedvanliga personalrabatter och rabatt eller liknande förmån som transportföretag enligt internationellt vedertagen praxis utger för visad kundtrohet vid utrikes flygresor. Från skatteplikt undantas vidare under vissa förutsättningar även andra förmåner. Förmåner som utgår till utom riket stationerad personal vid utrikesförvaltningen eller i svensk biståndsverksamhet och vissa förmåner till forskare hos SIPRI är också skattefria 32 § 3 mom. KL. I punkt 6 av anvisningarna till 32 § KL anges att naturaförmåner till Värnpliktig inte heller skall tas upp som skattepliktig intäkt. I det följande redovisas vad som gäller beträffande förmåner inom hälso- och sjukvårdsområdet, personalrabatter, reseförmåncr samt arbetsredskap o.d. av betydelse för den anställde. Förmåner inom hälso- och sjukvârdsomrádet är i huvudsak undantagna från beskattning. Anställda förmån av fri hälso- och sjukvård, företagshälsovård, fria läkemedel eller ersättning för läkemedelskostnader beskattas inte. Beträffande förmån av fri tandvård gäller att av arbetsgivaren betald patientavgift beskattas. Däremot beskattas inte sådan ersättning, om den avser anställd som inte är försäkrad enligt AFL. Inte heller om tandbehandlingen har bedömts som erforderlig med hänsyn till

tjänstens krav för försvarsmaktens submarina och flygande personal och

för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden. Inte heller beskattas tandbehandling när behov av denna har uppkommit och utförts under tjänsteförrättning utomlands se vidare avsnitt 5.1. - Personalrabatter är skattefria när det är fråga om sedvanliga rabatter vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud eller i ett annat företags ordinarie utbud om företaget är närstående arbetsgivarens företag och varorna eller tjänsterna har ett nära samband med arbetsgivarens verksamhet. Detta gäller dock inte rabatterna är om en direkt ersättning för utfört arbete eller utgår genom förmåner som den anställde får byta ut mot kontant ersättning, genom förmåner som inte riktar sig till hela personalen samt genom andra förmåner som den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem. Andra rabatter än sedvanliga rabatter som utges till personalen är skattepliktiga se vidare avsnitt 6.2.1. och 6.3.1. Reseförmáner är i princip skattepliktiga. Fram till 1990 års skattereform gjordes dock undantag för fria resor som utgick till skattskyldig

42 Beskattning av andra förmåner än kontant lön

på grund av anställning eller särskilt uppdrag i trafik- och resebyråbranschen under förutsättning att resorna inte var att anse som ersättning för kontant avlöning. Genom skattereformen gjordes således reseförmåner fullt ut skattepliktiga se vidare avsnitt 7.2. - För att en förmån skall betraktas som personalvårdsförmån fordras bl.a. att förmånen är av mindre värde. En förmån som går därutöver är skattepliktig. Exempel på detta är förmån i form av en tidningsprenumeration som arbetsgivaren betalar en anställd för det fall tidningsprenumerationen inte är att anse som ett arbetsredskap, dvs. kan anses nödvändig för tjänsten. Skatteplikt föreligger således tidningsäven om prenumerationen är en förmån av betydelse för den anställdes yrkesutövning se vidare avsnitt 8.2. -

Skatteavdrag för betalning av preliminär skatt

En grundtanke i uppbördssystemet är att de skattskyldiga skall betala preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten 3 § 1 mom. uppbördslagen 1953:272, UBL. När det gäller andra förmåner än kontant lön har emellertid administrativa svårigheter lett till att man tidigare i stor utsträckning undantagit naturaförmånema från preliminär beskattning. Ända fram till 1987 skulle sålunda endast förmåner i form av fri kost och bostad tas med när arbetsgivaren beräknade skatteavdragets storlek. Under 1980-talet blev det allt vanligare att lönen kompletterades med förmåner av olika slag. Samtidigt gav tillämpningen av reglerna om förmånsbeskattningen upphov till åtskilliga problem. Bilförmånerna ökade mycket vilket medförde att problemen blev särskilt framträdande vid beskattningen sådana förmåner. Trots att reglerna för beskattningen av av bilförmånerna till viss del redan hade schabloniserats var de ändå tämligen komplicerade. För att systemet skulle kunna hanteras hade RSV tvingats utfärda omfattande anvisningar och föreskrifter. Reglerna gav årligen upphov till ett inte obetydligt antal tvister mellan de enskilda och skattemyndighetema. Tvistema belastade också förvaltningsdomstolarna. Dessutom hade reglerna, främst av kontrollskäl, inte kommit att tillämpas avsett sätt. Hösten 1986 föreslog regeringen i prop. 198687:46 om beskattningen av förmån av fri bil nya regler för beskattningen av sådan förmån. Lagstiftningen byggde på de förslag som Skatteförenklingskommittén B 1982:03 hade lagt fram i betänkandet SOU 1984:21 Förenklad självdeklaration. De nya reglerna innebar en längre gående schablonisering. Samtidigt bestämdes att arbetsgivaren skulle göra avdrag för betalning av preliminär skatt. De nya reglerna tillämpades fr.o.m. den l januari 1987 prop. 198697:46, bet. l98687:SkU9, rskr. 198687 :73, SFS 1986:1200. Redan året därpå gick man ett steg längre. Då föreslog regeringen i prop. 198788:52 om beskattning av naturaförmåner, skyldighet för m.m. arbetsgivaren att beakta samtliga skattepliktiga förmåner vid beräkningen

Beskattning av andra förmåner än kontant lön 43

av den preliminära skatten. En värdering skulle alltså göras redan i det preliminära förfarandet. Det innebar att man måste ha värderingsregler som gjorde det möjligt att månatligen under uppbördsåret fastställa värdet av de förmåner som utgått under redovisningsperioden. Förslaget antogs av riksdagen och gäller sedan den 1 januari 1988 prop. 198788: 52, bet. l98788:SkU8, rskr. 198788:96, SFS 1987:1305. Även 198990:1l0, del Reformerad inkomst- och förmögenprop. hetsbeskattning, bygger på grundtanken att de skattskyldiga skall betala preliminär skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kam antas motsvara den slutliga skatten. Detsamma gäller de förslag som hair lagts fram i prop. 199293: 127 om vissa frågor om beskattning av inkomst av tjänst

och prop. 199394:90 Översyn av tjänsteinkomstbeskattningen.

4.3 Sociala

avgifter

Den utveckling som skett när det gäller beskattning av natuiraförmåner har, på samma sätt som gäller för andra skattepliktiga ersättningar för arbete, lett till en integrering av skatte- och avgiftsomrâdenai. Detta kan kort sammanfattas på följande sätt. skattepliktiga naturaförmåner bör vara avgiftsgrundande och grunda rätt till försäkringsförmåner. Avgifterna bör tas ut antingen i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter. Förrnånerna bör värderas på samma sätt vid beräkning av arbetsgivaravgifter som vid beräkning av skatteavdrag för betalning av preliminär skatt. Värdet bör inte behöva justeras efter uppbördsårets utgång. Värdet av utgivna skattepliktiga förmåner bör anges i kontrolluppgift för mottagaren så att han kan använda den förenklade deklarationen utan att behöva lämna någon tilläggsuppgift.

4.3.1 Arbetsgivaravgifter

När lagen 1962:381 om allmän försäkring, AFL, infördes fanns bestämmelserna om arbetsgivarnas avgifter till sjukförsäkringen och försäkringen för tilläggspension i 19 kap. 1 Där föreskrevs, såvitt avsåg naturaförmåner, att avgift skulle betalas för förmån i form atv kost eller bostad. Fr.o.m. den l januari 1980 utsträcktes underlaget för arbetsgivarnas avgifter till socialförsäkringarna och näraliggande ändamål till att omfatta även naturafönnån i form av fri bil prop. 197879:202, bet. 197879: SfU25, rskr. 197879:409, SFS 1979:650. l samband med regeringens förslag om nya regler för uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare diskuterades även vilka naturaförmåner som borde vara avgiftsgrundande. Några ändringar gjordes dock inte i detta hänseende. Däremot infördes en särskild undantagsregel från den månatliga redovisningen när det gällde bilförmån i det samordnade nya systemet för uppbörd av innehållen skatt och arbetsgivaravgifter. Redovisningen av sådan fönnân fick skjutas upp till arbetsgivarens sista

44 Beskattning av andra förmåner än kontant lön

uppbördsdeklaration för utgiftsåret. Detta berodde på att det var svårt för arbetsgivaren att löpande månad för månad värdera förmånen eftersom värdet var beroende bl.a. av antalet körda mil prop. 198384:167, bet. 198384:SfU28, rskr. 198384:369, SFS 1984:668. I propositionen ansåg föredraganden att det var önskvärt med gemensamma regler för beräkning av värdet på skatte- och avgiftsområdena. Den frågan hade emellertid samband med Skatteförenklingskommitténs uppdrag och borde därför anstå tills vidare. I prop. 198687:46 om beskattningen av förmån av fri bil föreslogs ett mer schabloniserat system för beskattning av bilförmån. De nya reglerna innebar att det blev möjligt att löpande värdera bilförmånema. Det föreslogs därför att även bilförmån skulle redovisas månad för månad. Förslagen antogs av riksdagen. Av avsnitt 4.2 framgår att det i detta sammanhang även infördes en skyldighet att beakta bilförmån vid beräkning av skatteavdrag för preliminär skatt. Härigenom blev reglerna för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter enhetliga såvitt gällde naturaförmånerna fri kost, bostad och bil. l prop. 198788:52 om beskattning av naturaförmåner, m.m. föreslogs bl.a. att samtliga skattepliktiga naturaförmåner också skulle ingå i underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter. Eftersom det samtidigt föreslogs att skatteavdrag skulle göras i samma utsträckning höll man fast vid grundtanken att reglerna om underlag för beräkning av skatteavdrag och arbetsgivaravgifter skulle vara enhetliga. I samband med skattereformen slog regeringen, som redan nämnts, fast det gnmdläggande kravet på skattemässig neutralitet även vid förmånsbeskattningen. En likformig beskattning förutsätter att också socialavgifter tas ut på samtliga förmåner. I prop. 198990:l10, del föreslog regeringen bl.a. att alla förvärvsinkomster skulle beläggas med socialavgifter eller motsvarande skatt. Fulla avgifter i form av arbetsgivaravgifter eller egenavgifter skulle i princip tas ut då inkomsten var förmånsgrundande. I andra fall skulle törvärvsinkomster beläggas med en särskild löneskatt motsvarande skattedelen av socialavgiftema. Vad som sagts nu gällde också då inkomsten bestod av någon form av naturaförmån. De förslag som lades fram angående beskattningen av naturaförmåner och som antogs av riksdagen grundades på nu angivna principer. Detsamma gäller de förslag som har lagts fram i prop. l99293:127 om vissa frågor om beskattning av in-

komst tjänst och 199394:90 Översyn tjänsteinkomstbeskatt-

av prop. av ningen.

4.3.2 Förrnånsgrundande inkomst

Den sjukpenninggrundande inkomsten enligt AFL skall beräknas av den allmänna försäkringskassan 3 kap. 5 §. Pensionsgrundande inkomst enligt AFL skall enligt lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring PGI-lagen beräknas av Skattemyndigheten i det län

Beskattning andra förmåner än kontant lön 45 av

där den försäkrade taxerats till statlig inkomsskatt. Till grund för beräkningen skall läggas den försäkrades taxering till statlig inkomstskatt 11 kap. 4 § AFL. När AFL infördes omfattade bestämmelserna om arbetsgivarnas avgifter till sjukförsäkringen och försäkringen för tilläggspension, såvitt avsåg naturafönnåner, endast förmån i form av fri kost och logi. I konsekvens med detta grundade endast dessa förmåner rätt till sjukpenning och till-

läggspension se 3 kap. 2 § och ll kap. 2 § AFL.

Fr.o.m. den 1 januari 1980 utsträcktes underlaget för arbetsgivamas avgifter till socialförsäkringarna och näraliggande ändamål till att omfatta även naturaförmän i form av fri bil. Från och med samma tid skulle också värdet av bilförmånen beaktas vid beräkningen av den sjukpenninggrundande och den pensionsgrundande inkomsten prop. 1978792202, bet. 197879:SfU25, rskr. 197879:409, SFS 1979:650. Även vid lagstiftning inom socialavgiftsområdet har hållit senare man fast vid principen att en avgiftspliktig naturaförrnån skall grunda rätt till

sjukpenning och tilläggspension se t.ex. prop. 198788152 om beskatt-

ning av naturaförrnåner, m.m. och prop. 198990:llO, del Reformerad inkomst- och förmögenhetsbeskattning.

4.3 3 Egenavgifter

. Vid beräkningen av såväl sjukpenninggrundande som pensionsgrundande inkomst skiljer man mellan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete. Med inkomst av anställning avses enligt huvudregeln lön eller annan ersättning i pengar eller skattepliktiga förmåner som en försäkrad har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Till inkomst av annat förvärvsarbete hänförs bl.a. inkomst av aktiv näringsverksamhet här i landet. Ansvaret för betalningen av de socialavgifter som svarar mot sådana försäkringsförmåner som grundas inkomst av anställning åvilar i princip den som betalar ut ersättningen eller ger ut naturaförmånen. Avgifterna tas då ut i form av arbetsgivaravgifter. Däremot är det de försäkrade själva som skall betala de avgifter som svarar mot sådana försäkringsförmäner som grundas inkomst av annat förvärvsarbete. Avgifterna tas i detta fall ut i form av egenavgifter. Underlaget för egenavgifterna fastställs i samband med inkomsttaxeringen och avgifterna påförs och uppbärs som skatt. Bestämmelserna i AFL har hela tiden byggt den principen att sådana naturafönnåner som utgivaren varit skyldig att betala arbetsgivaravgifter för också skall grunda rätt till försäkringsförrnåner. Detta har skett genom att naturaförmånema har hänförts till inkomst av anställning. När man i prop. l97879:202 utsträckte underlaget för arbetsgivamas avgifter till socialförsäkringama och näraliggande ändamål till att omfatta även naturafönnån i form av fri bil föreslogs exempelvis samtidigt att värdet av bilförmånen skulle beaktas vid beräkningen av den sjukpenninggrundande och den pensionsgrundande inkomsten.

46 Beskattning av andra förmåner än kontant län

l undantagsfall skall emellertid naturaförmånema hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete, exempelvis då förmånema arbetsutges av en givare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk och en person arbetet utförts inom landet samt arbetsgivaren och arbetstagaren träffat överenskommelse om att förmånen skall hänföras till sådan inkomst 3 kap. 2 § AFL. Även i dessa fall tar socialavgifter egenava man ut gifter. Genom den s.k. F-skattereformen prop. 199192:112, bet. 199192: SkU29, rskr. 1991921292, SFS 1992:680 m.fl. blev det vanligare att egenavgifter skall tas ut även för naturaförmåner. Detta beror på att all ersättning för arbete, dvs. även skattepliktiga naturaförmåner, utges som till någon som har en F-skattesedel skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete.

4.4 Det förenklade deklarationsförfarandet

Våren 1985 beslutade riksdagen om en förenklad löntagarbeskattning prop. 198485:180, bet. 198485:SkU60, rskr. 198485:375, SFS 1985:406 m.fl.. Lagstiftningen bygger huvudsakligen på de förslag Skatteförenklingskomrnittén lade fram i betänkandet Förenklad självdeklaration SOU 1984:21. De nya reglerna innebär att taxeringarna för fysiska personer som inte bedriver näringsverksamhet i allt väsentligt skall bygga på kontrolluppgifter från arbetsgivare och andra betalar som ut de skattepliktiga inkomsterna. I prop. 198687:46 om beskattningen av förmån av fri bil förslog regeringen en längre gående schablonisering av reglerna för värdering av bilförmån bl.a. i syfte att göra det möjligt också för dem har bilsom förmån att använda den förenklade självdeklarationen. Samtidigt föreslogs att arbetsgivaren skulle skyldig att i kontrolluppgiften inte bara vara ange att bilförmån utgått utan också värdet av förmånen. Förslaget antogs av riksdagen och de nya reglerna tillämpades fr.o.m. den 1 januari 1987 prop. 198697:46, bet. 198687:SkU9, rskr. 198687:73, SFS 1986:1200 m.fl.. I prop. l98788:52 om beskattning naturaförmåner, vari av m.m., föreslogs väsentliga ändringar i reglerna beskattningen om av naturaförmåner, föreslogs också att värdet av alla skattepliktiga förmåner skulle anges i kontrolluppgift. Det sist nämnda förslaget motiverades att av man inte ville hindra fönnänstagama från att använda den förenklade självdeklarationen. Principen i propositionen, att värdet utgivna skattepliktiga av naturaförrnåner skall anges i kontrolluppgift för mottagaren, har följts också vid de förslag till ändringar av förrnånsbeskattningen lagts som fram därefter. Vad nyss sagts gäller även 199293:86 ytterligare förenkprop. om lingarideklarationsförfarandet bet. l99293:SkU11, rskr. 1992932146, SFS 1992:1659 m.fl.. I propositionen föreslogs ett i väsentliga avseenden förenklat deklarationsförfarande för löntagare m.fl. Det nya deklarationsförfarandet bygger på en utökad skyldighet att lämna kontroll-

Beskattning av andra förmåner än kontant lön 47

uppgifter. Bl.a. föreskrivs att kontrolluppgifter skall lämnas i fråga om utgiftsräntor och avgifter för pensionsförsäkringar. Förfarandet innebär att en förtryckt deklarationsblankett sänds ut till de skattskyldiga före den 15 april under taxeringsåret. Uppgifter om inkomster inkl. naturaförmâner hämtas från arbetsgivarnas kontrolluppgifter. Är de förtryckta uppgifterna oriktiga eller ofullständiga i något avseende skall den skattskyldige lämna kompletterande uppgifter. I annat fall skall blanketten endast undertecknas och skickas tillbaka till skattemyndigheten.

5 Förmåner av fri hälso- och

sjukvård, tandvård, företagshälsovård och rehabilitering

Sammanfattning av Förslagen

I detta avsnitt behandlas inkomstskatteregler på området för hälso- och sjukvård, tandvård, företagshälsovård och rehabilitering sjukvårdsområdet. De frågor behandlas är dels avdragsrätten för arbetssom givarens kostnader för sjukvård m.m. som företaget tillhandahåller sina anställda, dels beskattningen av de anställdas förmåner sjukvårdsområdet. Även de enskilda näringsidkamas skattesituation behandlas. Gällande regler innebär i huvudsak att arbetsgivarens avdragsrätt är begränsad för sjukvård tillhandahålls de anställda. De anställda m.m. som regel inte för någon förmån. beskattas som Utredningen föreslår att avdmgsbegrânsningama för arbetsgivarna tas bort. Det innebär att arbetsgivarens avdrag för kostnader inom sjukvårdsområdet skall bedömas samma sätt som andra driftkostnader i verksamheten. När det gäller beskattningen av den anställdes förmåner föreslår utredningen följande.

Offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt läkemedelskøstnader:

När arbetsgivaren Lex. betalar den anställdes patientavgift eller läkemedelskostnader är det i princip samma sak som att kontant lön betalas. Utredningen att den anställde bör beskattas för denna förmån. anser Vidare skall värdet av förmånen ingå i underlaget för arbetsgivaravgiftersärskild löneskatt.

ojfentligt finansierad hälso- och sjukvård: Förmån av fri hälso- och

sjukvård inte är offentligt finansierad bör inte värderas till ett högre som belopp än vad den anställde skulle ha fått betala för motsvarande offentliga vård. Skälet är att icke offentligt finansierad vård normalt sker i arbetsgivarens intresse för att begränsa företagets kostnader för det avbrott i produktionen som kan uppkomma vid frånvaro gnmd av sjukdom. Även det i vissa situationer kan en förmån för den anställom vara de utredningen att det är omöjligt att bestämma när så är fallet och anser hur förmånen övervärdet jämfört med det offentliga alternativet skall värderas. En förmån för den anställde är emellertid att han slipper betala patientavgifter, som han armars hade fått göra i den offentliga vården. Utredningen föreslår därför att förmånen av fri hälso-och sjukvård som inte är offentligt finansierad förmånsbeskattas och att värdet begränsas till ett belopp motsvarande den patientavgift som hade utgått, om vården i

50 Förmåner fri hälso- och sjukvård...

av

stället hade skett i offentlig regi. Vidare skall värdet förmånen ingå i av underlaget för arbetsgivaravgiftersärskild löneskatt.

Förutsättningen för att vården skall värderas till ett belopp motsvarande patientavgiften inom den offentliga vården är inte bara den anställde att hade haft rätt till behandlingen inom den offentligt finansierade vården utan också att han är verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig

omfattning. I annat fall anses arbetsgivarens utgifter utlägg för som ett den anställdes privata levnadskostnader och förmånen skall då behandlas

som kontant lön och skall värderas till marknadsvärdet. Förmån av fri sjukvárdsförzsäkring skall inte förmånsbeskattas. I stället beskattas utnyttj andet av den fria vård som försäkringen till ett belopp ger motsvarande den patientavgift som skulle ha utgått vården i stället om hade skett i offentlig regi. Förutsättningen för att förmånen fri av sjukvårdsförsäkring inte skall beskattas är att den anställde är verksam

hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning. Fri vaccination som betingas tjänsten beskattas inte. av Företagshälsovård: Förmån av fri företagshälsovård skall skattefri. vara I den mån en företagshälsovård därutöver tillhandahåller hälso- och sjukvård skall den anställde beskattas för sådana tjänster motsvarande patient-

avgiften för offentligt finansierad vård. Rehabilitering m.m. : Sådan rehabilitering arbetsgivaren enligt lag som är skyldig att svara för skall inte skattepliktig förmån. Andra vara en behandlingsåtgärder som går utöver arbetsgivarens lagenliga - ansvar skall heller inte beskattas under förutsättning:

att behandlingen syftar till att förebygga sjukdom eller nedsättning - av arbetsförmågan hos anställd förebyggande behandling, eller en att återge en anställd drabbats sjukdom eller skada sin - som av arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig förvärvsgenom arbete och

att en läkare med specialistkompetens i företagshälsovård eller i - en för sjukdomen eller skadan relevant specialitet har behovet utrett av behandling eller rehabilitering och tillstyrkt åtgärderna.

Tandvård: Fri tandbehandling som har bedömts erforderlig med hänsyn till tjänstens krav för försvarsmaktens submarina och flygande personal

och för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden skall inte vara skattepliktig. Några särskilda bestämmelser i fråga om annan tandvård föreslås inte vilket innebär att tandvård arbetsgivaren besom kostar beskattas hos den anställde till marknadsvärdet.

Enskilda näringsidkare som driver aktiv näringsverksamhet föreslås komma i samma situation företagare driver näringsverkssom en som amhet genom ett aktiebolag. Det innebär att avdrag medges för företagshälsovård och sjukvårdsförsäkring. Vidare medges avdrag för förebyggande behandling, rehabilitering, tandbehandling och vaccination om förmån av fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. KL. Avdrag medges för egen hälso- och sjukvård, är icke offentligt som finansierad, till den del värdet sådan vård inte skall av tas upp som intäkt

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 51

för anställd. Värdet sådan vård som åtnjuts enligt en sjukvårdsförav säkring skall tas intäkt samma sätt som för en anställd. upp som

Sammanfattning av gällande Skatteregler

Avdmgssidan

Arbetsgivare medges avdrag för kostnader för hälso- och sjukvård för vilken ersättning utges enligt lagen om allmän försäkring 1962:381, AFL punkt l fjärde stycket av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen 1928:370, KL. Bestämmelsen innebär att patientavgifter inom den offentligt finansierade vården är m.m. avdragsgilla. Innebörden är vidare att kostnader för privat sjukvård bedrivs utanför den allmänna försäkringen inte är avdragsgilla som undantag, se nästa punkt. Arbetsgivare medges avdrag även för kostnader för hälso- och sjukvård i den mån kostnaderna avser sjukvårdskostnader som uppkomvid insjuknande i samband med tjänsteförrättning utomlands eller mer för anställd som inte är försäkrad enligt AFL punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 20 § KL. Arbetsgivare medges avdrag för tandvård i den mån kostnaderna avtandvård i samband med tjänsteförrättning utomlands eller för ser anställd inte är försäkrad enligt AFL punkt l fjärde stycket av som anvisningarna till 20 § KL. Arbetsgivare medges avdrag för kostnader för företagshälsovård som uppfyller villkoren i 3 § l-7 i den upphävda förordningen 1985:326 bidrag till företagshälsovård punkt l fjärde stycket av anvisningom arna till 20 § KL. Arbetsgivare medges avdrag för kostnader för sådan verksamhet som rehabilitering eller liknande och som bedrivs efter grunder som avser fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisatiopunkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 20 § KL. ner Enskilda näringsidkare medges avdrag för kostnader för egen hälsovård i den mån förmån fri sådan vård är skattefri för anställd av punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL. Några särskilda avdragsbestärnrnelser som tar sikte läkemedelskostnader finns inte.

Förmånssidan

Anställds förmån fri hälso- och sjukvård, företagshälsovård, fria av läkemedel eller ersättning för läkemedelskostnader är skattefri 32 § 3 b mom. första stycket KL.

52 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

Anställds förmån av fri tandvård skall beskattas utom i följande fall; för anställd som inte är försäkrad enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring, AFL, för vissa yrkesgrupper t.ex. flygare och ubåtspersonal eller när behovet av behandlingen uppkommit och utförts utomlands 32 § 3 b mom. andra stycket KL. Ersättning för sjukvårds- och läkarkostnader är skattefri ersätt- - om ning en utgått på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring i tagen samband med tjänst 32 § 1 mom. punkt e KL. Försäkringar som arbetsgivaren har tagit för den anställde.

Behovet av översyn m.m.

En arbetsgivares kostnad för hälso- och sjukvård han tillm.m. som handahåller sina anställda är en kostnad i verksamheten och bör i likhet med övriga driftkostnader avdragsgill vid beskattningen. Arbetsvara givarens avdrag bör hos den anställde i den mån det är fråga om en inbesparad levnadskostnad skattepliktig intäkt. Detsamma motsvaras av en bör gälla om arbetsgivaren betalar den anställdes patientavgifter eller på annat sätt svarar för den anställdes sjukvårdskostnader. Som framgått av sammanställningen ovan är skattereglema inte utformade på detta sätt. nu Avdragsbegränsningarna strider mot det skattemässiga kostnadsbegreppet. Samtidigt finns en bristande neutralitet vid beskattningen av intäkter eftersom så gott som samtliga förmåner på sjukvårdsomrádet är skattefria till skillnad mot flertalet andra förmåner som utgår på grund av anställning. Efter 1990 års skattereform är de gällande undantagen på sjukvårdsområdet än mindre förenliga med inkomstbeskattningens grunder. Bestämmelserna på sjukvårdsområdet behöver därför över och ses samordnas med övriga regler om förmånsbeskattning. Avdragsrätten för kostnader för företagshälsovård är som en tillfällig lösning kopplad till bestämmelser i upphävd statsbidragsförordning. en skattereglema om företagshälsovården bör få lösning. en mer permanent Avdragsrätten för rehabiliteringskostnader är knuten till huvudavtal på arbetsmarknaden. På den privata sidan gäller dock inte längre några huvudavtal som tar upp rehabiliteringsfrågan. Det är därför oklart hur långt avdragsrätten sträcker sig, varför bestämmelserna behöver ses över.

Beskattningsreglerna i Danmark, Norge och Finland

Danmark

De danska skattereglema kan sammanfattas enligt följande:

Inga avdragsbegränsningar för arbetsgivaren. - - Den anställde beskattas inte för förmån av bedriftssundhedstjeneste företagshälsovård.

1994:98 Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 53

SOU

Den anställde beskattas för hälso- och sjukvärdsförmåner, även reha- bilitering.

En arbetsgivare medges avdrag för driftkostnader. När arbetsgivaren bestrider den anställdes hälso- och sjukvård det som en löneanses kostnad. Den anställde beskattas för förmånen den hälso- och sjukvård som av arbetsgivaren bestrider, antingen det är i form en försäkring eller av betalning för faktisk behandling. När arbetsgivaren tecknat en fören säkring för den anställde beskattas den anställde löpande för försäkringen och inte för de eventuella sjukhuskostnaderna m.m. När det inte före-

försäkring beskattas den anställde för ett belopp som motsvarar ligger en de faktiska kostnaderna för vården marknadsvärdet. Förmån företagshälsovård är undantagen från beskattning. De av tjänster företagshälsovård utför är av förebyggande karaktär och som en innehåller få vårdande och behandlande natur. moment av När arbetsgivaren för den anställdes rehabilitering, Lex. genom svarar rehabiliteringsprogram för missbrukare, beskattas den att bekosta ett anställde for förmånen enligt huvudregeln, dvs. till marknadsvärdet.

Norge

De norska skattereglema kan sammanfattas enligt följande:

Inga avdragsbegränsningar för arbetsgivaren. - Den anställde beskattas inte för förmån av fri bedriftshelsetjenestebe- driftslegeordning företagshälsovård. Sjukvårdsförmåner beskattas till marknadsvärdet. - Även rehabilitering beskattas. förmån av -

bedriftshelsetjenestebedriftslegeordning är inte skatte- Förmån av fri pliktig för den anställde när verksamheten i allt väsentligt omfattar endast förebyggande hälsoundersökningar och inte kurativ behandling av sjuk-

domar. Dessa regler gäller också när arbetsgivaren har anlitat en fristående organisation för utföra tjänsterna. För skatte- och avgiftsfrihet krävs att dokumentation arbetsgivaren tillsammans med sin bokföring av som att löner även har material visar att tjänsterna är begränsade till foresom tagshälsovård. Om arbetsgivaren sina anställda fri sjukvård, t.ex. genom att betala ger årsavgift till klinik, betraktas betalningen lön. Även social en en som rehabilitering missbrukare räknas sådan behandling som skall beav som skattas. Erfarenheterna i Norge är att gränsen mellan skattefri Förebyggande hälsoundersökning och skattepliktig behandling av sjukdomar är m.m. relativt klar.

54 Förmåner av fri hälso- och .sjukvârdm

Om en sjukvårdsförmån skall beskattas värderas den normalt till beett lopp motsvarande arbetsgivarens anskaffningskostnad. Om vården har utförts av en läkare som är anställd hos arbetsgivaren värderas förmånen till ornsättningsvärdet. En arbetsgivare medges avdrag för kostnader för företagshälsovård utan begränsning. Kostnaderna betraktas som driftkostnader. För kostnader på sjukvårdsområdet, som alltså skall förmånsbeskattas hos den anställde, får arbetsgivaren avdrag som för lönekostnad. en

Om arbetsgivaren betalar premien för en sjuk- och olycksfallsförsäkring

som gäller för den anställde beskattas försäkringen löneförmån. som en Undantag görs emellertid för yrkesskadeförsäkringen, som synes ha likheter med vår TFA-försäkring. Om premie en täcker försäkringstillfällen utöver vad regleras i loven yrkesskadeforsikring som om är tilläggspremien skattepliktig för arbetstagaren.

Den norska arbetsmiljölagstiftningen innehåller krav på övervakning

av arbetsmiljön och att utföra hälsokontroller.

Finland

De finska skattereglema kan sammanfattas enligt följande:

- Inga avdragsbegränsningar för arbetsgivaren. - Den anställde beskattas inte för förmån av s.k. normal hälso- och sjukvård företagshälsovård i vid mening. - Den anställde beskattas inte för förmån av rehabilitering den är om skälig tillstyrkt av företagshälsovård. - Den anställde beskattas för andra förmåner på sjukvårdsområdet t.ex. sjukhusvård.

Förmån i form av sedvanlig och skälig hälsovård arbetsgivaren som anordnar enligt lagen om företagshälsovård, inte skattepliktig anses som löneinkomst. De ersättningar arbetsgivare betalar för som en en löntagares egna kostnader för sjuk- och hälsovård inte omfattas som av arrangemangen för arbetsplatshälsovård är däremot skattepliktiga. l Finland finns en detaljerad lagstiftning skyldighet tillhandahålla om att företagshälsovård. Det finns också särskilda bestämmelser om att arbetsgivaren skall svara för obligatoriska hälsoundersökningar avseende arbeten som medför särskild fara för ohälsa. Det obligatoriska området för företagshälsovården omfattar förebyggande åtgärder t.ex. utredning av risker, information, hälsoundersökningar, arbetsanpassning rehabilitering och första hjälpen. Dessutom kan arbetsgivare inom för föreen ramen tagshälsovården frivilligt anordna sjukvård och arman hälsovård för sina arbetstagare. Hälsovården skall vara anordnad arbetsgivaren för den skall av att vara

skattefri. Hälsovårdsarrangemangen

skall också grunda sig på hälsovårdsreglemente, kollektiv- eller tjänstekollektivavtal eller motsvarande handlingar t.ex. verksamhetsplan för arbetsplatshälsovård där nivån och om-

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 55

fattningen hälsovårdsservicen har definierats. Om hälsovården kan av anordnad arbetsgivaren, inverkar det inte på förmånens anses vara av skattefrihet läkaren fakturerar arbetsgivaren eller om arbetstagaren om själv betalar fakturan och debiterar arbetsgivaren för kostnaderna. Utan förhandsavtal likställer man tandläkare eller annan läkare med arbetsgivarens läkare i den situationen där arbetstagaren har en egen remiss eller utredning vilken det framgår att besöket hos tandannan av läkaren eller läkaren ansluter sig till den företagshälsovård som arbetsgivaren anordnat. Om den skattskyldige till följd av tjänsteresa, sjukdom motsvarande orsak är förhindrad att utnyttja företagshälsoeller annan vården kan de kostnader arbetstagaren för motsvarande tjänster besom talat till utomstående höra till den ordinarie företagshälsovård en anses som arbetsgivaren anordnat. Hälsoundersökningar och andra åtgärder som ansluter sig till den obligatoriska företagshälsovården är alltså skattefria. En förutsättning for skattefriheten frivilliga sjukvårds- och hälsovårdstjänster som arbetsav givaren anordnat enligt lagen företagshälsovård är däremot att tjänstom är sedvanliga och skäliga. Sedvanligheten och skäligheten förutsätter erna i allmänhet likadan företagshälsovård står till hela personalens föratt fogande. Som sedvanliga och skäliga betraktas inte t.ex. en i rekreationssyfte arrangerad semesterresa och inte heller kostnader som arbetsgivaren betalat för vistelse vid ett hälsobad, såvida det inte är fråga om en en rehabiliteringsátgärd läkare ansluten till en företagshälsovårdssom en enhet ordinerat. Sjukhusens vårddagsavgifter anses i allmänhet inte höra till

företagshälsovården. Av rättsfall framgår att förvaltningsdirektör, som också var delett en ägare i företaget, skulle förmånsbeskattas för en by-passoperation som

arbetsgivaren betalat. Om arbetsgivaren ersätter kostnader som föranleds av en enstaka arbetstagares sjukdom eller dennes hälsovård och inte omfattas av som den ordinarie företagshälsovården, är de betalda ersättningarna skatte-

pliktiga. Rätten för arbetstagares familjemedlemmar att utnyttja hälsovårdsen arbetsgivaren anordnat för sin personal betraktas i allmänhet tjänster som inte skattefri personalförrnån. Ett sådant arrangemang kan emelsom en lertid betraktas sedvanlig och motiverad hälsovård, t.ex. med hänsyn som till sedvanlig praxis eller förhållandena vid arbetsplatsen t.ex. under

arbetskommendering i utlandet. I Finland stimulerar skattesystemet den privata vården genom förmånerliberala skattemässiga behandling. I dagsläget måste stat och kommun nas genomföra stora besparingar. Det anses därför vara ändamålsenligt att arbetsgivarna för större del av hälsovårdskostnaderna. svarar en

56 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

5.1 Hälso- och

sjukvård samt tandvård

5.1.1 Offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Hälso- och sjukvårdslagen m.fl. lagar

Vad som menas med hålso- och sjukvård framgår Hälso- och sjukav vårdslagen 1982:763, HSL. Det är en ramlag innehåller de översom gripande målen; en god hälsa och vård lika villkor för hela en befolkningen 2 §. Med hälso- och sjukvård avses i HSL åtgärder för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och sjukvården hör även sjuktransporter 1 §. Med sådana insatser som innebär att medicinskt förebygga sjukdomar och skador avses enligt förarbetena både miljöinriktade och individinriktade åtgärder. Till individinriktade förebyggande åtgärder räknas bl.a. hälsokontroller, vaccinationer, hälsoupplysning samt mödra- och bamhälsovård. Lokutionen medicinskt förebyggande åtgärder har valts för att klart skilja den preventiva verksamhet som avses i HSL från den regleras som genom socialtjänstlagen. Hälso- och sjukvård begrepp skall alltså som inte ges en alltför vid tolkning. Enligt förarbetena skall hälso- och sjukvården omfatta sådan verksamhet bedöms kräva medicinskt som utbildad personal eller sådan personal i samarbete med annan personal. Det andra ledet, att utreda och behandla sjukdomar och skador, faller tillbaka på äldre lagstiftning; vård för sjukdom, skada, kroppsfel eller barnsbörd, som omfattar intagning anstalt sluten vård och motsvarande vård som sker utan intagning på sjukhus öppen vård. Behovet av vård, inom ramen för de ekonomiska skall resurserna, ensamt vara avgörande för vårdens omfattning och Vid prioritering mellan två patienter skall den som har det mest akuta behovet av vård ges företräde. Möjligheterna att vid behov vård får sålunda inte påverkas av sådana förhållanden ålder, kön, förmåga initiativ, som att ta utbildning, betalningsförmåga, nationalitet, kulturella olikheter, sjukdomens art och sjukdomens varaktighet. Inte heller eventuella väntetider får påverkas av sådana förhållanden prop. 198182:97, 27 f.. s. Tandvård brukar ibland hänföras till hälso- och sjukvård men regleras närmare i tandvårdslagen 1985: 125 också innehåller definition som en på tandvård. I betänkandet görs åtskillnad mellan hälso- och sjukvård samt tandvård. När tandvård diskuteras anges det alltså särskilt.

Finansieringen

Det är landstingen och i vissa fall kommunerna har för som ansvaret hälso- och sjukvården enligt HSL 3 och 18 §§. Den finansieras nästan uteslutande genom skattemedel.

Förmåner av fn hâlso- och sjukvård... 57

Ersättning till sjukvårdshuvudrnännen för hälso- och sjukvård enligt HSL lämnas också genom AFL. Fr.o.m. den 1 juli 1994 ändrades dock finansieringen så att den till stor del sker via ett allmänt statsbidrag. Genom Dagmar-reformen år 1984 omvandlades de tidigare prestationsbaserade ersättningarna från den allmänna sjukförsäkringen för läkarvård inom öppen vård till en samlad schabloniserad ersättning till de m.m. offentliga hälso- och sjukvårdshuvudmännen med behovsbaserad fördelning mellan huvudmännen efter socioekonomiska kriterier. Landstinget skall organisera den öppna vården så att alla som är bosatta inom landstinget får tillgång till och kan välja en husläkare 5 § HSL. Bestämmelser husläkarsystemet finns i lagen 1993:588 om husom läkare. Det är landstinget som svarar för ersättningen till husläkare. l likhet med vad i HSL i fråga om öppen hälso- och sjukvård som anges betalar patienten en patientavgift per vårdbesök. Enligt lagen 1993:1651 läkarvårdsersättning och lagen om 1993:1652 ersättning för sjukgymnastik skall landstingen ersätta om sjukgymnaster i privat verksamhet i den öppna hälso- och läkare resp. sjukvården. Läkaren eller sjukgymnasten tar ut patientavgift. Av redovisningen framgår att det finns olika system för finansiering av hälso- och sjukvården. En annan författning som är av intresse är lagen l981:49 begränsning av läkemedelskostnader, m.m. om Det innebär att Föreskriften i 20 § KL om avdrag för hälso- och sjukvård för vilken ersättning utges enligt AFL är oklar eftersom stora delar finansieringen sker utanför AFL. Det är därför bättre att använda av begreppet hälso- och sjukvård som är offentligt finansierad. Sådan hälsooch sjukvård kan alltså bedrivas i både offentlig och privat regi.

Patient- och andra vårdavgifter

Öppen vård

För varje läkarvårdsbesök hos sjukvårdshuvudman, hos en privaten praktiserande läkare omfattas av det offentligt finansierade ersom sättningssystemet eller hos läkare har särskilt avtal med en en som sjukvårdshuvudman får enligt förordningen 1984:908 om vissa er- sättningar till sjukvårdshuvudman från sjukförsäkringen enligt AFL en patientavgift tas ut av den vårdsökande. Sjukvårdshuvudmännen beslutar nivån på patientavgiftema och om högre avgift skall tas ut vid t.ex. om hembesök och under jourtid. Patientavgifter får tas ut av vårdgivaren med högst det belopp fastställts. I patientavgiften ingår samtliga åtgärder som läkaren vidtar vid besöket. Däri inräknas förskrivning av läkemedel, som provtagning för klinisk laboratorieundersökning, förbands-och annat förbrukningsmaterial samt utfärdande av läkarintyg om sjukskrivning är aktuell. Fr.o.m. den 1 januari 1991 slopades den statliga regleringen i sjukförsäkringen beträffande patientavgifter i öppen vård. För landstingens del innebar detta nya möjligheter bl.a. att lokalt bättre anpassa avgifts-

58 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

systemen till de hälso- och sjukvårdspolitiska målen. Patientavgiften kan därför variera mellan landstingen och i regel mellan primärvård och Specialistvård inom resp. landsting. Enligt lagen 1981:49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. skall en försäkrad som erlagt patientavgift med sammanlagt lägst l 600 kronor för läkarvård, annan sjukvårdande behandling än läkarvård, for inköp av prisnedsatta läkemedel, befriad från sådana avgifter vara under den tid som återstår tolvmånadersperiod räknat från det av en första vårdtillfállet, behandlingstillfället eller läkemedelsinköpet. Således får inte patientavgift för t.ex. läkarbesök och kostnader för läkemedel tas ut när en försäkrad har rätt till avgiftsbefrielse. Det s.k. högkostnadsskyddet gäller inte för t.ex. medicin och vård i förebyggande syfte, friskintyg och vaccination. En sjukvårdshuvudman får dock besluta att tillom lämpa ett lägre belopp än 1 600 kronor. För närvarande utnyttjar ingen huvudman denna möjlighet. Patientavgiftema svarar enbart m: några procent hälso- och sjukav vårdens finansiering. Enligt vad utredningen inhämtat utvecklingen ökad synes mot en differentiering av avgifterna samtidigt de totalt kommer som sett att höjas. I t.ex. Stockholms läns landsting är patientavgiften år 1994 120 kronor för primärvård och 180 kronor för sjukhusansluten öppen vård och privat specialistvård. Patientavgiften for besök på akutmottagning uppgår till 250 kronor.

Sluten vård

När en patient är intagen på sjukhus för vård benämns detta enligt HSL för sluten vård. Annan hälso- och sjukvård benämns enligt HSL öppen vård. Enligt de riktlinjer utarbetats Socialstyrelsen skall med som av sluten sjukhusvård anses sjukvård vårdplats där övervakning av patienten är erforderlig samt vården patienten inte planerats av att vara mindre än ca åtta timmar. Vid sluten vård betalar patienten antingen en inkomstrelaterad vårdavgift direkt till sjukvårdshuvudmannen eller så tar försäkringskassan ut en avgift beräknas på storleken de allmänna som av pensionsförmånema. Avgiften avdrag från pensionen. tas ut genom

Vård utanför det reglerade området

Förebyggande och hälsovårdande åtgärder utanför den allmänna forsäkringens regelsystem, som hälsoundersökningar, intyg och vaccinationer är i fråga om avgifterarvoden inte annat än undantagsvis författningsreglerade. Här har sedan länge funnits frihet för landstingen stor att själva bestämma storleken på avgifterna. En inte oväsentlig del av ifrågavarande ersättningar kan den landstingsanställde läkaren avtalsenligt uppbära vid sidan av lönen.

Förmåner av fn hälso- och sjukvård... 59

Arbetsskadeförsäkringen och Trygghetsförsäkring vid arbetsskada

Enligt lagen 1976:380 om arbetsskada LAF är den som förvärvsarbetar försäkrad för arbetsskada. Med arbetsskada avses skada till följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i arbetet 2 kap. 1 § LAF. Arbetsskadeförsäkringen ersätter kostnader för sjukdom utom riket, tandvård och särskilda hjälpmedel 3 kap. 3 § LAF samt lämnar ersättning för inkomstförlust vid bestående arbetsskada. Trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA är en ansvarighetsförsäkring arbetsgivaren tecknar. TFA bygger kollektivavtal mellan arbetssom marknadens parter och omfattar nästan hela den privata arbetsmarknaden. För kommun- och landstingsanställda finns TFA-KL med samma innehåll. Statsanställda omfattas av avtalet om ersättning vid personskada PSA som huvudsakligen ger samma ersättning som TFA. För lantbrukare mil. finns särskilda trygghetsförsälcringar vid arbetsskada. TFA ger rätt till ersättning vid personskada som är att anse som arbetsskada enligt LAF. Nya avtalsvillkor gäller enligt TFA för skador som inträffat den 1 juli 1993 eller senare. De nya villkoren innebär att om den skadade kan visa att arbetsgivaren vållat skadan lämnas full ersättning för inkomstförlust och kostnader. I annat fall kan inkomstförlust kompenseras till viss del. Tillsammans med sjukpenningen kan ersättningen från TFA täcka högst 90 % den förlorade arbetsinkomsten. För kostnader för läkarvård av m.m. gäller nu en självrisk på 500 kronor. TFA inte enbart ersättning för inkomstförlust under akut sjukger doinstid utan även vid invaliditet. Vidare kan ersättning utges för läkaroch sjukvårdskostnader enligt skadeståndsrättsliga principer.

5.1.2 Hälso- och sjukvård som inte är offentligt finansierad

Privatsjukhus

Det finns ett fåtal sjukhus och kliniker som bedriver sluten vård i privat regi. l bilaga 1 finns beskrivningar över privatsjukhusen Sophiahemmet och Carlanderska Sjukhemmet vilka bedriver både öppen och sluten vård. Den privata öppna och slutna vården är i stor utsträckning offentligt finansierad. Den icke offentligt finansierade vården bekostas av bl.a. sjukvårdsförsäkringar. Det finns också patienter betalar för sådan som vård utan att ha någon försäkring. För den enskilde är fördelen med vård som inte är offentligt finansierad främst att slippa de vårdköer som från tid till annan kan finnas inom vissa sektorer inom den offentliga vården. Det finns också större möjligheter att närmare i tiden styra när en behandling skall äga rum än vad som gäller för offentlig vård.

60 Förmåner av fn hälso- och sjukvård...

Privata försäkringar på sjukvårdsområdet

Försäkringsbolagen Skandia, Trygg-Hansa SPP, Wasa och Länsförsäk-

ringar erbjuder olika försäkringsaltemativ på sjukvårdsområdet. Det förekommer också utländska försäkringsbolag erbjuder sjukvårdssom föisäkringar. I bilaga 1 finns en mer detaljerad beskrivning dessa av försäkringar än vad detta avsnitt innehåller. .Sjukvárdsförsâkringama bekostar privat sjukvård och tandkirurgi. Det är i regel arbetsgivaren som tecknar försäkringarna, ofta för nyckelpersoner. Företaget är försäkringstagare och den anställde är den försäkrade. Behandlingama sker ofta privata sjukhus som t.ex. Sophiahemmet och Carlandeiska Sjukhemmet. Vidare är olika läkargrupper och kliniker anslutna till försäkringarna.

Trygg-Hansa SPP har en egen försäkringslösning där den försäkrade

slussas till den enligt en upplysningscentral bästa vården vare sig den är offentligt eller icke offentligt finansierad. En del sjukvårdsförsäkringar är kollektiva och omfattar samtliga anställda på en arbetsplats. En variant av sjukvårdsförsäkringama är várdgarantiförsäkringar som tecknas av arbetsgivaren men där premien betalas antingen arbetsav givaren eller den anställde. Den försäkrade är alltid den anställde. Försäkringen förutsätter att den anställde har tillgång till företagshälsovård. Det är ofta via företagshälsovården som den anställde slussas vidare till specialistundersökningar eller sluten vård bekostas försäkringen. som av För anställda som av hälsoskäl inte kan få en vårdgarantiförsäkring finns som alternativ tillgänglighetsfärsâkringar som innebär att sjukvårdssystemet ställs till förfogande, men att faktiska kostnader debiteras arbetsgivaren. Mot bakgrund av senare tids lagstiftning arbetsgivarens rehabiliteom ringsansvar har en ny försäkringsform kommit ut på marknaden, s.k. en rehabiliteringsförsäkring. Denna försäkring betalar de rehabiliteringsutredningar som arbetsgivaren kan vara skyldig att genomföra. Försäkringen betalar också rådgivning i rehabiliteringsfrågor. Arbetsgivaren är såväl försäkringstagare som den försäkrade. På grund av att arbetsgivaren svarar för sjuklönen under de första 14 dagarna har också sjulçfrånvamförsâkringar införts. Försäkringens syfte är att ersätta arbetsgivarens kostnader för sjuklöner m.m. vid oförutsedd hög korttidssjukfrånvaro. Försäkringspremien bestäms bland annat grundval av sjukfrånvaron i företaget och arbetsgivaren har härigenom fått ytterligare ett ekonomiskt incitament i arbetsmiljöarbetet. Genom krisförsäkring kan en anställd som blivit utsatt för traumatisk en händelse, t.ex. genom rån eller överfall, snabbt få psykologisk hjälp. Den försäkrade är alltid den anställde. Däremot kan det variera den vem, anställde eller arbetsgivaren, som är försäkringstagare. Krisförsäkringar är ofta kopplade till gruppolycksfallsförsäkring och då kan det den vara anställde som betalar premien. Krisförsäkringen är försäkringsform en som omfattar nästan en miljon anställda. Den är i regel kollektiv och gäller samtliga anställda på ett företag.

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 61

För anställda är stationerade utomlands finns särskilda utlandssom försäkringar: Försäkringarna omfattar t.ex. läkarkostnader, graviditetskontroll och förlossning.

5.1.3 Skatteregler

Skatteregler hälso- och sjukvård samt tandvård före år 1988 om

Hälso- och sjukvård samt tandvård

I början 1940-talet uppmärksammade riksdagens revisorer att många av anställda fick sjukvårdsförrnåner utan att arbetsgivaren lämnade kontrolluppgift på förmånema, eller att den anställde redovisade dessa i deklara-

tionen se 1945:83, s. 4. Revisorerna föreslog därför att arbets-

prop. givarna skulle att redovisa sjukvårdsersättningarna i löneuppanmanas gifterna. Regeringsrätten hade också vid denna tid förklarat att kostbeskattas förmån RÅ 1944 ref. 28. Inom nadsfri sjukvård skulle som Finansdepartementet genomfördes översyn av de aktuella reglerna och en i promemoria föreslogs att förmånerna på sjukvårdsområdet skulle en undantas från beskattning. Utredningsarbetet ledde fram till de första bestämmelserna på sjukvårdsomrâdet i KL. Regleringen innebar att förmån av fri sjukvård inte skulle intäkt. skattefrihet för sjukvårdsförrnåner gällde tas upp som uttryckligen även tandvård prop. 1945:83 och 1946:10, bet. 1945:BevUl9 och 1946:BevU9, SFS 1946:54. Även vissa förändringar skett sedan dess kan den ordning som om slogs fast skattefrihet för sjukvårdsförmåner anses gälla även i dag. om Bestämmelsen innehöll också begränsningsregel. Den innebar att en förmån fri sjukvård och tandvård som erhållits grund av enskild av tjänst och utgått efter väsentligt förmånligare grunder än som gällde för anställda i statlig tjänst skulle tas upp som intäkt till den del den utgått efter förmånligare grunder. Regeln tillkom för att förhindra missbruk beträffande skattskyldiga i s.k. familjeföretag eller anställda i ledande ställning. Det förutsattes att jämförelseregeln bara skulle komma att tillämpas undantagsvis. Begränsningsregeln slopades i mitten av 1980talet. Motivet för skattefrihet var att beskattning skulle strida mot skatteförmågeprincipen i de fall sjukdomen varat någon längre tid. I förarbetena anfördes också svårigheten att värdera förmånen. Det ansågs inte klart att det var värdet av själva vården som skulle beskattas om en skatteplikt infördes. Det kanske i stället skulle tänkt premie till vara en sjukförsäkring skulle beskattas. Detta var ett naturligt synsätt före en som den allmänna sjukförsäkringens införande då det var vanligt förekommande med olika sjukförsäkringar. Vidare skulle en beskattning leda till ett administrativt merarbete för arbetsgivarna. Vid riksdagsbehandlingen uttryckte utskottet dock viss tveksamhet mot att införa skattefrihet för intäkter principiellt är skattepliktiga bet. l946zBevU9. som

62 Förmåner av fn hâlso- och sjukvård...

Denna lagstiftning betraktades som ett provisorium i avvaktan på den omprövning som borde ske i samband med införandet av den allmänna sjukförsäkringen. En obligatorisk och generell sjukförsäkring bedömdes medföra att den fria sjukvården skulle försvinna som lönefönnån. Alla medborgare skulle i stället beredas sjukvård på grundval av sjukförsäkringslagens bestämmelser. Sjukförsäkringsreformen genomfördes och började gälla år 1955. Emellertid kom skattebestämmelsen inte att ändras förrän under l980-talet.

Sjuk- och olycksfallsförsäkringar

År 1950 infördes bestämmelser sjuk- och olycksfallsförsäkringar om som arbetsgivaren tecknat för den anställde. Samtidigt infördes även en avdragsrätt i inkornstslaget tjänst för avgifter som den anställde betalat för sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som hade tagits i samband med tjänst. Denna bestämmelse i 33 § l mom. KL utmönstrades år 1988 prop. 198788:52, bet. l98788:SkU8, SFS 1987:1303. Skälet var att det inte längre förekom några sådana försäkringar, där den anställde betalade premier. Samtidigt ändrades punkt l av anvisningarna till 31 § KL om vad som gällde när den anställde betalade prernien. Det innebär att de försäkringar som regleras i 32 § l mom. första stycket e avser försäkringar som arbetsgivaren tagit för den anställde. Fr.o.m. 1977 års taxering är det allmänna avdraget för obligatorisk sjukförsäkringsavgift borttaget. Numera betalar arbetsgivarna denna avgift. Trots att ersättningar från sjuk- och olycksfallsförsäkringar som inte tagits i samband med tjänst var skattefria medgavs ändå avdrag det sociala avdraget för premierna inom vissa gränser. Fr.o.m. 1984 års taxering är bestämmelserna om allmänt avdrag för sjuk- och olycksfallspremier helt borttagna. Vidare har egenavgift införts, till den en ny allmänna sjukvårdsförsäkringen, som dras av på ett likartat sätt den som gamla avgiften.

Skatteregler om hälso- och sjukvård samt tandvård efter år 1987

Hälso- och sjukvård

Som framgått tidigare innebar den ursprungliga regleringen genom den s.k. järnförelseregeln att sjukvårdsfönnåner som statligt anställda hade i viss mån blev norrngivande. Sedan regelns tillkomst har den allmänna försäkringen införts och blivit normgivande för hela befolkningen. Skillnaden i förmåner mellan statligt anställda och andra utan egen privat sjukförsäkring blev marginell. Bestämmelserna området därför i var behov av en översyn. Vidare rådde viss osäkerhet beskattningen om av bl.a. sjukvårdsfönnåner genom privata sjukförsäkringar. ,

u

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 63

I mitten av 1980-talet såg Förmånsbeskattningskommittén över bestämmelserna på bl.a. sjukvårdsområdet. Förslagen finns redovisade framför allt i departementspromemorioma Beskattning av naturaförmåner I och II, Ds Fi 1985:13 och 1986:27. Det är framför allt i den senare som skattebestämmelserna på sjukvårdsområdet tas upp. Förmånsbeskattningskommittén korn fram till att förmånerna på sjukvårdsområdet i allt väsentligt skulle undantas från beskattning. De motiv som kommittén anförde var följande Ds Fi 1986:27 132:

Den allmänna syn man alltid har haft när det gäller sjukvårdsförmåncr, sig de utgått från den offentliga vården eller från den vare privata vården, har varit att de inte skall beskattas. Det kan givetvis anses som en förmån att bli botad från en sjukdom, men därmed är det inte sagt att den bör beskattas. I KL finns redan i dag bestämmelser innebär att förmån av fri sjukvård, liksom ersättning för som sjukvårds- och läkarkostnader, inte skall beskattas. Det finns även bestämmelser som ger skattskyldig, som haft merkostnader på grimd av sjukdom, rätt till extra avdrag för sjukdomskostnader. Man kan här dra en parallell när det gäller synen på sjukvårdskostnader och beskattningen. Enligt kommittén bör förmån av sjukvård i princip inte beskattas. --- Numera har dock rätten till sjukvård reglerats genom lagstiftning. Sådan rätt tillkommer i princip landets hela befolkning och har intet samband med viss anställning och är inte heller beroende av att anställning föreligger. Rätten till den sjukvård som lagstiftningen erbjuder synes därför snarast vara en medborgerlig rättighet och är därför inte av natur att böra beskattas.

Enligt kommittén borde utgångspunkten för en lagstiftning vara att förmåner utgår på grundval av den allmänna försäkringen eller utgör som företagshälsovård inte skall vara skattepliktiga. Emellertid förekommer det att arbetsgivare tillförsäkrar fömiåner som inte tillkommer de anställda enligt den allmänna försäkringen. De vanligaste förmånema utöver den allmänna försäkringen torde vara de som avtalsenligt tillkommer statsanställda. Det gäller ersättning för patientavgifter och läkemedel. Genom den s.k. jämförelseregeln gällde denna skattefrihet också när anställningsavtal på andra sektorer arbetsmarknaden gav motsvarande förmåner. Enligt kommittén fanns det inte anledning att gå ifrån skattefriheten för förmåner av detta slag. Förmånsbeskattningskormnittén föreslog vidare att anställda som inte omfattades av den allmänna försäkringen skattefritt skulle samma förmåner som övriga anställda. Om beskattning av fri hälso- eller sjukvård skulle ske fanns det, enligt kommittén, i fråga om värderingen av förmånema två alternativ. Som skattepliktig förmån kunde räknas det belopp som arbetsgivaren faktiskt utgett i ersättning. Om arbetsgivaren skyddat sig genom försäkring kunde beskattningen i stället ske fortlöpande grundval av premien. Om försäkring inte förelåg kunde förmånen motsvara ett uppskattat premievärde.

64 Förmåner av fn hälso- och sjukvård...

Kommittén fortsatte att diskutera frågan om hur förmånen skulle beskattas när allmän försäkring förelåg s. 140. Man anförde bl.a.:

I förhållande till 1940-talets förhållanden föreligger väsentliga skillnader. Före den allmänna sjukförsäkringens tillkomst innebar arbetsgivarens åtagande, att den anställde befriades från kostnader som han annars inte rimligen hade kunnat undgå att betala. Den förmån som den anställde får genom de nu aktuella försäkringarna innebär att den läkar- och sjukvård som han i och för sig är berättigad till i stället kommer att utföras på privat sjukvårdsinrättning. Det är därvid knappast fråga om att få bättre vård. Samma vårdmetoder används i båda fallen och de allmänna sjukhusens tekniska standard är i varje fall inte underlägsen de privatas. Grund torde saknas för antagande att vården på privat sjukvårdsinrättning är av högre kvalitet än vad de offentliga sjukhusen erbjuder.

Enligt kommittén var de privata sjukvårdsförsäkringamas syfte inte att ge bättre utan snabbare vård. Kommittén ansåg att det var svårt att värdera en förmån som i huvudsak bestod i en tidsvinst.

Kommittén anförde s. 142:

Samhället får genom den allmänna försäkringen och andra generella åtgärder anses ha reglerat medborgarnas rätt till sjukvård. Finansieringen sker genom bidrag från försäkrade och arbetsgivare och med skattemedel. Bidragen är avdragsgilla vid taxeringen. Rätt till avdrag för kostnader för sjukvård utöver den generella som det allmänna tillhandahåller inom ramen för den allmänna försäkringen eller som tillhandahålls genom företagshälsovården är inte självklar. Avdragsrätten medför att underlaget för beskattningen minskar. Den medför därigenom även att sjukvårdskostnader övervältras andra.

Kommittén förordade i stället att arbetsgivaren inte skulle få avdrag för betald försäkringspremie eller för de kostnader han haft för den anställdes vård och behandling på privat sjukvårdsinråttning. Beskattning av utfallande försäkringsbelopp skulle då inte ske och den anställde skulle inte bli förmånsbeskattad. Kommitténs förslag låg i allt väsentligt till grund för de bestämmelser som gäller i dag prop. 198788:52, bet. 198788:SkU8, SFS 1987: 1303. Arbetsgivare får avdrag för kostnader för hälso- och skulle sjukvård för vilken ersättning utges enligt AFL. Andra sjukvårdskostnader är avdragsgilla endast om kostnaderna uppkommit vid insjuknande i samband med tjänsteförrättning utomlands eller om den anställde inte omfattas av den allmänna försäkringen. Anställds förmån av fri hälsooch sjukvård tas inte upp som intäkt. I fråga om avdragsbegränsningen för icke offentligt finansierad hälsooch sjukvård uttalades i propositionen prop. l98788:52, 56 följande:

Som jag tidigare föreslagit bör förmånen av fri sjukvård vara skattefri hos den anställde. Om en sådan subvention inte kopplas till en vägrad avdragsrätt hos arbetsgivaren för kostnader för privat

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 65

sjukvård som inte ersätts via den allmänna försäkringen skulle detta leda till att den offentliga vårdens resurser urholkades och även bidra till ojämnheter i fördelningen av det totala utbudet av sjukvård.

Avdragsbegränsningama finns i 20 § KL och punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL. Av förarbetena framgår att bestämmelserna inte tar sikte någon annan situation än arbetsgivarens kostnader gentemot sina anställda prop. 198788:52, s. 54 f och s. 73.

Läkemedelskostnader

Läkemedel som rabatteras enligt lagen 1981 :49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. omfattas inte av avdragsförbudet i 20 § KL.

Tandvård

I fråga om tandvården var läget annorlunda än för den egentliga sjukvården. Även för tandvårdsförmåner skulle, enligt de äldre bestämmelserna, en jämförelse ske mellan förmånen och vad som gällde i statlig tjänst. Eftersom staten i allmänhet inte erbjudit sina anställda fn tandvård har en sådan förmån i enskild tjänst i regel bedömts som skattepliktig. Någon ändring ansågs inte motiverad på denna punkt vid den senaste översynen av bestämmelserna prop. 198788:52 s. 55. Med några få undantag beskattas därför förmån av fri tandvård 32 § 3 b mom. KL. Om en arbetsgivare har utgett ersättning för anställds utgift för tandvård som avses i 2 kap. 3 § AFL patientavgiften skall ersättningen tas upp som intäkt för den anställde. Enligt AFL 2 kap. 3 § utges ersättning för tandvård om värden meddelas vid folktandvårdsklinik, odontologisk fakultet eller armars genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare, som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan upprättad förteckning. För den som är under tjugo år är tandvården avgiftsfri. Som intäkt tas emellertid inte upp sådan ersättning, om den avser anställd som inte är försäkrad enligt AFL. Inte heller om tandbehandlingen har bedömts som erforderlig med hänsyn till tjänstens krav för försvarsmaktens submarina och flygande personal eller för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden. Slutligen beskattas inte tandbehandling när behov av denna har uppkommit och utförts under tjänsteförrättning utomlands. De; föreligger alltså en skillnad mellan hälso- och sjukvård samt tandvård. Förmån av fri tandvård beskattas som regel till skillnad mot fri hälso och sjukvård. Nä: det gäller arbetsgivarens avdragsrätt är det avgörande kriteriet om tandården omfattas av AFL:s ersättningsregler eller inte. På samma sätt som för hälso- och sjukvård i övrigt medges avdrag för anställdas utgifter för tandvård som omfattas av den allmänna försäkringen.

3- 14-844

66 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

Försäkringar

Vid sidan av den allmänna bestämmelsen om fri sjukvård innehåller KL även bestämmelser om sjuk- och olycksfallsförsäkringar som har tagits i samband med tjänst. År 1950 prop. 1950:93, bet. l950:BevU49, SFS 1950:308 infördes i 32 § l mom. KL en bestämmelse om att ersättning som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring, tagen i samband med tjänst, skall hänföras till intäkt tjänst. av Ersättning som avser sjukvårds- och läkarkostnader skall däremot inte tas upp som intäkt. Några motiv till varför ersättningen för sjukvårdsoch läkarkostnader skulle vara skattefri framfördes inte i förarbetena men skälet torde vara att sådana förmåner inte beskattades. Skatteplikten begränsas alltså i huvudsak till den ersättning för inkomstbortfall som utgår på grund av försäkringen. Bestämmelsen har oförändrat innehåll

sedan den infördes numera första stycket e.

I punkt l av anvisningarna till 31 § KL anges när en sjuk- eller olycksfallsförsäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst. Kravet är att premierna för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att anmälan görs till försäkringsanstalten om att försäkringen tagits i samband med tjänst. Denna bestämmelse infördes år 1950 och angav då även vad som gällde när försäkringspremien betalades av den anställde. Bestämmelserna om sjuk- och olycksfallsförsäkringar kom till innan den allmänna försäkringen hade införts. Om arbetsgivaren inte bidrog till täckande av sjukvärdskostnader eller hade åtagit sig att utbetala sjuklön fick den enskilde skydda sig mot konsekvenserna av sjukdom genom sjuk- och olycksfallsförsäkringar. I detta sammanhang bör nämnas att det även finns sjuk- och olycksfallsföräkringar som inte tagits i samband med tjänst. Kostnaden för en sådan försäkring är en icke avdragsgill levnadskostnad för den skattskyldige som tecknat försäkringen och utfallande ersättning är då helt skattefri 19 § KL. Enligt punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL skall som intäkt av tjänst tas upp värdet av bl.a. försäkringar som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning eller som den anställde annars tillhandahållits grund av anställningen. Det är alltså en bestämmelse som tar sikte på försäkringar i allmänhet. Förmånen av att arbetsgivaren tecknar en sjukvårdsförsäkring som ersätter sjukvärdskostnader torde dock inte beskattas. Det finns visserligen inte något uttryckligt stadgande som undantar sådana premier snarare är förhållandet det motsatta enligt nämnda anvisnings- punkt men om förmånen av ersättningen för sjukvärdskostnader är -

skattefri 32 § 1 mom. e kan rimligtvis inte den underliggande premien

beskattas. Ett uttryckligt undantag från beskattning har nyligen införts när det gäller reseförsäkringar. Enligt punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL är förmån av fri försäkring avseende reseskydd under tjänsteresa inte skattepliktig SOU 1992:57, prop. 199293:127, bet. l99293:SkU10, SFS 1993: 1515. För enskilda näringsidkare är motsvarande premie avdragsgill i näringsverksamheten punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL. Med

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 67

reseskydd avses skydd mot skador på person eller egendom som uppkommer vid resa. Reseskyddet kan omfatta bl.a. stöld av och skador resgods, ansvarsskada, överfallsskydd, kostnader vid olycksfall eller akut sjukdom samt hemresa vid t.ex. sjukdom. Slutligen kan nämnas att fr.o.m. 1994 års taxering betalas en allmän sjukförsäkringsavgift alla förvärvsinkomster upp till 7,5 basbelopp. Avgiften är avdragsgill. Avgiften är inte knuten till någon förmån och statsrättsligt kan den betraktas som en skatt.

AGS och TFA

Avtalsgruppsjukförsäkringen AGS, som tillkom i början av 1970-talet, fungerar som ett komplement till den allmänna försäkringen och ger ersättning vid sjukdom som varar åtta dagar eller mer. Den skattemässiga definitionen på avtalsgruppförsäkring är en gruppsjukförsäkring som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer eller en avtalsgruppförsäkring för lantbrukare m.fl. som fastställts enligt vissa i lagtexten närmare beskrivna avtal. AGS ersätter enbart inkomstförlust och inte utgifter för sjukvärdskostnader. Före 1990 års skattereform betraktades AGS i skattehänseende som en kapitalförsälcring, vilket innebar att utfallande belopp inte beskattades. Genom 1990 års skattereform skall ersättning som utgår tas upp som intäkt av tjänst, 32 § 3 a mom. KL, eller intäkt av näringsverksamhet, punkt 12 av anvisningarna till 22 § KL SOU 1989:33, prop. 198990: 110, bet. 198990:SkU30, SFS 1990:650. Förmänen av sådan försäkring beskattas emellertid inte. Detsamma gällde före 1990 års skattereform. Trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA kan beskrivas som en av arbetsgivaren tecknad ansvarighetsförsäkring. Den kan ge den enskilde ersättning utöver socialförsäkringen och lagen om sjuklön, bl.a. under akut sjukdomstid och vid invaliditet. Dessutom täcker försäkringen kostnader som arbetsskadan medfört i form av t.ex. läkar- och sjukvårdskostnader. Ersättningen för ukvårdskostnader sker enligt skadeståndsrättsliga principer. Före 1990 års skattereform var ersättning på grund av kollektiv ansvarighetsförsäkring inte skattepliktig till viss del. Genom 1990 års skattereform slopades skattefriheten för den s.k. dagersättningen från TFA 19 § och punkt 12 av anvisningarna till 22 § KL. Ersättning från TFA för sjukvårdskostnader beskattas inte eftersom den utgår efter skadeståndsrättsliga grunder. Om sjukvårdsförmåner föreslås bli beskattade behövs inte någon särskild regel som undantar sjukvårdsersättningar från TFA eftersom dessa ersättningar ändå inte beskattas.

Skattereglerna för enskilda näringsidkare

Enligt punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL medges avdrag för egen hälsovård. Vad som här menas är en enskild näringsidkares utgifter för

68 Förmåner av fri hâlso- och sjukvård...

företagshälsovård. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 5.2.1 om företagshälsovård. När det gäller den enskilde näringsidkarens kostnader i övrigt på sjukvårdsområdet, t.ex. för hälso- och sjukvård samt tandvård, får dessa anses som den skattskyldiges levnadskostnader för vilka avdrag inte medges. Om det finns ett mindre utrymme för avdrag for särskilda fall är osäkert. Som framgår nedan om avdrag i inkomstslaget tjänst finns det en del äldre avgöranden där avdrag medgetts. Av punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL framgår att premie för reseskyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill omkostnad i näringsverksamheten. En sådan försäkring kan täcka bl.a. sjukvårdskostnader.

Avdrag i inkomstslaget tjänst

Kostnader för sjukvård och tandvård anses som inte avdragsgilla levnadskostnader när vården avser den skattskyldige. Det finns emellertid ett antal äldre rättsfall där avdrag har medgetts. Som exempel kan nämnas RÅ 1961:53 där valthornist fick avdrag för tandbehandling en som var nödvändig för yrket. I R77 1:49 bedömdes emellertid en sångares tandbehandling som en inte avdragsgill levnadskostnad. I RSV:s Handledning för beskattning av inkomst och förmögenhet m.m. sägs att praxis, dvs. att avdragsrätt inte föreligger för kostnader av detta slag, inte bör anses ändrad av ett fåtal avgöranden där avdrag för viss del av tandvårdskostnaden medgetts av speciella förhållanden.

5.1.4 överväganden och förslag

Inledning

Arbetsgivarens avdragsrätt är, som framgår av avsnitt 5.1.3, begränsad för kostnader inom sjukvårdsområdet. Samtidigt undantas flertalet sjukvårdsförmåner från förrnânsbeskattning. Utgångspunkten bör vara att det inte skall finnas några särskilda avdragsbegränsningar för en arbetsgivares kostnader för anställdas sjukvård m.m. Den anställde bör beskattas iden mån den av arbetsgivaren betalda värden utgör en förmån för honom. En refonnering enligt dessa riktlinjer är i överensstämmelse med grunderna för inkomstbeskattningen men föranleder ställningstagande till bl.a. värderingsfrågor, eventuella undantag från beskattning och, som en följd av undantag, avgränsningsproblem och defmitionsfrågor. Ett flertal av dessa problem har behandlats i tidigare lagstiftningsärenden. Det finns skäl att undersöka om de argument som motiverar dagens bestämmelser på sjukvårdsomrâdet fortfarande har bärkraft och om det finns möjligheter att reforrnera bestämmelserna enligt de nyss redovisade riktlinjerna. Närmast behandlas arbetsgivarens avdrag och därefter förmånsbeskattning av den anställde.

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 69

Arbetsgivarens avdrag

Utredningens forslag: Avdragsbegränsningama för arbetsgivarnas utgifter för anställdas hälso- och sjukvård tas bort.

Skälen för utredningens förslag: Inför 1990 års skattereform diskuterades som en alternativ metod för att uppnå en mer likformig be- skattning mellan kontantlön och andra löneförmåner att begränsa arbetsgivarens avdragsrätt. I betänkandet Reformerad inkomstbeskattning SOU 1989:33, del 1 framhålls bestämmelserna sjukvårdsområdet som ett sådant exempel. Metoden, som skulle ha kunnat tillämpas generellt för olika typer av fönnåner, avvisades dock av bl.a. följande skäl. Förmåner i annat än kontant lön skulle vara privatekonomiskt lönsamma vid en bolagsskatt på 28 % speciellt för anställda med hög marginalskatt. Avdragsbegränsningen skulle bara påverka arbetsgivare som betalar skatt i Sverige. Den skulle därför inte ge en mera likformig beskattning av lönefönnåner som utbetalas av stat, kommuner, vissa ideella organisationer samt utländska företag. Det är bl.a. dessa brister som kännetecknar dagens system för beskattning av hälso- och sjukvårdsförmåner, där den skattemässiga bedömningen har sin tyngdpunkt på avdragssidan. Det tyngsta argumentet för att ta bort avdragsbegränsningarna är dock att ett företag bör medges avdrag för kostnader som är företagsekonomiskt motiverade. När nyckelpersoner olika nivåer i företaget är borta från arbetet på grund av sjukdom kan det innebära stor skada för företaget. Detta gör sig särskilt ofta gällande för småföretag där verksamheten i regel är uppbyggd kring ett fåtal personer. En jämförelse kan göras med andra produktionsfaktorer, t.ex. en maskin, där ett avbrott leder till skada för företaget och där utgifter för att snabbt i gång maskinen är avdragsgilla. Om skadan snabbt åtgärdas ökar företagets intäkter till fördel for företaget, de anställda och slutligen det allmänna genom ökade skatteintäkter. I förarbetena till nuvarande bestämmelser har flera argument anförts för att avdragsrätten för kostnader sjukvårdsområdet skall vara begränsad. Ett skäl är att avdragsrätt för kostnader för sjukvård utöver den generella som det allmänna tillhandahåller inte är självklar eftersom underlaget för beskattningen minskar och att sjukvârdskostnadema övervältras på andra. Denna ståndpunkt är dock inte invändningsfri. Den privata vård som vi här talar om är inte till någon del offentligt finansierad. Den privata vården avlastar den offentliga vården vilket innebär att kostnaderna för stat och kommun totalt sett borde minska eftersom företagens avdragsrätt endast täcker 28 % av de kostnader som den privata vården Övertagit från den offentliga vårdapparaten. Ett ytterligare motiv för nuvarande avdragsbegränsningar har varit att en avdragsrätt skulle leda till att den offentliga vårdens resurser urolkades

70 Förmåner fri hälso- och sjukvård...

av

och även bidra till ojärnnheter i fördelningen av det totala utbudet av sjukvård. När det gäller den icke offentligt finansierade slutna vården är kostnaderna höga. Alternativet är kraftigt subventionerad vård. Den en offentliga vården har hög tillgänglighet och köerna är numera borta i de flesta sektorer. Enbart dessa skäl kommer intresset för icke offentligt av finansierad vård att vara begränsat. Vidare är den privata vårdkapaciteten relativt liten. De sjukvårdsförmåner avseende icke offentligt finansierad sluten vård som i flertalet fall torde vara aktuella är av begränsad natur. Utredningens bedömning är därför att ett införande av avdragsrätt som i någon mån balanseras en förmånsbeskattning av den anställde inte av kommer att leda till att den icke offentligt finansierade hälso- och sjukvården ökar i någon större omfattning. Sammanfattningsvis finns det flera skäl för att inte inkomstskattemässigt reglera sjukvårdsområdet avdragsbegränsningar. Utredningen föregenom slår därför att avdragsbegränsningarna för arbetsgivarna tas bort. I nästa avsnitt behandlas frågan arbetsgivarens tillhandahållande av om fri hälso- och sjukvård också innefattar en skattepliktig förmån för den anställde. Detta har betydelse för arbetsgivaren eftersom en sådan förmån ingår i underlaget för arbetsgivaravgiftersärskild löneskatt och påverkar preliminärskatteavdraget och skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Frågor de ekonomiska effekterna av förslaget behandlas i om kapitel 9.

Förmåner fri hälso- och sjukvård... 71

av

Förmånsbeskattning av den anställde

Hälso- och sjukvård

Utredningens förslag: En anställds förmåner fri hälso- och sjukav vård skall tas upp som intäkt. Fönnånema värderas enligt följande

för ojfentligt finansierad hälso- och sjukvård är värdet arbets-

givarens kostnader för att täcka den anställdes patientavgifter och läkemedelskostnader,

för icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård värderas för-

månen till den patient- eller vårdavgift som hade tagits ut för motsvarande behandling inom den offentligt finansierade vården,

förmån av fn sjukvårdsförsâkring beskattas inte. l stället beskattas

förmån av fri hälso- och sjukvård vid vårdutnyttjandet motsvarande patient- eller vårdavgiften. Förutsättningen för att icke offentligt finansierad vård skall värderas till ett belopp motsvarande patientavgiften är att den anställde hade haft rätt till offentligt finansierad vård och att han är verksam hos arbetsgivaren i icke obetydlig omfattning. För att förmånen av fri sjukvårdsförsäkring inte skall beskattas löpande krävs att den anställde är verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning.

Skälen for utredningens förslag:

Fömiânsfrågan

Utredningen har i föregående avsnitt föreslagit att arbetsgivare skall medges avdrag för kostnader för hälso- och sjukvård som han tillhandahåller sina anställda. I detta avsnitt behandlas frågan om arbetsgivarens tillhandahållande också innebär att den anställde får skattepliktig en förmån. I den mån den fria hälso- och sjukvården innefattar skatteen pliktig förmån skall den i avgifts-, uppbörds- och kontrolluppgiftshänseende behandlas som varje annan löneförmån. Det är därför viktigt att gränsdragningen i detta hänseende blir så tydlig som möjligt. Olikformig beskattning av arbetsinkomster leder till samhällsekonomiska snedvridningar. Ett neutralt skattesystem kräver att alla förmåner som utgår för tjänsten beskattas likvärdigt. Det finns dock fall där denna princip inte är möjlig eller lämplig att upprätthålla. När den offentliga vården var dåligt utbyggd ansågs det strida mot skatteförmågeprincipen att beskatta fri hälso- och sjukvård. Detta gällde i synnerhet när sjukdomen varade en längre tid. I dag är läget annorlunda. Sjukvården är tillgänglig för alla. Vid sidan av vårdcentraler och andra offentliga vårdinrättningar finns privatpraktiserande läkare som erbjuder av samhället subventionerad hälso- och sjukvård. Genom det nya offentliga ersättningssystemet till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster har ytterligare steg tagits för att öka

72 Förmåner fri hälso- och sjukvård...

av

etableringen privatpraktiserande vårdgivare. Läkemedel är av subventionerade. Ett högkostnadsskydd för vård- och läkemedelskostnader håller kostnaderna även för den som behöver ta i anspråk nere vårdnesursema i större utsträckning. Genom lagen om sjuklön och AFL utgår sjuklön eller sjukpenning vid sjukdom. Det kan knappast någon som för sin välfärd är beroende av att vara arbetsgivaren sörjer för-sjukvården, vare sig det är i form av ersättning för läkemedel och patientavgifter eller att arbetsgivaren tillhandahåller sjukvårdstjänster. Den enskildes utgifter för hälso- och sjukvård är en privat levnadskostnad inte är avdragsgill. Vid läkarbesök m.m. inom den offentsom liga vården skall patientavgifter betalas. Om den enskilde utnyttjar vård inte är offentligt finansierad skall premier till försäkringsbolaget eller som vårdavgifter till privatsjukhuset betalas. Dessa kostnader är således inte avdragsgilla. När arbetsgivaren tillhandahåller anställd fri hälso- och sjukvård blir en frågan genast mer komplicerad. Det finns anledning att skilja om arbetsgivaren betalar den anställdes kostnader för offentligt finansierad vård eller icke offentligt finansierad vård. Vi behandlar de båda fallen i det följande.

.Ojfentligt finansierad vård

När det gäller den ojfentligt finansierade vården är förmånen lätt att fast-

ställa. Förmånen består i att arbetsgivaren betalar den anställdes patientavgifter eller läkemedelskostnader. Det föreligger inga svårigheter att värdera denna förmån. Den bör värderas till vad arbetsgivaren har ersatt den skattskyldige för, dvs. patientavgiften eller läkemedelskostnadema. När arbetsgivaren ersätter den anställde för dennes patientavgifter är det i realiteten inte fråga hälso- och sjukvårdsförmåner, utan om betalom ning av den anställdes privata levnadskostnader.

Icke ojfentligt finansierad vård

I fråga den icke offentligt finansierade vården är det i vissa fall om svårare att avgöra skattepliktig förmån föreligger för den anställde om en när arbetsgivaren betalar den direkt eller genom en sjukvårdsförsäkring. Det går att urskilja några olika situationer. Vid utnyttjandet offentlig vård gäller köprincipen vilken innebär att av undantag från denna princip endast görs om medicinska skäl föreligger. Den väntetid som därmed kan uppkomma leder i vissa fall till ökade kostnader för företaget. Genom att t.ex. teckna sjukvårdsförsäkringar som garanterar att företagets personal snabbt får vård eller en vård vid för företaget mest lämplig tidpunkt kan företagets kostnader begränsas. En sådan avbrottsförsäkring är givetvis viktigare mer sårbart företaget är vid den anställdes frånvaro. Vid utredningens kontakter med försäkrings-

Förmåner fri hälso- och sjukvård... 73

av

bolagen har framkommit att många småföretag har tecknat sjukvårdsförsäkringar av det skälet att verksamheten är uppbyggd kring en eller ett fåtal personer. Vanligast är att arbetsgivaren betalar för sådan privat sjukvård som den anställde enligt HSL har rätt att få i den offentliga vården. Motivet för arbetsgivaren att ändå betala hela sjukvårdskostnaden vid en privat sjukvårdsinrättning är att försäkra sig att nyckelpersoner om får en snabbare vård än vad den offentliga vården kan garantera eller att vården kan ske vid en för arbetsgivaren lämplig tidpunkt. För arbetsgivaren är kostnaden för den tidsvinst som den privata vården kan ge ett medel att begränsa ett ofta mycket större inkornstbortfall som sjukfrånvaron annars skulle kunna leda till. Frågan är om den hälso- och sjukvård som arbetsgivaren betalar också innefattar förmån for den en anställde. I det sammanhanget kan noteras att det även förekommer att privatpersoner tecknar privata sjukförsäkringar. Denna marknad är dock mycket begränsad. Detta torde bero på att en privatperson kan få motsvarande vård av likvärdig kvalitet inom ramen för den offentliga vården för en kostnad begränsad till patientavgiften. Vid angivna förhållanden är det enligt utredningens uppfattning tveksamt att beskatta en anställd för en sjukförsäkring som är tagen i arbetsgivarens intresse och som man dessutom i det enskilda fallet inte vet om den anställde över huvud taget ser som en förmån. Däremot anser utredningen att den anställde skall beskattas för värdet av att ett belopp motsvarande patientavgiften ersatt av arbetsgivaren. Denna fråga behandlas nämnare nedan under rubriken patientavgiftsmodellen. Det finns dock fall där det är motiverat att beskatta den anställde för privat sjukvård som arbetsgivaren fritt tillhandahåller. Som framgår av uppgifterna från Sophiahemmet finns det ett antal patienter själva som betalar vården utan att deras arbetsgivare är inkopplade. Det förekommer givetvis också privat vård som arbetsgivaren betalar utan att det är fråga om en avbrottsförsälcring. Det är inte möjligt att urskilja varje sådant enskilt fall. Utredningen har i stället valt att dra gränsen schablonmässigt på så sätt att om den anställde är verksam i företaget i icke oväsentlig omfattning är presumtionen att det är fråga om vård som i första hand utförts i arbetsgivarens intresse. En annan situation där den anställde bör beskattas för förmånen av fri icke offentligt finansierad vård är den om anställde inte har rätt till den aktuella behandlingen inom den offentligt finansierade värden. Det gäller t.ex. skönhetsoperationer o.d. Vi behandlar dessa frågor närmare nedan efter patientavgiftsmodellen.

Ihtientavgiftsmødellen

Utredningen föreslår av skäl tidigare redovisats att förmånen - som av fri icke offentligt finansierad vård skall värderas till ett belopp som motsvarar patientavgiften för det offentligt finansierade alternativet. Det bör gälla både den slutna och den öppna vården. l avsnitt 5.1.1 finns en redogörelse för systemet med patientavgifter.

74 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

Patientavgiftema varierar beroende bl.a. på var i landet vården erbjuds. En fråga är därför vilken avgift som gäller som jämförelse. Enligt utredningen bör de avgifter som tillämpas på den ort där vården utnyttjas vara avgörande för värderingen. Detta är framför allt motiverat av praktiska utför åtgärden endast behöver hålla reda den skäl eftersom den som taxa gäller där han är verksam. Denna metod följer för övrigt av som de allmänna reglerna att en förmån skall värderas till ortens pris. Inom den icke offentligt finansierade vården finns naturligtvis inte något tak for kostnader motsvarande högkostnadsskyddet i den offentligt finansierade vården. Att skattemässigt införa ett sådant tak skulle leda till praktiska problem när det gäller skattskyldiga som utnyttjar både offentligt och icke offentligt finansierad vård. Detta problem förstärks av att i högkostnadsskyddet har samordnats kostnaderna för patientavgifter och läkemedelskostnader. Vidare innebär en värdering enligt patientavgiftssystemet i övrigt att några oskäliga beskattningskonsekvenser inte kan uppkomma högkostnadsskyddet inte beaktas. Vid angivna anses även om förhållanden föreslår utredningen att varje enskild vårdåtgärd skall värderas för sig utan beaktande av det i den offentligt finansierade vården lagstadgade högkostnadsskyddet. I de fall den anställde beskattas för en tänkt patientavgift bör han beskattas för kontant lön för övriga utgifter i form av resor eller som andra omkostnader arbetsgivaren betalat och som inte avser vården. som Förmånsbeskattningen av fri hälso- och sjukvård till ett belopp motsvarande patientavgift leder oundvikligen till en ökad administrativ belastning för vårdgivaren, försäkringsbolag och arbetsgivaren. Med hänsyn till att patientavgiftssystemet är känt för de flesta vårdgivare torde dock värderingsproblemen vara begränsade. Vidare behövs inte något uppgiftslämnande i det fall arbetsgivarenvårdgivaren tar ut en självrisk av de anställda till ett belopp motsvarande patientavgiften. I ett sådant fall uppkommer givetvis inte någon skattepliktig förmån för den anställde. Ett sådant system motverkar dessutom överutnyttjande av vård. Utredningen har erfarit att företagshälsovårdsenheter som även bedriver hälso- och sjukvård i många fall redan använder sig av ett patientavgiftssystem.

Bör fönnáner av en sjukvárdsförsäkring beskattas

Skandia erbjuder två olika typer, en mindre och en större, av privata sjukvårdsförsäkringar. Dessa kan tecknas enbart av arbetgivare. Den mindre försäkringen omfattar enbart sluten vård medan den större även inkluderar öppen vård. Helårspremien uppgår till l 800 kronor för den mindre försäkringen och till ca 5 000 kronor för den mer omfattande försäkringen.

Även Trygg-Hansa SPP har två typer privata försäkringar. Den

av mindre har en självrisk på 1 000 kronor och utesluter på så sätt oftast öppenvården. Helårspremien uppgår till l 300 kronor och försäkringen kan även tecknas av privatpersoner. Försäkringen täcker den sjukes samtliga avgifter upp till 5 000 kronor. Kostnader som överstiger detta

Förmåner av fri hälsø- och sjukvård... 75

belopp ersätts upp till 3 basbelopp om Trygg-Hansa SPP godkänner be-

handlingen. I båda fallen är självrisken 1 000 kronor. Den större försäkringen utan självrisk har en årspremie 5 000 kronor. En förca

säkrad i Trygg-Hansa SPP blir inte automatisk hänvisad till privat

en sjukvårdsinrättning, vilket innebär att förmånen utgörs tillgången till av information om var den försäkrade kan få tillgång till den bästa vården, oavsett om denna är offentlig eller privat. Detta är ett konkret mervärde som en person utan försäkring måste inhämta på annat sätt. Mervärdet av att före i kön finns hos båda försäkringsbolagen. Wasa tillhandahåller också två typer av privatförsäkringar. Premien för den mindre försäkringen uppgår till 4 % av basbeloppet medan premien för den mer omfattande varierar mellan 12 och 25 % basbeloppet. Det av förekommer olika försäkringar som arbetsgivaren kan teckna och som erbjuder olika privata sjukvårdstjänster. Det kan i förstone anses naturligt att den anställde i dessa fall bör beskattas för ett förmånsbelopp motsvarande försäkringspremien. Ett sådant synsätt torde också det vara vanliga inom inkomstbeskattningen jfr punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL även om vissa undantag finns, t.ex. fömtån fri grupplivförsäkring av 32 § 3 a mom. KL. En sådan lösning har nackdelen bl.a. att den är svår att samordna med de fall då arbetsgivaren direkt betalar sjukvårdskostnaderna. Det förekommer nämligen att arbetsgivare tecknar avtal direkt med en privatklinik utan att gå via försäkring. en En arbetsgivare kan också i ett anställningsavtal eller annat sätt utfästa sig att bekosta den anställdes vård med villkor kanske är försom delaktigare än om arbetsgivaren tecknat en försäkring. l dessa fall torde förmånsbeskattning inte komma i fråga förrän förmånen utnyttjas. För den anställde torde arbetsgivarens utfästelse att svara för vissa utgifter vara lika mycket värd som en försäkring. Det är därför svårt att motivera varför enbart försäkringsfallet skall leda till förmånsbeskattning. Ett annat problem som uppkommer beträffande en omedelbar beskattning av förmånen av att arbetsgivaren tecknar en sjukvårdsförsäkring för den anställde är hur förmånen skall värderas. Detta gäller i synnerhet när arbetsgivaren tecknat en kollektiv försäkring för samtliga anställda. Vi är alltså tillbaka till den fråga som diskuterats tidigare nämligen att det är både arbetsgivaren och den anställde som har ett intresse av en försäkring som ger vissa fördelar. Som vi tidigare konstaterat är det inte möjligt att finna en tillräckligt säker grund för att objektivt bedöma när ett mervärde föreligger för den anställde och hur det skall värderas. Härtill kommer de tekniska och administrativa svårigheter med bl.a. kollektiva försäkringar. Utredningen föreslår därför att förmånen av en fri sjukvårdsförsäkring inte skall beskattas. I stället skall utnyttjandet av den vård som försäkringen ersätter beskattas som en förmån. Denna förmån skall sätt ovan redovisats värderas till ett belopp motsvarande patientavgiften.

76 Förmåner fn hälso- och sjukvård...

av

Icke offentligt finansierad vård som inte bör omfattas

av patientavgiftsmodellen

De föreslagna reglerna förmånsbeskattning av öppen och sluten hälsoom och sjukvård som inte är offentligt finansierad får inte leda till missbruk. En tänkbar möjlighet är att en arbetsgivare bekostar en behandling som inte är medicinskt motiverad och som aldrig skulle ha kunnat genomföras den offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Det kan exemgenom pelvis vara fråga om vissa kosmetiska operationer. Det kan även vara andra åtgärder som den offentliga vården inte tillhandahåller på grund av prioriteringar. Ersättning för sådana behandlingar är en förmån som alltid bör beskattas till marknadsvärdet. I vårt förslag finns en koppling till den offentligt finansierade vården. Förmånen av fri vård som tas i anspråk värderas till ett belopp motsvarande den patientavgift som hade tagits ut för motsvarande vård inom den offentligt finansierade vården. Det innebär också att den behandling som det är fråga lika gärna hade kunnat utföras inom den offentliga vårom den. Förutsättningen är att den anställde hade haft rätt till den aktuella behandlingen inom den offentligt finansierade vården. Behandling som en skattskyldig inte är berättigad till i den offentligt finansierade vården undantas alltså från värdering till patientavgift. en Ytterligare förutsättning bör vara uppfylld för att förmånen av fri en icke offentligt finansierad vård skall värderas till ett belopp motsvarande patientavgiften. Som framgått tidigare är en viktig gmnd för utredningens ståndpunkt att förmånsvärdet skall begränsas till patientavgiften att vården typiskt sett syftar till att minimera arbetsgivarens kostnader vid ett avbrott. I detta ligger att syftet med behandlingen är att den anställde skall återgå i tjänst. För att undvika att reglerna utnyttjas t.ex. genom att upp- .rätta formella anställningsavtal eller liknande bör en förutsättning för värderingsregelns tillämpning vara att den anställde är verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning. Samma krav föreslås gälla för att förmånen .av fri sjukvårdsförsäkring skall vara skattefri. Begreppet verksam i icke oväsentlig omfattning har en liknande betydelbegreppet arbetat i icke oväsentlig omfattning, som tillämpas för se som näringsverksamhet. Begreppet arbetat i icke oväsentlig omfattning innebär att det är fråga aktiv näringsverksamhet vilket bl.a. har betydelse för om egenavgifter eller särskild löneskatt skall betalas. Definitionen på om aktiv näringsverksamhet finns numera i 11 kap. 3 § AFL. För att aktiv

näringsverksamhet skall anses föreligga fordras enligt uttalanden i

förarbetena att den skattskyldige i normalfallet skall ha ägnat syssloma i näringsverksamheten minst en tredjedel av den tid som åtgår för en vanlig anställning. Översatt till anställd skulle därför begreppet att ha en varit verksam i icke oväsentlig omfattning innebära att den anställde skall ha minst en tredjedels anställning hos arbetsgivaren. Om den anställde inte uppfyller kravet på verksamhet beskattas han för sjukvårdsförsäkringen. Har arbetsgivaren inte tecknat någon förmånen av försäkring utan direkt för sjukvårdskostnaderna sker en beskattning svarar

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 77

motsvarande marknadsvärdet, dvs. normalt för ett belopp motsvarande arbetsgivarens kostnader. Det ligger i sakens natur att patientavgiftsvärderingen avser värdet av själva vården och vistelsen på sjukhuset. Den omfattar inte sådana förmåner som består av att arbetsgivaren står för eventuella kringkostnader i form av resor eller liknande. Ytterligare ett undantag som kan övervägas gäller anställda som inte är försäkrade enligt AFL eller som annan grund inte har rätt till den subventionerade hälso- och sjukvården samt tandvården. Det kan vara personer som inte är svenska medborgare och som inte heller är att anse som bosatta i Sverige. Som tidigare nämnts är förutsättningen för att förmånen av icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård skall värderas till ett belopp motsvarande patientavgiften att den anställde hade haft rätt till behandlingen inom den allmänna sjukförsäkringen m.m. För sådana anställda som inte omfattas av den offentliga finansieringen och som alltså inte har rätt till offentligt finansierad vård gäller att värdet av vården skall beräknas till marknadsvärdet. För den anställde innebär arbetsgivarens utgifter för vården i sin helhet en inbesparad levnadskostnad. Hade arbetsgivaren inte bekostat vården hade den anställde fått svara för utgifterna själv. Den anställde bör därför beskattas för värdet av vården.

Nedsättning och jämkning av förmånsvärdet

Utredningens förslag: Om den skattskyldige utger ersättning för förmåner på sjukvårdsområdet skall förmånsvärdet sättas ned med motsvarande belopp. Värdet av en förmån får jämkas uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl.

Skälen för utredningens förslag: Enligt punkt 4 av anvisningarna till 42 § KL skall förmånsvärdet sättas ned om den skattskyldige utger ersättning för en förmån. Det är fråga om förmåner vars värden beräknas schablonmässigt enligt punkt 2 och 3 av anvisningarna till nämnda paragraf bil- och måltidsförmåner. Utredningen har föreslagit att också värderingen av förmåner på hälso- och sjukvårdsområdet skall ske schablonmässigt. I det följande behandlas frågan om en motsvarande nedsättningsmöjlighet också behövs beträffande hälso- och sjukvårdsförmåner. Vid de kontakter som utredningen haft med bl.a. företrädare för företagshälsovården har kommit fram att det är relativt vanligt att de anställda betalar en patientavgift för sådana läkarbesök m.m. som inte är arbetsrelaterade, dvs. för sådana tjänster som inte ryms inom företagshälsovårdsbegreppet.

78 Förmåner av fn hälso- och sjukvård...

När den anställde betalar en patientavgift bör förmånsvärdet sättas ned med motsvarande belopp. Om den patientavgift som företagshälsovårdsenheten eller den inrättning som tillhandahåller icke offentligt finansierad öppen vård tillämpar överensstämmer med vad motsvarande besök kostar inom den offentligt finansierade vården blir resultatet att någon förmånsbeskattning inte utlöses. Detta är en följd av vårt tidigare förslag att förmån av fri icke offentligt finansierad vård skall värderas till ett belopp motsvarande patientavgiften inom den offentligt finansierade vården. Detta medför att vårdinrättningen och arbetsgivaren slipper en administrativ omgång med rapportering och kontrolluppgift. Den aktuella anvisningspunkten innehåller ytterligare en regel, men av ett annat slag. Värdet av bil- och måltidsförmåner får jämkas uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skäl. Även för förmåner på hälso- och sjukvårdsområdet kan det finnas behov av att jämka förmånsvårdet uppåt eller nedåt. Med hänsyn till de relativt låga fönnånsvärdena torde behovet av jämkning företrädesvis gälla en höjning av värdet. När det gäller en jämkning uppåt är utgångsläget för de föreslagna värderingsreglema att de bygger på uppfattningen att det till stor del ligger i arbetsgivarens intresse att tillhandahålla Lex. sluten icke offentligt finansierad vård. Det är fråga om att snabbt tillbaka nyckelpersoner i tjänst eller att bättre kunna planlägga vården med hänsyn till arbetet. Värderingsregeln bygger också svenska förhållanden där skillnaden mellan offentligt och icke offentligt finansierad vård är liten. De föreslagna reglerna kan emellertid komma att utnyttjas för andra syften. När det gäller behandlingar som den offentliga hälso- och sjukvården inte tillhandahåller innebär värderingsreglema i sig en spärr genom att de enbart gäller om den anställde hade haft rätt till behandlingen inom den offentligt finansierade vården. Det kan tänkas situationer där vård erbjuds utomlands på väsentligt bättre villkor än svenska offentliga eller privata sjukhus. I ett sådant fall är det rimligt att jämka värdet uppåt. Enligt utredningens bedömning torde inte många situationer uppstå då jämkningsregeln behöver tillämpas. Standarden på den svenska hälsooch sjukvården är hög och vården är kraftigt subventionerad. Det ekonomiska intresset för att hitta egna lösningar torde därför vara begränsat.

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 79

Ihndvård

Utredningens förslag: Avdragsbegränsningarna för arbetsgivaren tas bort. Den anställde skall beskattas för värdet av den tandvård som arbetsgivaren tillhandahåller eller betalar. Förmånen skall värderas till marknadsvärdet. För submarin och flygande personal föreslås att Skattefriheten finns kvar för sådan tandbehandling som är erforderlig för tjänsten.

Skälen för utredningens förslag: När det gäller tandvård föreslås att avdragsbegränsningarna tas bort för arbetsgivarna. I fråga om förmånsbeskattningen av de anställda kan det diskuteras om förmånsvärtlet skall begränsas på liknande sätt som för vård inom den icke offentligt fmansierade hälso- och sjukvården. Genom tandvårdsförsäkringen subventioneras vuxentandvården. Det finns ytterst få tandläkare som står utanför sjukförsäkringens ersättningssystem. Detta förhållande skiljer tandvården från hälso- och sjukvården. Det innebär att i princip all den tandvård som utförs är offentligt finansierad. Utredningen bedömer att det ur ett avbrottsförsäkringsperspektiv finns ett mycket begränsat intresse hos arbetsgivarna att bekosta sådan tandvård som inte är offentligt finansierad. Det behövs därför inga särskilda bestämmelser för icke offentligt finansierad tandvård. För flygande och submarin personal ställs vissa krav på tandstatus eftersom förändringar i atmosfärtryck kan utlösa akuta käk- och tand-

smärtor som äventyrar flyg- och dyksäkerheten ifr t.ex. Försvarets för-

fattningssamling 1986:25. Som tidigare nämnts förmånsbeskattas inte försvarsmaktens flygande och submarina personal och andra anställda med i huvudsak likartade förhållanden för tandbehandling som krävs för tjänsten. Det saknas anledning att ändra denna ordning. Nuvarande bestämmelse i 32 § 3 b mom. KL kvarstår därför oförändrad för dessa yrkesgrupper.

Läkemedelskostnader

Utredningens förslag: Skattefriheten för förmån av fria läkemedel tas bort. I övrigt är inte några särskilda bestämmelser erforderliga som tar sikte på läkemedelskostnader.

Skälen för utredningens förslag: Enligt lagen 1981 :49 om begränsning av läkemedelskostnader, m.m. tillhandahålls receptbelagda läkemedel och vissa receptfria läkemedel kostnadsfritt eller till reducerat pris.

80 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

Läkemedel ingår dessutom i det s.k. högkostnadsskyddet, vilket innebär att den enskildes utgifter är begränsade. Några avdragsbestämmelser som tar sikte läkemedel finns inte. Däremot förmånsbeskattas inte fria läkemedel i inkomstslaget tjänst. Till skillnad mot hälso- och sjukvården kan läkemedel inte delas upp i offentligt finansierade eller icke offentligt finansierade. Det innebär att den skattskyldiges utgifter för läkemedel regelmässigt begränsas av högkostnadsskyddet. En skattemässig särbehandling förefaller omotiverad. För-

månen av att arbetsgivaren betalar den anställdes av samhället subven-

tionerade läkemedelskostnader bör beskattas utan begränsning.

Enskilda näringsidkare

Utredningens förslag: Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag medges avdrag i näringsverksamheten för kostnad för hälso- och sjukvård till den del värdet av sådan vård inte skall tas upp som intäkt för anställd. Avdrag medges för sjukvârdsförsäkring. Förutsättningen för avdragsrätt är att det är fråga om aktiv näringsverksamhet.

Skälen for utredningens förslag: Enskilda näringsidkare och fysiska personer som är delägare i handelsbolag bör komma i samma skattemässiga situation som om verksamheten drevs genom ett aktiebolag. Det innebär att avdrag bör medges i den mån en anställd inte beskattas for motsvarande förmån. För enskilda näringsidkare torde det inte vara tillräckligt att avdragsbegränsningama i 20 § KL och punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL tas bort i den mån dessa bestämmelser tar sikte på enskilda näringsidkare och inte enbart på en företagare i rollen som arbetsgivare. För en enskild näringsidkare torde hälso- och sjukvård som riktar sig till näringsidkaren själv inte anses som en driftkostnad i näringsverksamheten utan som en icke avdragsgill levnadskostnad allmänna bestämmelser i 20 § KL. Det behöver därför framgå av punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL att avdrag medges för kostnad för egen hälso- och sjukvård. Avdrag bör medges till den del värdet av sådan vård inte skall tas upp som intäkt för anställd. Det betyder att för offentligt finansierad vård medges inte avdrag eftersom förmån av att arbetsgivaren betalar den anställdes patientavgift skall beskattas och att förmånens värde motsvarar patientavgiften. För icke offentligt finansierad vård kan avdrag medges till den del värdet av sådan vård inte skall tas upp som intäkt för anställd. Om förutsättningarna i punkt 6 av anvisningarna till 42 § KL är uppfyllda innebär alltså bestämmelsen att en behandling som kostar 1 000 kronor ger ett avdrag på 880 kronor om patientavgiften är 120 kronor för motsvarande behandling inom den offentliga vården.

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 81

För läkemedelskostnader behövs inte någon reglering eftersom förmån för en anställd av fria läkemedel alltid skall beskattas. Däremot bör en enskild näringsidkare medges avdrag för kostnader för egen tandvård eller vaccination under förutsättning att en anställd i motsvarande situation kunnat åtnjuta sådan behandling utan förmånsbeskattning. Vidare bör avdrag medges för tandbehandling och vaccination samma vilkor som undantagen från förmånsbeskattning i inkomstslaget tjänst. För en anställd som är verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning beskattas inte förmånen av en fri sjukvårdsförsälcring. I stället beskattas förmånen när den anställde tar i anspråk försäkringen. Motsvarande bör gälla för en näringsidkare. Utredningen föreslår därför att avdrag skall medges för sjukvårdsförsäkring i näringsverksamhet. En bestämmelse med detta innehåll föreslås införas i punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL. När näringsidkaren utnyttjar försäkringen skall som intäkt tas upp ett motsvarande belopp som för en anställd. En bestämmelse om att som intäkt ta upp åtnjutandet av vården föreslås därför tas in i punkt l anvisningarna till 22 § KL. Värdet av vården skall av bedömas med stöd av bestämmelserna i punkt 4 och 6 av anvisningarna till 42 § KL. Det innebär att om förutsättningarna är uppfyllda skall som intäkt tas ett belopp motsvarande patientavgiften inom den offentligt upp finansierade vården. Förutsättningen för att en anställd inte skall beskattas för förmånen av en fri sjukvårdsförsäkring och att förmån av fri hälso- och sjukvård skall värderas till ett belopp motsvarande patientavgiften är att den anställde är verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning. Motivet till detta krav är att försäkringen och vården anses vara ett sätt för arbetsgivaren att minska kostnaderna vid avbrott som kan uppkomma i händelse av en anställds sjukdom. Motsvarande princip om avbrottsföisäkring bör gälla för näringsidkare. För att avdrag skall medges för sjukvårdsförsäkring samt för hälso- och sjukvård m.m. bör uppställas ett krav att förvärvskällan utgör aktiv näringsverksamhet enligt ll kap. 3 § AFL.

Vissa försäkringsfrågor

Utredningens förslag: Undantaget från beskattning för sjukvårdsoch läkarkostnader som utgår på grund av sjuk- eller olycksfalls- försäkringar som tagits i samband med tjänst tas bort. -

Skälen för utredningens förslag: Av avsnittet 5.1.3 framgår att det i 32 § l mom. KL fanns ett undantag från beskattning i inkomstslaget tjänst av ersättning för sjukvårds- eller läkarkostnader som utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring. Det är fråga om försäkringar som arbetsgivaren tagit för den anställde i samband med tjänsten. Dessa försäkringar skall inte blandas ihop med de

82 Förmåner av fri hâlso- och sjukvård...

sjukvårdsförsäkringar som i regel ger rätt till icke offentligt finansierad vård. I stället syftar stadgandet på försäkringar tryggar den som anställdes behov av både sjukpenning och vård. Bestämmelsen tillkom innan den allmänna försäkringen hade införts. Tidigare förekom det att den anställde kunde ta sådana försäkringar som stadgandet reglerar i samband med tjänsten. Eftersom det inte längre förekom sådana försäkringar som bekostades den anställde ändrades av bestämmelsen i punkt 1 av anvisningarna till 31 § KL år 1987. En försäkring ansågs ha tagits i tjänsten bl.a. om det enligt anställningsavtalet förelåg en skyldighet för arbetstagaren att ha sådan en försäkring. Efter denna lagändring kunde alltså undantaget från beskattning av sjukvårdskostnader avse enbart försäkringar hade bekossom tats av arbetsgivaren för tjänsten. Mot bakgrund av denna förändring är det egendomligt att det på två ställen i KL finns reglerat att ersättning för sjukvårdskostnader är undantagna från beskattning dels i 32 § l mom., dels i 32 § 3 b mom. I båda fallen är det förmåner utgår för tjänsten som och som alltså bekostats av arbetsgivaren. Tidigare, när försäkringarna även kunde bekostas av den anställde och då avdragsrätt förelåg för denne, var det motiverat med två stadganden eftersom 32 § 3 b KL mom. enbart avser förmåner som bekostas av arbetsgivaren. En anpassning bör göras till förslagen i övrigt om att förmåner på sjukvårdsområdet skall beskattas. Ersättningarna utgör förmåner härsom rör från arbetsgivaren via försäkringen och bör beskattas andra som förmåner på hälso- och sjukvårdsområdet. Detta innebär att sådan ersättning som utgått grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring som arbetsgivaren tagit i samband med tjänsten kommer att beskattas. En ändring görs därför i 32 § l mom. e KL.

Kostnader som uppstår under tjänsteresa utomlands samt vaccination

Utredningens förslag: Några särskilda bestämmelser förmån om av fri hälso- och sjukvård eller tandvård som åtnjuts under tjänstgöring utomlands föreslås inte. Vaccinationer som betingas av tjänsten undantas från förmånsbeskattning.

Skälen för utredningens bedömning: Några särregler avseende förmån av fri hälso- och sjukvård som åtnjuts i samband med tjänsteförrättning utomlands behövs inte. Enligt de tidigare redovisade förslagen sker nämligen inte någon beskattning förmånen sjukvårdsförav av en säkring. I stället beskattas förmånen fri hälso- och sjukvård när den av tas i anspråk. Förmånen värderas till en patientavgift motsvarande den i Sverige offentligt finansierade vården. Hade den skattskyldige blivit sjuk i Sverige hade han fått betala en patientavgift. Några särregler behövs därför inte.

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 83

När det gäller tandvård under tjänsteförrättning utomlands innebär nuvarande regler att arbetsgivarens ersättning till den anställde för vården är undantagen från förmånsbeskattning. Om arbetsgivaren i stället ersätter den anställde för patientavgiften för tandvård i Sverige sker emellertid förmånsbeskattning. Enligt utredningens bedömning bör arbetsgivarens ersättning ersättning för den anställdes levnadskostnader. anses som en Ur ett avbrottsförsäkringsperspektiv är arbetsgivarens intresse att ersätta den anställdes tandvårdskostnader begränsat. Undantaget från fönnånsbeskattning avseende tandvård utomlands bör därför slopas. Däremot finns det skäl att från beskattning undanta sådana vaccinationer betingas tjänsten. Det gäller både för tjänstgöring i Sverige och som av utomlands. Som exempel kan nämnas vaccinationer som rekommenderas vid inresa till olika länder. Även för vissa yrkesgrupper i Sverige kan det vaccinationer. Vidare är det relativt ofta förekommande finnas behov av att vaccination sker mot influensa. En regel om att förmån av fri vaccination betingas i tjänsten bör tas in i 32 § 3 b mom. KL. som

5.2 Företagshälsovård

I och med att förordningen 1985:326 om bidrag till företagshälsovård statsbidragsforordningen har upphört finns för närvarande ingen författningsreglerad definition av begreppet företagshälsovård. Det är ändå tämligen klart vad med detta begrepp. Det finns beskrivningar som menas på sådan verksamhet och Arbetarskyddsstyrelsen arbetar för närvarande med föreskrifter som bl.a. skall beskriva företagshälsovården. Eftersom dessa föreskrifter ännu inte är klara har Arbetarskyddsstyrelsen utredningens förfrågan lämnat en preliminär beskrivning av verksamheten. Denna finns återgiven i avsnitt 5.2.3. Vanligt förekommande uppgifter för en företagshälsovård är:

bedömningar effekter arbetsmiljön kan ha på den anställdes - av som hälsa i nuvarande arbetsmiljö kan göras genom t.ex. mätningar och kartläggningar och vid förändringar i arbetsmiljön Lex. vid införandet arbetsmoment och vid anskaffning av nya maskiner, av nya att gruppvis information och rådgivning kring psykosociala - ge frågeställningar, rapporter och analyser av arbetsskade- och frånvarostatistik, rådgivning och utbildning i uppbyggnad av rehabiliteringsrutiner, arbetsplatsanpassning, riktade hälsoundersökningar, t.ex. droger, viss hälso- och sjukvård i samband med skada och sjukdom som upp- kommit i arbetet eller som har samband med arbetet i akut skede eller i rehabiliteringsfasen

Utredningen har varit i kontakt med Arbetarskyddsstyrelsen, två företagshälsovårdsenheter och Föreningen Svensk Företagshälsovård bilaga 1.

84 Förmåner av fn hälso- och sjukvård...

5.2.1 Skattereglema om företagshälsovård

Med undantag för vissa regler som rör enskilda näringsidkare infördes de första skattebestämmelsema om företagshälsovård år 1987 prop. 198788:52, bet. 198788:SkU8, SFS 1987: 1303. Bestämmelserna innebar att avdrag medgavs för företagshälsovård uppfyllde villkoren för som bidrag enligt förordningen om bidrag till företagshälsovård samtidigt som anställds förmån av fri företagshälsovård inte skulle tas intäkt, upp som punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL och 32 § 3 b mom. KL Som motiv hänvisades till vad som hade anförts om sjukvårdsförmåner. Vidare åberopades att företagshälsovården vuxit fram på initiativ av arbetsmarknadens parter och utgör en av de viktigaste resurserna när det gäller att förebygga arbetsrelaterade problem och åstadkomma bättre en arbetsmiljö prop. 198788:52. Kopplingen av avdragsrätten till statsbidragsförondningen hade fördelen med sig att det inte kunde råda någon tvekan om när avdragsrätt förelåg eller inte. Sedan årsskiftet 199293 utgår emellertid inte längre statsbidrag till företagshälsovården prop. l99l92:100 bil. ll, bet. 199192:AU12. Statsbidragsförordningen har därför upphävts SFS 1992:1052. För att undvika att avdragsrätten ändrades till följd av att förordningen upphävdes justerades den aktuella anvisningspunkten i kommunalskattelagen prop. 199293:131, bet. l99293:SkU15, SFS 1992:1343. Avdragsrätten knöts i stället till den upphävda förordningen, närmare bestämt till 3 § l 7 som innehöll de grundläggande förutsättningarna för bidragsrätt. - Där framgick bl.a. att bidrag lämnas för företagshälsovård som

är en rådgivande expertfunktion för arbetsgivare och arbetstagare, arbetar förebyggande med arbetsmiljön, medverkar i arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksamheten på arbetsstället samt aktivt medverkar i det lokala arbetsmiljöarbetet. -

Att knyta avdragsrätten till den upphävda förordningen tillfällig var en lösning. För enskilda näringsidkare infördes bestämmelser om avdrag för egen hälsovård år 1981 med tillämpning fr.o.m. 1982 års taxering bet. 19808l:SkU25 och 47, SFS 1981:295. Enligt punkt 23 anvisningarna av till 23 § KL medges avdrag för egen hälsovård i den mån förmån av fri sådan vård för anställd är skattefri enligt 32 § 3 b mom. första stycket. Ursprungligen hänvisade avdragsregeln för hälsovård till vad egen som gällde för anställda enligt 32 § 3 mom. tredje stycket KL. Av denna bestämmelse framgick att förmån av bl.a. fri sjukvård som regel inte skulle tas upp till beskattning. Om emellertid förmånen hade utgått enligt väsentligt förmånligare grunder än för statligt anställda utlöste detta förmånsbeskattning. Eftersom fönnånsbeskattning kunde komma i fråga var hänvisningen relevant. Det fanns då avdragsbegränsning för en enskilda näringsidkare. Hänvisningen sker i dag till 32 § 3 b KL där mom.

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 85

det framgår att anställdas förmån av fri hälso- och sjukvård, företagshälsovård, fria läkemedel eller ersättning för läkemedelskostnader inte skall tas upp som intäkt. Numera framstår därför hänvisningen som meningslös eftersom förmånerna alltid är skattefria. Även från utgångspunkt kan hänvisningen för de enskilda en annan näringsidkama anses som oklar. I anvisningspunkten regleras hälsovård medan 32 § 3 b mom. första stycket KL behandlar ett väsentligt större område. Det framgår därför inte klart att avdragsrätten är begränsad till enbart hälsovård, dvs. i det här fallet företagshälsovård.

5.2.2 Företagshälsovård inom arbetsmiljölagstiftningen och

kollektivavtalssidan

Företagshälsovårdens verksamhet är inriktad att förhindra direkta olycksfall och skador i samband med arbete samt att i möjligaste mån eliminera riskerna för både fysiska och psykiska arbetsskador. Huvuduppgiften är således det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Arbetsområdet numera också frågor som rör arbetsinnehåll och organisation. rymmer Från att ursprungligen ha varit inriktad på medicinska insatser har strävan under de senaste decennierna varit att skapa en sammanhållen med teknisk, medicinsk och psykosocial kompetens. Verksamheten resurs präglas av en helhetssyn och tonvikten är lagd grupp- och organisationsinriktade insatser. Det finns ett antal organisatoriska modeller för företagshälsovården. Den kan t.ex. inbyggd i företaget, bedrivas som en extern service vara genom företagshälosvårdscentraler eller genom branschhälsovård. Bestämmelser om företagshälsovård finns i AML och i avtal mellan arbetsmarknadens parter. Enligt 3 kap. 2 § AML skall arbetsgivaren, om arbetsförhållandena påkallar det, föranstalta om företagshälsovård i den omfattning verksamheten kräver. Bestämmelsen riktar sig mot arbetsmiljöer där arbetsuppgifterna är förenade med så speciella påfrestningar och risker för de anställda att tillgång till företagshälsovård måste ses som en absolut nödvändighet för att förebygga ohälsa och olycksfall prop. 198485:89. Genom föreläggande från Yrkesinspektionen kan en arbetsgivare åläggas att föranstalta om företagshälsovård. Bestämmelsen är tänkt att aktualiseras först när alla möjligheter till frivillig anslutning är uttömda. Enligt Arbetarskyddsstyrelsen har denna möjlighet till föreläggande utnyttjats enbart ett fåtal gånger. Föreläggandena har aldrig överklagats och det finns därför inte någon rättspraxis på området. Arbetsgivaren är enligt 3 kap. 2 a § AML dock alltid skyldig att systematiskt planera, leda och kontrollera arbetsmiljöarbetet. Vidare skall arbetsgivaren ha en organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksarnhet. Bestämmelsen omfattar krav på att fortlöpande undersöka riskerna i den egna verksamheten och genomföra de åtgärder som behövs. Arbetsmiljöfrågoma skall integreras med övriga frågor i verksam-

86 Förmåner av fn hälso- och sjukvård...

heten. Detta arbete går under benämningen internkontroll. Företagshälsovården kan vara ett av instrumenten i intemkontrollen. Genom de relativt nya bestämmelserna om internkontroll i AML och rehabiliteringsansvar i AFL och AML kan bestämmelsen företagsom hälsovård i 3 kap. 2 § AML till viss del sägas missvisande bild ge en av vilka krav lagstiftningen ställer på arbetsgivaren när det gäller företagshälsovård. Även föreskrifterna internkontroll och rehabiliom om tering inte innehåller några formella krav på tillgång till företagshälsovård torde det ändå i praktiken många gånger krävas sådan kompetens för att uppfylla ansvaret. Slutsatsen är därför att kravet på tillgång till företagshälsovård eller motsvarande konsulttjänster inom arbetsmiljöområdet allmänt sett är större än vad framgår 3 kap. 2 § som av AML. Företagshälsovården är även reglerad genom internationella fördrag. Enligt den av Sverige ratiñcerade ILO-konventionen 161 företagsnr om hälsovård från år 1985 avses med företagshälsovård tjänster som huvudsakligen innebär förebyggande uppgifter och ansvaret för rådgivning till arbetsgivare, arbetstagare och deras representanter i företaget angående

krav på utformande och upprätthållande av en säker och hälsosam arbetsmiljö, vilket kommer att bidra till optimal fysisk och psykisk hälsa i samband med arbetet samt anpassning av arbetet till arbetstagarnas förutsättningar med hänsyn till deras fysiska och psykiska hälsa.

Företagshälsovården skall enligt konventionen vara multidiscip- - linär och samverka med övriga funktioner på arbetsplatsen. Den skall vara professionellt oberoende av arbetsgivare, arbetstagare och deras företrädare.

Kollektivavtal m.m.

På senare tid har stora förändringar skett avtalsområdet. På den privata arbetsmarknaden har SAF sagt upp 1976 års arbetsmiljöavtal med LO och PTK. Till avtalet farms riktlinjer för företagshälsovården. Avtalet upphörde att gälla den l juli 1992. Enligt uppgift pågår överläggningar mellan vissa arbetsmarknadens av parter i syfte att nå en gemensam syn på företagshälsovården och arbetsmiljöverksamheten i företagen. l dag har endast några branschavtal träffats. Sådana avtal gäller inom sågverksindustrien, träindustrien, massa- och pappersindustrien, kraftverksområdet och grafiska branschen. Gemensamt för dessa avtal är att företagshälsovården utgöra anses en nödvändig resurs i arbetet med att utforma ändamålsenliga och säkra arbetsmiljöer. Vidare betraktas företagshälsovården mycket viktig som en resurs i rehabiliteringsarbetet, som enligt gällande lagstiftning förutsätts ske i samverkan med försäkringskassan.

Förmåner av fn hälso- och sjukvård... 87

Från årsskiftet 199293 gäller inte heller något arbetsmiljöavtal mellan Arbetsgivaralliansen resp. KFO och LOPTK. På den kommunala sidan har 1981 års arbetsmiljöavtal ersatts med Sarnverkan-92 som dock inte behandlar företagshälsovården. En särskild överenskommelse om kompetens inom arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet träffades i maj 1993. Inom det statliga området finns ett avtal från år 1991 som reglerar företagshälsovården. Företagshälsovården är som framgått i ett skede av förändring som en följd av att statsbidragen slopats och att avtal alltjämt saknas för stora delar av arbetsmarknaden. Företagshälsovårdens organisation och finansiering har nyligen utretts SOU 1992:103, FHU92. Regeringen har med hänvisning till pågående förhandlingar om nya avtal om företagshälsovård beslutat att avvakta resultaten av förhandlingarna innan ställning tas till eventuella lagändringar på området prop. 199394:l00 bil. 11, s. 25. Genom regeringsbeslut den 14 oktober 1993 fick Arbetsmiljöfonden i uppdrag att ge stöd till utveckling av ett system for kvalitetssäkring inom företagshälsovården. Syftet är att få fram ett kvalitetssystem som skall ge garantier vid upphandling av experttjänster. Detta arbete beskrivs närmare i bilaga 1. Föreningen Svensk Företagshälsovård, som är en branschförening, arbetar for att företagshälsovårdsenheter skall kunna certifreras när kvalitetssäkringsbeskrivningama är klara. Ytterligare förutsättningar för certifiering skall bl.a. vara att enheten ansluter sig till etiska branschregler. Sådana regler är dock ännu inte utarbetade. Föreningen bedömer att ett system med auktorisation kan påbörjas först år 1996 eller 1997.

5.2.3 överväganden och förslag

Utredningens förslag: De särskilda reglerna om arbetsgivares avdragsrätt för kostnader för företagshälsovård slopas. Förmån av fri företagshälsovård beskattas inte.

Skälen för utredningens förslag: Företagshälsovårdens huvuduppgift är att bedriva förebyggande arbetsmiljöarbete. Företaghälsovården är organisations- och gruppinriktad. Allmänna sjukvårdande behandlande åtgärder ingår i princip inte i företagshälsovårdens uppgifter. De inslag av individuell vårdande behandling som ändå förekommer inom ramen for en företagshälsovård får anses vara ett led i att kartlägga arbetsmiljöproblem och är en del i arbetsmiljöarbetet. Kostnader för företagshälsovård bör bedömas på samma sätt som andra kostnader i verksamheten. Några särskilda avdragsbegränsningar bör därför inte finnas.

88 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

Företagshälsovårdens tjänster är inte inriktade på individen utan har karaktären av en kollektiv förmån som inte bör beskattas hos de anställda. Utredningen föreslår att arbetsgivares kostnader för företagshälsovård skall bedömas enligt de allmänna reglerna om avdrag för driftkostnader i näringsverksamhet. Vidare bör företagshälsovård, i likhet med vad som redan gäller, undantas från förrnånsbeskattning. Företagshälsovårdens avgränsning mot vanlig hälso- och sjukvård, rehabilitering, friskvård och motion behandlas närmare i följande.

Avgränsning mot hälso- och sjukvård

Om företagshälsovård undantas från förmånsbeskattning är det viktigt att avgränsa denna från sådan hälso- och sjukvård som skall förmånsbeskattas. Det finns inte någon officiell definition av begreppet företagshälsovård sedan statsbidragsförordningen upphävdes. I den praktiska verksamheten finns det många varianter verksamheter med benämningen företagshälsovård alltifrån sådana där tonvikten är lagd på det förebyggande arbetsmiljöarbetet till sådana i stor som utsträckning avser hälso- och sjukvård. Det bör givetvis inte vara benämningen på verksamheten som skall leda till skattefrihet utan arten av de tjänster i praktiken utförs. Även med definition företagshälsosom en av vårdsbegreppet uppstår avgränsningsproblem genom att verksamheten också kan avse hälso- och sjukvård. Ytterligare ett avgränsningsproblem är att det är svårt att i vissa enskilda fall bedöma när en åtgärd är ett led i arbetsmiljöarbetet inte som bör förmånsbeskattas och när det är fråga om hälso- och sjukvård som skall förmånsbeskattas. Även i företagshälsovårdens förebyggande arbetsmiljöarbete förekommer inslag av individuell behandling, dvs. av hälso- och sjukvård. Så länge denna behandling är arbetsmiljörelaterad och bedrivs som en del av arbetsmiljöarbetet bör det fortfarande anses vara fråga om företagshälsovård. Det kan också vara fråga om rehabiliteringsåtgärder. Några bestämda gränser går inte att sätta. Det är inte realistiskt att införa bestämmelser som medför att den skattskyldige, arbetsgivaren och företagshälsovården vid varje konsultation skall bedöma om den är skattefri eller inte. Vid skattegranskningen är det naturligtvis ännu svårare att göra en sådan distinktion. Det är nödvändigt att undantaget från beskattning av förmån föreav tagshälsovård får en sådan utformning att det blir praktiskt att tillämpa för den skattskyldige, arbetsgivaren och skatteförvaltningen. Undantaget måste bygga på en fastare grund än en allmänt hållen distinktion mellan företagshälsovård samt hälso- och sjukvård. Utredningen anser därför att begreppet företagshälsovård bör kopplas till Arbetarskyddsstyrelsens kommande föreskrifter. De kommer att på ett mer detaljerat sätt än den bakomliggande ramlagstiftningen beskriva vad som menas med företagshälsovård. Härigenom kommer gränsdragningsproblemen att minska väsentligt.

Förmåner av fn hälso- och sjukvård... 89

Utredningen har varit i kontakt med Arbetarsskyddstyrelsen som gett följande beskrivning av företagshälsovård.

En företagshälsovård bör, enligt styrelsens åsikt, vara en rådgivande expertfunktion för såväl arbetsgivare som arbetstagare. Den har till uppgift att arbeta ett sådant sätt, att ändamålet med arbetsmiljölagen uppfylls. Den bör kunna medverka i det lokala arbetsmiljöarbetet beträffande den förebyggande verksamheten och t.ex. kunna bistå företaget med att uppnå syftet med bestämmelserna i Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om Intemkontroll av arbetsmiljön AFS 1992:6. Vidare bör den kunna arbeta med arbetsanpassnings- och rehabiliteringsfrågoma, så att arbetsgivaren kan leva upp till bestämmelserna i kungörelsen om arbetsanpassning och rehabilitering AFS 1994:1. Det är också viktigt att företagshälsovården samverkar med andra berörda samhällsongan inom verksamhetsområdet arbetsmiljö och rehabilitering. Utmärkande för företagshälsovården är en helhetssyn på arbetsmiljön och därför krävs en bred kompetens inom ämnesområden som medicin, teknik, beteendevetenskap, arbetsorganisation och rehabiliteringsmetodik. En verksamhet som arbetar utifrån ovan beskrivet arbetssätt och med erforderlig kompetens inom ämnesområdet uppfyller i regel de krav som styrelsen rimligen kan ställa på en företagshälsovård. Om en anställd besöker en företagshälsovårdscentral i något av ovan angivna syften, bör det betraktas som företagshälsovård utifrån arbetsmiljölagens bestämmelser.

Föreningen Svensk Företagshälsovård har tagit del av Arbetarskyddsstyrelsens beskrivning. Föreningen anser sig kunna skilja å ena sidan rådgivning och service inom arbetsmiljöområdet och arbetslivsinriktad rehabilitering och å andra sidan hälso- och sjukvårdstjänster. Enligt vad som inhämtats från föreningen tar omkring hälften av landets företagshälsovändsenheter ut en patientavgift när det är fråga om hälso- och sjukvårdstjänster. Det innebär att det i inte oväsentlig omfattning redan tillämpas en gränsdragning mellan företagshälsovård och hälso- och sjukvård. Enligt utredningens bedömning bör därför de redovisade avgränsningsproblem inte överdrivas utan det finns goda förutsättningar att få ett fungerande system.

Avgränsning mot rehabilitemg

Föreningen Svensk Företagshälsovård har med anledning av Arbetarskyddsstyrelsens beskrivning av företagshälsovården gjort gällande att det finns en gråzon mellan medicinska insatser inom rehabiliteringsområdet. Den finns mellan den yrkesinriktade delen och den rent medicinska delen. Under en utredningsfas gör ofta en företagsläkare vissa rådgivande och vårdande insatser. Dessa insatser bör enligt föreningen inte betraktas som hälso- och sjukvård. Som framgår av avsnitt 5.3 om rehabilitering föreslår utredningen att rehabilitering undantas från förmånsbeskattning. Några större avgräns-

90 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

ningsproblem mellan företagshälsovård och rehabilitering torde därför inte uppkomma.

Avgränsning mot motion och friskvård

Det kan också finnas ett behov av att avgränsa företagshälsovården från motion och friskvård. Enklare slag av motion och arman friskvård räknas till skattefria personalvåndsförmåner punkt 3 b av anvisningarna till 32 § KL. Några avgränsningsproblem föreligger därför inte mellan dessa förmåner och företagshälsovård eftersom båda är undantagna från förmånsbeskattning. Problemet är om sådan motion och friskvård som skall förmånsbeskattas kan räknas till företagshälsovård som är undantagen från förmånsbeskattning. Exempel på sådana sporter är golf, segling, ridning och utförsåkning. Det kan också vara fråga om aktiviteter av enklare slag men som bedrivs i lokaler som inte regelbundet disponeras arbetsgiav varen eller till arbetsgivaren knuten personalstiftelse. Enligt vad som inhämtats från bl.a. Arbetarskyddsstyrelsen kan motion och friskvård inte anses ingå som en del av företagshälsovården. Det betyder att om exempelvis en företagshälsovård även organiserar motionsaktiviteter skall uppkommande skattefrågor alltså inte bedömas enligt bestämmelserna om företagshälsovård utan om motion och friskvård. Det bör därför inte föreligga några avgränsningsproblem mellan å sidan ena företagshälsovård och förmån av sådan motion och friskvård som förmånsbeskattas.

Lagförslagen

Förslagen innebär att avdragsbegränsningarna tas bort i 20 § och punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL. I 32 § 3 b mom. KL, där det att anges anställds förmån av fri företagshälsovård inte tas upp som förmån, sker däremot inte någon ändring.

5.2.4 Olycksfall i arbetet

Utredningens bedömning: Några särskilda bestämmelser som tar sikte på olycksfall i arbetet behövs inte.

Skälen för utredningens bedömning: En till företagshälsovården närliggande fråga är olycksfall på arbetsplatsen. För företagshälsovård en som är stationerad på arbetsplatsen är omhändertagande av olycksfall en av företagshälsovårdens uppgifter. Någon förmânsbeskattning bör inte ske i dessa fall.

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 91

Men det kan finnas andra situationer där förmånsbeskattning kan komma i fråga och där arbetsgivaren ersätter den anställde i samband med olycksfall. Arbetsgivaren kan t.ex. anse det som skäligt att på olika sätt ersätta den anställde som drabbats av en skada arbetsplatsen. Det kan uppfattas som stötande om den anställde skulle förmånsbeskattas i en sådan situation. Enligt gällande praxis torde ersättning för sveda och värk, för lyte och men samt för läkarkostnader och begravningshjälp inte utgöra skattepliktig inkomst. Förslaget att olika fönnåner på sjukvârdsområdet skall beskattas innebär dock inte någon ändring vad gäller frågan om beskattning av skadestånd.

5.2.5 Enskilda näringsidkare

Utredningens förslag: Utgifter för företagshälsovård skall vara avdragsgilla i näringsverksamheten om förvärvskällan utgör aktiv näringsverksamhet.

Skälen för utredningens forslag: För enskilda näringsidkare bör skatteneglerna sjukvârdsområdet en utformning som medför att de i möjligaste mån kommer att jämställas med företagare driver som näringsverksamhet genom ett aktiebolag. Det innebär att det inte bör finnas några avdragsbegränsningar utom när det gäller kravet på att förvärvskällan skall utgöra aktiv näringsverksamhet. Även kostnaderna för en enskild näringsidkares anslutning till en företagshälsovård, t.ex. Lantbrukshälsan eller Skogshälsan, bör inte minst av rättviseskäl behandlas på samma sätt som när en arbetsgivare haft kostnader för anställdas företagshälsovård. Från arbetsmiljösynpunkt är det angeläget att så många arbetsplatser som möjligt blir säkra och uppfyller samhällets krav. Det innebär att förmånsbeskattning inte bör ske för en enskild näringsidkare som är ansluten till en företagshälsovård och där det är fråga om en verksamhet som bedrivs i enlighet med Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter jfr avsnitt 5.2.3. Om företagshälsovården dessutom tillhandahåller hälso- och sjukvårdstjänster skall utgifterna för dessa vara avdragsgilla till den del värdet av sådan vård inte skall tas upp som intäkt för anställd punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL. Om en arbetsgivare betalar den anställdes utgifter sjukvârdsområdet är det att anse som en personalkostnad. När den anställde själv svarar för dessa utgifter är det i stället en icke avdragsgill levnadskostnad. När en enskild näringsidkare yrkar avdrag för utgifter på sjukvârdsområdet som riktar sig till honom själv torde de som regel räknas som icke avdragsgilla levnadskostnader. Utan någon avdragsbestämmelse som tar sikte på enskilda näringsidkare kan tveksamhet uppstå om utgifter för enskild en näringsidkares utnyttjande av företagshälsovård är avdragsgilla i näringsverksamheten. Även företagshälsovårdens arbete är inriktad på föreom

92 Förmåner av jâ-i hälso- och sjukvård...

byggande arbetsmiljöarbete bör det för tydlighetens skull anges vad som gäller. Det bör därför framgå att avdrag medges för egen företagshälsovård punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL.

5.3 Rehabilitering

5.3.1 Vad är rehabilitering

Rehabilitering är ett samlingsbegrepp för åtgärder av medicinsk, psykologisk, social och yrkesinriktad art som skall hjälpa sjuka och skadade personer att återgå till ett normalt liv. Rehabilitering har både ett medicinskt och ett socialt mål. Hälso- och sjukvården har i första hand ansvaret för den medicinska rehabiliteringen 3 a § HSL, medan ansvaret för den sociala rehabiliteringen främst ligger på socialtjänsten. Arbetsgivaren har ett förstahandsansvar i fråga om den arbetslivsinriktade rehabiliteringen som omfattar det stöd och de åtgärder som en person behöver för att återfå eller behålla sin arbetsförmåga efter det att läkning och rent medicinsk behandling har avslutats. Av särskilt intresse i detta sammanhang är den rehabilitering som arbetsgivare enligt lag är skyldig att svara för eller som arbetsgivare av annat skäl funnit anledning att vidta eller bekosta. I det följande lämnas en redogörelse for denna verksamhet. Under 1991 och 1992 skärptes kraven i AML och AFL på arbetsgivarna när det gäller arbetsmiljö och rehabilitering SOU 1988:4] och SOU 1990:49, prop. 199091:140 och 141, bet. 199091:AU22 och 19909l:SfU 16, SFS 1991:677 och 1040. Genom införandet av lagen 1991:1047 om sjuklön kom arbetsgivaren i högre grad än tidigare att få bära de ekonomiska konsekvenserna av brister i arbetsmiljön. Erfarenheten hade visat att långvariga sjukperioder i alltför många fall lett till förtidspensionering. Långa och passiva sjukskrivningar skulle därför undvikas. Syftet med ändringarna var alltså att genom insatser i arbetsmiljön och genom aktiva och tidiga rehabiliteringsåtgärder komma till rätta med sjukfrånvaron och minska kostnaderna för sjukförsäkringen, förtidspensioneringen m.m. Enligt 22 kap. 2 § AFL skall rehabilitering syfta till att återge den som har drabbats av sjukdom sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete. Enligt 22 kap. 3 § AFL skall arbetsgivaren i samråd med den försäkrade svara för att dennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Om det inte framstår som obehövligt skall arbetsgivaren påbörja en rehabiliteringsutredning när den försäkrade varit sjukskriven ofta eller under längre tid. Utredning skall också inledas om den försäkrade begär det. Det ankommer sedan på försäkringskassan att samordna och utöva tillsyn över rehabiliteringsinsatserna och samverka med hälso- och sjukvården och andra som är berörda. Höga krav ställs på att arbetsgivaren har en organiserad verksamhet för arbetsmiljöarbete och rehabilitering. Enligt 3 kap. 2 a § AML skall ar-

Förmåner av fn hälso- och sjukvård... 93

betsgivaren systematisk planera, leda och kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att arbetsmiljön uppfyller AML:s krav. Arbetsgivaren skall fortlöpande undersöka riskerna i verksamheten och vidta erforderliga åtgärder. Arbetsgivaren skall vidare till att det i verksamheten se finns en på lämpligt sätt organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverksarnhet för fullgörande av de uppgifter som enligt AML och 22 kap. AFL vilar på arbetsgivaren. Arbetsanpassning och rehabiliteringsinsatser är komplement till varandra. Rehabilitering när det avser, gäller arbetsgivaransvaret, arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser. Begreppet arbetslivsinriktad rehabilitering behandlas i Riksförsäkringsverkets Allmänna råd 1991:12. Därav framgår bl.a. att begreppet omfattar det stöd och de åtgärder som en person behöver för att återfå eller behålla sin arbetsförmåga efter det att läkning och rent medicinsk behandling har avslutats. Det innebär att vad som är en arbetslivsinriktad rehabiliteringsåtgärd måste avgöras utifrån behovet i det enskilda fallet och med utgångspunkt i vad som är målet med rehabiliteringen. Av förarbetena till ändringarna i AFL framgår bl.a. följande prop. 1990912141 s. 39 och 42. Den arbetslivsinriktade rehabiliteringen vänder sig till människor som av medicinska, sociala eller liknande skäl har svårt att få och behålla ett arbete. Arbetsgivaren har ett ansvar för att en rehabiliteringsutredning kommer till stånd. I regel torde utredningen utföras av företagshälsovården. I arbetsgivarens ansvar ingår också att vidta de arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder som kan genomföras inom eller i anslutning till den egna verksamheten. Exempel sådana åtgärder är arbetsprövning, arbetsträning, utbildning och omplacering. Det kan också bli fråga om att vidta tekniska åtgärder eller att anskaffa särskild utrustning för att ändra den fysiska miljön och därmed minska arbetsbelastningen för den enskilde. Det kan även gälla åtgärder beträffande arbetsinnehåll och arbetsorganisation. Inriktningen bör vara att den anställde skall beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren. Först när arbetsgivarens möjligheter kan bedömas som uttömda blir rehabilitering ett ansvar för försäkringskassan. Försäkringskassan samordnar och utövar tillsyn över de insatser som behövs för rehabiliteringsverksamhet enligt AFL. Försäkringskassan har ett ansvar för att behovet av rehabilitering klarläggs och att åtgärder vidtas för en effektiv rehabilitering. I arbetet med rehabiliteringen skall försäkringskassan samverka med arbetsgivare, arbetstagarorganisationer, hälso- och sjukvården, socialtjänsten samt arbetsmarknadsmyndighetema och andra berörda myndigheter. Försäkringskassan skall verka för att dessa, var och en inom sitt verksamhetsområde, vidtar de åtgärder som behövs för en effektiv rehabilitering. - Försäkringskassan skall upprätta en rehabiliteringsplan. Av denna skall framgå bl.a. vilka åtgärder som är aktuella, vem som har ansvaret för att de olika åtgärderna kommer till stånd och när de skall vidtas. Det skall också framgå vilka kostnader som åtgärderna beräknas medföra. Försäkringskassan skall fortlöpande kontrollera att planen följs och att arbetsgivaren fullgör vad som faller inom hans ansvar.

94 Förmåner fri hälso- och sjukvård...

av

Ofta kan arbetsgivaren i samarbete med företagshälsovården finna lösningar är bra för den anställde. Det kan gälla att anskaffa särskild som utrustning för att ändra den fysiska arbetsmiljön, anpassa arbetsplatsen utifrån den anställdes förutsättningar eller att vidta arbetsorganisatoriska åtgärder. I många företag och förvaltningar är det inte ovanligt att rehabiliteringsambitionerna går utöver vad som rent formellt kan anses ingå i arbetsgivarens för arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder. I ansvar dessa företag och förvaltningar ingår rehabilitering som ett led i företagskulturen. Med ett arbetsplatsprogram kan arbetsgivare söka bidrag från Arbetslivsfonden för arbetsmiljö- och rehabiliteringsåtgärder. Arbetslivsfondens verksamhet avvecklas den 30 juni 1995. Många arbetsgivare har under senare år startat projekt för att effektivisera sitt arbete med sjukfrånvaro och rehabilitering. Det kan vara så enkelt som att närmaste chef ringer hem och hör hur den anställde mår och när han planerar att komma tillbaka till arbetet. Arbetskamratema och fackliga företrädare kan också spela en viktig roll genom att hålla kontakt med den som är sjukskriven. På vissa håll bedriver facket tillmed arbetsgivare fadderverksamhet för att stötta den som har sammans missbruksproblem. Det kan handla om att åka hem till den som inte kommer till arbetet för att höra efter vad som hänt. Arbetsgivaren har även möjlighet att under vissa förutsättningar bidrag till t.ex. särskilda arbetshjälpmedel från försäkringskassan. Bidrag kan lämnas till sådana hjälpmedel som inte kan anses ingå i arbetsgivaatt bekosta enligt AML. För att underlätta återgången till rens ansvar arbetet, kan den sjukskrivne få arbetsträna eller arbetspröva på arbetsplatsen. Detta kan vara ett led i att hitta ett nytt arbete hos arbetsgivaren, dvs. den anställde får en omplacering. Arbetsträningen kan också ske hos annan arbetsgivare, t.ex. inom en så kallad arbetsgivarring. Arbetsgivarring innebär att ett antal arbetsgivare, oftast mindre arbetsgivare, slår sig samman för att samverka kring rehabilitering. Genom detta samarbete kan en anställd hos en av arbetsgivarna erbjudas t.ex. arbetsträning hos någon av de andra arbetsgivarna. På så vis får de anställda större möjligheter att pröva ett nytt arbete kan leda till ny anställning. Arbetsgivare, företagshälsovård som eller försäkringskassa kan vara den som organiserar en arbetsgivarring. Inom vissa branscher har arbetsgivare redan ett väl fungerande system för att förebygga skador och sjukdom samt för att anställda som behöver rehabiliteringsâtgärder också får det. För anställda inom byggnads-, anläggnings- och vägbyggnadsverksamhet finns t.ex. möjlighet till rehabilitering inom Galaxen. Galaxen drivs i bolagsforrn och finns i varje län. Verksamheten syftar till att bereda arbete och rehabilitering för arbetshandikappade arbetslösa eller de som bedöms bli arbetslösa, långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade om inte Galaxenanställning kommer till stånd. Byggnadsarbetare som i länets anpassningsgrupp för byggnadsverksamheten bedöms uppfylla stödkriterierna kan, efter anvisning från arbetsförmedlingen, tillsvidareanställas i de regionala bolagen.

Förmåner fri hälso- och sjukvård... 95

av

Det finns for närvarande drygt 300 rehabiliteringskliniker 100 varav ca med hela landet som upptagningsområde. Nära hälften landets rehabiav literingskliniker kan ta emot patienter med problem i rörelseorganen. Anställda med ryggproblem kan t.ex. få rehabilitering på Rygginstitutet. Kurser vid Rygginstitutet är avsedda för yrkesverksamma personer med ryggproblem. Viktiga målgrupper är med belastningsyngre personer känsliga ryggar och personer med kvarstående besvär efter ryggskott, nackspärr eller ischias. När det gäller arbetsgivarens ansvar för rehabilitering framgår det av förarbetena att de krav som ställs är relativt begränsade. Arbetsgivarens ansvar är inriktat på rehabiliteringsåtgärder kan genomföras inom som eller i anslutning till den egna verksamheten och där åtgärderna syftar till att den anställde skall vara kvar hos sin arbetsgivare. Arbetsgivaren kan därför inte anses ha ett för t.ex. medicinsk eller social rehabiansvar litering. De åtgärder som arbetsgivaren bekostar, t.ex. via Svenska Re

se bilaga I och Centralfonden, skulle därför inte sådan

anses som arbetslivsinriktad rehabilitering som han har ansvar för och skulle därför gå utöver det arbetsgivaren har. Å andra sidan föreskriver ansvar som Arbetarskyddsstyrelsen i sina föreskrifter 1994: l att arbetsgivaren skall ha de rutiner som behövs för verksamheten med arbetsanpassning och rehabilitering. Dessa rutiner skall enligt föreskrifterna även omfatta arbetsanpassning och rehabilitering vid missbruk alkohol eller andra av berusningsmedel. En annan rehabiliteringsform är sådan behandling arbetsgivaren som regelmässigt bekostar, t.ex. via krisförsäkring, när personalen på en en arbetsplats blivit utsatta för övergrepp. Det kan fråga väpnat vara om ett rån mot en butik eller bank. Genom krisförsäkringen kan brottsoffer en få hjälp av psykologisk expertis. Samtliga intresseorganisationer m.fl. utredningen har varit i som kontakt med har fört fram vikten av tidiga rehabiliteringsinsatser. Så gott som alla vi varit i kontakt med har gjort gällande att det med nuvarande lagstiftning är svårt att klarlägga gränsen går för arbetsgivarnas var ansvar, särskilt när det gäller betalningsansvaret för olika åtgärder.

5.3.2 Enskilda näringsidkare och reformerna på rehabiliteringsomrádet

I avsnitt 5.3.1 har redogjorts för de reformer skett inom arbetssom miljölagstiftningen och på rehabiliteringsonrrådet. Dessa reformer berör en enskild näringsidkare i egenskap arbetsgivare. av Lagstiftningen om internkontroll m.m. i arbetsmiljölagen tar sikte arbetsgivarens ansvar för att säkerställa arbetsmiljön för de anställda. Vad avser den arbetslivsinriktade rehabiliteringen torde kostnaderna anses som icke avdragsgilla levnadskostnader till den del de inte är avdragsgilla som för hälsovård företagshälsovård.

Förmåner hälso- och sjukvård...

96 av fri

Av 22 kap. AFL framgår att det är den försäkrades arbetsgivare som skall för att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv svara rehabilitering samt att under vissa förutsättningar påbörjas en rehabiliteringsutredning 3 §. En enskild näringsidkare har ingen arbetsgivare. Å andra sidan har försäkrad som är inskriven hos försäkringskassan en eller har rätt till sjukpenning möjligheter till rehabilitering och rehabiliteringsersättning l §. En enskild näringsidkare har således också rätt få rehabilitering och rehabiliteringsersättning. Däremot är det inte den att

enskilde näringsidkaren har ansvaret för sin egen rehabilitering.

som Försäkringskassan har ett generellt att se till att den försäkrades ansvar rehabiliteringsbehov klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för effektiv rehabilitering 5 §. För enskilda näringsidkare har alltså en försäkringskassan ansvaret för att rehabiliteringsutredning görs och att en åtgärder vidtas jfr RFV:s Allmänna råd 1991:12, s. 28. Försäkringskassan skall regelmässigt undersöka rehabiliteringsbehovet vid längre tids sjukskrivning. En enskild näringsidkare torde därför inte behöva vidkännas några direkta utgifter för den arbetslivsinriktade rehabili-

teringen. När det gäller åtgärder för arbetsanpassning torde sådana utgifter

regelmässigt avdragsgilla enligt allmänna bestämmelser, t.ex. om vara inventarieanskaffning. I den mån åtgärderna ligger inom ramen för före-

tagshälsovården föreligger också avdragsrätt.

5.3.3 Nuvarande Skatteregler om rehabilitering

Skattebestämmelser rehabilitering infördes år 1987 prop. om 88:52, bet. 198788:SkU8, SFS 1987:1303. Enligt punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL medges avdrag för kostnader för sådan verksamhet rehabilitering och liknande och som bedrivs efter grunder som som avser fastställs i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisationer. Av 32 § 3 b KL framgår inte uttryckligen att förmån av rehabimom. litering är skattefri. Orsaken till att rehabilitering inte nämns torde vara sådan verksamhet ingå i hälso- och sjukvården och framför allt att anses i företagshälsovården. Även i andra sammanhang anses rehabilitering ha nära koppling till företagshälsovården, t.ex. i den upphävda statsen bidragsförordningen och i avtal mellan arbetsmarknadens parter. På förmånssidan i inkornstslaget tjänst nämns inte rehabilitering, men sådana åtgärder torde ingå i begreppen hälso- och sjukvård resp. företagshälsovård. Men sannolikt kan inte all form av rehabilitering under-

ordnas dessa begrepp och leda till skattefrihet. Det är tveksamt om t.ex. missbrukarvård social rehabilitering ett behandlingshem kan anses företagshälsovård eller som hälso- och sjukvård. som

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 97

Kollektivavtal

Som nämnts i avsnittet om företagshälsovård gäller inte längre några huvudavtal på den privata arbetsmarknaden. Till de tidigare gällande huvudavtalen fanns knutna riktlinjer för företagshälsovården. Det var i dessa riktlinjer som frågor om rehabilitering behandlades. Inte heller riktlinjerna gäller längre. Det kan ändå vara av värde att något redogöra för innehållet i 1976 års överenskommelse om riktlinjer för företagshälsovården mellan SAF och LOPTK, eftersom det torde vara dessa riktlinjer som nuvarande skattebestämmelser om rehabilitering stöder sig på. I denna anses rehabilitering vara en av företagshälsovårdens uppgifter. Företagshälsovården skall vid ohälsa och sviktande arbetsförmåga medverka till en snabb och ändamålsenlig rehabilitering. Vidare sägs bl.a. följande.

Företagshälsovårdens position nära arbetsplatserna kan göra den till ett effektivt rehabiliteringsinstrument. Behov av rehabiliterande åtgärder kan uppstå vid såväl kortvarigt som varaktigt nedsatt arbetsoförmåga efter skada eller sjukdom. Företagshälsovården kan härvid använda skilda åtgärder för att återställa balansen mellan arbete och individ. Medicinska och socialpsykologiska insatser kan krävas för att återställa arbetsförrnågan. I andra fall kan åtgärder riktade mot arbetsmiljön bli nödvändiga. Om man bedömer att den anställde trots förbättringar på arbetsplatsen kan klara av det befintliga arbetet kan omplacering inom företaget övervägas. Omplacering bör i detta sammanhang noga förberedas och föregås av en bedömning av individens arbetsförmåga. Arbetskravsprofrler kan utgöra ett utmärkt hjälpmedel för en riktad arbetsplacering. Efter utredning av arbetstagarens hälsotillstånd och arbetsplatsens krav bör lämpliga åtgärder för återställande av arbetsförmåga planeras och diskuteras tillsammans med den anställde. För företagshälsovårdens del kan rehabiliteringsarbetet innebära kontakter med olika funktioner inom företaget såsom arbetsledning, fackliga organisationer, personalavdelning, produktionsavdelning m. fl. Om så är lämpligt med hänsyn till företagets storlek och struktur kan frågor rörande rehabilitering diskuteras i en anpassningsgrupp, där företrädare för företagshälsovården bör delta. Anpassningsgruppen kan vidare tjäna som kontaktlänk med länsarbetsnärnnd och arbetsförmedling på orten.

Med stöd av olika överenskommelser bl.a. riktlinjerna för företagshälsovården bedrivs sedan länge rehabiliteringsverksamhet utomlands i regi Stiftelsen Centralfonden och Föreningen Svenska Re. Verksamav heterna finns beskrivna i promemorian Beskattning av naturaförmåner I och Ds Fi 1985:13 och 1986:27. Medlemsföretagen i Föreningen Svenska Re betalar en årlig avgift och i relation till denna får de s.k. fria

patientveckor för sina anställda se bilaga 1. Förutom själva behand-

lingskostnaden betalar arbetsgivaren regelmässigt även kostnaden för resa och logi. Centralfonden bedriver verksamhet för anställda inom skogsbruket och skogsindustrin. Kostnaderna för behandling, resa m.m. bekostas stiftelsen och arbetsgivaren. Även den enskilde betalar. Den av av rehabilitering som bedrivs är företrädesvis medicinsk eller arbetslivs-

4- 14-0844

98 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

inriktad. Det var bl.a. denna verksamhet som bestämmelsen i punkt l av anvisningarna till 20 § KL om rehabilitering skulle fånga upp.

IFA

Genom kollektivavtal har överenskommelser träffats om trygghetsförsäkring vid arbetsskada TFA. Enligt TFA kan ersättning utgå för rehabilitering. TFA täcker skäliga kostnader avseende erforderlig rehabilitering till annat jämförbart yrke om den skadade på grund av bestående följder av arbetsskadan inte kan återgå till sitt tidigare förvärvsarbete.

Sammanfattning av rättsläget

Som framgått av redovisningen av nuvarande bestämmelser är det inte lätt att tillämpa bestämmelserna om avdrag för rehabilitering eftersom det är svårt att konstatera om en rehabilitering bedrivs efter grunder som fastställts i huvudavtal. Om en förmån av rehabilitering i alla lägen skall undgå förmånsbeskattning är också oklart. Sedan huvudavtalen den privata arbetsmarknaden har upphört att gälla kan avdragsrätten för rehabilitering sättas i fråga.

5.3.4 överväganden och förslag

Arbetsgivarens avdrag

Utredningens förslag: En arbetsgivare skall medges avdrag för kostnader för förebyggnade behandling eller rehabilitering av anställda.

Skälen för utredningens förslag: Frågan om avdragsbegränsningar för näringsidkares driftkostnader har behandlats i avsnittet om hälso- och sjukvård. De skäl som där anförts för att sådana begränsningar inte skall

finnas gör sig gällande också beträffande kostnader för rehabilitering.

Några särskilda avdragsbegränsningar bör alltså inte finnas. Utredningen föreslår att avdragsbegränsningama i 20 § KL och punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL tas bort. Frågan om arbetsgivarens tillhandahållande av rehabilitering också innefattar en skattepliktig förmån för den anställde har betydelse för arbetsgivaren eftersom en skattepliktig förmån ingår i underlaget för arbetsgivaravgiftersärskild löneskatt och påverkar preliminärskatteavdraget och skyldigheten att lämna kontrolluppgift. Gränsdragningen mellan sådan rehabilitering som är skattefri resp. skattepliktig för den anställde behandlas i nästa avsnitt.

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 99

Förmånsbeskattning av den anställde

Utredningens förslag: Förmån av fri sådan arbetslivsinriktad rehabilitering som arbetsgivaren är skyldig att tillhandahålla enligt 22 kap. AFL förmånsbeskattas inte. Även andra behandlingsåtgärder som arbetsgivaren tillhandahåller eller bekostar skall undantas från beskattning under förutsättning att behandlingen syftar till att förebygga att sjukdom eller nedsätt- ning av arbetsförmågan uppstår hos en anställd, eller rehabiliteringen syftar till att återge en anställd som har drabbats av sjukdom eller skada sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete och behovet av behandlingen eller rehabiliteringen är utrett och till- styrkt av en läkare med specialistkompetens i företagshälsovård eller av en läkare med en för sjukdomen eller skadan relevant specialistkompetens.

Skälen för utredningens förslag:

Arbetslivsinriktad rehabilitering och annan rehabilitering

Arbetsgivaren skall enligt 22 kap. 3 § AFL i samråd med den försäkrade svara för att dennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och att de åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Arbetsgivaren har förstahandsansvaret att uppmärksamma och utreda behov av rehabilitering och att se till att åtgärderna kommer till stånd samt att finansiera dem. Av Riksförsäkringsverkets allmänna råd 1991:12 samt av förarbetena prop. 1990911140, s. 52 framgår att ansvaret för finansieringen dock får begränsas till det ansvar som arbetsgivaren har för de åtgärder som kan vidtas inom eller i anslutning till den egna verksamheten eller för att den anställde skall kunna vara kvar inom verksamheten. Vad som är rimligt att kräva av arbetsgivaren i fråga om åtgärder får avgöras efter en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet där såväl den anställdes som arbetsgivarens förutsättningar vägs in. Av de allmänna råden framgår vidare följande. Inriktningen skall vara att den anställde skall beredas fortsatt arbete hos arbetsgivaren och att andra alternativ prövas först när dennes möjligheter är uttömda. Ofta kan arbetsgivaren i samarbete med företagshälsovården finna lösningar på problemen för den anställde. Försäkringskassan skall upprätta en rehabiliteringsplan där det skall framgå vilka rehabiliteringsåtgärder som skall vidtas och vem som har ansvaret för dessa. Härigenom preciseras de insatser som arbetsgivaren skall vidta och bekosta. Både den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och företagshälsovården ingår som ett led i det arbetsmiljöarbete som arbetsgivarna är ålagda. Det

100 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

är många gånger svårt att skilja mellan den arbetslivsinriktade rehabiliteringen och företagshälsovården. Det är t.ex. vanligt att företagshälsovården svarar för rehabiliteringsfrågoma. Företagshälsovård föreslås undantas från förmånsbeskattning. Eftersom företagshälsovården och den arbetslivsinriktade rehabiliteringen är integrerade med varandra finns det skäl att undanta även den arbetslivsinriktade rehabiliteringen från förmånsbeskattning. Vidare är det samma sätt som för företagshälsovården rimligt att sådana rehabiliteringsåtgärder som är ett led i den tvingande lagstiftningen undantas från fönnånsbeskattning. Utredningen föreslår i det följande att även annan rehabilitering än sådan som arbetsgivaren är skyldig att utföra skall vara fri från förmånsbeskattning under vissa förutsättningar. Skälen härför redovisas i det följande. Med stöd av bl.a. de tidigare gällande huvudavtalen har olika branscher utvecklat egna rutiner för rehabilitering. Därutöver har enskilda företag infört ambitiösa rehabiliteringsprogram. Utredningen konstaterar att det sedan länge bedrivs en relativt omfattande rehabiliteringsverksamhet i näringslivet, t.ex. via Centralfonden och Svenska Re. Utredningen anser därför att de regler som skall gälla i framtiden inte får innebära något hinder för den verksamhet som under lång tid byggts upp. Det finns inte några klara gränser för arbetsgivarens ansvar för den arbetslivsinriktade rehabiliteringen. Det torde inte heller vara möjligt eller lämpligt att sätta några sådana gränser eftersom förutsättningarna är så olika. Det är därför svårt att avgränsa sådana arbetslivsinriktade åtgärder som arbetsgivaren är skyldig att vidta mot sådana som arbetsgivaren frivilligt tar på sig. Det är heller inte lämpligt att en skatteregel ges en utformning som styr vilka åtgärder en arbetsgivare är villig att bekosta beroende av om åtgärden utlöser förmånsbeskattning hos den anställde eller inte. Det stora antalet förtidspensioneringar är en kännbar belastning pensionssystemet. Utredningen bedömer därför att det även från samhällsekonomisk synpunkt är angeläget att rehabiliteringsåtgärdema inte motverkas genom förmånsbeskattning. I fråga om hälso- och sjukvård, företagshälsovård samt arbetslivsinriktad rehabilitering kan skattereglema knytas till lagstiftning eller anvisningar som är ett resultat av lagstiftning. När det gäller medicinsk och social rehabilitering är emellertid bestämmelserna knapphändiga. Vissa rehabiliteringsåtgärder kontrolleras av försäkringskassan. Det gäller bl.a. förebyggande medicinsk behandling och rehabilitering som ger rätt till sjukpenning 3 kap. 7 b § AFL och arbetslivsinriktad rehabilitering enligt 22 kap. AFL som ger rätt till rehabiliteringsersättning. Därutöver kan ett flertal rehabiliteringsåtgärder ske utan att försäkringskassan är inblandad. Det är därför svårt att formulera vilka rehabiliteringsåtgärder som skall ingå i det område som inte ger upphov till fönnånsbeskattning hos den anställde. Sammanfattningsvis år rehabiliteringsåtgärder angelägna och relativt ofta förekommande i vissa branscher. Det är svårt att skilja olika

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 101

rehabiliteringsâtgärder från varandra. Detta leder till att rehabilitering bör undantas från förrnånsbeskattning. Om rehabilitering skall undantas från förmånsbeskattning är det angeläget att förhindra missbruk av skattesystemet genom att semesterresor eller liknande förkläds som rehabilitering. Det är samtidigt inte rimligt att ha ett regelsystem där skattemyndighetema i varje enskilt fall skall bedöma om det är fråga om rehabilitering eller någon form av rekreation. Skattefriheten måste därför knytas till att rehabiliteringsåtgärden är bedömd och föreskriven av någon annan än arbetsgivaren. Utredningen föreslår att det i skattelagstiftningen ställs upp följande villkor. Rehabiliteringen skall syfta till att återge en anställd som har drabbats av sjukdom eller skada sin arbetsförmåga och sina förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete. Detta syfte svarar i allt väsentligt mot vad som föreskrivs i 22 kap. 2 § AFL. Syftet med att arbetsgivaren bekostar den anställdes rehabilitering är att behålla den skattskyldige som anställd i företaget. Vidare bör som villkor för skattefrihet föreskrivas att behovet av - rehabilitering skall vara utrett och rehabiliteringsåtgärden tillstyrkt av en läkare med specialistkompetens i företagshälsovård eller av en läkare med en för sjukdomen eller skadan relevant specialistkompetens. Kravet på läkarutredning m.m. gäller inte sådan rehabilitering som arbetsgivaren är skyldig att tillhandahålla enligt 22 kap. AFL.

Förebyggande behandling

När det gäller den förebyggande behandlingen eller rehabiliteringen jfr 3 kap. 7 b § AFL gör utredningen följande överväganden. Företagshälsovården är inriktad det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Rehabiliteringen syftar till att återge en anställd som drabbats av sjukdom eller skada sin arbetsförmåga och sina förutsättningar att försörja sig. Utredningen har blivit uppmärksammad att det i gränsområdet mellan företagshälsovården och rehabiliteringsåtgärder förekommer individinriktade åtgärder för att förebygga att sjukdom eller nedsättning av

arbetsförmågan uppstår. Åtgärderna tar sikte en anställd med

konstaterad förhöjd sjukdomsrisk. Den anställde riskerar alltså att bli sjuk och de ordinerade åtgärderna väntas minska sjukdornsrisken. Enligt utredningens bedömning bör skattereglema få en sådan utforrnning att även förebyggande behandling undantas från förmånsbeskattning. I AFL kallas också dessa åtgärder för medicinsk rehabilitering. Det föreslagna undantaget från beskattning av fria behandlingsâtgärder som syftar till att förebygga sjukdom eller nedsättning av arbetsförmågan har anknytning till bestämmelsen i 3 kap. 7 b § AFL om sjukpenning för förebyggande medicinsk behandling eller rehabilitering. Enligt denna bestämmelse kan nämligen sjukpenning utges även när den försäkrade genomgår medicinsk behandling eller rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom eller nedsättning av arbetsförrnågan. Innan denna

102 Förmåner av fn hâlso- och sjukvård...

möjlighet infördes i AFL kunde sjukpenning utges endast i de fall den försäkrades arbetsförmåga var nedsatt. Av förarbetena till bestämmelserna om förebyggande behandling och rehabilitering i AFL framgår bl.a. följande. Förebyggande hälsovård är ett viktigt inslag i kampen mot ohälsa. Den som genomgår en behandling som syftar till att förebygga att sjukdom eller nedsättning av arbetsförmågan uppstår bör därför kunna få ersättning i form av sjukpenning för den tid som behandlingen kräver. Avsikten är att sådan ersättning för inkomstbortfall skall kunna utges i samband med behandling som är resultat av en läkares bedömning att den försäkrade riskerar att bli sjuk och att de ordinerade åtgärderna väntas minska sjukdomsrisken prop. 199091:141, s. 73. Bestämmelsen tar sikte den situationen då den anställde deltar i en sjukdomsförebyggande behandlingsåtgärd. Kravet är att en läkare med specialistkompetens i företagshälsovård eller en annan läkare med för skadan eller sjukdomen relevant specialistkompetens utrett behovet av behandlingen och tillstyrkt åtgärderna. Läkaren skall alltså på grundval av vetenskap och beprövad erfarenhet ha konstaterat att den anställde har en förhöjd sjukdomsrisk Gfr. prop. 19909l:14l, s. 85. Enligt utredningens bedömning bör förarbetsuttalanden till AFL vara vägledande även för beskattningsfrâgan.

Enskilda näringsidkare, rehabilitering

Utredningens förslag: Utgifter för förebyggande behandling och rehabilitering skall vara avdragsgilla i aktivt bedriven näringsverksamhet. Förutsättningen för avdragsrätt är att motsvarande förmåner för en anställd inte skall beskattas.

Skälen för utredningens förslag: För enskilda näringsidkare bör skattereglerna på sjukvärdsområdet en utformning som medför att näringsidkaren i möjligaste män kommer att jämställas med anställda. Det innebär att det inte bör finnas några andra avdragsbegränsningar än vad som kan anses motsvara vad som gäller förrnånsbeskattning hos en anställd. Skulle en behandling eller rehabilitering undantas från beskattning hos en anställd bör alltså utgånspunkten vara att en enskild näringsidkare medges avdrag för motsvarande åtgärder. När det gäller den arbetslivsinriktade rehabiliteringen har undantaget från förmänsbeskattning av anställda motiverats bl.a. med att arbetsgivaren är skyldig att vidta rehabiliteringsâtgärder. För enskilda näringsidkare finns det knappast något ansvar för den egna rehabiliteringen. Försäkringskassan har däremot ett ansvar för att åtgärder vidtas. Det innebär att den enskilde näringsidkaren troligen inte kan åläggas att betala några kostnader för den egna arbetslivsinriktade rehabiliteringen.

Förmåner av fri hâlso- och sjukvård... 103

En strävan är alltså att bestämmelserna för anställda och enskilda näringsidkare skall vara så lika som möjligt. En jämförelse är särskilt relevant med företagare som driver sin verksamhet genom ett aktiebolag. I ett sådant fall finns ett ansvar för rehabilitering m.m. eftersom företagaren då är anställd. Även jämförelsen inte är relevant när det om gäller arbetsmiljö- och rehabiliteringslagstiftningen finns det således skäl att skattemässigt likställa dem. När det gäller andra behandlings- och rehabiliteringsåtgärder bör bestämmelserna också överensstämma med vad som gäller för anställda. Det innebär att förutsättningen för att avdrag skall medges är att behandlingen syftar till förebygga att sjukdom eller nedsättning av arbetsförmågan uppstår hos näringsidkaren eller att rehabiliteringen syftar till att återge en näringsidkare som drabbats av sjukdom eller skada sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete. Vidare krävs att behovet av behandlingen eller rehabiliteringen är utrett och tillstyrkt av en läkare med viss specialistkompetens jfr 32 § 3 b mom. KL. Dessutom bör krävas att det är fråga om aktiv näringsverksamhet. Detta krav speglar syftet med behandlingen eller rehabiliteringen nämligen att näringsidkaren skall bibehålla eller återfå försörjningsförmågan. Eftersom det kan ifrågasättas om utgifter för förebyggande behandling eller rehabilitering som riktar sig till en enskild näringsidkare är avdragsgilla i näringsverksamheten och inte är att betrakta som en icke avdragsgill levnadskostnad bör det framgå av punkt 23 anvisning- - av arna till 23 § KL att avdrag medges för förebyggande behandling och rehabilitering.

Övriga

frågor på sjukvårdsområdet

5.4.1 Beskattning av förmåner på sjukvårdsområdet

som

riktar sig till andra än anställda

Utredningens förslag: Förmån av fri sjukvårdsförsäkring eller av hälso- och sjukvård som åtnjuts av den anställdes familj beskattas hos den anställde. Några undantag från beskattning eller de särskilda värderingsreglema skall inte gälla för de anhöriga.

Skälen for utredningens förslag: Det kan förekomma att arbetsgivaren också svarar för den anställdes farniljemedlemmars utgifter för hälso- och sjukvård. Arbetsgivaren kan t.ex. teckna försäkring även omfattar en som den anställdes familjemedlemmar. Eftersom förmånen ersättning för är en tjänsten bör den anställde beskattas för förmånen. Detta är förhållandet redan med nuvarande regler eftersom undantaget från förrnånsbeskattning enbart gäller den anställde.

104 Förmåner fri hälso- och sjukvård...

av

Företagshälsovård och arbetslivsinriktade rehabiliteringsåtgärder torde inte kunna riktas mot andra än företagets anställda. Arbetsgivarens ansvar på dessa områden gäller endast de anställda. Det saknas skäl att även undanta den anställdes familj från förmån av fri företagshälsovård och arbetslivsinriktad rehabilitering. När det gäller andra behandlings- och rehabiliteringsåtgärder har undantaget från beskattning av den anställdes förmåner motiverats bl.a. med att det är naturligt att arbetsgivaren i olika situationer tar ett större ansvar för den anställdes rehabilitering än vad lagen eller i förekommande fall kollektivavtal föreskriver. Syftet med åtgärderna är bl.a. att den anställde skall kunna återgå i tjänst eller att öka sina möjligheter att behålla sitt arbete. Dessa motiv föreligger inte när det gäller den anställdes familjemedlemmar. Sammanfattningsvis bör de generella skattereglerna tillämpas när förmånema riktar sig till den anställdes familj. Det innebär att förmånema skall beskattas och därvid värderas till marknadsvärdet som i regel motsvarar arbetsgivarens kostnader för åtgärderna.

5.4.2 Sekretess för uppgifter om enskildas

hälsotillstånd vid revision m.m.

Fr.o.m. den 1 juli 1994 finns reglerna om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet i lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet tvångsåtgärdslagen. I5 § tvångsåtgärdslagen sägs att skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision för att kontrollera att skyldighet enligt lagen 1990:325 självdeklaration och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullom ständigt. Revision får ske endast hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig eller skyldig att föra räkenskaper eller hos annan juridisk person än dödsbo. Vad som avses med revision framgår av 3 kap. 8 § taxeringslagen 1990:324 som reglerar frivillig revision. Bestämmelserna om revision kompletteras med bl.a. en regel i 3 kap. 50 a § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter enligt vilken skattemyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig eller skyldig att föra räkenskaper eller annan juridisk person än dödsbo att lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den föreläggs och annan person. Om det finns särskilda skål får även som annan föreläggas att lämna sådan uppgift. Hos den som kan föreläggas att lämna nyss nämnda uppgifter får enligt 10 § tvångsåtgärdslagen räkenskaper och andra handlingar som rör hans verksamhet granskas utan föregående föreläggande under vissa särskilt angivna förutsättningar. Reglerna om revision och annan granskning under tvång innebär i princip att alla relevanta handlingar får kontrolleras hos den som avses med åtgärden. En sådan ordning har ansetts försvarlig med den stränga

Förmåner av fn hälso- och sjukvård... 105

sekretess, s.k. absolut sekretess, som gäller for handlingarna hos Skattemyndigheten jfr 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen. Tvångsåtgärdslagens regler om revision och granskning gäller dock inte på den enskildes begäran bl.a. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken eller en handling med ett betydande enskilt skyddsintresse, vars innehåll grund av särskilda omständigheter inte

bör komma till annans kännedom se 16 § tvångsåtgärdslagen.

Om t.ex. en arbetsgivare som har handlingar hos sig som rör en arbetstagares hälsotillstånd är föremål för revision har han möjlighet att begära att handlingarna skall undantas från granskningen. Däremot torde inte arbetstagaren kunna begära ett sådant undantagande. Enligt 17 § tvångsåtgärdslagen skall en handling, om den enskilde begär att handlingarna skall undantas från granslming, omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen skall undantas från granskning. I detta sammanhang bör också nämnas 14 kap. 3 § sekretesslagen, den s.k. generalklausulen, enligt vilken en sekretessbelagd uppgift får lämnas till en myndighet, om det är uppenbart att intresset att uppgiften lämav nas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Generalklausulen är tillämplig på uppgiftslämnande såväl från en myndighet som från en offentlig funktionär som därvid inte handlar på myndighetens vägnar. Den gäller däremot inte i fråga om uppgiftslämnande mellan en arbetsgivare och skattemyndigheten. Generalklausulen är dock inte tillämplig när det gäller uppgifter som är sekretessbelagda enligt bl.a. 7 kap. 1 § sekretesslagen, dvs. uppgifter inom hälso- och sjukvården. Förekommer uppgifter om enskilds sjukdom i t.ex. revisionsen promemoria är uppgiften skyddad av absolut sekretess enligt 9 kap. 2 § sekretesslagen. Eftersom 9 kap. l och 2 §§ inte omfattas av undantagen i 14 kap. 3 § kan uppgifterna komma att lämnas ut till annan myndighet med stöd av generalklausulen.

5.4.3 Avdrag för preliminär skatt

Vårt källskattesystem bygger på att den skattskyldige skall betala preli- A-skatt med belopp, vilket så nära som möjligt kan antas motsvara den slutliga skatten. Den preliminära A-skatten betalas normalt genom skatteavdrag 3 § 1 mom. UBL. Vid utbetalning av kontant ersättning för arbete skall den som betalar ut ersättningen göra skatteavdrag för betalning av mottagarens preliminära A-skatt 39 § 1 mom. UBL.

Åtnjuter en skattskyldig vid sidan av kontant inkomst andra förmåner

skall preliminär A-skatt beräknas efter förmånemas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp 8 § första stycket UBL. Enligt utredningens huvudförslag skall värdet av förmån fn hälsoav och sjukvård samt av fri sjukvårdsförsäkring beskattas vid åtnjutandet av försäkringen och beräknas motsvara den patientavgift hade utgått för som motsvarande behandling inom den offentligt finansierade vården. Detta

106 Förmåner av fri hälso- och sjukvård...

anges i punkt 3 av anvisningarna till 32 § och punkt 6 av anvisningarna till 42 § KL. Utredningen anser att preliminär skatt bör betalas även för nu aktuella förmåner på samma sätt som för övriga skattepliktiga förmåner. Det föreslås därför att det i 8 § UBL införs en hänvisning till 42 § KL och punkt 6 av anvisningarna till nämnda paragraf. Med tillämpning av 8 § första stycket UBL skall förmånsvärdet sättas ned om den skattskyldige utgett ersättning för en förmån på hälso- och sjukvårdsområdet. Exempel detta är när den anställde själv har betalat en viss del av patientavgiften. Utredningen har vidare föreslagit att om det finns synnerliga skäl skall vid taxeringen värdet av fri hälso- och sjukvård få jämkas uppåt eller nedåt. En bestämmelse om detta föreslås bli införd i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § KL. Enligt nuvarande lydelse av 8 § femte stycket UBL får skattemyndigheten, om det finns förutsättningar att jämka förmånsvärdet vid taxeringen, bestämma värdet av förmånen vid beräkningen av den preliminära skatten med hänsyn till detta. En sådan ordning avses gälla även i fråga om förmån av fri fri hälso- och sjukvård. Detta kräver ingen lagändring. Att jämka ett förmånsvärde vid beräkningen av den preliminära skatten blir i regel aktuellt endast i samband med att Skattemyndigheten föreskriver att hela den preliminära skatten skall beräknas enligt särskild beräkningsgrund eller meddelar ett beslut om jämkning av hela den preliminära skatten. I sådana fall behöver arbetsgivaren alltså inte själv beräkna förmånsvärdet. Han skall endast följa skattemyndighetens beslut.

5.4.4 Arbetsgivaravgifter

Underlag för beräkning av arbetsgivaravgiftema är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller annars med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket AFL, annan ersättning för utfört arbete 2 kap. 3 § första stycket lagen 1981:691 om socialavgifter, SAL. Av detta följer att värdet av skattepliktig förmån av utnyttjandet av fri värd på grund av sjukvårdsförsäkring eller eljest kommer att ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. Utredningen förordar en sådan avgiftsskyldighet. skattepliktiga förmåner skall vid beräkningen av arbetsgivaravgifter tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 § första fjärde styckena - UBL 5 § lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL. Detta innebär att förmån av fri hälso- och sjukvård kommer att värderas på samma sätt som vid avdrag för preliminär skatt

se ovan 5.4.3. Har Skattemyndigheten jämkat förmånsvärdet enligt

8 § femte stycket UBL skall hänsyn dock inte tas till detta vid beräkningen av avgifterna. Detta följer av att hänvisningen i 5 § USAL till 8 § UBL inte gäller paragrafens femte stycke.

Förmåner av fri hälso- och sjukvård... 107

Om en arbetsgivare anser att ett förrnånsvärde kan jämkas med stöd av punkt 4 andra stycket av anvisningarna till 42 § KL och att det jämkade värdet bör ligga till grund även för beräkningen av arbetsgivaravgiftema har han enligt nuvarande 5 § andra stycket USAL möjlighet att hos skattemyndigheten ansöka om detta. Bifaller skattemyndigheten en sådan ansökan skall det jämkade värdet användas också vid beräkningen av den preliminära A-skatten 8 § sjätte stycket UBL. De nu redovisade reglema avses gälla även förmån av fri hälso- och sjukvård. För detta krävs ingen lagändring vare sig i UBL eller USAL.

5.4.5 Egenavgifter

Värdet av sådan skattepliktig förmån av fri hälso- och sjukvård som vid tillämpningen av AFL skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete, bör ingå i underlaget för egenavgifter i den mån värdet tillsammans med annan ersättning från en och samma utgivare uppgått till 1 000 kr. Förmånen bör tas upp till ett värde som bestäms i enlighet med 8 § första -

fjärde och sjätte styckena UBL se ovan 5.4.4. När det finns skäl bör

avvikelse få ske från ett förmånsvärde som Skattemyndigheten bestämt enligt 5 § andra stycket USAL. Nuvarande bestämmelser i 3 kap. 2 och 2 a §§ samt 11 kap. 3 § AFL och 4 § andra stycket lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt AFL leder till en sådan ordning som utredningen förordat.

5.4.6 Förrnånsgrundande inkomst

skattepliktig förmån av fri hälso- och sjukvård bör ingå i den sjukpenninggrundande och den pensionsgrundande inkomsten. Värderingen av förmånen bör ske enligt samma regler som vid taxeringen. Nuvarande bestämmelser i 3 kap. 2 och 2 a samt 11 kap. 2 och 3 §§ AFL och 4 § andra stycket lagen om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring leder till en sådan ordning som utredningen förordat.

5.4.7 Kontrolluppgifter

Enligt 3 kap. 4 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK, skall kontrolluppgift lämnas bl.a. om lön, arvode och andra ersättningar eller förmåner som utgör skattepliktig intäkt av tjänst. Kontrolluppgiften skall lämnas av den som betalat ut beloppet eller gett ut förmånen. Enligt 7 § samma kapitel skall värdet av förmåner som utgått i annat än pengar beräknas i enlighet med bestämmelserna i kommunalskattelagen. Om värdet av en förmån justerats enligt 5 § andra stycket USAL skall det anges att en sådan jämkning har skett. Bestämmelserna om kontrolluppgifter bör gälla även i fråga förmån om av

108 Förmåner fri hälso- och sjukvård...

av

utnyttjandet fri hälso- och sjukvård. För detta behövs ingen ändring av i LSK. l och med att arbetsgivaren betalar för en anställds hälso- och sjukvärdsformån antingen direkt till sjukhuset etc eller via en försäkring - får arbetsgivaren ha utgett förmånen. Detta är uppenbart i anses försäkringsfallet där den anställde, enligt vanliga beskattningsprinciper, hade beskattats för premien inte den av utredningen föreslagna om modellen skulle införas punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL. Arbetsgivaren är därmed skyldig att innehålla preliminär A-skatt, betala arbetsgivaravgifter samt lämna kontrolluppgift avseende förmånens värde. Eftersom förmånen åtnjuts vid värdtillfállet vid fri sjukvårdsförsäkring saknar arbetsgivaren uppgift vilket värde som skall ligga till grund om för preliminärskatt Detta är ett problem för arbetsgivarna framför m.m. allt när värdinrättningen ersätts av ett försäkringsbolag på grund av en sjukvärdsföräkring arbetsgivaren tecknat. I dessa fall föreslås att en som ordning med särskild upplysningsskyldighet införs. Ett försäkringsföretag meddelat försäkringstagarearbetsgivare en sjukvärdsförsäkring som en avseende dennes arbetstagare skall lämna arbetsgivaren de uppgifter som behövs för han skall kunna beakta utnyttjad förmån av fri hälso- och att sjukvård vid beräkning skatteavdrag och betalning av arbetsgivaravav gifter samt fullgöra sin skyldighet att lämna kontrolluppgift.

6 Personalrabatter

6.1 Sammanfattning

Skattereglema rörande personalrabatter och andra typer av personalvårdsförmåner har setts över i olika sammanhang genom åren i syfte att åstadkomma likformig beskattning av kontant lön och andra tören måner i tjänsten. Trots att skattereglerna har skärpts när det gäller personalvårdsförmåner i övrigt har skattefriheten för sedvanliga personalrabatter bibehållits. Kritik har riktats mot att gränsen mellan skattepliktiga och skattefria personalrabatter inte är klar och konsekvent och att skattskyldig i vissa fall kan komma att en skattefri rabatt en uppgår till betydande belopp medan en annan skattskyldig beskattas som för en förmån av begränsat värde. Med utgångspunkt från bl.a. resultaten av en kartläggning av vanligt förekommande personalrabatter föreslår utredningen att en mer marknadsmässig än tidigare läggs på personalrabattema. Utredningen föreslår syn att brukliga rabatter som dock högst får uppgå till ett belopp motsvarande största mängdrabatt skall vara skattefri. Det krävs dock att hela personalen erbjuds rabatten eftersom det först då är möjligt att motivera skattefrihet för den mängdrabatt som största kund kunnat utverka. Vidare slopas de särskilda reglerna om korsvisa rabatter inom en före- WSSSWPP-

6.2 Sedvanliga personalrabatter

6.2.1 Gällande rätt

Enligt 32 § 3 f mom. KL är personalrabatter skattefria när det är fråga sedvanliga rabatter vid inköp varor och tjänster som ingår i om av arbetsgivarens ordinarie utbud. Personalrabatter är skattefria också om inköpen sker från ett företag som är närstående arbetsgivarens företag och varorna eller tjänsterna har ett nära samband med arbetsgivarens verksamhet. Detta gäller dock inte om rabatterna är en direkt ersättning för utfört arbete eller utgår på sätt som anges i 32 § 3 e mom. andra stycket 2 4. Genom punkterna 2 4 undantas rabatter som får bytas ut - mot kontant ersättning eller som inte riktar sig till hela personalen samt rabatter den anställde får åtnjuta utanför arbetsgivarens arbetsplatser som mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem.

110 Personalrabatter

Till och med 1994 års taxering omfattas sedvanliga rabatter av reglerna om personalvårdsfönnåner i 32 § 3 e mom. KL. I detta lagrum definieras personalvårdfönnån som enklare åtgärder av mindre värde. Men genom att det samtidigt i punkt 3 b av anvisningarna till paragrafen som exempel på personalvårdsförmån angavs sedvanliga rabatter uppkom ett motsatsförhållande eftersom detta slag av förmån i det enskilda fallet kunde komma att uppgå till betydande belopp. Detta framhölls också i prop. 199394:90 om översyn av tjänsteinkomstbeskattningen när den nuvarande bestämmelsen i 3 f mom. infördes. När regeringen föreslog denna justering av lagtexten förklarade den sig samtidigt inte vara beredd att föreslå några principiella ändringar beträffande personalrabatter o.d. Vid 1990 års skattereform skärptes förutsättningarna för att förmåner skall kunna hänföras till skattefri personalvård. Skärpningen skulle emellertid inte omfatta skattefriheten för sedvanliga personalrabatter. l propositionen prop. l98990:l10, del s. 318-319 anfördes bl.a. följande:

De nuvarande reglerna medger att sedvanlig rabatt vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud betraktas som skattefri personalvårdsförmån. En förutsättning för att rabatten skall betraktas som sedvanlig och därmed skattefri, bör vara dels att den lämnas av sedvänja och dels att den har en rimlig nivå. Vad som i det enskilda fallet kan anses utgå på grund av sedvänja, liksom vad som utgör en rimlig nivå är emellertid svårt att ange generellt. Nuvarande regler medför alltså vissa tillämpningssvårigheter. Enligt RSV kan den nuvarande ordningen få till följd att betydande förmåner ibland undgår beskattning. Detta gäller framför allt i branscher som omsätter olika kapitalvaror. Vidare kan, som t.ex. för anställda i varuhus med breda sortiment, gränsen mot sedvänja i branschen tendera att suddas ut. Den omständigheten, att skattefrihet för personalrabatt i en del fall kan komma att avse betydande belopp, inrmebär i sig att motiven för den nuvarande gynnsamma skattemässiga behandlingen försvagas. Grundprincipen vid förmånsbeskattningen är nämligen den, att förmåner som avser inbesparade levnadskostnader utgör skattepliktig intäkt. Ett slopande av skattefriheten för sedvanlig personalrabatt har emellertid en del negativa konsekvenser. Hit hör bl.a. vissa kontrollaspekter. Jag är därför inte för närvarande beredd att förorda en sådan lösning. En viss uppstramning bör dock ske i enlighet med vad som anförts i det föregående om t.ex. sedvänja inom yrket. Det finns även anledning att med skärpt uppmärksamhet följa utvecklingen på detta område.

Såsom tidigare nämnts föreslogs inte i prop. 199394:90 några ändringar vad gällde personalrabatter, förutom en lagteknisk justering. Emellertid gjordes följande uttalande 76-77 angående personalrabatter och därmed sammanhängande gränsdragningsproblem:

Personalrabatter 111

Gränsen mellan å ena sidan skattepliktiga förmåner och å andra sidan skattefria personalvårdsförmåner kan vara svår att dra i många fall. När det gäller rabatter varor och tjänster är det en förutsättning för skattefrihet att rabatterna utgår grund av sedvänja och har en rimlig nivå. Gränsen för en skattefri rabatt har ibland uttryckts så att den inte får överstiga vad det rabattgivande företaget är berett att lämna till sin största kund. RSV har i sina rekommendationer ansett att det bör krävas att rabatten inte är större än vad den anställde som kund eller personalen som grupp skulle kunna utverka på annat håll. sedvanliga rabatter kan givetvis uppvisa mycket stora skillnader i värde beroende på vilken typ av varor eller tjänster det gäller. Det är förklarligt att det kan framstå som orättvist att anställda inom vissa branscher kan få skattefria rabatter på kanske flera tusen kronor medan anställda inom andra branscher kanske inte kan få några skattefria rabatter alls eller kan få sådana bara till ett värde av något hundratal kronor. Men detta är en nödvändig konsekvens av nuvarande reglers utformning om man vill hålla fast vid principen att sedvanliga rabatter skall vara skattefria. Man bör också hålla i minnet att rabattens storlek i kronor räknat står i proportion till den kostnad som den anställde har för varan eller tjänsten. En åtstramning skulle vara svår att genomföra med hänsyn till vanliga kundrabatter. Att utsträcka skattefriheten så att den kommer att omfatta alla förmåner av begränsat värde skulle i praktiken kunna medföra en omfattande överflyttning av lön till förmåner med därav följande skattebortfall och skulle dessutom strida mot den grundläggande principen om en likformig beskattning. Det är ändå inte tillfredsställande att en skattskyldig i vissa fall kan komma att erhålla en skattefri personalrabatt som uppgår till betydande belopp medan en annan skattskyldig beskattas för en förmån av begränsat värde. I den mån en tidning är att anse som ett arbetsredskap föranleder det i dag inte någon beskattning om arbetsgivaren betalar en anställds tidningsprenumeration. Om tidningsprenumerationen endast bidrar till en ren allmän orientering bör det medföra formånsbeskattning. Men en tidningsprenumeration kan i vissa fall vara föranledd av att det finns ett behov av att den skattskyldige håller sig ä jour inom ett område med anknytning till hans yrkesutövning utan att det i praxis anses vara ett arbetsredskap. I ett sådant fall kan det finnas skäl att undanta förmånen från beskattning. Det finns också förmåner som utgår ett sådant sätt att de utvisar stora likheter med sedvanliga rabatter men ändå beskattas. Det är enligt regeringens mening nödvändigt att försöka förbättra regelsystemet ytterligare i detta hänseende. Regeringen har därför för avsikt att inom kort tillkalla en särskild utredare som på nytt skall se över reglerna på området.

RSV har utfärdat följande rekommendationer när det gäller gruppen sedvanliga rabatter RSV Dt 1993:24:

Med sedvanlig rabatt avses rabatt som lämnas på grund av yrket eller verksamheten och som i princip är tillgänglig för företagets hela personal. En förutsättning för att rabatten skall kunna anses som sedvanlig, dvs. skattefri, är att den ligger på en rimlig nivå. Vad som i det enskilda fallet skall avses med rimlig nivå går inte att avgöra generellt. Rabatterna varierar i olika branscher och från tid till

112 Personalrabatter

annan. För att kunna godta rabatten som sedvanlig bör därför krävas att den inte är större än vad den anställde som kund eller personalen som grupp skulle kunna utverka på annat håll eller att rabatten i vart fall inte är större än vad det rabattgivande företaget är berett att lämna till sin största fristående ktmd. Vid denna bedömning bör övervägas om försäljnings-, sortiments- och personalpolitiska skäl påverkar rabattens storlek. En ytterligare förutsättning för att rabatten skall kunna anses som sedvanlig är att den avser endast normala inköp av varor och tjänster för den anställdes och hans familjs egen konsumtion. Detta får särskild betydelse vid inköp av kapitalvaior. För skattefrihet gäller dessutom att den anställde inte kan få belopp motsvarande rabatten direkt utbetald till sig, exempelvis genom att rabatten räknas fram efter årets slut på basis av gjorda inköp och betalas ut i kontanter. I sådant fall är rabatten skattepliktig.

Prisinformationslagen

Sedan den 1 januari 1992 gäller prisinformationslagen 1991:601. Ändamålet med lagstiftningen främja god prisinformation till är att en konsumenter 1 §. Lagen tillämpas på näringsidkare som tillhandahåller vanor och tjänster till konsumenter. I förarbetena nämns som exempel på tjänster transportavtal och avtal om sällskapsresor prop. 19909l:171 s. 9. Huvudregeln är att prisinformation skall lämnas när en näringsidkare marknadsför bestämda varor eller tjänster 4 §. Undantag gäller när . särskilda omständigheter hindrar att prisinformation lämnas. Priset för varor och tjänster skall anges korrekt och tydligt. Priset skall anges skriftligen om inte konsumenten kan få upplysning om priset på något likvärdigt sätt. Priset skall innefatta mervärdesskatt. Om det kan tillkomma avgifter eller andra kostnader skall detta anges särskilt. Uppgift om pris per måttenhet jämförpris skall dessutom lämnas för sådana varuslag som det finns särskilda beräkningsgmnder för. När en bestämd vara försäljs i en butikslokal eller i ett skyltfönster skall priset anges på varan eller förpackningen. Priset kan också anges i varans omedelbara närhet. När det gäller tjänster skall priset anges på eller i omedelbar anslutning till den plats där näringsidkaren bedriver sin rörelse eller annars marknadsför sina tjänster. Om en näringsidkare inte länmar prisinformation i enlighet med lagen tillämpas marknadsföringslagen 1975:1418. Följden av en underlåtenhet att rätta sig efter bestämmelserna blir ett åläggande om att lämna prisinformation.

6.2.2 Kartläggning

Utredningen har haft i uppdrag att försöka kartlägga förekomsten av personalrabatter och i vilken omfattning dessa behandlas som skattefria eller skattepliktiga.

Persønalrabatter 113

Vid detta arbete har utredningen varit i kontakt med några företrädare för handeln, bl.a. Kooperativa förbundet KF och ICA som tillsammans för drygt hälften all dagligvaruhandel i landet. Vidare har svarar av utredningen gett AB Handelns Utredningsinstitut HUI i uppdrag att göra enkätundersökning riktad till ett antal detaljister och grossister. Genom en Sveriges Industriförbund har en motsvarande enkätundersökning gjorts till ett antal företag inom tillverkningsindustrin. Genom direktkontakter med några försäkringsbolag har utredningen sökt kartlägga förekomsten av personalrabatter inom försäkringsbranschen. Genom kartläggningen har följande framkommit.

Direktkontakter

Från och med 1994 tillämpar KF ett nytt personalrabattsystem som innebär att personalrabatt erbjuds alla tillsvidareanställda i det egna företaget. KF:s koncernledning rekommenderar en högsta nivå på 5 % personalrabatt för såväl detaljhandelsverksamheten inom Kooperativa detaljhandelsgruppen för konsumentföreningama utanför denna. som Korsvisa rabatter, dvs. rabatt i annan juridisk enhet än där man är anställd medges inte. Personalrabatten lämnas varor och beräknas på försäljningspriset i butik. Till andra kunder än personalen lämnas inga rabatter, förutom medlemsrabatter. Personalrabatter begränsas vid missbmk. Några skattepliktiga personalrabatter förekommer inte. I fackhandelskedjoma och livsmedelsindustriema inom KF fastställs formerna för personalrabatt efter lokala förutsättningar i respektive företag. ICA Ekonomibyrâ AB dotterbolag till ICA Detaljhandel AB sköter - redovisning ICA-butiker. Ekonomibyrån rekommenderar butim.m. erbjuda personalrabatt 5 %. Ekonomibyrån uppskattar att kerna att en personalrabattema i butikerna ligger mellan 5 och 10 %. Eftersom varje företag ICA-butik är ett fristående bolag uppkommer inte - problemet med korsvisa rabatter. Personalrabattema lämnas på varor till samtliga anställda och beräknas på butikspriset. En storkimd, exempelvis ett daghem eller fritidshem kan få minst 5 10 % rabatt. Även lokala idrottsföreningar kan ibland få rabatter. Ekonomibyrån har inga uppgifter att det förekommer skattepliktiga personalrabatter. Under 10 % rabatt om ekonomibyrån att hänföra till sedvanlig personalrabatt eftersom anser vara det är rabattstorlek kan få i många sammanhang. Ett motiv en som man till personalrabatter är att knyta den anställde fastare till företaget. DAGAB är den största fristående grossisten inom dagligvaruhandeln. DAGAB att det inte finns några personalrabatter inom företaget. uppger Personalen har möjlighet att handla DAGAB:s snabbgross där övriga kunder består bl.a. restauranger och kiosker. Detta betyder dock inte av att personalen kan handla till priser som är så mycket lägre jämfört med vad är möjligt att få hos detaljist, t.ex. lågprisbutik. som en På vissa orter har DAGAB:s personal möjlighet att handla i s.k. personalbutiker. Där säljs sådana sektmda varor som annars skulle kasseras.

114 Personalrabatter

Det rör sig om exempelvis storförpackningar som gått sönder vid hanteringen. Anledningen till att man på DAGAB inte har några personalrabatter beror på att systemet som man tillämpar med i huvudsak fakturaförsäljning inte är avpassat för detta. - Utredningen har genom direktkontakter med företrädare för fem försäkringsföretag undersökt förekomsten av personalrabatter inom dessa bolag. Ett av de tillfrågade bolagen lämnar överhuvudtaget inga personalrabatter. När det gäller Sakförsäkringar lämnar de övriga bolagen 10 25 % rabatt på premien. I samtliga bolag ligger rabatten högst 10 % för bilförsäkringar. Rabatt lämnas till den anställde i egenskap av privatperson. Vid företagsförsäkringar lämnas inte några personalrabatter. Några av bolagen uppger att medlemmar i olika föreningar och fackförbund kan få rabatter motsvarande personalrabatt. l vissa fall är dock dessa försäkringsavtal mera standardiserade än normalt och därför helt jämförbara med de som personalen kan få. Beträffande livförsäkringsområdet bl.a. pensions- och kapitalförsäkringar ger två av bolagen personalrabatter genom att en mindre andel av premien än normalt hänförs till adminstrativa omkostnader. De anställda får således mera försäkring för pengarna. Exempel på detta är om man tecknar en försäkring på 10 000 kr och de administrativa kostnaderna är 500 kr, så får den anställde en rabatt på 112,50 kr.

Enkätundersökningarna

l enkätundersökningama har ingått 160 detalj- och 40 partihandelsföretag samt 43 industriföretag.

Detaljhandelsföretagen

Inom detaljhandelsföretagen har enkäten skickats ut till 85 företag inom dagligvaruhandeln, varav 10 av typen stormarknadervaruhus samt 75 företag inom sällanköpshandeln. Antalet bortfall varierar mellan grupperna men uppgår till 15-20 %. Totalt har 132 företag med drygt 25 000 anställda besvarat enkäten. Inom detaljhandeln har i stort sett samtliga företag försäljning till sina anställda. Endast ett av företagen inom dagligvaruhandeln tillämpar inköpspriset vid försäljning till anställda medan övriga företag använder försäljningspriset till kund med eventuell rabatt. Bruttovinstmarginalen inom dagligvaruhandeln är ca 21 % 1992, enligt uppgift från HUI. Den mest frekventa rabatten är 5 % på försäljningspriset. Denna rabatt erhåller 84 % av de anställda inom dagligvaruhandeln. Rabatten till de anställda överstiger i stort sett för samtliga företag den rabatt som lämnas till den största kunden. Inom sällanköpshandeln är antalet företag fler som tillämpar inköpspris vid försäljning till anställda. Bruttovinstmarginalen inom sällanköps-

Personalrabatter 115

handeln är mellan 31 och 39 % 1992, enligt uppgift från HUI. Vid köp till försäljningspris är rabattema överlag högre jämfört med dagligvaruhandeln. Den vanligaste rabatten är 20 % försäljningspriset. I sju företag inom dagligvaruhandeln och inom tio företag inom sällanköpshandeln får de anställda rabatter som lämnas av andra företag som följd av anställningen. Drygt 150 anställda har tillgång till denna typ av rabatt.

Ihnihandelsföretagen

Inom partihandeln har enkäten skickats ut till 40 företag, varav hälften till dagligvaruhandeln och hälften till sällanköpshandeln. Antalet bortfall varierar men uppgår till 11-20 %. Totalt har 34 företag med knappt 8 000 anställda besvarat enkäten. Det stora flertalet anställda finns inom dagligvaruhandeln. De flesta företag inom partihandeln har försäljning till de anställda. Det vanligaste är att företagen tillämpar sitt försäljningspris även till de anställda. Utöver detta ger vissa företag även viss rabatt detta pris. Cirka 25 % av företagen och 40 % av de anställda har tillgång till rabatter som länmas av andra företag som följd av anställningen. Ut- tryckt i antalet företag är rabattema ungefär lika vanliga inom dagligvaruoch sällanköpshandeln medan andelen med rabatt är högre inom dagligvaruhandeln.

Indusmföretagen

Enkäten har skickats ut till 43 industriföretag inom l4 branscher. Antalet bortfall uppgick till 10 stycken eller 23 %. De företag som besvarat enkäten har drygt 110 000 anställda. Tjugofyra företag har försäljning till företagets anställda. Inom företagsgruppema byggnad, skog och bryggeri sker ingen försäljning till anställda. Antalet anställda som har möjlighet till inköp direkt från företaget uppgår till knappt 25 000. Tolv företag tillämpar försäljningspris till grossistdetaljist inkl. mervärdeskatt medan tolv företag tillämpar något annat pris. Grossistdetaljistpris tillämpas inom kvarn-, livsmedel-, möbel-, och allmängmp- Annat pris kan både lägre och högre än priset till grospen. vara sistdeltaljist. I de flesta fall ges rabatt på nämnda pris. Arton företag har försäljning till anställda inom koncernen. Antalet anställda som berörs är 50 000. l fjorton företag får de anställda rabatter som lämnas av andra företag följd anställningen. Detta är vanligast inom grupperna byggnad, som av livsmedel, möbler och verkstad.

116 Personalrabatter

Utvärdering av kartläggningen

De detaljhandelsföretag som ingått i enkätundersökningen är uttagna av HUI för att ge ett representativt urval inom denna sektor affärsav marknaden. Den slutsats som kan dras är att i dagligvaruhandeln ligger den brukliga rabatten på 5 %. Detta bekräftas också av de direktkontakter som utredningen haft med KF och ICA. Sällanköpshandeln har överlag en högre rabattnivå än dagligvaruhandeln. Den vanligast rabatten där är 20 % på försäljningspriset. Rabatten till de anställda överstiger i stort sett för samtliga företag rabatten till största krmd. De partihandelsföretag som ingått i enkätundersökningen har tagits ut av HUI efter slumpvalsmetod. De flesta av företagen tillämpar försäljningspriset eller ett rabatterat försäljningspris vid försäljning till anställda. Många företag synes därmed tillämpa personalrabatter som överstiger vad som är sedvanligt för motsvarande varor i konsumentledet. De industriföretag som ingått i enkätundersökningen har valts ut av Industriförbundet. Vid urvalet har man sökt få fram företag från olika branscher som kan tänkas ge rabatter. Trots detta framgår det av utfallet att så många som 34 av de anställda inte har några rabatter. Hälften av de företag som ger rabatter tillämpar försäljningspris till grossistdetaljist inkl. mervärdesskatt medan den andra halvan tillämpar något annat pris, vilket kan vara både lägre och högre än priset till grossistdetaljist. Rabatterna till de anställda inom industriföretag, i de företag där rabatter ges, synes i vart fall inte understiga motsvarande rabatter inom partihandeln. Slutsatser som kan dras av enkätundersökningarna är att rabattema till de anställda många gånger ligger över den nivå som största kund kan få. Det är endast i detaljisthandelsföretag med dagligvarusortiment som personalrabatten mera konsekvent beräknas på försäljningspriset i konsumentledet. I parti- och tillverkningsleden förekommer det däremot ofta att företagen utgår från det egna inköpspriset eller försäljningspriset till partihandeldetaljist. När det gäller förekomsten av att anställda i ett företag även har tillgång till rabatter som lämnas av andra företag till följd av anställningen är detta vanligare bland de anställda i partihandels- och industriñretag där det förekommer i 25 % respektive 50 % av företagen. Inom detaljhandeln är det däremot tämligen ovanligt.

Personalrabatter 117

6.2.3 överväganden och förslag

Uredningens förslag: Som intäkt tas inte upp personalrabatter vid inköp eller tjänster ingår i arbetsgivarens utbud. Vad av varor som sagts gäller dock inte om rabatten överstiger den mängdsom nu rabatt största kund skulle kunna utverka på affärsmässiga villkor som och inte heller rabatten uppenbart överstiger i branschen sedvanom lig personalrabatt.

Skälen för utredningens förslag: Skattefriheten för sedvanliga personalrabatter infördes ursprungligen i förenklingssyfte. Den betraktades s.k. personalvårdsförmån och samma restriktioner som för andra som en personalvårdsförmåner skulle gälla. Särskilt framhölls att det inte fick fråga förmåner kunde antas vara avsedda att utgöra direkt vara om som vederlag för utfört arbete. Som framgått redovisningen av gällande rätt av har dock vad kommit att godtas i rättstillämpningen som sedvanliga som rabatter utvecklats därhän att de i enskilda fall kan uppgå till relativt stora

belopp. Det är givitvis flera olika omständigheter gjort att personalrabatter som till betydande belopp godtagits skattefria förmåner. Lagstiftningens som utformning, RSV:s hänvisning till största möjliga kundrabatt liksom vaga vilket framgår enkätundersökningen bristande kunskap om - av reglemas innebörd har förmodligen haft störst betydelse for utvecklingen. Som konstateras i direktiven uppfattas den nuvarande tillämpningen som orättvis eftersom vissa skattskyldiga kan få skattefria personalrabatter till betydande belopp medan andra inte alls kan åtnjuta skattefria rabatter.

Det ligger i det allmännas intresse att de skattefria personalrabattema inte får sådan omfattning att de kommer att utgöra ett substitut för kontant lön. Det är också viktigt att principen för skattefriheten allmänt uppfattas rättvis. Ett radikalt grepp skulle vara att slopa som skattefriheten-för personalrabatter. Det skulle dock innebära svårigheter hantera den gråzon finns i gränsdragningen mot vanliga att som kimdrabatter. Den rabatt den anställde erhåller hos arbetsgivaren som skulle då i skattehänseende alltid komma att betraktas som en skattepliktig förmån att rabatten i många fall utgår på sådana villkor trots den utverkades hos någon annan än arbetsgivaren skulle den att om kommersiell kundrabatt. Det är inte troligt att de betraktas som en vanlig anställda skulle uppfatta det rättvist att de beskattas för en rabatt som som andra kan få skattekonsekvenser och det i synnerhet som de själva utan varit med att producera eller distribuera varan eller tjänsten. om Enligt utredningen talar övervägande skäl för att i lagtexten tydligare än vad de nuvarande reglerna ger uttryck för knyta de skattefria rabattill vad vid affärsmässiga villkor är möjligt att uppnå tema som marknaden. Därmed minskar risken generellt sett för att personalrabatblir omvandla lön till obeskattad förmån. För de tema ett sätt att en

1 18 Personalrabatter

anställda skulle förmånen bestå i att de skattemässigt ha åtnjutit anses mängdrabatt trots att de faktiskt agerat enskild konsument. Därmed som kommer värdet av förmånen att mest uppgå till belopp som ett motsvarande skatten på den rabatt som största kund skulle ha kunnat utverka. Tillämpningsproblemen kommer framför allt gälla fastatt att ställa marknadsvärdet och nivån på den rabatt skattemässigt kan som godtas som skattefri. Närmast behandlas marknadsvärdet och därefter rabatten. I 42 § andra stycket KL föreskrivs att värdet av produkter, varor eller andra förmåner som ingår i lön eller inkomst, beräknas till markannan nadsvärdet. Av punkten 1 i anvisningarna till samma paragraf framgår att med marknadsvärdet avses det pris betalas orten och som att om ett sådant pris inte direkt kan anges skall värdet tas till det belopp upp som med hänsyn till rådande förhållanden kan beräknas vid en betalning med kontanta medel. Bestämmelsen är tillämplig både för arbetsgivare som har ett utbud till konsument och sådana inte har det. Det som senare gäller ofta i tillverknings- och partihandelsleden. Av den enkätundersökning som utredningen företagit framgår att partihandeln och andra som inte har försäljning till konsument vid förmånsvärdering en felaktigt tycks tillämpa sitt marknadspris mot sina kunder och alltså inte det pris som tillämpas i detaljistledet eller eljest mot enskild konsument. Prisinformationslagen 1991:601 torde avsevärt ha ökat tillgängligheten för information tillämpade priser på den där arbetsgivaren om ort är verksam. Detta borde framför allt underlätta för sådana arbetsgivare som inte själva har försäljning till enskild konsument. Rabatt är en nedsättning av det ordinarie priset som görs t.ex. av kommersiella eller personalpolitiska skäl. Kommersiella rabatter kan förekomma t.ex. i samband med att introduceras eller en vara marknadsförs mot nya kundgrupper. Sådana rabatter är oftast tillfälliga eftersom den prisnivå de ger uttryck för inte långsiktigt är affärsmässig för företaget. Enbart sådana mängdrabatter arbetsgivare på som en affärsmässig grund uthålligt kan sina största kunder bör omfattas ge av skattefönnånen. Det kan framhållas att tillfälligt starkt nedsatta priser i vissa fall kan vara ett uttryck för marknadspriset hos det företaget. Om det priset också tillämpas mot de anställda måste arbetsgivaren för att det inte skall komma att betraktas som en skattepliktig förmån kunna dokumentera att han även generellt tilllämpat detta pris i utbudet mot sina kunder. Vid en kraftig prissänkning i förhållande till vad är ordinarie marksom nadspris torde i regel inte utrymme finnas att lämna ytterligare krmdrabatter till de största krmdema. Därmed skulle inte heller finnas något utrymme för skattefri personalrabatt. Det bör också framhållas att den nu aktuella skatteförrnånen endast kan komma i fråga för verkliga rabatter. Det innebär arbetsgivaren att om inte alls tar betalt eller säljer till ett pris understiger vad som som armars kan godtas som skattefri personalrabatt skall beskattning ske för lön som för ett belopp motsvarande hela skillnaden mellan marknadspriset och vad den anställde betalat.

SOU 1994: Personalrabatter 119

Det nuvarande kravet på att rabatten skall vara sedvanlig i den meningen att rabatt tidigare förekommit i företaget, branschen eller beträffande eller tjänsten bör slopas. Ett sådant villkor framstår varan omotiverat och leder till orättvisor mellan t.ex. nya och mogna som branscher. Begreppet sedvanliga har även tillagts betydelsen rimlig nivå. Frågan är ett sådant krav behövs om skattefriheten knyts till villkoret att den om inte får överstiga vad största kund kan erhålla i mängdrabatt. Det sistnämnda begreppet har en relativt hög precision och kan i många fall dokumenteras arbetsgivaren genom faktiskt tillämpade rabatter mot av kunder. Det kan ändå finnas anledning att som restriktion uppställa villkoret att personalrabattema inte får överstiga vad som uppenbart är sedvanligt i branscherna. Även arbetsgivare i normalfallet skall om en kunna tillämpa rabatt vid försäljning till sina anställda som han samma i mängdrabatt sina största kunder bör den i branschen sedvanliga ger rabattnivån utgöra begränsning för vad som är rimligt och möjligt. en Jämförelsen med mängdrabatt till största kund innefattar dock inte ett krav på att arbetsgivaren faktiskt lämnar rabatter också till andra än sina anställda. Så har inte heller det nuvarande begreppet sedvanlig rabatt tillämpats eftersom skattefria personalrabatter också godtagits i tillverknings- och partihandelsforetag, vilka oftast inte har någon försäljning i regi till enskild konsument. Detta är ett ytterligare egen motiv för övergripande begränsning i skattefriheten för att som en personalrabatter föreskriva att de inte får utöver vad som är uppenbart sedvanligt i branschen. Det betyder bl.a. att de rabatter som de största arbetsgivarna tillämpar i fråga om rabatter till anställda bör vara särskilt vägledande. l detta hänseende är också den av utredningen företagna enkätundersökningen värde uttryck för vad som anses brukligt i av som de vanligaste branscherna hos detaljister. I detta avseende torde utredningens förslag inte innebära någon förskjutning av gällande rätt. Såvitt framgår enkätundersökningen tillämpar dock många företag av högre personalrabatter än som motiverar skattefrihet eftersom största ktmdrabatt ligga lägre än den sedvanliga rabatten till personalen. synes Enligt nuvarande regler omfattar skattefönnåner endast varor eller eller arbetsgivaren närstående företags tjänster som ingår i arbetsgivarens ordinarie utbud. Begreppet ordinarie är vilseledande eftersom det ger intryck att rabatten inte skulle gälla för tillfälliga partier. Det kan inte av ha varit syftet med bestämmelsen utan den tar rimligen sikte på att det skall fråga eller tjänster som i första hand utbjuds till vara om varor andra än personalen. Begreppet utbud är tillräckligt för att markera att det är fråga och tjänster säljs till andra än personalen. om varor som Om arbetsgivaren köper in inte ingår i utbudet och säljer varor som dem vidare till de anställda skall dessa beskattas för skillnaden mellan marknadspriset på orten och vad dessa betalt till arbetsgivaren. Om däremot arbetsgivaren lyckas utverka en mängdrabatt som inte är större än vad någon annan storkund hos det säljande företaget kunnat erhålla och säljer delar av varupartiet vidare till de anställda för det pris största kund kunnat erhålla i mängdrabatt saknas skäl att försom

120 Personalrabatter

mánsbeskatta de anställda för skillnaden mellan ortens pris och det rabatterade priset. I det fallet det säljande företagets anställda får mängdrabatt hos det köpande företaget föreligger s.k. korsvisa rabatter. Denna situation behandlas i nästa avsnitt.

6.3 Särskilt korsvisa rabatter

om

6.3.1 Gällande rätt

Det skattefria området för sedvanliga rabatter utvidgades fr.0.m. 1992 års taxering till att omfatta också sedvanliga rabatter som en anställd får vid inköp av vanor och tjänster från arbetsgivaren närstående företag. Skattefriheten förutsätter att varorna eller tjänsterna ingår i företagets ordinarie utbud och har ett nära samband med arbetsgivarens verksamhet. Beträffande personalrabattema inklusive de korsvisa rabattema gäller - de allmänna villkor som uppställs för personalvårdsförmåner. Det innebär att skattefriheten förutsätter att rabattema inte är en direkt ersättning för utfört arbete, inte utgår i kontanter, att de riktar sig till hela personalen och att den anställde inte får åtnjuta förmåner utanför arbetsgivarens arbetsplatser mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem. Skattefriheten för korsvisa rabatter har motiverats följande sätt prop. 199091:159 s. 44:

Skattereformen har i och för sig inte ändrat förutsättningarna för beskattningen av s.k. korsvisa rabatter. Den nuvarande tillämpningen av reglerna rörande personalrabatter medför emellertid att ett företags organisation kan bli avgörande för huruvida en rabattförmån är skattepliktig eller för den anställde. Detta innebär att en anställd som t.ex. tillverkar en komponent till en bil inte kan få en skattefri rabatt vid inköp av själva bilen för det fall biltillverkningen är uppdelad i olika företag. Detta torde i många fall framstå som orättvist och svårförklarligt för de anställda. Det finns därför enligt min mening skäl för en liberalisering av tillämpningen av reglerna om rabattförmåner. Jag föreslår därför att en ny bestämmelse införs av innehåll att en rabattförmån som en anställd erhåller vid köp av en vara eller en tjänst från ett företag som är närstående arbetsgivarens företag skall vara skattefri för det fall varan eller tjänsten har ett nära samband med arbetsgivarens verksamhet. Med närstående företag avses företag mellan vilka råder intressegemenskap. För att ett nära samband skall anses föreligga skall arbetsgivarföretaget ingå i en funktion som bidrar till den färdiga produkten eller tjänsten i fråga, t.ex. kan det gälla ledning, forskning eller produktion av delkomponenter. Det bör inte vara tillräckligt för att ett nära samband skall anses föreligga att arbetsgivarföretaget deltagit enbart genom finansiering.

SOU 1994: Personalrabatter 121

I specialmotiveringen s. 49 anfördes vidare följande:

Bestämmelsen kompletteras så sätt att även rabatter som anställd erhåller vid inköp av varor och tjänster från arbetsgivaren närstående företag blir skattefria i den mån det föreligger ett nära samband mellan de rabatterade varorna och tjänsterna och arbetsgivarens verksamhet. Ett exempel där det föreligger ett nära samband är där olika företag tillverkar de komponenter som slutligen sammanfogas till en slutlig produkt. De anställda i de företag som tillverkar komponenterna får alltså enligt denna bestämmelse möjlighet att köpa den slutliga produkten till rabatterat pris utan att någon skattepliktig förmån uppkommer. Några socialavgifter utgår naturligtvis inte heller den skattefria fönnånen. Med närstående företag avses företag mellan vilka råder intressegemenskap. Därmed menas att företagen ingår i en koncern moderoch dotterföretag eller att företagen står under en i huvudsak gemensam ledning.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen uttalade skatteutskottet bl.a. följande bet. 199091 :SkU33 s.2l 22: -

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot regeringens förslag men vill i sammanhanget tillfoga att nära samband också bör anses föreligga när det är fråga om produkter som är näraliggande dem som ingår i arbetsgivarens sortiment. Exempel härpå kan vara olika typer av bilar eller olika slags hushållsapparater eller Sportartiklar som tillverkas av skilda företag inom samma koncern. Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del.

Riksdagen biföll utskottets hemställan rskr. l99091:32l. Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning behandlade i sitt slutbetänkande SOU 1993:44 frågan om s.k. korsvisa rabatter. Utredningen konstaterade att så länge man tillåter någon form av skattefria korsvisa rabatter kommer det att uppstå gränsdragningsproblem. Ett förhandsbesked som Skatterättsnärrmden nyligen hade lämnat visade enligt utredningen att den nuvarande konstruktionen lett till tolkningsproblem. Eftersom bestämmelserna om korsvisa rabatter endast hade varit i kraft en mycket begränsad tid och någon praxis ännu inte hade bildats på området ansåg utredningen emellertid att utvecklingen i praxis borde avvaktas ytterligare något innan lagstiftningsåtgärder vidtogs. Med hänvisning till vad utredningen sagt angav föredragande statsrådet prop. l99394:9O s.78 att en särskild utredare skulle tillsättas för att se över reglerna om korsvisa rabatter. Det förhandsbesked som Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning närrmer, s. 250-251, är överklagat men har ännu inte avgjorts av Regeringsrätten. l detta förhandsbesked gällde frågan om anställda i ett tillverkande företag som saknade egen säljorganisation, skattefritt skulle kunna köpa de tillverkade varorna med rabatt av det företag som sålde varorna. Dessutom var fråga om anställda i ett fmansieringsföretag som ingick i

122 Personalrabatter

samma koncern som det tillverkande företaget också skulle kunna köpa rabatterade varor skattefritt i det säljande företaget. Det tillverkande företaget skulle ersätta det säljande företaget för rabatten. Varken det tillverkande företaget eller det finansiella företaget ingick i samma koncern som det säljande företaget. Skatterättsnärrmden majoriteten fann att reglerna om korsvisa rabatter inte var tillämpliga i detta fall. Huvudskälet var att nämnden inte ansåg att den fristående återförsäljaren var närstående arbetsgivaren. Minoriteten redovisade två olika uppfattningar varav den ena var att det förhållandet att förvärvet skedde från ett fristående säljföretag inte var något hinder för att tillämpa reglerna om korsvisa rabatter. Däremot var, enligt denna mening, kraven nära samband mellan den ifrågavarande varan och arbetsgivarens verksamhet inte uppfyllda. Den andra minoritetsuppfattningen gick ut på att reglerna om korsvisa rabatter var tilllämpliga. Skatterättsnämndens prövning har lett till samma utgång med samma motiveringar vid två ytterligare förhandsbesked som gällde anställda i utbildnings- och försäkringsföretag. I ett fjärde fall som gällde anställda i ett leasingföretag fann majoriteten att det förhållandet att förvärvet skedde från ett fristånde säljföretag inte var något hinder för att tillämpa reglerna om korsvisa rabatter. Däremot var, enligt denna mening, kraven på nära samband mellan den ifrågavarande varan och arbetsgivarens verksamhet inte uppfyllda. I detta fall ansåg minoriteten att reglerna om korsvisa rabatter inte var tillämpliga eftersom det företag som sålde varorna var fristående från leasingföretaget.

6.3.2 Probleminventering

Som Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning uttalade SOU 1993:44 s. 259 har den nuvarande konstruktionen av reglerna om korsvisa rabatter lett till tolkningsproblem. Detta framstår ännu klarare mot bakgrund av de ytterligare förhandsbesked som Skatterättsnänmden nu meddelat. Gränsdragningsproblemen gäller både begreppet närstående företag och begreppet nära samband mellan de rabatterade varorna och tjänsterna och arbetsgivarens verksamhet. När det gäller närstående företag har fråga uppkommit hur man skall betrakta det förhållandet att anställda i ett tillverkningsföretag som saknar egen säljorganisation får - köpa varor till rabatterat pris av det företag som säljer varoma. Det tillverkande företaget är den som betalar rabatten. l samband med tidigare utredningar har från handelns sida bl.a. KF i remissyttrande över SOU 1992:57 tagits upp att samma motiv för utvidgning av skattefriheten finns för handels del som för tillverkningsindustrin. Reglerna om korsvisa rabatter skulle således vara tillämpliga även här. Detta på grtmd av att det under senare år har blivit allt vanligare med bolagisering av olika verksamhetsdelar. Till intäkt av tjänst hänförs avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten

SOU 1994: Personalrabatter 123

32 § l mom. a KL. Av detta följer att om en skattskyldig får rabatt hos någon annan än arbetsgivaren och rabatten utgått på grund av tjänsten är den skattepliktig, såvida det inte är fråga om sådan skattefri korsvis rabatt som ovan nänmts. Ett exempel på sådan skattepliktig rabattförmån i rättsfallet RÅ ges 1987 ref. 81 förhandsbesked. Förhållandena i rättsfallet var i huvudsak följ ande. SIF hade träffat avtal med SJ om s.k. Tågkonto för tjänsteresor. SIF fick härigenom 50 % rabatt på alla tågbiljetter. Biljetter kunde beställas både för tjänsteresor och privatresor. Sökandena i målet, som var anställda i SIF, önskade få besvarat om privatresor med utnyttjande av tågkontoavtalet kunde bli föremål för beskattning. Avtalet mellan SIF och SJ gällde för en treårsperiod och omfattade tjänsteresor inom landet med tåg som betalades av SIF. SIF betalade för avtalsperioden en fast kostnad till SJ om 1,1 miljoner kronor. SIF tilldelades Tågkonton utvisande vilka färdbiljetter m.m. som levererades till fullt normalpris. SJ fakturerade levererade biljetter månadsvis och gjorde härvid avdrag med 50 % av fakturans slutsumma. Dåvarande Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden ansåg att utnyttjandet av Tågkonto för köp av biljetter till privatpersoner var skattepliktigt. Nämnden angav som skäl bl.a. att de anställdas möjlighet att utnyttja kontot för privat ändamål hade sin grund i anställningen hos SIF och arbetsgivarens avtalsförhållande med SJ. Regeringsrätten ändrade inte nämndens förhandsbesked.

6.3.3 Överväganden och förslag

Utredningens förslag: De särskilda reglerna om korsvisa rabatter slopas. I stället skall de föreslagna allmänna reglerna om skattefrihet för sedvanliga personalrabatter gälla vid förvärv från ett arbetsgivaren närstående företag.

Skälen för utredningens förslag: Bestämmelserna om korsvisa rabatter har tolkats mycket restriktivt. De har utan uttryckligt lagstöd på en del - håll kommit att uppfattas omfatta endast tillverkningsindustrin och endast personal som deltar i arbetet med den färdiga produkten. Personal som t.ex. arbetar med finansiering har exkluderats eftersom sådan verksamhet inte har ansetts ha ett nära samband med tillverkningen av varan. Detsamma torde gälla många andra typer av tjänster som lagts i separata bolag. Det har inte heller ansetts möjligt för ett tillverkningsföretag som saknar egen säljorganisation att ge skattefri personalrabatt om den förmedlas av ett fristående säljföretag. Ett sådant fristående säljföretag har inte ansetts falla under begreppet närstående företag ens om det uteslutande eller så gott som utslutande sålt det tillverkande företagets produkter. Utredningen kan konstatera att både utformningen och tillämpningen av

bestämmelserna om skattefrihet för korsvisa rabatter är onödigt snäva.

124 Personalrabatter

Det finns inte anledning att behandla personal i handelsföretag annorlunda än personal i tillverkningsindustrin när det gäller möjligheterna att få skattefria personalrabatter. Det finns inte heller någon rimlig anledning att göra skillnad personal vad gäller personalrabatter om de arbetar med själva till- - verkningen eller om de arbetar med exempelvis finansiering eller utbildning. Tillverkningsföretag som saknar egen sälj-organisation - tycks med nuvarande tillämpning av reglerna vara förhindrade att ge de anställda skattefria personalrabatter. I praktiken kan problemet undvikas på så sätt att tillverkningsföretaget säljer produkten till de anställda i företagsgruppen och därvid tillämpar den personalrabatt som är sedvanlig i konsumentledet. Att sedan leveransen av produkterna sker via återforsäljarledet påverkar inte rätten till skattefri rabatt. Det finns anledning att skilja mellan korsvisa rabatter inom en grupp av närstående företag och korsvisa rabatter i andra fall. Som framgått består förmånen i en personalrabatt av att den anställde erhåller en mängdrabatt som han på rent affärsmässiga grunder inte skulle kunna få. Motivet för denna något förmånligare behandling jämfört med andra kunder ligger framför allt däri att den anställde bidragit till produktionen etc. av varan eller tjänsten. Detta motiv för en skattemässig gynnsam behandlig föreligger inte i fråga om rabatter i andra företags utbud. Det problem som tas upp i direktiven gäller korsvisa rabatter inom en företagsgmpp. Utredningen anser att det finns starka skäl för att tillåta den gynsamma skattemässiga behandlingen inom en företagsgrupp. Det är ofta enbart en organisatorisk fråga om ett företag bedriver sin verksamhet i form av en eller flera juridiska personer. Dessutom uppfattar kanske inte personalen denna skillnad och det i synnerhet som en sådan företagsgrupp ofta arbetar under ett gemensamt koncemnamn. Utredningen föreslår att bestämmelsen om korsvisa rabatter ändras så att skattefriheten omfattar samtliga anställda hos arbetsgivaren och arbetsgivaren närstående företag. I fråga om korsvisa rabatter mellan företag som inte är närstående föreslår utredningen inte någon ändring av gällande rätt. Med den lösning utredningen föreslår förenklas regelsytemet genom att reglerna om korsvisa rabatter inom en företagsgrupp kan slopas. Samtidigt blir tillämpningen enklare och mer enhetlig. Förslaget får vidare den konsekvensen att det inte kommer att göras någon skillnad mellan rabatter inom tillverkningsindustrin och handeln eller mellan olika kategorier av anställda inom en koncern beroende deras arbetsuppgifter. - Att området för skattefria rabatter utökas något med förslaget är ofrånkomligt. Eftersom skattelagstiftningen bör förhålla sig neutral i förhållande till de organisationsformer som företagen väljer är detta enligt utredningen ändå försvarbart då förslaget även leder till att gränsdragningsproblemen minskar. I förslaget ingår att begreppet närstående företag kvarstår oförändrat. Närstående företag har när korsvisa rabatter infördes defmierats som - företag mellan vilka råder intressegemenskap. Med intressegemenskap

SOU 1994: Personalrabatter 125

menades att företagen ingår i en koncern moder- och dotterföretag eller att företagen står under i huvudsak gemensam ledning. Denna definition av begreppet närstående företag ansluter sig utredningen till.

Reseförmåner 127

7 Reseförmåner

Sammanfattning

Genom skattereformen 1990 slopades undantaget från skatteplikt för fria resor åt anställda i trafik- och resebyråbranschen. Med hänsyn till de praktiska problemen med beskattning av det faktiska resandet har RSV under åren 1991 1994 medgett en schabloniserad beskattning av de SJoch SAS-anställdas reseförmåner. Utredningen lämnar enligt uppdraget två alternativa förslag till beskattning som lösning på dessa problem; en schablonmodell och en individuell modell. Modellerna avser endast resor med inskränkande villkor som innebär en påtaglig olägenhet för den resande. I båda fallen sker värderingen av resorna med utgångspunkt från marknadsvärdet på fönetagna förmånsresor året före beskattningsåret. Vid beräkningen av marknadsvärdet av en resa är utgångspunkten lägsta genomsnittliga marknadsvärde för motsvarande resor utan inskränkande villkor. Detta värde sätts därefter ned schablonmässigt med 25 eller 60 % beroende på arten av inskränkande villkor. Som exempel kan nämnas att för SJ :s personalfrikort blir nedsättningen 25 % och för SAS s.k. standby-resor 60 %. Schablonmodellen innebär att de anställda som faktiskt åtnjutit förmånsresor beskattas för samma belopp oavsett hur ofta och hur långt de rest. Vid individuell beskattning beaktas dessa skillnader, varför utredningen förordar den metoden.

7.2 Gällande rätt

Före 1988 var reseförmåner för anställda i trafik- och resebyråtöretag skattefria under förutsättning att resan inte hade utgått som en direkt ersättning för kontant lön. För andra anställda var dock reseförmåner skattepliktiga till marknadsvärdet punkt 3 första stycket av anvisningarna till 32 samt 42 §§ KL. Från och med 1988 inskränktes skattefriheten till att avse endast reseförmåner som utgick till den anställde och den anställdes make maka eller sambo och barn under 18 år.

128 Resefönnâner

Genom 1990 års skatterefonn slopades undantaget från skatteplikt avseende resefönnåner för anställda i trañk- och resebyråbranschen. Som skäl för slopa undantaget anförde föredragande statsrådet följande att prop. 1989902110, del s. 329 f.:

Enligt min mening kan förhållandena i resebranschen inte anses så särpräglade att ett generellt undantag från skatteplikt för reseförmåner i dessa fall är sakligt motiverat. Jag vill vidare framhålla följande. Reseförrnåner i likhet med andra förmåner i tjänsten, är i princip skattepliktigt slag. Mot bakgrund av att förmånen av fri eller subav ventionerad i det enskilda fallet kan ha ett betydande värde, kan resa jag inte dela uppfattning går ut på att det skulle röra sig om en som någon personalvårdande trivselfönnån. Det förhållandet att priset för den anställde ibland kan motsvara företagets självkostnadspris, och att t.ex. tomma platser i flygplan kan sakna värde för arbetsgivaren, har i sig inte något samband med frågan om skatteplikt. Sådana faktorer har att göra med frågan om hur värdet för den snarare anställde kan beräknas. Jag alltså övervägande skäl tala för ett slopande av det anser nuvarande generella undantaget för skatteplikt för reseförmåner för anställda i trafrk- eller resebyråföretag. Otvivelaktigt kan det i enskilda fall uppkomma svårigheter att reseförmån är skattepliktig eller inte. Så kan t.ex. avgöra om en vara fallet arbetsgivare i resebranschen anser det nödvändigt att en om en anställd företar vissa för att lära känna verksamheten. Vid en resor bedömning nyssnämnda frågor bör emellertid sedvanliga princiav gälla. I den mån i det särskilda fallet utgör resa för per en resa fullgörande tjänsten kan det alltså inte anses röra sig om någon av skattepliktig förmån. Som utgångspunkt för värderingen bör det verkliga marknadsvärdet gälla. Givetvis kan härvid de närmare villkoren för resan såsom vid standby-resor inverka på frågan till vilket belopp förmånen skall t.ex. Avvikelser från marknadsvärdet kan endast godtas i den mån tas upp. det rör sig personalrabatt enligt vad som berörts i det föregående. om

7.3 Den tillfälliga lösningen

Med hänsyn till de praktiska problemen med en beskattning av det faktiska resandet har RSV för åren 1991 1994 medgett en schabloniserad beskattning de SJ- och SAS-anställdas reseförmåner. l övriga fall har av beskattning skett med utgångspunkt i den enskildes faktiska resande. Den schabloniserade beskattningen går till på följande sätt.

SAS

De anställda påförs ett förrnånsvärde som grundas det s.k. ITA-kortet ID-ticket authorization. De anställda inom SAS-konsortiet får automatiskt ITA-kort varje år. För att förrnånsbeskattning skall utlösas krävs att den anställde aktiverar kortet och köper ut den första biljetten.

Resejfömtáner 129

[TA-kortet värderas med utgångspunkt i SAS-anställdas genomsnittliga resande. Vid beräkningen dividerar man därvid kostnaden för inköpta biljetter med antalet anställda. Kostnaden för inköpta biljetter är vad de anställda genom löneavdrag betalar till SAS för uttagna biljetter plus en beräknad post som betalas kontant eller med kreditkort. Från och med 1994 registreras dock kostnaden för samtliga inköpta biljetter automatiskt genom ITA-kortet. När man fått fram kostnaden för biljettinköp per anställd dividerar man denna summa med två för att få fram genomsnittlig biljettinköpskostnad per person. Genomsnittsfamiljen i Sverige består av 1,99 personer enligt uppgift från SCB i september 1990. Den genomsnittliga biljettinköpskostnaden per person räknas därefter upp till ett marknadsvärde. Marknadsvärdesberäkningen bygger på statistik som visar det lägsta reguljära pris som normalt erbjuds marknaden till de destinationer som är mest frekventa för innehavare av ITA-kort. Det framräknade marknadsvärdet utgör bruttovärdet för ett lTA-kort. Från detta värde avräknas en schablonmässigt bestämd standby-effekt 35 % marknadsvärdet och genomsnittlig biljettinköpskostnad. Återstoden av är det beskattningsbara förmånsvärdet per vuxen och år. Detta är ett nettovärde och ytterligare avräkning får endast ske för avgift som SAS tar ut för lTA-kortet administrationsavgift. För 1991 bestämdes Schablonvärdet till 2 750 kr per vuxen och år. För 1994 är motsvarande värde 2 150 kr. sänkningen har uppgetts bero på de prissänkningar som har skett inom flygbranschen till följd av ökad konkurrens. För bam under 2 år beräknas inte något förmånsvärde. För barn som fyllt 2 men inte 12 år värderades förmånen under 1991 till 1 375 kr och under 1994 till l 075 kr. Beträffande barn och ungdomar som fyllt 12 men inte 25 är värderades förmånen under 1991 till 2 165. För 1994 värderas förmånen för barn och ungdomar som fyllt 12 år men inte 18 år till 350 kr. För ungdomar som fyllt 18 år men inte 25 år är motsvarande värde under 1994 1 610 kr. Schablonvärdet beskattningsvärdet täcker samtliga biljettyper och samtliga destinationer för resor, som företas av personer med ITA-kortet. Schablonvärdet får sättas ned endast för personer som påbörjar eller avslutar sin anställning under året. Värdet proportioneras i sådant fall i förhållande till anställningstiden. Biljetthanteringen går, enligt uppgift från SAS, till följande sätt. [TA-kortet är ett plastkort, som gör det möjligt att ta ut biljetter i automat. Första biljettuttaget under året utlöser beskattning. Biljetter kan numera i stort sett endast tas ut via dessa automater, som finns i Danmark, Norge och Sverige. Automaten visar lämplig routing till ett resmål. Systemet är inte fullständigt, eftersom routing saknas till vissa destinationer. Detta medför att flera biljetter delsträckor till en viss destination kan behöva tas ut från automaten. Automaten uppfattar detta som skilda resor eftersom den inte kan identifiera vilken destination som är resmål. Det pris den anställde betalar ID-biljettpris beräknas för varje uttagen biljett. Biljettpriset läggs manuellt in i ID-biljettsystemet ca två gånger per år. Direkt anknytning till den dagliga prisutvecklingen på marknaden

5- 14-0844

130 Resefärmâner

saknas. Det pris som läggs in varierar. För destinationer som SAS flyger till läggs SAS ID-pris in. Detta pris är zon-indelat, men schabloniseringen bygger att det ska spegla ca 10 % av priset i turistklass Mclass. För andra destinationer hämtas priset från de stora databaser som finns för biljettering av flygbiljetter, exempelvis Amadeus, Sabre, Galileo, System One m.fl. ID-priset varierar med hänsyn till vilket bolag som förväntas flyga sträckan. Priset bestäms då av de bilaterala eller multilaterala interlineavtal, som finns med bolaget i fråga. Som regel baseras priset på ordinarie pris i business class C-class med avdrag för 90 %, 80 % eller 75 %. För vissa bolag kan minimipriser förekomma, som inte får underskridas även om marknadspriset ger ett lägre pris. Bolagen har därutöver olika inskränkningar, exempelvis permanenta embargon, otillåtna destinationer, tidsembargon t.ex. säsong, otillåtna flygplanstyper m.m. Från det automatiserade biljettuttaget väljer resenären om betalning skall ske med löneavdrag eller med betalkort kreditkort. Beskattningen styrs fr.o.m. l januari 1994 enbart av det första biljettuttaget. Löneavdrag görs efter ett par månader varvid avräkning sker mot värdet av återlänmade biljetter. Någon matchning biljett per biljett sker inte, eftersom en återlämnad biljett kan vara delvis utnyttjad någon av kupongema eller löneavräknad tidigare. Det är enbart en kreditering av belopp som sker. Nettot av denna matchning går sedan vidare för löneavdrag, ca 2 3 månader efter uttaget. En ID-biljett är normalt giltig för resande i 3 månader. Inlösen kan dock ske senare av outnyttjad biljett upp till fem år, varvid generella flygbolagsregler följs.

SJ

Anställda i SJ har möjlighet att ta ut olika typer av frikortfribiljetter för inrikes resp. utrikes resor. Schablonbeskattning sker när det gäller kestrafiken för s.k. privatresekort och när det gäller utrikes resor för internationella fribiljetter samt internationella rabattkort. För andra typer av frikortfribiljetter, som tillhandahålls anställda m.fl. beräknas förrnånsvärdet individuellt för varje resa efter gällande marknadspris med tillägg i förekommande fall för priset exempelvis sitteller sovplats eller annan tillhandahållen service. Privatresekort tilldelas alla anställda och pensionärer med make och barn under 18 år. Sambor jämställs med make om sammanlevnaden på samma kyrkobokföringsadress pågått i minst 12 månader. Internationell fribiljett tillhandahålls endast anställda. Internationellt rabattkort tilldelas anställda och familjemedlemmar, dock inte sambor. Privatresekort är cirka 100 000 stycken. Kortet ger innehavaren rätt till fria resor i 2:a eller 1:a klass inom landet. Inskränkningar i det fria resandet finns vad gäller vissa förbjudna tågvagnar, länstrafikbolagens linjer och tåg under vissa tider. Privatresekort värderas med utgångspunkt i svenska folkets genomsnittliga resande. Vid beräkningen multiplicerat man medelreslängden på tåg för betalande resande med antalet

Resdämráner 131

järnvägsresor i genomsnitt per möjlig betalande resande. Därvid tar man vid beräkningen hänsyn till att ett visst antal resor förmodas ske svart avgång och ett visst antal resor på röd avgång. Privatresekort i 1:a klass åsätts ett 75 % högre värde än motsvarande kort i 2:a klass. Medelreslängden beräknas genom att det totala antalet persontrafikkilometer per år divideras med det totala antalet sålda resor i persontrafik på tåg under ett år. Antalet järnvägsresor i genomsnitt per möjlig betalande resande beräknas genom att det totala antalet sålda resor i persontrafik på tåg under ett år divideras med antalet personer i Sverige som kan tänkas ha möjlighet att resa med tåg. Barn under 12 år och åldringar över 95 år är undantagna. För 1991 bestämdes schablonvärdet för privatresekort inrikes till 700 kr i 2:a klass och 1 200 kr i 1:a klass. För barn födda resor åren 1973 -1979 värderades förmånen till 50 % av vuxenvärdet. Resa för bam födda 1980 och senare medförde inte att den anställde beskattades för denna förmån. För 1994 är motsvarande värden 800 kr i 2:a klass och 1 400 kr i 1:a klass. För barn födda åren 1975 1981 värderas förmånen till 50 % av vuxenvärdet. Resa för barn födda 1982 och senare medför inte att den anställde beskattas. Den europeiska fribiljettsföreningen FIP administrerar utbytet av internationella fribiljetter. De anställda tilldelas 1 kupong per land och år med undantag för Ungern och Schweiz som har flera järnvägsföretag. Varje kupong har 4 datumrutor där varje ruta berättigar till obegränsat resande i 2 dygn. Varje kupong kan således brukas till maximalt 8 dygns resande. Det schablonmässiga förmånsvärdet för det antal kuponger som behövs för att kunna besöka ett antal länder under en fyraveckorssemester skall motsvara genomsnittspriset för ett interrailkort. Med ett beräknat medelpris för interrailkort på 1 925 kr 1989 års priser antas en - motsvarande resa med fribiljetter kunna genomföras med 8 kuponger. schablonvärdet blir då för 1991 för resa i 2:a klass 240 kr per kupong och för resa i 1:a klass 400 kr. Motsvarande värden 1994 är 250 kr resp. 500 kr. För resor i Ungern och Schweiz, som var för sig har flera järnjämvägsförvaltningar med var sin FIP-kupong, får schablonvärdet gälla för en kupong per land oavsett antalet uttagna kuponger. Det är 2 000 -3 000 av de anställda som utnyttjar denna typ av reseförmån. Internationellt rabattkort till anställda och familjemedlemmar ges även ut av FIP. Rabattkortet berättigar till inköp av färdbiljett för utrikes resa till 50 % rabatt. Schablonvärdet för det internationella rabattkortet för 1991 var 400 kr och är för 1994 500 kr. Det är 2 000 3 000 anställda som utnyttjar denna typ av resefönnån. Schablonvärdet får sättas ned endast för personer som påbörjar eller avslutar sin anställning under året. Värdet proportioneras i sådant fall i förhållande till anställnjngstiden. Från förmånsvärdena schablonvärdena får avräkning ske för avgift på 50 kr som SJ tar ut för frikort och internationellt rabattkort.

132 Reseförmáner

7.4 Utländsk rätt

Danmark

Enligt uppgift från Skatteministeriet i Danmark har den skattemässiga behandlingen av personalförmåner med verkan från och med inkomståret 1994 genomgått en generell förändring. Det är fråga om en skärpning, eftersom värderingen av de enskilda förmånema nu som huvudregel skall följa marknadsvärdet för de tilldelade förmånema. Den anställde beskattas med huvudregeln som utgångspunkt för det värde, som förmånen får antas kosta vederbörande att köpa på den fria marknaden. Härigenom lämnas den tidigare gällande principen för värdering utifrån förmånens värde för den enskilde anställde, till fördel för en objektiv

värdering personalförmånens vanliga omsättningsvärde. Ändringen har

av tillkommit på grund av en allmän strävan efter en skattemässig värdering av personalfönnäner som närmare överensstämmer med kostnaden för den anställde att själv köpa förmånen på den fria marknaden för beskattade medel. Det förekommer en avvikelse från huvudregeln om skattemässig värdering till marknadspriset beträffande vissa i lagen särskilt undantagna former för personalförmåner. Vidare finns ett generellt undantag vad angår de anställdas inköp av varor och tjänster hos arbetsgivaren, vilka denne erbjuder till försäljning som ett led i sin verksamhet. Dessa varor och tjänster kan köpes av den anställde till självkostnadspriset, dvs. marknadspris med avdrag av vinst, utan skattemässiga konsekvenser. Anställda som arbetar inom rese- och trafikbranschen blir i skattemässigt avseende liksom alla andra behandlade enligt dessa regler. Fria resor beskattas till självkostnadspriset genom att detta i mottagarens skattepliktiga inkomst. Rabattresor till faktiskt underpris i förhållande till självkostnadspriset, upptas i den skattepliktiga inkomsten med ett belopp motsvarande det faktiska självkostnadspriset. Beträffande beräkningen av självkostnadspriset, som ligger till grund för den skattemässiga taxeringen av personalförmåner i form av resor, är detta en uppgift för de lokala skattemyndigheterna att lösa. Det skall noteras att den enskilde skattebetalaren naturligtvis är skyldig att deklarera. Vid den kommande årsredovisningen kommer reglemas funktion i praktiken att noga övervakas. Beträffande indrivning och kontroll kan nämnas att arbetsgivare inte är skyldiga att rapportera om tilldelning av denna form av personalförmåner.

Norge

Enligt uppgift från Skattedirektoratet i Norge beskattas inte anställda i trañkföretag och likande för gratis resor eller resor till nedsatt pris som företagits med företagets egna transportmedel. Detta gäller t.ex. anställda vid Norges Statsbaner och privata eller allmännyttiga företag som be-

Resefömtáner 133

driver buss-, båt- eller flygtrafik. Det pågår dock arbete i Finansdepartementet för att se närmare på möjligheten att beskatta dessa förmåner.

7.5 Problemen och utredningsuppdraget

Skatteplikten för anställdas fria resor inom trafik- och resebyråbranschen har kritiserats av företrädare för branschen som bl.a. har hävdat att resorna åter bör bli skattefria samma sätt som de var före skattereformen. I andra hand borde ett begränsat antal resor kunna undantas från beskattning alternativt ett fribelopp, vilket skulle motsvara sedvanlig skattefri personalrabatt. Branschen har vidare hävdat att det under alla förhållanden behövs regler som är enkla från såväl värderingssom hanteringssynpunkt. Som skäl för en återgång till vad som gällde före 1990 års skattereform har branschen bl.a. anfört följande. Reseförmånema grundas på mycket lång sedvänja och följer de internationella regler som etablerades vid branschens begynnelse. Dessa reseförmåner tillhandahålls inte på marknaden utan förmånema är kringgärdade av olika villkor, vilka inte existerar för de produkter som tillhandahålls ordinarie kunder. Värdering kan därför inte ske efter den prissättning som sker för fullvärdiga produkter. Den stora variationen av förmåner har medfört att värderingsproblemen och den adminstrativa hanteringen fått onaturligt stora proportioner. Problemet gäller i stor utsträckning att bestämma marknadsvärdet för dessa förmåner med hänsyn till den rika prisfloran, rabattmöjligheter och nyttjandevillkor. Till detta kommer att de anställda inom resebranschen har möjlighet att utnyttja olika reseproducenters produkter. Villkoren är av mycket varierande slag, men innebär alltid restriktioner. Vanliga villkor är att antalet resor är begränsat, att resan får företas enbart under viss tid eller endast på vissa avgångar, att resa får företas endast i mån av platstillgång eller att resan är förenad med studievillkor. En del av villkoren är så utformade att det först efter genomförandet av resan går att få kännedom om de olägenheter m.m. som uppkommit. Detta gäller särskilt för resor för vilka s.k. standby-villkor gäller, vilket är vanligt inom flygbranschen.

Utredningen om änsteinkomstbeskattning behandlade dessa frågor i två

betänkanden SOU 1992:57 och SOU 1993:44. Syftet med översynen var att åstadkomma enklare och mer lättillämpade regler så att administrativt krångel och olikforrnig regeltillämpning minimerades för såväl enskild som arbetsgivare. I sitt slutbetänkande SOU 1993:44, s. 239 konstaterade utredningen att det inte fanns skäl att genom någon uttrycklig bestämmelse hänföra reseförmåner till petsonalvårdsförmåner eller på annan grund helt undanta dem från skatteplikt. Utredningen anförde att det ifrågavarande området lämpade sig dåligt för en allmän schablon. Däremot ansåg utredningen att när det gällde den enskilda resan borde det finnas större utrymme för en schablon. Det ansågs dock olämpligt att införa några generella regler när det gällde inkomst-

134 Reseförmåner

taxeringen. När det gällde att bestämma underlaget för preliminär skatt och arbetsgivaravgifter föreslog utredningen en schablonregel för standby-resor. Värdet på sådana resor skulle motsvara det billigaste priset på marknaden efter avdrag med 25 %. Vidare föreslog utredningen att det skulle införas en möjlighet att vid beräkningen av underlaget för arbetsgivaravgifter jämka värdet av en reseförmån som beräknats enligt schablonregeln, om detta värde avvek med mer än 10 % från marknadsvärdet. Vid remissbehandlingen framfördes kritik av i princip samma slag som tidigare hade framförts mot gällande regler. Med beaktande av kritiken föreslog regeringen dels skattefrihet för en valfri resa per år och anställd, dels en ytterligare lindrad schablonvärderingsregel vid bestämmandet av underlag för preliminär skatt och arbetsgivaravgifter prop. 199394:90. Regeringen förutskickade också att en särskild utredare skulle tillkallas för att se över reglerna på nytt. Skatteutskottet bet. 199394: SkUIO begärde dock att riksdagen skulle avslå propositionen när det gällde schablonvärderingen och den skattefria resan och uttalade bl.a. att en ny lagstiftning borde utformas i enlighet med det provisorium som gällde och att den tekniska lösningen i första hand borde prövas av regeringen. Utskottet ansåg att schablonreglerna kunde tillämpas i avvaktan på ett nytt förslag från regeringen. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets begäran rskr. 199394:104. I utredningens uppdrag ingår att lägga fram två alternativa förslag när det gäller värderingen av skattepliktiga resefönnåner till anställda inom rese- och trafikbranschen. Det ena förslaget skall grundas marknadsvärdet av faktiskt företagna resor. Därvid skall de praktiska svårigheterna med en sådan lösning närmare undersökas och belysas. Det andra förslaget skall i princip utgå från den provisoriska schablonvärdering som RSV godtagit från 1991 och framåt. Utredningen skall även ta ställning till hur de förslagna värderingsreglerna ställer sig i förhållande till regeln i punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL om att en förmån skall vara åtnjuten för att leda till beskattning.

7.6 Förslag till åtgärder

Utredningen redovisar i det följande de två alternativa förslagen. Utredningen anser att en beskattning som bygger på en värdering av de individuella resorna bör genomföras. Det tyngsta skälet för detta är att den individuella modellen till skillnad mot schablonmetoden ger en rättvis beskattning mellan de anställda som utnyttjar reseförrnånen. Denna modell är även mindre skattetekniskt komplicerad än schablonmodellen.

Resefömtáner 135

7.6.1 Schablonmässig beskattning

Utredningens förslag: Förmån av fria och delvis fria med resor inskränkande villkor som innebär påtagliga olägenheter som an- ställda i rese- och trafikbranschen åtnjuter beskattas enligt schablon. Värdet av samtliga resor som omfattas av schablonmetoden mins- kas med vad som sammanlagt betalats för resorna och återstående belopp fördelas på de resande. Vid inskränkande villkor som innebär en påtaglig olägenhet för - den resande skall resorna värderas till 75 % av ett genomsnittligt lägsta marknadspris för motsvarande bokningsbara resor utan inskränkande villkor. Vid flygresor med standby-villkor skall motsvarande värde i stäl- let vara 40 %. Om den anställde innehar förmånsberättigad anställning kortare tid än ett halvt år skall förmånsvärdet sättas ned med hälften.

Skälen för utredningens förslag: Det förslag om Schablonmässig beskattning som utredningen har i uppdrag att lägga fram skall i princip grundas den provisoriska schablonvärderingen som gällt från 1991. Detta är den ena utgängpunkten för det förslag som utredningen lägger fram. Den andra utgångspunkten är att schablonberäkningen bör hamna så nära ett verkligt genomsnittligt värde som möjligt. En tredje utgångspunkt är att en schablonregel bör vara generell och tillämplig på olika typer av reseförmåner i olika reseföretag.

Beräkningen utgår från marknadsvärdet av utnyttjade förmåner

De nu tillämpade provisoriska schablonmetodema bygger på två i grunden olika beräkningssätt. SAS:s schablon bygger på en uppräkning till marknadspris av det biljettpris som de anställda betalar till SAS för sina biljetter. Totalsumman slås sedan ut på antalet anställda inom SAS. SJ:s schablon för inrikes resor bygger på medelreslängden och antalet resor på ett år med tåg för genomsnittssvensken. Skälet till att schablonerna är uppbyggda på olika sätt är att SJ tillhandahåller ett frikort där ingen registrering eller betalning görs när kortet utnyttjas medan SASanställda alltid erlägger betalning för köpta biljetter. Förmånsvärdet bör bestämmas till ett belopp som motsvarar det genomsnittliga marknadsvärdet. Av rättviseskäl bör samma metod tillämpas för anställda inom järnvägen och flyget. Det kan åstadkommas genom att marknadsvärdet av samtliga förmånsresor fördelas de i företaget anställda som faktiskt utnyttjat förmånen. För SAS del kan ett sådant genomsnittligt förmånsvärde tas fram t.ex. genom att det pris som de anställda betalar till SAS uppräknat till ett -

136 Reseförmáner

genomsnittligt lägsta marknadspris fördelas de anställda som löst ut - ITA-kort. Med de statistikuppgifter för år 1993 som SAS gett in till utredningen skulle detta med tillämpning i övrigt av den tidigare använda schablonmetoden leda till ett ungefär 2 800 kr högre förmånsvärde per person och år jämfört med schablonvärdet för 1994, enligt nu tillämpade regler. Beaktas den förändrade reduktionen av marknadsvärdet grund av inskränkande villkor som utredningen föreslår ett avdrag på 60 % i stället för 35 % iden provisoriska modellen skulle det beskattningsbara förmånsvärdet bli omkring 2 500 kr, dvs. - 300 kr högre per person och år jämfört med 1994. SJ har för närvarande inte tillgång till uppgifter om de anställdas faktiska resande. En enkätundersökning som SJ genomfört under 1993 bland sina anställda visar att de av SJ :s anställda som reser gör detta dubbelt så ofta som genomsnittssvensken. Om man lägger in denna uppgift i den föreslagna schablonmetoden leder detta till att det beskattningsbara förmånsvärdet skulle bli ungefär 300 kr högre per person och år jämfört med schablonvärdet för 1994. Utredningen föreslår dock avdrag med 25 % av marknadspriset för inskränkande villkor. Det skulle innebära att förmånsvärdet ligger kvar ungefär den nivå som gäller för 1994. Detta är dock mycket grova beräkningar eftersom de - som framgått till stor del bygger på en enkätundersökning. l den schablonmodell som utredningen föreslår kommer inte att göras någon skillnad 2:a och 1:a klassresenärer. Detta påverkar givetvis också förmånsvärdena i förhållande till tidigare schabloner som uppdelats på dessa klasser. De nuvarande schablonmetodema bör ändras så sätt att de grundas på uppgifter om de anställdas faktiska resande. Vidare bör en marknadsvärdering av varje företagen resa ske. Detta kräver emellertid att de företag som tillhandahåller förmånerna kan registrera varje företagen resa och uppgift om destinationsorten. Av de stora reseföretagen har SAS och SJ uppgett att det är tekniskt möjligt att införa en registrering av de anställdas resor.

Schablonmodellens omfattning och värderingsregler

Schablonbeskattning bör förbehållas sådana fria eller delvis fria resor som är villkorade av att de får företas endast under viss tid eller på vissa avgångar eller endast i mån av platstillgång. Det krävs också att villkoren

innebär påtaglig olägenhet för den anställde. Övriga sådana

en resor som saknar nämnda inskränkningar behandlas vid beskattning enligt vanliga regler, dvs. varje resa värderas till marknadsvärdet. För de resor som omfattas av de nuvarande schablonreglema gäller, som nämnts, olika typer av inskränkningar. Det kan, som när det gäller SJ, finnas inskränkningar i det fria resandet i fråga om vissa förbjudna tågvagnar, exempelvis länstrafrkbolagens linjer och tåg under vissa tider. Dessa typer av inskränkningar får anses innebära sådana påtagliga olägenheter att schablonregeln blir tillämplig. När det handlar om mindre

Reseförmáner 137

inskränkningar i det fria resandet, exempelvis några enstaka förbjudna avgångar skall resan beskattas enligt vanliga regler. Som framgått skall samtliga resor med begränsande villkor som medför påtagliga olägenheter för den anställde omfattas av schablonen. Detta innebär att ett företag kan komma att tillhandahålla båda slagen. resor av Ett exempel på detta är SJ. De internationella fribiljettema innehåller olika grader av inskränkande villkor som är beroende av i vilket land fribiljettema gäller. Fribiljetter avseende resa i ett land kan därför komma att värderas individuellt till marknadsvärdet medan andra resor kan komma att omfattas av schablonen. En utgångpunkt för utredningen har varit att förmånsvärdet skall motsvara det genomsnittliga marknadsvärdet av faktiskt företagna resor. De subventionerade resor som erbjuds de anställda är inte fullvärdiga produkter eftersom de innehåller inskränkande villkor. Problemen vid beskattningen av fria resor har framför allt gällt svårigheterna att bestämma marknadsvärdet på en produkt som inte finns på marknaden. Den enda framkomliga vägen torde vara att utgå från priset på motsvarande resor som utan inskränkande villkor ingår i marknadsutbudet. Detta värde får sedan reduceras med ett belopp som kan uppskattas motsvara den värdereduktion som de inskränkande villkoren medför. En sådan värdering förutsätter att reseföretagen har uppgift om företagna resor och deras marknadsvärde. Både SAS och SJ har, enligt uppgift, möjlighet att skapa system för att få fram de uppgifter som behövs för att bestämma ett faktiskt marknadsvärde de resor som företagits. Hur det skall till redovisas närmare i avsnittet om individuell beskattning. Resor med inskränkande villkor bör värderas till 75 % av ett genomsnittligt lägsta marknadspris för motsvarande bokningsbara resor utan inskränkande villkor. Med uttrycket utan inskränkande villkor avses sådana inskränkningar som innebär påtagliga olägenheter och som har behandlats i föregående stycke. Denna värderingsregel skulle exempelvis komma att omfatta de SJ-anställdas privatresekort. I schablonmodellen bör för övrigt ingen skillnad göras mellan 2:a och 1:a klassresor. Denna skillnad beaktas när det samlade marknadsvärdet beräknas. Däremot är skillnaden i värdet mellan 1:a och 2:a klassresor i regel inte större än de skillnader som kan uppkomma mellan den som reser litet eller den som reser mycket. Inte i något av fallen bör denna skillnad beaktas. Vid den individuella beskattningen som föreslås beaktas dock såväl skillnaden i antalet resor som om resorna företagits i 1:a eller 2:a klass. En nedsättning av marknadsvärdet med 25 % anser utredningen täcker in alla de olika typer av inskränkande villkor som förekommer för de anställdas resor förutom standby-effekt för flygresor. För denna typ av inskränkande villkor skall i stället tillämpas en större nedsättning av marknadsvärdet. När det gäller värdering av en standby-effekt är det liksom för andra inskränkande villkor svårt att beräkna hur stor olägenhet inskränkningen medför. Det kan noteras att det ungdomsbiljettpris svenskt standby-pris som SAS tillämpar ligger 60 % under marknadspris. Utredningen har

138 Resefömtâner

vidare tagit fasta på att regeringen i prop 199394:90, s. 68, om översyn tjänsteinkomstbeskattningen föreslagit en reduktion för standby-effekt av med 50 % och att de anställda inte skulle beskattas för en fri resa per år. Vidare har skatteutskottet bet. 199394:SkU 10, s. 10 gett uttryck för att lagstiftning borde utformas i enlighet med de provisoriska en ny schablonmodellema. Sammantaget anser utredningen att en reduktion med 60 % för standby-effekt är väl avvägd. Om en flygresa är förenad med inskränkningar som innebär att resan endast får företas under förutsättning att det vid resans avgång finns osålda platser kvar och det på grund härav förelegat en påtaglig risk att resan inte kunnat genomföras enligt planerna s.k. standby-effekt skall resan i stället anses ha ett - värde motsvarande 40 % av ett genomsnittligt lägsta marknadspris för motsvarande bokningsbara resor. Denna värderingsregel skulle exempelvis komma att omfatta SAS-anställdas ITA-kort. Som tidigare nämnts skall det totala marknadsvärdet av de anställdas resor fördelas det antal personer som utnyttjat förmånen. Innan en sådan uppdelning sker skall avräknas vad de anställda sammanlagt betalat till arbetsgivaren för resor under året före beskattningsåret. Den skattskyldige som utger ersättning för resorna får alltså inte sitt individuella förmånsvärde nedsatt. I stället sätts förmånsvärdet ner kollektiv nivå. Det innebär att kostnaderna efter skatt kommer att variera för de anställda i förhållande till hur mycket de faktiskt rest.

Den anställdes familj

Förutom den anställde omfattar schblonreglerna dennes make eller sambo och barn under 18 år. Den begränsning som därmed görs av den krets som får schablonbeskattas skall ses mot bakgnmd av att, även då lagförslaget bygger på att reseförmånerna skall värderas till marknadsvärdet, det ändå i det enskilda fallet kan finnas ett visst mervärde. - - Det är vanligt att barn och ungdomar reser gratis eller till starkt rabatterade priser. I ett på schablon uppbyggt vänleringssystem är det inte möjligt att på individuell nivå fullt ut beakta de variationer i prissättningen som förekommer marknaden. Det är dock lämpligt att i viss mån beakta dessa prisvariationer och att förmånvärdet sätts lägre för bam och ungdomar än för vuxna. Det bör ske på följande sätt. Vid beräkningen av det sammanlagda marknadsvärdet för företagna resor beaktas inte de rabatter som lämnas till barn och ungdomar, dvs. dessa resor värderas som om de företagits av vuxna. Det samlade resevärdet blir liksom det genomsnittliga förmånsvärdet därmed för högt. Men genom att endast hälften av det vanliga genomsnittliga förmånsvärdet behöver tas upp till beskattning för barn och ungdomar under 18 år bör totalt sett inte någon överbeskattning behöva uppkomma.

Reseförmåner 139

Nedsättning och jämkning av förmånsvärdet

När det gäller bilförmån skall förmånsvärdet sättas ned om den skattskyldige åtnjutit förmånen under endast en del av året med en tolftedel för varje hel kalendermånad som han inte åtnjutit fönnånen. För det fall att en bilförrnån åtnjutits under endast en månad finns dock möjlighet till jämkning uppåt, exempelvis om bilförrnånen utnyttjats endast under en semestermånad. Vad gäller reseförmåner är det enligt utredningens uppfattning och som framgår av nästa stycke olämpligt att införa en - järnkningsmöjlighet. Genom att endast tillåta nedsättning för de fall anställningen börjar eller slutar under året och då med halva förmånsvärdet bör det inte uppstå alltför stora orättvisor genom att någon under en kort tidsperiod i mycket stor utsträckning utnyttjar reseförmånen. Huvudsyftet med schablonmodellen är att den skall vara enkel att tilllämpa. I den mån man tillåter skattskyldiga att få sitt förmånsvärde jämkat på grund av att deras nyttjande avviker från det nyttjande som schablonen bygger på omintetgör man de förenklingsvinster man vill uppnå. För det fall den anställde inte har företagit någon resa skall beskattning inte ske. Har han mottagit frikort eller biljetter talar detta dock mycket starkt för att han också utnyttjat förmånen. Det ställs således mycket stora krav den anställde som vill visa att förmånen inte utnyttjats, se vidare avsnitt 7.6.2.

Fömtânsvârdering vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär skatt

Utredningens förslag: Arbetsgivaren skall innehålla preliminärskatt på förmånen. Avdrag får inte göras för vad den skattskyldige själv utgett för förmånen. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter bestäms värdet på samma sätt som vid inkomstbeskattningen.

Skälen för utredningens förslag: Den skattskyldige skall betala preliminär A-skatt med belopp, vilket så nära möjligt kan antas som motsvara den slutliga skatten. Den preliminära A-skatten betalas normalt genom skatteavdrag 3 § 1 mom. UBL. Vid utbetalning av kontant ersättning för arbete skall den som betalar ut ersättningen göra skatteavdrag för betalning av mottagarens preliminära A-skatt 39 § 1 mom. UBL.

Åtnjuter en skattskyldig vid sidan av kontant inkomst andra förmåner

skall preliminär A-skatt beräknas efter förmånemas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall förrnånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp 8 § första stycket UBL. Enligt utredningens förslag skall värdet av vissa reseförmåner beräknas efter schablonmodell på sätt som framgår av punkt 7 av anvisningarna till 42 § KL. I schablonmodellen ingår bl.a. att från ett framräknat mark-

140 Reseförmåner

nadsvärde fördela beloppet på det antalet personer som utnyttjat förmånen. Innan marknadsvärdet fördelas skall avräknas vad som sammanlagt betalts till arbetsgivaren för resorna året före beskattningsåret. Vad den skattskyldige utger som ersättning för resorna får därför inte nedsätta hans fönnånsvärde. Utredningen att preliminär skatt bör betalas för nu aktuella föranser måner på samma sätt som för övriga skattepliktiga förmåner. Det föreslås därför att det i 8 § UBL införs en hänvisning till 42 § KL och punkt 7 anvisningarna till nämnda paragraf. Eftersom den ersättning som utges av för den skattskyldige inte skall påverka hans förmånsvärde resorna av föreslås att ett undantag från den allmänna regeln om nedsättning införs i 8 § första stycket UBL för denna typ av reseförmåner. Underlag för beräkning av arbetsgivaravgiftema är summan av vad arbetsgivaren under året har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller armars med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket AFL, annan ersättning för utfört arbete 2 kap. 3 § första stycket i lagen 1981:691 om socialavgifter, SAL. skattepliktiga förmåner skall vid beräkningen av arbetsgivaravgifter tas till ett värde bestäms i enlighet med 8 § första fjärde styckena upp som - UBL 5 § i lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare, USAL. Detta innebär att reseförmåner kommer att värderas på sätt vid avdrag för preliminär skatt. Detta bör gälla även i samma som fråga reseförrnån som skall värderas enligt schablon. om

Författningsförslag

Som angavs inledningsvis föreslår utredningen att den individuella beskattningsmodellen läggs till grund för lagförslag. Eftersom uppdraget innebär att två alternativa förslag skall lämnas, ges här förslag till författningstext för en schablomnässig beskattningsmodell.

42 § tredje stycket kommunalskattelagen 1928:370

Bilförmån, kostfönnån och vissa reseförmåner värderas enligt särskilda grunder som anges i anvisningarna.

Reseförmåner 141

Anvisningar till 42 §

Värdet förmån av fria eller delvis fria resor för anställd i rese-

av eller trajikbranschen och dennes make eller sambo och barn under 18 år

beräknas enligt andra femte styckena, om resorna får företas endast

under viss tid eller på vissa avgångar eller endast i mån av platstillgång och detta innebär en påtaglig olägenhet. Förmånsvärdet beräknas med utgångspunkt i värdet av det totala antalet sådana resor som avses i första stycket som arbetsgivaren tillhandahållit under året före beskattningsåret. Resorna skall därvid värderas till 75 procent av ett genomsnittligt lägsta marknadspris för motsvarande bokningsbara utan inskränkande villkor. Därvid resor beaktas inte rabatter till bam och ungdomar under 18 år. Har för gällt villkor att den endast får företas under förutresan som

sättning att det vid avgång finns osålda platser kvar och har på

resans grund härav förelegat en påtaglig risk för att resan inte kan genomföras enligt planerna skall, i fråga om flygresa, resan i stället anses ha ett värde motsvarande 40 ett genomsnittligt lägsta marknadspris procent av för motsvarande bokningsbara resor utan inskränkande villkor. Därvid beaktas inte rabatter till barn och ungdomar under 18 år. Från värdet avräknas vad som sammanlagt betalats till av resorna

arbetsgivaren för året före beskattningsåret, varefter återstående

resorna belopp fördelas på det genomsnittliga antal personer som utnyttjat förmånen under samma tid. Vid fördelningen skall förmånen för bam och ungdomar under 18 år bestämmas till 50 procent av övriga personers förmånsvärde. Om den skattskyldige utger ersättning för resorna skall det sålunda beräknade fömzånsvärdet inte sättas ned. Om den skattskyldige innehar fömtånsberättigad anställning kortare tid än ett halvt år skall förmånsvärdet sättas ned med hälften.

142 Reseförmâner

7.6.2 Individuell beskattning

Utredningens förslag: Förmån av fri och delvis fri resa skall tas upp till genomsnittliga marknadsvärdet för en motsvarande året resa före beskattningsåret. Om anställda i rese- eller trafikbranschen erhåller resor med inskränkande villkor som innebär en påtaglig olägenhet för den skattskyldige skall resorna värderas till 75 % av ett genomsnittligt lägsta marknadspris året före beskattningsåret för motsvarande bokningsbara resor utan inskränkande villkor. Vid flygresor med s.k. standby-villkor skall motsvarande värde i stället vara 40 %. De nya reglerna föreslås träda i kraft den l januari 1995 men tillämpas första gången vid 1997 års taxering. Under beskattningsåret 1995 bör de nuvarande tillfälliga schablonmodellema tillämpas med oförändrade schablonbelopp.

Skälen for utredningens förslag: I det följande presenteras ett förslag som utgår från schablonmodellen, men överförts till individuell nivå. Den individuella modellen skiljer sig från schablomnodellen enbart därigenom att reseföretaget inte bara behöver hålla reda på vilka resor som faktiskt företagits utan också av vem. Den schablonmodell som redovisats i föregående avsnitt ger en rättvis beskattning av kollektivet som grupp genom att det är de personer som utnyttjar förmånen som beskattas för den. Schablonmetoden är också rättvis gentemot övriga skattskyldiga eftersom den bygger på marknadsvärdet av samtliga företagna resor i kollektivet. Däremot är modellen inte rättvis inom gruppen. De anställda som utnyttjar förmånen mycket och de som utnyttjar den litet beskattas i princip för samma belopp. Även i en modell för individuell beskattning har utredningen funnit det nödvändigt att i vissa avseenden använda schabloner. Detta gäller värderingen av resor som företas av anställda i rese- och trafikbranschen roch som är förknippade med olika typer av inskränkande villkor. När det gäller värderingen av olika inskränkande villkor innebär utredningens förslag till individuell beskattning att de olika typerna av inskränkningar som behandlats i avsnittet om schablonbeskattning beaktas samma sätt när beskattningen sker på individuell nivå. Både SAS och SJ har till utredningen uppgett att det är tekniskt möjligt att införa en individuell beskattning. Detta kräver dock en hel del omställningar av bokningssystemen m.m., vilka dock kan vara klara fr.o.m. den l januari 1996. SJ har fr.o.m. 1994 tagit i bruk ett nytt kommersiellt biljettbokningssystem PETRA. Möjlighet finns att koppla personalbiljettsystemet till detta fr.o.m. 1996. Vid värdering av den enskilda resan har SJ påpekat de stora skillnader när det gäller rabatter som finns i dag. Rabatter som varierar mellan lO och 75 %. Den senare procentsatsen avser rabatter till

Resefärmáner 143

studeranden, s.k. CSN-rabatter. I vissa av dessa fall betalar kunden in en garantisurmna och får därefter rabatt allt resande. SAS kan i dag registrera uttagna samt återlämnade biljetter. För närvarande går det inte att identifiera det faktiska resmålet. Enligt vad

utredningen erfarit är dock detta tekniskt möjligt att lösa. Det har från

SAS framhållits att marknadsprisema på den avreglerade marknad som flyget befinner sig i varierar från dag till dag och att det inte finns något flygbolag som har en total bild över marknadspriserna vid en given tidpunkt.

Utredningens syn på en framtida marknadsvärdering

När det gäller att fastställa marknadspriset för SJ :s resor behöver det inte bli några problem med att överblicka marknaden och att identifiera resmålet. Problemen handlar om att hitta lägsta marknadspris för motsvarande resor utan inskränkande villkor. Det vill säga utan sådana inskränkningar som går utöver de inskränkningar som gäller i utbudet till allmänheten. Utredningens uppfattning är att sådana rabatter som återspeglar vad en resenär kan få utan att någon annan, exempelvis en arbetsgivare eller en organisation, har deltagit med finansiering skall kunna ligga till grund för marknadsvärdesberäkningen. Exempel på detta kan vara familjerabatter och röd avgång, dvs. om den anställde företar sin resa på röd avgång skall marknadsvärdet för hans biljett bestämmas till 75 % av detta pris. Även när det gäller att fastställa marknadspriset för SAS gäller resor naturligtvis att sådana typer av resor, som har rabatter som bygger att någon finansierat resorna, inte kan läggas till grund för bedöm-ninannan gen av vad som är lägsta marknadspris. Annars kan rent allmänt sägas att till grund för beräkningen av lägsta marknadspris får läggas bokningsbara som kan innehålla inskränkande villk9r, men inte sådana resor som innehåller villkor som innebär påtagliga olägenheter. Exempel resor som kan läggas till grund för en beräkning av lägsta marknadsvärdet är resor till s.k. apexpriser. För SAS del finns som tidigare nämnts ytterligare en komplikation, nämligen att det inte i dag och inte heller 1996 är realistiskt att tro - att det går att bestämma ett lägsta marknadspris för varje resekombination. Däremot går det, enligt vad utredningen har erfarit, att värdera resorna efter angiven destinationsort, i kombination med någon form av zonsystem. I dessa värderingsmodeller bör ingå tillfälliga priser, exempelvis olika kampanjpriser. Det bör i stället vara sådana priser som mera regelmässiget finns marknaden. På samma sätt som när det gäller schablonmodellen föreslår utredningen att det genomsnittliga lägsta marknadspriset året före beskattningsåret läggs till grund för beräkningen. Detta beroende att det tar viss tid att upprätta schablomnodeller och att därför viss eftersläpning är ofrånkomlig.

144 Reseförmáner

Eftersom SAS kan registrera uttagna biljetter och återlärrmade biljetter anser utredningen att beskattningen bör knytas till biljettuttaget. I och med att biljetten utlämnas till den anställde får det förutsättas att han även åtnjuter förmånen. För det fall den anställde âterlämnar använda biljetter får avräkning för detta ske vid áterlämnandet på vanligt sätt. SAS och SJ har förklarat att de behöver en omställningstid fram till den l januari 1996 för att införa ett system med individuell beskattning. Man har även förklarat att det skulle vara en stor fördel för företagen om den tillfälliga schablonmodellen i ett sådant fall kimde finnas kvar under 1995. Utredningen anser att det är rimligt med en omställningstid till 1996. Utredningen föreslår därför att individuell beskattning införs from. beskattningsåret 1996 samt förordar att den tillfälliga schablonen, med de belopp som gäller för 1994, skall gälla även för beskattningsåret 1995.

Nedsättning och jämkning av förmånsväniet

Vad den anställde själv betalar till arbetsgivaren för att få en reseförmån skall sätta ned förmånens värde med motsvarande belopp. Detta gäller exempelvis det biljettpris den anställde betalar till arbetsgivaren liksom olika administrativa avgifter. En bestämmelse om att nedsättning av formånsvärdet får ske har därför införts i punkten 4 av anvisningarna till 42 § KL. Den schablonmässiga behandlingen av olika olägenheter som kan uppkomma med anledning av inskränkande villkor för en resa kan naturligtvis innebära att olägenhetema ibland är större och ibland mindre än den nedsättning av marknadsvärdet som schablonen medför. Att tillåta jämkning i sådana fall skulle enligt vår mening medföra att eftersträvade förenklingsvinster helt omintetgörs. Därför bör jämkning inte tillåtas.

Förmånsvärderingen vid beräkning av arbetsgivaravgifter och preliminär skatt

Utredningens förslag: Arbetsgivaren skall innehålla preliminärskatt förmånen med avdrag för vad den skattskyldige själv utgett. Vid beräkning av arbetsgivaravgifter bestäms värdet på samma sätt.

Skälen för utredningens förslag: Som redan behandlats i avsnittet om schablonmässig beskattning skall, när en skattskyldig vid sidan av kontant inkomst åtnjuter andra förmåner, preliminär A-skatt beräknas efter förmånernas sammanlagda värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en fönnån skall förmänsvärdet sättas ned med ersättningens belopp 8 § första stycket UBL.

Reseförmåner 145

Enligt utredningens förslag till individuell beskattning skall värdet av reseförmåner i vissa fall bestämmas efter schablonberäkning, vilket anges i punkt 7 av anvisningarna till 42 § KL. Eftersom utredningen anser att preliminär skatt bör betalas även för denna typ av förmån på samma sätt som för övriga skattepliktiga för- måner föreslås att det i 8 § UBL införs en hänvisning till punkt 7 av anvisningarna till 42 § KL. Med tillämpning av 8 § första stycket UBL skall fönnånsvärdet sättas ned om den skattskyldige utgett ersättning för en förmån i fonn av reseförmån. Exempel detta är när den anställde betalar en del av biljettkostnaden. Liksom i avsnittet om schablonmässig beskattning föreslår utredningen att värdet de aktuella reseförmånema skall ingå i underlaget för av arbetsgivaravgifter. Eftersom skattepliktiga förmåner vid beräkningen av arbetsgivaravgifter tas till ett värde som bestäms i enlighet med 8 § första fjärde upp styckena UBL 5 § USAL innebär detta att de aktuella reseförmånerna kommer att värderas på samma sätt som vid avdrag för preliminär skatt.

7.6.3 Tidpunkten för beskattning av reseförmån

Utredningens bedömning: En reseförmån får anses åtnjuten först i samband med att resan företas. Mottagande av frikort eller biljetter innebär dock mycket stark presumtion för att reseförrnånen åten njutits.

Skälen för utredningens bedömning: Utredningen har fått i uppdrag att ta ställning till hur de förslagna värderingsreglerna för reseförmåner ställer sig i förhållande till regeln om att en förmån skall vara åtnjuten för att leda till beskattning. Enligt punkt 3 första stycket av anvisningarna till 32 § KL skall som intäkt upptas exempelvis värdet av fri kost och fria resor samt skatter, försäkringar 0.d. som arbetsgivaren betalat för den anställdes räkning eller som den anställde annars åtnjutit. I samband med skattereformen kom det tidigare använda begreppet åtnjutna förmåner att ändras till förmåner som tillhandahållits. På förslag av utredningen om tjänsteinkomstbeskattning SOU 1993:44 s. 263-275 ändrades kriteriet för att beskattning av en naturaförmån skall inträda från tillhandahållits till åtnjutit prop. 199394:90, s. 81-82, bet. 199394:SkU10, rskr. 1993942104, SFS 1993:1515. Utredningen konstaterade att enligt praxis torde huvudprincipen ha varit den att det är det faktiska utnyttjandet som utlöser beskattning och anförde s. 274:

Ett ganska enkelt men belysande exempel är förmån av fri parkeringsplats. ,Om arbetsgivaren tillhandahåller parkeringsplatser

146 Reseförmåner

uppkommer frågan när förutsättningar föreligger att beskatta en anställd för förmånen. Till att börja med kan förmånen rikta sig till hela personalen, vilket kanske i praktiken innebär att de som kommer tidigt på morgonen får plats på parkeringen medan de som kommer senare får söka en annan parkeringsplats som är avgiftspliktig. I ett sådant fall torde i enlighet med huvudprincipen att det är det faktiska utnyttjandet som utlöser beskattning förmånsbeskattning kunna ske bara de dagar den skattskyldige faktiskt har parkerat på arbetsgivarens parkering. Detta medför givetvis stora kontrollproblem för arbetsgivaren, som har ett ansvar för att underlaget för preliminärskatteavdrag och uttag av arbetsgivaravgifter blir korrekt men detta förhållande kan inte påverka skattskyldigheten. Ett annat fall är då en arbetstagare har en bestämd parkeringsplats reserverad för egen del där således ingen annan är berättigad att parkera. Uppkommer en skattepliktig förmån i det ögonblick som han accepterar den erbjudna parkeringsplatsen eller först när han faktiskt utnyttjer den Något bestämt svar den frågan synes inte att ge. Värde av bilförmån har ibland påståtts kunna påföras skattskyldig enbart till följd av dispositionsrätten. Särskilt gäller det fåmansföretagare. Det finns dock inte något rättsfall från Regeringsrätten som visar att så skulle vara fallet. Inte heller RSV anser att enbart tillhandahållandet eller möjligheten att använda bil utlöser beskattning. Aven i detta fall torde det alltså krävas ett ytterligare moment för att skatteplikt skall inträda. Det kan vara att den skattskyldige faktiskt använt bilen.

Den slutsats som utredningen drog av detta, och som också kom till uttryck i propositionen, var alltså att det i fråga om förmåner inte finns en klar, för alla fall gemensam tidpunkt för skattepliktens inträdande. I vissa fall torde beskattning böra ske när förrnånens adressat på något sätt får inflytande eller bestämmanderätten över förrnånens användning eller utnyttjande och i andra fall först vid det faktiska utnyttjandet eller användandet av förmånen. Vid bestämmande av skattepliktens inträdande för reseförmåner skall som utgångspunkt för värderingen, i likhet med vad som gäller beträffande andra förmåner, det verkliga marknadsvärdet gälla. Värderingen sker normalt med utgångspunkt i den enskildes faktiska resande. RSV har utfärdat följande rekommendationer RSV Dt 1993:24:

Resans värde bör bestämmas med ledning av marknadsvärdet, vilket i regel kan anses motsvara det pris utgivaren betalat för resan med tillägg för förekommande mervärdeskatt. Mottagarens ekonomiska situation påverkar inte marknadsvärdet. Jfr avsnitt 4.2. Det förekommer att mottagare, som gör tjänsteresor, tilldelas ett tjänstekort att användas såväl i tjänsten som för privat bruk. I princip skall beskattning ske för värdet av de privata resor som faktiskt företagits. Lämnas ingen redogörelse för det faktiska nyttjandet bör förmånen värderas till kostnaden för ett årskort om inga inskränkningar i det privata nyttjandet föreligger. Används tjänstekortet inte till någon del för privat bruk och har avtal träffats mellan utgivaren och mottagaren att tjänstekortet endast får användas för resor i tjänsten får någon förmån inte anses föreligga. På tjänstekortet bör framgå att detta endast får användas för tjänstebruk.

Reseförmáner 147

Vid tillämpningen av den provisoriska schablonmodellen åren 1991- 1994 har för de SAS-anställdas del förmånsbeskattningen knutits till det första biljettutaget genom ITA-kort som den anställde gjort under - året. För de anställda inom SJ har beskattningen skett när de anställda tillhandhållits exempelvis privatresekortet. Utredningen delar uppfattningen att det är den enskildes faktiska resande som är avgörande för om den enskilde skall beskattas för reseförmånen eller ej. Mottagandet av privatresekort eller biljetter innebär att förmånstagaren får bestämmanderätten över frikorten eller biljetternas användning. Detta innebär en mycket stark presumtion för att reseförmånen faktiskt utnyttjats. Det ställs således mycket stora krav på den anställde om han vill visa att förmånen inte utnyttjats. I schablonmodellen är således mottagandet av frikort eller den första biljetten en presumtion för att reseförmånen också utnyttjats och beskattning till det bestämda schablonvärdet skall ske. När det gäller individuell beskattning medför varje biljettuttag en presumtion för att att resan företagits och att beskattning således skall ske.

8 0.d. betydelse Arbetsredskap av

för den anställdes yrkesutövning

8.1 Sammanfattning

Regeringen har gett utredningen i uppdrag att överväga om vissa förändringar beskattningsreglema behövs när en förmån av begränsat av oväsentlig betydelse för förmånstagarens yrkesutövning värde har en inte den nödvändig för tjänstens fullgörande. Utredningen utan att anses som skall lämna förslag till hur gränsdragningen mot skattepliktiga förmåner

i sådant fall skall göras. Betalar arbetsgivaren t.ex. tidningsprenumeration en anställd skall en enligt dagens regler förmånsbeskattning ske, om inte tidningen bedöms som ett nödvändigt arbetsredskap. Kravet på tidning skall även utgöra ett arbetsredskap har i att t.ex. en praxis satts högt. Om tidningsprenumerationen endast bidrar till att den anställde håller sig allmänt orienterad skall förmånsbeskattning ske. Detta har emellertid fått till följd att förmånsbeskattning sker i vissa situationer där beskattningen framstår omotiverad för arbetsgivaren och den ansom ställde. Ett exempel är när tidningsprenumeration är föranledd av att en den anställde för sin yrkesutövning behöver hålla sig ä jour inom ett område. Regeringen har ansett att det förutom tidningsprenumerationer kan finnas andra förmåner begränsat värde där det från arbetsgivar- - av synpunkt finns ett behov att den anställde tillgodogör sig förmånen när av den har betydelse för hans yrkesutövning. Utredningen föreslår att arbetsredskap som arbetsgivaren tillhandahåller skall bli skattefria för den anställde om utrustningen är av väsentlig betydelse för arbetet men av begränsat värde för den anställde.

8.2 Gällande rätt

8.2.1 Lagregler m.m.

Enligt 32 § 1 första stycket KL hänförs till intäkt av tjänst avmom. löning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i pengar, bostad eller annat som utgår för tjänsten. Enligt 3 är s.k. personalvårdsförmåner undantagna från bee mom. skattning. Med personalvårdsförmåner avses förmåner av mindre värde inte är direkt ersättning för utfört arbete utan avser enklare som en åtgärder vilka syftar till att skapa trivsel i arbetet eller liknande eller

150 Arbetsredskap

utgår grund av sedvänja inom det yrke eller den verksamhet det som är fråga om. Som personalvårdsförmån undantas dock bl.a. förmåner som inte riktar sig till hela personalen. Enligt 33 § 1 mom. första och andra stycket KL får från intäkt av tjänst avdrag göras för bl.a. kostnader för facklitteratur, instrument och dylikt, som varit nödvändiga för fullgörande tjänsten. Avdrag får av göras endast till den del sådana kostnader överstiger 1 000 kronor 33 § 2 mom. KL. Enligt RSV:s handledning för beskattning av inkomst och förmögenhet vid 1994 års taxering Del I s. 325 bör bestämmelserna normalt kunna tillämpas enligt följande. Avdrag medges för hela anskaffningskostnaden för ett verktyg om kostnaden inte överstiger 2 000 kronor. Om arbetsredskapets varaktighet är högst tre år får anskaffningskostnaden dras av på en gång även om kostnaden överstiger 2 000 kronor. I andra fall medges avdrag för den årliga förslitningen. Det årliga avdraget beräknas på grundval av bl.a. anskaffningspris, beräknad livslängd, samt om förvärv eller överlåtelse skett under beskattningsåret hur stor del - av beskattningsåret som innehavet omfattat. Det är inte ovanligt att en dator eller annan utrustning kan användas både privat och i tjänsten. I sådant fall skall förslitningsavdraget beräknas på den del av anskaffningskostnaden kan belöpa tjänstesom anses användningen. Om den anställde hyr inventariet e.d. bör, enligt RSV, hyreskostnaden på motsvarande sätt fördelas mellan vad belöper på som privat användning resp. på tjänsteanvändning. Detsamma torde gälla för kostnader avseende reparation och underhåll. I fråga om sådana mindre kostnader om högst 2 000 kronor för vilka omedelbart avdrag medges torde normalt inte någon fördelning göras mellan privat användning och nyttjandet i tjänsten. Utger arbetsgivaren kontant ersättning till en anställd behandlas inte ersättningen som lön såvitt gäller preliminär skatt och arbetsgivaravgifter i den mån den avser att täcka kostnader i tjänsten. Detta framgår beav stämmelser i UPL och SAL. I 10 § fjärde stycket UPL föreskrivs följande:

Beträffande annan skattepliktig ersättning för kostnader är som förenade med tjänsten beräknas preliminär A-skatt endast om det är uppenbart att ersättningen avser kostnader inte är avdragsgilla som vid mottagarens inkomsttaxering eller den överstiger avdragsgillt belopp. I sådant fall beräknas skatten på hela ersättningen respektive den del som överstiger det avdragsgilla beloppet.

I 2 kap. 3 § första stycket sista meningen SAL föreskrivs att med lön på vilken arbetsgivaravgifter skall betalas likställs även kostnadsersättning som inte enligt lO § UPL undantas vid beräkning preliminär av skatt. Vid inkomstaxeringen redovisas kostnadsersättning kontant lön en som och avdrag yrkas för den utgift som kostnadsersättningen avser. I fråga om arbetsredskap som arbetsgivaren tillhandahåller anställd sker ingen en

Arbetsredskap 151

redovisning vid inkornsttaxeringen om arbetsredskapet varit nödvändigt för tjänsten. Det kan även finnas kostnader som är avdragsgilla i inkomstslaget tjänst inte är kostnader i tjänsten. Ett exempel är kostnader för men som resor till och från arbetet. Ett annat är kostnader vid dubbel bosättning eller tillfälligt arbete. Om arbetsgivaren betalar en ersättning till den anställde för att täcka sådana kostnader, t.ex. för bostad, skall ersättningen ligga till grund för uttag av preliminär A-skatt och arbetsgivaravgifter samt tas upp i kontrolluppgift. Motsvarande gäller i det fallet arbetsgivaren tillhandahåller den anställde fri bostad vid dubbel bosättning. Då påförs den anställde bostadsförmånsvände men medges avdrag

med samma belopp under inkomst av tjänst se RSV:s Handledning för

beskattning inkomst och förmögenhet m.m. vid 1994 års taxering Del av l 302. Fönnånsvärdet skall dock ingå i underlaget för arbetsgivars. avgifter och tas upp i kontrolluppgiften. I prop. 198788:52 drogs det nuvarande regelsystemet upp när det gäller beskattning personalvårdsförrnåner. Föredragande statsrådet av anförde bl.a. att vissa naturaförmåner fortfarande framstod som godtagbara, medan andra tycktes vara motiverade endast av en önskan att minimera storleken av skatter och avgifter. Enligt hans bestämda uppfattning det nödvändigt att hejda denna utveckling eftersom antalet var sådana förmåner i annat fall skulle komma att öka ytterligare samtidigt som värderingsproblemen ökade och antalet skattskyldiga som kunde använda den förenklade självdeklarationen minskade. I specialmotiveringen s. 70 uttalades bl.a. att ett villkor för att förmånen skall vara skattefri är att den är ett led i personalvården och inte utgör ersättning för lön. Det skall av omständigheterna klart framgå att det är fråga om en personalvårdsförmån. Förmånen skall rikta sig till hela personalen. Det innebär bl.a. att förmånen blir skattepliktig, om den utformas på ett sådant sätt att den i praktiken begränsar sig till en liten grupp anställda t.ex. de högre tjänstemännen. Genom 1990 års skattereform skärptes förutsättningarna för att förmåner skall kunna hänföras till skattefri personalvård. Som numera framgår av lagtexten krävs det för skattefrihet att det rör sig om enklare åtgärder av mindre ekonomiskt värde. Dessa krav tar också sikte sådana förmåner kan utgå grund av sedvänja inom yrket eller som verksamheten prop. 198990:l10 318. Regeringen har i prop. 199394:90 tagit upp den nu aktuella frågeställningen om det kan finnas anledning att undanta en förmån av begränsat värde från förmånsbeskattning, exempelvis en tidningsprenumeration när det finns ett behov av att den anställde håller sig â jour inom ett område med anknytning till hans yrkesutövning utan att det i praxis anses vara ett arbetsredskap. RSV har i rekommendationer RSV Dt 1993:24 uttalat att fria tidningar och tidskrifter normalt bör anses som en skattepliktig förmån när tidningen eller tidskriften sänds till mottagarens bostadsadress.

152 Arbetsredskap

8.2.2 Rättspraxis

Förmånsbeskattning av arbetsredskap som arbetsgivare tillhandahållit arbetstagare

Tidningar och tidskrifter

I RÅ 1992 ref. 7 fann Regeringsrätten skattekonsult att en som på arbetsgivarens bekostnad fått tidningen Dagens Industri till sin bostad därmed hade erhållit en skattepliktig förmån. Regeringsrätten konstaterade att det låg i arbetsgivarens intresse att skattekonsulten genom att läsa Dagens Industri höll sig informerad om vad som hände inom näringslivet. Dagens Industri ansågs dock inte vara nödvändig facklitteratur i detta fall eftersom tidningen inte i första hand riktar sig till skattekonsulter utan i fråga om sina artiklar om industri-, börs- och ekonomifrågor har en mer allmän uppläggning i viss utsträckning jämförbar med vissa större morgontidningars. I två andra fall från senare tid har det ansetts fråga skattevara om pliktig förmån när den anställde fått tidningen till sin bostad. I rättsfallet RÅ 1988 548 ändrade sålunda inte Regeringsrätten not ett förhandsbesked där Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden funnit att en tidningsprenumeration inte medförde förmånsbeskattning. Nämnden hade som motivering anfört att med hänsyn till den anställdes befattning och tidningens karaktär fick det anses vara ett arbetsgivarintresse att han läste tidningen. Den anställde var i det fallet personalansvarig Volvo Personvagnar AB och det uppgavs vara ett oeftergivligt krav att han var välinformerad inom en lång rad områden som handel, ekonomi, juridik och personalfrågor. I arbetet ingick bl.a. att sammanställa material om för företaget viktiga skeenden samt att föredra dessa för företagsledningen och övrig personal. Tidningen, som ännu inte hade utgivits, skulle komma ut fem dagar i veckan. Den skulle tryckas på eftermiddagen och distribueras hem till läsarens bostad samma kväll. Innehållet skulle komma att utgöras av korta nyhetstelegram, dagens börsnoteringar samt dagligen återkommande specialartiklar som ingående skulle behandla aktuella händelser angående näringsliv, börs, politik och ekonomi. Tidningen skulle inte ha karaktären av allmän nyhetstidning. Den skulle vara exklusiv både vad beträffar innehåll och distribution, vilket skulle göra att den riktade sig till en väl avgränsad målgrupp. I förhandsbeskedet RSVFB Dt 1986:2 fann Riksskatteverkets nämnd för rättsärenden att det inte förelåg en skattepliktig förmån när en inspektor hos en skogsägareförening fick tidningen LAND till sin bostad. Motiveringen var att inspektoren på grund sina arbetsuppgifter hade av behov av att ta del av den information som lämnades i tidningen LAND och då främst dess lantbruksdel samt att arbetsgivaren hade ett intresse av detta. En betydande del av prenumerationsavgiften ansågs hänförlig till lantbruksdelen.

TV- och stereoappamter

1 RÅ 1977 Aa 155 fann Regeringsrätten kvalitetschef att en i ett företag i hemelektronikbranschen fått förmånen att fritt disponera färgsom en TV och en stereoanläggning hade fått en skattepliktig förmån. Av utredningen i målet framgick att det endast sådana anställda, vilka var

Arbetsredskap 153

som motprestation lämnade arbetsgivaren rapporter om apparatemas funktion i hemmet, som kostnadsfritt fick begagna TV- och stereoanläggningar. Regeringsrätten fann att arbetsgivaren genom att tillhandahålla apparaterna utan kostnad gav kvalitetschefen ersättning för de tjänster som han som rapportör gjorde sin arbetsgivare. Det var alltså fråga om en med lön jämförbar naturaförmån.

Arbetstagares avdragsrätt för arbetsredskap som han själv bekostat

Tidningar och tidskrifter

Det finns ett flertal äldre rättfall där den anställde yrkat avdrag för nödvändig facklitteratur innefattande tidningar och tidningsprenumerationer. Avdrag har inte medgetts när litteraturen haft en så allmän karaktär att sambandet med de inkomster som avdraget avsett varit alltför svagt. Avdrag har inte heller medgetts for litteraturkostnader som berott på den skattskyldige haft intresse förkovra sig inom yrket. Även att av att när exempelvis en lärare haft ökade litteraturkostnader grund av sitt intresse att förbättra undervisningens kvalitet har praxis varit restriktiv. Se vidare RÅ 1976 ref. 2.

Datorer

I RÅ 1990 ref. 89 I och vägrades avdrag för inköp dator. Båda av fallen gällde lärare i datakunskap. Lärarna hade begränsade möjligheter att arbeta och träna vid skolan och de ansåg att inköpen var helt föranledda av tjäustebehovet. Läraren i mål nr. l var dessutom dataansvarig skolan. Regeringsrätten vägrade avdrag med motivering att anskaffningen inte kunde anses nödvändig för tjänstens fullgörande. Beträffande läraren i mål nr l ansåg Regeringsrätten dessutom att denne med ett rimligt mått av planering hade haft god möjlighet att med begagnande av skolans datorer fullgöra sina uppgifter som datoransvarig och lärare i datorkunskap. I RÅ 1991 ref. 55 blev utgången den motsatta. En språkforskare hade anskaffat en dator för att användas huvudsakligen i hennes forskning i engelska språket. Av utredningen framgick att forskningen bedrevs på ett sådant sätt att datorutrustning var ofrånkomlig. Det fanns inte någon möjlighet för henne att ens med ett rimligt mått av planering fullgöra uppgifterna med begagnande av den datorutrustning som fanns på universitet under det aktuella beskattningsåret. Mot denna bakgrund ansåg Regeringsrätten den skattskyldige berättigad till avdrag för hela anskaffningskostnaden för datorn i form av årliga förslitningsavdrag.

154 Arbetsredskap

8.3 Överväganden och förslag

l Allmänna utgångspunkter

I utredningsuppdraget ingår att överväga om vissa förändringar av beskattningsreglema behövs när en förmån av begränsat värde har en inte oväsentlig betydelse för förmånstagarens yrkesutövning utan att kunna anses som nödvändig för tjänstens fullgörande. l utredningsuppdraget ingår även att presentera förslag på hur gränsdragningen mot skattepliktiga förmåner i sådana fall skall göras. De skattemässiga frågeställningarna om arbetsredskap och annat som behövs eller är till nytta för arbetet och som utförs i den anställdes bostad kommer att aktualiseras i allt fler fall. Den informationsteknologiska utvecklingen är på väg att förändra arbetslivet. Från det att arbetsplatsen varit stationär och skild från bostaden har datatekniken, faxen, utvecklad telefoni etc. givit ökad flexibilitet i fråga om arbetets förläggning i tid och rum. Utredningen har inhämtat följande uppgifter från företrädare för datorbranchen, vilka är belysande för utvecklingen. År 1993 såldes i Sverige 420 000 persondatorer varav ca 140 000 köptes av hushållen. I ca 36 % av fallen betalade arbetsgivaren utrustningen. Så många som 200 000-300 000 personer förväntas 1995 arbeta i hemmet med datorstöd. Arbetet i hemmet kräver dock i regel att arbetsutrustning av olika slag finns tillgänglig i hemmet. Som framgår av redovisningen av gällande rätt inträder olika beskattningseffekter beroende om utrustningen varit nödvändig för arbetets utförande eller inte. Har den varit nödvändig för intäktemas förvärvande förmånsbeskattas inte den anställde och inte heller utgår arbetsgivaravgifter. Om den anställde själv finansierar förvärvet har han rätt till avdrag för kostnaden om utrustningen varit nödvändig för intäktemas förvärvande. Vid denna prövning beaktas särskilt om arbetet krävt att utrustningen funnits i den anställdes bostad. I RÅ 1990 ref. 89 I vägrades lärare i en datorkunskap avdrag för kostnaden för en dator med bl.a. motiveringen att han med ett rimligt mått av planering haft god möjlighet att med begagnade av skolans datorer fullgöra sina arbetsuppgifter som datoransvarig och lärare i datorkunskap. Frågan om avdragsrätt eller har givetvis särskild betydelse om utrustningen är av sådant slag, t.ex. telefon eller dagstidning, som man normalt inte kan undvara i sitt dagliga liv. I ett sådant fall innebär en skattefrihet arbetsgivaren betalar resp. avdragsrätt den anställde betalar att privata levnadskostnader kan komma att betalas med obeskattade medel. Det kommer sällan i fråga att beskatta en anställd för förmånen att nyttja arbetsgivarens utrustningar i form av datorer, tidningar, tvradioapparater etc. när utrustningen finns i arbetsgivarens lokaler. En skattepliktig förmån föreligger givetvis däremot alltid när förmånen individualiseras och faktiskt åtnjutits som t.ex. när en anställd ringer

Arbetsredskap 155

privata telefonsamtal på arbetsgivarens bekostnad, utnyttjar brevpapper, frimärken etc. för privata ändamål och därmed direkt får en privat levnadskostnad ersatt. När arbetsgivarens utrustning finns i den anställdes hem torde kraven öka på den anställde att visa att utrustningen verkligen är nödvändig för intäkternas förvärvande. Utredningen har dragit slutsatsen av de rättsfall som finns att beviskraven är högre ställda när den skattskyldige själv betalar utrustningen och yrkar avdrag för denna kostnad än i det fall arbetsgivaren finansierar utrustningen. En rimlig utgångspunkt är att arbetsgivaren inte är beredd att dra sig onödiga driftskostnader. Omvänt tyder arbetsgivarens återhållsamhet att betala arbetsredskap etc. i normalfallet på att kostnaden inte varit nödvändig. För den anställde innebär en omotiverad avdragsrätt att han kan finansiera en privat levnadskostnad med obeskattade medel. Det är mot den nu beskrivna bakgrunden som utredningen i det följande prövar frågan om som det uttrycks i direktiven vissa förändringar - av beskattningsreglerna behövs när en förmån av begränsat värde har en inte oväsentlig betydelse för fönnånstagarens yrkesutövning utan att kunna anses nödvändig för tjänstens fullgörande. En given utgångspunkt måste vara att privata levnadskostnader skall finansieras med beskattade medel. Den nuvarande huvudregeln att endast kostnader som varit nödvändiga för intäkternas förvärvande är avdragsgilla bör ligga fast. Däremot anser utredningen att huvudregeln bör kunna justeras i den mån den motverkar andra önskvärda förändringar i arbetslivet som på sikt kan ha en positiv betydelse för utvecklingen av arbetslivet både socialt och ekonomiskt. Den nuvarande lagstiftningen försvårar en utveckling där den moderna tekniken kan underlätta för de yrkesverksamma att i ökad utsträckning förlägga arbetet i tid och rum på det sätt som passar deras behov. Utvidgningen av det skattefria området bör begränsas till de fall där den framstår som särskilt motiverad. Enligt utredningens uppfattning bör regeln avse endast de fall då arbetsgivaren svarar för kostnaden och den förmån som uppkommer har ett begränsat värde för den anställde men samtidigt är av väsentlig betydelse för arbetets utförande. Den föreslagna ordningen leder i och för sig till en olikforrnighet i beskattningen, eftersom en avdragsrätt i motsvarande fall inte tillerkänns den anställde när han själv svarar för kostnaden. Som tidigare framhållits är presumtionen normalt sett betydligt starkare för att en kostnad för ett arbetsredskap etc. är av väsentlig betydelse för arbetet i det fall arbetsgivaren svarar för den än när den anställde själv betalar. Vid angivna förhållanden och då det är fråga om en utvidgning av det skattefria området anser utredningen att en olikformig behandling de båda av fallen är försvarbar. I nästa avsnitt redovisar utredningen den tekniska utformningen av förslaget och hur skattefriheten närmare skall avgränsas.

156 Arbetsredskap

8.3.2 Förslagets tekniska utformning

Utredningens förslag: En förmån är skattefri om den är av begränsat värde för den anställde men har en väsentlig betydelse för utförandet av den anställdes arbetsuppgifter.

Skälen för utredningens förslag: Utredningen har i föregående avsnitt motiverat varför den föreslagna utvidgningen av skattefriheten bör begränsas till att endast avse förmåner som utges av arbetsgivaren. Någon utvidgad avdragsrätt under inkomst av tjänst föreslås alltså inte. Bestämmelsen tar inte heller sikte på det fallet att arbetsgivaren utger kostnadsersättning till den anställde. Den har begränsats till de fall en arbetsgivaren själv direkt betalar den aktuella utrustningen eller tjänsten. Denna begränsning motiveras av att arbetsgivaren redan vid den tidpunkt han har kostnaden för arbetsredskapet bör ha klart för sig om den förmån som svarar mot kostnaden har en väsentlig betydelse för den anställdes arbetsuppgifter och därför inte i skatte- eller avgiftshänseende skall behandlas som kontant lön. Det är inte ovanligt att ett arbetsredskap som arbetsgivaren tillhandahåller den anställde och som är nödvändigt för intäktemas förvärvande till en del också kan innebära en inbesparing i levnadskostnadema för den anställde. Om en sådan förmån är av mindre värde och en närmast ofrånkornligt utflöde av att den anställde har tillgång till utrustningen synes redan enligt gällande praxis skattefrihet föreligga. Bestämmelsen kommer att omfatta detta fall. Enligt utredningen bör skattefrihet endast avse förmåner av begränsat värde för den anställde. Däri ligger att formånsvärdet inte får uppgå till större belopp. Det är inte lämpligt att slå fast någon absolut beloppsgräns utan i varje enskilt fall får vägas in i vilken utsträckning förmånen innebär en verklig inbesparing av den anställdes levnadskostnader. Bestämmelsen kan i och för sig vara tillämplig i det fall arbetsgivarens anskaffningskostnad är betydande, som t.ex. för en dator eftersom enbart rätten till nyttjandet av datorn många gånger får anses vara av begränsat värde för den anställde. Även arbetsgivaren förvärvar dator för ett om en betydande belopp kan nyttjandet av datorn vara av begränsat värde för den anställde. Om äganderätten till datorn övergår på den anställde skall denne givetvis beskattas. Den anställde kan som ägare till datorn förfoga över den och omedelbart tillgodogöra sig dess värde. Om förmånen innebär en direkt inbesparing i de normala levnadskostnadema kan även förmåner som uppgår till mycket små värden motivera beskattning som löneförmån. I det tidigare redovisade rättsfallet RÅ 1992 ref. 7 kom Regeringsrätten fram till att en skattekonsult som på arbetsgivarens bekostnad fått tidningen Dagens Industri till sin bostad erhållit en skattepliktig förmån. Regeringsrätten konstaterade att det låg i arbetsgivarens intresse att

Arbetsredskap 157

skattekonsulten genom att läsa Dagens Industri höll sig informerad om vad som hände inom näringslivet. Dagens Industri ansågs dock inte vara nödvändig facklitteratur i detta fall eftersom tidningen inte i första hand riktar sig till skattekonsulter utan har en mer allmän uppläggning som i viss utsträckning är jämförbar med de större morgontidningamas. Om den av utredningen föreslagna regeln tillämpas detta fall skulle tidningen bedömas som en skattefri förmån, under förutsättning att den anställde redan själv betalade en prenumeration på en annan morgontidning. Värdet av tidningen är i absoluta tal begränsat eftersom den årliga prenumerationsavgiften för Dagens Industri uppgår till 1 750 kr. Förmånen är även av begränsat värde for den anställde, eftersom han redan har en tidningsprenumeration. Dagens Industri får även, för t.ex. en skattekonsult, anses uppfylla villkoret på att vara av väsentlig betydelse för den anställdes arbetsuppgifter hos arbetsgivaren. Kostnader för tidningar och tidskrifter av nyhets- och allmänpolitisk karaktär torde for politiker, ledande företrädare för näringslivet och intresseorganisationer redan enligt gällande rätt kunna bedömas som arbetsredskap och vara avdragsgilla vid beskattningen. Därmed är även en motsvarande förmån med undantag för den första tidningen skattefri - om arbetsgivaren tecknar och betalar prenumerationen. Detsamma gäller t.ex. telefonabonnemang. Den föreslagna bestämmelsen kommer att utvidga kretsen som kan erhålla dagstidningar utan förmånsbeskattning till bl.a. jomalister och andra samhällskommentatorer som dagligen har att följa samhällsdebatten. . Vidare innebär bestämmelsen att om arbetsgivaren lämnar ut en datautrustning till en anställd som behöver den i sitt arbete skall den anställde inte beskattas även om han skulle kunna ha utfört arbetsuppgifterna arbetsplatsen jfr förut beskrivna RÅ 1990 ref. 89 I i vilket fall den anställde dock inte skulle kommit i en bättre situation genom den föreslagna bestämmelsen, eftersom han själv svarade för kostnaden. Förslaget om undantag från beskattning gäller inte när arbetsgivaren kontant ersätter den anställde för en utgift som avser arbetsredskap o.d. Det bör nämnas att det i 3 § 3 mom. SIL regleras när ersättning sker för t.ex. arbetsrum i bostaden.

Medlemsavgifter

En närliggande fråga är den skattemässiga behandlingen av medlemsavgifter. Av punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL framgår att avdrag inte medges för avgifter till föreningar och andra sammanslutningar i vilka den skattskyldige är medlem. Regeln anses innebära att medlemsavgifter inte är avdragsgilla, oavsett om medlemskapet har föranletts av den skattskyldiges förvärvsverksamhet eller inte RÅ 1944 ref. 52. Avdragsförbudet för medlemsavgifter omfattar även avgifter till olika bransch- och yrkesföreningar, trots att det kan vara fråga om medlemskap som är av väsentlig betydelse för den skattskyldiges arbete.

158 Arbetsredskap

Sá sent som åren 1991 och 1992 sågs bestämmelserna om medlemsavgifter till arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer över. Från och med 1993 års taxering är skattereduktionen för fackföreningsavgift avskaffad samtidigt som arbetsgivares avdragsrätt för avgift till arbetsgivarorganisation togs bort till den del den inte avser konfliktändamål. Frågan om avdragsförbudet avseende medlemsavgifter har dessutom utretts vid ett flertal tillfällen. En redogörelse över dessa arbeten finns i Finansdepartementets promemoria Avdragsrätt för medlemsavgifter till arbetsgivarorganisationer, 1992-02-13. Avdragsförbudet synes inte omfattas av utredningsdirektiven. Som nämnts har medlemsavgiftema också fått en särskild reglering i KL. Utredningen anser därför att det inte finns skäl att in denna fråga.

9 Budgeteffekter

Icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård

Införs avdragsrätt för privatñnansierad sjukvård minskar skatteunderlaget jämfört med gällande regler. Antalet företagstecknade privata sjukvårdsförsäkringar kan uppskattas till 60-70 000 varav ca 35-40 000 de avser mer omfattande sjukvårdsförsäkringama medan resterande del de avser enklare försäkringarna. Arbetsgivarens kostnader för direktbetald sjukvård, dvs. kostnader inte täcks försäkringar, torde utgöra ett som av relativt litet belopp. Premiekostnaden för en försäkring varierar som tidigare nämnts med den försäkrades ålder. Vid genomsnittlig premie en om 7 500 kronor för de mer omfattande försäkringarna och 1 800 kronor för de enklare skulle avdragsrätten innebära minskade skatteinkomster om knappt 90 miljoner kr. Den föreslagna avdragsrätten skall vid utnyttjandet av försäkringen kompletteras med en förmänsbeskattning motsvarande en patientvårdavgift för den försäkrade. Skatteintäkterna av en förmånsbeskattning är beroende av dels antalet försäkrade, dels antalet sjukbesök. Om antalet sjukbesök i genomsnitt uppskattas till två år och försäkrad per innebär detta en inkomstförstärkning för det offentliga om ca 10 miljoner kr. Det totala skattebortfallet på grund av den föreslagna avdragsrätten kan således uppskattas till 80 miljoner kr per år. Utredningen bedömer att avdragsrätt för privat sjukvård inte på ett nämnvärt kommer att öka antalet företagstecknade försäkringar. Avdragsrätten reducerar visserligen företagens kostnad, kostnaden men för försäkringen måste ändå vägas mot det minskade produktionsbortfall den kan medföra. Den föreslagna avdragsrätten för privata sjukvårdsförsäkringar balanseras åtminstone delvis av en merintäkt för det offentliga. Denna merintäkt har sin grund i den merproduktion som samhället drar nytta av genom att den försäkrade genom bättre planering nödvändiga ingrepp av orsakar företaget ett mindre produktionsbortfall jämfört med den om anställde varit hänvisad till den offentliga sjukvården och inte kunnat påverka tidpunkten för behandlingen. En företagsñnansierad sjukvård innebär också avlastning landsen av tingens kostnader för sjukvård. Om exempelvis 60 % av försäkringspremierna sikt utgör ersättning till sjukvårdspersonal, innebär detta besparingar för landstingen om ca 200 miljoner kr år. per

160 Budgetejfelcter

Ersättning för kostnader för sjukvård och läkemedel

Utredningen föreslår att ersättning som arbetsgivare betalar till den anställde för dennes kostnader för sjukbesök patientavgift och läkemedel skall utgöra skattepliktig inkomst. Dessa ersättningar är som tidigare nämnts kopplade till anställningen. Fri sjukvård och fria läkemedel avtalas ofta i lokala förhandlingar. Enligt en lönepolitisk rapport från LO 1990, Kartläggning av de sociala villkoren, finns denna typ av förmån endast med i två riksavtal, de statligt anställdas och försäkringskassomas. Statens kostnader för fri läkarvård och medicin uppskattas till 90 miljoner kronor per år. Beloppet är beräknat på ca 320 000 heltidsarbeten. Om de utnyttjar denna möjlighet uppskattas till 90 % av de anställda som innebär detta kostnad per anställd om 312 kronor. en I rapport från LO Röster om facket och jobbet har LO låtit SCB en göra undersökning anställdas förmåner utifrån ett urval på 25 000 en om personer. Av samtliga intervjuade svarade 45 % att de hade tillgång till fri läkarvård. Om denna procentandel appliceras på det totala antalet heleller deltidssysselsatta, 3,5 miljoner personer, och förmånsvärdet sätts till samma belopp som för de statligt anställda skulle en beskattning av dessa förmåner med en oförändrad arbetskraftskostnad innebära 275 miljoner kronor i ökade offentliga intäkter. Sammantaget innebär de förändringar inom sjukförsäkringen som utredningen förslår en budgetförstärkning om 200 miljoner kronor. Utredningen föreslår även avdragsrätt för vaccinationer. För vaccinatjänsten skall ingen förmånsbeskattning ske. tioner betingade av Den direkta effekten av förslaget medför en mindre budgetförsvagning men sammantaget bör förslaget medföra en förstärkning av de offentliga finanserna både genom ökade skatteintäkter och minskade utgifter på grund av lägre sjukfrånvaro.

Företagshälsovård

Utredningen föreslår fortsatt avdragsrätt för kostnader för företagshälsovård. Enligt 1992 års företagshälsovårdsutredning SOU 1992:103 65 beräknas arbetsgivarnas direkta kostnader för företagshälsovård till s. ca 2,7 miljarder kronor. Utvecklingen av kostnaderna för företagshälsovården efter det att statsbidraget slopades är svår att uppskatta. Många av hälsocentralema erbjuder motsvarande tjänster som vårdcentraler och liknande. Enligt riksorganisationen för företagshälsovård är hälsovården kostnadsfri för cirka hälften av de anställda som har tillgång till företagshälsovård. Enligt utredningens förslag kommer denna förmån att bli skattepliktig. Den inkomstförstärkning som förslaget medför ingår i de beräkningar som finns redovisade i föregående avsnitt. I övrigt innebär utredningens förslag inte någon utvidgad avdragsrätt, varför inget skattebortfall uppstår.

Budgetejfekter 161

Rehabilitering

Den av utredningen förslagna gränsdragningen för vad som är att betrakta som rehabilitering torde innebära en marginell utvidgning av avdragsrätten. Då det saknas statistik över kostnader för rehabilitering är det svårt att uppskatta det direkta skattebortfallet. Även den utvidgade avdragsrätten på kort sikt leder till direkt om ett ökat skattebortfall skall detta ställas mot dels minskade kostnader för rehabilitering, som i frånvaro av arbetsgivarnas insatser ändå skulle uppkomma genom rehabilitering inom den offentliga vårdapparaten fast i ett senare skede, dels mot minskade kostnader för sjukpenning och förtidspension.

Personalrabatter

Inom området personalrabatter föreslår utredningen en utvidgning av de korsvisa rabattema så att dessa även kan tillämpas mellan närstående företag. Enligt den enkät utredningen genomfört är förekomsten av korsvisa rabatter inte speciellt utbredd. Den utvidgning som nu sker torde medföra ganska marginella kostnadsökningar, även om de korsvisa rabattema blir mer vanliga som en följd av förslaget. I övrigt föreslår inte utredningen några förändringar gentemot gällande lagstiftning, utan förslaget innebär snarare ett klarläggande av gällande regler vad år om som en tillåten rabatt och vad som år att betrakta som en skattepliktig förmån. Förslaget medför således inga inkomstförstärkningar utan snarare en uppstramning av bestämmelserna avseende vissa rabatter.

Arbetsredskap

Förslaget innebär att en förmån är skattefri om den är av begränsat värde för den anställde men har en väsentlig betydelse för utförandet av hans arbetsuppgifter. Det kan gälla en tidningsprenumeration, möjligheten att bruka arbetsgivarens dator eller arbetsgivarens tillhandahållande av annan utrustning. Vad gäller tidningar sker enligt gällande lagstiftning ingen fönnånsbeskattning då den anställde får tidningen på arbetsplatsen, utan endast i de fall han får tidningen till sin bostad. En slopad förmånsbeskattning av detta slag torde endast innebära marginell en inkomstförsvagning för det offentliga.

6- 14-0844

162 Budgetejfekter

Vissa resefönnåner

För SAS- och SJ-anställda föreslår utredningen en individuell förmånsbeskattning och som altemativförslag en ändrad schablonbeskattning. Schablonmetoden innebär ett höjt förmânsvärde för SAS-anställda vilket medför inkomstförstärkning om knappt 3 miljoner kronor. en En övergång från schablonmetod med samma förmânsvärde för en samtliga till en individuell fönnânsberäkning skall i princip inte innebära några större förändringar utan endast en omfördelning av skatterna mellan de som utnyttjar fönnånen.

10 Författningskommentarer

10.1 Kommunalskattelagen 1928:370

20 §

I paragrafen hänvisas till anvisningarna avseende vilka utgifter på sjukvårdsområdet som arbetsgivaren inte får göra avdrag för. Dessa avdragsbegränsningar slopas.

32 § I mom.

Av bestämmelsen framgår att ersättning som utgått i annan form än livränta grund av sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst hänförs till intäkt av tjänst. Undantag görs dock för ersättning som avser sjukvårds- och läkarkostnader. Som en följd av att förmåner sjukvårdsområdet föreslås bli beskattade tas undantaget bort.

32§3bmom.

Nuvarande bestämmelse innehåller undantagen från förmånsbeskattning på sjukvårdsområdet. Undantag gäller fri hälso- och sjukvård, företagshälsovård, fria läkemedel eller ersättning för läkemedelskostnader. Förmån av fri tandvård som avses i 2 kap. 3 § AFL skall däremot tas upp som intäkt. Undantag har dock gjorts för anställda som inte är försäkrade enligt AFL, för behandling som är nödvändig för submarin eller flygande personal samt för behandling vid utlandstjänstgöring. Förmån av fri hälso- och sjukvård samt fria läkemedel eller ersättning för läkemedelskostnader föreslås bli skattepliktig. Undantag for sådan förmån har alltså tagits bort från bestämmelsen. Förmån av fri företagshälsovård skall även fortsättningsvis undantas från beskattning. Detsamma gäller vissa behandlings- och rehabiliteringsåtgärder som kommenteras nedan.

164 Färfattningskømmentarer

Fri tandvård föreslås bli fönnånsbeskattad även för en anställd som inte är försäkrad enligt AF L. Detsamma föreslås gälla för behandling som har utförts i samband med utlandstjänstgöring. Undantaget från förmånsbeskattning för viss tandbehandling avseende submarin och flygande personal behålls. Det första undantaget i bestämmelsen gäller företagshälsovård. Med företagshälsovård avses i huvudsak förebyggande åtgärder. Av avsnitt 5.2 framgår att Arbetarskyddsstyrelsen tagit fram en preliminär definition på begreppet företagshälsovård. Definitionen är viktig eftersom det är nödvändigt att kunna skilja företagshälsovård från allmänna hälso- och sjukvårdstjänster som föreslås bli förmånsbeskattade. Arbetarskyddsstyrelsen kommer att ge ut föreskrifter avseende företagshälsovård. Eftersom det inte finns någon lagstiftning som anger vad som ryms inom företagshälsovården bör nämnda föreskrifter vara vägledande. Det andra undantaget gäller sådan arbetslivsinriktad rehabilitering som arbetsgivaren är skyldig att svara för enligt 22 kap. AFL. Arbetsgivarens ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering beskrivs i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter samt allmänna råd AFS 1994: 1 och i Riksförsäkringsverkets Allmänna råd 1991:12. Det tredje undantaget gäller förebyggande behandling. Här avses en behandling som syftar till att förebygga att sjukdom eller nedsättning av arbetsförmågan uppstår hos en anställd. De åtgärder som här avses är av samma slag som bestämmelsen i 3 kap. 7 b § AFL tar sikte på. Av denna bestämmelse framgår att sjukpenning enligt 7 § utges även när den försäkrade genomgår en medicinsk behandling eller medicinsk rehabilitering som syftar till att förebygga sjukdom eller att förkorta sjukdomstid eller att helt eller delvis förebygga eller häva nedsättning av arbetsförmågan. För att en förebyggande behandling inte skall fönnånsbeskattas krävs vidare att behovet av behandling är utrett och tillstyrkt av en läkare med specialistkompetens i företagshälsovård eller av en läkare med för skadan eller sjukdomen relevant specialistkompetens. Villkoret att behovet av behandlingen har utretts av en läkare ställer krav på dokumentation m.m. Det fjärde undantaget gäller rehabilitering i vid mening. Det kan vara fråga om både arbetslivsinriktad, medicinsk och social rehabilitering. För att förmån av sådan rehabilitering inte skall beskattas skall vissa förutsättningar vara uppfyllda. Den första förutsättningen är att rehabiliteringen syftar till att återge en anställd som drabbats av sjukdom eller skada sin arbetsförmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete. Den andra förutsättningen är gemensam med vad som föreskrivs om förebyggande behandling, nämligen att behovet av rehabiliteringen är utrett och tillstyrkt av en läkare med specialistkompetens i företaghälsovård eller av en läkare med för skadan eller sjukdomen relevant specialistkompetens. Ytterligare ett undantag gäller vaccinationer. Det är fråga om vaccinationer som betingas av tjänsten. Det gäller vid t.ex. utlandstjänstgöring eller för yrkesgrupper som utsätts för särskilda risker. Det kan också vara fråga om att vaccinera personalen mot influensa.

Författningskomrrzentarer 165

Det sista undantaget gäller tandbehandling som är erforderlig för submarin eller flygande personal. Bestämmelsen tar sikte på sådan behandling som krävs för att uppfylla säkerhetsvillkoren för dessa yrkesgrupper.

32§3cmom.

Bestämmelsen innehåller den föreslagna regeln om undantag från förmånsbeskattning för arbetsredskap som arbetsgivaren tillhandahåller. Den kommenteras närmare i avsnitt 8. En form av arbetsredskap är arbetskläder och uniformer. Förmån av fria arbetskläder och fri uniform undantas enligt 32 § 3 c mom. KL från beskattning under vissa förutsättningar. Den föreslagna bestämmelsen om arbetsredskap har därför placerats i nämnda lagrum, men som en huvudregel. Bestämmelsen om arbetskläder och uniformer har behållits och utgör en variant på arbetsredskap. Orsaken till att särregleringen om arbetskläder och uniformer bör behållas är att förmånen inte alltid kan sägas vara av begränsat värde för den anställde.

32 § 3 f mom.

Skattefria personalrabatter har fått en ny utformning. Skälen härför har utförligt angetts i den allmänna motiveringen i avsnitt

42 §

Huvudregeln är att förmåner skall värderas till marknadsvärdet. Vissa sjukvårds- och reseförmåner värderas emellertid enligt särskilda grunder som anges i punkt 6 resp. 7 av anvisningarna.

Anvisningar

till 20 §

punkt 1

l anvisningspunkten finns de nuvarande avdragsbegränsningama för hälso- och sjukvård som 20 § hänvisar till. Som en följd av att en arbetsgivares avdrag för utgifter på sjukvårdsområdet skall bedömas enligt generella regler för företagsbeskattningen tas avdragsbegränsningama bort.

166 Författningskommentarer

till 22 §

punkt 1

Bestämmelsen tar sikte vård som åtnjuts genom en sjukvårdsförsäkring. Vid aktiv näringsverksamhet medges avdrag för sjukvårdsförsäkring punkt 23 anvisningarna till 23 § KL. När försäkringen tas av i anspråk skall värdet av vården tas upp som intäkt. Här tillämpas samma värderingsregler som för anställda. Det innebär att om förutsättningarna anvisningarna till 42 § KL är uppfyllda värderas vårdutnytti punkt 6 av jandet till ett belopp motsvarande patientavgiften.

till 23 §

punkt 23

näringsidkare riktas åtgärderna på sjukvårdsotnrådet till För en enskild näringsidkaren personligen. Med hänsyn till det generella avdragförbudet för levnadskostnader 20 § andra stycket KL föreslås en uttrycklig regel avdragsrättens omfattning. Av bestämmelsen framgår att avdrag medom för olika utgifter på sjukvårdsområdet. En gemensam förutsättning ges för avdragsrätt på sjukvårdsområdet är att det är fråga om aktiv näringsverksamhet. När det gäller förebyggande behandling, rehabilitering och tandbehandling medges avdrag förmån av fri sådan vård för anställd är skattefri om enligt 32 § 3 b mom. KL. Tandbehandlingen tar sikte på submarin och flygande personal. Avdrag medges för företagshälsovård och sjukvårdsförsäkring. Vad med företagshälsovård framgår av kommentaren till 32 § 3 b som avses KL. För anställd beskattas inte förmån av fri sjukvårdsförmom. en säkring. I stället beskattas förmånen vid åtnjutandet av vården. Motsvarande gäller för näringsidkare där försäkringen är avdragsgill men en där åtnjutandet av vården skall tas upp som intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 22 § KL. Utgifter för hälso- och sjukvård är avdragsgilla till den del värdet av sådan vård inte skall tas upp som intäkt för anställd. Bestämmelsen medför att avdrag inte medges för offentligt finansierad vård. För icke offentligt finansierad vård medges avdrag för det belopp som överstiger patient- eller vårdavgift för motsvarande offentligt finansierad vård punkt 6 av anvisningarna till 42 § KL. Avdrag medges för vaccination som betingas av verksamheten.

Författningskømmentarer 167

till 32 §

punkt 3

Av bestämmelsen framgår att förmån av fri sjukvårdsförsäkring inte är skattepliktig under förutsättning att den anställde är verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning. I stället beskattas åtnjutandet av vården. Värderingen sker enligt 42 § KL och punkterna 4 jämkningsregeln och 6 av anvisningarna till nämnda paragraf. När det gäller begreppet verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning ansluter det till definitionen av aktiv näringsverksamhet som finns i förarbetena till 11 kap. 3 § AFL. Av dessa framgår följande prop. 198990:llO s. 646. En verksamhet utgör aktiv näringsverksamhet om den skattskyldige i inte oväsentlig omfattning arbetat i verksamheten. I det motsatta fallet utgör verksamheten passiv näringsverksamhet. Kravet aktivitet innebär i normalfallet att den skattskyldige skall ha ägnat syssloma i verksamheten minst en tredjedel av den tid som åtgår för en vanlig anställning på heltid. Detta uttalande bör vara vägledande för att bestämma om någon år verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning. När det gäller frågan om aktiv näringsverksamhet finns det olika jämkningsmöjligheter som tar sikte på skattskyldiga som vid sidan av anställningen driver näringsverksamhet som i huvudsak baseras den egna arbetsinsatsen. Dessa jämkningsmöjligheter kan naturligtvis inte tillämpas på anställningsförhållanden där man skall avgöra om någon är verksam i icke oväsentlig omfattning.

till 42 §

punkt 4

Av bestämmelsen framgår att värdet av förmåner på sjukvårdsområdet beräknade enligt punkt 6 av anvisningarna till 42 § KL får jämkas uppåt eller nedåt om det finns synnerliga skål.

punkt 6

Bestämmelsen tar sikte på sådan vård som inte är offentligt finansierad. Det kan vara vård som arbetsgivaren bekostar eller tillhandahåller på olika sätt, Lex. genom att teckna en sjukvårdsförsäkring. Det kan också vara en av arbetsgivaren anlitad företagshälsovård som utan kostnad för den anställde tillhandahåller hålso- och sjukvårdstjänster. Arbetsgivaren kan också bekosta vården för den anställde genom att betala direkt till t.ex. ett privatsjukhus. Förmån av sådan vård skall värderas till den patient- eller vårdavgift som hade tagits ut för motsvarande behandling inom den offentligt

168 Författningskommentarer

finansierade vården. Om det för ett vanligt läkarbesök på en vårdcentral i ett visst landsting tas ut en patientavgift på 120 kronor är förmånen av ett motsvarande besök inom den icke offentligt finansierade hälso- och sjukvården 120 kronor, trots att det läkarbesöket kanske kostade 1 000 kronor. Förutsättningen för att förmånen skall värderas till patientavgiften är att den anställde hade haft rätt till behandlingen inom den offentligt finansierade vården. Hade den anställde lika gärna kunnat utnyttja den av samhället subventionerade vården för en viss behandling skall alltså förmånen värderas till patientavgiften. Om den anställde inte hade rätt till den subventionerade vården skall förmånen i stället värderas till marknadsvärdet. Ytterligare en förutsättning måste vara uppfylld för att vården skall värderas till patientavgiften. Den anställde skall vara verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig omfattning jfr punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL.

punkt 7

Det framräknade marknadsvärdet som skall ligga till grund för beräkning av förmånsvärdet skall baseras på det genomsnittligt lägsta marknadspriset för motsvarande bokningsbara resor utan inskränkande villkor året före beskattningsåret. Den modell för marknadsvärdesberäkning som SAS har möjlighet att tillämpa bygger på lägsta marknadspris på olika flygdestinationer eventuellt i kombination med ett system där världen delas in i olika reszoner. Genomsnittspris bör bestämmas dels för resor inom varje zon, dels för resor mellan olika zoner. Det bör räcka med att marknadsvärdesmodellen upprättas en gång om året. Arbetet med att upprätta sådana marknadsvärdesmodeller är tämligen omfattande och tidskrävande varför beräkning av preliminär A-skatt och uttag av arbetsgivaravgifter bör grundas uppgifter som härrör från året före beskattningsåret. Av praktiska skäl bör detta marknadsvärde läggas till grund också för inkomstbeskattningen. När det genomsnittliga marknadsvärdet beräknas anser utredningen att det inte finns något som hindrar att detta värde byggs det genomsnittliga värdet inom en hel företagsgrupp. Detta förutsätter dock att det är närstående företag som ingår i företagsgruppen, exempelvis företag inom samma koncern. Detta synsätt överensstämmer med vad utredningen uttalat i avsnittet 6.3 om s.k. korsvisa rabatter.

Ikraftträdande

Huvuddelen av förslagen föreslås att tillämpas första gången vid 1996 års taxering. Med hänsyn till att nuvarande bestämmelser sjukvåndsområdet innebär avdragsbegränsningar för arbetsgivaren föreskrivs att äldre

Författningskommentarer 169

bestämmelser skall tillämpas för utgifter som belöper tid före ikraftträdandet. Det betyder att äldre bestämmelser med avdragsbegränsningar skall tillämpas på utgifter som belöper på tid före den l januari 1995. När det gäller förslaget om individuell beskattning av reseförmåner punkt 7 av anvisningarna till 42 § skall bestämmelserna tillämpas första gången vid 1997 års taxering med hänsyn till att rese- och trafrkföretagen behöver tid att ändra sina administrativa rutiner.

10.2 1953:272

Uppbördslagen

8 §

Av bestämmelsen framgår att preliminär A-skatt skall beräknas efter inkomstfönnånemas värde. Om den skattskyldige har utgett ersättning för en förmån skall förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp. Av förslaget framgår att värdet av vissa sjukvårds- och reseförmåner skall värderas enligt särskilda gnmder. När det gäller sjukvårdsförmånerna skall värdet av fri hälso- och sjukvård som inte är offentligt finansierad värderas till motsvarande patient- eller vårdavgift inom den offentligt finansierade vården. För en sådan värdering krävs att vissa förutsättningar i punkt 6 av anvisningarna till 42 § KL är uppfyllda. När det gäller vissa fria eller delvis fria resor inom rese- och trañkbranschen skall resorna värderas enligt särskilda grunder som beskrivs i punkt 7 av anvisningarna till 42 § KL. Det är fråga om reseförmåner med olika inskränkande villkor. I 8 § har förts in hänvisningar till de särskilda värderingsgnmder som gäller för vissa sjukvårds- och reseförmåner.

10.3 Lagen 1990:325

om självdeklaration och kontrolluppgifter

3kap.

54a§

Den nya paragrafen har sin grund i att förmån av fri sjukvårdsförsäkring inte beskattas. Däremot beskattas åtnjutandet av den vård som försäkringen tillhandahåller eller bekostar. För att arbetsgivaren skall kunna fullgöra sin skyldighet att innehålla preliminärskatt m.m. måste han ha tillgång till uppgifter från försäkringsföretaget. Bestämmelsen innehåller därför en särskild upplysningsskyldighet för försäkringsforetaget att lämna arbetsgivaren de uppgifter som behövs för att arbetsgivaren skall kunna beakta utnyttjad förmån av fri hälso- och sjukvård vid beräkningen av skatteavdrag m.m.

7- 14-0844

studiebesök

Redovisning av m.m. inom sjukvårdsområdet

Sophiahemmet

Sophiahemmet i Stockholm är landets största och äldsta privatsjukhus. Verksamheten är inriktad på planerad sjukvård och det förekommer inte någon akutsjukvård. Sophiahemmet har omkring 300 personer anställda. De läkare som är verksamma sjukhuset förutom röntgenläkama är inte anställda av Sophiahemmet utan egna företagare. De hyr lokaler och viss utrustning samt köper kringservice. Det finns omkring 60 sådana hyresgäster. Sammanlagt är ett hundratal läkare verksamma på Sophiahemmet. Sophiahemmet svarar for vårdavdelningarna, röntgenavdelningama och operationssalarna. Det är också Sophiahemmets personal arbetar på som dessa enheter. Sophiahemmet svarar för driften av den sjukvårdande verksamheten på Sophiahemmet. Bolaget ägs av fyra intressenter, varav den störste aktieägaren är Stiftelsen Sophiahemmet. Det är också Stiftelsen Sophiahemmet som äger fastigheten i vilken sjukhuset är inrymt. Sophiahemmet har i februari 1994 78 vårdplatser. Antalet vårddygn per år ligger på 14 000 l5 000. Dygnskostnaden varierar mellan 2 210 kronor för 4-bäddsrum och 3 150 kronor för l-bäddsrum. Antalet utförda operationer under år 1993 var 4 230. - Företagshälsovård ingår som en del i Sophiahemmets verksamhet och omfattar omkring 30 000 anställda vid 800 900 medelstora och små företag inom Stockholmsområdet. Skandiarnottagningen är hyresgäst hos Sophiahemmet. Patienterna där är försäkrade hos Försäkringsbolaget Skandia. Läkarna vid Skandiamottagningen köper resurser av Sophiahemmet. Inom privat specialistläkarvård betalar patienten samma avgift som till specialist inom den offentliga sjukvården, eftersom läkarna i allmänhet omfattas av det offentliga ersättningssystemet. Det är alltså i huvudsak den slutna vården i egentlig mening är som privat. När en patient behöver genomgå en operation bokar läkaren operationssalen på Sophiahemmet. Operationssalar, vårdavdelningar, röntgenavdelningar bemannad med kringpersonal tillhandahålls däremot - som nämnts av Sophiahemmet. Det patienten har att betala fördelas på

172 Bilaga 1

operationsavgifter och vårdavgifter till Sophiahemmet och arvode till den opererande läkaren. Vid utnyttjande av operationssalar debiterar Sophiahemmet en inträdesavgift på 1 600 kronor samt 4 800 kronor per timme. För vissa operationer gäller fasta priser, varierande mellan ca 4 000 kronor och 12 000 kronor. I samband med s.k. lättvård debiterar Sophiahemmet ett paketpris vård- och operationssalsavgift på 2 200 kronor. Det är fråga om ingrepp på högst 15 20 minuter under kort narkos. - Större operationer på thoraxenheten kan kosta 130 000 kronor för en klaffoperation och 145 000 kronor för komplicerad hjärtkirurgi. Av statistik som Sophiahemmet tagit fram for år 1993 framgår att av 100 utförda operationer är 20 privat finansierade, 15 finansierade via försäkringsbolag och 65 landstingsfinansierade. Av de privat finansierade operationerna är det relativt ovanligt att det är företag som fakturerats. Slutsatsen är därför att flertalet av de privata operationer som genomförs och som inte bekostas via försäkringar betalas av privatpersoner. Sophiahemmet har sedan augusti 1992 ett licensavtal med Stockholms läns landsting innebär att stockholmare som behöver sluten sjukvård som inom områden allmänkirurgi, ortopedisk kirurgi, gynekologi eller som urinvägskirurgi kan få den på Sophiahemmet, varvid landstinget svarar för kostnaderna. Normalt sett finns det inga köer för operationer och till vårdavdelningi övrigt. Inom den öppna vården kan det dock förekomma köer hos arna vissa läkare. Vad enligt ledningen för Sophiahemmet framför allt skiljer vården som där från den offentliga vården är graden av tillgänglighet och det förhållandet att samtliga läkare har specialistkompetens. Vidare torde personaltätheten vara högre Sophiahemmet än inom den offentliga vården. Man satsar också mycket på omvårdnaden. Det framhölls att Sophiahemmet har det stora sjukhusets resurser med modern teknik men det lilla sjukhusets fördelar där de anställda har överblick över verksamheten och känner varandra. En fördel är att patienten får träffa samma läkare vid varje besök. Det är också den läkaren utför operationen och som tar hand om patientsom såväl före som efter operationen. en Vårdpersonalen har hög utbildning och scheman har lagts så att patienterna skall få kontinuitet i vården.

Carlanderska Sjukhemmet

Carlanderska Sjukhemmet i centrala Göteborg är ett privatsjukhus som drivs av en stiftelse med Göteborgs kommun som huvudman. Verksamheten började år 1927 och förebilden var Sophiahemmet. Personalen består både av anställda och egna företagare. Sammanlagt är ett sextiotal läkare verksamma, alla med specialistkompetens.

Bilaga I 173

På Carlanderska Sjukhemmet upprätthålls basspecialiteter som på ett länssjukhus. Därutöver finns vissa specialinriktningar. Tre stora hyresgäster bedriver verksamhet på sjukhemmet: Scandinavian Heart Center, Brånemark Osseointegration Center och Fertilitetscentrum. Hjärtkirurgin är till övervägande del offentligt finansierad. Med Brånemarksmetoden görs implantat av bl.a. leder och tandproteser, 50 % är offentligt ñnansierad t.ex. genom arbetsskadeförsäkringen. Fertilitetscentrum arbetar bl.a. med s.k. provrörsbefruktningar. I sommar öppnar en ny avdelning, Carlanderdialysen, som genom ett samarbetsavtal kommer att arbeta för de olika sjukhusen i Göteborg. Sjukhemmet tar emot sammanlagt omkring 60 000 läkarbesök om året. Antalet operationer, som krävde sluten vård, uppgick år 1993 till 251. På Sjukhemmet finns 21 vårdplatser. Den öppna vården vid Sjukhemmet är i stor utsträckning offentligt finansierad eftersom läkarna är anslutna till försäkringskassan. Vissa enheter bedriver verksamhet som inte är offentligt finansierad. Det gäller den slutna vården, Fertilitetscentrum och plastikkirurgin. På vårdavdelningarna är omkring 40 % av vården offentligt finansierad eftersom Göteborgs kommun köper s.k. eftervårdsplatser. Till skillnad mot Sophiahemmet är alltså en stor del av operationema icke offentligt finansierade. Det är ovanligt att Sjukhemmet fakturerar ett företag för behandling av en anställd, det rör sig om endast en handfull behandlingar om året. På Carlanderska Sjukhemmet bedrivs också företagshälsovård genom Göteboigshälsan med anslutna företag med närmare 16 000 anställda. Vidare bedrivs hälsovård genom Medicar, som är inriktad på individuella

hälsoundersökningar ca 5 000 om året. Till Medicar är 430 företag an-

slutna med sammanlagt omkring 15 000 anställda. Sjukhemmet arbetar med de tre försäkringsbolagen Skandia, Trygg Hansa SPP och Wasa. Totalt sker omkring 1 000 läkarbesök året om som finansieras genom sjukvårdsforsälcringar.

Ett annat finansieringsaltemativ än genom sjukvårdsförsäkringar är ett

helårsabonnemang genom stiftelsen God Hälsa. Abonnemanget kan tecknas av både privatpersoner och företag för deras anställda. Abonnemanget täcker kostnaderna för sluten vård Carlanderska Sjukhemmet eller på ett annat privatsjukhus om det är lämpligare. Till abonnemanget är knutet en rådgivningscentral dit man kan ringa. Som exempel kan nämnas att helårsabonnemanget för försäkrade med en ålder upp till 40 år kostar l 500 kronor och mellan 40 och 49 år 2 000 kronor. Kostnaderna för den privata vården är något lägre än hos Sophiahemmet. De fördelar som sjukhusledningen framhåller med den privata vården jämfört med den offentliga är likartade med vad som framfördes på Sophiahemmet omvårdnaden, kvaliteten, kontinuiteten.

174 Bilaga 1

Försäkringsbolaget Skandia

Skandia påbörjade lanseringen av sjukvårdsförsäkringar år 1985. Det ursprungliga skälet till att Skandia gick in med försäkringar på sjukvårdsområdet var att näringslivet uttalat att det fanns ett behov att försäkra anställda i utlandet. Antalet försäkringar har ökat kraftigt från starten 1985. Under den senaste tiden har dock efterfrågan minskat något. Skandia har egna mottagningar runt om i landet som är knutna till privata läkarvårdscentraler och sjukhus. Den försäkrade kan vända sig direkt till en Skandiamottagning för vård. Anledningen till att Skandia byggt upp egna mottagningar är att försäkringsersättningen utgår i form av en tjänst. I dag har Skandia följ ande försäkringar inom hälso- och sjukvårdsområdet:

Sjukvårdsförsäkring omfattande 18 000 20 000 anställda, - - Vårdgarantiförsäkring omfattande 2 000 anställda, - Rehabiliteringsförsäkring omfattande 500 anställda, - Krisförsäkring omfattande 900 000 anställda, -

Samtliga försäkringar på sjukvårdsområdet tecknas enbart av företag. Privatpersoner kan således inte teckna dessa försäkringar. Skandia framhåller att detta beror att försäkringarna är att betrakta som avbrottsförsäkringar för företagen. Företaget har möjlighet att tillsammans med den anställde bestämma när den anställde bäst kan planera in en operation utan att produktionen störs. Ungefär hälften av de försäkrade är anställda i små företag med en till två anställda eller högst tre till fyra anställda. Många av dessa är hantverkare. Den andra hälften av de försäkrade utgörs till största delen av nyckelpersoner i större företag. Andelen kvinnor bland försäkringstagama är 23 procent. Även för den anställdes familjemedlemmar kan försäkring tecknas. Detta förekommer dock mycket sällan. Skandia upplyser då om att den anställde skall beskattas för en förmån motsvarande familjemedlemmens premie. Skandia tecknar inte några kollektiva sjukvärds- eller vårdgarantiförsäkringar. På grund av den riskbedömning som skall göras kan endast individuella försäkringar komma ifråga. Premierna för sjukvårdsförsäkringen är 4 800 kronor upp till 45 års ålder. Motsvarande premie för vårdgarantiförsäkringen är 1 700 kronor. Den högsta premien är 12 000 13 000 kronor och avser då en sjukvårds- försäkring för en 70-åring. Skandia framhåller att den största fördelen med sjukvård genom deras försäkringar är förutom att den kan planeras att den försäkrade själv - får välja den läkare som exempelvis skall utföra en operation. Skandia hjälper därvid till med råd om lämplig läkare för den behandling som är aktuell. Skandia bedriver företagshälsovård i egen regi som hälftendelägare i företagshälsovårdsenheter i Stockholm, Göteborg, Malmö och Lin- -

Bilaga I 175

köping. Totalt är cirka 40 000 anställda anslutna till dessa företagshälsocentraler. Det går inte att teckna försäkring hos Skandia för företagshälsovård. Ett mindre antal av de anställda är anslutna till Skandias företagssom hälsocentraler är dock försäkrade hos Skandia genom sjukvårds- eller vårdgarantiförsäkringar. Då den försäkrade behöver vård enligt dessa försäkringar som ges hjälper företagshälsovårdens läkare till med att ta de läkarkontakter osv. som behövs. Genom denna samverkan skall den försäkrade känna att han är helt omhändertagen och att det inte finns något glapp när det gäller hans hälso- och sjukvård. För att tillgodose detta behov ett av heltäckande hälso- och sjukvårdsprogram har Skandia även slutit avtal med trettiotalet företagshälsovårdscentraler uti i landet. Gentemot den försäkrade skall således det program som Skandia har för företagshälsovård och försäkringar för hälso- och sjukvård vara sammanhängande. När det gäller den finansiella delen rör det sig däremot om två helt skilda system. Företagen sluter avtal direkt med en företagshälsovårdscentral och erlägger betalning enligt avtalet för företagshälsovården. När det gäller hälso- och sjukvård, där sjukvårds- och vårdgarantiförsäkringarna träder in, betalar företagen genom att erlägga premier till Skandia.

SPP

Försäkringsbolaget Trygg-Hansa

Grunden för Trygg-Hansa SPP:s sjukvårdsförsäkringar lades på 1980-

talet då det fanns köer inom den offentliga sjukvården. Till skillnad rnot

Skandia har inte Trygg-Hansa SPP några egna läkarmottagningar. Trygg-Hansa SPP tecknar följande försäkringar inom hälso- och sjuk-

vårdsområdet:

sjukvårdsförsäkring omfattande cirka 5 000 vilka 90 % - personer, av försäkrats av arbetsgivaren Privat sjukvårdsförsäkring omfattande cirka l 000 personer, av vilka ett mindre antal försäkrats av arbetsgivaren Kollektiva sjukvårdsförsäkringar omfattande cirka 5 500 anställda - Rehabiliteringsförsäkring omfattande cirka 2 500 anställda - Krisförsäkring kan tecknas separat eller inbyggd i andra typer av - försäkringar

Den sjukvårdsfärsäkring som Trygg-Hansa SPP tillhandahåller innebär att den försäkrade dygnet nmt kan vända sig till Sjukvårdsförsäkringens upplysningscentral. Där svarar en Specialistutbildad sjuksköterska som ger råd ocheller ordnar tid hos en specialistläkare. Vården kan sedan komma att ges inom såväl den offentliga vården den privata. Med som

sjukvårdsförsäkringen vänder sig Trygg-Hansa SPP framför allt till före-

tagens nyckelpersoner. Flertalet försäkrade är anställda i mindre företag. Inga kollektiva försäkringsavtal kan tecknas när det gäller den här sortens

176 Bilaga 1

försäkring. Försäkringspremien varierar mellan 4 500 kronor 9 000 kro- och försäkringen har ingen självrisk. nor Privat sjukvárdsförsäkring innebär att den försäkrade själv ordnar kontakt med sjukvården och intill kostnad av 5 000 kronor kan han en själv välja vårdgivare. Vid vårdkostnader överstigande detta belopp skall

alltid Trygg-Hansa SPP kontaktas. I första hand skall den försäkrade

vända sig till den offentliga vården. Den sammanlagda ersättningen för varje skadefall är högst tre basbelopp. Med den privata

sjukvårdsförsäkringen vänder sig Trygg-Hansa SPP framförallt till

privatpersoner. Inga kollektiva försäkringsavtal kan tecknas när det gäller denna försäkring. Försäkrings-premien är ungefär l 500 kronor och försäkringen har självrisk på l O0 kronor per försäkringsår. en Køllektiva sjukvårdsförsäkringar har hittills tecknats med företag som omfattar sammanlagt 5 500 anställda. Dessa försäkringar har skräddarutifrån kundernas önskemål. De kan tecknas med eller utan självrisk sytts och med eller patientavgift för den anställde. Någon hälsodeklaration utan för dem omfattas försäkringen görs inte innan försäkringsavtal som av tecknas. I de hittills tecknade avtalen har den sammanlagda ersättningen för varje skadefall begränsats till mellan tre och fem basbelopp.

Trygg-Hansa SPP framhåller att de försäkringar som företagen tecknar

för de anställdas hälso- och sjukvårdskostnader är att betrakta som kostnader i rörelsen och att det är svårt att se försäkringen som en förmån för de anställda.

WASA

Försäkringsbolaget

Försäkringsbolaget WASA har en sjukvårdsförsäkring WASA Privat- vård omfattande cirka 8 500 personer. Försäkringen kan tecknas av företag och privatpersoner och finns i två varianter, Normal och Exklusiv. För Privatvård Exklusiv gäller att den även kan tecknas att

gälla för medförsäkrad makemakasambo utan extra kostnad. Via

sjukvårdsupplysningen får den försäkrade rådgivning och hjälp med tidsbokning hos specialistläkare. Vården ges hos olika privata läkaroch sjukhus runt om i landet. Med sjukvårdsförsäkringama grupper vänder sig WASA framför allt till företagens nyckelpersoner. Varje försäkrads hälsotillstånd bedöms individuellt. Inga kollektiva försäkringsavtal kan tecknas. Premien för Normal är 4 % av basbeloppet och premien för Exklusiv varierar med försäkringstagarens ålder från 12 25 % basbeloppet. Försäkringarna har ingen självrisk. - av

sou 1994:98 Bilaga 1 177

Länsförsäkringar

Länsförsäkringar har en sjukvårdsförsäkring som företag kan teckna. Sammanlagt är cirka 500 företag anslutna till försäkringen. Den försäkrade vänder sig till Länsförsäkringars Läkargrupp för rådgivning ocheller tid hos en specialist. Vården ges hos privata specialister och kliniker över hela landet som är knutna till försäkringen. Med försäkringen vänder sig Iänsförsäkringar till småföretagare och de nyckelpersoner som dessa vill försäkra. Denna försäkring tecknas inte som kollektiv försäkring utan varje försäkrads hälsotillstånd bedöms individuellt. Försäkringspremien varierar mellan 3 500 kr 8 000 kr och försäkringen har ingen självrisk.

Föreningen Svensk Företagshälsovård

Föreningen Svensk Företagshälsovård FSF bildades år 1985 och är en branschförening för företagshälsovårdsenheter i Sverige. Medlemmar är alla typer av företagshälsovårdsenheter. Samtliga medlemmar bedriver en verksamhet i enlighet med vad som föreskrevs i den tidigare statsbidragsförordningen. Per den 1 januari 1994 uppgick antalet medlemmar till 329. Medlemmarna beräknas driva omkring 600 av de totalt 700 företagshälsovårdsenheter som finns i landet. FSF har förutom sitt centrala kansli i Örebro regional organisation med en ordförande i respektive en län. FSF hanterar verksamhetsfrägor inom branschen och sköter kontakter med företagshälsovårdens intressenter, såsom arbetsmarknadens parter, myndigheter och organisationer. FSF deltar i Arbetsmiljöfondens arbete med kvalitetssäkring av före-

tagshälsovården se avsnitt 5.2.2. FSF:s definition av företagshälsovård,

föreningen kan utgöra en grund i kriterierna för en kvalitetssom anser säkring, är en verksamhet som

huvudsakligen arbetar med sådana förebyggande uppgifter, som avser utformandet och upprätthållandet av en säker och hälsosam arbetsmiljö, vilken kommer att bidra till optimal fysisk och psykisk hälsa, verkar för en anpassning av arbetsförhållandena till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende samt medverkar till att utvecklastödja både organisation, grupp och individ, bedriver yrkesinriktad rehabilitering med målsättningen att snabbt kunna återföra en individ i arbete, är organiserad med en sammanhållande ledningsfunktion så att den kontinuerligt kan ge en helhetssyn tvärvetenskapligt samband mellan arbetsmiljö och hälsa, arbetar utifrån vetenskap och beprövad erfarenhet, bygger sin verksamhet med utgångspunkt från analyserade behov hos respektive kimd,

178 Bilaga I

utgår från och befrämjar efterlevnaden av gällande lagar och avtal inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering, medverkar i och följer den utveckling som sker inom områdena arbetsmiljö och rehabilitering.

FSF anser att ett sådant systern för kvalitetssäkring innebär en effektiv och målmedveten ledning, samordning och styrning, vilket bidrar till att kvaliteten på arbetsmiljöarbetet, rehabiliteringen och hälsoarbetet hela tiden uppfyller marknadens och samhällets uttalade eller förväntade krav. Vidare bidrar det till att kunden vet att kvaliteten uppnås ett kostnadsmässigt optimalt sätt och att man med säkerhet kan lita på kvaliteten på den levererade tjänsten. Slutligen innebär en kvalitetssäkring att problemidentifrering och lösning sker utifrån en helhetssyn, där hänsyn tas till fysiska, psykiska och sociala faktorer. FSF föreslår att en kvalitetssäkring kan göras av i Sverige befintliga certifieringsorgan. Kvalitetssäkringen skall vara öppen för alla. För att bli auktoriserad och medlem i FSF skall vidare krävas att man ansluter sig till gemensamma etiska branschregler. FSF räknar med att arbetet med kvalitetssäkring, etiska regler och certifiering kommer att vara slutfört i sådan tid att man kan genomföra ett system med auktorisation år 1996 eller 1997. FSF uppger att företagshälsovården i de flesta fall arbetar inom de fyra områdena arbetsmiljö, arbetslivsinriktad rehabilitering, friskvård och hälso- och sjukvård. Kämverksamheten är de två förstnämnda områdena. Efterfrågan på hälso- och sjukvård inom företagshälsovården är i hög grad beroende av lokala förutsättningar. Där det finns en väl fungerande primärvård är intresset litet för hälso- och sjukvård inom företagshälsovården. På landsbygden kan det ibland vara långt till närmaste läkare vilket ökar efterfrågan på sådana tjänster inom företagshälsovården.

FHC Stockholm AB

En företagshälsovård som synes ha inriktat sin verksamhet i enlighet med senare tids lagstiftning på arbetsmiljö- och rehabiliteringsområdet är FHC Stockholm AB, som ingår i Kooperativa Förbundet. Tonvikten ligger på förebyggande arbetsmiljöarbete och rehabiliteringsfrågor. Sjukvårdsinslaget är synnerligen begränsat. Med omkring 51 anställda svarar FHC Stockholm AB för företagshälsovården för ett fyrtiotal företag med sammanlagt cirka 25 000 anställda. Flertalet anställda är stationerade i Stockholm. I Göteborg och Malmö finns sammanlagt åtta personer anställda på enheterna. De anslutna företagen finns inte enbart i Stockholmsområdet. Vid behov besöker personal företaget, men huvuddelen av konsultverksamheten kan skötas per telefon. Kompetensen ligger på medicin, teknikergonomi och beteendevetenskap med l3 vardera. Utvecklingen i företaget har gått från att bedriva en allmänläkarmottagning till att bli i huvudsak arbetsgivarens rådgivare i arbetsmiljöfrågor.

Bilaga 1 179

Det är också en utveckling som är resultatet av förändringarna inom den offentliga sjukvården där tillgängligheten ökat markant under den senaste tioårsperioden. Behovet av att arbetsgivaren ett eller annat sätt tillhandahåller sjukvård har därför minskat. Vidare har lagstiftningen arbetsmiljöområdet och arbetsgivarens ansvar för arbetsanpassning och rehabilitering blivit tydligt. När statsbidraget till företagshälsovården upphörde kunde inte inkomstbortfallet kompenseras något sätt. Detta samt den minskade sjukvårdsverksamhetem har radikalt minskat kostnaderna för företagshälsovården från ungefär l 500 2 000 kr till 500 kr per anställd och år. På 1960- och 1970-talen gällde arbetsmiljöfrågorna ofta konkreta problem som kemikalier och buller. Numera är arbetet ofta inriktat på frågor kring ledarskap och organisation. FHC medverkar i omkring 20 % av de rehabiliteringsutredningar som görs på de anslutna företagen. Det innebär att merparten av utredningarna görs av de anslutna företagen själva. FHC tolkar arbetsgivarens ansvar för rehabilitering till att det avser sådana åtgärder som kan göras arbetsplatsen. Rehabiliteringsåtgårder utanför arbetsplatsen, t.ex. på rygginstitut eller behandlingshem för missbrukare, har arbetsgivaren inte ansvar för. Sådana behandlingar bekostas ofta helt eller delvis av försäkringskassan eller Arbetsmiljöfonden. I vissa situationer bedömer FHC Stockholm AB att det föreligger ett intresse hos arbetsgivaren att bekosta rehabiliteringsåtgärder utanför företaget. FHC bedriver inte någon sjukvård men kan erbjuda sådana tjänster. Det sker då utanför företagshälsovården. Det finns några mindre företag som är intresserade av sjukvårdstjänster eftersom de anställda tycker att det är praktiskt med en sådan förmån. Det är också en vanesak hos de berörda företagen från den tiden då företagshälsovården i huvudsak var inriktad sjukvård. Det basprogram som FHC Stockholm AB erbjuder sina kunder innehåller alltid frågor kring arbetsanpassning och rehabilitering. Vidare ingår stöd i arbetet med arbetsgivaransvaret för arbetsmiljön internkontrollen. Slutligen bedriver företaget s.k. arbetsmiljöservice som innefattar t.ex. arbetsmiljömätningar och nyanställningsundersökningar.

Bygghälsan AB

Bygghälsan har varit byggbranschens företagshälsovård under en tid av 25 år. l dag är Bygghälsan öppen även för företag inom andra näringsgrenar. Bygghälsan har omkring 325 anställda som är verksamma på ett trettiotal orter. Bygghälsan tillhandahåller sina tjänster dels som abonnemang, dels som tilläggstjänster. Tjänsterna är anpassade till såväl kollektivanställda som arbetsledare och övriga tjänstemän. Man kan exempelvis abonnera på ett standardpaket av bastjänster, som bl.a. består av telefonrådgivning, akut krishjälp, medverkan vid olika utredningar och en en hälsovårdsser-

180 Bilaga 1

vice med hälsoundersökningar eller hälsoprofrler. Komplettering kan ske med olika tilläggstjänster som t.ex. sjukvård och sjukgymnastik. Det finns tre alternativa standardabonnemang. Vid sjukvårdsbesök erläggs patientavgift vid varje besök. Bygghälsan anser att det i dagsläget är omöjligt att i praktiken uttala sig om vad som innefattas i begreppet företagshälsovård. Bygghälsan anser att företagshälsovårdens verksamhet både är individ- och arbetsrelaterad och kräver kompetens av såväl medicinsk som teknisk natur. Rehabilitering kan inte ske utan medicinska kontakter. Även i många andra sammanhang måste anställda genomgå medicinska utredningar för sitt arbete. Exempel på detta är hälsokontroller, kontroller vid omplaeeringar, återkommande kontroller för vissa typer av anställda såsom flygare, dykare osv. och olika typer av funktionsbedömningar. Genom att förordningen om statsbidrag till företagshälsovården upphört har även definitionen av vad företagshälsovård skall omfatta fallit bort. En ytterligare konsekvens att förordningen om statsbidrag upphört av är att konkurrensen snedvridits till företagshälsovårdens nackdel eftersom denna inte längre får något stöd från det allmänna, vilket t.ex. husläkare får. Enligt Bygg Hälsan AB är det nu vanligt att läkare såväl hus- som distriksläkare och FK-anslutna specialister erbjuder sina av offentliga medel kostnadstäckta tjänster under benämningen företagshälsovård.

Svenska Re

Svenska Re är en förening som har till ändamål att bedriva medicinsk och yrkesinriktad rehabilitering enligt grunderna i avtal mellan arbetsmarknadens parter eller om sådana avtal inte finns enligt allmänt vedertagna principer. Rehabiliteringsverksamheten drivs av föreningens dotterbolag Svenska Re AB. Verksamheten har inte något vinstsyfte. Medlemmar i föreningen är bl.a. Astra, Atlas Copco, Cardo, Korsnäs, Sandvik, SCA, Skandia. Trygg-Hansa SPP och Volvo. Vidare ingår organisationema SAF, SIF och Sveriges Läkarförbund. l föreningens och bolagets gemensamma styrelse ingår även representanter för LO- och PTKförbunden. Sedan 20 år tillbaka driver Svenska Re en rehabiliteringsanläggning i San Agustin, Gran Canaria, Spanien. Anläggningen har kapacitet för cirka 600 patienter år. Rehabiliteringsanläggningen är öppen för alla per patienter med lämplig diagnos och där syftet med behandlingen är att patienten skall kunna återgå i arbetet. Den rekommenderade behandlingstiden är tre veckor. Rehabiliteringsprogram läggs upp individuellt för varje patient dels för behandlingen anläggningen, dels för fortsatt träning efter hemkomsten. Arbetsgivaren ibland med stöd från Försäkringskassan svarar regel- - mässigt för behandlingskostnaden samt för resa och boende. Behandling på Svenska Re förutsätter en läkarremiss normalt från företagsläkaren och behandlingen ingår i förekommande fall i den rehabiliteringsplan som utarbetas för patienten.

Bilaga 1 181

De diagnoser som är aktuella är företrädesvis belastningsskador led-, nack- och ryggbesvär, hjärt- och kärlsjukdomar, reumatiska sjukdomar, Bechterews sjukdom, stresstillstånd och muskulära spärmingstillstånd. Någon vetenskaplig utvärdering av verksamheten har ännu inte gjorts. Däremot inhämtas uppgifter från patienterna. Fyra månader efter hemkomsten uppger omkring 30 % att behandlingen gjort dem mycket bättre och ytterligare omkring 50 % anser sig ha blivit bättre.

Bilaga 2 183

Enkätundersökningar avseende rabatter

För att få en bild över vilka rabatter som tillämpas inom olika företag och branscher har utredningen låtit genomföra enkätundersökningar till handeln och till vissa industriföretag. Enkäten till handeln har genomförts av AB Handelns utredningsinstitut HUI och skickats ut till ca 200 företag. Bland de utvalda företagen finns både detalj- och partihandel. Inom respektive grupp har uppdelning av de utvalda företagen gjorts utifrån dagligvaruhandel och sällanköpshandel. För att även få viss statistik över de rabatter som tillämpas av företag som har direktförsäljning till sina anställda har Sveriges Industriförbund genomfört en enkät till 43 företag. För att med flertalet branscher har endast ett fåtal företag valts ut inom varje bransch.

Rabatter inom detaljhandeln

Inom detaljhandeln har enkäten gått ut till 160 företag, varav 85 till dagligvaruhandeln, bland vilka ingår 10 stormarknadervaruhus, samt 75 till sällanköpshandeln. Omkring 15-20 % av de tillfrågade företagen har inte svarat på enkäten. 132 företag med drygt 25 000 anställda har besvarat enkäten.

184 Bilaga 2

Antal företag och antal anställda fördelat på företagens storlek med avseende på omsättning och antalet anställda finns redovisade i tabell Rubriken okänt i tabellerna innebär att företagen inte lämnat någon uppgift.

Tabell la Antalet företag inom detaljhandeln.

Sektor Omsättning Antal anställda Mkr Okänt 1-10 11-25 26-250 251- Totalt

lhbell lb Antalet anställda inom detaljhandeln.

Sektor Omsättning Antal anställda Mkr Okänt l-10 11-25 26-250 251- Totalt

Huvuddelen av antalet anställda finns inom nio företag inom dagligvaruhandeln och utgörs förmodligen av stormarknader eller varuhus. Antalet anställda är överlag färre inom sällanköpshandeln. Både inom daglig- och sällanköpshandeln är företag med färre än 11 anställda de mest vanliga.

Bilaga 2 185

Av tabell 2 framgår att 101 företag eller knappt 80 % har försäljning till sina anställda. Huvuddelen av de resterande företagen är enmansföretag utan anställda. 1 tabellen redovisas antalet företag fördelat dels efter de anställdas rabatter, dels efter den rabatt som den största kunden kan erhålla. Inom dagligvaruhandeln är det endast ett företag som tillämpar inköpspriset vid försäljning till anställda medan övriga företag använder försäljningspriset till kund med eventuell rabatt. Enligt uppgift från HUI uppgick dagligvaruhandelns genomsnittliga bruttovinstmarginal 1992 till 21 %. Den mest frekventa rabatten är 5 % på försäljningspriset. Rabatten till de anställda överstiger i stort sett för samtliga företag den rabatt lämnas till den största krmden kursiva siffror anger företag som där personalrabatten är rabatten till största kund. samma som

Tabell 2 Antalet företag fördelade efter de anställdas rabatter och största kundrabatt

Sektor Största kundrabatt i procent av försäljningspris Pris Rabatt 0 1-5 6-10 11-15 16-20 21-25 26-30 31-35 Totalt Daglig

Sällan

- -10 i rabattkolumnen innebär ett pristillägg om 10 % inköpspriset.

Inom sällanköpshandeln är antalet företag fler som tillämpar inköpspris vid försäljning till anställda. Vid köp till försäljningspris är rabatterna överlag högre jämfört med dagligvaruhandeln. Även inom sällanköpshandeln tillämpar majoriteten företag högre rabatt till de anställda jämfört en med till största kund. Endast två företag lämnar samma rabatt till största

186 Bilaga 2

kund som till sina anställda. Den vanligaste rabatten är 20 procent på försäljningspriset. Den genomsnittliga bruttovinstmarginalen för sällanköpshandeln uppgick enligt HUI år 1992 till 31-39 %. Tabell 3 överensstämmer med tabell 2 förutom att redovisningen avser antalet anställda i stället för antalet företag. Knappt 22 000 anställda erhåller någon form av rabatt vid köp. Inom dagligvaruhandeln erhåller majoriteten 84 % anställda högst 5 % rabatt på försäljningspriset.

Tabell 3 Antalet anställda fördelade efter de anställdas rabatter och största ktmdrabatt.

Sektor Största kundrabatt i procent av försäljningspris

Pris Rabatt 0 l-5 6-10 11-15 16-20 21-25 26-30 31-35 Totalt

Daglig Inköp. O 1 1 - - - - - - -

Förs. 0 91 91 - - - - - - l-S 554 17625 3 18182 - - - - - 6-10 691 2 323 360 3 374 - - - - - 11-15 2 2 - - - - - - - 16-20 - - - - - - - - - 21-25 5 5 - - - - - - -

Totalt 1 343 19 948 363 1 21 655 - - - -

Sällan

- - - - - - - 40-45 - - - - - - - - - 46-50 1 1 - - - - - - - Totalt 71 5 31 14 8 10 14 153 - Totalt 1 414 19 953 394 14 9 10 14 21 808 - -10 i rabattkolumnen innebär ett pristillägg om 10 % på inköpspriset.

Även för sällanköpshandeln är mönstret detsamma som i tabell dvs att rabatten till de anställda är betydligt större än till största ktmd. Om man bortser från försäljning till inköpspris ligger rabattema för de flesta i intervallen 1-5 % respektive 16-20 %.

Bilaga 2 187 Tabell 4 visar att endast sju företag tillämpar differentierade rabatter till sina anställda. Eftersom antalet företag är så pass få finns inget tydligt mönster. Totalt är drygt 400 anställda berörda av differentierade rabatter. Tabell 4 Antalet företag som tillämpar differentierade rabatter. Sektor Företag Anställda Pris Rabatt Differentierad rabatt Differentierad rabatt Ja Nej Totalt Ja Nej Totalt Daglig

Sällan

-10 i rabattkolumnen innebär ett pristillägg om 10 % inköpspriset.

188 Bilaga 2

I sju företag inom dagligvaruhandeln och i tio företag inom sällanköpshandeln får de anställda som följd av anställningen rabatter som - lämnas av andra företag. Drygt 150 anställda har tillgång till dessa rabatter. Inom sällanköpshandeln är rabatterna vanligast bland företag som tillämpar inköpspriset vid försäljning till anställda. Tabell 5 Antalet företag som har korsvisa rabatter. Sektor Företag Anställda Pris Rabatt Korsvis rabatt Korsvis rabatt Okänt Ja Nej Totalt Okänt Ja Nej Totalt Daglig

Sällan

-10 i rabattkolumnen innebär ett pristillägg om 10 % inköpspriset.

1994:98 Bilaga 2 189 SOU

Tabell 6 redovisar motivet till varför rabatter lämnas till anställda. Bland svarsalternativen vikänslan, reklamvärde och förmån var förtryckt på blanketten. Dessa svarsalternativ är också de mest frekventa. Bland övriga motiv kan nämnas kontrollaspekten, dvs att företagen tror sig minska svinnet personalen har tillgång till rabatter, och produktom kärmedom.

Ihbell 6 Antal företag lämnar och antal anställda som erhåller som personalrabatt fördelade efter motiv.

Motiv Företag Anställda för rabatt Daglig Sällan Totalt Daglig Sällan Totalt

190 Bilaga 2

Rabatter inom partihandeln

Inom pattihandeln har enkäten skickats ut till 40 företag, hälften varav till dagligvaruhandeln och hälften till sällanköpshandeln. Antalet företag och anställda inom partihandeln framgår av tabell Totalt har 34 företag med knappt 8 000 anställda besvarat enkäten. Dagligvaruhandeln har de flesta antalet anställda. Antalet företag som inte svarat på enkäten uppgår till 11 % inom dagligvaruhandeln och till 20 % inom sällanvaruhandeln.

Tabell 7a Antalet företag inom partihandeln.

Tabell 7b Antalet anställda inom partihandeln. Sektor Omsättning Antal anställda Okänt 1-25 26-50 51- Totalt -

Bilaga 2 191

Tabell 8 visar att de flesta företag har försäljning till de anställda. Inom dagligvaruhandeln är det fyra företag och inom sällanköpshandeln är det ett företag som inte har försäljning till sina anställda.

Tabell 8a Antalet företag inom partihandeln som tillämpar försäljning till de anställda

Tabell 8b Antalet anställda inom partihandeln som erhåller personalrabatt

-

192 Bilaga 2

Tabell 9 visar vilket pris som tillämpas vid försäljning till anställda samt vilken rabatt de erhåller. De flesta företagen tillämpar försäljningspriset eller ett rabatterat försäljningspris vid försäljning till anställda. Fem företag tillämpar inköpspriset vid försäljning. Ihbell 9a Antalet företag inom partihandeln med rabatter Sektor Pris Rabatt Antal anställda 1-25 26-50 51- Totalt

-10 i rabattkolumnen innebär ett pristillägg om 10 % på inköpspriset. Tabell 9b Antalet anställda inom partihandeln med rabatter

-10 i rabattkolumnen innebär ett pristillägg om 10 % på inköpspriset.

Bilaga 2 193

Tabell 10 visar att 25 % av företagen och 40 % av de anställda som följd anställningen har tillgång till rabatter som lämnas av andra av företag. Uttryckt i antalet företag är rabattema ungefär lika vanliga inom dagligvaru- och sällanköpshandeln medan andelen anställda med rabatt är högre inom daglivaruhandeln. Inget företagen tillämpar differentierad av prissättning vid försäljning till anställda.

Ihbell 10 Antalet företag som tillämpar differentierade eller korsvisa rabatter.

Sektor Pris Rabatt Korsvisa rabatter Antal Antal företag anställda

33 - - Annat 0 - -

Totalt 5 269

Totalt 9 3 159

194 Bilaga 2

I tabell 11 redovisas företagens motiv för försäljning till sina anställda. Aven u här är företagen ledda kryssfrágor, förmánsaspekten den av men är vanligaste anledningen till rabatter.

Tabell ll Antalet företag fördelade efter motivet för rabatten och företagets storlek

Sektor Motiv för Antal företag Antal anställda rabatt 1-25 26-50 51 1-25 26-50 51-

Bilaga 2 195

Rabatter inom industriföretag

Antalet utvalda industri- och tjänsteföretag är betydligt färre än inom handeln. Antalet förfrågningar och svar finns redovisade i nedanstående tabell.

Sektor Antal Antal utskick svar Allmän Bageri Bryggeri Byggnad Kemi Kvarn Livsmedel Möbel Skog Snickeri Sågverk Teko Verkstad Trähus Summa å 8

Antalet bortfall uppgick till tio stycken eller 23 %. Trots bortfallen ger ändå undersökningen en fingervisning om vilka rabatter som tillämpas vid försäljning till anställda. De företag som besvarat enkäten har totalt ca 110 000 anställda. Tjugofyra företag har försäljning till företagets anställda. Inom företagsgruppema byggnad, skog och bryggeri sker ingen försäljning till anställda. Antalet anställda som har möjlighet till inköp direkt från företaget uppgår till knappt 25 000. I vissa fall sker enbart försäljning av sekunda eller utgående produktsortiment. Tolv företag tillämpar försäljningspris till grossistdetaljist inkl. mervärdesskatt medan tolv företag tillämpar något annat pris. Grossistldetaljistpris tillämpas inom kvarn-, livsmedel-, möbel- och allmängruppen. Annat pris kan vara både lägre och högre än priset till grossistdetaljist. I de flesta fall ges rabatt nämnda pris. I fjorton företag får de anställda rabatter som lämnas av andra företag som följd av anställningen. Detta är vanligast inom grupperna byggnad, livsmedel, möbler och verkstad. Arton företag har försäljning till anställda inom koncernen. Antalet anställda som berörs uppgår till 50 000. De flesta företagen som tillämpar rabatter anger anställningsfönnån som främsta motiv för försäljning.

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelning för denstatliga 35. Vår andes ochandras. . stämma-

statistiken.Fi. Kulturpolitik ochinternationalisering. Ku.

N Kommunerna, Landstingenoch Europa 36. Miljö ochfysiskplanering. M. . + Bilagedel. C. 37. Sexualupplysning ochreproduktiv hälsaunder

Mänsföreställningar om kvinnor ochChefskap.S. 1900-talet i Sverige. UD. . VapenlagenochEG. Ju. 38. Kvinnor, bam och arbete i Sverige 1850-1993.UD. . Kriminalvård ochpsykiatri.Ju. 39.Gamla är ungasom blivit äldre.Om solidaritet . Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiska äldreåret 1993. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktigstrålskyddsforskning. M.

x EU, EESochmiljön. M. 41. Ledighetslagstiñningen en översyn. A. . - Historisktvägval Följdemaför Sverigei utrikes- 42. Staten ochtrossamfunden. C. . ochsäkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43. Uppskattadsysselsättning om skattemas betydelse respektive inte bli medlemi Europeiskaunionen. UD. för denprivatatjänstesektom. Fi.

Förnyelseochkontinuitet- om konstochkultur 44. Folkbokföringsuppgiftema i samhället.Fi. . i framtiden.Ku. 45. Grundenför livslångt lärande.U.

Anslutningtill EU Förslagtill övergripande 46. Sambandet mellanSamhällsekonomi, transfereringar . lagstiñning. UD. och socialbidrag.

ll. Om kriget kommit...Förberedelser för mottagande 47. Avveckling av denobligatoriska anslutningen

av militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. SB. till studentkårerochnationer.U.

12. Suveränitetochdemokrati 48.Kunskap för utveckling + bilagedel.A.

+ bilagedelmed expertuppsatser. UD. 49. Utrikessekretessen. Ju.

JlK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn. Fi. . - 14.Konsumentpolitiki enny tid. C. 51.Minne ochbildning. Museer-nas uppdragoch

På väg. K. organisation bilagedel. + Ku. . 16. Skoterkömingpåjordbruks- ochskogsmark. 52.Teaternsroller. Ku.

Kartläggningochåtgärdsförslag. M. 53.Mästarbrevför hantverkare.Ku.

Års- ochkoncemredovisningenligtEEG-direktiv. 54. Utvärdering av praxisi asylärcnden.Ku. . Del och I ll. Ju. 55. Rätten till reformeratbilstöd. S. ratten-

Kvalitet i kommunalverksamhet-nationell 56. Ett centrum för kvinnor som våldtagitsoch . uppföljning ochutvärdering.C. misshandlats. S.

Rena roller i biståndet styrning ocharbetsfördelning57.Beskattning fastigheter,del av Principiella . i en effektiv biståndsförvaltning. UD. utgångspunkter för beskattning fastigheter av m.m.

Reformeratpensionssystem. S. Fi . Reformeratpensionssystem. BilagaA. 58.6 JuniNationaldagen. Ju. . Kostnaderoch individeffekter. S. 59. Vilka vattendragskallskyddas Principeroch

Reformeratpensionssystem. BilagaB. förslag.M. . KvinnorsATP ochavtalspensioner. 59.Vilka vattendragskallskyddas Beskrivningarav

Förvaltabostäder.Ju. vattenområden. M. . Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden. 60. Särskildaskäl utformning ochtillämpning av . - - Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge. 2 kap. 5 § och andrabestämmelser i . - Att förebygga alkoholproblem. utlänningslagen. Ku. . Vård av alkoholrnissbrukare. 61. Pantbankemas kreditgivning. N. . Kvinnor ochalkohol. 62. Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. . Bam Föräldrar Alkohol. 63. Personnummer integritet och effektivitet. Ju. . - - - Vallagen.Ju. 64.Med raps i tankarna M.

Vissamervärdeskattefrågor Ill Kultur m.m. Fi. 65. Statistikochintegritet,del 2 Lag om . - - Mycket UnderSammaTak. C. personregister för officiell statistik m.m. Fi. . Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. 66. Finansiellatjänsteri förändring.Fi. . Ku 67.Räddningstjänst i samverkanoch entreprenad.

Tekniskt

utrymme för ytterligareTV-sändningar.Ku. Fö. . 68.Otillbörlig kurspåverkan och vissainsiderfrågor.Fi.

çuñtzo. êáxapøgâ å

- s 61 being 75

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

69.On the General Principlesof Environment Protection.M. 70 .lnomkommunalutjämning.Fi. 71.Om intyg och utlåtanden som utfärdas hälso- av och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen. S. 72. sjukpenning, arbetsskada ochförtidspension förutsättningaroch erfarenheter.S. - 73. Ungdomars välfärdochvärderingar en under- sökningom levnadsvillkor,livsstil ochattityder.C. .Punktskattema ochEG. Fi. .PatientskadelagC. .Trade andthe Environment towards a sustainableplaying field. M. .Tillvarons trösklar. C. .Citytunneln i Malmö. K. .Allmänhetens bankombudsman. Fi. Iakttagelser under en reform Lägesrapport från . - Resursberedningens uppföljning vid sex universitet ochhögskolor av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggande högskoleutbildning.U. .Ny lag om skiljeförfarande.Ju. .Förstärkta miljöinsatseri jordbruket svensk tillämpning av EGzs miljöprogram. Jo. - 83. Övergång av verksamheter och kollektiva uppsägningar.EU ochden svenskaarbetsrätten. A. .Samvetsklausulinom högskoleutbildningen. U. skatt energi. 85.Ny lag om En teknisköversyn och EG-anpassning. Motiv. Del - Författningstext ochbilagor. Del ll. Fi. - 86.Teknologi ochvårdkonsumtion inomsluten somatiskkorttidsvård 1981-2001.S. 87. Nya tidpunkterför redovisningochbetalning av skatteroch avgifter. Fi. 88.Mervärdesskatten ochEG. Fi. 89.TullagstiftningenochEG. Fi. 90.Kart- och fastighetsverksamhet finansiering,samordningoch törfattningsreglering.M. 9 Trafiken ochkoldioxiden Principerför att minska trafikenskoldioxidutsläpp.K. 92.Miljözoner för trafik i tätorter. K. 93. Levandeskärgårdar.Jo. 94.Dagspressen i 1990-taletsmedielandskap. Ku. 95.En allmänsjukvárdsförsäkring i offentlig regi. S. 96 .Följdlagstiftning till miljöbalken. M. 97 .Reglering av Vattenuttag ur enskildabrunnar. M. 98.Beskattning av förmåner.Fi.

Statens offentliga utredningar 1994

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Sambandet mellanSamhällsekonomi, transfereringar

ochsocialbidrag.[46] Omkriget kommit...Förberedelser för mottagandeav Rätten till ratten reformeratbilstöd. [55] militärt bistånd 1949-1959+ Bilagedel. - Ett centrum för kvinnor som våldtagits och

Justitiedepartementet misshandlats.[56]

Om intyg ochutlåtanden som utfärdas av hälso- Vapenlagenoch EG [4] ochsjukvårdspersonal i yrkesutövningen.[71] Kriminalvårdochpsykiatri. [5] sjukpenning, arbetsskada och förtidspension Års- och koncemredovisning enligtEG-direktiv. förutsättningar och erfarenheter. [72] Del och l lI. Ju. [17] - Teknologiochvârdkonsumtioninom sluten Förvaltabostäder.[23] somatiskkorttidsvård1981-2001.[86] Vallagen.[30] En allmänsjukvárdsförsäkring i offentlig regi. [95] Utrikessekretessen. [49]

6 Juni Nationaldagen.[58] Kommunikationsdepartementet Personnummer integritetocheffektivitet. [63] - På [15] Ny lag skiljeförfarande.[81] väg. om Citytunnelni Malmö. [78]

Utrikesdepartementet Trafiken ochkoldioxiden Principerför att minska trafikenskoldioxidutsläpp.[91] Historisktvägval Följdemaför Sverigei utrikes-och - Miljözoner för trafik i tätorter. [92] säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektiveintebli

medlemi Europeiskaunionen.[8] Finansdepartementet Anslutningtill EU Förslagtill övergripande lagstiftning.[10] Ändradansvarsfördelning för denstatligastatistiken.[l]

Sverigeoch Europa.En samhällsekonomisk Suveränitetochdemokrati konsekvensanalys. [6] + bilagedelmed expertuppsatser. [12] JIK-metoden, m.m. [13] Rena roller i biståndet- styrningocharbetsfördelning Vissamervärdeskattefrâgor lll Kultur m.m. [31] i en effektiv biståndsförvaltning. [19] - Uppskattadsysselsättning om skattemasbetydelse Sexualupplysning och reproduktiv hälsaunder1900-talet för den privatatjänstesektom. [43] i Sverige. [37] Folkbokföringsuppgiñema i samhället.[44] Kvinnor, barnoch arbete i Sverige 1850-1993.[38] Allemanssparandet en översyn. [50] - Försvarsdepartementet Beskattning fastigheter,del av Principiella utgångspunkter för beskattning fastigheter av m.m. [57] Räddningstjänst i samverkanoch entreprenad.[67] Rationaliseradfastighetstaxering, del Fi. [62]

Statistikoch integritet,del 2 Socialdepartementet Lag om personregister för officiell statistik m.m. [65] föreställningar kvinnorochchefskap.[3] - Mäns om Finansiellatjänsteri förändring.[66]

Refonneratpensionssystem. [20] Otillbörlig kurspâverkanochvissa insiderfrâgor. [68] Reformeratpensionssystem. BilagaA. Inomkommunalutjämning.[70] Kostnaderochindivideffekter.[21] Punktskattema och EG. [74] Refonneratpensionssystem. BilagaB. Allmänhetensbankombudsman. [79] Kvinnors ATP ochavtalspensioner. [22] Ny lag om skatt energi. Svenskalkoholpolitik en strategiför framtiden.[24] - En teknisk översyn och EG-anpassning. Svenskalkoholpolitik bakgrundochnuläge.[25] - Motiv. Del Att förebyggaalkoholproblem.[26] - Författningstextochbilagor. Del II. [85] Vård alkoholmissbrukare. [27] av Nya tidpunkter för Kvinnorochalkohol.[28] redovisningochbetalningav

skatterochavgifter. [87] Barn Föräldrar Alkohol. [29] - - Mervärdesskatten ochEG. [88] Gamla ärungasom blivit äldre.Om solidaritet mellan TullagstiftningenochEG. [89] generationerna. Europeiskaäldreåret1993.[39] Beskattning förmåner.[98] av

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Civildepartementet

Grundenför livslångt lärande. [45] Kommunerna, LandstingenochEuropa. Avveckling av den obligatoriska anslutningen till + Bilagedel. [2] Studentkårer och nationer. [47] Konsumentpolitiki enny tid. [14] reform Lägesrapport från Kvalitet i kommunal verksamhet nationell iakttagelserunderen - - Resursberedningens uppföljningvid sex universitet uppföljningoch utvärdering.[18] och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet Mycket Under Samma Tak. [32] för grundläggande högskoleutbildning.[80] Staten och trossamfunden. [42] Samvetsklausul inom högskoleutbildningen. [84] Ungdomars välfärd och värderingar en under- sökningom levnadsvillkor, livsstil och attityder. 173] Jordbruksdepartementet Patientskadelag. [75] Förstärkta miljöinsatser i jordbruket Tillvarons trösklar. [77] svensktillämpningav EG:s miljöprogram. [82] - Miljö- och naturresursdepartementet Levande skärgårdar. [93] EU, EESoch miljön. [7] Kulturdepartementet Skoterköming jordbruks- ochskogsmark. Kartläggning och åtgardsförslag. [16] Förnyelseoch kontinuitet- om konst ochkultur Miljö och fysiskplanering. [36] i framtiden.[9] Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. [33] Långsiktig strålskyddsforskning. [40] Tekniskt för ytterligare TV-sändningar [34] Vilka vattendrag skall skyddas Principeroch utrymme förslag.[59] Vår andesstämmaochandras. Kulturpolitik och internationalisering. [35] Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningar av Minneochbildning. Museemas uppdrag och vattenområden. [59] organisation+ bilagedel.[51] Med raps i tankarna [64] Teaternsroller. [52] On theGeneral Principlesof Environment Mästarbrevför hantverkare. [53] Protection.[69] Utvärdering praxis i asylärenden.[54] Tradeandthe Environment towards a av - Särskildaskäl utformningoch tillämpning 2 kap. sustainable playingfield. [76] - av 5 § och andra bestämmelseri utlänningslagen. [60] Kart- och fastighetsverksamhet Dagspresseni 1990-talets medielandskap. [94] finansiering,samordningoch törfattningsreglering. - [90] Näringsdepartementet Följdlagstiftningtill miljöbalken.[96] Reglering Vattenuttag av ur enskildabrunnar. [97] Pantbankemas kreditgivning. [61]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ledighetslagstiñningen - en översyn Kunskapför utveckling + bilagedel.[48] Övergång verksamheteroch kollektiva uppav sägningar. EU ochden svenskaarbetsrätten. [83]

m. i n. , ,

pelvis i fonn av speciella varurabatter och andra med anställningen L. följande favörer, som icke uppgivas till beskattning, bl.a. med hänsyn till svårigheten att göra någon tillnärmelsevis exakt uppskattning deras värde, vilket ju växlar alltefter den omfattav

utnyttjas: kan x i

ning, i vilken förmånen Ej heller spörsmålet om å sido. l livsnodelsrabatternas beskattning lämnas .;.,r Den i finansdepartementets promemoria väckta frågan låter V till forhallanden svarligen lösas sig med hänsyn nur angivna pa grundval föreliggande utredning. I stället upprullasett av nu helt roblemkomolex oåkallar märksamhet från statens och P 2 som uo -P A J.

sida.§

enkannerligen skattemyndigheternas Därtill kommer, att ett genomförande av det av socialvardskommittên nyligen framlagda för- OJV slaget om en allman H 00110 . . .torisksjukförsäkring kommer att begränsa frågan om eventuell skattefrihet för sjukvårdsförmåner till helt andra och väsentligt blygsammare proportioner än den i dag kan sä-

hava.

gas I avvaktan på resultatet av den fortsatta utredning, som torde bliva ofrånkomlig, lärer man fördensk.ll nu få åtnöjas med

statskontoret

åtgärder av allenast provisorisk natur, varvid de av anvisade alternativa förslagen kunna erbjuda en tänkbar lösning. Protokollsutdrag, utvisande vid ärendets handläggning uttalade särskilda meningar, bifogas. Stockholm den 25 november 1944.

Wilhelm Bjö ck

E. Norberg

POSTADRES$I0647STOCKHOLM FAX 08-2050 2x, TELEFON 08-690 9090 ISBN 91 -38-13734-8 0375-250X