Självdeklaration och kontrolluppgifter : förenklade förfaranden : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

Statens offentliga utredningar Finansdepartementet

älvdeklaration och

kontrollupp gifter

förenklade förfaranden

-

Slutbetänkande av Skattekontrollutredningen

Stockholm 1998

11%

/IhN

4 t

Statens offentliga utredningar

WMI 1998:12

w Finansdepartementet

älvdeklaration

och

kontrollupp gifter

förenklade förfaranden

-

Slutbetänkande Skattekontrollutrednin av gen Stockholm 1998

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes Offentliga Publikationer uppdrag Regeringskansliets förvaltningsavdelning. av

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Orderfax: 08-690 91 91 Ordertel: 08-690 91 90 E-post: fritzes.order@liber.se Internet: www.fritzes.se

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - som Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningsavdelning Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

TRYCKERI AB ISBN 91-38-20823-7 NORSTEDTS Stockholm 1998 ISSN O375-250X

Till statsrådet Thomas Östros

Genom beslut den 26 januari 1995 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla särskild utredare med uppgift en att göra en översyn av lagen 1990:325 självdeklaration och om kontrolluppgifter. Med stöd av detta bemyndigande förordnades statssekrenumera teraren Claes Ljungh som särskild utredare fr.0.m. den 3 april 1995. Som sakkunniga förordnades fr.0.m. den 1 maj 1995 regeringsrådet Anders Swartling, departementsrådet Karin Almgren och departementsrådet Peter Kindlund, vilken entledigades den 10 september 1995. Till experter i utredningen har förordnats fr.0.m. den 1 maj 1995 kammarrättsassessom Christer Alexandersson t.0.m. den 30 juni 1997, skattedirektören Gertrud Bågstam, rådmannen Larsnumera Johan Eklund t.0.m. den 5 juli 1996, skattejuristen Kerstin Nyquist, skattedirektören Leif Rosenfeld och kammarrättsassessom Anita Saldén Enérus t.0.m. den 31 1997. Som ytterligare mars ex-

perter förordnades fr.0.m. den 16 augusti 1995 skattejuristen Cecilia

Gunne, fr.0.m. den 11 september 1995 departementsrådet numera Lars Bergendal t.0.m. den 31 1997, fr.0.m. den 1 november mars 1996 departementssekreteraren Ellen Bramness Arvidsson t.0.m. den 31 mars 1997 och fr.0.m. den 24 april 1997 avdelningsdirektören Gösta Nilsson. Till sekreterare förordnades fr.0.m. den 1 maj 1995 rådmannen Rose Bergström t.0.m. den 17 november 1996 och kammarrättsassessom Ingegerd Bolin, fr.0.m. den l februari 1996 kammarrättsassessom Raymond Grankvist t.0.m. den 1 april 1997 samt fr.0.m. den 1 augusti 1996jur. kand. Magnus Elfström t.0.m. den 1 november 1997.

Utredningen, som har antagit namnet Skattekontrollutredningen,

har avgett delbetänkandena Artikel 6 i Europakonventionen och

skatteutredningen SOU 1996:116 och Kontroll Reavinst Värde-

papper SOU 1997:27.

Utredningen får härmed överlämna slutbetänkandet Självdeklaration och kontrolluppgifter förenklade förfaranden SOU 1998: 12. - Särskilt yttrande beträffande vissa delfrågor har avgetts av experterna Cecilia Gunne och Kerstin Nyquist. Yttrandet har fogats till betänkandet.

Stockholm i februari 1998

Claes Ljungh

/Ingegerd Bolin

Innehåll

Sammanfattning 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

F örfattningsförslag 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1 Förslag till lag 1998:000 om självdeklaration

och kontrolluppgifter 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Förslag till lag om ändring i kommunalskatte-

lagen 1928:370 51 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5 Förslag till lag om ändring i lagen 1959:551 om

beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt

lagen 1962:381 om allmän försäkring 60 . . . . . . . 6 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

1970:624 62 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

1975:1385 64 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 8 Förslag till lag om ändring i lagen 1979:61 1 om

upphovsmannakonto 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9 Förslag till lag om ändring i fastighetstaxerings-

lagen 1979:1152 67 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen

1980:343 68 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 Förslag till lag om ändring i lagen 1980:1103

om årsredovisning i vissa företag 74 m.m. . . . . . . . 12 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:151

om punktskatter och prisregleringsavgifter 76

13 Förslag till lag ändring i lagen 1984:533 om om arbetsställenummer m.m. 78 . . . . . . . . . . . . . . . 14 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:947

om beskattning av utländska forskare vid till-

fälligt arbete i Sverige 79 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

15 Förslag till lag om ändring i lagen 1984: 1052 om statlig fastighetsskatt 80 16 Förslag till lag om ändring i lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar 81 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen 1990:324 84 18 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:659 om särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster 96 19 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta 97 20 Förslag till lag om ändring i lagen 1992:1643 om särskilda regler för beskattning av inkomst från handelsbolag i vissa fall 98 21 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 100 22 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1920 om allmän löneavgift 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 23 Förslag till lag om ändring i lagen 1997:297 om försöksverksamhet med samtjänst 103 . . . . . . . . 24 Förslag till lag om ändring i lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen 1997:483 106 26 Förslag till upphävande av kungörelsen 1955:671 om skyldighet i vissa fall att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen 112 . . . . . . . . . . . . . . . . 27 Förslag till förordning om ändring i förordningen 1957:515 om fullgörande av deklarationsskyldighet för staten. landsting, kommun m.m. 113 28 Förslag till förordning om ändring i skatteregister-

förordningen 1980:556 114

29 Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen 1990:1236 118 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 30 Förslag till förordning om ändring i alkoholförordningen 1994:2046 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Förslag till förordning om ändring i skattebetalningsförordningen 1997:750 123 . . . . . . . . . . . . . . 32 Förslag till förordning 1998:000 med bemyndigande för Riksskatteverket att meddela vissa föreskrifter till lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt 124

sou 1998:12 Innehåll 7

Utredningsuppdraget och dess genomförande 125 . . Uppdraget 125 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Utredningsarbetet 126

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgi 129 er 2.1 Kort historik 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Utredningens utgångspunkt 130 . . . . . . . . . . . . . . . .

3 Normgivningsmakten 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 F örenklingar av deklarationsförfarandet 141

. . . . . . 4.1 Det förenklade deklarationsforfarandet 141 . . . . . . . 4.1.1 Deklarationsforfarandet i dag 141 . . . . . . . . . . 4.1.2 Deklarationsförfarandet i andra nordiska

länder 145 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.1.3 Undantag från deklarationsplikten i Sverige 149

4.2 Förtryckning av alla kontrolluppgifter för fysiska

personer och dödsbon 152 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Förfarandet i dag 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 Problem med nu gällande deklarationstid-

punkter och uppdelning mellan särskilda

och förenklade självdeklarationer 153 . . . . . . .

4.2.3 Kategorier for vilka en utökad fortryckning

A är av intresse 154 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.4 Fördelar med en förtryckning av alla upp-

gifter 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.5 Nackdelar med en förtryckning av alla

. uppgifter 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2.6 överväganden och förslag 158

. . . . . . . . . . . . . 4.3 Ett reformerat deklarationsförfarande 159 . . . . . . . .

4.3.1 Inledning 160

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3.2 överväganden och förslag 163

. . . . . . . . . . . . . 4.3.3 En alternativ lösning 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3.4 Straffansvaret enligt skattebrottslagen 167 . . .

4.4 Nya deklarationstidpunkter 171

. . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Gällande rätt 171 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.4.2 Överväganden och förslag 172

. . . . . . . . . . . . .

4.5 Underrättelse om taxeringsbeslut i handling

samma som besked om slutlig skatt 176 . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5.1 Taxeringsmeddelande i dag 176 . . . . . . . . . . . .

4.5.2 överväganden och förslag 176

. . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

4.6 Självdeklaration skall inte undertecknas heder

och samvete 177 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.7 Deklarationsskyldighet för förmögenhet 178

. . . . . . 4.7.1 Gällande rätt 178 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.7.2 överväganden och förslag 179

. . . . . . . . . . . . .

4.8 Deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter 180

. . . . . . . . 4.9 Familjestiftelser 180 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Att deklarera genom ombud 181 . . . . . . . . . . . . . . . . Gällande rätt inom taxeringsomrâdet 181 . . . . . . . . . 5.1.1 Deklarationsskyldigheten 181 . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Elektroniskt uppgiftslämnande inom skatte-

förvaltningens område 181 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Deklaration genom ombud på tullområdet 182 . . . . . 5.3 Ombudsförfarandet vid fullgörande av deklara-

tionsskyldigheten i andra nordiska länder 183 . . . . .

5.4 överväganden och förslag 184

. . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.1 Behov av ett ombudsförfarande 185

5.4.2 Ansvarsfrågan 187 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4.3 Skattebetalningslagen 189 . . . . . . . . . . . . . . . .

Några frågor rörande företagens uppgifts-

lämnande 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Inledning 191 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Om standardiserat räkenskapsutdrag m.m. 191

6.3 Företagens kontrolluppgiftsskyldighet 193

. . . . . . . .

6.4 överväganden och förslag 194

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Revisionsberättelse 197 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Bakgrund och gällande rätt 197 . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 överväganden och förslag 198

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Om införandet av en utvidgad kontrolluppgifts-

skyldighet för konkursförvaltare 201

8.1 Bakgrund och gällande rätt 201 . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2 överväganden 202

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förvaltarregistrerade fondandelar 205

. . . . . . . . . . 9.1 Bakgrund 205

9.2 överväganden 205

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 9

10 Uppgiftsskyldighet för s.k. kupongbolag 209

m. m. . . . 10.1 Bakgrund och gällande rätt 209 . . . . . . . . . . . . . . . . .

10.2 Något om antalet kupongbolag m.m 210

. . . . . . . . . . 10.3 Särskild uppgift utdelning och ränta 210 om . . . . . .

10.4 överväganden och förslag 211

. . . . . . . . . . . . . . . . .

1 1 Utländska kapitalinvesteringar 215

. . . . . . . . . . . . . 11.1 Inledning 215 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2 Gällande rätt 216 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11.2.l Utländska inlåningskonton och innehav

av utländska fondpapper 216

m.m. . . . . . . . .

11.2.2 Angående utländska företag bedriver

som gränsöverskridande verksamhet i Sverige 217

11.3 Riksrevisionsverkets granskning 218 . . . . . . . . . . . . 11.3.1Allmänt 218 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

11.3.2 Av Riksrevisionsverket framförda förslag

till åtgärder 219 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11.4 Överväganden och förslag 219

. . . . . . . . . . . . . . . . .

12 T redjemanskontrollen 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1 Förelägganden 223 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.l.1 Inledning 223

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 12.1.2 Gällande rätt 224 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

12.1.3 Överväganden och förslag 228

. . . . . . . . . . . .

12.2 ADB-registrering av kontrolluppgifter m.m 234

. . . 12.2.1 Bakgrund och gällande rätt 234 . . . . . . . . . . .

l2.2.2 Överväganden och förslag 234

. . . . . . . . . . . .

13 Utlandstransaktioner 237 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.1 Utlandsbetalningar 237

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

13.1.1 Kontrolluppgiftsskyldigheten 237

. . . . . . . . .

13.1.2 Uppgifter om betalningar till eller från ut-

landet som lämnas till Riksbanken 238 . . . . . .

13.1.3 Överväganden och förslag 238

. . . . . . . . . . . .

13.2 Uppgiftsskyldighet för bosatta i utlandet 241

personer 13.2.1 Bakgrund och gällande rätt 241 . . . . . . . . . . .

l3.2.2 Överväganden och förslag 243

. . . . . . . . . . . .

13.3 Utländsk betalningsmottagares skatteregister-

nummer 245 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13.3.1 Bakgrund och gällande rätt 245 . . . . . . . . . . . . 13.3.2 OECD:s rekommendationer 245 . . . . . . . . . . 13.3.3 Riksskatteverkets förslag 246 . . . . . . . . . . . . .

10 Innehåll SOU 1998: 12

133.4 överväganden och förslag 248

. . . . . . . . . . . .

14 Besked om kontrolluppgiftsskyldighetens

omfattning 251 m.m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14.1 Bakgrund och gällande rätt 251 . . . . . . . . . . . . . . . . .

14.2 Överväganden och förslag 253

. . . . . . . . . . . . . . . . . 14.2.1 Allmänna utgångspunkter 253 . . . . . . . . . . . . 14.2.2 Alternativa lösningar 254 . . . . . . . . . . . . . . . . l4.3.2 Utformningen av beskedsinstitutet 255 . . . . .

15 Meddelande om kontrolluppgifter 257 . . . . . . . . . . . 15.1 Bakgrund 257 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

15.2 överväganden och förslag 257

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

16 Administrativa sanktioner 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.1 Förseningsavgift 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.1.l Bakgrund 261 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

16.1.2 Överväganden och förslag 262

. . . . . . . . . . . . l6.1.3 Särskilt om anstånd 268 . . . . . . . . . . . . . . . . . 16.2 Skattetillägg 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l6.2.1 Gällande rätt 269 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l6.2.2 överväganden och förslag 271

. . . . . . . . . . . .

17 F örseningsavgift när kontrolluppgift inte har

lämnats i föreskriven tid 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.1 Inledning 279 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17.2 Förseningsavgift andra områden 280 . . . . . . . . . . 17.3 1993 års skattebrottsutredning 280 . . . . . . . . . . . . . . 17.4 Några statistiska uppgifter 281 . . . . . . . . . . . . . . . . .

17.5 Överväganden och Förslag 282

. . . . . . . . . . . . . . . . .

18 Skatteavdrag 287 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18.1 Allmänt och gällande rätt 287 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

18.2 Överväganden 288

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19 F örenkling några beskattningsregler 291 av . . . . . . . 19.1 Inledning 291 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.2 Avdrag för vissa kostnader i inkomstslaget tjänst 293

19.2.1 Bakgrund och gällande rätt 293 . . . . . . . . . . . 19.2.2 Statistik 295

19.2.3 Överväganden och förslag 295

. . . . . . . . . . . .

Innehåll 11

19.3 Statlig fastighetsskatt 297

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l9.3.l Bakgrund 297 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19.3.2 Gällande rätt 298 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

19.3.3 Tidigare refonnförslag 299

. . . . . . . . . . . . . .

l9.3.4 Överväganden och förslag 302

. . . . . . . . . . . . 19.4 Fönnögenhetsvärdering av personbilar m.m. 305 . . . 19.4.1 Inledning 305 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l9.4.2 överväganden och förslag 306

. . . . . . . . . . . . 19.5 Reseavdrag 308 . . . . . ä . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . l9.5.1 Bakgrund och gällande rätt 308 . . . . . . . . . . .

19.5.2 Tidigare reformförslag 311

. . . . . . . . . . . . . .

19.5.3 Möjliga refonnvägar 314

. . . . . . . . . . . . . . . . 19.5.4 Efter vilka huvudspâr kan de nuvarande

avdragsreglerna ändras 318 . . . . . . . . . . . . . .

20 Ikraftträdande, offentliga åtaganden 323

m.m .. . . . . . 20.1 Ikraftträdande 323 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20.2 Offentliga åtaganden 324

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.2.1 Förslagens konsekvenser och genom-

förande 324 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.2.2 Deklarationsförfarandet 324 . . . . . . . . . . . . . . 20.2.3 Gemensam deklarationsdag för alla

skattskyldiga 326

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

20.2.4 Kontrolluppgiftsskyldigheten 327

. . . . . . . . .

20.2.5 Övrigt 328

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.2.6 Administrativa sanktioner 329 . . . . . . . . . . . .

20.2.7 Sammanfattning 330

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20.3 Jämställdhetspolitiska effekter 330 . . . . . . . . . . . . . .

21 Paragrafnyckel 331 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22 F örfattningskommentar 355 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.1 Lagen 1998:000 självdeklaration och kontrollom uppgifter 355 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

22.2 Kommunalskattelagen 1928:370 397

. . . . . . . . . . .

22.3 Kupongskattelagen 1970:624 398

. . . . . . . . . . . . . .

22.4 Aktiebolagslagen 1975:1385 398

. . . . . . . . . . . . . .

22.5 Skatteregisterlagen 1980:343 399

. . . . . . . . . . . . . .

22.6 Lagen 1980:1103 om årsredovisning m.m. i

vissa företag 399 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.7 Lagen 1984: 1052 om statlig fastighetsskatt 399 . . 22.8 Lagen 1987:667 ekonomiska föreningar 400 om . .

12 Innehåll

22.9 Taxeringslagen 1990:325 400 . . . . . . . . . . . . . . . . . 22.10 Lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt 404 22.11 Skattebetalningslagen 1997:483 404 . . . . . . . . . . . 22.12 Taxeringsförordningen 1990:1236 405 22.13 Förordning med bemyndigande för Riksskatteverket att meddela vissa föreskrifter till lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt 406 . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor Bilaga 1 Utredningens direktiv 407 . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Utredningens lagförslag i delbetänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper SOU 1997:27 419 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 3 Utredningens författningskommentar i delbetänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper SOU 1997:27 433 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 4 Utkast till förordning om självdeklaration och kontrolluppgifter 441 . . . . . . . . . .

Bilaga 5 Särskilt yttrande 447 . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 6 Tabell över blanketter som sänds ut till en fysisk person under deklarations- och taxeringsförfarandet 461 . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter LSK innehåller bestämmelser om uppgiftsskyldighet till ledning för taxeringen. Uppgifter till ledning för egen taxering lämnas i dag i form av förenklad eller särskild självdeklaration. Uppgifter till ledning för taxering av andra än uppgiftslämnaren själv och för registrering av preliminär skatt som har innehållits genom skatteavdrag lämnas i form kontrolluppgift. Lagen innehåller även andra bestämmelser av om viss uppgiftsskyldighet för närmare angivna fysiska och juridiska personer. De bestämmelser som i dag finns i LSK har vuxit fram under he- 1900-talet och har ofta tillkommit i samband med ändringar i den materiella skattelagstiftningen. Den senaste översynen skedde i samband med att bestämmelserna om deklarations- och uppgiftsskyldighet år 1990 överfördes från taxeringslagen 1956:623 till LSK.

Utredningen har enligt direktiven flera huvuduppgifter varav två

redan har redovisats i två delbetänkanden. I slutbetänkandet görs i första hand en systematisk översyn av reglerna om uppgiftsskyldighet i syfte att förenkla och effektivisera regelverket. Bl.a. föreslås ett förenklat deklarationsförfarande. Vidare görs en översyn av bestämmelserna om skattetillägg vid skönstaxering på grund av utebliven självdeklaration. Utredningen har i delbetänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper SOU 1997:27 bl.a. lagt fram förslag om att Skattemyndigheten för fysiska personer och dödsbon skall beräkna reavinst och reaförlust vid avyttring av marknadsnoterade aktier och realiserad värdeförändring vid avyttring av marknadsnoterade fordringar samt att uppgifterna skall förtryckas deklarationsblanketten. Eftersom utredningens huvudsakliga uppgift är att göra en översyn LSK, i vilken av förslagen är avsedda att föras har utredningen i detta slutbetänkande även sett över dessa bestämmelser i redaktionellt hänseende och arbetat dem i den nya lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter NLSK. Utredningen föreslår i huvudsak följande.

14 Sammanfattning SOU 1998: 12

Ett deklarationsförfarande

nytt

Nya deklarationsblanketter

Alla fysiska personer och svenska dödsbon som är deklarationsskyldiga lämnar en allmän självdeklaration. Blanketten för den allmänna självdeklarationen förtrycks med alla kontrolluppgifter samt med de uppgifter som i övrigt är kända för Skattemyndigheten och som är av betydelse för taxeringen eller taxeringsarbetet. Förtryckningen omfattar därmed alla kontrolluppgifter i inkomstslagen tjänst och kapital samt allmänna avdrag. Förtryckning sker underlaget av för statlig fastighetsskatt och i vissa fall även underlaget för statlig fönnögenhetsskatt. En och samma blankett används därmed av alla fysiska personer och svenska dödsbon. Denna blankett innehåller de förtryckta uppgifterna men finns också tillgänglig utan förtryckta uppgifter.

Fysisk person och svenskt dödsbo som redovisar inkomst av när-

ingsverksamhet m.m. gör detta på bilaga till den allmänna självdeklarationen. Den förtryckta blanketten sänds, som i dag, ut till alla som bedöms vara deklarationsskyldiga. Till denna fogas kontrolluppen giftsspecifikation. Behörigheten att utforma specifikationen bör delegeras till Riksskatteverket. I vilken utsträckning förtryckning skall ske i de blanketter som Riksskatteverket i övrigt framställer bemyndigas verket att ta ställning till.

Värdepappersfonder och andra juridiska personer än svenska

dödsbon, deklarerar genom att lämna en särskild självdeklaration.

Gemensam deklarationsdag

Det föreslås att den 2 maj taxeringsåret blir en gemensam deklara-

tionsdag för alla deklarationsskyldiga, såväl fysiska som juridiska

personer. Fysisk person som vistas utomlands annat än tillfälligt vid denna deklarationstidpunkt får dock lämna självdeklarationen senast den 31 maj taxeringsåret.

Undantag från skyldigheten att lämna självdeklaration

Fysisk person och svenskt dödsbo som endast har uppburit sådan inkomst av tjänst eller kapital som har förtryckts på blankett för all-

SOU 1998: 12 Sammanfattning 15

män självdeklaration är inte skyldig att deklarera om de förtryckta

uppgifterna är korrekta samt han inte är deklarationsskyldig av anledning. Samma gäller om de uppgifter som har förtryckts annan till ledning för beräkning den statliga fastighetsskatten är riktiga. av

Stämmer inte förtryckt uppgift, saknas någon uppgift eller är

en den skattskyldige deklarationsskyldig för annan inkomst än som anmåste han därmed fylla i dessa uppgifter på blanketten och ges ovan lämna den.

Deklarationsskyldighet för förmögenhet

Den har skattepliktiga förmögenhetstillgångar vilkas sammansom lagda värde vid beskattningsårets utgång överstiger fribeloppet skall redovisa alla tillgångar och skulder i självdeklarationen.

Deklarationsskyldigheten kan fullgöras ombud genom

En självdeklaration kan undertecknas av ett ombud om fullmakt bifogas den inlämnade deklarationen. Skattemyndigheten kan medge undantag från skyldigheten att ge fullmakt.

Orena revisionsberättelser

Skyldigheten att foga s.k. revisionsberättelser till deklaratio-

orena

ersätts skyldighet för revisor att sådan revisionsbe-

nen av en ge rättelse direkt till skattemyndigheten. Revisors anmärkningsskyldighet utvidgas till att även omfatta aktiebolag, företag omfattas av som lagen 1980:1103 årsredovisning i vissa företag och ekoom m.m. nomiska föreningar dessa har underlåtit att i rätt tid lämna dekom

laration för eller betala skatter och avgifter enligt lagen 1984:151 punktskatter och prisregleringsavgifter.

om

Byråanstånd

Kretsen deklarationsskyldiga som kan omfattas av s.k. byråanav stånd utvidgas.

16 Sammanfattning

Kontrolluppgifter

Kontrolluppgiftsskyldigheten inskränks i flertalet fall till att omfatta

enbart utbetalningar m.m. till fysiska personer och dödsbon. Flertalet bestämmelser näringsidkares skyldighet att lämna kontrollom uppgifter avseende utbetalningar till andra näringsidkare slopas. Uppgiftsskyldighet rörande utbetalda medel från s.k. upphovsmannakonto införs. Bestämmelser om skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt o lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

lagen 1959:551 beräkning pensionsgrundande inkomst

om av

enligt lagen 1962:381 allmän försäkring och skogskontolagen

om 1954: 142 blir införlivade med bestämmelserna i NLSK. Uppgiftsskyldigheten för utdelning från bl.a. s.k. kupongbolag

och ekonomiska föreningar i form s.k. särskilda uppgifter ersätts

av

av en kontrolluppgiftsskyldighet. Uppgiftsskyldigheten beträffande

innehav finansiella instrument utvidgas. av Kontrolluppgiftsskyldighet införs för förmögenhetsvärde boav

stadsrätt m.m. Kretsen av uppgiftsskyldiga för inkomst- och utgifts-

ränta respektive fordran och skuld utvidgas och uppgiftsskyldighet

införs för vederlag vid återbetalning lån i förtid.

av

Kontrolluppgiftsskyldigheten beträffande utdelning m.m. till del-

ägare i samfälligheter begränsas.

Arbetsgivares uppgiftsskyldighet beträffande utgivna kostnadsersättningar i tjänsten förenklas. Arbetsgivarens uppgiftsskyldighet

angående utbetalda ersättningar för egendom arbetstagaren som upplåtit till arbetsgivaren utvidgas.

Bestämmelserna om skyldighet för utländska företag att i vissa

fall lämna förbindelser om att lämna kontrolluppgifter för i Sverige bosatta personer behålls i huvudsak oförändrade.

Uppgiftsskyldigheten vid förmedling av betalning till och från utlandet utvidgas till att omfatta förmedling görs för juridisk

som persons räkning.

Kontrolluppgiftsskyldigheten för utbetalningar till personer bosatta i utlandet utvidgas och uppgiftslämnaren skall i sådana uppgif-

ter även ange mottagarens utländska skatteregistemummer eller motsvarande. Riksskatteverkets rätt att föreskriva att kontrolluppgifter skall lämnas för utbetalda ersättningar till utlandet upphävs. m.m. Den som kan antas vara skyldig att lämna kontrolluppgift utan föregående föreläggande skall kunna begära förhandsbesked hos Riksskatteverket uppgiftsskyldighetens räckvidd. Riksskatteom

SOU 1998: 12 Sammanfattning 17

verkets besked blir bindande för Skattemyndigheten och kan över-

klagas till allmän förvaltningsdomstol sökanden. av Regeringen bemyndigas att föreskriva om undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift i vissa fall. Skattemyndighetens möjlighet förelägganden förmå att genom

den som är uppgiftsskyldig att fullgöra sin uppgiftsskyldighet ut-

vidgas. Bestämmelserna om s.k. tredjemansföreläggande i LSK omarbetas och förtydligas. Utredningen föreslår att flertalet bestämmelser

om föreläggande att lämna kontrolluppgifter upphävs.

Utredningen betonar vikten att Skattemyndigheten vid s.k. av tredjemanskontroller väljer den för uppgiftslämnaren minst ingripande åtgärden vid uppgiftsinsamlandet. Utredningen föreslår vidare att uppgifter från vissa typer av föreläggande att lämna kontrollom

uppgifter skall få tas det centrala skatteregistret. Motsvarande

föreslås för vissa uppgifter som inhämtas s.k. tredjemansgenom revision.

Förseningsavgift

F örseningavgift på kontroll uppgifter

Kontrolluppgift skall enligt nuvarande regler ha kommit till skattemyndighet senast den 31 januari taxeringsåret. Utredningen föreslår ingen förändring härvidlag.

Anstånd att komma med kontrolluppgift förslås, för den

som av särskilda skäl är förhindrad att lämna uppgiften i föreskriven tid, kunna meddelas t.0.m. den 20 februari under taxeringsåret.

Det föreslås att förseningsavgift på kontrolluppgift införs. För den som inte kommer in med kontrolluppgift inom föreskriven tid utgår förseningavgift med 500 kr försenad kontrolluppgift, efter

per påminnelse med 1 000 kr kontrolluppgift, dock med högst per 25 000 kr per uppgiftslämnare och år.

F Örseningsavgifi på självdeklarationer

Förseningsavgiften på självdeklarationer blir differentierad mer tidsmässigt och beloppets storlek görs beroende den deklaraav vem tionsskyldige är.

18 Sammanfattning SOU 1998: 12

Aktiebolag och ekonomiska föreningar påförs en förseningsavgift med 3 000 kr om deklarationen inte kommer den 2 maj eller den dag anstånd kan ha getts till. Kommer deklarationen inte senare som senast en månad därefter utgår i stället en förseningsavgift med 9 000 kr. Har deklarationen inte kommit inom ytterligare tre månader utgår förseningsavgiften i stället med 18 000 kr. För andra deklarationsskyldiga utgår förseningsavgiften efter principer med 1 000 kr, 3 000 kr resp. 6 000 kr. Undantag samma görs för den fysiska person och det svenska dödsbo som skall deklarera endast inkomst av tjänst eller kapital eller om underlag för statlig fastighetsskatt skall fastställas. I de fallen skall förseningsavgift inte påföras även deklarationen kommer för sent. om Handelsbolag, rederi för registreringspliktig fartyg, stiftelse eller förening inte lämnar uppgift enligt 4 kap. 1 och 2 NLSK som påförs förseningsavgift enligt det lägre alternativet.

Skattetillägg

Undanröjande av skattetillägg som har påförts på grund av utebliven självdeklaration

En deklarationsskyldig har underlåtit att lämna en självdeklasom ration påförs i dag skattetillägg när skönstaxering sker om deklaration inte kommer trots att föreläggande att deklarera har sänts ut. Det föreslås att sådant skattetillägg skall undanröjas om en deklaration kommer senast den sista februari året efter det att skattetilläggsbeslutet fattades.

Skattetillägg vid rättelse oriktig uppgift i självdeklaration

av avseende inkomstslagen tjänst och kapital

Det föreslås att skattetillägg påförs den som lämnar oriktig uppgift

i sin självdeklaration i inkomstslagen tjänst och kapital även om det kommer kontrolluppgift med den rätta uppgiften. Det åligger en därmed den deklarationsskyldige själv att rätta den uppgift som är felaktig i den förtryckta blanketten och att lämna korrekta uppgifter i övrigt till skattemyndigheten.

Sammanfattning 19

Skattetillägg för den som inte rättar uppgift är felaktig eller

som som saknas i den förtryckta blanketten för allmän självdeklaration

skattetillägg påförs den fysiska person och det svenska dödsbo

som underlåter att lämna allmän självdeklaration trots att de förtryckta

uppgifterna inte är riktiga eller fullständiga. skattetillägg skall

emellertid utgå endast de uppgifter saknas i den förtryckta som blanketten för den allmänna självdeklarationen.

Övrigt

Utredning föreslår ändringar i reglerna om uttagande av statlig fastighetsskatt såvitt skattskyldighetens inträde vid överlåtel-

avser se.

Avdragsbegränsningen för s.k. övriga kostnader i inkomstslaget

tjänst föreslås höjd till 3 000 kr, dvs. avdrag för kostnaderna medges endast till den del de överstiger 3 000 kr. Utredningen förslår vidare att en schablonmässig värdering av

personbilars förmögenhetsvärde införs.

Slutligen redovisar utredningen olika sätt att reformera avdragsreglerna för resor med bil mellan bostad och arbetsplats. I den delen lämnar utredningen dock inget förslag.

Författningsförslag

1 Förslag till lag 1998:000 om självdeklaration och

kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Allmänna bestämmelser

Lagens tillämpningsområde

1 § I denna lag ges bestämmelser om skyldighet att lämna uppgifter till ledning för taxering självdeklaration, egen uppgifter till ledning för taxering av delägare i handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg, uppgifter för bedömning av vissa stiftelsers och föreningars skattskyldighet särskild uppgift, kontrolluppgifter till ledning för taxering av andra än uppgiftslämnaren själv, för registrering av skatteavdrag enligt skattebetalningslagen 1997:483, för beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring samt för beskattning enligt lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta,

uppgifter till ledning för beskattning utomlands.

Lagen innehåller också bestämmelser med anknytning till ovan angivna uppgiftsskyldigheter.

Definitioner

2 § Termer och uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i taxeringslagen 1990:324 och de lagar som anges i

22 Författningsförslag

1 kap. l § första stycket taxeringslagen samt i mervärdesskattelagen 1994:200 och skattebetalningslagen 1997:483.

Beslutande myndighet

3 § Beslut enligt denna lag fattas av den skattemyndighet som enligt

2 kap. 1-3 och 5 skattebetalningslagen 1997:483 är behörig att fatta beslut beträffande den som beslutet rör om inte annat har särskilt föreskrivits i denna lag.

Föreläggande att lämna uppgift beträffande namngiven persons

förhållanden får också meddelas av den skattemyndighet som enligt första stycket är behörig att fatta beslut avseende den person som uppgift skall lämnas om.

4 § Riksskatteverket har samma befogenhet som skattemyndighet att meddela föreläggande enligt denna lag.

2 kap. Skyldighet att lämna Självdeklaration m.m.

Självdeklaration

1 § Självdeklaration skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär för allmän Självdeklaration eller särskild självdeklaration. Allmän självdeklaration skall lämnas av fysisk person och svenskt dödsbo. Särskild självdeklaration skall lämnas av annan juridisk per-

son än svenskt dödsbo och för värdepappersfond.

Efter särskilt medgivande av Riksskatteverket eller skatte-

myndighet som Riksskatteverket bestämmer får självdeklaration

lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Med ett elektroniskt

dokument avses i denna lag en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och vars innehåll och utställare kan

verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

2 § Självdeklaration skall, om inte annat anges i andra stycket, senast den 2 maj under taxeringsåret lämnas till Skattemyndigheten

eller till mottagningsställe som har godkänts av skattemyndigheten.

Fysisk person som annat än tillfälligt vistas utomlands vid deklarationstidpunkten skall lämna självdeklaration senast den 31 maj under taxeringsâret.

Författningsförslag 23

3 § Skattemyndigheten skall, före den 15 april under taxeringsâret, till den som skall lämna en allmän självdeklaration sända en blankett för allmän självdeklaration som är förtryckt med uppgifter baserade innehållet i inkomna kontrolluppgifter och övriga av myndigheten kända uppgifter. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer beslutar vilka de uppgifter som avses i 3 kap. 1 § som skall förtryckas på av deklarationsblanketten.

Skyldighet för fysisk person och svenskt dödsbo att lämna allmän självdeklaration

4 § Fysisk person skall, om inte annat anges i 7 eller 8 lämna allmän självdeklaration om bruttointäktema av tjänst och av näringsverksamhet under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 24 procent av basbeloppet enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring för året före taxeringsâret, dock att i fråga om sådan intäkt av tjänst som avses i 32 § 1 mom. första stycket h eller i kommunalskattelagen 1928:370 och av passiv näringsverksamhet deklarationsskyldighet föreligger om bruttointäkten under beskattningsåret har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, om den skattskyldige har haft annan intäkt av kapital än sådan ränta och utdelning från vilken skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 § skattebetalningslagen 1997:483, och bruttointäkten har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret, om hans skattepliktiga tillgångar enligt lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång har haft ett sammanlagt värde som överstiger 900 000 kronor, den skattskyldige inte har varit bosatt i Sverige under hela om beskattningsåret och skattepliktig bruttointäkt har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor, underlag för avkastningsskatt på pensionsmedel eller särom skild löneskatt pensionskostnader skall fastställas för den skattskyldige, eller underlag för statlig fastighetsskatt skall fastställas för den om skattskyldige.

5 § Skall sambeskattning av makar eller föräldrar och bam ske enligt lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt, skall vardera makens deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till makamas

24 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

sammanlagda förmögenhet och föräldrarnas deklarationsskyldighet bedömas med hänsyn till deras och hemmavarande, underåriga barns sammanlagda förmögenhet.

6 § Svenskt dödsbo skall, om inte annat anges i 7 eller 8 lämna självdeklaration, om dess bruttointäkter av kapital, med undantag för sådana intäkter från vilka skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 § skattebetalningslagen 1997:483, och av andra inkomstslag har uppgått till sammanlagt minst 100 kronor under beskattningsåret, om dess skattepliktiga tillgångar enligt lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt vid beskattningsårets utgång har haft ett sammanlagt värde som överstiger 900 000 kronor, om underlag för avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas för dödsboet, eller om underlag för statlig fastighetsskatt skall fastställas för dödsboet.

Undantag från skyldighet att lämna allmän självdeklaration

7 § Fysisk person är inte deklarationsskyldig enligt 4 § första stycket 1 om han under beskattningsåret inte har haft inkomst av aktiv näringsverksamhet och den inkomst tjänst han har haft endast av som består av folkpension och pensionstillskott enligt 2 och 2 b lagen 1969:205 om pensionstillskott eller allmän tilläggspension som har medfört avräkning av sådant pensionstillskott och inkomsten inte har överstigit de belopp som framgår av andra stycket. För undantag från deklarationsskyldigheten enligt första stycket gäller att pensionen för gift skattskyldig har uppgått till högst 134 procent och för annan skattskyldig till högst 151,5 procent av basbeloppet enligt l kap. 6 § lagen 1962:381 om allmän försäkring minskat med belopp som anges i tredje stycket nämnda bestämmelse. Gränsen sistnämnda belopp gäller också för 151,5 procent av

gift skattskyldig som under någon del av året har erhållit folkpension

som ogift. Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten enligt denna paragraf räknas barnpension och Vårdbidrag inte som folkpension. Vad som i första-tredje styckena sägs om fysisk person gäller i tillämpliga delar också för svenskt dödsbo.

Författningsfärslag 25

8 § Fysisk är undantagen från skyldighet att lämna självperson deklaration om de uppgifter som har förtryckts den till honom utsända allmänna självdeklarationen är korrekta. Undantaget gäller dock inte om han är

deklarationsskyldig enligt 4 § 1 eller 2 för andra intäkter än för

dem som har förtryckts,

deklarationsskyldig enligt 4 § 3-5, eller

uppgiftsskyldig enligt 3 kap. 9 eller 10 Vad som i första stycket sägs fysisk gäller i tillom person lämpliga delar också för svenskt dödsbo.

Skyldighet för annan juridisk än svenskt dödsbo och lör person värdepappersfond att lämna särskild självdeklaration

9 § Särskild självdeklaration skall lämnas av aktiebolag, ekonomisk förening och sådan familjestiftelse som avses i 8 § tredje stycket lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt, av ideell förening, som avses i 7 § 5 mom. första stycket lagen 1947:576 statlig inkomstskatt, dess bruttointäkter under beom om skattningsåret har överstigit grundavdraget enligt 8 § andra stycket nämnda lag, av annan juridisk person än i 1 och 2 med undantag som avses för svenskt dödsbo, bruttointäkten under beskattningsåret har om uppgått till minst 100 kronor, för värdepappersfond, av annan juridisk person än svenskt dödsbo, skattepliktiga vars

tillgångar enligt lagen statlig förmögenhetsskatt, vid beskatt-

om ningsårets utgång har haft ett sammanlagt värde som,

a i fråga om familjestiftelse överstiger 900 000 kronor, eller b i fråga om annan juridisk person än svenskt dödsbo överstiger

25 000 kronor, av annan juridisk person än svenskt dödsbo för vilken underlag för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt pensionsmedel eller särskild löneskatt på pensionskostnader skall fastställas.

26 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

Inkomst eller förmögenhet är undantagen från beskattning som i Sverige

10 § Vid bedömning deklarationsskyldighet som enligt detta av kapitel är beroende att inkomst eller förmögenhet har uppgått till av visst belopp skall hänsyn inte tas till sådan inkomst eller förrnögenhet, för vilken skattskyldighet inte föreligger enligt kommunalskattelagen 1928:370, lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt

eller lagen 1997:323 om statlig fönnögenhetsskatt. Det förhållandet att inkomst eller förmögenhet enligt dubbelbeskattningsavtal

skall helt eller delvis undantas från beskattning i Sverige föranleder däremot inte att hänsyn inte skall tas till inkomsten eller förmögenheten vid bedömning deklarationsskyldigheten. av

3 kap. Självdeklarationens innehåll

Gemensamma bestämmelser självdeklaration om

1 § En självdeklaration skall innehålla nödvändiga identiñkationsuppgifter

uppgifter de intäkter och avdrag som är att hänföra till resom pektive inkomstslag,

uppgifter de allmänna avdrag den skattskyldige yrkar

om som vid taxeringen, de uppgifter behövs för att besluta mervärdesskatt om som om

den skattskyldige enligt 10 kap. 31 § skattebetalningslagen 1997:483 skall redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration,

uppgifter den skattskyldiges tillgångar och skulder vid beom skattningsårets utgång under förutsättning att värdet de tillgångar, av är skattepliktiga enligt lagen 1997:323 statlig förmögensom om hetsskatt och tillhör honom och, i förekommande fall, dem med som vilka han skall sambeskattas, tillsammans överstiger fribeloppet enligt 19 § nämnda lag,

de uppgifter som behövs för beräkning av pensionsgrundande

inkomst enligt lagen 1962:381 allmän försäkring, fastighetsom skatt enligt lagen 1984: 1052 statlig fastighetsskatt, avkastom ningsskatt enligt lagen 1990:661 avkastningsskatt pensionsom medel, särskild löneskatt enligt lagen 1991:687 om särskild löne-

skatt pensionskostnader eller expansionsmedelsskatt enligt lagen

1993:1537 om expansionsmedel,

Författningsförslag 27

de övriga uppgifter som behövs för att fatta riktiga taxeringsoch beskattningsbeslut. Skall den skattskyldige enligt lagen 1997:323 statlig fönnöom genhetsskatt sambeskattas med hemmavarande underårigt barn som inte skall lämna självdeklaration, skall den skattskyldige även egen deklarera barnets tillgångar och skulder. I fall i 7 § nämnsom avses da lag skall uppgifter lämnas endast i den utsträckning skattsom skyldighet för förmögenhet föreligger.

Ändringar och tillägg i allmän självdeklaration

2 § Är uppgift den förtryckta blanketten för allmän själven deklaration felaktig eller saknas någon uppgift skall den skattskyldige göra den ändring eller det tillägg som behövs och lämna deklarationen till skattemyndigheten.

Uppgift för beräkning av socialavgifter i form egenavgifter av

3 § Har en överenskommelse enligt 3 kap. 2 § lagen 1962:381 a

om allmän försäkring träffats om att en viss ersättning från

en arbetsgivare som är bosatt utomlands eller är utländsk juridisk en person skall hänföras till inkomst av annat förvärvsarbete, skall den som får ersättningen uppge detta i sin självdeklaration.

Särskild bestämmelse om inkomst tjänst av

4 § I självdeklaration behöver uppgift inte lämnas kostnadsom ersättning som avses i 5 kap. 4 § andra meningen.

Särskild bestämmelse om inkomst kapital av

5 § En skattskyldig som yrkar avdrag för skuldränta vid beräkning av inkomst av kapital skall, om kontrolluppgift inte har lämnats enligt 6 kap. 5 i självdeklarationen lämna uppgift om skuldbeloppet och de uppgifter behövs för att långivaren skall kunna identisom fieras.

28 F örfatlningsförslag SOU 1998: 12

Särskilda bestämmelser om inkomst av näringsverksamhet

6 § Den har inkomst näringsverksamhet skall för varje för-

som av värvskälla lämna de uppgifter behövs för den egna eller, i fall som i 4 kap. 1 delägarens taxering. Uppgifter skall vidare som avses lämnas arten och omfattningen verksamheten. om av Följande skattskyldiga skall ge sin årsredovisning till skattemyndigheten: företag omfattas lagen 1995:1559 om årsredovisning som av i kreditinstitut och värdepappersbolag eller lagen 1995: 1560 om årsredovisning i försäkringsföretag, företag omfattas årsredovisningslagen 1995:1554 där som av antalet anställda under de senaste tvâ räkenskapsåren i medeltal har uppgått till än tio eller tillgångarnas nettovärde enligt fastställd mer balansräkning för de senaste två räkenskapsåren har uppgått till mer än 24 miljoner kronor. Juridisk omfattas 2 § 6 mom. lagen 1947:576 person som av a statlig inkomstskatt skall lämna uppgift styrelsens förslag till om om utdelning eller, när sådant föreligger, den juridiska personens beslut utdelning eller annat förfogande över uppkommen vinst. om

7 § Dotterföretag redovisar inkomst näringsverksamhet skall som av

i självdeklarationen lämna uppgift moderföretagets identifi-

om kationsuppgifter, aktie- eller andelsinnehav och innehavets röstvärde moderföretaget i sin tur är ett dotterföretag, identifisamt, om kationsuppgifter för hela koncernens gemensamma moderföretag.

Ägaruppgiftema skall avse förhållandena vid utgången av det senast

avslutade beskattningsåret.

Särskilda bestämmelser för fåmansföretag och företagsledare m.fl. i fåmansföretag m.m.

8 § Fåmansföretag och företag, enligt 3 § 12 a mom. tredje som stycket lagen 1947:576 statlig inkomstskatt skall behandlas om fåmansföretag, skall i självdeklarationen lämna uppgifter om som delägares och denne närstående persons identifikationsuppgifter, samt i förekommande fall, aktie- eller andelsinnehav, och när olika röstvärden för innehavet finns, uppgift om dessa.

SOU 1998: 12 F örfattningsförslag 29

Uppgifter enligt första stycket behöver inte lämnas för närstående person om denne inte har uppburit ersättning från, träffat avtal med eller ingått annan rättshandling med företaget.

9 § Företagsledare i företag som avses i 8 § första stycket och få-

mansägt handelsbolag samt delägare i företaget och närstående till

företagsledare eller delägare skall i självdeklarationen lämna de uppgifter som behövs för att tillämpa bestämmelser som rör beräkningen av den uppgiftsskyldiges inkomst från företaget och bestämmelserna i 3 § 12 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt. Därvid skall uppgifter lämnas hans arbetsuppgifter i företaget, om om vad han har tillskjutit eller har uppburit från företaget i form av pengar, varor eller annat, utgifter för hans privata kostnader om som företaget har betalat samt om avtal eller annan rättshandling mellan honom och företaget. Skyldighet att lämna de uppgifter som behövs för att tillämpa reglerna i 3 § 12 lagen statlig inkomstskatt gäller i fem mom. om beskattningsår efter det att företaget har upphört att ett företag vara som avses i 8 § första stycket.

10 § Har ett företag som avses i 8 § första stycket, en delägare i ett fåmansägt handelsbolag eller en näringsidkare är fysisk som person gjort avdrag vid inkomstbeskattningen för något följande slag av av ersättningar vilka har tillgodoförts mottagare i utlandet, skall i självdeklarationen lämnas uppgift ersättningarnas sammanlagda beom lopp för varje land. Skyldigheten gäller ersättning som avser ränta, med undantag för dröjsmålsränta, 2. royalty eller ersättning för upphovsrätt eller någon annan annan liknande rättighet såsom rätt till patent, varumärke, mönster samt litterärt och konstnärligt verk.

11 § Fåmansföretag skall lämna förteckning i 12 kap. 9 §

som avses

aktiebolagslagen 1975:1385 och förteckning över utbetald rörlig

ränta till personer som avses i 2 § 9 mom. sjätte stycket lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt.

30 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

4 kap. Särskilda bestämmelser för handelsbolag m.fl.

Uppgiftsskyldighet för handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg

1 § Handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skall till

ledning för delägares taxering lämna de uppgifter i 3 kap. 6 § första stycket, som avses uppgift inkomst än som avses i 1 som delägaren har om annan erhållit uppgiftslämnaren, av uppgift för varje delägare om hans andel av bolagets eller rederiets inkomst varje inkomstslag och förvärvskälla, av uppgift värdet delägamas andel eller lott i bolaget eller om av rederiet, delägares andel avdrag från arbetsgivaravgift enligt 2 kap. av 5 § lagen 1981:691 om socialavgifter. a Uppgifterna skall lämnas i den ordning och på det föresätt som skrivs beträffande självdeklaration i 2 kap. 1 och 2 §§.

Särskild uppgiftsskyldighet för vissa stiftelser och föreningar

2 § Stiftelse eller förening yrkar att bli frikallad från skattskylsom dighet för inkomst eller förmögenhet skall lämna särskild uppgift

om inkomster och utgifter under det räkenskapsår som har avslutats närmast före taxeringsâret, tillgångar och skulder vid räkenskapsårets början och slut, övriga omständigheter som är av betydelse för bedömande av

frågan om frikallelse från skattskyldighet. Särskild uppgift skall lämnas i den ordning och det sätt som föreskrivs beträffande självdeklaration i 2 kap. 1 och 2 §§.

5 kap. Kontrolluppgift om intäkt av tjänst m.m.

1 § Kontrolluppgift skall lämnas utgiven ersättning och förmån om samt annat utbetalt belopp är att hänföra till intäkt av tjänst. om som Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person eller dödsbo av den har betalat ut beloppet eller har gett ut fönnånen. som l fråga rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut grund om kundtrohet och utgör skattepliktig intäkt tjänst för mottagaren av av

Författningsförslag 31

därför att annan än mottagaren har stått för de kostnader ligger som till grund för fönnånen, skall den som stått för kostnaden lämna kontrolluppgiften. I kontrolluppgiften skall redovisas belopp har betalats ut som eller värdet av den ersättning eller förmån som har getts ut. Med utbetalt belopp likställs belopp som utgör intäkt av tjänst enligt 32 § l mom.j kommunalskattelagen 1928:370,

kapital hänförligt till sådan persons försäkring som överlåts el-

ler överförs på det i punkt första stycket sätt som avses 1 av anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, belopp som utgör intäkt tjänst och enligt bestämmelse av som

i kommunalskattelagen eller lag skall utbetalt.

annan anses som I kontrolluppgiften skall den uppgiftsskyldige skall beanges om tala arbetsgivaravgifter enligt lagen 1981:691 om socialavgifter för det belopp som omfattas uppgiftsskyldigheten. av

2 § Kontrolluppgift ersättning arbetsgivare har gett ut till om som

anställd för att denne upplåtit privatbostadsfastighet eller

annan egendom till arbetsgivaren, skall lämnas av arbetsgivaren.

3 § Kontrolluppgift enligt l eller 2 § behöver inte lämnas beträffande ersättning eller förmån för tillfälligt arbete som fysisk person eller dödsbo har gett ut om

a ersättningen eller förmånen inte utgör kostnad i närings-

verksamhet,

b skatteavdrag enligt skattebetalningslagen 1997:473 inte har

gjorts samt

c det som mottagaren har fått sammanlagt haft ett lägre värde än

l 000 kronor för hela kalenderåret, utbetalt belopp eller förmån i annat fall än som avses i om det som mottagaren har fått sammanlagt haft ett lägre värde än 100

kronor för hela kalenderåret och skatteavdrag enligt skattebetal-

ningslagen inte har gjorts,

ersättning m.m. som enligt 3 kap. 9 § första stycket skall redo-

visas i självdeklaration.

4 § Har ersättning getts ut för kostnader i arbetet skall i kontrolluppgift redovisas värdet av utgiven ersättning, den uppgiftsom

skyldige enligt 8 kap. 19 och 20 skattebetalningslagen 1997:483

är skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen. Om den uppgifts-

32 Författningsförslag

skyldige inte är skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen är det tillräckligt att det i kontrolluppgiften anges att sådan kostnadsersättning har utgetts.

5 § Värdet ersättning eller förmån har utgått i annat än av som skall beräknas i enlighet med bestämmelserna i kommunalpengar skattelagen 1923:370. Vid beräkning av värde av bilförmån och kostförrnån får bestämmelserna i punkt 4 andra eller tredje styckena anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen tillämpas endast i av enlighet med beslut Skattemyndigheten med stöd av 9 kap. 2 § av andra stycket skattebetalningslagen 1997:489. Värdet av annan bostadsförmån här i landet än förmån av semesterbostad skall beräki enlighet med bestämmelsemai 8 kap. 15 och 16 skattebetalnas ningslagen.

6 kap. Kontrolluppgift om avkastning på kapital m.m.

Inkomstränta och fordran m.m.

1 § Kontrolluppgift inkomstränta och fordran skall lämnas av om den har gottskrivit eller betalat ut ränta till den som är fysisk som person eller dödsbo.

Uppgiftsskyldig enligt första stycket är

annan juridisk person än dödsbo fysisk utbetald eller gottskriven ränta utgör omperson, om kostnad i denne bedriven näringsverksamhet. en av I kontrolluppgiften skall redovisas utbetald eller gottskriven ränta samt fordringsbeloppets storlek vid kalenderårets utgång.

Kan den uppgiftsskyldige inte hur stor del utbetalat be-

ange av lopp utgör ränta skall det sammanlagda utbetalda beloppet resom

dovisas i kontrolluppgiften.

2 § Kontrolluppgift inkomstränta och fordran enligt 1 § behöver

om inte lämnas, utbetald eller gottskriven ränta på ett konto, för vilket inte om finns och har öppnats före den 1 januari 1985, personnummer som understiger 100 kronor under kalenderåret eller, om kontot innehas än räntan för personerna understiger 100 av mer en person, var en av kronor, den sammanlagda räntan i annat fall som än som avses i om 1 understiger 100 kronor under kalenderåret.

Författningsförslag 33

3 § Även någon ränta inte har betalats eller har gottskrivits om ut skall kontrolluppgift om fordran lämnas av den som för avstämningsregister enligt aktiekontolagen 1989:927 i vilket fordringen är registrerad samt förvaltare i som sådan egenskap är införd i sådant register, värdepappersinstitut, såvitt avser innehav i depå eller konto som inte avses i den som i annat fall än som avses 1 och 2 för register eller annat sätt har antecknat den som är innehavare fordran. av en

4 § Kontrolluppgift om statligt räntebidrag for bostadsändamål och eftergiven återbetalningsskyldighet sådant bidrag skall lämnas av av Boverket. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk och dödsperson bo.

Utgiftsränta och skuld m.m.

5 § Kontrolluppgift om utgiftsränta och skuld skall lämnas av den till vilken gäldenär som är fysisk person eller dödsbo har erlagt ränta under kalenderåret.

Uppgiftsskyldig enligt första stycket är

annan juridisk person än dödsbo fysisk person, om räntan utgör intäkt i denne bedriven en av näringsverksamhet. Kontrolluppgift om skuld skall lämnas även någon ränta inte om har erlagts. Har erlagd ränta till någon del erlagts i förskott, skall i kontrolluppgiften endast redovisas den del räntan belöper av som tid till och med den 31 januari taxeringsåret.

6 § Kontrolluppgift tomträttsavgäld skall den har om av som upplåtit tomträtt lämnas för fysisk person och dödsbo.

Räntekompensation m.m.

7 § Vad som sägs om ränta i detta kapitel gäller även för räntekompensation som enligt 3 § 6 mom. andra stycket lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt skall beskattas ränteintäkt som eller dras ränteutgift under beskattningsåret, av som vederlag vid återbetalning lån i förtid. av

2 18-0455

34 F örfattningsförslag

Utdelning och innehav av värdepapper m.m.

8 § Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av den som har betalat ut utdelning

a aktie i svenskt aktiebolag,

b på andel i svensk ekonomisk förening,

c andel i svensk eller utländsk värdepappersfond, eller

d från utländsk juridisk person,

värdepappersinstitut eller hos vilken finansiellt instruannan ment förvaras i depå eller på konto. Kontrolluppgift utdelning skall lämnas för fysisk person och om får lyfta utdelningen vid utdelningstillfállet. dödsbo som för egen del Har utdelning utbetalats i form marknadsnoterad aktie eller i av form rätt att förvärva sådan aktie skall detta samt tidpunkten för av utdelningen redovisas i kontrolluppgiften. Sådan kontrolluppgift skall lämnas senast två månader efter utdelningen. Kontrolluppgift innehav skall lämnas för fysisk person eller om dödsbo har varit antecknad som innehavare av tillgången vid som kalenderårets utgång. Beträffande marknadsnoterat finansiellt instrument avses i första stycket skall kontrolluppgift om innehav som lämnas någon utdelning inte betalats ut under kalenderåret. även om Värdet innehav utländskt fondpapper eller annat utländskt av av finansiellt instrument i denna paragraf skall om det är som avses känt för den uppgiftsskyldige anges i kontrolluppgiften.

9 § Den är uppgiftsskyldig enligt 8 § första stycket 2 skall för

som fysisk person och dödsbo som har varit antecknad som innehavare depå eller konto för marknadsnoterad option, termin eller liknade av slag av avtal lämna kontrolluppgift om förpliktelse som föreligger vid årets utgång på grund av sådant avtal.

7 kap. Kontrolluppgift om kapitalvinster m.m.

Andel i värdepappersfond

l § Kontrolluppgift skattepliktig realisationsvinst eller avdragsom

gill realisationsförlust vid avyttring av andel i värdepappersfond

skall lämnas av fondbolag som avses i l § lagen 1990:1114 om värdepappersfonder eller annan som med tillstånd enligt 3 § av nämnda lag bedriver sådan verksamhet som där avses.

SOU 1998: 12 F örfattningsförslag 35

Saknas uppgift om ersättning vid avyttring, får vid uppgiftslämnandet i stället användas andelens marknadsvärde på avyttringsdagen eller, om den inte är känd för uppgiftslämnaren, dagen då avyttringen registrerades. Saknas uppgift om anskaffningsvärde skall den uppgiftsskyldige i kontrolluppgift redovisa storleken av vederlaget vid avyttringen efter avdrag for avyttringskostnader. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo.

1 a § Kontrolluppgift om avyttring finansiellt instrument i annat av fall än i 1 § skall lämnas den är skyldig att som avses av som upprätta avräkningsnota vid byte eller försäljning eller vid inlösen som utbetalat likviden. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk och dödsbo. person I kontrolluppgiften skall redovisas den ersättning översom enskommits vid avyttringen efter avdrag for försäljningsprovision och liknande kostnader.

Derivatinstrument

2 § Kontrolluppgift realisationsvinst eller realisationsförlust om skall lämnas vid innehavarens avslutning av ett optionsavtal genom kvitt-

ning, kontantavräkning eller förfall,

2. när utfärdaren option med löptid högst ett år friav en en av görs från sina åtaganden genom kvittning, kontantavräkning eller förfall, när en option med längre löptid än ett år avslutas genom kvittning samma år som den utfärdats,

vid avslut av en termin genom kontantavräkning.

Kontrolluppgift enligt denna paragraf skall också lämnas vid av-

slutning av avtal beträffande instrument liknande de slag som anges

i första stycket l och 3-4. Kontrolluppgift skall lämnas av det värdepappersinstitut hos vilket instrumentet kontoförs eller det värdepappersinstitut har medsom verkat vid avslutningen av avtal i andra stycket. som avses Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo senast två månader efter det att avtalet har avslutats.

3 § Vid utfärdande av en option eller en förpliktelse liknande slag av skall, om avslut inte sker år utfärdandet, kontrolluppgift samma som

36 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

lämnas den premie utfärdaren har erhållit vid ingåendet av förom

pliktelsen samt, ide fall förpliktelsen avslutas genom kvittning eller

kontantavräkning, det vederlag utfärdaren har erlagt för uppsom hörandet av förpliktelsen.

Kontrolluppgift skall lämnas det värdepappersinstitut hos vil-

av

ket optionen kontoförs respektive det värdepappersinstitut som har

medverkat vid ingåendet av en förpliktelse av liknande slag.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo.

4 § I de fall option i 2 och 3 avslutas genom lösen eller som avses termin i 2 § avslutas genom leverans, skall kontrolluppsom avses gift lämnas enligt 5

Annat marknadsnoterat finansiellt instrument än derivatinstrument

5 § Kontrolluppgift om förvärv och avyttring av marknadsnoterat finansiellt instrument i annat fall än som avses 1-3 §§ skall lämnas den som är skyldig att upprätta avräkningsnota vid förvärvet av respektive avyttringen av instrumentet, av kreditmarknadsföretag,

vid lån av sådant instrument i samband med blankningsaffär.

Vid avyttring genom inlösen skall kontrolluppgift om avyttring lämnas den betalar ut inlösenbeloppet. Vid central försäljav som ning skall kontrolluppgift lämnas den som för det avstämningsreav gister enligt aktiekontolagen 1989:827 i vilket instrumentet är registrerat eller förvaltaren. Vid överföring från värdepapperskonto av

skall kontrolluppgift lämnas av den som uppdrag av skattskyldig

gör överföringen.

Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. I kontrolluppgiften skall redovisas överenskommen ersättning

eller erlagd eller erhållen premie. Vid förvärv skall ersättningen eller

premien redovisas inklusive inköpsprovision och liknande kost-

nader. Vid avyttring skall ersättningen eller premien redovisas efter avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader.

Kontrolluppgift skall lämnas senast två månader efter det att förvärvet respektive överlåtelsen eller överföringen har ägt rum.

6 § Vid nyemission eller fondemission i svenskt aktiebolag eller motsvarande utländskt bolag skall, om aktien är marknadsnoterad, kontrolluppgift lämnas om aktieägarens företrädesrätt att delta i

Författningsförslag 37

emissionen och, vid fondemission, ny aktie som överförs till aktieägaren. Detsamma gäller om aktiekapitalet delas upp flera aktier än tidigare. Kontrolluppgift skall lämnas av den som för det avstämningsregister enligt aktiekontolagen 1989:827 i vilket instrumentet är registrerat eller av förvaltaren. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo senast två månader efter det att förvärvet ägt rum.

Annat icke marknadsnoterat finansiellt instrument än derivat

7 § Kontrolluppgift om avyttring av finansiellt instrument som inte är marknadsnoterat skall i annat fall än som avses 2 och 3 lämnas av den som är skyldig att upprätta avräkningsnota vid försäljning och byte av instrumentet eller som vid inlösen har utbetalat likviden. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo. I kontrolluppgiften skall redovisas den ersättning som överenskommits vid avyttringen efter avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader. Kontrolluppgift skall lämnas senast två månader efter det att avyttringen ägt rum.

Bostadsrätt m.m.

8 § Juridisk person som anges i 2 § 7 mom. första stycket lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt skall lämna kontrolluppgift om avyttring av bostadsrätt eller andel i förening eller bolag. I kontrolluppgiften skall redovisas köpeskillingens storlek vid överlåtarens förvärv respektive vid dennes avyttring. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo.

8 kap. Skyldighet att lämna kontrolluppgift i andra fall

Kontrolluppgift om avgift för pensionsförsäkring m.m.

Försäkringsföretag, understödsförening och pensionssparinstitut skall lämna kontrolluppgift om betald avgift för pensionsförsäkring respektive inbetalning på pensionssparkonto.

3 8 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

Kontrolluppgift skall lämnas för försäkringstagare om avdrag för erlagd avgift kan medges enligt punkt 6 första stycket av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen 1928:370 respektive för den som gjort inbetalning på pensionssparkonto om avdrag för inbetalningen anvisningarna till nämnda kan medges enligt punkt 7 av paragraf.

Kontrolluppgift om utdelning m.m. till delägare i samfällighet

2 § Juridisk person som förvaltar samfällighet skall för sådan samfällighet i 6 § 1 första stycket b lagen 1947:576 som anges mom. om statlig inkomstskatt lämna kontrolluppgift om utbetald utdelning till delägare. För annan samfällighet än som avses i första stycket skall, om delägande fastighet är privatbostadsfastighet, kontrolluppgift lämnas beträffande delägarens andel av samfällighetens ränteintäkter och räntekostnader. Kontrolluppgift skall lämnas för fysisk person och dödsbo.

Kontrolluppgift om livförsäkring

3 § Försäkringsföretag och understödsförening skall lämna kontrolluppgift om värdet av sådan livförsäkring som är skattepliktig enligt lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt eller som avses i 2 § första stycket 7 lagen 1990:661 avkastningsskatt på pensionsom medel. Kontrolluppgift skall lämnas för den är skattskyldig för försom säkringen.

Kontrolluppgift om förmögenhetsvärde av bostadsrätt m.m.

4 § Juridisk i 2 § 7 första stycket lagen person som anges mom. 1947:576 om statlig inkomstskatt skall för fysisk person och dödsbo lämna kontrolluppgift om värdet av medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets förmögenhet vid kalenderårets utgång.

Författningsförslag 39

Kontrolluppgift om betalning till näringsidkare

5 § Kontrolluppgift skall lämnas om utgiven ersättning till närm.m. ingsidkare, om fråga är om ersättning eller förmån har utgetts för arbete utfört som av näringsidkare, som antingen saknar F-skattsedel eller innehar som F-skattsedel med villkor att den endast får åberopas i näringsverksamhet men inte skriftligen har åberopat F-skattsedeln, det om som mottagaren sammanlagt har fått från uppgiftslämnaren under kalenderåret haft ett högre värde än 1 000 kronor, 2. sjukpenning, eller utbetalt eller eftergivet näringsbidrag. Kontrolluppgift skall lämnas den har betalat ut beloppet, av som eller i fall som avses i första stycket har eftergett beloppet.

6 § Kontrolluppgift skall lämnas av den som har betalat ut medel från särskilt konto enligt skogskontolagen 1954:142 eller enligt lagen 1979:611 om upphovsmannakonto. Om kontoförande bank får kännedom sådant avtal om som avses i 9 § skogskontolagen eller i 11 § lagen om upphovsmannakonto skall kontrolluppgift lämnas det förhållandet. om

9 kap. Om förbindelse att lämna kontrolluppgift m.m.

Förbindelse att lämna kontrolluppgift

1 § Utländskt företag som driver bankverksamhet, värdepappers-

rörelse, finansieringsverksamhet eller försäkringsverksamhet i Sve-

rige utan att inrätta filial eller motsvarande etablering här, skall innan verksamheten inleds till Finansinspektionen lämna skriftlig en

förbindelse om att lämna kontrolluppgift i enlighet med bestäm-

melserna i denna lag.

2 § Fysisk person som är bosatt i Sverige eller flyttar för att som bosätta sig här och öppnar eller har öppnat ett inlåningskonto i utlandet, skall till Riksskatteverket skriftlig förbindelse från ge en den utländska kontoföraren att lämna kontrolluppgift ränta och om fordran avseende kontot. Vad sägs fysisk gäller som om person också för svenskt dödsbo.

40 Författningsförslag

Förbindelse enligt första stycket behöver inte lämnas om persammanlagda behållning ett eller flera konton utomlands sonens inte överstiger ett värde motsvarar 50 000 kronor. som

3 § Fysisk är bosatt i Sverige och för vilken fondpapper person som eller annat finansiellt instrument förvaras i depå eller kontoförs i utlandet skall till Riksskatteverket skriftlig förbindelse från ge en det utländska institutet för depån eller kontot att lämna kontrollsom uppgift enligt denna lag. Vad sägs fysisk gäller ocksom om person så för svenskt dödsbo.

Medgivande till insyn

4 § Den har förbindelse enligt 2 och 3 skall till som att ge Riksskatteverket även ett skriftligt medgivande till inhämtande ge kontrolluppgifter samt till insyn i depån eller kontot. av

10 kap. Uppgiftsskyldighet m.m. vid utlandstransaktioner

Uppgift betalning till eller från utlandet om

1 § Den för juridisk eller fysisk direkt eller indirekt har som person förmedlat betalning till eller från utlandet skall lämna kontrolluppgift det belopp har fömiedlats. Uppgiften skall avse varje om som betalning överstiger 75 000 kronor, samt mindre betalningar, som dessa utgör delbetalningar av en summa som överstiger 75 000 om kronor. I kontrolluppgiften skall vad betalningen avser, det land anges till vilket betalningen verkställts eller från vilket den tas emot samt, vid betalning till utlandet, betalningsmottagarens namn.

Kontrolluppgift för person bosatt i utlandet

2 § Skyldigheten att lämna kontrolluppgift enligt 5 kap. l § och 6 kap. 1 § omfattar även uppgift för fysisk person som är bosatt

i utlandet. I sådan uppgift skall mottagarens utländska skatte-

anges registemummer eller motsvarande.

Författningsförslag 41

Uppgift om förmedling av utländsk försäkring

3 § Förmedlar någon i Sverige utländsk försäkring som avses i 8 kap. 3 § skall denne för försäkringsavtal har förmedlats under som kalenderåret till Riksskatteverket lämna sådana uppgifter att försäkringsgivaren och försäkringstagaren kan identifieras.

11 kap. Gemensamma bestämmelser om kontrolluppgifter m.m.

Allmänna bestämmelser

1 § Kontrolluppgift skall om inte annat har särskilt föreskrivits i denna lag lämnas för kalenderår senast den 31 januari närmast följande kalenderår.

2 § Kontrolluppgift skall lämnas till den skattemyndighet hos vilken den uppgiftsskyldige är registrerad som arbetsgivare om inte annat följer av andra eller tredje stycket. Kontrolluppgift enligt 7 kap. 8 § och 8 kap. 4 § skall lämnas till Skattemyndigheten i det län där föreningens eller bolagets fastighet är belägen. Utländsk enligt 9 kap. har förbundit sig att lämna person som kontrolluppgift skall lämna sådan kontrolluppgift till Riksskatteverket. Kontrolluppgift som avses i 10 kap. 1 § skall lämnas till Riksskatteverket.

3 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får besluta att kontrolluppgift skall lämnas till annan myndighet än den som anges i 2

4 § Om det inte av 2 § eller beslut enligt 3 § framgår till vilken myn-

dighet kontrolluppgiften skall lämnas, skall den lämnas till den skattemyndighet som är behörig att fatta beslut rörande den

uppgiftsskyldige enligt 2 kap. 1 och 2 skattebetalningslagen 1997:483.

5 § Kontrolluppgift skall lämnas på medium för automatisk databehandling eller blankett enligt fastställt formulär. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer beslutar i vilken utsträckning det till kontrolluppgift skall fogas ett samman-

42 F

örfattningsförslag

drag de kontrolluppgiñer den uppgiñsskyldige är skyldig att lämna.

av

Kontrolluppgifts innehåll

6 § En kontrolluppgift skall, utöver vad som följer av bestäm-

melsema i 5-10 kap., innehålla

identifikationsuppgifter for den uppgiftsskyldige och den för

vilken kontrolluppgift lämnas, de uppgifter behövs för att slag och sort av det skattesom pliktiga respektive avdragsgilla beloppet, den skattepliktiga förmånen eller den skattepliktiga tillgången respektive den avdragsgilla förpliktelsen skall kunna bedömas, uppgift avdragen skatt enligt skattebetalningslagen om 1997:483 eller innehållen avräkningsbar utländsk källskatt. Vad sägs i första stycket gäller också i tillämpliga delar for som sammandrag kontrolluppgifter. av

7 § Om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige, skall

i kontrolluppgift, när ett konto innehas än inkomsträntan och av mer en person, fordringen fördelas lika mellan innehavama, när fler än är betalningsansvariga för en skuld, uten person giftsräntan och skulden fördelas lika mellan gäldenärema, och när tomträtt innehas gemensamt flera personer, avgälden en av fördelas lika mellan innehavama. Om ett konto eller depå innehas fler än fem personer och en av förfogar över kontot respektive depån, får kontrolluppgiften person lämnas för den förfogar över kontot eller depån i stället person som för samtliga Om ett lån är gemensamt för fler än fem perpersoner.

får kontrolluppgift lämnas för för

soner, en person som ansvarar lånet i stället för samtliga personer. Om ett finansiellt instrument ägs gemensamt av flera personer, får kontrolluppgift avyttring eller inlösen lämnas för den som anom avräkningsnota i stället för samtliga ägare. ges

8 § Om värdet tillgång eller skuld skall redovisas i kontrollav uppgift skall den värderas i enlighet med bestämmelserna i 9-19

lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt.

Författningsförslag 43

12 kap. Övrig uppgiftsskyldighet

Meddelande om uppgifter lämnats till Skattemyndigheten som

1 § Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt bestämmelse i 5-7 kap. eller 8 kap. 14 skall senast den 31 januari under kalenderåret närmast efter det kontrolluppgiften skriftsom avser ligen meddela den uppgiften avser vilka uppgifter har lämnats som till skattemyndigheten.

Upplysningar till den skattskyldige

2 § Fåmansföretag och övriga företag som avses i 3 § l och 1 a g mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt skall lämna företagsledare och delägare i företaget samt dem närstående personer alla uppgifter de behöver för att de skall kunna beräkna sin som skattepliktiga inkomst från företaget.

3 § Juridisk person som anges i 2 § 7 första stycket lagen mom. 1947:576 om statlig inkomstskatt skall lämna den avyttrat bosom stadsrätt m.m. de för den juridiska tillgängliga uppgifter personen

den skattskyldige behöver för att kunna beräkna sin skattepliktiga

vinst eller avdragsgilla förlust till följd av avyttringen.

Uppgifter som skall lämnas till den är kontrolluppgiftssom skyldig

4 § Den som för egen eller annans räkning har ingått rättshandling med någon som är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt bestämmelse i kap. 5-8 kap. eller 10 kap. skall, annat sätt än muntligen,

till den kontrolluppgiftsskyldige lämna de upplysningar denne behöver för att kunna fullgöra sin kontrolluppgiftsskyldighet med anledning av rättshandlingen.

Den som åtnjutit sådan förmån i 5 kap. l § andra som avses

stycket skall till den som är skyldig att lämna kontrolluppgift senast månaden efter det att förmånen åtnjutits lämna sådana upplysningar

som avses i första stycket. Fullgör inte den ingått rättshandling med den kontrollsom en

uppgiftsskyldige sin skyldighet att lämna upplysningar enligt denna

44 Författningsförslag

paragraf, skall den kontrolluppgiftsskyldige snarast anmäla det för-

hållandet till skattemyndigheten.

Anmälningsskyldighet nedsättning av utländsk skatt om

skattskyldig från sin inkomstskatt eller förmögenhetsskatt 5 § Har en fått avräkning utländsk skatt enligt bestämmelser i dubbelav beskattningsavtal eller enligt lagen 1986:468 om avräkning av utländsk skatt och nedsätts därefter den utländska skatten, är han skyldig att anmäla detta till skattemyndigheten. Anmälan skall göras inom tre månader från det att den skattskyldige fick del det beslut genom vilket den utländska skatten av nedsattes. Anmälan skall ske på blankett enligt fastställt formulär och till anmälan skall bifogas beslutet om nedsättningen av den utländska skatten i original eller i bestyrkt kopia.

13 kap. Anstånd

Anstånd med att lämna självdeklaration m.m.

l § Den, särskilda skäl är förhindrad att lämna självdeksom av laration inom föreskriven tid, kan efter ansökan hos skattemyndigheten beviljas anstånd med att lämna deklarationen. Anstånd att lämna deklaration efter den 31 maj taxeringsåret får beviljas endast det finns synnerliga skäl. om Vad sägs i första stycket gäller även för sådan uppgifter som som skall lämnas enligt 4 kap. l och 2 §§.

2 § Den, yrkesmässigt hjälper deklarationsskyldiga med att

som

upprätta självdeklaration, kan efter ansökan hos den skattemyndig-

het enligt 1 kap. 3 § är behörig att fatta beslut beträffande söksom anden, få anstånd med att lämna deklarationer enligt en tidsplan. Till ansökan skall bifogas förteckning över de deklarationsen skyldiga för vilka ansökan görs. Beviljas anstånd skall deklarationema lämnas enligt den av Skattemyndigheten beslutade tidsplanen och den som är upptagen i förteckningen ha fått anstånd med att lämna deklarationen till anses och med den dag då deklarationen enligt tidsplanen senast får läm- Anstånd enligt första stycket får inte beviljas längre än till och nas. med den 15 juni under taxeringsâret.

Författningsförslag 45

3 § Den, som av särskilda skäl är förhindrad att inom föreskriven tid lämna kontrolluppgift, kan efter ansökan beviljas anstånd med att

lämna uppgiften. Anstånd att lämna kontrolluppgiñ får inte beviljas

längre än till och med den 20 februari under taxeringsåret.

14 kap. Om föreläggande

Allmänt

l § Uppgift, som Skall lämnas efter föreläggande, Skall lämnas på det sätt och inom den tid som anges i föreläggandet. Självdeklaration som skall lämnas efter föreläggande behöver dock inte lämnas tidigare än vad som gäller för Självdeklaration som Skall lämnas utan föregående föreläggande.

2 § Den, Som inte har fullgjort föreskriven uppgiñsskyldighet enligt bestämmelse i denna lag, får föreläggas att lämna uppgiften eller komplettera en redan lämnad uppgift.

Särskilt om Självdeklaration m.m.

3 § Efter föreläggande av skattemyndighet är också den som inte är deklarationsskyldig enligt 2 kap. skyldig att lämna en självdeklaration.

4 § Efter föreläggande av skattemyndighet skall stiftelse eller förening lämna de upplysningar som Skattemyndigheten behöver för att

kunna bedöma Stiftelsens eller föreningens skattskyldighet.

Uppgifter till ledning för kontroll av annans taxering m.m.

5 § Efter föreläggande av Skattemyndigheten Skall fysisk person eller dödsbo lämna kontrolluppgift om ersättning för utfört arbete som har betalats till namngiven näringsidkare, ränta och fordran för namngiven gäldenär.

6 § Efter föreläggande av Skattemyndigheten skall den, som är eller kan bokföringsskyldig enligt bokföringslagen 1976: 125 antas vara

46 F örfattningsförslag SOU 1998: l 2

eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen 1979:141 eller är annan juridisk person än dödsbo, lämna som uppgift är betydelse för kontroll av att som av deklarations- enligt denna lag och annan uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och fullständigt för annan än den som föreläggs, eller förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma enligt denna lag för än den föreläggs. annan som Om det finns särskilda skäl får även annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna sådan uppgift. Ett föreläggande enligt denna paragraf får skyldighet även avse att visa upp handling eller lämna över en kopia av handlingen.

Föreläggande att avsluta utländskt konto m.m.

7 § Den innehar utländskt konto eller depå i utlandet och som som inte har lämnat medgivande till insyn eller gett sådan förbindelse i 9 kap., får föreläggas att avsluta det utländska kontot som anges eller depån. Detsamma gäller om den utländska kontoföraren eller det utländska institutet inte fullgör sitt åtagande enligt en sådan förbindelse.

Undantag från föreläggande

8 § Allmän förvaltningsdomstol får framställan av den, som enligt bestämmelserna i 5 och 6 har förelagts att lämna uppgift; besluta att uppgiften skall undantas från föreläggandet. Därvid gäller bestämmelserna i 3 kap. 13-14 taxeringslagen 1990:324 i tillc lämpliga delar.

Vite

9 § Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten. Vid prövning av en ansökan om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Författningsförslag 47

15 kap. Övriga bestämmelser

Behörig företrädare m.m.

l § Skyldighet att lämna uppgifter enligt denna lag skall fullgöras för omyndig av förmyndare eller god man, som har förordnats enligt ll kap. 1 § föräldrabalken, beträffande vad förmyndaren eller gode mannen har under sin förvaltning, för sådan person, för vilken god eller förvaltare har förman ordnats enligt ll kap. 4 eller 7 § föräldrabalken, av gode mannen eller förvaltaren beträffande vad denne har under sin förvaltning, för avliden person och hans dödsbo, av dödsbodelägare eller testamentsexekutor som skall förvalta den dödes egendom, dock att där egendomen har avträtts till förvaltning av boutredningsman, denne har att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten, för dödsbo som inte längre består, av den som vid tidpunkten för dödsboets upplösning haft att förvalta boets egendom, för annan deklarations- eller uppgiftsskyldig än enskild person och dödsbo, av vederbörande styrelse, förvaltning, syssloman, förvaltare eller ombud, om inte regeringen bestämmer annat beträffande staten, landsting, kommun eller annan sådan menighet, för värdepappersfond av det fondbolag som handhar förvaltningen av fonden eller, om förvaltningen har övergått till förvaringsinstitut, av detta, samt för annan än här ovan angiven juridisk person, som inte längre består, av den som senast haft att förvalta dess angelägenheter.

2 § Uppgiftsskyldighet enligt bestämmelserna i denna lag får fullombud. göras genom Fullgörs deklarationsskyldighet genom ombud skall fullmakt blankett enligt fastställt formulär fogas till deklarationen. Skattemyndighet får efter ansökan medge undantag från bestämmelsen i andra stycket.

Om förvar av utländskt fondpapper m.m.

3 § Fysisk person som är bosatt i Sverige och som innehar utländskt fondpapper eller rättigheter eller skyldigheter som anknyter till sådant fondpapper, skall, om det inte är frågan om fondpapper i ett kontobaserat system, förvara dem i depå hos värdepappersinstitut eller motsvarande utländskt institut. Detsamma gäller om den fysis-

48 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

andra skuldebrev avsedda för ka personen innehar obligationer eller allmän omsättning har emitterats svensk juridisk person, som av en emissionen särskilt har riktats till utlandet. Vad som sägs om om fysisk är bosatt i Sverige gäller också for svenskt dödsperson som bo.

Skyldighet att bevara underlag m.m.

4 § Den är uppgiftsskyldig enligt bestämmelserna i denna lag

som är skyldig räkenskaper, anteckningar eller på annat lämpatt genom ligt sätt sörja för att underlag finns för att fullgöra uppgiftsskyldigheten och för kontroll av den.

Undantag från uppgiftsskyldighet

5 § Regeringen får förordna undantag från skyldigheten att lämom kontrolluppgift enligt bestämmelse i 5-10 kap. om na undantaget inte kan antas komma att försvåra kontrollen av att deklarationsskyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt, uppgiften saknar betydelse för uttagandet skatt enligt lagen av 1991:586 särskild inkomstskatt för utomlands bosatta, om

uppgiften inte är nödvändig för beräkning av pensionsgrundan-

de inkomst enligt lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 allmän försäkring, och om undantaget inte påverkar Sveriges åtaganden inom det internationella skatteinformationsutbytet.

6 § Riksskatteverket får efter ansökan av enskild medge befrielse från skyldighet förbindelse att lämna kontrolluppgift enligt 9 kap. att ge det finns särskilda skäl. om

7 § Skattemyndigheten kan efter ansökan av enskild medge befrielse för viss tid från skyldighet att lämna uppgift enligt 4 kap. 2 Sådant medgivande fâr återkallas.

Besked skyldighet att lämna kontrolluppgift om

8 § Efter ansökan den som är eller kan antas vara skyldig att lämav enligt bestämmelse i 5-10 kap. skall Riks-

na kontrolluppgift

Författningsförslag 49

skatteverket lämna besked huruvida kontrolluppgift skall lämnas för visst belopp eller rättshandling samt om vilka uppgifter som i sådant fall skall redovisas i kontrolluppgiften. Ett besked enligt första stycket är bindande för skattemyndigheten.

Överklagande

9 § Riksskatteverkets beslut enligt 8 § får överklagas till allmän förvaltningsdomstol sökanden. Prövningstillstånd krävs vid överav klagande till kammarrätten.

Övriga beslut av Riksskatteverket eller skattemyndighet enligt

denna lag får inte överklagas.

Formulär och blanketter

10 § Regeringen förordnar om vem som skall fastställa formulär enligt denna lag och bestämma vilket sätt redovisning av kontrolluppgifter m.m. medium för automatisk databehandling skall fullgöras. Blanketter enligt denna lag skall tillhandahållas kostnadsfritt det sätt regeringen, eller den myndighet regeringen bestämmer, beslutar.

Förvaring och gallring

ll § Självdeklaration och andra handlingar enligt bestämsom melserna i denna lag eller taxeringslagen 1990:324 har avlämnats till ledning för taxering eller upprättats eller för granskning omhändertagits av myndighet för taxeringskontroll, skall förstöras sedan år eller, i fråga handlingar aktiebolag eller sex om som avser ekonomisk förening, tio år har förflutit efter taxeringsårets utgång. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får föreskriva att handlingarna skall bevaras under längre tid än som anges i första stycket.

50 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 då bestämmelserna i lagen 1990:325 självdeklaration och kontrolluppgifter upphör om att gälla. Den upphävda lagen gäller fortfarande för 1999 och tidigare års taxeringar med undantag av bestämmelserna om skyldighet att

lämna uppgifter efter föreläggande i 3 kap. som ersätts av bestäm-

melserna i 14 kap. 5 och 6 i den nya lagen. Bestämmelserna i 14 kap. 5 och 6 i den nya lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter tillämpas även för uppgifter som skall lämnas fr.o.m. den 1 juli 1999 men avser förhållanden för tid dessförinnan. Bestämmelsemai 1-8, 10-11, 13 och 15 kap. tillämpas första gången med avseende 2000 års taxering, med följande undantag.

a Kontrolluppgift enligt 10 kap. 1 § för juridisk person skall

första gången lämnas för kalenderåret 2000.

b I kontrolluppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 2 § skall ut-

ländskt skatteregistemummer redovisas i uppgift som lämnas avseende förhållanden från och med kalenderåret 2000.

c 7 kap. l § skall endast gälla för uppgifter som skall lämnas

a avseende kalenderåret 1999.

d Bestämmelserna i 6 kap. 8 § tredje stycket och 7 kap. 2-7

skall tillämpas första gången för uppgifter som lämnas avseende förhållanden från och med kalenderåret 2000.

Författningsförslag 51

2 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen 1928:370

Härigenom föreskrivs att 19 punkt 15 anvisningarna till av 22 punkt 20 d av anvisningarna till 23 § och 33 § 2 kommumom. nalskattelagen l928:370 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 § Till skattepliktig inkomst enligt denna lag räknas icke: vad som vid bodelning tillfallit make eller sambo eller vad som förvärvats genom testamente, fördel oskift bo eller gåva; arv, av vinst i svenskt lotteri eller vinst vid vinstdragning på här i riket utfärdade premieobligationer och heller sådan vinst i utländskt lotteri eller vid vinstdragning på utländska premieobligationer, som uppgår till högst 100 kronor; ersättning, som grund av försäkring jämlikt lagen 1962:381 om allmän försäkring, lagen 1954:243 yrkesskadeförsäkring om

eller lagen 1976:380 om arbetsskadeförsälcring tillfallit den försäk-

rade, om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst eller utgör föräldrapenning, så ock sådan ersättning enligt annan lag eller särskild författning, som utgått annorledes än på grund sjukförsäkav ring, som nyss sagts, till någon vid sjukdom eller olycksfall i arbete eller under militärtjänstgöring eller i fall i lagen som avses 1977:265 om statligt personskadeskydd eller lagen 1977:267 om krigsskadeersättning till sjömän om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst, ävensom ersättning, vilken vid sjukdom eller olycksfall tillfallit någon grund försäkring, icke taav annan som gits i samband med tjänst, dock att till skattepliktig inkomst räknas ersättning i form av pension eller i form av livränta i den mån livräntan är skattepliktig enligt 32 § l eller 2 mom., så ock ersättning som utgår grund av trafikförsäkring eller annan ansvarighetsförsäkring eller på grund av skadeståndsförsäkring och avser förlorad inkomst av skattepliktig natur; belopp, som till följd av försäkringsfall eller återköp av försäkringen utgått på grund av kapitalförsäkring, samt belopp arbetssom givare utan att försäkring har tecknats för anställdas räkning betalar ut och som motsvarar ersättning på grund av grupplivförsäkring, i den mån beloppet inte väsentligt överstiger vad utgår för befattsom ningshavare i statens tjänst;

52 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

försäkringsersättning eller ersättning för skada egenannan dom, dock att skatteplikt föreligger dels i den mån ersättningen avbyggnad än privatbostad eller markanläggning, dels i den ser annan mån köpeskilling, skulle ha influtit om den försäkrade eller skasom dade egendomen i stället hade sålts, hade varit att hänföra till intäkt

näringsverksamhet och dels i den mån ersättningen eljest mot-

av skattepliktig intäkt eller avdragsgill omkostnad för närsvarar av

ingsverksamhet;

ersättning för förlust eller skada på egendom vid fartygs förolyckande redare utger till sådan arbetstagare som avses i punkt som anvisningarna till 49 1 av

vinstandel, återbäring eller premieåterbetalning, som utgått på grund av annan personförsäkring än pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring tagits i samband med tjänst,

som samt vinstandel, utgått grund av skadeförsäkring, och som

premieåterbetalning på grund skadeförsäkring, för vilken rätt till

av avdrag för premie icke förelegat; ersättning jämlikt lagen 1956:293 ersättning åt smittbärare om icke ersättningen grundas på förvärvsinkomst; om periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk intäkt, som icke utgör vederlag vid avyttring egendom, i den mån givaren enav ligt 20 § eller punkt 5 anvisningarna till 46 § icke är berättigad till av avdrag för utgivet belopp; stipendier för mottagarens utbildning; stipendium är avsett för andra ändamål och som inte utgår som periodiskt och inte utgör ersättning för arbete har utförts eller som skall utföras för utgivarens räkning; studiestöd enligt 3 eller 4 kap. studiestödslagen 1973:349, internatbidrag, studielån och resekostnadsersättning enligt 6 och 7 kap. lag samt sådant särskilt bidrag vilket enligt av regeringen samma eller statlig myndighet meddelade bestämmelser utgår till deltagare i arbetsmarknadsutbildning samt med dem i fråga om sådant bidrag likställda, och äger i följd härav de bidragsberättigade icke göra avdrag för kostnader avsetts skola bestridas med bidrag av föresom varande slag; introduktionsersättning enligt lagen 1992:1068 om introduktionsersättning för flyktingar och vissa andra utlänningar; allmänt barnbidrag och förlängt barnbidrag, samt barnpension enallmän försäkring till den del pensionen för varje måligt lagen om nad den inte överstiger tolftedel fyrtio procent eller, vid avser en av pension efter båda föräldrarna, åttio procent, basbeloppet den måav nad pensionen samt sådan i 17 kap. 2 § lagen 1962:381 om avser

SOU 1998: 12 F örfattningsförslag 53

allmän försäkring angiven livränta i form av efterlevandelivränta till barn enligt lagen 1954:243 om yrkesskadeförsäkring eller enligt annan i nämnda lagrum angiven författning till den del livräntan föranlett minskning av sådan del av barnpension som inte är skattepliktig; kontantunderstöd, som utgives av arbetslöshetsnämnd med bidrag av statsmedel; handikappersättning enligt 9 kap. 2 och 3 lagen allmän om försäkring, sådan del av Vårdbidrag enligt 9 kap. 4 och 4 a samma lag som utgör ersättning för merkostnader, ersättning för merutgifter för resor enligt 3 kap. 7 a § samma lag, särskilt pensionstillägg enligt lagen 1990:773 om särskilt pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt eller handikappat barn samt hemsjukvårdsbidrag och hemvårdsbidrag, utges kommunala eller landstings som av kommunala medel till den vårdbehövande; assistansersättning enligt lagen 1993 89 om assistansersättning och ekonomiskt stöd till kostnader för personlig assistans enligt lagen 1993:387 om stöd och service till vissa funktionshindrade; bostadstillägg enligt lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer; kommunalt bostadstillägg till handikappade; bostadsbidrag som avses i lagen 1988:786 om bostadsbidrag och lagen 1993:737 om bostadsbidrag; bidrag enligt lagen 1988:1463 om bidrag vid adoption av utländska barn; bidrag enligt lagen 1992: 148 om särskilt bidrag till ensamstående med barn; ersättning som fastställts av allmän domstol eller utgått av allmänna medel till den utan att det skett yrkesmässigt inställt som - sig inför domstol eller annan myndighet, om ersättningen avser reseersättning, traktamente eller ersättning för tidsspillan; förmån av fri till eller från anställningsintervju eller kostresa nadsersättning för sådan resa till den del förmånen eller ersättningen avser resa inom eller mellan Europeiska unionens medlemsländer eller EES-ländema och, såvitt gäller ersättningen, till den del den inte överstiger faktiska resekostnader och vid körning med egen bil inte överstiger det avdrag som medges för kostnader för resor med egen bil enligt den schablon som anges i punkt 4 av anvisningarna till 33 hittelön samt ersättning till den som i särskilt fall räddat person eller egendom i fara eller bidragit till avslöjande eller gripande av person som begått brott;

54 Författningsförslag

sedvanlig ersättning till den blod eller moderssom lämnat organ, mjölk; tävlingsvinst inte hänför sig till anställning eller uppdrag och som utgår i annan fonn än kontant eller därmed likställd ersättning, som om vinsten avser minnesföremål eller värdet inte överstiger 0,03 basbelopp avrundat till närmaste hundratal kronor; sådan gottgörelse för utgift eller kostnad som arbetsgivare uppburit från personalstiftelse medel, för vilka avdrag icke medgivits ur vid taxering, vid första tillfälle dylika medel finnas i stiftelsen; gottgörelse arbetsgivare uppburit från pensionsstiftelse, till som den del stiftelsen ägt andra medel för att lämna gottgörelsen än sådana för vilka avdrag icke åtnjutits vid avsättning till stiftelsen; intäkter av försäljning av vilt växande bär och svampar samt kottar den skattskyldige själv plockat till den del intäkterna unsom der ett beskattningsår inte överstiger 5 000 kronor och inte kan hänföras till näringsverksamhet utgör rörelse eller till lön eller liksom nande förmån; ränta enligt 61 § lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt, 5 kap. 13 § lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter, 40 § lagen 1984:404 stämpelskatt vid inskrivningsmynom digheter, 33 § tullagen 1994:1550 eller 19 kap. 2 och 12-14 §§ skattebetalningslagen 1997:483; ränta som enligt bestämmel- ränta som enligt bestämmeli 3 kap. 23 § 3 och 4 lagen serna i 6 kap. 2 § 1 och 2 lagen serna 1990:325 självdeklaration 1998:000 om självdeklaration om och kontrolluppgifter inte redo- och kontrolluppgifter inte redovisas i kontrolluppgift om sådan visas i kontrolluppgift om sådan ränta för den skattskyldige under ränta för den skattskyldige under ett beskattningsår sammanlagt ett beskattningsår sammanlagt inte uppgår till 500 kronor; inte uppgår till 500 kronor;

ränta enligt 22 § tredje stycket lagen 1993:737 om bostadsbidrag; vad som utgör utgående skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200. Om mervärdesskatt ändå har räknats med vid inkomstredovisningen anses skatten, om den betalats till staten, som en sådan speciell skatt för vilken avdrag medges vid inkomsttaxeringen enligt denlag. Till följd detta utgör belopp som har fallit bort, och för na av vilket avdrag medgetts vid inkomsttaxeringen skattepliktig intäkt , vid inkomsttaxeringen.

Författningsförslag 55

Beträffande ersättning som utfaller grund avtalsgruppsjukförav säkring gäller särskilda bestämmelser i 32 § 3 a mom. och punkt 12 av anvisningarna till 22

Se vidare anvisningarna

till 22 § 15.2 Sådan gottgörelse för utgift eller kostnad, som arbetsgivare uppburit från pensions- eller personalstiftelse, räknas intäkt, som om avdrag för avsättning till stiftelsen medgetts. Vederlag, som arbetsgivare erhållit för att han övertagit ansvaret för pensionsutfästelse i samband med Övertagande av näringsverksamhet räknas som intäkt. Redovisar arbetsgivare enligt Redovisar arbetsgivare enligt

lagen 1967:53 l om tryggande lagen 1967:531 tryggande

om av pensionsutfástelse m. m. pen- av pensionsutfástelse m. m. pensionsskuld under rubriken Avsatt sionsskuld under rubriken Avsatt till pensioner i sin balansräk- till pensioner i sin balansräkning, skall han enligt 2 kap. 23 § ning, skall han, under den särlagen 1990:325 om självdekla- skilda underrubriken Avdragsration och kontrolluppgifter, gilla pensionsåtaganden, redoviunder den särskilda underrubriken sa vad som avser sådana pen- Avdragsgilla pensionsåtaganden, sionsåtaganden för vilkas erlägredovisa vad som avser sådana gande avdragsrätt föreligger enpensionsåtaganden för vilkas er- ligt punkt 20 d jämfört med läggande avdragsrätt föreligger punkt 20 av anvisningarna till e enligt punkt 20 d jämfört med 23 § denna lag. Är vad såsom punkt 20 e av anvisningarna till lunda skall redovisas mindre än 23 § denna lag. Är vad så- motsvarande belopp vid utgångsom lunda skall redovisas mindre än en av föregående beskattningsår, motsvarande belopp vid utgång- räknas skillnaden intäkt. som

en av föregående beskattningsår, Finns disponibla pensionsmedel

räknas skillnaden intäkt. vid utgången beskattningssom av Finns disponibla pensionsmedel året, får nyssnämnda intäkt dock

vid utgången av beskattnings- beräknas lägst till summan av

året, får nyssnämnda intäkt dock avdragsgill avsättning under året beräknas lägst till summan av till pensionsstiftelse och avavdragsgill avsättning under året dragsgill avgift under året för till pensionsstiftelse och pensionsförsäkring varvid dock av- dragsgill avgift under året för beaktas endast avsättning eller pensionsförsäkring varvid dock avgift avseende pensionsåtagan- beaktas endast avsättning eller den redovisas under särskild som avgift avseende pensionsåtagan- underrubrik samt en tiondel av -

56 F örfattningsförslag

särskild disponibla pensionsmedel vid den som redovisas under underrubrik samt en tiondel av utgången av närmast föregående -

disponibla pensionsmedel vid ut- beskattningsår. Räknas disponibgången av nämiast föregående pensionsmedel som intäkt en-

beskattningsår. Räknas disponib- ligt närmast Föregående punkt,

pensionsmedel intäkt en- skall senare minskningar av vad

som ligt närmast föregående punkt, redovisas under särskild unsom skall minskningar vad derrubrik motsvarande vad som senare av redovisas under särskild un- sålunda tagits till beskattning som derrubrik motsvarande vad icke räknas som intäkt. som sålunda tagits till beskattning icke räknas som intäkt.

Upphör arbetsgivare med sin verksamhet, räknas disponibla pensionsmedel intäkt det beskattningsår då verksamheten uppsom hörde. Går arbetsgivare i likvidation eller skiftas dödsbo efter arbetsgivare, räknas disponibla pensionsmedel som intäkt för det beskattningsår då beslutet likvidation fattades eller skiftet ägde rum. om Med disponibla pensionsmedel avses vad som redovisas För beskattningsårets ingång under särskild underrubrik jämte förmögenheten i pensionsstiftelse, som tryggar de pensionsåtaganden som redovisas under särskild underrubrik, vid beskattningsårets utgång minskat med arbetsgivarens pensionsreserv vid beskattningsårets ut-

gång för sådant pensionsåtagande i den mån det är tryggat genom pensionsförsäkring jämte vid sistnämnda tidpunkt kvarstående

medel i stiftelsen för vilka avdrag vid avsättningen icke åtnjutits. Stiftelsens förmögenhet skall härvid beräknas enligt de grunder som gäller vid beräkning av stiftelses förmögenhet enligt lagen

1947:577 om statlig förmögenhetsskatt. Disponibla pensionsmedel

skall dock icke upptagas till högre belopp än som motsvarar vad som redovisas för beskattningsårets ingång under särskild underrubrik.

m123 § 20 d Redovisar arbetsgivare 20 Redovisar arbetsgivare enligt lagen 1967:531 om tryg- enligt lagen 1967:531 om tryg-

gande av pensionsutfästelse m. gande av pensionsutfästelse m. m. pensionsskuld under rubriken m. pensionsskuld under rubriken

Avsatt till pensioner i sin balans- Avsatt till pensioner i sin balansräkning och är vad enligt räkning och är vad som skall som 2 kap. 23 § lagen 1990:325 om redovisas under den särskilda självdeklaration och kontroll- underrubriken Avdragsgilla penuppgifter skall redovisas under sionsåtaganden och avser såda-

F örfattningsförslag 57

den särskilda underrubriken pensionsåtaganden för vilkas na Avdragsgilla pensionsåtaganden tryggande avdragsrätt föreligger och avser sådana pensionsåta- enligt bestämmelserna i e större ganden för vilkas tryggande av- än motsvarande belopp vid utdragsrätt föreligger enligt be- gången av föregående beskattstämmelserna i e större än mot- ningsår, får han avdrag för skillsvarande belopp vid utgången av naden mellan de båda beloppen. föregående beskattningsår, får han avdrag för skillnaden mellan de båda beloppen.

33§ 2 momf Avdrag för kostna- 2 Avdrag för kostnader mom. der som avses i punkt 4 av an- som avses i punkt 4 av anvisvisningarna får göras endast till ningarna får göras endast till den den del kostnaderna överstiger del kostnaderna överstiger 6 000 6 000 kronor och för övriga kronor och för övriga kostnader kostnader till den del kostnader- till den del kostnaderna överstina överstiger 1 000 kronor. Vad ger 3 000 kronor. Vad sagts nu nu sagts gäller dock inte i fråga gäller dock inte i fråga om kostom kostnader som avses i 1 nader i l tredje som avses mom. mom. tredje stycket, punkterna stycket, punkterna 3-3c och 7 av 3-3c och 7 av anvisningarna anvisningarna samt fardkostnad samt fárdkostnad för resa i tjäns- för resa i tjänsten. ten.

Denna lag träder i kraft den l januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

l Senaste lydelse 1997:507. 2 Senaste lydelse 1990:650. 3 Senaste lydelse 1996:651. 4 Senaste lydelse 1994:1855.

58 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

3 Förslag till lag om ändring i lagen 1951:763 om

statlig inkomstskatt ackumulerad inkomst

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen 1951:763 om statlig inkomstskatt ackumulerad inkomst skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 skattskyldig får ansöka om Skattskyldig får ansöka om skatteberäkning enligt 1 I frå- skatteberäkning enligt 1 I fråsådan ansökan och beslut sådan ansökan och beslut ga om ga om i anledning därav gäller bestäm- i anledning därav gäller bestämmelsema i lagen 1990:325 om melsema i lagen 1998:000 om självdeklaration och kontroll- självdeklaration och kontrolluppgifter samt taxeringslagen uppgifter samt taxeringslagen 1990:324, inte annat följer 1990:324, om inte annat följer om denna lag. av denna lag. av

Se vidare anvisningarna. Se vidare anvisningarna.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

1 Senaste lydelse lagens rubrik 1990:1431. av 2 Senaste lydelse 1990:343.

F örfattningsförslag

i

4 Förslag till lag om ändring i skogskontolagen 1954:142

Härigenom föreskrivs i fråga skogskontolagen 1954: 142 om dels att 9 a skall upphöra att gälla, dels att 5 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§2

Uppskov medges endast om Uppskov medges endast om de ifrågavarande medlen har be- de ifrågavarande medlen har betalats till banken senast den talats in till banken senast den dag som den skattskyldige enligt dag den skattskyldige enligt som lagen 1990:325 självdekla- lagen 1998:000 självdeklaom om ration och kontrolluppgifter skall ration och kontrolluppgifter skall avlämna särskild självdeklara- avlämna självdeklaration. UOII.

Har den skattskyldige yrkat uppskov för insättning skogskonto

med stöd av bestämmelserna i 1 § fjärde stycket skall de medel, som betalats skogsskadekontot, anses inbetalade på skogskonto den dag då betalningen på skogsskadekontot gjordes. I fråga medel om skogsskadekonto som inte tagits ut när yrkandet uppskov för om

insättning skogskontot kom till Skattemyndigheten, gäller vad

nu sagts dock endast den skattskyldige fört över medlen om

skogsskadekontot till skogskonto. Överföring som har skett senare

än tio år efter ingången det år då medlen enligt första stycket

av senast skall ha betalats beaktas inte.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

Lagen omtryckt 1982:325. Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:263. 2 Senaste lydelse 1994:490.

60 Författningsförslag

5 Förslag till lag om ändring i lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen

allmän

1962:3 81 om försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen 1959:551 om beräkning av

pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän

försäkring skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 Inkomst anställning, för av

vilken den försäkrade inte är

skattskyldig här i riket enligt kommunalskattelagen 1928:370, inkomst av anställ-

ning, för vilken den försäkrade

är skattskyldig enligt lagen 1991 .586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta samt inkomst anställning för vilken av

den försäkrade är skattskyldig

enligt lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister mfl. och för vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla enligt EES-avtalet skall bestämmas

med ledning särskild uppgift

av från arbetsgivaren. Sådan upp-

gift skall senast den 31 januari

året näst efter det år, som in-

avlämnas till den komsten avser,

myndighet, som avses i 3 kap.

58 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter. I uppgiften skall anges den försäkrades fullständiga namn, födelsetid och adress samt be-

loppet den utbetalade lönen av eller ersättningen och den tidrymd denna Vidare som avser.

F örfattningsförslag 61

skall i uppgiften anges, om den försäkrade fått skattepliktiga naturaförmåner. Ett exemplar av uppgiften skall inom tid som nyss sagts av arbetsgivaren sändas till den försäkrade.

Med arbetsgivare förstås vid tillämpningen denna lag även den av utgivit bidrag i l l kap. 2 § första stycket lagen

som som avses m

1962:381 om allmän försäkring.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

Lagen omtryckt 1976:1015. Senaste lydelse av lagens rubrik 1976:1015. 2 Senaste lydelse 1994:1864.

62 F örfattningsförslag

6 Förslag till lag om ändring i kupongskattelagen

1970:624

Härigenom föreskrivs att 14 och 17 kupongskattelagen

1970:624 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

14§2

När uppgift aktie- Den som för egen eller anom utdelning enligt 3 kap. 28 § räkning mottar utdelning nans lagen 1990:325 självdek- på aktie i aktiebolag som inte är om

laration och kontrolluppgzfter avstämningsbolag skall till ut-

skall uppgiftslämnaren betalaren heder och samvete avges, heder och samvete blankett på blankett enligt fastställt forenligt fastställt formulär besvara mulär besvara frågor till ledning frågor till ledning för bedöm- för bedömande om den utdel-

ande den utdelnings- ningsberättigade är skattskyldig.

om berättigade är skattskyldig. Är Är sådana att därav svaren

sådana att därav uppenbarligen framgår att den

svaren uppenbarligen framgår att den utdel- utdelningsberättigade icke är

ningsberättigade icke är skatt- skattskyldig för utdelningen,

skyldig för utdelningen, skall skall kupongskatt för utdelningkupongskatt för utdelningen in- innehållas vid utbetalningen. en nehållas vid utbetalningen. Den Den utbetalar utdelningen som utbetalar utdelningen skall skall teckna erkännande att kusom teckna erkännande att kupong- pongskatten innehållits och tillskatten innehållits och tillställa ställa uppgiftslämnaren erkänuppgiftslämnaren erkännandet. nandet.

Beskattningsmyndigheten får medge den, som är skyldig att innehålla kupongskatt och förutsättes kunna bedöma skattsom om skyldighet enligt 4 § föreligger, att i det fall skattskyldighet upp-

enbarligen icke föreligger utbetala utdelning utan att kupongskatt

innehålles, även frågorna skulle ge anledning till såom svaren dant innehållande.

Vid utbetalning utdelning i utlandet skall kupongskatt alltid

av innehållas.

F

örfattningsförslag

17§3

Blanketter med uppgift Blanketter med uppgift om om

utdelning, lämnas enligt utdelning, lämnas enligt

som som 15 skall vara ordnade enligt 3 15 skall ordnade komvara kap. 58 § tredje stycket lagen munvis

efter utdelningsmottaga-

1990:325 självdeklaration kommun. Vilken hemortsom rens

och kontrolluppgifter. Blanket- kommun kontrolluppgifterna

avter, vid vilkas avgivande ku- skall tydligt utmärkt. ser vara pongskatt innehållits, skall dock Blanketter, vid vilkas avgivande

vara skilda från övriga blanket- kupongskatt innehållits, skall

ter, och sammanlagda beloppet dock skilda från övriga vara av den utdelning uppgifterna i blanketter, och sammanlagda dessa blanketter avser skall beloppet den utdelning an- av uppges särskilt. gifterna i dessa blanketter avser skall anges särskilt.

Senast den 31 januari varje år skall de blanketter nämns i som

första stycket och gäller det årets taxering beskattnings-

som av

myndigheten tillställas Skattemyndigheten

i det län, där den som av-

ses med uppgiften enligt kommunalskattelagen 1928:370 har sin

hemortskommun.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första

gången vid 2000 års taxering.

l Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:996. 2 Senaste lydelse 1993:463. 3 Senaste lydelse 1993:463.

64 Författningsförslag

7 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen

1975:1385

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 10 § aktiebolagslagen

1975:1385 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap. 10 Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till bolagsstämman. Berättelsen skall överlämnas till bolagets styrelsenast två veckor före ordinarie bolagsstämma. se Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovisningen har upprättats i överensstämmelse med tillämplig lag årsredovisning. Har i årsredovisningen inte lämnats sådana uppom lysningar skall lämnas enligt tillämplig lag om årsredovisning, som skall revisorerna detta och, det kan ske, lämna behövliga ange om upplysningar i sin berättelse. Om revisorerna vid sin granskning har funnit att åtgärd eller försummelse, kan föranleda ersättningsskyldighet, ligger styrelsesom ledamot eller verkställande direktör till last eller att styrelseledamot eller verkställande direktör annat sätt handlat i strid med denna lag, tillämplig lag årsredovisning eller bolagsordningen skall det om anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla uttalande angående ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och verkställande direktör. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar de önskar bringa till aktieägamas kännedom. som I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna funnit att bolaget inte har fullgjort sin skyldighet att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen 1997:483, att anmäla sig for registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen, att lämna skattedeklaration att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte- enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetalningslagen, eller betalningslagen eller deklaration enligt 2 kap. 1 § lagen 1984:151 om punktskatter och

prisregleringsavgifter,

F ärfattningsförslag 65

4. att i rätt tid betala skatter att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av och avgifter som omfattas av 1 kap. 1 och 2 skattebetal- 1 kap. 1 och 2 skattebetalnings lagen. ningslagen eller I kap. 1 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Om revisionsberättelsen inne- Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning att bola- håller upplysning, uttalande eller om get inte har fullgjort skyldighet anmärkning enligt andra-fjärde som avses i fjärde stycket 1-4, styckena skall revisorerna genast skall revisorerna genast sända in sända en kopia av revisions-

en avskrift av revisionsberättel- berättelsen till skattemyndighe-

sen till skattemyndigheten. ten. Revisionsberättelsen skall inte sändas in om den endast innehåller uttalande att årsredovisningen har uppgjorts enligt aktiebolagslagen, att styrelseledamöter och verkställande di-

rektör bör beviljas ansvarsfrihet

eller uttalande som avses i sjätte stycket.

Revisionsberättelsen skall innehålla yttrande huruvida förteckning enligt 12 kap. 9 § upprättats när skyldighet därtill förelegat och särskilt uttalande angående fastställandet av balansräkningen och resultaträkningen samt angående det i förvaltningsberättelsen fastställda förslaget till dispositioner beträffande bolagets vinst eller förlust. I moderbolag skall revisor avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Bestämmelserna i första-tredje och sjätte styckena äger motsvarande tillämpning. Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje och femte stycket, skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift anmälningen. av

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999 och tillämpas första gången när revisionsberättelse skall upprättas för det räkenskapsår som avser taxeringsår 2000. 1 Lagen omtryckt 1993:150. 2 Senaste lydelse 1997:519.

3 18-0455

F örfattningsförslag

8 Förslag till lag om ändring i lagen 1979:611 om

upphovsmannakonto

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1979:61 l om upphovsman-

nakonto skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§I

Uppskov medges endast för Uppskov medges endast för den del upphovsmannaintäk- den del av upphovsmannaintäk-

av dock lägst 10 000 kronor, ten, dock lägst 10 000 kronor, ten, har inbetalats särskilt har inbetalats på särskilt som som konto i bank upphovsmanna- konto i bank upphovsmannakonto. För att medföra rätt till konto. För att medföra rätt till uppskov skall inbetalning ha uppskov skall inbetalning ha gjorts senast den dag då den gjorts senast den dag då den skattskyldige enligt 2 kap. 28, 32 skattskyldige enligt 2 kap. 2 § eller 33 § lagen 1990:325 samt 13 kap. 1 § första stycket om

självdeklaration och kontrol- och 2 § lagen 1998:000 om luppgifter skall ha avlämnat sär- självdeklaration och kontrolskild självdeklaration för det be- luppgifter skall ha avlämnat skattningsår inbetalningen självdeklaration för det beskatt-

som ningsår som inbetalningen avser. avser.

Med bank i denna lag riksbanken, affärsbank, sparbank och avses medlemsbank.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och skall tillämpas

första gången vid 2000 års taxering.

Senaste lydelse 1995:1583.

Författningsförslag 67

9 till

Förslag lag om ändring i fastighetstaxeringslagen 1979:1152

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 16 § fastighetstaxeringslagen l979:1152 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 kap. 16 Bestämmelserna i 3 kap. 17 § taxeringslagen 1990:324 gäller i tillämpliga delar i fråga om uppgifter i fastighetsdeklarationer och andra handlingar, enligt bestämmelserna i denna lag har som av-

lämnats till ledning för fastighetstaxering eller upprättats eller för

granskning omhändertagits myndighet vid taxeringskontroll. av en Bestämmelserna i 4 kap. 13 § Bestämmelserna i 15 kap.

lagen 1990:325 omisjälvdekla- 11 § lagen 1998:000 själv-

om ration och kontrolluppgifter till- deklaration och kontrolluppgifter lämpas handlingar tillämpas på handlingar som avses som avi första stycket. i första stycket. ses

Denna lag träder i kraft den l januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

Lagen omtryckt 1983:143. Z Senaste lydelse 1990:379.

F örfattningsförslag

10 Förslag till lag om ändring i skatteregisterlagen

1980:343

Härigenom föreskrivs att 7 och 10 skatteregisterlagen

1980:343 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7§2

För fysisk och juridisk får, utöver de uppgifter som anges person

i 5 och 6 §§, det centrala skatteregistret innehålla följande uppgifter. Sådana uppgifter ägar- Sådana uppgifter om ägar-

om förhållandena i fåmansföretag, förhållandena i fåmansföretag, företag enligt 3 § 12 företag som enligt 3 § 12 a mom. som a mom. tredje stycket lagen 1947:576 tredje stycket lagen 1947:576 statlig inkomstskatt skall statlig inkomstskatt skall beom om behandlas fåmansföretag, handlas fåmansföretag, fâsom som fåmansägt handelsbolag och mansägt handelsbolag och dotdotterföretag i 2 kap. terföretag i 3 kap. 7 som avses som avses 16 § lagen 1990:325 själv- och 8 §§ lagen 1998:000 om om

deklaration och kontrolluppgif- självdeklaration och kontroluppgift företagsledare i luppgifter, uppgift om företags-

ter, om

dessa företag, samt uppgift ledare i dessa företag samt upp-

om delägare i enkelt bolag och part- gift delägare i enkelt bolag om

rederi. och partrederi.

angående avslutad revision, verkställt besök eller Uppgifter

Sammanträffande enligt 3 kap. 7 § taxeringslagen 1990:324 annat eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen 1997:483. För varje sådan

åtgärd får tid, art, beskattningsperiod, skatteslag, myndighets

anges

beslut beloppsmässiga ändringar skatt eller underlag för skatt

om av

med anledning åtgärden samt uppgift huruvida bokföringsskyl-

av dighet har fullgjorts.

Uppgift registrering skyldighet att betala skatt, uppgift

om av

innehav skattsedel preliminär skatt, uppgifter om beslut

om av

återkallelse F-skattsedel med angivande skälen för be-

om av av slutet, uppgifter behövs för att bestämma skatt enligt skattebesom

talningslagen 1997:483, lagen 1991:586 särskild inkomst-

om skatt för utomlands bosatta, lagen 1990:912 om nedsättning av socialavgifter, mervärdesskattelagen och lagen 1951:763 om beräkning statlig inkomstskatt på ackumulerad inkomst samt av

SOU 1998: 12 F

ärfattningsfärslag 69

uppgifter om redovisning, inbetalning och återbetalning sådana

av skatter eller avgifter. 4. Uppgift om maskinellt framställt förslag till beslut beom skattning. Uppgift om ansökan om anstånd med att lämna deklaration, uppgift om beslut om anstånd med att lämna deklaration och med att betala skatt, dock skälen för ansökningarna eller besluten, samt uppgift om att laga förfall föreligger för underlåtenhet att fullgöra

deklarationsskyldighet.

Administrativa och tekniska uppgifter behövs för beskattsom ningen. Uppgifter som skall läm- Uppgifter skall lämsom nas i förenklad självdeklaration, i allmän eller särskild självnas särskild självdeklaration enligt deklaration samt uppgifter som 2 kap. 10 § första stycket punk- skall lämnas enligt 4 kap. 1 § terna 2-4 och andra stycket la- lagen 1998:000 självdeklaom

gen om självdeklaration och ration och kontrolluppgifter.

kontrolluppgifter samt uppgifter som skall lämnas enligt 2 kap. 25 § lagen självdeklaration om och kontrolluppgifter.

Uppgift om beslut beskattning, dock skälen för beslutet om

och uppgift utmätning enligt 18 kap. 9 § skattebetalningslagen.

om Uppgift om att fordran mot registrerats hos kronofogpersonen

demyndighet, uppgift om indrivningsresultat, uppgift att

om en

person ålagts betalningsskyldighet i egenskap bolagsman eller

av företrädare för juridisk uppgift beslut skuldsaneen person, om om

ring, ackord, likvidation eller konkurs samt uppgift betalningsin-

om ställelse. 10. Uppgift om antal anställda och de anställdas personnummer. 1 Uppgift om telefonnummer, särskild adress för skattsedelsförsändelse adress och telefonnummer för ombud. samt namn,

12. Uppgift från kontrollupp- 12. Uppgift från gift enligt 3 kap. lagen kontrolluppgift

som om a som enligt

självdeklaration och kontrol- lagen självdeklaration och om

luppgifter skall lämnas utan fö- kontrolluppgifter skall lämnas reläggande samt från sådan sär- utan föreläggande, skild uppgift i 3 § b kontrolluppgift enligt

som avses som

lagen 1959:551 om beräkning lagen självdeklaration och

om av pensionsgrundande inkomst kontrolluppgifter skall lämnas

70 Författningsförslag

enligt lagen 1962:381 om all- efter föreläggande avRiksskattemän försäkring. verket, eller efter bemyndigande

verket, av skattemyndighet, av för namngivna personer,

c handling granskats

som vid taxeringsrevision enligt 3 kap. 8 § andra stycket taxeringslagen där revisionen beslu- Riksskatteverket, eller eftats av ter bemyndigande av verket, av skattemyndighet.

13. Uppgift om beteckning, köpeskilling, basvärde, delvärde, taxeringsvärde, omräknat delvärde, beskattningsnatur, typ av fång och tidpunkt för fånget för fastighet som ägs eller innehas av perandelens storlek fastigheten har flera ägare och övriga sonen, om uppgifter som behövs för beräkning av statlig fastighetsskatt samt uppgift behövs för värdering av bostad på fastighet. som 14. Uppgift om tid och art för planerad eller pågående revision samt beskattningsperiod och skatteslag som denna avser samt uppgift tid för planerat besök eller annat Sammanträffande enligt om 3 kap. 7 § taxeringslagen eller 14 kap. 6 § skattebetalningslagen. 15. Uppgift om postgiro- och bankgironummer, om personen är näringsidkare fullmakt lämnats för bank- eller postgiro att samt, om ta emot skatteåterbetalning på ett konto, datum för fullmakten samt kontots nummer och typ.

16. Uppgift om antal dagar för vilka den skattskyldige uppburit

sjöinkomst enligt punkt anvisningarna till 49 § kommunalskat- 1 av telagen 1928:370.

17. Uppgift om omsättning i näringsverksamhet. 18. Uppgifter angående resultat av bruttovinstberäkning, annan

beräkning relationstal eller liknande, skönsmässig beräkning och av belopp under beskattningsåret stått till förfogande för levnadssom kostnader.

19. Uppgift från centrala bilregistret om innehav av fordon samt

fordonets registreringsnummer, märke, typ och årsmodell samt om tillstånd enligt yrkestrafiklagen 1988:263 och lagen 1979:561 om biluthyrning. 20. Uppgift för beräkning av skattereduktion for fackforeningsavgift, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena lagen 1993:672 skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete bostadshus, om uppgifter enligt 7 § lagen 1995: 1623 skattereduktion för riskom

SOU 1998: 12 F

örfattningsförslag 71

kapitalinvesteringar, uppgifter enligt 6 § första och andra styckena

lagen 1996:725 om skattereduktion för utgifter för byggnadsarbete

på bostadshus för bestämmande skattereduktion

av enligt nämnda

lagar samt uppgift beslut sådan skattereduktion, uppgifter för om om

bestämmande skattereduktion enligt lagen 1996:1231

av om

skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001 års

taxeringar samt uppgift beslut sådan skattereduktion. om om

21. Uppgift bosättningsland och tidpunkt för byte

om av

bosättningsland.

22. Uppgifter antal årsan- 22. Uppgifter antal årsanom om ställda i koncern i fall ställda i koncern i fall en som en som

avses i 2 kap. 16 § lagen 3 kap. 7 § lagen

om avses om självdeklaration och kontrol- självdeklaration och kontrol-

luppgifter, totalt respektive i luppgiñer, totalt respektive i Sverige, koncemomsättning och Sverige, koncemomsättning och

koncembalansomslutning för koncembalansomslutning för koncemmoderföretag. koncemmoderföretag.

23. Uppgift om beteckning ersättningsbostad avses i 11 §

som

lagen 1993:1469 uppskovsavdrag vid byte bostad,

om av upp-

skovsavdragets storlek, belopp enligt 10 § nämnda lag skall

som

reducera omkostnadsbeloppet samt, ersättningsbostaden

om utgörs

av bostad som avses i 11 § andra meningen nämnda lag, föreningens eller bolagets organisationsnummer

och namn.

24. Uppgift som skall lämnas enligt 10 kap. 17 § första stycket 5 och andra stycket samt 33 § skattebetalningslagen. 25. Uppgifter från aktiebolagsregistret styrelseledamöter,

om verkställande direktör, firmatecknare och revisor, om att styrelsen

inte är fulltalig eller att årsredovisning inte har lämnats

i tid, om

företagsrekonstruktion och fusion samt uppgifter från handels- och föreningsregistret om finnatecknare, revisor och företagsrekonstruk-

tion.

26. Uppgifter från Alkoholinspektionen tillstånd om enligt alkohollagen 1994: 1738 och omsättning enligt

om restaurangrapport. 27. Uppgifter från länsarbetsnärnnder beslut arbetsmarkom om

nadspolitiska åtgärder samt utbetalt belopp och datum för utbetalningen. 28. Uppgifter från Generaltullstyrelsen debiterad mervärdes-

om

skatt vid import, exportvärden, antal import- och exporttillfällen samt de tidsperioder uppgifterna

som avser.

72 F Örfattningsförslag SOU 1998: 12

29. Uppgifter från Riksförsäkringsverket om försäkring mot

kostnader för sjuklön såvitt arbetsgivarens organisations- eller avser beräknad lönesumma, datum då försäkringen börjat personnummer, gälla och datum för förändring av lönesumma samt om sjukpenninggrundande inkomst annat förvärvsarbete såvitt avser den försäkav och datum för inkomstanmälan. rades personnummer

Terminalåtkomst till uppgifter i det centrala skatteregistret får

finnas endast för de ändamål i 1 § och i den utsträckning som anges i övrigt i andra femte styckena. som anges - Skattemyndigheten i länet får Skattemyndigheten i länet f°ar

ha tenninalâtkomst till uppgifter ha tenninalâtkomst till uppgifter

i 5 och 6 §§, 7 § 1-6, avses i 5 och 6 §§, 7 § 1-6, som avses som dock endast i fråga dock endast i fråga om uppom uppgifter skall lämnas enligt gifter skall lämnas enligt 3 som som 2 kap. 19 § lagen 1990:325 kap. 6 § lagen 1998:000 om

självdeklaration och kon- självdeklaration och kontrol-

om

trolluppgiñer, 13-15, 17, 22 luppgifter, 13-15, 17, 22 och 25 samt de uppgifter därut- och 25 samt de uppgifter därut-

över behövs för utfärdande över behövs för utfárdande som som skattsedel och dubblettskatt- skattsedel och dubblettskattav av sedel. Skattemyndigheten får ha sedel. Skattemyndigheten får ha tenninalâtkomst också till övriga tenninalâtkomst också till övriga

uppgifter i 7 § de, uppgifter som avses i 7 § om de,

som avses om

för pågående eller annat beskatt- för pågående eller annat beskatt-

ningsår, hänför sig till länet eller ningsår, hänför sig till länet eller skattskyldig beskattas skattskyldig som beskattas avser som avser i länet. Vidare får skattemyndig- i länet. Vidare får skattemyndigheten ha tenninalâtkomst till heten ha tenninalâtkomst till

uppgifter behövs inför och uppgifter behövs inför och

som som vid revision den utsträckning vid revision i den utsträckning

regeringen föreskriver. regeringen föreskriver.

Riksskatteverket får ha tenninalâtkomst till uppgifter som avses

i5-7§§.

Kronofogdemyndighet får ha tenninalâtkomst till uppgifter enligt

5 och 6 samt 7 § 3 och 4. Kronofogdemyndighet i den region där ett mål är registrerat för exekutiva åtgärder får vidare ha sådan terrninalåtkomst uppgifter enligt § 12 och 13. Ter-

i fråga om 7

minalåtkomsten får avse den som är registrerad som gäldenär hos

kronofogdemyndighet eller make till gäldenären eller annan som

SOU 1998: 12 F örfattningsförslag 73

sambeskattas med gäldenären. I fråga uppgifter enligt 7 § 1 får om terminalåtkomsten också den är delägare i fåmansföretag avse som där någon i tredje meningen är delägare. som avses Av rådets förordning EEG 218/92 framgår att behörig mynnr

dighet i ett annat EU-land får ha terrninalåtkomst till uppgifter rö-

rande mervärdesskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000. Äldre bestämmelser gäller dock fortfarande i fråga förhållanden som hänför sig till om tid före denna dag.

Lagen omtryckt 1983:143. Z Senaste lydelse 1997:524. 3 Senaste lydelse 1997:354.

74 Författningsförslag SOU 1998: 12

ll Förslag till lag om ändring i lagen 1980:1103 om årsredovisning m.m. i vissa företag

Härigenom föreskrivs att 4 kap. 10 § lagen 1980:1103 årsom redovisning m.m i vissa företag skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. lO § Revisorn skall för varje räkenskapsår avge revisionsberättelse till den årsredovisningsskyldige. Berättelsen skall överlämnas till den som svarar för förvaltningen av företagets angelägenheter senast fem och en halv månader efter räkenskapsårets utgång. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande, huruvida årsredovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i förekommande fall, annan tillämplig årsredovisningslag. Innehåller inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt tilllämplig lag om årsredovisning, skall revisorn detta och lämna ange behövliga upplysningar i sin berättelse, det kan ske. om Har revisorn vid sin granskning funnit att åtgärd eller försummelse som kan föranleda ersättningsskyldighet ligger någon som ingår i företagsledningen till last, skall det anmärkas i berättelsen. Revisorn kan även i övrigt i berättelsen meddela upplysningar han som önskar bringa till den årsredovisningsskyldiges kännedom. I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorn funnit att

företaget inte har fullgjort sin skyldighet

att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen 1997:483, att anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen, att lämna skattedeklaration att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte- enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetalningslagen, eller betalningslagen eller deklaration enligt 2 kap. 1 § lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgyfter, eller

4. att i rätt tid betala skatter att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av och avgifter omfattas som av 1 kap. l och 2 §§ skattebetal- 1 kap. 1 och 2 skattebetalningslagen, ningslagen eller 1 kap. 1 § lagen om punktskatter och prisregle-

F örfattningsförslag 75

ringsavgifter.

Om revisionsberättelsen inne- Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning att företa- håller upplysning, uttalande eller om get inte har fullgjort skyldighet anmärkning enligt andra-fjärde som avses i fjärde stycket 1-4, styckena, skall revisorn genast skall revisorn genast sända en sända en kopia av revisions-

avskrift av revisionsberättelsen berättelsen till skattemyndighe-

till skattemyndigheten. ten. Revisionsberättelsen skall inte sändas in om den endast innehåller uttalande att styrelseledamöter och verkställande direktör bör beviljas ansvarsfrihet.

I ett moderföretag skall revisorn avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall första-tredje styckena tillämpas. Om anmälan har gjorts enligt 5 § tredje eller femte stycket, skall revisor till revisionsberättelsen foga avskrift av anmälningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången när revisionsberättelse skall upprättas för det räkenskapsår som avser taxeringsår 2000.

l Senaste lydelse 1997:525

76 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

12 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 10 3 kap. 5 § och 9 kap. 3 §

lagen 1984: punktskatter och prisregleringsavgiñer skall ha

151 om följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2kap. 10 § Bestämmelserna i 4 kap. 2 § Bestämmelsemai 15 kap. 1 § lagen 1990:325 självdekla- lagen 1998:000 om självdeklaom

ration och kontrolluppgifter ration och kontrolluppgifter om

om skall fullgöra deklara- vem som skall fullgöra deklaravem som tionsskyldigheten för omyndiga, tionsskyldigheten for omyndiga, dödsbon och andra gäller i till- dödsbon och andra gäller i tilllämpliga delar. lämpliga delar.

Uppgift lämnats för skattskyldig som är juridisk person

som en skall ha lämnats den skattskyldige, om det inte var uppenanses av

bart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skatt-

skyldige.

3 kap. 5

Beskattningsmyndigheten får Beskattningsmyndigheten får

förelägga den är eller kan förelägga den som är eller kan som

antas bokföringsskyldig antas vara bokföringsskyldig en-

vara enligt bokföringslagen 1976: 125 ligt bokföringslagen 1976:125 eller skyldig att föra räkenskaper eller skyldig att föra räkenskaper

enligt jordbruksbokföringslagen enligt jordbruksbokföringslagen

1979:141 eller är 1979:141 eller som är annan som annan

juridisk än dödsbo att juridisk person än dödsbo att

person

lämna uppgift, visa handling lämna uppgift, visa upp handling

upp

eller lämna över en kopia av eller lämna över en kopia av

handling rör rättshandling handling har betydelse för som som

mellan föreläggs och beskattning enligt denna lag

den som den med vilken han ingått rätt- kontrolluppgift.

shandlingen kontrolluppgift.

Föreläggande får meddelas, om

F örfattningsförslag

kontrolluppgiften har betydelse för beskattning enligt denna lag.

Om det finns särskilda skäl får även någon annan person än som avses i första stycket föreläggas att lämna kontrolluppgift. Ett föreläggande får förenas med vite det finns anledning att om anta att det annars inte följs.

9 kap. 3 utdömande vite Fråga utdömande vite Fråga om av om av prövas av länsrätten i det län där prövas av länsrätten i det län där beskattningsmyndigheten är be- beskattningsmyndigheten är belägen. Har vite samtidigt före- lägen. Har vite samtidigt förelagts med stöd av en bestämmel- lagts med stöd av en bestämmelse i taxeringslagen 1990:324 se i taxeringslagen 1990:324 eller enligt lagen 1990:325 om eller enligt lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrol- självdeklaration och kontrolluppgifter prövas frågan av den luppgifter prövas frågan av den länsrätt som är behörig enligt länsrätt som är behörig enligt dessa lagar. Har vite i annat fall dessa lagar. Har vite i annat fall samtidigt förelagts med stöd av samtidigt förelagts med stöd av denna lag och skattebetalnings- denna lag och skattebetalningslagen 1997:483 görs prövning- lagen 1997:483 görs prövningen av den länsrätt som är behörig en av den länsrätt som är behörig enligt sistnämnda lag. enligt sistnämnda lag.

Vid prövning av en fråga om utdömande av vite får även vitets lämplighet bedömas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

Senaste lydelse 1990:331. 2 Senaste lydelse 1997:492. 3 Senaste lydelse 1997:492.

F örfattningsfärslag

13 till i

Förslag lag om ändring lagen 1984:533

arbetsställenummer om m.m.

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen 1984:533 om arbetsställenummer m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4§1 Sådana arbetsgivare som är Sådana arbetsgivare som är skyldiga att lämna kontrollupp- skyldiga att lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 4 § lagen gift enligt 5 kap. 1-3 §§ och 1990:325 om självdeklaration 8 kap. 5 § första stycket 1 lagen och kontrolluppgifter skall, om 1998:000 om självdeklaration de har tilldelats särskilda arbets- och kontrolluppgifter skall, om ställenummer, i kontrolluppgif- de har tilldelats särskilda arbetsten med ett sådant nummer ut- ställenummer, i kontrolluppgifmärka arbetsstället för den ar- ten med ett sådant nummer utbetstagare kontrolluppgiften av- märka arbetsstället för den arser. betstagare kontrolluppgiften avser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gågnen vid 2000 års taxering.

1 Senaste lydelse 1990:392.

Författningsförslag 79

14 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:947

beskattning utländska forskare vid

om av tillfälligt arbete i Sverige

Härigenom föreskrivs att 13 § lagen 1984:947 om beskattning utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige skall ha följande av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

13 I kontrolluppgift enligt 3 kap. I kontrolluppgift enligt 5 kap. 4 § lagen 1990:325 om själv- lagen 1998:000 om självdekladeklaration och kontrolluppgifter ration och kontrolluppgifter skall skall arbetsgivaren lämna upp- arbetsgivaren lämna uppgift gift även sådan ersättning även sådan ersättning eller om om eller förmån som inte utgör skat- förmån som inte utgör skattetepliktig intäkt grund av be- pliktig intäkt grund av bestämmelserna i denna lag. stämmelserna i denna lag.

Denna lag träder i kraft den l januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

l Senaste lydelse 1990:670.

80 Författningsförslag

15 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:1052 om statlig fastighetsskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen 1984:1052 skall ha följande lydelse.

2 § Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den

som enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen 1979:l 152 skall

anses som ägare. Såvitt gäller sådan privatbostad i 1 § andra stycket som avses föreligger skattskyldighet endast för tid under vilken ägaren varit bosatt i Sverige.

I det fall inkomst av eller förmögenhetstillgång består

som av sådan privatbostad som avses i 1 § andra stycket är undantagen från

beskattning i Sverige på grund dubbelbeskattningsavtal, skall

av statlig fastighetsskatt avseende sådan privatbostad inte tas ut. Fastighetsskatt beräknas för Fastighetsskatt beräknas för

beskattningsår. Omfattar be- beskattningsår. När fastighet

en skattningsåret kortare eller läng- övergår till ägare är förre ny re tid än tolv månader eller har ägaren skyldig att betala fastig-

fastigheten förvärvats eller avyt- hetsskatt för tiden fram till till-

trats under beskattningsåret, trädesdagen och ägare för ny skall underlaget för fastighets- tiden fr.0.m. tillträdesdagen. skatten jämkas med hänsyn här- Omfattar beskattningsåret kortatill. eller längre tid än tolv månare der skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn härtill.

Fastighetsskatten beräknas på grundval det taxeringsvärde av som gäller under beskattningsåret. Gäller olika värden för skilda delar av beskattningsåret beräknas skatten särskilt för varje sådan del

med motsvarande tillämpning bestämmelserna i fjärde stycket.

av

Denna lag träder i kraft den l januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

l Senaste lydelse 1996:1402.

SOU 1998: l 2 F örfattningsförslag 81

16 Förslag till lag om ändring i lagen 1987:667

om ekonomiska föreningar

Härigenom förskrivs att 8 kap. 13 § lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 kap. 13 § Revisorerna skall för varje räkenskapsår avge en revisionsberättelse till föreningsstämman. Berättelsen skall överlämnas till föreningens styrelse senast två veckor före den ordinarie föreningsstäm- Revisorerna skall inom samma tid till styrelsen återlämna de man. redovisningshandlingar som har överlämnats till dem. Revisionsberättelsen skall innehålla ett uttalande om huruvida årsredovisningen har upprättats enligt denna lag eller, i fall som avi 9 kap. 15-17 §§, enligt tillämplig årsredovisningslag. Innehålses ler inte årsredovisningen sådana upplysningar som skall lämnas enligt 9 kap. eller, i fall i 9 kap. 15-17 §§, enligt tillämplig som avses årsredovisningslag, skall revisorerna ange detta och lämna behövliga upplysningar i sin berättelse, om det kan ske. Har revisorerna vid sin granskning funnit att någon åtgärd eller försummelse kan föranleda ersättningsskyldighet ligger en stysom relseledamot eller verkställande direktören till last eller att en styrelseledamot eller verkställande direktören på annat sätt har handlat i strid mot denna lag eller, i fall som avses i 9 kap. 15-17 §§, mot tilllämplig årsredovisningslag eller mot stadgarna, skall det anmärkas i berättelsen. Revisionsberättelsen skall även innehålla ett uttalande i frågan om ansvarsfrihet för styrelseledamötema och verkställande direktören. Revisorerna kan även i övrigt i berättelsen anteckna de upplysningar som de önskar meddela medlemmarna. I revisionsberättelsen skall I revisionsberättelsen skall också anmärkas om revisorerna också anmärkas om revisorerna funnit att föreningen inte har funnit att föreningen inte har fullgjort sin skyldighet fullgjort sin skyldighet att göra skatteavdrag enligt att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen skattebetalningslagen 1997:483, 1997:483, att anmäla sig för registre- att anmäla sig för registrering enligt 3 kap. 2 § skattebetal- ring enligt 3 kap. 2 § skattebetalningslagen, ningslagen,

82 F örfattningsförslag

att lämna skattedeklaration att lämna skattedeklaration enligt 10 kap. 9 eller 10 § skatte- enligt 10 kap. 9 eller 10 § skattebetalningslagen, eller betalningslagen eller deklaration enligt 2 kap. 1 § lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgüter, eller att i rätt tid betala skatter att i rätt tid betala skatter och avgifter som omfattas av och avgifter som omfattas av l kap. 1 och 2 skattebetal- l kap. 1 och 2 skattebetalningslagen. ningslagen eller 1 kap. 1 § lagen om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Om revisionsberättelsen in- Om revisionsberättelsen innehåller anmärkning att före- nehåller upplysning, utalande om ningen inte harfizllgjort någon eller anmärkning enligt andrasådan skyldighet som avses i järde styckena, skall revisorerna fjärde stycket 1-4, skall reviso- genast sända en kopia reviav rema genast sända en avskrift sionsberättelsen till Skattemynav den till skattemyndigheten. digheten. Revisionsberättelsen skall inte sändas in om den endast innehåller uttalande att styrelseledamöter och verkställande direktör bör beviljas ansvars-

frihet eller uttalande som avses

i sjätte stycket.

Revisionsberättelsen skall innehålla särskilda uttalanden om fastställande av balansräkningen och resultaträkningen samt det om

förslag till dispositioner beträffande föreningens vinst eller förlust som har lagts fram i förvaltningsberättelsen.

I en moderförening skall revisorerna avge en särskild revisionsberättelse beträffande koncernen. Härvid skall forsta-tredje och sjätte styckena tillämpas. Om anmälan har gjorts enligt 8 § tredje eller femte stycket, skall

revisor till revisionsberättelsen foga avskrift anmälningen.

av

Författningsförslag 83

Denna lag träder i kraft den I januari 2000 och tillämpas första gången när revisionsberättelse skall upprättas för det räkenskapsår som avser taxeringsår 2000.

Senaste lydelse 1997:914.

84 F örfattningsförslag

17 till

Förslag lag om ändring i taxeringslagen

1990:324

Härigenom föreskrivs i fråga om taxeringslagen 1990:324 dels att 3 kap. 15 och 18 samt 4 kap. 4 § skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 4 3 kap. 8 och 17 §§, 4 kap. 5 och 17 §§, 5 kap. 3-6 samt 7 kap. 3 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 kap. 5 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 4 I lagen 1990:325 om själv- I lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter deklaration och kontrolluppgifter finns bestämmelser om skyldig- finns bestämmelser om skyldigheten att lämna uppgifter till led- heten att lämna uppgifter till ledning för taxering. I fråga om de- ning för taxering. I fråga om debitering, redovisning och betal- bitering, redovisning och betalning av skatt gäller bestämmel- ning av skatt gäller bestämmelserna i skattebetalningslagen serna i skattebetalningslagen 1997:483. 1997:483.

3 kap. 3 Kan det antas att den skatt- Kan det antas att den skattskyldige inte är deklarations- skyldige inte är deklarationsskyldig enligt bestämmelserna i skyldig enligt 2 kap. 4-7 §§ lagen 1990:325 om självdek- agen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter får laration och kontrolluppgifter får beslut om taxering fattas på beslut om taxering fattas grundval av kontrolluppgift om grundval av kontrolluppgift om inkomst av kapital utan att den inkomst av kapital utan att den skattskyldige underrättats om skattskyldige underrättats om och fått tillfälle att yttra sig över och fått tillfälle att yttra sig över kontrolluppgiften. kontrolluppgiften.

F örfattningsförslag

8§3

Skattemyndigheten får beslu- Skattemyndigheten får besluta taxeringsrevision för att ta om taxeringsrevision för att om kontrollera att deklarations- och kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt uppgiftsskyldighet enligt annan annan lagen 1990:325 om självdekla- lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter full- ration och kontrolluppgifter fullgjorts riktigt och fullständigt gjorts riktigt och fullständigt eller att förutsättningar finns att eller att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas uppkomma. kan antas uppkomma.

Skattemyndigheten får besluta om taxeringsrevision också för att inhämta uppgifter betydelse for kontroll enligt första stycket av av någon annan än den som revideras. Taxeringsrevision får göras hos den som är eller kan antas vara bokföringsskyldig enligt bokföringslagen 1976: 125 eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen 1979: 141 och hos annan juridisk person än dödsbo.

17§ Uppgifter i självdeklarationer Uppgifter i självdeklarationer skall på begäran lämnas ut till de skall på begäran lämnas ut till de myndigheter som utövar taxe- myndigheter som utövar taxerings- eller skattekontroll om det rings- eller skattekontroll om det behövs för kontrollverksamhe- behövs for kontrollverksamheten. Detsamma gäller beträffan- ten. Detsamma gäller beträffande uppgifter i andra handlingar de uppgifter i andra handlingar har upprättats eller för gran- som har upprättats eller för gransom skning omhändertagits av en skning omhändertagits av en myndighet vid taxeringskontroll myndighet vid taxeringskontroll eller lämnats till ledning for tax- eller lämnats till ledning för taxering enligt bestämmelserna i la- ering enligt bestämmelserna i lagen 1990:325 om självdeklara- gen 1998.000 om självdeklaration och kontrolluppgifter. tion och kontrolluppgifter.

Uppgifter som avses i första stycket får tillhandahållas myndighet i främmande stat med vilken Sverige har träffat överenskommelse handräckning i skatteärenden. om

F örfattningsförslag

4 kap.

Skattemyndigheten skall Skattemyndigheten skall varvartaxeringsår fatta taxeringsbe- taxeringsår fatta taxeringsbeslut före utgången november slut före utgången av november av

grundval de uppgifter som grundval av de uppgifter som

av lämnats enligt lagen 1990:325 lämnats enligt lagen 1998:000

om självdeklaration och om självdeklaration och kontrol-

kontrolluppgifter samt vad luppgifter samt vad som i övrigt som i övrigt framkommit vid utred- framkommit vid utredning enligt ning enligt 3 kap. 3 kap.

5§5

Skattemyndigheten skall inte Skattemyndigheten skall inte ta inkomst till beskatt- ta inkomst till beskattupp en upp en ning hos skattskyldig för vil- ning hos en skattskyldig för vilen ken grundläggande beslut ken grundläggande beslut om om årlig taxering fattas senast den årlig taxering fattas senast den 15 augusti taxeringsåret den 15 juni taxeringsåret om den om skattskyldige gör sannolikt att skattskyldige gör sannolikt att det efter denna tidpunkt kommer det efter denna tidpunkt kommer att finnas förutsättningar för att att finnas förutsättningar för att han skall frikallas från skattskyl- han skall frikallas från skattskyldighet för inkomsten på grund dighet för inkomsten på grund bestämmelserna i 54 § första bestämmelserna i 54 § första av av stycket f kommunalskattelagen stycket f kommunalskattelagen 1928:370. I det fall grundläg- 1928:370. I det fall grundläggande beslut fattas efter den 15 gande beslut fattas efter den 15 augusti gäller motsvarande om juni gäller motsvarande om den den skattskyldige gör sannolikt skattskyldige gör sannolikt att att nämnda förutsättningar kom- nämnda förutsättningar kommer att finnas efter utgången av att finnas efter utgången av nomer november taxeringsåret. vember taxeringsåret.

17§°

Efteitaxering får också ske vid rättelse felräkning, misskrivning eller annat uppenbart av förbiseende,

när kontrolluppgift som när kontrolluppgift som

skall lämnas utan föreläggande skall lämnas utan föreläggande enligt lagen 1990:325 om enligt lagen 1998:000 om

F orfattningsförslag 87

självdeklaration och kontroll- självdeklaration och kontrolluppgifter saknats eller varit fel- uppgifter saknats eller varit felaktig, aktig,

när en ändring i ett taxeringsbeslut föranleds av beslut som anges i 13 § andra stycket 1-4.

5 kap. 1 Om en skattskyldig på något En särskild avgift skattetillannat sätt än muntligen under lägg skall påföras skattskylen förfarandet har lämnat dig en upp- som gift till ledning för taxeringen 1 .under taxeringsförfarandet och uppgiften befinns oriktig, något annat sätt än muntligen skall en särskild avgift skatte- lämnar uppgift till ledning för tillägg tas ut. Detsamma gäller, sin taxering befinns oriktig, som om en sådan uppgift har lämnats underlåter att lämna en i ett mål taxering och uppgif- allmän självdeklaration trots att om ten inte har godtagits efter pröv- de förtryckta uppgifterna i inning i sak. komstslaget tjänst eller kapital eller underlag för statlig fastighetsskatt inte är korrekta, eller i ett mål om taxering på något annat sätt än muntligen

lämnar uppgift som befinns orik-

tig och uppgiften inte godtas efter prövning i sak.

Skattetillägg enligt första Skattetillägg enligt första stycket tas ut med tjugo procent stycket tas ut med tjugo procent av den mervärdesskatt och med av den mervärdesskatt och med fyrtio procent av sådan skatt som fyrtio procent sådan skatt av som avses i 1 kap. 1 § forsta stycket i 1 kap. 1 § första stycket avses 1-6 och 8 som, om den oriktiga 1-6 och 8 som skulle ha undanuppgiften hade godtagits inte dragits om den oriktiga uppgif-

skulle ha påförts den skattskyl- ten hade godtagits eller grund

dige eller hans make eller, i frå- av att den skattskyldige underlåga om förmögenhetsskatt, person tit att lämna allmän självdeklasom sambeskattas med honom, ration enligt 3 kap. 2 § lagen eller, vad gäller mervärdesskatt, 1998:000 självdeklaration om felaktigt skulle ha tillgodoräk- och kontrolluppgifter.

88 F örfattningsförslag

nats honom. Skulle den oriktiga Med skatt som skulle ha unuppgiften, om den hade godta- dandragits avses gits, ha medfört sådant under- den skatt som inte skulle skott i förvärvskälla i inkomst- ha påförts den skattskyldige eller slaget näringsverksamhet eller dennes make, eller i fråga om tjänst inte utnyttjas taxe- förmögenhetsskatt, person som som ringsåret, skall skattetillägg i sambeskattas med denne, stället beräknas på ett underlag den mervärdesskatt som utgör fjärdedel den felaktigt skulle ha tillgodoräksom en av minskning underskottet nats den skattskyldige. av som rättelsen den oriktiga uppgif- Skulle den oriktiga uppgiften, av ten medfört. den hade godtagits, ha medom fört sådant underskott i förvärvskälla i inkomstslaget näringsverksamhet eller tjänst som inte utnyttjas taxeringsåret, skall skattetillägg i stället beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel den minskning av unav derskottet som rättelsen av den

oriktiga uppgiften har medfört.

Skulle underlåtenheten att deklarera ha medfört att ett tidifastställt underskott hade gare kunnat komma att antingen ut-

nyttjas med fel belopp eller över-

föras till nästa taxeringsår med

fel belopp, skall fjärde stycket

tillämpas.

Avgiftsberäkning enligt andra Avgiftsberäkning enligt and-

stycket sker efter tjugo procent ra-femte styckena sker efter tjueller, vad gäller mervärdesskatt, go procent, eller vad gäller mertio procent underlaget när den värdesskatt, tio procent av unav oriktiga uppgiften har rättats derlaget när den oriktiga uppeller hade kunnat rättas med led- giften eller den uteblivna uppning kontrollmaterial giften har rättats eller hade kunav som normalt är tillgängligt för skatte- nat rättas med ledning av konmyndigheten och varit till- trollmaterial normalt är tillsom som gängligt för myndigheten före gängligt för Skattemyndigheten och varit tillgängligt för som

F örfattningsförslag 89

utgången november taxeringsåret. myndigheten före utgången av av november taxeringsåret.

Avgiftsberäkning enligt andra Avgiftsberäkning enligt andstycket sker efter tio procent ra-femte styckena sker efter tio eller, vad gäller mervärdesskatt, procent eller, vad gäller mervärfem procent underlaget, när desskatt, fem procent av underav den oriktiga uppgiften laget, när den oriktiga uppgiften avser periodisering eller därmed jäm- eller den uteblivna uppgiften ställd fråga. periodisering eller därmed avser jämställd fråga.

2§8 Om avvikelse har skett från Om avvikelse har skett från självdeklaration skön- en självdeklaration genom en genom staxering, påförs den skattskyldi- skönstaxering, påförs den skattskattetillägg. Tillägget beräk- skyldige skattetillägg. Tillägget ge den skatt till följd beräknas den skatt som till nas som av skönstaxeringen påförs den följd av skönstaxeringen påförs skattskyldige utöver den skatt den skattskyldige utöver den skulle ha påförts skatt som annars skulle ha påsom annars honom. Medför skönstaxeringen förts honom. Medför skönstaxeatt sådant underskott i förvärvs- ringen att sådant underskott i källa i inkomstslaget närings- förvärvskälla i inkomstslaget verkamhet eller tjänst inte näringsverksamhet eller tjänst som utnyttjas taxeringsåret minskar, som inte utnyttjas taxeringsåret skall skattetillägget i stället be- minskar, skall skattetillägget i räknas ett underlag utgör stället beräknas ett underlag som fjärdedel den minskning utgör fjärdedel av den en av som en underskottet skönstaxe- minskning av underskottet som av som ringen medfört. Vid beräkningen skönstaxeringen medfört. Vid skall dessutom bestämmelserna beräkningen skall dessutom bei l § andra stycket tillämpas. Till stämmelserna i 1 § andra och den del skönstaxeringen innefat- tredje styckena tillämpas. Till tar rättelse oriktig uppgift den del skönstaxeringen innefatav

från den skattskyldige skall skat- tar rättelse av oriktig uppgift

tetillägg tas ut enligt bestämmel- från den skattskyldige skall skatsemai 1 tetillägg tas ut enligt bestämmelsemai 1

Första stycket tillämpas ock- Första stycket tillämpas också skönstaxering har skett på så om skönstaxering har skett om

90 F örfattningsförslag

grund av utebliven självdeklara- grund av utebliven självdeklation och självdeklaration inte ration och självdeklaration inte kommit trots att föreläggande kommit trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. sänts ut till den skattskyldige. Tillägget beräknas på den skatt Tillägget beräknas på den skatt som till följd av skönstaxeringen som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts den skatt som skulle ha påförts enligt de uppgifter som den enligt de uppgifter som den skattskyldige på annat sätt än skattskyldige annat sätt än muntligen kan ha lämnat till led- muntligen kan ha lämnat till ledning för taxeringen. Innefattar ning för taxeringen. Skattetillägg skönstaxeringen att ett vid tidi- enligt detta stycke skall dock gare taxering fastställt under- inte påföras till den del tillägg skott i förvärvskälla i inkomst- kan påföras enligt 1 § första slaget näringsverksamhet eller stycket 2 eller när skönstaxering tjänst utnyttjas helt eller delvis, grundas på kontrolluppgift som skall skattetillägg beräknas på har förtryckts i blankett för ett underlag som utgör en fjärde- allmän självdeklaration och som del av den minskning av under- är korrekt. Innefattar skönstaxeskottet som skönstaxeringen ringen att ett vid tidigare taxemedfört. Har den skattskyldige ring fastställt underskott i förpå annat sätt än muntligen till värvskälla i inkomstslaget närledning för taxeringen redovisat ingsverksamhet eller tjänst utunderskott i förvärvskälla i in- nyttjas helt eller delvis, skall komstslaget näringsverksamhet skattetillägg beräknas ett uneller tjänst inte utnyttjas derlag utgör fjärdedel som som en av taxeringsåret och medför skön- den minskning av underskottet staxeringen att sådant underskott som skönstaxeringen medfört. minskar, skall skattetillägget Har den skattskyldige på annat beräknas ett underlag som sätt än muntligen till ledning för utgör en fjärdedel av den min- taxeringen redovisat underskott skning av underskottet som i förvärvskälla i inkomstslaget

skönstaxeringen medfört. näringsverksamhet eller tjänst

som inte utnyttjas taxeringsåret och medför skönstaxeringen att sådant underskott minskar, skall skattetillägget beräknas på ett underlag som utgör en fjärdedel av den minskning av under-

F örfattningsförslag

skottet som skönstaxeringen medfört.

3§ Beslut om skattetillägg enligt Beslut om skattetillägg enligt 2 § andra stycket skall undanröj- 2 § andra stycket skall undanröjas om en självdeklaration har as om en självdeklaration har kommit till skattemyndighet kommit till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol eller allmän förvaltningsdomstol

före utgången av året efter det inom två månader efter utgången

då beslutet fattades. av det år då beslutet fattades.

Om den skattskyldige gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av den tid som anges i första stycket fått kännedom om ett beslut om skattetillägg eller skattsedeln eller någon annan handling med uppgift om skattetilläggets storlek, skall skattetillägget undanröjas om en självdeklaration har kommit inom två månader från den dag han fick sådan kännedom.

4§°

Skattetillägg tas inte ut vid rättelse av en felräkning eller misskrivning som uppenbart framgår av självdeklarationen eller av något annat meddelande från den skattskyldige som inte är muntligt, vid rättelse av en oriktig uppgift i jiåga om inkomst av tjänst eller kapital, om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande enligt lagen 1990:325 självdeklaration om och kontrolluppgifter och som varit tillgänglig för skattemyndigheten före november månads utgång taxeringsåret,

i den mån avvikelsen avser i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkat avdrag såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller eller värde naturaförmån eller av tillgång, och avvikelsen inte tillgång, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak, gäller uppgift i sak,

92 F Örfattningsförslag

om den skattskyldige fri- om den skattskyldige frivilligt har rättat en oriktig villigt har rättat en oriktig uppgift. uppgift.

Första stycket 2 gäller inte i fråga om kontrolluppgift enligt 3 kap. 32 44 eller 45 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

5 §10

Om deklarationsskyldig inte En deklarationsskyldig som har kommit in med själv- skall lämna en självdeklaration deklaration inom föreskriven tid utan föreläggande och som inte eller har han endast lämnat har kommit in med deklaration en självdeklaration med så inom föreskriven tid eller som bristfälligt innehåll att den endast lämnat en självuppenbarligen inte är ägnad att deklaration med så bristfälligt ligga till grund för taxering, innehåll att den uppenbarligen skall en särskild avgift inte är ägnad att ligga till grund förseningsavgzft påföras ho- för taxering, skall påföras en Sådan avgift påförs aktie- särskild avgift förseningsnom. bolag med l 000 kronor och avgift. Sådan avgift påförs akandra skattskyldiga med tiebolag och ekonomisk förening 500 kronor. med 3 000 kronor och annan skattskyldig med 1 000 kronor. F örseningsavgift påförs dock inte en fysisk person eller ett svenskt dödsbo som endast skall deklarera inkomst tjänst eller av kapital eller för vilken underlag för statlig fastighetsskatt skall fastställas.

Har skattskyldig, som utan Har skattskyldig, som utan föreläggande skall lämna själv- föreläggande skall lämna självdeklaration, inte kommit in med deklaration, inte kommit in med deklaration senast den 1 augusti deklaration inom en månad från under taxeringsåret eller har han den tidpunkt då deklarationen dessförinnan endast kommit senast skulle ha lämnats eller med en självdeklaration med så har han dessförinnan endast

F örfattningsförslag 93

bristfälligt innehåll att den upp- kommit med en självdek-

enbarligen inte är ägnad att ligga laration med så bristfälligt inne-

till grund för taxering, bestäms håll att den uppenbarligen inte är

förseningsavgiften till fyra gång- ägnad att ligga till grund för

er det belopp som anges i första taxering, bestäms försenings-

stycket. avgiften till tre gånger det belopp som anges i första stycket. Har den skattskyldige inte kommit in med deklarationen inom fyra månader från den tidpunkt då deklarationen senast skulle ha lämnats eller har han dessförinnan endast kommit in med en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte är ägnad att ligga till grund för taxering, bestäms förseningsavgüten till sex gånger det belopp som anges i första stycket.

F örseningsavgift enligt första Förseningsavgift enligt första stycket påförs också skattskyldig stycket påförs den som inte är

som har avgett förenklad deklarationsskyldig enligt 2 kap.

en självdeklaration inom föreskri- lagen 1998:000 om självdekven tid men som inte följt ett laration och kontrolluppgi er

föreläggande att avge en särskild men som inte följt ett föreläg-

självdeklaration inom den tid gande att avge självdeklaration som föreskrivs i föreläggandet. inom den tid som föreskrivs i föreläggandet.

Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling, som inte är behörigen undertecknad eller som

inte är i form av ett elektroniskt dokument, tas förseningsavgift ut

endast om bristen inte avhjälps inom den tid som föreskrivs i ett

föreläggande. I sådant fall beräknas avgiften enligt första stycket.

Vad som sägs om deklara- Vad som sägs om deklarationsskyldig och skattskyldig i tionsskyldig, skattskyldig och första och andra styckena gäller självdeklaration i första och också för den som utan att vara andra styckena gäller också för deklarationsskyldig är skyldig den som är skyldig att lämna

94 F örfattningsförslag

att lämna uppgift enligt 2 kap. uppgift enligt 4 kap. lagen om

25 § lagen 1990:325 om själv- självdeklaration och kontrolldeklaration och kontrolluppgifter uppgifter och för de uppgifter eller särskild uppgift enligt 2 skyldigheten omfattar. Försekap. 26 § lag. Vad som ningsavgift utgår med samma samma sägs om deklaration gäller då avgift som för annan skattskyldig sådan uppgift eller särskild än aktiebolag och ekonomisk fouppgift. rening.

5a§ Har den skall lämna som kontrolluppgift enligt lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter inte kommit in med denna inom föreskriven tid, skall han påföras en särskild avgift förseningsavgift med 500 kronor per kontrolluppgift. Kommer uppgiften inte in trots påminnelse utgår en förhojd förseningsavgift med 1 000 kronor per kontrolluppgift. Färseningsavgift får tas ut med högst 25 000 kronor per uppgiftslämnare och år.

6§11

Den skattskyldige skall En skattskyldig har som befrias helt från särskild avgift påförts särskild avgift som avses i 1-2 §§ och 5 § skall helt befrias från sådan avgift och en uppgiftsskyldig har påförts som särskild avgift enligt 5 a § skall

helt eller delvis befrias från

sådan avgift

felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant om samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig,

F örfattnin gsförsl ag

om felaktigheten eller underlåtenheten framstår ursäktlig som med hänsyn till uppgiftens att eller någon annan särskild omständighet, eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut den särskilda avgiften. Den skattskyldige får befrias En skattskyldig får befrias helt från skattetillägg även när helt från skattetillägg även när det belopp som kunde ha undan- det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller dragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är obetydligt. underlåtenheten är obetydligt.

7 kap. 3§ Vid bedömningen av vem Vid bedömningen av vem som är behörig ställföreträdare som är behörig ställföreträdare för skattskyldig enligt denna lag för skattskyldig enligt denna lag skall 4 kap. 2 § lagen 1990:325 skall 15 kap. 1 § lagen om självdeklaration och kon- 1998:000 självdeklaration om trolluppgifter tillämpas. och kontrolluppgifter tillämpas.

Uppgifter som lämnats för en skattskyldig som är juridisk person, anses ha lämnats av den skattskyldige, det inte uppenbart att om var uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den skattskyldige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

l Senaste lydelse 1997:494. 2 senaste lydelse 1992:1660. 3 Senaste lydelse 1997:494. 4 Senaste lydelse 1996:654. 5 Senaste lydelse 1994:486 6 senaste lydelse 1996:1333. 7 Senaste lydelse 1997:1028 3 Senaste lydelse 1997:494. 9 Senaste lydelse 1997:494. ° Senaste lydelse 1997:494. " Senaste lydelse 1997:494.

96 Författningsförslag

18 Förslag till lag om ändring i lagen 1990:659

särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster

om på

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen 1990:659 om särskild löneskatt vissa förvärvsinkomster skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga särskild löneskatt gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen om 1981:691 socialavgifter samt vad i nedan angivna författom som ningar är föreskrivet i fråga avgifter enligt nämnda lag: om kommunalskattelagen 1928:370, lagen 1990:325 själv- lagen 1998:000 om självom deklaration och kontrolluppgif- deklaration och kontrolluppgifter, ter,

lagen 1979:611 om upphovsmannakonto.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1991:668. 2 Senaste lydelse 1996:676.

Författningsförslag 97

19 Förslag till

lag om ändring i lagen 1991:586

särskild inkomstskatt för utomlands bosatta

om

Härigenom förskrivs att 18 § lagen 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 § Den som har betalat ut be- Skyldigheten att lämna konlopp till någon som är skattskyl- trolluppgift framgår av lagen dig enligt denna lag är skyldig 1998:000 självdeklaration om att lämna kontrolluppgift. Kon- och kontrolluppgzfter. trolluppgift skall i förekomman-

de fall även uppta ersättning

som anges i 6 § 5 och För sådan uppgift gäller i övrigt bestämmelserna om kontrollluppgift i lagen 1990:325 om självdeklaration och kontroluppgifter i tillämpliga delar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

l Senaste lydelse 1991:1871.

4 18-0455

98 Författningsförslag

20 Förslag till lag om ändring i lagen 1992:1643 om särskilda regler för beskattning av inkomst från

handelsbolag i vissa fall

Härigenom föreskrivs att 3 § lagen 1992:1643 om särskilda regler för beskattning inkomst från handelsbolag i vissa fall skall av ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 § Överlåtaren får i stället för vad i 2 § inkomst - som anges - som av aktiv näringsverksamhet ta upp inkomst från handelsbolaget som belöper på antingen tiden före överlåtelsen eller tiden före tillträdesdagen. Realisationsvinsten beräknas därefter enligt 28 § lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt. Första stycket gäller inte om överlåtaren eller någon närstående till honom direkt eller indirekt varit verksam i handelsbolaget - efter den sluttidpunkt för inkomstberäkningen överlåtaren valt som enligt första stycket första meningen. Första stycket gäller inte heller handelsbolaget, direkt eller genom förmedling av annan juridisk om äger aktie den ägts direkt av den fysiska perperson, en som om eller dödsboet hade utgjort en sådan kvalificerad aktie som sonen i 3 § 12 lagen statlig inkomstskatt. Med aktie likavses a mom. om ställs andel och andra sådana av företaget utgivna finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. den nämnda lagen. Till grund för inkomstberäk- Till grund för inkomstberäkningen enligt första stycket skall ningen enligt första stycket skall ligga ett särskilt bokslut. Bokslu- ligga ett särskilt bokslut. Bokslutet skall ha upprättats som om tet skall ha upprättats som om handelsbolagets beskattningsår handelsbolagets beskattningsår

avslutats vid den tidpunkt avslutats vid den tidpunkt som

som överlåtaren valt enligt första överlåtaren valt enligt första

stycket första meningen. Bokslu- stycket första meningen. Bokslutet och sådana uppgifter till led- tet och sådana uppgifter till led-

ning för taxering som avses i ning för taxering som avses i

2 kap. 19 § lagen 1990:325 om 3 kap. 6 § första stycket lagen

självdeklaration och kontrol- 1998:000 om självdeklaration

uppgifter skall ha godkänts och kontrolluppgifter skall ha

skriftigen av förvärvaren. godkänts skriftligen av förvärvaren.

F örfattningsförslag 99

Denna lag träder i kraft den l januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

Senaste lydelse 1995:1630.

F örfattningsförslag

21 Förslag till lag ändring i lagen 1994:466

om

särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet

om

Härigenom föreskrivs att 1 och 10 lagen 1994:466 om särskilda tvângsåtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 § Denna lag tillämpas vid revision eller annan kontroll av att skatt eller avgift tas ut enligt bestämmelserna i kupongskattelagen 1970:624, lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgiñer, fordonsskattelagen 1988:327, taxeringslagen 1990:324, lagen 1991:591 särskild inkomstskatt för utomlands om bosatta artister m.f1., skattebetalningslagen 1997:483.

Lagen tillämpas även vid Lagen tillämpas även vid revision enligt tullagen revision enligt tullagen 1994:1550 och för kontroll av 1994:1550 och för kontroll av att föreläggande enligt lagen att föreläggande enligt lagen 1990:325 om självdeklaration 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter eller 69 § och kontrolluppgifter eller 69 § tullagen fullgjorts riktigt och tullagen fullgjorts riktigt och fullständigt. fullständigt.

10§2

Hos den som inte kan bli fö- Hos den som inte kan bli föremål för revision enligt de i 1 § remål för revision enligt de i l § angivna lagarna, men som kan angivna lagarna, men som kan

föreläggas att lämna kontroll- föreläggas att lämna uppgift,

uppgift rättshandling enligt visa handling eller lämna om upp 3 kap. 5 § lagen 1984:151 om över en kopia av handling enligt punktskatter och prisreglerings- 3 kap. 5 § lagen 1984:151 om avgifter, 69 § tullagen punktskatter och prisreglerings- 1994:1550, 3 kap. 50 a § lagen avgifter, 69 § tullagen 1990:325 om självdeklaration 1994:1550, 14 kap. 6 § lagen och kontrolluppgifter eller 14 1998:000 om självdeklaration kap. 4 § skattebetalningslagen och kontrolluppgifter eller

F örfattningsförslag 101

1997:483, får handlingar som 14 kap. 4 § skattebetalningslakan ha betydelse för kontrol- gen 1997:483, får handlingar luppgiftsskyldigheten granskas som kan ha betydelse för konutan föregående föreläggande. trolluppgiftsskyldigheten gran- Granskningen får göras endast skas utan föregående förelägganom det finns särskild anledning de. Granskningen får göras enatt anta att handlingar av bety- dast om det finns särskild anleddelse för kontrolluppgiftsskyl- ning att anta att handlingar av digheten kommer att påträffas betydelse för uppgiftsskyldigheoch det finns en påtaglig risk att ten kommer att påträffas och det utredningen skulle försvåras av finns en påtaglig risk att utredett föreläggande samt det finns ningen skulle försvåras av ett ett betydande utredningsintresse föreläggande samt det finns ett för kontrollen. betydande utredningsintresse för kontrollen.

Åtgärd enligt första stycket omfattar även befogenhet att

eftersöka och omhänderta handling som får granskas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

Senaste lydelse 1997:504. 2 Senaste lydelse 1997:503.

102 Författningsförslag

22 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1920

allmän löneavgift

om

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen 1994:1920 om allmän löneavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 § I fråga om allmän löneavgift gäller bestämmelserna i 5 kap. lagen 1981:691 socialavgifter samt vad som i nedan angivna författom ningar är föreskrivet i fråga om avgifter enligt nämnda lag: kommunalskattelagen 1928:370, lagen 1990:325 om själv- lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgif- deklaration och kontrolluppgifter, ter,

lagen 1979:61 1 om upphovsmannakonto.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

l Senaste lydelse 1996:683.

Författningsförslag 103

23 till i

Förslag lag om ändring lagen 1997:297

försöksverksamhet med

om samtj änst

Härigenom förskrivs att 7 § lagen 1997:297 försöksverkom samhet med samtjänst skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § En arbets- eller uppdragstagare som omfattas av ett särskilt avtal enligt 5 § f°ar i respektive statlig myndighets och allmän försäkringskassas namn i enklare fall bevilja eller besluta ändrad storlek av boom stadstillägg enligt lagen 1994:308 om bostadstillägg till pensionärer, i enklare fall bevilja eller besluta om ändrad storlek av

hustrutillägg enligt lagen 1994:309 om hustrutillägg i vissa fall då

make uppbär folkpension, besluta om jämkning under inkomståret preliminär skatt för av Skolungdomar och andra studerande med enbart tjänsteinkomst, i enklare fall medge i enklare fall medge an- anstånd med att ge självdeklara- stånd med att ge självdeklaration enligt bestämmelserna i tion enligt bestämmelserna i lagen 1990:325 om självdekla- lagen 1998:000 om självdekla-

ration och kontrolluppgifter, ration och kontrolluppgifter,

i enklare fall registrera anmälan om flyttning enligt folkbokfö-

ringslagen 1991:481, eller

i enklare fall bevilja flyttningsbidrag i form av bidrag till sökanderesor enligt förordningen 199427 flyttningsbidrag.

om

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

104 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

24 Förslag till

lag om ändring i lagen 1997:323 om statlig fönnögenhetsskatt

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1997:323 statlig om om förmögenhetsskatt dels att 21 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 17 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 a § Värdet av personbil som avses i 6 § första stycket 2 fordonsskattelagen 1 988. 3 2 7 skall beräknas enligt särskilda grunder med utgångspunkt i det

för varje fordon fastställda

nypriset. Detta nypris bestäms för det år modellen första gången är tillgänglig för försäljning med ledning årsmodell, märke och av modell och förtecknas i en riktprislista.

Värdet av fordonet skall för

det år modellen kom ut tillför-

säljning tas upp till 75 procent av nypriset enligt riktprislistan. För varje år därefter skall värdet räknas ned med 10 procent av nypriset till som lägst 1 0 procent av nypriset restvärde. Om beräknat värde enligt detta stycke understiger 25 000 kronor eller om restvärdet överstiger

fordonets marknadsvärde skall

det inte tas upp till beskattning. Beräknat värde enligt andra stycket kan sättas ned om det

finns synnerliga skäl.

F örfattningsförslag

21§

Sambeskattning skall ske av makar som levt tillsammans under beskattningsåret föräldrar och deras hemmavarande undersamt av åriga bam. Den skattepliktiga förmögen- Den skattepliktiga förmögenheten beräknas för var och en för heten beräknas för och för var en sig. Om ett barn inte skall lämna sig. Om ett barn inte skall lämna självdeklaration för beskatt- självdeklaration för beskattningsåret enligt 2 kap. 4 § lagen ningsåret enligt 2 kap. 4 § lagen 1990:325 om självdeklaration 1998:000 självdeklaration om och kontrolluppgifter, räknas och kontrolluppgifter, räknas dock barnets tillgångar och skul- dock barnets tillgångar och skulder i föräldrarnas skatteplik- der in i föräldrarnas skattepliktiga förmögenheter. tiga förmögenheter.

Den beskattningsbara förmögenheten beräknas gemensamt för de

personer som skall sambeskattas. Om skulderna överstiger värdet

av tillgångarna vid beräkning skattepliktiga förmögenhet av en persons

avräknas underskottet vid beräkning av den beskattningsbara för-

mögenheten. Skatten beräknas och fördelas på dessa efter personer förhållandet mellan deras skattepliktiga fönnögenheter. Vid sambeskattning tillämpas bestämmelserna i 65 § kommu-

nalskattelagen 1928:370 och punkt 2 av anvisningarna till den

paragrafen. Fosterbam anses dock inte som hemmavarande bam.

Denna lag träder i kraft den l januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

F örfattningsförslag

25 Förslag till lag om ändring i skattebetalnings-

lagen 1997:483

Härigenom törskrivs att 4 kap. 13 5 kap. 8 och 9 §§, 10 kap. 31 14 kap. 4 18 kap. 3 23 kap. 5 och 9 skattebetalningslagen 1997:483 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

4 kap. 13 § Skattemyndigheten skall återkalla en F-skattsedel, om innehavaren begär att skattsedeln skall återkallas,

upphör att bedriva näringsverksamhet här i landet,

inte följer villkor som har meddelats enligt 9 § eller på annat sätt missbrukar sin F-skattsedel och missbruket inte är obetydligt,

inte följer ett föreläggande inte följer ett föreläggande

att lämna särskild självdeklara- att lämna självdeklaration eller, tion eller, i fråga om handelsbo- i fråga om handelsbolag, upp-

lag, uppgifter som avses i 2 kap. gifter som avses i 4 kap. 1 § la-

25 § lagen 1990:325 själv- l998s000 om självdekla-

om gen

deklaration och kontrolluppgif- ration och kontrolluppgifter,

ter, eller endast lämnar en hand- eller endast lämnar en handling ling med så bristfälligt innehåll med så bristfälligt innehåll att

att den uppenbarligen inte kan den uppenbarligen inte kan ligga ligga till grund för taxering, till grund för taxering,

brister i redovisning eller betalning skatt enligt denna lag i av en utsträckning som inte är obetydlig,

har meddelats näringsförbud,

är i konkurs, är eller har varit företagsledare i ett fåmansföretag eller i ett fåmansägt handelsbolag och det finns eller fanns förutsättningar att återkalla företagets eller bolagets F-skattsedel på grund ett förav hållande kan hänföras till företagsledaren, eller som är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt handelsbolag och en

företagsledare i företaget eller bolaget har handlat på ett sådant sätt

att F-skattsedel inte får utfärdas för företagsledaren på grund av en ett förhållande som avses i 3-8.

F örfattningsförslag

5 kap. 8 § Skatteavdrag skall, om inte Skatteavdrag skall, inte om annat följer av 9 göras från annat följer 9 göras från såav sådan ränta och utdelning dan ränta och utdelning har som som lämnas i pengar och kon- betalats ut till eller gottskrivits som trolluppgift skall lämnas för en- jjzsisk person som är bosatt i ligt 3 kap. 22 och 23 §§ eller landet eller svenskt dödsbo och enligt 3 kap. 27 § lagen 1990:325 som kontrolluppgift skall lämnas om självdeklaration och kontrol- för enligt 6 kap. lagen luppgifter. 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter.

9 § Skatteavdrag skall inte göras Skatteavdrag skall inte göras från från " ränta på ett konto, om rän- ränta sådant konto som tan är mindre än 100 kronor, i 11 kap. 7 § andra stycket avses ränta eller utdelning till lagen 1998:000 självdekom

juridiska personer, med undan- laration och kontrolluppgifter,

tag för svenska dödsbon, om räntan är mindre än 1 000 ränta eller utdelning till kronor, üsiska personer som inte är bo- ränta ett konto för klisatta i Sverige, entmedel, 4. ränta eller utdelning som ränta som betalas ut tillenligt dubbelbeskattningsavtal är med ett annat belopp, sammans

helt undantagen från beskattning utbetalaren inte kan hur

om ange i Sverige, stor del av utbetalt belopp som ränta på ett förfogarkonto utgör ränta,

som avses i 3 kap. 57 § lagen utdelning på aktie i svenskt

1990:325 om självdeklaration aktiebolag som inte är avstämoch kontrolluppgifter, om räntan ningsbolag, är mindre än l 000 kronor, ränta eller utdelning som ränta ett konto för kli- betalas ut från utländskt företag entmedel, bedriver verksamhet här i som

ränta som betalas ut till- landet utan att inrätta filial eller

sammans med ett annat belopp, motsvarande etablering här,

om det är okänt för utbetalaren ränta eller utdelning som

hur stor del av utbetalningen enligt dubbelbeskattningsavtal är

som utgör ränta och utbetalaren helt undantagen från beskattning därför skall redovisa hela i Sverige, eller

108 F örfattningsförslag

beloppet i kontrolluppgift enligt ränta eller utdelning för 3 kap. 22 § sjätte stycket lagen vilken regeringen med stöd av om självdeklaration och kon- 15 kap. 5 § lagen 1998:000 trolluppgifter, eller självdeklaration och kontrolom ränta eller utdelning som uppgifter föreskrivit att kontrolett utländskt företag skall lämna uppgift inte skall lämnas. kontrolluppgift för enligt 3 kap. 32 b § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.

10 kap. 31 § Den bedriver verk- Den som bedriver en verksom en samhet där beskattningsunderla- samhet är beskattningsunderlaexklusive gemenskapsinter- gen exklusive gemenskapsintergen förvärv och import för be- na förvärv och import for besna skattningsåret beräknas kattningsåret beräknas sammansammanlagt uppgå till högst en miljon lagt uppgå till högst en miljon kronor och är skyldig att kronor och som är skyldig att som lämna självdeklaration enligt la- lämna självdeklaration enligt la- 1990:325 självdeklara- 1998:000 om självdeklagen om gen tion och kontrolluppgifter och ration och kontrolluppgifter och inte är handelsbolag, skall inte är handelsbolag, skall som som redovisa mervärdesskatten i redovisa mervärdesskatten i självdeklarationen, om skatte- självdeklarationen, om skattemyndigheten inte beslutat annat myndigheten inte beslutat annat enligt enligt ll

I fråga om förfarandet vid mervärdesbeskattningen gäller då bestämmelsema i lagen självdeklaration och kontrolluppgifter samt om taxeringslagen 1990:324. Redovisningen skall innehålla samma uppgifter som gäller för redovisning av mervärdesskatt i skattedeklaration.

14 kap. 4 § Skattemyndigheten får förelägga Skattemyndigheten får förelägga den är eller kan antas den som är eller kan antas vara som vara bokföringsskyldig enlig bokfö- boforingsskyldig enlig bokforingslagen 1976:125 eller skyl- ringslagen 1976:125 eller skyldig att föra räkenskaper enligt dig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen jordbruksbokföringslagen

F örfattningsförslag 109

1979:141 eller som är annan 1979:141 eller som är annan juridisk person än dödsbo att juridisk än dödsbo att person lämna uppgift, visa upp handling lämna uppgift, visa handling upp eller lämna över kopia eller lämna över kopia en av en av handling som rör rättshandling handling har betydelse för som mellan den föreläggs och beskattning enligt denna lag. som den med vilken han har ingått rättshandlingen k0ntr0lluppgift. Föreläggande får meddelas, om kontrolluppgzfen har betydelse för beskattning enligt denna lag.

Om det finns särskilda skäl, får även någon än annan person som avses i första stycket föreläggas att lämnakontrolluppgiftt.

18 kap. 3 §

Återbetalning får också, på den skattskyldiges begäran,

ske av belopp som motsvarar avdragen skatt ännu inte har tillgodoräksom

nats den skattskyldige, till den del det kan antas att beloppet

annars skulle betalas tillbaka efter den årliga avstämningen skattekontot. av

Återbetalning enligt första Återbetalning enligt första

stycket till en skattskyldig som stycket till skattskyldig en som är fysisk person får göras endast är fysisk får göras endast person om det gäller ett belopp är det gäller ett belopp är som om som

betydande med hänsyn till den betydande med hänsyn till den

skattskyldiges förhållanden eller skattskyldiges förhållanden eller om det finns andra särskilda det finns andra särskilda om skäl. Efter inkomstårets utgång skäl. Efter inkomstårets utgång får återbetalning göras endast får återbetalning inte göras till om den skattskyldige skall läm- skattskyldig i sin självdeksom na en särskild självdeklaration laration endast skall redovisa enligt 2 kap. 13 § lagen inkomst tjänst eller kapital, av

1990:325 om självdeklaration skattepliktiga förmögenhetstilloch kontrolluppgiñer eller gångar eller för vilken underlag

om det finns synnerliga skäl. för statlig fastighetsskatt skall

fastställas. Återbetalning får

dock alltid ske om det finns synnerliga skäl.

1 10 Författningsförslag SOU 1998: 12

Vid återbetalning enligt första stycket till en juridisk person får hänsyn inte tas till den juridiska personens kostnader för lön till del-

ägare. Återbetalning till ett handelsbolag får, efter särskild ansökan,

göras till delägares skattekonto. Annan återbetalning till handelsbolag får göras endast om det finns särskilda skäl.

Återbetalning som grundas på ett beslut om ändrad beräkning av

preliminär skatt i samband med konkurs eller utmätning enligt 8 kap. 27 eller 28 § skall göras till konkursboet respektive kronofogdemyndigheten. Vad som sägs om återbetalning enligt denna paragraf gäller inte, om något annat följer av 7

23 kap. 2 Ett föreläggande enligt denna lag får förenas med vite, om det finns anledning att anta att det annars inte följs. Vite får dock inte föreläggas staten, ett landsting, en kommun eller en tjänsteman i tjänsten. Finns det anledning att anta att den deklarationsskyldige eller, den deklarationsskyldige är juridisk person, ställföreträdare om för den deklarationsskyldige har begått brott, får den deklarationsskyldige inte föreläggas enligt 14 kap. 3 § vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser. Om vite har förelagts också Om vite har förelagts också med stöd bestämmelse i med stöd en bestämmelse i av en av taxeringslagen 1990:324 eller taxeringslagen 1990:324 eller lagen 1990:325 om självdek- lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter, laration och kontrolluppgifter, prövas frågan om att döma ut prövas frågan om att döma ut vitet den länsrätt är be- vitet av den länsrätt som är beav som hörig enligt dessa lagar. hörig enligt dessa lagar.

Vid prövning fråga utdömande av vite får även vitets

av en om lämplighet bedömas.

5§ Bestämmelserna skyldig- Bestämmelsema om skyldigom het för ställföreträdare att lämna het för ställföreträdare att lämna

självdeklaration eller uppgifter i självdeklaration eller uppgifter i

4 kap. 2 § lagen 1990:325 om 15 kap. 1 § lagen 1998:000 självdeklaration och kontrol- om självdeklaration och kontrolluppgifter gäller också för upp- luppgifter gäller också för upp-

F ärfattn ingsförslag

gifter som skall lämnas enligt gifter som skall lämnas enligt denna lag. denna lag. Uppgiftsskyldighet enligt bestämmelserna i denna lag får fullgöras genom ombud.

9§ Bestämmelserna om förva- Bestämmelserna om förvaring och gallring i 4 kap. 13 § la- ring och gallring i 15 kap. 11 § gen 19903325 om självdekla- lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter gäl- ration och kontrolluppgifter gäller också för skattedeklarationer ler också för skattedeklarationer och andra handlingar som avses och andra handlingar som avses i 14 kap. 8 i 14 kap. 8

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

Senaste lydelse 1997:1032. 2 Senaste lydelse 1997:1029.

112 Författningsförslag

26 Förslag till upphävande kungörelsen

av

1955:671 om skyldighet i vissa fall att avlämna

kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen

Regeringen föreskriver att kungörelsen 1955:67 l skyldighet

om i vissa fall att avlämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen skall upphöra att gälla vid utgången av år 1999.

SOU 1998: 12 F örfattningsförslag 113

27 Förslag till förordning om ändring i förordning-

en 1957:515 om fullgörande av deklarationsskyldig-

het för staten, landsting, kommun m.m.

Regeringen föreskriver att 1 § 1 mom. förordningen 1957:515 om fullgörande av deklarationsskyldighet för staten, landsting, kommun m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

1 mom Där staten, lands- 1 mom. Där staten, lands-

tingskommun, kommun tingskommun, kommun eller eller an- annan dylik menighet enligt be- nan dylik menighet enligt bestämmelserna i lagen 1990:325 stämmelserna i lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrol- om självdeklaration och kon- Iuppgifter är skyldig avgiva de- trolluppgiñer är skyldig att lämklaration till ledning för taxering na deklaration till ledning för skall såvitt nedan annorlun- taxering skall om inte annat - da stadgas skyldigheten fullgö- sägs nedan skyldigheten full- - förvaltningsmyndighet göras förvaltningsmyndighet ras av av eller annan, som utövar vården eller annan, som utövar vården och inseendet över den fastighet och inseendet över den fastighet eller som handhaft den rörelse, eller som har handhaft den rörel-

varomhåga är. Åligger deklara- se, som det gäller. Åligger de-

tionsskyldighet fond, som av klarationsskyldighet fond, som statsmyndighet förvaltas, skall förvaltas av statsmyndighet, skyldigheten fullgöras av denna skall skyldigheten fullgöras av myndighet. denna myndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas

första gången vid 2000 års taxering.

1 Senaste lydelse förordningens rubrik 1989:250. av 2 Senaste lydelse 1990:1248.

1 14 F örfattningsförslag

28 Förslag till förordning om ändring i skatteregis-

terförordningen 1980 : 5 5 6

Regeringen förskriver att 4 § skatteregisterförordningen

1980:556 skall ha följande lydelse.

Föreslagen lydelse

4§2

Registeransvariga myndigheter skall for de ändamål och i den utsträckning nedan begäran lämna följande myndigheter som anges uppgifter medium för automatisk databehandling.

Myndighet Uppgifter Ändamål Centrala stu- Uppgifter inkomst Kontroll av ansökningar om diestödsnämn- tjänst, inkomst nä- om uppskov med betalav av den ringsverksamhet, in- ningen studiemedelsav komst av kapital och avgifter i fråga om förmögenhet. studiestöd och om avskrivning av studieskuld tid före den l som avser januari 1989.

Uppgifter om inkomst Kontroll av ansökningar tjänst, inkomst nä- om studiestöd, om nedav av ringsverksamhet, in- sättning av årsbelopp komst kapital och och avskrivning av av om om registrering i sjömans- studielån samt fastregistret ställande av årsbelopp.

Kontroll av ansökningar lån till hemutrustom ning for flyktingar och vissa andra utlänningar samt ärenden om återbetalning av sådana lån.

F örfattningsförslag 115

Myndighet Uppgifter Ändamål Kronofogde- Uppgifter om skatt och Indrivningsverksamhet myndighet avgift avses i samt avräkning enligt som l kap. l och 2 skatte- lagen 1985:146 om betalningslagen avräkning vid återbetal- 1997:483 samt uppgif- ning av skatter och avter om återbetalning av gifter. sådan skatt och avgift.

Riksförsäk- Uppgifter om bruttoin- Kontroll av sjukpenringsverket tjänst och avdrag ninggrundande inkomst. täkt av från intäkten samt uppgifter nettointäkt av om förvärvskälla.

Uppgifter om pensions- Pensionsberäkning. grundande inkomst med delbelopp.

Uppgifter enligt 25 § Fastställande av undersamt 26 § 2 lagen hållsstöd och återbetal- 1996:1030 om under- ningsskyldighet enligt hållsstöd. lagen om underhållsstöd.

Uppgifter om inkomst Beräkning och kontroll

som anges i 4 och 7 av bostadsbidrag. lagen 1993:737 om bostadsbidrag, med undantag av 4 § andra

stycket 1-3; uppgifter

om fönnögenhet.

116 F örfattningsförslag

Myndighet Uppgifter Ändamål

Riksrevisions- Uppgifter som skall an- Årliga prognoser be-

verket ges i taxeringsuppgifts- träffande statens inregister. Uppgifterna får komster. avse ett urval av högst 60 000 skattskyldiga och personer som är sambeskattade med dem.

S tat i st i s k a Uppgifter som skall an- Framställning av centralbyrån ges i taxeringsuppgifts- officiell statistik enligt register, uppgifter om lagen 1992:889 om skatteavdrag, arbetsgi- den officiella stavaravgifter, mervärdes- tistiken. skatt och preliminär skatt samt uppgifter om näringsverksamhet som avses i 3 kap. 6 § och 4 kap. 1 § lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Uppgifter om kommu- Beräkning av utjämnalt skatteunderlag. ningsbidrag enligt 2§ lagen 1995:1515 om utjämningsbidrag till kommuner och landsting och beräkning av utjämningsavgift enligt 2 § lagen 1995:1516 om utjämningsavgift för kommuner och landsting.

Uppgifter enligt 5 § Förande av det centrala första stycket 1 och 2 företagsregistret. och 6 § första stycket 1 och 2 skatteregisterlagen l980z343, uppgif-

SOU 1998: 12 F örfattningsförslag 1 17

ter om telefonnummer, uppgifter om beslut om konkurs eller likvidation, uppgifter om antal lämnade kontrolluppgifter samt uppgifter om inkomst av andra förvärvskällor än tjänst.

Uppgifter från kontroll- Förande av registret uppgifter. över kontrolluppgifter.

Uppgiftema enligt första stycket skall förses med de identiñeringsuppgifter samt tekniska och administrativa uppgifter som behövs. Underlag for uppgiftsutlämnande enligt första stycket får hämtas på medium for automatisk databehandling.

Denna förordning träder i kraft den l januari 2000. I fråga om utlämnande uppgifter avser tid före ikraftträdandet gäller av som dock äldre bestämmelser.

Förordningen omtryckt 1983:145. 2 Senaste lydelse 1997:1074.

F örfattningsförslag

29 Förslag till förordning ändring i taxerings-

om

förordningen 1990: 1236

Regeringen förskriver att 7 och 10 taxeringsförordningen 1990:1236 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2§ Självdeklarationer och andra Självdeklarationer och andra handlingar som har lämnats till handlingar som har lämnats till ledning för taxering enligt be- ledning för taxering enligt bestämmelserna i lagen 1990:325 stämmelserna i lagen 1998:000 om självdeklaration och kon- om självdeklaration och kontrolluppgifter eller upprättats trolluppgifter eller upprättats eller för granskning omhänderta- eller för granskning omhändertagits av en myndighet vid taxe- gits av en myndighet vid taxeringskontroll, skall förvaras ringskontroll, skall förvaras sådant sätt att obehöriga inte kan sådant sätt att obehöriga inte kan komma dem och om möjligt komma dem och om möjligt hållas skilda från andra hand- hållas skilda från andra handlingar. lingar.

7§I

För skattskyldig, som endast För skattskyldig, som endast haft inkomst av kapital från vil- haft inkomst av kapital från vilken det gjorts skatteavdrag enligt ken det gjorts skatteavdrag enligt 5 kap. 8 § skattebetalningslagen 5 kap. 8 § skattebetalningslagen 1997:483 och som inte är skyl- 1997:483 och som inte är skyldig att lämna självdeklaration, dig att lämna självdeklaration, skall utfärdas ett särskilt medde- skall underrättelse om taxeringslande om taxeringen taxerings- beslut lämnas i besked om slutlig meddelande. skatt enligt 11 kap. 15 § skattebetalningslagen.

T axeringsmeddelandet skall Underrättelsen skall innehålinnehålla upplysning om upplysning om kontrolluppden skattskyldiges namn, gifter enligt 6 kap. 7 och 8 postadress och lagen 1998:000 självdeklapersonnummer, om hemortskommun, ration och kontrollupppgifter, kontrolluppgifter enligt 3 såvitt avser utbetalarens namn, kap. 22 och 27 §§ lagen utbetalat belopp och skatteav-

F örfattningsförslag 119

1990:325 om självdeklaration drag i fråga om varje kontrolloch kontrolluppgifter, såvitt av- uppgift samt inkomst av kapital. ser utbetalarens namn, utbetalat belopp och belopp för preliminär skatt i fråga om varje kontrolluppgift, inkomst av kapital och beslutad skatt.

Riksskatteverket får bestäm- Riksskatteverket får bestäm-

att ytterligare upplysningar ma att ytterligare upplysningar

ma skall lämnas i meddelandet. skall lämnas i underrättelsen.

10 Underrättelse taxeringsbeslut som innefattar avvikelse från om en självdeklaration får ske genom anmärkning på beskedet om slutlig skatt, avvikelsen leder till lägre taxering och avser uppenbar om felräkning eller uppenbart felaktig överföring av belopp i självdeklarationen eller uppenbar felaktighet i fråga om intäkt som uppburits i form av pension enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring för tid, under vilken den skattskyldige inte varit bosatt i landet. Underrättelse om taxerings- Underrättelse om taxeringsbeslut innefattar avvikelse beslut som innefattar avvikelse som från en förenklad självdeklara- från uppgifter som har fömjyckts tion får ske anmärkning enligt 2 kap. 3 § lagen om självgenom på beskedet om slutlig skatt un- deklaration och kontrolluppgifder förutsättning att ter får ske genom anmärkning beskedet om slutlig skatt under förutsättning att avvikelsen föranleds av avvikelsen föranleds av kontrolluppgift som skall lämnas kontrolluppgift som skall lämnas

utan föreläggande enligt lagen utan föreläggande enligt lagen 1990:325 självdeklaration 1998:000 självdeklaration

om om och kontrolluppgifter, och kontrolluppgifter,

2. avvikelsen innebär rättelse av en uppgift som är förtryckt i

deklarationen och 3. den skattskyldige getts tillfälle att yttra sig över innehållet i kontrolluppgiften och inte haft något att erinra mot denna.

120 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

Underrättelse enligt första eller andra stycket får inte ske om särskilda skäl talar emot det. Närmare föreskrifter om underrättelse får meddelas av Riksskatteverket. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1999.

1 Senaste lydelse 1997:803.

2 Senaste lidelse 1997:803.

SOU 1998: 12 F örfattningsförslag 121

30 Förslag till

förordning om ändring i alkoholförordningen 1994 :2046

Regeringen föreskriver att 7 § alkoholförordningen 1994:2046

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 § Uppgift som avses i 12 kap. 4 § första stycket 2 alkohollagen 1994:1738 får registreras endast tillstândshavaren eller sådan om företrädare nämns i 6 § i denna förordning har funnits skyldig som till följande brott: brott mot brottsbalken, brott mot alkohollagen 1994: 1738, brott mot lagen 1961:181 om försäljning teknisk sprit av m.m., brott mot lagen 1977:292 om tillverkning drycker, av m.m., brott mot lagen 1977:293 handel med drycker, om brott mot narkotikastrafflagen 1968:64, brott mot lagen 1960:418 straff för varusmuggling, om

brott mot skattebrottslagen 1971:69,

brott mot uppbördslagen 1953:272, 10. brott mot lagen 1986:436 om näringsförbud, 11. brott mot lagen 1991:1969 om förbud mot vissa dopningsmedel, 12. brott mot 1 § andra stycket, 4 eller 4 § lagen 1951:649 a om straff för vissa trafikbrott, 13. brott mot vapenlagen 1996:67, 14. brott mot vapenförordningen 1996:70,

15. brott mot livsmedelslagen 1971:511,

16. brott mot aktiebolagslagen 1975: 1385,

17. brott mot lotterilagen 1994:1000,

18. brott mot lagen 1982:636 anordnande visst autoom av matspel, 19. brott mot ordningslagen 1993: 1617, 20. brott mot lagen 1987:375 förbud mot s.k. bastuklubbar om och andra liknande verksamheter, 21. brott mot hälsoskyddslagen 1982:1080, 22. brott mot lagen 1960:419 förbud i vissa fall mot införsel om av spritdrycker,

122 Författningsförslag

23. brott mot lagen 23. brott mot lagen 1962: 120 straffi vissa fall 1962:120 om straffi vissa fall om

for oriktig ursprungsdeklaration för oriktig ursprungsdeklaration

m.m., eller m.m. 24. brott mot lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgzfter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1998.

1 Senaste lydelse 1996:77

F

örfattningsförslag

31 till

Förslag förordning om ändring i skattebetalningsförordningen 1997:750

Regringen föreskriver 31 §

att skattebetalningförordningen

1997:750 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31§

Skattemyndigheten skall Skattemyndigheten skall

skicka ett besked enligt 11 kap. skicka ett besked enligt 11 kap.

15 § skattebetalningslagen 15 § skattebetalningslagen 1997:483 till den skattskyldige 1997:483 till den skattskyldige

senast den 15 september taxe- senast den 15 juli taxeringsåret, ringsåret, om ett grundläggande ett grundläggande beslut om om beslut om årlig taxering har fat- årlig taxering har fattats senast tats senast den 15 augusti på den 15 juni. grundval av en förenklad självdeklaration enligt 2 kap. 11 § lagen 1990:325 om självdekla-

ration och kontrolluppgifter.

Om det grundläggande beslu- Fattas grundläggande beslut tet om årlig taxering fattas efter årlig taxering efter den 15 om den 15 augusti, skall skattemyn- juni taxeringsåret skall skattedigheten upplysa den skattskyl- myndigheten snarast och senast dige detta och att sådant den 15 december taxeringsåret om om besked som avses i första styck- sända sådant besked som avses et kommer att skickas till honom i första stycket. senast den 15 december.

Denna förordning träder i kraft den l januari 2000 och tillämpas

Första gången vid 2000 års taxering.

124 F örfattningsförslag SOU 1998: 12

32 Förslag till förordning 1998:000 med bemyndi-

för Riksskatteverket meddela vissa före-

gande att

skrifter till lagen 1997:323 om statlig fönnögenhets-

skatt

Regeringen föreskriver följande.

Regeringen bemyndigar Riksskatteverket att meddela sådana verkställighetsföreskriñer om värdering av fordon som avses i 17 a § lagen 1997:323 statlig förmögenhetsskatt. om

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering.

1 Utredningsuppdraget och dess

genomförande

1.1 Uppdraget

Skattekontrollutredningens direktiv dir. 1995:12 vilka återges i sin

helhet i bilaga innefattar ett uppdrag består tre från som av varandra avgränsbara delar. Den första delen har varit att analysera hur

den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar förhåller sig till

artikel 6 i Europakonventionen och till den enskildes rätt att förhålla

sig passiv i brottsutredningar samt utforma de förslag kan moti-

som veras av analysen. Utredningen avgav i denna del i juni 1996 delbetänkandet Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen SOU 1996:116. Den andra frågan har gällt att utforma obligatorisk kontrollen uppgiftsskyldighet om reavinster och reaförluster vid avyttring av aktier och andra finansiella instrument. Utredningen har i denna fråga i mars 1997 överlämnat delbetänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper SOU 1997:27.

Skattekontrollutredningens huvudsakliga uppgift är att göra

en översyn av lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK. Utredningen lägger i förevarande slutbetänkande fram förslag i denna del. Utredningen har nu koncentrerat sig på de i direktivet anförda

huvudfrågoma,

att göra en systematisk översyn nuvarande bestämmelser - av om

uppgiftsskyldighet och att utarbeta så enkla och enhetliga regler

som möjligt, att utvärdera reglerna förbindelse att lämna kontrolluppgift om om ränta inlåningskonto i utlandet och utdelning på utländska

fondpapper som förvaras i depå eller kontoförs i utlandet och föreslå de förbättringar som är motiverade och att se över bestämmelserna om skattetillägg vid skönstaxering

på grund av utebliven deklaration.

Inkomst- och förmögenhetsbeskattningen bygger

i dag på en självdeklaration som avlämnas under att uppgifterna är ansvar sanna

126 Utredningsuppdraget och dess genomförande

och fullständiga. För att möjliggöra en riktig taxering avlämnas ett stort antal kontrollupppgifter varje år. Det innebär att taxeringskontrollen löntagare allt har inriktats att kontrollera att uppav mer giftsskyldigheten har fullgjorts riktigt och fullständigt. Kontrolluppgifterna är därmed den väsentligaste förutsättningen för att numera åsätta rätt taxering för det stora flertalet som skall deklarera genom

att lämna en förenklad självdeklaration.

För näringsidkare lämnas inte några kontrolluppgifter. Ett sådant system skulle oöverskådligt och ohanterbart i taxeringssamvara manhang. Näringsidkare skall lämna en självdeklaration och standardiserade räkenskapsutdrag. Dessa utdrag tillkom för att fä ett mer enhetligt uppgiftslämnande från företagen, för att anpassa uppgiftslämnandet till företagens bokföring och för att möjliggöra ett rationellt urval av kontrollobjekt. mer

Bestämmelserna om deklarations- och uppgiftsskyldigheten i

LSK har vuxit fram sedan början detta århundrade. Lagstiftningav har med tiden blivit allt svåröverskådlig och reglerad på deen mer taljnivå. Utredningen har bemyndigats att ta frågor som har anknytupp

ning tilll uppgiftsskyldigheten i självdeklaration och kontrollupp-

gifter. Utredningen har mot bakgrund detta bl.a. funnit anledning av över möjligheten att förenkla deklarationsförfarandet och då att se

såväl frågan skall lämna självdeklaration, som vid

om vem som en vilken tidpunkt den senast skall lämnas. Ytterligare frågor som speciellt kan nämnas är förtryckning av uppgifter i självdeklarationen

och självdeklaration skall kunna lämnas genom ombud.

om Utredningen lägger i slutbetänkandet även fram förslag i frågor har kommit under utredningens gång och som är väsentliga som upp att ta till behandling i detta sammanhang. Härmed avses förslag upp utländska betalningsmottagares skatteregistemummer o.dyl. om samt möjlighet för den kan antas vara skyldig att lämna om som kontrolluppgift att hos Riksskatteverket kunna få besked om kon-

trolluppgiftsskyldighetens räckvidd.

1.2 Utredningsarbetet

Huvudarbetet i slutbetänkandet har varit att göra en teknisk översyn

lagen 1990:325 självdeklaration och kontrolluppgifter. Det-

av om ta arbete kan indelas i två underavdelningar, deklarationsförfarandet och kontrolluppgiftslämnandet. Utredningen har i dessa frågor, och

SOU 1998: 12 Utredningsuppdraget och dess genomförande 127

i övriga frågor berör skatteförvaltningen, samrått med

som en

referensgrupp från Riksskatteverket. Utredningen har vad gäller frågan utvidgad uppgiftsskyldig-

om

het i entreprenadförhållanden samrått med Branschsaneringsutred-

ningen dir. 1995:142, Ju 1995:11. En sekretariatet i Skattekonav trollutredningen utarbetad promemoria i ärendet har överlämnats till

Branschsaneringutredningen. Promemorian har därefter tagits i

dess slutbetänkande Branschsanering och andra metoder mot eko- brott SOU 1997:11 1 som bilaga

2 Lagen om självdeklaration och

kontrolluppgifter

2.1 Kort historik

Med förordningen 1902:84 inkomstskatt infördes i Sverige om systemet med en progressiv inkomstskatt och skyldighet att lämen na uppgifter till ledning för den taxeringen. För stor del egna en av dagens tenner och synsätt på taxering och beskattning och till det som i dag utgör taxeringslagen 1990:324 och lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, lades grunden redan i början detta århundrade. Inkomstskatten var från början en extra skatt togs ut fast som egendom, kapital och arbete. I förordningen bl.a de avdrag angavs som var tillåtna, var taxering skulle ske och för kontrolluppgift vem skulle lämnas. För att skatten skulle kunna tas ut måste de skattskyldiga själva lämna uppgifter. Förordningens bestämmelser taxeringsförfarandet och konom

trolluppgifter fördes redan år 1910 över till förordning taxe-

en om

ringsmyndigheter och förfarandet vid taxering. Denna systematik

behölls sedan genom 1928 års taxeringsförordning och 1956 års taxeringslag.

Kontrolluppgiftsskyldigheten i 1910 års förordning var i huvud-

sak inriktad den som hade erhållit lön, naturafönnån eller pension av en offentlig arbetsgivare och aktieutdelning. Inkomsten för anställda i privat verksamhet skulle redovisas först när antalet stadigvarande sysselsatta uppgick till minst fem. Efter anmaning skulle dock andra arbetsgivare lämna kontrolluppgifter.

Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

År 1991 genomfördes genomgripande förändringar av skatteorganisationen och de olika förfarandena på skatteområdet. Den gamla taxeringslagen 1956:623, GTL, upphävdes och två laersattes av

S 18-0455

130 Lagen självdeklaration och kontrolluppgifter

om

taxeringslag 1990:324, TL, och en lag 1990:325 om gar, en ny

självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK.

Till LSK har förts de bestämmelser i GTL som behandlade uppgiftsskyldigheten. I samband härmed gjordes också redaktionell en översyn bestämmelserna. LSK innehåller i dag dels de bestämav melser reglerar skall lämna självdeklaration till som vem som en ledning taxeringen och vad denna deklaration skall inför den egna nehålla för uppgifter, dels skall lämna en kontrolluppgift vem som till ledning för taxering och vad denne skall lämna för uppannans gifter. Lagen innehåller också vissa kompletterande bestämmelser för uppgiftsskyldighetens fullgörande.

2.2 Utredningens utgångspunkt

LSK är i dag indelad i fyra kapitel. Utgångspunkten för utredningens

arbete har varit att strukturera innehållet i lagen så att överskådligheten ökas, att bearbeta lagtexten redaktionellt och att flytta de bestämmelser inte behöver i lagfonn till författning av lägre som vara dignitet, alternativt att möjliggöra för myndighet att utfärda verkställighetsföreskrifter.

Antal kapitel

Utredningen har i sitt förslag till lag om självdeklaration och konny trolluppgifter häreñer benämnd NLSK disponerat de bestämmelser förslås ingå i lagen i 15 kapitel. Utredningens ambition har varit som att göra lagen lättöverskådlig och att i varje kapitel samla bestäm-

melser som inriktas på ett specifikt område.

Bestämmelser skyldigheten att lämna kontrolluppgifter

om

Även regeringen vid införandet LSK prop l989/90:74

om av

gjorde genomgripande redaktionell översyn kontrolluppgifts-

en av bestämmelserna är flera bestämmelser i dag obsoleta eller obehövliga. De bestämmelser i LSK reglerar den obligatoriska kontrollsom

uppgiftsskyldigheten är i allmänhet uppbyggda så sätt att det i

varje enskild bestämmelse för vad kontrolluppgift skall lämanges skall lämna sådan uppgift, för kontrolluppgift nas, vem som vem

SOU 1998: 12 Lagen självdeklaration och kontrolluppgifter 131

om

skall lämnas och vad kontrolluppgiften skall innehålla. Dessutom är

. det inte ovanligt att det i den enskilda bestämmelsen eller i en kompletterande bestämmelse föreskrivs undantag avseende så- - om

väl kretsen av uppgiftsskyldiga som för vissa slags uppgifter. Före-

skrifter som behandlar vad kontrolluppgiftema skall innehålla i form

av identifikationsuppgifter och liknande återges ofta såväl i de en-

skilda bestämmelserna i de bestämmelserna som gemensamma om

kontrolluppgiftema. Denna och andra typer av upprepningar är onö-

diga och minskar överskådligheten i lagstiftningen. De bör därför tas bort. En annan brist i lagstiftningen är att det för vissa fall av uppgiftsskyldighet i minsta detalj är reglerat vad uppgiften skall innehålla eller vem som skall lämna uppgiften, medan föreskrifter om uppgiftsskyldigheten i andra fall allmänt hållna, är mer i synnerhet avseende vilka uppgifter som skall redovisas i kontrolluppgiften. Vad gäller den nuvarande detaljnivån kan konstateras att flera av detaljfrågoma är av sådan typ att de typiskt sett borde kunna regleras genom tillämpningsföreskrifter eller t.o.m Riksskattever- - genom kets utformning av kontrolluppgiftsblanketten. Uppräkningar kretsen uppgiftsskyldiga för vissa typer av av av utbetalningar borde kunna ersättas med bestämmelser att som anger den som har betalat ut ersättningen eller motsvarande skall lämna

kontrolluppgiften, jfr utformningen av 3 kap. 4 § LSK.

Under hand har också inhämtas att Riksskatteverket på grund av detaljnivån i den nuvarande lagstiftningen att det inte är lämpanser

ligt att genom tillämpningsföreskrifter förordna vad kontroll-

en uppgift i det enskilda fallet skall innehålla. Mot bakgrund av det anförda bör en ansats vid översynen att vara

bestämmelserna skyldigheten att lämna kontrolluppgifter i större

om utsträckning än i den nuvarande lagstiftningen skall meddelas genom verkställighetsföreskrifter av regeringen eller, efter regeringens

bemyndigande, av Riksskatteverket.

Det finns ett stort antal bestämmelser i LSK reglerar vilka som uppgifter Skattemyndigheten eller Riksskatteverket får inhämta hos tredje man efter föreläggande. Samtliga dessa bestämmelser fördes över från GTL till LSK vid den senare lagens tillkomst. Genom införandet av bestämmelsen om föreläggande rättshandling i om 3 kap. 50 a § LSK har flertalet dessa äldre bestämmelser förlorat av i betydelse. Det bör därför undersökas i vilken utsträckning be-

stämmelserna om tredjemansföreläggande kan omarbetas och för-

enklas.

132 Lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter

En annan utgångspunkt vid översynen bör vara att skyldigheten att lämna kontrolluppgifter utan föregående föreläggande i första hand bör inriktas sådana utbetalningar m.m. för vilka utbetalaren är skyldig att göra skatteavdrag enligt skattebetalningslagen 1997:483 eller lagstiftning respektive andra uppgifter som annan är betydelse för att fysiska och dödsbons inkomster och av personers förmögenhet skall kunna förtryckas. Kontrolluppgifter om utbetalningar till näringsidkare bör i första hand inhämtas genom riktade kontroller. Det bör vidare undersökas i vilken utsträckning olika regler om Uppgiftsskyldighet finns intagna i annan lagstiftning kan flyttas som till NLSK.

Lagförslagets systematiska uppbyggnad

Utredningen föreslår att NLSK disponeras på följande sätt

1 kap. Allmänna bestämmelser 2 kap. Skyldighet att lämna självdeklaration m.m. 3 kap. Självdeklarationens innehåll 4 kap. Särskilda bestämmelser för handelsbolag m.fl. 5 kap. Kontrolluppgift om intäkt av tjänst m.m. 6 kap. Kontrolluppgift om avkastning på kapital m.m 7 kap. Kontrolluppgift om kapitalvinster m.m. 8 kap. Skyldighet att lämna kontrolluppgift i andra fall 9 kap. Om förbindelse att lämna kontrolluppgift m.m

10 kap. Uppgiftsskyldighet m.m. vid utlandstransaktioner

11 kap. Gemensamma bestämmelser om kontrolluppgifter m.m.

12 kap. Övrig uppgiñsskyldighet

13 kap. Anstånd 14 kap. Om föreläggande

15 kap. Övriga bestämmelser

3 Normgivningsmakten

En sammanfattande beteckning för den verksamhet hos riksdagen,

regeringen och andra offentliga organ som avser fastställande av

bindande rättsregler i form av lagar, förordningar och andra föreskrifter är normgivning. Tillkomsten av lagar och andra föreskrifter regleras i 8 kap. regeringsformen RF. Utmärkande för föreskrifterna är att de är bindande för myndigheter och enskilda samt att de har generell räckvidd prop. 1973:90 203. I 8 kap. RF fördelas s. normgivningen mellan olika organ och anges i vilken form den skall ske. Normgivningsmakten har enligt RF i första hand anförtrotts riksdagen och regeringen men befogenheten att besluta föreskrifter

kan i vissa fall överlämnas till förvaltningsmyndigheter, kommuner

och kyrkliga organ.

Normgivningsmaktens fördelning

Den primära uppgiften i 8 kap. RF är att fördela normgivningskompetensen mellan riksdagen och regeringen. Utgångspunkten är att viktigare ämnesområden skall regleras riksdagen lag av genom

det primära lagområdet medan mindre centrala områden har

tilldelats regeringen regeringens primärområde. Det primära lag-

området kan indelas i det obligatoriska lagområdet och det fakul-

tativa lagområdet. Det obligatoriska lagområdet omfattar sådana ämnen som måste regleras genom lag, vilket innebär att delegation till regering eller annan myndighet är utesluten. Inom det fakultativa lagområdet kan riksdagen delegera sin normgivningsmakt i första hand till regeringen. Riksdagen kan samtidigt föreskriva att rege-

ringen får överlåta förvaltningsmyndighet eller kommun att utfär-

da föreskrifter i ämnet. Utanför det primära lagområdet faller regeringens primärområde där regeringen enligt RF har anförtrotts behörighet att besluta en föreskrifter. Regeringens primärområde omfattar enligt 8 kap. 13 §

134 Normgivningsmakten SOU 1998: 12

första stycket RF dels föreskrifter om verkställighet av lag, dels föreskrifter som inte enligt grundlag skall meddelas av riksdagen, den s.k. restkompetensen. Föreskrifter om riksdagen, riksdagens myndigheter och den kommunala beskattningen är enligt andra stycket i paragrafen uttryckligen undantagna från regeringens kompetens.

Beskattningsmakten

Föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda eller i övrigt avser ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden skall enligt 8 kap. 3 § RF meddelas genom lag. Bestämmelsen omfattar endast betungande regler. De föreskrifter som avses skall gälla åligganden för enskilda, varmed avses skyldighet att företa eller underlåta vissa handlingar, eller ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, varmed avses ingrepp i den enskilda rättssfaren. Till sådana förskrifter räknas bl.a. föreskrifter om skatt till staten 8 kap. 3 § andra stycket RF. Med det allmänna avses i första hand stat och kommun. Hit räknas också enskilda rättssubjekt till vilka förvaltningsuppgifter har överlämnats enligt 1 1 kap. 6 § tredje stycket RF Håkan Strömberg, Normgivningsmakten enligt 1974 års regeringsform, 1989, s. 66-67, hädanefter benämnd H S. Grunderna för den kommunala beskattningen skall bestämmas genom lag 8 kap. 5 § RF, medan kommunerna själva bestämmer skattesatsen 1 kap. 7 § RF. De föreskrifter som avses i 8 kap. 3 § RF hör till stor del till det fakultativa området. Detta gäller dock inte föreskrifter om skatter. Av inledningen till 8 kap. 7 § RF framgår att föreskrifter om skatter inte får meddelas av något annat organ än riksdagen. Beskattningsmakten faller således in under det obligatoriska lagområdet. Motsvarande gäller i fråga om föreskrifter som i något avseende begränsar omfattningen av ett tidigare ingrepp i enskildas förhållanden. Även sådan begränsning skall således ske i lagform. en I prop. 1973:90 s. 301 ges som exempel en föreskrift som öppnar en ny möjlighet till avdrag vid beräkningen av beskattningsbar inkomst för bestämmande av statlig inkomstskatt. Med föreskrifter om skatt avses inte bara de materiella Skattereg-

lema vem som är skattskyldig, underlaget för skatten, skattesats

o.dyl. som direkt reglerar skattens tyngd och fördelning utan även

Normgivningsmakten 135

de regler som avser grunderna för taxerings- och uppbördsförfarandet prop. 1973:90 302. s.

Riksdagens delegationsmojlighet på skatteområdet

Såsom tidigare framgått har riksdagen tillagts makten att besluta om skatt till staten. Riksdagens beskattningsmakt har ansetts så viktig att statlig skatt har uteslutits från det område för delegation som regleras i 8 kap. RF. Riksdagens behörighet att delegera till regeringen har i 8 kap. 8 § RF begränsats till frågor om anstånd med betalning av skatt, både statlig och kommunal. Delegationen skall ha form av en lag och regeringens föreskrifter skall ges i förordningsform. Riksdagen kan också enligt 8 kap. 9 § RF till regeringen lag degenom legera frågor om tull införsel av varor och avgifter till det allmänna.

Regeringens primärområde verkställighetsföreskrifter -

Enligt 8 kap. 13 § första stycket 1 får regeringen besluta föreskrifter om verkställighet av lag. Med föreskrifter verkställighet lag om av avses enligt förarbetena prop. 1973:90 s. 21 1 i första hand tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär, t.ex. formulär och tabeller eller föreskrifter om myndigheternas handläggningsrutiner. I propositionen dock att det i vissa fall är ofrånkomligt att tillanges låta att regeringen med stöd av sin behörighet att besluta verkställighetsföreskrifter i materiellt hänseende fyller ut en lag, även om lagen i och för sig befinner sig inom det obligatoriska lagområdet.

En förutsättning är emellertid att regleringen inte tillförs något

väsentligt nytt genom den av regeringen beslutade föreskriften. Regeringen är förhindrad att i en verkställighetsföreskrift besluta om något som kan upplevas som ett nytt åliggande för enskilda eller om

något som kan uppfattas som ett nytt ingrepp i enskildas personliga

eller ekonomiska förhållanden. En verkställighetsföreskrift får inte

heller innehålla straffbestämmelser eller andra sanktionsregler H S s. 133-134 och lagrådet i prop. 1987/88:3 s. 194 och 198. Om det är uppenbart att ett sådant överskridande har skett får föreskriften

inte tillämpas ll kap. 14 § RF.

Enligt formuleringen av 8 kap. 13 § kan regeringen meddela verkställighetsföreskrifter till lagar som hör till såväl det obligatoriska som det fakultativa lagområdet. Ett behov verkställighetsav

136 Normgivningsmakten SOU 1998: 12

föreskrifter föreligger dock bara inom det obligatoriska lagområdet och inom den del av det fakultativa området där delegation inte har skett. Den största betydelsen har verkställighetsföreskriftema fått inom den del av det obligatoriska området som avser betungande offentligrättsliga föreskrifter. Riksdagen är oförhindrad att genom lag meddela föreskrifter i ett ämne som ligger inom regeringens behörighetsområde. Därigekan riksdagen undandra regeringen beslutanderätten del nom över en frågor som annars faller under regeringens kompetens.

Regeringens delegationsmojlighet inom det primärområdet egna

Regeringen kan i förordning med föreskrifter om verkställighet av lag delegera till underordnad statlig förvaltningsmyndighet att meddela bestämmelser i det ämne som behandlas i förordningen. Regeringen har denna delegationsmöjlighet inom hela sitt primärområde. Med underordnad myndighet avses de statliga förvaltningsmyndigheterna under regeringen, t.ex. Riksskatteverket RSV. Delegationen till underordnad myndighet är i första hand avsedd att partiell, innebärande att regeringen överlåter bara en del av vara sin normgivningskompetens prop. 1973:90 s. 321. De delegationsmöjligheter har skrivits i regeringsformen som är avsedd att vara uttömmande prop.l973:90 s. 209.

Verkställighetsföreskrifter inom skatterätten

De materiella skattereglema skall meddelas i lagform och utrymmet

för att meddela utfyllande normer i form av verkställighetsföreskrif-

ter är begränsat. I fråga om förfaranderegler är däremot kravet lagform enligt förarbetena begränsat till grundema vilket ger regeringen ganska omfattande behörighet att meddela närmare en föreskrifter förfarandet. En konsekvens av detta är att materiella om

verkställighetsföreskriñer i stort sett har kommit till användning för

att fylla ut lagregleringen enstaka punkter och att allmänna tillämpningsförfattningar till de materiella skattelagarna inte förekommer. Skattelagar som innehåller förfaranderegler kompletteras däremot ofta med allmänna tillämpningsförordningar, t.ex. taxeringsförordningen 1990: 123 6, fastighetstaxeringsförordningen 1993:1199 och skattebetalningsförordningen 1997:750. I dessa

SOU 1998: 12 Normgivningsmakten 137

uppdrar regeringen viss förvaltningsmyndighet att meddela

ytterligare verkställighetsförskrifter i ämnet.

Inom fastighetstaxeringsväsendet har ett system med materiella

verkställighetsföreskrifter kommit till större användning. I RÅ 85 1:5 prövade Regeringsrätten om RSV i föreskrifter för fastighets-

taxering angående beräkning värdefaktom storlek för småhus gått

av utöver vad myndigheten kunnat föreskriva. Regeringsrätten anförde att begreppet bostadsyta inte hade bestämts närmare i 8 kap. 3 § FTL. Värdefaktom storlek kunde därför inte användas utan en närmare precisering. Genom RSVs förskrifter hade bestämmelsen fått ett preciserat innehåll. Den utfyllnad regeln skett stred inte av som mot bestämmelsens ordalydelse. Regeringsrätten utredde därefter motiven till 8 kap. 3 § FTL fann att inte heller dessa lämnade men tillräckligt besked om hur begreppet bostadsyta skulle förstås. RSVs verkställighetsföreskriñer angående beräkning värdefaktom storav lek kunde därför inte anses ha tillfört lagregeln något sådant element att föreskrifterna inneburit att RSV hade överskridit sina befogenheten Regeringsrätten har i RÅ 1988 ref. 151 prövat frågan giltigom heten av RSVs anvisningar till bestämmelserna i punkt 4 anvisav ningarna till 33 § KL tidsvinst vid med bil mellan bostad om resa och arbetsplats. Regeringsrätten, som tydligen uppfattade RSV:s anvisningar som föreskrifter och inte rekommendationer, ansåg att som den uttolkning av KLs bestämmelser som RSV hade gjort, gick utöver sådana verkställighetsföreskrifter som verket kunde meddela

med stöd av bemyndigande av regeringen. I stället innefattade de

en föreskrift skatt enligt 8 kap 3 § RF endast fick meddelas om som genom lag. För tillämpning av den tidigare gällande lagen 1959:552 om

uppbörd av vissa avgifter enligt lagen allmän försäkring,

om m.m.

AVGL hade Riksförsäkringsverket meddelat verkställighetsföres-

krifter för uppskattning värdet bilförmån. I RÅ 83 1:85 I av av upp-

kom frågan om en förvaltningsdomstol kunde frångå föreskrifterna. Regeringsrätten anförde att det generellt torde gälla att verkställighetsföreskrifter inte avskär förvaltningsmyndighet från rätt och i

-

vissa lägen skyldighet att direkt tillämpa lagreglema. Här framgick

dock av lag att schablon skulle tillämpas och detaljerade regler gavs

i lag om faktorer som skulle beaktas vid schabloniseringen. Mot

Sture Bergström ifrågasätter dock grundlagsenligheten verkställighetsföav reskriñema till fastighetstaxeringslagen i Skattenytt 1995 s. 418, RSV:s verkställighetsföreskriñer ur statsrättslig synvinkel.

138 Normgivningsmakten

denna bakgrund fann Regeringsrätten att det inte fanns utrymme för tolkning Riksförsäkringsverkets verkställigav lagen vid sidan om hetsföreskrifter. I RÅ 1986 ref. 158 det fråga grundlagsenligheten Riksvar om av försäkringsverkets föreskrifter angående uppskattningen av värdet bostadsförrnån vid bestämmande av underlag enligt 4 § AVGL. av Regeringsrätten konstaterade att de aktuella arbetsgivaravgiftema utgjorde skatter. Någon rätt för riksdagen att delegera beslutanderätten enligt 8 kap. 7 § RF förelåg inte. Regeringen kunde dock besluta verkställighetsföreskriñer till lag och också överlåta denna befogenhet till underordnad myndighet. De uttalanden som hade gjorts under förarbetena till AVGL ansåg Regeringsrätten peka att reglema hade avsetts få ett innehåll som i princip var likartat det som tillämpades inom beskattningsområdet och andra närliggande områden. Till de normer som tillämpades inom dessa områden hörde att jämkning i vissa fall kunde ske. Riksförsäkringsverkets föreskrifter anvisade inte någon jämkningsmöjlighet. Vid en prövning enligt ll kap. 14 § RF fann Regeringsrätten att föreskrifterna gick utöver vad lagen åsyftade och att värderingen därför inte kunde ske uteslutande med tillämpning av verkets föreskrifter.

Överväganden

Målet vad skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för avser taxeringen är att skapa en reglering som är överblickbar och som är uppbyggd tydliga och lättillämpade bestämmelser. En inte ovanav lig inriktning i lagstiftningsarbetet är att anförtro rätten att meddela

föreskrifter till myndighet den lägsta tillåtna norrngivningsnivån.

Som exempel kan nämnas skattebetalningslagen 1997:483. Vid be-

dömningen norrngivningsnivån måste emellertid också beaktas

av att vissa regler, i och för sig skulle kunna hänföras till en lägre som norrngivningsnivå, ändå kan behövas i lagen för att regleringen skall bli tydlig. Bestämmelserna i lagen 1990:325 självdeklaration och konom trolluppgifter LSK har i stor utsträckning samma utfomining som motsvarande bestämmelser i gamla taxeringslagen 1956:623, GTL. Reglerna från GTL flyttades nämligen år 1990 i princip oförändrade över till LSK. Flertalet regler i LSK är mycket omfattande och anger i detalj uppgiftsskyldighetens omfattning, se t.ex. 2 kap. 17 § LSK. I andra fall har lagstiftaren valt att i LSK ange endast grunderna för uppgiftsskyldigheten och komplettera dessa med hänvisning till en

SOU 1998: 12 Normgivningsmakten 139

de materiella skattereglema. I 2 kap. 10 § andra stycket LSK anges sålunda att självdeklarationen skall innehålla de uppgifter besom

hövs för att beräkna bl.a. fastighetsskatt enligt lagen 1984: 1052

om statlig fastighetsskatt eller expansionsmedelsskatt enligt lagen 1993: 1537 om expansionsmedel. Det är inte lätt att åstadkomma regler uppgiftsskyldigheten om som är tillräckligt detaljerade och samtidigt lättillgängliga och överskådliga. Utredningen anser emellertid att det finns förutsättningar att i viss utsträckning förenkla lagstiftningen. Utgångspunkten för

utredningens arbete är att begränsa detaljregleringen i lag samtidigt

som lagreglema ges en mer lättfattlig utfonnning. Mindre detaljerade eller uttömmande författningar leder i del en

fall till ett ökat behov föreskrifter. Regeringen har såsom tidigare

av redovisats möjlighet enligt 8 kap. 13 § första stycket RF att komplettera lag verkställighetsföreskrifter. genom Om en lagstiftning är mycket detaljerad är behovet verkställav ighetsföreskrifter normalt ringa. Om lagregel däremot är allmänt en hållen och ger begränsad ledning i det enskilda fallet, ökar behovet. Å andra sidan blir det då ofta svårt att dra gränsen för vad är som en godtagbar verkställighetsföreskrift. Risken för utfyllande föreatt en skrift skall underkännas rättstillämpande ökar då. För att av organ undvika tillämpningsproblem bör därför grunderna för utformningen av utfyllande verkställighetsföreskrifter tydligt i lag. anges Syftet med skyldigheten att lämna uppgifter i självdeklarationen

är att Skattemyndigheten skall kunna dels räkna ut korrekt skatt, dels

kontrollera lämnade uppgifter. Allmänt kan sägas att de materiella skattereglema är så utformade att det av reglerna framgår vilka uppgifter som behövs för deras tillämpning. Av reglerna i inkomstslaget tjänst och kapital framgår sålunda vilka intäkter som är skattepliktiga och vilka kostnader är avdragsgilla. Den skattskyldige som skall i sin självdeklaration lämna de uppgifter dessa intäkter och om utgifter som behövs för att skatten skall kunna beräknas. Inkomst näringsverksamhet skall enligt 24 § kommunalav

skattelagen 1928:370 KL beräknas enligt bokföringsmässiga

grunder om inte annat anges i KL. Enligt punkt 1 anvisningarna till av

paragrafen skall den skattemässiga inkomstberäkningen ske med ut-

gångspunkt i bokföringen. Det bokförda resultatet justeras i den

mån det föranleds av avvikande regler i KL. Bokföringsskyldighetens omfattning regleras i bokföringslagen 1976: 125 BFL. Redo-

visningskommittén har i sitt slutbetänkande Översyn av redovis-

ningslagstiftningen SOU 1996: 157 föreslagit bokföringslag. en ny I betänkandet anförs skäl mot delegation nonngivningmaksom av

140 Normgivningsmakten

ten på redovisningsområdet, redovisningsreglemas betydelse för skatteuttaget. Kommittén är av den uppfattningen att redovisnin gsregler inte får utfärdas i form föreskrifter med lägre konstitutioav nell än lag 150. Även för näringsidkare följer således status uppgifternas innehåll föreskrifter lämnas i lagforrn. av som Skattekontrollutredningen anser att det är obehövligt att i en lag gäller självdeklaration ange att uppgifter skall lämnas om vissa som förhållanden, det den materiella skatteregeln klart framgår att om av uppgiften behövs för tillämpningen dessa regler. Det får därför av tillräckligt i många fall att i NLSK använda samma teranses vara och uttryck i de materiella lagarna. Närmare föreskrifter mer som hur uppgiftsskyldigheten skall fullgöras bör enligt utredningens om mening kunna i form verkställighetsföreskrifter. ges av För kontrolländamål måste skattskyldiga i vissa fall lämna uppgifter inte i behövs för att räkna ut skatten. Som exempel kan som nämnas att, enligt 2 kap. 15 § LSK, skattskyldig som yrkar avdrag för skuldränta skall när kontrolluppgift inte skall lämnas i själv- - deklarationen lämna uppgifter skuldbeloppets storlek vid beom skattningsårets utgång och långivarens namn. Uppgiften har ingom betydelse för skatteuträkningen väl för kontroll av att en aven men

dragsgill skuldränta föreligger. Uppgiftsskyldighet av nu nämnt slag

bör enligt utredningens bedömning framgå bestämmelserna i av NLSK. Det finns inga formella krav att det lagregel skall framgå av en

att det förekommer verkställighetsföreskrifter. Inom vissa områden

kan det dock lämpligt att, i informationssyfte, låta lagtexten ge vara

upplysning att verkställighetsföreskrifter finns. De materiella

om skattereglema är ständigt föremål för ändringar. Detta gäller särskilt

inom de områden där uppgiftsskyldigheten är omfattande, t.ex. när-

ingsverksamhet. Skatteförvaltningens behov uppgifter och därav med också behovet verkställighetsföreskrifter är till stor del beroav ende de materiella reglemas innehåll. Utredningen har mot denna av bakgrund valt att i förslaget till lagtext inte generellt upplysa om exisådana föreskrifter. stensen av

4 F deklarations-

örenklingar av

förfarandet

4.1 Det förenklade deklarationsförfarandet

4.1.1 Deklarationsförfarandet i

dag

Den förenklade självdeklarationen infördes vid 1987 års taxering för att underlätta deklarationsförfarandet för det stora flertalet skattskyldiga med okomplicerade inkomst- och förmögenhetsförhållanden. Införandet av systemet med den förenklade självdeklarationen kom att påtagligt förenkla hanteringen deklarationema för både skatteav myndighetema och de skattskyldiga. Efter förslag av Riksskatteverket i rapporten Vidareutveckling den förenklade självdeklaraav tionen RSV Rapport 1992:3 infördes fr.o.m. 1995 års taxering bestämmelser om ett ytterligare förenklat deklarationsförfarande för löntagare m.fl. jfr prop. 1992/93:86 om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet. Det nya förfarandet innebär att en förtryckt blankett för förenklad självdeklaration sänds ut före den 15 april taxeringsåret till samtliga berörda skattskyldiga, dvs. fysiska personer och dödsbon, som under beskattningsåret enbart har haft inkomst hänförlig till inkomstslagen tjänst eller kapital 2 kap. 11 § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter, LSK. Undantag från möjligheten att använda den förenklade deklarationsblanketten har gjorts för skattskyldig har inkomst som av näringsverksamhet, är företagsledare eller delägare i fåmansföretag m.fl., skattskyldig som skall redovisa mervärdesskatt i sin självdeklaration, inte har varit bosatt i Sverige under hela beskattsom ningsåret samt den som inte har mottagit förtryckt blankett för en förenklad självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret 2 kap. 13 § LSK. De nu nämnda skall deklarera genom att lämna en särskild självdeklaration. Innehållet i den förtryckta blanketten för förenklad självdeklaration är sådant att det för ett stort antal deklaranter inte krävs några

142 Förenklingar deklarationsförfarandet

av

ytterligare uppgifter för att åsätta en riktig taxering, fastställa pensionsgrundande inkomst och göra en korrekt skatteberäkning. Förutom den förenklade självdeklarationsblanketten erhåller deklaranten en specifikation som visar de kontrolluppgifter som har kommit till Skattemyndigheten preliminär skatteuträkning. Deksamt en laranten får därefter en viss tid sig för att kontrollera uppgifterna och korrigera om någon uppgift är felaktig eller saknas. Dessa uppgifter skall lämnas blanketten som sedan undertecknas och lämnas intill Skattemyndigheten 2 kap. 12 § LSK. Det nya deklarationsförfarandet bygger på en utökad skyldighet att lämna kontrolluppgifter om bl.a. utgiftsräntor, avgifter för pensionsförsäkringar och tomträttsavgälder. I 3 kap. LSK föreskrivs en omfattande skyldighet för arbetsgivare, sociala myndigheter, banker, kreditinstitut m.fl. att lämna kontrolluppgifter till ledning för inkomsttaxeringen. Uppgifterna avser i första hand inkomst av tjänst och kapital. Skyldigheten har utvecklats efter hand jfr bl.a. prop. 1994/95:209 Kontrolluppgiftsskyldighet vid avyttring av värdepapper m.m. och kan, med undantag för realisationsvinster, anses vara nära nog heltäckande för tjänste- och kapitalinkomster. Riksskatteverket föreslog i RSV Rapport 1992:3 att den skattskyldige skulle få en förtryckt blankett med en komprimerad sammanställning av inkomst- och avdragsposter i respektive inkomstslag taxeringsförslag och en preliminär skatteuträkning. Till detta skulle fogas bl.a. en specifikation över kontrolluppgiftema och en blankett för tilläggsuppgifter. Den som var nöjd med det taxeringsförslag som Skattemyndigheten sände ut och som inte hade några tilläggsuppgifter att lämna skulle inte behöva göra något mer. Framkom inga nya uppgifter skulle det förtryckta förslaget läggas till grund för taxeringen, fastställandet av den pensionsgrundande inkomsten och den slutliga debiteringen av skatter och avgifter s. 99- 100 Riksskatteverkets förslag, som innebar att en skattskyldig som

inte hade något att invända mot ett utsänt taxeringsförslag tyst skulle

kunna godkänna detta, varefter deklarationen skulle anses avgiven heder och samvete, mötte kritik i remissbehandlingen. Ett övervägande antal instanser som yttrade sig i frågan förordade ett system där den förtryckta förenklade deklarationsblanketten skall undertecknas av den skattskyldige och lämnas in till skattemyndigheten. Man ansåg att det bl.a. av rättssäkerhetsskäl inte var acceptabelt att likställa passivitet med aktivt handlande i fråga om det rättsliga ansvaret för deklarationsuppgiftema. Ansvar för passivt skattebedrägeri skulle med den föreslagna konstruktionen bli svårt att

Förenklingar deklarationsförfarandet 143

av

utkräva, då det skulle bli nästan omöjligt för åklagaren att motbevisa en invändning från den skattskyldige att han inte hade tagit del av eller kunnat ta del av taxeringsförslaget. Den förhöll sig totalt som passiv skulle därmed svårare att straffa än den lämnade vara som en deklaration men med oriktig uppgift. Det redan direkt en var ovanligt med anmälningar om brott mot "vanliga löntagare", och det framlagda förslaget skulle göra utrymmet för straffansvar ännu mindre, anfördes det. I prop. 1992/93:86 om ytterligare förenklingar i deklarationsförfarandet anförde föredragande statsrådet att det inte är acceptabelt att den skattskyldige passivitet skall godkänna det taxegenom ringsförslag som Skattemyndigheten har skickat ut. Den skattskyldige måste känna att det är han står för uppgifterna i deklarasom tionen, även till den del de är förtryckta. Detta åstadkoms att genom den skattskyldige, liksom tidigare, fullgör sin deklarationsskyldighet genom att underteckna blanketten och skicka tillbaka den till skattemyndigheten även i de fall han inte har ändrat eller lagt till någon uppgift. Statsrådet anförde vidare att detta förfarande emellertid medför vissa administrativa nackdelar. Systemet måste innehålla bl.a. rutiner för föreläggande att inkomma med den förenklade deklarationen i de fall någon underskriven deklarationsblankett inte skickas tillbaka och för påförande förseningsavgift i de fall blanketten skickav as för sent. Rutinen innebär också ökad hanteringskostnad en eftersom den medför att mellan 3,5 och 4 miljoner deklarationer måste skickas trots att den skattskyldige inte har någon tilläggsuppgift att lämna. Samtidigt medför det att slutskattsedel inte kan skickas ut i juni utan först i augusti månad taxeringsåret s. 39-40. Skatteutskottet tillstyrkte förslaget i propositionen bet. l992/93:SkUl 1 och lagstiftningen utformades så att även den som

inte lämnar tilläggsuppgift i sin självdeklaration skall underteckna

blanketten och lämna den till Skattemyndigheten SFS 1992: 1659. Vid frågans behandling i Skatteutskottet reserverade sig de socialdemokratiska ledamötema. De anförde att det förfarandet bör fölnya jas upp noggrant och att man på basis av vunna erfarenheter ånyo skall granska möjligheten att införa ett system som innebär att det

förtryckta deklarationsförslaget kan läggas till grund för taxeringen

även utan att den skattskyldige har återsänt blanketten. Riksskatteverket återkom till frågan i sin rapport Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen RSV Rapport 1995: 10 och föreslog att fysiska och dödsbon, har rätt att lämna förenklad personer som en självdeklaration och som godkänner det förtryckta taxeringsförslaget

144 Förenklingar av deklarationsförfarandet

i den förenklade självdeklarationsblanketten, skall befrias från skyldigheten, och därmed också besväret, att lämna deklarationen. Riksskatteverket föreslog, utan att förorda någon av dem, två alternativa lösningar. Antingen skulle förslaget kunna genomföras sätt Riksskatteverket tidigare hade framfört i sin rapport 1992:3, så som att de fysiska och dödsbon godkänner ett taxeringspersoner som förslag och inte skickar blanketten till Skattemyndigheten som ha fullgjort sin deklarationsskyldighet. Alternativt skulle fysisanses ka och dödsbon kunna befrias från deklarationsplikten om personer de endast har uppburit sådan inkomst som skatteförvaltningen har kännedom obligatoriskt lämnade kontrolluppgifter och om genom för vilka inkomster det skall betalas preliminär A-skatt enligt uppbördslagen 1953:272, UBL. Det sistnämnda motsvarar, enligt Riksskatteverket, i princip den ordning som tillämpas i Danmark. Vid 1995 års taxering totalt 6,8 miljoner fysiska personer var deklarationsskyldiga. Inför taxeringen ansågs 5 453 000 eller cirka 80 procent kunna lämna förenklad självdeklaration. I mitten av en augusti 1995 hade 5 420 000 förenklade deklarationer kommit och grundregistrerats. Av de inkomna deklarationema innehöll ca 40

procent någon form tilläggsuppgift. Övriga förenklade självdekla-

av rationer innehöll inga uppgifter utan endast namnteckning. nya Riksskatteverket hade inför taxeringen räknat med att ca 50 procent de inkomna deklarationema skulle innehålla tilläggsuppgift av RSV Rapport 1995:10, s. 74. Huvuddelen av tilläggsuppgiftema avsåg avdragsyrkanden, och då mest avdrag för kostnader för resor till och från arbetet. I inkomstslaget kapital gjordes ändringar främst beträffande fördelningränteavdrag mellan makar samt redovisades realisationsvinster en av och realisationsförluster för avyttringar av fastigheter, bostadsrätter och värdepapper. F år 1995 har Skattemyndigheten infört en ny rättelserutin r.o.m.

avseende kontrolluppgifter. Har en kontrolluppgift ändrats eller har

kommit efter förtryckningen och har deklaranten inte beaken ny

tat den tilläggsuppgift i deklarationen, skickas en under-

genom rättelse ändring maskinellt till personen. Kommer han inte om

med någon invändning läggs uppgiften till grund för taxeringen. Be-

slutet meddelas anmärkning slutskattsedeln. Antalet genom en ändringar uppgick vid 1995 års taxering till något över 100 000 och vid 1996 års taxering till ca 45 000. Det totala antalet förtryckta kontrolluppgifter var samma år ca 43 miljoner. Enligt Riksskatteverkets uppfattning hade taxeringsförsla-

SOU 1998: 12 F örenklingar deklarationsförfarandet 145

av

gen vid 1995 års taxering en hög kvalitet och en obetydlig felfrekvens RSV Rapport 1995:10 s. 74-77. För taxeringsåret 1996 har antalet "rena" förenklade självdeklarationer ökat, främst beroende att beloppsgränsen för avdrag för kostnader för resor till och från arbetet har höjts till 6 000 kr. Enligt uppgift från Riksskatteverket har tilläggs-eller ändringsuppgift lämnats i endast 33 procent av de inkomna deklarationema.

4.1.2 Deklarationsförfarandet i andra nordiska

länder

Utredningen redovisar här hur deklarationsförfarandet är utformat i de andra nordiska länderna. Att just dessa har valts beror att deras system ligger nära det svenska med avseende på såväl skattereglernas uppbyggnad som administrativa traditioner.

Danmark

Danmark har sedan inkomståret 1988 ett beskattningsförfarande med en förenklad självdeklaration som i likhet med det svenska systemet bygger på metoden att förtrycka och sända ut blankett med ett en färdigt taxeringsförslag. Till skillnad från vad som gäller i Sverige har man i Danmark från början utformat systemet på så sätt att den

skattskyldige inte behöver skicka blanketten om han inte har

några kompletterande uppgifter att lämna. Det danska systemet innebär således att vissa skattskyldiga får en förtryckt blankett för självdeklaration under april månad. För de skattskyldiga där skattemyndigheten redan har tillgång till alla inkomstuppgifter sänds samtidigt en skattsedel på danska årsopgörelse ut med uppgift om skatten samt hur skattepliktig inkomst och förmögenhet räknats ut. Den som har överskjutande skatt får samtidigt en check beloppet. Beträffande skattskyldiga där Skattemyndigheten inte redan vid utsändandet av den förtryckta självdeklarationen har alla uppgifter för att rätt kunna ange den skattepliktiga inkomsten sänds årsopgörelsen ut senare. Avgränsningen görs så att de som föregående år inte lämnade tilläggsuppgift fär både självdeklarationsblankett och en årsopgörelse. Av 3,8 miljoner förenklade självdeklarationsblanketter sänds 2,3 miljoner ut med årsopgörelse och 1,5 miljoner utan årsop-

görelse. Antalet utökade självdeklarationer motsvarande den sär-

skilda självdeklarationen är 587 000.

146 Förenklingar deklarationsförfarandet

av

Deklarationsskyldig fysisk person och dödsbo skall lämna deklarationen senast den 1 maj året efter inkomståret. Den som är bokförings- eller räkenskapsskyldig och med denne samlevande make skall lämna deklarationen senast den 1 juli. Den som inte lämnar deklarationen i rätt tid påförs förseningsavgift skattetillaeg om en 200 kr för varje dag deklarationen inte har kommit in, dock som maximalt 5 000 kr. Befrielse kan medges helt eller delvis om det finns särskilda skäl. Utöver förseningsavgiften kan den skattskyldige åläggas dagliga böter för deklarationen. Skönstaxering kan att ge deklaration inte lämnas in till myndigheten. ske om

Rättelse och komplettering av den förtryckta självdeklarationen

kan även göras telefon med tonvalsfunktion genom att trycka på per knapparna i enlighet med de anvisningar som ges. Den personliga koden skall finns förtryckt på skattsedeln. Också dessa som anges uppgifter lämnas under straffansvar. En skattskyldig inte har lämnat en självdeklaration men som som får ett meddelande taxering som är för låg, skall upplysa skatteom myndigheten detta förhållande inom fyra veckor från motom tagandet meddelandet eller från deklarationstidens utgång. Den av

uppsåtligen underlåter detta straffas

som eller av grov oaktsamhet med böter § 16 andra stycket skattekontrolloven. Sker underlåtenheten med uppsåt att undandra det allmänna skatt, kan straffet bli häfte lindrigare form fängelse eller fängelse till två år

en av upp

§16 tredje stycket skattekontrolloven. Även bolag kan åläggas bötesansvar §16 fjärde stycket skattekontrolloven. Dessa bestämmelser gäller såväl den har mottagit förtryckt självdeklarasom en tionsblankett och felaktigt inte sänder den, som den inte har fått någon blankett och när han fått ett felaktigt skattebeslut inte som meddelar Skattemyndigheten dessa felaktigheter. Det gäller också i övrigt den skönstaxeras till ett för lågt belopp. Den som i övrigt som underlåter att deklarera med uppsåt att undgå att bli taxerad kan straffas med böter, häfte eller fängelse i upp till två år § 15 skattekontrolloven. Den med uppsåt att undandra det allmänna skatt avger oriksom tig eller vilseledande uppgift till ledning för beslut om en person är skattskyldig, taxering eller skatteberäkning straffas för skattebedrägeri med böter, häfte eller fängelse till två år. Sker överträupp delsen oaktsamhet är straffet böter eller, vid försvårande av grov omständigheter, häfte § 13 skattekontrolloven. Bötesansvar kan påföras ett företags ägare även han själv inte har förfarit uppsåtom ligt eller varit oaktsam § 18 skattekontrolloven. För skattebedräge-

SOU 1998: 12 Förenklingar deklarationsföifarandet 147

av

av särskilt grov beskaffenhet är straffet fängelse till fyra år

upp § 289 borgerlig straffelov.

Befogenheten att utdöma straff ligger hos domstolarna, i

men praxis fastställs de flesta böter skatteområdet administrativt. Vid överträdelser av 13 och 16 skattekontrolloven kan den skattskyldige således påföras böter i administrativ ordning. Överträdelsen skall ha skett uppsåt eller oaktsamhet. av av grov Bevisbördan för det straffbara åvilar i sådana fall skattemyn-

digheten. En förutsättning är att den skattskyldige erkänner över-

trädelsen och förklarar att han skall betala angivna böter inom en viss tid. Den har godkänt ett förelagt förslag kan emellertid som ångra sig inom sex månader. Målet förs då till domstol. Straffbestämmelsen i § 16 skattekontrolloven fick sin nuvarande lydelse 1988 i samband med att de nya deklarationsreglema infördes. Bestämmelsen har kritiserats såväl företrädare för den dansav

ka skatteförvaltningen som av domare och advokater. Kritikerna har

anfört att det råder stor osäkerhet tillämpningen. En väsentlig del om av kritiken gäller det förhållandet att den skattskyldige drabbas av straff om han inte inom viss tid reagerar mot ett meddelande som visar en för låg taxering. Bl.a. har pekats att straffpåföljd kan

undvikas beroende på vilken förklaring lämnar till sin

personen underlåtenhet. Det danska Retssikkerhedsudvalget, som har till uppgift att ge skatteministem råd i rättssäkerhetsfrågor, har i redogörelse från en 1996 kommenterat vissa domar i detta avseende och anfört bl.a. att deklarationsreformen år 1989 genomfördes för att underlätta för

medborgarna att deklarera. Det förelåg en risk att reformens tanke

skulle gå förlorad gjordes för sträng. Därför om ansvarsnonnen

tycktes priset för deklarationsreformen vara att det kriminaliserade

området i § 16 gjordes snävare i förhållande till bestämmelsens

utgångspunkt. Genomgången av domarna synes också visa en utveckling i praxis i riktning mot en större försiktighet med att fälla

annat än inom själva kämområdet för § 16, dvs. klara bedrägerifall.

Domstolar-na har i högre grad än tidigare tillagt den omständigheten betydelse att skattemyndighetema har sådana upplysningar att de själva kan företa en riktig taxering. Told- og Skattestyrelsen har i maj 1996 gett ut riktlinjer för tolk-

ningen av ansvaret enligt § 16 skattekontrolloven. Straffansvar skall först och främst göras gällande om det föreligger uppsåt att undandra skatt. En konkret bevisvärdering skall härvid företas, inkluderande alla omständigheter med objektiva fakta och den skattskyldiges förklaring. Däremot bör det visas återhållsamhet med att väcka

148 F örenkl ingar av deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

talan med stöd av paragrafens andra stycke, särskilt när skattemyndigheten har haft goda möjligheter att omedelbart konstatera felen eller när det i förväg kunde ha undersökts utbetalning om en av en överskjutande skatt korrekt. Är överträdelse stor summa var en av § 16 andra stycket av mer ordningsmässig karaktär bör boten bestämmas till ett väsentligt lägre belopp än norrnalboten.

Norge

Norge har en annan form av förenklad självdeklaration än Sverige och Danmark. Inga uppgifter är förtryckta, utan den sig som anser ha fått alla kontrolluppgifter från uppgiftslämnama skall bara sätta ett kryss i en ruta uppgifterna är riktiga. Kontrolluppgift lämnas om av arbetsgivare, banker, norska VPC, försäkringsbolag. Uppgift lämnas betalt underhållsbidrag, fastighetsinnehav och även om om bostadsrättsvärde. Den skattskyldige behöver därutöver bara fylla i yrkat avdrag för kostnader för mellan bostad och arbete samt resa uppgift om köpt eller såld bil under året. Därvid skall bilens anges listpris som ny. Detsamma gäller vid köp och försäljning båtar. av Självdeklarationen skall därefter undertecknas och sändas till Skattemyndigheten före den 31 januari under taxeringsåret. De som lämnat förenklad självdeklaration får i maj ett utkast till taxeringsmeddelande. I detta finns angivet inkomster, förmögenhet i form av banktillgodohavanden, livförsäkring, fastigheter, bilar och båtar. Skatten har beräknats utifrån föreliggande uppgifter. inte De som kan använda den förenklade självdeklarationen är bl.a. de har som lösöre som överstiger 100 000 kr eller mer än 3 000 kr i kontanter, har yrkat avdrag för gåvor eller har yrkat avdrag med högre belopp

än schablonavdraget.

Fr.o.m. 1998 års taxering införs successivt ett nytt förenklat deklarationsförfarande med en förtryckt blankett typ den av samma som

som i dag tillämpas i Sverige.

Finland

Finland har inte någon förtryckt självdeklaration i vår mening. Enbart personuppgifterna är förtryckta. Den har haft skattepliktig som inkomst eller vid utgången beskattningsåret har haft skattesom av pliktig förmögenhet skall utan anmaning lämna självdeklaration. Den som enbart har haft pension eller olika sociala förmåner och

SOU 1998: 12 F örenkl ingar deklarationsförfarandet 149

av

endast äger en stadigvarande bostad är inte deklarationsskyldig. Inte heller behöver den som enbart har haft inkomster som jämställs med löneinkomster såsom royalty, sjöarbetsinkomst, strejkunderstöd och liknande lämna självdeklaration under förutsättning att dessa inkomster har erhållits i Finland. Enligt uppgift från Skattestyrelsen i Finland ändras det finska deklarationssystemet under senare delen av 1990-talet. Vanliga löntagare och pensionärer skall inte behöva deklarera. Detta görs möjligt genom att Skattemyndigheten i de flesta fall kan räkna ut skatten basis av kontrolluppgifter. Reformen skall minska kostnaderna för beskattningen och förbättra servicen.

4.1.3 Undantag från i Sverige

deklarationsplikten

I dag föreligger enligt LSK undantag från deklarationsplikten vid inkomsttaxeringen för vissa inkomsttagare. I det följande redovisastre grupper som i dag är undantagna från deklarationsskyldigheten. Även vid fastighetstaxeringen har nyligen undantag från deklarationsplikten införts.

Kapitalinkomster

Genom 1990 års skattereforrn ändrades kapitalbeskattningen så att en proportionell statlig skatt på 30 procent tas ut på inkomst av kapital. Som en följd av denna konstruktion ändrades också uppbördssystemet så att en preliminär skatt tas ut med 30 procent ränte- och utdelningsinkomster för fysiska personer bosatta i Sverige och svenska dödsbon. Kapitalinkomster beskattas i princip fullt ut eftersom varken sparavdrag eller grundavdrag medges. För att undvika att inkomsttagama även skall vara skyldiga att deklarera och själva betala skatten innehålls och betalas den preliminära skatten den är skyldig att lämna kontrolluppgiften. Efterav som som rätt inkomstskatt för dessa kommer att betalas automatiskt ansåg föredragande statsrådet det vara en stor fördel för dem som endast har kapitalinkomster att slippa avge en självdeklaration. Beslut om taxering bör kunna fattas enbart grundval av kontrolluppgifter och en underrättelse om taxeringen sändas ut prop. 1990/91:5 s. 112-113. Kontrolluppgiñ skall enligt 3 kap. 22 och 23 §§ LSK lämnas om fordran och inkomstränta när den sammanlagda räntan, oavsett om

150 F örenklingar av deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

den avser ett eller flera konton för kontohavaren hos uppgiftsläm-

naren, uppgår till minst 100 kr. Skyldighet att göra skatteavdrag

föreligger dock först när räntan ett konto uppgår till minst 100 kr

5 kap. 9 § 1 skattebetalningslagen 1997:483.

Fysisk person och dödsbo erhåller bruttointäkter kapital som av

av annat slag än som har angetts ovan är deklarationsskyldiga

om bruttointäktema sammanlagt har uppgått till minst 100 kr. Dessa får ett besked om den slutliga skatten och resultatet avstämningen av av skattekontot 1 l kap. 15 § skattebetalningslagen. Den endast som har haft inkomst av kapital från vilken skatteavdrag har gjorts och som i övrigt inte är deklarationsskyldig erhåller endast ett taxerings-

meddelande 7 § taxeringsförordningen 1990:1236

F olkpensionärer

Den som är folkpensionär är undantagen från deklarationsplikt om

han endast har uppburit inkomst av tjänst som består av folkpension och pensionstillskott eller allmän tilläggspension inte är större som än pensionstillskottet. F olkpensionärer undantogs från deklarationsskyldigheten fr.o.m. år 1973. Motivet då att deklarationsvar skyldigheten för denna grupp var helt onödig. Ett stort antal folkpensionärer hade visserligen pension som översteg deklarationspliktsgränsen 4 500 kr. Samtidigt hade de emellertid rätt till extra avdrag vid taxeringen med så stort belopp att någon beskattningsbar inkomst inte uppkom, varför de inte påfördes någon skatt. Självdeklarationema var tämligen enkla att utföra och kontrollera de men

medförde ändå besvär för inkomsttagama och merarbete

för myndighetema. De som hade sidoinkomster, fönnögenhet eller fas-

tighetsinnehav befriades inte från deklarationsskyldigheten prop.

1972:145 s. 21-23.

Inkomst av tjänst

Fysisk person vars bruttointäkt av tjänst och aktiv näringsverksam-

het understiger 24 procent av basbeloppet för närvarande 8 700

ca

kr är inte deklarationsskyldig. Undantaget har i första hand bety-

delse för skolungdom.

SOU 1998: 12 Förenklingar av deklarationsförfarandet 151

F asti ghetstaxerin gen

Med början vid 1996 års allmänna fastighetstaxering sker fastighetstaxering genom en registerbaserad taxering grundad på det underlag som finns i befintliga register. Det innebär att den allmänna deklarationsplikten i princip upphör. Förfarandet är utformat följande sätt. l de fall ett tillfredsställande underlag finns tillställs fastighetsägaren ett förslag till fastighetstaxering från skattemyndigheten. Den som inte har något att invända mot förslaget behöver inte vidta några åtgärder. Saknas erforderliga uppgifter sänder Skattemyndigheten inte ut något förslag och fastighetsägaren är då skyldig att lämna en allmän fastighetsdeklaration. Efter föreläggande är varje fastighetsägare skyldig att deklarera. För att taxeringen skall vara tillförlitlig måste förändringar i fråga om fastigheter och byggnader rapporteras till skattemyndigheten. I prop. 1994/95:53 Omräkningsförfarande vid fastighetstaxeringen, m.m. framhöll föredragande statsrådet att det vid en jämförelse mellan inkomsttaxering och fastighetstaxering föreligger två väsentliga skillnader. Inkomsttaxeringen baseras på uppgifter som i större eller mindre utsträckning varierar från år till år. Taxeringen grundas också uppgifter som lämnas av tredje man. Fastighetstaxeringen grundas förhållanden som till stor del är konstanta över en längre tidsperiod. De uppgifter som utgör grunden för taxeringen lämnas av fastighetsägaren. En ny ägare har emellertid ett stort intresse av att granska dessa uppgifter och risken för fel till dennes nackdel är därför liten.

En underskrift av ägaren att han godtar de förtryckta uppgifterna

i taxeringsförslaget beräknades medföra en hanteringskostnad för myndigheterna på ca 40 miljoner kronor bara för den allmänna fastighetstaxeringen 1996. I propositionen anfördes att nackdelen med att enstaka fastighetsägare kan få sina fastigheter för lågt taxerade får anses vägas de vinster görs med det förenklade upp av som förfarandet. Flera remissinstanser var kritiska till det förenklade förfarandet att ett passivt godkännande skulle leda till fastighetstaxering. Datainspektionen hade emellertid inte något att invända mot förslaget om

ett förenklat förfarande såvitt gällde fastighetstaxeringen. Som be-

stämmelserna kom att utfonnas kan straffansvar inte komma i fråga i de fall någon underlåter att invända mot en för låg taxering som Skattemyndigheten har föreslagit i det utsända materialet. För att ansvar skall kunna utkrävas fordras att personen i fråga uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar en handling med oriktig uppgift och

152 F örenklingar av deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

därigenom föranleder fara för att taxeringen blir för låg. Det passiva godkännandet av det utsända taxeringsförslaget är således inte förenat med straffansvar. Förseningsavgift om 500 kr påförs den som inte kommer med en allmän fastighetsdeklaration inom föreskriven tid eller med en deklaration som är bristfällig så att den inte kan vara underlag för en taxering. Kommer deklaration från den som utan föreläggande skall lämna sådan inte senast den 1 maj under taxeringsåret eller är den för bristfällig påförs förseningsavgift med 2 000 kr. Är blanketten inte behörigen undertecknad påförs förseningsavgift med 500 kr om den inte undertecknas i tid efter föreläggande 18 kap. 42 § FTL. Förseningsavgift påförs även för den som efter föreläggande skall lämna en särskild fastighetsdeklaration 26 kap. 4 § F TL.

4.2 F

örtryckning av alla kontrolluppgifter

för dödsbon

fysiska personer och

Förslag: Förtryckning föreslås ske av kontrolluppgifter för alla fysiska och svenska dödsbon i blankett för allmän personer en självdeklaration.

4.2.1 Förfarandet i dag

Förtryckning sker i dag av ett stort antal uppgifter blanketten för

den förenklade självdeklarationen. Årligen lämnar runt 5,4 miljoner

skattskyldiga fysiska personer och dödsbon den förenklade självdeklarationen till skatteförvaltningen. På den blankett för den särskilda självdeklarationen som sänds ut finns däremot inte något belopp förtryckt. På den blanketten för-

trycks endast personuppgifter, underlag för fastighetsskatt och vissa

administrativa koder. Antalet skattskyldiga som lämnar den särskilda självdeklarationen är drygt 1 630 000. Dessa kan indelas i tre kategorier, varav fysiska personer utgör huvuddelen, eller 1 250 000 SDI. Den särskilda självdeklarationen lämnas också av 310 000 aktiebolag, sparbanker, utländska juridiska personer, ekonomiska föreningar och hypoteksföreningar SD2 och av 70 000 ideella föreningar, stiftelser m.fl. SD3.

Förenklingar av deklarationsförfarandet 153

Av de fysiska personer som lämnar SDl-blanketten redovisar drygt 650 000 inkomst eller underskott av näringsverksamhet i egen

finna eller genom handelsbolag. Övriga fysiska personer lämnar en

särskild självdeklaration bl.a. av den anledningen att de är företagsledare eller delägare i fåmansföretag eller att de har varit bosatta utomlands under hela eller någon del av året jfr 2 kap. 13 § LSK. Uppskattningsvis 400 000 av dem som redovisar näringsverksamhet gör det utan årsbokslut på bilaga Nl. Med det system som finns i dag sker det första blanketturvalet redan i slutet av januari. Då avgörs vem som skall få blanketten för den särskilda självdeklarationen. Därvid utgår man från de uppgifter som finns i skatteregistret om bedriven näringsverksamhet, delägarskap i fåmansföretag, utlandsbosättning, m.m. Grunden för urvalet är i första hand reglerna i 2 kap. 13 § LSK om vem som skall lämna en särskild självdeklaration. Alla som finns med i skatteregistret och som är skatteregistrerade för inkomståret, dvs. i princip hela Sveriges befolkning, och som inte erhåller en särskild självdeklaration vid det första blanketturvalet, är presumtiva deklaranter med den förenklade självdeklarationen. Det slutliga urvalet av vem som skall erhålla blanketten för den förenklade självdeklarationen sker i mars när alla kontrolluppgifter har lagts i registret. Detta urval sker med beaktande av reglerna om deklarationsskyldigheten i 2 kap. 4-8 LSK. Hänsyn tas då till inkomst, förmögenhet m.m. Kommer det nya uppgifter efter förtryckningen av blanketterna för den förenklade självdeklarationen, vilka gör att någon som tidigare bedömdes inte vara deklarationsskyldig kommer över deklarationspliktsgränsen, kommer den personen att föreläggas att lämna en deklaration om han inte självmant senast den 2 maj har lämnat den. I samband med föreläggandet kan han få en förtryckt laserutskriven blankett från skattemyndigheten. Dessa blanketter finns nämligen inte att få oifyllda. De framställs bara förtryckta för varje deklarationsskyldig.

4.2.2 Problem med deklarationstid-

nu gällande punkter och uppdelning mellan särskilda

och förenklade älvdeklarationer

Den nuvarande ordningen har fört med sig problem för sådana fall där personer inom samma hushåll skall deklarera på blanketter av olika slag, t.ex. ena maken bedriver näringsverksamhet och såleom

154 F örenklingar deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

av

des skall lämna särskild självdeklaration, medan den andra maken enbart har inkomst tjänst och kapital och får lämna förenklad av självdeklaration. När den näringsdrivande maken skall lämna sin särskilda självdeklaration har normalt maken med enbart tjänste- och kapitalinkomst ännu inte fått sin förtryckta blankett för förenklad självdeklaration. Ofta behöver deklarationema upprättas samtidigt, bl.a. för att få riktig fördelning ränteavdragen. Skatteberäken av ningen underlättas också om deklarationsuppgifterna för båda makarna finns samlade. I många fall har därför den senare maken bytt till särskild självdeklarationsblankett, i andra fall har anstånd en begärts av den make som skall lämna särskild självdeklaration senast den 31 mars. Problem kan i dag uppstå vid förtryckningen så att fel blankett distribueras till den skattskyldige. En person som rätteligen skall erhålla en särskild självdeklarationsblankett med senaste inlämningsdag den 31 kan på grund av ofullständiga uppgifter i skatteremars gistret ha erhållit en förenklad självdeklarationsblankett. Eftersom dessa distribueras så att de skall vara den skattskyldige till handa senast den 15 april är han kanske själv inte medveten om felet före detta datum. Riksskatteverket har i dessa fall godtagit att den senare särskilda självdeklarationen lämnas senast den 2 maj utan att förseningsavgift påförs. Något formellt stöd för denna tolkning finns dock inte. Med hänsyn till dessa problem kan det i dag vara svårt att informera om när en deklaration skall vara inlämnad.

4.2.3 Kategorier för vilka utökad

en förtryckning är

av intresse

De kategorier för vilka utökning förtryckning av uppgifter i en av

självdeklarationsblanketten är intresse är de fysiska personer och

av svenska dödsbon som i dag redovisar inkomst på blankett SD För dessa finns det kontrolluppgifter avseende inkomst av tjänst och kapital, ränteutgifter, tomträttsavgälder, realisationsvinster och rea-

lisationsförluster för värdepappersfonder, pensionssparande, förmögenhetsuppgifter och underlag för avkastningsskatt.

Vid 1996 års taxering erhöll skatteförvaltningen följande antal kontrolluppgifter för självdeklaration: dem som lämnade en särskild kontant lön m.m. 900 000, pension 275 000, inkomstränta m.m. 995 000, utgiftsräntor 820 000 och pensionssparande 270 000.

SOU 1998: 12 F örenkl ingar deklarationsförfarandet 155

av

4.2.4 Fördelar med

en förtryckning av alla uppgifter

Allmänt

Att förtrycka kontrolluppgiftema även för de fysiska och personer svenska dödsbon som i dag lämnar särskild självdeklaration en

skulle innebära stora rationaliseringsvinster för skatteförvaltningen. I dag registreras först alla kontrolluppgifter i skatteregistret, den skattskyldige skriver i självdeklarationen uppgifter från

av samma

den kontrolluppgift han har erhållit, skatteförvaltningen registrerar den skattskyldiges uppgifter och jämför dem mot de finns i det

som maskinella systemet. Eventuella differenser föranleder kontrollen

signal och utredning. En förtryckning skulle minska antalet registre-

ringar och hanteringsåtgärder.

En förtryckning skulle även innebära fördelar från servicesynpunkt för alla deklarationsskyldiga. Det enda deklaranten be-

höver göra är att summera de kontrolluppgifter han själv har fått och kontrollera dessa mot de förtryckta uppgifterna. Det skulle därefter

åligga honom att rätta de felaktigheter eventuellt finns och att

som lägga till de uppgifter som saknas. Antalet uppgifter som kan förtryckas ökar. Som framgår ovan finns det ett stort antal kontrolluppgifter i dag inte kan förtrycksom

as av den anledningen att den deklarationsskyldige måste lämna

en särskild självdeklaration. Många dem skall av som lämna den särskilda självdeklarationen är inte näringsidkare i egentlig mening. De

kan ha sin huvudsakliga inkomst anställning därutöver ha

av men en mindre inkomst skall redovisas näringsverksamhet. som som

En gemensam blankett

För att kunna förtrycka kontrolluppgifter för alla fysiska

personer och svenska dödsbon måste blankett kan fören gemensam som tryckas arbetas fram. Den förenklade självdeklarationsblanketten kan i dag inte användas av den skall redovisa inkomst näsom av ringsverksamhet, mervärdesskatt, är företagsledare eller delägasom

re i fåmansföretag eller har varit bosatt utomlands under någon

som del av âret. På den gemensamma blanketten bör förtryckas de uppgifter som i dag förtrycks på blanketten för den förenklade självdeklarationen, dvs. inkomst av tjänst och kapital, allmänna avdrag och underlag för fastighetsskatt.

156 F örenklingar deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

av

En gemensam blankett innebär en stor fördel då den möjliggör för skatteförvaltningen att använda samma system vid kontroll av inkomstslagen tjänst och kapital avseende alla deklarationer som lämnas av fysiska personer och svenska dödsbon. Det är också fördel att det finns blankett som är tillgänglig en en for alla och som inte innehåller några förtryckta uppgifter. Den som

idag skall använda den förenklade självdeklarationsblanketten och

inte har fått den hemsänd eller som skriver fel i den utsända blanketten måste vända sig till skatteforvaltningen och be att få en laserutskriven blankett. Blanketten finns nämligen inte tillgänglig utan förtryckta uppgifter.

Näringsidkare

En fysisk person som är näringsidkare kan med utredningens förslag redovisa näringsverksamheten bilaga till den allmänna självdeklarationen. Riksskatteverket har till utredningen framfört att det i dag finns principskiss for hur ett formulär kan se ut för skattskyldiga med en mindre rörelser, lantbruk m.fl. utan årsbokslut. Blanketten har två sidor. En sida motsvarar det som i dag utgör sidan fyra i den särskilda självdeklarationsblanketten for fysiska personer SDI. Den andra sidan kan bantad version av nuvarande formuläret Nl för vara en redovisning av inkomst av näringsverksamhet. Näringsidkare skall redovisa inkomst näringsverksamhet som av i enskild firma med årsbokslut eller inkomst av handelsbolag foreslås lämna den redovisningen i dag dvs. särskilda bilagor som NZ, N3A osv. att bifogas huvudblanketten eller via datamedia.

Delägare i fåmansföretag

Delägare i fåmansföretag kan med utredningens förslag lämna den

allmänna självdeklarationen med tillägg av de uppgifter som behövs

enligt 2 kap. 24 § LSK för att tillämpa fåmansföretagsreglema blankett Kl O.

SOU l 998: l 2 F örenkl ingar deklarationsförfarandet l 57

av

4.2.5 Nackdelar med förtryckning alla

en av

uppgifter

Tidpunkten för utsändandet blanketterna skjuts fram

av

Blanketten för den särskilda självdeklarationen sänds i dag ut under de två första veckorna i februari. Deklarationen skall var inlämnad senast den 31 mars, men i realiteten har upp till 50 procent av dem som skall lämna den särskilda självdeklarationen medgetts anstånd med att lämna den. Anstånd kan ges dels individuellt, dels som byråanstånd längst t.0.m. den 15 juni. Riksskatteverket beräknar att de förtryckta blanketterna för näringsidkare m.fl. kan börja sändas ut tidigast sista veckan i mars. Den senarelagda utsändningstidpunkten beror på att dessa blanketter skall förtryckas med kontrolluppgifter enligt samma procedur som gäller för de förenklade deklarationsblankettema. Även deknu om larationstidpunkten, utredningen föreslår, flyttas fram till den som 2 maj för alla deklarationsskyldiga, förkortas den tid som deklaranten och deklarationsmedhjälparen har på sig att upprätta huvudblanketten med de förtryckta uppgifterna. Den som skall lämna en bilaga för att redovisa inkomst näringsverksamhet kan dock fylla av i bilagan även om han inte har fått den förtryckta huvudblanketten.

Omöjligt att i förväg avgöra till vilket inkomstslag ränta och

förmögenhet m.m. hör

Det går inte av kontrolluppgiften att avgöra till vilket inkomstslag den inkomst, ränta, pensionssparande samt tillgång eller skuld som redovisas skall hänföras. Redovisningen i kontrolluppgiften sker en-

dast per person, inte uppdelad i olika inkomstslag. Det går inte heller

att ålägga uppgiftslämnaren att göra en sådan bedömning. F örtryckning kan därför också endast ske med ett totalbelopp. Den dekla-

rationsskyldige får därefter själv fördela om dessa mellan inkomst-

slagen näringsverksamhet, tjänst och kapital. Förtryckning bör kunna ske under antagande att all inkomst hör under tjänst, alla räntor samt tillgångar och skulder till kapital samt pensionssparande till allmänt avdrag. Den deklarationsskyldige skall sedan själv fördela beloppen till rätt inkomstslag. Det är inte helt tillfredsställande men ett nödvändigt förfarande om en förtryckning skall kunna ske på ett smidigt sätt.

1 58 F örenkl ingar av deklarationsförfarandet SOU 1 998: l 2

4.2.6 överväganden och förslag

.Självdeklarationen

För att tillvarata alla rationaliseringsvinster bör en typ av blankett framställas för och fyllas i av alla fysiska personer och svenska dödsbon. Det föreslås att alla tillgängliga uppgifter i inkomstslagen tjänst och kapital samt allmänna avdrag, förmögenhet och underlag för statlig fastighetsskatt förtrycks på denna blankett. De angivna nackdelarna uppvägs enligt utredningens mening av de fördelar det innebär att alla kontrolluppgifter kan förtryckas för alla fysiska och svenska dödsbon. I dag erhåller skatteförpersoner valtningen nämligen mängd information genom kontrolluppgifter en det inte är går att utnyttja beroende på att det inte förtrycks som några uppgifter i den särskilda självdeklarationen. Utredningen föreslår att den blankett som är avsedd för alla fysiska och svenska dödsbon skall kallas allmän självpersoner deklaration. Vidare föreslås att den särskilda självdeklarationen skall endast juridiska personer med undantag av svenska dödsavges av bon. Utredningen föreslår att förtryckning för fysiska personer och svenska dödsbon sker under antagande att all annan inkomst än ränta hör till tjänst, alla räntor samt tillgångar och skulder till kapital samt pensionssparande till allmänt avdrag. Den deklarationsskyldige skall sedan själv fördela beloppen till rätt inkomstslag. Fysisk person som vistas utomlands den 2 maj och där vistelsen inte endast är tillfällig, förslås kunna lämna självdeklarationen senast den 31 maj 2 kap. 2 § andra stycket NLSK. En fysisk person som är näringsidkare kan med utredningens förslag redovisa näringsverksamheten på bilaga till den allmänna självdeklarationen. Bilagan föreslås sändas med vid utsändandet av deklarationsblanketten också finnas tillgänglig innan dess hos men banker m.fl. I dag finns ett antal bilagor framställda där inkomst av näringsverksamhet med och utan årsbokslut och andel i handelsbolag skall redovisas. Med det förslag utredningen lägger fram som föitryckning den allmänna självdeklarationen kan ifyllandet om av de olika bilagoma ske utan att den förtryckta blanketten har av kommit.

SOU 1998: 12 F ärenklingar av deklarationsförfarandet 159

F örtryckning av kontrolluppgifter på bilaga till självdeklarationen

Utredningen förslår att alla de uppgifter som Skattemyndigheten er-

håller från uppgiftslämnama i kontrolluppgifter som skall lämnas utan föreläggande skall förtryckas i en bilaga till den allmänna

självdeklarationen kontrolluppgiftsspecifikation. I självdeklara-

tionen skall förtryckas identiñkationsuppgifter, intäkter och avdrag för respektive inkomstslag, tillgångar och skulder enligt lagen om statlig förmögenhetsskatt, m.m. Förtryckning i självdeklarationen sker dock endast med den totala summan i respektive ruta. I rutan för lön förtrycks t.ex. den totala summan av lön från alla kontrolluppgifter för respektive fysiska person och svenska dödsbo. Därutöver bör alla skattskyldiga, som i dag, få en specifikation som visar de kontrolluppgifter som har kommit till skattemyndigheten. Det ankommer Skattemyndigheten att redovisa underlaget för de uppgifter som förtrycks i självdeklarationen.

Regeringen bör genom verkställighetsföreskrifter till Riksskatte-

verket delegera behörigheten att närmare utforma specifikationen så att det av den framgår dels alla de uppgifter som ligger till grund för

de förtryckta uppgifterna i självdeklarationen, dels övriga uppgifter

som framgår av inkomna kontrolluppgifter som skall lämnas utan

föreläggande.

Med hänsyn till vad utredningen anfört i delbetänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper SOU 1997:27 ser utredningen positivt en

förtryckning av uppgifter i blanketten K4. Det bör ankomma på

Riksskatteverket att utreda frågan ur kostnads- och effektivitetssynpunkt och att därefter ta ställning till och i så fall hur, en förom, tryckning bör ske.

4.3 Ett reformerat deklarationsförfarande

Förslag: Skattskyldig fysisk person och svenskt dödsbo som endast har uppburit sådan inkomst av tjänst eller kapital som har förtryckts på blankett för allmän självdeklaration är inte skyldig att deklarera om de förtryckta uppgifterna är riktiga och om den

skattskyldige inte är deklarationsskyldig av annan anledning. Samma förhållande gäller för de uppgifter som har förtryckts till ledning för beräkning av fastighetsskatten.

160 F örenklingar deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

av

Endast värdepappersfonder och andra juridiska personer än svenska dödsbon föreslås använda blanketten för den särskilda självdeklarationen.

4.3.1 Inledning

Taxeringsförfarandet förändrats såtillhar under senare är i grunden vida att taxeringen för dem som lämnar en förenklad självdeklaration numera grundas den skattskyldiges egna uppgifter endast till mycket liten del. I stället bygger den i huvudsak på uppgifter en från tredje man. Det kan därför finnas skäl att anlägga ett nytt synsätt självdeklarationen. Utredningen har därvid funnit anledning att på nytt överväga att införa en ordning som innebär att ett av Skattemyndigheten utsänt och den skattskyldige godkänt taxeav ringsförslag inte behöver skickas tillbaka med en underskrift av den skattskyldige för att uppgifterna skall kunna läggas till grund för taxering. Utredningen anser dock att det finns skäl att ta fasta den kritik har riktats mot Riksskatteverkets ursprungliga förslag att som den är nöjd med det förtryckta taxeringsförslaget i den försom enklade självdeklarationsblanketten skulle ha fullgjort sin dekanses larationsskyldighet genom ett tyst godkännande. Skattemyndigheten har i dag ett stort antal uppgifter om de skattskyldigas förhållanden lagrade i egna register och erhåller därtill information deras inkomst- och förmögenhetsförhållanden genom om kontrolluppgifter från arbetsgivare, banker m.fl. Det är väl känt att kontrolluppgiftema är tillförlitliga. Fr.o.m. 1995 års taxering har skattemyndighetema, tidigare nämnts, även infört en ny som

rättelserutin för kontrolluppgifter. Systemet med kontrolluppgifter

har löpande byggts ut och kommer dessutom, om utredningens övriga förslag godtas, att utökas ytterligare. De uppgifter som skattemyndigheten kan förtrycka deklarationsblanketten är för den övervägande delen av de fysiska personer och svenska dödsbon som

är skattskyldiga de enda uppgifter som behövs för att åsätta en riktig

taxering samt besluta om pensionsgrundande inkomst och debitering av skatter och avgifter. Antalet skattskyldiga som lämnar förenklad självdeklaration uppgår för närvarande till cirka 5,4 miljoner. Taxeringsåret 1996 inkom dessa med någon tilläggsuppgift. 33 procent av Skattemyndigheten erhåller även ett antal uppgifter som i sig inte är tillräckliga för att bestämma storleken den skattepliktiga inav komsten. Exempelvis är ett meddelande om att en fastighet är såld

SOU 1998: 12 F örenklingar av deklarationsförfarandet 161

för ett visst pris inte tillräckligt för att få fram den skattepliktiga realisationsvinsten. Det emellertid upplysning att ytterligare ger en om uppgifter behövs från den skattskyldige. Skattemyndigheten erhåller ett antal liknande indikationer på att den skattskyldige skall lämna kompletterande uppgifter. Riksskatteverket har i sin rapport 1995: 10 framhållit att det stora antalet deklarationer utan tilläggsuppgifter har inneburit en besparing för skattemyndighetema. Detta till trots fordrar desav resurser deklarationer avsevärd hantering. Deklarationema skall bl.a. sa en sorteras, registreras och arkiveras. Kommer ingen deklaration skall påminnelse och senare kanske också ett föreläggande att lämna deklaration sändas ut till den skattskyldige. Taxeringsåret 1995 en sändes påminnelse automatiskt ut till alla fysiska personer och en dödsbon för vilka deklaration inte hade registrerats senast den 31 en maj. Totalt sändes ca 133 000 påminnelser ut. Av de berörda skattskyldiga hade ca 100 000 fått en förtryckt förenklad självdeklarationsblankett. Hanteringen deklarationema sker manuellt. Om de som inte av lämnar några tilläggsuppgifter undantas från skyldigheten att skicka deklarationen till Skattemyndigheten skulle hanteringen av en stor pappersvolym minska väsentligt och skattemyndighetens arbete skulle kunna koncentreras till deklarationer där tilläggsuppgift har lämnats. Registreringen kan ske snabbare och granskningen av lämnade tilläggsuppgifter kan utföras tidigare. Skattemyndighetens arbete kan koncentreras de uppgifter i deklarationema som föranleder utredning. Det kommer också att bli möjligt att sända ut ett besked den slutliga skatten tidigare. om Riksskatteverket har i sitt remissvar över betänkandet Ett nytt system för skattebetalningar SOU 1996:100 anfört bl.a. att om nuvarande krav underskrift av deklarationen slopas skulle det innebära fördelar för såväl de skattskyldiga för skatteförvaltningen. som De skattskyldiga skulle kunna få beskedet om den slutliga skatten och överskjutande skatt tidigare än i dag samtidigt de skulle som slippa skicka deklarationen. Enligt verket skulle beskedet om slutlig skatt för dem inte behöver skicka deklarationen kunna som sändas ut senast den 15 juli. Det förtjänar dock att nämnas, att för dem får kvarstående skatt innebär den tidigare tidpunkten för som utskicket beskedet att kvarskatten kan komma att behöva betalas av redan i september samma år. Riksskatteverket anför vidare att om förslaget slopad underskrift den förenklade självdeklaratioom en nen inte genomförs, det innebär att tidpunkten för utskicket av beskedet den slutliga skatten måste skjutas fram ytterligare en måom

6 18-0455

162 F Örenklingar av deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

nad till den 30 september. Detta beror enligt verket på att samtliga förenklade deklarationer kontrolleras med ADB-stöd och att vissa av dessa deklarationer, i första hand sådana som innehåller tilläggsuppgifter, därefter blir föremål for utredning. Utredningen innebär i regel kommunikation med den skattskyldige som, med hänsyn till tidpunkten för utsändandet av beskedet om den slutliga skatten, måste ske under sommarmånaderna. Under denna tid har de flesta skattskyldiga semester, vilket kan innebära att kommunikationen med den skattskyldige inte hinner slutföras innan den slutliga skatten skall beräknas. Genom skattebetalningslagen 1997:483 har trätt i kraft den som 1 november 1997 har ett nytt system för redovisning och betalning av skatter och avgifter införts. För de skatter som beslutas på grundval av en självdeklaration skall lagen tillämpas for beskattningsåret 1998. Skattemyndigheten skall löpande och så snart som möjligt räkna fram den skattskyldiges slutliga skatt. Den slutliga skatten skall sedan debiteras löpande. Skattemyndigheten skall därefter sända ut ett meddelande om skattens storlek med en betalningsuppmaning i det fall ytterligare skatt skall betalas. De som deklarerar med en förenklad självdeklaration får sina skattebesked i augusti under taxeringsåret. särskild självdeklaration får sina De som deklarerar med skattebesked därefter och successivt under hösten prop. 1996/972100 Del l s. 412-414. Som tidigare har nämnts riktade flera remissinstanser kritik mot Riksskatteverkets tidigare förslag att den skattskyldige passivt skulle kunna godkänna det utsända taxeringsförslaget. Kritiken grundades till stor del på svårigheten att acceptera en ordning enligt vilken passivitet likställs med aktivt handlande i fråga om fullgörandet av deklarationsplikten och ansvaret för deklarationsuppgiftema. En lösning utredningen har diskuterat skulle vara att, på liknande sätt som som i dag gäller för vissa pensionärer, Skolungdomar mfl., utsträcka reglerna befrielse från deklarationsskyldighet till inkomster som om enligt lag omfattas skyldigheten att lämna kontrolluppgift. En såav dan ordning förutsätter emellertid att den skattskyldige känner till omfattningen av kontrolluppgiftsskyldigheten för att kunna bedöma sin egen deklarationsskyldighet. Utredningen anser att en sådan bestämmelse riskerar att leda till osäkerhet och oklarhet vid tilllämpningen. En bättre lösning skulle enligt utredningens mening vara att knyta deklarationsbefrielsen till en förtryckt blankett for allmän självdeklaration när de förtryckta uppgifterna för fysiska personer och svenska dödsbon är korrekta och fullständiga och den

Förenklingar av deklarationsföifarandet 163

skattskyldige inte är skyldig att lämna självdeklaration av annan anledning.

4.3.2 överväganden och förslag

Utredningen föreslår att skattskyldig fysisk och svenskt dödsperson bo, under beskattningsåret endast har haft sådan inkomst av som tjänst eller kapital har förtryckts blanketten för allmän självsom deklaration skall undantagen från skyldighet att lämna självdevara klaration de förtryckta uppgifterna på blanketten är riktiga och om fullständiga och deklarationsskyldighet inte föreligger av annan anledning. Motsvarande föreslås gälla för förtryckta uppgifter som skall användas för beslut om fastighetsskatt. Utredningens förslag innebär att den inte har något att tillsom lägga till de förtryckta uppgifterna och som därför inte lämnar en självdeklaration blir taxerad i enlighet med uppgifterna i det preliminära taxeringsförslag har sänts ut tillsammans med deklarasom tionsblanketten grundar sig på inkomna kontrolluppgifter. och som Dessa uppgifter utgör underlaget för taxeringen. Stämmer inte uppgift, saknas någon uppgift eller är den skattskyldige skyldig att lämna självdeklaration av annan anledning undertecknad allmän självdeklaration med de komplettemåste en rande uppgifterna lämnas. Vill den skattskyldige yrka avdrag som inte har förtryckts blanketten får han på samma sätt göra detta ge-

att lämna allmän självdeklaration. I detta sammanhang bör

nom en

nämnas att det förhållandet, att uppgift om försäljningslikvid av-

seende t.ex. aktier har förtryckts inte uppkommen realisationsmen vinst, inte innebär att den skattskyldige befrias från skyldigheten att redovisa realisationsvinsten. Utredningens förslag innebär att den är skyldig att redovisa som inkomst näringsverksamhet eller att lämna sådan uppgift som av skall eller delägare i fåmansföretag eller lämnas av företagsledare inte har varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret och som har uppburit skattepliktig bruttointäkt minst 100 kronor som en

alltid skall lämna undertecknad allmän självdeklaration till

en Skattemyndigheten. Den inte har fått förtryckt blankett för allmän självsom en deklaration hemsänd bör ha möjlighet att få sådan blankett utskrien hos skattemyndigheten. Den skall redovisa inkomst av ven som tjänst eller kapital eller erlägga fastighetsskatt och som erhåller en

förtryckt blankett för allmän självdeklaration genom utskrift hos

164 Förenklingar av deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

Skattemyndigheten där uppgifterna är korrekta och fullständiga behöver därefter inte göra något Är uppgifterna inte riktiga, sakmer. nas någon uppgift eller är han deklarationsskyldig av annan anledning är han skyldig att lämna en självdeklaration till skattemyndigheten. Alternativet till att få utskriven blankett från skattemyndigheen ten är att själv fylla i en sådan blankett och lämna den. Det medför emellertid extra arbete för den deklarationsskyldige och även för Skattemyndigheten som har att registrera uppgiftema. Vet den skattskyldige att han inte har andra uppgifter att lämna än den inkomst av tjänst och kapital som han har fått kontrolluppgifter är det en fördel både för honom själv och för Skattemyndigheten att han begär att få en utskriven blankett för allmän självdeklaration. Stämmer utskriften behöver han inte underteckna blanketten och lämna den till skattemyndigheten. Den skattskyldige som inte får en förtryckt blankett för allmän självdeklaration hemsänd kan emellertid inte av den anledningen underlåta att lämna en självdeklaration. Han är skyldig att antingen begära att få en utskriven förtryckt blankett eller att själv deklarera genom att använda en blankett som inte är förtryckt. Underlåter han att deklarera fast han är skyldig att göra detta kan han, som framgår av avsnitt l6.2.2, komma att påföras skattetillägg. Han kan också göra sig skyldig till brott. Utredningens förslag att den som inte har något att tillägga till de förtryckta uppgifterna inte skall behöva sända en undertecknad allmän självdeklaration innebär, som tidigare har anförts, en besparing för skattemyndigheten både i tid och kostnad. Riksskatteverket har beräknat att en inbesparing kan ske med 100 årsarbetskrafter vilket motsvarar en inbesparad kostnad 20 miljoner kr. Denna om summa kan i stället satsas den personal som sätts i granskningen av andra självdeklarationer. Därmed kan i sin tur ökade skatteintäkter genereras. Förslaget kommer även att innebära ytterligare besparingar för

skatteförvaltningen i och med att utsändandet av anmaningar av-

seende allmänna självdeklarationer kraftigt kommer att minska.

Troligtvis kommer antalet påförda förseningsavgifter i denna del

också att bli lägre vilket i så fall kommer att innebära minskad intäkt för staten. För de skattskyldigas del innebär förslaget ett slopat krav att om skicka in deklarationsblanketten i de flesta fall en lättnad. Genom utredningens övriga förslag om ett utökat antal uppgifter som kan förtryckas har hanteringen också blivit mer överskådlig för den skatt-

F örenklingar deklarationsförfarandet 165

av

skyldige. Det är också enkelt att avgöra om man är deklarationsskyldig eller inte. Förslaget innebär, som framgår av avsnitt 4.4.2, även att beskedet den slutliga skatten kan skickas ut tidigare än i dag om för denna grupp. Det har hävdats att den årliga självdeklarationen hör till den typ medborgerliga plikter mot samhället som av principiella skäl bör av behållas. Som har nämnts inledningsvis kan det emellertid vara motiverat att anlägga ett nytt synsätt beträffande deklarationen mot bakgrund att de flesta uppgifterna inte längre lämnas av den av skattskyldige själv utan tredje man. Frågan är om det från andra av synpunkter finns intresse att behålla ett system med obligatoriskt av undertecknande av deklarationen. Det kan inte uteslutas att känslan från de skattskyldigas av ansvar

sida i vissa fall kan komma att minska till följd av det nya systemet.

Mot detta får dock vägas de fördelar för såväl de skattskyldiga som för skatteadministrationen förslaget för med sig i övrigt. Till som detta skall läggas att den grundläggande skyldigheten att kontrollera riktigheten de förtryckta uppgifterna och att i förekommande fall av komplettera dessa alltjämt kvarstår. Det kan vidare hävdas att möjligheten att upptäcka underlåtenhet

att inkomma med rättelse av de förtryckta uppgifterna i en utsänd allmän självdeklarationsblankett, där uppgifterna grundas obli-

gatoriskt lämnade kontrolluppgifter, blir begränsad med den valda lösningen. Sådan underlåtenhet kan i princip upptäckas endast gerevision felaktiga uppgifterna, under nom hos den som har lämnat de förutsättning att det rätta förhållandet är dokumenterat. Underlâtenhet att rätta felaktiga uppgifter kan också påvisas genom riktade kontroller eller upplysningar från andra myndigheter. Dessa genom problem finns dock redan med nuvarande regelsystem.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 2 kap. 1-3 och 8 NLSK.

4.3.3 En alternativ lösning

Utredningen har även övervägt frågan alla deklarationspliktsom gränser skall slopas för fysiska personer och svenska dödsbon. Ett sådant förslag skulle i princip förutsätta att alla skatteregistrerade fysiska och svenska dödsbon för vilka det finns kontrollpersoner

166 Färenklingar av deklarationsförfarandet

uppgifter eller andra uppgifter i skatteregistret skulle erhålla en förtryckt blankett för allmän självdeklaration. Blanketten skulle då komma att sändas till t.ex. de pensionärer som i dag inte är deklarationsskyldiga, dem som i dag erhåller ett taxeringsmeddelande för inkomst av kapital och de fysiska personer vilkas intäkter av tjänst och av aktiv näringsverksamhet inte når upp till 24 procent av basbeloppet. De för vilka alla förtryckta uppgifter är riktiga och fullständiga skulle därefter inte behöva sända tillbaka en undertecknad blankett. Den vinst som uppkommer av utredningens förslag, att de som inte har något att tillägga till de förtryckta uppgifterna inte behöver skicka tillbaka en undertecknad blankett, skulle motverkas av ett slopande av deklarationspliktsgränsema. För det fall att deklarationspliktsgränsema skulle slopas för fysiska måste alla har personer som registrerats i skatteregistret erhålla en förtryckt blankett för självdeklaration. Antalet utsända förtryckta deklarationsblanketter skulle öka avsevärt. Ett stort antal pensionärer behöver sedan länge inte deklarera då de inte har inkomster som överstiger summan av folkpension och pensionstillskott och då de kan taxeras maskinellt för inkomst kapital. Inte heller barn och skolungdom behöver av deklarera i stor utsträckning i dag. De grupper som i dag är undantagna från deklarationsplikten kan förväntas ha svårt att förstå systemet, att den som inte har något att tillägga eller ändra inte skall sända in deklarationen. Det kan förväntas leda till en ansenlig mängd telefonsamtal och besök skattekontoren. Antalet insända självdeklarationer där inget annat än underskriften har fyllts i likaså, vilket skulle minska rationaliseringsvinsten av förslaget. Antalet uppgifter som skall förtryckas och sändas ut blanen kett för allmän självdeklaration skulle bli avsevärt mycket större än nu. Det innebär en tidspress på skatteförvaltningen att hinna registrera, förtrycka och sända ut dem så att de finns tillgängliga för alla senast den 15 april under taxeringsåret. Denna tidpunkt är nära nog orubblig för att deklarantema skall ha tid att hinna kontrollera sina egna uppgifter och de förtryckta uppgifterna samt fylla i de ytterligare uppgifter som behöver sändas in. Det är knappast meningsfullt att personer som har förvärvsinkomster som är lägre än grundavdraget skall behöva komplettera uppgifter i blanketten och sända den även i de fall det innebär att skatt inte kommer att utgå. Fördelen med att sända ut en förtryckt blankett för allmän självdeklaration till alla skulle vara att det i systemet inte behöver finnas

F örenklingar av deklarationsförfarandet 167

inlagt de beloppsgränser som behövs för att bestämma om deklarationsplikt föreligger eller inte. Det kan också vara värdefullt från informationssynpunkt att alla får dessa lagrade uppgifter. Utredningens ståndpunkt är dock att deklarationspliktsgränsema bör kvar i den form de finns i dag. Förtryckning och distrivara som bution de olika blanketterna för självdeklaration bör ske som i av dag. Utredningen föreslår att det i fortsättningen skall finnas en blankett för allmän självdeklaration och en blankett för särskild självdeklaration. Att uppgifterna kan förtryckas i den allmänna självdeklarationen medför att arbetet rationaliseras för alla parter.

4.3.4 Straffansvaret enligt skattebrottslagen

En fråga som bör penetreras är om utredningens förslag medför ett uttunnat straffansvar enligt skattebrottslagen 1971 169 för den som befrias från deklarationsplikt jämfört med vad som är fallet i dag. Den huvudsakliga kritik i det avseendet riktades mot Rikssom skatteverkets tidigare förslag, nämligen att deklarationsskyldigheten skulle kunna fullgöras genom passivitet efter mottagandet av den förtryckta deklarationsblanketten, koncentrerades på svårigheten att lagföra skattebrott vid underlåtenhet att reagera det utsända taxe-

ringsförlaget. Passivt skattebrott skattebrott vid underlåtenhet att

lämna en självdeklaration var före den juli 1996 straffbart enbart när det förelåg avsikt s.k. direkt uppsåt att skatt eller avgift skulle utgå med för lågt belopp eller inte skulle påföras alls. Den 1 juli 1996 trädde vissa ändringar i skattebrottslagen i kraft

ifr prop. 1995/961170 Översyn av skattebrottslagen. Skattebrottet

har ändrats från att vara ett effektbrott till att bli ett farebrott. Skattebrottet fullbordas med andra 0rd numera redan när en oriktig uppgift uppsåtligen lämnas till myndighet eller föreskriven när en

uppgiftsskyldighet uppsåtligen underlåts, om förfarandet ger upphov

till fara för att skatt undandras det allmänna eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till någon. Vidare har uppsåtsreglema för det passiva brottet ändrats så att det inte längre krävs direkt uppsåt för straffansvar. Det innebär att det inte längre är nödvändigt att avsikten med underlåtenheten är just att undandra skatt, utan vanliga uppsåtsregler gäller. Det passiva skattebrottet har genom denna ändring kommit att helt likställas med det aktiva Skattebrottet.

168 Förenklingar av deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

Även svårigheterna att styrka uppsåt vid passivt brott kan om anses ha minskat något genom ändringarna i skattebrottslagen, kvarstår de dock till viss del. Bevisbördan ligger i brottmålsprocessen på åklagaren skall styrka att de objektiva och de subjektiva reksom visiten är uppfyllda för att den tilltalade skall kunna fällas till ansvar. Det skall med andra ord visas att den tilltalade har gjort sig skyldig till brott. I taxeringsmål är det i regel tillräckligt att det görs sannolikt att ett visst förhållande är för handen, t.ex. att den skattskyldige har haft en oredovisad inkomst. När det gäller bevisbördans placering i taxeringsmål är den avhängig av vad yrkandet avser. För deklarationens intäktssida ankommer det i princip det allmänna att prestera bevisning för en intäkts förekomst och storlek. Den skattskyldige har å sin sida primärt ansvaret för ett yrkande om avdrag för kostnader. På grund av dagens krav undertecknande och inlämnande av deklarationen är det svårt att undandra sig deklarationsskyldigheten. Alla inkomna deklarationer registreras. Den som inte har lämnat deklarationen får en påminnelse och därefter ett föreläggande att komma med en deklaration. Har inte deklarationen kommit i rätt tid påförs förseningsavgift. Kommer en deklaration inte in trots föreläggande kan skönstaxering ske och skattetillägg påföras 5 kap. 2 § andra stycket TL. Med det förslag som utredningen nu lägger fram kan en påminnelse eller ett föreläggande inte skickas ut till den skattskyldige endast av den anledningen att han inte har lämnat en självdeklaration. Skattemyndigheten vet inte med säkerhet om den skattskyldige är deklarationsskyldig eller inte. Endast om Skattemyndigheten har kännedom om att den skattskyldige har haft inkomster som inte har förtryckts och att han därför är deklarationsskyldig, kan påminnelse och föreläggande skickas ut. Skattemyndigheten kan dock förelägga även den som inte är deklarationsskyldig att inkomma med en självdeklaration enligt 14 kap. 3 § NLSK. En skattskyldig som, med utredningens förslag, underlåter att lämna en allmän självdeklaration i det fallet att viss inkomst inte har förtryckts eller när den har angetts med för lågt belopp, gör sig skyldig till passivt skattebrott. Det är emellertid svårt att bevisa uppsåt i sådant fall. Den skattskyldige kan påstå att han har mottagit blanketten och inte förstått den, men att han har utgått från att skattemyndigheten har haft alla nödvändiga uppgifter eftersom de kontrolluppgifter han tidigare har fått har varit riktiga. Däremot torde den skattskyldige inte kunna underlåta att lämna en självdeklaration

F örenklingar av deklarationsförfarandet 169

enbart den anledningen eller med det påståendet att han inte har av

självdeklarationsblankett hemsänd.

fått en En invändning den skattskyldige skulle kunna framannan som föra, är att han har lämnat in deklaration till Skattemyndigheten en med rätta inkomstuppgifter och att den måste ha förkommit hos myndigheten. En sådan invändning måste beaktas när åklagaren skall ta ställning till frågan tillräcklig grund finns för att väcka om

åtal. Åklagaren kan tvingas avstå från att väcka åtal då det är svårt

att motbevisa den skattskyldiges påstående. Denna svårighet föreligemellertid även med nuvarande bestämmelser. ger Även problemen från straffprocessuell synpunkt inte bör unom derskattas, bör man hålla i minnet att det rör sig om ett begränsat antal fall där bevissvårigheter kan tänkas uppkomma om de föreslagna ändringarna införs. Antalet anmälda brott är få i förhållande till det antal deklarationer lämnas varje år. Exempelvis anmäldes för som 1995 års taxering 2 263 brott mot skattebrottslagen till åklagare. Av dessa avsåg l 296 fall skattskyldiga hade lämnat särskild deklasom ration, medan endast 184 fall avsåg skattskyldiga som hade lämnat

förenklad deklaration resterande 783 anmälningar avsåg uppbörds-

eller mervärdesskattedeklarationer. Av de 184 fallen torde det stora flertalet enligt utredningens bedömning gälla försäljning av aktier och andra värdepapper, har fångats genom en grupp som numera

den tidigare nämnda utvidgningen av kontrolluppgiftsskyldigheten.

Det bör dock beaktas att kontrollintensiteten vad gäller löntagare har varit tämligen begränsad. Eftersom skattebrott så gott som uteslutande upptäcks kontrollaktioner innebär inte ett lågt angenom mälningstal automatiskt att brottsligheten är låg. Till de ovan redovisade anmälda brotten skall läggas ett antal fall där åtal väcks under

pågående polisutredning, i regel i samband med brottshärvor där

svart arbetskraft är inblandad. Närmare uppgift om antalet saknas. Skattemyndighetema har emellertid i dag, främst genom systemet

med kontrolluppgifter, kännedom de flesta inkomster etc. när det

om gäller den skattskyldiga får lämna en förenklad självgrupp som nu deklaration. Antalet skattskyldiga själva måste lämna en deksom

laration med tilläggsuppgift i framtiden kommer också som

en nämnts att minska ytterligare med hänsyn till den utökade kontroll-

uppgiftsskyldighet har införts att gälla fr.o.m. taxeringsåret

som 1997 beträffande avyttring aktier och andra värdepapper. Även av

de förslag om ytterligare utökad kontrolluppgiñsskyldighet som ut-

redningen har lagt fram i delbetänkandet Kontroll Reavinst Värde- SOU 1997:27 kommer, de genomförs, att verka i sampapper om ma riktning.

170 Förenklingar deklarationsförfarandet

av

De kategorier av skattskyldiga som kan tänkas undgå skatt och straffsanktioner att underlåta att lämna allmän självdekgenom en laration, trots att de har haft inkomster inte har förtryckts, kan som enligt utredningens bedömning i första hand begränsas till dels s.k. svart arbetskraft, dels vilka har haft utlandsinkomster personer som inte har redovisats till de svenska skattemyndighetema. Problemet från skattekontrollsynpunkt blir dock i nu nämnda fall knappast annorlunda mot i dag om man slopar kravet ett obligatoriskt undertecknande och inlämnande av deklarationen. De möjligheter som står till buds att upptäcka dessa fall är främst taxeringsgenom revision hos företag i vissa branscher och kontantberäkning i det enskilda fallet. Det som avhåller en deklarationsskyldig från att åsidosätta deklarationsskyldigheten eller från att lämna oriktig uppgift är till viss del risken för upptäckt och det straff som följer därefter. Den preventiva effekten uppnås emellertid till stor del systemet med adminigenom strativa sanktioner. En uppluckring av deklarationsskyldigheten kan komma att ändra bevissituationen. Uppsåt vid passivt skattebrott är som tidigare har anförts svårare att bevisa än vid aktivt brott och oaktsam underlåtenhet att deklarera är inte straffbar enligt skattebrottslagen vårdslös skatteuppgift enligt 5 § skattebrottslagen förutsätter oriktig att en uppgift har lämnats. Det har framförts tankar att kriminalisera om även den oaktsamma underlåtenheten. Utredningen finner dock att erfarenheter först måste vinnas av de tidigare nämnda ändringarna i skattebrottslagen innan ytterligare steg tas att kriminalisera den oaktsamma underlåtenheten att deklarera. Enligt utredningens bedömning är det således inte osannolikt att ett genomförande förslaget medför att möjligheterna till lagföav ring av skattebrott för de aktuella grupperna i viss mån försämras. Å andra sidan utgör dessa skattskyldiga i dag endast grupper av en mycket liten del av de fall där anmälan skattebrott sker och om antalet kan därtill förväntas minska ytterligare i takt med att kontrolluppgiftslämnandet byggs ut. De principiella olägenheter detta

för med sig får anses väl uppvägda av de fördelar förslaget innebär

såväl för skatteadministrationen som för de skattskyldiga. Det straffrättsliga ansvaret för fel i själva kontrolluppgiften kan utkrävas av uppgiftslämnaren. Den lämnar felaktig kontrolluppgift kan göra som sig skyldig till skattebrott eller skatteförseelse enligt 2-4 §§, vårdslös skatteuppgift enligt 5 skatteredovisningsbrott enligt 7 § eller vårdslös skatteredovisning enligt 8 § skattebrottslagen, allt beroende på de hur de objektiva och subjektiva rekvisiten är uppfyllda.

SOU 1998: 12 F örenkl ingar av deklarationsförfarandet 171

4.4 Nya deklarationstidpunkter

Förslag: Alla deklarationsskyldiga, såväl fysiska som juridiska personer, skall lämna självdeklaration senast den 2 maj under

taxeringsåret.

4.4.1 Gällande rätt

Enligt 2 kap. 11 § LSK f°ar fysisk person och dödsbo, om inte annat följer 2 kap. 13 § samma lag, lämna förenklad självdeklaration. av

Av sistnämnda lagrum följer att särskild självdeklaration skall

lämnas den skattskyldige är juridisk person än dödsbo, om om annan

den skattskyldige skall deklarera inkomst av näringsverksamhet, är

företagsledare eller delägare i fåmansföretag, om han skall redovisa mervärdesskatt i självdeklarationen, om han inte har varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret eller om han inte har mottagit förtryckt blankett för förenklad självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret.

Förenklad självdeklaration skall lämnas senast den 2 maj under

taxeringsåret medan särskild självdeklaration skall lämnas senast

den 31 mars under taxeringsåret. Undantag föreligger dock för de

fall då särskild självdeklaration skall lämnas endast grund av att den deklarationsskyldige inte har varit bosatt i Sverige under hela

beskattningsåret eller inte har fått förtryckt blankett för förenklad

en självdeklaration senast den 15 april taxeringsåret. I dessa fall skall särskild självdeklaration lämnas senast den 2 maj under taxeringsåret 2 kap. 28 § LSK.

Enligt 2 kap. 25 § LSK skall handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg varje år lämna vissa uppgifter till ledning för delägares taxering. Vidare skall vissa stiftelser och föreningar lämna särskild uppgift inkomst och förmögenhet som inte skall be-

om

skattas 2 kap. 26 § LSK. Uppgifterna skall lämnas till skattemyndigheten senast den 31 mars taxeringsåret.

Riksskatteverket har i sin rapport Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen RSV Rapport 1995: 10 föreslagit att alla fysis-

ka personer och dödsbon skall få lämna sin självdeklaration senast

den 2 maj, även de i deklarationen skall redovisa inkomst av näom ringsverksamhet, mervärdesskatt eller är företagsledare i fåmansföretag och därför enligt nuvarande regler skall lämna en särm.m. skild självdeklaration.

172 F örenklingar av deklarationsförfarandet

Den 31 mars som senaste deklarationsdag för den särskilda självdeklarationen infördes att gälla fr.0.m. 1995 års taxering enligt förslag i 1993/941152. Regeländringen skedde i samband med att prop. den gamla deklarationstidpunkten den 15 februari ändrades till den 2 maj för flertalet deklaranter. För att göra reglerna enklare och mer enhetliga blev den 31 mars gemensam deklarationsdag för alla som har inkomst näringsverksamhet eller av annan anledning skall av lämna särskild självdeklaration.

4.4.2 överväganden och förslag

Om utredningens förslag att alla fysiska personer och svenska dödsbon skall erhålla förtryckt blankett för allmän självdeklaration inen förs, kommer det att innebära att dessa blanketter kan distribueras först i slutet av mars. De enda som inte får en blankett med förtryckta uppgifter är då andra juridiska personer än svenska dödsbon. Detta innebär att det blir nödvändigt att införa en deklarationstidpunkt är gemensam åtminstone för alla fysiska personer och som svenska dödsbon. Utredningen föreslår att en gemensam deklarationstidpunkt införs för alla som skall lämna en självdeklaration, även de juridiska per- Införandet ett system med en gemensam deklarationssonerna. av tidpunkt för alla skattskyldiga medför att reglerna förenklas och att risken för missförstånd minskar. Att deklarationema kan lämnas samtidigt för fåmansföretag samt delägare och företagsledare i sådana företag innebär en fördel såväl för Skattemyndigheten, som då på ett effektivare sätt kan samordna granskningen, som för de skattskyldiga. En annan fördel är att antalet s.k. byråanstånd skulle kunna komma att minska. Möjligheten att få byråanstånd gäller i dag för vissa skall lämna särskild självdeklaration och som anlitar hjälp som en med upprättandet denna. Vid byråanstånd medges t.ex. en reviav sionsbyrå anstånd med att lämna deklarationer enligt en leveransplan, vanligen med den 15 juni som slutdag. Under år 1996 lämnades 5 391 000 förenklade självdeklarationer. Samma år lämnades särskilda självdeklarationer av l 256 000 fysiska och 380 000 juridiska personer. Därutöver lämpersoner av 137 000 näringsuppgifter av handelsbolag. Under året fattanas ca des ca 867 000 beslut om anstånd med att lämna deklarationen, varav ca 706 000 var byråanstånd. Av de individuella anstånden avsåg den övervägande delen anstånd som löpte ut under maj månad.

F örenklingar deklarationsförfarandet 173

av

Av siffrorna går inte att utläsa hur många anstånd till den som gavs skulle förenklad självdeklaration. Antalet torde dock som lämna en vara lågt. Av antalet skattskyldiga som har lämnat en särskild självdeklaration, inklusive näringsuppgifter från handelsbolag, utgör antalet anstånd således nästan 50 procent. En del av dessa anstånd skulle troligen inte bli aktuella deklarationstidpunkten för alla skjuts om fram till den 2 maj. Enligt vad utredningen har inhämtat från RSV kan, även om sista

tidpunkten för att lämna självdeklarationen skulle vara den 2 maj,

leveransplanen för dem beviljas byråanstånd kunna starta tidisom än denna dag. Det förtjänar därvid att påpekas att det för den gare deklarationsskyldiges del i sådant fall är tidpunkten för leveransplaslutdag, vanligen den 15 juni, gäller som sista dag för innens som lämnande deklarationen. Anstånd meddelas för deklarationsskylav dig anståndet lämnas inte för varje individ, utan så att byrån men skall lämna ett visst antal av deklarationema vissa datum. Först om deklarationen lämnas efter den 15 juni kan således en deklarationsskyldig omfattas ett byråanstånd påföras förseningsavsom av gift. Utomlands bosatt fysisk skall lämna självdeklaration person som

skall i dag alltid använda en blankett för särskild självdeklaration.

Skall han redovisa mervärdesskatt eller inkomst av näringsverk-

samhet eller är han företagsledare i ett fåmansföretag o.d. skall

m.m. han lämna deklarationen senast den 31 mars taxeringsåret. Annars skall han lämna deklarationen senast den 2 maj taxeringsåret. Med utredningens förslag kommer blanketten för utomlands en bosatt fysisk att sändas ut cirka en och en halv månad senare person än sker i dag, vilket kan förorsaka problem om adressen är felsom aktig. Genom förtryckningen uppgifterna i blanketten kan dock av de nackdelar kan uppkomma det senarelagda utskicket som genom neutraliseras för dem endast skall redovisa innehav av fastighet som

i Sverige. Övriga utomlands bosatta kan förorsakas problem om dek-

larationema inte hinner komma tillbaka till Skattemyndigheten i tid. Dessa skulle enligt utredningens mening kunna ges möjlighet att

lämna självdeklarationen senast den 31 maj. Efter några år bör en ut-

värdering ske hur deklarationema kommer tidsmässigt. av

174 F örenklingar deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

av

T axeringsbeslut och besked om slutlig skatt

Genomförs utredningens förslag om undantag från skyldigheten att lämna självdeklaration så kan besked om den slutliga skatten for den som är befriad från att lämna deklarationen skickas ut tidigare än vad som nu gäller. I och for sig skulle en maskinell taxering kunna ske automatiskt redan den 2 maj. Enligt utredningens mening skulle det emellertid ge fel signaler till den skattskyldige om ett definitivt taxeringsbeslut fattas så tidigt och det skulle kunna avhålla vissa från att ta ställning till de uppgifter som har förtryckts i blanketten. Ju senare den maskinella taxeringen sker, fler rättelser konav trolluppgifter kan också beaktas i taxeringen. Ett annat och viktigare skäl som talar emot att välja den 2 maj som beslutstidpunkt är att de uppgifter som är inmatade i skatteregistret då skulle bli offentliga. Uppgifterna kan dock rent faktiskt inte tas ut ur registret eftersom registrering av inlämnade deklarationer fortfarande pågår, vilket hindrar åtkomsten i terminalen. Uppgifterna kan dessutom vara felaktiga eftersom registrering sker under hela maj månad. Grundläggande taxeringsbeslut bör enligt utredningens mening anses ha fattats när taxeringsuppgiftema tas ut ur skatteregistret for att utgöra underlag for det grundläggande beslutet om den slutliga skatten enligt l 1 kap. 9 § för- SBL. För en skattskyldig for vilken de tryckta uppgifterna i blanketten för allmän självdeklaration rörande inkomst av tjänst och kapital samt underlag för statlig fastighetsskatt är korrekta och som därför inte är deklarationsskyldig kan uttag ur skatteregistret ske och därmed taxeringsbeslut fattas underjuni taxeringsåret. Detta kan, enligt vad Riksskatteverket har uppgett, ske i en särskild dataköming. Härefter skall kreditering och debitering av skatter och avgifter enligt 11 kap. 14 § andra stycket SBL ske. Det innebär att denna grupp kan få besked om den slutliga skatten tidigare än i dag. Det besked slutlig skatt skall sändas ut om som enligt 11 kap. 15 § SBL beräknas Riksskatteverket kunna sändas av ut senast den 15 juli taxeringsåret. I de fall tilläggsuppgift har kommit kan taxeringsbeslut fattas sedan eventuell erforderlig utredning har slutförts. Tilläggsuppgifterna beräknas kunna vara registrerade i juni under taxeringsåret. För dessa och for övriga deklarationsskyldiga som skall lämna en allmän självdeklaration går det här inte att ange ett precist datum for taxeringsbeslutet och utsändandet av beskedet om slutlig skatt. Det är helt beroende av om utredning krävs och när uttag ur skatteregistret kan ske. Även för dessa skall Skattemyndigheten fatta beslut om

SOU 1998: 12 F örenklingar deklarationsförfarandet 175

av

skattens storlek enligt 11 kap. 9 § SBL. Efter detta skall skattemyndigheten göra kreditering och debitering av skattekontot av de skatter och avgifter m.m. som har betalats resp. som skall betalas tillbaka och skall redovisas skattekontotDärefter skall även som dessa erhålla ett besked om den slutliga skatten och om resultatet av

beräkningen ll kap. 15 § SBL. Detta besked skall enligt lagrum-

met sändas senast den 15 december taxeringsåret och skall ersätta bl.a. skattsedeln på slutlig skatt. Skattebeskedet skall emellertid sändas ut löpande jämte betalningsuppmaning i det fall ytterligare skatt skall betalas.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 2 kap. 2 § NLSK och 31 § skattebetalningsförordningen 1997:750.

Särskilt betrájfande handelsbolag m.fl.

I detta sammanhang vill utredningen några speciella frågor ta upp beträffande handelsbolag. Riksdagen har nyligen beslutat vissa justeringar reglerna i inkomstslaget näringsverksamhet jfr prop. av 1996/97: 12. Bl.a. skall handelsbolag vara skattskyldigt för statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt på pensionsmedel och särskild löneskatt pensionskostnader i stället för delägarna. Detta medför att handelsbolaget blir skyldigt att lämna särskild självdeklaration senast den 2 maj i förekommande fall.

De ovan under avsnitt 4.4.1 nämnda uppgifterna som skall läm-

handelsbolag, rederier, vissa stiftelser och föreningar skall nas av enligt utredningens förslag även de lämnas senast den 2 maj under taxeringsåret. Utredningens förslag framgår av 4 kap. 1 § andra stycket och 2 § andra stycket NLSK.

176 F örenkl ingar deklarationsförfarandet

av

4.5 Underrättelse i

om taxeringsbeslut samma handling som besked om slutlig skatt

Förslag: Den som erhåller inkomst av kapital från vilken skatteavdrag har gjorts enligt 5 kap. 8 skattebetalningslagen 1997:483 och som inte är skyldig att lämna självdeklaration skall erhålla underrättelse om taxeringsbeslut samma blankett som besked om slutlig skatt enligt 11 kap. 15 § skattebetalningslagen.

4.5.1 i

Taxeringsmeddelande dag

En skattskyldig som endast har erhållit inkomst av kapital från vilken skatteavdrag har gjorts enligt 5 kap. 8 § skattebetalningslagen 1997:483 SBL och som inte är skyldig att lämna självdeklaration erhåller ett taxeringsmeddelande. 1 taxeringsmeddelandet specificeras alla kontrolluppgiñer som har lämnats om inkomsträntor och utdelningar, dvs utbetalarens namn, utbetalat belopp och den avdragna skatten. Av taxeringsmeddelandet framgår också inkomst av kapital och beslutad skatt 7 § taxeringsförordningen 1990: 1236. Taxeringsmeddelandet sänds i dag ut i mitten av augusti, före slutskattsedlama. Antalet utsända taxeringsmeddelanden var vid 1996 års taxering nämnare 1,2 miljoner.

4.5.2 Överväganden och förslag

Den som endast har haft sådan inkomst av kapital från vilken det har gjorts skatteavdrag enligt 5 kap. 8 § skattebetalningslagen

och som inte är skyldig att lämna en självdeklaration skall i en och samma

handling erhålla underrättelse om taxeringsbeslut och sådant besked

om slutlig skatt som avses i 11 kap. 15 § SBL.

Genom skattebetalningslagen införs ett nytt system for redovisning och betalning av skatter och avgiñer. Varje skatt- eller avgifts-

skyldig skall ha ett skattekonto hos skattemyndigheten. Samtliga redovisningar, debiteringar och betalningar skall registreras kontinuerligt på kontot så att kontoställningen kan följas genom exempelvis kontoutdrag.

SOU 1998: 12 Förenklingar av deklarationsförfarandet 177

Den inte är deklarationsskyldig och som har haft sådan insom komst kapital från vilken det görs skatteavdrag enligt 5 kap. 8 § av

SBL och för vilken det lämnas kontrolluppgift enligt 6 kap. 7 och

8 NLSK kan taxeras grundval av de uppgifter som finns i

skatteregistret. Saknas det uppgift om skyldighet att av annan anledning lämna en självdeklaration kommer inte någon deklarationsblankett att sändas ut. Utredningen föreslår att nuvarande system med två handlingar, för taxeringsmeddelande och för besked om slutlig skatt skall en en ersättas handling. Förslaget innebär en förenkling för den av en skattskyldige. Han får handling vilken framgår underlaget för en av taxeringen, skatteavdrag, kreditering och debitering av skatt och storleken slutlig skatt. Förslaget innebär även att skatteförav valtningen arbete samt kostnader för hantering, tryckning och sparar

porto. Se bilaga 6 för sammanställning över de blanketter som

en kommer att sändas ut.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 7 § taxeringsförordningen 1990:1236.

4.6 Självdeklarationen skall inte under-

tecknas på heder och samvete

Förslag: Självdeklaration skall inte undertecknas heder och samvete.

Utredningen föreslår att uttrycket på heder och samvete utmönstras ur lagtexten. En skattskyldig som i en skriftlig handling, som

enligt lag eller författning avges på heder och samvete, lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen kan dömas för osann försäkran om åtgärden innebär fara i bevishänseende 15 kap. 10 § brottsbalken, BrB. Straffet kan bli böter eller fängelse högst sex månader. Anses brottet grovt kan straffet bli fängelse i högst två år. Dess straffvara rättsliga värde torde i skattesammanhang vara av mindre betydelse.

178 F örenklingar av deklarationsförfarandet SOU 1998: 12

Redan vid uppgiftsskyldighetens införande år 1903 föreskrevs att uppgifterna skulle lämnas heder och samvete och fastställt formulär. Departementschefen förde i prop. 1927:210 med förslag till

taxeringsförordning en diskussion om uttrycket skulle kunna bytas

ut mot exempelvis under laga ansvar. Han anförde att frågan hade varit tal vid åtskilliga tillfällen. Uttrycket hade emellertid gällt allt sedan självdeklarationsinstitutet infördes i landet. Tillräckliga skäl syntes inte föreligga att frångå den hävdvunna formuleringen. Att laga ansvar följde med en oriktig deklaration var i författningen utsagt och säkerligen klart för alla deklaranter, den ifrågasatta formuleringen förutan. Ett borttagande av orden heder och samvete skulle också måhända uppfattas som att det inte längre ansågs mora-

liskt förkastligt oriktig deklaration, missuppfattning

att avge en en som givetvis måste förebyggas. Departementschefen föreslog därför att formuleringen skulle behållas s. 213. Utredningen anser att uttrycket heder och samvete kan utmönstras utan att insikten att felaktig eller utelämnad uppgift i en självdeklaration och andra handlingar under vissa förutsättningar är straffbar går förlorad. Den som lämnar oriktig uppgift kan strafen fas om de objektiva och subjektiva rekvisiten är uppfyllda i respektive straffstadgande i skattebrottslagen. Det kan i skattesammanhang mer ses som en moralisk påminnelse att uppgifterna skall var korrekta om det står att uppgifterna skall avges på heder och samvete. Vad som är aktuellt i deklarationssammanhang är att framhålla att oriktig uppgift, vilket avser antingen att lämnad uppgift är felaktig eller att uppgift har undanhâllits, kan föranleda att skattetillägg utgår. Kravet att självdeklarationen skall undertecknas framgår inte

längre av lag. Att deklarationen skall undertecknas föreslår utred-

ningen skall föreskrivas av regeringen eller, efter regeringens be-

myndigande, av Riksskatteverket.

4.7 för

Deklarationsskyldighet förmögenhet

4.7.1 Gällande rätt

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 5 LSK är en fysisk person skyldig att lämna en självdeklaration när hans skattepliktiga tillgångar enligt lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt, SFL vid beskattningsårets utgång har haft ett sammanlagt värde överstiger som 900 000 kr. Däremot skall, enligt 2 kap. 10 § första stycket 4 LSK,

Förenklingar av deklarationsförfarandet 179

en självdeklaration inte innehålla uppgifter om tillgångar och skul-

der om inte beskattningsbar förmögenhet uppkommer. Motivet till att skyldigheten att i självdeklarationen redovisa förmögenheten har begränsats till de fall då nettoförmögenheten uppgår till ett skattepliktigt belopp är, enligt föredragande statsrådet, att förmögenhetsskatten skulle avskaffas fr.0.m. 1996 års taxering. Han

ansåg det rimligt att begränsa de skattskyldigas uppgiftsskyldighet

angivet sätt prop. 1992/93:86 s. 54. Statlig förmögenhetsskatt skall emellertid utgå även fortsättningsvis varför den nuvarande lagtexten är inkonsekvent: den som har skattepliktiga förmögenhetstillgångar som överstiger 900 000 kr

är på den grunden skyldig att lämna en självdeklaration men han

skall deklarationen förrän inte uppge sina tillgångar och skulder i tillgångarna minus skulderna överstiger ett netto 900 000 kr, dvs. gränsen för beskattningsbar förmögenhet.

4.7.2 Överväganden och förslag

Utredningen föreslår att den som har skattepliktiga förrnögenhetstillgångar vilkas värde sammanlagt överstiger 900 000 kr vid be-

skattningsårets utgång skall lämna en självdeklaration och ange alla tillgångar och skulder i självdeklarationen 2 kap. 4 § 3 NLSK.

Motsvarande formulering föreslår utredningen även skall införas i

3 kap. 1 § första stycket 5 NLSK nuvarande 2 kap. 10 § första

stycket 4 LSK.

Utredningens förslag att alla tillgångar och skulder skall redovisas om de skattepliktiga tillgångamas värde överstiger 900 000 kr

bygger tanken att det inte skall överlåtas till den skattskyldige att göra avräkning mot skulderna. Det skall vara möjligt för skatteen myndigheten att kunna kontrollera att åberopade skulder existerar.

Det som har anförts ovan innebär att när de skattepliktiga för-

mögenhetstillgångar för vilka en fysisk person är skattskyldig, tillmed de tillgångar han i förekommande fall sammans personers som skall sambeskattas med enligt 21 § SFL, överstiger 900 000 kr, är han också skyldig att i deklarationen redovisa sina skattepliktiga förmögenhetstillgångar och skulder 2 kap. 5 § NLSK. Är det ett barn han skall sambeskattas med skall han också redovisa barnets tillgångar och skulder i sin självdeklaration, om inte barnet skall lämna en egen självdeklaration 3 kap. 1 § andra stycket NLSK. Utredningen föreslår således att den som har skattepliktiga förmögenhetstillgångar vilkas sammanlagda värde överstiger fribe-

180 Förenklingar deklarationsförfarandet

av

loppet, alltid skall redovisa alla tillgångar och skulder i självdeklarationen.

Lagtext

Skyldigheten att lämna självdeklaration för skattepliktiga förmögenhetstillgångar framgår av 2 kap. 4 § 5 6 § 9 § 5 NLSK. De uppgifter som skall finnas i självdeklarationen framgår av 3 kap. 1 § första stycket 5 och andra stycket NLSK.

4.8 Deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkrings-

anstalter

Utredningen föreslår att den ovillkorliga deklarationsskyldigheten for sparbanker och ömsesidiga skadeforsäkringsföretag skall upphävas. Förslaget är en följd av att vinstdelningsskatten, som föranledde att dessa juridiska personer måste lämna en självdeklaration oavsett bruttointäktens storlek, har slopats. I praktiken kommer det inte att innebära någon förändring för dessa skattskyldiga.

Lagtext

Deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsföretag kommer enligt utredningens förslag att framgå av 2 kap. 9 § 3 NLSK.

4.9 Familjestiftelser

Stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att

tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen är ovillkorligt deklarationsskyldiga. Utredningen föreslår att termen familjestiftelse skall införas i stället för nuvarande uppräkning. Termen får sin definition genom en hänvisning i 2 kap. 9 § l NLSK till 8 § tredje stycket lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt.

5 Att deklarera ombud genom

5.1 Gällande inom

taxeringsområdet

rätt

l l Deklarationsskyldigheten

.

Vem som är skyldig att lämna en självdeklaration framgår av 2 kap. 4-9 LSK 2 kap. 4-9 NLSK. Deklarationsskyldigheten på taxeringsområdet kan i dag inte fullgöras genom ombud. Har en självdeklaration undertecknats än den skattskyldige själv av annan eller legal ställföreträdare för denne anses deklarationsplikten inte fullgjord. sin deklarationsskyldighet före- Den som inte har fullgjort läggs att underteckna självdeklarationen. Kommer deklarationen inte medför det att den skattskyldige skall skönstaxeras samt påföras skattetillägg och förseningsavgift. Att deklarationsskyldigheten kan fullgöras genom legal ställföreträdare är inte detsamma som att deklarationen kan lämnas grundval av en fullmakt. Ställföreträdaren lämnar deklarationen på grund sin ställning, t.ex. förmyndare eller god man för omyndig av som eller som företrädare för en juridisk person. Beteckningen ombud i 4 kap. 2 § 5 LSK 15 kap. l § 5 NLSK innebär inte heller att vederbörande företräder den juridiska personen grund av en fullmakt, utan att han gör det på grund av sin ställning inom organisationen.

5.1.2 Elektroniskt uppgiftslämnande inom

område

skatteförvaltningens

Näringsidkare skall i sin självdeklaration lämna uppgifter enligt 2 kap. 19 § LSK 3 kap. 6 § första stycket NLSK om näringsverksamheten. Deklarationen och därmed också uppgifterna kan efter särskild medgivande lämnas i form av ett elektroniskt dokument. Uppgifterna har tidigare lämnats genom diskett eller magnetband.

182 Att deklarera genom ombud SOU 1998: 12

Enligt en försöksverksamhet som Riksskatteverket bedriver kan dessa uppgifter även överföras såsom filer via telenätet till skatteförvaltningen genom modem. Även mervärdesskatteområdet finns möjligheter att lämna uppgifter via ADB. skattskyldig som är ansluten till tulldatasystemet kan lämna uppgifterna dit, varifrån uppgifterna överförs till skatteförvaltningen. Från och med 1998 års taxering är det alltså möjligt att lämna en självdeklaration i form av ett elektroniskt dokument. Detta kräver dock tillstånd av Riksskatteverket eller skattemyndighet som verket bestämmer 2 kap. 2 § LSK och 2 kap. 1 § NLSK. Regeringen tog i prop. 1996/97:100 Ett nytt system för skattebetalningar, m.m. Del 1 fasta att SRU-uppgifter och kontrolluppgifter till stor del redan lämnas på elektronisk väg. Regeringen ansåg att ett system med elektroniskt uppgiftslämnande bör omfatta så stor del av skatteområdet som möjligt, därmed även självdeklarationer. Det innebär en avsevärd förenkling för såväl skattemyndighet som ingivare. Den som ger SRU-uppgifter på ADB-medium är annars tvingad att komplettera med en undertecknad deklarationsblankett för att kravet skriftlighet skall vara uppfyllt. Regeringen anförde att det finns olika tekniska metoder för att signera det elektroniska dokumentet, vilket gör att dokumentet kan knytas till en viss person. Det ankommer på Riksskatteverket att se till att den tekniska lösning väljs som garanterar att tillräcklig säkerhet uppnås. Kan ett dokument knytas till en viss person på ett tillfredsställande sätt får de bevisfrågor i övrigt som kan uppkomma lösas i rättstillämpningen. För att uppgifter skall få lämnas i ett elektroniskt dokument bör krävas att tillstånd till sådant uppgiftslämnande har getts. I dessa tillstånd kan parternas åtagande och ansvar för informationen och förmedlingen regleras nännare. Tillståndet skall också kunna återkallas prop. 1996/97:100 Del 1 s. 457-461.

5.2 Deklaration ombud

genom på

tullområdet

Systemet med att lämna deklaration genom ombud tillämpas i dag tullområdet. Genom tullagen 1973:670 infördes en deklarationsskyldighet och en möjlighet att anlita ombud vid avgivande av en tulldeklaration. En utvärdering av deklarationssystemet visade år

Att deklarera genom ombud 183

1985 att erfarenheterna i stort sett varit goda. Ombudsförfarandet hade kommit till användande i mycket större omfattning än vad man hade räknat med vid införandet det nya systemet med tulldeklaav rationer.

T ulltillägg en sanktion på tullområdet -

En möjlighet att påföra administrativ avgift, tulltillägg, för den en lämnar oriktiga eller ofullständiga uppgifter avseende tull-, som skatte- eller avgiftsbeslut infördes år 1986. Det förhållandet att en tulldeklaration lämnas ett ombud föranleder, enligt departegenom mentschefen, inte någon särreglering. Den tullskyldige är bunden av de uppgifter ombudet har lämnat. Han är också skyldig att besom tala tulltillägg för fel i en sådan deklaration. Det straffrättsliga ansvaret bedöms på vanligt sätt mot bakgrund av den oaktsamhet eller det uppsåt som är att hänföra till den tullskyldige resp. ombudet. Det ligger därför i den tullskyldiges eget intresse, dels att lämna ombudet sådana direktiv och upplysningar att denne på riktigt sätt kan fylla i deklarationen, dels att så snart som möjligt kontrollera att uppdraget har blivit rätt utfört prop. 1986/87: 166 s. 47.

5.3 Ombudsförfarandet vid fullgörande av deklarationsskyldigheten i andra

nordiska länder

Ombudsförfarandet kan användas i alla våra nordiska grannländer.

Utredningen redovisar här möjligheten att använda ombud i deklarationsförfarandet i tre av dem.

Danmark

Möjligheten att använda ombud vid inlämnande av självdeklaration

har i Danmark inte reglerats i lag. Det finns enligt praxis möjlighet

att lämna självdeklarationen genom make, revisor och advokat.

Eftersom möjligheten att använda ombud har vuxit fram genom praxis går det inte att klart avgränsa den personkrets som kan fungera som ombud i dessa fall.

184 Att deklarera genom ombud

Den som skriver under deklarationen behöver inte uppvisa någon fullmakt.

Norge

Den som är myndig skall själv lämna Självdeklarationen och andra obligatoriska uppgifter. Föreligger det särskilda förhållanden som sjukdom, längre bortovaro m.m. som hindrar att han själv lämnar deklarationen skall han se till att den lämnas genom ombud när det är möjligt § 4-5 nr. 1 andra punkten ligningsloven. Det anses saknas lagligt stöd att använda ombud i andra fall än de som sägs i lagen. Självdeklarationen och andra obligatoriska uppgifter skall skrivas under av den som enligt ovan är skyldig att lämna dem. Driver den skattskyldige näringsverksamhet eller hyr han ut fast egendom skall han även lämna årsredovisning. Är han skyldig ha revisor en att en skall även denne skriva under årsredovisningen § 4-5 nr. 5. Lämnar makar gemensam självdeklaration skall båda skriva en under den. En av dem kan undantas från skyldigheten när dennes inkomst och förmögenhet inte överstiger ett visst belopp § 4-5 nr. 6. Den som har befullmäktigats skall förete en skriftlig fullmakt när taxeringsmyndigheten begär det § 3-3 nr. 1 och 2.

Finland

Den som skall lämna en skattedeklaration skall underteckna denna 17 § Finansministeriets beslut om deklarationsskyldighet. Skattedeklarationen kan lämnas genom ombud. Detta ombud skall förete fullmakt, om inte hans rätt att företräda huvudmannen är uppenbar även utan fullmakt 6 § lagen om förvaltningsförfarande.

överväganden

5.4 och

förslag

Förslag: Den som är skyldig att lämna en självdeklaration skall kunna lämna deklarationen genom ombud. En av ett ombud undertecknad deklaration skall godtas om fullmakt har bifogats deklarationen. Fullmakten skall lämnas blankett enligt fastställt formulär. Skattemyndigheten får medge undantag från skyldigheten att inge fullmakt.

Att deklarera ombud 185 genom

Skattedeklaration och redovisning skatt eller avgift annan av

som skall lämnas enligt skattebetalningslagen skall också kunna

lämnas genom ombud. Samma förslås gälla för de uppgifter som skall lämnas enligt NLSK i annan form än genom självdeklaration.

5.4.1 Behov ett ombudsforfarande

av

Ett stort antal deklarationsskyldiga anlitar hjälp vid upprättandet

av sin deklaration. Det gäller särskilt dem skall lämna uppgift som om inkomst av näringsverksamhet och när deklaration skall lämnas for en juridisk person som inte är ett dödsbo. För dessa och för skatt-

skyldiga som är företagsledare eller delägare i fåmansföretag eller

är skyldiga att redovisa mervärdesskatt i självdeklarationen kan den som hjälper till att upprätta deklarationen erhålla anstånd enligt en

särskild plan att ge deklarationema till skattemyndigheten. På

detta sätt kan arbetet planeras och deklarationema avlämnas efter hand. Möjligheten att erhålla anstånd gäller endast den yrkessom

mässigt hjälper till vid upprättande av självdeklarationer 2 kap.

33 § LSK. Såsom regeringen påpekade i prop. 1996/97:100 Del 1 sid. 459 kan SRU-uppgiftema lämnas elektroniskt av deklarationsbyråer och revisorer medan självdeklarationen måste undertecknas eller signe-

ras av den skattskyldige själv. Utredningen anser att dessa byråer

och revisorer även skall kunna självdeklarationen såsom ge om-

bud för den skattskyldige, antingen i pappersform eller elektro-

som

niskt dokument. Det skall finnas ett uppdrag från den skattskyldige

att underteckna deklarationen eller signera det elektroniska dokumentet och det skall framgå av en fullmakt. Det är rationellt och bör stort värde för de vara av grupper som

har räknats upp i inledningen att kunna anförtro upprättandet och insändandet av självdeklarationen personer eller företag med särskild erfarenhet och kompetens på området. De uppgifter den

som

deklarationsskyldige skriver under i självdeklarationen är också

uppgifter som han till stora delar har erhållit från sin revisor eller

deklarationsmedhjälpare. Dessa baseras i sin tur de handlingar och uppgifter som den deklarationsskyldige ställer till förfogande

vid deklarationens upprättande. Det blir därmed i grunden den dek-

larationsskyldige som ansvarar för att de uppgifter som lämnas i

självdeklarationen är riktiga och fullständiga.

186 Att deklarera ombud genom

Det är tidsbesparande om den som skall hjälpa till att upprätta en deklaration också har möjlighet att underteckna den och lämna den till skattemyndigheten. Det finns ett nära samarbete mellan den som bedriver näringsverksamhet och den som hjälper till med redovisning och deklaration. Detta samarbete finns det anledning att tillvarata. Genom utredningens förslag att alla, även den som bedriver näringsverksamhet, skall kunna lämna deklarationen senast den 2 maj finns det all anledning att göra deklarationsavlämnandet smidigare och snabbare. Genom denna möjlighet att anlita ombud kommer troligtvis behovet av att att erhålla anstånd med att lämna självdeklarationen att minska. Behovet att anlita ombud för den endast skall deklarera insom komst tjänst och kapital kanske kan bedömas vara mindre, efterav som utredningen föreslår att endast den för vilken de förtryckta uppgifterna är felaktiga eller ofullständiga skall lämna en deklaration. Även här finns det dock har behov att anlita ombud personer som av t.ex. när de grund av sjukdom eller resa vill överlåta till någon anhörig eller annan att deklarera. Den sena tidpunkten för deklarationsskyldighetens fullgörande gör att den deklarationsskyldige får god tid på sig att samla allt underlag. Den som har behov av att anlita ombud för att han av någon anledning är förhindrad att själv lämna deklarationen har goda möjligheter att samla och överlämna materialet till ombudet. Den förtryckta blanketten för självdeklarationen sänds ut så att den senast den 15 april skall ha kommit till alla deklarationsskyldiga. Hinner den deklarationsskyldige inte få den förtryckta blanketten skall ombudet ha möjlighet att få ut en laserutskriven deklarationsblankett hos skattemyndigheten. För detta fordras dock fullmakt. Fullmakten behöver inte uttryckligen omfatta behörigheten att få ut blanketten, denna behörighet får framgå av uppdraget att fullanses göra deklarationsskyldigheten. Det är fördel för alla att deklarationen kommer till skatteen myndigheten i tid. Den deklarationsskyldige undviker som ovan har

anförts därmed skönstaxering, skattetillägg och förseningsavgift.

Skattemyndigheten kan koncentrera att granska inresurserna komna deklarationer. Den som är i behov av hjälp att upprätta sin självdeklaration kan även behöva hjälp med att se till att den kommer undertecknad till skattemyndigheten. Genom möjligheten att anlita ombud kan deklarationsskyldigheten fullgöras ett snabbt, enkelt och effektivt sätt.

SOU 1998: 12 Att deklarera ombud 187 genom

Ansvarsfrågan

För den händelse att lämnade uppgifter befinns oriktiga bör det straffrättsliga ansvaret utkrävas de inblandade parterna efter det av uppsåt eller den oaktsamhet som ligger och till last. I princip var en bör ansvaret åvila den ursprunglige uppgiftslämnaren och inte den som i god tro grundat sin uppfattning om sakförhållanden dennes uppgift och därigenom kommit objektivt oriktig uppgift. att avge en Den som är behjälplig vid upprättandet deklarationen stöder av sin redovisning på de handlingar han får från klienten. Den som samtidigt är ombud för den skall deklarera omfattande som en mer verksamhet kan veriñkaten så att de finns i obruten serie numrera en och registrera dem i datasystemet. Därmed kan han visa grunden för de uppgifter som han har baserat deklarationen på. Den som anlitar ett ombud för att de uppgifter lämansvarar som nas i deklarationen är korrekta och fullständiga. Lämnar den deklarationsskyldige oriktiga uppgifter till ombudet denne lägger till som grund för deklarationen kan den deklarationsskyldige straffas enligt skattebrottslagen om de subjektiva och objektiva rekvisiten är uppfyllda. För att förhindra att den skattskyldige lämnar oriktiga uppgifter finns bestämmelser skattetillägg. om

Lämnar den deklarationsskyldige oriktiga uppgifter till ombudet

som i sin tur lägger dessa till grund för den deklaration in som ges

är det alltså den deklarationsskyldige drabbas sanktioner och

som av straff, inte ombudet. Samma förhållande råder i dag för den som an-

litar ombud hos skattemyndighet eller i domstol.

En skattskyldig upptäcker att han har lämnat oriktig uppgift som till ombudet som grund för självdeklarationen kan göra frivillig en rättelse enligt l2 § skattebrottslagen och 5 kap. 4 § första stycket 4 taxeringslagen. En oriktig uppgift som lämnas av ett ombud kan föranleda eftertaxering den skattskyldige. I taxeringshänseende behandlas av en oriktig uppgift från ett ombud inte annorlunda än oriktig en

uppgift som har lämnats den skattskyldige själv jfr

av prop. 1977/78: 136 160 och RÅ 1980 1:47. s. Det bör också påpekas att ett ombud inte kan påföras administrativa sanktioner. Dessa kan endast påföras den skattskyldige. Att så sker är dock skilt från frågan om

vem som straffrättsligt bär anvaret för en oriktig uppgift.

Deklaration genom ombud skall kunna ske antingen att genom ombudet lämnar en deklaration eller i form ett elektropapper av niskt dokument. För att ombudet skall kunna lämna deklaration en i form av ett elektroniskt dokument måste ombudet ha tillstånd att

188 Att deklarera ombud SOU 1998: 12 genom

göra detta enligt förslaget till 2 kap. 1 § NLSK. Det förutsätter också att ombudet får elektronisk signatur att använda i denna en egen egenskap, så att den avlämnade deklarationen kan knytas till ombudet. Utredningen föreslår att den anlitar ett ombud för att fullgöra som sin deklarationsskyldighet skall lämna fullmakt som skall bifogas en deklarationen enligt 15 kap. 2 § NLSK. Finns det ingen fullmakt skall den deklarationsskyldige föreläggas att komplettera uppgifterna med sin underskrift. Fullständigas därefter inte deklaraegen tionen med underskrift den skattskyldige själv, eller genom en av att fullmakt in, skall deklarationsskyldigheten inte anses fullen ges gjord. Det innebär att skönstaxering skall ske, att skattetilllägg kan komma att påföras och att förseningsavgift skall utgå. Anledningen till att det bör krävas att fullmakten företes är att det bör dokumenterat att den skattskyldige har anlitat någon att i vara sitt ställe underteckna och lämna deklarationen. Samtidigt skall den skattskyldige medveten att uppgifterna är bindande för vara om honom själv. Uppställs inget krav företeende av fullmakt kan en skattskyldig tänkas hävda att han inte vet som har sänt deklavem rationen och att han inte har gett någon ett sådant uppdrag. Utredningen föreslår att Skattemyndigheten skall kunna medge undantag från ombudets skyldighet att lämna fullmakt. Det blir en aktuellt främst ombudet lämnar elektronisk deklaration. Även när en i andra fall skall Skattemyndigheten kunna medge undantag från skyldigheten fullmakt eller att fullmakten skall lämnas att ge

blankett enligt fastställt formulär. Det är en uppgift för skattemyn-

digheten att bedöma i vilka fall undantag kan medges.

Även övrig uppgiftsskyldighet enligt NLSK uppgifter enligt

4 kap. m.m. bör få fullgöras ombud. I de fallen behövs inte uppav ställas något krav att fullmakten skall fogas till uppgiften. Däre-

mot skall ombudet självfallet kunna styrka sin behörighet förfrå-

gan. Utredningens förslag i detta kapitel deklaration genom omom

bud är också förenligt med utredningens förslag om förhöjd förse-

ningsavgift.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 15 kap. 2 § NLSK.

Att deklarera ombud 189 genom

Skattebetalningslagen

Vad som ovan anförts ombud för den skall lämna andra om som

uppgifter än självdeklaration föreslås bli tillämpligt även för skattedeklaration och redovisning skatt eller avgift skall

annan av som

lämnas enligt skattebetalningslagen. Inte heller i de fallen behöver

således fullmakten bifogas uppgiften. Däremot skall ombudet, lik-

som i fallet med uppgiñer enligt bl.a. 4 kap. NLSK, självfallet kunna styrka sin behörighet med fullmakt sådan efterfrågas.

om

Lagtext

Utredningens förslag framgår 23 kap. 5 § skattebetalningslagen.

av

6 Några frågor

rörande

företagens uppgiftslämnande

6.1 Inledning

Enligt direktiven skall utredningen bl.a. undersöka bestämmelom

serna om standardiserade räkenskapsutdrag i 2 kap. 19 § LSK är ändamålsenligt utformade och ger den kontrollinforrnation be-

som hövs eller om det finns anledning att justera dem i något avseende. I direktiven uttalas särskilt att det bör undersökas uppgiftsskylom

digheten för näringsidkare med liten omsättning kan fullgöras

på ett enklare sätt utan att syftet med uppgiftslämnandet går förlorat.

Av direktiven följer vidare att kontrolluppgiftssystemet skall ut-

formas så enkelt som möjligt.

Som utredningen ser det kan företagens uppgiftslämnande för-

enklas och effektiviseras i två avseenden. Dels kan undersökas i vilken utsträckning den nuvarande skyldigheten för näringsidkare att utan föregående föreläggande lämna kontrolluppgifter avseende ut-

betalning m.m. till andra näringsidkare bör behållas i nuvarande utformning, dels bör helt allmänt tillses att företagen inte åläggs att i

deklarationen redovisa andra uppgifter än sådana behövs för som taxeringen.

6.2 Om

standardiserat räkenskapsutdrag

m.m.

Den centrala bestämmelsen i LSK vilka uppgifter näringsidkare

om

skall lämna i deklarationen återfinns i 2 kap. 19 § LSK. Bestämmel-

sen är tillämplig oavsett om verksamheten bedrivs som enskild när-

ingsverksamhet eller juridisk genom person. Enligt 2 kap. 19 § första stycket skall flertalet näringsidkare i sin självdeklaration för varje förvärvskälla från bokföringen lämna uppgifter varje slag intäkter, kostnader, bokslutsdispositioner, om av

rörande uppgiftslämnande SOU 1998: 12

192 Några frågor företagens

och skattemässiga avsättningar. Vidare skall uppgifter lämskatter tillgångar, skulder, avsättningar, obeskattade reserver och nas om

Enligt andra stycket i paragraf skall uppgifter eget kapital. samma

lämnas bl.a. och omfattningen verksamheten, hur värdeom arten av sättning på lager fordringar skett, Sammanlagt har under samt osv.

punkter i andra stycket angetts vilka uppgifter skall lämnas.

sju som Gemensamt för de föreskrivna uppgifterna är att de avser sådana

uppgifter från bokföringen behövs för taxeringen. som Vissa kategorier skattskyldiga är enligt 2 kap. 20 § LSK unav

från uppgiftsskyldigheten enligt 2 kap. 19 § första stycket.

dantagna skall i stället till deklarationen foga sin årsredovisning. I det Dessa

näringsverksamheten bedrivs handelsbolag eller rede-

fall att genom

för registreringspliktigt fartyg åligger uppgiftsskyldigheten enligt

2 kap. 19 § första och andra styckena handelsbolaget respektive re-

deriet 2 kap. 25 § LSK.

nuvarande reglerna näringsidkares uppgiftsskyldighet in-

De om fördes i anslutning till skattereformen prop. 1990/91:5. Syftet med dels underlätta skattemyndighetens urval företag reformen var att av

bör bli föremål för djupare granskning, dels att göra det möj-

som en använda ADB-teknik för att upptäcka de deklarationer som ligt att kan tänkas innehålla väsentliga fel.

uppgifter skall lämnas styrs i praktiken utformning-

Vilka som av deklarationsblankettema. Riksskatteverket har genom verken av

vilka uppgifter skall lämställighetsföreskrifter närmare angett som Enligt verkets föreskrifter skall uppgifterna lämnas enligt ett

nas. räkenskapsschema, därav namnet standardiserat räkenskapsutdrag

Baskontoplanen har lagts till grund för utformningen av

SRU. räkenskapsschemat. Riksskatteverket har utfärdat två serier av verk-

avseende SRU-uppgifterna RSFS 1990:27 ställighetsföreskrifter

och 1991:35. För närvarande håller Riksskatteverket att utarbeta

föreskrifter. nya

Vid införandet det uppgiftslämnandet anförde departe-

av nya mentschefen prop. 1990/91:5 83 att inget hindrar att Riksskattes. med hänsyn till företagens varierande storlek, branscher verket fram olika deklarationsblanketter. o.dyl. tar Rikskatteverket har till utredningen uppgett att införandet av

SRU inneburit fördelar både för företagen och skatteförvaltningen

jämfört med tidigare regelsystem. Enligt verket har närmare 50 prodeklarationema kunnat lämnas ADB-medium. Vissa briscent av emellertid kunnat konstateras. Verket nämner bl.a. att många ter har företag och företagare är osäkra på innebörden de olika uppgifav

SOU 1998: 12 Några frågor rörande företagens uppgiftslämnande 193

terna i räkenskapsschemat. Det har också uppmärksammats att vissa poster ofta placeras fel i schemat, då många företag praktiska skäl av i sin redovisning gör avsteg från baskontoplanen. Det stora antalet uppgifter i räkenskapsschemat har också medfört problem för företagen att hänföra uppgifterna från bokföringen till rätt rad på schemat. Avsaknaden årsredovisning och dess notapparat medför av också att Skattemyndigheten kan miste betydelsefull informaom tion. Vissa skattekontor har därför i praktiken regelmässigt begärt årsredovisningar som komplement till företagens deklarationer. Det förekommer också att enskilda företag regelmässigt bifogar årsredovisningen i syfte att lämna information utöver vad som följer räkenskapsschemat. Riksskatteverket har därför till utredningen av lämnat ett förslag om att företag med större omsättning till deklarationen skall foga sin årsredovisning. Från företrädare för Skattemyndigheten har påtalats att de uppgiflämnas i deklarationen och indikerar olika kontrollvärda utter som landsanknytningar är få. För andra skattskyldiga än fåmansföretag begränsas uppgiftsskyldigheten till uppgifter som har betydelse för att bedöma arten och omfattningen av företagets verksamhet, t.ex. verksamhet över huvudtaget har bedrivits i utlandet. Det har därom för framförts att någon form av utökad uppgiftsskyldighet avseende utlandstransaktioner bör komma i fråga.

6.3 Företagens kontrolluppgiftsskyldighet

Näringsidkare är enligt bestämmelser i LSK skyldiga att lämna kon-

trolluppgifter om utbetalningar till andra näringsidkare enligt bl.a.

bestämmelserna i 3 kap. 19 § och 3 kap. 37-43 §§. Vidare har regeringen kungörelse 1955:671 föreskrivit i vilka fall uppgiftsgenom skydligheten enligt bestämmelserna i 3 kap. 39-41 skall fullgöras

utan föregående föreläggande.

Flertalet de bestämmelser som reglerar företagens obligaav toriska kontrolluppgiftsskyldighet avser utbetalningar till jord- och skogsbrukare. Dessa bestämmelser tillkom av kontrollskäl och har sin upprinnelse i tidigare gällande redovisningsregler för jord- och skogsbruk. Riksskatteverket har föreslagit att flertalet av dessa bestämmelser slopas och att skatteförvaltningen vid behov i stället geriktade kontrollinsatser förelägger utbetalama att lämna konnom trolluppgiñer.

7 18-0455

194 Några frågor rörande företagens uppgiftslämnande SOU 1998: 12

överväganden

6.4 och

förslag

Förslag: Nuvarande ordning för uppgiftslämnande rör den som egna verksamheten behålls i sak oförändrad. Riksskatteverket får liksom hittills genom tillämpningsföreskrifter närmare föreskriva vilka uppgifter som skall lämnas i deklarationen eller i förekom- mande fall i s.k. räkenskapsschema. Vissa större företag skall dessutom till deklarationen foga sin årsredovisning. Flertalet bestämmelser om näringsidkares skyldighet att lämna kontrolluppgifter avseende utbetalningar till andra näringsidkare slopas.

Uppgifter i deklarationen

Utredningen har haft fortlöpande kontakter med Riksskatteverket angående behovet av att förenkla företagens uppgiftslämnande. Frågan om hur företagens deklarationsblanketter skall utformas och i konsekvens därav vilka uppgifter skall lämnas det stansom genom dardiserade uppgiftslämnandet bör dock även fortsättningsvis i första hand ankomma på Riksskatteverket att bestämma i samråd med uppgiftslämnama. Riksskatteverket har också mot bakgrund av bl.a. nyligen genomförda ändringar på årsredovisningsområdet efter införandet av den nya årsredovisningslagen 1995:1554, arbetat med att modifiera de räkenskapsscheman f.n. används samt som undersökt vilka uppgifter företagen i framtiden skall behöva lämna

till ledning för taxeringen.

Utredningen bedömer att flertalet de problem uppmärkav som sammats i samband med det nuvarande uppgiftslämnandet kan lö-

sas genom förenklade och tydligare blanketter. Utredningen vill

erinra om att departementschefen påtalat att inget hindrar att Riksskatteverket tar fram olika blanketter med hänsyn till företagens varierande storlek, olika branscher dyl. Behovet förbättringar o. av i dessa avseenden får förutsättas bli tillgodosedda av Riksskatteverket under det pågående arbetet med att utforma blanketter. nya

Utredningen föreslår därför inga ändringar i sak av den nuvarande uppgiftsskyldigheten.

I redaktionellt hänseende bör dock de nuvarande bestämmelserna i 2 kap. 19 § första och andra styckena begränsas till föreskrift en om att de uppgifter skall lämnas behövs för taxeringen. Besom stämmelsen om att uppgifter arten och omfattningen verkom av

Några jiågor rörande företagens uppgiftslämnande 195

samheten skall lämnas i deklarationen bör dock kvarstå. I övrigt bör den nuvarande uppräkningen de uppgifter som skall lämnas enligt av 2 kap. 19 § slopas. I vilken utsträckning olika kategorier näringsidkare skall lämav uppgifterna deklarationsblanketten eller särskilt räkenna skapsschema fogat till deklarationen, får som hittills bestämmas av Riksskatteverket genom blankettutformningen.

För vissa kategorier företag kanske endast ett fåtal uppgifter

av behövs för taxeringen, medan det för andra även i fortsättningen är nödvändigt att ett större antal uppgifter lämnas.

Vad gäller frågan eventuell utökad uppgiftsskyldighet i

om en deklarationen för olika utlandstransaktioner har Riksskatteverket uppgett att bör undersöka vilka uppgifter som är nödvändiga för man skatteförvaltningen skall få indikationer på tillämpad prisatt om sättning gentemot utländska företag med vilka ekonomisk intressegemenskap kan föreligga jfr 43 § kommunalskattelagen. anses Utredningen har från Finansdepartementet inhämtat att bestämmelsema i kommunalskattelagen intemprissättning skall bli föreom mål för översyn. Det får därför lämpligast att frågan om inföanses

randet utvidgad uppgiftsskyldighet i deklarationen avseende

av en utlandstransaktioner tas under övervägande i det sammanhanget. I

det sammanhanget bör också beaktas att de s.k. SRU-uppgiftema

endast utgör ett komplement till övriga instrument som står till buds

i kontroll- och granskningsarbetet.

I enlighet med vad Riksskatteverket uppgett synes behovet av att större företag lämnar sina årsedovisningar i vissa fall kvarstå även

efter införandet räkenskapsschemat. Skattemyndighetens behov

av att ha tillgång till större företags årsredovisningar accentueras av av

den årsredovisningslagstiftningen, enligt vilken

allt att döma av nya

företagen bl.a. i betydligt högre grad än tidigare är skyldiga att läminformation i form noter till årsredovisningen. Mot bakgrund

na av härav bör för större företag återinföras skyldighet att till deklaen rationen foga årsredovisningen. Riksskatteverket har föreslagit att företag, som omfattas av årsredovisningslagen 1995:1554 och där antalet anställda under de två räkenskapsåren i medeltal har uppgått till mer än tio eller senaste tillgångamas nettovärde enligt fastställd balansräkning för de senastvå räkenskapsåren har uppgått till än 24 miljoner kr, skall te mer skyldiga att till deklarationen foga sin årsredovisning. Verkets vara förslag till avgränsning sammanfaller med de företag som enligt 3 kap. 6 § ârsredovisningslagen är skyldiga att i årsredovisningen

196 Några frågor rörande företagens uppgiftslämnande

specificera vissa större periodiseringsposter. Enligt utredningens bedömning får avgränsningen betraktas som lämplig. Utredningen föreslår därför att Riksskatteverkets förslag genomförs. Enligt 2 kap. 20 § LSK är vissa företag redan skyldiga att till deklarationen foga sin årsredovising. I den delen föreslår utredning-

en ingen ändring av gällande rätt.

Kontrolluppgifter

Utredningen ansluter sig till Riksskatteverkets uppfattning att de bestämmelser i LSK reglerar företagens skyldighet att utan föresom gående föreläggande lämna kontrolluppgifter om utbetalningar till andra näringsidkare i så stor utsträckning möjligt bör slopas. som Utredningen föreslår därför att bestämmelserna om att lämna

kontrolluppgifter utbetalad royalty och därmed jämförliga ersätt-

om ningar 3 kap. 19 §, inköp jordbruks- eller trädgårdsprodukom av ter 3 kap. 39 § och utbetalda ersättningar för avverkningsrätter om eller försäljning skogseffekter 3 kap. 40 § slopas. Utredningen av föreslår också att kungörelsen 1955:671 upphävs.

7 Revisionsberättelse

7.1 Bakgrund och gällande rätt

Fram till och med 1991 års taxering skulle aktiebolag, ekonomisk förening och ömsesidigt försäkringsbolag till deklarationen bifoga bestyrkt avskrift eller tryckt exemplar revisionsberättelse som avav givits för beskattningsåret. Från och med 1992 års taxering gäller enligt 2 kap. 22 § LSK att kopia revisionsberättelse för den har inkomst av näringsen av som verksamhet skall fogas till deklarationen den innehåller upplysom ning, uttalande eller anmärkning enligt 10 kap. 10 § aktiebolagslagen 1975:1385 eller 4 kap. 10 § lagen 1980:1103 om årsredovisning i vissa företag. Revisionsberättelsen behöver dock m.m. inte bifogas deklarationen, den endast innehåller uttalanden att om årsredovisningen uppgjorts enligt aktiebolagslagen, att styrelseledamöter och verkställande direktör bör beviljas ansvarsfrihet eller uttalanden i 10 kap. 10 § sjätte stycket aktiebolagslagen. som avses

Enligt 10 kap. 10 § aktiebolagslagen respektive 4 kap. 10 § lagen

årsredovisning i vissa företag skall revisor kontrollera bl.a. om m.m. företaget gör skatteavdrag enligt bestämmelserna i skattebetalatt ningslagen samt betalar innehållna skatter i rätt tid. Om företaget har brustit i sina skyldigheter i dessa avseenden skall revisorn anmärka detta i revisionsberättelsen och sända den till skattemyndigheten. I samband med att kravet att revisionsberättelse alltid skulle

fogas till deklarationen slopades och ersattes med ett krav att en-

bart oren berättelse skulle bifogas anförde föredragande statsrådet prop. 1990/91 89 att det finns ett berättigat intresse för skattes. myndigheten att få kännedom att revisor har avlämnat en om en oren revisionsberättelse. Däremot finns det enligt statsrådet inte något skäl att kräva att alla företag skall in sina revisionsbege rättelser. Statsrådet påtalade vidare att de orena berättelserna fyller viktig funktion i den meningen att de riktar uppmärksamhet mot en företag med bristfällig redovisning, att det generellt krävs en men

198 Revisionsberättelse

djupare granskning för att avgöra om revisionsanmärkningen har någon skattemässig betydelse.

Utredningen har genom underhandskontakter med tjänstemän vid

olika skattemyndigheter inhämtat att är det är ytterst ovanligt att ett företag fogar en oren revisionsberättelse till deklarationen, vilket

enligt utredningens uppfattning inte bör tolkas som att det är lika ovanligt att revisorn faktiskt lämnar oren revisionsberättelse. Företrädare för Riksskatteverket har till utredningen påtalat att det i skattekontrollhänseende att föredra revisor direkt till skattevore om

myndigheten skulle vara skyldig att ge orena revisionsberättel-

ser, dvs. inte enbart i de fall revisor enligt bestämmelserna i en

aktiebolagslagen respektive lagen om årsredovisning redan är skyl-

dig att ge in revisionsberättelse till skattemyndigheten.

överväganden

7.2 och

förslag

Förslag: Skyldigheten att enligt 2 kap. 22 § LSK foga oren

revisionsberättelse till deklarationen slopas. I stället införs en skyldighet för revisor att ge oren berättelse direkt till skatte-

myndigheten. Revisorns anmärkningsskyldighet beträffande före-

tag som har underlåtit att i rätt tid betala skatter och avgifter ut-

vidgas till omfatta också redovisning av punktskatter.

En oren revisionsberättelse kan tyda att det finns anledning att

nämnare granska ett företags redovisning. Det är därför vikt att

av

skattemyndigheten får kännedom om sådana berättelser. I enlighet med vad föredragande statsrådet anförde i samband med att det obligatoriska kravet att bifoga revisionsberättelse till deklarationen

slopades behöver inte förekomsten oren berättelse nödvänav en

digtvis innebära att den skattemässiga redovisningen är felaktig. En oren berättelse kan dock i sig eller tillsammans med andra signaler

utgöra skäl för skattemyndigheten att granska företaget närmare.

Förutsätter en sådan granskning att ett revisionsförordnande måste tas ut saknas ofta tid och resurser att göra fördjupad granskning en under taxeringsarbetet. Företaget får i stället tas ut för fördjupad en kontroll efter att det ordinarie taxeringsarbetet har avslutats. Det är

således inte nödvändigt att den orena berättelsen in till-

ges sammans med deklarationen. Med hänsyn till att allt fler skattskyl-

Revisionsberättelse 199

diga kommer att lämna deklaration i form ett elektroniskt dokuav skulle det dessutom underlätta för dessa de inte behövde ge ment om revisionsberättelsen. en kopia av Enligt utredningens uppfattning ligger det i sakens natur att det kan finnas skattskyldiga helst att Skattemyndigheten inte får som ser kännedom orena revisionsberättelser, i synnerhet om revisorns om anmärkningar är sådan art att de kan föranleda Skattemyndigheten av att närmare granska företaget. För att säkerställa att skattemyndigheten verkligen får de orena revisionsberättelser är insom av

tresse i granskningsarbetet kan antingen återgå till ordningen,

man revisionsberättelse alltid skall bifogas deklarationen. Alternativt att kan ansvaret för att oren berättelse till skattemyndigen ges heten läggas på revisorn. Utredningen ordning enligt vilken revisionsberättelse anser att en alltid skall bifogas deklarationen skulle medföra ett alltför omfattande merarbete för såväl Skattemyndigheten en överväldigande som majoritet de skattskyldiga. Utredningen ansluter sig således till av den föredragande statsrådet uttalade uppfattningen i prop. av 1990/91 15, att det inte finns skäl att kräva alla företag skall ge revisionsberättelse. Utredningen föreslår därför inte en sådan lös-

ning. Eftersom revisor i vissa situationer redan är skyldig att ge en oren berättelse till Skattemyndigheten, kan det enligt utredningen uppfattning inte principiellt betänkligt att ålägga revisorn ens anses utvidgad skyldighet i det avseendet. Med hänsyn härtill och då en

sådan ordning enklast tillgodoser skattemyndighetens intresse av

en att få kännedom orena revisionsberättelser, anser utredningen om att skyldigheten att foga oren revisionsberättelse till deklarationen kan slopas och ersättas skyldighet för revisorn att ge sådana av en revisionsberättelser till skattemyndigheten.

Den utvidgade uppgiftsskyldigheten för revisorer bör lämpligast

utformas så sätt att bestämmelsen i 2 kap. 22 § LSK slopas och

regel revisorns uppgiftsskyldighet i stället tas i l0 kap.

att en om

10 § aktiebolagslagen respektive 4 kap. 10 § lagen årsredovis-

om ning m.m. i vissa företag. Utredningen har vidare uppmärksammats på att revisorns skyldighet att lämna anmärkning att ett företag underlåtit att anmäla om sig för registrering enligt skattebetalningslagen eller om att företaget underlåtit att betala skatter och avgifter i rätt tid inte omfattar sådana skatter och avgifter i lagen 1984:151 om punktskatter som avses

prisregleringsavgifter. Punktskattema är i dag betydande och ut-

om

200 Revisionsberättelse SOU 1998: 12

gör en stor andel av statens skatteuppbörd. Några skäl till inte att även dessa skatter skall omfattas revisorns gransknings- och av

anmälningsskyldighet kan inte anses föreligga. Utredningen föreslår därför att revisorns anmärkningsskyldighet utvidgas till omfatta

att även punktskatter.

Anmälningsskyldigheten bör utvidgas även till ekonomiska före-

ningar. Utredningen förslår därför att det även i 8 kap. 13 § lagen

1987:667 om ekonomiska föreningar införs skyldighet för revi-

en sor att i revisionsberättelsen anmärka föreningen inte har fullom gjort sin skyldighet att lämna deklaration enligt 2 kap. 1 § LPP eller att betala skatter och avgifter enligt l kap. 1 § LPP. Kopia föreslås sändas till Skattemyndigheten även för de fall vissa förhålsom landen föranleder påpekanden revisorerna i revisionsberättelsen. av Den överensstämmelse idag finns mellan de i detta avsnitt som nämnda bestämmelserna bör även omfatta dessa förslag.

8 Om införandet

av en utvidgad

för

kontrolluppgiftsskyldighet

konkursförvaltare

8.1 Bakgrund och gällande rätt

När en arbetsgivare försätts i konkurs omhändertas hans samtliga tillgångar av konkursförvaltaren och han förlorar rådighet över egendom som hör till konkursboet. Det åligger dock konkursgäldenären i egenskap av utbetalare av löner, förmåner och andra ersättningar, att lämna kontrolluppgifter på utbetalningar för tid före konkursutbrottet. För lön m.m. som utbetalas av konkursboet, åligger det konkursförvaltaren att lämna kontrolluppgift. Om den anställde omfattas av den statliga lönegarantin skall kontrolluppgift lämnas av utbetalaren för den tid lönegaranti utgått. I 7 § lönegarantiförordningen 1992:501 har särskilt föreskrivits att denna kontrolluppgiftsskyldighet skall fullgöras av länsstyrelsen. Erfarenheten har visat att konkursgäldenären ofta underlåter att fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Skälen till detta varierar. I mån av tid och resurser kan konkursförvaltaren komma att bistå skattemyndigheten med uppgifter om berörda anställda utifrån tillgängligt underlag i den Omhändertagna bokföringen. Någon skyldighet i detta avseende åligger dock inte förvaltaren. Oftast anser sig förvaltaren varken ha tid eller resurser att fullgöra gäldenärens skyldigheter.

Regeringen har genom beslut den 14 september 1995 dnr

Fi 95/1809 överlämnat en skrivelse från KPMG Bohlins Revisionsbyrå AB angående skyldigheten att lämna kontrolluppgift vid konkurs och uppdragit utredningen att överväga frågan under utredningsarbetet. I den överlämnade skrivelsen påtalas problemet med att konkursgäldenären oftast inte fullgör sin kontrolluppgiftsskyldighet för tiden från årsskiftet närmast före konkursutbrottet fram till dagen för konkursutbrottet. Skrivelsen har remissbehandlats. Remissyttrande har lämnats av Riksskatteverket, Sveriges advokatsamfund samt Föreningen Auktoriserade Revisorer FAR.

202 Om införandet utvidgad

av en

Riksskatteverket påtalar att problemet varit känt sedan länge och att det i och för sig angeläget att Förvaltaren lämnade kontrollvore uppgifter när så kan ske med rimlig arbetsinsats. Däremot kan enligt verkets mening förvaltaren inte åläggas någon absolut skyldighet att lämna kontrolluppgifter för tid före konkursutbrottet. Sveriges advokatsamfund menar att det inte är rimligt att enskilda borgenärer skall belastas med ökade förvaltningskostnader för sådant uppgiftslämnande. FAR påtalar att det är fråga om två olika juridiska och det inte kan vara lämpligt att göra förvaltaren personer ansvarig för händelser som inträffat före konkursutbrottet.

överväganden

8.2 Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter avseende utbetalningar för tid före konkursutbrottet skall åligga utbetalaren. Enligt utredningbedömning kan inte komma i fråga att överföra denna skyldighet ens på enbart den anledningen att utbetalaren försätts i konannan av kurs. Den fråga bör besvaras är om det är möjligt och lämpligt som att i någon form ålägga konkursboet ett solidariskt eller sekundärt ansvar för att gäldenärens uppgiftsskyldighet fullgörs. Sett utifrån önskemålet att Skattemyndigheten i så stor utsträckförtrycka korrekta uppgifter i deklaraning som möjligt skall kunna tionema och beräkna rätt skatt vore naturligtvis att föredra om konkursförvaltaren vid behov kunde fullgöra gäldenärens skyldighet att lämna kontrolluppgift. Även utifrån deklarantemas behov att få av meddelande om vilka löner m.m. som erhållits är det angeläget att

skapa förutsättningar för att kontrolluppgiftsskyldigheten fullgörs

ett korrekt sätt. Enligt utredningens uppfattning måste det betraktas som principiellt felaktigt att ålägga en person ansvaret för att fullgöra en annan persons uppgiftsskyldighet, i synnerhet när han saknat möjlighet att

påverka denna själv fullgöra sin uppgiftsskyldighet. Även andra

att omständigheter talar mot att ålägga konkursförvaltaren ett ansvar för att fullgöra konkursgäldenärens uppgiftsskyldighet. Bokföringsmaterial och annat underlag kan så bristfälligt att förvaltaren vara omöjligen kan fullgöra uppgiftsskyldigheten. Skulle förvaltaren trots allt försöka sammanställa för vilka arbetstagare kontrolluppgift skall lämnas och med vilka belopp, kan varken han eller skattemyndigheten med säkerhet veta om han haft tillgång till samtliga uppgifter och att han fullgjort uppgiftsskyldigheten ett korrekt sätt.

Om införandet av en utvidgad 203

Det kan därför enligt utredningens bedömning inte komma i fråga att förena konkursförvaltares uppgiftsskyldighet med någon form av sanktion. Visserligen är naturligtvis möjligt att införa någon form av osanktionerat uppgiftslämnande. Frågan är dock hur mycket resurser förvaltaren rimligen skall kunna åläggas att lägga ned att fullgöra gäldenärens uppgiftsskyldighet samt när dessa utredningsåtgärder skall anses behövliga. Vad samfundet anfört om att förvaltaren inte bör åsamka boet onödiga förvaltningskostnader bör tillmätas vikt. Det kan således inte anses lämpligt att förvaltaren måste dra på boet ytterligare förvaltningskostnader för att fullgöra uppgiftsskyldigheten, i synnerhet som de arbetsinsatser som kanske måste läggas ned inte nödvändigtvis resulterar i att fullständiga och korrekta kontrolluppgifter kan lämnas. Troligen skulle också konkursgäldenärens benägenhet att lämna kontrolluppgifter minska än mer om han vet att konkursförvaltaren också skulle ha en sådan skyldighet. Mot bakgrund av vad ovan anförts anser utredningen att det inte är möjligt att utforma en enkel och lätthanterlig kontrolluppgiftsskyldighet för konkursförvaltare avseende händelser som inträffat före konkursutbrottet. Enligt utredningen kan också ifrågasättas om nyttan av en sådan uppgiftsskyldighet uppväger de kostnader boet skulle kunna åsamkas.

9 Förvaltarregistrerade

fondandelar

9.1 Bakgrund

För att fondbolag, som skall lämna kontrolluppgift enligt 3 kap. 32 a § LSK om realisationsvinst och realisationsförlust vid avyttring andel i värdepappersfond, skall kunna fullgöra sin uppgiftsskylav dighet gäller från och med 1997 års taxering skyldighet för fören valtare att lämna fondbolaget de uppgifter som behövs för uppgiftslämnandet, om den skattskyldige haft andelen förvaltarregistrerad prop. 1995/96:50. Fondbolagens förening, Svenska Bankföreningen och Svenska Fondhandlarföreningen har i en gemensam skrivelse till utredningen påtalat att uppgiftsskyldigheten visat sig försvåra användandet av

förvaltarregistrering. Enligt organisationerna framstår det i stället

som naturligt och lämpligt att kontroluppgiftsskyldigheten fullgörs av den auktoriserade förvaltaren direkt till skattemyndigheten. Det framhålls att i de fall kunder har såväl förvaltarregistrerade som

direktregistrerade fondandelar i samma värdepappersfond kan det

uppgiftslämnandet lösas genom tilläggsuppgifter i deklarationen.

överväganden

9.2 Enligt utredningens förslag skall enligt 12 kap. 4 §NLSK den som

för egen eller annans räkning har ingått rättshandling med någon som är skyldig att lämna kontrolluppgift till den kontrolluppgiftsskyldige lämna de upplysningar som denne behöver för att kunna fullgöra sin kontrolluppgiftsskyldighet med anledning av rättshand-

lingen. Bestämmelsen ersätter bl.a. den uppgiftsskyldighet i 3 kap.

32 a § LSK som ifrågasätts. Enligt kritiken medför skyldigheten för en förvaltare att lämna uppgifter till fondbolaget att bank måste lämna uppgifter om sina en kunders ekonomiska förhållanden till en annan banks fondbolag, vil-

206 Färvaltarregistrerade

fondandelar

ket utgör ett avsteg från gällande sekretessregler. Uppgiftsskyldigheten kritiseras även på den grunden att den skulle utgöra ett intrång i konkurrensen instituten emellan, då de skall lämna uppgifter till varandra om sina kunders identitet. Utredningen har redan i delbetänkandet, Kontroll Reavinst Värdepapper s. 77 omnämnt den under remissbehandlingen beav tänkandet Allemanssparandet en översyn SOU 1994:50 framför- da kritiken. Den nu framförda kritiken mot förvaltarens skyldighet att lämna

uppgifter till fondbolaget är i allt väsentligt densamma fram-

som fördes under remissbehandlingen. Den beaktades regeringen i av

samband med att uppgiftsskyldigheten infördes prop. 1995/96:50

s. 125, men enligt regeringen hade den framförda kritiken mindre tyngd. Utredningen har underhand inhämtat synpunkter från Riksskatteverket. Verket anser att uppgiftsskyldigheten enligt LSK bör vara kvar och anför bl.a. följande. Om uppgiftsskyldigheten slopas innebär det att de vinster respektive förluster rapporteras på konsom trolluppgiften kan bli materiellt felaktiga eftersom reglerna beom räkning av anskaffningskostnad enligt den s.k. genomsnittsmetoden inte kan iakttagas på uppgiftslämnama. Den skattskyldige rätt sätt av

blir därför hänvisad till att lämna tilläggsuppgifter i deklarationen.

Å andra sidan har bankföreträdare till utredningen uppgett att det torde bli mycket ovanligt skattskyldig har slags fondatt en samma andelar både hos en förvaltare och direktregistrerade hos fondbolaget. Enligt utredningens uppfattning är det naturligtvis inte bra om

möjligheten till förvaltarregistrering motverkas att berörda insti-

av

tut av konkurrensskäl inte tillämpar förvaltarregistrering utanför den egna företagsgruppen. Ett av skälen att möjligheten till att förvaltar-

registrera även sådana fondandelar inte registreras enligt aktiesom

kontolagen infördes var att uppnå en så ändamålsenlig förvaltning

av fondandelama som möjligt prop. 1995/96:50 120 f.. Mot baks.

grund härav och med hänsyn till att förvaltarregistrering enligt

branschföreträdama i praktiken inte kommit till användning kan hävdas att skäl för att se över bestämmelserna förvaltarens om upp-

giftsskyldighet föreligger. Om kontrolluppgiftsskyldigheten läggs

förvaltamivå i de fall andelama är förvaltarregistrerade finns två olika alternativ. i Antingen så ändras de materiella reglerna så att den skattepliktiga vinsten utgörs det belopp vilket kontrolluppgift lämnas, eller av om

Förvaltarregistrerade fondandelar 207

så åläggs den skattskyldige att för de fall att han har fondandelar hos förvaltare etc. skyldighet att komplettera deklarationen så att annan samtliga anskaffningsvärden beaktas vid vinstberäkningen. Risken med den sistnämnda metoden är dock att den kan leda till skatteundandragande genom att andelar med låga anskaffningsvärden behålls hos en förvaltare, medan nya fondandelar med högre anskaffningsvärden förvaras hos förvaltare. Genom att sälja andelar hos en annan den sistnämnda förvaltaren och inte redovisa samtliga anskaffningskostnader kan andelsägaren undandra sig skatt. En möjlig lösning på problemet som förts fram till utredningen skulle kunna vara att förvaltaren lämnar kontrolluppgift dels om innehavet, dels det genomsnittliga anskaffningsvärdet vid årets slut. Därigenom skulle skattemyndigheten vid granskning kunna kontrollera om det utnyttjade anskaffningsvärdet är högre än det genomsnittliga anskaffningsvärdet som gäller hos en annan förvaltare. Föreligger skillnader i anskaffningsvärden skulle det kunna vara en indikation att transaktionerna bör granskas. Fördelen med en sådan lösning skulle bl.a. vara att de materiella reglerna inte behöver ändras och att urvalskontrollen skulle kunna göras maskinellt. I detta sammanhanget bör dock observeras att fondbolaget alltjämt har, såväl för de fondandelar som förvaltarregistrerats enligt aktiekontolagens system som de fondandelar som förvaltningsregistreras direkt enligt lagen om värdepappersfonder, rätt till insyn i frågan om vem som äger fondandelama och vilket antal andelar denna äger 31 § tredje stycket lagen om värdepappersfonder res-

pektive 9 kap. 9 § aktiekontolagen. Ett slopande av förvaltarens

uppgiftsskyldighet enligt LSK skulle således inte säkerställa den av

Fondhandlarföreningen m.fl. efterfrågade sekretessen hos förval-

taren gentemot fondbolaget. I PM med förslag till lag om konto-

föring av finansiella instrument Ds 1997:76 föreslås bl.a. att skyl-

digheten för utländska centrala kontoförare att rapportera de slutliga aktierna till VPC skall slopas. Förslaget bereds för närägarna av

varande inom Finansdepartementet.

Utredningen har förståelse för att banker av bl.a. konkurrensskäl inte vill upplysa ett fondbolag som tillhör en annan bank om vilka kunder de har. Mot bakgrund av den upplysningsskyldighet som redan följer av bestämmelserna i bl.a. lagen om värdepappersfonder kan det problemet dock inte avhjälpas enbart genom att slopa uppgiftsskyldigheten enligt LSK. Frågan om fondbolagets rätt till insyn enligt bestämmelserna värdepappersfonder skall behållas i lagen om förutsätter närmare analyser. Bl.a. bör avvaktas regeringens ställ-

208 Förvaltarregistrerade fondandelar

ningstaganden med anledning av förslagen i Ds 1997:76. Med hänsyn härtill och till att det även bör övervägas om det är lämpligt att göra ändringar i de materiella skattereglema eller om kontrollbehovet kan klaras på annat sätt för att tillgodose behovet att få till

stånd en väl fungerande förvaltarregistrering, är utredningen inte be-

redd att föreslå en ändring av reglerna om fondbolagens skyldighet att lämna kontrolluppgifter om realisationsvinster respektive förvaltares skyldighet att lämna erforderliga upplysningar till fondbolaget. Utredningen anser dock att frågan bör tas upp till förnyad bedömning om rapporteringsskyldigheten enligt lagen om värdepappersfonder tas bort. Det ligger dock inte inom ramen för utredningens översyn av bestämmelserna i LSK att se över bestämmelserna om förvaltarregistrering i sig.

för

Uppgiftsskyldighet

s.k.

kupongbolag

m.m.

10.1 Bakgrund och gällande rätt

Utdelning aktier och andelar i ekonomiska föreningar har inkomstbeskattats sedan början detta århundrade. Ursprungligen låg av

skyldigheten att lämna kontrolluppgift angående utbetald utdelning på aktiebolaget respektive den ekonomiska föreningen. Uppgifts-

skyldigheten fullgjordes i de flesta fall att delägaren lämnade genom särskild uppgift till vinstutdelaren om namn, adress, mantalsen skrivning och utdelningens belopp. Denna särskilda uppgift lämna-

des i regel vidare i original till taxeringsmyndighetema. Uppgiften sorterades sedermera i deklarationen och jämfördes med den dek-

larerade intäkten utdelning. av

Uppgiftslämnandet har reformerats flera gånger. Senast vid infö-

randet den förenklade aktiehanteringen år 1971. Den förenklade av aktiehanteringen innebär att aktiebolag fritt får välja mellan det system rådde tidigare med aktiebrev och aktiebok eller att ansom

vända datateknik i hanteringen. I det systemet görs skillnad

nya mellan avstämningsbolag och s.k. kupongbolag. Denna skillnad mellan bolagen har bl.a. betydelse för källskatt skall dras från utdelom ningen, till vilken myndighet denna skatt skall inbetalas och hur

uppgiftslämnandet utbetald utdelning och innehållen skatt skall

om fullgöras. För de aktiebolag omfattas den förenklade aktiehantesom av

ringen skall enligt 3 kap. 27 § LSK Värdepapperscentralen VPC AB eller förvaltaren, aktien är förvaltarregistrerad, lämna kontroll-

om uppgift utdelning och innehav. För dem som är skattskyldiga i om Sverige och för vilka aktierna inte är förvaltarregistrerade gör VPC

skatteavdrag och sänder kontrolluppgift till Skattemyndigheten i Stockholms län. För förvaltarregistrerade aktier sänder VPC utdel-

ningen till respektive förvaltare i sin tur har att göra skatteavsom drag och lämna kontrolluppgift. För utländskt skattesubjekt skall VPC, förvaltare och förvaringsinstitut innehålla kupongskatt och lämna uppgift denna till Skatom

210 Uppgiftsskyldighet för kupongbolag SOU 1998: 12

s. m. m.

temyndigheten i Dalarnas län 7 och 12 §§ kupongskattelagen

1970:624.

10.2 Något om antalet kupongbolag m.m.

Aktiebolag som har valt att behålla eller att ställa ut aktiebrev som är försedda med en kupong skall företes för att erhålla utdelsom

ningen kallas kupongbolag.

Kupongbolagen uppgick under 1996 till cirka 280 000 stycken. Av dessa lämnade ungefär 17 000 bolag redovisning till Särskilda skattekontoret 1994 ca 70 000. Antalet särskilda uppgifter från skattskyldiga som skall taxeras i Sverige, och själva skall lämna som uppgift till utdelande bolag, uppgick under 1996 till cirka 100 000 1994 ca 350 000. Dessa uppgifter vidarebefordrar Särskilda skattekontoret till skattemyndighetema i respektive län. Med hänsyn till de nyligen införda s.k. lättnadsreglema tillämpas första gången som vid 1998 års taxering prop. 1996/97:45 kan förutsättas att antalet utdelningar från kupongbolagen kommer att öka. Särskilda skattekontoret erhåller dessutom cirka 4 000 särskilda uppgifter per år avseende utdelningar från kupongbolag från vilka kupongskatt skall innehållas. Detta är förhållandevis få i jämförelse

med antalet utdelningsuppgifter för avstämningsbolagen årligen

som uppgår till närmare 400 000 stycken. All rapportering av de särskilda uppgifterna sker och papper hanteras manuellt. Även rapporteringen från förvaltare aktier i av avstämningsbolag sker manuellt. Den enda rapporteringen i dag som sker via ADB är den som kommer från VPC för avstämningsbolagen.

10.3 Särskild

uppgift om utdelning och

ränta

Den som erhåller utdelning från ett svenskt kupongbolag skall

själv alltid enligt 3 kap. 28 § LSK lämna en särskild uppgift om erhållen utdelningen till den betalar ut utdelningen, oavsett som om den om erhåller utdelningen är svenskt eller utländskt skattesubjekt. Uppgifterna skall lämnas heder och samvete på blankett enligt fastställt formulär. Framgår det uppgifterna att den utdelningsbeav

SOU 1998: 12 Uppgiftsskyldighet för kupongbolag 211

s. m. m.

rättigade inte är skyldig att betala kupongskatt enligt kupongskatte-

lagen 1970:624 skall inte heller någon annan skatt innehållas.

På utbetald utdelning från ett kupongbolag skall kupongskatt in-

nehållas den utdelningsberättigade är fysisk person som är inom skränkt skattskyldig i Sverige, dödsbo efter sådan person eller ut-

ländsk juridisk utdelningen inte skall beskattas i närings-

person om

verksamhet i Sverige 14 § kupongskattelagen. Kupongbolaget skall därefter till Skattemyndigheten i Dalarnas

län, dels sända de blanketter med uppgifter om utdelning som har

kommit till bolaget, dels betala kupongskatten 15-17 ku-

pongskattelagen.

Särskild uppgift skall också lämnas av utdelning andelar i svensk eko- - den som i Sverige har fått nomisk förening, den i Sverige har fått utdelning från utländsk juridisk per- - som utdelningen inte betalas VPC eller där kontrollson om ut genom uppgift redan lämnas enligt 3 kap. 27 § första stycket 4 LSK, den i Sverige har fått ränta mot kupong eller kvitto på - som förskrivning avsedd för allmän omsättning, om räntan inte har betalats VPC och där kontrolluppgift inte heller har lämnats ut genom enligt 3 kap. 22 § första stycket 6 LSK.

överväganden och

förslag

Förslag: Bestämmelserna om särskild uppgift enligt 3 kap.

28 § LSK slopas och ersätts skyldighet för den som av en

betalar ut utdelning eller ränta att lämna kontrolluppgift.

Systemet för hur uppgifter utdelning från kupongbolag skall

om

lämnas både ålderdomligt och krångligt. Detsamma får anses gälla för övriga uppgiftspliktiga utbetalningar omfattas av skyldighe-

som

ten att lämna särskild uppgift enligt 3 kap. 28 § LSK.

För närvarande pågår översyn av kupongskattelagen. Översy-

en

Kupongskattelagsutredningen. Enligt dess direktiv dir.

nen görs av

1996:76 skall bl.a. reglerna om särskild uppgift enligt 3 kap. 28 §

LSK omfattas översynen. Av direktiven följer att den särskilda av

uppgiften generell kontrolluppgiftsskyldighet för

bör ersättas av en fåmansbolag och övriga bolag som i dag inte är skyldiga att lämna kontrolluppgift om utdelning.

212 Uppgiftsskyldighet för kupongbolag SOU 1998: 12

s. m.m.

Skattekontrollutredningen, som har haft underhandskontakter med Kupongskattelagsutredningen, att bestämmelserna

anser om särskild uppgift i LSK bör slopas. Den uppgiftsskyldigheten bör i

stället ersättas av en kontrolluppgiftsskyldighet. Enligt Skattekon-

trollutredningens bedömning bör uppgiftsskyldigheten i likhet med vad som nu gäller för utdelning från bl.a. avstämningsbolag åligga utbetalaren av utdelningen eller räntan.

I ett första steg bör kontrolluppgiftsskyldigheten enligt NLSK ut-

vidgas till de fall som nu omfattas bestämmelserna särskild av om uppgift, dvs. utdelning från kupongbolag, utdelning från svensk eko-

nomisk förening samt sådan utdelning från utländsk juridisk

person och utbetalad inte redan omfattas ränta som nu av kontrolluppgiftsskyldighet. På sikt bör dock även bestämmelserna uppgiftsskylom dighet för utbetalda utdelningar från avstämningsbolag regleras som i kupongskattelagen föras över till LSK. Med hänsyn till Kupong-

skattelagsutredningens pågående översyn av det regelverket lämnar

utredningen inga förslag i det avseendet. senare Kontrolluppgift om utdelning från kupongbolagen bör i det fall

att den utdelningsberättigade inte är skattskyldig för kupongskatt enligt huvudregeln lämnas till den skattemyndighet där bolaget är

registrerat som arbetsgivare se 3 kap. 58 § LSK, jfr ll kap. 2 §

NLSK. I de fall den utdelningsberättigade inte är skattskyldig för kupongskatt kan uppgiftsskyldigheten begränsas till fysisk

person och dödsbo efter sådan person. Eftersom det åligger den betalar ut utdelningen att fullgöra som kontrolluppgiftsskyldigheten kan det ibland oklart den utvara om delningsberättigade är skattskyldig till kupongskatt eller inte. Frågan på vilka grunder utbetalaren skall avgöra kupongskatt skall inom nehållas eller inte bör i första hand lösas inom för Kupongramen

skattelagsutredningens arbete. Skattekontrollutredningen har också inhämtat att Kupongskattelagsutredningen studerar frågan skyl-

om

dighet att göra skatteavdrag utdelningar från kupongbolag till fysiska är oinskränkt skattskyldiga i Sverige. Även den

personer som omständigheten talar för att frågan hur det skall kunna bedömas om

källskatt skall innehållas i samband med utbetalning utdelning

av

bör lösas av den utredningen. Skattekontrollutredningen vill dock

fasta uppmärksamheten på att utredningen föreslår att det i NLSK

se 12 kap. 4 § första stycket NLSK skall tas en bestämmelse,

enligt vilken den som för egen eller räkning ingår eller har annans ingått en rättshandling med någon är skyldig att lämna kontrollsom uppgift, till den uppgiftsskyldige skall lämna de upplysningar denne behöver för att kunna fullgöra sin kontrolluppgiftsskyldighet på

SOU 1998: 12 Uppgifsskyldighet för kupongbolag 213

s. m.m.

grund rättshandlingen. Uppgifterna skall lämnas på annat sätt än av muntligen. För det fall att den som är skyldig att lämna kontrollupp-

gift är osäker på vilken grund uppgiften skall lämnas, kan han

om således kräva att den till vilken han betalar ut utdelningen, lämnar erforderliga upplysningar i detta avseende. Av tillgänglig statistik framgår att det varje år lämnas ca 6 000 särskilda uppgifter enligt vilka kupongskatt innehållits och skall redovisas. Med hänsyn härtill och då en överväldigande majoritet av kupongbolagen är fåmansföretag, torde det i regel inte råda någon tvekan till vilken skattemyndighet kontrolluppgiften skall lämom respektive kupongskatt skall innehållas eller inte. Uppstår nas om osäkerhet får uppgiftslämnaren i enlighet med det ovan anförda kräbesked från den tar emot utdelningen. För det fall att den va som lyfter utdelningen inte lämnar erforderliga uppgifter skall detta som förhållande enligt 12 kap. 4 § tredje stycket NLSK anmälas till skattemyndigheten. Utredningen har vidare haft kontakt med Bulvanutredningen. Den utredningen skall enligt sina direktiv Dir. 1996:55 bl.a. ta ställning till det finns skäl att införa ett register för information om ägare i fåmansföretag. Inrättandet ett sådant register torde om av bl.a. underlätta för den uppgiftsskyldige att ta ställning till vilken sorts kontrolluppgift som skall lämnas. Vad sagts angående utdelning från kupongbolag gäller som ovan i allt väsentligt även för kupongränta och utdelningar från ekonomiska föreningar och sådana utländska juridiska personer som inte redan omfattas av kontrolluppgiftsskyldigheten enligt LSK.

Utredningen föreslår sålunda att bestämmelserna om skyldighet att lämna särskild uppgift om utdelning och ränta slopas och ersätts

skyldighet för den betalar ut avkastningen att lämna konav en som

trolluppgift för i Sverige bosatta mottagare. Förslaget medför att be-

stämmelserna i kupongskattelagen avseende utdelning från kupongbolagen måste till det förfarandet. De ändringar som anpassas nya bör göras beträffande den är bosatt i utlandet bör övervägas av som

Kupongskattelagsutredningen i dess fortsatta arbete.

Årgxåxazü 1: ååh .in m. ázzâarmxa .wa ;sa :w:

gm

zzazgámhmsiá

N §38

i A fggâgigiliåiifx

ii

§§§§%çngmr4äitä$§ä;z r

I 4.921,1 I

Utländska

kapitalinvesteringar

1 1

1 1.1

Inledning

I samband med att lagen 1990:750 betalningar till och från utom landet betalningslagen upphävdes prop. 1992/93:65, eftersom laförmedlarkrav, depåkrav och förbud att använda eget inlåningsgens konto i utlandet ansågs strida mot EU:s regler om fri rörlighet för

kapital och tjänster, infördes i LSK skyldighet för fysiska per-

en och dödsbon har inlåningskonto i utlandet att lämna ett soner som i medgivande till insyn på kontot och förbindelse från den utländsen ka kontoföraren att till Riksskatteverket lämna kontrolluppgift om utbetald eller gottskriven ränta 3 kap. 22 a § LSK. Samtidigt infördes ett krav för fysiska personer och dödsbon som innehar utländska fondpapper eller rättigheter eller skyldigheter som anknyter till ett sådant fondpapper att lägga dem i depå i Sverige eller i utlandet, såvida det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system 3 kap. 27 § LSK. Om fondpapperen deponeras eller kontoförs i a

utlandet gäller motsvarande skyldighet beträffande medgivande till insyn på depån eller kontot samt skriftlig förbindelse att lämna kontrolluppgift gäller för utländska inlåningskonton.

som

Av Riksrevisionsverket genomförd granskning av skatte-

en av

förvaltningens kontroll privatpersoners utländska kapitalinveste-

av ringar RRV rapport 1997:22 framgår att för år 1994 i september 1996 hade registrerats 31 utländska bankkonton och 158 utländska

värdepappersdepåer och att endast 86 kontrolluppgifter kommit

till Riksskatteverket. Det kan således antas att endast ett fåtal av de

har utländska inlåningskonton fullgör sin anmäl-

personer som m.m. ningsskyldighet. Företrädare för skatteförvaltningen har till utredningen framfört att införandet någon form sanktion i de fall den skattskyldige av av underlåter att lämna föreskriven förbindelse eller medgivande till insyn borde införas.

216 Utländska kapitalinvesteringar

Enligt direktiven skall utredningen utvärdera bestämmelserna

om

skyldigheten att lämna förbindelser m.m. avseende bl.a. utländska inlåningskonton och föreslå de förbättringar är motiverade.

som Riksrevisionsverket har i nämnda rapport granskat skatteovan

förvaltningens tillämpning av berörda bestämmelser. I det följan-

nu

de återges därför i korthet verkets iakttagelser och slutsatser. Inled-

ningsvis återges dock först gällande rätt området.

1 1.2 Gällande rätt

11.2.1 Utländska

inlåningskonton och innehav av

utländska

fondpapper m.m.

Enligt 3 kap. 22 a § LSK skall fysisk är bosatt i Sverige

person som samt svenskt dödsbo som har öppnat eller öppnar inlåningskonto i utlandet till Riksskatteverket lämna förbindelse från den utländska

kontoföraren att denne skall lämna kontrolluppgift till verket

om

gottskriven eller utbetald ränta samt behållning kontot. Den skattskyldige skall också lämna ett medgivande till insyn på kontot. Skyldigheten att lämna förbindelse gäller inte behållningen

om

på kontot utgör tillgång i näringsverksamhet. Om motvärdet

på ett eller flera konton i ett och land inte överstiger 50 000 kr samma behöver förbindelse inte lämnas i bl.a. de fall då kontot används till att betala drift- eller underhâllskostnader

för fastighet eller bostad i utlandet,

medlen på kontot används för betalning kostnader i

av samband med vistelsen i det landet,

kontot endast avser deponering medel under vistelsen i lan-

av det, eller

kontot innehas utländsk medborgare och det används för

av

deponering i hemlandet av inkomster intjänade i Sverige. Riksskatteverket får i andra fall medge undantag från skyldighe-

ten att ge förbindelse det finns särskilda skäl. om

Enligt 3 kap. 27 a § LSK skall fysisk är bosatt i Sve-

person som

rige samt svenskt dödsbo förvara bl.a. utländska fondpapper eller rättigheter eller skyldigheter anknyter till sådant fondpapper i

som

depå när det inte är fråga fondpapper i ett kontobaserat

om system.

Om fondpapperen deponeras eller kontoförs i utlandet skall den skattskyldige till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande

Utländska kapitalinvesteringar 217

till insyn i depån eller kontot skriftlig förbindelse samt ge en från det utländska institutet som för depån eller kontot att årligen lämna kontrolluppgifter till Riksskatteverket. Förbindelse enligt 3 kap. 22 a och 27 LSK skall inte lämnas a om behörig myndighet i den främmande staten på grund överenav skommelse årligen tillställer svensk skattemyndighet uppgifter om avkastning. Vidare får Riksskatteverket medge undantag från skyldighet att ge in förbindelse det finns särskilda skäl. om

Vid remissbehandlingen av den departementspromemoria Ds

1992:37 som låg till grund för propositionen upphävande om av betalningslagen var många remissinstanser kritiska till förslagen om skyldighet att ge förbindelser och menade att den föreslagna m.m. ordningens effektivitet kunde ifrågasättas. Föredragande statsrådet anförde i lagstiftningsärendet prop. 1992/93:65 20 att taxes. ringen av fysiska personer i hög grad bygger på kontrolluppgifter och att det ligger i sakens vad gäller kapitalinkomster natur att man från utlandet bör sträva efter att få uppgifter till ledning för taxering som så nära som möjligt överensstämmer med vad lämnas besom träffande motsvarande inkomster i Sverige. Även statsrådet hade om förståelse för kritiken ansåg han att det väsentligt att ordningen var

genomfördes. Lagrådet uttalade att de föreslagna bestämmelserna

inte annat än marginellt kunde tillgodose det avsedda syftet att kontrollera internationella förhållanden, men motsatte sig inte att bestämmelserna infördes i avvaktan på att ett internationellt informationsutbyte kommer till stånd.

11.2.2 Angående utländska företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet i Sverige

1995 infördes i LSK en skyldighet för utländska bankföretag och andra liknande företag inom EES-området bedriver gränsöversom skridande verksamhet att till Finansinspektionen lämna skriftlig en

förbindelse att lämna årlig kontrolluppgift innehav, löpande

om av-

kastning, utgiftsränta m.m. till Riksskatteverket 3 kap. 32 b § LSK,

prop. 1994/95:50. Fr.o.m. 1997 års taxering har denna skyldighet utvidgats till att även omfatta utländska försäkringsföretag inom EES prop.

1995/96:97. De utländska försäkringsföretagen skall lämna kon-

trolluppgift om värde på försäkringar innehas i som av personer Sverige. Samtidigt infördes i 3 kap. 15 § skyldighet för den en som

218 Utländska kapitalinvesteringar

i Sverige förmedlar utländsk försäkring att lämna kontrolluppgiñ till Riksskatteverket avtalspartema. om

11.3 Riksrevisionsverkets granskning

l1.3.1 Allmänt

I sin granskningsrapport framhåller Riksrevisionsverket att, trots att det inte är möjligt att beräkna storleken de privata utlandsinvesteringarna, det bedöms att dessa är av så stor omfattning att en effektiv kontroll är väsentlig. Antalet registrerade medgivanden till kontrolluppgiftsinsamlande och förbindelser att lämna kontrolluppgifter är så få att de endast kan mot mindre del av existerande konsvara en

ton, depåer och försäkringar. Till följd därav bedömer verket att ris-

ken för skattebortfall är stor. Riksrevisionsverket anser att effektiviteten av systemet med medgivande begränsas att det förutsätter att den skattskyldige av själv initierar förfarandet samt att skatteförvaltningen saknar möjlighet att kontrollera lämnade uppgifter på annat sätt än genom möjligheten till insyn att t.ex. begära att få ut kontoutdrag o.dyl. genom Detta till trots verket att regelverket har styrka i preventivt anser en hänseende att flertalet aktörer avhålls från att marknadsföra genom investeringar som syftar till att undandra skatt. Riksrevisionsverket framhåller att Riksskatteverket har en alltför låg ambitionsnivå för hanteringen regelverket, vilket Riksrevisionsverket menar bl.a. av lett till att det är oklart för Skattemyndigheten vilken roll dessa har i kontrollarbetet samt att den externa informationen om bestämmelserna brister. Slutligen anser verket att det brister i skattemyndighetens kompetens området. Vad avser den lagtekniska utformningen av bestämmelserna anser Riksrevisionsverket att det är svårt att motivera varför bestämmelserna undantag för vissa inlåningskonton som innehas för om specifika ändamål skall behållas.

Utländska

kapitalinvesteringar 219

11.3.2 Av Riksrevisionsverket framförda

förslag till åtgärder

Riksrevisionsverket att medgivandesystemet måste tillämpas

anser mer aktivt och att Riksskatteverket bör vidta åtgärder för att få till stånd en aktivare tillämpning. I rapporten föreslås bl.a. bättre information och utbyte av uppgifter mellan Riksskatteverket och skattemyndighetema. Enligt Riksrevisionsverket bör dessutom övervägas att flytta administrationen medgivandesystemet från Riksskatteav

verket till en skattemyndighet. De undantag från uppgiftsskyldigheten finns avseende ut-

som ländska inlåningskonton bör enligt Riksrevisionsverket utmönstras.

Vidare anser verket att det i princip inte föreligger några hinder

mot att införa en straffsanktion med avseende på underlåtenhet en att lämna medgivande. Slutligen bör enligt verket utvärdering en av bestämmelserna komma till stånd när systemet tillämpats aktivt en tid. Riksskatteverket har yttrat sig över Riksrevisionsverkets rapport

Beslut 1997-10-30, dnr 4692-97/911. I yttrandet anför Riksskatte-

verket bl.a. följande. Riksskatteverket att det s.k. medgivandeanser systemet har viss preventiv effekt. Verket att satsa på inavser mer

formation och kompetenshöjande åtgärder inom utlandsomrâdet. Verket kommer vidare att verka för att informationsutbytet mellan

Sverige och andra länder utökas och effektiviseras. Däremot kommer verket inte inom för nuvarande att intensifiera ramen resurser

övervakningen av att medgivandesystemet efterlevs.

Överväganden

och förslag

Förslag: Nuvarande ordning avseende skyldigheten att lämna

medgivande till insyn i utländska konton respektive skyl-

m.m.

digheten för utländska företag, bedriver gränsöverskridande

som verksamhet att till Finansinspektionen lämna förbindelse om att

lämna kontrolluppgifter, behålls i huvudsak oförändrad.

Enligt direktiven skall utredningen föreslå de förbättringar be-

av stämmelserna är motiverade. Av Riksrevisionsverkets utvärsom dering och vad utredningen i övrigt erfarit framgår regelav att

220 Utländska kapitalinvesteringar

systemet hittills tillämpats i sådan begränsad omfattning att underlag saknas för att utvärdera regelsystemet i sig. Utredningen saknar dock anledning att ifrågasätta verkets slutsats att systemet bör tilllämpas aktivt. I sammanhanget är intresse att notera att det mer av danska regelsystemet, i allt väsentligt överenstämmer med det som svenska, betydligt fler kontrolluppgifter än det svenssynes generera ka systemet. Visserligen har det danska systemet i sin nuvarande utformning varit i kraft några år längre än motsvarande system i Sverige, det kan inte den enda orsaken. Även detta talar för men vara tillämpningen det svenska regelsystemet kan effektiviseras. Å att av andra sidan stod redan vid införandet bestämmelserna klart att de av knappast uppfyller de krav normalt ställs rimlig kontrollsom en nivå. Vad frågan förbättrade sanktionsmöjligheter anser avser om utredningen att den nuvarande möjligheten att genom vitesföreläggande förmå den skattskyldige att avsluta utländskt konto eller depå, förbindelse att lämna kontrolluppgifter inte in, i och for om ges sig är ett kraftfullt sanktionsmedel. En förutsättning är naturligtvis att Skattemyndigheten får kännedom om de utländska tillgångarna. Härvid förutsätts dock att det internationella skatteinformationsutbytet byggs ut och utnyttjas bättre.

Vad gäller de företag bedriver gränsöverskridande verksam-

som het och omfattas bestämmelserna i 3 kap. 32 b § LSK påtalas i av förarbetena prop. 1994/95:50 335 beträffande sanktionsmöjligs. heter att varken vitesförelägganden eller andra skatteadministrativa sanktioner torde möjligt att tillgripa om det utländska företaget vara

inte fullföljer sin uppgiftsskyldighet. Vad regeringen anför i det av-

alltjämt ha bärkraft. seendet synes Utredningen har informerats om att Finansinspektionen är av

uppfattningen att skyldigheten att lämna förbindelse till inspektio-

bör ersättas skyldighet att lämna förbindelse till Riksskatnen av en teverket eller skattemyndighet. Vidare inspektionen att skylanser digheten bör begränsas till de fall det utländska företaget har fysiska som kunder. personer

Enligt utredningens uppfattning är den nuvarande ordningen att

föredra, nämligen att förbindelse skall lämnas redan i samband med att det utländska företaget anmäler att det avser att bedriva verksamhet i Sverige. Härigenom uppmärksammas det utländska företaget

ett tidigt stadium uppgiftsskyldigheten. Det ankommer dess-

om utom inspektionen att informera tillsynsmyndigheten i hemlandet

det utländska företaget brister i sin uppgiftsskyldighet. Samarbe-

om

Utländska kapitalinvesteringar 221

tet mellan Riksskatteverket och Finansinspektionen bör dock inten-

sifieras detta område. Om ett utländskt företag saknar kunder som är fysiska personer föreligger ingen skyldighet att lämna kontrolluppgift. Eftersom det i efterhand är svårt att kontrollera det utom ländska företaget har kommit att anlitas fysiska är i av personer, kontrollhänseende att föredra att förbindelsen lämnas redan i samband med anmälan, företaget vid påbörjande verksamoavsett om av heten har fysiska bosatta i Sverige kunder eller inte. personer som Vid prövningen om det är lämpligt att i enlighet med t.ex. Riksrevisionsverkets förslag införa någon ytterligare form sanktion av mot en skattskyldig som underlåter att förbindelse måsge m.m., te i enlighet med vad ovan påtalats vägas att den skattskyldige

enligt gällande rätt kan föreläggas med vite att avsluta kontot eller

depån om förbindelse inte eller uppgiftsskyldigheten inte fullges görs. Vidare kan om avkastningen inte redovisas i deklarationen såväl skattetillägg som ansvar enligt skattebrottslagen aktualiseras.

En sanktion som skulle ta sikte den skattskyldiges underlåten-

het att ge förbindelse e.dyl. torde behövas göras beroende av om avkastningen redovisas i deklarationen. I sådant fall skulle såvitt avser inlåningskonton och utländska värdepapper kunna aktualiseras upp till fyra olika sanktioner för i det närmaste gärning. En samma sådan ordning är inte acceptabel. Utredningen föreslår därför inga ytterligare sanktionsmöjligheter. Däremot finns anledning att omarbeta bestämmelserna angåen-

de i vilka fall behållning och ränta skall vara undantagna från skyldigheten att ge förbindelse om att lämna kontrolluppgifter. Enligt

utredningen finns många skäl för att slopa undantagsreglema. Administrativa och praktiska skäl talar dock för att beloppsgränsen bör behållas. En och samma beloppsgräns bör dock gälla för samtliga konton i utlandet. Det föreslås därför att förbindelse att lämom

na kontrolluppgift för behållning och avkastning på konto inte behöver lämnas om den sammanlagda behållningen på ett eller flera

konton utomlands inte överstiger motvärdet 50 000 kr. Övriga

av undantag föreslås slopas. Möjligheten att ansöka dispens från skylom dighet att lämna förbindelse bör dock kvarstå.

b. ;tusan Hu -x 2

12 Tredjemanskontrollen

12.1 Förelägganden

12. l

Inledning

Tredjemanskontrollen främst näringsidkare är ett väsentligt inslag av

i skattemyndighetens kontrollarbete. I 3 kap. LSK finns rad be-

en

stämmelser som reglerar skattemyndighetens respektive i några fall Riksskatteverkets befogenhet att förelägga än den skattskyl-

annan

dige att inkomma med kontrolluppgifter för tredje i

annan man

skilda avseenden. Bestämmelserna har vuxit fram under längre en tid. Flertalet bestämmelserna specificerade uppgifter av avser som skall lämnas av särskilt angivna uppgiftslämnare. Med tredjemans-

kontroll avses således i detta sammanhang att skattemyndigheten i syfte att kontrollera skattskyldig fullgjort sin deklarations-

om en

och uppgiftsskyldighet inhämtar uppgifter från någon Be-

annan.

teckningen tredje man är således något missvisande eftersom det i allmänhet bara är fråga den skattskyldige och

om en annan person.

I undantagsfall är det även bokstavligen fråga tredjemanskontroll

om i den meningen att uppgifter inhämtas hos någon om en annan per-

sons förhållanden har betydelse för tredje taxering.

som en persons Den senare formen av kontroll är dock ovanlig.

När skattemyndighetens rätt att göra tredjemansrevision avskaf-

fades den 1 juli 1994 tredjemansrevisionsinstitutet återinfördes från och med den 1 november 1997, prop. 1996/97:100 infördes i stället

en befogenhet för skattemyndigheten att förelägga främst näringsidkare att lämna kontrolluppgift avseende rättshandlingar

som

den förelagde vidtagit med 3 kap. 50 § LSK prop.

annan, se a

1993/94:15l. Enligt direktiven skall utredningen sträva efter att utforma ett regelsystem som är så enkelt och enhetligt möjligt. Regeringen

som påtalade, i samband med att den utvidgade möjligheten till tredje-

mansföreläggande enligt 3 kap 50 a § LSK infördes, att det är nöd-

224 Tredjemanskontrollen

vändigt med teknisk översyn av föreläggandebestämmelserna

en prop. 1993/94:151, s. 92. Skattemyndigheten har 3 kap. 50 § en relativt numera genom a omfattande befogenhet att förelägga någon att lämna uppgifter angå-

ende annan. Flertalet av de äldre föreläggandeföreskriftema i LSK

är efter införandet 3 kap. 50 § att betrakta som obehövliga. Utav a

vidgningar i den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten har dessutom medfört att vissa föreläggandeföreskrifter är mer eller

mindre obsoleta, se t.ex. 3 kap. 33 och 34 LSK.

Utredningen att bestämmelserna om tredjemanskontroll i

anser LSK skulle enklare att tillämpa och lätthanterliga om de vara mer kunde samordnas till ett fåtal paragrafer. Det bör därför undersökas i vilken utsträckning de föreskrifter reglerar skattemyndigsom hetens möjlighet att förelägga annan att inkomma med kontrolluppgifter m.m. kan slopas.

12.1 Gällande rätt

Med undantag för 3 kap. 50 § LSK överfördes de bestämmelser a reglerar skattemyndighetens befogenhet att förelägga någon att som lämna uppgifter i stort sett oförändrade från den gamla om annan taxeringslagen 1956:623. Sammanlagt finns i LSK för närvarande ett tjugotal olika bestämmelser reglerar skatteförvaltningens besom fogenhet att i olika avseenden förelägga någon att lämna kontrolluppgift för I det följande återges bestämmelsemas annan person. huvudsakliga ändamål.

3 kap. 5 Den är uppgiftsskyldig enligt 3 kap. 4 § den som

som har gett ut skattepliktig ersättning eller förmån som utgör skatte-

pliktig intäkt tjänst skall efter föreläggande även lämna kontroll-

av uppgift sådana ersättningar och förmåner som inte omfattas av om

den obligatoriska kontrolIuppgiftsskyldigheten, t.ex. ersättningar

inte överstiger beloppsgränsema 100 kr resp. 1 000 kr samt som om vissa kostnadsersättningar.

3 kap. 18 Försäkringsföretag och understödsförenings skyldighet

att lämna kontrolluppgift för namngiven person.

3 kap. 24 Bankers och andra penninginrättningars skyldighet att

lämna kontrolluppgiñ ränta och fordran för namngiven borgenär. om

SOU 1998: 12 Trecüemanskontrollen 225

3 kap. 25 Skyldighet för andra uppgiftsskyldiga än den som avses i 3 kap. 24 § att lämna kontrolluppgift för borgenär om erhållen ränta och borgenärens fordran.

3 kap. 26 Skyldighet för fysisk eller juridisk person som inte omfattas av bestämmelsen i 3 kap. 25 § a och som haft en fordran att efter föreläggande lämna kontrolluppgift om utgiftsränta och skuldbelopp för namngiven gäldenär.

3 kap. 33 Värdepappersinstituts skyldighet att lämna kontrolluppgift för namngiven person avseende sådana uppgifter om avyttring av finansiella instrument som tas i avräkningsnota.

3 kap. 34 Valutahandlares och Värdepappersinstituts m.fl. skyldighet att lämna kontrolluppgift för namngiven person avseende utländsk aktie eller annat utländskt värdepapper som förvaras i depå eller kontoförs hos den uppgiftsskyldige. Riksskatteverket eller Skattemyndigheten efter Riksskatte- verkets bemyndigande får även förelägga dem som är uppgifts- skyldiga enligt 3 kap. 33 och 34 att lämna kontrolluppgift för namngivna personer.

3 kap. 35 Efter föreläggande av Skattemyndigheten skall den som uppburit ersättning för att fördelas inom ett arbetslag eller liknande grupp av personer lämna kontrolluppgift för medlem av gruppen.

3 kap. 37 Den som har betalat ut ersättning för arbete till den

som innehar enbart F-skattsedel eller innehar både en F-skatten sedel och A-skattsedel och skriftligen åberopat F-skattsedeln skall

efter föreläggande lämna kontrolluppgift för den som tagit emot er-

sättningen.

3 kap. 38 Efter föreläggande skall slakteri lämna kontrolluppgift

för den som fått prisstöd enligt lagen 1990:615 om avgifter vissa jordbruksprodukter m.m.

3 kap. 41 § jämförd med 3 kap. 42 Den som i bedriven förmedlingsverksamhet eller liknande verksamhet förmedlat arbete, uppdrag eller sålt egendom skall lämna kontrolluppgift för namngiven avseende den ersättning eller dylikt som förmedlats. person

8 18-0455

226 Tredjemanskontrollen SOU 1998: 12

3 kap. 43 Näringsidkare och den som innehaft privatbostadsfastighet eller privatbostad skall efter föreläggande lämna kontrolluppgift för namngiven näringsidkare om ersättningar avseende köpta eller sålda varor respektive utbetalda eller mottagna ersättningar för utförda tjänster. Föreläggandet får också avse namngiven näringsidkare.

3 kap 44 Bostadsrättsförening, bostadsaktiebolag m.fl. skall efter föreläggande lämna kontrolluppgiñ om värdet av en medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets behållna förmögenhet.

3 kap. 45 Bostadsrättsförening skall utöver vad som följer av den obligatoriska kontrolluppgiñsskyldigheten efter föreläggande lämna de ytterligare upplysningar som är av betydelse för beräkning av realisationsvinsten vid en medlems avyttring av sin bostadsrätt.

3 kap. 46 I 45 § föreskriven uppgiñsskyldighet efter föreläggande gäller även för annan ekonomisk förening än bostadsrättsförening och bostadsaktiebolag m.fl.

3 kap. 49 Efter föreläggande skall juridisk person som förvaltar samfällighet och som inte är skattskyldig till förmögenhet lämna kontrolluppgiñ till ledning för värdesättning av delarna i samfälligheten.

3 kap. 50 Efter föreläggande skall den som är eller kan antas a vara bokföringsskyldig eller skyldig att föra räkenskaper enligt jordbruksbokföringslagen eller som är annan juridisk person än dödsbo,

lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den som föreläggs

och den med vilken han ingått rättshandlingen. Om det finns särskil-

da skäl får även annan än näringsidkare och juridisk person före-

läggas.

3 kap. 51 Aktiebolag och ekonomisk förening skall efter före-

läggande lämna särskild uppgift om tillgångar och skulder samt om andra omständigheter av betydelse för värdesättning av bolagets

aktier eller föreningens andelar.

3 kap. 53 Fåmansföretag och handelsbolag skall efter föreläggande till Skattemyndigheten lämna de uppgifter som de uppgiftsskyldiga är skyldiga att lämna företagsledare och delägare för att de skall kunna beräkna sin skattepliktiga inkomst från företaget.

SOU 1998: 12 Tredjemanskontrollen 227

3 kap. 64 En uppgiñsskyldig som inte fullgjort sin obligatoriska skyldighet att lämna kontrolluppgift eller sammandrag av kontrolluppgifter får föreläggas att fullgöra uppgiftsskyldigheten.

Flertalet av bestämmelserna avser tredjemanskontroll av namngiven

I bestämmelserna anges också i regel vem som får förelägperson. och vilka uppgifter får inhämtas genom föreläggandet. gas som Exempelvis anges i 3 kap. 18 § LSK att försäkringsföretag och understödsförening efter föreläggande skall lämna kontrolluppgift avseende namngiven person. Kontrolluppgiften skall bl.a. avse arten uppgiven försäkring, beloppet premie eller någon annan avgift, av av tid då sådan mottagits samt utbetalt försäkringsbelopp. Jämför även

t.ex. 3 kap. 24 § bank eller penninginrättnings skyldighet att

annan lämna kontrolluppgift efter föreläggande för namngiven borgenär

och 3 kap. 34 § valutahandlares och värdepappersinstituts skyldig-

het att efter föreläggande lämna kontrolluppgift för namngiven konto- eller depåinnehavare. I några enstaka fall anges enbart att den är uppgiñsskyldig får föreläggas att lämna de upplysningar som som är av betydelse för kontrollarbetet, se t.ex. 3 kap. 45 § LSK. Enligt 3 kap. 50 a § har Skattemyndigheten befogenhet att förelägga den uppgiftsskyldige att lämna kontrolluppgifter för namngivna Motsvarande befogenhet finns även enligt 3 kap. personer. 33 och 34 samt 43 Med stöd 3 kap. 33 och 34 kan Riksav skatteverket t.ex. förelägga tredje man i syfte att få in underlag för att bedöma vilka skattskyldiga ytterligare kontrollinsatser skall rik-

tas mot. Genom föreläggandena kan inhämtas underlag för s.k.

generella kontroller av vissa typer av rättshandlingar. Flertalet av bestämmelserna syftar dock till Skattemyndigheten befogenhet att ge

att kontrollera en bestämd uppgift som finns hos den uppgiftsskyl-

dige eller rättshandling namngiven ingått med en som en person denne.

Något om 3 kap. 50 a § LSK

3 kap. 50 a § LSK ger Skattemyndigheten befogenhet att förelägga

den är bokförings- eller räkenskapsskyldig eller annan juridisk

som

person än dödsbo att lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan

den uppgiftsskyldige och Ett föreläggande enligt annan person. 3 kap. 50 § får fr.o.m. l november 1997 uttryckligen avse det löa pande beskattningsåret.

228 Trealjemanskontrollen SOU 1998: 12

Med stöd av 3 kap. 50 a § får Skattemyndigheten således förelägga någon att lämna kontrolluppgift om rättshandling mellan den uppgiftsskyldige och annan person. Uppgiftsskyldigheten förutsätter att tredje man har ingått en rättshandling med annan. En fysisk person som inte är näringsidkare och dödsbo kan föreläggas att lämna uppgifter om någon med vilken han ingått en rättshandling om det föreligger särskilda skäl for ett föreläggande. Enligt förarbetena till bestämmelsen prop. 1993/94: 151, s. 182 f. avses bl.a. den situationen att en fysisk person sålt egendom för betydande belopp till en näringsidkare och fånget lagts till grund for avdragsrätt for näringsidkaren. Ett föreläggande enligt 3 kap. 50 a § kan formuleras så att den förelagde skall lämna uppgift om en viss typ av rättshandling eller rättshandlingar utan att Skattemyndigheten anger berörda personer till namnet. Föreläggandet kan också formuleras så att uppgifter om rättshandlingar med en viss bestämd skattskyldig skall lämnas ut. Rättshandlingama behöver i det senare fallet inte specificeras. Till skillnad från vad som gäller för de förelägganden skattemyndigheten har befogenhet att utfärda med stöd av 3 kap. 33 och 34 behöver inte Riksskatteverkets bemyndigande inhämtas innan tredje man föreläggs att lämna kontrolluppgiñer for namngivna personer.

l2.1.3 överväganden och förslag

Förslag: Flertalet foreläggandeforeskrifter i LSK upphävs och ersätts av en generell föreskrift om föreläggande. Den generella föreskriften utformas med ledning av 3 kap. 50 a § LSK. Rekvisitet rättshandling slopas och ersätts med ett krav att uppgiften skall vara av betydelse for kontroll av att deklarations- eller annan uppgiftsskyldighet enligt N LSK fullgjorts riktigt och fullständigt eller att uppgiften är av betydelse för kontroll av att förutsättningarna finns att fullgöra uppgiftsskyldighet som kan antas

uppkomma enligt denna lag för annan än den som föreläggs.

Andra fysiska personer än näringsidkare får föreläggas med stöd av den generella föreskriften endast om särskilda skäl föreligger. Därutöver får Skattemyndigheten förelägga fysisk person och dödsbo att lämna kontrolluppgift om ersättning som betalats ut till namngiven näringsidkare eller erhållits från namngiven ränta som gäldenär.

SOU 1998: 12 Tredjemanskontrollen 229

Allmänt

Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att upphäva de bestämmelser som efter tillkomsten av 3 kap. 50 a § LSK får anses obehövliga. Vidare bör undersökas i vilken utsträckning 3 kap. 50 a § kan förtydligas eller annat sätt omarbetas för att underlätta tillämpningen av bestämmelsen. Från skatteförvaltningen har påtalats att efter tillkomsten av 3 kap. 50 a § saknar flera andra bestämmelser som reglerar skattemyndighetens befogenhet att förelägga annan än den skattskyldige betydelse. En del av bestämmelserna används sällan i kontrollarbetet och kan därför i det närmaste betraktas som obsoleta. Erfarenheterna från skatteförvaltningens kontrollarbete visar också att i de flesta situationema utfärdas förelägganden numera med stöd av 3 kap. 50 a Vid tillämpningen av 3 kap. 50 a § har den som förelagts i några fall hävdat att föreläggandet enbart får omfatta kontrolluppgifter för att kontrollera den ingått rättshandlingen med den förelagda. I som ett avgörande från kammarrätten Kammarrätten i Stockholm 1997- 06-03 i mål nr 4371-1996 ansåg majoriteten att bestämmelsen inte innefattar en befogenhet att inhämta uppgifter för annan än den som ingått rättshandlingen med den förelagda. Vidare har såväl skatteförvaltningen som företrädare för näringslivet till utredningen påtalat att rekvisitet rättshandling i 3 kap. 50 a § har gett upphov till tillämpningsproblem. Från bankhåll har med hänsyn bl.a. till banksekretessen framhållits vikten av att det inte får råda någon oklarhet rörande vilka uppgifter skattemyndigheten har rätt att få ut med stöd av ett föreläggande. En annan fråga som bör uppmärksammas är i vilken utsträckning ett föreläggande om kontrolluppgift skall få avse uppgift angående det löpande beskattningsåret. Skatteflyktskommittén föreslog i be-

tänkandet Översyn av revisionsreglema SOU 1996:79 att samtliga

förelägganden enligt 3 kap. LSK skulle få avse uppgift om det lö-

pande beskattningsåret. Regeringen uttalade dock att införandet av

en sådan generell regel om att samtliga förelägganden enligt 3 kap.

LSK skall få avse löpande beskattningsår inte bör införas utan en närmare analys prop. l996/97:l0O, s. 486. Det kan vidare hävdas att det föreligger en diskrepans mellan 3 kap. 50 a § och övriga föreläggandeföreskrifter i den meningen att skattemyndighetens befogenhet i flertalet bestämmelser är inskränkt till föreläggande avseende namngivna och specifika uppgifpersoner ter, medan motsvarande begränsning inte föreligger i det fall ett föreläggande utfärdas med stöd 3 kap. 50 av a

230 Tredjemanskontrollen SOU 1998: 12

En generell föreläggandeföreskrifl

Enligt utredningens bedömning synes 3 kap. 50 a § LSK i stor utsträckning tillgodose skattemyndighetens behov av att kunna förelägga tredje man att lämna uppgifter för annan. En ny generell föreläggandeföreskrift bör därför utformas med 3 kap. 50 a § som förebild. Som ovan påtalats har dock vissa problem uppmärksammats rörande tillämpningen av 3 kap. 50 a Vidare måste behovet av skydd för den enskildes integritet beaktas. Det är nödvändigt att Skattemyndigheten inte väljer en för den enskilde alltför ingripande kontrollåtgärd. Om 3 kap. 50 a § behålls i sin nuvarande lydelse torde flertalet av de bestämmelser som ger Skattemyndigheten befogenhet att inhämta uppgifter kunna slopas. I några fall är det dock tveksamt om de uppgifter som kan inhämtas med Stöd av andra bestämmelser i 3 kap. lika väl skulle kunna inhämtas med stöd av 3 kap. 50 a se t.ex. 3 kap. 44 45 49 51 § och 53 Med hänsyn härtill och mot bakgrund av de problem rekvisitet rättshandling synes ge upphov till i tillämpningen bör förtydligas vilka uppgifter som Skall kunna inhämtas med stöd av 3 kap. 50 a Syftet med en bestämmelse, som ger Skattemyndigheten befogenhet att efter föreläggande inhämta uppgifter till ledning för taxering

av annan än den som föreläggs, är naturligtvis att få uppgifter av

betydelse för den andra personens taxering, dvs. att kontrollera att den lagstadgade deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts ett riktigt Sätt. Eftersom en uppgift som är av betydelse för annans taxering i regel direkt eller indirekt kan hänföras till en rätts- - handling som den förelagde vidtagit är det således oftast fråga om kontroll av en rättshandling. Till saken hör också att det i flertalet fall när Skattemyndigheten förelägger någon att komma med upp-

gifter, krävs att det anges vilken rättshandling som avses för att upp-

giftslämnaren Skall veta vilka uppgifter Skattemyndigheten efter-

frågar. Undantagsvis kan dock uppstå situationer där det är oklart vilken rättshandling som avses. Kan Skattemyndigheten i ett föreläggande tydliggöra vilka speci-

fika uppgifter eller vilken typ av uppgifter som avses utan att hän-

föra dem till en specifik rättshandling, torde inte föreläggandet ge

upphov till några tolkningsproblem angående vad som efterfrågas. Tvärtom borde mot bakgrund av de tillämpningsproblem som påtalats angående rekvisitet rättshandling, Slopandet av rättshandlingsbegreppet göra bestämmelsens innebörd tydligare. Härigenom tydliggörs också att den efterfrågade uppgiften inte nödvändigtvis

SOU 1998: 12 Tredjemanskontrollen 231

måste avse en specifik rättshandling. En annan aspekt som bör beaktas är att tredjemansrevisions-

institutet nu har återinförts. Skattemyndigheten har således återigen

befogenhet att besluta om taxeringsrevision för att inhämta uppgifter om betydelse för kontroll av någon annan än den revideras. som Enligt utredningens mening får det i allmänhet mest prakanses

tiskt, för såväl Skattemyndigheten den uppgiften inhämtas

som som från, att kontrollen utförs med hjälp förelägganden. Förelägganav deföreskriften bör därför sådan utformning att kan undges en man vika situationer där Skattemyndigheten på grund osäkerhet av om dess räckvidd anser sig tvungen att tillgripa revision för att inhämta uppgifter som lika väl skulle kunna inhämtas med hjälp ett föreav läggande. Föreläggandebestämmelsen bör därför utformas så sätt att uppgifter som kan inhämtas tredjemansrevision alternativt genom skall kunna inhämtas genom ett föreläggande. En sådan utformning av bestämmelsen kan inte heller avvika från syftet med 3 kap. anses 50 a Dess syfte var att ge Skattemyndigheten befogenhet att genom föreläggande inhämta uppgifter Skattemyndigheten som tidigare endast kunde få del av genom tredjemansrevision. Enligt utredningens bedömning skulle ett slopande rekvisitet rättsav handling således i högre grad än i dag säkerställa att Skattemyndigheten inte behöver välja för den enskilde ingripande konen mer trollåtgärd än som är nödvändigt. Mot bakgrund vad har anförts och med hänsyn till av som ovan

att utredningen inte anser att rekvisitet rättshandling

av annan an-

ledning bör kvarstå, bör förutsättningen att uppgiften skall

avse en

rättshandling slopas i den utformningen lagtexten.

nya av Eftersom ändamålet med föreläggandeföreskriften är att skattemyndigheten skall få inhämta uppgifter till ledning för kontroll av annans taxering än den som föreläggs bör detta framgå lagtexten. av Det är därför lämpligt att utforma lagtexten med ledning den av nu återinförda regeln om tredjemansrevision. Av lagtexten bör således

framgå att uppgiften skall vara av betydelse för kontroll

av annans taxering m.m. I enlighet med vad sagts kan lagtexten utsom ovan formas så sätt att det i den att den föreläggs skall anges som lämna uppgift av betydelse för kontroll att deklarations- och av

annan uppgiftsskyldighet enligt denna lag fullgjorts riktigt och full-

ständigt av annan än den föreläggs". som I övrigt kan den nuvarande lydelsen av 3 kap. 50 a § i huvudsak

läggas till grund för utformningen av den generella föreläggan-

nya deföreskriften. I likhet med 3 kap. 50 § kan bestämmelsen således a

232 Tredjemanskontrollen SOU 1998: 12

användas till såväl tredjemanskontroll av namngiven person som för kontroll av namngivna personer. Under utredningsarbetet har från uppgiftslämnarhåll framförts att att den Som föreläggs att lämna uppgifter kan få lägga ned betydande arbete för att kunna fullgöra uppgiftsskyldigheten och att det är oskäligt att uppgiftslämnaren Skall få bära dessa kostnader. Det har bl.a. framförts att det vore lämpligt att domstol kunde ges befogenhet att pröva lämpligheten i ett utfärdat föreläggande i Samband med en prövning om handling eller uppgift Skall undantas från föreläggandet. Enligt utredningen får det förutsättas att Skattemyndigheten inte använder förelägganden i Större utsträckning än som är nödvändigt. Detta betonas också i lagtexten genom att det föreskrivs att uppgiften skall vara av betydelse för kontroll av deklarations- och annan uppgiftsskyldighet. I varje enskilt fall Skall naturligtvis skattemyndigheten överväga om ett föreläggande är en lämplig och nödvändig åtgärd. I fråga om mer ingripande tredjemanskontroller torde det såväl för Skattemyndigheten som för tredje man vara att föredra att uppgifterna inhämtas genom revision. En avvägning får göras från fall till fall. I allmänhet torde dock ett föreläggande betraktas som mindre ingripande än en revision. Utredningen förutsätter i

likhet med såväl skatteflyktskommittén som regeringen se prop.

1996/97:100 s. 487 resp. SOU 1996:79, 78 att Skattemyndigheten s. väljer att hämta in uppgifter genom revision om den som förelagts invänder att fullgörandet av föreläggandet Skulle innebära betydande arbete eller kostnader.

Kompletterande föreskrifter om föreläggande

Det krävs särskilda skäl för att Skattemyndigheten skall få förelägga andra än näringsidkare att lämna uppgifter med stöd av 3 kap. 50 a § LSK. Eftersom utredningen inte anser att det är lämpligt att utvidga den generella bestämmelsens tillämpningsområde i det avseendet,

är det nödvändigt att behålla de bestämmelser i LSK Som i dag ger Skattemyndigheten befogenhet att inhämta uppgifter från personer

som inte är näringsidkare, jämför t.ex. 3 kap. 26 37 och 43 §§ , LSK. Den ovan föreslagna generella föreskriften rörande Skattemyndighetens befogenhet att förelägga annan än den skattskyldige bör i enlighet med gällande rätt inskränkas till näringsidkare om inte särskilda skäl föreligger. Skäl att ändra förutsättningen för att få

Treaüemanskontrollen 233

förelägga andra än näringsidkare med stöd av den generella personer föreskriften kan inte föreligga. Det bör därför särskilt föreanses skrivas i vilka fall det inte krävs särskilda skäl för att förelägga fy-

sisk person som inte bedriver näringsverksamhet och dödsbo att lämna uppgifter.

Enligt utredningens bedömning är det tillräckligt att sådana förelägganden kan utfärdas avseende ersättning för utfört arbete som har betalats ut till näringsidkare samt uppgifter om ränta och fordran där den förelagda är borgenär. Dessa förelägganden bör endast få utfärdas för namngivna personer.

Övriga bestämmelser som berör skattemyndighetens befogenhet

att förelägga tredje att lämna kontrolluppgifter som inte omfatman den obligatoriska uppgiftsskyldigheten bör enligt utredningtas av ens uppfattning slopas. Med den föreslagna utformningen av den generella förelägnu gandeföreskriften bör den i likhet med 3 kap. 50 a § omfatta löpande beskattningsår, dock givetvis inte tidsperiod som ligger senare än föreläggandets datum. Bestämmelsen rätt att utfärda förelägom ganden att lämna uppgifter om det löpande beskattningsåret inom fördes 1996/972100. Regeringen anförde i den delen genom prop. s. 486 att det utformningen av 3 kap. 50 a § LSK inte framgick av att kontrolluppgiftsskyldigheten begränsats till avslutad period. En bestämmelse om att det är tillåtet togs dock för att undanröja eventuella tveksamheter i det avseendet. Mot bakgrund därav bör föreskriften rätten att förelägga avseende förhållanden om det om löpande beskattningsåret kvarstå.

Med hänsyn till att kontrolluppgiftsbestämmelsema i NLSK inte

enbart kommer att omfatta uppgifter som skall lämnas till ledning för taxering samt till att utredningen föreslår att begreppet rättshandling tas bort lagtexten, bör även föreskriften om rätten att inhämta ur uppgifter det löpande beskattningsåret omarbetas. Enligt utredom ningen bör bestämmelsen även i denna del utformas med ledning av revisionsbestämmelsema jfr. 3 kap. 8 § TL första stycket; SFS 1997:494. Utredningen föreslår därför att skattemyndigheten också får förelägga näringsidkare m.fl. att lämna uppgift är av betysom delse för kontroll att förutsättningar finns att fullgöra uppgiftsav skyldighet kan antas uppkomma enligt NLSK för annan än den som föreläggs. Skäl att utvidga personkretsen får föreläggas att som som lämna kontrolluppgifter det löpande beskattningsåret har inte om ansetts föreligga.

234 Trealjemanskontrollen SOU 1998: l 2

l 2.2 ADB-registrering av kontrollupp gifter

m.m.

12.2.1 Bakgrund och

gällande rätt

Enligt skatteregisterlagen 1980:343 får för vissa i lagen angivna

ändamål skatteregister föras med hjälp automatisk databehandav ling. Riksskatteverket förfogar över ett centralt register förs för som

hela riket. Skattemyndigheten i respektive län förfogar

över ett regionalt skatteregister för just det länet. Respektive skattemyndighet förfogar vidare över uppgifter i det centrala registret hänförs till som det länet.

Skatteregistret används vid beskattning för bl.a. samordnad registerföring av identifieringsuppgifter, revisions- och kontroll-

annan verksamhet och taxering. Registren skall underlätta planeringen, samordningen och uppföljningen revisions- och kontrollverksamav heten. I det centrala skatteregistret tas bl.a. uppgifter från kontrolluppgifter som lämnats enligt LSK. Enligt 7 § 12 skatteregisterlagen får i registret endast tas uppgifter från sådana kontrolluppgifter som skall lämnas utan föregående föreläggande.

Beträffande uppgifter från kontrolluppgifter har skattemyndig-

heten terminalåtkomst endast i den mån uppgiften hänför sig till länet eller rör skattskyldiga beskattas i länet. som

12.2.2 Överväganden och förslag

Förslag: Uppgift från kontrolluppgift lämnats efter föreläg-

som gande utfärdat av Riksskatteverket eller, efter verkets bemyndi-

gande, av skattemyndighet för namngivna får tas

personer i det centrala skatteregistret. Detsamma föreslås gälla för uppgift

som inhämtats genom revision enligt 3 kap. 8 § andra stycket TL,

förutsatt att uppgiften är betydelse för kontroll taxering av av av annan än den som revideras.

En målsättning vid översynen bestämmelserna i LSK rör av som skyldighet att lämna kontrolluppgifter utan föregående föreläggande har varit att ta bort sådana bestämmelser kan betraktas obesom som hövliga. Om uppgifterna i kontrolluppgift inte behövs för regien

Tredjemanskontrollen 235

strering av skatteavdrag och inte heller används aktivt i skattemyndighetens taxerings- och kontrollarbete har utredningen utgått från att bestämmelsen skall kunna tas bort. Det är bl.a. därför utredningen föreslår att flertalet av de bestämmelser som rör näringsidkares skyldighet att lämna kontrolluppgift utan föregående föreläggande bör slopas. En förutsättning härför är dock att kontrollbehovet kan tillgodoses på andra sätt. Skatteförvaltningen kan med stöd av 3 kap. 50 a § LSK jfr 14 kap. 6 § NLSK använda förelägganden som en förberedande åtgärd inför en allmän kontroll skattskyldiga. av Enligt utredningens uppfattning tillgodoser föreläggandeinstitutet i vissa fall kontrollbehovet lika bra som en obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet. För att de uppgifter som inhämtas med förelägganden skall kunna handhas effektivt och utan alltför mycket administrativt merarbete, bör de kunna hanteras och behandlas samma andra kontrolluppgifter. Även sådana kontrolluppgifter bör sätt som därför kunna tas i det centrala skatteregistret. Något behov av att kunna ta samtliga kontrolluppgifter i skatteregistret som hämtas genom föreläggande finns dock inte. Uppgifter som inhämtas för kontroll av viss angiven person s.k. tredjemanskontroll behöver normalt inte hanteras med stöd av ADB. I andra fall, där det kan bli aktuellt att hämta stora mängder uppgifter som berör skattskyldiga i flera olika län, är dock ADBhanteringen en förutsättning för att uppgifterna skall kunna hanteras effektivt. Utredningen föreslår därför att uppgifter från kontrolluppgifter som hämtats som en föreberedande åtgärd för en allmän kontroll skall kunna tas i det centrala skatteregistret. Effektivitetsskäl och integritetsskäl talar för att ett lämpligt urval görs av vilka uppgifter som på denna grund skall få tas i det centrala skatteregistret.

Detta kan lämpligen lösas på så sätt att endast uppgifter som in-

hämtas genom riktade kontroller avseende icke namngivna personer efter förelägganden utfärdade av Riksskatteverket, eller efter verkets bemyndigande i det enskilda fallet, en skattemyndighet, får tas i registret. Utredningen föreslår en sådan lösning. Med hänsyn till integritetsaspekter m.m. bör skattemyndighetens terminalåtkomst -

i likhet med uppgifter från andra kontrolluppgifter begränsas till

uppgifter som hänför sig till länet eller rör skattskyldiga som beskattas i länet. Syftet med den nu föreslagna ändringen i skatteregisterlagen är i första hand som inledningsvis påtalats att skapa för- - utsättningar för att Skatteförvaltningen effektivt skall kunna hantera uppgifter som kan komma att inhämtas genom riktade kontroller o.d.

236 Tredjemanskontrollen

Eftersom avsikten är att tredjemansrevisionsinstitutet och föreläggandebestämmelsema skall ha samma räckvidd och med hänsyn till att skatteförvaltningen bör välja den for uppgiftslämnama minst betungande insamlingsmetoden, kan som ovan nämnts det bli - aktuellt att inhämta aktuella uppgifter genom tredjemansrevision i stället för genom ett föreläggande. I normalfallet torde det dock vara enklast att inhämta den typ av uppgifter som kan bli aktuella vid en bred riktad kontroll genom forelägganden. För det fall att uppgifterna inhämtats genom tredjemansrevision bör det därför finnas motsvarande möjlighet att ta dem i det centrala skatteregistret. Även i det fallet bör krävas det är Riksskatteverket, eller senare att efter verkets bemyndigande i det enskilda fallet, en skattemyndighet, som beslutat om revisionen for att uppgifter från de granskade handlingama skall få tas i registret. Utredningens förslag innebär ändring av 7 § 12 skatteregisterlagen.

13 Utlandstransaktioner

13. 1

Utlandsbetalningar

13.1 Kontrolluppgiftsskyldigheten

Enligt nu gällande lydelse av 3 kap. 50 § LSK skall kontrolluppgift lämnas den som för fysisk person eller dödsbo förmedlat betalav ning till eller från Sverige, direkt eller indirekt, från respektive till utländsk juridisk person eller fysisk person som inte är bosatt i Sverige. Kontrolluppgiften skall avse varje betalning som överstiger 75 000 kr. Uppgiftsskyldighet föreligger även för mindre betalningar om dessa utgör delbetalningar av en summa som överstiger 75 000 kr. Har Skattemyndigheten i kontrollarbetet behov av att få tillgång till uppgifter om betalning som annan juridisk person än dödsbo gjort till eller från utlandet kan Skattemyndigheten förelägga betalningsförmedlaren att lämna kontrolluppgift om förmedlade belopp.

Alternativt kan Skattemyndigheten med stöd av 3 kap. 16 TL göra

en framställan till Riksbanken om att den skall lämna ut uppgift som

Skattemyndigheten behöver för taxeringen.

Enligt 22 a § lagen 1988: 1385 om Sveriges riksbank skall Riksbanken lämna ut uppgiften det inte föreligger Särskilda Skäl att om underlåta att lämna ut den. Riksbanken har beslutat att underlag för betalningsstatistiken i fr.o.m. 1995 Skall i identifierbart skick individ i två år och sparas per sedan gallras.

Skatteförvaltningen har behov av uppgifter om betalningar Som

förmedlats för juridisk för betydligt längre tid tillbaka än två person år. Företrädare för skatteförvaltningen har till utredningen framfört önskemål om att få inflytande över hur uppgifterna avseende förmedlade belopp skall specificeras. Vilka uppgifter Riksbanken som samlar för statistikändamål fastställs nämligen genom av banken utfärdade föreskrifter. Med anledning härav bör undersökas hur

238 Utlandstransaktioner

skatteförvaltningens behov av få uppgifter om betalningar

som förmedlats för juridiska bäst kan tillgodoses. personer

13.1 Uppgifter

om betalningar till eller från

utlandet som lämnas till Riksbanken

Enligt 22 § lagen 1988:1385 Sveriges riksbank är den utom som för en valutatransaktion skyldig att till Riksbanken lämna uppgift om valutatransaktionen. Detsamma gäller den för vars räkning transaktionen utförs. Den senare är skyldig att till valutafönnedlaren bl.a.

lämna identifieringsuppgiñer sig själv och betalningsmottagaren

om samt ange vad betalningen Av de föreskrifter Riksbanken avser. som har utfärdat följer att valutahandlare skall redovisa förmedlade betalningar som överstiger 75 000 kr. Annan betalningsförmedlare skall anmäla förmedlade betalningar överstiger 10 miljoner kr.

som

Enligt uppgift från Riksbanken förmedlas varje år ungefär 2 miljoner betalningar till och från utlandet, 50 000 betalningar varav ca avser fysiska personer. Varje månad sänder Riksbanken ut ungefär 7 000 påminnelser för att få korrekta uppgifter till utlandsbetalningsstatistiken. Riksbankens statistikinsamling sker huvudsakligen genom den s.k. BOK-rapporteringen. Bankerna lämnar två gånger per månad uppgifter till Riksbanken. Från större förmedlare överförs uppgifterna till Riksbanken via dataförbindelser.

13.1.3 Överväganden och förslag

Förslag: Betalningsförmedlares skyldighet att lämna kontrolluppgift om förmedlade betalningar till och från utlandet utvidgas till att omfatta även förmedlingar för juridisk räkning.

persons

Utredningen anser att det i kontrollhänseende är värdefullt att skatte-

förvaltningen får tillgång till och ges möjlighet att bearbeta uppgifter om förmedlade betalningar till och från landet för juridiska

personers räkning. Behovet av att uppgifterna tillställs skatteförvalt-

ningen accentueras att Riksbanken inte uppgifterna

av numera sparar längre än två år.

SOU 1998: 12 Utlandstransaktioner 239

Enligt utredningens bedömning kan skatteförvaltningens behov att få tillgång till uppgifterna tillgodoses på olika sätt. Ett alterav nativ är att Riksbanken åläggs att årligen till Riksskatteverket översända de uppgifter som insamlats för statistikändamål. En annan lösning är att den nuvarande ordningen bibehålls men Riksbanken att åläggs att bevara de insamlade uppgifterna i identifierbart skick i fem år efter transaktionsåret. Företrädare för Riksbanken har till utredningen framhållit att en utvidgning av bankens skyldighet att rutinmässigt lämna uppgifter till skatteförvaltningen skulle urholka det gällande sekretesskyddet och att det uppgiftslämnande som redan sker inte är oproblematiskt. Det har vidare påtalats att möjligheten att lämna ut uppgifter med stöd 22 § riksbankslagen är provisorisk lösning. Enligt Riksav a en banken är en ytterligare uppluckring av sekretesskyddet därför svår att försvara. Slutligen har framhållits att bankens statistiksystem är i stark förändring varför det är vanskligt att basera annan verksamhet på det systemet. Utredningen anser att det inte är effektivt att bibehålla det nuvarande systemet varigenom skatteförvaltningen dels inhämtar uppgifter via kontrolluppgifter, dels har att begära att få ut uppgifter från Riksbanken i det enskilda fallet. För att säkerställa att Skattemyndigheten får tillgång till de uppgifter som behövs i kontrollarbetet bör uppgiftsskyldigheten följa av bestämmelserna i LSK. I valet mellan att ålägga Riksbanken en skyldighet enligt LSK att till Riksskatteverket vidarebefordra de statistikuppgiñer som samlats eller att utvidga betalningsförmedlamas kontrolluppgiftsskyldighet till att omfatta även fönnedlingar förjuridiska personers räkning är i skattekontrollhänseende det alternativet att föredra. Härisenare

genom kan Riksskatteverket genom tillämpningsföreskrifter styra,

dels vilka uppgifter skall lämnas dels i vilken form uppgifterna som skall lämnas. Skatteförvaltningens möjlighet att kontrollera att uppgiftsskyldigheten fullgörs på ett korrekt sätt underlättas också betydligt. Alternativet att Riksbanken årligen skall tillställa skatteförvalt-

ningen insamlade uppgifter kan dessutom kritiseras den grunden att dessa uppgifter samlas av Riksbanken för statistikändamål och

inte för skattekontroll. Visserligen användes valutaregleringen i skattekontrollsyfte, numera får Riksbankens roll skattekonmen trollområdet anses begränsad. Till saken hör också att eftersom Riksbanken bemyndigande i riksbankslagen får utfärda föregenom skrifter om beloppsgränser respektive vilken typ av uppgifter m.m. som skall lämnas i statistikhänseende, skulle Riksbanken därigenom

240 Utlandstransaktioner SOU 1998: 12

indirekt befogenhet att bestämma kontrolluppgiftsskyldighetens

ges

omfattning. En sådan lösning är inte acceptabel. Uppgiftsskyldig-

heten enligt LSK bör därför riktas direkt till betalningsfönnedlama. Bankföreträdare har till utredningen framfört att det i administrativt och kostnadshänseende är önskvärt uppgifter skall att samma kunna lämnas till skatteförvaltningen och Riksbanken. Företrädare

för skatteförvaltningen har framfört önskemål att det i kontroll-

om hänseende vore att föredra om den nuvarande beloppsgränsen om 75 000 kr kunde sänkas. De uppgifter som i dag lämnas i enlighet med bestämmelserna i 3 kap. 50 § LSK överensstämmer i allt väsentligt med de uppgifter som lämnas till Riksbanken. Enligt utredningens uppfattning bör med hänsyn till uppgiftslämnamas behov av att inte åsamkas alltför betungande administrativa rutiner eftersträvas uppgifter att samma lämnas till skatteförvaltningen till Riksbanken. Eftersom Rikssom banken, som nämnts, själv får bestämma bl.a. beloppsgränsen är det önskvärt att Riksbanken samråder med Riksskatteverket och berörda uppgiftslämnare om man överväger att ändra beloppsgränsen. Med hänsyn till uppgiftslämnamas intresse anser utredningen att beloppsgränsen enligt LSK bör ligga kvar på den nuvarande nivån om 75 000 kr. Utredningen förutsätter vidare att Riksbanken och Riksskatteverket söker uppnå vilka uppgifter skall lämsamsyn om som nas. Från uppgiftslämnarhåll har framförts utvidgning att en av uppgiftsskyldigheten till att omfatta förmedling för juridisk räkpersons ning skulle medföra betydande merkostnader, bl.a. grund skylav

digheten att tillställa den som kontrolluppgift lämnats för meddela-

nde om innehållet i lämnad kontrolluppgift. Enligt utredningen saknas anledning att utsträcka den senare upp-

giftsskyldigheten till att omfatta dessa kontrolluppgifter. Eftersom

fråga i princip är uppgifter förmedlama redan lämom samma som nar till Riksbanken torde inte merkostnaden att lämna motsvarande uppgifter till Riksskatteverket bli alltför betungande för betalningsförmedlama.

Utredningens förslag medför att bestämmelsen om kontrolluppgifter om betalning till och från utlandet utvidgas till att omfatta också förmedlingar för juridisk persons räkning.

Bestämmelsen bör vidare tydliggöras så att det framgår att kon-

trolluppgift även skall lämnas i de fall förmedlingen sker till ett kon-

to i utlandet som tillhör i Sverige bosatt Regeln i 22 § en person. a riksbankslagen bör dock alltjämt kvarstå eftersom det i kontrollhän-

SOU 1998: 12 Utlandstransaktioner 241

seende kan intresse för Skattemyndigheten att kunna inhämta vara av bl.a. uppgifter s.k. nettning mellan koncemföretag eller i andra om sammanhang. Med nettning t.ex. att ett svenskt företag gör sig avses fri från skuld att kvitta skulden mot fordran företaget en genom en

har på ett utländsk företag. Rapporteringsskyldigheten till Riks-

banken omfattar även s.k. nettningar. Eftersom nettningstransaktionerna inte några betalningar omfattas de inte av kongenererar

trolluppgiftsskyldigheten i LSK.

för

13.2 Uppgiftsskyldighet personer

bosatta i utlandet

13.2.1 Bakgrund och gällande rätt

Uppgifter lämnas enligt bestämmelserna i LSK lämnas till ledsom ning för taxering enligt taxeringslagen 1990:324 Uppgifter m.m. till ledning för taxering andra än uppgiftslämnaren själv lämnas av

i form kontrolluppgifter l kap. l §jfr. med 3 kap. 1 § LSK. I

av den praktiska tillämpningen bestämmelserna om kontrolluppgiftsav skyldighet har, med hänsyn till systematiken i LSK samt till det förhållandet att det 3 kap. 63 § LSK följer att kontrolluppgift i vissa av särskilt angivna fall skall lämnas för med skatterättsligt personer hemvist i utlandet, ansetts att skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt LSK endast föreligger mottagaren av ersättning e.dyl. är om oinskränkt skattskyldig i landet, dvs. han enligt bestämmelserna om i 53 § kommunalskattelagen är att som bosatt i landet. Fysisk anses är bosatt utomlands är enligt bestämmelserna i lagen person som 1991:586 särskild inkomstskatt för utomlands bosatta SINK om skattskyldig för vissa inkomster. Den som har betalat ut ersättning eller motsvarande till någon är skattskyldig för särskild som

inkomstskatt skall enligt 18 § nämnda lag lämna kontrolluppgift på

utbetald ersättning. Den särskilda inkomstskatten är en källskatt. Ett

skälen till att kontrolluppgifter lämnas med stöd av bestäm-

av melserna i SINK är att Skattemyndigheten skall ha möjlighet att taxera det i efterhand visar sig att den skattskyldige skall beom traktas oinskränkt skattskyldig här i landet. Om det visar sig att som den skattskyldige är oinskränkt skattskyldig här i landet kan skattemyndigheten med stöd kontrolluppgiñen identifiera skatteav

242 Utlandstransaktioner SOU 1998: 12

beloppet och kreditera den skattskyldige den avdragna skatten som preliminär skatt. Riksskatteverket får med stöd av 3 kap. 63 § LSK föreskriva om skyldighet att lämna kontrolluppgift för den till någon i utlandet som utbetalat belopp eller lämnat förmån som skulle ha föranlett skyldighet att lämna kontrolluppgift den utgivits till mottagare i Sveom en rige. I paragrafens andra stycke anges att bestämmelserna i 3 kap. 22-26 §§ skall gälla även i fråga uppgifter fysiska om som avser personer som är bosatta utomlands, dvs. i fråga om inkomst- och utgiftsränta. I RSFS 1992:4 har Riksskatteverket föreskrivit att kontrolluppgift skall lämnas för vissa typer av betalningar till mottagare i främst de nordiska länderna samt ytterligare några andra länder. Enligt RSFS 1992:4 gäller den RSV föreskrivna uppgiftsskyldigav heten endast om skyldighet att lämna kontrolluppgift inte redan följer av bestämmelserna i LSK eller SINK. I de fall någon i Sverige betalar ut ersättning till fysisk person som inte vistas i landet har utbetalaren således att ta ställning till om personen enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen är att betrakta som bosatt i landet eller han är skattskyldig till särskild om inkomstskatt eller om skyldighet att lämna kontrolluppgift ändå föreligger enligt de Riksskatteverket utfärdade föreskrifterna. av Uppgiftsskyldighetema skiljer sig i den meningen att de två förstnämnda syftar till att täcka behovet av uppgifter som skall lämnas för taxering av oinskränkt respektive inskränkt skattskyldiga här i landet samt för beskattning enligt SINK, medan den sistnämnda har till ändamål att fånga utbetalningar inte är skatteplikupp som tiga i landet, men som grund av t.ex. ömsesidigt avtal med ett annat land skall tillhandahållas vederbörande myndighet i det landet. Ytterligare en form av uppgiftsskyldighet föreligger avseende sådana inkomster som mottagaren inte är oinskränkt skattskyldig för här i landet. Enligt 3 § lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 allmän försäkring om skall arbetsgivare i samma ordning som gäller för kontrolluppgifter lämna särskild uppgift avseende inkomst av anställning för vilken svensk lagstiftning om social trygghet skall gälla. Uppgiftsskyldighet enligt 3 kap. 63 § kan användas också i de fall då det råder tveksamhet om en viss inkomst skall beskattas här i landet eller inte. Hittills har Riksskatteverket dock uteslutande använt sin befogenhet att föreskriva skyldighet att lämna kontrollom

SOU 1998: 12 Utlandstransaktioner 243

uppgift enbart i de fall uppgifterna omfattas av särskilda överens-

kommelser om automatiskt uppgiftslämnande till andra länder.

Om någon i Sverige betalat ut ersättning för utfört arbete kan skyldighet att lämna kontrolluppgift sålunda föreligga någon av nedan angivna grunder. Om mottagaren är oinskränkt eller inskränkt skattskyldig för inkomsten enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen skall kontrolluppgift lämnas enligt bestämmelserna i LSK. Om mottagaren är bosatt utomlands och skattskyldig till särskild inkomstskatt skall kontrolluppgift lämnas enligt bestämmelserna i SINK. Om mottagaren är bosatt utomlands och inkomsten enligt socialförsäkringskonvention skall beaktas vid beräk-

pensionsgrundande inkomst skall särskild uppgift lämnas

ning av enligt bestämmelserna i lag om beräkning av pensionsgrundande inkomst. Även kontrolluppgift eller särskild uppgift inte skall om under punkterna 1-3 angivna situationema lämnas enligt någon av de skall kontrolluppgift ändå lämnas Riksskatteverket med stöd av om

bestämmelsen i 3 kap. 63 § har föreskrivit att kontrolluppgift skall

lämnas.

13.2.2 överväganden och förslag

Förslag: Kontrolluppgift enligt NLSK skall lämnas för inkomstränta och ersättningar m.m. som är att hänföra till intäkt av tjänst oavsett mottagaren är bosatt i landet eller inte. om

Skyldigheten att lämna kontrolluppgifter utbetalningar m.m. till om antas inte bosatta i Sverige enligt interna svenska personer som vara flera ställen i lagstiftning- Skatteregler regleras som ovan påtalats på

en. Överskådligheten i regelsystemet skulle kunna förbättras genom

att bestämmelserna förs samman och tas i NLSK. En aspekt som bör beaktas är att bedömningen av om en annan i skatterättsligt hänseende skall bosatt i landet person anses vara eller inte, kan svår att göra i det enskilda fallet. Avgörandet i vara sådana frågor bör i första hand ligga Skattemyndigheten och inte

utbetalaren. Det ligger naturligtvis i sakens natur att uppgiftsläm-

ändå har att ta ställning till den som uppgiften avser är att naren om betrakta bosatt i landet eftersom han måste bedöma om skattesom

avdrag skall göras på utbetalningen. Genom att uppgiftsskyldigheten

244 Utlandstransaktioner SOU 1998: 12

är beroende av skyldigheten att göra skatteavdrag kan skattemyndigheten därigenom kontrollera utbetalaren fullgjort sin om skyldighet att göra skatteavdrag.

Enligt 3 kap 63 § skall kontrolluppgift enligt reglerna i 3 kap.

22-26 lämnas även för bosatta utomlands, härigenom personer omfattas också uppgifter om utgiftsränta den utvidgade av upp-

giftsskyldigheten. I kontrollhänseende torde uppgifter utgifts-

om ränta vara av mindre intresse. Uppgifter utgiftsräntor inte om synes heller ha nämnvärd betydelse för Sveriges informationsutbyte med andra länder inom skattekontrollområdet. Uppgifter skulder och om utgiftsräntor kan därför undantas från den utvidgade uppgiftsskyldigheten. Utredningen föreslår att uppgiftsskyldigheten enligt LSK bör utvidgas till att gälla för samtliga ersättningar, förmåner m.m. som objektivt sett är att hänföra till intäkt tjänst 5 kap. 1 §

av se NLSK,

oavsett om mottagaren är att anse som bosatt eller inte i landet. Upp-

giftsskyldigheten för inkomsträntor bör kvarstå.

Vad gäller utdelning till fysisk person som inte är bosatt i landet vilken kupongskatt skall innehållas enligt bestämmelserna i kupongskattelagen 1970:624 skall bl.a. Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag och förvaltare innehålla kupongskatt och till skattemyndigheten lämna uppgift utdelningen. Kupongskattelagens om bestämmelser är för närvarande föremål för Översyn Kupongav

skattelagsutredningen dir. 1996:76. Utredningen föreslår därför ingen utvidgning av uppgiftsskyldigheten enligt LSK avseende de

uppgifter som VPC och förvaltare skall lämna enligt 7-12 §§ kupongskattelagen. Behovet av en eventuell utvidgning uppgiftsav skyldigheten i NLSK för dessa utdelningar får undersökas i Ku-

pongskattelagsutredningens fortsatta arbete. Uppgiftsskyldigheten för utdelning från andra aktiebolag

än av-

stämningsbolag s.k. kupongbolag behandlas i avsnitt 10. I konsekvens med att uppgiftsskyldigheten för inkomsträntor

och sådana ersättningar m.m. som är att hänföra till intäkt tjänst av

enligt NLSK skall gälla oberoende mottagarens skatterättsliga

av

hemvist, kan 3 kap. 63 § LSK slopas och kontrolluppgiftsskyl-

digheten enligt bestämmelserna i SINK flyttas till NLSK. Härige-

nom kan även den i 3 § lag om beräkning pensionsgrundande

av inkomst föreskrivna skyldigheten att lämna särskild uppgift slopas

och också den ersättas den utvidgade kontrolluppgiftsskyldig-

av heten.

Utlandstransaktioner 245

13.3 Utländsk

betalningsmottagares skatteregisternummer

13.3.l och gällande

Bakgrund rätt

Riksskatteverket har i en hemställan till Finansdepartementet den 17 mars 1995 Fi95/1809 föreslagit att uppgiftsskyldigheten enligt LSK utvidgas till att omfatta betalningsmottagarens skatteregisternummer i det land där han är hemmahörande eller bosatt samt namnet detta land. Bakgrunden till Riksskatteverkets hemställan är att det enligt gällande bestämmelser i LSK inte föreligger någon skyldighet för uppgiftslämnaren att på kontrolluppgift ange utländskt skatteregistemummer för betalningsmottagaren. Framställan har remissbehandlats men har inte lett fram till någon lagstiftningsåtgärd. Av 3 kap. 57 § LSK följer att i varje kontrolluppgift skall anges namn och postadress samt personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige som den uppgiften avser. Om eller organisationsnummer inte kan anges för den personnummer uppgiften avser skall enligt 3 kap. 57 § andra stycket i stället dennes födelsetid redovisas kontrolluppgiften.

13 .2.3 OECD:s rekommendationer

Frågan användningen skatteregistemummer Tax Identifi-

om av

cation Number har sedan en tid diskuterats inom ramen för samar-

betet i OECD. Rådet har i en rekommendation fastställd den 13 mars 1996 C9729 konstaterat att det föreligger ett behov av att förbättra det internationella skatteinformationsutbytet för att undvika skatteundandragande. OECD rekommenderar därför medlemsstaterna att införa en skyldighet att ange utländskt skatteregistemummer vid utlandsbetalningar.

Members should encourage non-resident recipients of income to disclose their residence country Tax Identification Number TIN. Members should consider making this disclosure mandatory. When mandatory for the recipent of income to disclose his residence country TIN to the payer of income, there should be a mandatory requirement for the payer to pass the TIN to the tax administration of the source country.

246 Utlandstransaktioner SOU 1998: 12

13 Riksskatteverkets

förslag

Enligt Riksskatteverkets förslag bör i nuvarande 3 kap. 57 § LSK dels tas en bestämmelse som föreskriver att om den kontrolluppgiften avser är bosatt eller hemmahörande i utlandet skall skatteregistemummer eller motsvarande i bosättnings- eller hemviststaten liksom namnet på denna stat dels att det föreskrivs att anges, regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall kunna medge undantag från skyldigheten att skatteregistemummer eller uppge motsvarande. Riksskatteverket förutsätter vidare att det skall ankomma på verket att föreskriva vad som beträffande viss stat skall avses med skatteregistemummer eller motsvarande och vilka uppgifter som skall lämnas när stat saknar någon form skatteregisen av ternummer eller dessa inte är offentliga eller tillgängliga för den skattskyldige. Av praktiska skäl förordar Riksskatteverket övergångsatt en period två år skall gälla beträffande skyldigheten att ange skatteregistemummer för avtalsförhållanden som har inletts före den föreslagna bestämmelsens ikraftträdande. Verket föreslår att uppgiftslämnama efter utgången av övergångsperioden skall få söka dispens med stöd av ovan nämnd bestämmelse. I framställan framhåller RSV bl.a. följande till stöd för behovet av att utvidga uppgiftsskyldigheten till att även omfatta utländsk betalningsmottagares skatteregistemummer.

Sverige har avtal om informationsutbyte med ett stort antal

stater. Sådant informationsutbyte kan ske på begäran,

spontant eller automatiskt. Föreliggande förslag syftar i första hand till att effektivisera den information lämnas autosom matiskt.

Ett av de största praktiska problemen med utländsk information är att identifiera den som uppgiften avser. För att skapa möjligheter till maskinell identifiering föreslår RSV att en LSK ändras så att en skyldighet inträder att utländskt ange skatteregistemummer svenska kontrolluppgifter som avser utlänningar. Avsikten är att Sverige med andra stater skall

kunna avtala att motsvarande sätt få kontrolluppgifter

om med svenska personnummer.

Skyldigheten att ange skatteregistemummer föreslås bli generell och alltså oberoende av om den som uppgiften avser bor i ett avtalsland eller inte. Sannolikt innebär detta mindre

Utlandstransaktioner 247

praktiska problem för uppgiftslämnaren än att ha olika rutiner beroende var den uppgiften avser är bosatt. För att underlätta den maskinella hanteringen föreslår verket också att enhetliga landskoder skall användas.

Syftet med att ange person- eller organisationsnummer är att säkerställa identifieringen av den som uppgiften avser, att i görligaste mån undvika förväxling samt att underlätta maskinell avstämning av kontrolluppgifter.

Vad gäller internationella förhållanden blir naturligen identifieringsproblemen än större. Det är därför en angelägen uppgift för Sverige att verka för att uppgiftslämnandet staterna emellan är utformat på ett sätt som möjliggör en snabb och säker maskinell identifiering av den skattskyldige i den mottagande staten. För att underlätta sådana överenskommelser bör den svenska interna lagstiftningen utformas så att kontrolluppgifter för utlänningar innehåller uppgift om det utländska skatteregistemumret.

Remissutfallet

Vid remissbehandlingen avvisade flertalet remissinstanser Riksskatteverkets förslag. Det grundläggande behovet ett förbättrat och av effektivare utbyte av information ifrågasattes inte, förslaget kritiserades av andra skäl. Remissinstansemas kritik kan i huvudsak sammanfattas enligt följande. Sverige bör inte ensidigt fram med egna lösningar. Av principiella och tekniska skäl bör man avvakta den internationella utvecklingen och en Standardisering området. Om förslaget genomförs bör uppgiftsskyldigheten inskränkas till de fall där Sverige slutit särskilda avtal om utbyte av kontrolluppgifter. Den av RSV föreslagna övergångstiden om två är otillräcklig. - Det framgår inte hur man skall kunna kontrollera att rätt skatte- registemummer anges. Integritetsaspektema måste belysas. - Det är kostsamt och betungande för uppgiftslämnama att samla informationen.

248 Utlandstransaktioner

Det är tekniskt svårt att anpassa ADB-systemen till utländska -skatteregistemummer.

l3.3.4 Överväganden och förslag

Förslag: Den som är skyldig att lämna kontrolluppgift för utbetalad ersättning m.m. som är att hänföra till intäkt tjänst eller av till utbetalad eller gottskriven ränta skall, om mottagaren är bosatt i utlandet, ange mottagarens utländska skatteregistemummer eller motsvarande i uppgiften.

I fråga om identifieringsuppgifter av den skattskyldige som kontrolluppgiften avser, föreslår utredningen att en kontrolluppgift skall innehålla de uppgifter som behövs för att identifiera den uppgiftsskyldige 11 kap. 6 § NLSK, dvs. uppgifter postadress samt om namn, person- eller organisationsnummer m.m. jfr 3 kap 57 § LSK. Införandet av en skyldighet att i kontrolluppgift utländskt en ange skatteregistemummer är av betydelse i två avseenden, dels för den interna kontrollen, dels för att öka möjligheten att få motsvarande uppgifter från andra länder. Vad avser den interna kontrollen kan hävdas att ett krav på att om ange utländskt skatteregistemummer och i konsekvens därav även en skyldighet för den enskilde att till den uppgiftsskyldige uppge sitt registemummer införs, får det till följd att uppgiftslämnama med större säkerhet än i dag kan avgöra om skatteavdrag skall göras eller inte göras en utbetalning. I och för sig skall det inte avgövara rande för bedömningen skattskyldigheten. Å andra sidan skulle av frånvaron av ett skatteregistemummer kunna utgöra ett incitament för Skattemyndigheten att närmare undersöka personens eventuella

skattskyldighet i Sverige.

Får skatteförvaltningen tillgång till den skattskyldiges utländska skatteregistemummer skulle vidare informations- och handräckningsåtgärder i andra länder kunna genomföras betydligt enklare, till gagn för såväl Skattemyndigheten som den enskilde. Företrädare för Riksskatteverket har till utredningen framfört att införandet av en skyldighet att ange utländskt skatteregistemummer skulle medföra att Sverige skulle kunna än pådrivande i vara mer frågan inom OECD. Enligt utredningens uppfattning bör fästas stor

SOU 1998: 12 Utlandstransaktioner 249

vikt vid vad OECD uttalat i sina rekommendationer. Införandet av skyldighet att utländska skatteregistemummer är en föruten ange sättning för att informationsutbytet skall fungera effektivt inom OECD och Sverige bör enligt utredningens uppfattning även fortsättningsvis pådrivande i det avseendet. agera Den kritik framfördes under remissbehandlingen har enligt som utredningen viss bärkraft och då främst vad avser vilka skyldigheter uppgiftslämnama bör ha att i efterhand komplettera påbörjade engagemang med nya uppgifter. Utredningen dock att det i principiellt hänseende inte anser

skulle integritetskränkande att av en i utlandet bosatt per-

vara mer

kräva att denne lämnar identifieringsuppgifter, än att kräva

son motsvarande uppgifter för en i Sverige bosatt person. Beträffande risken för att den enskilde inte anger korrekt identi-

fikation respektive att ändringar inte anmäls till uppgiftslämnaren,

kan anföras att flertalet de berörs torde ha eget inav personer som

tresse att till banken, pensionsutbetalaren e.dyl. ange korrekta

av uppgifter. Banker m.fl. har dessutom redan i dag relativt långtgående skyldigheter att kontrollera identitet m.m. för en person som öppnar ett konto. Det kan därför inte alltför omständligt att till anses dessa rutiner foga rutin att efterfråga utländskt skatteregistemumen mer. Mot bakgrund vad anförts och med hänsyn till vad Riksav ovan skatteverket i övrigt anför i sin framställan angående behovet att införa skyldighet skatteregistemummer i lämnade kontrollen att ange

uppgifter utredningen sådan skyldighet bör införas. Med

anser att en hänsyn bl.a. till de synpunkter framfördes under remissbehandsom lingen bör dock Riksskatteverkets förslag modifieras i några avseenden.

Enligt verkets förslag skulle en omedelbar uppgiftsskyldighet införas för konton m.m. För redan pågående engagemang föreslår

nya

övergångsperiod två år. Skulle beträffande visst konto

verket en

eller viss skattskyldig uppgifterna inte kunna tas fram inom denna tid skall enligt förslaget uppgiftslämnaren få ansöka om dispens från

bestämmelsen. Under remissbehandlingen framförde några av remissinstansema

att det borde räcka att den uppgiftsskyldige kunde visa att man för-

sökt att få nödvändiga uppgifter. Enligt utredningens uppfattning bör i enlighet med Riksskatteverkets förslag skyldigheten identifikationsnummer gälla att ange för samtliga konton öppnas efter ikraftträdandet, naturligtm.m. som

250 Utlandstransaktioner SOU 1998: 12

vis under förutsättning att den skattskyldige har ett utländskt skatteregistemummer eller motsvarande. Vad gäller pågående engagemang bör i enlighet med Riksskatteverkets förslag i första hand an-

komma den kontrolluppgiftsskyldige att komplettera kontroll-

uppgiften med skatteregistemummer. Om den enskilde i strid med bestämmelsen i 12 kap. 4 § NLSK -

vägrar lämna föreskriven uppgift till den kontrolluppgiftsskyldige

-

avseende såväl nytt som pågående engagemang skall detta förhål-

lande anmälas till Skattemyndigheten, 12 kap. 4 § tredje stycket se NLSK. Det är således tillräckligt att den uppgiftsskyldige försökt förmå den enskilde att lämna erforderliga uppgifter. Det får förutsättas att det ligger i uppgiftslämnamas intresse att få aktuella uppgifter. Det kan därför antas att Skattemyndigheten inte i alltför många fall kommer att behöva förelägga den enskilde de att ge uppgifter som uppgiftslämnama misslyckats med att införskaffa. Den uppgiftsskyldige kan inte hållas ansvarig den enskilde om uppger felaktigt nummer. Eftersom uppgiften lämnas under straffan-

svar jfr 7 § första stycket 1 skattebrottslagen 1971:69 får förutsättas att den enskilde anger korrekt till den kontrollupp-

nummer

giftsskyldige.

Den nu föreslagna uppgiftsskyldigheten medför onekligen ett merarbete för uppgiftslämnama. Utredningen dock att det allanser männas behov av att få dessa uppgifter bör sättas i förgrunden. Det bör uppdras åt Riksskatteverket tillämpningsföatt genom

reskrifter föreskriva vad som beträffande viss stat skall med

avses skatteregistemummer eller motsvarande och vilka uppgifter som skall lämnas när en stat saknar någon form skatteregistemummer av

eller dessa inte är offentliga eller inte tillgängliga för den skattskyl-

dige.

14 Besked

om kontrolluppgiftsskyldighetens omfattning

m.m.

14.1 och

Bakgrund gällande

rätt

Beslut om förelägganden enligt bestämmelserna i LSK får inte överklagas. Däremot kan den som föreläggs att lämna kontrolluppgift ansöka i allmän förvaltningsdomstol att uppgift eller handling skall om undantas från föreläggandet 3 kap. 3 § LSK. Därvid skall bestämmelserna i 3 kap. 13-14 §§ TL tillämpas. c Enligt 3 kap. 12 § TL skall från föreläggande undantas handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken samt annan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens innehåll på grund av särskilda skäl inte bör komma till någon annans kännedom. I det senare fallet gäller att skyddsintresset skall vara större än handlingens betydelse för kontrollen. Vad som sägs om handling gäller i tillämpliga delar också föreläggande att lämna uppgift. Av 3 kap. 14 b § andra stycket TL följer att enskild som anser att en uppgift inte omfattas av kontrollen även kan få den frågan prö-

vad i samma ordning begäran undantagande.

som en om Den som förelagts att lämna kontrolluppgift kan således begära att uppgiften skall undantas tre olika grunder: om uppgiften är av sådan karaktär att den omfattas av bestämmelserna i 27 kap. 2 §

rättegångsbalken. om uppgiftens skyddsintresse är större än dess

betydelse för kontrollen. begärd uppgift inte omfattas konom av trollen. Det finns däremot ingen möjlighet for en enskild att begära

att uppgifter om honom inte skall lämnas efter föreläggande riktad

mot annan. Lagligheten i ett föreläggande kan även bli föremål för prövning av domstol i samband med utdömande vite Skattemyndigheav om ten förenat ett föreläggande med vite och den förelagts inte som efterkommit föreläggandet. Eftersom bestämmelserna om undantagande från föreläggande enbart omfattar kontrolluppgifter som skall lämnas först efter föreläggande, torde en uppgiftslämnare inte kunna få till stånd rättslig en prövning av uppgiftsskyldighetens omfattning att underlåta genom

252 Besked om kontralluppgwsskyldighetens omfattning

att lämna sådan kontrolluppgift som kan omfattas av den obligato-

riska uppgiñsskyldigheten och därefter låta sig föreläggas att fullgöra uppgiftsskyldigheten. I de fallen synes en prövning av kontrolluppgiñsskyldighetens omfattning enbart kunna komma under prövning i domstol genom att Skattemyndigheten ansöker om utdömande

av vite. Till utredningen har framförts att det är önskvärt att det införs en möjlighet för en eventuell uppgiftsskyldig att få ett överklagbart be-

sked från Skattemyndigheten när det gäller räckvidden skyldig-

av

heten att lämna sådana kontrolluppgifter som skall lämnas utan före-

gående föreläggande. Enligt gällande rätt fastställer Riksskatteverket vilka uppgifter som skall ingå i kontrolluppgiften genom att fastställa formulär för

kontrolluppgift. Riksskatteverket får vidare besluta om att medge att kontrolluppgift får lämnas i annan ordning än på blankett enligt

fastställt formulär. Det förhållandet att Riksskatteverket enligt 3 § förordningen 1982:668 om statliga myndigheters inhämtande uppgifter från av näringsidkare har att samråda med organisation eller kan annan som anses företräda de näringsidkare som skall lämna uppgifterna innan beslut tas om ett nytt formulär till blankett medför att frågor om kontrolluppgiftemas utformning kan bli belysta, säkerställer men

inte nödvändigtvis kontrolluppgiñens utformning och

att samsyn om

i praktiken kontrolluppgiftsskyldighetens omfattning uppnås.

Ett beslut av Riksskatteverket i fråga om i vilken ordning en en-

skild uppgiftslämnare får lämna kontrolluppgifter är att betrakta

som

ett förvaltningsbeslut som innefattar myndighetsutövning mot en-

skild med enskild avses i förvaltningsrättslig mening inte bara

en-

skilda individer utan också företag och andra privaträttsliga subjekt. I aktuellt hänseende kan myndighetsutövningen också komma att riktas mot offentligrättsliga subjekt. De beslut av Riksskatteverket angående uppgiftsskyldigheten

som fattas genom fastställandet av formulär för blankett för kontrolluppgift får anses innefatta både form verkställighet vad en av av

som föreskrivs i lagen och ett beslut med rättsverkningar for den

en-

skilde, under förutsättning att verket med stöd av sin föreskrivnings-

rätt bestämmer att vissa uppgifter skall redovisas i kontrolluppgiften. Det kan hävdas att Riksskatteverkets beslut även i det senare avseendet har inslag av myndighetsutövning.

Enligt utredningens uppfattning kan det inte anses tillfredsställ-

ande att det inte finns någon annan möjlighet att få lagligheten i ett

Besked kontrolluppgmsskyldighetens omfattning 253

om

ställningstagande från Riksskatteverkets sida angående kontrolluppgiftsskyldighetens räckvidd prövad än i en process om utdömande av vite. Enligt utredningens förslag kommer NLSK i vissa avseenden att ges inslag av ramlagstiftning, bl.a. i den meningen att detaljföreskrifter i större utsträckning än tidigare skall bestämmas tillgenom lämpningsföreskrifter. Enligt utredningens uppfattning accentueras härigenom behovet av att kunna få kontrolluppgiftsskyldighetens räckvidd fastställd genom ett överklagbart beslut.

överväganden

14.2 och

förslag

Förslag: Utredningen föreslår att det i NLSK införs en rätt för den som kan antas vara skyldig att lämna kontrolluppgift att hos Riksskatteverket begära besked om kontrolluppgiftsskyldighetens räckvidd. Riksskatteverkets besked skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

14.2. 1 Allmänna utgångspunkter

Behovet av att kunna få till stånd någon form av rättslig prövning av beslut om kontrolluppgifter torde, utöver i de fall skattemyndigheten fattat beslut om föreläggande, huvudsakligen aktualiseras när tveksamhet råder i något av tre avseenden: nämligen huruvida en utbetalning eller rättshandling över huvud taget omfattas av kontroll-

uppgiftsskyldigheten, vem som har att lämna kontrolluppgift samt

vilka uppgifter som skall lämnas i kontrolluppgiften. Vad gäller frågan behovet att få till stånd prövning om av en av om en utbetalning e.dyl. över huvud taget omfattas av den obliga-

toriska kontrolluppgiftsskyldigheten, t.ex. om en ersättning är att

hänföra till intäkt av tjänst jfr 5 kap. 1 § i utredningens förslag eller om en utbetalning utgör ränta, kan följande anföras. Frågeställningar av nyss nämnt slag får i första hand anses uppkomna grund av oklarheter i det materiella rättsläget. Sådana oklarheter har inte sin upprinnelse i LSK och det kan därför hävdas att de bör lösas inom ramen för traditionell rättsskipning samt genom utnyttjande av möjligheterna att ansöka om förhandsbesked enligt bl.a. enligt lagen 1951:442 om förhandsbesked i taxerings-

Besked kontrolluppgiftsskyldighetens omfattning

om

frågor. Utredningen har också uppmärksammat att Skatteflyktskom-

mittén i betänkandet Översyn av skatteflyktslagen SOU 1996:44

föreslagit att det allmänna genom Riksskatteverket skall kunna initiera förhandsbeskedsprövningar. Regeringen föreslår i prop. 1997/98:65 att en sådan rätt för Riksskatteverket skall införas. Genomförs förslaget torde oklarheter i den materiella rätten snabbare än i dag kunna få sin lösning. Problemet är dock att den som är uppgiftsskyldig inte är part i taxeringsärendet och i princip saknar möjlighet att initiera fören handsbeskedsprövning. Enligt utredningens uppfattning borde därför även en uppgiftslämnare kunna få till stånd en prövning av den materiella rättens innebörd om det är av betydelse för bedömningen av dennes skyldighet att lämna kontrolluppgift. I detta sammanhang bör nämnas att enligt 44 § uppbördslagen 1953:272, kunde skattemyndigheten lämna besked om bl.a. skyldigheten att göra skatteavdrag. Med hänsyn till att frågan om skyldigheten att göra skatteavdrag i vissa fall har gjorts beroende av om skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt LSK föreligger, kunde en uppgiftslämnare genom att begära besked enligt 44 § uppbördslagen indirekt få till stånd prövningar av materiell karaktär jfr Regeringsrättens avgörande 1997-06-27 i mål nr 2706-1996. Någon bestämmelse med motsvarande innehåll har inte tagits i skattebetalningslagen. Som inledningsvis påtalats kan behovet av en rättslig prövning aktualiseras även i andra fall än i materiella frågor, viss t.ex. om en person har att lämna kontrolluppgift eller i frågan om Riksskatteverket haft stöd i lag för att föreskriva att viss uppgift skall redovisas i kontrolluppgiften. Frågeställningama kan lösas olika sätt. Den senare frågeställningen torde dock förutsätta ett beslut varigenom Riksskatteverket ger till känna en uppfattning om vilka uppgifter verket anser att kontrolluppgiften skall innehålla.

14.2.2 Alternativa

lösningar

Mot bakgrund av vad ovan anförts kan följande lösningar komma i fråga för att förbättra den enskildes behov att få räckvidden av av den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten fastställd. En utvidgning av möjligheten att begära undantag från föreläggande görs. En rätt att överklaga ett beslut av Riksskatteverket varigenom det fastställs vilka uppgifter som skall tas med i en kontrolluppgift införs. Någon av form av överklagbart förhandsbesked införs.

Besked kontralluppgmsskyldighetens omfattning 255

om

Alternativet att ge den enskilde rätt att överklaga ett beslut varigenom Riksskatteverkets fastställer vilka uppgifter skall ingå som i en kontrolluppgift skulle troligen få utformas sådant sätt att det förfarande genom vilket verket fastställer utformningen olika av kontrolluppgifter skall utmynna i ett överklagbart beslut. Fråga uppkommer dock hur ett sådant beslut skall tillkänna, vilka ges som skall få överklaga beslutet samt hur överklagandefristema skall beräknas. Beslutet torde dessutom närmast att betrakta vara som en form av normbeslut. Det kan därför inte anses framkomligt att lösa behovet av att få till stånd rättsliga prövningar av kontrolluppgifts-

skyldighetens räckvidd genom att införa ett beslutsinstitut i

nu nämnt hänseende. Utredningen ställer sig därför avvisande till en sådan lösning. En relativt enkel åtgärd, som skulle förbättra den enskildes rättssäkerhet, är att utvidga möjligheten till att begära undantag från ett föreläggande. Om rätten att begära undantag utvidgas till att även omfatta förelägganden avseende kontrolluppgifter skall lämnas som utan föregående föreläggande kan lagligheten i sådan kontrollen

uppgift komma under prövning domstol, utan att Skattemyndig-

av heten behöver ansöka om utdömande av vite. Ett sådant förfarande torde vara relativt enkelt att hantera, men förutsätter såväl att Skattemyndigheten föreläggger den uppgiftsskyl-

dige att fullgöra en enligt det allmännas uppfattning rådande obliga-

torisk uppgiftsskyldighet samt att den förelagde begär undantag från föreläggandet. Enligt utredningens uppfattning sådan lösning är en

varken tillräcklig eller särskilt effektiv.

Utredningen förordar i stället att det införs ordning enligt vilen ken det allmänna Riksskatteverket på begäran enskild genom av lämnar ett överklagbart besked om kontrolluppgiftsskyldighetens räckvidd. En sådant institut skulle kunna utformas med ledning av den numera avskaffade möjligheten att begära besked enligt 44 §

uppbördslagen.

Utformningen av beskedsinstitutet

På begäran av en sökande skall således besked kunna lämnas om uppgiftsskyldighetens räckvidd. I ett besked bör dels kunna besvaras om den som söker beskedet över huvud taget är uppgiftsskyldig, dels vilka uppgifter som skall redovisas i kontrolluppgiften. För att uppnå enhetlighet i tillämpningen bör beskeden lämnas Riksav

256 Besked kontrolluppgmsskyldighetens omfattning

om

skatteverket. Om beskeden lämnas av verket kan dessa dessutom göras bindande för skattemyndigheten. Eftersom besked bör lämnas endast begäran av någon som frågan kan antas angå bör föreskrivas att besked endast skall lämnas på begäran av sökande som är eller kan antas vara uppgiftsskyldig i aktuellt hänseende. I det fall då den som söker besked inte ens kan antas vara uppgiftsskyldig skall ansökan avvisas. 1 valet av vilken myndighet beskeden skall kunna överklagas till får anses lämpligast att de, på samma sätt som gällde för ett beslut enligt bl.a. 44 § uppbördslagen, överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Skäl att frångå instansordningen saknas. Riksskatteverkets beslut bör därför kunna överklagas till länsrätt med krav prövningstillstånd i kammarrätten. Forum blir således Länsrätten i Stockholms län. Förvaltningslagens bestämmelser om överklagandefrister m.m. blir tillämpliga. I en eventuell domstolsprocess blir Riksskatteverket i enlighet med bestämmelsen i 7 a § förvaltningsprocesslagen sökandes motpart. Utredningens förslag framgår av 15 kap. 8 och 9 NLSK.

15 Meddelande om

kontrolluppgifter

15.1 Bakgrund

Enligt 3 kap. 59 § LSK 12 kap. l §NLSK skall den som är skyldig att lämna kontrolluppgift senast den 31 januari under taxeringsåret

till den kontrolluppgiñen avser skriftligen meddela vilka uppgifter

som har lämnats till skattemyndigheten. Motsvarande tidpunkt gäller

enligt 3 kap. 58 § LSK l 1 kap. 1 §NLSK för när kontrolluppgiñen

senast skall ha lämnats till skattemyndigheten. Enligt utredningens förslag till NLSK omfattar meddelande-

skyldigheten varken kontrolluppgift har lämnats efter föreläg-

som

gande eller sådana kontrolluppgiñer som har lämnats till Riksskatte-

verket avseende förmedling av betalningar till eller från utlandet.

Under utredningsarbetet har fråga väckts om det är möjligt att senarelägga tidpunkten för när när den som kontrolluppgiften avser

skall ha underrättats innehållet i kontrolluppgiften. om

överväganden

15.2 och

förslag

Förslag: Den som är förhindrad att inom föreskriven tid lämna

kontrolluppgift skall kunna beviljas anstånd med att lämna kontrolluppgiften. För att anstånd skall medges krävs att särskilda skäl föreligger. Anstånd skall inte kunna beviljas längre än till

och med den 20 februari taxeringsåret.

Utredningen har inhämtat Riksskatteverkets syn frågan om det är

lämpligt att senarelägga nämnda tidpunkt.

Riksskatteverket har med anledning därav uppgett följande: Genom att den skattskyldige får del innehållet i lämnad av

kontrolluppgift har han möjlighet att kontrollera att uppgiften är rik-

9 18-0455

258 Meddelande kontrolluppgifter

om

tig och uppgiften är felaktig kontakta uppgiftslämnaren och be om denne rätta uppgiften. För att Skattemyndigheten skall hinna beakta rättade kontrolluppgifter vid förtryckningen av deklarationsblanketten måste rättelsen ha kommit in senast den första veckan i mars månad. Uppgiftslämnaren måste i sin tur ha tid på sig att göra erforderliga korrigeringar. Rör det genomgående fel för ett stort antal personer kan nya datakömingar krävas. Beräkning av ränta slutlig skatt görs enligt 19 kap. 5 § skat-

tebetalningslagen med utgångspunkt från den 13 februari taxerings-

året. På belopp som betalas senast den 13 februari beräknas ingen kostnadsränta. I det nya skattekontosystemet kommer det att vara av vikt för många att kunna göra preliminär beräkning den slutlien av ga skatten för att de skall veta de måste göra kompletterande om en inbetalning skatt före den 13 februari. Av det skälet behöver koav pia av kontrolluppgift lämnas till den skattskyldige vid tid samma som för närvarande gäller för att den skattskyldige skall hinna göra

en skatteberäkning.

Från uppgiftslämnarhåll har framhållits att det inför uppgiftslämnandet avseende 1998 års taxering råder mycket tidspressad situen ation för uppgiftslämnama på den finansiella marknaden enbart som beror den införda uppgiftsskyldigheten att vid fönnögenhetsredovisningen lämna uppgift om marknadsnoterade räntebärande värdepappers marknadskurs vid årsskiftet. I detta sammanhang är varje senareläggning av tidpunkten för att lämna kontrolluppgift av betydelse. Mot bakgrund av vad Riksskatteverket har påtalat det inte synes vara möjligt att nämnvärt senarelägga tidpunkten för när de skattskyldiga skall ha underrättats om innehållet i kontrolluppgift. Vad en gäller tidpunkten för när kontrolluppgiften senast skall ha lämnats

till Skattemyndigheten föreslår utredningen att det införs möj-

en lighet för uppgiftslämnaren att få anstånd med att lämna kontrolluppgift. Den som av särskilda skäl är förhindrad att inom föreskri-

ven tid lämna kontrolluppgift bör få anstånd med att lämna uppgiften, dock längst till och med den 20 februari under taxeringsåret. Det

innebär dock inte nödvändigtvis att uppgiftslämnaren alltid är i behov motsvarande förskjutning tidpunkten för att lämna motav av svarande uppgifter till den skattskyldige. Med hänsyn härtill och den enskildes behov av att i tid få underlag för att kunna göra en preliminär beräkning den slutliga skatten utredningen att tidav anser punkten för när den skattskyldige av uppgiftslämnaren senast skall ha underrättats innehållet i kontrolluppgift inte bör ändras, med om

Meddelande kontrolluppgifter 259

om

mindre än att beräkningsgrundema för kostnadsränta enligt skattebetalningslagen ses över.

16 Administrativa sanktioner

16.1 Förseningsavgift

16.1.1 Bakgrund

Bestämmelserna förseningsavgift avseende självdeklaration

om finns i 5 kap. 5 § taxeringslagen 1990:324, TL. Förseningsavgiften är administrativ sanktion utgår den deklarationsskyldige en som om

inte har kommit med självdeklaration inom föreskriven tid

en eller han har lämnat självdeklaration har så bristfälligt om en som innehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering. Enligt första stycket uppgår förseningsavgiften för aktiebolag till

1 000 kr och för andra skattskyldiga än aktiebolag till 500 kr enkel

avgift. Har deklaration från skattskyldig som skall lämna sådan utan

föreläggande inte kommit senast den l augusti under taxerings-

året, eller har deklaration kommit men har den så bristfälligt in-

nehåll att den uppenbarligen inte kan ligga till grund för taxering påförs, enligt andra stycket, i stället en förhöjd förseningsavgift med

4 000 kr för aktiebolag och med 2 000 kr för övriga skattskyldiga. Enligt tredje stycket skall den som har avgett en förenklad självdeklaration inom föreskriven tid inte har följt ett förelägmen som

gande att särskild självdeklaration inom den tid som anges

avge en

i föreläggandet påföras enkel förseningsavgift enligt bestämmelserna

i första stycket. Har den skattskyldige inom föreskriven tid lämnat en deklarationshandling inte är behörigen undertecknad eller som inte som är i form ett elektroniskt dokument, föreskrivs i fjärde stycket att av förseningsavgift skall tas ut endast bristen inte avhjälps inom om den tid föreskrivs i ett föreläggande. I sådant fall tas endast som enkel förseningsavgift ut. Enligt femte stycket skall förseningsavgift påföras vid underlåtenhet handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg att av

262 Administrativa sanktioner

lämna uppgifter till ledning för delägares taxering enligt 2 kap. 25 § LSK och av stiftelser och föreningar att lämna särskild uppgift om inkomst och förmögenhet inte skall beskattas enligt 2 kap. 26 § som LSK. Förseningsavgift kan utgå med enkel och förhöjd avgift. Stiftelse och förening kan befrias för viss tid att lämna särskild uppgift. Blanketten för dessa deklarationsskyldiga är numera en kombinerad blankett så att den innehåller både den särskilda självdeklarationen och den särskilda uppgiften. Vid 1996 års taxering lämnade i runda tal 7 miljoner skattskyldiga självdeklaration medan handelsbolagen lämnade 137 000 näca

ringsuppgifter. 5,4 miljoner skattskyldiga redovisade inkomster

blankett för förenklad självdeklaration och 1 636 000 blankett för särskild självdeklaration. Samma år påfördes totalt 80 000 skattca

skyldiga förseningsavgifter. Dessa fördelade sig enligt följande i

runda tal: 15 700 avseende förenklad självdeklaration och 50 700 avseende särskild självdeklaration lämnade fysiska och av personer dödsbon. Vidare påfördes 8 800 aktiebolag, sparbanker och utländska juridiska personer förseningsavgift, 350 ekonomiska föreningar förseningsavgift samt 4 600 ideella föreningar och handelsbolag förseningsavgift.

16.1 överväganden och förslag

Förslag: Förseningsavgift som påförs grund att den skattav skyldige inte har lämnat självdeklaration senast den 2 maj taxeringsåret skall utgå med 3 000 kr för aktiebolag och ekonomiska föreningar och med 1 000 kr för övriga skattskyldiga. Vid ytterligare en månads dröjsmål utgår i stället tredubblad förseningsavgift. en Har deklarationen inte kommit inom ytterligare tre månader utgår

en sexdubblad förseningsavgift. Den maximala förseningsavgiften

som kan utgå är således 18 000 kr för aktiebolag och ekonomiska

föreningar och 6 000 kr för övriga deklarationsskyldiga.

Förseningsavgift skall inte påföras den fysiska person eller det

svenska dödsbo som endast skall deklarera inkomst tjänst eller av kapital eller få underlag för statlig fastighetsskatt fastställt för sig även om deklarationen kommer för sent. Förseningsavgift skall

däremot utgå för andra deklarationsskyldiga deklarationen inte

om kommer i tid.

Administrativa sanktioner 263

Förseningsavgift skall också utgå för handelsbolag, rederi för registreringspliktigt fartyg, stiftelse och förening som inte lämuppgift enligt 4 kap. l och 2 NLSK i rätt tid. nar För den som har fått anstånd föreslås samma möjlighet att påföras förseningsavgift om anståndstiden har gått ut utan att någon deklaration har kommit in.

F örseningsavgifi för den som skall lämna självdeklaration

För skatteförvaltningen medför det betydande merarbete och försvågranskningen att skattskyldiga lämnar självdeklaration för sent rar eller över huvud taget inte kommer med en deklaration. Skattemyndigheten får också kortare tid på sig att göra kompletterande utredningar. Det medför i sin tur mindre tid till andra utredningar, vilket leder till inkomstbortfall för det allmänna. Därtill kommer givetvis den principiella svagheten att rätt taxering blir svår att åsätta i det enskilda fallet. Det system med administrativa sanktioner som finns motverkar visserligen till stor del att deklarationer lämnas för sent. Emellertid återstår, framgått, ett antal fall där deklarationema lämnas för som sent eller där de inte alls kommer in. Att så många deklarationer lämnas för sent trots risken för den skattskyldige att drabbas av förseningsavgift kan till viss del bero storleken av avgiften. Beloppen kanske i vissa fall upplevs som överkomliga av de skattskyldiga, det med andra ord värt kostnaden att inte lämna dekanses vara larationen i tid eller att inte lämna den över huvud taget. Enligt utredningens mening får en höjning av förseningsavgiftema därför anpåkallad för att förmå fler skattskyldiga att lämna deklarationen ses i tid. Särskilt viktigt blir det utredningens förslag, att alla skall om kunna lämna sin självdeklaration senast den 2 maj, genomförs. Avgiftsnivån bör sättas så att avgifterna fungerar som en effektiv

påtryckning, samtidigt nivån inte får sättas så högt att avgifter-

som na framstår som oskäliga. Utredningen återkommer nedan till frågan om förseningsavgiftemas storlek. I samband med frågan höjda avgifter har utredningen diskuom den differentiering med förhöjd avgift efter den 1 augusti terat om taxeringsåret som nuvarande system innebär bör utvecklas vidare. Som har nämnts inledningsvis innebär nuvarande bestämmelser att förseningsavgiften utgår med fyrdubbelt belopp efter detta datum. Som ytterligare påtryckning för att förmå de skattskyldiga att en lämna deklarationen så möjligt även efter att den fastställsnart som

264 Administrativa sanktioner

da tidpunkten för inlämnande av deklarationen har passerats, bör

enligt utredningens mening ännu en tidsgräns införas.

Enligt nuvarande bestämmelser i 5 kap. 5 § TL har uppdelningen av de skattskyldiga gjorts sådan, att aktiebolag påförs högre

en av-

gift än övriga skattskyldiga. Utredningen att även ekonomiska

anser

föreningar bör åsättas den högre avgiften. Det får anses väsentligt att aktiebolag och ekonomiska föreningar fullgör sin skyldighet i tid och på ett behörigt sätt. För den fysiska och det svenska

person dödsbo som skall lämna allmän självdeklaration finns i stor utsträck-

ning kontrolluppgifter från arbetsgivare, banker m.fl. När det gäller aktiebolag och ekonomiska föreningar finns inte detta material som

grund. Därtill kommer att det material deklarationen innehåller som

i dessa fall är väsentligt mer omfattande och därmed tidskrävande att granska. Det är således mycket viktigt att skattemyndigheten får

dessa deklarationer inom utsatt tid för att kunna utföra sitt arbete. Det är också viktigt att de fysiska personer och dödsbon i som dag lämnar en särskild självdeklaration kommer in med den i tid.

Utredningen lägger i detta betänkande fram förslag dels om en gemensam deklarationstidpunkt för alla, nämligen senast den 2 maj,

dels om att alla fysiska personer och svenska dödsbon skall erhålla en förtryckt allmän självdeklaration. Det kan finnas anledning att

utvärdera resultatet av dessa förslag innan det övervägs att även påföra dessa grupper den högre förseningsavgiñen.

Såsom utredningen tidigare har nämnt i avsnitt 4.3.2. föreslås att den fysiska person och det svenska dödsbo skall lämna allmän som självdeklaration men där alla uppgifter har förtryckts för insom komst av tjänst och kapital samt underlag för statlig fastighetsskatt

är korrekta, skall bli undantagen från skyldigheten att lämna själv-

deklaration. Kommer han inte med någon deklaration taxeras han

i enlighet med inkomna kontrolluppgifter och andra uppgifter

som

Skattemyndigheten har tillgång till. Taxering anses ske när taxeringsuppgiftema tas ut ur skatteregistret för att bilda grundvalen för det grundläggande beslutet slutlig skatt 11 kap. 9 § SBL. En

om deklarationsblankett eller annat meddelande därefter kommer som

från sådan skattskyldig skall behandlas begäran

som en om om-

prövning av taxeringen. För dessa fall torde därför inte någon sanktion till följd av för sent inkommen deklaration aktuell. Någon

vara

sanktion bör inte heller påföras sådan skattskyldig kommer

som

med ytterligare uppgifter efter den 2 maj men innan ett taxerings-

beslut har fattats. Det finns risk sådan bestämmelse skulle att en verka återhållande på den som har missat deklarationstidpunkten men vill göra rätt för sig.

Administrativa sanktioner 265

Utredningen föreslår således att den fysiska person och det svenska dödsbo som endast skall deklarera inkomst av tjänst eller kapital eller få underlag för statlig fastighetsskatt fastställt för sig inte skall påföras förseningsavgift om det efter deklarationstidens utgång kommer deklaration. Förseningsavgift föreslås inte heller utgå en om deklarationen inte kommer i tid efter meddelat anstånd. Utredningen föreslår i stället i avsnitt l6.2.2 en möjlighet att påföra skattetillägg om en skattskyldig fysisk person och svenskt dödsbo inte kommer in med någon deklaration, trots att de förtryckta uppgifterna inte är korrekta såvitt avser de ovan angivna inkomstslagen. Utredningen anser dock att förseningsavgiñ även framdeles skall kunna påföras den som är deklarationsskyldig endast efter föreläggande. Då skall förseningsavgift kunna påföras om en deklaration inte kommer trots att ett föreläggande att deklarera har sänts ut. För förslaget att förseningsavgift skall påföras vissa deklarationsskyldiga med högre belopp talar också att de belopp som kan komma i fråga som påtryckningsmedel för att förmå aktiebolag och ekonomiska föreningar att lämna deklarationer i tid kan framstå som oskäliga för fysiska med endast mindre inkomst av näringspersoner verksamhet. Systemet med förseningsavgiftema är också lättöverskådligt och lättadministrerat.

F örseningsavgifiens storlek

Beträffande avgiftemas storlek föreslår utredningen att aktiebolag

och ekonomisk förening skall påföras förseningsavgift med 3 000 kr om självdeklaration inte har kommit senast den 2 maj taxeringsåret. Har deklarationen inte kommit inom ytterligare en månad,

dvs. senast den 2 juni, utgår i stället en tredubblad förseningsavgift

eller 9 000 kr. Har deklarationen inte kommit inom ytterligare tre månader, dvs. den senast den 2 september, utgår förseningsavgiften med sex gånger det ursprungliga beloppet eller 18 000 kr. För övriga deklarationsskyldiga, med undantag för fysisk person och svenskt dödsbo som endast skall deklarera inkomst av tjänst eller kapital eller underlag för fastighetsskatt, skall förseningsavgift påföras med 1 000 kr om deklarationen inte har kommit senast den 2 maj taxeringsåret. Kommer deklarationen inte inom ytterligare en månad, dvs. senast den 2 juni, utgår i stället förseningsavgiñ med 3 000 kr. Har deklarationen inte kommit inom ytterligare tre

266 Administrativa sanktioner SOU 1998: 12

månader, dvs. senast den 2 september, utgår förseningsavgift med sex gånger det ursprungliga beloppet eller 6 000 kr.

Förseningsavgift föreslås dock alltid utgå för den skall

som

lämna en självdeklaration efter föreläggande sådan inte kom-

om en mer in.

Förhöjd förseningsavgift föreslås

således påföras redan efter en

månad. Skälet till detta är att ge den deklarationsskyldige ett incita-

ment att lämna deklarationen så tidigt möjligt. Ju deklasom senare

rationen kommer in, desto högre blir således förseningsavgiften.

Den avgift som totalt kan komma att påföras är 18 000 kr 6 000 resp.

kr. Samtidigt som det maximala beloppet får ha tillräckligt

anses en avhållande verkan bör det betonas att det i första hand beror på den

deklarationsskyldige själv hur hög avgiften blir. Utredningen vill i

detta sammanhang påminna möjligheten till anstånd med att om lämna deklaration. Utredningen återkommer till denna fråga längre fram i avsnitt 16.1.3.

F örseningsavgift för den som skall lämna vissa uppgifter

Uppgift enligt 4 kap. 1 § NLSK skall lämnas till ledning för som

taxering av delägare i handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skall enligt vad tidigare har föreslagits in-

som vara

kommen senast den 2 maj. Utredningen föreslår att förseningsavgift

skall kunna påföras med 1 000 kr om uppgiften inte inkommer denna dag. Kommer uppgiften inte inom ytterligare månad dvs. en

den 2 juni, utgår i stället tredubblad förseningsavgift, eller 3000 kr.

Har uppgiften inte kommit inom ytterligare tre månader, dvs. den

2 september, utgår förseningsavgiften med gånger det

sex ursprungliga beloppet, eller 6 000 kr. Anledningen till att den lägre avgiftsnivån föreslås för denna

grupp än den som följer huvudregeln för juridiska är att

personer,

det är de enskilda delägarna beskattas för sin andel verksam-

som av

heten. I förseningsavgiftsavseende bör denna därför behandlas

grupp

som fysiska personer även andel i handelsbolag kan ägas ett

om av aktiebolag.

Stiftelse och förening yrkar att bli frikallad från skattskyl-

som dighet skall enligt 4 kap. 2 § NLSK lämna särskild uppgift inom komst och förmögenhet som de anser inte skall beskattas. Uppgiften

skall, enligt vad utredningen tidigare har förslagit, lämnas senast den

2 maj. Utredningen föreslår att förseningsavgift skall kunna påföras

enligt samma regler som gäller för handelsbolag och rederier. Är

Administrativa sanktioner 267

stiftelsen eller föreningen även skyldig att lämna självdeklaration ingår den särskilda uppgiften i deklarationen. Inkommer inte deklarationen vari den särskild uppgiften skall lämnas bör dock endast en

förseningsavgift tas ut, det är endast en handling som skall ges in.

Föreläggande att komma in med självdeklaration

inte lämnar efter föreläggande föreslås bli Den som självdeklaration påförd förseningsavgift i enlighet med huvudförslaget. Försenings-

avgiften kommer då att trappas upp deklarationen inte kommer

om in.

Inte behörigen undertecknad deklaration alternativt inte i form av

ett elektroniskt dokument

Enkel förseningsavgift tas i dag ut för inlämnad men inte undertecknad självdeklaration och för deklaration som inte uppfyller förutsättningarna för ett elektroniskt dokument, om bristen inte avhjälps inom den tid som sägs i föreläggandet. Det kan emellertid hända att den deklarationsskyldige av misstag eller förbiseende har underlåtit att underteckna deklarationen eller avge ett fullständigt elektroniskt dokument. För att enkel förseningsavgift skall kunna påföras bör därför,

samma sätt som gäller enligt nuvarande bestämmelser, ett föreläggande att avhjälpa bristen ha sänts ut och den uppgiftsskyldige ha un-

derlåtit att göra detta inom den tid som anges i föreläggandet. Förhöjd förseningsavgift kan inte anses påkallad i dessa fall, eftersom Skattemyndigheten har fått inkomstuppgifter även om blan-

ketten inte är undertecknad eller dokumentet fullständigt.

Deklarationsskyldighet efter föreläggande

Den som inte är obligatoriskt deklarationsskyldig enligt 2 kap. 4-

9 §§ NLSK kan föreläggas att lämna en självdeklaration enligt

14 kap. 3 § NLSK. För den som i sådant fall skall lämna självdek-

laration först efter föreläggande föreslås att förseningsavgift skall

kunna påföras med 3 000 kr resp. l 000 kr om deklarationen inte kommer in inom den tid som anges i föreläggandet. Utredningen

föreslår inte att dessa skall påföras någon förhöjd förseningsavgift.

268 Administrativa sanktioner

Lagrum

Utredningens förslag framgår av 5 kap. 5 § TL.

16.1.3 Särskilt anstånd om

Som utredningen tidigare har antytt är det inte ovanligt att den skatt-

skyldige medges anstånd med att lämna självdeklaration. Särskilt vanligt är det i de fall den skattskyldige bedriver näringsverksamhet.

S.k. byrâanstånd meddelas regelmässigt, även skattskylmen annan dig kan beviljas anstånd om han visar att han på grund särskilda av skäl är förhindrad att lämna självdeklaration inom föreskriven tid. Det är minst lika angeläget att tidsgränsema följs i anståndsfallen som i de fall då något anstånd inte har beviljats, eftersom de tids-

ramar Skattemyndigheten har till sitt förfogande ytterligare inskränks

genom anståndet. Samtidigt innebär anståndsinstitutet bättre förut-

sättningar för att deklarationen blir riktig från början. Utredningens förslag om höjda förseningsavgifter f°ar motsvaran-

de effekt även beträffande de fall där anstånd har meddelats. Den som har medgetts anstånd med att ge en självdeklaration, skall så-

ledes påföras förseningsavgift med utgångspunkt i den dag deklarationen skulle ha varit inlämnad till Skattemyndigheten enligt beslutet

om anstånd. Inkommer inte deklarationen inom föreskriven tid, dvs.

senast den dag anståndet går ut, skall förseningsavgift påföras.

Kommer deklarationen inte in därefter tillämpas de förhöjda förseningsavgiftema.

Exempel: Ett aktiebolag som har medgetts anstånd t.o.m. den 15 juni och som inte kommer med sin självdeklaration senast dennadag påförs förseningsavgift en med 3 000 kr. Har deklarationen inte kommit senast den 15juli skall tredubblad förseningsavgiñ utgå. Har deklarationen inte kommit senast den 15 oktober bestämsförseningsavgiñen i stället till sex gånger det ursprungliga beloppet, eller 18 000 kr.

Beträffande handelsbolag och rederi har medgetts anstånd

som

med att inkomma med sådan uppgift skall lämnas enligt 4 kap.

som

1 § NLSK skall förseningsavgift kunna

påföras med 1 000 kr om

uppgiften inte kommer i tid. Därefter utgår förseningsavgift enligt huvudregeln, dvs. en tredubblad förseningsavgift om uppgifterna in-

te har inkommit etter ytterligare efter månad och det sexdubbla en etter ytterligare tre månader. Motsvarande bestämmelser gäller av-

Administrativa sanktioner 269

seende den särskilda uppgiftsskyldigheten som föreskrivs för stiftel-

ser och föreningar i 4 kap. 2 § NLSK.

16.2 Skattetillägg

16.2.1 Gällande rätt

Skattetillägg skall, enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen 1990:324, TL, påföras den annat sätt än muntligen lämnar oriktig uppgift som till ledning för taxeringen. Med oriktig uppgift avses att lämnad uppgift är felaktig eller att den skattskyldige i deklarationen eller i annat meddelande inte sker muntligen har underlåtit att lämna uppgift som eller upplysning behövs för att åsätta en riktig taxering. Skatsom tetillägg skall också utgå för skattskyldig som lämnar oriktig uppen gift i mål om taxering om uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak. För att skattetillägg skall påföras skall avvikelse ha skett från den oriktiga uppgiften. Det krävs vidare att den oriktiga uppgiften skulle ha medfört att skatteuttaget annars hade blivit för lågt eller att underskott i näringsverksamhet eller tjänst skulle ha fastställts till ett för högt belopp. skattetillägg påförs vidare enligt 5 kap. 2 § första stycket TL om avvikelse har skett från självdeklaration skönstaxering. en genom Tillägget beräknas den skatt som till följd av skönstaxeringen på-

förs den skattskyldige utöver den skatt som annars skulle ha påförts

honom.

Enligt 5 kap. 2 § andra stycket TL skall skattetillägg även påföras

skönstaxering har skett på grund utebliven självdeklaration om av och självdeklaration inte har kommit trots att föreläggande har sänts ut till den skattskyldige. Det krävs således inte att den skattskyldige har tagit del föreläggandet utan det räcker att det har av sänts ut. En taxering som sker på grundval av en icke undertecknad deklaration från den skattskyldige också skönstaxering anses vara en i avsaknad självdeklaration, eftersom deklarationsskyldigheten av inte har fullgjorts ett riktigt sätt. Sådant skattetillägg utgår däremot inte de uppgifter han annat sätt än muntligen lämnar som till skattemyndigheten. Sker det formellt skönstaxering i aven saknad undertecknad deklaration men till samma belopp som av en han har redovisat i den inte undertecknade blanketten, kan han därmed inte heller påföras något skattetillägg. Har den skattskyldige däremot lämnat oriktig uppgift i den inte undertecknade handlingen kan skattetillägg påföras i denna del.

270 Administrativa sanktioner

Enligt 5 kap. 3 § TL skall beslut skattetillägg enligt 5 kap. 2 § om andra stycket TL undanröjas självdeklaration har kommit om en

till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol senast den 31

december året efter det år då beslutet fattades. Kan den skattskyldige

göra sannolikt att han inte har fått kännedom skattetilläggsbe-

om slutet, skattsedeln eller handling med uppgift skattetillägannan om gets storlek inom tvâ månader före nämnda tidpunkt, skall tillovan lägget undanröjas om han kommer med deklaration inom två en månader från det att han fick sådan kännedom.

skattetillägg tas enligt 5 kap. 4 § TL inte ut vid rättelse av felräkning eller misskrivning uppenbart framgår självdek-

som av larationen eller ett meddelande inte är muntligt, inte heller av som vid rättelse av oriktig uppgift i fråga inkomst tjänst eller kaom av pital som har rättats eller hade kunnat rättas med ledning konav trolluppgift som skall lämnas utan föreläggande och varit tillsom

gänglig för Skattemyndigheten före november månads utgång under

taxeringsåret. Det sistnämnda gäller dock inte kontrolluppgifter enligt 3 kap. 32 44 eller 45 § LSK. skattetillägg tas vidare inte ut i den mån avvikelsen avser bedömning ett yrkande och avvikelsen av

inte gäller uppgift i sak eller om den skattskyldige frivilligt har rättat

en oriktig uppgift. Taxeringsåret 1996 påfördes totalt 45 600 fysiska och ca personer

dödsbon skattetillägg. Av dessa hade 9 800 avgett förenklad

ca en självdeklaration och ca 35 800 avgett särskild självdeklaration en eller skönstaxerats i avsaknad självdeklaration. Påfört skattetillav lägg uppgick till runt 595,3 miljoner kr, varav ca 25,6 miljoner kr för dem som lämnade förenklad självdeklaration och 569,7 miljoner kr för de fysiska personer och dödsbon lämnade särskild som självdeklaration inkl. de skönstaxerades. som Runt 5 500 juridiska påfördes 207 miljoner kr i skattepersoner tillägg taxeringsåret 1996. Huvuddelen dessa lämnade den särav skilda självdeklarationsblanketten för aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker och utländska juridiska SD2. personer

Administrativa sanktioner 271

16.2.2 överväganden och förslag

Förslag: För att beslut om skattetillägg på grund av utebliven självdeklaration skall kunna undanröjas automatiskt skall en självdeklaration ha kommit till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol inom två månader efter utgången av det år då beslutet fattades. Den skattskyldige som kan göra sannolikt att han inte har fått kännedom om skattetilläggsbeslutet e.dyl. senast två månader före den sista februari året efter skattetilläggsbcslutet, skall fortfarande ha möjlighet att få beslutet undanröjt han kommer om med en deklaration inom två månader från det att han fick sådan kännedom. skattetillägg skall tas ut vid rättelse av oriktig uppgift i självdeklaration i fråga om inkomst av tjänst eller kapital oberoende av om rättelsen har gjorts eller hade kunnat göras med ledning av kontrolluppgift skall lämnas utan föreläggande och som som kommer t.o.m. november månads utgång. skattetillägg skall kunna påföras fysisk person och svenskt dödsbo som skall lämna en allmän självdeklaration på grund av att de förtryckta uppgifterna avseende inkomst av tjänst eller kapital eller underlag för statlig fastighetsskatt inte är korrekta, men som underlåter att lämna deklarationen.

Undanrájande av skattetillägg som har påförts vid skönstaxering i avsaknad av självdeklaration

En särskild fråga rör bestämmelserna i 5 kap. 3 § TL undanom röjande av skattetillägg som har påförts vid skönstaxering i avsaknad av självdeklaration. Bestämmelserna fick sin nuvarande utformning i samband med införandet av den nya taxeringslagen. Utformningen motiverades av att beslut om skattetillägg normalt skickas i lösbrev utan krav delgivningserkännande från den skattskyldige. Reglerna har kritiserats för att de ger den skattskyldige utrymme att underlåta att deklarera i tid och i stället avvakta ett skönstaxeringsbeslut innan en deklaration lämnas in. Skattetillägget är i denna del, som en konsekvens av nuvarande regler och administrativa rutiner, ett trubbigt instrument mot deklarationsförsumlighet. Skattetillägg skall enligt första stycket undanröjas automatiskt om deklarationen kommer före utgången av året

272 Administrativa sanktioner

efter det år då skattetillägget beslutades. Efter denna tidpunkt kan, enligt andra stycket, skattetillägget undanröjas om den skattskyldige

kommer med självdeklaration och gör sannolikt att han inte har en

fått del skattetilläggsbeslutet alls. Det kan också undanröjas

av om han gör sannolikt att han inte fick del beslutet senast den 31 av oktober året efter beslutsåret han kommer in med deklarationen om inom två månader från det att han faktiskt fick denna kännedom.

Det är som tidigare nämnts väsentligt att deklarationsskyldighe-

ten fullgörs och att de uppgifter lämnas är och fullständisom sanna

ga. Skattetillägget är avsett att utöva en påtryckning den skatt-

skyldige att komma med självdeklaration. Ett sätt att undvika att den skattskyldige felaktigt påstår att han inte har fått del beslutet av om skattetillägg skulle kunna att införa ett delgivningsförfaranvara

de. Bestämmelser fordrar delgivning beslut är dock krävande

som av från administrativ synpunkt. Att lösa problemet generellt genom att

skicka ut skattetilläggsbeslut i rekommenderat brev med mottagningsbevis är därför enligt vår mening inte framkomlig väg.

en Inom utredningen har diskuterats en modell går ut på att, i som

stället för det skattetillägg som undanröjs, påföra den skattskyldige en särskild förseningsavgift räknat från dagen för beslutet sköns-

om taxering till den dag självdeklarationen kommer in. Den särskilda

förseningsavgiften skulle kunna utgå med visst belopp påbörjad

per tremånadersperiod. Denna regel skulle då endast tillämpas på de fall där deklarationen faktiskt kommer senast den 31 december året efter taxeringsåret. I de fall deklarationen kommer skulle senare

möjligheten till undanröjande skattetillägget slopas. En sådan

av modell som nu beskrivits skulle dock kunna tyckas mindre tillvara talande då den inte tar hänsyn till storleken det belopp av som omfattas av underlåtenheten att deklarera. Inte heller skulle en modell går ut att skattetillägget i som

stället för att undanröjas sätts ned till t.ex. hälften i de fall självdeklarationen kommer innebära hållbar lösning på problemet.

en

Det skulle kunna anföras att beloppet blir oskäligt högt i de fall där endast en mindre försening ligger den skattskyldige till last. Vidare uppstår den olägenheten att skattetillägget aldrig kan undanröjas

helt, inte ens då det är ostridigt att den skattskyldige inte har fått del

av beslutet om skattetillägg förrän efter det att lång tid har förflutit. Utredningen har slutligen diskuterat den modellen att deklara-

tionen skall ha kommit senast under februari månad året efter det

då beslutet skattetillägget fattades för att detta beslut skall kunna

om undanröjas. Den som har underlåtit att deklarera och därför blir som skönstaxerad skulle också tvungen att lämna deklarationen på vara

Administrativa sanktioner 273

frivillig väg för att få skattetillägget undanröjt. Den som genom massmedia får reda att en viss grupp är uttagen för revision eller annat sätt får kännedom om att revision skall ske av honom eller att uppgifter begärs om honom och därför sänder en deklaration skulle inte kunna få skattetillägget undanröjt. Utredningen tänker då på en parallell till frivilligt rättande av oriktig uppgift i 5 kap. 4 § första stycket 4 TL. Detta förslag vore praktiskt om alla skattemyndigheter hade samma rutiner så att det fanns ett bestämt datum efter vilket alla skattemyndigheter tar ställning till vem som skall bli föremål för revision och när den tidigast kan börja. Så fungerar det emellertid inte. Varje skattemyndighet bestämmer själv vid en tidpunkt som den själv anser lämplig när revision skall ske och vem som skall bli föremål för revisionen. Det är till nackdel för den skattskyldige att inte ha samma tid sig var man än är bosatt under vilken avlämnandet kan anses vara frivilligt. Tidsfristen blir i stället beroende av varje skattemyndighets agerande, hur snabbt den bestämmer vem som skall bli föremål för utredning och hur det meddelas. Utredningen förordar att den tidsfrist, inom vilken den skattskyldige enligt 5 kap. 3 § första stycket TL kan komma med en självdeklaration med följd att beslutet om skattetillägg på grund av utebliven självdeklaration skall undanröjas förkortas, så att deklarationen skall ha kommit till skattemyndighet eller allmän förvaltningsdomstol inom två månader efter utgången av det år då beslutet fattades. Detta motsvarar i princip den ordning som gällde före taxeringsreformen enligt 116 d § första stycket taxeringslagen 1956:623, GTL. Kommer deklarationen efter den sista februari året efter det skattetillägget beslutades, måste den skattskyldige samma sätt som i dag göra sannolikt att han inte har fått kännedom om beslutet eller om skattetilläggets storlek inom den tid som anges i andra stycket. Utredningen föreslår att 5 kap. 3 § första stycket TL ändras i överensstämmelse härmed.

Utredningen föreslår detta med beaktande att det åligger den

av skattskyldige att agera. Han har inte lämnat en självdeklaration och måste antas vara medveten om detta. Det skall inte gå att spekulera i att Skattemyndigheten skönstaxerar och det till ett så lågt belopp att det tillsammans med skattetillägget innebär att den slutliga summan därmed understiger den skatt han rätteligen borde betala. Skattskyldig som taxeras skönsmässigt i avsaknad av självdeklaration skall ha erhållit sitt besked om slutlig skatt senast den 15 december under taxeringsåret. Tiden som återstår, minst två måna-

274 Administrativa sanktioner

der, får anses fullt tillräcklig. Det innebär trots allt förlängning

en av deklarationstiden. Deklarationen skall egentligen inne den vara 2 maj. I detta sammanhang vill utredningen betona det förslag höjda om

och skärpta förseningsavgifter utredningen presenterar i avsnitt

som 16. l och som också kan förväntas inverka positivt på viljan hos de skattskyldiga att i högre utsträckning än i dag lämna deklarationen i tid.

Exempel: X underlåter år 2000 att deklarera inkomst av näringsverksamhet även efter föreläggande och blir därför skönstaxerad med 200 000 kr för taxeringsåret 2000. Han påförs också skattetillägg på detta belopp. För att X skall kunna få skattetillägget undanröjt måste han ha kommit med en självdeklaration senast under februari månad år 2001. Kan X göra sannolikt att han inte senast den 31 december 2000 har fått kännedom om skattetillägget har han två månader sig från det att han fick denna kännedom att komma med en självdeklaration för att få skattetillägget undanröjt.

Lagtexl

Utredningens förslag framgår 5 kap. 3 § TL. av

Skattetillägg för den som inte rättar felaktig uppgift har för-

som tryckts i den allmänna självdeklarationen eller underlåter lämna att uppgift som saknas

Utredningen föreslår att skattetillägg skall kunna påföras dels den

som inte lämnar in deklaration med rättelse förtryckt en en av en

uppgift i inkomstslaget tjänst eller kapital när den förtryckta uppgiften inte stämmer med det verkliga beloppet, dels den inte läm-

som nar en deklaration det är uppgift helt saknas. Samma förom en som

hållande gäller uppgifter har förtryckts underlag för statlig

som som fastighetsskatt.

Som har anförts i avsnitt l6.2.1 skall skattetillägg påföras den som lämnar en oriktig uppgift till Skattemyndigheten, antingen den lämnade uppgiften är felaktig eller när den skattskyldige underlåter

att lämna en uppgift eller upplysning i deklarationen behövs för som att åsätta rätt taxering. Detta tar då sikte på den faktiskt lämnar som in självdeklarationen. Utredningen föreslår emellertid, som framgår avsnitt 4.3.2, att av den fysiska person som erhåller förtryckt blankett för allmän en självdeklaration inte skall behöva underteckna blanketten och lämna

Administrativa sanktioner 275

den till Skattemyndigheten de förtryckta uppgifterna är korrekta om avseende inkomstslaget tjänst eller kapital eller underlag för statlig fastighetsskatt och personen inte är deklarationsskyldig enligt 2 kap.

8 § NLSK. Är alla nämnda uppgifter korrekta i den förtryckta

ovan blanketten är den skattskyldige undantagen från skyldigheten att lämna självdeklaration. Samma förhållande föreslås gälla en svenskt dödsbo. y Med dagens regler kan skattetillägg påföras den som underlåter att deklarera om förutsättningar för skönstaxering föreligger enligt 5 kap. 2 § andra stycket TL. Påförandet av skattetillägg förutsätter att deklaration inte har kommit in, att Skattemyndigheten har förelagt den skattskyldige att deklarera, att deklaration ändå inte komoch att taxering sker därefter. Taxering av deklarationsskylmer

dig som sker i avsaknad av självdeklaration är alltid en skönstaxe-

ring. Den som åsätts en skönstaxering i avsaknad av egna uppgifter påförs skattetillägg på hela taxeringen 5 kap. 2 § andra stycket TL. Detta skattetillägg kan undanröjas enligt 5 kap. 3 § TL. Den med utredningens förslag erhåller en förtryckt blankett som för allmän självdeklaration där någon kontrolluppgift saknas och underlåter att lämna deklarationen skulle därmed enligt nuvasom rande regler påföras skattetillägg på hela taxeringen om en deklaration inte kommer efter föreläggande. Utredningen föreslår emellertid att det skall införas en möjlighet att påföra skattetillägg och endast på grundval av det belopp som inte rättas eller kompletteras, inte på de belopp som finns förtryckta

blanketten för allmän självdeklaration och som är rätt.

Förslaget innebär vidare att Skattemyndigheten inte skall förelägga den skattskyldige att deklarera denna inkomst utan man meddelar ytterligare inkomst föreligger enligt kontrollatt en t.ex.

uppgift och att man överväger att taxera honom för denna inkomst och påföra skattetillägg på grundval av samma inkomst.

Exempel: X har hañ inkomst av två anställningar. En förtrycks på blanketten för den allmänna självdeklarationen och den uppgår till 150 000 kr. Den andra inkomsten uppgår till 50 000 kr men kontrolluppgift om den inkomsten har lämnats in så sent av arbetsgivaren att den inte hinner förtryckas på blanketten. X underlåter att lämna in en deklaration med de rätta uppgiftema. Genom att kontrolluppgiñen kommer in blir det en signal till Skattemyndigheten att meddela den skattskyldige att myndigheten har erhållit denna kontrolluppgift och att man överväger att påföra honom denna inkomst samt skattetillägg med anledning av denna inkomst.

Det bör dock noteras att i de fall underlåtenheten att lämna en uppgift i självdeklaration framgår av kontrollmaterial som noren

276 Administrativa sanktioner

malt är tillgängligt för Skattemyndigheten och även varit tillsom gängligt före november månads utgång taxeringsåret, skall skattetill- Iägget nedsättas till hälften med stöd av 5 kap. l § sjätte stycket TL i utredningens förslag. Samma förhållande gäller i dag i de fall oriktig uppgift har räten

tats eller hade kunnat rättas med sådant kontrollmaterial nuvarande

lydelsen av5 kap. l § tredje stycket TL. I den delen innebär utred-

ningens förslag ingen förändring.

Lagtext

Utredningens förslag framgår av 5 kap. 1 § TL.

Rättelse med ledning kontrolluppgifi av

Som tidigare har nämnts gäller enligt 5 kap. 4 § första stycket 2 TL att när oriktig uppgift har lämnats i fråga om inkomst tjänst eller av kapital, skall skattetillägg inte tas ut skatt belöper på det besom lopp som har rättats eller hade kunnat rättas med ledning konav

trolluppgiñ som skall lämnas utan föreläggande och är tillgäng-

som lig för Skattemyndigheten senast den 30 november taxeringsåret. Bestämmelsen i 5 kap. 4 § första stycket 2 TL infördes i samband med att det förenklade deklarations- och taxeringsförfarandet för huvuddelen av landets löntagare och pensionärer infördes vid 1987 års

taxering l 16 f § GTL. Motivet till bestämmelsens införande är att

risken för att den oriktiga uppgiften skall undgå upptäckt är obetydlig. Det förenklade deklarationsförfarandet gick då ut på att den

skattskyldige skulle markera med ett kryss i en ruta om de kontroll-

uppgifter han fått var riktiga. I dag har förfarandet utvecklats så att alla uppgifter som omfattas av den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten enligt LSK förtrycks den blankett för förenklad självdeklaration som sänds ut till den skattskyldige. Tillsammans med blanketten får den skattskyldige specifikation konäven en av trolluppgiftema. Han har således i dag väsentligt bättre möjlighet en att ta ställning till om hans inkomster har redovisats korrekt än då regeln infördes. Deklarationsförfarandet förutsätter nu också att den skattskyldige kontrollerar de förtryckta uppgiftemas riktighet. Utredningen anser att den skattskyldige därför även bör ha ansvaret att påtala om någon kontrolluppgift, vad gäller inkomst tjänst av

Administrativa sanktioner 277

och kapital för vilken kontrolluppgift skall lämnas, saknas eller är felaktig. Med utredningens förslag att fysiska personer och svenska dödsbon inte skall lämna självdeklaration de förtryckta uppgifteren om na i inkomstslagen tjänst och kapital samt underlag för statlig fastighetskatt är korrekta är det ett rättvisekrav att den som har fått en förtryckt blankett för allmän självdeklaration kontrollerar dessa och inte förlitar sig alt. inte bryr sig om att eventuella diskrepanser inte kommer till skattemyndighetens kännedom. En skattskyldig som har vetskap om att de förtryckta uppgifterna inte är korrekta eller som underlåter att kontrollera uppgifterna bör påföras skattetillägg. En rättad kontrolluppgift som kommer senast den 30 november under taxeringsåret bör inte medföra att skattetillägg inte skall påföras. Den skattskyldige skall inte förlita sig på att tredje man dels lämnar korrekta kontrolluppgifter, dels kontrollerar att lämnade kontrolluppgifter är korrekta. Även taxeringsförfarandet har övergått till baseras om att ett stort antal lämnade kontrolluppgifter som till övervägande delen är korrekta måste det åligga den skattskyldige att kontrollera att de förtryckta uppgifterna är korrekta. Det är lika klandervärt att underlåta att rätta en felaktig uppgift som att lämna en oriktig uppgift. Det handlar också om att inskärpa för den skattskyldige att ansvaret för att uppgiftema är korrekta inte har gått över på den kontrolluppgiftsskyldige. Mot utredningens förslag kan det anföras att den som har fått en kontrolluppgift skall kunna utgå från att den är rätt och att den som lämnar en felaktig kontrolluppgift inte gör det medvetet. Här kan dock det framföras att den skattskyldige som ser att en förtryckt uppgift i självdeklarationsblanketten väsentligt avviker från den rätta uppgiften kan frestas att underlåta att rätta uppgiften i förhoppningen att ingen kommer att märka felaktigheten. Kommer rättelse in till skattemyndigheten senast den 30 november under taxeringsåret riskerar han i dag inte någon sanktion. Kommer den inte har han undgått att betala skatt den inte deklarerade inkomsten.

Att ett antal rättade kontrolluppgifter kommer till skatte-

myndigheten är positivt. Diskussionsvis kan den tanken framföras att vetskapen hos en deklarationsskyldig att en rättad kontrolluppgift som kommer före november månads utgång inte medför skattetilllägg kan göra honom mindre benägen att kontrollera den förtryckta blanketten för självdeklaration. Samtidigt kan det också för den som lämnar en rättad kontrolluppgift vara mindre obehagligt att rätta en

278 Administrativa sanktioner

kontrolluppgift som är för låg om det inte medför någon sanktion för

den skattskyldige. Sett ur skattemyndighetens perspektiv är det naturligtvis att föredra att rättade kontrolluppgifter skall kunna lämnas utan att den skattskyldige riskerar att påföras skattetillägg för underlåtenheten att

deklarera rätt belopp. Därigenom åsätts skattemyndighetens

genom service rätt taxering utan att någon drabbas sanktion. av en Utredningens förslag skattetillägg bygger på den tanken att om det av dagens system klart framgår specifikationen kontrollav av uppgifterna vilka inkomster är förtryckta i blanketten för självsom deklaration och att det är den skattskyldige skall för som ansvara att uppgifterna är korrekta. Han skall inte förlita sig på att kontrolluppgiftslämnaren i efterhand kontrollerar att uppgifterna är rätta.

Lagtext

Utredningens föreslår att 5 kap. 4 § första stycket 2 och andra stycket TL upphävs.

17 kontroll-

Förseningsavgift

när

uppgift inte har lämnats i före-

skriven tid

17.1 Inledning

För att möjliggöra en riktig taxering avlämnas ett stort antal kontrolluppgifter varje år. Kontrolluppgiftema är numera den väsentligaste förutsättningen för att rätt taxering skall kunna åsättas det stora flertalet skattskyldiga. Det är väsentligt från skatteförvaltningens synpunkt att uppgifterna kommer i tid och att de då är korrekta eftersom taxeringsförfarandet, tidigare nämnts, allt har kommit att baseras som mera på uppgifter från tredje man. Med utredningens förslag att fysisk person eller dödsbo som inte har något att tillägga eller ändra i den förtryckta blanketten för den allmänna självdeklarationen inte skall behöva underteckna blanketten och lämna den till Skattemyndigheten är det än väsentligare att kontrolluppgiftema kommer inom föreskriven tid. Enligt gällande ordning saknas möjlighet att påföra en administrativ sanktion om en kontrolluppgift kommer för sent eller om den inte kommer alls. Den påtryckning som är möjlig att tillgripa är att förelägga den uppgiftsskyldige att inkomma med kontrolluppgift enligt 3 kap. 64 § LSK 14 kap. 2 § NLSK och förena detta föreläggande med vite enligt 4 kap. 5 § LSK 14 kap. 9 §NLSK. Frågan om införandet av en sanktion i form av förseningsavgift beträffande sent avlämnade kontrolluppgifter har varit föremål för

överväganden i olika sammanhang se bl.a. prop. 1984/85: 180, prop.

1995/962170 och Skattebrottsutredningens delbetänkande Översyn

av skattebrottslagen, SOU 1995:10. Något förslag till lagstiftning har dock inte lagts fram. I prop. 1995/96: 170 om översyn av skattebrottslagen uttalar regeringen s.145 att den vill avvakta denna utrednings förslag innan den tar ställning till frågan om förändringar i det administrativa sanktionssystemet på skatteområdet. Frågan om införandet av någon fomi administrativ sanktion för den som lämnar kontrolluppgift för sent har således varit aktuell un-

280 Förseningsavgift när kontrolluppgift SOU 1998: 12

der ett antal år men har ännu inte lett fram till något lagstiftnings-

förslag. Enligt utredningen bör därför undersökas det går att

nu om utforma en praktiskt hanterbar administrativ sanktion kan som an-

vändas påtryckningsmedel för att få kontrolluppgifter i rätt

som tid.

17.2 Förseningsavgift på andra

områden

Möjlighet att påföra Förseningsavgift förutom i taxeringslagen,

ges, i ett flertal andra lagar. Syftet med sanktionen är i samtliga fall är att

den skall fungera som ett påtryckningsmedel för att få deklara-

en tion eller annan form redovisning i rätt tid. Förseningsavgift kan av påföras enligt bl.a. 7 kap. 5 § lagen 1984:151 om punktskatter och

prisregleringsavgifter LPP 18 kap. 42 § och 26 kap. 4 § fas-

,

tighetstaxeringslagen 1979:1 152, 87 § tullagen 1994:1550 och

10 kap. 32 § skattebetalningslagen 1997:483. Förseningsavgiften

tas ut med ett bestämt belopp. Avgiftens storlek varierar i de olika

lagstiftningama mellan 300 kr och 2 000 kr. I flertalet fall

kan en förhöjd avgift tas ut om den uppgiftsskyldige inte efterkommit ett föreläggande eller anmodan att fullgöra uppgiftsskyldigheten. Förseningsavgiften kan i samtliga fall efterges.

En annan form av förseningsavgift finns i årsredovisningslagen

1995:1554. Den att få bestyrkta kopior aktiebolags årsavser av

redovisning och revisionsberättelse. Aktiebolagens uppgiftsskyldighet är sanktionerad med förseningsavgift kan uppgå till totalt

en som 40 000 kr för ett publikt aktiebolag och till 20 000 kr för ett privat

aktiebolag 8 kap. 5 och 6 §§. Även Förseningsavgift påförs

som

med stöd av årsredovisningslagen kan efterges.

17.3 1993 års

skattebrottsutredning

Skattebrottsutredningen påtalade att vikten att kontrolluppgifter

av kommer inom föreskriven tid och att de är sanningsenliga har ökat. Mot detta ställde utredningen det förhållandet att Riksskatte-

verket till utredningen hade framfört att ett system med förseningsavgift skulle innebära merarbete för skattemyndighetema eftersom

ADB-stödet redan var hårt ansträngt och det inte fanns någon rutin för att ankomstregistrera kontrolluppgiftema.

SOU 1998: 12 Förseningsavgift när kontrolluppgift 281

Skattebrottsutredningen ansåg bl.a. under hänvisning till de betänkligheter Riksskatteverket fann, med hänsyn till att flertalet kon-

trolluppgifter som kom för sent ändå kom under den tid då be-

redningen de uppgifter kommit i rätt tid pågick, inte skäl av som

att föreslå införandet av någon form av forseningsavgift se Skatte-

brottsutredningens delbetänkande SOU 1995:10 s. 297-299.

17.4 statistiska

Några uppgifter

Varje år lämnar ungefär 315 000 uppgiftslämnare över 40 miljoner kontrolluppgifter. Hur många som kommer för sent, eller överhuvudtaget inte lämnas, är mycket svårt att uppskatta. Skattebrottsutredningen inhämtade genom Riksskatteverkets för-

uppgifter från två län Södermanland och Örebro samt från

sorg länsskattekontoret i Stockholm om hur många kontrolluppgifter som kom för sent, dvs. efter den 31 januari taxeringsåret. De två länen ansågs representativa som normallän, medan Stockholmskontoret valdes ut på grund av att det hanterar flera av landets största uppgiftslämnare. Antalet för sent inkomna kontrolluppgifter vid Skattemyndigvar heten i Örebro län antalet inkomna uppgifter och vid ca 9 procent av Skattemyndigheten i Södermanlands län cirka 5,8 procent. De flesta uppgifter i Örebro län kom dock under perioden den 10-15 februari. Vid länsskattekontoret i Stockholm kom ca l 800 kontrollupp-

gifter från åtta företag avseende löner av dessa svarade två ingivare

för 1 483 stycken och ca 2 700 kontrolluppgifter från två uppgiftsv lämnare avseende ränta for sent. utredningen har Riksskatteverket tagit fram stati- På uppdrag av stik över i hur många fall påminnelser att lämna kontrolluppgifter sänts ut till arbetsgivare, för vilka det efter avstämning av kontroll-

uppgiftssystemet mot det system som hanterar inlämnade uppbördsdeklarationer, kunnat konstateras att kontrolluppgifter saknats.

1995 skickades det ut ca 22 000 påminnelser, 1996 ca 24 000 påminnelser och 1997 närmare 40 000 påminnelser. Angående statistiken för 1997 har Riksskatteverket uppgett att den är missvisande grund att datarutiner togs i drift under 1996 och att en del av nya uppgifter missades vid inläsningen. Enligt Riksskatteverket kan antalet påminnelser som skickas ut ett normalår uppskattas till mellan 20 000 och 25 000. Detta bör sättas i relation till att det totala antalet uppgiftslämnare som lämnar kontrolluppgift på lön arbetsgivare 300 000 stycken. är ca

282 F örseningsavgijft när kontrolluppgift

överväganden

17.5 och

förslag

Förslag: Förseningsavgift skall påföras kontrolluppgift om en inte lämnas inom föreskriven tid. Avgiften skall 500 kr. Har vara kontrolluppgift inte lämnats trots att påminnelse sänts ut påförs en förhöjd avgift om 1 000 kr. Avgiften skall maximalt kunna bestämmas till 25 000 kr per uppgiftskyldig. Förseningsavgiften skall helt eller delvis kunna efterges.

Allmänna utgångspunkter

Det bör inledningsvis framhållas att uppgiftslämnandet i stort sett fungerar tillfredsställande och att det är mycket vanskligt att uppskatta hur många kontrolluppgifter som kommer för sent. Statistiken över antalet påminnelser som skickats ut avser enbart sådana kontrolluppgifter som man med ledning av lämnade uppbördsdeklarationer kan sluta sig sig till att uppgiftslämnarna inte lämnat. En överväldigande andel av kontrolluppgiftema lämnas stora av uppgiftslämnare via ADB-medium. I de fallen torde relativt sett ett fåtal kontrolluppgifter lämnas för sent. Tillgänglig statistik tyder dock på att antalet kontrolluppgifter som inte lämnas i rätt tid totalt sett uppgår till ett inte obetydligt antal år. Troligtvis är också risken för per att kontrolluppgifter lämnas för sent större bland de uppgiftslämnare som inte har att göra skatteavdrag på gjorda utbetalningar. Företrädare för Riksskatteverket har till utredningen uppgett att verket anser att befintliga påtryckningsmedel är otillräckliga. Ett införande av en förseningsavgift är dock förenat med vissa problem. Bl.a. har framhållits att det finns en risk för att uppgiftslämnarna i större utsträckning än i dag kommer att lämna ofullständiga uppgifter för att efterkomma fristema. Vidare har påtalats att administrativa rutiner måste tillskapas. Syftet med en förseningsavgift är att förmå samtliga uppgifts-

skyldiga att fullgöra uppgiftsskyldigheten inom föreskriven tid, inte enbart de uppgiftslämnare Skattemyndigheten har kännedom om ge-

nom att de är registrerade hos Skattemyndigheten grund av de tidigare lämnat kontrolluppgifter. Uppgiftslämnandet fungerar i huvudsak bra när det gäller de uppgiftslämnare som har att lämna ett stort antal uppgifter, t.ex. större arbetsgivare, banker, och försäkringsbolag. Gentemot dessa uppgiftslämnare har skatteförvaltningen etablerat ett samarbete som innebär att Skattemyndigheten vanligtvis

SOU 1998: 12 Förseningsavgift när kontrolluppgift 283

har god kontroll över läget och snabbt får information något om problem skulle uppstå som medför att kontrolluppgiftema blir något

försenade. Skatteförvaltningen har påtalat att särskilda åtgärder i form av påminnelser och förelägganden främst kommit till användning gentemot mindre arbetsgivare, bostadsrättsföreningar och andra som inte lämnar kontrolluppgiftema via ADB-medium.

Lämnas inte föreskriven kontrolluppgift i rätt tid drabbas skattemyndigheten av administrativa merkostnader i samband med utskick av påminnelser m.m. Förseningsavgiften är därför i första hand att se som ett påtryckningsmedel för att undvika administrativa mer-

kostnader hos skattemyndigheten. Däremot förseningsavgift

är en i regel ett för uddlöst påtryckningsmedel för att förmå den inte som

vill lämna kontrolluppgift att fullgöra sin uppgiñsskyldighet. l de

situationema har Skattemyndigheten andra påtryckningsmedel till sitt förfogande. Enligt utredningens uppfattning är det inte möjligt att utforma avgiften så sätt att vissa potentiella uppgiftslämnare grupper av undantas från sanktionssystemet. Sanktionen måste således göras

generell och oberoende av vem den uppgiftsskyldige är och hur

kontrolluppgiften lämnas.

Förseningsavgiften kan utformas enligt två huvudmodeller.

Alternativ A: Den inte kommer in med kontrolluppgift som en senast föreskrivet datum, enligt huvudregeln den 31 januari, eller senast den dag uppgiften skall ha kommit enligt meddelat anstånd,

skall påföras en förseningsavgift med ett bestämt belopp kon-

per trolluppgift.

Alternativ B: En förseningsavgift påförs baserad det underlag

som skulle ha redovisats i kontrolluppgiftema. På den totala summan för alla kontrolluppgifter som är försenade från samma upp-

giftslämnare tas ut förseningsavgift med viss procentsats.

en

Den huvudsakliga invändingen mot den modellen är att

senare hänsyn inte tas till antalet kontrolluppgifter skall lämnas, utan som

enbart till den summa förseningsavgiften baseras på.

som En nackdel med alternativ A är den medför att den skall som

lämna ett stort antal kontrolluppgifter kommer att bli påförd

en avse-

värd förseningsavgift även de lämnas i ett sammanhang, t.ex.

om ett datamedium. I valet mellan de två modellerna förordar utredningen alternativ A. En sådan modell harmonierar också bäst med hur andra förseningsavgifter är utformade. En variant av alternativ A är att förseningsavgiften enbart tas ut i de fall Skattemyndigheten skickat ut en påminnelse att lämna kon-

284 Förseningsavgift när kontrolluppgift SOU 1998: 12

trolluppgift. Nackdelen med ett sådan ordning är att man enbart fångar upp de uppgiftsskyldiga som man vet är skyldiga att lämna kontrolluppgift. Det kan dock vara lämpligt att kombinera alternativ A med en bestämmelse som ger Skattemyndigheten möjlighet att påföra förhöjd förseningsavgift om kontrolluppgiften inte har kommit in trots att har påminnelse sänts ut.

Den närmare utformningen av förseningsavgiften.

I enlighet med vad sägs bör förseningsavgift tas ut konovan en om trolluppgift inte kommit inom föreskriven tid. Har anstånd med att komma med kontrolluppgift meddelats kommer förseningsavgift att påföras om kontrolluppgiften inte har kommit innan fristen för anståndet löpt ut. Enligt utredningens bedömning kan 500 kr betraktas som en lämplig nivå förseningsavgiften. En förseningsavgift om 500 kr skall således tas ut för varje kontrolluppgift som inte har kommit inom föreskriven tid. För att undvika att uppgiftslämnare inte som kommit med kontrolluppgift i rätt tid skall sakna incitiament att lämna kontrolluppgift efter påminnelse bör en förhöjd förseningsavgift tas ut om kontrolluppgift inte lämnas trots att påminnelse har sänts ut. Den förhöjda avgiften bör bestämmas till l 000 kr. Förseningsavgiften skall tas ut om någon kontrolluppgift över huvd taget inte har lämnas. Vanligtvis har den uppgiftsskyldige enbart att lämna en kontrolluppgift per person, exempelvis lämnar en arbetsgivare en kontrolluppgift för ersättningar och förmåner som tillhandahållits en anställd. En bank kan dock ha att lämna flera kontrolluppgifter för en och samma person, exempelvis för inkomstränta, utgiftsränta och avyttring. Förseningsavgiften bör tas ut för

varje för sent lämnad kontrolluppgift. Förseningsavgift skall inte tas ut om en lämnad kontrolluppgift

är bristfällig i något avseende. Uppgiftslämnaren riskerar således inte att påföras förseningsavgift han i efterhand rättar tidigare om en i rätt tid lämnad kontrolluppgift för den personen. Avgörande för bedömningen lämnad kontrolluppgift är om en bristfällig eller om den över huvud taget inte skall ha lämnats, anses

bör vara om det uppgiftspliktiga beloppet skulle ha redovisats i den

kontrolluppgift som i och för sig har lämnats, men inte innehöll uppgiften, eller om kontrolluppgift över huvud taget har lämnats. Vilka uppgifter som skall redovisas i en och samma kontroll-

SOU 1998: 12 F örseningsavgij när kontrolluppgij 285

uppgift bestäms enligt gällande ordning Riksskatteverket efter av samrådsförfarande med förträdare för uppgiftslämnama. Den förhöjda avgiften skall endast kunna tas ut för sådana kontrolluppgifter som omfattas av den obligatoriska kontrolluppgiftsskyldigheten. Kontrolluppgifter som inhämtas efter föreläggande skall i enlighet med gällande rätt endast kunna sanktioneras med vite. Som ovan har påtalats lämnar enskilda banker, försäkringsbolag, större arbetsgivare m.fl. stor mängd kontrolluppgifter år. För en per att dessa uppgiftslämnare inte skall drabbas av orimligt höga sanktioner bör den totala förseningsavgiñen kan tas ut enskild som av en uppgiftsskyldig bestämmas till ett högsta belopp. Enligt utredningens bedömning bör detta takbelopp bestämmas till 25 000 kr, vilket motsvarar 50 kontrolluppgifter. Takregeln bör kompletteras med möjlighet att jämka förseen ningsavgiften, t.ex. om kontrolluppgiftema har kommit bara någon eller några dagar för sent. En förseningsavgift har påförts som grund av för sent lämnad kontrolluppgift bör, i likhet med övriga förseningsavgiñer som påförs enligt taxeringslagen, kunna efterges. Enligt de nuvarande eftergiñsreglema kan en förseningsavgift enbart efterges helt. Eftergiñsreglema bör därför kompletteras med möjen lighet att jämka en förseningsavgiñ som har påförts på grund för av sent lämnad kontrolluppgift. En sådan förseningsavgift bör med andra ord kunna efterges helt eller delvis. Jämkning bör i första handi komma i fråga när kontrolluppgiften kommit någon eller några dagar för sent och förseningen framstår ursäktlig. För hel besom frielse från påförd förseningsavgiñ gäller de grunder i som anges 5 kap. 6 § TL.

18 Skatteavdrag

18.1 Allmänt och

gällande

rätt

Utredningens direktiv berör inte frågan om skatteavdrag. Enligt direktiven är dock utredningen oförhindrad andra frågor med att ta upp anknytning till kontrolluppgiftsskyldighetens fullgörande. Skyldigheten att göra skatteavdrag korresponderar i allt väsentligt med skyldigheten att lämna kontrolluppgift utbetalda ersättningar för om arbete respektive lämnad ränta och utdelning. Enligt 5 kap. l § skattebetalningslagen SBL är den som betalar ut ersättning för arbete, ränta eller utdelning skyldig att göra skatteavdrag vid varje tillfälle då utbetalning sker. Någon skyldighet att göra skatteavdrag från utbetalda reavinster föreligger dock inte. I delbetänkandet Kontroll Reavinst Värdepapper SOU 1997:27 övervägde utredningen om det borde införas skyldighet att göra en

skatteavdrag reavinst vid avyttring av aktier och andra finansiella

instrument. Utredningen ansåg dock sådan skyldighet inte boratt en

de införas se delbetänkandet s. 165

Beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag från ersättningar och förmåner som är att hänföra till intäkt tjänst för mottagaren av

anges i 5 kap. 2 § SBL att skatteavdrag skall göras från kontantersättning för arbete och andra i paragrafen angivna ersättningar som

likställs med ersättning för arbete vad skyldigheten att göra avser skatteavdrag sjukpenning, pension, livränta och vissa andra i 2 § angivna ersättningar. I 5 kap. 3-5 SBL anges i vilka fall skatteavdrag inte skall göras från de i 2 § nämnda ersättningama. Av 5 kap. 10-11 SBL följer slutligen att Skattemyndigheten kan besluta om befrielse från skyldighet att göra skatteavdrag från ersättning för arbete i vissa fall angivna fall. Skattemyndigheten har t.ex. befogenhet att medges befrielse från skyldigheten att göra skatteavdrag om skatteavdraget, med hänsyn till den skattskyldiges inkomst- eller anställningsförhållanden eller på grund andra särskilav

288 Skatteavdrag

da skäl, skulle medföra avsevärda besvär för arbetsgivaren 5 kap. 10 § 2. Beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag från ränta och utdelning följer 5 kap. 8 § SBL att skatteavdrag skall göras från såav dan ränta och utdelning lämnas i pengar och som kontrolluppsom gift skall lämnas för enligt 3 kap. 22 och 23 eller enligt 3 kap. 27 § LSK. Enligt 5 kap. 9 § SBL skall skatteavdrag inte göras från ränta eller utdelning i följande fall. För ränta ett konto, räntan är mindre än 100 kronor, om ränta eller utdelning till juridiska med undantag för personer, svenska dödsbon, ränta eller utdelning till fysiska inte är bosatta i personer som Sverige, i ränta eller utdelning enligt dubbelbeskattningsavtal är helt som undantagen från beskattning i Sverige, ränta på ett förfogandekonto, räntan är mindre än l 000 om kronor, ränta ett konto för klientmedel. ränta betalas ut tillsammans med ett annat belopp, om det som är okänt för utbetalaren hur stor del av utbetalningen som utgör ränta, eller ränta eller utdelning ett utländskt företag skall lämna konsom

trolluppgift för enligt 3 kap. 32 b § LSK.

18.2 överväganden

Bestämmelserna reglerar i vilka fall den som betalar ut ersättsom ning för arbete, ränta eller utdelning skall innehålla och betala preliminär skatt skatteavdrag sågs över och omarbetades vid tillgenom komsten skattebetalningslagen. Det får därför sakna skäl att av anses föreslå andra ändringar reglerna skatteavdrag än de som nu av om är nödvändiga med anledning utredningens förslag till ny lag om av

självdeklaration och kontrolluppgifter.

Beträffande utredningens förslag skyldighet att lämna konom trolluppgift intäkt tjänst 5 kap. NLSK anser utredom av m.m. ningen att bestämmelserna reglerar skyldigheten att göra skattesom avdrag från ersättningar för arbete och med ersättning för arbete likställda ersättningar är utformade på sådant sätt att de inte behöver omarbetas med anledning av förslaget till ny LSK. Eftersom bestämmelserna skyldighet att göra skatteavdrag om från lämnad ränta och utdelning direkt hänvisar till bestämmelserna

Skatteavdrag 289

om skyldighet att lämna kontrolluppgift om ränta och utdelning och dessa bestämmelser har omarbetats och utvidgats i utredningens förslag, krävs att vissa konsekvensändringar görs i dessa delar. Utredningen föreslår att skyldigheten att lämna särskild uppgift enligt 3 kap. 28 § LSK skall slopas och kontrolluppersättas av en giftsskyldighet. I det avseendet kommer skyldigheten att göra skatteavdrag att utvidgas. Vad beträffar utdelning andelar i svensk ekonomisk förening, s.k. kupongränta samt utdelning från utländsk juridisk person som inte redan omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet, saknas skäl att inte låta dessa utbetalningar omfattas av skyldigheten att göra skatteavdrag. Däremot utredningen att skyldighet anser en att göra skatteavdrag från utdelning från s.k. kupongbolag inte kan genomföras utan en närmare analys. Tills vidare bör därför utdelning från s.k. kupongbolag undantas från skyldigheten att göra skatteavdrag. Enligt förslaget till NLSK föreslås regeringen få befogenhet att föreskriva om undantag från skyldigheten att lämna kontrolluppgift i vissa fall 15 kap. 5 § NLSK. För det fall en viss form av ränta eller utdelning undantas från kontrolluppgiftsskyldigheten bör motsvarande undantag gälla beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag. Undantaget i 5 kap. 9 § punkt 2 SBL beträffande ränta och utdelning som lämnas till andra juridiska än svenska personer dödsbon kan slopas. Detsamma gäller undantaget i 5 kap. 9 § punkt 3 SBL beträffande ränta eller utdelning lämnas till fysiska som

personer som inte är bosatta i Sverige. I stället bör i 5 kap. 8i§ SBL

förskrivas att skatteavdrag skall göras från ränta och utdelning som lämnas till fysisk person bosatt i Sverige och svenskt dödsbo. Enligt

förslaget till NLSK skall kontrolluppgift inte lämnas

för ränta om räntan understiger 100 kronor. Det är därför inte nödvändigt att ha motsvarande undantag beträffande skyldigheten att göra skatteavdrag.

10 18-0455

19 Förenkling av några

beskattningsregler

19.1 Inledning

Utredningens förslag i delbetänkandet rörande kontrolluppgiftsskyl-

dighet reavinst och reaförlust på aktier och andra finansiella inom strument och den i avsnitt 4 föreslagna ordningen att skattskyldiga som inte har något tillägga till de förtryckta uppgifterna i deklarationen inte skall behöva sända en undertecknad självdeklaration skapar goda förutsättningar för ett förenklat deklarationsfcârfarande. Enligt utredningen kan deklarationsförfarandet förenklas ytterligare förenklingar och schabloniseringar av sådana beskattgenom ningsregler som genererar ett stort antal tilläggsuppgifter. Utredningen anser vidare att det bör skapas förutsättningar för att sådana fönnögenhetsskattepliktiga tillgångar som innehas av breda grupper skattskyldiga skall kunna förtryckas i deklarationen. För att

t.ex. värdet av innehav av personbil skall kunna förtryckas krävs

därför att enhetliga och schablonmässiga värderingsregler införs. Som tidigare har angetts uppgår antalet inlämnade förenklade

självdeklarationer år för närvarande till knappt 5,5 miljoner,

per

ungefär 30 procent innehåller någon form av tilläggsuppgif-

varav ter.

Det är ofrånkomligt att ett stort antal tilläggsuppgifter kommer

att behöva lämnas även i framtiden. Enligt utredningens bedömning

finns emellertid på bl.a. löntagarbeskattningens område utrymme för förenklingar beskattningsreglema i syfte att bl.a. nedbringa

av

antalet tilläggs- och ändringsuppgiñer. En stor del av tilläggsuppgif-

terna berör inkomst av tjänst och då främst två särskilda poster, nämligen avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen samt

avdrag för övriga kostnader.

Taxeringsåret 1996 yrkade drygt för 800 000 personer avdrag mellan bostad och arbetsplats i inkomstslaget tjänst, varav resor 633 000 blankett för förenklad självdeklaration. I jämförelse med taxeringsåret 1995, då totalt närmare 1 150 000 personer yrkade avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats, har antalet tilläggs-

292 F örenkling av några beskattningsregler

uppgifter minskat kraftigt. Minskningen antalet avdragsyrkanden av för resor mellan bostaden och arbetsplatsen beror i första hand att avdragsbegränsningen för mellan bostad och arbetsplats fr.o.m. resor taxeringsåret 1996 höjts från 4 000 kr till 6 000 kr. I och med att avdragsrätten för resor mellan bostad och arbetsplats fr.o.m. 1998 års taxering utvidgas till att omfatta även bilförmånsinnehavares resor

kan antalet tilläggsuppgifter i inkomstslaget tjänst antas öka med

100 000- 150 000 stycken. Från och med 1999 års taxering gäller en avdragsbegränsning på 7 000 kr. Den höjningen medför visserligen

att antalet tilläggsuppgifter kan komma att minska något, men kan

inte nännelsevis uppväga den ökning som kommer att ske från och med 1998 års taxering. Vad gäller posten avdrag för övriga kostnader i inkomstslaget tjänst lämnade vid 1996 års taxering sammanlagt ca 357 000 persotilläggsuppgift i den delen, varav 282 000 deklarerade på blanner kett för förenklad självdeklaration. Enbart ovan nämnda poster genererar årligen över 1 miljon tillläggsuppgifter, vilka till övervägande del redovisas av skattskyldiga lämnar förenklad självdeklaration. som Riksskatteverket har i rapporten Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen RSV Rapport 1995: 10 lämnat förslag till bl.a. hur reglerna för avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats och reglema för avdrag för övriga kostnader i inkomstslaget tjänst kan förenklas. En post ett stort antal tilläggsuppgifter är annan som genererar

underlaget för fastighetsskatt i de fall fastighet förvärvats eller

överlåtits under året. Antalet tilläggsuppgifter kan uppskattas till 250 000-300 000 per år. I nyssnämnda rapport har Riksskatteverket lämnat förslag till förenklingar på området i syfte att underlaget för fastighetsskatt skall kunna förtryckas även i de fall då fastighet förvärvats och överlåtits under året.

Enligt utredningens uppfattning är det angeläget att undersöka

det går att ändra beskattningsreglema nämnda områden. om ovan Förenkling och större grad av schablonisering av dessa beskattningsregler skulle dels förenkla för de skattskyldiga, dels underlätta arbetet för skattemyndigheten. I syfte att minska antalet tilläggsuppgifter föreslår utredningen ändringar som har betydelse för förtryckningen av underlaget för statlig fastighetsskatt, rätten till avdrag för kostnader i inkomstslaget tjänst samt värdering av innehav av privatbil. I frågan om rätten till avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats lägger utredningen inte fram något eget förslag. Utredningen har i den

SOU 1998: 12 F örenkling några beskattningsregler 293

av

delen valt att i stället beskriva problemområdet och peka på olika reformvägar.

19.2 för vissa

Avdrag kostnader i inkomstslaget tjänst

19.2.1 och

Bakgrund gällande rätt

Enligt 20 § kommunalskattelagen 1928:370, KL skall från bruttointäkten av viss förvärvskälla avdrag göras för alla omkostnader under beskattningsåret för intäktemas förvärvande och bibehållande. För inkomstslaget tjänst gäller enligt 33 § l mom. KL att från intäkt av tjänst får avdrag göras för samtliga utgifter, vilka är att anse som kostnader för fullgörande av tjänsten, såvitt inte för samma kostnader anvisats särskilt anslag, inte skall tas såsom insom upp täkt. I lagtexten görs sedan en uppräkning av sådana utgifter för vilka avdrag bl.a. medges. Uppräkningen är således inte uttömmande. Vad särskilt gäller avdrag for kostnad för facklitteratur, instrument och dylikt krävs att kostnaden varit nödvändig för tjänstens fullgörande.

Från och med 1994 års taxering är schablonavdraget slopat och ersatt av en begränsning så att endast kostnader överstigande 1 000

kr är avdragsgilla 33 § 2 KL. mom.

Vid 1996 års taxering yrkade totalt drygt

357 000 personer avdrag för övriga kostnader, varav mer än 282 000 lämnade förenklad

självdeklaration. Totalt medgavs vid 1996 års taxering avdrag for övriga kostnader med drygt 2,8 miljarder kr.

Hur många personer som har medgivits avdrag för övriga kost-

nader och samtidigt erhållit kostnadsersättning för utgifterna av arbetsgivaren framgår inte av tillgänglig statistik. Däremot är det känt att mer än 172 000 erhöll ersättning avsåg att täcka

personer som

sådana utgifter som är att betrakta övriga kostnader,

som varav 137 000 personer lämnade förenklad självdeklaration.

Det är inte ovanligt att yrkade avdrag avser utgifter som inte är att betrakta som avdragsgilla. Vid 1994 års taxering ändrades över

88 000 deklarationer i det avseendet, vilket skall sättas i relation till

att ca 380 000 personer medgavs avdrag för övriga kostnader. Ett problem med den nuvarande utformningen av systemet är att

det sällan är lönsamt för Skattemyndigheten att utreda om förutsättningarna för avdragsrätt är uppfyllda. En stor del yrkandena rör av

294 F örenkling några beskattningsregler SOU 1998: 12

av

nämligen förhållandevis obetydliga belopp. Exempelvis medgavs

närmare 150 000 personer avdrag för övriga kostnader med ett be-

lopp som understeg 2 000 kr, varav hälften medgavs avdrag med belopp som understeg 1 000 kr. Mot bakgrund av vad ovan anförts föreligger skäl att undersöka om aktuella bestämmelser kan ändras för att förenkla för de skattskyldiga och underlätta skattemyndighetens arbete. I Riksskatteverkets rapport 1995: 10 föreslår verket att avdrag för övriga kostnader i inkomstslaget tjänst, i de fall arbetsgivaren inte utbetalat kostnadsersättning, endast skall medges till den del kostna-

dema överstiger 6 000 kr. Har kostnadsersättning uppburits föreslår

verket att avdrag får göras med belopp motsvarande ersättningen utan reducering. Kostnadsersättningen och motsvarande avdrag skall enligt förslaget förtryckas på deklarationen. I rapporten anför verket bl.a. följande.

Det kan enligt RSV:s mening ifrågasättas om inte övriga kostnader för intäktemas förvärvande borde betalas av arbets ivaren om de är nödvändi a för intäktemas förvärvan e. I vart fall torde presumtionen för att kostnaderna verkligen varit nödvändiga för att utföra arbetet öka kraftigt om ersättningen för kostnaderna ersatts av arbetsgivaren.

I de fall ersättning inte utbetalats kan man motsatsvis ifråga-

sätta om kostnaderna varit nödvändiga för tjänsteutövning-

en. I dessa fall kan det vara lämpligt att höja avdragsbegränsningen från 1 000 kr till en högre nivå. Nivån 6 000 kr korresponderar med avdragsbegränsningen för resor till och från arbetet. Avdrag under denna nivå kan normalt inte ge

tillräckligt stora taxerin shöjningar för att vara värda att ut-

reda. Detta i sin tur er till att många avdrag som yrkas medges trots att det saknas författningsenligt stöd.

RSV föreslår därför att avdrag för övriga kostnader under

inkomst av tjänst när ersättning inte har utbetalats av arbets-

givaren endast medges till den del de överstiger 6 000 kr.

Denna utformning av avdragsrätten kan ställa till problem för vissa yrkesgrupper, t.ex. artister och andra med många

uppdragsgivare. Dessa får oftast stå för sina kostnader

själva. För anställda med många arbets- eller uppdragsgi-

vare och som saknar huvudarbetsgivare bör nuvarande avdragsrätt kvarstå. Gruppen behöver då definieras för att

förhindra missbruk av avdragsrätten.

Enligt Riksskatteverket torde en höjning av avdragsbegränsningen till 6 000 kr för de fall kostnadsersättning inte utgått endast marginellt påverka skatteintäktema.

SOU 1998: 12 F örenkling av några beskattningsregler

19.2.2 Statistik

Pâ uppdrag utredningen har Riksskatteverket avseende 1996 års av taxering tagit fram statistik på yrkade respektive medgivna avdrag, antals- och beloppsmässigt. Av tillgänglig statistik framgår inte i vilka fall kostnadsersättning har betalats ut. som

Intervall: storleken på avdraget FD: förenklad självdeklaration

19.2.3 överväganden och förslag

Förslag: Avdrag för övriga kostnader for närvarande medges som endast till den del de överstiger 1 000 kr skall medges endast till den del de överstiger 3 000 kr.

Avseende frågan det i 33 § 2 mom. KL är lämpligt att ta en om bestämmelse om att avdrag får göras med belopp motsvarande kostnadsersättningens storlek kan följande anföras. Om utbetalaren i enlighet med Riksskatteverkets förslag an- - vad för slags kostnader som har ersatts torde inga andra invändger ningar än rent ñskala kunna resas mot förslaget. I det sammanhanget

bör noteras att utbetalaren i bl.a. uppbördshänseende har att ta ställ-

ning till ersättningen att täcka for mottagaren avdragsgilla om avser kostnader vid taxeringen. Till saken hör också att skattemyndig-

296 Förenkling av några beskattningsregler SOU 1998: 12

heten numera endast undantagsvis kontrollerar avdragsyrkanden av förevarande slag om beloppen är rimliga. Angående lämpligheten av att införa en regel som säger att avdrag endast medges om arbetsgivaren har betalat ut kostnadsersättning för utgiften kan följande sägas. Att ta steget fullt ut och som förutsättning för avdrag föreskriva att uppdragsgivaren har betalat ut ersättning för utgiften med motiveringen att utbetalaren av allt att döma inte betraktat andra, ersatta kostnader som nödvändiga och att utgiften därmed inte skall betraktas som en kostnad för intäktemas förvärvande eller bibehållande skulle strida mot sedan länge vedertagna principer inom skatterätten. Kostnader hänförliga till inkomstslaget tjänst skulle i ett sådant system ges en annan innebörd än motsvarande kostnader hänförliga till t.ex. inkomstslaget näringsverksamhet. Med det av Riksskatteverket föreslagna systemet skulle utbetalarens agerande utgöra en presumtion för att den mot ersättningen svarande utgiften är avdragsgill. Om det uppställs krav på att utgiften för att vara avdragsgill skall ha ersatts av arbetsgivaren skulle det i praktiken få till följd att det är utbetalaren och inte Skattemyndigheten som har att avgöra om en utgift är avdragsgill. Vidare skulle det innebära ett missgynnande av de av verket åberopade grupperna

artister och andra med olika uppdragsgivare samt av anställda vil-

kas arbetsgivare inte anser sig ha råd att ersätta i och för sig nödvändiga kostnader för tjänstens fullgörande. Att införa någon form av särlösning för dessa grupper torde inte vara praktiskt genomförbart. Enligt utredningens bedömning bör i första hand komma i fråga att höja avdragsbegränsningen. Härigenom skulle antalet tilläggs-

uppgifter kunna reduceras. Därutöver skulle en inte helt obetydlig

positiv statsfinansiell effekt kunna räknas in. Till saken hör dess-

utom att Skattemyndigheten saknar resurser att i nämnvärd grad

granska avdragsyrkanden av denna storlek. Mot en höjning av avdragsbegränsningen kan bl.a. anföras att fråga är om en relativt begränsad minskning av antalet tilläggsuppgifter. Utredningen anser ändå att vid en samlad bedömning att det är lämpligast att höja avdragsgränsen. Den bör därför skäligen höjas till i vart fall 3 000 kr. En sådan regeländring skulle få betydelse vid beräkning av pensionsgrundande inkomst PGI av anställning. Vid beräkning av PGI skall nämligen enligt 4 § lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring avdrag göras för kostnader arbetstagaren haft att bestrida i innehavd anställning, i den mån kostnaderna, minskade med erhållen kostnadsersättning, överstiger 1 000 kr.

F örenkling av några beskattningsregler 297

En förutsättning för att höjd avdragsbegränsning skall få geen nomslag på antalet tilläggsuppgifter är naturligtvis att bestämmelserna om beräkning av PGI anpassas till den höjda avdragsbegränsningen vid inkomsttaxeringen. Hur bestämmelserna om beräkning av PGI tekniskt sett bör omarbetas för att anpassas till den höjda avdragsbegränsningen får övervägas närmare i det fortsatta lagstiftningsarbetet. Utredningen lämnar därför inget förslag i den delen.

19.3 Statlig fastighetsskatt

19.3.1 Bakgrund

Enbart på den förenklade självdeklarationen förtrycktes taxeringsåret 1996 2 050 000 uppgifter avseende underlag för fastighetsca skatt. I det nuvarande systemet förtrycks deklarationsblankettema med underlag för de fastigheter som den skattskyldige ägt under hela beskattningsåret. I de fall fastigheten förvärvats eller överlåtits under beskattningsåret spärras förtryckningen. I stället anges deklarationsblanketten att F örvärvade/avyttrade fastigheter ingår i un-

derlaget. I de fallen krävs således att både överlåtaren och förvär-

varen lämnar tilläggsuppgift i form av rätt underlag, beräknat för den tid de ägt fastigheten. Anledningen till att förtryckning inte sker i förvärvs- och överlåtelsefallen är att uttaget av fastighetsskatten utgår från vem som är ägare av fastigheten tidpunkten för köpekontraktet medan de upp-

gifter Skattemyndigheten får från inskrivningsmyndighetemal vanligtvis anger köpebrevetsz datum, eftersom lagfart i normalfallet ut-

färdas grundval av köpebrevet och uppgift om kontraktsdagen inte behöver anges i köpebrevet. Endast undantagsvis söks lagfarten

köpekontraktet

l det nuvarande systemet får Riksskatteverket uppgiñer fastighetsöverlåtelom ser genom Centralnämnden för fastighetsdata. Nämnden hämtar i sin tur uppgiñema från inskrivningsmyndighetema. 2 Utfárdas efter köpekontraktet och tjänar vanligtvis som bevis att köparen fullgjort köpekontraktets bestämmelser om köpeskillingen. 3 Reglerar överlåtelsen och skall innehålla den s.k. överlåtelseförklaringen och uppgiñ om köpeskillingen 4:l JB.

298 Förenkling några beskattningsregler

av

En förtryckning av underlaget för de fastigheter har överlå-

som

tits respektive har förvärvats under beskattningsåret skulle

med nu-

varande system medföra att fel underlag förtrycktes.

Den omständigheten att underlaget för fastighetsskatten inte för-

trycks i de fall ägarbyte har skett under beskattningsåret upphov

ger

till problem för såväl de skattskyldiga skattemyndigheten. Den

som

skattskyldige måste lämna tilläggsuppgift och Skattemyndigheten

måste kontrollera uppgiften och i förekommande fall rätta uppgiften. Riksskatteverket uppskattar att antalet deklarationer inte kan som förtryckas med rätt underlag årligen uppgår till 250 000- 300 000.

Det är relativt vanligt att den skattskyldige inte lämnar tilläggsuppgift i de fall fastigheten har överlåtits eller förvärvats under beskattningsåret. Dessa deklarationer fångas visserligen vid den

upp maskinella kontroll som utförs, tar i anspråk eftersom men resurser underlaget måste rättas manuellt. Vid 1995 års taxering ändrades än 60 000 deklarationer mer grund av att felaktigt underlag för fastighetsskatt eller nåangetts att got underlag överhuvudtaget inte hade angetts, vilket bör sättas i relation till det totala antalet träffar vid kontrollen översteg som 135 000 deklarationer. Mer än hälften de felaktiga underlagen änav

drades således inte skattemyndigheten. Enligt Riksskatteverket

av

beror underlåtenheten i flertalet fall att Skattemyndigheten

anser att felet i det enskilda fallet är sådan beskaffenhet det inte av att motiverar den tid och merarbete krävs för att rätta uppgiften. som Om det vore möjligt att förtrycka underlaget för fastighetsskatt även i de fall fastigheten förvärvats eller överlåtits under

beskattningsåret har Riksskatteverket uppskattat att motsvarande

ungefär 15 årsarbetskrafter kan in. De statsñnansiella effeksparas terna i form ökade skatteintäkter uppskattas Riksskatteverket av av till 50-100 miljoner kr år avseende de deklarationer faller per som ut vid den maskinella kontrollen, men som av olika skäl inte rättas. Mot bakgrund vad anförts utredningen av ovan anser att

bestämmelserna uttaget fastighetsskatt bör ändras för

om av att

förenkla förfarandet för de skattskyldiga och underlätta Skattemyn-

dighetens arbete.

19.3.2 Gällande rätt

Skattskyldig till fastighetsskatt är ägaren till fastigheten eller den som enligt l kap. 5 § fastighetstaxeringslagen 1979:1152 skall

anses som ägare 2 § första stycket lag 1984: 1052 statlig fastigom

SOU 1998: 12 F örenkling av några beskattningsregler 299

hetsskatt. Fastighetsskatt beräknas för beskattningsår. Omfattar beskattningsåret kortare eller längre tid än tolv månader eller har fastigheten förvärvats eller avyttrats under beskattningsåret, skall underlaget för fastighetsskatten jämkas med hänsyn till överlåtelsen eller förvärvet 2 § femte stycket. I skatterättslig mening sammanfaller i normalfallet äganderättsövergången med dagen för köpekontraktets undertecknande. Om det i köpekontraktet överlåtelseförklaringen anges att äganderätten skall övergå vid en viss framtida tidpunkt gäller vanligtvis detta dadag för äganderättens övergång RÅ 1993 ref 16.

tum som se t.ex.

I realisationsvinstbeskattningshänseende inträder dock skattskyldighet vid avyttringen 24 § 4 mom första stycket SIL, dvs. vid undertecknandet av överlåtelseavtalet. Säljarens och köparens rättigheter och förpliktelser enligt 4 kap. 10 och 1 1 jordabalken avseende avkastning av fastigheten, avgifter m.m. som belöper fastigheten, faran för fastigheten samt fastighetens omkostnader är beroende av tillträdet eller besittningsövergângen. Bestämmelserna är dispositiva.

19.3.3 Tidigare reformförslag

Riksskatteverket har vid två tillfällen lämnat förslag hur skattskyldighetens inträde vid uttaget av fastighetsskatt kan reformeras i syfte att förenkla förfarandet. Förslagen har lagts fram i rapporten Vidareutvecklingen av den förenklade självdeklarationen RSV Rapport 1992:3 och rapporten Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen RSV Rapport 1995: 10.

RS Vss Rapport 1992:3

I rapporten föreslår Riksskatteverket att jämkningsregeln i 2 § femte stycket lagen om statlig fastighetsskatt slopas. I stället föreslås en regel med den innebörden att fastighetsskatten skall betalas för helt kalenderår av den som var ägare till fastigheten vid ingången av kalenderåret. I konsekvens med förslaget förordar verket att regeln om att fastighetsskatten beräknas för beskattningsår ändras på så sätt att skatten i stället skall beräknas per kalenderår och anför bl.a. följande.

Förslaget får den effekten att den tidi are ägaren påförs

skatten även för den tid som ligger efter örsäljningen. Detta

300 F örenkling några beskattningsregler

av

får regleras parterna emellan i samband med köpeavtalet

och paverkar inte beskattningen.

Ett motsvarande förhållande för övrigt vid debitering

fordonsskatt enligt vägtra gäller ikskattelagen 1988:327.

av

Andras regeln på det sätt kan ifrågasättas

som nu sagts, att

i konsekvens härmed också göra den

ändrin

att

hetsskatten alltid beräknas för kalenderår. ed nuvaran fasti e

ordnin som innebär att skatten beräknas för beskattnings-

år, , svårt utforma

et att hanterbara regler för de fall då fastighet överlåts mellan skattsk ldiga medolika räkenskapsår. Detta berör så fall t bara juridiska

l norma personer, eftersom fysiska endast undantagsvis kan ha förpersoner värvskälla med brutet räkenskapsår.

Den nuvarande regeln har fördelen att den anknyter till

företa löpande redovisning och till avdragsrätten. En ens konse vens av att gå över till att beräkna för kalenderår är också att den som nu redovisar skatten förbrutet rä-

kenska sår under övergångsåret får betala fastighetsskatt

fram l kalenderårets utgång.

Riksskatteverket förordar främst hanteringsskäl och i

av

förenklande syfte att regeln beskattningsår andras såatt

om skatt beräknas för kalen Nuvarande regel jämkning om

av underla et om räkenskapsåret omfattar kortare eller läng-

tid än to v månader föreslås konsekvens därav också utl ga.

Förslaget remissbehandlades avstyrktes berörda remissmen av instanser. Föredragande statsrådet uttalade prop. 1992/93:86, 67 s.

att någon ändring av reglerna inte borde ske f.n. och hänsköt frågan till Fastighetsbeskattningsutredningen. Fastighetsbeskattningsutredningen uttalade sig i frågan i sitt

som

slutbetänkande Beskattning fastigheter, del SOU 1994:57

av an-

förde bl.a. följande 105 f.. En jämförelse med debitering for-

av donsskatt, som RSV gjort, lämpar sig mindre bra eftersom det be-

träffande schablonintäkten rör sig betydligt större belopp. Det

om skulle således kunna uppkomma oskäliga effekter skattefrågan om av någon anledning inte reglerades vid överlåtelsen och schablonin-

täkten sedan påförs den tidigare ägaren. Utredningens slutsats att var

beskattningen av fastigheten skall motsvara den avkastning den

som

skattskyldige har av fastigheten, vilket innebär att jämkning bör ske

4 Utredningens förslag om schablonbeskattning fastighetsskatten på bostäder

föreslogs ersättas av en schablonintäkt beräknad till 5 % taxeringsvärdet av som

skulle tas upp till beskattning i inkomstslaget kapital se vidare SOU 1994:57

har inte lett fram till några lagstiftningsâtgärder. Vad som sägs i betänkandet i denna del torde i princip dock ha bärkrañ oavsett om skatten tas ut som schablonintäkt eller i form av en statlig fastighetsskatt.

1998: 12 F örenkling några beskattningsregler 301

SOU av

ägarbyte har skett under året. I de fall där uppgifterna som för-

om trycks är felaktiga någon anledning får den skattskyldige göra de av ändringar eller tillägg som behövs.

RS Vis Rapport 1995:1 0

I 1995: 10 för Riksskatteverket återigen fram det ovan redorapport

visade förslaget alt

Verket redovisar även ett alternativt förslag enligt vilket förvärskall göras skattskyldig för fastighetsskatten från och med tillvaren

trädesdagen och överlåtaren fram till den dagen alt II.

Rikskatteverket anför att det att båda alternativen är möjlianser

att genomföra och att de tillgodoser kravet att skatteförvalt-

ga ningen skall kunna förtrycka underlag för fastighetsskatt i nu aktuella fall på ett godtagbart sätt. Riksskatteverket anför att det förordar alternativ eftersom det enligt verkets bedömning innebär minst förändring för de skattskyldiga och även är det alternativ som kräver minst ingrepp i den nuvarande lagstiftningen. Till stöd för att anknyta skattskyldigheten till tillträdestidpunkten

anför Rikskatteverket i förtryckningshänseende torde kunna

att man utgå från att datumet för undertecknandet köpebrevet överensav stämmer med datumet för tillträdet fastigheten, d.v.s. det datum av

i regel aviseras från inskrivningsmyndigheten. Vidare anför

som Riksskatteverket bl.a. följande.

Regeln när skattskyldigheten för fastighetsskatt skall

om inträda kommer då inte att överensstämma med det som gäller vid inkomstbeskattningen vid tillämpningen av reavinstreglema. RSV inte att detta i och för har nåanser större principiell betydelse. Full Överenstämme se gäller on ör övrigt inte heller med nuvarande re ler. Avyttringstidpunkten, är den tidpunkt gäl för skattsom som er skyldighetens inträde vid reavinst, behöver inte sammanfalla med datum för äganderättens övergång. Så är inte fallet om

det i köpekontraktet uttryckligen anges att äganderätten

skall övergå vid någon tidpunkt, t.ex. vid tillträdet. annan

Detta är i praktiken inte ovanligt.

En ändring skulle däremot innebära att det blir en överensstämmelse med den civilrättsliga i 4 kap. 10 §

får regleringen förde

jordabalken, vilket anses vara en .

302 Förenkling några beskattningsregler SOU

av 1998: 12

I de fall då tillträdesdagen avviker

från det datum som anges

i fångeshandlingen vid lagfartsansökan kommer det för-

tryckta underlaget inte att stämma. Såväl överlåtare försom värvare måste i så fall själva korrigera underlaget i deklara-

tionen. RSV bedömer att dessa fall blir relativt fåtaliga.

Om lagfart inte skall sökas fånget vilket är fallet beträf- fande hus som är lös egendom erhålls inga uppgifter till -

skatteregistret om att överlåtelse har skett. Förtryckning

görs då grundval uppgifter i föregående års deklaraav

tion. Aven i dessa fall måste korrigering ske parterna.

av

Motsvarande gäller om lagfartsansökan inte kommit till

inskrivningsmyndigheten före förtryckningen deklaratio-

av nema för det aktuella inkomståret.

19.3.4 Överväganden och förslag

Förslag: När en fastighet övergår till ägare skall i fastigen ny

hetsskattehänseende överlåtaren skattskyldig till fastighets-

vara skatt för tid fram till tillträdet och förvärvaren för tid efter tillträdet.

Om målsättningen är att minska antalet tilläggsuppgifter existerar i

praktiken fyra möjliga alternativ, två alternativen A och varav av

B enligt nedan inte förutsätter några ändringar den materiella

av rätten, medan de två andra alternativen C och D förutsätter sådana ändringar.

Alternativ A. Förtryckning sker utifrån tillgängliga uppgifter.

I enlighet med vad anförts skulle detta i flertalet fall medföra ovan

att underlaget blir felaktigt förtryckt. Antalet tilläggsuppgifter kan

möjligen minska något i de fall det inskrivningsmyndigheten

av aviserade datumet är det korrekta. Å andra sidan kan förutses att

ändringsuppgiñer i stor utsträckning kommer att lämnas i de fall

un-

derlaget är till den skattskyldiges nackdel. Att spekulera i att de skattskyldiga inte skall rätta uppgifter kan fel-

som presumeras vara

aktiga synes inte särskilt tilltalande och kan på goda grunder förut-

sättas undergräva allmänhetens förtroende för skatteförvaltningen. Alternativ B. Inskrivningsmyndigheten åläggs i de fall det avi-

serade datumet- vanligtvis tillträdesdatumet inte överensstämmer -

Förenkling av några beskattningsregler 303

med datumet för äganderättens övergång att även anteckna det senare datumet. En sådan ordning skulle utan tvekan förorsaka ett betydande merarbete, inte bara för inskrivningsmyndigheten utan även för sökanden. De resursbesparingar som skulle kunna uppnås hos skattemyndighetema kommer sannolikt klart att överskuggas av de resurser som måste tas i anspråk i inskrivningsväsendet. För de enskilda måste det dessutom anses effektivare att korrigera eventuella felaktigheter i deklarationen. Dessutom kan lämpligheten i att föreslå ändrade inskrivningsregler för att det inte anses möjligt att förtrycka korrekta underlag i deklarationen sättas i fråga. Till saken hör också att äganderätten i civilrättslig mening egentligen inte övergår vid en bestämd tidpunkt. Den övergår i stället successivt i den mening att olika rättigheter och skyldigheter överförs från säljaren till köparen vid olika tidpunkter. Behovet av eventuella ändringar bör således i första hands tillgodoses genom ändringar av den skatterättsliga lagstiftningen. Således återstår de två alternativ Riksskatteverket förespråkar. Alternativ C tidigare benämnt alt. 1. Om målsättningen är att antalet tilläggsuppgifter skall nedbringas i största möjliga utsträckning, är det alternativ enligt vilket äganderättsförhållandet vid ingången av kalenderåret blir styrande att föredra. Ett sådant system är dock förenat med åtskilliga nackdelar. Förutom de nackdelar verket själv har påtalat bl.a. behovet av att ändra från beskattningsår till kalenderår vid beräkningen av skatten och de konsekvenser det skulle medföra, t.ex tröskeleffekter för skattskyldiga med brutet rä-

kenskapsår vid omläggning till kalenderår får vad Fastighets-

beskattningsutredningen anfört anses ha bärkraft. Åtgärden att vältra

över ansvaret avtalspartema att reglera vem skall betala skatten kan dessutom ifrågasättas flera grunder, inte minst om en sådan ordning i princip enbart kan försvaras den grunden att skattemyndigheten därigenom skulle spara resurser. Vidare skulle ett sådant system påtagligt avvika från vad som i övrigt gäller i skatterättsligt och civilrättsligt hänseende. Sammanfattningsvis får starka skäl anses tala mot en sådan lösning. Enligt utredningens uppfattning är därför endast den modell enligt alternativ som Riksskatteverket för fram i Rapport 1995:10 praktiskt genomförbar. Alternativ D tidigare benämnt alt. II. Knyts skyldigheten att betala fastighetsskatten till tillträdet det sätt verket förordar i detta alternativ garanteras inte att de uppgifter som aviseras från inskrivningsmyndigheten är korrekta. Det saknas dock anledning att

304 Förenkling några beskattningsregler SOU

av 1998: 12

tro att presumtionen att datumet för köpebrevet överenstämmer med

tillträdesdagen inte leder till korrekta resultat i flertalet fall. I enlighet med vad verket framhåller torde för förtryckningsändamål den

presumtionen kunna godtas. Ett sådant system kommer antagligen att inte helt generera ett

obetydligt antal ändringsuppgifter. Det kan dock på goda grunder förutsättas att omfattningen mängden ändringsuppgiftema inte

av

tillnärmelsevis kommer att uppgå till det antal tilläggsuppgifter

som det nuvarande systemet eller borde genererar, snarare generera.

Frågan att låta tillträdestidpunkten avgörande har också

vara en annan aspekt. Såsom Riksskatteverket påpekar skulle ett sådant system bättre stå i överenstämmelse med bestämmelserna i 4 kap. 10 § jordabalken. Det kan hävdas att den aspekten egentligen bör komma

i förgrunden och förtryckningsfrågan positiv effekt

ses som en av en sådan eventuell reform. Vid införandet l970-års jordabalk prop. 1970:20 del A föreav slogs att även skatter belöpte på fastigheten skulle fördelas med som

utgångspunkt från tillträdesdagen. Efter kritik från Lagrådet

a. prop.

s. 214 f drogs förslaget tillbaka. I det sammanhanget uttalade depar-

tementschefen att frågan om fördelningen skatter på fastighet

av en

borde avgöras med ledning skatterättslig lagstiftning och inte

av ge-

nom civilrättslig lagstiftning. Även reform knyter

om en som utta-

gandet av fastighetsskatten till tillträdestidpunkten avviker från departementschefens då intagna ståndpunkt får det tilltalande

anses

att i likhet med andra fastighetspålagor knyta skatten till tillträdet.

Departementschefens uttalande bör dessutom bl.a. mot bakgrund ses

av hur den då gällande kommunala fastighetsskatten utfonnad.

var Mot en sådan ordning kan kritik riktas bl.a. på den grunden att olika moment äganderättens övergång, tillträdet och undertecknan-

det av överlåtelseavtalet olika betydelse beroende på vilken

ges

beskattningsfråga som är i fråga löpande beskattning, fastighetsskatt respektive reavinst vid avyttring. Sammanfattningsvis anser utredningen dock att övervägande skäl

talar för att alternativ D bör genomföras, dvs. förvärvaren skall att

göras skattskyldig för fastighetsskatten från och med tillträdesdagen och överlåtaren fram till den dagen. Vad de olikheter gäl-

avser som

ler beroende på vilken beskattningsfråga är aktuell utred-

som anser

ningen att det finns anledning att närmare studerar den frågeställningen. Den frågan ligger dock utanför detta utredningsuppdrag. Utredningens förslag medför ändring av 2 § lagen 1984:1052 om statlig fastighetsskatt.

SOU 1998: 12 F örenkling av några beskattningsregler 305

19.4 Förmögenhetsvärdering av

personbilar m.m.

19.4.1 Inledning

Personbil som innehas för personligt bruk skall vid beräkning av skattepliktig förmögenhet tas upp som tillgång. Från skatteplikt undantas bil vars värde understiger 10 000 kr samt sådana fordon som i 9 § första stycket fordonsskattelagen 1988:327, dvs. s.k. avses veteranfordon. En personbil skall enligt 9 § lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt tas upp till marknadsvärdet vid förmögenhetstaxeringen. Det är inte alltid lätt att uppskatta en bil till rätt värde. Utredningen anser därför att personbilars förmögenhetsvärde i så stor utsträckning som möjligt bör bestämmas schablonmässiga grunder. Införandet av en schablonmässig värdering skapar också förutsättningar för att personbilars förmögenhetsvärde skall kunna förtryckas i deklarationen. En sådan förtryckning bör i första hand betraktas som en serviceåtgärd den skattskyldige, men även Skattemyndighetens arbete kan komma att underlättas, bl.a. genom att antalet tilläggsuppgifter kan nedbringas. Härigenom skulle antalet skattskyldiga behöver lämna kompletterande tilläggsuppgifter som

i förmögenhetshänseende minska väsentligt. Vilka uppgiñer som de

facto skall förtryckas på deklarationsblanketten beslutas enligt utredningens förslag i 2 kap. 3 § andra stycket NLSK av regeringen eller efter delegation från regeringen av Riksskatteverket. För att en förtryckning skall aktualiseras förutsätts dels att Skattemyndigheten får tillgång till uppgifterna, dels att någon form av schablonartad värderingsregel införs.

306 F örenkling några beskattningsregler

av

19.4.2 överväganden och förslag

Förslag: En schablonmässig värderingsmodell för personbilar införs. Med ledning av uppgifter från bilregistret och riktprislista

en

som baseras på fordonets nypris och årlig nedskrivning

en av ny-

bilspriset skall fordonets skattepliktiga förrnögenhetsvärde kunna

förtryckas i deklarationen.

Personbilar

Ett fordon får inte användas registrerat

utan att vara i det bilregister som förs Vägverket enligt bilregisterkungörelsen 1972:599. Bil-

av registret innehåller bl.a. uppgifter behövs för identifiera forsom att

donet och dess ägare. Uppgifter krävs fordonsslag, fabrikat,

om typ, årsmodell och chassinummer samt ägarens adress och namn, personeller organisationsnummer. Rent tekniskt sett finns inte några problem med förtrycka bilatt innehavet i deklarationen. Uppgifter fabrikat, årsmodell om m.m. finns redan registrerade. Frågan är till vilket värde fordonet skall tas

upp.

I Danmark, Norge och Finland har införts schablonmässiga

värderingsmodeller.

I Danmark skrivs förmögenhetsvärdet beträffande bilar ned med

15 procent årligen i förhållande till nybilspriset för årsmodellen i fråga. Värderingen i Norge sker utifrån nybilspriset för årsmodellen i fråga. Det första året upptas värdet till 75 % nybilspriset, andra av året 65 %, tredje året 55 %, fjärde året 45%, femte året 40 %, sjätte året 30 %, sjunde året 20 %, åttonde-sextonde åren 15 % och därefter upptas l 000 kronor. Veteranbilar, dvs de är 30 år eller som äldre värderas individuellt. I Finland skall värdet bilarna redovisas i procent nybilsav av priset för årsmodellen i fråga. Första året 70 %, andra året 50 %, tredje året 35 %, fjärde året 25 %, femte året 15 % och sjätte året 10 %. Utredningen föreslår att även i Sverige inför schablonman en

mässig värdering av den skattskyldiges bilinnehav.

Även för svenska förhållanden får anses lämpligt att den scha-

blonmässiga värderingsmodellen utgår från bilens nybilspris med en viss årlig nedskrivning. Enligt utredningens bedömning ligger

närmast till hand att införa en modell liknar den tillämpas som som

SOU 1998: 12 F örenkling av några beskattningsregler 307

i Norge. Utredningen föreslår att värdet av fordonet redovisas i pronybilspriset enligt följande. Bilens värde bör första året becent av räknas till 75 procent nybilspriset. Därefter bör värdet årligen av sättas ned med 10 procent av nybilspriset till som lägst 10 procent nypriset restvärde. Understiger ett beräknat värde, eller restvärav det, 25 000 kr bör fordonet undantas från beskattning. Detsamma bör gälla det framräknade restvärdet överstiger det verkliga om marknadsvärdet. En bil med ett beräknat nybilspris av 200 000 kr skall det år den är således till 150 000 kr och nästa år till 130 000 kr. ny tas upp Värderingsregeln bör kompletteras med möjlighet att sätta ned en framräknat värde det föreligger synnerliga skäl. Synnerliga skäl om kan anses föreligga till exempel om framräknat värde av någon anledning avsevärt överstiger bilens verkliga marknadsvärde. Det bör uppdras åt Riksskatteverket att utforma en riktprislista skall användas vid den schablonmässiga värderingen, baserad som årsmodell, märke och modell av fordonet. Den schablonmässiga värderingsmodellen bör av praktiska skäl endast gälla för personbilar. Vad förstås med personbil följer av som fordonsskattelagens bestämmelser. För övriga fordon bör även fortsättningsvis marknadsvärderingsregeln i 9 § lagen om statlig fönnögenhetskatt användas. Det bör framhållas att det för utredningen inte är obekant att värdet bl.a. personbilar är något många bilägare kan tänkas ha av som åsikter Syftet med den nu föreslagna värderingsmodellen är att om. undvika att tvister värdet uppkommer. I det sammanhanget bör om också beaktas att förmögenhetsskatt betalas av ungefär 5 procent av deklarantema. Utredningens förslag i denna del innebär dels att en schablon-

mässig värderingsregel för personbilar införs i lagen statlig för-

om

mögenhetsskatt och att Riksskatteverket bemyndigas att utfärda

verkställighetsföreskrifter området.

Frågan införandet kontrolluppgiftsskyldighet avseende om av en fiitidsbåtsinnehav

l utredningen har diskuterats det i likhet med vad som föreslås om

för personbilsinnehav skall införas en obligatorisk kontrolluppgifts-

skyldighet för innehav fritidsbåtar i syfte att även dessa tillgångar av skall kunna förtryckas och hanteras i det förenklade deklarationsförfarandet.

308 F örenkling några beskattningsregler SOU 1998: 12

av

1992 avvecklades det statliga fritidsbåtsregistret. Ändamålet med registret var att ge underlag för kontroll ordning och säkerhet till

av

sjöss och planering trafiken med fritidsbåtar. När registret

av avvecklades fanns ca 280 000 fritidsbåtar registrerade. Därefter har

Svenska Stöldskyddsföreningen tagit initiativ till att driva ett frivilligt fritidsbåtsregister, vilket omfattar 160 000 fritids-

numera ca

båtar. Samarbete sker mellan försäkringsbolagen och Svenska Stöldskyddsföreningen.

Fritidsbåtar kan representera betydande förrnögenhetsvärden och det är därför enligt utredningen angeläget att försöka utfonna ett

system att så fritidsbåtars värde kan förtryckas i deklarationen. För närvarande finns inte något obligatoriskt båtregister kan

som tjäna som bas för uppgiftslämnandet. I betänkandet Fritidsbåten och samhället SOU 1996:170 har frågan återinförandet ett om av

obligatoriskt fritidsbåtregister berörts. Betänkandet bereds för närvarande inom Kommunikationsdepartementet. I avvaktan på vilka ställningstaganden som görs i det arbetet utredningen inte att

anser

det är lämpligt att föreslå någon provisorisk lösning till

nu som

exempel att försäkringsbolagen skall lämna kontrolluppgiñ på sådan

fritidsbåt är försäkrad hos företaget. Frågan införandet som om av

en uppgiftsskyldighet avseende fritidsbåtsinnehav och hur sådan

en

uppgiftsskyldighet i sådant fall kan utformas bör därför anstå till dess att besked kan fås ett obligatoriskt fritidsbåtregister skall

om återinrättas eller inte.

19.5 Reseavdrag

I detta kapitel beskriver utredningen huvuddragen i hur reseavdragsreglerna är utformade och hur de möjligen kan refonneras i syfte bl.a. att minska antalet tilläggsuppgifter. Något förslag

eget presenteras inte.

Bakgrund och gällande rätt

Reglerna om avdrag för mellan bostaden och arbetsplatsen be-

resor

rör som inledningsvis påtalats ett stort antal skattskyldiga. Taxeringsåret 1995 uppgick det totala avdraget i inkomstslaget tjänst till knappt 9 miljarder kr. Taxeringsåret 1996 har i inkomstslaget tjänst avdrag för mellan bostad och arbetsplats yrkats med 7,3 miljar-

resor der kr, vilket motsvarar drygt 9 100 kr per person.

SOU 1998: 12 Förenkling av några beskattningsregler 309

De nuvarande reglemas utformning årligen upphov till ett ger stort antal utredningar hos skattemyndighetema och tar i anspråk inte obetydliga kontrollresurser. Enligt uppgift från Riksskatteverket ändrades vid 1994 års taxering drygt 58 000 deklarationer vad avser resor mellan bostad och arbete. Totalt uppskattar Riksskatteverket att det för taxeringsåret 1994 gjordes knappt 120 000 utredningar i den delen. Under senare år har Skattemyndigheten i viss utsträckning saknat möjlighet att lägga ned tillräckliga resurser att kontrollera yrkade avdrag. Det kan därför antas att betydande belopp medges utan att förutsättningarna för avdrag är uppfyllda. Ett allvarligt problem med de nuvarande reglemas utformning är att de kan ge upphov till stora tröskeleffekter eftersom några få minuters differens i tidsvinst kan medföra avdragsskillnader på åtskilliga tusen kronor i det enskilda fallet. Tre förslag om hur avdragsreglerna för mellan bostad och resor arbetsplats kan reformeras har lagts fram, varav två statliga ut-

redningar Reformerad inkomst beskattning, RINK, SOU 1989:33

respektive Utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen, SOU 1993:44 samt RSV:s rapport 1995:10. Genomgående föreslås att tidsvinstkravet utmönstras och att avdragets storlek i princip skall göras oberoende av vilket fortskaffningsmedel den skattskyldige väljer att utnyttja för resorna. Inget av förslagen har lett fram till ändrad lagstiftning.

Gällande rätt

Avdrag för skälig kostnad för till och från arbetsplats medges

resor om arbetsplatsen varit belägen sådant avstånd från bostaden att den skattskyldige behövt anlita och även har anlitat särskilt fortskaffningsmedel anvisningspunkt 4 till 33 § KL.

Är nedanstående förutsättningar uppfyllda

medges avdrag för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats enligt s.k. schablon på grundval av genomsnittliga kostnader för mindre bil och med hänsyn till de kostnader som är direkt beroende körd vägsträcka av anvisningspunkt 4 andra stycket till 33 § KL: Om vägavståndet mellan bostaden och arbetsplatsen uppgår till minst 5 kilometer och det av omständigheterna klart framgår att användandet av bil i stället för allmänna kommunikationer regelmässigt medför en tidsvinst minst två timmar. Saknas tillgängligt allmänt kommunikationsmedel för hela eller del av sträckan mellan bo-

310 F örenkling några beskattningsregler SOU 1998: 12

av

staden och arbetsplatsen och uppgår sträckan till minst två kilometer, bör enligt Riksskatteverkets rekommendationer RSV S 1995: 15 avdrag för kostnaden beräknas för hela sträckan. Om, oavsett avstånd och tidsvinst, bilen används i tjänsten antingen under minst 160 dagar för år räknat och minst 300 mil i tjänsten för år räknat eller under mindre än 160 dagar minst 60 damen gar och minst 300 mil i tjänsten för år räknat, medges avdrag för de dagar som bilen används i tjänsten. Enligt särskild lagstiftning, lag 1993:1519 avdrag för kostom nader för bilresor till och från arbetsplatsen skall avdraget medges med 13 kr per mil. Från och med 1998 års taxering i anges ovan angivna anvisningspunkt att avdrag medges med 13 kr. Fr.o.m 1999 års taxering medges avdrag med 15 kr per mil. I de fall den skattskyldige grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakad att använda bil eller är tvingad att använda större bil grund skrymmande last medges avdrag i stället med skälig av kostnad anvisningspunkt 4 fjärde stycket till 33 § KL. Enligt Riksskatteverkets rekommendationer bör avdrag i de fallen medges med den del av de faktiska, totala bilkostnadema under året, som belöper kömingar till och från arbetsplatsen. Den som är skattskyldig för bilförmån medges inte avdrag för resor mellan bostaden och arbetsplatsen under den tid förmånen åtnjutits anvisningspunkt 4 sjätte stycket till 33 § KL. Fr.o.m. 1998 års taxering medges dock förmånshavare, eller den som företagit resa med fönnånsbil för vilken närstående är skattskyldig, avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats under samma förutsättningar som om resan företagits med bil. I de fallen medges avdrag för egen kostnad för dieselolja med 50 körd kilometer och för kostöre per nad för annat drivmedel med 80 öre körd kilometer prop. per 1996/97:19. Avdrag medges dessutom för faktiska kostnader för

väg-, bro- och färjeavgift anvisningspunkt 4 femte stycket till 33 §

KL. Avdrag för kostnader för resor mellan bostad och arbetsplats får fr.o.m. 1999 års taxering endast göras till den del kostnaderna överstiger 7 000 kr 33 § 2 KL. mom. Ovan nämnda bestämmelser om avdrag för resor till och från arbetet och begränsningen till avdrag för sådana kostnader gäller också beträffande inkomst näringsverksamhet anvisningspunkt 23 till av 23 § KL.

SOU 1998: 12 Färenkling några beskattningsregler 311

av

19.5.2 Tidigare

reformförslag

SOU 1989:33

RINK föreslog i betänkandet SOU 1989:33 att avdrag för mel-

resor lan bostad och arbetsplats skulle medges för den del av den sammanlagda sträckan överstiger 60 kilometer dag, varvid sträckan som per skulle beräknas efter närmaste färdväg. Enligt förslaget skulle avdragets storlek inte påverkas vilket kommunikationsmedel av som användes. Avdragsbeloppets storlek knöts inte till bilkostnaden utan baserades en avvägning med hänsyn till kostnader för den som använder allmänna kommunikationer och kostnaden för den som använder bil. Avdrag skulle medges med 60 kilometer dock öre per högst 15 000 kr per år. Enligt förslaget skulle den nuvarande ordningen med tidsvinstjämförelser mellan allmänna kommunikationer och användandet av

egen bil ersättas av en avståndsberäkning gjordes oberoende

som av

vilket fortskaffningsmedel användes för mellan bostaden

som resan och arbetsplatsen. Vidare skulle avdragsrätten enligt 60-dagars och 160-dagars reglerna respektive särregleringen vad avdragsbeavser loppets storlek för de skattskyldige som grund ålder, sjukdom av eller handikapp varit nödsakade att använda bil eller de skattskyldiga som varit tvungna att använda större bil på grund skrymmande av last slopas. RINK menade att, eftersom mellan bostad och arbetsplats resor i princip är att betrakta som privata levnadskostnader, fanns anled-

ning att ifrågasätta om inte avdragsrätten helt borde slopas. Mot bak-

grund bl.a. av att det inte gick att bortse från att ett stort antal skattskyldiga har avsevärda kostnader för mellan bostad och arbetsresor plats, att avdragsrätten underlättar rörligheten på arbetsmarknaden och att det vissa orter finns svårigheter att skaffa bostad nära ar-

betsplatsen ansåg RINK att ett skäligt avdrag för kostnader för

resor mellan bostad och arbetsplats trots allt borde medges.

Enligt RINK skulle en avdragsrätt som knyts enbart till avståndet framför allt medföra avsevärd förenkling även mildra tröskel-

men effekterna i det nuvarande systemet. Vidare ansåg RINK att förslaget skulle främja kollektivtrafiken och samåkning med bil. Å andra sidan påtalades att nackdelen med förslaget att i framför allt var storstadsregionema skulle skattskyldiga med långa avstånd till arbetsplatsen, men med goda förutsättningar att kollektiv, kunna resa komma att få avdrag överstiger de faktiska kostnaderna. Därför som ansåg RINK att avdraget skulle maximeras till 15 000 kr.

312 Förenkling några beskattningsregler SOU 1998: 12

av

Vid remissbehandlingen tillstyrkte eller lämnades förslaget

utan erinran av flertalet remissinstanser. Ett relativt stort antal remissinstanser var dock kritiska till förslaget.

RINK:s förslag ledde inte fram till någon ändrad lagstiftning.

När förslaget anmäldes för riksdagen prop. 1989/90: 1 10 framhöll

föredragande statsrådet bl.a. att förslaget visserligen skulle leda till betydande förenklingar för både skattskyldiga och skatteadministra-

tionen och att de nuvarande reglerna är till nackdel från miljösynpunkt. Han konstaterade dock att den kraftiga minskningen av av-

dragsmöjligheten som föreslogs skulle medföra avsevärda ekono-

miska påfrestningar för de stora grupper skattskyldi i framför allt ga glesbygds- och storstadsregionema, är beroende bil för som av att utan orimligt långa restider kunna ta sig mellan bostad och arbets-

plats. Sammanfattningsvis ansåg statsrådet att det inte möjligt att

var föreslå någon förändring av reglerna för mellan bostaden och resor arbetsplatsen.

SOU 1993:44

Utredningen tjänsteinkomstbeskattningen föreslog också inför-

om

andet av en avståndsgräns i stället för den nuvarande tidsvinstregeln.

I likhet med RlNKzs förslag skulle avdragsrätten i princip obevara

roende av vilket fortskaffningsmedel användes.

som Enligt direktiven Dir. 1992:3 hade utredningen bl.a. till uppdrag att pröva om det gick att modifiera den RINK föreslagna lösningav en på sådant sätt att personer med långa mellan bostad och resor ar-

betsplats inte drabbas någon försämring.

av

Utredningen diskuterade olika avdragsmodeller och konstaterade

att det existerar två huvudaltemativ. Dels modell i enlighet med en vad RINK förordade innebär att avdragets storlek inte görs besom roende av vilket färdmedel som används, dels modell inneen som

bär att olika avdragbelopp gäller för olika färdmedel, dvs. mil-

ett

anknutet avdrag för bilkostnader och ett avdrag för allmänna kom-

munikationsmedel som grundas de faktiska kostnaderna. Den

modell som utredningen slutligen förordade, den s.k. modifierade RINK- modellen, ansågs utredningen sammantaget något enklare

av än dagens system.

Enligt förslaget skulle avdragsrätten differentieras med hänsyn till avståndet: var avståndet mellan bostad och arbetsplats enkel

resa högst 15 kilometer skulle avdrag inte medges. För längre av-

stånd än 30 kilometer skulle avdrag medges enligt följande: för av-

F örenkling av några beskattningsregler 313

stånd mellan 15-30 kilometer med 8 kr milen och till den del avståndet översteg kilometer enligt följande. Den som använder egen bil för resorna skulle medges avdrag med 14 kr milen, medan övriga skulle få avdrag med 4 kr per mil. För skattskyldiga som på grund av ålder, sjukdom eller handikapp är nödsakade att använda bil skulavdrag medges med faktiska kostnader, dock högst med 23 kr milen. Utredningen föreslog vidare att undantagsregeln för den som är tvungen att använda större bil grund av skrymmande last skulle slopas. Förslaget erhöll ett blandat mottagande remissinstansema. av Majoriteten av remissinstansema avstyrkte dock förslaget att om införa olika avståndsgränser. I huvudsak kritiserades förslaget för att det var för krångligt samt på grund av att det missgynnade dem som inte har tillgång till allmänna kommunikationer. Förslaget föranledde ingen ändrad lagstiftning. I prop. 1993/94:90 anförde regeringen att utredningsförslaget sammantaget inte kunde anses innebära sådana fördelar i förhållande till dagens regler att det borde genomföras. Regeringen pekade särskilt på att de nackdelar ett genomförande av RINK:s förslag skulle ha medfört för till exempel glesbygdsbor med dåliga kommunikationer visserligen mildrades med utredningens förslag, att de ändå fanns kvar. men Enligt regeringen hade modiñeringama av RINK:s förslag dessutom fått ske till priset av ett betydligt mer invecklat regelsystem. Vidare påtalades att vissa skattskyldiga skulle kunna få avdrag med belopp som avsevärt översteg de faktiska kostnaderna. Slutligen påpekades att problemen med den nuvarande tidsgränsen synes ha minskat under senare år.

Riksskatteverkets förslag

I Riksskatteverkets rapport Förslag till förenklingar i skattelagstiftningen RSV Rapport 1995:10 föreslår RSV i likhet med RINK -

och Utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen att tidsvinst-

-

regeln slopas och ersätts av en avståndsregel, enligt vilken avdrag

skall medges med visst belopp per kilometer oavsett färdsätt. Enligt

förslaget bör avdrag medges med det belopp överstiger den

som nuvarande avdragsgränsen om 6 000 kr samt att ett avdragstak om 40 000 kr per år införs. Verket föreslår vidare att undantaget att skattskyldiga som på grund av handikapp medges avdrag för m.m. faktiska kostnader skall slopas. I förslaget har RSV inte preciserat avdragsbeloppets storlek.

314 Förenkling några beskattningsregler SOU 1998: 12

av

Utgångspunkten för förslaget är att kostnader för mellan resor bostad och arbetsplats är privata levnadskostnader. Enligt verket är

den modell RINK föreslagit överlägsen någon verklig förenkling

om skall komma till stånd. Det påtalas vidare att för skattemyndigheterna skulle det förordade förslaget innebära avsevärd bättre och en

enklare hantering och kontroll. Nackdelen är enligt Riksskatteverket att vid avdragsnivåer över ca 60 öre per kilometer kan skattskyldiga

i vissa tätorter, där subventionerade månadskort för allmänna kommunikationsmedel har vid geografisk omfattning, bli överkompense-

rade för sina faktiska utgifter för RSV uppskattar att förslaget

resor. är statsfinansiellt neutralt vid avdragsnivå på 90 öre kiloen ca per meter.

Möjliga reformvägar

Enligt utredningen bör vid eventuell reform resavdragen uten av

gångspunkten att den skall förenkla för de skattskyldiga och

vara

underlätta för Skattemyndigheten vid granskning och kontroll.

Följande allmänna utgångspunkter bör gälla:

förslaget bör minska det totala antalet tilläggsuppgifter,

kostnadens karaktär av privat levnadskostnad bör beaktas,

det finns behov att förenkla reglerna för de skattskyldiga,

av de nuvarande reglemas tröskeleffekter bör reduceras, avdragsrätten bör enkel att kontrollera, vara förslaget bör i det närmaste statsfmansiellt neutralt, vara

omfördelningen av det totala avdragsbeloppet får inte slå allt

for orättvist mellan olika resenärer, grupper av

behovet av schabloniseringar får inte leda till att vissa

grupper

av resenärer överkompenseras faktiska kostnaden mindre än scha-

blonavdraget i allt för stor utsträckning.

Minskning av antalet tilläggsuppgifter

Som inledningsvis anförts de nuvarande avdragsreglerna

generar ett

stort antal tilläggsuppgifter. Antalet tilläggsuppgifter kommer dess-

utom att öka genom bilförmånsrefonnen.

En drastisk minskning antalet tilläggsuppgifter är svår

av att åstadkomma. Höjningen av avdragsgränsen från 4 000 till 6 000 kr

medförde att antalet tilläggsuppgifter minskade med

ca 30 procent. Anledningen var att flertalet kollektivresenärer månadskortsresenä-

Förenkling några beskattningsregler 315

av

rer i storstadsregionema i stor utsträckning kom att undantas från

avdragsrätten. Höjningen av avdragsbegränsningen från 6 000 kr till

7 000 kr kommer inte tillnärmelsevis att få motsvarande genomslag

på antalet tilläggsuppgifter.

Skulle syftet med eventuell reform enbart att minska en vara an-

talet tilläggsuppgifter bör antingen avdragsbegränsningen höjas eller

en avståndsgräns införas.

Kostnadens karaktär m.m

I lagstiftningssammanhang har vid flera tillfällen uttalats att kost-

naden för resor mellan bostad och arbetsplats närmast har karaktär

av privata levnadskostnader se bl.a. 1981:118 24 och

prop s. prop. 1991/92:150, bilaga 1:5. RINK, Utredningen tjänsteinkomstom beskattningen och RSV har uttalat uppfattning. samma Å andra sidan bör beaktas att uppfattningen att man skall ha möjlighet att få avdrag för arbetsresor sedan länge är förankrad hos allmänheten. Ett stort antal skattskyldiga är beroende bilen för av arbetsresoma. Regering och riksdag har visserligen uttalat sig i frågan kostom nadens karaktär av privat levnadskostnad, har ställt sig avvisanmen de att på den grunden slopa avdragsrätten. En annan principiellt viktig fråga är hur långt schabloniseringen av kostnadsavdraget rimligen kan sträckas. Redan de nuvarande be-

stämmelserna för bilavdraget, 13 kr milen resp. den kommande höjning till 15 kr utgör ett avsteg från grundregeln att avdrag medges

endast för faktiska kostnader. En modell vilken avdragsbegenom loppets storlek görs oberoende använt fortskaffningsmedel komav

mer i än högre grad att avvika från grundprincipen att avdrag endast

skall medges för faktiska kostnader. En eventuell reform bör därför i möjligaste mån förhindra alltför

stora överkompenseringar i avdragsrätten för vissa grupper huvudsakligen skattskyldiga har möjlighet att använda allmänna kom-

som munikationer.

Förenklingar för de skattskyldiga

För närvarande existerar en rad olika ersättningsnivåer beroende på använt transportmedel. Dessutom skall vid tidsvinstberäkning en

316 Förenkling några beskattningsregler SOU 1998: l 2

av

hänsyn tas till bl.a. gångtider till allmänna kommunikationer, väntetider, parkeringstider, trafikintensitet, flextid m.m.

En avdragsregel som görs oberoende tidsvinstberäkningar

av res-

pektive vilket fortskaffningsmedel den skattskyldige har utnyttjat för

resorna medför betydande förenklingar och ökar förutsägbarheten för den enskilde.

De nuvarande reglemas tröskeleffekter

Som tidigare påtalats kan några få minuters differens i tidsvinst ge upphov till betydande skatteeffekter för den enskilde. Ett exempel. Både Kalle och Lotta, som bor i region med relativt väl funen gerande allmänna kommunikationer, har 3,5 mil till arbetet och använder bilen eftersom de tidsmässigt tjänar ungefär 2 timmar dag per på att använda bilen jämfört med allmänna kommunikationer. Kalle uppnår en tidsvinst drygt 120 minuter medan Lottas tidsvinst uppgår till 110 minuter. Nu gällande regler medför att Kalle medges avdrag med drygt 14 000 kr, medan Lotta inte medges något avdrag alls. Tröskeleffektema bör i rättvisehänseende mildras. Å andra sidan ger även andra avdragsbegränsningar upphov till vissa tröskeleffekter.

Enkelt att kontrollera

Den enda verkningsfulla ändringen betydelse i syfte att underlätav ta kontrollen av avdragsrätten är som framgår återgivna - av ovan

reformförslag att slopa tidsvinstberäkningsregeln.

-

Slopas tidsvinstberäkningen torde det i kontrollhänseende dock inte möjligt att i avdragshänseende göra åtskillnad mellan den

vara som använder allmänna kommunikationer och den använder som

andra fortskaffningsmedel. Tidigare reformförslag utgår också ifrån att bil- och kollek-

tivresenärema i princip skall likställas i avdragshänseende.

Tjänsteinkomstbeskattningsutredningen differentierade visser-

ligen avdragsbeloppets storlek med hänsyn till valt fortskaffningsmedel vid större avstånd än 30 km. En sådan lösning kan dock ge upphov till kontrollproblem. I kontroll- och förenklingshänseende

SOU 1998: 12 F örenkling av några beskattningsregler 317

bör därför avdragsrätten i princip göras oberoende av vilket fortskaffningsmedel den enskilde nyttjar för resorna.

6 Statsfmansiell konsekvens tidsvinstrçgeln slopas

gm

En eventuell reform får i jämförelse med nuvarande regler inte ge

upphov till några ytterligare budgetbelastningar. Resursinbesparingar och effektivare kontroll hos skattemyndig-

heterna till följd förenklade regler m.m. möjliggör visserligen att av det totala avdragsbeloppet kan få något dyrare i statsfmansiellt vara hänseende, de positiva effekterna i det avseendet är dock relativt marginella. Högt räknat kan de varaktiga effekterna i det avseende troligen inte uppskattas till än 250-500 miljoner kr per år. mer

För att de avdragsreglerna skall uppfylla kravet på att vara

nya

statsfmansiellt neutrala måste följaktligen ett slopande av tidsvinstregeln ersättas av någon annan begränsning av avdragsrätten.

Jämförelsevis kan nämnas att det förslag som utredningen om

tjänsteinkomstbeskattningen lade fram skulle ha medfört en besparing nämnare 1,9 miljarder kr i jämförelse med då gällande reg-

ler. Enligt preliminära beräkningar utredningen låtit göra skulle slopandet tidsvinstregeln och införandet generell avdragsrätt av av en görs oberoende vilket fortskaffningsmedel som används, som av

med bibehållen avdragsnivå och avdragsbegränsning, medföra en ytterligare årlig belastning statsbudgeten 2,5-3 miljarder kr.

7-8 Omfördelningskonsekvens

Oavsett hur de eventuella nya avdragsreglerna utformas för att göra

reformen statsfmansiellt neutral kommer den att upphov till en ge

omfördelning det totala avdragsbeloppet inom resenärskollektivet

av

jämfört med dagens regler. Generellt kan följande antagande göras. En förbättring i avdragshänseende för: resenärer med bil i dag inte uppfyller tidsvinstkravet

egen som

resp. 60 eller 160-dagars regeln. 2. resenärer använder annat eget fortskaffningsmedel än bil.

som 3. resenärer som använder allmänna kommunikationer. Försämring för:

resenärer i dag uppfyller förutsättningarna för avdrag för

som resor med egen bil.

318 Förenkling av några beskattningsregler SOU 1998: 12

En utgångspunkt bör därför vara att resenärer i storstadsregionerna med väl fungerade allmänna kommunikationer inte skall överkompenseras i allt för hög grad bekostnad av den som nu gör avdrag för resor med bil.

19.5.4 Efter vilka huvudspår kan de nuvarande

avdragsreglerna ändras

Innan man studerar hur man lämpligen bör utforma avdragsrätten kan följande noteras vad avser den förvärvsarbetande befolkningens resvanor SCB rapport, Våra dagliga resor avseende förhållanden 1982-1983. Underlaget är inte helt aktuellt men får i princip anses representativt även för dagens förhållanden med den skillnaden att kollektivtrafiken i vart fall i storstadsregionerna har förbättrats. 29 procent av de förvärvsarbetande har mer än 10 km reseavstånd till arbetsplatsen och 10 procent mer än 25 km. Drygt hälften av de förvärvsarbetande har mellan 4-10 km avstånd till som arbetsplatsen färdades med bil. Vid avstånd 11-25 km använde ca 65 procent bil för resorna och vid längre avstånd 75 procent. Följande avdragsfaktorer kan användas och varieras i ett eventuellt reformförslag: A. Avdragsbegränsningens storlek höja avdragsbegränsningsbeloppet. B. Införa ett avdragstak fastställa ett maximalt avdragsbelopp. C. Avdragsnivåns storlek sänka milkostnaden. D. Införa en avståndsgräns avdrag medges endast för den del av resan som överstiger ett visst avstånd.

De reforrnförslag som tidigare har presenterats har laborerat med

kombinationer av faktorerna B-D. Samtliga nedan diskuterade faktorer medför att de arbetsresenärer som kan använda allmänna kommunikationer i flertalet situationer kommer att bli överkompenserade jämfört med dagens system. För den som i dag är berättigade till bilavdrag kommer avdrags-

rätten beloppsmässigt att försämras. I vilken omfattning beror på vil-

ken regulator som används eller hur de olika avdragsregulatorema kombineras. Ju högre ersättningsnivå desto mer överkompenseras de som kan utnyttja allmänna kommunikationer. Ju lägre ersättningsnivå desto mer underkompenseras de som använder bil. Differentierade ersättningsnivåer mellan olika fortskaffningsmedel ger upphov till kon-

SOU 1998: 12 F örenkling några beskattningsregler 319

av

trollproblem. Däremot kan differentierade nivåer med hänsyn till avstånd bättre kompensera bilresenärer med långa avstånd till arbetet.

En lågt satt takgräns medför stora ekonomiska påfrestningar för

dem som måste använda bil för resorna. Man uppnår ungefär samma mål med en avståndsgräns som en höjd avdragsbegränsning. En avståndsgräns medför dock fler till-

lämpningsproblem och ger upphov till tröskeleffekter, om än inte i

samma omfattning som tidsvinstreglema.

Angående ett avdragstak

Eftersom det på goda grunder kan förutsättas att det inte är genomförbart att lägga ett avdragstak på så låg nivå RINK förordaen som

de 15 000 kr torde avdragstaksfaktom endast marginellt kunna

bidra till att göra reformen statsfmansiellt neutral. Andra skäl, bl.a. kontrollskäl, talar dock för införandet ett avdragstak. Det är av

nämligen inte ovanligt att skattskyldiga som arbetar på annan ort

och tömt ut möjligheterna till avdrag för ökade levnadskostnader pga ett- och tvåårsreglema anvisningspunkt 3 a till 33 § KL yrkar avdrag för resor mellan bostad och arbetsplats. Det kan på goda

grunder antas att det i flera fall inte är så att den skattskyldige som tidigare haft dubbel bosättning, efter ett eller två är i stället börjar dagpendla till arbetsplatsen. Även andra former fusk förekom-

av mer. Det kan också sättas i fråga det är skäligt att skattesubvenom

tionera mellan bostad och arbetsplats där avståndet närmar

resor sig 15-20 mil enkel resa. På vilken nivå man skulle lägga ett eventuellt avdragstak kan naturligtvis diskuteras.

Sänkning av ersättningsnivåns storlek

En sänkning av avdragsbeloppets storlek skulle troligen vara den

mest kontroversiella lösningen.

Om den nuvarande avdragsbegränsningen behålls

och någon av-

ståndsgräns inte införs kan varje krona i sänkt ersättningsnivå grovt

räknat i statsfmansiellt hänseende antas motsvara närmare 700 miljoner kr.

RINK, Utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen och Riks-

skatteverket har i de inledningsvis återgivna utredningarna förordat relativt kraftiga sänkningar ersättningsnivåns storlek. av

320 Förenkling några beskattningsregler SOU 1998: 12

av

Enligt Riksskatteverket kan kostnaden att använda allmänna kommunikationer grovt räknat i snitt uppskattas till ungefär 6 kr per mil. Ett avdragsbelopp som ligger över 6 kr mil innebär således per att de resenärer som kan nyttja allmänna kommunikationer över-

kompenseras, medan ett avdragsbelopp ligger under 12 kr

som innebär att de använder bil underkompenseras för sin faksom egen tiska kostnader.

Det går också att överväga olika differentieringar ersättnings-

av nivån. Till exempel i olika intervaller med hänsyn till avståndet. Eftersom flertalet arbetsresenärer med långa avstånd använder bil jämför ovan återgiven statistik från SCB skulle dessa bättre kunna kompenseras för sina faktiska kostnader. Däremot är det kontrollur hänseende antagligen mindre lämpligt att differentiera ersättningsnivån med hänsyn till använt fortskaffningsmedel.

Höjning avdragsbegränsningen av

Som ovan har påtalats är en höjning av avdragsbegränsningens stor-

lek tillsammans med införandet avståndsgräns den enda metoav en den som verkningsfullt kan påverka antalet tilläggsuppgifter.

Fördelen med höjd avdragsbegränsning är att den slår jämnt

en

i den meningen att försämringen i avdragsrätten i absoluta tal blir

lika stor för alla jämfört med dagens regler. Å andra sidan drabbas

de skattskyldiga proportionellt sett olika. Avdragsbegränsningen på

7 000 kr motsvarar för den fr.o.m. den 1 juni 1998 gör bilavsom drag en avståndsgräns på drygt en mil 7 000 kr 15 kr 2 220 : : : dagar 10 km.

En avdragsbegränsning ger inte upphov till några tröskeleffekter

och torde vara den avdragsregulator är enklast att administrera som

eftersom den inte skapar några kontrollproblem.

Införandet av en avståndsbegränsning

Används avståndsbegränsningen avdragsregulator uppnås i stort

som

sett samma effekt som vid en höjning av avdragsbegränsningen.

En avståndsbegränsning ger till skillnad från en höjd avdragsbegränsning upphov till vissa tröskeleffekter. Den dessutom ger upphov till ett visst kontroll- och utredningsarbete.

Enligt utredningen om tjänsteinkomstbeskattningen torde det

räcka med ca 15 km jämfört med då gällande regler 12 kr/milen och

Förenkling av några beskattningsregler 321 avståndsbegränsningen 4 000 kr för att göra reformen statsñnansiellt neutral.

111 18-0455

20 Ikraftträdande,

offentliga

åtaganden

m.m

20.1 Ikraftträdande

Utredningens förslag kommer, som anförs nedan, att innebära både administrativa och ekonomiska vinster för skatteförvaltningen. Förslagen kommer dock samtidigt att kräva en insats av Riksskatteverket för att ta fram blanketter, administrativa rutiner samt datautför de uppgifter skall lagras. Därtill kommer att en avserymme som värd mängd uppgifter måste förtryckas för en avsevärt utökad krets. I viss mån har förberedelser redan att verket har påstartat genom börjat översyn av utformningen av deklarationsblankettema. en Den nya lagen självdeklaration och kontrolluppgifter bör, för om att redan utnyttja de ekonomiska vinster som förslagen som helnu het medför, träda i kraft den l juli 1999 och tillämpas fr.o.m samma datum men med nedan angivna undantag. När förfaranderegel i lag ändras tillämpas den nya bestämmelen sen även för uppgifter som skall lämnas fr.o.m. bestämmelsens ikraftträdande förhållanden för tid dessförinnan. Bemen som avser stämmelsen att uppgifter enligt 14 kap. 5 och 6 NLSK skall som lämnas efter föreläggande till ledning för kontroll av annans taxering skall tillämpas även för uppgifter lämnas fr.o.m. den l juli 1999 som förhållanden för tid före denna dag är därmed endast men som avser en kodiñering av praxis. Bestämmelserna i l-6 kap., 7 kap. 1 l a § och 8 § samt 10- 11, 13 och 15 kap. skall tillämpas första gången för uppgifter som lämnas om 2000 års taxering med vissa avvikelser. För att alla blir skyldiga att lämna kontrolluppgift om försom medlade betalningar till eller från utlandet för juridisk person 10 kap. 1 § NLSK skall få tillfälle att förbereda rutiner för uppgiñslämnandet bör bestämmelserna i dessa delar tillämpas första

gången för uppgifter som skall lämnas för kalenderår 2000.

Utländskt skatteregistemummer eller motsvarande skall i vissa fall redovisas i kontrolluppgiften när mottagaren av ersättningen är fysisk är bosatt i utlandet. Med beaktande av att de en person som uppgiftsskyldiga skall beredas tillfälle dels att anpassa sina data-

Ikraftträdande, offentliga åtaganden m.m.

rutiner och annat till de uppgifter som måste registreras, dels att få

inhämta aktuella bör uppgiftsskyldigheten gälla först för

nummer uppgifter som avser förhållanden fr.o.m kalenderår 2000. Såsom påpekades redan i delbetänkandet SOU 1997:27 kommer de förslag som framförs i delbetänkandet att kräva ett tidsödande förberedelsearbete inom skatteförvaltningen. Det kommer även att krävas anpassningar olika slag de uppgiftsskyldiga. Med hänav av syn till de övriga förslag som utredningen för fram i detta betänkande och som även de kommer att kräva stora insatser skatteförvaltav ningen, bör de förslag som har inarbetats från delbetänkandet 6 kap. 8 § tredje stycket och 7 kap. 2-7 NLSK tillämpas första gången för uppgifter som skall lämnas avseende förhållanden från och med kalenderår 2000. Bestämmelsen i 7 kap. l § NLSK kontrolla om uppgift vid avyttring och inlösen i vissa fall finansiella instruav ment skall därför tillämpas för uppgifter som avser förhållanden t.o.m. kalenderår 1999.

20.2 Offentliga åtaganden

20.2.1 Förslagens konsekvenser och genomförande

Utredningen gör sammanfattningsvis genomgång de förslag en av som är av större betydelse i ekonomiskt och administrativt hänseende. Syftet med förslagen är att vidareutveckla deklarationsförfarandet på ett sådant sätt att det för det stora flertalet deklaranter underlättas ytterligare. De förändringar som föreslås i denna del omfattar såväl vanliga löntagare och pensionärer som dem som bedriver

näringsverksamhet. De föreslagna ändringarna i förfarandet beräknas även leda till inte oväsentliga rationaliseringsvinster för skatte-

förvaltningen.

20.2.2 Deklarationsförfarandet

Begränsningar i deklarationsplikten

Förslaget att fysiska personer och svenska dödsbon, för vilka alla förtryckta uppgifter avseende inkomstslagen tjänst och kapital, allmänna avdrag samt underlag för fastighetsskatt är korrekta och som

SOU 1998: 12 Ikrajiträdande, ofentliga åtaganden 325

m. m.

inte har något ytterligare att tillägga, inte behöver lämna deklaration berör uppskattningsvis mellan 3,5 och 4 miljoner skattskyldiga. Steget från att som tidigare behöva lämna ett deklarationsformulär med endast namnunderskriften ifylld till att helt slopa deklarationsplikten måste för berörda skattskyldiga klart positiv ses som en förändring.

För skatteförvaltningen innebär förslaget inbesparing arbe-

en av te med registrering och övrig hantering som sammanlagt beräknas motsvara 100 årsarbetskrafter eller årlig besparing med 20 milen ca joner kr. För Riksskatteverkets del innebär förslaget initialt kostnad för en att göra om de tekniska systemen. Kostnaden för systemförändringar som föranleds av de ändringar i deklarationsförfarandet och förtryckningen som tas upp under denna och nedanstående punkter

med undantag av det som gäller förtryckning av värden på

person-

bilar uppskattar Riksskatteverket till sammanlagt ca 4 miljoner kr.

Den årliga förvaltningen systemen beräknar verket medföra av en ökad kostnad om 0,5 miljoner kr. Innan ändringarna i deklarationsförfarandet kan genomföras

krävs stora informationsinsatser annonser i tidningar, radio och TV,

trycksaker m. m. samt intern utbildning. Riksskatteverket beräknar dessa kostnader till sammanlagt 15 miljoner kr.

F örtrjyckning av uppgifter i allmän självdeklaration

För dem som enligt nuvarande regler skall redovisa sina inkomstuppgifter i särskild självdeklaration innebär möjligheten till uten

vidgad förtryckning en väsentlig förenkling och förbättrad

en service.

För skatteförvaltningen innebär förslaget också stora fördelar

genom att systemet blir mera enhetligt. Det blir mindre uppgifter att

registrera för skattemyndighetema och hanteringen blir enklare. Förvaltningen kommer bl.a. att slippa problemet med blankettbyten.

Även deklarationskontrollen blir effektivare uppgifter genom att från tredje man nu läggs till grund för taxering direkt.

Kostnaden för förtryckning blanketter beräknas öka med

av upp-

skattningsvis O,6 miljoner kr.

326 Ikraftträdande, ofentliga åtaganden

m.m.

F örtryckning i övri gt

Fastighetsskatt

Förslaget att förtrycka underlag för fastighetsskatt vid överlåtelser innebär stora fördelar för deklarantema i form bättre service. av För

skattemyndighetema ger det en minskad hanteringskostnad beroende färre tilläggsuppgifter och ett minskat krav på rättelseåtgärder

vid taxeringen.

Den minskade hanteringen beräknar Riksskatteverket

motsvara

en inbesparing av ca 15 årsarbetskrafter eller 4 miljoner kr.

ca De statsfmansiella effekterna i form ökade skatteintäkter av beräknar Riksskatteverket till 50-100 miljoner kr.

Kostnadsersättningar

Utredningens förslag att kostnadsersättningar för vilka skatteavdrag inte behöver göras enligt skattebetalningslagen inte behöver redovisas med belopp i kontrolluppgift innebär att belopp heller inte kom-

mer att förtryckas i deklarationen. Det blir i stället kvittning en tyst mot de avdragsgilla kostnader som motsvaras ersättningen. av

Förslaget innebär färre tilläggsuppgifter i deklarationen. Vidare frigörs granskningsresurser på skattemyndighetema i stället kan

som

riktas mot arbetsgivamas redovisning. Statsfinansiellt bedöms förslaget positivt.

vara

20.2.3 Gemensam

deklarationsdag

för alla

skattskyldiga

Förslaget deklarationsdag för alla deklarations-

om en gemensam

skyldiga, den 2 maj, innebär att arbetet med att upprätta deklarationer underlättas betydligt för skattskyldiga i de fall

samordning

krävs. Detta bör även till fördel för skatteförvaltningen.

vara

Förslaget beräknas också få för förvaltningen positiv effekt i

en form av färre deklarationsanständ. Mot detta bör ställas att gransk-

ningstiden förkortas för de deklarationsskyldiga för vilka sista inlämningstidpunkt enligt nuvarande regler är den 31 och

mars som inte tidigare har utnyttjat möjligheten att erhålla anstånd med att lämna deklarationen.

Ikraftträdande, offentliga åtaganden 327

m.m.

Utredningen bedömer att den negativa effekten till följd av en förkortad granskningstid beträffande näringsidkare uppvägs de av fördelar i övrigt som deklarationsförfarandet innebär. Några konsekvenser i form minskade skatteintäkter bedöms därför inte av uppkomma.

Kontrolluppgiftsskyldigheten

Utredningens förslag innebär att den obligatoriska uppgiftsskyldigheten minskas betydligt i fråga kontrolluppgifter betalningar om om till näringsidkare. Uppgifter sådana betalningar får i stället vid om behov inhämtas genom riktade kontrollinsatser. För skatteförvaltningen bedöms detta leda till en minskad manuell hantering av uppgifter. Någon risk för att effektiviteten i skattekontrollen påverkas negativt bedöms inte föreligga. Utredningens förslag att kupongbolag, ekonomiska föreningar

m.fl. skall lämna kontrolluppgifter utdelningar aktier

och andelar ersätter tidigare föreskrifter om skyldighet för dem som lyft utdelningen att lämna särskild uppgift enligt 3 kap. 28 § LSK. Förslagen innebär således att uppgiñsskyldigheten flyttas över till utbetalarna. Detta torde möjliggöra rationellare hantering såväl hos en skatteförvaltningen som för uppgiftslämnama.

Utredningens förslag att kontrolluppgiñ skall lämnas förmed-

om lade betalningar till och från utlandet även beträffande juridiska perinnebär ökat uppgiftslämnande. Å andra sidan föreslås inte soner en någon skyldighet att lämna motsvarande uppgifter till de personer som uppgifterna Detta innebär att kostnaden för uppgiftsavser. lämnama kan reduceras väsentligt. Förslaget att kontrolluppgifter för fysiska personer är bosatta som utomlands skall innehålla uppgift utländska skattereom personens gistemummer eller motsvarande föranleder kostnader för att anpassa ADB-systemen såväl hos uppgiftslämnama som hos skatteförvaltningen.

Skatteförvaltningens kostnader för förändringar i ADB-systemen till följd av de förslag beträffande kontrolluppgiftsskyldigheten

som

utredningen lägger fram beräknas av Riksskatteverket uppgå till i

runt tal 5 miljoner kr för systemutveckling och 1,5 miljoner kr för

årlig systemförvaltning.

328 Ikraftträdande, ofentliga åtaganden

m. m.

20.2.5 Övrigt

Avdrag för vissa kostnader i inkomstslaget tjänst

Utredningens förslag att avdrag för övriga kostnader i inkomstslaget tjänst skall medges endast till den del de överstiger 3 000 kr beräknas medföra ökade skatteintäkter motsvarande ca 160 miljoner kr. För skatteförvaltningen innebär det den positiva effekten att an-

talet tilläggsuppgifter i deklarationema minskar och kan

att resurser frigöras för annan kontrollverksamhet.

Bostadsrätter

Utredningen föreslår att bostadsföreningar och bostadsaktiebolag skall lämna kontrolluppgifter på förmögenhetsvärdet medlems av

respektive delägares andelar i föreningen/bolaget.

Förslaget leder till fördelar för de deklarationsskyldiga och skattemyndighetema genom att förtryckning av underlag för förmögenhetstaxeringen kan bli fullständig. Förslaget leder samtidigt mera till merkostnader dels för uppgiftslämnama, dels för skatteförvaltningen. För förvaltningen innebär det en merkostnad dels för mottagning och hantering av ytterligare kontrolluppgifter, dels för den ytterligare förtryckning som tillkommer. Statsfmansiellt bedöms förslaget vara positivt.

Underrättelse om taxeringsbeslut

Utredningen föreslår att underrättelse om taxeringsbeslut till dem som inte är skyldiga att lämna självdeklaration skall framgå av beskedet om slutlig skatt. Slopandet det separat utsända av taxeringsmeddelandet förväntas medföra inte obetydliga administrativa besparingar beträffande hanteringen av förfrågningar m.m. med anledning av utsända taxeringsmeddelanden. Därutöver tillkommer

en årlig besparing av portokostnader med 0,3 miljoner kr.

Bilvärden

Utarbetandet av en schablonmässig värderingsmodell baserad bilars nypris vilken skall fastställas av Riksskatteverket innebär en

Ikraftträdande, offentliga åtaganden m. m. 329

förbättrad service deklarantema och bedöms även ge underlag för ökade skatteintäkter. Kostnaderna för att fastställa och årligen uppdatera en riktprislista bedöms inte vara så höga. Skall bilarnas förmögenhetsvärde förtryckas med ledning av de uppgifter som får tas i centrala skatteregistret från bilregistret och riktprislistan innebär det att ett nytt system behöver utvecklas för detta ändamål. Riksskatteverket beräknar att den initiala kostnaden för systemutveckling, upprättande av riktprislista m.m. troligen inte kommer att understiga 2 miljoner kr. Den årliga kostnaden för underhåll och aktualisering beräknas högt räknat till ca 0,5 miljoner kr. Mot detta skall ställas dels ökade skatteintäkter, dels minskade administrativa kostnader till följd av färre tilläggsuppgifter.

20.2.6 Administrativa sanktioner

Effekterna av höjda förseningsavgifter är svåra att uppskatta i beloppsmässiga termer. Utfallet blir naturligtvis beroende på i vad mån deklarantema kan antas ändra sitt beteende till följd av avgiftshöjningen. Inte heller när det gäller skattetilläggen är det möjligt att bedöma eventuella statsfmansiella effekter. Utredningen gör bedömningen att effekten av de ovan nämnda förändringarna i sanktionsreglerna sammantaget kommer att vara statsñnansiellt neutral. Genom att skattetillägg föreslås utgå i de fall som nu omfattas av undantagsregeln i 5 kap 4 § första stycket 2 taxeringslagen får rättelse ske med tillämpning av vanliga beslutsregler i stället för genom anmärkning slutskattebeskedet enligt den förenklade form som anges i 10 § taxeringsförordningen. Detta innebär en ökad hanteringskostnad för skattemyndighetema. Utredningen lägger även förslag om att införa en förseningsavgift vid för sent inlämnade eller uteblivna kontrolluppgifter. Även här är

det vanskligt att göra några säkra uppskattningar av vad en sådan

sanktion kan leda till i form ökade intäkter statskassan. Även av om förekomsten av en sanktion kan ge den eftersträvade effekten att fler uppgifter kommer i tid måste man räkna med att avgift kom-

mer att påföras i många fall. En realistisk uppskattning leder till att

avgifterna kan antas uppgå till 40-50 miljoner kr per år. Förslaget leder till ökade hanteringskostnader för skattemyndighetema dels för att administrera den föreslagna anståndsrutinen och dels för administrationen av förseningsavgiftema. Resursåtgången beräknas till ca 6 miljoner kr.

330 Ikraftträdande, ofentliga åtaganden m. m.

Riksskatteverkets kostnad för de systemändringar som krävs beräknas uppgå till 2,5 miljoner kr för systemutveckling och 0,5 miljoner kr för årlig förvaltning.

20.2.7 Sammanfattning

Sammanfattningsvis beräknas utredningens förslag leda till följande ekonomiska effekter. För Riksskatteverket beräknas en Ökad initial kostnad för systemutveckling och systemförändringar med ca 20 miljoner kr och för infonnations- och utbildningsinsatser med 15 miljoner kr. Vidare beräknas en ökad kostnad för årlig förvaltning och underhåll av systemen med 3 miljoner kr samt för tryckning och utskick av blanketter med 0,3 miljoner kr. Skattemyndighetema beräknas få en nettobesparing av personalkostnader med knappt 20 miljoner kr. Effekten för stat och kommun i form av ökade skatte- och avgiftsintäkter beräknas till ca 275-325 miljoner kr per år. Tillkommande kostnader for uppgiftslämnama har inte tagits med i denna beräkning. I de fall förslagen förutsätter anpassningar av uppgiftslämnamas datasystem kan kostnaderna i de enskilda fallen bli relativt betydande. Dessa är dock svår att uppskatta. För den enskilde deklarationsskyldige innebär förslagen en mindekonomisk besparing. Däremot blir det en lättnad att erhålla en re förtryckt blankett för allmän självdeklaration och en mycket utförligare specifikation på alla uppgifter som har kommit in till skattemyndigheten. Den som efter att ha kontrollerat de förtryckta uppgifterna finner att de är korrekta och som inte har annat att tilllägga besparas ytterligare arbete.

20.3 Jämställdhetspolitiska effekter

Regeringen har i direktiv 1994: 124 anfört att samtliga kommittéer och särskilda utredare skall analysera och redovisa de framlagda förslagens jämställdhetspolitiska effekter. Enligt utredningens uppfattning de framlagda förslagen inte några effekter i anförda avseenger de.

21 Paragrafnyckel

Från den gamla lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter till den nya lagen 1998:000 självdeklaration och om kontrolluppgifter.

GLSK NLSK

1 kap.

1kap.1§ 1kap.1§

1kap.2§ 1kap.2§

1kap.3§ 1kap.4§

2 kap.

2 kap. 1 § 1 kap. 1 § första stycket

punkt 1 2 kap. 2 § första stycket första 2 kap. 1 § första stycket första

delen meningen

2 kap. 2 § första stycket andra 2 kap. 1 §andra stycket delen och andra stycket

2 kap. 3 § 3 kap. 1 § första stycket punkt 7

2 kap. 4 § första stycket inled- 2 kap 4 § inledningen

ningen punkterna l och 2 punkt 1

punkt 3 punkt 2

punkt 4 punkt 4

332 Från GLSK till NLSK

2 kap. 4 § första stycket 2 kap. 4 § punkt 5 punkt 3 punkt 6 punkterna 5 och 6 andra stycket första meningen 2 kap. 10 § första meningen andra stycket andra meningen 2 kap. 10 § andra meningen tredje stycket 2kap. 5 § 2 kap. 5 § 2 kap. 6 § 2 kap. 7 2 kap. 7 § 15 kap. 1 § punkt 3 2 kap. 8 § första stycket 2 kap. 9§ inledningen inledningen punkt l 2 kap. 9 § punkterna 3 och 4 punkt 2 2 kap. 9 § punkt 2 punkt 3 2 kap. 6 § punkt 1 och 2 kap. 9 § punkt 3

punkt 4 2 kap. 9 § punkt 3

punkt 5 2 kap. 6 § punkt 2 och 9 § punkt 5 punkt 6 2 kap. 6 § punkterna 3 och 4

samt 9 § punkt 6

2 kap. 8 § andra stycket första meningen 2 kap. 10 § första meningen andra meningen 2 kap. 10 § andra meningen 2kap.9§ 14 kap. 3§

Från GLSK till NLSK 333

2 kap. 10 § första stycket 3 kap. 1 § första stycket punkt 1 punkt 1 punkt 2 punkt 2 punkt 3 punkt 3 punkt 4 första delen punkt 5 punkt 4 andra delen 3 kap. 1 § andra stycket andra meningen 2 kap. 10 § andra stycket första delen 2 kap. 10 § andra stycket andra 3 kap. l § första stycket punkt 6 delen 2 kap. 10 § tredje stycket 3 kap. 1 § andra stycket första meningen 2 kap. 11 § första stycket 2 kap. 1 § första stycket andra meningen 2 kap. 11 § andra stycket 2 kap. 3 § första stycket punkterna 1-6 2 kap. 3 § andra stycket 2 kap. 12 § 3 kap. 2 §

2kapl3§ 2 kap. 1 § första stycket andra

meningen 2 kap. 14 § första stycket 3kap.4§ 2 kap. 14 andra stycket 2 kap. 15 § 3 kap. 5§ 2 kap. 16 § första stycket 3 kap. 8§ 2 kap. 16 § andra stycket 2 kap. 16 § tredje stycket 3 kap. l § första stycket punkt 4 2 kap. 16 § fjärde stycket 3 kap. 7§

Från GLSK till NLSK

2 kap. 17 § 2 kap. 18 § 3 kap. 3 § 2 kap 19 § första och andra 3 kap. 6 § första stycket styckena 2 kap. 19 § tredje stycket 3 kap. 6 § tredje stycket 2 kap. 19 § fjärde-sjätte styckena 2 kap. 20 § första stycket 3 kap. 6 § andra stycket punkt 1 2 kap. 20 § andra och tredje styckena 2kap.21§ 3 kap. 10§ 2 kap. 22 § första stycket första 10 kap. 10 § ABL och och andra meningarna 4 kap. 10 § ÅRVF 2 kap. 22 § första stycket tredje 3kap.11§ meningen 2 kap. 22 § andra stycket 2 kap. 23 § 2 kap. 24 § första stycket 3 kap. 9 § första stycket 2 kap 24 § andra stycket 3 kap. 9 § andra stycket 2 kap. 25 § första stycket 4 kap. 1 § första stycket punkterna 1 och 3-5 2 kap 25 § andra stycket 2 kap. 25 § tredje stycket 4 kap. 1 § andra stycket 2 kap. 25 § fjärde stycket 13 kap. 1 § andra stycket 2 kap. 26 § första och andra 4 kap. 2 § första stycket inledstyckena ningen

Från GLSK till NLSK 335

2 kap 26 § tredje stycket 4 kap. 2 § första stycket punkter- . na 1-3 och andra stycket 2 kap. 26 § fjärde stycket 4 kap. 2 § andra stycket och 15 kap. 7 § 2 kap. 26 § femte stycket 2 kap. 26 § sjätte stycket 14 kap. 4 § 2 kap. 27 § 12 kap. 5 § 2 kap. 28 § 2 kap. 2 § första stycket 2 kap. 29 § 2 kap. 2 § första stycket 2 kap. 30 § 2 kap. 31 § 14 kap. 1 § 2 kap. 32 § första stycket 13 kap. 1 § 2 kap. 32 § andra stycket 1 kap. 3 § första stycket 2 kap. 33 § första stycket 13 kap. 2 §

2 kap. 33 § andra stycket 1 kap. 3 § första stycket

2 kap. 34§ 14 kap.2§

3 kap. 3 kap. 1§ 1 kap. 1 § första stycket punkt 3 3 kap. 2§ 11 kap. 1 § 3 kap. 3§ 14 kap. 8 § 3 kap 4 § Första stycket 5 kap. 1 § första och andra . styckena

336 Från GLSK till NLSK

3 kap. 4 § andra stycket 5 kap. l § tredje stycket 3 kap. 4 § tredje stycket första ledet 8 kap. 5 § första stycket punkt 1 andra ledet 5 kap. 2 § 3 kap. 4 § fjärde stycket 5 kap. 3 § punkt 3 3 kap. 4 § femte stycket Delvis 5 kap. 1 § fjärde stycket första meningen 3 kap. 4 a § 12 kap. 4 § andra stycket 3 kap. 5 § punkterna 1 och 2 5 kap. 3 § punkterna 1 och 2 3 kap. 5 § punkten 3 5 kap. 4 § 3 kap. 6 § - 3 kap. 7 § första stycket 5 kap. 5 § 3 kap. 7 § andra-fjärde styckena - 3 kap. 8 § - 3 kap. 9 § första stycket 5 kap. 1 § fjärde stycket 3 kap. 9 § andra-tredje styckena Delvis 5 kap. 4 § 3 kap. 9 § fjärde stycket -

3 kap. 10 §

- 3 kap. 13 § första stycket 5 kap. 1 § första stycket 3 kap. 13 § andra stycket Delvis 5 kap. 3 § punkt 2 3 kap. 13 § tredje stycket 8 kap. 5 § punkt 2 3 kap. 14 § första stycket Delvis 5 kap. 1 § första stycket

Från GLSK till NLSK 337

andra stycket 5 kap. 1 § fjärde stycket punkt 1 tredje-fjärde styckena 3 kap. 15 § första stycket 8 kap. 3 § första stycket 3 kap. 15 § andra stycket 8 kap. 3 § andra stycket och 11 kap. 8 § 3 kap. 15 § tredje stycket 10 kap.3§ 3 kap. 15 § fjärde-femte styckena 3 kap. 16§ 3 kap. 17§ 5 kap. l § första stycket och tredje stycket punkt 3 3 kap. 17a§ 8kap.1§ 3 kap. 1s§

3 kap. 19§ Delvis 5 kap. 1 §

3 kap. 20§ 8 kap. 5 § första stycket punkt 3 3 kap. 21§ 6 kap. 4 § 3 kap. 22 § första stycket 6 kap. 1 § första och andra styckena 3 kap. 22 § andra stycket 6 kap. 1 § första stycket och 6 kap. 3 § 3 kap. 22 § tredje stycket 6 kap. 1 § tredje stycket samt 3

§ och 7 § första stycket punkt l

3 kap. 22 § fjärde stycket 3 kap. 22 § femte stycket Delvis 11 kap. 7 §

338 Från GLSK till NLSK

3 kap. 22 § sjätte stycket 6 kap. 1 § fjärde stycket 3 kap. 22 § sjunde stycket 3 kap. 22 a § första stycket 9 kap. 2 § första stycket och 9 kap. 4 § 3 kap. 22 a § andra stycket 11 kap. 6 § 3 kap. 22 a § tredje stycket Delvis 9 kap. 2 § andra stycket 3 kap. 22 a § fjärde stycket Delvis 15 kap. 6 § 3 kap. 22 a § femte stycket 3 kap. 23 § punkterna 1-2 3 kap. 23 § punkterna 3-4 6 kap. 2 § punkterna 1-2 3 kap. 23 § punkt 5 3 kap. 24 § 3 kap. 25 § 3 kap. 25 a § första stycket 6 kap. 5 § första-andra styckena 3 kap. 25 a § andra stycket 3 kap. 25 a § tredje stycket 6 kap. 5 § tredje stycket 3 kap. 25 a § fjärde stycket 6 kap. 7 § 3 kap. 25 a § femte stycket Delvis 11 kap. 7 § 3 kap. 26 § Delvis 14 kap. 5 § punkt 2 3 kap. 26a§ första-andra styckena 6 kap. 6§ 3 kap. 26 a § tredje stycket 1lkap.7§

Från GLSK till NLSK 339

3 kap. 27 § första stycket 6 kap. 8 § första stycket 3 kap. 27 § andra-tredje styckena Delvis 6 kap. 8 första-andra styckena 3 kap. 27 § fjärde stycket 3 kap. 27 § femte stycket 3 kap. 27 a § första stycket 15 kap. 3 § 3 kap. 27 a § andra-tredje styckena 9 kap. 3 och 4 3 kap. 27 a § fjärde-femte styckena 15 kap. 6§ 3 kap. 28 § 3 kap. 29 § första-andra meningarna 12 kap. 4 § första stycket 3 kap. 29 § tredje-fjärde meningarna 3 kap. 30 § första stycket 3 kap. 30 § andra stycket 12 kap. 4 § tredje stycket 3 kap. 31 § 3 kap. 32 § 3 kap. 32 a § första stycket första-andra meningarna 7 kap. 1 § första stycket 3 kap. 32 a § första stycket tredje meningen 12 kap. 4 § första stycket 3 kap. 32 a § andra stycket Delvis 7 kap. 1 § andra-tredje styckena

340 Från GLSK till NLSK

3kap.32b§ 9kap.l§ 3 kap. 32 c § första-andra styckena Delvis 7 kap. l § a 3 kap. 32 c § tredje stycket - 3 kap. 33 § - 3 kap. 34 § - 3 kap. 35 § - 3 kap. 37 § Delvis 14 kap. 5 § punkt l 3 kap. 38 § - 3 kap. 39 § - 3 kap. 40 § - 3 kap. 41 § - 3 kap. 42 § - 3 kap. 43 § Delvis 14 kap. 5 § punkt 1 3 kap. 44 § -

3 kap. 45 § första stycket första meningen Delvis 7 kap. 8 § första stycket

3 kap. 45 § första stycket

c Delvis 7 kap. 8 § andra stycket

3 kap. 45 § första stycket övriga punkter - 3 kap. 45 § andra stycket - 3 kap. 45 § tredje stycket -- 3 kap. 45 § fjärde stycket 15 kap. 4 §

1998:12 Från GLSK till NLSK 341 SOU

3 kap. 46 § 7 kap. 8 § och 15 kap. 4§ 3 kap. 47 § första stycket 11 kap. 2 § andra stycket 3 kap. 47 § andra stycket 3 kap. 48 § Delvis 8 kap. 2 § 3 kap. 49 § 3 kap. 50 § 10 kap. 1§ 3 kap. 50 § 14 kap. 6 § a 3 kap. 51 § 3 kap. 52 § 3 kap. 53 § första stycket första meningen 12 kap. 2 §

3 kap. 53 § första stycket andra meningen och andra stycket

3 kap. 54 § 3 kap. 55 §

3 kap. 56 § 11 kap. 5 § första stycket

3 kap. 57 § första stycket och

andra stycket första-andra 11 kap. 6 § första stycket

meningarna punkt 1

3 kap. 57 § andra stycket

tredje-sjunde meningarna 11 kap. 7 §

3 kap. 57 § tredje stycket 12 kap. 4 § första stycket

3 kap. 57 § fjärde stycket 11 kap. 6 § första stycket

punkt l

342 Från GLSK till NLSK

3 kap 58 § första stycket . första delen 11 kap. l§ 3 kap 58 § första stycket . andra delen 11 kap. 2 § första stycket

3 kap 58 § andra stycket . första meningen 3 kap 58 § andra stycket . andra meningen l1kap.4§ 3 kap. 58 § tredje stycket 3 kap. 59 § 12 kap. 1§ 3 kap. 60§ 11 kap. 5 § andra stycket och 11 kap. 6 § andra stycket 3 kap. 61 § 3 kap. 62 § 14 kap. 1 § första stycket 3 kap. 63 § första stycket 3 kap. 63 § andra stycket Delvis 10 kap. 2 § 3 kap. 64 § första stycket 14 kap. 2§ 3 kap. 64 § andra stycket 14 kap. 7 §

4 kap.

4 kap 1 § första-tredje styckena 15 kap.4§

. 4 kap 1 § fjärde stycket . 4 kap. 2 § 15 kap. l § 4 kap. 3 §

Från GLSK till NLSK 343

4kap. 4§ 4 kap. 5 § 14 kap. 9 § 4 kap. 6 § första stycket första meningen 4 kap. 6 § första stycket andra meningen och andra stycket 15 kap. 8 § andra stycket 4kap.11 § 15 kap. 10§ 4kap.12§ 4 kap. 13 § 15kap.l1§

Från NLSK till GLSK

Från den nya lagen 1997:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter till den gamla lagen 1990:325 om självdeklaration och kon-

trolluppgifter.

NLSK GLSK 1 kap. l kap. 1 § första stycket punkt 1 1 kap. 1 §och2 kap.1§ punkterna 2 och 3 Nya punkt 4 3 kap. 1 § och ny punkt 5 Ny 1 kap. 1 §andra stycket Ny 1 kap. 2 § 1 kap. 2 § 1 kap. 3 § Ny lkap.4§ 1 kap. 3 §

2 kap. 2 kap. 1 § första stycket 2 kap. 2 § första stycket första första meningen delen andra meningen Ny, motsvarar delvis 2 kap. 1 l § första stycket och 13 § 2 kap. l § andra stycket 2 kap. 2 § första stycket andra delen och andra stycket 2 kap. 2 § första stycket 2 kap. 28 och 29 2 kap. 2 § andra stycket Ny 2 kap. 3 § första stycket 2 kap.11 § andra stycket

Från NLSK till GLSK 345

2 kap. 3 § andra stycket Ny 2 kap. 4 § punkt 1 2 kap. 4 § första stycket punkterna 1 och 2 punkt 2 punkt 3 punkt 3 punkt 5 punkt 4 punkt 4 punkterna 5 och 6 punkt 6 2 kap. 5 § 2 kap. 4 § tredje stycket 2 kap. 6 § 2 kap. 8 § första stycket punkt 1 punkt 3 punkt 2 punkt 5 punkterna 3 och 4 punkt 6 2 kap. 7 § 2 kap. 6 § och ny 2 kap. 8 § Ny

2 kap. 9 § 2 kap. 8 § första stycket

punkt 1 punkt 1 punkt 2 punkt 2 punkt 3 punkterna 3 och 4 punkt 4 från punkt 1 punkt 5 punkt 5 punkt 6 punkt 6 2 kap. 10§ 2 kap. 4 § andra stycket och 2 kap. 8 § andra stycket

Från NLSK till GLSK

3 kap. 3 kap. 1 § första stycket 2 kap. 10 § första stycket punkt l punkt 1 punkt 2 punkt 2 punkt 3 punkt 3 punkt 4 2 kap. 16 § tredje stycket punkt 5 2 kap. 10 § första stycket punkt 4 första delen och Ny punkt 6 delar av 2 kap. 10 § andra stycket punkt 7 2 kap. 3 § 3 kap. 1 § andra stycket första 2 kap. 10 § tredje stycket meningen andra meningen 2 kap. 10 § första stycket punkt 4 andra delen 3 kap. 2 § 2 kap. 12 § 3 kap. 3 § 2 kap. 18 § 3 kap. 4 § Delvis 2 kap. 14 § första stycket 3 kap. 5 § 2 kap. 15 § 3 kap. 6 § första stycket 2 kap. 19 § första och andra styckena 3 kap. 6 § andra stycket punkt 1 2 kap. 20 § första stycket punkt 2 Ny 3 kap. 6 § tredje stycket 2 kap. 19 § tredje stycket

Från NLSK till GLSK

3 kap. 7 § 2 kap. 16 § fjärde stycket

3 kap. 8 § 2 kap. 16 § första stycket

3 kap. 9 § första stycket 2 kap. 24 § första stycket 3 kap. 9 § andra stycket 2 kap. 24 § andra stycket 3 kap. 10 § 2 kap. 21 § 3kap. 11§ 2 kap. 22 § första stycket tredje meningen 4 kap. 4 kap. 1 § första stycket punkt 1 2 kap. 25 § första stycket punkt 2 Ny punkterna 3-5 2 kap. 25 § första stycket 4 kap. l § andra stycket 2 kap. 25 § tredje stycket

4 kap. 2 §första stycket 2 kap. 26 § första-tredje

styckena 4 kap. 2 § andra stycket 2 kap. 26 § fjärde stycket första delen 5 kap.

5 kap. 1 §första-tredje Ny, motsvarar bl.a.

styckena 3 kap. 4 § första stycket, 3 kap. 13 § första stycket, 3 kap. 14 § första stycket, 3 kap. 17 § första stycket 3 kap. 19 § första stycket 5 kap. 1 § fjärde stycket 3 kap. 9 § första stycket

348 Från NLSK till GLSK

5 kap. 2 § Delvis 3 kap. 4 § tredje stycket andra ledet 5 kap. 3 § punkt l 3 kap. 5 § punkt l punkt 2 Jfr bl.a. 3 kap. 5 § punkt 2 och 3 kap. 13 § andra stycket första meningen punkt 3 3 kap. 4 § fjärde stycket 5kap.4§ 3 kap. 5 § punkt 3 och delvis 3 kap 9 § andra-tredje styckena 5 kap. 5§ 3 kap. 7 § första stycket

6 kap. 6 kap. 1 § Ny, motsvarar delvis 3 kap. 22 § och 23 § punkterna l och 2 6 kap. 2 § punkt l 3 kap. 23 § punkt 1 punkt 2 Ny, motsvar delvis 3 kap. 23 § punkt 2 6kap.3§ Ny, motsvarar delvis 3 kap. 22 § 6kap.4§ 3kap.2l§ 6kap. 5 § Ny motsvarar delvis , 3 kap. 25 a § 6kap. 6§ 3 kap.26a§

Från NLSK till GLSK 349

6 kap. 7 § punkt 1 3 kap. 22 § tredje stycket tredje meningen och 3 kap. 5 a § fjärde stycket punkt 2 Ny 6kap. 8§ Delvis 3 kap. 27 § första-andra styckena 6kap. 9§ 3 kap. 27 § sjätte stycket

7 kap. 7kap.1§ Delvis 3 kap. 32 Tredje a stycket r1ytt. 7 kap. 1 a § 3 kap. 32 § c 7 kap. 2-7 §§ Nya 7kap.8§ 3 kap. 45 och 46

8 kap. 8 kap. l § 3 kap. 17 § a 8 kap. 2 § 3 kap. 48 § 8 kap. 3 § 3 kap. 15 § första stycket 8 kap. 4 § Ny 8 kap. 5 § punkt 1 3 kap. 4 § tredje stycket första ledet punkt 2 3 kap. 13 § tredje stycket punkt 3 3 kap. 20 §

Från NLSK till GLSK

8kap.6§ Ny, jfr 9 a § skogskontolagen 1954:142

9 kap. 9 kap. 1 § 3 kap. 32 b § 9 kap. 2 § första stycket 3 kap. 22 a § första stycket 9 kap. 2 § andra stycket Delvis ny,jfr 3 kap. 22 a § tredje stycket. 9kap.3§ Delvis 3 kap. 27 a § andra stycket 9kap.4§ Delvis 3 kap. 22 a § första stycket och 27 a § andra stycket

10 kap. 10 kap. 1 § 3 kap. 50§ 10 kap.2§ Ny. jfr delvis 3 kap. 63 § andra stycket 10 kap. 3 § 3 kap. 15 § tredje stycket

11 kap. 11kap.1§ 3 kap. 58 § första stycket första delen 11 kap. 2 § första stycket 3 kap. 58 § första stycket andra delen andra stycket 3 kap. 47 § första stycket tredje stycket 3 kap. 22 a § m.fl.

Från NLSK till GLSK 351

llkap.3§ Ny l1kap.4§ Ny 11kap.5§ Delvis 3 kap. 56 och 60 11kap.6§ Ny 1lkap.7§ 3 kap. 22 § femte stycket 3 kap. 25 a § femte stycket 3 kap. 26 a § tredje stycket 3 kap. 57 § andra stycket tredje-sjunde meningarna 11kap.8§ Ny,jfr bl.a. 3 kap. 15 § andra stycket 12 kap. 12 kap. l § 3 kap. 59 § 12 kap. 2 § 3 kap. 53 § 12 kap. 3 § Ny

12 kap. 4 § första stycket Ny,jämför bl.a. 3 kap. 29 §

12 kap. 4 § andra stycket 3 kap. § 4 a 12 kap. 4 § tredje stycket Ny 12 kap. 5§ 2kap.27§

13 kap. 13 kap. 1 § första stycket 2 kap. 32 § Första stycket 13 kap. 1 § andra stycket Ny 13 kap. 2 § Delvis ny,jfr 2 kap. 33 §

Från NLSK till GLSK

13 kap. 3§ Ny

14 kap 14 kap. 1 § första stycket 3 kap. 62§ 14 kap. 1 § andra stycket 2 kap. 31 § 14 kap. 2§ Ny, jämför 2 kap. 34 § och 3 kap. 64 § första stycket 14 kap. 3§ 2 kap. 9 § 14 kap. 4§ 2 kap. 26 § sjätte stycket

14 kap. 5 § Ny,jämför 3 kap. 26 3 kap.

37 § och 3 kap. 43 §

14 kap. 6§ Delvis ny, jämför 3 kap. 50 a §

14 kap. 7§ 3 kap. 64 § andra stycket 14 kap. 8 § 3 kap. 3 § 14 kap. 9§ 4kap.5§

15 kap. 15 kap.1§ 4 kap. 2 § 15 kap.2§ Ny

15 kap. 3 § 3 kap. 27 a § första stycket

15 kap.4§ Delvis jämför 4 kap. l §

ny, 15kap.5§ Ny 15 kap.6§ Jämför bl.a 3 kap. 22 a § fjärde stycket

Från NLSK till GLSK 353

15 kap. 7§ 2 kap. 26 § fjärde stycket 15 kap. 8§ Ny 15 kap.9§ Delvis jämför 4 kap. 6 § ny, 15 kap. 10§ 4 kap. 11 § 15 kap. 11 § 4 kap. 13 §

12 18-0455

22 Författningskommentar

22.1 Lagen 1998:000 självdeklaration

om

och kontrolluppgifter

Innehållsförteckning

Enligt Statsrådsberedningens promemoria Några riktlinjer för författningsspråket PM 1994:4 bör längre författningar förses med en innehållsförteckning och ibland även ett register. Dessa bör, när de

förekommer, betraktas ett redaktionellt tillägg författningens

som av utgivare och inte vara en del av författningen.

NLSK föreslås bli försedd med en innehållsförteckning över de

femton kapitel som förslaget innehåller. Kapitlen har indelats i olika avsnitt med rubriker. Även dessa rubriker bör i innehållsegna anges förteckningen.

l kap. Allmänna bestämmelser

I detta kapitel definieras termema självdeklaration och särskild

uppgift. Vidare framgår att kontrolluppgift skall lämnas till ledning

för vissa förfaranden. I kapitlet anges lagens tillämpningsområde och klargörs att övriga tenner och uttryck i NLSK har samma innebörd som i vissa angivna lagar. Här ges också regler om vilken skattemyndighet är behörig som att fatta beslut i ett ärende enligt NLSK. Även Riksskatteverkets beslutsbefogenhet anges här.

Lagens tillämpningsområde

1§

Första stycket. Bestämmelsen i punkt 1 är hämtad från l kap. 1 § och 2 kap. 1 § LSK. 1 kap. 1 § LSK infördes vid lagens tillkomst. I

356 Författningskommentar

båda lagarna finns bestämmelser om hur de uppgifter skall lämnas som behövs för taxering enligt TL. Bestämmelserna i NLSK är avsedda att vara uttömmande vad gäller uppgiftsskyldigheten för taxeringen. Punkt 2 är Bestämmelser denna uppgiftsskyldighet finns ny. om i 2 kap. 25 LSK och i utredningens förslag i 4 kap. 1 § och 13 kap. l § andra stycket NLSK. Punkt 3 är Hänvisningen avser de bestämmelser om särskild ny. uppgiftsskyldighet för vissa stiftelser och föreningar som i dag finns i 2 kap. 26 § LSK och i utredningens förslag finns i 4 kap. 2 som 14 kap 4 § och 15 kap. 7 § NLSK. Punkt 4 motsvarar delvis 3 kap. l § LSK. Kontrolluppgiftskyldigheten i NLSK har utvidgats i den meningen att kontrolluppgift skall lämnas enligt NLSK förutom till ledning för taxering, även för beskattning enligt reglerna om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta och beräkning av PGI. Motsvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet var tidigare intagna i lagen om 1991:586 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta respektive i lagen 1959:551 om beräkning av pensionsgrundande inkomst enligt lagen 1962:381 om allmän försäkring. Punkt 5 är ny. Enligt 3 kap. 63 § LSK kan Riksskatteverket föreskriva att kontrolluppgift skall lämnas till ledning vid beloppets eller förrnånens beskattning utomlands. Enligt NLSK skall kontrolluppgiñ enligt 5 kap. 1 § och 6 kap. l § lämnas ersättning som har betalats ut om

till fysisk oavsett om denne är bosatt i Sverige eller inte se

person 10 kap. 2 § NLSK. Sådana uppgifter lämnas dels för den interna kontrollen av mottagarens skatterättsliga hemvist, dels med anledning av Sveriges åtaganden gentemot andra länder. I det senare fallet således till ledning för beskattning i andra länder. Av andra stycket, som är nytt, framgår att NLSK även innehåller bestämmelser med anknytning till de i första stycket uppräknade uppgiftsskyldighetema. Härmed avses bl.a. bestämmelser om förbindelse att lämna kontrolluppgift 9 kap.l-3 §§, insyn i depå och på konto 9 kap. 4 §,

uppgiftslämnares skyldighet att lämna meddelande om uppgifter

har lämnats till Skattemyndigheten 12 kap. 1 §, skyldigheten som

att lämna sådana uppgifter till kontrolluppgiftslämnaren att han kan

fullgöra sin uppgiftsskyldighet 12 kap. 4 §, bestämmelser om anstånd 13 kap. m.m.

SOU 1998: 12 Författningskommentar 357

Definitioner

2§

Första meningen har sitt ursprung i 1 kap. 2 § LSK . Hänvisningen till de lagar där termer och uttryck har samma innebörd som i NLSK har redigerats om. De lagar som räknas upp i 1 kap. 1 § första stycket TL innehåller de materiella bestämmelser som grundar uppgiftsskyldigheten enligt NLSK. Det är naturligt att tenner och uttryck skall ha samma innebörd i den materiella lagen som iden lag som reglerar deklarationsskyldigheten. Hänvisningen till mervärdesskattelagen 1994:200, ML, är en följd av bestämmelsen i 10 kap. 31 § skattebetalningslagen 1997:483, SBL om redovisning av mervärdesskatt i självdeklaration för vissa verksamheter.

Beslutande myndighet

3§

Bestämmelsen är ny. I nu gällande LSK finns ingen bestämmelse som anger vilken skattemyndighet som är behörig att fatta beslut enligt LSK. Beslut att förelägga någon att lämna självdeklaration, att komplettera en lämnad självdeklaration eller att lämna uppgift skall en

alltid kunna fattas av den skattemyndighet som kan fatta beslut enlig

2 kap. 1-3 och 5 SBL. Det innebär att den som föreläggs att lämna självdeklarationen eller uppgiften är den beslutet rör och att som det är det som avgör vilken skattemyndighet som är behörig att fatta

beslut om föreläggande, m.m. Exempel: Är den skall föreläggas lämna uppgift, A,

som att en fysisk person är det Skattemyndigheten i det län där han författningsenligt skall vara folkbokförd den 1 november året före det år beslutet skall fattas är behörig att fatta beslutet 2 kap. 1 § som första stycket SBL. I 2 kap. 1 § andra stycket bestämmelse för den SBL ges en som inte skall ha varit folkbokförd i Sverige den 1 november året före beslutsåret och i tredje stycket för den som har väsentlig anknyten ning till Sverige. Finns ingen behörig skattemyndighet enligt 2 kap.

358 F örfattningskommentar SOU 1998: 12

1 § första-tredje styckena, 3 § eller 5 § SBL kan beslut rör som en fysisk person alltid fattas av Skattemyndigheten i Stockholms län. Andra stycket. Den skattemyndighet, som vill förelägga en person, A, att lämna uppgifter om en person, som är känd, och där Skattemyndigheten enligt 2 kap. l-3 och 5 SBL är behörig att fatta beslut avseende B skall alltid kunna utfärda föreläggande för A att lämna uppgifter om B. Skattemyndigheten behöver därmed inte uppdra någon annan skattemyndighet att fatta beslut föreläggande i dess ställe. om Exempel: Skattemyndigheten i Stockholms län behöver inhämta uppgifter från A i Gävleborgs län ränta B har betalat till A. om som Skattemyndigheten i Stockholms län är behörig att fatta beslut rörande B men inte rörande A. Skattemyndigheten i Stockholms län är dock enligt detta stycke behörig att utfärda föreläggandet för A att inkomma med uppgifter B. om Befogenheten för skattemyndighet att enligt 1 kap. 3 § andra stycket NLSK förelägga någon att lämna uppgifter omfattar alla de förelägganden som kan utfärdas med stöd av NLSK.

4§

Bestämmelsen infördes i 1 kap. 3 § LSK vid lagens tillkomst. Riksskatteverket omfattas inte av begreppet skattemyndighet. Verket hade redan enligt 18 och 51 taxeringslagen 1956:623, GTL, befogenhet att meddela förelägganden. Riksskatteverket ges även enligt NLSK befogenhet att meddela förelägganden.

2 kap. Skyldighet att lämna självdeklaration m.m.

I andra kapitlet NLSK har samlats alla de bestämmelser av vilka det framgår vem som är skyldig att lämna en självdeklaration och när den senast skall lämnad, vilken typ deklaration skall vara av som lämnas, allmän eller särskild, och när den förtryckta blanketten för allmän självdeklaration skall ha sänts ut.

Av 2 kap. 8 § framgår, att den fysiska person för vilken det har

förtryckts en blankett för allmän självdeklaration där alla förtryckta uppgifter i inkomstslagen tjänst och kapital samt underlag för statlig fastighetsskatt är korrekta och som inte på grund av andra omständigheter skall lämna en allmän självdeklaration, inte skall behöva

SOU 1998: 12 Författningskommentar 359

underteckna och lämna deklarationen till skattemyndigheten. Kommer inte någon rättelse eller ytterligare uppgift till skattemyndigheten, sker taxering i enlighet med uppgifterna i den förtryckta blanketten. Samma gäller i tillämpliga delar för svenskt dödsbo.

självdeklaration

1§

Första stycket första meningen motsvarar till viss del 2 kap. 2 § första stycket första delen LSK. Formulär for självdeklaration kan vara av två slag: allmän respektive särskild självdeklaration. Första stycket andra meningen är ny. Allmän självdeklaration skall alltid lämnas av fysisk person och svenskt dödsbo, medan värdepappersfond och annan juridisk person än svenskt dödsbo alltid skall lämna en särskild självdeklaration. Vilket formulär som skall användas är därmed inte längre kopplat till vad deklaranten skall redovisa i deklarationen utan till dennes juridiska status. Andra stycket motsvarar 2 kap. 2 § första stycket andra delen och andra stycket LSK. Efter särskilt medgivande av Riksskatteverket eller skattemyndighet som Riksskatteverket bestämmer, kan en självdeklaration lämnas i form av ett elektroniskt dokument. I andra stycket anges vad som är ett elektroniskt dokument. Definitionen av ett elektroniskt dokument härstammar ursprungligen från Lagrådets förslag till utformning 12 § tullagen av a 1987:1065 återgivet i prop. 1989/90:40 tullregisterlag om m.m., en

formulering som godtogs av departementschefen och riksdagen. Den nuvarande formuleringen i LSK tillkom efter förslag

av

Lagrådet återgivet i prop. 1996/97:100. Samma lydelse finns även

i 10 kap. 26 § SBL.

2§

Bestämmelsen i första stycket om vilken dag självdeklarationen senast skall vara inlämnad finns i dag i 2 kap. 28 § LSK. Senaste inlämningsdag för en självdeklaration är enligt 2 § första stycket NLSK den 2 maj under taxeringsåret. Samma deklarations-

360 Författningskommentar SOU 1998: 12

dag gäller därmed oavsett om den skattskyldige skall lämna en allmän eller en särskild självdeklaration. Föreskriften i första stycket om var en deklaration skall lämnas motsvaras av 2 kap. 29 § LSK. Andra stycket är nytt. Enligt detta stycke skall den fysiska person som vistas utomlands vid deklarationstidpunkten den 2 maj och vars utlandsvistelse inte endast är tillfällig, lämna självdeklarationen senast den 31 maj under taxeringsåret. Bestämmelsen är tillämplig dels den som skatterättsligt är bosatt i Sverige, dels den som är skattskyldig här i landet endast för viss inkomst. Med att vistelsen utomlands inte endast är tillfällig avses för den är bosatt i Sverige att han befinner sig utomlands en längre tid, som t.ex. för studier eller för arbete.

3§

Bestämmelsen i första stycket motsvarar delvis 2 kap. 11 § andra stycket LSK. En förtryckt blankett för förenklad självdeklaration grundad innehållet i inkomna kontrolluppgifter och övriga av skattemyndigheten kända uppgifter sänds fr.o.m. 1995 års taxering ut till samtliga berörda skattskyldiga före den 15 april taxeringsåret prop. 1992/93:86. Av 3 § första stycket framgår att de uppgifter som i dag fortrycks blanketten för den förenklade självdeklarationen i framtiden komatt förtryckas för alla fysiska och svenska dödsbon i en mer personer blankett för allmän självdeklaration. Bestämmelsen i andra stycket är ny. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer beslutar vilka av de uppgifter som avses i 3 kap. 1 § NLSK som skall förtryckas på deklarationsblanketten. Se vidare kommentaren till 3 kap. 1 § NLSK.

Skyldighet för fysisk person och svenskt dödsbo att lämna allmän självdeklaration

Reglerna om fysiska personers och svenska dödsbons deklarationsskyldighet har samlats i 2 kap. 4-8 NLSK.

i i

F örfattningskommentar 361

4§

Av paragrafen framgår när en fysisk person är skyldig att lämna en

självdeklaration. Skyldigheten är beroende av dels vilket inkomstslag hans inkomst är hänförlig till, dels storleken av inkomsten punkterna 1-2 och 4. I paragrafen anges också när en fysisk person

är skyldig att deklarera förmögenhet punkt 3 och för vilka andra skatter självdeklarationen är grunden för taxering och beskattning punkterna 5 och 6. Av 2 kap. 7 och 8 framgår dock att det finns vissa undantag från deklarationsskyldigheten. Punkt 1 motsvarar 2 kap. 4 § första stycket punkterna 1 och 2

LSK. Bestämmelsen innehåller huvudregeln för fysiska dekpersoners

larationsskyldighet. Deklarationsskyldigheten för en fysisk person

som har varit bosatt i Sverige under hela beskattningsåret är i denna punkt kopplad till ett belopp som motsvarar det kommunala grundavdraget. Sådant avdrag medges endast från vissa tjänsteintäkter och från inkomst av aktiv näringsverksamhet. Grundavdraget uppgår för

närvarande till lägst 24 procent av basbeloppet enligt lagen

1962:381 om allmän försäkring. Den som inte når upp till denna sammanlagda bruttointäkt under beskattningsåret är inte heller dek-

larationsskyldig. Principen att koppla deklarationsskyldigheten till

en viss procent av basbeloppet infördes 1990/91 :5. genom prop. Den som under beskattningsåret har uppburit inkomst, förmån eller ersättning m.m., för vilken det i 32 § 1 första stycket h mom.

och i kommunalskattelagen 1928:370,KL, särskilt föreskrivs att den skall beskattas intäkt tjänst eller uppburit intäkt

som av som av

passiv näringsverksamhet, är skyldig att lämna självdeklaration

en

när bruttointäkten har uppgått till sammanlagt minst 100 kr. För dessa intäkter medges nämligen inte kommunalt grundavdrag.

Definitionen av aktiv näringsverksamhet framgår 11 kap. 3 § av

första stycket a lagen 1962:381 om allmän försäkring. Inkomst av

näringsverksamhet här i landet i vilken den skattskyldige har arbetat i inte oväsentlig omfattning utgör aktiv näringsverksamhet. Den som

i sin näringsverksamhet inte uppfyller aktivitetskravet bedriver pas-

siv näringsverksamhet 2 § lagen 1990:659 särskild löneskatt

om vissa förvärvsinkomsted. Om verksamheten är aktiv eller passiv

har alltså betydelse för om den skattskyldige skall erlägga egen-

avgifter eller särskild löneskatt.

Punkt 2 motsvarar 2 kap. 4 § första stycket 3 LSK. Även rän-

om ta för vilken kontrolluppgift enligt 6 kap. 2 § 1 och 2 NLSK inte lämnas skall deklareraras när den sammanlagt har uppgått till minst

362 Författningskommentar

100 kr, är den enligt 19 § KL inte skattepliktig så länge räntan sammanlagt inte uppgår till 500 kr. Punkt 3 motsvarar 2 kap. 4 § första stycket 5 LSK. Den fysiska vid beskattningsårets utgång har person som skattepliktiga förmögenhetstillgångar enligt lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt ,SFL, vilkas värde sammanlagt överstiger 900 000 kr skall lämna självdeklaration och ange alla tillgångar en och skulder i självdeklarationen. Ett barn skattepliktiga förmögenhetstillgångar vid beskattvars ningsårets utgång har uppgått till mer än 900 000 kr skall därmed lämna självdeklaration jfr 2 kap. 5 § NLSK och 21 § andra en egen stycket andra meningen SFL. Av betydelse för fysisk deklarationsskyldighet är en persons också 8 § SFL. Enligt denna bestämmelse kan en fysisk person i fråskyldigheten att betala skatt för förmögenhet under vissa förga om utsättningar likställas med ägare utan att äganderätten till viss egendom tillkommer honom. Punkt 4 motsvarar 2 kap. 4 § första stycket 4 LSK. Punkt 5 motsvarar 2 kap. 4 § första stycket 6 andra delen LSK Punkt 6 motsvarar 2 kap. 4 § första stycket 6 första delen LSK.

5§

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 4 § tredje stycket LSK. Den innebär att när de skattepliktiga förmögenhetstillgångar för vilka fysisk är skattskyldig, tillsammans med de personers en person förmögenhetstillgångar han i förekommande fall skall sambesom skattas med enligt 21 § SFL, överstiger 900 000 kr är han också

skyldig att i deklarationen redovisa sina förmögenhetstillgångar och

skulder. Är det ett hemmavarande underårigt barn han skall sambeskattas med skall barnets tillhan i sin egen deklaration redovisa gångar och skulder barnet inte skall lämna en egen självdeklaraom tion jfr 2 kap. 4 § 3 och 3 kap. 1 § andra stycket NLSK samt 21 § andra stycket andra meningen SFL.

6§

Punkt 1 motsvarar 2 kap. 8 § första stycket 3 LSK. Den innebär att ett svenskt dödsbo inte behöver lämna självdeklaration om boet inte har annan inkomst än sådan inkomst av kapital

Författningskommentar 363

från vilka skatteavdrag skall göras enligt 5 kap. 8 § SBL eller om bruttointäkten av andra forvärvskällor inte kommer i upp sammanlagt minst l00 kr. Vad som är svenskt dödsbo framgår av 53 § 3 mom. KL, 6 § 3 mom. SIL och 6 § SFL. Bestämmelsen har, vad avser kapitalbeskattningen för fysiska personer, sin motsvarighet i 2 kap 4 § 2 NLSK. Även ränta for vilken kontrolluppgift enligt 6 kap. 2 § l och om 2 NLSK inte lämnas skall deklareras när den sammanlagt har uppgått till minst 100 kr, är den enligt 19 § KL inte skattepliktig så länge räntan sammanlagt inte uppgår till 500 kr. Punkt 2 har sin motsvarighet i 2 kap. 8 § första stycket 5 LSK. Svenskt dödsbo skall lämna en självdeklaration när dess skattepliktiga tillgångar enligt SFL vid beskattningsårets utgång överstiger fribeloppet. Punkterna 3 och 4 har sin motsvarighet i 2 kap. 8 § första stycket 6 LSK. Ett svenskt dödsbo kan vara skyldigt att erlägga statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt pensionsmedel och särskild löneskatt pensionskostnader. Fastställande underlaget för dessa skatter av ingår i den årliga taxeringen 1 kap. 1 § första stycket 4-6 TL .

Undantag från skyldighet att lämna allmän självdeklaration

7§

Första och andra styckena motsvarar innehållsmässigt 2 kap. 6 §

första stycket LSK. En redaktionell ändring har skett texten. av

Den som är folkpensionär är inte deklarationsskyldig in-

om

komsten av tjänst endast består av folkpension och pensionstillskott

eller allmän tilläggspension inte är större än pensionstillskottet. som

Detta under förutsättning att pensionären inte heller har inkomst

av

aktiv näringsverksamhet. Deklarationspliktsgränsen bestäms därmed

av pensionens höjd i förhållande till basbeloppet. Betämmelsen i tredje stycket motsvarar 2 kap. 6 § andra stycket

LSK. Den infördes år 1976 i förtydligande syfte prop. 1976/77:45.

Deklarationspliktsgänsema gäller även för svenskt dödsbo enligt fjärde stycket.

364 Författningskommentar

8§

Bestämmelsen är ny. Paragrafen har forrnulerats i enlighet med utredningens förslag att den fysiska och det svenska dödsbo som inte har andra person intäkter eller kostnader än dem har förtryckts på blanketten för som den allmänna självdeklarationen i inkomstslagen tjänst och kapital inte skall behöva underteckna blanketten och lämna den till skatte-

myndigheten de förtryckta uppgifterna är korrekta. Samma gäl-

om ler när de förtryckta uppgifterna om underlag för fastighetsskatt är

korrekta se avsnitt 4.3.2 och 193.4.

Undantag från deklarationsskyldigheten gäller alltså inte för den

har haft inkomst näringsverksamhet eftersom uppgifter om

som av sådan inkomst inte förtrycks eller närstående till företagsledare m.fl. har att lämna uppgifter enligt 3 kap. 9 och 10 §§ NLSK. som Undantaget gäller inte heller den som har inkomst av kapital där skatteavdrag inte skall göras enligt 5 kap. 8 § SBL, den som har varit bosatt utomlands någon del av året, den som skall redovisa skattepliktiga förmögenhetstillgångar i deklarationen eller den för vilken underlag för avkastningsskatt på pensionsmedel eller särskild löne-

skatt på pensionskostnader skall fastställas.

Den har varit bosatt utomlands under någon del av året är som undantagen från skyldigheten att lämna självdeklaration under en förutsättning, nämligen denne endast skall taxeras för statlig om fastighetsskatt och underlaget för skatten har förtryckts med rätt belopp i blanketten.

Skyldighet för juridisk person än svenskt dödsbo och för annan värdepappersfond att lämna särskild självdeklaration

9 § första stycket

I punkter räknas de skattskyldiga upp för vilka en obligatorisk sex deklarationsskyldighet föreligger. Deklarationsskyldigheten anknyter nära till bestämmelserna om skattskyldighet i 6 och 7 SIL samt 6 och 8 SFL. Det är naturligt eftersom skattskyldighet är en primär förutsättning för deklarationsskyldighet. Punkt 1 är till viss del överflyttad från 2 kap. 8 § första stycket 1 LSK. I punkten de skattskyldiga for vilka deklarationsplikt anges en föreligger de har haft någon inkomst eller inte. Det inneoavsett om

Författningskommentar 365

bär att deklarationsskyldighet föreligger även om avdragsgilla kostnader överstiger skattepliktiga intäkter, likaså om någon verksamhet inte har utövats under beskattningsåret. Aktiebolag och ekonomiska föreningar är ovillkorligt deklarationsskyldiga. Stiftelse, fond eller inrättning som har till huvudsakligt ändamål att tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska intressen är ovillkorligt deklarationsskyldiga. I lagtexten används termen familjestiftelse. Termen får sin definition genom en hänvisning till 8 § tredje stycket SFL. Punkt 2 motsvarar 2 kap. 8 § första stycket 2 LSK. Det statliga grundavdraget för ideell förening som avses i 7 § 5 mom. första stycket SIL är 15 000 kr 8 § andra stycket SIL. Deklarationspliktsgränsen har bestämts till samma belopp. Punkt 3 motsvarar 2 kap. 8 § första stycket 3 och 4 LSK. Texten har genomgått en redaktionell ändring med anledning av att förvärvskällebegreppet för juridiska personer har ändrats i samband med skatterefonnen år 1990. Efter skattereformen beskattas juridiska personer, förutom dödsbon, bara för inkomst närav ingsverksamhet och alla inkomster hänförs till en förvärvskälla. Handelsbolag är inte ett eget skattesubjekt. I stället beskattas bolagsmännen för bolagets vinst. Deklarationsskyldigheten inträder så snart bruttointäkten under beskattningsåret har uppgått till minst 100 kr. Den ovillkorliga deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsföretag deklarationsskylersätts av en dighet vid en bruttointäkt minst 100 kr under beskattningsåret. Deklarationsskyldigheten för sparbanker och ömsesidiga skadeförsäkringsföretag faller därmed under denna punkt. Punkt 4 är hämtad från 2 kap. 8 § första stycket 1 LSK. Mot bakgrund av att värdepappersfond utgör ett särskilt skattesubjekt vid inkomsttaxeringen, trots att den inte är en självständig

juridisk person i civilrättslig mening, har införts bestämmelse att

en självdeklaration skall lämnas för fonderna prop. 1974: l 81 s. 39 och 46. Punkt 5 motsvarar till viss del 2 kap. 8 § första stycket 5 LSK. Vilka juridiska personer är skattskyldiga till statlig förmösom genhetsskatt framgår av 6 och 8 SFL. För att utröna om en juridisk person är skyldig att lämna en självdeklaration över förmögenhetstillgångar måste först fastställas om den juridiska personen är skattskyldig enligt SFL och därefter värdet av de skattepliktiga tillgångarna.

366 F Örfattningskommentar SOU 1998: 12

Punkt 6 motsvarar 2 kap 8 § första stycket 6 LSK. En juridisk person kan vara skyldig att erlägga statlig fastighetsskatt, avkastningsskatt pensionsmedel och särskild löneskatt pensionskostnader. Fastställande av underlaget för dessa skatter ingår i den årliga taxeringen 1 kap. l § första stycket 4-6 TL.

Inkomst eller förmögenhet är undantagen från beskattning som i Sverige

10§

Första meningen motsvarar 2 kap. 4 § andra stycket första meningen och 8 § andra stycket första meningen LSK. I 2 kap. 4-7 samt 2 kap. 9 § 2-3 och 5 NLSK föreskrivs att deklarationsskyldigheten för där uppräknade fysiska och juridiska personer är beroende av att den skattepliktiga inkomsten eller förmögenheten har uppnått ett visst belopp. För dem och för dejuridiska personer för vilka undantag från deklarationsskyldigheten har medgetts grund att viss inkomst eller förmögenhet inte är skatav tepliktig finns denna bestämmelse. Förutsättningen för deklarationsskyldigheten är därmed att de är skattskyldiga. Skattskyldigheten framgår 53 och 54 KL med av anvisningar, 6 och 7 SIL samt 6-8 SFL. Till den del skattskyldighet inte föreligger enligt i stycket uppräknade lagar föreligger inte heller någon deklarationsskyldighet. Detta har betydelse bl.a. för de stiftelser som yrkar att bli frikallade för viss inkomst eller förmögenhet. Den inkomsten och förrnögenheten skall i stället redovisas i en särskild uppgift enligt 4 kap. 2 § NLSK. Dejuridiska personer som räknas i 2 kap. 9 § 1 och 4 är allupp tid deklarationsskyldiga oberoende om de har haft någon intäkt eller

inte. Deklarationsskyldighet föreligger de inte har bedrivit

även om någon verksamhet under beskattningsåret.

10 § andra meningen

Bestämmelsen, som hittills har varit placerad i 2 kap. 4 § andra stycket andra meningen och 2 kap. 8 § andra stycket andra meningen LSK, tillkom så sent som år 1990 i förtydligande syfte. Det förhållandet att en inkomst eller förmögenhet är skattefri grund av ett dubbelbeskattningsavtal innebär inte att den inte skall räknas med

Författningskommentar 367

vid bedömningen av deklarationsskyldigheten prop. 1990/91:5 s. 1 15-116.

3 kap. Självdeklarationens innehåll

Gemensamma bestämmelser självdeklaration om

1§

Första stycket punkt 1 motsvarar delvis 2 kap. 10 § första stycket 1 LSK där det anges vilka personliga uppgifter självdeklaration en skall innehålla. l NLSK anges endast att en självdeklaration skall innehålla den skattskyldiges nödvändiga identifikationsuppgifter. Vilka dessa identifikationsuppgifter är föreslås anges i verkställighetsföreskrifter. Det medför att behovet av att ändra uppgifterna lättare kan tillgodoses. Det är önskvärt bl.a. med hänsyn till de ändrade tekniska förhållanden kan komma i framtiden, t.ex. möjligheten som genom att lämna självdeklaration på elektronisk väg. Punkt 2 motsvarar 2 kap. 10 § första stycket 2 LSK. Punkt 3 motsvarar 2 kap. 10 § första stycket 3 LSK. Punkt 4 motsvarar 2 kap. 16 § tredje stycket LSK. Skattemyndigheten kan besluta att mervärdesskatten skall redovisas i skatteen deklaration om den skattskyldige begär det eller om det finns särskilda skäl 10 kap. 11 och 31 SBL. Punkt Den nuvarande bestämmelsen återfinns i 2 kap. 10 § första stycket 4 LSK och ändrades i samband med tillkomsten av la-

gen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt. Den som har skattepliktiga förmögenhetstillgångar vilkas sammanlagda värde överstiger fribeloppet, skall redovisa alla tillgångar

och skulder i självdeklarationen. Samma gäller for och var en av dem som skall sambeskattas, när deras skattepliktiga förmögenhetstillgångar tillsammans överstiger fribeloppet. Detta medför att skyldigheten att lämna en självdeklaration enligt 2 kap. 4 § 5 6 § 2 och 9 § 5 NLSK samt de uppgifter som skall finnas i självdeklarationen överensstämmer. Bestämmelsen i punkt 6 motsvarar delar 2 kap. 10 § andra av stycket LSK. l självdeklarationen skall anges de uppgifter besom hövs för att beräkna de olika skatterna och den pensionsgrundande inkomsten. Bestämmelsen i punkt 7 motsvarar 2 kap. 3 § LSK.

368 Författningskommentar SOU 1998: 12

Här framgår att den deklarationsskyldige måste redovisa alla de uppgifter som Skattemyndigheten behöver för att fatta riktiga beslut enligt den materiella skattelagstiftningen. riktig taxering För att en skall kunna ske och ett därpå fattat beskattningsbeslut skall vara riktigt måste Skattemyndigheten få kännedom alla förhållanden om som är av betydelse för taxeringen. Uppgiftsskyldigheten styrs därmed ytterst av den materiella skattelagstiftningen. Den skattskyldige måste redovisa hur han har kommit fram till ett yrkande för att det objektivt sett skall kunna fastställas att han uppfyller förutsättningarna för att erhålla det yrkade avdraget. Likaså måste han upplysa om intäkter som han anser vara skattefria men där det finns utrymme för olika uppfattningar i frågan. Uppgiftsskyldigheten enligt punkt 7 kan ha avgörande betydelse när det gäller att bedöma om den skattskyldige har lämnat sådan oriktig uppgift som kan medföra skattetillägg enligt 5 kap. TL. Samma gäller enligt utredningens förslag för den som underlåter att komma med en självdeklaration när de förtryckta uppgifterna i inkomstslagen tjänst eller kapital eller uppgifter om underlag för statlig fastighetsskatt inte är korrekta.

Andra stycket

Bestämmelsens första mening motsvarar 2 kap. 10 § tredje stycket LSK. Den andra meningen är hämtad från 2 kap. 10 § första stycket 4 andra delen. Ett barn vars skattepliktiga förrnögenhetstillgångar överstiger fribeloppet är deklarationsskyldigt för dessa enligt 2 kap. 4 § 3 NLSK. Skall barnet inte lämna egen självdeklaration skall dess tillgångar och skulder räknas i föräldrarnas skattepliktiga förrnögenheter 21 § SFL.

Ändringar och tillägg i allmän självdeklaration

2§

Bestämmelsen motsvarar till viss del 2 kap. 12 § LSK . Bestämmelsen är, tillsammans med 2 kap. 8 av grundläggande betydelse för den som har fått en förtryckt blankett för allmän självdeklaration men för vilken någon uppgift är felaktig eller saknas. Den som får en sådan blankett är skyldig att göra den ändring eller

SOU 1998: 12 F örfattningskommentar 369

det tillägg behövs blanketten. Deklarationen skall sedan som lämnas till skattemyndigheten. Den underlåter att korrigera felaktig deklaration kan påsom en föras skattetillägg enligt 5 kap. TL och kan göra sig skyldig till skattebrott enligt skattebrottslagen.

Uppgift fdr beräkning socialavgifter i form av egenavgifter av

3§

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 18 § LSK. Skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter kan normalt inte avtalas bort. Ett undantag finns dock. En arbetstagare som har utfört arbete här i landet och arbetsgivare som är bosatt utomlands eller en är en utländsk juridisk person får träffa avtal, enligt vilket arbetsgibefrias från skyldigheten att betala arbetsgivaravgifter och arvaren betstagaren åtar sig att själv betala sociala avgifter i form av egenavgifter för den ersättning han får från arbetsgivaren s.k. omvänt likställighetsavtal. Överenskommelsen skall i självdeklarationen för att rätt uppges egenavgifter skall kunna debiteras prop. 1986/87:16 s. 35-38.

Särskild bestämmelse om inkomst av tjänst

4§

Bestämmelsen motsvarar delvis 2 kap. 14 § första stycket LSK. Har kostnadsersättning utgetts för vilken skatteavdrag inte behöver göras enligt bestämmelserna i 8 kap. 19 och 20 SBL skall värdet av ersättningen inte specificeras i kontrolluppgiñen. Tyst kvittning sker i deklarationen så att ersättning som motsvaschablonbeloppet och däremot svarande avdrag inte behöver rerar dovisas. Redovisningen avses bli kontrollerad genom revisioner hos

arbetsgivaren i stället for kontroll arbetstagarens deklaration

av prop. 1990/91:5 s. 96-97.

3 70 F örfattningskommentar SOU 1998: 12

Särskild bestämmelse inkomst kapital om av

5§

Bestämmelsen motsvarar till viss del 2 kap. 15 § LSK.

Har kontrolluppgift enligt 6 kap. 5 § NLSK inte lämnats kan

skuldräntan inte heller förtryckas i självdeklarationen. Den skattskyldige skall då i självdeklarationen, samtidigt som han yrkar av-

drag för skuldräntan, lämna uppgift skuldbeloppet och långi-

om varens identifikationsuppgiñer.

Särskilda bestämmelser om inkomst näringsverksamhet av

6§

Första stycket har sin motsvarighet i 2 kap. 19 § första och andra styckena LSK.

Av bestämmelsen framgår att den har inkomst närings-

som av verksamhet skall lämna de uppgifter som behövs för egen eller -

när det gäller handelsbolag delägares taxering se även 3 kap. l §

- NLSK. Bestämmelsen gäller oavsett om verksamheten bedrivs som enskild näringsverksamhet eller juridisk genom en person. Vilka olika poster som skall tas i självdeklarationen får beupp stämmas genom verkställighetsföreskrifter jfr RSF S 1990:27 och 1991:35 och fr.o.m. 1998 gällande förskriften RSF S 1997:17 samt RSV Dt 1992:15. Se vidare avsnitt Av andra stycket framgår vilka företag skall komplettera som

deklarationen med årsredovisning. Punkt 1 motsvarar 2 kap. 20 §

första stycket LSK medan punkt 2 är ny. Bestämmelsen i tredje stycket motsvarar 2 kap. 19 § tredje stycket LSK. Den innebär att de juridiska personer som omfattas utav

delningsspärren i SIL även skall lämna uppgift om beslut om utdelning eller annat förfogande över uppkommen vinst. Finns inget be-

slut från styrelsen när deklarationen skall lämnas skall i stället i

deklarationen redovisas styrelsens förslag till utdelning. När beslut om utdelning eller annat förfogande över vinsten föreligger skall detta sändas till Skattemyndigheten.

Uppgiftsskyldigheten behövs för att utdelningsspärren i SIL skall kunna kontrolleras prop. 1995/962104 59 s.

Författningskommentar 371

7§

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 16 § fjärde stycket LSK. I bestämmelsen föreskrivs att alla dotterföretag som redovisar inkomst näringsverksamhet skall redovisa identifikationsuppav gifter för moderföretaget och, i förekommande fall, koncerm.m. moderföretag. Uppgifterna skall förhållandena vid utgångnens avse det senast avslutade beskattningsåret. en av

Särskilda bestämmelser för fåmansföretag och företagsledare m.fl. i fåmansföretag m.m.

8§

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 16 § första stycket LSK. Bestämmelsen har tillkommit för att underlätta taxeringskontrollen och för att beskattningsreglema för fåmansbolag skall kunna fungera tillfredsställande prop. 1974:159 och 1975/76:79. prop. Genom lydelsen omfattas även företag som enligt 3 § 12 a mom. tredje stycket SIL skall behandlas som fåmansföretag. Uttrycket haft liknande förhållande med företaget ersätts med ingått annan rättshandling med företaget.

9§

Bestämmelsen i första stycket är hämtad från 2 kap. 24 § första stycket LSK. De fr.o.m. 1977 års taxering införda särskilda reglerna för be-

skattning av fåmansföretag och deras delägare kompletterades sam-

tidigt med utvidgad skyldighet för företagsledare i fåmansföretag en och närstående till dessa samt delägare i företaget att lämna information till skattemyndighetema sina ekonomiska mellanhavanom den med företaget prop. 1975/76:79 s. 94-95.

Efter skattereformen har den särskilda uppgiftsskyldigheten jus-

terats så att den även gäller i ställning i fåmansägt personer samma handelsbolag, eftersom begreppet fåmansföretag inte längre inkluderar fåmansägt handelsbolag, och i företag som enlig 3 § 12 a tredje stycket SIL skall behandlas som fåmansföretag mom. prop.1990/91:5 och prop. 1995/96:l09.

372 Författningskommentar

För att kunna tillämpa beskattningsreglema utdelning och

om realisationsvinst i 3 § 12 SIL för den är eller har varit mom. som

verksam i företaget i betydande omfattning måste vissa uppgifter lämnas. Genom en hänvisning i 3 § 12 SIL skall även 12

mom. al2 e mom. tillämpas.

Även närstående till delägare i ett fåmansföretag kommer att om-

fattas av förevarande bestämmelse. Därmed blir det överensstämen melse mellan den personkrets som omfattas av bestämmelsen i detta stycke och den personkrets finns i anvisningspunkt 14 till som 32 § KL resp. 3 § 12 a mom SIL. Även här ersätts uttrycket förhållande mellan honom och före-

taget med rättshandling mellan honom och företaget.

Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 2 kap. 24 § andra stycket LSK.

De särskilda reglerna för beskattning utdelning och realisa-

av

tionsvinst skall tillämpas även företaget inte längre är ett få-

om

mansföretag eller ett sådant företag som avses i 3 § 12 a mom. tredje stycket SIL. Uppgiftsskyldighet föreligger därför enligt detta stycke även efter det att företaget har upphört att vara fåmansföretag eller sådant företag som avses i 3 § 12 tredje stycket SIL prop.

a mom. 1990/91 och 1995/96: 109 prop.

Skyldigheten att lämna uppgifter skall kvarstå i fem beskattningsår efter det att företaget har upphört fåmansföretag eller så-

att vara

dant företag som enligt 3 § 12 tredje stycket SIL skall be-

a mom.

handlas som fåmansföretag.

10§

Paragrafen motsvarar 2 kap. 21 § LSK. I bestämmelsen har gjorts redaktionella ändringar, dels vad avser

hänvisningen till 8 § första stycket, dels i punkt l där uttrycket

dröjsmålsränta har införts.

11§

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 22 § första stycket tredje meningen LSK.

Föreskriften att fåmansföretag skall lämna sådan förteckning

en som avses i 12 kap. 9 § ABL infördes efter förslag i prop. 1975/76:79. Motivet till bestämmelsens införande att det är vävar

Författningskommentar 373

sentligt att skattemyndighetema får kännedom om de transaktioner som förekommer mellan fåmansföretag och dess ägare och denne närstående. Anledningen till att fåmansföretag skall redovisa sådan utbetald rörlig ränta som avses i 2 § 9 mom. sjätte stycket SIL är att räntan i dessa fall inte är avdragsgill.

4 kap. Särskilda bestämmelser för handelsbolag m.fl.

Uppgiftsskyldighet för handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg

1§

Bestämmelsen i första stycket är hämtad från 2 kap. 25 § första

stycket LSK. Den anger i punktforrn vad handelsbolag och rederi

skall lämna uppgift om. Ãndringama är huvudsakligen redaktionella.

Av första stycket punkt som är ny, framgår att de uppgifter också skall lämnas behövs för att beräkna annan inkomst från som handelsbolag och rederi än den som skall beskattas som inkomst av näringsverksamhet. I dag hänförs för fysisk och dödsbo i person stort sett all inkomst från handelsbolaget till inkomstslaget näringsverksamhet. Undantag görs för realisationsvinst vid avyttring av fastighet eller bostadsrätt som inte är omsättningstillgång då sådan vinst beskattas i inkomstslaget kapital. Andra inkomster i handelsbolaget beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet, detta avser bl.a. delägarens lön, sjukpenning, varuuttag, bostadsfönnån m.m. Genom lydelsen av punkt 2 behöver den inte ändras för det fall att beskattning skall ske hos delägarna andra inkomster än som av nu är aktuella. Bestämmelsen i 1 § andra stycket motsvarar 2 kap. 25 § tredje stycket LSK. De uppgifter företagen skall lämna enligt första som stycket skall ha kommit in senast den 2 maj under taxeringsåret till Skattemyndigheten eller till ett mottagningsställe som har godkänts av skattemyndigheten.

Av hänvisningen till 2 kap l och 2 följer att uppgifterna skall

lämnas blankett enligt fastställt formulär samt att uppgifterna efter särskilt medgivande får lämnas i form av ett elektroniskt dokument.

374 F örfattningskommentar SOU 1998: 12

Särskild uppgiftsskyldighet för vissa stiftelser och föreningar

2§

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 26 § första-fjärde styckena LSK. Paragrafen skall ses mot bakgrund av bestämmelserna i 7 § SIL och 6 § SFL enligt vilka vissa juridiska personer är helt eller delvis

frikallade från skattskyldighet för vissa inkomster och för for-

mögenhet. Till den del de är frikallade från skattskyldighet är de inte

heller deklarationsskyldiga.

Den särskilda uppgiften skall även i fortsättningen lämnas senast den dag självdeklarationen skall lämnas. För dem skall lämna som både självdeklaration och särskild uppgift kommer det, i dag, som att finnas kombinerad blankett för särskild självdeklaration och en särskild uppgift.

Av hänvisningen till 2 kap. l § följer att dessa uppgifter, efter

särskilt medgivande, kan lämnas i form ett elektroniskt dokuav ment.

5 kap. Kontrolluppgift om intäkt av tjänst m.m.

1§

I paragrafen regleras skyldigheten att lämna kontrolluppgifter för ut-

givna ersättningar, förmåner och annat som är att hänföra till intäkt av tjänst. Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 4 13-14 §§, 17 § och 19 § LSK.

I första stycket för vad och för kontrolluppgift skall

anges vem lämnas. Vad som är att hänföra till intäkt tjänst följer 32 § av av

kommunalskattelagen. Utbetalaren eller den på grund är uppgiftsskyldig har

som annan således att ta ställning till ersättningen eller motsvarande objekom

tivt sett är att hänföra till intäkt av tjänst. Eftersom begreppet kontrolluppgift enligt NLSK även omfattar uppgifter som skall läggas till grund för beskattning enligt lagen

1991:686 om särskild inkomstskatt omfattar uppgiftsskyldigheten

enligt denna paragraf genom hänvisningen i 10 kap. 2 § NLSK även

ersättningar som utbetalats till fysiska är skattskyldiga personer som

till särskild inkomstskatt. Av hänvisningen i 10 kap. 2 § NLSK följer att kontrolluppgiñ också skall lämnas för är bosatta

personer som

SOU 1998: 12 F örfattningskommentar 375

utomlands de inte skattskyldiga till särskild inkomstäven om är skatt. Till den kategorin hänförs bl.a. utbetalningar till personer senare för vilka svensk lagstiftning social trygghet skall gälla enligt råom dets förordning EEG nr 1408/71 av den 14 juni 1971. Bestämmelsen i 10 kap. 2 § jämfört med bestämmelsen i 5 kap. 1 § ersätter

således bl.a. den uppgiftsskyldighet som återfinns i 3 § lagen

1959:551 beräkning pensionsgrundande inkomst enligt om av lagen 1962:381 om allmän försäkring. De grundläggande förutsättningarna för att en ersättning eller motsvarande skall omfattas uppgiftsskyldigheten i denna paragraf av är att den objektivt sett är att hänföra till intäkt av tjänst, har betalats ut eller är att betrakta som utbetalad enligt vad som närmare anges i bestämmelsen samt att den getts ut till fysisk person eller dödsbo. Av första stycket andra meningen följer att den har betalat som

ut eller tillhandahållit ersättningen eller motsvarande är uppgifts-

skyldig. Till exempel: Arbetsgivare respektive uppdragsgivare i fråga lön och ersättning eller förmån till anställd eller om annan uppdragstagare. Myndigheter m.fl. som betalat ersättningar som omfattas uppgiftsskyldigheten i 3 kap. 13 § LSK. Försäkringsav företag m.fl. betalat ut pension eller livränta är att hänföra som som till intäkt tjänst. Med den har betalat ut avses i likhet med av som i LSK inte den endast förmedlat betalningen, t.ex. en bank, utan som den som lämnat betalningsuppdraget, t.ex. arbetsgivaren. Andra stycket motsvarar 3 kap. 4 § första stycket andra meningen LSK.

Av tredje stycket framgår vad kontrolluppgiften skall innehålla.

Jämför även 11 kap. 6§. Med utbetalat belopp likställs belopp anges i fjärde stycket som 1-3. I punkt 1 avses kontrolluppgift som skall lämnas enligt 3 kap. 14 § andra stycket LSK. I punkt 2 kapital hänförligt till penavses sionsförsäkring blir skattepliktigt med anledning av att det som överförs eller överlåts sådant sätt i punkt 1 första som anges

stycket anvisningarna till 31 § KL. I punkt 3 med belopp

av avses är att hänföra till intäkt tjänst och som enligt bestämmelse i som av kommunalskattelagen eller annan lag skall anses som utbetalat avses

bl.a. sådana skattepliktiga belopp som omfattades av uppgifts-

skyldigheten i 3 kap. 17 § LSK. Enligt 2 § lagen 1975:1347 om ändring i kommunalskattelagen skall, om visst försäkringsavtal bestämmelserna i ändras eller om förmånstagare insätts i strid med punkt 1 anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen, bl.a. mot av försäkringen svarande premiereserv utbetalt belopp. anses som

376 F örfattningskommentar

Fjärde stycket motsvarar 3 kap. 9 § första stycket LSK.

2§

Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 4 § tredje stycket andra ledet. Uppgiftsskyldigheten är i kontrollhänseende utvidgad till att omfatta även andra ersättningar från arbetsgivaren än för upplåtelse av privatbostad eller privatfastighet. Eftersom ersättningen enligt 3 § 3 mom. SIL skall beskattas i in-

komstslaget kapital har uppgiftsskydligheten jämfört med LSK bru-

tits ut från 1 Har arbetsgivaren betalat ut ersättning för hyra av annan egendom än privatbostad eller privatfastighet skall ersättningen tas upp som intäkt av tjänst till den del ersättningen överstiger marknadsvär-

det. I sådant fall skall kontrolluppgift lämnas enligt 5 kap. l För

att Skattemyndigheten skall kunna kontrollera att ersättningen är marknadsmässig skall ersättningen tas upp i kontrolluppgiften oavsett om utbetalaren att utbetalt belopp är marknadsmässigt anser eller inte.

3§

Paragrafen reglerar beloppsgränsema för uppgiftsskyldigheten enligt l § och motsvarar delvis bl.a. 3 kap. 5 § punkterna 1 och 2 LSK. För andra belopp, ersättningar och förmåner än de omfattas som av punkt 1 gäller en generell beloppsgräns 100 kr. Understiger om utbetalt belopp eller värdet tillhandahållen förmån 100 kr behöver av den som är uppgiftsskyldig enligt 1 § således inte lämna någon

kontrolluppgift.

Genom införandet av en generell beloppsgräns 100 kr för om

samtliga skattepliktiga belopp är att hänföra till tjänst har den

som

i 3 kap. 14 § LSK angivna beloppsgränsen för pension, livränta m.m.

således sänkts från 200 kr till 100 kr.

Punkt 3 motsvarar delvis 3 kap. 4 § fjärde stycket LSK. Undanta-

get avses omfatta samtliga utbetalda belopp skall bem.m. som skattas som intäkt av tjänst och som enligt 3 kap. 9 § NLSK skall redovisas i deklaration.

Författningskommentar 377

4§

Bestämmelsen reglerar hur kostnadsersättningar som en arbetsgivaren eller en uppdragsgivare utbetalt som ersättning för kostnader i tjänsten skall redovisas i kontrolluppgiften. Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 5 § punkt 3 och 3 kap. 9 § andra och tredje styckena LSK. Jämför även 1 l kap. 6 § NLSK. Värdet av kostnadsersättningen behöver endast anges om utbetalaren enligt bestämmelserna i 8 kap. 19 och 20 skattebetalningslagen är skyldig att göra skatteavdrag från ersättningen. I övriga fall är det tillräckligt att det i kontrolluppgiften anges att ersättning utgivits och vad den avser. Genom hänvisningen i 10 kap. 2 § till 5 kap. 1 § gäller begränsningen även beträffande sådana kostnadsersättningar som utbetalats till personer som inte är bosatta i landet. Jämför bl.a. 6 § punkt 5 lagen om särskild inkomstskatt.

5§

Paragrafen motsvarar 3 kap. 7 § första stycket LSK.

6 kap. Kontrolluppgift om avkastning på kapital m.m.

Kapitlet innehåller bestämmelser om kontrolluppgifter för ränta, med ränta likställda inkomster och utgifter, utdelning samt uppgifter om tillgångar och skulder.

Inkomstränta och fordran m.m..

1§

I paragrafen regleras skyldigheten att lämna kontrolluppgift för inkomstränta och fordran. Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 22 och 23 punkterna loch 2 LSK. I NLSK har kretsen av uppgiftsskyldiga utvidgats, medan kretsen

för vilka kontrolluppgift skall lämnas har inskränkts något.

Av första stycket följer att kontrolluppgift skall lämnas av den som gottskrivit eller betalat ut ränta till någon annan som är fysisk person eller dödsbo. Vanligtvis är mottagaren att betrakta som borgenär gentemot utbetalaren. I undantagsfall kan den som uppbär

378 Författningskommentar

räntan vara annan person än utbetalarens borgenär, nämligen när rätten till räntan har avskilts från fordringen. Enligt andra stycket är annan juridisk person än dödsbo samt fysisk person som bedriver näringsverksamhet uppgiftsskyldig for utbetald eller gottskriven ränta. Begreppet juridisk person har valts som samlingsbegrepp för kretsen av uppgiñsskyldiga. Med juridisk person avses i detta sammanhang såväl offentligrättsliga juridiska personer som privaträttsliga juridiska personer. Gemensamt för dessa personer är att de kan förvärva rättigheter och ikläda sig skyldigheter, dvs. att de är rättssubjekt. Med privaträttsliga eller enskilda juridiska personer avses bl.a. aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag, stiftelser, ideella föreningar och konkursbon. De offentligrättsliga juridiska perso-

nerna utövar någon form av offentlig verksamhet. Således omfattas

statliga myndigheter, kommuner, allmänna inrättningar, kassor och andra offentligrättsliga anstalter av uppgiftsskyldigheten enligt denna bestämmelse. Fjärde stycket motsvarar 3 kap. 22 § sjätte stycket LSK. Jämför även ll kap. 6

2§

Paragrafen reglerar undantagen från uppgiñsskyldigheten enligt l Punkt I motsvarar 3 kap. 23 § punkt 3 LSK. I punkt 2 har tagits en generell beloppsgräns om 100 kr för inkomstränta.

3§

Enligt paragrafen skall kontrolluppgiñ enligt l § lämnas om fordran

även om ränta inte utbetalts eller gottskrivits borgenären. Kretsen av uppgiftsskyldiga är begränsat till den som för sådant avstämningsregister som avses i aktiekontolagen respektive den som är för-

valtarregistrerad hos registerfcâraren för närvarande enbart VPC och

den som är forvaltarregistrerad hos VPC, värdepappersinstitut, såvitt avser innehav på depå eller konto hos institutet, samt den som

i annat fall fort register eller på annat sätt antecknat innehavare av fordran.

Författningskommentar 379

4§

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 21 § LSK. Uppgiftsskyldigheten har utvidgats till att omfatta även dödsbo.

Utgiftsränta och skuld m.m

5§

I paragrafen regleras skyldigheten att lämna kontrolluppgift för utgiftsränta och skuld. Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 25 § a LSK. Jämfört med vad som gäller enligt LSK har i likhet med kontrolluppgiftsskyldigheten för inkomstränta och fordran kretsen -

av de uppgiftsskyldiga utvidgats.

Bestämmelsen är utformad efter mönster av 6 kap. 1 § NLSK. l andra stycket anges att kontrolluppgift om skuld skall lämnas oavsett om någon ränta har erhållits.

Kontroluppgiftsskyldigheten för förskottsränta begränsas till den

ränta som är avdragsgill under beskattningsåret.

6§

Paragrafen motsvarar 3 kap. 26 § LSK. a

Räntekompensation m.m.

7§

Enligt bestämmelsen skall räntekompensation i 3 § m.m. som avses

6 mom. andra stycket SIL samt vederlag vid återbetalning lån i

av

förtid behandlas som ränta i kontrolluppgiñshänseende. Av punkt 1 andra ledet följer att en förutsättning för att kontroll-

uppgift om räntekompensation skall lämnas är att räntekompensa-

tionen för den skattskyldige skall beskattas ränteintäkt eller dras

som

av som ränteutgift under beskattningsåret. Någon utvidgning den

av

nuvarande uppgiftsskyldigheten för räntekompensation enligt 3 kap

22 § och 25 a § LSK är således inte avsedd. Eftersom vad sägs som om ränta även skall gälla för räntekompensation blir bl.a. bestämmelsen i l § fjärde stycket tillämplig om den uppgiftsskyldige inte

380 F ärfattningskommentar

kan hur stor del av beloppet som utgör räntekompensation. I ange det fallet skall således det sammanlagda beloppet redovisas i kontrolluppgiften.

Utdelning och innehav av värdepapper m.m.

8§

Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 27 och 28 LSK. I paragrafen regleras skyldigheten att lämna kontrolluppgift för utdelningar från : Svenska aktiebolag såväl avstämningsbolag som s.k. kupongbolag, svensk ekonomiska föreningar, värdepappersfonder och utländska juridiska personer. I likhet med gällande bestämmelse i 3 kap. 27 § LSK är det den betalat ut utdelningen är uppgiñsskyldig. För avstämningssom som bolag m.m. således VPC eller förvaltaren. Skyldigheten att lämna särskild uppgiñ enligt 3 kap. 28 § LSK har slopats och skyldighet för utbetalaren att lämna ersatts av en kontrolluppgift utbetalat belopp. Av 12 kap. 4 § första stycket NLSK följer att den som tar emot utdelningen, i egenskap av utdelningsberättigad eller i egenskap av ombud för denne, till den upp-

giftsskyldige är skyldig att lämna de uppgifter han behöver för att kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet enligt denna bestämmelse.

Enligt första stycket punkt 2 är värdepappersinstitut eller annan hos vilken finansiellt instrument förvaras i depå eller kontoförs skyldig att lämna kontrolluppgift om utdelning och innehav.

Av andra stycket följer att uppgiftsskyldigheten begränsas till fy-

siska personer och dödsbon. Tredje stycket motsvarar 3 kap 27 § fjärde stycket i delbetänkan-

det SOU 1997:27se delbetänkandets författningskommentar i bilaga

3.

I fjärde stycket regleras vad som skall redovisas i en kontrolluppgift om innehav. Vad gäller utländska fondpapper och andra utländska finansiella instrument, dvs. aktier i ett bolag som är hemma-

hörande i utlandet eller andra instrument som är utgivna i utlandet och noterade utländsk börs eller motsvarande, skall även värdet av innehavet anges i kontrolluppgiften om det är känt för den upp-

giñsskyldige. Att värdet i dessa fall skall anges i kontrolluppgiften

är en förutsättning för att det skall kunna förtryckas i den allmänna självdeklarationen. Riksskatteverket bör genom allmänna råd och rekommendationer kunna ge anvisningar om vilka värden som skall

Författningskommentar 381

användas vid förmögenhetsstaxeringen jfr bl.a Lagrådets yttrande över förslag till lag om statlig förmögenhetsskatt, prop. 1996/97: 1 17 s.l3l och i konsekvens därmed även i samband med kontrolluppgiftslämnandet. Av 11 kap. 8 § NLSK följer värdet tillatt om av en gång skall redovisas i kontrolluppgiñ skall värderingsreglema i lagen om statlig förmögenhetsskatt tillämpas. Uttrycket finansiellt instrument har av enkelhetsskäl valts som samlingsbegrepp för dessa värdepapper 0. dyl. Visserligen innebär det att även utländska fordringar i princip omfattas av definitionen. Det förhållandet att kontrolluppgift för utländska fordringar skall lämnas följer dock redan av bestämmelserna i 6 kap. 1 och 3 §§.

9§

Motsvarar 3 kap. § 27 sjätte stycket LSK.

7 kap. Kontrolluppgift om kapitalvinster m.m.

Andel i värdepappersfond

1§

Paragrafen motsvarar 3 kap. 32 a § LSK. Tredje stycket är nytt. Av den nuvarande lydelsen bestämmelav

sen framgår inte hur den uppgiftsskyldige skall agera om underlag

i form av andelens anskaffningsvärde saknas. För att säkerställa att kontrolluppgift överhuvudtaget lämnas i det fallet har intagits en kompletterande bestämmelse att uppgiftslämnaren i sådant fall om skall lämna kontrolluppgift om försäljningslikviden. Det erinras om den skyldighet som enligt 12 kap. 4 § NLSK åligger bl.a förvaltare

och den skattskyldige att till den kontrolluppgiftsskyldige lämna de upplysningar denne behöver för att kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet respektive den kontrolluppgiftsskyldiges skyldighet att till Skattemyndigheten anmäla om någon inte fullgör sin upplysnings-

skyldighet i detta avseende.

1a§

Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 32 c § LSK.

382 Författningskommentar

Uppgiftsskyldigheten har utvidgats till att också omfatta inlösenfallen. Bestämmelsen är tillfällig och kommer att ersättas av bestämmelserna i 2-7 §§.

Derivatinstrument

2§

I bestämmelsen regleras i vilka fall kontrolluppgift skall lämnas om realisationsvinst och realisationsförlust vid avyttring m.m. av optiooch terminer. Paragrafen motsvarar 3 kap. 32 c § 32 d 32 e § ner ,

tredje meningen och 32 f § i delbetänkandet SOU 1997:27 se

delbetänkandets lagförslag i bilaga 2 respektive författningskommentar till lagförslaget i bilaga 3.

3§

Paragrafen motsvarar 3 kap. 32 § första-andra meningarna i dele

betänkandet SOU 1997:27 se delbetänkandets lagförslag i bilaga 2

respektive författningskommentar till lagförslaget i bilaga 3.

4§

Paragrafen motsvarar 3 kap. 32 § tredje stycket, 32 d § fjärde c stycket, 32 § femte stycket och 32 § h fjärde stycket i delbetänkane

det SOU 1997:27 se delbetänkandets lagförslag i bilaga 2 respekti-

författningskommentaren till lagförslaget i bilaga 3. ve

Annat marknadsnoterat finansiellt instrument än derivatinstrument

5§

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 32 g och 32 h i delbetänkandet SOU 1997:27 delbetänkandets lagförslag i bilaga 2 respektive

se

författningskommentaren till lagförslaget i bilaga 3.

Författningskommentar 383

6§

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 27 b § i delbetänkandet SOU

1997:27 se delbetänkandets lagförslag i bilaga 2 respektive för-

fattningskommentaren till lagförslaget i bilaga 3.

Annat icke marknadsnoterat finansiellt instrument än derivat

7§

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 32 i § i delbetänkandet SOU

1997:27 se delbetänkandets lagförslag i bilaga 2 respektive författ-

ningskommentaren till lagförslaget i bilaga 3.

Bostadsrätt m.m.

8§

Paragrafen reglerar skyldigheten att lämna kontrolluppgift vid avyttring av bostadsrätt, andelar i annan ekonomisk förening än bostadsrättsförening och bostadsaktiebolag. I de senare fallen om föreningen eller bolaget omfattas 2 § 7 första stycket lagen av mom. 1947:576 om statlig inkomstskatt. Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 45-46 LSK.

Av andra stycket jämfört med kap. 6 § följer vad som skall

redovisas i kontrolluppgiften. Enligt tredje stycket omfattar uppgiftsskyldigheten numera endast överlåtelse av fysisk person och dödsbo.

8 kap. Skyldighet att lämna kontrolluppgift i andra fall

Kontrolluppgift om avgift för pensionsförsäkring m.m.

1 §

Motsvarar 3 kap. 17 § LSK. a

3 84 F örfattningskommentar SOU 1998: 12

Kontrolluppgift om utdelning m.m. till delägare i samfällighet

2§

Motsvarar delvis 3 kap. 48 § LSK. Vad avser samfällighet som avses i punkt 2 har uppgiftsskyldigheten begränsats till delägares andel av ränteintäkter och räntekostnader i de fall delägande fastighet är en privatbostadsfastighet. Beloppsgränsen har slopats.

Kontrolluppgift om livförsäkring

3§

Motsvarar 3 kap. 15 § första stycket LSK. Jämför även 1 1 kap. 6 och 8 NLSK.

Kontrolluppgift om förmögenhetsvärde av bostadsrätt m.m.

4§

Enligt paragrafen skall bostadsrättsförening och övriga juridiska personer som anges i 2 § 7 mom. första stycket lagen om statlig inkomstskatt 1947:576 lämna kontrolluppgift om medlems eller delägares andel i föreningens eller bolagets förmögenhet. Jämför 11 kap. 8 § NLSK. Uppgiftsskyldigheten gäller endast om medlemmen eller andelsägaren är fysisk person eller dödsbo.

Kontrolluppgift om betalning till näringsidkare

5§

I paragrafen regleras i vilka olika situationer kontrolluppgift skall lämnas om utbetalningar m.m. till näringsidkare. Punkt 1 motsvarar 3 kap. 4 § tredje stycket första ledet LSK. Punkt 2 avser Riksförsäkringsverkets skyldighet att lämna kontrolluppgift om sjukpenning. Punkt 3 motsvarar 3 kap. 20 § LSK. Jämför även 11 kap. 6 § NLSK.

SOU 1998: 12 F örfattningskommentar 385

6§

Bestämmelsen reglerar skyldigheten för bank att lämna kontrolluppgift utbetalning från särskilda konton Kontrolluppgiftsskylom m.m. digheten för utbetalningar från särskilt konto enligt skogskontolagen 1954:142 är överflyttad från skogskontolagen. Motsvarande kontrolluppgiftsskyldighet har införts för utbetalningar från särskilt konto enligt lagen 1979:611 om upphovsmannakonto.

9 kap. Om förbindelse att lämna kontrolluppgift m.m.

Förbindelse att lämna kontrolluppgift

1§

Motsvarar 3 kap. 32 b § LSK.

2§

Motsvarar delvis 3 kap. 22 a § LSK. Andra stycket är nytt. Skyldighet att ge förbindelse föreligger först när det den sammanlagda behållningen ett eller flera konton utomlands överstiger motvärdet av 50 000 kr. Beloppsgränsen avser den totala behållningen på samtliga konton utomlands. Riks-

skatteverket kan enligt 15 kap. 6 § medge undantag från skyldighet

att ge förbindelse.

3§

Motsvarar delvis 3 kap. 27 a § andra stycket LSK. Bestämmelsen har utvidgats i två avseenden. Dels till att omfatta

även andra finansiella instrument än fondpapper, dels till att omfatta

även svenska finansiella instrument som förvaras i depå eller kontoförs i utlandet.

13 18-0455

3 86 F örfattningskommentar SOU 1998: 12

Medgivande till insyn

4§

Enligt paragrafen skall den som har att ge förbindelse enligt 2 och 3 även lämna ett skriftligt medgivande till inhämtande av kontrolluppgifter samt till insyn i depån eller kontot i utlandet. Motsvarande bestämmelse återfinns i 3 kap 22 a och 27 a LSK.

10 kap. Uppgiftsskyldighet m.m. vid utlandstransaktioner

Uppgift om betalning till eller från utlandet

1§

Paragrafen motsvarar delvis 3 kap. 50 § LSK. Uppgiftsskyldigheten har utvidgats till att omfatta även betalningar som har förmedlats för juridisk persons räkning, se avsnitt 13.1. Vidare har bestämmelsen skrivits om i syfte att det skall framgå att uppgiftsskyldigheten omfattar bl.a. betalningar från den som är bosatt i Sverige till dennes eget konto eller motsvarande i utlandet. Av 12 kap. 4 § NLSK följer att den för vars räkning fönnedlingen sker skall till den kontrolluppgiftsskyldige skall lämna nödvändiga identifikationsuppgifter m.m. Jämför även ll kap. 6 § NLSK.

Kontrolluppgift för person bosatt i utlandet

2§

Enligt bestämmelsen föreligger uppgiftsskyldighet för sådana tjänsteersättningar m.m. och inkomstränta som omfattas av kontrolluppgiftsskyldighet enligt 5 kap. 1 § respektive 6 kap. även om mottagaren är bosatt i utlandet. Se vidare avsnitt 13.2. Enligt andra stycket skall i sådan uppgift även mottagarens utländska skatteregistemummer anges, se avsnitt 13.3.

F örfattningskommentar 3 87

Uppgift om förmedling av utländsk försäkring

3§

Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 15 § 3 stycket LSK.

11 kap. Gemensamma bestämmelser om kontrolluppgifter m.m.

I kapitlet har intagits bestämmelser när kontrolluppgift skall om lämnas, till vilken myndighet och i vilken fonn. Kapitlet innehåller också gemensamma bestämmelser om vilken typ av uppgifter som skall redovisas i kontrolluppgift m.m.

Allmänna bestämmelser

1§

I paragrafen regleras när kontrolluppgift skall lämnas. I 7 kap. NLSK har särskilt föreskrivits att kontrolluppgift i vissa fall skall lämnas tidigare än som framgår av denna bestämmelse.

2§

l 2 § anges huvudregeln att kontrolluppgift skall lämnas till den skattemyndighet hos vilken uppgiftslämnaren är registrerad som arbetsgivare. I andra-tredje styckena anges undantag till huvudregeln.

3§

Enligt denna bestämmelse får föreskrivas att kontrolluppgift skall lämnas till annan myndighet än som följer av 2 Riksskatteverket kan med stöd av bestämmelsen bl.a. förskriva att den som tilldelats sådant registreringsnummer som avses i den numera upphävda bestämmelsen i 53 § l mom. uppbördslagen 1953:272 får lämna

kontrolluppgift i enlighet med registreringen, jämför 3 kap. 58 §

andra stycket LSK.

388 F örfattningskommentar

4§

I paragrafen har tagits en kompletterande regel for det fall att det inte 2 § eller 3 § framgår till vilken myndighet kontrolluppgift av skall lämnas.

5§

Motsvarar delvis 3 kap. 56 § LSK.

Kontrolluppgifts innehåll

6§

Bestämmelsen reglerar vilka uppgifter en kontrolluppgift och ett sammandrag av kontrolluppgifter skall innehålla. Förutom vad särskilt angivits i de enskilda bestämmelserna i 5-10 kap. NLSK skall en kontrolluppgift innehålla identifikationsuppgifter för den uppgiftsskyldiga och den uppgiften avser: namn, organisations- eller personnummer, adressuppgifter m.m. Uppgiften skall vidare innehålla upplysning om verkställt skatteavdrag och om innehållen avräkningsbar utländsk skatt. Enligt första stycket punkt 2 skall kontrolluppgiften innehålla de ytterligare uppgifter som behövs för att slag och sort av det skattepliktiga beloppet respektive avdragsgilla beloppet m.m. som

omfattas av kontrolluppgiñsskyldigheten skall kunna bedömas.

Vilka uppgifter som skall lämnas får beslutas genom tillämpningsföreskrifter. Exempelvis bör i fråga om en bilförmån anges att fråga är om bilförmån samt fordonets årsmodell m.m. Skall kontrolluppgift lämnas enligt 6 kap. 1 § om ränta och fråga är om ett diskonteringsinstrument kan komma i fråga att föreskriva att uppgifter skall lämnas

om t.ex. slag och sort av fordran. För kontrolluppgifter som skall

lämnas om utdelning och innehav av värdepapper bör anges slag och sort innehavet. Motsvarande gäller för uppgifter som skall lämnas av enligt 7 kap. 2 § NLSK. Fråga är således om uppgifter som behövs för att identifiera slag och sort av skattepliktigt belopp m.m. som omfattas av kontrolluppgiftsskyldigheten.

SOU 1998: 12 F örfattningskommentar 389

7§

Paragrafen motsvarar 3 kap. 22 § femte stycket, 3 kap. 25 a § femte stycket, 3 kap. 26 § tredje stycket och 3 kap. 57 § andra stycket a tredje-sjunde meningarna LSK.

8§

Enligt bestämmelsen skall i det fall värdet av en skattepliktig tillgång eller avdragsgill skuld skall i kontrolluppgiften, anges värderingen göras i enlighet med värderingsreglema i lagen om statlig förmögenhetsskatt.

12 kap. Övrig uppgiftsskyldighet

Meddelande uppgifter lämnats till Skattemyndigheten om som

1§

Motsvarar 3 kap. 59 § LSK

Upplysningar till den skattskyldige

2§

Motsvarar delvis 3 kap. 53

Uppgiftsskyldigheten for handelsbolag följer av 4 kap. l §

NLSK.

3§

Bestämmelsen Enligt bestämmelsen bostadsrättsföreningär ny. är m.fl. skyldiga att tillhandahålla den som avyttrat bostadsrätt m.m. ar

de uppgifter denne behöver for att i deklarationen redovisa rätt be-

räknad realisationsvinst eller realisationsförlust. Skyldigheten omfattar naturligtvis bara de uppgifter som finns tillgängliga hos uppgiftslämnaren.

390 Författningskommentar

Uppgifter som skall lämnas till den som är kontrolluppgiftsskyldig

4§

Paragrafen är ny. Enligt första stycket skall den ingår rättshandling med någon som som har att lämna kontrolluppgift, till den kontrolluppgiftsskyldige lämna de upplysningar denne behöver för att kunna fullgöra sin uppgiftsskyldighet med anledning av rättshandlingen. Bestämmelsen är generell och omfattar bl.a. de situationer som i LSK reglerades i 3 kap. 28 3 kap. 29 3 kap. 32 a § första stycket tredje meningen, 3 kap. 50 § tredje stycket och 3 kap.57 § tredje stycket LSK. Bestämmelsen ersätter bl.a. dessa bestämmelser. Av bestämmelsen följer bl.a. att: En uppdragstagare skall uppge sådana identifikationsuppgifter att uppdragsgivaren kan fullgöra sin kontrolluppgiftsskyldighet avseende utbetalda ersättningar till uppdragstagaren till följd uppdragsförhållandet. Den som för egen av eller annans räkning öppnar ett inlåningskonto eller på annat sätt placerar pengar för förräntning skall till inlåningsinstitutet eller motsvarande lämna identifikationsuppgifter för den som har rätt att uppbära räntan Den som låter överföra medel till utlandet skall m.m. uppge nödvändiga uppgifter till betalningsfönnedlaren för att denne skall kunna fullgöra sin skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 10 kap. 1 Föreligger skyldighet att lämna kontrolluppgift för nâär bosatt utomlands är denne i förekommande fall skyldig gon som

att till förmedlaren den kontrolluppgiftsskyldige ange sitt ut-

ländska skatteregistemummer. Den som för egen eller annans räkning lyfter utdelning eller ränta mot kupong skall uppge identifikationsuppgifter för den som är utdelningsberättigad eller motsvarande. Begär någon registrering hos VPC av värdepapper berättiga till utdelning från utländsk juridisk person skall som avses

denne till VPC den kontrolluppgiftsskyldige lämna identifikations-

uppgifter för den för vilkens räkning avkastningen skall lyftas jfr

3 kap. 29 § LSK. Om andel i en värdepappersfond förvaltar-

en

registreras skall förvaltaren lämna fondbolaget den kontrollupp-

giftsskyldige de upplysningar som det behöver för att kunna full-

göra sin kontrolluppgiftsskyldighet enligt 7 kap. 1 § NLSK jfr

3 kap. 32 a § LSK. Den som ingår rättshandlingen med den uppgiftsskyldige skall enligt bestämmelsen på annat sätt än muntligen till den kontrolluppgiftsskyldige förmedla de uppgifter han behöver för att kunna

SOU 1998: 12 F örfattningskommentar 391

fullgöra sin uppgiftsskyldighet med anledning av deras rättsförhål-

lande.

Uppgift som avses i andra stycket jfr 3 kap. 4 a § LSK skall

lämnas senast månaden efter det att förmånen åtnjutits. Övriga upp-

gifter skall lämnas på sådant sätt och i sådan ordning att den kon-

trolluppgiftsskyldige kan fullgöra sin uppgiftsskyldighet i rätt tid.

I tredje stycket har tagits en bestämmelse om att om den som är kontrolluppgiftsskyldig inte erhåller erforderliga uppgifter med anledning av rättshandlingen skall han anmäla detta förhållande till skattemyndigheten. Skattemyndigheten har befogenhet att enligt 14 kap. 2 § NLSK

förelägga den som inte fullgjort sin uppgiftsskyldighet gentemot den

kontrolluppgiftsskyldige att fullgöra denna.

Anmälningsskyldighet om nedsättning av utländsk skatt

5§

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 9 § LSK.

13 kap. Anstånd

Anstånd med att lämna självdeklaration m.m.

1§

Första stycket motsvarar 2 kap. 32 § första stycket LSK. Enligt andra stycket kan anstånd med att lämna uppgifter enligt 4 kap. ges samma grunder som anstånd med att lämna självdeklaration.

2§

Paragrafen reglerar möjligheten till s.k. byråanstånd och motsvarar

2 kap. 33 § LSK.

Kretsen av deklarationsskyldiga som kan omfattas av anståndet

har utvidgats.

392 F örfattningskommentar SOU 1998: 12

3§

Bestämmelsen är ny och reglerar möjligheten att få anstånd med att komma med kontrolluppgift enligt bestämmelserna i NLSK.

14 kap. Om föreläggande

I kapitlet har samlats samtliga bestämmelser om föreläggande enligt NLSK.

Allmänt

1§

Första stycket i paragrafen motsvarar 3 kap. 62 § LSK. Andra stycket motsvarar 2 kap. 31 § LSK.

2§

Enligt paragrafen får Skattemyndigheten förelägga den som inte har fullgjort föreskriven uppgiftsskyldighet att lämna uppgiften eller komplettera den. Med stöd av bestämmelsen kan Skattemyndigheten eller Riksskatteverket förelägga den som är uppgiftsskyldig att lämna självdeklaration enligt 2 kap., handelsbolagsuppgifter m.m. enligt 4 kap., kontrolluppgiñer enligt 5-10 kap., sammandrag av kontrolluppgift enligt ll kap. samt bl.a. uppgifter som skall lämnas enligt 12 kap. 4 Bestämmelsen omfattar således såväl uppgifter som skall lämnas till det allmänna uppgifter skall lämnas till som som annan enligt bestämmelse i 12 kap.

Särskilt om självdeklaration m.m.

3§

Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 9 § LSK.

SOU 1998: 12 F örfattningskommentar 393

4 § Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 26 § sjätte stycket LSK.

Uppgifter till ledning för kontroll av annans taxering m.m. 5§ l bestämmelsen, som är ny, regleras i vilka situationer skattemyndigheten får förelägga fysisk person eller dödsbo att lämna uppgifter i annat fall än som avses i 6 Föreläggande enligt 5 § får meddelas i två situationer. I båda fallen, såväl avseende utbetalda ersättningar för utfört arbete till näringsidkare som uppgifter ränta och fordran, krävs att förelägganom det skall avse namngiven person. 6§ Bestämmelsen motsvarar delvis 3 kap. 50 a § LSK. Kretsen av uppgiftsskyldiga överenstämmer med 3 kap. 50 a § LSK. Se vidare avsnitt 12.l.3.

Föreläggande att avsluta utländskt konto m.m. 7§ Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 64 § andra stycket LSK. Undantag från föreläggande 8§ Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 3 § LSK.

394 F örfattningskommentar

Vite 9 § Bestämmelsen motsvarar i sak 4 kap. 5 § LSK. Redaktionellt har paragrafen anpassats till motsvarande bestämmelse i skattebetalningslagen.

15 kap. Övriga bestämmelser

Behörig företrädare m.m. 1§ Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 2 § LSK

2§ Paragrafen är ny. Enligt bestämmelsen får skyldigheten att lämna deklaration, kon-

trolluppgifter och andra uppgifter enligt denna lag fullgöras genom

ombud, se vidare avsnitt 5.4 Om förvar av utländskt fondpapper m.m. 3§ Bestämmelsen motsvarar 3 kap. 27 a § första stycket LSK.

Skyldighet att bevara underlag m.m. 4§

Enligt bestämmelsen skall den som är uppgiftsskyldig enligt NLSK

bevara underlag för att kunna fullgöra uppgiñsskyldigheten och för att Skattemyndigheten skall kunna kontrollera att uppgiñsskyldigheten har fullgjorts riktigt. Bestämmelsen utgör ett komplement till övriga regleringar om skyldighet att bevara räkenskaper m.m. Skyl-

SOU 1998: 12 F örfattningskommentar 395

digheten att bevara underlag m.m enligt denna bestämmelse gäller i flertalet fall år efter utgången det kalenderår underlaget sex av avser. Genom tillämpningsföreskrifter får regleras för hur lång tid olika former av underlag skall bevaras.

Undantag från uppgiftsskyldighet

5§

Bestämmelsen är ny.

De i 5-10 kap. föreskrivna uppgiftsskyldighetema omfattar olika

former av uppgifter som utan föreläggande skall lämnas till ledning för annat än egen taxering. Av respektive bestämmelse framgår vem som är uppgiftsskyldig, för vad kontrolluppgifter och andra uppgifter skall lämnas. Vissa uppgifter som formellt kan anses omfattas av den föreskrivna uppgiftsskyldigheten saknar dock helt betydelse för fastställande av underlaget att ta ut skatt enligt de lagar som om-

fattas av uppgiftsskyldigheten i NLSK.

I syfte att underlätta för uppgiftslämnama och inte åsamka dem onödigt administrativt merarbete får regeringen föreskriva om un-

dantag från kontrolluppgiftsskyldigheten enligt 5-10 kap.

Rätten att föreskriva om undantag är generell och inte avsedd att användas som ett dispensinstrument i enskilda fall. Den omfattar självfallet enbart inskränkningar i den lagstadgade

uppgiftsskyldigheten. Uppgiftsskyldigheten kan således inte utvid-

gas med stöd av denna bestämmelse.

För att regeringen skall kunna föreskriva undantag förutsätts bl.a.

att undantaget inte kan antas komma att försvåra kontrollen av att

deklarationsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt. Uppgifter som är obehövliga för taxeringen eller uttagande skatt enligt

av

övriga i 1 kap. 1 §NLSK angivna lagar kan således undantas, t.ex. uppgifter om ränta från särskilda konton för vilka uppgifter lämnas enligt annan lagstiftning jfr 3 kap. 23 § punkt 5 LSK. Med stöd av denna bestämmelse bör vidare kunna undantas sådan avkastning m.m. som inte är skattepliktig jfr t.ex. 3 kap. 27 § fjärde stycket LSK. Vidare bör t.ex. i fråga om kontrolluppgift för ränta och for-

dran kunna undantas ränta som näringsidkare som är fysisk person tar emot från annan näringsidkare i samband med normala affársförhållanden under förutsättning att räntan redovisas i näringsverksamhet. Detsamma bör gälla i fråga utgiñsränta enskild näringsom som

396 Författningskommentar

idkare erlägger till näringsidkare. Undantag av nämnt slag kan annan inte antas försvåra taxeringsarbetet. Motsvarande undantag bör dock inte komma i fråga om borgenären eller gäldenären är bankinstitut eller dylikt. Om olika uppgiftslämnare kan komma att betraktas som uppgiftsskyldiga för belopp eller rättshandling, men olika samma grunder, bör regeringen kunna föreskriva undantag från uppgiftsskyldighet med stöd av denna bestämmelse. Däremot är det i normalfallet inte tillräckligt att uppgiften omfattas av deklarationsskyldigheten enligt 3 kap. för kontrolluppgiñsskyldighet skall att en kunna inskränkas med stöd av denna bestämmelse. Kravet att undantaget inte kan antas komma att försvåra kontrollen av att deklarationsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt bör sättas relativt högt. Undantaget får inte heller försvåra uttagandet av skatt enligt lagen om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta eller lägga hinder i vägen för Sveriges åtaganden enligt överenskommelser med andra länder om att lämna skattekontrolluppgifter.

6§

Riksskatteverket får enligt bestämmelsen i det enskilda fallet bevilja dispens från kravet på att ge förbindelse enligt 9 kap.

7§

Enligt bestämmelsen får Skattemyndigheten i det enskilda fallet ge dispens från skyldigheten att för viss tid lämna uppgifter för stiftelser m.fl. som avses i 4 kap. 2 Bestämmelsen motsvarar 2 kap. 26 § fjärde stycket LSK.

Besked om skyldighet att lämna kontrolluppgift

8§

Bestämmelsen är ny. Enligt paragrafen kan den som är eller som kan antas vara uppgiftsskyldig begära att Riksskatteverket skall lämna besked om skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 5-10 kap. NLSK.

F örfattningskommentar 397

Prövningen kan avse såväl frågan om uppgiftsskyldighet överhuvudtaget föreligger som frågan om vilka uppgifter som skall tas upp i kontrolluppgiften, se vidare avsnitt 14.

Överklagande

9 §

Endast beslut enligt 15 kap. 8 § får överklagas. Övriga beslut enligt

NLSK får inte överklagas.

Formulär och blanketter 10 § Med stöd av denna bestämmelse kan Riksskatteverket bemyndigas att bestämma formen för lämnandet av kontrolluppgifter på ADBmedium samt att fastställa blanketter. Bestämmelsen motsvarar delvis 4 kap. l l § LSK. Av 10 kap. 5 § följer att uppgiftslämnaren har valfrihet i fråga om i vilken form på blankett eller på ADB-

medium kontrolluppgift skall lämnas.

Förvaring och gallring 11§ Bestämmelsen motsvarar 4 kap. 13 § LSK.

Kommunalskattelagen 1928:370

19 anvisningspunkt 15 till 22 § och anvisningspunkt 20 d till 23 §

Ändringama företas som en konsekvens av förslaget till ny lag om

självdeklaration och kontrolluppgifter.

398 Författningskommentar

33 § 2 mom.

Ändringen är en konsekvens av att avdrag för andra kostnader än de

som avses i punkt 4 av anvisningarna till 33 § endast medges till den

del de överstiger 3 000 kr se avsnitt l9.2.3.

22.3 Kupongskattelagen 1970:624

14 §

Uppgift om utdelning från s.k. kupongbolag skall lämnas genom kontrolluppgift enligt 6 kap. 8 § NLSK. Skattekontrollutredningen lämnar i övrigt inga forslag i sak avseende kupongskattelagen. Den översyn som i övrigt kan vara erforderlig av denna lags bestäm-

melser kommer att företas av Kupongskattelagsutredningen Fi

1996:12.

17§

Av paragrafen framgår hur blanketterna skall sorteras.

Aktiebolagslagen 1975:1385

10 kap. 10 § fjärde och femte styckena

Revisor skall till Skattemyndigheten lämna kopia revisionsberätav telse som innehåller upplysning, uttalande eller anmärkning vissa av slag. Skyldigheten att lämna sådan berättelse ålåg tidigare den skattskyldige, jfr 2 kap. 22 § första stycket LSK. I revisionsberättelsen skall även anmärkas om bolaget inte har fullgjort sin skyldighet att lämna deklaration enligt 2 kap. l § lagen

1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter, LPP, eller

om det inte i rätt tid har betalat sådana skatter och avgifter som räknas uppi l kap. l § samma lag.

F örfattningskommentar 399

Skatteregisterlagen 1980:343

7 § 12 punkterna b och c

För att uppgift skall få föras i skatteregistret skall den bevara av tydelse för kontrollen av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt NLSK har fullgjorts eller kan komma att fullgöras riktigt och fullständigt för än den föreläggs eller än den annan som av annan som revideras. Föreläggandet eller beslutet om revision skall ha fattats av Riksskatteverket eller av skattemyndighet efter bemyndigande av verket.

punkt c

Vad som avses med handling framgår av 3 kap. 11 § tredje stycket taxeringslagen.

Övriga ändringar företas som en konsekvens av förslaget till NLSK.

22.6 Lagen 1980:1103

om årsredovisning m.m. i vissa företag

4 kap. 10 § fjärde och femte styckena

Se kommentaren till 10 kap. 10 § fjärde och femte styckena aktiebolagslagen 1975:1385.

22.7 Lagen 1984:1052 om statlig fastighetsskatt

2 § fjärde stycket

Ändringen företas för att erhålla överensstämmelse med vad

som

gäller enligt bestämmelsen i 4 kap. 10 § jordabalken se avsnitt

l9.3.4.

400 F örfattningskommentar SOU 1998: 12

22.8 Lagen 1987:667 om ekonomiska föreningar

8 kap. 13 § fjärde och femte styckena

Se kommentaren till 10 kap. 10 § fjärde och femte styckena aktiebolagslagen 1975:1385

22.9 Taxeringslagen 1990:325

1 kap. 4§, 3 kap. 8 och 17 §§samt 4kap. 2,5 och 17§§ Hänvisning görs till NLSK. 3 kap. 15 § Bestämmelsen upphävs. Den är obehövlig då den ersätts av bestämmelserna om tredjemansföreläggande i 14 kap. 6 § NLSK och om tredjemansrevision i 3 kap. 8 § andra stycket TL.

3 kap. 18 § Bestämmelsen upphävs då den numera saknar betydelse. 4 kap. 4§ Bestämmelsen upphävs. skattskyldig som är fysisk person eller svenskt dödsbo skall lämna en allmän självdeklaration och skattskyldig som är värdepappersfond eller annan juridisk person än svenskt dödsbo skall lämna en särskild självdeklaration. Det framgår av 2 kap. l § första stycket NLSK.

5 kap. 1 § I första stycket anges de förutsättningar som skall föreligga för att skattetillägg skall kunna påföras. Bestämmelsen har utvidgats så att

F örfattningskommentar 401

skattetillägg skall påföras även den skattskyldige underlåter att som

lämna allmän självdeklaration trots att undantag från deklarations-

skyldigheten enligt 2 kap. 8 § NLSK inte föreligger.

Av andra-femte styckena framgår vilket underlag skattetillägget skall beräknas och med vilken procentsats skattetillägget skall påföras. Bestämmelsen i femte stycket är ny och utgör för den som

underlåter att deklarera en motsvarighet till fjärde stycket.

Sjätte stycket

Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 1 § tredje stycket TL i dess nuva-

rande lydelse. Uttagsnivån skall även tillämpas för den skattskyldige där den uteblivna uppgiften framgår av sådant kontrollmaterial som

avses i detta stycke.

Sjunde stycket

Bestämmelsen motsvarar 5 kap. 1 § fjärde stycket TL i dess nuva-

rande lydelse. Uttagsnivån skall vid periodiseringsfel vara samma oavsett den skattskyldige lämnar en oriktig uppgift i självdek-

om

larationen eller underlåter att lämna en allmän självdeklaration.

5 kap. 2 § första stycket

Ändringen är redaktionell.

5 kap. 2 § andra stycket

Är kontrolluppgiñ har förtryckts i blanketten för allmän själv-

som

deklaration korrekt i inkomstslagen tjänst eller kapital eller vad avunderlag för statlig fastighetsskatt skönstaxeras den skatt-

ser men

skyldige pâ grund av att han underlåter att lämna självdeklaration avseende annat inkomstslag, skall han endast påföras skattetillägg

med hänsyn till denna senare inkomst.

Får Skattemyndigheten kännedom att den skattskyldige har

om uppburit inkomst tjänst eller kapital som inte har förtryckts eller av

402 Författningskommentar

att underlaget för den statliga fastighetsskatten har förtryckts med fel

belopp i allmän självdeklaration skall skattetillägg i den delen påfö-

ras enligt 5 kap. l § första stycket 2 TL.

5 kap. 3 § första stycket

Enligt första stycket skall den påförs skattetillägg på grund

som av underlåtenhet att lämna självdeklaration efter föreläggande, få påen fört skattetillägg undanröjt självdeklarationen kommer om senast

den sista februari året efter det att skattetillägget påfördes. Deklarationen skall ha getts till skattemyndighet eller till allmän förvalt-

ningsdomstol.

5 kap. 4 § första stycket 2 och andra stycket

skattetillägg kan påföras även om en oriktig uppgift har läm-

som nats i en självdeklaration skulle kunna rättas skattegenom att myndigheten senast den sista november taxeringsåret har tillgång till

kontrolluppgift som skall lämnas utan föreläggande.

Härigenom kan både den lämnar oriktig uppgift och den som en

som underlåter att deklarera inkomst påföras skattetillägg. Ingen

en

skillnad görs i förhållande till hur den felaktiga uppgiften har kom-

mit till uttryck, underlåtenhet att tala det förhållgenom om rätta

andet eller genom lämnad, felaktig uppgift.

en men

Det kan emellertid anmärkas att avgiftsberäkningen sker enligt

5 kap. l § sjätte stycket NLSK kontrollmaterialet är tillgänglig

om

för Skattemyndigheten senast den 30 november taxeringsåret.

5 kap. 5 § första och andra styckena

Förseningsavgift påförs den som lämnar självdeklaration för sent

en

och den som har lämnat självdeklaration är så ofullständig

en som att den inte kan användas för en taxering.

F örseningsavgift skall inte påföras den fysiska eller det

person svenska dödsbo som endast skall deklarera inkomst tjänst eller av

kapital eller för vilken underlag for statlig fastighetsskatt skall fast-

ställas, även om deklarationen kommer efter den 2 maj. Detta framgår av 5 § första stycket tredje meningen TL.

SOU 1998: 12 Författningskommentar 403

Förseningsavgiften utgör for aktiebolag och ekonomiska föreningar 3 000 kr och för andra 1 000 kr deklarationen inte komom senast den 2 maj. Förseningsavgiften höjs vartefter tiden går mer ingen deklaration kommer in. Har en behörig deklaration inte om

kommit månad från den 2 maj utgår forseningsavgiften

senast en i stället med tre gånger det ursprungliga beloppet. Har en behörig deklaration inte kommit senast fyra månader från den 2 maj utgår forseningsavgiften i stället med gånger det ursprungliga belopsex pet. För den har erhållit anstånd med att lämna självdeklarasom tionen räknas tiden från den dag deklarationen skall lämnas enligt anståndsbeslutet. Kommer deklarationen inte senast den dag anståndet går ut kan förseningsavgift påföras. Förhöjd förseningsavgift utgår därefter deklarationen inte kommer senast en månad om fyra månader från anståndstidens utgång. resp.

5 kap. 5 § tredje stycket

Förseningsavgift utgår även for den är deklarationsskyldig först som efter föreläggande och inte kommer med deklaration i rätt som en tid. Förseningsavgift utgår i dessa fall endast med enkelt belopp, dvs 3 000 kr resp. 1 000 kr.

5 kap. 5 § femte stycket

Den är skyldig att lämna uppgift enligt 4 kap. NLSK kan påfö-

som forseningsavgift uppgiften inte kommer in i tid. Förseningsras om avgift utgår i dessa fall enligt den lägre skalan, dvs med 1 000, 3 000 resp. 6 000 kr.

5kap.5a§

Bestämmelsen är ny. Den är skyldig att lämna kontrolluppgift enligt NLSK men som

inte lämnar den i rätt tid skall påföras forseningsavgift. För var-

som uppgift sålunda inte kommer i rätt tid skall en förseningssom avgift utgå med 500 kr. Kommer kontrolluppgiften inte trots påminnelse utgår förseningavgiften i stället med l 000 kr. Uppgifts-

404 Författningskommentar -

lämnare skall för samma kalenderår kunna påföras högst 25 000 kr

i förseningsavgift för kontrolluppgifter avsnitt

se 17.5.

Har Skattemyndigheten kännedom om att någon är skyldig att

lämna kontrolluppgift men kan myndigheten inte avgöra hur många kontrolluppgifter denne skall lämna får myndigheten förelägga den uppgiftsskyldige vid vite att lämna kontrolluppgifter.

5 kap. 6 §

Bestämmelsen omfattar numera även eftergift förseningsavgift av avseende kontrolluppgift. Förseningsavgift kontrolluppgift kan efterges helt eller delvis. Är kontrolluppgiften försenad endast någon dag finns det skäl att

delvis efterge påförd förseningsavgift.

7kap. 3 §

Ändringen är en konsekvens att bestämmelsen behörig före-

av om trädare som tidigare fanns i 4 kap. 2 § LSK flyttas till 15 kap. 1 § NLSK.

22.10 1997:323

Lagen om statlig förmögenhets-

skatt

17a§

I paragrafen anges hur värderingen skall ske de personbilar av som

skall tas upp som skattepliktig fömiögenhetstillgång.

21§

I paragrafen har endast redaktionella ändringar företagits.

Författningskommentar 405

22.11 Skattebetalningslagen 1997:483

23 kap. 5 §

Skattedeklaration och redovisning skatt eller avgift som annan av skall lämnas enligt skattebetalningslagen kan lämnas ombud. genom

Övriga ändringar företas konsekvens av förslaget till NLSK.

som en

22.12 Taxeringsförordningen 1990:1236

2§

Ändringen är en konsekvens av förslaget till NLSK.

7§

Det separata taxeringsmeddelandet slopas. I besked om slutlig skatt

skall för den endast skall taxeras för inkomst av kapital uppgift som

lämnas innehållet i de kontrolluppgifter har kommit in till

om som

Skattemyndigheten, den totala inkomsten av kapital och det taxeringsbeslut Skattemyndigheten har fattat.

som

10 § andra stycket

Kontrolluppgift kommer sedan förtryckning har skett av

som

blanketten för den allmänna självdeklarationen kan endast registre-

i skatteregistret. Den skattskyldige blir därmed skyldig att rätta ras

den felaktiga uppgiften i självdeklarationen och att lämna deklara-

tionen till skattemyndigheten. Kommer inte någon rättelse från den skattskyldige kan skattemyndigheten enligt denna bestämmelse göra maskinell rättelse en kontrolluppgiften skall lämnas utan föreläggande genom att anom märka detta beskedet slutlig skatt. Sådan maskinell rättelse om kommer kunna göras även den skattskyldige har underlåtit att att om

lämna allmän självdeklaration.

en En förutsättning för rättelse enligt andra stycket är dock att alla de punkterna i andra stycket är uppfyllda. Den skattskyldige skall tre därmed även ha fått tillfälle att yttra sig över vad uppges i konsom

406 Författningskommentar

trolluppgiften och skall inte ha anfört att uppgiften är felaktig helt eller delvis. Rättelse får enligt tredje stycket inte heller ske särskilda skäl om

talar mot det. Med särskilt skäl skall alltid förstås att skattemyndig-

heten överväger att påföra den skattskyldige skattetillägg. Överväger

Skattemyndigheten att påföra skattetillägg någon anledning skall

av

myndigheten handlägga taxeringsärendet i enlighet med de rutiner

som används när Skattemyndigheten överväger att avvika från en deklaration och att påföra skattetillägg.

Förordning med bemyndigande för Riks-

skatteverket att meddela vissa förskrifter till lagen

1997:323 om statlig förmögenhetsskatt

Föreskrifter om skatt till staten skall meddelas lag, vilket genom innebär att det endast är riksdagen kan meddela dessa. Regesom ringsformen tillåter i princip inte delegation inom skatteområdet.

Däremot kan regeringen bemyndiga underordnad myndighet

en att utfärda verkställighetsföreskrifter. En behörighet för Riksskatte-

verket att meddela verkställighetsföreskrifter förutsätter ett bemyn-

digande från regeringen. Detta bemyndigande kan inte tas i lagen 1997:323 om statlig förmögenhetsskatt eftersom lagen stiftas av riksdagen.

Av förordningen framgår att Riksskatteverket bemyndigas att

meddela föreskrifter om värdering de fordon är skattepliktiav som

ga enligt lagen statlig förmögenhetsskatt.

om

Kommittédirektiv

Översyn

älvdeklaration och

av lagen 1990:325 om kontrolluppgifter m.m.

Dir. 1995:12

Beslut vid regeringssammanträde den 26 januari 1995

Sammanfattning av uppdraget

Beskattningssystemet bygger kontrolluppgifter och uppgifter

lämnade i självdeklarationema. Uppgiftsskyldigheten och kontrollen

att uppgiftsskyldigheten fullgörs är basen för en effektiv och lik-

av formig beskattning.

Ändamålsenliga regler om uppgiftsskyldighet och en effektiv

skattekontroll leder bl.a. till inkomstökningar för det allmänna, bättre skattemoral och större lojalitet till systemet.

En särskild utredare tillkallas med uppgift att göra en översyn av lagen 1990:325 självdeklaration och kontrolluppgifter. Utre-

om darens huvuduppgifter är att

göra en systematisk översyn av reglerna om uppgiftsskyldighet

och utarbeta så enkla och enhetliga regler som möjligt,

utforma obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet om reavinster

- en och reaförluster vid försäljning av aktier och andra finansiella instrument, utvärdera de regler förbindelse att lämna kontrolluppgift om - om ränta på inlåningskonto i utlandet och utdelning på utländskt fondförvaras i depå eller kontoförs i utlandet, som infördes papper som

i samband med upphävandet lagen 1990:750 om betalningar till

av och från utlandet, och föreslå de förbättringar som är motiverade, över bestämmelserna skattetillägg vid skönstaxering och - se om skönsbeskattning utebliven deklaration, på grund av

analysera hur den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar

förhåller sig till artikel 6 i Europakonventionen och till den enskildes

408 Bilaga 1

rätt att förhålla sig passiv i brottsutredningar samt utforma de förslag

som kan motiveras av analysen.

Reglerna om uppgiftsskyldighet

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet till ledning för taxeringen finns i lagen 1990:325 självdeklaration och kontrolluppgifter om LSK och i kungörelsen 1955:671 om skyldighet i vissa fall att

lämna kontrolluppgifter för inkomsttaxeringen. Regler uppgifts-

om

skyldighet till ledning för indirekt beskattning finns i bl.a. mervärdesskattelagen 1994:200 och lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter.

Uppgifter till ledning för taxering lämnas i form föregen av enklad eller särskild självdeklaration. Uppgifter till ledning för taxe-

ring av andra än uppgiftslämnaren själv och för registrering

av preliminär skatt som har innehållits genom skatteavdrag, lämnas i form av kontrolluppgift. Det finns, förutom deklarations- och kontrolluppgiftsskyldighet, ytterligare former uppgiftsskyldighet. av En stiftelse eller förening, som är helt eller delvis frikallad från skattskyldighet, skall i vissa fall lämna uppgift om inkomst och förmögenhet som inte skall tas till beskattning 2 kap. 26 § LSK. upp

Handelsbolag och rederi för registreringspliktigt fartyg skall läm-

na uppgifter till ledning för delägamas taxering 2 kap. 25 § LSK.

Har den skattskyldige fått avräkning av utländsk skatt från sin in-

komstskatt eller förmögenhetsskatt skall han anmäla den utom ländska skatten därefter sätts ned 2 kap. 27 § LSK. Särskild uppgift om utdelning eller ränta skall lämnas bl.a. den fått utdelning av som

aktier i svenskt aktiebolag som inte är avstämningsbolag 3 kap.

28 § LSK. I lagen finns också några bestämmelser särskild upplysningsom skyldighet, som inte skall fullgöras till Skattemyndigheten, utan till

annan skattskyldig. Så skall t.ex. fåmansföretag lämna företagsleda-

ren och delägare i företaget samt dem närstående personer alla uppgifter som behövs för att de skall kunna beräkna sin skattepliktiga

inkomst från företaget. Detsamma gäller handelsbolag

i fråga om delägare i bolaget 3 kap. 52 och 53 LSK.

Inkomst- och förrnögenhetsbeskattningen bygger

sedan gammalt

på de under sanningsplikt avlämnade självdeklarationema. Efter

hand har dock deklarationsskyldigheten for ett stort antal skattskyl-

SOU 1998: 12 Bilaga 1 409

diga, främst sådana med enkla inkomst- och fönnögenhetsförhållan-

den, förändrats i väsentliga avseenden. Vid 1987 års taxering infördes den förenklade självdeklarationen. En skattskyldig som enbart uppburit tjänste- och kapitalinkomster som han fått kontrolluppgift och inte haft avdragsgilla kostnader, behöver enbart med ett kryss bekräfta att de inkomster han uppburit överensstämmer med kontrolluppgiftema och underteckna deklarationen. Fr.o.m. 1995 års taxering kommer deklarationsblankettema att förtryckas med uppgifter från kontrolluppgiftema. Förtryckning kommer att ske inte bara av tjänste- och kapitalinkomster utan också bl.a. utgiftsräntor och avgifter för pensionsförsäkringar. Kontrollav uppgifterna har således kommit att få en central betydelse vid taxeringen av löntagare, eftersom de, om den skattskyldige inte lämnar tilläggsuppgifter, ligger till grund för taxeringen. En grupp skattskyldiga taxeras enbart grundval av kontrolluppgifter, nämligen de som endast har inkomst av kapital vilken det dras preliminär A-skatt. Även för näringsidkare har uppgiftsskyldigheten till ledning för egen taxering ändrats under senare år. Genom lagstiftning år 1990 infördes regler om standardiserade räkenskapsutdrag, s.k. SRU. Med

lagstiftningen avsågs att få ett mer enhetligt uppgiftslämnande från

företagen, att anpassa uppgiftslämnandet till företagens bokföring och att möjliggöra ett mer rationellt urval av kontrollobjekt. Av naturliga skäl kan inte med hänsyn till den stora mängd man transaktioner av skatterättslig betydelse som förekommer hos ett

företag ha obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet i fråga om alla

transaktioner.Taxeringsarbetet avseende inkomst av näringsverk-

samhet måste därför bygga företagets självdeklaration. De stan-

dardiserade räkenskapsutdragen utgör här ett instrument för att få ett effektivt urval av de deklarationer som skall bli föremål för en mer ingående granskning. Bestämmelserna om deklarations- och uppgiftsskyldighet överfördes i samband med taxeringsreformen i sak oförändrade från den gamla taxeringslagen 1956:623 till lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. Reglerna har vuxit fram under lång tid. De har ofta tillkommit i samband med ändringar i den materiella skattelagstiftningen. Något samlat grepp har inte tagits om principerna för uppgiftsskyldigheten eller bestämmelsemas utformning. Detta har lett till en svåröverskådlig lagstiftning. Det är av grundläggande betydelse för en effektiv beskattning att reglerna om uppgiftsskyldighet är utformade på ett ändamålsenligt sätt och ger den kontrollinfor-

410 Bilaga 1

mation som behövs. Samtidigt bör regelsystemet så enkelt och vara enhetligt som möjligt. En särskild utredare tillkallas därför för att göra en genomgripande översyn av lagstiftningen om uppgiftsskyldighet.

Utredningsuppdraget

En systematisk översyn

Kontrolluppgiñsskyldigheten är inte uppbyggd efter några enhetliga

principer, utan de enskilda reglerna har, såsom redan nämnts, tillkommit efterhand det materiella regelverket ändrats. En del besom stämmelser har kommit att delvis överlappa varandra. Det kan dessutom ifrågasättas om vissa av bestämmelserna numera fyller någon funktion. Å andra sidan finns också svånnotiverade luckor i uppgiftsskyldigheten. Den särskilde utredaren skall systematiskt gå igenom bestämmel-

serna om kontrolluppgiftsskyldighet och försöka utforma ett regel-

system som är så enkelt och enhetligt som möjligt. Vid denna genomgång bör de mindre och medelstora företagens behov förenkav lingar särskilt uppmärksammas.

Även bestämmelserna om deklarationsskyldighet och övriga

reg-

ler om uppgiftsskyldighet skall omfattas översynen. Här skall sär-

av skilt bestämmelserna om standardiserade räkenskapsutdrag i 2 kap. 19 § LSK uppmärksammas. Utredaren skall undersöka om reglerna är utformade ett ändamålsenligt sätt och den kontrollinformager tion som behövs eller det finns anledning attjustera dem i något om avseende. Det har uppmärksammats att det funnits betydande brister i de

standardiserade räkenskapsutdrag lämnats näringsidkare med

som av liten omsättning. Den särskilde utredaren bör undersöka om uppgiftsskyldigheten för denna grupp skattskyldiga kan fullgöras ett enklare sätt utan att syftet med uppgiftslämnandet går förlorat.

Lagstiftningen om standardiserade räkenskapsutdrag är intimt

förknippad med företagens interna redovisning. Redovisningslagstifningen är föremål for utredning av Redovisningskommittén Ju 1991:07. Kommittén har lämnat ett delbetänkande i två delar SOU 1994: 17 del I och II. Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Den särskilde utredaren skall hålla sig underrättad om det pågående arbetet och lämna förslag om de förändringar i bestäm-

Bilaga 1 411

A

melsema standardiserade räkenskapsutdrag som kan föranledas om av ändringar i redovisningslagstiftningen. Utredaren bör beakta behovet att i efterhand kunna rekonstrueav händelseförlopp, exempelvis i samband med skatte- och brottsura tredningar.

Kontrolluppgzjfss/tjøldighet reavinst och reaförlust på aktier och om

andra finansiella instrument

Antalet i Sverige som äger aktier och liknande värdepapper personer har ökat kraftigt och uppgår för närvarande till ca 3 miljoner. Framför allt har det indirekta, kollektiva sparandet i olika slag av värdepappersfonder ökat. Antalet deklarationer som innehåller uppgift om reavinst eller reaförlust vid värdepappersförsäljningar kan grovt beräknas till ca 300 000. Det finns ett betydande kontrollbehov från skattemyndighetemas sida vid försäljning av värdepapper. Detta understryks inte minst av utfallet de riktade kontroller som Riksskatteverket utfört under år av 1994 beträffande försäljningar av aktier i några börsnoterade bolag. Även de skattskyldiga har med hänsyn till de ofta komplicerade vinstberäkningsreglema behov att få uppgift reavinster och - av om reaförluster. Det är således betydelsefullt att det införs en skyldighet att lämna kontrolluppgifter beträffande försäljningar av aktier och andra finansiella instrument som avses i 27 § 1 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt, såväl från kontrollsynpunkt som för att under-

lätta för deklarantema. En kontrolluppgiftsskyldighet innebär också

i övrigt administrativa fördelar för skattemyndighetema. I samband med lagstiftningen förtryckning av de förenklade om

deklarationsformulären infördes kontrolluppgiftsskyldighet om rea-

vinst och reaförlust vid avyttring andel i allemansfond. Vad gäller av andra värdepapper än andel i allemansfond ansågs den tekniska ut-

formningen av en uppgiftsskyldighet böra utredas vidare prop.

1992/93:86 s. 45. De materiella reglerna för beräkning av reavinst och reaförlust vid försäljning finansiella instrument är komplicerade. Huvudreav geln, den s.k. genomsnittsmetoden, innebär att vinsten beräknas till nettoförsäljningslikviden efter avdrag för den genomsnittliga anskaffningskostnaden för värdepapper av samma slag och sort som det avyttrade. En alternativ regel, den s.k. schablonmetoden, får användas för

412 Bilaga 1

marknadsnoterade aktier och aktieliknande instrument utom optioner och temiiner. Den innebär att 20 procent av nettoförsäljningsintäkten får dras vid vinstberäkningen. Den skattepliktiga vinsten uppav går därmed till 80 % av nettoförsäljningsintäkten. Om detta nettobelopp är känt kan det således utnyttjas för ett kontrolluppgiftslämnande baseras schablonmetoden. som

Det kan antas att tillämpning genomsnittsmetoden vid ett

en av uppgiñslämnande omfattar reavinster och reaförluster innebär som komplikationer. Genomsnittsmetoden kräver nämligen att den skatt-

skyldiges samtliga tidigare förvärv och försäljningar för varje slag

och sort av aktie beaktas. Särskilt uppbyggnaden av ett sådant system torde ställa stora krav uppgiftslämnama eftersom dokumentationen beträffande bl.a. innehav och tidigare överlåtelser inte är fullständig. Har den grundläggande informationen väl inhämtats kan dock uppgiftslämnama för framtiden inskränka sitt ADB-lagrade

underlag för uppgiftslämnandet till endast det genomsnittli-

att avse

anskaffningsvärde enligt genomsnittsmetoden som gäller efter det

ga sista transaktionstillfället och antal aktier av det aktuella slaget. Uppgifter om innehav av finansiella instrument finns i betydande utsträckning registrerade i datoriserade system. I dessa system registreras också ändringar av innehav. De svenska börsbolagen är s.k. avstämningsbolag, vilket innebär att aktier och vissa aktierelaterade instrument som bolagen gett ut är

registrerade i ett "papperslöst" aktiekontosystem, VP-systemet. Detta system administreras av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag

VPC. En aktieägare kan välja mellan att ha ett eget aktiekonto hos

VPC eller förvaltarregistrering. I det senare fallet är det förval-

en tande institutet registrerat som aktieinnehavare i VP-systemet. För aktieägare har konton i VP-systemet handhas registreringsom egna av försäljningar m.m. av ett kontoförande institut. Som sådana en

institut fungerar främst banker och andra värdepappersinstitut. På

begäran emittent, t.ex. börsbolag eller utgivare av obligationer, av en registreras även innehav av räntebärande instrument hos VPC. VPC

eller, i förekommande fall, förvaltaren lämnar kontrolluppgifter om

innehav vid årets utgång och utdelning. om

Handeln med standardiserade optioner och terminer genom OM

Stockholm Aktiebolag sker till största delen i ett datoriserat system. Vid köp, försäljningar eller byten av finansiella instrument skall avräkningsnota upprättas enligt 3 kap. 9 § lagen 1991:981 om en värdepappersrörelse. Notoma upprättas i betydande utsträckning genom automatisk databehandling.

Bilaga 1 413

Regeringen avser att under våren 1995 överlämna en proposition till riksdagen om en obligatorisk kontrolluppgiftsskyldighet om reavinster och reaförluster vid försäljning av andel i annan värdepappersfond än allemansfond och vad gäller andra finansiella in- strument än värdepappersfonder en kontrolluppgiftsskyldighet om den sammanlagda försäljningslikviden för under året avyttrade finansiella instrument. Den särskilde utredaren skall undersöka om det går att ta ytterligare steg i fråga om kontrolluppgiftsskyldighet om försäljningar av finansiella instrument. Utredaren skall i första hand utreda möjligheterna att få till stånd en uppgiftsskyldighet om försäljningar som bygger på genomsnittsmetoden. För det fall detta inte skulle visa sig vara en framkomlig väg bör utredaren utforma en kontrolluppgiftsskyldighet som tar sikte schablonmetoden eller en kombination av metoderna. Vissa ändringar av vinstberäkningsreglema kan härvid visa sig nödvändiga. Utredaren skall i sådant fall lämna förslag om lämpliga regeländringar. Möjligheterna att utnyttja befintliga datasystem för ett uppgiftslämnande skall självfallet undersökas i detta sammanhang. Det finns också anledning att undersöka hur systemet för kontrolluppgifter beträffande avkastning obligationer fungerar i praktiken. Svårigheter föreligger bl.a. avseende gränsdragningen mellan ränta och reavinst. Detta kan påverka kontrolluppgiftsskyldigheten. Även denna fråga skall belysas utredningen. av

Utvärdering

I samband med att lagen 1990:750 om betalningar till och från utlandet betalningslagen upphävdes infördes i 3 kap. 22 a och 27 a LSK bestämmelser för att ersätta betalningslagens regler om

förbud mot inlåningskonton i utlandet och krav att utländska

fondpapper skall läggas i depå hos svensk valutahandlare eller godkänt värdepappersinstitut. Fysiska personer och dödsbon som öppnar konto hos ett utländskt institut skall enligt 3 kap. 22 a § LSK lämna medgivande till insyn på kontot och dessutom en förbindelse från det utländska institutet att automatiskt lämna kontrolluppgifter till Riksskatteverket beträffande avkastningen. Fysiska personer och dödsbon innehar utländska fondpapper som eller rättighet eller skyldighet som anknyter till sådant fondpapper är enligt 3 kap. 27 a § LSK skyldiga att förvara dem i depå hos valu-

414 Bilaga 1

tahandlare, värdepappersinstitut eller motsvarande utländskt institut om det inte är fråga om fondpapper i ett kontobaserat system. Deponeras eller kontoförs fondpappren hos ett utländskt institut skall den skattskyldige lämna ett medgivande till insyn i depån eller kontot samt ge en skriftlig förbindelse från det utländska institutet att automatiskt lämna kontrolluppgift till Riksskatteverket om avkastningen. Vissa undantag från bestämmelserna ställs upp. Riksskatteverket får också medge undantag från skyldigheten att ge förbindelse från det utländska institutet att lämna kontrolluppgift om det finns särskilda skäl. Bestämmelserna har nu varit i kraft i två år. Redan när bestämmelserna infördes ifrågasattes reglerna, så gott som utesluom som tande bygger på den enskildes egna uppgifter, har någon väsentlig fördel i kontrollhänseende jämfört med skyldigheten att i självdeklarationen redovisa skattepliktig inkomst. Den särskilde utredaren skall utvärdera reglerna och föreslå de förbättringar som är motiverade.

Skattetillägg vid skönstaxering och skönsbeskattning i avsaknad av deklaration

Administrativa sanktioner vid brister i uppgiftslämnandet finns i form av skattetillägg, avgiftstillägg och förseningsavgift. En skattskyldig skönstaxeras grund av utebliven självdesom klaration påförs skattetillägg självdeklaration inte kommit om trots att föreläggande sänts ut till den skattskyldige. Skattetillägget uppgår till 40 % av den skatt som till följd av skönstaxeringen påförs den skattskyldige utöver den skatt som skulle ha påförts enligt de

skriftliga uppgifter som den skattskyldige kan ha lämnat till ledning

för taxeringen. Skattetillägget i dessa skönstaxeringsfall syftar till att, i likhet med ett vitesföreläggande, utöva sådan påtryckning på

den skattskyldige att han lämnar självdeklaration. Skattetillägget

skall därför undanröjas självdeklaration har kommit före om en utgången året efter det då beslutet fattades. Om den skattskyldige av gör sannolikt att han inte inom två månader före utgången av året efter det då beslutet fattades fått kännedom beslutet, skall skatteom tillägget undanröjas självdeklaration har kommit inom två om en månader från den dag han fick sådan kännedom. Reglerna undanröjande skattetillägg fick sin nuvarande utom av formning i samband med införandet av den nya taxeringslagen. Utformningen motiverades att beslut skattetillägg normalt av om

Bilaga I 415

skickas i lösbrev utan krav delgivningserkännande från den skattskyldige. skattetillägg som påförs grund av utebliven deklaration enligt mervärdesskattelagen 1994:200 undanröjs den skattskyldige om kommer med deklaration inom två månader från det att han fått del av beslutet om skattetillägg. Normalt delges dock inte den skattskyldige beslutet. Utformningen är densamma i lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter. Där delges dock skattetilläggsbesluten. En liknande konstruktion har reglerna avgiftstillägg i lagen om 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare. Reglerna i taxeringslagen har kritiserats för att de ger den skattskyldige utrymme att spekulera i att försumma deklarationsskyldigheten och avvakta ett skönstaxeringsbeslut innan en deklaration lämnas in. Konsekvensen de nuvarande reglerna och administrativa av rutinerna är även mervärdesskatteområdet att skattetillägget är ett overksamt vapen mot deklarationsforsumlighet. Skattetillägget undanröjs om den skattskyldige lämnar en deklaration och påstår att han inte har fått del av skattetilläggsbeslutet eller att han fått del av beslutet i sådan tid att tillägget skall undanröjas. Att deklarationsskyldigheten fullgörs på rätt sätt och i rätt tid är

grundläggande för en effektiv beskattning. Bestämmelser for-

som drar delgivning av beslut är krävande från administrativ synpunkt. Utredningsmannen skall föreslå de justeringar bestämmelserna av om skattetillägg vid skönstaxering och skönsbeskattning i avsaknad

av deklaration som behövs för att de skall fylla funktionen in-

som strument att få rättidiga deklarationer.

Uppgiftsskyldighet vid skatteutredningar

Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihetema Europakonventionen har från och med år 1995 inkorporerats i svensk rätt prop. 1993/94: 1 17, bet. 1993/94:KU24, rskr. 1993/94:246, SFS 1994: 1219. I artikel 6 i Europakonventionen finns regler om rätt till domstolsprövning och om rättssäkerhet. Europadomstolen har i några avgöranden under senare tid utvecklat innebörden artikel bl.a. av vad gäller den enskildes rätt att i samband med undersökningar, som

416 Bilaga 1

företer likheter med brottsutredningar, förhålla sig passiv och inte behöva lämna upplysningar är belastande för honom själv. som

Skyldigheten att lämna uppgifter i skatteutredningen kompliceras

ibland att skatteutredningen kan komma att ligga till grund för en av brottsutredning. Skattemyndigheten skall nämligen i regel anmäla till åklagare så snart det finns anledning att anta att brott enligt skattebrottslagen 1971:69 begåtts. I anmälan skall anges de omständigheter utgjort grund för brottsmisstanken. Utredningama som kan också komma att drivas parallellt. Gränsdragningen mellan utredningarna kompliceras ytterligare av att skatterevisom ofta anlitas sakkunnig i polisutredningen. Uppgifter som lämnas i skatteusom tredningen kan härigenom komma att användas mot den enskilde i brottsutredningen. I skatteutredningar lämnas uppgifter i regel under straffansvar. Skattemyndigheten kan under hot vite framtvinga uppgifter för om kontroll att den är skyldig att lämna uppgifter fullgjort uppav som giftsskyldigheten på ett riktigt sätt. Vid brister i uppgiftslämnandet finns, tidigare nämnts, administrativa sanktioner i form av skatsom tetillägg, avgiftstillägg och förseningsavgiñ. I brottsutredningar gäller att den är skäligen misstänkt för brott har rätt att tiga och som inte behöver bidra till utredningen. Den misstänkte underrättas om brottsmisstanken först när han hörs i brottsutredningen, om utredningen då kommit så långt att han är skäligen misstänkt för brott. Konflikter mellan den enskildes skyldighet att medverka i skatteu-

tredningen och hans rättighet att förhålla sig passiv i brottsutred-

ningen kan därför uppstå.

Utredaren skall analysera hur den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar förhåller sig till artikel 6 i Europakonventionen och den enskildes rätt att förhålla sig passiv i brottsutredningar.

Utredaren skall också utforma de förslag som kan motiveras av analysen. Därvid skall utredaren givetvis beakta det stora samhäll-

sintresset av en effektiv myndighetssamverkan för att förebygga och

beivra ekonomisk brottslighet.

Redovisning av uppdraget m. m.

Det kan givetvis finnas också andra aspekter på uppgiftsskyldighe-

ten och regler med anknytning till uppgiftsskyldighetens fullgörande

än de tagits kan behöva belysas. Utredaren är som nu upp som oförhindrad sådana frågor och lägga fram de förslag han att ta upp anser påkallade.

Bilaga 1 417

I sitt arbete bör utredaren följa arbetet i Skattelagskommittén Fi

1991:03. Vidare skall utredaren beakta vad sägs i direktiven som till samtliga kommittéer och särskilda utredare om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23 och tilläggsdirektiven till vissa kommittéer och särskilda utredare om företagens uppgiftslämnande dir. 1994:73. Utredaren skall redovisa sitt arbete före utgången år 1996. Utav redaren bör, om han inte bedömer det olämpligt, redovisa frågan om kontrolluppgiftsskyldighet vid försäljning finansiella instrument av med förtur.

14 18-0455

Utredningens lagförslag i delbetän-

kandet Kontroll Reavinst Värdepap-

SOU 1997:27

per

vad Förslag till lag om ändring i lagen 1990:325

avser

om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter dels att 3 kap. 22, 27, 32 57 och 58 skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas nya bestämmelser, 3 kap. 27 32 32 32 32 g, 32 h och 32 i §§, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 22 § Kontrolluppgift om inkomstränta och fordran skall lämnas av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag, den som yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit räntebärande, den som gett ut skuldförbindelse för den allmänna marknaden, förening som från medlemmar mottagit pengar för förräntning, Riksgäldskontoret i fråga Riksgäldskontoret i fråga om statens sparobligationer, om statens sparobligationer och

riksgäldskonto,

den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos vilket utländskt fondpapper rättighet eller skyldighet

eller som an-

knyter till sådant fondpapper förvaras i depå eller kontoförs, Insättningsgarantinämnden. Kontrolluppgift skall lämnas Kontrolluppgift skall lämnas för den som gottskrivits ränta för

eller till vilken ränta betalats ut a den som gottskrivits ränta

borgenär och den som har varit eller till vilken ränta betalats ut antecknad som innehavare av borgenär,

utländskt räntebärande fondpap- b registrerad innehavare av

per eller rättighet eller skyldig- marknadsnoterad fordran,

Senastelydelse 1996:1009.

420 Bilaga 2

het som anknyter till sådant c den har varit anteck-

som

fondpapper oavsett om ränta nad som innehavare av utländskt utgått. Kontrolluppgiften skall ta räntebärande fondpapper eller

upp den ränta som den rättighet eller skyldighet som uppgiftsskyldige sammanlagt anknyter till sådant fondpapper. gottskrivit eller betalat ut till Kontrolluppgiften skall ta borgenären, dennes sammanlag- upp den ränta som den da fordran den uppgiftsskyl- uppgiftsskyldige sammanlagt dige vid årets utgång och avdra- gottskrivit eller betalat ut till gen preliminär skatt. I fall borgenären, dennes sammanlagsom avses i första stycket 6 skall upp- da fordran på den uppgiftsskylgift lämnas om ränta utbeta- dige vid årets utgång och avdrasom lats eller gottskrivits samt om gen preliminär skatt. Kontrolinnehavet i depån eller den kon- uppgift enligt andra stycket b toförda fordringen vid årets ut- skall innehavet vid årets ta upp gång. Kontrolluppgift skall vida- utgång. I fall i första som avses re lämnas för upplupen men inte stycket 6 skall uppgift lämnas förfallen avkastning räntekom- ränta utbetalats eller om som pensation vid avyttring av for- gottskrivits samt innehavet i om dran eller andel i sådan värde- depån eller den kontoförda forpappersfond som avses i 27 § 6 dringen vid årets utgång. Konmom. lagen 1947:576 om stat- trolluppgift skall vidare lämnas lig inkomstskatt. för upplupen inte förfallen men avkastning räntekompensation vid avyttring av fordran eller andel i sådan värdepappersfond som avses i 27 § 6 mom. lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt. Innehas ett konto av mer än en person skall ränta och fordran fördelas lika mellan innehavama, om inte annat förhållande är känt för den uppgiftsskyldige. I fråga konto för vilket samtliga om innehavare inte redovisas enligt bestämmelserna i 57 § andra stycket skall dock den totala räntan och fordran redovisas utan fördelning.

Avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta, skall

i stället för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. En skattskyldig, som uppdrar en utländsk förvaltare att i sådan egenskap föras in i det register som förs av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag enligt aktiekontolagen 1989:827, skall utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller konto som han har hos förvaltaren.

Bilaga 2 421

Kontrolluppgift om utdelning och innehav skall lämnas av den som utbetalt utdelning aktie i svenskt aktiebolag

som

är avstämningsbolag enligt 3 kap. 8 § aktiebolagslagen 1975: 1385,

3 kap. 8 § försäkringsrörelselagen 1982:713 eller 3 kap. 8 § bankaktiebolagslagen 1987:618, den som utbetalt utdelning på andel i svensk värdepappersfond som avses i 1 § lagen om värdepappersfonder1990:1114,

3. den som utbetalt utdelning från utländsk juridisk person, om

utdelningen utbetalats genom Värdepapperscentralen VPC Aktiebolags försorg,

4. den som driver valutahandel samt värdepappersinstitut hos

vilket utländskt fondpapper eller rättighet eller skyldighet

som anknyter till sådant fondpaper förvaras i depå eller kontoförs. Kontrolluppgift skall lämnas för

a fysisk eller juridisk person som är berättigad att lyfta utdelning

för egen del vid utdelningstillfállet och

b fysisk person som hos den b fysisk person eller dödsbo

uppgiftsskyldige varit antecknad som hos den uppgiftsskyldige

som innehavare av aktie eller an- varit antecknad innehavare som del i värdepappersfond eller ut- av aktie eller andel i värdepapländsk juridisk person eller ut- persfond eller utländsk juridisk ländsk aktie eller annat utländskt eller utländsk aktie eller person värdepapper. annat utländskt värdepapper. Kontrolluppgift enligt andra stycket skall ta utbetald a upp

utdelning till den del den är skattepliktig, avdragen preliminär skatt och innehållen utländsk källskatt belöper på utdelningen.

som Kontrolluppgift enligt andra stycket b skall innehavet vid ta upp årets utgång.

Vid utbetalning av utdelning

i form av marknadsnoterad aktie eller i form av rätt att förvärva

sådan aktie skall kontrolluppgift

lämnas även utdelningen inte om

är skattepliktig. Kontrolluppgift

om sådan utdelning skall ta upp antalet förvärvade aktier eller rätter, slag och sort samt tidpunkten för utdelningen. Kontrolluppgiften skall lämnas se-

2 Senastelydelse 1996:1009.

422 Bilaga 2

nast två månader efter det att

utdelningen har ägt rum. Uppgiftsskyldighet enligt denna paragraf föreligger inte för tillgångar pensionssparkonto eller för utdelning på sådana tillgångar. En skattskyldig, som uppdrar en utländsk förvaltare att i sådan egenskap föras i det register förs Värdepapperscentralen som av VPC Aktiebolag enligt aktiekontolagen 1989:827, skall utan dröjsmål till Riksskatteverket lämna ett skriftligt medgivande till insyn i depå eller konto som han har hos förvaltaren.

27 b § Vid nyemission eller fondemission i svenskt aktiebolag eller motsvarande utländskt bolag skall, om aktie i bolaget är marknadsnoterad, kontrolluppgift lämnas om aktieägares företrädesrätt att delta i emissionen och, vid fondemission, ny aktie överförs till aktieägaren. som Detsamma gäller om aktiekapi-

talet delas upp på flera aktier än

tidigare. Kontrolluppgift skall lämnas

av Värdepapperscentralen VPC

Aktiebolag eller, aktierna är om

förvaltarregistrerade, av förval-

taren. Kontrolluppgift skall lämnas för Jjøsisk person och dödsbo. Kontrolluppgiften skall ta "PP slag förvärv, av

antalet förvärvade finansi-

ella instrument samt slag och sort, tidpunkten för förvärvet. Kontrolluppgiften skall läm-

senast två månader efter det

nas att förvärvet har ägt rum.

Bilaga 2

32c§

Kontrolluppgift avyttring Kontrolluppgift realisaom om

finansiellt instrument skall, i tionsvinst eller realisationsför-

av

annat fall än i 22 eller lust vid innehavarens avslutning

som avses

32 lämnas värdepapper- ett optionsavtal genom kvitt-

a av av

sinstitut i de fall institutet är ning, kontantavräkning eller

skyldigt att upprätta avräknings- förfall skall lämnas av det värnota enligt 3 kap. 9 § lagen depappersinstitut hos vilket rät- 1991:981 värdepappersrö- tigheten kontoförs. Sådan konom relse. trolluppgift skall lämnas också Kontrolluppgift skall lämnas vid avslutning liknande avtal av för fysisk och dödsbo. det värdepappersinstitut som person av Kontrolluppgiften skall ta upp medverkat vid avslutningen. den ersättning överenskom- Kontrolluppgift skall lämnas som

mits vid avyttringen efter avdrag för jâøsisk och dödsbo.

person för försäljningsprovision och lik- Kontrolluppgiften skall, utöver nande kostnader, antalet avytt- vad i första stycket, ta som anges

rade finansiella instrument samt PP

slag och sort. slag av option,

Uppgiftsskyldighet föreligger om optionen är marknads-

inte vid byten i 27 § 4 noterad, som avses lagen 1947:576 stat- vilken dag optionen har mom. om lig inkomstskatt respektive 6 § avslutats.

lagen 1994:1854 in- I de fall optionen avslutas

om komstbeskattningen vid gräns- genom lösen skall uppgift lämöverskridande omstrukture- enligt 32 eller h Samtinas g ringar inom EG. digt skall uppgift lämnas om den premie som erlagts vid förvärvet

av rättigheten. Kontrolluppgiften skall läm-

senast två månader efter det

nas att optionen har avslutats.

32 d § Kontrolluppgift realisaom tionsvinst eller realisationsförlust när utfärdaren av en option med löptid på högst ett år en frigörs från sina åtaganden gekvittning, kontantavräkning nom

424 Bilaga 2

eller förfall skall lämnas det av värdepappersinstitut hos vilket förpliktelsen kontoförs. Kontrolluppgift skall lämnas

för jjzsisk och dödsbo.

person Kontrolluppgiften skall, utöver vad som anges i första stycket, ta upp slag av option, vilken dag optionen har avslutats.

I de fall optionen avslutas

genom lösen skall uppgift lämnas enligt 32 g eller h Samtidigt skall uppgift lämnas den om premie som erhållits vid ingåendet förpliktelsen. av

Kontrolluppgiften skall läm-

nas senast två månader efter det

att optionen har avslutats.

32 e § Vid utfärdandet option av en med längre löptid än ett år skall om optionen inte avslutas samma år som den utfärdats -

kontrolluppgift lämnas om den

premie som utfärdaren erhållit vid ingåendet av förpliktelsen. I

de fall optionen avslutas

genom kvittning eller kontantavräknin g ett senare år än den utfärdats

skall kontrolluppgift lämnas ock-

så om det vederlag som utfärdaren erlagt för upphörandet av förpliktelsen, Om optionen av-

slutas genom kvittning år

samma som den utfärdats skall i stäl- let för vad som sägs i första och andra meningen kontrollupp- gift lämnas om uppkommen re-

Bilaga 2 425

alisationsvinst eller realisationsförlust. Kontrolluppgift enligt detta stycke skall lämnas också förpliktelse enligt liknannär en de avtal ingås eller avslutas. Kontrolluppgift skall lämnas av det värdepappersinstitut hos vilket förpliktelsen kontoförs eller som på motsvarande sätt medverkat vid ingåendet eller avslutningen av förpliktelsen. Kontrolluppgift skall lämnas för b/sisk person och dödsbo. Kontrolluppgiften skall, utöver vad som anges i första stycket, ta upp slag av option, optionen är marknadsom noterad, vilken dag optionen har avslutats.

I de fall optionen avslutas

genom lösen skall uppgift lämenligt 32 eller h nas g Kontrolluppgift enligt första stycket första meningen lämnas för föregående beskattningsår

senast en månad efter årets utgång. I övriga fall lämnas

upp-

giften senast två månader efter

det att optionen har avslutats.

32f§ Kontrolluppgift om realisationsvinst eller realisationsförlust vid avslutning av en termin genom kontantavräkning skall lämnas av det värdepappersinstitut hos vilket terminen kontoförs. Sådan kontrolluppgift skall lämnas också vid avslutning av liknande avtal av det värdepap-

426 Bilaga 2

persinstitut medverkat vid som avslutningen.

Kontrolluppgift skall lämnas

och dödsbo. för jjzsisk person Kontrolluppgiften skall, utöver vad som anges i första stycket, ta upp slag av termin, terminen är marknadsom noterad, vilken dag terminen har avslutats.

1 de fall terminen avslutas

leverans skall uppgift genom lämnas enligt 32 g eller 32 h Kontrolluppgiften skall läm-

senast två månader efter det

nas att terminen har avslutats.

§ 32 g

Kontrolluppgift om förvärv

annat marknadsnoterat fiav nansiellt instrument än som av-

i 32 eller f § skall

ses a, lämnas värdepappersinstitut av

i de fall institutet är skyldigt att

upprätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen 1991:981 om

värdepappersrörelse. Sådan kontrolluppgift skall lämnas ock-

så av kreditmarknadsbolag samt vid marknadsnoterat filån av nansiellt instrument i samband med blankningsafärer.

Kontrolluppgift skall lämnas för och dödsbo.

fysisk person

Kontrolluppgiften skall ta

"PP förvärv, slag av den ersättning som överenskommits vid förvärvet inklusive inköpsprovision och liknan-

Bilaga 2 427

de kostnader samt vid värdepapperslån erlagd premie, antalet förvärvade finansiella instrument samt slag och sort, tidpunkten för förvärvet. Kontrolluppgiften skall läm-

nas senast två månader efter det

att förvärvet har ägt rum.

32 h § Kontrolluppgift om avyttring

av marknadsnoterat finansiellt instrument skall, i annat fall än som avses i 32 a, e eller

lämnas av värdepappersinstitut

i de fall institutet är skyldigt att

upprätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9§ lagen 1991:981 om värdepappersrörelse. Sådan kontrolluppgij skall lämnas också av kreditmarknadsbolag samt vid utlåning marknadsnoterat av

finansiellt instrument i samband

med blankningsafärer. Vid avyttring genom inlösen skall kon-

trolluppgift lämnas av den som

betalar ut inlösenbeloppet. Vid central försäljning skall kontroluppgift lämnas av Värdepapperscentralen VPC Aktiebolag eller av förvaltaren. Vid över-

föring från värdepapperskonto

eller depå skall kontrolluppgift lämnas av den som på uppdrag av skattskyldig gör överföringen. Kontrolluppgift skall lämnas för jjøsisk person och dödsbo. Kontrolluppgiften skall ta PP slag av överlåtelse

428 Bilaga 2

den ersättning som överenskommits vid överlåtelsen efter avdrag för försäljningsprovision och liknande kostnader samt vid värdepapperslån avtalad premie, antalet överlåtna finansiella instrument samt slag och sort, tidpunkten för överlåtel-

sen. I fall som avses i första

stycket sista meningen skall om uppgiftslämnaren saknar kännedom slag överlåtelse och om av den eventuella ersättning som överenskommits vid överlåtelsen kontrolluppgiften begränsas till att ta upp antalet överförda

finansiella instrument, slag och

sort samt tidpunkten för överföringen. Kontrolluppgiften skall läm-

nas senast två månader efter det

att överlåtelsen har ägt rum eller, vid överföring, senast två

månader efter det att över-

föringen har registrerats.

32 i § Kontrolluppgift om avyttring

av finansiellt instrument skall, i annat fall än som avses i 32 a, f eller h lämnas av värdepappersinstitut i de fall

institutet är skyldigt att upprätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 §

lagen 1991:981 om värdepappersrörelse. Sådan kontrolluppgift skall lämnas även vid avytt-

ring genom inlösen. Uppgiften

lämnas av den som betalar ut inlösenbeloppet.

Bilaga 2 429

Kontrolluppgift skall lämnas för jj/sisk person och dödsbo. Kontrolluppgiften skall ta

"PP den ersättning som över-

enskommits vid avyttringen efter

avdrag för försäljningsprovision

och liknande kostnader, antalet avyttrade finansiella instrument samt slag och sort, tidpunkten för avyttringen. Kontrolluppgiften skall läm-

nas senast rvå månader efter det

att avyttringen har ägt rum.

57 I varje kontrolluppgift skall och postadress anges namn sam personnummer eller organisationsnummer för såväl den uppgiftsskyldige den uppgiften som avser. För dödsbo får i stället för För dödsbo får i stället för organisationsnummer den organisationsnummer den av- avlidnes Om lidnes Om personnummer anges. personnummer anges. personnummer eller organisa- personnummer eller organisationsnummer inte kan anges för tionsnummer inte kan för anges den som uppgiften skall i den uppgiften skall i avser, som avser, stället dennes födelsetid redovi- stället dennes födelsetid redovi-

sas eller, i fråga om kontrollupp- eller, i fråga kontrollupp-

sas om

gifter enligt 22 § i de fall borge- gifter enligt 22 § i de fall borge-

nären är en juridisk person, nären är juridisk en person, namn, postadress och person- namn, postadress och personnummer för den som får förfoga för den får förfoga nummer som över räntan eller fordran. Om ett över räntan eller fordran. Om ett konto innehas flera än fem konto innehas flera än fem av av personer, får uppgifter lämnas får uppgifter lämnas personer,

om en person som förfogar över förfogar över

om en person som kontot i stället för samtliga kontot i stället för samtliga om om

innehavare, förfogarkonto, innehavare, förfogarkonto,

samt i förekommande fall samt i förekommande fall om om den beteckning på innehavar- den beteckning på innehavar-

3 Senastelydelse 1995:1629.

430 Bilaga 2

kretsen som används för kontot. kretsen som används för kontot. I så fall skall anges att det är I så fall skall anges att det är fråga ett förfogarkonto. 1 fråga om ett förfogarkonto. 1 om fråga skuld som är gemen- fråga om skuld som är gemenom för flera än fem får för Hera än fem personer får sam personer sam motsvarande sätt uppgifter motsvarande sätt uppgifter lämnas om en person som ansva- lämnas om en person som ansvaför lånet i stället för om rar för lånet i stället för om rar samtliga gäldenärer, gemensamt samtliga gäldenärer, gemensamt lån, samt i förekommande fall lån, samt i förekommande fall om den beteckning på låntagar- om den beteckning låntagarkretsen används för lånet. I kretsen som används för lånet. 1 som så fall skall anges att det är fråga så fall skall anges att det är fråga ett gemensamt lån. Om ett ett gemensamt lån. Om ett om om finansiellt instrument ägs ge- finansiellt instrument ägs gemensamt flera får uppgift mensamt flera får uppgift av av enligt 32 § lämnas för den som enligt 32 h eller i § lämnas för c avräkningsnotan i stäl- den som anges avräkningsnoanges let för samtliga ägare. Om den tan i stället för samtliga ägare. uppgiftsskyldige har tilldelats ett Om den uppgiftsskyldige har särskilt redovisningsnummer en- tilldelats ett särskilt ligt 53 § 1 mom. uppbördslagen redovisningsnummer enligt 53 § 1953:272, skall detta, i annan 1 mom. uppbördslagen kontrolluppgift än sådan 1953:272, skall detta, i annan som ränta, utdelning eller betal- kontrolluppgift än sådan som avser ning till eller från utlandet, ränta, utdelning eller betalan- avser i stället för den uppgiftsskyl- ning till eller från utlandet, anges diges personnummer eller ges i stället för den uppgiftsskylorganisationsnummer. diges personnummer eller organisationsnummer. Den för räkning öppnar ett inlåningskonto, anskaffar som egen ett räntebärande värdepapper eller annat sätt placerar pengar för förräntning skall sitt personnummer, om mottagaren är skyldig ange att utan föreläggande lämna kontrolluppgift beträffande räntan. Detta gäller inte den inte har tilldelats personnummer. som I kontrolluppgift lämnas av fåmansföretag, fåmansägt en som handelsbolag eller företag, enligt 3 § 12 tredje stycket som a mom. lagen 1947:576 statlig inkomstskatt skall behandlas som om fåmansföretag, skall det anges om personen är företagsledare eller honom närstående person eller delägare i företaget.

Bilaga 2

58§

Kontrolluppgiftema skall Kontrolluppgiftema skall

lämnas senast den 31 januari lämnas senast den 31 januari under taxeringsåret till den under taxeringsåret till den skattemyndighet hos vilken den skattemyndighet hos vilken den

uppgiftsskyldige är registrerad uppgiftsskyldige är registrerad

som arbetsgivare. arbetsgivare. Att kontrolsom

uppgift i vissa fall skall lämnas

tidigare framgår av 27, 27 b och 32 c-i §§. Den som har tilldelats särskilda redovisningsnummer enligt 53 § l mom. uppbördslagen 1953:272 och grund detta registreav

rats hos flera skattemyndigheter skall lämna kontrolluppgiftema till

myndigheterna i enlighet med denna registrering. Om den uppgifts-

skyldige inte är registrerad eller inte vet vilken skattemyndighet

kontrolluppgiftema skall lämnas till, får han lämna uppgifterna till Skattemyndigheten i det län där han är bosatt.

Andra kontrolluppgifter än de i 60 § skall vid avläm-

som anges

nandet vara ordnade kommunvis. Vilken kommun kontrolluppgifter-

na avser skall vara tydligt utmärkt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999 och tillämpas första gången vid 2000 års taxering utom såvitt de bestämmelavser nya serna i 3 kap. 22 § och 27 § andra stycket tillämpas första som gången vid 1999 års taxering.

3 Senastelydelse 1995:576.

Utredningens forfattningskommen-

tar i delbetänkandet Kontroll Rea-

vinst Värdepapper SOU 1997:27

vadavser lagen 1990:325 om självdeklaration och

kontrolluppgifter.

3 kap.

22 §

Riksgäldskontoret lämnar redan i dag kontrolluppgift om realiserad värdeförändring ett riksgäldskonto, dvs. skillnaden mellan anskaffningsvärdet och inlösenbeloppet. Uppgiften lämnas enligt

3 kap. 22 dvs. som ränta se avsnitt 5.5.3 och 6.6. För att klargöra

att någon förändring inte åsyftas härvidlag, har bestämmelse en om riksgäldskonto tagits i första stycket punkt Andra stycket har delats av redaktionella skäl. Punkt b är ny. Bestämmelsen är nödvändig för att Skattemyndigheten skall få kännedom om befintliga innehav av marknadsnoterade fordringar den dag systemet träder i kraft. Någon allmän skyldighet att lämna

kontrolluppgift om innehav av fordringar finns inte i dag jfr avsnitt

6.2.4. Kontrolluppgiften skall ta upp nominellt belopp de

fordringar som innehas av den skattskyldige.

Näst sista stycket behålls dvs. bestämmelsen om att avser en utbetalning också annat än ränta och kan den uppgiftsskyldige inte ange hur stor del därav som utgör ränta skall i stället för ränta det sammanlagt utbetalda beloppet redovisas. För närvarande tillämpas bestämmelsen huvudsakligen vid inlösen nollkupongare. Enligt av

det föreslagna systemet kommer kontrolluppgift om avyttring

av nollkupongare i stället att lämnas enligt 3 kap. 32 h eller i se nedan. Bestämmelsen i näst sista stycket skall i fortsättningen tillämpas endast om det vid inlösen av kupongobligationer också betalas ut ränta och uppgiftslämnaren inte vet hur det sammanlagt utbetalda beloppet skall fördelas. Det torde bli aktuellt endast undantagsvis.

15 18-0455

434 Bilaga 3

27§

Uppgiftsskyldigheten enligt andra stycket b har utvidgats till att omfatta också dödsbon. I fjärde stycket, som är nytt, har införts en skyldighet att lämna uppgift om utdelning i form marknadsnoterad aktie även av om utdelningen inte är skattepliktig. Genom bestämmelsen kommer Skattemyndigheten att få uppgift om förvärv av aktier genom s.k. fission. Bestämmelsen omfattar också utdelning av s.k. inköpsrätter, dvs. en rätt som innebär att aktieägaren möjlighet att köpa aktier ges i ett annat bolag än det utdelande bolaget. I fjärde stycket andra meningen anges vad en kontrolluppgift om utbetalning av utdelning i form av marknadsnoterad aktie eller inköpsrätt avseende sådan aktie skall innehålla. Denna bestämmelse om uppgiftsskyldighetens omfattning gäller oavsett om utdelningen är skattepliktig eller inte. Vid sådan utdelning skall kontrolluppgift lämnas senast två månader efter det att utdelningen har ägt rum. Det innebär således att kontrolluppgiftsskyldigheten, i likhet med vad som föreslås gälla vid andra förvärv av finansiella instrument, fullgörs löpande under beskattningsåret.

27b§

Genom bestämmelsen, som är ny, säkerställs att Skattemyndigheten får uppgifter om de företrädesrätter en aktieägare erhåller vid nyemission och fondemission. Uppgift skall lämnas också de om nya aktier en aktieägare erhåller vid fondemission. Avser företrädesrätten aktie som inte är marknadsnoterad skall kontrolluppgift inte lämnas. I de fall en teckningsrätt utnyttjas för att förvärva aktier vid nyemission kommer uppgift härom att erhållas enligt den föreslagna bestämmelsen i 3 kap. 32 g Första stycket andra meningen tar sikte på s.k. split, dvs. ett utbyte av en aktie mot flera aktier i samma bolag.

32c§

Bestämmelsen Nuvarande 3 kap. 32 § flyttas till 3 kap.

är ny. c 32 i se nedan. Genom bestämmelsen införs en skyldighet att lämna kontrolluppgift om reavinst resp. reaförlust vid avyttring av innehavda optioner. Uppgiftsskyldigheten avser således optionsinne-

Bilaga 3 435

havare och omfattar både köp- och säljoptioner. Kontrolluppgift skall lämnas det värdepappersinstitut där optionen kontoförs. av Härmed avses vad gäller OM-optioner det institut där den skattskyldiges clearingkonto resp. integrerade handels- och clearingkonto förs. Första stycket andra meningen tar sikte icke standardiserade optioner. Regeln behövs eftersom denna optioner inte torde typ av omfattas av den definition av begreppet option som finns i 24 § 4 mom. tredje stycket SIL. Med medverkat avses den som har upprättat avräkningsnota eller om sådan inte har upprättats den - givit motsvarande meddelande till innehavaren. som I tredje stycket anges bl.a. att kontrolluppgiften skall ta upp slag option. Härmed givetvis inte endast om det är en köp- eller av avses säljoption utan också vilken underliggande egendom det är fråga om samt förfallodag. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 8.3.1 och 8.3.2.

32d§

Genom bestämmelsen införs en skyldighet att lämna kontrolluppgiñ om reavinst resp. reaförlust i samband med utfárdande av en köpeller säljoption med en löptid på högst ett år. Uppgiftsskyldigheten avser således optionsutfárdarens transaktioner. Bestämmelsen omfattar endast sådana optioner som utgör finansiella instrument. En utfardares reavinst eller reaförlust

andra optioner dvs. icke standardiserade skall rapporteras enligt 3

kap. 32 Det gäller löptiden överstiger ett år eller inte. e oavsett om Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 8.3.3.

§ 32 e

Genom bestämmelsen införs en skyldighet att lämna kontrolluppgift

om reavinst resp. reaförlust i samband med utfárdande av en köpeller säljoption med en löptid som överstiger ett år. Uppgiftsskyldig-

heten avser således optionsutfärdarens transaktioner.

Första stycket sista meningen tar sikte icke standardiserade

optioner. Kontrolluppgiñsskyldigheten för icke standardiserade

optioner är således densamma oavsett optionens löptid. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 8.3.3.

436 Bilaga 3

32f§

I bestämmelsen finns föreskrifter om att lämna kontrolluppgift om reavinst resp. reaförlust i de fall termin avslutas med kontanten avräkning. Av första stycket andra meningen framgår att bestämmelsen omfattar också icke standardiserade terminer dvs. terminer - som inte torde omfattas av den definition av begreppet termin som finns i 24 § 4 mom. fjärde stycket SIL om de avslutas med kontantavräk- ning. I de fall en icke standardiserad termin avser köp resp. försäljning av marknadsnoterad egendom skall kontrolluppgift lämnas enligt 3 kap. 32 g § resp. h § när kontraktet ingås jfr avsnitt 7.4. Bestämmelsen kommenteras närmare i avsnitt 8.3.4.

32g§

Genom bestämmelsen ges Skattemyndigheten möjlighet att bestämma anskaffningsvärdet de marknadsnoterade aktier och fordringar som innehas av fysiska personer och dödsbon. Bestämmelsen omfattar såväl svenska som utländska instrument. Av första stycket första meningen framgår att kontrolluppgift inte skall lämnas vid förvärv av andelar i sverigebaserade värdepappersfonder eller derivatinstrument. Kontrolluppgift skall i första hand lämnas av det värdepappersinstitut som är skyldigt att upprätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen om värdepappersrörelse. En sådan skyldighet föreligger om värdepappersinstitutet medverkat vid förvärvet. Begreppet finansiellt instrument finns inte definierat i skatteförfattningama. Genom kopplingen till avräkningsnota klargörs att uppgiftsskyldigheten skall omfatta sådana finansiella instrument som avses i 1 kap. 1 § lagen om handel med finansiella instrument.

För att kontrolluppgiftsskyldigheten inte skall begränsas till

värdepappersinstitut, utan omfatta även t.ex. Stadshypotek, föreskrivs i första stycket andra meningen att kontrolluppgift skall lämnas också av kreditmarknadsbolag. En definition begreppet av

kreditmarknadsbolag finns i 1 kap. 1 § lagen 1992:1610 om kreditmarknadsbolag.

Kontrolluppgiftsskyldigheten omfattar också förvärv genom lån försträckning av finansiella instrument, vilket aktualiseras vid

Bilaga 3 437

blankningsaffarer. Uppgiften behövs grund av de särskilda beskattningsregler gäller affärer. som för denna typ av I tredje stycket föreskrivs vad som skall anges i kontrolluppgiften. Bl.a. skall slag förvärv anges. Det innebär att den uppav giftsskyldige skall ange om det är fråga om köp eller försträckning.

32h§

Bestämmelsen motsvarar delvis nuvarande 3 kap. 32 c Genom

bestämmelsen får Skattemyndigheten in uppgift om att en avyttring har ägt rum och vilken köpeskilling e.d. som därvid överenskommits. Med stöd av dessa uppgifter och registrerade uppgifter om anskaffningsvärden kan skattepliktig vinst resp. avdragsgill förlust fastställas. Av första stycket första meningen framgår att kontrolluppgift enligt detta lagrum inte skall lämnas vid avyttring av andelar i sverigebaserade värdepappersfonder eller derivatinstrument. Kontrolluppgift skall i första hand lämnas av det värdepappersinstitut som är skyldigt att upprätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen värdepappersrörelse. om För att kontrolluppgiftsskyldigheten inte skall begränsas till värdepappersinstitut, utan omfatta även t.ex. Stadshypotek, föreskrivs i första stycket andra meningen att kontrolluppgift skall lämnas också av kreditmarknadsbolag. Enligt samma mening skall uppgift lämnas också om lån försträckning finansiella instrument. Bestämmelsen är nödvänav dig, eftersom utlåning egendom för blankning inte ses som av avyttring 24 § 2 mom. andra stycket SIL. I VP-systemet registreras dock ett lån på sätt en avyttring. Den premie utlånaren samma som erhåller vid utlåningen är skattepliktig. Med stöd av de uppgifter som Skattemyndigheten får om utlåningen kan också denna intäkt förtryckas på deklarationsblanketten. Vid inlösen av fordran eller en aktie föreligger inte skyldighet en att upprätta avräkningsnota enligt 3 kap. 9 § lagen om värdepappersrörelse. För att bestämmelsen skall omfatta också dessa fall har i första stycket tredje meningen tagits en bestämmelse som innebär att kontrolluppgift skall lämnas också vid inlösen. Uppgiften lämnas den betalar ut inlösenbeloppet, t.ex. VPC, förvaltaren eller av som inlösande bolag. Vid nyemissioner, utdelningar och vissa aktiebyten i samband med omstruktureringar görs s.k. central försäljning av udda rätter.

438 Bilaga 3

Genom VPC betalas ersättningen ut till aktieägarna i förhållande till

var och ens innehav av udda rätter. Kontrolluppgiñsskyldigheten

skall omfatta också dessa fall. En bestämmelse detta har tagits om i första stycket fjärde meningen.

Av första stycket sista meningen följer att kontrolluppgift skall

lämnas även vid överföringar mellan olika värdepapperskon-

ton/depåer. Genom dessa uppgifter kommer Skattemyndigheten att

få kännedom om att ett innehav aktier etc. har minskat även i de av fall någon avräkningsnota inte har upprättats, t.ex. vid privata försäljningar och benefika överlåtelser. Uppgiften lämnas den bank av

etc. som utför överföringen. I sakens natur ligger att kontrolluppgift

inte skall lämnas i de fall det är känt för den presumtive uppgifts-

lämnaren att det är fråga om överföring mellan konton/depåer

som innehas av samma person. I tredje stycket anges vad kontrolluppgiften skall ta Bl.a. upp.

skall slag av överlåtelse Det innebär att den uppgiftsskyldige

anges.

skall ange om det är fråga om försäljning, försträckning eller någon annan typ av överlåtelse. När det gäller överföringar mellan olika

konton skall uppgiften begränsas till antalet överförda finansiella instrument, slag och sort samt tidpunkten för överföringen i de fall uppgiftslämnaren saknar kännedom om orsaken till överföringen och den eventuella ersättning överenskommits. som

32i§

Paragrafen motsvarar i stort sett nuvarande 3 kap. 32 Om c

bestämmelsen inte behålls kommer Skattemyndigheten -till skillnad

från vad som gäller fr.o.m. 1997 års taxering inte att få några uppgifter om avyttringar av icke marknadsnoterade finansiella

instrument förutom derivatinstrumenten. Bestämmelsen har

utvidgats till att omfatta också inlösenfallen. Dessutom föreslås att

uppgiftsskyldigheten fullgörs löpande under beskattningsåret.

57§

Vid gemensamt ägande av finansiella instrument får kontrolluppgift

lämnas för den som anges på avräkningsnotan i stället för samtliga ägare.

Bilaga 3 439

58§

Ändringen är en följd av att kontrolluppgiñsskyldigheten i vissa fall

skall fullgöras löpande under beskattningsåret. Kontrolluppgiftema skall dock inte i något fall lämnas senare än den 31 januari taxeringsåret.

Utkast till förordning om självdekla-

ration och kontrolluppgifter

utarbetad sekretariatet ett förslag till underlag för vad en av som förordning bör omfatta. Utkastet är baserat på de tankar som förs fram i avsnitt 3 om normgivningsmakten. Förslaget har presenterats för utredningen sedan NLSK lagts fram i sin slutversion. Förordningen har dock inte har setts över utredningen. av

Tillämpningsområde

l § Denna förordning gäller vid tillämpning av lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter.

2 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma innebörd som i de författningar som anges i 1 kap. 2 § lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Behörighet

3 § Riksskatteverket får besluta att uppgifter som enligt lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter skall fullgöras av viss skattemyndighet i stället skall fullgöras av en annan skatte-

myndighet.

4 § Med avvikelse från vad som i 11 kap. 2 § lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter är föreskrivet får Riksskatteverket besluta att kontrolluppgift och sammandrag av kontrolluppgift skall lämnas till en annan än där angiven skattemyndighet.

Beslut

5 § Beslut i ett ärende enligt lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter får sättas upp i fonn av ett elektroniskt dokument. Med ett elektroniskt dokument avses i denna förordning en upptagning som har gjorts med hjälp av automatisk databehandling och

442 Bilaga 4

vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

Förtryckning av uppgifter i självdeklaration

6 § Riksskatteverket beslutar vilka uppgifter enligt 3 kap. l § lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter som skall fortryckas på deklarationsblanketten.

7 § Till allmän deklaration skall Skattemyndigheten foga en förtryckt sammanställning av uppgifter som lämnats i inkomna kontrolluppgifter. Riksskatteverket beslutar hur sammanställningen skall utformas.

Avlämnade av självdeklaration m.m.

8 § Om självdeklaration eller uppgift som anges i 4 kap. lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter har lämnats till ett av Skattemyndigheten godkänt mottagningsställe skall den som mottagit handlingen genast sända denna till skattemyndigheten.

9 § Om medgivande har lämnats till att deklaration får lämnas i form av ett elektroniskt dokument skall den lämnas det sätt Riksskatteverket eller den skattemyndighet som lämnat medgivandet bestämmer. Om medgivande har lämnats till att deklaration får lämnas i form av ett elektroniskt dokument får också de handlingar som skall fogas till deklarationen lämnas på motsvarande sätt.

10 § Om redovisning av kontrolluppgifter, sammandrag av kontrolluppgifter eller andra uppgifter som lämnas till ledning for taxering fullgörs på medium för automatisk databehandling skall redovisningen ske det sätt Riksskatteverket beslutar.

Ankomstregistrering

ll § Om självdeklaration, uppgift som avses i 4 kap. lagen 1998:000 självdeklaration och kontrolluppgifter eller kontrollom uppgift har lämnats till Skattemyndigheten eller Riksskatteverket

Bilaga 4 443

efter utgången av föreskriven tid, skall dagen för avlämnandet registreras. Om självdeklaration eller uppgift som avses i 4 kap. lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter lämnats efter utgången av föreskriven tid till ett av Skattemyndigheten godkänt mottagningsställe skall dagen för avlämnandet på ett beständi sätt antecknas handlingen.

Undantag från skyldighet att lämna kontrolluppgift

12 § Med stöd av 11 kap. 5 § lagen 1998:000 självdeklaration om och kontrolluppgifter föreskrivs att kontrolluppgift enligt 5 kap. samma lag inte behöver lämnas om den uppgiftsskyldige endast har betalt ut sådan kostnadsersättning som avses i 5 kap. 4 § andra meningen lagen självdeklaom ration och kontrolluppgifter och det mottagaren sammanlagt har fått under kalenderåret understiger 0 000 kronor, 2. beträffande sådant periodiskt understöd som utbetalaren kan medges avdrag för enligt punkt 5 andra stycket av anvisningarna till

46 § kommunalskattelagen 1928:370.

3..

13 § Med stöd av 11 kap. 5 § lagen 1998:000 självdeklaration om

och kontrolluppgifter föreskrivs att kontrolluppgift enligt 6 kap.

samma lag inte behöver lämnas för ränta och fordran särskilt konto i bank enligt skogskontolagen 1954:142, lagen 1979:61 1 om upphovsmannakonto, lagen l982:2 om uppfmnarkonto eller lagen 1993:931 indiviom duellt pensionssparande, för inkomstränta och fordran borgenären tagit emot räntan om i näringsverksamhet i samband med normala affársforhållanden, un-

der förutsättning att den uppgiftsskyldige inte yrkesmässigt bedrivit inlåning eller på annat sätt yrkesmässigt ombesörjt att pengar blivit

räntebärande, för utgiftsränta och skuld om gäldenären erlagt räntan i näringsverksamhet i samband med normala affarsförhållanden, un-

der förutsättning att den uppgiftsskyldige inte yrkesmässigt bedrivit

utlåning eller kreditgivning, 4...

444 Bilaga 4

Sammandrag av kontrolluppgifter

14 § Riksskatteverket bestämmer i vilken utsträckning det till en kontrolluppgift skall fogas ett sammandrag av kontrolluppgifter. I ett sådant sammandrag skall utöver vad som följer av 11 kap. 6 § lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter redovisas antalet lämnade kontrolluppgifter samt sammanlagd avdragen skatt enligt skattebetalningslagen 1997:483.

Anstånd att lämna kontrolluppgifter

15 § Ansökan om anstånd enligt 13 kap. 3 § lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter får göras muntligen.

Föreläggande

16 § Ett föreläggande enligt 14 kap. lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter skall innehålla en uppmaning att följa föreläggandet inom viss, efter omständigheterna anpassad tid. Den som förelagts skall dock få minst fem dagar på sig efter det att han har fått föreläggandet att efterkomma det.

17 § Den som förelagts att lämna uppgift enligt 14 kap. 5 § eller 6 § lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter skall upplysas om rätten att enligt 14 kap. 8 § samma lag begära undantagande från föreläggandet.

Vite m.m.

18 § Om ett föreläggande har förenats med vite skall den som avses med föreläggandet delges detta. Detsamma gäller ett föreläggande som utfärdats enligt 14 kap. 7 § lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Besked om kontrolluppgifter

19 § Om Riksskatteverket beslutar att avvisa en ansökan om besked om skyldighet att lämna kontrolluppgift enligt 15 kap. 8 § lagen

Bilaga 4 445

1998:000 självdeklaration och kontrolluppgifter skall grunden

om för detta ställningstagande motiveras.

Formulär och blanketter

20 § Riksskatteverket fastställer formulär till blanketter som behövs för tillämpning av lagen 1998:000 om självdeklaration och kon-

trolluppgifter.

21 § Deklarationsblanketter och blanketter för övriga uppgiñer, till

vilka formulär har fastställts, skall kostnadsfritt tillhandahållas hos skattemyndigheten. Skattemyndigheten kan tillse att blanketter tillhandahålls också på annat sätt.

22 § Skattemyndigheten skall i den utsträckning som Riksskattever-

ket bestämmer till den som är uppgiftsskyldig översända blanketter

för kontrolluppgifter.

Blanketterna skall vara förtryckta med de uppgifter verket be-

stämmer.

Förvaring och gallring

23 § Med avvikelse från vad som i 15 kap. 11 § lagen 1998:000

om självdeklaration och kontrolluppgifter är föreskrivet om förstörande uppgifter lämnats till ledning för taxering och av myn-

av som

dighet vid taxeringskontroll upprättade handlingar skall följande

gälla.

Vissa de handlingar som avses i första stycket skall undantas

av

från gallring, nämligen handlingar som avser aktiebolag Handlingar som i annat fall upprättats vid granskning eller revi-

sion får bevaras under längre tid om det behövs med hänsyn till omständighetema.

Skyldighet att bevara underlag

24 § Underlag som avses i 15 kap. 4 § lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter skall bevaras under sex år efter

446 Bilaga 4

utgången av det kalenderår underlaget inte annat följer avser om av andra eller tredje stycket. Uppgiftsskyldig som avses i 7 kap. 8 § lagen om självdeklaration

och kontrolluppgifter skall bevara det underlag behövs för att

som uppgiftsskyldigheten enligt samma bestämmelse skall kunna fullgöras. Riksskatteverket får medge att underlag för kontroll uppgiftsav skyldighet bevaras under kortare tid år. än sex I andra författningar finns särskilda föreskrifter skyldighet att om bevara räkenskaper m.m.

Domstols skyldighet att lämna uppgifter

25 § En allmän förvaltningsdomstol skall i den omfattning som Riksskatteverket bestämmer lämna uppgifter till verket beslut i om mål enligt lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Ytterligare verkställighetsföreskrifter

26 § Riksskatteverket skall meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för verkställighet av lagen 1998:000 om självdeklaration och kontrolluppgifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1999 då bestämmelserna i förordningen 1990:327 om självdeklaration och kontrolluppgifter upphör att gälla. Den upphävda förordningen gäller fortfarande för 1999 och tidigare års taxeringar.

Särskilt

yttrande av experterna Cecilia Gunne och Kerstin Nyquist

Sammanfattning

Skattekontrollutredningen har i detta slutbetänkande bl.a. gjort en total översyn av LSK, vilket lett till stora förändringar när det gäller

regleringen kring självdeklarationer och kontrolluppgifter. Vissa av

utredningens förslag medför fördelar för såväl de skattskyldiga som skattemyndighetema.

0 Vi är mycket positiva till förslagen att alla fysiska och juridiska personer skall lämna deklarationen samma dag, senast den 2 maj, och att alla fysiska personer, även de som har inkomst av närings-

verksamhet, skall få en förtryckt deklaration samma sätt som

dagens förenklade.

O Utredningen föreslår en mycket omfattande skyldighet att lämna kontrolluppgifter. Vi anser därför att den föreslagna nya möjligheten att i visst fall få denna skyldighet prövad av domstol är viktig, bl.a. för rättssäkerheten.

I ett antal frågor har vi emellertid en annan uppfattning än utredningen av sådan styrka att vi vill redovisa vår inställning i ett särskilt yttrande. De är i korthet.

Vi anser att skattetillägg inte bör kunna påföras den som inte har skrivit under och lämnat en självdeklaration. 2. Vi motsätter oss kraftigt höjda avgifter på försenade självdeklarationer; annars bör de skattskyldiga skyddas av konventionen för mänskliga rättigheter. Tidsfristen för att lämna kontrolluppgift måste senareläggas från 31 januari till 15 februari. 4. Förseningsavgift på 500 kr för uppgiftslämnare som lämnat en försenad kontrolluppgift är ett orimligt straff som leder till sämre kontrolluppgifter.

448 Bilaga 5

Flytta kontrolluppgittsskyldigheten från fondbolaget till förval-

taren vid förvaltarregistrerade fondandelar; det främjar konkurrensen. Orimligt med dubbelt uppgiftslämnande beträffande utlandsbetalningar för juridiska personer. Utländska skatteregistemummer går inte i svenska bankers datasystem. Kontroll genom generella tredjemansförelägganden, dvs. skyldighet att lämna uppgift om annan, bör inte införas. Möjligheten till undantag från föreläggande bör utvidgas jämfört med i dag. 10. Den föreslagna rätten till domstolsprövning beträffande kontrolluppgiftsskyldighetens omfattning är bra men det krävs ytterligare ändringar.

l Förslaget att ge skattemyndighetema möjlighet att i princip regi-

strera vilka uppgifter som helst i skatteregistret om dessa grundas generella förelägganden och tredjemansrevisioner anser vi vara oacceptabelt. 12. En schablon för fönnögenhetsvärden bilar innebär ett orättvist och onödigt förslag. 13. De omfattande ändringarna kan omöjligt införas samtidigt som dataomläggningama år 2000.

Skattetillägg

Utredningen har föreslagit att den inte har något att ändra eller som tillägga den förtryckta deklarationen inte skall behöva skicka någon deklaration han är helt enkelt inte deklarationsskyldig. -

Utredningen föreslår att det skall bli möjligt att påföra skatte-

tillägg även om en skattskyldig inte lämnat någon självdeklaration av den anledningen att han ansåg att de förtryckta uppgifterna var korrekta. Vi anser att det inte är förenligt med rimliga krav rättssäkerhet att påföra en straffavgift för den som inte lämnat någon deklaration alls. Vi har i vårt särskilda yttrande i delbetänkandet Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen SOU 1996:116 hävdat att de svenska skattetilläggen bl.a. är av så bestraffande natur att de bör omfattas av artikel 6 i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema. Vårt ställningstagande stöds av en mängd tunga remissinstanser. Det har nyligen också fått stöd i en dom från Kammarrätten i Göteborg mål

Bilaga 5 449

716-1995, 1997-12-29 där domstolen analogt med bestämmelsen i 5 § lagen införande av brottsbalken fann att en ändring av regom lema skattetillägg kunde tillämpas skattetillägg som påförts om enligt reglerna i den gamla taxeringslagen avseende 1989 års taxering. Även detta visar att skattetilläggen skall behandlas som påföljd för ett brott. Vi är kritiska till förslaget att påföra skattetillägg på grund av den skattskyldiges passivitet och innebär att den skattskyldige själv som måste bevisa sin oskuld.

Med nuvarande system skickar Skattemyndigheten ut påminnelse

och föreläggande att komma med deklaration till den som inte inkommit med sådan. Med utredningens förslag kommer detta inte att ske eñersom Skattemyndigheten inte vet om det föreligger deklarationsplikt eller inte. Det betyder att den exempelvis gör ett tillsom lägg till sin deklaration att det finns ytterligare inkomster måste om gardera sig och skaffa bevis för att deklarationen har getts in, annars påförs han skattetillägg om deklarationen skulle ha kommit bort. I dag krävs att den skattskyldige undertecknar deklarationen och skickar den till skattemyndigheten. Vi tror att den som är skyldig att underteckna sin deklaration i betydligt större utsträckning försöker att sätta sig i vad han skriver och är medveten om ansvaret för eventuella felaktigheter. Med ett system där kan förhålla sig man helt passiv tror vi att ansvarskänslan trubbas av och att det i stället blir obehaglig överraskning när Skattemyndigheten visar sig ha en andra uppgifter än de framgått av den förtryckta deklarationen, som

vilket gör att skattetillägg påförs.

Vidare får enligt gällande regler Skattemyndigheten normalt inte påföra skattetillägg myndigheten hade kunnat vidta rättelse med om hjälp kontrolluppgift inkommit senast den 30 november av som taxeringsåret. En regel enligt förarbetsuttalanden prop. som 1984/85:180, 137-138 hade sin utgångspunkt i att risken för att s.

den oriktiga uppgiften skulle undgå upptäckt var obetydlig i dessa

fall. Nu föreslår utredningen att denna regel tas bort och vad som återstår är den regel säger att skattetillägget skall sättas ned med som

hälften uppgiften hade kunnat rättas med stöd av tillgängligt

om kontrollmaterial. Med utredningens förslag kommer skattetillägg

således att påföras passiv skattskyldig även skattemyndig-

en om

heten har den rätta uppgiften. Detta är enligt vår mening helt oaccep-

tabelt. Eftersom skattetillägget helt klart har avskräckande effekt en såsom utredningen också framhåller och enligt vår mening är att -

450 Bilaga 5

betrakta som ett straff, skulle det bli fråga att bestraffa otjänliga om försök. Någon möjlighet att undgå upptäckt finns knappast. När nästan alla uppgifter finns med på deklarationen blir det dessutom allt svårare för de skattskyldiga att kontrollera att alla uppgifter har kommit med. Vi föreslår att skattetillägg inte skall få påföras när deklaration inte har lämnats in. För det fall uppgift hade kunnat rättas med en stöd av kontrolluppgiñ skall skattetillägg inte heller få påföras även om deklaration har lämnats in med oriktig uppgift.

F örseningsavgift på grund försenad självdeklaration av

Utredningen föreslår kraftiga höjningar de förseningsavgifter av som påförs grund av att den skattskyldige inte har lämnat självdeklaration i tid. Högsta belopp föreslås bli 18 000 kronor för aktiebolag

och ekonomiska föreningar och 6 000 kronor för övriga skattskyldiga. Enligt gällande regler är högsta förseningsavgiften för aktiebo-

lag 4 000 kronor och för andra skattskyldiga 2 000 kronor. Utredningen har i delbetänkandet Artikel 6 i Europakonventionen

och skatteutredningen SOU 1996:116 behandlat frågan bl.a.

om

förseningsavgiftema bör omfattas av artikel 6 i Europeiska konven-

tionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema. I det betänkandet delade vi utredningens uppfattning att förseningsavgiftema inte omfattades skyddet i artikel dvs. rätten av

bl.a. till advokat, tolk och möjlighet till muntlig förhandling och rätt att tiga. Vår uppfattning byggde på den nivå som förseningsavgif-

tema hittills legat på.

Med den kraftiga höjning av förseningsavgiftema före-

som nu slås anser vi att risken är stor att avgifterna blir så höga att de går utöver vad som kan anses motsvara någon form ersättning för adav ministrativa merkostnader förorsakats den oriktigt lämnade som av uppgiften. Är avgifter så ingripande de avskräckande av natur att är och bestraffande skall den enskilde i sådant fall omfattas skyddet av

i artikel Vi att de föreslagna förseningsavgiftema har nått

anser den gräns där skyddet enligt artikel 6 träder in. Avgifterna bör därför inte påföras i andra fall än då den skattskyldige kan tillförsäkras ett skydd i enlighet med artikel Kan så inte ske föreslår vi att avgifterna inte höjs.

Bilaga 5 451

Tidpunkt för lämnande av kontrolluppgift

Utredningen föreslår att nuvarande tidpunkt för lämnade av kontrolluppgift, den 31 januari taxeringsåret, skall behållas. Detta trots att uppgiftslämnama har framfört att fristen är alltför snålt tilltagen. Utredningen har inte ansetts sig kunna föreslå någon ändring trots upplysningar från uppgiftslämnarhåll om att den stora mängd kontrolluppgifter vissa uppgiftslämnare måste lämna redan i dag som och utredningen har föreslagit skall mångdubblas leder till att som uppgifterna inte hinner lämnas till den 31 januari. De uppgifter som måste lämnas då kommer i vart fall inte att hinna kontrolleras ordentligt, utan uppgiftslämnama tvingas till slarv. Det i sin tur leder till felaktigheter som kräver ett onödigt merarbete av såväl uppgiftslämnare skattemyndigheter och ökad risk för ekonomiska som en förluster för de skattskyldiga. Däremot kan noteras att deklarationstidpunkten sedan ett par år tillbaka har senarelagts från den 15 februari till den 2 maj under taxeringsåret, Detta för att skatteförvaltningen skall hinna göra erforderliga datakömingar och ta fram de förtryckta deklarationsblankettema. Samtidigt har fristen för uppgiftslämnama alltså lämnats oförändrad trots att antalet uppgifter som skall lämnas årligen har utökats. Vad gäller de uppgifter lämnades för 1998 års taxering som situation för uppgiftslämnama på den rådde en mycket tidspressad finansiella marknaden. Detta berodde att det införts en skyldighet att lämna uppgift marknadskursen vid årsskiftet för markom nadsnoterade räntebärande värdepapper. Antalet helgfria dagar vid

årsskiftet 1997/98 gjorde att om instituten skulle hinna leverera

dessa uppgifter i tid, krävdes att Stockholms fondbörs kunde framställa listor marknadskurser redan till den 2 januari 1998. Dessa brukar normalt klara i mitten på januari. Det blir alltså fråga om vara utomordentligt snäva tidsmarginaler för de mycket stora mängder av uppgifter som skall levereras. Vi vill poängtera att i detta sammanhang är varje senareläggning av betydelse. Vi anser därför att tidpunkten bör kunna senareläggas åtminstone två veckor detta utan att det skall behöva inverka men- ligt skattemyndighetens möjlighet att i tid förtrycka deklarationema till i mitten april. Den enda ändring som därutöver behöver göras är att datum för fyllnadsinbetalning måste senareläggas i motsvarande mån.

452 Bilaga 5

Avgift på försenade kontrolluppgifter

Utredningen föreslår en förseningsavgift på 500 kr för varje kontrolluppgift som kommer in för sent. Anstånd med att lämna kontrolluppgift föreslås endast kunna medges till 20 februari. Det nuvarande systemet, utan förseningsavgifter, har även enligt Riksskatteverket fungerat tillfredsställande. Det har förekommit ca 22 000 påminnelser årligen till arbetsgivare för vilka kontrolluppgifter saknats. Det är bara ca 0,05 procent av det totala antalet kontrolluppgifter övriga uppgifter kommer ändå. Den vill fus- - som ka lämnar troligen ingen eller en felaktig kontrolluppgift oavsett - -

förseningsavgifter. Risken med att införa förseningsavgifter är att kontrolluppgiftema får lägre kvalitet och att betydligt fler ändrings-

uppgifter lämnas in. Förslaget till förseningsavgifter kommer av merparten av uppgiftslämnama att uppfattas som en obegriplig reaktion från statsmakten med tanke på det arbete och de kostnader som i dag läggs att lämna så korrekta kontrolluppgifter möjligt. som Dessutom har förslaget getts en utformning är oförenlig med som dagens rutiner för att rätta kontrolluppgifter avseende kapitalinkomster. Alla större banker skulle varje år komma att drabbas den av föreslagna maximala totala förseningsavgiften på 25 000 kr. Alla de större instituten har nämligen tusentals rättas efter den 31 poster som januari varje år och många dessa sker efter den 20 februari. Om av varje rättelse av uppgift som inte tidigare lämnats och ses som en ny alltså för sent inkommen kontrolluppgift blir det alltså förseningsavgift på alla sådana rättelser efter den 20 februari och även mellan 31 januari och 20 februari för den som inte fått anstånd att lämna uppgiften. Om t.ex. en ränteinkomst har påförts fel kund måste en bank rätta uppgiften för tvâ Rättningen för för vilpersoner. person ken räntan inte tidigare påförts kommer troligen att leda till förseningsavgift med 500 kr. Möjligen anser utredningen att banken om redan lämnat uppgift ett lägre räntebelopp för denna kund så om skall det anses som rättelse redan lämnad uppgift, medan av en om ränta tidigare inte skulle ha rapporterats alls för den kunden blir det

förseningsavgift. Det blir alltså rena tillfallighetema avgör

som om

banken, som bara strävar efter att förse Skattemyndigheten med så

riktiga uppgifter som möjligt, skall anses ha begått ett fel skall som föranleda straffavgift. Det kan vidare ifrågasättas inte avgift på 500 kr styck om en per för de första femtio rättelsema är så hög avgift att den skall en omfattas av skyddet enligt artikel 6 i Konventionen för de mänskliga rättigheterna. Det kan nämligen knappast kosta Skattemyndigheten

Bilaga 5 453

500 kr uppgift rättas. Det innebär i stället oftast en kostper som

nadsbesparing för myndigheten att få rättelser på datamedium och

kunna rätta deklarationema innan dessa skall skickas ut eller att att

taxeringen innan uppgiften den slutliga taxeringen sänds ut.

rätta om Förseningsavgiften är således till sin karaktär i många fall en ren be-

straffning.

Förseningsavgift bör över huvud taget inte kunna påföras om den uppgiftsskyldige inte först har förelagts att lämna kontrolluppgift

och inte har efterkommit föreläggandet. Om sådan ordning, såen

utredningen anför, anses ineffektiv mot nya uppgiftslämnare,

som

kan förseningsavgift utan föregående föreläggande möjligen överväför uppgiftslämnare ännu inte finns registrerade hos skatte-

gas som myndigheten.

F örvaltarregistrering av fondandelar

Utredningen har inte ansett sig kunna lägga fram något förslag när

det gäller kontrolluppgiftsskyldigheten för reavinster förvaltar-

registrerade fondandelar. I dag är fondbolaget kontrolluppgiftsskyldigt för reavinster även när fondandelama är förvaltarregistre-

rade, dvs. hålls den egentlige ägarens bank i egenskap av kapi-

av talförvaltare. En bank är dock obenägen att meddela fondbolaget i bankgrupp vilka är kunder i banken och deen annan personer som sparbelopp. ras

Dessa regler har därmed lett till att förvaltarregistrering i prakti-

ken inte har kommit att användas. Det innebär en minskad valfrihet i för de andelsägare vill i andra fonder än de som förvaltas som spara inom den bankgrupp där han är kund. Detta i sin tur kan leda till sämre konkurrens fondmarknaden och sämre och dyrare produkter för fondspararna.

Bl.a. Fondbolagens Förening har vid upprepade tillfällen påtalat detta för regeringen och begärt att uppgiftsskyldigheten skall flyttas

över förvaltaren, dvs. att varje förvaltare skulle rapportera vinsten för de fondandelar förvaras hos honom och fondbolaget lämna som

uppgift endast de fondandelar är direktregistrerade hos

om som fondbolaget.

Den skyldighet i dag finns för förvaltaren att lämna upp-

som gifter andelsägaren till fondbolaget och är intagen i 31 § om som

fjärde stycket lagen värdepappersfonder har tillkommit bl.a. för

om fondbolagen skall kunna räkna ut reavinstema för alla fondanatt delsägare.

454 Bilaga 5

För aktier gäller skyldighet för förvaltare att till VPC inforen mera om vem som är ägare till aktier. Tidigare gällde enligt aktiekontolagen en motsvarande regel beträffande skuldförbindelser och andra finansiella instrument. Under 1996 ändrades dock aktiekontolagen så att förvaltare de instrumenten inte automatiskt skulle av

rapporteras till VPC. Nu föreslås i en departementspromemoria Ds 1997:76 PM med förslag till lag kontoföring finansiella in-

om av

strument att denna skyldighet skall tas bort vad gäller utländska

centrala kontoförare. Skälet är att utländska förvaltare grund av bl.a. banksekretess i andra länder ofta inte får lämna uppgift slutom lig aktierna. ägare av Vi anser därför att förvaltarens rapportering slutlig av ägare av

fondandelar bör slopas. I vart fall bör kontrolluppgiftsreglerna änd-

ras så att de inte är beroende rapportering från förvaltare till fondav

bolag. För en sådan ändring behöver inte den näringsrättsliga ändringen vad gäller förvaltarregistrerade aktier avvaktas, endast

utan LSK ändras så att förvaltaren och inte fondbolaget skall lämna kontrolluppgift avseende reavinst/reaförlust.

Uppgift utlandsbetalningar även för juridiska

om personer

Utredningen föreslår att banker m.fl. skall lämna kontrolluppgift till

Skattemyndigheten avseende betalningar till och från utlandet även

för juridiska personer. I dag lämnas sådana uppgifter endast för

fysiska och dödsbon. Ökningen uppskattas bli från 50 000

personer till 2 miljoner uppgifter år. per Till Riksbanken lämnas uppgift både fysiska och juridiska om

personers betalningar.

Det är alltså fråga ett synnerligen omfattande uppgiftslämnaom

nde. Vi anser att det starkt kan ifrågasättas att Skattemyndigheten behöver alla dessa uppgifter. Det skulle vara betydligt rationellt

mera

att behålla dagens ordning där Skattemyndigheten kan förelägga

en

betalningsförmedlare att lämna uppgift om dessa betalningar.

Vidare att det är oacceptabelt att staten kräver enskilanser att

da företag skall lämna uppgift betalning till två statliga

om samma myndigheter. Detta för att de olika myndigheterna kan vilja ha något avvikande uppgifter från tid till Enligt vår mening är det rimannan. ligt att staten bär kostnaden att myndigheter vill ändra kraven för av uppgiftslämnandet. Det enda godtagbara alla dessa uppgifter om måste lämnas synes vara att uppgifterna lämnas till Riksskatteverket

Bilaga 5 455

som sedan, i den omfattning som Riksbanken önskar, lämnar uppgifter vidare till Riksbanken.

Utländska skatteregisternummer

Utredningen föreslår att rappoiteringsskyldigheten vad gäller lön och ränta till personer bosatta i utlandet skall utvidgas till att även omfatta det utländska skatteregistemumret. Riksskatteverkets tidigare begäran i denna fråga utsattes vid remissbehandlingen för stark kritik. I stället för att ta till sig kritiken föreslår utredningen att kontrolluppgiftslämnandet skall öka. Den tidigare kritiken mot förslaget vad gäller skatteregistemummer kvarstår med full kraft. Eftersom, såvitt vi känner till, Sverige ännu inte avtalat med andra länder om utbyte av skatteregistemummer finns det inte något legitimt skäl att införa en skyldighet att samla in och lagra skatteregisternummer. Det kan inte vara rimligt att, med motiveringen att Sverige skall vara pådrivande i dessa kontrollfrågor, skattemyndighetema skall förses med mängder av uppgifter som kan vara bra att ha i en förhandlingssituation. Vi att först när avtal har träffats med andra länder och ett reellt anser utbyte av uppgiftema kan ske, bör en sådan skyldighet kunna komma i fråga. Vi tror att risken är stor att uppgiftsinsamlandet i ett sådant läge innan avtal träffats uppfattas som mycket integritets- - kränkande. Vidare finns det beaktansvärda tekniska problem med att hantera utländska skatteregisternummer. Bankers och värdepappersbolags datasystem är i hög grad uppbyggda kring de svenska personnumren. Detta för att t.ex. pengar in-

te skall betalas ut till fel kund. För att hindra att ett personnummer

som inte stämmer med uppbyggnaden av de svenska personnumren kommer i systemen, t.ex. vid felaktiga inmatningar, har instituten byggt en rad kontrollfunktioner och spärrar. Det stoppar nummer för fysiska personer som visar mer än 12 för månadsangivelsen eller mer än 31 dagar för angivelsen av födelsedag. Vidare stoppas nummer där den sista siffran i personnumret, som bygger de föregående siffrorna, är fel. Att i ett sådant system mata in utländska personnummer som

kanske har både siffror och bokstäver som de finska eller som har betydligt fler siffror som de franska är helt enkelt inte möjligt.

För att kunna hantera utländska kunder måste instituten helt enkelt boka kunderna på fiktiva personnummer som accepteras av

456 Bilaga 5

institutets eget datasystem. Hittills har kontrolluppgifter ränta

om

kunnat rapporteras till Skattemyndigheten med dessa

nummer som

identifikationsuppgift.

När det väl har skett en samordning mellan EU-ländema vad gäller personnummer är det givetvis nödvändigt att även svenska institut lägger om systemen, då till ett annat system och inte men en mängd olika. Fram till dess är det orimligt att kräva att instituten skall lägga ned oerhörda summor på systemutveckling kanske som innebär att måste sätta spel de kontrollstationer finns i man ur som de befintliga systemen.

Generella trealjemansförelägganden

Utredningen föreslår nu att flertalet nuvarande specificerade av regler vad gäller lämnande kontrolluppgift efter föreläggande, ersätts av av en generell regel. Det föreslås också att denna generella regel även skall få innevarande beskattningsår. avse

De föreslagna reglerna för tredjemansförelägganden är helt otill-

fredsställande. I den praktiska tillämpningen har vi kunnat konstatera att det från skattemyndigheter i olika delar av landet kommit förelägganden visar att det finns betydande osäkerhet hur som en om

nuvarande regelverk skall tillämpas. De förelägganden lämnats

som

har i alltför många fall varit direkt felaktiga eller ofullständiga i för-

hållande till vad som krävs enligt dagens regler. Att i detta läge slo-

pa de regler som begränsar skattemyndighetens rätt att inhämta

upp-

gifter och göra det fullständigt fritt att begära vad helst kan

som som

anses ha betydelse för taxeringen, är enligt vår mening fel väg att gå. Utredningen föreslår att reglerna om kontrolluppgift efter före-

läggande skall utformas efter mönster tredjemansrevisamma som sion. Detta är dock enligt vår mening en felaktig väg att gå. Vi anser

att man inte bör ha generella kontrollåtgärder, vare sig det sker

genom revision eller föreläggande. Vi anser dessutom att kontroll inte bör få ske under löpande be-

skattningsår.

I samband med att tredjemansrevision ersattes med tredjemansförelägganden infördes en möjlighet för den förelagde att välja mellan att lämna ut uppgifterna och att låta Skattemyndigheten själv eftersöka de aktuella handlingarna. Den möjligheten togs bort när tredjemansrevisionen återinfördes. Utredningen förutsätter att skattemyndigheten i dessa fall väljer en annan kontrollform om den förelagde gör invändningar.

Bilaga 5 457

Det kan inte vara rimligt att endast skattemyndighetema skall ha möjlighet att välja kontrollform i dessa fall. Den enskilde, måssom te lämna uppgifter i egenskap av tredje man, kan komma att tvingas utföra betydande arbetsinsatser som medför stora kostnader. Om den föreslagna utvidgningen av föreläggandeinstitutet införs, anser att den som utsätts för kontrollen åtminstone bör få rätt att i stället välja revision.

Undantag från föreläggande

Möjligheten att få undantag från skyldigheten att lämna ut en uppgift efter ett föreläggande bör utvidgas. Dagens regler och de föreslagna hänvisar till taxeringslagens bestämmelser i samband med revision. De innebär alltför knappen händig möjlighet att slippa lämna ut uppgifter. Enligt vår mening bör i bedömningen ingå bl.a. lämpligheten och nödvändigheten av ett föreläggande. I detta sammanhang bör den enskildes integritet skyddas. Det bör därför införas en möjlighet för den tredje man om vilken uppgifter skall lämnas ut, att åtminstone få föra talan mot beslut att inte om medge undantag. I ett mål som prövats av kammarrätt bl.a. mål nr

1380-1997 vid Kammarrätten i Stockholm har den enskilde inte

ansetts vara någon som saken berör. Det måste vara ett minimikrav att den enskilde skall kunna känna att det är ett beslut som berör honom och inte något som skall göras upp helt över hans huvud. Det bör därför införas talerätt vid domstol för den skattskylen dige som är föremål för kontroll både vid tredjemansföreläggan- den och vid revision.

10. Besked om kontrolluppgzftsskyldighetens omfattning

Som inledningsvis anförts är förslaget att en presumtiv uppgiftslämnare skall kunna få besked om kontrolluppgiñsskyldighetens omfattning välkommet. Ett av motiven till detta har varit att möjligheten enligt 44 § i den numera upphävda uppbördslagen 1953:272 att få besked om skyldighet att innehålla preliminärskatt har utgått i och med att en motsvarande regel inte har tagits i skattebetalningslagen. Det har inte ingått i utredningens uppdrag över reglerna på att se uppbördssidan. I detta sammanhang vill vi ändå göra lagstiftaren

458 Bilaga 5

uppmärksam att det inte är tillräckligt med en möjlighet att få be-

sked om skyldighet föreligger att lämna kontrolluppgift, utan att det

fortfarande finns ett påtagligt behov av att kunna få förhandsbesked om skyldighet att innehålla preliminärskatt. Vidare finns det ett minst lika stort behov av att kunna få besked om skyldigheten att erlägga socialavgifter. Den regeln fanns tidigare i 22 a § lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter. Vi anser således att även motsvarigheten till dessa båda regler bör återinföras.

11. ADB-registrering av kontrolluppgifter

Utredningen föreslår att den nuvarande bestämmelsen i 7 § punkten 12 i skatteregisterlagen utvidgas till att även omfatta uppgifter som skall lämnas efter föreläggande och som avser namngivna personer. Enligt gällande regler f°ar endast uppgifter som inhämtats utan föreläggande s.k. obligatoriska kontrolluppgifter registreras. Vi- - -

dare föreslår utredningen utvidgning av uppgiftsregistreringen vid

tredjemansrevision.

Med utredningens förslag sker en kraftig utvidgning av vilka

uppgifter som får registreras i skatteregistret. Eftersom skatteförvaltningen helt bestämmer vilka uppgifter som man vill ta genom

föreläggande enligt 14 kap. 6 § i nya LSK och sedan kan registrera

dessa uppgifter i skatteregistret utan några helst begränsningar som till uppgiftemas art innebär utredningens förslag att myndigheterna kan registrera i princip vad som helst i skatteregistret. Likaså skall, med utredningens förslag uppgifter från reviderade handlingar kunna

registreras utan inskränkningar. Detta anser vi vara helt oaccepta-

belt. Med den uppbyggnad skatteregisterlagen har i dag är det endast vissa konkreta uppgifter som får tas registret. För att det över huvud taget skall att tala om rättssäkerhet på det här området måste det systemet bibehållas.

12. F örmögenhetsvärden på bilar

Utredningen föreslår att uppgift om de skattskyldigas bilinnehav

skall inhämtas från Bilregistret. Ett schablonmässigt värde beräknat

med ledning av nybilspriset och viss årlig nedskrivning skall sedan

kunna förtryckas på deklarationema. Utredningen går inte en rad problem när det gäller att bestämma detta värde. Ett schablonvärde som tillkommer på det sätt

Bilaga 5 459

som utredningen föreslår kommer inte att beakta vilken utrustning bilarna har, i vilket skick de är eller hur långt de har gått. Man kan inte skriva ned en bils värde schablonmässigt. Förutom vad som anges ovan är det så att bilar håller sitt värde olika bra. En Fiat sjunker t.ex. fortare i värde än en Volvo. Ett exempel illustrerar. Kalle och Pelle köpte samtidigt varsin Audi 100, Avant 2.0 för 210 000 kronor. Kalle är norrnalförare och kör 1 000 mil/år, Pelle kör i tjänsten och hinner med 5 000 mil/år. Efter fem år har Kalle kört 5 000 mil och Pelle 25 000 mil. Bägge bilarna är fortfarande brukbara men Kalles nonnalkörda bil är värd ca 100 000 kronor vid försäljning till en bilhandlare, medan Pelles inte är värd mer än ca 60 000 kronor. Trots denna skillnad föreslås alltså att de båda skall värde i fönnögenhetsredovista upp samma ningen, nämligen 73 000 kronor. Schablonbehandlingen innebär alltså att de behöver köra som mycket missgynnas. Det starka inslaget av schablon i reglerna skapar dessutom en känsla av rättslöshet. Vi anser därför att nuvarande ordning där den skattskyldige själv uppger fordonets värde bör behållas. Dessutom framstår förslaget minst sagt som en överloppsgäming mot bakgrund av uttalanden från skatteministems sida att förmögenhetsskatten sikt bör om slopas.

13. Datum för ikraftträdande den 1 juli 1999

Det är en omöjlighet att tänka sig att många av de omfattande ändringar som föreslås skall kunna träda i kraft den 1 juli 1999, eftersom det skulle kräva att händelser under hela inkomståret 1999, dvs. fr.o.m. den l januari 1999, i vissa fall skulle träffas av de nya reglema. Mot bakgrund av alla de problem med datorer som kommer att uppkomma vid ingången år 2000 är det otänkbart att de närmaste av åren införa regler som kräver att kontrolluppgifter skall lämnas i större omfattning än i dag. De problem som uppmärksammats av chefen för Riksförsäkringsverket med att ställa datasystemen till 2000-talet gäller i om högsta grad för de finansiella instituten och många andra uppgiftslämnare. Arbetet med de omfattande ändringar systemen av som skulle krävas för att börja lämna de uppgifterna kan inte pånya börjas förrän efter utgången år 2000. av

460 Bilaga 5 sou 1998:12

Vi anser därför att endast de förslag som leder till förenklingar för uppgiftslämnama kan införas till 1999 eller 2000. Tidigast

fr.0.m. år 2002 kan underlag för omfattande förändringar börja

mera samlas för att lämnas till 2003 års taxering.

Bilaga 6 461

Exemplen avser fysiska personer

Får förtryckt Får underrättelse Får besked om deklarations- om taxeringsbe- avstämning av blankett slut och besked skattekonto om slutlig skatt LSK NLSK LSK NLSK

Ingen inkomst NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ av tjänst; kapitalinkomst under 100 kr, skatteavdrag

Inkomst av NEJ NEJ JA JA i JA tjänst under två en deklplgräns, handl handl skatteavdrag; inkomst av kapital med skatteavdrag

Inkomst av NEJ NEJ Besked Besked JA tjänst under deklplgräns med skatteavdrag; inkomst av kapital under lO0 kr, skatteavdrag

Inkomst av NEJ NEJ JA JA i JA tjänst under två en deklplgräns handl handl med skatteavdrag; inkomst av kapital med skatteavdrag

Inkomst över JA JA Besked Besked JA deklplgränsen i tjänst/kapital, SKM ändrar inte Även Även JA SKM ändrar tax tax beslut beslut

Inkomst av nä- NEJ JA Besked Besked JA ringsverksamhet, SKM ändinte dekl Även Även JA rar tax tax SKM ändrar beslut beslut

Statens offentliga utredningar 1998

Kronologisk förteckning

Omstruktureringarochbeskattning.Fi. . Tänderhela livet . nytt ersättningssystem för vuxentandvård.S. - Välfärdensgenusansikte. A. . Män passar alltid Nivå- ochorganisationsspeciñka . processer medexempelfrån handeln.A.

Vårt liv som kön. Kärlek,ekonomiska resurser och . maktdiskurser.A.

Ty makten din är Myten om detrationella . arbetslivetochdetjämställdaSverige.A.

Översyn rörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva . av försäkringar.Fi

Alkoholreklam.Marknadsföring alkoholdrycker av . och Systembolagets produkturval.S.

Integritet Effektivitet- skattebrott.Fi. . - 10.Campus for konst.U.

ll. Friståendeutbildningarmedstatligtillsyn

inom olika områden.U.

Självdeklarationoch kontrolluppgiñer . förenkladeförfaranden.Fi. -

Statens 1998

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Socialdepartementet Tänder hela livet nytt ersättningssystem för vuxentandvård.2 - Alkoholreklam. Marknadsföring av alkoholdrycker och Systembolagets produkturval.8

Finansdepartementet Omstruktureringarochbeskattning.l Översyn av rörelse-ochtillsynsreglerför kollektiva försäkringar.7 Integritet Effektivitet Skattebrott.9 H Självdeklarationoch kontrolluppgifter förenkladeförfaranden.12 - Utbildningsdepartementet Campusför konst10 Friståendeutbildningarmed statligtillsyn inom olika områden.1 l

Arbetsmarknadsdepartementet Välfárdensgenusansikte.3 Män passar alltid Nivå- och organisationsspecifika processer medexempelfrån handeln.4 Vårt liv som kön. Kärlek, ekonomiska resurser och maktdiskurser.5 Ty makten är din Myten om detrationella arbetslivetoch detjämställdaSverige.6

Ol-FIZNTLIGA PUBLIKATIONER

POSTADRESS: 106 47 STOCKHOLM FAX08-690 91 91. TELEFON:O8-690 91 90 EPOST:fritzes.order@liber.se FR|TzEsINTERNETBOKHANDEL: wwwfritzesse

ISBN 91-38-20823-7 ISSN 0375-250X