SOU 1999:54

En ny tullag slutbetänkande

Typ: SOU
Källa: urn.kb.se

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

min

m Statens offentliga utredningar 1999:54

Finansdepartementet

tullag

slutbetänkande av Tullagsutredningen

Stockholm 1999

E076 KE

0a: .SOU

Statens offentliga utredningar

WW 1999:54

w Finansdepartementet

tullag

Slutbetänkande

av Ttølllagsutredningen

Stockholm 1999

SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie kan köpas från Fakta Info Direkt. För remissutsändningar av SOU och Ds som ingår i 1999 års nummerserie svarar Fakta Info Direkt på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningsavdelning.

Beställningsadress: Fakta Info Direkt, Kundservice

Box 6430, 113 82 Stockholm

Tel: 08-587 671 00, Fax: 08-587 671 71

E-post order@faktainfo.se

Svara på remiss. Hur och varfor. Statsrådsberedningen, 1993.

En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos:

Information Rosenbad

Regeringskansliet

103 33 Stockholm

Fax: 08-405 42 95

Telefon: 08-405 47 29

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-7610-981-X Stockholm 1999 ISSN 0375-250x

Till statsrådet och chefen för

Finansdepartementet

Genom beslut den 19 december 1996 dir. 1996:103 bemyndigade regeringen chefen for Finansdepartementet att tillkalla särskild

en utredare vars uppgift skulle att över huvuddelen den

vara se av

tullagstiftzning som faller inom Finansdepartementets

ansvarsområde.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades särskild

som utredare f.d. regeringsrådet Bertil Voss från

och med den 1 mars 1997.

Till experter förordnades från den 25 februari 1997 juristen Elvy Svennerståhl, Sveriges Industriförbund, vilken entledigades från den 31 maj 1997, från den l 1997 chefsjuristen Per

mars Kjellsson, nuvarande kanslirådet Johan Montelius, tullrådet Ulf Rolander och Carin Lindunger, Svensk Handel, vilken entledigades från den 1 januari 1998, från den 3 1997 hovrätts-

mars assessom Hans Levén, från den l april 1997 professorn Hans- Heinrich Vogel, från den 1 juni 1997 Rune Henäng, Sveriges Industriförbund, vilken entledigades från den l juni 1998, från den 1 augusti 1997 Sören Sundberg, Sveriges Transportindustriförbund, vilken entledigades från den l januari 1998, från den 1 oktober 1997 Bo Svensson, Svensk Handel, från den 27 oktober 1997 Carl Ström, Sveriges Industriförbund, samt från den 1januari 1998 Holger Gustavsson, Sveriges Transportindustriförbund.

Till sekreterare förordnades från och med den 1 maj 1997 kammarrättsassessom Lena Gustafson.

Utredningen har antagit namnet Tullagsutredningen.

Den l oktober 1998 beslöt regeringen att utredningen skulle i delbetänkande lämna förslag till bl.a. nya bestämmelser om överklagande i tullagen 1994:1550. Utredningen har lämnat sådana förslag i delbetänkandet SOU 1998:127 Tullagens

överklaganderegler vid omorganisation Tullverket.

m.m. en av

Utredningen överlämnar härmed sitt betänkande

En ny tullag. Utredningens uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i april 1999

Bertil Voss

/Lena Gustafson

Innehåll 5

Innehåll

Förkortningar 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning 11

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

F örfattningsförslag 15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till tullag .15

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2. Förslag till tullförordning 53

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till lag om ändring i lagen 1978:880 om betalnings-

säkring för skatter, tullar och avgifter 67

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Förslag till lag ändring i sekretesslagen 1980: 100 69

. . . . . . .

Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen 1990:137 72

. . . . . .

Förslag till förordning ändring i tullregister-

om förordningen 1990:179 73

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till lag om ändring i lagen 1994:1551 om frihet från

skatt vid import m.m 74

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till lag om ändring i lagen 1997:484

om dröjsmâlsavgift 77

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till förordning om ändring i förordningen 1993 2965

om frihandel i vamutbytet mellan Sverige och Färöarna .78

. . . . . . . . . 10. Förslag till förordning om ändring i förordningen 1995:681

om växtskydd m.m 80

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11. Förslag till förordning om ändring i förordningen 1996:702

om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot annat land

inom Europeiska unionen 81

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Inledning 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningsuppdraget 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2 Utredningsarbetet 83

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Utgångspunkter för utredningens överväganden och förslag. 85

. . . 2.1 Bakgrund 85

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Gällande författningar 86

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Målsättning för en reform av tullagstifuiingen 87

. . . . . . . . . . . . 2.4 Tullagstiñningens struktur 89

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Tillämpningsfrågor .91

. . . . . . . . . . .v. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Innehåll

3 Innebörden vissa begrepp 93 av . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Tullskyldig 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.1 Gällande rätt 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1.2 överväganden och förslag 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Avgifter 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.1 Gällande rätt 96 . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 överväganden och förslag 98 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Tullbehandling av icke-gemenskapsvaror 99

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Förenklade förfaranden vid import 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.1 Gällande rätt 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1.2 överväganden och förslag 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Betalningsanstând och tullräkningar 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.1 Gällande rätt .105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2.2 överväganden och förslag 106 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Säkerheter 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.3.1 överväganden 107

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.4 Uppbörd av tull och annan skatt 108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Gällande rätt .108 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4.2 överväganden och förslag 110 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Skyldigheten att anmäla införsel från annat EU-land av

icke-gemenskapsvaror 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 4.5.1 Gällande rätt .112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.5.2 överväganden och förslag 113

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.6 Förrättningsavgiftema 16

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6.1 Gällande rätt 16 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.6.2 överväganden 118

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 Tullverkets kontrollverksamhet .121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Gällande rätt 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2 överväganden och förslag 125

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.1 En inledande proportionalitetsbestämmelse .125

. . . . . . . . 5.2.2 Tulltjänstemans rätt att bruka våld .127 . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Tulltjänstemans skyldighet att rapportera misstanke

om brott .130 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.4 Betalningssäkringslagen 132 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.5 Revision 133 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.6 Kontrollen beträffande varumärkesintrång 134 . . . . . . . . .

6 Sanktioner .143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Tulltillägg och förseningsavgift 143 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.1.1 överväganden 143

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Dröjsmålsränta 146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Innehåll 7

6.2.1 Gällande rätt .146 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 överväganden och förslag 147 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Kompensationsränta 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3.1 överväganden 151

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Förstöring av beslagtagna varor 152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4.1 Gällande rätt .152 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.4.2 överväganden och förslag 153

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Överklagande 155

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Dröjsmålstalan 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1.1 överväganden och förslag 155 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Beslut om revision 157 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2.1 överväganden och förslag 157

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Övriga ñågor 159

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Privatinförsel med fritidsbåt 159 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Det lokala klareringsförfarandet 160 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Möjlighet att visa upp varor för tullen hos importör

eller Speditör 162

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9 Kostnader 163 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

10 Författningskommentar 165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslaget till tullag .165 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslaget till tullförordning 227 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förslaget till lag om ändring i lagen om betalnings-

säkring för skatter, tullar och avgifter .248 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen .248 . . . . . . . . . . . . . . Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen .248 . . . . . . . . . . . . .

Förslaget till förordning om ändring i tullregisterförordningen. 248

Förslaget till lag om ändring i lagen om frihet från skatt

vid import 248 m.m . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. . . . . . . . . . . . Förslaget till lag om ändring i lagen om dröjsmålsavgift 249 . . . . . . Förslaget till förordning om ändring i förordningen

om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Färöarna 249 . . . . . . . . . 10. Förslaget till förordning om ändring i förordningen

om växtskydd m.m 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

11. Förslaget till förordning om ändring i förordningen om

Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot annat land

inom Europeiska unionen 249 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8 Innehåll

Bilagor

1 Utredningens direktiv 251

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2 Paragrafnyckel för tullagen 255

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Paragrafnyckel för tullförordningen .259

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förkortningar 9

Förkortningar

EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning

Prop. Regeringens proposition

SOU Statens offentliga utredningar

TFS Tullverkets författningssamling

TDS Tulldatasystemet

Tullkodexen Rådets förordning EEG nr 2913/92 den

12 oktober 1992 om inrättande av en tullkodex

för gemenskapen, EGT nr L 302, 19.10.1992,

s. 1

Tillämpningskodexen Kommissionens förordning EEG nr 2454/93

av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter

för rådets förordning EEG nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, EGT nr L 253,11.10.1992, s. 1

Tvångsåtgärdslagen lagen 1994:466 om särskilda

tvångsåtgärder i beskattnings-

förfarandet

Varumärkesintrângs- rådets förordning EG nr 3295/94 av den 22 förordningen december 1994 om fastställande av vissa

åtgärder avseende införsel till gemenskapen

samt export och återexport från gemenskapen

av varor som gör intrång i viss immateriell

äganderätt EGT nr L 341, 30/ 12/1994, s.

Förordningen har erhållit denna titel genom rådets förordning EG nr 241/99 av den 25 januari 1999 om ändring av förordning EG nr 3295/94 om åtgärder för att förhindra övergång till m omsättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt anangemang av varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor EGT nr L 027, 02/02/ 1999, s. 1.

âêââwgüyr mguimfxonhöä

i Y;§äma§:3.;§z§gn$såârgâkáizx. .fl-iii

. . .. 4 . d g . V.VVV . . V,

møâgggaâxyükøêflfâiârtuååaâgág, 3:55.

. . . VV. . V.. h . . . , . . . . . .

3 "á.aâ*açgzxesuV,Vy-xsåssi§25:Vtuâifââmrâmâxzgøgx. V25

, . , ; .w . V. S 9 I V . . .

guiühi: ailaioñâa aan-mmâiaussuøgaaieêaqwxü §34

L A; V

V L

tsáiáêzwürqatügøüwgønâ .qbrxq

enats i

i V v L L

A83

V V I.

myasçgâzøásmzam:amma zxabáa

. §4/0.19Q4i;goa

sexa-am m maa muáiaimmaxi

% i ,

- r.s.seérçøi.is.zzsgizamrai ;

V ;

V V

mkv Wi; I

N.sig

.. V. m,

Vi . , nga . V

á .m ,V A

n .mimøxxmrmwümw-L

Sammanfattning

Tullagsutredningens uppdrag har varit att göra en allmän översyn av huvuddelen av den svenska tullagstiftning som faller inom Finansdepartementets ansvarsområde, dock inte lagen om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. I uppdraget ingår att lämna förslag till de ändringar som kan visa sig behövliga från såväl sakliga som språkliga och redaktionella

utgångspunkter.

Målsättning

Från sakliga utgångspunkter har vår målsättning varit att den svenska tullagstiftningen ges ett innehåll som underlättar en smidig hantering i tullförfarandet för såväl näringslivet som myndigheterna. Regelverket bör anpassas till de behov som i detta hänseende visat sig föreligga, givetvis under förutsättning att en sådan anpassning är förenlig med EG-rätten. Det bör vara ägnat att tillgodose rättssäkerhetens krav och samtidigt förhindra brottsligt förfarande och annat agerande till skada för samhället och dem som bedriver en seriös och lojal verksamhet inom utrikeshandeln.

Våra förslag syftar till att tullagen, med hänvisningar till EG-rätten, i möjligaste mån skall innehålla alla de materiella bestämmelser som den enskilde behöver känna till för att i tullavseende kunna utföra sin verksamhet på ett korrekt sätt. Det skulle bli lättare att överblicka den nationella tullagstiftningen, om samtliga dess centrala delar samlades i en lag. Så länge ansvaret för tullagstiftningen är delat mellan olika departement och med de begränsningar i övrigt som framgår av direktiven är detta dock inte möjligt. Vi har därför nödgats begränsa oss till att föreslå att bestämmelserna i lagen om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. och lagen om transport, förvaring och förstöring av

införselreglerade varor, m.m. tas in i tullagen.

Under utredningsarbetet har det påtalats att tullförfarandet på särskilda punkter innebär onödiga kostnader och försvårar smidig

en varuhantering. I den mån dessa problem kan åtgärdas genom ändringar

12 Sammanfattning

i tullagstiftningen lämnar vi förslag därom. En stor del av problemen hänger emellertid samman med EG-rättsaktema tullområdet. Härvidlag har vi inte kompetens att föreslå några ändringar. Vi betonar dock det angelägna i från svensk sida fortsatt verkar för att

att man dessa rättsakter utformas så att de inte blir till nackdel för det svenska näringslivets konkurrenskraft.

Kritik har också riktats mot Tullverkets tillämpning av tullagen och tullförordningen. Dessa frågor har diskuterats inom utredningen och lett till en uttalad vilja från näringslivets och Tullverkets representanter att

finna samförståndslösningar uppkommande tillämpningsproblem.

Mot den bakgrunden vi att det finns anledning att räkna med att

anser båda parterna kommer att finna det angeläget att tillämpningen av de EG-relaterade föreskriftema sker på ett sätt som inte försämrar de seriösa företagens konkurrenskraft men samtidigt uppfyller behovet av

ett effektivt kontrollsystem.

Tullbehandling av icke-gemenskapsvaror

Det kan i flera hänseenden ifrågasättas de svenska bestämmelserna

förenklade förfaranden vid övergång till fri omsättning är förenliga om med EG-rätten. Vi föreslår att bestämmelserna utformas så att det står klart att de endast är kompletterande bestämmelser till EG-rätten.

Enligt gällande tullag och tullförordning skall den som använder ett

förenklat deklarationsförfarande för övergång till fri omsättning, s.k. hemtagning, ge in en kompletterande deklaration senast nio dagar från den dag då frigjordes. För betalning av tullbeloppet kan

varan tullmyndigheten medge anstånd till vissa importörer och exportörer. Betalning sker då enligt särskild tullräkning, som utfärdas en gång i veckan. Betalning skall ske senast på fredagen i fjärde veckan därefter. För att uppnå större flexibilitet i regleringen av dessa tidsramar, vilket är möjligt enligt EG-rätten så länge betalningsanståndet inte överskrider 30 dagar, föreslår vi att tidsramama inte bestäms i tullagen och tullförordningen utan att bestämmelserna utformas så att Tullverket får meddela föreskrifter om inlänmande av kompletterande tulldeklaration samt om utfärdande av särskild tullräkning och tidsfrister för betalning av tull.

Den nuvarande bestämmelsen i 9 a § tullagen om anmälningsskyldighet i vissa fall vid införsel från annat EU-land av ickegemenskapsvaror är för närvarande inte förenlig med EG-rätten, men kan komma att bli det enligt ändringsförslag av kommissionen. Vi föreslår därför att en motsvarande bestämmelse inte nu tas in i tullagen.

Sammanfattning 13

En fråga ingår i vårt uppdrag är om tullar, mervärdesskatt och

som avgifter i samband med import bör inordnas i eller samordnas med skattekontosystemet. Vi anser att frågan kräver en fördjupad analys som lämpligen bör göras i samarbete med de enheter inom Finansdepartementet och skatteförvaltningen som har ansvar för skattekontosystemet. Vi föreslår därför att frågan tas upp i ett annat sammanhang.

Tullverkets kontrollverksamhet

Våra förslag innebär i huvudsak följande.

En generell proportionalitetsbestämmelse som skall gälla alla beslut om kontrollåtgärder enligt tullagstiftningen införs, liksom en bestämmelse ramarna för tulltjänstemans användande av

som anger

våld eller tvång vid genomförande av kontrollåtgärd enligt tullagen

samt en bestämmelse om tulltjänstemans skyldighet att rapportera misstanke om brott.

Tullverket får viss befogenhet att utfärda föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna om tullkontroll beträffande varumärkesintrång. Det införs också en bestämmelse av vilken framgår att ansvaret för kostnaderna för förstöring av varor som befunnits vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade åligger svaranden, men att sökanden mot staten för kostnaderna om ersättning inte kan

ansvarar utsökas hos svaranden. Ansvarsbestämmelsen i tullagen utformas så att det framgår att den även omfattar brott mot förbudet att importera eller exportera varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor.

Sanktioner

Vi har inte behandlat frågan om ändringar behövs i reglerna om tulltillägg. Sådana överväganden bör anstå till dess de kan samordnas med den pågående översynen skattetilläggsreglema. Vi anser dock

av att tulltilläggsreglema redan nu bör kunna tillämpas med beaktande av de särskilda förhållandena på tullområdet vad gäller deklarationsförfarandet.

Enligt gällande bestämmelser skall dröjsmålsavgift tas ut, om tull inte betalas inom föreskriven tid. Avgiften beräknas enligt lagen om dröjsmålsavgift och kan därför få orimliga konsekvenser, framför allt vid korta dröjsmål. Genom skattebetalningslagen har införts ett sanktionssystem vid dröjsmål som framstår som betydligt rimligare än dröjsmålsavgiften. Vi föreslår därför att sanktionen, som liksom i EG-

rätten bör benämnas dröjsmålsränta, till vad gäller enligt anpassas som

skattebetalningslagen.

Som en komplettering till EG-rätten föreslås rätt för Tullverket att en förstöra beslagtagna inte blivit förverkade, värdet varor som om av varorna inte står i rimlig proportion till kostnaderna för förvaringen eller varorna löper risk att bli fördärvade eller minska väsentligt i värde.

Överklagande

I delbetänkandet SOU:1998:l27 föreslog vi att bestämmelser s.k. om dröjsmålstalan skulle införas. Regeringen ansåg i 1998/99:79 att prop. behovet och utformningen rätt till dröjsmålstalan borde utredas av en närmare, innan regeringen tog ställning till sådan bestämmelse. EGen rätten innehåller bestämmelse rätt att överklaga, en som ger om tullmyndigheten inte fattar beslut inom tid fastställs enligt en som gällande bestämmelser. Sådana bestämmelser finns inte för svensk del. Vid samtal med kommissionens generaldirektorat för tullfrâgor

framgick det att EG-rätten kräver att ett oskäligt fördröjande

av tullmyndighets beslutsfattande skall kunna överklagas. Vi vidhåller därför att en tidsfrist för beslutsfattandet måste införas i tullagen men att den tas in inte som en överklaganderegel utan i tullagens inledande

kapitel.

I delbetänkandet behandlade vi också frågan det gällande om förbudet mot att överklaga tullmyndighets beslut att företa revision är förenligt med EG-rätten, men föreslog att förbudet skulle stå kvar till dess eventuella behov ändringar i revisionsbestämmelsema överav vägts. Efter samtalen med generaldirektoratet för tullfrågor har vi funnit att det mesta talar för att ett direkt förbud mot överklagande skulle kunna komma i konflikt med EG-rätten och föreslår därför att ett sådant förbud inte införs i tullagen. Detta kommer inte att påverka utformningen av revisionsbestämmelsema.

Författningsförslag

1 Förslag till tullag 0000:0000

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

l § Bestämmelser tull som skall tas ut vid import från eller export

om till tredje land finns i rådets förordning EEG nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen och i kommissionens förordning EEG nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning EEG nr 2913/92 om inrättandet tullkodex för gemenskapenz.

av en

Andra EG-rättsakter i fråga om tull angesi 6 och 10 kap. denna lag.

2 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till rättsaktema enligt 1

Lagen innehåller även vissa bestämmelser om förfarandet avseende skatt på förs in i landet från sådan del av EG:s mllområde

varor som

ligger utanför EG:s skatteområde. Genom dessa bestämmelser som genomförs delar rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj

av 1977 harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande

om omsättningsskatter. Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrundi senast ändrat genom rådets direktiv 98/80/EG", samt rådets direktiv 92/12/EEG den 25 februari 1992 om allmänna regler

av för punktskattebelagda varor och om innehav, rörlighet och

1EGT L 302, 19.10.1992, s. 1 Celex 392R29l3 2EGT L 253, 11.10.1993, s. 1Celex 393R2454 3EGT L 145, 13.06.1977, s. 1Celex 377L0388 4EGT L 281, 17.10.1998, s. 31 Celex 398L0080

övervakning av sådana varorl, senast ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG2.

Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordningama EEG nr 2913/92 och 2454/93 finns i lagen 1994:1547 om tullfrihet

m.m. och lagen 1994:1548 om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

3 § Vad som föreskrivs i denna lag om tull gäller även skatt än

annan tull som skall tas ut för varor vid import, om inte annat uttryckligen anges.

4 § Vad föreskrivs i tullagstiñningen icke-gemenskapsvaror

som om gäller i tillämpliga delar även gemenskapsvaror, för vilka begärs eller åtnjuts bidrag på grund export eller på grund åtgärd,

av av annan som till följd av särskild föreskrift är att jämställa med export. Detsamma gäller varor, för vilka begärs befrielse från eller återbäring skatt.

5 § I denna lag förstås med

tullagstzyfining; EG:s tullbestämmelser samt svenska tullförfattningar,

det svenska tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt luftrummet däröver, EGxs tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordningen EEG nr 2913/92, EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga, tredje land: område som inte omfattas av EG:s tullområde, tullförrättning: sådan klarering av fartyg och luftfartyg i kommersiell trafik direkt med tredje land och av kommersiellt gods, verkställs

som

av tulltjänsteman,

tullklarering: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som angetts till

en godkänd tullbehandling, förtullning: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som deklarerats för övergång till fri omsättning, oförtullade icke-gemenskapsvaror är eller borde

varor: som vara föremål för godkänd tullbehandling, fartyg: transportmedel som är inrättat för färd eller i vatten och svävare när den framförs över vatten, samt fordon: transportmedel som är inrättat för färd marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

EGT L 76, 23.03.1992, s. l Celex 392LO012 2 EGT L 008, 11.01.1997, s. 12 Celex 396L0O99

I övrigt har uttryck som används i denna lag den innebörd

som anges i förordningama EEG nr 2913/92 och 2454/93.

6 § Vid tillämpningen artikel 6.2 andra stycket i förordningen EEG

av nr 2913/92 skall Tullverket fatta beslut inom sex månader från det att begäran om beslut gjordes.

2 kap. Införsel av varor m.m.

l § I förordningen EEG nr 2913/92 finns bestämmelser om

införsel varor till EG:s tullomrâde artiklarna 37-39, - av

uppvisande av varor för tullen artiklarna 40-42, -

summarisk deklaration och lossning av varor uppvisats för tullen - som

artiklarna 43-47,

skyldighet att hänföra varor som uppvisats för tullen till godkänd - en tullbehandling artiklarna 48 och 49, -tillfällig förvaring av varor artiklarna 50-53 samt

icke-gemenskapsvaror som befordrats enligt ett transiterings-

förfarande artiklarna 54 och 55.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter till komplettering

av dessa bestämmelser.

2 § Den som till Sverige för in eller låter föra in en vara från ett område som ligger inom EG:s tullomrâde, men utanför EG:s skatteområde och den som från Sverige för ut eller låter föra ut en vara till ett sådant område, skall anmäla detta till Tullverket.

En gemenskapsvara som förs in från ett område som avses i första stycket får förvaras i tillfälligt lager, hänföras till tullförfarandena uppläggning i tullager, aktiv förädling eller temporär import med fullständig befrielse från tull samt föras in i en frizon eller i ett frilager. En vara som skall föras ut till ett sådant område får hänföras till tullförfarandena export eller passiv förädling.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter om anmälningsskyldighet och tillämpning förfaranden för godkänd tullbehandling

av av varor som avses i första och andra styckena.

3 § Bestämmelser om rätt att anlita ombud vid kontakter med Tullverket finns i artikel 5 i förordningen EEG nr 2913/92.

Regeringen får meddela föreskrifter om villkor och inskränkningar i fråga användning ombud.

om av

18 Författningsförslag

4 § Tulldeklaration för en vara får avges genom någon som är anställd och kan förtroendeställning hos deklaranten eller, om

anses ha en tulldeklaration avges genom ombud, hos ombudet.

5 § I fråga om varor som kommer till det svenska tullområdet i

postförsändelser skall postbefordringsföretag som regeringen bestäm-

anses deklarant och, i förekommande fall, gäldenär, om mer som varorna inte deklareras för övergång till fri omsättning eller hänförs till annan godkänd tullbehandling av någon annan.

Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock denne anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär vid tillämpning av regler om omprövning och bokföring i efterhand.

6 § Den, enligt artikel 14 i förordningen EEG nr 2913/92 är

som skyldig att förse tullmyndighet med handlingar, skall bevara dessa i

en fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan

föreskriven lag eller författning. vara i annan

3 kap. Godkänd tullbehandling

l § Bestämmelser om tulldeklarationer för varor som hänförs till ett tullförfarande finns i artiklarna 59-78 i förordningen EEG nr 2913/92.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i en tulldeklaration eller anmälan till annan godkänd tullbehandling och om de platser där varor får deklareras för övergång till fri omsättning eller anmälas till annan godkänd tullbehandling.

Övergång till fri omsättning

2 § I artikel 79 i förordningen EEG nr 2913/92 föreskrivs att övergång till fri omsättning skall ge icke-gemenskapsvaror tullstatus som gemenskapsvaror. Bestämmelser om övergång till fri omsättning finns i artiklarna 80-83 i förordningen och i artiklarna 254-267 i förordningen EEG nr 2454/93.

3 § Enligt artikel 76 i förordningen EEG nr 2913/92 och artiklarna 253-267 i förordningen EEG nr 2454/93 skall tullmyndighetema tillåta följande förenklade förfaranden för övergång till fri omsättning, nämligen ofullständiga deklarationer, förenklat deklarationsförfarande

och lokalt klareringsförfarande.

Regeringen meddelar föreskrifter om inlämnande av kompletterande tulldeklaration enligt artikel 76.2 i förordningen EEG 2913/92.

nr Regeringen får också meddela de övriga föreskrifter som behövs till komplettering de i första stycket angivna bestämmelserna.

Används ett förenklat förfarande, skall det tillämpas även på

uttag av annan skatt än tull som skall tas ut för varor vid import.

Tillfälliga lager, tu1lager,transitering, frizoner m.m.

4 § Bestämmelser om tillfälliga lager finns i artiklarna 50-53 i förordningen EEG nr 2913/92 och artiklarna 185-187 i förordningen EEG nr 2454/93.

Bestämmelser om tullager finns i artiklarna 98-113 i förordningen EEG nr 2913/92 och artiklarna 503-548 i förordningen EEG

nr 2454/93.

Bestämmelser om transitering finns i artiklarna 91-97 i förordningen EEG nr 2913/92 och artiklarna 309-495 i förordningen EEG

nr 2454/93.

Bestämmelser om frizoner och frilager finns i artiklarna 166-181 i förordningen EEG 2913/92 och artiklarna 799-840 i förordningen

nr EEG nr 2454/93.

Regeringen får meddela föreskrifter till komplettering dessa

av bestämmelser.

5 § Tillstånd att inrätta frizon eller frilager meddelas regeringen.

6 § Den som befordrat en icke-gemenskapsvara införs till det

som svenska tullområdet skall lägga upp varan på tillfälligt lager. Detta gäller dock inte, om varan deklareras till ett tullförfarande eller anmäls till annan godkänd tullbehandling och inte heller redan är

om varan underkastad ett tullförfarande.

Befordras varan på ett fordon som kommer till det svenska tullområdet med fartyg, skall den som svarar för vägtransporten lägga upp varan på tillfälligt lager, om fordonets förare medföljer fartyget.

Om den som befordrat varan inte fullgör sin skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp på tillfälligt lager

genom Tullverkets försorg. Den som inte fullgjort skyldigheten skall ersätta Tullverket dess kostnader för varans uppläggning och förvaring.

20 F örfattningjörslag

Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

7 § Tullverket får tillfälligt ta hand om en oförtullad vara, om det behövs för tullkontrollen. Varan får läggas upp på tillfälligt lager eller tullager. I sådant fall gäller 6 § tredje stycket.

Innehavaren ett tillfälligt lager eller ett allmänt tullager är skyldig

av att ta emot ofortullade varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet.

8 § Om en vara, som förvaras på tillfälligt lager som innehas av Tullverket eller på tullager som inrättats av Tullverket, inte avhämtas i rätt tid, får den säljas. Om tull inte skall tas ut ur varan, gäller lagen 1985:982 om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Vad i den lagen sägs om förvaring enligt avtal skall gälla i fråga

som

förvaringen Tullverkets lager. om

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga varor, inklusive transportmedel, som förs till eller från en

om frizon eller ett frilager.

10 § Bestämmelser bedrivande av industriell eller kommersiell

om verksamhet och serviceverksamhet i en frizon eller ett frilager finns i artikel 172 i förordningen EEG 2913/92.

11 § Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager står under Tullverkets övervakning och kontroll enligt bestämmelserna i 5 kap.

Regeringen får meddela föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga om varor som förvaras på sådana platser.

12 § Den som i verksamhet vid tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar

som lämnats för tullbehandling av varor, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad som i verksamheten upplysts om någon enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller dock bestämmelserna i sekretesslagen 1980: 100.

13 § Oförtullade oljeprodukter får tillföras sådana märkämnen som avses i 2 kap. 8 § lagen 1994: 1776 om skatt på energi.

F örfattningsförslag 21

Export

14 § Bestämmelser om export och annan utförsel av varor från EG:s tullområde finns i artiklarna 161 och 162 i förordningen EEG

nr 2913/92 samt i artiklarna 279-289 och 788-798 i förordningen EEG

nr 2454/93.

Regeringen får meddela föreskrifter till komplettering av dessa bestämmelser.

Tulldatasystemet

15 § I artiklarna 4a och 4b i förordningen EEG nr 2454/93 finns bestämmelser om databehandling. Tullverket använder i verksamheten enligt tullagstiftningen ett system för automatisk databehandling tulldatasystemet. Bestämmelser om register som ingår i systemet finns i tullregisterlagen 1990: 137.

16 § Tulldeklaration får enligt artikel 61 i förordningen EEG nr 2913/92 upprättas med databehandlingsteknik. Närmare bestämmelser om tulldeklarationer som lämnas med hjälp av elektronisk databehandling finns i artiklarna 222-224 i förordningen EEG nr 2454/93.

Tullverket får ge tillstånd till att tulldeklarationer och andra handlingar och uppgifter skall avges till Tullverket lämnas

som genom ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet eller på annat sätt genom ett visst tekniskt förfarande.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras ett visst tekniskt förfarande.

genom

Regeringen f°ar meddela föreskrifter om det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.

17 § Ett tillstånd enligt 16 § andra stycket får förenas med särskilda villkor det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om

om förfarandet i övrigt.

Tullverket får genom tulldatasystemet överföra elektroniska dokument och andra upptagningar till en uppgiftslämnare.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till en juridisk person att förmedla uppgifter i elektroniska dokument som avses i 16 och 17 till och från tullregistret.

22 Författningsförslag

Den som tar del av uppgifter i förmedlingsverksamhet som avses i första stycket, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i verksamheten fått veta om enskilds ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas dock i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980: 100.

19 § Ett elektroniskt dokument anses ha kommit till Tullverket när det har blivit tillgängligt för verket för överföring till sådan form att det kan läsas.

Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom

en annan myndighet än Tullverket eller juridisk efter

genom en person bemyndigande enligt 19 anses dokumentet dock ha kommit in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos fönnedlaren.

20 § Om uppgifter har lämnats genom överföring av ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet, skall Tullverket handlägga ärendet i sak först sedan tullklarering begärts under åberopande av dokumentets tullidentifikationsnummer tullid.

21 § Tullverkets beslut i ett ärende får meddelas genom ett elektroniskt dokument.

4 kap. Tulltaxering och betalning av tull m.m.

Tulltaxering

l § Bestämmelser om uppkomst av tullskuld och uppbörd av tullskuld finns i artiklarna 201-221 i förordningen EEG 2913/92 och i

nr artiklarna 859-876 i förordningen EEG nr 2454/93.

Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter fastställer Tullverket tull som skall betalas vid import från eller export till tredje land tulltaxering.

Tulltaxering f°ar ske genom automatisk databehandling.

2 § Finner deklarant eller gäldenär uppgift lämnats i

att en som en tulldeklaration är oriktig eller ofullständig, skall han utan dröjsmål anmäla detta hos Tullverket och rätta uppgiften, förhållandet

F örfattningsförslag 23

föranlett eller kan föranleda att tull undandras eller att en vara införs eller utförs i strid mot förbud eller villkor.

3 § Tullverket skall ompröva beslutet i en fråga som kan ha betydelse för tulltaxeringen, deklaranten eller gäldenären begär det eller om

om det finns andra skäl.

Bestämmelsema i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt och beslut enligt ll § andra stycket samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Att omprövning av sådana beslut skall ske om de överklagats framgår av 8 kap. 4 och 6 §§.

4 § Om fråga avses i 3 § har avgjorts genom beslut som vunnit

en som laga kraft, får Tullverket inte pröva frågan.

5 § Tulltaxering och sådan omprövning som innefattar bokföring i efterhand får göras även efter utgången av annars föreskriven tid, om gäldenären samtyckt till att sådan tulltaxering sker.

Om gäldenären har åtalats för brott enligt lagen 1960:418 om straff för varusmuggling, f°ar tulltaxering och omprövning enligt första stycket göras även efter utgången nämnda tid för den vara som åtalet avser.

av Beslut om det får dock inte meddelas senare än under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Om gäldenären har avlidit, får beslutet inte meddelas än månader efter dödsfallet. Ogillas åtalet, skall

senare sex Tullverket undanröja beslutet, om domen vinner laga kraft.

Andra stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk åtalas för brott enligt lagen om straff för varusmuggling,

person

brottet tull som den juridiska personen haft att betala. om avser

6 § Om tull inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering eller omprövning, fastställs vad som skall betalas efter skälig grund skönstulltaxering.

Betalning av tull

7 § Bestämmelser om betalning av tullbeloppet finns i artiklarna 222- 232 i förordningen EEG nr 2913/92.

Tull skall betalas till Tullverket inom tio dagar från den dag då gäldenären underrättas kravet, inte betalningsanstånd medgivits.

om om

24 F örfattningsförslag

8 § Tullverket f°ar medge betalningsanstånd för den bedriver som importverksamhet eller annan som importerar varor i större omfattning kreditimportör. Kreditimportör betalar tull enligt särskild tullräkning. Motsvarande gäller den som bedriver exportverksamhet eller annan som exporterar varor i större omfattning. Särskild tullräkning får utställas även på den lämnat som tulldeklaration som ombud för gäldenär, om ombudet gentemot Tullverket åtagit sig att fullgöra gäldenärens betalningsskyldighet. Regeringen meddelar föreskrifter om utfärdande särskild tullav räkning och tidsfrister för betalning av tull. Om ett ombud har tagit emot medel av gäldenärer för betalning av tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra

tillgångar.

9 § Bestämmelser om säkerhet för att täcka tullskuld finns i artiklarna 189-200, 225 och 229 i förordningen EEG nr 2913/92 samt i artiklarna 857 och 858 i förordningen EEG nr 2454/93. Regeringen får föreskriva att säkerhet skall ställas för andra skatter än tull. Om säkerhet inte ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

10 § Regeringen f°ar meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till komplettering av reglerna om uppbörd i förordningen EEG nr 2913/92.

ll § Gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd, är skyldig att betala annan skatt än tull som skall tas ut för varan vid import eller export Den som lämnar anmälan eller borde lämna anmälan enligt 2 kap. 2 § är skyldig att betala annan skatt än tull som skall tas ut för på varan grund av införseln eller utförseln. Skatt enligt denna paragraf skall fastställas och betalas i den ordning som gäller för tull, om inte annat föreskrivits. Om det finns synnerliga skäl, f°ar Tullverket medge nedsättning av eller befrielse från skatt än tull. annan

Återbetalning

12 § Bestämmelser om återbetalning och eftergift av tull finns i artiklarna 235-242 i förordningen EEG 2913/92 och i artiklarna nr 877-912 i förordningen EEG nr 2454/93.

Om annan skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift har betalats med högre belopp än som rätteligen skall betalas, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när annan skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift rätteligen inte skulle ha betalats. Belopp som f°ar dras av vid redovisning skatt enligt mervärdesskattelagen

av 1994:200 eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9- 13 samma lag återbetalas dock inte.

Vid återbetalning får avdrag göras för tull och skatt

annan som förfallit till betalning och skall betalas till Tullverket. I lagen

som 1985: 146 om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter begränsar rätten till återbetalning.

som

Regeringen f°ar meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till komplettering av reglerna om återbetalning eller eftergift av tull i förordningarna EEG nr 2913/92 och 2454/93.

Ränta

13 § Bestämmelserna om kompensationsränta i artikel 214.3 i förordningen EEG nr 2913/92 och i artiklarna 589, 590 och 709 i förordningen EEG nr 2454/93 samt bestämmelserna kreditränta i

om artikel 229 i förordningen EEG nr 2913/92 tillämpas även på andra skatter än tull som skall tas ut för varor vid import.

14 § Ränta tas ut på andra skatter än tull som skall betalas

på grund av bokföring i efterhand enligt artikel 220 i förordningen EEG nr 2913/92,

enligt beslut vid omprövning Tullverket eller enligt beslut

av av allmän förvaltningsdomstol eller

i fall som avses i artiklarna 202-204 i förordningen EEG

nr 2913/92, när andra skatter än tull undandragits förfarandet.

genom

Om utfärdande av särskild tullräkning fördröjs till följd att den

av som tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull som skall tas ut för varor vid import.

15 § Bestämmelserna om dröjsmålsränta i artikel 232 i förordningen EEG nr 2913/92 tillämpas även på arman skatt än tull skall tas ut

som för varor vid import.

26 Författningsförslag

Dröjsmålsräntan skall beräknas på det sätt som anges i 19 kap. 8 § skattebetalningslagen 1997 :483.

Dröjsmålsräntan är minst 100 kr. Om det ursprungligen obetalade beloppet är mindre än 100 kr, får dröjsmålsränta dock endast tas ut med motsvarande belopp.

16 § Ränta enligt 13 eller 14 § tas inte ut på belopp som får dras av vid redovisning skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200.

17 § Vad föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även i

som fråga ränta avses i 13-15 §§.

om som

18 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får besluta befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta

om på annan skatt än tull enligt 13 och 14 §§, om det finns synnerliga skäl.

19 § Ränta som avses i 14 § första stycket 1 eller 2 skall beräknas från utgången den första månaden efter den då varan deklarerades for

av övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet skall betalas. Ränta på skatt, som motsvarar tidigare återbetalat belopp, beräknas dock från utgången av den månad då beloppet återbetalades.

Ränta enligt 14 § första stycket 3 skall beräknas från utgången den

av månad då infördes eller det olovliga förfarandet ägde rum till och

varan med den månad då beloppet skall betalas.

Ränta enligt 14 § andra stycket tas ut for den tid fördröjningen omfattar.

Beträffande ränta enligt 14 § första stycket 2 skall de räntesatser som anges i 19 kap. 7 § skattebetalningslagen 1997:483 tillämpas. Beträffande ränta enligt 14 § första stycket 1 och 3 och andra stycket skall räntesatsen den som anges i 19 kap. 7 § tredje stycket andra

vara meningen skattebetalningslagen.

20 § På belopp återbetalas i fall som anges i 12 § utgår ränta.

som Ränta utgår även på ränta enligt 13-15 som återbetalas. Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet återbetalas. Räntesatsen skall vara den som anges i 19 kap. 14 § skattebetalningslagen 1997:483.

21 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 13 eller 14 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, skall ny beräkning av räntan göras. För mycket erlagd ränta återbetalas.

Ränta utgår inte räntebelopp enligt 13 eller 14 § som skall betalas utöver tidigare erlagd ränta.

Om ett beslut som föranlett ränta enligt 20 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den som uppburit räntan återbetala vad han uppburit för mycket. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning tull gäller

av därvid i tillämpliga delar.

22 § För betalning enligt bestämmelserna i 7-21 får uppgifter lämnas mellan Tullverket och annan genom överföring elektroniska

av dokument. Regeringen meddelar föreskrifter sådan överföring.

Indrivning m.m.

23 § Tull som har förfallit till betalning skall lämnas för indrivning.

Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen 1993:891

om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller

om varan utgör säkerhet, får Tullverket ta ut beloppet ur säkerheten.

24 § I fråga om betalningsskyldighet för företrädare för gäldenär

en som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och ordning gäller 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 12 § första stycket och 13 § skattebetalningslagen 1997:483.

Tullverket beslutar om ansvar för delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen 1980:1102 om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för tull enligt 23

25 § De föreskrifter om ränta, dröjsmålsränta, indrivning, avräkning, och preskription som gäller i fråga fordringar mot gäldenär gäller

om en även när motsvarande fordringar tagits upp i tullräkning, utställts

som på ombud enligt 8 § andra stycket.

28 Författningsförslag

Tullauktion m.m.

26 § Om skall säljas av Tullverket enligt artikel 53.1 eller 75 i

en vara förordningen EEG nr 2913/92 eller artikel 250 i förordningen EEG nr 2454/93, f°ar varan säljas genom Tullverkets försorg på offentlig auktion tullauktion eller annat sätt, om Tullverket finner det vara lämpligare.

Bestämmelser förstöring av oförtullade varor finns i 10 kap. ll

27 § En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, skall Tullverket i

en god tid skicka särskild underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd samt till annan som kan antas vara ägare och den som kan antas ha särskild rätt till varan.

28 § Medel från försäljningen enligt 26 § skall användas till att täcka i första hand Tullverkets kostnader för förvaring och försäljning av

i andra hand tull för varan och i tredje hand annan skatt och varan, ränta.

Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas gäldenären eller den

skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd eller, om någon som

visar att han var ägare till varan, denne. Om någon visar sig ha annan haft särskild rätt till varan, skall dock häremot svarande del av beloppet tillställas denne.

Om beloppet eller del därav inte har kunnat tillställas någon enligt andra stycket inom ett år från dagen för försäljningen, tillfaller det staten.

5 kap. Tullverkets kontrollverksamhet

1 § Artikel 13 i förordningen EEG nr 2913/92 ger tullmyndighetema rätt att, enligt de villkor som anges i gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser, utföra alla de kontroller som de anser nödvändiga för att säkerställa att tullagstiftningen tillämpas korrekt.

Bestämmelser om kommissionens kontroller och inspektioner finns i rådets förordningar EG, EURATOM nr 2988/95 av den 18 december

F öifattningsförslag 29

1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och EURATOM, EG 2185/96 den ll november 1996 de

nr av om kontroller och inspektioner på platsen kommissionen utför för att

som skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedräge-

rier och andra oegentligheterz.

2 § Beslut om kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd tullagstiftningen f°ar fattas endast

av om skälen för åtgärden uppväger det intrång eller i övrigt

men som åtgärden innebär för enskild.

3 § För att genomföra åtgärd som avses i 3 kap. 7 § och 7-12 i detta kapitel får tulltjänsteman använda våld eller tvång, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt. Våld mot person får dock brukas endast tulltjänste-

om mannen möter motstånd och i den mån det med hänsyn till åtgärdens

ändamål kan törsvarligt.

anses

4 § Icke-gemenskapsvaror och gemenskapsvaror som hänförts till

en godkänd tullbehandling som innefattar att varorna förs ut EG:s

ur tullområde är enligt artiklarna 37, 59.2, 82 och 183 i förordningen EEG nr 2913/92 underkastade Tullverkets övervakning och kontroll står under tullkontroll. Beträffande oförtullade lämnats ut

varor som till fritt förfogande enligt en deklaration för övergång till fri omsättning gäller detta dock endast i fall då deklarationen ogiltigförklarats.

5 § Transportmedel står under tullkontroll, det

ombord på transportmedlet finns varor som står under tullkontroll, 2. kommer till det svenska tullområdet utan att medföra till dess

varor, att anmälan om transportmedlet enligt 6 § har behandlats Tullverket,

av eller

skall avgå från det svenska tullområdet direkt till tredje land utan att medföra varor, sedan anmälan gjorts detta.

Transportmedel som ankommit till det svenska tullområdet och tagits ut för kontroll enligt 12 § står under tullkontroll till dess att undersökningen avslutats.

EGT L 312, 23.12.1995, s. l Celex 395R2988 2 EGT L 292, 15.11.1996, s. 2Ce1ex 396R2l85

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om

skyldighet för transportmedels förare eller befälhavare att göra anmälan transportmedlets ankomst från eller avgång till annat land,

skyldighet för förare av eller befälhavare på transportmedel som står under tullkontroll att på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till eller avgå från en tullplats och lämna uppgift om transportmedlet och dess last samt

skyldighet för anställda eller andra som utför arbete på transportmedel och resande att vid ankomst till eller avresa från det svenska tullområdet anmäla och lämna uppgifter om de varor de medför.

Vad sägs i första stycket 2 gäller inte i fråga om järnvägståg.

som Regeringen får för viss tullplats föreskriva att endast vissa slag av transportmedel får föras till eller från tullplatsen.

och varor

7 § Tullverket f°ar preja fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Om ett fartyg under mellan orter inom EG:s tullområde lämnar

resa detta område och därvid avviker från sin rätta kurs utan att nöd eller annat tvingande skäl föreligger, får Tullverket, om befälhavaren inte följer en anmaning att återvända till EG:s tullområde, inbringa fartyget till en plats inom det svenska tullområdet. Om anmaning inte kan ges eller om det finns särskild anledning att anta att en anmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra ett inbringande av fartyget, får det inbringas utan föregående anmaning.

Inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg eller inom annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten

8 § Förare av eller befälhavare på transportmedel som står under tullkontroll är skyldig att stanna på anmaning av tulltjänsteman.

Även än den nämns i första stycket är skyldig att

annan person som stanna på tulltjänstemans anmaning. Sådan anmaning får dock ges endast om det finns anledning att anta att anmälningsskyldighet enligt tullagstiflningen föreligger för honom.

9 § I artiklarna 38 och 183 i förordningen EEG nr 2913/92 finns bestämmelser att varor som förs in till eller ut från gemenskapens

om tullområde skall befordras via den rutt som tullmyndighetema nännare

angivit.

Förare av eller befälhavare på transportmedel skall medföra

av Tullverket utfärdad passhandling för transportmedlet och

varor som medförs på detta.

Tullverket får förbjuda förare eller befälhavare på transportmedel

av som står under tullkontroll att

göra annat uppehåll under resa inom det svenska tullområdet än som föranleds av myndighets åtgärd,

utan Tullverkets medgivande ankomma eller avgå med transportmedlet samt

beträda, lämna, lossa eller lasta transportmedlet.

Förbud att beträda eller lämna transportmedel gäller inte den i

som utövning av allmän tjänst behöver få tillträde till transportmedlet.

10 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, f°ar Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller går

passagerare ombord på eller lämnar transportmedel. Detta gäller även annat område i omedelbar närhet av transportmedel, liksom infarter till och utfarter från tillfälliga lager, frizoner och flygplatser.

11 § I artikel 68 i förordningen EEG 2913/92 finns bestämmelser

nr om tullmyndighetemas rätt att för kontroll av riktigheten de

av deklarationer som de har mottagit granska handlingar och undersöka varor. I artikel 46 i samma förordning och i artiklarna 239-247 i förordningen EEG nr 2454/93 finns närmare bestämmelser om undersökning och provtagning av varor.

För kontroll att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt

av tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt får Tullverket även undersöka

transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där kan

varor förvaras,

områden för tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager samt områden på flygplatser och bangårdar där varor som står under tullkontroll förvaras och även lokaler inom sådana områden samt

handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s tullområde eller anmanats att stanna enligt 8

av person som

Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i 19 § lagen 1960:418 om straff för varusmuggling.

32 Författningsförslag

12 § För sådan kontroll som avses i 11 § får en tulltjänsteman undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser. En sådan försändelse får öppnas, om den finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret och det finns anledning att anta att den innehåller en vara för vilken anmälnings- eller uppgiftsskyldigheten inte fullgjorts. Beträffande brev och andra försändelser som kan antas innehålla förtroliga meddelanden får beslut om öppnande av försändelsen fattas endast av chefen för en tullregion eller, efter dennes förordnande, någon annan tjänsteman vid

av tullregionen.

13 § En försändelse som öppnats med stöd av 12 § får inte undersökas närmare än vad behövs med hänsyn till ändamålet med

som undersökningen.

Protokoll skall föras över undersökningen. Av protokollet skall framgå ändamålet med undersökningen och vad som har kommit fram vid denna.

Adressaten och, om det är möjligt, avsändaren skall så snart som möjligt underrättas att försändelsen öppnats, om inte särskilda skäl

om talar emot det.

14 § Chefen för en tullregion får besluta att en postförsändelse som

väntas till viss postanstalt skall hållas kvar av postbefordringsföretaget

när den kommer till postanstalten, om

det finns anledning att anta att postförsändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen 1960:418 om straff för vamsmuggling och

kvarhållande är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall uppnås.

Beslut om kvarhållande skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tidsrymd. Beslutet får verkställas omedelbart, men skall snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist.

och liknande handlingar, ett sådant transportmedel, det som avser om behövs för att hindra transportmedlets avgång.

16 § Vid kontroll enligt 11 § skall den, uppgifter skall kontrolleras vars eller för räkning importeras eller exporteras, den vars varan ge som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka transportmedlet eller varan, handresgodset. Han skall också lämna tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. På tulltjänstemans begäran skall föraren eller av befälhavaren på transportmedel skall undersökas möjligt själv som om

närvara vid undersökningen.

Tullverket får besluta att den inte uppfyller skyldigheten enligt som artikel 69 i förordningen EEG 2913/92 att för den transport nr svara

och hantering som är nödvändig för undersökning och provtagning

av varor, skall ersätta staten dess kostnad för åtgärderna. Vad sägs i som 4 kap. 23 § indrivning tull skall gälla även sådan ersättning. om av Tullverket får medge befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

17 § Om det behövs for kontrollverksamheten eller for uppgiftsskyldigheten enligt 10 kap. 9 får regeringen föreskriva att den som deklarerar till ett tullförfarande eller anmäler till en vara en vara annan godkänd tullbehandling skall lämna uppgift sitt organisationsom nummer eller personnummer.

18 § Förare eller befälhavare på transportmedel skall under tid då av han har ansvar för står under tullkontroll till att ingen varor som se skadar eller tar bort förseglingar eller olovligt öppnar vad annars som tillslutits enligt 15 Detta gäller även i fråga tullförseglingar om som

enligt tullagstiftningen anbragts tullmyndighet i medlemsstat i

av annan Europeiska unionen eller vederbörligen godkänts av personer som av sådan tullmyndighet samt i fråga utländska tullförseglingar i övrigt om som enligt särskild föreskrift skall jämställas med Tullverkets

forseglingar.

19 § Om det finns anledning uppgift lämnats enligt att anta att en som tullagstiftningen inte är riktig, f°ar Tullverket anlita särskild sakkunnig for att få fram den upplysning behövs. Om uppgiften visas som vara oriktig, är den som lämnat uppgiften skyldig att stå för kostnaden för

2 19-0865En tullagny

34 F örfattningsförslag

den sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga uppgiften tull- eller skattepliktiga värde och det slutligen

avser varans fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio procent.

Tullverket får anlita särskild sakkunnig även när en uppmaning att lämna uppgift eller handling rörande en vara inte har följts. Den som

en rätteligen skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen skall stå för kostnaden, verket inte beslutar annat.

Om Tullverket haft kostnad, som enligt första eller andra stycket någon skall stå för, skall denne enligt beslut av verket ersätta

annan staten dess kostnad. Vad sägs i 4 kap. 23 § om indrivning av tull

som skall gälla även sådan ersättning.

20 § Den grund nöd eller annat tvingande skäl avviker från

som av vad föreskrivs tullkontroll i tullagstiftningen, skall snarast

som om anmäla detta för närmaste tullregion eller tulltjänsteman.

Om ett transportmedel som står under tullkontroll eller medför varor

står under tullkontroll förolyckas, skall den som innehar någon som handling transportmedlet eller lasten snarast lämna

som avser handlingen till närmaste tullregion eller tulltjänsteman.

Regeringen får meddela föreskrifter om att anmälan enligt första stycket får göras och handling enligt andra stycket lämnas till annan myndighet.

21 § Polismyndighet och Kustbevakningen skall medverka i kontrollverksamhet enligt denna lag. Vad som sägs i 7-11 och 16

Tullverket och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också en om polismyndighet och Kustbevakningen samt en polisman och en tjänsteman vid Kustbevakningen.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i första stycket.

22 § Ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer är skyldigt att på begäran Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar

av enligt 14

Ett befordringsföretag är skyldigt att göra anmälan till Tullverket, om det i företagets verksamhet uppkommer misstanke om att en försändelse innehåller narkotika kan tas i beslag enligt lagen 1960:418 om

som straff för varusmuggling, och att även i övrigt medverka i kontroll-

verksamheten enligt denna tullag i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg. Vid sådan medverkan gäller inte 7-11 och 16 §§.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter medverkan

om som avses i andra stycket.

23 § Den som driver anläggning för land-, sjö- eller lufttransport skall utan kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till Tullverkets förfogande som enligt vad verket bedömer behövs för undersökning och tullklarering av resgods och fordon som resande för med sig, för förhör, kroppsvisitation och kroppsbesiktning av resande samt för tullpersonal under uppehåll i tjänstgöringen.

24 § Transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige skall på begäran Tullverket skyndsamt lämna de

av aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter

som företaget har tillgång till. Beträffande uppgifter gäller

om passagerare uppgiftsskyldigheten endast uppgifter som avser namn, resrutt, bagage och medpassagerare samt sättet för betalning och bokning.

Tullverket får begära uppgifter enligt första stycket endast

om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

25 § Transportföretag får lämna uppgifter enligt 24 § på så sätt att de görs låsbara för Tullverket terminalåtkomst.

genom

Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för kontroll aktuella

av transporter. Tullverket får inte ändra eller på annat sätt bearbeta eller lagra uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt.

Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än

genom terminalåtkomst skall omedelbart förstöras, de visar sig sakna

om betydelse för utredning och lagföring brott.

26 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas

vara

deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen eller

för vars räkning en vara importerats eller exporterats, att lämna uppgift, Visa upp handling eller lämna över kopia handling behövs för

en av som kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt

och fullständigt.

36 F örfattningsförslag

27 § Tullverket får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av persons

annan

deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och

av den andra personen kontrolluppgiji.

28 § Om ett föreläggande enligt 26 eller 27 § avser uppgifter i räkenskaper förs med hjälp automatisk databehandling, skall

som av dessa efter Tullverkets bestämmande tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling.

29 § Tullverket får för kontroll att deklarations- eller uppgifts-

av skyldighet enligt tullagstiftningen fullgjorts riktigt och fullständigt besluta revision hos den är eller kan antas vara deklarations-

om som

eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen samt hos den som bedriver

verksamhet sådan art att uppgift av betydelse för kontrollen av annan

deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar persons som rör verksamheten.

30 § Ett beslut revision skall innehålla uppgift om ändamålet med

om revisionen och möjligheten att undanta handlingar och uppgifter

om enligt 35 och 36 §§.

Företas revisionen for granskning annan än den som revideras, får

av Tullverket, det finns särskilda skäl, utesluta uppgift om vem eller

om vilken rättshandling granskningen avser.

I ett beslut revision skall Tullverket förordna en eller flera

om tjänstemän att verkställa revisionen revisor.

Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Om det är av betydelse för kontrollen att företa inventering eller liknande fysisk kontroll, f°ar dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse.

31 § En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten.

Revisionen får verkställas hos den reviderade, om han medger det. Revisionen skall ske hos den reviderade, om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Om revisionen inte

verkställs hos den reviderade, skall handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.

För det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 9 kap. 4 § och om andra tvångsåtgärder i lagen 1994:466

om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

32 § Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar rör

som verksamheten granskas, om de inte skall undantas enligt 35 Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt

hjälpmedel.

Vid revision f°ar revisorn även ta prov på varor och granska varulager.

33 § Av artikel 14 i förordningen EEG nr 2913/92 framgår att den reviderade skall tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen samt i övrigt ge den hjälp

som behövs vid revisionen.

Den reviderade skall för sådan åtgärd som avses i 32 § om möjligt ställa ändamålsenlig arbetsplats till förfogande.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt hjälpmedel for att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådana hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning av upptagning enligt tredje stycket får endast de tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får, om den reviderade medger det, verkställas via telenätet.

34 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den reviderade.

Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas, skall Tullverket överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Tullverket skall underrätta den reviderade att

om handlingarna överlämnats till konkursförvaltaren.

38 Författningsförslag

Tullverket skall snarast lämna den reviderade meddelande om resultatet av revisionen i de delar som rör honom.

35 § På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision undantas

handling inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken

som samt

annan handling med ett betydande skyddsintresse, om handlingens innehåll på grund särskilda omständigheter inte bör komma till

av någon kännedom och skyddsintresset överväger dess betydelse

armans for kontrollen.

Bestämmelserna i första stycket gäller i tillämpliga delar även föreläggande att lämna uppgifter.

36 § En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa handling eller lämna kopia handling, skall

upp över en av

in till länsrätten, tillsammans med föreläggandet och den begärda ges handlingen eller uppgiften.

Begär den reviderade handling skall undantas från revision,

att en skall handlingen, om Tullverket anser att den bör granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten.

Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften skall undantas från kontrollen.

37 § I fråga upptagning avses i 32 § första stycket andra

om som meningen bestämmer länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i målet.

Länsrätten får i fråga upptagning som avses i första stycket

om besluta sådana begränsningar i Tullverkets rätt att själv använda

om tekniska hjälpmedel behövs för att uppgift, som skall undantas från

som granskning, inte skall bli tillgänglig för verket.

38 § Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handlingen.

Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av kontrollen, handläggs frågan undantagande i 36

om sätt som anges och 37 samt i första stycket.

För/azmingsfarszag 39

39 § Om en handling eller del av handling undantagits från kontroll, får dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskning eller annars inför myndighet. Detta gäller även handling, utan

om en beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts undantagen.

Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

6 kap. Tullkontroll beträffande varumärkesintrång

1 § Bestämmelser om tullkontroll beträffande varumärkesintrång finns i rådets förordning EG nr 3295/94 av den 22 december 1994

om fastställande av vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor gör intrång i viss

som immateriell äganderätt samt i kommissionens förordning EG nr 1367/95 den 16 juni 1995 med föreskrifter om tillämpningen

av av rådets förordning EG nr 3295/94 av den 22 december 1994 om fastställande av åtgärder för att förbjuda övergång till fri omsättning, export, återexport eller införsel under suspensivt arrangemang av förfalskade varor eller piratkopiorz.

2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall utse den enhet inom Tullverket som är behörig att ta emot och behandla ansökningar enligt artikel 3 i förordningen EG nr 3295/94. Enheten skall, om det behövs, samråda med andra myndigheter.

3 § Varor vars frigörande har skjutits upp eller som hålls kvar av Tullverket skall förvaras på betryggande sätt. Förvaringen skall ske på sökandens bekostnad. När lagakraftvunnet beslut förstöring eller

om av annan åtgärd med varorna föreligger, har sökanden rätt till ersättning för dessa kostnader från den eller dem som beslutet gått emot. Kan kravet riktas mot fler än har dessa ett solidariskt

en person, ansvar.

4 § I artikel 6.1 i förordningen EG nr 3295/94 finns bestämmelser

om att en tullmyndighet som har skjutit upp frigörandet av eller hållit kvar varor skall till rättighetsinnehavaren lämna ut och

namnadressuppgifter, om rättighetsinnehavaren begär det. Har varorna befunnits vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade, gäller

en vidare uppgiftsskyldighet enligt artikel 8.3 i samma förordning.

EGT L 341, 30.12.1994, s. 8 Celex 394R3295 2 EGT L 133, 17.06.1995, s. 2 Celex 395Rl367

40 Författningsförslag

5 § Fråga om ett rättighetsintrång har skett och hur det skall förfaras med varorna i sådant fall prövas av domstol enligt 41 § varumärkeslagen 1960:644, 7 kap. 55-57 §§ lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt 37 § mönsterskyddslagen 1970:485.

Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att kvarhållande av varor skall upphöra.

Tullverket skall verkställa lagakraftvunna beslut från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av varor som kvarhålls av Tullverket.

Om beslutet innebär att varorna skall ändras, skall ändringen bekostas den som har rätten till varorna.

Svaranden för Tullverkets kostnader för förstöring

ansvarar av varor. Om ersättning inte kan utsökas hos svaranden, ansvarar sökanden emot staten för kostnadema.

6 § Regeringen f°ar meddela föreskrifter om

att avgift skall tas ut för ansökan enligt artikel 3 i förordningen EG nr 3295/94, 2. de tidsperioder som avses i artikel 3.5 i förordningen EG nr 3295/94,

förlängning av tidsfrist enligt artikel 7.1 andra stycket i förordningen EG nr 3295/94, 4. förvaring av varor enligt 3

ställande av säkerhet för kostnad för förvaring enligt 3 § samt

verkställighet av beslut enligt 6 § andra stycket.

7 kap. Tulltillägg och iörseningsavgift

1 § Har den som är gäldenär och skyldig att lämna skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad deklaration i en deklaration eller ett annat dokument, under förfarandet avgetts till ledning för

som fastställande av tull, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras särskild avgift tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent

en av den tull som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om gäldenären skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser omprövning av tulltaxeringsbeslut eller i ett överklagat ärende som avser fastställande av tull.

sou 1999:54 Farfazmzngsfarszag 41

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent dels när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som bifogats deklarationen, dels när det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200.

Om avvikelse från deklaration har skett vid skönstulltaxering, skall gäldenären påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent den tull

av som vid taxeringen påförs gäldenären utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse oriktig

av en uppgift från gäldenären påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

2 § Tulltillägg skall påföras om tull skall tas ut på grund

olaga införsel,

2. olaga undandragande av varor från tullövervakning eller

förfogande i övrigt över oförtullad i strid mot för

en vara, varan föreskriven inskränkning i förfoganderätten.

Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat en skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad deklaration till ledning för fastställande tull.

3 § Tulltillägget enligt 2 § är tjugo procent den tull påförs. Även

av som den som förfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning

av tull skall påföras tulltillägg. Tulltillägget är då tjugo procent den

av tullfönnån som gäldenären går miste om.

4 § Vid tillämpning av 1 § ansvarar gäldenären för handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en gäldenär som är juridisk person skall ha

anses lämnats av gäldenären, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären.

5 § Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.

Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning eller fråga skäligheten

om av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.

Om en gäldenär frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält förhållande som avses i 2 påförs inte tulltillägg.

42 F örfattningsförslag

6 § Tulltillägg under femtio kronor påförs inte.

Tulltillägg tillfaller staten.

7 § Om betalningsskyldighet för tull inte längre kan åläggas, får Tullverket inte påföra tulltillägg på beloppet.

8 § Om den deklarerat en vara för övergång till fri omsättning med

som tillämpning förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klarerings-

av förfarande inte har kommit in med kompletterande tulldeklaration vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild

avgift förseningsavgijft.

Förseningsavgiften är 400 kronor. Om den som anmodats att lämna deklaration fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 800 kronor.

9 § Den påförts tulltillägg eller förseningsavgift skall helt eller

som delvis befrias från avgiften

felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant

om samband med hans ålder, hans bristande erfarenhet, hans eller hans ombuds sjukdom eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig,

felaktigheten eller underlåtenheten framstår ursäktlig med

om som hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, eller

om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften.

Gäldenären får befrias helt från tulltillägget när det belopp som kunde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är

obetydligt.

Deklaranten får helt eller delvis befrias från förseningsavgift även när underlåtenheten är obetydlig.

10 § Tulltillägg eller förseningsavgift f°ar inte påföras sedan gäldenären respektive deklaranten har avlidit.

11 § Om oförtullad eller dess värde blir föremål för

en vara förverkande, skall skatt än tull och tulltillägg inte tas ut till den

annan del varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan pålaga skall upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft.

Erlagd tull skall beaktas vid forverkande av en varas värde och vid bestämmande påföljd.

12 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas Tullverket.

av Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud som avses i 8 kap. l frågor om tulltillägg på grund oriktiga

av uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.

Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift

skall gäldenären respektive deklaranten om möjligt ges tillfälle att yttra sig.

Underrättelse om att Tullverket överväger att påföra tulltillägg eller förseningsavgift får ske genom överföring elektroniskt dokument.

13 § Bestämmelserna om befrielse från tulltillägg och förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte framställts, i den mån det föranleds av vad förekommit i ärendet eller målet tulltillägg

som om eller förseningsavgift.

Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.

14 § Bestämmelserna i 4 kap. 7 andra stycket, 15, 22 och 23 tillämpas även i fråga om tulltillägg och förseningsavgifc.

8 kap. Överklagande

1 § Hos Tullverket skall finnas ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden i

som avses 3 och 6 §§.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och ersättare före denne.

2 § Ett beslut av Tullverket enligt tullagstiftningen eller artikel 3 i förordningen EG nr 3295/94 får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål som avses i 7 kap. 12

Föreskrifter om överklagande av Tullverkets beslut föreskrifter

om med stöd ett bemyndigande enligt denna lag meddelas

av av

regeringen.

44 F örfattningsförslag

3 § Om överklagande enligt 2 § gäller beslut vid tulltaxering i en fråga

kan ha betydelse för fastställelse av tull eller beslut fastställelse som om av annan skatt än tull enligt 4 kap. ll § andra stycket, skall överklagandet ha kommit in till Tullverket inom tre år från den dag då tullskulden eller den anmälningsskyldighet som avses i 2kap. 2 § uppkom. Om beslutet har meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden eller anmälningsskyldigheten uppkom, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den anmälningsskyldige fick del av beslutet.

Om beslut som avses i första stycket har omprövats, får även omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskulden eller anmälningsskyldigheten uppkom, får överklagandet dock, tiden för överklagande därigenom blir längre,

om komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den anmälningsskyldige fick del av omprövningsbeslutet.

En gäldenär eller anmälningsskyldig får överklaga ett beslut som avses i första och andra styckena även om det inte gått honom emot.

4 § Om överklagandet inte avvisas såsom för sent inkommet, skall Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet.

Ett överklagande förfaller, om beslutet vid omprövningen ändras så som klaganden begär.

Om beslutet ändras på annat sätt än vad som begärts, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får klaganden lämnas tillfälle att återkalla överklagandet.

5 § Ett överklagande som inte avvisas såsom för sent inkommet eller förfaller enligt 4 § skall tillsammans med handlingarna i ärendet överlämnas till den domstol som skall pröva överklagandet. Om det finns särskilda skäl, får överklagandet överlämnas utan föregående omprövning.

6 § Vad som sägs i 3-5 gäller också överklagande av beslut om ränta, tulltillägg och förseningsavgift.

Gäldenärens yrkande i fråga om tulltillägg skall, oavsett tidsfristema i 3 prövas, om beslutet om den tull som tulltillägget avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om Tullverket eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall tas upp och vidare handläggas av Tullverket.

Vad som sägs i andra stycket gäller även deklarants yrkande i fråga om förseningsavgift.

7 § Om part har överklagat Tullverkets beslut i ett sådant ärende

en som avses i 3 eller 6 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.

Återkallas eller förfaller annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

8 § I artiklarna 7 och 244 i förordningen EEG nr 2913/92 finns bestämmelser om verkställighet av beslut som överklagas.

Beslut om skönstulltaxering, tulltillägg och förseningsavgift samt beslut om annan skatt än tull skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av Tullverket som meddelats enligt tullagstiftningen och

inte innebär att målet eller ärendet avgörs. som

9 § Länsrättens beslut avseende Tullverkets beslut att avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen får inte överklagas.

10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett tulltaxeringsbeslut, skall därav föranledd särskild avgift föras samtidigt.

talan om

11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut av länsrätten eller kammarrätten i frågor som avses i 3 och 6 även om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

12 § Om enskild överklagar länsrättens eller kammarrättens beslut i frågor som avses i 3 och 6 §§, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då han fick del av beslutet.

Om länsrättens beslut i frågor som avses i 3 och 6 §§ överklagas av Tullverket eller det allmänna ombudet, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller det allmärma ombudets överklagande av kammarrättens beslut i frågor som avses i 3 och 6 §§.

46 F örfattninggörslag

13 § Om någon har överklagat ett beslut av länsrätt eller kammarrätt i frågor som avses i 3 och 6 §§, får även annan som haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den för honom gällande tiden för överklagande gått ut. Ett sådant överklagande skall ges in inom en månad från utgången av den tid inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

14 § Om enskild överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av Tullverket. Överklagar det allmänna ombudet, skall det allmännas talan föras av ombudet.

I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 6 §§ förs det allmännas talan i Regeringsrätten av det allmänna ombudet.

15 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller en viss grupp av ärenden som gäller frågor som avses i 3 och 6 §§.

Det allmänna ombudet får uppdra åt annan tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.

16 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande föra talan i frågor som avses i 3 och 6 §§ till förmån för enskild part. Ombudet har då samma behörighet den enskilde.

som

17 § I mål som gäller beslut som avses i 3 och 6 f°ar talan inte ändras i annat fall än som anges i 18 och 19 §§.

Att klaganden inskränker sin talan eller åberopar en ny omständighet utan att frågan som är föremål för talan ändras, anses inte ändring

vara av talan.

18 § I ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 6 får klaganden framställa ett nytt yrkande om inte en ny fråga därigenom förs in i målet.

I mål i länsrätten får klaganden dessutom, inom den tid som gäller för överklagande, föra in en ny fråga som har samband med den fråga som skall prövas, om länsrätten finner att frågan utan olägenhet kan prövas i målet.

19 § I ett mål om tulltaxering får klaganden föra in fråga

en om tulltillägg som har föranletts av den taxeringsfråga som är föremål för prövning, om domstolen finner att tulltilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i målet.

F örfattningsförslag 47

20 § Om domstolen i ett fall som avses i 18 § andra stycket och 19 § inte tar den frågan till prövning, får rätten överlämna den till

upp nya Tullverket för prövning.

21 § Om det i ett mål gäller beslut som avses i 3 och 6 finns

som flera frågor, får särskilt beslut meddelas i någon av dem trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats.

22 § Om det i ett mål gäller beslut som avses i 3 och 6 är

som lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskilt beslut ges över en av flera omständigheter för sig har omedelbar betydelse för

som var utgången i målet eller över hur en viss uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörandet av saken.

När särskilt beslut meddelas bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna talan mot beslutet skall föras särskilt eller endast

om i samband med talan mot rättens slutliga avgörande i målet. Om rätten bestämmer att talan skall föras särskilt, får den förordna att målet i övrigt skall vila till dess att det särskilda beslutet har vunnit laga krañ.

23 § Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt av mål om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den enskilda parten begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas, om det inte finns anledning att anta att avgift kommer att tas ut.

9 kap. Ansvarsbestämmelser

l § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i tullagstiftningen döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den

uppsåtligen eller oaktsamhet bryter mot förbudet i artikel 2 i som av förordningen EG nr 3295/94 eller mot beslut som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen

om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor

förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är som föremål för förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande,

om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller ge in handling till Tullverket eller

om användningen eller förbrukningen av en icke-gemenskapsvara.

I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

48 Författningsförslag

2 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gämingen är belagd med straff i brottsbalken eller lagen 1960:418 om straff för varusmuggling.

3 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket.

4 § När Tullverket med stöd av tullagstiftningen förelägger någon att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan tullklarering eller för Tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas. Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyldighet som föreskrivs i 5 kap. 17, 18, 25, 32 och 34 §§. Finns det anledning att anta att den skall föreläggas, eller, som om denne är en juridisk person, dess ställföreträdare har begått brott, får han inte föreläggas vid vite att medverka i utredningen av en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser. Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre än femtusen kronor. Bestämmelserna i 4 kap. 22 § tillämpas även i fråga om viten.

10 kap. Särskilda bestämmelser

1 § Uppgifter, som någon lämnat om en vara enligt föreskrifter i förordningen EEG nr 2454/93 eller föreskrifter beträffande uppgifter som skall lämnas i tulldeklaration eller anmälan till annan godkänd tullbehandling som avses i 3 kap. 1 får användas även för statistiska ändamål. Regeringen får meddela föreskrifter om att den för som transportmedel från eller till tredje land skall lämna särskilda uppgifter till Tullverket för transportstatistiska ändamål.

2 § Belopp som enligt tullagstiñningen skall betalas till eller utbetalas från Tullverket, skall avrundas till närmast lägre hela krontal.

3 § Av förordningen EEG nr 918/83 av den 28 1983 mars om upprättandet ett gemenskapssystem för tullbefrielse framgår att av tullfrihet skall medges för försändelse som avsänts från tredje land till en mottagare i gemenskapen och vars sammanlagda värde uppgår till högst 22 ecu, dock inte till den del försändelsen innehåller alkoholhaltiga produkter, parfym, luktvatten, tobak eller tobaksvaror.

1EGT L 105, 23.04.1983, s. 1Celex 383R0918

F örfattningøförslag 49

Utöver vad som följer av första stycket skall tull och annan skatt inte tas ut för varuförsändelse när den tull och annan skatt som är

en föreskriven för försändelsen sammanlagt inte uppgår till etthundra kronor. Detta gäller dock inte om försändelsen

innehåller spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror, eller

utgör ett led i postorderförsäljning i andra fall än då försändelsen

utländska periodiska publikationer.

består av

4 § Tullverket kan medge att en icke-gemenskapsvara överlåts till staten, överlåtelsen inte medför olägenhet eller kostnad för

om Tullverket.

Tull skall inte tas ut för vara som överlåts till staten enligt första

en stycket. Att varan skall anses ha blivit upplagd på tullager framgår av artikel 867a i förordningen EEG 2454/93.

5 § Regeringen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter

hur skall hänföras till en godkänd tullbehandling i vissa fall, om varor när importeras till eller exporteras från det svenska tullområdet på

varor järnväg, med post eller med luftfartyg.

6 § På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten inom de områden och på de tider som regeringen föreskriver. Regeringen f°ar föreskriva att tullförrättning även i andra fall skall ske utan kostnad för allmänheten.

7 § Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall betala avgift för förrättningen förrättningsavgifi enligt taxa som regeringen föreskriver.

Bestämmelsen i 4 kap. 22 § tillämpas även i fråga om förrättningsavgift.

8 § Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för tillstånd till betalningsanstånd och utfärdande av särskild tullräkning.

Bestämmelsen i 4 kap. 22 § tillämpas även i fråga avgifter enligt

om första stycket.

9 § Tullverket skall på begäran tillhandahålla Sveriges Riksbank, Riksskatteverket, Statens livsmedelsverk, Statens jordbruksverk, Kommerskollegium, skattemyndighet, Statistiska centralbyrån, Kemikalieinspektionen och Fiskeriverket uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor.

50 Författningsförslag

I tullregisterlagen 1990:137 finns bestämmelser om utlämnande till vissa myndigheter av uppgifter ur tullregistret på medium för automatisk databehandling.

10 § Tulltjänsteman som f°ar kännedom om ett brott enligt författning, vars efterlevnad Tullverket har att övervaka, skall anmäla detta till sin förman så snart det kan ske.

En tulltjänsteman får lämna rapporteftergift om brottet med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter.

11 § I artikel 56 i förordningen EEG 2913/92 finns bestämmelser

nr om förstöring av varor som har visats upp. Vid tillämpning de

av bestämmelserna får varorna förstöras, om de inte kan säljas och

det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller

kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög.

Regeringen får meddela föreskrifter till komplettering av dessa bestämmelser.

12 § En vara får, om inte annat särskilt föreskrivs, utan hinder

av införselförbud eller särskilt föreskrivet införselvillkor

transiteras genom det svenska tullområdet eller mellan orter inom detta enligt de föreskrifter och villkor gäller för tullförfarandet

som extern transitering, 2. förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager,

förstöras under kontroll av Tullverket eller verket god-

annan som känner eller

återutföras.

Vid försäljning av vara genom Tullverkets försorg skall,

om varan inte återutförs, föreskrivna införselvillkor iakttas. Kan försäljning inte ske, bestämmer tillsynsmyndigheten, hur det skall förfaras

med varan.

13 § Vad som sägs i 12 § gäller inte införselrestriktion följer

som av EG-rätten.

14 § Innan en vara förstörs enligt 11 eller 12 § skall om möjligt bestämmelserna om särskild underrättelse i 4 kap. 27 § andra stycket

tillämpas.

Författningsförslag 51

11 kap. Bemyndiganden

1 § Regeringen får bemyndiga Tullverket att meddela föreskrifter i de ämnen i 2 kap. 2 och 3 §§, 3 kap. ll, 14 och

som anges 16 §§, 4 kap. 12 och 22 §§, 5 kap. 18 och 21-23 §§, 6 kap. 6 § 2-6 samt 10 kap. 5-8 och 11 §§.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den... Vid lagens ikraftträdande upphör tullagen 1994:1550, lagen 1973:980 transport, förvaring och förstöring

införselreglerade samt lagen 1994:1552 tullkontroll av av varor om varumärkesintrång att gälla. Den upphävda tullagen skall dock

m.m. fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning fore ikraftträdandet.

sou 1999:54 Författningsfärslag 53

2 Förslag till tullförordning 0000:0000

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

l § Vad föreskrivs i denna förordning om tull gäller även annan

som skatt än tull som skall tas ut för varor vid import, om inte annat

uttryckligen anges.

2 § Uttryck i denna förordning har samma innebörd som i rådets förordning EEG 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättande av

tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning EEG en

2454/93 den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets

nr av förordning EEG 2913/92 inrättandet av en tullkodex för

nr om gemenskapenz samt i tullagen 0000:0000.

Bindande klassiñcerings- eller ursprungsbesked

3 § Bindande besked om en varas klassificering enligt en tullnomenklatur ingår i EG-rätten klassificeringsbesked och

som bindande besked som avses i artiklarna 22 och 27

om en varas ursprung i förordningen EEG nr 2913/92 urspnmgsbesked meddelas av Tullverket.

4 § Görs laboratorieundersökning eller anlitas sakkunnig för att utreda

beskaffenhet vid handläggningen ett ärende om bindande en varas av

klassificeringsbesked eller bindande ursprungsbesked, skall sökanden

enligt beslut Tullverket ersätta kostnaden för detta, om inte verket i

av särskilt ärende beslutar annat.

En ansökan bindande klassificeringsbesked eller bindande

om ursprungsbesked skall avvisas, Tullverket med hänsyn till

om innehållet i ansökningen, utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter finner att besked inte bör meddelas.

1EGT L 302, 19.10.1992, 1 Celex 392R29l3

s. 2EGT L 253, 11.10.1993, s. l Celex 393R2454

Införsel av varor m.m.

5 § Anmälan enligt artikel 40 i förordningen EEG 2913/92 får nr göras muntligt eller på annat lämpligt sätt.

6 § Tullverket får meddela föreskrifter lämnande summarisk om av deklaration.

Export

7 § Tullverket far meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av de bestämmelser export och utförsel från EG:s om annan av varor tullområde som anges i 3 kap. 14 § tullagen 0000:0000.

Tulldeklarationer

8 § Tullverket får, i den utsträckning EG-rätten medger det, meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i tulldeklaration för ett en tullförfarande och därvid medge lättnader i uppgiftsplikten i fråga om varor vars värde understiger visst tröskelvärde eller det finns andra om särskilda skäl, 2. vilka uppgifter deklarant skall lämna för kontroll att en av en vara f°ar föras in eller ut,

3. användningen och tryckningen enhetsdokumentet,

av 4. vilka handlingar deklaranten skall lämna samtidigt med tulldeklarationen, i vilken mån handlingar lämnats för att styrka uppgifterna i som en tulldeklaration skall behållas Tullverket, av det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och förfarandet i om övrigt när uppgifter lämnas ett elektroniskt dokument till genom tulldatasystemet eller på annat sätt med hjälp automatisk av

databehandling och

villkor och inskränkningar i fråga användning ombud. om av

Förenklade förfaranden vid övergång till fn omsättning

9 § Tillstånd att använda det förenklade deklarationsförfarandet eller det lokala klareringsförfarandet vid övergång till fri omsättning får efter ansökan till importör har tillstånd att betala tull enligt ges som 4 kap. 8 § tullagen 0000:0000. Tillståndet får lämnas för viss tid eller tills vidare.

Författningsförslag 55

Tillstånd att använda det förenklade deklarationsförfarandet får också till företag är ombud för importör. För detta krävs att ges som ombudet enligt 4 kap. 8 § tullagen åtagit sig att fullgöra gäldenärens

betalningsskyldighet.

10 § Tullverket får meddela föreskrifter om inlämnande av kompletterande tulldeklaration enligt artikel 76.2 i förordningen EEG nr 2913/92. Tullverket får meddela närmare föreskrifter om importörs rätt att förfoga över vid användning det lokala klarerings- förfarandet. varor av

Betalning av tull

ll § Tullverket meddelar föreskrifter utfirdande särskild om av tullräkning och tidsfrister för betalning av tull. Tullverket får föreskriva att säkerhet skall ställas för betalning av skatt än tull skall tas ut för vid import. Tullverket får annan som varor även meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av bestämmelserna säkerhet för betalning tull i förordningama om av EEG 2913/92 och 2454/93. nr

Tullauktion

12 § Kungörelse tullauktion skall införas i en eller flera om ortstidningar enligt vad Tullverket bestämmer. Införandet skall ske vecka före auktionsdagen, det inte finns särskilda skäl för senast en om ett senare införande. Tullauktion bör kungöras även i eller flera riks- eller en facktidningar eller i ordning, det är lämpligt med hänsyn till annan om beskaffenhet eller någon arman omständighet. varans

13 § Underrättelse enligt 4 kap. 27 § andra stycket tullagen 0000:0000 skall innehålla uppgifter tid och plats för auktionen om och sändas senast två veckor före auktionsdagen. Om den som kan antas ägare eller ha särskild rätt till varan blir känd först därefter, vara skall underrättelse sändas genast.

Tillfälliga lager

14 § Tillstånd inrätta tillfälligt lager får efter ansökan lämnas den att bedriver sin verksamhet så att Tullverket kan utöva tillsyn över som verksamheten.

Tillstånd enligt första stycket lämnas för viss tid, tills vidare eller för särskilt fall. Innan Tullverket avgör ett ärende tillstånd att inrätta tillfälligt om ett lager, bör verket i förekommande fall bereda hamn- eller flygplatsinnehavare tillfälle att yttra sig.

15 § Tullverket får ställa villkor för tillstånd att inrätta tillfälligt som lager att innehavaren ställer de lokaler och anordningar behövs för som tullförrättning på lagret till Tullverkets förfogande utan kostnad för

verket. På tillfälligt lager där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får

dock innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler är avsedda enbart som för tullpersonalen.

16 § Tullverket får föreskriva att gemenskapsvaror står under som tullkontroll skall förvaras på tillfälligt lager och att gemenskapsvaror även i övrigt får förvaras på tillfälligt lager.

17 § Innehavaren av ett tillfälligt lager skall svara för att icke-gemenskapsvaror inte tas ut från lagret i strid mot någon inskränkning i rätten att förfoga över sådana eller varor att varorna annars behandlas i strid mot någon sådan inskränkning, 2. föra de anteckningar och lämna de uppgifter om näringsverksamheten som Tullverket föreskriver samt lämna Tullverket den hjälp behövs för tillsynen över som verksamheten på lagret och för undersökning förvaras av varor som där.

18 § Tillfälligt lager kan inrättas Tullverket. av

Den som lägger på tillfälligt lager inrättats

upp en vara som av Tullverket skall betala avgift till verket enligt taxa fastställs en en som av Tullverket. F astställelse eller ändring taxan träder i kraft tidigast av en månad efter det att den har kungjorts. Tullverket får föreskriva att skall utgöra säkerhet för avgift varan som avses i första stycket.

Tullager, frizoner och frilager

19 § Tullverket f°ar meddela de föreskrifter behövs till utfyllnad som och verkställighet de bestämmelser tullager i 3 kap. av om som anges 4 § andra stycket tullagen 0000:0000. Bestämmelserna i 18 § tillämpas även i fråga tullager har om som inrättats Tullverket. av

Tullverket skall fullgöra den skyldighet att informera EGkommissionen om tillämpningen av tullförfarandet lagring i tullager

föreskrivs i artikel 548 i förordningen EEG nr 2454/93. som

20 § Gränser för frizonsområde bestäms av Tullverket. Detsamma gäller belägenheten infarter och utfarter och andra övergångar till

av eller från en frizon.

Innehavaren frizon skall utan kostnad för staten uppföra och

av en underhålla stängsel och andra avspärmingar som enligt Tullverkets

bedömning behövs för bevakningen.

21 § Tullverket får bestämma vid vilka övergångar och vid vilka tidpunkter frizonsgränsen får i olika slags trafik.

passeras

Den som för en vara till eller från en frizon skall anmäla detta.till Tullverket och lämna uppgifter till verket i enlighet med vad verket föreskriver. Därvid kan föreskrivas att förare av fordon som anländer till frizonsutgång skall utan anmaning stanna och invänta

en medgivande av tulltjänsteman eller befattningshavare hos frizonsförvaltningen att fortsätta färden.

22 § I en frizon får inte förekomma detaljhandel med icke-

gemenskapsvaror eller sådana gemenskapsvaror som avses i artikel

166 b i förordningen EEG nr 2913/92. Detaljhandel med andra varor får ske endast efter medgivande av Tullverket.

23 § Innehavaren av en frizon skall lämna Tullverket den hjälp som behövs för tillsynen över verksamheten i frizonen och för undersökning av de varor som förvaras där.

24 § Innehavaren av en frizon skall utse en föreståndare för frizonen. Föreståndaren skall godkänd av Tullverket.

vara

Föreståndaren för frizon får handla på frizonens vägnar i

en förhållande till tredje man och företräda frizonen inför domstolar och andra myndigheter. Föreståndaren är skyldig att se till att de föreskrifter som gäller för frizonen efterlevs.

25 § Vad i 21-24 föreskrivs frizon gäller även beträffande

som om frilager.

26 § Tullverket skall fullgöra den skyldighet att informera EGkommissionen vissa förhållanden rörande frizoner och frilager som

om föreskrivs i artikel 840 i förordningen EEG nr 2454/93.

53 Författningqförslag sou 1999:54

27 § Tullverket får meddela de ytterligare föreskrifter behövs för

som tillämpningen av bestämmelserna om frizoner och frilager som anges i 3 kap. 4 § fjärde stycket tullagen 0000:0000.

Transitering

28 § Tullverket får föreskriva att transitering med fordon eller container får ske endast om fordonet eller containern har godkänts för internationell godsbefordran under tullförsegling och alltjämt är i behörigt skick.

29 § Av artikel 55 i förordningen EEG nr 2913/92 framgår att den som transiterar icke-gemenskapsvara skall, sedan transiteringen

en avslutats, lägga upp varan på tillfälligt lager. Härvid tillämpas 3 kap. 6 § tullagen 0000:0000.

30 § Tullverket f°ar meddela de föreskrifter behövs till utfyllnad

som och verkställighet av de bestämmelser om transitering i

som anges 3 kap. 4 § tredje stycket tullagen 0000:0000.

31 § Tullverket f°ar föreskriva om förenklade förfaranden för transitering rörande vissa typer av trafik eller vissa företag enligt överenskommelser som ingåtts med en eller flera andra medlemsstater i Europeiska unionen eller med ett eller flera länder biträtt

som konventionen den 20 maj 1987 ett gemensamt transiterings-

om förfarande. Detsamma gäller i fråga transitering inte berör

om som arman medlemsstats område.

32 § Grundbestämmelsema i tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport gods upptaget i TlR-camet TIR-

av konventionen är publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter SÖ 1976:133. En ändring artikel 18 i

av konventionen har publicerats i SÖ 1989:76. Konventionens bilagor samt andra ändringar i konventionen finns publicerade i Tullverkets

författningssamling TFS.

33 § Frågor om godkännande av fordon eller containrar enligt bilaga 3 eller del av bilaga 7 till TIK-konventionen prövas Aktiebolaget

av Svensk Bilprovning. Prövningen skall ske efter samråd med Tullverket. Sådant samråd behöver dock inte ske i fråga prövning

om som avser förnyelse av tidigare lämnat godkännande. Om det blir nödvändigt på grund av olyckshändelse att göra omlastning till ett fordon eller

en container inte har godkänts, får frågan medgivande enligt

som om

F örfattningsförslag 59

bilaga 1 till TTR-konventionen till fortsatt transport i fordonet eller containrarna prövas av tullenheten.

Tullverket får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga

godkännande fordon eller containrar enligt TIR-konventionen om av och skall därvid samråda med Vägverket i frågor av betydelse för trafiksäkerheten.

34 § Tullverket får medge en sammanslutning rätt att utfärda TIRcameter och uppträda som garant i enlighet med bestämmelserna i TIRkonventionen under villkor att sammanslutningen uppfyller de minimivillkor och minimikrav som anges i bilaga del I till konventionen.

Tullverket får medge en person rätt att använda TIR-cameter i enlighet med bestämmelserna i TTR-konventionen under villkor att

uppfyller de minimivillkor och minimikrav som anges i personen bilaga del till konventionen.

Tullverket bestämmer det högsta belopp per TIR-carnet som kan

krävas av en garanterande sammanslutning på grundval av

bestämmelserna i TTR-konventionen.

Tullverkets kontrollverksamhet

35 § Tullverket får meddela föreskrifter om sådana skyldigheter och begränsningar som avses i 5 kap. 6 och 17 tullagen 0000:0000.

36 § Med bokningsuppgifter avses uppgifter som förekommer i samband med bokning av transport för varor, fordon eller passagerare med de begränsningar avseende passagerare som följer av 5 kap. 24 § tullagen 0000:0000.

37 § Tullverket får träffa överenskommelse med ett transportföretag

att tullregion f°ar ha terminalâtkomst till företagets om en bokningsuppgifter under de förutsättningar som anges i 5 kap. 24 och 25 §§ tullagen 0000:0000. Tullverket f°ar bemyndiga en tullregion att träffa sådan överenskommelse med ett transportföretag inom tullregionens geografiska verksamhetsområde.

38 § Beslut att begära bokningsuppgifter från ett transportföretag f°ar fattas endast av tullregionens chef eller efter dennes förordnande av någon annan tjänsteman inom regionens underrättelseverksamhet. Transportföretaget skall underrättas om vilka tjänstemän inom tullregionen har behörighet att begära sådana uppgifter.

som

39 § Tullregionens chef beslutar om vilka tjänstemän som skall ha behörighet att ta del av bokningsuppgifter som lämnats från ett transportföretag samt vilka som har behörighet att genom tenninalåtkomst ta del av sådana uppgifter. Behörighet skall endast

ges till en tulltjänsteman som har erforderlig utbildning och som behöver sådan information för sina arbetsuppgifter inom regionens underrättelseverksamhet.

40 § Terrninalutrustning som ger en tullregion tillgång till ett transportföretags bokningsuppgifter samt handlingar med sådana uppgifter skall hanteras på sådant sätt att obehöriga inte får tillgång till dem.

41 § Upplysning om innehållet i inhämtade bokningsuppgifter får lämnas till tulltjänsteman, tullregion, polismyndighet och

Kustbevakningen, om det behövs i Tullverkets brottsbekämpande

verksamhet för att klarlägga om brott eller brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller planeras.

Upplysning enligt första stycket får också lämnas till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer

av en konvention Sverige har tillträtt eller överenskommelse

som en som Sverige har träffat.

42 § Tullverket skall utfärda en förteckning över tullplatsema. I förteckningen skall anges de begränsningar beträffande rätt att föra transportmedel och varor till och från tullplats som verket föreskriver med stöd av 35 Förteckningen skall vidare innehålla upplysningar om tullregionemas öppethållande och om tid som avses i 55

Tullverket meddelar föreskrifter om de områden inom tullplatsema dit varor och transportmedel skall föras samt för trafiken till och från områdena.

43 § Anrnaning till förare att stanna fordon enligt 5 kap. 8 § första stycket tullagen 0000:0000 får ges när

fordonet befinner sig i trakterna invid Sveriges landgräns mot tredje land eller kuster eller i närheten av eller inom tillfälligt lager, tullager, ñizon eller frilager eller flygplats eller annat område som har trafikförbindelse med tredje land,

tulltjänstemannen annars har anledning att anta att med fordonet befordras står under tullkontroll, eller

varor som

fordonet är försett med export- eller turistvagnsskylt eller

registreringsskylt från tredje land.

Anmaning att stanna enligt 5 kap. 8 § andra stycket tullagen får riktas mot person som anträffas på plats som anges i första stycket

44 § Om tullkontrollen oundgängligen kräver det, får Tullverket

uppehålla tåg på järnvägsstation vid gräns mot tredje land samt på

tågets slutstation inom Sverige.

I 98 § luñfartsförordningen 1986:171 finns föreskrifter om

befogenhet för tulltjänsteman att begära att luftfartyg hindras att avgå

eller anmanas att landa.

45 § Polismyndighet skall begäran bistå Tullverket, om det behövs för att Tullverket skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd, samt medverka vid Tullverkets kontroll av utrikes flygtrañk.

46 § Kustbevakningen skall medverka i Tullverkets kontrollverksamhet genom att utöva tullkontroll av sjötrañken. Kustbevakningen skall vidare på begäran bistå Tullverket, om det behövs för att Tullverket skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd.

om det kan ske utan att polistjänsten eftersätts, hålla kvar luñfartyget och vidta de andra åtgärder behövs för tullkontrollen. Motsvarande

som gäller om en polisman får kännedom om att en svensk eller utländsk tullförsegling skadats eller tagits bort vid transitering eller att ett fordon har använts i strid mot bestämmelserna om temporär import.

48 § Anmälan enligt 5 kap. 20 § första stycket tullagen 0000:0000 får göras till polisman i fråga om fordon och luftfartyg samt till tjänsteman vid Kustbevakningen i fråga fartyg. Polismarmen eller

om tjänstemarmen vid Kustbevakningen skall underrätta närmaste tullregion eller tulltjänsteman om anmälan.

Vid tillämpningen av 5 kap. 20 § andra stycket får, om transportmedlet är ett fartyg, handlingen lämnas till tjänsteman vid Kustbevakningen. Denne skall överlämna handlingen till närmaste tullregion.

49 § Tullverket f°ar föreskriva om lättnader i tullkontrollen i fråga om statsfartyg, ñskefartyg och fritidsfartyg samt även i andra fall, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för import och export eftersätts.

50 § Av artikel 2 i rådets förordning EEG nr 339/93 av den 8 februari 1993 om kontroll av att produkter som importeras från tredje land3 är i överensstämmelse med regler för produktsäkerhet framgår att tullmyndighetema under vissa förutsättningar skall tills vidare inställa förtullning av varor som deklarerats för övergång till fri omsättning och som omfattas av förordningen.

Nationell myndighet för övervakning av regler om produktsäkerhet som avses i första stycket skall anmäla sig till Tullverket och underrätta verket om de regler vars efterlevnad skall övervakas.

Tullverket beslutar efter samråd med berörd myndighet om formerna för utbyte av meddelanden.

Uppkommer kostnader för Tullverket för förvaring, hantering och liknande på grund av kvarhållande av varor som omfattas regler

av som avses i första stycket, skall den berörda övervakningsmyndigheten ersätta Tullverket för dessa kostnader.

Särskilt om tullkontroll beträffande varumärkesintrång

51 § Då Tullverket verkställer ett beslut om kvarhållande enligt artikel 6 i rådets förordning EG 3295/94 den 22 december 1994

nr av om fastställande vissa åtgärder avseende införsel till gemenskapen samt

av export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt skall verket omedelbart informera sökanden

om åtgärden. Av informationen skall framgå inom vilken tid sökanden skall komma in med bevis till Tullverket om att talan enligt nämnda artikel har väckts vid behörig domstol.

52 § Har en sökande kommit in med sådant bevis som avses i 51 skall Tullverket meddela domstolen om varomas frigörande skjutits

upp eller om de hålls kvar hos verket.

53 § Domstol som fått meddelande enligt 52 § skall underrätta Tullverket om sina beslut i frågan samt om sådant beslut har överklagats eller vunnit laga kraft.

3 EGT L 040, 17.02.1993, s. l Celex 393R0339 4 EGT L 341, 30.12.1994, s. 8 Celex 394R3295

Författningsförslag 63

Vad som sägs i första stycket gäller också domstol som skall pröva där avsett överklagande.

54 § Tullverket utser den enhet inom verket som är behörig att ta emot och behandla ansökningar enligt artikel 3 i förordningen EG

nr 3295/94.

Tullverket får meddela föreskrifter om

de tidsperioder som avses i artikel 3.5 i förordningen EG nr 3295/94,

förlängning av tidsfrist enligt artikel 7.1 andra stycket i förordningen EG nr 3295/94,

förvaring av varor enligt 6 kap. 3 § tullagen 0000:0000,

4. ställande av säkerhet enligt 6 kap. 5 § andra stycket tullagen samt

verkställighet av beslut enligt 6 kap. 6 § andra stycket tullagen.

Förtullning av varor som befordras på järnväg, med post eller med

luftfgyg

55 § Posten Sverige AB är i den verksamheten att

egna anse som deklarant och i förekommande fall gäldenär i enlighet med vad som anges i 2 kap. 5 § tullagen 0000:0000.

en godkänd tullbehandling. Därvid kan föreskrivas att deklaration för övergång till fri omsättning av en vara får återkallas, så länge varan förvaras hos jämvägsföretaget, Posten Sverige AB eller lufttrañkföretag.

För Tullverkets räkning utövas tullkontroll av jämvägsföretaget i fråga om varor som befordras på järnväg och av Posten Sverige AB i fråga om varor som befordras med post. Vid sådan kontrollverksamhet tillämpas 3 kap. 7 § första stycket och 5 kap. 22 § första stycket tullagen.

Avgifter för tullförrättningar m.m.

56 § Tullverket föreskriver om de områden och tider på vilka tullförrättning sker utan kostnad för allmänheten. Verket föreskriver efter samråd med Kommerskollegium i vad mån tullförrättning

som sker i samband med trafik av särskild beskaffenhet eller arman tullförrättning skall ske utan kostnad för allmänheten.

64 Författningsförslag

57 § Tullverket föreskriver taxa för förrättningsavgift. Fastställelse och ändring av taxan träder i kraft tidigast en månad efter det att den har kungjorts. Förrättningsavgift skall betalas till Tullverket.

58 § Den som beviljas tillstånd att betala tull enligt särskild tullräkning enligt 4 kap. 8 § tullagen 0000:0000 skall betala en avgift till Tullverket om 500 kr.

59 § Den som föranleder att särskild tullräkning som avses i 4 kap. 8 § tullagen 0000:0000 utfärdas skall till Tullverket betala avgift

en som uppbärs på samma sätt som tull. Avgiften utgår med följande belopp.

Tullräkningsbelopp, kronor	501 1 000 -	Avgift, kronor 10
1 001 10 000	-	25
10 001- 50 000		35
50 001-100 000		50
100 001		60

När avgiften fastställs skall förseningsavgift, respitränta och dröjsmålsränta inte räknas in i tullräkningsbeloppet.

60 § Avgift tas ut för ansökan om medgivande enligt 5 kap. 9 § tredje stycket 2 tullagen 0000:0000, om ansökan avser tillstånd att föra transportmedlet till eller avgå med det från annan plats än tullplats.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9- 14 avgiftsförordningen 1992:191, varvid avgiftsklass 2 tillämpas.

61 § Avgift tas ut för bevis, innefattande uppgifter importerade eller

om exporterade varor, som tullenhet lämnar ut efter särskild begäran. För avgiftens storlek gäller bestämmelserna i 20-24 §§

m.m.

avgiftsförordningen, varvid avgiftsklass A tillämpas.

62 § Avgift tas ut for ansökan enligt artikel 3.4 eller 3.5 i förordningen EG nr 3295/94. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9-14 avgiftsförordningen 1992:191, varvid

avgiftsklass 5 tillämpas.

63 § Obetalda avgifter enligt 56-62 §§ skall på begäran Tullverket

av drivas in i den ordning i 4 kap. 23 § tullagen 0000:0000.

som anges

Bestämmelser indrivning finns i 4-9 indrivnings-

om m.m.

förordningen 1993:1229. Att den betalningsskyldige skall uppmanas

F örfattningsförslag 65

att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor, indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Tullverket får medge nedsättning av eller befrielse från avgifter enligt 57-59 §§, om det finns särskilda skäl.

Förstöring eller överlåtelse till staten av varor

64 § Den som vill låta förstöra en icke-gemenskapsvara eller överlåta sådan vara till staten enligt 10 kap. 4 § tullagen 0000:0000 skall anmäla detta till Tullverket och lämna uppgifter om varan i enlighet med vad Tullverket föreskriver.

65 § En vara som har överlåtits till staten skall så snart det kan ske säljas. Härvid gäller bestämmelserna i 4 kap. 26-28 §§ samt 10 kap. ll § tullagen 0000:0000. Att tull skall tas ut för varan om den släpps

ut i fri omsättning framgår av artikel 867a i förordningen EEG nr

2454/93.

Om en vara har förstörts med stöd av artikel 182 i förordningen EEG 2913/92 skall förstöringen bekostas av den som begärt den.

Statistik

66 § Tullverket får, efter samråd med Kommerskollegium, Statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet, utfärda en statistisk varuföiteckning i anslutning till tull- och statistiknomenklaturen i rådets förordning EEG nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om gemensamma tulltaxan.

67 § Den som för ett transportmedel till eller från ett tredje land skall för statistiska ändamål lämna de uppgifter om transportmedlet som Tullverket föreskriver eñer samråd med Statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet.

68 § När Tullverket tillhandahåller särskilt begärda uppgifter

om handeln med tredje land skall ersättning tas ut enligt en taxa som fastställs av Tullverket.

3 19-0865En tullagny

Förmedling av upptagning till och från tullregistret

69 § Tullverket får överlämna en juridisk person mottagningsfiznktionen att förmedla uppgifter i elektroniska dokument i

som avses 3 kap. 16 och 17 tullagen 0000:0000 till och från tullregistret.

Ytterligare föreskrifter

70 § Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av tullagen 0000:0000 och föreskrifter om verkställigheten denna förordning

av meddelas av Tullverket.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft samtidigt med tullagen 0000:0000. Vid förordningens ikraftträdande skall tullförordningen 1994:1558

och förordningen 1994:1559 tullkontroll varumärkesintrång

om av m.m. upphöra att gälla. Den upphävda tullförordningen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före ikraftträdandet.

Författningsförslag 67

3 Förslag till lag om i lagen 1978:880 om

ändring

för skatter, tullar och avgifter

betalningssäknng

Härigenom föreskrivs beträffande lagen 1978:880 om betalningssäkring för skatter, tullar och avgiñer dels att det skall införas en ny 2 a dels att 20 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 a §

Vad som i 10, 17 och 18 §§

föreskrivs om Skattemyndigheten

gäller i mål om tull eller annan

skatt som skall tas ut för varor

vid import i tillämpliga delar

Tullverket.

20 Mål om betalningssäkring prövas av den länsrätt inom vars domkrets gäldenären hade sin hemortskommun den 1 november året före det kalenderår då framställning om betalningssäkring görs. Vid bestämmande av hemortskommun gäller bestämmelserna i lagen 1947:576 om statlig inkomstskatt i tillämpliga delar. Finns inte behörig domstol enligt vad som nu har sagts, prövas målet av den länsrätt inom vars domkrets verkställigheten kan äga rum.

Behöriga att föra det all- I mål om betalningssäkring

männas talan är skattemyndig- beträfande tull eller annan skatt heten i den region där behörig som skall tas ut för varor vid länsrätt finns. Vad före- import förs det allmännas talan

som skrivs i 6kap. 15 och 16 §§ taxe- Tullverket. I övriga mål

av om ringslagen 1990:324 gäller i betalningssäkring förs det tillämpliga delar i mål allmännas talan skatte-

om av betalningssäkring. myndigheten i den region där

behörig länsrätt finns. Då talan

förs av Tullverket gäller vad som

föreskrivs i 8 kap. 14 och 15 §§

tullagen 0000:0000 i tillämp-

Senaste lydelse 1998:240.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

liga delar. Då talan förs

skattemyndigheten gäller vad

som föreskrivs i 6 kap. 15 och

16 §§ taxeringslagen 1990:324 i tillämpliga delar.

Denna lag träder i krañ den... Äldre bestämmelser gäller dock beträffande ansökan betalningssäkring inkommit till länsrätten

om som före ikraftträdandet.

F örfattningsförslag 69

4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen 1980: l 00

Härigenom föreskrivs att 9 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen 1980:100 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 kap.

1 § Sekretess gäller i myndighets verksamhet, som avser bestämmande av skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt, för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. Motsvarande sekretess gäller i myndighets verksamhet som avser förande av eller uttag ur register som avses i skatteregisterlagen 1980:343 för uppgift som har tillförts sådant register och hos kommun eller landsting för uppgift som lämnats dit i ett ärende om förhandsbesked i skatte- eller taxeringsfråga. Uppgift hos Tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men. För uppgift i mål hos domstol gäller sekretessen endast om det kan antas att den enskilde lider skada eller men om uppgiften röjs. Detsamma gäller uppgift som med anledning av överklagande hos domstol registreras hos arman myndighet enligt 15 kap. 2 § första stycket 3 eller Har uppgift i mål hos domstol erhållits från annan myndighet och är den sekretessbelagd där, gäller dock denna sekretess hos domstolen, om uppgiften saknar betydelse i målet.

Med skatt avses i detta kapitel skatt inkomst och, med undantag för arvsskatt och gåvoskatt, arman direkt skatt samt omsättningsskatt, tull och annan indirekt skatt. Med skatt jämställs arbetsgivaravgift, prisregleringsavgift och liknande avgift samt skattetillägg och förseningsavgiñ. Med verksamhet som avser bestämmande av skatt jämställs verksamhet som avser bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Sekretessen gäller inte beslut, varigenom skatt eller pensionsgrundande inkomst bestäms eller underlag för bestämmande av skatt fastställs, såvida inte beslutet meddelas i ärende om

förhandsbesked i taxerings- eller skatteñåga,

medgivande att skattepliktig intäkt enligt reglerna om statlig inkomstskatt inte skall uppkomma vid avyttring av aktier i

anses

f°amansföretag,

l Senaste lydelse 1998:1686.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

beskattning av utländska forskare vid tillfälligt arbete i Sverige när beslutet har fattats Forskarskattenämnden. av Utan hinder sekretessen Utan hinder sekretessen av av får uppgift lämnas till enskild får uppgift lämnas till enskild enligt vad som föreskrivs i lag enligt vad föreskrivs i lag som om förfarande vid beskattning, om förfarande vid beskattning

om skatteregister eller i lagen och om skatteregister eller enligt

1994:1552 om tullkontroll av vad i 6 kap. 4 § som anges

varumärkesintrång m.m. Vidare tullagen 0000:000. Vidare f°ar

får utan hinder sekretessen utan hinder sekretessen av av uppgift i en revisionsprome- uppgift i revisionspromeen moria lämnas till förvaltare i den moria lämnas till förvaltare i den reviderades konkurs. reviderades konkurs. I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo år.

2§I

Sekretess gäller i särskilt ärende om revision eller kontroll i fråga skatt, annan om tull eller avgift verksamhet tullkontroll och samt annan som avser som inte faller under 1 2. ärende om kompensation för eller återbetalning skatt, av ärende om anstånd med erläggande av skatt för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden. I fråga om sekretess enligt denna paragraf tillämpas 1 § första stycket tredj meningarna. Sekretessen gäller inte beslut i ärende i första stycket 2 som avses och Utan hinder av sekretessen Utan hinder sekretessen av får uppgift i en revisions- får uppgift i revisionsen promemoria lämnas till promemoria lämnas till förvaltare i den reviderades förvaltare i den reviderades konkurs. Vidare får utan konkurs. Vidare får utan hinder av sekretessen uppgift hinder sekretessen uppgift av lämnas till enskild enligt vad lämnas till enskild enligt vad

1 Senaste lydelse 1998: 1686.

F örfattningsförslag 7l

Nuvarande lydelse F öreshiven lydelse

föreskrivs i lagen som anges i 6 kap. 4 §

som

1994:1552 om tullkontroll tuIIagen 0000:000.

av varumärkes intrång m. m.

I fråga uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst tjugo

om ar.

Denna lag träder i kraft den...

5 Förslag till

lag om ändring i tullregisterlagen 1990: 137

Härigenom föreskrivs beträffande tullregisterlagen 1990:137 att 9 § skall upphöra att gälla. Denna lag träder i kraft den...

F örfattningsförslag 73

6 Förslag till

förordning om ändring i tullregisterförordningen 1990:179

Härigenom föreskrivs beträffande tullregisterförordningen 1990:179 att 6 § skall upphöra att gälla. Denna förordning träder i kraft den...

7 Förslag till ändring i lagen 1994:1551 frihet från

lag om om

skatt vid import m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1994:1551 om frihet från skatt

vid import, m.m.

dels att 1 kap. 2 § och 4 kap. 2 § skall upphöra att gälla, dels 1 kap. 4 3 kap. 4 § samt 4 kap. 1 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

lkap.

4§ Genom denna lag genomförs Genom denna lag genomförs

rådets direktiv 69/169/EEG av rådets direktiv 69/169/EEG - - av den 28 maj 1969 om den 28 maj 1969 om harmonisering av bestämmelser harmonisering av bestämmelser avseende befrielse från indirekta avseende befrielse från indirekta skatter vid import i samband skatter vid import i samband med internationella resor, med internationella resor,

rådets direktiv 78/1035/EEG rådets direktiv 78/1035/EEG - av den 19 december 1978 om av den 19 december 1978

om frihet från skatt vid import frihet från skatt vid import

av av små försändelser av varor utan små försändelser av varor utan kommersiell karaktär och kommersiell karaktär,

rådet direktiv 83/181/EEG av rådet direktiv 83/181/EEG av - den 28 mars 1983 bestämmande den 28 mars 1983 bestämmande omfattningen av artikel 14.1 d i omfattningen av artikel 14.1 d i direktiv 77/388/EEG frihet direktiv 77/388/EEG frihet

om om från mervärdesskatt vid slutlig från mervärdesskatt vid slutlig import av vissa import av vissa och

varor. varor

artikel 23 i rådets direktiv

92/12/EEG av den 25 februari

1992 om allmänna regler för

punktskattepliktiga varor och om

innehav, förflyttning och över-

vakning av sådana varor.

F örfanninggörslag 75

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

4 § Frihet från Skatt Skall under Frihet från skatt skall under de förutsättningar som anges i l § förutsättningar i l §

som anges medges resande för import av samt med de begränsningar

en som

framgår av 7 och 8 §§ medges

en resande för import av

200 cigarretter eller 100 cigarriller eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak eller proportionell blandning av dessa tobaksvaror,

en en liter spritdryck eller två liter starkvin, två liter vin,

50 gram parfym,

0,25 liter luktvatten, 500 kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller essens,

gram 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller essens och medicin i den mängd som motsvarar den resandes personliga behov.

Frihet från skatt skall inte medges resande under 15 âr för varor som

i första stycket Bestämmelser om hinder for den som inte fyllt anges 20 år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen 1994:1738. En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen 1993:581.

Bestämmelser tullfrihet i fall som anges i denna paragraf finns i

om artikel 46 i förordning EEG nr 918/83.

I denna lag förstås med spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent inte 22 volymprocent samt mousserande vin,

men vin: annat vin än starkvin samt alkoholdryck med en alkoholhalt

annan

överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl som och starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent.

4 kap.

1 § Tull och skatt för Tull och skatt för som

varor som varor medförs av en resande eller som medförs av en resande eller som skickas privatperson i skickas av en privatperson i en

av en en

Senaste lydelse 1996: 117

76 F ärfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

försändelse till privat- försändelse till privaten annan en annan person får tas ut med belopp person får tas ut med belopp som anges i 3 § i stället för den som anges i 3 § i stället för den tull och skatt som annars skulle tull och skatt som annars skulle ha utgått. ha utgått om

importen inte har kommersiell karaktär,

värdet ligger

av varorna

under den beloppsgräns för schablonberäkning av tull i vissa

fall som anges i rådets förordning EEG nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistilmomenklaturen och

om Gemensamma tulltaxan, för

schablonberäkning tull i vissa

av fall, och

den som skall betala tullen och skatten inte vid förtullningen begär att denna bestämmelse

inte skall tillämpas.

Om den skall betala som tullen och skatten vid

förtullningen begär det skall

denna bestämmelse dock inte

tillämpas.

Denna lag träder i kraft den...

Författningsförslag 77

8 Förslag till

lag om ändring i lagen 1997:484 om dröjsmålsavgift

Härigenom föreskrivs att l och 7 lagen 1997:484 om dröjsmålsavgift skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Den är betalningsskyldig Den som är betalningsskyldig för

som för skatt, tull, avgift eller ränta skatt, avgiñ eller ränta och som och inte i rätt tid och rätt inte i rätt tid och på rätt sätt

som

sätt fullgör betalningsskyldig- fullgör betalningsskyldigheten

heten skall, i de fall det särskilt skall, i de fall det särskilt föreskrivs, betala avgiñ föreskrivs, betala en avgift

dröjsmålsavgift enligt de dröjsmålsavgift enligt de

grunder i denna lag. grunder som anges i denna lag.

som anges

7§ Ett beslut dröjsmålsavgift får Ett beslut om dröjsmålsavgift f°ar

om överklagas på det sätt gäller överklagas på det sätt som gäller

som för överklagande beslut om för överklagande av beslut om

av den skatt, tull, avgift eller ränta den skatt, avgift eller ränta som som föranlett dröj smålsavgiften. föranlett dröjsmålsavgiften.

Denna lag träder i kraft den...

9 till

Förslag förordning om ändring i förordningen 1993:965

om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och

Färöarna

Härigenom föreskrivs att 8 och 11 §§ förordningen 1993:965 om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Färöarna skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8§ Vid kontroll av uppgifter Vid kontroll uppgifter som av som lämnas i en ansökan lämnas i ansökan om vam- en om vamcertifikat EUR.1 eller faktura- certifikat EUR.1 eller fakturadeklaration skall 63, 69, 71, 75- deklaration skall 5 kap. 12, 17, 79 och 97 §§ tullagen 20 och 27-40 §§ samt 9 kap. 4 §

1987:1065 tillämpas. tullagen 0000:0000 tillämpas.

11 § Anspråk på tullfrihet enligt denna förordning för anmäls en vara som till förtullning skall framställas senast när tulldeklaration skall in en ges för varan eller, om det inte finns någon deklarationsplikt, när varan

anmäls till förtullning. Ursprungsintyg skall in Ursprungsintyg skall in

ges ges senast 15 dagar från den dag då senast 15 dagar från den dag då varan anmäldes till förtullning. varan anmäldes till förtullning. Vid elektroniskt uppgifts- Vid elektroniskt uppgiftslämnande enligt 11 § tullagen lämnande enligt 3 kap. 17 § a 1987:1065 f°ar tullmyndigheten tullagen 0000:0000 får Tullmedge att den tullskyldige endast verket medge att gäldenären behöver Visa intyget på endast behöver visa intyget upp upp begäran av myndigheten. Om begäran myndigheten. Om av det finns ett sådant medgivande det finns ett sådant medgivande skall den tullskyldige förfoga skall gäldenären förfoga över över intyget senast när intyget intyget senast när intyget armars armars skulle ha getts in. skulle ha getts in.

Om Posten Aktiebolag är Om Posten Aktiebolag är

tullskyldig1 för en vara har gäldenär för har som en vara som kommit in med post får dock kommit in med post får dock anspråk på tullfrihet framställas anspråk på tullfrihet framställas

Senaste lydelse 1994:1148.

F örfattningyörslag 79

och ursprungsintyg ges in senast och ursprungsintyg ges in senast 30 dagar efter den dag då 30 dagar efter den dag då tulltaxeringsbeslutet meddela- tulltaxeringsbeslutet meddelades. des.

Om anspråk framställs eller Om anspråk framställs eller intyg än vad intyg ges senare än vad som

ges senare som

i första, andra eller tredje anges i första, andra eller tredje anges stycket, får återbetalning eller stycket, får återbetalning av eller

av befrielse från tull medges endast befrielse från tull medges endast till den del av tullbeloppet som till den del av tullbeloppet som överstiger 300 kronor. överstiger 300 kronor.

Detsamma gäller om en Detsamma gäller om en tuIIskyIdig enligt andra gäldenär som enligt andra

som stycket skall visa. upp intyg stycket skall visa upp intyg endast på begäran av endast på begäran av Tullverket

en tullmyndighet inte förfogade inte förfogade över intyget när över intyget när detta detta armars skulle ha getts in

armars skulle ha getts in enligt andra enligt andra stycket. Tullverket stycket. En tullmyndighet kan i kan i det enskilda fallet medge det enskilda fallet medge undantag från detta krav om det undantag från detta krav om det finns särskilda skäl. finns särskilda skäl.

Denna förordning träder i krañ den...

10 Förslag till

förordning om ändring i förordningen 1995:681 om växtskydd m.m.

Härigenom föreskrivs att 19 och 22 §§ förordningen 1995:681 om växtskydd m.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

19 §

Den som enligt tullagen Den är skyldig att betala

som 1994:1550 är tullskyldig skall tull för eller skulle ha en vara betala en växtskyddsavgift. varit det varit om varan Avgiften uppbärs av Tullverket. tullbelagd skall betala en

växtskyddsavgift. Avgiften upp-

bärs av Tullverket. Växtskyddsavgiften fastställs av Jordbruksverket efter samråd med Riksrevisionsverket. Växtskyddsavgiñ skall inte betalas för avvisade sändningar och 2. sändningar på sundhetsintyget försäkras undersökta för som vara avsändandet från utförsellandet av en person Jordbruksverket som

bemyndigat.

22 § Tullmyndighet och sådant företag Tullmyndighet och sådant föresom enligt 73 § tullförordningen tag enligt 54 § tullförordsom 1994:1558 utövar tullkontroll ningen 0000:0000 utövar tullöver gods skall övervaka att det inte kontroll över gods skall överinförs växter eller jord, kompost, vaka att det inte införs växter gödsel eller annat odlingssubstrat eller jord, kompost, gödsel eller eller växtskadegörare i strid mot annat odlingssubstrat eller växt-

skadegörare i strid mot

föreskrifter förbud eller föreskrifter förbud mot om mot om villkor för införsel, eller eller villkor för införsel eller föreskrifter sådant 2. föreskrifter att sådant om att om gods endast får införas mot 8°d5 endast får införas mOt uppvisande av sundhetsintyg. uPpVisande aV sundhetsintyg. Jordbruksverket skall i övrigt ha tillsyn över att det inte införs eller sprids något gods i strid mot denna förordning eller med stöd av förordningen meddelade föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den...

F örfatzningsförslag 81

1 1 Förslag till

ändring i förordnin

förordning om en 1996:702

om Tullverkets vid gräns

befogenheter ver1ges

mot ett annat land inom Europeiska unionen, m.m.

Härigenom föreskrivs beträffande förordningen 1996:702 om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, m.m. dels att i 4-7 ordet "tullmyndighet i olika böjningsformer skall bytas ut mot tullregion, dels att i 8 och 9 ordet Generaltullstyrelsen skall bytas ut mot "Tullverket, dels att 1-3 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§ I denna förordning finns I denna förordning finns bestämmelser i anslutning till bestämmelser i anslutning till lagen 1996:701 Tullverkets lagen 1996:701 om Tullverkets

befogenheter vid Sveriges gräns befogenheter vid Sveriges gräns

mot ett annat land inom mot ett annat land inom

Europeiska unionen och 67 Europeiska unionen.

a och 67 b §§ tullagen 1994:1550.

2§

Med bokningsuppgifter avses Med bokningsuppgifter avses

uppgifter förekommer i uppgifter som förekommer i

som samband med bokning samband med bokning av

av transport för fordon eller transport för fordon eller

varor, varor,

med de begräns- passagerare med de begränspassagerare ningar avseende ningar avseende passagerare

passagerare

följer 15 § lagen som följer av 15 § lagen

som av 1996:701 Tullverkets 1996:701 om Tullverkets

om befogenheter vid Sveriges gräns befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom mot ett annat land inom

Europeiska unionen och § Europeiska unionen.

67 a tullagen 1994:1550.

82 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3§ Generaltullstyrelsen får träffa Tullverket får träffa överensöverenskommelse med ett kommelse med ett transport-

transportföretag om att en företag om att en tullregion får

tullmyndighet får ha terminal- ha terminalåtkomst till företagets

åtkomst till företagets boknings- bokningsuppgifter under de

uppgifter under de förutsätt- förutsättningar i 15

som anges ningar som anges i 15 och 16 och 16 lagen 1996:701

om lagen 1996:701 om Tullverkets Tullverkets befogenheter vid befogenheter vid Sveriges gräns Sveriges gräns mot ett annat mot ett annat land inom land inom Europeiska unionen. Europeiska unionen och 67 Tullverket får bemyndiga

a en och 67 b §§ tullagen tullregion att träffa sådan 1994:1550. Generaltullstyr- överenskommelse med ett

elsen får bemyndiga tull- transportföretag inom tull-

en myndighet att träffa sådan regionens geografiska verksamöverenskommelse med ett hetsområde. transportföretag inom tullmyndighetens geografiska verksamhetsområde.

Denna förordning träder i kraft den...

1 Inledning

1 1 Utredningsuppdraget

. Utredningens direktiv Dir. 1996:103 fogas som bilaga 1 till betänkandet.

Genom beslut den 4 juni 1998 har regeringen förlängt tiden för slutredovisning av uppdraget till utgången av april 1999.

Regeringen beslut den 16 oktober 1997 Dnr Fi98/ 1418

har genom till utredningen överlämnat framställningar från Generaltullstyrelsen om bl.a. ändring i 30 § tullagen 1994:1550, så att dröjsmålsränta skall tas ut enligt 19 kap. skattebetalningslagen istället för enligt lagen om dröjsmålsavgift. Vidare har regeringen genom beslut den 11 februari 1999 Dnr 98/1468 till utredningen överlämnat en framställning från Generaltullstyrelsen ändringar i svensk lagstiftning för att

om möjliggöra en tillämpning av Rådets förordning EEG 3295/94 av den 22 december 1994 åtgärder för att förhindra övergång till fri

om omsättning, export, återexport eller hänförande av ett suspensivt arrangemang av varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor.

1.2 Utredningsarbetet

Utredningen har i delbetänkandet Tullagens överklaganderegler m.m. vid omorganisation Tullverket SOU 1998:127 lämnat förslag

en av

utgår från att Tullverket kommer att utgöra en myndighet. I det som fortsatta utredningsarbetet har vi beaktat de förslag till ändringar i tullagen som lagts fram i regeringens proposition 1998/99:79.

Samråd har i vissa frågor skett med Finansdepartementets arbets-

för översyn varusmugglingslagen, med utredningen om grupp av översyn skatteförvaltningens och exekutionsväsendets register-

av författningar Fi 1998:02 samt med 1998 års punktskatteutredning 1998:01.

Vi har fortlöpande hållit underrättade arbetet inom aktuella

oss om kommittéer i EU:s första pelare. Tullagstiftningen i Danmark, Finland, Irland och Nederländerna har studerats.

Utredaren, sekreteraren och en av experterna har vid besök hos kommissionens generaldirektorat för tullfrågor DG XXI inhämtat upplysningar om EG-rättens innebörd i vissa avseenden, bl.a. i fråga

om begreppet tullagstiftning, dröjsmålstalan och överklagande

av beslut om revision. För att få del erfarenheterna från tillämpningen

av tullagstiftrlingen efter EU-inträdet, har utredningen besökt tullmyndighetema i Göteborg, Borås lokalkontoret i Landvetter och

Karlstad lokalkontoret i Svinesund samt Scanias tullavdelning i

Södertälje och Wilson Co AB i Arlanda och Göteborg. Utredningen

har också varit representerad vid ett tullseminarium vid Lunds universitet.

2 för utredningens Utgångspunkter överväganden och förslag

2.1 Bakgrund

Det svenska tullväsendet har mycket gamla anor. Någon form av tullpålagor förekom redan vid 1100-talets slut och det är troligt att tullar

fanns långt tidigare. I Generaltullstyrelsens jubileumsbok till sitt 350-

årsjubileum Tullverket 163 6-1986 skildras tullväsendets utveckling.

- - Av särskilt intresse är den reform genomfördes år 1636 och var så

som genomgripande att Tullverket räknar sina anor från det ârtalet. Många

de tankar låg till grund för reformen återkommer i av som tullagstiñningen ända in på 1900-talet.

Utvecklingen vissa centrala institut inom tullagstiftningen bör

av något beröras. Tulltaxering skulle enligt 1927 års tullstadga den 7 oktober 1927, 391 utföras med ledning av vad som utrönts vid

nr tullens undersökning Ett sådant officialsystem blev med den

av varorna. ständigt växande importen efter andra världskrigets slut alltför tungrott.

Tulltaxeringen kom därför att i stor utsträckning grundas på uppgifter i

fakturor och andra handlingar; undersöktes endast i särskilda fall.

varan Först med ikraftträdandet 1973 års tullag 1973:670 infördes ett

av system med obligatorisk tulldeklaration; den tullskyldige skulle lämna deklaration när varan angavs till förtullning. Deklarationsskyldigheten behölls i 1987 års tullag 1987:1065 men anpassades till vad som gällde på skatteområdet i övrigt.

För att underlätta för den bedrev importverksamhet infördes

som

1973 års tullag det s.k. hemtagningyörfarandet. Den som fått

genom tillstånd till hemtagning ñck ta hand varan och i övrigt förfoga över

om den utan hinder att den inte förtullats. Hemtagaren var också s.k.

av kreditimportör. Detta innebar fick lämnas ut innan tull och

att varan

avgift betalats. Betalning skedde enligt särskild tullrälming inom

annan den tid Generaltullstyrelsen bestämde.

som

86 Utgångspunkter för utredningens överväganden och förslag

Godsvården, dvs. omhändertagande godset i avvaktan på av förtullning eller annan tullklarering, ankom tidigare på Tullverket. I 1973 års tullag kompletterades denna ordning med privat godsvård. Enskilda företag kunde tillstånd att inrätta tullupplag, tullager eller ges frihamnar där oförtullade kunde förvaras under kortare tid i varor

avvaktan på förtullning eller annan tullklarering.

I 1927 års tullstadga farms bestämmelser tull/control såväl om av transportmedel som varor. Bestämmelserna gav tullmyndighetema rätt att tullbevaka transportmedel och försegla lastutrymmen. Under den tid som behövdes för tullkontrollen fick handlingar hållas kvar. Fartyg, tåg och fordon kunde stoppas och luftfartyg att landa. I anmanas

tulltaxeförordningen 1960:391 infördes bestämmelser skyldighet

om att lämna de uppgifter och förete de handlingar fordrades för som tullkontrollen. Eftersom de grundläggande skyldighetema att under-

kasta sig tullmyndighetemas kontroll så ingripande och

var av natur

rörde inskränkningar i den enskildes handlingsfrihet, fördes åtskilliga

av de kontrollbestämmelser farms i tillämpningsföreskrifterna in i som

1987 års tullag. Även bestämmelser bokföringsgranskning

om togs in i den lagen. År 1994 infördes revisionsbetämmelser i utformade

tullagen,

med förebild i taxeringslagens revisionsbestämmelser. Sveriges inträde i EU förändrade radikalt förutsättningarna för den nationella tullagstifmingen. EG-rättens regelverk på tullområdet utgör kärnan i den svenska tullagstiftningen och några mot EG-rätten stridande föreskrifter får inte förekomma. En översyn 1987 års tullag av och andra i sammanhanget relevanta författningar blev därför nödvändig och resulterade i bl.a. den gällande tullagen 1994:1550. nu

2.2 Gällande

författningar

De primära föreskrifterna finns, nämnts, i EG:s regelverk på som tullområdet. Det avser emellertid endast relationen med tredje land, eftersom EG utgör tullunion. Viktigast är rådets förordning EEG en nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 inrättande tullkodex för om av en gemenskapen tullkodexen, kommissionens förordning EEG nr 2454/93 av den 2 juli 1993 tillämpningsföreskrifter för rådets om förordning EEG nr 2913/92 om inrättande tullkodex för av en

gemenskapen tillämpningskodexen, rådets förordning EEG

nr 2658/87 av den 23 juli 1987 tulltaxe- och statistiknomenklaturen om och om Gemensamma tulltaxan samt rådets förordning EEG nr 918/83 av den 28 1983 upprättandet ett gemenskapssystem mars om av för tullbefrielse. Bland övriga EG-rättsakter kan nämnas rådets

Utgångspunkter för utredningens överväganden och förslag 87

förordning EEG 3295/94 den 22 december 1994 om åtgärder för nr av att förhindra övergång till fri omsättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt arrangemang av varumärkesförfalskade

och pirattillverkade varor.

EG-förordningama är direkt tillämpliga som gällande svensk rätt. I vissa delar har de dock fonnen ramlagstiftning och kan kompletteras av nationella bestämmelsen. av EG:s regelverk på tullområdet kompletteras av ett flertal svenska författningar. De centrala är tullagen 1994:1550, tullförordningen 1994:1558 och Generaltullstyrelsens föreskrifter TFS:1994:45 för tillämpning tullagen 1994:1550 /tullordningen/. Av övriga av kompletterande lagar bör här nämnas lagen 1994:1557 om tullfrihet lagen 1994:1551 frihet från skatt vid import m.m., lagen m.m., om 1994:1548 vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan samt om lagen 1994:1552 tullkontroll varumärkesintrång m.m. om av

Förutom i dem kompletterar EG:s regelverk berörs frågor som

som har samband med tullväsendet i flera andra författningar, t.ex. tullregisterlagen 1990:137. Av särskilt intresse för kontrollverksamheten är lagen 1996:701 Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns om mot ett annat land inom Europeiska unionen inregränslagen, vars syfte är att upprätthålla kontroll när det gäller varor som förs över en en gräns mot ett annat EU-land i strid mot ett straffsanktionerat förbud.

2.3 för en reform av

Målsättning tullagstiftningen

Tullagstiftningen har central roll i utrikeshandeln och därmed för en samhällsekonomin i stort. Den skall värna om det svenska näringslivets konkurrenskraft också garanti för att utrikeshandeln sker i men vara en former är godtagbara såväl nationellt som internationellt. Tull är en som form skatt, vilket medför ett frskalt perspektiv på lagstiftningen. Det av är ofrånkomligt att ett regelsystem, skall tillgodose flera och ibland som motstridiga intressen och dessutom måste anpassas till en som dynamisk utveckling inom handel och teknik, inte kan bli så lättillgängligt önskvärt med tanke på alla dem som berörs av som vore systemet. Förutom företag vars verksamhet i stor utsträckning är inriktad på utrikeshandel, och därför kan förväntas ha erforderlig som kompetens att tillämpa regelsystemet, fordras kännedom om systemet

En redogörelse för EG:s tullunion och regelverk på tullområdet finns i prop. 1994:34, s.80-94.

88 Utgångspunkter för utredningens överväganden och förslag

eller delar av det även hos dem i mindre omfattning ägnar sig åt som importverksamhet, liksom hos enskilda, t.ex. fordonsförare, fartygsbefäl och myndighetspersonal. Det är självfallet angeläget att alla möjligheter att förenkla

tullagstiñningen tas tillvara. Förenklingssträvandet har också vid flera

tillfällen kommit till uttryck inom EU, t.ex. i den s.k. Stockholmsdeklarationen och rådets resolution den 25 oktober 1996 förenkling om och rationalisering av gemenskapens tullföreslcrifter och -förfarandenå I en rapport från kommissionen den 3 juni 19983 understyrks att en viktig referenspunkt för en modern tullkodex är att den måste uppfylla målet att förenkla. Samtidigt sägs att de stora belopp undandras som som egna medel gör att alla förenklingsåtgärder måste följas av effektiva kontrollmedel är särskilt avpassade för de potentiella som risker som åtgärden medför.

Tullkodexen och tillämpningskodexen är EG-rättsliga förordningar

och som sådana direkt tillämpliga i medlemsländerna. Ett flertal andra förordningar rör också direkt eller indirekt tullomrádet. Även med höga

förenklingsambitioner kommer det för svensk tullagstiñning grund-

läggande regelverket mycket omfattande och i flera hänseenden att vara svårtillgängligt. Tullkodexen innehåller 253 artiklar och Tillämpningskodexen innehåller 915 artiklar och 113 bilagor. I utredningsuppdraget ingår att undersöka det finns förutsättom ningar för förenklingar av regelsystemet. Våra överväganden har därvidlag gällt det svenska regelsystemet, dvs. de författningar som utgör komplement till EG-förordningar eller genomförande EGav direktiv. Vi skall också enligt direktiven lämna förslag till de ändringar som kan visa sig behövliga från saklig synpunkt. Uppdraget är emellertid begränsat till den svenska tullagstiftning faller inom Finanssom departementets ansvarsområde. Till följd härav har vi inte kunnat överväga om sakliga ändringar behövs i sådana i tullsammanhang

viktiga regler som rör aktiv och passiv förädling, suspensionssystemet, restitutionssystemet, bearbetning under tullkontroll eller temporär import. Dessa regler är nämligen intagna i lagen vissa

om tullförfaranden med ekonomisk verkan, vilken faller under m.m.,

Utrikesdepartementets ansvarsområde. Detsamma gäller reglerna

Customs 2000 Simplification and rationalisation of the Communitys customs regulations and procedures, Statement by EU Directors General of Customs, Stockholm on 8-10 May 1996. 2 EGT nr C 332, 07/11/1996, s. 3 Kom 1998 226 slutlig.

Utgångspunkter för utredningens överväganden och förslag 89

tullfrihet enligt lagen om tullfrihet, m.m. Uppdraget innefattar inte

heller inregränslagen.

Det skulle säkert bli lättare att överblicka och tillämpa den nationella tullagstiftningen, om samtliga dess centrala delar samlades i en lag. Till dessa delar måste räknas tullförfarandet och Tullverkets kontrollverksamhet; det är dessa som framför allt berör aktörerna på tullområdet. Så länge ansvaret för tullagstiftningen är delat mellan olika

departement och med de begränsningar i övrigt som framgår av

direktiven är detta dock inte möjligt. Vi har därför i detta hänseende nödgats inskränka oss till att föreslå att bestämmelserna i lagen om tullkontroll av varumärkesintrång, m.m. och i lagen 1973:980 om

transport, förvaring och förstoring av införselreglerade varor, m.m. tas

in i tullagen. Det i och för sig tänkbart att från lagen frihet från

vore om skatt vid import, m.m. flytta över de bestämmelser som gäller tull. Vi har dock bedömt att detta inte skulle innebära någon större fördel, eftersom lagens bestämmelser om skattefrihet bör stå i särskild

en författning. Saken skulle te sig armorlunda, om det hade varit möjligt att

också ta in tullfrihetslagens bestämmelser i tullagen. Även tullregister-

lagen bör bestå som en särskild författning; reglerna är knappast av

omedelbart intresse för importörer och exportörer.

Från sakliga utgångspunkter har vår målsättning varit att den svenska tullagstiftningen ges ett innehåll som underlättar en smidig hantering i

tullförfarandet för såväl näringslivet som myndigheterna. Regelverket

bör anpassas till de behov i detta hänseende visat sig föreligga,

som

givetvis under förutsättning att en sådan anpassning är förenlig med

EG-rätten. Det bör vara ägnat att tillgodose rättssäkerhetens krav och samtidigt förhindra brottsligt förfarande och annat agerande till skada för samhället och dem som bedriver en seriös och lojal verksamhet inom utrikeshandeln.

2.4 struktur

Tullagstiftningens

Eftersom den svenska tullagstiftningen vad gäller handel med gemenskapsvaror endast kan ett komplement till EG-rätten, krävs

vara av den som bedriver sådan verksamhet en ingående kännedom om tullkodexen, tillämpningskodexen och andra normerande EG-rättsakter. För att underlätta sökandet efter dessa grundläggande bestämmelser bör tullagen, som får antas vara den författning som en svensk aktör i första hand tar del av, ge hänvisningar till de EG-regler som kompletteras

genom tullagen.

90 Utgångspunkter för utredningens överväganden och förslag

Tullagen bör i princip utformas så att den med hänvisningama till EG-rätten innehåller alla de materiella bestämmelser den enskilde

som behöver känna till för att i tullavseende kunna utföra sin verksamhet på ett korrekt sätt. Tullförordningen bör, likaledes i princip, endast innehålla verkställighets- och tillämpningsföreskrifter riktade till Tullverket; materiella bestämmelser riktar sig till den enskilde bör så långt

som möjligt undvikas. Vi är dock medvetna om att sådan uppdelning

en mellan de två författningama inte kan upprätthållas fullt ut. Det är också ofrånkomligt att ytterligare regler på tullområdet i form

ges av

myndighetsföreskrifter motsvarande den nuvarande tullordningen.

I det EG-relaterade lagstiftningsarbetet uppkommer ofta redaktionella och språkliga frågor. Innebörden olika EG-rättsakter kan

av vara svårtolkad och språkbruket kan vara annat än det som förekommer i svensk lagstiftning. Det är givetvis viktigt att det i de kompletterande svenska bestämmelserna används samma begrepp i den svenska

som översättningen av EG-reglema, såvida det inte är uppenbart att den svenska texten avviker från en korrekt översättning av originaltexten.

Tullagen bör indelas i kapitel.

Flera kontrollbestämmelsema i tullkodexen har karaktären

av av rambestämmelser, som för att kunna tillämpas måste kompletteras

av nationella bestämmelser. Vid utformningen dessa nationella

av bestämmelser måste dock de övriga kontrollbestämmelsema i tullkodexen och tillämpningskodexen beaktas. Detta har inte skett vid utformningen av tullagen. Det förekommer på flera ställen bestämmelser som helt eller delvis utgör dubbleringar av bestämmelser i tullkodexen. En sådan bestämmelse är 55 i vilken fastslås att ickegemenskapsvaror och varor som hänförts till en godkänd tullbehandling som innefattar att förs ut EG:s tullområde med visst angivet

varorna ur undantag är underkastade tullmyndighetemas övervakning och kontroll står under tullkontroll. Denna bestämmelse bör jämföras med artiklarna 37, 59.2 och 183.

Vi har strävat eñer att ge kontrollbestämmelsema i den tullagen

nya en sådan utformning att det tydligare framgår att de utgör kompletteringar till bestämmelserna i tullkodexen och tillämpningskodexen. I den mån bestämmelser finns i EG-rättsaktema kan hänvisning göras till de relevanta artiklarna; bestämmelser med motsvarande innehåll skall inte finnas i tullagen.

Vi finner vidare att den nuvarande ordningen där kontrollbestämmelser finns både i tullagen och i tullförordningen inte är helt lämplig. Vissa av bestämmelserna i tullförordningen Tullverket

ger långtgående befogenheter som berör de grundlagsskyddade fri- och rättigheterna. Några bestämmelserna reglerar dessutom frågor

av som

Utgångspunkter för utredningens överväganden och förslag 91

redan reglerats i tullagen. Uppdelningen gör vidare regelverket tämligen svårläst. Vi har därför vid utformningen av de nya kontrollbestämmelserna haft som utgångspunkt att dessa i möjligaste mån skall finnas på ett ställe; eftersom det i många fall är fråga

om kontrollåtgärder som kan vara integritetskränkande föreslår vi att de införs i lagen. De kontrollbestämmelser som tas i tullförordningen skall vara föreskrifter verkställigheten kontrollbestämmelsema i

om av tullagen; de skall inte ge Tullverket några ytterligare befogenheter eller

ålägga enskild ytterligare skyldigheter.

2.5 Tillämpningsfrågor

Under utredningsarbetet har det påtalats att tullförfarandet på särskilda punkter innebär onödiga kostnader och försvårar smidig

en varuhantering. I den mån dessa problem kan åtgärdas genom ändringar i tullagstiftningen lämnar vi förslag därom. En stor del av problemen hänger emellertid samman med EG-rättsalctema på tullområdet. Härvidlag har vi inte kompetens att föreslå några ändringar. Vi vill dock betona det angelägna i att man från svensk sida fortsatt verkar för att dessa rättsakter utformas så att de inte blir till nackdel för det svenska näringslivets konkurrenskraft.

Kritik har också från näringslivets sida riktats mot Tullverkets tillämpning av tullagen och tullförordningen. I första hand gäller det vissa bestämmelser i tullordningen. En motsvarande kritik har på ett generellt plan uppmärksammats i Statskontorets lägesrapport 1998:27 EG-regler och svensk regelkvalitet. Statskontoret anser att det finns behov av att förbättra myndigheternas EG-relaterade föreskriñsarbete och anför vidare:

Våra studier visar att myndigheter iflera fall har infört bestämmelser

i EG-relaterade föreskrifter som är mer långtgående än de krav som

ställs i bakomliggande EG-rättsakter. Flera intresseorganisationer är

kritiska till att myndigheterna inte heller har motiverat varför dessa

tillkommande särregleringar är nödvändiga. De också att

menar

särregleringar medför kostnader för svenska företag, vilket försämrar

företagens nationella och internationella konkurrenskraft.

Dessa frågor har diskuterats inom utredningen och lett till uttalad

en vilja från näringslivets och Tullverkets representanter att finna sam-

törståndslösningar på uppkommande tillämpningsproblem. Mot den

bakgrunden finns det anledning att räkna med att båda parterna kommer att finna det angeläget att tillämpningen de EG-relaterade före-

92 Utgångspunkrer för utredningens överväganden och förslag

skriftema sker på ett sätt som inte försämrar de seriösa företagens konkurrenskraft men samtidigt. uppfyller behovet av ett effektivt kontrollsystem. Vi har därför inte ansett det nödvändigt att redovisa alla de tillämpningsproblem som påtalats, men tar i avsnitt 8 upp några av dem till övervägande.

Kritiken mot tillämpningen av tullagstiñningen har också rört bristen på enhetlighet i praxis hos de nuvarande regionala tullmyndighetema. Genom den beslutade omorganisationen av Tullverket kommer det att där finnas en central nivå med lednings- och policyfunktioner samt

en regional nivå med operativa funktioner. Den centrala nivån skall hantera lednings- och administrativa processer och ge stöd for de operativa processerna. Det kan förväntas att denna organisation

kommer att främja enhetligheten i praxis.

3 Innebörden av vissa

begrepp

Förslag: Tullskyldigbegreppet tas bort. I stället används begreppen gäldenären och deklaranten.

Någon bestämmelse motsvarande 1 § första stycket andra meningen i den nuvarande tullagen, enligt vilken vad som sägs om tull även gäller avgifter som tas ut för varor vid import, införs inte den nya tullagen; de avgifter som tas ut för varor vid import omfattas tullkodexens

tullbegrepp.

l Tullskyldig

3.1.1 Gällande rätt

Bestämmelser om vem som är skyldig att erlägga tull för en vara har funnits i svensk tullagstiftning sedan tillkomsten 1973 års tullag.

av Tullagstiñningskommittén föreslog i sitt betänkande stencil Fi 1970:4 Tullproceduren vid import s. 146 att en bestämmelse skulle införas i tullagen som klargjorde att skyldigheten att betala tull ålåg den

som

anmälde godset till förtullning. 1972:110 anförde departements-

I prop. chefen i denna del följande s. 94.

Enligt nuvarande regler är varuhavaren dvs. den som på

grund av äganderätt eller eljest är berättigad att förfoga över

varan skyldig att erlägga tull och annan införselavgtj för

varan. Vem som äger förfoga över varan bestäms i allmänhet

av frakträttsliga regler. Mycket ofta är varuhavaren en

speditör. Enligt kommittéförslaget skall den som anger vara

till förtullning också vara betalningsskyldig för tull och andra

avgifter. Flertalet remissinstanser, som uttalat sig i denna

fråga, biträder förslaget. Jag har tidigare förordnar att

deklarationsskyldigheten skall fidlgöras av den som anger

94 Innebörden vissa begrepp av

vara till förtullning och jag finner det naturligt att avgifterna

skall erläggas av samma person.

Bestämmelsen togs in i 5 § tullagen 1973:670. Den löd:

Den som anger vara till förtullning eller som tagit hand om

efter medgivande enligt 3 § andra stycket är tullskyldig.

vara

Tullskyldig skall utom tull erlägga annan införselavgift för

varan som uppbäres av tullverket.

Är någon tullskyldig enligt första stycket, tages tull och

annan införselavgift ut av varan.

Motsvarande bestämmelse infördes i 11 § tullagen 1987:1065. När det gäller deklarationsskyldigheten angavs i 7 § i 1973 års tullag, liksom i 13 § i 1987 års tullag, att tullskyldig skulle, när till

vara angavs förtullning, lämna tulldeklaration till ledning för förtullningen. Begreppet tullskyldig används också i den nu gällande tullagen. I 10§ finns en definition; med den tullskyldige avses den som är skyldig att betala import- eller exporttull för en vara, eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd. I författningskommentaren till 10 prop. 1994/95:34 s. 127, anförs bl.a. följande.

I tullkodexen föreskrivs vem som under olika omständigheter är "gäldenär" eng. debtor. Reglerna härom är, på ett sätt, mycket lika de nuvarande svenska bestämmelserna i tullagen om vem som är tullskyldig."- En konsekvens av EG-bestämmelserna är att det inte behöver finnas några nationella bestämmelser om vem som är skyldig att betala tull.

Från en annan synpunkt skiljer sig de nämnda begreppen åt. Tullskyldig är enligt nuvarande svenska bestämmelse i normalfallet den som anmält en vara till förtullning, oavsett om i det enstaka fallet någon tull skall utgå eller inte. I tullkodexen förekommer begreppet gäldenär endast i samband med att det föreligger en tullskuld customs debt.

I nuvarande tullag finns åtskilliga bestämmelser som gäller för den som är tullskyldig, oavsett om det i det enstaka fallet verkligen skall betalas någon tull eller annan skatt eller avgift eller det inte

om skall utgå någon pålaga. Även i fortsättningen kan det

vara ändamålsenligt att kunna beteckna en person som tullskyldig i ordets nuvarande mening. Termen "den tullskyldige" bör därför behållas i tullagen. Begreppet används i några bestämmelser som bör tillämpas på samma sätt oavsett om det gäller import eller export. Därför har begreppet definierats på sådant sätt att det gäller i båda dessa fall.

1 Dvs hemtagning.

Innebörden vissa begrepp 95

Förutom i tullagen används begreppet tullskyldig också i tullförordningen samt i ll § förordningen 1993:965 om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Färöarna och i 19 § förordningen 1995:681

växtskydd m.m.

3.1.2 Överväganden och

förslag

Som framgår redogörelsen är anledningen till att begreppet

av ovan

tullskyldig har behållits att lagstiftaren funnit det ändamålsenligt att ha

ett begrepp som omfattar dels gäldenär, dels den som skulle ha varit gäldenär om varan i fråga hade varit tullbelagd. En viss begreppsförvirring synes emellertid ha uppstått eftersom begreppet ibland också avser den som är skyldig att avlämna deklaration. Detta torde inte ha

varit något problem tidigare; framgår i den gamla

som ovan angavs tullagen uttryckligen att det var den tullskyldige som skulle lämna deklaration. Den tullskyldige och deklaranten var med andra ord samma person. Detta är inte längre alltid fallet. Enligt artikel 4.12 i tullkodexen är varje person som har betalningsansvar för tullskuld

en gäldenär, medan deklaranten enligt artikel 4.18 är den

person som avger en tulldeklaration i eget namn eller den person i

vars namn en tulldeklaration avges. Deklaranten kan således såväl gäldenären

vara själv som gäldenärens ombud vid indirekt ombudskap. Tillämpningsproblemen har föranlett företrädare för Tullverket att till utredningen framföra önskemål att tullskyldigbegreppet skall tas bort.

Enligt vår mening bör för enkelhetens och tydlighetens skull de begrepp som används i tullkodexen och tillämpningskodexen användas när så är möjligt. Vi har funnit att gäldenär eller deklarant kan användas i stället för tullskyldig i de allra flesta fall. Det är endast några få bestämmelser som måste omfatta såväl gäldenär den

som som skulle ha varit gäldenär varit tullbelagd. I några fall kan

om varan dessutom bestämmelserna skrivas om så att varken tullskyldig/ tullskyldighet eller gäldenär/deklarant behövs. Vi föreslår därför att

tullskyldigbegreppet tas bort.

96 Innebörden av vissa begrepp

3.2 Avgifter

3.2.1 Gällande rätt

I artiklarna 4.10 och 4.11 i tullkodexen finns definitioner av import- och exporttullar bl.a. omfattar avgifter med motsvarande verkan. I

som den tyska tullkodexkommentaren finns följande beskrivning av vad som

med detta begreppå Avgifter med motsvarande verkan är oftast avses

staten pålagda avgifter, har anknytning till gränsövergången och av som därför innebär förs eller ut blir dyrare, vilka emellertid

att varor som inte belastar likvärdiga EG-varor. De verkar som skyddstullar, utan att formellt vara tullar. Detta gäller även dâavgiften inte införts av staten,

utan bygger på ett privaträttsligt avtal, och avgiften tjänar till att

utjämna kostnader som uppstått vid uppfyllandet av uppgifter som

ålagts av staten. Exempel härpå är Einjiihrgenehmigungsgebühren införseltillståndsavgiftL Durchfahrgebühren genomfartsavgiñer se

EG-domstolens dom den 11 augusti 1995 i mål nr 16/94, Edouard Dubois et fils SA och General Cargo Services SA mot Garonor Exploitation SA, REG 1995 s. I-2421. och Gebührenjiir Gesundheitszeugnisse avgifter för friskintyg. Punktskattema och importmervärdesskatten är följaktligen inte några mot tull svarande avgifter; inhemska produkter belastas på samma sätt.

Begreppet avgift med motsvarande verkan som tull är ett centralt begrepp i EG-rätten. Det förekommer bl.a. i artikel 9 i Romfördraget. Där fastslås bl.a. att tullar på import och export samt alla avgifter som har motsvarande verkan skall förbjudna i förhållanden mellan

vara medlemsstaterna. EG-domstolen har i ett flertal avgöranden prövat vad som avses med begreppet avgift med motsvarande verkan. I dom den 9 november 1983 i mål nr 158/82, Kommissionen mot Konungariket Danmark, Sml. 1983 3573, uttalar domstolen bl.a. följande.

18. Indledningsvis bemaarkes, at det følger afDomstolens faste

praksis, at enhver ensidigt pålagt ekonomisk byrde, uanset

betegnelse og opkrasarningmåde, som rammer varerne, fordi de

graense, som ikke er en told i egentlig forstand,

passerer men

udgø en afgif med tilsvarende Virkning som told, jñ.

traktatens artikler 12, 13 og 16, også selv om afgifien ikke

tilfalder staten

Peter Witte Zollkodex Kommentar, 2 Aufl., Verlag C.H. Beck, München, Linde Verlag Wien, 1998, s. 32.

Innebörden vissa begrepp 97

19. Dette princip fraviges kun, hvis den pågaeldende byrde

udgø et forholdsmaissigt vederlag for en til importøren faktisk

erlagt tjensteydelse, eller hvis den ophaves led i

som en

almindelig intern afgifisordning, der systematisk og efter

samme kriterier anvendes på indenlandsk producerede

importerede eller eksporterede produkter.

I 1 § tullagen sägs bl.a. att vad som sägs i lagen om tull gäller även andra skatter samt sådana avgifter skall tas ut för vid import

som varor från tredje land, om inte annat uttryckligen anges eller framgår

av sammanhanget. I förarbetena till tullagen anges inte närmare vilka avgifter det i författningskommentaren till 1 § i

är som avses; anges denna del endast att den nya tullagen, liksom den då gällande, skall

avse även annan skatt och avgift som skall tas ut for varor vid import från tredje land. Motsvarande bestämmelse farms i 2 § i 1987 års tullag. Där stadgades att vad som sades i lagen om tull och annan skatt även gällde avgifter som skulle tas ut för varor vid införsel. I författningskommentaren till den paragrafen att de avgifter det fråga

angavs var om var bl.a. sådana avgifter som regeringen eller statens jordbruksnämnd beslutat om enligt prisregleringslagama på jordbrukets och fiskets områden. I övrigt kunde det vara fråga om pålagor som riksdagen beslutat om i lag, t.ex. skrotningsavgift och gödsehnedelsavgift, eller avgifter som regeringen beslutat om med stöd riksdagens

av bemyndigande, såsom burkavgift. Bestämmelsen syftade däremot inte på sådana avgifter som avsåg ersättning för viss verksamhet vid Tullverket, t.ex. tullförrätmingsavgiñer eller avgifter för tullager. Detta förarbetsuttalande är inte längre fullt tillämpligt. Enligt artikel 4 i tullkodexen omfattar begreppen import- och exporttullar bl.a. avgifter

som införts enligt den jordbrukspolitiken eller enligt

gemensamma särskilda ordningar för vissa varor som tillverkats genom bearbetning av jordbruksprodukter. Vidare finns det visserligen fortfarande nationella bestämmelser burkavgift och skrotningsavgift, dessa

om men skall inte längre tas ut vid import. De avgifter idag kan ingå

som anses i begreppet avgifter som skall tas ut för varor vid import torde

vara kvalitetskontrollavgift beträffande färska frukter och grönsaker samt växtskyddsavgift. Det finns givetvis andra avgifter som tas ut av Tullverket och som kan komma att utgå vid import, såsom farledsavgift,

stickprovsavgift och vattenföroreningsavgift, men de tas inte ut enbart

på grund av importen av varorna.

l Prop. 1994/95:34 123.

s. 2 Prop. 1986/87:166 s. 63.

4 19-0865Ennytullag

98 Innebörden av vissa begrepp

3.2.2 och förslag

överväganden

Det finns således fortfarande två slag av avgifter som omfattas av begreppet avgifter skall tas ut för varor vid import. Av dessa torde

som dock åtminstone växtskyddsavgiften vara en sådan mot tull svarande avgiñ som omfattas av tullkodexens tullbegrepp, dvs. avgift med motsvarande verkan; enligt 19 § förordningen 1995:681 om växtskydd m.m. skall den som är tullskyldig enligt tullagen betala en växtskyddsavgift. Det är således själva importen som utlöser avgifts-

skyldigheten. Kvalitetskontrollavgiñen å sin sida

torde numera vara en sådan avgiñ som införts enligt den gemensamma jordbrukspolitiken; även den omfattas i så fall av tullkodexens tullbegrepp. Eftersom de enda avgifter som skall tas ut för varor vid import synes vara avgifter som enligt tullkodexen har motsvarande verkan som tull, föreslår vi att det inte i den nya tullagen införs någon bestämmelse om avgifter motsvarande 1 § första stycket andra meningen i den nuvarande tullagen; den nationella lagstiftningen får inte innehålla bestämmelser som redan finns i tullkodexen.

4 av icke-

Tullbehandling gemenskapsvaror

Förslag: Bestämmelserna förenklade förfaranden utformas så att

om det står klart att de endast är kompletterande bestämmelser till EGrätten. Tullverket f°ar utfärda föreskrifter om inlämnande av kompletterande tulldeklarationer samt utfärdande av och tidsfrister för särskilda tulldeklarationer. Frågan om inordnande i skattekontosystemet av tullar och mervärdesskatt som tas ut för varor vid import behandlas i ett annat sammanhang. Någon bestämmelse motsvarande 9 a § nuvarande tulllagen tas inte in i den nya tullagen; bestämmelsen strider mot tullkodexen i dess nuvarande lydelse.

4.1 Förenklade förfaranden vid import

4.1.1 Gällande rätt

Enligt artikel 76 i tullkodexen skall tulhnyndighetema enligt villkor som fastställs i enlighet med kommittéförfarandet tillåta att vissa uppgifter utelämnas ur en tulldeklaration, att tulldeklaration ersätts av ett kommersiellt eller administrativt dokument som åtföljs av en framställning att skall hänföras till tullförfarandet i fråga

om varorna eller att tulldeklaration sker genom införande av varorna i fråga i bokföringen; härvid får tullmyndigheten frångå kravet på att deklaranten skall visa upp varorna för tullen. Handlingarna skall åtminstone innehålla de upplysningar som är nödvändiga för varomas identifiering. Normalt skall deklaranten inge en kompletterande deklaration som får vara av alhnän, periodisk eller sammanfattande art. Denna skall vid övergång till ñ°i omsättning enligt 8 § tullagen

- inlämnas senast nio dagar efter den dag då varan frigjordes.

100 Tullbehandling av icke-gemenskapsvaror

Artikel 76 i tullkodexen gäller såväl import som export. I det följande behandlas de förenklade förfarandena vid övergång till fri omsättning vid import.

Tulhnyndighetema skall således enligt fastställda villkor tillåta förenklade förfaranden. De förfaranden som avses är förfarandet med ofullständiga deklarationer, förenklat deklarationsförfarande och lokalt klareringsförfarande. De fastställda villkoren finns angivna i artiklarna 253-267 i tillämpningskodexen, innehåller tämligen detaljerade

som bestämmelser om tillämpningen de tre förenklade förfarandena. Bl.a.

av framgår att förutsättningen för att tillstånd att använda det förenklade deklarationsförfarandet eller den lokala klareringen skall medges är att det går att göra effektiva kontroller av att relevanta bestämmelser efterlevs. Vidare skall ansökan om tillstånd i princip avslås

om sökanden gjort sig skyldig till en allvarlig överträdelse eller upprepade överträdelser av tullföreskriftema eller endast sporadiskt deklarerar varor för övergång till fri omsättning. När det gäller förfarandet med ofullständiga deklarationer finns inte motsvarande bestämmelser. Bestämmelsen i artikel 253 i tillämpningskodexen att förfarandet får användas i ett vederbörligen berättigat fall torde dock innebära

begränsning i sig.

Som synes är artikel 76 i tullkodexen en obligatorisk bestämmelse. Medlemsländema kan inte välja att tillämpa endast delar

av bestämmelsen. Vidare är såväl bestämmelserna i artikel 76 i tullkodexen bestämmelserna i de nämnda artiklarna i tillämpnings-

som kodexen direkt tillämpliga. Dessa omständigheter ha bortsett

synes man från vid utformningen av de svenska reglerna, även avsikten inte

om varit att avvika från EG-rätten. I SOU 1994:89 Tullagstiftningen och

EG föreslog Tullanpassningsutredningen s. 133 att de förenklade

förfarandena för övergång till fri omsättning skulle regleras i lag. De skäl som angavs för detta var att tullförfarandet även uttagande

avser av annan skatt än tull samt vidare att tillämpningen i dess grunddrag bör

vara enhetlig hos alla tullmyndigheter. Regeringen delade denna

bedömningz. I tullagen finns visserligen inga bestämmelser om de i tullkodexen reglerade förenklade förfarandena. Däremot har

man använt begreppet förenklat förfarande beträffande tillståndet att förfoga över varor innan tull fastställts. 7 § första stycket tullagen lyder:

1 Av artikel 19 i tullkodexen framgår att kommittéförfarandet skall användas för att bestämma i vilka fall och under vilka förutsättningar tillämpningen

av tullagstiftningen får förenklas. 2 Prop. 1994/95:34 s. 99.

Tullmyndighet får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,

bevilja importör eller sådant företag som i sin verksamhet deklarerar

för övergång till fi omsättning för importörs räkning ombud för

varor

importör, tillstånd att ta hand om och i övrigt förfoga över varor innan

tull fastställts. När det förenklade förfarandet används med stöd av ett

ombads tillstånd, får även importören ta hand om och förfoga över

varan

I författningskommentaren till 7 § tullagen hänvisas först till artikel 76 i tullkodexen och artikel 253 i tillämpningskodexen. Därefter anges att de förenklade förfaranden för övergång till fri omsättning, som det avses att närmare föreskrifter skall utfärdas om enligt 7 är det förenklade deklarationsförfarandet och det lokala klareringsförfarandet. Dessa närmare föreskrifter finns i 8 § tullförordningen. Ordalydelsen av denna bestämmelse ger vid handen att de förenklade förfaranden som är avsedda att användas i Sverige är förenklat deklarationsförfarande och lokalt klareringsförfarande. I bestämmelsen fastslås också vilka som skall kunna få tillstånd att använda dessa förfaranden. Paragrafen lyder:

Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 7 § första stycket

tullagen 1994:1550 kan ges till

importör iform förenklat deklarationsförfarande för övergång till

fri omsättning,

företag är ombud för importör i form av förenklat

.som

deklarationsförfarande för övergång till J91 omsättning,

importör i form av lokalt klareringdörfarande för övergång till fri

omsättning för egen räkning.

Förfarandet med ofullständiga deklarationer har således lämnats Av allt att döma har lagstiftaren ansett att det inte behövts någon reglering i lag eller förordning om detta förfarande, avsikten har inte varit att förfarandet inte skall kunna användas i Sverige. För detta talar också den omständigheten att det i 6 kap. 3-6 tullordningen finns bestämmelser förfarandet med ofullständiga deklarationer.

I 9 § första stycket tullförordningen stadgas vidare att tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 8 § efter ansökan får lämnas den

betalar tull enligt 26 § tullagen, dvs. innehavare av kredittillstånd. I som paragrafens andra stycke stadgas att tillstånd får lämnas för viss tid eller tills vidare. I det tredje stycket stadgas att Generaltullstyrelsen, om det

är nödvändigt för tullmyndighetemas övervakning och kontroll, får

föreskriva att varor av visst slag inte får tas om hand med tillämpning

1Ibid. s. 126.

av ett förenklat förfarande samt att beslut om att varor i visst fall inte får tas om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande också armars får fattas av en tullmyndighet, det på grund särskilda skäl är

om av nödvändigt för myndighetens övervakning och kontroll.

I 11-13 tullförordningen finns de föreskrifter som omnämns i 7 § första stycket tullagen. Av 11 § framgår att importör som har erhållit tillstånd enligt 8 § l får ta hand om en vara som förs in och i övrigt förfoga över den, om han lämnar en förenklad deklaration för övergång

till fri omsättning. Detta benämns hemtagning för räkning. I 12 §

egen

finns en bestämmelse hemtagning för räkning: ett företag

om annans som har tillstånd enligt 8 § 2 får ta hand om en vara som förs in och i övrigt förfoga över den, om företaget i egenskap av ombud lämnar

en förenklad deklaration för övergång till fri omsättning för importörens räkning med uppdrag att avge kompletterande tulldeklaration. I sådant fall får även importören ta hand om och i övrigt förfoga över varan. 13 § avser godkänd importör: en importör som medgivits tillstånd enligt 8 § således tillstånd att använda det lokala klareringsförfarandet, får enligt de närmare föreskrifter som Generaltullstyrelsen meddelar ta hand om och i övrigt förfoga över en vara om han underrättar tullmyndigheten om varans ankomst. Vidare sägs att det i tillstånd enligt 8 § 3 skall anges om någon åtgärd av en tullmyndighet krävs innan mottagaren får förfoga över en vara. Generaltullstyrelsens

föreskrifter finns i 6 kap. tullordningen.

4.1.2 överväganden och förslag

Allmänt

De svenska bestämmelserna om förenklade förfaranden vid övergång till fri omsättning kan ifrågasättas i ett flertal hänseenden. Tanken bakom bestämmelsen i 7 § första stycket tullagen strider i och för sig inte mot tullkodexen; innebörden av bestämmelserna om förenklade förfaranden i tullkodexen är just att varorna skall kunna släppas innan tull fastställts. Härmed är också den svenska bestämmelsen till viss del onödig. Redan tillämpningen av de EG-rättsliga bestämmelserna om förenklade förfaranden leder till att importör kan få förfoga över varorna innan tull fastställts. En direkt felaktighet i bestämmelsen är att den är utformad som en fakultativ bestämmelse; tulhnyndighetema får ge tillstånd. Enligt EG-rätten skall tillstånd ges, förutsatt att de fastställda villkoren är uppfyllda. Vidare skall det inte vara enbart

Tullbehandling av icke-gemenskapsvaror 103

enligt föreskrifter meddelas regeringen som tillstånd medges,

som av eftersom bestämmelserna huvudsakligen finns i EG-rätten.

I konsekvens av det här förda resonemanget är även en stor del av bestämmelserna i 11-13 §§ tullförordningen överflödiga. 8 § torde dessutom strida mot tullkodexen. Även det inte har varit

om lagstiftarens avsikt, har bestämmelsen utformats på så sätt att det framstår som att endast det förenklade deklarationsförfarandet och det lokala klareringsförfarandet f°ar användas i Sverige. Som nämnts ovan står det inte medlemsländerna fritt att välja vilka förenklade förfaranden som skall tillämpas. Vidare är tullkodexen direkt tillämplig såvitt avser tull; några införandebestämmelser behövs inte och skall inte finnas.

Också bestämmelsen i 9 § första stycket tullförordningen, som innebär att endast kredithavare kan få tillstånd att använda de förenklade förfarandena, kan synas vara svår att förena med EG-rätten; villkoren för att förenklade förfaranden skall få användas anges som nämnts i artiklarna 253-267 i tillämpningskodexen. Här finns

ovan också bestämmelser om i vilka fall tillstånd inte skall beviljas. Kravet på innehav kredittillstånd torde emellertid kunna ses som en

av kompletterande bestämmelse till artikel 261.2 andra strecksatsen respektive artikel 264.2 andra strecksatsen i tillämpningskodexen. Där anges att tillstånd till förenklat förfarande skall i princip avslås, om den som har gjort ansökan endast sporadiskt deklarerar varor för övergång till fri omsättning. Den som inte är kreditimportör enligt 26 § tullagen torde kunna anses som en sådan sporadisk deklarant. För att man skall få bli kreditimportör krävs nämligen att man importerar varor i större omfattning.

Enligt bestämmelsen i 9 § tredje stycket tullförordningen, som har sin grund i 7 § andra stycket tullagen, kan rätten att ta hand om varor med tillämpning ett förenklat förfarande begränsas. Syftet är att

av säkerställa tullmyndighetemas övervaknings- och kontrollskyldigheter. Av artiklarna 261 och 264 i tillämpningskodexen får emellertid anses följa att tillämpning ett förenklat förfarande kan vägras, om

av tullmyndighetemas kontroll inte kan garanteras.

Vi föreslår att bestämmelserna om förenklade förfaranden utformas så att det står klart att de endast är kompletterande bestämmelser till EG-rätten. Beträffande den lagtekniska lösningen återkommer vi i

författningskommentaren.

Den kompletterande tulldeklarationen

Som nämnts skall vid användandet av de förenklade förfarandena

ovan enligt artikel 76 i tullkodexen deklaranten nonnalt inkomma med en

104 Tullbehandl ing icke-gemenskapsvaror

kompletterande tulldeklaration; denna får vara periodisk. I 8 § tullagen anges att denna kompletterande tulldeklaration skall inlämnas senast nio dagar från den dag då varan frigjordes. I övrigt har rätten att utfärda föreskrifter om de kompletterande tulldeklarationema delegerats till Tullverket; bestämmelserna finns i 6 kap. tullordningen.

Frågorna om vilken tidsfrist som bör gälla för inlämnande

kompletterande tulldeklarationer samt vilken tidsperiod de kompletter-

ande tulldeklarationema skall omfatta har diskuterats inom utredningen. Av diskussionerna har framgått dels att behovet tidfrister är olika för

av företagen, dels att frågorna bör hanteras i samband med utformningen av tidsramama för betalningsanstånd. Tullverket har, med instämmande från näringslivets representanter, föreslagit att även rätten att bestämma vilken tidsfrist som skall gälla för inlämnande kompletterande

av tulldeklarationer samt vilka perioder dessa deklarationer skall omfatta skall delegeras till Tullverket. Såvitt vi kan se finns det inga hinder mot en sådan ordning. Vi föreslår därför bestämmelser i tullagen

som ger Tullverket rätt att utfärda föreskrifter nyssnämnda tidsfrister och

om perioder. Härvid måste verket givetvis beakta att förfarandet med kompletterande tulldeklarationer är kopplat till ett förfarande med betalningsanstând. Tidsfristema måste därför bestämmas med utgångspunkt i att deklarationsförfarandet skall vara avslutat i så god tid att tullkodexens bestämmelser om kredittid kan iakttas, avsnitt 4.2.1.

se Vi vill i detta sammanhang påminna om att kommissionen i rapport

nr 97.15.1 om kontroll av egna medel har riktat vissa anmärkningar bl.a. mot Tullverkets hantering av de kompletterande tulldeklarationema. Kommissionen anför att det svenska förfarandet med deklarationer i två steg i teorin överensstämmer med EG-rättens tidsfrister, att den

men ursprungliga tidsfristen kan bli kraftigt förlängd om steg 2deklarationen lämnas in mycket sent eller inte alls. Detta beror på att deklaranten får två påminnelser innan fastställande tull och

av bokföring sker. Kommissionen uppmanar i rapporten de svenska myndigheterna att ändra sina förfaranden. Tullverket måste givetvisinom för vad svensk förvaltningsrätt medger beakta

ramen kommissionens anmärkningar vid utformningen bestämmelserna

av om handläggningen av deklarationema.

Rapporten avser en kontroll utförd i Sverige den 8-12 september 1997.

4.2 och

Betalningsanstånd tullräkningar

4.2.1 Gällande rätt

I EG-rätten används inte begreppet tullkredit. I stället talar man om anstånd med betalning av tull. I artiklarna 224 227 i tullkodexen finns

bestämmelser sådant anstånd. Artikel 224 lyder:

Under förutsättning att det tullbelopp som personen ifråga skall betala

avser varor som deklarerats för ett tullförfarande innebär

som

skyldighet att betala denna tull, skall tullmyndigheterna på begäran

denna person bevilja anstånd med betalning av detta belopp enligt de

villkor fastställs i artikel 225 227. i

som -

Av artikel 225 framgår att beviljandet av anstånd förutsätter att den sökande ställer säkerhet. I artikel 226 anges de tre olika förfaranden som kan användas när anstånd beviljas; anstånd kan beviljas separat för varje tullbelopp som bokförts, gemensamt för alla tullbelopp

som bokförts under en period som fastställs av tullmyndigheten och inte

som överstiger 31 dagar således en periodisk tullräkning eller gemensamt för alla tullbelopp som bokförts i en post. Av artikel 227 framgår att den tid för vilken anstånd med betalning beviljas skall vara 30 dagar. Hur tiden skall beräknas varierar beroende på vilket ovanstående

av förfaranden som använts. Om anstånd beviljats separat för varje tullbelopp som bokförts, skall tiden räknas från dagen efter den dag då tullbeloppet bokfördes av tullen. Om anstånd beviljats gemensamt för alla tullbelopp som bokförts under viss tidsperiod, skall tiden räknas från dagen efter den dag då perioden för samlingsräkningen går ut. Om anstånd beviljats gemensamt för alla tullbelopp som bokförts i en post, skall tiden räknas från dagen efter utgången den tidsperiod under

av vilken varorna frigiordes. Därpå skall tiden minskas med det antal dagar som motsvarar hälften av antalet dagar i tidsperioden i fråga.

Om de nyssnämnda perioderna utgör en kalendervecka eller en kalendermånad, får medlemsstaterna besluta att tullbeloppet skall betalas enligt följande: a om perioden är en kalendervecka, på fredagen den fjärde veckan efter denna kalendervecka. b om perioden är en kalendermånad, den sextonde dagen den månad som följer efter denna kalendermånad.

I syfte att uppnå överensstämmelse med tullkodexens vokabulär har lagstiftaren valt att frångå det tidigare använda uttrycket tullkredit i

tullagen. Institutet benämns i stället betalningsanstånd. Enligt 26 § första stycket tullagen får tullmyndigheten medge betalningsanstånd för den som bedriver importverksamhet eller importerar i

annan som varor större omfattning kreditimportör. En kreditimportör betalar tull enligt särskild tullräkning. Motsvarande gäller den som bedriver exponverksamhet eller exporterar i större omfattning.

annan som varor Särskild tullräkning får enligt andra stycket i paragraf utställas

samma även på den som lämnat tulldeklaration ombud för tullskyldig,

som om ombudet gentemot Tullverket åtagit sig att fullgöra den tullskyldiges

betalningsskyldighet. Av tredje stycket i paragrafen framgår att särskild

tullrälcning utfärdas en gång i veckan och omfattar tulltaxeringsbeslut för alla varor som frigjorts under en kalendervecka. Räkningen skall betalas senast på fredagen i fjärde veckan efter nämnda kalendervecka. Sverige har således valt de alternativ i artiklarna 226 b och

som anges 227.3 a i tullkodexen. Den valda perioden ger en kredittid på mellan 28 och 32 dagar beroende på när i kalenderveckan frigörs. I sina

varan remissyttranden över förslaget till tullag anförde bl.a. Grossistförbundet Svensk Handel och Sveriges Industdtörbund att tiden för lämnande

av kompletterande uppgifter är för kort och att den dåvarande kredittiden vid hemtagning, 41 dagar, borde behållas. I 1994/95:34

ca prop. konstaterade regeringen s. 98 att det enligt EG:s bestämmelser

vore möjligt att ha en uppsamling av import under upp till månad, vilket

en skulle kunna innebära kredittid 46 dagar för de varuposter

en om som lämnats tidigt under uppsamlingsperioden, medan kredittiden för de varuförsändelser som frigjorts i slutet av uppsamlingsperioden skulle vara endast 16 dagar. Vid ett sådant system skulle, menade regeringen, den som kunde styra sin import till vissa dagar kunna få längre

en kredittid, medan den som hade en jämt fördelad import i genomsnitt skulle kredittid 30 dagar.

en om

4.2.2 överväganden och förslag

Artiklarna 226 och 227 i tullkodexen ger utrymme för användningen av alternativa förfaranden vad gäller samlingsperioder, så länge den

som tid för vilken betalningsanstând beviljas är 30 dagar. Det torde således inte nödvändigt att är fallet i den nuvarande tullagen

vara - som medlemsstaten väljer ett enda förfarande skall tillämpas i alla

som situationer. Anledningen till att detta gjordes vid utformningen av den nuvarande tullagen synes ha varit att man ville behålla de redan etablerade rutinerna med tullräkning utfärdades veckovis,

som omfattande en kalenderveckas import.

Vid de diskussioner som har förts inom utredningen har framkommit att såväl Tullverket som näringslivet skulle sätta värde på en större flexibilitet i regleringen av förfarandena vid betalningsanstånd. Företagens import är av olika omfattning och slag; för vissa

importörer samlingsperiod om en vecka lämpligast, medan

är en en längre samlingsperiod vore lämpligare för andra. Detta innebär att det inte framstår som lämpligt att i tullagen ha en reglering som inte medger den flexibilitet som tullkodexen erbjuder. Tullverket har med instämmande från näringslivet föreslagit att rätten att meddela föreskrifter om utfärdande av särskild tullräkning och tidsfrister för betalning tull skall delegeras till Tullverket. Vi kan inte finna att det

av föreligger några hinder för en sådan ordning och föreslår därför att bestämmelserna utformas i enlighet härmed.

4.3 Säkerheter

4.3 l överväganden

. Bestämmelser om ställande av säkerhet finns i såväl tullkodexen som tillämpningskodexen. Som nämnts tidigare är ställande av säkerhet ett villkor för att anstånd med betalning av tull skall beviljas. Det finns också bestämmelser enligt vilka säkerhet skall ställas, inte grund för

om befrielse föreligger. I andra fall är bestämmelserna om ställande av säkerhet utformade på så sätt att tullmyndighetema får kräva ställande av säkerhet.

Sveriges Industriförbund, Svensk Handel och Transportindustriförbundet har till utredningen framfört synpunkter på den svenska tillämpningen de fakultativa bestämmelserna om ställande

av av säkerhet vid import i tullkodexen och tillämpningskodexen. Sveriges Industriförbund anför att den svenska tillämpningen ofta är mer restriktiv än vad är nödvändigt samt att det vore önskvärt att

som utredningen diskuterar hur den svenska tolkningen skall utformas och att resultatet tas in i förslaget till ny svensk tullag. Svensk Handel påpekar att ett modernt sätt att arbeta för att säkra införselavgifter är att myndigheten arbetar aktivt med kreditbedömning av företagen; med modern informationsteknik blir ett system med kreditbedömning och kreditbevakning av företaget mer rationellt än ställande säkerheter.

av Svensk Handel anser vidare att förenkling bör ske på så sätt att säkerhet

108 Tullbehandling av icke-gemenskapsvaror

skall ställas till endast instans och inte omväxlande centralt

en som nu och regionalt.

Det har under år 1997 genomförts en utredning inom Generaltullstyrelsen beträffande säkerhetema i tullproceduren. Denna utredning, som benämnts Säkerhetsutredningen, fick i regleringsbrevet för 1997 i uppdrag att redovisa vilka förändringar av bl.a. tulldatasystemet TDS som är nödvändiga för säkerställande av uppbörden av tullmedel. Utredningen skulle särskilt beakta ett avräkningssystem för ställda säkerheter, men också hanteringen i övrigt av säkerheter. Säkerhetsutredningen har avlämnat två rapporter till Finansdepartementet. I den första rapporten, som inkom den 1 juli 1997, har utredningen uttalat bl. a. följande. Företagen skall kunna lämna enda

en säkerhet för såväl kredit som alla övriga fall där säkerhet krävs. För att möjliggöra detta kommer Generaltullstyrelsen att utveckla ett avräkningssystem för avräkning av debiterad tullskuld mot ställd säkerhet. Säkerhetsutredningen anser vidare att säkerheter som inte är obligatoriska enligt EG:s regelverk inte skall krävas generellt i Sverige. I stället bör säkerhet krävas beroende på det aktuella företagets kreditvärdighet eller annan riskbedömning. Tullordningen och verksföreskriftema kommer att ändras i enlighet härmed. Generaltullstyrelsen avser också att införa ett PC-baserat kreditprövningssystem med kreditbevakning för att bättre kunna bedöma ett företags kreditvärdighet och snabbt få vetskap om relevanta förändringar. Av Säkerhetsutredningens andra rapport, som inkom till departementet den 17 december 1997, framgår att arbetet med utformningen av säkerhetssystemet i TDS pågår. De frågor som Sveriges Industriförbund och Svensk Handel tar upp är således redan Omhändertagna av Tullverket.

4.4 av tull och annan skatt

Uppbörd

4.4.1 Gällande rätt

Enligt direktiven skall Tullagsutredningen särskilt överväga bl.a. om, och i så fall i vilken omfattning, tullar, mervärdesskatt och avgifter

som Tullverket uppbär i samband med import bör inordnas i eller samordnas med ett system med skattekonton i enlighet med vad Skattebetalningsutredningen föreslagit i betänkandet SOU 1996:100. Ett nytt system för skattebetalningar. Därför lämnas här en kortfattad redogörelse för huvuddragen i systemet med skattekonton.

Skattebetalningsutredningens förslag har lett till lagstiftning; bestämmelserna om systemet ingår i skattebetalningslagen 1997:483, som trätt i kraft den 1 november 1997.

Vid redovisning och betalning av skatter och avgifter skall samordnade och enhetliga rutiner tillämpas i fråga om bl.a. redovisning,

betalning, förfallodagar, avstämning hos skattemyndigheten och över-

lämnande för indrivning. Ett system med avräkningskonton för skatte-

och avgiftsbetalningar har därför införts. Dessa avräkningskonton kallas

skattekonton och det nya systemet ett skattekontosystem. I detta system

skall skatte- och avgiftsredovisningar samt in- och utbetalningar av

skatter och avgifter hanteras.

I skattekontosystemet skall i ett första skede ingå redovisningar och

betalningar av skatter och avgifter som är vanligt förekommande och omfattande till antalet eller som kan anses betydande på annat sätt. En sådan skatt är mervärdesskattenh Punktskattema har däremot inte tagits in i systemet. 1998 års punktskatteutredning har dock bl.a. fått i uppdrag att göra allmän översyn av lagen om punktskatter och

en prisregleringsavgifter och i det sammanhanget undersöka om punktskatterna kan inordnas i skattekontosystemet

För varje person som är skyldig att betala sådan skatt eller avgift

ingår i skattekontosystemet skall hos Skattemyndigheten finnas ett som skattekonto för redovisning och betalning av skatter och avgifter.

Bokföringen på kontot görs så att kontoställningen kan följas kontinuerligt genom exempelvis kontoutdrag.

Förfallodagens innebörd ändras för skatter och avgifter som ingår i skattekontosystemet. De skall ha boktörts på skattemyndighetens konto senast på förfallodagen. Betalning av en skatt eller avgift, som ingår i skattekontosystemet, anses ha skett först den dag då betalningen har bokförts på ett konto hos skattemyndigheten. Den ordning som i dag

gäller vid betalning av punktskatter och prisregleringsavgifter kommer

härmed generellt att tillämpas på skatte- och avgiftsbetalningar i det nya systemet.

I skattekontosystemet finns det två förfallodagar varje månad, nämligen den 12 i januari och i vissa fall augusti den 17 samt den 26.

Principen skall vara att på ett skattekonto skall bokföras varje

betalning som den skatt- eller avgiftsskyldige gör. Betalningar och

övriga krediteringar skall bokföras utan någon inbördes avräkningsordning mellan olika skatter och avgifter på kontot. Om det finns ett underskott på ett skattekonto och det behöver anges om en skatt eller

Undantag har dock gjorts för mervärdesskatt som skall utgå vid import. 2 Dir. 1997:152.

avgift är betald eller obetald, skall underskottet i regel fördelas proportionellt mellan de skatter och avgifter påförts under den som aktuella perioden. Undantag från denna likafördelningsmetod skall göras vid tillämpning reglerna solidariskt Likaforav om ansvar. delningsmetoden skall inte heller gälla vid tillämpning av obeståndsrekvisitet i samband med konkurs. Ett beslut om anstånd med betalning av viss skatt eller avgift skall leda till en kreditering på skattekontot med det belopp omfattas som av anståndsbeslutet. Vid bedömningen av om anstånd skall på grund ges av nedsatt skattebetalningsförmåga skall hänsyn tas till den aktuella ställningen skattekontot. Skattekontot skall avstämmas varje månad det har förekommit som någon transaktion på kontot. Samtliga konton skall avstämmas gång en per ar. - Ett enhetligt ränteinstitut ersätter i huvudsak anståndsräntan, respiträntan, restitutionsräntan, ö-skatteräntan, kvarskatteavgiften och dröjsmålsavgiiten. I skattekontosystemet beräknas i stället intäktsränta och kostnadsränta. Intäktsräntan skall kontohavaren kompensation för ge tillgodohavanden på kontot. Kostnadsräntan skall dels fungera ett som påtryckningsmedel så att skatter och avgifter betalas i rätt tid, dels täcka statens kreditkostnader. Räntorna beräknas dagligen utifrån den skattskyldiges sammanlagda. skuld eller tillgodohavande på skattekontot. Intäktsränta beräknas efter en nivå, medan kostnadsränta skall beräknas efter tre olika nivåer. Intäkts- och kostnadsräntoma skall utgå från en basränta, som i sin tur baseras på räntan på sexmånaders statsskuldväxlar. Basräntan skall ändras först räntan på om statsskuldväxlama ändrats med minst procentenhet. Räntan skall inte en vara skattepliktig respektive avdragsgill vid inkomsttaxeringen. Intäktsräntan skall vara 45 procent av basräntan. Den låga kostnadsräntan motsvarar basräntan. Kostnadsräntan enligt mellannivån motsvarar 125 procent av basräntan. Den höga kostnadsräntan motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Om det finns synnerliga skäl, skall den skatt- eller avgiftsskyldige kunna befrias från skyldigheten att betala ränta.

4.4.2 överväganden och förslag

Vi har vid våra överväganden beträffande skattekontosystemet utgått

från den nuvarande ordningen med två parallella och åtskilda

myndighetsorganisationer, Tullverket och skatteförvalmingen. Utgångs-

punkten har varit att tull och andra skatter som utgår vid import även fortsättningsvis skall uppbäras av Tullverket. Redan denna omständighet torde tala emot en total inordning i skattekontosystemet,

givetvis bygger att den beslutande myndigheten återfinns inom som skatteförvalmingen. Bestämmelserna om beslutande myndighet, omprövning och överklagande i skattebetalningslagen skulle inte gälla beträffande de beslut fattats tullmyndighet; härom finns

som av särskilda regler i tullagstiftningen. Åtminstone när det gäller tull kompliceras bilden ytterligare av att det i gemenskapsrätten byggts upp ett särskilt system med regler om bl.a. deklarationer, betalningsanstånd och räntor. Dessa regler, återfinns i tullkodexen och tillämpnings-

som kodexen, avviker från bestämmelserna i skattebetalningslagen. Systemet med skattekonton torde förutsätta enhetliga redovisnings-, betalnings- och ränteregler; på skattekontona bokförs löpande debiterade skatter mot de betalningar som den skattskyldige gör. Betalningarna bokförs utan någon avräkningsordning, varför man inte kan styra vilken skuld betalningen Vidare måste såvitt avser

avser. avstämningen skattekontot beaktas att skatterna skall till den nationella verksamheten, den svenska statsbudgeten. Tull betalas till största delen vidare till gemenskapen. Man kan därför inte baka ihop tull med skatterna skattekontot, om man inte helt frikopplar gäldenärens inbetalning från den inbetalning som Sverige skall göra till EU.

Av det sagda framgår att det- om det alls är lämpligt inte skulle

helt oproblematiskt att inordna tullen i skattekontosystemet. Det vara skulle behövas ändringar inte bara i tullagstiftningen och Tullverkets rutiner för uppbörd utan också i skattebetalningslagen och skattekontosystemet. Enligt vår mening kräver frågan en fördjupad analys

lämpligen bör göras i samarbete med de enheter inom som Finansdepartementet och skatteförvaltningen som har ansvar för skattekontosystemet. En sådan analys har inte kunnat göras inom ramen för Tullagsutredningens uppdrag. Vi föreslår därför att frågan tas upp i ett annat sammanhang.

Uppbörden mervärdesskatten vid import handläggs enligt samma

av förfarande som uppbörden av tull. Överhuvudtaget gäller vad som föreskrivs tull i tullagen också mervärdesskatt vid import, om inte

om annat uttryckligen Mervärdesskatten påförs också i praktiken

anges.

tulltaxeringsbeslut och samma tullräkning som tullen.

genom samma Denna ordning har givetvis valts av praktiska skäl. Så länge utgångspunkten är att uppbörden mervärdesskatten vid import skall

Se avsnitt 3.2 beträffande avgifter som tas ut för varor vid import från tredje land.

112 Tullbehandling av icke-gemenskapsvaror

handhas av Tullverket torde den gällande ordningen också den vara enda lämpliga; ett förfarande med olika räkningar och olika regler beträffande tidsfrister för tull och mervärdesskatt skulle knappast m.m. bli hanterbart. Vi föreslår därför att uppbörden mervärdesskatt vid av import även i fortsättningen hanteras enligt samma förfarande som uppbörden av tull.

4.5 att anmäla införsel ñån

Skyldigheten

annat EU-land av

icke-gemenskapsvaror

4.5.1 Gällande rätt

9 a § tullagen lyder:

Den som från en plats utanför det svenska tullområdet, inom EG:s men tullområde, till det svenska tullområdet inför eller låter införa ickeen gemenskapsvara, som inte är underkastad ett tullförfarande, är skyldig att anmäla införseln till tullmyndigheten vid gränspasseringen. Tullmyndigheten uppbär därvid tull för och övervakar att varan handelspolitiska åtgärder vidtas och andra villkor för övergång till fri omsättning iakttas. För kontroll av anmälningsskyldigheten har tullmyndigheten rätt att utföra de kontroller som framgår av lagen 1996:701 Tullverkets om befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen

Bestämmelsen är avsedd att träffa de fall då icke-gemenskapsvaror har

smugglats i ett annat EG-land från tredje land och sedan förts vidare till Sverige; i förarbetena till paragrafen anförs följandel.

En förutsättning för att någon skall kunna fällas till för ansvar varusmuggling âr att det föreligger anmälningsskyldighet till myndighet i anledning av att den svenska gränsen När det gäller passeras. varor fån annat EG-land föreligger överhuvudtaget inte någon anmälningsskyldighet, annat än i vissa angivna fall. Sålunda föreskrivs i övergångsbestämmelserna till tullagen att anmälnings- och uppgi sskyldighet fortfarande skall gälla för den för privat bruk för in som alkoholdrycker och tobaksvaror skall beskattas samt för den i som som övrigt från annat EG-land inför vissa särskilt uppräknade varor, ex.

Prop. 1995/96:57 s. 39

narkotika och Beträfande införsel av flertalet andra varor, ex.

vapen kommersiell import alkoholdrycker och tobaksvaror, föreligger

av ingen anmälningsskyldighet. Detta medför att varusmugglingslagen inte är tillämplig på varor som smugglats in till gemenskapen från ett tredje land och vilka sedan förts vidare till Sverige. Detta förhållande är naturligtvis inte tillfredsställande, och anmälningsskyldighet bör

en därför införas i sådana fall. En förutsättning härför är givetvis att

inte är hänförda till ett annat tullfötfarande. Sålunda skall varorna

är under transitering eller som befinner sig under temporär varor som import, aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll, passiv förädling eller under tullagerförfarandet inte behöva hänföras till övergång till fri omsättning.

Industriförbundet har anfört att anmälningsskyldighet redan föreligger enligt bestämmelserna i tullkodexen. Visserligen föreskrivs i artikel 39.1 skyldighet att tillkännage varor i vissa situationer.

om Denna bestämmelse kan emellertid inte anses vara så tydligt uformad att den uppfyller de krav enligt legalitetsprincipen fordras för att

som strafansvar skall kunna utkrävas. --Ytterligare förutsättning för att någon skall kunna fällas till

för varusmuggling är att denne till riket inför eller från riket ansvar utför gods för vilket tull, skatt eller avgift skall betalas till

annan statsverket. Det finns för närvarande inte någon möjlighet att i Sverige ta ut tull eller allmän avgift för tredjelanalsvaror som smugglats

annan in i gemenskapen och sedan, utan att ha övergått till fri omsättning, förs till Sverige från annat EG-land. Därmed skulle inte samtliga förutsättningar för strof enligt I § varusmugglingslagenl vara uppjjøllda. Inte heller skulle förutsättningar föreligga för straff enligt 6 §

lag, eftersom godset i fråga inte har varit föremål för samma varusmuggling enligt lagens första paragraf Med hänsyn till det anförda bör införas bestämmelse om att tullmyndigheten i samband

en med gränspasseringen uppbär tull för varan.

4.5.2 överväganden och förslag

Vad först gäller anmälan förutsättning för att någon skall kunna

som ställas till för varusmuggling bör uppmärksammas att det i Ds

ansvar 1998:53 Ny smugglingslag föreslås s. 191 att åsidosättandet av en anmälningsplikt i samband med in- eller utförsel av varor inte längre skall utgöra ett allmänt brottsrekvisit såvitt avser rena smugglings-

1 § lagen straff för varusmuggling avser bl.a. den situationen då någon

det tillkänna hos verderbörlig myndighet till riket inför eller från utan att ge riket utför gods för vilket tull, annan skatt eller avgift skall erläggas till statsverket.

brott, det vill säga fall då någon för in eller ut i strid en vara mot förbud eller villkor för in- eller utförseln, eller då någon på otillåtet sätt förfogar över är belagd med in- eller utförselförbud. I en vara som promemorian anförs visserligen att den omständigheten att sambandet med anmälningsplikten föreslås slopad givetvis inte innebär att exempelvis tullagens regler anmälningsskyldighet bör utrnönstras om eller ändras. Detta uttalande borde dock inte gälla anmälningsskyldigheten enligt 9 a som tillkommit enkom på grund att av anmälningsplikt är en förutsättning för ansvar för varusmuggling.

Förslaget avser dock som sagt endast de smugglingsbrotten"; det

rena innebär i princip inte någon ändring beträffande undandragandebrotten, eftersom brottsbeskrivningen i de fallen knyter till an uppgiftslämnandet eller det uppgiñslämnande rätteligen skulle ha som skett. Vad så gäller utgångspunkten att tullen i de i 9 § aktuella fallen a skall uppbäras i Sverige måste konstateras att den inte står i överensstämmelse med EG-rätten. Av artikel 202 i tullkodexen framgår att en tullskuld grundar sig på olaglig införsel till gemenskapens som tullområde av tullpliktiga vilket det torde fråga i 9 varor, vara om a fallen, uppkommer i det ögonblick då olagligen införs. Detta varorna innebär att tullskulden uppkommer, och skall uppbäras, redan i det första EG-landet. Att detta är fallet belyses ytterligare det förslag till av ändring av artikel 215 kommissionen framlagtz. Enligt artikel 215.1 som i tullkodexen anses en tullskuld uppkomma på den plats där de omständigheter inträffar som förorsakar skulden. När det inte är möjligt att fastställa denna plats, skall enligt artikel 215.2 tullskulden ha anses uppkommit på den plats tullmyndighetema konstaterar den som vara plats där omständigheterna kring är sådana att tullskuld varorna en

uppkommit. Om de upplysningar är tillgängliga för tullmyndig-

som heterna gör det möjligt för dem att fastställa att tullskulden redan hade

7 § i förslaget till ny lag om straff för smuggling lyder: Den i m.m. som samband med införsel eller utförsel av en vara uppsåtligt genom att undandra varan tullbehandling eller genom vilseledande uppgift till tullmyndighet en ger upphov till fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras döms för tullbrott till böter eller fängelse i högst två år. För tullbrott döms också den som uppsåtligt förfogar över oförtullad en vara eller över restitutionsgods och därigenom föranleder att tull, skatt eller annan avgift undandras eller felaktigt tillgodoräknas eller återbetalas till honom själv eller arman. Detsamma gäller den som uppsåtligt förfogar över i strid mot vara villkor som uppställts för befrielse från eller nedsättning tull eller av annan skatt. Se Ds 1998:53 s. 31, 192 och 462 2 KOM 1998 226 slutlig, 98/0134 COD.

uppkommit då fanns på en annan plats vid ett tidigare tillfälle,

varorna skall, enligt artikel 215.4, tullskulden anses ha uppkommit på den plats

kan fastställas vara den plats där varorna befann sig, då som förekomsten tullskuld tidigast kan fastställas. Kommissionen

av en föreslår bl.a. att det skall läggas till punkt 5 enligt vilken tullskuld,

tullmyndighet konstaterar har uppkommit i en annan medlemssom en stat i enlighet med artikel 202, skall anses ha uppkommit i den medlemsstat där den konstaterades, om skuldbeloppet är lägre än 5 000

ecu.

Av det anförda framgår att det kan ifrågasättas om en

ovan bestämmelse motsvarande 9 a § skall införas i den nya tullagen. Om förslaget att sambandet mellan anmälningsplikt och ansvar för varusmuggling skall tas bort bifalls, behövs bestämmelsen inte såvitt

de smugglingsbrotten. Även detta inte blir fallet saknasavser rena om med nuvarande lydelse tullkodexen ett annat brottsrekvisit,

av nämligen att det skall fråga om gods, för vilket tull skall erläggas

vara till statsverket. Undanhållande av tull är visserligen inte alltid en förutsättning för för varusmuggling skall kunna komma i

att ansvar fråga, enligt l § lagen 1960:418 straff för varusmuggling kan det

fråga gods för vilket bl. tull skall erläggas till statsverket vara om a. eller enligt stadgande i lag eller författning inte får införas eller

som utföras. Av det citerade förarbetsuttalandet får dock anses framgå

ovan att det är just de fall då tull undanhållits som lagstiftaren hañ i åtanke. Som framgått föreligger det i dag inte någon tullskuld i Sverige i

ovan 9 §-fallen. Situationen blir givetvis något annorlunda om artikel 215

a ändras i enlighet med vad som redovisats ovan; tullen skall då uppbäras i Sverige om skuldbeloppet är lägre än 5 000 ecu.

Vår slutsats är att bestämmelse motsvarande 9 a § inte är förenlig

en med gällande EG-rätt, men att en liknande bestämmelse kan komma

nu att behövas artikel 215 ändras; dock endast beträffande undan-

om dragandebrotten förslaget i Ds 1998:53 godtas. Vi föreslår därför

om att någon bestämmelse motsvarande 9 a § inte nu tas in i den nya tullagen.

116 Tullbehandling icke-gemenskapsvaror

4.6 Förrättningsavgifterna

Fråga har uppkommit huruvida de förrättningsavgiñer tas ut enligt som 18 kap. tullordningen är förenliga med EG-rätten.

4.6.1 Gällande rätt

Enligt 115 § tullagen sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten inom område och på de tider regeringen föreskriver. Regeringen som får föreskriva att tullförrättning även i andra fall skall ske kostnad utan för allmänheten. Enligt 116 § tullagen skall den föranleder som tullförrättning som inte är avgiftsfri betala avgift för förrättningen förrättningsavgift enligt taxa regeringen föreskriver. som

Beslutanderätten har delegerats vidare till Generaltullstyrelsen. Enligt

74 § tulllförordningen föreskriver Generaltullstyrelsen de områden om och tider på vilka tullförrättning sker utan kostnad för allmänheten. Styrelsen föreskriver efter samråd med Kommerskollegium i vad mån tullförrättning som äger rum i samband med trafik särskild av beskaffenhet eller tullförrättning skall ske utan kostnad för arman alhnänheten. Enligt 75 § tullförordningen föreskriver Generaltull-

styrelsen taxa för förrättningsavgift. Generaltullstyrelsens föreskrifter om förrättningsavgift finns i

18 kap. tullordningen. I den inledande paragrafen finns bl.a. en definition på begreppet tullförrättning någon sådan definition finns varken i tullagen eller i tullförordningen. I kapitlet förstås med

tullförrättning sådan klarering av fartyg eller luftfartyg i kommersiell

trafik direkt med tredje land och kommersiellt gods, verkställs av som

av tulltjänsteman. Klarering, eller närmare bestämt tullklarering, är enligt 2 § tullagen tullmyndighets åtgärder i fråga

en om en vara som

angetts till en godkänd tullbehandling. Vidare stadgas att förrättnings-

avgift inte tas ut för klarering gods sker automatav som genom

klareringl. I 18 kap. 2 § att tullförrättning sker inom

anges som tullklareringsområde på expeditionstid är avgiftsfri inte annat om föreskrivs. I 18 kap. 3 § finns bestämmelserna i vilka fall och med om

vilka belopp förrättningsavgift skall utgå. För tullförrättning sker

som inom tullklareringsområde på tid än expeditionstid och för annan tullförrättning som sker utanför tullklareringsområde skall avgift tas ut

I 18 kap. 7 § anges vidare att fönättningsavgiñ inte tas ut för summarisk deklaration, uppläggning på tillfälligt lager, gränsövergångsattest, ATA- och TIR-cameter, utfárdande av TZL-dokument samt företeende blad 3 av av exporttulldeklaration vid utfartstullkontor.

Tullbehandling av icke-gemenskapsvaror 117

med 250 kr för fartyg inklusive färjor och för luftfartyg i kommersiell trafik, både vid ankomst och vid avgång. När det gäller kommersiellt gods med fordon finns två taxor: då det är fråga om fordonslast med enbart för vilka uppgift lämnats genom elektroniskt dokument

varor 75 kr fordonslast, samt i andra fall 150 kr per fordonslast. Två olika

per taxor gäller också för kommersiellt gods i annat fall: för varor för vilka uppgift lämnats elektroniskt dokument 7 kr anmälan och för

genom per övriga 70 kr för varje påbörjat femtal anmälningar lämnas i

varor som

sammanhang för betalningsskyldig eller i visst fall för flera ett en betalningsskyldiga. När tullförrättning sker utanför tullklareringsområde tas dessutom ersättning ut för tullpersonalens resekostnader och

traktamenten.

Något begrepp motsvarande tullförrättning används inte i EG-rätten. Begreppet torde dock omfatta de åtgärder tulltjänsteman vidtar i samband med inlämnande deklaration, som behandlas bl.a. i artikel

av 202 i tillämpningskodexen. I artikeln anges att deklarationen skall inges till det behöriga tullkontoret under de fastställda dagar och tider då tullkontoret är öppet, att tullmyndighetema får på deklarantens

men begäran och på dennes bekostnad tillåta att deklarationen inges utanför de fastställda öppettidema. I vissa fall torde också bestämmelserna i artikel 239 i tillärnpningskodexen aktualiseras. Dessa bestämmelser gäller undersökning skall undersökas på de därtill

av varorna; varorna avsedda platserna och under de tider tullmyndighetema angivit för

som det ändamålet. Tullmyndighetema får dock på deklarantens begäran tillåta att undersökningen sker på andra platser och under

av varorna andra tider. Alla kostnader i förbindelse med detta skall bäras av deklaranten. Tullförrättningen innefattar dock inte alltid en undersökning Därför torde ofta den EG-rättsliga grunden för att

av varorna. ta ut förrättningsavgift endast artikel 202.

vara

I törfattningskommentaren till 115 § tullagen konstateras att bestämmelsen avgift beträffande förrättning på annan tid har stöd

om i artikel 202 i tillämpningskodexen. När det gäller förrättning på annan plats görs bedömningen att frågan måste anses falla inom nationell kompetens; regeringen hänvisar här till att den inhämtat att bestämmelser möjliggör att kostnaden för sådana förrättningar kan

som

den begärt eller föranlett förrättningen finns både i tas ut av som Tyskland och i Storbritannien.

1 Prop. 1994/95:34 s. 165.

överväganden

Vid bedömningen av förrättningsavgifternas förenlighet med EG-rätten

bör EG-domstolens uttalanden i dess dom den 5 oktober 1995 i mål nr 125/94, Aprile Srl i likvidation mot Amministratione delle Finanze

dello Stato, REG 1995 I-29l9, beaktas. En de frågor doms. av som stolen hade att besvara i det målet huruvida det förbud avgifter var, mot som har en motsvarande verkan tull gäller beträffande handel som som mellan medlemsländerna också gäller då det är fråga handel med om icke-medlemsländer, bl.a. EFTA-länderna. De aktuella avgifterna var de avgifter som i Italien togs ut för tullförrättningar ägde som rum utanför normal arbetstid. Domstolen konstaterade först att bestämmelserna i direktiv 83/643 förenkling fysiska kontroller om av och administrativa formaliteter beträffande varuförflyttningar mellan medlemsländerna endast gäller varuförflyttningar mellan medlems-

länderna och inte handel med icke-medlemsländer, inklusive EFTA-

ländema, inte annat särskilt beslutats gemenskapen beträffande om av handel med vissa icke-medlemsländer. Domstolen konstaterade dock

vidare att EG-tullområdets enhetlighet och likformigheten i den

gemensamma handelspolitiken skulle bli allvarligt underminerade, om medlemsländerna tilläts att ensidigt införa regler avgifter har om som motsvarande verkan som tull på import från icke-medlemsländer. Det ankommer på gemenskapen att bestämma och, nödvändigt, ändra om nivån på tullar och skatter på från dessa länder. Domstolens varor svar på frågan var således att medlemsländerna inte får ensidigt införa regler

om avgifter som har motsvarande verkan tull beträffande handel som med icke-medlemsländer samt att ett förbud mot sådana avgifter i biett eller multilateralt avtal mellan gemenskapen och ett eller flera icke-

medlemsländer eller i rådsförordningar organisation om gemensam av marknaderna för olika jordbruksprodukter, har räckvidd då samma som det är fråga handel inom gemenskapen. Bestämmelsen om om

förrättningsavgiñ då tullförrätming sker på plats än plats inom

annan tullklareringsområde baseras inte på en EG-rättslig bestämmelse i de fall det inte är fråga undersökning Den ensidig, om av varor. är en nationell bestämmelse. Frågan är dock förrättningsavgiften skall om betraktas avgift med motsvarande verkan tull. som en som Av EG-domstolens uttalanden i det under avsnitt 3.2 relaterade

avgörandet torde följa att den förrättningsavgift tas ut då som tullförrättningen sker inom normal expeditionstid på plats än men arman plats inom tullklareringsområde är avgift med motsvarande verkan en som tull, om den inte kan utgå betalning för service anses som en som

Tullbehandling av icke-gemenskapsvaror 119

kommer importören till del och dessutom kan anses stå i proportion till

denna service.

EG-rätten förutsätter inte att deklaration skall kunna lämnas in på

plats än vid ett tullkontor. Av artikel 202 framgår att deklaraarman tionen kan lämnas in vid ett annat tullkontor än det vara det

som anses behöriga tullkontoret, detta är det enda undantaget. Vidare torde

men anledningen till att tullförrättningen görs på arman plats än plats inom

tullklareringsområde att det är lämpligare för företagen. Därför

vara torde dessa förrättningar kunna utgöra en service för deklarant-

anses

eller deras ombud. Avgifterna är vidare så pass låga att de i så ema fall torde kunna stå i rimlig proportion till denna service. Vår

anses slutsats är att bestämmelserna förrättningsavgifter inte strider mot

om EG-rätten. Det kan dock ifrågasättas om det är lämpligt och förenligt med Tullverkets servicemål att förrättningsavgift tas ut vid tullförrättning sker på för tullklarering bemarmad tullexpedition.

som

5 Tullverkets kontrollverksamhet

Förslag: En generell proportionalitetsbestämmelse som omfattar alla de

kontrollåtgärder kan vidtas med stöd av tullagen inleder kapitlet

som

kontrollverksamheten. En bestämmelse om tulltjänstemans rätt om bruka våld eller tvång tas in i tullagen, liksom en bestämmelse om tulltjänstemans skyldighet att rapportera misstanke om brott och rätt att

medge rapporteftergift. Rapportskyldigheten omfattar brott mot

författning som ligger inom Tullverkets ansvarsområde. Rapporteftergift får lämnas brottet med hänsyn till omständigheterna i det

om särskilda fallet är obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda påföljd än böter. Bestämmelserna om betalnings-

annan säkring utformas så, att det är Tullverket som gör framställan om betalningssäkring, för det allmännas talan och begär verkställighet hos kronofogdemyndigheten då det är fråga om tull och arman skatt som tas ut för vid import. Bestämmelserna i lagen om tullkontroll av

varor varumärkesintrång tas in i tullagen; bestämmelserna i den till lagen hörande förordningen tas in i tullförordningen. Tullverket får viss befogenhet att utfärda föreskrifter om verkställigheten av bestämmelserna om tullkontroll beträffande varumärkesintrång. Det tydliggörs att ansökningsavgift f°ar tas ut även för ansökan om förlängning av ett ingripande. Det införs bestämmelse av vilken framgår att ansvaret

en för kostnaderna för förstöring av varor som befunnits vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade åligger svaranden, men att sökanden

mot staten för kostnaderna om ersättning inte kan utsökas hos ansvarar svaranden. Ansvarsbestämmelsen i tullagen utformas så, att det klart framgår att den också omfattar brott mot förbudet i artikel 2 i EG:s varmärkesintrångsförordning. Vidare klargörs att ansvaret att verkställa domstols dom om förstöring av varor åvilar Tullverket endast beträffande sådana varor som kvarhålls av Tullverket.

122 Tullverkets kontrollverksamhet

5.1 Gällande rätt

Ramama för tullmyndighetemas kontrollverksamhet i

anges tullkodexen. Sålunda sägs i artikel 13 att tullmyndighetema f°ar, enligt de villkor som anges i gällande bestämmelser, utföra alla de kontroller som de anser nödvändiga för att säkerställa att tullagstiftningen tillämpas korrekt. Tullkodexen innehåller i övrigt ytterligare bestämmelser av övergripande karaktär; de är avsedda att utgöra

ramen för nationella kontrollbestämmelser. Dessutom finns ett flertal kontrollbestämmelser obligatorisk karaktär.

Även tillämpningskodexen innehåller vissa kontrollbestämmelser.

I prop. 1994/95:34 konstaterades s. 104 att kontrollverksamheten i tullkodexen behandlas på ett sätt leder till bedömningen att dessa

som frågor tills vidare avses bli reglerade väsentligen i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Vidare bl.a. att de artiklar i tullkodexen

anges

som kan bli aktuella är de som gäller tullövervakning 37, skyldighet att vid import och export följa den rutt tullmyndighetema angivit

som 38 och 183 och kontroll i efterhand av deklarationer 78 samt att det krävs kompletterande bestämmelser på nationell nivå, i de fall då tullkodexen inte tullmyndighetema kontrollbefogenheter. Därför har

ger i tullagen införts bestämmelser om Tullverkets kontrollverksamhet,

som i huvudsak överensstämmer med bestämmelserna i 1987 års tullag. Bestämmelserna återfinns i 54-80 §§ tullagen och gäller såväl tullmyndighets kontrollbefogenheter som enskilds skyldigheter.

År 1994 infördes revisionsregler i den dåvarande tullagen 1987:1065. Dessa bestämmelser utformades med förebild i taxeringslagens revisionsbestämmelser, vilket innebar bl.a. att tullrevision skulle genomföras i samverkan med den reviderade och att den reviderade i konsekvens härmed skulle underrättas i förväg att revision skulle

om företas. Om samverkan inte kunde uppnås skulle bestämmelserna

om vite i tullagen eller bestämmelserna i lagen 1994:466 särskilda

tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet tvångsåtgärdslagen tillgripas.

Vid tillskapandet den tullagen 1994:1550 gjordes avvikelse

av nya en från detta. I 72 § första stycket stadgades revision skulle bedrivas

att en i samverkan med den reviderade. I andra stycket paragraf

av samma stadgades att tullmyndigheten fick, det behövdes, bestämma tid och

om plats för revisionen. 72 § tullagen lyder numeral:

De överväganden som ledde till den nuvarande lydelsen av 72 § framgår

av 1995 års skatteflyktskommittés delbetänkande SOU 1996:97, Översyn

av revisionsreglerna och prop. 1996/97: 100 s. 489.

Tullverkets kontrollverksamhet 123

En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett

sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten För det fall den

reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § järde stycket och om andra tvångsåtgärder i lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.

Revisionen får verkställas hos den reviderade, om han medger det.

Revisionen skall ske hos den reviderade, om han begär det och

revisionen kan göras där utan betydande svårighet.

Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna

på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.

Vidare har i 71 § fjärde stycket tullagen införts en bestämmelse som gör det möjligt att i vissa situationer underlåta att underrätta den reviderade i förväg; om det är av betydelse för kontrollen att företa inventering eller liknande fysisk kontroll, får underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen annars kan mista sin betydelse.

Bestämmelser Tullverkets kontrollverksamhet finns också i 56-

om 70 tullförordningen. Det är mestadels bestämmelser som delegerat beslutanderätten i vissa frågor till Generaltullstyrelsen.

Såväl inom EU utanför unionen förekommer en tämligen

som omfattande handel med varumärkesförfalskade eller pirattillverkade

För att förhindra denna handel utfärdades år 1986 rådets varor. förordning EEG 3842/86 den l december 1986 med

nr av bestämmelser för att förhindra att varumärkesförfalskade varor övergår till fri omsättning. Det stod efter några år klart att bestämmelserna i denna rådsförordning inte tillräckliga för att stävja handeln med

var varumärkesförfalskade eller pirattillverkade varor. Förordningen har därför ersatts av en ny förordning, rådets förordning EG nr 3295/94

den 22 december 1994 fastställande av vissa åtgärder avseende av om införsel till gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt fortsättningsvis benämnd varumärkesintrångsförordningen. Rådsförordningen kompletteras av kommissionens förordning EG nr 1367/95 av den 16 juni 1995 med bestämmelser om fullgörandet av rådets förordning EG nr 3295/94 den 22 december 1994 om åtgärder för att förhindra

av övergång till fri omsättning, export, återexport eller hänförande till ett

1EGT L 341, 30.12.1994, Förordningen har erhållit denna titel genom

nr s. rådets förordning EG nr 241/99 av den 25 januari 1999 om ändring av förordning EG nr 3295/94 om åtgärder för att förhindra övergång till fri omsättning, export, återexport eller hänförande till ett suspensivt arrangemang av varumärkesförfalskade och pirattillverkade varor EGT nr L 027, 02.02.1999, s.

124 Tullverkets kontrollverksamhet

suspensivt arrangemang varumärkesförfalskade och pirattillverkade

av varor.

Av varumärkesintrångsförordningen framgår under vilka

omständigheter tullmyndighetema skall ingripa när

varor som misstänks vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade tas för fri omsättning, export eller återexport eller påträffas vid kontroller gods

av som är under suspension. Vidare framgår de åtgärder som skall vidtas av myndigheterna beträffande de varor som har befunnits

vara vammärkesförfalskade eller pirattillverkade. Förordningen gäller inte varor av icke-kommersiell natur ingår i resandes personliga bagage

som inom de gränser fastställts i fråga tullbefrielsez. Av

som om

förordningen EG nr 1367/95 framgår bl.a. att rättighetsinnehavare kan

låta sig representeras av ombud. Vidare finns bestämmelser hur

om rättighetsinnehavare skall bevisa sin rätt samt vad den information,

som rättighetsinnehavaren skall lämna i samband med ansökan, måste innehålla. I övrigt behandlar förordningen i huvudsak informationsutbytet mellan medlemsstaterna och kommissionen.

Varumärkesintrângsförordningen lämnar ett visst utrymme för

kompletterande nationella bestämmelser. l vissa fall, artiklarna 3.8, 7.3, 8.1 och 1l, anges det uttryckligen att sådana skall finnas eller införas. l andra fall, artiklarna 3.6 och sägs att medlemsstaterna f°ar ha vissa bestämmelser. Vidare är några artiklar, nämligen artiklarna 3.4, 3.5 och 7.1, utformade på ett sådant sätt att det får anses framgå att avsikten är att kompletterande nationella bestämmelser skall firmas även utan att detta sägs.

I svensk rätt finns de kompletterande bestämmelserna främst i lagen om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. Lagen kompletteras i sin tur av förordningen 1994:1559 om tullkontroll av varumärkesintrång m.m.

Enligt artikel 11 i varumärkesintrångsförordningen skall den

nationella rätten innehålla straffbestämmelser skall tillämpas vid

som överträdelse av förbudet enligt artikel 2 mot att överföra

varor som befunnits vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade till fri omsättning, export, återexport eller suspension. Varken lagen eller

förordningen om tullkontroll av varumärkesintrång innehåller

m.m. några straffbestämmelser. När det gäller själva varumärkesintrånget finns straffbestämmelser i bl.a. varumärkeslagen l960:644; enligt 37 § den lagen skall den som uppsåtligen eller oaktsamhet gör

av grov

EGT nr L 133, 17.06.1995, s. Kommissionsförordningens titel har ännu inte ändrats. 2 Detta framgår artikel 10.

Tullverkets kontrollverksamhet 125

intrång i rätten till ett varukännetecken dömas till böter eller fängelse i högst två år. Detta är dock inte sådan straffbestämmelse i

en som avses varumärkesintrångsforordningen. Det är inte ens säkert att det är

samma

begått varumärkesintrånget som begår överträdelsen mot person som förbudet enligt artikel 2 i varumärkesintrångsförordningen. Inte heller straffbestämmelsen i 96 § 3 tullagen, som avser den som bryter mot föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som meddelats med stöd av denna, kan tillämpas eftersom bestämmelserna i Varumärkesintrångsförordningen inte omfattas av begreppet tullagstiftningen såsom den definieras i artikel 1 itullkodexen.

Det finns inte några bestämmelser i lagen eller förordningen om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. i frågor som avses i artiklarna 3.5, 7.1 och 9 i varumärkesintrångsförordningen. När det gäller artikel som avser tullmyndighetens ansvar gentemot enskild för att varumärkesforfalskade eller pirattillverkade varor inte upptäcks samt för förlust eller skada som vederbörande lider genom myndighetens handlande, gäller dock de allmänna bestämmelserna om statens skadeståndsansvar i 3 kap. 2 § skadeståndslagen 1972:207. Det

finns inte heller någon bestämmelse om vem som skall ansvara for Tullverkets kostnader för förstöring av varor som befunnits vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade.

5.2 överväganden och förslag

5.2.1 En inledande proportionalitetsbestämmelse

Kontrollbestämmelsema ger Tullverket befogenhet att vidta tämligen långtgående kontrollåtgärder. En undersökning av handresgods kan givetvis upplevas integritetskränkande. Även exempelvis

som en anmaning att stanna eller ett förbud att avgå med ett transportmedel kan innebära ett intrång i enskilds grundlagsstadgade rättigheter. De kontrollåtgärder vidtas med stöd av tullkodexen har en ram i den

som princip proportionalitet, som är en grundläggande, allmän princip

om inom EG-rättenK Denna innebär i kontrollsammanhang att kontrollåtgärdema måste stå i rimlig proportion till syftet med åtgärderna.

I Se t.ex. EG-domstolens dom den 19 juni 1980 i mål nr 41/79, 121/79 och 796/79, Testa m.fl. mot Bundesanstalt ñir Arbeit, REG 1980 s. 1979, samt kommentaren till artikel 13 156 i Peter Witte, Zollkodex Kommentar, 2 Aufl, Verlag C.H. Beck München, Linde Verlag Wien, 1998.

126 Tullverkets kontrollverksamhet

Sådan proportionalitet bör givetvis finnas även då kontrollåtgärdema vidtas med stöd av den nationella rätten. Det kan i och för sig hävdas att även de kontrollåtgärder som vidtas med stöd av den svenska tullagen ytterst har sitt stöd i tullkodexen och att de därför omfattas den EG-

av rättsliga principen. Det torde dock inte föreligga något hinder mot att principen tydliggörs i den nationella rätten. Vidare måste de krav

som regeringsformen och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna Europakonventionen ställer beaktas. Vad gäller vissa

av de fri- och rättigheter enskild tillförsäkras 2 kap. regerings-

som genom formen exempelvis rätten till skydd mot husrannsakan och liknande

intrång samt rätten att röra sig fritt finns en proportionalitets-

bestämmelse i 2 kap. 12 § andra stycket regeringsformen; begränsning

av rättigheterna fär aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den. Den omständigheten att det finns

en allmän proportionalitetsregel i regeringsformen har emellertid inte inneburit att det ansetts överflödigt att införa proportionalitetsbestämmelser i speciallagstiftning. Några sådana finns också i tullagen. När det gäller anvisning användande viss väg eller led, anmaning

om av att stanna och förbud att förfara med transportmedel på visst sätt finns det en proportionalitetsbestämmelse i 58 § fjärde stycket tullagen; anvisning, anmaning och förbud som avses i paragrafen får meddelas endast om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export och får inte gå utöver vad är

som nödvändigt för detta ändamål. Denna proportionalitetsbestämmelse har överförts från 64 § i den gamla tullagen. Den tillkom på tillskyndan av Lagrådet, som påpekade att de skyldigheter som 64 § tog sikte på i vissa lägen innebar ingrepp i den grundlagsskyddade rörelsefriheten. Lagrådet konstaterade att en rättighetsbegränsning enligt 2 kap. 12 §

regeringsformen aldrig får utöver vad som är nödvändigt med

hänsyn till det ändamål som har föranlett den samt att stadgandet borde föranleda uttrycklig föreskrift att de med förevarande paragraf

en avsedda skyldighetema, i den mån de kunde påverka rörelsefriheten, endast fick åläggas om det behövdes för att möjliggöra Tullverkets övervakning av införsel eller utförsel av varor, och att ett åläggande inte fick gå utöver vad fordrades för detta syfte. Det finns också

som - en proportionalitetsbestämmelse i 57 § tullagen, som kontroll

c avser av postförsändelser; en postförsändelse som öppnats med stöd av 57 a och 57 b tullagen får inte undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen. Av förarbetena framgår att

1 Prop. 1986/871166 s. 232-233. 2 Prop. 1995/962166 s. 95 och 104.

Tullverkets kontrollverlcsamhet 127

bestämmelsen har sin förebild bl.a. i 27 kap. l § tredje stycket rättegångsbalken som innehåller en motsvarande bestämmelse beträffande beslag.

Det är inte endast de i 57 c och 58 tullagen angivna kontrollåtgärdema som kan innebära ett intrång i enskilds rättigheter

enligt regeringsformen eller Europakonventionen. Exempel härpå är undersökning av handresgods och undersökning av lokaler och

transportmedel samt prejning av fartyg. Det framstår därför som

lämpligt att införa en generell proportionalitetsbestämmelse som

omfattar alla de kontrollåtgärder som kan vidtas med stöd av tullagen. Vi föreslår att en sådan bestämmelse får inleda kapitlet om kontrollverksamheten.

5.2.2 Tulltjänstemans rätt att bruka våld eller tvång

Tullverkets kontrollâtgärder torde i de flesta fall kunna vidtas i samverkan med den undersökte. Det ligger dock i sakens natur att det inträffar att folk motsätter sig kontrollerna och försöker hindra att de genomförs. Det förekommer exempelvis att personer vägrar att stanna på anmaning eller att ge tulltjänstemännen tillträde till utrymmen där varor förvaras. Det kan också förekomma att personer försöker ta sig in på av tullen avspärrat område eller vägrar att lämna ett sådant omrâde. I sådana situationer kan Tullverket behöva ta till tvång och ibland rent av våld för att kunna genomföra kontrollema.

Tullverkets kontroller är till sin natur sådana att de kan komma att

inkräkta på enskilds rättigheter enligt 2 kap. regeringsfonnen eller Europakonventionen. När det gäller regeringsfonnen är det främst skyddet enligt 2 kap. 6 § regeringsfonnen som kommer i fråga; enligt

denna bestämmelse är varje medborgare gentemot det allmärma skyddad mot bl.a. husrannsakan och annat intrång samt mot under-

sökning brev eller förtrolig försändelse. Även stadgandet i

av annan

2 kap. 8 § regeringsfonnen, enligt vilket varje medborgare är tillför-

säkrad bl.a. frihet att förflytta sig inom riket och att lämna detta, kan

aktualiseras. Dessa rättigheter får begränsas. Av 2 kap. 12 § regeringsfonnen framgår att förutsättning härför är att begränsningen sker

en genom lag.

Bestämmelserna i tullagen om Tullverkets kontrollbefogenheter är sådana begränsningar genom lag som avses i 2 kap. 12 § regeringsfonnen. Tullagen innehåller dock ingen bestämmelse beträffande tulltjänstemans befogenhet att använda våld eller tvång i samband med tullkontroll. Tulltjänstemännen har därför, utöver vad som följer av de

128 Tullverkets kontrollverksamhet

allmäxma bestämmelserna om nödväm, nöd och förhindrande av rymning i 24 kap. brottsbalken samt tvångsåtgärdslagen, ingen befogenhet att bruka våld eller tvång vid genomförandet av tullkontroller enligt tullagen. Generaltullstyrelsen föreslog redan inför införandet av 1987 års tullag att bestämmelser härom skulle införas. Departementschefen ansåg dock att frågan skulle behandlas inom ramen för 1986 års varusmugglingsutrednings arbete Varusmugglings-

utredningen tog upp frågan i SOU 1991:84 smuggling och tullbedrägeri

409 Utredningen konstaterade att det enligt 2 kap. 12 § regeringsformen krävs stöd i lag för att offentliga funktionärer skall få tillgripa våld och citerade härvid följande uttalande 1973 års fri- och l av

rättighetsutredning i SOU 1975:75 s. 364.

Med direkt eller indirekt stöd av författningsbestämmelser kan även andra tjänstemän inom förvaltningen bruka våld Här kan nämnas järnvägs-, fångvårdw, tull-, lots- och brandpersonal, utmätningsmän m SOU 1973:22 s. 544, personal vid krigsmakten och civilförsvaret samt personal som bevakar försvarsanlâggningar o.dyl. Däremot kan efter den 1 januari 1975 inte sedvänja, sakens natur eller liknande åberopas som rättsstöd för kroppsligt ingrepp som någon representant för det allmänna vidtar gentemot enskild; nya RF kräver ju stöd i lag eller övergångsvis i annan författning för sådant ingrepp. - -

Utredningen föreslog att det skulle införas en ny bestämmelse i tullagen med följande lydelse.

För att genomföra åtgärd som avses i 48 och 63-70 §§2, får tulltjänsteman använda våld eller tvång i den mån det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna. Våld mot person får dock brukas endast tulltjänstemannen möter motstånd och i den mån det om med hänsyn till åtgärdens ändamål kan anses försvarligt.

I specialmotiveringen till bestämmelsen anförde utredningen bl.a. följande.

Den aktuella befogenheten att använda våld eller tvång gäller enligt l lagtextens ordalydelse enbart tulltjänstemän. Som jramgår av en l hänvisning i 73 § omfattar befogenheterna emellertid även polisman l och tjänsteman vid kustbevakningen l I allmänhet torde våld eller tvång enligt paragrafen komma att riktas mot den medför eller för den egendom skall l som ansvarar som

Prop. 1986/871166 s. 55. z Detta motsvarar 48 och 57-63 i nuvarande tullagen.

Tullverkets kontrollverksamhet 129

kontrolleras. Det är emellertid möjligt och kan sannolikt vid något enstaka tillfälle också bli behövligt att ins/vida även mot annan, tex. mot någon som försöker förhindra kontroll av en medresenärs bagage. Användningen av våld kan ibland också riktas mot egendom, t.ex. ett förseglat paket eller ett låst förvaringsutrymme. Medan användningen av våld eller tvång enligt smugglingslagen och enligt de allmänna bestämmelserna om tvångsmedel i RB i princip alltid förutsätter att det föreligger viss misstanke om brott, är således detta inte fallet betrájfande förevarande paragraf Det är givet att om någon motsätter sig en kontrollåtgärd vid inresa eller utresa finns i regel anledning att misstänka att personen i jråga försöker olovligen införa respektive utföra en vara. Skulle någon enstaka gång sådan misstanke inte kunna anses föreligga, kan erforderliga insatser med våld eller tvång ske med stöd avförevarande bestämmelse.

Det våld eller tvång som kan bli aktuellt att använda med stöd av förevarande bestämmelse torde i allmänhet vara förhållandevis ringa. Om en kontrollåtgärd inte kan genomföras utan betydande våldsinsatser, torde det således böra krävas att det föreligger någon misstanke om brott. Det använda våldet eller tvånget måste under alla förhållanden stå i rimlig proportion till vikten av att den tilltänkta kontrollåtgärden kan genomföras. Detta uttrycks i lagtexten så att våld eller tvång får användas den mån det kan anses befogat med hänsyn till omständigheterna När det gäller våld mot person är, framgår

som av paragrafens andra mening, kravet högre. Sådant våld får brukas "endast om tulltjänstemannen möter motstånd eller i den mån det med hänsyn till åtgärdens ändamål kan anses försvarligt". Generellt kan fastslås att våld givetvis enbart skall tillgripas om åtgärden inte kan genomföras på annat sätt. I de fall som här kan bli aktuella torde ofta ett samtal med den berörda personen, varvid upplysning kan lämnas om de möjligheter till våldsanvändning som finns, vara tillräckligt för att kontrollåtgärden skall kunna genomföras utan våldsinsatser. Om en person, som ex. går igrön gång i röd/gröntfilsystem, inte efterkommer en tulltjänstemans uppmaning att stanna, kan det givetvis krävas ett snabbt ingripande för att vederbörande inte helt skall kunna undandra sig kontrollen. Emellertid bör även i en sådan situation ansträngningar göras för att genomföra åtgärden utan våld eller i vart fall med minsta möjliga våldsinsats.

I likhet med Varusmugglingsutredningen anser vi att det bör införas

bestämmelse i tullagen för tulltjänstemans rätt att

som anger ramarna använda våld eller tvång i yrkesutövningen. Den bestämmelse

som

Varusmugglingsutredningen föreslår är emellertid enligt vår mening

inte tillräckligt avgränsande. Det bör framgå av bestämmelsen att våld eller tvång får användas endast i den mån andra medel är otillräckliga.

5 19-0865Ennytullag

130 Tullverkets kontrollverksamhet

Vi föreslår att bestämmelsen utformas med förebild i 10 § polislagen 1984:387; enligt den paragrafen får våld användas endast i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna

är försvarligt.

5.2.3 änstemans att

Tulltj skyldighet rapportera

misstanke om brott

Det torde inte sällan inträffa att tulltjänstemän i sin kontrollverksamhet får kätmedom om brott eller försök respektive förberedelse till brott mot den lagstiftning vars efterlevnad Tullverket skall övervaka. Det finns dock inte i tullagen några bestämmelser om skyldighet för tulltjänsteman att rapportera misstanke om brott. Sådana bestämmelser finns i stället i Generaltullstyrelsens föreskrifter och allmänna råd TFS 1999:17 om arbetsordning för Tullverket. 4 kap. 21 § lyder:

Om anställd i Tullverket upptäcker, eller annars får kännedom

brott eller försök eller förberedelse till brott mot de författningar vilkas efterlevnad Tullverket har att övervaka, skall den anställde vidta åtgärder så att gärningen kan förhindras och beivras eller brott förebyggas. Detsamma gäller om den anställde upptäcker eller får

kännedom om omständigheter som skapar förutsättningar för eller på

annat sätt befrämjar sådana brott.

Generaltullstyrelsen föreslog inför ikraftträdandet av 1987 års tullag att det skulle införas en bestämmelse om rapporteringsskyldighet i tullagen motsvarande 9 § polislagen. Regeringen beslutade dock att frågan skulle behandlas 1986 års varusmugglingsutredning. Utredningen

av har behandlat frågan i SOU 1991:84. Utredningen redogjorde inledningsvis för bakgrunden till 9 § polislagen och den därtill knutna bestämmelsen om rapporteñergift i 5 kap. 5 § polisförordningen. Dessa bestämmelser har sedermera ändrats lag 1998:27 ändring i

genom om polislagen, som trätt i kraft den 1 april 1998. Ändringen innebär att bestämmelsen om rapporteftergiñ har tagits in i 9 § polislagen, som numera lyder:

När en polisman får kännedom om ett brott som här under allmänt åtal, skall han lämna rapport om det till sin förman så snart det kan ske.

421 samt s. 553.

Tullverkets kontrollverksamhet 13 1

En polisman får lämna rapporteftergift om brottet med hänsyn till

omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och det är

uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter.

Av förarbetena till lagen om ändring i polislagen framgår att någon ändring i sak inte är avsedd.

Varusmugglingsutredningen påpekade att polismans rapporteringsskyldighet och möjlighet till rapporteftergift ansetts vara av så allmän betydelse att de borde regleras i lag. Utredningen konstaterade vidare att tulltjänstemän har både åligganden och befogenheter som starkt påminner om en polismans. De bedömningar som skall göras då ett införsel- eller utförselbrott upptäcks är i princip identiska med de överväganden polisman skall göra då lagöverträdelser av annan

som en karaktär uppmärksammas. Utredningens slutsats var att även tull-

tjänstemans rapportskyldighet och möjlighet att lämna rapporteftergift i

görligaste mån borde regleras i lag.

Varusmugglingsutredningen tog särskilt upp frågan vilka lagöver-

trädelser tulltjänstemans rapporteringsskyldighet skulle omfatta. Utredningen konstaterade lagstadgad plikt att rapportera även brott på

att en områden som det inte är Tullverkets uppgiñ att övervaka skulle aktualisera ett flertal frågor som det inte ankom på utredningen att ta ställning till, bl.a. frågor tulltjänstemäns utbildning och den närmare

om gränsdragningen mot polisens verksamhet. Utredningen stannade därför för att den formella skyldigheten inte borde omfatta andra lagöverträdelser än brott, på något sätt har samband med

som varutrañken över gränserna.

När det gäller möjligheten till rapporteftergift påpekade Vamsmugglingsutredningen att den nuvarande bestämmelsen i Generaltullstyrelsens föreskrifter är begränsad till brott med enbart böter i straffskalan. Utredningen menade att det förekom fall där gämingen visserligen faller under en bestämmelse med förutom böter fängelse

- i straffskalan, där omständigheterna likväl kan vara sådana att en

men rapporteftergift inte bör vara utesluten. Med hänsyn därtill och av i huvudsak samma skäl som motiverade den utvidgning av polismans möjlighet att lämna rapporteftergiñ som skedde i samband med polislagens tillkomst borde enligt utredningen även tulltjänstemans möjlighet att lämna rapporteftergift vidgas. Utredningen föreslog att detta skulle ske att rapporteftergift skulle kunna få meddelas

genom även om fängelse ingick i straffskalan, men endast i de fall det var

Prop. 1996/972175 s. 78. z Nämligen omsorgen om att de samlade resurser som står till buds för brottsbekämpning tillvaratas så ändamålsenligt som möjligt.

132 Tullverkets kontrollverksamhet

uppenbart att annan påföljd än böter inte skulle ådömas i händelse av

lagföring.

Varusmugglingsutredningen förslog att den bestämmelse

rapporteringsskyldighet som skulle införas i tullagen skulle ha följande

lydelse: När en tulltjänsteman får kännedom om ett brott enligt författning, vars efterlevnad tullverket har att övervaka, skall han anmäla detta till sin förman så snart detta kan ske. En tulltjänsteman får lämna rapporteftergifi enligt föreskrifer som regeringen meddelar.

Vi delar 1986 års varusmugglingsutrednings bedömning att tulltjänstemans skyldighet att rapportera misstanke om brott bör regleras i lag. Även möjligheten rapporteftergift bör regleras i lag. att ge

Rapporteringsskyldigheten bör omfatta brott mot författningar

som ligger inom Tullverkets ansvarsområde. Viktigast är naturligtvis varusmugglings- och narkotikastrafflagstiftningen. Straffbestämmelser finns dock också i bl.a. lagen 1994:1565 beskattning privatom av införsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land är medlem i som Europeiska unionen, lagen 1996:701 Tullverkets befogenheter vid om Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen samt lagen 1998:506 om punktskattekontroll transporter alkoholvaror, av m.m. av tobaksvaror och mineraloljeprodukter. Vissa straffbestämmelser kommer också att finnas i tullagen. När det gäller rapporteftergift vi att bestämmelsen kan anser utformas på sätt motsvarande bestämmelse i polislagen; samma som tulltjänsteman skall således få lämna rapporteftergift brottet med om hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet är obetydligt och det är uppenbart att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter.

Betalningssäkring

Betalningssäkring enligt lagen 1978:880 om betalningssäkring för

skatter, tullar och avgifter f°ar användas beträffande fordran på såväl skatt som tull. I samband med lagens tillkomst påpekade Generaltullstyrelsen att behovet säkringsåtgärder är mindre framträdande av beträffande den uppbörd sker Tullverket, eftersom som genom tullbestämmelsema är så utformade att de ett relativt gott skydd åt ger det allmärma, men att den föreslagna lagen skulle få ett visst värde också för Tullverket. Betalningssäkring skulle nämligen kunna behöva

Prop. 1978/79:28 s. 77.

Tullverkets kontrollverksamhet 133

tillgripas vid omtulltaxering eller eftertaxering beträffande fordran som ännu inte fastställts eller förfallit till betalning.

Fråga om betalningssäkring prövas av länsrätten. Ursprungligen skulle det allmännas talan i mål om betalningssäkring föras av ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet skulle också bl.a. begära

verkställighet hos kronofogdemyndigheten.

År 1989 företogs ett flertal ändringar i lagen. En sådan ändring

var att det allmännas talan i mål om betalningssäkring skulle föras av länsskattemyndigheten i stället för av det allmänna ombudet. Överhuvudtaget övertogs det allmärma ombudets roll av länsskattemyndigheten. I samband med införandet av den nya taxeringslagen 1990:324, övertogs rollen av skattemyndigheten. Det infördes också en koppling till de bestämmelser om företrädare för det allmänna som

finns i 6 kap. 15 och 16 taxeringslagen.

Vid lagändringarna åren 1989 och 1990 synes man helt ha bortsett ifrån att lagen inte bara gäller skatter och avgifter som uppbärs av skatteförvaltningen, utan också tullar och annan skatt som uppbärs av Tullverket. Såsom lagen är skriven är det Skattemyndigheten som skall göra framställan betalningssäkring, föra det allmännas talan och

om begära verkställighet också i fråga tullar och andra skatter

om som uppbärs Tullverket. Av allt att döma är detta inte en avsiktlig effekt

av av lagändringarna; frågan har i varje fall inte berörts i förarbetenaå

Det allmännas fordran på tull och andra skatter som utgår vid import torde i flertalet fall kunna säkras redan genom de institut som

tullkodexen, tillämpningskodexen och tullagen erbjuder. Betalnings-

säkring är inte heller vanligt förekommande på tullområdet. Icke förty förekommer det situationer då de vanliga instituten, t.ex. krav på ställande av säkerhet, inte kan tillgripas. Det finns därför skäl att låta lagens tillämpningsområde omfatta även tullar och andra skatter som uppbärs av Tullverket. EG-rätten synes inte lägga hinder i vägen. Vi föreslår dock att lagen utformas på så sätt att det är Tullverket som gör framställan om betalningssäkring, för det allmännas talan och begär

verkställighet hos kronofogdemyndigheten i dessa fall.

5.2.5 Revision

Den nuvarande tullagens bestämmelser om att revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade är till sin innebörd och konstruktion

likalydande med 3 kap. 10 § taxeringslagen. Utformningen av den

paragrafen anses betona samverkansförfarandet och tydliggöra att

Se prop. 1989/90:3.

134 Tullverkets kontrollverlmamhet

samverkan inte innebär att Skattemyndigheten ensidigt bestämmer villkoren. Tvångsåtgärder kan bli aktuella endast överenskommelse

om inte kan träffas om hur revisionen skall bedrivas prop. 1993/94:l51 s. 85-86 och 166-167. Vid tillkomsten av 72 § tullagen framhölls att det är en strävan att forfarandereglema på skatte-, avgifts- och tullomrâdet skall så likforrniga möjligt. Det ansågs också

vara som som ett viktigt rättssäkerhetskrav att den grundläggande skillnaden mellan revisionsinstitutet som sådant och tvångsåtgärdema hålls klar prop. 1996/97: 100 s. 489.

I 72 § tullagen liksom i 3 kap. 10 § taxeringslagen är första

- stycket utformat med beaktande av denna skillnad mellan revisionsinstitutet, som kräver ett samrådsförfarande, och tvångsåtgärdema,

som får tillgripas när den reviderade inte samverkar. l andra och tredje styckena behandlas frågan verkställande revision hos den

om av reviderade. En sådan åtgärd faller väl i och for sig in under bestämmelsen samverkansforfarande i första stycket. Placeringen i

om egna stycken kan antas ha gjorts för att markera att det är fråga

om en från integritetssynpunkt särskilt känslig åtgärd. Genom denna fristående placering skulle det likväl kunna ifrågasättas vad sägs

om som om tvångsåtgärder i första stycket är tillämpligt i dessa fall. Revision i den reviderades verksamhetslokaler kan emellertid ske även utan den reviderades samtycke enligt 5 § tvångsåtgärdslagen. För att ytterligare tydliggöra den som ett viktigt rättssäkerhetskrav ansedda skillnaden mellan revisionsinstitutet sådant och tvångsåtgärdema, föreslår vi

som att hänvisningen till vitesbestämmelsen och tvångsåtgärdslagen placeras i det sista stycket.

5.2.6 Kontrollen beträffande

varumärkesintrång

En allmän översyn av lagen om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. ingår enligt direktiven i vårt utredningsuppdrag. Vidare har Generaltullstyrelsen i en skrivelse till regeringenl, som inkom den 14 maj 1998, framfört önskemål vissa ändringar i de svenska bestämmelserna

om om tullkontroll beträffande varumärkesintrång. En av de fem punkter

som styrelsen tar upp har behandlats inom Finansdepartementet. De övriga fyra punkterna har regeringen beslut den 11 februari 1999

genom överlämnat till Tullagsutredningen.

Generaltullstyrelsens första förslag gäller delegation. I den nuvarande lagen om tullkontroll av varumärkesintrång och den

m.m. därtill hörande förordningen finns ingen bestämmelse att Tullverket

1Dnr Fi 98/1468.

SOU 1999: 54 Tullverkets kontrollverksamhet 13 5

skall få utfärda föreskrifter för verkställigheten av bestämmelserna i lagen och förordningen. Generaltullstyrelsen anför att det i framtiden kan finnas behov att ge ut mer detaljerade föreskrifter om hand-

av läggningen ärenden rörande varumärkesförfalskade och pirat-

av tillverkade produkter och att detta bör möjliggöras genom att Tullverket i den svenska förordningen rätt att ge ut föreskrifter i dessa frågor.

ges

Nästa förslag avser handläggningen av ansökningar om Tullverkets

ingripande enligt artikel 3 i varumärkesintrångsförordningen. Enligt 4 § i den svenska förordningen om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. skall avgift tas ut för varje ansökan enligt artikel 3.4. General-

en tullstyrelsen att det inte helt klart framgår att en ny ansöknings-

anser

avgift kan tas ut i de fall ett företag begär att övervakningen/kontrollen

skall förlängas. Styrelsen anser att bestämmelsen bör utformas så att en ny ansökningsavgift skall tas ut för varje ny ansökan och varje ansökan

förlängning tidigare medgiven övervakning/kontroll. Generalom av tullstyrelsen anför vidare att bestämmelsen enligt styrelsens uppfattning

utrymme för differentierad ansökningsavgift som är beroende av ger en

hur länge ett ingripande i form längre tids övervakning/kontroll

av en av viss typ av varusändningar skall pågå. Styrelsen anser också att det

lämpligt att fastställa övre gräns för hur lång tidsperiod ett vore en ingripande enligt artikel 3 f°ar omfatta och föreslår att ingripande bör få medges för högst ett år per beslutstillfälle; detta skulle stå i överensstämmelse med bestämmelserna i flera andra medlemsländer.

Den tredje fråga som Generaltullstyrelsen tar upp gäller ersättningsskyldigheten för kostnader vid förstöring av gods som befunnits varumärkesförfalskat eller pirattillverkat. General-

vara tullstyrelsen vill ha ett förtydligande; det bör framgå att 17 kap. utsökningsbalken och bestämmelserna om utsökningsavgift i för-

ordningen 1992:1094 avgiñer vid kronofogdemyndighetema skall

om tillämpas när Tullverket verkställer domstols dom om förstöring av

Den framställt yrkandet om förstöring skall då anses som varor. som sökande enligt 17 kap. utsökningsbalken. Styrelsen anför att varken den immaterialrättsliga lagstiftningen eller lagen om tullkontroll av varumärkesintrång innehåller några bestämmelser om vem som

m.m. skall betala kostnaderna för förstöring av varor. Därför bör bestämmelserna i 17 kap. utsökningsbalken tillämpas; för verkställighet

dom eller exekutionstitel tillämpas utsökningsbalkens av annan bestämmelser om inte annat föreskrivits.

Det fjärde och sista förslaget avser Varuprover för laboratorieanalys. Generaltullstyrelsen att lagstiftningen bör kompletteras med

anser föreskrifter klart uttrycker vilka regler som gäller vid utlämning av

som

till rättighetsinnehavaren för testningsändamål. Styrelsen anför i prover huvudsak följande. Tullverket får av rättighetsinnehavarens ombud ofta

136 Tullverkets konrrollver/csamhet

frågan om det är möjligt att få ta enstaka de misstänkt prov av förfalskade varorna i syfte att skicka dem till rättighetsinnehavarens laboratorium i utlandet för bedömning. Enligt styrelsens uppfattning har rättighetsinnehavaren inte någon dispositionsrätt över godset. Om rättighetsinnehavaren eller hans ombud vill ta för test i prov laboratorium i utlandet, får han ansöka om det hos behörig domstol, dvs. den instans slutligen bedömer det rör sig som om om en förfalskning eller inte. Vad som däremot skulle kunna beviljas är att prover lånas ut över dagen för laboratorietester här i landet. Detta kan

vara betydelsefullt inte minst då det är fråga om pirattillverkade CD-

skivor; det kan svårt att avgöra skiva är äkta eller vara om en pirattillverkad utan laboratorietest. Kostnaden för lämnas ut prover som för analysändamål skall betalas rättighetsinnehavaren innan de av lämnas ut. Varuprover torde också kunna lämnas ut till rättighets-

innehavaren, importören skriftligen sitt samtycke. I praktiken

om ger tillämpas redan detta, i synnerhet i de fall då importören handlat i god

tro. Lagen om tullkontroll av varumärkesintrång är inte särskilt m.m. omfattande; den består tämligen korta paragrafer. Den till lagen av sex hörande förordningen består fyra paragrafer. Vidare torde den av kontroll Tullverket utför beträffande varumärkesintrång ligga som mycket nära de kontroller görs enligt tullagen. Vi föreslår därför som att de bestämmelser som idag finns i lagen om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. läggs in i tullagen. Vi föreslår också att de bestämmelser idag finns i den till lagen hörande förordningen skall som

läggas in i tullförordningen. Enligt artikel 3.8 i varumärkesintrångsförordningen skall varje

medlemsstat utse den enhet inom tullmyndigheten är behörig att ta som emot och behandla ansökningar om ingripande. I dag i den anges svenska bestämmelsen att Generaltullstyrelsen är behörig tullmyndighet enligt artikel 3 i EG-förordningen. Denna bestämmelse måste naturligtvis på grund av Tullverkets nya organisation få - - en annan

utformning. Det torde krävas än att Generaltullstyrelsen ersätts

mer av Tullverket; i EG-bestämmelsen sägs att enhet inom en tullmyndigheten skall utses. Det lämpligaste är att Tullverket rätt att ges utse enheten. Vi föreslår därför att det i bestämmelsen i tullagen anges att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall utse den enhet inom Tullverket är behörig att ta emot och behandla som

ansökningar enligt artikel 3 i varumärkesinuångsförordningen. Som framgår redogörelsen för gällande rätt innehåller den

av svenska lagstiftningen inte någon straffbestämmelse tar sikte på som

brott mot förbudet i artikel 2 i varumärkesintrångsförordningen. Vi

Tullverkets kontrollverksamhet 137

föreslår att ansvarsbestämmelsen i tullagen utformas så att det framgår att den omfattar även sådana brott.

Enligt artikel 7.1 i varumärkesintrångsförordningen skall varorna

frigöras tullkontoret inte inom tio arbetsdagar efter anmälan

om om frigörande eller kvarhållande har underrättats om att ärendet har hänskjutits till den behöriga myndighet som skall fatta beslut i sakfrågan eller om att temporära åtgärder vidtagits. Enligt artikelns andra stycke kan tiodagarsperioden förlängas i lämpliga fall. Det finns inte i de svenska författningarna om tullkontroll av varumärkesintrång

några bestämmelser i vilka fall tiden enligt artikel 7.1 kan m.m. om förlängas. Det bör rimligtvis vara tillåtet att införa nationella föreskrifter om vad som avses vara lämpliga fall; detta torde vara en förutsättning för att tillämpningen av bestämmelsen skall bli likformig. Enligt vår mening är det av praktiska skäl lämpligt att Tullverket får befogenheten att utfärda dessa föreskrifter se även nästa avsnitt.

Vi delar Generaltullstyrelsens åsikt att det vore lämpligt att fastställa

övre gräns för den tid under vilken ett ingripande får pågå och att ett en år kan vara en lämplig tid. EG-förordningen kan inte anses hindra detta. Enligt vår bedömning är detta en fråga som det bör ankomma på Tullverket att meddela föreskrifter om se även nästa avsnitt.

Vad så gäller de övriga frågor som Generaltullstyrelsen tar upp gör vi följande bedömning.

Tullverkets möjlighet att utfärda föreskri er

Utgångspunkten för bedömningen av i vilken utsträckning Tullverket kan ges rätt att utfärda verkställighetsföreskrifter måste vara EGförordningen och i vad mån den tillåter och i vissa fall förutsätter att det finns kompletterande nationella bestämmelser. Som redan konstaterats finns det ett visst utrymme för sådana nationella bestämmelser. Enligt vår uppfattning kan det inte finnas några hinder mot att Tullverket inom ramen för detta utrymme ges rätt att meddela verkställighetsföreskrifter i vissa frågor. Såvitt behövs en föreskriftsmöjlighet i dessa

vi kan se ämnen:

tidsgränser/ längsta tid för ett ingripande,

förvaring av kvarhållna varor,

ställande av säkerhet,

fråga om vad som är lämpliga fall enligt artikel 7.1 samt

1Det här torde underrättelse alternativt tillkärmagivande av

som avses vara om uppskjutande av frigörande eller kvarhållande; jämför med engelska "notification of suspension of release or of detention" och franska "notification de suspension de Poctroi de mainlevée ou de retenue.

138 Tullverkets kontrollverksamhet

verkställighet av domar om frigörande, ändring eller

förstöring av varor.

Ansökningsavgiflen

Enligt artikel 3.4 i varurnärkesintrångsförordningen får den sökande

debiteras en avgift avsedd att täcka de administrativa kostnaderna i samband med ansökan. Avgiften skall stå i rimlig proportion till den tjänst som tillhandahålls.

Vi delar Generaltullstyrelsens bedömning att det inte helt tydligt framgår att avgift f°ar tas ut även för handläggningen ansökan

av en om

förlängning av övervakning eller kontroll. I 4 § förordningen

om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. hänvisas visserligen endast till artikel 3.4, vilket .skulle kunna anses tala för att ansökan för-

om längning inte omfattas, eftersom möjligheten att ansöka förlängning

om nämns först i artikel 3.5. Bestämmelsen i artikel 3.4 kan emellertid

ses som en generell avgiftsbestämmelse; avgift får debiteras för varje ansökan och således också för ansökan förlängning. I praktiken

om handläggs också dessa ansökningar på samma sätt nya

som ansökningar. Eftersom det framstår som rimligt att avgift skall få tas ut även vid ansökan om förlängning föreslår vi att den svenska bestämmelsen 63 § tullförordningen enligt vårt förslag ändras så att hänvisning görs till såväl artikel 3.4 som artikel 3.5.

Vad så gäller Generaltullstyrelsens förslag att det skall möjligt

vara att ha olika ansökningsavgifter beroende på under hur lång tid tullkontrollen skall pågå, kan konstateras att detta skulle avvika från vad som annars gäller beträffande ansökningsavgifter. Ansökningsavgifter förekommer på många områden i svensk törvaltningsrätt. I de

allra flesta fallen tillämpas någon avgiftsförordningens avgifts-

av klasser. Avvikande bestämmelser finns. Ingen av dessa syftar dock till en sådan differentiering av avgifternas storlek Generaltullstyrelsen

som föreslår. Syftet med de ansökningsavgifter förekommer i svensk

som rätt är nämligen att ersätta myndigheten för de administrativa kostnaderna för handläggningen själva ansökan. De från avgifts-

av förordningen avvikande bestämmelserna innebär därför antingen att avgift skall utgå med en annan fast avgift eller att tilläggsavgift skall kunna tas ut med ett visst belopp timme nedlagt arbete. En sådan

per bestämmelse finns exempelvis i 5 § förordningen 1976:247 vissa

om avgifter till Statens strålskyddsinstitut: om strålskyddsinstitutets prövning av en ansökan om tillstånd kräver särskild utredning eller annat arbete som leder till väsentligt högre kostnader än normalt för institutet, skall tilläggsavgift betalas med 675 kronor timme för

en per arbete.

SOU 1999: 54 Tullverkets kontrollverksamhet 139

Även den avgift får tas ut enligt artikel 3.4 i varumärkes-

som intrångsförordningen syftar till att täcka de administrativa kostnaderna i samband med ansökan. Stadgandet, att avgiften skall stå i rimlig proportion till den tjänst som tillhandahålls, måste anses syfta på handläggningen av ansökan. Det skall således inte vara fråga om kostnaderna för att sedan genomföra tullkontrollen. Det har inte påvisats att kostnaderna för handläggningen av ansökningarna är större i de fall ingripandet skall pågå länge. Med hänsyn härtill finner vi att det inte finns skäl att införa differentierade ansökningsavgifter.

Det bör tilläggas att det vid våra underhandskontakter med Tullverket framkommit att de kostnader som man velat komma åt

differentierade ansökningsavgifter snarare har varit de genom kostnader som verket har för att genomföra kontrollerna ute på fältet än kostnaderna för handläggningen .ansökningama; Tullverket har velat

av belysa att de resurser som verket tilldelats för kontrollverksamheten inte räcker till för de ofta mycket kostnadskrävande kontrollerna beträffande varumärkesintrång. Det är givetvis viktigt att Tullverket får tillräckliga för att genomföra sina kontroller. Detta kan

resurser emellertid inte uppnås med hjälp av differentierade ansökningsavgifter.

Kostnaderna för förstöring av varor

Det framgår av artikel 8.1 a i varumärkesintrångsförordningen att

förstöring av varor som befunnits vara varumärkesförfalskade eller pirattillverkade skall ske utan kostnad för statskassan. Däremot anges inte skall stå för kostnaderna. Det får förutsättas att avsikten

vem som är att detta skall regleras i nationell rått. De bestämmelser om förstöring av varor som avses i artikel 8.1 a finns i svensk rätt i bl.a. 41 § varumärkeslagen. Om ett varukärmetecken som olovligen förekommer på en vara inte kan utplånas eller ändras utan att varan förstörs, f°ar domstolen besluta om förstöring av varan. Bestämmelsen är utformad

som en rätt för rättighetsinnehavaren att begära att åtgärden vidtas. Det

är inte fråga om ett förverkande i straffrättslig mening; i stället har rättighetsinnehavaren ett privaträttsligt anspråk på att egendomen skall förstöras. För svaranden är det med utsökningsbalkens terminologi

fråga om en förpliktelse som inte avser betalningsskyldighet.

Utsökningsbalkens bestämmelser om kostnadsansvar vid verkställighet

sådana förpliktelser är tillämpliga såvitt avser kronofogdeav myndighetens verksamhet Enligt bestämmelserna om tullkontroll av varumärkesintrång skall dock Tullverket i vissa fall verkställa

m.m. beslut om förstöring. Därför behövs det en bestämmelse i tullagen om kostnadsansvaret i fall då Tullverket är verkställande myndighet. Något skäl att avvika från den huvudregel som gäller enligt 17 kap. 2 §

140 Tullverkets kontrollverlcsamhet

utsökningsbalken, nämligen att ansvaret emot staten för kostnaderna

för verkställigheten ett beslut säkerhetsåtgärd skall åligga den

av om som ansöker om åtgärden, finns enligt vår mening inte. En bestämmelse bör därför införas enligt vilken kostnadsansvaret emot staten åligger den som från början ansökt om ingripande, dvs.

rättighetsinnehavaren.

Syftet med en bestämmelse om vem som har ansvaret emot staten är givetvis att säkerställa att staten får ersättning för kostnadema. Det yttersta ansvaret för verkställighetskostnadema bör dock på

- samma

sätt som då verkställigheten sker enligt utsökningsbalken åligga

svaranden, den som har tappat målet. I praktiken skall därför Tullverket först vända sig till svaranden för att få ersättning för kostnadema. Om ersättning inte kan fås från denne, kan Tullverket vända sig till

rättighetsinnehavaren. Bestämmelsen i tullagen bör utformas så att

denna ordning klart framgår. Vi föreslår därför att det i bestämmelsen anges att svaranden ansvarar för Tullverkets kostnader, men att sökanden ansvarar emot staten för kostnadema, om ersättning inte kan utsökas hos svaranden.

Företrädare för Tullverket har också under hand framfört synpunkten att det behövs ett förtydligande beträffande vilken myndighet har

som ansvaret för förstöringen av varorna i fall då såväl Tullverket

som

kronofogdemyndigheten är inblandade i verkställigheten domstols

av dom. Rimligtvis bör ansvaret att verkställa dom förstöring

om av varor åvila Tullverket endast beträffande sådana varor som kvarhålls

av Tullverket. Att så är fallet bör givetvis framgå av lagtexten.

Varuprover för laboratorieanalys

Enligt artikel 6.1 i varumärkesintrångsförordningen skall tullkontoret

ge bl.a. sökanden, dvs. rättighetsinnehavaren, möjlighet att inspektera de varor vilkas frigörande har uppskjutits eller som har kvarhållits. Vid undersökningen av varorna f°ar tullkontoret ta prover för att underlätta förfarandet. Någon dispositionsrätt utöver denna rätt att inspektera varorna kan rättighetsinnehavaren inte anses ha. I rätten att inspektera varorna skulle möjligen en rätt att låna prover över dagen för analys kunna läsas in. Någon djupare analys kan det dock knappast bli fråga om; att varan får inspekteras kan inte anses innebära att den får analyseras på ett sådant sätt att den ändras eller skadas. Rättighetsinnehavarens rätt enligt EG-förordningen att analysera varorna i fråga är således tämligen begränsad. Utgångspunkten är här

dock givetvis att rättighetsinnehavaren och importören har motstående

intressen. Förhållandena blir rimligtvis annorlunda importören

om medger att Varuprover lämnas ut till rättighetsinnehavaren; det torde stå

Tullverkets kontrollverksamhet 141

parterna fritt att komma överens härom. Förutsättningen är dock givetvis att även Tullverket sitt medgivande till utlämnandet. Syftet

ger med ingripandet får inte äventyras.

Enligt vår mening EG-bestämmelsen i denna del inte utrymme

ger

för kompletterande nationell lagstiñning.

Sanktioner 143

6 Sanktioner

Förslag: Dröjsmålsavgiñen ersätts en dröjsmålsränta som beräknas

enligt 19 kap. 8 § skattebetalningslagen.

Artikel 56 i tullkodexen kompletteras med en bestämmelse i tullagen

när förstöring beslagtaget gods får ske.

som anger av

6.1 Tulltillägg och förseningsavgift

1 överväganden

Tulltillägg

Den 1 april 1986 infördes tulltillägget, en administrativ sanktion som motsvarar skattetillägget. Bestämmelserna om tulltillägg överfördes till 1987 års tullag.

1994/95 :34 s. 106 konstaterade det föredragande statsrådet

I prop. att frågor sanktioner mot överträdelser av tullagstiftningen hör till

om den nationella kompetensen, varför de befintliga bestämmelserna om bl.a. tulltillägg borde kunna behållas med vissa justeringar.

Tulltillägget är sanktion i huvudsak riktar sig mot brister vid

en som

fullgörandet anmälnings- eller uppgiftsskyldigheten i tullbehand-

av lingen av den kommersiella importen.

Bestämmelserna tulltillägg finns i 82-86 och 88-95 tullagen.

I 82 § tullagen finns en bestämmelse om påförande av tulltillägg, till sin utformning påminner om 5 kap. 1 § taxeringslagen

som 1990:324. Enligt denna paragraf kan den som är tullskyldig och skyldig att lämna deklaration påföras tulltillägg, om han i deklaration eller annat dokument lämnats under förfarandet lämnat oriktig

som uppgift för fastställande tull. Tulltillägget är tjugo procent av den tull

inte skulle ha påförts om den oriktiga uppgiften hade godtagits;

som detta kan dock jämkas till tio procent, bl.a. om den oriktiga uppgiften

144 Sanktioner

har rättats eller kunde ha rättats med ledning kontrollmaterial. Vidare av

finns bestämmelser om tulltillägg vid skönstulltaxering. I 83 § tullagen anges att tulltillägg skall påföras, tullskyldighet

om uppkommer på grund olaga införsel, olaga undandragande av av varor från tullövervakning eller förfogande i övrigt över oförtullad i en vara strid mot för varan föreskriven inskränkning i törfoganderätten; detta gäller dock endast om den tullskyldige rätteligen skulle ha lämnat en deklaration till ledning för fastställelse tull. av Enligt 88 § tullagen skall den tullskyldige helt eller delvis befrias

från tulltillägg och förseningsavgift felaktigheten eller under-

om låtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande att den

framstår som ursäktlig. Detsamma gäller felaktigheten eller

om underlåtenheten framstår som- ursäktlig med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, eller det om framstår uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller avgiften. Den som

tullskyldige får befrias helt från tulltillägget, när det belopp kunde

som

ha undandragits felaktigheten eller underlåtenheten är obetyd-

genom ligt. Bestämmelsen om befrielse skiljer sig från motsvarande bestämmelser på övriga skatteområdet att befrielse när det gäller genom tulltillägg kan göras helt eller delvis. I l986/87:166 förklarades prop. s. 109 detta med att förhållandena på tullområdet när det gäller deklarationsskyldighetens fullgörande i vissa avseenden skiljer sig från motsvarande förhållanden på den inrikes beskattningens område. Det framhölls att företag med omfattande importverksamhet skall lämna en ett stort antal deklarationer, ofta under stark tidspress, och att

varubeskrivningama kan vara besvärliga, underlaget bristfälligt eller svårtolkat m.m. Regeln nedsättning tulltillägg sades främst

om av vara avsedd att tillämpas i fall då ett helt tulltilläggsbelopp framstår som en orimligt sträng sanktion med hänsyn till felets art och föreliggande ursäktande omständigheter, samtidigt felaktigheten inte är som tillräckligt ursäktlig för att sanktionen skall kunna efterges helt. I propositionen framhölls att föreskriñema bör tillämpas generöst i fråga om personer som är ovana vid tullsystemet medan det finns anledning att vara mer restriktiv när det gäller dem som yrkesmässigt importerar varor. Dessa är eller bör vara väl förtrogna med vad skall iakttas. som Som framgår av propositionen är förhållandena på tullområdet särpräglade. Arbetsförhållandena är svåra t.o.m. för dem yrkessom mässigt importerar varor. Det gäller att beakta bl.a. EG:s tullrättsnormer och tullpraxis hos de andra EU-statema. Tillförlitlig information EG-normemas rätta tolkning kan dock svårom vara

Sanktioner 145

åtkomlig i Sverige och information om tullrättspraxis i andra EU-stater kan saknas helt. Vidare kan dokumentationen som följer med importsändningar bristfällig och det kan vara svårt att upptäcka

vara brister eller avhjälpa dem, inte minst eftersom dokumentationen ofta är på främmande språk. Från näringslivets sida hävdas att bestämmelserna

befrielse från tulltillägg ofta tillämpas på ett sådant sätt att om sanktionen inte står i rimlig proportion till den felaktighet eller underlåtenhet kunde ha lett till undandragande av tullbelopp.

som

Ursäktlighets- och oskälighetskriterierna anses inte bli tillämpade med

tillräcklig hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Motsvarande kritik har riktats mot skattetilläggsreglema i taxerings-

lagen. Det är därför vikt i sammanhanget att regeringen den 23 april

av 1998 beslöt att tillkalla särskild utredare för att göra en översyn av

skattetilläggsinstitutet.

I direktiven till den särskilde utredaren Dir. 1998:34 framhålls att sanktionsavgifterna i bl. tullagen har i huvudsak motsvarande

a. innehåll skattetilläggsreglema i taxeringslagen. Den särskilde

som utredaren skall undersöka det är möjligt och lämpligt att samla de

om olika skattelagamas administrativa sanktionsregler i en lag. Utredaren skall kartlägga den nuvarande tillämpningen av skattetilläggsreglema och mot bakgrund de problem som uppmärksammats utforma ett

av sanktionssystem uppfyller högt ställda krav på effektivitet,

som förutsebarhet, likfonnighet och rättssäkerhet samt också de krav som Europakonventionen kan ställa på förfarandet.

Utgångspunkten för den särskilde utredarens överväganden bör enligt direktiven att sanktionssystemet skall bygga på enkla och

vara schabloniserade regler och att det i princip skall aktualiseras i alla fall

brister i uppgiñslämnandet. Reglerna måste dock samtidigt ge av utrymme för nyansering sanktionema för att systemet skall

en av uppfattas som legitimt och rimligt.

Det får antas att den beslutade översynen av skattetilläggsreglema inte kommer att begränsas till skattetilläggsinstitutet i taxeringslagen utan kommer att beröra också andra sanktionssystem med i princip

uppbyggnad, bl.a. tulltilläggsinstitutet. Vi det därför inte

samma anser rationellt att överväga och i så fall vilka ändringar som behövs

nu om för att tillgodose kravet på rimlig nyansering av tulltillägget och dess

förenlighet med Europakonventionen. Sådana överväganden bör enligt

vår mening anstå till dess de kan samordnas med översynen av skattetilläggsreglema. Redan bör dock tulltilläggsreglema kunna

nu tillämpas med beaktande de särskilda förhållandena på tullområdet

av vad gäller deklarationsförfarandet samt den i direktiven angivna utgångspunkten för den särskilde utredaren av skattetilläggsinstitutet.

146 Sanktioner

I departementspromemorian Ny smugglingslag Ds 1998:53 föreslås

i en ny 82 § tullagen att den är tullskyldig inte a som men som är

skyldig att lämna skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad

deklaration skall påföras tulltillägg, han under förfarandet till om ledning för fastställande av tull lämnat uppgift befinns en som vara oriktig. Om förslaget leder till lagstiñning, bör givetvis bestämmelsen

infogas i en ny tullag. Detsamma gäller de hänvisningar i tullagen och

tullförordningen till den nya smugglingslagen föreslås i som promemorian.

Förseningsavgift

Enligt 87 § tullagen skall en särskild avgift förseningsavgift påföras

den- som deklarerat för övergång till fn omsättning med en vara tillämpning av förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsförfarande inte har kommit med kompletterande tulldeklaration men vid en tidpunkt då den senast skulle ha lämnats. Förseningsavgiften är 400 kronor eller, om den tullskyldige har anmodats att lämna tulldeklaration inte fullgjort skyldigheten inom den bestämda tiden, men 800 kronor. Befrielse helt eller delvis från förseningsavgift skall enligt 88 § tullagen ske på grunder i fråga tulltillägg. samma som om

Vi föreslår inga ändringar i sak i reglerna förseningsavgiñ.

6.2 Dröjsmålsränta

6.2.1 Gällande rätt

I artikel 232.1 b i tullkodexen stadgas att dröjsmålsränta skall debiteras utöver tullbeloppet, om tullbeloppet inte har betalats inom föreskriven tid. Vidare sägs att räntesatsen för dröjsmålsräntan får högre vara än räntesatsen för kreditränta, men inte lägre än den räntesatsenf I artikel 232.2 i tullkodexen sägs att tullmyndigheterna får avstå från

att kräva dröjsmålsränta

a om det på grund av gäldenärens situation är sannolikt att det skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter,

Räntebeloppet för kreditränta skall enligt artikel 229 i tullkodexen beräknas så att räntan motsvarar det belopp skulle debiteras för detta ändamål på som den nationella penning- eller fmansmarlcnaden för den valuta i vilken beloppet skall betalas.

Sanktioner 147

b beloppet inte överstiger nivå som fastställts enligt om en kommittéförfarandet, eller tullen betalas inom fem dagar efter utgången den föreskrivna c om av tidsfristen för betalning. Av artikel 232.3 b i tullkodexen framgår att tullmyndighetema får

fastställa minimibelopp på dröjsmålsränta.

Enligt 30 § första stycket tullagen skall, om tull inte betalas inom föreskriven tid, dröjsmålsavgift tas ut enligt lagen 1997:484 om dröjsmålsavgift. Enligt 30 § andra stycket tullagen skall vad som föreskrivs i tullagstiftningen tull tillämpas även beträffande om dröjsmålsavgift enligt första stycket. Av 1 och 10 §§ tullagen framgår bestämmelsen dröjsmålsavgift gäller också då annan skatt eller att om avgift skall tas ut vid import inte betalas inom föreskriven tid. som Enligt 1 § lagen dröjsmålsavgift skall, i de fall det särskilt om föreskrivs, den är betalningsskyldig för skatt, tull, avgift eller ränta som och inte i rätt tid och rätt sätt fullgör betalningsskyldigheten, som

betala avgift dröjsmålsavgiñ enligt de grunder anges i lagen.

en som Av 2 § lag framgår att dröjsmålsavgift normalt tas ut med samma två procent på belopp betalas före utgången av den månad då som beloppet skall betalas förfallomånaden, fyra procent på belopp betalas under första månaden efter som förfallomånaden, på belopp betalas under andra månaden efter sex procent som förfallomånaden, procent, med tillägg procentenhet för varje påbörjad sex av en ytterligare månad, på belopp betalas efter andra månaden efter som förfallomånaden. Dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp som betalas inom tio dagar från den dag då beloppet skulle ha betalats och är minst 100 kr. I 6 § lagen dröjsmålsavgift finns bestämmelse om befrielse om en från avgift. Om det finns särskilda skäl, får den myndighet som har beslutat avgiften befria den betalningsskyldige helt eller delvis från om skyldigheten att betala dröjsmålsavgift.

6.2.2 överväganden och förslag

Generaltullstyrelsen föreslår i framställning till regeringen den 3 juli en 1997, vilken nämnts i avsnitt 1.1 överlämnats till utredningen, att som 30 § tullagen skall ändras så sätt att kostnadsränta som beräknas en enligt 19 kap. 8 § första meningen skattebetalningslagen skall tas ut i

148 Sanktioner

stället för dröjsmålsavgift enligt lagen dröjsmålsavgift vid för

om sen betalning av tull och skatt eller avgift tas enligt annan som ut tullagstiftningen. Generaltullstyrelsen föreslår också att bestämmelser skall införas styrelsen möjlighet att medge befrielse från som ger kostnadsränta beträffande skatt än tull och avgift annan som tas ut på varor vid införsel det finns synnerliga skäl. Slutligen föreslår om

Generaltullstyrelsen att ordet räkningen i 26 § tredje stycket tullagen

skall ändras till tullen.

Vad gäller den föreslagna ändringen i 30 § tullagen anför General-

tullstyrelsen i huvudsak följande. Tillämpningen räntesatsema i 2 §

lagen om dröjsmålsavgift leder ibland till att oskäligt höga

dröjsmålsavgifter tas ut. Särskilt vid korta dröjsmål upplevs avgiften

som betungande av företagen. Vidare kommer i och med att skattebetalningslagen träder i kraft den avgiñ, eller ränta, tas ut vid för som sen betalning av mervärdesskatt vid omsättning inom landet att beräknas på ett annat sätt än den avgift tas ut vid för

som sen betalning

av mervärdesskatt vid import, vilken betalas i ordning tull. samma som För den tull och skatt eller avgift tas ut för vid införsel annan som varor och betalas till tullmyndighet bör gälla eller som samma ränteavgiftssystem vid sen betalning som för den mervärdesskatt skall som erläggas vid omsättning inom landet. Detta gäller även bestämmelserna

om befrielse från dröjsmålsavgift. Artikel 232.2 i tullkodexen gäller

även för sen inbetalning mervärdesskatt, Generaltullstyrelsen

av men kan enligt den nuvarande svenska lagstiftningen inte fatta beslut om befrielse beträffande skatt eller avgift. Generaltullstyrelsen bör arman kunna medge befrielse från dröjsmålsavgift vid för betalning till sen tullmyndighet av andra skatter än tull samt avgifter, exempelvis

mervärdesskatt, på grunder gäller för erlagd samma som sent mervärdesskatt på omsättning inom landet.

En dröjsmålsavgift beräknas enligt 2 § lagen

som om dröjsmålsavgift kan som Generaltullstyrelsen påpekar få orimliga konsekvenser, framför allt vid korta dröjsmål med att betala tull och

annan skatt enligt tullagstiftningen. Vi har fått åtskilliga påpekanden härom både från näringslivets representanter i utredningen och direkt från berörda företag. Till detta kommer att det skattebetalningsgenom lagen har införts ett sanktionssystem vid dröjsmål framstår som som

betydligt rimligare än den gällande utformningen dröjsmålsavgiften.

av Skillnaden mellan de två systemen belyses nedanstående genom exempel.

Sanktioner 149

A Förutsättningar: tullräkningsbeloppet är 50 000 kr dröjsmålet är sex dagar Nuvarande bestämmelser: dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp betalas inom tio dagar från den dag då beloppet skulle ha som betalats. Dröjsmålsavgiften uppgår till två procent av 50 000 kr eller l 000 kr.

2. Den föreslagna ordningen: dröjsmålsränta som beräknas efter en en årsbaserad räntesats motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. som Basräntan har här beräknats till fyra procent. Dröjsmålsräntan räknas dag för dag. Dröjsmålsräntan uppgår till 19 % av 50 000 x 6 158 kr. 360

B Förutsättningar: tullräkningsbeloppet är 50 000 kr förfallodagen är den 31 oktober dröjsmålet är 18 dagar, betalning sker således i månaden efter förfallomånaden Nuvarande bestämmelser: dröjsmålsavgift tas ut med fyra procent på belopp betalas under första månaden efter förfallomånaden om som förseningen överstiger tio dagar. Dröjsmålsavgiñen uppgår till fyra procent 50 000 kr eller 2 000 kr. av

C Förutsättningar: tullräkningsbeloppet är 50 000 kr dröjsmålet är två dagar, betalning sker under förfallomånaden Nuvarande bestämmelser: dröjsmålsavgift tas ut med två procent på belopp betalas före utgången förfallomånaden. Dröjsmålssom av avgiften uppgår till två procent 50 000 kr eller 1 000 kr. av

Den föreslagna ordningen: Om inte befrielse medges enligt artikel 232.2 dröjsmålet understiger fem dagar, skall dröjsmålsräntan beräknas efter årsbaserad räntesats motsvarar basräntan plus 15 en som procentenheter. Basräntan har här beräknats till fyra procent. Dröj smålsräntan räknas dag för dag. Dröj smålsräntan uppgår till

150 Sanktioner

19 % av 50 000 2 52 kr eller avrundat 100 kr. x 360

Vi föreslår mot denna bakgrund att den ifrågavarande dröjsmålssanktionen anpassas till vad gäller enligt skattebetalningslagen. som Som Generaltullstyrelsen framhåller medför detta även den fördelen att dröjsmålssanktionen vid försenad betalning tull och skatt vid av annan import kommer att densamma vid för sent betalad vara som mervärdesskatt på omsättning inom landet. Något hinder sådan mot en anpassning finns inte i tullkodexen, under förutsättning att räntan, eller avgiften, inte blir lägre än krediträntan. Eftersom tullkodexen är EG-förordning, gäller svensk en som som lag, och det i artikel 232.1 b stadgas att dröjsmålsränta skall debiteras när tullbeloppet inte har betalats inom föreskriven tid, får motsvarande stadgande inte tas in i svensk bestämmelse dröjsmålsränta. en om Bestämmelsen i tullagen bör därför endast reglera det sätt på vilket

dröjsmålsräntan skall beräknas. Den föreslagna ordningen bör komma

till stånd genom att det i tullagen görs hänvisning till relevant en bestämmelse i skattebetalningslagen, nämligen 19 kap. 8 i stället för till lagen dröjsmålsavgift. Räntan bör- på dagens om samma sätt som avgift utgå med minst 100 kr, utom i fall då det ursprungligen obetalade beloppet inte uppgår till 100 kr.

I detta sammanhang bör framhållas att Generaltullstyrelsens

uppfattning att artikel 232.2 i tullkodexen också omfattar för betalning sen av mervärdesskatt inte torde riktig. Av EG-domstolens dom den 17 vara juli 1997 i mål nr 130/95 Bemd Giloy mot Hauptzollamt Frankfurt am Main-Ost, REG 1997 I-429l, får framgå kodexen enligt sin s. anses att lydelse inte är tillämplig på omsättningsskatt uppbärs vid import. som Avsikten är emellertid att bestämmelsen dröjsmålsränta skall om tillämpas även beträffande andra skatter än tull. Därför bör i bestämmelsen i tullagen att bestämmelserna i artikel 232 i anges tullkodexen skall tillämpas även beträffande andra skatter tullz. än

Härigenom blir också eftergiftsbestämmelsema i artikeln tillämpliga på

andra skatter än tull; någon bestämmelse i tullagen motsvarande 6 § lagen om dröjsmålsavgift behövs därför inte.

Generaltullstyrelsen har vidare föreslagit att ordet räkningen i 26 §

tredje stycket tullagen skall ändras till tullen. Med hänsyn till den att bestämmelse vi föreslår skall ersätta detta lagmm som se 4 kap. 8 §

l Eftersom räntan skall utgå med minst 100 kr. z Se avsnitt 3.2 beträffande avgift som skall tas ut för vid import ñån varor tredje land.

Sanktioner 151

tredje stycket i den föreslagna nya tullagen har en helt annan utformning bortfaller dock denna fråga.

6.3 Kompensationsränta

6.3.1 överväganden

Generaltullstyrelsen har i skrivelse till regeringen daterad den 13

en augusti 1996 föreslagit att det skall införas bestämmelser om att ränta skall utgå på tull och jordbruksavgifter när utfärdandet av särskild tullräkning fördröjs till följd att den tagit hand om en vara med

av som tillämpning ett förenklat förfarande inte har lämnat kompletterande

av tulldeklaration inom föreskriven tid. Regeringen har överlämnat

framställningen till TullagsutredningenK

Såväl tull jordbruksavgifter omfattas tullkodexen. I artikel

som av 214.3 i tullkodexen finns bestämmelse om kompensationsränta.

en Sådan ränta skall påföras för att förhindra att ekonomisk fördel oriktigt erhålls framflyttning den dag då tullskulden uppkom eller

genom av bokfördes. Räntan skall påföras i de fall och enligt de villkor som fastställs enligt kommittéförfarandet. Av artiklarna 589 och 709 i

tillämpningskodexen framgår i vilka fall kompensationsränta skall utgå,

nämligen då tullskuld uppstår i fråga om förädlingsprodukter eller varor i oförändrat skick eller för tidigare hänförts till förfarandet

varor som för temporär import. Något utrymme för nationella bestämmelser som

andra fall i vilka kompensationsränta skall utgå finns inte, vilket anger också framhålls i 1994/95:34 s. 135-136. Av detta följer att

prop. Generaltullstyrelsens framställning, som synes avse en ränta motsvarande kompensationsräntan, inte kan bifallas.

Regeringsbeslut den 16 oktober 1997, dnr 96/3525.

152 Sanktioner

6.4 Förstöring av beslagtagna varor

6.4.1 Gällande rätt

Bestämmelser beslag och förverkande i tullsammanhang finns i om lagen 1960:418 om straff för vamsmuggling. Enligt 17 § skall

beslagtagen egendom omhändertas och förvaras Tullverket, inte av om annat följer av särskild författning eller beslut åklagare. Förverkad av egendom skall enligt 22 och 23 försäljas. Om försäljning inte kan ske, torde egendomen kunna förstöras med stöd 6 §

av lagen

1974: l 066 förfarande med förverkad egendom och hittegods om m.m. Den svenska tullagstiftningen innehåller inga bestämmelser om förstöring av beslagtagen egendom utöver bestämmelsen i 40 §

tullagen, som avser varor som skall försäljas Tullverkets förgenom sorg: om varan är skadad eller förskämd eller köpeskillingen inte om kan beräknas täcka minst kostnaden för försäljningen eller om Tullverket finner att det finns särskilda skäl, får i stället annars varan förstöras. En vidare bestämmelse finns i tullkodexen. artikel

Enligt 56 i

tullkodexen får, om omständigheterna så kräver, tulhnyndighetema låta förstöra varor uppvisats för tullen. Innehavaren skall som av varorna underrättas och kostnaderna för förstöringen skall bäras denne. av

Förutsättningen för att tullmyndighetema skall få förstöra är

varor således att omständigheterna kräver det. Någon specifikation vad av som skall anses sådana omständigheter finns inte i EG-rätten. Det vara synes ankomma på medlemsländerna att närmare precisera i vilka fall förstörelse kan komma i fråga i den nationella tullagstiftningen. Så har skett bl.a. i den tyska Zollverwaltungsgesetz. Av 13 §

framgår att

förstöring av varor kan komma i fråga då f°ar säljas varor, som av

tullmyndigheten, inte kan säljas. När det gäller tillfälligt Omhändertagna

varor krävs även att riskerar att förstöras eller minska väsentligt varorna i värde eller att förvaringen medför kostnader av varorna som är

orimligt höga eller blir besvärlig. Ytterligare förutsättning det

en är att inte har varit möjligt att i stället sälja En bestämmelse varorna. om förstöring av varor finns också i den nederländska tullagen; enligt 7 kap. 53 § kan beslagtagna säljas eller i särskilda fall förstöras, varor om den tullskyldige inte har uppfyllt sina förpliktelser enligt tullagstiftningen inom månader efter det att han underrättades sex om beslagsbeslutet. Denna tidsgräns gäller inte är utsatta för om varorna snabb, påfallande värdeminskning eller förvaringen eller om av varorna underhållet av dem medför fara eller höga kostnader. Också den danska toldloven innehåller kompletterande bestämmelse

en om förstöring av

Sanktioner 153

Enligt 83 § andra stycket, avser beslagtagna varor, skall varor. som

inte avhämtats inom två månader efter utgången av den varor som månad då slutligt beslut i saken fattats, säljas av tull- och skattemyndigheterna på offentlig auktion. Varor, som myndigheterna

okuranta eller osäljbara, kan dock efter nämnda tidsfrist anser vara förstöras under tullkontroll. Tidsfristen kan efter ansökan förlängas, dock högst till ett år.

6.4.2 överväganden och förslag

Generaltullstyrelsen har framfört synpunkten att det bör införas bestämmelser utvidgar möjligheten att förstöra beslagtaget gods

som före dom förverkande, när värdet av det beslagtagna inte står i

om rimlig proportion till kostnaderna för förvaringen.

Som redovisats finns det i artikel 56 i tullkodexen en

ovan bestämmelse enligt vilken tullmyndighetema f°ar förstöra varor som

uppvisats för tullen, om omständigheterna kräver det. Utgångspunkten

att detta skall kunna ske utan att det föreligger något beslut synes vara om förverkande av varorna.

Förstöring långtgående åtgärd. Den skall givetvis

av varor är en tillgripas endast i fall då andra åtgärder inte kan vidtas. Vi anser att artikel 56 i tullkodexen bör kompletteras med en bestämmelse i den svenska tullagen, i vilken närmare anges när förstöring får ske. Den situation Generaltullstyrelsen nämner, att värdet av de beslagtagna

som

inte står i rimlig proportion till kostnadema för förvaringen av varorna

bör sådan omständighet som kan läggas till grund för varorna, vara en ett beslut förstöring. Ytterligare sådana omständigheter bör vara att

löper risk att bli fördärvade eller att minska väsentligt i värde. varorna Av bestämmelsen i tullagen bör också framgå att beslut om förstöring får fattas endast Tullverket gjort bedömningen att försäljning av

inte är möjlig. Den föreslagna bestämmelsen är avsedd att varorna omfatta bl.a. sådana situationer som avses i 40 § tullagen; en särbestämmelse beträffande skall säljas behövs därför inte.

varor som

.ps

sáñâ .rs

zniitçåsjggâåf

. ,Ä uviásxa se 4iiâqálfå-üiiel l v

7 Överklagande

Förslag: En bestämmelse om tidsfrist för fattande av beslut införs: vid tillämpningen artikel 6.2 andra stycket i tullkodexen skall Tullverket

av fatta beslut inom sex månader från det att framställningen om beslut

gjordes.

Bestämmelsen förbud att överklaga revisionsbeslut överförs inte

om till den nya tullagen.

7.1 smålstalan

Dröj

7.1.1 överväganden och förslag

I delbetänkandet SOU 1998:127 föreslog vi att bestämmelser om s.k. dröjsmålstalan skulle införas i tullagen. Hälften av de remissinstanser

berörde förslaget positiva medan övriga avstyrkte förslaget. som var Regeringen anförde i 1998/99:79 att behovet och utformningen av

prop. en rätt till dröjsmålstalan borde utredas närmare, innan regeringen tar ställning till sådan bestämmelse. Regeringen avser att återkomma till

en frågan sedan vi lämnat vårt slutbetänkande.

I delbetänkandet framhöll vi att en rätt till dröjsmålstalan redan finns i Sverige, eftersom artikel 243.1 andra stycket i tullkodexen innehåller

bestämmelse härom. Någon vägande invändning mot att artikeln har en denna innebörd har inte framförts. En förutsättning för att bestämmelsen skall kurma tillämpas är emellertid att det i nationell lagstiftning finns tidsfrist för tullmyndighetemas beslutsfattande;

en innebörden artikel 6.2 andra stycket i tullkodexen är därvid

av avgörande. Vi menade i delbetänkandet att artikelpunktens uttryck som fastställs enligt gällande bestämmelser inte direkt vid handen

ger att tidsfrist måste införas i medlemsländer saknar bestämmelser

en som

tidsfrist stödde motsatt uppfattning. Vi ansåg dock om utan snarare en att det måste antas att detta artikelpunktens innebörd.

var

156 Överklagande sou 1999:54

Frågan om innebörden av artikel 6.2 andra stycket diskuterades vid besöket hos kommissionens generaldirektorat för tullfrågor. Enligt direktoratets mening kunde det inte råda någon tvekan att syftet om med bestämmelsen är att alla medlemsländer skall fastställa tidsfrist en för beslutsfattandet. Vid utarbetandet bestämmelsen utgick från av man att samtliga länder då medlemmar i gemenskapen redan hade som var en sådan tidsfrist. Enligt direktoratets mening är det nämligen allmän en rättsgrundsats att ett oskäligt fördröjande av beslutsfattandet skall kunna överklagas. På grund härav och då det inte ansågs nödvändigt att i tullkodexen bestämma tidsfristens längd tillkom uttrycket som fastställs enligt gällande bestämmelser in accordance with the existing provisions, un delai fixé confonnément aux dispositions en vigeur. Det är sålunda klarlagt att tullkodexen kräver att ett oskäligt fördröjande av tullmyndighets beslutfattande skall kunna överklagas. Huruvida behov härav kan anses föreligga för svensk del saknar då betydelse. Bestämmelsen i 7 § förvaltningslagen kan i och för sig sägas innebära en skyldighet för myndigheten att fatta beslut inom skälig tid. För att undvika bristande enhetlighet i tillämpningen bör dock enligt vår mening en tidsfrist för beslutfattandet preciseras. Vi vidhåller därför att en tidsfrist bör införas och att den lämpligen bör månader. vara sex Däremot anser vi att bestämmelsen inte bör tas i överklagandereglema; rätten att överklaga om en tidsfrist inte iakttas följer artikel av 243.1 andra stycket. Vi förslår därför att tidsfristen regleras i tullagens inledande kapitel. Beträffande den i propositionen anförda risken att införandet rätt av till dröjsmålstalan medför att outredda ärenden hamnar i domstol vill vi påpeka att tullmyndighetema enligt artikel 6.2 tredje stycket i tullkodexen kan överskrida tidsfristen, om de inte kan fullgöra sina uppgifter inom den tiden; de skall därvid den ytterligare tid de ange som bedömer nödvändig för att kunna fatta ett beslut. Om Tullverket med stöd av den bestämmelsen har förlängt tidsfristen, torde det i de flesta fall kunna antas att beslutet meddelas inom den förlängda tiden. Skulle även den tiden försittas, kan det givetvis hända att domstolen vid ett överklagande får ett inte fullt utrett mål till handläggning. Eftersom Tullverket enligt 7 a § förvaltningsprocesslagen 1971:291 är den klagandes motpart och med beaktande förvaltningsdomstols av utredningsskyldighet enligt 8 § samma lag torde dock handläggningstiden i ett sådant mål inte behöva bli längre än i andra mål där utredningen inte är fullständig.

7.2 Beslut om revision

7.2.1 Överväganden och förslag

I delbetänkandet SOU 1998:127 behandlade vi frågan huruvida förbudet i 101 § nuvarande tullag att överklaga beslut om revision är förenligt med den generella rätten enligt artikel 243.1 i tullkodexen att överklaga beslut som berör någon direkt och personligen. Vi menade att artikeln inte lämnade utrymme för något undantag från rätten att överklaga varje beslut av Tullverket men föreslog att förbudet skulle kvarstå tillsvidare; eventuella behov av ändringar i revisionsbestämmelserna vid ett upphävande av förbudet borde först utredas.

Vi har inhämtat upplysningar från Danmark, Finland, Irland och Nederländerna beslut om revision anses överklagbart i dessa länder.

om Det visade sig därvid att endast i Danmark föreligger rätt till överklagande. I de andra länderna anses beslut om att företa revision inte beslut avses i artikel 243.1. Vi tog därför upp frågan vid

vara som besöket hos kommissionens generaldirektorat för tullfrågor. Inom direktoratet att innebörden av artikel 243.1 är att alla beslut av

anses tullmyndigheter är betungande för den enskilde skall kunna

som överklagas och att beslut att företa revision i vissa fall kan tänkas ha sådan effekt. Ett generellt förbud mot överklagande av beslut om revision skulle därför kommissionen och i sista hand EG-domstolen

av kunna komma strida mot artikel 243.1.

att anses

Det kan inte anses helt klarlagt att överklagandeförbudet i 101 § tullagen är oförenligt med EG-rätten. Själva beslutet att företa revision kan visserligen vara betungande, t.ex. om det riktar sig mot ett företag som kort tid dessförinnan blivit reviderat och inga nya omständigheter gör revisionen befogad. Revision skall emellertid bedrivas i samverkan med den reviderade och om denne inte samverkar, kan vitesföreläggande eller tvångsâtgärder tillgripas. Den som motsätter sig en revision och därför utsätts för vitesföreläggande eller tvångsâtgärder har möjlighet att få saken prövad av domstol. Möjligen skulle detta kunna

tillgodose syftet med artikel 243.1, men om frågan ställs på sin anses spets är det ingalunda säkert att ett direkt förbud mot överklagande av ett beslut revision skulle godtas kommissionen eller EG-

om av domstolen.

Av de instanser vid remissbehandlingen av vårt delbetänkande

som berörde frågan avstyrkte endast en att överklagandeförbudet upphävdes medan ansåg att frågan borde ytterligare utredas. Vi har inte kunnat

finna att ett upphävande skulle behöva föranleda någon ändring i revisionsbestämmelsema. Det har inte heller framförts någon omständighet som skulle innebära ett sådant ändringsbehov.

Vi har vid våra fortsatta överväganden funnit att det mesta talar för att ett direkt förbud i nationell lagstiftning mot överklagande beslut

av att företa revision skulle kunna komma i konflikt med EG-rätten. Några väsentliga nackdelar med att förbudet i 101 § tullagen nu utgår har inte framkommit. Vi föreslår därför att någon bestämmelse förbud att

om överklaga revisionsbeslut inte införs i den tullagen.

nya

8 Övriga frågor

8.1 Privatinforsel med üitidsbåt

Privatinforsel av alkohol och tobak från ett annat EU-land skall anmälas till tullmyndigheten. Bestämmelser härom finns i lagen 1996:701

om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen och lagen 1994:1565 om beskattning av privatinförsel alkoholdrycker och tobaksvaror från land är

av som medlem i Europeiska unionen.

Skatteutskottet anförde i yttrande l995/96:SkU23, s.23:

När det gäller trafiken med fritidsbåtar från ett land inom

gemenskapen vill utskottet framhålla att det följer av EG:s regler att

sådan trafik skall behandlas som tredjelandstrafik när den passerar

internationellt vatten eller internationell farled Den föreslagna

regeln om anmälan inom tre dagar enligt de nya bestämmelserna om

privat införsel av alkohol och tobak fån annat EU-land får därför

inte någon betydelse för sådan fritidsbåtstrafik Utskottet förutsätter

att regeringen vidtar de åtgärder som behövs för att på lämpligt sätt

informera om de regler som gäller för trafik med fritidsbåtar.

Skatteutskottet har inte angett något skäl för sitt påstående om innebörden av EG-reglema. Det finns ingen bestämmelse i tullkodexen eller tillämpningskodexen som säger att trafik med fritidsbåtar via internationellt vatten eller internationell farled skall anses som tredjelandstrañk. Den enda regleringen beträffande fritidsbåtar synes vara bestämmelsen i artikel 193 i tillämpningskodexen att alla kontroller och formaliteter gällande bagage som tillhör ombord

person på en fritidsbåt skall genomföras i någon hamn inom gemenskapen, oberoende av vilken avresehamn eller bestämmelsehamn denna fritidsbåt har. Med fritidsbåt avses enligt artikel 190 privata båtar som är avsedda for sjöresor enligt färdväg som användaren själv

160 Övriga frågor

bestämmer. Bagage är enligt samma artikel alla föremål som en person på något sätt för med sig under resan. Artikel 193 kan möjligen anses innebära att all tritidsbåtstrañk skall kontrolleras vad avser bagage, eftersom avrese- eller bestämmelsehamnen inte skall avgörande. Ett visst stöd för ett sådant vara resonemang ges i Rådets förordning EEG nr 3925/91 om avskaffande av de kontroller och formaliteter som gäller bl.a. bagage tillhör som personer som reser med fartyg inom gemenskapen. Där sägs i artikel

2.5 att med fartygsresor inom gemenskapen avses direkt förflyttning

mellan två gemenskapsharrmar av ett fartyg som regelbundet trafikerar två eller flera narrmgivna gemenskapshamnar. Det skall alltså fråga vara om reguljär trafik för att kontroller och formaliteter skall kurma underlåtas, även när sker internationellt vatten eller resan genom internationell farled. E contrario skulle då undantaget inte gälla trafik med fritidsbåtar. Generaltullstyrelsen har i allmänt meddelande 1996/97 angett att tills vidare får anses att fritidsfartyg som från annat EU-land via internationellt vatten medför alkoholdrycker eller tobaksvaror för privat bruk utöver de skattefria kvantiteterna skall anmälas vid tullplats såsom kommande från plats utanför EG:s tullområde. I materiellt hänseende

skall dock privatinförsellagen gälla.

En sådan hantering av fritidsbåtstrafiken synes enligt vår mening inte vara oförenlig med EG-reglema.

8.2 Det lokala

klareringsförfarandet

Enligt näringslivet används det lokala klareringsförfarandet inte i Sverige. Anledningen till detta anges vara att tullordningen innehåller bestämmelser som begränsar tillämpligheten av förfarandet. I 6 kap. 37 § tullordningen stadgas bl.a. att tillstånd att vara godkänd importör enligt 8 § 3 tullförordningen, dvs. tillstånd att använda lokalt klareringsförfarande, kan till den har tillstånd att godkänd motges som vara tagare enligt artikel 406 i tillämpningskodexen respektive artikel 111 i bilaga till konventionen ett gemensamt transiteringsförfarande. I om de allmänna råden till bestämmelsen sägs:

När kontrolltullkontoret prövar fågan om tillstånd att vara godkänd importör bör en avvägning göras mellan dels trafikens behov av en rationell och effektiv godshantering samt möjligheter till utveckling, dels Tullverkets krav att kunna utöva erforderlig tillsyn över importen

Övriga jrågor 161

Förfarandet bör endast tillämpas för företag med

omfattande och regelbunden import av ensartade

varor.

Godkänd importör bär dessutom ha en god och

väldokumenterad internkontroll så att Tullverkets kontroll i

efterhand utan svårighet kan uyöras. Tillståndsprövningen bör

vara restriktiv.

Bestämmelser om i vilka fall tillstånd att använda det lokala klareringsförfarandet skall medges finns i artikel 263 i tillämpningskodexen. Av artikelns första stycke framgår att tillstånd skall- på de villkor och det sätt som fastställs i artiklarna 264-266- beviljas den person som önskar låta varor övergå till fri omsättning i sina lokaler eller på de andra platser som avses i artikel 253 och till

som

tullmyndighetema överlämnar en skriftlig ansökan detta

om innehållande alla uppgifter behövs för att tillståndet skall kunna

som beviljas. Enligt andra stycket i artikeln gäller det sagda

för varor omfattas antingen förfarandet för gemenskaps- - som av transitering eller det gemensamma transiteringsförfarandet och för vilka den person som avses ovan har tillstånd att använda de förenklade förfaranden som skall genomföras vid bestämmelsekontoret i enlighet med artiklarna 406-409,

för varor som tidigare hänförts till ett tullförfarande med ekonomisk verkan, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 278,

för efter att ha uppvisats för tullen enligt artikel 40 i - varor som tullkodexen sänds till dessa lokaler eller platser enligt ett annat transiteringsförfarande än det som avses i första strecksatsen samt

för varor som förs in i gemenskapens tullomrâde, befriade från kravet på att de skall uppvisas för tullen, i enlighet med artikel 41 b i tullkodexen.

Genom 6 kap. 37 § tullordningen synes tillämpligheten det lokala

av klareringsförfarandet ha begränsats på ett sätt som strider mot tillämpningskodexens bestämmelser; det kan tillämpas endast i de fall som avses i den första strecksatsen i artikel 263. Bestämmelserna i tullordningen bör därför ses över.

Dvs. säga andra platser som tullmyndighetema anvisat eller godkänt.

6 19-0865En tullagny

162 Övriga frågor

8.3 Möjlighet att visa varor för tullen

upp

hos importör eller Speditör

Näringslivet har efterlyst en ordning som innebär att Tullverket kan kontrollera varorna hos importören eller speditören i stället för vid gränsen. Det synes råda delade meningar huruvida detta är möjligt enligt gällande bestämmelser. Enligt vår mening finns det inget i tullkodexen eller tillämpningskodexen som hindrar att varorna visas upp hos importören eller speditören, förutsatt att platsen där de då visas upp har godkänts av Tullverket. Av artikel 38.1 a jämfört med artikel 40 i tullkodexen följer nämligen att varorna kan visas upp för

tullmyndighetema antingen vid det tullkontor som tullmyndighetema

anvisat eller på någon plats tullmyndighetema anvisat eller

annan som godkänt. Inte heller kontrollbestämmelsema synes lägga något hinder i vägen; i artikel 13 i tullkodexen sägs endast att tullmyndighetema får, enligt de villkor som i gällande bestämmelser, utföra alla de

anges kontroller som de anser nödvändiga för att säkerställa att tull-

lagstiftningen tillämpas korrekt. I artikel 239 i tillämpningskodexen

stadgas att varorna skall undersökas på de därtill avsedda platserna och under de tider som tullmyndighetema angivit för det ändamålet, att

men tullmyndighetema får på deklarantens begäran och på dennes bekostnad tillåta att undersökningen av varorna sker på andra platser och under andra tider.

9 Kostnader

Merparten av våra förslag torde inte medföra några mer betydande kostnader för staten, även om förslagen beträffande dröjsmålstalan och rätten att överklaga revisionsbeslut kan medföra en viss ökning

av måltillströmningen hos de allmänna förvaltningsdomstolama. Det finns emellertid ett förslag som kommer att innebära ett avbräck i inkomsterna för staten, nämligen förslaget att dröjsmålsräntan skall beräknas enligt 9 kap. 8 § skattebetalningslagen istället för enligt lagen

om dröjsmâlsavgift. Vi har för att ge en uppfattning om den

ekonomiska innebörden förslaget räknat om de dröjsmålsräntor

av som utgått under det första halvåret 1997. Härvid har utgångspunkten varit att basräntan, vilken i princip är densamma som räntan på sexmånaders statskuldväxlar, uppgått till fyra procent. Den räntesats för dröjsmålsräntan som använts har således varit 19 procent. Enligt våra beräkningar skulle inkomstbortfallet för perioden uppgå till ca 12 miljoner kronor och för hela året således till 24 miljoner kronor.

sig f$-i.*: m- 11313 2

. áçf-girjâäáäâáxmâtüâåâmâfm

L ° á ä

ii ;Van-mm;

3:53 a m: åâ§3än;17*2aäáe1.; rs áaågimønaââs

:m: www

,yzøáfåçrimåuy;

. Vi i i sáaiâiâmágåxzmvââ; fam çåååVåñfYäåf aafsaáx å:å;:;;12:z:å:s.a-vzâl:ir 123,52 må av sååå.s§:.ee;:antas

10 Författningskommentar

1 till

Förslaget tullag

Enligt de förslag som 1998 års punktskatteutredning lämnar i sitt

delbetänkande SOU 1998:126 Beskattning utan taxfree skall bestämmelserna om exportbutik lyftas ut ur tullagen och tullförordningen. Vi har därför inte föreslagit några bestämmelser beträffande exportbutik.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelser om tull som skall tas ut vid import från eller export till tredje land finns i rådets förordning EEG 2913/92

nr av den 12 oktober 1992 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen och i kommissionens förordning EEG nr 2454/93 av den 2 juli 1993 tillämpningsföreskrifter för rådets ñrordning

om EEG nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemen-

skapen.

Andra EG-rättsakter i fråga om tull anges i 6 och 10 kap. denna lag.

Den svenska tullagstiñningen består i första hand av bestämmelserna i tullkodexen och tillämpningskodexen. De nationella bestämmelserna får endast ha karaktären av kompletteringar till dessa rättsakter. Det synes därför mest konsekvent att första stycket utformas så att det står klart att lagens tillämpningsområde är fastlagt genom tullkodexen och

tillämpningskodexen.

I förslaget till ny tullag har inarbetats lagen om transport, förvaring

och förstöring av införselreglerade varor, m.m. samt lagen om

tullkontroll av vammärkesintrång m.m. Eftersom sistnämnda lag endast innehåller bestämmelser som kompletterar en EG-rättsakt, bör denna rättsakt redovisas i tullagen. Även bestämmelsen i 10 kap.

3 § är en

EGT L 302, 19.10.1992, s. 1 Celex 392R2913 2 EGT L 253, 11.10.1993, s. 1 Celex 393R2454

166 Författningskommentar

komplettering till en EG-förordning, nämligen förordningen EEG nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. För att inte tynga de inledande bestämmelserna föreslås att hänvisningama till rättsaktema redovisas i de relevanta kapitlen. Andra stycket har utformats i det syftet.

2 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till rättsakterna enligt 1

Lagen innehåller även vissa bestämmelser ñrfarandet

om avseende skatt på förs in i landet från sådan del EG:s

varor som av tullområde som ligger utanför EG:s skatteområde. Genom dessa bestämmelser genomförs delar av rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter. Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrundk senast ändrat

genom rådets direktiv 98/80/EG, samt rådets direktiv 92/12/EEG den

av 25 februari 1992 om allmänna regler ñr punktskattebelagda varor och om innehav, rörlighet och övervakning sådana varor, senast

av ändrat genom rådets direktiv 96/99/EG.

Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordningarna EEG nr 2913/92 och 2454/93 finns i lagen 1994:1547 om tullfrihet m.m. och lagen 1994:1548 om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Paragrafen motsvarar 1 § andra-üärde styckena gällande tullag.

3 § Vad som föreskrivs i denna lag om tull gäller även annan skatt än tull som skall tas ut för varor vid import, om inte annat uttryckligen anges.

1 1 § första stycket andra meningen i den nuvarande tullagen anges att det som sägs om tull i lagen även gäller andra skatter samt sådana avgifter som skall tas ut för varor vid import från tredje land, inte

om annat uttryckligen anges eller framgår av sammanhanget. En bestämmelse med sådan utformning kan leda till tillämpningssvårigheter. Det kan vara svårt att se av sammanhanget huruvida bestämmelsen bara skall gälla tull och inte andra skatter. Ett exempel

EGT L 145, 13.06.1977, s. 1 Celex 377L0388 2 EGT L 281, 17.10.1998, s. 31 Celex 398L0080 3 EGT L 76, 23.03.1992, s. 1 Celex 392L0012 4 EGT L 008, 11.01.1997, s. 12 Celex 396L0099

härpå är 9 a § i den nuvarande tullagen. Den bestämmelsen tillämpas så att den inte gäller andra skatter än tull, trots att detta knappast kan anses framgå av sammanhanget. Vi föreslår därför att vad som i tullagens kompletterande bestämmelser till EG-rätten sägs om tull alltid skall gälla även andra skatter som skall tas ut för varor vid import, om inte annat uttryckligen I de paragrafer där hänvisning görs till EG-

anges. rättsliga regler dock när dessa skall gälla även andra skatter än

anges tull.

Ytterligare en ändring är att begreppet avgifter som skall tas ut för varor vid import från tredje land" har utgått. Skälen härför har utvecklats i avsnitt 3.2.

4 § Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om ickegemenskapsvaror gäller i tillämpliga delar även gemenskapsvaror, för vilka begärs eller åtnjuts bidrag på grund av export eller på grund av annan åtgärd, som till följd av särskild föreskrift är att jämställa med export. Detsamma gäller varor, för vilka begärs befrielse från eller återbäring av skatt.

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 85 § nuvarande tullförordning. Bestämmelsen får anses vara av sådant slag att den bör flyttas till tullagen.

5 § I denna lag förstås med tullagstiftning: EG:s tullbestämmelser samt svenska tullförfattningar, det svenska tullømrådet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt luftrummet däröver, EG:s tullområde: de områden anges i artikel 3 i förordningen

som EEG nr 2913/92, EG:s skatteømråde: det område inom vilket gemenskapens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga, tredje land: område inte omfattas av EG:s tullområde,

som tullförrättning: sådan klarering av fartyg och luftfartyg i kommersiell trafik direkt med tredje land och av kommersiellt gods, som verkställs av tulltjänsteman, tullklarering: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som angetts till en godkänd tullbehandling, förtullning: Tullverkets åtgärder i fråga om en vara som deklarerats för övergång till fri omsättning, øjörtullade varor: icke-gemenskapsvaror som är eller borde vara föremål för godkänd tullbehandling,

fartyg: transportmedel som är inrättat för färd på eller i vatten och svävare när den framförs över vatten, samt fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper på skenor samt svävare när den framförs över marken.

I övrigt har uttryck som används i denna lag den innebörd som anges i förordningarna EEG nr 2913/92 och 2454/93.

De uttryck som definieras särskilt är huvudsakligen dels desamma

som i 2 § gällande tullag och som kommenteras i prop. 1994/94:34 s. 123- 125, dels vissa av de uttryck som i dag definieras i tullförordningen. Tullagstiftning har förts under uppräkningen i stället för i ett särskilt stycke. Definitionen behövs då den definition tullag-

av stiftningen som finns i artikel 1 i tullkodexen endast omfattar de bestämmelser på gemenskapsnivå och nationell nivå som antagits för att genomföra tullkodexen. Genom den i denna paragraf valda definitionen omfattas även sådana svenska tullförfattningar som inte antagits för att genomföra kodexen. Det i den nuvarande definitionen använda begreppet EG:s bestämmelser har ersatts av begreppet EG:s tullbestämmelser för att det skall framgå att det är fråga

om tullkodexen och de bestämmelser på gemenskapsnivå antagits för

som att genomföra denna.

Definitionen av tullförrättning har hämtats ñån 18 kap. 1 § tullordningen; den bör ingå i tullagen, eftersom begreppet används där; se 10 kap. 6 och 7 §§.

Definitionen av oförtullade varor är avsedd att omfatta såväl ickegemenskapsvaror som är föremål för ett tullförfarande syftar till att

som ändra dess status jämför med prop. 1994/95:34 s. 146 som ickegemenskapsvaror som är under temporär import som inte ändrar dess status eller som smugglats in och inte är föremål för ett tullförfarande eller annan godkänd tullbehandling, men borde vara det.

Definitionema av fartyg och fordon motsvarar de definitioner som finns i 2 § i den nuvarande tullfcirordningen. Eftersom dessa uttryck används i lagen bör definitionen dem finnas i lagen. När det gäller

av fartyg och fordon behövs definitionerna för att även svävare skall omfattas. Något behov definitioner transportmedel och luftfartyg

av av torde inte föreligga.

6 § Vid tillämpningen av artikel 6.2 andra stycket i förordningen EEG nr 2913/92 skall Tullverket fatta beslut inom sex månader från det att begäran om beslut gjordes.

Se avsnitt 7.1.

F örfattningskommentar 169

2 kap. Införsel av varor m.m.

1 § I förordningen EEG nr 2913/92 finns bestämmelser om -införsel av varor till EG:s tullområde artiklarna 37-39,

uppvisande av varor för tullen artiklarna 40-42, -

summarisk deklaration och lossning av varor som uppvisats för tullen artiklarna 43-47,

skyldighet att hänföra varor som uppvisats för tullen till en god- känd tullbehandling artiklarna 48 och 49,

tillfällig förvaring av varor artiklarna 50-53 samt -

icke-gemenskapsvaror som befordrats enligt ett transiterings- förfarande artiklarna 54 och 55.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter till komplettering av dessa bestämmelser.

De primära krav ställs vid införsel av varor till det svenska

som tullområdet finns i tullkodexen. Det kan naturligtvis inte bli tal om att återge dessa i tullagen. Däremot synes det vara av värde att hänvisa till de artiklar där sådana bestämmelser finns.

Kapitelrubriken har anpassats till att även vissa bestämmelser om utförsel har tagits med liksom bestämmelser om ombud.

I prop.1994/95:34 s.105 uttalades att hänvisningar till enskilda artiklar i EG-rättsakter bör undvikas, eftersom ändringar i artikelnumreringen i rättsakt leder till behov av lagändring. Denna

en armars princip har dock inte tillämpats konsekvent i tullagstiftningen, se t.ex. 31 § andra stycket gällande tullag och 3 kap. 4 och 5 §§ lagen om frihet från skatt vid import, Fördelen med hänvisning till artikelnummer

m.m. får anses överväga nackdelarna.

2 § Den till Sverige för in eller låter föra in en vara från ett

som område som ligger inom EG:s tullområde, men utanför EG:s skatteområde och den från Sverige för ut eller låter föra ut en

som

till ett sådant område, skall anmäla detta till Tullverket. vara

En gemenskapsvara förs in från ett område i

som som avses första stycket får förvaras i tillfälligt lager, hänföras till tullförfarandena uppläggning i tullager, aktiv förädling eller temporär import med fullständig befrielse från tull samt föras in i

frizon eller i ett frilager. En vara som skall föras ut till ett sådant en område får hänföras till tullförfarandena export eller passiv förädling.

Regeringen får meddela ytterligare föreskrifter anmälningsom skyldighet och tillämpning av förfaranden för godkänd tullbehandling av varor som avses i första och andra styckena.

Paragrafen, som motsvarar 9 § gällande tullag, behandlar speciella fall av in- och utförsel Med den föreslagna kapitelrubriken bör av varor. den lämpligen placeras i detta kapitel. De föreslagna ändringarna är endast redaktionella.

3 § Bestämmelser om rätt att anlita ombud vid kontakter med Tullverket finns i artikel 5 i förordningen EEG 2913/92. nr Regeringen får meddela föreskrifter om villkor och inskränkningar i fråga om användning av ombud.

4 § Tulldeklaration för får någon är en vara avges genom som anställd och kan anses ha en förtroendeställning hos deklaranten eller, om tulldeklaration ombud, hos ombudet. avges genom

Paragrafema, som motsvarar 16 och 17 gällande tullag, bör lämpligen placeras i detta kapitel.

5 § I fråga om varor som kommer in till det svenska tullområdet i postförsändelser skall postbefordringsföretag som regeringen bestämmer anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär, om varorna inte deklareras för övergång till fri omsättning eller hänförs till annan godkänd tullbehandling av någon annan. Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock denne anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär vid tillämpning av regler om omprövning och bokföring i efterhand.

Paragrafen motsvarar 81 § nuvarande tullag, med den skillnaden att begreppet tullskyldig har ersatts med deklarant och, i förekommande fall, gäldenär. Bestämmelsen har sin grund i artikel 237.2 i tillämpningskodexen, enligt vilken tullmyndighetema f°ar föreskriva att postverket skall anses som deklarant och, i förekommande fall, gäldenär. Detta uttryckssätt bör användas i paragrafen. Se även avsnitt 3.1 beträffande begreppet tullskyldig”.

6 § Den, som enligt artikel 14 i förordningen EEG 2913/92 är nr skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar, skall bevara

Författningskommentar 171

dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning.

Paragrafen motsvarar 19 § nuvarande tullag.

3 kap. Godkänd tullbehandling

1 § Bestämmelser om tulldeklarationer för varor som hänförs till ett tullförfarande finns i artiklarna 59-78 i förordningen EEG nr 2913/92.

Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter skall

som lämnas i en tulldeklaration eller anmälan till annan godkänd tullbehandling och de platser där varor får deklareras för

om övergång till fri omsättning eller anmälas till annan godkänd tullbehandling.

Andra stycket motsvarar 4 och 18 i den nuvarande tullagen.

Övergång till fri omsättning

Nuvarande 5 § synes inte nödvändig, trots vad som sägs i prop. 1994/95:34 s. 125.

I paragrafen hänvisas till de EG-rättsliga bestämmelserna om övergång till fri omsättning.

3 § Enligt artikel 76 i förordningen EEG nr 2913/92 och artiklarna 253-267 i förordningen EEG nr 2454/93 skall tullmyndigheterna tillåta följande förenklade förfaranden för övergång till fri omsättning, nämligen ofullständiga deklarationer, ñrenklat deklarationsförfarande och lokalt klareringsförfarande.

Regeringen meddelar föreskrifter om inlämnande av kompletterande tulldeklaration enligt artikel 76.2 i ñrordningen EEG 2913/92. Regeringen får också meddela de övriga

172 Författningskømmentar

föreskrifter som behövs till komplettering av de i första stycket angivna bestämmelserna.

Används ett förenklat förfarande, skall det tillämpas även på uttag av annan skatt än tull som skall tas ut för varor vid import.

Någon reglering i tullagen vilka förenklade förfaranden f°ar

om som användas vad avser tull bör inte förekomma, eftersom bestämmelser härom finns i tullkodexen. Skälet till att så likväl skett i 7 § nuvarande tullagen är enligt prop. 1994/95:34 s. 99 att förenklade förfaranden även avser uttag av arman skatt än tull och att tillämpningen i dess grunddrag bör vara enhetlig hos alla tullmyndigheter. Detta kan uppnås,

om bestämmelsen utformas med hänvisning till artikel 76 i tullkodexen

en och kompletteras med att ett förenklat förfarande skall tillämpas även på uttag av annan skatt än tull.

Någon bestämmelse motsvarande 7 § andra stycket nuvarande tullag torde inte behövas. Redan av artiklarna 261 och 264 i tillämpningskodexen f°ar följa att rätten att ta hand kan begränsas,

anses om varor om tullmyndighetemas kontroll inte kan garanteras.

Den oprecisa hänvisningen i nuvarande 7 § tredje stycket har inte tagits med. Bestämmelsen har förts över från 8 § tullagen 1987:1065. Av författningskommentaren till den paragrafen prop. 1986/87:166

s. 67 framgår att lagstiftaren med särskilda föreskrifter alla de

avser författningar som innehåller införselvillkor för olika Så alhnärma

varor. hänvisningar är inte lämpliga och kan knappast anses fylla någon funktion.

I nuvarande 8 § tullagen föreskrivs tidsfrister för att in

ge en kompletterande tulldeklaration, deklareras för övergång till

när en vara fri omsättning med tillämpning av ett förenklat deklarationsförfarande hemtagning eller ett lokalt klareringsförfarande godkänd importör. I avsnitt 4.1.2 har redovisats skälen för förslaget att inte i tullagen ta in motsvarande bestämmelser. Vårt förslag innebär att Tullverket får meddela föreskrifter om såväl tidsfristema för inlämnande

av kompletterande tulldeklaration som den period som den kompletterande tulldeklarationen skall omfatta. Se vidare avsnitt 4.1.2.

Tillfälliga lager, tullager, transitering, frizoner m.m.

4 § Bestämmelser tillfälliga lager finns i artiklarna 50-53 i

om förordningen EEG nr 2913/92 och artiklarna 185-187 i förordningen EEG nr 2454/93.

Författningskommentar 173

Bestämmelser tullager finns i artiklarna 98-113

om förordningen EEG 2913/92 och artiklarna 503-548 1

nr förordningen EEG nr 2454/93.

Bestämmelser transitering finns i artiklarna 91-97 i

om förordningen EEG 2913/92 och artiklarna 309-495 i

nr förordningen EEG nr 2454/93.

Bestämmelser frizoner och frilager finns i artiklarna 166-181

om i förordningen EEG 2913/92 och artiklarna 799-840 i

nr förordningen EEG nr 2454/93.

Regeringen får meddela föreskrifter till komplettering av dessa bestämmelser.

Första-femte styckena motsvarar i stort sett 45 § första stycket nuvarande tullag med den skillnaden att hänvisning görs till de artiklar i EG-rättsaktema behandlar tillfälliga lager, tullager, transitering,

som frizoner och frilager; kommentaren till 2 kap. 1 Ytterligare en

se skillnad är att bemyndigandet för regeringen inte omfattar verkställighet; ett sådant bemyndigande följer av 8 kap. 13 § 1 regeringsformen.

5 § Tillstånd att inrätta frizon eller frilager meddelas av regeringen.

Paragrafen motsvarar 46 § i den nuvarande tullagen.

6 § Den befordrat en icke-gemenskapsvara som införs till det

Befordras varan på ett fordon som kommer till det svenska tullområdet med fartyg, skall den som svarar för vägtransporten lägga på tillfälligt lager, om fordonets förare medföljer

upp varan fartyget.

Om den som befordrat varan inte fullgör sin skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp på tillfälligt lager genom Tullverkets försorg. Den inte fullgjort skyldigheten skall

som ersätta Tullverket dess kostnader för varans uppläggning och förvaring. Tullverket får bestämma att varan inte får tas ut från lagret förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

Paragrafen motsvarar 47 § nuvarande tullag, dock riktar sig i första som hand till fraktförare. Vad med begreppet frakttörare som avses framgår inte. Begreppet har använts också i 1973 och 1987 års tullagar utan angivande av innebörden. Det ligger nära till hands att anse

frakttörare den utför transporten/befordringen Att så

vara som av varan. inte är fallet framgår dock 47 § första stycket andra meningen. l av

transportsammanhang förekommer begreppet fraktförare i luftfartslagen

1957:297 och lagen 1974:610 inrikes vägtransport. l fråga om om

godstransporter är frakttörare enligt dessa lagar den ingått avtal

som med en avsändare att transportera/befordra gods. Själva om transporten/befordringen kan dock utföras än den avtalsslutande av annan transportören; se 31 § luftfartslagen och 6 § lagen inrikes vägom transport. I järnvägstrañklagen 1985:192 förekommer inte begreppet ñakttörare; den töroch utför godsbefordran är järnvägen. som svarar Den som ingår avtal med avsändare transport styckegods till en om av sjöss benämns i sjölagen 1994:1009 transportör och det gäller helom eller delbefraktning är bortfraktaren den avtal för befordran som genom av gods bortfraktar ett fartyg till annan. Förevarande paragraf omfattar alla transportmedel. Den är en komplettering och precisering bestämmelserna i artikel 38 i av tullkodexen; se prop. 1994/95:34 141. Skyldigheterna enligt den s. artikeln vilar på den fört in till gemenskapen. Det som varorna synes

därför lämpligt att rikta uppläggningsskyldigheten till den

som befordrat vilket i fråga luñfarts- och vägtransporter varan, om normalt torde frakttöraren. På så sätt behöver det för jämvägs- och vara

sjötransporter okända begreppet inte användas.

7 § Tullverket får tillfälligt ta hand oibrtullad det om en vara, om behövs lör tullkontrollen. Varan får läggas på tillfälligt lager upp eller tullager. I sådant fall gäller 6 § tredje stycket. Innehavaren ett tillfälligt lager eller ett allmänt tullager är av skyldig att ta emot oförtullade det kan ske utan avsevärd varor, om olägenhet.

Paragrafen motsvarar 48 § i den nuvarande tullagen.

I andra stycket har ett tillägg gjorts så att skyldigheten

att ta emot varor också omfattar innehavare allmänt tullager. En bestämmelse av som ålägger innehavare av allmänt tullager sådan skyldighet finns i dag

i 31 § tullförordningen; den bör dock lämpligen placeras här.

8 § Om en vara, som förvaras på tillfälligt lager innehas som av Tullverket eller på tullager inrättats Tullverket, inte som av

Författningskommentar 175

avhämtas i rätt tid, får den säljas. Om tull inte skall tas ut ur varan, gäller lagen 1985:982 näringsidkares rätt att sälja saker som

om inte har hämtats. Vad som i den lagen sägs om förvaring enligt avtal skall gälla i fråga om förvaringen på Tullverkets lager.

Denna paragraf motsvarar 29 § i den nuvarande tullförordningen med den skillnaden att den även förvaras på tullager som

avser vara som inrättats Tullverket jämför med 31 § nuvarande tullförordning.

av Bestämmelsen får sådant slag att den bör flyttas till lagen.

anses vara av Paragrafen fall då tull och arman skatt har betalats och utlämning

avser medgivits, varuägaren ändå inte avhämtar varan. Bestämmelsen

men utgör komplettering till artikel 75 b i tullkodexen enligt vilken alla

en nödvändiga åtgärder, inklusive förverkande och försäljning, skall vidtas för att reglera situationen i fråga om varor som inte förs bort inom rimlig tid sedan de frigjorts. I sin kommentar till 29 § i den nuvarande

tullförordningen anförde Tullanpassningsutredningen bl.a. SOU

1994:89 296 att det inte borde finnas någon föreskrift i tullagstift-

s. ningen beträffande situationer då vara i motsvarande fall förvaras på enskilds lager, då denna situation närmast är ett civilrättsligt mellanhavande mellan lagerhavaren och varuägaren.

9 § Regeringen får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga inklusive transportmedel, förs till eller från en

om varor, som frizon eller ett frilager.

Paragrafen motsvarar 49 § i den nuvarande tullagen. Se prop. l994/95:34 s. 142.

10 § Bestämmelser bedrivande av industriell eller kommersiell

om verksamhet och serviceverksamhet i en frizon eller ett frilager finns i artikel 172 i förordningen EEG ur 2913/92.

Paragrafen ersätter 50 § i den nuvarande tullagen. Enligt författningskommentaren till 50 1994/95234 s. 143, bör artikel 172 i

prop. tullkodexen tolkas så att det råder etableringsfrihet, men att bedrivandet

verksamheten f°ar göras till föremål för tillståndsprövning. Enligt av artikeln skall emellertid sådan verksamhet tillåtas enligt de villkor som fastställs i kodexen; verksamheten skall i förväg anmälas till tullmyndighetema. Dessa får mot bakgrund av de berörda varomas beskaffenhet eller behovet tullövervakning utfärda förbud eller

av begränsningar för verksamheterna. Bestämmelserna torde inte kunna

innefatta tillståndsprövning. Någon bestämmelse i tullagen om anses en

att regeringen får meddela föreskrifter särskilda förbud eller om begränsningar i verksamheterna behövs inte. Detta följer att av regeringen är en tullmyndighet i tullkodexens mening. En hänvisning till artikel 172 synes dock lämplig.

ll § Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager står under Tullverkets övervakning och kontroll enligt bestämmelserna i 5 kap. Regeringen får meddela föreskrifter redovisningsskyldighet i om fråga om varor som förvaras på sådana platser.

Paragrafen motsvarar 52 § i den nuvarande tullagen; se prop. 1994/95:34 143. s.

12 § Den som i verksamhet vid tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnats för tullbehandling får inte obehörigen röja av varor, eller utnyttja vad som i verksamheten upplysts någon enskilds om ekonomiska eller personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet gäller dock bestämmelserna i sekretesslagen 1980:100.

Paragrafen motsvarar 53 § i den nuvarande tullagen. Visserligen finns i artikel 15 i tullkodexen sekretessbestämmelse, det framgår inte en men helt klart om denna gäller även enskilda. Bestämmelsen i tullagen bör därför finnas kvar.

13 § Oförtullade oljeprodukter får tillföras sådana märkämnen som avses i 2 kap. 8 § lagen 1994:1776 skatt på energi. om

Paragrafen motsvarar 6 § i den nuvarande tullagen, 1994/95:34 se prop. s. 125.

Export

14 § Bestämmelser om export och utförsel från annan av varor EG:s tullområde finns i artiklarna 161 och 162 i förordningen EEG nr 2913/92 samt i artiklarna 279-289 och 788-798 i förordningen EEG 2454/93. nr

I den tyska tullkodexkommentaren artikeln endast tulhnyndiganses avse hetemas tystnadsplikt; Peter Witte Zollkodex Kommentar, 2 Aufl., Verlag se C.H. Beck, München, Linde Verlag Wien, 1998, s. 168

Författningskommenzar 177

Regeringen får meddela föreskrifter till komplettering av dessa bestämmelser.

Paragrafen motsvarar i sak 43 § i den nuvarande tullagen, utom

bemyndigandet att meddela verkställighetsföreskrifter.

Tulldatasystemet

Motsvarar 11 § i den nuvarande tullagen, utom hänvisningen till

tillämpningskodexen.

nr 2454/93.

Tullverket får ge tillstånd till att tulldeklarationer och andra handlingar och uppgifter som skall avges till Tullverket lämnas genom ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet eller på annat sätt genom ett visst tekniskt förfarande.

Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.

Regeringen får meddela föreskrifter om det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.

17 § Ett tillstånd enligt 16 § andra stycket får förenas med särskilda villkor om det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.

Tullverket får genom tulldatasystemet överföra elektroniska dokument och andra upptagningar till en uppgiftslämnare.

18 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får överlämna till juridisk person att förmedla uppgifter i

en elektroniska dokument i 16 och 17 §§ till och från

som avses tullregistret.

19 § Ett elektroniskt dokument ha kommit in till Tullverket anses när det har blivit tillgängligt för verket för överföring till sådan form att det kan läsas. Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom en annan myndighet än Tullverket eller juridisk genom en person efter bemyndigande enligt 19 dokumentet dock ha kommit anses in till Tullverket när det togs emot och kan antas ha avskilts för verket hos förmedlaren.

20 § Om uppgifter har lämnats överföring ett genom av elektroniskt dokument till tulldatasystemet, skall Tullverket handlägga ärendet i sak först sedan tullklarering begärts under åberopande dokumentets tullidentifikationsnummer tullid. av

Paragrafema 16, 17, 19 och 20 motsvarar med vissa redaktionella ändringar 12-14 i den nuvarande tullagen, med tillägg av

hänvisningama till tullkodexen och tillämpningskodexen. I 18 § har den

bestämmelse som i dag finns i 9 § tullregisterlagen 1990: 137 tagits in.

Bestämmelsen har i samråd med registerförfatmingsutredningen

bedömts passa bättre in i tullagen än i tullregisterlagen.

21 § Tullverkets beslut i ett ärende får meddelas genom ett elektroniskt dokument.

I 15 § i den nuvarande tullagen anges att Tullverkets beslut i ett ärende som har väckts ett elektroniskt dokument får meddelas genom genom ett sådant dokument. Under utredningsarbetet har från såväl Tullverkets som näringslivets sida framhållits att det lämpligare att beslut kan vore meddelas elektroniska dokument även då ärendet väckts genom genom ett pappersdokument. I praktiken läggs även sådana ärenden i tulldatasystemet. Vi föreslår därför att bestämmelsen utformas så att detta blir möjligt.

Fi 1998:02, Utredningen om översyn skatteförvalmingens och exekutionsav väsendets registerforfattningar.

Författningskommentar 179

4 kap. Tulltaxering och betalning av tull m.m.

Tulltaxering

1 § Bestämmelser om uppkomst av tullskuld och uppbörd av tullskuld finns i artiklarna 201 221 i förordningen EEG nr

- 2913/92 och i artiklarna 859 876 i förordningen EEG nr 2454/93.

Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter fastställer Tullverket tull skall betalas vid import från eller

som export till tredje land tulltaxering.

Tulltaxering får automatisk databehandling.

ske genom

Paragrafen motsvarar 20 § i den nuvarande tullagen förutom hänvisningen till de EG-rättsliga bestämmelserna samt att det i tredje stycket uttryckligen att tulltaxering får ske genom automatisk

anges databehandling. Den så kallade automatklareringen blir allt vanligare. Det har ifrågasatts den nuvarande utformningen av 20 § tullagen

om medger att tulltaxering får ske genom automatisk databehandling Enligt vår mening är det vikt att det tydligt framgår att så får ske.

2 § Finner deklarant eller gäldenär att en uppgift som lämnats i en tulldeklaration är oriktig eller ofullständig, skall han utan dröjsmål anmäla detta hos Tullverket och rätta uppgiften, förhållandet

om föranlett eller kan föranleda att tull undandras eller att en vara införs eller utförs i strid mot förbud eller villkor.

Paragrafen motsvarar 7 § i tullförordningen, med den ändringen att bestämmelsen deklarant eller gäldenär; se avsnitt 3.1 beträffande

avser begreppet tullskyldig. Bestämmelsen får anses vara av sådant slag att den bör flyttas till tullagen.

3 § Tullverket skall ompröva beslutet i en fråga som kan ha betydelse lör tulltaxeringen, om deklaranten eller gäldenären begär det eller om det finns andra skäl.

Bestämmelserna i tullagstiftningen om omprövning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt och beslut enligt 11 § andra stycket samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift. Att omprövning av sådana beslut skall ske om de överklagats framgår av 8 kap. 4 och 6 §§.

1Se exempelvis f.d. byråchefen Göte Celander i Förvaltningsrättslig tidskrift 6/98, s. 335 Beslut i tulltaxeringsärendenñ.

Bestämmelsen motsvarar i stort sett 21 § i den nuvarande tullagen. Hänvisningen till EG-rätten i den paragrafens första stycke har dock utgått. De regler som innebär att tulltaxeringsbeslut omprövas finns i tullkodexens artikel 220, till vilken hänvisas i detta kapitels 1 och 235-242, till vilka hänvisas i 12 Vidare har begreppet tullskyldig ersatts med deklaranten eller gäldenären, avsnitt se I andra stycket har en ändring gjorts så att omprövningsreglema också skall omfatta beslut enligt 11 § andra stycket, dvs. beslut om annan skatt än tull i fall då det inte är fråga tulltaxering. om

4 § Om en fråga som avses i 3 § har avgjorts beslut genom som vunnit laga kraft, får Tullverket inte pröva frågan.

Paragrafen motsvarar 22 § i den nuvarande tullagen.

5 § Tulltaxering och sådan omprövning innefattar bokföring i som efterhand får göras även efter utgången föreskriven tid, av annars om gäldenären samtyckt till att sådan tulltaxering sker. Om gäldenären har åtalats för brott enligt lagen 1960:418 om straff för varusmuggling, får tulltaxering och omprövning enligt första stycket göras även efter utgången nämnda tid för den av vara som åtalet Beslut det får dock inte meddelas avser. om senare än under kalenderåret efter det år då åtalet väcktes. Om gäldenären har avlidit, får beslutet inte meddelas än senare sex månader efter dödsfallet. Ogillas åtalet, skall Tullverket undanröja beslutet, om domen vinner laga kraft. Andra stycket skall tillämpas också i fall då den har som företrätt en juridisk åtalas för brott enligt lagen straff person om för varusmuggling, brottet tull den juridiska om avser som personen haft att betala.

Paragrafen motsvarar 23 § i den nuvarande tullagen, med den skillnaden att begreppet tullskyldig har ersatts gäldenären; av se vidare avsnitt 3.1.

6 § Om tull inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering eller omprövning, fastställs vad som skall betalas efter skälig grund

skönstulltaxering.

Paragrafen motsvarar 24 § i den nuvarande tullagen.

Författningskommentar 181

Betalning av tull

7 § Bestämmelser betalning tullbeloppet finns i artiklarna

om av 222-232 i förordningen EEG nr 2913/92.

Tull skall betalas till Tullverket inom tio dagar från den dag då gäldenären underrättas kravet, om inte betalningsanstånd

om medgivits.

Paragrafen motsvarar 25 § i den nuvarande tullagen förutom hänvisningen i första stycket till tullkodexen samt att begreppet tullskyldig ersatts gäldenären; vidare avsnitt 3.1.

av se

8 § Tullverket får medge betalningsanstånd för den som bedriver importverlmamhet eller annan som importerar varor i större omfattning kreditimpørtör. Kreditimportör betalar tull enligt särskild tullräkning. Motsvarande gäller den som bedriver exportverksamhet eller exporterar varor i större

annan som omfattning.

Särskild tullräkning får utställas även på den som lämnat tulldeklaration ombud för gäldenär, om ombudet gentemot

som Tullverket åtagit sig att fullgöra gäldenärens betalningsskyldighet.

Regeringen meddelar föreskrifter om utfärdande av särskild tullräkning och tidsfrister för betalning av tull.

Om ett ombud har tagit emot medel av gäldenärer för betalning

tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra av

tillgångar.

Första, andra och fjärde styckena motsvarar 26 § första, andra och fjärde styckena i den nuvarande tullagen, med den skillnaden att begreppet tullskyldig har ersatts "gäldenären; se vidare avsnitt

av 3.1. Bestämmelsen beträffande särskild tullräkning i tredje stycket har

ersatts delegationsbestämmelse; regeringen eller, efter rege-

av en ringens bemyndigande, Tullverket meddelar föreskrifter om utfärdande

särskild tullräkning och tidsfrister för betalning. Skälen härför har av utvecklats i avsnitt 4.2.2.

9 § Bestämmelser säkerhet för att täcka tullskuld finns i

om artiklarna 189 200, 225 och 229 i förordningen EEG nr 2913/92

samt i artiklarna 857 och 858 i förordningen EEG nr 2454/93.

Regeringen får föreskriva att säkerhet skall ställas för andra skatter än tull. Om säkerhet inte ställts, utgör varan säkerhet för

tullen och skatten så länge den står under Tullverkets övervakning och kontroll.

Paragrafen motsvarar 27 § i den nuvarande tullagen. Hänvisningentill

säkerhetskraven i tullkodexen och tillämpningskodexen har dock . preciserats.

10 § Regeringen får meddela de föreskrifter behövs i övrigt till som

komplettering av reglerna om uppbörd i ñrordningen EEG

nr 2913/92.

Paragrafen motsvarar 28 § i den nuvarande tullagen.

11 § Gäldenären eller den skulle ha varit gäldenär som om varan varit tullbelagd, är skyldig att betala skatt än tull skall annan som tas ut för vid import eller export. varan Den som lämnar anmälan eller borde lämna anmälan enligt 2 kap. 2 § är skyldig att betala annan skatt än tull som skall tas ut för varan på grund av införseln eller utiörseln. Skatt enligt denna paragraf skall fastställas och betalas i den ordning som gäller för tull, om inte annat föreskrivits. Om det finns synnerliga skäl, får Tullverket medge nedsättning av eller befrielse från skatt än tull. annan

Paragrafen motsvarar huvudsakligen 10 § i den nuvarande tullagen; se dock avsnitt 3.2 beträffande avgifter skall tas ut för vid som vara import. Det ñärde stycket har dock ändrats. Den nuvarande bestämmelsen tar hänvisningen till 82 § tullagen- sikte på fall - genom då tullskuld inte skall ha uppkommit och tull därför anses inte tas ut se artiklarna 212 och 233 d i tullkodexen. Eftersom det redan tredje av stycket framgår att skatt fastställs i ordning tull, arman samma som behövs det inte någon bestämmelse motsvarande det nuvarande fjärde stycket; finns det inte någon tullskuld finns det inte heller någon skattskyldighet. Däremot finns det behov bestämmelse av en som mer generellt ger Tullverket möjlighet att medge nedsättning eller av befrielse från skatt i fall då tullskuld visserligen uppkommit, annan men verket gör bedömningen att det finns skäl att medge nedsättning eller befrielse. Bestämmelsen bör utformas så att den står i övrensstämmelse med bestämmelsen befrielse från bl.a. mervärdesskatt i 13 kap. l § om skattebetalningslagen; enligt den paragrafen får befrielse medges helt eller delvis det finns synnerliga skäl. Vidare har begreppet om tullskyldig ersatts gäldenären eller den skulle ha varit av som

Författningskommentar 183

gäldenär varit tullbelagd. Denna paragraf omfattar även fall

om varan då skatt inte tull skall betalas; därför räcker det inte med

men gäldenär. Se även avsnitt 3.1 beträffande tullskyldig.

Återbetalning

12 § Bestämmelser återbetalning och eftergift av tull finns i

om artiklarna 235 242 i ñrordningen EEG nr 2913/92 och i

artiklarna 877 912 i förordningen EEG nr 2454/93.

Om skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift har

annan betalats med högre belopp än som rätteligen skall betalas, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när annan skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift rätteligen inte skulle ha betalats. Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200 eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§ samma lag återbetalas dock inte.

Vid återbetalning får avdrag göras för tull och annan skatt som förfallit till betalning och som skall betalas till Tullverket. I lagen 1985:146 om avräkning vid återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning.

Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till komplettering reglerna om återbetalning eller eftergift av tull i

av förordningarna EEG nr 2913/92 och 2454/93.

Paragrafen motsvarar med vissa språkliga ändringar 29 § i den nuvarande tullagen, dock med precisering av de relevanta artiklarna i tullkodexen och tillämpningskodexen. Se även avsnitt 3.1 beträffande

begreppet tullskyldig.

Ränta

13 § Bestämmelserna om kompensationsränta i artikel 214.3 i förordningen EEG 2913/92 och i artiklarna 589, 590 och 709 i

nr förordningen EEG 2454/93 samt bestämmelserna om kredit-

nr ränta i artikel 229 i förordningen EEG nr 2913/92 tillämpas även på andra skatter än tull som skall tas ut för varor vid import.

Paragrafen motsvarar 31 § första stycket i nuvarande tullag. De övriga styckena i 31 § har redaktionella skäl delats upp på 14 och 16-18 §§.

Hänvisningen till EG-rätten i första stycket är mer utförlig än i motsvarande bestämmelse i den nuvarande tullagen; i 31 § första

stycket anges endast att det i tullkodexen och tillämpningskodexen föreskrivs i vilka fall ränta skall tas ut på tull skall betalas. Av som författningskommentaren till 31 § framgår prop. 1994/95:34 135 att s. bestämmelsen kompensationsränta enligt artikel 214.3 i avser tullkodexen och artiklarna 589 och 709 i tillämpningskodexen. Eftersom det i tullkodexen inte bara finns bestämmelser om kompensationsränta utan även om kreditränta och dröjsmålsränta, har 31 § första stycket kommit att omfatta än vad varit avsikten. mer som Bestämmelsen måste i stället utformas så att det framgår vilka ränteforrner Dröjsmålsräntan skall enligt vårt förslag som avses. regleras i 15 § och skall därför inte omfattas denna bestämmelse. av Någon anledning att utelämna den i artikel 229 i tullkodexen angivna krediträntan finns såvitt vi kan inte. Därför bör hänvisningen de se avse EG-rättsliga bestämmelserna kompensationsränta och kreditränta. om

14 § Ränta tas ut på andra skatter än tull skall betalas som på grund av bokföring i efterhand enligt artikel 220 i förordningen EEG nr 2913/92, 2. enligt beslut vid omprövning Tullverket eller enligt beslut av av allmän förvaltuingsdomstol eller 3. i fall som avses i artiklarna 202-204 i förordningen EEG nr 2913/92, när andra skatter än tull undandragits ñrfarandet. genom Om utfärdande särskild tullräkning iördröjs till följd att av av den som tagit hand om med tillämpning ett förenklat en vara av förfarande inte lämnat kompletterande tulldeldaration inom föreskriven tid, tas ränta ut på andra skatter än tull skall tas som ut för varor vid import.

Paragrafen motsvarar med viss språklig ändring 31 § andra och tredje styckena i nuvarande tullag.

15 § Bestämmelserna om dröjsmålsränta i artikel 232 i förordningen EEG nr 2913/92 tillämpas även på skatt än annan tull som skall tas ut för vid import. varor Dröjsmålsräntan skall beräknas på det sätt i 19 kap. som anges

8 § skattebetalningslagen 1997:483.

Dröjsmålsräntan är minst 100 kr. Om det ursprungligen obetalade beloppet är mindre än 100 kr, får dröjsmålsränta dock endast tas ut med motsvarande belopp.

I 30 § nuvarande tullag finns bestämmelser dröjsmålsavgift. Sådan om avgift motsvarar vad i tullkodexen benämns dröjsmålsränta. Det är som

F örfattningskommentar 185

angeläget att nationell lagstiftning använder samma terminologi som tullkodexen. När uttrycket dröjsmålsränta används, är det naturligt att bestämmelserna tas in under kapitlets underrubrik Ränta.

Förslaget att dröjsmålsräntan skall beräknas enligt skattebetalningslagen i stället för lagen dröjsmålsavgift har behandlats i avsnitt

om 6.2.2.

Att dröjmålsavgift för närvarande skall tas ut enligt lagen om dröjsmâlsavgift innebär att 6 § den lagen är tillämplig; befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift får medges, om det finns särskilda skäl. I artikel 232.2 i tullkodexen anges emellertid i vilka fall tullmyndighetema får avstå från att kräva dröjsmålsränta. Så får ske, det på grund av gäldenärens situation är sannolikt att det

om skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala konsekvenser, om beloppet inte överstiger en nivå som fastställts enligt kommittéförfarandet eller tullen betalas inom fem dagar efter utgången av

om den föreskrivna tidsfristen för betalning. Utöver i dessa fall kan befrielse från att betala dröjsmålsränta inte medges när det gäller för sent betald tull. Genom att det i paragrafen hänvisas till artikel 232 i tullkodexen blir dess befrielsegrunder tillämpliga även på andra skatter än tull som skall tas ut för varor vid import.

Någon motsvarighet till 6 § lagen om dröjsmålsavgift kan således inte föreskrivas i tullagen. Befrielsegrundema i artikel 232.2 är dock av sådant slag att de kan antas i de flesta fall innefatta särskilda skäl för att helt eller delvis efterge dröjsmålsränta.

Det sista stycket i nuvarande 30 § har inarbetats i 17

16 § Ränta enligt 13 eller 14 § tas inte ut på belopp får dras

som

vid redovisning skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200. av av

Paragrafen motsvarar 31 § fjärde stycket i nuvarande tullag.

17 § Vad föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även i

som fråga om ränta som avses i 13 15 §§.

Paragrafen motsvarar 30 § sista stycket och 31 § femte stycket i nuvarande tullag.

18 § Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Tullverket får besluta befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala

Någon sådan nivå har inte fastställts.

ränta på annan skatt än tull enligt 13 och 14 §§, det finns om synnerliga skäl.

Paragrafen motsvarar 31 § sjätte stycket i nuvarande tullag.

19 § Ränta i 14 § första stycket 1 eller 2 skall beräknas som avses från utgången den första månaden efter den då av varan deklarerades för övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet skall betalas. Ränta på skatt, motsvarar som tidigare återbetalat belopp, beräknas dock från utgången den av månad då beloppet återbetalades. Ränta enligt 14 § första stycket 3 skall beräknas från utgången av den månad då infördes eller det olovliga förfarandet ägde varan rum till och med den månad då beloppet skall betalas. Ränta enligt 14 § andra stycket tas ut för den tid fördröjningen omfattar. Beträffande ränta enligt 14 § första stycket 2 skall de räntesatser som anges i 19 kap. 7 § skattebetalningslagen 1997:483 tillämpas. Beträffande ränta enligt 14 § första stycket 1 och 3 och andra stycket skall räntesatsen den i 19 kap. 7 § tredje vara som anges stycket andra meningen skattebetalningslagen.

20 § På belopp återbetalas i fall i 12 § utgår ränta. som som anges Ränta utgår även på ränta enligt 13-15 §§ återbetalas. Ränta som utgår från utgången den månad under vilken beloppet betalats av till och med den månad då beloppet återbetalas. Räntesatsen skall vara den som anges i 19 kap. 14 § skattebetalningslagen 1997 :483.

21 § Om ett beslut föranlett ränta enligt 13 eller 14 § har som ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, skall beräkning räntan göras. ny av För mycket erlagd ränta återbetalas. Ränta utgår inte på räntebelopp enligt 13 eller 14 § skall som betalas utöver tidigare erlagd ränta. Om ett beslut föranlett ränta enligt 20 § har ändrats på som sådant sätt att ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den uppburit räntan återbetala vad han som uppburit ñr mycket. Bestämmelserna i tullagstiftningen om återbetalning av tull gäller därvid i tillämpliga delar.

22 § För betalning enligt bestämmelserna i 7-21 §§ får uppgifter lämnas mellan Tullverket och överföring annan genom av

F örfattningskommentar 187

elektroniska dokument. Regeringen meddelar föreskrifter om sådan överföring.

Bestämmelserna i 19-22 motsvarar- med vissa språkliga ändringar i 21 § 32, 33, 35 och 36 i nuvarande tullag. Någon motsvarighet till

- 34 § första stycket har inte tagits med. Bestämmelser om beräkning av kompensations- och kreditränta finns i de artiklar i tullkodexen och tillämpningskodexen, till vilka hänvisas i 13

Bestämmelsen om ränteberäkning i 34 § andra stycket i den nuvarande tullagen har hämtats från 33 § tullagen 1987:1065. Bestämmelsen fick sin utformning i samband med införandet av ett nytt avgiftssystem vid försenade skattebetalningar år 1992 och överensstämmer med exempelvis bestämmelserna om respitränta och restitutionsränta i 32 § respektive 69 § 2 mom. uppbördslagen 1953:272. Bestämmelserna om ränta i uppbördslagen har upphört att gälla. I stället gäller skattebetalningslagens bestämmelser om intäktsoch kostnadsränta. Enligt 19 kap. 14 § beräknas intäktsränta efter en räntesats motsvarar 45 procent av basräntan, vilken motsvarar den

som räntesats gäller för sexmånaders statsskuldväxlar. Intäktsräntan

som tillgodoförs varje månad. När det gäller kostnadsräntan sker beräkningen på olika sätt beroende om det är fråga om ränta vid preliminär skatt, på slutlig skatt, vid anstånd, vid omprövning och överklagande, vid för sen betalning eller vid indrivning. Den ränta som torde av intresse i detta sammanhang är kostnadsräntan vid

vara omprövning och överklagande 19 kap. 7 §. Den beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan, utom då skatten skall betalas till följd av ett beslut om skönsbeskattning i avsaknad av redovisning; då beräknas räntan efter en räntesats som motsvarar basräntan plus 15 procentenheter. Till den del skatten inte överstiger 10 000 kr skall dock räntan beräknas efter en räntesats som motsvarar basräntan 19 kap. 10 §.

Bestämmelserna beräkning ränta i fall som avses i 4 kap. 14,

om av 19 och 20 bör i möjligaste mån utformas så att de överensstämmer med skattebetalningslagens bestämmelser om ränteberäkning. Vad beträffar ränta vid återbetalning bör den beräkning som används för intäktsränta kunna tillämpas; räntan skall då beräknas enligt den räntesats anges i 19 kap. 14 § skattebetalningslagen. När det gäller

som

skall betalas enligt 14 § första stycket således då skatt skall ränta som betalas enligt beslut vid omprövning av Tullverket eller beslut av allmän förvaltningsdomstol, framstår det som naturligt att beräkningen görs enligt de räntesatser enligt 19 kap. 7 § skattebetalningslagen

som gäller för kostnadsränta vid omprövning och överklagande. För de fall

188 Författningskommentar

då ränta skall utgå enligt 14 § första stycket l och 3 och andra stycket finns det inga direkta motsvarigheter i skattebetalningslagen; det närmaste man kan komma torde vara skönsbeskattningsfallen. Vi föreslår därför att räntan i dessa fall skall beräknas enligt den räntesats som gäller för kostnadsränta vid skönstaxering enligt 19 kap. 7 § tredje

stycket andra meningen skattebetalningslagen.

Indrivning m.m.

23 § Tull som har förfallit till betalning skall lämnas för indrivning.

Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen 1993:891 om indrivning statliga fordringar Vid

av m.m. indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får Tullverket ta ut beloppet ur säkerheten.

24 § I fråga om betalningsskyldighet ñr företrädare för en gäldenär som är juridisk person och som inte har betalat in tull i rätt tid och ordning gäller 12 kap. 6 § första, andra och fjärde styckena, 7 12 § första stycket och 13 § skattebetalningslagen 1997:483.

Tullverket beslutar om ansvar ñr delägare i handelsbolag enligt 2 kap. 20 § lagen 1980:1102 om handelsbolag och enkla bolag avseende tull enligt denna lag.

Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för tull enligt 23

25 § De föreskrifter om ränta, dröjsmålsränta, indrivning, avräkning, och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en gäldenär gäller även när motsvarande fordringar tagits upp i tullräkning, som utställts på ombud enligt 8 § andra stycket.

Bestämmelserna i 23-25 motsvarar 37-39 i den nuvarande tullagen, med den skillnaden att begreppet tullskyldig har ersatts

av gäldenär; se vidare avsnitt 3.1.

Tullauktion m.m.

26 § Om en vara skall säljas av Tullverket enligt artikel 53.1 eller 75 i förordningen EEG 2913/92 eller artikel 250 i förordningen

nr EEG nr 2454/93, får varan säljas genom Tullverkets försorg på

Fábfattningskommentar 189

offentlig auktion tullauktion eller på annat sätt, om Tullverket finner det vara lämpligare.

Bestämmelser om iörstöring av oiörtullade varor finns i 10 kap. 11

Paragrafen motsvarar 40 § första stycket i den nuvarande tullagen, med den ändringen att artikelnumren anges samt att bestämmelsen om förstöring har ersatts med en hänvisning till den allmänna

av varor bestämmelsen förstöring av varor i 10 kap. ll Den oprecisa

om hänvisning i 40 § andra stycket har inte tagits med; på samma sätt som hänvisningen i nuvarande 7 § tredje stycket tullagen se kommentaren till 3 kap. 3 § kan den inte anses fylla någon funktion.

27 § En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.

Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, skall Tullverket i god tid skicka särskild underrättelse, om adressen är känd, till gäldenären eller den som skulle ha varit gäldenär om

varit tullbelagd samt till annan som kan antas vara ägare och varan den som kan antas ha särskild rätt till varan.

28 § Medel från försäljningen enligt 26 § skall användas till att täcka i ñrsta hand Tullverkets kostnader för förvaring och försäljning av varan, i andra hand tull lör varan och i tredje hand annan skatt och ränta.

Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas gäldenäreu eller den som skulle ha varit gäldenär om varan varit tullbelagd eller, om någon annan visar att han var ägare till varan, denne. Om någon visar sig ha haft särskild rätt till varan, skall dock häremot svarande del av beloppet tillställas denne.

Om beloppet eller del därav inte har kunnat tillställas någon enligt andra stycket inom ett år från dagen för försäljningen, tillfaller det staten.

Bestämmelserna i 27 och 28 motsvarar 41 § och 42 § första stycket och andra stycket första meningen i den nuvarande tullagen, med den skillnaden att den bestämmelse som i dag finns i 41 § sista meningen,

förstöring istället har inarbetats i 10 kap. 14 som avser av varor, Vidare har begreppet tullskyldig ersatts av gäldenär eller den som skulle ha varit gäldenär varit tullbelagd se vidare avsnitt

om varan 3.1. Det torde förekomma att även varor som inte är tullbelagda säljs; därför räcker det inte med gäldenär.

5 kap. Tullverkets kontrollverksamhet

Vid utformningen av kontrollbestämmelsema har som framgår

av avsnitt 2.4 målet varit att bestämmelser som ger myndigheten kontrollbefogenheter och enskild skyldigheter skall stå i lag. Detta innebär att vissa bestämmelser har förts över från den nuvarande tullförordningen. Beträffande de bestämmelser som utan sakliga ändringar har överförts från den nuvarande tullagen framgår bakgrunden till bestämmelserna av författningskommentaren i

prop. 1994/95:34.

1 § Artikel 13 i förordningen EEG nr 2913/92 ger tullmyndigheterna rätt att, enligt de villkor som anges i gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser, utföra alla de kontroller som de anser nödvändiga för att säkerställa att tullagstiftningen tillämpas korrekt.

Bestämmelser om kommissionens kontroller och inspektioner finns i rådets förordningar EG, EURATOM 2988/95 den 18

nr av december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen och EURATOM, EG nr 2185/96 den 11

av november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen

som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheterz.

I första stycket erinras om den allmänna rätt som tullmyndighetema enligt tullkodexen har att utföra kontroller. Hur och i vilka situationer dessa skall utföras får medlemsstaterna i huvudsak bestämma själva. I tillämpningskodexen regleras dock undersökning av varor, se vidare under 12

Andra stycket innehåller en erinran om kommissionens rätt att utföra kontroller och inspektioner i medlemsländerna. De europeiska gemenskapema har under senare år intensifierat kampen mot bedrägerier som riktar sig mot gemenskapernas finansiella intressen. I rådets förordning EG, EURATOM nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen har Europeiska unionens råd antagit allmänna regler enhetliga

om kontroller och om administrativa åtgärder och sanktioner rörande oegentligheter i förhållande till gemenskapsrätten. Ytterligare allmänna

EGT L 312, 23.12.1995, s. l Celex 395R2988 2 EGT L 292, 15.11.1996, s. 2 Celex 396R2l85

bestämmelser om kontroller på platsen finns i rådets förordning EURATOM, EG 2185/96 den ll november 1996 de

nr av om kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter. Bestämmelserna i rådsförordningama är direkt tillämpliga i medlemsstaterna. Några genomförandebestämmelser behövs därför inte. Däremot finns det med hänsyn dels till kommissionens skyldighet att normalt följa reglerna för förfarandet i den nationella lagstiftningen, dels till de skyldigheter nationella myndigheter har att biträda kommissionen, skäl att jämföra de kontrollbefogenheter de svenska myndigheterna har med de befogenheter som kommissionen förutsätts ha för att utföra

kontrollerna och inspektionema på plats. För Tullagsutredningens del

är det givetvis tullrnyndighetemas kontrollbefogenheter som är av intresse. Enligt vår bedömning är de kontrollbefogenheter

som tullmyndighetema har samt den upplysningsskyldighet som enskild har enligt tullagstiftningen och lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet fullt tillräckliga för kontroller

och inspektioner enligt gemenskapsförordningama. Någon ändring av

kontrollbestämmelsema i tullagstiftningen behövs därför inte i detta hänseende. Däremot bör för tydlighets skull en upplysning om att förordningama finns läggas in i tullagen.

2 § Beslut om kontrollåtgärd enligt tullagstiftningen eller ñreskrifter som har utfärdats med stöd av tullagstiftningen får fattas endast om skälen ñr åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för enskild.

Paragrafen innehåller en proportionalitetsbestämmelse, som utgör ramen för all kontrollverksamhet som bedrivs med stöd av tullagen. Bestämmelsen innebär bl.a. att en kontrollåtgärd inte får vara mer omfattande eller pågå längre tid än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet med åtgärden. Motsvarande proportionalitetsbestämmelse finns bl.a. i lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet och lagen 1998:506 om punktskattekontroll av transporter m.m. av alkoholvaror, tobaksvaror och mineraloljeprodukter. Se vidare avsnitt 5.2.1.

3 § För att genomföra åtgärd som avses i 3 kap. 7 § och 7-12 §§ i detta kapitel får tulltjänsteman använda våld eller tvång, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt. Våld mot person får dock brukas

192 F örfattningskommentar

endast om tulltjänstemannen möter motstånd och i den mån det med hänsyn till åtgärdens ändamål kan anses försvarligt.

Skälen till att införa denna bestämmelse har redovisats i avsnitt 5.2.2.

4 § Icke-gemenskapsvaror och gemenskapsvaror som hänförts till en godkänd tullbehandling som innefattar att varorna förs ut ur EG:s tullområde är enligt artiklarna 37, 59.2, 82 och 183 i förordningen EEG nr 2913/92 underkastade Tullverkets övervakning och kontroll står under tullkøntrøll. Beträffande oförtullade varor som lämnats ut till fritt förfogande enligt

en deklaration för övergång till fri omsättning gäller detta dock endast i fall då deklarationen ogiltigförklarats.

Paragrafen motsvarar, förutom hänvisningen till tullkodexen och

en redaktionell ändring, 55 § iden nuvarande tullagen.

5 § Transportmedel står under tullkontroll, det

ombord på transportmedlet finns varor som står under tullkontroll, 2. kommer till det svenska tullområdet utan att medföra till

varor, dess att anmälan om transportmedlet enligt 6 § har behandlats av Tullverket, eller 3. skall avgå från det svenska tullområdet direkt till tredje land utan att medföra varor, sedan anmälan gjorts om detta.

Transportmedel som ankommit till det svenska tullområdet och tagits ut för kontroll enligt 12 § står under tullkontroll till dess att undersökningen avslutats.

Paragrafen motsvarar 56 § i den nuvarande tullagen.

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om

skyldighet för transportmedels förare eller befälhavare att göra anmälan om transportmedlets ankomst från eller avgång till annat land, 2. skyldighet för förare eller befälhavare på transportmedel

av som står under tullkontroll att på förhand meddela när transportmedlet beräknas komma till eller avgå från en tullplats och lämna uppgift om transportmedlet och dess last samt 3. skyldighet för anställda eller andra som utför arbete på transportmedel och resande att vid ankomst till eller avresa från

Författningskommentar 193

det svenska tullområdet anmäla och lämna uppgifter de

om varor de medför.

Vad som sägs i första stycket 2 gäller inte i fråga om järnvägståg.

Regeringen får för viss tullplats ñreskriva att endast vissa slag av transportmedel och får föras till eller från tullplatsen.

varor

Paragrafens första stycke 1 motsvarar 54 § i den nuvarande tullagen. I första stycket 2 och andra stycket har tagits in bestämmelser

som nu finns i 59 § tullförordningen. Bestämmelserna i första stycket 3 och i tredje stycket finns i dag i 56 § andra och tredje styckena tull-

förordningen.

7 § Tullverket får preja fartyg inom det svenska tullområdet,

om det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor.

Om ett fartyg under mellan orter inom EG:s tullområde

resa lämnar detta område och därvid avviker från sin rätta kurs utan att nöd eller annat tvingande skäl föreligger, får Tullverket,

om befálhavaren inte följer en anmaning att återvända till EG:s tullområde, inbringa fartyget till plats inom det svenska

en tullområdet. Om anmaning inte kan ges eller om det finns särskild anledning att anta att en anmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra ett inbringande fartyget, får det inbringas utan

föregående anmaning.

Inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg eller inom annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den andra staten.

Paragrafen motsvarar 61 § i den nuvarande tullagen, se vidare

prop. 1994/95:34 s. 149 innebörden bestämmelsen.

om av

8 § Förare av eller befälhavare på transportmedel som står under tullkontroll är skyldig att stanna på anmaning av tulltjänsteman.

Även än den nämns i första stycket

annan person som är skyldig att stanna på tulltjänstemans anmaning. Sådan anmaning får dock ges endast om det finns anledning att anta att anmälningsskyldighet enligt tullagstiftningen föreligger för honom.

I denna paragraf har de bestämmelser skyldighet att stanna på

om anmaning som i dag finns i 58 § första och tredje styckena tullagen

tagits in. Eftersom vi föreslår en generell proportionalitetsbestämmelse

2 § har den proportionalitetsbestämmelse som idag finns i 58 § fjärde

7 19-0865Ennytullag

194 Författningskømmentar

stycket tullagen inte tagits in i denna paragraf: Se även 43 och 44 §§ i förslaget till tullförordning.

9 § I artiklarna 38 och 183 i förordningen EEG nr 2913/92 finns bestämmelser om att varor som förs in till eller ut från gemenskapens tullområde skall befordras via den rutt

som tullmyndigheterna närmare angivit.

Förare av eller befälhavare på transportmedel skall medföra av Tullverket utfärdad passhandling för transportmedlet och varor som medñrs på detta.

Tullverket får förbjuda förare av eller befälhavare på transportmedel som står under tullkontroll att

göra annat uppehåll under. resa inom det svenska tullområdet än

som föranleds av myndighets åtgärd, 2. utan Tullverkets medgivande ankomma eller avgå med

transportmedlet samt 3. beträda, lämna, lossa eller lasta transportmedlet.

Förbud att beträda eller lämna transportmedel gäller inte den

i utövning allmän tjänst behöver få tillträde till som av transportmedlet.

I första stycket hänvisas till tullkodexens bestämmelser om skyldighet att befordra varor via den rutt som tullmyndighet angivit och enligt deras anvisningar. De övriga styckena har hämtats från 58 § andra stycket i den nuvarande tullagen samt 58 § första stycket 2 och andra stycket och 59 § andra stycket i den nuvarande tullfcirordningen.

10 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får Tullverket tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller

passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel. Detta gäller även annat område i omedelbar närhet transportmedel, liksom

av infarter till och utfarter från tillfälliga lager, frizoner och flygplatser.

Paragrafen motsvarar 60 § i den nuvarande tullagen Uttrycket närmast transportmedel har dock ersatts med det mer precisa i omedelbar närhet av transportmedel.

11 § I artikel 68 i förordningen EEG nr 2913/92 finns bestämmelser om tullmyndigheternas rätt att för kontroll av riktigheten av de deklarationer som de har mottagit granska

F örfatmingskommentar 195

i handlingar och undersöka varor. I artikel 46 i samma förordning och i artiklarna 239-247 i förordningen EEG nr 2454/93 finns närmare bestämmelser om undersökning och provtagning av varor.

För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt får Tullverket även undersöka

transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras, 2. områden för tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager samt områden på flygplatser och bangårdar där står under

varor som tullkontroll förvaras och även lokaler inom sådana områden samt 3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s tullområde eller som anmanats att stanna

av person enligt 8

Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i 19 § lagen 1960:418 om straff för varusmuggling.

Tullmyndighetemas rätt att undersöka handlingar och varor föreskrivs i tullkodexen och tillämpningskodexen; av den anledningen behövs inte någon bestämmelse motsvarande 63 § i den nuvarande tullagen. Hänvisning till de aktuella artiklarna görs i första stycket. I övrigt motsvarar paragrafen 57 § i den nuvarande tullagen.

12 § För sådan kontroll i 11 § får tulltjänsteman

som avses en undersöka postförsändelser, såsom paket, brev och liknande försändelser. En sådan försändelse får öppnas, om den finns hos Tullverket eller på utväxlingspostkontoret och det finns anledning att anta att den innehåller för vilken anmälnings- eller

en vara uppgiftsskyldigheten inte fullgiorts. Beträffande brev och andra försändelser kan antas innehålla förtroliga meddelanden får

som beslut om öppnande av försändelsen fattas endast av chefen för en tullregion eller, efter dennes förordnande, av någon annan tjänsteman vid tullregionen.

Paragrafen motsvarar 57 och 57 b iden nuvarande tullagen.

13 § En försändelse som öppnats med stöd av 12 § får inte undersökas närmare än vad som behövs med hänsyn till ändamålet med undersökningen.

196 Författningskommentar

Protokoll skall föras över undersökningen. Av protokollet skall framgå ändamålet med undersökningen och vad har kommit som fram vid denna. Adressaten och, om det är möjligt, avsändaren skall så snart som möjligt underrättas om att försändelsen öppnats, inte särskilda om skäl talar emot det.

Paragrafen motsvarar med en redaktionell ändring 57 c § i den nuvarande tullagen.

14 § Chefen för tullregion får besluta att postförsändelse en en som väntas till viss postanstalt skall hållas kvar postbefordringsav ñretaget när den kommer till postanstalten, om det finns anledning att anta att postförsändelsen innehåller narkotika som kan tas i beslag enligt lagen 1960:418 straff för om varusmuggling och 2. kvarhållande är nödvändigt för att det avsedda resultatet skall

uppnås.

Beslut om kvarhållande skall meddelas att gälla viss angiven, kortare tidsrymd. Beslutet får verkställas omedelbart, skall men snarast prövas av Tullverkets chef eller av verkets chefsjurist.

Paragrafen motsvarar 57 d § i den nuvarande tullagen. De ändringar som har gjorts är redaktionella. Orden från tredje land i första stycket har tagits bort; att det är fråga om postförsändelser från tredje land framgår redan 1 kap. 1 och 2 §§. av

15 § Tullverket får anbringa lås, förseglingar och igenkänningsmärken på transportmedel, containrar och andra varor som står under tullkontroll. Tullverket får också tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar, ett sådant som avser transportmedel, om det behövs för att hindra transportmedlets

avgång.

Paragrafen motsvarar 59 § första stycket i den nuvarande tullagen. Någon motsvarighet till den paragrafens andra stycke inte synes

nödvändig.

16 § Vid kontroll enligt ll § skall den, uppgifter skall vars kontrolleras eller för vars räkning varan importeras eller exporteras, ge den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan, transportmedlet eller handresgodset. Han skall också lämna

Författningskommentar 197

tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. På tulltjänstemans begäran skall föraren av eller befälhavaren på transportmedel som skall undersökas om möjligt själv närvara vid undersökningen.

Tullverket får besluta att den inte uppfyller skyldigheten

som enligt artikel 69 i förordningen EEG nr 2913/92 att svara ñr den transport och hantering som är nödvändig för undersökning och provtagning av varor, skall ersätta staten dess kostnad ñr åtgärderna. Vad som sägs i 4 kap. 23 § om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullverket får medge befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.

Paragrafen motsvarar i stort sett 62 § i den nuvarande tullagen. I första stycket första meningen har, för att bestämmelsen skall stå i överensstämmelse med 11 ändring gjorts på så sätt att den som verkställer kontrollen skall få tillfälle att undersöka också handresgods. Vidare har i första stycket tredje meningen tagits in en bestämmelse

om förares eller befälhavares skyldighet att närvara vid undersökningen. En sådan bestämmelse finns i dag i 64 § tulltörordningen.

Skyldighet för den uppgifter skall kontrolleras att

vars ge

tullmyndighetema all nödvändig hjälp framgår av artikel 14 i

tullkodexen och preciseras i artikel 69. Paragrafen bör ses som en komplettering till dessa bestämmelser; jfr författningskommentaren till nuvarande 62 § tullagen, prop. 1994/95:34 s. 150.

17 § Om det behövs för kontrollverksamheten eller ñr uppgifts skyldigheten enligt 10 kap. 9 får regeringen föreskriva att den som deklarerar en vara till ett tullförfarande eller anmäler en vara till annan godkänd tullbehandling skall lämna uppgift om sitt organisationsnummer eller personnummer.

Paragrafen motsvarar 65 § i den nuvarande tullagen.

18 § Förare av eller befälhavare på transportmedel skall under tid då han har för står under tullkontroll till att

ansvar varor som se ingen skadar eller tar bort förseglingar eller annars olovligt öppnar vad som tillslutits enligt 15 Detta gäller även i fråga om tullförseglingar som enligt tullagstiftningen anbragts av tullmyndighet i annan medlemsstat i Europeiska unionen eller av personer som vederbörligen godkänts av sådan tullmyndighet samt

198 F örfatmingskommentar

i fråga om utländska tullförseglingar i övrigt som enligt särskild föreskrift skall jämställas med Tullverkets förseglingar.

Paragrafen motsvarar 64 § andra stycket i den nuvarande tullförordningen. Första meningen har dock ändrats så att tillsynsskyldighet föreligger endast under tid då föraren eller befálhavaren har ansvar för varorna; förarens eller befálhavarens tillsynsansvar bör komma i fråga endast när denne har faktisk möjlighet att utöva

en tillsynen.

Tillsynsobjektet är enligt 64 § tulltörordningen förseglingar och vad en tulltjänsteman eller tillslutit enligt 59 § tullagen. Tullags-

annan bestämmelsen ger emellertid inte annan än Tullverket rätt att försegla och tillsluta transportmedel etc. Formuleringen har ändrats så att den bättre överensstämmer med vad som sägs i 16

19 § Om det finns anledning att anta att en uppgift som lämnats enligt tullagstiftningen inte är riktig, får Tullverket anlita särskild sakkunnig för att få fram den upplysning som behövs. Om uppgiften visas vara oriktig, är den som lämnat uppgiften skyldig att stå för kostnaden för den sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om den oriktiga uppgiften avser varans tulleller skattepliktiga värde och det slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio procent.

Tullverket får anlita särskild sakkunnig även när uppmaning

en att lämna uppgift eller en handling rörande inte har följts.

en vara Den som rätteligen skulle ha lämnat uppgiften eller handlingen skall stå för kostnaden, verket inte beslutar annat.

Om Tullverket haft kostnad, som enligt första eller andra stycket någon annan skall stå för, skall denne enligt beslut verket

av ersätta staten dess kostnad. Vad som sägs i 4 kap. 23 § om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning.

Paragrafen motsvarar 64 § i den nuvarande tullagen.

20 § Den som på grund av nöd eller annat tvingande skäl avviker från vad föreskrivs tullkontroll i tullagstiftningen, skall

som om snarast anmäla detta för närmaste tullregion eller tulltjänsteman.

Om ett transportmedel står under tullkontroll eller medför

som varor som står under tullkontroll förolyckas, skall den som innehar någon handling som avser transportmedlet eller lasten snarast lämna handlingen till närmaste tullregion eller tulltjänsteman.

Regeringen får meddela föreskrifter om att anmälan enligt första stycket får göras och handling enligt andra stycket lämnas till annan myndighet.

Paragrafen motsvarar de delar av 67 § i den nuvarande tullförordningen som får anses vara av sådant slag att de bör placeras i tullagen.

21 § Polismyndighet och Kustbevakningen skall medverka i kontrollverksamhet enligt denna lag. Vad som sägs i 7-11 och 16 §§ Tullverket och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan

om också polismyndighet och Kustbevakningen samt en polisman

en och en tjänsteman vid Kustbevakningen.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i första stycket.

Paragrafen motsvarar 66 § första och fjärde styckena i nuvarande tullag.

22 § Ett postbefordringsföretag som regeringen bestämmer är skyldigt att på begäran av Tullverket överlämna en försändelse som hållits kvar enligt 14

Ett befordringsiöretag är skyldigt att göra anmälan till Tullverket, om det i företagets verksamhet uppkommer misstanke

att försändelse innehåller narkotika kan tas i beslag om en som enligt lagen 1960:418 om straff för varusmuggling, och att även i övrigt medverka i kontrollverksamheten enligt denna tullag i fråga om varor som befordras med post, på järnväg eller med luftfartyg. Vid sådan medverkan gäller inte 7-11 och 16 §§.

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i andra stycket.

Paragrafen motsvarar 66 § andra-fjärde styckena i den nuvarande tullagen.

23 § Den som driver anläggning ñr land-, sjö- eller lufttransport skall utan kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till Tullverkets förfogande som enligt vad verket bedömer behövs för undersökning och tullldarering av resgods och fordon som resande för med sig, för förhör, kroppsvisitation och kroppsbesiktning av resande samt för tullpersonal under uppehåll i tjänstgöringen.

Enligt 67 § i den nuvarande tullagen åligger skyldigheten att ställa lokaler och anordningar till Tullverkets förfogande transporttöretagen. I

200 Författningskommentar

praktiken är emellertid den som driver exempelvis hamnen eller flygplatsen bättre ägnad att fullgöra denna skyldighet; det är också så det fungerar. Vi föreslår att bestämmelsen utformas i enlighet härmed.

24 § Transportföretag som befordrar varor, passagerare eller fordon till eller från Sverige skall på begäran Tullverket av skyndsamt lämna de aktuella uppgifter om ankommande och avgående transporter som företaget har tillgång till. Beträffande uppgifter om passagerare gäller uppgiftsskyldigheten endast uppgifter som avser namn, resrutt, bagage och medpassagerare samt sättet för betalning och bokning. Tullverket får begära uppgifter enligt första stycket endast om uppgifterna kan antas ha betydelse för Tullverkets brottsbekämpande verksamhet.

Paragrafen motsvarar 67 a § i den nuvarande tullagen.

25 § Transportföretag får lämna uppgifter enligt 24 § på så sätt att de görs låsbara för Tullverket genom terminalåtkomst. Tullverket får ta del av uppgifter genom terminalåtkomst endast i den omfattning och under den tid som behövs för kontroll av aktuella transporter. Tullverket får inte ändra eller på annat sätt bearbeta eller lagra uppgifter som hålls tillgängliga på detta sätt. Uppgifter om enskilda personer som lämnats på annat sätt än genom terminalåtkomst skall omedelbart förstöras, de visar sig om sakna betydelse för utredning och lagföring brott. av

Paragrafen motsvarar 67 b § i den nuvarande tullagen.

26 § Tullverket får förelägga den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen eller för vars räkning en vara importerats eller exporterats, att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia handling en av som behövs för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgjorts riktigt och fullständigt.

Paragrafen motsvarar 68 § första och andra styckena i den nuvarande tullagen. Se även 28

27 § Tullverket får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift betydelse för kontrollen av av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur

Fwfattningskommentar 201

handlingar som rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs och den andra personen køntrolluppgtfft.

Paragrafen motsvarar 69 § nuvarande tullag. Utformningen den

av paragrafen följer, såvitt avser kravet på rättshandling, utformningen av 3 kap. 50 a § lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter. I SOU 1998:12 Självdeklaration och kontrolluppgifter lämnar Skattekontrollutredningen ett förslag till ny lag. Där har bestämmelsen

om tredjemansföreläggande en annan utformning; kravet

föreliggande rättshandling har tagits bort. Förslaget torde, om det leder

till lagstiftning, föranleda vissa ändringar i tullagens regler

tredjemansföreläggande.

28 § Om ett föreläggande enligt 26 eller 27 § avser uppgifter i räkenskaper som törs med hjälp av automatisk databehandling, skall dessa efter Tullverkets bestämmande tillhandahållas i utskrift eller på medium för automatisk databehandling.

En motsvarande bestämmelse finns i 68 § tredje stycket i nuvarande tullagen. Bestämmelsen har ändrats endast på så sätt att den också omfattar tredjemansföreläggandena.

29 § Tullverket får för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen fullgjorts riktigt och fullständigt besluta om revision hos den som är eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen samt hos den bedriver verksamhet sådan art att uppgift betydelse

som av av för kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten.

Paragrafen motsvarar 70 § i den nuvarande tullagen. En redaktionell ändring har gjorts genom att vad som sägs i den paragrafens andra stycke har förts in i inledningen till bestämmelsen. Det framgår då tydligare att syftet med en revision alltid skall vara att kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen fullgjorts

riktigt och fullständigt.

30 § Ett beslut revision skall innehålla uppgift ändamålet

om om med revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt 35 och 36 §§.

202 Författningskommentar

Företas revisionen för granskning av annan än den

som revideras, får Tullverket, det finns särskilda skäl, utesluta

om uppgift om vem eller vilken rättshandling granskningen avser.

I ett beslut om revision skall Tullverket förordna eller flera

en tjänstemän att verkställa revisionen revisor.

Den reviderade skall underrättas om beslutet innan revisionen verkställs. Om det är av betydelse för kontrollen att iöreta inventering eller liknande fysisk kontroll, får dock underrättelse ske i samband med att revisionen verkställs, om kontrollen

annars kan mista sin betydelse.

Paragrafen motsvarar 71 § i den nuvarande tullagen.

31 § En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten.

Revisionen får verkställas hos den reviderade, han medger

om det. Revisionen skall ske hos den reviderade, om han begär det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Om revisionen inte verkställs hos den reviderade, skall handlingarna på begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.

För det fall den reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 9 kap. 4 § och om andra tvångsåtgärder i lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärderi beskattningsförfarandet.

Paragrafen motsvarar i sak 72 § i den nuvarande tullagen, med den ändringen att hänvisningen till vitesbestämmelsen gäller den generella vitesbestämmelsen i 9 kap. 4 vilken utformats så att den också omfattar bl.a. skyldigheten att samverka vid revision. Skälen för att

hänvisningen till vitesbestämmelsen och tvångsåtgärdslagen har flyttats

till sista stycket har angivits i avsnitt 5.2.5.

32 § Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas, om de inte skall undantas enligt 35 Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel.

Vid revision får revisorn även på och granska

ta prov varor varulager.

Paragrafen motsvarar med en redaktionell ändring 73 § i den nuvarande tullagen.

Den reviderade skall för sådan åtgärd som avses i 32 § möjligt

om ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande.

Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med sådana hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhandahåller en kopia av upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.

Vid granskning upptagning enligt tredje stycket får endast de

av tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas som behövs för att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får, om den reviderade medger det, verkställas via telenätet.

Paragrafen motsvarar till sin innebörd 74 § i den nuvarande tullagen. Någon bestämmelse motsvarande den i 74 § första stycket, om skyldighet att lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten, har inte lagts in. En sådan skyldighet kan inte anses vara förenlig med bestämmelsen i förslagets 31 § andra stycket, att revisionen f°ar ske hos den reviderade endast om han medger det.

Vitesbestämmelsen i nuvarande 74 § fjärde stycket har tagits bort, eftersom den reviderades skyldighet att samverka och möjligheten att förelägga honom vid vite att uppfylla sina skyldigheter framgår redan av 31 i den paragrafen hänvisas till den generella vitesbestämmelsen i 9 kap. 4 som utformats så att den omfattar bl.a. skyldigheten att samverka vid revision.

I sista stycket har en ändring gjorts. Enligt den nuvarande bestämmelsen får granskning överhuvudtaget inte verkställas via telenätet. Myndigheten får med andra ord inte koppla upp förbindelse med den reviderades dator via telenätet. Bestämmelsen, som tillkom år 1994, har till syfte att skydda integritetskänslig information. Den tekniska utvecklingen har gått framåt sedan bestämmelsen infördes. Utbytet av information mellan Tullverket och importörema sker i allt större utsträckning elektroniskt. Det är därför inte otroligt att

en möjlighet att utföra granskning via telenätet skulle kunna innebära fördelar för såväl Tullverket som företagen. Vi föreslår därför att sådan granskning skall vara tillåten, dock endast om den reviderade medger det.

34 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart möjligt och senast när revisionen

som avslutats återlämnas till den reviderade.

Har den reviderade försatts i konkurs när handlingarna skall återlämnas, skall Tullverket överlämna handlingarna till konkursförvaltaren. Tullverket skall underrätta den reviderade att

om handlingarna överlämnats till konkursiörvaltaren.

Tullverket skall snarast lämna den reviderade meddelande om resultatet av revisionen i de delar som rör honom.

Paragrafen motsvarar 75 § i den nuvarande tullagen. En mindre redaktionell ändring har gjort i tredje stycket.

35 § På den enskildes begäran skall från iöreläggande eller revision undantas

handling inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 §

som

rättegångsbalken samt

2. annan handling med ett betydande skyddsintresse, hand-

om lingens innehåll på grund särskilda omständigheter inte bör

av komma till någon annans kännedom och skyddsintresset överväger dess betydelse för kontrollen.

Bestämmelserna i Ersta stycket gäller i tillämpliga delar även föreläggande att lämna uppgifter.

Paragrafen motsvarar med en redaktionell ändring 76 § i den nuvarande

tullagen.

36 § En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling, skall ges in till länsrätten, tillsammans med föreläggandet och den begärda handlingen eller uppgiften.

Begär den reviderade att en handling skall undantas från revision, skall handlingen, om Tullverket anser att den bör granskas, omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten.

Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften skall undantas från kontrollen.

Paragrafen motsvarar 77 § i den nuvarande tullagen.

Författningskommentar 205

37 § I fråga upptagning som avses i 32 § första stycket andra om meningen bestämmer länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i målet. Länsrätten får i fråga om upptagning som avses i första stycket besluta sådana begränsningar i Tullverkets rätt att själv om använda tekniska hjälpmedel behövs för att uppgift, som skall som undantas från granskning, inte skall bli tillgänglig för verket.

Paragrafen motsvarar 78 § i den nuvarande tullagen.

38 § Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan fattas utan att rätten granskar handlingen. Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av kontrollen, handläggs frågan undantagande på sätt som anges i om 36 och 37 §§ samt i första stycket.

Paragrafen motsvarar 79 § i den nuvarande tullagen.

39 § Om handling eller del handling undantagits från en av kontroll, får dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskning eller annars inför myndighet. Detta gäller även handling, utan beslut länsrätten, återlämnats om en av efter det att den begärts undantagen. Ett beslut i fråga undantagande av handling eller uppgift om gäller omedelbart, om inte annat anges i beslutet.

Paragrafen motsvarar 80 § iden nuvarande tullagen.

6 kap. Tullkontroll beträffande varumärkesintrång

I detta kapitel har med vissa ändringar bestämmelserna i 1-5 §§ lagen tullkontroll varumärkesintrång m.m. förts in. Någon motsvarigom av het till 6 § i den lagen, överklagande, behövs inte; i och med som avser att bestämmelserna fors in i tullagen blir tullagens överklaganderegler tillämpliga. Bestämmelserna i den till lagen hörande förordningen 1994:1559 tullkontroll varumärkesintrång m.m. har förts in i om av förslaget till ny tullförordning.

1 § Bestämmelser tullkontroll beträffande varumärkesintrång om finns i rådets förordning EG nr 3295/94 av den 22 december 1994 fastställande vissa åtgärder avseende införsel till om av

206 Författningskommentar

gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt samt i kommissionens förordning EG nr 1367/95 den 16 juni 1995 av med föreskrifter om tillämpningen rådets förordning EG av nr 3295/94 av den 22 december 1994 fastställande åtgärder för om av att förbjuda övergång till fri omsättning, export, återexport eller införsel under suspensivt förfalskade eller arrangemang av varor piratkopiorz.

Paragrafen motsvarar 1 § lagen tullkontroll varumärkesintrâng om av m.m. med den skillnaden att hänvisning också görs till kommissionens förordning. Beträffande titlarna de båda förordningarna avsnitt se 5.1.

2 § Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall utse den enhet inom Tullverket är behörig att ta emot och som behandla ansökningar enligt artikel 3 i förordningen EG nr 3295/94. Enheten skall, det behövs, samråda med andra om myndigheter.

Paragrafen motsvarar 2 § lagen tullkontroll varumärkesintrång om av m.m. med de ändringar som föranleds av Tullverkets omorganisation. Se även avsnitt 5.2.6.

3 § Varor frigörande har skjutits eller hålls kvar vars upp som av Tullverket skall förvaras på betryggande sätt. Förvaringen skall ske på sökandens bekostnad. När lagakraftvunnet beslut om förstöring av eller åtgärd med föreligger, har annan varorna sökanden rätt till ersättning för dessa kostnader från den eller dem som beslutet gått emot. Kan kravet riktas mot fler än en person, har dessa ett solidariskt ansvar.

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 3 § lagen om

tullkontroll av varumärkesintrång

m.m.

4 § I artikel 6.1 i förordningen EG 3295/94 finns bestämmelser nr om att en tullmyndighet som har skjutit upp frigörandet eller av hållit kvar skall till rättighetsinnehavaren lämna ut varor namnoch adressuppgifter, om rättighetsinnehavaren begär det. Har varorna befunnits vara varumärkesförfalskade eller pirat-

1EGT L 341, 30.12.1994, s. 8 Celex 394R3295 2 EGT L 133, 17.06.1995, s. 2 Celex 395R1367

Fötfattningskommentar 207

tillverkade, gäller vidare uppgiftsskyldighet enligt artikel 8.3 i en samma ñrordning.

Paragrafen motsvarar 4 § första stycket lagen om tullkontroll av varumärkesintrång med den ändring som trädde i kraft den 1 m.m. januari 1999. Syftet med bestämmelsen är att den skall ligga till grund för samtidigt gjord ändring 9 kap. l och 2 §§ sekretesslagen en av 1980: 100 så att sekretessgenombrott kan ske i överensstämmelse med EG-rätten. Utan det syftet skulle paragrafen överflödig, en erinran vara EG-förordningens bestämmelser görs i l § jfr prop. 1998/99:18, om s. 35 och 74-76.

Eftersom uppgiftsskyldigheten föreskrivs i EG-förordningen, bör

paragrafen utformas så att den inte skulle kunna uppfattas som en otillåten transformation artikel 6.1 i förordningen. Med den allmänna av erinran EG-förordningen behövs ingen särskild hänvisning till i 1 § om artikel l.2c vad med rättighetsinnehavare. Se även om som avses kommentaren till de föreslagna ändringarna i 9 kap. 1 och 2 sekretesslagen.

5 § Fråga ett rättighetsintrång har skett och hur det skall om lörfaras med i sådant fall prövas domstol enligt 41 § varorna av varumärkeslagen 1960:644, 7 kap. 55-57 §§ lagen 1960:729 om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt 37 § mönsterskyddslagen 1970:485. Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att kvarhållande varor skall upphöra. av Tullverket skall verkställa lagakraftvunna beslut från domstolen frigörande, ändring eller förstöring kvarhålls av om av varor som Tullverket. Om beslutet innebär att varorna skall ändras, skall ändringen bekostas av den som har rätten till varorna. Svaranden ñr Tullverkets kostnader för förstöring av ansvarar Om ersättning inte kan utsökas hos svaranden, ansvarar varor. sökanden emot staten för kostnaderna.

Paragrafen motsvarar i huvudsak den äldre lydelsen av 4 § lagen om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. Av 41 § varumärkeslagen, 7 kap. 55-57 lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk samt 37 § mönsterskyddslagen framgår att frågor rättighetsintrång har skett och hur det skall förfaras med om i sådant fall prövas alhnän domstol. En hänvisning till dessa varorna av bestämmelser har i första stycket ersatt den nuvarande erinringen om att prövningen behörig domstol. sker av

208 Författningskommentar

I tredje stycket har ett förtydligande gjorts; skyldighet för Tullverket att verkställa domstols dom gäller endast verket kvarhåller. varor som Se även avsnitt 5.2.6. I femte stycket finns bestämmelse ansvaret för Tullverkets en om kostnader för verkställighet domstols beslut förstöring av om av varor. Skälen for att införa sådan bestämmelse i avsnitt 5.2.6. en anges

6 § Regeringen får meddela föreskrifter om att avgift skall tas ut för ansökan enligt artikel 3 i förordningen EG nr 3295/94,

2. de tidsperioder i artikel 3.5 i förordningen EG

som avses nr 3295/94, 3. förlängning tidsfrist enligt artikel 7.1 andra stycket i av

förordningen EG nr 3295/94,

förvaring av varor enligt 3 5. ställande av säkerhet för kostnad för förvaring enligt 3 § samt verkställighet av beslut enligt 6 § andra stycket.

Den första punkten motsvarar 5 § första stycket lagen tullkontroll om av varumärkesintrång m.m. Syftet med de övriga punkterna är att regeringen och efter bemyndigande Tullverket skall kunna meddela föreskrifter i dessa frågor; jämför med 11 kap. 1 § samt 53 § i den

föreslagna tullförordningen. Se även avsnitt 5.2.6.

7 kap. Tulltillägg och förseningsavgift

Vi lämnar inga förslag till ändring i sak bestämmelserna av om särskilda avgifter förutom i 9 § avsnitt 6.1. Bestämmelserna i detta se kapitel motsvarar därför i huvudsak bestämmelserna i 82-95 i den nuvarande tullagen. Det tredje stycket i 92 § har dock inte förts över till 13 bestämmelsen motsvarar 6 kap. 24 § taxeringslagen, skall som tillämpas enligt 8 kap. 8 § 109 § iden nuvarande tullagen.

1 § Har den som är gäldenär och skyldig att lämna skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad deklaration i deklaration en eller ett annat dokument, som under förfarandet avgetts till ledning ñr fastställande tull, lämnat uppgift befinns oriktig, av en som vara skall han påföras särskild avgift tulltillägg. Tulltillägget är en tjugo procent av den tull inte skulle ha påförts, den som om oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller, gäldenären om skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser

Författningskommentar 209

omprövning tulltaxeringsbeslut eller i ett överklagat ärende som

av avser fastställande av tull.

Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent dels när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning kontrollmaterial som bifogats deklarationen, dels när

av det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200.

Om avvikelse från deklaration har skett vid skönstulltaxering, skall gäldenären påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent

den tull vid taxeringen påförs gäldenären utöver vad som av som

skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar annars rättelse oriktig uppgift från gäldenären påförs dock tulltillägg

av en enligt första stycket.

Paragrafen motsvarar 82 § i den nuvarande tullagen.

Begreppet tullskyldig har ersatts av "gäldenäf". För att tulltillägg skall komma i fråga måste det föreligga en tullskuld. Därför kan gäldenär användas. Deklarant är inte lämpligt eftersom tulltillägg kan komma i fråga även i fall då den oriktiga uppgiften inte lämnats i deklaration samt i fall då deklaration överhuvudtaget inte lämnats. Se vidare avsnitt 3.1.

2 § Tulltillägg skall påföras om tull skall tas ut på grund av

olaga införsel,

2. olaga undandragande från tullövervakning eller

av varor

3. förfogande i övrigt över oförtullad vara, i strid mot för

en varan föreskriven inskränkning i förfoganderätten.

Första stycket gäller endast om gäldenären rätteligen skulle ha lämnat skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad

en deklaration till ledning för fastställande av tull.

Paragrafen motsvarar 83 § i den nuvarande tullagen. Om tullskyldighet uppkommer har om tull skall tas ut. Tullkodexens begrepp

ersatts av tullskuld kan inte användas eftersom detta bara avser tull; bestämmelsen skall även fall då skatt skall tas ut. Den

avse tullskyldige har ersatts av gäldenären".

3 § Tulltillägget enligt 2 § är tjugo procent av den tull som påförs. Även den förfogat över förtullad i strid mot

som en vara föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning tull skall påföras tulltillägg. Tulltillägget är då

av tjugo procent den tullförmån som gäldenären går miste om.

Paragrafen motsvarar 84 § i den nuvarande tullagen. Den tullskyldige har ersatts av gäldenären.

4 § Vid tillämpning av 1 § gäldenären för handlingar och ansvarar underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat dokument som lämnas för gäldenär är juridisk skall en som person anses ha lämnats gäldenären, det inte uppenbart av om var att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda gäldenären.

Paragrafen motsvarar 85 § i den nuvarande tullagen. Den tullskyldige har ersatts av gäldenären.

5 § Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse felräkning

av en eller felskrivning, som uppenbart framgår tulldeklaration eller av annat dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen. Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga yrkad förmånsom

behandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning eller fråga

om skäligheten av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Om gäldenär frivilligt har rättat oriktig uppgift eller en en anmält förhållande i 2 påiörs inte tulltillägg. som avses

Paragrafen motsvarar 86 § i den nuvarande tullagen. Tullskyldig har gäldenär. ersatts av

6 § Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Tulltillägg tillfaller staten.

Paragrafen motsvarar 93 § i den nuvarande tullagen.

7 § Om betalningsskyldighet lör tull inte längre kan åläggas, får

Tullverket inte påföra tulltillägg på beloppet.

Paragrafen motsvarar 94 § i den nuvarande tullagen.

8 § Om den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning med tillämpning av förenklat deklarationsiörfarande eller lokalt klareringsförfarande inte har kommit in med kompletterande tulldeklaration vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift förseningsavgift.

Författningskommentar 211

Förseningsavgiften är 400 kronor. Om den som anmodats att lämna deklaration fullgjort sin skyldighet inom den bestämda tiden, är avgiften dock 800 kronor.

Paragrafen motsvarar 87 § i den nuvarande tullagen. Förseningsavgiften sanktion riktar sig mot den deklarerat en vara för är en som som övergång till fri omsättning med tillämpning av förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsförfarande, men sedan inte inkommit i tid med kompletterande deklaration. I den nuvarande paragrafens andra stycke används emellertid begreppet tullskyldig; den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklaration, inte om men fullgjort skyldigheten inom den bestämda tiden, är avgiften 800 kr. Utgångspunkten är att deklaranten och den tullskyldige/gäldenären är Detta är dock inte fallet då deklarationen lämnats av samma person. ombud vid indirekt ombudskap. Det torde vidare i fall då transporten utförs Speditör förekomma att den lämnat den första, förenklade av som deklarationen inte är som skall lämna den samma person kompletterande deklarationen. Vi har därför valt att inte använda vare sig gäldenär eller deklarant i detta sammanhang.

påförts tulltillägg eller förseningsavgift skall helt eller 9 § Den som delvis befrias från avgiften felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett om sådant samband med hans ålder, hans bristande erfarenhet, hans eller hans ombuds sjukdom eller liknande förhållande att den framstår som ursäktlig, 2. felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig om med hänsyn till den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet, eller det framstår uppenbart oskäligt att ta ut tillägget om som eller avgiften. Gäldenären får befrias helt från tulltillägget när det belopp som kunde ha undandragits felaktigheten eller underlåtenheten genom är obetydligt. Deklaranten får helt eller delvis befrias från törseningsavgift även när underlåtenheten är obetydlig.

Paragrafen motsvarar 88 § i den nuvarande tullagen. En ändring har gjorts i första stycket 1 så att även ombuds sjukdom kan beaktas vid befrielse från avgift. Vidare har begreppet den tullskyldige ersatts av gäldenären såvitt tulltillägg och deklaranten såvitt avser avser förseningsavgift.

2 2 F1 örfattningskommentar

10 § Tulltillägg eller ñrseningsavgift får inte påföras sedan gäldenären respektive deklaranten har avlidit.

Paragrafen motsvarar 89 § i den nuvarande tullagen. Begreppet den tullskyldige har ersatts av gäldenären respektive deklaranten.

ll § Om en oñrtullad eller dess värde blir föremål för vara ñrverkande, skall skatt än tull och tulltillägg inte tas till annan ut den del varan eller dess värde ñrverkats. Ett tidigare meddelat beslut sådan pålaga skall upphävas eller ändras sedan dom om eller beslut som innefattar ñrverkande har vunnit laga kraft. Erlagd tull skall beaktas vid förverkande värde och av en varas vid bestämmande påföljd. av

Paragrafen motsvarar 90 § i den nuvarande tullagen.

12 § Frågor tulltillägg och ñrseningsavgift prövas om av Tullverket. Allmän ñrvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det allmänna ombud i 8 kap. l frågor

som avses om tulltillägg på

grund av oriktiga uppgifter i mål tull. Sådan talan får föras, om om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom år från ett utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft. Innan beslut fattas om påföring tulltillägg eller förseningsav avgift skall gäldenären respektive deklaranten möjligt tillom ges fälle att yttra sig. Underrättelse att Tullverket överväger att påföra tulltillägg om

eller ñrseningsavgift får ske överföring elektroniskt

genom av dokument.

Paragrafen motsvarar 91 § i den nuvarande tullagen. Andra stycket i den paragrafen har dock tagits in i 8 kap. 2 Den tullskyldige har ersatts av gäldenären respektive deklaranten.

13 § Bestämmelserna befrielse från och

om tulltillägg

ñrseningsavgift skall beaktas, även om yrkande detta inte om framställts, i den mån det föranleds vad förekommit i av som ärendet eller målet tulltillägg eller ñrseningsavgift. om Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om

tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.

Paragrafen motsvarar 92 § i den nuvarande tullagen.

14 § Bestämmelserna i 4 kap. 7 andra stycket, 15, 22 och 23 §§ tillämpas även i fråga tulltillägg och törseningsavgift. om

Paragrafen motsvarar 95 § i de nuvarande tullagen.

8 kap. Överklagande

Förslagen till bestämmelser överklagande bygger på de förslag till om

överklaganderegler regeringen lämnar i prop. 1998/99:79.

nya som Våra förslag avviker dock från förslagen i propositionen i ett par hänseenden. För det första har någon paragraf motsvarande 103 § i den nuvarande tullagen inte tagits med; bestämmelsen behövdes tidigare då Tullverket bestod flera myndigheter och det var nödvändigt att ange av bl.a. vilken tullmyndighetema som skulle göra rättidsprövningen. I av och med den organisationen med en enda myndighet kan den nya allmänna bestämmelsen i 24 § förvaltningslagen tillämpas. För det andra har hänvisningen till vissa bestämmelser i 6 kap. taxeringslagen ersatts motsvarande bestämmelser i tullagen. Någon bestämmelse av motsvarande 6 kap. 11 § taxeringslagen har emellertid inte tagits in; att Tullverket, i fall då enskild överklagat ett taxeringsbeslut hos länsrätten, får överklaga länsrättens beslut om det innebär att den enskilde helt eller delvis fått bifall, följer redan av 7 a och 33

förvaltningsprocesslagen 1971:291. Dessutom har begreppet

tullskyldig begreppet gäldenär eller deklarant. ersatts av

1 § Hos Tullverket skall finnas ett allmänt ombud. Det allmänna ombudet får överklaga Tullverkets beslut i sådana ärenden som avses i 3 och 6 §§. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och ersättare före denne.

Paragrafen motsvarar 100 § tullagen med den lydelse som föreslås i prop. 1998/99:79.

2 § Ett beslut Tullverket enligt tullagstiftningen eller artikel 3 i av förordningen EG 3295/94 får överklagas hos allmän nr törvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Detsamma gäller vid överklagande i mål avses i 7 kap. 12 som Föreskrifter överklagande av Tullverkets beslut om om föreskrifter med stöd ett bemyndigande enligt denna lag av meddelas av regeringen.

214 F örfattningskommentar

Paragrafen motsvarar i huvudsak 101 § tullagen med den lydelse som föreslås i 1998/99:79. Bestämmelsen förbud prop. om mot att överklaga Tullverkets beslut revision har dock tagits bort, vidare om se avsnitt 7.2. Vidare har uttrycket denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd lagen eller enligt tullagstiftningen av av i övrigt ersatts av tullagstiftningen. Som vi anförde i vårt delbetänkande SOU 1998:127 61 f°ar hänvisningen till beslut meddelats s. som

enligt denna lag överflödig; med tullagstiftningen såväl

anses avses EG:s tullbestämmelser svenska tullförfattningar. Däremot som måste särskilt anges att paragrafen även Tullverkets beslut beträffande avser rättighetsinnehavares ansökan ingripande enligt artikel om 3 i

varumärkesintrångsförordningen, eftersom bestämmelserna i den EG-

förordningen inte omfattas begreppet tullagstiftningen

av se även avsnitt 5.1. Ett överklagande sådant beslut torde bli aktuellt endast av då Tullverket avslagit rättighetsinnehavarens ansökan.

Ytterligare en ändring är att den bestämmelse prövningstillstånd om som i dag finns i 91 § tullagen 7 kap. 12 § i vårt förslag har tagits in i andra stycket.

3 § Om överklagande enligt 2 § gäller beslut vid

tulltaxering i en

fråga som kan ha betydelse för fastställelse tull eller beslut av om fastställelse skatt än tull enligt 4 kap. 11 § andra av annan stycket, skall överklagandet ha kommit in till Tullverket inom år från tre den dag då tullskulden eller den anmälningsskyldighet som avses i 2 kap. 2 § uppkom. Om beslutet har meddelats än två senare och ett halvt år efter den dag då tullskulden eller anmälnings-

skyldigheten uppkom, får överklagandet dock, tiden för om överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären eller den

anmälningsskyldige ñck del

av beslutet.

Om beslut som i första stycket har omprövats, får även avses omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om

omprövningsbeslutet meddelats än två och ett halvt år efter senare den dag då tullskulden eller anmälningsskyldigheten får uppkom, överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då gäldenären

eller den anmälningsskyldige fick del omprövningsbeslutet. av En gäldenär eller anmälningsskyldig får överklaga beslut ett som avses i första och andra styckena även det inte gått honom om emot.

F örfattningskømmentar 215

Paragrafen motsvarar 102 § första, andra och fjärde styckena tullagen med dess lydelse enligt 1998/99:79; den bestämmelse finns i prop. som tredje stycket den paragrafen har flyttats till 6 Se avsnitt 3.1 beträffande begreppet tullskyldig".

4 § Om överklagandet inte avvisas såsom för sent inkommet, skall Tullverket snarast ompröva det överklagade beslutet. Ett överklagande förfaller, beslutet vid omprövningen ändras om så som klaganden begär. Om beslutet ändras på annat sätt än vad som begärts, skall överklagandet omfatta det beslutet. Finns skäl för det, anses nya får klaganden lämnas tillfälle att återkalla överklagandet.

Paragrafen med vissa språkliga ändringar, 104 § tullagen i motsvarar, dess lydelse enligt förslagen i prop. 1998/99:79.

5 § Ett överklagande inte avvisas såsom för sent inkommet som eller förfaller enligt 4 § skall tillsammans med handlingarna i ärendet överlämnas till den domstol skall pröva överklagandet. som Om det finns särskilda skäl, får överklagandet överlämnas utan föregående omprövning.

Paragrafen motsvarar med viss språklig ändring 105 § tullagen i dess lydelse enligt förslagen i prop. 1998/99:79.

6 § Vad sägs i 3-5 §§ gäller också överklagande av beslut om som ränta, tulltillägg och förseningsavgift. Gäldenärens yrkande i fråga om tulltillägg skall, oavsett tidsfristerna i 3 prövas, beslutet den tull som tulltillägget om om inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om Tullverket avser eller det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för gäldenären. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall tas upp och vidare handläggas av Tullverket. Vad sägs i andra stycket gäller även deklarants yrkande i som fråga om förseningsavgift.

Första stycket motsvarar 106 § i den nuvarande tullagen. Andra och tredje styckena innehåller de bestämmelser som idag finns i 102 § tredje stycket tullagen i dess lydelse enligt prop. 1998/99:79; de passar bättre här.

7 § Om part har överklagat Tullverkets beslut i sådant en ett ärende som avses i 3 eller 6 §§, får också motparten överklaga beslutet, även om den för motparten föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit in till Tullverket inom två månader från den dag då motparten fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om motparten inte fått del den före utgången den tid inom vilken av av den senast skulle ha kommit in, från utgången denna tid. av Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 108 § tullagen i dess lydelse enligt förslagen i 1998/99:79. prop.

8 § I artiklarna 7 och 244 i förordningen EEG 2913/92 finns nr bestämmelser verkställighet beslut överklagas. om av som

Beslut om skönstulltaxering, tulltillägg och förseningsavgift

samt beslut om annan skatt än tull skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut Tullverket meddelats enligt av som tullagstiftningen och inte innebär att målet eller ärendet som avgörs.

Paragrafen motsvarar 110 § i dess lydelse enligt 1998/99:79. prop.

9 § Länsrättens beslut avseende Tullverkets beslut att avvisa en begäran om omprövning såsom för sent inkommen får inte överklagas.

I Ds 1998:42 föreslås att motsvarande bestämmelse i 6 kap. 10 § taxeringslagen skall tas bort eftersom allmän bestämmelse en av motsvarande innebörd föreslås i 33 § förvaltningsprocesslagen. Om så blir fallet bör även denna paragraf tas bort.

10 § Om det allmänna ombudet har överklagat ett tulltaxeringsbeslut, skall därav föranledd talan särskild avgift om föras samtidigt.

Denna paragraf motsvarar 6 kap. 9 § taxeringslagen.

11 § Det allmänna ombudet får överklaga ett beslut länsrätten av eller kammarrätten i frågor i 3 och 6 §§ även som avses om ombudet inte tidigare har fört det allmännas talan i målet.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 12 §taxeringslagen.

12 § Om enskild överklagar länsrättens eller kammarrättens beslut i frågor i 3 och 6 §§, skall överklagandet ha kommit in

som avses inom två månader från den dag då han fick del av beslutet.

Om länsrättens beslut i frågor som avses i 3 och 6 §§ överklagas av Tullverket eller det allmänna ombudet, skall överklagandet ha kommit in inom två månader från den dag då beslutet meddelades. Detsamma gäller det allmänna ombudets överklagande av kammarrättens beslut i frågor som avses i 3 och 6 §§.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 13 § taxeringslagen. I den paragrafen används begreppet den skattskyldige. Som framgått tidigare föreslår vi att begreppet tullskyldig skall tas bort. I detta fall har i stället begreppet enskild använts; gäldenär kan inte användas eftersom

bestämmelsen även kan överklagande av anmälningsskyldig och

avse deklarant.

13 § Om någon har överklagat ett beslut av länsrätt eller kammarrätt i frågor i 3 och 6 §§, får även

som avses annan som haft rätt att överklaga beslutet ge in ett överklagande, även om den för honom gällande tiden för överklagande gått ut. Ett sådant överklagande skall in inom en månad från utgången av den tid

ges inom vilken det första överklagandet skulle ha gjorts.

Återkallas eller förfaller på annat sätt det Ersta överklagandet, är även det senare överklagandet förfallet.

Paragrafen motsvarar med viss språklig ändring 6 kap. 14 § taxeringslagen.

14 § Om enskild överklagar ett beslut, förs det allmännas talan i länsrätten och kammarrätten av Tullverket. Överklagar det allmänna ombudet, skall det allmännas talan föras av ombudet.

I mål som gäller beslut i frågor som avses i 3 och 6 §§ törs det allmännas talan i Regeringsrätten av det allmänna ombudet.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 15 § taxeringslagen. Se kommentaren till 12 § beträffande begreppet enskild.

15 § Det allmänna ombudet får ta över uppgiften att i allmän förvaltningsdomstol föra det allmännas talan i ett visst ärende eller

viss ärenden gäller frågor som avses i 3 och 6 §§. en grupp av som

218 Författningskommentar

Det allmänna ombudet får uppdra åt annan tjänsteman vid Tullverket att företräda det allmänna i allmän förvaltningsdomstol.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 16 § andra och tredje styckena taxerings-

lagen.

16 § Det allmänna ombudet får inom den för ombudet gällande tiden för överklagande ñra talan i frågor i 3 och 6 §§ till som avses förmån for enskild part. Ombudet har då behörighet samma som den enskilde.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 17 § taxeringslagen. Se kommentaren till 12 § beträffande begreppet enskild part.

17 § I mål som gäller beslut i 3 och 6 §§ får talan inte som avses ändras i annat fall än som anges i 18 och 19 §§. Att klaganden inskränker sin talan eller åberopar en ny omständighet utan att frågan som är föremål för talan ändras, anses inte vara ändring talan. av

Paragrafen motsvarar med viss språklig ändring 6 kap. 18 §

taxeringslagen.

18 § I ett mål som gäller beslut i 3 och 6 §§ får klaganden som avses framställa ett nytt yrkande inte fråga därigenom förs in i om en ny målet. I mål i länsrätten får klaganden dessutom, inom den tid som gäller mr överklagande, föra in fråga har samband med en ny som den fråga som skall prövas, länsrätten finner att frågan utan om olägenhet kan prövas i målet.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 19 § taxeringslagen.

19 § I ett mål om tulltaxering får klaganden föra in fråga en om tulltillägg som har föranletts av den taxeringsfråga är föremål som för prövning, om domstolen finner att tulltilläggsfrågan utan olägenhet kan prövas i målet.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 20 § taxeringslagen.

20 § Om domstolen i ett fall som avses i 18 § andra stycket och 19 § inte tar den frågan till prövning, får rätten överlämna den

upp nya till Tullverket för prövning.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 21 § taxeringslagen.

21 § Om det i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 6 §§ finns flera frågor, får särskilt beslut meddelas i någon av dem trots att handläggningen i övrigt inte har avslutats.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 22 § taxeringslagen.

22 § Om det i ett mål som gäller beslut som avses i 3 och 6 är lämpligt med hänsyn till utredningen, får särskilt beslut ges över en

flera omständigheter som var för sig har omedelbar betydelse av för utgången i målet eller över hur en viss uppkommen fråga, som främst angår rättstillämpningen, skall bedömas vid avgörandet av saken.

När särskilt beslut meddelas bestämmer rätten med hänsyn till omständigheterna talan mot beslutet skall föras särskilt eller

om endast i samband med talan mot rättens slutliga avgörande i målet. Om rätten bestämmer att talan skall föras särskilt, får den förordna att målet i övrigt skall vila till dess att det särskilda beslutet har vunnit laga ltraft.

Paragrafen motsvarar 6 kap. 23 § taxeringslagen.

23 § Vid handläggningen i länsrätt och kammarrätt mål

av om särskild avgift skall muntlig förhandling hållas, om den enskilda parten begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas,

det inte finns anledning att anta att avgift kommer att tas ut. om

Paragrafen motsvarar med viss språklig ändring 6 kap. 24 § taxeringslagen.

9 kap. Ansvarsbestämmelser

l § Den uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift i

som tullagstiftningen döms för tullförseelse till böter. Detsamma gäller den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ñrbudet i artikel 2 i förordningen EG nr 3295/94 eller mot beslut .som Tullverket meddelat med stöd av tullagstiftningen

om skyldighet att föra anteckningar och lämna uppgifter om varor som förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid tillämpning ett av tullförfarande, 2. om skyldighet i övrigt att lämna uppgift eller in handling till ge Tullverket eller 3. om användningen eller förbrukningen icke-gemenskapsav en vara. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 96 § i den nuvarande tullagen. Eftersom det i första styckets första mening finns bestämmelse en som täcker alla de fall då någon bryter mot föreskrift i tullagstiftningen, behövs inte den nuvarande punkt 2 samt inte heller punkterna 1 och 3 till den del de brott mot föreskrifter i tullagstiftningen. avser Avsikten är att ansvarsbestämmelsen skall omfatta även brott mot förbudet i artikel 2 i varumärkesintrângsförordningen. Som framgår av kommentaren till 1 kap. 5 § kan begreppet "tullagstiftrxingen inte anses

omfatta även varumärkesintrångsförordningen. Därför att

anges bestämmelsen även gäller brott mot förbudet i artikel 2 i varmärkes-

intrångsförordningen.

2 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken eller lagen 1960:418 straff för om varusmuggling.

Paragrafen motsvarar 97 § i den nuvarande tullagen.

3 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av Tullverket.

Paragrafen motsvarar 98 § i den nuvarande tullagen.

4 § När Tullverket med stöd tullagstiftningen förelägger någon av att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan tullklarering eller för Tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas. Vite kan även föreläggas, någon underlåtit att lämna uppgift om eller inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra skyldighet som föreskrivs i 5 kap. 17, 18, 25, 32 och 34 §§. Finns det anledning att anta att den som skall föreläggas, eller, om denne är en juridisk person, dess ställföreträdare har begått brott, får han inte föreläggas vid vite att medverka i utredningen av

en fråga som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser.

Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre än femtusen kronor.

Bestämmelserna i 4 kap. 22 § tillämpas även i fråga om viten.

Paragrafen motsvarar 99 § tullagen i dess lydelse enligt

prop. 1998/99:79 och 99 a § i den nuvarande tullagen, med den skillnaden att paragrafen också omfattar skyldigheten att medverka enligt 5 kap. 32 och 34 §§; se också kommentarerna till de paragrafema.

10 kap. Särskilda bestämmelser

l § Uppgifter, som någon lämnat om en vara enligt föreskrifter i förordningen EEG nr 2454/93 eller föreskrifter beträffande uppgifter som skall lämnas i tulldeklaration eller anmälan till

godkänd tullbehandling i 3 kap. 1 får användas annan som avses även för statistiska ändamål.

Regeringen får meddela föreskrifter om att den som för transportmedel från eller till tredje land skall lämna särskilda uppgifter till Tullverket för transportstatistiska ändamål.

Paragrafen motsvarar med viss redaktionell ändring 44 § i den nuvarande tullagen.

2 § Belopp som enligt tullagstiftningen skall betalas till eller utbetalas från Tullverket, skall avrundas till närmast lägre hela krontal.

Paragrafen motsvarar 111 § i den nuvarande tullagen.

3 § Av förordningen EEG nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet ett gemenskapssystem för tullbefrielse framgår

av att tullfrihet skall medges för försändelse som avsänts från tredje land till en mottagare i gemenskapen och vars sammanlagda värde uppgår till högst 22 ecu, dock inte till den del försändelsen innehåller alkoholhaltiga produkter, parfym, luktvatten, tobak eller tobaksvaror.

Utöver vad som följer av första stycket skall tull och annan skatt inte tas ut för en varuförsändelse när den tull och annan skatt som

1EGT L 105, 23.04.1983, 1 Celex 383R09l8

222 Författningskommentar

är föreskriven för försändelsen sammanlagt inte uppgår till etthundra kronor. Detta gäller dock inte om försändelsen

innehåller spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror, eller 2. utgör ett led i en postorderförsäljning i andra fall än då försändelsen består av utländska periodiska publikationer.

Paragrafen motsvarar 112 § i den nuvarande tullagen.

4 § Tullverket kan medge att en icke-gemenskapsvara överlåts till staten, om överlåtelsen inte medför olägenhet eller kostnad för Tullverket.

Tull skall inte tas ut för överlåts till staten enligt

en vara som första stycket. Att varan skall anses ha blivit upplagd på tullager framgår av artikel 867a i förordningen EEG nr 2454/93.

Paragrafen motsvarar 113 § i den nuvarande tullagen.

5 § Regeringen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter om hur varor skall hänföras till godkänd

en tullbehandling i vissa fall, när importeras till eller exporteras

varor från det svenska tullområdet på järnväg, med post eller med luftfartyg.

Paragrafen motsvarar 114 § i den nuvarande tullagen med den skillnaden att det uttryckligen anges att det är fråga om det svenska tullområdet. I 1994/95:34 s. 165 påpekas att utrymmet för

prop. särskilda bestämmelser i fråga tullbehandling försändelser

om av som införs eller utförs på järnväg, med post eller med luftfartyg, utöver de särbestämmelser som kan finnas i gemenskapsreglema, är mycket litet. Därefter anförs att några avvikelser från vad föreskrivs i

som gemenskapsrätten självfallet inte får förekomma, men att det dock bör finnas möjligheter att inom ramarna för gemenskapsreglema föreskriva om sådana avvikelser från tullagen det kan visa sig finnas praktiska

som behov av.

Regeringens föreskrifter kan givetvis inte avse annat än det svenska tullområdet, men detta bör för tydlighetens skull utsägas i paragrafen.

6 § På tullplats sker tulltörrättning utan kostnad för allmänheten inom de områden och på de tider regeringen föreskriver.

som Regeringen får föreskriva att tulltörrättning även i andra fall skall ske utan kostnad lör allmänheten.

Paragrafen motsvarar 115 § i den nuvarande tullagen.

sou 1999:54 Förfatrningskommentar 223

7 § Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall betala avgift för förrättningen förrättningsavgift enligt taxa som regeringen föreskriver.

Bestämmelsen i 4 kap. 22 § tillämpas även i fråga om förrättningsavgift.

Paragrafen motsvarar 116 § i den nuvarande tullagen.

8 § Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för tillstånd till betalningsanstånd och utfärdande av särskild tullräkning.

Bestämmelsen i 4 kap. 22 § tillämpas även i fråga om avgifter enligt första stycket.

Paragrafen motsvarar 117 § i den nuvarande tullagen.

9 § Tullverket skall på begäran tillhandahålla Sveriges Riksbank, Riksskatteverket, Statens Iivsmedelsverk, Statens jordbruksverk, Kommerskollegium, skattemyndighet, Statistiska centralbyrån, Kemikalieinspektionen och Fiskeriverket uppgifter som förekommer hos Tullverket och som rör import eller export av varor.

I tullregisterlagen 1990:137 finns bestämmelser om utlämnande till vissa myndigheter av uppgifter ur tullregistret på medium för automatisk databehandling.

Paragrafen motsvarar 118 § i den nuvarande tullagen.

10 § Tulltjänsteman som får kännedom om ett brott enligt författning, vars efterlevnad Tullverket har att övervaka, skall anmäla detta till sin förman så snart det kan ske.

Paragrafen innehåller en bestämmelse om tulltjänstemans skyldighet att rapportera brott och rätt att lämna rapporteftergift. Skälen för införandet

sådan bestämmelse har utvecklats i avsnitt 5.2.3. av en

11 § I artikel 56 i förordningen EEG nr 2913/92 finns bestämmelser om förstöring av varor som har visats upp. Vid tillämpning de bestämmelserna får varorna förstöras, de inte

av om kan säljas och

224 Författningskommentar n

det finns en risk för att varorna förstörs eller minskar väsentligt i värde, eller 2. kostnaden för förvaringen av varorna är orimligt hög. Regeringen får meddela föreskrifter till komplettering dessa av bestämmelser.

Paragrafen utgör en komplettering till artikel 56 i tullkodexen, vidare se avsnitt 6.4.

12 § En får, inte annat särskilt föreskrivs, utan hinder vara om av införselförbud eller särskilt föreskrivet införselvillkor transiteras det svenska tullområdet eller mellan orter genom inom detta enligt de föreskrifter och villkor gäller för som tullförfarandet extern transitering, 2. förvaras i tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager, 3. förstöras under kontroll av Tullverket eller annan verket som godkänner eller 4. återutföras. Vid försäljning av vara genom Tullverkets försorg skall, om varan inte återutförs, föreskrivna införselvillkor iakttas. Kan försäljning inte ske, bestämmer tillsynsmyndigheten, hur det skall förfaras med varan.

13 § Vad som sägs i 12 § gäller inte införselrestriktion följer som av EG-rätten.

I 12 och 13 §§ har bestämmelserna i lagen 1973:980 transport, om förvaring och förstöring införselreglerade tagits in. av varor, m.m. Ändringarna är redaktionella. Med tillsynsmyndighet den avses myndighet som skall ha tillsynen över att respektive regleringsförfattning efterlevs, dvs exempelvis Läkemedelsverket och Alkoholinspektionen. Lagen om transport, förvaring och förstöring införselreglerade av varor, m.m. tillkom år 1973. Motsvarande bestämmelser fanns tidigare i förordningen 1924:119 angående transitering av införselförbjudna varor m.m. Syftet med lagen var att sammanföra sådana bestämmelser som var gemensamma för olika regleringsförfattningar. I prop. 1994/95:34 konstaterades 116 att det vid ett medlemskap i EU inte finns utrymme för nationella bestämmelser avseende införselrestriktioner följer EG-bestämmelser, att bestämmelserna som av men

1 Se prop. 1973:187 s. 104.

kan bibehållas för sådana nationella restriktioner som vi själva kan önska behålla eller införa inom de ramar som EG-bestämmelsema tillåter.

14 § Innan en vara förstörs enligt 11 eller 12 § skall om möjligt bestämmelserna om särskild underrättelse i 4 kap. 27 § andra stycket tillämpas.

Bestämmelsen har hämtats från 41 § i den nuvarande tullagen.

ll kap. Bemyndiganden

l § Regeringen får bemyndiga Tullverket att meddela föreskrifter i de ämnen som anges i 2 kap. 2 och 3 §§, 3 kap. 11, 14 och 16 §§, 4 kap. 12 och 22 §§, 5 kap. 18 och 21-23 §§, 6 kap. 6 § 2-6 samt 10 kap. 5-8 och 11 §§.

Övergångsbestämmelser

Denna lag träder i kraft den... Vid lagens ikraftträdande upphör tullagen 1994:1550, lagen 1973:980 om transport, förvaring och förstöring av infdrselreglerade varor samt lagen 1994:1552 om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. att gälla. Den upphävda tullagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning före ikraftträdandet.

8 19-0865En tullagny

F örfattningsförslag 227

2 till

Förslaget tullförordning

I förslaget till tullförordning har de bestämmelser

om bokningsuppgifter vid kontroll enligt tullagen som i dag finns i förordningen 1996:702 om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot annat land inom Europeiska unionen, m.m. inarbetats. Vidare har bestämmelserna i förordningen 1994:1559 tullkontroll

om av

varumärkesintrång m.m. arbetats in.

Som framgår av avsnitt 2.4 och kommentaren till förslaget till

ny tullag har vår utgångspunkt varit att kontrollbestämmelsema i möjligaste mån skall samlas i tullagen. De kontrollbestämmelser

som återfinnas i förslaget till tullförordning är närmast att

se som

verkställighetsföreskriñer till kontrollbestämmelsema i tullagen.

Förslaget till tullförordning innehåller inte heller några straffbestämmelser. Ansvarsbestämmelsema i den föreslagna tullagen är nämligen utfonnade på ett sådant sätt att de omfattar även brott mot

föreskrifter i tullförordningen.

Enligt de förslag som 1998 års punktskatteutredning lämnar i sitt delbetänkande SOU 1998:126 Beskattning utan taxfree skall bestämmelserna om exportbutiker lyftas ut ur tullagen och tullförordningen. Vi har därför inte föreslagit några bestämmelser motsvarande 45-47 och 78 i den nuvarande tullförordningen.

Inledande bestämmelser

1 § Vad som ñreskrivs i denna förordning om tull gäller även annan skatt än tull som skall tas ut för varor vid import, om inte annat uttryckligen anges.

Se kommentaren till den förslagna 1 kap. 3 § tullagen.

2 § Uttryck i denna förordning har samma innebörd som i rådets förordning EEG nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättande av en tullkodex lör gemenskapen och kommissionens förordning EEG nr 2454/93 av den 2 juli 1993

om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning EEG 2913/92

nr om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen samt i tullagen 0000:0000.

EGT L 302, 19.10.1992, s. 1Celex 392R2913 2 EGT L 253, 11.10.1993, s. l Celex 393R2454

228 F örfattningsförslag

I 2 § i den nuvarande tullförordningen finns definitioner av begreppen hemtagning, hemtagare, godkänd importör, transportmedel, fartyg, fordon, luftfartyg och tullplats. Defmitionema av fartyg, fordon och tullplats har förts över till 1 kap. 5 § i förslaget till tullag; begreppen används redan i lagen. Någon definition av transportmedel och luftfartyg har inte ansetts nödvändig. Med den nya utformningen

av bestämmelserna om förenklade förfaranden vid övergång till fri omsättning behövs inte begreppen hemtagning, hemtagare och godkänd irnportör; se kommentaren till 10

Bindande klassiñcerings- eller ursprugsbesked

3 § Bindande besked om en varas klassificering enligt en tullnomenklatur som ingår i EG-rätten klassificeringsbesked och bindande besked om en varas ursprung som avses i artiklarna 22 och 27 i förordningen EEG nr 2913/92 ursprungsbesked meddelas av Tullverket.

4 § Görs laboratorieundersökning eller anlitas sakkunnig för att utreda en varas beskaffenhet vid handläggningen av ett ärende om bindande klassiticeringsbesked eller bindande ursprungsbesked, skall sökanden enligt beslut av Tullverket ersätta kostnaden för detta, om inte verket i särskilt ärende beslutar annat.

En ansökan om bindande klassificeringsbesked eller bindande ursprungsbesked skall avvisas, om Tullverket med hänsyn till innehållet i ansökningen, utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter finner att besked inte bör meddelas.

Bestämmelserna i 3 och 4 motsvarar, med viss redaktionell ändring, 22 och 23 §§ i den nuvarande tullförordningen.

Införsel av varor m.m.

5 § Anmälan enligt artikel 40 i förordningen EEG nr 2913/92 får göras muntligt eller på annat lämpligt sätt.

Paragrafen motsvarar 4 § i nuvarande tullförordning med den skillnaden att hänvisning görs till den EG-rättsliga bestämmelsen.

6 § Tullverket får meddela föreskrifter om lämnande

av summarisk deklaration.

F örfattningsförslag 229

Paragrafen motsvarar med viss språklig ändring 5 § i den nuvarande tullförordningen.

Export

7 § Tullverket får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet de bestämmelser om export och annan utförsel av

från EG:s tullområde som anges i 3 kap. 14 § tullagen varor 0000:0000.

Paragrafen motsvarar 18 § i den nuvarande tullförordningen, med den skillnaden att hänvisning görs till 3 kap. 14 § i den föreslagna tullagen; i den paragrafen anges de artiklar i tullkodexen och tillämpningskodexen export och utförsel. Det kan i detta

som avser annan sammanhang nämnas att någon bestämmelse motsvarande 17 § i den nuvarande tullförordningen, enligt vilken Tullverket får föreskriva att tulldeklaration för export av en vara inte behöver lämnas i fall av mindre ekonomisk betydelse, inte behövs. Det framgår nämligen redan

artikel 231 i tillämpningskodexen att tullmyndighetema får tillåta att av deklaration inte lämnas vid export av vara som är av försumbar ekonomisk betydelse.

Tulldeklarationer m.m.

8 § Tullverket får, i den utsträckning EG-rätten medger det, meddela föreskrifter om

vilka uppgifter som skall lämnas i en tulldeklaration för ett tullförfarande och därvid medge lättnader i uppgiftsplikten i fråga om varor vars värde understiger visst tröskelvärde eller om det finns andra särskilda skäl, 2. vilka uppgifter en deklarant skall lämna för kontroll av att en vara får föras in eller ut, 3. användningen och tryckningen av enhetsdokumentet, 4. vilka handlingar deklaranten skall lämna samtidigt med tulldeklarationen, 5. i vilken mån handlingar som lämnats för att styrka uppgifterna i tulldeklaration skall behållas av Tullverket,

det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt när uppgifter lämnas genom ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet eller på annat sätt med hjälp av automatisk databehandling och

villkor och inskränkningar i fråga om användning av ombud.

Paragrafen motsvarar med vissa redaktionella ändringar 6 § i den nuvarande tullförordningen.

Förenklade förfaranden vid övergång till fri omsättning

9 § Tillstånd att använda det förenklade deklarationsförfarandet eller det lokala klareringsförfarandet vid övergång till fri omsättning får efter ansökan till importör har tillstånd att

ges som betala tull enligt 4 kap. 8 § tullagen 0000:0000. Tillståndet får lämnas för viss tid eller tills vidare.

Tillstånd att använda det förenklade deklarationsförfarandet får också ges till företag är ombud för importör. För detta krävs

som att ombudet enligt 4 kap. 8 § tullagen åtagit sig att fullgöra gäldenärens betalningsskyldighet.

10 § Tullverket får meddela föreskrifter inlämnande

om av kompletterande tulldeklaration enligt artikel 76.2 i förordningen EEG nr 2913/92.

Tullverket får meddela närmare föreskrifter importörs rätt

om att förfoga över vid användning det lokala klarerings-

varor av förfarandet.

Bestämmelserna i 9 och 10 ersätter de bestämmelser idag finns

som i 8-13 tullförordningen. Som framgår avsnitt 4.1.2 vi att

av anser vissa delar av dessa bestämmelser inte behövs samt att bestämmelserna i tullagen och tullförordningen måste utformas på ett sådant sätt att det klarare framgår att de endast är kompletteringar till de EG-rättsliga bestämmelserna. Bestämmelsen i 9 § första stycket, att tillstånd får

ges

till kreditimportör, får sådan komplettering; avsnitt

anses vara en se 4.1.2. Detsamma gäller bestämmelserna om ombuds möjlighet att få tillstånd att använda det förenklade deklarationsförfarandet.

Såväl förfarandet med ofullständig deklaration det förenklade

som deklarationsförfarandet och det lokala klareringsförfarandet skall kunna användas. Innebörden av 9 § första stycket är endast att det för tillstånd att använda de två senare förfaranden krävs att betalningsanstånd medgivits.

Våra förslag innebär bl.a. att begreppen hemtagning, hemtagare och godkänd importör utgår; i stället används de EG-rättsliga begreppen.

I 10 § första stycket har bestämmelse Tullverket rätt att

en som ger meddela föreskrifter inlämnande kompletterande tulldeklaration

om av tagits in; se vidare avsnitt 4.1.2 samt kommentaren till 3 kap. 3 § i den föreslagna tullagen.

sou 1999:54 Författningsfärslag 231

Betalning av tull

11 § Tullverket meddelar föreskrifter utfárdande särskild

om av tullräkning och tidsfrister lör betalning av tull.

Tullverket får föreskriva att säkerhet skall ställas för betalning av annan skatt än tull som skall tas ut för varor vid import. Tullverket får även meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av bestämmelserna om säkerhet för betalning tull

av i förordningarna EEG nr 2913/92 och 2454/93.

Se avsnitt 4.2.2 beträffande första stycket.

Andra stycket motsvarar 14 § iden nuvarande tullfcirordningen.

Tullauktion

12 § Kungörelse tullauktion skall införas i eller flera

om en ortstidningar enligt vad Tullverket bestämmer. Inñrandet skall ske senast en vecka före auktionsdagen, om det inte finns särskilda skäl för ett senare införande.

Tullauktion bör kungöras även i eller flera riks- eller

en facktidningar eller i annan ordning, om det är lämpligt med hänsyn till varans beskaffenhet eller någon omständighet.

annan

Paragrafen motsvarar, med viss redaktionell ändring, 15 § i den

nuvarande tullförordningen.

13 § Underrättelse enligt 4 kap. 27 § andra stycket tullagen 0000:0000 skall innehålla uppgifter tid och plats ñr

om auktionen och sändas senast två veckor före auktiousdagen. Om den som kan antas ägare eller ha särskild rätt till blir

vara varan känd först därefter, skall underrättelse sändas genast.

Paragrafen motsvarar, med viss redaktionell ändring, 16 § i den

nuvarande tullförordningen.

Tillfälliga lager

14 § Tillstånd att inrätta tillfälligt lager får efter ansökan lämnas den som bedriver sin verksamhet så att Tullverket kan utöva tillsyn över verksamheten.

Tillstånd enligt första stycket lämnas för viss tid, tills vidare eller ñr särskilt fall.

232 F örfattningsförslag

Innan Tullverket avgör ett ärende tillstånd att inrätta ett

om tillfälligt lager, bör verket i förekommande fall bereda hamn- eller flygplatsinnehavare tillfälle att yttra sig.

Paragrafen motsvarar 24 § i den nuvarande tullförordningen, med den skillnaden att bestämmelsen i andra stycket andra meningen i den paragrafen inte har tagits med; att tillstånd kan villkoras framgår redan av artikel 51.1 i tullkodexen.

15 § Tullverket får ställa villkor för tillstånd att inrätta

som tillfälligt lager att innehavaren ställer de lokaler och anordningar som behövs mr tullförrättning på lagret till Tullverkets ñrfogande utan kostnad för verket. På tillfälligt lager där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får dock innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är avsedda enbart för tullpersonalen.

Paragrafen motsvarar 27 § i den nuvarande tullförordningen.

16 § Tullverket får föreskriva att gemenskapsvaror som står under tullkontroll skall förvaras på tillfälligt lager och att gemenskapsvaror även i övrigt får förvaras på tillfälligt lager.

Paragrafen motsvarar 25 § i den nuvarande tullförordningen.

17 § Innehavaren av ett tillfälligt lager skall

för att icke-gemenskapsvaror inte tas ut från lagret i strid

svara mot någon inskränkning i rätten att förfoga över sådana

varor eller att behandlas i strid mot någon sådan

varorna annars inskränkning, 2. föra de anteckningar och lämna de uppgifter om näringsverksamheten som Tullverket föreskriver samt 3. lämna Tullverket den hjälp som behövs för tillsynen över verksamheten på lagret och för undersökning av varor som förvaras där.

Paragrafen motsvarar 26 § första stycket 2-4 i den nuvarande tullförordningen. Bestämmelsen i 26 § första stycket att innehavaren skall förvara varorna i lokal eller annat utrymme som godkänts av Tullverket och på sätt som verket anger, är överflödig; att varor i

tillfällig förvaring får lagras endast på platser som godkänts av

tullmyndighetema enligt de villkor som fastställs av dessa myndigheter framgår redan artikel 5l i tullkodexen. Även den nuvarande

av bestämmelsens andra stycke, i vilket anges att det av 24 § andra stycket

framgår att även andra villkor kan gälla, är- med hänsyn till artikel 51 överflödig; se även kommentaren till 15 -

18 § Tillfälligt lager kan inrättas av Tullverket. Den som lägger upp en vara på tillfälligt lager inrättats som av Tullverket skall betala avgift till verket enligt taxa en en som fastställs Tullverket. Fastställelse eller ändring taxan träder i av av kraft tidigast en månad efter det att den har kungjorts. Tullverket får föreskriva att skall utgöra säkerhet för varan avgift som avses i första stycket.

Paragrafen motsvarar 28 § i den nuvarande tullförordningen.

Tullager, frizoner och frilager

19 § Tullverket får meddela de föreskrifter behövs till som utfyllnad och verkställighet av de bestämmelser tullager om som anges i 3 kap. 4 § andra stycket tullagen 0000:0000. Bestämmelserna i 18 § tillämpas även i fråga tullager om som har inrättats av Tullverket. Tullverket skall fullgöra den skyldighet att informera EGkommissionen om tillämpningen av tullñrfarandet lagring i tullager som föreskrivs i artikel 548 i förordningen EEG nr 2454/93.

Första stycket motsvarar 30 § i den nuvarande tullförordningen, med den skillnaden att hänvisning i stället görs till den paragraf i den föreslagna tullagen i vilken de artiklar i tullkodexen och tillämpningskodexen som avser tullager anges. Andra stycket motsvarar delar av 31 § i den nuvarande

tullförordningen.

Tredje stycket motsvarar 32 § i den nuvarande tullförordningen, med den skillnaden att artikelnmnret anges.

20 § Gränser för frizonsområde bestäms Tullverket. Detsamma av gäller belägenheten av infarter och utfarter och andra övergångar till eller från en frizon. Innehavaren av en frizon skall utan kostnad för staten uppföra och underhålla stängsel och andra avspärrningar enligt som Tullverkets bedömning behövs för bevakningen.

Paragrafen motsvarar 33 § i den nuvarande tullförordningen.

9 19-0865En tullagny

21 § Tullverket får bestämma vid vilka övergångar och vid vilka tidpunkter frizonsgränsen får passeras i olika slags trafik.

Den som för en vara till eller från en frizon skall anmäla detta till Tullverket och lämna uppgifter till verket i enlighet med vad verket föreskriver. Därvid kan föreskrivas att förare av fordon som anländer till en frizonsutgång skall utan anmaning stanna och invänta medgivande av tulltjänsteman eller befattningshavare hos frizonsförvaltningen att fortsätta färden.

Paragrafen motsvarar 34 och 35 i den nuvarande tullförordningen. Bestämmelserna utgör kompletteringar till bestämmelserna i artikel 168 i tullkodexen; där stadgas bl.a. att frizonemas och frilagrens gränser, infarter och utfarter skall övervakas av tullmyndighetema, att

personer och transportmedel förs på eller ut från området får utsättas för

som tullkontroll och att personer som inte kan lämna nödvändiga garantier för att bestämmelserna i kodexen följs får nekas tillträde. Någon bestämmelse motsvarande 36 § i den nuvarande tullförordningen, att den som för ett transportmedel till eller från en frizon på anmaning skall bereda tulltjänsteman tillfälle att undersöka transportrnedlet, torde med hänsyn till lydelsen av artikel 168 inte behövas.

22 § I frizon får inte förekomma detaljhandel med icke-

en gemenskapsvaror eller sådana gemenskapsvaror i

som avses artikel 166 b i förordningen EEG nr 2913/92. Detaljhandel med andra får ske endast efter medgivande Tullverket.

varor av

Paragrafen motsvarar 37 § i den nuvarande tullförordningen. Gemenskapsvaror som avses i artikel 166 b" är sådana gemenskapsvaror som på grund av att de är upplagda i en frizon eller ett frilager omfattas av sådana åtgärder vanligen är knutna till export

som av varor.

23 § Innehavaren av en frizon skall lämna Tullverket den hjälp som behövs för tillsynen över verksamheten i frizonen och mr undersökning av de varor som förvaras där.

Paragrafen motsvarar 39 § i den nuvarande tullagen.

24 § Innehavaren av en frizon skall utse en föreståndare för frizonen. Föreståndaren skall vara godkänd av Tullverket.

Föreståndaren för en frizon får handla på frizonens vägnar i förhållande till tredje och företräda frizonen inför domstolar

man och andra myndigheter. Föreståndaren är skyldig att till att de

se föreskrifter som gäller för frizonen efterlevs.

Paragrafen motsvarar 41 § i den nuvarande tullförordningen.

25 § Vad som i 21-24 §§ föreskrivs om frizon gäller även beträffande frilager.

Paragrafen motsvarar med viss språklig ändring 42 § i den nuvarande

tullförordnmgen.

26 § Tullverket skall fullgöra den skyldighet att informera EGkommissionen om vissa förhållanden rörande frizoner och frilager som föreskrivs i artikel 840 i förordningen EEG nr 2454/93.

Paragrafen motsvarar 43 § i den nuvarande tullförordningen, med den skillnaden att artikelnumret anges.

27 § Tullverket får meddela de ytterligare föreskrifter behövs

som mr tillämpningen av bestämmelserna om frizoner och frilager som anges i 3 kap. 4 § fjärde stycket tullagen 0000:0000.

Paragrafen motsvarar med viss språklig ändring 44 § i den nuvarande tullförordningen, med den skillnaden att hänvisning görs till det lagrum i den föreslagna tullagen i vilket de artiklar i tullkodexen och tillämpningskodexen som behandlar frizoner och fiilager anges.

Transitering

Paragrafen motsvarar 49 § i den nuvarande tullförordningen.

29 § Av artikel 55 i förordningen EEG nr 2913/92 framgår att den som transiterar en icke-gemenskapsvara skall, sedan transiteringen avslutats, lägga upp varan på tillfälligt lager. Härvid tillämpas 3 kap. 6 tullagen 0000:0000.

Paragrafen motsvarar i sak 50 § i den nuvarande tullförordningen. I artikel 55 i tullkodexen sägs, att så snart icke-gemenskapsvaror har

som befordrats enligt ett transiteringsförfarande når sin bestämmelseort i

gemenskapens tullomrâde och har uppvisats för tullen enligt

bestämmelserna om transitering, skall artiklarna 42-53 tillämpas. Detta innebär att bl.a. bestämmelserna tillfällig förvaring blir tillämpliga.

30 § Tullverket får meddela de föreskrifter som behövs till utfyllnad och verkställighet av de bestämmelser om transitering som anges i 3 kap. 4 § tredje stycket tullagen 0000:0000.

Paragrafen motsvarar 51 § första meningen i den nuvarande tullförordningen, med den skillnaden att hänvisning görs till det lagrum i den föreslagna tullagen i vilket de artiklar i tullkodexen och tillämpningskodexen som behandlar transitering anges.

Bestämmelsen i andra meningen, som ålägger Tullverket att fullgöra den skyldighet att informera EG-kommissionen om tillämpningen

av regler om transitering som föreskrivs i tillämpningskodexen, har inte tagits med; någon bestämmelse om sådant informationsutbyte finns inte i tillämpningskodexen.

31 § Tullverket får ñreskriva om förenklade förfaranden för transitering rörande vissa typer av trafik eller vissa företag enligt överenskommelser som ingåtts med en eller flera andra medlemsstater i Europeiska unionen eller med ett eller flera länder som biträtt konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande. Detsamma gäller i fråga om transitering som inte berör medlemsstats område.

annan

Paragrafen motsvarar 52 § i den nuvarande tullförordningen och

är en komplettering till artikel 97.2 i tullkodexen. Enligt den artikeln har medlemsstaterna, under förutsättning att verkställandet av gemenskapsåtgärder som gäller för varorna säkerställs, rätt att genom bi- eller multilaterala avtal sinsemellan införa förenklade förfaranden för viss trafik eller verksamhet i överensstämmelse med normer som fastställs efter omständigheterna. Varje medlemsstat har också, under

samma förutsättning, rätt att under vissa omständigheter införa förenklade förfaranden för varor som inte är avsedda att omsättas på någon

annan medlemsstats territorium.

32 § Grundbestämmelserna i tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-carnet TJB-konventionen är publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter SÖ 1976:133. En ändring artikel 18 i

av konventionen har publicerats i SÖ 1989:76. Konventionens bilagor samt andra ändringar i konventionen finns publicerade i

Tullverkets författningssamling TFS.

F Öfattningsförslag 237

Paragrafen motsvarar 53 § andra stycket i den nuvarande tullförordningen. Bestämmelsen i 53 § första stycket har inte tagits in; det är inte Tullverkets uppgift att föreskriva att ändringar i

en internationell konvention skall gälla i Sverige.

33 § Frågor om godkännande fordon eller containrar enligt

av bilaga 3 eller del II av bilaga 7 till TlR-konventionen prövas

av Aktiebolaget Svensk Bilprovning. Prövningen skall ske efter samråd med Tullverket. Sådant samråd behöver dock inte ske i fråga om prövning som avser förnyelse av tidigare lämnat godkännande. Om det blir nödvändigt på grund av olyckshändelse att göra omlastning till ett fordon eller en container som inte har godkänts, får frågan om medgivande enligt bilaga 1 till TIRkonventionen till fortsatt transport i fordonet eller containrarna prövas av tullenheten.

Tullverket får meddela de ytterligare ñreskrifter behövs i

som fråga om godkännande av fordon eller containrar enligt TIRkonventionen och skall därvid samråda med Vägverket i frågor

av betydelse för trafiksäkerheten.

Paragrafen motsvarar 54 § i den nuvarande tullförordningen, med den skillnaden att till följd av Tullverkets nya organisation samråd i

- stället skall ske med Tullverket.

34 § Tullverket får medge en sammanslutning rätt att utfärda TIRcarneter och uppträda som garant i enlighet med bestämmelserna i TIR-konventionen under villkor att sammanslutningen uppfyller de minimivillkor och minimikrav som anges i bilaga del I till konventionen.

Tullverket får medge rätt att använda TIR- carneter i

en person enlighet med bestämmelserna i TIR-konventionen under villkor att personen uppfyller de minimivillkor och minimikrav som anges i bilaga del II till konventionen.

Tullverket bestämmer det högsta belopp per TIR-carnet som kan krävas av en garanterande sammanslutning på grundval av bestämmelserna i TDI-konventionen.

Paragrafen motsvarar 55 § i den nuvarande tullförordningen.

238 F örfattningsförslag

Tullverkets kontrollverksambet

35 § Tullverket får meddela föreskrifter om sådana skyldigheter och begränsningar som avses i 5 kap. 6 och 17 §§ tullagen 0000:0000.

Paragrafen motsvarar i sak 56, 59 och 69 i den nuvarande tullförordningen; skillnaden är att hänvisning i stället görs till de lagrum i tullagen som innehåller de aktuella kontrollbestämmelsema.

37 § Tullverket får träffa överenskommelse med ett transportföretag om att tullregion får ha terminalåtkomst till företagets

en bokningsuppgifter under de förutsättningar som anges i 5 kap. 24 och 25 §§ tullagen 0000:0000. Tullverket får bemyndiga

en tullregion att träffa sådan överenskommelse med ett transportföretag inom tullregionens geografiska verksamhetsområde.

38 § Beslut att begära bokningsuppgifter från ett transportföretag får fattas endast av tullregionens chef eller efter dennes förordnande av någon annan tjänsteman inom regionens underrättelseverksamhet. Transportföretaget skall underrättas om vilka tjänstemän inom tullregionen som har behörighet att begära sådana uppgifter.

39 § Tullregionens chef beslutar om vilka tjänstemän som skall ha behörighet att ta del bokningsuppgifter som lämnats från ett

av transportföretag samt vilka som har behörighet att genom terminalåtkomst ta del av sådana uppgifter. Behörighet skall endast ges till en tulltjänsteman som har erforderlig utbildning och som behöver sådan information för sina arbetsuppgifter inom regionens underrättelseverksamhet.

40 § Terminalutrustning som ger en tullregion tillgång till ett transportföretags bokningsuppgifter samt handlingar med sådana uppgifter skall hanteras på sådant sätt att obehöriga inte får

tillgång till dem.

41 § Upplysning om innehållet i inhämtade bokningsuppgifter får lämnas till tulltjänsteman, tullregion, polismyndighet och Kustbevakningen, om det behövs i Tullverkets brottsbekämpande verksamhet för att klarlägga om brott eller brottslig verksamhet har förekommit, pågår eller planeras.

Upplysning enligt första stycket får också lämnas till utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en konvention som Sverige har tillträtt eller överens-

en kommelse som Sverige har träffat.

Bestämmelserna i 36-41 har hämtats från förordningen 1996:702 om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen, Den förordningen i dag

m.m. rymmer bestämmelser beträffande bokningsuppgifter som skall tillämpas både vid kontroll som sker enligt inregränslagen och vid kontroll som sker enligt tullagen. Enligt vår mening bör bestämmelserna såvitt

avser kontroll enligt tullagen stå i tullförordningen.

Paragraferna motsvarar 2-7 i nyssnämnda förordning, med den skillnaden att begreppet tullmyndighet har ersatts med begreppet

tullregion.

42 § Tullverket skall utfärda en förteckning över tullplatserna. I förteckningen skall anges de begränsningar beträffande rätt att föra transportmedel och till och från tullplats verket

varor som föreskriver med stöd av 35 Förteckningen skall vidare innehålla upplysningar om tullregionernas öppethållande och om tid som avses i 55

Tullverket meddelar föreskrifter om de områden inom tullplatserna dit varor och transportmedel skall föras samt för trafiken till och från områdena.

Paragrafen motsvarar 57 § i den nuvarande tullförordningen.

43 § Anmaning till förare att stanna fordon enligt 5 kap. 8 § första stycket tullagen 0000:0000 får ges när

fordonet befinner sig i trakterna invid Sveriges landgräns mot tredje land eller kuster eller i närheten av eller inom tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager eller flygplats eller annat område som har trafikförbindelse med tredje land, 2. tulltjänstemannen annars har anledning att anta att med fordonet befordras står under tullkontroll, eller

varor som 3. fordonet är försett med export- eller turistvagnsskylt eller

registreringsskylt från tredje land.

240 Födattningsförslag

Anmaning att stanna enligt 5 kap. 8 § andra stycket tullagen får riktas mot person som anträffas på plats som anges i första stycket

Paragrafen motsvarar, med viss redaktionell ändring i andra stycket, 60 § i den nuvarande tulltörordningen.

44 § Om tullkontrollen oundgängligen kräver det, får Tullverket uppehålla tåg på järnvägsstation vid gräns mot tredje land samt på tågets slutstation inom Sverige.

I 98 § luftfartsförordningen 1986:171 finns föreskrifter om befogenhet för tulltjänsteman att begära att luftfartyg hindras att avgå eller anmanas att landa.

Paragrafen motsvarar 62 § i den nuvarande tullförordningen.

45 § Polismyndighet skall på begäran bistå Tullverket, det

om behövs för att Tullverket skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd, samt medverka vid Tullverkets kontroll av utrikes llygtrafik.

46 § Kustbevakningen skall medverka i Tullverkets kontroll-verksamhet genom att utöva tullkontroll av sjötrafiken. Kustbevakningen skall vidare på begäran bistå Tullverket, det

om behövs ñr att Tullverket skall kunna företa avsedd

tullkontrollåtgärd.

I 5 kap. 21 § andra stycket i förslaget till ny tullag sägs att regeringen f°ar meddela närmare föreskrifter om polisens och Kustbevakningens medverkan i kontrollverksamheten enligt tullagen. Dessa föreskrifter finns i 45 och 46 §§.

47 § En polisman som får kännedom om att ett luftfartyg har landat i strid mot förbud som meddelats med stöd av 5 kap. 9 § tredje stycket 2 tullagen 0000:0000, skall skyndsamt underrätta Tullverkets rikssambandscentral, närmaste tullregion eller tulltjänsteman och, om det kan ske utan att polistjänsten eftersätts, hålla kvar luftfartyget och vidta de andra åtgärder behövs för

som tullkontrollen. Motsvarande gäller om en polisman får kännedom om att en svensk eller utländsk tullförsegling skadats eller tagits bort vid transitering eller att ett fordon har använts i strid mot bestämmelserna om temporär import.

Författningsförslag 241

Paragrafen motsvarar 66 § i den nuvarande tullförordningen med den skillnaden att underrättelse kan lämnas även till Tullverkets rikssambandscentral.

48 § Anmälan enligt 5 kap. 20 § första stycket tullagen 0000:0000 får göras till polisman i fråga om fordon och luftfartyg samt till tjänsteman vid Kustbevakningen i fråga om fartyg. Polismannen eller tjänstemannen vid Kustbevakningen skall underrätta närmaste tullregion eller tulltjänsteman om anmälan.

Vid tillämpningen 5 kap. 20 § andra stycket får,

av om transportmedlet är ett fartyg, handlingen lämnas till tjänsteman vid Kustbevakningen. Denne skall överlämna handlingen till närmaste tullregion.

Delar av 67 § i den nuvarande tullförordningen har förts över till 5 kap. 20 § i förslaget till ny tullag. Regeringen får enligt tredje stycket i den paragrafen meddela föreskrifter om att anmälan f°ar göras eller handling lämnas till myndighet. Det är dessa föreskrifter som återfinns i

annan denna paragraf. Den nya lagtekniska lösningen innebär ingen ändring i sak.

49 § Tullverket får föreskriva om lättnader i tullkontrollen i fråga om statsfartyg, fiskefartyg och fritidsfartyg samt även i andra fall, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för import och export eftersätts.

Paragrafen motsvarar 68 § i den nuvarande tullförordningen.

50 § Av artikel 2 i rådets förordning EEG nr 339/93 den 8

av februari 1993 om kontroll av att produkter som importeras från tredje land är i överensstämmelse med regler för produktsäkerhet framgår att tullmyndigheterna under vissa förutsättningar skall tills vidare inställa förtullning av varor som deklarerats för övergång till fri omsättning och som omfattas av förordningen.

Tullverket beslutar efter samråd med berörd myndighet om formerna för utbyte av meddelanden.

EGT L 040, 17.02.1993, s. l Celex 393R0339

Uppkommer kostnader för Tullverket ñr förvaring, hantering och liknande på grund av kvarhållande av varor som omfattas av regler som avses i första stycket, skall den berörda övervakningsmyndigheten ersätta Tullverket ñr dessa kostnader.

Paragrafen motsvarar 70 § i den nuvarande tullförordningen.

Särskilt om tullkontroll beträffande varumärkesintrång

51 § Då Tullverket verkställer ett beslut kvarhållande enligt om artikel 6 i rådets förordning EG 3295/94 den 22 december nr av 1994 om fastställande vissa åtgärder avseende införsel till av gemenskapen samt export och återexport från gemenskapen av varor som gör intrång i viss immateriell äganderätt skall verket omedelbart informera sökanden om åtgärden. Av informationen skall framgå inom vilken tid sökanden skall komma in med bevis till Tullverket om att talan enligt nämnda artikel har väckts vid behörig domstol.

52 § Har en sökande kommit in med sådant bevis i 51 som avses skall Tullverket meddela domstolen om frigörande varornas skjutits upp eller de hålls kvar hos verket. om

53 § Domstol som fått meddelande enligt 52 § skall underrätta Tullverket om sina beslut i frågan samt om sådant beslut har överklagats eller vunnit laga kraft. Vad som sägs i första stycket gäller också domstol skall som pröva där avsett överklagande.

Bestämmelserna i 51-53 motsvarar 1-3 förordningen 1994:1559 om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. med den skillnaden att ordet tullmyndighet på grund av Tullverkets omorganisation har ersatts med Tullverket. Eftersom vi föreslår att bestämmelserna i lagen 1994:1559 om varumärkesintrång m.m. skall föras in i tullagen, föreslår vi att bestämmelserna i förordningen skall föras in i tullförordningen. Även 4 § förordningen tullkontroll om av varumärkesintrång m.m. har förts över till tullförordningen. Denna paragraf innehåller bestämmelse administrativ avgift och har därför en om en lagts i 62 § under rubriken avgifter för tullförrätmingar m.m..

EGT L 341, 30.12.1994, s. 8 Celex 394R3295

F örfattningsförslag 243

54 § Tullverket utser den enhet inom verket som är behörig att ta emot och behandla ansökningar enligt artikel 3 i förordningen EG nr 3295/94.

Tullverket får meddela föreskrifter om

de tidsperioder som avses i artikel 3.5 i förordningen EG nr 3295/94, 2. förlängning tidsfrist enligt artikel 7.1 andra stycket i

av förordningen EG nr 3295/94, 3. förvaring av varor enligt 6 kap. 3 § tullagen 0000:0000, 4. ställande av säkerhet enligt 6 kap. 5 § andra stycket tullagen samt 5. verkställighet av beslut enligt 6 kap. 6 § andra stycket tullagen.

Som framgår av avsnitt 5.2.6 skall varje medlemsstat utse den enhet inom tullmyndigheten som är behörig att ta emot och behandla ansökningar om ingripande. Enligt vår mening bör Tullverket utse denna enhet.

Bestämmelsen i andra stycket ger Tullverket rätt att meddela föreskrifter i vissa frågor; vidare avsnitt 5.2.6.

Förtullning befordras på järnväg, med post eller med

av varor som

luftfartyg

55 § Posten Sverige AB är i den egna verksamheten att anse som deklarant och i förekommande fall gäldenär i enlighet med vad som anges i 2 kap. 5 § tullagen 0000:0000.

Tullverket får efter samråd med Statens järnvägar, Posten Sverige AB och Luftfartsverket meddela föreskrifter om hur varor som befordras på järnväg, med post eller med luftfartyg skall anges till en godkänd tullbehandling. Därvid kan ñreskrivas att deklaration för övergång till fri omsättning av en får

vara återkallas, så länge förvaras hos järnvägsiöretaget, Posten

varan Sverige AB eller lufttrafikföretag.

För Tullverkets räkning utövas tullkontroll av järnvägsföretaget i fråga om varor som befordras på järnväg och av Posten Sverige AB i fråga om varor som befordras med post. Vid sådan kontrollverksamhet tillämpas 3 kap. 7 § första stycket och 5 kap. 22 § första stycket tullagen.

Paragrafen motsvarar i huvudsak 73 § i den nuvarande tullförordningen. Posten Distribution AB har ersatts med Posten Sverige AB. Vidare har första stycket anpassats bättre till den bakomliggande bestämmelsen i 2 kap. 5 § i den föreslagna tullagen.

ggifter mr tullförrättningar m.m.

56 § Tullverket föreskriver de områden och tider på vilka

om tullförrättning sker utan kostnad för allmänheten. Verket föreskriver efter samråd med Kommerskollegium i vad mån tullförrättning som sker i samband med trafik av särskild beskaffenhet eller annan tullförrättning skall ske utan kostnad för allmänheten.

Paragrafema motsvarar 74 och 75 i den nuvarande tullförordningen.

58 § Den beviljas tillstånd att betala tull enligt särskild

som tullräkning enligt 4 kap. 8 § tullagen 0000:0000 skall betala

en avgift till Tullverket om 500 kr.

59 § Den som föranleder att särskild tullräkning som avses i 4 kap. 8 § tullagen 0000:0000 utfärdas skall till Tullverket betala en avgift som uppbärs på samma sätt som tull. Avgiften utgår med följande belopp.

Tullräkningsbelopp,	kronor 501 1 000 -	Avgift, kronor 10
1 001 10 000	-	25 -
10 001 50 000	-	35
50 001 100 000	-	50
100 001		60

När avgiften fastställs skall förseniugsavgift, respitränta och dröjsmålsränta inte räknas in i tullräkningsbeloppet.

Paragraferna motsvarar 76 och 77 i den nuvarande tullförordningen.

För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9- 14 §§ avgiftsñrordningen 1992:191, varvid avgiftsklass 2 tillämpas.

Författningsförslag 245

l I 79 § i den nuvarande tullfcirordningen föreskrivs att avgift skall tas ut för prövning ansökan enligt föreskrifter som meddelats med stöd av

av 56 § att föra transportmedel till eller avgå med det från annan plats än tullplats. I 56 § först stycket andra meningen sägs att befälhavare eller förare transportmedel står under tullkontroll inte får föra det till

som eller avgå med det från arman plats än tullplats, om inte Generaltullstyrelsen föreskriver annat. Vi har valt en annan modell; i 5 kap. 9 § i den föreslagna tullagen hänvisas först till tullkodexens bestämmelser att varor skall befordras via den rutt som

som tullmyndighetema angivit. Därefter sägs bl.a. att Tullverket f°ar förbjuda förare eller befälhavare att utan Tullverkets medgivande ankomma eller

avgå med transportmedlet. Avgiftsskyldigheten har knutits till ansökan

sådant medgivande, begränsats till de fall då ansökan avser om men tillstånd att få föra transportmedlet till eller avgå med det från annan plats än tullplats.

61 § Avgift tas ut för bevis, innefattande uppgifter om importerade eller exporterade tullenhet lämnar ut efter särskild

varor, som begäran. För avgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 20- 24 §§ avgiftsförordningen, varvid avgiftsklass A tillämpas.

Paragrafen motsvarar i sak 80 § i den nuvarande tullförordningen, men har fått en arman språklig utformningen.

62 § Avgift tas ut för ansökan enligt artikel 3.4 eller 3.5 i förordningen EG 3295/94. För ansökningsavgiftens storlek

gäller bestämmelserna i 9-14 §§ avgiftsiörordningen m.m. 1992:191, varvid avgiftsklass 5 tillämpas.

Paragrafen motsvarar 4 § förordningen 1994:1559 om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. med den skillnaden att hänvisning också görs till artikel vidare avsnitt 5.2.6.

3.5, se

63 § Obetalda avgifter enligt 56-62 §§ skall på begäran av Tullverket drivas in i den ordning som anges i 4 kap. 23 § tullagen 0000:0000.

Bestämmelser om indrivning m.m. finns i 4-9 §§ indrivningsförordningen 1993:1229. Att den betalningsskyldige skall upp-

att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs manas framgår av 3 § nämnda förordning.

Indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor, indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

Tullverket får medge nedsättning eller befrielse från avgifter av enligt 57-59 §§, om det finns särskilda skäl.

Paragrafen motsvarar 81 § i den nuvarande tullförordningen.

Förstöring överlåtelse till staten av varor

64 § Den som vill låta förstöra icke-gemenskapsvara eller en överlåta sådan till staten enligt 10 kap. 4 § tullagen vara 0000:0000 skall anmäla detta till Tullverket och lämna uppgifter om varan i enlighet med vad Tullverket föreskriver.

Paragrafen motsvarar 82 § i den nuvarande tullförordningen.

65 § En vara har överlåtits till staten skall så snart det kan ske som säljas. Härvid gäller bestämmelserna i 4 kap. 26-28 §§ samt 10 kap. 11 § tullagen 0000:0000. Att tull skall tas ut för den varan om släpps ut i fri omsättning framgår artikel 867a i förordningen av EEG nr 2454/93. Om en vara har förstörts med stöd artikel 182 i förordningen av EEG 2913/92 skall förstöringen bekostas den begärt den. av som

I 10 kap. 4 § första stycket i förslaget till tullag anges att Tullverket kan medge att en icke-gemenskapsvara överlåts till staten, överlåtelsen om inte medför olägenhet eller kostnad för Tullverket. Denna paragraf innehåller kompletteringar till den bestämmelsen och motsvarar i sak bestämmelserna i 83 § i den nuvarande tulltörordningen. En annan lagteknisk lösning har dock valts att hänvisning görs till genom bestämmelserna tullauktion och förstöring icke-gemenskapsom av varor i tullagen.

Statistik

66 § Tullverket får, efter samråd med Kommerskollegium, Statistiska centralbyrån och berörd myndighet, utfärda annan en statistisk varuförteckning i anslutning till tull- och statistiknomenklaturen i rådets förordning EEG 2658/87 den 23 juli 1987 nr av om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om gemensamma tulltaxan.

67 § Den som för ett transportmedel till eller från ett tredje land skall för statistiska ändamål lämna de uppgifter transportom

F örfattningsförslag 247

medlet Tullverket föreskriver efter samråd med Statistiska

som centralbyrån och annan berörd myndighet.

68 § När Tullverket tillhandahåller särskilt begärda uppgifter om handeln med tredje land skall ersättning tas ut enligt en taxa som fastställs av Tullverket.

Paragrafema motsvarar 19-21 i den nuvarande tullförordningen.

Förmedlingav upptagning till och från tullrggistret

69 § Tullverket får överlämna åt en juridisk person mottagningsfunktionen att förmedla uppgifter i elektroniska dokument som

i 3 kap. 16 och 17 §§ tullagen 0000:0000 till och från avses tullregistret.

Paragrafen motsvarar 6 § tullregisterförordningen 1990:179 med den skillnaden att det närmare vilka uppgifter det är som avses.

anges

Ytterligare föreskrifter

70 § Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av tullagen 0000:0000 och föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av Tullverket.

Paragrafen motsvarar 84 § i den nuvarande tullförordningen.

Övergångsbestämmelser

Denna förordning träder i kraft samtidigt med tullagen 0000:0000. Vid förordningens ikraftträdande skall tulliörordningen 1994:1558 och förordningen 1994:1559 om tullkontroll av varumärkesintrång m.m. upphöra att gälla. Den upphävda tullñrordningen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före ikraftträdandet.

3 till i

Förslaget lag om ändring lagen om

betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter

I en ny 2 a § anges att vad i 10 och 17 §§ föreskrivs som om Skattemyndigheten i mål om tull eller skatt skall tas ut för annan som varor vid import i tillämpliga delar gäller Tullverket. Vidare har en ändring gjorts i 20 § andra stycket, så att det framgår att det är Tullverket som för det allmännas talan i mål betalningssäkring om beträffande tull eller skatt skall tas ut för vid import. annan som varor Se vidare avsnitt 5.2.4.

4 Förslaget till i lag om ändring sekretesslagen

I 9 kap. 1 § fjärde stycket och 2 § fjärde stycket har ändring gjorts så att hänvisning görs till 6 kap. 4 § tullagen istället för till lagen om tullkontroll av varumärkesintrång Se även avsnitt 5.2.6 samt m.m. kommentaren till 6 kap. 4 § tullagen.

5 till i

Förslaget lag om ändring tullregisterlagen

Bestämmelsen i 9 § tullregisterlagen har flyttats till 3 kap. 20 § i den

föreslagna tullagen.

6 Förslaget till i

förordning om ändring tullregisterförordningen

Bestämmelsen har flyttats till 68 § i den föreslagna tullförordningen.

7 till i frihet från

Förslaget lag om ändring lagen om

skatt vid import

Som framgår av avsnitt 3.2 har bestämmelser avseende avgifter som skall tas ut för vid import bedömts överflödiga. Därför varor vara föreslås att l kap. 2 enligt vilken vad sägs i lagen frihet från som om skatt även skall gälla sådana avgifter, skall upphöra att gälla. Den ändring som har gjorts i 3 kap. 4 § är endast redaktionell. I l kap. 4 § har strecksats lagts till, vilken framgår att även en ny av artikel 23 i rådets direktiv 92/12/EEG den 25 februari 1992 av om

allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, förflyttning och övervakning av sådana varor genomförs genom lagen.

l förslaget till 4 kap. 1 § finns de bestämmelser som i dag finns i 4 kap. 1 och 2 §§. Den föreslagna utformningen innebär inte någon ändring i sak; avsikten är endast att göra bestämmelsen tydligare. Detta uppnås att de tre villkor gäller för att beräkningen skall ske

genom som enligt 3 § nämns i ett sammanhang.

8 Förslaget till lag om ändring i lagen om dröj smålsavgift

Lagen skall inte gälla beträffande tull. Därför har ordet tagits bort i l och 7 §§.

9 Förslaget till förordning om ändring i förordningen om frihandel i varuutbytet mellan

och Färöarna

Sverige

l 8 § och 11 § andra stycket har ändring gjort så att hänvisning istället görs till relevanta paragrafer i den föreslagna tullagen.Vidare har i l 1 § andra-fjärde styckena begreppet tullskyldig och ersatts begreppet

av gäldenär. Se vidare avsnitt 3.1.

10 Förslaget till förordning om ändring i förordningen om växtskydd m.m.

I 19 § har begreppet tullskyldig ersatts av den som är skyldig att betala tull för eller skulle ha varit det om varan varit

en vara tullbelagd. Se vidare avsnitt 3.1.

1 l Förslaget till förordning om ändring i förordningen om Tullverkets befogenheter vid

Sveriges gräns mot ett annat land inom

Europeiska unionen, m.m.

Ändringama i 1-3 är föranledda av att bestämmelserna i förordningen i fortsättningen endast skall gälla beträffande kontroller

utförs enligt inregränslagen. Vad avser kontroller enligt tullagen som

250 Författningskommentar

har motsvarande bestämmelser tagits in i 36-41 i förslaget till

tullförordning.

1 Bilaga

Utredningens direktiv

Ny översyn av tullagstiftningen

Dir. 1996:103

Beslut vid regeringssammanträde den 19 december 1996

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare tillkallas för att se över huvuddelen av den tullagstiftning faller inom Finansdepartementets ansvarsområde,

som dvs. den nationella lagstiftning som kompletterar de EG-rättsliga bestämmelserna när det bl.a gäller själva förfarandet i tullhänseende vid import och export och vidare den lagstiftning innehåller

som bestämmelser frihet från skatt vid import, om tullregister och om

om tullkontroll vammärkesintrång, Uppdraget innefattar inte lagen

av m.m. 1996:701 om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Uppdraget omfattar inte heller den straffrättsliga regleringen inom tullområdet vilken skall ses över i ett annat sammanhang. Även bestämmelserna proviantering, t.ex.

om förordningen 1994:1694 om viss proviantering m.m., kommer att ses över i ett annat sammanhang.

I uppdraget ingår att kartlägga hur lagstiftningen har tillämpats sedan den l januari 1995 då Sverige blev medlem i Europeiska unionen EU och huruvida erfarenheterna från tillämpningen visar att ändringar behövs på särskilda punkter.

Bakgrund

I samband med anslutningen till EU fick Sverige till stora delar ny

en tullagstiftning. Sålunda blev vissa EG-förordningar direkt gällande

252 Bilaga 1

svensk rätt. De viktigaste dessa förordningar är rådets förordning av EEG nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 inrättandet om av en tullkodex för gemenskapen tullkodexen och kommissionens förordning EEG nr 2454/93 den 2 juli 1993 tillämpningsav om föreskrifter för rådets förordning EEG 2913/92 inrättandet nr om av

en tullkodex för gemenskapen tillämpningskodexen.

I samband med att dessa förordningar blev gällande svensk rätt upphävdes stora delar den svenska tullagstiftningen och ersattes av av nationella författningar komplement till de EG-rättsliga som bestämmelserna. En tullag 1994:1550 och tullförordning ny en ny 1994:1558, lagen 1994:1551 frihet från skatt vid import, om m.m.

och lagen 1994:1552 tullkontroll varumärkesintrång

om av m.m.

infördes. Samtidigt genomfördes ändringar i ett antal författningar,

såsom lagen 1960:419 förbud i vissa fall mot införsel om av spritdrycker och lagen 1969:200 uttagande utländsk tull, om av arman skatt, avgift eller pålaga. Den interna regleringen inom tullområdet beslutades hösten 1994 prop. 1994/95:34, bet. 1994/95:SkU8, rskr. 1994/95:96. Propositionen hade föregåtts av ett arbete där Tullanpassningsutredningen lagt fram förslag till de nationella tullförfatmingar vid ett svenskt som medlemskap i EU ansågs nödvändiga för att, tillsammans med EG:s tull- och tullfrihetsförordningar, upprätthålla tullförfarandet vid införsel från och utförsel till tredje land. Utredningsarbetet redovisades i betänkandet Tullagstiftningen och EG SOU 1994:89. Såväl betänkandet propositionen arbetades fram under stor som tidspress. Det farms därför inte någon möjlighet att utreda samtliga frågor så noggrant hade varit önskvärt. Till följd den korta tid som av som stod till förfogande baserades arbetet vidare till stora delar på den tullagstiftning och de tekniska lösningar som fanns före det svenska medlemskapet. Lagrådet hördes inte i ärendet med hänsyn till att ett hörande av Lagrådet skulle ha fördröjt lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt men skulle ha uppkommit. Det har nu gått två år sedan Sverige blev medlem i EU och sedan de nya bestämmelserna på gemenskapsnivå och nationell nivå började tillämpas. Med utgångspunkt från de erfarenheter vunnits under som denna tid kan det nu vara lämpligt att göra en översyn av den aktuella

lagstiftningen.

Uppdraget

Utredaren skall göra en allmän översyn huvuddelen den svenska av av

tullagstiftning som faller inom Finansdepartementets ansvarsområde

Bilaga I 253

och lämna förslag till de ändringar kan visa sig behövliga från

som såväl sakliga språkliga och redaktionella utgångspunkter.

som

Från sakliga utgångspunkter bör utredaren särskilt överväga

det svenska medlemskapet skäl att gå ifrån vissa av de - om ger regelsystem och principer tillämpas, såsom de nationella

som nu bestämmelser med anknytning till kredittidema vid import som EG:s tullförfattningar utrymme för,

ger

det finns frågor Tullanpassningsutredningen inte har övervägt

- om som fullt ut och därför behöver utredas ytterligare,

som

det finns skäl att över bestämmelserna om överklagande i - om se tullagen, och

och i så fall i vilken omfattning, tullar, mervärdesskatt och - om, avgifter Tullverket uppbär i samband med import bör inordnas i

som eller samordnas med ett system .med skattekonton i enlighet med vad

Skattebetalningsutredningen Fi 1993:07 föreslagit i betänkandet Ett

nytt system för skattebetalningar SOU 1996:100.

I uppdraget ingår att kartlägga hur lagstiftningen har tillämpats sedan

EU-inträdet och huruvida erfarenheterna från tillämpningen visar att ändringar behövs på särskilda punkter.

Vid översynen bör utredaren undersöka om det, i enlighet med den

ministerrådet antagna resolutionen om förenkling och rationalisering av

gemenskapens tullbestämmelser och procedurer, finns förutav sättningar för förenklingar av regelsystemet.

Utredaren bör fortlöpade hålla sig underrättad om det arbete som pågår dels med översynen bestämmelserna om varusmuggling, dels

av inom aktuella kommittéer i EU:s första pelare och då i synnerhet inom den s.k. Tullpolicykommittén där frågan om ett eventuellt införande av administrativa sanktioner på tullområdet för överträdelser av gemenskapslagstiftningen diskuteras. Vidare bör utredaren följa den översyn provianteringsreglema kommer att göras i ett annat

av som sammanhang.

Som ett underlag för sina överväganden bör utredaren undersöka motsvarande lagstiftning i några jämförbara länder. Det står vidare utredaren fritt att ta upp även andra frågeställningar som kan vara av intresse i sammanhanget och aktualiseras under utredningsarbetet.

som Utanför uppdraget faller den del tullagstiftningen som ligger inom

av annat departements ansvarsområde och vidare de bestämmelser om tulltjänstemans befogenheter trädde ikraft den 1juli 1996.

som

Redovisning av uppdraget m.m.

För utredarens arbete gäller regeringens generella direktiv om att redovisa de regionalpolitiska konsekvenserna framlagda förslag dir.

254 Bilaga 1

1992:50, om att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23,

om att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser dir. 1994:124

samt om att redovisa konsekvenserna för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet dir. 1996:49. Utredningsarbetet skall

vara avslutat före den 1 juli 1998. Delar uppdraget bör

av rapporteras

tidigare när så är lämpligt.

2 Bilaga

för

Paragrafnyckel tullagen

I den vänstra kolumnen anges lagrummet i den föreslagna tullagen, i den högra motsvarande lagrum i nuvarande författning, om sådant finns. Med TL avses tullagen, med TF tullförordningen, med LTV lagen tullkontroll varumärkesintrång, m.m., med tullreg.l.

om av

tullregisterlagen, med tax.l. taxeringslagen och med LTFV lagen om

transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

lkap. 9§ 49§TL

1§ 10§ 50§TL

2§ 1§2-4stTL 11§ 52§TL 3§ 1§1stTL 12§ 53§TL

4§ 85§TF 13§ 6§TL

5§ 2§TL 14§ 43§TL

6§ 15§ l1§TL

16§ l2§1-3stTL

Zkap. l7§ 12§4-5 stTL 1§ l8§ 9§tullreg.l.

2§ 9§TL l9§ 13§TL 3§ 16§TL 20§ 14§TL

4§ 17§TL 2l§ 15§TL

5§ 81§TL 6§ 19§TL

4kap. 3kap. 1§ 20§TL

l§ 4,l8§§TL 2§ 7§TF 2§ 3§ 21§TL

3§ 4§ 22§TL

4§ 45§TL 5§ 23§TL 5§ 46§TL 6§ 24§TL 6§ 47§TL 7§ 25§TL

7§ 48§TL 8§ 26§TL s§ 29§TF

27§TL 57 c§TL 28§TL 57d§TL 10§TL 59§1stTL 29§TL 62§TL,64§ 31§1stTL IstTF 31§2-3stTL 65§TL 64§2stTF 31§4stTL 64§TL 30§2st,31§ 20§ 67§TF 5stTL 21§ 66§10ch 3l§6stTL 4stTL 32§TL 22§ 66§2-4stTL 20§ 33§TL 23§ 67§TL 35§TL 24§ 67a§TL 22§ 36§TL 25§ 67b§TL 23§ 37§TL 26§ 68§1och 24§ 38§TL 2stTL 25§ 39§TL 27§ 69§TL 26§ 40§TL 2s§ 68§3stTL 27§ 4l§TL 29§ 70§TL 2s§ 42§TL 30§ 71§TL 31§ 72§TL 5 kap. 32§ 73§TL 1§ 33§ 74§TL 2§ 34§ 75§TL 3§ 35§ 76§TL 4§ 55§TL 36§ 77§TL 5§ 56§TL 37§ 78§TL 6§ 54§TL, 3s§ 79§TL 56 och 59 §§ 39§ 80§TL TF 61§TL 6 kap. 58§10ch 1§LTV 3stTL 2§ 2§LTV 58§2stTL, 3§ 3§LTV 58§1st2 4§ 4§LTV och2stTF, 5§ 4§LTV 59§2stTF 6§ 5§LTV 60§TL 57§TL 57aoch 57b§§TL

Bilaga 2 257

7kap. 4§ 99 och 1§ 82§T1 99 a TL

2§ 83§TL

3§ 84§TL l0kap.

4§ 85§TL 1§ 44§TL

5§ 86§TL 2§ 111§TL 93§TL 3§ l12§TL

94§TL 4§ 113§TL 87§TL 5§ 114§TL

88§TL 6§ 115§TL 89§TL 7§ 116§TL

90§TL 8§ 117§TL 91§TL 9§ 118§TL 92§TL 10§ 95§TL 11§

12§ 2 och 3 §§

LTFV

100§TL 13§ 1§2stLTFV

101§TL 14§ 41§TL 102§TL

104§TL llkap.

105§TL 1§ 119§TL

106§,102§ 3stTL

108§TL 110§TL

6kap. 13§ tax.l.

6kap. 18-24§§ tax.l.

9kap.

1§ 96§TL 2§ 97§TL

3§ 98§TL

3 Bilaga

för tullförordningen Paragrafnyckel

I kolumnen till vänster paragrafen i förslaget till ny

anges tullförordning, i kolumnen till höger motsvarande paragraf i nuvarande författning, om sådan finns. Med TF avses tullförordningen, med IF förordningen Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot om annat land inom Europeiska unionen, inregränsförordningen och

m.m.

med FTV förordningen tullkontroll av vammärkesintrång, m.m.

23§ 39§TF

24§ 41§TF 22§TF 25§ 42§TF 23§TF 26§ 43§TF 4§TF 27§ 44§TF

5§TF 2s§ 49§n

18§TF 29§ 50§TF 6§TF 30§ 51§TF

31§ 52§TF

10§ 32§ 53§TF 11§ 14§TF 33§ 54§n

15§TF 34§ 55§TF

l6§TF 35§ 56,59,

24§TF 69§§TF

27§TF 36§ 2§IF 25§TF 37§ 3§IF

26§lst2- 3s§ 4§IF 4TF 39§ 5§11

28§TF 40§ 6§IF

30-32§§ 41§ 7§IF

TF 42§ 57§TF 33§TF 43§ 60§TF

34och 44§ 62§TF

35§§TF 45§ 65§lstTF

37§TF 46§ 65§2stTF

47§ 66§TF 48§ 67§TF 49§ 68§TF 50§ 70§TF

51§ 1§FTV

52§ 2§FTV 53§ 3§FTV 54§

55§ 73§TF 56§ 74§TF

57§ 75§TF

58§ 76§TF

59§ 77§TF

60§ 79§TF 6l§ 80§TF

62§ 4§FTV

63§ 81§TF 64§ 82§TF

65§ 83§TF

66§ 19§TF 67§ 20§TF

68§ 2l§TF 69§ 6§tullreg.f.

70§ 84§TF

Statens 1999

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Nya förmånsrättsregler Bilagor. Ju.+ 32 Utvecklingssamarbetepå rättsområdet.Ju. . . Steriliseringsfrågani Sverige1935-1975. 33.Bo Betalarätt.Särskildaboendeforrnerför . tryggt- Ekonomiskersättning.S. äldresamtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg. Yrkesfisketskonkurrenssituation.Jo. S. . Godsedi forskningen.U. 34.Svensktmedborgarskap.Ku. . Effektivavärme-ochmilj N. 35. Fastighetsmäklamämndeneffektivaretillsyn. Fi. . - EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöonrrådet.Fö. 36. Likvidation aktiebolag.Ju. . av Märk väl Fi. 37 Underrättelsetjänstenenöversyn.Fö. . . - Invandrarskapochmedborgarskap. 38.Följdleveranseri sambandmedexportav . Demokratiutredningensskriñserie.Ju. krigsmateriel.UD. Att slaktaett fåri Gudsnanm.Omreligionsfrihet 39. Vuxenutbildningför alla Andraåretmed . ochdemokrati.Demokratiutredningensskriftserie. Kunskapslyñet.U. Ju. 40. Demokratini denoffentliga sektornsförändring. Rasism,nynazismochñämlingskap. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 4 Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsförs-

. 1 Bördemokratinavnationaliseras lagsamtförslagtill ett centrumför dokumentärfilm . Demokratiutredningensskriftserie.Ju. ochenñlmvårdscentral.Ku. 12.Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens 42. Ny luftfartslag.N. skriftserie.Ju. 43. Oberoende,ägandeochtillsyn i revisions- 13.Etik ochdemokratiskstatskonst. verksamhet.Ju. Demokratiutredningensskriftserie.Ju. 44.Öppenelrnarknad.N. 14.Denframtidakommersiellalokalradion.Ku. 45.Slutförvaringavkämavfall.Kommunernaoch 15.Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål. platsvalsprocessen.M. Ju. 46.Ökadesocialbidrag.Enstudieominkomsteroch 16.Ökadrättssäkerheti asylärenden.UD. socialbidragåren1990till 1996.S. 17.GarantipensionochBosättningstilläggför personer 47. Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.Fi.

föddaår 1937eller tidigare. 48.LäraavEstonia.Denandradelrapportenoch 18.Frågortill det industriellasamhället.Ku. slutredovisning.N. 19.Artikel 7 EG:si varumärkesdirektiv. 49. Invandraresomföretagare.Ku. Ändringari varumärkeslagen.Ju. 50. skyddsjaktpåvarg.M. 20. Sverigeochjudamastillgångar.UD. 51.Smittskydd,samhälleochindivid. Del A+B. S. 21. Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandet 52.Inkomstprövningavbostadstilläggtill pensionärer.

avpersonermedfunktionshinder.S. S. 22.Denskyddadeprovinsen.Enessäomdemokratins 53.Ekonomiskbrottslighetochsekretess.Ju. värdeochvärdighet.Demokratiutredningens 54. Ennytullag.Fi. skriftserie.Ju. 23.Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet. Förslagtill inriktningav nyamål inom3 EG:s strukturfonder.N. 24. EG:sstrukturstöd.Ny organisationför degeografiskt avgränsadestrukturfondsprogrammen.N. 25. samerna ettursprungsfolki Sverige.

- 26.Införselavbeskattadevaror.Fi. 27. Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga

jobb ocharbetslöshetsersättningen.N. 28. Kontantmetodför småföretagare.Fi. 29.Internationellkonflikthantering attförberedasig

tillsammans.Fö.

Förslagtill 30. Yttrandefrihetenochkonkurrensenmediekoncentrationslag.m. m.Ku. 31.Tillsynöveradvokaterm. m.Ju.

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Ökadesocialbidrag. studieEn ominkomsteroch

socialbidragåren1990till 1996.46 Nyaförmånsrättsregler+ Bilagor. 1

Smittskydd,samhälleochindivid. DelA+B. 51 Invandrarskapochmedborgarskap.Demokrati-

Inkomstprövning bostadstilläggtill pensionärer.52av utredningensskriftserie.8

Att slaktaettfåri Gudsnanm.Omreligionsfrihetoch demokrati.Demokratiutredningensskriftserie.9 Finansdepartementet

Rasism,nynazismochñämlingskap. Märk väl 7

Demokratiutredningensslaiñserie.10 Införselavbeskattadevaror.26

Bördemokratinavnationaliseras Kontantrnetodför småföretagare.28

Demokratiutredningensskiñserie.1 l Fastighetsmäklarnämndeneffektivaretillsyn. 35

- Elektroniskdemokrati.Demokratiutredningens Mervärdesskatt Frivillig skattskyldighet.47

skriftserie.12 Ennytullag. 54

Etik ochdemokratiskstatskonst. Demokratiuuedningensskriñserie.13 Utbildningsdepartementet

Nytt systemför prövningavhyres-ocharrendemål.15 God sedi forskningen.4

Artikel 7i EG:svarumärkesdirektiv. Vuxenutbildningför alla Andraåretmed Ändringari varumärkeslagen.19 Kunskapslyñet.39

Denskyddadeprovinsen.En essäomdemokratins

värdeochvärdighet.Demokratiutredningensskriftserie Jordbruksdepartementet

Yrkesñsketskonkurrenssituation.3 Tillsyn överadvokaterm. m. 3 l

Samema ettursprrmgsfolki Sverige.25 Utvecklingssamarbetepårättsområdet.32 -

Likvidationavaktiebolag.36

Kulturdepartementet Demokratini denoffentligasektornsförändring.

Denframtidakommersiellalokalradion.14 Demokratiutredningensskriftserie.40

Frågortill detindustriellasamhället.18 Oberoende,ägandeochtillsyn revisionsverksamhet.i 43

Yttrandefrihetenochkonkurrensen Förslagtill Ekonomiskbrottslighetochsekretess.53 -

mediekoncentrationslagm. m. 30

Utrikesdepartementet Svensktmedborgarskap.34

Bevaradokumentärfilmenskulturarv.Åtgärdsfbrslag Ökadrättssäkerheti asylärenden.16

samtförslagtill ett centrumför dokumentärfilmochen Sverigeochjudarnastillgångar.20

ñlmvårdscentral.4 1 Följdleveranseri sambandmedexportavkrigsmateriel.

Invandraresomföretagare.49 3 8

Näringsdepartementet Försvarsdepartementet

Effektivavärme-ochmiljölösningar.5 EffektivareTotalförsvarsstödi Östersjöområdet.6

Utvecklingavmänskligaresurseri arbetslivet.Förslagtill Internationellkonflikthantering attför beredasig

- inriktning mål inom3 EG:sstrukturfonder.23 tillsammans.29 avnya

EG:sstrukturstöd.Ny organisationfor degeografiskt Underrättelsetjänstenenöversyn.37

- avgränsadestrukturfondsprogrammen.24

Delta Utredningenomdeltidsarbete,tillfälliga jobb

Socialdepartementet -

ocharbetslöshetsersättningen.27 Steriliseringsñågani Sverige193 1975.Ekonomisk5-

Ny luñfartslag.42 ersättning.2

Öppenelmarknad.44 GarantipensionochBosättningstilläggfor personer Lära Estonia.Denandradelrapportenoch

av födda år 1937eller tidigare.17

slutredovisning.48 Lindqvistsnia niovägarattutvecklabemötandetav

personermedfunktionshinder.21

Bo Betalarätt.Särskildaboendeformerför äldre

tryggt samtavgifterför äldre-ochhandikappomsorg.33

Statens 1999

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Miljödepartementet Sluttörvaringavkämavfall.Kommunernaoch platsvalsprccessen.45 skyddsjaktpåvarg.50

u .

fakta info direkt

. Tel 08-387 611 oo. Fax 08-587 671 7x. q Box 6430. x x3 82 Stockholm. order@faktainfo.se wwwfakuinfosc

_-_ 1