Tullagstiftningen och EG

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

âiü;

Statens offentliga utredningar g@ 1994:89

m Finansdepartementet

Tullagstiftttingen

EG

och

Betänkande av Tullanpassningsutredningen Stockholm 1994

Om :Du

W415

m m

Statens offentliga utredningar mi! 1994:89

w Finansdepartementet

Tullagstiftningen

EG

och

Betänkande av Tullanpassningsutredningen

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvalmingskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13721-6 Stockholm 1994 ISSN 0375-250x

Till statsrådet Bo Lundgren

Genom beslut den 17 juni 1993 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden tullagstiftning tillkalla om att en särskild utredare omfattad kommittéförordningen 1976:119 med - av uppdrag att lämna förslag till den nationella lagstiftning som vid ett svenskt medlemskap i EG behövs för att komplettera EG:s tull- och tullfrihetsförondningar och att besluta sakkunniga, och om experter annat biträde utredaren. Med stöd nämnda bemyndigande utsågs den 17 av juni 1993 regeringsrådet Leif Lindstam till särskild utredare. Utredningen har antagit namnet Tullanpassningsutredningen. Att som experter biträda utredningen har förordnats fr.o.m. den 18 augusti 1993 byrådirektören Elisabeth Bodén, avdelningsdirektören Torgny Johansson, kammarrättsassessom Per Kjellsson, departementssekreteraren Bertil Legnestedt, kammarrättsassessom Johan Montelius och departementssekreteraren Lena Stenwall samt fr.o.m. den l september 1993 avdelningsdirektören Hans Flykt. Utredningens överväganden och förslag redovisas i detta betänkande. Uppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i juni 1994

Leif Lindstam

sou 1994:89 Innehåll 5

Innehåll

Förkortningar O

Sammanfattning

Författnlngsförslag 1 Förslag till tullag 2 Förslag till lag om tullfrihet m.m. 3 Förslag till lag om frihet från skatt vid import, m.m. 4 Förslag till lag om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. 5 Förslag till lag om tullkontroll varumärkesintráng av 6 Förslag till lag om ändring i lagen 1960:418 straff för om varusmuggling Förslag till lag om ändring i lagen 1960:419 om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker Förslag till lag om ändring i lagen 1962:120 straff om i vissa fall för oriktig urspnmgsdeklaration m.m. Förslag till lag om ändring av lagen 1969:200 om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga 10 Förslag till lag om ändring av lagen 1973:431 om utredning angående brott mot utländsk tullag Förslag till lag om ändring i lagen 1973:980 om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen 1990:137 Förslag till lag om upphävande av vissa tullförfatmingar Förslag till tulltörordning Förslag till förordning tullfrihet om m.m. Förslag till förordning om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. 102 Förslag till förordning om tullkontroll varumärkesintrång 107 av Förslag till förordning om upphävande av vissa tulltörfattningar 108

6 Innehåll

1 Inledning 111 1.1 Bakgrund 111 1.2 Uppdraget 112 1.3 Utredningens genomförande uppdraget 113 av

2 EU:s institutioner 115 2.1 Inledning 115 2.2 Institutionema 115 2.3 Kommittéväsendet 118 2.4 mllkodexkommittén 118

3 EU:s rättsliga struktur 121 3.1 Grundvalen för gemenskapsrätten 121 3.2 Olika slag rättsakter 122 av m.m. 3.3 Särskilt förordningar och direktiv 122 om

4 Tullförfattningar och internationella avtal 125 4.1 Inledning 125 4.2 Traktatkompetens 126 Avtal har ingåtts före anslutningen 126 4.3 som 4.4 Avtal Sverige skall tillträda vid ett medlemskap 129 som

5 Tullprocedurer 131 m.m. 5.1 Inledning 131 5.2 Införsel i gemenskapens tullområde 131 5.3 Förtullning och tullklanering 132 annan 5.4 Försäljning tullmyndighetema 135 av varor genom 5.5 Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager, exportbutiker 136 5.6 Tullverkets kontrollverksamhet 141 Efterkontroll och tullrevision 146 5.7 5.8 Iullskyldighet i särskilda fall 147 5.9 Ihlltillägg, förseningsavgift, straff och vite 147 5.10 Omprövning och Överklagande 150

Övrigt 153

Materiella bestämmelser 155 6.1 Ihlltaxan 155 6.2 Preferentiella urspnmgsregler 156 Allmänna ursprungsregeler 157 6.3

Innehåll

6.4 Iullvärde 158 6.5 Antidumpningstull 159 6.6 Ihllsuspensioner 159 6.7 Temporär tullfrihet 161 6.8 Aktiv förädlingstrañk 169 6.9 Passiv förädlingstrafrk 170 6.10 Bearbetning under tullkontroll 172 6.11 Särskild tull 173

7 Tullfrihet 175 7.1 Inledning 175 7.2 Frihet från importtullar 175 7.3 Frihet från exporttullar 188

7.4 Övriga bestämmelser 189

10.4 Förslaget till lag om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. 276 10.5 Förslaget till lag om tullkontmll varumärkesintrång 279 av 10.6 Förslaget till lag ändring i lagen 1960:418 om om straff för varusmuggling 281 10.7 Förslaget till lag om ändring i lagen 1960:419 om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker 283 10.8 Förslaget till lag om ändring i lagen 1962:120 straff om i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m. 283 10.9 Förslaget till lag ändring lagen 1969:200 om av om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga 284 10.10 Förslaget till lag om ändring av lagen 1973:431 om utredning angående brott mot utländsk tullag 284 10.11 Förslaget till lag om ändring i lagen 1973:980 om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. 285

Innehåll

Förslaget till lag ändring i tullregisterlagen 1990:137 286 10.12 om 10.13 Förslaget till lag upphävande vissa tullförfattningar 286 om av 10.14 Förslaget till tullförordning 286 10.15 Förslaget till förordning tullfrihet m.m. 317 om 10.16 Förslaget till förordning om vissa tulltörfaranden med ekonomisk verkan, 324 m.m. 10.17 Förslaget till förordning om tullkontnoll varumärkesintrång 332 av 10.18 Förslaget till förordning om tulltörfattningar 334 upphävande av vissa

Bilagor Kommittédirektiv 335 1 Förteckning över EG-rättsakter 339 2 3 Förteckning över författningar innehåller hänvisningar som till vissa tullförfattningar 343 Paragrafnyckel för tullagen 349 4 5 Förteckning sambandet i stort mellan som anger bestämmelserna i lagen 1987:1069 om tullfrihet m.m. och tullfrihetsförordningcn 1987:1289 å ena sidan och gemenskapsråtten och ny nationell lagstiftning å andra sidan 351

Förkortningar

EES-avtalet Avtal mellan EG och EFTAländema utom Schweiz och

Liechtenstein som ansluter dessa

EFTA-länder till EG:s inre marknad från 1993. EFTA Frihandelssammanslutning mellan

Sverige, Norge, Finland,lsland,

Schweiz, Liechtenstein och Osten-lite EFTA-Konventionen Konvention den 4 januari 1960 angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen EG Europeiska gemenskapema EGT Europeiska gemenskapernas officiella tidning EU Europeiska unionen Generaltullstyrelsen Kommerskollegium LPP Lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter RF Regeringsformen RSV Riksskatteverket SFL Lagen 1987:1066 frihet från om skatt eller avgift vid införsel

SOU Statens offentliga utredningar

TDS Ihlldatasystemet

TF Ihllfömrdningen 1987:1114

TFF Ihllfrihetstörordningen 1987:1289

TFL Lagen 1987:1069 om tullfrihet m.m.

Tillämpningskodexen Kommissionens förordning EEG 245493 den 2 juli 1993 med nr av föreskrifter för verkställighet av rådets förordning EEG nr 291392 inrättandet tullkodex för om av en gemenskapen

TL Ihllagen 1987:1065

T0 GTS:s tullordning

Iiillkodexen Rådets förordning EEG nr 291392 den 12 oktober 1992 om av inrättandet tullkodex för av en gemenskapen

Lagen 1960:418 om straff för VSL varusmuggling

ll

Sammanfattning

Tullanpassningsutredningen har haft till uppdrag Dir. 1993:78 att lämna

förslag till den nationella lagstiftning som vid ett svenskt medlemskap i EU behövs för att komplettera EG:s tull- och tullfrihetsförordningar. Utredningens arbete avser alltså tullbestämmelsema import från och om export till tredje land men inte t.ex. frågan kontroll vid om m.m. gränserna mellan medlemsländerna. Ett inträde i EU kommer innebära att att de grundläggande EG-fördragen, den s.k primärrätten Romfördraget, Fusionsfördraget, Enhetsakten och Unionsfördraget och råttsaktema inom den s.k sektmdärrätten förordningar, direktiv, beslut, rekommen-

dationer och uttalanden blir del svensk rätt. lill del kommer

en av stor den nuvarande svenska tullagstiftningen att falla bort, i vissa delar men kommer även i fortsättningen att krävas nationella svenska bestämmelser. Förfarandet i tullhänseende vid import och kommer i export stor utsträckning att regleras genom tullkodexen och tillämpningskodexen i stället för som nu genom nationella författningar. EGzs rättsakter tillåter dock, och förutsätter i vissa delar, kompletterande nationell lagstiftning. Vi föreslår i betänkandet att tullkodexen och tillämpningskodexen kompletteras med sådana bestämmelser i författningar: tullag, nya tulltörordning och lag respektive förordning vissa tullförfaranden med om ekonomisk verkan. I tullagen och tullförordningen regleras därvid frågor som i huvudsak faller under Finansdepartementets ansvarsområde och i lagen respektive förordningen vissa tullförfaranden med ekonomisk om verkan frågor som i huvudsak faller under Utrikesdepartementets Handelsavdelnings ansvarsområde. Frågor om tullfrihet utgöra väsentliga angelägenheter för EG och anses regleras därför genom EG-rätten, i huvudsak rådsförordningen genom 91883. EG:s bestämmelser tullfrihet blir direkt gällande rätt i om Sverige vid ett medlemskap. Rådsförondningen medger dock vissa nationella särregler och utfyllande bestämmelser. Utredningen har samlat dessa i förslag till lag respektive förordning om tullfrihet samt i m.m. fråga om resandebestämmelser i förslaget till lag frihet från skatt vid om import, m.m. Inom EU har införts en beskattningsordning som gör det möjligt att avskaffa gränskontrollema för skatteändamål inom EU-området. Vid

land skall skall däremot indirekta skatter mervärdesinförsel från tredje

tullmyndighetema i allt väsentligt på skatt och punktskatter tas ut av

Inom gemenskapen finns bestämmelser i sätt som i dag. samma frihet från importskatt i vissa fall, ex. avseende varor direktivform om

resande, gåvoförsändelser och flyttgods. Dessa

som medförs av

skall vid svenskt medlemskap i EU genomföras genom bestämmelser ett

bestämmelser. Vi har föreslagit sådana bestämmelser i en ny nationella

från skatt vid import, l gemenskapen finnsgeogralag om frihet m.m.

ligger inom tullområdet inte inom det s.k skatteñska områden som men

förs från sådant område till en plats inom -området. Om en vara ett

skatteområde skall importskatt utgå trots att det inte ur gemenskapens

import. Vi har lämnat förslag till bestämmelser tullsynpunkt år fråga om

skall hantera även sådan beskattning. innebär att tullmyndighetema som bortfaller och ersätts med rådsförordningen Den svenska tulltaxan

tulltaxe- och statistiknomenklaturen och den Gemensamma 265887 om

Förordningen blir direkt tillämplig i Sverige. tulltaxan.

Författningsförslag 13

Författningsförslag

1 Förslag till fullag

Härigenom föreskrivs följ ande.

Inledande bestämmelser

1 § Denna lag gäller tull som tas ut vid import eller export av varor från eller till tredje land och tullverkets övervakning och kontroll av import från och export till sådant land. Vad som sågs i denna lag om tull gäller även annan skatt samt avgift som skall tas ut för varor vid import från tredje land, om inte annat uttryckligen anges eller framgår av sammanhanget. Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning EEG nr 291392 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning EEG nr 245493 av den 2 juli 1993 med föreskrifter för verkställighet av rådets förordning EEG nr 291392 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Lagen innehåller även vissa bestämmelser om förfarandet avseende skatt varor som förs in i landet från sådan del av EG:s tullområde som ligger utanför EG:s skatteområde. Ytterligare kompletterande bestämmelser till törordningama EEG nr 291392 och 245493 finns i lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. och lagen 1994:000 om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan m.m.

Innebörden av vissa uttryck

2 §Idenna1agförståsmed det svenska tullomrádet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt luftrummet däröver, EG:s tullomrdde: de områden som anges i artikel 3 i förordning EEG nr 291392,

14 Författningsförslag

EG:s skatteomrâde: det område inom vilket gemenskapens bestämmelser om en viss skatt är tillämpliga, tredje land: område som inte omfattas av EG:s tullområde, tullklarering: tullmyndighets åtgärder i fråga om en vara som hänförts till en tullmässig bestämmelse eller användning förtullning: tullmyndighets åtgärder i fråga om en vara som deklarerats för övergång till fri omsättning. I övrigt har uttryck som används i denna lag samma innebörd som i förordning EEG nr 291392. Vid tillämpning tullagstiftningen förstås med tullmyndighet Generalav tullstyrelsen och underställda myndigheter.

Införsel i gemenskapens tullområde av varor

3 § Bestämmelser skyldigheter som åvilar den som för in varor i om gemenskapens tullområde finns i förordning EEG nr 291392. Regeringen får meddela närmare föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av dessa bestämmelser.

Övergång till fri omsättning eller annan tullmässig bestämmelse eller

användning av varor

4 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka platser varor får deklareras till övergång till fri omsättning eller hänföras till annan tullmässig bestämmelse eller användning av varor.

S § Om inte annat följer av denna lag eller tullagstiftningen i övrigt får inte någon förfoga icke-gemenskapsvara innan den har förtullats. över en

6 § Oförtullad oljeprodukt får tillföras sådana märkämnen som avses i 2 § lagen 1992:1438 om dieseloljeskatt och användning av vissa oljeprodukter.

7 § Ihllmyndighet får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen, bevilja importör eller sådant företag som i sin verksamhet deklarerar

till övergång till fri omsättning för importörs räkning ombud för

vanor importör, tillstånd att ta hand och i övrigt förfoga över varor innan om

Författningsförslag 15

tull fastställts. När det förenklade förfarandet används med stöd av ett ombuds tillstånd får även importören ta hand om och förfoga över varan. Om det är nödvändigt för tullmyndighetemas kontroll, får regeringen föreskriva begränsningar i rätten att ta hand om varor. Det finns särskilda föreskrifter om andra begränsningar i rätten att ta hand om varor enligt första stycket och att förfoga över varor som tagits om hand.

8 § Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 7 skall den tullskyldige ge in kompletterande tulldeklaration senast åtta dagar efter den dag då varan frigjordes.

9 § Den som för in eller låter föra in en vara från ett område som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde, är skyldig att anmäla införseln till tullmyndigheten. Närmare föreskrifter om sådan anmålningsskyldighet meddelas av regeringen.

10 § Den som är skyldig att betala importtull för en vara, eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd den tullskyldige, är skyldig att betala annan skatt eller avgift som skall utgå för varan vid import. Den som lämnar anmälan eller borde lämna anmälan enligt 9 § är skyldig att betala annan skatt än tull samt avgift som skall utgå för varan grund av införseln. Skatt och avgift enligt denna paragraf skall betalas i den ordning som gäller för tull, om inte annat föreskrivits.

11 § l verksamheten enligt tullagstiftningen använder tullmyndighetema ett system m: automatisk databehandling tulldatasystemet. Närmare bestämmelser om register som ingår i systemet finns i tullregisterlagen 1990:137.

12 § Tullmyndigheten kan ge tillstånd till att tulldeklarationer och andra handlingar och uppgifter som skall avges till en tullmyndighet får lämnas genom ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet eller annat sätt med hjälp av automatisk databehandling. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och utställare kan veriñeras genom ett visst tekniskt förfarande.

16 Färfattningsförslag sou 1994:89

Regeringen får meddela föreskrifter om det tekniska förfarandet för uppgiftslåmnandet och om förfarandet i övrigt. Ett tillstånd enligt första stycket får förenas med särskilda villkor om det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt. En tullmyndighet får genom tulldatasystemet överföra elektroniska dokument och andra upptagningar till en uppgiftslämnare.

13 § Ett elektroniskt dokument ha kommit in till en tullmyndighet anses när det blivit tillgängligt för myndigheten för överföring till sådan form att det kan läsas. Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom annan myndighet än tullmyndighet eller juridisk person efter bemyngenom digande enligt 9 § tullregisterlagen 1990:137 anses dokumentet dock ha kommit in till tullmyndigheten redan när det tagits emot och kan antas ha avskilts för tullmyndigheten hos förmedlaren.

14 § Om uppgifter lämnats överföring ett elektroniskt genom av dokument till tulldatasystemet skall tullmyndigheten handlägga ärendet i sak först sedan uppgiftslämnaren begärt tullklarering under åberopande dokumentets tullidentifrkationsnummer tullid. av

15 § Tullmyndighets beslut i ärende som anhångiggjorts genom ett elektroniskt dokument får meddelas genom ett sådant dokument.

16 § Att och får anlita ombud i sina mellanhavanden med tullmynvar en dighetema är föreskrivet i förordning EEG nr 291392. Regeringen får meddela föreskrifter sådana villkor och inskränkningar i fråga om om användning ombud kan föreskrivas enligt gemenskapsråtten. av som

17 § Tulldeklaration för får genom någon som är anställd en vara avges och kan ha förtroendestållning hos deklaranten eller, om anses en tulldeklaration genom ombud, hos ombudet. avges

18 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall lämnas i tulldeklaration eller anmälan till annan tullmassig been stämmelse eller användning.

Författningsförslag 17

19 § Den som enligt enligt artikel 14 i förordning EEG 291392 år nr skyldig att förse tullmyndighet med handlingar skall bevara dessa i fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan vara föreskriven i annan lag eller författning.

Tulltaxering, omprövning och skönstulltaxering

20 § Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter fastställer en tullmyndighet tull som skall betalas vid import från eller export till tredje land tulltaxering.

Omprövning

21 § Tullmyndighet som fattat beslut om tull som första instans skall ompröva beslutet i en fråga som kan ha betydele för tulltaxeringen om den tullskyldige begär det eller om det finns andra skål. Ytterligare regler om omprövning av tull finns i förordningarna EEG nr 291392 och 245493. Bestämmelserna i denna lag och tullagstiftningen i övrigt om omprövning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt samt beslut om tulltillågg och förseningsavgift. Att omprövning av sådana beslut skall ske om de överklagats framgår av 104 och 106 §§.

22 § Om en fråga som avses i 21 § har avgjorts genom beslut som vunnit laga kraft, får tullmyndigheten inte pröva frågan.

23 § Tulltaxering och sådan omprövning som innefattar bokföring i efterhand får göras även efter utgången av annars föreskriven tid om den tullskyldige samtyckt till att sådan tulltaxering sker. Om den tallskyldige har åtalats m: brott enligt lagen 1960:418 om straff för varusmuggling får tulltaxering och omprövning enligt första stycket göras även efter utgången av nämnda tid för den vara som åtalet avser. Beslut därom får dock inte meddelas senare än under kalenderåret efter det då åtalet väcktes. Om den tullskyldige har avlidit, får beslutet inte meddelas senare än sex månader från dödsfallet. ogillas åtalet, skall tullmyndigheten undanröja beslutet, om domen vinner laga kraft.

18 Författningsförslag

Andra stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en juridisk åtalats för brott enligt lagen straff för varusmuggling, person om brottet tull den juridiska personen haft att betala. om avser som

Skönstulltaxering

24 § Om tull inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering eller omprövning fastställs vad skall betalas efter skälig grund skönstullsom taxering.

Betalning och återbetalning av tull

Betalning

25 § Tull skall betalas till tullmyndigheten inom 10 dagar från den dag då den tullskyldige underrättades kravet, om inte betalningsanstånd om medgetts.

26 § Tullmyndigheten får medge betalningsanstånd för den som bedriver importverksamhet eller importerar i större omfattning annan som varor kneditimportör. Kreditimportör betalar tull enligt särskild tullrålcning. Särskild tullräkning får utställas även på den lämnat tulldeklaration som ombud för tullskyldig, ombudet gentemot tullverket åtagit sig att som om fullgöra den betalningsskyldighet som åvilar den tullskyldige. Särskild tullräkning utfärdas gång i veckan och omfattar tulltaxeen ringsbeslut för alla frigjorts under en kalender-vecka. Räkvaror som ningen skall betalas på fredagen i fjärde veckan efter nämnda senast kalendervecka. Om ombud har mottagit medel tullskyldiga för betalning av ett av tullråkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra

tillgångar.

27 § Av förordning EEG 291392 framgår att ställande av säkerhet nr betalningsanstånd i fråga tull. Även i övrigt finns är ett villkor för om gemenskapsföreskrifter att säkerhet skall ställas för tull. Regeringen om får föreskriva säkerhet skall ställas för skatt och avgift. Om att annan

Författningsförslag 19

säkerhet inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten så länge den står under tullverkets övervakning och kontroll.

28 § Regeringen får meddela de föreskrifter behövs i övrigt till som utfyllnad och verkställighet av reglerna uppbörd i förordningen om EEG nr 291392.

Återbetalning

29 § Bestämmelser om återbetalning och eftergift tull finns i av förordning EEG nr 291392. Om tullskyldig har betalat skatt en annan än tull, tulltillägg eller förseningsavgift eller avgift med högre annan belopp än han rätteligen skall betala, återbetalas överskjutande belopp. Motsvarande gäller när han betalat annan skatt än tull, tulltillägg eller förseningsavgift eller annan avgift rätteligen inte skall betalas. som Belopp som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200 återbetalas dock inte. Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för tull och annan skatt samt avgift som förfallit till betalning och som den tullskyldige skall betala till tullverket. I lagen 1985:146 avräkning vid om återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som begränsar rätten till återbetalning. Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till utfyllnad och verkställighet av reglerna i förordningen 291392 om återbetalning eller eftergift av tull.

Dröjsmålsavgift

30 § Om tull inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas ut enligt 58 § 2 5 mom. uppböndslagen 1953:272. - Vad som föreskrivs i tullagstiftningen tull tillämpas även beträfom fande dröjsmålsavgift enligt första stycket.

20 Författningsförslag

Ränta

31 § I förordningarna EEG 291392 och 245493 föreskrivs i vilka nr fall ränta skall på tull skall betalas. I motsvarande fall skall tas ut som ränta tas ut även på skatt och avgift som skall betalas. annan Ränta utgår på skatt ån tull samt avgift som skall betalas annan på gnmd bokföring i efterhand enligt förordning EEG nr av 291392, 2. enligt beslut Generaltullstyrelsen, kammarrätten eller Regeringsav rätten, i fall i artiklarna 202 204 i förordning EEG nr som avses - 291392, när skatt eller avgift undandragits genom förfarandet, annan Om utfärdande särskild tullräkning fördröjs till följd av att den som av tagit hand med tillämpning ett förenklat förfarande inte om en vara av lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, utgår ränta

på skatt än tull samt avgift. annan Ränta enligt första tredje styckena utgår dock inte på belopp som får dras vid redovisning skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200. av av Bestämmelserna i denna lag och tullagstiftningen i övrigt om tull

tillämpas även i fråga ränta som avses i denna paragraf. om Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Generaltullstyrelsen

får besluta befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta om skatt än tull eller avgift enligt denna paragraf, om det finns på annan synnerliga skäl.

32 § Ränta i 31 § andra stycket l eller 2 skall beräknas som avses från utgången den första månaden efter den då deklarerades för av varan övergång till fri omsättning, dock att ränta skatt eller avgift, som tidigare återbetalat belopp, beräknas från utgången av den motsvarar månad då beloppet återbetalades, till och med den månad då beloppet skall erläggas. Ränta enligt 31 § andra stycket 3 skall beräknas från utgången av den

månad då infördes eller det olovliga förfarandet ägde rum till och varan med den månad då beloppet skall erläggas. enligt 31 § tredje stycket utgår för den tid fördröjningen Ränta omfattar.

33 § På belopp återbetalas i fall som anges i 29 § utgår ränta. Ränta som utgår även på ränta enligt 31 § och dröjsmålsavgift som återbetalas.

sou 1994:89 Författningsfârslag 21

Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet betalats till och med den månad då beloppet återbetalas.

34 § 0mberäkningavräntaifallsomavsesi3l§förstastycket finns bestämmelser i förordningen EEG nr 245483. Ränta i fall som avses i 31 § andra och tredje styckena och 33 § beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent av den statslåneränta som gällde vid utgången av november det föregående året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. För den tid som infaller efter utgången av det år då skatten eller avgiften slutligt fastställs tillämpas dock den räntesats som gäller för det året. Räntebelopp som inte uppgår till femtio kronor tas inte ut och återbetalas inte.

35 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 31 § har ändrats på sådant sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre belopp, skall ny beräkning av räntan göras. För mycket erlagd ränta återbetalas. Ränta utgår inte räntebelopp som en tullskyldig åläggs betala enligt 31 § utöver tidigare erlagd ränta. Om ett beslut föranlett ränta enligt 33 § har ändrats sådant sätt som att ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall den tullskyldige återbetala vad han uppburit för mycket. Bestämmelserna i tullagstiftningen om tull gäller därvid i tillämpliga delar.

36 § För betalning enligt bestämmelserna i 25 35 får uppgifter lämnas mellan tullverket och annan genom överföring av elektroniska dokument enligt föreskrifter som regeringen meddelar.

Indrivning m.m.

37 § Tull som har förfallit till betalning skall lämnas för indrivning. Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen 1993:891 om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör säkerhet, får tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerheten.

22 Författningsförslag

38 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att betala in tull i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den tullskyldige betalningsskyldig för tullen. Betalningsskyldigheten får helt eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl. Talan om åläggande av betalningsskyldighet enligt Ersta stycket skall föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges betalningsskyldighet för beloppen har fallit bort enligt lagen 1982:188 om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för tull enligt 37 Den som fullgjort betalningsskyldighet för tullbelopp enligt första stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige. Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen 1981:130 gäller i fråga om regressfordran enligt tredje stycket.

39 § De föreskrifter om ränta, dröjsmålsavgift, indrivning, avräkning, och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en tullskyldig gäller även när motsvarande fordringar tagits upp i tullräkning, som utställts på ombud enligt 26 § andra stycket.

Tullauktion m.m.

40 § Om en vara skall säljas av tullmyndigheten enligt bestämmelser i förordning EEG nr 291392 eller förordning EEG nr 245493, får varan säljas genom tullmyndighetens försorg på offentlig auktion

tullauktion eller på annat sätt, om tullmyndigheten finner det vara

lämpligare. Om varan är skadad eller förskämd eller om köpeskillingen inte kan beräknas täcka minst kostnaden för försäljningen eller om tullmyndigheten annars finner att det föreligger särskilda skäl, får varan i stället förstöras. Att vissa varor inte får säljas av tullmyndigheten följer av särskilda bestämmelser.

41 § En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Innan en vara säljs tullauktion eller annat sätt skall tullmyndigheten i god tid skicka särskild underrättelse, om adressen är känd, till den som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den

Författningsfärslag 23

som kan antas ha särskild rätt till varan. Vad som sagts nu skall om möjligt tillämpas även innan en vara förstörs.

42 § Medel som inflyter genom försäljning i fall som anges i 40 § skall användas till att täcka i första hand tullverkets kostnader för förvaring och försäljning av varan, i andra hand tull för varan och i tredje hand annan skatt och avgift samt ränta. Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas den tullskyldige eller, om annan visar att han var ägare till varan, denne. Om någon visar att han hade särskild rätt till varan, skall dock häremot svarande del av beloppet tillställas honom. Om beloppet inte har krmnat tillställas någon enligt andra stycket inom ett är från dagen för ñrsäljningen, tillfaller det staten.

Export

43 § Regeringen får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av regler i förordningarna EEG nr 291392 och 245493 om export och annan utförsel av varor från gemenskapens tullområde.

Statistik

44 § Uppgifter som tullskyldig eller annan lämnat om en vara enligt föreskrifter i förordning EEG nr 245493 eller föreskrifter som avses i 18 § denna lag används även för statistiska ändamål. Regeringen får meddela föreskrifter om att den som för transportmedel från eller till tredje land skall lämna särskilda uppgifter till tullmyndigheten för transportstatistiska ändamål.

Tillfälliga lager, tullager, transiterlng, frizoner m.m.

45 § Bestämmelser om tillfälliga lager, tullager, transitering samt frizoner och frilager finns i rådets förordning EEG nr 291392 och kommissionens förordning EEG nr 245493. Regeringen får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av dessa bestämmelser.

24 Fârfattningsfärslag

För försäljning av oñrtullade eller obeskattade varor till flygpastill utlandet får inrättas butik flygplats sagerare som avreser exportbutik. Om det finns särskilda skäl, får exportbutik inrättas även annan plats.

46 5 Tillstånd att inrätta frizon, frilager eller exportbutik meddelas av regeringen.

47 § En fraktförare är skyldig att lägga upp en icke-gemenskapsvara som införs till det svenska tullområdet tillfälligt lager. Om ingen fraktförare åtagit sig att befordra varan, skall den som befordrat varan lägga den tillfälligt lager. Vad sagts gäller inte, om varan blir upp som nu deklarerad till ett tullförfarande eller anmäld till annan tullmässig bestämmelse eller användning ochinte heller om varan redan är placerad under ett tullförfarande. Befordras ett fordon som kommer till det svenska en vara tullområdet med fartyg, åvilar skyldigheten att lägga upp varan tillfälligt lager den svarar för vägtransporten, om fordonets förare som medföljer fartyget. I annat fall åvilar skyldigheten redaren. Om fraktförare eller den som annars befordrat en vara åsidosätter en sin skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp tillfälligt lager tullverkets försorg. Den som åsidosatt skyldigheten genom skall ersätta tullverket dess kostnader för uppläggning och varans förvaring. Tullmyndigheten kan bestämma att varan inte får tas ut från upplaget förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.

48 § Tullmyndighet får tillfälligt ta hand om en oförtullad vara om det behövs för tullkontrollen. Varan får läggas upp på tillfälligt lager eller tullager. l sådant fall har 47 § tredje stycket motsvarande tillämpning. innehavaren ett tillfälligt lager är skyldig att ta emot oförtullade av varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet.

49 § Regeringen får meddela föreskrifter anmälningsskyldighet i om fråga inklusive transportmedel, som förs till eller från en om varor, frizon eller ett frilager.

50 § I frizon får bedrivas industriell verksamhet, annan kommersiell verksamhet och serviceverksamhet med de begränsningar och de villkor regeringen föreskriver.

sou 1994:89 Författningsförslag 25

51 § Innehavare av en exportbutik skall betala den tull belöper på som sådan oförtullad vara som säljs till en resande med bestämmelseort inom EG:s tullområde. Vad som sägs om tull i denna paragraf gäller inte för annan skatt eller avgift.

52 § Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager samt exportbutiker är underkastade tullmyndighetemas övervakning och kontroll. Regeringen får meddela föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga om varor som förvaras på sådana platser.

53 § Den som i verksamhet vid tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som lämnas för tullbehandling av varor, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i verksamheten erfarit om någon enskilds ekonomiska och personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen 1980: 100.

Tullverkets kontrollverksamhet

54 § Icke-gemenskapsvaror och varor för vilka anmälts en tullmässig bestämmelse eller användning som innefattar att varorna förs ut ur EG:s tullområde år underkastade tullmyndighetemas övervakning och kontroll står under tullkontroll. Vad nu sagts gäller inte oförtullade varor som lämnats ut till fritt förfogande enligt en deklaration för övergång till fri omsättning, utom i fall då deklarationen ogiltigtörklarats.

55 § Transportmedel står under tullkontroll, om det ombord på transportmedlet finns varor som står under tullkontroll, kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, till dess anmälan om transportmedlet enligt 56 § har behandlats av tullmyndigheten, skall avgå från det svenska tullområdet direkt till tredje land utan att medföra varor, sedan amnälan gjorts härom. Utöver vad som följer av första stycket l och 2 står transportmedel, som kommer till det svenska tullområdet och skall undersökas enligt 57 under tullkontroll till dess undersökningen slutforts.

26 Fädattningsfärslag

56 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för transportmedels förare eller befälhavare att göra anmälan om transportmedels ankomst från eller avgång till annat land.

57 § För kontroll att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt av tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten undersöka transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan förvaras, 2. områden för tillfälligt lager, tullager, frizoner, frilager och exportbutiker, flygplatser och bangårdar, där varor som står under tullkontroll förvaras, och även lokaler inom sådana områden, samt handresgods, såsom resvåskor och portföljer, samt handväskor och liknande medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s som tullområde eller av person som kan anmanas stanna enligt 58 Bestämmelser om kroppsvisitation finns i 19 § lagen 1960:418 om straff för varusmuggling.

58 § Förare eller befälhavare på transportmedel som står under tullkontroll är skyldig att använda anvisad väg eller led, att medföra passhandling för transportmedlet och dess last och att stanna på tullmyndighets anmaning. Förbud får meddelas förare eller befälhavare som sågs i första stycket att göra uppehåll under resa inom det svenska tullområdet, att utan tullmyndighets medgivande ankomma eller avgå med transportmedlet samt att beträda eller lämna och lossa eller lasta transportmedlet. Förare och befälhavare transportmedel som inte står under tullkontnoll och även är skyldig att stanna tullmyndighets annan person anmaning. Sådan anmaning får ges, när det finns anledning anta att anmälningsskyldighet föreligger för honom enligt tullagstiftningen. Anvisning, anmaning och förbud som avses i denna paragraf får meddelas endast om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning och kontroll import eller export och får inte utöver vad som år av nödvändigt för detta ändamål.

59 § Tullmyndighet får anbringa lås, förseglingar och igenkänningsmärken transportmedel, containrar och andra varor som står under tullkontroll. Iullmyndighet får också tillfälligt ta hand om registrerings-

sou 1994:89 Fazfatmingsførszag 27

bevis och liknande handlingar, som avser ett sådant transportmedel, när det behövs ñr att hindra transportmedlets avgång. Om befogenhet för tullmyndighet att tillfälligt ta hand oñrtullade om varor föreskrivs i 48 § första stycket.

60 § Om det behövs för kontrollverksamheten och inte medför något väsentligt hinder för trafiken, får tullmyndighet tillfälligt stänga av områden där transportmedel lossas eller lastas eller går passagerare ombord eller lämnar transportmedel. Vad som sagts gäller även nu annat område närmast transportmedel, liksom infarter till och utfarter från tillfälliga lager, frizoner och flygplatser.

61 § Tullmyndighet får preja fartyg inom det svenska tullområdet, om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning och kontroll av import eller export av varor. Om ett fartyg under resa mellan orter inom EG:s tullområde lämnar detta område och därvid avviker från sin råtta kurs utan att nöd eller annat tvingande skäl föreligger, får tullmyndighet, om befälhavaren inte efterkommer en anmaning att återvända till EG:s tullområde, inbringa fartyget till en plats inom det svenska tullområdet. Kan anmaning inte ges eller finns särskild anledning anta att en anmaning skulle förhindra eller avsevärt försvåra ett inbringande av fartyget, får det inbringas utan föregående anmaning. inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg eller inom annan stats vattenområde, det inte medges enligt avtal med den om andra staten.

62 § För sådan kontroll som avses i 57 § skall den vars uppgifter skall kontrolleras eller för vars räkning varan importeras eller exporteras bereda den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka och varan transportmedlet. Denne skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som kontrollen avser. Den som åsidosätter skyldigheten enligt förordning EEG nr 291392 att svara för den transport och hantering som är nödvändig för undersökning och provtagning av varor, skall enligt beslut av tullmyndighet ersätta staten dess kostnad för ifrågavarande åtgärder. Vad som sägs i 37§ om indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Iull-

Författningsförslag

får medge befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigmyndighet heten.

Även i fall än i 62 § första stycket får tulltjänste- 63 § annat som avses undersöka och på står under tullkontroll. man ta prov varor som

det finns anledning att uppgift lämnats enligt 64 § Om anta en som tullagstiftningen inte är riktig, får tullmyndigheten anlita särskild sakkunnig för fram den upplysning som behövs. Om uppgiften att oriktig, är den lämnat uppgiften skyldig att stå för visas vara som kostnaden för den sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om oriktiga uppgiften tull- eller skattepliktiga värde och det den avser varans fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio slutligen

procent. Iullmyndighet får, med Generaltullstyrelsens medgivande, anlita sakkunnig när uppmaning att lämna uppgift eller särskild även en rörande inte har följts. Den som rätteligen skulle ha handling en vara uppgiften eller handlingen skall stå för kostnaden, om styrelsen lämnat inte beslutar annat. tullverket haft kostnad enligt första eller andra stycket någon Om som skall stå för, skall denne enligt beslut tullmyndighet ersätta annan av dess kostnad. Vad sägs i 37 § indrivning av tull skall gälla staten som om även sådan ersättning.

det behövs för kontrollverksamheten eller för uppgiftsskyl- 65 § Om enligt 118 får regeringen föreskriva att den som deklarerar digheten tullñrfarande eller anmäler till annan tullmâssig en vara till ett en vara bestämmelse eller användning skall lämna uppgift om sitt

organisationsnummer eller personnummer.

Polisen och Kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontroll- 66 § verksamheten enligt denna lag. Vad sägs i 57 63 om tullmynsom dighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och Kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid Kust-

bevakningen. Även postbefordringsföretag regeringen bestämmer och järnvägssom skyldiga medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag företag är att befordras med post eller järnväg. I fråga om i fråga om varor som sådan medverkan gäller inte 57 63 §§. -

Författningsförslag 29

Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses i första och andra styckena.

67 § Transportföretag som befordrar resande från tredje land skall utan kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till tullverkets förfogande som enligt vad Generaltullstyrelsen bedömer behövs för undersökning och tullklarering av resgods och fordon resande för som med sig, för förhör och kroppsvisitation av resande samt för tullpersonal under uppehåll i tjänstgöringen.

68 § Tullmyndigheten får förelägga den år eller kan antas som vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia handling en av som behövs för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten fullgiorts ett riktigt och fullständigt sätt. Vad som sagts i första stycket gäller även den för räkning vars en vara importerats eller exponerats. Avser ett föreläggande enligt första eller andra stycket uppgifter i räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling skall dessa därvid efter tullmyndighetens bestämmande tillhandahållas i utskrift eller medium för automatisk databehandling.

69 § Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia av handling rörande rättshandling mellan den föreläggs som och den andre personen kontrolluppgift. Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste lägga ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa nödvändiga

handlingar till tullmyndighetens förfogande för granskning.

70 § Tullmyndigheten får besluta om revision hos den som år eller kan antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen samt den som bedriver verksamhet sådan beskaffenhet att uppgift av av betydelse för kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar som rör verksamheten. Revisionen får avse att kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten enligt tullagstifmingen fullgjorts riktigt och fullständigt.

30 Färfatmingsförslag

71 § Ett beslut revision skall överlämnas till den reviderade innan om revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med revisionen och möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt om 76 och 77 §§. I beslut revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera ett om tjänstemän att verkställa revisionen revisor.

72 § En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den ett reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde stycket och andra tvångsåtgärder i lagen 1994:000 om särskilda om tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet. Iullmyndigheten får det behövs bestämma tid och plats för reviom sionen. Den får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan kl. 19 och kl. Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär det

och revisionen kan göras där utan betydande svårighet. Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på

begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.

73 § Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör verksamheten granskas de inte skall undantas enligt 76 om Vid revision får revisorn även ta på varor och granska varulager. prov Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt som hjälpmedel.

74 § Vid revision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de handlingar och lämna de upplysningar behövs för revisionen. Han som också lämna tillträde till utrymmen huvudsakligen används i skall som verksamheten för sådan åtgärd i 73 § och om möjligt ställa en som avses ändamålsenlig arbetsplats till förfogande samt i övrigt ge den hjälp som

behövs vid revisionen. Revisorn skall på begäran tillfälle att själv använda tekniskt ges hjälpmedel för del upptagning kan uppfattas endast med att ta av som sådant hjälpmedel, inte den reviderade i stället tillhandahåller en om kopia upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat av tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian tillgängligt överens med den upptagning finns hos den reviderade. stämmer som

Författningsfärslag 31

Vid granskning av upptagning i andra stycket får endast de som avses tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, behövs för som att tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas via telenät. Om den reviderade inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller andra stycket får tullmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra dem.

75 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskapsmaterial och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart som möjligt och senast när revisionen avslutats återlänmas till den reviderade. Iullmyndigheten skall snarast lämna meddelande resultatet om av revisionen till den reviderade i de delar rör honom. som

76 § På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision undantas handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångsbalken, annan handling med ett betydande skyddsintresse handlingens om innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon annans kännedom. Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast handom lingens skyddsintresse överväger dess betydelse for kontrollen. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar även föreläggande att lämna uppgifter.

77 § En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna över kopia handling, skall en av ges in till länsrätten, tillsammans med föreläggandet och den begärda handlingen eller uppgiften. Om den reviderade begär att en handling skall undantas från revision skall handlingen, om tullmyndigheten att den bör granskas, anser omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten. Länsrätten skall utan dröjsmål pröva handlingen eller uppgiften om skall undantas från kontrollen.

Fârfatmingsförslag

78 § I fråga upptagning avses i 73 § tredje stycket bestämmer om som länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i

målet. Länsrätten får i fråga upptagning avses i föregående stycke om som sådana begränsningar i tullmyndighetens rått att själv använda besluta om tekniska hjälpmedel behövs för att uppgift, som skall undantas från som granskning, inte skall bli tillgänglig för myndigheten.

79 § Om den enskilde begår det, skall länsrätten pröva om beslut kan

fattas utan att rätten granskar handlingen. Anser den enskilde handling eller uppgift inte omfattas av att en kontrollen handläggs frågan undantagande sätt som anges i 77 om och 78 §§ samt i första stycket.

80 § Om handling eller del handling undantagits från kontroll, får en av dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse tor granskningen eller inför myndighet. Detta gäller även om en handling, utan annars återlämnats efter det att den begärts undantagen. beslut av länsrätten, beslut i fråga undantagande handling eller uppgift gäller Ett om av omedelbart inte annat anges i beslutet. om

Tullskyldighet för postförsändelser

81 § I fråga inkommer till tullområdet i postförsåndelser om varor som skall postbefordringsföretag som regeringen bestämmer anses som och tullskyldig, inte deklareras för övergång till fri deklarant om varorna eller hänförs till tullmässig bestämmelse eller användomsättning annan ning av någon annan. försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock denne anses Har och tullskyldig vid tillämpning regler om omprövning som deklarant av och bokföring i efterhand.

Tulltillägg, förseningsavgitt, straff och vite

den är tullskyldig och skyldig att lämna skriftlig eller med 82 § Har som databehandlingsteknik upprättad deklaration, i en deklaration eller ett under förfarandet avgetts till ledning for fastställanannat dokument som

Författningsförslag 33

de av tull, lämnat en uppgift som befmns vara oriktig, skall han påföras en särskild avgift tulltillägg. Iulltillägget är tjugo den tull procent av som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i ett ärende som avser omprövning av tulltaxeringsbeslut eller i ett överklagat ärende som avser fastställande av tull. Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning av kontrollmaterial som bifogats deklarationen. Om avvikelse från tulldeklaration har skett vid skönstulltaxering skall den tullskyldige påföras tulltillägg. Iulltillägget är tjugo procent av den tull som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.

83 § Om tullskyldighet uppkommer grund av olaga införsel, 2. olaga undandragande av varor från tullövervakning, eller förfogande i övrigt över en ofortullad vara, i strid mot för varan föreskriven inskränkning i förfoganderätten skall den tullskyldige påföras tulltillägg, han rätteligen skulle ha om lämnat en skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad deklaration till ledning för fastställande av tull. Tulltillägget är tjugo procent den tull påförs. Även den av som som ñrfogat över en förtullad vara i strid mot föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull skall påföras tulltillägg. Iulltillägget är tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

84 § Tulltillâgg beräknas inte på mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen 1994:200.

85 § Vid tillämpning av 82 § ansvarar den som är tullskyldig för handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Iulldeklaration eller annat dokument som lämnas för en tullskyldig som är juridisk person skall anses ha lämnats av den tullskyldige, om det inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den tullskyldige.

2 14-0873

34 Författningsförslag sou 1994:89

86 § Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller felskrivning, uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat som dokument som lämnats till ledning för tirlltaxeringen. Iulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga yrkad förmånsbehandling, anspråk på om tullbefrielse eller tullnedsättning eller fråga om skäligheten av en uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Om tullskyldig frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält en förhållande som avses i 83 § påförs inte tulltillägg.

87 § Om den deklarerat för övergång till fri omsättning med som en vara tillämpning förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsförav farande inte har kommit in med kompletterande tulldeklaration vid den tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift förseningsavgift. Förseningsavgiften är 300 kronor. Avgiften är dock 600 kronor, om den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklarationen, men inte fullgjort skyldigheten inom den bestämda tiden.

88 § Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges, om felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om felaktigheten eller underlåtenheten framstår ursäktlig med hänsyn till som den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller annan särskild omständighet eller det framstår uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller om som avgiften. llulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha undandragits felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som genom ringa. Förseningsavgift får helt eller delvis efterges också när underlåtenheten är att anse som ringa.

89 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den tullskyldige har avlidit.

90 § Om oförtullad eller dess värde blir föremål för förverkande, en vara skall skatt än tull, avgifter och tulltillägg inte tas ut till den del annan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan varan

Författningsförslag 35

pålaga skall upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar förverkande har vunnit laga kraft. Erlagd tull skall beaktas vid förverkande av en varas värde och vid bestämmande av påföljd.

91 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tullmyndigheten. Kammarrätten prövar dock, på talan av det allmänna ombudet som avses i 100 frågor om tulltillägg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft. Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall utan hinder av vad som annars gäller om överklagande prövas, om beslutet den tull tulltillägget eller förseningsavgiften avser inte om som har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall tas upp och vidare handläggas av tullmyndigheten. Innan beslut fattas om påföring av tulltillâgg eller ñrseningsavgift skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig. Underrättelse om att tullmyndigheten överväger att påföra tulltillägg eller förseningsavgift får ske genom överföring av elektroniskt dokument.

92 § Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och förseningsavgift skall beaktas, även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det föranleds vad har förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg av som eller törseningsavgift. Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om tulltillågg som nedsättningen kan föranleda. Vid handläggningen i kammarrätt av mål om tulltillägg eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldige begår det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift kommer att utgå.

93 ä Tulltillägg under femtio kronor påförs inte. Ilrlltillägg tillfaller staten.

36 Författningsfärslag

94 § Om betalningsskyldighet för tull inte längre kan åläggas, får tullmyndigheten inte påföra tulltillågg beloppet.

95 § Bestämmelserna i 25 27, 30, 36 och 37 tillämpas även i fråga om tulltillâgg och förseningsavgift.

96 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter lämna uppgift eller inge handling till tullmyndighet att enligt föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmyndighet

meddelat med stöd av denna lagstiftning, 2. underlåter att lägga en vara tillfälligt lager enligt 47 upp använder eller förbrukar icke-gemenskapsvara i strid mot en föreskrift i tullagstiftningen eller beslut tullmyndighet meddelat med som stöd denna lagstiftning, eller av 4. bryter föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmynmot dighet meddelat med stöd denna lagstiftning om skyldighet att föra av anteckningar och lämna uppgifter som förvaras tillfälligt om vanor lager eller tullager eller i frizon eller i frilager eller som är föremål för föremål ñr förenklat förfarande vid tillämpning av ett tullförfarande ett döms för tullförseelse till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

§ för tullförseelse inträder inte, underlåtenheten är belagd 97 Ansvar om med straff i brottsbalken eller lagen 1960:418 om straff för varu-

smuggling.

98 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande

av tullmyndighet.

99 § När tullmyndighet med stöd tullagstiftningen förelägger en av tullskyldig eller att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan tullklarering eller för tullverkets kontrollverksamhet, kan vite annan föreläggas. Vite kan även föreläggas, någon underlåtit att lämna uppgift eller om inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra

skyldighet föreskrivs i 62 § eller med stöd av 65 som Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller

högre än femtusen kronor. Bestämmelser i övrigt vite finns i lagen 1985:206 om viten. om

Författningsförslag 37

Allmänt ombud

100 § Hos Generaltullstyrelsen skall finnas ett allmänt ombud som för det allmännas talan i mål och ärenden som avses i 107 § första stycket utom sådana mål och ärenden som gäller eller har samband med inskränkning i rätten att förfoga över varor. Det allmänna ombudet får föra talan även till förmån för den tullskyldige eller annan enskild part. Ombudet har då samma behörighet som den enskilda parten. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det allmänna ombudet och ersättare för denne.

Överklagande

101 § Beslut, som någon annan tullmyndighet än Generaltullstyrelsen har meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen i övrigt, får överklagas hos Generaltullstyrelsen. lhllmyndighets beslut om revision enligt 70 § får inte överklagas.

102 § Om överklagande enligt 101 § gäller beslut vid tulltaxering i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull skall överklagandet ha kommit in till den myndighet som meddelat beslutet inom tre år från den dag då tullskyldigheten uppkom. Om tulltaxeringsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige ñck del av beslutet. Om beslut som avses i första stycket omprövats får även omprövningsbeslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige fick del av omprövningsbeslutet. Den tullskyldige får överklaga ett tulltaxeringsbeslut även om det inte gått honom emot.

103 § Beslutsmyndighet som avses i 102 § skall pröva om den tullskyldiges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit

38 Författningsförslag

in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra eller tredje stycket.

Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror att be-

slutsmyndigheten har lämnat den tullskyldige en felaktig underrättelse om hur man överklagar.

Överklagandet skall inte heller avvisas, det inom överklagandetiden

om kommit in till tullmyndighet än den som fattat beslutet. en annan

Överklagandet skall då omedelbart översändas till den tullmyndighet som

fattat beslutet med uppgift den dag då handlingen kom in till om tullmyndigheten.

104 § Om överklagandet inte avvisas enligt 103 skall beslutsmyndigheten snarast ompröva det överklagade beslutet. Ett överklagande förfaller, tullmyndigheten ändrar beslutet så som om den tullskyldige begär. Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt ån den tullskyldige begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för det, får myndigheten lämna den tullskyldige tillfälle att återkalla överklagandet.

105 § Om överklagandet inte avvisas enligt 103 § eller förfaller enligt 104 skall tullmyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövningsbeslut och övriga handlingar i ärendet till Generaltullstyrelsen. Om det finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till Generaltullstyrelsen utan föregående omprövning.

106 § Vad sägs i 102 105 §§ gäller också överklagande av beslut som ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift. om

107 § Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser meddelats med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen som i övrigt får överklagas hos kammarrätten, när det är fråga om fastställelse tull och prövningen inte gäller sådant beslut om av befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull som meddelats bemyndigande, med stöd av regeringens tull enligt gemenskapsregler eller 37 § denna 2. uttag av ur en vara lag. 3. temporär import, 4. restitution av tull,

Författningsförslag 39

urspnmgsintyg som krävs för erhållande av förmånsbehandling, . inskränkning i rätten att förfoga över . en vara, bindande klassificeringsbesked, . ränta eller dröjsmålsavgift, . 9. tulltillägg eller förseningsavgift, 10. ersättning som avses i 62 § andra stycket eller 64 § eller ersättning för särskilda kostnader för bindande klassificeringsbesked, eller ll. beslut om föreläggande som meddelats enligt tullagstiftningen. I övrigt överklagas Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med stöd lagen eller enligt av tullagstiftningen i övrigt hos regeringen, inte annat är särskilt om föreskrivet.

108 § Om en part har överklagat ett beslut i sådant mål eller ärende vari enligt 100 § det allmännas talan skall föras ett allmänt ombud, får av också motparten överklaga beslutet, även om den för honom föreskrivna tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit in till den myndighet som meddelade beslutet inom två månader, om överklagande görs enligt 102 eller 106 inom vecka i mål en om bindande klassificeringsbesked och i övrigt inom två veckor från den dag då han fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller, om han inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid. Återkallas eller förfaller på sätt det första överklagandet, annat är även det senare överklagandet förfallet.

109 § Bestämmelserna i 6 kap. 13 och 18 24 §§ taxeringslagen - 1990:324 gäller i tillämpliga delar vid överklagande beslut av som avses i 102 och 106 §§. Vad som i nämnda bestämmelser sägs om Riksskatteverket skall gälla det allmänna ombudet och vad sägs som om länsrätten Generaltullstyrelsen.

110 § Beslut enligt 20, 21, 23 och 24 samt beslut om tulltillägg och förseningsavgift skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av tullrnyndighet, som meddelas enligt denna lag eller enligt föreskrifter sorn utfärdats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller ärendet

avgors.

40 författningsförslag

bestämmelser

enligt tullagstiftningen skall betalas till eller utbetalas 111 § Belopp som till lägre hela krontal. från en tullmyndighet, skall avrundas närmast

112 § Av förordningen EEG nr 91883 framgår att tullfrihet skall medges för försändelser som avsänts från ett tredje land till en mottagare i gemenskapen och sammanlagda värde uppgår till högst 22 ecu, vars dock inte till den del sådan försändelse innehåller alkoholhaltiga produkter, parfym, luktvatten, tobak och tobaksprodukter. Utöver vad följer första stycket skall tull och annan skatt och som av avgift inte tas ut ñr varuförsändelse när den tull och annan skatt och en avgift är föreskriven för försändelsen sammanlagt inte uppgår till som etthundra kronor. Detta gäller dock inte försändelsen innehåller om spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror, eller utgör ett led i en postorderförsäljning.

113 § En tullmyndighet kan medge att en icke-gemenskapsvara överlåts inte medför olägenhet eller kostnad för Tulltill staten, om överlåtelsen verket. hill skall inte tas ut för en vara som överlåts till staten enligt första stycket. Att skall ha blivit upplagd tullager framgår av varan anses artikel 867a i förordning EEG nr 245493.

114 § Regeringen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter hur skall hänföras till tullmässig bestämmelse eller om varor en användning i vissa fall, importeras till eller exporteras från när varor tullområdet på järnväg, med post eller med luftfartyg.

115 § På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten inom område och på tid regeringen föreskriver. Regeringen får föreskriva som att tullförrättning även i andra fall skall ske utan kostnad för allmänheten.

116 § Den föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall som betala avgift för förrättningen förrättningsavgift enligt taxa som regeringen föreskriver. Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om förrättningsavgift.

Författningsförslag

117 § Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för tillstånd till betalningsanstånd, och 2. utiärdande av särskild tullräkning. Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga avgifter enligt första om stycket.

118 § Tullmyndighetema skall begäran tillhandahålla Sveriges riksbank, Riksskatteverket, Statens livsmedelsverk, Statens jordbruksverk, Kommerskollegium, skattemyndighet och Statistiska centralbyrån uppgifter som förekommer hos tullmyndighetema och rör import som eller export av varor. I tullregisterlagen 1990:137 finns bestämmelser utlämnande till om vissa myndigheter uppgifter tullnegistret medium för automatisk av ur databehandling.

119 § Regeringen får bemyndiga Generaltullstyrelsen meddela att föreskrifter i de ämnen i 3 4 7 § första och andra som anges styckena, 9 12 § tredje stycket, 16, 18, 27, 36 och 43 §§, 44 § andra stycket, 45 § första stycket, 49 50 52 § andra stycket, 56 65 66 § tredje stycket och 114 117 §§. -

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då tullagen 1987:1065 skall upphöra att gälla. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före utgången av år 1994. Bestämmelserna i den upphävda lagen tullager och frihamn om gäller till utgången av år 1995 i fråga om tullager och frihamnar till vilka tillstånd getts före utgången av år 1994.

Författningsförslag

2 Förslag till

Lag om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

Bestämmelser frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning 1 § om EEG 91883 den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemennr av skapssystem för tullbefrielse. Bestämmelser om tullförmåner finns även handelsöverenskommelser Europeiska gemenskapema EG har i som ingått med tredje land. Bestämmelser skydd dumpad eller subventionerad import om mot finns i förordning EEG 242388 den 11 juli 1988 om skydd rådets nr av dumpad eller subventionerad import från länder som inte är mot medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen, och kommissionens beslut 242488EKSG av den 29 juli 1988 om nr dumpad eller subventionerad import från länder som inte är skydd mot medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen. finns kompletterande bestämmelser till de i första och andra I denna lag styckena angivna bestämmelserna.

frihet från skatt vid införsel i vissa fall finns i 2 § Bestämmelser om 1994:000 frihet från skatt vid import, m.m. och i föreskrifter lagen om har meddelats med stöd av denna. som

§ Uttryck används i denna lag har samma innebörd som i tullagen 3 som 1994:000.

Tullfrihet i vissa fall

4 § Iullfrihet gäller för förtullas för en främmande stats varor som beskickning eller konsulat eller beskicknings- eller konsulatsmedlem en familj enligt lagen 1976:661 immunitet och privilegier eller dennes om enligt föreskrifter har meddelats med stöd av den i vissa fall eller som lagen.

Författningsförslag

Ihllfrihet gäller också för förtullas för internationell varor som en organisation eller är knuten till sådan organisation, en person som en om organisationen eller är upptagen i lagen immunitet och personen om privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal gäller som i förhållande till Sverige.

5 § Ihllfrihet gäller för markutrustning och undervisningsmateriel som skall användas vid eller i samband med civil luftfart och som är specialkonstruerad för att användas luftfartsutmstning som samt delar och tillbehör till sådan materiel, när förtullas mr flygskola, varorna en ett lufttrafrkföretag, en luftfartsmyndighet eller förvaltning för en annan allmän flygplats.

6 § Ihllfrihet i fall som avses i 4 och 5 bortfaller efter om varorna inñrseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. I sådana fall skall detta utan dröjsmål anmälas för tullmyndigheten och den tull som belöper på betalas. varan

7 § Regeringen får meddela föreskrifter tullfrihet för om förnödenheter och proviant medförs eller ombord på som tas transportmedel som går i trafik mellan Sverige och tredje land, om varorna är avsedda för transportmedlet eller ñr besättning eller

passagerare, och varor som införs återvänder hit efter på grund av en person som att av sitt arbete ha vistats under en längre tid i tredje land.

Bestämmelser till utfyllnad av gemenskapsrätten

8 § Vid kontroll av uppgift lämnas i ansökan varuoertifikat som om EUR.l eller i exportörsdeklaration skall 57, 62, 64, 68 - 80 och 99 §§ tullagen 1994:000 tillämpas.

9 § Den som tillverkar, importerar, eller i övrigt handlar exponerar med varor är liksom ombud, handelssammanslutning och handels-

organisation skyldig att, enligt föreskrifter meddelas regeringen, som av lämna upplysningar som erfordras för att uppfylla skyldigheten lämna att

44 Författningsfärslag

bestämmelser skydd mot dumpad eller uppgifter enligt EG:s om subventionerad import. uppgiftsskyldighet enligt första stycket får, enligt För kontroll av meddelas regeringen, den är uppgiftsskyldig föreskrifter som av som granskning tillhandahålla räkenskaper, anteckningar och föreläggas att för andra handlingar som rör verksamheten. ñreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs med Avser ett automatisk databehandling skall dessa begäran tillhandahållas hjälp av i utskrift eller på medium för automatisk databehandling. 4 tillämpning bestämmelserna i denna paragraf tillämpas även Vid av bestämmelserna i 71 80 tullagen 1994:000. -

10 § Regeringen får meddela föreskrifter verkställighet regler skydd mot dumpad eller subvenför av om tionerad import beslutade EG:s institutioner, av regler frihet från tull beslutade av EG:s 2. till utfyllnad av om institutioner, och utfyllnad regler tullförmåner i handelsöverenskommelser till av om EG har ingått med tredje land. som

överlåta myndighet att meddela föreskrifter ll § Regeringen får annan ideämnensomavsesi9och 10 §§.

i kraft den 1 januari 1995 då lagen 1987:1069 om Denna lag träder tullfrihet skall upphöra att gälla. m.m. upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om dels 2. Den borde ha anmälts till förtullning före utgången som anmälts eller varor för vilka ansökan temporär tullfrihet lämnats av år 1994, dels varor om för vilka medgetts temporär tullfrihet utan ansökan före utgången in eller av år 1994. industri-, eller flygrestitution eller till mot- Tillstånd till varvsmeddelats före utgången år 1994 gäller svarande tullbefrielse som av fortfarande, dock längst till utgången av år 1995.

Färfattningsförslag 45

3 Förslag till Lag om frihet från skatt vid import, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § l denna lag finns bestämmelser om frihet från och återbetalning av annan skatt än tull vid import av varor från tredje land i vissa fall. I lagen finns även kompletterande bestämmelser till de bestämmelser om tullfrihet ñr resande som finns i rådets förordning EEG 91883 nr av den 28 mars 1983 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse avsnitt XI och bestämmelser om beräkning av tull och skatt i vissa fall.

2 § Vad som sågs i denna lag om frihet från skatt skall även gälla frihet från sådana avgifter som tas ut för varor vid import.

3 § Vad som sägs i denna lag om frihet från skatt vid import från tredje land skall även gälla i fråga om varor som förs in i landet från ett område som ligger inom gemenskapens tullområde men utanför gemenskapens skatteområde när införseln sker under sådana förhållanden som vid import från tredje land skulle ha medfört rätt till frihet från skatt enligt denna lag. Med gemenskapens skatteområde avses det område inom vilket gemenskapens bestämmelser avseende den berörda skatten år tillämpliga. Vid tillämpning av första stycket skall vad som sägs tredje land om gälla område som ligger inom gemenskapens tullområde men utanför gemenskapens skatteområde och vad som sägs om gemenskapen gälla gemenskapens skatteområde.

4 § Genom denna lag genomförs rådets direktiv 69169EEG av den 28 maj 1969 om harmonisering av bestämmelser avseende befrielse från indirekta skatter vid import i samband med internationella resor, rådets direktiv 78 1035EEG av den 19 december 1978 om frihet från skatt vid import av små försändelser av varor utan kommersiell karaktär och

46 Författningsförslag

rådets direktiv 83 181EEG av den 28 mars 1983 bestämmande omfattningen av artikel 14 1d i direktiv 77388EEG om frihet från mervärdesskatt vid slutlig import av vissa varor.

2 kap. Frihet från skatt vid import

1 § Särskilda bestämmelser om frihet från skatt för varor som medförs av resande finns i 3 kap.

2 § Frihet från skatt vid import skall, om inte annat följer av 3 eller 4 §§ eller 3 kap., medges för vara som övergår till fri omsättning under av en sådana omständigheter ñr tullpliktig vara medför tullfrihet enligt som en rådets förordning EEG nr 91883, lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. eller föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen eller lagen. Frihet från skatt vid import skall medges även i de fall som anges i 5 - 9 §§. Frihet från skatt skall medges även när förutsättningar för hel frihet från tull vid temporär import föreligger.

3 § Rätt till frihet från skatt vid import enligt 2 § föreligger inte om den importerade varan utgörs av hemutrustning som behövs för sekundärt boende, kapitalvaror och utrustning som importeras i samband med att annan verksamhet överförs från tredje land till gemenskapen, 3. undervisningsmateriel, vetenskaplig och kulturell materiel, vetenskapliga instrument och apparater i andra fall än dem som anges i 7 eller 8 §§, 4. skattemärken eller liknande bevis betalning av skatt eller avgift i tredje land, proviant för järnvägståg, alkoholhaltiga produkter eller tobaksvaror i en försändelse från en privatperson till en annan privatperson, eller 7. försändelser som utgör ett led i en postorderförsäljning.

4 § Bestämmelser om frihet från skatt för varor vilka såsom fömödenheter och proviant förs ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell trafik finns i mervärdesskattelagen 1994:200.

Författningsförslag 47

5 § Frihet från skatt skall medges for gemenskapsvaror som efter att ha förts ut från Sverige till tredje land återinförs till landet utan att ha bearbetats under tiden de varit utförda från Sverige. Om en tullmyndighet har medgett befrielse från skatt eller återbetalning av skatt i samband med tidigare utförsel medges frihet från skatt enligt första stycket endast om den skatt betalas för vilken befrielse eller återbetalning erhållits. I mervärdesskattelagen 1994:200 finns särskilda bestämmelser om underlaget för beräkning av mervärdesskatt vid återinförsel av vanor som bearbetats i tredje land.

6 § Frihet från skatt skall medges för import av egen fångst som medförs av frskefartyg som hör hemma inom gemenskapen.

7 § Frihet från skatt skall medges för import filmer, fotografier, av trycksaker, modeller, grammofonskivor, hologram och liknande åskådnings- eller ljudåtergivningsmateriel, som framställts av Förenta nationerna eller dess fackorgan och har undervisningskaraktär eller vetenskaplig eller kulturell karaktär.

8 § Frihet från skatt skall medges för import samlarföremâl och av konstverk som inte är avsedda att säljas, när den för räkning vars varorna införs år ett galleri, museum eller annan institution har godkänts som av Generaltullstyrelsen för skattefri import enligt denna paragraf. Frihet från skatt skall dock inte medges om varan tillhandahålls mot betalning av en person som bedriver en verksamhet som skulle ha varit yrkesmässig enligt mervärdesskattelagen 1994:200 om den hade bedrivits i Sverige.

9 § Frihet från skatt skall medges för import av officiella publikationer utgivna under kontroll exportlandet eller av av internationell institution, regional eller lokal myndighet eller offentligrättsligt organ etablerat i exportlandet och trycksak utdelad av erkänd politisk organisation i anledning val av till Europaparlamentet eller i anledning nationellt val i det land där av trycksakema har sitt ursprung. Frihet från skatt enligt första stycket skall medges endast för varor som beskattats i exportlandet utan att den utländska skatten senare avlyfts eller återbetalats.

48 Färfatmingsfârslag sou 1994:89

10 § Har förutsättningarna för frihet från skatt enligt detta kapitel upphört skall den som medgetts skattefriheten utan dröjsmål anmäla det till tullmyndigheten och betala den skatt som belöper varan.

ll § Vad i övrigt sägs om tullfrihet i rådets förordning EEG nr som 91883, lagen 1994:000 tullfrihet m.m. och föreskrifter som har om medelats med stöd förordningen eller lagen skall gälla även i fråga om av frihet från skatt vid import.

12 § Medges för återbetalning eller eftergift av tull vid en vara tillämpning tullförlarandet aktiv förädling enligt restitutionssystemet av eller skulle sådan återbetalning eller eftergift ha medgetts om varan varit tullpliktig, skall skatt betalats till en tullmyndighet vid annan som förtullningen betalas tillbaka om skatten inte kan återbäras i annan ordning. Detsamma gäller i fråga för vilken annan återbetalning om en vara eller eftergift tull medgetts eller skulle ha medgetts om varan varit av tullpliktig, om förutsättningar för hel frihet från tull vid temporär import för varan uppenbart förelegat, 2. inte får säljas på grund av föreskrift som har meddelats av varan hänsyn till allmän hälsovård, allmän säkerhet eller liknande intresse, inte stämmer överens med vad som får anses avtalat eller varan varan inte har överlämnats inom avtalad tid, 4. uppenbarligen har beställts misstag eller hinder av teknisk varan av art förelåg vid införseln mot att använda varan för avsett ändamål, 5. uppenbarligen av förbiseende har sänts till mottagaren och varan förtullats för dennes räkning, avgiften uppenbarligen har betalats av förbiseende, eller synnerliga skäl föreligger. annars

13 § Vad föreskrivs i detta kapitel gäller inte försäljningsskatt på som motorfordon, skrotningsavgift eller avgifter inom prisnegleringen på jordbrukets eller fiskets område.

Författningsförslag 49

Kap. 3 Resandes import

1 §Frihet från skatt vid import skall, utöver vad som följer av bestämmelserna i kapitel medges en resande som kommer till landet från ett tredje land i den omfattning och under de villkor som sägs i detta kapitel. skattefrihet gäller endast för varor som medförs i det personliga bagaget och under förutsättning att importen inte är av kommersiell natur. Med varor som medförs i det personliga bagaget avses i detta kapitel alla varor som en resande kan visa upp för tullmyndigheten när han anländer till landet samt varor i polletterat bagage som registrerats för den resande hos transportföretaget vid tidpunkten för resandens avfärd. Behållare med bränsle utgör inte personligt bagage. Importen anses inte vara av kommersiell natur om den är av tillfällig art och varorna är avsedda för den resandes eller hans familjs personliga behov eller som gåva.

2 § Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i l § medges en resande under vistelsen i landet för sådana personliga tillhörigheter som är avsedda att återutföras ur landet till ett tredje land. Med personliga tillhörigheter avses gångkläder samt nya eller begagnade föremål som behövs under resan. Bestämmelser om temporär import med hel befrielse från tull i dessa fall finns i artikel 684 i kommissionens förordning EEG nr 245493 av den 2 juli 1993 med föresrifter för verkställighet av rådets förordning EEG nr 291392 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Har ñrutsåttningama för skattefrihet enligt första stycket upphört skall den som medgetts skattefriheten utan dröjsmål anmäla det till tullmyndigheten och betala den skatt som belöper varan.

3 § Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i l § medges en resande som återvänder till landet från tredje land för sådana varor som återinförs efter att ha medñrts för att användas på resan och mr vilka befrielse från eller återbetalning av skatt inte medgetts till följd av utförseln. Har bearbetats under resan kan skatt dock utgå enligt bevaran stämmelserna i 7 kap. 9 § mervårdesskattelagen 1994:200.

50 Författningsförslag

Bestämmelser om tullfrihet för varor som återinförs i obearbetat skick finns i artiklarna 185 och 186 i rådets förordning EEG nr 291392 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.

4 § Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i l § medges en resande för import av 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror, 2. en liter spritdrycker eller två liter starkvin med en alkoholhalt som inte överstiger 22 volymprocent; alkoholdryck, som till följd av framställningssättet är att anse som spritdryck, får inräknas i den mängd starkvin för vilken skattefrihet gäller, om den har en alkoholhalt av högst 22 volymprocent, två liter vin, 4. 50 gram parfym, 5. 0,25 liter luktvatten, 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller essens, 7. 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller essens, och medicin i den mängd som motsvarar den resandes personliga behov. Frihet från skatt skall inte medges en resande under 17 år för vanor som anges i första stycket 2 eller 3 eller för en resande under 15 år för varor som anges i första stycket 6.

5 § Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i l § medges en resande för andra varor än sådana som anges i 4 § till ett sammanlagt värde som inte överstiger tull- och skattefrihetsbeloppet enligt tredje stycket. Bestämmelser om tullfrihet i fall som avses i första stycket finns i artikel 47 i förordning EEG nr 91883. Beloppet för tull- och skattefrihet enligt första och andra styckena fastställs för varje år som det belopp i kronor som motsvarar 175 ecu enligt den växelkurs som gäller första arbetsdagen i oktober året före det år beloppet skall tillämpas. Beloppet avrundas till närmaste högre hundratal kronor. Föregående års belopp skall fortsätta att gälla om det år högre än det belopp som annars skulle gälla eller om ändringen skulle vara mindre än 5 procent. Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp uttryckt i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

Författningsförslag 51

6 § Frihet från skatt enligt 5 § får medges för högst 15 liter starköl.

7 § Frihet från tull och annan skatt får enligt detta kapitel medges besättningsman som utför arbete på fartyg eller luftfartyg som kommer från tredje land endast i fall som avses i 2 och 3 samt för 100 cigaretter eller 20 cigarrer eller 20 cigariller eller 100 gram röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobakspnodukter. Begränsningen av rätten till frihet från tull och skatt enligt första stycket gäller inte om besättningsmannen inför varorna i samband med att han slutar sin anställning hos rederiet eller tlygñretaget eller hos annan som driver rörelse ombord, eller 2. gör ett uppehåll i tjänstgöringen ombord för semester eller annan ledighet och ledigheten avses vara minst 15 dagar, eller är bosatt i Sverige och har vistats utomlands minst 15 dagar. Begränsningen av rätten till frihet från tull och skatt enligt första stycket gäller endast personal utför arbete som sammanhänger med som transportmedlets gång eller med betjäningen ombord. Till betjäning ombord på transportmedel hänförs förutom sedvanliga tjänster som servering, uppassning och städning även sådana tjänster som lämnas av frisörer, butikspersonal, underhållningsartister och andra jämförbara personalgrupper.

4 kap. Beräkning av tull och skatt i vissa fall

l § Tull och skatt för varor som medförs av en resande eller som skickas privatperson i en försändelse till en annan privatperson får av en tas ut med belopp som anges i 3 § i stället m: den tull och skatt som annars skulle ha utgått. Om den som skall betala tullen och skatten vid förtullningen begär det skall denna bestämmelse dock inte tillämpas.

2 § Thll och skatt enligt 1 § fär tas ut endast för import av varor som inte har kommersiell karaktär och inom den beloppsgräns som anges i rådets förordning EEG nr 265887 av den 23 juli 1987 om tulltaxeoch statistisknomenklaturen och Gemensamma tulltaxan, för om schablonberäkning av tull i vissa fall.

52 [författningsförslag

3 § Ilull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp:

tull skatt sprit 22 krliter 240 krliter mellanprodukter 8 krliter 65 krliter vin 5 krliter 40 krlliter 3 krliter 20 krliter cigaretter 100 örestyck 100 örestyck cigarrer 80 örestyck 80 örestyck röktobak 1080 krkg 600 krkg 140 krkg 130 krkg snus

4 § Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp enligt 2 § uttryckt i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen 1987: 1066 frihet från skatt eller avgift vid införsel och förordningen om 1987:1072 rätt för resande m.fl. att införa tull- och skattefritt om vanor skall upphöra att gälla. 2. De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas i fråga anmälts eller borde ha anmälts till ñrtullning ñre den 1 om varor som januari 1995.

sou 1994:39 Författningsförslag 53

4 Förslag till

Lag om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

1 § I rådets förordning EEG nr 291392 om inrättandet av en tullkodex ñr gemenskapen och kommissionens förordning EEG nr 245493 om bestämmelser för genomförandet rådets förordning EEG nr 291392 av inrättandet tullkodex för gemenskapen finns föreskrifter om om av en gynnsam taxebehandling, - - varors ursprung, tullvärde, autonoma undantagsbestämmelser angående nedsättning av eller be- frielse från importtull för vissa varor, tullförfaranden med ekonomisk verkan, gynnade förfaranden, och återbetalning och eftergift av tull. - I denna lag finns vissa kompletterande bestämmelser till de i första

stycket angivna bestämmelserna.

2 § Uttryck används i denna lag har samma innebörd som i som förordning EEG 291392 och tullagen 1994:000. nr

3 § Vid kontroll uppgift lämnas i ansökan om ursprungsintyg av som enligt tullagstiftningen skall 57, 62, 64 och 68 80 §§ i tullagen - 1994:000 tillämpas.

4 §Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter skyldighet för företag att lämna uppgift om om inhemska priser på importerade samt importkvantiteter och varor transportkostnader avseende sådana i samband med bestämmande varor enhetspriser på vissa lättfördårvliga vanor. av

54 Författningsfårslag

5 § Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet gemenskapsrätten av områden enligt l

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1995.

2. Övergångsbestämmelser rörande varors ursprung, tullförfaranden

med ekonomisk verkan samt återbetalning och eftergift tull finns i av bilaga VI till fördrag den 24 juni 1994 om Konungariket Norges,

Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges

anslutning till Europeiska unionen, se lagen 1994:000 om Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000. Att lagen 1987:1069 om tullfrihet m.m., i vissa fall fortfarande skall tillämpas efter ikraftträdandet framgår av punkterna 2 och 3 av Övergångsbestämmelsema till lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. Varor som utförts till annat land för reparation eller bearbetning före utgången av år 1994 och som åter-införs från tredje land får deklareras till övergång till fri omsättning med anspråk på tullättnad i enlighet med tullförfarandet passiv förädling, dock längst till utgången år 1995. av

Författningsförslag 55

5 Förslag till Lag om tullkontroll av varumärkesintrång

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning EEG 384286 den l december 1986 med bestämmelser nr av mr att förhindra att förfalskade märkesvaror övergår till fri omsättning, nedan kallad EG-förordningen.

2 § Generaltullstyrelsen är behörig myndighet enligt artikel 3 i EGförordningen. Generaltullstyrelsen skall, om det behövs, samråda med annan myndighet.

3 § Varor kvarhålls av en tullmyndighet skall förvaras som betryggande sätt. Förvaringen skall ske sökandens bekostnad. När lagakraftvunnet beslut om förstöring av eller annan åtgärd med de berörda föreligger har sökanden rätt till ersättning m: dessa varorna kostnader från den eller dem som beslutet gått emot. Kan kravet riktas mot mer än en person har dessa ett solidariskt ansvar.

4 § Frågan ett rättighetsintrång skett och hur det skall förfaras med om varorna i sådant fall prövas av behörig domstol. Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att kvarhållandet skall upphöra. Ilrllmyndigheten skall verkställa lagakraftvimna beslut från domstolen om frigörande, ändring eller förstöring av varorna.

5 § Regeringen får föreskriva att avgift skall utgå för ansökan enligt artikel 3 EG-förordningen. Generaltullstyrelsen kan kräva att sökanden ställer säkerhet för förvaringskostnaden enligt 3

56 Författningsförslag 6 § Generaltullstytelsens beslut enligt artikel 3 i EG-törordningen och enligt 5 § andra stycket denna lag får överklagas till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995.

Författningsförslag

6 Förslag till Lag om i lagen 1960:418 om straff för varusmuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1960:418 om straff för

varusmuggling

dels att en ny paragraf, l a införs, dels att 19 och 23 a §§ skall ha följande lydelse, dels att i 4 6 orden undandras staten skall ersättas med undandras .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

l§2

Den som utan att ge det tillkänna Den som utan att ge det tillkänna hos vederbörlig myndighet till riket hos vederbörlig myndighet irninför eller frán riket utför gods, för porterar eller exporterar för varor, vilket tull, annan skatt eller avgift vilka tull, annan skatt eller avgift skall erläggas till statsverket eller skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller som enligt stadgande i lag eller författning inte får införas eller författning inte får importeras eller utföras, döms, om gärningen sker exporteras, döms, om gårningen uppsåtligen, för varusmuggling till sker uppsåtligen, för varuböter eller fängelse i högst två år. smuggling till böter eller fängelse Gäller gärningen narkotika som i högst två år. Gäller går-ningen avses i 8 § narkotikastrafflagen narkotika som avses i 8 § narkol968:64 skall dömas till fängelse tikastrafflagen l968:64 skall i högst tre år. dömas till fängelse i högst tre år. Första stycket gäller även, när Första stycket gäller även, när någon genom att lämna oriktig någon genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller ge- uppgift i tulldeklaration eller gennom annat vilseledande i samband om annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods uppsåt- med tullbehandling av gods uppligen föranleder, att tull, annan såtligen föranleder, att tull, annan skatt eller avgift undandras staten skatt eller avgift undandras eller att eller att gods införs eller utförs i gods imponeras eller exporteras i

58 Författningsfärslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

strid mot förbud. Detsamma gäller strid mot förbud. Detsamma gäller när någon att ändra i pro- när någon genom att ändra i progenom eller upptagning eller på eller upptagning eller på gram gram annat sätt olovligen påverkar resul- annat sätt olovligen påverkar resultatet automatisk informa- tatet av en automatisk informaav en tionsbehandling. tionsbehandling.

la§

I denna lag avses med import: att en vara förs från en plats utanför gemenskapens tullområde till det svenska tullområdet, antingen direkt eller via annan medlemsstat under ett tullförfarande, export: att en vara förs ut från det svenska tullområdet till en plats utanför gemenskapens tullområde, antingen direkt eller via annan medlemsstat under ett tullförfarande.

Om det finns anledning att anta att Om det finns anledning att anta att någon, anträffas vid gräns- någon, som anträffas vid en gränssom en eller kustort eller ankommer till eller kustort eller ankommer till en plats, med förbindelse till ut- plats, med förbindelse till en plats en landet, har på sig gods som enligt utanför gemenskapen, har på sig denna lag är underkastat beslag, gods som enligt denna lag är unfår tulltjänstemän eller tjänstemän derkastat beslag, får tulltjänstemän vid Kustbevakningen för att söka eller tjänstemän vid Kustefter sådant gods hos honom utföra bevakningen for att söka efter kxoppsvisitation, ytlig kroppsbe- sådant gods hos honom utföra siktning samt ta urinprov. Ingen kroppsvisitation, ytlig kroppsbefår dock hållas kvar för urinprovs- siktning samt ta urinprov. Ingen

Författningsförslag 59

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

tagning. Om vederbörande chef för får dock hållas kvar för urinprovstulldistrikt finner att skärpning av tagning. Om vederbörande chef för tullkontrollen av persontrañken till tulldistrikt finner att skärpning av eller från utlandet med viss lågen- tullkontrollen persontrafiken till av het eller för viss tidrymd på någon eller från utlandet med viss lägenplats är oundgängligen nödvändig, het eller för viss tidrymd någon får efter myndighetschefens beslut plats är oundgängligen nödvändig, kroppsvisitation utföras var och får efter myndighetschefens beslut en som med lägenheten eller under kroppsvisitation utföras på var och tidrymden ankommer till platsen en som med lägenheten eller under från utlandet eller avreser från tidrymden ankommer till platsen platsen till utlandet. Sådant beslut från utlandet eller från avreser skall ofördröjligen underställas platsen till utlandet. Sådant beslut Generaltullstynelsens prövning men skall ofördröjligen underställas skall likväl genast verkställas. Generaltullstynelsens prövning men skall likväl genast verkställas. Kroppsvisitation, som är av mera väsentlig omfattning, ytlig kroppsbesiktning samt urinprovstagning skall verkställas inomhus i avskilt rum eller i lämpligt utrymme i fartyg undersökningsman eller samt, om den undersökte begär det och det kan ske utan större omgång, i vittnens Knoppsvisitation, ytlig kroppsbesiktning och urinprovstagning beträffande kvinnor får inte verkställas eller bevittnas än av annan kvinna, läkare eller legitimerad sjuksköterska. Protokoll behöver inte föras och bevis utförd kroppsvisitation, ytlig om kroppsbesiktning eller urinprovstagning behöver inte utfärdas inte den om undersökte begär det eller föremål som påträffas tas i beslag. Bestämmelser om rätt för tull- Bestämmelser rätt för tullom myndighet att undersöka hand- myndighet att undersöka handresgods samt resväskor och lik- resgods samt resväskor och liknande som medförs av resande nande medförs resande som av finns även i tullagen 1987:1065. finns även i tullagen 1994:000.

Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 a

Åtal varusmuggling eller försök Åtal för varusmuggling eller försök för därtill eller för brott i därtill eller för brott som avses i som avses 5 § får väckas endast när det med 5 § får väckas endast när det med hänsyn till brottets allvarliga art hänsyn till brottets allvarliga an eller i övrigt finns särskilda skäl eller i övrigt finns särskilda skäl till det, gärningen kan föran- till det, gämingen kan föranom om leda påföring tulltillägg enligt leda påföring av tulltillägg enligt av 83 § tullagen 1987:1065 eller 82 84 §§ tullagen 1994:000 en sådan särskild avgift i eller en sådan särskild avgift som som avses 3 § lagen 1975:85 med bemyn- i 3 § lagen l975:85 med avses digande meddela föreskrifter bemyndigande att meddela föreatt in- eller utförsel skrifter om in- eller utförsel av om av varor. varor. Vad sågs i första stycket gäller även talan om förverkande enligt som 9§.

Denna lag träder i kraft den ljanuari 1995.

Senaste lydelse 4 § 1987:1067 5 § 1990:139 6 § 1973:672. Senaste lydelse 1990:139. Senaste lydelse 1993: 1409. 4. Senaste lydelse 1987:1201.

Författningsförslag

7 Förslag till Lag om i lagen 1960:419 om förbud i vissa fall mot införsel spritdrycker

av

Härigenom föreskrivs att l § 2 lagen 1960:419 förbud i mom. om vissa fall mot införsel av spritdrycker skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

2 mom. Förbud, som i l mom. 2 mom. Förbudet i l utgör mom. avses, skall icke utgöra hinder för inte hinder mot att föra in spritinförsel till svenskt territorialvatten drycker till svenskt territorialvatten av spritdrycker

a då dryckema öm att hänföra om dryckema utgör skepps-

till skeppsproviant för det fartyg, pnoviant för det fartyg med vilket med vilket de forslas, eller tillhöra de forslas, med fartyget följande resande eller dryckerna tillhör om en resanombord d detsamma anställda de eller besättningsman en som personer, allt iden mdn dryckerna medföljer fartyget och inte uppgår prövas icke överstiga behovet till mer än tio liter per person, under resan eller dryckerna eljest enligt gällande stadgande md av den resande för eget bruk till riket införas; samt b vid genomfart utan onödigt vid genomfart utan onödigt uppehåll Öresund mellan uppehåll Öresund mellan genom genom Falsterbo rev och Kullens fyr från Falsterbo och Kullens fyr från rev internationellt eller utländskt om- internationellt eller utländskt område till annat sådant område, råde till annat sådant område, såvida det av omständigheterna såvida det omständigheterna av uppenbarligen framgår, att dryc- uppenbarligen framgår, att dryckema icke öm avsedda att olov- kema inte är avsedda att olovligen

ligen införas till riket; dock md införas till riket; dock fdr

vattenvattenområde inom en halv kilo- omrâdet inom halv kilometer en

62 Författningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

från svenska landet icke från svenska landet inte befaras, meter befaras. eller om det för dryckerna medföra ett sådant ledsagardøkument som avses i lagen 1994:000 om alkoholskatt eller bevis pá att säkerhet ställts för betalning av skatt för dryckema i Sverige.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

Författningsförslag

8 Förslag till Lag om ändring i lagen 1962: 120 om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen 1962:120 straff i vissa fall för om oriktig ursprungsdeklaration skall ha följande lydelse. m.m.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Den som i ursprungsintyg eller Den i urspnmgsintyg eller som annan handling, som åberopas till annan handling, åberopas till som bevis för vinnande av förmåns- bevis för vinnande förmånsav behandling i främmande stat enligt behandling enligt handelsöverens-

frihandelsavtal mellan Sverige och kommelser som Europeiska

gemensådan stat eller sammanslutning skaperna EG ingått med tredje av stater, uppsåtligen lämnat oriktig land eller sammanslutning lånav uppgift ägnad att leda till förmåns- der, uppsåtligen lämnat oriktig behandling, döms till böter eller uppgift ägnad att leda till förmånsfängelse i högst ett år. Till samma behandling, döms till böter eller straff döms den som i samband fängelse i högst ett år. lill samma med ansökan om varucerttjfikat straff döms den i samband som lämnat oriktig uppgift ägnad att med ansökan om ursprungs-

leda till förmånsbehandling samt certifikat lämnat oriktig uppgift

den som tillhandahållit en åberopad ägnad att leda till formånsbehandhandling med vetskap att den ling samt den tillhandahållit om som en innehåller sådan oriktig uppgift. Är åberopad handling med vetskap om brottet att anse som grovt döms till att den innehåller sådan oriktig fängelse i högst två år. uppgift. Är brottet att anse som grovt döms till fängelse i högst två år. Begår någon av grov oaktsamhet gärning i första stycket, som avses döms till böter.

64 Författningsförslag

Är brott i denna paragraf att ringa, döms till som avses anse som ansvar.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande beträffande gärning som begåtts före ikrafttrådandet.

Senaste lydelse 1981:436.

Författningsförslag 65

9 Förslag till Lag om ändring av lagen 1969:200 om uttagande

av

utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen 1969:200 uttagande om av

utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga

dels att den nuvarande lagen skall betecknas 3 dels att ny 3 § skall ha följande lydelse, dels att i lagen skall införas två paragrafer, 1 och 2 §§, följande nya av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Följande rättsakter skall gälla som svensk lag. Rådets direktiv 76308EEG av den 15 mars 1976 ömsesidigt om bistånd vid indrivning fordav ringar i samband med åtgärder som utgör en del av ett system för finansiering av Europeiska utvecklings- och garanttfonden för jordbruket samt av jordbruksavgtfter och tullar samt mervärdesskatt och vissa punktskatter, samt Kommissionens direktiv 77794 EEG av den 4 november 1977 med detaljerade bestämmelser för genanförande av vissa bestämmelser i direktivet 76308EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd vid indrivning av fordringar i samband med åtgärder som utgör en del av ett system för finansiering av Europeiska utvecklingsoch garantifonden för jordbruket

3 l4-0873 7 i

66 Färfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

samt jordbmksavgifter och av tullar. Den svenska texten till direk-

tiven finns som bilaga till denna

lag.

2§

Om åtgärd skall vidtas enligt 1 § avseende en pdlaga som inte uppbärs av en tullmyndighet vid eller i samband med export eller import av varor skall lagen 1990:314 om ömsesidig handräckning i skatteärenden gälla.

3§

nuvarande lagen

den män utländsk tull, andra I den mån utländsk tull, andra I skatter, avgifter eller pålagor skatter, avgifter eller pålagor som som tullmyndighet emot vid eller tullmyndighet tar emot vid eller en tar en i samband med eller import i samband med export eller import export enligt överenskommelse varor enligt överenskommelse av varor av mellan Sverige och främmande stat mellan Sverige och främmande stat eller mellan Sverige och mellan- eller mellan Sverige och mellanfolklig organisation får här i folklig organisation får tas ut här i tas ut landet skall bestämmelserna i 3 landet och vid åtgärd enligt I § i

§§, 6 § första stycket, 10 andra fall än i 2 § skall

5 - som avses - §§ lagen 1990:314 bestämmelsemai 3 5 §§, 6 § 12 samt 16 ömsesidig handräckning i skat- första stycket, 10 12 samt om teärenden gälla. 16 §§ lagen 1990:314 om ömsesidig handräckning i skatteärenden gälla.

Författningqförslag 67 Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sågs Riksskatteverket om i stället avse Generaltullstyrelsen.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995.

Senastelydelse av lagens rubrik 1990:315. 2. Senastelydelse 1993:1646.

Färfattningsförslag

10 Förslag till Lag om ändring av lagen 1973:431 om utredning angående brott mot utländsk tullag

Härigenom föreskrivs i fråga lagen 1973:431 om utredning om angående brott mot utländsk tullag dels att l § skall ha följande lydelse, dels i 5 § ordet Konungen skall bytas ut mot regeringen. att

Nuvarande lydelse Förslagen lydelse

1§

I den mån det påkallas överens- I den mån det påkallas av överensav kommelse mellan Sverige och kommelse mellan Sverige och främmande ömsesidigt främmande stat om ömsesidigt stat om bistånd för förhindra, utreda bistånd för att förhindra, utreda att och beivra brott tullag, får och beivra brott mot tullag, får mot Konungen föreskriva att regeringen föreskriva att genom genom svensk tullmyndighet bistånd skall svensk tullmyndighet bistånd skall lämnas tullmyndighet i den främ- lämnas tullmyndighet i den främmande staten med utredning röran- mande staten med utredning rörande brott tullag i den staten. de brott mot tullag i den staten. mot Vid sådan utredning skall 2 4 §§ Vid sådan utredning och vid bi- gälla. stånd enligt förordningen EEG nr 146881 av den 19 maj 1981 om ömsesidigt samarbete mellan medlemslândemas administrativa myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen i tull- och jordbruksfrágør skall 2 4 gälla. Med tullag förstås i denna lag sådana bestämmelser i lag eller annan författning införsel, utförsel eller transitering, som avser tullar eller om

Färfattningsförslag 69 andra allmänna avgifter eller rör förbud, inskränkningar eller kontrollåtgärder beträffande varu- eller valutatraftken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.

70 Författningsförslag

11 Förslag till Lag ändring i lagen 1973:980 om transport, förvaring

om

och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen 1973:980 om transport, förvaring och förstöring införselreglerade m.m. skall ha av varor, följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§

Bestämmelserna i 2 och 3 gäl- Bestämmelserna i 2 och 3 gälföreskrivits, för ler, annat inte föreskrivits, för ler, om annat om enligt särskild författning enligt särskild författning vara som vara som får införas hit och för inte får föras i landet och vara vara vilken särskilt föreskrivet införsel- för vilken särskilt föreskrivet införvillkor är uppfyllt. selvillkor inte är uppfyllt. lagen gäller inte för införselrestriktion som följer av gemenskapsrätten eller för införsel av gemenskapsvaror från annan medlemsstat i de Europeiska gemenskaperna.

2§1

En får utan hinder förbud eller villkor som avses i l § vara av sändas tullområdet transiteras genom det svenska genom mellan inom detta enligt tullomrádet eller mellan orter inom eller orter villkor och föreskrifter detta enligt de föreskrifter och de som genemltullstyrelsen meddelar, villkor som gäller för tullför-

farandet extern transitering,

förvaras tullupplag eller 2. förvaras på tillfälligt lager

eller i frihamn, eller tullager eller i frizon eller

tullager frilager,

Författningsförslag 71

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

förstöras under kontroll av tullmyndighet eller denna annan som godkänner, 4. återutföras, 4. återutföras. 5. tas om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande enligt 8 § första stycket 2 tullagen 1987:1065 under villkor att varan till dess införselvillkoret uppfyllts förvaras i oförändrat skick den av som med tillämpning av det förenklade förfarandet tagit hand om varan.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995.

Senastelydelse 1991:158.

Författningsförslag

12 Förslag till Lag ändring i tullregisterlagen 1990:137

om

Härigenom föreskrivs l och 3 §§ tullregisterlagen 1990: 137 skall att ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §

För de ändamål i 2 § får ett för tullmyndighetema gemensamt som anges tullregister föras med hjälp av automatisk databehandling. Bestämmelserna i denna lag gäller inte det register som Tullverket för spaningssyfte med stöd lagen 1965:94 polisregister m. m. och i av om inte heller andra register regleras i annan lag eller förordning. som Bestämmelser förfarandet vid Bestämmelser om förfarandet vid om import och finns i tullagen import och export finns i rådets export 1987:1065. förordning EEG nr 291392 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och i kommissionens förordning EEG 245493 av den nr 2 juli 1993 för verkställighet av rådets förordning EEG nr 291392 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och i tullagen 1994:000.

3§

den utsträckning behövs för att ändamålet med registret skall I som tillgodoses får tullregistret innehålla uppgifter importörer och exportörer enligt lag eller annan som författning skyldiga lämna med anledning import eller export av är att av varor, andra uppgifter importör eller exportör lämnar i tullärenden, som

sou 1994:89 Författningsförslag 73

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

uppgifterna i tulltaxan enligt uppgifterna i Europeiska getulltaxelagen 1987:1068 och i menskapemas tulltaxa enligt förstatistisk varuförteckning ordning EEG 291392, och i som nr utfärdats av generaltullstyrelsen, statistisk varuförteckning som utfärdats av Generaltullstyrelsen, 4. uppgifter om kontroll av import och export inom tullmyndighetemas område, 5. uppgifter för statistikproduktion, 6. uppgifter for debitering eller avräkning av skatt och avgifter som inte påförs vid tulltaxering, uppgifter om beslut av tullmyndigheter, uppgifter om andra myndigheters beslut om import- och exponlicenser, uppgifter om tillstånd som krävs för import eller export av vanor, 10. uppgifter om registrering hos Riksskatteverket av en importör som skattskyldig avseende vissa punktskatter, ll. uppgifter om betalning och indrivning av tull, annan skatt och avgifter, 12. uppgifter rörande fysiska och juridiska personers identitet, 13. uppgifter avseende identitetsbeteckningar för transportmedel och 14. uppgifter för kontroll av, åtkomst till och användning av registret. Närmare föreskrifter om tullregistrets innehåll meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995.

74 Författningsförslag

13 Förslag till Lag upphävande vissa tullförfattningar

om av

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla när denna lag träder i kraft, nämligen

tulltaxelagen 1987:1068, och förordningen 1968:226 om rätt för Konungen att medge tull- och skattefrihet m.m. för anläggning som uppföres vid rikets gräns.

Denna lag träder i kraft den l januari 1995. 2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vara som anmälts eller borde ha anmälts till ñrtullning innan denna lag trätt i kraft. Förekommer det i lag eller i författning hänvisning till lag en en eller förordning upphävs genom denna lag skall hänvisningen i som stället gälla motsvarande bestämmelser i de nya tullförfattningama.

Färfattningsförslag 75

14 Förslag till Pullförordning

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelse

l § Vad som sägs i denna förordning om tull gäller även skatt annan samt avgift som skall tas ut för varor vid import från tredje land, såvida inte annat uttryckligen anges eller framgår av sammanhanget.

Innebörden av vissa uttryck

2 § I denna förordning förstås med hemtagning: att ta hand om och i övrigt förfoga över varor med stöd av tillstånd enligt 8 § l eller hemtagare: den som fått tillstånd till hemtagning, godkänd importär: den som fått tillstånd enligt 8 § 3 att tillämpa lokalt klareringsfcirfarande för överföring av varor till fri omsättning, transportmedel: anordning som är inrättad för färd på eller i vatten, marken eller i luften, fartyg: transportmedel som är inrättat för färd eller i vatten och svävare när den framförs över vatten, fordon: transportmedel som är inrättat för färd på marken och inte löper skenor samt svävare när den framförs över marken, luftfartyg: flygplan, helikopter, luftballong och liknande transportmedel, talplats: plats där det finns lokal tullmyndighet. I övrigt har uttryck i denna förordning samma innebörd som i förordningen EEG nr 291392 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och i tullagen 1994:000.

3 § Med tullmyndighet och behörig myndighet i förordning EEG nr 291392 och i förordning EEG nr 245493 med föreskrifter för verkställighet av rådets förordning EEG nr 291392 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen avses Generaltullstyrelsen eller, enligt vad styrelsen föreskriver, annan tullmyndighet, allt såvitt inget annat

75 Författningsförslag sou 1994:89

uttryckligen föreskrivits i tullagen 1994:000, denna förordning eller annan lag eller förordning.

Införsel i gemenskapens tullområde av varor

4 § Underrättelse till tullmyndighet att ankommit till om en vara tullanstalt eller plats tullmyndighetema utpekat eller godkänt annan som får ske muntligt eller på annat lämpligt sätt.

5 § Summarisk deklaration skall lämnas enligt föreskrifter som meddelas

av Generaltullstyrelsen.

Tulldeklaration m.m.

6 § Generaltullstyrelsen får, iden utsträckning gemenskapsrätten medger det, meddela föreskrifter om vilka uppgifter skall lämnas i tulldeklaration m: ett som en tullförfarande och därvid medge lättnader i uppgiftsplikten i fråga om värde understiger visst tröskelvärde eller om det finns andra varor vars särskilda skäl, 2. vilka uppgifter tullskyldig skall lämna för kontroll av att varan en får införas, användningen av enhetsdokumentet, tryckning av enhetsdokumentet, 5. vilka handlingar deklaranten skall lämna samtidigt med en som tulldeklaration, och i vilken mån handlingar lämnats för att styrka uppgifterna i en som tulldeklaration skall behållas av tullmyndighetema.

7 § Om den är tullskyldig eller den för vars räkning en vara som importerats finner uppgift, lämnats i tulldeklaration för att en som en övergång till fri omsättning är oriktig eller ofullständig skall av en vara, dröjsmål anmäla detta hos tullmyndigheten och rätta uppgiften, han utan förhållandet föranlett eller kan föranleda att tull undandras eller att om införs i strid mot förbud eller villkor. en vara

Författningsfärslag

Förenklade förfaranden vid förtullning

8 § Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 7 § första stycket tullagen 1994:000 kan ges till importör i form av förenklat deklarationsförfarande för förtullning, 2. företag som är ombud för importör i form av förenklat deklarationsförfarande för förtullning för annans räkning, importör i form av lokalt klareringstörfarande för förtullning för egen räkning.

9 § Tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 8 § får efter ansökan lämnas den som betalar tull enligt 26 § tullagen 1994:000. Ett sådant tillstånd får lämnas för viss tid eller tills vidare. Om det är nödvändigt för tullmyndighetemas övervakning och kontroll får Generaltullstyrelsen föreskriva att varor av visst slag inte får tas om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande. Beslut om att varor i ett visst fall inte får tas om hand med tillämpning av ett sådant förfarande får också annars fattas av en tullmyndighet, om det grund av särskilda skäl är nödvändigt för myndighetens övervakning och kontroll.

10 § Den som fått tillstånd att tillämpa ett förenklat förfarande enligt 8 § skall föra de anteckningar och lämna de uppgifter om importverksamheten som tullmyndigheten bestämmer.

Hemtagning för egen räkning

ll § En importör som har tillstånd enligt 8 § l får ta hand om en vara som förs in och i övrigt förfoga över den, om han lämnar en förenklad deklaration för övergång till fri omsättning. Iullmyndigheten kontrollerar att det inte finns något hinder mot hemtagningen. Deklarationen skall innehålla de uppgifter som Generaltullstyrelsen föreskriver.

Hemtagning för annans räkning

12 § Ett företag som har tillstånd enligt 8 § 2 får ta hand om en vara förs in och i övrigt förfoga över den, om företaget i egenskap av som

78 Författningsförslag

ombud lämnar en förenklad deklaration för övergång till fri omsättning för importörens räkning med uppdrag att avge kompletterande tulldeklaration. I sådant fall får även importören ta hand om och i övrigt förfoga över varan. Tullmyndigheten kontrollerar att det inte finns något hinder mot hemtagningen. Ombudet skall ha åtagit sig enligt 26 § tullagen 1994:000 att fullgöra den betalningsskyldighet som vilar på den tullskyldige.

Godkänd importör

13 § En importör som medgetts tillstånd enligt 8 § 3 godkänd importör får, enligt de närmare föreskrifter som Generaltullstyrelsen meddelar, ta hand om och i övrigt förfoga över en vara om han underrättar tullmyndigheten om varans ankomst. I tillstånd enligt 8 § 3 skall anges om någon åtgärd av en tullmyndighet krävs innan mottagaren får förfoga över en vara.

Betalning av tull

14 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att säkerhet skall ställas för annan skatt än tull. Styrelsen får även meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av regler om säkerhet för tull i ñrordningarna EEG nr 291392 och 245493.

Tullauktion

15 § Kungörelse om tullauktion skall införas i en eller flera ortstidningar enligt vad tullmyndigheten bestämmer. Införandet skall ske senast en vecka före auktionsdagen, om det inte finns särskilda skäl. lullauktion bör kungöras även i en eller flera riks- eller facktidningar eller i annan ordning, om det är lämpligt med hänsyn till varans beskaffenhet eller någon annan omständighet.

16 § Underrättelser till den som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den som kan antas ha särskild rätt till varan skall innehålla uppgifter om tid och plats för auktionen. Underrättelsema skall

Författningsfärslag 79

sändas senast två veckor före auktionsdagen. Om den som kan antas vara ägare eller ha särskild rätt till varan blir känd först därefter skall underrättelse sändas genast.

Export

17 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att tulldeklaration för export av inte behöver lämnas i fall av mindre ekonomisk betydelse. en vara

18 § Generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av regler i förordningarna EEG nr 291392 och 245493 export och annan utförsel av varor från gemenskapens tullområde. om

Statistik

19 § Generaltullstyrelsen får efter samråd med Kommerskollegium, Statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet utfärda en statistisk varuförteckning i anslutning till tull- och statistiknomenklaturen i förordning EEG nr 265887.

20 § Den som för ett transportmedel till eller från ett tredje land skall för statistiska ändamål lämna de uppgifter om tansportmedlet som Generaltullstyrelsen föreskriver efter samråd med Statistiska centralbyrån och annan berörd myndighet.

21 § När en tullmyndighet tillhandahåller särskilt begärda uppgifter om handeln med tredje länder skall ersättning tas ut enligt taxa som Generaltullstyrelsen fastställer.

Bindande klassificeringsbesked

22 § Bindande besked om en varas klassificering klassificeringsbesked enligt en tullnomenklatur som ingår i gemenskapsrätten meddelas av Generaltullstyrelsen.

80 Författningsförslag

23 § Om laboratorieundersökning görs eller sakkunnig anlitas för att utreda en varas beskaffenhet vid handläggningen av ett ärende om bindande klassificeringsbesked, skall sökanden enligt beslut av Generaltullstyrelsen ersätta kostnaden för detta, om inte styrelsen i särskilt fall beslutar annat. Om Generaltullstyrelsen med hänsyn till innehållet i en ansökan om bindande klassificeringsbesked, utredningens beskaffenhet eller andra omständigheter timer att klassificeringsbesked inte bör meddelas, skall ansökningen avvisas.

Tillfälliga lager

24 § Tillstånd att inrätta tillfälligt lager får efter ansökan lämnas den som bedriver sin verksamhet så att tullverket kan utöva sin tillsyn över verksamheten. Tillstånd lämnas för viss tid, tills vidare eller för särskilt fall. Det kan förbindas med de villkor tullmyndigheten anser behövs. Innan tullmyndigheten avgör ett ärende om tillstånd att inrätta tillfälligt lager bör myndigheten i förekommande fall bereda hamn- eller flygplatsinnehavare tillfälle att yttra sig.

25 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att gemenskapsvaror som står under tullkontroll skall förvaras på tillfälligt lager och att gemenskapsvaror även i övrigt får förvaras på tillfälligt lager.

26 § Innehavare av tillfälligt lager skall förvara varorna i lokal eller annat utrymme som godkänts av tullmyndigheten och på sätt som myndigheten bestämmer, 2. svara för att icke-gemenskapsvaror inte tas ut från upplaget i strid mot någon inskränkning i rätten att förfoga över sådana varor eller att varorna annars behandlas i strid mot någon sådan inskränkning, 3. föra de anteckningar och lämna de uppgifter om rörelsen som Generaltullstyrelsen föreskriver, och 4. lämna tullmyndigheten det arbetsbiträde som behövs för tillsyn över verksamheten på lagret och för undersökning av varor som förvaras där. Av 24 § andra stycket följer att även andra villkor kan gälla för tillfälligt lager.

Födattningsförslag 81

27 § Tullmyndigheten får ställa som villkor för tillstånd att inrätta tillfälligt lager att innehavaren ställer de lokaler och anordningar som behövs för tullförrättning på lagret till tullverkets förfogande utan kostnad för verket. På tillfälligt lager där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får dock innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är avsedda enbart för tullpersonalen.

28 § Tillfälligt lager kan inrättas av tullverket. Den som lägger upp en vara på tillfälligt lager som inrättats av tullverket skall betala en avgift till verket enligt taxa som Generaltullstyrelsen fastställer. Fastställelse eller ändring av taxan träder i kraft tidigast en månad efter det att den har kimgjorts. Generaltullstyrelsen får föreskriva att varan skall utgöra säkerhet ñr avgift som avses i andra stycket.

29 § Om en vara, som förvaras tillfälligt lager som innehas av tullverket inte avhämtats i rätt tid får den säljas. Om tull eller annan skatt eller avgift inte skall tas ut ur varan, gäller lagen 1985:982 om näringsidkares rätt att sälja saker som inte har hämtats. Vad som i den lagen sägs om förvaring enligt avtal skall gälla i fråga om förvaringen tullverkets tillfälliga lager.

Tullager, frizoner m.m.

Tullager

30 § Generaltullstyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs till utfyllnad och verkställighet av regler om tullager i förordning EEG nr 245493.

31 § Bestämmelserna i 48 § andra stycket tullagen 1994:000 tillämpas även i fråga om tullager typ B och bestämmelserna i 28 § andra och tredje styckena och 29 § denna förordning tillämpas även i fråga om tullager typ

32 § Generaltullstyrelsen skall fullgöra den skyldighet att informera EGkommissionen om tillämpningen av tullförfarandet lagring i tullager som föreskrivs i förordning EEG nr 245493.

82 Författningsfärslag

Frizon och frilager

33 § Gränser för frimnsområde bestäms av Generaltullstynelsen. Detsamma gäller belägenheten av infarter och utfarter och andra övergångar till eller från en frizon. Innehavaren frizon skall utan kostnad för staten uppföra och av en behålla stängsel och andra avspärmingar som enligt tullmyndighetemas bedömning behövs för bevakningen.

34 § tullmyndigheten får bestämma vid vilka övergångar och vid vilka tidpunkter frizonsgränsen får passeras i olika slags trafik.

35 § Den för vara till eller från en frizon skall anmäla det för som en tullmyndigheten och lämna uppgifter till myndigheten i enlighet med vad Generaltullstyrelsen föreskriver. Därvid kan föreskrivas att förare av fordon anländer till frihamnsutgång skall utan anmaning stanna och som invänta medgivande av tulltjänsteman eller befattningshavare hos frizonsförvaltningen att fortsätta färden.

36 § Den för ett transportmedel till eller från en frizon skall på som anmaning av tulltjänsteman bereda denne tillfälle att undersöka transportmedlet.

37 § får inte förekomma detaljhandel med icke-gemenskaps- I en frizon eller sådana gemenskapsvaror som avses i artikel 166 b i ñrordvaror ning EEG 291392. Detaljhandel med andra varor får ske endast nr efter medgivande av tullmyndighetema.

38 § Etablering industriell verksamhet i frizon samt uthyrning av av lokaler i frizon för annat ändamål än handels- och industriverksamhet får ske endast efter medgivande av tullmyndighetema.

39 § Innehavare frimn skall lämna tullmyndigheten det arbetsav en biträde behövs för tillsyn över verksamheten i frizonen och för som undersökning av varor som förvaras där.

Författningsförslag 83

40 § I fråga om skyldighet för innehavaren av en frizon eller ett frilager att ställa de lokaler och anordningar som behövs för tullbevakning och tullförrättning i frizonen eller frilagret till tullverkets förfogande utan kostnad för verket gäller de villkor som regeringen anger för tillståndet. I frizon eller frilager där tullpersonal tjänstgör stadigvarande får innehavaren ta ut skälig hyra för lokaler som är avsedda enbart för tullpersonalen.

41 § Innehavare av en frizon skall utse en föreståndare för frizonen. Föreståndaren skall vara godkänd av Generaltullstyrelsen. Föreståndaren ñr frizonen får handla på frizonens vägnar i förhållande till tredje man och företräda frizonen inför domstolar och andra myndigheter. Det åligger föreståndaren att se till att de föreskrifter som gäller för frizon efterlevs.

42 § Vad som sågs i 35 41 om frizon gäller även frilager. -

43 § Generaltullstyrelsen skall fullgöra den skyldighet att informera EGkommissionen om vissa förhållanden rörande frizoner som föreskrivs i förordning EEG nr 245493.

44 § Generaltullstyrelsen fär meddela de föreskrifter som behövs för tillämpning av reglerna om frizoner och frilager i förordningarna EEG nr 291392 och 245493.

Exportbutiker

45 § I exportbutik får till varje avresande flygpassagerare högst säljas 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror, 2. en liter spritdrycker eller två liter starkvin med en alkoholhalt som inte överstiger 22 volymprocent; alkoholdryck som till följd av framställningssättet är att anse som spritdryck, får inräknas i den mängd starkvin för vilken skattefrihet gäller, om den har en alkoholhalt av högst 22 volymprocent, två liter vin, 4. 50 gram parfym, 0,25 liter luktvatten och

84 Författningsförslag

upp till ett sammanlagt värde motsvarande 90 ecu: starköl, dock högst 15 liter, andra kosmetiska preparat än sådana som anges ovan samt choklad- och konfektyrvaror.

46 § Försäljning får ske endast till tlygpassagerare som avreser till utrikes ort. Oförtullade varor får säljas endast till passagerare som avreser direkt till tredje land.

47 § Tobaksvaror, spritdrycker, vin och starköl får säljas endast till den som har fyllt 17 år.

48 § Bestämmelserna i 25 och 26 §§ tillämpas även i fråga om exportbutiker.

Translterlng

49 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att transitering med fordon eller container får ske endast om fordonet eller containern har godkänts för internationell godsbefordran under tullförsegling och alltjämt är i behörigt skick.

50 §Den transiterar icke-gemenskapsvara skall vid framkomsten som en till bestämmelseorten lägga upp varan tillfälligt lager. Därvid tillämpas 47 § tullagen 1994:000.

51 § Generaltullstyrelsen får meddela de föreskrifter som behövs till utfyllnad och verkställighet av gemenskapsregler om transitering.

52 § Generaltullstyrelsen får föreskriva om förenklade förfaranden för transitering enligt överenskommelser som ingåtts med en eller flera andra medlemsstater i den europeiska gemenskapen rörande vissa typer av varutrañk eller vissa företag samt för transitering som inte berör annan medlemsstats område.

53 § Generaltullstyrelsen får föreskriva att sådana ändringar av tullkonventionen den 14 november 1975 internationell transport av gods om upptaget i TIR-carnet TIR-konventionen, som enligt artikel 59 skall

sou 1994:89 Författningsförslag ss

godkända eller enligt artikel 60 skall anses antagna, skall gälla här anses i riket. TIR-konventionens grundbestämmelser är publicerade i Sveriges överenskommelser med främmande makter SÖ 1976:133. En ändring artikel 18 i konventionen har publicerats i SÖ 1989:76. Konventionens av bilagor samt andra ändringar till konventionen finns publicerade i Tullverkets författningssamling TFS.

54 § Frågor om godkännande av fordon eller containrar enligt bilaga 3 eller del av bilaga 7 till TIR-konventionen prövas av riksprovplats som har utsetts enligt förordningen 1989:527 om riksprovplatser och riksmätplatser. Prövningen skall ske efter samråd med tullmyndighet som Generaltullstyrelsen bestämmer. Sådant samråd behöver dock inte ske i fråga om prövning som avser förnyelse av tidigare lämnat godkännande. Om det blir nödvändigt grund av olyckshändelse att göra omlastning till ett fordon eller en container som inte har godkänts, får frågan om medgivande enligt bilaga 1 till TIR-konventionen till fortsatt transport i fordonet eller containern prövas av tullmyndigheten. Generaltullstyrelsen får meddela de ytterligare föreskrifter som behövs i fråga godkännande fordon eller containrar enligt TIR-konvenom av tionen och skall därvid samråda med Vägverket i frågor av betydelse för trafiksäkerheten.

55 § Svenska åkeriförbundet får utfärda TlR-carneter och uppträda som garant i enlighet med bestämmelserna i TIR-konventionen under villkor att förbundet tecknar försäkring för de förpliktelser som förbundet åtar en sig i egenskap av garant. .Försäkringen skall vara godkänd av Generaltullstyrelsen. Styrelsen bestämmer det högsta belopp per TlR-carnet som kan krävas förbundet grundval av bestämmelserna i konventionen. av

Tullverkets kontrollverksamhet

56 § Befälhavare eller förare transportmedel som står under tullkontroll får inte föra det till eller avgå med det från annan plats än tullplats, inte Generaltullstyrelsen föreskriver annat. I samband med om ankomst till eller avgång från det svenska tullområdet skall fraktförare eller den för transportmedlet till tullmyndigheten som annars svarar anmäla och lämna uppgifter om transportmedlet och om varor som

86 författningsförslag

medförs på detta, utom resandes handresgods, i enlighet med vad Generaltullstyrelsen föreskriver. Anställda eller andra som utför arbete på transportmedel och resande skall vid ankomst till eller avresa från tullområdet anmäla och lämna uppgifter om de varor de medför i enlighet med vad Generaltullstyrelsen föreskriver. Generaltullstyrelsen kan för viss tullplats föreskriva att endast de slag av transportmedel och andra varor som styrelsen anger får föras till eller från tullplatsen.

57 § Generaltullstyrelsen skall utfärda en förteckning över tullplatserna. I förteckningen skall anges de begränsningar som styrelsen föreskriver med stöd av 56 § andra stycket. Förteckningen skall vidare innehålla upplysningar om tullmyndighetemas öppethållande och om tid som avses i 74 Generaltullstyrelsen meddelar föreskrifter om de områden inom tullplatsema dit varor och transportmedel skall föras samt för trafiken till och från områdena.

58 § Generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter om skyldighet för förare eller befälhavare på fordon och fartyg som står under tullkontroll att använda viss väg eller farled, 2. förbud mot att transportmedel som står under tullkontroll gör annat uppehåll under färd än som föranleds av annan myndighets åtgärd, förbud mot att utan tullmyndighets medgivande avgå med transportmedel som står under tullkontroll från en tullplats eller en frihamn, lasta eller lossa sådana transportmedel eller beträda eller lämna transportmedlen. Förbud att beträda eller lämna transportmedel som står under tullkontroll gäller inte den som i utövning av allmän tjänst behöver tillträde till transportmedlet.

59 § Tullmyndighet kan bestämma när ett transportmedel som står under tullkontroll får komma till eller avgå från en tullplats. Generaltullstyrelsen får föreskriva att befälhavaren eller föraren på förhand skall meddela när transportmedlet beräknas komma till eller avgå från en tullplats och lämna uppgift om transportmedlet och dess last. Vad som sagts nu gäller inte i fråga om jämvägståg. Generaltullstyrelsen får föreskriva att befälhavaren eller föraren ett transportmedel som står under tullkontroll skall under färden medföra en

Författningsförslag 87

passhandling som tullmyndighet utfärdat angående transportmedlet och de varor som medförs detta.

60 § En förare av ett fordon är skyldig att stanna på en tulltjänstemans anmaning. Sådan anmaning får ges när fordonet befinner sig i trakterna invid rikets kuster eller i närheten eller inom tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager, flygplats eller av annat område som har trafikförbindelse med tredje land, 2. tulltjänstemannen annars har anledning anta att med fordonet befordras varor som står under tullkontroll, eller fordonet är försett med export- eller turistvagnsskylt eller registreringsskylt från tredje land. Även den färdas annat sätt än med transportmedel är skyldig som att stanna på tulltjänstemans anmaning, om han anträffas i trakterna invid rikets kuster eller i närheten av eller inom tillfälligt lager, tullager, frizon eller frilager, flygplats eller annat område som har trafrkförbindelse tredje land.

61 § Anvisning, anmaning och förbud som avses i 56 § andra stycket och 58 60 §§ får meddelas endast om det behövs för att möjliggöra tullverkets övervakning och kontroll av import eller export och får inte utöver vad som är nödvändigt för detta ändamål.

62 § Om tullkontrollen oundgângligen kräver det får tullmyndighet uppehålla tåg på dess slutstation inom riket. I 98 § första stycket 3 luftfartsfömrdningen 1986:171 finns föreskrifbefogenhet för tulltjänsteman att begära att luftfartyg hindras att ter om avgå eller anmanas att landa.

63 § Tulltjänsteman får undersöka alla utrymmen i transportmedel för kontroll av uppgifter som lämnats angående transportmedlet och på detta medförda varor. Om det behövs får transportmedlet undersökas sedan det lossats bestämmelseorten.

64 § Befälhavare eller förare transportmedel som skall undersökas föra transportmedlet till närmaste ställe skall på begäran av tulltjänsteman där det kan undersökas tillfredsställande sätt samt lämna biträde vid undersökningen. På tulltjänstemans begäran skall befälhavaren eller föraren möjligt själv närvara vid undersökningen. om

88 Författningsförslag

Befälhavare eller förare på transportmedel skall utöva tillsyn över att ingen skadar eller tar bort förseglingar eller annars olovligt öppnar vad en tulltjänsteman eller annan har tillslutit enligt 59 § tullagen 1994:000. Vad som sagts nu gäller även i fråga om tullförseglingar som enligt tulllagstiftningen anbragts av tullmyndighet i annan medlemsstat i den europeiska unionen eller av personer som vederbörligen godkänts av dessa tullmyndigheter samt om utländska tullförseglingar i övrigt som enligt särskild föreskrift skall jämställas med svenska tullmyndigheters förseglingar.

65 § På begäran av en tullmyndighet skall en polismyndighet bistå tullmyndigheten, om det behövs för att tullmyndigheten skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd samt medverka vid tullverkets kontroll av utrikes flygtrañk. Vad som sågs i 56 63 om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyndighet och polisman. Kustbevakningen skall medverka i tullverkets kontrollverksamhet genom att utöva tullkontroll av sjötmñken. På begäran av en tullmyndighet skall kustbevakningen även bistå tullmyndigheten,. om det behövs för att tullmyndigheten skall kunna företa en avsedd tullkontrollåtgärd. Vad som sågs i 56, 58 60, 63 och 64 §§ om tullmyndighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också kustbevakningen och sådan tjänsteman vid kustbevakningen som sågs i 2 § förordningen 1983: 124 om kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning.

66 § Om en polisman får kännedom om att ett luftfartyg har landat i strid mot 56 § första stycket skall han skyndsamt underrätta närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman och, om det kan ske utan att polistjänsten eftersätts, hålla kvar luftfartyget och vidta de andra åtgärder som behövs för tullkontrollen. Motsvarande gäller om en polisman får kännedom om att en svensk eller utländsk tullförsegling skadats eller tagits bort vid transitering eller att ett fordon har använts i strid mot bestämmelserna om temporär import.

67 § Befälhavare eller förare på ett transportmedel eller annan som gnmd av nöd eller annat tvingande skäl avviker från vad som föreskrivs om tullkontroll i tullagen 1994:000, i denna förordning eller i bestämmelser som utfärdats med stöd av förordningen, skall snarast anmäla det för närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman. I fråga om fordon eller

sou 1994:89 Författningsförslag 89

luftfartyg kan avvikelsen även anmälas för polisman som skall underrätta närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman om anmälningen. I fråga fartyg kan avvikelsen även anmälas för tjänsteman vid om Kustbevakningen som skall underrätta närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman om anmälningen. Om ett transportmedel står under tullkontroll eller som medför som står under tullkontroll förolyckas, skall den som innehar någon varor som handling transportmedlet eller lasten snarast lämna handlingen som avser till närmaste tullmyndighet eller tulltjänsteman. Är transportmedlet ett fartyg får handlingen lämnas till tjänsteman vid kustbevalmingen. Denne skall överlämna handlingen till tullmyndigheten.

68 § Generaltullstyrelsen får föreskriva om lättnader i tullkontrollen i fråga statsfartyg, fiskefanyg och fritidsfartyg samt även i andra fall, om det kan ske utan risk för att föreskrifter som gäller för import och om export eftersätts.

69 § Generaltullstyrelsen får föreskriva om sådan skyldighet att lämna uppgift organisationsnummer eller personnummer som avses i 65 § om tullagen 1994:000.

70 § Av förordning EEG 33993 av den 8 februari 1993 om kontroll nr produkter importeras från tredje land är i överensstämmelse av att som med regler för produktsäkerhet framgår att tullmyndighet under vissa förutsättningar skall tills vidare inställa förtullningen av varor som deklarerats för övergång till fri omsättning och som omfattas av förordningen. Nationell myndighet för övervakning av regler om produktsälcerhet som i första stycket skall anmäla sig till Generaltullstyrelsen och avses underrätta styrelsen de regler vars efterlevnad skall övervakas. om Generaltullstyrelsen beslutar efter samråd med berörd myndighet om formerna m: utbyte av meddelanden. Uppkommer kostnader för tullmyndighet för förvaring, hantering en och liknande grund kvarhållande varor som omfattas av regler av av i första stycket, skall den berörda övervakningsmyndigheten som avses ersätta tullmyndigheten för dessa kostnader.

90 Författningsförslag

Straff

71 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 56 § första stycket första meningen, bryter mot föreskrift eller förbud som meddelats med stöd av 56 § andra stycket, 57 § andra stycket, 58 § eller bestämmelsen i 59 § första stycket om rätt för tullmyndighet att bestämma om ett transportmedels ankomst- eller avgångstider, underlåter att lägga upp en vara tillfälligt lager enligt 50 4. underlåter att lämna förhandsmeddelande enligt föreskrift som avses i 59 § första stycket, 5. underlåter att medföra passhandling enligt föreskrift som meddelats med stöd av 59 § andra stycket, 6. underlåter att stanna tulltjänstemans anmaning i fall som avses i 60 7. underlåter att efterkomma tulltjänstemans begäran eller lämna biträde enligt 64 § första stycket, underlåter att utöva tillsyn enligt 64 § andra stycket, underlåter att lämna uppgifter för statistiskt ändamål enligt 20 § eller lämnar oriktig sådan uppgift, döms för tullforseelse till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

72 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gär-ningen är belagd med straffi brottsbalken eller lagen 1960:418 om straff för varusmuggling. Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av tullmyndighet.

Särskilda bestämmelser

Fönullning av varor som befordras pá järnväg, med post eller med

Iufgfartyg m.m.

73 § Posten Distribution AB är i den egna verksamheten tullskyldigt i fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser, om varorna inte deklareras till övergång till fri omsättning eller hänförs till annan tullmässig bestämmelse eller användning av någon annan.

Författningsförslag 91

Generaltullstyrelsen får efter samråd med Statens järnvägar, Posten Aktiebolag och Luftfartsverket meddela föreskrifter om hur varor som befordras på järnväg, med post eller med luftfartyg skall hänföras till en tullmässig bestämmelse eller användning. Därvid kan föreskrivas att deklaration för övergång till fri omsättning av en vara får återkallas, så länge varan förvaras hos jämvägsföretaget, Posten Distribution AB eller lufttrañkföretag. För tullverkets räkning utövas tullkontroll av järnvägsföretaget i fråga om varor som befordras järnväg och av Posten Aktiebolag i fråga om varor som befordras med post. Vid sådan kontrollverksamhet tillämpas 48 § första stycket och 66 § andra stycket tullagen 1994:000. Närmare föreskrifter om kontrollverksamheten meddelas av Generaltullstyrelsen efter samråd med Statens järnvägar och Posten Aktiebolag.

Avgifter för tullförrätrningar m. m.

74 § Generaltullstyrelsen föreskriver om de områden och tider på vilka tullförrättning sker utan kostnad för allmänheten. Styrelsen föreskriver efter samråd med Kommerskollegium i vad mån tullförråttning som äger rum i samband med trafik av särskild beskaffenhet eller annan tullförråttning skall ske utan kostnad mr allmänheten.

75 § Generaltullstyrelsen föreskriver taxa för förrättningsavgift. Fastställelse och ändring av taxan träder i kraft tidigast en månad efter det att den har krmgjorts. Förrättningsavgift skall betalas till Tullverket.

76 § Den som beviljas tillstånd att betala tull enligt särskild tullråkning enligt 26 § tullagen 1994:000 skall betala en avgift till tullverket om 500 kronor.

77 § Den som föranleder att särskild tullräkning som avses i 26 § tullagen 1994:000 utfärdas skall till Tullverket betala en avgift som uppbärs på samma sätt som tull. Avgiften utgår med följande belopp.

-

Når avgiften fastställs skall förseningsavgift, respitränta och dröjsmålsavgift inte räknas in i tullräkningsbeloppet.

78 § Innehavare av exportbutik på flygplats skall betala en årlig avgift till tullverket om 75 000 kronor för en butik som under närmast föregående kalenderår hade en omsättning av minst 10 miljoner kronor. Avgiften betalas förskottsvis för kalenderår. Om en exportbutik innehas under del år utgår avgiften för varje påbörjad kalendermånad med en tolftedel av av den årliga avgiften.

79 § Avgift tas ut för prövning av ansökan enligt föreskrifter som meddelats med stöd av 56 § att föra transportmedel till eller avgå med det från annan plats än tullplats. För ansökningsavgiftens storlek m.m. gäller bestämmelserna i 9 14 avgiftsförordningen 1992:191, varvid avgiftsklass 2 tillämpas. -

80 § Avgift tas ut för att tullmyndighet efter särskild begäran lämnar ut bevis som innefattar uppgifter om importerade och exporterade varor, meddelat lokal tullmyndighet. För avgiftens storlek m.m. gäller av bestämmelserna i 20 24 §§ avgiftsförordningen 1992:191, varvid avgiftsklass A tillämpas.

81 § Obetalda avgifter enligt 75 80 skall på begäran av tull- myndighet drivas in i den ordning som sägs i 37 § tullagen 1994:000. Bestämmelser om begäran om indrivning m.m. finns i 4 9 §§ indriv- ningsförordningen 1993:1229. Att den betalningsskyldige skall uppmanas att betala fordringen innan ansökan om indrivning görs framgår av 3 § nämnda förordning. indrivning behöver inte begäras för en fordran som understiger 100 kronor om indrivning inte krävs från allmän synpunkt.

sou 1994:89 Författningdörslag 93

Generaltullstyrelsen får medge nedsättning av eller befrielse från avgifter enligt 75 77 §§, om det finns särskilda skäl. -

Förstöring eller överlåtelse av varor

82 § Den som vill låta förstöra en icke-gemenskapsvara eller överlåta en sådan vara till staten enligt 113 § tullagen 1994:000 skall anmäla detta för tullmyndigheten och lämna uppgifter om varan i enlighet med vad Generaltullstyrelsen föreskriver.

83 § Om en vara har överlåtits till staten skall den så snart det kan ske säljas tullauktion eller, om varan inte får säljas på auktion eller tullmyndigheten anser annat förfaringssätt vara lämpligare, på annat sätt. Att tull skall tas ut för varan om den släpps ut i fri omsättning framgår av artikel 867a i förordning EEG nr 245493. Medel som inflyter genom försäljningen skall, med avdrag för kostnader för varans vård och försäljning och i förekommande fall för tull, tillfalla statsverket. Om varan är skadad eller förskämd eller om tullmyndigheten annars anser att det finns särskilda skäl ñr det, får varan i stället förstöras. Var varan skadad eller förskämd vid tiden för överlåtelsen, skall Överlåtaren bekosta förstöringen. Om en vara har förstörts enligt artikel 182.4 i förordning EEG 291392 skall förstöringen bekostas av den som har begärt den.

Ytterligare föreskrifter

84 § Ytterligare föreskrifter om verkställigheten av tullagen 1994:000 och föreskrifter om verkställigheten av denna förordning meddelas av Generaltullstyrelsen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995 då tullförordningen 1987:1114 skall upphöra att gälla.

94 Författningsfärslag

Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före utgången av år 1994. Tillstånd att inneha transitlager eller provianteringslager, som meddelats före utgången av år 1994, får fortsätta att gälla oförändrade villkor till utgången av år 1995. Varor som importerats från tredje land får läggas upp sådant lager även efter utgången av år 1994. Varorna får förvaras på lagret enligt äldre bestämmelser, dock längst till utgången av år 1995. Tillstånd att inneha tullkreditlager, som meddelats före utgången av år 1994, får fortsätta att gälla på oförändrade villkor till utgången av år anmälts till uppläggning på tullkreditlager före utgången 1995. Varor som år 1994 får förvaras på lagret enligt äldre bestämmelser, dock längst av till utgången av år 1995. Tillstånd att inrätta frihamn, som meddelats före utgången av år 1994, får fortsätta att gälla oförändrade villkor till utgången av år 1995. Varor imponerats från tredje land får läggas upp i frihamn som även efter utgången år 1994. Varor får förvaras i frihamn enligt äldre av bestämmelser, dock längst till utgången av år 1995.

Författningsfärslag 95

15 Förslag till Förordning om tullfrihet m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning EEG nr 91883 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. Bestämmelser om tullförmåner ñnns även i handelsöverenskommelser som Europeiska gemenskaperna EG har ingått med tredje land. I denna förordning finns kompletterande bestämmelser om tullfrihet till de i första stycket angivna bestämmelserna och till lagen 1994:000 om tullfrihet m.m.

2 § Uttryck som används i denna förordning har samma innebörd som i tullagen 1994:000.

Tullfrihet m.m.

3 § Framställning om tullfrihet enligt 4 § första stycket lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. görs av beskickning eller konsulat. Handling som innehåller sådan framställning ges in i två exemplar till Utrikesdepartementet. Utrikesdepartementet anger på handlingen vilken kategori varumottagaren tillhör. Ett exemplar av handlingen återställs till beskickningen eller konsulatet för att lämnas till tullmyndighet där varan skall förtullas. Framställning som avses i första stycket behövs inte i fråga om kurirförsändelse eller konsulär post som avses i artikel 27 konventionen den 18 april 1961 Sveriges överenskommelser med främmande makter, SÖ 1967:1 om diplomatiska förbindelser eller artikel 35 konventionen den 24 april 1963 Sveriges överenskommelser med främmande makter, SÖ 1974:10 om konsulära förbindelser. Framställning om tullfrihet för ett olönat konsulat görs av konsulatchefen och ges in till tullmyndighet.

96 Författningsförslag sou 1994:89

4 § Om tullfrihet medgetts enligt 4 § första stycket lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. för motorfordon, fartyg eller luftfartyg och om transportmedlet överlåts tidigare än två år efter det att det anmäldes till förtullning, skall den som medgetts tullfriheten betala tull för transportmedlet. Tullen beräknas enligt de bestämmelser som gäller när överlåtelsen sker och på det värde transportmedlet har då. Tull utgår dock inte om transportmedlet överlåts grund av att ägaren avlidit. Inte heller utgår tull om transportmedlet överlåts till någon som har rätt till tullfrihet enligt 4 § lagen om tullfrihet m.m. Om transportmedlet har överlåtits till någon har rått till tullfrihet enligt vad som sagts nu, skall besom stämmelserna i denna paragraf gälla som om denne hade medgetts tullfrihet. Om transportmedlet överlåts grund av att ägaren fått förflyttning från Sverige, utgår inte tull, om ägaren under vistelsen här innehaft transportmedlet minst sex månader efter det att det anmäldes till förtullning. Om någon medgetts tullfrihet enligt 4 § första stycket lagen om som tullfrihet m.m. för motorfordon, fartyg eller luftfartyg vill överlåta detta tidigare än två år efter det att det anmäldes till förtullning, skall han göra anmälan det hos Utrikesdepartementet. Om Utrikesdepartementet om bedömer att tull kan komma att utgå för transportmedlet skall anmälan överlämnas till tullmyndighet. Om transportmedlet skall överlåtas till någon som har rätt till tullfrihet enligt 4 § lagen om tullfrihet m.m. skall anmälan åtföljas av en försäkran denne att han skall betala tull för transportmedlet om det överlåts av tidigare tillåtet enligt första stycket. Utrikesdepartementet än som är överlämnar anmälningshandlingama och försäkran till tullmyndighet.

5 § Bestämmelserna i 4 § tillämpas även i fall då en internationell organisation eller som är knuten till sådan organisation har person medgetts tullfrihet enligt 4 § andra stycket lagen 1994:00 om tullfrihet för motorfordon, fartyg eller luftfartyg. l sådant fall görs anmälan m.m. enligt 4 § andra stycket hos Generaltullstyrelsen. Anmälan skall i fall i 4 § tredje stycket åtföljas av där nämnd försäkran. som avses

6 § Tullfrihet gäller för förnödenheter som medförs eller tas ombord på fartyg och luftfartyg ankommer till Sveriges tullområde från tredje som land eller avgår från tullområdet till tredje land om de är avsedda för transportmedlet och kan anses motsvara transportmedlets behov under uppehållet i Sverige.

Färfattningvärslag n 97

tullfrihet gäller för proviant för besättningens eller passagerarnas behov då den medförts eller tagits ombord fartyg, med undantag av fritidsfartyg, eller luftfartyg, som ankommer till Sveriges tullområde från tredje land eller avgår från tullområdet till tredje land, tåg i trafik mellan Sverige och tredje land, i den utsträckning som behövs för bespisning av passagerare under här i landet, resa om provianten förvaras i restaurangvagn eller liknande utrymme. ifråga om fartyg i trafik mellan Sverige och tredje land undergår som reparation eller liknande åtgärd vid varv medges tullfrihet ñr fömödenheter och proviant som är avsedda för fartyget eller fartygets besättning och kan anses motsvara fartygets eller besättningens behov under tiden för åtgärderna.

7 § Iullfrihet gäller för andra än spritdrycker, vin, starköl och varor tobaksvaror, om de inte införs i handelssyfte, och förtullas för en person som har hemvist i Sverige och återvänder hit efter att på grund av sitt arbete ha vistats i tredje land i minst ett år, 2. ägs av den person för vilken de förtullas, prövas inte överstiga ägarens och hans hushålls behov, 4. utgör hushållsfömödenheter eller har begagnats i tredje land av ägaren eller medlem av hans hushåll, och skall begagnas här i landet av ägaren eller medlem av hans hushåll. Med ägare enligt första stycket jämställs den som innehar varor gnmd av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt. Vid beräkning av vistelsens längd i tredje land får tullmyndighet bortse från korta avbrott.

8 § l fråga om motorfordon, husvagnar, fartyg och luftfartyg, gäller utöver de villkor som anges i 7 § att transportmedlet under minst ett år innan ägaren återvänder till Sverige skall ha tillhört honom och begagnats i tredje land av honom eller medlem av hans hushåll i normal utsträckning. Tullfrihet medges dock inte om ägaren inom tre år innan han återvänder hit har anmält transportmedel motsvarande slag till av förtullning och tullfrihet som här avses har medgetts för transportmedlet. Om det finns synnerliga skäl får Generaltullstyrelsen medge tullfrihet enligt 7 § utan hinder av första stycket. Om transportmedel, för vilket tullfrihet medgetts, överlåts tidigare än ett år efter det att transportmedlet har anmälts till förtullning skall den som har medgetts tullfriheten utan dröjsmål anmäla det till tull-

4 14-0873

98 Författningsfärslag

myndigheten och betala den tull från vilken befrielse medgavs vid transportmedlets förtullning. Om det finns särskilda skål får Generaltullstyrelsen medge undantag från skyldigheten att betala tull.

Bestämmelser till utfyllnad av gemenskapsrätten

Tullfrihet i vissa fall

9 § Tullfrihet för drivmedel i motorfordon, motorredskap och specialcontainrar medges med högst 600 liter i motorfordon avsedda för fler ån nio personer inklusive föraren, högst 400 liter i andra nyttofordon och högst 200 liter i specialcontainrar.

10 § Tullfrihet medges för bröllopsgåvor från en person som år bosatt i tredje land till en person, som i samband med giftermål flyttar in till Sverige från ett tredje land, endast under förutsättning att värdet av varje gåva inte överstiger 2 000 kronor.

11 § Tullfrihet i fall som avses i förordning EEG nr 91883 bortfaller p om varorna efter införseln inte används sådant sätt som förutsätts för tullfriheten eller det visar sig att de för tullfriheten gällande reglerna på annat sätt inte är uppfyllda. I sådana fall skall detta utan dröjsmål anmälas för tullmyndighet och den tull som belöper varan betalas.

12 § Med behörig myndighet i förordning EEG nr 91883 avses tullmyndighet om inte annat följer av lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. eller denna förordning.

13 § Generaltullstyrelsen skall fullgöra den skyldighet att informera EGkommissionen som föreskrivs i förordning EEG nr 91883 när det gäller ansökan om tullfrihet och beslut som meddelas i samband med en sådan ansökan.

14 § Generaltullstyrelsen får medge undantag från bestämmelser om tidsfrister som avses i förordning EEG nr 91883.

Förfartningsförslag 99

15 § Generaltullstyrelsen får bestämma att debitering tull av varor avsedda för katastrofoffer skjuts upp i avvaktan på EG-kommissionens beslut angående tullfrihet för sådana varor.

16 § Generaltullstyrelsen får efter ansökan godkänna institution, en inrättning eller organisation som mottagare berättigad att införa vissa varuslag tullfritt. Generaltullstyrelsen skall, det behövs, samråda med om annan berörd myndighet.

17 § I de fall då förordning EEG 91883 medger undantag från nr villkoren för tullfrihet för flyttgods följd exceptionella som en av politiska förhållanden skall dock regeringen besluta sådant undantag. om

Iltllfännâner med anledning av EG:s handelsöverenskonvnelser med tredje land

18 § Enligt EG:s handelsöverenskommelser med tredje land får ursprung i vissa fall styrkas genom exportörsdeklaration på faktura faktura-

deklaration eller exportörsdeklaration på blankett EUR.2

om varornas värde inte överstiger vissa i överenskommelserna angivna gränser. För varor som uppfyller avtalens ursprungsregler och införs utan som handelssyfte medger handelsöverenskommelsema vidare att ett ursprungsintyg inte behöver företes då varorna inkommer från enskild person adresserade till enskild - person småförsändelser, eller ingår i resandes personliga bagage. - Låttnaden gäller dock endast om varornas värde inte överstiger vissa i överenskommelsema angivna gränser. Generaltullstyrelsen skall publicera gällande värdegrånser uttryckta i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

19 § Generaltullstyrelsen får inhämta kompletterande uppgifter om en vara från utländska tullmyndigheter.

20 § Anspråk på tullfrihet eller tullnedsättning för skall en vara framställas när varan deklareras till ett tullförfarande.

100 Författningsfärslag

Vid elektroniskt uppgiftslämnande enligt 12 § tullagen 1994:000 får tullmyndigheten medge att ursprungsintyg behöver företes endast på begäran av myndigheten. Om ett postbefordringsföretag är deklarant för en vara som har kommit in med post skall ursprungsintyg in senast 30 dagar efter den dag då ges tullskulden bokfördes.

21 § Med tullmyndighet i EG:s handelsöverenskommelser med tredje land för svenskt vidkommande lokal tullmyndighet om inte annat avses följer av denna förordning eller annan författning.

22 § Beslut någon tullmyndighet än Generaltullstyrelsen som annan ursprungsintyg enligt EG:s handelsöverenskommelser med meddelar om tredje land eller föreskrifter har utfärdats med stöd av denna som förordning får överklagas hos Generaltullstyrelsen. Gencraltullstyrelscns beslut får överklagas hos kammarrätten.

Skydd mot dumpad eller subventionerad import

23 § Framställning skydd mot dumpad eller subventionerad import om enligt de bestämmelser i l § andra stycket lagen 1994:000 som anges tullfrihet skall, för det fall den inte ges in till EG-kommisom m.m. in till Kommerskollegium. sionen, ges Kommerskollegium utför de undersökningar och vidtar de åtgärder kommissionen begär med hänvisning till de bestämmelser som avses som i första stycket eller i övrigt följer av dessa bestämmelser. som Uppgifter i 9 § lagen tullfrihet m.m. skall på begäran som avses om lämnas till Kommerskollegium. För kontroll av lämnade uppgifter fär Kommerskollegium förelägga den är uppgiftsskyldig att tillhansom dahålla räkenskaper, anteckningar och andra handlingar som rör verksamheten.

Övriga bestämmelser

24 § Medges tullfrihet för till ett visst belopp uttryckt i ecu varor upp avnmdas det belopp i svensk valuta erhålls efter omräkning med som gällande ecu-kurs till närmast högre hundratal kronor.

Författningsförslag 101

Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp uttryckt i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

25 § Ytterligare föreskrifter verkställigheten av lagen 1994:000 om om tullfrihet och denna förordning meddelas av Kommerskollegium m.m. såvitt gäller dumpad eller subventionerad import och i övrigt av Generaltullstyrelsen. När myndigheten meddelar verkställighetsföreskrifter skall den iaktta internationella förpliktelser Sverige har påtagit sig och, om det som behövs, samråda med annan berörd myndighet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1995 då tullfrihetsförordningen 1987:1289 skall upphöra att gälla. 2. Den upphävda förordningen skall dock fortfarande tillämpas i fråga dels anmälts eller borde ha anmälts till förtullning före om varor som utgången år 1994, dels för vilka ansökan om temporär tullfrihet av varor lämnats in eller för vilka medgetts temporär tullfrihet utan ansökan före utgången av år 1994.

102 Författningsförslag

16 Förslag till Förordning om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan,

m.m.

Härigenom föreskrivs följande.

Inledande bestämmelser

1 § I denna förordning finns föreskrifter bl.a. om sådana tullförfaranden med ekonomisk verkan som anges i l § lagen 1994:000 om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Vissa kompletterande bestämmelser till nämnda tullförfaranden finns även i tullagen 1994:000 och tullförordningen 1994:000.

s

Gynnsam taxebehandling

2 § Generaltullstyrelsen prövar fråga om att tillfälligt godkänna användning av annat denatureringsmedel, som villkor för gynnsam taxebehandling enligt gemenskapsrätten, än sådant som anges i denna. Generaltullstyrelsen skall, om det behövs, samråda med annan myndighet.

Varors ursprung

3 § Enligt kommissionens förordning EEG nr 245493 av den 2 juli 1993 med föreskrifter för verkställighet av rådets förordning EEG nr 291392 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen får urspnmg för varor från utvecklingsländer i vissa fall styrkas genom exportörsdeklaration på blanketten APR postförsändelser om varomas vände inte överstiger viss i förordningen angiven värdegräns. Ursprung för varor från Västbanken och Gaza, Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Slovenien och den tidigare jugoslaviska Republiken Makedonien får i vissa fall styrkas genom exportörsdeklaration på blanketten EUR.2 om varomas värde inte överstiger viss i förordningen angiven gräns.

Författningsförslag 103

För varor som uppfyller förordningens urspnmgsregler och införs som utan handelssyfte medger förordningen vidare att ett ursprungsintyg inte behöver företes då varorna inkommer från enskild person adresserade till enskild eller - person, ingår i resandes personliga bagage. - Lättnaden gäller dock endast om vanomas värde inte överstiger vissa i

förordningen angivna gränser.

Generaltullstyrelsen skall publicera gällande värdegränser uttryckta i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

4 § För bedömning får Generaltullstyrelsen inhämta av en varas ursprung kompletterande uppgifter om varan från utländsk myndighet.

5 § Anspråk på tullfrihet eller tullnedsättning för en vara, vilket grtmdar sig på regler om förmånsberättigat ursprung i rådets förordning EEG nr 291392 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens förordning EEG 245493, skall framställas när nr varan deklareras till ett tullförfarande. Vid elektroniskt uppgiftslämnande enligt 12 § tullagen 1994:000 får tullmyndigheten medge att ursprungsintyg behöver företes endast på begäran av myndigheten. Om ett postbefordringsföretag är deklarant för har kommit en vara som in med post skall ursprungsintyget senast 30 dagar efter den dag ges då tullskulden bokfördes.

Tullvärde

6 § Generaltullstyrelsen får efter samråd med Riksbanken meddela de föreskrifter som behövs för tillämpning av regler i tullagstiftningen om omräkning av utländskt myntslag.

7 § Generaltullstyrelsen skall fullgöra den skyldighet att lämna uppgifter till EG-kommissionen för bestämmande enhetspriser vissa av lättfördärvliga varor som föreskrivs i förordning EEG 245493. nr

8 § Värdegräns för avlämnande av tullvärdedeklaration i vissa fall får vid omräkning till svenska kronor avrundas till närmast högre hundratal

104 Författningsförslag sou 1994:89

kronor. Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp uttryckt i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.

9 § Fråga om avlåmnande av tullvärdedeklarationer eller andra uppgifter om tullvårtle, i samband med att tulldeklarationer lämnas med hjälp av ADB eller att tulldeklaration av allmän, periodisk eller sammanfattande natur lämnas, prövas av Generaltullstyrelsen eller, efter Generaltullstyrelsens bestämmande, annan tullmyndighet.

Autonoma undantagsbestämmelser

10 § Framställning om tillämpning av autonoma undantagsbestämmelser angående nedsättning av eller befrielse från importtull för vissa varor enligt förordning EEG nr 291392 ges in till Kommerskollegium. Kommerskollegium beslutar, efter samråd med Generaltullstyrelsen och annan berörd myndighet, om ärendet skall överlämnas till EG-kommissionen. Beslut av Kommerskollegium att inte överlämna ett ärende till kommissionen får överklagas hos regeringen. Kommerskollegium fär utfärda närmare föreskrifter om tillämpningen av första stycket.

Tillstånd, informationsskyldighet m.m.

11 § Generaltullstyrelsen, eller tullmyndighet som Generaltullstyrelsen bestämmer, prövar fråga om tillstånd att använda tullförfarandena aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll, temporär import och passiv förädling. Vid prövning av tillståndsfrâga som avser aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll eller passiv förädling skall tullmyndigheten, om det behövs, samråda med Kommerskollegium beträffande de ekonomiska villkoren för tillstånd. Generaltullstyrelsen får efter samråd med Kommerskollegium meddela närmare föreskrifter om tillämpningen av andra stycket. Bestämmelser om tullförfarandet lagring i tullager finns i tullagen 1994:000.

Förjfattningsförslag 105

12 § Kommerskollegium prövar efter samråd med Generaltullstyrelsen fråga om tillstånd att använda det förfarande för passiv förädling som avses i rådets förordning EEG nr 63682 av den 16 1982 mars om inrättande av förfaranden för ekonomisk passiv förädling avseende vissa textil- och konfektionsvanor som återinförs till gemenskapen efter bearbetning i vissa tredje länder. Kommerskollegium fullgör även de uppgifter i övrigt enligt förordningen ankommer på behörig som myndighet. Kommerskollegium får efter samråd med Generaltullstyrelsen meddela närmare föreskrifter om tillämpningen första stycket. av

13 § Generaltullstyrelsen skall fullgöra den skyldighet att informera EGkommissionen om tillämpningen av tullförfarandena aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll, temporär import och passiv förädling, samt om tillämpningen av bestämmelserna om återbetalning och eftergift av tull, som föreskrivs i förordning EEG 245493. nr

14 § Generaltullstyrelsen får efter ansökan godkänna inrättning eller en organisation som sådan mottagare som är berättigad att införa undervisningsmateriel, vetenskaplig utrustning eller katastrofhjälputmstning med tillämpning av tullförfarandet temporär import i den utsträckning som följer av förordning EEG 245493. Generaltullstyrelsen skall det nr om behövs samråda med annan berörd myndighet.

15 § Tullförfarandet temporär import får användas i Sverige, i den utsträckning förordning EEG nr 245493 medger, för fordon som levereras här i landet som exportvagn till fysisk person som är bosatt inom gemenskapens tullområde, men avser att flytta sin normala bosättningsort utanför området.

Övriga bestämmelser

16 § Generaltullstyrelsen får meddela föreskrifter verkställighet om av lagen 1994:000 om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. ,

106 Författningsförslag

denna förordning till utfyllnad gemenskapsrätten områden som samt av avses i l § nämnda lag.

Denna förordning träder i kraft den l januari 1995.

2. Övergångsbestämmelser rörande ursprung, tullförfaranden

varors med ekonomisk verkan samt återbetalning och eftergift av tull finns i bilaga VI till fördrag den 24 juni 1994 om Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen, lagen 1994:000 om Sveriges se anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000. 3. Att tullfrihetsförordningen 1987:1289 och vissa andra tullförfattningar fortfarande skall tillämpas i vissa fall efter ikraftträdandet framgår övergångsbestämmelserna till förordningen 1994:000 om av tullfrihet och förordningen 1994:000 om upphävande av vissa m.m. tullförfattningar.

Färfattningsförslag 107

17 Förslag till Förordning om tullkontroll av varumärkesintrång

Härigenom föreskrivs följande.

1 § En tullmyndighet verkställer ett beslut kvarhållande enligt som om artikel 5 i rådets förordning EEG 384286 den 1 december 1986 nr av med bestämmelser för att förhindra att förfalskade märkesvaror övergår till fri omsättning skall omedelbart informera sökanden om åtgärden och den tid inom vilken sökanden skall inkomma med bevis till tullmyndigheten om att talan har väckts vid behörig domstol om att varan skall förstöras eller bli föremål för annan åtgärd.

2 § Har en sökande inkommit med sådant bevis i l § skall som avses tullmyndigheten meddela domstolen kvarhålls hos tullom varorna myndigheten.

3 § En domstol som fått meddelande enligt 2 § skall underrätta tullmyndigheten om sina beslut i frågan samt om sådant beslut överklagats eller har vunnit laga kraft. Detsamma gäller domstol där sådant överklagande som avses i första stycket skall prövas.

4 § Avgift skall utgå för ansökan enligt artikel 3 i förordningen EEG nr 384286. För ansökningsavgiftens storlek gäller bestämmelserna m.m. i 9 14 §§ avgiftsförordningen 1992:191 varvid avgiftsklass X tillämpas.

Denna förordning träder i kraft den l januari 1995.

108 Författningsförslag

18 Förslag till

Förordning om upphävande av vissa tullförfattningar

Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla när denna förordning träder i kraft, nämligen

kungörelsen 1959:467 angående godkännande av godsbehållare för transport under tullförsegling, 2. kungörelsen 1961:291 angående ikraftträdande av överenskommelse mellan Sverige och Norge om tullättnader m.m. vid flottning i svensk-norska vattendrag, kungörelsen 1968:450 angående tilllämpning av avtal den 29 januari 1968 mellan Sverige och Finland om viss tull- och skattefrihet vid byggande av gränsbmar m.m., 4. förordningen 1980:749 om tullvårde, 5. förordningen 1984:59 om varors ursprung, 6. tillkånnagivandet 1985:312 om avtal mellan Sverige och Danmark om handeln mellan Sverige och Grönland, 7. förordningen 1985:315 om frihandel i varuutbytet med Grönland, förordningen 1985:738 om dumpnings- och subventionsundersökningar, 9. förordningen 1987:1119 om en konvention om ett gemensamt transiteringsförfarande, 10. förordningen 1987:1126 om en konvention om förenkling av formalitetema vid handel med varor, 11. förordningen 1987:1187 om tullfrihet eller tullnedsättning för vissa fruktsafter, 12. förordningen 1987:1285 om tullfrihet ñr varor från utvecklingsländerna, 13. förordningen 1987:1286 om regional ekonomisk sammanslutning som avses i förordningen 1987: 1285 om tullfrihet för varor fran utvecklingsländema, 14. förordningen 1987:1287 om tullfrihet för handvävd bomullsväv, 15. förordningen 1987:1288 om tullfrihet för margarin, 16. förordningen 1992:188 om frihandel i varuutbytet mellan EFTAländema och Turkiet, 17. förordningen 1992:926 om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Estland,

sou 1994:89 Färfattningsförslag

18. förordningen 1992:927 om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Lettland, 19. förordningen 1992:935 om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Litauen, 20. förordningen l993:58 om frihandel i vamutbytet mellan EFTAländerna och Israel, 21. förordningen 1993:71 om tullfrihet eller tullnedsâttning för varor från Västbanken och Gaza, 22. förordningen 1993: 199 om tullfrihet eller tullnedsåttning för vissa jordbruksvaror i varuutbytet mellan Sverige och Europeiska ekonomiska gemenskapen, 23. förordningen 1993:312 om frihandel i varuutbytet mellan EFTAlånderna och Rumänien, 24. förordningen 1993:369 om tullfrihet enligt 12 § lagen 1987:10- 69 om tullfrihet m.m., 25. förordningen 1993:715 om frihandel i varuutbytet mellan EFTAländema och Tjeckien, m.m., 26. förordningen 1993:716 om frihandel i varuutbytet mellan EFTAländerna och Slovakien, m.m., 27. förordningen 1993:965 om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Färöarna, 28. förordningen 1993:988 om frihandel i varuutbytet mellan EFTAländerna och Bulgarien, m.m., 29. förordningen 1993:1059 om frihandel i varuutbytet mellan EFTAländema och Ungern, m.m., 30. förordningen 1993:1106 om frihandel i varuutbytet mellan EFTAländerna och Polen, m.m., 31. förordningen 1993:1648 om frihandel i varuutbytet enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet, 32. förordningen 1993:1749 om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och övriga länder anslutna till konventionen angående upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen BETA-länder, och 33. förordningen 1993:1750 om frihandel i varuutbytet mellan Sverige och Europeiska gemenskapen EG för vissa bearbetade jordbruksvaror m.m.

Denna förordning träder i kraft den l januari 1995.

110 Författningsförslag

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vara som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning innan denna förordning trätt i kraft samt i fråga kontroll ursprungsintyg som utfärdats före dagen for om av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. 3. Tillstånd varigenom någon har blivit godkänd exportör inom ñr avtal frihandel med annat land gäller fortfarande, dock ramen om längst ett år efter dagen för anslutningen. Närmare villkor för den

fortsatta giltigheten finns i bilaga a till fördrag den 24 juni 1994 om

Konungariket Norges, Republiken Österrikes, Rebuliken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen, se lagen 1994:000 Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS om 1994:000. 4. Förekommer det i lag eller i författning hänvisning till en en författning upphävs genom denna förordning skall hänvisningen i som stället gälla motsvarande bestämmelser i de nya tullförfattningama.

Inledning 11 1

Inledning

1.1 Bakgrund

Sverige har ansökt om medlemskap i Europeiska unionen, EU. Siktet är inställt ett medlemskap den l januari 1995. Från och med den 1 januari 1993 har inom gemenskapen etablerats den s.k. inre marknaden, vilket bl.a. innebär att förtullning av varor och tullkontroller av varor som förs direkt mellan medlemsländerna inte längre skall utföras. Vid gränserna mot tredje land skall däremot fortfarande tullförfarandet finnas kvar. EU grundar sig på en tullunion, som innebär att medlemsländerna skall ha en gemensam tulltariff gentemot tredje land samt ett förbud mot import- och exporttullar och avgifter med motsvarande verkan all handel med varor mellan medlemsländerna. Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer stora delar av den nuvarande svenska tullagstiftningen att falla bort. Tullverksamheten kommer att till stor del regleras genom EGrättsakter, närmare bestämt av förordningar utfärdade av rådet och kommissionen, vilka är direkt tillämpliga i medlemsländerna. Motsvarande svenska nationella bestämmelser får inte tillämpas och bör därför upphävas. I vissa delar eller på vissa punkter krävs dock även fortsättningsvis nationella svenska bestämmelser. Medlemsländerna har samlat huvuddelen av de gemensamma centrala tullbestämmelsema i en förordning, rådets förordning EEG nr 291392 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen tullkodexen. Denna trädde i sin helhet i kraft den l januari 1994 och innefattar områden som i svensk lagstiftning finns i tullagen och lagen om tullfrihet m.fl. lagar och förordningar. Den innehåller allmänna regler och procedurer som skall säkra tillämpningen av taxeåtgärder och andra åtgärder som gemenskapen inför i samband med handel med varor mellan gemenskapen och tredje land. De tillämpningsföreskrifter som kommissionen utfärdat är, liksom tullkodexen, beslutade i förordningsform och direkt tillämpliga för myndigheter och enskilda i medlemsstaterna. lhllkodexen tillåter dock, och förutsätter i vissa delar, utfyllande nationell lagstifming. Bestämmelserna i tullkodexen är utformade annat sätt än den svenska lagstiftningen och innehållet skiljer sig delvis

112 Inledning

från motsvarande svenska regler. l grunden är dock skillnaderna inte så stora.

1.2 Uppdraget

Regeringen beslöt den 17 juni 1993 att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lägga fram förslag till de nationella författningar som vid ett svenskt medlemskap i EU behövs utöver EG:s tull- och tullfrihetsförordningar för att upprätthålla tullförfaiandet vid införsel från och utförsel till tredje land.

1.3 Utredningens genomförande uppdraget

av

Vid genomförande av uppdraget har vi haft utgångspunkt att det som tullsystem och de tullregler som f.n. finns i Sverige huvudsakligen bör ändras endast för att uppfylla de i direktivet givna förutsättningarna. Vi har vidare haft som utgångspunkt ikfaftträdandedagen för förslaget till lag om Sveriges anslutning till Europeiska unionen, varmed bl.a. de grundläggande gemenskapsfördragen införlivas med svensk rätt, dvs. den 1 januari 1995 SOU 1994:10. Vi har i våra förfatmingsföislag valt att ange ett ikrafträdandedatum den l januari 1995 i förekommande fall - med vissa Övergångsbestämmelser. Utredningen har arbetat i två arbetsgrupper, med för en ansvar Finansdepartementets lagstiftning och den andra med för de ansvar författningar som faller under Utrikesdepartementets handelsavdelnings ansvarsområde. Arbetet i arbetsgruppema har lagts upp på följande sätt. Inledningsvis har upprättats en lista över gällande svenska författningar på tullområdet. Dessa har sedan fördelats efter departementstillhörighet mellan arbetsgruppema. Därefter har en liknande genomgång skett av EG:s rättsakter. Vid det påföljande kontrollarbetet har arbetsgrupperna utgått från den nationella lagstiftningen och sedan gått igenom denna, paragraf för paragraf, för att utröna vilka bestämmelser täcks som av EG:s rättsakter och på vilka områden det behövs nationell tullagstiftning även efter ett inträde i EU. Som en ytterligare kontrollåtgärd har därefter en liknande genomgång gjorts med EG:s rättsakter som utgångspunkt. Utredningen har för att underlätta genomförandet uppdraget av inhämtat information från medlemsländerna Danmark, Tyskland och

Inledning 113

Storbritannien om tullagstiftningen i dessa länder såvitt avser varutörseln till och från länder utanför EG. Vidare har en av utredningens experter företagit studiebesök hos Bundesministerium der Finanzen i Bonn medan tre av experterna har gjort en studieresa till Köpenhamn och där besökt Skatteministeriet. Vid genomgång av bl.a. bestämmelserna om efterkontroll, överklagande och transitering har experter från Generaltullstyrelsen medverkat. I betänkandet anges EG:s rättsakter med svenska titlar. Vi har under arbetets gång haft kontakter med Delegationen för Översättning av EG:s regelverk för att, i avsaknad av godkända översättningar, ändå så långt möjligt använda den översättning som delegationen föreslår. Då delegationens arbete ännu pågår kan vissa översättningar komma att ändras. De svenska titlar som används i detta betänkande bör således användas med viss försiktighet. Materialet som utredningen gått igenom, särskilt tullkodexen och tillämpningskodexen, har varit mycket omfattande. Med hänsyn härtill och till den förhållandevis korta tid som utredningen har haft till sitt förfogande har det inte funnits förutsättningar för att göra någon riktigt detaljerad studie av materialet. Tullverkets pågående anpassning av tullprocedurerna till tulldatasystemet TDS har lett till att utredningen under hand lämnat besked till Generaltullstyrelsen i flera ñr förberedelserna inom Tullverket väsentliga frågor, vilket medfört att tidsschemat pressats ytterligare.

GM åra-law L

Tvåa :sauawwmøwmm ämm

.. A

sig; :ans-rpm v: m mi j :än askan 1:12:03i nämna md mässa våt: den auwlmqåii Hi: saataâbüszz wei; y

m

2 äigargümgm amaalamznâsaøä .md wâmøná;

vs . Imaaaü :mi: rast guimiaam . v , ñtzgmiáixâgâsz mässa 22m: láüä3â 45W sås v i

ħ$§r§g ;summa

mät .nøaanmbh ma

L .

sitvmtnüdö .lzwrü mäsk; :mer

L

131;

. va:

I äävmäåua, . . r.. ärm i :va ammgnøzppcsâ; en 3 :m:

m Måsar 42a- i

.arm så aråmagäøsppørzm ånga äá

Aiga: an: I§mémr

uüiâwmârââkáai

.

EU:s institutioner 115

2 EU:s institutioner

2.1 Inledning

Institutionemas allmänna uppgifter inom gemenskapen samt deras sammansättning och verksamhetsformer regleras bl.a. i del 5 i Romfordraget

se avsnitt 3.1. Mer detaljerade bestämmelser återfinns skilda håll i

fördrag. Nedan görs en kort presentation av de gemensamma samma institutionerna inom EU, deras sammansättning och viktigare uppgifter. För uttömmande redogörelse, se t.ex. betänkandet Suveränitet och en mer demokrati SOU 1994:12 s. 47 67 samt även Europeiska Gemen- skapen från idé till verklighet, utgiven av Kommissionen 1991, s. 12 - - 30. Uppgifterna i detta avsnitt är i stort hämtade från dessa publikationer. EU:s viktigaste institutioner är Europeiska unionens råd, eller rådet det även benämns, kommissionen, Europaparlamentet, domstolen, som Europeiska rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt det nya rådgivande organet Regionkontmittén. För att behandla tullfrågor har olika kommittéer inrättats bl.a. tullkodexkomntittén.

2.2 institutionerna

Rådet

Rådet, ibland omtalas som ministerrådet, är EU:s främsta lagsom stiftande organ och har i huvudsak till uppgift att besluta om nya rättsakter förslag av kommissionen och vanligen efter hörande av parlamentet, fastställa EU:s budget, delegera beslutanderätt till kommissionen samt att besluta politiska åtgärder och samordna medom lemsstatemas ekonomiska politik. Rådet består av tolv ledamöter, en regeringsledamot från varje medlemsland. Medlemmarna företräder sitt lands intressen. Rådets verksamhet speglar därför bakomliggande nationella intressen, även om rådet skall tillvara gemenskapsintresset. Medlemsstaterna representeras ofta ta

116 EU.°s institutioner

av sina respektive utrikesministrar men även av andra ministrar beroende på vilken fråga som är föremål för behandling. Ordförandeskapet roterar mellan medlemsstaterna i viss alfabetisk ordning i sexmånadersintervaller.

Kommissionen

Kommissionen är EUzs förslagsställande, verkställande och övervakande organ. Dess uppgifter är att lämna förslag till rättsakter, verkställa rådets beslut och fördragens bestämmelser. Kommissionen skall även övervaka att gemenskapsreglema och fördragens regler efterlevs, förvalta EU:s budget, förhandla och företräda EU m.m. Kommissionen har utrustats med vittgående befogenheter och kan utfärda samma slags rättsakter som rådet, dels med stöd av Romfördraget, dels med stöd delegerade av befogenheter från rådet. Kommissionen består 17 ledamöter utses för femårsperioder av som av regeringar-na i samförstånd och efter godkännande av Europaparlamentet. De större medlemsländerna Tyskland, Frankrike, Italien, Spanien och

Storbritannien har för närvarande två ledamöter och de övriga staterna

var sin ledamot. Iendensen har varit att inslaget av politiker har ökat så att numera nästan alla kommissionsledamöter har en bakgrund i nationella regeringar och parlament. Alla kommissionsledamöter skall emellertid stå formellt självständiga i förhållande till de nationella intressena och endast se till gemenskapens bästa.

Europaparlamentet

Europaparlamentet har främst rådgivande och övervakande uppgifter. Parlamentet skall emellertid bl.a. godkänna vissa avtal med tredje land och har vissa befogenheter att fatta budgetbeslut. Parlamentet kan genom misstroendevotum avsätta hela kommissionen, men inte enstaka ledamöter g

och inte heller rådet. Genom Maastrichtfördraget har parlamentets f

inflytande ökat genom bl.a. en medbeslutanderätt i vissa frågor rör 5 som den inre marknaden. Parlamentet ställer muntliga och skriftliga frågor till kommissionen och rådet. Frågorna och svaren publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning EGl.

E U:s institutioner 117

Parlamentet har 518 ledamöter. Sedan år 1979 är parlamentet valt genom direkta val i medlemsstaterna, utan krav att ledamöterna skall ha säte i de nationella parlamenten. Valet sker på samma dag i alla medlemsländer.

Domstolen

EG-domstolen är högsta uttolkare och tillämpare av EG-rätten. lill uppgifterna hör att tolka och tillämpa EU:s fördrag och regelsystem och lämna bindande förhandsbesked till nationella domstolar. Domstolen skall döma i vissa tvister mellan EU och medlemsländerna, döma i tvister mellan medlemsländerna och i tvister mellan EU och medborgarna. År 1989 inrättades förstainstansrätten med uppgift att behandla bl.a. konkurrensärenden och personalärenden. Domstolen prövar övriga mål. Domstolen har 13 domare som biträds av sex generaladvokater med uppgift att avge ett motiverat förslag till avgörande i målet.

Europeiska rådet

Europeiska rådet består av medlemsländerna stats- eller regeringschefer. De biträds de tolv utrikesministrarna samt kommissionens ordförande av och en vice ordförande vanligen den kommissionsledamot som ansvarar för förbindelsema med tredje land. Europeiska rådet samlas två gånger varje ordförandeperiod för att diskutera mer övergripande, långsiktiga och principiella frågor. På grund av ledamötemas ställning är Europeiska rådet i realiteten EU:s högsta instans men saknar lagstiftande befogenheter. Ordförandeskapet roterar halvårsvis samma sätt som i rådet.

Economiska och sociala kommittén

Enhetsakten föreskriver att kommissionen skall rådgöra med Ekonomiska och sociala kommittén om sina förslag till rådsbeslut. Kommittén består 189 företrädare för samhällslivet, särskilt av jordbruk, energi, transport, arbetsmarknadens parter, hälsovård och konsumentfrågor. Ledamöterna väljs på personliga meriter av rådet.

118 EU:s institutioner

Regionkommittén

Genom Maastrichtfördraget inrättades detta rådgivande med organ representanter för kommuner och regioner i medlemsstaterna.

2.3 Kommittéväsendet

Rådet och kommissionen bistås i den lagstiftande och verkställande verksamheten av ett antal kommittéer. Se Lex. Allgårdh O., Jacobsson och Norberg S., EG och EG-rätten, Stockholm 1993, s.l27-130. Kommittéväsendet är svåröverskådligt och kommittéemas varierar. status Vissa kommittéer har inrättats i enlighet med stadganden i grundfördragen, t.ex. kommittén för tull- och handelsfrågor och den nämnda Ekonomiska och sociala kommittén artiklarna 113.3 efter ändringar enligt artikel 113.3 i Maastrichtfördraget och 193 i Romñrdraget. - Andra kommittéer, ofta tekniska kommittéer, har inrättats beslut genom i rådet eller kommissionen. Dessa kommittéer har sin främsta som uppgift att förbereda eller yttra sig över beslut och åtgärder planeras som av rådet och kommissionen. En särskild typ kommittéer inom av kommittéväsendet utgörs av de kommittéer inrättas, med som representanter för medlemsstaterna och kommissionen, för att bistå kommissionen vad gäller utövandet av från rådet delegerad kompetens kommittologin. Rådet har här velat försäkra sig om att till kommissionen delegerad befogenhet verkställs i nära samråd med medlemsstaterna rådets beslut 87373. Rådet kan, som nämnts, även inrätta kommitté följd en som av sekundärlagstiftning i syfte att garantera ett nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna. Rådet har sålunda i förordning EEG nr 291392 av den 12 oktober 1992 tullkodex för om en gemenskapen inrättat en särskild tullkodexkommitté.

2.4 Ihllkodexkommittén

En särskild tullkodexkommitté har inrättats med anledning artiklarna av 247 249 i tullkodexen. Kommittén skall behandla frågor rör - som gemenskapsrättens tullagstiftning. Kommittén skall bestå av represen-

EU.°s institutioner 119

för samtliga medlemsstater och representant för kommissionen, tanter en kommitténs ordförande. som skall vara kommitténs främsta uppgifter är att behandla frågor om nya eller En av ändrade tullbestämmelser. Förfarandet är i korthet följande. Kommissionens i kommittén lägger fram förslag till de representant skall vidtas. Kommittén skall sitt yttrande över åtgärder som avge förslaget, i förekommande fall inom den tidsfrist som kom- Yttrandet skall med sådan majoritet missionsrepresentanten utsatt. avges i artikel 148.2 i Romfördraget viss kvalificerad majoritet, som anges varvid ländernas röster skall vägas på det sätt som anges i nämnda artikel. Om kommittén instämmer i förslaget beslutar kommissionen om de åtgärder förutses i förslaget. Om kommitténs uppfattning avviker som kommittén inte något yttrande skall kommissionen lämna eller om avger förslag till rådet de åtgärder skall vidtas. Kommissionen ett om som härvid fri fästa vilket avseende den vill vid synpunkter som synes vara att uttalat. Rådet har därefter tre månader på sig att besluta i kommittén ärendet. Om rådet inte beslutar inom tre månader, beslutar kommissionen

i enlighet med sitt förslag. avvikelser finns från angivna förfarande. När det bl.a. Vissa ovan

gäller tillämpningsföreskrifter till tullkodexens regler om överklagande

överhuvud ingen kompetens. Sådana föreskrifter har gemenskapen taget skall enligt artikel 245 i tullkodexen utfärdas av medlemsstaterna. det gäller vissa bestämmelser i tullkodexen, bl.a. om förhands- När andra upplysningar, hänvisas till andra förfaranderegler för besked och

beslut om tillämpningsföreskrifter.

zâzljutâunsaxê :ff: isuaxiszaa.zrqjrzá m ;am 1,åw@v.$t§fÃgh5H$ 1733:35

.

.aê::.z:rw{a§å;. gxlvxiânizra ...-

ger JGTå åâiâh .: då m: i 242511 ä ançsmååyøwvâ mgzsmzçafälÄKIÖÃV lärda.:

E U:s institutioner 121

3 EU:s struktur

rättsliga

3.1 Grundvalen för gemenskapsrätten

Grundvalen för samarbetet inom EU utgörs främst av de fyra gnmdfördragen om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen Parisfördraget, Europeiska ekonomiska gemenskapen Romfördraget, Europeiska atomenergigemenskapen Euratom och fördraget om Europeiska unionen Maastrichtfördraget. Dessa fördrag är enligt folkrättsliga regler att betrakta som sedvanliga internationella överenskommelser. Internationella överenskommelser har ofta som målsättning att skapa ömsesidiga rättigheter och skyldigheter för parterna i avtalet. Genom en internationell överenskommelse kan stater t.ex. upprätta en mellanfolklig organisation med varierande befogenheter. En stat som har tillträtt ett sådant avtal blir folkrättsligt bunden av avtalets bestämmelser och blir bunden folkråttsligt av beslut som organisationen fattar. En sådan - internationell överenskommelse får emellertid inte alltid en omedelbar intemråttslig verkan. På svensk sida t.ex. krävs någon form av införlivande med svensk rätt av det internationella avtalet för att det skall bli bindande för nationella myndigheter och enskilda rättssubjekt. Inom gemenskapen är situationen en annan. Gemenskapen bygger folkrättsliga instrument men har genom sina grundfördrag, i första hand Romfördraget, skapat en ny rättsordning, varigenom beslut som fattas gemenskapsnivå i vissa fall binder även enskilda rättssubjekt i medlemsstaten. I betydande utsträckning skall EG-råtten tillämpas av nationella myndigheter på samma sätt som inhemsk rätt. Man brukar säga att reglerna är direkt tillämpliga eftersom de används utan mellankommande nationell reglering. Det är mot denna bakgrund man brukar beteckna den nya rättsordningen gemenskapsrätten som en rätts- - ordning sui generis, av sitt slag, ett sätt självständig, ett annat integrerad med medlemsstaternas nationella rättssystem.

122 EU:s rättsliga struktur

3.2 Olika slag rättsakter

av m.m.

Gemenskapsrätten består, förutom av de grundläggande fördragen, av en mängd rättsakter av skilda slag och EG-domstolens i utsträckning av stor rättsskapande avgöranden samt av internationella avtal EG har som ingått. De grundläggande fördragen upprättar gemenskapernas institutioner och ger dem deras maktbefogenheter. De rättsakter som institutionerna, främst rådet, utfärdar med stöd av dessa bemyndiganden betecknas ofta sekundârrätt, till skillnad från primärrätt, varmed regleringen i grundfördragen åsyftas. För att utföra sina uppgifter skall enligt artikel 189 i Romfördraget efter ändringar enligt artikel 189 i Maastrichtfördraget rådet och kommissionen, i enlighet med fördragets bestämmelser, besluta förordningar, utfärda direktiv, fatta beslut, rekommendationer och ge avge yttranden. Fömrdningar är gällande inom hela EU och är direkt tillämpliga i medlemsländerna. Direktiv riktar sig till medlemsländerna och anger ett visst resultat som skall uppnås inom bestämd tid, en men överlåter medlemsländerna att bestämma form och tillvägagångssätt för det nationella införlivandet. Beslut är bindande i alla delar för dem som de är riktade till. Dessa rättsakter tre typer av är bindande rättsakter. Rekommendationer och yttranden är inte bindande rättsakter. Andra typer av rättsakter har genom åren utvecklats.

3.3 Särskilt om förordningar och direktiv

Som nämnts i inledningen finns gemenskapens centrala tullbestärmnelser i förordning tullkodexen. Även de tillämpningsföreskrifter en - som kompletterar tullkodexen har beslutats i förordningsforrn. Detsamma gäller gemenskapens tulltaxa liksom gemenskapens bestämmelser på tullfrihetsområdet. I fråga om skatter, mervärdesskatt och punktskatter, har i princip samtliga rättsakter utfärdats direktiv. Det kan därför som finnas anledning att ge ytterligare kommentarer vad gäller dessa slag av rättsakter. Enligt artikel 189 i Romfördraget skall förordning ha allmän en giltighet. Den skall till alla delar bindande och direkt tillämplig i vara varje medlemsstat. Av detta följer att förordningarna i deras gemenskapsrättsliga form omedelbart och ord för ord skall tillämpas medav

E U:s institutioner 123

lemsstatremas förvaltningsmyndigheter utan särskild inkorporerings- eller transfomiationsalct. Utgångspunkten år t.o.m. att de inte får transformeras till eller inkorporeras i den nationella rätten. I mål 3972, Kommissionen mot Italien [1973] ECR s. 101, slog EG-domstolen fast att förordningar är direkt tillämpliga i alla medlemsstater och träder i kraft uteslutande genom att de publiceras i EGT. Domstolen anförde vidare att i konsekvens med detta är alla metoder för implementering oförenliga med fördraget och skulle innebära ett hinder för ñrordningarnas direkta effekt och en fara för deras samtidiga och enhetliga tillämpning inom hela gemenskapen. Vidare krmde följden bli att medborgarna och de nationella domarna inte kommer att vara uppmärksamma på att EG-reglema skall ha företräde framför nationella regler och eventuella tolkningsfrågor kan och skall föreläggas EG-domstolen till pnejudiciellt avgörande. Se t.ex. Hartley T.C., The Foundations of European Community Law, 2 uppl., Oxford 1988, s. 198 199. Se även betänkandet - EG och våra grundlagar, SOU 1993:14, s. 63. Förbudet mot inkorporering kan medföra svårigheter. En förordning kan Lex. innehålla bestämmelser som strider mot en existerande nationell lag. Förordningen undantränger då de mot lagen stridande beståmmelsema. Icke desto mindre kan det vara nödvändigt att fastställa utfyllande regler nationellt. Som ett viktigt exempel härpå kan nämnas bestämmelser om straff för överträdelse av förordningarna. I vissa fall kan det vara svårt att bestämma hur omfattande denna utfyllnad av förordningama skall vara och särskilda problem har uppkommit i mål där en medlemsstat har velat fastställa regler rörande frågor som förordningen inte uttryckligen har behandlat. Eftersom EG-råtten i stort sett saknar förarbeten får man, når tolkningsproblem uppstår, utgå från stadgandets språkliga innebörd, EG-rättens gmndläggande syften etc. Som nämnts ovan anger artikel 189 i Romfördraget att ett direktiv skall med avseende det resultat som skall uppnås vara bindande för varje medlemsstat till vilken det är riktat men överlåta de nationella myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Medlemsländema är alltså bundna av att ett visst resultat skall uppnås till en given tidpunkt men kan själva besluta form och metod inom ramen för den nationella rätten. Om en medlemsstat underlåter att inom den föreskrivna tiden genomföra ett direktiv helt eller delvis anses denna stat ha gjort sig skyldig till brott mot Romfördraget. Kommissionen eller medlemsstat kan då väcka talan inför EG-domstolen gentemot det annan land som brustit i sina förpliktelser att genomföra direktivet. Direktiven

EU:s rättsliga struktur

till sin karaktär närmast liknas vid konventioner, vilka brukar kan förutsätta någon form införlivande med det nationella rättssystemet ñr av kunna tillämpas där. Direktiven syftar till att ändra existerande att nationell lagstiftning eller skapa sådan inom ett visst område, om den att nationella lagstiftningen inte redan tillgodoser ändamålet med direktivet. Se Lysén G., Introduktion till EG-rätten, 2 uppl., Uppsala 1991. Vissa direktiv är utformade sådant detaljrikt sätt att de knappast lämnar ett något manöverutrymme de nationella myndigheterna vad gäller frågan genomförandet. Ett sådant direktiv kan ofta innehållsmässigt närmast om betrakta ñrordning. EG-domstolen har i ett antal rättsfall vara att som en valt fasta på rättsakts innehåll och bortsett från hur rättsakten att ta en har betecknats målen 16 och 1762, Confédération Nationale des

se t.ex.

Producteurs de Fruits Légumes mot rådet [1962] ECR s. 471. Det bör et det inte enbart är förordningar kan ha direkt efekt, dvs. noteras att som grundar rättigheter eller skyldigheter för enskilda och bestämmelser som kan åberopas inför domstolar och andra myndigheter i medsom Även direktiv kan ha direkt effekt bestämmelserna i lemsstaterna. om tillräckligt tydliga och ovillkorliga. Detta grundas på direktivet är rättsaktens bindande i förhållande till medlemsstaterna. Ett direktiv natur kan emellertid endast ha direkt effekt såvitt gäller enskildas rättigheter, och inte skyldigheter, gentemot det allmänna. Se även betänkandet EG och våra gnmdlagar, SOU 1993:14, s. 54 och 64-66.

Internationella avtal 125

4 Tullförfattningar och internationella avtal

4.1 Inledning

Samtliga författningar på tullsamarbetsområdet och ett flertal tullfrihetsområdet har som grund en internationell överenskommelse. Det år i dessa fall fråga att regeringen i förordningsform dels har införlivat om överenskommelsen i fråga med svensk rått, dels har utfärdat kompletterande bestämmelser. Det är helt klan att vi svensk sida vid ett medlemskap i EU överlåter våra beslutsbefogenheter vissa handelsrelaterade områden. Den fråga uppstår är om vi svensk sida som vid ett medlemskap kan behålla de avtal tullområdet som Sverige redan har ingått med tredje land och, för det fall detta inte är möjligt,

hur detta i sin tur påverkar författningssituationen. Att utreda den första

frågan ligger utanför vårt uppdrag men slutsatsen är relevant för den andra frågan som vi uppfattar som en del av vårt uppdrag.

4.2 Traktatkompetensen

Som bekant har EU:s medlemsstater överlåtit stora delar av sina befogenheter att fatta beslut på institutionerna inom EU. Den tullunion som gemenskapen grundar sig nödvändiggör Lex. en gemensam handelspolitik gentemot tredje land. Enligt artikel 113.1 efter ändringar enligt artikel 113.1 i Maastrichtfördraget i Romfördraget skall den handelspolitiken grundas på enhetliga principer, särskilt när gemensamma det gäller ändra tulltariffer, ingå tull- och handelsavtal, uppnå att enhetlighet i fråga liberaliseringsåtgårder, exportpolitik samt om handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder vid dumpning och subventioner. Av artikeln framgår att det inte enbart föreligger gemenskapskompetens vad gäller handelsområdet utan det framgår också att gemenskapen för den gemensamma handelspolitiken, dvs. ensam ansvarar har exklusiv kompetens. Den exklusiva gemenskapskompetensen begränsar eller utesluter medlemsstaternas möjligheter att vidta lagstiftningsåtgärder på området.

126 Internationella avtal

Gemenskapens kompetens att ingå internationella avtal traktatkompetensen framgår bl.a. av vissa av fördragen. Gemenskapens traktatkompetens vad gäller tull- och handelsavtal inom ramen för den handelspolitiken framgår av artikel 113 i Romfördraget och gemensamma av artikel 238 i samma fördrag vad gäller associationsavtal. Av förstnämnda artikel och domstolens praxis framgår att gemenskapens traktatkompetens på utrikeshandelsområdet år exklusiv. Detta innebär att medlemsstaternas rätt att ingå internationella avtal inom detta område har uteslutits. Gemenskapen uppträder därför som enda avtalspart i förhållande till t.ex. tredje land. Exempel på denna typ av avtal år gemenskapens frihandelsavtal. På vissa områden är emellertid traktatkompetensen inte exlusiv för gemenskapen utan delad med medlemsstaterna. Om någon av avtalsfrågoma faller under nationell kompetens ingås avtalet i fråga av både gemenskapen och medlemsstaterna som parter på den ena sidan, s.k. blandade avtal. Enligt uppgift från rådets traktatenhet är alla associationsavtal blandade avtal. Exempel denna typ av avtal år EES-avtalet.

4.3 Avtal har ingåtts före anslutningen

som

Avtalsförplilctelser gentemot tredje land

I artikel 6 i anslutningsfördraget anges bl.a. att artikel 234 i Romñrdraget skall gälla även för de medlemsstaterna och sådana avtal som nya dessa stater ingått fore anslutningen. Huvudregeln i sistnämnda artikel år sådana internationella avtal ingåtts med tredje land före ikraftatt som anslutningsfördraget skall fortsätta trädandet av Romfördraget resp. att gälla och inte beröras av fördragets bestämmelser art. 234 första stycket. För att emellertid ge utrymme för den gemensamma handelspolitiken andra stycket att i den mån dessa avtal inte är förenliga anger med Romfördraget skall den eller de berörda medlemsstaterna vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja det som är oförenligt med fördraget. Detta torde innebära att sådana traditionella handelspolitiska avtal som i artikel 113 i Romfördraget t.ex. frihandelsavtal inte kan anges fortsätta att gälla gentemot tredje land. Däremot behöver Sveriges bilaterala tullsamarbetsavtal inte nödvändigtvis anses vara oförenliga med handelspolitiken. Det kan emellertid inte uteslutas att den gemensamma det finns element i tullsamarbetsavtalen som inte anses förenliga med

Internationella avtal 127

Romfördraget och därför bör omförhandlas. Att utreda denna fråga ligger utanför vårt uppdrag, men det finns således anledning räkna med att att vi svensk sida vid ett medlemskap bör bringa frihandelsavtalen att upphöra men kan behålla tullsamarbetsavtalen. Jfr vad särskilt som anges nedan om frihandelsavtalen med de baltiska staterna och EFTAländemas frihandelsavtal. l anslutningsakten har särskilt reglerats vissa frågor rör frisom handelsområdet. I artikel 130 stadgas att Sverige med verkan från och med den 1 januari 1995 skall frånträda bl.a. 1960 års konvention om upprättandet av Europeiska frihandelssammanslutningen EFTA och 1992 års frihandelsavtal med Estland, Lettland och Litauen. Gemenskapen förhandlar f.n. med de baltiska bilaterala staterna om frihandelsavtal med siktet inställt på att avtalen skall kunna träda i kraft den 1 januari 1995. I samtliga de frihandelsavtal EFTA-statema har ingått som

med länder i Central- och Östeuropa, Turkiet och Israel finns

en bestämmelse som anger att en EFTA-stat frånträder konventionen som om upprättandet av EFTA samma dag uppsägningen blir giltig skall som upphöra att vara part i avtalet. Slutsatsen bör därför bli att samtliga frihandelsavtal, jämte de till frihandelsavtalen kopplade bilaterala jordbruksavtalen tullfrihet för om vissa jordbruksprodukter, Sverige har ingått bör upphöra gälla som att vid ett medlemskap. De förordningar varigenom dessa avtal införlivats med svensk rätt bör således upphävas. De tullsarnarbetsavtal Sverige som är part i kan med stor sannolikhet fortsätta att gälla, eventuellt med vissa anpassningar. Vi föreslår därför att de förordningar varigenom dessa avtal införlivats med svensk rätt skall fortsätta att gälla. Sveriges tillträde till EES-avtalet och EFTA-konventionen har föranlett författningar, förutom de nämnts vilka har relevans för vårt som ovan, uppdrag. Vi har emellertid under hand informerat oss om att dessa frågor bereds inom regeringskansliet i annan ordning, varför vi inte föreslår några åtgärder i dessa avseenden. De uppsägningstider som stipuleras i sådana avtal bör bli föremål som för uppsägning aktualiserar frågan om avtalen kan upphöra att gälla vid ett medlemskap den 1 januari 1995 eller om de kan komma att fortsätta att gälla folkrättsligt under en viss period för det fall parterna inte kommer överens om annat. Att utreda dessa frågor ligger utanför vårt uppdrag, men om de förordningar varigenom frihandelsavtalen m.m. införlivats med svensk rätt föreslås upphöra att gälla den l januari 1995

uppstår frågan om det finns ett behov av Övergångsbestämmelser till

128 Internationella avtal

upphävandeförfattningama eftersom Sverige då fortfarande kan komma att vara folkråttsligt bundet av avtalen. Vi anser det föra för långt att föreslå Övergångsbestämmelser för att reglera en sådan hypotetisk situation och anser att sådana bestämmelser under alla förhållanden skulle strida mot artikel 5 i Romfördraget. Artikel 5 i Romfördraget återspeglar samarbetsprincipen inom gemenskapen och de skyldigheter är som förenade med ett medlemskap i EU. Bestämmelsen innehåller både åligganden att handla positivt så att gemenskapsintressena främjas och förbud mot att handla så att dessa intressen skadas. Bestämmelsen har genom ett stort antal avgöranden av EG-domstolen kommit att ges en mycket vidsträckt tolkning. På handelspolitikens område har som redogjorts för ovan gemenskapen exklusiv kompetens, vilket utesluter medlemsstaternas möjligheter att vidta lagstiftningsåtgärder på området.

Avtalsförplilctelser gentemot tredje land och gemenskapen

Sverige är part i konventionen den 20 maj 1987 om förenkling av formalitetema vid handel med vanor SAD-konventionen och konventionen den 20 maj 1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande TRANSITkonventionen. Konventionerna har i dag EFTA-staterna och gemenskapen som avtalsparter men ett förslag om ändring i konventionerna föreligger som innebär att tredje land kan bli fördragsslutande part. Frågan om tillträde for svensk del till SAD-konventionen har behandlats av riksdagen prop. 198687:136, bet. l98687:SkU47, rskr. 198687:205. Tillträdet till TRANSIT-konventionen har inte behandlats av riksdagen. Regeringen har inkorporerat konventionerna genom förordningen 1987:1119 om en konvention om ett gemensamt transiteringsfortärnnde och förordningen 1987:1126 om en konvention om förenkling av formalitetema vid handel med vanor. Kommissionen DG XXI har i sin rapport från sekundärrättsgenomgången med resp. kandidatland särskilt framhållit att varje kandidatland måste frånträda dessa konventioner vid ett medlemskap dok: XXI64593 FINAL. De förordningar varigenom dessa konventioner inkorporerats bör därför upphävas. Vid ett medlemskap kommer Sverige att bli bundet av konventionerna som gemenskapspan och inte som EFTA-stat. Sverige är vidare part i tullkonventionen den 14 november 1975 om internationell transport av gods upptaget i TIR-camet TIR-konven-

Internationella avtal 129

tionen. Konventionen är införd i svensk rätt i 53 § tullförordnumera ningen 1987:1114. Ursprungligen infördes den i svensk rätt genom förordningen 1978:707 1975 års TIR-konvention. Även om gemenskapen är part i konventionen, liksom medlemsstaterna. Sverige måste således inte i detta fall frånträda konventionen som enskild stat.

4.4 Avtal som Sverige skall tillträda vid ett medlemskap

Anslutningsfördmget

I den anslutningsakt som finns bifogad anslutningsfördraget de anges avtal, förutom de grundläggande fördraget, blir bindande för som Sverige, eller som Sverige förbinder sig att tillträda, vid ett medlemskap i EU art. 3-5. I artikel 5 anges sålunda att ett avtal som gemenskapen, i förekommande fall jämte medlemsstaterna, har ingått t.ex. med tredje land skall vara bindande för den nya medlemsstaten på de villkor som anges i de grundläggande fördragen och anslutningsakten. Av artikel 228.2 efter ändringar enligt artikel 228.7 i Maastrichtfördraget i - - Romfördraget framgår att internationella avtal gemenskapen har som ingått skall vara bindande för gemenskapens institutioner och medlemsstatema. Det anses framgå av denna bestämmelse att gemenskapen tillämpar ett monistiskt synsätt, dvs. att internationella avtal som gemenskapen ingår betraktas som en del gemenskapsrätten utan någon av särskild inlörlivandeåtgärd. EG-domstolen har funnit att internationella avtal som gemenskapen ingår automatiskt blir del gemenskapsrätten en av från det att avtalet träder i kraft 18173 Haegeman [1974] ECR s. 49.

Särskilt om frihandelsavtalens status i gemenskapen och medlemsstaterna

Sverige kommer således från och med dagen för ikraftträdandet av anslutningsfördraget att bli part i de handelsavtal, t.ex. frihandelsavtalen, som gemenskapen har ingått med tredje land. Det kan emellertid inte uteslutas att vissa tekniska justeringar kommer att behöva göras i många av dessa avtal. Vad gäller de blandade avtalen, t.ex. associationsavtalen, så förbinder sig de nya medlemsstaterna att tillträda avtalen de villkor som anslutningsakten anger art. 5.2 och 128.

5 14-0873

130 Internationella avtal

En fråga stort intresse är frihandelsavtalen inte bara utgör en del av om gemenskapsrätten utan även kan ha direkt effekt, dvs. beav anses stämmelser grundar rättigheter eller skyldigheter för enskilda som

fysiska och juridiska personer och som kan åberopas inför domstolar

och andra myndigheter i medlemsstaterna. Se t.ex. Molde m.fl. EU-

Kamov, Köpenhamn 1993, s.1362. EG-domstolen har i ett antal mål tagit ställning i frågan och kommit till slutsatsen att vissa bestämmelser i frihandelsavtalen kan ha direkt effekt bestämmelserna i fråga är tillräckligt tydliga och ovillkorliga. Det om epokgörande avgörandet kom i och med målet Kupferberg I 10481 Kupferberg I [1982] ECR 3641. Domstolen slog här fast kriterierna s. skall kunna ha direkt effekt. Som nämnts skall för att en bestämmelse tydlig och ovillkorlig. Domstolen tog i sin bestämmelsen vara tillräckligt domsmotivering frågan tolkning och påpekade att en bestämmelse upp om i frihandelsavtal skulle tolkas mot bakgrund av sitt ändamål och syfte ett och satt i sitt sammanhang. Inom gemenskapsråtten gäller allmän grundprincip att för som en enskilda bindande rättsregler måste publiceras i EGT för att kunna göras gällande 9878 Racke [1979] ECR s. 69. I målet togs frågan om publicering förordningar fallet Racke har i doktrinen av upp men åberopats till stöd för uppfattningen att även internationella avtal måste publiceras för att kunna göras gällande på sätt som nämnts ovan. Se Isaac G., Droit communautaire général, 4 uppl., Paris 1994, s.l42. t.ex. Internationella avtal godkänns ett rådsbeslut och blir därigenom genom del gemenskapsrätten från det att avtalet träder i kraft. Gemenen av skapen har dessutom ibland utfärdat förordningar för att säkerställa att avtalsbestämmelserna, de t.ex. inte är tillräckligt tydliga, får direkt om effekt. Både rådsbeslut och förordningar publiceras i EGT.

Tullprocedurer 131

Tullprocedurer m.m.

5.1 Inledning

Förfarandet i tullhänseende vid import och export regleras f.n. i huvudsak genom tullagen 1987:1065 och tullförordningen 1987:1114. Vid ett inträde i EU kommer kommer förfarandena i första hand att vara reglerade genom den tidigare nämnda förordningen EEG nr

291392 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen tullkodexen

och den av kommissionen utfärdade förordningen EEG 245493 med nr föreskrifter för verkställighet förordningen EEG 291392 av nr om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen. Dessa båda rättsakter kommer, med vissa anpassningar framgår i anslutningsakten, bli som att direkt tillämpliga i Sverige vid ett medlemskap. Som kommer att framgå längre fram i betänkandet innehåller tullkodexen och tillämpningskodexen inte endast förfaranderegler även utan materiella regler på olika områden. De båda rättsaktema utgör resultatet av en hopslagning och överarbetning, samt anpassning till den inre marknaden, av ett mycket stort antal förordningar och direktiv före som 1994 gällde inom gemenskapen på tullens område. De båda rättsaktema omfattar tillsammans ca 1.150 artiklar och upptar drygt 800 sidor i EGT, inräknat bilagoma till tillämpningskodexen. I det följande kommer vi att i korthet behandla vissa delar av EG:s tullbestämmelser som är av betydelse för våra förslag. Någon heltäckande beskrivning av EG:s tullbestämmelser och systematisk jämförelse med motsvarande bestämmelser som f.n. gäller i Sverige kommer vi inte att göra. I kommentarerna till våra författningsförslag kommer vi däremot att i detalj redogöra för åtskilliga bestämmelser i tullkodexen och tillämpningskodexen.

5.2 Införsel i gemenskapens tullområde

Avdelning III i tullkodexen innehåller bestämmelser är tillämpliga som på varor som förts in i gemenskapens tullområde till dess de har hänförts till en tullmässig bestämmelse eller användning. Här finns bestämmelser

132 Tullprocedurer

i korthet transporten fram till första tullställe skall ske under om att tullmyndighetemas övervakning och enligt deras anvisningar kap. 1, att införda skall uppvisas för tullen kap. 2, att en summarisk varor deklaration skall lämnas för de uppvisade varorna 3 kap., att varorna inom viss tid därefter skall hänföras till en tullmässig bestämmelse eller användning kap. 4 och att de intill dess skall vara föremål för tillfällig ñrvaring. Vidare finns bestämmelser för varor som redan är placerade under transiteringsförfarande när de förs in i gemenskapens tulett lområde kap. 6 och några övriga bestämmelser kap. 7. Reglerna är ganska kortfattade och detsamma gäller de ytterligare föreskrifter på området finns i tillämpningskodexen. Bestämmelserna kräver på som vissa punkter kompletterande nationella bestämmelser. Förslag till sådana föreskrifter finns under rubriken Tullverkets kontrollverksamhet i lagförslaget. Vi lämnar även förslag till bestämmelser om tillfälligt lager, skall ersätta nuvarande tullupplag, och vara avsedda för som

tillfällig förvaring enligt gemenskapsbestämmelsema. Avdelning llI av

tullkodexen föranleder även att nationella bestämmelser meddelas om

befrielse från att föra till tullen och visa upp dem artikel

Lex. vanor

38.4, får anmälas till tullen utan att visas upp artikel 41,

om att varor form och innehåll i den summariska deklarationen m.m. Vi föreslår om bemyndigande för regeringen att meddela bestämmelser om sådana ett saker.

5.3 Förtullning och annan tullklarering

Användning förenklade förfaranden av

Förenklade förfaranden förekommer f.n. huvudsakligen i samband med förtullning, jfr 8 § TL. Tullkodexens regler innebär att förenklade förfaranden kan förekomma vid varje tullförfarande. De grundläggande

reglerna finns i artikel 76. I tillämpningkodexen se artiklarna 253 289

definieras typer förenklade förfaranden, som vi benämner tre av förfarandet med ofullständiga deklarationer, förenklat deklarationsföroch lokalt klareringsförfarande förslag till svensk text till farande förordningen föreligger ännu inte. Det utmärkande för alla förenklade förfaranden deklaranten inte behöver lämna alla uppgifter eller är att vid klareringstilltället, utan får lämna de kompletterande handlingar uppgiftemahandlingarna vid tillfälle. Förenklingen kan också ett senare

Ildlprocedurer 133

bestå i att tulldeklaration får lämnas på annan handling än enhetsdokumentet. I detta sammanhang är det främst de förenklade förfarandena för övergång till fri omsättning som är av intresse. Nuvarande svenska bestämmelser kan sågas innehålla fyra typer av förenklade förfaranden för förtullning. Det första av dessa, att den som betalar tull på kredit får ta hand om en vara och förfoga över den utan hinder av att tull inte har betalats, betraktas inte som ett förenklat förfarande i EG. Regler om betalningsanstånd finns i tullkodexen, artiklarna 224 f.f. Å andra sidan betraktar vi f.n. inte förfarandet med ofullständig deklaration som ett förenklat förfarande. Det motsvaras närmast att den lokala tullmyndigav heten i ett enstaka fall medger att preliminär tuldeklaration lämnas eller medger uppskov med att lämna vissa uppgifter. Hemtagning ñr egen räkning och hemtagning för annans räkning 6 och 6 a §§ TF motsvaras närmast av förenklat deklarationsförfarande. Förfarandet med godkänd mottagare påminner om lokalt klareringsförfarande, men en väsentlig skillnad är att anmälan till förtullning enligt EGzs bestämmelser i detta fall rättsligt sett består i att den godkände mottagaren registrerar en mottagen vamsändning i sin egen bokföring och inte av den underrättelse om sändningen som han skall lämna till tullmyndigheten, jfr artikel 76.3 tullkodexen och 6 b § TF. Gemenskapsreglerna lämnar förhållandevis stor frihet för tullmyndigheterna att utforma villkoren för att tillämpa de förenklade förfarandena. Det gäller t.ex. vilka uppgifter som skall lämnas vid importtillfället respektive senare i den kompletterande tulldeklarationen, tidsfristen för och sättet att lämna den kompletterande deklarationen. När det gäller förenklade förfaranden för övergång till fri omsättning anser vi att de måste närmare regleras i lag. Ett skäl till detta är att detta tullförfarande även avser uttagande av annan skatt än tull. Vidare bör tillämpningen i dess grunddrag vara enhetlig hos alla tullmyndigheter. Vid den närmare utformningen av det förenklade deklarationsförfarandet och lokalt klareringsförfarande måste hänsyn tas till tullkodexens regler om frist för betalning vid betalningsanstånd. Fristen skall vara 30 dagar. Hur den beräknas i olika fall anges i artikel 227. Reglerna innebär sammantaget att fristen skall vara genomsnittligt 30 dagar, räknat från dagen då en vara lämnats ut eller i vissa fall från dag då debitering sker, oavsett vilket slag av förenklat förfarande som medgetts och i vilken ordning tullbeloppen bokförts i tullens räkenskaper.

134 Iitllprocedurer

Enligt nuvarande svenska regler skall en hemtagare lämna kompletterande tulldeklaration senast 15 dagar från dagen för anmälan till förtullning. När tullräkning utfärdats skall den betalas inom 15 dagar. Däremellan förflyter tid för behandling av ärendena inom tullverket. en Denna tid är inte författningsmässigt reglerad. I praktiken har hemtagare från dagen då förtullninganmälan f.n. en frist genomsnittligt 41 dagar lämnas till dess betalning skall ske. Vi föreslår att hemtagningssystemet behålls i sina grunddrag inom för det förenklade deklarationsförfarandet. Det innebär, med ramen hänsyn till EG:s regler betalning, ofrånkomligen att tidsfristen för att om lämna kompletterande tulldeklaration ocheller fristen för att betala tullräkning måste minskas. Motsvarande gäller vid tillämpning av lokalt klareringsförfarande, närmare 8 och 26 i förslaget till ny tullag se och kommentarerna därtill. När det gäller andra tullförfaranden än övergång till fri omsättning vi inte att det finns behov av att på lagnivå reglera tillämpningen anser de förenklade förfarandena. I den mån det över huvud behövs några av bestämmelser utöver gemenskapsreglema kan de meddelas i förordning eller myndighetsnivå.

Användning av ADB-teknik

Angående grunden för att använda ADB-teknik för att avlämna tulldeklarationer hänvisar tullkodexen i artikel 61 b dels till tillämpningsm.m. föreskrifterna, dels till vad tullmyndighetema godkänner. Se vidare artiklarna 4a, 4b och 222 224 i tillämpningskodexen. Vi anser det uppenbart att det behövs ett nationellt enhetligt tulldatasystem. Det behövs därför normgivning på området. Vissa regler har tidigare bedömts behöva föreskrivas i lag. Se SOU 1989:20 och prop. 198090:40. Den bedömningen förändras inte ett EU-medlemskap. Därför föreslås att av grundema för tulldatasystemet och verksamheten med det även i fortsättningen skall föreskrivas i lag och att de nuvarande bestämmelserna behålls utan ändring i sak.

Tullprocedurer 135

5.4 Försäljning av varor tullmyndigheterna

genom

Nuvarande tullag innehåller regler om att tullmyndighetema under vissa omständigheter får sälja eller låta sälja införda för att kunna ta ut varor tull och annan skatt som belöper på I 38 § TL hänvisas till två varorna. fall då försäljning skall ske, fall i 10 § fjärde stycket och som avses 35 Det första av dessa fall gäller när det inte anträffas någon tullskyldig, t.ex. därför att inte någon har anmält till förtullning. varan Detta fall motsvaras i tullkodexen av att blivit regelenligt en vara, som införd till gemenskapens tullområde, inte inom föreskriven tid art. 49 blivit anmäld till någon form tullmässig bestämmelse eller användning. av För det fallet föreskriver artikel 53 att tullmyndighetema skall utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder, inklusive försäljning av varan, för att reglera situationen. Nuvarande 10 § fjärde stycket TL är tillämpligt även när en vara införts till landet utan anmälan och tullmyndigheten inte kan utröna vem som enligt 82 § är den tullskyldige. En sådan vara torde regelmässigt - tas i beslag och eventuellt förverkas. l artikel 867a i tillämpningskodexen förutses att en sådan vara kan försäljas, varvid tull skall tas ut något av de sätt som anges i artikeln. Nämnda artikel omfattar även varor som har överlåtits till statskassan. För dessa fall föreskrivs att försäljningen skall ske enligt gällande förfaranden i medlemsstaterna. Även om varan inte förverkas kan varan säljas enligt artikel 57 i tullkodexen den om förts in i gemenskapens tullområde utan att gällande föreskrifter iakttagits eller undanhållits tullens övervakning. Fallet att tull skall tas ut betalning tull inte skett i rätt ur varan, om av tid och myndigheten har behållit varan som säkerhet, omfattas f.n. av 35 § TL och täcks av artikel 75 a tredje strecksatsen i tullkodexen.

Övriga fall då försäljning får ske enligt tullkodexen är:

när varorna inte kan frigöras på grund av att det inte har varit möjligt att företa eller fortsätta en varuundersökning inom föreskriven tid av skäl som får tillskrivas deklaranten, artikel 75 a första strecksatsen. För detta fall anvisar artikel 241.2 i tillämpningskodexen även möjligheten att tullmyndigheten fortskrider med varuundersökningen på deklarantens risk och bekostnad, om det behövs efter att ha tillkallat en sakkunnig att närvara, dokument inte har företetts som är nödvändiga för att placera varorna under det begärda tullförfarandet, artikel 75 a andra strecksatsen,

136 Tullprocedurer

de är underkastade förbud eller restriktioner, artikel 75 a fjärde strecksatsen, inte förts bort inom rimlig tid efter det att de har - när varorna frigiorts, artikel 75 Denna punkt även varor som övergått till fri avser omsättning, inbegripet att tull betalats, men som ändå inte avhämtats. Vi har bedömt att det med hänsyn till innehållet i artiklarna 53 och 75 i tullkodexen inte finns behov några nationella bestämmelser om i av vilka fall tullmyndighetema får sälja varor. I förslaget till ny tullag finns därför inte några bestämmelser motsvarande 10 § fjärde stycket, 35 § sista meningen eller 49 § andra stycket TL. Däremot behövs det

nationella bestämmelser om förfarandet vid försäljning. Artikel 75 i tullkodexen anger även förverkande confrscation, Einziehung möjlig åtgärd i de fall som omfattas av artikeln. som en Förverkande är hos särskild råttsverkan av brott. av en vara oss en Frågan i vilka fall skall förverkas hör inte till gemenskapens om en vara kompetens. V1 att omnämnandet förverkande i artikeln måste ses anser av hänvisning till, eller anspelning på, medlemsstaternas nationella som en lagstiftningar, kan tänkas innehålla bestämmelser om förverkande som eller konfiskering i situationer som omfattas av artikel 75. annan Förverkande skall hos ske enligt svensk lag. Fråga förverkande oss om uppkommer i tullverkets verksamhet i huvudsak i fall av av en vara varusmuggling, jfr 9 § VSL. Förverkandet beslutas av domstol eller, i vissa fall omfattas reglerna strafföreläggande eller föresom av om läggande ordningsbot, särskild befattningshavare vid tullverket av av Iullmyndigheter kan således inte besluta respektive annan tulltjänsteman. förverkande med stöd av artikel 75 i tullkodexen. om

5.5 Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager, exportbutiker

Tillfälliga lager

Med tillfälliga lager sådana temporary storage facilities som avses definieras i artikel 185 i tillämpningskodexen. Något förslag till svensk till denna rättsakt fåreligger ännu inte. Vi anser benämningen text tillfälliga lager lämplig. Den är bl.a. konsekvent med den motsvarande danska benämningen midlertidige oplag. Det är fråga om sådana platser godkänts tullmyndighetema på permanent basis för tillfällig som av

Ildlprocedurer

förvaring av icke-gemenskapsvanor, i avvaktan på hänförs att varorna till en tullmässig bestämmelse eller användning. Tillfälliga lager tjänar i stort ändamål sett samma som nuvarande tullupplag gör enligt tullagen, dvs. för korttidsförvaring importerade av varor i avvaktan att de övergår till fri omsättning eller blir föremål för annan tullmâssig bestämmelse eller användning, artiklarna 48 53 i se tullkodexen. Vi har övervägt om benämningen tullupplag kan behållas i nationella författningar för dessa tillfälliga lager. Vi har dock funnit detta mindre lämpligt. Det torde rent allmänt önskvärt att använda vara den gemenskapsrättsliga terminologin, för att undvika missförstånd. Dessutom bör beaktas att skillnaderna mellan institutet tillfälliga lager och nuvarande tullupplag är avsevärda. I första hand framträder den skillnaden att förvaring på tullupplag är tullklareringsform, en som är jämställd med förtullning, förvaring på tullager jfr 4 och 7 TL, etc medan förvaring på tillfälligt lager varken utgör ett tullförfarande eller någon annan tullmässig bestämmelse eller användning i tullkodexens mening jfr artikel 4.15 och 16. Detta är inte endast formalitet en utan medför vissa praktiska konsekvenser. Benämningen tullupplag skulle kunna medföra felaktiga föreställningar om den förs över till den nya tullagen.

Iltllager

Tullager enligt tullkodexen motsvarar i princip institutet tullager enligt TL, även om det givetvis finns många skillnader i enskildheter. En väsentlig skillnad jämfört med nuvarande svenska regler är att förvaringstiden tullager i EG är obegränsad. Regler tullager finns i om artiklarna 98 113 i tullkodexen. Det finns två huvudtyper tullager, - av

allmänna tullager public warehouses och privata tullager private

warehouses. De definieras i artikel 99. Innebörden närmast synes vara att allmänna tullager skall vara tillgängliga för helst vill vem som som lagra icke-gemenskapsvaror, medan innehavaren ett privat lager av bestämmer vem som får lagra på lagret. I beteckningen allmänt varor tullager ligger inte att lagret drivs av det allmänna. Det kan mycket väl drivas Lex. av ett speditionsñretag. Beteckningen privat tullager innebär inte att lagerhavaren måste vara ägare av varorna. Tillämpningskodexen definierar sex olika typer tullager enligt reglerna i tillav lämpningskodexen betecknas med bokstäverna A Ingen dessa som - av

138 Tullprocedurer

uttryckligen avsedd för det ändamål som provianteringstyper anges vara

lager f.n. tjänar se 33 och 35 §§ TF.

Frizoner och frilager

Frizoner och frilager behandlas i tullkodexen ett enhetligt institut, som jfr artiklarna 166 181 i tullkodexen. Den enda väsentliga skillnaden att frizoner är inhägnade områden medan frilager utgör synes vara enskilda byggnader eller lokaler. Närmaste svenska motsvarighet är frihamnar, skillnaderna är avsevärda. Det svenska frihamnsinstitutet men är i praktiken närmast jämförbart med tullupplag, med den väsentliga skillnaden förvaringstiden i frihamn år obegränsad. Frizoner och att frilager utgör delar gemenskapens tullområde, men icke-gemenskapav förvaras där anses inte befinna sig inom tullområdet i fråga svanor som importtullar och handelspolitiska importåtgärder, under några om ytterligare förutsättningar som anges i artikel 166 i tullkodexen. Liksom i fråga tullupplag lctmde övervägas att behålla den om nuvarande benämningen frihamn i nationella svenska bestämmelser. Som jämförelse kan nämnas att den danska toldloven använder benämningen frihavn, med uppenbar syftning det EG-rättsliga begreppet frizon. Vidare framgår tillämpningskodexen jfr artikel av 840.1 och bilaga 108 att frizoner kan ha olika benämningar i olika a medlemsländer. Vi föreslår dock att den svenska tullagen använder

samma benämning som tullkodexen.

Enligt övergångsbestämmelsema i anslutningsakten artikel 126 och

bilaga VI får Sverige bl.a. behålla frizoner och frilager som inte uppfyller villkoren i gemenskapslagstiftningen under högst ett år efter anslutningen till EU. Vi att övergångsregler av den innebörden, anser med aveende de nuvarande frihamnarna, skall tas in i anslutning till

en ny tullförordning.

Exportbutiker

Tullkodexen och tillämpningskodexen innehåller inga regler om det vi f.n. kallar exportbutiker, dvs. butiker avsedda för försäljning av tullfria till, huvudsakligen, flygpassagerare avreser till tredje land. varor som Sådana butiker existerar dock uppenbarligen, och det finns bestämmelser

Tullprøcedurer

därom i t.ex. dansk och tysk nationell tullagstiftning. Det finns från gemenskapsrättens sida varken några begränsningar möjligheterna till av sådan försäljning eller några förpliktelser.

Vid ett medlemskap i EU kan vi således behålla nuvarande bstämmelser om försäljning tull- och skattefria av varor i exportbutik till resande till tredje land. Så länge försäljningen kan betraktas som en exportförsäljning står det fritt att medge tull- och skattefrihet. Sådana oss exportbutiker torde från EG-mllrättslig synpunkt utgöra tullager. Vi ser dock svårigheter i att försöka reglera verksamheten i exportbutiker inom ramen för EG:s regelverk tullager. Vi föreslår därför, om även mot bakgrund av studierna dansk och tysk tullagstiftning, av att exponbutikerna tills vidare regleras för sig, särskilt institut. som ett För resande med bestämmelseort i medlemsland skall annat som huvudregel en skattepliktig omsättning ha skett i något anses av de berörda länderna. l fråga enskild köper för privat bruk om varor som en skall skatt som huvudregel erläggas i inköpslandet även den enskilde om därefter beger sig till ett annat medlemsland. Skatt skall för tas ut som vilken inhemsk försäljning som helst. Sådana skall tullbelagda varor vara om de importerats från tredje land. Däremot skall naturligtvis inte tull tas

ut till följd av att förs mellan två medlemsstater. en vara Från huvudregeln enligt föregående stycke medger EG:s skattedirektiv undantag däri, att medlemsstaterna intill den 30 juni 1999 får fortsätta att tillåta skattefri försäljning i exportbutiker tax-free shops även till flygpassagerare till medlemsland. Reglerna gäller som avreser annat även försäljning ombord flygplan eller färjor i trafik mellan medlemsstater-

na samt i butiker på terminalema vid ändarna av tunneln under Engelska kanalen. Detta framgår av artikel 28 k i det sjätte mervärdesskattedirekti-

vet 77388EEG ändring i direktiv 9l680EEG och artikel

genom 28 i punktskattedirektivet 9212EEG. Dessa regler endast skattefriavser het. l den mån försäljningen importerats från tredje land avser varor som måste alltså tull ha tagits ut eller bli uttagen. Försäljningen skall vara begränsad kvantitetsmässigt och värdemässigt till högst vad som

motsvarar vad en resande får införa skattefritt från tredje land se 3 kap.

i förslaget till lag om frihet från skatt vid införsel m.m.. Frågan om sådan skattefri försäljning faller strikt utanför sett utredningens arbete. Det framstår dock som praktiskt olämpligt att inrätta ett särskilt system med skattefria butiker, vid sidan exportbutikerna, av för försäljning av skattefria varor vid EG-interna Denna försäljning resor.

140 Iitllprocedurer

ske i exportbutiker och vi tar därför frågan ur den bör i stället upp aspekten. föreslår det i Sverige skall tillåtet att i viss utsträckning Vi att vara sälja skattefria i exportbutiker även till flygpassagerare som avreser varor till andra medlemsländer. exportbutiker kommer därmed att förekomma försäljning av både tull- I skattefria till tredjelands-resenärer och varor som endast är och varor skattefria intra-EG-resenärer. l exportbutiker på flygplatser där det

till

förekommer flygtrañk till och från andra medlemsländer eventuellt endast

säljas är skattefria om de härrör från

kan endast sådana varor som men tredje land tullbelagda. utgångspunkter kan ifrågasättas regleringen av den Från principiella om försäljningen till intra-EG-resenårer skall regleras i tullagen och skattefria skall övervakas tullmyndighetema, eftersom de om hanteringen av gemenskapsvaror tullrättsligt sett och det inte är fråga aktuella varorna är mellan gemenskapen och tredje land. Vi anser att praktiska om varuförsel för tullmyndighetema skall övervaka exportbutikema även skäl talar att gäller den enbart skattefria försäljningen och att de praktiska när det de principiella skälen. I praktiken torde det dessutom skälen överväger de förvaras i exportbutikema fortfarande är kunna bli så, att varor som mån de importerats från tredje land, och att tull tas ut oförtullade, iden redovisning butiksinnehavaren över hur i efterhand baserat av sig de båda resandekategoriema. Vi föreslår försäljningen fördelat institutet exportbutik regleras enhetligt i tullagen och tullförorddärför att utformningen rutinerna kräver ytterligare studier ningen. Den exakta av ankomma på tullverket i samråd med skatteförvaltoch torde f.ö. få ningen. skattefria försäljningen till intra-EG-resenärer skall När det gäller den kontroll vad resande medför till bestämmelselandet inte någon av en reglerna i skattedirektiven och därpå grundade nationella förekomma. Att iakttas måste därför övervakas genom ett kontrollsystem bestämmelser i butikerna eller ombord färjor och flygplan. vid försäljningen december 1992 utfärdat riktlinjer för sådan Ministerrådet har den 9 riktlinjers rättsliga status bör de beaktas vid den kontroll. Oavsett dessa utformningen det svenska regelverket. närmare av

SOU l994:89 Tullprocedurer 141

5.6 Tullverkets kontrollverksamhet

Inledning

Tullmyndighetemas kontrollverksamhet och myndigheternas befogenheter därvidlag regleras f.n. i huvudsak i 61 79 §§ TL och 57 70 §§ TF. - - Några motsvarande bestämmelser finns knappast i tullkodexen. Kontrollverksamheten behandlas där på ett sätt som leder till bedömningen att dessa frågor tills vidare avses bli reglerade väsentligen i medlemsstaternas nationella lagstiftning. Ett studium av dansk och tysk tullagstiftning bekräftar uppfattningen att frågorna om tullmyndighetemas befogenheter f.n. hör till den nationella kompetensen. l det följande skall några kommentarer göras till de artiklar i tullkodexen som berör kontrollverksamheten. Därefter kommenteras den allmänna utformningen av våra förslag.

Bestämmelser i tullkodexen

Enligt artikel 13 får tullmyndigheterna, enligt de villkor som anges i gällande bestämmelser, utföra alla de kontroller som de anser nödvändiga för att säkerställa att tullagstiftningen tillämpas korrekt. Med gällande bestämmelser avses gemenskapsbestämmelser eller nationella bestämmelser. Hänvisningen till villkor som anges i gällande bestämmelser föranleder bedömningen att artikel 13 inte i sig själv ger tullmyndigheterna några befogenheter, utan dessa måste härledas ur de avsedda gällande bestämmelserna. l artikel 37 sägs att varor som förs in i gemenskapens tullomräde skall underkastas tullövervakning från och med införseln och att varorna får utsättas för tullmyndighetemas kontroll enligt gällande bestämmelser. Uttrycket tullmyndigheternas kontroll definieras i artikel 4.14. Därmed avses genomförandet av särskilda åtgärder som vidtas i syfte att säkerställa att tullagstiftningen och eventuella andra bestämmelser iakttas, som är tillämpliga varor som är föremål för tullövervakning. Därefter ñjer en exempliñerande uppräkning av sådana åtgärder: undersökning av varor, kontroll av att handlingar finns och är äkta, granskning av företags räkenskaper och andra handlingar, undersökning av transportmedel, undersökning av bagage och andra varor som personer bär eller har sig, genomförande av officiella utredningar efterforskningar, utred-

142 Ildlprøcedurer

ningar samt andra liknande åtgärder. Varken denna definition eller artikel 37 ger i sig själva tullmyndighetema de befogenheter som avses

i definitionen. Återigen innebär hänvisningen till gällande bestämmelser

att artikeln måste kompletteras med bestämmelser på gemenskapsnivå eller nationellt, som preciserar vilka befogenheter myndigheterna skall ha och under vilka omständigheter de får utövas. Man kan närmast betrakta artikel 4.14 som en anvisning från gemenskapen till medlemsstaterna om vad deras nationella lagstiftning bör innehålla. Varuförsel till gemenskapen, från det att gränsen till tullområdet passerats, skall ske utan dröjsmål via den rutt som tullmyndighetema närmare angivit och enligt deras eventuella anvisningar fram till det tullkontor som utsetts av tullmyndighetema eller till någon annan plats som de utsett eller godkänt eller direkt in i en frizon artikel 38.1. Kontrollverksamheten vid varuförsel från gemenskapen behandlas i artikel 183. Enligt artikeln skall varor som förs ut ur gemenskapens tullområde underkastas tullövervakning. Bestämmelsen gäller oavsett om något tullförfarande tillämpas i det aktuella fallet, såsom export, extern transitering eller intern transitering eller om transporten sker under andra formaliteter, såsom vid återutförsel och i vissa andra fall. Varorna skall föras ut via den rutt som fastställs av tullmyndighetema och enligt de förfaranden som fastställs av dessa myndigheter. Varorna får underkastas kontroller av tullmyndighetema enligt gällande bestämmelser. Uttrycket tullmyndighetemas kontroller är inte exakt detsamma som definieras i artikel 4.14, men skillnaden saknar betydelse eftersom bestämmelsen får sitt reella innehåll genom de gällande bestämmelser den som hänvisar till och som skall utfärdas på gemenskapsnivå eller nationellt.

överväganden

En utgångspunkt för vårt arbete har varit att innehållet i nuvarande svenska bestämmelser skall upphävas eller ändras endast om det är nödvändigt eller lämpligt med hänsyn till gemenskapsrätten. På det aktuella området gäller i huvudsak nationell kompetens. Vi föreslår därför att de nuvarande bestämmelserna i tullagen om tullverkets kontrollverksamhet, med ett undantag, förs över med i stort sett oförändrat innehåll till den nya tullagen. Undantaget är 65 § TL, som vi anser inte behövs med hänsyn till artikel 14 i tullkodexen. Enligt den artikeln skall var och en som är direkt eller indirekt inblandad i

Tullprocedurer 143

verksamhet som berör handeln med varor förse tullmyndighetema med alla nödvändiga handlingar och upplysningar, oavsett vilket medium som används, och tullmyndighetemas begäran ge dem all nödvändig hjälp och detta inom föreskriven tid, allt i syfte att det skall bli en riktig tillämpning av tullagstiftningen. Uttrycket handeln med varor, liksom angivandet av handeln mellan gemenskapen och tredje land i artikel 1 första strecksatsen som tillämpningsområde för tullkodexen, intryck ger av att bestämmelserna inte gäller för privatpersoners införsel och utförsel av icke-kommersiell karaktär. En sådan tolkning är dock felaktig mot bakgrund av de omfattande särregler som finns i tillämpningskodexen om icke-kommersiell införsel och utförsel. Artikel 14 är därför tillämplig även i Lex. resandetrafiken.

Åtskilliga av de nuvarande bestämmelserna befogenheter för

om tullmyndighetema har som rekvisit att en vara eller ett transportmedel står under tullkontroll. I vilka fall en vara eller ett transportmedel står under tullkontroll definieras f.n. i 61 och 62 §§ TL. Vi har särskilt övervägt om det är möjligt och lämpligt att även i fortsättningen använda dessa begrepp. Studiet av särskilt dansk och tysk tullagstiftning har visat att man i andra länder klarar sig utan ett sådant begrepp för att ange när olika befogenheter får utövas. Vi har dock funnit att den nuvarande tekniken i tullagen är av värde även i den kommande lagstiftningen, om definitionerna av varor respektive transportmedel som står under tullkontroll till EG:s tullbestämmelser. Även 61 och 62 TL anpassas föreslås således överförda till den nya lagstiftningen och återfinns i 54 och 55 i vårt förslag till ny tullag.

Anmälningsskyldighet för transportmedel

Särskilda bestämmelser om skyldighet att för tullmyndighet anmäla transportmcdels ankomst eller avgång i utrikestrafik finns f.n. i 57 § TF, som grundas bemyndigandet i 3 § TL, samt i föreskrifter som GTS meddelat med stöd av 57 § TF. Några liknande bestämmelser finns i stort sett inte i tullkodexen eller, såvitt vi känner till, i några andra gemenskapsbestämmelser. Fartyg, flygplan, lastbilar etc. som ankommer till gemenskapens tullområde, med eller utan andra varor som last, är naturligtvis såsom icke-gemenskapsvaror i sig själva deklarationsplilctiga. Den deklarationsplikten är reglerad i EG-reglema och utformad på ett för trafiken smidigt sätt, liksom den f.n. är i Sverige. Iemporär import, eller

144 Tlzllprocedurer

övergång till fri omsättning med returtullfrihet, medges nästan alltid formlöst för transportmedlet utan att det behövs någon uttrycklig

tulldeklaration. Anmälningskyldigheten för transportmedel som sådana år av vital betydelse ñr hela tullverksamhetcn. Anmälan av transportmedlet är det första ingångsvärdet i fråga om varor som importeras eller exporteras med transportmedlet. Nuvarande regler skall därför behållas såvitt gäller transportmedel ankommer från eller avgår till tredje land. som När det gäller transportmedel ankommer från ellar avgår till annan som medlemsstat år det tveksamt i vilken utsträckning anmälningsmera skyldighet får eller bör föreskrivas. När det särskilt gäller fartygstrañk mellan medlemsstater finns dock i artikel 313 i tillåmpningskodexen regler skyldighet att underrätta tullmyndigheten på destinationsorten om ett fartygs ankomst. Dessa regler finns i samband med mycket om detaljerade regler vilken tullstatus gemenskapsvara eller ickeom gemenskapsvara medförda varor skall presumeras ha, och hur som gemenskapsvara i förekommande fall skall styrkas. Några statusen exempel skall på innebörden artikel 313 om Sverige blir medlem ges av i EU. Om ett fartyg med last från tredje land till Sverige vågen anlöpt annat medlemsland och där tagit last gemenskapsvaror som också upp skall till Sverige, måste den lasten tas upp ett s.k. TZL-dokument som tullmyndighet i det andra EU-landet. Detta dokument skall utfärdas av företas för tullmyndigheten i Sverige, som grundval av dokumentet fastställer tullstatus gemenskapsvaror, jfr artikel 37.2 i varomas som tullkodexen. Ihllstatusen kan även styrkas genom att beteckningen T2L sätts på faktum eller frakthandling avseende varorna och bestyrks av tullmyndigheten i det avsändande EU-landet. I fråga om vissa varor motorfordon, järnvägsvagnar, containrar m.m. kan tullstatusen styrkas andra sätt. Om gemenskapsvaromas tullstatus inte styrks på angivet sätt för den svenska tullmyndigheten, skall varorna inte anses ha gemenskapsstatus, och de skall följaktligen underkastas den tull-

behandling som gäller för icke-gemenskapsvaror . Motsvarande gäller ett fartyg avgår från Sverige till annat om medlemsland med last både med gemenskapsvaror destinerade till varor det landet och skall föras vidare till tredje land. Den svenska varor som tullmyndigheten skall då begäran utfärda intyg eller i övrigt bestyrka

gemenskapsvaromas tullstatus.

Iidlprocedurer 145

Varor ombord på ett fartyg, ankommer från en hamn där det finns som frizon, skall inte ha gemenskapsstatus såvida inte tullmyndigen anses heten där antecknat i skeppspappema att fartyget kommer från en del av hamnen ligger utanför frizonen, eller varomas tullstatus styrks som sätt ovan angetts. Ett transportmedel kan givetvis transportera icke-gemenskapsvaror som lastas i ett medlemsland och lossas i ett annat. Sådana varor skall vara hänförda till tullförfarandet extern transitering. Dessa exempel visar att det i viss utsträckning är påkallat att föreskriva skyldighet för förare och befälhavare på transportmedel att anmäla dess ankomst och avgång även i trafik mellan medlemsstater. När det gäller trafik med fartyg generell underrättelseskyldighet följa redan av synes en artikel 313.3 i tillämpningskodexen, som gäller generellt utan avseende a på tullstatus eller de lastats ombord, med möjlighet dock ñr varomas var tullmyndigheterna enligt punkt 3 i artikeln att medge befrielse från c underrättelseskyldigheten. Det råder dock delade meningar bland gemenskapens medlemsländer räckvidden artikel 313.3. Detta framkom nyligen i ett seminarium om av tullförfarandena transitering och export inom ramen för Mattheusom programmet EG:s för vidareutbildning av tulltjänstemän. program Utöver denna oklarhet är det oklart om frågan om anmälningsskyldighet

för fartyg och luftfartyg hör till gemenskapens kompetens som i så fall

inte har utnyttjats än i liten grad, vilket nödvåndiggör kompletteranmer de nationella bestämmelser, eller om frågan ligger utanför gemenskapens

kompetens vilket större utrymme för nationella bestämmelser.

ger

Gemenskapen år inte fördragsslutande part till konventionen sö

1967:47 förenkling formalitetema i internationell sjöfart, som f.n. om av ligger till grund för svenska bestämmelser tullformaliteter vid utrikes om sjötrafrk. Inte heller är gemenskapen part i Chicago-konventionen om internationell civil luftfart, som ligger till grund för de flesta länders tullformaliteter vid utrikesflyg. Rådets förordning EEG nr 392591 om avskaffande kontroller och formaliteter för bl.a. handbagage och av av incheckat bagage hos flygresenärer i intern EG-trañk utesluter inte att det fortfarande kan gälla anmälningsskyldighet för luftfartygen i sådan trafik enligt nationella bestämmelser. Når det däremot gäller landtrañken med lastbil och tåg framgår klart EG-rättsakter på olika områden att någon av anmålningsskyldighet, och därpå grundad kontrollverksamhet, inte skall förekomma på gnmd passeringen de inre gränserna i och för sig. av av

146 Tullprocedurer

Från praxis i nuvarande medlemsländer kan följande antecknas. Enligt vad som inhämtats från Storbritannien erfordras där inkommande en fartygsanmälan, av det slag i konventionen SÖ 1967:47, för som avses varje fartyg som ankommer till landet, med undantag för färjor som går i turlistebunden trafik med andra medlemsstater. Det görs dock ytterligare undantag för andra fartyg som närmast kommer från ett annat medlemsland, baserat på lokalt bedömd risk från tullkontrollsynpunkt. en Enligt den danska tullagstiftningen krävs en skriftlig angivelse tolddeklaration för varje fartyg ankommer eller avgår från Danmark, med som undantag för fartyg från eller till annat medlemsland inte medför som några oförtullade eller obeskattade uberigtigede last eller varor som proviant. Pullmyndighetema kan därvid medge lättnader för bl.a.

passagerarfartyg i turlistebunden trafik. Av det ovannämnda framgår att det råder osäkerhet i vilken om utsträckning anmälningsskyldighet för transportmedel ankommer till som eller avgår från Sverige bör gälla vid ett LiU-medlemsskap. Vi har dock funnit att övervägande skäl talar för sådan anmälningsskyldighet att en får och bör töreskrivas. Föreskrifter härom torde kunna utfärdas av regeringen efter riksdagens bemyndigande. Ett sådant föreslås därför intaget i 62 § i tullag. Se vidare kommentarerna till a ny nämnda paragraf.

5.7 Efterkontroll och tullrevision

Tullagens avsnitt om tullverkets kontrollverksamhet innehåller även bestämmelser om s.k. efterkontroll 75 79 §§. Dessa bestämmelser har nyligen ändrats efter förslag i propositionen 199394: 151 om rättssäkerhet

vid beskattningen. Ändringarna träder i kraft den l juli 1994, SFS

se 1994:000. Därför läggs den lydelsen bestämmelserna till grund nya av för överväganden om anpassning till EG:s regelverk. Iullkodexen innehåller i detta ämne i huvudsak ganska kort artikel, en art. 78, om efterhandskontroll av deklarationer. Det är uppenbart att denna artikel inte ensam kan utgöra rättslig grund För efterkontrollverk-

samheten. Från gemenskapens sida torde utgå från det i man att medlemsstaterna finns lagstiftning på området, bl.a. närmare som anger formerna för kontrollen och balansen mellan gemenskapens intressen och

deklarantemas intressen. Vi föreslår att de nyligen beslutade bestämmel-

Iltllprocedurer 147

serna behålls med några justeringar som behövs för att de skall bli förenliga med EG-reglernas krav.

5.8 Tullskyldighet i särskilda fall

Under denna rubrik finns f.n. bestämmelser i 80 82 TL. Den första av dessa paragrafer reglerar tullskyldigheten för postförsändelser. Den bestämmelsen föreslår vi skall behållas med i stort sett oförändrat innehåll. Vi hänvisar härvid till författningskommentarema. De två övriga paragraferna handlar om tullskyldighet i ett antal oregelmässiga situationer, såsom när oförtullade vanor går förlorade eller när oförtullade varor hanteras på ett otillåtet sätt. Dessa bestämmelser ersätts till största delen av liknande bestämmelser i tullkodexen, som närmare skall beskrivas nedan. Enligt artikel 202 uppkommer en tullskuld genom olaga införsel av en tullpliktig vara till gemenskapens tullområde eller olaga införande av en sådan vara från en frizon eller ett frilager till övriga delar av tullområdet. Denna artikel ersätter 82 § första stycket. Enligt artikel 203 uppkommer en tullskuld om en tullpliktig vara olagligen undandras tullövervakning. Enligt artikel 204 uppkommer en tullskuld om i annat fall förpliktelser som gäller vid tillfällig förvaring av tullpliktiga varor åsidosätts eller villkor som gäller för ett visst tullförfarande åsidosätts eller om förtullade varor disponeras annat sätt än som varit villkor för tullnedsättning eller tullfrihet. Dessa bestämelser ersätter de tre första styckena i nuvarande 81 § och 82 § andra stycket. Även övriga delar 81 och 82 §§ faller bort därför att de antingen av motsvaras av andra EG-bestämmelser eller i övrigt strider mot EG:s regelverk. I artikel 206 anges t.ex. fall då tullskuld, med avvikelse från artikel 202 och 204.1 a, inte skall anses ha uppkommit. Tidsfristen för tullmyndighetema att meddela tulltaxeringsbeslut i dessa fall är, liksom beträffande tulltaxeringsbeslut i allmänhet, tre år enligt artikel 221.3.

5.9 Ihlltillägg, förseningsavgift, straff och vite

Frågor sanktioner mot överträdelser av tullagstiftningen hör än så om länge till den nationella kompetensen. Den nuvarande tullagen innehåller bestämmelser dels om sanktionsavgifter som påförs av tullmyndigheterna

148 Iidlprocedurer

i administrativ ordning, dels straffrättsliga sanktioner, även om samt om vite. Vi anser att de nuvarande bestämmelserna sanktionsavgiftema om tulltillägg och förseningsavgift kan behållas. Bestämmelserna måste emellertid justeras i åtskilliga hänseenden för in i EG:s att passa tullbestämmelser. Tulltilldgget infördes 1986 som sanktion mot oriktiga uppgifter i en tulldeklarationer, som leder till eller kan leda till tull eller skatt att annan undandras. De som avses kunna träffas tulltillägg är de bedriver yrkesav som mässig import. Detta uttrycks i gällande lag så, att det skall ha förelegat deklarationsskyldighet för den tullskyldige. Deklarationsskyldighet, i ordets nuvarande bemärkelse, föreligger inte i de fall då GTS med stöd av 9 § TF föreskrivit att tulldeklaration inte behöver lämnas när en vara anmäls till förtullning. Sådana föreskrifter får meddelas för varor som inte införs i handelssyfte eller för yrkesmässig användning eller om det annars finns särskilda skäl, dock inte i fråga tagits om varor som om hand med tillämpning av ett förenklat förfarande. Avgränsningen av de fall då tulltillägg skall kunna komma i fråga måste, vid tillämpning EG:s regelverk, anknyta till i detta av moment regelverk. Vid överföring av en vara till fri omsättning, liksom vid varje hänförande av en vara till ett tullförfarande, skall lämnas tulldeklaraen tion, se artikel 4.17 och artikel 59 i tullkodexen. Iulldeklarationen skall som huvudregel vara skriftlig eller lämnas med något datatekniskt förfarande. I de fall som anges i kommissionens tillämpningsföreskrifter får den lämnas muntligt eller genom annat handlande, artikel 61 i se tullkodexen. I artikel 225 i tillämpningskodexen att muntlig tulldeklaration ñr anges förtullning får lämnas för varor av icke-kommersiell natur i vissa angivna fall, varor av kommersiell natur i vissa angivna fall i huvudsak enstaka försändelser vars värde inte överstiger visst tröskelvärde, vissa varor som återinförs med returtullfrihet samt vissa varor som införs i gränstrafik och beviljas tullfrihet enligt förordning EEG 91883. nr En praktisk avgränsning av fall som skall kunna föranleda tulltillägg synes vara att det är fråga om fall då det enligt gemenskapsreglema erfordras en skriftlig deklaration eller en motsvarande deklaration med datateknik. Utanför området för tulltillägg skulle alltså hamna de fall då tulldeklaration får lämnas muntligt eller annat handlande även genom om

Tidlprocedurer 149

tullmyndighet i ett enstaka sådant fall skulle kräva en skriftlig deklaration med stöd av artikel 227.2 i tillämpningskodexen. Ilrlltillägg kan enligt nuvarande regler komma i fråga endast i samband med tullklareringsformen förtullning. De tullförläranden som tullkodexen tillhandahåller är inte lika renodlade som våra nuvarande tullklareringsformer. Iullförfarandena aktiv förädling resitutionssystemet, passiv förädling och bearbetning under tullkontroll innesluter i sig att varor övergår till fri omsättning. Skyldighet att betala tull kan uppkomma även vid andra tullförfaranden såsom vid temporär import med partiell tullfrihet och export, det dock mycket sällsynt förekommande. Det senare förefaller naturligt att tulltillågg skall kunna komma i fråga vid oriktigt uppgiftslämnande i varje sammanhang där tullskyldighet förekommer, utan avseende på vad tullförfarandet kallas i EG-bestämmelsema. Även systemet med förseningsavgifr kan behållas med hänsyn till att sanktionsfrågoma hör till nationell kompetens. Förseningsavgift tas f.n. den tagit hand med tillämpning av ett förenklat ut om som om en vara förfarande efter anmälan till förtullning inte har kommit in med tulldeklaration inom föreskriven tid. Vi föreslår att förseningsavgift skall kunna vid de förenklade förfaranden är övergång till fri omsättning som tas ut närmast motsvarar de förenklade förfaranden som anges i 8 § första stycket 2 TL. l fråga förhållandet mellan å ena sidan tull och tulltillägg och d om andra sidan förverkande gäller enligt nuvarande 88 § TL att tull, annan skatt, avgift och tulltillägg inte tas ut till den del en vara eller dess värde förverkas. Bakgrunden till bestämmelsen finns i huvudsak i betänkandet SOU 1976:37 Smugglingsbrott och tulltillägg, s. 114 ff. Vid svensk medlemskap i EG åvilar det emellertid Sverige att se till ett tull för förs in i gemenskapen och kommer ut i den att tas ut varor som fria rörelsen. Till den del EG:s bestämmelser kräver att tull tas ut, kan innehållet i den nuvarande bestämmelsen inte behållas. I vissa fall följer dock EG:s bestämmelser att tull inte skall tas ut den från även av av förverkas. Detta gäller när i enlighet med artikel 233 första vilken varan i tullkodexen tullskulden utsläcks. Det sker för stycket c och d en vara i beslag vid inñrseln, samtidigt eller senare förverkas. som tas om varan Beslaget skall ske innan har frigjorts punkt c andra strecksatsen varan eller eljest kommit i fria rörelsen punkt d och följaktligen innan dess ut tullstatus har ändrats. I artikel 867 i tillämpningskodexen anges att varans tullstatus inte ändras till följd förverkandet. Varan förblir således en av icke-gemenskapsvara. Enligt artikel 867a i tillämpningskodexen anses

150 Ildlprocedurer

varan hänförd till tullagerförfarandet. Därifrån kan den överföras till vilken tullmässig bestämmelse eller användning som helst. Huruvida tull och skatt därvid skall utgå följer av de regler som gäller för förfarandet i fråga. Har en vara däremot tagits i beslag och förverkats först sedan varan satts i fri omsättning inom gemenskapen kvarstår tullskulden vid ett förverkande. Till skillnad från vad gäller tull det inte som om uttag av synes finnas något hinder för Sverige att avstå från att skatt, avgifter ta ut annan och tulltillägg i fall av förverkande eller värdeförverkande. Eftersom det överensstämmer med dagens situation föreslår vi därför att sådana regler införs i den nya tullagen. Effekterna av ett förverkande blir därmed desamma som idag avseende de pålagor som belastar den från vilken eller en vara dess värde förverkas, med undantag för de fall där tull skall belasta denna person enligt EG-bestämmelserna. Vi har, i syfte så långt möjligt behålla att dagens situation, övervägt olika metoder för att lindra denna belastning utan att träda gemenskapens krav på tullintäktema för när. Vi har därvid stannat vid att föreslå att erlagd tull skall beaktas vid värdeförverkande och vid bestämmande påföljd. av Vid ett medlemskap tillkommer möjligheten att exportmllar tas ut och att en vara för vilken sådan tull skall tas förverkas. Vi har dock inte ut funnit skål att föreslå några särskilda regler för dessa fall. Vissa specialstmmättsliga regler finns f.n. i TL 94 96 § och TF - 71 73 §§ rörande överträdelser - av bestämmelser i dessa författningar. Brottet kallas tullförseelse. Påföljd som kan komma i fråga är böter. Vi föreslår att tullagstiftningen även framgent skall innehålla bestämmelser om bötesstraff för överträdelser tullagstiftningen. av

5.10 Omprövning och överklagande

Vi ser ingen anledning att ändra den nuvarande instansordningen vid överklagande av tullmyndigheters beslut. Vi föreslår därför att lokala tullmyndigheters beslut enligt tullagstiftningen och, såvida inte annat särskilt föreskrivits, även övriga beslut skall överklagas hos GTS. GTS beslut enligt tullagstiftningen skall överklagas till kammarrätten eller regeringen i huvudsak enligt fördelning gäller f.n. samma som enligt 100 § TL. Denna ordning bör uppfylla de krav på instansordningen som år föreskrivna i artikel 243.2 i tullkodexen.

Tullprocedurer 151

Nyligen har genomförts likartade regler för omprövning och över-

klagande på hela området för inrikes beskattning se proposition

198990:74 Ny taxeringslag m.m.. Rättssystematiska och andra skäl talar för liknande ordning bör genomföras beträffande tullatt en taxeringsbeslut, i samband med att tullkodexens omprövningsregler blir gällande för tull. tillämpningen av dessa regler bör inte begränsas genom att ett överklagat tullbeslut leder till råttskraft för hela tulltaxeringen avseende tulldeklaration, vilket kan bli fallet när en beloppsprocess en tillämpas. Den sakprocess numera gäller på området för inrikes som

beskattning jfr anförd proposition 367 fi passa väl ihop med

s. synes det förhållandet att ofta ett stort antal delfrågor förekommer för ställningstagande i tulltaxeringsärenden, Lex. varuklassificering, tullvärdeberäkning, tullfrihetsgrunder samtidigt tulldeklaration m.m. , som en kan gälla ett stort antal olika varuposter. Vi föreslår därför att omprövnings- och överklagandeförfarandet ändras så, att det så långt möjligt liknar det som gäller vid den inrikes beskattningen. Närmast till hands son1 förebild ligger lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter LPP, eftersom den avser ett förfarande med allmänt ombud. Allmänt ombud bör finnas kvar på tullområdet med hänsyn till Generalrullstyrelsens roll som besvärsinstans. Ilillkodexens orubblighet när det gäller reglerna för omprövningsför-

farandet t.ex. treårsfristen artiklarna 220, 221 och 236 och regeln att

beslut i fråga tillämpning tullagstiftningen artikel 243 alltid får om av överklagas sätter vissa gränser för denna strävan efter likformighet. - Angående är berättigad att överklaga beslut tullagstiftvem son1 ningens område finns f.n. bestämmelse i tullagen 101 §, som bl.a. en innebär att tulltaxeringsbeslut endast får överklagas av den tullskyldige och det allmänna ombudet. Även för några ytterligare fall anges vem är besvärsberättigad, medan i övrigt den allmänna bestämmelsen i som förvaltningslagen 22 § gäller. I tullkodexen regleras motsvarande fråga i artikel 243. Där att varje person har rätt att överklaga ett beslut anges tullmyndigheterna berör denne direkt och personligen Mot den av som . bakgrunden har vi ansett att det inte finns utrymme för någon nationell bestämmelse närmare anger vem som skall ha rätt att överklaga som vissa beslut. l förslagen till bestämmelser anges i vissa fall den typer av tullskyldige såsom den klagande i tulltaxeringsärenden, därför att det naturligen oftast är denne berörs direkt och personligen. Detta som besvärsberättigad enligt tullkodexen. Så utesluter inte att annan kan vara är fallet i fråga införts med post, till följd av vårt t.ex. om varor som

152 Iidlprocedurer

förslag att bibehålla nuvarande ordning där huvudregel som ett postbefordringsföretag är tullskyldigt för vanor som införs med post. I dessa fall måste adressaten anses besvärsberättigad. Det kan inte vara uteslutas att det även i övrigt kan inträffa någon än den tullskyldige att annan kan tänkas träffas direkt och personligt av ett beslut och således ha rätt att överklaga. En konsekvens av att överklagningsförfarandet till det anpassas som gäller på inrikesbeskattningens område är att institutet överklagande i särskild ordning försvinner. Några bestämmelser motsvarande 103 och 104 §§ TL finns därför inte i vårt förslag. Enligt artikel 243 i tullkodexen skall rätt att överklaga föreligga inte endast i fråga om beslut tullmyndigheterna fattat, i fall då som utan även tullmyndighetema inte fattat ett beslut inom föreskriven tid med anledning av en skriftlig framställning därom, jfr artikel 6.2. Svensk förvaltningsrätt tillhandahåller inte någon möjlighet att överklaga myndigheters passivitet, och har aldrig gjort det. Den som är missnöjd med en myndighets passivitet är hänvisad till framföra att sina klagomål t.ex. till överordnad myndighet eller till Justitieomen budsmannen eller ge offentlighet annat sätt sin uppfattning.

Vad ett sådant överklagande skulle ut på, den överordnade om instansen skall fatta ett beslut i sak i den passiva myndighetens ställe, eller vilket annat beslut den överordnade instansen skulle fatta kan som vi inte utläsa ur gemenskapsreglema. Sannolikt finns det regler detta om i nationell förvaltningsrätt i vissa de nuvarande medlemsstaterna. av Vi föreslår inga nationella bestämmelser med anledning av nyssnåmnda regel i tullkodexen. Om rättsfiguren överklagande myndighets av underlåtenhet att fatta beslut skall införas i svensk rått år en fråga som berör hela förvaltningsrätten och inte endast tullråtten. Att utreda den frågan anser vi ligga utanför för våra direktiv. Vårt ställningsramarna tagande kan även formellt försvaras med att de angivna artiklarna sammantaget innebär att beslut skall fattas inom tid fastställs en som enligt gällande bestämmelser för att underlåtenheten att fatta beslutet inom den tiden skall vara överklagbart. Vi känner emellertid inte till några sådana gällande bestämmelser tullverksamhetens område, varken gemenskapsbeståmmelser eller svenska bestämmelser. Denna del av artikel 6.2 kommer därför att sakna tillämpning i Sverige.

Tullprocedurer 153

5.11 Övrigt

Det finns inte behov av några nationella lagbestämmelser om rätt att återkalla vissa beslut, av det slag som f.n. finns i 106 § TL. Ilullkodexen och tillämpningskodexen innehåller regelmässigt bestämmelser om återkallelse av tillstånd av olika slag eller återkallelse av andra typer av beslut. F.n. föreskrivs i 106 § TL att tullmyndighet kan förordna att beslut om återkallelse av tillstånd o.d. skall gälla omedelbart. Av artikel 7 jämfört med artikel 244 i tullkodexen framgår att beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen är omedelbart verkställbara. Detta gäller även återkallelse av tillstånd. Detta bör emellertid inte hindra att tullmyndighet t.ex. i beslut om indragning av tillstånd av olika slag i vissa fall föreskriver att indragningen skall ske vid en viss senare tidpunkt, dvs. att beslutet gäller med verkan fr.0.m. viss tidpunkt, detta for att ge tillståndshavaren skäligt rådrum. Vi har inte tagit med någon bestämmelse motsvarande 116 § i vårt förslag till ny tullag. Vi kan inte se något behov av att i tullagen ha en bestämmelse rörande Riksrevisionsverkets granskning av verksamheten inom tullverket.

Materiella bestämmelser 155

6 Materiella bestämmelser

6.1 Ihlltaxan

EG:s gemensamma tulltaxa är liksom den svenska baserad på den s.k. HS-nomenklaturen Harmonized Commodity Description and Coding System. Med utgångspunkt från detta sexställiga varuklassifrceringssystem har EG upprättat en s.k. kombinerad nomenklatur som skall användas både för tarifferingsändamål och för statistiska ändamål rådets förordning EEG nr 265887 den 23 juli 1987 tulltaxe- och av om statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan. Den kombinerade nomenklaturen CN omfattar dels FIS-nomenklaturen och EG:s underuppdelningar CN subdivisions, dels kompletterande anmärkningar och andra bestämmelser relaterade till EG:s underuppdelningar. Den gemensamma tulltaxan, samtliga medlemsstater: språk, upprättas i Bryssel och distribueras löpande till medlemsländerna. Kommissionen har också upprättat en integrerad databas benämnd TARIC som utöver den kombinerade nomenklaturen innehåller de ytterligare EG-underuppdelningar som erfordras för att identifiera ett stort antal speciella arrangemang på tullområdet, t.ex. tullsuspensioner, tullpreferenser, tullkontingenter, antidumpningsttrllar, importlicenser etc. TARIC indikerar vilka olika gemenskapsregler som är tillämpliga för en specifik samt hänvisar till aktuell författning. Även TARIC grundas vara på föreskrifter i rådets förordning 256887. TARIC år basen för nr medlemsstaternas nationella arbetstulltaxor. Vid ett medlemskap bortfaller den nu gällande svenska tulltaxelagen 1987:1068 och ersätts av rådsförordningen 265887, vilken blir nr direkt tillämplig här i landet. Den nu gällande svenska statistiska varuförteckningen år utfärdad av GTS med stöd av 21 § TF. Något omedelbart behov av en motsvarande nationell statistisk varuförteckning, baserad den kombinerade nomenklaturen, med ytterligare uppdelning av varuslagen utöver EG:s integrerade tulltariff TARIC inte synes föreligga. Då det emellertid inte kan uteslutas att ett sådant behov kan uppstå i ett senare skede anser vi det lämpligt att GTS fortsatt ges bemyndigande i förordning att efter samråd med KK, Statistiska centralbyrån eller annan berörd myndighet utfärda en statistisk varuñârteckning

156 Materiella bestämmelser

i anslutning till tull- och statistiknomenklaturen i rådets förordning nr 265887.

6.2 Preferentiella ursprungsregler

I ett frihandelsområde där varje part bibehåller sina yttertullar och egna handelsnegleringar mot tredje land, är det nödvändigt att begränsa den preferensberättigade handeln till sådana varor undergått viss som en bestämd grad av bearbetning inom frihandelsområdet eller är helt framställda där, detta för att förhindra att importen till området söker sig in via den part som har de lägsta tullarna. Därför erfordras särskilda ursprungsregler, som i detalj bestämmer vad som krävs för att en vara skall anses ha ursprung inom området och därmed bli berättigad till preferensbehandling. De preferentiella ursprungsreglema är i allmänhet mer restriktiva än icke-preferentiella urspnmgsregler allmänna ursprungsreglef. Restriktiviteten är beroende av varans känslighet när det gäller konkurrens utifrån. De har därmed en betydligt större handelspolitisk dimension än de icke-preferentiella ursprungsreglema. Ursprungsregler används även i andra sammanhang än frihandelsområden, när det gäller att särskilja preferensberättigade varor från icke preferensberättigade, t.ex. i GSP-systemet Generalized System of Preferences, det systern som utvecklats för att ge tullförmåner för varor från utvecklingsländerna. Vid ett svenskt inträde i EG bortfaller ursprungsreglema i handeln med övriga EG-länder. Däremot måste Sverige överta EG:s preferentiella ursprungsregler mot tredje länder. Sådana regler tillämpas förutom mot kvarvarande EFTA-länder, mot de medelhavsländer som EG slutit handelsavtal med, mot ACP-ländema African, Caribbean and Pacific States samt inom ramen för GSP-systemet m.m. Den nuvarande svenska förordningen 1993: 1648 om frihandel i varuutbytet enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EESavtalet och andra förordningar om s.k. förmånsbehandling av varor med ursprung i visst land eller grupp av länder eller områden bortfaller och ersätts av EG:s regler i motsvarande författningar. EG:s bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för varor återfinns dels i tullkodexen artikel 27 och i tillämpningskodexen artiklarna 66 140, dels i de avtal om förmånsbehandling som EG slutit med visst land, grupp av länder eller område. EG:s preferentiella

Materiella bestämmelser 157

urspmngsregler är i huvudsak baserade på samma principer som ursprungsreglerna i EES-avtalet, även om vissa smärre avvikelser finns. EG:s preferentiella urspungsregler innebär att en vara skall anses ha

ursprung inom området om varan antingen helt framställts där eller om

den i de fall då varan baseras på material från länder utanför området - undergått viss bestämd tillräcklig bearbetning eller behandling inom området. Till kategorin helt framställda produkter hänförs Lex. mineraliska produkter som utvunnits inom en parts område, vegetabiliska produkter som skördats där eller produkter som erhållits från levande djur som uppförts där samt andra produkter som helt baserats material med ursprung inom partens område. Beträffande produkter som undergått tillräcklig bearbetning eller

behandling gäller huvudregeln att en vara år ursprungsvara om det

s.k. nummerväxlingskriteriet uppfyllts i och med bearbetningen. Med detta menas att bearbetningen av den importerade varan skall vara av sådan omfattning att den framställda varan genom bearbetningen klassificeras enligt annat fyrställigt nummer i tulltaxan än det som gäller för den importerade insatsvara som använts. Från denna huvudregel om nummerväxling finns ett stort antal undantag som upptagits i en särskild bearbetningslista och som i vissa fall innebär att ytterligare krav ställs utöver nummerväxlingskravet, i andra fall innebär lättnader från detta krav. Vidare finns regler som föreskriver att vissa enklare former av bearbetning ompaekning, rengöring etc. icke skall anses vara tillräckliga för att ge varan karaktär av ursprungsvara, även om reglerna om nummerväxling etc. uppfyllts.

6.3 Allmänna urspmngsregler

För handel med tredje länder som inte har preferens- eller frihandelsavtal med EG, liksom också för cirkulation av varor inom EG tillämpas de

gemensamma urspmngsregler som återfinns i tullkodexen artiklarna 22

- 26 samt i tillämpningskodexen artiklarna 35 65. - De svenska reglerna om ursprung återfinns i förordningen 1984:59 om varors ursprung och i Generaltullstyrelsens tillämpningsföreskrifter TFS 1984:47. Reglerna tillämpas i samband med tillståndsgivning vid

införsel och utförsel sanktioner och liknande samt framställ-

av varor ning av handelsstatistiska uppgifter. Enligt de svenska reglerna anses

158 Materiella bestämmelser

vanor ha sitt ursprung i det land där de sist har undergått väsentlig bearbetning. Med väsentlig bearbetning sådan bearbetning har avses som varit avgörande för varomas form och beskaffenhet. Vid ett medlemskap i EG bortfaller de nuvarande svenska bestämmelserna helt och ersätts av motsvarande regler i rådsförordningen och tillämpningsföreskrifterna till denna. Rådets förordning innehåller dels regler fastställande om av ursprung när detta krävs för tillämpning av EG:s tulltaxa och för tillämpning av andra bestämmelser rörande varuhandel, dels regler upprättande och om utfärdande av ursprungsintyg. Enligt förordningen gäller att varor som i sin helhet har utvunnits eller framställts i ett och samma land har sitt ursprung i detta land. Som sådana varor anses bl.a. mineralprodukter som utvunnits inom detta land, vegetabiliska produkter skördats i som landet, produkter från jakt eller fiske som bedrivits i landet och produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet utanför ett lands territorialvatten av fartyg som är registrerade eller anmälda för registrering i landet i fråga och för detta lands flagga. Varor som som producerats i fler än ett land anses ha sitt i det land där den ursprung senaste, ekonomiskt berättigade omvandlingen eller betydande bearbetningen ägt rum. Omvandlingen eller bearbetningen skall ha skett i ett företag utrustat för det aktuella ändamålet och ha resulterat i framställning av en ny produkt eller ha inneburit ett viktigt steg i tillverk-ningen. I de fall ett dokument skall läggas fram som bevis på en varas ursprung skall detta bevis uppfylla vissa krav. Det skall bl.a. vara utfärdat av en myndighet eller annat i exportlandet därtill bemyndigat, tillförlitligt organ. Motsvarande regler gäller rörande ursprimgsbevis för varor som härrör från gemenskapen och som exporteras därifrån.

6.4 fullvärde

De regler som skall användas för att fastställa tullvärdet vid tillämpning av EG:s tulltaxa återfinns i artiklarna 28 36 i tullkodexen och artiklarna - 141 181 itillämpningskodexen. - Bestämmelserna motsvaras i Sverige av 4 § tulltaxelagen 1987:1068 och av förordningen 1980:749 om tullvärde. EG-bestämmelsema är i likhet med de nuvarande svenska reglerna baserade på GATT:s tullvärdekod och har i allt väsentligt samma innehåll. De tillämpningsföreskrifter

Materiella bestämmelser 159

som gäller i EG är betydligt mer detaljerade än de som för närvarande gäller i Sverige.

6.5 Antidumpningstull

EG:s regler för vidtagande av antidumpningsåtgärder motsvaras närmast av de nuvarande bestämmelserna i 4 § lagen 1987:1069 tullfrihet om m.m. samt av förordningen 1985:738 om dumpnings- och subventionsundersökningar. EG:s bestämmelser om vidtagande antidumpningsåtgärder för av varor vilka införs från tredje land finns i rådets förordning EEG nr 242388 av den ll juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen och kommissionens beslut 242488EKSG den 29 juli 1988 av om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder inte är som medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen. EG:s regler blir vid medlemskap direkt tillämpliga i Sverige. I detta sammanhang bortfaller de nuvarande svenska bestämmelserna i lagen 1987: 1069 om tullfrihet m.m. och i förordningen 1985:738 om dumpnings- och subventionsundersökningar. Vissa nationella föreskrifter bör dock utfärdas som komplettering av EG-reglema i fråga om deras praktiska tillämpning här i landet. EG har liksom Sverige anslutit sig både till GATT:s antidumpningkod och subventionskod och EG:s regler håller sig därför inom ramen för de bestämmelser som återfinns i dessa koder.

6.6 Tullsuspensioner

De nu gällande svenska bestämmelserna om tullsuspensioner har sin grund i lagen 1987 :1069 om tullfrihet m.m. Enligt 12 § i nämnda lag får regeringen meddela föreskrifter om tullfrihet för varor som inte eller endast i ringa omfattning tillverkas inom landet. Till föreskrifterna, som får meddelas för högst fyra år i taget, fogas en förteckning över de varor som omfattas av tullfriheten. Vidare får regeringen i enskilda fall besluta om tullfrihet för varor som inte eller endast i ringa omfattning tillverkas inom landet in casu-institutet. Ansökan om tullfrihet ges in till KK som

160 Materiella bestämmelser

efter samråd med GTS med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen. Det svenska tullsuspensionsinstimtet ersätts vid ett medlemskap av EG:s regler för tullsuspensioner. Dessa regler grundar sig artikel 28 i Romfördraget enligt vilken rådet med kvalificerad majoritet förslag av kommissionen beslutar om ändring eller suspension av tullar. För att skapa enhetlighet i fråga om tullsuspensionsbeslut har kommissionen utarbetat riktlinjer för medgivande av tullsuspensioner i ett meddelande communication 89C23502. De varor som omfattas av tullsuspensionsñrfarandet är som tegel insatsvaror som skall användas vid fortsatt bearbetning inom gemenskapen. Varor som är avsedda för försäljning för konsumtion i EG omfattas inte. Investeringsvaror som maskiner åtnjuter i allmänhet inte tullsuspension. Insatsvaroma kan föreligga som råvaror, halvfabrikat eller komponenter och utgörs främst av industriprodukter men även av vissa jordbruksvaror. Huvudkriteriet för att suspension av tull skall beviljas är att identisk eller liknande vara eller substitut för varan inte tillverkas inom EG. suspension är inte utesluten i de fall där tillverkning förekommer inom EG men tillverkningen har en omfattning som inte är tillräcklig for att täcka EG:s behov. I dessa fall skall hänsyn tas till om skada kan uppkomma för någon ny produktion i EG och till underutnyttjad tillverkningskapacitet som kan vara tillgänglig i EG. Vid bifall i sådana suspensionsärenden suspenderas vanligen tullen inte helt utan man fastställer tullsatsen till ett belopp mellan tull enligt tulltaxan och tullfrihet. Det är inte heller ovanligt att en suspension modereras genom att den ges formen av en tullkontingent med nedsatt tull eller tullfrihet för en förutbestämd kvantitet. Ofta är en tullsuspension villkorad genom knytning till särskild användning av varan. Ett speciellt tillstånd krävs för att åtnjuta tullsuspension m: sådana varor och tulladministrationen i resp. medlemsland följer genom bokföringskontroll eller fysisk kontroll upp att varor kommer till avsedd användning. lhllsuspensionen skall vara av tillfällig karaktär och beviljas för tre, sex eller högst tolv månader i taget. llullsuspensionema förlängs ofta, men inte automatiskt utan förnyad ansökan krävs. Beslut om tullsuspensioner fattas som regel två gånger om året och publiceras i EGT. De tas även in i den integrerade tulltariffen, TARlC, under egen vamkod med detaljerad Varubeskrivning, suspensionstullsatsen och tullsuspensionens giltighetsperiod.

Materiella bestämmelser 161

I kommissionens riktlinjer för medgivande av tullsuspension upptas de villkor som gäller för arrangemanget. Utöver de villkor som redovisats ovan kan dessutom nämnas att gemenskapen som helhet skall ha ekonomisk fördel av tull- suspensionen, t.ex. genom höjning av industrins effektivitet, konkurrenskraft, utveckling eller kapacitetsutnyttjande eller genom lägre konsumentpriser tullsuspensionen skall var öppen för alla företag i samtliga med- lemsländer importen skall ha viss omfattning; den suspenderade tullen skall uppgå till minst 20 000 ecu per år i hela EG sökanden skall visa att han försökt anskaffa varan från större EG- leverantör, men funnit någon vara likvärdig beträffande kvalitet, verkningssätt etc. med den importerade. I riktlinjerna anges även vilka administrativa förfaranden som skall tillämpas vid medlemsländernas och kommissionens behandling av ansökningsärenden samt vilka krav som gäller för ansökan Lex. fastställt formulär och styrkande handlingar. Enligt kommissionens riktlinjer för medgivande av tullsuspensioner skall begäran om sådan suspension inges till ett i varje medlemsland beläget centralt organ som efter utredning sänder ansökan till kommissionen. Vi finner det lämpligt att KK utses till sådant centralt organ i Sverige. Kollegiet skall således efter utredning och grundval av inkomna ansökningar utarbeta framställningar om tullsuspensioner och efter samråd med GTS och annan berörd myndighet överlämna dessa till EG-kommissionen. Beslut av kollegiet att inte överlämna ett ärende till kommissionen skall få överklagas hos regeringen.

6.7 Temporär tullfrihet

Tullunionen är utgångspunkt för EG:s handelspolitik gentemot tredje land. Tullunionen innebär bl.a. att medlemsländerna skall tillämpa en yttre tulltariff samt gemensamma regler för likforrnig gemensam tillämpning denna t.ex. beträffande temporär tullfrihet. av I EG hanteras frågan om temporär tullfrihet inom ramen för tullförfarandet temporär import. Förfarandet tillämpas för transportmedel, containrar och andra vilka införs från tredje land för tillfälligt bruk varor,

6 I4-0873

162 Materiella bestämmelser

inom EG för att därefter återutföras i oförändrat skick. Tullfrihet medges fullständigt eller partiellt. Många av de materiella reglerna för temporär tullfrihet t.ex. i vilka fall, under vilka villkor och hur länge är baserade internationella konventioner främst tullkonventioner inom Ihllsamarbetsrådet Customs Co-operation Council, CCC till vilka några eller flera av medlemsländema ocheller gemenskapen anslutit sig. Inom CCC har utarbetats en ny konvention om temporär tullfrihet, konventionen den 21 juni 1990 rörande temporär införsel av varor Istanbulkonventionen, i vilken tidigare tullkonventioner på detta område har inarbetats som bilagor. EG har anslutit sig till konventionen. EG:s regler om temporär import återfinns i tullkodexen artiklarna 137 -l44 och i tillämpningskodexen artiklarna 670 747. Dessa be- stämmelser motsvaras i Sverige för närvarande av reglerna i 17 § TFL och 28 46 §§ TFF. De svenska bestämmelserna gäller införsel med fullständig tullfrihet. EG:s regler om temporär import med partiell tullbefrielse motsvaras närmast av de svenska reglerna om reducerad restitution i 22 § TFL samt i 61 och 62 §§ TFF. De materiella regler om temporär tullfrihet som finns i Sverige och EG överensstämmer i stort då de i väsentliga delar grundas internationella överenskommelser eller internationell praxis. Vissa smärre skillnader finns. I flera fall där Sverige tillämpar definitiv tullfrihet tillämpar EG temporär tullfrihet. Det förekommer även fall då man i Sverige tillämpar temporär tullfrihet medan man i EG tillämpar ett annat tullförfarande eller vice versa för samma typ av import, t.ex. temporär tullfrihet resp. aktiv förädlingstrafik, reducerad restitution resp. temporär import med partiell tullfrihet. I enskilda fall som inte omfattas av generella föreskrifter får tullmyndighet såväl i Sverige som i EG på särskilda villkor bevilja temporär tullfrihet. Enligt EG:s bestämmelser skall därvid hänsyn tas till tullfriheten får någon ekonomisk effekt. Om så år fallet kan om i stället temporär import med partiell tullfrihet medges. Motsvarande bestämmelser finns inte i Sverige.

Materiella bestämmelser 163

Pullförfarandet temporär import transportmedel -

Gemenskapsrâtt temporär import av transportmedel -

Bestämmelserna tullñrfarandet temporär import med hel befrielse om från tull för transportmedel behandlas i artiklarna 717 742 i tillämp- ningskodexen. Temporär import får tillämpas i fråga om motorfordon från tredje land, som används i yrkesmässig trañk, villkor att fordonet l importeras av en person som är etablerad utanför gemenskapens tullområde eller för hans räkning, 2 används i yrkesmässig trafik av en sådan person eller för hans räkning och är registrerat som är etablerad utanför en person gemenskapens tullområde är fordonet inte registrerat anses villkoret uppfyllt fordonet i fråga ägs av en person som är etablerad utanför om gemenskapen, och 3 används uteslutande för transport som börjar eller slutar utanför gemenskapens tullområde. Enligt artikel 718.7 är vissa avsteg från nämnda villkor tillåtna. Sålunda medges följande undantag i artikel 718.7 c: under förutsättning att gällande gemenskapsrätt eller nationell rätt på transportområdet, särskilt bestämmelser som rör tillträde och förfarande, tillåter intern trafik får tullförfarandet temporär import användas för ett motorfordon i yrkesmässig trafik även om transporten börjar och slutar inom gemenskapens tullområde. Intern trafik definieras i artikel 670 Beträffande flygplan och fartyg gäller undantaget enligt artikel 718.7 c motsvarande sätt som för motorfordon artiklarna 722.3 och 723.3. För järnvägsfordon får enligt artikel 721 temporär import användas villkor att ägaren är person som är etablerad utanför gemenskapen och en att fordonet är registrerat hos ett järnvägsföretag utanför gemenskapen. Därvid gäller som huvudregel att fordonet inte får ställas till förfogande för någon som är etablerad inom gemenskapen. Förfarandet kan dock tillämpas även i fall då järnvägsfordon ställs till förfogande för en person som är etablerad inom gemenskapen, förutsatt att järnvägsfordonen används gemensamt enligt avtal varigenom varje företag får använda de andras fordon som egen rullande materiel. Den sistnämnda bestämmelsen synes vara utformad bl.a. med tanke på det i järnvägssammanhang vanliga, ömsesidiga användande av främmande jämvägsvagnar som förekommer när tåg inkommer från utlandet. Enligt olika avtal som finns

164 Materiella bestämmelser

på jämvägsområdet får nämligen järnvägsförvaltning eller järnvägsföretag som tar emot ett tåg som inkommer till landet använda i tåget ingående, utländska vagnar i viss utsträckning som ett led i återsändandet av dessa till ägaren. Därvid kan även användning för interna inrikes transporter förekomma.

Svensk rätt temporär tullfrihet för transportmedel som används

-

i yrkesmässig trafik

I 17 § första stycket lagen 1987:1069 om tullfrihet m.m. TFL bemyndigas regeringen meddela föreskrifter om temporär tullfrihet for transportmedel, som införs för att användas endast tillfälligt i landet.

Motorfordon

I 36 § tullfrihetsförordningen 1987:1289 TFF föreskrivs att temporär tullfrihet gäller för transportmedel som skall användas bara tillfälligt för transport inom landet i yrkesmässig trafik av last eller passagerare som följer med transportmedlet från eller till utlandet eller som skall föras genom landet i yrkesmässig trafik. Föreskrifter om yrkesmässig transport väg av personer eller gods till eller från Sverige eller i transittrafik genom Sverige finns i kk 1974:681 om internationella vägtransporter. De gemenskapsbestämmelser som motsvarar temporär tullfrihet för transportmedel som används for dessa slag av transporter finns i artikel 718.3 i tillämpningskodexen. 137 § TFF föreskrivs att temporär tullfrihet gäller för transportmedel, med undantag av sådana som avses i 32 och 33 §§, som får användas för transport inom landet i yrkesmässig trafik av last eller passagerare enligt avtal som Sverige ingått med annan stat eller en mellanfolklig organisation. 32 § TFF reglerar temporär tullfrihet för transportmedel för enskilt bnik. 33 § TFF reglerar temporär tullfrihet för utländska järnvägsfordon, utlandsregistrerade fartyg och utlandsregistrerade luftfartyg. I 2 § yrkestrafikförordningen 1988:1503 föreskrivs att den som har tillstånd till cabotagetrafik i Sverige enligt överenskommelse med annan stat får bedriva denna trafik utan tillstånd enligt yrkestrafiklagen 1988:263. I fjärde stycket samma paragraf föreskrivs att GTS utövar tillsyn över att nämnda trafik bedrivs enligt gällande bestämmelser.

Materiella bestämmelser 165

Överenskommelsen mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige om rätt till cabotage med lastfordon på väg SÖ 1993:6 tillåter yrkesmässig godsbefordran med fordon som är registrerade i Danmark, Finland, Norge eller Sverige inom något annat av dessa länder än det där fordonet är registrerat cabotage, under förutsättning att tillstånd sökts och erhållits. GTS utfärdar cabotagetillstånd med stöd 5 6 §§ kunav görelsen 1974:681.

Fartyg

I 33 § TFF föreskrivs att temporär tullfrihet gäller för utlandsregistrerat jämfartyg, ñske- eller lastfartyg eller fartyg inrättat för samhällets räddningstjänst, om det har en längd av minst åtta meter eller annat fartyg med en bruttodräktighet av mer än 70, som skall användas endast tillfälligt för transport inom landet i yrkesmässig trafik, om det får användas i svensk inrikes trañk. Enligt 1 § förordningen 1974:235 om tillstånd till sjöfart i inrikes trafik med utländskt fartyg m.m. prövar Sjöfartsverket frågan om undantag från bestämmelserna i förordningen den 10 november 1724 angående De Främmandes Fabrt Sverige och Finland och i förklaringen den 28 februari 1726 över denna förordning om förbud mot sjöfart i inrikes trafik. I l § förordningen 1974:235 anges att undantag gäller för fartyg, som är registrerade i vissa främmande lånder. I meddelande från Sjöfartsverket SJÖFS 1982:50 anges att särskilda överenskommelser med Argentina, Belgien, Danmark, Frankrike, Irländska republiken, Island, Japan, Nederländerna, Norge, Portugal samt Storbritannien och Nordirland berättigar fartyg från dessa länder att bedriva kustfart mellan svenska hamnar.

Luftfanyg

[33 § TFF föreskrivs att temporär tullfrihet gäller för utlandsregistrerat luftfartyg som skall användas endast tillfälligt för transport inom landet i yrkesmässig trafik. I 2 § luftfartslagen 1957:297 föreskrivs att luftfart med luftfartyg som har nationalitet i en annan stat får äga rum endast om det har träffats avtal med den andra staten om rätt till luftfart inom svenskt område. Enligt andra stycket samma paragraf får, om det finns särskilda skäl, regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer

166 Materiella bestämmelser

medge luftfart äger även med andra luftfartyg och bestämma på att rum vilka villkor detta får ske. I 1 § luftfartsfömrdningen 1986:171 föreskrivs att frågor tillstånd till luftfart gnmd av särskilda skäl 1 om kap. 2 § andra stycket luftfartslagen prövas av Luftfartsverket.

Jämvâgsmateriel

I 33 § TFF föreskrivs att temporär tullfrihet gäller för utländska järnvägsfordon skall användas tillfälligt i landet. Några förbehåll vad som beträffar cabotage finns inte för denna transportmedel. Det innebär typ av att jårnvägsfordon kan innehas med temporär tullfrihet i de fall som berörts i motsvarande avsnitt om gemenskapsrätten området. De ovan svenska bestämmelserna gör det också möjligt att medge temporär tullfrihet för privatvagnar t.ex. tankvagnar som inkommer för att användas viss tid i trafik i Sverige. Detta synes inte möjligt i samma utsträckning enligt EG:s bestämmelser. Tullfrågan för en privatvagn som företag i EG hyr in från tredje land där få hanteras inom ramen ett synes för tullförfarandet temporär import med partiell befrielse från tull.

Slutsats

Med hänsyn till vad har anförts finner vi att bemyndigandet i som nu 17 § TFL för regeringen att föreskriva om temporär tullfrihet såvitt avser transportmedel införs för att användas endast tillfälligt i landet är som obehövligt och inte bör ingå i den föreslagna lagen 1994:000 om vissa tullfcirfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Tullförfarandet temporär import andra varor -

Temporär tullfrihet medges vid införsel av tredjelandsvamr i huvudsak i fråga om: Yrkesutrustning ägs och införs person etablerad utanför EG - som av och används enbart den inresande eller under dennes överinseende. av Varor för visning eller användning utställning, mässa, möte eller liknande evenemang.

Materiella bestämmelser 167

Undervisningsmaterial och vetenskaplig utrustning för forskning eller undervisning samt delar därtill, som införs av godkända i rimliga organ, kvantiteter med hänsyn till avsett ändamål, används under dessas överinseende och ansvar för icke-kommersiellt bruk, förblir i utländsk ägo samt stannar i EG under en period av högst tolv månader. I vissa fall beviljas särskild tullfrihet. Medicinsk, kirurgisk eller laboratorieutrustning m: diagnostiskt eller terapeutiskt bruk, som är avsedd för sjukhus m.m., tillhandahällen tillfälligt som gratislän och stannar i EG. Räddningsmaterial som införs som gratislån till statliga eller statligt godkända organ för att motverka effekterna av katastrof som drabbat EG. Emballage som avses att återutföras fyllt eller, om emballaget införts fyllt, även tomt, under en tid högst månader. av sex Mönster, modeller och ritningar samt instrument för provning, mätning eller kontroll, som inkommer till person etablerad inom EG och används för tillverkning av vara, varvid minst 75% av tillverkningen mäste exporteras. Specialverktyg och specialinstmment, som används av person etablerad inom EG för tillverkning av viss exportvara, om verktygen eller instrumenten tillhandahålls gratis den utländske köparen av av exportvaran och förblir i dennes ägo. Varor som inkommer för att avprovas eller ñr att användas vid avprovning, dock i vinstgivande syfte. Varuprov för demonstrationsändamäl, representerande vanor som utbjuds till försäljning. Vissa varor, som inkommer för eventuell försäljning, nämligen begagnade varor till auktion, konstverk till utställning och enligt varor köpekontrakt för godkännande, under tid månader. en av sex Sändningar till påseende, bestående av vissa varuslag som inte kan betraktas som varuprov, nämligen pälsvaror, mattor, ädelstenar och smycken, under en tid av fyra veckor. Ersättningsvamr för produktionsmedel, som leverantörens initiativ tillfälligt tillhandahålls gratis i stället för liknande vara som denne senare skall leverera eller återinstallera efter reparation, under högst sex månader. Positiv, framkallad och kopierad kinofrlm för visning före kommer- siell användning, film och magnetband för ljudsättning, dubbning eller kopiering, film for visning av beskaffenhet eller arbetssätt hos utländsk

168 Materiella bestämmelser

anläggning men för offentlig visning mot betalning samt ljud- och datamedia sorn tillhandahålls gratis för användning vid ADB-behandling. Resandes personliga effekter reseutrustning under dennes vistelse - - i EG. För reseutrustning med ett värde av högst 45 ecu beviljas särskild tullfrihet. Levande djur för dressyr, träning, avel, veterinärmedicinsk behan- dling eller bete. Dragdjur och redskap, som tillhör person med hemvist utanför men invid EG:s gräns, för timmerforsling, jordbruk eller liknande skötsel av fastighet inom EG. Varor för turistpropaganda. - Vältärdsmateriel för sjöfolk, ilandfört från fartyg för tillfällig användning under fartygets uppehåll eller infört för temporär användning i högst sex månader på sjömanshem eller liknande sjöfolksinstitution utan vinstsyfte. Diverse utrustning som används under offentlig myndighets överinseende och ansvar for uppbyggnad, reparation eller underhåll av infrastruktur av allmän betydelse i gränszon. Om temporär import med total tullfrihet inte kan medges enligt ovan, medges temporär import med partiell tullfrihet för alla varor som införs tillfälligt till EG utom sådana som är upptagna i en förteckning i en bilaga till tillämpningskodexen. Medlemsstaterna får i sådana fall bevilja fullständig temporär tullfrihet, i stället för temporär import med partiell tullfrihet, om det rör sig om en temporär import av tillfällig natur engängskaraktär och varan skall finnas högst tre månader inom EG. Utöver ovannämnda fall får i särskilda fall, sorn inte har någon ekonomisk effekt, fullständig temporär tullfrihet medges för varor som införs tillfälligt till EG. Temporär införsel av varor som blir kvar i EG under högst tre månader och har ett värde av högst 4 000 ecu anses inte ha någon ekonomisk effekt. Beviljas fullständig temporär tullfrihet i särskilda fall för varor med ett värde av mer än 4 000 ecu eller beviljas, under en tid av högst 3 månader, fullständig tullfrihet i stället för partiell, skall medlemsländerna enligt fastställt formulär delge kommissionen dessa fall. Sådana fall skall prövas av tullkodexkommittén. Kommissionen lämnar informationen vidare till övriga medlemsländer. Som framgått ovan medges i EG temporär tullfrihet i stället för definitiv tullfrihet för reseutrustning med ett värde av mer än 45 ECU, som införs tillfälligt av resande som är bosatt i tredje land. Någon

Materiella bestämmelser 169

skriftlig deklaration för den temporära införseln behöver dock lämnas och inte heller behöver säkerhet ställas i dessa fall.

6.8 Aktiv förädlingstrañk

s.k. aktiv förädlingstrafrk återfinns i tullkodexen artiklarna

Regler om

1 14-129 och tillämpningskodexen artiklarna 549-649. Aktiv förädlings-

trafik utgör ett tulltörfarande som innebär att varor som införs till gemenskapen för att bearbetas och därefter reexporteras inte belastas med de tull- och andra inñrselavgifter som normalt tillämpas inom gemenskapen. Inte heller skall eventuellt i kraft varande handelspolitiska åtgärder tillämpas för i fråga. Förutsättningen för att systemet varorna skall få tillämpas är att väsentliga intressen hos bearbetningsföretag inom gemenskapen inte skadas. Ihllförfarandet aktiv förädling har inte någon direkt motsvarighet i de nuvarande svenska tullbestämmelsema. Proceduren kan emellertid anses i drag bestämmelserna i tullfrihetsförordningen stora motsvaras av 1987:1289 temporär tullfrihet för varor som införs för att bl.a. om bearbetas eller användas material vid bearbetning av exportvaror och som bestämmelserna i TFL tullrestitution vid utförsel av varor som om tillverkats med användning utländskt material. Väsentliga skillnader av föreligger emellertid mellan de nämnda svenska bestämmelserna och EG:s regler för aktiv förädlingstrafrk. Aktiv förädlingstrafrk är ett tullförfarande ekonomisk betydelse av vilket innebär tillstånd från tullmyndighet krävs innan proceduren fär att användas. I vissa fall krävs auktorisation, t.ex. då varan som införs skall För att få auktorisation fordras att vissa villkor är repareras. uppfyllda. Dessa kan dels administrativ karaktär, exempelvis att vara av sökanden skall etablerad i gemenskapen, dels av ekonomisk vara karaktär. De är avsedda att skydda gemenskapens ekonomiska senare intressen. l princip fordras det att produktion av insatsvaran inte förekommer inom gemenskapen eller att produktionen är otillräcklig. I begreppet aktiv förädlingstrafrk innefattas flera delvis olika system. Det s.k. suspensionssystemet innebär att införselavgifter inte behöver betalas vid införseln under förutsättning att varan törs ut efter bearbetningen. För att få tillämpa detta systern krävs att avsikten är att exportera Det s.k. restitutionssystemet innebär att varan förtullas i vanlig varan. ordning och att de inbetalade avgifterna återbetalas vid exporten. Det är

170 Materiella bestämmelser

även möjligt att få restitution för färdigvaror som tillverkats av gemenskapsvaror motsvarar imponerats för ändamålet, s.k. som varor som blandning equivalent oompensating. tillämpas s.k. prior exportation exporteras färdigvaran innan insatsvaran importeras tullfritt. l system tillståndet skall vilket system tillämpas. Det skall även anges som avses bl.a. vilken bearbetning och inom vilken tidsfrist anges typ av som avses bearbetningen skall äga rum. När införs för aktiv förädlingstrafik skall den anmälas till en vara tullmyndighet. Vissa förenklade förfaranden kan medges, exempelvis att inte alla uppgifter i anmälan behöver lämnas vid införseltilltället. För avsluta arrangemanget skall anmälas till export under att varan kontroll eller till andra angivna tullprocedurer, exempelvis införsel med temporär tullfrihet, uppläggning tullager etc. En bill of discharge, vilken i Sverige motsvaras avräkningsdiarium, skall avlämnas. av Iillämpas restitutionssystemet skall även ett återbetalningskrav repayment claim inlämnas. För intagna under suspensionssystemet kan även förtullning varor komma ifråga tullmyndighet medger detta. Ett villkor för sådant om tillstånd är att den tullskyldige deklarerar att han inte kan anmäla varan för sådan procedur medför tullfrihet. Om en vara i aktiv törädlingssom trafik förtullas skall i allmänhet ränta utgå. Är flera medlemsstater inblandade i arrangemanget kan vissa speciella procedurer komma i fråga. En särskild procedur benämns triangulär trafik och omfattar de fall då insatsvaran importeras i en annan medlemsstat än den där auktorisationen utfärdades och bearbetningen skall

äga rum. Systemet med aktiv förädlingstrafik bygger ett väl fungerande administrativt samarbete mellan medlemsstatema. Ett sådant samarbete är nödvändigt i de fall då flera medlemsstater är involverade i ett t.ex. enskilt och är dessutom viktigt för att säkerställa att de arrangemang handelspolitiska inslagen i systemet får en enhetlig tillämpning.

6.9 Passiv förädlingstrafik

passiv förädlingstrafik återfinns i tullkodexen artiklarna

Regler om s.k.

160 och i tillämpningskodexen artiklarna 748 787. Passiv

145 - förådlingstrañk utgör tullförfarande innebär att varor tillfälligt ett som utförs till tredje land för bearbetning, reparation eller dylikt för att

Materiella bestämmelser 171

därefter återinföras med total eller partiell tullbefrielse. Liksom i fallet med aktiv förådlingstrafik är förutsättning för att systemet skall få en tillämpas att väsentliga intressen hos bearbetningsföretag inom gemenskapen inte skadas. Tullförfarandet passiv förädling har inte någon direkt motsvarighet i de nuvarande svenska tullbestämmelsema. Förfarandet kan dock i stort sett anses ge samma effekter som de svenska bestämmelserna tullfrihet om och tullnedsättning vid införsel tillverkats helt eller delvis av varor som av svenskt material eller med användning av svenskt konstruktionsarbete eller liknande svensk prestation. Dessa regler återfinns i 22 23 §§ TFF. - Passiv törädlingstrañk utgör som tidigare nämnts tullprocedur en av ekonomisk betydelse vilket innebär att tillstånd krävs innan proceduren får användas. För att få tillstånd erfordras att vissa villkor är uppfyllda. Bland dessa villkor märks att det skall möjligt att konstatera att vara förädlingsvaroma tillverkats med användning de utförda exportav varorna. Auktorisation ges endast till sökande som är etablerad i gemenskapen och i övrigt gäller liknande ekonomiska villkor som mr aktiv förädlingstrañk. lullmyndighetema skall fastställa den tidsfrist inom vilken förådlingsvaroma skall återinföras. I tillståndet skall vidare anges materialåtgången eller sättet för att bestämma denna. Vid återinförseln skall tullen sättas ned med ett belopp som motsvarar den tull som skulle ha tagits ut för exportvaroma om dessa hade importerats till gemenskapen från det land där bearbetningen eller den sista bearbetningen ägt mm. Om exportvaran utförs i syfte kan hel tullfrihet medges att repareras vid återinförseln om reparationen skett utan kostnad. Reglerna om passiv förädling innehåller också möjligheten att tillämpa ett utbytessystem som tillåter att ersättningsprodukt ersätter förädlingsen produkten. Det är också möjligt att importera ersättningsprodukten före exporten av den vara som exporteras för bearbetning. En förutsättning för utbytessystemet är att ersättningsprodukten är likvärdig i fråga om kvalitet, tekniskt utförande och ålder. l likhet med vad som gäller för aktiv förädlingstrafik medför systemet med passiv förädlingstrañk ett ingående administrativt samarbete mellan medlemsländerna. Statistiska uppgifter rörande utnyttjandet tullav proceduren passiv förädling skall bl.a. utbytas mellan medlemsstaterna och kommissionen. Även information faktorer föranlett om som att auktorisation vägrats av ekonomiska skäl skall utbytas.

172 Materiella bestämmelser

6.10 Bearbetning under tullkontroll

Regler om tullförlärandet bearbetning under tullkontroll återfinns i tullkodexen artiklarna 130 136 och i tillämpningskodexen artiklarna - 650 669. Institutet bearbetning under tullkontroll saknar motsvarighet i nuvarande svenska tullbeståmmelser. Genom detta förfarande kan ickegemenskapsvaror föras in tullfritt till EG för bearbetning eller tillverkning av nya varor under tullmyndighetemas överinseende. De bearbetade produkterna kan därefter förtullas med den tullsats som är tillämplig för dem. Om de importerade varorna när de infördes i proceduren för bearbetning under tullkontroll var berättigade till förmånsbehandling enligt frihandelsavtal eller ensidiga medgivanden blir de bearbetade produkterna berättigade till förmånsbehandling om de omfattas av bestämmelserna om förmånsbehandling. Gäller kvotering eller tak för importvaroma gäller samma villkor för de bearbetade varorna. I så fall sker avråkningen mot de kvoter eller tak som gäller för importvarorna då deklaration ñr utlämning till fri cirkulation godtas av tullmyndigheten. En förteckning över typer av fall då förfarandet får tillämpas finns i tillämpningskodexen. Liksom för övriga tullförfaranden av ekonomisk betydelse krävs tullmyndighets tillstånd att använda förfarandet. Bland villkoren märks att importvaroma skall kunna identifieras i de bearbetade produkterna. Vidare föreskrivs att proceduren inte får användas om den resulterar i ett kringgående av ursprungsregler eller regler om kvantitativa restriktioner som gäller för importvarorna. Vidare finns ett ekonomiskt villkor som innebär att förfarandet skall bidra till att skapa eller bibehålla en bearbetningsverksamhet inom EG och detta utan att vara till väsentligt men för tillverkarna av liknande produkter inom EG. Bearbetningen kan ske inom olika medlemsstater. I sådana fall ges tillstånd av tullmyndighet i den medlemsstat där den första bearbetningen sker. Ett förenklat tillståndsgivande tillämpas då bearbetningen skall ske inom en enda medlemsstat. Det senare innebär att tulldeklarationen till proceduren bearbetning under tullkontroll även ses som en ansökan om tillstånd.

Materiella bestämmelser 173

6.11 Särskild tull

Vi har övervägt huruvida bestämmelserna i nuvarande 3 § TFL om särskild tull kan och bör finnas kvar i någon form i ett läge där Sverige är medlem i EU. Bestämmelserna ger regeringen rätt att om det föreligger särskilda förhållanden föreskriva att särskild tull skall tas ut för förtullas. Regeringens föreskrifter skall i efterhand varor som underställas riksdagen för prövning inom vissa tidsfrister som anges i den aktuella paragrafen. Ett bemyndigande motsvarande det i 3 § TFL har funnits i den svenska tullagstifmingen sedan början av 1930-talet. Bemyndigandet har dock använts mycket sparsamt. Senast skedde det 1958 då minimitull infördes för gummidäck, vissa textilvaror Lex. damstrumpor och porslinsvaror. Dessa minimitullar har senare arbetats in i tulltaxan. Bemyndigandet har enligt vad vi funnit tillkommit av handelspolitiska skäl. Syftet torde sålunda ha varit att ge regeringen möjlighet att särskilt i situationer när riksdagen inte är samlad snabbt kunna vidta åtgärder när det handelspolitiska läget gjort detta påkallat. De nämnda exemplen från 1958 och tidigare fall visar att bemyndigandet som regel använts för att ingripa mot lågprisimport eller annan import som ansetts störande på svenska marknaden. Något utrymme för att använda det aktuella bemyndigandet av handelspolitiska skäl torde knappast längre finnas om Sverige blir medlem i EU eftersom den nationella kompetensen här övergår till gemenskapen. I Romfördragets artikel 224 förutses visserligen att ett nationellt agerande olika sätt kan förekomma i händelse bland annat krig eller allvarlig av internationell spänning som innebär krigsfara. Bemyndigandet synes emellertid nämts inte avsett för sådana fall. Inte heller synes det som avsett för försörjningsberedskapssituationer. För fall av-nu nämnt slag torde erfordras ett bemyndigande av annan utformning än hittills. Vi har inte ansett det falla inom ramen för vårt uppdrag att närmare överväga behovet och utformningen av ett eventuellt nytt bemyndigande, anpassat till situationen med medlemskap. Denna fråga torde enligt vår mening få övervägas i annat lämpligt sammanhang. Någon bestämmelse av aktuellt slag har därför inte tagits med i författningsförslagen.

Iidlfrihet 175

sou 1994:89

7 Tullfrihet

7.1 Inledning

svenska bestämmelserna frihet från tull vid införsel De nuvarande om i lagen 1987:1069 tullfrihet och tullfrihetsåterfinns om m.m. 1987:1289. I många de fall där tullfrihet medges skall förordningen av lagen 1987:1066 frihet från skatt eller avgift vid införsel även enligt om frihet från skatt och avgifter. I tullfrihetsforfattningama finns medges regler frihet från tull vid temporär införsel. Enligt gällande rätt också om skall inte heller skatt tas ut så länge temporär tullfrihet gäller. frihet från import- och exporttirllar skall gälla i EG grund De fall då särskilda omständigheter bestäms rådet i enlighet med artikel 184 av av i tullkodexen. avgiftsfrihet vid införsel till EU regleras i EG-rätten i Skatte- och till skillnad från frihet från tull regleras i förordningsdirektivform som regleras frihet från mervärdesskatt i rådets direktiv form. Således 8318lEEG, frihet från skatt vid införsel mindre gåvor i rådets av 1035EEG frihet från skatt avseende resandes varor i direktiv 78 samt 69169EEG. Vidare innehåller rådets direktiv 1292EEG rådets direktiv bestämmelser angående frihet från punktskatter i vissa fall för bl.a. alkoholhaltiga drycker och bränslen. Villkoren i EG:s tobaksvaror, för tull- respektive skattefrihet är i de flesta fall identiska. rättsakter skillnader kan dock föreligga materiellt sett eller vad gäller Vissa smärre den systematiska utformningen av reglerna. regler frihet från import- och exporttullar som gäller De närmare om förordning EEG 91883. Dessa bestämmelser blir vid i EG finns i nr svenskt medlemskap direkt gällande rätt i Sverige. Förordningen ett vissa nationella särregler och utfyllande bestämmelser. medger dock

7.2 Frihet från irnporttullar

bestämmelser frihet från importtullar för Rådsförordningen innehåller om

följande varor: flyttsaker; -

176 Tullfrihet

- varor som importeras på grund av giftermål; personlig egendom som ärvs; hemutrustning som behövs för sekundärt boende; utrustning för studentrum och studerandes personliga effekter; försändelser med låga värden utom sådana innehåller alkohol, - som parfymer och luktvatten, tobak eller tobaksprodukter;

småförsändelser som inte är av kommersiell natur; kapitalvaror och annan utrustning importeras i samband med - som att verksamhet överförs från tredje land till gemenskapen; produkter som jordbrukare i gemenskapen erhållit från egendomar i tredje land;

utsäde, gödningsämnen och produkter för behandling jord och - av gröda då de importeras jordbruksproducenter i tredje land för av att användas egendomar som gränsar till dessa länder;

varor som ingår i resandes personliga bagage viss värde-

begränsning:

undervisningmateriel, vetenskaplig och kulturell materiel, - vetenskapliga instrument och apparater;

djur för laboratorier, biologiska och kemiska substanser avsedda för forskning;

terapeutiska substanser av mänskligt samt blod- - ursprung gruppsbeståmmande och våvnadstypbestämmande reagenser; instrument och apparater för medicinsk forskning, för fastställande av medicinska diagnoser eller för medicinsk behandling; substanser för kvalitetskontroll medicinska produkter; - av farmaceutiska produkter avsedda för internationella sportevenemang; varor för välgörenhetsorganisationer eller frlantropiska - organisationer, varor avsedda för blinda och andra handikappade personer; hedersutmärkelser; gåvor i samband med internationella förbindelser; - - varor som skall användas av monarker eller statsöverhuvuden; varor som importeras för att utveckla handeln; varor som importeras för undersöknings- analys- eller kontroll- ändamål; försändelser som skickas till organisationer skyddar copyrights - som eller industriella och kommersiella patenträttigheter; litteratur för turistinformation samt diverse dokument och enligt - varor förteckning i förordningen;

sou 1994:89 Tullfrihet 177

hjälpmaterial för att stuva och skydda varor under transport från tredje land; strö, foder och fodermedel för djur under deras transport; bensin och oljor i motorfordon och specialcontainrar; materiel för konstruktion, underhåll eller utsmyckning av minnes- eller begravningsplatser för krigsoffer; kistor med lik och urnor med aska av lik, utsmyckning för begrav- ning och for gravar medförda av personer bosatta i tredje land. Frihet från exporttullar medges för följande varor: försändelser med låga värden; husdjur som exporteras då jordbmksverksamhet flyttas från gemenskapen till tredje land; varor som erhållits genom att jordbruksproducenter brukat egendom i gemenskapen nära tredje land; spannmål som exponeras av jordbruksproducenter och som är avsedd att användas på egendom i tredje land som är belägen i närheten av gemenskapens tullområde; foder och fodermedel för djur under export.

F lyttsaker

Kapitel avsnitt 1 reglerar tullfrihet ñr personliga ägodelar tillhöriga en fysisk person som flyttar sin bosättningsort från ett tredje land till gemenskapen. EG:s bestämmelser innebär som huvudregel att den som varit bosatt utanför gemenskapen under en sammanhängande period om minst tolv månader och som flyttar sin bosättning till ett medlemsland har rätt att tullfritt föra in personliga ägodelar som innehafts och använts under minst sex månader den tidigare bosättningsorten och som skall användas för samma ändamål den nya bosättningsplatsen. Flyttgodstullfrihet medges dock för alkoholhaltiga drycker, tobaksvaror, transportmedel för kommersiell användning och vanor avsedda att användas i yrkesverksamhet. Medlemsstaterna kan göra flyttgodstullfriheten villkorad av att varorna, antingen i ursprungslandet eller i avsändningslandeuhar blivit belagda med de tullar ocheller skatter som de normalt är underkastade. Vi föreslår dock inte någon sådan skärpning av villkoren för tullfriheten. Flyttgods får föras in i landet under en period om tolv månader från bosättningstidpunkten i medlemslandet. Införsel kan ske iett sammanhang eller vid flera separata tillfällen. Från huvudregeln finns ett antal undantag. Undantag får medges från kravet att den inflyttade varit bosatt minst tolv månader utanför

178 Ildlfñhet

gemenskapen om det klart framgår att personens avsikt varit att bosätta sig utanför gemenskapen under den erforderliga tiden. Om särskilda skäl föreligger får flyttgodsttrllfrihet medges även innehavstiden före om flyttningen är kortare än sex månader. Flyttgodstullfrihet får medges också för vara som förs in senare än tolv månder efter bosättningen i landet om särskilda skäl föreligger. För de två sistnämnda fallen föreslår utredningen att i nationell författning fastslås vem som skall göra bedömningen om särskilda fall föreligger. Flyttgodstullfrihet kan medges även den som kommer till landet i avsikt att bosätta sig här men som ännu inte gjort det. Huvudregeln är därvid att vederbörande skall ha för avsikt att bosätta sig i landet inom sex månader. Om han kommit till landet som en följd av ett yrkesmässigt åtagande får avsikten att bosätta sig här avse en senare tidpunkt än sex månader. Tidsperioden bestäms av behörig myndighet för svensk del som bör vara Generaltullstyrelsen. För flyttgods gäller att man inte fritt får förfoga över varorna under de första tolv månaderna efter införseln. Under denna tid får varorna inte avyttras.

Varor införda i anledning av giftermål

Kapitel avsnitt 2 reglerar tullfrihet för vissa varor införda i anledning av ett giftermål som ingåtts i samband med flyttning från ett tredje land till gemenskapen. EG:s bestämmelser innebär att den som flyttar sin bosättning från ett tredje land till ett medlemsland i samband med giftermål, utöver vad som följer av reglerna om flyttgods, tullfritt får föra in bröllopsutstyrsel och husgeråd samt får motta bröllopspresenter inom viss vårdegräns. Värdegränsen kan enligt EG:s regler av medlemsländerna bestämmas till ett belopp motsvarande mellan 200 och 1000 ecu. Vi har valt att föreslå en beloppsgräns om 2 000 kronor. För tullfrihet för giftermålsgods krävs inte någon minsta innehavs- och användningstid på den tidigare bosättningsorten i motsats till vad som gäller enligt EG:s bestämmelser om tullfrihet för flyttgods. Däremot finns samma krav bosättningstid utanför gemenskapen före inflyttningen. Frihet från tull för giftermålsgods ges inte för alkoholhaltiga drycker, tobak eller tobaksvaror. Vidare medges frihet från tull endast för varor som förs in i landet under tiden mellan två månader före bröllopet och

Ildlfñhet 179

fyra månader efter bröllopet. Om särskilda skäl föreligger får frihet från tull medges även för införsel som sker utanför denna period. För giftermålsgods finns i likhet med vad som gäller flyttgods begränsningar avseende möjligheterna att förfoga över godset under tolv månader efter införseln.

Varor förvärvade genom arv eller testamente

Kapitel avsnitt 3 reglerar tullfrihet för införsel av personliga ägodelar som en fysisk person bosatt inom gemenskapen förvärvat genom arv eller testamente. EGzs bestämmelser avser fall där en i ett medlemsland bosatt person ñr in varor från ett tredje land vilka han ärvt. tullfrihet för arvegods medges inte m: alkohol, tobak, kommersiella fordon och yrkesverktyg. Inte heller medges tullfrihet för större mängder av boskap eller jordbruksprodukter än som motsvarar ett normalt familjebehov. Arvegods skall för att bli tullfritt föras in till gemenskapen inom två år från den tidpunkt från vilken arvtagaren fått dispositionsråtten till varan.

Husgeråd för möblering av en andm bostad

Kapitel avsnitt 4 reglerar tullfrihet för införsel av husgeråd för möblering andra bostad. i av en EG:s bestämmelser innebär att tullfrihet medges för hushållsutrustning som införs av en person som har sin normala bosättning utanför EG och som behöver utrustningen för att inrätta en andra bostad inom gemenskapen. Ett medgivande av tullfrihet får kombineras med krav att säkerhet ställs för att säkra betalning av en sådan tullskuld som kan uppkomma på grund av att extrabostaden hyrs ut eller överlåts före utgången av en tvåårsperiod eller att utrustningen lånas ut eller hyrs ut före utgången av nämnda tvåårsperiod. Den senare tvåårsperioden kan utsträckas till 10 år för värdefull hushållsutrustning.

180 Iullfrihet

Utrustning för studentrum och studerandes personliga effekter

Kapitel avsnitt 5 reglerar tullfrihet för införsel av utrustning för studentrum och studerandes personliga effekter. Medgivande får lämnas högst en gång per läsår.

Försândelser med låga värden

Kapitel avsnitt 6 reglerar tullfrihet för varor som sänds direkt från tredje land till mottagare i gemenskapen och som har ett värde en uppgående till högst 22 ECU. Ihllfriheten gäller för alkoholhaltiga produkter, parfym och luktvatten samt tobak eller tobaksprodukter.

Försändelser frán en privatperson till en annan

Kapitel avsnitt 7 reglerar tillfrihet för varor i småförsåndelser som inte är kommersiell natur. lhllfriheten gäller försändelser från en privatav i tredje land till bosatt i gemenskapen. Försändelsen peron en person skall tillfällig karaktär och varorna skall vara avsedda för vara av mottagarens eller hans familjs personliga bruk och ha erhållits som gåva. I fråga tobaksprodukter, alkoholhaltiga drycker samt parfymer och om luktvatten gäller vissa högsta tillåtna kvantiteter per försändelse. Det

totala värdet av de i försändelsen ingående varorna får, inklusive värdet

de nämnda produkterna, uppgå till högst 45 ecu. av

Kapitalvaror och annan utrustning som imponeras i samband med att verksamhet överförs från tredje land till EG

Kapitel avsnitt 8 reglerar tullfrihet för sådana kapitalvaror och annan utrustning införs till gemenskapen när en kommersiell verksamhet som överförs från ett tredje land. En förutsättning för att tullfrihet skall beviljas är att överföringen sker definitivt och att utrustningen har använts i tredje land för ändamål under en period av minst tolv samma månader. lhllfrihet får medges för normala transportmedel, konsumtionsvaror, bränsle, råvarulager, halvfabrikat i lager samt boskap. Varor för vilka tullfrihet medgivits får lånas ut, ges som säkerhet, hyras ut

Ildlfiiher 181

tidigare än tolv månader från den dag då de förtullades. eller överlåtas så sker skall behörig myndighet informeras och tull betalas. Om

jordbrukare i EG erhållit från egendomar i tredje land Produkter som

9 reglerar tullfrihet för sådana produkter som bl.a. Kapitel avsnitt i gemenskapen erhållit från sin egendom i tredje land. Bejordbrukare produkter härrör från jordbruk, biodlingar, ståmmelsema avser som trädgårdsanläggningar, skogsbruk i tredje land. Iullfrihet kan m.m. fall sådana produkter införs jordbrukaren själv och under beviljas i det av har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till förutsättning att denna Motsvarande regler gäller angående tullfrihet för produkter gemenskapen. jakt eller fiske på sådana sjöar eller vattenvägar i tredje land erhållna vid till gemenskapen och medförs av personer hemsom gränsar som mahörande i gemenskapen.

gödningsämnen och produkter för behandling av jord och Spannmål, införs jordbruksproducenter i tredje land för att användas gröda då de av på egendomar i EG gränsar till dessa länder som

reglerar tullfrihet för spannmål, gödningsåmnen och Kapitel avsnitt 10 behandling jord och gröda då sådana produkter införs produkter för av i tredje land för att användas på egendomar i av jordbruksproducenter gemenskapen vilka gränsar till dessa tredje länder. Ihllfriheten är till sådana kvantiteter erfordras for skötseln av den begränsad som

aktuella egendomen och skall införas av jordbruksproducenten

varorna hans räkning. Medlemsstat kan sätta som villkor för själv eller för det angränsande tredje landet medger motsvarande tullfriheten att föreslår inte något sådant villkor föreskrivs, för den behandling. Vi att inträde i EU skulle ha landgräns mot tredje händelse Sverige efter ett land.

ingår i resandes personliga bagage Varor som

reglerar tullfrihet för som ingår i resandes Kapitel avsnitt 11 varor Bestämmelser vad gäller resandes införsel av tull- och personliga bagage.

182 Tullfrihet

skattefria varor har intagits i vårt förslag till lag om frihet från skatt vid import, m.m.

Undervisningsmateriel, vetenskaplig och kulturell materiel, vetenskapliga instrument och apparater

Kapitel avsnitt 12 reglerar tullfrihet för undervisnings-, vetenskaplig och kulturell materiel som förtecknats i särskild bilaga till rådstörordningen. Förutsättningen för att tullfrihet skall beviljas är att varorna är avsedda för vissa särskilt angivna inrättningar eller organisationer som godkänts av behörig myndighet i medlemsstaten. För vissa varor, t.ex. vissa fotografiska artiklar, vissa tryckalster, vissa ljudmedia och multimedia-satser medges tullfrihet vid införsel till alla kategorier organisationer inklusive radio- och televisionsorganisationer vilka godkänts av behörig myndighet i medlemslandet. I fråga om konstverk som inte är avsedda för försäljning medges tullfrihet vid införsel till gallerier, museum och andra organisationer som godkänts av behörig myndighet. Enligt kommissionens tillämpningsföreskrifter kommissionens förordning EEG nr 229083 skall företag eller organisation som erhållit godkännande uppfylla vissa krav vad gäller bokföring och skyldigheter att underlätta den kontroll behörig myndighet anser nödvändig för att säkra att villkoren för tullfriheten är och förblir uppfyllda. Enligt utredningen bör Generaltullstyrelsen bemyndigas att godkänna de inrättningar eller organisationer som skall ifrågakomma för tullfrihet. Ihllfrihet medges också för vetenskapliga instrument och apparater som importeras uteslutande for icke-kommersiellt ändamål av vissa mottagare. Dessa kan vara offentliga inrättningar eller privata företag som huvudsakligen ägnar sig åt undervisning eller vetenskaplig forskning och som godkänts av behörig myndighet i medlemsstaten. Thllfrihet medges även för reservdelar och verktyg till undervisningsmaterial, vetenskapliga instrument och apparater etc.

Tullfrihet 183

Djur för laboratorier, biologiska och kemiska substanser avsedda för forskning

Kapitel avsnitt 13 reglerar tullfrihet för djur för laboratorieanvänding samt tullfrihet för biologiska eller kemiska substanser som törtecknats i

särskild lista kommissionens förordning EEG nr 228883 och som

en importeras för icke-kommersiellt ändamål. Mottagarna skall antingen vara särskilt angivna inrättningar eller vara godkända av behörig myndighet.

Terapeutiska substanser av mänskligt ursprung samt blodgruppsbestâmmande och plasmabeståmmande reagenser

Kapitel avsnitt 14 reglerar tullfrihet för terapeutiska mänskliga substanser och för blodgruppsbestämning och vävnadstypreagenser bestämning som införs för institutioner eller laboratorier som godkänts av behörig myndighet. Som förutsättning för tullfrihet gäller att produkterna är avsedda för icke-kommersiellt medicinskt eller vetenskapligt bruk, åtföljs av särskilt intyg från exportlandet samt är märkta för identifiering.

Instrument och apparater för medicinsk forskning och för fastställande av medicinska diagnoser

Kapitel avsnitt 14a reglerar tullfrihet för instrument och apparater m.m. vilka som gåva eller donation införs för medicinsk forskning, för fastställande medicinsk diagnos eller för medicinsk behandling. av Mottagande forskningsinstitutioner skall ha godkänts av behörig myndighet i medlemsstaten. Ihllfriheten är vidare beroende av att det inte döljs några kommersiella avsikter från givarens sida och att partsförhållande föreligger mellan givare och mottagare.

substanser för kvalitetskontroll av medicinska produkter

Kapitel avsnitt 14b reglerar tullfrihet för substanser för kvalitetskontroll i samband med tillverkning av medicinska produkter. Mottagarna skall godkända av behörig myndighet i medlemsstaten. vara

184 Tullfrihet

Farmaceutiska produkter avsedda för internationella sportevenmang

Kapitel avsnitt 15 reglerar tullfrihet för farmaceutiska produkter är människor eller djur i samband med internationella sportevenemang. lhllfriheten är begränsad till de kvantiteter som kan anses motsvara behoven under vistelsen.

Varor för välgörenhetsorganisationer eller filantmpiska organisationen varor avsedda för blinda eller andra handikappade personer

Kapitel avsnitt 16 reglerar tullfrihet ñr basñrnödenheter Lex. mat, medicin eller kläder som importeras av statliga organisationer eller andra välgörenhetsorganisationer mr gratis utdelning till behövande. Iullfrihet kan också medges för varor avsedda att användas av organisationer i samband med insamlingar till behövande. Undantaget från tullfriheten är alkoholhaltiga produkter, tobak och tobaksvaror, kaffe och te samt motorfordon med undantag av ambulanser. De mottagande organisationerna skall godkända av behörig myndighet i medvara lemsstaten. Vad gäller varor avsedda för undervisning, vetenskaplig eller kulturell utveckling av synskadade eller andra handikappade personer gäller tullfrihet antingen varorna införes av den handikappade själv eller av institution eller organisation som godkänts av behörig myndighet. Tullfrihet gäller vidare för varor som införs i avsikten att bistå katastrofoffer. De mottagande organisationerna skall vara godkända av behörig myndighet i medlemsstaten. Ihllfrihet medges för material och utrustning skall användas för återuppbyggnad av katastrofområden. som Medgivande av tullfrihet för vanor för katastrofoffer fattas i det enskilda fallet av kommissionen efter begäran från den aktuella medlemsstaten.

Hedersutmärkelser

Kapitel avsnitt 17 reglerar tullfrihet för hedersutmärkelser, dekorationer, medaljer och liknande artiklar. Ett villkor för tullfrihet är att införseln är kommersiell karaktär och att utmärkelsema är avsedda av för personer som har hemvist i gemenskapen.

Tullfrihet 185

Gåvor i samband med internationella förbindelser

Kapitel avsnitt 18 reglerar tullfrihet för gåvor som sänts från en officiell inrättning, myndighet eller besöksgrupp som utför någon verksamhet i det allmännas intresse i tredje land till en officiell inrättning, statlig myndighet eller grupp som utför någon verksamhet i det allmännas intresse i EG. Gåvoma får införas tullfritt om mottagaren godkänts av behörig myndighet i medlemslandet. Iullfrihet medges för alkohol, tobak eller tobaksprodukter. Som villkor för tullfrihet gäller också att gåvan är av tillfällig natur och införs för icke-kommersiellt bruk.

Varor som skall användas av monarker eller statsöverhumden

Kapitel avsnitt 19 reglerar tullfrihet för vissa varor till monarker och statsöverhuvuden. Ihllfrihet skall medges inom gränser och villkor behörig myndighet fastställer. Bestämmelserna innefattar såväl gåvor som som varor avsedda att användas eller konsumeras av monarker och statsöverhuvuden i samband med vistelse i gemenskapen. Tullfrihet kan också medges för motsvarande varor avsedda för personer som officiellt representerar monarker eller statsöverhuvuden.

Varor som importeras för att främja handeln

Kapitel avsnitt 20 reglerar tullfrihet för varor som importeras för att främja handeln. tullfrihet medges härvid för varuprov av försumbart värde, varvid behörig myndighet kan kräva att vissa artiklar skall göras obrukbara perforering, eller liknade åtgärd. Vidare genom medges tullfrihet för reklammaterial och trycksaker såsom Lex. kataloger, prislistor eller broschyrer. En förutsättning för tullfriheten är att trycksakema beskriver är avsedda för försäljning eller varor som uthyrning eller tjänster erbjuds en person som år etablerad i som av tredje land. Tullfrihet medges också för som skall användas eller konsumeras varor i samband med internationell utställning eller liknande evenemang. Bland de vanor för vilka tullfrihet kan medges på vissa villkor märks varuavsedda för demonstration och som konsumeras eller prover, varor

186 Tldlfrihet

förstörs i samband med utställningen, varor av ringa värde Lex. målarfärg, väggdekorationer etc. samt trycksaker av olika slag.

för undersäkningsg analys- eller kontrollândamál Varor som importeras

Kapitel avsnitt 21 reglerar tullfrihet för varor som införs för undersökning, analys eller provtagning. Tullfrihet medges endast för sådana kvantiteter som är nödvändiga för att undersökningen skall kunna genomföras. Vad som är nödvändiga kvantiteter fastställs av behörig myndighet.

FörsändeLser som skickas till organisationer som skyddar copyrights eller industriella och kommersiella patentrâttigheter

Kapitel avsnitt 22 reglerar tullfrihet för försändelser som skickas till organisationer som skyddar copyrights eller industriella och kommersiella patenträttigheter.

Litteratur för turistinformation

Kapitel avsnitt 23 reglerar tullfrihet för litteratur för turistinformation. lhllfriheten omfattar såväl turistinformation t.ex. broschyrer, böcker, ren tidskrifter, fotografier och kartor, som publikationer utgivna av turisti form exempelvis hotellförteckningar och årsböcker. Även byråer av referensmaterial avsett för turistbyråer och turistrepresentanter får införas tullfritt. Som villkor för tullfriheten gäller att litteraturen är avsedd att distribueras kostnadsfritt.

Diverse dokument och varor

Kapitel avsnitt 24 reglerar tullfrihet för diverse dokument och varor är uppräknade i förordningen. Bland de varor som skall medges som tullfrihet märks dokument som sänds kostnadsfritt till offentlig myndighet i medlemsstaten, publikationer avsänts av utländska regeringar och som internationella kostnadsfritt, bevismaterial för rättegångar i organ

Tullfrihet 187

medlemsstaten, dokument för internationella konferenser och kongresser samt ritningar och andra dokument som sänds i samband med offertgivning i EG.

Iiiälpmaterial för att stuva och skydda varor under transport från tredje land

Kapitel avsnitt 25 reglerar tullfrihet ñr varor som år avsedda att användas som hjälpmaterial för att stuva och skydda varor under transport från tredje land.

Strö, foder och fodermedel för djur under deras transport

Kapitel avsnitt 26 reglerar tullfrihet för strö, foder och fodermedel för djur under deras transport från tredje land till EG.

Bränsle och smörjmedel i motorfordon för landtrunsport och special-

containrar

Kapitel avsnitt 27 reglerar tullfrihet för bränsle och smörjmedel i motorfordon för landtransporter, i specialcontainrar för drift av kylsystem och andra system på fordonen samt i särskilda bärbara reservtankar vilka får innehålla maximalt 10 liter per fordon. Medlemstatema kan begränsa kvantiteten tullfritt bränsle i standardtankar på kommersiella fordon och specialcontainrar till 200 liter per fordon. Utredningen föreslår att mängden bränsle som får införas tullfritt, såvitt gäller fordon avsedda för transport av fler än nio personer inklusive föraren, sätts vid 600 liter och såvitt gäller andra fordon vid 400 liter.

Material för konstruktion, underhåll eller utsmyckning av minnes- eller begravningsplatser för krigsofer

Kapitel avsnitt 28 reglerar tullfrihet för material av alla slag för konstruktion underhåll eller utsmyckning av minnes- eller be- ,

188 Tullfrihet

gravningsplatser för krigsoffer. Som villkor för tullfrihet gäller att införseln sker till organisationer godkända av behörig myndighet i medlemsstaten.

Kistor med lik och med aska lik, utsmyckning för begravning urnor av och för gravar

Kapitel avsnitt 29 reglerar tullfrihet för kistor med lik och urnor med lik, blomsterkransar och prydnadsföremål för utsmyckning vid aska av begravning och för Som villkor för tullfriheten gäller att varan gravar. med hänsyn till sin natur eller kvantitet inte kan anses införas i kommersiellt syfte.

7.3 Frihet från exporttullar

Rådsförordningen innehåller i kapitel 2 bestämmelser frihet från om exporttullar i följande fall.

Försândelser med låga värden

EG:s bestämmelser innebär att frihet från exporttull gäller för varor som sänds direkt från avsändare i EG till tredje land och som har ett värde en uppgående till högst 10 ECU. Friheten från exporttull gäller alkoholhaltiga produkter, parfym och luktvatten samt tobak eller tobaksprodukter.

samband med attjordbruksverkramhet överförs från Boskap som utförs i EG till tredje land

Frihet från exportmllar gäller för boskap som utförs från EG när en jordbruksverksamhet överförs till tredje land. mllfriheten får endast avse boskap i sådan mängd kan stå i proportion till storleken av som anses den aktuella jordbruksverksamheten.

Tullfrihet 189

Produkter jordbrukare i tredje land erhållit från egendomar i EG som

Exporttullar utgår för sådana produkter jordbrukare i tredje land som sin egendom i EG. Förutsättningen för att frihet från erhållit från expormrllar skall erhållas år bl.a. att produkterna utförs av jordbrukaren och denne har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till ett tredje själv att land som gränsar till EG.

Utsäde utförs jordbruksprøducertter för att användas på egensom av domar i tredje land som gränsar till EG

exporttullar år vidare undantaget spannmål då sådana produkter Från

jordbruksproduoenter i EG för att användas egendomar i

utförs av vilka till EG. Ilrllfriheten år begränsad till sådana tredje land gränsar kvantiteter erfordras m: skötseln den aktuella egendomen och som av

skall utföras jordbruksproducenten själv eller för hans

varorna av räkning.

Foder och fodermedel för djur som exponeras

från exporttullar medges för fodermedel som medförs på transport- Frihet utfodring i samband med utförsel djur från EG till tredje medel för av land.

7.4 Övriga bestämmelser

tullfrihet gäller enligt rådsförordning nr 91883 kan Utöver den som medlemsstaterna medge tullfrihet på grund Wienkonventionen 18 april 1961 om diplomaav förbindelser, Wienkonventionen 24 april 1963 om konsulära tiska Yorkkonventionen den 16 december 1969 om särskilda förbindelser; New delegationer; sedvanliga förmåner följer internationella avtal tullfrihet enligt som av m.m. tullfrihet enligt sedvanliga privilegier och sedvanlig immunitet som samband med internationella avtal slutits av alla medföljer i som

190 Tullfrihet

lemsstater rörande anordnade av kulturellt eller vetenskapligt institut i enlighet med folkrätten; tullfrihet enligt sedvanliga privilegier och sedvanlig immunitet - som följer av avtal med tredje land kulturellt, vetenskapligt eller tekniskt om samarbete; tullfrihet enligt avtal med tredje land åtgärder till - om gemensamma skydd för personer eller miljö; tullfrihet enligt avtal med nåraliggande tredje land gränshandel. - om Medlemsstaterna skall informera kommissionen tullbestämmelserna om i avtal av ovanstående slag. Vidare kan medlemsstaterna, till dess att gemenskapsbestämmelser området i fråga utfärdats, medge särskild tullfrihet ñr Lex. arbetare efter att ha arbetat minst månader som sex utomlands återvänder till sitt hemland.

Skatter 191

8 Skatter

En medlemsstat i EU skall ha ett mervärdesskattesystem och även ta ut punktskatter på alkohol, tobak och mineraloljor i enlighet med EG:s rättsakter på området. Anpassningen av svensk rätt till dessa rättsakter faller i huvudsak utanför vårt arbete och hanteras i stället av andra utredningar. Bestämmelser om indirekta skatter som skall tas ut av en tullmyndighet vid import ligger dock inom vårt uppdrag. Enligt EG:s skattebestämmelser skall mervärdesskatt, alkoholskatt, tobaksskatt och mineraloljeskatt tas ut vid import. Med import avses förs in till det område inom vilket EG:s rättsakt i fråga därvid att en vara är tillämplig skatteområdet. Skatteområdena är inte helt identiska med tullområdet. Skatteområdena är inte heller sinsemellan helt identiska. I de allra flesta fall där vara importeras i EG:s skattelagstiftnings en mening importeras den även i EG:s tullagstiftnings mening. Det finns dock fall där som importeras enligt Lex. mervärdesskattelagstiften vara ningen inte importerad i tullagstiftningens mening eftersom den anses tullområde. Varor törs från Åland till aldrig varit utanför EG:s som Sverige kan bli ett näraliggande praktiskt exempel på en situation där sådana fall uppkommer, både Sverige och Finland blir medlemmar om i EU och Åland därvid hamnar inom tullområdet men utanför skatteområdet. Vårt arbetete har bedrivits utifrån utgångspunkten att importskattema även efter ett svenskt medlemskap i EU skall tas ut av tullmyndighetema i den omfattning sker i dag, så väl i de fall där skattelagstiftningens som och tullagstiftningens importbegrepp sammanfaller, som i de fall det endast rör sig import i skattelagstiftningens mening. Vi anser att om skatten därvid i båda fallen bör tas ut i den ordning som gäller för tull. Vi föreslår att bestämmelser med den innebörden införs i en ny tullag. Artikel 14 i sjätte mervärdesskattedirektivet rådets direktiv 77388EEG innehåller bestämmelser om frihet från mervärdesskatt vid import i vissa fall. Till förtydligande av punkten 1 d i artikeln har ett

särskilt rådsdirektiv 83181EEG utfärdats. De situationer där mer-

vändesskattefrihet skall erhållas enligt direktivet överensstämmer i de allra flesta fall med de situationer där tullfrihet skall erhållas enligt förordningen EEG nr 91883.

192 Skatter

Två frågor som behandlas i förordningen EEG nr 91883 ligger dock utanför rådets direktivet 83 181EEG. Det gäller frihet avseende gåvoförsändelser och resandes varor. Ur skattesynpunkt behandlas dessa två frågor i rådets direktiv 78 1035EEG gåvoñrsändelser och i rådets direktiv 69169EEG resandebestämmelser. I båda dessa direktiv gäller bestämmelserna frihet inte endast från mervärdesskatt utan även från annan indirekt skatt. Vidare finns i artikel 23 i rådets direktiv 92 12EEG bestämmelser om frihet från punktskatter vid import i vissa fall. I artikeln finns bestämmelser frihet från punktskatter avseende tillhandahållanden i om diplomatiska sammanhang och några likartade frihetsgrunder som även medför tull- och mervärdesskattefrihet enligt förordningen EEG 91883 respektive direktivet 83l8lEEG. Dessutom ñnns där en bestämmelse frihet från punktskatter för konsumtion som år fritagen enligt avtal om med tredje land eller internationell organisation, under förutsättning att mervärdesskattefrihet medges i motsvarande fall. mn- och skattefrihetsregler har ofta sin grund i internationella avtal. l direktivet 83181EEG är vidare i många fall tobaksvaror och alkoholhaltiga drycker undantagna från mervärdesskattefriheten. Vi har mot bakgrund av vad som sagts ovan funnit att de nationella svenska bestämmelser skall införas för genomförandet av EG:s som direktiv kan en generell omfattning så att de avser mervärdesskatt, ges alkoholskatt, tobaksskatt, mineraloljeskatt och de eventuella nationella punktskattcr Sveriger väljer att behålla eller att införa. V1 har därvid som funnit det lämpligt att i lag sammanföra de bestämmelser som behövs en för att genomföra de tre direktiven 83181EEG, 78l035EEG och 69169EEG liksom artikel 14 i sjätte mervärdesskattedirektivet och artikel 23 i direktivet 92 IZIEEG. sammanfaller i de allra flesta fall grunderna för frihet Som sagts ovan från tull och grunderna för frihet från skatt. Friheten från tull kommer vid ett svenskt medlemskap i EU att regleras i förordningen EEG nr 91883 jämte kompletterande svenska bestämmelser. Vår uppfattning om hur sådana svenska bestämmelser bör utformas har redovisats i avsnitt 7. I de fall där utrymme finns för nationella överväganden avseende gnmdema för tull- respektive skattefrihet gör vi samma bedömning i båda fallen. Vid utformningen de svenska bestämmelserna om skattefrihet kan av två olika vägar väljas. Antingen kan i författningen ges en självständig och uttömmande beskrivning av skattefrihetsgnmdema eller också kan

Skatter 193

hänvisas till tullfrihetsbestämmelsema i de fall där grunderna är identiska och därutöver endast beskrivas de fall där det skall vara skillnader. Vi har stannat för den senare modellen. Det är den modell enligt vilken den nuvarande svenska regleringen av motsvarande frågor är uppbyggd. Förutom frågor om skattefrihet behandlas i den föreslagna lagen lag om frihet från skatt vid import, m.m. frihet från tull avseende resande. Detta utgör ett avsteg från systematiken i övrigt. Grunden för detta är att frågan om tullfrihet för resande idag handläggs vid Finansdepartementet till skillnad från alla andra tullfrihetsgrunder. Då en av förutsättningarna för arbetet har varit att inte ingripa i den fördelning av arbetsuppgifter som föreligger mellan departementen, har vi valt att lägga dessa tullfrihetsbestämmelser tillsammans med motsvarande skattefrihetsbestämmelser, såsom är fallet med motsvarande bestämmelser i dag. Lagen om frihet från skatt vid import, m.m. föreslås vidare innehålla bestämmelser om schablonberäkning av tull och skatt i vissa fall avseende resande och gåvopaket. Motsvarande bestämmelser finns i dag i form av schablontull i tulltaxan.

7 140873

Övriga frågor 195

Övriga

frågor

Vissa analysmetoder i samband med varuklassificering

Kommissionens förordningar EEG nr 22689 av den 26 januari 1989 om metoden för att bestämma köttinnehållet i produkter som omfattas av KN-nurnmnen 1602 49 ll m.fl., EEG nr 158389 av den 7 juni 1989 om en metod ñr att bestämma kött- och fettinnehållet i vissa grisköttsprodukter samt EEG nr 347089 av den 16 november 1989 om vilken analysmetod som skall användas vid tillämpning av tillägsanteckning 2 till kapitel 7 i KN behandlar olika metoder för analys i samband med tullklassifrcering av ett antal produkter. Dessa förordningar kommer att bli direkt tillämpliga i Sverige för de tullmyndigheter som har att tillämpa EG:s s.k. kombinerade nomenklatur. Någon nationell författningsmässig åtgärd anser vi erforderlig.

Varumärkesintrâng

I rådets förordning EEG nr 384286 av den 1 december 1986 med bestämmelser för att förhindra att förfalskade märkesvaror övergår till fri omsättning, ges bestämmelser om att varor som kan misstänkas utgöra varumärkesförfalskningar i vissa fall skall kvarhållas av en tullmyndighet för att en prövning i sak skall kunna genomföras. Förordningen blir vid ett svenskt medlemskap i EU gällande rätt i Sverige, men vissa utfyllande bestämmelser behövs. Vi har föreslagit att sådana bestämmelser ges i en lag om tullkontroll av varumärkesintrång. EG-förordningen kan komma att ersättas av en ny EG-förordning med ett vidare tillämpningsområde än den nuvarande. Den nya förordningen skulle t.ex. omfatta även andra immaterialrättsliga frågor än Varumärkesintrång samt inte enbart ta sikte på import utan även täcka export och transitering. Detta skulle kunna komma att ske före ett svenskt medlemskap. Vi har vid utformningen av de nationella bestämmelserna försökt ta hänsyn till det förslag till en ny förordning som finns COM94 43 final och vi anser att vårt förslag till ny lag kan användas

196 Övriga frågor

som grund för utformningen av de nationella bestämmelser som behövs även om en ny EG-förordning träder i stället för den nuvarande.

Varusmuggling

Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer tullförfarandet att upphöra vid den s.k. inre gränsen, dvs. gräns mot annan medlemsstat. Vid sådan gräns skall i princip kontroller och andra formaliteter inte vidtas i anledning av gränsöverskridandet. Kommittén om nya former för narkotikabekämpning m.m. JU 1994:01 utreder bl.a. under vilka former en kontroll av särskilt farliga varor ändå kan upprätthållas i det gränsnåra området. Kommittén har inte avslutat sitt arbete, men enligt vad vi inhämtat kommer kommittén troligen att föreslå att en särskild lag som motsvarar VSL införs för brott mot införsel- och utförselrestriktioner vid den inre gränsen. VSL är något ålderstigen och skulle behöva en mer omfattande bearbetning. En sådan har föreslagits i Varusmugglingsutedningens betänkande smuggling och tullbedrägeri SOU 1991:84, men har till följd av den osäkerhet som funnits avseende ett svenskt medlemskap i EU inte lett till några åtgärder. Även de förslag Kommittén som om nya former för narkotikabekämpning m.m. kommer att lämna kan ge anledning att se över VSL. Vi anser dock att vi i detta sammanhang får inskränka oss till att föreslå endast de ändringar som ett medlemskap absolut kräver. Vårt förslag innebär att VSL görs tillämplig endast på icke-gemerskapsvaror som förs in till landet antingen direkt från ett tredje land eller indirekt via en medlemsstat och i så fall under ett tullförfarande såsom trmsitering.

Införsel av sprirdrycker

I lagen 1960:419 om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker finns bestämmelser om att sådana drycker får föras in till landet endast i fartyg med viss minsta bruttodräktighet. Något hinder motatt behålla bestämmelserna avseende tredjelandstrañk torde inte finnas Däremot synes bestämmelsen inte kunna behållas i fråga om trafik från annat medlemsland så vitt avser kommersiell handel eller privat inforsel under den indikativa nivån om tio liter spritdrycker. För privatirförsel över

Övriga frågor 197

denna nivå borde enligt vår uppfattning bestämmelsen kunna behållas och vi har utformat vårt förslag till ändring av lagen i enlighet med detta. Om vägen att behålla förbudet även avseende införsel från annan medlemsstat väljs kan 2 § l mom. behöva ändras. Hur ändringen bör se ut beror i så fall på de förslag som Kommittén om nya former för narkotikabekåmpning lämnar kommer att se ut. Vi har därför valt att avstå från att lämna något förslag i dessa delar. Varusmugglingsutredningen föreslog i sitt betänkande att 3 § i lagen skulle upphävas och att 2 § skulle ändras.

Iizllsamarbete

Med tullsamarbete avses ett samarbete mellan olika länders tullmyndigheter. Samarbetet kan t.ex. avse utbyte av information eller hjälp med delgivning eller indrivning. Sverige har för närvarande ett antal bilaterala tullsamarbetsavtal och ett multilateralt tullsamarbetsavtal med våra nordiska grannländer. Vidare ingår ett tullsamarbetsavtal som bilaga ll

i EES-avtalet. Som tidigare nämnts se avsnitt 4.3 finns det anledning

att räkna med att vi svensk sida vid ett medlemskap i EU kan behålla tullsamarbetsavtalen. Sveriges tullsamarbetsavtal har införts i svensk rått genom förordningar. I lagen 1973:431 om utredning angående brott mot utländsk tullag och i lagen 1962:200 om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga, finns bestämmelser med stöd av vilka tullmyndighetema kan fullgöra förpliktelserna mot de andra avtalsslutande ländernas tullmyndigheter enligt tullsamarbetsavtalen. Utredningen har funnit tre rättsakter detta område som aktualiseras vid ett svenskt medlemskap i EU. Rådets förordning EEG 146881 om ömsesidigt samarbete nr mellan medlemsländemas administrativa myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen i tull- och jordbruksfrågor. 2. Rådets förordning EEG nr 200684 av den 9 juli 1984 om direkt samarbete mellan medlemsländemas myndigheter ansvariga ñr förhindbedrägeri och Schweiz behöriga myndighet. rande av Rådets direktiv 76308EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd vid indrivning fordringar i samband med åtgärder som utgör av del ett system för finansiering Europeiska utvecklings- och en av av garantifonden för jordbruket samt av jordbruksavgifter och tullar samt mervärdesskatt och vissa punktskatter.

198 Övriga frågor

Förordningen EEG nr 146881 blir direkt gällande rätt. Utfyllande bestämmelser behövs avseende vilken eller vilka svenska myndigheter som skall vara behörig som ansökande respektive anmodad myndighet vid tillämpning av förordningen. Vidare skall kommissionen underrättas om vilken eller vilka myndigheter som utsetts samt om vilka bilaterala tullsamarbetsavtal som ett medlemsland har med tredje länder. Inget av detta kräver dock reglering i författning. Vi föreslår dock att lagen

1973:431 görs tillämplig även på bistånd enligt förordningen se

författningskommentarerna 10.10. Vidare kan anmärkas att förordningen kan komma att ersättas med en ny förordning även kommer att som innehålla bestämmelser om ett ADB-baserat tullinformationssystem, benämnt CIS. Rådets förordning EEG nr 200684 består ett godkännande av av en brevväxling mellan EG och Schweiz angående ömsesidigt bistånd för att å motverka oegentligheter inom vinsektom. Någon forfattnirgsmässig svensk åtgärd med anledning av förordningen anser vi erforderlig. Det j förefaller i stället lämpligt att regeringen vid ett medlemskap utser det i eller de organ som skall vara ansvariga på svensk sida för officiell kontroll av vin och som därmed skall bemyndigas att utbyta information med motsvarande organ i andra länder. Regeringen bör också i detta sammanhang utse det eller de officiella laboratorier stall vara som behöriga att utföra analyser på begäran av berörda kontrollorgm i andra länder samt också kommunicera namn och adresser för dessa agan och laboratorier till kommissionen för vidare befordran till de schweiziska myndigheterna. Direktivet 76308EEG avser indrivning. Ursprungligen omfattade direktivet endast tull och vissa jordbruksavgifter. l denna tel synes direktivet endast avse pålagor som tas ut vid import eller export. Emellertid har direktivets tillämpningsområde utvidgats first med mervärdesskatt och senare även med vissa punktskatter. l dessa Tall synes direktivet omfatta såväl importfall som inrikesbeskattning. Til den del

direktivet avser indrivning av fordringar som inte har med imort eller

export att göra faller direktivet visserligen utanför vårt uppdrag. Då det emellertid ur praktisk synvinkel torde vara lämpligt att regbra dessa frågor i ett sammanhang har vi valt att föreslå att direkivets bestämmelser införs i svensk rätt genom att tas upp i lagen 1962 200 om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga.

Övriga frågor 199

Resandes bagage

I rådets förordning 392591 av den 19 december 1991 om att avskaffa de kontroller och formaliteter som gäller för handbagage och incheckat bagage som tillhör personer som reser med flyg inom gemenskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen ges bestämmelser som innebär att kontroll kan ske av en resandes bagage även vid resor helt inom gemenskapen om det samma flyg eller båt även finns med resande som kommer från plats utanför gemenskapen med bagage som ännu inte förtullats. Bestämmelserna blir direkt gällande rätt och kräver inga utfyllande bestämmelser. Förordningen kräver dock att kommissionen förses med en lista flygplatser som godkänts för flygtrañk med tredje land och att en svensk representant utses till kommittén för förflyttning av flyg- eller fartygspassagerares bagage. Detta kräver dock inte någon åtgärd på författningsnivå.

Ändringar till vilka förslag inte lämnas

Ändringar behöver göras i följ ande tullförordningar. Vi har dock till följd

av tidsbrist inte hunnit utarbeta förslag till utformningen av dessa ändringar. Ktmgl. Majt:s kungörelse 1925:465 med särskilda bestämmelser om utförsel från riket av spritdrycker och vin 2. Kungl. Majtzs kungörelse 1957:123 med särskilda bestämmelser för utförsel vissa obeskattade vanor såsom proviant eller resgods av 3. Förordningen 1961:128 om utförsel av obeskattade varor i fartygstrañken över Öresund 4. Förordningen 1987:118 om rätt till införsel av spritdrycker, vin och starköl i vissa fall 5. Förordningen 1987:863 om tullverkets register för brottsbekämpande verksamhet Iullregisterförordningen 1990: 179 7. Förordningen 1991:1524 med instruktion för tullverket I bilaga 3 finns en lista över författningar utanför tulllagstiftningsområdet som innehåller hänvisningar till författningar som vi föreslår skall upphävas.

.

-xgrsgmâ

v :zzmçvx :Jakt: E F

Författningskommentarer 201

10 Författningskommentarer

10.1 Förslaget till tullag

1 §

Lagen skall gälla i fråga om import från och export till tredje land. Varuhandeln med tredje land regleras i första hand genom gemenskapens rättsakter. De centrala tullbestämmelserna, särskild sådana som rör förfarandet, har samlats i en gemenskapstullkodex, som är en förordning utfärdad av ministerrådet, och en förordning av kommissionen med föreskrifter för verkställigheten av tullkodexen. Den föreslagna lagen skall ses endast som ett komplement till dessa PSG-förordningar. Lagen gäller således inte handeln mellan medlemsstaterna med gemenskapsvaror. Däremot blir lagen aktuell om icke-gemenskapsvaror, dvs. varor som införts till gemenskapens tullområde från tredje land och ännu inte övergått till fri omsättning, förs mellan medlemsstaterna. Iullkodexen reglerar endast importtull och exporttull. Dessa begrepp definieras i tullkodexen. Vi föreslår att den nya tullagen, liksom den nu gällande, även skall annan skatt och avgift som skall tas ut vid avse import från tredje land och att detta anges i en generell bestämmelse i paragrafens första stycket. Däremot skall tullagen naturligtvis inte reglera uttag av skatt i varuhandeln mellan medlemsstater. V1 föreslår dock att tullagen innehåller regler om uttag av skatt vid införsel från områden som hör till medlemsstaterna, men vilka gemenskapens skattedirektiv inte är tillämpliga. Se 9 och 10 §§ lagförslaget och kommentarerna därtill. l första stycket kompletteras det nuvarande ordet övervakning med kontroll för att terminologin redan i inledningsparagrafen skall harmoniera med tullkodexen. Ordet övervakning definieras i tullkodexen tullmyndighetemas åtgärder i allmänhet för att säkerställa som att tullbestämmelserna iakttas, medan kontroll definieras som genomförandet av olika särskilda kontrollåtgärder.

202 Författningskønønentarer

2§

Gemenskapens tullområde definieras i artikel 3 i tullkodexen genom en uppräkning av medlemsstaternas territorier. För vissa länder görs undantag för delar av deras territorier, t.ex Ceuta och Melilla soln hör till Spanien. Det finns också områden som inte hör till någon medlemsstat men soln ändå ingår i tullområdet p.g.a. deras speciella band till en medlemsstat t.ex. Monaco och San Marino. Tillhörande territorialvatten, inre farvatten samt luftrum hör också till tullområdet. En redogörelse för alla områden, med anknytning till en medlemsstat, som har speciell status i tull- ocheller skattehänseende finns i EG:s revisionsrätts specialrapport 293, EGT nr C 347, 27.l2.93. Vi föreslår att i tullagen används en förkortad benämning på gemenskapens tullområde: EG:s tullområde. Vi föreslår att EG:s skatteområde används som beteckning på det område inom vilket EGzs skattebestämmelser är tillämpliga. Detta område överensstämmer till största delen med tullområdet, men vissa avvikelser finns. Avvikelsema kan även variera något mellan olika

skatter. I fråga om mervärdesskatt framgår tillämpningsområdet för det f

sjätte merväldesskattedirektivet 77388EEG i dess artikel Bland de områden som ingår i tullområdet, men inte i skatteområdet avseende mervärdesskatt, märks Kanarieöarna och de franska utomeuropeiska departementen. Nämnda områden är uteslutna även ur tillämpningsområdet för punktskattedirektivet 9212EEG, soln avser skatter på mineraloljepmodukter, alkohol och alkoholprodukter samt tobaksvaror, såvida inte respektive medlemsstat avgett förklaring om att skattebestämmelsema, helt eller delvis, skall tillämpas även nämnda 3 områden, se artikel 2 i direktivet. Av betydelse för svensk del är den ställning Åland kommer ha i skattehänseende. Finland har soln att förhandlat sig till undantag för Åland i fråga EG:s skattelagett om stiftning. Den exakta omfattningen och konsekvenserna av detta undantag torde det vara för tidigt att ange. Vidare föreslår vi en definition av det svenska tullområdet eftersom det i många sammanhang behövs en praktisk benämning på den svenska delen EG:s tullområde. Jfr 1 § danska toldloven som definierar det av danske toldområde. När det gäller begreppet tullmyndigheter definieras detta i artikel 4.3 i tullkodexen som myndigheter som bl.a. har ansvar för tillämpningen tullagstiftningen. Begreppet tullagstiftningen definieras i artikel 1 av

Författningskonvnentarer 203

i tullkodexen som tullkodexen och de föreskrifter som antas på gemenskapsnivå eller nationellt för dess genomförande. För svensk del bör i författning anges vilka tullmyndigheterna år i Sverige. Vi föreslår en bestämmelse därom i paragrafens sista stycke. l nuvarande definition av tullmyndigliet i 4 § TL hänvisas till fastställd distriktsorganisation för tullverket. Eftersom det är numera till största delen överlåtet till GTS att bestämma distriktsindelningen om av tullverket, jfr 7 och 8 §§ förordningen 1991:1524 med instruktion för tullverket, föreslår vi att de citerade orden tas bort från definitionen. Vi föreslår att begreppet tullklarering behålls, med sakligt sett exakt samma innebörd som f.n. Definitionen har dock anpassats till tullkodexens terminologi, där tullmässig bestämmelse eller användning

customs-approved treatment or use är det överordnade begreppet

som omfattar dels alla tullförfaranden, dels övriga klareringsformer som inte betecknas som tullförfaranden customs procedures. I tullklarering ingår som sista moment frigörande vanorna så detta uttryck av som deñnierats i artikel 4.20 i tullkodexen. Ordet bestämmelse i uttrycket tullmässig bestämmelse eller användning inte någon föreskrift avser eller regel utan används närmast i betydelsen ändamål, syfte eller behandling. Vi föreslår även att ordet förtullning och förtulla, förtullad etc behålls i nationella författningar. Man kan då göra distinktion mellan en tullförfamndet övergång till fri omsättning och tullmyndighetemas åtgärder med en vara som deklarerats till detta tullförfarande förtullning, jfr nuvarande distinktion mellan begreppen tullklareringsform och tullklarering.

3§

Bemyndigandet avser sådana frågor som behandlas i avdelning III kapitel l 3 i tullkodexen, dvs. införsel av varor i gemenskapens tullområde, uppvisande av varor för tullen samt summarisk deklaration och lossning av varor som uppvisats ñr tullen. De bestämmelser som kan bli aktuella torde huvudsakligen. Bemyndigandet bör kunna delegeras vidare till GTS.

204 Förjfattningskonvnentarer

4§

anknyter till artikel 60 i tullkodexen som ålågger varje med- Regeln bestämma vilken behörighet de olika tullanstaltema på lemsstat att som dess territorium skall ha.

5§

följa hela EG-regelverket, någon

Innehållet i paragrafen får anses av men

regel det innehållet finns inte i tullkodexen. Vi anser uttrycklig av önskvärt att ha sådan regel i tullagen. en

6§

uttrycklig bestämmelse bör behållas i svensk författning om att det är En tillföra märkämnen till oförtullade oljeprodukter. När det tillåtet att förvaras på tullager eller i frizon kan denna möjlighet gäller varor som under begreppet vanliga hanteringsformer, som är tillåtna inrymmas 109.1 och artikel 173 b i tullkodexen, och som bl.a. enligt artikel åtgärder för förbereda för distribution och innefattar att varorna

återförsäljning. Några uttryckliga gemenskapsbeståmmelser om att någon

tillåten medan de befinner sig under tillfällig behandling av varor är ñnnas, utöver varuundersökning och provtagning förvaring synes inte att artikel 42 i tullkodexen. V1 likväl att det skall kan medges enligt anser mårkämnen även :under tillfällig förvaring och vara tillåtet att tillföra föreslår därför generell lagbestämmelse därom. en

7§

Grunden för de förenklade förfarandena i samband med att en vara tullförfarande finns i artikel 76 i tullkodexen. De hänförs till ett förfarandena närmare i artikel 253 i tillämpningsförenklade anges kodexen. förenklade förfaranden ñr övergång till fri omsättning, som det De föreskrifter skall utfärdas enligt 7 är det avses att närmare om deklarationsförfarandet simplified declaration procedure och förenklade

Färfattningskomnentarer 205

det lokala klareringsförfarandet local clearance procedure. Både

importör och företag uppträder ombud skall kunna få tillstånd som som det förstnämnda slaget. Däremot finns det enligt vår mening inte av anledning att ombud skall kunna få tillstånd till lokalt klareringsförfarande, såvitt gäller tullförfarandet övergång till fri omsättning. Speditörer och liknande företag bör kunna få tillstånd att tillämpa den typen förenklat förfarande i samband med andra tullförfaranden, av såsom transitering och uppläggning tullager.

8§

Bestämmelsen motsvarar 12 § andra stycket TL. Vi föreslår att fristen ñr lämna in kompletterande tulldeklaration skall vara 8 dagar. Härvid att märks att fristen skall räknas från den dag då en vara frigjordes lämnades ut och inte såsom i gällande bestämmelse från dagen för nu anmälan. Den ändrade utgångspunkten är förestavad av reglerna om betalningsanstånd i artikel 227 i tullkodexen. Förslaget skall i samband med vårt förslag i 26 § om utfärdande av ses och betalning av tullräkningar.

9§

Gemenskapens tullområde och dess skatteområde har inte samma geografiska utsträckning. Det finns områden inom tullområdet som ligger utanför skatteområdet. För förs in till landet från ett sådant varor som område skall huvudregel importskatt tas ut. Denna skatt skall om som inte annat föreskrivits tas ut tullmyndigheten trots att varan kommer av från plats inom gemenskapens tullområde och trots att varan är en en gemenskapsvara och därmed i fri omsättning tullrättsligt sett. Genom paragrafen införs skyldighet att till tullmyndigheten anmäla en från sådant område. Denna skyldighet motsvarar den anmälvaror ett ningsskyldighet enligt tullkodexen föreligger mr varor som förs in som från plats utanför EG:s tullområde. Det framstår som naturligt att en anmälningsskyldigheten enligt denna paragraf i tullagen skall fullgöras på i princip anmälningsskyldigheten enligt tullkodexen. samma sätt som Detta bör dock inte hindra bruket sådana avvikelser därifrån som av

206 Förfatmingskommerttarer

framstår som motiverade. Vi föreslår därför att närmare föreskrifter om anmälningsskyldigheten meddelas av regeringen.

l0§

I tullkodexen föreskrivs vem som under olika omständigheter är gäldenär eng. debtor, ty. Zollschuldner. Reglerna därom är, på ett sätt, mycket lika de nuvarande svenska reglerna i tullagen om vem som är tullskyldig. Sålunda är, vid import under normala omständigheter, den som lämnar en tulldeklaration för övergång till fri cirkulation avseende tullpliktiga varor gäldenär, jfr artikel 201 i tullkodexen. Detta motsvarar regeln i 10 § första stycket TL. I artiklarna 202 205 anges vem som är gäldenär i fall olaga införsel eller andra fall av icke-föreskriftsav mässig hantering av tullpliktiga eller i vissa fall hantering av förtullade i strid mot de villkor som gällde för förtullningen. Dessa regler vanor överensstämmer, delvis mycket nära, med reglerna i 81 och 82 §§ TL om tullskyldighet i särskilda fall. l fråga om tullskyldighet för varor som inkommer med post nuvarande 80 § TL hänvisas till kommentarerna till 81 § i lagförslaget. Eftersom tull kan förekomma även vid export från EG innehåller tullkodexen även regler om vem som är gäldenär vid

export under olika omständigheter artiklarna 209 211.

- En konsekvens EG-beståmmelsema är att det inte behöver finnas av några nationella bestämmelser om vem som är skyldig att betala tull. Från annan synpunkt skiljer sig de nämnda begreppen åt. hillen skyldig är enligt nuvarande svenska bestämmelse i normalfallet den som anmält till förtullning, oavsett om i det enstaka fallet någon tull en vara skall utgå eller inte. l tullkodexen förekommer begreppet gäldenär endast i samband med att det föreligger en tullskuld customs debt, Zollschuld. I nuvarande tullag finns åtskilliga bestämmelser som gäller för den som är tullskyldig, oavsett om det i det enstaka fallet verkligen skall betalas någon tull eller skatt eller avgift eller om det inte skall utgå någon annan pålaga alls. Vi har funnit det ändamålsenligt att även i fortsättningen kunna beteckna person som tullskyldig i ordets nuvarande mening. Vi en föreslår därför att termen den tullskyldige behålls i tullagen och definieras i 10 § den som är skyldig att betala importtull för en som eller skulle ha varit det varit tullbelagd. Från exporttull vara, om varan bortses i detta sammanhang. Det medför inga olägenheter med hänsyn till de bestämmelser i vårt förslag där begreppet förekommer.

Författningskønvnentarer 207

l övrigt överförs från 10 § TL bestämmelsen att den tullskyldige även skall betala skatt och avgift skall utgå för varan vid importen. annan som Även i detta avseende har paragrafen begränsats till import, eftersom det förutses att det inte kommer att förekomma några nationella skatter eller avgifter på export. Avgifter export torde enbart vara avgifter enligt den gemensamma jordbmkspolitiken. Dessa går in under begreppet exporttull export duties, och skyldigheten att betala dessa regleras uttömmande i tullkodexen. I andra stycket regleras vem som år skattskyldig för införsel av gemenskapsvara från ett område inom EG:s tullområde men utanför dess skatteområde. För sådan införsel finns inte någon tullskyldig. skattskyldigheten har kopplats till bestämmelserna om anmälningsskyldighet för sådan införsel i 9 Anmälningsskyldigheten föreligger för den som för in eller låter föra in varan. I tredje stycket att skatt och avgift skall betalas i den ordning anges som gäller ñr tull. Därigenom blir berörda tullbeståmmelser, oavsett om de finns i EG-rättsakter eller i nationella bestämmelser, tillämpliga även på uttag skatt. Detta gäller för skatt som skall betalas såväl vid import av från tredje land som vid införsel från en plats inom EG:s tullområde men utanför dess skatteområde. Stycket innehåller dock den begränsningen att det sägs inte gäller annat föreskrivits. Därmed avses de fall, som om rörande vissa punktskatter, där importskatten inte skall erläggas till tullmyndighet utan till den inrikes Skattemyndigheten, om importören är registrerad på visst sätt.

ll§

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 3 a § TL. Vi föreslår dock att bestämmelsen placeras i anslutning till övriga bestämmelser som rör tulldatasystemet TDS. Den verksamhet som bedrivs med hjälp av TDS måste i huvudsak anses som verksamhet enligt EG:s tullkodex och utgör endast till liten del verksamhet enligt denna lag. Därför föreslås att sistnämnda uttryck byts ut mot verksamheten enligt tullagstiftningen. tullagstiftningen definieras i artikel 1 i tullkodexen omfattar Så som uttrycket både tullkodexen, tillämpningskodexen, denna lag och de lagar i 1 § samt de förordningar och myndighetsföreskrifter som som anges kommer att meddelas i anslutning därtill.

208 Författningskørmnentarer

12 §

Paragrafen motsvarar 11 § i nuvarande tullag. I första stycket inte a tas med någon hänvisning motsvarande den nuvarande enligt denna lag eller enligt lagen 1987:1069 tullfrihet m.m. Även liknande om om en hänvisning skulle göras till tullkodexen och den tullagen riskerar nya man att den blir för snäv. I detta sammanhang kan antecknas artikel 4 i att a tillämpningskodexen ger uttryck för att i princip varje tullformalitet skall kunna utföras med EDI eller annan ADB-teknik. I stället införs i paragrafen begränsningen att det skall fråga uppgifter vara om som lämnas till tullmyndighet. Genom tillståndsgivningen kan ändå preciseras vilken typ av uppgifter Lex. deklarationer för övergång till som avses, fri omsättning enligt tullkodexen. Ordet tulldeklaration används i den betydelse ordet har enligt tullkodexen, dvs. den åtgärd genom vilken i föreskriven form en person och föreskrivet sätt anger ett önskemål att hänföra till om varor ett visst tullförfarande, och är alltså inte i nuvarande tullag begränsat som till att vara ett element i tullñrfarandet förtullning.

13-15

Bestämmelserna motsvarar 11 b-ll d §§ i nuvarande tullag och föreslås överförda med oförändrad lydelse till den lagen. Bestämmelsen i nya 13 § om när ett elektroniskt dokument skall ha kommit in till anses en tullmyndighet bör ses som en komplettering bestämmelsen i artikel av 222.2 i tillämpningskodexen, säger att tulldeklaration gjorts som en som med EDI skall anses ha avlämnats när EDI-meddelandet har mottagits av tullmyndighetema.

l6§

För närvarande krävs enligt 13 § första stycket TL att ombud, som lämnar tulldeklaration för förtullning, skall ha godkänts tullav myndigheten. Vi föreslår att det kravet slopas, även vi att ett om anser sådant krav inte skulle vara oförenligt med bestämmelserna i artikel 5 i tullkodexen om rätt att anlita ombud. Enligt vad vi inhämtat lär det förekomma krav någon auktorisation typ av av tullombud i vissa

Författningskonwnentarer 209

krav inte förekommer i andra medmedlemsstater, medan sådana

bakgnmd den praxis utvecklats vid tillämpningen lemsstater. Mot av som

präglats det inte finns några i lag eller eljest av 13 § TL, som av att

kriterier för prövningen, vi att bestämmelsen inte behövs. angivna anser

det bemyndigande till regeringen att meddela Vi föreslår dock att ges

villkor och inskränkningar i användningen av ombud i föreskrifter om

vissa fall. De fall som avses är

ombudet skall bedriva sin verksamhet inom landet enligt krav att artikel 5.2 andra stycket i tullkodexen

föreskrift muntliga tulldeklarationer inte får avges genom om att ombud enligt artikel 227.1 i tillämpningskodexen

exportdeklaration inte får lämnas ombud till föreskrift om att genom medlemsland än exportlandet, jfr artikel 794 i tullmyndighet i annat

tillämpningskodexen.

de uttryckligen är avsedda i Några andra inskränkningar än som

eller tillåmpningskodexen eller eventuellt annan gementullkodexen

inte kunna föreskrivas. Bemyndigandet skall kunna skapsrätt bör

delegeras vidare till GTS 115 § TL.

17§

nuvarande 13 § andra stycket TL. Bestämmelsen motsvarar närmast

den tullskyldiges vägnar skall vara behörig att Frågan om vem som tulldeklaration för övergång till fri omsättning är en skriva under en

ha kvar kravet att ombud skall vara annan fråga än frågan om att

Bestämmelsen bör finnas kvar av formella godkänt av tullmyndigheten.

tullmyndighetema mäste kräva att varje tullskäl, eftersom annars behörig firmatecknare eller den som fått deklaration skrivs under av

behörig firmatecknare hos den tullskyldige. särskild fullmakt av begränsad till gälla vid övergång till fri Bestämmelsen bör inte vara att

bör gälla deklaration till varje tullförfarande. omsättning, utan

18 § till tullförfarande skall enhetsdokumentet När vara deklareras ett en gäller för ett visst tullförfarande inte de bestämmelser användas, om som

i tillämpningskodexen. I bilagorna 37 tillåter något annat artikel 205

vilka uppgifter skall lämnas

och 38 till tillämpningskodexen anges som

210 Författningskonvnentarer v

i enhetsdokumentet för varje tullförfarande. Dock lämnas i fråga om vissa uppgifter valfrihet för medlemsstaterna att bestämma om uppgifterna skall krävas eller inte krävas. EG-reglema om uppgiftslämnandet måste därför kompletteras med nationella föreskrifter. När det gäller anmälan till en annan tullbehandlingsform tullmässig bestämmelse eller användning än ett tullförfarande, dvs. åtemtförsel i vissa fall, uppläggning i frizon, överlåtelse till statskassan eller förstöring, finns ett påtagligt behov av nationella föreskrifter om form och innehåll i sådan anmälan, eftersom EG-reglema därom är mycket knapphändiga. Vr föreslår därför att regeringen bemyndigas att meddela sådana föreskrifter. Bestämmelsen motsvarar bl.a. delar av nuvarande 14, 42 och 52 §§ TL. Bemyndigandet gäller självfallet endast i den utsträckning EGreglerna ger medlemsstaterna utrymme för egna beslut och föreskrifterna måste även i övrigt vara förenliga med gemenskapsrätten. Detta behöver dock inte anges i lagtexten.

19§

Om skyldighet att bevara s.k. styrkande handlingar föreskrivs i artikel 16 jämfört med artikel 14 i tullkodexcn. Bestämmelserna motsvarar nuvarande 16 skiljer sig från den bestämmelsen på några a § TL, men väsentliga punkter. I artikel 14 föreskrivs bl.a. att var och en som är direkt eller indirekt inblandad i verksamhet som berör handeln med varor skall, för tillämpningen tullagstiftningen, förse tullmyndighetema med av alla nödvändiga dokument och upplysningar, oavsett vilket medium som används. I första hand sådana handlingar som enligt uttryckliga avses föreskrifter skall avlämnas eller företes i samband med tullbehandling av t.ex. fakturor, ursprungsbevis, frakthandlingar, intyg etc. varor, I den mån sådana handlingar inte behålls av tullmyndigheten föreligger skyldighet för den berörde att bevara handlingarna enligt artikel 16 för att tullmyndigheterna skall kunna kontrollera dem. l fråga om den tid under vilken handlingarna skall bevaras hänvisas till gällande bestämmelser, vilket i avsaknad gemenskapsregler innebär att varje av medlemsstat bestämmer den tiden. Tiden skall dock vara minst tre år. I övrigt vad i olika fall skall vara utgångspunkt ñr bevaringsanges som tiden. I fråga om varor som förtullats eller exponerats räknas tiden från utgången det år då deklarationen för övergång till fri omsättning av respektive export togs emot.

Färfattningskomntentarer 211

Bestämmelsen är således inte, såsom 16 a § TL, begränsad till underlaget för ñrtullning utan gäller alla tullförfaranden och av varor alla tullärenden i övrigt. Vi föreslår den nuvarande bevarandetiden om fem år behålls. Ett att för detta är det gäller fem års tid för ätalspreskription av skäl att varusmugglingsbrott av normal svärhetsgrad.

20§

Bestämmelsen 17 § första stycket TL. Vi har ftmnit det motsvarar ändamålsenligt behålla ordet tulltaxering i samma betydelse som att gäller f.n. Genom bestämmelsen i l § första stycket omfattar begreppet tulltaxering även fastställande skatt och avgift. av annan inte några regler preliminär tulldeklaration och Vi föreslår om preliminär tulltaxering jfr nuvarande 15 § och 17 § andra stycket TL. inte finnas något för några nationella bestämmelser Det synes utrymme i varje fall på lagnivå med hänsyn till de gemenskapsregler därom - finns medge deklarant uppskov med att lämna vissa uppgifter som om att tullmyndighetemas hantering sådana fall, se reglerna om och om av förfarandet med ofullständiga deklarationer i avdelning IX i tillämp-

ningskodexen.

2l§

innebär tulltaxeringsbeslut omprövas finns dels i artikel Regler som att dels i artiklarna 235 242 i tullkodexen. Den först nämnda artikeln 220, fall tull inte har bokförts i sådant samband med behandlar det att föreskrivs i artiklarna 218 och 219 eller har frigörandet av varorna som bokförts med lägre belopp än rätteligen skall utgå. Bokföring som som med anledning därav kallas bokföring i efterhand subsequent entry sker accounts, i tillämpningskodexen även kallat post-clearance in the de nämnda artiklarna behandlas olika fall av recovery. l senare återbetalning tull, när tull tagits ut med högre belopp än som av Lex. skall utgå. Dessa regler motsvarar i grova drag våra nuvarande rätteligen omtulltaxering och eftertulltaxering. Gemenskapsreglema om regler om återbetalning tull omfattar även vissa fall som f.n. regleras genom av särskild restitution. bestämmelser om

212 Författningskamnzentarer

De faktorer som ligger till grund för skatterna och avgifterna är Lex. klassificering av varorna enligt gemenskapernas tulltaxa och fastställande av avgiftssats eller annan debiteringsgrund beträffande tull, jordbruksavgifter och andra importavgifter, tillämpning bestämmelser av som föreskriver en nedsättning eller befrielse från importtull för vissa av varor eller frihet från avgifter under vissa förutsättningar, tillämpning av bestämmelserna om förmånsbehandling gmnd av vamrnas ursprung, fastställande av tullvärdet, och åtgärder i övrigt i tullagsom anges stiftningen. Varje sådan faktor kan bli föremål för omprövning. Omprövningen kan avse varje fråga kan ha betydelse för tullsom taxeringen. Bestämmelserna om omprövning gäller även beslut tulltillägg och om förseningsavgift. Att omprövning av tulltaxeringsbeslut, beslut tulltillågg och om förseningsavgift skall ske de har överklagats framgår 104 och om av 106 §§.

22§

Om en fråga som avses i 21 § har avgjorts beslut GIS genom av som vunnit laga kraft, får tullmyndigheten inte pröva frågan. Omprövning kan naturligtvis inte heller företas frågan har avgjorts domstol eller om av en om tiden för omprövning har gått ut.

23§

Iidsfristen för bokföring i efterhand enligt artikel 220 i tullkodexen är tre år. Det följer av bestämmelsen i artikel 221.3 att meddelande till om den tullskyldige om det bokförda beloppet inte får ske efter utgången av en frist tre år från dagen då tullskulden uppkom. I punkt samma ges emellertid möjlighet att överskrida tidsfristen i fall har visst samband som med straffrättsliga förfaranden, som medför att tullmyndigheten inte exakt kan bestämma den tull som skall utgå. Bestämmelsen är ganska oklart formulerad. Denna oklarhet är dock inte avgörande betydelse av eftersom bestämmelsen endast gäller i den mån gällande bestämmelser

provisions in force medger det. Detta innebär, i avsaknad andra

av

Författningskommentarer 213

hänvisning till nationella be-

gemenskapsbestämmelser i frågan, en

stämmelser.

bokföring i efterhand, efter utgången av Vi föreslår därför att

på villkor f.n. gäller i fråga om treårsfristen, skall kunna ske samma som

femårsfristen enligt 23 § TL. Dessa eftertulltaxering efter utgången av

oförändrad lydelse i sak i andra bestämmelser har därför tagits in mot

tredje styckena i förevarande paragraf. och

stycke är hämtad nuvarande 21 § Bestämmelsen i paragrafens första ur

regel detta innehåll kan behållas eftersom TL. Vi har bedömt att en av

intresse, i synnerhet inte gemenskapens den inte är till förfång för något

bestämmelsen kan i vissa fall den som gjort sig fiskala intresse. Genom

utverka ansvarsfrihet enligt 8 a § VSL, skyldig till varusmugglingsbrott

l98687:l66 76-77 och 125-126. jfr prop. s.

24§

i nuvarande TL. Fullkodexen innehåller Bestämmelsen motsvarar 24 §

Däremot är det uppenbart att det inte någon motsvarande bestämmelse.

kan uppkomma situationer

även vid tillämpningen av gemenskapsregler

skönstulltaxering f.n. får tillgripas. Vi ser därför motsvarar dem då som bestämmelse skönstulltaxering även i inte något skäl att inte ha en om

även skatt och avgift. tullagen. Bestämmelsen avser annan den nya

25§

vid betalning tull och annan skatt Bestämmelsen huvudregeln av anger

betalningslättnader medges, dvs. kontant

och avgift, i fall då inga

25 § TL. Av artikel 222.1 a i betalning. Den motsvarar nuvarande

nationellt bestämmas tidsfrist för tullkodexen framgår att det måste en

högst 10 dagar. Det föreslås betalning tull. Fristen får vara kontant av

10 dagar. Det noteras att i övrigt tillämpas därför att fristen skall vara

den sålunda bestämda fristen artikel 221 fullt ut, vilket Lex. medför att

222.1 tredje och fjärde styckena. I förlängs på villkor sägs i art. a som inte får lämnas ut detta sammanhang bör även anmärkas att en vara

eller säkerhet ställts för tullen. förrän tullen har betalts

214 Författningskønvnentarer

26§

Bestämmelserna svarar närmast mot 26 § i nuvarande TL. Kredittiden vid betalningsanstånd skall enligt artikel 227 i tullkodexen 30 dagar. vara Hur den skall beräknas i olika fall finns det utförliga regler om i artikeln. En utgångspunkt för våra överväganden är att behålla nuvarande rutiner såvitt avser att tullräkning utfärdas veckovis, omfattande kalenderen veckas import. Vi tar då fasta på hjälpregeln i punkt 3 i nämnda artikel a och föreslår att tullrälnringarna skall betalas senast på fredagen i fjärde veckan efter den vecka då varorna frigjorts. Dessa regler gäller både för varor som förtullas enligt normalförfarandet och varor som förtullas med användning något av förenklat förfarande. Detta innebär bl.a. att den totala kredlttiden räknat från dagen då en vara frigörs till dess betalning sker är densamma oavsett om ett förenklat förfarande tillämpas eller normalñrfarandet om direktfönullning tillämpas. Vi föreslår ingen lagbestämmelse om tidpunkten då tullräkning skall utfärdas och anger således inte heller någon betalningsfrist med utgångspunkt för den dagen. Med hänsyn till den korta frist för att lämna kompletterande tulldeklaration som vi föreslagit i 8 § utgår vi från att tullverket kan skapa sådana handläggningsrutiner med hjälp av TDS så att tullrälcning kan utfärdas minst tio dagar innan den skall betalas, även omfattande import som skett med tillämpning förenklade förfaranden. av Det andra stycket i paragrafen skall komplettera artikel 231 i tullkodexen som föreskriver att varje tullbelopp får betalas tredje av en person i gäldenätens ställe. Bestämmelsen i sista stycket föreslår vi skall överföras oförändrad. Vi bedömer att frågan om redovisningsskyldighet enligt den bestämmelsen hör till den nationella kompetensen.

27§

Enligt artikel 225 första stycket är det obligatoriskt att ställa säkerhet för tull för att betalningsanstånd skall beviljas. I fråga skatt än tull om annan samt avgifter synes det som huvudregel höra till den nationella kompetensen att avgöra om säkerhet skall krävas som villkor för kredit. Vi föreslår därför att bemyndigandet i nuvarande 27 § TL behålls i sak oförändrad, såvitt gäller annan skatt än tull samt avgifter.

Författningskømntentarer 215

28 §

för regeringen föreskrifter i bl.a. Det föreslagna bemyndigandet avser

hänseenden. Artikelhänvisningarna avser tullkodexen: följande

förfarandena för bokföring tull i räkenskaperna de praktiska av -

artikel 271.2 bokföring i räkenskaperna artikel 219

fördröjning av tullråkning, jfr artiklarna 226 och 227, i den utstutfärdande av räckning detta inte regleras redan i denna lag,

skall godtas, jfr artikel 223, t.ex. kontant, vilka betalningssätt som med check, över postgiro och bankgiro,

säkerhet för tull kan godtas, utöver dem som anges vilka slag av som -

i artikel 193 jfr artikel 857 i tillåmpningskodexen,

lämna sådana uppgifter till regeringen att skyldighet för GIS att - om informationsskyldighet mot kommissionen enligt Sverige kan uppfylla sin

alternativt föreskrift att

artiklarna 870 och 871 i tillåmpningskodexen,

vägnar fullgöra denna informations- GTS skall på medlemsstatens

skyldighet.

29§

nuvarande TL. Att tull skall återbetalas, om Paragrafen motsvarar 28 § i

belopp ån råtteligen skall tullskyldig betalat tull med högre som en inte rätteligen borde ha bokförts, är betalas, eller betalat tull som

paragrafens första stycke regleras därför

föreskrivet i tullkodexen I

skatt och avgift i motsvarande fall. frågan om återbetalning av

antal bestämmelser om återbetalning av Iullkodexen innehåller ett stort

i förra stycket nämnda bestämmelsen tull, vilka olika karaktär. Den är av

artikel 237 föreskrivs att tull skall återbetalas om en finns i artikel 236. l

artikel 66 och tullen har betalats.

tulldeklaration ogiltigförklaras se

fall då tulltaxering blivit felaktig Dessa båda fall kan karakteriseras som

deklarantens ocheller tullmyndighetens misstag från gmnd av något

korrigera felaktigheten. Det år dessa fall sida, och tull återbetalas för att

29 § första stycket såvitt avser återvi skall omfattas av som avser

betalning skatt eller avgift. av annan återbetalas, under vissa förutsättningar, för Enligt artikel 238 skall tull

villkoren i det avtal låg till är defekta eller inte uppfyller som varor som tull återbetalas i fall avses i artikel gnmd för importen. Vidare kan som

216 Författningskomnrentarer

239, och som anges närmare i tillämpningskodexen, artiklarna 900, 901, 903 och 905 sistnämnda artikel fall skall avser som underställas kommissionen. Dessa fall likna materiella tullfrihetsgrunder, synes mer där återbetalning inte kommer i fråga gnmd något fel vid av tulltaxeringen utan det i stället uppkommer eller framkommer ett förhållande efter tulltaxeringen, motiverar som att betald tull återbetalas eller att påförd men ännu inte betald tull efterges. Vissa dessa fall av är av sådant slag att f.n. särskild restitution tull kan medges enligt av 60§ TFF, medan skatt kan återbetalas enligt 4 § SFL under vissa

angivna förutsättningar. Vi har övervägt återbetalning tull i dessa om av fall skall medföra även återbetalning skatt och avgift och i av annan om så fall även detta krmde regleras i förevarande paragraf. Vi har dock

funnit det lämpligare att reglera dessa fall återbetalning skatt i av av lagen om frihet från skatt vid import 2 kap. 12 § i förslaget. m.m., se Bestämmelserna om kvittning och avräkning i andra stycket föreslår vi

skall behållas utan ändring i sak men de kan formuleras på enklare sätt. Första meningen i stycket omfattar sålunda dels återbetalning av tull enligt gemenskapsreglema även når den materiella tullfrihetsgrunden

finns i den föreslagna lagen om tullfrihet m.m., dels återbetalning av annan skatt samt avgift enligt denna paragraf eller enligt lagen frihet om från skatt vid import, m.m. eller återbetalning skatt annan av genom tullmyndighetema. Uttrycket återbetalning tull av omfattar även sådan återbetalning som sker vid aktiv förädling enligt restitutionssystemet, jfr

artikel 114.1 b i tullkodexen. Detta fall motsvaras närmast av andra stycket andra meningen i nuvarande 28 § TL.

I sista stycket föreslår vi ett bemyndigande för regeringen meddela att ytterligare föreskrifter om återbetalning eller eftergift tull. Hår av avses bl.a. föreskrifter om ordningen för underställning till kommissionen av fall som avses i artikel 905 i tillämpningskodexen.

30§

Paragrafen motsvarar nuvarande 29 § TL. Förslaget innebär att nuvarande regler om dröjsmålsavgift vid försenad betalning tull, av annan skatt och avgift till tullverket i stort sett behålls.

Enligt artikel 232.1 b i tullkodexen skall det tas ut dröjsmålsränta

interest on arrears tull inte betalas inom föreskriven tid. Räntesatsen

om skall vara minst lika hög räntesatsen för den kreditränta i som som

1994:89 Författningskonvnentarer 217 SOU

vissa fall skall enligt artikel 229. Några ytterligare regler om tas ut räntesatsen eller tidpunkter skall beaktas vid ränteberäkningcn om som finns inte i gemenskapsreglema. Det krävs uppenbart nationell lagstiftning kompletterar EG-bestämmelsema detta område. som Dröjsmålsavgiften enligt nuvarande tullag beräknas sätt som i uppbördslagen. Vi har funnit att de nuvarande reglerna närmare anges dröjsmålsavgift väl uppfyller de krav som ställs i artikel 232 en om dröjsmålsränta, och föreslår därför att reglerna behålls. Det kan även Danmark har nationella bestämmelser om avgift nämnas att försenad betalning tull och skatt. Vid försenad kontantbetalning av annan enligt toldloven avgift på 230 DKK. Vid försenad kredittas ut en betalning 1,3 % beloppet i månedlig rente för varje påbörjad tas ut av månad som fördröjningen varar. Bestämmelsen i första stycket är tillämplig även annan skatt än tull

och avgift som skall betalas till tullverket. vårt förslag finns inte med någon bestämmelse att tullmyndigheten I om får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjsmålsavgift det finns särskilda skäl. Möjligheterna till och villkoren om för befrielse från dröjsmålsränta i punkt 2 artikel 232 och anges av inte utrymme för några särskilda skäl utöver dem som anges synes ge i nämnda punkt 2.

3l§

Regler s.k. respitränta tull och skatt finns f.n. i 30 § TL. om annan fråga tull finns närmast motsvarande bestämmelse i artikel 214.3 i I om tullkodexen. Enligt den bestämmelsen skall kompensationsränta en eompensation interest påföras, i de fall och enligt de villkor som fastställts enligt kommittéförfarandet, för att förhindra att ekonomisk fördel oriktigt erhålls framflyttning den dag då tullskulden genom av uppkom eller bokfördes. tillämpningskodexen har vi bara funnit två fall där det föreskrivs att I kompensationsränta skall Det fallet gäller när det vid tas ut. ena tillämpning tullförfarandet aktiv förädling enligt suspensionssystemet av tullskuld på förädlingsvaroma eller varor i oförändrat uppkommer en skall kompensationsränta tas ut enligt artikel 589. Beskick. Då i sak nuvarande 30 § första stycket 4 TL jämfört stämmelsen motsvarar TFL. Räntesatsen bestäms kommissionen och utförliga med 24 § av

218 Färfattningskonvnentarer

regler därom och om ränteberäkningen i övrigt finns i nämnda artikel. Det andra fallet gäller när varor som varit föremål för temporär import övergår till fri omsättning. Då skall kompensationsränta tas ut enligt artikel 709. Första stycket i den föreslagna bestämmelsen avser dessa fall. Om ränta i sådant fall tas ut på tull bör ränta tas ut på samma grunder även på annan skatt eller avgift som belöper varan. I övrigt inte finnas utrymme m: nationella föreskrifter om ränta synes tull i fall motsvarande nuvarande 30 § första, andra och tredje styckena TL. Vi dock att det är befogat att ta ut ränta på annan anser skatt än tull samt på avgift i vissa fall. Vi har därför tagit in bestämmelser därom i andra och tredje styckena i paragrafen. Andra stycket motsvarar i stort sett nuvarande 30 § första stycket 1 3 TL och tredje stycket motsvarar 30 § fjärde stycket. Liksom gäller f.n. bör ränta inte beräknas mervärdesskatt som får dras vid redovisning sådan skatt. Vi föreslår att bestämmelsen av av därom placeras ett fjärde stycke i paragrafen för att bestämmelsen som skall bli tillämplig även i det fallet att utfärdandet av särskild tullräkning har fördröjts. I LPP och mervärdesskattelagen 1994:200 finns möjlighet till nedsättning eller befrielse från skatt om synnerliga skäl föreligger. av Om nedsättning eller befrielse medges får beslutet även omfatta ränta på skatt. Nedsättning eller befrielse kan i dessa fall även ges för skatt som tas ut i anledning import. I 16 kap. 14 § mervärdesskattelagen finns av vidare en möjlighet att medge befrielse från viss ränta oavsett om nedsättning eller befrielse ges för själva skatten. Denna bestämmelse omfattar dock inte ränta enligt TL. Vi anser att det är befogat med en motsvarande bestämmelse nedsättning eller befrielse från ränta på om importskatt samt avgift och föreslår att en sådan bestämmelse införs som sista stycke i förevarande paragraf. I fråga om ränta tull kan befrielse medges endast i de fall föreskrivs i gemenskapsrätten. Sådana som bestämmelser finns i artikel 589.2 och 3 i tillämpningskodexen.

32§

Hur ränteberäkningen skall ske i fall som anges i 31 § första stycket är uttömmande föreskrivet i tillämpningskodexen. Dessa bestämmelser skall tillämpas även för beräkning ränta skatt och avgift i motsvarande av fall. l denna paragraf, som närmast motsvarar 31 § TL, anges hur ränta

Författningskønnnentarer 219

på skatt och avgift skall beräknas i fall som anges i 31 § andra och tredje styckena. Bestämmelserna motsvarar nuvarande 31 § första, andra och fjärde styckena TL. Dock föreslås i första stycket att ränta skall beräknas redan från utgången första månaden f.n. andra månaden efter den då av deklarerades för övergång till fri omsättning. Därmed beaktas den varan avsevärda förkortning av kredittiden, räknat från frigörandet av varorna, tullkodexens regler innebär för den som tillämpar förenklade som förfaranden jämfört med dagens svenska regler, jfr kommentarerna till 8 och 26 §§. Jfr även övervägandena bakom nu gällande regler om ränteberäkning i prop. 1974:180. Den nuvarande tvåårsgränsen för beräkning av ränta enligt 31 § tredje stycket föreslår vi inte skall tas med i den nya lagen, eftersom den begränsningen slopats inom uppbördsområdet i övrigt, se prop. 198990:74 s. 350

33§

Bestämmelser återbetalningsränta finns i artikel 241 i tullkodexen. om Huvudregeln är att återbetalningsränta inte utgår vid återbetalning av tull, kreditränta eller dröjsmålsränta. Dock skall återbetalningsränta utgå dels ett beslut återbetalning av tull etc. inte har verkställts inom tre om om månader från den dag då beslutet fattades, dels i övrigt om nationella bestämmelser så föreskriver. Eftersom återbetalningsränta f.n. utgår enligt 32 § TL vid återbetalning tull, annan skatt m.m. föreslår vi att av sådan bestämmelse tas in även i den nya tullagen. en Genom uttrycket fall anges i 29 § i inledningen av den som föreslagna bestämmelsen, omfattar denna både återbetalning av tull enligt tullkodexen och återbetalning annan skatt och avgift enligt 29 av Liksom f.n. skall återbetalningsränta beräknas även på ränta och dröjsmålsavgift som återbetalas. Räntebeloppet skall enligt tullkodexen beräknas på ett sådant sätt att det belopp skulle debiteras för detta ändamål på den det motsvarar som nationella penning- eller finansmarknaden vidare kommentarerna till se , 34

220 Författningskonønentarer

34 §

Så som vi utformat våra förslag till 31 och 33 §§, hör det till allra största delen till nationell kompetens att föreskriva vilka räntesatser som skall tillämpas eller ange regler för hur räntesatsen skall bestämmas. Vi föreslår därför att nuvarande regler därom i 33 § TL kan behållas och tas in som andra stycket i denna paragraf. Vi bedömer dessutom att en räntesats som bestämts angivet sätt uppfyller kravet enligt artikel 241 andra stycket att vara en ränta som motsvarar det belopp som skulle debiteras för detta ändamål den nationella penning- eller finansmarknaden. Även kreditränta enligt artikel 229 andra stycket som skall tas ut om tullmyndighetema beviljar andra betalningslättnader än normalt betalningsanstånd, synes kunna tas ut enligt en räntesats som bestämts på sätt anges i denna paragraf. Angående SO-kronorsgränsen för återbetalningsränta anser vi att den av praktiska skäl skall gälla även i det fall då betalning av återbetalningsränta är föreskriven i tullkodexen, jfr ovan kommentarerna till 33

35§

Bestämmelserna har överförts utan ändring i sak från nuvarande 34 § TL.

36§

Bestämmelsen har överförts utan ändring från nuvarande 34 a § TL.

37§

I fråga om åtgärder när betalning inte har skett i rätt tid hänvisar tullkodexen i praktiken till nationell lagstiftning genom bestämmelsen i artikel 232.1 a. Enligt denna skall tullmyndighetema använda alla till buds stående medel enligt gällande bestämmelser inklusive indrivning för att säkerställa betalning av beloppet. Vi ser inte något skäl att ändra på nuvarande regler om indrivning och föreslår därför att 35 § TL förs över till den nya tullagen utan ändring i sak.

Författningskømmentarer 221

38 §

Bestämmelserna gäller s.k. ställföreträdaransvar, dvs. att en företrädare för en tullskyldig som är juridisk person görs solidariskt betalningsansvarig med den tullskyldige under vissa omständigheter. Vi har bedömt att frågan om sådant ansvar kan hänföras till nationella kompetensen och föreslår därför att nuvarande 36 § TL förs över till den nya tullagen.

39§

Bestämmelsen motsvarar den nuvarande 37 § TL och synes kunna behållas även vid tillämpning av EG:s tullbestämmelser. Dock har ordet avskrivning tagits bort eftersom avskrivningsinstitutet vid skatteindrivningen har avskaffats.

40och 41

Bestämmelserna motsvarar 38 och 39 §§ TL. Som anförts i den allmänna motiveringen anser vi inte att det behövs några nationella bestämmelser om i vilka fall tullmyndighetema får sälja varor som befinner sig i en speciell situation under tulltörfarandet. Här används ordet tullförfarande i allmän bemärkelse och inte i dess tulltekniska betydelse. Däremot behövs nationella bestämmelser om själva förfarandet vid försäljning. Vi föreslår inte någon ändring i gällande bestämmelser därom. Att vissa varor inte får säljas av tullmyndigheten följer av gällande bestämmelser för varorna, t.ex. bestämmelserna i lagen 1977:293 om handel med drycker. Försäljning av en oförtullad vara som innebär att varan övergår till fri omsättning får i övrigt inte ske, om inte föreskrivna införselvillkor är uppfyllda, jfr 3 § lagen 1973:980 om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.

222 Födattningskommentarer

42 §

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 40 § TL. Vi föreslår att de medel inflyter vid försäljningen skall användas i första hand till att täcka som Tullverkets kostnader för förvaringen och försäljningen och först i andra tillgodose gemenskapens krav tull. Detta krav bör dock hand för att placeras fore statens krav annan skatt och avgift. I detta sammanhang måste beaktas artikel 867 ai tillämpningskodexen gäller hantering icke-gemenskapsvaror som tagits i beslag eller som av förverkats eller överlåtits till statskassan. Vid försäljning av sådana som måste tullmyndigheten ta ut tull på något av de sätt som anges i varor artikeln. Om det inte är möjligt synes endast återstå att förstöra varan, såvida inte köparen omedelbart hänför varorna till någon tullmässig bestämmelse eller användning. Se vidare kommentarerna till 90 och 113 i lagförslaget.

Export

43 §

Iullförfarandet export är i allt väsentligt reglerat i tullkodexen och tillämpningskodexen, såvitt gäller allmänna förfaranderegler. Några nationella bestämmelser lagnivå behövs inte. Ytterligare föreskrifter kan behövas i vissa detaljfrågor som avses t.ex. i artiklarna 207, 288, 793.3 och 794.1 i tillämpningskodexen. Med annan utförsel varor vi i första hand återutförsel av av avser icke-gemenskapsvaror, ligger utanför begreppet export enligt som tullkodexen. Utöver de allmänna förfarandereglema kan finnas särskilda regler för vissa Så Lex. finns regler om tullmyndigheternas typer av varor. övervakning och kontroll exporten bidragsberättigade jordbruksav av i förordningarna EEG nr 404589, 38690 och 203090. Dessa varor regler, och frågan eventuella kompletterande svenska regler, anser vi om falla utanför utredningens uppdrag.

Födattningskommentarer 223

Statistik

44 §

Paragrafen motsvarar närmast 45 § TL men har delvis annat innehåll. De uppgifter som lämnas i enhetsdokumentet vid olika tullförfaranden används för flera ändamål, i första hand som underlag för beräkning av tull och annan skatt och avgift vid import, även för handelsstatistiska men ändamål. Vid export är rentav de statistiska intressena de övervägande för uppgiftslämnandet. Ett flertal uppgifter tjänar många ändamål samtidigt, och det synes i det närmaste ogörligt att försöka urskilja de uppgifter som lämnas enbart av statistiska skäl. Uppgiftskraven i samband med varutrañken med tredje land är redan i stor utsträckning föreskrivna på gemenskapsnivå bilagoma 37 och 38 till tillämpningskodexen. Dessa föreskrifter måste kompletteras med nationella föreskrifter på de punkter där EG-rätten överlåter till medlemsstaterna att bestämma om uppgiftskraven, jfr 18 § i lagförslaget. Några särskilda föreskrifter om uppgifter som skall lämnas för statistiskt ändamål rörande varor bör, mot ovannämnda bakgrund inte ges. Däremot bör det finnas en bestämmelse av mer informativ natur som klargör att de uppgifter som lämnas i tulldeklarationer och andra handlingar för tullbehandling av varor används även för statistiska ändamål. En bestämmelse av den innebörden har tagits in i första stycket. Den nuvarande 45 § TL omfattar även uppgifter för statistiska ändamål, som lämnas i anmälningshandlingar för transportmedel i samband med ankomst till eller avgång från tullområdet inkommande fartygsanmälan, inkommande luftfartygsanmälan etc. llrllkodexen och tillämpningskodexen innehåller inga regler om anmälningsskyldighet för transportmedel som sådana, varken för tullkontrolländamål eller för statistiska ändamål. Frågan om anmälningsskyldighet för transportmedel för tullkontrolländamål har behandlats i den allmänna motiveringen och i kommentarerna till 56 I fråga om uppgiftsplikt för statistiska ändamål rörande transportmedel gör vi följande överväganden. Iden mån viss underrättelseskyldighet för

befälhavaren på ett fartyg föreligger, enligt EG-reglema se art. 313 i

tillämpningskodexen eller i övrigt anmälningsskyldighet för transportmedel föreskrivs i nationella bestämmelser, när det gäller transportmedel i intrakommunitär trafik, så skall dessa uppgifter uteslutande tjäna som hjälp för tullmyndighetema i bestämmelselandet att bedöma den

224 Författningskømmentarer

tullmässiga statusen på varor som därvid medförs. I viss utsträckning skall sådana fartyg befrias från underrättelseskyldighet mot tullen, se punkt 3 c i nämnda artikel. Därför bör dessa uppgifter inte tas till grund för statistik över transporter mellan medlemsstaterna. Någon särskild uppgiftsskyldighet gentemot tullmyndigheterna, för statistiska ändamål, bör inte föreskrivas i fråga om transportmedel som går i intrakommunitär trafik. Detta med hänsyn till att tullnryndigheternas huvuduppgift i princip skall avse trafiken och varuhandeln mellan gemenskapen och tredje land. Primärmaterialet till statistiken över transporter mellan medlemsländerna bör därför inhämtas på annat sätt än via tullmyndigheterna. Mot denna bakgrund har bestämmelsen begränsats till sådana fall då transportmedel ankommer från eller avgår till tredje land. Bestämmelsen avses vara tillämplig oavsett om ett transportmedel ankommer eller avgår direkt från eller till tredje land eller sker via medom resan annat lemsland, dvs. om transportmedlet har med sig last eller passagerare som tagits ombord eller skall avlämnas i tredje land.

45§

Bestämmelsen motsvarar 7 § första stycket 1 och 2 samt 46 § TL i det att den upplyser om under vilka olika former icke-gemenskapsvamr kan försändas eller förvaras inom gemenskapens tullområde. Reglerna därom finns till största delen i tullkodexen och tillämpningskodexen. Det behövs dock ytterligare bestämmelser i åtskilliga hänseenden. Det gäller Lex. tillståndsgivningen till att inrätta tillfälliga lager eller tullager, krav på säkerhet avseende tull för förvaras där, tillämpning varor som av förenklade förfaranden vid transitering och uppläggning tullager och frågor om lagerbokföring på dessa lager och i friznner och frilager. Vi föreslår därför ett bemyndigande för regeringen att meddela närmare föreskrifter till utfyllnad och verkställighet gemenskapsreglema av dessa områden. Som framgått av den allmänna motiveringen föreslår vi att exponbutikema tills vidare behandlas som ett särskilt institut, trots att de torde utgöra tullager i tullrättslig mening, såvitt gäller icke-gemenskapsvaror som förvaras där. Vi anser att bestämmelsen i 46 § andra stycket TL kan överföras med oförändrad lydelse till den lagen. Det gäller även nya uttrycket avreser till utlandet, där utlandet antingen är ett annat

Färfattningskønzmentarer 225

medlemsland i EU eller ett tredje land. I den allmänna motiveringen har behandlats de skillnader som föreligger i förutsättningarna för försäljningen till de resande, alltefter om de avreser till annat medlemsland eller till tredje land. Närmare bestämmelser härom kan meddelas på förordnjngsnivå.

46§

Bestämmelsen motsvarar närmast 47 § tredje stycket TL. Vi föreslår att frågan om att inrätta frizon även i fortsättningen skall prövas av regeringen. Detsamma bör tills vidare gälla även frilager, som enligt tullkodexen år ett med frizon närmast identiskt institut. Som jämförelse betr. frizon kan nämnas att frihamnar både i Danmark och Tyskland endast kan inrättas genom lag 41 § andra stycket toldloven respektive 20 § 2 Zollverwaltungsgesetz. I fråga om exportbutiker ser vi inte inom ramen för utredningen någon anledning att föreslå ändring i att det är regeringen som prövar frågan. Som framgår av utkastet till tullförordning anser vi dock inte att det skall regleras i författning vilka exportbutiker som finns. När det gäller tillfälliga lager och tullager föreskrivs i tullkodexen att det är tullmyndighetema som prövar frågan om tillstånd. Någon ytterligare föreskrift därom behövs därför inte i lag. Däremot bör i förordning anges vilka tullmyndigheter skall pröva frågan eller som ges bemyndigande för GTS att föreskriva därom.

47§

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 50 § TL och skall ses som en komplettering och precisering av bestämmelserna i artikel 38 i tullkodexen. lbllkodexen kräver inte att medlemsstaterna inför ett särskilt institut för korttidsförvaring av införda varor utan skulle även acceptera t.ex. att de lokala tullmyndighetema från fall till fall anvisar en plats för förvaringen, jfr punkt l a i nämnda artikel. Oavsett formerna för förvaringen har varorna status av varor under tillfällig förvaring till dess de har hänförts till en tullmässig bestämmelse eller användning, artikel 50 i tullkodexen.

8 14-0873

Författningskommentarer

Vi nuvarande ordning skall bevaras i så måtto att skyldigheten anser att lägga införda tullupplag ersätts av skyldighet att lägga att upp varor på tillfälliga lager i artikel 185 i tillämpningsupp varorna som avses kodexen, dvs. platser godkänts tullmyndighetema på permanent som av basis för tillfällig förvaring. Uppläggningsskyldigheten gäller för ankommer till landet varor som direkt från tredje land. Den gäller även för vanor som medförts av fartyg eller luftfartyg från tredje land via annat EG-land, utan att varorna lossats där, jfr artiklarna 189, 443 och 446 i tillåmpningskodexen. Om ickegemenskapsvaror destinerade till Sverige däremot lossats eller omlastats medlemsland, skall de under den fortsatta transporten hit vara i annat föremål för transitering. I sådant fall skall inte följa någon uppen läggningsskyldighet grund ankomsten till det svenska tullområdet. av Detta följer slutet första stycket i paragrafen. Däremot skall varan av av tillfälligt lager vid ankomsten till bestämmelseorten för läggas upp på transiteringen, 52 § i förslaget till ny tullförordning. se

48§

Bestämmelsen 48 § TL och i första stycket att tullmotsvarar anger myndighet tillfälligt får hand oförtullad om det behövs för ta om en vara tullkontrollen. Det är fråga ett omhändertagande i administrativ om möjliggör för tullmyndighet att ta i sin besittning. ordning som en vara Vi bestämmelsen bör behållas eftersom den varit ett praktiskt anser att värdefullt inslag i tullagstiftningen för att hantera oregelmåssiga i fall då det inte finns förutsättningar att ta en vara i situationer, t.ex. beslag, omhändertagande är påkallat for att säkerställa men ett av varan ñskala intressena. En liknande bestämmelse finns i artikel 53.2 i de den sträcker sig inte lika långt. Den synes gälla endast tullkodexen men ännu inte hänförts till någon tullmässig bestämmelse eller varor som användning, medan den föreslagna bestämmelsen gäller varje vara nu övergått till fri omsättning. Vid formuleringen har vi som inte har undvikit det nuvarande uttrycket för tillfällig förvaring for att undvika med tullkodexens begrepp tillfällig förvaring. Vidare förväxling bakgrund institutet tullupplag försvinner och i föreslår vi, mot av att tillfälligt lager och skillnaderna mellan dessa institut, praktiken ersätts av tullmyndigheten skall kunna lägga den omhändertagna varan även att upp

Författningskomtnentarer 227

på tullager, bekostnad varuägaren eller någon annan som åsidosatt av sina skyldigheter mot tullverket. Enligt andra stycket i 48 § TL är innehavaren av ett tullupplag eller en frihamn skyldig att ta emot oförtullade varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet. l fråga innehavare av frihamn torde denna om skyldighet ha tillkommit mot bakgrund av att frihamnarna i praktiken i utsträckning fullgjort frmktion tullupplag, nämligen stor samma som korttidsförvaring impongods. Vi anser inte att det är naturligt att av ålägga innehavare en frizon eller ett frilager en sådan skyldighet mot av bakgrrmd hur dessa institut utformats enligt gemenskapsråtten. I av paragrafens andra stycke föreslås därför att endast innehavare av tillfälliga lager skall ha sådan skyldighet. Vid den praktiska tillämpningen i praktiken bör beaktas innehavaren är t.ex. ett speditionsföretag som om har tillfälligt lager normalt är avsett för vem som helst som ett som importerar eller han är en enskild importör som kan ha fått varor om

tillstånd att ha tillfälligt lager i sina egna lokaler eller utrymmen.

49§

Skyldigheten att göra anmälan till tullen och lämna uppgifter om varor förs till eller från frizon, antingen det sker fråntill annan del av som en tullområdet eller fråntill tredje land regleras delvis i gemenskapsreglerna, artiklarna 168.4, 170 och 177 i tullkodexen och se Lex. artiklarna 811, 813 och 821. I viss mån är tullmyndigheternas kontroll över varurörelser till och från frizon baserad kontroll av noteringar en i de berörda företagens lagerbokföring. Dessa regler innehåller en del oklarheter hur reglerna bör tillämpas i vissa fall. Det behövs vissa om utfyllande nationella regler och vi föreslår att regeringen bemyndigas att meddela de föreskrifter som behövs.

50§

Enligt nuvarande 51 § andra stycket TL får regeringen föreskriva om i vilken utsträckning industriell verksamhet och detaljhandel får bedrivas

i frihamn. Enligt tullkodexen skall varje slags industriell, annan kommersiell verksamhet och serviceverksamhet tillåtas be authorized i en frizon

228 Författningskommentarer

eller ett frilager. Vi tolkar bestämmelsen så att det råder etableringsfrihet, åtminstone såvitt beror det allmänna, men att bedrivandet av av sådan verksamhet får göras till föremål för viss tillståndsprövning. Vidare får tullmyndighetema, enligt tullkodexen, utfärda särskilda förbud eller begränsningar för nämnda verksamheter, mot bakgrund av de berörda egenskaper eller behovet tullövervakning. Mot den bakgmnvarornas av den vi det befogat med ett bemyndigande för regeringen att anser föreskriva begränsningar och villkor för nämnda verksamheter i om frizon.

51§

Mot bakgrund våra överväganden exportbutik i den allmänna av om motiveringen föreslår vi särskild regel om vem som är skyldig att en betala tull för icke-gemenskapsvaror förvaras i exportbutik och som som säljs till resande med bestämmelseort inom EGzs tullområde. Detta är en den enda nationella särbestämmelsen i förhållande till tullkodexens regler är gäldenär skyldig att betala en tullskuld. Bestämmelsen om vem som kan motiveras med att institutet exportbutik överhuvud inte är tullrättsligt reglerat gemenskapsnivå. Om den aktuella försäljningen skall beskrivas i EG-tullrättsliga den närmast utgöra en övergång termer, synes till fri omsättning, med tillämpning det förenklade förfarandet lokal av klareringspmcedur, av en vara som förvaras tullager.

52§

Bestämmelsen 52 § TL. Att tillfälliga lager, tullager, frizoner motsvarar exportbutiker skall underkastade tullmyndighetemas översamt vara vakning och kontroll får följa ett stort antal gemenskapsregler anses av artikel 106 i tullkodexen, någon uttrycklig regel därom har

se Lex. men

vi inte furmit. Vi därför sådan regel i klarhetens intresse bör anser att en i den tullagen. Det nuvarande ordet tillsyn i 52 § bör därvid tas in nya övervakning och kontroll är de termer som används bytas ut mot som i tullkodexen. andra stycket har begränsats till att redovisningsskyldighet ñr Det avse förvaras på inrättningar i första stycket. Anmälvaror som som avses ningsskyldigheten för sådana regleras i tullkodexen och tillämpvaror

Författningskommentarer 229

ningskodexen. l den mån det behövs ytterligare nationella bestämmelser kan sådana meddelas med stöd av 18 § i detta lagförslag.

53§

Vi ser inget hinder från EG-rättsligt håll att ålägga dem som är verksamma vid tillfälliga lager, tullager frizoner eller frilager tystnadsplikt i fråga om vad de erfarit om enskildas ekonomiska och personliga förhållanden i samband med tullbehandling av varor. Vi föreslår därför att bestämmelsen därom i 53 § TL förs över till den nya tullagen med vederbörlig anpassning. l fråga om sekretessen hos tullmyndighetema finns bestämmelse i artikel 15 i tullkodexen. Upplysningar som är av konfidentiell natur eller som lämnats på konfidentiell grund skall inte yppas av tullmyndighetema utan uttryckligt tillstånd av den person eller den myndighet som lämnat dem. Det skall dock vara tillåtet att lämna ut upplysningar om tullmyndigheterna är tvungna eller bemyndigade att göra detta enligt gällande bestämmelser, särskilt beträffande dataskydd eller i samband med rättsliga förfaranden. Hänvisningen till gällande bestämmelser, som innefattar både gemenskapsrätt och nationella bestämmelser, medför enligt vår uppfattning att sekretesslagen 1980: 100 kan tillämpas fullt ut. I den mån inte sekretesslagen ger samma resultat som artikel 15 i tullkodexen, så sätts artikeln ur spel genom sekretesslagen. Vi anser därför att även den sista meningen i 53 § TL kan överföras till den nya tullagen.

Tullverkets kontmllverksamhet

54 §

I denna paragraf anges i vilka fall varor står under tullkontroll. Bestämmelserna har överförts från nuvarande 61 § TL med i grova drag samma innehåll, men åtskilliga anpassningar har måst göras med hänsyn till EG-reglerna. Att icke-gemenskapsvaror står under tullkontroll betyder samma sak som när det i nuvarande lag står att oförtullade varor står under tullkontroll. När varor, som skall utföras ur gemenskapen, skall stå under

230 Författningskømmentarer

tullkontroll kan inte uttryckas lika enkelt som i nuvarande lag. I första hand avses varor som deklarerats till tullförfarandet export. Utförsel från gemenskapen kan emellertid även ske i samband med tullförfarandet intern transitering. Återutförsel från gemenskapen huvudregel anses som inte som ett tullñrfarande, utan går in under det vidare begreppet tullmässig bestämmelse eller användning som definieras i artikel 4.15 i tullkodexen. Ordet bestämmelse i paragrafens första mening används alltså i ungefär samma betydelse som ändamål eller syfte och inte som synonymt med föreskrift eller regel. Av artikel 37 i tullkodexen framgår att varor som införts till gemenskapens tullområde skall kvarstå under tullövervakning till dess att de i förekommande fall förs in i en frizon eller ett frilager. Mot bakgrund därav har vi övervägt om varor som befinner sig i frizon eller frilager bör anses stå under tullkontroll. Enligt artikel 168.4 får tullmyndig-

heterna kontrollera varor som förs in förs ut ur eller befinner sig i en

frizon eller ett frilager. Med anledning därav har vi ansett att ickegemenskapsvaror som befinner sig i det svenska tullområdet skall stå under tullkontroll även om de befinner sig i sådan del av tullområdet som kan komma att utgöra frizon eller frilager. l detta sammanhang noteras att det förhållandet att en vara står under tullkontroll inte i sig säger något om vilka befogenheter tullmyndighetema har. Befogenheterna regleras i de bestämmelser där uttrycket används. g Från huvudregeln att oförtullade står under tullkontroll görs i å varor nuvarande tullag undantag för varor som tagits om hand med tillämpning av något av de förenklade förfarandena hemtagning för egen räkning, hemtagning för annans räkning eller förfarandet för godkänd mottagare jfr 8 § första stycket 2 TL och 4 § TF. Vidare görs undantag för varor som vid normalförfarandet direktförtullning har lämnats ut till fritt förfogande till den som har kredit för tull och annan skatt jfr 8 § första stycket l och 26 § TL. Dessa undantag kan i stort sett behållas i sak. Undantagen sammanfattas i vårt förslag oförtullade g med orden varor som lämnats ut till fritt förfogande enligt en deklaration till övergång till f fn omsättning. När det gäller nonnalförfarandet framgår av artiklarna 73 och 74 i tullkodexen att, under vissa angivna villkor, varorna skall frigöras av tullmyndigheten så snart den har kontrollerat uppgifterna i deklarationen eller godtagit dem utan kontroll samt eventuellt tullbelopp har betalats eller säkerställts. Om betalningsanstånd för tull har medgetts, vilket obligatoriskt kräver att säkerhet har ställts, måste anses att tullskulden har säkerställas.

Författningskønwnentarer 231

Uttrycket oförtullade varor väljs här i stället för icke-gemenskapsvaror för att markera att det är fråga är föremål för om varor som det tullförfarande som medför att tullstatus skall ändras från varornas icke-gemenskapsvara till gemenskapsvara, att de åtgärder detta men som innefattar inte har fullbordats. Jfr vårt förslag till definition ordet av förtullning i 2 I fråga om varor som lämnats ut till hemtagaregodkänd en mottagare görs i nuvarande 61 § tre undantag från undantaget. De gäller varor som olika grunder är underkastade förfogandeförbud samt varor som skall byta tullklareringsform. Sådana vanor står f.n. under tullkontroll. När det gäller förfogandeförbud några bestämmelser, synes motsvarande 61 § första stycket 1 och 3 TL, inte komma i fråga. Såvitt vi krmnat finna medger inte tullkodexen deklarerats ñr att varor som övergång till fri omsättning, frigörs lämnas ut av tullmyndighetema om inte alla eventuella införselvillkor är uppfyllda. Det gäller även vid användning förenklat förfarande. Å andra sidan inte finnas av synes möjlighet för tullmyndighet att i enstaka fall besluta frigjord att en vara

skall förvaras i oförändrat skick, om alla införselvillkor är uppfyllda ifr

nuvarande 7 § TF. Möjligheterna att byta tullklareringsform efter det att en vara frigjorts enligt ett förenklat förfarande för övergång till fri omsättning är mycket restriktiva. Dessa möjligheter framgår regler ogiltigav om förklaring ung. återkallelse tulldeklarationer i artikel samma som av 66 i tullkodexen och artikel 251 i tillämpningskodexen. I fråga om varor som deklarerats till övergång till fri omsättning får deklarationen ogiltigförklaras endast om den lämnats misstag och, redan av om varan frigjorts, under villkor bl.a. omedelbart deklareras till det att varan ursprungligen avsedda tullförfarandet. Mot denna bakgrund finns det ingen anledning att i tullagen bestämmelse motsvarande 61 § uppta en första stycket 2 TL. l stället bör för här beskrivet fall föreskrivas att varan återförs under tullkontroll om deklarationen ogiltigförklaras.

55§

I denna paragraf anges i vilka fall transportmedel står under tullkontroll. Bestämmelserna har med vissa anpassningar överförts från nuvarande 62 § TL.

Författningskommentarer

Punkt 1 innebär utvidgning jämfört med nu gällande bestämmelse. en Syftet därmed är inte bara transportmedel som kommer till Sverige att från tredje land med skall stå under tullkontroll, utan även varor transportmedel påbörjar sin inom landet eller i annat EU-land som resa

och icke-gemenskapsvaror dvs utför en extern gemenskaps-

transporterar transitering bör stå under tullkontroll. De befogenheter tullen har i fråga

transportmedlet bör bestämmas enbart av att på detta medföra varor om står under tullkontroll och inte dessutom var transporten börjat. som av Denna ordning gäller även i t.ex. Danmark. innebär punkt 1 ingen ändring i det avseendet att tull- Däremot kontrollen ankommande transportmedel upphör, om alla varor som ett ombord frigörs på grund deklarationer för övergång till fri finns av omsättning. Även ñnns kvar t.ex. lastbil för fortsatt om varorna en till egentliga beståmmelseort, står varorna inte längre transport varornas under tullkontroll till följd 54 § och därmed står inte heller lastbilen av under tullkontroll, utom i fall i paragrafens andra stycke, se som avses nedan. Trllämpningsområdet för punkt 2 bestäms, liksom fallet är enligt i vilken utsträckning anmälningsskyldighet föreskrivs för gällande lag, av transportmedel ankommer till det svenska tullområdet, särskilt om som ankommer från medlemsland. Som framgått av den allmänna det annat och kommentarerna till 56 § råder viss oklarhet i den motiveringen medför dock knappast någon olägenhet i det aktuella frågan. Detta sammanhanget. den ändrade omfattningen punkt l kan punkt 3 begränsas till Genom av transportmedel avgår utan last direkt till tredje land. Om transportsom medlet medför till tredje land eller icke-gemenskapsvaror till annat varor under tullkontroll enligt punkt Om transportmedlet EG-land står det endast gemenskapsvaror till annat medlemsland skall det inte stå medför under tullkontroll. Bestämmelsen i andra stycket går tillbaka på 51 § andra stycket och stycket i 1973 års tullstadga 1973:671. Dessa bestämmelser 61 § första

i huvudsak transportmedel främst lastbilar med importvaror

avsåg att stå under tullkontroll, även lasten frigjorts från tullsynpunkt, skulle om förtullning eller hemtagning på gränsorten varvid utan att lossas, genom längre stod under tullkontroll utlämningstullanstalten varorna inte - om det skulle ske kontroll fordonet efter lossningen av bestämt att en av dess egentliga beståmrnelseort. Därigenom kunde vissa lasten fordonet under transporten och på bebefogenheter utövas mot

Författningskommentarer 233

stämmelseorten. I den nuvarande tullagen anges inte uttryckligen att kontroll i sådant fall kan ske på bestämmelseorten trots att lasten frigjorts. Detta har i stället GTS föreskrivit i [0 i fråga om hemtagning i 8 kap. 16 och 17 §§. Någon ändring i sak var emellertid inte avsedd i lagen, se prop. 198687:166 s. 92. Vi föreslår en viss omformulering av bestämmelsen, men avser inte heller någon ändring i sak.

56§

Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 3 § TL. Deklarationsskyldigheten för varor eller annan informationsskyldighet mot tullmyndigheterna i samband med import och export av vanor är i allt väsentligt reglerad i tullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter. I den mån det krävs ytterligare nationella föreskrifter därom, kan sådana utfärdas med stöd av det bemyndigande vi föreslagit i 18 I den allmänna motiveringen avsnitt 5 har diskuterats behovet av särskilda föreskrifter om anmälningsskyldighet för transportmedel. Vi föreslår att bestämmelsen i nuvarande 3 § behålls avseende transportmedel. Med hänsyn till dessa reglers nära anslutning till reglerna om kontrollverksamheten föreslår vi att bestämmelsen flyttas till detta avsnitt av tullagen. Som framgått av den allmänna motiveringen finns det skäl att i viss utsträckning föreskriva anmälningsskyldighet även för transportmedel i trafik mellan medlemsstater. Hur den exakta avgränsningen av denna anmälningsskyldighet bör göras är inte helt klart. Vi anser dock inte att den behöver föreskrivas lagnivå och föreslår därför att reglerna

liksom hittills delegeras till regeringen. Mot detta finns inget konstitu-

tionellt hinder, jfr 8 kap. 7 § första stycket 3 och 5 samt 9 § RF. Med annat land i förslaget avses således både annat medlemsland i EU och tredje land.

57§

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 63 § TL. Befogenheterna enligt paragrafen skall endast avse varutörsel till eller från gemenskapen eller i övrigt trafiken med icke-gemenskapsvaror. Detta framgår genom hänvisningen till tullagstiftningen, så som detta begrepp deñnierats i

234 Författningskømmentarer

artikel 1 i tullkodexen och i punkt 3 där tullområdef byts ut mot gemenskapens tullområde. I punkt 1 föreslås att den nuvarande bestämningen vid införsel till eller utförsel från tullområdet slopas. Någon ändring i sak inte avses därmed, bortsett från det självklara att bestämmelsen skall sikte på ta import till eller export från gemenskapens tullområde. Den väsentliga begränsningen ligger i uttrycket deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt tullagstiftningen. l detta sammanhang kan antecknas befogenatt heten enligt denna punkt inte kräver att transportmedel står under tullkontroll i den mening som angetts i 54 och 55 §§. Det måste dock finnas rimlig anledning anta att ett transportmedel använts eller används, eller inom kort skall användas, för transport av icke-gemenskapsvaror eller andra varor som står under tullkontroll för att tullmyndigheten skall undersöka det. Denna begränsning framgår också inledningen av av paragrafen som förutsätter att det finns anledning anta att det förelegat någon deklarations- eller uppgiftsskyldighet att kontrollera. När det gäller hänvisningen i sista stycket till 19 § VSL erinras om vårt förslag till ändring i den lagen som innebär att lagen blir tillämplig endast oregelmässig varuförsel till eller från tredje land.

58§

Bestämmelsen har överförts från nuvarande 64 § TL med i stort sett oförändrat innehåll. När det gäller skyldighet att använda anvisad väg eller led, finns vissa bestämmelser i tullkodexen, artikel 38.1 gällande inresa och artikel 183 angående utresa. Vi anser likväl att det behövs finnas bestämmelser därom i svensk lag som gmnd för mer detaljerade verkställighetföreskrifter på förordningsnivå och myndighetsnivå jfr 59 § i vårt förslag till ny tullfömrdning. Sådana föreskrifter kan dels gälla generellt för vissa typer av fall, dels ge lokal tullmyndighet befogenhet att i ett särskilt fall förelägga en förare eller befälhavare att hålla sig till viss väg eller led. I andra stycket bör tullområdet bytas ut mot det svenska tullområdet eftersom de svenska tullmyndighetema inte kan meddela sådana förbud som avses i stycket med verkan utanför svenskt territorium. I det tredje stycket föreslås i förhållande till 64 § tredje stycket TL att hänvisning görs endast till tullagstiftningen,jfr artikel l i tullkodexen.

Författningskønunentarer 235

Det fjärde stycket bör behållas. Dock föreslås att ordet övervakning ersätts med övervakning och kontroll, jfr kommentarerna till l

59§

Bestämmelserna motsvarar 66 § TL. Artikel 72 i tullkodexen säger att tullmyndighetema skall vidta de åtgärder som behövs för att identifiera varorna identifiering behövs för att säkerställa att de villkor följs om gäller för det aktuella tullförfarandet. Enligt vår mening måste en som sådan bestämmelse kompletteras med en nationell bestämmelse som explicit vilka åtgärder tullmyndighetema får vidta i det angivna anger syftet. Första meningen bör därför stå kvar i lagen. En motsvarande bestämmelse finns i danska toldloven 14 § andra st.. Den andra meningen i första stycket sakna motsvarighet i EG-bestämmelsema synes och bör också behållas. I första meningen läggs till containrar. Därmed behövs ingen bestämmelse motsvarande nuvarande 51 § TF. Angående definition av container, kommentarerna till 2 § i förslaget till ny tullförordning. se

60§

Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i EG:s regelverk. Bestämmelsen bör finnas kvar. I praktiken har bestämmelsen sin främsta betydelse vid passagerarfartygs ankomst. Det synes mindre lämpligt att tala transportmedel lossas med avseende på passagerare. Jämfört om att med nuvarande lydelse har därför lagts till eller passagerare går ombord på eller lämnar transportmedel.

61§

Bestämmelsen motsvarar 68 § i nuvarande tullag. Bestämmelserna i andra och tredje styckena går tillbaka 23 § i 1927 års tullstadga. Där framgår bestämmelserna tar sikte på fartyg som går i inrikestrafik. att Förutsättning for inbringande är att fartyget färdas utanför tullområdet, avvikande från sin rätta kurs. Dvs. den rätta kursen under en om

236 Författningskømnrenrarer

inrikesresa går utanför tullområdet, så är detta i sig ingen grund för inbringande. Bestämmelsen i andra stycket kan f.n. tillämpas endast på svenska fartyg som befinner sig på internationellt vatten, eftersom det inte finns något avtal som medger att utländskt fartyg inbringas från internationellt eller utländskt territorialvatten eller att svenskt fartyg inbringas från utländskt territorialvatten. Denna uppfattning hade beredningsgruppen för tullagstiftningsfrågor i Ds UD 1985:4 s. 151. De avtal som närmast skulle komma i fråga är de med Finland och Danmark ang. gemensam bevakning för bekämpande olovlig införsel alkoholvaror, SÖ av av 1934:1 respektive SÖ 1936:2. Där bevakningspersonal ges ena statens vissa befogenheter respektive avtalsparts territorium, men så långt som till inbringande därifrån till det egna territoriet sträcker de sig inte, se vidare kungörelserna SFS 1934:65 och 1936:13. I den utsträckning bestämmelserna är tillämpliga är det numera huvudsakligen Kustbevakningen som i praktiken har resurser för att utöva befogenhetema enligt andra stycket jfr 73 § i gällande TL. Det är inte självklart hur bestämmelsen bör utformas. Ett alternativ är att enbart avvikelser under inrikes resor skall kunna föranleda inbringande, varvid får övervägas om en förutsättning härför skall vara, att avvikelsen sker utanför svenskt tullområde eller att den sker utanför gemenskapens tullområde. Ett annat alternativ är att även en avvikelse sker i resa mellan medlemsstater skall kunna föranleda inbringande. som I så fall bör naturligen ett ingripande komma i fråga endast mot avvikelse sker utanför gemenskapens tullområde. Oavsett vilka rekvisit som som i dessa avseenden sätts upp i bestämmelsen, måste begränsningarna som finns i det nuvarande tredje stycket behållas. I perspektivet av den gränslösa inre marknaden borde ingripanden kunna ske, under omständigheter som motsvarar de nuvarande, mot fartyg i intra-EG-trafik, om de utanför gemenskapens tullområde avviker från den rätta kursen, t.ex. om man kan befara illegal trafik till tredje land. I varje fall bör detta vara vår ståndpunkt eftersom vår utredning rör trafiken mellan gemenskapen och tredje land. I den mån tullmyndighetema och Kustbevakningen skall ha befogenheter att - -

ingripamotavvikelaersomsherheltinomgränsanaförgnenüqms tdlomidmdvnomuedjelsrdinteallsberömclbârdøttaqámü

inte regleras i förevarande lagstiftning. Ingripande svenska myndigheter enligt andra stycket kan av av naturliga skäl bara komma fråga mot avvikelser som sker inom

Författningskommentarer 237

områden som ligger i närheten av den svenska delen av gemenskapens tullområde det svenska tullomrädet, där den svenska Kustbevakningen naturligen opererar. Denna begränsning anser vi inte behöver komma till uttryck i paragraftexten eller närmare anges. Vi har haft samråd med utredningen Ju 1994:02 om myndighetssamverkan vid gränskontroll i ett EU-perspektiv m.m. ang denna bestämmelse.

62§

Bestämmelserna i nuvarande 69 § TL motsvaras delvis av artikel 69 i tullkodexen. En skillnad är att nämnda artikel bara gäller varor som har deklarerats till ett tullförfarande medan den svenska bestämmelsen gäller kontroll av all anmälnings- och uppgiftsskyldighet för både varor och transportmedel. l de fall ett transportmedel i sig självt såsom en vara är föremål för ett tullförfarande, Lex. temporär import, blir dock artikel 69 tillämplig. I artikel 68 i tullkodexen ges tullmyndighetema rätt att bl.a. undersöka varorna för att kontrollera riktigheten i mottagna tulldeklarationer. Själva skyldigheten för trafrkanten att bereda tulltjänsteman tillfälle att undersöka vara och transportmedel synes dock inte vara direkt föreskriven i tullkodexen, heller skyldigheten att lämna tillträde till de lokaler där verksamheten bedrivs, utom när det gäller efterkontroll enligt artikel 78. Första stycket i nuvarande 69 § TL synes, med hänsyn till det ovan antecknade, böra behållas. Dock behöver inte föreskrivas skyldighet att kostnadsfritt tillhandahålla varuprov. Av artikel 69 i tullkodexen följer att tullen har rätt att kostnadsfritt ta ut varuprov och att tullen kan anmoda deklaranten att själv eller genom ombud vara närvarande för att ge biträde vid provtagningen. I artikel 69 föreskrivs att transport av varorna till den plats där de skall undersökas och prover skall tas, och all hantering som behövs för undersökningen eller provtagningen, skall utföras av deklaranten eller på hans ansvar. Angående kostnaderna ñr transporten och hanteringen sägs endast att de kostnader som uppstår skall bäras av deklaranten. Denna bestämmelse bör enligt vår mening kompletteras med en uttrycklig föreskrift om att deklaranten, om han åsidosätter sina skyldigheter, skall ersätta staten för kostnader som därigenom åsamkas staten. Sista delen av det andra stycket i nuvarande 69 § TL, inklusive möjligheten till

238 Färfattningskømmentarer

indrivning enligt 35 § samt befogenhet för GTS att helt eller delvis befria från ersättningsskyldigheten, bör därför behållas.

Angående provtagning förutses i art. 242.1 i tullkodexen det kan att finnas nationella bestämmelser metoder för om provtagning. Några sådana bestämmelser finns f.n. inte. För den händelse behov skulle uppstå bör GTS kunna utfärda sådana bestämmelser som verkställighets-

föreskrifter till förevarande paragraf.

63§

Någon direkt motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i EG:s regelverk. Bestämmelsen bör därför behållas. Ang. dess tillämpningsområde, se prop. l98687:166 98. s.

64§

Någon direkt motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i EG:s regelverk. I artikel 241.2 i tillämpningskodexen talas möjligheten att, om i enlighet med gällande bestämmelser, tillkalla en expert eller annan person i det fall att en deklarant har vägrat både själv att närvara och att utse någon som kan honom vid representera en varuundersökning. Hänvisningen till gällande bestämmelser, i fråga om att utse expert eller någon annan person att bistå tullmyndigheten, gör vi bedömer att att frågor i allmänhet att anlita särskild sakkunnig om hör till nationell kompetens. Det strider i vart fall inte mot några EG-bestämmelser att ha kvar vår nuvarande bestämmelse. Vi föreslår därför att bestämmelserna

i nuvarande 71 § TL behålls, med viss redaktionell ändring i första

stycket. Vi anser inte att det behövs någon nationell föreskrift för det ovannämnda fallet enligt artikel 241.2.

65§

Den nuvarande bestämmelsen i 72 § TL innebär att uppgift organisaom tions- eller personnummer skall få krävas endast i samband med två av de förekommande tullklareringsformema. Bilaga 37 till tillämpningskodexen anger att medlemsstaterna i fråga samtliga tullförfaranden om

Författningskønvnentarer 239

som förekommer vid import och export kan kräva att uppgift om mottagare respektive avsändareexportör anges med, förutom namn och adress, ett identifieringsnummer som tilldelats berörd person eller berört företag av de behöriga myndigheterna for skatteändamål eller statistiska eller andra ändamål. Den nationella valfrihet som sålunda ges bör tillvaratas. Det är särskilt angeläget med hänsyn till tulldatasystemets TDS funktion att tullverkets trafikanter kan identifieras med ett lämpligt nummer. För svensk del bör detta nummer vara juridiska personers organisationsnummer och enskilda näringsidkares och andra fysiska personers personnummer op-nummer. Uppgift om op-nummer bör få krävas även i anmälan till annan tullmässig bestämmelse eller användning än sådan som utgör tullförfarande i tullkodexens mening. Krav på uppgift om op-nummer i tullhandlingar förutsätts f.ö. i 5 § tullregisterlagen 1990:137. Nämnas bör att av det totala antalet personer som är registrerade i TDS är en mycket liten andel fysiska personer.

66§

Frågan om skyldighet för andra myndigheter eller andra organ än tullen att medverka i tullkontrollen hör till den nationella kompetensen. Som jämförelse kan nämnas 67 § danska toldloven som förutser medverkan från polisen och 19 § l tyska Zollverwaltungsgesetz som förutser att myndighetsuppgifter skall kunna överlåtas på de tyska järnvågsbolagen. När det gäller Polisens och Knstbevakningens medverkan i kontrollverksamheten, har vi från våra utgångspunkter ingen anledning att överväga någon ändring i den ordning som gäller ñr närvarande. Frågan om samverkansformema mellan tull- och andra myndigheter vid unionens yttre gräns övervägs av utredningen Ju 1993:02 om myndighetssamverkan vid gränskontroll i ett EU-perspektiv. Gemenskapsrätten innebär enligt vår uppfattning inte något hinder mot att en postförvaltning medverkar i kontrollarbetet det sätt som f.n. sker i Sverige. EG:s regelverk synes visserligen utgå från att postförvaltningen är jämförbar med vilken transportör som helst, men posten kan nationellt utses att även vara deklarant och tullskyldig artikel 237.2 i tillämpningskodexen. Inte heller har vi kunnat finna något hinder mot att ett privaträttsligt organ får utföra vissa kontrolluppgifter. När det t.ex. gäller transport av varor på järnväg innebär EGzs regelverk att varje

240 Författningskomnentarer

medlemsstats järnvägsbolag railway company utför uppgifter

som eljest ankommer tullmyndigheter, t.ex. artiklarna 412 442 i se tillämpningskodexen, som innehåller förenkling transiteringsav formalitetema för befordras järnväg. Dessa bestämmelser varor som synes vara tillämpliga oavsett vilken företagsform respektive lands järnvägar drivs under. Det bör också beaktas vad det i verkligheten är fråga om vid postens medverkan i tullkontrollen. I första hand kommer den s.k. pangningen i åtanke, dvs. att posten utsorterar mängd inkomna en stor ñrsändelser, så att de aldrig förs fram till tullen för tullbehandling. Det rör sig om brev, vykort, försändelser uppenbart inte innehåller några som varor, eller varor som det inte skall tas ut någon tull eller skatt annan eller avgift på och som inte är underkastade importrestriktioner och inte är av intresse för handelsstatistiken samt försändelser enbart skall som j passera genom landet. Bestämmelser av den innebörden finns i t.ex. Danmark och Tyskland och är uppenbart tillåtna enligt tullkodexen, se artikel 38.4. Liknande bestämmelser bör finnas hos oss. De kommer att vara av sådan detaljeringsgrad att de lämpligen bör utfärdas GTS med av stöd av bemyndigande, jfr 12 kap. TO. Mot bakgrund av vad som nu sagts föreslår vi att den nuvarande föreskriften i 73 § TL behålls även såvitt gäller postföretags medverkan i tullkontrollen. Med anledning Postens nuvarande organisation av som en koncern som inrymmer ett flertal aktiebolag vi att det inte bör anser anges i lag vilket eller vilka dessa bolag skall medverka i av som kontrollverksamheten. Vi föreslår därför Posten AB i denna paragraf att byts ut mot postbefordringsföretag regeringen bestämmer. som

67§

Frågan om kostnadsansvaret för infrastrukturanlåggningar behövs för som tullverksamheten behandlas inte i EG:s regelverk. Frågan torde höra till nationell kompetens. Det föreslås att den nuvarande bestämmelsen i 74 § TL, som tar sikte på kontroll resande och dem medfört resgods av av och deras fordon, behålls med den ändringen utlandet bytts att ut mot tredje land. Vidare har ordet tulltaxering bytts ut mot tullklarering med hänsyn till att varor som medförs resande mycket väl kan bli av föremål för annan tullmåssig bestämmelse eller användning än övergång

Författningskonzmentarer 241

till fn omsättning, t.ex. temporär import, transitering eller överlåtelse

till statskassan. Det kan den danska tullagstiftningen innehåller liknande nämnas att bestämmelser rörande lokaler och inrättningar behövs för kontroll som och deras bagage i hamnar och på flygplatser. Därutöver av passagerare de danska tull- och skattemyndighetema ställa särskilda krav på kan anläggningar och inrättningar i hamnar där i kommersiell trafik varor lossas eller lastas, utan kostnad för myndigheterna. Detta innefattar bl.a. lämpliga inrättningar skall ställas till myndigheternas förfogande, utan att kostnad för dem, för fysisk undersökning har lossats eller av varor, som skall lastas, och de eventuella transportmedel som har medfört eller av skall medföra Bestämmelserna motiverades i förslaget till toldlov varor. med de ökade kraven fysisk kontroll och transportmedel som av varor och skattemyndighetema skall iaktta vid de yttre gränserna efter den tull- 1 januari 1993. Mot bakgrund vår grundläggande utgångspunkt för av inte ändra nuvarande bestämmelser det inte är nödvändigt arbetet, att om med hänsyn till EG:s bestämmelser, finner vi emellertid inte anledning föreslå någon ändring i den nuvarande kostnadsfördelningen mellan att allmänna och näringslivet i fråga anläggningarna i hamnar och det om flygplatser.

68§

Bestämmelsen har ändring i sak överförts från 75 § i dess nya utan lydelse jfr den allmänna motiveringen. Dock föreslås vissa redaktionella

ändringar på gnmd ändrad terminologi. av

69§

Även denna bestämmelse har överförts utan ändring i sak från 75 a Bestämmelsen korresponderar mot artikel 78.2 i tullkodexen, såvitt den

artikeln krav att få granska handlingar kan riktas även mot avser att deklaranten affärsmässigt är direkt eller indirekt annan person än som inblandad i nämnda förfaranden eller någon person som innehar annan nämnda dokument och data i aftärssyfte.

242 Färfattningskonvnentarer

70§

Bestämmelsen motsvarar 75 b § men vi föreslår ett ändrat innehåll. Revision får enligt 75 b § göras endast hos vissa juridiska personer. Enligt artikel 78.2 i tullkodexen får däremot granskning ske i lokaler som tillhör deklaranten. Deklarant är den person som lämnat en tulldeklaration eller i vars namn en tulldeklaration lämnats. Med person avses här fysisk person, juridisk person samt en sammanslutning av personer som tillerkänns rättskapacitet utan att vara juridiska personer, om detta är möjligt enligt gällande lagstiftning. Begränsningen till juridiska personer i tullagen torde strida mot tullkodexen. Första stycket i 75 b § bör därför ersättas med det stycke som finns i vårt förslag.

7l§

Ingen ändring föreslås i denna paragraf jämfört med 76

72§

I andra stycket 77 § sägs att revisionen får verkställas hos den av reviderade om han medger det. Artikel 78.2 i tullkodexen, liksom f.n. gällande svenska tullag, gör dock inget förbehåll för att granskning i deklarantens eller andra personers lokaler skall få företas endast om de medger detta. Vi föreslår därför i andra stycket i förevarande paragraf bestämmelse om att tullmyndigheten, om det behövs, får bestämma tid en och plats för revisionen. Därvid bör behållas den bestämmelse som f.n. finns i 77 § TL att granskning inte utan särskilda skäl får ske hos om enskild mellan kl. 19 och kl.

73§

Paragrafen 77 Även revisor har behov att kunna motsvarar a en av undersöka i samband med revision. Därför föreslås varor och ta varuprov här att ett nytt andra stycke läggs till, som delvis skall kompensera bortfallet den nu gällande 79 som blir resultatet av lagändringen av

Födattningskomntentarer 243

den l juli 1994. Motsvarande bestämmelse finns i 3 kap. ll § andra stycket taxeringslagen och 3 kap. ll § andra stycket LPP.

74§

Paragrafen motsvarar 77 b Av samma skål som i fråga om 73 § bör i första stycket andra meningen göras ett tillägg om skyldighet för den reviderade att lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i verksamheten jfr nu gällande 79 § jämfört med 69 § första stycket. En motsvarande bestämmelse finns i 3 kap. 12 § första stycket LPP. Lokutionen den hjälp som behövs och hänvisningen till 73 § synes ge stöd för att kräva det som f.n. följer av 79 nämligen att den reviderade skall svara för uppackning och återinpackning och tillhandahålla arbetsbiträde vid provtagning och Vägning, i den mån dessa moment förekommer i revisionen.

75-80 §§

Dessa paragrafer har överförts med oförändrad lydelse från 77 c-79 c §§.

Iidlskyldighet för postförsändelser

81 §

Som huvudregel skall adressaten anses som deklarant och i förekommande fall som tullskyldig för varor som importeras med post. Vid export skall på motsvarande sätt avsändaren anses som deklarant och i förekommande fall tullskyldig. Detta föreskrivs i artikel 237.2 i tillämpningskodexen. Emellertid föreskrivs i samma punkt att tullmyndighetema kan föreskriva att postförvaltningen skall anses son1 deklarant och i förekommande fall tullskyldig. Vad nu sagts gäller som sådana försändelser som åtföljs av en C1- ocheller C2CP3-deklaration. Cl-deklarationen är den s.k. gröna etiketten, som innebär ett medgivande avsändaren att vederbörande myndigheter får öppna försändelsen och av C2CP3-deklarationen är den postala tulldeklarationen. I fråga om försändelser inte åtföljs av någon sådan deklaration, och som inte som

244 Författningskommentarer

befriats från att föras fram till tullen jfr kommentarerna till 66 §, skall tullmyndighetema enligt artikel 237.4 bestämma formerna för hur tulldeklarationen skall göras. Mot bakgrund av dessa bestämmelser kan nuvarande ordning, så som den är reglerad i 80 § TL, i sak behållas. Som huvudregel skall alltså gälla att sådant postbefordringsföretag som regeringen bestämmer skall anses som deklarant och tullskyldig. Det postbefordringstöretag som avses, Posten Distribution AB, måste anses som postförvaltning vid tillämpning av nämnda artikel. Andra stycket är i sak oförändrat. Det innebär att det är adressaten som är berättigad att begära omprövning och i förekommande fall få återbetalning av tull och att det är adressaten som påförs ytterligare tull vid bokföring i efterhand. Någon särskild regel om vem som skall anses som deklarant och tullskyldig vid export av varor med post föreslås inte. Något behov därav föreligger knappast med hänsyn till den sällsynta förekomsten av tullar eller avgifter på export. I detta avseende gäller därför huvudregeln enligt artikel 237.2 i tillämpningskodexen, att avsändaren skall anses som deklarant och i förekommande fall som tullskyldig. För den händelse det skulle uppkomma ett praktiskt behov av att generellt eller i vissa typer av fall ange postförvaltningen som deklarant och tullskyldig synes GTS kunna föreskriva därom med ledning av ordalydelsen i nämnda artikel.

Ildltillâgg, färseningsavgm, strajf och vite

82-84

Paragrafema motsvarar nuvarande 83 § TL. I 82 § första stycket görs i huvudsak endast redaktionella justeringar vad gäller terminologin. Som framgått av den allmänna motiveringen lämnas deklarationer till ledning för fastställelse tull inte endast vid det rena tullförfarandet överav föring till fri omsättning förtullning utan även vid andra tullförfaranden. Detta innebär dock knappast någon utvidgning av tillämpningsområdet för tulltillägg eftersom motsvarande fall för närvarande behandlas inom ramen för tullklareringsformen förtullning Lex. förtullning av varor under anspråk senare tullrestitution aktiv förädling och förtullning - som tillverkats utomlands helt eller delvis av svenskt material av varor passiv förädling.

Författningskømnentarer 245

Andra och tredje styckena är oförändrade jämfört med dagens bestämmelser. Som framgått den allmänna motiveringen bortfaller de nuvarande av bestämmelserna i 81 och 82 §§ TL tullskyldighet i särskilda fall, om

eftersom motsvarande regler finns i tullkodexen artiklarna 202 205 i

samband med införsel och 210 och 211 i samband med utförsel. Hänvisningen i den nuvarande paragrafens fjärde stycke till 82 § TL kan därför inte behållas. Vi har inte heller ansett det vara en framkomlig väg försöka knyta tulltillägget till vissa artiklar eller delar därav i att tullkodexen. För undvika att området för tulltillägg omfattar fler att förfaranden än de i nuvarande 82 § har de fall som bör träffas som avses sådana sanktioner vilka syftar till avkriminalisering av vissa av varusmugglingsbrott beskrivits i 83 Uttrycken olaga införsel och olaga undandragande från tullövervakning används i artikel 202 respektive 203 i tullkodexen. l övrigt innebär 83 § ingen ändring i förhållande till nuvarande bestämmelser. Iulltillägg beräknas även på skatt och avgift än tull, vilket följer annan den generella regeln i l § första stycket i värt förslag. Enligt sista av stycket i nuvarande 83 § gäller detta dock inte mervärdesskatt som fär dras vid redovisning skatt enligt mervärdesskattelagen. Den av av bestämmelsen har förts över med oförändrad lydelse till 84 § i värt

förslag.

85 §

Bestämmelsen har överförts med oförändrad lydelse från nuvarande 84 §

TL.

86 §

Bestämmelsen har utan ändring i sak överförts från nuvarande 85 § TL. sista stycket hänvisas dock till 83 Skälet till det framgår av I kommentarerna till det lagrummet.

246 Färfattningskommentarer

87 §

Bestämmelsen motsvarar 86 § TL. När det gäller förseningsavgift uppkommer fråga om uttrycket förenklat förfarande kan användas, med den innebörd som detta har enligt tullkodexen och tillämpningskodexen. Med förenklat förfarande avses där, förutom uppskov med att lämna ytterligare uppgifter, även uppskov med att lämna styrkande handlingar jfr artikel 76.1 a i tullkodexen. I artikel 253 i tillämpningskodexen definieras tre typer av förenklade förfaranden som kan förekomma i varje tullförfarande. De kan kallas förfarande med ofullständiga deklarationer, förenklat deklarationsförfarande och lokalt klareringsförfarande. Förslag till officiella svenska benämningar finns ännu inte. I artiklarna 254 267 beskrivs dessa förenklade förfaranden närmare vad avser tullförfarandet övergång till fri omsättning. Därvid framgår att de två senare förenklade förfarandena företer vissa likheter med de förenklade förfaranden som f.n. kan förekomma hos oss med stöd av 8 § första stycket 2 TL hemtagning ñr egen räkning, hemtagning för annans räkning respektive förfarande med godkänd mottagare. Likhetema består bl.a. i att det krävs ett i förväg utfärdat tillstånd för att använda förfarandet. Det första av de tre förenklade förfaranden som anges i EG-bestämmelsema, förfarandet med ofullständig deklaration, påminner däremot närmare om att deklaranten i ett enstaka fall lämnar en preliminär deklaration eller att den lokala tullmyndigheten i visst fall medger uppskov med att lämna vissa uppgifter eller att förete vissa styrkande handlingar. Om tillämpningsområdet för förseningsavgift så långt det är möjligt skall bevaras oförändrat sakligt sätt, bör enligt vår mening förseningsavgift tas ut endast vid för sent avlämnande av sådan kompletterande tulldeklaration som förutses i det förenklade deklarationsförfarandet och i det lokala klareringsförfarandet. Därför anges dessa förfaranden i förslaget till 87 Bestämmelserna i paragrafen bör anses vara tillämpliga även i det fall att övergången till fri omsättning, med tillämpning av något av de två angivna förenklade förfarandena, sker inom ramen för andra tullförfaranden, t.ex. aktiv förädling med tillämpning av restitutionssystemet jfr artikel 114.1 b och 2 b i tullkodexen eller passiv förädling artikel 145.1. Någon uttrycklig föreskrift om det anser vi inte behövas.

Förfartningskommentarer 247

88 och 89

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 87 TL. De föreslås uppdelade två paragrafer.

90§

Första stycket motsvarar innehållet i nuvarande 88 § TL. Bestämmelsen dock inte längre frihet från tull. Sverige kommer att ha en avser förpliktelse att ta ut tull och leverera denna till gemenskapen. Denna förpliktelse kan inte inskränkas nationella bestämmelser. Detta har genom diskuterats utförligt i den allmänna motiveringen. I andra stycket finns dock bestämmelse skall motverka att tullbeloppet på ett orättvist en som sätt belastar den från vilken en vara förverkats, utan att gemenskapens rätt till tullbeloppen påverkas. Det kunde ifrågasättas att placera denna bestämmelse t.ex. i VSL. Vi har dock valt att placera bestämmelsen i tullagen eftersom bestämmelserna i denna paragraf galler oavsett vilken grund blir föremål för forverkande. en vara

91 och 92 §§

Jämfört med gällande 89 och 90 §§ har endast den ändringen gjorts nu uttrycket tull och skatt bytts ut mot tull, jfr 1 att annan

93 §

Bestämmelsen har överförts från 91 § TL. Att överskjutande öretal skall bortfalla vid beräkning tulltillågg behöver dock inte föreskrivas med av den generella avnmdningsregel som vi föreslår i lll

94 §

Paragrafen 92 § och har ändrats på samma sätt som 91 och motsvarar 92 §§.

248 Författningskonvnenrarer

95 §

Genom denna paragraf, som motsvarar 93 § i nuvarande tullag, görs bestämmelserna om betalning, dröjsmålsavgift och indrivning tillämpliga på tulltillägg och förseningsavgift.

Strap

96 §

Straftbestämmelsema i denna paragraf motsvarar sakligt sett de nuvarande bestämmelserna i 94 § TL. De har dock redigerats om med hänsyn dels till gemenskapens regler, dels vad som anförts i den allmänna motiveringen. Punkt 1 avser bl.a. underlåtelse att lämna summarisk deklaration enligt artikel 43 i tullkodexen, underlåtelse att lämna tulldeklaration enligt artikel 59 och underlåtelse att ge in s.k. styrkande handlingar enligt artikel 62.2. Vidare avser punkt l överträdelser av föreskrifter som meddelats med stöd av 18 och 56 §§ i detta lagförslag. Prmkten avser att täcka nuvarande straffbeståmmelser i 94 § första stycket punkt l TL och 71 § första stycket punkterna 5 och 12 TF. Punkt 2 är i sak oförändrad. Punkt 3 avser bl.a. överträdelser mot föreskrifter i artiklarna 52 och 109.1 i tullkodexen om vilka former av hantering som är tillåtna för varor som är under tillfällig förvaring respektive förvaring på tullager och överträdelse av förbudet i artikel 175 i tullkodexen att förbruka eller använda icke-gemenskapsvaror i frizon i annat fall än som avses i artiklarna 173 och 174. Motsvarande föreskrifter finns f.n. i 71 § första stycket punkterna l-3 TF. Punkt 4 avser bl.a. överträdelser mot föreskrifter i artiklarna 76.1 c, 105 och 176 i tullkodexen samt 182.2 b i tillämpningskodexen. Överträdelser som här avses kan också gälla fall när någon bryter mot villkor i en tullmyndighets tillstånd avseende förande av anteckningar. Motsvarande föreskrifter ñnns f.n. i 71 § första stycket 4 TF. Liksom f.n. bör brottet betecknas tullförseelse och, enligt andra stycket, inte föranleda ansvar i ringa fall.

Författningskonvnentarer 249

97 och 98

Dessa bestämmelser har förts över med oförändrat innehåll från

nuvarande 95 och 96 §§ TL.

99§

Vitesinstitutet torde höra till den nationella kompetensen. Vi föreslår bestämmelserna i nuvarande 97 § TL behålls med det undantag därför att behandlas i det följande. som l fråga utdömande vite gäller huvudregel att vite om av numera som utdöms länsrätten på ansökan den myndighet som utfärdat av av vitesföreläggandet, 6 § första stycket lagen 1985:206 om viten se viteslagen. Annan ordning gäller endast i den mån det följer av särskilda föreskrifter, jfr l § andra stycket viteslagen. Frågan om vilken myndighet skall döma ut vite på tullagstiftningens område berördes som både i propositionen till viteslagen prop. 198485:96 s. 52 och i

propositionen till gällande tullag prop. 1986872166 s. 112, men nu några egentliga skäl för att ha ordning än den som gäller enligt en annan viteslagen vi inte har anförts. Vi kan inte heller se att viten som anser föreläggs enligt tullagen är så sår-präglade från materiell eller någon synpunkt att det motiverar avsteg från huvudregeln. Vi anser annan därför frågor utdömande vite skall prövas av länsrätten och tar att om av därför inte med bestämmelse motsvarande fjärde stycket i nuvarande 97 I fråga vite förelagts lokal tullmyndighet skall därför, om som av till följd bestämmelserna i viteslagen, tullmyndigheten ansöka om av utdömande hos länsrätten i det län där tullmyndigheten år belägen. Detta gäller även i fall då vitesföreläggandet efter överklagande fastställts av

GTS jfr kommentarerna till 107 §. följd ovannämnda förslag skall inte heller någon bestämmelse Till av motsvarande femte stycket i nuvarande 97 § finnas i tullagen.

250 Författningskønunentarer

Allmänt ombud

100 §

Som framgått redan i den allmänna motiveringen anser vi att allmänt ombud skall behållas på tullområdet. Vi föreslår att den nuvarande bestämmelsen i 98 § TL förs över med oförändrad lydelse till den nya lagen.

Överklagande

10 l §

Paragrafen motsvarar i huvudsak den nuvarande 99 § TL och innebär att lokala tullmyndigheters beslut enligt tullagstifmingen överklagas hos GTS. Det nuvarande andra stycket i 99 som gäller tulltaxeringsbeslut m.m. utgår dock och ersätts av 102 § och följande paragrafer. F.n. är beslut om granskning enligt 75 § inte överklagbara. Vi anser, som närmare utvecklas nedan, att beslut om förelägganden enligt 68 eller 69 bör vara överklagbara till följd av artikel 243 i tullkodexen och gör därför inget undantag för sådana beslut i förevarande paragraf. Når det gäller beslut om revision enligt 75 b § anser vi dock att den nuvarande bestämmelsen i tullagen skall behållas. Till en början kan diskuteras om sådana beslut skall anses som beslut rörande tillämpningen av tullagstiftningen i den mening som avses i artiklarna l och 243 i tullkodexen. En rätt att överklaga sådana beslut skulle inte ha någon praktisk betydelse. Besluten är enligt artikel 7 i tullkodexen omedelbart verkställbara och ett överklagande skall enligt artikel 244 första stycket inte medföra att verkställigheten av det ifrågasätta beslutet uppskjuts. Den instans som prövar överklagandet kan dock medge inhibition under de förutsättningar som anges i andra stycket i artikel 244. Vi har framför allt svårt att se vilka grunder som rimligen skulle kunna åberopas och i ett överklagande av ett sådant beslut kunna prövas av besvårsinstansen. Vi föreslår därför en bestämmelse i andra stycket om att tullmyndighets beslut om revision enligt 70 § inte får överklagas. Tullmyndighets beslut om vitesföreläggande kan f.n. inte överklagas medan beslut angående utdömande av vite självklart är överklagbara, se nuvarande 100 § 11 TL. Denna ordning skulle i och för sig kunna

Författningskømmentarer 251

behållas med motiveringen att sådana beslut inte kan anses fattade enligt tullagstiftningen i den mening som avses i artikel l i tullkodexen, och således inte heller omfattade av den till synes undantagslösa rätten att överklaga beslut enligt tullagstiftningen artikel 243 i tullkodexen. Vi finner att det dock skulle vara en något egendomlig ordning att förelägganden, t.ex. enligt 68 eller 69 §§ i vårt ñrslag, som år överklagbara om de inte förenats med vite, inte skulle vara överklagbara om de förenats med vite. Vårt förslag till 101 § innebär därför att förelägganden skall vara överklagbara oavsett om de förenats med vite eller ej. Inte heller i detta fall har dock överklagbarheten knappast någon praktisk betydelse, med hänsyn till artiklarna 7 och 244 i tullkodexen. V1 har inte tagit med någon bestämmelse motsvarande sista stycket i nuvarande 99 Vi anser att ett beslut om inskränkning i rätten att förfoga över en vara, som deklarerats till ett tulltörfarande, inte har sådant tydligt samband med ett eventuellt kommande tulltaxeringsbeslut, att det behövs en särskild regel för att det förstnämnda beslutet skall vara överklagbart för sig.

102 §

Angående uttrycket fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull, se kommentarerna till 21 I första stycket anges samma treårsfrist för att överklaga tulltaxeringsbeslut, i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull, skatt och avgift, som gäller för omprövning av tull enligt artiklarna 221.3 och 236.2 i tullkodexen. Om tiden för överklagande därigenom blir längre får överklagandet dock komma in två månader efter den dag då den tullskyldige fick del av beslutet. I vissa fall, t.ex. fall då en tullskuld enligt artiklarna 202-205 i tullkodexen eller skyldighet att betala annan skatt eller avgift enligt 10 § uppkommer, kan tulltaxeringsbeslutet nämligen komma att meddelas långt efter det att skyldigheten att betala skatten och avgiften uppkom. Ihlltaxeringsbeslut som meddelas senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom bör därför delges den tullskyldige. Andra stycket anger att ett beslut som omprövats får överklagas inom tre år från den dag då tullskyldigheten uppkom. Om tiden därigenom blir längre får överklagandet dock komma in två månader efter den dag då den tullskyldige fick del av omprövningsbeslutet, om omprövnings-

252 Författningskømmentarer

beslutet meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom. Beslut om omprövning av tulltaxeringsbeslut som meddelas senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom bör därför delges den tullskyldige. Andra stycket omfattar även omprövning efter treårsfristens utgång i de fall sådan är tillåten, jfr förslaget till 23 Enligt tredje stycket gäller att den tullskyldige får överklaga ett beslut även om det inte har gått honom emot. Paragrafen motsvarar 8 kap. 2 § LPP.

103 §

Paragrafen motsvarar 8 kap. 3 § LPP.

l04§

Paragrafen motsvarar 8 kap. 4 § LPP.

105 §

Paragrafen motsvaras av 8 kap. 5 § LPP. Enligt sista meningen i paragrafen får tullmyndigheten överlämna ett överklagande till GTS utan föregående omprövning om det finns särskilda skäl. Ett fall då ärendet bör överlämnas utan omprövning är då det föreligger skäl till att avvisa överklagandet på annan grund än att det har kommit in för sent enligt 103

l06§

De beslut som kan omprövas enligt 21 § skall också kunna överklagas enligt ordning, motsvarande sätt som gäller vid inrikes en gemensam beskattning. F.n. gäller ett års besvårsfrist, förutom beträffande tulltaxeringsbeslut och beslut ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift, om även beträffande beslut om ersättning enligt 69 § andra stycket kostnader

Författningskommentarer 253

för transport, arbetsbiträde etc som åsamkats tullverket och beslut om ersättning enligt 71 § kostnad for sakkrmnig, se 99 § andra st. TL. Detta är specifika typer av beslut, som förekommer förhållandevis sällan och som, när de förekommer, kan antas bli ordentligt delgivna med den ersättningsskyldige. Vi anser därför inte att det finns någon anledning att ha någon besvärsfrist än den gängse treveckorsfristen enligt annan förvaltningslagen i dessa ärenden. Vårt förslag innehåller följaktligen inte någon särskild regel angående sådana beslut. Även i övrigt kommer förvaltningslagens förfaranderegler om omprövning och överklagande att bli tillämpliga på andra beslut som fattas tullmyndigheterna än sådana som omfattas av 102 och 106 §§, av jfr 3 § förvaltningslagen.

107 §

Paragrafen motsvarar nuvarande 100 § TL. 1 första stycket räknas sådana skall kunna överklagas till kammarrätten, medan övriga beslut upp som beslut enligt andra stycket skall överklagas till regeringen, med typer av viss reservation som kommenteras nedan. Vi har bedömt att de nuvarande punkterna l 10 kan behållas, vid behov med viss anpassning till tullkodexens regler och terminologi. l punkt ll föreslås att beslut om föreläggande enligt tullagstiftningen vara överklagbara. Detta skall gälla oavsett om ett föreläggande förenats med vite eller ej, se kommentarerna till 101 Beslut angående utdömande av vite skall naturligtvis även i fortsättningen vara överklagbara men någon bestämmelse härom skall, mot bakgrund vårt förslag till 99 inte finnas i tullagen. Detta regleras av i stället i 33 och 34 §§ förvaltningsprocesslagen. l andra stycket föreslår vi att övriga beslut skall överklagas hos regeringen, såvida inte annat är särskilt föreskrivet. Med hänsyn till den vida omfattningen begreppet tullagstiftningen, se artikel 1 i av tullkodexen, kan det inte uteslutas att det kan föreligga eller uppkomma typer beslut bör överklagas till förvaltningsdomstol, utöver dem av som i första stycket. Detta måste då föreskrivas särskilt. som räknats upp

254 Författningskormnentarer

108 §

I paragrafen anges de tidsfrister som gäller för allmänna ombudet i fråga om att anföra s.k. anslutningsbesvär. Bestämmelserna har överförts utan ändring i sak från nuvarande 102 § TL. En motsvarande bestämmelse fanns i 8 kap. 6 § LPP fram till 1991. Bestämmelsen togs då bon och ersattes med en hänvisning i 8 kap. 9 § till 6 kap. 14 § taxeringslagen. Med hänsyn till de särskilda förhållandena på tullområdet bör den särskilda bestämmelsen behållas i tullagen. Någon motsvarighet till den nya 8 kap. 6 § LPP synes inte behövas i tullagcn.

109 §

Denna paragraf motsvaras av 8 kap. 9 § LPP och innebär att ett antal paragrafer i taxeringslagen skall ha motsvarande tillämpning i omprövnings- och överklagningsärenden på tullområdet. Någon hänvisning till 14 § i 6 kap. taxeringslagen görs dock inte eftersom tidsfristema för s.k. anslutningsbesvär föreslås reglerade genom 108 § TL. Inte heller hänvisas till 17 § i 6 kap. taxeringslagen som föreskriver rätt för RSV att föra talan till förmån för skattskyldig. Motsvarande rätt för allmänna ombudet i tullmål föreskrivs i 100 § vån förslag.

110§

I artikel 7 i tullkodexen föreskrivs att beslut enligt tullkodexen skall omedelbart kunna verkställas av tullmyndigheterna, om inte inhibition medges enligt artikel 244 andra stycket. l artikel 244 anges vidare att ett överklagande inte medför att verkställigheten av det ifrågasatta beslutet skjuts upp. Nuvarande bestämmelser i 105 § TL bör behållas i den del de avser skatt, ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift. Detsamma gäller annat beslut av tullmyndighet som meddelas enligt den föreslagna lagen eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs.

Författningskonvnentarer 255

Särskilda bestämmelser

1 1 l §

l vissa sammanhang föreskrivs att medlemsstaterna får avrunda belopp uppåt ocheller nedåt. Någon generell EG-regel synes dock inte finnas. Av praktiska skäl kan det inte komma i fråga att debitera ölen, även om kanske vissa medlemsländer debiterar hundradelar av sin myntsort. Den nuvarande avrundningsregeln i 107 § tullagen bör därför överföras till den nya tullagen. Vi föreslår dock en annorlunda utformning av regeln eftersom bestämmelserna om uttag av tull, införselskatt, m.m. inte längre kommer att vara reglerat enbart i den nationella tullagen. Den nuvarande regeln anger att avrundning skall tillämpas avseende tull, annan skatt vilket inkluderar avgifter och ränta. Däremot sägs inget om dröjsmålsavgift eller tulltillägg. I fråga om tulltillägg finns en uttrycklig regel i 91 § TL, medan i fråga om dröjsmålsavgift regeln i 107 § möjligen blir tillämplig genom bestämmelsen i 29 § tredje stycket. Vi anser att bestämmelsen i klarhetens intresse bör utformas så att den är generellt tillämplig på betalningar till och utbetalningar från en tullmyndighet som sker enligt tullagstiftningen.

1l2§

Bestämmelsen har med vissa modifieringar förts över från nuvarande 108 § TL. EG:s regelverk innehåller flera bestämmelser som syftar till att debitering av småbelopp skall undvikas. l vissa fall ges medlemsstaterna valfrihet i fråga om att utnyttja bestämmelserna. En bestämmelse som delvis liknar nuvarande 108 § finns i artikel 868 i tillämpningskodexen. En medlemsstat får avstå från att ta ut tull som uppgår till mindre än 10 ecu f.n. ca 90 kronor. Beloppet är i samma storleksordning som den nuvarande svenska gränsen 100 kronor men motsvarar ett betydligt större varuvärde eftersom den svenska 100kronorsgränsen avser summan av tull och annan skatt och avgift. Bestämmelsen i tillämpningskodexen är inte tvingande utan ger endast ett utrymme för en nationell bestämmelse.

256 Författningskømmentarer

I artikel 27 i förordningen EEG 91883 föreskrivs tullfrihet för

nr om försändelser som har ett värde av högst 22 f.n. 200 kronor, ecu ca utom till den del en sådan försändelse innehåller alkoholvaror, parfym, luktvatten eller tobaksvaror. Detta gäller även postorderförsändelser. Bestämmelsen är direkt tillämplig och ger inte möjlighet till nationella undantag. I fråga om postorderförsändelser innebär alltså EG:s regler en liberalisering jämfört med nuvarande svenska bestämmelse. När det gäller skatt finns motsvarande bestämmelse i artikel 22 i direktiv 83181EEG. Medlemsstaterna är förpliktade att medge skattefrihet för försändelser värde uppgår till högst 10 och kan vars ecu medge skattefrihet for försändelser upp till ett värde 22 Skatteav ecu. frihet skall dock inte medges för alkoholvaror, parfym, luktvatten eller tobaksvaror. Medlemsstaterna kan välja att undanta postorderförsändelser från skattefriheten. Vi har valt att föreslå att gränsen för skattefrihet skall vara densamma som för tullfrihet, dvs. 22 Detta framgår 2 kap. ecu. av 2 § i förslaget till lag om frihet från skatt vid införsel Vi har också m.m. föreslagit att möjligheten att utesluta postorderförsändelser från skattefriheten bör utnyttjas. En bestämmelse härom finns i 2 kap. 3 § 7 i förslaget till lag om frihet från skatt vid införsel m.m. Starka praktiska skäl talar för att behålla en bestämmelse som anger det sammanlagda beloppet av tull, annan skatt och avgifter, som befrielse skall medges från. Vi anser att den nuvarande bestämmelsen kan behållas och att den håller sig inom ramarna för vad EG-bestämmelsema kräver respektive tillåter. Dock skall som framgått tullfrihet, inte ovan men skattefrihet, medges även för postorderförsändelser med ett värde av högst 22 ecu till den del de inte innehåller alkohol, parfym, luktvatten eller tobaksvaror.

1l3§

För att en vara skall kunna överlåtas till egentligen avstås till förmån för staten, krävs en bestämmelse i nationell lagstiftning. Det framgår av artikel 182.1 tredje strecksatsen i tullkodexen. Den nuvarande bestämmelsen i 109 § bör därför behållas såvitt avser överlåtelse. Av framställningsmässiga skäl behålls rekvisitet inte medför olägenhet eller kostnad, trots att det föreskrivs redan i tullkodexen artikel 182.4 att överlåtelsen inte får medföra någon utgift för statskassan.

Författningskommentarer 257

Att tull inte skall tas ut i samband med överlåtelsen är uppenbart av EG:s regelverk. Saken framgår närmast genom frånvaron bestämmelse av om att tullskuld uppkommer i detta fall och framgår även motsatsvis av nedannämnda artikel 867a i tillämpningskodexen. l klarhetens intresse bör emellertid en uttrycklig bestämmelse tas in i lagen att tull inte om skall tas ut på grund av överlåtelsen sådan. En motsvarande som bestämmelse finns t.ex. i danska toldloven. Av artikel 867a i tillämpningskodexen framgår att överlåtelse skall anses innebära att varan har överförts till tullförfarandet lagring i tullager. Därifrån kan varan anmälas till en ny form av tullmässig bestämmelse eller användning, t.ex. övergång till fri omsättning, varvid tull tas ut, för att tillgodose gemenskapens fiskala intresse. Alternativt kan varan säljas till ett belopp som inkluderar tull, varefter tullbeloppet redovisas till EG-kassan. försäljningen skall då anses jämställd med övergång till fri omsättning. Bestämmelse om att tullmyndigheten får förstöra en överlåten vara om den år inkurant eller av annat skäl osäljbar bör tas in i på törordningsnivå, jfr nuvarande 83 § TF. Om staten vill behålla en överlåten vara m: eget bruk, måste staten låta förtulla varan för egen räkning och redovisa tullbeloppet till EG-kassan. Någon särskild bestämmelse om detta torde inte behövas.

114§

Vi har stannat för att föreslå att bestämmelse motsvarande 110 § TL behålls. Utrymmet för särskilda bestämmelser i fråga om tullbehandling av försändelser som införs eller utförs järnväg, med post eller med luftfartyg, utöver de särbestämmelser som kan finnas i gemenskapsreglema, är mycket litet. Några avvikelser från vad som föreskrivs i gemenskapsråtten får självfallet inte förekomma. Vi vill dock inte på förhand utesluta möjligheten att föreskriva om avvikelser från denna lag, som ligger inom ramen för gemenskapsreglema, om det skulle visa sig finnas praktiska behov därav.

9 I4-0873

258 Författningskømmentarer

115§

Bestämmelsen bör behållas, både såvitt förrättning annan tid avser och förrättning annan plats. I förstnämnda hänseende finns stöd i artikel 202 i tillämpningskodexen. I fråga förrättning på annat plats om tullplats måste frågan falla inom nationell kompetens. Enligt vad än anses inhämtats finns bestämmelser möjliggör att kostnaden för som som sådana förrättningar kan ut den begärt eller föranlett tas av som förrättningen både i Tyskland Artikel 178 i Abgabenordnung och

Storbritannien.

1l6§

Bestämmelsen har överförts från 112 § TL med oförändrad lydelse.

1l7§

I samband med beviljandet betalningsanstånd medger tullkodexen av artikel 225 tullmyndigheten tar ut avgifter kredithavaren för att av uppläggning handlingar eller för tjänster. Vi har bedömt att denna av bestämmelse stöd för att behålla nationella bestämmelser både om ger s.k. kreditavgift jfr 79 § första stycket TF och bestämmelser om s.k. tullräkningsavgift jfr 80 § TF. Vi föreslår därför att det nuvarande bemyndigandet i 113 § TL kvarstår såvitt avser punkterna 1 och 2.

118§

Bestämmelsen har överförts från 114 § TL med oförändrad lydelse. bestämmelsen bryts eljest gällande sekretess enligt 14 kap. l § Genom sekretesslagen 1980:100. Thllkodexen tillåter nationella bestämmelser utlämning konfidentiella uppgifter, jfr artikel 15. I detta sammanom av tullrnyndighetema eller medlemsstaten Sverige är hang kan nämnas att

skyldiga enligt antal gemenskapsbestärmnelser att lämna

ett stort uppgifter till EU-kommissionen förhållanden rörande tullverksamom i enskilda ärenden, är sekretesskyddade enligt främst 9 heten, även som l och 2 sekretesslagen. Detta bör enligt vår uppfattning lösas kap.

Författningskomnentarer 259

genom ändringar i sekretesslagen så att uppgiftsutlåmnandet kan ske lagenligt.

119§

Bestämmelsen motsvarar 115 § TL och innebär ett medgivande att regeringen vissa områden delegerar föreskriftsråtten vidare till GTS.

10.2 Förslaget till lag tullfrihet

om m.m.

Inledande bestämmelser

1-3 §§

Första paragrafen upplyser om gemenskapsrått rörande tullfrihet i vissa fall, gemenskapsrätt i form av internationella avtal om bl.a. tullförmåner som slutits med tredje land eller grupp av länder samt gemenskapsrätt rörande skydd mot dumpad eller subventionerad import. I det följande ges exempel länder och grupper av länder med vilka gemenskapema ingått internationella avtal EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet - -

OCT Översjöiska länder och områden tidigare kolonier m.m.

- -

ACP Länder i Afrika, Karibien och Stillahavsregionen grupp av

- utvecklingsländer som är associerade till gemenskapen genom Lorné-

konventionen

Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Turkiet, Cypern, Malta, Marocko, - Algeriet, Tunisien, Egypten, Jordanien, Libanon, Syrien, Israel, Rumänien och Bulgarien. Regler om ensidigt medgivna tullförmåner gentemot vissa länder, bl.a. utvecklingsländer, finns i artiklarna 66 140 i tillämpningskodexen. - I lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. samlas bestämmelser om tullfrihet där gemenskapsrått inte hindrar att tullfrihet i vissa fall regleras av nationella bestämmelser. Lagen innehåller även vissa bemyndiganden för regeringen att utfärda verkställighetsföreskrifter till gemenskapsrätt inom områdena tullfrihet och åtgärder mot dumpad eller subventionerad import.

260 Författningskonvnentarer

Lagen innehåller inte några regler frihet från tull, hel eller partiell, om då införda skall återutföras efter viss tid temporär import. Detta varor

regleras, förutom i gemenskapsbestämmelser tullkodexen och tillämp-

ningskodexen den föreslagna lagen 1994:000 om vissa genom tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Den temporära skattefriheten i motsvarande fall regleras genom förslaget till lag 1994:000

frihet från skatt vid import, m.m. om

Tullfrihet i vissa fall

De svenska bestämmelserna i lagen 1987:1069 om tullfrihet m.m. TFL bortfaller i princip på grund att EG har exklusiv kompetens i av fråga bestämmande av tull. I vissa delar tillåter gemenskapsrätten att om nationell reglering bibehålls. Exempel på detta i fråga om tullfrihet finns i artiklarna 133, 135, 136 och 139 i förordning EEG nr 91883.

4§

Nationella bestämmelser tullfrihet för varor avsedda för främmande om internationella organisationer och personer knutna staters representanter, till sådana organisationer finns i nuvarande lagstiftning i 6 § TFL. De tas ändring i sak in i 4 § med hänvisning till artikel 133.1 a-e i utan förordning EEG 91883. Reglerna rör områden där Sverige tillträtt nr internationella konventioner immunitet och privilegier i samband om med diplomatiska förbindelser samt immunitet och privilegier som följer

av internationella avtal.

5§

Bestämmelserna tullfrihet för markutrustning och underom visningsmateriel skall användas vid eller i samband med civil luftfart som i nuvarande 7 § första stycket 7 TFL tas oförändrade in i den nya lagen Nationella bestämmelser kan behållas med hänvisning till artikel i 5 133.1 i förordning EEG 91883, punkten inñrd genom förordning g nr EEG 131588. Enligt den bestämmelsen får en medlemsstat medge nr tullfrihet, i anledning avtal ingåtts med tredje land som anslutit av som

Författningskønvnentarer 261

sig till konventionen om internationellt civiltlyg Chicago 1944, i enlighet med de rekommendationer som ges i punkterna 4.42 och 4.44 i bilaga 9 till konventionen 8 u, juli 1980. Nuvarande 7 § första stycket 8 TFL innehåller bestämmelser om tullfrihet för för provning varor av tlygsäkerhetsmateriel, när de förtullas för en luftfartsmyndighet. Dessa varor bör inte anses omfattas av Chicagokonventionens bilaga 9 och bestämmelsen i punkt 8 bortfaller således.

6§

I den föreslagna 6 § föreskrivs om skyldighet för den erhållit som tullfrihet vid import enligt 4-5 §§, att utan dröjsmål anmäla för tullmyndighet om det i efterhand visar sig att gällande förutsättningar för tullfrihet inte var eller inte längre är uppfyllda. Bestämmelsen motsvarar nuvarande ll § TFL.

7§

Enligt nuvarande bestämmelser i 13 § TFL bemyndigas regeringen meddelat föreskrifter om tullfrihet för vanor som importeras under vissa omständigheter. Bemyndigandena enligt paragrafens första stycke l och

3 i vad avser varor som inñrs av en person som haft kvar sin bosättning

i Sverige och som återvänder hit efter längre tids yrkesutövning i utlandet kan i huvudsak behållas med hänvisning till artikel 139 b och 136.2 i förordning EEG nr 91883, ändrad genom förordning EEG nr 131588. Enligt 13 § första stycket l TFL får regeringen föreskriva om tullfrihet för förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord transportmedel i utrikes trafik om varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passagerare. Vi anser att tullfrihet för fömödenheter och proviant bör gälla då transportmedlet går i trafik mellan Sverige och tredje land. Någon tullfrihet för förnödenheter och proviant skall således inte medges då transportmedlet går i trafik inom gemenskapen. Frågan om frihet från skatt regleras i förslaget till lag 1994:000 om frihet från skatt vid import, m.m. Den föreslagna regeln tas i förslaget in i 7 § punkten

262 Författningskommentarer

Enligt bestämmelserna i 13 § första stycket 3 TFL bemyndigas regeringen föreskriva om tullfrihet för varor som införs av en person, vilken flyttar in till Sverige eller återvänder hit efter längre tids vistelse i utlandet, inte införs i handelssyfte. Bestämmelsen i vad den om varorna inflyttning bortfaller och ersätts av gemenskapens flyttgodsbeavser stämmelser i artiklarna l 10 i förordning EEG nr 91883. Enligt artikel 136.2 får dock medlemsstaterna behålla nationella bestämmelser tullfrihet för enligt den engelska texten workers som återvänder om - till hemlandet efter att ha arbetat i tredje land i minst sex månader. l den svenska texten till artikeln torde ordet arbetstagare komma att användas. Innebörden gemenskapsrättens begrepp workers är dock vidare än av innebörden ordet arbetstagare enligt svenskt språkbruk. Såvitt vi har av kunnat utröna omfattar det gemenskapsrättsliga begreppet t.ex. såväl arbetstagare egenföretagare. Vi anser att uttolkningen av ordet som arbetstagare i detta sammanhang bör knytas till innebörden enligt gemenskapsrätten. Således bör beträffande personer bosatta i Sverige, grund sitt arbete vistats i tredje land en längre tid och därefter som av återvänder hit, nuvarande tullfrihetsbestämmelse kunna behållas. Vi föreslår därför att regeringen bemyndigas utfärda föreskrifter om tullfrihet för införs som är bosatt i Sverige och vanor som av en person återvänder hit efter att ha arbetat i tredje land under en längre tid. som Bestämmelsen tas in i 7 § punkten 2 i förslaget till ny tullfrihetslag.

Bestämmelser till utfyllnad av gemenskapsrätten

8 §

Enligt EGzs handelsöverenskommelser med tredje land skall urspnmgscertifikat fastställda formulär utfärdas av tullmyndighet om det behövs underlag för att tillämpa ett avtal. Ursprungscertifrkaten utfärdas på som ansökan exportör eller, i fråga om s.k. ersättningscertiñkat, av ansökan importör. Finns anledning företa kontroll av riktigheten av av uppgifterna i ansökan certifikat utförs denna av den tullmyndighet en om utfärdat certifikatet. För att kunna genomföra kontrollen behöver som tullmyndigheten de befogenheter framgår av 57, 62, 64, 68 80 och som - 99 §§ tullagen 1994:000. Nuvarande befogenheter i detta sammanhang finns i 7 § förordning 1993:1648 frihandel i vamutbytet enligt om

Författningskommentarer 263

avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet. Vi föreslår att bestämmelsen tas in i 8 § i den tullfrihetslagen. nya

9§

Paragrafen anknyter till gemenskapens regler om skydd mot dumpad eller subventionerad import.

Gemenskapsbestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import.

Företrädare för industri inom gemenskapen, som anser att viss industri är skadad eller hotar att skadas av dumpad eller subventionerad import, får enligt artikel 5.1 i rådets förordning EEG nr 242388 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen, lämna in skriftligt klagomål till kommissionen eller till en medlemsstat. I det senare fallet skall medlemsstaten vidarebefordra klagomålet till kommissionen. En medlemsstat skall, i fall där något skriftligt klagomål inte givits in, eget initiativ till kommissionen vidarebefordra uppgifter, som utgör tillfredsställande bevisning om dumpning eller otillåten subventionering samt skada artikel 5.6. Av artikel 7 framgår att kommissionen, den att det finns om anser tillräckliga bevis på skadlig dumpning eller subventionering, skall inhämta all information som den anser nödvändig. Kommissionen kan begära att en medlemsstat bl.a. skall tillhandahålla information samt utföra alla nödvändiga kontroller och undersökningar, särskilt bland importörer, näringsidkare och tillverkare inom gemenskapen. En medlemsstat skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kunna efterkomma kommissionens framställningar. Tjänstemän i kommissionen skall ha rätt att, om kommissionen eller en medlemsstat så begär, biträda medlemsstatens tjänstemän när de utför sina uppgifter i här berört sammanhang. I kommissionens beslut nr 242488EKSG av den 29 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder inte är som medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen finns bestämmelser likalydande med dem som här redovisats med avseende på förordning EEG nr 242388.

264 Förfatmingskonnnentarer

Förslag till svenska bestämmelser

Nuvarande svenska bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import finns i 4 § TFL och i förordningen 1985:738 om dumpnings- och subventionsundersökningar. Bestämmelserna ersätts av ovannämnda förordning EEG nr 242388 och kommissionens beslut nr 242488EKSG samt bestämmelserna i den nu föreslagna lagen och av med stöd därav utfärdade författningar. För att kunna uppfylla skyldighetema enligt ovannämnda gemenskapsbestämmelser behöver skyldigheten för näringsidkare m.fl. att lämna de upplysningar erfordras i samband med undersökningar rörande som dumpad eller subventionerad import regleras i svensk författning.

10§

Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter behövs för att verkställa gemenskapsreglema om dumpad som eller subventionerad import. Regeringen bemyndigas också att meddela föreskrifter i anslutning till regler om tullfrihet som har beslutats av EG:s institutioner och tullförmâner i handelsövenenskommelser som EG har ingått med tredje land.

1l§

Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen att överlåta förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter i de ämnen som avses i 9 och 10 §§.

Övergångsbestämmelser

lagen skall träda i kraft den l januari 1995 då lagen Den nya 1987:1069 skall upphöra att gälla. Anslutningsfördraget till Europeiska unionen innehåller övergångsbestämmelser rörande bl.a. tullförfaranden med ekonomisk verkan, se lagen 1994:000 Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS om 1994:000. Dessa regler bör kompletteras med svenska övergångs-

Författningskommerttarer 265

bestämmelser om fortsatt giltighet vissa svenska restitutionstillstånd, av behandlingen av varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före anslutningen till EU och varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller vilka medgetts temporär tullfrihet utan ansökan före anslutningen. Enligt övergångsreglema i bilaga VI punkt 4 i anslutningsfördraget får tillstånd att använda tulltörfarandet aktiv förädling fortsätta att gälla på oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under ett år efter anslutningen till EU. I de svenska bestämmelserna motsvaras tillstånd att använda tullförfarandet aktiv förädling närmast av tillstånd till

industri-, varvs- och flygrestitution. övergångsreglema bör anses

innebära att medlemsstaten får bestämma att företagen får deklarera varor av de slag som ñljer av de svenska villkoren för restitutionstillstånd till aktiv förädlingstrañk från anslutningsdagen utan att de har tillstånd till detta enligt tullkodexen. Av övergångsreglema framgår vidare att förfarandet skall avslutas enligt gemenskapslagstiftningen vilket vi anser ska avse de varor som efter anslutningen deklarerats till något av tullkodexens tullförfaranden t.ex. aktiv förädling eller temporär import. De varor som anmälts till förtullning med anspråk industri-, varvs- eller flygrestitution eller motsvarande tullbefrielse före anslutningen kan dock inte anses hänförda till aktiv förädling. Dessa är slutgiltigt klarerade i Sverige varför de skall behandlas enligt äldre bestämmelser. Likaså bör varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller tullfrihet medgetts före anslutningen behandlas enligt äldre bestämmelser.

10.3 Förslaget till lag frihet från skatt vid import,

om m.m.

1 §

l paragrafen anges lagens huvudsakliga tillämpningsområde, frihet från skatt i vissa fall vid import från tredje land. I paragrafen anges vidare att lagen innehåller vissa bestämmelser om tullfrihet för resande 3 kap. och om beräkning av tull och skatt i vissa fall 4 kap..

266 Författningskømnzentarer

2§

Genom denna paragraf utvidgas lagens tillämpningsområde till att avse även frihet från avgifter.

3§

Genom denna paragraf utvidgas lagens tillämpningsområde till att avse även införsel från ett sådant område inom tullområdet som av varor ligger utanför det s.k. skatteområdet, dvs. det område på vilket EG:s olika direktiv indirekta skatter är tillämpliga. Kanarieöarna är ett om exempel sådant område. Åland kan, såvitt kan utläsas av anslutett ningsfördraget avseende Finland, bli ett mer näraliggande exempel. Vid införsel från sådant område skall skatt tas ut införseln men inte tull. Bestämmelserna skattefrihet i denna lag bör därför tillämpas om även sådan införselbeskattning.

4§

I paragrafen lämnas upplysning om EG-direktiv som genomförs genom lagen. Det kan därvid observeras att huvuddelen bestämmelserna i av 2 kap. sikte bestämmelser i rådets direktiv 83 18lEEG som endast tar frihet från mervärdesskatt. Bestämmelserna i denna lag om frihet avser från skatt gäller dock både punktskatter och mervärdesskatt.

kap

1§

I paragrafen endast att det finns särskilda bestämmelser i 3 kap. anges frihet från skatt för som medförs av resande. Skälet till att om varor dessa bestämmelser skiljs är att lagen i fråga om resande innehåller förutom skattefrihetsbestämmelser även vissa tullfrihetsbestämmelser. Vi har därför ansett det lämpligt att inte placera dessa bestämmelser i samma kapitel de rena skattefrihetsbestämmelsema. som

Författningskømmentarer 267

Det kan inte uteslutas att en resande medför för vilka frihet från varor, skatt inte kan medges enligt bestämmelserna i 3 kap, men väl enligt bestämmelserna i 2 kap. Det möter i så fall inte något hinder att åberopa de senare bestämmelserna.

2§

I de flesta fall där skattefrihet skall medges är förutsättningarna sådana att även tullfrihet skall medges enligt rådets förordning EEG nr 91883 eller lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. eller förordningen 1994:000 om tullfrihet m.m. Dessa fall av skattefrihet regleras i denna paragraf genom en hänvisning till den berörda tullfrihetslagstiftningen. I 3 och 4 §§ inskränks dock i vissa fall den skattefrihet skulle följa som annars av denna paragraf. I 5 9 §§ regleras några ytterligare fall av skattefri import. I paragrafens tredje stycke regleras frågan skattefrihet i om samband med temporär import.

3§1

Bestämmelserna i kapitel l avsnitt 4 i förordningen EEG 91883 nr om sekrmdärt boende saknar motsvarighet i rådets direktiv 83181EEG.

3§2

Bestämmelserna i kapitel l avsnitt 7 i förordningen EEG nr 91883 om företagstlyttgods motsvaras av bestämmelserna i avdelning 4 i rådets direktiv 83l8lEEG. Bestämmelserna i skattedirektivet är dock, till skillnad från bestämmelserna i tullförordningen, inte tvingande för det enskilda medlemslandet. Då Sverige för närvarande saknar motsvaranen de skattefrihet, bör en sådan nu inte införas.

3§3

Bestämmelserna i kapitel l avsnitt 12 i förordningen EEG nr 91883 om utbildningsmateriel, vetenskapligt och kulturellt materiel, vetenskapliga

268 Födatmingskonønentarer

instrument och samt bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 14 a i apparater förordning instrument och apparater för medicinsk forskning samma om saknar med två undantag direkt motsvarighet i rådets direktiv m.m., 83181EEG. Dessa två undantag återges i 7 och 8 §§. I artikel 91 i direktivet dessutom möjlighet att behålla skattefrihet som medgetts ges i enlighet med kulturellt, vetenskapligt eller tekniskt samarbetavtal med tredje land. Någon sådan skattefrihet synes inte föreligga.

3§4

Bestämmelsen i artikel 109 q skattemärken m.m. i förordningen

om EEG 91883 saknar motsvarighet i rådets direktiv 83 181EEG. nr

3§5

Bestämmelserna proviantering fartyg, luftfartyg och tåg i 9 § om av tullfrihetstörordningen 1987: 1289 har överförts i huvudsak oförändrade till 4 § i förslaget till förordning tullfrihet m.m. Det kan ske med om stöd artikel 139 b i förordningen EEG 91883. Motsvarande av nr skattebestämmelse medger dock endast att bestämmelser om proviantering fartyg och luftfartyg behålls artikel 23 i direktiv 9212EEG.

av se

Nuvarande bestämmelser skattefrihet för proviantering av tåg kan om således inte behållas.

3§6

Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 7 i förordningen EEG nr 91883 om tullfrihet för småförsändelser motsvaras skatteområdet av bestämmelserna i direktiv 781035EEG. I skattedirektivet ges dock till skillnad från tullförordningen möjlighet att sätta ned eller slopa en eller de i bestämmelserna angivna kvoterna för vissa varor. Denna flera av möjlighet föreslås utnyttjas så vitt alkoholhaltiga produkter och avser tobaksvaror.

Fätfaztningskønunentarer 269

3 § 7

Se forfattningskommentaren till 112 § nya tullagen.

4§

I paragrafen att bestämmelser om skattefrihet vid proviantering anges utgående fartyg och luftfartyg finns i mervärdesskattelagen vilket av skattefrihet i motsvarande fall inte regleras enligt denna lag. innebär att Detta innebär att denna lag avseende proviant främst reglerar skattefrihet

vid import avseende medförd proviant.

5§

Första och andra styckena handlar om varor som återinförs i oförändrat skick och motsvarar i huvudsak innehållet i 2 § i lagen 1987:1066 om frihet från skatt eller avgift vid införsel. Den skillnaden föreligger dock vad gäller svensk återförs från utlandet skall i att som nu vara som fortsättningen gälla för gemenskapsvara återinförs från tredje land. sotn Med gemenskapsvara i denna paragraf en vara som har ursprung avses inom gemenskapen eller har satts i fri omsättning inom gemensom skapen, den tidigare utförseln förlorat sin status trots att varan genom som gemenskapsvara. skattefrihet vid återinförsel har stöd i artikel 14. 1 Bestämmelsen om i sjätte mervärdesskattedirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet

e

i rådets förordning EEG 91883 om ett gemenskapssystem för nr tullfrihet. Bestämmelser tullfrihet i motsvarande fall finns dock i om artiklarna 185 och 186 i tullkodexen samt i artiklarna 844 856 i tillämpningskodexen. Tredje stycket innehåller hänvisning till de regler som finns och som en även fortsättningsvis kommer att finnas om beräkning av underlaget för mervärdesskatt i vissa fall när återinförs efter viss bearbetning. en vara

270 Författningskomntentarer

6§

Enligt sjätte mervärdesskattedirektivet artikel 14.1 h skall skattefrihet medges för egen fångst i havsñskeverksamhet, när fångsten inte bearbetats eller endast undergått konservering infor försäljning, men ännu inte sålts. Enligt punkt 2 i samma artikel får medlemsländerna behålla nuvarande bestämmelser på området till dess gemenskapsregler på området antagits. I tullordningen Generaltullstyrelsens föreskrifter finns i dag i 3 kap. 1 § en bestämmelse som innebär att egen fångst som medförs av svenska fiskefartyg inte behöver anmälas till förtullning. Därmed utgår inte importskatt fångsten. En bestämmelse med motsvarande verkan avseende importskatt föreslås här, men har utvidgats till att avse även andra fiskefartyg som hör hemma inom gemenskapen. Enligt artikel 188 i tullkodexen medges frihet från importtull för fångst som hämtats i tredje lands territorialvatten av fartyg som är registrerat eller registeranmält i en medlemsstat och som för denna stats flagga. Iullfriheten medges även för produkter som framställts ombord av sådan fångst. Bestämmelser om havsfångst finns även i artikel 23 i tullkodexen och i artikel 325 i tillämpningskodexen.

7§

Innehållet i denna punkt motsvarar innehållet i artikel 79 q i rådets

direktiv 83 181EEG. Bestämmelsen motsvarar artikel 50 i rådets förordning EEG nr 91883 om tullfrihet till den del artikeln avser punkten B i bilaga I till förordningen. Detta utgör ett av två undantag från huvudregeln att skattefrihet inte medges för undervisningsmateriel, vetenskapligt eller kulturellt materiel trots att förutsättningar att medge tullfrihet föreligger. Huvudregeln finns i 3 § 3 och det andra undantaget i 8

8§

Innehållet i denna paragraf motsvarar innehållet i artikel 79 r i rådets

direktiv 83181EEG. Bestämmelsen motsvarar artikel 51 i rådets förordning EEG nr 91883 om tullfrihet till den del artikeln avser punkten B i bilaga till förordningen. l direktivet uppställs dock ett

Författningskommentarer 271

ytterligare krav för skattefrihet, nämligen att om ersättning utgår för förvärvet så får tillhandahållaren inte vara en beskattningsbar person

enligt sjätte mervärdesskattedirektivet. Uttrycket beskattningsbar person

användas inte i den svenska mervärdesskattelagstifmingen. Det får antas motsvarar en person som bedriver yrkesmässig verksamhet, vilket är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för skattskyldighet till mervärdesskatt. Denna bestämmelse utgör ett av två undantag från huvudregeln att skattefrihet inte medges för undervisningsmateriel, vetenskapligt eller kulturellt materiel trots att förutsättningar att medge tullfrihet föreligger. Huvudregeln finns i 3 § 3 och det andra undantaget i 7

9§

Innehållet i denna paragraf motsvarar innehållet i artikel 79 s i rådets

direktiv 83 181EEG. Bestämmelsen saknar motsvarighet i rådets förordning EEG nr 91883 om tullfrihet.

10§

Paragrafen motsvarar innehållet i 6 § den föreslagna lagen om tullfrihet m.m. och i ll § i den föreslagna förordningen om tullfrihet m.m.

l1§

Genom denna paragraf görs förfarande- och behörighetsbestämmelser från tullfrihetsområdet tillämpliga även på skattefrihetsområdet. Exempel på sådana bestämmelser på tullfrihetsområdet är förfarandebestämmelserna i 3 § i den föreslagna förordningen om tullfrihet m.m., behörighet för Generaltullstyrelsen enligt 8 § andra stycket samma förordning att medge viss tullfrihet samt bestämmelserna i 13 17 §§ samma förordning.

272 Författningskønønentarer

12 §

Innehållet i denna paragraf motsvarar innehållet i 4 § i lagen 1987 : 1066 om frihet från skatt eller avgift vid införsel.

13§

I paragrafen inskränks tillämpningsområdet för bestämmelserna i kapitlet så att vissa skatter och avgifter inte omfattas av lagen. Bestämmelsen motsvarar 5 § i lagen 1987:1066 om frihet från skatt eller avgift vid införsel. Möjligen behövs inte denna paragraf. Det finns tankar att ersätta försäljningsskatten och skrotningsavgiften med avgifter som tas ut i samband med registrering och inte vid införsel. Några utarbetade förslag finns dock inte ännu.

3Kap.

1§

I första stycket anges grundförutsättningarna för skattefrihet enligt detta kapitel, nämligen att det gäller varor som en resande medför i sitt bagage och att importen inte är kommersiell. För att rätt till skattefrihet skall föreligga krävs dessutom att förutsättningarna i någon av de efterföljande paragrafema är uppfyllda. I andra stycket anges vad som utgör personligt bagage. Där undantas behållare med bränsle från området för skattefrihet enligt denna lag. Rätt till skattefrihet för införsel av bränsle i fordonstank eller i reservdunk kan dock följa av bestämmelserna i 2 kap. I tredje stycket regleras vad som avses med kommersiell import.

2§

I paragrafen regleras skattefrihet för import av personliga tillhörigheter den resande skall använda under resa i landet och därefter återsom utföra. Bestämmelsen tar främst sikte på utländska besökande frän tredje land. Innehållet i paragrafen motsvarar en del av det som enligt

Författningskønnnentarer 273

nuvarande bestämmelser får föras in tull- och skattefritt som reseutrustnig. I 3 § finns bestämmelser som motsvarar en arman del av de nuvarande bestämmelserna om reseutrustning. l andra stycket finns en upplysning om var motsvarande bestämmelser om tullfrihet finns. Dessa bestämmelser är dock inte utformade som ett slutligt undantag, utan som en temporär tullfrihet. Denna temporära tullfrihet kräver dock inte något deklarationsförfarande utom den deklaration som anses ligga i att gå mot grönt eller uttryckligt beslut vid import eller någon anmälan vid återutförseln. Genom att det i tredje stycket dessutom finns en skyldighet att betala importskatten om varan inte återutförs, föreligger inte egentligen någon skillnad mellan den slutliga skattefriheten och den temporära tullfriheten. Sättet att här reglera skattefriheten har valts för att ge en klarare bild över resandes rätt till skattefrihet.

3§

I paragrafen regleras skattefrihet för varor som en resande återför till landet. Bestämmelserna i denna paragraf tillsammans med bestämmelserna i 2 § motsvarar dagens bestämmelser om skattefrihet för reseutrustning. Den stora skillnaden mellan bestämmelserna i detta lagförslag och de nuvarande bestämmelserna är att de nuvarande reseutrustningsbestämmelsema tillåter tull- och skattefri import av reseutrustning som inköpts under resa i utlandet och som förs in i Sverige ñr att stanna här, medan de nu föreslagna bestämmelserna inte tillåter sådan skattefri import i likhet med EG-bestämmelsema. Den tull- och skattefria import av varor som har köpts i tredje land och som skall föras in i landet permanent är således begränsad till vad

får föras in inom de särskilda kvotema se 4 § och inom be-

som

loppsgränsen se 5 §. Reseutrustningsbestämmelsema i 2 och 3 §§ kan

inte användas för sådan import. Skattefriheten enligt denna paragraf förutsätter i motsats till 2 kap. 5 § att varan medförs i den resandes bagage, vilket bl.a. innebär att några särskilda formaliteter inte behöver iakttas för att skattefrihet skall uppnås. När det gäller varor som bearbetats i tredje land hänvisas i andra stycket till mervärdesskattelagens bestämmelser om beräkning av underlaget för mervärdesskatt för sådana varor. Bearbetade varor kan således inte återföras skattefritt med stöd av 3 Om sådana varor ryms

274 Författningskømmentarer

inom beloppsgrånsen enligt 5 § kan de dock införas tull- och skattefritt om förutsättningarna för sådan import i övrigt är uppfyllda. Denna paragraf avser endast frågan om skattefrihet. I tredje stycket finns en upplysning om var tullfrihetsbestämmelsema finns. Det finns ett särskilt behov av denna upplysning då bestämmelserna inte finns i förordningen EEG nr 91883, utan i tullkodexen.

4§

I 4 § anges de särskilda kvoter inom vilka skattefri import får ske enligt EG:s bestämmelser. Motsvarande kvoter för tullfri import regleras i förordningen EEG nr 9l883EEG. Bestämmelsen innebär i motsats till nuvarande svenska bestämmelser i fråga om sprit, vin och starköl, inte en begränsning av rätten att föra in varorna, utan en begränsning av den skattefria importen. Andra stycket innehåller bestämmelser om särskilda åldersgränser i vissa fall. Liksom när det gäller kvotema är det dock endast skattefriheten som regleras, inte införselrätten som sådan.

5§

Paragrafen innehåller bestämmelser om skattefri import inom en beloppsgräns. Bestämmelsen är ett genomförande av artikel l i direktivet 69l69EEG. Därvid har möjligheten att visst sätt begränsa rätten till skattefri införsel för yngre resande inte utnyttjats. I andra stycket finns en upplysning om motsvarande bestämmelse om tullfrihet. I tredje stycket finns regler för beräkning av tull- och skattefrihetsbeloppet i enlighet med artikel 7 i direktivet och artikel 132 jämfört med artikel 47 i förordningen EEG 91883. r fjärde stycket anges att Generaltullstyrelsen skall publicera beloppet i svenska kronor.

6 §

Paragrafen innehåller en reglering av den särskilda begränsning som Sverige genom anslutningsakten fått rätt att använda avseende beskattning av införsel frän tredje land av öl.

Författningskontmentarer 275

7§

Paragrafen innehåller särskilda begränsningar av rätten till tull- och skattefri införsel för besättningsmedlemmar på transportmedel. Sådana nationella begränsningar tillåts enligt artikel 49 i förordningen EEG nr 91883 och artikel 5 i direktivet 69 169EEG. Bestämmelsens innehåll motsvarar vad som i dag gäller enligt 2 § andra och tredje stycket i förordningen 1987: 1072 rått för resande m.fl. att införa varor tullom och skattefritt.

4kap.

1§

Kapitlet handlar schablonberäkning av tull och skatt i vissa fall. I om första paragrafen anges de två grupper av import för vilka bestämmelserna kan tillämpas. Det är dels resandes införsel av varor, dels gåvoförsändelser mellan privatpersoner.

2§

Paragrafen innehåller begränsningar av första paragrafens tillämpning dels i form beloppsgräns, dels genom att begränsa tillämpningen av en till icke-kommersiell import. Begränsningarna anknyter till de begränsningar finns avseende schablonbcräkning av tull i vissa fall i som förordningen EEG nr 265887.

3§

Paragrafen innehåller en tabell över de varor för vilka bestämmelserna i kapitlet är tillämpliga och den schablonttullsats respektive schablonskattesats skall gälla för varje varutyp. Schablonskattesatsen avser som även eventuella avgifter. Vi har valt att ange två belopp i stället för ett gemensamt därför att ett särskilt belopp som inte inkluderar tull ändå måste finnas för resande och försändelser kommer från ett område utanför skatteområdet men som

276 Författningskømntentarer

inom tullområdet. I fråga om schablonbeloppet för tull får det anses att ett schablonvärde för varorna bestäms och att tull på detta värde tas ut i enlighet med förordningen EEG 265887. Följande tullsatser har nr använts: för cigaretter 90 procent, för cigarrer 43 för röktobak procent, 117 procent, för snus 65 procent och för andra än tobaksvaror 10 varor procent.

4§

Generaltullstyrelsen publicerar den beloppsgräns i 2 § uttryckt som avses i svenska kronor. Den avser den beloppsgräns inom vilken tull med 10 procent schablonmässigt kan tas ut enligt förordningen EEG nr 265887 .

Ikraftträdande- och Övergångsbestämmelser

Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU. Den ersätter därvid lagen 1987:1066 frihet från skatt eller om avgift vid införsel och förordningen 1987:1072 rätt för resande om m.fl. att införa varor tull- och skattefritt. De författningarna skall upphävas men fortfarande gälla avseende tiden ñre upphävandet.

10.4 Förslaget till lag vissa tullförfaranden med

om

ekonomisk verkan, m.m.

1§

Paragrafen upplyser om att bestämmelser om gynnsam taxebehandling, varors ursprung, tullvärde, autonoma undantagsbestâmmelser angående nedsättning av eller befrielse från importtull för vissa tullförvaror, faranden med ekonomisk verkan, gynnade förfaranden för Lex. varor som återinförs utan att ha bearbetats i tredje land återbetalning och samt eftergift av tull finns i tullkodexen och tillâmpningskodexen. I den föreslagna lagen finns vissa kompletterande bestämmelser till nämnda bestämmelser.

1994:89 Författningskonvnentarer SOU

2§

används i lagen har innebörd i tullkodexen och Uttryck som samma som tullagen 1994:000.

3§

på grund ensidiga förmånsmedgivanden från EGzs Regler om ursprung av

förmånsberättigat ursprung finns i artiklarna 66-140 i tillämpnings-

sida Ensidiga tullförmåner till utvecklingsländer, Västbanken kodexen. ges Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Slovenien och Makedonien. och Gaza, Framställs anspråk tullförmåner på grund av förmånsberättigat skall styrkas med ursprungsintyg utfärdat i exursprung ursprunget eller flera urspnmgsintyg utfärdats i något av de portlandet. Ett som förmånsberättigade länderna skall i gemenskapen kunna ersättas av ett ursprungsintyg under förutsättning att dessa utfärdas av eller flera

tullmyndighet i den medlemsstat har tillsyn över varorna artikel

som Utfårdade ursprungsintyg skall kontrolleras stickprovsvis eller då 83. tullmyndighet i importlandet finner anledning företa kontroll av intyget. kunna genomföra kontrollen behöver tullmyndigheten de För att framgår 57, 62, 64 och 68 80 §§ tullagen befogenheter som av - 1994:000.

4§

artiklarna 173-177 i tillämpningskodexen ges möjlighet att tillämpa ett I förfarande för fastställande tullvärde vissa lättfördärvliga förenklat av innebär i korthet tullvärde för vissa lättfördärvliga varor varor. Det att i bilaga 26 till förordningen beräknas efter ett av EGsom förtecknas kommissionen fastställt enhetsvärde. Beräkningen av enhetsvärdet baseras lämnas medlemsstaterna dels genomsnittspriser på uppgifter som av om fritt gränsen, dels vilken kvantitet av respektive på oförtullade varor förtullats under ett kalenderår och för vilket tull betalats. varuslag som Genomsnittspris medlemsstaten lämnar uppgift om beräknas med som oskadade i vissa medlemsstaterna anmälda hjälp av priser på varor av Därvid får vissa kostnader avräknas från priserna i marknadscentra. kostnader för transport och försäkring inom marknadscentra, Lex.

278 Författningskommentarer

tullområdet, importtullar och andra avgifter vilka inte skall räknas in tullvändet samt vissa schablonavdrag. Medlemsstaten får fastställa standardbelopp för avdrag beträffande transport- och försäkringskostnader artikel 173.3. De av kommissionen fastställda enhetsvärdena publiceras i EGT. Det förenklade förfarandet för fastställande av tullvärde för vissa lättfördärvliga varor får användas importör i medlemsstat även av en om medlemsstaten inte anmält marknadscentra vars priser enhetsvärdena baseras. För att uppgiftsskyldigheten skall kunna fullgöras för det fall att Sverige anmäler ovannämnda marknadscentra föreslår vi att behövliga uppgifter får infordras från näringsidkare enligt föreskrifter som meddelas av regeringen.

5§

Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet gemenskapsrätten de av områden som anges i 1

Övergångsbestämmelser

Anslutningsfördraget till Europeiska unionen innehåller övergångsbestämmelser rörande varors ursprung, tullförfaranden med ekonomisk

verkan samt återbetalning och eftergift tull se lagen 1994:000

av om Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000. Nämnda regler kompletteras med svenska Övergångsbestämmelser till lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. Dessa rör fortsatt giltighet vissa av svenska restitutionstillstånd, behandlingen av varor anmälts till som förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före anslutningen till EU och varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller för vilka temporär tullfrihet medgetts utan ansökan före anslutningen. l dessa delar hänvisas till författningskommentaren till lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. Enligt övergångsreglerna till tullförfarandet passiv förädling i anslutningsfördraget får medlemsstaterna låta sådana tillstånd till passiv förädling som har utfärdats före anslutningen fortsätta att gälla oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under

Färfattningskorrvnentarer 279

år efter anslutningen. I svenska bestämmelser motsvaras passiv ett förädling bestämmelserna i 22 § fjärde och femte styckena och 23 § av TFF. Lagen bör innehålla övergångsbestämmelse som tillåter att en reparerade och vilka tillverkats svenskt eller i Sverige varor varor av förtullat material, utförts till annat land före anslutningen, anmäls till som övergång till fri omsättning med anspråk den tullättnad som passiv

förädling inrymmer vid återinförsel från tredje land.

10.5 Förslaget till lag om tullkontroll av varumärkesintrång

l §

Anger lagens tillämpningsområde.

2§

I paragrafen behörig myndighet enligt artikel 3 i förordningen utses EEG 384286. Förordningen lämnar utrymmet fritt för mednr själva välja vilken myndighet skall vara behörig. lemslånderna att som I föreliggande förslag till förordning COM94 43 final anges ett ny sådan behörig myndighet skall finnas inom tullverket. För att däremot att förhindra det blir nödvändigt att byta behörig myndighet bör en att behörig myndighet inom Tullverket. Denna myndighet bör vara utses Generaltullstyrelsen eftersom ett beslut kvarhållande av varor kan om där flera alternativa införselplatser kan misstänkas och det är avse varor angeläget med en enhetlig tillämpning. möjligt även enligt förslaget till förordning att ha ytterligare Det är ny behöriga myndigheter utanför Tullverket. Något behov av sådana

ytterligare myndigheter synes inte ñnnas. samråda med andra myndigheter när det behövs. Det kan GTS skall tänkas sådant behov kan uppkomma vid bedömning av t.ex. att ett immaterialrättsliga frågor.

280 Författningskømnrentarer

3§

Varor som kvarhålls skall omhändertas av tullmyndigheten. Tullmyndigheten kan dock t.ex. låta ligga på tullupplag. varorna ett Varorna ligger då upplagda under Tullverkets tillsyn. I förhållande till upplagshavaren är tullmyndigheten uppdragsgivaren. Vi föreslår dock att sökanden har ansvaret för kostnaden för förvaringen med en regressrätt i förhållande till sin motpart sökandens om talan leder fram till att varorna skall förstöras, ändras eller bli föremål för åtgärd annan som avses i artikel 7 i förordningen EEG nr 384286.

4§

I första stycket erinras att det år behörig domstol om som skall pröva om varumårkesintrång skett och i så fall skall förstöras, om varorna ändras eller bli föremål för åtgärd. Detta prövas således inte annan av tullmyndighetema. I förslaget till förordning tullkontroll om av Varumärkesintrång föreslår vi bestämmelser innebär det år sökanden har som att som att visa att sådan talan väckts inom viss tid för kvarhållandet att skall bestå. I andra stycket ges domstolen rätt att interimistiskt beslut genom upphäva kvarhållandet. I tredje stycket regleras tullmyndighetens skyldighet att verkställa domstolens beslut.

5§

Vi anser att sökanden skall betala kostnaderna för tullverkets handläggning av ärendet och i förekommande fall andra åtgärder. Vi föreslår därför att regeringen får föreskriva att ansökningsavgift en skall tas ut. I andra stycket anges att säkerhet kan krävas sökanden av för förvaringskostnadema.

Födattningskønvnentarer 281

6§

Beslut kvarhållande enligt artikel 3 i förordningen EEG nr 384286 om och om ställande av säkerhet enligt 5 § andra stycket i lagen skall kunna överklagas till kammarrätten. Mot kammarrättens beslut förs enligt 33 § förvaltningsprocesslagen 1971:291 talan hos Regeringsrätten.

10.6 Förslaget till lag om ändring i lagen 1869:418 om straff för varusmuggling

1§

Ändringen består i att till riket inför respektive från riket utför gods ändras till importerar respektive exporterar varor. Ändringarna innebär

att lagens tillämpningsområde begränsas till in- respektive utförsel över tredjelandsgräns. Det kan ifrågasättas lokutionen skall erläggas till statsverket bör om stå kvar även avseende tull. Vid ett medlemskap kommer tullintälcterna att utgöra gemenskapens egna intäkter och inte tillfalla statsverket. Den skall erlägga tull skall dock faktiskt erlägga den till statsverket i som form en svensk tullmyndighet. Att statsverket senare har en skyldighet av att överföra motsvarande belopp till gemenskapen ändrar inte det förhållandet. Mer tveksam år lokutionen tull undandras staten eftersom tullbeloppet i slutändan inte kommer staten tillgodo. Vi föreslår därför att ordet staten utgår i lagtexten. Någon annan ändring i sak än att tullbeloppen i stället undandras gemenskapen avses inte. Motsvarande ändring föreslås i 4 6 §§. -

1a§

l paragrafen definieras uttrycken import och export så att lagen blir tillämplig endast på varurörelser direkt över tredjelandsgräns och förs till landet från ett tredje land via annan medlemsstat under varor som ett tullñrfarande såsom transitering. Det kan med fog hävdas att om en vara som smugglats in i ett annat EG-land upptäcks i Sverige borde även införseln i Sverige vara straffbar

282 Författningskønvnentarer trots att införseln gjorts över en inre gräns. Detsamma kan hävdas avseende utförsel av en vara från Sverige via ett annat EG-land till ett tredje land i strid mot ett exporttörbud. Det kan ifrågasättas om även dessa fall borde regleras i varusmugglingsiagen. I så fall måste dock frågan om kontroll vid den inre gränsen klart undantas då detta faller utanför utredningens uppdrag och inom annan utrednings uppdrag.

4 6 §§ - Se sista stycket i författningskommentaren till 1

19 §

Ändringen i första stycket innebär att de befogenheter som ges i paragrafen inte gäller vid s.k. inre gräns.

Ändringen i sista stycket är en töljdändring.

23 a §

Ändringen är en följdändring.

Ikmfiträdandebestâmmelser Lagen skall träda ikraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

Färfattningskommentarer 283

10.7 Förslaget till lag om i lagen 1960:419 om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker

1 §2 mom.

I momentet har gjorts ändringar som har sin gnmd i att införselmonopolet försvinner. Det finns därmed inte längre några gränser för vem som får föra in spritdrycker eller hur mycket som får föras in oavsett om införseln sker från tredje land eller annat EG-land. Det som återstår är frågan om beskattning och i fråga om kommersiell införsel från annat EG-land att viss dokumentation medförs.

Ikmftträdandebestâmmelser

Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten ñr ett svenskt medlemskap i EU.

10.8 Förslaget till lag om av lagen 1962:120 om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m.

1§

I bestämmelsen att den uppsåtligen lämnat oriktig uppgift anges som ägnad att leda till förmånsbehandling enligt avtal som gemenskapen har slutit med vissa länder eller grupper av länder och som föreskriver att förmånsbehandling i tullhånseende skall medges döms till böter eller fängelse. uttryckligen förmånsbehandling enligt handelsavtal Bestämmelsen anger gemenskapen har ingått, 1 § avses även täcka sådan förmånssom men behandling antagits ensidigt gemenskapen med hänsyn till vissa som av länder och territorier. Se tullkodexen avd. II, kap. länder, grupper av art. 20.3 d och e. Bestämmelsen avses dessutom täcka sådana handelsavtal inte enbart har ingåtts gemenskapen med tredje land utan av som av gemenskapen jämte medlemsstaterna som parter på ena sidan, s.k. blandade avtal. Exempel på ett blandat avtal är EES-avtalet.

284 Författningskommentarer

10.9 Förslaget till lag om av lagen 1969:200 om uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga

l§

Genom paragrafen genomförs rådsdirektiven.

2§

Direktiven innehåller bestämmelser om indrivning dels av tull- och tullrelaterade fordringar, dels av rent interna skattefordringar. l paragrafen avskiljs de frågorna och lagen om ömsesidig handräckning i senare skatteârenden görs tillämplig på hanteringen av ärenden som rör sådana frågor.

3§

Paragrafen motsvarar den nuvarande lagen. Därutöver görs bestämmelserna tillämpliga även på indrivning och andra åtgärder enligt l § medundantagfördefallsomavsesi2§.

Ikraftträdandebestâmmelser

Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.10 Förslaget till lag om av lagen 1973:431 om

utredning angående brott mot utländsk tullag;

1§

Bestämmelserna den legala grunden för tullmyndighetema att fullgöra ger det samarbete med andra länders tullmyndigheter som Sverige åttagit sig i våra tullsamarbetsavtal. I förordningen EEG nr 146881 av den 19 maj 1981 ömsesidigt samarbete mellan medlemsländemas adom

Fädatmingskømmentarer 285

ministrativa myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen i tull- och jordbruksfrågor reglerars ett likartat samarbete som tullsam-

arbetsavtalen. Ändringen i paragrafen innebär att lagens hanterings-

ordning blir tillämplig även på bistånd enligt EG-förordningen.

5§

Ordet Konungen ändras till regeringen.

Ikraftträdandebestâmnrelser

Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.11 Förslaget till lag om i lag 1973:980 om transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor,

m.m.

l§

Genom ändringarna begränsas lagens tillämpningsområde till nationella införselrestriktioner och till införsel från tredje land. Med införsel från tredje land införsel icke-gemenskapsvaror, antingen införseln avses av sker direkt från tredje land eller via annan medlemsstat. I det senare fallet skall placerad under ett tullförfarande. varan vara

2§

Eftersom lagen skall tillämplig endast nationella införselrestriktiovara kan bestämmelser transitering i punkten 2 bara avse transitering ner om

eller inom det svenska tullområdet. Ändringen i punkten 3

genom egna är följdândring. Att lämna för hemtagning med förfogandeen ut varan inskränkning blir inte praktiskt hanterbart, eftersom det saknas en ordning för att hantera fall då införselvillkoren inte uppfylls. Punkten 5 utgår därför.

286 Färfattningskonvnentarer Ikmfttrâdandebestämnaelser Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.12 Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen

1 och 3 §§

Ändringarna har närmast karaktär av följdändringar.

Ikmfttrâdandebestämmelse Lagen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.13 Förslaget till lag om upphävande av vissa tullförfattningar

Vad gäller författningskommentarer till förslaget till lag om upphävande av vissa tullförüttningar hänvisas till vad som sägs i författningskommentaren till förslaget till förordning om upphävande av vissa tullförfattningar.

10.14 Förslaget till tullförordning

Allmän anmärkning Utredningen har inte kunnat ägna lika mycket tid förslaget till ny tullförordning som förslaget till ny tullag. Förslaget till tullförordning är därför inte lika genomarbetat i alla delar. Bland de frågor som inte är helt utredda finns frågan om anmälningsskyldighet för transportmedel, särskilt fartyg och luftfartyg, som ankommer till landet från annat medlemsland, jfr avsnitt 5 i betänkandet och kommentaren till 56 § i

Författningskømmentarer 287

förslaget till tullag. En annan sådan fråga gäller tullager, se kommentaren till 30 § nedan.

1§

Liksom tullagen skall tullförordningen gälla för uttag av både tull och annan skatt och avgift vid import från tredje land.

2§

Paragrafen anger innebörden av vissa uttryck och motsvarar i stort sett 2 § TF. Vi föreslår att ordet hemtagning behålls som beteckning omhändertagande och förfogande över varor vid övergång till fri av omsättning med tillämpning av det förenklade förfarande som i EGreglerna kallas förenklat deklarationsiörfarande, se artiklarna 260 262 i tillämpningskodexen. Vidare föreslår vi att den som har tillstånd att använda lokalt klareringsförfamnde vid övergång till fri omsättning benämns godkänd importör. Benämningen godkänd mottagare bör användas endast för den som har tillstånd att använda förenklat förfarande vid bestämmelsetullanstalt för transitering enligt artikel 406 i tillämpningskodexen eller artikel lll i bilaga till konventionen om ett gemensamt transiteringsñrfarande. Någon definition container har inte medtagits. Den definition av som finns i artikel 670 g i tillämpningskodexen bör tillämpas även när ordet används i nationella bestämmelser. Eö. synes den definitionen vara mer adekvat än den som f.n. finns i TF, som är särskilt präglad av reglerna om containersäkerhet. Vi anser inte heller att det behövs någon definition av transitering med hänsyn till de bestämningar av uttrycken extern transitering och intern transitering som finns i tullkodexen. Härvid märks att extern transitering även omfattar transitering av ickegemenskapsvara mellan två platser i samma land, s.k. inrikes transitering.

288 Författningskommentarer

3§

Genom denna bestämmelse avses att med en generell bestämmelse reglera frågan om vilken myndighet som i olika sammanhang skall utföra det som ankommer på Customs authorities enligt tullkodexen och tillärnpningskodexen.

4§

Av artikel 40 i tullkodexen framgår att tullmyndigheten skall informeras om varor som anländer till ett tullkontor eller till någon plats som anvisats eller godkänts av tullmyndigheten. Några närmare föreskrifter om form och innehåll i denna underrättelse finns inte i tullkodexen. Formuleringen i artikel 4.19 i tullkodexen synes formellt nödvändiggöra att det finns föreskrift om hur sådan underrättelse skall ske.

5§

Enligt huvudregeln i artikel 43 i tullkodexen skall en summarisk deklaration lämnas så snart tullmyndigheten har underrättats om varorna ankomst. Föreskrifter om dels vilka kommersiella dokument som kan

användas och vilken blankett som i annat fall skall användas artikel 44,

dels befrielse från att lämna summarisk deklaration i fall då en vara omedelbart anmäls till en tullmässig bestämmelse eller användning artikel 45 bör enligt vår mening kunna meddelas av GTS.

6§

I denna paragraf, som delvis motsvarar 10 § TF, föreslås ett bemyndigande för GTS att meddela föreskrifter i skilda hänseenden rörande tulldeklarationer. Begreppet tulldeklaration avser alla tullforfaranden, inte bara övergång till fri omsättning, se artikel 4.17 i tullkodexen. I punkt 1 avses i första hand utfyllande föreskrifter till bilagoma 37 och 38 till tillämpningskodexen, som innehåller regler om vilka uppgifter skall lämnas i enhetsdokumentet ED vid olika tullförfaranden. Jfr som kommentarerna till 18 § i förslaget till tullag. Punkten omfattar även

Färfattningskønønentarer 289

deklaration för ett tullförfarande när ED inte används, t.ex. när ATAcamet används ñr tillfällig export eller återinförsel efter tillfällig export, jfr artiklarna 797 och 798 respektive 290 och 848 i tillämpningskodexen. Punkt l omfattar även nuvarande punkterna 2 och 4 i lO § TF och ersätter även 9 § TF. Punkten 2 motsvarar nuvarande 10 § 3 TF och avser i huvudsak övergång till fri omsättning. Punkterna 3 och 4 avser ytterligare frågor där gemenskapsrätten ger utrymme för nationella bestämmelser, t.ex.: undantag från att använda ED i fall som avses i artikel 205.3 i tillämpningskodexen, undantag från antalet blad som behöver lämnas, jfr artikel 207 i tillämpningskodexen, vilka språk som skall godtas vid ifyllandet, jfr artikel 211 till- lämpningskodexen, om villkor för tryckning av blanketten, jfr artikel 215.6 i tillämp- ningskodexen. Artiklarna 218 221 i tullkodexen föreskriver om vilka handlingar som skall bifogas en deklaration till ett tullförfarande. Utöver föreskrivna handlingar får tullmyndighetema kräva att t.ex. transporthandlingar eller handlingar som hänför sig till tidigare tullförfaranden lämnas samtidigt med deklarationen. l bemyndigandet för GTS bör därför innefattas möjligheten att föreskriva vilka handlingar som skall lämnas i olika fall punkt 5. Enligt artikel 200 tillämpningskodexen skall de handlingar som lämnas samtidigt med deklarationen behållas av tullmyndighetema om inte tullmyndighetema bestämmer annat. GTS bör bemyndigas föreskriva om i vilken utsträckning sådana handlingar skall behållas av tullmyndigheten punkt 6.

7§

Vi föreslår att nuvarande 13 § TF förs över till en ny tullförordning med viss justering. l artikel 65 andra stycket i tullkodexen föreskrivs att tullmyndighetema inte skall medge en ansökan om att få ändra en eller flera uppgifterna i en tulldeklaration efter det att tullmyndighetema av underrättar deklaranten att de ämnar undersöka vanorna eller efter det om att de har konstaterat att uppgifterna är felaktiga eller efter det att

l0 14-0873

290 Författningskømmemarer

varorna har frigjorts. Vi menar att en upplysning till tullmyndigheten om att en tidigare lämnad uppgift är felaktig, när än denna upplysning lämnas, är något annat än att tillåta ändring av en uppgift i en tulldeklaration. Den föreslagna bestämmelsen synes därför vara förenlig med nämnda artikel. Även sådan bestämmelse, och trots artikeln utan en i tullkodexen, kan f.ö. en deklarant när som helst frivilligt rätta en felaktig uppgift. Det är en annan sak vilken verkan en rättelse har i olika avseenden, t.ex. i fråga om tillämpning av sanktioner av olika slag. Därvidlag kan det ha betydelse vid vilken tidpunkt rättelsen sker, i förhållande till tullmyndighetens åtgärder.

8§

Paragrafen motsvarar 4 § TF men innehållet i bestämmelserna ges i allt väsentligt reglerna i tillämpningskodexen om förenklade förfaranden av för övergång till fri omsättning. Se artiklarna 253.2 och 260 263 i fråga förenklat deklarationsförfarande och artiklarna 253.3 och 263 267 om om lokalt klareringsförfarande.

9§

Paragrafen motsvarar 5 § TF.

10§

Paragrafen motsvarar 5 a § TF. Bestämmelsen kompletterar artiklarna 262 och 267 angående vad tillståndet att tillämpa ett förenklat förfarande skall innehålla.

11§

Bestämmelsen motsvarar 6 § TF. Den förenklade deklarationen skall utgöras antingen ofullständig deklaration enhetsdokumentet eller av en ett administrativt eller kommersiellt dokument åtföljt av en begäran om

Författningskømmerttarer

övergång till fri omsättning och skall innehålla åtminstone de uppgifter som behövs för identifiering av varan.

l2§

Bestämmelsen motsvarar 6 b § TF. Vid genomgången med kommissionen DG XXI av EG:s sekundärrätt i april och maj 1993 på området för tullar och indirekt beskattning diskuterades möjligheten att behålla ett förfarande motsvarande hemtagning för annans räkning. Därvid uppgavs från kommissionens sida att det ligger inom ramen för EG:s tullbestämmelser att ge tillstånd till företag som uppträder som ombud att tillämpa förenklat deklarationsförfarande för övergång till fri omsättning. Vi föreslår därför en bestämmelse härom.

13§

I fråga om lokalt klareringsförfarande framträder den skillnaden jämfört med nuvarande 6 b § TF att deklarationen för övergång till fri omsättning rättsligt sätt sker genom den godkände importörens anteckning i sin egen bokföring om mottagandet av varorna, jfr artikel 76.3 i tullkodexen. Skyldigheten att lämna underrättelse till tullmyndigheten om varornas ankomst, på tid och sätt som närmare skall anges i tillståndet, är i stort sett densamma som f.n. avses i 6 b § TF. Tillstånd att använda lokalt klareringsförfarande är i första hand avsett för importörer som är godkända mottagare enligt reglerna om gemenskapstransitering eller det gemensamma transiteringsförfarandet. Jfr artikel 263 i tillämpningskodexen och kommentarerna ovan till 2

l4§

Paragrafen motsvarar 15 § TF. Gemenskapsreglema om säkerhet För tull kräver utfyllnad eller ger utrymme för nationella föreskrifter i vissa hänseenden, såsom föreskrifter om säkerhet som villkor för tillfällig förvaring, artikel 51.2 i tullkocdexen, säkerhet som villkor för att få tillämpa ett suspensivt arrangemang, dvs. tullförfaranden som avses i artikel 84.1 a och artikel 88 i tullkodexen,

292 Författningskørmnentarer

säkerhet vid transitering, artikel 94 i tullkodexen, befrielse från säkerhet vid transitering guarantee waiver, artikel 95 i tullkodexen, säkerhet innehavare av tullager skall ställa, artikel 104 i - som tullkodexen.

15 och 16 §§

Bestämmelserna har utan ändring överförts från nuvarande 17 och 18

TF.

17§

nuvarande bemyndigande i 20 § TF har GTS meddelat Med stöd av föreskrifter att vissa slags får föras ut ur landet utan anmälan om varor till tullmyndigheten. Det gäller t.ex. reseutrustning och vissa andra varor medförs resande, gåvopaket och till visst värde och som av varuprov upp transportmedel avgår i trafik till utlandet utan att det är fråga om som själva transportmedlet. Befrielsen gäller under förutsättning att export av inte år underkastade särskilda restriktioner och att inte tullkamvarorna bestämmer annat i särskilt fall. Dessa bestämmelser bortfaller och maren ersätts sakligt regler i artiklarna 231 och 235 i tillämpningssett av kodexen. Dessa regler innebär att berörda skall ha blivit varor anses deklarerade för att föras ut över gränsen för gemenskapens export genom tullområde utan någon uttrycklig deklaration till tullmyndigheten. Punkt d i nämnda artikel gäller i allmänhet i fall mindre som varor av ekonomisk betydelse negligible economic importance förutsätter dock

förfarandet har tillåtits is authorized tullmyndighetema. Vi

att av föreslår bemyndigande för GTS att meddela föreskrifter om tillämpett ningen av denna punkt.

118§

Se kommentaren till 43 § i förslaget till tullag. Vi föreslår att det delegeras till GTS att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs i

Författningskømmentarer 293

fråga tullförfarandet export och om utförsel i övrigt av varor från om gemenskapen.

19§

Bestämmelsen motsvarar 21 § TF. Genom bestämmelsen ges GTS möjlighet att, om behov därav skulle visa sig uppkomma, utarbeta en statistisk varuförteclming för nationella ändamål, på basis av den i gemenskapen gällande kombinerade nomenklaturen. F.n. kan inte förutses att det kommer att behövas en ytterligare statistisk uppdelning av varorna, men möjligheten därtill bör finnas.

20§

Se kommentarerna till 44 § i förslaget till ny tullag. Uttrycket till eller från ett tredje land avses omfatta även det fallet att ett fartyg ankommer till Sverige från ett tredje land via ett annat medlemsland men fortfarande har gods ombord som lastats i tredje land, och omvänt att ett fartyg avgår via annat medlemsland till tredje land med till det landet destinerat gods, som lastats här.

21§

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 24 § TF och synes kunna behållas. Den bör dock justeras så, att den endast omfattar statistik över handeln med tredje länder. Frågan om tullmyndighet skall kunna lämna ut statistiska uppgifter handeln med andra medlemsstater får tas upp i om arbetet med tillämpningen av lntrastat-systemet i Sverige och i förekommande fall regleras i nationella föreskrifter därom.

22 §

förhandsbesked i tulltaxeringsfrågor finns f.n. i 55 60 Regler om - TL. Dessa bestämmelser bortfaller till största delen och ersätts av bestämmelser om bindande klassiñeeringsbesked i artiklarna 11 och 12

294 Författningskommemarer

i tullkodexen och artiklarna 5 15 i tillämpningskodexen. Vad som måste regleras nationellt är vilken eller vilka tullmyndigheter som skall vara behöriga att utfärda sådana besked. För närvarande utfärdas förhandsbesked endast av GTS. Praxis i medlemsländerna varierar. l vissa länder utfärdas klassificeringsbesked av varje tullmyndighet t.ex. i Danmark, i andra länder endast av den centrala myndigheten eller av vissa regionala myndigheter. Vi anser att nuvarande ordning bör behållas för svensk del och föreslår därför att klassificeringsbesked utfärdas endast av GTS. Bestämmelsen hör till regeringens restkompetens enligt RF och föreslår därför att bestämmelsen tas in i den nya tulltörordningen.

23§

Till denna paragraf har överförts vissa delar av den nuvarande 56 § TL. Klassificeringsbesked och andra upplysningar av tullmyndighetema skall som huvudregel lämnas kostnadsfritt till sökanden. I artikel 11.2 i tullkodexen sägs emellertid att om särskilda kostnader har uppstått hos tullmyndighetema, i synnerhet som följd av analyser av eller expertutlåtanden om varor eller av vanornas återlämnande till sökanden, får han debiteras det tillämpliga beloppet. Det framstår inte som helt klart att ett kostnadsuttag kan stödjas enbart på ovannämnda bestämmelse. Enligt 3 § avgiftsförordningen får en myndighet ta ut avgifter för varor och tjänster som den tillhandahåller bara om det följer av en lag eller förordning eller av ett särskilt beslut av regeringen. Vi föreslår därför att bestämmelsen i 56 § andra stycket TL om uttagande av vissa kostnader behålls. Bestämmelsen torde ligga inom regeringens kompetensområde, varför vi föreslår att bestämmelsen tas i förordning. Angående avvisning av ansökan om klassifnceringsbesked och begäran upplysningar i övrigt finns bestämmelse i artikel 11.1 andra stycket om i tullkodexen. Ansökan kan avvisas om den inte rör en faktiskt förutsedd import- eller exporttransaktion. Vi anser att det finns skäl att vid sidan om denna bestämmelse ha kvar möjlighet att avvisa ansökan om förhandsbesked i de fall som nämns i 56 § tredje stycket TL, t.ex. om en sökande inte kan ge så utförliga uppgifter som krävs för att ett bindande klassiñceringsbesked rimligen skall kunna utfärdas. Vi föreslår därför att denna bestämmelse tas som ett andra stycke i förevarande

Författningskømmentarer 295

paragraf. Det nuvarande förbudet att överklaga ett sådant avvisningsbeslut, se 100 § andra stycket TL, har dock inte förts över till förslaget till ny tullag, jfr artikel 243 i tullkodexen.

24§

Bestämmelserna motsvarar 25 § TF såvitt den paragrafen avser tullupplag. Med tillfälligt lager avses det som i artikel 185.1 i tillämpningskodexen kallas temporary storage facilities, dvs. platser som blivit godkända permanent basis för tillfällig förvaring av varor. Att tillstånd att inrätta tillfälligt lager godkännande av plats för tillfällig förvaring prövas av tullmyndighet framgår av tullkodexen. Därorn behövs ingen ytterligare föreskrift. GTS bör i verkställighetsföreskrifter kunna bestämma vilka tullmyndigheter som skall pröva tillståndsfrågor.

25§

I denna paragraf har vi tagit in bestämmelse motsvarande 27 § andra stycket TF. Vi föreslår dock att det får föreskrivras att gemenskapsvaror, som står under tullkontroll, skall förvaras på tillfälligt lager. Denna möjlighet kan behöva utnyttjas Lex. i fråga om. exportvamr som, efter det att exportdeklaration lämnats och efter eventuell transitering, lagras på gränsort i avvaktan på transportlägenhet ut ur gemenskapens tullområde. Det bör då anmärkas att endast icke-gemenskapsvaror kan föremål för tillfällig förvaring i tullkodexens bemärkelse, och vara detta endast i avvaktan att de hänförs till en tullmässig bestämmelse eller användning. Detta bör dock inte hindra attt andra varor förvaras i

lokaler eller utrymmen som utgör tillfälligt läger.

Någon bestämmelse motsvarande 27 § första stycket TF behövs inte. Enligt tullkodexen får varor som är föremål för tillfällig förvaring inte utsättas för annan hantering än sådan som är ägnad att säkerställa att varorna bevaras i oförändrat skick, utan att deras utseende eller tekniska egenskaper förändras artikel 52. Iullmyndiglneterna får utan hinder härav medge att varor, så snart de har visats för tullen, blir föremål upp för undersökning och provtagning för att de skall] kunna hänföras till en

tullgodkänd bestämmelse eller användning artikel 42. Något ytterligare

296 Författningskømmentarer

undantag från förbudet att hantera vanor som är under tillfällig förvaring kan tullmyndighetema inte medge.

26§

Bestämmelserna motsvarar 28 § TF, såvitt den paragrafen avser tullupplag. Regler den tillfälliga förvaringen finns i artiklarna 50 53 om i tullkodexen och 185 187 i tillämpningskodexen. -

27§

Bestämmelsen motsvarar 29 § TF.

28§

Bestämmelsen motsvarar 30 § TF. Att tillfälligt lager kan drivas av

tullmyndigheterna förutses i gemenskapsbestämmelsema.

29§

Bestämmelsen motsvarar 32 § TF. I fråga varor som förvaras på om enskildas tillfälliga lager, och inte inom föreskriven tid anmäls till som någon tullmässig bestämmelse eller användning, har antagits att det inte behövs någon nationell bestämmelse att de får säljas på auktion för om uttagande tull, avsnitt 5.3 i betänkandet. Motsvarande gäller om av se den tillfälliga förvaringen sker på tillfälligt lager som innehas av rullverket. Vad den aktuella paragrafen reglerar är situationen att tull och skatt och avgift har betalats och utlämning medgetts, men annan varuägaren ändå inte avhämtar Att i sådant fall får säljas varan. varan förutses i artikel 75 b i tullkodexen. Den nationella regleringen av denna situation bör behållas. Om i motsvarande fall förvaras på någon varan enskilds tillfälliga lager bör någon föreskrift inte finnas i tullagstiftningen, då denna situation närmast är ett civilrättsligt mellanhavande mellan lagerinnehavaren och varuägaren.

Färfatmingskommentarer 297

30 §

Regler om tullager finns i artiklarna 98 113 i tullkodexen och 503 548 - i tillämpningskodexen. Dessa regler behöver kompletteras med bestämmelser i vissa frågor. Det gäller bl.a. regler om vilka tullmyndigheter som skall utfärda tillstånd att inneha tullager och tillstånd att använda förenklade förfaranden för uppläggning av varor tullager och närmare regler om bokföring över lagerrörelsen. En av de nuvarande svenska tullagerformema är provianteringslager. Sådana lager är avsedda för oförtullade varor som skall användas bl.a. för proviantering av fartyg och luftfartyg i utrikes trafik, jfr 35 § TF. Ingen av de tullagerformer som finns i gemenskapsbeståmmelsema anges vara särskilt avsedd för sådant ändamål. I nationell tullagstiftning i både Danmark och Tyskland finns utförliga regler om inrättningar av detta slag, som gemenskapsrättsligt måste utgöra tullager, tillsammans med regler om själva provianteringen. Vi har inte tagit upp några motsvarande regler i förslaget till tullförordning. Frågan om särskilda nationella regler för tullager för detta ändamål bör tas upp i samband med översyn av den s.k. provianteringskungörelsen 1957:123.

3l§

Bestämmelsen motsvarar 36 § tredje stycket TF. Bestämmelsen innebär att det skall gälla enskyldighet för innehavare av tullager av typ B att ta emot oförtullade varor om det kan ske utan avsevärd olägenhet. Enligt nuvarande svenska bestämmelser åvilar en sådan skyldighet innehavare av transitlager. Om någon jämförelse kan göras motsvaras transitlager närmast av allmänt tullager public Warehouse enligt artikel 99 i tullkodexen. Allmänt tullager finns av typ A och typ B enligt artikel 504 i tillämpningskodexen, där typ B utmärks av att vissa skyldigheter, som normalt åvilar lagerhavaren, enligt tullagertillståndet i stället skall ankomma enbart på upplåggaren, se artiklarna 101 och 102 i tullkodexen. Ihllager av typ F är tullager som drivs av tullmyndighetema själva.

298 Författningskømmentarer

32§

Medlemsstaterna år skyldiga att informera kommissionen om vilka tullmyndigheter som prövar fråga om tillstånd att inrätta tullager och om tillämpningen vissa bestämmelser rörande tullager, se artikel 548 i av tillämpningskodexen. Vi föreslår att GTS åläggs fullgöra den skyldigheten.

33§

Bestämmelsen motsvarar 38 § TF. Liksom i fråga om frihamnar bör gränserna för frizonsområdena bestämmas GTS. Detsamma bör gälla av placeringen in- och utfarter och andra övergångar till och från av frizonema. Att frizoner skall inhägnade föreskrivs i artikel 167.3 i tullkodexvara l detta avseende innebär gemenskapsreglerna en återgång till det läge en. förr i tiden gällde i fråga de svenska frihamnarna. Kravet att som om dessa skall inhägnade slopades 1985 som en följd av ändrade regler vara tullskyldighet för varor som går förlorade i frihamn. om Här föreslås kompletterande bestämmelse om skyldighet för en innehavaren frizonen att bekostnad ombesörja stängsel och av egen andra avspärrningar.

34§

Gemenskapsreglema innebär att det är tullmyndighetemas skyldighet att övervaka varutrañken till och från frizoner, i synnerhet trafiken mellan frizon och del tullområdet. Vi föreslår därför en regel som en annan av innebär att tullmyndigheten får bestämma de närmare villkoren för att passera in i eller ut ur en frizon.

35§

Se förslaget till 49 § i tullag och kommentarerna därtill. Vi föreslår ny bemyndigandet för regeringen att meddela föreskrifter om anmälningsatt

Författningskonunentarer

skyldighet för varor som förs till eller från frizon delegeras vidare till GTS.

36§

Det bör finnas en uttrycklig regel om rått att visitera transportmedel vid inresa till eller utresa från en frizon, som komplettering till rätten enligt artikel 168.4 i tullkodexen att kontrollera varor som förs in i eller ut från frizonen.

37§

Icke-gemenskapsvamr som befinner sig i en frizon får inte förbrukas eller användas något annat sätt än inom ramen för de tullförfaranden och andra hanteringar som sägs i artiklarna 173 och 174 i tullkodexen. Mot den bakgrunden bör det nuvarande förbudet mot detaljhandel med otörtullade varor behållas 40 § andra stycket TF. Detsamma bör gälla sådana gemenskapsvaror som genom uppläggningen i frizon omfattas av sådana åtgärder som vanligen är knutna till exporten av varor, t.ex. cxportbidrag på jordbrukets område. När det gäller andra varor bör det inte finnas något hinder mot detaljhandel. Det bör dock krävas ett medgivande av tullmyndigheten för detta. Bestämmelser av liknande innehåll finns i den danska toldloven.

38§

Vi föreslår en bestämmelse om att etablering i frizon av industriell verksamhet samt uthyrning av lokaler i frizon för annat ändamål än handels- och industriverksamhet får ske endast efter medgivande av tullmyndighetema, jfr kommentarerna till 50 § i förslaget till ny tullag. En motsvarande bestämmelse finns i danska toldloven. Bestämmelsen gäller även sådan verksamhet som endast rör gemenskapsvaror och som tull- och skattemässigt sker helt samma villkor som inhemsk verksamhet, men som ändå förlagts till en frizon. I fråga om den tillståndsprövning som vi här föreslår år det enligt vår mening fråga om en prövning utifrån allmänna låmplighetsövermera

Författningskønønentarer

väganden och inte prövning det slag GTS eller regeringen f.n. en av som enligt 41 § TF, i fråga tillstånd att bedriva industriell kan göra om verksamhet i frihamn. sistnämnda tillståndsprövning torde bl.a. syfta till inte tillstånd till verksamhet, som till följd av gynnsammare att ge produktionsvillkor är ägnad att avsevärt skada verksamhet av motsvaranbedrivs på den inhemska marknaden. Prövningen från dessa de slag som utgångspunkter enligt tullkodexen ankomma på tullmyndigheterna synes samband med tillstånd utfärdas att tillämpa vissa tullförfaranden i i att frizon enligt artikel 173 i tullkodexen. denna bakgrund vi att det inte bör finnas någon bestämmelse Mot anser vilken utsträckning industriell verksamhet får bedrivas i friznn eller om i frilager. Den prövning vi ändå bör kunna ske kan regleras i som anser förordning som meddelas av GTS.

39 §

42 § 4 TF. övriga punkter i nuvarande 42 § synes Paragrafen motsvarar

bortfalla gemenskapsbestämmelsema, jfr t.ex. artiklarna 168,

genom 172.2 och 176 i tullkodexen.

40 §

Bestämmelsen har överförts från 44 § TF. Frågan om fördelningen av kostnadsansvaret för olika inrättningar i frizon torde höra till den en nationella kompetensen. Mot bakgnmd tullmyndigheternas skyldighet av trafiken mellan frizonema och resten EG:s tullområde att övervaka av har ordet tullbevakning lagts till i första meningen.

41 §

Bestämmelsen motsvarar nuvarande 43 § TF.

Författningskømmentarer

42 §

Gemenskapsreglema frizoner och frilager freemnes and free talar om warehouses ett tullrättsligt institut. Vi föreslår att det tills vidare som inte införs några särskilda regler om frilager. I danska tullagen har fr.o.m. den l januari 1994 intagits möjligheten för tull- och skattemyndighetema att medge att frilager inrättas för vissa ändamål, som synes av närmast skatterättslig natur. Vi anser att överväganden om att ha vara ett särskilt användningsområde för frilager bör anstå, och föreslår därför att tills vidare i stort sett regler skall gälla för frilager som ñr samma frizoner.

43§

Enligt artikel 840 i tillämpningskodexen skall uppgifter lämnas till kommissionen om bl.a utfärdade tillstånd till frizoner och frilager.

44§

Utöver de bestämmelser vi föreslår i lag och förordning behöver gemenskapsreglema kompletteras med ytterligare nationella bestämmelser. Det gäller bl.a. bestämmelser om vilken eller vilka tullmyndigheter skall pröva fråga att uppföra eller bygga om byggnader i frizon som om artikel 803 i tillämpningskodexen, vilken eller vilka tullmyndigheter skall pröva fråga om godkännande av lagerbokñring i frizon eller som

frilager artikel 808.1 i tillämpningskodexen och eventuella föreskrifter restriktioner eller villkor för vissa typer av verksamhet artikel 172.2

om i tullkodexen, Lex. när det gäller förvaring av högbeskattade varor. Sådana bestämmelse bör kunna meddelas av GTS.

45 §

Bestämmelsen motsvarar 45 § TF i så måtto att genom paragrafen regleras vilket varusortiment som får säljas skattefritt eller tull- och skattefritt. Vi föreslår att nuvarande regler om sortimentet behålls.

302 Författningskømntentarer

I nu gällande 45 § anges vem som får inrätta exportbutiker och på vilka platser detta får ske. Mot bakgrund av att tillstånd att inrätta exportbutik meddelas av regeringen i särskilda regeringsbeslut anser vi att det inte dessutom behöver regleras i författning var exportbutiker finns och vem som är butiksinnehavare. Information om detta kan spridas annat sätt. l paragrafen anges också vilka kvantiteter av de berörda varorna som får säljas till varje resande. Kvantiteterna motsvarar vad en resande får införa skattefritt vid inresa från tredje land enligt EG:s skattedirektiv, med de marginella anpassningar däri som framgår av 3 kap. 4 § i förslaget till lag om frihet från skatt vid import, m.m. Dessa kvantiteter år de högsta som får säljas skattefritt i skattefria butiker till resande till andra medlemsstater. I fråga om resande till tredje land står det medlemsstaten fritt att föreskriva några begränsningar. Vi föreslår att det av praktiska skäl skall gälla samma begränsningar vid sådan försäljning som vid försäljning till EG-resenärer. F.n. gäller särskilda restriktioner vid ñrsäljning till den som avreser med bestämmelseort i Danmark, Finland eller Norge 47 § TF. Denna bestämmelse infördes i början av 60-talet i nordiskt samförstånd jfr prop. 1962:140. Någon motsvarande bestämmelse behövs inte om även Norge och Finland blir medlemmar i EU och vi har därför inte tagit med någon sådan i vårt förslag. Om något av eller båda länderna ställer sig utanför EU bör övervägas att i sak behålla de nuvarande restriktionema såvida inte annat kan överenskommas med berört land.

46§

Varor, som säljs till passagerare som avreser till annan medlemsstat, får vara obeskattade får säljas skattefritt enligt punktskattedirektivet, men skall vara tullbelagda eller bli trrllbelagda, om de importerats från tredje land.

Färfartningskønønentarer 303

47 §

När det gäller åldersgränser för inköp av vissa varor i exportbutik synes medlemsstaterna ha viss frihet, även när det gäller skattefri försäljning till EG-resenärer. Hänvisningen i artikel 28.2 i punktskattedirektivet till EGzs tullfrihetsbestämmelser för resande från tredje land synes nämligen

endast kvantitetsgränsema och inte åldersgränsen artikel 46.2 i för-

avse ordning EEG nr 91883. Vi anser det dock naturligt att samma åldersgräns skall gälla även vid försäljning i exportbutiker och föreslår därför åldersgränsen 17 år för inköp av både tobaksvaror och alkoholdrycker.

48§

Bestämmelsen motsvarar 49 § TF.

49§

Bestämmelsen motsvarar andra meningen i nuvarande 50 § TF. Enligt tillämpningskodexen skall, vid extern gemenskapstransitering, identiteten av transiterade varor som allmän regel säkerställas genom försegling. Försegling skall ske transportmedlets lastutrymme, om transportmedlet av godkänts enligt andra regler eller om avgångstullanstalten anser transportmedlet lämpligt för försegling. I annat skall varje enskilt kolli vara törseglas, artikel 349.1 och Vi anser att möjligheten skall behållas att föreskriva villkor för transitering med fordon och containrar att de som blivit godkända vid särskild besiktning enligt Lex. TIR-konventionen. I fråga säkerhet för tull i samband med gemenskapstransitering om

finns bestämmelser i gemenskapens regelverk. I den mån det behövs

ytterligare bestämmelser, eller bestämmelser om säkerhet för annan skatt än tull belöper transiterade kan föreskrifter meddelas med som varor stöd av 14 § denna förordning.

304 Författningskommentarer

50§

Bestämmelsen motsvarar 52 § andra stycket TF. En regel om vad som gäller efter ankomst till bestämmelseorten efter transitering av ickegemenskapsvaror finns i artikel 55 i tullkodexen. Regeln innebär att de vanliga reglerna för importerade varor om summarisk deklaration, lossning av lasten, tillfällig förvaring och skyldighet att anmäla varorna till en tullmässig bestämmelse eller användning inom viss tid artiklarna 43 53 gäller även efter transitering. - I förslaget till tullag föreslår vi att den tillfälliga förvaringen skall ske pâ tillfälliga lager som inrättats med godkännande av tullmyndighetema, jfr artikel 185 i tillämpningskodexen, och att det skall gälla en skyldighet för den som transporterat en vara till tullområdet att lägga upp den på sådant tillfälligt lager. En motsvarande skyldighet bör därför gälla på bestämmelseorten efter transitering. Det första stycket i nuvarande 52 § TF ersätts av regler i tillämpningskodexen om hur transiteringsdokument skall hanteras.

51§

Med gemenskapsregler om transitering åsyftas i första hand det som regleras i del 2 avdelning av tillämpningskodexen. Denna avdelning omfattar inte bara transitering i tullteknisk bemärkelse utan reglerar även vissa andra frågor som uppkommer i samband med transporter av vanor inom gemenskapen, såsom regler om styrkande av varors gemenskapsstatus 3 kap. och regler om kontrollexemplar T 5 12 kap., ett dokument som används för att kontrollera en varas slutliga bestämmelseort eller slutliga användning. Bemyndigandet kan användas för eventuellt behövliga föreskrifter i de frågor som behandlas i artiklarna 315.2, 344.1, 349.4, 354.2, 358, 359.5, 360, 362.1, 366, 367, 372, 377.6, 375, 385, 389, 391.2, 396, 400, 408, 410, 411, 419.4, 419.6, 434.6, 8 och 444. 9-11, 448.1 och 11, 452.2 och 467.2, 473, 475, 476, 479, 480, 485.4-7, 488, 491.2 och 494. Dessa artiklar omfattar bl.a. regler om tillstånd att använda förenklade förfaranden vid avgängstullanstalt godkänd avsändare, förenklade förfaranden vid bestämmelsetullanstalt godkänd mottagare, förenklade förfaranden för att styrka varors tullstatus som gemenskapsvaror och förenklade förfaranden för transitering med fartyg eller luftfanyg.

Författningskømmentarer 305

Utöver transiteringsreglema i tullkodexen och tillämpningskodexen omfattar uttrycket gemenskapsregler transitering andra rättsakter om EG-organen utfärdat transitering. Här märks t.ex. rådets beslut som om 87415EEG godkännande av konventionen om ett gemensamt om transiteringsförfarande. Denna konvention, Sverige f.n. är törsom dragsslutande till avsnitt 4.3 i betänkandet, kommer även efter

pan se

inträde i EG att beröra Sverige när det gäller transitcringar mellan ett Sverige och kvarvarande EFTA-stater och ev. nya tilltrådande parter.

52§

Bestämmelsen sådana lättnader i transiteringsförfarandet som avser förutses i artikel 97 i tullkodexen. Enligt punkt a i artikeln har medlemsstater rätt bilaterala eller multilaterala avtal eng. att genom arrangement sinsemellan införa förenklade förfaranden för viss trafik eller för viss verksamhet och enligt punkt b i artikeln får varje medlemsstat införa förenklade förfaranden för transiteringar som endast berör den medlemsstaten. En förutsättning för lättnaderna är i båda fallen att genomförandet gemenskapsåtgärder som är tillämpliga varorna av kan säkerställas. Sådana förenklingar kan komma att avtalas med en eller flera som andra medlemsstater torde komma att röra sig om sådana frågor att det kan delegeras till GTS att föreskriva därom. Även fortsättningsvis bör GTS kunna meddela särskilda föreskrifter om s.k. inrikes transitering, dvs. när transiteringen sker helt och hållet inom det svenska tullområdet, t.ex. rörande lättnader i kravet på säkerhet.

53§

Bestämmelserna motsvarar nuvarande 53 § TF. Både Sverige, de nuvarande medlemsstaterna i gemenskapen och gemenskapen organisation är fördragsslutande parter till TIRsom konventionen. Gemenskapen har godkänt konventionen genom rådets förordning EEG 211278. Konventionen har därmed blivit en del av nr gemenskapsrätten. Genom anslutningen till EU torde konventionen bli i Sverige, jfr avsnitt 4 i betänkandet. Någon särskild föreskrift gällande

306 Färfatmingskønønentarer

i nationell författning synes därför inte nödvändig för att införliva vara konventionen med svensk rått. Vi har därför inte tagit med någon bestämmelse motsvarande första stycket i 53 § TF. Bemyndigandet i andra stycket för GTS att föreskriva att ändringar i konventionen skall gälla här i landet synes böra behållas. Såvitt vi kunnat finna utfärdas inte några motsvarande rättsakter på gemenskapsnivå och ändringarna offentliggörs inte heller på annat sätt gemenskapav sorganen.

54§

Bestämmelserna motsvarar 54 § TF och bör finnas kvar i nationell författning, eftersom frågan om behöriga myndigheter för att godkänna fordon och containrar enligt TIR-konventionen inte regleras på gemenskapsnivå. Bestämmelserna torde komma att ändras med anledning avveckav lingen av riksprovplatssystemet, jfr EES-propositionen, prop. 199192:l70, bil ll avsnitt 7.5 och prop. 199394:l67 om en effektivare fordonskontroll. Vi anser dock att den närmare utformningen av bestämmelserna bör ske inom ramen för arbetet med att genomföra de förslag som finns i den sistnämnda propositionen efter ett godkännande av riksdagen, och lämnar därför inte något förslag till ny lydelse.

55§

Även denna bestämmelse nuvarande 55 § TF bör finnas kvar - eftersom gemenskapsreglema inte behandlar frågan vilka om organ som nationellt utses att utfärda cameter och uppträda garanter enligt TIRsom konventionen.

56§

Nuvarande bestämmelse i 57 § TF har överförts med i stort sett oförändrad lydelse enligt förslaget. I fråga skyldighet för befälhavare om på transportmedel att anmäla ankomst till eller avgång från det svenska tullområdet, se avsnitt 5.6 i betänkandet.

Författningskommentarer 307

Transportmedel är anmälningspliktiga som sådana skall som som utgångsregel endast föras till tullplats. Iullmyndighetema kan godkänna eller plats som varor får föras till. Detta förutses ange annan i artikel 38.1 in fine i tullkodexen. Sådana undantag bör enligt vår a uppfattning regleras normgivning. Föreskrifter bör dels närmare genom kunna innebära generell rått att vissa villkor föra transportmedel till eller från plats än tullplats, kan vara vilken plats som helst annan som eller vissa angivna platser, dels innebära att lokal tullmyndighet kan medge undantag i särskilt fall eller generellt för viss plats. Föreskrifter detta bör kunna meddelas GTS med stöd av bemyndigande. När om av det gäller ankomst direkt från eller avgång direkt till tredje land måste dock beaktas den blivande yttre gränskontmllkonventionen, som bl.a. innehåller att all den yttre gränsen skall ske vid auktoriserade passage av gränsövergångar. Det förutses dock att undantag skall kunna ges för särskilda fartygstrafik och för lokal gränstrafik, se artikel typer av 2 i kommissionens förslag den 10 december 1993, COM93 684 final. det föreslagna bemyndigandet kan meddelas föreskrifter Med stöd av bl.a. får föras in utan att visas upp och uttryckligen om varor som deklareras för tullmyndigheten, den närmare tillämpningen av det rödför resande, att bilförare, i förekommande fall, får gröna systemet t.ex. deklarera medförda genom att fästa en inget att deklarera-etikett varor på vindrutan, jfr artikel 38.4 i tullkodexen och artiklarna 230 233 i tillämpningskodexen. Sådana bestämmelser skall givetvis avse endast tredjelandstraftk. Det andra stycket i paragrafen ansluter till artikel 60 i tullkodexen, som innebär medlemsstaten bestämmer de olika tullmyndighetemas att behörighet att tullbehandla olika slags trafik.

57§

Bestämmelsen har överförts från 58 § TF med oförändrad lydelse.

58§

Bestämmelserna har förts över från 59 § TF med den enda justeringen att ordet frihamn i första stycket 3 bytts ut mot frizon.

308 Författningskommentarer

59§

Bestämmelsen har förts över från nuvarande 60 § TF utan någon ändring. Genom bestämmelsen får GTS bl.a. bemyndigande att föreskriva om att förhandsanmälan skall lämnas för ankommande eller avgående transportmedel. Sådana föreskrifter har meddelats i fråga om ankommande fartyg och i fråga om ankommande och avgående luftfartyg i vissa fall.

60§

Bestämmelserna motsvarar 61 § TF. Förslaget har utformats med utgångspunkt i att både Norge och Finland också blir medlemmar i EU. Om något av dessa länder ställer sig utanför EU kommer Sverige att ha landgräns mot tredje land. I så fall bör i första stycket 1 och i andra stycket orden landgräns mot tredje land eller sättas in före ordet kuster. Om Norge ocheller Finland också blir medlemmar i EU, och Sverige således får en landgräns som utgör inre gräns, kan viss tullverksamhet bli aktuell t.ex. i trakterna invid rikets landgräns, även om någon regelrätt gränskontroll inte får ske. Detta i samband med kontroller riktade mot sådana varor för vilka gäller begränsningar i den fria rörligheten även över de inre gränserna i EU. Det ligger emellertid utanför vårt uppdrag att överväga tullmyndigheternas befogenheter i samband därmed. Dessa frågor utreds av utredningen Dir 1993: 131 om nya former för narkotikabekämpning m.m. i ett EU-perspektiv. Det måste bli en senare fråga om regleringen av tullmyndigheternas uppgifter och befogenheter i samband med trafik och vamförsel mellan medlemsstatema, såvitt gäller gemenskapsvaror, skall regleras i samma författningar som gäller för tredjelandstrañken eller om dessa ämnen skall regleras i ett särskilt regelverk.

61§

Bestämmelsen har överförts utan ändring från nuvarande 62 § TF.

Författningskømmentarer 309

62 §

Bestämmelsen motsvarar 63 § TF. Under förutsättning att även Norge blir medlem i EU kommer de gränsövergängar där det förekommer genomgående tågtrafik att utgöra inre gränser. Det kan då inte bli aktuellt enligt tullagstiftningen att uppehålla tåg på järnvägsstation i gränsort. Den delen nuvarande bestämmelse har därför inte tagits med i vårt av förslag. I andra stycket behålls hänvisningen till gällande bestämmelse i luftfartslagen. Bestämmelsen sådan synes inte påverkas av ett inträde som i EU.

63§

Bestämmelsen motsvarar 64 § TF, och ger rätt för tulltjänsteman att undersöka alla i ett transportmedel för att kontrollera lämnade utrymmen uppgifter. Vi föreslår de uppgifter, för kontroll undersökning får att vars ske, uttrycks uppgifter lämnats angående transportmedlet och som som detta medförda varor, utan hänvisning till författningsrum i lag eller förordning eller gemenskapsrättsakt. Det mäste givetvis vara fråga om uppgifter föraren eller befälhavaren varit skyldig att lämna eller som som tullmyndighet haft avkräva enligt tullagstiftningen, Lex. uppgifter rätt att enligt 57 §i detta förslag till tullförordning eller uppgifter som avses i artikel 14 i tullkodexen. I detta sammanhang skall nämnas att vi i förslaget till tullag inte tagit med någon bestämmelse motsvarande nuvarande 65 § TL, som nuvarande 64 § TF hänvisar till, eftersom vi bedömt att den bestämmelsen inte behövs med hänsyn till artikel 14 i tullkodexen.

64§

65 § TF. I andra stycket föreslås att tillsynsplikten Paragrafen motsvarar över tulltörseglingar uttryckligen omfatta även förseglingar som anges anbringats tullmyndigheter i andra medlemsländer i EU samt av förseglingar anbringats personer som enligt tullagstiftningen som av godkänts tullmyndighetema att göra detta. I första hand avses härmed av

310 Författningskommentarer

förseglingar på transportmedel ankommer hit från som annat medlemsland under ett transiteringsförfarande. Reglerna i tillämpningskodexen innehåller ett förenklat förfarande vid avgångstullanstalten som innebär att godkänd avsändare kan få en medgivande att själv anbringa förseglingar på eller transportmedel varor i samband med att en transitering startar, artiklarna 398 405. Samma se regler gäller i stort sett redan i Sverige genom bestämmelserna om ett gemensamt transiteringsñrfarande. Tillsynsplikten bör gälla även sådana förseglingar. l detta sammanhang kan nämnas att artikel 250 i tullkodexen ålägger en medlemsstat att ge samma rättsliga verkan bl.a. identifieringsåtgärder som vidtagits av tullmyndighet i medlemsstat, en annan som åtgärden skulle ha i den egna medlemsstaten, i samband med tullförfaranden som berör flera medlemsstater.

65§

Bestämmelsen har överförts från 66 § TF utan någon ändring. Från våra utgångspunkter har vi inte sett några skäl att föreslå ändring i dessa bestämmelser, jfr 66 § i förslaget till tullag och kommentarerna ny därtill. Frågor om samverkan mellan myndigheter i tullkontrollverksamheten vid unionens yttre gräns behandlas utredningen Ju 1994:02 av om myndighetssamverkan vid grånskontroll i ett EU-perspektiv. Vi har valt att behålla uttrycket utrikes flygtrafrk i detta sammanhang, med syftning även på flygtrañk mellan medlemsstaterna, och inte byta ut det mot t.ex. flygtrafrk med tredje land. Vi föreslår detta mot bakgrund av förordningen EEG 392591 i vilken nr som anger utsträckning myndigheterna får kontrollera incheckat bagage och handbagage under olika omständigheter som har beröring med tredjelandstrafik. Se även artiklarna 190 197 i tillämpningskodexen. Varor som medförs luftfartyg närmast ankommer från eller avgår till som annat medlemsland får inte utsättas för kontroll i andra fall än som framgår av nämnda gemenskapsregler.

66§

Bestämmelsen har överförts från 67 § TF utan någon ändring.

Författningskammentarer 311

67 §

Vi föreslår att nuvarande 68 § TF förs över med oförändrat innehåll till den tullförordningen. Vissa regler om vad som åvilar den som nya befordrar till gemenskapens tullområde i händelse av oförutsedda varor omständigheter eller force majeure finns i artikel 39 i tullkodexen. Dessa bestämmelser är dock inte generella räckvidd som den svenska av samma bestämmelsen. Vi att anmälan om avvikelse från gällande regler anser grund nöd eller annat tvingande skäl även framgent skall kunna av lämnas till polisman för vidare underrättelse till tulltjänsteman eller tullrnyndighet.

68§

Bestämmelsen motsvarar 69 § första stycket TF. Bestämmelsen synes stämma väl överens med artikel 38.4 i tullkodexen, som innebär att kan medges från tvånget att föra varor och transportmedel till avsteg

tullställe artikel 38.1 när det gäller turisttrañk, gränstrafik, posttrafik

eller trafik försumbar ekonomisk betydelse. En liknande bestämmelse av finns i danska toldloven. Vi har dock inte tagit med någon bestämmelse motsvarande andra stycket i 69 § TF. Vad där står kan endast uppfattas som en upplysning att Sverige har åtagit sig folkrättsliga förpliktelser som kan innebära om avvikelser från vad som föreskrivs i tullagen och tullförordningen. Bestämmelsen medför, så som den är avfattad, att sådana avvikelser blir införlivade med svensk rätt. Bestämmelser av den innebörden måste sökas i andra författningar. lill undvikande av missförstånd tar vi därför inte med detta stycke.

69§

Bestämmelsen motsvarar 70 § TF.

312 Författningskømmentarer SOF 1994:89

70 §

Bestämmelserna i förordning EEG nr 33993 innebär bl.a. att tullmyndighetema skall stoppa förtullningen av dels utgör allvarlig varor som och omedelbar fara för hälsa och säkerhet, dels varor som inte åtföljs as dokumentation eller inte är märkta på sätt som föreskrivs i gemenskapsrätt eller nationella bestämmelser. Ihllmyndigheten skall omedelbar underrätta en nationell myndighet med ansvar för övervakning ax produktsäkerhetsregler rörande den aktuella Denna myndighe varan. skall ta ställning i sak i fråga om frigörande och underrätta av varan tullmyndigheten därom. Om något meddelande inte inkommer till itullmyndigheten inom tre dagar skall tullmyndigheten frigöra varan förutsatt att övriga villkor för övergång till fri omsättning är uppfyllda. Vi anser att de nationella förfaranderegler som behövs tullmynom dighetemas handläggning av dessa ärenden bör tas in i tullförordningen. Det kan finnas skäl att ompröva utformningen av bestämmelsen när. i. erfarenhet vunnits av tillämpningen av förordningen, enligt EESsom s avtalet skall tillämpas i Sverige fr.o.m. den l juli 1994, se prop. 199394:203 Bilaga s. 95. Frågan om införlivande förordningen av med svensk rätt enligt EES-avtalet faller utanför utredningens uppdrag.

71§

Denna paragraf motsvarar 71 § TF. De punkter eller delar av punkter som rör överträdelser av bestämmelser som i fortsättningen återfinns i tullkodexen eller tillämpningskodexen har tagits bort och regleras i stället i 96 § tullagen. Det gäller nuvarande punkt l såvitt gäller annat än överträdelse av 57 § första stycket första meningen, punkt 2 delvis samt punkterna 3-5 och 12. Kvarvarande punkter har numrerats om och dessa punkter avser således endast överträdelser av bestämmelser som finns i förordningen.

72§

Vi föreslår att bestämmelserna i nuvarande 72 och 73 §§ TF förs samman till en paragraf.

Författningskormnentarer 313 73 § Se kommentarerna till 66 § i förslaget till ny tullag.

74§ Bestämmelsen motsvarar 77 § TF och torde kunna behållas oförändrad.

75§ Bestämmelsen motsvarar 78 § TF.

76§ Bestämmelsen motsvarar 79 § första stycket TF och torde kunna behållas, se kommentaren till 117 § i förslaget till tullag. Däremot kan avgift inte tas ut för tillstånd motsvarande dem som f.n. är avgiftsbelagda enligt 79 § andra stycket TF. En övergängsfråga som uppkommer i samband med ikraftträdandet är avgift skall tas ut för alla de ärenden om omprövning av tullkrediten om som föranleds av tullkodexens obligatoriska krav säkerhet för tull. Enligt vår uppfattning bör någon avgift inte tas ut i det sammanhanget.

77 § Bestämmelsen motsvarar 80 § TF och synes kunna behållas, jfr kommentaren till 117 § i förslaget till tullag.

78 § Gemenskapsrätten medger inte att avgifter tas ut för tillstånd att inneha tillfälliga lager, tullager, frizon eller frilager. Däremot torde hinder inte föreligga att avgiftsbelägga innehavet av exportbutik, eftersom det synes

314 Författningskommenlarer

höra till nationell kompetens att bestämma om exportbutiker över huvud skall förekomma. Vi föreslår därför att reglerna i 81 § tredje och fjärde styckena, såvitt avser exportbutik, förs över till den nya tullförordningen. Om icke-gemenskapsvaror skall förvaras i en exportbutik måste butiksinnehavaren ha ett av tullmyndighet utfärdat tullagertillstånd. för detta skall ingen avgift tas ut.

79§

Bestämmelsen motsvarar 81 a § såvitt avser avgift för ansökan om s.k. trañktillstånd. Eftersom benämningen trafiktillstånd inte förekommer på förordningsnivå föreslår vi att bestämmelsen formuleras med närmare anknytning till reglerna i 56

80§

Bestämmelsen motsvarar 81 b § TF och kan behållas. Uttrycken importerade och exporterade avser självfallet bara varor som kommit från eller förts ut för att föras till tredje land.

81§

Bestämmelserna i 82 § har förts över utan ändring till denna paragraf.

82§

I fråga om förstöring sägs i tullkodexen, såvitt här är av intresse, endast att det skall krävas en underrättelse i förväg till tullmyndigheten, se artikel 182.3. Syftet med bemyndigandet i paragrafen är att ge GTS möjlighet att föreskriva om form och innehåll i en sådan underrättelse. I fråga om överlåtelse hänvisas i detta avseende helt till nationella bestämmelser.

Författningskønunentarer 315

83 §

Bestämmelserna motsvarar 83 § TF. Se kommentarerna till 113 § i förslaget till uy tullag. Sista stycket i paragrafen ansluter till artikel 182.4 i tullkodexen som föreskriver att töxstöring eller överlåtelse inte får medföra någon utgift för statskassan. Denna föreskrift bör enligt vår mening kompletteras med en föreskrift om vem som skall bekosta förstöringen.

84§

Liksom gäller enligt 84 § TF bör ytterligare föreskrifter för verkställigheten av den nya tullagen och föreskrifter för verkställigheten av tullförordningen kunna meddelas av GTS.

Övergångsbestämmelser

Punkt 3

Enligt övergångsbestämmelserna i anslutningsakten får de nya medlemsstatema låta sådana tillstånd att ha tullager som har utfärdats före anslutningen att gälla på oförändrade villkor. Tnllstånden skall inom ett år efter anslutningen ersättas med nya tillstånd enligt gemenskapslagstiftningen. Vi anser att rätten att ha Övergångsbestämmelser rörande tullager skall utnyttjas.

Övergångsbestämmelsen i anslutningsakten innebär uppenbart att icke-

gemenskapsvamr, som vid tidpunkten för anslutningen förvaras på tullager, skall få fortsätta förvaras där enligt äldre regler i högst ett år. Så som bestämmelsen är formulerad avses även att icke-gemenskapsvaxor som importeras efter anslutningen skall få läggas upp tullager som inrättats före anslutningen och förvaras där i högst ett år enligt äldre regler för förvaringen. V1 föreslår övergångsregler av den innebörden i fråga om transitlager och provianteringslager. När en vara skall tas ut från lagret måste varan anmälas till någon tullmässig bestämmelse eller användning enligt de nya reglerna.

316 Författningskømnemarer

Punk

Tullagerformen tullkreditlager har så nära samband med den nuvarande utformningen av hemtagningssystemet att det inte i praktiken är genomñrbart att tillåta uppläggning av icke-gemenskapsvaror sådant lager efter anslutningen. De nuvarande villkoren för uppläggning på tullkreditlager, se 8 och 34 §§ TF, går inte att tillämpa inom ramen för de förenklade förfarandena för övergång till fri omsättning. Därför föreslås att tullkreditlager får bestå övergångsvis endast för varor som lagts upp där före anslutningen. Vid uttag från lagret skall de nya reglerna tillämpas.

Punkt5

Anslutningsakten innehåller Övergångsbestämmelser om frizoner och frilager. Frizoner och frilager som medlemsstaterna har inrättat eller gett tillstånd till före anslutningen, men som inte uppfyller villkoren i gemenskapslagstiftningen, får behållas av de nya medlemsstaterna under högst ett år efter anslutningen. Tillstånden skall inom ett år ersättas med tillstånd enligt gemenskapslagstiftningen. Vi att övergångsbestämmelsen är tillämplig på de svenska anser frihamnarna och att rätten att ha Övergångsbestämmelser skall utnyttjas. Vi föreslår bestämmelser enligt samma modell som för transitlager och provianteringslager, se kommentaren till punkt 3 ovan.

Författningskammentarer 317

10.15 Förslaget till förordning om tullfrihet m.m.

Inledande bestämmelser

1 §

I första och andra styckena anges var i gemenskapsrätten bestämmelser om frihet från tull finns och att kompletterande nationella bestämmelser finns dels i denna förordning, dels i lagen 1994:000 om tullfrihet m.m.

Ildlmhet m.m.

3 5 §§ -

Bestämmelserna, som behandlar tullfriheten för främmande staters representanter, internationella organisationer och personer knutna till sådana organisationer och förfarandet vid ansökan om tullfrihet, återfinns i nuvarande 2 4 §§ TFF. - Bestämmelserna har utan ändring i sak tagits in i 3 5 §§. Nationella regler kan behållas med stöd av artikel 133.1 a e i förordning EEG nr 91883.

6§

I fråga om tullfrihet ñr förnödenheter som är avsedda för fartyg, luftfartyg och tåg i trañk med tredje land samt proviant för besättning och passagerare på sådana transportmedel kan gällande nationella bestämmelser behållas med stöd av artikel 139 b i förordning EEG nr 91883, jfr 9 § TFF. I gällande bestämmelser anges att tullfrihet i detta fall gäller för transportmedel i utrikes trafik. Vår uppfattning är att tullfrihet för förnödenheter etc. bör gälla då transportmedlet går i trafik mellan Sverige och tredje land. tullfrihet skall således inte medges i de fall transportmedlet går i trafik inom gemenskapen. I 7 § lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. finns ett bemyndigande för regeringen att utfärda föreskrifter om tullfrihet i vissa fall för fömödenheter och proviant som medförs eller tas ombord transportmedel som går i trafik mellan Sverige och tredje land.

318 Författningrkonvnentarer

7-8§§

I fråga om tullfrihet för vissa varor som förtullas av en person som har hemvist i Sverige och återvänder hit efter att på grund av sitt arbete ha vistats en längre tid i tredje land kan nationella bestämmelser i princip behållas med stöd av artikel 136.2 i förordning EEG nr 91883, ändrad genom förordning EEG nr 131588, jfr 10-11 §§ TFF. Beträffande begreppet arbetstagare, som bl.a. återfinns i artikel 136.2, hänvisas till författningskommentaren till 7 § lagen 1994:000 om tullfrihet m.m.

Bestämmelser till utfyllnad av gemenskapsrätten

Tullfrihet i vissa fall

9§

Bestämmelser om tullfrihet för drivmedel för vissa fordon och specialcontainrar finns i artiklarna 112 116 i förordning EEG nr 91883. - Artikel 113 i förordningen ger möjligheter för medlemsstaterna att i vissa fall begränsa tullfriheten för bränsle till 200 liter per fordon och resa. Vi föreslår emellertid att nuvarande gränser i 9 § TFF för högsta tillåtna kvantitet bränsle som får införas tullfritt behålls såvitt gäller nyttofordon

kommersiella fordon enligt definition i artikel 112 i förordning EEG

nr 91883. Nuvarande nationella bestämmelser återspeglar genom en forordningsändring SFS 1993:1428 gemenskapsrätten såsom denna kommit till uttryck i rådets direktiv nr 85347EEG av den 8 juli 1985. Direktivet innebär att tullfrihet skall, såvitt gäller nyttofordon avsedda för transport av fler än nio personer inklusive föraren, medges för 600 liter bränsle per fordon och resa. För andra nyttofordon föreslår vi att i enlighet med ovan anförda, den högsta tillåtna tullfria kvantiteten som fär införas skall bibehållas vid 400 liter per fordon och resa. l fråga om specialcontainrar införs en bestämmelse, med anledning av rådsförordningen, att gränsen för högsta tillåtna kvantitet skall vara 200 liter. I fråga om fordon för privat bruk skall alltså ingen annan gräns gälla än att bränslet finns i standardtank. I gällande nationella bestämmelser finns ingen angiven gräns för högsta tillåtna kvantitet vad gäller smörjoljor. Vi föreslår inte heller att en sådan bestämmelse införs.

Författningskønønentarer 319

10 §

I nuvarande nationella tullfrihetsbestämmelser finns ingen direkt motsvarighet till denna paragraf. Enligt 12 § punkten 8 TFF medges emellertid tullfrihet för gåvor då värdet är högst 400 kronor och det är fråga om gåva för personligt bruk som inkommer som enstaka försändelse. Artikel 11.2 i förordning EEG nr 91883 anger att värdet av varje gåva inte får överstiga l 000 ecu ñr att tullfrihet skall medges. Vi tolkar denna bestämmelse så att hinder inte möter mot. nationell begränsning av gåvans värde till ett belopp understigande denna gräns. Vad gäller motsvarande bestämmelser om skattefrihet anges i direktiv nr 83 181EEG att medlemsländerna själva kan bestämma den övre värdegränsen till ett belopp motsvarande mellan 200 och 1 000 ecu. Vi föreslår, i likhet med vad som anförts beträffande skattefriheten, att den övre värdegränsen fastställs till 2 000 kronor per gåva.

11§

I förslaget har intagits en bestämmelse om anmälningsskyldighet i de fall då förutsättningarna ñr tullfriheten har upphört att gälla. Förordning EEG nr 91883 innehåller ingen generell bestämmelse om anmälningsskyldighet i dessa fall, utan denna skyldighet föreskrivs ofta om i direkt anslutning till resp. tullfrihetsbestämmelse. Himder möter dock inte mot att i den nationella rättsordningen ha en generelllt utformad bestämmelse.

12 16 -

l förordning EEG nr 91883 föreskrivs i ett stort antal fall att en behörig myndighet får vidta vissa åtgärder. l .12 § anges huvudregeln,

dvs. med behörig myndighet avses tullmyndighet. Ihllmyndighet inbegriper Generaltullstyrelsen och lokal tullmyndighet. I 13-16 §§ har

speciñcerats fall då vi ansett att Generaltullstyrtelsen skall vara den enda tullmyndigheten som får vidta åtgärden i fråga. I enlighet med 12 § och med stöd av benuyndigandet i 25 § kan Generaltullstyrelsen, om så anses befogat, föreskriva att vissa åtgärder skall vidtas av viss tullmyndighet. Om Generaltullstyrelsen inte har

320 Föjattningskonvnentarer

meddelat föreskrifter innebär detta att åtgärden vidtas av lokal tullmyndighet. I 14 § att Generaltullstyrelsen i vissa fall får medge undantag anges från bestämmelser tidsfrister. De tidsfrister som det är fråga om har om i vissa fall kopplats till ett krav på ägande och brukande av varan. Det förekommer även fall då krav ställs att varan skall ha ägts och brukats under viss tid på tidigare bosättningsort. De aktuella bestämmelserna finns intagna i artiklarna 12, 14, 18, 19, 21, 33, 36 och 38 i förordning EEG nr 91883.

17§

l artikel 10 i förordning EEG nr 91883 anges att behöriga myndigheter kan medge särskilda undantag då måste flytta från tredje land en person till gemenskapen gnmd exceptionella politiska förhållanden. Vår av uppfattning är det är lämpligt att regeringen gör bedömningen av vad att är att betrakta exceptionella politiska förhållanden. som som

Iidlfämiáner med anledning EG:s handelsäverenskønvnelser med av tredje land

18§

Genom handelsöverenskommelser mellan gemenskapen och tredje land får tullfrihet eller nedsättning tull medges för som uppfyller i av varor överenskommelsema fastställda urspnmgsregler. För styrka att har i ett område enligt urspnmgsatt varorna ursprung reglerna i avtalet skall varucertiñkat blankett EUR.1 företes i importlandet. Avtalen tillåter i vissa fall i stället styrks att ursprung exportörsdeklaration faktura eller blankett EUR.2. l avtalen genom värdegrâns i för användande av exportörsdeklarationema. anges en ecu Avtalen medger vidare att ursprungsintyg inte behöver företes för utan handelssyfte inkommer från enskild person urspmngsvaror som adresserade till enskild eller ingår i resandes personliga person som bagage. Även i dessa fall värdegränser i ecu för utnyttjande av anges lättnad. Gällande belopp uttryckta i svenska kronor bör denna typ av fastställas. Motsvarande bestämmelser finns i 4 och 5 §§ förordningen

Författningskømtnentarer 321

1993:1648 om frihandel i vamutbytet enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet. Värdegränserna bör publiceras av GTS i Tullverkets författningssamling.

19§

Urspnmgsintyg som avlämnas vid import till gemenskapen skall kontrolleras stickprovsvis eller när tullnryndighetema har anledning misstänka att de är oriktiga. För att kunna begära kontroll av nämnda ursprungsintyg bör GTS ges befogenhet att hos utländska myndigheter inhämta kompletterande uppgifter om en vara. Motsvarande bestämmelser finns i 8 § förordningen 1993:1648.

20§

Paragrafen föreskriver att den som gör anspråk tullfrihet eller tullnedsättning med hänvisning till EG:s handelsöverenskommelser med tredje land skall framställa detta anspråk när varan deklareras till ett tullförfarande. Detta gäller oberoende av om deklarationen är skriftlig, muntlig eller görs genom annat tillåtet handlande. Varomas ursprung skall styrkas med ursprungsintyg. Artiklarna 218 och 220 i tillämpningskodexen föreskriver bl.a. att handling, som erfordras för att förmånliga taxeringsbestämmelser eller andra bestämmelser om avsteg från de regler som gäller för varorna, skall, då deklaration görs skriftligt, lämnas samtidigt med deklaration för övergång till fri omsättning och deklaration till tullñrfarandena aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll eller temporär import. I fråga om deklarationer som lämnas elektroniskt bestämmer enligt artikel 224 tullmyndighetema hur de handlingar som behövs för att hänföra en vara till ett tullförfarande skall framställas och överföras elektroniskt och vilka villkor som skall gälla för detta. Enligt nuvarande svenska bestämmelser i 10 § förordningen 1993:1648 om frihandel i varuutbytet enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EES-avtalet föreskrivs att tullmyndigheten får medge att tullskyldig som tulldeklarerar en vara elektroniskt uppgiftslämnande endast behöver ge in intyget på genom begäran av myndigheten. Vi föreslår att en regel med motsvarande innebörd tas in i den nya förordningen om tullfrihet m.m.

14-0873

322 Författningskommentarer

I fråga om varor som ankommer med post finns regler i artiklarna 237- 238 i förordning EEG nr 245493. Enligt artikel 237.1 A b anses brev och paketförsändelser, som åtföljs av de postala deklarationerna C1 ocheller C2CP3, deklarerade för tullen när de visas upp för tullen, dvs. när ett postbefordringsföretag visar upp varorna för tullen. Detta gäller enligt artikel 238 dock inte Lex. vissa försändelser som innehåller varor för kommersiella ändamål. Mottagare av varor, som anses deklarerade för tullen då postbefordringsföretaget visar upp dem för tullen, har inte möjlighet att förete eventuellt ursprtmgsintyg vid detta tillfälle, om intyget inte följer med försändelsen. Som regel debiteras då den tull som utgår. Mottagaren kan sedan i efterhand lämna in urspnmgsintyget och återfå den tull som betalats. Av artikel 240 i tullkodexen och artikel 898 i tillämpningskodexen följer dock att återbetalning sker endast

om tullbeloppet överstiger 10 ecu ca 90 kr. Thllmyndighetema får

enligt andra stycket i artikel 240 återbetala även lägre belopp. Vi föreslår att för att återfå även låga tullbelopp på ifrågavarande postförsändelser ursprungsintyget skall lämnas in senast 30 dagar från den dag då tullbeloppet bokfördes. Lämnas ursprungsintyget senare än 30 dagar och understiger tullbeloppet 10 ecu återbetalas det inte.

2l§

De åtgärder behöver vidtas för tillämpningen av avtalen utförs som som regel av tullrnyndigheter antingen i medlemsstat i gemenskapen eller hos avtalsparten. Som exempel på åtgärder som skall vidtas kan nämnas utfärdande av varucertiñkat EUR.l efter ansökan från exportör och tillståndsgivning för användande av exportörsdeklaration faktura. Sådana åtgärder bör för svenskt vidkommande utföras av lokal tullmyndighet om inte annat särskilt föreskrivs.

Författningskønvnentarer 323

22 §

Innehållet i paragrafen har överförts i oförändrat skick från nuvarande 12 § i förordningen 1993:1648.

Skydd mot dumpad eller subventionemd inrporr

23 §

Undersökningar om dumpad eller subventionerad import utförs i dag med stöd av 4 § lagen 1987:1069 om tullfrihet m.m. och förordningen 1985:738 om dumpnings- och subventionsundersökningar. Enligt förordningen utförs undersökningarna av KK. Vi föreslår att KK skall vara den myndighet som utför de undersökningar som EG-kommissionen begär av Sverige med stöd av förordning EEG 242388 samt nr kommissionens beslut nr 242488EKSG.

Övriga bestämmelser

24 §

I förordning EEG nr 91883 anges på ett flertal ställen att tullfrihet medges för varor upp till ett visst belopp. Beloppen anges i ecu. De belopp som erhålls efter omräkning till svenska kronor får enligt artikel 132 i förordningen avrundas på medlemsstaten bestämmer. Om sätt som den årliga justeringen av een-kursen, enligt artikel 18 i tullkodexen, medför att förändringen av beloppen i svenska kronor understiger 5 % får medlemsstaten behålla de först fastställda beloppen i nationell valuta. Vi föreslår att de belopp som erhålls efter omräkning ecubeloppen av avrundas till närmast högre hundratal honor och att publiceringen av belopp uttryckt i svenska kronor överlåts till GTS.

25§

I paragrafen bemyndigas KK och GIS att meddela föreskrifter om verkställigheten av lagen 1994:000 om tullfrihet m.m. och den

324 Fänfattningskømmentarer

föreslagna ñnordningen, KK såvitt gäller dumpad eller subventionerad import och GTS i övrigt.

Övergångsbestämmelser

förordningen skall träda i kraft den l januari 1995 då tullfrihets- Den nya förordningen 1987:1289 skall upphöra gälla. Äldre bestämmelser att skall tillämpas i fråga anmälts eller bonde ha anmälts till om varor som förtullning före den dag den nya förordningen träder i kraft, se författningskommentaren till lagen 1994:000 om tullfrihet m.m.

10.16 Förslaget till förordning vissa tullförfaranden med

om ekonomisk verkan, m.m.

Inledande bestämmelser

1§

Paragrafen anger vilka områden som behandlas i förordningen genom en hänvisning till lagen om vissa tulltörfaranden med ekonomisk verkan, m.m.

Gynnsam taxebehandling

2§

Artikel 21 i tullkodexen och artiklarna 16-34 i tillämpningskodexen föreskriver gynnsam taxebehandling på grund av en varas beskafom fenhet eller på grund användning för särskilt ändamål. Enligt av en varas dessa gäller t.ex. att vissa varor ur 11, 25 och 35 kap. i tulltaxan klassificeras enligt särskilt nummer i tulltaxan, som medför gynnsammare tullsats, de denaturerats så att de blir otjänliga som livsmedel. om Denatureringsmedel godkänts i artikel 16 i tillämpningssom anges kodexen. En medlemsstat får godkänna annat denatureringsmedel än de föreskrivna. Ett sådant godkännande gäller viss tid till dess att tullkodex-

kommittén artikel 18 i förordningen tagit ställning till frågan om medlet

Författningskonvnentarer 325

får användas. Sådana denatureringsmedel bör godkännas av Generaltullstyrelsen, vid behov skall samråda med annan berörd myndighet. som

Varors ursprung

3 §

Reglerna förmånsberättigat tillåter att ursprung i vissa fall om ursprung exportörsdeklaration på faktura eller på särskild blankett i styrks genom stället för ursprungscertifikat utfärdat av myndighet i exportlandet. genom Detta gäller vamsändningar vars värde inte överstiger visst belopp uttryckt i Reglerna medger vidare att urspmngsintyg inte behöver ecu. företes för utan handelssyfte inkommer från enskild ursprungsvanor som adresserade till enskild person eller som ingår i resandes person personliga bagage. Även i detta fall anges värdegränser i ecu för utnyttjande denna lättnad. Generaltullstyrelsen skall publicera av typ av gällande belopp uttryckta i svenska kronor.

4§

Artiklarna 22 26 i tullkodexen och artiklarna 35 65 i tillämpnings- - kodexen behandlar allmänna urspnmgsregler och föreskrifter som hänför sig till urspnmgscertiñkat. När bestämmelser om särskilda importför vissa jordbruksvaror från tredje land innehåller arrangemang föreskrifter ursprungscertiñkat för jordbruksvaror, skall sådana om certifikat kontrolleras i efterhand stickprovsvis eller när det finns anledning för tullmyndighet att ifrågasätta riktigheten av certifikatet. För kontroll riktigheten certifikat med på jordbruksregler kan av av kontroll utföras även myndighet som medlemsstaten bestämmer. av annan Det böra regleras i det jordbruksrättsliga regelverket i den senare synes mån det kan behövligt att bemyndiga annan myndighet än anses tullmyndighet utföra sådana kontroller. Den föreslagna bestämmelsen att i 3 kap. GTS befogenhet att begära kompletterande upplysningar om ger från utländsk myndighet. en vara Bestämmelsen omfattar även kontroll av ursprungscertifikat som används för att styrka för att erhålla tullförmåner. en varas ursprung

326 Författningskømmentarer

Reglerna om tullförmåner grund av förmånsberättigat ursprung finns i artikel 27 i tullkodexen och artiklarna 66 140 i tillämpningskodexen. -

5§

Paragrafen innehåller föreskrifter om anspråk på tullfrihet eller tullnedsättning med hänvisning till reglerna om förmånsberättigat i ursprung artikel 27 i tullkodexcn och artiklarna 66-140 i tillåmpningskodexen samt vissa regler om avlämnande av ursprungsintyg. Beträffande motivering i övrigt hänvisas till författningskommentaren till 20§ förslaget till förordning 1994:000 om tullfrihet m.m.

Ildlvärde

6 §

Bemyndigandet för GTS gör det möjligt att meddela föreskrifter av mer generell natur angående omräkning av utländskt myntslag.

7§

I artiklarna 173 177 i tillämpningkodexen föreskrivs om ett förenklat förfarande för fastställande av tullvärde på vissa lättfördärvliga varor, förtecknade i bilaga 26. Vid tillämpning av det förenklade förfarandet skall tullvårdet beräknas med hjälp av ett för varje varuslag av EGkommissionen fastställt enhetspris. Enhetspriset skall baseras uppgifter som medlemsstaterna lämnar om vissa genomsnittspriser och under ett år importerade kvantiteter på vilka tull betalats. För beräkningen av genomsnittsprisema används priserna i vissa av medlemsstaterna anmälda marknadscentra som underlag. Från dessa priser får avräknas vissa schablonavdrag enligt artikel 173.3, kostnader för transport och försäkring inom tullområdet samt importtullar och andra avgifter som inte skall räknas in i tullvårdet. För avdragen beträffande transport och försäkring får medlemsstaten fastställa standardbelopp. Fastställs sådana standardbelopp skall kommissionen informeras om dessa samt om hur de beräknats. Uppgifter skall lämnas när medlemsstaten anmält till

Författningskømmentarer 327

kommissionen de marknadscentra vars handel uppgiftslämningen baseras. I den mån uppgifter kommer att lämnas från Sverige, bör Generaltullstyrelsen översända dessa till kommissionen.

8§

Vrd fastställande av tullvärde enligt artiklarna 28 36 i tullkodexen skall enligt huvudregeln en tullvärdedeklaration på särskilt formulär bifogas den anmälan som gjorts för de importerade varorna. Om det inte är nödvändigt för en korrekt tillämpning av importtullar behöver tullmyndighetema inte kräva tullvärdedeklaration bl.a. då tullvärdet inte överstiger 5 000 ecu för varorna i en sändning och det inte rör sig om en uppdelad sändning eller sändningar i serie. Det i ecu uttryckta beloppet omräknas enligt föreskrifterna i artikel 18 i tullkodexen till nationell valuta. Det belopp som erhålls efter omräkning till svenska kronor får avrundas på sätt som medlemsstaten bestämmer. Om den årliga justeringen av ecu-kursen medför att förändringen av beloppet i svenska kronor understiger 5 % får medlemsstaten behålla det först fastställda beloppet. GTS bör publicera gällande värdegräns i svensk valuta.

9§

Iullmyndighetema skall enligt artikel 180 i tillämpningskodexen bestämma i vilken utsträckning tullvärduedeklarationer eller andra uppgifter om tullvärde skall lämnas när en tulldeklaration lämnas med hjälp av ADB eller när en tulldeklaration av allmän, periodisk eller sammanfattande natur lämnas. I paragrafen anges att det är GTS eller,

efter styrelsens bestämmande, annan tüllrñyndighet som prövar dessa

frågor.

328 Författningskonunentarer

Autonoma undantagsbestämmelser

10 §

Gemenskapens tulltaxa skall enligt artikel 20.3 f i tullkodexen innehålla undantagsbestämmelser angående nedsättning av eller befrielse från importtull för vissa varor tullsuspensioner. Företag som önskar att en viss skall omfattas tullsuspension lämnar sin ansökan till behörig vara av myndighet i medlemsstaten. Denna behandlar ansökan och beslutar huruvida framställning om tullsuspension skall överlämnas till kommissronen. Enligt nuvarande svenska bestämmelser om tullsuspensioner 12 § TFL och förordningen 1993:369 om tullfrihet enligt 12 § lagen 1987: 1069 tullfrihet m.m. är KK handläggande myndighet och GTS samrådsom myndighet. Vi föreslår att ärenden med ansökan om tullsuspensioner även fortsättningsvis skall handläggas KK efter samråd med GTS. Till av skillnad mot vad som är fallet enligt 12 § TFL förekommer i gemenskapen tullsuspensioner i viss mån även för varor enligt 1 24 kap. i -

tulltaxan. DåfrågaäromsådanavarorbörKKsamrådamedannan

berörd myndighet. Ett beslut meddelas i anledning en ansökan om tullsuspension som av för viss vara och som innebär att någon framställning inte överlämnas en till kommissionen bör kunna överklagas. Vi föreslår att sådant beslut får överklagas hos regeringen.

Tillstånd, irgformationsskyldighet m.m.

11 § första stycket

Av artiklarna 84 och 85 i tullkodcxen samt artiklarna 555 556 aktiv förädling, 651 652 bearbetning under tullkontroll, 691 692 - temporär import och 750 751 passiv förädling följer att med- lemsstatema skall utse de tullmyndigheter som får ta emot ansökan om samt utfärda tillstånd att tillämpa nämnda tullförfaranden. Av nämnda artiklar följer att tillståndsgivande myndighet som regel bör bli den tullmyndighet inom distrikt förädlingsprocessen skall äga rum. vars Enligt artiklarna 568, 656, 695 och 760 får deklarationen till tullförfarandet i vissa fall anses som ansökan om tillstånd. Iullmyndigheter

Författningskømmentarer

som får ta emot ansökan om tillstånd och utfärda tillstånd bör bestämmas av GTS.

ll § andra och tredje styckena

Ett grundläggande villkor för att få tillstånd att använda tullförfarandena aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll, temporär import och passiv förädling är att verksamheten inte får skada väsentliga intressen hos tillverkare i gemenskapen ekonomiska villkor. Frågan om ekonomiska villkor behandlas i artiklarna 117, 133 och 148 i tullkodexen och, såvitt avser aktiv förädling, i artiklarna 552 554 i tillåmpningskodexen. näringspolitisk lämplighetsprövning förekommer inte enligt Denna typ av nuvarande svenska bestämmelser där det är tillfyllest att vissa formella krav är tillgodosedda. Något samrådsförfarande med andra nationella myndigheter vid tillståndsgivningen är inte föreskrivet i gemenskapens bestämmelser men det finns heller inte något i dessa som hindrar en sådan ordning. Med hänsyn till den näringspolitiska karaktären hos de ekonomiska villkoren bör i Sverige föreskrivas att samråd skall ske med Kommerskollegium. Detta bör gälla i fråga om aktiv förädling, passiv förädling och bearbetning under tullkontroll. Det är däremot knappast påkallat med samråd i fråga om temporär import. Det kan f.ö. påpekas att det fram till 1974 var föreskrivet att GTS skulle samråda med KK i fråga om tillstånd till urllrestitution. I den mån synpunkter från andra myndigheter, som t.ex. Jordbruksverket och Fiskeriverket, är av betydelse bör KK kunna inhämta dessa från berörda myndigheter. Når det gäller de tre nämnda tullförfarandcna med ekonomisk verkan bör således som utgångspunkt gälla att GTS skall samråda med KK innan tillstånd lämnas. Det torde dock inte alltid vara nödvändigt med samråd. Når det Lex. gäller aktiv förädling finns i artikel 552.1 a i förordning EEG nr 245493 uppräknat ett antal fall där förhållandena synes vara sådana att samråd inte behövs. Erfarenheten kommer sannolikt att ge vid handen att ytterligare fall kan klaras utan samråd. Det får ankomma på de berörda myndigheterna att finna lämplig utformning och omfattning en samrådsskyldigheten. Detta kan regleras närmare i de föreskrifter som av i tredje stycket. Härigenom skapas möjligheter att få till stånd ett avses så smidigt förfarande som möjligt.

IZ 14-0873

330 Författningskommentarer

ll § fjärde stycket

Frågor rörande tullförfarandet lagring i tullager regleras i tullagen 1994:000.

12§

Förordning EEG nr 63682 innehåller regler om ett särskilt förfarande med passiv förädling avseende textil- och konfektionsvaror. Ingen direkt koppling till bestämmelserna om passiv förädling i tullkodexen synes föreligga utöver att tillstånd att använda förfarandet förutsätter tillstånd även till passiv förädling enligt tullkodexen. Förfarandet enligt förordning EEG m 63682 är ett rent handelspolitiskt förfarande som används för sådan lönsömnadsverksamhet beträffande vilken gemenskapen överenskommit om särskild behandling i sina textilavtal med vissa tredje länder. I förekommande fall innehåller avtalen särskilda kvoter. För tillstånd att använda förfarandet krävs bl.a. att sökanden tillverkar liknande varor och att de varor som utförs ur gemenskapen för lönsömnaden har ursprung i gemenskapen och är i fri omsättning där. Den tullförmån som medges kan bestå av tullnedsättning eller tullfrihet. Lönsömnadsvarorna är licensbelagda vid återinförseln till gemenskapen. Enligt förordningen skall varje medlemsstat utse myndighet som skall vara behörig att ha hand om bl.a. tillståndsfrågorna och svara för viss rapportering till kommissionen. Med hänsyn till frågornas rent handelspolitiska karaktär och den nära anknytningen till licensverksamheten framstår det som naturligt att KK är den myndigheten i Sverige. Vid tillståndsgivningen bör KK samråda med GPS.

l3§

Förordning EEG nr 245493 föreskriver att medlemsstaten, i vissa fall tullmyndigheterna, skall lämna uppgifter till EG-komrnissionen om tillämpningen av vissa bestämmelser om aktiv förädling, bearbetning under tullkontroll, temporär import, passiv förädling samt återbetalning och eftergift av tull. Uppgiftsskyldigheten föreskrivs i följande artiklar:

Färfattningskonunentarer 331

553, 588, 589, 590, 648, 668, 746, 749, 759, 786, 889 och 905. Den bör fullgöras av GTS.

14§

Tullforfarandet temporär import får enligt artiklarna 674 676 och 677 i tillåmpningskodexen användas för undervisningsmateriel, vetenskaplig utrustning, katastrofhjälputrustning, m.m. endast om de tas in av mottagare som godkänts av behörig myndighet samt uppfyller vissa villkor i fråga om användningen. Godkännande myndighet bör vara GTS, som vid behov skall samråda med annan myndighet.

l5§

Enligt artikel 719.1 l c i tillämpningskodexen får tullmyndighetema tillåta att tullförfarandet temporär import med hel befrielse från tull som avses i artikel 719.4 får användas av en fysisk person som år bosatt inom gemenskapens tullområde men som avser att flytta sin normala bosättningsort utanför området. Frågan om ñrfarandet skall tillåtas i Sverige bör inte avgöras från fall till fall utan regleras generellt i svensk förordning.

Övriga bestämmelser

16 §

I paragrafen anges att GTS får meddela verkställighetsföreskrifter till lagen 1994:000 vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. om , förordningen 1994:000 om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. samt föreskrifter till utfyllnad av gemenskapsrätten på områden som avses i 1 § nämnda lag.

332 Fönfattningskommentarer

Övergångsbestämmelser

Anslutningsfördraget till Europeiska unionen innehåller övergångsbestämmelser rörande varors ursprung, tullförfaranden med ekonomisk

verkan samt återbetalning och eftergift av tull se lagen 1994:000 om

Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000. Nämnda regler kompletteras med svenska Övergångsbestämmelser i förordningen 1994:000 om tullfrihet m.m. Dessa rör behandlingen av varor som anmälts till förtullning eller bonde ha anmälts till förtullning före anslutningen till EU och varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller vilka medgetts temporär tullfrihet utan ansökan före anslutningen.

10.17 Förslaget till förordning om tullkontroll av varumärkesintrång

1§

Enligt artikel 5.1 i förordningen EEG nr 384286 skall den tullmyndighet som verkställer ett beslut om kvarhållande eller den behöriga myndighet som fattat beslutet meddela sökanden om kvarhållandet. Vi anser att det bör vara den verkställande tullmyndigheten som lämnar det meddelandet. Ansvaret för att en process om varumärkesintrånget inleds bör enligt vår mening ligga på sökanden. Likaså bör denne bära ansvaret för att tullmyndigheten inom den i förordningen föreskrivna tidsfristen får meddelande om att talan väckts. Ihllmyndighetens meddelande till sökanden måste därför vara utformat så att sökanden kan förstå vad som åvilar honom och vilken tidsfrist som gäller. Enligt vår mening är ett kvarhällande vidare motiverat endast om talan innefattar att varan skall förstöras, ändras eller bli föremål för någon annan sådan åtgärd. Skulle talan t.ex. endast avse skadestånd finns inte skäl att kvarhålla varan. Enligt paragrafen skall beviset således avse att talan väckts vid behörig domstol och att talan omfattar att varan skall förstöras eller bli föremål för annan åtgärd. Ett annat alternativ skulle kunna ha varit att föreskriva att det skulle krävas bevis om ett beslut om beslag eller kvarstad från

__:_____1| t

Färfattningskønrmentarer 333

behörig domstol och att ansvaret för varorna därefter skulle överföras på behörig myndighet inne i landet. Mot detta talar att varan inte är förtullad och att törtullningen inte bör avslutas innan misstanken om varumärkesintrång upphör att utgöra hinder för att frigöra varan. Att misstanken upphör är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för att varan skall få sättas i fri omsättning. Som huvudregel måste även förtullningen avslutas.

2§

Enligt denna paragraf skall tullmyndigheten när den fått bevis att talan väckts, meddela domstolen om varorna finns kvarhållna hos myndigheten. Om beviset kommit in i rätt tid skall varorna naturligtvis kvarhållas och bestämmelsen kan mot den bakgrunden synas överflödig. Det kan dock inte uteslutas att det finns fall där sökanden inte upplyst domstolen om kvarhållandet eller där de av sökanden lämnade uppgifterna inte är helt korrekta. Även när rätt uppgifter har lämnats kan det värde vara av för domstolen att få en bekräftelse på att så är fallet. Om kvarhållandet har upphävts bör naturligtvis domstolen få kännedom detta, oavsett upphävandet varit riktigt eller felaktigt. Har om om tidsfristen kvarhållandet upphävas. Även beviset därefter löpt ut skall om inkommer kan tullmyndigheten inte kvarhålla varan med stöd av förordningen EEG nr 384286. Domstolen bör därför få kännedom om att kvarhållandet har upphåvts.

3 §

I paragrafen regleras domstolens upplysningsskyldighet mot tull-

myndigheten.

4 §

I paragrafen föreslås att bemyndigandet i 5 § i förslaget till lag om tullkontroll varumärkesintrång utnyttjas. Vi förelår att ansökningsav avgiftens storlek m.m. regleras genom en hänvisning till av-

334 Författningskømmentarer

giftsförordningen 1992:191. Vilken avgiftsklass som därvid bör tillämpas har vi inte ktmnat ta ställning till.

Ikmjiträdandebestâmmelse

Förordningen skall träda i kraft vid tidpunkten för ett svenskt medlemskap i EU.

10.18 Förslaget till förordning om upphävande av vissa tullförfattningar

Vid ett medlemskap kommer stora delar av den svenska tullagstiftningen att utgöras av EG-förordningar. De motsvarande nationella bestämmelser som finns skall upphävas. Vissa bestämmelser kommer dock att kvarstå i mer eller mindre förändrat skick. Sammantaget är förändringarna av de nationella författningarna så stora att det i många fall är bäst att upphäva de gamla författningarna och utforma helt nya författningar för de delar som skall bestå. De i förordningen upptagna författningarna är sådana

som bör upphävas se avsnitt 4.

Hänvisningar till den tullagstiftning som skall upphävas finns i ett mycket stort antal andra författningar. Motsvarande bestämmelser kommer dock att återfinnas i de nya tullförfattningarna i de allra flesta fall. De nya reglerna kommer i vissa fall att finnas i EG-förordningar och i andra fall i nationella författningar. Det låter sig inte nu göras att reda ut samtliga de fall där ändring av detta slag behövs och hur den nya utformningen bör se ut.

Bilagor 335

Bilaga

Kommittédirektiv

Dir. 1993:78

Utredning om utformningen av tull- och tullfrihetslagstifmingen vid ett svenskt medlemskap i EG

Beslut vid regeringssammanträde 1993-06-17

Statsrådet Lundgren anför.

Mitt förslag

Jag förslår, efter samråd med statsrådet Dinkelspiel, att en särskild utredare tillkallas med uppgift att lämna förslag till utformningen av tulloch tullfrihetslagstiftningen vid ett svenskt medlemskap i EG.

Bakgrund

Sverige har ansökt om medlemskap i EG. siktet år inställt ett medlemskap den 1 januari 1995. Från och med den 1 januari 1993 har inom EG införts den s.k. inre marknaden, vilket bl.a. innebär att förtullning varor och tullkontroller av varor som törs direkt mellan av medlemsländerna inte längre skall utföras. Vid gränserna mot tredje land skall däremot fortfarande tullförfarandet finnas kvar. EG grundar sig på en tullunion, som innebär att medlemsländerna skall ha tulltariff gentemot tredje land samt ett förbud mot en gemensam import- och exporttullar och avgifter med motsvarande verkan all handel med varor mellan medlemsländerna. Ihllrätten är numera harmoniserad i stor omfattning och regleras inom EG i en rad olika rättsakter. Ett viktigt steg utgör den gemensamma tulltaxan, som förutom tulltariffen innehåller kombinerad nomenklatur för tull- och statien

336 Bilagor

stikändamål. Genom rådsförondningen 291392 tullkoden som antogs den 12 oktober 1992 och som i huvudsak träder i kraft den 1 januari 1994 kommer huvuddelen av de gemensamma centrala tullbestämmelsema att samlas ett ställe. Till tullkoden kommer även att knytas mer detaljerade tillämpningsföreskrifter i en förordning som skall utfärdas av kommissionen. Denna förordning väntas bli klar inom kort. EG:s gemensamma handelspolitik medför också en till viss del gemensam import- och exportreglering och gemensamma regleringar av olika slag av tullfrihet och tullnedsättningar, Lex. tullpreferenssystem för varor från utvecklingsländerna. EG:s gemensamma regelverk dessa områden består till stor del förutom av de grundläggande bestämmelserna i - Romfördraget av sekundära rättsakter i form av förordningar. - Vid ett svenskt medlemskap i EG kommer EG:s bestämmelser i stor utsträckning att bli direkt tillämpliga i Sverige. De reglerar dock inte tullförfarandet uttömmande. Viss nationell lagstiftning är nödvändig och förutsedd i flertalet av de aktuella rättsakterna. Generaltullstyrelsen har i rapporten Tullen och EG IV bl.a. översiktligt redovisat behovet av kompletterande nationell tullagstifning vid ett medlemskap i EG avseende varuförsel till eller från tredje land. Generaltullstyrelsen har i en skrivelse den 7 maj 1993 hemställt att den nödvändiga lagstiftningsproceduren på de nu nämnda områdena initieras snarast nöjligt.

Uppdraget

Jag föreslår mot bakgrund av vad jag nu anfört att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att lägga fram förslag till de nationella författningar som vid ett svenskt medlemskap i EG behövs utöver EG:s tull- och tullfrihetsförordningar för att upprätthålla tullförfarandet vid införsel från och utförsel till tredje land. Utredaren bör redovisa resultatet av sitt arbete senast den 15 februari 1994.

Bilagor

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om tullagstiftning att tillkalla en särskild utredare omfattad av kommittétörordningen - 1976:119 med uppdrag att lämna förslag till den nationella lagstiftning som vid ett svenskt medlemskap i EG behövs för att komplettera EG:s tull- och tullfrihetstörordningar, att besluta om sakkunniga, experter och annat biträde utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till fönedragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

Finansdepartementet

Bilagor 339

Bilaga 2

Förteckning över EG-rättsakter

Rådets förordning EEG nr 211278 av den 25 juli 1978 om ingående av tullkonventionen om internationell transport av gods upptaget i TIRcamet TlR-konventionen av den 14 november 1975 i Geneve

Rådets förordning EEG nr 146881 av den 19 maj 1981 om ömsesidigt samarbete mellan medlemsländernas administrativa myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen i tull- och jordbruksfrågor

Rådets förordning EEG nr 63682 av den 16 mars 1982 om inrättande av förfaranden för ekonomisk passiv förädling avseende vissa textil- och konfektionsvaror som återinförs till gemenskapen efter bearbetning i vissa tredje länder

Rådets förordning EEG nr 91883 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse

Rådets förordning EEG nr 200684 av den 9 juli 1984 om direkt samarbete mellan medlemsländernas myndigheter ansvariga för förhindrande av bedrägeri och Schweiz behöriga myndighet

Rådets förordning EEG nr 384286 av den 1 december 1986 med bestämmelser för att förhindra att förfalskade märkesvaror övergår till fri omsättning

Rådets förordning EEG nr 265887 av den 23 juli 1987 om tulltaxeoch statistisknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan

Rådets förordning EEG 242388 den 11 juli 1988 om skydd mot nr av dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen

340 Bilagor

Rådets förordning EEG nr 392591 av den 19 december 1991 om att avskaffa de kontroller och formaliteter gäller för handbagage och som incheckat bagage tillhör personer som reser med flyg inom som gemenskapen, samt för bagage som tillhör personer som reser med fartyg inom gemenskapen

Rådets förordning EEG 291392 av den 12 oktober 1992 om nr inrättandet tullkodex för gemenskapen av en

Rådets förordning EEG 33993 av den 8 februari 1993 om kontroll av produkter importeras från tredje land är i överensstämmelse med att som reglerna för produktsäkerhet

Kommissionens förordning EEG 22689 av den 26 januari 1989 om nr metoden för att bestämma köttinnehållet i produkter som omfattas av KN-nummren 1602 49 11, 1602 49 13, 1602 49 15, 1602 49 19, 1602 49 30 och 1602 49 50

Kommissionens förordning EEG nr 158389 av den 7 juni 1989 om en metod för att bestämma kött- och fettimrehållet i vissa grisköttsprodukter

Kommissionens förordning EEG nr 347089 av den 16 november 1989 vilken analysmetod skall användas vid tillämpning av tilläggsom som anteclming 2 till kapitel 7 i KN

Kommissionens förordning EEG nr 245493 av den 2 juli 1993 med föreskrifter för verkställighet rådets förordning EEG nr 291392 om av inrättandet tullkodex för gemenskapen av en

Rådets direktiv 69 169EEG den 28 maj 1969 om harmonisering av av bestämmelser avseende befrielse från indirekta skatter vid import i samband med internationella resor

Rådets direktiv 76308EEG den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd av vid indrivning fordringar i samband med åtgärder som utgör en del av av för finansiering Europeiska utvecklings- och garantifonden ett system av för jordbruket jordbruksavgifter och tullar samt mervärdesskatt samt av och vissa punktskatter

Bilagor 341

Rådets direktiv 77388EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas bestämmelser om omsåttningsskatt ett gemensamt mervärdesskattesystem: en enhetlig skattebas Rådets direktiv 781035EEG den 19 december 1978 om frihet från av skatt vid import av små försändelser av varor utan kommersiell karaktär

Rådets direktiv 83 181EEG av den 28 mars 1983 bestämmande omfattningen av artikel 14 1d i direktiv 77388EEG om frihet från mervärdesskatt vid slutlig import av vissa varor

Rådets direktiv 9212EEG av den 25 februari 1992 om den generella ordningen för punktskattepliktiga produkter och om lagring, omsättning samt kontroll över dessa produkter

Rådets beslut 722838EEG av den 19 december 1972 om ingående av ett avtal mellan den Europeiska Ekonomiska gemenskapen och Kungariket Sverige

Rådets beslut 87369EEG av den 7 april 1987 om ingående av den internationella konventionen systemet för harmoniserad Varubeskrivning och kodiñering och protokollet om ändring av densamma

Rådets beslut 87415EEG av den 15 juni 1987 om ingående av en

konvention mellan den Europeiska gemenskapen, Republiken Österrike,

Republiken Finland, Republiken Island, Kungariket Norge, Kungariket Sverige och Schweiziska Edsförbundet om ett gemensamt transiteringsförfarande

Rådets beslut 87267EEG av den 28 april 1987 om ingående av en

konvention mellan den Europeiska gemenskapen, Republiken Österrike,

Republiken Finland, Republiken Island, Kungariket Norge, Kungariket Sverige och Schweiziska Edsförbundet om förenkling av formalitetema vid handel med varor

Kommissionens beslut 882424EKSG den 29 juli 1988 om skydd nr av mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen.

Bilagor 343

Bilaga

Förteckning över författningar innehåller hänvisningar

som

till vissa tullförfattningar

Följande förkortningar används.

1973:670: Pullagen 1973:670 1987:1065: Ihllagen 1987:1065 1987:1068: Ihlltaxelagen 1987:1068 1987:1069: Lagen 1987:1069 om tullfrihet m.m. 1987: 1 14: 1 lhllfömrdningen 1987:1114 1987:1289: Ihllfrihetsñrordningen 1987:1289

Författning Para- mllag Andra tull-

34 § 1987:1065

Kk 1957:123 med sär- 1 5 76 § skilda 1987:1114 bestämmelser om utförsel av vissa obeskattade varor såsom proviant eller resgods

Lag 1957:262 om allmän 8 § 1987:1065 energiskatt

- 1987:1065

344 Bilagor

Författning Para- mllag Andra tullgraf fört

Lag 1961:181 om ñrsâlj- 1§ 1987:1068 ning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat

Lag 1961:372 om bensin- 1987:1068

skatt 1987:1065

Lag 1961:394 om nobaks- 1987:1068

1987:1065

skatt

1987:1069

1973:670

Polisregisterkungörelse

1969:3 1987:1065

Lag 1971:1072 om 39 § förmånsberättigade 1973:670 skattefmdringar m.m.

Lag 1972:266 om skatt på 265 1987:1065 1987:1068 annonser och reklam

Lag 1973:980 om tran- 25 8 § sport, förvarmg och tör- 1987:1065 stönng av mförselreglerade varor, m.m.

Vhpenlag1973:1176 169 8 i 1987:1065

Kungl. Majzts instruktion 1§ 98 § 1974:210 för allmänna 1987:1065 ombudet

Kungörelse 1974:270 om 1987:1289 kontroll vid införsel av 5 § livsmedel 1987:1065 1987:1114

Bilagor 345 Författning Para- hrllag Andra tullgraf törf

avgiftsprocessen

Lag 1977:292 tillverk- 55 1987:1068 om ning av drycker, m.m.

Lag 1977:293 om handel 17§ 8 § med drycker 1987:1065 18§ 1987:1069

Lag 1977:306 om 15§ 1987:1065 dryckesskatt

Förordning 1977:945 om 10, 80-82 §§ trådgårdsvâxters sundhet, 1987:1065 sonäkthet och kvalitet

Lag 1978:69 försälj- 1987:1065

om 1987:1069

ningsslratx på motorfordon 11 § 1987:1065

100 5

1937:1055

Bötesverkställighets- 1987:1065 1987:1114 förordning 1979:197

Förordning 1979:288 om 8 § införsel av djurspemra 1987: 1065 m.m. Lag 1979:1088 om gräns- 1987: 1065 övervakningen i krig,m.m.

Sekretessförordning 1987:1065 1980:657

Förordning 1981:400 med 1973:670 bestämmelser om vissa medel avseddaför injektion

Utsökningsbalk 1981:774 6kap 1987:1065 10a§

346 Bilagor

Författning Para- Ilrllag Andra tullgraf förf

Lag 1982:188 om 1§ 1973:670 preskription av 1987:1065 skattefordringar m.m.

krigsmateriel

Förordning 1984:53 om 1987:1068 import- och exportreglering 1987:1289

Lag 1984:283 med vissa 1987:1065 bestämmelser för Scandinavian Airlines systems tlygpassagerarterminal i Malmö

Lag 1984:409 om avgift 1987:1068

gödselmedel 1987:1065

Förordning 1985:79 om 1987:1065 tillämpning av en överenskommelse mellan Sverige och Frankrike om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor

Lag 1985:146 om avräk- l§ 1973:670 1987:1069 ning vid återbetalning av 1987:1065 skatter och avgifter

medel avseddaför injektion

Förordning 1987:864 om 2§ 1973:670 1987:1114 tullverkets register för 1987:1065 brottsbekämpandeverksamhet

Bilagor 347

Författning Para- mllag Andra tullgraf fört

Förordning 1987: 1l 18 2§ 1987:1068 om rätt till införsel av spritdrycker, vin och starköl i vissa fall

Förordning 1987:1 119 1987:1068 om farledsvaniavgiñ

Förordning 1987: 1142 1987:1068 om import och export av kaffe

Lag 1987:1231 om auto- 75 § matisk databehandling vid 1987:1065 taxeringsrevision, m.m. Strålskyddslag 1988:220 8 § 1987: 1065

Lag 1988:328 for- 19, 26-29, 1987:1114 om

av krigsmateriel, m.m.

Förordning 1988:1145 om 3 § brandfarliga och explosiva 1987:1065 varor

Ihllnegisterlag 1990: 137 1987:1065

1987:1068

11a § 1987:1065

Lag 1990:582 1987:1068 om koldioxidskatt

Lag 1990:587 svavel- 1§ 1987:1068 om skatt

sprodukter m.m.

Förordning 1991:1524 12§ 98 § med instruktion för tull- 1987:1065 verket

348 Bilagor

Författning Para- Ihllag Andra tullgraf förf

Förordning 1992:470 om 14§ 8 § vissa sanktioner mot 1987:1065 Förbundsrepubliken Jugoslavien Serbien- Montenegro

oljeskatt och användning av vissa oljeprodukter

Lag 1992:1602 om valuta- 7§ 1987:1065 och kreditreglering

1993:649 om mark- 2 § 1987:1068

sreglering på fiskets 5 område i bil 1987:1065

Mervärdeskattelag lka 1987:1065 1994:200 2 o 7kap 1987:1069

2kap 1987:1068 31 5

Bilagor 349 sou 1994:89

Bilaga

Paragrafnyckel för tullagen

paragrafnummret i förslaget till ny tullag. Till höger Till vänster anges

i nuvarande tullagen, i den mån det finns någon motsvarande nummer

direkt eller ungefärlig motsvarighet.

42 40 83 83 § 1 1 2 43 4st - 83§ 3 3,7§3st 4445 84

4 5 45 7 § st 46 5 st 46 47 § 3 st 85 84 5 6 §2 47 50 86 85 6 7 st 7 8 48 48 87 86

8 12§2st 49 52§2st 88 87§ 9 50 51 §2 st 1-3 st - 89 875 10 l0§3st 51 - 11 52 2 4 st 3 a 53 53 90 88 12 11 a b 54 61 91 89 13 11 14 55 62 92 90 11 c 15 11 d 56 3 93 91

16 57 63 94 92 13 § 1 st §2 58 64 95 93 17 13 st 3,145 59 66 96 94 18 60 67 97 95 2 st 61 68 98 96 19 16 a 62 69 99 97 20 17 63 70 100 98 21 19

32 32 75 77 112 108 33 c 33 76 78 113 109 34 34 77 79 114110 35 78 79 115 111 36 34 a a 79 79h 116 112 37 35 80 79e 117 113 38 36 37 81 80 118 114 39 38 82 83 § 119 115 40

41 39 1-3 st

Bilagor 351

Bilaga

sambandet i stort mellan

Förteckning som anger

bestämmelserna i lagen 1987: 1069 tullfrihet m.m. och

om å sidan och

tullfrihetsförordningen 1987:1289 ena och nationell lagstiftning å andra sidan gemenskapsrätten ny

Bestämmelserna i lagen 1987:1069 tullfrihet m.m. TFL och om tullfrihetsförordningen 1987: 1289 TFF ersätts av dels gemenskapsrätt dels nationella bestämmelser i lag och förordning om tullfrihet. I av ny några fall saknar gemenskapsrätten motsvarande tullfrihetsbestämmelse. Bestämmelserna i TFL ersätts gemenskapsrätt har inte någon som av exakt motsvarighet i gemenskapens bestämmelser. De som anges i förteckningen är jämförbara motsvarigheter till bestämmelserna i TFL och TFF. Här inte är tullfri eller åtnjuter tullförmän tas upp om en vara enligt gemenskapens tulltaxa eller i vad man det är möjligt att tillämpa tullförfarandet temporär import.

Följande förkortningar används:

91883: rådets förordning EEG nr 91883 om upprättandet ett gemenskapssystem för av befrielse från tullavgifter

291392: rådets förordning EEG nr 291392 om

inrättandet av en gemenskapstullkodex

242388: rådets förordning EEG nr 242388 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder inte är medlemmar i EEC som

242488EKSG: kommissionens beslut nr 242488EKSG den 29 juli 1988 om skydd mot dumav pad eller subventionerad import från län-

352 Bilagor der som inte är medlemmar i Kol- och stålunionen 1994:000: lag 1994:000 om tullfrihet m.m. Tullfrihetslagen Ihllfrihets- Kommentar 1987:1069 m.m. förordningen 1987 : 1289 3 § 4 § 2423 88 242488EKSG 5§ 65 2-4 4 § 1994:000 artikel 133.1 a-e i 91883 7 §p. l yrkesutrusming studerande artikel 24 i 91883 7§p2 artikel lll i 91883 7§n3 7§p.4 artikel 118 i 91883 7§p.5 artikel 91 i 91883 7§p6 artikel 109 i 91883

Bilagor 353

Tullfrihetslagen Tullfrihets- Kommentar 1987: 1069 m.m. förordningen 1987 : 1289

7§p.7 5§w%om artikel 135g i 91883

7 § p. 8

8-10 §§ 5-8 §§

11§ 6 § 1994:000

12§ jfr artikel 20.3 f i 291392

13 §p.l 9§st1 artikel 113 i 91883

9§st2 7 § 1994:000 artikel 139 b i 91883

B§p2 artikel 45 i 91883

13 § 3 l0§ artiklarna 2 och person som 11 i 91883; flyttar in - person som återvänder efter 7 § 1994:000 längre vistelse i artikel 136.2 i tredje land 91883

354 Bilagor Tullfrihetslagen Ihllfrihets- Kommentar 1987: 1069 m.m. förordningen 1987:1289 B§p4 12 § p. 1 artikel 16 i 91883 - -p. 2-4 artiklarna 86-90 i 91883 -p.5 artikel 63a i 91883 -p.6 -p.7 artiklarna 50-53, 59a, 63a i 91883 -p.8 artiklarna 27, 29 i 91883 B§p5 13§-p.l -p.2 artikel 92 i 91883 B§p6 l4§ artikel 108 i 91883 l3§p.7 l5§ artikel 79 i 91883 l3§p.8 16 § 1-2 och artiklarna 50-53, 17§p.1 59a, 63a l6§p.3 artiklarna 65, 70- 72 i 91883

17§p.2 artikel

mmm 17 § 3-5

Bilagor 355 Tullfrihetslagen Pullfrihets- Kommentar 1987: 1069 m.m. förordningen 1987:1289 B§p9 18 § artikel 95 i 91883 B§pl0 19 § - 13 §p. ll 20 § artikel 109 h i 91883 l4§ 21 § jfr artikel 133.1 f i 91883 15 § l-2 22 § st l-5 jfr artiklarna 185- 187 i 291392 U§p36 23-24 §§ jfr artiklarna 145- 162 i 291392 16§ 26 § l7§ 28-46 §§ jfr artiklarna 137- 144 i 291392 18-29 §§ 47-70 §§ jfr artiklarna 145- 160 i 291392 30§ 31§

Statens 1994

offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelning for denstatliga 35. Vårandes stämma ochandras. . statistiken. Fi. Kulturpolitik ochinternationalisering. Ku. 2.Kommunerna, Landstingen ochEuropa 36.Miljöoch fysisk planering. M. + Bilagedel. C. wN Sexualupplysning ochreproduktiv hälsa under Mänsföreställningarkvinnoroch om Chefskap. S. . 1900-talet i Sverige. UD. . Vapenlagen ochEG.Ju. 38.Kvinnor, bam ocharbete i Sverige 1850-1993. UD. Kriminalvård ochpsykiatri. Ju. 39. Gamla årungasom blivitäldre.Omsolidaritet Sverige ochEuropa. En samhällsekonomisk mellan generationerna. Europeiska äldreåret 1993. konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M. EU,EESochmiljön.M. 4l. Ledighetslagstiñningen - en översyn. A. Historiskt vägval Följderna forSverige i utrikes- 42.Staten och trossamfunden. C. ochsäkerhetspolitiskt hänseende av att bli, 43. Uppskattad sysselsättning skattemas - om betydelse respektive inteblimedlem i Europeiska unionen. UD. fördenprivata tjanstese Fi. lUlIl. Förnyelse och kontinuitet om konstochkultur 44. Folkbokmringsuppgiñema i samhallet. Fi. i framtiden. Ku. 45. Gmnden förlivslångt lärande. U. Anslutning EU- till Förslag till övergripande 46.Sambandet mellan samhällsekonomi, transfereringar lagstiftning. UD. ochsocialbidrag. S. Omkrigetkommit... Förberedelser förmottagande 47. Avveckling denobligatoriska av anslutningen . av militärtbistånd 1949-1969 + Bilagedel. SB. till studentkárer och nationer. U. . NSuveränitet och demokrati 48.Kunskap förutveckling bilagedel. + A. + bilagedel med expertuppsatser. UD. 49.Uu ikcssekretessen. Ju. JIK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet - en Översyn. Fi. Konsumentpolitik i enny tid.C. 51.MinneochbildningMuseernas uppdrag och På vag. K. organisationbilagedel. + Ku. Skoterköming jordbmks- ochskogsmark 52.Teaterns roller.Ku. Kartläggning ochåtgärdsförslag. M. 53. Mästarbrcv förhantverkare. Ku. f Års- och koncemredovisning enligtEG-direktiv. 54.Utvärderingpraxisiasylärenden. av Ku. Del l ochll. Ju. till reformerat bilstöd.S. 55.Rätten ratten- Kvalitetikommunal verksamhet - nationell 56. Ettcentrum förkvinnor som váldtagits och uppföljning ochutvärdering. C. misshandlats. S. Rena rolleri biståndetstyrning - ocharbetsfördelning 57.Beskattning av fastigheter. del Principiella i en effektiv bistándsförvalming. UD. utgångspunkter förbeskattningfastigheter av m.m.

O Reformerat pensionssystem. Fi.

. Reformerat pensionssystem. A. Bilaga 58.6JuniNationaldagen. Ju. . Kostnader och individeffekter. S. 59.Vilkavattendrag skallskyddasPrinciper och 22. Reformerat pensionssystem. B. Bilaga förslag. M. Kvinnors ATPoch avtalspensioner. 59.Vilkavattendrag skallskyddasBeskrivningen av 23.F örvalta bostäder. Ju. vattenområden. M. 24.Svensk alkoholpolitik - en strategi förframtiden. 60.Särskilda skal utformning ochtillämpning av - 25.Svensk alkoholpolitikbakgrund - ochnuläge. 2kap.5 §ochandra bestämmelser i 26. Att förebygga alkoholproblem. utlänningslagen. Ku. 27. Vård alkoholmissbrukare. av 61. Pantbankemas kreditgivning. N. 28. Kvinnor ochalkohol. S. 62. Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. 29. Barn FöräldrarAlkohol. 63.Personnummer integritet ocheffektivitet. Ju. - - - 30. Vallagen. Ju. 64.Med raps i tankarna M. 31. Vissamervardeskattefi-ågor lll Kulturm.mt - Fi, 65.Statistik ochintegritet, del2 - Lag om 32.MycketUnderSamma Tak. C. personregister förofficiellstatistik m.m. Fi. 33.Vandelns betydelse i medborgarskapsarenden,66.Finansiella m.m. tjänster i förändring. Fi. Ku. 67.Räddningstjänst i samverkan och entreprenad. 34.Tekniskt utrymme förytterligare TV-sandningar. Ku. FÖ. 68.Otillbörlig kurspáverkan ochvissainsiderfrågor. Fi.

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

69.OntheGeneral PrinciplesEnvironment of Protection. M. 70.luumkommunal utjämning. Fl. 7l.0m intyg och utlåtanden som utfärdas hälso- av ochsjukvårdspersonal i yrkesutövningen. S. 72.sjukpenning. arbetsskada ochförtidspension -u - förutsättningar ocheifarenhete S. . 73.Ungdomars välfärdochvärderingar under - en sökning levnadsvillkor, om livsstilochattityder. C. 74.Punktskatterna ochEG.Fi. 75.Patientskadelag. C. 76.TradeandtheEnvironment - towards a sustainable playingfield.M. 77.Tillvarons trösklar. C. 78.Citytunneln i Malmö.K. 79.Allmänhetens bankombudsman. Fi. 80.iakttagelser under en reform - lägesrapport från Resursberedningens uppföljning vid sex universitet och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet förgrundläggande högkoleutbildning. U. Nylag om skiljefisrfarande. Ju. Förstakta miljöinsatser ijordbruket - svensk tillämpning EGrs av miljöprogramJo. Övergångverksamheter av ochkollektiva uppsägningar. EUochdensvenska arbetsrätten. A. Samvetsklausul inomhög ildningenU. Nylag om skatt energi. Enteknisk översyn ochEG-anpassning. - Motiv.Del - Författningstext ochbilagor.Delll. Fi. 86.Teknologi vârdkonsumtion och inomsluten somatisk korttidsvård 1981-2001. S. 87. Nyatidpunkter redovisning for ochbetalning av skatter ochavgifter.Fi. 88.Mervärdesskatten ochEG.Fi. 89.Tullagstiftningen ochEG.Fi.

Statens 1994

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen Sambandet mellan samhällsekonomi transfereringar

mottagande ochsocialbidrag. [46] Om kriget kommit... Förberedelser för av bilstöd. militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. Rätten ratten- till reformerat [55]

Encentrum förkvinnor som våldtagits och

Justitiedepartementet misshandlats. [56]

Omintygochutlåtanden som utfärdas hälso- av Vapenlagen ochEG[4] och sjukvårdspersonal i yikesutövningen. [71]

Kriminalvård ochpsykiatri. [5] sjukpenning, arbetsskada ochförtidspension Års- och koncemredovisning enligtEEG-direktiv. förutsättningar ocherfarenheter. [72] Del[ochll. Ju. [17] - Teknologi och vår onsumtiuu inomsluten Förvalta bostäder. [23] somatisk korttidsvard 1981-2001. [86] Vallagen. [30]

Uuilressekretessen. [49] Kommunikationsdepartementet

6JuniNationaldagen. [58] integritet ocheffektivitet. [63] Påväg. [15] Personnumme - Citytunneln i Malmö.[78] Nylagom skiljeförfarande. [81]

Utrikesdepartementet Finansdepartementet

Ändrad ansvarsfördelning fördenstatliga statistiken. [l] Historiskt vägval Följderna - förSverige i utrikes- och Sverige ochEuropa. En samhällsekonomisk säkerhetspolitiskt hänseende bli, av att respektive intebli [8] konsekvensanalys. [6] medlem i Europeiska unionen. JIK-metoden, m.m. [13] Anslutning till Förslag till övergripande EU- Vissamervärdeskatt [ll Kulturm.m. [31]

lagstiñning. [10] - Uppskattad sysselsättning skattemas om betydelse Suveränitet ochdemokrati förden privata tjänstesektom. [43] + bilagedel med cxpcl ppsatser. [12] Folkboktöringsuppgiñema i samhallet. [44] Rena rolleri biståndet styrning ocharbetsfördelning Allemanssparandet - en översyn. [50] i en effektiv biståndsförvaltriing. [19] reproduktiv hälsa under1900-talet Beskattning av fastigheter, del - Principiella Sexualupplysning och utgångspunkter förbeskattningfastigheter av m.m. [57] i Sverige. [37] i Sverige [38] Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi. [62] Kvinnor,bamocharbete 1850-1993. Statistik ochintegritet, del2

Försvarsdepartementet - Lag om personregister förofficiellstatistik m.m. [65]

Finansiella tjänster i förändring. [66] Räddningstjänst i samverkan och entreprenad. [67] Otillbörlig kurspâverkan ochvissa insiderfragor. [68]

Inomkommunal utjämning. [70] Socialdepartementet Punktskatterna ochEG.[74] Mäns föreställningar om kvinnor chefskap. och [3] Allmänhetens bankomhudsman. [79]

Reformerat pensionssystem. [20] Nylag om skatt energi. Refonnerat sionssystem. BilagaA. En teknisk översyn ochEG-anpassning. Kostnader ochindivideffekter. [21] - Motiv.Del Reformerat pensionssys: Bilaga B. - Författningstext ochbilagor. Del [85] ll. Kvinnors ATPoch avtalspension [22] , Nya tidpunkter förredovisning ochbetalning av Svensk alkoholpolitik strategi en för framtiden [24] - skatter och avgifter. [87] Svensk alkoholpolitikbakgrund - ochnuläge. [25] Mervärdesskatten ochEG.[88] Att förebygga alkoholproblem. [26] TullagstiftningenEG.[89] och Vård alkoholmissbmkare. av [27]

Kvinnorochalkohol. [28]

Barn Föräldrar Alkohol.[29] - - Gamla ärungasom blivitäldre.Omsolidaritet mellan

generationerna. Europeiska åldreáret 1993. [39]

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Miljö- och naturresursdepartementet Grunden förlivslångt lärande. [45] EU, EESoch miljön.[7] Avveckling av den obligatoriska anslutningen till Skoterköming jordbruks- och skogsmark. Studentkårer ochnationer. [47] Kartläggning och åtgardstörslag. [16] iakttagelser underen reform Lägesrapport från Miljöoch fysiskplanering. [36] - Resursberedningens uppföljning vid sex universitet Långsiktig strålskyddsforskning. [40] och högskolor av det nya resurstilldelningssystemet Vilkavattendrag skall skyddasPrinciper och förgrundläggande högskoleutbildning. [80] förslag. [59] Samvetsklausul inomhög ituleutbildningen. [84] Vilkavattendrag skallskyddas Beskrivningar av vattenområden. [59] Jordbruksdepartementet Med i tankarna[64] raps Förstäkta tuiljöinsatser jordbruket Onthe General Principles of Environment svensk tillämpning EG:s av miljöprogram. [82] Protection. [69] - towards Trade andtheEnvironment - a Kulturdepartementet sustainable playing ñeld.[76] Förnyelse och kontinuitet- om konstoch kultur i framtiden. [9] Vandelns betydelse i medborgarskapsarenden, m.m. [33] Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar. [34] Vårandes stämma - ochandras. Kulturpolitik och internationalisering. Minneoch bildning.Museemas uppdrag och organisation + bilagedel. [51] Teaterns roller. [52] Mästarbrev för hantverkare. [53] Utvärdering av praxisiasylårenden. [54] Särskilda skäl utformning och tillämpning 2kap. av - 5 §ochandra bestämmelser i utlånningslagen. [60]

Näringsdepartementet Pantbankcmas kreditgivning. [61]

Arbetsmarknadsdepartementet Ledighetslagstiñningen - en översyn Kunskap förutveckling + bilagedel. [48] Övergång av verksamheter och kollektiva uppsägningar. EU ochden svenska arbetsrätten. [83]

Civildepartementet Kommune ua, Landstingen ochEuropa. + Bilagedel. [2] K- nsumentpolitik i enny tid.[l4] Kvalitet i kommunal verksamhet- nationell uppföljning ochutvärdering. [18] MycketUnderSamma Tak. [32] Staten och trossamfunden. [42] Ungdomars välfärdoch värderingar under- en sökning om levnadsvillkor. livsstiloch attityder. ]73] Patientskadelag. [75] Tillvarons trösklar.[77]