Tullregisterlag m.m. : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

A9

Statens offentliga utredningar W535]

1989:20 &

Finansdepartementet

Tullregisterlag

m.m.

Delbetänkande av om vid

gtgçdningen lagstiftningsbehovet tulldatoriseringen (TDL-utredningen)

Stockholm 1989

Allmänna Förlaget har utgivit en bibliografi över SOU och Ds som omfattar åren 1981- 1987. Den kan köpas från förlagets Kundtjänst, 106 47 STOCKHOLM. Best. nr. 38-12078-X.

Beställare som är berättigade till rernissexemplar eller friexemplar kan beställa sådana under adress: Regeringskansliets förvaltningskontor SOU-förrådet 103 33 STOCKHOLM Tel: 08/763 23 20 Telefontid 8° - l2°° (externt och internt) 08/763 10 05 l2°° - l6°° (endast internt)

GraphicSystemsi StockholmAB 1989 ISBN 913810301'X ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för finansdepartementet

Regeringen bemyndigade den 17 november 1988 chefen för finansdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att lämna förslag om de författningsändringar som behövs infor tullens datorisering.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 15 december 1988 rättschefen Johan Hirschfeldt till särskild utredare. som experter förordnades samma dag tulldirektören Göte Celander, kanslirådet Lennart Hamberg, rationaliseringschefen Åke Hjalmarsson, avdelningsdirektören Torgny Johansson, hovråttsassessorn Björn Karlsson, kammarrâttsassessorn Per Kjellsson, rádmannen Lars Nordin samt hovráttsassessorerna Nils Rekke och Carina Stävberg. Den 10 januari 1989 förordnades vidare som experter förbundsjuristen Ingrid Fenborn och verkställande direktören Kjell Hühlenbock. Till sekreterare förordnades den 15 december 1988 hovrättsfiskalen Per Furberg. Under arbetets gång har även jur. kand. Sten Selander deltagit i ett av utredningens sammanträden.

Utredningen har antagit namnet utredningen om lagstiftningsbehovet vid tulldatoriseringen (TDL-utredningen).

Utredningen får härmed överlämna delbetänkandet ( ) Tullregisterlag m. m.

Stockholm i april 1989

Johan

Hirschfeldt

/Per Furberg

Förkortningar

ADB automatisk databehandling BrB brottsbalken DOX data- och offentlighetskommittén (Ju 1984:06) FL förvaltningslagen (1986:223) GTS generaltullstyrelsen ISO internationella standardiseringskommissionen JK justitiekanslern NJA Nytt Juridiskt Arkiv, avd.I Prop. proposition SCB statistiska centralbyrån SIS Standardiseringskommissionen i Sverige SOU statens offentliga utredningar TDS tulldatasystemet TDU tulldatautredningen (Fi 1986:04) TF tryckfrihetsförordningen TL tullagen (1987:1065) TUF tullförordningen (1987:1114)

ordförklaringar

Bärarenhet den enhet som bär de data som kan representera ett förklaringsinnehåll och en utställarangivelse. Exempel: pappersark och magnetband.

Datorprogram program i sådan form att det kan exekveras av en dator (se även program).

Direktmedium databärare med visuellt låsbara data. Exempel: pappersdokument (jfr maskinmedium)

Exekvering process i vilken datorinstruktion eller datorprogram utförs av dator.

Lagringsenhet den form i vilken ett förklarings- Haskinmedium innehåll självständigt existerar under lagring, när det inte är aktuellt (för en människa) att läsa det (jfr tillgángsenhet). Lagringsenheten kan återge information i en form som inte är avsedd att omedelbart uppfattas av människor (maskinmedium). Det förutsätts då ett maskinellt mellanled som omvandlar registreringarna till något som kan uppfattas och förstås av en människa (jfr direktmedium).

Program förteckning eller plan över en serie åtgärder, avsedda att ge ett bestämt resultat.

Textenhet den enhet i ett dokument som utgör förklaringsinneháll (ej angivelsen av utställare).

Tillgángsenhet den form i vilken ett förklaringsinnehåll självständigt existerar när en människa skall läsa det (jfr lagringsenhet). Lagrings- och tillgångsenheterna år identiska beträffande pappersdokument medan t. ex. ett förklaringsinnehåll lagrat i en dator representeras av ett språk som datorn kan läsa (maskinspråk). När någon vill läsa texten översätts maskinspråket till ett språk som en människa förstår (t. ex. bildskärmsvisning eller en utskrift på en skrivare, jfr lagringsenhet).

Tullid tullidentifikationsnummer, den identifikation som en näringsidkare enligt erhållen alfanumerisk serie ger ett elektroniskt dokument. Numret skall användas för all lagring av uppgifter om det ärende som normalt aktualiseras av uppgifterna i det elektroniska dokumentet som fått visst tullid.

Utställarenhet den enhet i vilken utställaren av ett dokument anges, t. ex. en underskrift.

sammanfattning

I detta betänkande föreslår vi de författningsändringar som är nödvändiga för att tulldatasystemet (TDS) skall kunna börja tas i drift i januari 1990. Betänkandet år indelat i tre avdelningar. Efter en inledning (avsnitt 1) beskriver vi vissa tekniska, procedurmässiga och rättsliga förutsättningar för våra överväganden (avsnitt 2). Därefter redovisas våra överväganden och förslag (avsnitten 3-6).

Vi har i arbetet utgått från frågan om det är möjligt att finna en lösning där grundläggande principer för den enskildes rättsskydd m. m. kan tillämpas inom ramen för en datoriserad förvaltning utan alltför stora avsteg från gällande rätt. Nuvarande regler baseras på att uppgifter noteras, förmedlas och bevaras i pappersbaserade urkunder (pappersdokument). Inom TDS kommer det att finnas en ersättning för pappersdokumentet. vi kallar denna ersättare, som också definieras i betänkandet, för ett elektroniskt dokument inom TDS. Hed ett sådant dokument sker lagring av text och uppgift om utställare elektroniskt. Uppgifterna i ett sådant dokument bearbetas sedan elektroniskt i TDS.

Utifrån detta begrepp har vi försökt ange naturliga lösningar för att bedöma bl. a. när ett elektroniskt dokument skall anses inkommet i tryckfrihetsförord-

ningens respektive förvaltningslagens mening och när ett ärende skall anses anhängiggjort.

Vi föreslår att TDS skall regleras i en särskild registerlag.

För straffrättens del har vi mot bakgrund av våra direktiv och varusmugglingsutredningens pågående arbete endast funnit skäl att föreslå en ändring med anknytning till rekvisitet vilseledande i varusmugglingslagen och en bestämmelse i tullagen om ansvar för bl. a. oriktiga uppgifter.

Vidare föreslås vissa ändringar i tullagen i anledning av TDS och därmed sammanhängande proceduråndringar.

Kostnaderna för våra förslag ryms inom de beräkningar som gjorts för att införa TDS.

Inom ramen för våra nuvarande direktiv kommer vårt fortsatta arbete främst att röra tulldatautredningens (TDU) förslag till nya importprocedurer och de rättsliga frågor som eventuellt kan aktualiseras genom TDU:s aviserade slutbetänkande.

Författningsförslag

1. Förslag till Tullregisterlag (1989:0000)

Härigenom föreskrivs följande.

1 5 För de ändamål som anges i 2 § får med hjälp av automatisk databehandling föras ett för riket gemensamt tulldataregister (tullregistret).

Bestämmelserna i denna lag gäller inte det register som med stöd av lagen (1965:94) om polisregister m. m. förs av tullverket i spaningssyfte samt övriga register som regleras i annan ordning.

Bestämmelser om förfarandet vid import och export finns i tullagen (1987:1065).

2 5 Tullregistret får användas för 1. bestämmande och uppbörd av tull, annan skatt och avgifter som skall betalas till tullverket, 2. fullgörande av övervaknings-, kontroll- och revisionsuppgifter inom tullmyndigheternas kompetensområde, 3. planering och tillsyn av tullmyndigheternas verksamhet och

4. framställning av statistik och andra samlingar av uppgifter inom ramen för den verksamhet som tullmyndigheterna ansvarar för.

3 § Generaltullstyrelsen är registeransvarig för tullregistret.

Andra tullmyndigheter år registeransvariga när det gäller uppgifter i tullärenden som handläggs hos myndigheten och underställda tullmyndigheter.

e is ts e ll

4 § Tullregistret får innehålla 1. de uppgifter som importörer och exportörer enligt tullagen (1987:1065) är skyldiga att lämna i samband med import eller export av varor, 2. uppgifterna i tulltaxan med statistisk varuförteckning och bilagor till denna, 3. uppgifter angáende kontroll av import och export inom tullmyndigheternas kompetensomráde, 4. uppgifter för statistiska ändamål, 5. uppgifter för debitering eller avräkning av vågtrafikskatt, 6. om beslut av tullmyndighet och beslut om uppgifter import- och exportlicenser, tillstånd som krävs för import eller export av vara samt beslut om skattebefrielse, 7. uppgifter om betalning och indrivning av tull, annan skatt och avgifter, 8. identitetsuppgifter rörande fysiska och juridiska personer och 9. uppgifter för kontroll av, åtkomst till och användning av registret.

Närmare föreskrifter om tullregistrets innehåll

meddelas av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

5 5 Tullregistret får sambearbetas med uppgifter från andra register enligt följande: . l I .E 1. riksskatteverket uppgifter om registrering som skattskyldig 2. kommerskollegium uppgifter om importoch exportlicenser 3. statens jordbruksnåmnd uppgifter om importoch exportlicenser

6 5 Tullidentifikationsnummer (tullid), unikt för varje ärende, personnummer och organisationsnummer år grundläggande sökbegrepp i tullregistret.

tk ms de

7 5 Samtliga tullmyndigheter får ha terminalåtkomst till tullregistret.

En tullmyndighet får ta del av endast de uppgifter som behövs i myndighetens verksamhet.

Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om tullmyndigheternas rätt till terminalåtkomst.

8 5 utlämnande av uppgifter ur tullregistret får ske på medium för automatisk databehandling till statens jordbruksnämnd, kommerskollegium, riksskatteverket och riksrevisionsverket.

. mv st e

9 § Myndighet som är registeransvarig för tullregistret skall särskilt iaktta att uppgifterna får bearbetas endast i enlighet med registrets ändamål.

10 5 Uppgifter som hör till ett tullärende får bevaras under högst sex år efter utgången av det kalenderår uppgiften lämnades.

Om det i lag eller annan författning har föreskrivits tid för bevarande av vissa uppgifter gäller den längre föreskriften. Regeringen får, om det finns särskilda skäl, föreskriva annan tid för bevaring av vissa uppgifter.

Uppgifter som inte längre får bevaras skall gallras ur registret senast tre månader efter bevaringstidens utgång.

11 5 Tullverket får överlämna till bolag eller annan juridisk person att förmedla uppgifter i elektroniska dokument till och från tullregistret (mottagningsfunktionen) enligt de närmare föreskrifter regeringen meddelar.

Den som tar del av uppgifter i verksamhet som avses i första stycket, får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han i verksamheten erfarit om någon enskilds ekonomiska och personliga förhållanden.

I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

SOU 1989 : 20 17

2. Uppgifter ur tullregistret får intill utgången av år 1992 överlämnas på medium för automatisk databehandling även till statistiska centralbyrån.

2. Förslag till Lag om ändring 1 tullaqen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1987:1065)1 att 83 - 93 - Qglg 14, 17, 41, 42, 44, 54, 85, 89, 110 och 112 - 115 §§ skall ha 95, 97, 106, följande lydelse, gg1§ att i lagen skall införas nya bestämmelser, 3 a, 12 a - 12 d och 34 a §§ av följande lydelse.

nuxgzggge lygglse Eöreslagen lydggse

â_â_§

xill stöd fö; ygrxsgmheten egligt denna ;ag använder ;u11m1ndighete;ga gg; sxsgem för automagisk gagabehandling (tu11datas1s§emet). uärmare bestämmelser om gegisger som ingå; i §x§temet finns i §u;1;egisterL§g§n (19§9;00OO).

lsenaste lydelse av 93 5 1987:1221.

lZ_Q_§

en lt e _ rnlåâl.” H om ska v nt e a un.: v l.: d in av g1gkt;onis5t ggggmggt i tulldatasysgemeg), tt så an d år v ner n förenas ged villgog gm ge; tekniska förfarandet §6; u ts mna förfarandet i övrigt. En ;u;1myndighgt få; 1 tu;;datasystemet Qvezgöra g;ektrogiska dogumggg till

LZ_b__§.

Ett elektroniskt dogumeng anses ha kogggt in en u m et r det blivit tillgäggiigt t§; myngigheten §6; övegöri 1 sådan gg; get kan Lággg, :gt §ådant ggkgmgng gnsgs dggk ng kgggig in t 1 n tu

Nuvagande lygelse FöresLagen lydelse

samma dag som det tagits emo och kan antas a avskilts {§; myndigneten i en sådan mottagningsfunktion som avses i 11 § ul e ste a en Ll2§2;2QQQl; ggståmmelsen 1 ;O § ggedje stycke; tåzyglten 8 : ä . t :J10 li á glektgoniska dgkumggg,

d t se om u di ets d n v som gvses 1 ;Z a § tå; ske genom övegföging gv elektroniskt dgkumggg.

uv de e se Egreslagen lydelse 14 §

En tulldeklaration skall innehålla 1. varans nummer enligt tulltaxan i tulltaxelagen (1987:1068) eller enligt statistisk varuförteckning, som utfärdats av generaltullstyrelsen, och en kort Varubeskrivning, om en sådan inte finns i de handlingar som bifogas deklarationen, 2. tullsats och annan skattesats, 3. varans tull- och skattepliktiga kvantitet samt värde, 4. grund för nedsättning 4. grund för nedsättning av eller frihet frán tull av eller frihet från tull eller annan skatt, eller annan skatt; elo om s all et as t n gkatt. För kontroll av uppgifter som avses i första stycket och av att varan får införas skall i tulldeklarationen eller annan handling lämnas de ytterligare uppgifter som regeringen föreskriver. I tulldeklarationen eller annan handling skall också lämnas de ytterligare uppgifter som regeringen föreskriver för tillämpningen av konventionen om förenkling av formaliteterna vid handel med varor. Regeringen får föreskriva att uppgifterna i tulldeklarationen skall lämnas i kodform. Tullmyndigheten kan medge undantag från skyldighet att lämna uppgifter som avses i första stycket, om tullmyndigheten finner att den tullskyldige har avsevärd svårighet att lämna uppgifterna. Innebär medgivandet att den tullskyldige inte behöver lämna uppgift om varans nummer, kan tullmyndigheten bestämma att han skall lämna en sådan beskrivning av varan som behövs för varans förtullning.

Nuvara de delse Föreslagen lydelse

Generaltuilstyrelsen kan medge att de upggifter som avses i första stycket får lämnas med njälg av teleöverförda meddelanden eller andra automatiska metoder e;1e; i form av u ta in ör automatisk gatggenandling.

17 §

Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter fastställer tullmyndigheten tull och annan skatt (tulltaxering). Om en preliminär tulldeklaration har avgetts, bestämmer tullmyndigheten preliminärt tull och annan skatt (preliminär tulltaxering). Om det finns särskilda skäl, får preliminär tulltaxering ske även i annat fall. Om tull eller annan skatt skall betalas mg; särskild tullräkning gnligt 26 §, anses tuiltaxeringsbeslutet meddeigt genom att den särskilda tuliräkningen skickas till den betalningsansvarige. I övriga fall meddelas tuiltaxeringsbeslut särskilt.

uv ra de öres en e

âA_â_§

ö be t s ä se - :år uppgifter lämnas melt ve ket o a o ve v -

e s eringen meddelar.

41 §

Den för vars räkning en Den för vars räkning en vara förs ut ur landet vara förs ut ur landet (exportör) skall göra en (exportör) skall göra en skriftlig anmälan om ut- anmälan om utförseln till förseln till tullmyndig- tullmyndighet. Anmälan het. Anmälan skall inne- skall innehålla uppgift om hålla uppgift om 1. varans nummer enligt statistisk varuförteckninq som utfärdats av generaltullstyrelsen, 2. varans kvantitet och värde, 3. grund för återbetalning av eller befrielse frán tull eller annan skatt på grund av utförseln. ne st e se an mggge gg; ge uppgigter som avses i §§;§§a stycget får lämnas med hjälp av ;elgövegfördg medgelgnggg eller andra augomatisgg metoder eller 1 :gym av upptagnigg :§5 ggggmatisk b and .

u a de delse Egzgslggen lydelse

42 §

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar ytterligare föreskrifter om uppgifter och handlingar som skall lämnas till tullmyndigheten när en vara förs ut ur landet. Tullmyndigheten kan förelägga exportören att lämna de ytterligare uppgifter som behövs för kontroll av anmälan om utförsel eller av annan uppgift i fråga om en vara som skall föras ut.

På grundval av de läm- På grundval av de lämnade uppgifterna och den nade uppgifterna och den undersökning av varan, undersökning av varan, som kan behövas, kontrol- som kan behövas, konlerar tullmyndigheten att trollerar tullmyndigheten varan tg: föras gt.

Regeringen får före- Regeringen får föreskriva att skxjjglig an- skriva att anmälan om mälan om utförsel får utförsel får underlåtas i underlåtas i fråga om fråga om varor som inte varor som inte skall redo- skall redovisas i handelsvisas i handelsstatistik- statistiken, om det kan en, om det kan ske utan ske utan risk för att risk för att föreskrifter föreskrifter som gäller som gäller för utförseln för utförseln eftersätts. eftersåtts.

Egvgrande lydelse Eorgslagen lydelse

Tullmyndighet får, om Tullmyndighet får, om det kan ske utan risk för det kan ske utan risk för att föreskrifter om inför- att föreskrifter om införsel ásidosátts, överlämna sel ásidosätts, överlämna åt ett bolag eller en åt ett bolag eller en förening som innehar tull- förening som innehar tullupplag eller frihamn att upplag, frihamn eller, utföra den kontroll som enligt vad regeringen annars ankommer på tull- föreskriver, tgllgge; att myndighet i samband med utföra den kontroll som annars ankommer på tullmyndighet i samband med 1. att en vara skall 1. att en vara skall läggas upp pá upplaget läggas upp på upplaget; eller i frihamnen, lagret eller i frihamnen, 2. att en vara som för- 2. att en vara som förvaras pá upplaget eller i varas på upplaget. lagret frihamnen skall tas om eller i frihamnen skall hand av hemtagare eller i tas om hand av hemtagare övrigt tas ut från upp- eller i övrigt tas ut från laget eller frihamnen, upplaget eller frihamnen, eller eller 3. att en vara sänds 3. att en vara sänds frán eller till upplaget från eller till upplaget$ eller frihamnen enligt 7 § lagret eller frihamnen första stycket 1. enligt 7 § första stycket 1.

Eögeslagen 1yg§l§e

Iullmyndigget tåg, gm get kan ske ytan zisk :gr att göreskgiftgz gm gtfggsel åsidos s v na åt ett bolag eller en fögening som pedzivgz ggdshanteging att gttöga i e ko o omm á u m t amband d v kall fö s ut

Har den som är tullskyl- Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna dig och skyldig att lämna tulldeklaration, i en tulldeklaration, i en tulldeklaration eller gt; tulldeklaration eller gg annat dokument som avgetts annan handling som till ledning för faststäl- avgetts till ledning för lande av tull eller annan fastställande av tull skatt, lämnat en uppgift eller annan skatt, lämnat som befinns vara oriktig, en uppgift som befinns skall han påföras en sär- vara oriktig, skall han skild avgift (tull- påföras en särskild avgift tillägg). Tull- (tulltillägg). Tull-

uva ande e se F res a e de s

tillägget är tjugo procent tillägget är tjugo procent av den tull och annan av den tull och annan skatt som inte skulle ha skatt som inte skulle ha páförts, om den oriktiga påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits. Det- uppgiften godtagits. Detsamma gäller, om den tull- samma gäller, om den tullskyldige skriftligen har skyldige skriftligen har lämnat en sådan uppgift i lämnat en sådan uppgift i ett omtulltaxeringsärende ett omtulltaxeringsärende eller ett överklagat ären- eller ett överklagat ärende som avser fastställande de som avser fastställande av tull eller annan skatt. av tull eller annan skatt.

Om avvikelse från tulldeklaration har skett vid skönstulltaxering skall den tullskyldige påföras tulltillågg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull och annan skatt som vid taxeringen páförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig uppgift från den tullskyldige páförs dock tulltillägg enligt första stycket. om den som är tullskyldig enligt 82 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration till ledning för fastställande av tull eller annan skatt, skall han påföras tulltillägg. Tulltillågget är tjugo procent av den tull och annan skatt som páförs eller, vid förfogande enligt 82 § andra stycket andra meningen, tjugo procent av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.

“resla d s

Vid tillämpning av 83 § Vid tillämpning av 83 § ansvarar den som är tull- ansvarar den som är tullskyldig för handlingar skyldig för handlingar och underlåtenhet av hans och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration ombud. Tulldeklaration eller agng§_ggkumgg§ som eller anggg_g§gg1ing som lämnas för en tullskyldig lämnas för en tullskyldig som är juridisk person som är juridisk person skall anses ha lämnats av skall anses ha lämnats av den tullskyldige, om det den tullskyldige, om det inte var uppenbart att inte var uppenbart att uppgiftslämnaren saknade uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda behörighet att företräda den tullskyldige. den tullskyldige.

Tulltillågg påförs inte Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av i samband med rättelse av en felräkning eller fel- en felräkning eller felskrivning, som uppenbart skrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration framgår av tulldeklaration eller annat dokument som eller annan handling som lämnats till ledning för lämnats till ledning för tulltaxeringen. tulltaxeringen.

Tulltillägg påförs inte heller i den man avvikelsen avser bedömning av ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmánsbehandling, anspråk på tullbefrielse eller tullnedsättning eller fråga om skäligheten av en

ugvarande lydelse föreslagen lydelse uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak. Om en tullskyldig frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält förhållande som avses i 32 § första eller andra stycket, páförs inte tulltillägg.

89 §

Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tullmyndigheten. Kammarrätten prövar dock, pá talan av det allmänna ombudet som avses i 98 5, frågor om tulltillâgg på grund av oriktiga uppgifter i mål om tull eller annan skatt. Sådan talan får föras, om den oriktiga uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft. Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift skall utan hinder av vad som annars gäller om överklagande prövas, om beslutet om den tull eller annan skatt som tulltillägget eller förseningsavgiften avser inte har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. om yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall tas upp och vidare handläggas av tullmyndigheten. Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift skall den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig. e å a- “ t tu t e r se s v ke genom överföring av eleks ok nt.

uuvarande lydelse Föreslagen lydelse 93 §

Bestämmelserna i 25-29 Bestämmelserna i 25-29 och 35 §§ tillämpas även i och 34 a - 35 §§ tillämpas fråga om tulltillägg och även i fråga om tulltillförseningsavgift. lägg och förseningsavgift.

94 §

Den som uppsåtligen Till böte ör tu öreller av oaktsamhet under- seelse döms den som upplåter att sátligen eller av oaktsam- 1. lämna uppgift eller het 13 - 1. underláter att lämna ;ggg handling enligt 15 §5, 16 § första styck- uppgift eller handling gm et, 41 § eller 42 § första förhållande som avses 1 stycket, eller 13-15 §§, 16 § första stycket, 41 § eller 42 § första stycket, eller 2. lägga upp en vara på lamnar oriktiga sådana tullupplag enligt 50 § öms tu förse lse gg; eller till böter. 2. underláter att lägga upp en vara på tullupplag enligt 50 §. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.

95 §

Ansvar för tullförseelse Ansvar för tullförseelse inträder inte, om ugder- inträder inte, om gärginlgtgnhetgg är belagd med ggg är belagd med straff i straff i brottsbalken brottsbalken eller lagen eller lagen (1960:418) om (1960:418) om straff för straff för varusmuggling. varusmuggling.

4 31

ugvarangg lydelse Eögeslagen lydelse

97 §

När en tullmyndighet med stöd av denna lag eller föreskrift som utfärdats med stöd av lagen meddelar föreläggande för tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller för tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas. Vite kan även föreläggas, om någon underlátit att lämna uppgift eller inge handling enligt 13-15 §§ eller 16 § första stycket eller att fullgöra skyldighet som föreskrivs i 69 § eller med stöd av 72 §. vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller högre än femtusen kronor. Frågor om utdömande av vite prövas av generaltullstyrelsen. Eestämmelsegna 1 §4 g § å til åm s v a gm vitgn. I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten. 106 §

Beslut om godkännande Beslut om godkännande av ombud enligt 13 5 andra av ombud enligt 13 § andra stycket, uppdrag att ut- stycket, uppdrag att utföra tullmyndighets kon- föra tullmyndighets kontroll enligt 54 § 2 ggg 3 troll enligt 54 § och och medgivande att betala medgivande att betala tull tull och annan skatt en- och annan skatt enligt ligt särskild tullräkning särskild tullräkning samt samt om hemtagningstill- om hemtagningstillstánd stånd och andra tillstånd och andra tillstånd som som utfärdats enligt denna utfärdats enligt denna lag lag eller enligt eller enligt föreskrifter

Nuv d l de se Eöreslagen lydelse

föreskrifter som medde- som meddelats med stöd av lats med stöd av lagen lagen fär, om det finns får, om det finns skäl skäl till det, återkallas till det, återkallas av av generaltullstyrelsen generaltullstyrelsen och, och, om styrelsen inte om styrelsen inte meddelat meddelat beslutet, av beslutet, av annan tull- annan tullmyndighet. myndighet.

Tullmyndigheten kan i dessa fall förordna att beslutet om återkallelse skall gälla omedelbart.

110 §

Regeringen får, med Regeringen får, med avvikelse från denna lag, avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter om meddela föreskrifter om hur varor skall anmälas hur varor skall anmälas till tullklarering i vissa till tullklarering i vissa fall, när varor införs fall, när varor införs till tullomrádet på järn- till eller utförs från väg, med post eller med tullomrádet på järnväg, luftfartyg. med post eller med luftfartyg.

112 §

Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall betala avgift för förrättningen (förrättningsavgift) enligt taxa som regeringen föreskriver.

uv de 1 e se Eägeslagen lydelse

Bestämmelserna i §5 a § får gillämgas §ven 1 fråga ö rätt av .

113 §

Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för medgivande att betala tull hemtagningstillstånd, och annan skatt enligt särskild tullrâkning, utfárdande av särskild tullräkning, tillstånd att inneha tullupplag och frihamn samt för tullverkets tillsyn över tullager och exportbutiker.

gestámmelsen 1 33 Q § :år tillämpas även i :råga om avgigter enligt första stycket.

114 §

Tullmyndigheterna skall Tullmyndigheterna skall på begäran tillhandahålla på begäran tillhandahålla Sveriges riksbank, riks- Sveriges riksbank, riksskatteverket, statens skatteverket, statens jordbruksnämnd, kommers- jordbruksnämnd, kommerskollegium, statens pris- kollegium, statens pris- Qgh_L§;;glln§ggg och läns- gch konkurrensverk och skattemyndighet uppgifter länsskattemyndighet uppsom förekommer hos tull- gifter som förekommer hos och som rör tullmyndigheterna och som myndigheterna eller export av rör import eller export av import varor . varor .

Eöreslagen lydelse

I tullregisterlagen (1989:0000) finns bestämmelser om utlämnande till vissa myndigheter av ugggifte; ur tullregistret på medium för automatisk gatabehandiing för vissa gndamál.

Regeringen får bemyndiga Regeringen får bemyndiga generaltullstyrelsen att generaltullstyrelsen att meddela föreskrifter i de meddela föreskrifter i de ämnen som anges i 3 §, 5 § ämnen som anges i 3 §, 5 § andra stycket, 7 § första andra stycket, 7 § första stycket 1, 7 § andra stycket 1, 7 § andra stycket, 8 § första och stycket, 8 § första och andra styckena, 10 § andra styckena, 10 § första stycket, 13 § första stycket, 13 § första stycket, 14 § andra första stycket, 14 § andra stycket, 15 § tredje stycket, 15 § tredje stycket, 16 § första stycket, 16 § första stycket, 27, 44, 45 §5: stycket, 27, 34 a, 44, 47 § första stycket andra 45 §§, 47 § första stycket meningen, 49 § första andra meningen, 49 § stycket, 51 § andra första stycket, 51 § andra stycket, 52 § andra stycket, 52 § andra stycket, 64 § femte styck- stycket, 64 § femte et, 72 §, 73 § tredje stycket, 72 §, 73 § tredje stycket och 110-113 §§. stycket och 110-113 §§.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

3. Förslag till on ändring i lagen (1960:418) om straff för varu- Lag smuggling

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:418) om straff för varusmuggling att 1 och 5 §§ skall ha följande lydelse.

EuxaranQe_lx§el§e E§re§lagen_lxgel§e

1 §1

Den som utan att ge det tillkänna hos vederbörlig till riket inför eller från riket utför gods, myndighet för vilket tull eller annan allmän avgift skall erläggas till statsverket eller som enligt stadgande i lag eller författning ej må införas eller utföras, döms, om gärningen sker uppsåtligen, för varusmuggling till böter eller fängelse i högst två år. Gäller gårningen narkotika som avses i 8 § narkotikastrafflagen (l968:64) skall dömas till fängelse i högst tre år. Första stycket gäller Första stycket gäller även, när någon gaapgLa;p även, när någon i lampa griktlg uppgift i tulldeklaration eller l tullgeklagagioa ella: aamband med tullbehapdling medelst appat vllselggande av gods genom vllselgdande 1 samband med eller genom att på apnat tullbehaggling av gods §ätt lämna ogiktlg alle; uppsåtligen föranleder, ofullständig uppgift aller att tull eller annan genom att åndga i pgogram allmän avgift updanggages alle; upptagning eller på statsverket eller att gods anpat sätt påverka inföges eller utföres i gesultatet av an strid mot förbud. automatisk ipformationsbehaadllng,

1senaste lydelse 1935:10.

uva 1 delse Egreslagen Lydelse

uppsåtligen föranleder, att tull eller annan allmän avgift undandrgs statsverket eller att gods införs eller ntförs i strid mot förbud.

5 §2

Den som av grov oaktsamhet förövar gärning som avses i 1 eller 4 5 döms till böter eller fängelse i högst två år. I ringa fall skall dock inte dömas till ansvar.

Första stycket gäller Första stycket gäller även när någon. ggngn att även när någon Ju il i .E i L, i tulldeklaration eller gnllggklgration gligg i samband med genom annat vilseledande i gullbehandling av gods samband ned gnllbghandling genom vilseledande e;;er av gods giier nrövning som genom att på annat säg; gvsgs i 4 § 4, av grov Lämna oriktig e;1e; oaktsamhet föranleder fara ofullsgändig unngifg gligr för att tull, annan skatt genom att ändra 1 nrogggm eller avgift undandras eller unntagning e;;gr ná staten eller för att gods annat sätt náverga införs eller utförs i gesuitatet av en strid mot förbud. gutomatisk informationsbehangging,

?senaste lydelse 1987:1067.

N v ande 1 de se esl en de s

gvsgg 1 5 § 5. av grov oaktsamhet föranleder fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras staten eller för att gods införs eller utförs i strid mot förbud.

4. Förslag till Förordning on ändring i tullregisterförordningen (1987:864)

Regeringen föreskriver i fråga om tullregisterförordningen (1987:864)1, ggl§ att rubriken till förordningen skall lyda förordningen om tullverkets spaningsregister, gglg att ordet tullregister i 1-8 §5 samt i rubrikerna närmast före 2 och 8 §§ samma förordning skall bytas ut mot orden tullverkets spaningsregister.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1990.

lsenaste lydelse av 2 § 1987:1096 6 § 1988:466.

1 Inledning

1.1 Direktiven 1. 1.

I direktiv (dir. 1986:20) till tulldatautredningen (TDU) som regeringen beslöt den ll juni 1986 fick TDU i uppdrag att lämna förslag till hur elektroniskt uppgiftslämnande mellan företagen och tullen skulle kunna ersätta nuvarande pappersbaserade rutiner och hur tullens hantering av uppgifterna skulle kunna automatiseras med hjälp av modern datateknik.

Den 1 september 1987 överlämnade TDU delbetänkandet (SOU 1987:40) Datorisering av tullens export- och im- - Förstudie. beslöt den 10 portrutiner Regeringen september 1987 att TDU skulle fortsätta sitt arbete i enlighet med de riktlinjer utredningen föreslagit i sitt betänkande. Efter remissbehandling redovisade regeringen i proposition (prop. 1987/88:100 bil. 9) de ställningstaganden som utredningen föranledde. Regeringen anslöt sig därvid i huvudsak till utredningens förslag och beredde riksdagen tillfälle att ta del av vad

regeringen anfört angáende inriktningen av TDU:s fort-

satta arbete. Skatteutskottet tillstyrkte begärda anslag (skU 1987/88:42) och fann inte anledning att närmare kommentera vad som anförts i propositionen. Riksdagen har bifallit utskottets hemställan (rskr. 1987/88:369).

I förstudien diskuterades bl. a. vissa rättsliga frågor som aktualiseras vid en övergång till ADB. Utredningen fann att dessa frågor delvis är av nytt slag och att gällande förvaltningsrättsliga och straffrättsliga regler inte alltid passar in på ett datoriserat förfarande. TDU tog därför initiativ till ett visst grundläggande kartläggningsarbete. Detta arbete dokumenterades i två promemorior om förvaltningsrättsliga respektive straffrättsliga aspekter på en datorisering av tullens export- och importrutiner. Promemoriorna utarbetades av numera överdirektören Per-Erik Nilsson respektive hovrättsassessorn Krister Malmsten. Promemoriorna kallas i fortsättningen förvaltningsrättspromemorian och straffrättspromemorian. TDU har i en skrivelse till finansdepartementet den 1 september 1988 föreslagit att den fortsatta beredningen av de författningsändringar som föranleds av elektroniskt uppgiftslämnande till tullen får ske i särskild ordning.

Direktiven för denna utredning (Dir. 1988:66) beslöts av regeringen den 17 november 1988. De återges i sin helhet i hi1gg§_1.

1.2 Utredningsarbetet

Syftet med utredningen år enligt direktiven att bereda och föreslå de författningsändringar som är nödvändiga för att de första delarna av tulldatasystemet (TDS) skall kunna tas i drift den 1 januari 1990.

Arbetets uppläggning har grundats helt pá de förutsättningar som direktiven anger. Av avgörande betydelse för vårt arbete har TDU:s ännu pågående arbete varit. Vi har successivt och under hand tagit del av resultat av TDU:s huvudstudiearbete och beaktat detta. Våra överväganden och förslag utgår från TDU:s hittills framlagda förslag

till administrativa och tekniska lösningar samt till procedurändringar. Vi har sålunda behandlat bl.a. en skrivelse den 12 januari 1989 Ärende hos tullverket från TDU till och - i vissa delar - TDL-utredningen TDU:s skrivelse till regeringen den 17 mars 1989 Förändring av tullprocedurer i samband med datorisering av export- och importrutinerna, m.m., som överlämnats till oss. Vi lägger nu i ett delbetänkande fram de förslag som bedömts nödvändiga för att TDS skall kunna tas i drift den 1 januari 1990. Vi har med hänsyn till den tid som varit tillgänglig för utredningsarbetet avgränsat detta till att i huvudsak gälla generella rättsliga frågor som berör TDS samt procedurregler för export.

TDS består av många delsystem och berör ett stort antal arbetsställen och flertalet tulltjânstemän. Det har inte bedömts praktiskt möjligt att ta hela systemet i drift vid samma tillfälle. TDS införs successivt med början i Haparanda under januari 1990. I denna första etapp år det emellertid endast systemet för export och de stödsystem som hör dit som skall tas i bruk. Under år 1990 införs de systemen även i Västerås, Norrköping, Trelleborg och Arlanda. över dessa orter utförs ungefär 20 procent av den svenska exporten. Det är dessutom planerat att genom tillfälliga tekniska lösningar göra det möjligt för företag i hela landet att redan i detta skede lämna uppgifter elektroniskt, även om utförseln inte skall ske över någon av de orter där TDS införts.

TDU räknar med att importsystemet och de stödsystem som hör dit - bl. a. - kan tas i bruk uppbördssystemet börja mot slutet av år 1990. Avsikten är till en början att införa de systemen på orter där exportsystemet redan tagits i drift. Datoriseringen vid stora tullorter som Svinesund, Stockholm, Göteborg och Helsingborg beräknas

ske under år 1991. Därmed bör alla viktiga delsystem i praktiken ha tagits i bruk vid utgången av år 1991 på de volymmässigt dominerande orterna. TDS beräknas vara fullt utbyggt hos alla tullanstalter år 1993.

TDU och generaltullstyrelsen (GTS) har riktat in systemutveoklingsarbetet och inköpen av utrustning m. m. enligt denna tidsplan. Arbetsläget är när detta skrivs i april 1989 i takt med planen.

Vi har bedömt att TDL-utredningens arbete bör fortsätta och därvid gälla det eventuella behovet av ytterligare författningsändringar i anslutning till TDU:s kommande och slutliga förslag och andra ytterligare frågor kring TDS. Detta arbete borde enligt var bedömning, förutom procedurregler för ytterligare delar av tullverksamheten även innefatta en översyn av reglerna i tullagen om tullverkets kontrollverksamhet i anledning av de förändsom TDS medför. - I det nu delberingar föreliggande tånkandet har huvudsakligen endast författningsfrågor som fordrar riksdagens ställningstagande behandlats.

Av betydelse för vårt arbete har varit data- och offentlighetskommitténs (DOK) numera slutförda arbete. I kommitténs slutbetänkande (SOU 1988:64) Integritetsi informationssamhället 5 har DOK behandlat skyddet förutom - bl.a. om kontorshandlingsbegreppet frågor informationssystem och elektronisk post. Betänkandet remissbehandlas nu. I TDS måste dock angränsande frågor omgående ges en principiellt och praktiskt hållbar lösning. Várt arbete har i denna del bedrivits med denna inriktning.

För närvarande gör varusmugglingsutredningen (Fi 1986:05) en översyn av lagen (1960:418) om varusmuggling. Även i våra direktiv har de straffråttsliga frá-

gorna i anslutning till TDS uppmärksammats. I detta betänkande föreslår vi vissa ändringar i bl.a. varusmugglingslagen. Vi har avsiktligt begränsat arbetet till sådana ändringar som bedömts nödvändiga att genomföra redan den 1 januari 1990. I övrigt bör varusmugglingsutredningens kommande förslag avvaktas. Vi har samrått med varusmugglingsutredningen i denna del av arbetet.

De frågor som behandlas i detta delbetänkande rör de rättsliga aspekterna på ADB-tillämpningar hos svenska förvaltningsmyndigheter. Problemen är delvis helt nya och innefattar centrala rättsfrágor. Utvecklingen på ADB-området har nu nått en sådan nivå att det är viktigt att lagstiftarens åtgärder inte alltför mycket präglas av de detaljerade tekniska lösningar som införs på skilda förvaltningsområden. Enligt vår mening bör lagstiftningen i stället bygga på ett brett principiellt perspektiv där de centrala rättsliga skyddsintressena ges samma vikt och i största möjliga mån samma utformning som används i gällande rätt utan att detta förhindrar den tekniska utvecklingen på förvaltningsområdet.

Tullens verksamhet berör flera rättsområden. De lösningar som här väljs kan senare få betydelse även i ett bredare perspektiv. Hot denna bakgrund har vi funnit det lämpligt och nödvändigt att hålla framställningen på ett så generellt plan som möjligt. Vi redogör först för en särskild begreppsapparat till stöd för de följande resonemangen och behandlar sedan de olika problemen steg för steg.

1.3 Betånkandets disposition

I avsnitt 2 ges utgángspunkterna. Framställningen innehåller bakgrundsfakta beträffande de rättsliga aspekterna på ADB-tekniken, tulldatoriseringen och tullprocedurerna. För ytterligare bakgrundsfakta hänvisar vi till TDU:s förstudie. våra överväganden och förslag finns i avsnitten 3-6. I avsnitt 1 tar vi upp de nya generella rättsliga problem som TDS för med sig. Där behandlas dokumentbegreppet och hur TDS skall bedömas utifrån offentlighetsprincipen i tryckfrihetsförordningen XTF). I avsnitt 5 behandlas registerfrágor. Där föreslår vi en tullregisterlag. Även frågor om bokföring, skadestånd och sekretess berörs där. I §g§n1;t_§ tas övriga förvaltningsrättsliga fragor upp. Det rör hur man i TDS skall utforma rutinerna så att de i möjligaste mån skall komma att stämma med de generella principerna i förvaltningslagen (FL). Vidare behandlas där de frågor om tullproceduren i TDS som fordrar ändringar i tullagen (TL). De straffrättsliga frågorna behandlas i gvggitt §.

2 Utgångspunkter

Vi redovisar här bakgrunden och förutsättningarna för vårt arbete. Vi - förklarar vissa ADB-tekniska och grunder begrepp (2.1), - för de i redogör grundläggande reglerna tullagen om förfarandet vid införsel och utförsel av varor (2.2), - beskriver procedurer vid överföring, verifiering och handlággning av elektroniskt lämnade uppgifter (2.3), - för tullverkets redogör organisation (2.4) och - beskriver TD:s uppbyggnad (2.S).

2.1 Allmänt om ADB

2.1.1 Rättsreglerna och ADB

De rättsliga problem som aktualiseras vid en datorisering av tullens export- och importrutiner är delvis nya. Uppgifter, som tidigare lämnats i traditionella

pappersurkunder, skall kunna lämnas, lagras och bearbetas i elektronisk form. Åtgärder som utförts manuellt skall i huvudsak utföras med en dator. För att tekniskt och juridiskt beskriva ett sådant system fordras klara begrepp. De juridiska och tekniska beskrivningarna bör utformas så att missförstånd inte uppstår. Vi utgår i vårt arbete från vissa standardiserade definitioner av t. ex. data och information beslutade av SIS - Standardiseringskommissionen i sverige, svensk standard SS 01 16 01.

De förvaltnings- och straffrättsliga regler som förfarandet vid export och import enligt nuvarande rättstillämpning vilar på, bygger på manuell ärendehantering med pappersbaserade urkunder - i fortsättningen kallade pappersdokument. Metoderna vid användning av pappersdokument och de funktioner dessa dokument fyller anses i allmänhet självklara.

Elektroniska meddelanden, ihopbundna som de är i TDS, kallas fortsättningsvis elektroniska dokumentl (se vidare avsnitt 3.2.2). Med dessa dokument följer en annan teknik och ett annat arbetssätt än med pappersdokument. De elektroniska dokumenten behöver definieras strikt och formaliseras. Även vid elektronisk dokumenthantering måste det gå att fastställa vem som lämnat ett meddelande och det avgivna meddelandets ursprungliga innehåll. Problemet är därmed huvudsakligen juridiskt.

2.1.2 Pappersdokument och elektroniska dokument

Traditionella beskrivningar av pappersdokument brukar ta sin utgångspunkt i att dokumentet är en närmast fysisk

11 några sammanhang där ett upptagningsbegrepp utan lås avses frángås emellertid terminologin.

materiell sak. Textens innehåll eller förklaringsinnehållet - som kan ses som något immateriellt, kommer vid beskrivningen ofta i andra hand. Ord som ger materiella eller immateriella associationer kan leda tanken fel. Därför skall beskrivningen här utgå från begreppet enhet (se ;jgg;_1).

Ett pappersdokument kan sågas bestå av tre enheter: - bärarenhet (pappersarket) - textenhet - utställarenhet (vanligtvis en underskrift).

Dessa enheter betraktas ofta som materiella. De samband bärarenheten har med text- och utställarenheterna framstår som så självklara att endast bärarenheten (pappersarket) nämns som det fysiska staketet som låser texten och underskriften. Bärarenheten avgränsar och strukturerat på ett underförstått och självklart sätt ett enda förklaringsinnehåll. Enheterna är fysiskt låsta genom att papperet bär text och underskrift i en oföränderlig sammanställning.

För förståelsen av det elektroniska dokumentet bör två ytterligare begrepp användas: - lagringsenhet tillgångsenhet.

I fråga om pappersdokument är lagringsenheten (det utseende dokumentet har vid den beständiga lagringen) och tillgångsenheten (dokumentets utseende vid ett lästillfälle) identiska. Pappersdokumentet är ju omedelbart läsbart och lagringen sker på ett språk som en användare

förstår utan specialkunskaper; det är ett s. k. direktmediumz.

Figur 1 - beskrivning av dokunent pappers-- text underskrift = pappersark + + dokument

.._.. _“H ..:::

bärarenhet + textenhet + utställarenhet = elektroniskt dokument

Procedurerna för att ta del av förklaringsinnehållet (textenhet och utställarenhet i immateriell mening) består vid vanlig läsning endast av konventionella associationer.

Elektroniska dokument är inte direktmedier. Lagringsenhet och tillgångsenhet är inte identiska. Bârarenhet, textenhet och utställarenhet har därmed inte samma låsta och bestándiga relationer som i ett pappersdokument. Tekniken bygger på att en dator på kommando utför automatiska procedurer enligt en bestämd plan i form av ett datorprogram3. Ett lagrat förklaringsinnehåll är normalt inte låst av bärarenheten och en förändring av det

zseipel, ADB-upptagningars offentlighet, Institutet för Rättsinformatik, Stockholms universitet, IRI-rapport 1988:1, s. 62, intagen som bilaga 2 till DOK:s slutbetänkande, SOU 1988:64. Ett datamedium som endast är maskinläsbart kallas maskinmedium.

3Datorprogram = förteckning eller plan över en

serie åtgärder, avsedda att ge ett bestämt resultat, i sådan form att de kan exekveras av en dator.

som lagrats lämnar vanligtvis inga spår efter sig,

vilket gärna blir fallet vid en manipulation med ett pappersdokument. Det förekommer i stället olika former av matematiska metoder för äkthetskontroll, s. k. verifieringsmetoder.

Beskrivningar av elektroniska dokument utgår ibland från immateriella begrepp. Lagringsenheten och tillgángsenheten nämns inte utan - informauppgifterna själva tionen - sätts i stället i centrum. Användaren vet nästan aldrig hur den fysiska lagringen går till.

Data4 står för representationen av ett förklaringsinnehåll eller instruktioner i ett datorprogram. På samma sätt representerar bokstäverna på ett pappersdokument text- och utställarenheterna. De - en

uppgifter5 samling

av andra m. m. - som data fakta, upplysningar representerar, kan beskrivas som text- och utställarenheterna. Vid ADB består därför dessa av vissa immateriella uppsom - bärs - av data. På gifter representeras fysiska ett är det alltså data vi låser papper fysiskt fixerar - när vi skriver en text och undertecknar. Det är inte papperet utan text- och utställardata som representerar själva informationen.

Papperet bär i sin tur de tecken (data) som står för

4Data = representation av fakta, begrepp eller instruktioner i form lämpad för överföring, tolkning eller bearbetning av människor eller av automatiska hjälpmedel. seipel beskriver data som symboler som bär information (Seipel, ADB och juridik. En problemöversikt, publicerad som Ds Fi 1975:3, s. 254). Jfr dock prop. 1985/86:65 s. 12 samt not 5 nedan.

5Information = innebörden i data.

text och utställarangivelse. ADB-teknikens databärareö - t. ex. disketter och - bär samma sätt magnetband på de data som representerar informationen. Data på en databärare utgörs tekniskt av positiva och negativa magnetiska laddningar, s. k. bitar7. Den fysiska representationen av just de data som står för en viss uppgift utgörs av ett mönster av laddningar på en databärare; ett bitmönster. Det år inte så att dessa bitar i sig kan vara fysiskt unika på samma sätt som en bokstav som är skriven för hand på ett papper. När ett bitmönster vid ADB läses över från en databärare till en annan, går det nämligen inte att på traditionellt sätt skilja en kopia från ett original.

Databäraren bär inte heller spår av ändringen utan den visuella kontrollen ersätts av ADB-procedurer. Frågan är alltså hur papperets funktion att låsa förklaringsinnehållet och utställarangivelsen skall kunna översättas till ADB-miljö.

2.1.3 Datorteknik och dokumenthantering

ADB-tekniken bygger på ständiga kopieringar och bearbetningar av lagrade data. Ett elektroniskt dokument kan därvid, sett från databärarperspektiv, befinna sig i olika lagringslågen.

När t. ex. en exportör skall upprätta en elektronisk anmälan skriver han in uppgifterna på sin bildskärmster-

5Databärare, datamedium = material, fysisk storhet

eller anordning som kan användas för att representera data.

7Bit = binär siffra = siffran 0 eller siffran 1 använd i det binära talsystemet.

minal och sänder dessa data - till ett elektihopbundna roniskt dokument - ett kommandoa till en mottaggenom för TDS. Där loggas dokumenten och överningsfunktion förs till TDS:s centrala dator och lagras där tills vidare. I flertalet fall överförs därefter dokumenten till en lokal dator.

om en tulltjänsteman som använder TDS skall ta del av vissa uppgifter som data representerar, omvandlar datorprogrammen lagringsenhetens bitmönster (maskinspráket) till användarspråk (svenska). Då data överförts via telenätet kan bitmönstret i samband därmed ha omvandlats - i samfrån digitala till analoga signaler och/eller band med - ha kompletterats i kontrollöverföringen syfte. Användaren skall genom datorprogrammen kunna beställa fram ett dokument, antingen genom att en skrivare skriver ut uppgifterna på ett papper eller genom att uppgifterna projiceras tillfälligt pá en bildskärm.

Rättsregler som rör pappersbaserad dokumenthantering tar underförstått papperet, själva bäraren, till utgångspunkt (se vidare avsnitt 3.2). Grånsdragningen uppåt, vad som utgör ett dokument till skillnad från flera, och gränsdragningen nedåt, vad som utgör ett helt dokument till skillnad från en del av ett dokument, framstår oftast som självklar.

vid ADB är emellertid läget ett annat. Att söka en ADBteknisk enhet som naturligt korresponderar med en konventionell handling är närmast meningslöst; lika fåfängt som sökandet efter ... universalmedicinen i

8Kommando = begäran om utförande av en operation eller om exekvering av ett visst datorprogram.

alkemin9. Användaren är inte intresserad av hur det bitmönster som finns en viss databärare ser ut på utan endast av tillgángsenheten. Lagringsenheten i avancerade datorer kan t. 0. m. förändras utan att tillgångsenheten ser annorlunda ut (se avsnitt 2.3.4). Den visuella äkthetskontroll, som en person medvetet eller omedvetet gör beträffande lagringsenheten när han läser ett viktigt pappersdokument, saknar motsvarighet vid elektronisk dokumenthantering.

Lagringsenheten vid ett elektroniskt dokument har inte heller ett naturligt samband mellan en fysisk och en logisk enhet som t. ex. fallet är för pappersdokument. Även om lagringsenhetens bitmönster, maskinspráket, översätts till användarens språk är förklaringsinnehållet ofta inte (som lagringsenhet) fullständigt och sammanhängande representerat förrän datorprogrammen sammanställt och kompletterat data till de uppgifter (den tillgängsenhet) användaren genom kommando beställt som utdata. Datorprogrammen använder lagringsenhetens datastruktur för att definiera de olika potentiella förklaringsinnehållen. Fullständiga och sammanhängande förklaringsinneháll sammanställs först när användaren beställer dem. Lagringsenheternas ofullständighet saknar betydelse för användaren men kan vara av avgörande betydelse för en rationell användning av ADB-tekniken.

De använda begreppen ger verktyg för att beskriva ADBproblemen. En väsentlig fråga är vilka krav som skall ställas på textenhetens och utställarenhetens självständiga och beständiga existens för att ett elektro-

9Seipel, IRI-rapport 1988:1, s. 209 (intagen som

bilaga 2 till SOU 1988:64).

niskt dokument som kan ersätta pappersdokumentets funktioner skall anses föreligga.

TDU förklarar att det är nödvändigt att lösa dels frågan om den elektroniska signaturen, dvs. hur den faktiska avsändaren av ett elektroniskt dokument skall identifieras och dels frågan om hur och på vilket sätt det kan fastställas vilka uppgifter som har lämnats. Detta kan också beskrivas som en fråga om vilka lås eller staket mellan bärarenhet, textenhet och utställarenhet som skall finnas för att ett elektroniskt dokument av godtagbar kvalitet skall anses föreligga. om det finns tekniska förutsättningar för ett sådant lås återstår det att beskriva låset/staketet så att en rättslig reglering blir möjlig.

TDU antyder en avsikt att avgränsa enheterna i de elektroniska dokumenten på ett sådant sätt att de får ett högt bevisvärde. Ett sådant lås/staket företer vissa likheter med pappersarkets funktion i ett pappersdokument. En grundläggande fråga är då om ett elektroniskt dokumentbegrepp som innehåller ett lås/staket, skall definieras eller om regleringen av TDS bör utgå från själva uppgifterna som om inget staket runt uppgifterna - informationen föreligger.

2.2 Förfarandet vid ut- och införsel av varor

Tullagen (TL) och tullförordningen (TuF) innehåller regler om förfarandet vid in- och utförsel av varor. Import och export skall - med vissa - anmälas undantag till tullmyndighet (se 3 § TL, jfr dock 7 § andra stycket och 44 § TL samt 3 och 20 §§ TuF). En datorisering av detta uppgiftslämnande påverkar inte bara utformningen och lagringen av dokumenten, hela tullproce-

duren och de rättsregler som är berörda måste anpassas till sin nya miljö. En importör eller exportör kan visserligen redan nu medges att lämna vissa uppgifter med hjälp av ADB (14 § fjärde stycket och 41 § andra stycket TL). Sådant uppgiftslämnande har emellertid inte inneburit en sådan förändrad rättslig situation som TDS kommer att föra med sig för tullens verksamhet.

De grundläggande tullprocedurerna skall här kortfattat beskrivas enligt gällande rätt innan vi går in på en beskrivning av dessa procedurer i en framtida ADB-miljö och det behov av författningsändringar de nya förutsättningarna för med sig för tullens verksamhet.

2.2.1 Utförsel

Vid utförsel skall en exportör göra en skriftlig anmälan till tullmyndigheten (41 § TL). vad anmälan skall innehålla framgår av 41 § TL samt de föreskrifter generaltullstyrelsen (GTS) med stöd av bemyndiganden meddelat (42 § TL och 19 § TuP). Vid export behöver s. k. styrkande handlingar normalt inte bifogas anmälan (se dock 42 5 TL och 19 § TuF). Utförseln fungerar vanligtvis så att exportören antingen anmäler varan till utförsel först när den när en gränsort, varefter fraktföraren, efter tullens beslut att medge utförsel, omedelbart för ut godset, eller på det sättet att han anmäler varan till utförsel hos en tullmyndighet inne i landet, t. ex. på den ort där han driver rörelse. Därefter transiterar han varan till utrikes ort via en gränsort där tullen endast konstaterar att anmälan och beslut redan föreligger.

2.2.2 Införsel

Varor som förs in till tullområdet skall anmälas till förtullning eller annan tullklarering (se 4 § TL angående begreppen). Vid förtullning kontrollerar tullmyndigheten att varan får föras in och fastställer tull, annan skatt och avgift för den (5 § TL). Det är som huvudregel inte tillåtet att förfoga över varan innan den förtullats (6 § TL). Att en vara förtullats betyder att tull, annan skatt och avgift betalats. Av 5 § tredje stycket TL följer att det också ingår i förtullningen att tullmyndigheten kontrollerar att varan fár införas. Oförtullade varor kan under kortare tid förvaras pá tullupplag och under längre tid på tullager eller i frihamn (46 5 TL). Anmälan till tullklarering får ske genom ombud. Ett ombud som skall avge tulldeklaration måste dock vara godkänt av GTS (13 § TL).

Enligt den grundläggande regeln för förtullning skall tull och annan skatt betalas inom 15 dagar från den dag taxeringsbeslutet meddelades (25 5 TL). GTS kan emellertid under vissa förutsåttningar medge importör kredit. En sådan - - betalar importör kreditimportör enligt särskild tullrákning (26 § TL) som utfärdas av GTS. Räkningen upptar all debiterad tull, annan skatt och avgift för importören under en vecka och den skall betalas inom 15 dagar från den dag räkningen utfärdades. En kreditimportör får fritt förfoga över varorna även om tull, annan skatt och avgift inte betalats (9 § TL). Det finns dessutom - under vissa förutsättningar möjlighet för företag som bedriver importverksamhet att av en tullmyndighet beviljas hemtagningstillstånd. En sådan importör, hemtagare (2 § TuF), har rått att ta hand om och i övrigt förfoga över hemtagna varor redan innan de förtullats (8 § TL). En hemtagare måste ha tullkredit. Även ombud kan få tullkredit och åta sig

att fullgöra den betalningsskyldighet som vilar på importören, den tullskyldige (26 § TL).

Den helt övervägande delen av importen till Sverige sker mot betalning av tull, annan skatt och avgift i efterskott.

När en vara införs till landet skall den anmälas till en s. k. tullklarering. Förfarandet fram till att varan förtullas kan emellertid gestalta sig på olika sätt.

När en vara anmäls till förtullning skall den tullskyldige avge tulldeklaration (13 § TL). Deklarationen skall enligt 14 § TL och andra bestämmelser innehålla vissa uppgifter. Till deklarationen skall vidare fogas s. k. styrkande handlingar. Härmed avses i första hand faktura eller motsvarande handling rörande förvärvet av varan. I vissa fall räcker det att avge preliminär tulldeklaration (15 § TL).

Importören kan anmäla varan till förtullning diggkt vid gränsorten och han skall då avge en tulldeklaration (10 och 13 §5 TL).

Vid tullanstalten på gränsorten kan importören emellertid i stället välja att anmäla varan till annan :orm av tullklargring (5 och 7 §§ TL samt definitionen i 4 § TL). Varan kan transiteras, det vill säga sändas oförtullad genom tullområdet eller mellan orter inom detta (7 § första stycket 1 p. TL), läggas upp för förvaring på tullupplag eller tullager eller i frihamn eller exportbutik (2 p.), tas hem om importören är hemtagare (3 p.), innehas med temporär tullfrihet (4 p.), återutföras (5 p.), överlåtas till staten eller förstöras (6 p.). Varan skall då anmälas till förtullning eller annan tullklarering vid senare tillfälle (dock ej om

punkterna 5 eller 6 ovan tillämpats). Transiteras en vara skall den anmälas till förtullning eller annan tullklarering vid ankomsten till bestämmelseorten. Upplagd vara (7 § första stycket 2 p. TL) skall anmälas innan förvaringen upphör och vara som innehas med temporär tullfrihet innan denna frihet upphör (10 § TL). En s. k. hemtagare skall anmäla en hemtagen vara till förtullning inom viss frist efter det att varan anmäldes till hemtagning. Anmälan till förtullning kan komma att uppskjutas på så sätt att en vara som anmälts till transitering, förvaring, hemtagning eller innehav med temporär tullfrihet blir föremål för annan tullklarering än en förtullning, t. ex. att transiterad vara anmäls till förvaring pá tullupplag.

Anmälan och deklaration görs med det s. k. enhetsdokumentet som EG infört från och med den 1 januari 1988 och som Sverige genom en konvention att åtagit sig använda. Vissa fält i enhetsdokumentet avser anmälan, medan andra utgör deklarationen. Det bör noteras att enhetsdokumentet förutom deklarationsuppgifter även innehåller uppgifter för statistiska ändamål, bl. a. rörande transport.

Tullmyndigheten fastställer tull, annan skatt och avgift samt kontrollerar att införselförbud inte och föreligger att eventuella införselvillkor är Därefter uppfyllda. betalar importören kontant och för in varan. Om importören beviljats tullkredit läggs - i stället för betal- - ett blad ur det ning blankettset enhetsdokumentet består av till grund för utfärdande av en särskild tullräkning. Den innefattar importörens samtliga förtullade sändningar under en vecka.

Om importören är hemtagare - en sådan är också kreditim- - lämnar portör denne, på gränsorten eller efter tran-

endast en hemtagningsanmälan på en särskild sitering, blankett. Den innehåller 1 huvudsak de uppgifter som behövs för att identifiera varan och den tullskyldige. beslutar därefter - om hinder inte före- Tullmyndigheten - att lämna ut varan. Hemtagaren får därmed i ligger allmänhet förfoga fritt över varan. Om ett visst införinte är - får vanligen selvillkor uppfyllt hemtagning ske ändå - får hemtagaren dock inte förfoga över varan förrän införselvillkoret uppfyllts och tullmyndigheten hävt 2 5 5 p. lagen (1973:980) om förfogandeförbudet, transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor m. m. skall inom viss föreskriven tid Importören det enhetsdokumentet anmäla hemtagna varor till på nya förtullning hos en viss tullmyndighet, hemtagarens kontrolltullanstalt. Proceduren är därefter densamma som för en kreditimportör.

En tullmyndighet kan ge innehavaren av ett tullupplag i att utföra tullmyndighetens kontroll och prövuppdrag när en hemtagare vill ta hand om varor som är ning på tullupplaget (54 § TL). Ett sådant uppdrag upplagda innefattar myndighetsutövning. Huvuddelen av importgodset hanteras på detta sätt.

2.3 Tullprocedurer vid en datorisering

2.3.1 Allmänt

En datorisering av tullen innebär att manuella procedurer automatiseras. De procedurer som är knutna till pappersdokument är välkända. En fungerande tillämpning kräver därför inte att procedurerna beskrivs närmare och rättsregler är utformade utifrån den förutgällande sättningen. Vid en datorisering måste procedurerna emellertid kartläggas och definieras i detalj för att

sedan översättas till de olika språk som används i datorprogram.

De automatiserade procedurerna utförs inte omedelbart av en människa och informationen lagras inte och sänds inte med användning av pappersdokument. Dessutom kommer överföring, lagring och bearbetning av informationen att utföras i systemet med samma teknik, datorer. Dessa förutsättningar påverkar den rättsliga bedömningen.

2.3.2 Internationell utblick, konventioner m. m.

EG och länderna inom EFTA undertecknade den 20 maj 1987 en konvention om att förenkla formaliteterna vid handel med varor (se förordningen /1987:1126/ om en konvention om förenkling av formaliteterna vid handel med varor). För att åstadkomma detta lade konventionen fast vissa specifika åtgärder, särskilt genom att införa ett administrativt enhetsdokument (det s. k. enhetsdokumentet) i samband med export, import och transitering mellan länderna, oavsett varornas slag och ursprung.

Enhetsdokumentet (single Administrative Document, SAD) antogs slutligt av EG den 22 juli 1986 (EEC 2792/86). EG-regleringen lägger i detalj fast hur dokumentet skall användas, dels i full use-version och dels vid split use. Regleringen lägger vidare fast vilka uppgifter som är obligatoriska samt definitionerna av de 54 boxarna i dokumentet och vad de skall innehålla.

Dokumentet är ett exempel på en förenkling av uppgiftslämnandet vid gränsöverskridande trafik och undanröjande av icke-tariffära handelshinder. Det började användas den 1 januari 1988 inom såväl EG som EFTA.

Enhetsdokumentet fyller flera administrativa syften, bl. a. rörande deklaration, statistik, transportmedelsredovisning och transportvägsredovisning. Tanken är att harmonisera tullmyndigheternas inom EG uppgiftskrav vid gränsöverskridande handel. Dokumentet förlorar dock i betydelse när EG:s planer på ett elektroniskt uppgiftslämnande förverkligas. Detta beräknas ske efter den 1 januari 1993. Även kraven på informationsinnehállet i enhetsdokumentet får en mindre relevans för ett system med elektroniska dokument. EG:s arbete med datameddelanden utgár från enhetsdokumentet och från företagens interna kommersiella information. Detta har skett för att undvika att företagen skall behöva ändra sina interna system vid en övergång till elektroniskt uppgiftslämnande.

Utformningen inom EG av dessa datameddelanden har skett i samråd med EFTA och USA. USA har fått vissa krav på obligatoriska fakturauppgifter tillgodosedda. Datameddelandena skall ses som en bruttolista som innehåller alla de dataelement1° som i det enskilda fallet behövs för att bygga upp ett elektroniskt dokument. Enhetsdokumentets omfång (innehållet i det) förändras för varje gång en session tas upp beroende på informationsbehovet vid just det tillfället.

Av artikel 4 i konventionen om enhetsdokumentet mellan EG och EFTA framgår att ingenting hindrar de fördragsslutande staterna från att tillämpa förenklade förfaranden med eller utan användning av datorer. Vidare ges en möjlighet för tullen i dessa stater att införa elektroniska deklarationer.

1°Datae1ement = data som vid en given tillämpning behandlas som en helhet.

Innebörden av nämnda möjligheter till förenklingar, datameddelandenas framväxt inom EG, EFTA och USA och ytterligare förenklingar avseende transitering (godkända mottagare och godkända avsändare) är att Sverige utifrån sina konventionsbundna åtaganden kan skapa ett elektroniskt deklarationsförfarande för f. n. cirka fem miljoner enhetsdokument. systemet med godkända mottagare och avsändare inom godkända EG gör det möjligt som EG utvecklat i vissa förslag till ytterligare förenklingar - för att för företagen tullmyndigheternas räkning utföra erforderlig export- respektive importkontroll. Detta sker genom att företagen elektroniskt utbyter viss specifik faktura- och annan information i samband med varusändningar. Uppgifter till tullmyndigheten i det egna landet skall kunna lämnas i efterhand.

Då den s. k. inre marknaden införs efter den 1 januari 1993 ändras i viss mån begreppsapparaten. Eftersom tullgränserna inom EG upphör, försvinner transitering som begrepp. Däremot kvarstår medlemsstaternas behov av information om transporter, varor och finansiella transaktioner. Varje land har fortfarande ett eget finansiellt system, oberoende av att tullkontroller och andra hinder mot ett fritt flöde av varor och tjänster m. m. försvinner. EG:s datoriseringsprojekt, det s. k. CDprojektet, syftar därför till att finna ett totalt elektroniskt för att överföra information - inom system och mellan EG-länderna - som härrör från varuflödet mellan länderna. Detta projekt har dock inte nätt lika långt som det svenska tulldatoriseringsprojektet.

Den snabba utvecklingen av datakommunikationen (EDI = Electronic Data Interchange) inom bl. a. handel och industri kan till viss del förklaras av minskade kostnader för person- och minidatorer. En lika viktig förklaring är dock utvecklingen och det gradvisa accepterandet av

den universella datakommunikationsstandarden UN/EDIFACT ( = United Nations Rules for Electronic Data Interchange Administration, Commerce and Transport). TDS bygger, enkelt uttryckt på EDIFACT och på det inom EDIFACT-styrelsen utvecklade CUSDEC, d.v.s. datameddelanden för import-/exportuppgifter.

Utvecklingen mot att företagen utväxlar information elektroniskt är f. n. mest märkbar i de multinationella företagen. systemen grundas på den gemensamma standarden i syfte att göra utbytet av information mellan köpare och säljare effektivt. Flera projekt inom och utom EG arbetar med att definiera såväl frågor om säkerhet som om legala strukturer. Även inom OSI11 byggs ett antal protokoll med detta syfte upp. Det skulle föra för långt att i detalj redovisa projekten inom EG och FN samt vilken standard som under 1990-talet successivt är att förvänta rörande olika delfrágor. På några punkter år det dock väsentligt att närmare beskriva arbetet med att datorisera kommersiella uppgifter.

FN:s regler för elektronisk kommunikation (UN/EDIFACT) kan grovt indelas i UNTDED (United Nations Trade Data Elements Directory) och UNTDID (United Nations Trade Data Interchange Directory).

UNTDID innehåller - Uniform Rules of conduct for Interchange of Trade Data by Teletransmission (UNCID), se avsnitt 3.1, - The Rules, with for UN/EDIFACT syntax guidelines message design and a UN/EDIFACT implementation guide, - A Standard Data segment Directory (EDSD) och - A United Nations Standard Messages (UNSH) Directory (EDMD).

llopen System Interconnection, accepterat av ISO.

vi vill också nämna några pågående eller planerade tillämpningar av UN/EDIFACT.

15915 (Trade Data Electronic Data Interchange Systems) är ett projekt mellan EG och EFTA. Det koordinerar arbetet i EG- och EFTA-länderna och ger tekniskt stöd åt styrelsen för UN/EDIFACT.

QQEIIE (Organisation for Data Exchange by Teletransmission in Europe) år ett projekt inom bilindustrin. Det är det första systemet som kan anses binda samman biltillverkare och underleverantörer.

QEILQ är ett projekt inom ramen för det europeiska kemiska industriförbundet (Council of Chemical Manufacturers Federations). Projektet avser datautbyte mellan tolv företag och deras handelspartners i nästan hela Västeuropa.

Företag inom elektronik- och dataindustrin (EDI Forum for Companies with Interest in Computing and Electronic) har startat en försöksverksamhet, EQLELQE, baserad pá UN/EDIFACT.

Inom trggggggtggktggg finns system eller projekt under utveckling. som exempel kan nämnas - elektroniska forum, TRANSPOTEL, transportnäringens - och UNICORN, färjornas bokningssystem, - för att informa- DOCIHEL, jårnvägarnas system utbyta tion mellan dem, deras kunder och tullen.

som ett EG-projekt (Cost llter) inrättades OSIS (Open Shop Information System). Ur detta växte projektet :§15:

:ggg: (internationella TeleTrusT-föreningen), rörande

elektroniska signaturer fram. Dessutom finns samprojek-

tet mellan EG och EPTA, Cost 306, rörande godsredovisning.

Slutligen skall vi nämna följande lokala tillämpningar där information överförs elektroniskt mellan företag och tull.

CARGONAUT Schiphol airport INTIS Rotterdams hamn SEAGA Antwerpen SADBEL Brüssel, Antwerpen och zaventen DAKOSY Hamburg KOHPASS Bremen ALPHA Frankfurts flygplats ACP90 Storbritannien (för flygplatser) SOFI Frankrike

Regeringarna i 0ECD:s medlemsländer avgav den ll april 1985 en deklaration om gränsöverskridande datautbyte (Declaration on Transborder Data Flows). En viktig del av deklarationen, som har till grund OECD:s riktlinjer för att skydda personliga data i elektronisk miljö (OECD: Guidelines on the Protection of Privacy and Transborder Flows of Personal Data), är uttalandet att utveckla tillgången på uppgifter och därigenom undvika hinder i det internationella utbytet av information. Vidare uttalas i deklarationen en vilja från OECD-länderna att gemensamt utveckla lösningar i fråga om ett internationellt utbyte av data.

TDS är unikt så till vida att det är den första heltäckande datoriseringen av tulluppgifter. Inom EG finns främst lokala tillämpningar. USA (US-Customs) har nyligen påbörjat vissa försök som liknar TDS. Australien har dock utvecklat en mera heltäckande datorisering.

2.3.3 Grundläggande elektroniska dokumentrutiner i tulldatasystemet (TDS)

ggpgiftslämgandet

Rutiner baserade på pappersdokument medför en resurskrävande administration för tullen och företagen. Genom elektronisk lagring och telekommunikation skall en uppgift endast behöva lämnas en gång till tullen. Varje uppgift kan sedan ligga till grund för de olika sammanställningar och bearbetningar som tullen behöver göra.

De näringsidkare som GTS godkänner skall få rätt att i stället för pappersdokument - elektroniska upprätta tulldokument och sända in dem till en central mottagningsfunktion för TDS. Dessa näringsidkare skall kunna lagra ett elektroniskt dokument i TDS redan innan det tullärende uppgifterna avser aktualiseras vid någon tullmyndighet. Dokumenten loggaslz i mottagningsfunktionen och vidarebefordras till en central dator hos tullen, belägen i Luleå.

En näringsidkare kommer, när han ett elektroupprättar niskt dokument, att förse detta med tullid - tullidentifikationsnummer - en alfanumerisk serie som enligt han tilldelats av tullen. Detta identifikationsnummer skall sedan utgöra sökbegrepp i TDS. Näringsidkaren kommer inte att kunna ändra uppgifter i ett ivågsänt dokument som loggats i mottagningsfunktionen. Om han vill rätta eller komplettera uppgifterna måste han i stället sända in ett nytt elektroniskt dokument som

12Med loggning avses normalt endast av uppteckning visst förhållande eller resultat från en aktivitet. De loggar vi talar om skall emellertid innefatta en fullständig uppteckning av filer.

innehåller rättelsen eller kompletteringen. I TDS lagras det kompletterande dokumentet i samma fil som ursprungsdokumentet och det kan därför sökas med samma alfanumeriska tullid, eftersom detta nummer utgör sökbegrepp för filen. Även de uppgifter tullen tillfört ärendet lagras i samma fil.

När den vara som uppgifterna avser skall tullklareras behövs inga pappersdokument. Tulltjänstemannen får besked om det elektroniska dokumentets tullid från den som representerar näringsidkaren vid tullklareringen. kan då genom ett kommando pá sin ter- Tulltjänstemannen minal fá tillgång till resultatet av bearbetningen i TDS tillsammans med information om vilken näringsidkare ärendet rör. Om det krävs kan tulltjänstemannen även ta del av hela eller delar av det elektroniska dokumentet. S. k. handlingar skall endast behövas i undanstyrkande tagsfall. De förutsätts av TDU kunna göras tillgängliga med hjälp av t. ex. telefax. Ibland behövs emellertid Uppgiftslämnandet kommer, utom i originalhandlingarna. vissa undantagsfall, också att förenklas. Deklaranten kommer inte längre att behöva lämna uppgift om beräknad tull och annan skatt, eftersom maskinella procedurer automatiskt kommer att ta fram beloppen ur de uppgifter som lämnats.

Ett ärende kan aktualiseras för granskning och beslut att tulldatameddelandet åtföljs av en begäran om genom att en viss tullklarering genomförs. Ett ärende kan också aktualiseras för granskning och beslut genom att en tullklareringsåtgärd begärs utförd med stöd av tidilämnade uppgifter. Detta kan ske genom att ett gare särskilt elektroniskt meddelande därom sänds eller genom att önskemål om det anmäls muntligt eller i pappersdokument direkt till vederbörande tullanstalt.

ö nde o t

När ett företag har sänt in ett elektroniskt dokument och detta har nått centraldatorn skall systemet automatiskt utföra vissa kontroller. Dessa inleds med en teknisk identifiering av uppgiftslämnaren i förening med en verifiering av den textenhet (se figur 1 under avsnitt 2.1.2) som det elektroniska dokumentet innefattar; en âkthetskontroll. Vidare kontrolleras att alla fält i dokumentet är ifyllda samt att endast existerande statistiska nummer i tulltaxan och koder använts. Avsändaren kommer automatiskt att få besked när fel eller brister upptäcks i dessa avseenden. I annat fall accepteras det elektroniska dokumentet av systemet och ärendet genomgår förberedande automatiska tullkontrollmoment. Uppgifterna i dokumentet därvid - med jämförs stöd av styrda och slumpvisa urvalskriterier - med i TDS redan lagrade uppgifter. Vidare sker vissa kontroller av att uppgifterna är logiska och rimliga. För den som har tillgång till TDS blir det möjligt att med hjälp av sitt datorsystem ställa standardiserade frågor rörande ärendets handläggning. Kommunikationen sker via mottagningsfunktionen.

De beskrivna procedurerna kommer i allt väsentligt även att tillämpas på ärenden som tillförs systemet genom att en tulltjänsteman registrerar uppgifter som en näringsidkare lämnar på ett pappersdokument. Hotsvarande ADBlagring och bearbetning sker då endast i en lokaldator.

Fortsatt granskning och beslut (förtullning och annan tullklarerinq)

En tjänsteman vid en tullanstalt initierar beslutsprocessen genom att ge ett kommando till datorn med hjälp av en transaktionskod och ärendets tullid. Om de automatiska kontrollprocedurerna inte ger signal till handläggaren att vidta manuella kontrollátgärder (dvs. ärendet förs till grön kanal) och tjänstemannen inte heller själv finner skäl till det, behöver han inte läsa några uppgifter i dokumentet. Han beslutar i stället i enlighet med de resultat som den automatiska bearbetningen i systemet lett till. Även när ett pappersdokument áberopats och uppgifterna från det matats in, sker tullkontrollen och uträkningen av eventuell tull, annan skatt och avgift automatiskt. Om ärendet fångas upp av något urvalskriterium förs det i stället till röd kanal. om tulltjänstemannen finner skäl till det, kan han trots en klarmarkering från datorn ( = grön kanal) föra över ärendet till röd kanal. Om ärendet hamnat i röd kanal, finns de åtgärder som bör vidtas listade pä bildskärmen i prioritetsordning. Tulltjänstemannen skall vid handläggningen agera enligt fastställda rutiner.

Tullräkningen, som innefattar meddelandet om tulltaxeringsbeslut vid import, kommer tills vidare att skrivas ut på papper och sändas till den tullskyldige. Vissa andra tullklareringsbeslut under ärendets handläggning kommer emellertid att sändas över endast i elektronisk form. Mottagaren kan då göra en utskrift på sin skrivare.

2.3.4 Läsning av meddelandena i TDS

222x212x22

I TDS kommer elektroniska dokument för första gången att jämställas med pappersdokument vid en kommunikation mellan näringsidkare och en myndighet. Det är enligt vår mening viktigt att juridiskt beskriva de elektroniska meddelandena sá att rättsregler och allmänt accepterade betraktelsesätt med anknytning till pappersdokument inte behöver ändras i större omfattning än ADBtekniken kräver.

I ett pappersdokument är text- och utstållarenheterna låsta genom att texten och underskriften entydigt bärs av pappersarket. Sådana urkunder är allmänt accepterade. För tullen är inte bara dokumentens funktion att självständigt bära ett förklaringsinnehäll13 utan även deras bevisfunktion av avgörande betydelse. Det är viktigt att de dokument som skall överföras elektroniskt - cirka 5 miljoner dokument år - Det måste att med per skyddas. gå rimlig säkerhet bevisa att ett dokument är äkta, det vill säga att förklaringsinnehållet inte är manipulerat och att det verkligen härrör från den angivna utställaren. Pappersdokumentets funktion att fysiskt bära en - t. ex. ett skuldebrev - saknar rättighet löpande emellertid betydelse för att bedöma de funktioner ett dokument i TDS har.

Inom TDU har i olika sammanhang berörts hur de elektroniska dokumenten bör byggas upp och hur deras äkthet skall säkras och bevisas. av metod för att upp-

Valet

rätta sådana dokument har emellertid vållat tekniska

13Se angående dokumentens meddelelsefunktion, Löfmarck, om urkundsförfalskning, 1971, s. 17.

när det att förse dem med ett svårigheter gällt lås/staket för äkthetsbevisning.

En näringsidkare kan utforma sina rutiner för att upprätta ett elektroniskt tullmeddelande på olika sätt. är att han ur sitt datasystem får fram en En möjlighet elektronisk blankett till sin bildskärm, utformad för det aktuella Han skriver just uppgiftslämnandet. därefter in texten. En annan möjlighet är att anpassa så att det mer eller mindre autoföretagets ADB-system matiskt dokumenten. Oberoende av vilka rutiproducerar ner en uppkommer frågan hur textennäringsidkare väljer heten skall till en utställare och hur det skall knytas att texten - - härrör från kontrolleras omanipulerad den utställaren, eller med andra ord hur äktangivne hetskontrollen skall ske.

enhet - trots att En möjlighet är att söka en materiell inte är aktuell - som kan någon symbolfunktion fylla låsande funktion. Exempelvis skulle de i pappersarkets loggade text- och utställarenmottagningsfunktionen heterna kunna anses utgöra ett fysiskt elektroniskt Tekniken för har emellertid, vid original. lagring av nuvarande databasteknik, gjorts mer eller användning mindre oberoende av hur data fysiskt organiseras. Infor- - - har mationens värde förklaringsinnehállet separerats (fysiskt men inte logiskt) från sitt underlag, data och databärare.

Vid de som TDU har låtit genomföra av undersökningar tänkbara metoder för äkthetsbevisning har vissa svårigheter att finna effektiva fysiska lås mellan uppstátt data och databårare. olika matematiska kontrollmetoder finns dock. Utgångspunkten för låset/staketet år därvid text- och utstållarenheternas uppbyggnad.

SOU 1989 : 20 7 1

En sådan tillämpning får till följd att dokumentets självständiga existens blir närmast immateriell. Det går nämligen inte att naturligt peka på dokumentet som på en sak, t. ex. som en diskett med vissa text- och utstâllardata. Det finns visserligen en lagringsenhet; en stor mängd ettor och nollor på databärare. De har emellertid ingen beständig, självständig existens såsom ett papper med text. Den som använder en databas vet nästan aldrig var och hur lagringsenheten är förvarad. Om dokumentet kräver ett lås år det enda relevanta att lagringsenheten, bearbetad i enlighet med de inprogrammerade procedurerna, resulterar i en tillgángsenhet (t. ex. utskrift eller text på en bildskärm) som verkligen härrör från den angivna utställaren och som inte är manipulerad.

Lagringsenhetens fysiska beskaffenhet har inget värde i sig för användaren utan förklaringsinnehållets självständiga existens kan sägas bestå i möjligheten att, enligt de på förhand bestämda matematiska kontrollmetoderna, verifiera att sammanställningen av tecken14 är äkta (riktig utstållarangivelse och omanipulerad text).

Problemet kan belysas med följande exempel. I vissa datorer används en programvara som ordnar lagringen av data så att data som ofta används lagras på ett mycket snabbt minne (skivminne), d.v.s. att svaret efter kommando genast kommer fram på bildskärmen (den s. k. accesstiden till tillgångsenheten år då kort). Andra data som inte behövs särskilt ofta förs automatiskt ut till t. ex. ett externt patronminne och accesstiden blir då längre. Data som sällan används förs

14Tecken = element som ingår i en vedertagen mängd och som används för att bilda, styra eller representera data. Tecken kan vara bokstäver, siffror, specialtecken eller andra symboler.

ut till ett minne som är enkelt men långsamt (t. ex. ett arkiverat magnetband). Dessa förändringar av platsen för att vissa data kan emellertid även beröra lagra bitmönstret (ettorna och nollorna). Ett exempel själva - Trots år att lagrade data av utrymmesskäl komprimeras. sådana förändringar får användaren fram samma bokstavsmönster på sin bildskärm när han enligt det vanliga förfaringssättet (med samma kommando) tar fram det pá sin bildskärm. Det skulle, om data t. ex. representerar ett elektroniskt dokument, då vara främmande för användaren att säga att det föreligger ett annat dokument sedan lagringsenheten kommit att representeras av data på en annan databärare.15

Metode Ö kt ets o t ol

Den vedertagna tekniken när en terminalanvändare skall beredas tillgång till ett datorsystem är i dag att han bekräftar sin identitet genom ett hemligt lösenord som han fått sig tilldelat. Kontrollen är ögonblicklig. Eftersom lösenordet är hemligt, skyddas användaren från att annan använder datasystemet genom att ange någon data som står för den behörige användarens identitet.

Användarens namn är normalt ingen hemlighet i ett behörighetssystem och denna identitetsangivelse måste, ofta i klartext, hänföras till de transaktioner som användaren skall ta ansvar för.

Rätt utformad kan ett lösenord binda en utställare till ett meddelande men en lösenordsmetod låser inte förklaringsinnehållet så att mottagaren kan veta att det är oförvanskat. Lösenordsmetoden innebär sakligt sett

15Vi har inte gått in på den rättsligt komplicerade frågan om ett original eller en kopia föreligger.

endast att avsändaren av informationen haft tillgång till lösenordet.

I de fall en risk finns att textenheten kan manipuleras och då ett behov finns att låsa förklaringsinnehállet används skilda matematiska kontrollmetoder knutna till data som representerar förklaringsinnehållet. En sådan metod innebär att avsändaren beräknar ett xgntrgllggl som bifogas informationsmassan. Detta är numera vanligt då betalningsuppdrag överförs via magnetband och disketter men även när hela filer eller uppdrag skickas till en bank eller ett giroinstitut via telenätet.

Mottagaren kontrollerar att meddelandet är omanipulerat genom att på nytt beräkna det kontrolltal som avsändaren bifogat meddelandet.

Den teknik som används för att beräkna kontrolltal - i vissa kallad - samma sammanhang sigillering bygger på grunder som tekniken för kryptering. Skillnaden är att vid sigillering står informationsmassan kvar i klartext och det kontrolltal som är resultatet av den matematiska beräkningen grundad på alla data som representerar meddelandet läggs till. En kryptering innebär att underlaget för att ta fram dokumentet i läsbar form förändras så att texten blir oläslig om inte mottagaren har samma nyckel för att kunna dekryptera. Vid kryptering kan alltså den som t. ex. tappar av en telelinje på data inte läsa meddelandet utan att först dekryptera det.

Ett lösenord är hemligt. Sigilleringsmetod och algoritm är emellertid normalt inte hemliga utan användaren förses med en nyckel som utgör en hemlig beståndsdel vid sigilleringen. Mottagaren kan om han har tillgång till samma metod, algoritm och hemliga nyckel göra en beräkning av kontrollsiffran sigillet.

Genom att ge varje användare av datasystemet en unik nyckel har en möjlighet skapats att individualihemlig sera en utställare till det avgivna förklaringsinneháll som vissa data representerar.

De hemliga nycklarna mäste, på det sätt som gäller för lösenorden, lagras på ett betryggande sätt. Detta sker med teknikens nuvarande utformning genom en kryptering av lösenorden.

Hur nycklarna administreras hos avsändare och mottagare är väsentligt för att säkert kunna fastställa en utställare och dennes förklaringsinneháll.

För att öka säkerheten vid nyckelhanteringen har kontokortsliknande kort införts. Den hemliga nyckeln lagras på ett säkert sätt i kortet.

in i användarens terminal - eller vid en Kortet stoppas ännu säkrare - i en särskild handterminal. tillämpning Användaren gör den hemliga nyckeln tillgänglig genom att på terminal ange ett hemligt lösenord. Därefter sker beräkningen av ett kontrolltal i användarens terminal eller i handterminalen. Inte ens användaren av kortet känner till den hemliga nyckeln.

För att ytterligare öka säkerheten vid nyckelhanteringen har kort konstruerats som utrustats med så kraftfulla processorer att ett helt meddelande läses in i kortet där - inklusive den hemliga samtidigt förutsättningarna - för av kontrolltal också lagras. nyckeln beräkningen Den hemliga nyckeln går inte att komma åt eftersom den bara finns i kortet vid beräkningen av kontrolltalet. Efter beräkningen överförs kontrolltalet från kortet till terminalen.

De kontrolltal som skapas med de matematiska beräkningsmetoderna år unika för varje tillfälle som ett meddelande ställs ut.

Mottagaren måste för att kontrollera att det översända meddelandet inte är förvanskat, ha tillgång till samma hemliga nyckel som avsändaren.

En annan metod grundas på att kryptogrammet är asymmetriskt. Detta innebär att varje användare har en hemlig och en öppen del av sin nyckel. Mottagaren kan alltså kontrollera att meddelandet är oförvanskat utan att han får tillgång till den hemliga delen av avsändarens nyckel.

Det kan bli möjligt att mer eller mindre slutligt skapa sådana elektroniska signaturer som kan fylla den funktion som en namnteckning har på ett pappersdokument.

2.4 Något om tullverkets organisation

Tullverket består av GTS, som svarar för den centrala ledningen av tullen, och tullstaten, det vill såga tullens regionala och lokala organ. Tullens geografiska verksamhetsområde, tullområdet, omfattar Sveriges hela landomráde, inre vatten och territorialhavet samt luftrummet däröver.

Landet är indelat i sju tullregioner. Var och en av dessa har som ledningsorgan en tulldirektion. Tullregionerna är indelade i tulldistrikt. Det finns en distriktstullkammare inom vart och ett av de 21 tulldistrikten. På de orter där det finns en tulldirektion

SOU 1989: 20

är denna och distriktstullkammaren dock helt eller

delvis samorganiserade.

För tullklarering är tullområdet indelat i trafik-

områden. Varje tulldistrikt omfattar ett eller flera

sådana områden. Inom ett trafikområde där det saknas

distriktstullkammare finns en tullkammare. På vissa

orter med utrikes trafik finns tullstationer; se vidare

figg;_z, organisationstablå över tullen.

GENERALTULLSYYRELSEN 337

TULLDOREKTIONER 7SI ) 760

Duslnklsxullkunmaøe I Gnånsbeviknlngmmråden Kuslhevakningsomdden 21.: 6) 7.: 212 15:: 347 › 1 733 n I o i . 4 . l lullavdelnarsgar _ Tulmahomr _ Kuslposierungar __ l8sl (705) l7u (201) 405! (332) : u | I | 2 I Tullslzi-onev b_ (Lingpongn v_ _ 23SI (35) 2sl (6) Regionkusxposreringar : y IDs: 96 I I I u | L . Tullkammave Flygkustoosleriuq.. 1Bsl 388 3u 1

Tullnationev 3 JS! ( 1› _

1Darav 7slsamorgamserade medIulldireklion 7Därav 3slobemannade 3Därav 2slobemannade 4l gränuullsamarbele deltagande norska ochfinskatuustuioner eimedriknade

exkl personal vid tdn i Haparanda. Sundsvall, Helsingborg och Karlstad 5 inkl personal vid tdn i Haparanda,Sundsvall. Helsingborg och Karlstad

Siffrorna i rutorna anger antalet befattningar enligt tullverkets berattningsplaner per l9B6-07-0l.

GTS är central förvaltningsmyndighet för tullen med rätt att meddela föreskrifter. De beslut som fattas av de lokala och regionala tullmyndigheterna kan med något undantag överklagas till GTS. Vidare har GTS uppgiften att samla in och bearbeta uppgifter för statistiska åndamál samt för uppbörd och redovisning av tull, annan skatt och avgift. GTS beslutar också om t. ex. debitering av restavgifter.

Tulldirektionerna leder verksamheten inom respektive tullregion och har, under GTS, huvudansvaret för att de underlydande tullmyndigheternas verksamhet år lämpligt planerad och organiserad. Till direktionerna har delegerats rått att fatta beslut i vissa tillstándsfrågor. Förtullningen och annan tullklarering av varor sköts av de underordnade lokala myndigheterna.

Generaltullstyrelsen, tulldirektioner, distriktstullkammare och tullkammare är självständiga myndigheter. Även en tullstation är i princip självständig men med begränsade beslutsbefogenheter.

2.5 TDS uppbyggnad

2.5.1 Registerstrukturen

TDS kommer att byggas upp av flera delsystem. Dessa har ett logiskt samband och utnyttjar vissa för verksamheten gemensamt lagrade data. Följande delsystem skall ingå:

1 gxportsystemet kommer att vara ett expeditionssystem för att hantera utförselanmälningar och exportattestering. Utförselanmälningar registreras antingen genom en tulltjänsteman som via terminal för in uppgifter som

lämnats i pappersdokument eller genom att en exportör elektroniska dokument och sänder dem via upprättar telenätet till TD5. En exportör som har upprättat och sänt in elektroniska dokument kommer att elektroniskt kunna lämna kompletterande och korrigerande uppgifter. En tulltjänsteman som utför manuella kontroller kommer av sina att registrera resultaten åtgärder. Exportsystemet innehåller en väsentlig del av de uppgifter som nu lämnas i det s. k. enhetsdokumentet, bl. a. uppgifter från godkända avsändare om förhandsanmälan när en sådan behövs med anledning av en planerad utförsel. I systemet kommer vidare i vissa fall att registreras beslut att tillåta utförsel, attester angående export samt uppgifter med anledning av att särskilda förmåner sökts i samband med utförseln.

2 Importsystgmet kommer att vara ett expeditionssystem för att hantera införselanmälan (ungefär motsvarande det som nu kallas hemtagningsanmälan), tulldeklaration och annan tullklarering vid import. Registreringar görs på motsvarande sätt som i exportsystemet. Systemet i TDS innehåller en väsentlig del av de uppgifter som nu lämnas i det s. k. enhetsdokumentet och uppgifter om viss tullklarering såsom förtullning, anmälan till temporär tullfrihet, förstöring eller överlåtelse till tullverket.

3 Iransitsystemgt kommer att vara ett expeditionssystem för att hantera transitanmålningar och tullklarering vid transitering. Registreringar görs på motsvarande sätt som i export- och importsystemen. Transitsystemet i TDS innehåller de uppgifter om transitering som framgår av konventionsbundna åtagande samt uppgifter om Sveriges förhandsanmälan från godkända avsändare med anledning av en planerad utförsel.

4 §y§;gmgt_tull§g;a kommer att användas som ett stödsystem för andra system i TDS, i första hand importoch exportsystemen. Det innehåller tulltaxan med statistisk varuförteckning inklusive bilagor. Vidare finns hänvisningar till de licensbestámmelser som gäller för varje statistiskt nummer och för ursprungs- respektive bestämmelseland. Alla uppgifter i detta system i TDS underhålls av GTS, medan det på lokal nivå och hos dem som mot avgift bereds tillgång till systemet endast kommer att finnas tillgång till frågefunktioner.

5 I syfte att ge stöd åt nödvändig granskning av Sveriges import och export av varor samt att säkerställa att till tullen lämnade uppgifter år riktiga avses ett kgntrgllgygggm upprättas. Detta system innehåller en sökdatabas med utdrag ur ärenden samt uppgifter om a-priser för varor. I systemet skall vidare spärrar och resultaten av initialkontroller (röd kanal) kunna registreras. Spärrarna kan t. ex. avse en beslutad generell kontroll rörande vissa typer av varor eller en kontroll styrd till tullklareringen i tullärenden i fråga om en näringsidkare som år utvald enligt vissa kriterier. Spårrarna skall falla ut automatiskt. De kommer att registreras och uppgifter om resultaten av dem matas in både på central och lokal nivå. Tulltjänstemän kommer inom ramen för sina arbetsuppgifter att kunna fråga på både lokal och central årendeinformation samt att kunna registrera myndighetsåtgårder och granskningsresultat med anledning av efterkontroller.

6 Handelsstatistiksystemgt kommer dels att användas för att centralt samla in, kontrollera och bearbeta information från import- och exportsystemen och dels för att förse statistiska centralbyrån (SCB) med underlag för att producera bl. a. handelsstatistik. Systemet syftar också till att underhålla prisregistret. De statistiska

uppgifterna skall levereras till SCB lagrade på datamedium. Uppgifterna kommer, liksom nu, inte att vara avidentifierade när de levereras till SCB.

7 gpppggggsygtgmgt kommer att användas för att upprätta och expediera tullräkningar, utformade så att de innefattar meddelandet om besluten i de ärenden räkningen avser. Uppgifterna genereras automatiskt från de lokala datorerna till det centrala systemet. GTS ansvarar för sammanställning av uppgifter för debitering, expedierar räkningarna/besluten och bevakar att betalning erläggs. - avses innehålla uppgifter om tull, Uppbördssystemet annan skatt och avgift som debiterats genom de olika tullmyndigheternas beslut jämte behövliga identitetsoch referensnummer. Systemet innehåller också uppgifter för att beräkna räntor och vissa avgifter samt för avstämning, betalning och medelsredovisning. Dessutom avses systemet utföra beräkningarna och innehålla uppgifter i övrigt för att utfärda tullräkning med beslut, såsom mallar för vissa beslut av standardtyp och normalt förekommande upplysningar om hur näringsidkaren kan begära omprövning av ett beslut eller överklaga det.

8 §y§§gmet för övrig debitering kommer att innehålla uppgifter om sådan debitering av skatter och avgifter som inte görs med tullräkning.

9 Eöggtagssystemet kommer att innehålla uppgifter om de näringsidkare som är registrerade hos tullen och de tillstånd beslutade av GTS, tulldirektionerna och andra myndigheter som rör respektive näringsidkare. Det är endast fråga om grundläggande uppgifter såsom personnummer och namn respektive organisationsnummer och firma, adress och telefonnummer samt en kortfattad upplysning om de tillstånd och övriga beslut som rör respektive näringsidkare. Uppgifterna om myndighets-

beslut rör i huvudsak tullkredit, import- och exportlicenser, tillstånd som krävs för import eller export av vissa varor samt beslut om att registrera viss importör med sådan verkan att vissa skatter inte skall betalas till tullen.

10 ngnörigngtssygtgmgt kommer att innehålla uppgifter om tulltjänstemännens rätt till åtkomst till tulldatasystemet.

11 Ett §1§;gm_;§;gn§g_hg§1g; som fattats av en tullmyndighet eller en annan myndighet angáende tullbehandling av varor skall även finnas.

Grundläggande sökbegrepp skall vara tullid, personnummer och organisationsnummer men även andra sökbegrepp kan förekomma.

2.5.2 Hottagningsfunktionen m. m.

De näringsidkare som kommer att lämna sina uppgifter elektroniskt använder olika typer av datorer och datorprogram. De elektroniska dokumenten måste därför tekniskt utformas så att tullens datorer kan läsa dem. Tullen kommer att tilldela varje näringsidkare en serie tullid att använda vid upprättandet av elektroniska dokument.

Mottagningsfunktionen i TDS består av - ett för elektroniska system brevládor, - ett för att överföra filöverföringsprotokoll elektroniska dokument mellan företagen och mottagningsfunktionen, - ett för att förmedla filöverföringsprotokoll elektroniska dokument mellan mottagningsfunktionen

och centraldatorn och - en loggningsfunktion.

syftet med mottagningsfunktionen är att garantera att TDS på ett säkert sätt kan få de elektroniska dokument som företagen skickar in till mottagningsfunktionen förmedlade till centraldatorn i Luleå. Det förutsätts att det i mottagningsfunktionen finns system och kommunikationsnät som underlättar anslutningen till företagens olikartade datasystem.

Det kommer att finnas två skilda typer av elektroniska brevlador, en för tullen och en för respektive företag. Brevlådorna kommer att förmedla EDIFACT-standardiserade filer. De enskilda brevlådorna är skyddade från obehörig åtkomst.

Filöverföringsprotokollen utgör den tekniska metoden för att överföra filerna. För att kunna kommunicera med mottagningsfunktionen behövs en s. k. handskakning. Efter denna handskakning mottas och loggas ärendefilen från företaget. Har ärendefilen rätt företagsidentitet, rätt löpnummer och rätt behörighet på filnivá läggs filen i tullens brevlåda för vidare befordran till den centrala datorn. En fil med fel behörighet lagras i en särskild brevlåda samtidigt som en operatör informeras. Finns nagot fel avskiljs filen från vidare befordran och går tillbaka till företagets brevlåda.

Tullens brevlåda söks löpande igenom och filer överförs till centraldatorn. Det är också tekniskt möjligt, men inte avsett av TDU, att en funktion skall kunna skilja mellan s. k. expressfiler och normalfiler.

Loggningsfunktionen loggar all inkommande och utgående trafik. När detta skett kommer en kvittens att lämnas

till företagets dator. Kvittensen innehåller en bekräftelse på att en fil har tagits emot. Filen med kvittens lagras i företagets brevlåda. När filen har nått centraldatorn och det elektroniska dokumentet godkänts för bearbetning och handläggning i TDS sänder centraldatorn en kvittens till avsändaren via mottagningsfunktionen. Om det av någon anledning inte skulle komma någon kvittens finns den första loggningskvittensen dock alltid tillgänglig för företaget.

I centraldatorn sker först en kontroll på filnivå. Därefter sker, för första gången under överföringen, en kontroll på dokumentnivá genom att det elektroniska låset/staketet för text- och utställardata i ett dokument kontrolleras maskinellt. Om dokumentet klarar denna äkthetskontroll samt en efterföljande kontroll av att alla fält är ifyllda och att endast existerande statistiska nummer m. m. använts, godtas dokumentet för vidare bearbetning i TDS. Därefter genomförs de tidigare nämnda automatiska kontrollprocedurerna för fördelning på grön respektive röd kanal. Dokumenten lagras sedan i avvaktan på att de aktiveras genom att sökbe- - ett tullid för visst dokument greppet anges.

3 De generella rättsliga problemen

Först behandlas de rättsliga huvudfrágorna i TDS (3.1). Därefter redovisas två grundläggande frågor: dokumentoch begreppet offentlighetsprincipen (3.2 3).

Ett elektroniskt dokument i TDS definieras som en språkhandling i förening med en uppgift om dess utställare som visserligen lagras genom ADB men där det väsentliga är att textenheten och utställarenheten entydigt kan bestämmas till sitt innehåll genom en ADBteknisk kontrollprocedur knuten till databehandlingen (3.2.2).

Ett till TDS insänt elektroniskt dokument anses inkommet i tryckfrihetsförordningens mening när tullen äger rätt att göra det tillgängligt i läsbar form (3.3).

Dessa två ställningstaganden bildar utgångspunkten för våra överväganden i fråga om de generella rättsliga problemen.

3.1 Tulldatoriseringen i rättssystemet

våg uppgift

Vår uppgift är att föreslå de författningsändringar som behövs för att TDS skall kunna börja tillämpas den 1 januari 1990. Uppgiften spänner över flera rättsom-

råden och rymmer grundläggande och delvis nya rättsliga

problem. Den tid som stått till förfogande för genomförande enligt direktiven är kort. Ett visst förarbete i de rättsliga frågorna har tidigare genomförts på TDU:s

initiativ. Vi har i vårt arbete haft att utgå från TDU:s beredning av procedurerna i mottagningsfunktionen och tullens datorer och de tekniska förutsättningar detta givit.

ggg §2 IQ§?

TDS är ett mycket omfattande datoriseringsprojekt inom en hårt specialiserad och särreglerad sektor av den offentliga förvaltningen. Tullens verksamhet är mångfacetterad. Den har betydande inslag av både myndighetsutövning och s.k. faktiskt handlande. I vissa avseenden har myndighetsutövande uppgifter med stöd av bestämmelser i lag överlämnats till enskilda. Hur tullens verksamhet utformas och bedrivs är också av stor betydelse för det svenska näringslivet. Företagens interna rutiner för export- och importverksamheten är kostnadskrävande och ansvarsfulla. De måste i hög grad anpassas till tullens verksamhet. Företagens rutiner utgör en spegelbild av den offentliga verksamheten på området.

Vi har därmed berört vilka skyddsintressen som behöver tillgodoses för att TDS skall kunna genomföras.

Rättssystemet måste ge förutsättningarna för förhållandet mellan de enskilda och det allmänna i fråga om de enskildas rättigheter och skyldigheter och myndigheternas befogenheter. Det är väsentligt att lagstiftningen på straffrättens och förvaltningsrättens område präglas av god systematik och enhetliga principer. Rättssäkerheten och effektiviteten i det allmännas verksamhet måste upprätthållas. Det är viktigt att användningen av

SOU 1989220 87

en viss teknik i administration och näringsliv i möjligaste mån kan anpassas till rättssystemets gällande ordning.

Under vårt utredningsarbete, som rör en för svensk offentlig rätt ny administativ tillämpning, har det blivit uppenbart att de lösningar som vi kommer att föreslå kan komma att få betydelse även för andra förvaltningsområden. Det är därför viktigt att undvika speciallösningar som i och för sig skulle kunna vara väl motiverade om man såg isolerat just till de enskilda behoven för ett nytt datasystem för tullens område. Vår utgångspunkt är att så långt det är möjligt inordna TDS under gällande rättsliga principer.

vi har ansett att detta är möjligt om ett nytt uttryck förs in: det elektroniska dokumentet. Hed ett sådant begrepp bör befogade skyddsintressen kunna tillgodoses även i ett förvaltningsförfarande som i hög grad bygger på ADB-tillämpningar samt telekommunikation mellan de enskildas och myndigheternas datorer. Med användningen av begreppet det elektroniska dokumentet följer att övriga rättsregler med smärre justeringar, som inte rubbar de allmänna principerna, på ett naturligt sätt bör kunna tillämpas på TDS och på liknande tillämpningar i en framtida datoriserad statsförvaltning.

Ett naturligt betraktelsesått är att den rättsliga analysen på ett tidigt stadium måste komma in i och integreras med arbetet när ADB-tillämpningar byggs upp inom den svenska förvaltningen. Detta beror inte minst på den betydelse de valda systemlösningarna kan få för den i grundlag fastlagda offentlighetsprincipen och för den numera likaledes i grundlag fastlagda principen att grundregler om skydd för den enskildes personliga in-

tegritet vid dataregistrering skall anges i lag (2 kap. 3 5 regeringsformen).

Det elektroniska dokumentet och tryckfrihetsförordning- D

I avsnitt 3.3 kommer det elektroniska dokumentet, som vi använder som ett begrepp inom ramen för TDS, att behandlas och närmare analyseras mot bakgrund av handlingsbegreppet i tryckfrihetsförordningen. Vi vill dock redan här peka på den grundläggande frågan:

Kan ett överordnat handlingsbegrepp i grundlag förenas med att man i en underordnad författning för in ett annat mera avgränsat begrepp?

Frågan har behandlats av Seipel i den tidigare nämnda IRI-rapporten. I sin diskussion av grundbegreppen för ADB-upptagningar har Seipel menat att tekniskt anknutna termer och begrepp kan användas för att åstadkomma klarhet och avgränsningar. Men detta bör inte ske på hög nivå i TF utan i författningar, instruktioner och arbetsordningar på lägre nivå. Där kan det mycket väl talas om spärrade dataelement, allmänhetens fält i skärmbilder, sekretessbelagda relationer mellan data.1

DOK har i sitt nyligen avlämnade slutbetänkande återgivit Seipels uttalande utan något avståndstagande. Vid en samlad bedömning har kommittén inte funnit skäl

1Se IRI-rapport 1988:1 s. 209 (intagen som bilaga 2 till SOU 1988:64).

att nu ändra begreppsapparaten i tryckfrihetsförordningen. 2

Hot bakgrund av det anförda har vi inte ansett att hinder föreligger mot att använda begreppet elektroniskt dokument i tullagen och i övrigt inom ramen för TDS. Vi år dock medvetna om att detta kan medföra vissa nya problem inom området för god offentlighetsstruktur. Dessa bedöms dock inte vara mera ingripande än att de kan överlämnas till rättstillämpningen att lösa.

D2n_1nL2rnati2nella_annassningen

I avsnitt 2.3.2 har TDS satts in i ett internationellt Det år - inte minst mot av perspektiv. bakgrund Sveriges åtaganden mot Västeuropa och inom FN - viktigt att den legala strukturen anpassas till den internationella utvecklingen med elektroniska dokument. FN:s uppföranderegler (se avsnitt 2.3.2) för att överföra kommersiella data (UNCID) innehåller vissa grunder som behöver iakttas. Dessa grunder rör främst hur systemet skall vara uppbyggt med loggar, kvittenser, krypteringssätt och för att bevara data. Enligt vår uppfattning fyller TDS tillsammans med den i detta betänkande föreslagna rättsliga regleringen de krav som följer av de regler FN har tagit fram.

Vi har i våra till - i den utförslag lagstiftning sträckning som följer av att vissa uppgifter om enskilda personer, t. ex. en säljare, kommer att finnas i systemet - även OECD:s för av iakttagit riktlinjer skydd personliga data, bl. a. i fråga om rätten att ta del av och ändra uppgifter. Vi har vidare haft tillgång till

?se sou 1988:64 s. 85.

FN:s beskrivning (augusti 1988) av hur exportdokument kan avges utan krav på fullständig signatur.

Analyserna och övervâgandena har visat på behovet att noggrant beskriva de elektroniska meddelandena till tullen och rätten att avge deklarationer i sådan form. Det framstår vidare som angeläget att Sverige följer och påverkar den internationella utveckling som pågår.

I sitt yttrande över TDU:s förstudie har DOK anfört att TDS bör regleras i en särskild registerlag. DOK:s uttalande knyter an till kommitténs ställningstagande i dess delbetänkande (SOU 1987:31) Integritetsskyddet i informationssamhället 4 i fråga om behovet av nya registerlagar. Även datainspektionen har i sitt yttrande över förstudien föreslagit en registerförfattning pá området efter mönster av skatteregisterlagen (1980:343).

Vi ansluter oss till denna bedömning och lämnar i avsnitt 4 ett förslag till tullregisterlag. som principiella nyheter i en sådan registerlagstiftning föreslås en särskild tystnadspliktsregel för personal anlitad på uppdragsbasis och en regel om vissa sambearbetningar. Tullverkets redan nu existerande spaningsregister har även fordrat ställningstagande och förslag.

H E i J i

var genomgång (se avsnitt 5) av de förvaltningsråttsliga frågor som ligger utanför det område som behandlas i förslaget till tullregisterlag har visat att några regler som direkt avviker från principerna i förvalt-

ningslagen inte fordras för TDS i dess hittills tänkta utformning. På en punkt, såvitt gäller anhängiggörande av ett ärende, föreslår vi i tullagen dock en till förvaltningslagen kompletterande men i sak anslutande regel. De övriga generella reglerna som ett införande av TDS och de nya exportprocedurerna förutsätter bör enligt var mening också inarbetas i tullagen. Därmed kan en bättre överblick och sammanhållning av reglerna vinnas än om TDS regleras i en särskild lag. Någon anledning att ge reglerna provisorisk karaktär eller att tidsbegränsa dem har vi inte funnit. I fråga om förfarandet inom TDS anser vi att reglerna bör fördelas på lag- respektive förordningsnivá såsom hittills skett i tullagen respektive tullförordningen. Hittills tillämpade principer för bemyndiganden och användning av verkställighetsföreskrifter bör därvid iakttas. Inom ramen för detta delbetänkande har det - med ett

undantag

- inte lämnats förslag till regler på förordningsnivå. Vi har dock uttalat oss om vissa frågor som bör regleras i en tullregisterförordning.

c s ten

Vi har bedömt att TDS nu endast bör föranleda vissa begränsade förändringar på det straffrättsliga området. Våra förslag i denna del har skett inom ramen för systematiken i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Vi har i denna del av arbetet samrátt med varusmugglingsutredningen (Fi 1986:05) som har i uppdrag att se över varusmugglingslagen.

Vi har bedömt att införandet av TDS inte förutsätter ändringar av de straffprocessuella reglerna i fraga om bl.a. beslag av handlingar. Vi anser dock att ADB-tek-

nikens ökade användning motiverar en generell utredning av frågorna på detta omráde.3

TDU:s förslag till nya importprocedurer m.f1. procedurfragor har inte behandlats i detta delbetänkande. vi anser att dessa frågor, liksom de rättsliga frågor som i övrigt eventuellt kan aktualiseras genom TDU:s aviserade slutbetänkande nu får anstá. Detta medför att våra förslag inte kommer att omfatta hela den rättsliga regleringen av TDS i dess planerade framtida omfattning. Återstående frågor får behandlas senare.

Vi anser också att regleringen i tullagen av tullens kontrollverksamhet är en viktig utredningsfrága. Införandet av TDS motiverar att b1.a. ADB-aspekterna på kontrollverksamhetens metoder undersöks, jfr. riksdagens beslut år 1987 om en reglering av skattemyndigheternas befogenheter att granska ADB-baserade räkenskaper (prop. 1987/88:65, SkU 1987/88:17, rskr. 70). Vi anser dock inte att denna uppgift omfattas av våra hittillsvarande direktiv.

Kostnaderna för vara förslag går enligt vår mening inte utöver de beräkningar TDU gjort för ett införande av TDS.

3se även prop. 1984/85:220 s. 44 och rikspolisstyrelsens rapport 1984:5 Polisens åtgärder mot datakriminalitet, s. 94-105.

3.2 Dokunentbegreppet

som framgått av avsnitten 2.1.2 - 3 och 2.3.4 samt av TDU:s delbetänkande och remissyttranden med anledning därav, anknyter de rättsliga problemen på många väsentliga punkter till frågan om vilken rättslig natur det elektroniska dokumentet skall anses ha. Här ges först en bakgrund till dokumentproblemet. sedan lämnar vi ett förslag till ett rättsligt synsätt på elektroniska dokument. Detta synsätt bör enligt vår mening kunna ge ett stöd för att lösa vissa av de rättsliga problem som ADB-tekniken för med sig.

3.2.1 Dokument vid en datorisering

Begreppen handling, urkund och dokument brukar i allmänt språkbruk - utan närmare analyser kring gränsdragnings- - som identiska en frågor uppfattas beteckningar på grupp av objekt som bär förklaringsinnehåll. I tryckfrihetsförordningen4 fanns till den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1978 ingen definition av det traditionella handlingsggggeppet. Ett tidigare gjort tillägg rörande karta, ritning och bild innebar endast en utvidgning av detta handlingsbegrepp. Den legaldefinition som därefter infördes syftade till en fortsatt anpassning av offentlighetsprincipen till ADB. Någon ändring för pappersdokumentens del var det inte fråga om.

vid 1948 års revision av strafflagen infördes i fråga om förfalskningsbrotten - som beteckning på de skyddade dokumenten - i en av allmänt begreppet urkugd, bestämd, språkbruk oberoende betydelse. I lagtexten angavs endast

4Se gilggg_1: Lagtextbilaga tryckfrihetsförordningen, förvaltningslagen, brottsbalken och datalagen.

vissa exempel på vad som skall ses som urkunder, medan en stipulativ definition5 upptogs i motiven. Definitionen bygger emellertid på andra begrepp som också kräver en närmare bestämning; t. ex. skriftlig handling.5

Tidigare framstod en enhetlig syn på handlingar som i huvudsak självklar. När krav i olika författningar ställs pá uppgiftslämnande i urkund anges detta utan att man behöver ange det särskilt. Alla förstår att t. ex. ansökan i 33 kap. 1 § rättegångsbalken och skriftlig förbindelse i 3 kap. 19 § utsökninqsbalken avser urkunder. Författningar rörande ärendehandläggning har således byggts upp utifrån förutsättningen att förfarandet grundas pá urkunder.

En övergång till en datoriserad lagring av uppgifter har skett under de senaste 15 - 20 åren. Av lagstiftaren har detta uppmärksammats främst i samband med tryckfrihetsförordningen där behovet av ett handlingsbegrepp för ADB-lagrade uppgifter tidigt gjorde sig gällande.

offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén (OSK) föreslog i betänkandet (SOU 1972:47) Data och integritet att ett - - skulle införas. OSK nytt begrepp upptagning förklarade att begreppet inte borde ta sikte på själva informationen utan på ett konkret föremål, motsvarande handling. Förslaget torde bygga på uppfattningen att relationerna mellan textenhet, utställarenhet och bärarenhet vid ADB-lagring skulle likna förhållandena vid

5Stipulativ definition = en språklig regel uppställs, som mottagaren måste ta hänsyn till om han vill förstå vad man talar om; kan i motsats till en beskrivande definition inte vara sann eller osann. Gse 14 kap. 1 § andra stycket BrB, SOU 1944:69 s. 260 och Löfmarck, om urkundsförfalskning, 1971, s. 30.

pappersbaserad lagring. Ett fysiskt föremål motsvarande ett pappersark skulle gå att finna trots skillnaden

mellan lagringsenhet och tillgångsenhet.7 Departements-

chefen godtog emellertid inte en sådan traditionell fysisk utgångspunkt. Han förklarade att upptagningsbegreppet skall avse själva informationsinnehállet och inte databäraren. Någon form av relation mellan uppgiften å ena sidan och data på databärare å andra sidan krävdes emellertid.8 Informationen skulle ha fixerats på ett tekniskt medium. Upptagningarna inordnades därmed i tryckfrihetsförordningen under handlingsbegreppet trots att kontakten med de traditionella typfallen av handlingar nästan helt saknas.

I den straffrättsliga litteraturen behandlas tolkningen av urkundsbegreppet. En debatt finns präglad av liknande motstående synsätt som i motiven rörande upptagningsbegreppet i tryckfrihetsförordningen. Det betraktas visserligen som självklart att det skall föreligga en materialisering som medför i vart fall någon form av låsning av text- och utställarenheterna. Skilda synsätt kommer emellertid till klart uttryck när det gäller valet av utgångspunkt för att fastställa vem som skall anses vara utställare av en urkund.

Löfmarck har - efter förebild av doktrin tysk gjort gällande att brottsbalkens urkundsbegrepp skall tolkas så att utstållaren är den andlige eller ideelle upphovs-

7Prop. 1973:33 s. 23. Angående använda begrepp,

se avsnitten 2.1.2 - 3.

8Prop. 1973:33 s. 74 f. Upptagning definierades där som uppgift som är fixerad på någon form av datamedium och som antingen finns i eller kan matas in i en datamaskin ... läsbar endast med ADB-teknik.

mannen till urkunden ( = tankens ursprung).9 Enligt den auktoritativa kommentaren till brottsbalken skall med utställare emellertid förstås den som föremålet urkund som ggk utger som sin upphovsman ( = sakens ursprung).1°

I fråga om ADB och dokument kan man urskilja två linjer i utvecklingen. Enligt den ena har man utgått från straffrättens urkundsbegrepp och pressat detta alltmer genom att i praxis ofta anse att datorteknikens lagringsenheter har urkundskvalitet. Enligt den andra linjen har en utveckling skett inom ramen för upptagningsbegreppet. Någon samordning mellan dessa två linjer synes emellertid inte ha skett.

Den straffrättsliga frågan har även aktualiserats i samband med upptagningsbegreppets införande i 2 kap. TF. Härvid tillkom även datalagen (1973:289) och begreppet upptagning kom också att flyta in i dess 21 §. Det är viktigt att göra klart att tryckfrihetsförordningens skyddsintresse är offentlighet, medan syftet med datalagen väsentligen är att värna om den personliga integriteten då dataregister som innehåller personuppgifter förs. Enligt stadgandet i 21 § datalagen skall den dömas till ansvar för dataintráng som olovligen bereder sig tillgång till upptagning för ADB eller olovligen ändrar eller utplånar eller i register för in sådan upptagning. Denna regel är emellertid tillämplig även på andra register än personregister.

9Löfmarck, om urkundsförfalskning, där det bl. a. anförs: Urkundsbegreppet blir enligt denna (teori) överhuvud taget inte något materiellt begrepp ... en urkund utgörs av ett förklaringsinnehåll jämte angivelsen om denna förklarings avgivare ... Därmed har man definitivt avlägsnat sig från det allmänna språkbrukets urkundsbegrepp; en urkund i allmänt språkbruk är identisk med bäraren, handlingen (s. 146). 1°Beckman m. fl. Kommentaren till Brottsbalken II, 4 u., s. 66 ff. (i 5 u. har framställningen förkortats).

Av motiven framgår inte annat än att avsikten varit att upptagningsbegreppet skulle ha en enhetlig innebörd. skyddsintresset vid upptagningsbegreppet i tryckfrihetsförordningen år att tillgodose krav på offentlighetsinsyn (tillgänglighet), medan 21 § datalagen har till syfte att bereda skydd både för den personliga integriteten och för vissa intressen som närmast hör hemma i brottsbalken. Vid behandlingen av senare lagstiftningsärenden med anknytning till upptagningsbegreppet framträder till följd härav skilda linjer, en för tryckfrihetsförordningen och en för 21 § datalagen (se även 9 kap. 1 § andra stycket BrB).

I förarbetena till de senare ändringarna i tryckfrihetsförordningen har anknytningen till databäraren helt utelämnatsll, medan de straffrättsliga ändringarna i 21 § datalagen och 9 kap. 1 § BrB12 ställt det fysiska i centrum; data och databärare. I samband med ändringen i brottsbalken och datalagen hänvisades till den ursprungliga definitionen av upptagning, där kravet på en fixering fanns med. I förarbetena behandlas frågan huruvida uppgifter under befordran från en terminal till den dator terminalen arbetar mot kan sägas ha varit fixerade. Analysen resulterar i ett ställningstagande för en ändring av upptagningsbegreppet i 21 § datalagen i förtydligande syfte.

11Med upptagning förstås en konstellation av maskinläsbara uppgifter som har sakligt samband och som alltså logiskt hör samman; s. k. potentiella upptagningar godtas och i definitionen berörs inte frågan om en fixering (prop. 1975/76:160 s. 90, SOU 1988:64 s. 83, Seipel, IRI-rapport 1988:1 s. 66, införd som bilaga 2 i sou 1988:64). 12Prop. 1985/86:65 s. 31 f. och s. 44.

Upptagningsbegreppet har således anpassats till skilda skyddsintressen. Den omständigheten att tryckfrihetsförordningens reglering rör tillgänglighet till information har medfört att frågan om det behövs ett lås/staket kommit i bakgrunden. Behovet av ett lås/staket framträder däremot tydligt t. ex. vid en tillämpning av 21 § datalagen och i ADB-tillämpningar där pappersdokument av som bevis - såsom vid fastighetsregistrebetydelse - ersatts av för ADB.13 ringen upptagningar

Brottsbalken respektive datalagen har skilda utgångspunkter för bedömningen om en straffbar ändring av en urkund/upptagning ägt rum. Enligt brottsbalken skall det avgöras om utställarangivelsen är omanipulerad, medan en otillåten ändring enligt 21 § datalagen föreligger om någon påverkat registret utan att vara behörig till det.

Vid en författningsreglering av TDS måste hänsyn tas till konsekvenserna av de nya formerna för lagring av uppgifter och kommunikation. Reglerna bör därmed utformas med ett tydligt krav på lås av eller staket kring dokument i de tillämpningar där skyddsintresset så kräver. Ett sådant synsätt har inte ansetts nödvändigt

när regleringen rör tillgänglighet till uppgifter.14

13Vid tillämpningen av 21 § datalagen framträder behovet av någon form av lås tydligt, t. ex. när rätten skall ta ställning till om någon olovligen ändrat en upptagning. För att avgöra om en ändring skett måste naturligtvis upptagningens ursprungliga innehåll först fastställas. 14D0K har inte föreslagit någon sådan reglering i tryckfrihetsförordningen, se SOU 1988:64 s. 93.

3.2.2 Dokumenten i TDS

Brottsbalkens urkundsbegrepp med dess samband med en fysisk enhet kan inte naturligt anpassas till hanteringen av meddelanden i TDS. TF:s upptagningsbegrepp vilket kännetecknas av att det saknar lås - kan just inte heller användas.

Det finns många tekniska metoder för att lagra data och för att åstadkomma en äkthetskontroll. Vi anser att det varken är möjligt eller lämpligt att lägga en detaljerad teknisk beskrivning till grund för det rättsliga synsättet på dokumenten i TDS. systemet bör anpassas för att också nya säkerhetslösningar enkelt skall kunna införas.

De elektroniska dokumenten måste kunna ges minst samma bevisvärde som pappersdokument och - inte minst mot bakgrund av straffrättsliga aspekter - kunna bindas till en viss person som är utställaren. Detta måste emellertid närmast vara ett tekniskt problem. Någon rättslig reglering av bevisvärdet är med hänsyn till principen om fri bevisprövning varken nödvändig eller lämplig. Viktigt är dock att de tekniska lösningarna ger dokumenten i TDS ett tillräckligt äkthetsskydd. Av detta skäl bör lösenordsmetoder inte användas. Det saknas då lås/staket för förklaringsinnehållet och användarna måste utan någon möjlighet till kontroll lita på att meddelandet inte förändrats.

Enligt vår mening bör regleringen för TDS grundas på ett dokumentbegrepp konstruerat med utgångspunkt i behovet av lås/staket för text- och utställarenheterna. Låset/staketet utgör enligt vår mening själva kärnan i ett fungerande system för elektronisk kommunikation med rättsverkningar. Begreppet bör knyta an till inriktning-

en på det utvecklingsarbete som pågår för elektronisk äkthetskontroll.

vi föreslår därför följande definition.

Ett elektroniskt dokument i TDS är en språkhandlingls i förening med en uppgift om dess utställare som visserligen lagras genom ADB men där det väsentliga är att textenheten och utstállarenheten entydigt kan bestämmas till sitt innehåll genom en ADB-teknisk kontrollprocedur knuten till databehandlingen.

Hed detta begrepp blir det naturligt att för lösningen av olika rättsfrågor söka hämta ledning från de regler som gäller för pappersdokument. Han måste emellertid vara medveten om att det i gällande rätt går en klar skiljelinje mellan å ena sidan vissa regler knutna till TF:s bestämmelser om offentlighetsinsyn beträffande ADB-lagrat material och á andra sidan regler som är knutna till behovet av någon form av lås/staket.

Det får ankomma på GTS att ange den eller de metoder för att anbringa lås/staket på meddelandena som skall användas vid uppgiftslämnandet till tullen.

15Med detta menar vi báde förklaringsinnehåll som är en omedelbar följd av en användares tankeverksamhet (t. ex. vid användning av en ordbehandlingsfunktion) och mer indirekta förklaringsinneháll såsom resultatet av inprogrammerade procedurer.

3.3 Offentlighetsprincipen och dokumenten i TDS

Belgium

Definitionerna av en inkommen och förvarad handling utgår från en del av de procedurer som år knutna till pappersdokument. De förekommer dock även i samband med ADB. Värdefullt är om de grundläggande synsätt begreppen avser naturligt går att överföra på en elektronisk dokumenthantering, särskilt som pappersdokument skall användas parallellt med elektroniska dokument i TDS. Begreppen förekommer i anslutning till författningar med olika och delvis motstående skyddsfunktioner såsom offentlighet, personlig integritet och den enskildes rättsskydd. Dessutom bygger lagstiftning i samband med ADB (tryckfrihetsförordningen, sekretesslagen och datalagen) på ett upptagningsbegrepp, som saknar lås/staket.

Den grundläggande förutsättningen för tillämpningen av vissa andra författningar som nu blir aktuella (t. ex. förvaltningslagen) har hittills varit att pappersdoku-

ment används.15 I TDS måste emellertid de elektroniskav

dokumenten bedömas både utifrån tryckfrihetsförordningens och förvaltningslagens synsätt. I fråga om begreppen allmän handling och inkommet ärende måste dessutom ett naturligt samband kunna upprätthål1as.17 Vi skall här först behandla frågan om allmänna handlingar 1 TDS.

15Allmänhetens behov av att kunna lita pá pappersdokument är det skyddsintresse som ligger till grund för straffstadgandena i 14-15 kap. BrB om brott mot urkunder. 17Vid utformningen av 10 § FL om inkommande handlingar har det bedömts vara av vikt med en samordning med tryckfrihetsförordningens regel när en handling blir att betrakta som allmän (He11ners/Malmqvist, Nya förvaltningslagen, s. 103).

e r°n en t ckfrihets ö o nn en

En handling är enligt huvudregeln i tryckfrihetsförordallmän om den förvaras hos en myndighet och är ningen att anse som inkommen eller upprättad där. En upptagning anses vara förvarad hos myndigheten om upptagningen är tillgänglig för myndigheten för (lagringsenheten) i sådan form att den överföring (till tillgångsenhet) kan låsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas (2 kap. 3 § första stycket 2 p. och andra stycket 1 p. TF). Även om en sådan överföring är faktiskt möjlig anses en i ett personregister emellertid upptagning inte förvarad hos en myndighet om myndigheten ggkngg rättslig bgfggenhgt gt; göra Qvgggörigggg (2 kap. 3 § andra stycket 2 p. TF). Frågan om när en upptagning skall anses inkommen har beträffande upptagningar samordnats med (2 kap. 6 § TF) så att förvaringsrekvisitet en anses inkommen till en myndighet när upptagning annan - ett offentligt organ eller ett privaträttsligt - den tillgänglig för myndigheten på sätt subjekt gjort som anges i 2 kap. 3 § andra stycket TF.

som förvaras hos en endast som En upptagning myndighet ett led i för annans anses inte som allmän handling hos den räkning (2 kap. 10 § TF). Hed annan avses även myndigheten

andra än myndigheter, alltså även en näringsidkare.18

eller Enligt 2 kap. ll § 1 p. TF skall brev, telegram annan sådan handling som har lämnats in till eller hos myndigheten endast :§2 befordran av upprättats meddelande inte anses som allmän handling. Att en mynbedriver verksamhet som innefattar befordran av dighet meddelanden inte allmänheten rätt till insyn i de ger

18Bohlin, Allmänna handlingar, 1988, s. 216.

befordrade och av - såsom vid myndigheten telegram upprättade meddelandena.

Meddelanden som kommer till en myndighet via elektronisk ggg; blir allmänna handlingar där enligt reglerna i TF. Likaså blir meddelanden som expedieras från myndigheten med elektronisk post allmänna handlingar. En fråga som behandlats av DOK âr vid vilken tidpunkt handlingar som sänds med elektronisk post skall anses tillgängliga för offentlighetsinsyn för det fall att myndigheten i och för sig har tekniska och rättsliga möjligheter att överföra de elektroniska dokumenten till läsbar form.19

Enligt DOK ligger det här nära till hands att göra en jämförelse med pappersdokument. Beträffande oöppnade brev får allmänhetens rätt till insyn stå tillbaka tills brevet och hos öppnats någon myndigheten mottagaren, registrator eller annan - del behörig postöppnare tagit av dess innehåll.2° Enligt DOK föreligger inga sådana grundläggande skillnader från offentlighetssynpunkt mellan elektronisk post och papperspost att kommittén funnit skäl att föreslå någon särreglering.

Vi anser att DOK:s uttalande bör tjäna till ledning för när ett elektroniskt dokument i TDS skall anses tillgängligt för offentlighetsinsyn.

Databehandling kan enligt avtal utföras hos ett privat görgtgg för en myndighets räkning. Om myndigheten för; över - vilket får främst foga; upptagningen avgöras

19D0K:s slutbetänkande (SOU 1988:64) Integritetsskyddet i informationssamhället 5, s. 126. Uttalandet i frågan om tillgänglighet för offentlighetsinsyn rör dokument beträffande vilka rekvisitet inkommen i tryckfrihetsförordningen är uppfyllt. 2°s0u 1988:64 s. 125, jfr Bohlin, Allmänna handlingar, s. 218.

med ledning av det mellan myndigheten och företaget upprättade avtalet - anses den emellertid vara förvarad hos myndigheten.21 Normalt förutsätts att myndigheten har rätt att överföra upptagningen till visuellt läsbar form för att förfoganderätt skall anses föreligga.22 Sådan förfoganderätt kan alltså tänkas föreligga redan under den tid då upptagningen är under databehandling hos företaget.

Av intresse i detta sammanhang är även ett beslut av JK i ett ärende där en myndighet föreskrivit att en ansökan skulle ges in till ett privat (pá pappersdokument) konsultföretag. Ansökningen skulle där förbehandlas av för vilka något tjänsteansvar inte gäller. JK personer till att en sådan - som får till följd hänvisade ordning att undandras offentligheten - strider handlingarna mot principer för den offentliga förvaltgrundläggande

ningen.23

Övegygganden

för frågan om en upptagning är att anse som Avgörande en allmän handling hos tullen blir således om upptagningen är tillgänglig för tullen. Den fysiska förvaringen av en upptagning (lagringsenhetens belägenhet) är därvid inte avgörande utan upptagningen anses enligt om myndigheten faktiskt dishuvudregeln tillgänglig

21Prop. 1975/7s:1e0 s. as och 89 samt Bohlin,

Allmänna handlingar, 1988, s. 82. 22Prop. 1973:33 s. 77. 23Jx 1982 s. 173 f.

ponerar över möjligheten att överföra upptagningen till läsbar eller annan uppfattbar form.24

Av intresse för TDS är vidare att en upptagning även anses tillgänglig när ett privaträttsligt subjekt enligt avtal med myndigheten förvarar datamediet (lagringsenheten) men myndigheten förfogar över den. Hed förfoganderätt avses såväl rätt till överföring med terminalförbindelse som rätt för myndigheten att när så önskas få upptagningen Överförd till skriftlig handling som sänds till myndigheten.

Når ett elektroniskt dokument överförts till tullens cgnggaldgtgg skall en tulltjänsteman ha rätt att överföra dokumentet till läsbar form. Tullen har då tekniska möjligheter att med t. ex. en näringsidkares person- /organisationsnummer som sökbegrepp få besked också om ett ärende. Även om tullen normalt knappast har skäl att söka rätt på ett ärende där tullklarering ännu inte har begärts, har de elektroniska dokumenten därmed enligt vår mening fått karaktären av allmänna handlingar såvida inte den rättsliga befogenheten att göra överföringen begränsas.

Undantagen i 2 kap. 10 och ll §§ TF (för teknisk bearbetning eller lagring respektive för befordran) kan enligt vår mening inte aktualiseras här. Redan p.g.a. den maskinella ärendehandläggning som äger rum innan tullidet åberopas (t. ex. fördelning på grön respektive röd kanal) kan lagringen och bearbetningen sägas vara inte endast teknisk. Dokumenten har inte lämnats in till tullen endast för befordran av ett meddelande. DoK:s synsätt rörande postöppning kan enligt vår mening inte heller medföra att tidpunkten för offentlighetsin-

34prop. 1975/76:l6O s. 39 och sou 1980:31 s. 135.

syn senareläggs, eftersom en maskinell postöppning bör anses ha föregått den automatiserade ärendehandläggning som omgående skall påbörjas när ett elektroniskt dokument nått centraldatorn. Det skulle enligt vår mening strida mot grundläggande principer för offentlighetsinsyn om någon form av ärendehandläggning skulle kunna påbörjas innan dokumenten får karaktären av allmänna handlingar.

är då om någon rättslig begränsning av förfogan- Frågan derätten över filer som är under befordran bör införas för såväl tullen som för den som hanterar mottagningsfunktionen (om denna funktion, se avsnitt 2.5.2). sådana begränsningar kan motiveras utifrån olika skyddsintressen. Eftersom rättsliga begränsningar i förfoganderätten - med hänsyn till att tullregistret skall vara ett personregister (2 kap. 3 5 andra stycket 2 p. TF) påverkar frågan om när en handling enligt tryckfrihetsförordningen blir allmän, skall vi redan här redogöra för vår bedömning av behovet av sådana begränsningar såvitt rör procedurerna knutna till det dataserviceföretag som avses att anlitas för att via en mottagningsfunktion förmedla de elektroniska dokumenten. Frågor kring olika skyddsintressen som är berörda behandlas senare under respektive avsnitt.

Enligt vår mening bör bestämmelser införas om begränsning av insyn, arkivering och filöverföring med anknyttill mottagningsfunktionen. En sådan reglering hör ning lämpligen hemma i en tullregisterförordning. Begränsfår teknisk karaktär och förutsättningarna kan ningarna ändras på grund av ADB-teknikens framtida utveckling.

Ramen för dessa begränsningar behöver beskrivas. En närmare utformning av en tullregisterförordning får däremot anstå.

Som huvudregel bör ;gllmyndigheterna inte ha rätt att ta del av de uppgifter som behandlas i mottagningsfunktionen. Data på loggarna i mottagningsfunktionen och andra data rörande hur överföringen genomförts kan emellertid få en sådan betydelse att det motiverar undantag. Uppgifter som representeras av dessa data kan behövas i bevissyfte, särskilt med anknytning till användningen av olika tvångsmedel. En rätt till insyn kan även fordras vid en revision av dataserviceföretaget.

När en fil med dokument râtteligen skulle ha vidarebefordrats till centraldatorn men detta på grund av sådana omständigheter som tullen svarar för inte skett (se avsnitt 5.4 angående 12 b § andra stycket TL) bör tullen också ha en rätt att ta del av dessa dokument i mottagningsfunktionen.

Av en tullregisterförordning bör vidare framgå följande krav som mäste ställas på ett som dataserviceföretag anlitas för att hantera mottagningsfunktionen.

Rätten till insyn i befordrade meddelanden bör begränsas.

Om en fil som har loggats inte klarat kontrollprocedurerna, skall ett felmeddelande sändas elektroniskt till avsändaren och filen skall inte vidarebefordras till centraldatorn.

Loggarna som avser meddelanden till och från TDS skall överlämnas till tullen för arkivering, när den sá bestämmer. Alla eventuella kopior hos dataserviceföretaget skall därvid raderas. De

arkiverade loggarna kommer att gallras i enlighet med de regler som skall gälla för TDS.

I en tullregisterlag föreslår vi en regel om att tullen skall ha rätt att överlämna den förvaltningsuppgift som består i att förmedla meddelanden i TDS, till bolag eller annan juridisk person. Verksamheten hos den s. k. mottagningsfunktionen regleras med stöd av föreskrifter som regeringen meddelar och avtal. Vidare föreslås en regel om tystnadsplikt för handläggare vid det dataserviceföretag som anlitas. Ett nödvändigt straffrättsligt skydd i denna del kommer därmed att föreligga (20 kap. 3 § BrB). För tulltjänstemännen gäller sekretesslagen.

Kan en sådan ordning då accepteras? Syftet med mottagningsfunktionen är i allt väsentligt endast befordran av meddelanden. Det saknas anledning att ta del av de elektroniska dokumenten innan de nått tullens centraldator. Kontrollerna utförs dessutom på filnivá, inte på dokumentnivá. Åtgärderna är sådana att vi anser att de inte är jämförbara med det nämnda JK-fallet. Det bör betonas att det vid överföringen är fråga om sekundsnabba förlopp om allt fungerar. De elektroniska dokumenten blir enligt vårt synsätt allmänna så snart de nått centraldatorn.25 Någon årendehandläggning i egentlig mening påbörjas inte förrän i centraldatorn. Det finns dessförinnan - som vid översändande av pappersdokument via - allmänt intresse för en offentligposten inget hetsinsyn. Vår bedömning i denna del kan inte anses medföra något ingrepp 1 offentlighetsprincipen. Dessutom

25En helt konsekvent tillämpning av den grundläggande principen sedd i ljuset av DOK:s ställningstagande skulle innebära att en uppgift inte blir offentlig förrän sådana automatiska procedurer som kan anses innebära en kuvertöppning ägt rum. Med hänsyn främst till de snabba förloppen kan ett sådan synsätt bli mindre realistiskt inom TDS.

hade upptagningarna, om televerket hade anlitats för förmedlingen, enligt 2 kap. 11 § TF inte varit att betrakta som allmänna. Att saken här krävt en närmare analys beror alltså inte endast på övergången till ADB utan även pá att tullen som ansvarig för mottagningsfunktionen fyller en delvis ny funktion.

Enligt vår mening kan den omständigheten att kvittenser skall översändas till näringsidkarens elektroniska brevlåda innan en tulltjänsteman öppnat posten inte leda till annan bedömning i fråga om i vilket skede av överföringen som en upptagning blir allmän. Att en fil som är felaktig på filnivá stoppas i mottagningsfunktionen och att ett meddelande om detta elektroniskt sänds till avsändaren kan närmast jämställas med att ett ofrankerat kuvert inte distribueras av posten.

I de sannolikt sällsynta situationer där den rättsliga begränsningen att ta del av upptagningar lagrade i mottagningsfunktionen inte gäller, får det prövas på vanligt sätt om en bestämmelse om sekretess i det enskilda fallet hindrar att lämnas ut. upptagningen

Sammanfattningsvis har vi alltså funnit att den grundläggande principen i 2 kap. 3 § andra stycket TF för upptagningar kan tillämpas även beträffande de elektroniska dokumenten i TDS.

3.4 Något om de förvaltningsrâttsliga frågorna

De frågor som hittills berörts angáende tryckfrihetsförordningen, behöver också lösas utifrån den enskildes krav på rättssäkerhet. Väsentligt är att avgöra när ett elektroniskt dokument skall anses komma in till tullmyndigheten i förvaltningslagens mening och när ett ärende

skall anses anhängigt inom TDS. - Enligt TDU skall tullen bära ansvaret redan från det ögonblick ett dokument när mottagningsfunktionen. Tullens gräns mot uppgiftslämnaren kommer att läggas så att funktioner som vid traditionella rutiner vilar på posten som befordrare eller televerket som teknisk förmedlare av samtal m. m. tas över av tullen. Det är viktigt att innebörden av detta ansvar formellt och materiellt klarläggs. Dessa frågor behandlas i avsnitt 5.

4 Registerfrågor m. m.

Vi föreslår att registerfrågorna regleras i lag. TDS bör utgöra ett enda personregister. Tullmyndigheterna är de enda myndigheter som skall ha terminalátkomst till registret. Ändamålet med registret bör vår enligt mening ges en relativt snåv utformning och i bör lagen i vart fall en rambeskrivning ges av registrets innehåll.

Vi behandlar registrets ändamål, utlämnande av uppgifter till andra myndigheter och registerlagens beteckning (4.2.1), förfogande och registeransvar (4.2.2), registrets innehåll, sambearbetning samt användande av person/organisationsnummer och tullid (4.2.3), - terminalátkomst och begränsning av sök- och bearbetningsmöjligheterna (4.2.4), utlämnande på ADB-medium (4.2.5), bevarande, gallring, tystnadsplikt för handläggare vid en mottagningsfunktion, rättelse och i regeln 14 § datalagen (4.2.6), - en fråga om bokföring (4.3), behovet av en regel om skadestånd vid fel i TDS (4.4) och - om sekretess frågor (4.5).

4.1 TDS utgör ett enda personregister

TDS kommer att innehålla en stor mängd uppgifter och beröra samtliga tullmyndigheter. Registret skall även betjäna andra myndigheter med uppgifter. Dessutom skall det förses med uppgifter från andra myndigheter. Vissa

SOU 1989 : 20

uppgifter är av integritetskänslig1 karaktär. De kan

också, felaktigt använda, medföra ett otillbörligt intrång i juridiska personers angelägenheter.

Det kan antas att de näringsidkare som får tillstånd att kommunicera elektroniskt med TDS huvudsakligen är juridiska personer. Uppgifter som rör sådana subjekt utgör inte personuppgifter i datalagens mening. Emellertid kommer uppgifter som avser fysiska personer att Detta medför att hela registret är att registreras. anse som ett personregister enligt 1 5 datalagen. Eftersom registerfrågorna handlar om skyddet för personuppkommer majoriteten av de uppgifter som skall gifter förekomma i TDS - uppgifter som anknyter till juridiska - inte att beröras här. personer

är de enda myndigheterna som skall ha Tullmyndigheterna terminalåtkomst till TDS när det tas i drift.

De elektroniska dokument som en näringsidkare sänder in - beskrivits - i en särtill TDS mottas som tidigare skild mottagningsfunktion där dokumenten loggas och vidarebefordras till tullens centrala dator.

När en näringsidkare vill aktualisera en anmälan till tullklarering åberopar han det tullid som han åsatt dokumentet når han sände in det till TDS. En tulltjänsteman skriver då in samma tullid, ger kommando och tillför - i förekommande fall - de yttersystemet ligare uppgifter som han behöver registrera vid tullklareringen. Ärendet överförs senare för arkivering till den lokaldator som betjänar näringsidkarens kontrolltullanstalt. Om olika tullklareringar i samma ärende utförs skilda orter kan - vid röd kanal - den på

1Begreppet integritet avser här endast förhållanden

som rör fysiska personer.

fil som innehåller data som representerar alla uppgifter i ett ärende ha varit lagrade i flera lokaldatorer. Databårarens fysiska belägenhet bör emellertid inte ges någon avgörande betydelse för att utforma författningen.

TDS kommer att tekniskt bestå av ett antal delsystem men de är uppbyggda för att administrativt fungera som ett enda register. Uppgifterna kommer att i allt väsentligt ha ett sådant sakligt och logiskt samband att TDS bör ses som ett enda personregister i datalagens mening. Att fysisk lagring och bearbetning kommer att äga rum på skilda ställen påverkar inte denna bedömning.

4.2 En tullregisterlag

Enligt DOK:s betänkande (SOU 1987:31) Integritetsskyddet i informationssamhället 4 (s. 161 f.), bör register med kvalificerat känsliga personuppgifter vilka får en extern spridning som inte år obetydlig regleras i särskilda registerlagar. om nya register som omfattar stora delar av befolkningen och innehåller integritetskånsliga uppgifter skapas, bör dessa enligt DOK alltid lagregleras från början.

I remissyttranden över TDU:s betänkande (SOU 1987:40) av tullens och - Datorisering export- importrutiner Förstudie, har flera remissinstanser sagt sig förutsätta att ett tullregister regleras i lag. TDS kommer - även om registret främst rör uppgifter knutna till juridiska - att innehålla personer integritetskänsliga personuppgifter som dessutom kan komma att spridas i inte obetydlig omfattning.

I registret kommer bl. a. att införas uppgifter om affärshändelser, kommersiella förbindelser och andra finansiella upplysningar, t. ex. om kvarstående skatt och processuella säkerhetsåtgärder. Vidare kommer t. ex. resultatet av kontrollbesök hos näringsidkare och uppgifter om de varit föremål för revision att föras in i registret. För tullens brottsbekämpande verksamhet förs emellertid ett särskilt register för spaningsändamál, helt skilt från TDS.

TDS har ett så stort allmänintresse att riksdagen bör ges tillfälle att ta ställning till de principfrågor som här aktualiseras vid gränsdragningar mellan integritetsintressen, samhällsintressen och näringslivets intressen. Vi ansluter oss därför till bedömningen att registerfrägorna bör regleras i en särskild lag. Lagen bör fä namnet tullregisterlag.

Enligt förvaltningsrättspromemorian, utarbetad på TDU:s initiativ, är det knappast lämpligt eller nödvändigt att utforma registerlagens bestämmelser med den grad av utförlighet och innehåll som utmärker t. ex. skatteregisterlagen. Precisionen i en sådan författning torde enligt promemorian vara mera språklig än faktisk och tvinga fram ideliga ändringar och tillägg i stadgandena.

Det är visserligen riktigt att lagformen begränsar möjligheten att ge detaljregler. Vi anser emellertid att det är av betydelse för skyddet av den personliga integriteten att regleringen av ändamålet med registret får en relativt snäv utformning och att i vart fall en beskrivning av ramkaraktär ges i lag beträffande registrets innehåll. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela behövliga föreskrifter inom ramen för registrets ändamål. Eftersom datalagen är tillämplig på frågor som lämnas oreglerade

i en har dessutom tullregisterlag datainspektionen om det skulle visa - att medsig nödvändigt möjlighet dela föreskrifter som kompletterar författningsregleringen (se 6 och 6 a §§ datalagen).

De frågor som bör regleras i en tullregisterlag är enligt vår mening ändamålet med registret, förfoganderätt till och ansvar för registret, registerinnehåll, ADB-teknisk tillgång till registret, gallring av uppgifter samt tystnadsplikt för handläggare vid det dataserviceföretag tullen avses anlita.

I det följande redogör vi för principerna för en tullregisterlag och kommenterar bestämmelserna i förslaget till en sådan lag.

4.2.1 Registrets ändamål m. m.

Det huvudsakliga ändamålet med tulldataregistret är att uppgiftslämnandet och tullens rutiner skall automatiseras och rationaliseras. Registret i TDS kommer alltså att stödja bestämmande och uppbörd av tull, annan skatt och avgifter av olika slag samt övervaknings-, kontrolloch revisionsverksamhet inom tullens kompetensomráde. TDS kommer vidare att användas för att tillgodose GTS:s funktion som central förvaltningsmyndighet för tullen. Registret avses innehålla uppgifter insamlade bl. a. för handelsstatistiska ändamål. Vidare kommer registret att innehålla s. k. driftsstatistik för tullen. Vi har därmed angivit de centrala användningsområden för registret som enligt vår mening bör vara bestämmande för införande och lagring i detta, d.v.s. för själva registerföringen.

I 1 § första stycket fastslås principen att förslagets TDS är ett enda register.

Hed avses i förslagets 2 5 1 samtliga de andra avgifter pålagor än skatter som blir aktuella i ett tullärende, även räntor. Bestämmelsen i 2 5 4 avses täcka även de sammanställningar av uppgifter som tullen inom sitt verksamhetsområde skall tillhandahålla andra myndigheter.

En snåv ändamålsbeskrivning innebär att möjligheterna att bearbeta registerinnehållet begränsas. Användningen av registret får nämligen endast ske i överensstämmelse med dess ändamål. En god registerkvalitet förutsätter att ändamålsbeskrivningen inte görs för omfattande. För skull föreslår vi att det anges i registertydlighetens att en registeransvarig myndighet särskilt skall lagen iaktta att uppgifterna endast får bearbetas i enlighet med registrets ändamål (förslagets 9 5).

Uppgifterna används främst för verksamheten vid tullen. De har emellertid betydelse även för verksamheten hos andra myndigheter. Enligt 114 § TL skall tullmyndigheterna på begäran tillhandahålla Sveriges riksbank, riksskatteverket, statens jordbruksnåmnd, kommerskollegium, statens pris- och konkurrensverk och länsskattemyndigheterna uppgifter som förekommer hos tullmyndigheterna och som rör import eller export av varor. En del utgör vidare uppgiftslämnandet till staväsentlig tistiska centralbyrån (SCB). Dessa myndigheter förutsätts även i fortsättningen ha tillgång till uppgifterna. Enligt 14 kap. 1 § andra meningen sekretesslagen (1980:100) hindrar inte heller sekretess att uppgifterna lämnas ut när uppgiftsskyldigheten följer av lag eller förordning.

När det gäller SCB:s tillgång till uppgifter synes författningsregleringen emellertid vara otydlig. Enligt tullagen och tullförordningen har GTS huvudansvaret för att samla in uppgifter för statistiskt ändamål. De enskildas skyldighet att i tullärenden lämna uppgifter för statistiskt ändamål har sin grund i 45 5 TL. Enligt 23 5 TuF meddelar GTS efter samråd med bl. a. SCB föreskrifter om uppgiftsskyldigheten. I avvaktan på att statistikregelutredningen (C 1987:03) föreslår en reglering på området har vi ansett det nödvändigt att särskilt övergångsvis reglera SCB:s rätt att på medium för ADB få ut uppgifter ur tullregistret (punkten 2 i övergångsbestämmelserna till förslaget).

I övrigt fordrar ändamålsbestämmelserna i förslagets 2 § inte någon kommentar hår.

Endast tullmyndigheterna skall ha terminalåtkomst till TDS när registret tas i drift. Huvuddelen av de myndigheter utanför tullverket som enligt lag har rått att få ut uppgifter från TDS skall endast få tillgång till uppgifterna på pappersdokument. Det skulle enligt vår mening föra för långt att beakta denna användning vid beskrivningen av ändamålet med registret. Vi återkommer till frågan om utlämnande på ADB-medium, se avsnitt 4.2.5.

Registrets avgränsning i förhållande till vissa andra register bör klargöras. Vi har föreslagit att registerlagen betecknas tullregisterlag. Den nuvarande tullregisterförordningen (1987:864) kan då missförstås. Tullregisterförordningen avser enligt l 5 och 10 a § lagen (l965:94) om polisregister m. m. ett register som förs hos tullen för att tjäna till upplysning om brott eller om någons personliga förhållanden i övrigt, i den mån det behövs för den brottsbekämpande verksamhet som

ankommer på tullen. Detta register avses att föras helt skilt från TDS. I de föreskrifter för verkställighet som GTS meddelat med stöd av 9 § tullregisterförordningen har registret betecknats tullverkets spaningsdiarium (SPADI). Hed anknytning till denna benämning föreslår vi att förordningen i stället betecknas förordningen (1987:864) om tullverkets spaningsregister, medan de bestämmelser som behövs i anslutning till tullregisterlagen kan tas in i en tullregisterförordning.

Tullen kommer även att föra vissa andra register vid sidan av TDS.2 Dessa utgörs i allt väsentligt av personal- och ekonomiadministrativa system.

För tydlighetens skull bör det i tullregisterlagen anges att den lagen inte gäller tullens spaningsregister eller övriga register som regleras i annan ordning (1 § andra stycket).

0 Vidare bör en hänvisning tas in 1 tullregisterlagen till de regler om förfarandet som finns 1 tullagen (1 § tredje stycket).

4.2.2 Förfogande och registeransvar

som framgått under avsnitt 2.4 år tullverket organiserat så att olika centrala, regionala och lokala enheter utgör myndigheter var för sig. Upptagningarna i TDS kan dessutom vara fysiskt lokaliserade till olika orter. Den geografiska placeringen av databärare och dator har emellertid ingen betydelse för frågan om ansvaret för registret eller för att avgöra om ett eller flera regis-

2Tullens personaladministrativa system (PA), SLÖR, System S - TEHOS och författningsregistret i Rättsdatasystemet (se SOU 1987:40 s. 116 ff.).

ter föreligger i datalagens mening.3 Registeransvarig är nämligen enligt 1 § datalagen den för vars verksamhet registret förs, om han förfogar över detta. Förfoganderätt innebär behörighet såväl att påverka (tillföra, ändra) innehållet i registret (lagringsenheten) som att överföra innehållet till läsbar form (ta fram en tillgángsenhet).

GTS och tulldirektionerna liksom de lokala myndigheterna, distriktstullkammare, tullkammare och tullstationer, fullgör uppgifter för vars ändamål TDS skall föras. så länge ett dokument lagras i tullens centraldator har en tulltjänsteman, oberoende av vilken lokaldator hans terminal år knuten till, möjlighet att förfoga över lagrade data. Tekniska begränsningar i hans behörighet kan dock hindra detta. Meningen är att den maskinella tullkontrollen av uppgifterna i ett elektroniskt dokument omedelbart och automatiskt skall ske i centraldatorn sedan kontrollen av dokumentets äkthet utförts. Årendena fördelas då på grön respektive röd kanal. Endast det ärende som hamnat i röd kanal skall lagras i den lokaldator där ärendet aktualiseras innan det överförs för arkivering hos näringsidkarens kontrolltullanstalt. Beträffande ett ärende som hamnat i grön kanal överförs en uppgift om att ärendet klarmarkerats jämte ytterligare någon identifierande uppgift till den lokaldator som handläggande tullmyndighets terminaler arbetar mot. Arkivering sker emellertid i den lokaldator som är anknuten till näringsidkarens kontrolltullanstalt.

När ett ärende blivit lagrat i en lokaldator, har normalt varken GTS eller myndigheter knutna till en annan lokaldator möjlighet att uppdatera ärendet. De kan emellertid ta del av uppgifterna.

3prop. 1973:33 s. 118 f. och Seipel, IRI 1988:1,

s. 67 (intagen som bilaga 2 till SOU 1988:64).

Rätten att ta del av uppgifter i registret och att påverka dess innehåll bör enligt vår mening av integritetsskäl inte omfatta hela registret för samtliga tull- Detta är emellertid både en fråga om vilka myndigheter. rättsliga begränsningar som bör gälla och en rent teknisk fråga om vilka maskinella spärrar för behörighet som avses bli inrättade. I princip bör emellertid denna rätt administrativt begränsas för varje myndighet och användare så att en tulltjänsteman endast har den åtkomst som han behöver för att fullgöra sina arbetsuppgifter inom ramen för registrets ändamål.

I fråga om rätten att påverka registrets innehåll har GTS sådana funktioner rörande bl. a. överprövning av beslut, debitering, uppbörd, statistik och samordning samt och planering av verksamheten att styrelsen ledning bör ha rätt att förfoga över hela registret; även såvitt gäller de enskilda ärendena (förslagets 3 § första Tulldirektionerna bör på grund av sin samordstycket). nande funktion ha förfoganderätt över registret såvitt avser de ärenden som rör direktionen och dess underordnade tullmyndigheter. De lokala myndigheterna skall endast rätt att påverka registrets innehåll rörande äga de enskilda tullârenden de handlägger. Däremot kommer de att kunna ta del av innehållet i de gemensamma stödför tulltaxa och kontroll m. m. I den man en systemen tullmyndighet har ett ansvar för ett ärende eller andra uppgifter vid en annan tullmyndighet måste rätt till åtkomst i TDS av dessa uppgifter naturligtvis föreligga (förslagets 3 § andra stycket). samtliga tullmyndigheter kommer vidare att kunna registrera bl. a. uppgifter rörande kontrollfunktioner. De delar av registret som endast GTS skall kunna påverka, t. ex. taxesystemet, är inte registeransvariga för. En övriga tullmyndigheter sådan inskränkning blir en direkt följd av en teknisk

begränsning för övriga myndigheter att påverka registrets innehåll i den delen.

GTS skall alltså ha registeransvar för TDS 1 dess helhet och övriga tullmyndigheter till den del deras handläggning kräver både tillgång till och rätt att påverka innehållet 1 personregistret.

Det dataserviceföretag som pá uppdrag av tullen skall ha hand om befordran av elektroniska dokument till centraldatorn samt mottagning från denna och sortering och dirigering till rätt elektronisk brevlåda av elektroniska dokument från tullen till enskilda näringsidkare kan inte anses vara registeransvarig i datalagens mening.4

I den mån någon fråga med anknytning till registeransvaret för upptagningar i mottagningsfunktionen skulle aktualiseras i praktiken måste GTS enligt vår mening bära detta registeransvar. Registerföringen i mottagningsfunktionen sker uteslutande för att befordringen av meddelanden skall säkerställas. Endast i något undantagsfall skall det föreligga rätt att ta del av uppgifter i mottagningsfunktionen. Mot denna bakgrund finner vi inte skäl att föreslå särskilda regler för denna funktion.

De näringsidkare som ges rått att kommunicera elektroniskt med tullen påverkar registret genom att sända in elektroniska dokument för lagring. De skall även ha rätt att överföra registret till läsbar form i den omfattning som följer av rätten till partsinsyn. Det vore inte rimligt att varje näringsidkare som tillåts att kommunicera elektroniskt i stället för att använda

4prop. 1973:33 s 119.

pappersdokument skulle bli registeransvarig i datalagens mening. Hed hänsyn till den snäva ändamålsbeskrivning som givits kan registret nämligen inte anses vara fört för uppgiftlämnarnas verksamhet. Det är följaktligen endast tullmyndigheterna som är registeransvariga.

4.2.3 Registrets innehåll

Beskrivningen av registrets struktur, se avsnitt 2.5.1, ger i huvudsak besked även om vilka uppgifter registret kommer att innehålla. En del av de uppgifter som skall registreras är av integritetskänsligt slag. Det är enligt vår mening av vikt att karaktären på de uppgifter som får föras in i registret slås fast redan i lag. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör, inom ramen för registrets ändamål och den i lagen angivna ramen för dess innehåll, bemyndigas att meddela de närmare föreskrifter som kan behövas rörande registerinnehållet (förslagets 4 § andra stycket).

En nödvändig men också tillräcklig begränsning av kravet på uppgiftslämnande i deklarationer och anmälningar m.m. föreligger enligt vår mening när det i 4 § första stycket 1 anges att tullregistret skall innehålla de uppgifter som importörer och exportörer är skyldiga att lämna i samband med import och export. Vilka dessa uppgifter år framgår av tullaqen och de närmare bestämmelser som givits av regeringen och GTS med stöd av bemyndiganden enligt tullagen.

De uppgifter med nära anknytning till en näringsidkares identitet som TDU anser behövs i registret (4 § första stycket 8) är namn, firma, person- och organisationsnummer, adress, telefonnummer, branschkod samt postgirooch bankgironummer. Det är visserligen angeläget med en

klar avgränsning av vilka sådana uppgifter som får förekomma i registret men enligt vår mening bör denna detaljreglering kunna ske i förordning.

Tullen skall även erhålla uppgifter på datamedium från vissa andra register, såsom uppgifter om registrerade skattskyldiga och uppgifter om import- och exportlicenser. Uppgifterna skall föras in i TDS. Det blir därmed fråga om sambearbetning av registren. Enligt 2 § andra stycket 4 datalagen behövs tillstånd av datainspektionen för sambearbetning av personuppgifter som inhämtats från något annat personregister om inte registreringen av uppgifterna eller utlämnandet av dessa sker med stöd av författning, datainspektionens beslut eller den registrerades medgivande. Enligt vår mening bör en reglering av denna sambearbetning ske i lag såvitt avser de uppgifter som används mest frekvent. Vi föreslår ett stadgande där både de myndigheter vars register uppgifter skall hämtas från och uppgifternas art anges (5 §)-

Det år i övrigt inte helt klart vilka rutiner som avses komma till användning vid uppgiftslämnandet från andra myndigheter till tullen. I den mån sambearbetning blir aktuell bör detta regleras i förordning eller genom beslut av datainspektionen för varje enskilt fall.

Eftersom rutinen med tullid kommer att ha en central roll vid uppgiftslämnandet, handläggningen av ärenden och sökningen i TDS är det enligt vår mening lämpligt att ange detta begrepp i registerlagen (6 §). Från språklig synpunkt kan det visserligen riktas kritik mot uttrycket tullid. Vi har emellertid funnit att det vid utvecklingen av systemet redan har använts ett på självklart och naturligt sätt och vi vill undvika att

föra in ett annat i lagtexten som sedan förmodbegrepp ligen aldrig skulle komma att användas.

DOK har i betänkandet (SOU 1987:31) Integritetsskyddet föreslagit en inskränkning i i informationssamhället 4, att använda Förslaget är nu föremål rätten personnummer. inom Enligt den för överväganden justitiedepartementet. föreslagna lydelsen skall visserligen personregister i eller inte beröras och som medgivits lag förordning vår bör det inte möta hinder att använda enligt mening inom TDS. Vi föreslår att detta får framgå personnummer av tullregisterlagen genom att även personnummer anges som ett sökbegrepp (6 §). För att undvika grundläggande missförstånd bör därvid även organisationsnummer nämnas av de som kommer att eftersom huvudparten näringsidkare lämna elektroniskt har ett sådant nummer. uppgifter

Genom sökbegrepp framgår att beteckningen grundläggande även andra är tillåtna inom ramen för ändasökbegrepp målet med TDS. Vilka som skall ha tillstånd att använda andra sökbegrepp får regleras genom tekniska begränsningar i åtkomsten till TDS eller i bestämmelser på lägre nivå.

och vissa stödsystem avses tas i bruk Exportsystemet först. även som inte registreras elektroniskt uppgifter vid ikraftträdande har emellertid beaktats här, lagens eftersom redan nått det stadium att utvecklingsarbetet behovet av författningsreglering kan identifieras. Dessutom är i dessa delar viktiga att lagförslagen bedöma redan nu för att sammanhanget i systemet skall kunna Pä detta sätt läggs en yttre ram upprätthållas. fast genom ett riksdagsbeslut, medan registreringens bör kunna anpassas smidigt till det fortsatta detaljer införandet av nya delar av det planerade systemet.

4.2.4 Terminalåtkomst

Endast tullmyndigheterna skall ha terminalåtkomst till TDS i den utformning av systemet vi haft att utgå från (förslagets 7 5). Hed hänsyn till skyddet för registrerade fysiska personers integritet är det en naturlig utgångspunkt att åtkomsten till register av aktuellt slag begränsas så att denna bara omfattar uppgifter som behövs i den enskilda myndighetens verksamhet. En sådan begränsning kan inte knytas geografiskt t. ex. till den kontrolltullanstalt som en näringsidkare hör till, eftersom en tulltjänsteman vid en annan tullmyndighet kan behöva ta del av uppgifter inom ramen för en handläggning av ett ärende.

Den säkraste metoden att förhindra integritetskränkande spridning av uppgifter från TDS är naturligtvis att avstå från att registrera vissa känsliga uppgifter eller att införa tekniska begränsningar av sök- och bearbetningsmöjligheterna. Till den del sådana metoder inte är en framkomlig väg delar vi DOK:s bedömning att rättsliga begränsningar av bearbetnings- och sökmöjligheterna bör kunna användas i betydligt större utsträckning än som

hittills varit vanligt i registerförfattningarna.5 vårt

förslag till begränsning av rätten till åtkomst till uppgifterna är dock av allmän natur (7 § andra stycket). Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör bemyndigas att meddela de närmare föreskrifter som behövs rörande tullmyndigheternas rätt till terminalåtkomst (7 § tredje stycket). Med denna teknik kan rätten till åtkomst till uppgifterna, vid behov, preciseras närmare.

5se sou 1933:54 s. 7a ff., särskilt s. 79.

Även näringsidkarna skall ha rätt att ta del av vissa uppgifter i registret med stöd av rätten till partsinsyn avsnitt Vissa stödsystem såsom tulltaxa m. m. (se 5.3). kommer givetvis att vara offentliga. Når det gäller tullärendena kommer den enskilde näringsidkaren dock att ha åtkomst endast till uppgifter i egna ärenden.

Vid den slutliga utformningen av systemet anser vi det att erinra om kravet att ett ADB-system skall väsentligt ordnas med beaktande av rätten att ta del av allmänna handlingar.

4.2.5 Utlämnande på medium för ADB m. m.

Möjligheterna att snabbt kombinera maskinläsbara uppgifter som lämnas vid olika tidpunkter och för olika kan ge resultat som framstår som oförutsedda och syften stötande. En förutsättning för att uppgifter ur ett skall få lämnas ut i maskinlâsbar form personregister âr därför att utlåmnandet regleras genom föreskrifter i författning eller genom ett beslut av datainspektionen.

som framgått skall tullmyndigheterna enligt 114 § TL lämna uppgifter åt några andra myndigheter. Till vissa av dem skall uppgifterna dessutom överlämnas i maskinläsbar form. Kommerskollegium och statens jordbruksnåmnd avses få uppgifter om i vilken omfattning meddelade licenser rörande export och import utnyttjats. SCB skall enligt den redan behandlade punkten 2 i Övergångsbestämmelserna till vårt förslag till registerlag erhålla utdrag ur tullårenden för handelsstatistiken. Riksskatteverket avses få tillgång till import- och exportuppgifter på ADB-medium angáende de skattskyldiga som är registrerade hos verket. Vissa skatter och avgifter

skall nämligen beträffande registrerade skattskyldiga erläggas till riksskatteverket i stället för tullverket. Vidare skall riksrevisionsverket erhålla material på datamedium för att utföra en del av bokföringen.

I övrigt skall uppgifter endast utlämnas på pappersdokument.

I registerlagen bör det anges till vilka myndigheter uppgifter får lämnas ut i maskinlåsbar form (8 S). Närmare bestämmelser om vilka uppgifter som får lämnas ut och för vilket ändamål utlämnandet får ske bör meddelas i en tullregisterförordning. Till för ledning denna reglering ligger riksdagens beslut om utlämnande av uppgifter från GTS till andra i 114 § TL. myndigheter Det får ankomma på var och en av de som tar myndigheter emot uppgifterna att ta närmare till i vilken ställning mån uppgifterna skall föras in i den mottagande myndighetens ADB-register samt att överväga behovet av att ansöka om tillstånd enligt för en sådan redatalagen gistrering.

4.2.6 Bevarande, gallring och övriga frågor

Flertalet uppgifter i tulldatasystemet bör efter en viss tid kunna gallras ut. Det förefaller osannolikt att uppgifterna i normalfallet skall behöva bevaras längre än sex år från det att uppgiften lämnades (förslagets 10 5). Eftertulltaxering får inte, utan den tullskyldiges samtycke, ske senare än fem år efter den dag då varan anmäldes till förtullning (21 § TL). Överklagande i särskild ordning (103 § TL) får ske senast fem år efter den dag då beslutet om fastställelse meddelades. Enligt lagen (1982:188) om preskription av skattefordringar m. m. preskriberas bl. a. en fordran

som drivs in enligt tullagen som huvudregel efter fem år. Det straffrättsliga ansvaret för en varusmuggling som inte år att bedöma som grov och som inte heller rör narkotika preskriberas efter fem år.

Anses det att någon uppgift skall bevaras längre bör det vara regeringens sak att besluta om förlängd bevarandetid. I den man registren innehåller räkenskapseller annat material för vilket det i lag eller förordföreskrivs bevarandetid skall givetvis den ning längre tiden 10 § andra stycket, jfr. 22 § gälla (förslagets bokföringslagen/1976:125/).

För att det tydligt skall framgå att regeringen även kan föreskriva kortare bevaringstid, t. ex. av elektroniska dokument vars tullid inte åberopas inom rimlig har vi valt att regeringen får tid, uttryckssättet föreskriva annan tid för bevaring av vissa uppgifter.

Enligt vår mening finns det även ett intresse att bevara material för framtiden, framförallt för forskningsändamål. Vi har dock i vårt förslag följt de principer som gäller för bl. a. skatteregisterlagen, vilket innebär att material sparas för framtiden. Frågorna om inget och arkivering är emellertid nu föremål för gallring överväganden i andra lagstiftningsärenden med anledning av förslag som lagts fram i betänkandena Integritetsi informationssamhället 3 (Ds Ju 1987:8), Arkiv skyddet för individ och miljö (SOU 1987:38) och öppenhet och minne Behovet av att bevara material för (SOU 1988:11). framtiden får avgöras i det sammanhanget.

För att anpassa reglerna om gallring till praktiska rutiner bör det anges att uppgifterna skall gallras senast tre månader efter bevaringstidens utgång.

Bestämmelsen har tagits in i förslagets 10 §.

Vid anlitandet av ett dataserviceföretag för att förmedla de elektroniska dokumenten uppkommer frågor om :ggg: ngggplixg. Tekniska åtgärder skall vidtas för att förhindra läsning av elektroniska dokument som är under transport från en näringsidkare till tullen. Det torde emellertid inte helt kunna förhindras att personal vid det dataserviceföretag som tullen avses anlita för att förmedla dokumenten får tillgång till uppgifter om andras ekonomiska och personliga förhållanden. I fråga om tulltjânstemännens tystnadsplikt gäller bestämmelserna i sekretesslagen. För personalen vid det dataserviceföretag som avses sköta mottagningsfunktionen (se förslagets 11 5 första stycket och avsnitt 3.3 under Överväganden) bör enligt vår mening i registerlagen införas en föreskrift om tystnadsplikt, straffsanktionerad enligt 20 kap. 3 § BrB. En sådan föreskrift kan lämpligen utformas efter förebild av vad som enligt 53 5 TL gäller för den som i verksamhet vid tullupplag m. m. tar befattning med handlingar som lämnas för tullklarering (se förslagets 11 § andra stycket). Det bör nämnas att en sådan bestämmelse, liksom den i 53 § TL, medför att meddelarfrihet kommer att råda på området. Övriga bestämmelser om mottagningsfunktionen kan tas in i en tullregisterförordning.

En oriktig eller missvisande personuppgift som ingar i ett dataregister skall enligt 8 5 datalagen rättas, ändras eller uteslutas om det inte saknas anledning att anta att otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet skall uppkomma. Bestämmelsen innehåller vidare vissa regler om förfarandet, såsom att den registeransvarige utan dröjsmål skall företa skälig utredning när anledning till misstanke att en personuppgift är oriktig eller missvisande förekommer. Det är

viktigt att de registeransvariga myndigheterna skapar goda rutiner för rättelse. Det bör ske efter samråd med datainspektionen. Vi vill även erinra om att varje tullmyndighet är skyldig att utse en eller flera personer som skall bistå de registrerade vid misstanke om att en oriktig eller missvisande uppgift föreligger (8 5 fjärde stycket datalagen).

För en myndighet som vid handläggningen av mål eller ärende använder sig av en upptagning för ADB finns en bestämmelse i 14 § datalagen om skyldighet att, i läsbar form, tillföra upptagningen till handlingarna i målet eller ärendet, om inte särskilda skäl föranleder annat. syftet är att man i efterhand enkelt skall kunna göra klart vilka uppgifter i ett register som påverkat ett beslut. vid elektroniskt uppgiftslñmnande till tullen kommer det normalt inte att upprättas någon akt hos tullen med pappersdokument. Om ett krav på överföring av använda upptagningar till läsbar form skulle upprätthållas inom TDS skulle detta leda till en dyrbar dubbellagring av uppgifter. En stor del av rationaliseringsvinsten skulle dessutom gå förlorad (se även avsnitt 4.3). Bevaring och avgränsning av ADB-lagrade uppgifter genom utskrifter behövs inte med hänsyn till den struktur som blir följden av att uppgifter bevaras i elektroniska dokument och att alla uppgifter som rör ett ärende blir möjliga att söka med ett tullid som sökbegrepp. Vi anser således att det föreligger sådana särskilda skäl som sägs i 14 § datalagen att underlåta att tillföra upptagningen i lâsbar form till handlingarna i ärendet.

4.3 särskilt om bokföringsunderlaget

Bokföring, hos tullen eller en näringsidkare, kan bestå av verifikationer, bokföringsböcker och annat räkenskapsmaterial. Materialet kan enligt 10 § första stycket 1 och 2 bokföringslagen bestå av ett dels direktmedium, material i vanlig läsbar form (traditionella pappersdokument) och dels annat material med registrering i mikroskrift som kan läsas med förstoringshjälpmedel. Materialet kan emellertid även bevaras på ett maskinmedium5 såsom magnetband, om det genom omedelbar utskrift kan tas fram på ett direktmedium (10 § första stycket 3). Maskinmedier får emellertid inte användas för sammanfattningar av huvudbokföringen och inte heller samtidigt för både verifikationer och grundbokföring (10 § andra stycket), den s. k. varannanlánksprincipen. Staten är visserligen inte bokföringsskyldig enligt bokföringslagen men enligt förordningen (1979:1212) med föreskrifter om statliga myndigheters bokföring, gäller samma regler i allt väsentligt.

En slutsats som vi dragit är att det vid av användning ADB-teknik inte torde gå att på ett naturligt sätt finna ett fysiskt föremål som kan sägas utgöra själva dokumentet. Av 10 § bokföringslagen framgår emellertid att bokföringsmaterialet kan utgöras av t. ex. ett magnetband ... med registreringar.

Bokföringslagen bygger på att det skall finnas flera - länkar - som en för en säker fysiska exemplar garanti bevaring av underlag för en kontroll. ADB-tekniken däremot är utformad så att användaren närmast bortser från hur lagringen går till. Lagringsenheten fyller

5se avsnitt 2.1.2 not 2.

inte samma lásande och bevarande funktion som ett pappersdokument.

Det av oss i detta betänkande föreslagna elektroniska i förening med tekniska metoder för dokumentbegreppet äkthetskontroll aktualiserar vissa frågor om huruvida det elektroniska dokumentet får utgöra en verifikation i mening utan att dokumentet behöver bokföringslagens tas ut ett eller ett annat direktmedium. För pá papper en säker såsom verifikationer av de elektrohantering niska dokument som kommer att sändas från och till krävs överväganden som vi är näringsidkare ytterligare beredda att återkomma till i nästa fas av utredningsarbetet.

4.4 Skadestånd

Enligt 3 kap. 2 och 3 §5 skadeståndslagen (1972:207) skall staten ersätta personskada, sakskada eller ren som vållas genom fel eller försummelse förmögenhetsskada vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Ersáttningsskyldighet föreligger emellertid endast om de krav har blivit åsidosatta som med till verksamhetens art och ändamål skäligen kan hänsyn ställas på dess utövning (den s. k. standardregeln).

Uppgifterna i TDS kommer i huvudsak att ha anknytning till näringsidkare som är juridiska personer men även rörande kommer att föras in. uppgifter fysiska personer Darmed föreligger ett personregister i datalagens mening. En skadeståndsregel i 23 § datalagen gäller emel-

lertid endast personuppgifter7 som fått ett oriktigt

1973:33 s. 149. - är

7Prop En personuppgift enligt

1 § datalagen en upplysning som avser enskild person. Enligt motiven är det inte möjligt att göra någon närmare precisering av vilka uppgifter som avses (prop. 1973:33 s. 115 och s. 117).

eller missvisande innehåll, alltså inte när uppgiften rör en juridisk person eller eljest saknar erforderlig personanknytning. Enligt skadeståndsregeln i datalagen gäller ett rent strikt ansvar för oriktiga eller missvisande uppgifter i personregister om enskilda. Den registeransvarige skall ersätta uppkommen skada, även av ideell natur.

Hed tullens datorisering följer vissa nya riskmoment för importörer och exportörer. Gods och transportmedel kan t. ex. komma att försenas till följd av fel i TDS.

Rekvisitet vilseledande3 anses för straffrättens del inte uppfyllt om manipulationen endast påverkar procedurerna i en dator och inte någon människa. På motsvarande sätt kan en dator inte heller anses oaktsam i skadeståndslagens mening. Erfarenheten visar att det redan vid pappersbaserade förfaranden inom åtskilliga myndighetsfunktioner kan uppkomma fråga om att ett fel är ”anonymt”. Det kan också vara flera smärre samverkande faktorer som kan ligga bakom ett fel och som tillsammantaqna kan grunda ett skadeståndsansvar för det allmänna. För ansvar 3 kap. enligt 2 5 skadeståndslagen krävs inte heller att man kan peka ut en viss funktionär. Det räcker att konstatera att fel eller försummelse

begåtts av någon inom myndigheten.9 ADB-tekniken medför

emellertid att fel kan uppkomma genom missöden där ett fel i procedurerna år så avlägset från ett mänskligt handlande att det kan vara svårt att på ett naturligt sätt härleda något ansvar till människor verksamma inom

“se om 9 kap. 1 5 andra Bra stycket i avsnitt 6.

9Bengtsson m. fl., skadestånd, 3 u., s. 127.

myndigheten. Något vållande gengm en pg:§gn1° kan alltså

inte konstateras, i varje fall inte om detta begrepp skall ha någon mening.11

Datoriseringen inom näringslivet och den offentliga verksamheten medför att det kan finnas skäl att överväga en generell skärpning för fel i samband med ADB. Vi har övervägt en regel om skärpt skadeståndsansvar för tullen i fråga om verksamheten i TDS. Frågan är komplicerad och det har inte varit möjligt att presentera ett förslag i detta delbetänkande.

Gällande bestämmelser får enligt vår mening anses täcka behovet av skadeståndsregler för verksamheten i TDS i sådan utsträckning att det inte bör anses nödvändigt med en särskild skadeståndsregel för att TDS skall kunna tas i drift.

Den verksamhet som bedrivs i den s. k. mottagningsfunktionen bör enligt vår mening anses vara sådan att den direkt ansluter till den myndighetsutövning som sker hos tullen. Vi är angelägna att framhålla att det allmännas skadeståndsansvar bör omfatta verksamheten hos mottagningsfunktionen. Det är tullen som gentemot näringsidkarna skall svara för fullgörandet av mottagningsfunktionens verksamhet. Denna verksamhet måste enligt vår uppfattning anses äga rum vid myndighetsutövning.

Fortsättningsvis redovisar vi i detta avsnitt några av de faktorer som är av betydelse vid närmare överväganden

1°En skada kan t. ex. inte föras tillbaka på oaktsamhet hos någon funktionär hos myndigheten om en inköpt beprövad programvara plötsligt visar sig vara behäftad med ett fel. llprop. 1973:33 s. 143.

om ett införande av en särskild skadeståndsregel för ett datorsystem som TDS.

Regeringen har i april 1989 till lagrådet överlämnat ett förslag till kontobaserat aktiesystem (VPC-förslaget). Vidare har nyligen en promemoria rörande en översyn av skadeståndslagens regler om statens och kommuns skadeståndsansvar upprättats (Bengtsson, Det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen, Ds 1989:12). Statsmakternas slutliga ställningstaganden i dessa ärenden kan få betydelse även för system som TDS.

De svårigheter vi funnit når det gällt att utforma en bestämmelse om ett skärpt skadeståndsansvar för staten inom TDS har främst rört - vilka typer av fel som skall omfattas och hur ett sådant felbegrepp bör utformas, - eventuella begränsningar av ett skärpt ansvar, - vilket ansvar tullens uppdragstagare bör ha och - hur en mot andra om skadestånd avgränsning regler bör utformas.

Det framstår som naturligt att ett ansvar för skärpt staten bör gälla endast vissa typer av fel, t. ex. fel till följd av oavsiktliga tekniska brister i programeller maskinvara eller till följd av otillåtna manipulationer med systemet. Det framstår som naturligt att från dessa ADB-fel skilja sådana som

handlåggningsfel

inte har sin grund i databehandlingen som sådan utan endast innebär att en felaktig åtgärd, ett felaktigt beslut eller något annat misstag återges så som det matats in i TDS.

En gränsdragning till visst slag av uppgifter finns i 23 § datalagen. En regel om skärpt skadeståndsansvar inom TDS torde emellertid väsentligen behövas för andra

av fel. En svårighet skulle bli att klart kategorier de fel där ett skärpt ansvar bör komma i fråga. avgränsa

En annan hur en rimlig fördelning mellan fråga gäller staten och näringsidkarna av risken för skada borde utformas. Näringsidkarna måste, i vart fall i någon mån, bära risken för vissa fel. själva

För del har en regel om säljarens ansvar VPC-systemets mot för dröjsmål, som upptagits i lagrådsremisköparen sen till ny köplag ansetts vara av intresse. Det krävs närmare överväganden om en motsvarande tillämpning på TDS kan medföra en lämplig ansvarsfördelning.

Ett fel i eller i samband med mottagningsfunktionen till centraldatorn måste pricipiellt anses överföringen falla inom området för statens ansvar gentemot en näskall inte ha något förringsidkare. Näringsidkarna valtningsrättsligt förhållande med det dataserviceföresom avses sköta mottagningsfunktionen. Något civiltag förhållande avses inte heller förligga i fråga rättsligt om de funktioner som ingår i mottagningsfunktionen, ytterst enligt avtalet mellan tullen och dataservicefö- En annan sak är att en näringsidkare kan avtala retaget. med dataserviceföretaget om andra tjänster i samband med ett elektroniskt Frågan är emeluppgiftslämnande. lertid om dataserviceföretaget och övriga anlitade bör bära någon form av skärpt ansvar. uppdragstagare, Denna kräver en närmare genomgång av den slutliga fråga utformningen av TDS och trepartsförhållandet näringsidkare - tull - dataserviceföretag.

som redan nämnts kan det vara svårt att dra en gräns mellan skada på grund av en oriktig eller missvisande personuppgift i ett register och annan skada som tullen p.g.a. sitt ansvar för TDS skall svara för. Uppgifter

däribland - skall lämnas av tullen till personuppgifter olika myndigheter, i vissa fall på datamedium. Vid en tillämpning av 23 § datalagen kan även ersättning för ren ideell skada utgå, dels vid felaktiga personuppgifter i TDS och dels vid brott mot 20 eller 21 § datalagen.

I VPC-förslaget har bestämmelsen om ett skärpt ansvar för staten gjorts tillämplig med uteslutande av 23 § datalagen. Intresset av att ge ett vidsträckt skydd mot integritetsintrång väger emellertid tungt inom TDS. Även denna fråga skulle fordra närmare överväganden i ett utredningsarbete om ett skärpt skadeståndsansvar för ADB-fel inom TDS.

4.5 Sekretess

v al nde b stämme s á S

Uppgifterna i TDS omfattas av offentlighetsprincipen.

De uppgifter i TDS som inte omfattas av sekretess skall givetvis vara tillgängliga för allmänheten och för myndigheterna i den utsträckning som medges enligt vanliga regler. Som exempel på sådana offentliga uppgifter kan nämnas uppgifterna i tulltaxesystemet inom TDS. Hen också de uppgifter som gäller tulltaxeringsbesluten år offentliga. TDS måste ordnas så att en god offêntllqhetsstruktur kan iakttas när framställningar med stöd av offentlighetsprincipen behandlas hos en tullmyndighet.

Andra uppgifter i TDS - och det rör flertalet uppgifter i de elektroniska dokumenten - omfattas av sekretess enligt bestämmelserna i sekretesslagen. I fråga om

tullens verksamhet gäller sekretess på grund av flera skyddsintressen.

Enligt de närmare bestämmelserna i 4 kap. 1 och 2 §5 sekretesslagen gäller sekretess med hänsyn till tullens verksamhet för inspektion, kontroll eller annan tillsyn. Bestämmelserna rör förberedelser för granskning av olika slag och pågående granskning inklusive säkringsåtgärder enligt bevissäkringslagen (1975:1027) för skatte- och avgiftsprocessen och lagen (1978:880) om betalningssäkring för skatter, tullar och avgifter.

Sekretess med hänsyn främst till intresset att förebygga eller beivra brott gäller även hos tullmyndigheterna (enligt 5 kap. 1 § sekretesslagen). Denna sekretess gör sig främst gällande i fråga om uppgifter i spaningsregistret, som ligger utanför TDS. Uppgifter i TDS omfattas enligt vår bedömning inte av sekretessen enligt denna bestämmelse.

sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskildas ekonomiska förhållanden gäller i vissa avseenden i tullens verksamhet enligt 8 kap. 6 § sekretesslagen och 2 § sekretessförordningen (1980:657), jämte bilagan till förordningen. I första hand är punkt 54 i bilagan, som bl. a. avser tillståndsgivning och tillsyn enligt tullagen, tillämplig i tullens verksamhet. Även andra punkter i bilagan kan bli aktuella att tillämpa.

Sekretess med hänsyn till skyddet för enskildas förhållanden av såväl personlig som ekonomisk natur gäller hos tullen enligt reglerna i bl.a. 9 kap. 1, 2, 4, 17 och 18 §§ sekretesslagen. Heddelarfrihet gäller enligt 16 kap. 1 5 sekretesslagen inte i fråga om sådan sekretess som avses i 9 kap. 1-4 §§.

Enligt 9 kap. 1 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess i tullens verksamhet som avser bestämmande av tull eller annan skatt eller som avser taxering eller i övrigt fastställande av underlag för bestämmande av skatt. Uppgift hos tullverket får dock lämnas ut, om det står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde lider skada eller men (s. k. omvänt skaderekvisit). Eftersom huvudregeln innebär att presumtionen är för sekretess, blir utrymmet för att lämna ut uppgifter från tullen begränsat. Av andra stycket framgår att med skatt avses bl.a. tull, annan indirekt skatt, prisregleringsavgift och liknande avgift.

I tredje stycket av samma paragraf görs undantag från sekretessen för beslut varigenom skatt bestäms. Ett tulltaxeringsbeslut är alltså offentligt. Upptas beslutet på en tulldeklaration, gäller undantaget från sekretessen bara själva beslutet, medan reglerna i första stycket skall tillämpas på innehållet i tulldeklarationen.

Bestämmelsen i 9 kap. 2 5 första stycket 1 p. sekretesslagen omfattar sekretess i ärenden om kontroll beträffande skatt eller om säkringsåtgärd i samband med sådan kontroll samt i annan verksamhet som avser tullkontroll och som inte faller under 9 kap. 1 §. Detta stadgande gäller bl.a. verksamhet som består i annan tullklarering än förtullning eller i faktisk verksamhet, såsom rutinmässig fysisk kontroll av gods och transportmedel.

Bestämmelsen om sekretess för statistik i 9 kap. 4 § är tillämplig även på insamling och beredning av handelsstatistik. sekretessen är absolut, med undantag för att uppgifter får lämnas ut i vissa angivna fall.

myndigheter emellan till uppgifter i tullda- Tillgången taregistret föreslås bli reglerad i 8 § tullregistersåvitt gäller utlämnande på medium för automatisk lagen databehandling.

I andra myndigheters rätt att ta del av övrigt prövas sekretessbelagda uppgifter hos tullverket eller dess verksamhetsgrenar främst enligt bestämmelserna i 1 kap. 5 § (nödvändigt uppgiftslämnande) och 14 kap. 1 och 3 §5 sekretesslagen (generalklausulen). I 114 § TL föreskrivs om skyldighet för tullen att lämna ut uppgifter till vissa angivna myndigheter.

såvitt gäller allmänhetens rätt att ta del av upptagför ADB hos myndigheter gäller särskilda bestämningar melser i 15 kap. 9 - 13 §5 sekretesslagen. 9 § innehåller bl.a. en erinran om att en myndighet som i sin verksamhet använder ADB skall ordna denna med beaktande av 10 § gäller enskildas rätt offentlighetsintressena. att använda s.k. under vissa presentationsterminaler förutsättningar. 11 § anger särskilda regler om dokumenbeträffande ADB-register och 12 § tationsskyldighet upptar bestämmelser om myndigheternas upplysningsskyldighet mot allmänheten när det gäller ADB-upptagningar. 13 § rör registreringsskyldigheten när flera myndigheter är anslutna till ett och samma ADB-register.

Vi har inte funnit att ett införande av TDS kräver några ändringar i eller tillägg till sekretesslagen. Tullsekretessen är, till skillnad från skattesekretessen i övrigt, inte absolut. Därför behövs inte någon regel om undantag från sekretessen för utlämnande till enskilda av uppgifter i tullregistret, motsvarande den som gäller

på bl. a. skatteregisterlagens område enligt 9 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslagen. Vi vill i sammanhanget att det - även understryka om uppgifterna i TDS i stor utsträckning kommer att omfattas av sekretess - år en viktig uppgift att se till att TDS får en s.k. god offentlighetsstruktur för de ADB-mässiga tillämpningarna. Dessa frågor år föremål för TDU:s uppmärksamhet och fordrar därför nu inte ytterligare åtgärder från vår sida. Vi har inte heller ansett det nödvändigt att för den aktuella utredningsuppgiften ta upp mera övergripande frágor om sekretess i ADB-miljö.

5 Ãrendehandläggning m. m. i ADB-miljö

En datorisering bör inte leda till avsteg från grundläggande principer för den enskildes rättsskydd. Frågan om när ett elektroniskt dokument skall anses inkommet bör lösas enhetligt både för tryckfrihetsförordningens och förvaltningslagens del. Vi anser att den grundläggande principen bör vara att ett elektroniskt dokument anses inkommet så snart tullen får rätt att överföra det till läsbar form. Ett ärende skall anses formellt anhängiggjort vid samma tidpunkt medan punkten för det materiella anhängiggörandet knyts till när tullidet åberopas.

Vi behandlar - främst om när ett dokumenthanteringen, frågan elektroniskt dokument skall anses inkommet till TDS i förvaltningslagens mening (5.2), - förfarandet i enligt förvaltningslagen ADB-miljö, där frågor om ärendehandläggning och annan förvaltningsverksamhet, formell respektive materiell anhängighet, muntlig handläggning, anteckning av uppgifter, partsinsyn, kommunikation, beslutsmotivering, omprövning, överklagande och rättelse berörs (5.3) samt - de i som behövs för att TDS skall ändringar tullagen kunna tas i drift (5.4).

5.1 Inledning

Regler om förfarandet vid handläggningen av ett tullärende finns dels i tullagen med anknytande författningar, dels i förvaltningslagen. Om en bestämmelse i en

lag eller en förordning avviker från förvaltningslagen den bestämmelsen. Sådana avvikelser bör emellergäller tid endast undantagsvis komma i fråga. Vi bedömer att det för TDS inte behöver göras så väsentliga avsteg från förvaltningslagen som skett t. ex. på mervärdeskattens område.

TDS medför vissa nya förutsättningar för den förvaltningsrättsliga regleringen. Dessa kan i huvudsak härledas till tre faktorer: anlitande av ett dataserviceföretag, elektroniska dokument och överföringen av dessa samt en datorisering av stora delar av ärendehandläggningen.

Myndighetsfunktioner med ADB-anknytning förläggs även till serviceföretaget. Det kan, särskilt vid en helt maskinell hantering av data, vara svårt att avgöra om en viss funktion skall anses innefatta ärendehandläggeller endast s. k. faktiskt handlande. Det är ning att göra klart att en ärendehandläggning kan viktigt anses påbörjad redan vid en maskinell hantering.

Vid en datorisering av en förvaltningsverksamhet måste en grundläggande princip vara att så långt möjligt tillämpa gällande grunder för den enskildes råttsskydd så som de anges i förvaltningslagen. Blir avvikelser av tekniska eller administrativa skäl måste nödvändiga befogade rättsskyddsintressen tillgodoses på ett likvärdigt sätt. TDS:s tekniska utformning bör därför enligt var mening anpassas till en en god förvaltningsstruktur.1 Detta innebär att systemet utformas så att vissa för den enskildes rättstrygghet negativa effekter av en datorisering aktivt motverkas. Det är enligt vår mening

1Jfr. kravet på en god offentlighetsstruktur på tryckfrihetsförordningens område, se t. ex. SOU 1988:64 s. 44 f. och bilaga 3.

väsentligt att den anonymitet som kan bli följden av en datoriserad handläggning undviks genom att det vid all årendehandläggning tydligt framgår vilken tulltjänsteman som är ansvarig för en åtgärd eller ett beslut. Systemet utformas också så att detta blir möjligt. Det år vidare viktigt att de datoriserade procedurer som de tullskyldiga kommer i kontakt med utformas så att de blir lätta att förstå.

ADB-tekniken har nu nått en sådan utvecklingsgrad att det är nödvändigt med en noggrann förvaltningsrättslig reglering av ett system som TDS. Enligt var mening skall en förvaltningsrättslig reglering av TDS inte göras för starkt teknikbunden. Vår ambition är att - med beaktande av de ADB-tekniska förutsättningarna - söka naturliga utgångspunkter för synen på de rättsfrågor som uppkommer vid en datoriserad förvaltning där information lagras och översånds i elektroniska dokument.

I det följande skall först vissa grundläggande frågor med anknytning till elektronisk dokumenthantering behandlas. Därefter berörs de formella reglerna för att handlägga ett tullärende. slutligen tar vi upp de förslag till ändringar i tullprocedurer m. m., vilka bör aktualiseras redan i detta delbetänkande.

5.2 Dokumenthanteringen

I den är det förvaltningsrättsliga lagstiftningen liksom i straffrättenz - självklart att pappersdokument är fysiska föremål (saker). Handlåggningen av ärenden har sin naturliga utgångspunkt i flödet och behandlingen av sådana dokument. Vid ADB har emellertid represen-

2Vi utgår här från det synsätt som för urkundsbegreppets del torde gälla i praxis.

tationen av förklaringsinneháll och utställarangivelse (text- och utställardata) normalt inte samma entydiga och låsta koppling till sitt underlag, databäraren. Vi har därför definierat ett elektroniskt dokument som en sprákhandling i förening med en uppgift om dess utställare som visserligen lagras genom ADB men där det väsentliga är att textenheten och utställarenheten3 entydigt kan bestämmas till sitt innehåll genom en teknisk kontrollprocedur knuten till databehandlingen. Denna skillnad mellan ett materiellt och ett immateriellt leder dock till vissa svårigheter att tillämpa

dokument

FL:s regler. Därtill kommer en automatisering av vissa tidigare manuella procedurer som medför att åtgärder som rör ett elektroniskt dokument kan utföras innan det kan tas fram i läsbar form.

Det är i första hand regler om inkommen handling (10 § FL), muntlig handläggning (14 § FL), partsinsyn (16 § FL), kommunikation, beslutsmotivering och underrättelse om beslut (17, 20 och 21 §§ FL) samt omprövning och överklagande (23-25 §§ och 27-28 §5 FL) som vi funnit skäl att behandla. Vår syn på det elektroniska dokumentets rättsliga karaktär bildar utgångspunkten.

5.2.1 Inkommen handling utgångspunkter

I 10 § FL ges en regel om när en handling anses komma in till en myndighet. Bestämmelsen har ansetts omfatta fjärrskriftsmedde1anden4. Enligt vår mening får även de elektroniska dokumenten anses omfattade av bestämmelsen.

3Angäende dessa begrepp, se figur 1 i avsnitt 2.1.2. 4Hellners/Malmqvist, Nya förvaltningslagen, s. 102.

När skall ett elektroniskt dokument anses inkommet till tullen i förvaltningsráttslig mening och i vilket skede anhängiggörs därefter ett tullärende?

De elektroniska dokumentens existens självständiga utgörs av möjligheten att få fram ett dokument i läsbar form och att kontrollera dess äkthet genom en ADB-teknisk kontrollprocedur. Var den fysiska bäraren av data som representerar informationen finns blir därför inte såsom vid pappersdokument avgörande. Enligt motiven till 10 § FL är det av vikt att samordna med begreppen tryckfrihetsförordningen. Det är därför naturligt att se ett elektroniskt dokument som inkommet i förvaltningslagens mening i samma skede som det enligt 2 kap. . 6 § jámförd med 2 kap. 3 § TF anses vara inkommet. Om en myndighet har rätt att förfoga över lagringsenheten och därmed äger rätt att överföra den till läsbar form skall upptagningen därför anses inkommen även i förvaltningslagens mening. Att begreppet elektroniskt dokument - till skillnad från upptagningsbegreppet i - ett

tryckfrihetsförordningen ges lås/staket, gör inte

denna likformiga bedömning onaturlig.

5.2.2 Inkommet elektroniskt dokument i TDS

Når ett dokument från en näringsidkare nått mottagningsfunktionen skall tullen enligt TDU i princip ansvara för lagringen och den vidare överföringen till centraldatorn. Frågan är emellertid vad detta ansvar skall ges för rättslig innebörd. Skall ett elektroniskt dokument anses inkommet redan när det nått mottagningsfunktionen eller föreligger endast ett skadeståndsansvar i vissa skeden av överförings- och lagringsprocedurerna inom TDS? Kan, på dokumentnivá, maskinella som åtgärder liknar ärendehandläggning påbörjas utan att det elektro-

niska dokumentet anses inkommet? I det följande skall dessa frågor behandlas, först med avseende på dokument som i tullens centraldator. Därefter skall den lagrats mera komplicerade frågan om synen på de lagringsenheter som finns i mottagningsfunktionen behandlas och i vilken mån någon överföring till läsbar form skall få äga rum av dem.

Näringsidkarna skall både kunna sända in ett elektroniskt dokument för omedelbar klarering och förhandslagra elektroniska dokument för senare klarering. Under vissa förutsättningar skulle det vid en förhandslagring av elektroniska dokument kunna göras gällande att ett elektroniskt dokument inte är inkommet trots att det redan finns i centraldatorn. om tullidet inte hade om tullen saknade rätt att överföra sådana åberopats, dokument till läsbar form och om någon maskinell ärendehandläggning inte heller hade påbörjats skulle det kunna göras gällande att ett förhandslagrat dokument inte var inkommet.

TDS kommer emellertid att konstrueras så att en tulltjänsteman, med näringsidkarens person-/organisationsnummer som sökbegrepp, i vissa fall skall kunna ta fram en uppgift om vilket tullid ett förhandslagrat dokument har och överföra det till läsbar form. Dessutom, och det är det skall kontroller - så snart väsentliga, till centraldatorn - omedelbart filöverföringen lyckats utföras på själva dokumentet. vid en identifiering och verifiering av det elektroniska dokumentet kontrolleras att detta är korrekt och att alla obligatoriska fält i dokumentet är ifyllda samt att endast existerande statistiska nummer m. m. använts. Om dokumentet inte stop-

pas på grund av kontrollerna i detta skede, utförs omgående ett antal rimlighetskontroller och en fördelning sker enligt vissa urvalskriterier på grön respektive röd kanal.

Enligt vår mening måste sådana kontroller av det elektroniska dokumentet anses utgöra ett förberedande moment i en ärendehandlâggning. Det kan då inte rimligen hävdas att åtgärder för handläggningen genomförs på ett dokument innan det i förvaltningslagens mening kommit in till en myndighet. Det skulle dessutom strida mot vedertaget språkbruk att tala om en ärendehandläggning av ett dokument som ännu inte kommit in.

Eftersom tullen alltid kan överföra elektroniska dokument som lagrats i centraldatorn till läsbar form skall dokumenten anses inkomna vid denna tidpunkt, såväl enligt tryckfrihetsförordningen som enligt förvaltningslagens bestämmelser. Därmed kan berättigade offentlig-g hets- och rättsskyddsintressen tillgodoses på ett likformigt sätt.

En från teknisk och juridisk synpunkt tänkbar linje skulle vara att senarelägga inkommandepunkten till det ögonblick då identifiering och verifiering samt fullständighetskontroll och kanalfördelning har skett, d.v.s. till den tidpunkt då det blivit tekniskt möjligt för en tulltjänsteman hos en handläggande tullmyndighet att överföra det elektroniska dokumentet till läsbar form. Tullen skall emellertid ha rättslig befogenhet att överföra de elektroniska dokumentens lagringsenheter till läsbar form så snart de nått centraldatorn. Detta rättsliga betraktelsesätt är inte beroende av att vissa kontrollprocedurer pá bl. a. filnivå måste äga rum innan en överföring blir tekniskt möjlig med ordinarie förfaringssätt. Det är här fråga om sekundsnabba

förlopp. Vi har fört detta resonemang i avsikt att förtydliga vårt ställningstagande. Valet av betraktelsesätt gör att de rättsliga bedömningarna inte blir i allför hög grad beroende av vald ADB-teknisk lösning.

Hot bakgrund av det nu anförda föreslår vi att det tas in en regel i tullagen som bygger på huvudregeln i 10 § FL men som anpassats särskilt för insändandet av elektroniska dokument till tullen (12 b § första stycket TL) .

som framgår av beskrivningen skall mottagningsfunktionen bara ha en filöverförande roll d.v.s. att befordra elektroniska dokument. Det kommer att råda begränsningar för såväl tullen som det förmedlande dataserviceföretaget att ta del av uppgifter i det elektroniska dokumentet (se avsnitt 3.3 under rubriken överväganden).

Överföringen från mottagningsfunktionen till centraldatorn kommer visserligen normalt att ske mycket snabbt. Ett från råttsskyddssynpunkt viktigt fall är emellertid att tidsutdrâkt p.g.a. fel i systemet skulle kunna leda till rättsförluster för den enskilde. En praktisk situation är t. ex. att ett elektroniskt dokument når mottagningsfunktionen sista dagen kl. 23:30 inför utgången av en tidsfrist men inte vidarebefordras till centraldatorn förrän nästa dag. Av vårt förda resonemang följer att dokumentet då inte skulle anses inkommet förrän efter tidsfristens utgång.

Det får anses stå utom allt tvivel att en sådan försening p.g.a. tekniska brister inte får drabba uppgiftslämnaren i form av förseningsavgifter eller annan rätts-

förlust. Hed hänsyn till de begränsningar i rätten att överföra lagringsenheterna i mottagningsfunktionen till läsbar form som vi anser bör tas in i en tullregisterförordning (se avsnitt 3.3) kan dokumentet emellertid inte enligt huvudregeln anses inkommet i rätt tid. Vi föreslår därför en särskild regel i 12 b § andra stycket TL efter mönster av 10 § andra stycket FL.

I något enstaka fall kan emellertid en lagringsenhet

hg§_mQt§ggnjng§jynk;1gngn aktualiseras t. ex. i bevissyfte rörande en utredning om brott eller i en civileller skatterättslig tvist. Enligt vårt till en förslag ram för regler på förordningsnivá rörande tillgången till upptagningar i mottagningsfunktionen (se avsnitt 3.3) utgör detta ett undantag från förbudet att ta del av upptagningarna i Även dessa mottagningsfunktionen. situationer bör därmed kunna lösas i enlighet med de synsätt vi redogjort för.

Detta illustrerar det problem som följer med att det elektroniska dokumentet frikopplas från en viss fysisk enhet. Databärarna med lagrade data kan givetvis få betydelse som bevismedel. Även om TDS betraktas som ett enda personregister i datalagens mening går det alltså inte att helt bortse från att det kan finnas flera lagringsenheter som representerar samma förklaringsinnehåll, t. ex. en på loggen i mottagningsfunktionen och en i centraldatorn. Liknande problem torde kunna uppkomma vid lagring i olika lokaldatorer. Vi har emellertid så långt möjligt försökt utforma regleringen utifrån det för användarna intressanta, nämligen tillgångsenheterna. Frågan om den närmare behandlingen av lagringsenheterna (om originalkaraktär m. m.) kan inte lösas inom ramen för detta delbetänkande. Den hör enligt vår mening närmast hemma i anknytning till frågan om urkundsbegreppet inom straffrätten. Vi vill emellertid

nämna att liknande problem5 vållat vissa svårigheter rörande förvaringskriteriet i TF.5

Dessa anknyter även till hur bestämmelserna om frågor beslag, förverkande och editionsplikt bör tillämpas på elektroniska dokument. En utredning om dessa reglers närmare innebörd med avseende pá elektroniska dokument har inte varit att genomföra inom ramen för detta möjlig delbetänkande.

Kraven säkerhet när det gäller lås/staket för de på elektroniska dokumenten med koppling till en utställare bör ställas högt i TDS. Det elektroniska dokumentet bör därför kunna anses jämställt med ett undertecknat pappersdokument. Det är också självklart att tullen inte, efter att ha medgivit ett elektroniskt uppgiftslämnande, skall ha rätt att med stöd av 10 § tredje stycket FL begära att de elektroniska dokumenten kompletteras med ett motsvarande undertecknat pappersdokument. För tydlighetens skull bör detta undantag från förvaltningsi tullagen (12 b § tredje stycket TL). En lagen anges annan sak är att tullen i sina villkor för att godta elektroniskt uppgiftslämnande kan tillskapa en motsvarande Det kan ske inom ramen för det skyddsfunktion. datoriserade förfarandet genom villkoret att ett elektroniskt dokument inte godtas för handläggning i TDS om kontrollerna på fil- eller dokumentnivå visar att filen eller meddelandet förvanskats. Med den föreslagna be-

5Alltsa problem där en immateriell lösning förordats utan att det varit möjligt att helt bortse från den fysiska lagringen. 5Se prop. 1975/76:160 s. 89 och Bohlin, Allmänna handlingar, 1988, s. 83.

stämmelsen i 12 b § tredje stycket TL avses varken att begränsa tullens rätt att infordra s. k. styrkande handlingar eller att begränsa dess rätt att enligt 10 § tredje stycket FL begära en bekräftelse för den händelse ett elektroniskt meddelande saknar lås/staket.

Av pedagogiska och praktiska skäl bör proceduren för en näringsidkare när han skall förse ett elektroniskt dokument med en utställarenhet utformas så att han skall skriva sitt namn eller sina initialer. Utställarens namn bör också framgå av varje tillgángsenhet.

5.3 Pörvaltningslagen och TDS

I de förfaranden som regleras av förvaltningslagen sker åtgärder huvudsakligen med hjälp av pappersdokument. När handläggningen av ärenden nu delvis skall baseras på elektroniska dokument kan det uppkomma svårigheter att uppfylla och tillämpa vissa bestämmelser i förvaltningslagen och tullagen. Säkerheten, enkelheten och snabbheten i ett datoriserat system förutsätter nämligen en hög grad av automatik i hanteringen, medan en tillämpning av förvaltningslagens reglering gör det nödvändigt med vissa särrutiner. En metod att anpassa förfarandet till ADB skulle vara att reglera procedurerna efter den modell som lagen (1968:430) om mervärdeskatt anvisar. Denna modell bygger på att skatten anses fastställd enligt en avlämnad manuell deklaration för varje redovisningsperiod, utan att beslut meddelas. För registrering av de belopp som angivits i deklarationen och för uppbörd anlitar skattemyndigheterna ADB. Fastställd skatt kan omprövas och efterbeskattning kan ske enligt särskilda regler. Detta förfarande är manuellt.

De rutiner som valts inom TDS bl. a. i fraga om lämnandet av tulldeklarationer i elektronisk form och om bestämmande av tull, annan skatt och avgifter (tul1taxering) gör en naturlig anpassning till förvaltningslagen möjlig. Det elektroniska dokumentet som begrepp ger också förutsättningar för en förvaltningsrättslig syn på elektronisk dokumenthantering som knyter an till ett pappersbaserat förfarande. En väsentlig del av säkerhetsproblematiken bör dessutom kunna få en lösning genom matematiska äkthetskontroller av elektroniska dokument.

I det följande skall vi gå in på de enskilda frågor i förvaltningslagen som bör kommenteras och eventuellt kan behöva särregleras med anledning av datoriseringen och/eller nya tullprocedurer.

F :JM i

Med handläggning av ett ärende brukar normalt avses hela den procedur som börjar med ett årendes anhångiggörande och slutar med dess avgörande. Förvaltningsmyndigheternas verksamhet innefattar emellertid inte bara ggmjni§t;g;igt_ggng1§ggg, som främst tar sig uttryck i ärendebehandling, utan även s. k. fg5ti§kt_hagg1gggg. Förvaltningslagen gäller i huvudsak endast förvaltningsmyndigheternas h§ng1§ggning_g1_§;gng_n. Reglerna i 4 - 6 §5 FL om service och samverkan gäller emellertid även gnn3g_j§;yg1;nigg§gg;k§§mngt hos dessa myndigheter. Gränsen mellan ärendehandläggning och annat administrativt eller faktiskt handlande år flytande. I gränsfall mäste på grundval av en ändamålsbestämning avgöras om en företeelse verkligen utgör handläggning av ärenden i förvaltningslagens mening.7 Frågan är här av särskilt

7Wennergren, Handläggning, 15 u., s. 13 f.

intresse när det gäller att avgöra i vilket skede ett tullärende skall anses anhängiggjort. Här avses s. k. {g;mg1l_ggn§ngigng;. En annan sak är under vilka förutsättningar en myndighet är skyldig att pröva ett ärende i sak, s. k. m§;g;ig1j_ggn§ngigng;. I vanliga fall är det inga svårigheter att besvara frågan om vid vilken tidpunkt ett ärende uppstår då det anhängiggörs utifrân. Detta sker när en ansökan etc. kommer in till myndigheten.

I vilket skede ett elektroniskt dokument skall anses inkommet i förvaltningsrättslig mening och enligt tryckfrihetsförordningen, alltså när det bör anses formellt anhängigt, har vi redan angivit med vårt förslag till bestämmelser i 12 b § TL. Från denna generella frågeställning máste vi emellertid skilja frågan om när materiell anhängighet uppkommer vid en sådan förhandslagring av elektroniska dokument som avses kunna äga rum i TDS.

Det är inte meningen att en tulltjänsteman hos en tullanstalt skall påbörja någon handläggning av ett visst ärende förrän en tullklarering begärts, normalt med ärendets tullid. ADB-tekniken har emellertid medfört att datoriserade förfaranden nu kan användas i alla faser av en handläggning. Enligt vår mening måste den datoriserade granskningen, som inleds på dokumentnivä, innebära att ärendehandläggningen anses påbörjad så snart det elektroniska dokumentet når centraldatorn. Ett ärende måste därmed anses formellt så anhängiggjort snart det nått centra1datorn.8 De generella rättsskydds-

8Vissa inledande maskinella atgärder har av allt att döma inte karaktär av ärendehandläggning. Det är emellertid fråga om sekundsnabba förlopp fram till handläggningen pá ärendenivå. Att söka en gräns någonstans i dessa maskinella procedurer är inte realistiskt.

intressen som är avsedda att tillvaratas genom bestämmelserna i förvaltningslagen aktualiseras redan då.

Det formella anhângiggörandet genom elektroniska dokument skall inte leda till någon materiell prövning och något beslut förrän tullidet åberopats. Det kan jämföras med handläggningen enligt jordabalken vid en inskrivningsmyndighet. Om en ansökan inkommit mellan två inskrivningsdagar anses den gjord på den senare.9 Detta innebär inte att ansökningshandlingarna behöver ligga orörda hos myndigheten till den dag som är inskrivningsutan ärendena bereds för avgörande så snart det dag blir tillfälle till det. En inskrivningsmyndighet måste naturligtvis vid sin ärendehandläggning iaktta gällande regler för förfarandet oavsett om inskrivningsdagen intrâtt eller inte.

En annan fråga gäller átertagande av ett ärende som ännu inte materiellt anhängiggjorts. När en ingivare vill återta ett ärende från en inskrivningsmyndighet är det vedertaget att så sker i huvudsak formlöst. Handlingarna återsänds och detta antecknas i dagboken. På samma sätt bör inget formellt beslut om avskrivning behöva meddelas i de fall då en näringsidkare inte inom rimlig tid aktualiserar ett elektroniskt dokument i TDS hos en tullmyndighet. Ärendet har då inte blivit materiellt anhångigt. TDS bör inte behöva belastas med lagringen av elektroniska dokument som inte åberopas. Regleringen av en sådan utgallring bör med stöd av tullregisterlagen kunna ske i eller med stöd av förordning.

9 se 19 kap. 5 § jordabalken (prop. 1970:20, del B 1, s. 504 ff.) och 4 § andra stycket lagen (l973:98) om inskrivningsregister; en regel rörande materiellt anhängiggörande.

Genom detta synsätt anknyter den elektroniska dokumenthanteringen på ett naturligt sätt till hanteringen av pappersdokument, vilket är av särskilt värde i TDS eftersom både elektroniska dokument och pappersdokument skall användas parallellt. I tydlighetens intresse bör även tidpunkten för materiellt anhängiggörande vid elektroniskt uppgiftslämnande anges i tullagen. Med uttrycket handläggas i sak vill vi tala om när ärendet materiellt anhängiggörs. Bestämmelser om detta har tagits in i 12 c 5 TL.

Inom TDS skall, såsom systemet nu är utformat, en tulltjänsteman fatta det slutliga beslutet.1° Det kommer att vara möjligt för en näringsidkare att lämna muntliga uppgifter, om det kan ske med hänsyn till arbetets behöriga gång. Även efter det att en tulltjänsteman avslutat sina åtgärder i ett ärende skall en näringsidkare kunna få muntligen lämnade korrigerande uppgifter införda genom en anteckning i TDS av en tulltjänsteman. Vid sådana förhållanden krävs enligt vår mening inte för TDS någon regel som avviker från 14 och 15 §§ FL.

Paçtsigsyn

Enligt 16 § FL har en sökande, klagande eller annan part rätt att ta del av det som har tillförts ärendet, om detta avser myndighetsutövning mot någon enskild. För dessa fall har frågan om sekretess reglerats i 14 kap. 5 § sekretesslagen.

1°Han behöver emellertid inte ta del av alla uppgifter och beräkningen av tull och andra pälagor skall ske maskinellt.

Enligt vår mening innebär de avgränsningar som det elektroniska dokumentbegreppet i TDS medför och den funktion som tullidet har (alla uppgifter rörande ett ärende lagras med dess tullid som ett av de grundläggande sökbegreppen) att förvaltningslagens regler om partsinsyn kan tillämpas även inom TDS.

Inlagda spärrar och annat kontrollmaterial kan enligt vår mening emellertid inte anses tillgängliga med stöd av regeln om partsinsyn under pågående kontroll och i vissa fall under kontrollverksamheten i övrigt. Det skulle kunna inverka menligt på tullens kontrollverksamhet om parten fick ta del av dessa uppgifter. Att partsinsynen inte omfattar sådant material framgår av 14 kap. 5 § sekretesslagen som 16 § FL hänvisar till. Frågan får prövas i varje enskilt fall där den kommer upp.

Kommunikation, beslutsmotivering, underrättelse om

pgglgt. omprövning och överklagande

Särskilt i fråga om kommunikationsprincipen är det väsentligt att TDS ges en sådan teknisk utformning att principen i praktiken inte sätts ur spel.

Enligt huvudregeln i 17 § FL får ett ärende inte avgöras utan att den enskilde underrättas om en uppgift som har tillförts ärendet av någon annan än honom själv. Någon kommunikation behöver inte ske om avgörandet inte går parten emot eller om kommunikation av någon annan anledning är uppenbart obehövlig. om nya uppgifter från en utomstående tillförs ett ärende i TDS måste det nya systemet förenas med rutiner som gör att hittillsvarande praxis enligt 17 § FL kan upprätthållas. Tjänstemännen skall då elektroniskt eller via pappersdokument under-

rätta sökanden och ge denne tillfälle att yttra sig om det inte är obehövligt. Därvid bör systemet naturligtvis utformas så att ett beslut inte kommer att fattas förrän tiden för yttrande har gått ut.

En näringsidkare som tillátits att lämna uppgifter genom elektroniska dokument kommer alltid att ha tullkredit och därmed betala enligt en räkning som skall avse näringsidkarens hela import under en viss period. Sådana meddelanden kommer automatiskt att framställas i TDS utan omedelbar medverkan av en tjänsteman. Tullräkning och slutliga beslut i periodens samtliga ärenden skall därvid integreras och tills vidare översändas i ett pappersdokument.

Enligt 20 § FL skall ett beslut innehålla beslutsmotivering. Skälen för ett beslut får emellertid utelämnas bl. a. om det inte går någon part emot. Även om en näringsidkare fortsättningsvis inte skall behöva räkna ut tull, annan skatt och avgift och lämna dessa upp- - gifter, kommer sökandens yrkande att framgå av lämnade uppgifter, eftersom det kommer att krävas att han lämnar sådana uppgifter om statistiskt nummer, tullvärde, ursprung, vikt etc. att de entydigt skall leda till visst beslut om de godtas. Tullräkningen med angivande av vilka ärenden den avser bör då - utan att innehålla någon närmare motivering - anses som en fullgod beslutsbärare. Vid behov kan förklaringar om den närmare beräkningen ges i form av en s. k. efterföljande motivering, jfr 20 § sista stycket FL.

Beslutsmotivering bör alltså endast krävas när tullen inte har godtagit en uppgift. En sådan motivering bör kunna anges med stöd av systemet i de enkla fallen genom att koder och förhandslagrade mallar väljs för den beslutsmotivering som används. I övriga fall bör den

beslutsfattande tulltjänstemannen utforma en beslutsmotivering för det aktuella fallet och lägga in den i TDS i avvaktan på att den samlade tullräkningen med beslut automatiskt framställs.

Beträffande vissa om handläggning och beslut i frågor exportärenden, se avsnitt 5.4 under kommentaren till 42 § TL.

TDU skall tullräkningarna skrivas ut automatiskt Enligt och skickas ut med post. Därmed bör de vanliga på papper i förvaltningslagen om underrättelse om beslut regler och om kravet på beslutsmotivering gälla.

Vissa meddelanden och beslut under ârendehandläggningen avses dock att kunna överföras elektroniskt. Det kan även antas att man på sikt även generellt vill ge beslutsexpedieringen elektronisk form. Det år därför viktigt att lägga fast en ordning för i vilket skede av procedurerna ett beslut skall anses meddelatj expedierat och mottaget. Enligt var mening bör beslut anses meddelade när myndigheten startat överföringsproceduren av det elektroniska beslutsdokumentet så att den inte utan extraordinära atgärder kan stoppas: jämför med att en myndighet postat ett brev. I avsnitt 5.4 kommenteras vara förslag till de regler i 12 d § TL som avses möjliggöra att underrättelse om beslut kan ske genom att överföra elektroniska dokument.

En I I I

Enligt 26 5 FL kan en myndighet råtta ett beslut som till följd av skrivfel, râknefel eller något annat sådant förbiseende innehåller en uppenbar oriktighet.

Någon tidsgräns för en sådan självrättelse finns inte.11 Rättelse av ett uppenbart fel i myndighetens beslut sker vanligtvis genom en dagtecknad och undertecknad anteckning pá myndighetens originalhandling (jfr 17 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken enligt vilken en rättelse skall antecknas på huvudskriften av domen eller beslutet). I samband med TDS skall naturligtvis nu gällande regler vid rättelse tillämpas beträffande - När det av tullens pappersdokument. gäller lagringen elektroniska beslut bör proceduren kunna ges en utformning som är parallell med en rättelse av ett pappersdokument.

Det bör i sammanhanget framhållas att tullen för rättelseförfarandet i praktiken när nog uteslutande har tillämpat regeln i 19 § TL om omtulltaxering. Vi förordar inte någon ändring i denna praxis. Förvaltningslagens regel om rättelse av skrivfel och liknande kan emellertid få betydelse om felet upptäcks först efter utgången av fristen för begäran om omtulltaxering.

5.4 Nödvändiga ändringar i tullagen m.m.

Översikt över ändringsförslagen och den gjorda gggrånsninqen m.m.

I detta delbetänkande har vi tagit med förslag till de ändringar i tullagen såvitt gäller TDS och tullprocedurerna som bedömts nödvändiga för att systemet skall kunna träda i kraft den 1 januari 1990. I det följande redovisas därför förslag till regler om - till hänvisning tullregisterlagen (3 a § TL) - tillstånd till i TDS och det uppgiftslämnande

11Hel1ners/Malmqvist, Nya förvaltningslagen, s. 320.

elektroniska dokumentet (12 a § TL) formellt anhängiggörande av ärende (12 b § TL) materiellt anhängiggörande av ärende (12 c § TL) beslutsunderrättelse genom överföring av elektroniskt dokument (12 d § TL) ändring av rutinerna för exportkontrollen (42 § TL) överlämnande av förvaltningsuppgift till enskild beträffande exportkontroll m.m. (54 § TL) straffbestämmelse om tullförseelse genom lämnande av oriktig uppgift (94 och 95 §§ TL) hänvisning till tullregisterlagen beträffande visst uppgiftslämnande (114 § TL) vissa redaktionella ändringar m.m. (14, 41, 44, 106 och 110 §§ TL).

Utöver de ändringar som är nödvändiga för att exportsystemet skall kunna tas i drift den 1 januari 1990 har vi funnit det väsentligt att redan nu föreslå ytterligare ändringar i tullagen. Dessa behöver föreligga för att ett integrerat system slutligt skall kunna utformas. Förslag till regler tas därför upp om borttagande av kravet på att ange tullbelopp m.m. i tulldeklaration (14 § TL) tulltaxeringbeslut beträffande kreditimportör genom särskild tullräkning ( 17 § TL) betalning i TDS (34 a, 93, 97, 112, 113 och 115 §§ TL) underrättelse om ifrågasatt tulltillägg eller förseningsavgift i TDS (89 § TL) vissa redaktionella ändringar (83, 84 och 85 §5 TL).

övriga för framtiden nödvändiga ändringar i tullagen kan anstå till en senare utredningsetapp.

Hänvisningsparagrafen till tullregisterlagen (1 Q § TL)

Bland de inledande bestämmelserna i tullagen bör ingå en bestämmelse där det erinras om att ett system fört med automatisk databehandling (TDS) används till stöd för verksamheten enligt tullagen. Förfarandereglerna för den nya datoriserade föreslås ärendehandläggningen bli inarbetade i tullagen. De egentliga bestämmelserna om registret förs däremot till en särskild registerlag. En hänvisning till denna lag har tagits in i 3 a 5 TL. I tullregisterlagen har i 1 § föreslagits en motsvarande .hänvisning till förfarandereglerna i tullagen.

Tullen avser att anlita ett dataserviceföretag som skall sköta den s. k. mottagningsfunktionen. Det är inte meningen att någon myndighetsutövning skall bedrivas i mottagningsfunktionen. Tullen skall svara för denna verksamhet gentemot näringsidkarna. Vi har ansett det lämpligt att i en bestämmelse i 11 § tullregisterlagen ge en författningsmässig ram för verksamheten i mottagningsfunktionen. I övrigt har vi i tullregisterlagen endast på en punkt föreslagit en lagbestämmelse beträffande förhållandena i mottagningsfunktionen. Det gäller en tystnadspliktsregel (se avsnitt 4.2.6). Härutöver har vi att bestämmelserna föreslagit om mottagningsfunktionen tas in i en tullregisterförordning (se avsnitt 3.3 under rubriken överväganden). Grundläggande bestämmelser om mottagningsfunktionen bör införas i förordning så att denna verksamhet inte endast kommer att grundas på avtal mellan tullverket och ett dataserviceföretag, som samtycker till att svara för denna funktion. - Beträffande mottagningsfunktionen, se även under 12 c § TL.

TD TL

Bestämmelserna i 12 a 5 TL ersätter de nuvarande bestämmelserna i 14 § fjärde stycket och 41 § andra stycket TL om GTS befogenhet att medge att uppgifter i importoch får avlämnas genom elektronisk exportförfarandet I bestämmelsen används uttrycket att GTS överföring. kan ge tillstånd till denna metod för uppgiftslämnande. Av framgår att det inte är fråga om lydelsen delegation av normgivningskompetens utom om en befogenhet för GTS att besluta om tillstånd i det enskilda fallet. De föreskrifter, som GTS beslutar för det enskilda tillståndet, stöder sig på vissa bemyndiganden i TL respektive tullförordningen såvitt gäller eventuella föreskrifter inom det s.k. primära lagområdet respektive restkompetens samt på 84 5 TuF såvitt gäller regeringens Att tillstånd enligt tullverkställighetsföreskrifter. lagen, om det finns skäl för det, får återkallas framgår av 106 5 TL. Att ett beslut i tillståndsärendet som gått sökanden emot får överklagas hos regeringen framgår av 100 § TL.

I 12 a 5 TL används, liksom i de nu gällande stadgandena om ADB-tillämpningar i 14 och 41 §5 TL, uppgifter som ett samlande för den information som får lämnas begrepp till tullen elektronisk väg. Därmed avses att täcka på tulldeklarationer men också anmälningar, t.ex. utförselanmälan i 41 § TL och andra uppgifter, t.ex. sådana kompletterande uppgifter som regeringen föreskriver 14 § andra TL. Vi anser att det ligger i enligt stycket sakens natur att bestämmelsen i 12 a § TL för med sig att vad som i tullagen föreskrivs om anmälningar och om tulldeklaration samt om andra handlingar gäller även för uppgifter som med stöd av tillstånd enligt denna paragraf lämnas i TDS. Denna princip behöver därför enligt var mening inte komma till uttryck i lagtexten.

I regeln anges att uppgifter lämnas med hjälp av ADB. I 14 och 41 §§ TL har använts uttrycket med hjälp av teleöverförda meddelanden eller andra automatiska metoder eller i form av upptagning för automatisk databehandling. Vi anser att det nu föreslagna uttrycket täcker alla praktiska behov, såsom att magnetband övergángsvis skickas in av en näringsidkare till tullverket.

I 12 a § för vi också in det nya begreppet elektroniskt dokument i tulldatasystemet, med de krav på en kontrollmetod för äkthet som kan bli nödvändig.

I 12 a 5 tredje stycket TL finns en regel som ger även tullen rätt att sända elektroniska dokument till en uppgiftslämnare. Vid en användning av denna teknik för expediering av beslut förutsätter vi att tullen utvecklar sådana rutiner att för ändamålet rimliga krav på en äkthetskontroll kan uppfyllas. Se även kommentaren till 12 d § TL.

I andra stycket anges uttryckligen den i förvaltningsrätten vanligen gällande principen att ett tillståndsbeslut får innehålla de närmare villkor som beslutsmyndigheten bestämmer. Särskilt har framhållits att villko-

ren skall kunna avse det tekniska förfarandet men även

förfarandet i övrigt. Sådana villkor kan gälla överförings- och identifieringsteknik, behörighetsfrågor m.m.

I detta förslag har tillståndsgivningen lagts hos generaltullstyrelsen utan möjlighet till delegation till lägre tullmyndigheter. Vi ser detta som naturligt i en inledande fas av TDS.

.. H I.. i d v.. :ininil in

Denna bestämmelse har kommenterats i avsnitt 5.2 - 3. Vi vill emellertid här förtydliga värt förslag till reglering av frågan om formellt anhängiggörande/inkommet elektroniskt dokument i TDS.

Enligt 12 b 5 första stycket är ett elektroniskt dokument inkommet så snart det nått tullens centraldator. Härvid bortses från de procedurer som efter det att det elektroniska dokumentet nått tullens centraldator krävs för att överföringen till läsbar form skall bli tekniskt möjlig. Den rättsliga befogenheten att ta fram dokumentet finns ju omedelbart. Om en fil som när mottagningsfunktionen aldrig vidarebefordras till centraldatorn kommer enligt huvudregeln i första stycket aldrig något dokument att anses inkommet till tullen.

Att enbart bygga på denna huvudregel skulle emellertid kunna leda till rättsförluster för den enskilde när tekniska komplikationer eller andra fel medför att vidarebefordran av en fil med elektroniska dokument försenas eller inte alls äger rum. Enligt den kompletterande regeln i andra stycket skall därför ett elektroniskt dokument anses ha kommit in till tullen när det nått mottagningsfunktionen och kan antas ha avskilts för tullen där.

Begreppet mottagningsfunktionen finns angivet i 11 § första stycket tullregisterlagen.

För att underlätta förståelsen av regeln har vi knutit an till 10 § andra stycket FL. Undantagsregeln i 12 b § andra stycket TL bygger liksom förvaltningslagens - att insändandet av ett dokument sker reglering på på avsändarens risk. Dokument i en fil som nätt mottag-

ningsfunktionen skall inte anses inkomna om filen är behäftad med någon sådan felaktighet att den, enligt villkoren för elektroniskt uppgiftslämnande inte skall godtas för behandling inom TDS. Om en fil däremot skall accepteras för vidare förmedling till centraldator men ändå inte när längre än till mottagningsfunktionen skall dokumenten i filen likväl anses inkomna. Denna distinktion har vi i lagtexten att dokumenten i uttryckt genom mottagningsfunktionen skall ha avskilts för tullen för att anses inkomna redan då de kommit in till mottagningsfunktionen.

systemet med kvittenser och av hela filer loggning gör att det i praktiken inte torde bli svårt att om avgöra ett dokument skall anses inkommet i dessa speciella fall. För att bereda möjlighet till en bedömnyanserad ning av de tekniskt komplicerade som här kan frågor uppkomma har vi efter förebild av regeln i förvaltningslagen föreslagit att det skall kunna antas att dokumentet avskilts för tullen.

I fråga om innebörden av att hänbegära tullklarering visas till vad som sagts i avsnitt 2.3.3 under Fortsatt granskning och beslut (förtullning och annan tullklaring).

Tullidentifikationsnumret (se 12 c § TL) har en teknisk funktion genom att förena det elektroniska dokumentet med ärendet samt att ge ärendet en unik identitet. Vi har funnit det lämpligt att nämna detta grundläggande begrepp även i tullagen.

ate el an än i örande av rende S 12 c T

Även denna bestämmelse har kommenterats i avsnitt 5.2-3.

Den då tullid åberopas skall i princip anses som dag den s.k. taxebestämmande dagen vid införsel (jfr 12 § TL - en bestämmelse som fordrar översyn i nästa fas av utredningsarbetet).

I fråga om m-m- anför vi följande.

Den lagtekniska utformningen av skyldigheten att deklarera följer samma principer som gäller för skatteområdet i övrigt. Näringsidkaren är alltså, i straffråttsoch fiskalt hänseende, bunden av de uppgifter han ligt lämnat eller genom ombud. Han ansvarar även för själv som för samma ändamål lämnats i andra dokuuppgifter ment. Eventuellt oriktiga uppgifter bedöms enligt de som finns - 93 administrativa sanktionsbestämmelser (83 §§ TL). Det straffråttsliga ansvaret bedöms på vanligt sätt mot bakgrund av det uppsåt eller den oaktsamhet som är att hänföra till den tullskyldige respektive ombudet.

I likhet med vad som gäller för den inrikes beskattningen medför emellertid en rättelse som är frivillig både frihet från ansvar (8 a § varusmugglingslagen) och från administrativa sanktioner (85 § tredje stycket TL). Enligt vår bedömning leder synen på det elektroniska dokumentets utformning och rättsliga status till att procedurerna vid rättelse i TDS kan utformas i huvudsak parallellt med regleringen för det pappersbaserade På samma sätt som vid uppgiftslämnande baserat systemet. på pappersdokument skall en näringsidkare inte kunna ta tillbaka och ändra i ett dokument som sänts in till tullen utan han får sända in ett nytt kompletterande/korrigerande elektroniskt dokument, med användning av samma tullid. Frågan om näringsidkarens rättelse

varit frivillig på sätt som krävs för frihet från ansvar respektive från administrativa sanktioner bör därvid kunna bedömas enligt nu gällande regler.

Det bör i detta sammanhang påpekas att bestämmelsen i 84 § andra meningen TL inte är en regel om bevisbördan - t. ex. vid ett påstående om en manipulation av data- - för vem som ställt ut ett elektroniskt systemet dokument. I en tvist av sådant slag får i stället allmänna principer för bevisskyldighet tillämpas.

Beslutsunderrättelse genom överföring av elektroniskt gokumgnt (12 d § TL)

För många beslut avses fortfarande, som framgått av avsnitt 5.3, även i TDS skriftlig form komma att användas. För vissa beslut och meddelanden avses dock elektronisk överföring i TDS kunna anlitas. Det gäller bl.a. vissa exportrutiner och anmaning att lämna tulldeklaration m.m. Vidare avses elektroniska meddelanden att i stor utsträckning användas för beslut i uppbördssystemet. Bestämmelsen möjliggör att en stor del av återstående pappersbaserade rutiner i framtiden kan ske genom överföring av elektroniska dokument även från tullen. De bestämmelser vi här och i övrigt föreslagit innebär naturligtvis inget hinder för tullen att överföra meddelanden som inte har lås/staket. Sådana meddelanden faller dock inte under begreppet elektroniskt dokument. Enbart en sådan teknik bör dock inte användas när uppgifterna är sådana att den enskildes behov av rättsskydd väger tungt.

. . . ! V En 1 OJ]

Gällande författningar om exportreglering bygger inte på något allmänt formellt förbud mot export. För licenstvång förutsätts att en positiv föreskrift om det har givits för varan i fråga, jfr betänkandet (Ds H 1984:4) Föreskrifter om import och export samt förordningen (1984:53) om import- och exportreglering.

Tullverket har enligt TDU hittills tolkat de särskilda bestämmelserna i - 44 om export så tullagen (41 §5) att en tullmyndighet efter erforderlig kontroll skall fatta ett beslut om att den anmälda varan får föras ut eller inte får föras ut. För flertalet varor behövs enligt TDU inte något beslut om att utförsel får ske. TDU anser att tullverkets tullklareringsátgärd för normalt exportgods bör bestå i att kontrollera att anmälnings- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts av exportören.

Det bör noteras att det förekommit olika uppfattningar mellan TDU och GTS i om huruvida beslut fråga generellt - får fattas om att en anmäld vara får föras ut eller inte får föras ut ur landet. TDU har i sin procedurskrivelse av den 17 mars 1989 anfört:

Ett myndighetsbeslut måste dock självfallet fattas i de fall tullmyndigheten anser att utförseln inte är tillåten. Då lämnas även beslutsmotivering och besvärshänvisning. I fråga om utförselreglerade varor skall tullmyndigheten ges tillfälle att kontrollera att villkoren är uppfyllda. Motsvarande bör gälla vid export av s.k. förmånsvara eller oförtullad vara.

SOU 1989: 20 171

Om kravet på myndighetsbeslut vid utförsel av inte exportreglerat gods slopas, bortfaller årligen mer än två miljoner beslut av tullverket. Detta bör medföra vissa rationaliseringsmöjligheter av kontroll- och expedieringsverksamheten. Det är vidare uppenbart att tullklareringsåtgårderna kan göras mer flexibla. B1.a. kan vissa förenklade förfaranden framstå som naturliga. I TDS kan datakommunikationen bli av mindre omfattning och sättet för datoriserad klarering kan påverkas i förenklande riktning. Mot denna bakgrund har TDU utformat exportrutinerna i TDS utifrån förutsättningen att ett myndighetsbeslut inte skall behövas i fråga om flertalet exportsändningar.

Nuvarande ordning är hårledd ur tullagen. Det kan måhända inte uteslutas att även en ordning av föreslagen natur skulle kunna tolkas ut ur tullagen. Ett sådant spelrum i tolkningsmöjligheterna för en myndighet synes dock vara principiellt betänkligt. Enligt min uppfattning bör därför tullagen eller tullförordningen förtydligas så att där uttryckligen framgår att myndighetsbeslut om utförsel inte skall fattas i fråga om ej exportreglerade varor som får föras ut. Detta kan ses antingen som en tullprocedurfråga eller som en särbestämmelse i förhållande till förvaltningslagen.“

y GTS har 1 sin skrivelse i anledning av TDU:s procedurskrivelse anfört bl.a.

Utförselanmälan, skriftlig eller muntlig, syftar till ett fullgörande av föreskriven uppgiftsskyldighet och innehåller ingen ansökan om att få

utföra varan. Dylik ansökan skall i förekommande fall lämnas till vederbörande licensmyndiget och inte till tullverket, som endast har till uppgift att konstatera om hinder för utförseln föreligger med till gällande utförselregleringar. En hänsyn exportör behöver sålunda inte tullmyndighets för att få exportera gods, men maste medgivande räkna med att efterlevnaden av gällande exportkontrolleras av tullmyndigheten och att regler detta kan leda till ingripande.

vid kontrollen konstaterar att Om tullmyndigheten utförsel icke får ske enligt viss utförselreglering föreligger emellertid enligt styrelsens mening ett ärende. Detta kräver da i vanlig ordbeslut med motivering, besvärshänvisning och ning delgivning m.m. enligt förvaltnings1agen.

Den fråga som TDU och generaltullstyrelsen behandlat rör formerna för exportkontrollen. Han är ense om att gällande bestämmelser i 41 - 44 §5 TL inte innebär att förutsätts medge någon ansökan om att tullmyndigheten få föra ut varan, för det fall gällande utförselreglering inte lägger hinder i vägen.

TDU önskar att detta förhållande skall komma till uttryck genom att en regel förs in om att myndighetsbeslut inte skall fattas i fråga om ej exportreglerade varor som fär föras ut. Generaltullstyrelsen synes dela TDU:s uppfattning i sak och har ändrat bestämmelserna i tullordningen och redovisningsordningen för tullverket angáende tullverkets åtgärder vid exportkontroll.

vår uppfattning är att exportkontrollen i samtliga fall innefattar om huruvida det finns ett hinder för

beslut

utförsel av viss vara. Detta innebär dock inte att

tullen behöver närmare dokumentera ett beslut som fattas om att hinder mot utförsel inte föreligger. Sådan dokumentation behövs endast i sådana fall där hinder mot utförsel föreligger. Men även i de fall där inget dokumenterat beslut finns sker dock en ärendehandläggning i den meningen att tullen skall kontrollera att föreskriven uppgiftsskyldighet har fullgjorts och att något hinder mot utförsel inte föreligger. En annan sak år att det i samband med utförseln förekommer inslag av s.k. faktiskt handlande - t.ex. fysisk godskontroll.

Tullens kontroll av icke reglerade varor kommer att registreras i TDS genom angivande av datum och ansvarig tjänsteman för åtgärden. Därmed har kriterierna för ett förvaltningsbeslut uppfyllts. I den mån underrättelse om beslutet behövs kan den normalt ske formlöst genom ett muntligt meddelande, jfr 21 § FL.

Nuvarande bestämmelser i 41 - 44 §5 TL kan kvarstå oförändrade och ändå medge de slutsatser om innebörden av förfarandet som vi nu redovisat. Vi anser dock att det, inte minst till stöd för det praktiska genomförandet av TDS, är motiverat att göra en smärre ändring i 42 § TL i förtydligande syfte. En redaktionell ändring av 41 § berörs i ett annat sammanhang.

Vi anser att förfarandet vid utförsel med s.k. godkända avsändare, med eller utan anknytning till transitering, under de nuvarande bestämmelserna i 41 - 44 ryms §§ TL. Det blir förhållandet även med den föreslagna ändringen i 42 § TL. De närmare regler som kan behövas vid sådan utförsel utan anknytning till transitering kan ges i förordning.

överlämnande av förvaltningsuppgift till enskild EE 2 1 :J :E 5 II]

Tillägget i första stycket av 54 5 TL i fråga om tullager motiveras av förslaget från TDU att innehavare av transitlager skall kunna få i uppdrag att pröva frågan om utlämning av varor som anmälts till steg 1-klarering/hemtagning. Eftersom tullagen inte specificerar de olika formerna av tullager (se 46 § första stycket TL) kan endast tullager användas i paragrafen, men några uppdrag som avses i paragrafen bör inte till ges tullkreditlager provianteringslagerhavare. Denna restriktion bör föreskrivas i tullförordningen.

Genom det nya andra stycket ges den lagliga grunden för det förfarande med delegerad myndighetsutövning som TDU föreslagit beträffande exporten. Inom exportförfarandet bör delegation kunna ske till en bred krets juridiska personer. Därför används här uttrycket ett bolag eller en förening som bedriver godshantering. Härmed avses t. ex. speditionsföretag, s. k. terminalbolag och liknande transportföretag.

Det följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer att tullmyndighet som ger en juridisk person ett uppdrag enligt denna bestämmelse därvid far ange de närmare villkor som skall gälla för tillståndet i fråga om anteckningsskyldighet, skyldighet att överföra uppgifter till tullverket i elektronisk form etc.

GTS har i sin skrivelse i anledning av TDU:s procedurskrivelse till regeringen anfört att man ställer sig tveksam till den föreslagna lagändringen i andra stycket. styrelsen har anfört bl.a. att det bör klargöras att en viktig förutsättning för en effektiv kontroll-

verksamhet är att en föranmälan i lämplig form bör stämmas av mot tulldatasystemet innan får utgodset föras. Detta behövs för att kunna utnyttja systemets automatiska spärrkontroller, som är särskilt viktiga vid utförsel då ju varor och lämnar transportmedel landet. Styrelsen vill att TDU:s förslag övervägs först i samband med de i en kontrollstrategiska frågorna datoriserad miljö, som nu utreds inom tullverket.

Vi har lagt fram vårt i 54 5 andra förslag stycket som en lagteknisk lösning av TDU:s och förslag redovisar här inte något eget i ställningstagande sakfrågan.

Straffbeståmmelse om tullförseelse lämnande av genom oriktig uppgift (94 och 95 §§ TL)

I 15 kap. 10 5 BrB finns en bestämmelse om ansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet i grov skriftlig utsaga lämnar osann uppgift eller förtiger sanningen, om åtgärden innebär fara i bevishänseende. Bestämmelsen är emellertid endast om den uttillämplig skriftliga sagan jämlikt lag eller författning skall avges under edlig förpliktelse eller på heder och samvete eller under någon annan dylik försäkran. sådana bestäm- Några melser rörande uppgiftslämnandet till tullen finns inte i lag eller författning.

Enligt 15 kap. ll § BrB kan emellertid den som i en urkund uppsåtligen lämnar osanna om annat än uppgifter egna angelägenheter dömas för osant intygande, om åtgärden innebär fara i bevishänseende.

Det finns särskilda ansvarsbestämmelser för överträdelser av vissa föreskrifter i s. k. tullförseeltullagen, ser. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underláter

att lämna eller inge handling enligt 13 - 15 §§ uppgift TL och 16 § första stycket TL (tulldeklaration m. m.), 41 § TL eller 42 § första stycket TL (anmälan om utforsel m. m.) kan enligt 94 § TL dömas för tullförseelse. Enligt 95 § TL skall emellertid 94 § TL inte tillämpas om underlåtenheten är belagd med straff i brottsbalken eller varusmugglingslagen.

Det är alltså i tullagen att underlåta att straffbelagt lämna vissa föreskrivna uppgifter m. m. Det kan däremot framstå som oklart om bestämmelsen i 94 § TL i dess nuvarande kan omfatta även det fall att oriktiga lydelse lämnas i en handling eller eljest (jfr utuppgifter av 7 § skattebrottslagen /1971:69/ och 79 § formningen Inför datoriseringen ser vi uppbördslagen /1953:272/). det som viktigt att regleringen uttryckligen täcker även ett uppgiftslämnande t. ex. i samband med oriktigt Vi föreslår därför att 94 § TL kompletteras med export. en bestämmelse om ansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet lämnar oriktiga uppgifter eller handlingar när han fullgör sina skyldigheter enligt 13-15 §§ TL, 16 § första stycket TL, 41 § TL eller 42 § första stycket TL.

Till härav behöver även 95 § TL ändras så att den följd inte endast avser underlåtenhetsbrott.

Hänvisningsbestämmelsen i 114 § TL och vissa redaktionella ändringar m. m. (14. 41. 44. 106 och 110 §5 TL)

I 114 § TL införs i ett andra stycke en hänvisning till bestämmelserna i tullregisterlagen om uppgiftslämnande till vissa myndigheter på ADB-medium för att komplettera

den gällande bestämmelsen om uppgiftslämnande i första stycket.

I 14 och 41 §§ TL föreslås att de tidigare intagna bestämmelserna om tillstånd att lämna uppgifter med ADB-stöd tas bort. De ersätts av bestämmelsen i 12 a § TL. I förslaget till 41 § TL har kravet på skriftlighet för anmälan slopats. Anmälan skall som regel göras antingen elektroniskt eller på blankett. I vissa fall skall anmälan dock kunna göras muntligt. Detta behöver inte regleras i tullagen. Även 44 § TL i detta justeras avseende.

I 106 § TL föreslås en rent redaktionell I 110 ändring. § TL finns regler med bemyndigande för att i regeringen fråga om införsel med järnvägs-, post- och flygförbindelser meddela föreskrifter som i vissa avseenden avviker från tullagens bestämmelser. Vi anser att det finns ett motsvarande behov av ett sådant i undantag fråga om utförsel med dessa transportmedel och har därför föreslagit en regel om detta.

Borttagande av kravet på att ange tullbelopp m. m. i tulldeklaration (14 5 TL)

Punkten 5 i första stycket av 14 § TL har bort. tagits Tull- och skattebelopp skall alltså inte behöva deklareras. Beloppen avses, utom i vissa att undantagsfall, räknas ut automatiskt i TDS.

Tulltaxeringsbeslut beträffande kreditimportör m. fl. anses meddelat när den särskilda tullräkningen §§gts ut (17 § TL)

I ett nytt tredje stycke tas en regel in om tulltaxering beträffande en tullskyldig eller annan som betalar enligt särskild tullräkning (se 26 § TL). I dessa fall tas tulltaxeringsbesluten som fattas under perioden in i en särskild tullräkning. Sá sker även i de fall där avvikelse skett från tulldeklarationen, vilket för med sig att en beslutsmotivering och en fullföljdshänvisning skall anges i tullräkningen enligt förvaltningslagens regler. Beslut anses meddelat genom att tullräkningen skickas till den betalningsansvarige. Att fastställa innebörden av begreppet meddelat är viktigt, eftersom - från reglerna om Överklagande i 99 § TL med avvikelse 23 § FL - utgår från tidpunkten då beslutet meddelades. I tullverkets interna föreskrifter anges att ett beslut skall anses meddelat den dag då man ásätter redovisningsnummer pä beslutet. Därmed anses beslutet meddelat och det skickas rutinmässigt ut samma dag.

På grund av tillägget i tredje stycket fordras att beslutsformen i övriga tulltaxeringsfall regleras. Sá sker i förslagets fjärde stycke.

Betalning i TDS (34 a. 93. 97. 112. 113 och 115 §5 TL)

De näringsidkare som är kreditimportörer betalar enligt en särskild tullräkning inom 15 dagar från den dag räkningen utfärdades (26 § TL).

Mellan giroinstituten och näringslivet har rutiner utvecklats där uppgifter för olika led i ett betalningsförfarande lämnas på datamedium eller överförs via

telenätet. Inom TDU överväger man en rutin där en näringsidkare skulle kunna avtala med tullen om vissa förenklade betalningsprocedurer. I TDU:s procedurskrivelse nämns att GTS bör utreda om och under vilka förutsättningar tullräkningar framdeles kan överföras till företagen 1 elektronisk form. Frågan är dock väsentlig även för en elektronisk betalning av tullräkningen.

Detta väcker ett stort antal rättsliga som inte frågor varit möjliga att utreda inom ramen för detta delbetänkande. Exempel på sådana frågor är vad som avses med en elektronisk betalning, villkoren för att betala elektroniskt, såkerheten kring betalningen m. m. Författningsförslaget, att medge ett elektroniskt dokument som innehåller uppgifter om betalningen, skall ses endast som ett sätt att konkretisera de som en förenklingar användning av elektroniska dokument bör kunna föra med sig i TDS. Att förslaget tagits med motiveras av att vi vill ge remissinstanserna att redan nu möjlighet lägga, synpunkter på frågan. Något praktiskt införande av nya betalningsrutiner är emellertid ingen förutsättning för att TDS skall kunna tas i drift.

I 93, 97, 112 och 113 §5 TL har tagits in bestämmelserna om betalning i TDS även för vissa andra fall (tulltillägg och förseningsavgift, viten, förrättningsavgifter och avgifter för viss verksamhet inom tullverket). I 115 § TL har tillagts en hänvisning till 34 a § TL för att regeringen skall kunna delegera till tullverket att meddela föreskrifter om rutinerna för betalning i TDS.

eller Underrättelse om ifrågasatt tulltillägg fözggniggsgvqift (89 5 TL)

underrättelse faller inte under bestämmelsen i Sådan varför en särskild regel om saken tagits in 12 d § TL, i 89 § TL.

V a o r c T

har uttrycket annat dokument ändrats I bestämmelserna till till uttrycket dokument handling. Bakgrunden av s. 37. Det bör dock numera framgår prop. 1985/86:41 till med hänsyn till vår definition ändras handling av elektroniskt dokument i 12 a § TL. Därmed kommer att - som i trycktullagens handlingsbegrepp precis - innefatta både elektroniska dokufrihetsförordningen ment och pappersdokument.

lklsåiszååânéâ

föreslås att skall träda i I lagförslaget ändringarna kraft den 1990. som av TDU:s procedur- 1 januari framgår skrivelse får det antas att vissa av de föreslagna bestämmelserna kommer att sättas i kraft först senare. härför får i det fortsatta bered- Tidpunkterna prövas ningsarbetet.

6 straffrättsliga frågor

Vi behandlar frågor rörande rekvisitet vilseledande i varusmugglingslagen, försöks- och fullbordanspunkt, företagaransvar och brotten mot urkunder.

Vi föreslår en ändring i varusmugglingslagen så att den som genom att påverka resultatet av en automatisk informationsbehandling föranleder sådan effekt eller fara som sägs i 1 § respektive 5 § varusmugglingslagen skall kunna dömas till ansvar även om ingen person vilseletts. Vi föreslår också en regel om ansvar för oriktigt uppgiftslämnande i 94 5 TL (se avsnitt 5.4). I övrigt har vi funnit att införandet av TDS inte oundgängligen kräver förändringar på det straffrättsliga området.

Utvecklingen av datorer och annan teknisk utrustning har skapat nya risker för straffvärda handlingar. En dator med tillbehör samt lagrade data kan vara både mål och medel för en brottslig gärning. I huvudsak är det fråga om gamla brott som begås med nya metoder. I några få avseenden har datortekniken emellertid fört med sig helt nya typer av straffvårda förfaranden. Författningsändringar för att bättre kunna möta sådana förfaranden har aktualiserats i ett par utredningarl och det har gjorts vissa ändringar i brottsbalken och datalagen för att förstärka det straffrättsliga skyddet

lse förmögenhetsbrottsutredningens betänkande (SOU 1983:50) Översyn av lagstiftningen om förmögenhetsbrott utom gäldenärsbrott och betänkande av utredningen om skydd för företagshemligheter (SOU 1983:52) Företagshemligheter.

mot datorrelaterade gärningar.2 En utredning pågår

vidare för översyn av lagen om straff för varusmuggling arbete beräknas vara slutfört (Fi 1986:05). Utredningens under år 1989.

I finns en genomgång av de straffrättspromemorian som i första hand aktualiseras vid straffstadganden förfaranden inom TDS. Denna del av promemobrottsliga rian vårt betänkande som bilaga . bifogas

U 1

relaterad till datorer är ofta svår att Brottslighet En lagföring kan vara förenad med stora bevisupptäcka. Vi anser därför att det är viktigt att TDS svårigheter. högt ställda krav på teknisk utformning. Det fyller skall inte bara kunna gå att upptäcka att en manipulation har skett utan det bör också gå att med rimlig säkerhet identifiera och binda gärningsmannen vid ett otillåtet förfarande. De elektroniska dokumenten bör - även av detta skäl - tekniskt förses med ett därför avancerat lås/staket av såväl förklaringsinneháll som så att varje elektroniskt dokument utställarangivelse, kan hänföras till en viss fysisk person.

Vissa som berörts i straffrâttspromemorian, TDU:s frågor förstudie eller remissyttranden över förstudien behandlas i det följande. Vårt uppdrag omfattar enligt direktiven endast sådana ändringar som är nödvändiga för att TDS skall kunna tas i drift den 1 januari 1990. Därtill kommer att varusmugglingsutredningen har till uppdrag att en av varusmugglingslagen. Denna utgöra översyn beräknas sitt förslag senare under detta år. redning ge Hot denna bakgrund lägger vi endast fram ett begränsat

2Prop. 1985/86:65.

förslag till ändringar. Vi har i denna fråga samrått med varusmugglingsutredningen.

Vissa, i och för sig betydelsefulla, straffrättsliga frågor har mot denna bakgrund inte ansetts böra behandlas inom ramen för detta delbetänkande. Vi har emellertid fört vissa resonemang om begreppsbildningen och den rättsliga analysen av elektroniska dokument för att ge ett bidrag till en fortsatt behandling av frågan om en enhetlig straffrättslig reglering med anknytning till datorer.

I 1 § andra stycket varusmugglingslagen straffbeläggs som varusmuggling, förutom annat, att någon genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods, uppsåtligen föranleder att tull eller annan allmän avgift undandras statsverket eller att gods införs eller utförs i strid mot förbud. Även den som av grov oaktsamhet föranleder fara för samma effekt kan enligt 5 § andra stycket samma lag fällas till ansvar, om denna fara föranletts av oriktig uppgift i deklaration eller annat vilseledande i samband med av tullbehandling gods eller prövning enligt 4 § 4 varusmugglingslagen (prövning hos en licensgivande myndighet). Enligt den sistnämnda bestämmelsen jämställs med varusmuggling att uppsåtligt vilseleda en licensmyndighet. För att ett vilseledande skall anses föreligga i varusmugglingslagens mening måste detta emellertid riktas mot en fysisk person. Rekvisitet vilseledande anses alltså för straffrättens del inte uppfyllt om manipulationen endast påverkar processerna i en dator. Av detta skäl har nyligen gjorts en komplettering av bestämmelsen i 9 kap. 1 § BrB om bedrägeri. Genom ett andra stycke har där

som bedrägeri att lämna oriktig eller straffbelagts eller att på annat sätt olovligen ofullständig uppgift resultatet av en automatisk informationsbehandpåverka ling, trots att ingen person vilseletts.

Arbetet inom TDU har tidigare utgått från antagandet att beslutsfattande och övrig ärendehandläggning i TDS i stor omfattning skulle komma att ske med automatiska procedurer, alltså utan medverkan av någon behörig sådana procedurer kan medföra ett behov tulltjänsteman. av en komplettering av gärningsbeskrivningarna i 1 § andra stycket, 4 § 4 och 5 § andra stycket varusmuggav samma skäl som ett andra stycke lades lingslagen till i En som lämnar orik- 9 kap. 1 § BrB. näringsidkare till TDS så att tull, annan skatt och tiga uppgifter undandras eller så att en vara förs in eller ut avgift i strid mot förbud, skulle därmed kunna fällas till ansvar för varusmuggling även om händelseförloppet utvecklas så att ingen behörig handläggare vilseleds.

Vid av systemet har det emellertid visat utvecklingen att all tullklarering kommer att i någon mening sig utföras av en som därvid har stöd av tulltjänsteman TDS. Denne skall, när varan är tillgänglig för tullkonta del av i ett elektroniskt dokument troll, uppgifter att slå in det tullid som åberopas. Om ärendet genom hamnat i grön kanal, trots att en felaktig uppgift vilseleds tulltjänstemannen av resultatet föreligger, av databehandlingen. Beträffande ett ärende i röd kanal tar han antingen själv del av den felaktiga uppgiften eller förs bakom ljuset genom att felaktigheten inte vid de kontrollåtgärder som utförs. En tulluppdagas kommer därmed alltid att ta ställning i någon tjänsteman form till de som lämnats eller resultatet av uppgifter av dessa. Vid export skall han i varje databehandlingen

fall kontrollera att näringsidkaren fullgjort sin uppgiftsskyldighet.

Enligt vår mening kan det emellertid inte uteslutas att ett otillåtet förfarande i något enstaka fall kan komma att genomföras med en sådan metod att ingen behörig person vilseleds. Så måste t. ex. vara fallet om någon - efter att tulltjänstemannen handlagt ärendet lyckas ändra innehållet i ett elektroniskt dokument så att de efterföljande automatiska procedurerna leder till ett beslut som får till följd att staten undandras tull, annan skatt och avgift. Om varusmugglingslagen då inte är tillämplig uppkommer frågan om förfarandet är att bedöma som bedrägeri enligt 9 kap. 1 § andra stycket BrB och/eller annat brott.3 En sådan tillämpning framstår dock enligt vår mening inte som naturlig. Det kan vidare antas att tullens fortsatta strävanden att rationalisera procedurerna leder till ett ökat inslag av automatik. För att undvika tvekan rörande ansvar eller rubricering bör enligt vår mening 1 § och 5 § varusmugglingslagen kompletteras i de delar där ett krav på vilseledande föreligger.

En annan sak är att ett bedrägligt förfarande genom påverkan av databehandlingen i TDS naturligtvis skall bedömas som bedrägeri när gärningen eljest faller utanför ramen för varusmugglingslagens tillämpningsområde men rekvisiten för ett bedrägeri är uppfyllda.

Frågan är då hur en sådan ändring bör utformas.

3 Ett svikligt förfarande med anknytning till tull, annan skatt eller avgift kan i vissa fall uppfylla rekvisiten i 9 kap. 1 § BrB. Stadgandena i varusmugglingslagen tillämpas emellertid med uteslutande av 9 kap. 1 § brottsbalken, s. k. skenbar lagkonkurrens (Löfmarck, Straffrättens konkurrensproblem, 1974, s. 33 - 40 med hänvisningar).

Enligt 9 kap. 1 § andra stycket BrB skall dömas för bedrägeri om någon genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller annan liknande automatisk process, så att det någon innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon annan. Detta stadgande har utformats just med avseende på den ADB-problematik som nu är aktuell. Varusmugglingsutredningen kommer, som tidigare har nämnts, att inom kort avge ett betänkande rörande en revision av varusmugglingslagen. Mot denna bakgrund framstår det som naturligt att inte nu föreslå någon annan ändring än ett tillägg i varusmugglingslagen efter mönster av bedrägeriparagrafens andra stycke.

elektroniskt uppgiftslämnande planeras inte mellan Något näringsidkare och licensmyndighet som avses i 4 § 4 varusmugglingslagen. Licensmyndigheternas beslut är dessutom av sådan karaktär att det inte kan antas komma i fråga att meddela ett beslut utan att en handläggare medverkar i varje enskilt fall. Vi har därför inte funnit skäl att föreslå någon ändring i denna del.

Eörs§k§- och fullbordansgunkt

För försök till varusmuggling skall enligt 8 § första varusmugglingslagen dömas till ansvar enligt 23 stycket kap. BrB. I straffrättspromemorian har utifrån vissa stadier i handläggningen beskrivits när försöks- respektive fullbordanspunkten bör anses nådd. Enligt vår mening bör datoriseringen av tullen inte leda till någon särreglering rörande punkterna för försök respektive fullbordan av ett brott. Det är emellertid vår ambition att rättsligt beskriva TDS och förfarandet i anknytning

till - t. ex. de systemet elektroniska dokumenten och procedurerna vid en rättelse - så att rätt gällande kan tillämpas på ett sätt. naturligt De gränsdragningsfrågor som då återstår bör överlämnas att lösas i praxis.

Eöretagarggsvar

Enligt straffrâttspromemorian har det framhållits som angeläget att inom ramen för i förtulldatoriseringen fattning reglera frågan om vilken eller vilka personer hos en näringsidkare som skall bära ansvaret för ett brottsligt förfarande. Samtidigt anges det emellertid att tullens datorisering inte torde medföra särnågra skilda bekymmer när det gäller ansvarsplaceringen. Vi delar denna bedömning och anser mot därför, bakgrund av direktiven och de som utbildats i regler praxis, att det saknas skäl att ta i detta upp frågan sammanhang.4

arogten mot urkunder

Brottsbalkens urkundsbegrepp är inte anpassat för elektroniska dokument. Det bygger av på skyddet fysiska föremål som bär förklaringsinnehåll. Förenklat kan detta beskrivas så att användaren av ett pappersdokument studerar saken, papperet med text och oftast en underskrift, och litar på att detta fysiska föremål är äkta; det är ett direktmedium (se avsnitt Vid ADB 2.1.2). intresserar sig användaren inte för lagringsenheten. Han kan ju varken se de magnetiska som laddningarna representerar data eller förstå det som maskinsprák används vid lagringen. Det för honom är betydelsefulla vad han får fram ur datorn. Dessutom sker vid framtagningen ofta sådana bearbetningar genom datorprogrammen att det inte finns någon som är fysisk lagringsenhet

45e Ds Ju 1975:23, Vissa specialstraffsrättsliga problem, s. 143.

identisk med Om en motsvarande förtillgángsenheten. (av texten) skulle uppkomma när ett pappersändring dokument fram skulle urkunden anses ändrad. om plockas den som gjort ändringen inte hade utstállarens samtycke skulle en förfalskning anses föreligga. Om utställaren förändrade skulle denna normalt själv lagringsenheten betraktas som en ny urkund.

vår har tekniken för lagring och infor- Enligt mening mationsåtervinning utvecklats så att det skulle vara att det traditionella urkundsbegreppet alltför pressa hårt att anse att en lagringsenhet i en modern databas har urkundskvalitet.5 I praxis har emellertid datorteknikens i vissa fall bedömts vara lagringsenheter urkunder.5 En tillfredsställande lösning av detta prob- -lem torde knappast kunna vinnas utan lagstiftningsátgärder.7

Den definitionen av ett elektroniskt dokument som här förordats skapar förutsättningar för en komplettering av brotten mot urkunder i 14 och 15 kap. brottsbalken med nära anknytning till gällande rått. Det återstår emellertid att lösa ett flertal problem, bl. a. rörande frågor om originalkaraktär och rekvisit för brottsliga förfaranden. Detta kan inte behandlas inom ramen för detta delbetänkande. Brotten mot urkunder torde dessutom

5Jämför dock departementschefens uttalande i prop. 1973:33 s. 145, att även upptagningar för ADB i stor utsträckning faller under begreppet urkund.

5Se t. ex. NJA 1987, B 8, där högsta domstolen uttalat att ett förmögenhetsbrott begånget genom ändring av och kontonummer på ett magnetband kan vara personatt bedöma som ett bedrägeri medelst urkundsförfalskning.

7Se Beckman, Brottsbalken II, 5 u., s. 78, Löfmarck i SVJT 1970, s. 594, Om urkundsförfalskning, s. 69 f, Förfalskningsbrotten m. m., 2 u., s. 18, Jareborg, Brotten III, 1986, s. 51 samt Solarz, Brå forskning 1985:3, Datorteknik och brottslighet, s. 199.

i samband med TDS oftast vara förenade med ett smugglingsbrott. Om någon samtidigt gjort sig skyldig till både ett smugglingsbrott och ett brott mot urkund enligt 14 eller 15 kap. BrB, bedöms detta som regelmässigt skenbar lagkonkurrens; gärningsmannen skall endast dömas för smugg1ingsbrottet.5

I fråga om 94 § TL, se kommentaren under avsnitt 5.4.

Det är inte möjligt att inom ramen för detta delbetänkande lösa frågan om urkundskvaliteten hos ett elektroniskt dokument. Vi anser inte heller att detta är nödvändigt för att TDS skall kunna tas i drift.

8Löfmarck, straffrättens konkurrensproblem, s. 49.

Bilaga 1 KOHHITTEDIREKTIV

Dir. 1988:66

Utredning on författningsåndringar inför tullverkets datorisering

Dir. 1988:66

Beslut vid regeringssammanträde 1988-11-17

Statsrådet Engström anför.

Hitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att lämna förslag till de författningsåndringar som behövs inför tullens förestående datorisering.

Bakgrund

Genom ett beslut den 11 juni 1986 bemyndigade regeringen finansministern att tillkalla en särskild utredare (Fi 1986:04) med uppdrag (dir. 1986:20) att ta fram alternativa förslag till ADB-baserade rutiner i datautväxlingen mellan tullverket och näringslivet i samband med import och export av gods samt alternativa förslag till ett internt ADB-system för tullverket med hänsyn tagen till kraven på klarering och kontroll. Den 1 september 1987 överlämnade den särskilde utredaren förstudien (SOU 1987:40) Datorisering av tullens export- och importrutiner. Regeringen beslöt den 10 september 1987 att tulldatautredningen tills vidare

skall fortsätta sitt arbete i enlighet med de riktlinjer som utredningen föreslagit i förstudien. Efter remissbehandling av förstudien redovisade regeringen i prop. 1987/88:100 bil.9 de ställningstaganden som tulldatautredningens förslag föranledde. ställningsinnebär att regeringen, i de frågor som berörtagandet des i i huvudsak anslöt sig till utredpropositionen, ningens förslag. Genom gavs riksdagen tillfälle att ta propositionen del av vad anfört om inriktningen av tullregeringen datautredningens fortsatta arbete. Skatteutskottet (sku har inte haft några erinringar mot vad som 1987/88:42) anförts i Riksdagen har bifallit utpropositionen. skottets hemställan (rskr. 1987/88:369). I förstudien diskuterades bl.a. några rättsliga frågor som aktualiseras vid övergång till dokumentlös inforfrån företagen till tullen. Vad som mationsöverföring behövs är att säkert kunna fastställa identiteten på den som lämnat tulldeklarationen, fastställa vilka som lämnats dokumentlöst samt en viss anpassuppgifter till bestämmelser i bl.a. datalagen och förvaltning ningslagen. Dessa rättsliga och tekniska frågor är delvis av allnatur, men tulldatautredningen ansåg att man mängiltig i första hand borde söka en praktisk lösning för tullens område. Identifiering av uppgiftslämnare kan ske med en serie tekniska och administrativa metoder. Sammanfattningsvis ansåg utredningen att praktiska och rättsligt stod att finna på de problem som godtagbara lösningar Han avsåg att utreda frågorna ytterligare i belysts. det fortsatta arbetet. Några remissinstanser påpekade vikten av att tulldatai det fortsatta arbetet uppmärksammade de utredningen rättsliga problem som finns vid övergång från dokumentbaserade rutiner till elektroniskt uppgiftslämnande.

I det arbete som tulldatautredningen inledde hösten 1987 organiserades utrednings- och utvecklingsarbetet i åtta projekt och i ett antal systemövergripande verksamheter. Ett av projekten fick till uppgift att behandla frågor om hur överföring av uppgifter i elektronisk form från företagen till tullen bör gå till och de villkor som skall gälla härför. Projektarbetet syftar till att lägga fast de tekniska, administrativa och juridiska förutsättningar som skall gälla när företag lämnar uppgifter i elektronisk form till tullen. Arbetet i projektet beräknas kunna avslutas vid årsskiftet 1988-1989. Tulldatautredningen fann under projektarbetet att de problem som aktualiseras av elektroniskt uppgiftslämnande delvis är av nytt slag. Gällande förvaltnings- och straffrättsliga regler passar inte alltid in pá det nya förfarandet. Några lösningar finns inte att hämta från annat håll. Utredningen tog därför vid årsskiftet 1987-1988 initiativ till ett visst grundläggande kartlåggningsarbete av rättslig natur. Resultatet av detta arbete dokumenterades i främst två promemorior om straffrättsliga respektive förvaltningsrättsliga aspekter på en datorisering. Promemoriorna mynnade ut i bedömningen att lagen (1960:418) om straff för varusmuggling och tullagen (1987:1065) behöver ändras på ett par punkter. Vidare ansågs en helt ny lag om tullregister behövas. Utkast till lag och lagändringar ingår i promemoriorna. De rättsliga frågor som kan behöva beaktas inför tullens datorisering har således åtminstone översiktligt behandlats i tulldatautredningens arbete. Utredningen har i en skrivelse till finansdepartementet föreslagit att den fortsatta beredningen av de författningsändringar som föranleds av elektroniskt uppgiftslämnande till tullen får ske i särskild ordning. Utredningen åberopar därvid att de problem som behöver ges författningsmässi-

ga lösningar är av delvis ny karaktär. säkerhetstragor är särskilt viktiga att beakta, och viss extern expertis kan behöva medverka. såvitt nu kan bedömas kommer datoriseringen av tullverkets export- och importrutiner även att aktualisera vissa ändringar i tullprocedurerna. sådana ändringar kan erfordras för att det skall bli möjligt att dra största möjliga nytta av datoriseringen. Tulldatautredningen avser att varen 1989 anmäla önskvärda ändringar i tullprocedurerna. De förtattningsändringar som föranleds av sådana ändrade procedurer kan då komma att behöva utredas ytterligare. Hed hänsyn till att tulldatautredningens arbete ännu inte slutförts kan samtliga de författningsändringar som föranleds av datoriseringen inte nu förutses. Detta gäller i synnerhet som tullprocedurerna kan behöva ändras. Med tanke på att de första delarna av tulldatasystemet avses tas i drift i januari 1990 är det dock viktigt att författningsarbetet snabbt kommer igång. Hot den nu angivna bakgrunden anser jag att en särskild utredningsman nu bör tillkallas för att lägga fram förslag till behövliga författningsändringar. Tills vidare bör detta endast avse den anpassning som är nödvändig för att tulldatasystemet skall kunna tas i bruk som planerat. Uppdraget till den särskilde utredaren bör dock senare kunna vidgas till att avse de förtattningsändringar som kan bli nödvändiga till följd av ändringar i tullprocedurerna. Den särskilde utredaren bör under arbetet hålla nära kontakt med tulldatautredningen.

Uppdraget

En särskild utredare bör tillkallas för att tortsätta beredningen av de författningsändringar som kan behövas inför tullverkets datorisering. Arbetet skall avse de

ändringar som ä nödvändiga för att tulldatasystemet skall kunna tasi drift vid planerad tidpunkt. De första delarna av tulhatasystemet bör kunna tas i drift den 1 januari 1990.Företagen avses då börja lämna exportuppgifter i elatronisk form till tullen. Den sârskilde utredaren bör B ställning till vilka författningsändringar som behäer genomföras till den 1 januari 1990, och lämna förshg till sådana ändringar. Utredaren böroeakta vad som sägs i direktiven till samtliga kommiteer och särskilda utredare angående utredningsförshgens inriktning (dir. 1984:5) samt beaktande av Eeaspekter (dir. 1988:43).

Hemställan

Hed hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regerhuen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föndra frågor om tullagstiftning att tillkalla en.särsküd utredare - omfattad av kommittéförordningen (1976:1D) - med uppdrag att lämna förslag om de författningándringar som behövs inför tullverkets datorisering sant att besluta om sakkunniga, sekreterare och annat bitråie åt utredaren. Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemstállan. (Finansdepartementet)

_ 197

Bilaga 2 Lagtextbilaga

3 5 Hed handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel. Handling är allmän, om den förvaras hos myndighet och enligt 6 eller 7 § är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndighet. Upptagning som avses i första stycket anses förvarad hos myndighet, om upptagningen är tillgänglig för myndigheten för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Detta gäller dock ej upptagning som ingår i personregister, om myndigheten enligt lag eller förordning eller särskilt beslut, som grundar sig på lag, saknar befogenhet att göra överföringen. Hed personregister förstås register, förteckning eller andra anteckningar som innehålla uppgift som avser enskild person och som kan hänföras till denne.

6 5 Handling anses inkommen till myndighet, när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. I fråga om upptagning som avses i 3 § första stycket gäller i stället att den anses inkommen till myndighet när annan har gjort den tillgänglig för myndigheten på sätt som angives i 3 § andra stycket. Tävlingsskrift, anbud eller annan sådan handling som enligt tillkännagivande skall avlämnas i förseglat omslag anses ej inkommen före den tidpunkt som har bestämts för öppnandet.

Åtgärd som någon vidtager endast som led i teknisk bearbetning eller teknisk lagring av handling, som myndighet har tillhandahållit, skall ej anses leda till att handling är inkommen till den myndigheten.

10 5 Handling som förvaras hos myndighet endast som led i teknisk bearbetning eller teknisk lagring för annans räkning anses ej som allmän handling hos den myndigheten.

11 S som allmän handling anses ej 1. brev, telegram eller annan sådan handling som har inlämnats till eller upprättats hos myndighet endast för befordran av meddelande, 2. meddelande eller annan handling som har inlämnats till eller upprättats hos myndighet endast för offentliggörande i periodisk skrift som utgives genom myndigheten, 3. tryckt skrift, ljud- eller bildupptagning eller annan handling som ingår i bibliotek eller som från enskild har tillförts allmänt arkiv uteslutande för förvaring och värd eller forsknings- och studieändamål eller privata brev, skrifter eller upptagningar som eljest ha överlämnats till myndighet uteslutande för ändamål som nu angivits, 4. upptagning av innehållet i handling som avses i 3, om upptagningen förvaras hos myndighet där den ursprungliga handlingen ej skulle vara att anse som allman.

a 9 a . bro tsbalken

1 § Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för

gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst tvá år. För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultatet av en automatisk informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process, så att det innebär vinning för och skada gärningsmannen för någon annan.

td a ur örva tnn s a en 986: 3

10 5 En handling anses komma in till en myndighet den dag dá handlingen, eller en avi om en betald postförsändelse som innehåller handlingen, anländer till myndigheten eller kommer en behörig tjänsteman till handa. Underrättas en myndighet särskilt om att ett telegram till myndigheten finns hos televerket, anses telegrammet komma in redan när underrättelsen når en behörig tjänsteman. Kan det antas att eller en avi om denna handlingen en viss dag har lämnats i myndighetens lokal eller avskilts för myndigheten på en postanstalt, anses den ha kommit in den dagen, om den kommer en behörig tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag. Ett telegram eller annat meddelande som inte år underskrivet skall bekräftas av avsändaren genom en egenhändigt undertecknad handling, om myndigheten begär det.

dra ur datala en 1973:289 omtr ckt 82:446

1 § I denna lag avses med

personuppgift: upplysning som avser enskild person, personregister: register, förteckning eller andra anteckningar som föres med hjälp av automatisk databehandling och som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften, registrerad: enskild person beträffande vilken förekommer personuppgift i personregister, registeransvarig: den för vars verksamhet personregister föres, om han förfogar över registret.

14 5 Om myndighet för handläggning av mål eller ärende använder sig av upptagning för automatisk databehandling, skall upptagningen tillföras handlingarna i målet eller ärendet i låsbar form, om ej särskilda skäl föranleder annat.

21 bereder till 5 Den som olovligen sig tillgång upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplânar eller i register för in sådan upptagning dömes för dataintrång till böter eller fängelse i högst tvá år, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken. Med upptagning avses härvid även uppgifter som är under befordran via elektroniskt eller annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling. För försök eller förberedelse till dataintrång döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Skulle brottet, om det hade fullbordats, ha varit att anse som ringa, får dock inte dömas till ansvar enligt vad som nu har sagts.

23 § Om registrerad tillfogas skada genom att personregister innehåller oriktig eller missvisande uppgift om honom, skall den registeransvarige ersätta skadan. Om någon tillfogas skada genom brott som avses i 20 § första stycket eller 21 §, skall den som har gjort sig skyldig till brottet ersätta skadan. Vid bedömande om och i vad mån skada enligt första eller andra stycket har uppstått skall hänsyn även tas till lidande och andra omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Bilaga 3

Utdrag ur hovrättsassessorn Krister Malmstens promemoria rörande vissa straffrättsliga problem, inom upprättad ramen för tulldatautredningens arbete

B GÄLLANDE LAGSTIFTNING

B.1. a a a en 97 :289

I datalagen finns två straffstadganden. Lagens 20 § stadgar ansvar för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet pá närmare angivna sätt brutit mot föreskrifter och förbud m m rörande personregister.

Datalagens 21 § har följande lydelse.

Den som olovligen bereder sig till tillgång upptagning för automatisk databehandling eller olovligen ändrar eller utplânar eller i register för in sådan upptagning dömes för till dataintrång böter eller fängelse i högst två år, om ej gårningen är belagd med straff i brottsbalken. Hed upptagning avses härvid även uppgifter som är under befordran via elektroniskt eller annat liknande hjälpmedel för att användas för automatisk databehandling.

För försök eller förberedelse till dataintrång döms till ansvar enligt 23 kap. brottsbalken. Skulle brottet, om det hade fullbordats, ha varit att anse som ringa, får dock inte dömas till ansvar enligt vad som nu har sagts.

Syftet med datalagen är främst att förhindra att upplysningar om enskilda personer samlas i dataregister pá

sådant sätt att det kan medföra intrång i den personliga integriteten. Lagen innehåller därför huvudsakligen regler om personregister. 21 5 är dock inte begränsad till utan har allmän räckvidd; alla personregister dataregister omfattas av paragrafen.

Viss osäkerhet har tidigare rått ifråga om omfattningen av u ta nn (SOU 1983:50, s. 171-172 och begreppet s. 183-185). I första styckets sista mening har därför att även uppgifter som är under befordran skall tillagts anses upptagning (prop. 1985/86:17). Se vidare utgöra om begreppet upptagning nedan vid bedrägeri.

har ansett skyddsintresset vara så viktigt Lagstiftaren att kriminalisering även skett av icke fullbordade Försök och förberedelse till dataintrång är handlingar. således straffbart. Undantagna från straffansvar är endast som, om de hade fullbordats, hade gärningar ansetts som ringa.

Dataintrång är subsidiärt i förhållande till BrB:s straffbud. Det innebär alltså att när en och samma innefattar såväl dataintrång som brottsbalksgärning brott skall endast dömas för det senare.

De brottsbalksbrott som i första hand kan bli aktuella är brytande av telehemlighet (4 kap 8 §), egenmäktigt förfarande (8 kap 8 §), bedrägeri (9 kap 1 §), trolöshet mot huvudman (10 kap 5 §) och olovligt brukande (10 kap 7 §). Åtgärder varigenom register förstörs helt eller delvis kan också föranleda ansvar för skadegörelse (12 kap 1 §).

8.2. Brottsbalken

Den datorrelaterade kriminaliteten erbjuder så många möjligheter att begå brott att åtskilliga brottsbeskrivningar i BrB i och för sig kan bli tillämpliga under olika förhållanden. Endast i vissa fall föranleder dock tillämpningen någon större tankemöda. Exempelvis år stöld av en dator naturligtvis inte att bedöma annorlunda än andra tillgrepp osv.

I det föregående har redan nämnts att vissa straffbud får anses mer intressanta än andra. För dessa redovisas i det följande.

Om någon olovligen bereder sig tillgång till meddelande, vilket såsom postförsändelse eller såsom telefonsamtal, telegram eller annat telemeddelande är under befordran genom allmän befordringsanstalt dömes för brytande av post- eller tglgggmlighgt till böter eller fängelse i högst två år.

Tulluppgifterna ska enligt utredningsförslaget överföras via telenätet (TDU s. 18). Förevarande paragraf kan därför bli tillämplig på förfaranden varigenom någon avlyssnar och tar upp meddelanden som befordras på telenätet. För en konkurrent kanske detta är tekniskt enklare än att olovligen och omärkt ta sig in i själva och där finna de som söks. - Bestämsystemet uppgifter melserna om sekretess beträffande telemeddelanden finns i - 9 kap 8 § sekretesslagen (1980:100) Skyddsobjekt är meddelandet som är under befordran. När tulluppgiften väl nått mottagaren och uppgiften därefter olovligen åtkoms är paragrafen således ej tillämplig; ett sådant förfarande kan dock utgöra dataintráng.

Även anbringande av tekniskt hjälpmedel med avsikt att olovligen bereda sig tillgång till telemeddelande är straffbart enligt 4 kap 9 b § BrB som §§;pg;egg1§g_till pgytangg av telehemlighet.

om någon anbringar tekniskt hjälpmedel med uppsåt att bryta telehemlighet på sätt som sägs i 8 § eller att utföra brott som sägs i 9 a §, dömes för förberedelse till sådant brott till böter eller fängelse i högst två år. om han ej är förfallen till ansvar för fullbordat brott.

Hed anbringande avses att apparaturen skall vara placerad på plats där kränkningen skall ske samt att den skall vara iordningställd så att den genom endast enkla åtgärder kan sättas i funktion.

Hed datorutvecklingen har följt en omfattande penninglös valutamarknad. Transaktioner sker oftast genom kommunikation mellan en fysisk person och en dator. Fränvaron av en direkt närvarande fysisk person som motpart har naturligtvis skapat goda förutsättningar för oegentligheter av ekonomisk karaktär. I Sverige har det också förekommit en del uppmärksammade fall där stora summor pengar obehörigen flyttats mellan olika bankkonton vilket upptäckts först efter läng tid och någon gäng av en ren slump. Utredningsarbetet är komplicerat och underlättas inte av att transaktionerna kan ske till utlandet.

Frånvaron av en fysisk person som blir vilseledd gjorde tidigare bedrägeriparagrafen otjänlig ifråga om oredliga förfaranden via datorer. Genom en nyligen genomförd lagstiftning har till bedrägeriparagrafen fogats ett andra stycke just med syfte att avhjälpa denna brist (prop. 1985/86:65, JuU 1985/86:17).

Den som medelst vilseledande förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den vilseledde eller någon i vars ställe denne är, dömes för bedrägeri till fängelse i högst två år.

För bedrägeri döms också den som genom att lämna oriktig eller ofullständig uppgift, genom att ändra i program eller upptagning eller på annat sätt olovligen påverkar resultat av en automatisk informationsbehandling eller någon annan liknande automatisk process, så att det innebär vinning för gärningsmannen och skada för någon annan.

Enligt paragrafens andra stycke krävs inte att någon fysisk person blivit vilseledd till en viss disposition. Det är således tillräckligt att gärningen, på i lagrummet angivet sätt, innebär en förmögenhetsöverföring. Någon bestämd krets av skadelidande finns inte heller angiven. Domstolarna behöver därför inte i det enskilda fallet reda ut den många gånger besvärliga frågan om vem som lidit ekonomisk skada av gärningen.

Att ändra i program innefattar även att byta ut hela programmet eller att flytta över programmet från ett bearbetningsställe till ett annat.

Hed upptagning för automatisk informationsbehandling åsyftas detsamma som i datalagen. Härmed avses en uppgift som är fixerad på någon form av datamedium och som antingen finns i eller kan matas in i en datamaskin och som inte är visuellt läsbar. Varje uppgift som kan hämtas frán ett och samma datamedium utgör en särskild upptagning. Med ändring i upptagning avses främst att lagrade data olovligen ändras helt eller delvis utplánas

eller att data förs in i det material som nya olovligen skall bearbetas.

Eller på annat sätt anger att brottsbeskrivningen inte ger en uttömmande uppräkning av straffbelagda gärningar.

i 10 kap 7 § BrB om olovligt bgukande täcker Stadgandet bl.a. olovligt brukande av anläggningar för automatisk informationsbehandling, s.k. time-theft.

Om olovligen brukar någon annans sak och någon vållar skada eller olägenhet, döms han därigenom för brukande till böter eller fängelse i olovligt

Är brott första stycket grovt, döms till enligt fängelse i högst två år.

Vissa förfaranden som innefattar besittningsrubbning utan att medföra skada eller annan olägenhet, kan föranleda ansvar för egenmäktigt förfarande (8 kap 8 § BrB).

De nu straffbuden täcker gärningar som kan genomgángna av såväl utomstående som av personer vilka i och begås för har rätt att disponera systemet. Vissa straffbud sig tar dock endast fasta på trolöshet hos gärningsmannen. Brottet begås då av en person inom systemet I stadgandet om ;rolöshet mot huvudman (10 kap 5 § BrB) har nyligen ett som innebär att den som på grund av tillägg gjorts förtroendeställning fått till uppgift att självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln härav kan lagföras. Det kan t.ex. röra föreståndare för datorcentraler och liknande tekniskt ansvariga personer i nyckelpositioner.

om någon, som på grund av förtroendeställning fått till uppgift att för någon annan sköta ekonomisk angelägenhet eller självständigt handha kvalificerad teknisk uppgift eller övervaka skötseln av sådan angelägenhet eller uppgift missbrukar sin förtroendeställning och därigenom skadar huvudmannen, döms han för trolöshet mot huvudman till böter eller fängelse i högst tvá ár. Vad som har sagts nu gäller inte, om gärningen är belagd med straff enligt 1-3 §§.

Är brottet grovt, skall dömas till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om gärningsmannen begagnat falsk handling eller vilseledande bokföring eller tillfogat huvudmannen betydande eller synnerligen kännbar skada.

För brott begångna av anställda inom tullväsendet gäller naturligtvis också bestämmelserna i 20 kap BrB om bl.a. mygdighetsmissbruk och brott mot tystnadsplikt.

Såsom påtalats av Hovrätten för Västra Sverige råder viss osäkerhet huruvida datorurkunder eller nelektroniska dokument uppfyller förutsättningarna för det straffrättsliga urkundsbegreppet och därmed möjligheterna att under särskilda omständigheter föranleda ansvar för förfalskningsbrot .

Med urkund avses i BrB:s mening protokoll, kontrakt, skuldebrev, intyg och annan handling, som upprättats till bevis eller eljest är av betydelse såsom så bevis,

ock legitimationskort, biljett och dylikt bevismärke (14 kap 1 § 2 st).

skriften skall dels förkroppsliga en sprákhandling genom att i bestämd form ge uttryck för ett föreställningsinnehåll, dels vara av betydelse som bevis; härav följer att den måste utvisa vem som är utställare, dvs. vem som avsänder den förkroppsligade utsagan samt dels ha originalkaraktär (Jareborg, Brotten III, 2 uppl, s. 45).

Att en handling framställts med ett tekniskt hjälpmedel, t.ex. en dator via en skrivare, fråntar naturligtvis inte handlingen karaktären av urkund.

I förarbetena till datalagen uttalade departementschefen, att för automatisk databehandling i upptagningar stor utsträckning faller under begreppet urkund (prop. 1973:33, s. 145). Betydelsen av detta uttalande torde vara begränsat, eftersom ställningstagandet inte ges någon närmare motivering.

Brottsbalkskommentaren är mera försiktig i sitt ställningstagande. Det anses tvivelaktigt att sträcka urkundsbegreppet så långt att därunder faller även helt automatiska uppteckningar och bland dem även sådana som inte har någon språklig form. Det konstateras dock att behovet av straffskydd för sådana uppteckningar är påtagligt och att de i praxis synes räknas som urkunder. Dessutom betvivlas starkt, att den som manipulerat med själva apparaten så att resultatet blivit oriktigt därigenom skulle ha gjort sig skyldig till förfalskning; resultatet härrör, trots manipulationen, från maskinen och bör därför inte betraktas som falskt. slutligen uttalas att de problem som den tekniska utvecklingen ställt rättstillämpningen inför knappast torde kunna lösas utan lagstiftningsátgärder (5 uppl, s. 77-78).

Jareborg uttalar, när han behandlar kravet att en urkund skall vara självständigt begriplig, att det inte kan uteslutas att t.ex. ett magnetband med en upptagning för ADB kan vara en urkund. När han därefter berör kravet på en principiellt unik att det materialisering ska vara fråga om en originalhandling fránkänner han dock ADB-upptagningar urkundskvalitet (Brotten 2 III, uppl. s. 48-49).

Problematiken har noggrant behandlats av Per Furberg i SVJT 1987 s. 531-548 samt även studerats av Agne Lindgren (IRI-rapport 1987:7).

De osäkerhetsmoment som vidláder urkundsfrágan i förfalskningssammanhang är i väsentliga avseenden desamma även vid osant intxgande (15 kap 11 § BrB). Det senare torde därför inte kräva någon särskild kommentar.

Huruvida osäkerheten ifråga om appliceringen av elektroniska dokument på urkundsbegreppet nu, med anledning av datorisering av tullens export- och importrutiner, bör föranleda någon lagstiftning behandlas nedan under rubriken överväganden.

Slutligen bör i detta sammanhang även påpekas möjligheten att enligt 36 kap 4 § BrB besluta om värdeföggerkange i näringsverksamhet. Har till följd av brott som begåtts i utövningen av näringsverksamhet uppkommit ekonomiska fördelar för näringsidkaren. skall värdet därav förklaras förverkat. Enligt 36 kap 7-10 §§ BrB kan näringsidkare vidare åläggas företagsbot under vissa omständigheter.

B.3. Lagen (1960:418) om straff för varusmuggling

är den centrala strafflagen för Varusmugglingslagen tullväsendet. De flesta bestämmelserna i lagen torde dock inte vara av direkt intresse för genomförandet av en av tullen. Av intresse är i första hand datorisering regleringar rörande avgivande av tulldeklaratiolagens ner och andra tulluppgifter.

De lagrum jag åsyftar är följande.

I ansvar för (böter eller 1 § 2 st stadgas varusmuggling fängelse i högst två år)

när genom att lämna oriktig uppgift i tullnågon deklaration eller medelst annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods uppsåtligen föranleder, att tull eller annan allmän avgift statsverket eller att gods införes undandrages eller utföres i strid mot förbud.

Såsom varusmuggling skall också anses, om någon uppsåtligen genom vilseledande förmår tillståndsgivande mynatt införsel eller utförsel av gods och dighet medge föranleder att godset införs eller utförs i därigenom strid mot förbud (4 § 4 p.).

Är att anse som grov, skall dömas till varusmuggling 6 månader och högst 6 år. Vid bedömande fängelse lägst av om brottet är grovt skall särskilt beaktas bl.a. om det förövats eller avsett gods av betydande yrkesmässigt eller värde eller på annat sätt varit av myckenhet farlig art (3 §).

Även den som av grov oaktsamhet gör sig skyldig till enligt 1 eller 4 §§ kan dömas till böter eller gärning

fängelse i högst tvá ár. Detta gäller även, enligt 5 § 2 st,

när någon, genom att lämna oriktig uppgift i tulldeklaration eller genom annat vilseledande i samband med tullbehandling av gods eller prövning som avses i 4 § 4, av grov oaktsamhet föranleder fara för att tull, annan skatt eller avgift undandras staten eller för att gods införs eller utförs i strid mot förbud.

På närmare angivna grunder (8 §) kan ansvar utdömas för bl a försök till varusmuggling och medverkan till sådant brott enligt bestämmelserna härom i 23 kap BrB.

I 8 a § ges numera en regel om ansvarsfrihet enligt bl.a. 1-5 §§ för den som vidtar frivillig rättelseåtgärd.

Slutligen bör observeras att om det i lag eller författning angående förbud mot införsel eller utförsel av visst gods givits särskilda föreskrifter om påföljd för överträdelse av förbudet, skall bestämmelserna i varusmugglingslagen, om inte annat uttryckligen anges, inte äga tillämpning (27 §).

B.4. Tullagen (1987:1065) m.m.

Enligt tullagens 94-§ stadgas ansvar för tullförseelse för den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underláter

att ge in tulldeklaration eller andra föreskrivna handlingar rörande tulldeklarationer (13-15 §§ och 16 § 1 st) eller

att göra en skriftlig exportanmälan eller lämna andra föreskrivna uppgifter (41-42 §§) eller att lägga upp en vara på tullupplag (50 §).

är begränsad till böter. I ringa fall skall Páföljden dock inte dömas till ansvar. Ansvar för tullförseelse inträder inte heller om underlåtenheten är straffbelagd i brottsbalken eller varusmugglingslagen (95 §).

Även i tullförordningen (1987:1114) stadgas ansvar för tullfögseelse (71-72 §§). Här gäller till en början motsvarande regler som redovisats i föregående stycke. Det är fråga om en omfattande reglering av i första hand ordningskaraktär, som delvis saknar intresse i förevarande sammanhang.

I förordningen åläggs dock bl.a. viss skyldighet för importörer och andra att avge handlingar eller på annat sätt lämna närmare angivna uppgifter (bl.a. 5, 6, 22, 23, 26, 28, 39, 42 och 60 §§). Den som underlåter vad som föreskrivs eller på annat sätt bryter mot bestämmelserna i förordningen kan fällas till ansvar.

Under denna rubrik bör slutligen nämnas 1 § lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsggklargtion m.m.

Den som i ursprungsintyg eller annan handling, som åberopas till bevis för vinnande av förmånsbehandling i främmande stat enligt frihandelsavtal mellan Sverige och sådan stat eller sammanslutning av stater, uppsåtligen lämnat oriktig uppgift att leda till förmånsbehandling, döms till ägnad böter eller fängelse i högst ett år. Till samma straff döms den som i samband med ansökan om varucertifikat uppsåtligen lämnat oriktig uppgift

ägnad att leda till förmånsbehandling samt den som tillhandahállit en áberopad handling med vetskap om att den innehåller sådan oriktig uppgift. Är brottet att anse som grovt döms till fängelse i högst tvâ ár.

Begär någon av grov oaktsamhet gärning som avses i första stycket. döms till böter.

Är brott som avses i denna att anse som paragraf ringa, döms ej till ansvar.

Den som frivilligt rättar fri från oriktig uppgift går straffansvar (2 §). Åtal får endast väckas efter medgivande av generaltullstyrelsen (4 §).

Statens

offentliga utredningar 1989

Kronologisk förteckning

l. Rapport av den särskildt: utredaren för granskning av hotbilden mot och säkerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. C. Beskattning av fåmansföretag. Fi. integriteten vid statistikpmduktion. C. Fasta Öresundsförbindelser. K.

“HSÃMFPP

Samordnad lånsförvalming. Del 1: Förslag. C. Samordnad lansförvalming. Del 2: Bilagor. C. Vidgad etableringsüihet fbr nya medier. U. . UD:s presstjanst. UD. 9. Särskild inkomstskatt för utländska artister m.f1. FL 10. Två nya treåriga linjer. U. lLHushallsspamndet - Huvudrappon fran Spardelegationens spamndersökrting. Fi. 12. Den regionala problembilden. A. 13. Mångfald mot enfald. Del 1. A. 14. Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rattsfrâgor. A. 15. Storstadstraftk 2 - Bakgrundsmaterial. K. 16. Kostnadsutveckling och konkunens i banksektorn. Pi. 17. Risker och skydd för befolkningen. F6. 18. SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. C. 19. Regionalpolitikens förutsättningar. A. 20. Tullregisterlag m.m. Fi.

Statens

offentliga utredningar 1989

Systematisk förteckning

Utrikesdepartementet UD:s presstjänst [8]

Försvarsdepartementet Risker och skydd for befolkningen. [17]

Kommunikationsdepartementet

Fasta Öresundsförbindelser. [4] Storstadstrafk 2 - Bakgrundsmaterial. [15]

Finansdepartementet Beskattning av ñmansföretag. [2] Särskild inkomstskatt för utländska artister mil. [9] Hushållspamndet - Huvudrappon från Spardelegationens spanmdersökning. [11] Kosuiadsutveckling och konkunens i banksektorn. [16] Tullregisterlag m.m. [20]

Utbildningsdepartementet

Vidgad etableringsfrihet för nya medier. [7] Två nya treåriga linjer. [10]

Arbetsmarknadsdepartementet

Den regionala problembilden. [12] Mångfald mot enfald. Del 1. [13] Mångfald mot enfald. Del 2. Lagstiftning och rättsfrâgor. [14] Regionalpolitikens förutsättningar. [19]

Civildepartementet

Rapport av den särskild: utredaren för granskning av hotbilden mot och sakerhetsskyddet kring statsminister Olof Palme. [1] integriteten vid statistikproduktion. [3] Samordnad länsförvaltning. Del l: Förslag. [5] Samordnad lånsfürvalming. Del 2: Bilagor. [6] SÄPO - Säkerhetspolisens arbetsmetoder. [18]

KUNGL. BIBL.

1989 -05-1 1

STOCKHOLM W,,

ALLMÄNNA FÖRLAGET

BESTÄLLNINGARZ ALLMÄNNA FökLAGET, KUNDTJÄNST,10647 STOCKHOLM, TEL: 08-739 96 30, FAX: 08-739 9548. INFORMATIONSBOKHANDELN, MALMTORGSGATAN5 (vu) BRUNKEBERGSTORG), STOCKHOLM.