Artikel 6 i Europakonventionen och skatteutredningen : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

4:

Statens offentliga utredningar 1996: 1 l 6 Finansdepartementet

6 Artikel

i

Europakonventionen

och skatteutrednin

gen

Delbetänkande av Skattekontrollutredningen

Stockholm 1996

i"

A 2720M13

din flea

:or W

Statens offentliga utredningar ,9

1996: 1 16

wii Finansdepartementet

6 Artikel

i

Europakonventionen

och

skatteutredningen

Delbetänkande av Skattekontrollutredningen

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, uppdrag av Regeringskansliets forvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 91 90

Svara pâ remiss. Hur och Varför. Statsrädsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara på remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Distributionscentralen 103 33 Stockholm Fax: 08-405 10 10 Telefon: 08-405 10 25

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20329-4 Stockholm 1996 ISSN 0375-250X

Till statsrådet Thomas Östros

Genom beslut den 26 januari 1995 bemyndigade regeringen chefen för Finansdepartementet att tillkalla särskild utredare en huvudsakliga uppgift enligt direktiven är att göra en vars översyn lagen 1990:325 älvdeklaration och kontrollav om uppgifter. Utredaren skall också över reglerna skattese om tillägg vid skönstaxering och skönsbeskattning grund av utebliven deklaration.Utredaren skall slutligen analysera hur den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar förhåller sig till artikel 6 i Europakonventionen och till den enskildes rätt att förhålla sig passiv i brottsutredningar samt utforma de förslag som motiveras av analysen. Med stöd detta bemyndigande tillkallades som särskild av utredare generaldirektören Claes Ljungh från och med den 3 april 1995. Till sakkunniga förordnades från och med den 1 maj 1995 regeringsrådet Anders Swartling, departementsrådet Karin Almgren samt departementsrådet Peter Kindlund, vilken entledigades den 10 september 1995. Till experter förordnades från och med den l maj 1995 kammarrättsassessom Christer Alexandersson, skattedirektören Gertrud Bågstam, hovrättsassessorn Lars Johan Eklund, skattejuristen Kerstin Nyquist, skattedirektören Leif Rosenfeld, kammarrsättsassessom Anita Saldén Enérus, från och med den

16 augusti 1995 juristen Cecilia Gunne samt från den 11 september 1995 kammarrättsassesorn Lars Bergendal. Till sekreterare förordnades från och med den 1 maj 1995 rådmannen Rose Bergström, departementssekreteraren Ingegerd Bolin och, från och med den 1 februari 1996 kammarättsassessorn Raymond Grankvist. Utredningen har antagit namnet Skattekontrollutredningen. Efter att Europakonventionen inkorporerats i svensk lag har det blivit oklart hur konventionen påverkar skatteutredningen. Utredningen har behandlat frågan om artikel 6 i Europakonventionen med förtur och överlämnar härmed delbetänkandet Artikel 6 i Europakonventionen och

skatteutredningen.Vid

utarbetandet av delbetänkandet har Anita Saldén Enérus arbetat som sekreterare. Särskilt yttrande har avgetts Kerstin av experterna Nyquist och Cecilia Gunne.

Stockholm i juni 1996

Claes Ljungh

Anita Saldén Enérus

Innehåll

Sammanfattning 9

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 F ‘irfattningsférslag 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.1 Förslag till lag ändring i skattebrotts-

om

lagen 1971:69 13

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.2 Förslag till lag om ändring i taxeringslagen 1990:324 14

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.3 Förslag till förordning om ändring ändring i taxeringsförordningen 1990:1236 16

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1.4 Förslag till lag ändring i lagen

om

1941:416 arvsskatt och gåvoskatt 18

om . . .

1.5 Förslag till lag ändring i lagen

om

1984: 151 punktskatter och

om

prisregleringsavgifter 20

. . . . . . . . . . . . . . . . .

1.6 Förslag till förordning ändring i

om

förordningen 1984:247 om punktskatter och prisregleringsavgifter 22

. . . . . . . .

1.7 Förslag till lag ändring i mervärdes-

om

skattelagen 1994:200 23

. . . . . . . . . . . . . . . .

1.8 Förslag till förordning ändring i

om

mervärdesskatteförordning en 1994:223 25

.

1.9 Förslag till lag om ändring i lagen 1958:295 sjömansskatt 26

om . . . . . . . . . . .

Förslag till förordning ändring i sjömans-

om

skattekungörelsen 1958:301 28

. . . . . . . . . . .

Förslag till lag ändring i uppbördslagen

om

1953:272 30

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Förslag till förordning om ändring i

uppbördsförordningen 1967:626 32

. . . . . . .

Förslag till lag om ändring i lagen 1991:586

särskild inkomstskatt för utomlands om

bosatta 33 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.14 Förslag till lag om ändring i lagen 1991:591

6 Innehåll SOU 1996:1 16

om särskild inkomstskatt för utomlands

bosatta artister m.f1. 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.15 Förslag till lag om ändring i lagen 1984:668 om uppbörd socialavgifter från

av

arbetsgivare 37

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.16 Förslag till lag ändring i lagen 1990:325

om

om självdeklaration och kontrolluppgifter 39

.

1.17 Förslag till lag om ändring i tullagen 1994:1550 41

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1.18 Förslag till lag ändring i lagen 1984:404

om

om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter 42

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.19 Förslag till lag om ändring i lagen 1994:466 särskilda tvångsåtgärder i beskattningsför-

om farandet 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1 Bakgrund 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1.1 Inledning 47

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 1.2 Direktiven 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

1.3 Inkorporeringen av Europakonventionen 50

. .

1.4 Artikel 6 i Europakonventionen 52

. . . . . . . . . 1.4.1 Allmänt 52 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4.2 Civila rättigheter och skyldigheter 54

. . . . . . .

1.4.3 Anklagelse för brott 55

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4.4 Tillgång till oavhängig och opartisk domstol 56

1.4.5 Rätten till rättvis och offentlig rättegång 57

. . .

1.4.6 Rättegång inom skälig tid 59

. . . . . . . . . . . . . .

1.4.7 Oskuldspresumtionen 60

. . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4.8 Minimirättigheterna i brottmål 60

. . . . . . . . . .

1.5 Frågeställningar som utredningen skall

behandla 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Skattetillägget och artikel 6 63

. . . . . . . . . . . .

2.1 Nuvarande ordning 63

. . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.2 Administrativa sanktioner i några andra

länder 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2.3 Brottsliga handlingar enligt Europa-

konventionen 70 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Innehåll 7

2.3.1 Rättsfall från Europadomstolen 70

. . . . . . . . .

Engel m.fl. Holland 70

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Deweer mot Belgien 72

. . . . . . . . . . . . . . . . . .

Öztürk mot Tyskland 74

. . . . . . . . . . . . . . . . .

Lutz mot Tyskland 81

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . Weber mot Schweiz 84 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Demicoli mot Malta 86 . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bendenoun mot Frankrike 89 . . . . . . . . . . . . .

Ravnsborg mot Sverige 94

. . . . . . . . . . . . . . . Air Canada mot Storbritannien 99 . . . . . . . . . . Pramstaller mot Österrike 101 . . . . . . . . . . . . . . 2.3.2 Ett fall från kommissionen 103 . . . . . . . . . . . . .

2.4 Utredningens överväganden och slutsatser i anledning av Europadomstolens praxis 108

. . . .

2.4.1 Europadomstolens tillvägagångssätt för att

bedöma om en gärning är en brottslig handling 108

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

F örseningsavgiften och artikel 6 121

. . . . . . . . .

3.1 Bakgrund 121

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Gällande rätt 122 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

3.3 överväganden 123

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Oriktig uppgift vid eftertaxering och efterbeskattning och Artikel 6 127

. . . . . . .

4.1 Inledning 127

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.2 överväganden 128

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 131

. . . .

5.1 Inledning 131

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2 Gällande ordning i huvuddrag 132

. . . . . . . . . .

5.2.1 Skatteutredningen 132

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5.2.2 Skattebrottsutredningen 136

. . . . . . . . . . . . . . .

5.2.3 Bevisbördans placering i skatteprocessen 139

. .

5.3 Skatteutredningar i vissa andra länder 141

. . . .

5.4 överväganden och förslag 145

. . . . . . . . . . . . .

5.4.1 Skatteutredningen och artikel 6 145

. . . . . . . . .

5.4.2 Rättssäkerhetsgarantier i artikel 6

8 Innehåll SOU 1996: 1 16

som måste beaktas i skatteutredningen när brottsmisstanke uppkommit 146

. . . . . . . . . . . .

6 T vångsåtgärdslagen och artikel 6 157

. . . . . . . .

6.1 Bakgrund 157

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Gällande rätt 158 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.3 överväganden och förslag 159

. . . . . . . . . . . . .

7 Författningskommentarer 161

. . . . . . . . . . . . . .

7.1 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen 1971:69 161

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.2 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen 1990:324 161

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3 Förslaget till förordning ändring i

om

taxeringsförordningen 1990:1236 163

. . . . . .

7.4 Förslaget till lag ändring i lagen

om

1990:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet 164

. . . . . . . . . . . . . . .

7.5 Övrig Författningsändringar 165

. . . . . . . . . . . .

Bilaga Särskilt yttrande 167

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Sammanfattning

Den Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen har från och med den 1 januari 1995 inkorporerats i svensk rätt. Utredningen har bl.a. i uppdrag att analysera hur den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar förhåller sig till artikel 6 i Europakonventiosamt lägga fram de förslag motiveras analysen. nen som av Syftet med artikel 6 är att tillförsäkra den enskilde en opartisk prövning av rättsliga anspråk. Artikeln omfattar inte alla ärenden utan bara sådana, tvist civil som avser en om en rättighet eller skyldighet eller en anklagelse för brott. I betänkandet redovisas först hur begreppen civila rättigheter och skyldigheter tolkats vid tillämpning artikeln. Utredningen av redogör därefter kortfattat för de rättssäkerhetsgarantier som omfattas av artikeln. Skattetillägget är administrativ sanktion vars huvudsaklien syfte är att förmå de skattskyldiga att dels fullgöra deklaraga tionsskyldigheten, dels lämna korrekta uppgifter i övrigt det sätt som är föreskrivet bl.a. i lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter. Utredningen har undersökt om det svenska förfarandet vid påförande skattetillägg kan anses av anklagelse för brott enligt artikel I betänkandet avse en redovisas några avgöranden från Europadomstolen där domsto-

10 Sammanfattning

len tagit ställning till hur olika slag administrativa sanktioav förhåller sig till artikel ner Vid bedömningen gärning omfattas artikel 6 av om en av tycks Europadomstolen tillämpa två olika tillvägagångssätt.

Domstolen har i fallet Engel m.fl. dom den 8 juni 1976 lyft

fram tre rekvisit som den utmärkande för anser vara en kriminell handling vid tillämpning av artikeln, nämligen gärningens klassificering i den nationella rätten, gärningens art och straffets natur och svårhetsgrad. När det gäller gärningar traditionellt är kriminaliserade, såsom t.ex. trafikförseelsom ser, prövar domstolen de tre rekvisit medför att beivrandet som av en gärning innefattar en anklagelse för brott vid tillämpning av artikel När det åter gäller gärningar traditionellt inte är som kriminaliserade och som hanteras i ett administrativt förfarande gör domstolen en helhetsbedömning de omständigheter av som framkommit. Flera konventionsstater tillämpar administrativa sanktionssystem vid överträdelser mot skattelagstiftning. Av dessa har Europadomstolen prövat endast det franska skattetillägget,

nämligen i fallet Bendenoun dom den 24 februari 1994.

Domstolen fann vid helhetsbedömning att fyra faktorer en ledde till att det franska skattetilläggsförfarandet var en anklagelse för brott enligt artikel Utredningen anser att en bedömning av om det svenska skattetilläggsförfarandet omfattas av artikel 6 i första hand bör göras mot bakgrund av fallet Bendenoun. I betänkandet görs en jämförelse mellan det svenska skattetilläggsförfarandet och det franska. Därvid har framkommit att det svenska skattetilläggsförfarandet i flera väsentliga avseenden avviker från det franska. Utredningen har vid helhetsbedömning hittillsen av varande praxis och annat tillgängligt material funnit att övervägande skäl talar för att det svenska skattetilläggsförfarandet inte omfattas artikeln. Utredningens slutsats är att de av svenska skattetillläggsreglerna för närvarande inte kräver någon åtgärd grund av att de skulle stå i strid med artikel Utredningen har av samma skäl gjort bedömningen att inte heller reglerna om förseningsavgift står i strid med artikel

Sammanfattning 11

Lämnande oriktig uppgift kan också få till följd att av en den skattskyldige blir eftertaxerad eller efterbeskattad. Eftertaxeringen är ingen sanktion utan endast en rättelse av taxeringen. Utredningen anser att eftertaxeringsförfarandet inte kan anklagelse för brott enligt artikel anses avse en Lämnande oriktiga uppgifter kan slutligen leda till att av den skattskyldige blir anklagad för skattebrott. Skattebrottsutredningen genomförs av polisen under ledning av åklagaren. Skattemyndigheten är enligt nuvarande 17 § skattebrottslagen 1971 :69 skyldig att till åklagaren anmäla misstanke om brott när det finns anledning att anta att ett brott har begåtts. Vid anmälan skall myndigheten de omständigheter som ange utgjort grund för brottsmisstanken. Gränsdragningen mellan utredningarna kompliceras av att skatterevisom ofta anlitas sakkunnig i brottsutredningen och att uppgifter som som lämnas i skatteutredningen kan komma att lämnas över till brottsutredningen. I skatteutredningen lämnas uppgifter under straffansvar och uppgifter kan framtvingas genom hot om vite. Vid brottsutredningen har den som skäligen är misstänkt för brott rätt att tiga och behöver inte medverka i utredningen. Eftersom myndigheterna samarbetar under utredningen måste artikel 6 beaktas i skatteutredningen i sådan utsträckning att skattebrottsutredningen inte kommer i konflikt med artikel Utredningen anser att rätten att tiga i skattebrottsutredningen i vissa fall kan kränkas skyldigheten att genom medverka i skatteutredningen. Av denna anledning föreslår utredningen att det i taxeringslagen 1990:324 m.fl. skattelainförs bestämmelser innebär att den skattskyldige inte gar som längre är skyldig att medverka i skatteutredningen när sådana omständigheter framkommit att han skäligen kan misstänkas för skattebrott. Denna rätt att förhålla sig passiv gäller bara när det är fråga om sådana brott som skall anmälas till åklagaren och bara i utredningen av sådana frågor som har samband med den gärning som brottsmisstanken avser. Skyldigheten att medverka återinträder åklagaren beslutar att inte inleda om förundersökning eller om den läggs ned. Det är från rättssäkerhetssynpunkt viktigt att skattemyndigheten beaktar den skattskyldiges rätt att tiga om han skäligen

12 Sammanfattning SOU 1996: l 16

kan misstänkas för skattebrott eller annat brott myndighesom ten avser att anmäla till åklagaren. Utredningen har därför funnit att det är naturligt att tidpunkten för anmälan brottet av till åklagaren knyts till den tidpunkt då rätten att tiga inträder. Utredningen föreslår att anmälningstidpunkten i 17 § skattebrottslagen och andra lagar ändras så att anmälan senast skall ske när någon skäligen kan misstänkas för brott. Rätten att tiga inträder enligt förslaget redan vid anmälningstidpunkten om skattemyndigheten anmält brottet vid en lägre grad misstanke. av I betänkandet diskuteras slutligen hur tvångsåtgärdema i lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet förhåller sig till artikel Tvångsåtgärderna förutsätter i sig ingen medverkan från den skattskyldige och bör av den anledningen inte komma i konflikt med artikel Emellertid grunderna för tillämpning tvångsåtär en av av gärdslagen tredska. Utredningen att det kan ifrågasättas anser det är förenligt med syftet i artikel 6 att tillämpa tvång på om den grunden att den skattskyldige inte frivilligt medverkar i en utredning när det skäligen kan misstänkas att han gjort sig skyldig till ett brott. Utredningen föreslår därför att grunden tredska inte f°ar tillämpas den skattskyldige kan misstänkas om för skattebrott.

l Författningsförslag

1.1 till lag ändring i Förslag om

971 :69

skattebrottslagen l

Härigenom föreskrivs att 17 § skattebrottslagen 1971 :69 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 Förvaltningsmyndigheter Förvaltningsmyndigheter som handlägger frågor om som handlägger frågor om skatter eller avgifter skall göra skatter eller avgifter skall göra anmälan till åklagaren så anmälan till åklagaren senast det vid den tidpunkt någon

snart finns anledning anta när

brott enligt denna lag har skäligen kan misstänkas för att begåtts. Detta gäller dock inte brott enligt denna lag. Detta det kan antas att brottet gäller dock inte om det kan om inte kommer att medföra på- antas att brottet inte kommer följd enligt denna lag eller att medföra påföljd enligt om anmälan annat skäl inte denna lag eller anmälan av om behövs. annat skäl inte behövs. av

Har i eller i förordning meddelats bestämmelse lag som avviker från föreskrifterna i första stycket gäller den bestämmelsen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

1 Senaste lydelse 1985: 105.

14 Färfattningsförslag

1.2 till

Förslag lag om ändring i taxeringslagen 1990:324

Härigenom föreskrivs att det i taxeringslagen 1990:324 skall införas paragraf, 3 kap. 19 samt närmast före 3 en ny kap. 19 § en ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Upphörande av skyldigheten att medverka i skatteutredning

19 § Har det vid utredningen

framkommit omständigheter

som medför att den skattskyldige eller, om den skattskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den skattslcyldige skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71: 69 eller brott mot 12 kap. 7 § aktiebolagslagen 1975:1385, 2 kap. 6 § stiftelselagen 1994:1220 eller 11 § tredje stycket lagen 1967:531 om byggande av pensionsutfästelse m.m. eller annat brott Skattemyndigsom heten att anmäla till avser åklagaren, är den skattskyldige eller ställföreträdaren inte längre skyldig att medverka i en utredning av en ficiga som

F orfattningsf6rslag 15

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse har samband med den gärbrotts-

ning som omfattas av

misstanken. Har skattemyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan misstanke om brottet till åklagaren inom träder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Skattemyndigheten får dessa den

i fall begära

skattskyldiges eller ställföreträdarens medverkan endast denne upplysts om sin rätt om att inte medverka. Första stycket gäller inte anmälan inte behöver göom enligt 17 § första stycket ras skattebrottslagen eller om åklagaren beslut

fattat om att

inte inleda förundersökning beträffande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

F örfattningsfärslag

1.3 Förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen

990:

l 1236

Härigenom föreskrivs att 22 § taxeringsförordningen 1990: 1236 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

22§ Skattemyndigheten skall Skattemyndigheten skall göra anmälan till åklagaren så göra anmälan till åklagaren

snart det finns anledning att vid den

senast tidpunkt när anta att brott enligt skatte- någon skäligen kan misstänbrottslagen 1971:69 eller kas för brott enligt skattebbrott mot 12 kap 7 § aktiebo- rottslagen 1971:69 eller lagslagen 1975:1385 eller brott mot 12 kap. 7 § aktiebo- 11 § tredje stycket lagen lagslagen 1975: 1385, 2 kap. 1967:531 om tryggande av 6 § stiftelselagen 1994:1220 pensionsutfästelse m.m. har eller 11 § tredje stycket lagen begåtts. Detta gäller dock inte 1967:531 tryggande om av om det kan antas att brottet pensionsutfästelse Detta m.m. inte kommer att medföra pågäller dock inte om det kan följd eller om anmälan av an- antas att brottet inte kommer nat skäl inte behövs. I anmä- medföra att påföljd eller om lan skall de omständig- anmälan skäl inte anges av annat heter som utgjort grund för behövs. I anmälan skall anges misstanken brott. de omständigheter utgjort om som grund för misstanken om brott. På akten i taxeringsärendet skall antecknas den tidpunkt då skälig misstanke brott om uppkommer eller anmälan enligt första stycket annars görs.

SOU 1996:xx F örfattningyörslag 17 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.

1 8 F o"rfattningsf6rslag

1.4 till

Förslag lag om ändring i lagen 1941:416 om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1941:416 om arvsskatt och géivoskatt‘ skall införas paragraf, 68 en ny av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 Om någon skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71: 69, är han inte längre skyldig att medverka i en utredning av en fråga som har samband med

den gärning som omfattas

av brottsmisstanken. Har beskattningsmyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan om misstanke om brottet till åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Beskattnings-

myndigheten får i dessa fall

begära den enskildes medverkan endast denne upplysts om om sin rätt att inte medverka. Första stycket gäller inte om anmälan inte behöver göras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller om

åklagaren fattat beslut om att

inte inleda förundersökning beträffande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

F örfattningsförslag 19

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Senaste lydelse lagens rubrik 1974:857. av Förutvarande 68 §upphävd genom 1971:77.

20 F o"rfattning.sf6rslag

1.5 Förslag till lag om ändring i lagen

1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter skall införas en ny paragraf, 3 kap. 17 samt närmast före 3 kap. 17 § en ny rubrik av följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.

Upphörande av skyldigheten att medverka i skatteutredning

17 § Har det vid utredningen

framkommit omständigheter

som medför att den skattskyldige eller, om den skattskyldige är juridisk person, ställföreträdare fo"r den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71:69, är den skattskyldige eller ställföreträdaren inte längre skyldig att medverka i en utredning av en fiéiga som har samband med den gär-

ning som omfattas av brotts-

misstanken. Har beskattningsmyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan missom tanke brottet till åklagaom ren inträder rätten att inte

F örfattningsförslag 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse medverka vid denna tidigare tidpunkt. Beskattningsmyndig-

heten får i dessa fall begära

den skattskyldiges eller ställföreträdarens medverkan endast denne upplysts om sin om rätt att inte medverka. Första stycket gäller inte anmälan inte behöver göom enligt 17 § första stycket ras skattebrottslagen eller om

åklagaren fattat beslut om att

inte inleda förundersökning betraflande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

22 F örfattningvörslag SOU 1996:116

1.6 Förslag till förordning om ändring i förordningen 1984:247 om punktskatter

och

prisregleringsavgifter

Härigenom föreskrivs att 23 § förordningen 1984:247 om punktskatter och prisregleringsavgifter skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23§ Finns det anledning att Beskattningsmyndigheten anta att ett brott enligt författ- skall vid den senast tidpunkt ning som nämns i l kap. l när någon skäligen kan misseller 2 § § lagen 1984:151 tänkas för brott enligt författom punktskatter och prisreg- ning som nämns i l kap. 1 leringsavgifter har begåtts eller § lagen 1984:151 om

skall beskattningsmyndigheten punktskatter och

prisreglegöra anmälan om detta till ringsavgifter göra anmälan åklagaren. Detta gäller dock om detta till åklagaren. Detta inte det kan antas att brot- gäller dock inte det kan om om tet inte kommer att medföra antas brottet inte kommer att påföljd eller om anmälan av att medföra påföljd eller om annat skäl inte behövs. anmälan skäl inte av annat behövs. På akten i ärendet skall antecknas den tidpunkt då skälig misstanke om brott uppkommer eller anmälan enligt första stycket annars görs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.

Författningsförslag 23

1.7 Förslag till lag om ändring i mervärdesskattelagen 1994:200

Härigenom föreskrivs att det i mervärdesskattelagen 1994:200 skall införas en ny paragraf, 17 kap. 8 av följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17 kap. 8 § Har det vid utredningen

framkommit omständigheter

medför att den skattskylsom dige eller, om den skattslg/ldige är juridisk person, ställföreträdare för den skattskyldiskäligen kan misstänkas för ge brott enligt skattebrottslagen 1971: 69, är den skattskyldieller ställföreträdaren inte ge längre skyldig att medverka i en utreahing av en fråga som har samband med den gärbrotts-

ning som omfattas av

misstanken. Har skattemyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan misstanke om brottet till åklagaren inom träder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Skattemyndigheten får dessa begära den skatt-

i fall

skyldiges eller ställföreträdamedverkan endast om rens denne upplysts om sin rätt att inte medverka.

24 F örfattninggörslag SOU 1996:1 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Första stycket gäller inte om anmälan inte behöver göras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller om

åklagaren fattat beslut om att inte inleda förundersökning

betraflande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

F örfattningsförslag 25

1.8 Förslag till förordning om ändring i mervärdesskatteförordningen 1994:223

Härigenom föreskrivs att 17 § mervärdesskatteförordningen 1994:223 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

17§

Så snart det finns anled- Skattemyndigheten skall,

ning att anta att ett brott en- senast vid den tidpunkt när ligt skattebrottslagen någon skäligen kan misstän- 1971 :69 begåtts, skall kas för brott enligt skattebrott- Skattemyndigheten anmäla slagen 1971 269, anmäla detdetta till åklagaren. Detta gäl- ta till åklagaren. Detta gäller ler dock inte det kan antas dock inte om det kan antas att om att brottet inte kommer att brottet inte kommer att medmedföra påföljd eller om an- föra påföljd eller om anmälan mälan något annat skäl inte något annat skäl inte beav av behövs. I anmälan skall anges hövs. I anmälan skall anges de de omständigheter som utgjort omständigheter som utgjort grund för misstanken grund för misstanken om om brott. brott. På akten i ärendet skall antecknas den tidpunkt då skälig misstanke brott om uppkommer eller anmälan enligt första stycket annars görs.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.

26 F örfattningsförslag SOU 1996: 1 16

Förslag till lag om ändring i lagen 1958:295 om sjömansskatt

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1958:295 om sjömansskatt‘ skall införas paragraf, 19 följande en ny e av lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§ 19 e Har det vid utredningen

framkommit omständigheter

som medför att redaren eller, om redaren är juridisk person, ställföreträdare för redaren skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71 :69, är redaren eller ställföreträdaren inte längre skyldig att medverka i en utredning av en fråga som har samband med den gärning som

omfattas av brottsmisstanken.

Har Skattemyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan om misstanke om brottet till åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Skatte-

myndigheten får i dessa fall

begära redarens eller ställföreträdarens medverkan endast om denne upplysts om sin rätt att inte medverka.

F örfattningyörslag 27

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Första stycket gäller inte om anmälan inte behöver göras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller

om åklagaren fattat beslut om

att inte inleda förundersökning betraflande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:777.

28 F 0"rfattningsfo"rslag

1.10 Förslag till förordning om ändring i ömansskattekungörelsen 195 8:301

Härigenom föreskrivs att 22 § sjömansskattekungörelsen 1958:301 skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Så snart det finns anled- Skattemyndigheten skall,

ning att anta att brott enligt senast vid den tidpunkt när skattebrottslagen 1971 :69 någon skäligen kan misseller lagen 1958:295 tänkas för brott enligt skatteom sjömansskatt begåtts, skall brottslagen 1971 :69 anmäla .sjömansskattekontoret anmäla detta till åklagaren. Detta detta till åklagaren. Detta gäller dock inte det kan om gäller dock inte om det kan antas att brottet inte kommer antas att brottet inte kommer att medföra påföljd eller om att medföra påföljd eller anmälan något annat skäl om av anmälan av något annat skäl inte behövs. I anmälan som inte behövs. I anmälan i detta stycke skall som avses avses i detta stycke skall de omständigheter anges som anges de omständigheter utgjort grund för misstanken som utgjort grund för misstanken om brott. om brott. På akten i ärendet skall antecknas tidpunkten för anmälan enligt första stycket. Sjömansskattekontoret Skattemyndigheten skall skall anmäla till Sjömans- anmäla till Sjömansskatteskattenämnden fall i vilka nämnden fall i vilka betalbetalningsskyldighet enligt 17 ningsskyldighet enligt 17 § 1 § 1 mom. tredje stycket lagen mom. tredje stycket lagen om om sjömansskatt eller 21 § sjömansskatt eller 21 § lagen

lagen 1984:668 om uppbörd 1984:668 om uppbörd av

av socialavgifter från arbets- socialavgifter från arbetsgivare kan komma ifråga. Kan givare kan komma i fråga. sådan betalningsskyldighet Kan sådan betalnings-

SOU 1996:1 16 F o"rfattning.y’0"rslag 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse kommaifrågaisamband med skyldighet komma i fråga i ansvar för brott enligt första samband med för brott ansvar stycket, skall nämnden enligt första stycket, skall anmäla detta till åklagare. nämnden anmäla detta till åklagare.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1997.

‘ Senaste lydelse 1984:950.

30 Förfatmingsförslag SOU 1996: l 16

1.11 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen 1953:272

Härigenom föreskrivs att det i uppbördslagen 1953:272‘ skall införas paragraf, 83 och närmast före 83 a § en en ny a ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Upphörande av skyldigheten att medverka i skatteutredning

§ 83 a Har det vid utredningen

framkommit omständigheter

medför att den som skattskyldige eller arbetsgivaren eller, den skattom skyldige eller arbetsgivaren är juridisk person, ställföreträdare för honom skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 1971 :69, är den skattskyldige, arbetsgivaren eller ställföreträdaren inte skyldig att medverka i en utredning av en fråga har samband med som

den gärning som omfattas av

brottsmisstanken. Har Skattemyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan misstanke brottet till om om åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Skatte-

F örfattningsförslag 31

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

myndigheten får i dessa fall

begära den skattskyldiges, arbetsgivarens eller ställföreträdarens medverkan endast denne upplysts om om sin rätt att inte medverka. Första stycket gäller inte om anmälan inte behöver göras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller

om åklagaren fattat beslut om

att inte inleda förundersökning betraflande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

Lagen omtryckt 1991 :97.

F 6rfattningsforslag

Förslag till förordning om ändring i

uppbördsförordningen 1967:626

Härigenom föreskrivs att 66 § uppbördsförordningen

1967:626‘ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

66§

Så snart det finns Skattemyndigheten skall,

anledning att anta att brott senast vid den tidpunkt när enligt skattebrottslagen någon skäligen kan miss- 197 1 :69 eller uppbördslagen tänkas för brott enligt 1953 :272 begåtts, skall skattebrottslagen 1971 :69 Skattemyndigheten anmäla anmäla detta till åklagaren. detta till åklagaren. Detta Detta gäller dock inte om det gäller dock inte om det kan kan antas att brottet inte antas att brottet inte kommer kommer att medföra påföljd att medföra påföljd eller eller anmälan annat om om av anmälan av annat skäl inte skäl inte behövs. I anmälan behövs. I anmälan skall skall de omständigheter anges anges de omständigheter som utgjort som utgjort grund för grund för misstanken om misstanken om brott. brott. På akten i ärendet skall antecknas den tidpunkt då skälig misstanke brott om uppkommer eller anmälan enligt första stycket annars görs.

Denna förordning träder i kraft den l juli 1997.

Senaste lydelse förordningens rubrik 1984:919. Förordningen av omtryckt 1992: 1676.

F o"rfattningyc‘rslag

1.13 Förslag till lag om ändring i lagen

särskild inkomstskatt för

1991 86 om

utomlands bosatta

Härigenom föreskrivs att 21 § lagen 1991:586 särskild om inkomstskatt för utomlands bosatta skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

I fråga särskild I fråga om särskild inom inkomstskatt gäller i komstskatt gäller i tillämpliga tillämpliga delar vad sägs delar vad sägs som som om om överflyttning av överflyttning av beslutsbehörighet i 2 beslutsbehörighet i 2 a om a om anstånd med inbetalning av anstånd med inbetalning av skatt i 49 och 51 §§, skatt i 49 och 51 §§, om om dröjsmålsavgift i 58 om dröjsmålsavgift i 58 om indrivning i 59 om ansvar indrivning i 59 om ansvar för skatt påförts för skatt påförts som en som en avliden eller ett dödsbo i 61 avliden eller ett dödsbo i 61 central tillsyn i 72 central tillsyn i 72 om m.m. om m.m. rätt att ta del preliminär rätt att ta del av preliminär om av om självdeklaration m.m. i 73 självdeklaration m.m. i 73 om arbetsgivares ansvarighet om arbetsgivares ansvarighet för arbetstagares skatt, m.m. i för arbetstagares skatt, m.m. i 77, 77 77 och 78 §§, 77, 77 77 c och 78 §§, om c om vite i 83 om omprövning vite i 83 om upphörande av i 84-94 §§, beslut skyldigheten att medverka i m.m. om särskilda debite- skatteutredning om i 83 a om ringsåtgärder i 95 § samt om omprövning m.m. i 84-94 §§, överklagande i 96- beslut om särskilda m.m. om 103 uppbördslagen debiteringsåtgärder i 95 § 1953:272. Beslut om an- samt om överklagande m.m. i stånd i 49 § den 96-103 uppbördslagen som avses

2 16-0950

34 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lagen meddelas av beskatt- 1953:272. Beslut om ningsmyndigheten enligt anstånd som avses i 49 § den denna lag. Beslut om anstånd lagen meddelas beskattav skall skyndsamt meddelas den ningsmyndigheten enligt skattskyldige utan kostnad för denna lag. Beslut om anstånd denne. skall skyndsamt meddelas den skattskyldige utan kostnad för denne.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

‘ Senaste lydelse 1996:678

F drfattningsférslag

1.14 Förslag till lag om ändring i lagen

särskild inkomstskatt för

1991:591 om

utomlands bosatta artister m.fl.

Härigenom föreskrivs att 23 § lagen 1991:591 om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister m.fl. skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

23 I fråga om särskild I fråga om särskild ininkomstskatt gäller i tillämp- komstskatt gäller i tillämpliga liga delar vad sägs om delar vad som sägs om ansom anstånd skatt i 49 och stånd skatt i 49 och 51 §§, av av 51 §§, om dröjsmålsavgift i om dröjsmålsavgift i 58 om 58 indrivning i 59 indrivning i 59 om ansvar om för skatt för skatt påförs en om ansvar som som påförs avliden eller ett avliden eller ett dödsbo i 61 en dödsbo i 61 rätt att ta rätt att ta del av preliminär om om del av preliminär självdeklaration m.m. i 73 självdeklaration m.m. i 73 om arbetsgivares ansvarighet arbetsgivares ansvarighet for arbetstagares skatt, i om m.m. for arbetstagares skatt, i 77, 77 77 och 78 §§, om m.m. c 77, 77 77 och 78 §§, vite i 83 om upphörande c om vite i 83 omprövning skyldigheten att medverka om av m.m. i 84-94 §§, om beslut iskatteutredning i 83 a om särskilda debite- omprövning i 84-94 §§, om m.m. ringsåtgärder i 95 § samt beslut särskilda om om om överklagande m.m. i 97, 99, debiteringsåtgärder i 95 § 101 och 103 §§ samt överklagande i om m.m. uppbördslagen 1953 :272. 97, 99, 101 och 103 Vad som där sägs om uppbördslagen 1953:272. arbetsgivare skall då gälla den Vad som där sägs om är redovisningsskyldig arbetsgivare skall då gälla den som enligt 14 § denna lag och vad som är redovisningsskyldig

36 F érfattningyérslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse där skattemyndighet enligt 14 § denna lag och vad sägs om skall gälla Skattemyndigheten där skattemyndighet sägs om i Dalarnas län. Med uppbörds- skall gälla Skattemyndigheten deklaration avses enligt denna i Dalarnas län. Med lag redovisning enligt 14 uppbördsdeklaration avses Beslut om anstånd skall enligt denna lag redovisning skyndsamt meddelas den enligt 14 Beslut om anstånd skattskyldige utan kostnad för skall skyndsamt meddelas den denne. skattskyldige utan kostnad för denne.

I 3 § lagen 1959:551 beräkning pensionsgrundande om av inkomst enligt lagen 1962:381 allmän försäkring finns om bestämmelser om skyldighet for arbetsgivare att lämna särskild kontrolluppgift för beräkning av pensionsgrundande inkomst.

Denna lag träder i kraft den l juli 1997.

1 Senaste lydelse 1996:679 och prop. l995/96:224.

SOU 1996:1 16 F örfattningsförslag 37

1.15 Förslag till lag om ändring i lagen

1984:668 om uppbörd av socialavgifter

från

arbetsgivare

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1984:668om uppbörd socialavgifter från arbetsgivare ‘ skall införas av en ny paragraf, 27 c av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

27 c § Har det vid utredningen

framkommit omständigheter

som medför att arbetsgivaren eller ställföreträdare för arbetsgivaren skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71 . 69, är arbetsgivaren eller ställföreträdaren inte längre skyldig att medverka i en utredning av en fråga som har samband med den gärning

omfattas brotts-

som av misstanken. Har skattemyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan om misstanke om brottet till åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Skattemyndigheten fâr i dessa

fall

begära arbetsgivarens eller ställföre trädarens medverkan endast om denne upplysts om sin rätt att inte medverka.

38 F ofifattningsftirslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Första stycket gäller inte om anmälan inte behöver göras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller

åklagaren fattat beslut om att

inte inleda förundersökning betraflande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

‘Lagen omtryckt 1991 :98.

Författningyörslag 39

1.16 Förslag till lag om ändring i lagen

1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1990:325 om självdeklaration och kontrolluppgifter skall införas en ny paragraf, 3 kap. 65 av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap. 65 § Har det vid utredningen

framkommit omständigheter

medför att den som uppgiftsslg/ldige eller, om den uppgiftsskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den uppgifisskyldige skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71 : 69, är den uppgiftsslcyldige eller ställföreträdaren inte skyldig att medverka i en utredning av en fråga som har samband med den gärning som om-

fattas brottsmisstanken.

av Har Skattemyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan misstanke brottet till om om åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Skatte-

myndigheten får i dessa fall

begära den uppgiftsskyldiges eller ställföreträdarens medverkan endast om denne upp-

40 F örfattningsförslag

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse lysts om sin rätt att inte medverka. Första stycket gäller inte om anmälan inte behöver göras enligt 17 § första stycket skattebrottslagen eller

om åklagaren fattat beslut om

att inte inleda förundersökning betrdflande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

SOU 1996: l 16 F örfattningjörslag 41

Förslag till lag om ändring i tullagen

1994:1550

Härigenom föreskrivs att det i tullagen 1994:1550 skall införas en ny bestämmelse, 80 följande lydelse. a av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

80 a § Har det vid utredningen

framkommit omständigheter

som medför att den tullskyldige eller, den om tullskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den tullslgøldige skäligen kan misstänkas för brott enligt denna lag är den tullskyldige eller ställföreträdaren inte skyldig att medverka i utredning en av en fråga som har samband med den gärning som

omfattas brottsmisstanken.

av T ullmyndigheten får i dessa

fall begära den tullskyldiges

eller ställföreträdarens medverkan endast denne om upplysts om sin rätt att inte medverka.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

42 Författningyörslag

1.18 till i

Förslag lag om ändring lagen 1984:404 om stämpelskatt vid

inskrivningsmyndigheter

Härigenom föreskrivs att det i lagen 1984:404 om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter skall införas en ny paragraf, 28 a av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

§ 28 a Har det vid utredningen

framkommit omständigheter

medför att den som skattskyldige eller, om den skattskyldige är juridisk person, ställföreträdare för den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott enligt skattebrottslagen 19 71 : 69, är den skattskyldige eller ställföreträdaren inte skyldig att medverka i utredning en av en fiéiga som har samband med den gärning som

omfattas av brottsmisstanken.

Har inskrivningsmyndigheten redan dessförinnan gjort anmälan misstanke om om brottet till åklagaren inträder rätten att inte medverka vid denna tidigare tidpunkt. Inskrivningsmyndigheten får i

dessa fall begära den

skattskyldiges eller ställföreträdarens medverkan en-

F örfattningjörslag 43

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse dast denne upplysts sin om om rätt att inte medverka. Första stycket gäller inte om anmälan inte behöver göras enligt 17 § skattebrottslagen

eller åklagaren fattat

om beslut om att inte inleda förundersökning betraflande den aktuella gärningen eller att lägga ned sådan förundersökning.

Denna lag träder i kraft den l juli 1997.

44 F örfattningsförslag

1.19 Förslag till lag om ändring i lagen

särskilda

1994:466 om tvångsåtgärder i

beskattningsförfarandet

Härigenom föreskrivs att 7 och 9 lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet skall ha följ ande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5§ Revision får genomföras i Revision får genomföras i den reviderades verk- den reviderades verksamhetslokaler även om den samhetslokaler även om den reviderade inte lämnat sitt reviderade inte lämnat sitt medgivande till det, medgivande till det, om om revisionen inte utan svårighet revisionen inte utan svårighet kan genomföras någon kan genomföras någon annan plats. Detsamma gäller annan plats. om den reviderade inte Detsamma gäller om medverkar på föreskrivet sätt, den reviderade inte med-

eller om det finns en påtaglig verkar på föreskrivet sätt eller risk att han kommer att det finns en påtaglig risk

undanhålla eller förvanska att han kommer att det som får granskas, undanhålla eller förvanska inventeras eller besiktigas. det som får granskas, inventeras eller besiktigas. Andra stycket 1 gäller inte om den reviderade inte behöver medverka i utredning av en skattefråga på grund av att denne eller ställföreträdare för denne skäligen kan misstänkas brott.

SOU 1996:1 16 F örfattningsförslag 45

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Om det finns påtaglig risk att den reviderade kommer att en undanhålla eller förvanska det som får granskas, inventeras eller besiktigas, får åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättats att revision skall ske. om

7 § När revision inte genomförs i den reviderades verksamhetslokaler, får handling omfattas revisionen som av eftersökas i verksamhetslokalerna och omhändertas för granskning om föreläggande att lämna ut handlingen inte följts eller 2. det finns påtaglig risk för att handlingen undanhålls en eller förvanskas. Första stycket 1 gäller inte den reviderade inte om behöver medverka i utredning av en skattejråga på grund av att hon eller han skäligen kan misstänkas för brott.

Om förutsättningarna i första stycket 2 är uppfyllda, får åtgärden genomföras utan att den reviderade underrättats om att revision skall ske.

9 § I annat fall än i 7 eller 8 § får handlingar som avses som omfattas av ett föreläggande enligt någon av de i 1 § nämnda lagarna eftersökas och omhändertas för granskning, om föreläggandet inte följts och det finns särskild anledning att anta att den begärda handlingen finns hos den som förelagts. Vad nu sagts gäller inte om den som förelagts inte behöver medverka i utredning av en skattefråga på grund av att han eller hon skäligen kan misstänkas för brott.

46 F0’rfattningsf0"rslag Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997.

l Bakgrund

Inledning

Det svenska systemet för beskattning av inkomst och förmögenhet bygger sedan början seklet uppgifter den av som skattskyldige lämnar i självdeklarationen. Kontrolluppgiftsskyldigheten, dvs. skyldigheten att lämna uppgifter till ledning för taxering, har efter hand byggts ut och omfattar annans inte bara arbetsinkomster utan också bl.a. ränteintäkter numera och ränteutgifter. Löntagarbeskattningen sker därför till stor del grundval uppgifter från tredje Fr.o.m. 1995 års av man. taxering förtrycks uppgifter från kontrollupgifterna den förenklade självdeklarationen. Den skattskyldige älv ansvarar dock för att uppgifterna i självdeklarationen är riktiga. Beskattningen av inkomstslaget näringsverksamhet bygger till övervägande delen uppgifter den skattskyldige som lämnar i deklarationen. Uppgiftsskyldigheten upphör inte för den skattskyldige när deklarationen lämnats in till skattemyndigheten. Han är också skyldig att medverka under eventuell efterföljande skatteuten redning att in de handlingar och lämna de uppgifter genom ge behövs för utredningen. För uppgifter lämnas till som som Skattemyndigheten råder sanningsplikt. Skriftliga oriktiga uppgifter Skattemyndigheten inte kunnat rätta med stöd som av kontrolluppgift kan medföra skattetillägg enligt skatteförfattningarna samt, i grövre fall, påföljd enligt skattebrottslagen 1971 :69. För effektiv och likformig beskattning skall kunna att en åstadkommas förutsätter beskattningssystemet ändamålsenliga regler för kontroll av att de skattskyldiga fullföljer sin uppgiftsskyldighet och att skattelagama efterlevs. Skattemyndigheten har därför tämligen vida kontrollbefogenheter.

48 Bakgrund

Förfarandereglerna kan dock komma i konflikt med de åtaganden som följ er av de internationella konventioner som Sverige undertecknat och ratificierat. Sverige har tillträtt bl.a. den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna Europakonventionen. I artikel 6 i konventionen garanteras enskilda visst skydd och vissa rättigheter i brottmål och vid tvister civila rättigheter om eller skyldigheter. Konventionen är sedan den 1 januari 1995 inkorporerad i den svenska rätten.

1.2 Direktiven

Utredningens huvudsakliga uppgift är enligt direktiven att göra en översyn av lagen 1990:325 om älvdeklaration och kontrolluppgifter. Utredningen skall vidare se över reglerna om skattetillägg vid skönstaxering och skönsbeskattning grund utebliven deklaration. Utredningen skall slutligen analysera av hur den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar förhåller sig till artikel 6 i Europakonventionen och till den enskildes rätt att förhålla sig passiv i brottsutredningar samt utforma de förslag kan motiveras analysen. som av I direktiven beträffande artikel 6 i Europakonventioanges nen och uppgiftsskyldigheten vid skatteutredningar följ ande. Euuropakonventionen har från och med 1995 inkorporerats i svensk rätt prop. 1993/94:117, bet. 1993/94:KU24, rskr. 1993/94:246, SFS 1994:1219. I artikel 6 i Europakonventionen finns regler rätt till om domstolsprövning och om rättssäkerhet. Europadomstolen har i några avgöranden under tid utvecklat innebörden senare av artikel bl.a. vad gäller den enskildes rätt att i samband med undersökningar, som företer likheter med brottsutredningar, förhålla sig passiv och inte lämna upplysningar är belassom tande för honom själv. Skyldigheten att lämna uppgifter i skatteutredningen kompliceras ibland av att skatteutredningen kan komma att ligga till grund för en brottsutredning. Skattemyndigheten skall

i anmäla till åklagare så det finns anlednämligen regel snart ning att anta att brott enligt skattebrottslagen 1971 :69 begåtts. I anmälan skall anges de omständigheter som utgjort grund för misstanken. Utredningarna kan också komma att drivas parallellt. Gränsdragningen mellan utredningarna kompliceras skatterevisorn ofta anlitas sakkunnig i ytterligare av att som polisutredningen. Uppgifter lämnas i skatteutredningen som kan komma användas den enskilde i härigenom att mot brottsutredningen. I skatteutredningar lämnas uppgifter i regel under straffan- Skattemyndigheten kan under hot vite framtvinga svar. om uppgifter för kontroll av att den som är skyldig att lämna uppgiftsskyldigheten riktigt sätt. Vid uppgifter fullgjort ett brister i uppgiftslämnandet finns, som tidigare nämnts, administrativa sanktioner i form av skattetillägg, avgiftstillägg och förseningsavgift. I brottsutredningar gäller att den som är skäligen misstänkt för brott har rätt att tiga och inte behöver bidra till utredningen. Den misstänkte underrättas om brottsmisstanken först när han hörs i brottsutredningen, utredom då kommit så långt han skäligen misstänkt för ningen att är brott. Konflikter mellan den enskildes skyldighet att medverka i skatteutredningen och hans rättighet att förhålla sig passiv i brottsutredningen kan därför uppstå. Utredaren skall analysera hur den enskildes uppgiftsskyldighet i skatteutredningar förhåller sig till artikel 6 i Europakonventionen och den enskildes rätt att förhålla sig passiv i brottsutredningar. Därvid skall utredaren givetvis beakta det samhällsintresset effektiv myndighetssamverkan för stora av en att förebygga och beivra ekonomisk brottslighet. med hänsyn till den osäkerhet för Utredningen har, som närvarande råder de skattskyldigas uppgiftsskyldighet i om skatteutredningen och de konsekvenser denna osäkerhet får såväl for de skattskyldiga som för skatteförvaltningens arbete, beslutat att förtursbehandla frågan om hur artikel 6 i Europakonventionen påverkar skatteutredningen när den skattskyldige är misstänkt för brott.

50 Bakgrund

Inkorporeringen av Europakonventionen

Efter andra världskriget påbörjades inom FN ett arbete som syftade till att stärka de mänskliga rättigheterna. Den universelförklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs av generalförsamlingen 1948. Vid sidan FN:s arbete med stärka de av att mänskliga rättigheterna påbörjades ett motsvarande arbete i Europa. Europakonventionen utarbetades och lades fram för undertecknande 1950. Konventionen trädde i kraft 1950 då tio stater hade undertecknat den. Sverige undertecknade konventionen det året och ratificerade den 1952. Samtidigt förklarade sig Sverige erkänna kommissionens behörighet att ta emot klagomål från enskilda. Sverige blev som stat folkrättsligt förpliktat att lojalt fullgöra de åtaganden som följ er av konventionen. Europakonventionen sådan blev dock inte gällande som svensk rätt. Den 19 december 1991 beslutade den dåvarande regeringen att tillkalla kommitté för bl.a. utreda det en att om var möjligt och lämpligt att införliva Europakonventionen med svensk rätt. Kommittén, som antog namnet Fri- och rättighetskommittén, föreslog i sitt delbetänkande Fri- och rättighetsfrågor SOU 1993:40 att Europakonventionen skulle inkorporeras i svensk rätt genom grundlag. Utredningens förslag om inkorporeringen av Europakonventionen lades till grund för lagstiftning våren 1994 prop. 1993/94:117, bet. 1993/94:KU24, rskr. l993/94:246, SFS 1994:1219. Enligt vår interna rätt har författningar konstitutioav högre nell valör företräde framför författningar med lägre konstitutionell valör. Regeringen framhöll i propositionen 1993/942117, Inkorporering av Europakonventionen och andra fri- och rättighetsfrågor 39, att det i 2 kap. regeringsformen finns en omfattande reglering fri- och rättigheter inspirerats av som Europakonventionen. För undvika

av att en dubb av

vissa rättigheter på konstitutionella nivå samma föreslogs i propositionen inkorporering av Europakonventionen genom vanlig lag.

Konventionen har lagen 1994: 1219 den genom om europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna inkorporerats i svensk rätt. Lagen trädde i kraft den 1 januari 1995. Regeringen uttalade i propositionen 37 att den omstänförfattning grundas internationell bestämdigheten att en en melse inte i den har företräde framför andra sig innebär att författningar samma konstitutionella valör. Regeringen av framhöll vidare att det även efter en inkorporering av Europakonventionen, såsom hittills, i första hand ankommer lagstiftaren till att den svenska rätten stämmer överens att se med konventionens bestämmelser. Konstitutionsutskottet delade regeringens uppfattning bet. 1993/94:KU24 s. 19. En svensk domstol eller myndighet kan emellertid ställas infor ett påstående att författning står i strid med en konvenen tionsbestämmelse. anförde i det säkerligen fåtal Regeringen att fall då svensk regel kan strida mot konventionen en anses domstolarna och förvaltningsmyndigheterna får avgöra hur konflikterna skall lösas. Myndigheterna kan enligt regeringen göra följande överväganden. Först och främst har rättstillämparen att förvissa sig om att motstridighet verkligen föreligger. Om det är tveksamt har en rättstillämparen att överväga den svenska regeln tolkningsom vis kan ett innehåll mot konventionens krav. En ges som svarar allmän framhöll utskottet, våra tolkningsprincip är, att författningar är förenliga med våra internationella åtaganden och de därför skall tolkas i fördragsvänlig anda, s.k. att fördragskonform tolkning. Om det ändå visar sig att det är mellan två hierarkiskt sidoordfråga om en verklig lagkonflikt nade bestämmelser måste rättstillämparen välja vilka bestämmelser skall läggas till grund för avgörandet. som Regeringen redogjorde 37 ff. för olika tillämpliga tolkningsprinciper vid eventuell lagkonflikt och anförde en sammanfattningsvis följ ande. Om lagregeln utfärdats före inkorporeringen Europakonventionen kan rättstillämparen av tillämpa lex posterior-principen innebärande att yngre lag ges företräde framför äldre. Rättstillämparen kan emellertid ibland ha anledning att i stället tillämpa principen lex specialis, om

52 Bakgrund SOU 1996:1 16

som innebär att specialregel går före allmänt hållen en en regel. Slutligen har Högsta domstolen i sitt remissvar över Fri- och rättighetskommitténs betänkande pekat tredje princip, en nämligen att konventionen även om den enligt den inhemska hierarkin inte har högre än vanlig ändå rang en lag, grund av sin speciella karaktär särskild vikt vid konflikt med ges en inhemska regler. I samband med att Europakonventionen införlivades med svensk lag infördes i regeringsformen bestämmelse en ny enligt vilken lag eller annan föreskrift inte får meddelas i strid med konventionen, 2 kap. 23 § regeringsfonnen. Konstitutionsutskottet underströk 20, rättstillatt om en lämpare finner att en svensk bestämmelse bör tolkningsföges reträde framför konventionsbestämmelse, bör en rättstillämparen enligt lagprövningsregeln i 11 kap. 14 § regeringsformen pröva den svenska regeln mot 2 kap. 23 § regeringsformen. Om den svenska regeln uppenbart strider mot konventionsbestämmelsen bör den förstnämnda sättas sidan. I propositionen 40 framhöll regeringen sammanfattningsvis att den svenska lagstiftningen vid översiktlig en bedömning av rättsläget i allmänhet torde kunna sägas uppfylla konventionens krav. Enligt departementschefen kunde tveksamhet dock råda hur väl Sverige uppfyller kravet om rätt till domstolsprövning civila av rättigheter eller skyldigheter enligt artikel 6 och därmed sammanhängande krav tillgång till inhemskt rättsmedel enligt artikel 13.

1.4 Artikel 6 i

Europakonventionen

1.4.1 Allmänt

Enligt artikel 6 i Europakonventionen skall frågor är som av särskild vikt för den enskilde kunna bli föremål för domstolsprövning. Rätten till domstolsprövning sådan är som en viktig rättssäkerhetsgaranti men det är också viktigt att den enskilde under domstolsforfarandet tillförsäkras vissa rättigheter. Artikel 6 föreskriver följ ande.

Envar skall, när det gäller att pröva hans civila rättigheter och skyldigheter eller anklagelse mot honom för brott, vara till opartisk och offentlig inom skälig

berättigad inför och opartis rättegång omstol,

tid oc en oavhängig som

upprättats enligt lag. Domen skall avkunnas offentligt, men

och allmänheten må utestängas från rätte pressen angen eller del därav hänsyn till sedligheten, den männa en av ordnin eller den nationella säkerheten i ett demokratiskt en samh" eller då hänsyn till minderåriga eller till parternas rivatlivs helgd så eller, i den mån domstolen så kräva nödvändigt, i fall då grund särskilda inner strängt av offentlighet skulle lända till skada för omständigheter rättvisans intresse. blivit för brottslig skall

Envar, anklagad

lguärning,

som betraktas som oskyldig intill dess hans s lagligen fastställts. Envar, blivit anklagad för brottslig gärning, skall som

äga följande minimirättigheter:

språk, han förstår, och

a

att ett 1

ofördröjligen

som innebörden och orsaken till detalj bliva underrätta om av

anklagelsen mot honom

b åtnjuta tillräcklig tid och möjlighet att förbereda att sitt örsvar; försvara personligen eller rättegån sbi-

c att genom

träde, han sä utsett, eller att, fall då han s ar som v 1 erforderli a me för betalning av rättegångsbiträde erhålla sadant utan kostnad, om rättvisans intresse sa fordrar; förhöra eller låta förhöra vittnen, åberopas

d att som

honom, samt att för räknin få vittnen inkallade emot egen och förhörda under förhål anden som vittnen samma åberopade mot honom; kostnad åtnuta bistånd tolk, han icke

e att utan av om

förstår eller talar det språ begagnas i domstolen. som

Artikelns syfte således den enskilde övergripande är att ge en

rättsliga anspråk. Reglerna i artikeln opartisk prövning av

ställer krav såväl domstolen I avsnitten 1.4.4 som processen. för de rättsäkerhetsgarantier den 1.4.6 redogörs närmare som enskilde har rätt till vid prövning av rättsliga anspråk.

Rätten till domstolsprövning enligt punkt l i artikel 6 gäller

ärenden där det är fråga tvist den enskildes civila om en om eller skyldigheter eller anklagelse för brott. rättigheter om en

Vad med civila rättigheter eller skyldigheter och som avses behandlas i avsnitten 1.4.2 och anklagelse för brott närmare

1.4.3.

54 Bakgrund SOU 1996:1 16

Den är anklagad för brott skall vidare som enligt punkt 2 i artikeln oskyldig tills han dömts för brottet anses som

se

avsnitt 1.4.7. Den anklagade skall alltid vissa garanteras minimirättigheter under brottmålsforfarandet. De ifrågavarande rättigheterna nämns särskilt i punkt 3 i artikel vidare se avsnitt 1.4.8.

1.4.2 Civila

rättigheter och skyldigheter

Varje tvist rättighet eller om en skyldighet omfattas inte av artikelns tillämpningsområde. För att artikeln skall bli tillämplig rättigheter och skyldigheter ställs tre krav. Det måste for det första föreligga en verklig tvist mellan två enskilda eller mellan enskild och personer en person en myndighet. För att det skall anses föreligga verklig tvist i en konventionens mening måste den reell och seriös. Den vara enskilde måste på rimliga grunder kunna göra gällande att det föreligger en reell och seriös tvist. Vid uppenbart ogrundade anspråk föreligger ingen verklig tvist enligt artikel Tvisten

kan avse rättighetens existens också dess men omfång eller sättet att utöva den.

En förutsättning är att tvisten skall annan gälla en rätttighet som grundar sig den nationella rätten. Som framgår av föregående avsnitt är artikel 6 en processuell bestämmelse som syftar till att ge den enskilde en opartisk prövning rättsliga av anspråk. Artikel 6 syftar inte till att skapa materiella nya anspråk utöver dem som följer av den inhemska rätten. Med rättighet i konventionens mening avses även förmåner olika av slag som tillerkänns de enskilda individerna i den inhemska rätten

Tvisten måste slutligen gälla civil en rättighet eller skyldighet. Huruvida rättighet eller en skyldighet kan karaktäriseras som en civil sådan och omfattas artikeln inte alltid av är

Beträffande av öranden i Euro adomstolen hänvisas

bl.a. till Hans Dane sammanstäl i SvJT 1991 IUS ning s. 279 ff. och SvJT 1994 s. 346 ff.

Europadomstolen har uttalat begreppet civil uppenbart. att eller skyldighet och därför inte skall rättighet är autonomt tolkas enligt någon nations inhemska rätt. Hur en rättighet klassificeras i inhemsk rätt, dvs. ett civilrättsligt eller ett som förvaltningsrättsligt anspråk, har ingen avgörande betydelse. Det rättighetens materiella innehåll. Alla förfaavgörande är randen som är avgörande för utgången i en tvist om en privat rättighet eller skall civil rättighet eller skyldighet anses avse en skyldighet oavsett om denna är av offentligrättslig karaktär eller i den inhemska rätten. Europadomstolen har funnit att artikel 6 är tillämplig på flera förfaranden i staternas som nationella rättsordning hänförts till förvaltningsrätten och inte till civilrätten. Europadomstolens praxis betraktas

Enligt som

civila rättigheter bl.a. frågor enskild äganderätt, rätten att om bedriva viss ekonomisk verksamhet, skadestånd, vissa sociala förmåner och familj rättigheter. Skyldigheten att betala skatt är inte civil skyldighet och en inte omfattad artikeln. Kommissionen har regelmäsanses av

sigt avvisat ärenden som gäller älva skatteanspråket

1.4.3 Anklagelse för brott

Artikel 6 åsyftar endast straffprocessuella förfaranden som den anklagade har gjort sig skyldig till syftar till att avgöra om brott eller inte. Sådana straffrättsliga förfaranden som t.ex. tvångsåtgärder, inte anklagelser för straffprocessuella avser brott enligt bestämmelserna i artikeln Begreppet "anklagelse for brott" eller "anklagad for brottslig i artikel 6 precis begreppet "civil gärning" är autonomt som rättighet". Begreppet "anklagelse för brott" skall således ges en självständig innebörd. Det avgörande är inte om gärningen

bl.a. Dijk och G.J.H. Hoof, Theory and

2Se

P. van van the European Convention on Human rights, s.

practice 03 och not 488 och Danelius, Mänsk-

avgöranden

l angivna liga rättigheter, 5 uppl., s. 14 . 3Danelius, Mänskliga rättigheter, 5 uppl., s. 146.

Bakgrund

inom den nationella rättsordningen eller annat sätt klassificeras som en brottslig gärning. Disciplinära förfaranden faller normalt utanför tillämpningsområdet för artikel Alla handlingar som nationen älv kriminaliserat omfattas normalt av artikel Artikeln omfattar vidare handlingar avkrimisom naliserats i den nationella rätten även efter avkrimimen som naliseringen medför straffliknande påföljder. Slutligen omfattar artikeln vissa andra handlingar i den nationella som rätten behandlas ett snarlikt sätt. Vid prövningen av om en gärning skall anses utgöra en brottslig handling enligt konventionen gör Europadomstolen bedömning en av gärningens och sanktionens egenskaper. Därvid beaktas bl.a. gämingens art, sanktionens syfte och sanktionen kan till

om omvandlas en

frihetsberövande påföljd Rättssäkerhetsgarantiema i artikeln aktualiseras vid den tidpunkt då någon är anklagad för en brottslig handling enligt artikel Denna tidpunkt kan inträda redan innan den misstänkte har åtalats för brottet i fråga. Rättssäkerhetsgarantiema gäller även i den överprövande instansen vid ett eventuellt överklagande.

4 Tillgång till oavhängig och opartisk domstol

För att den enskilde skall kunna komma i åtnjutande den i av konventionen garanterade rätten till opartisk och rättvis en rättegång "fair hearing" eller "entendue êquitablement" måste det finnas enligt lag inrättad domstol, den enskilde kan en som vända sig till vid tvister. Finns det ingen möjlighet till domstolsprövning enligt den nationella rätten föreligger ett brott mot konventionen Domstolsprövningen kan begränsad vara

‘Se t.ex. m.fl. Nederländerna, dom den

Engel

mot 8 juni 1976, serie A 2 . 5 Frånvaron i Sveri möjli het till e av domstolsprövning i vissa forvaltningsären har

urogadomstolen

en av ansetts vara brott mot konventionen, t.ex. och Lönnse porron roth, dom den 23 1982 serie B 52; odén, dom

den 27 oktober 198 september serie B

125; Pudas, dom den 27 oktober serie , 1987, A 125, m.fl.

begränsningen tjänar ett legitimt ändamål och står i rimlig om proportion till ändamålet. Begränsningen får inte så långtvara gående att den urholkar det centrala innehållet i artikeln. Domstolen skall oavhängig och opartisk. En domstol vara får därför inte i sin dömande verksamhet vara beroende av statsmakterna eller parterna. För utomstående iakttagare av en får det inte föreligga några tvivel domstolens opartiskhet. om För att kravet opartiskhet skall uppfyllt får domaren vara inte i mål eller i ett annat mål med part ha fattat samma samma ett beslut som kan föregripa hans ställningstagande. Domstolens ledamöter får inte heller ha önskan att gynna den ena en

parten.‘

Med domstol avses inte endast de domstolar som ingår i ett lands domstolsorganisation. Även besvärsnämnder av olika slag med vissa intresseledarnöter har Europadomstolen av

ansetts vara domstolar i konventionens mening.7

1.4.5 Rätten till rättvis och oflentlig rättegång

Den enskilde garanteras artikel 6 en rättvis och offentgenom lig rättegång, "fair and public hearing". Av rätten till "rättvis en rättegång" följer flera krav rättegången: rättegången skall opartisk, parterna måste ett uttömmande sätt få lägga vara fram sin sak inför domstolen och domstolsförfarandet måste uppfylla vissa krav rättssäkerhet. Av ordalydelsen i artikel 6 framgår inget uttryckligt krav muntligt förfarande i domstolen. Enligt Europadomstolens

praxis är emellertid muntlighet huvudregeln Kravet

offentlig rättegång public hearing innebär således att parterna skall träda fram direkt inför domstolen och att förhandlingen Även huvudprincipen enligt är offentlig. om muntlighet är

‘ Se t.ex. Langborger mot Sverige, dom den 22 juni 1989, serie A 155. 7 Se Campbell och Fell mot Storbritannien, dom den tex. 25 februari 1982, serie B 80. Danelius, Mänskliga rättigheter,5 uppl., s. 157.

58 Bakgrund

artikel 6 gäller inte kravet muntlig förhandling generellt. En part kan avstå aktivt eller passivt från sin rätt till muntlighet. Om part ha avstått från muntlighet föreligger inget en anses brott mot konventionen ärendet handläggs skriftligt. om Europadomstolen har vidare funnit att det inte strider mot artikeln att vägra muntlig förhandling i överinstansen om denna endast prövar rättsfrågor och muntlig förhandling hållits i underinstansen. I fallen Håkansson och Sturesson9 hade den svenska hovrätten underlåtit att hålla huvudförhandling i mål om exekutiv auktion. Eftersom sådana mål vanligen avgjordes handlingarna borde klagandena ha begärt huvudförhandling om de ansett det viktigt. Enligt Europadomstolen hade det vara därför inte skett något brott mot konventionen. I fallet Ekbatani borde emellertid, enligt Europadomstolen, den svenska hovrätten ha hållit muntlig förhandling då sakomständigheterna i målet var stridiga. Förhandlingen skall vara offentlig med de undantag som framgår av artikeln. Vidare skall domen avkunnas offentligt även om det har funnits fog för att hålla förhandlingen inom stängda dörrar. Domen måste således offentliggöras. Det är dock inte nödvändigt att domen avkunnas muntligt domstoav len. En dom behöver inte heller offentliggöras i sin helhet om det finns skäl att sekretessbelägga vissa domskäl. Det avgörande är att domslutet är offentligt. För att en rättegång skall anses vara rättvis, "fair", krävs att partema har likvärdiga processuella rättigheter inför domstolen "equality of arms" eller "égalité des armes", vilket innebär att den enskilde skall beredas möjlighet att närvara vid rättegång-

Håkansson och Sturesson mot Sverige, dom den 21

februari 1990, serie A 163. Se vidare t.ex. Axen mot Tyskland, dom den8 decem-

ber 1983,A 72 och Monell och Morris mot Storbritannien,

dom den 2 1987, C 115. mars Ekbatani mot Sverige, dom den 26 maj 1988, A 134. 12 Se t.ex. En m.fl. Nederländerna, dom den 8

mot

A 22 och Belgien, dom den 30 november 1 guni 87,

113973,

mot l .

och ha rättegångsbiträde. I rätten till rättvis rättegång ingår en ett krav kontradiktoriskt förfarande. Domstolen får inte till den enskildes nackdel grunda sitt avgörande utredningsmaterial den enskilde inte fått ta del Består bevisningen som av. vittnesförhör skall den enskilde möjlighet att hålla av ges motförhör med vittnet.

1.4. 6 Rättegång inom skälig tid

Rättegången skall hållas inom skälig tid. Vad som är en skälig tidsperiod enligt artikel 6 varierar från fall till fall. I tvistemål räknas tiden från den dag då målet anhängiggörs vid domstol fram till dess slutlig dom föreligger. Tidsperioden räknas i brottmål från det att den misstänkte underrättas misstanken om och löper fram till dess att det finns ett lagakraftvunnet avgörande i under- eller överinstans. Eftersom perioden börjar löpa från det att den misstänkte får kännedom om att han är misstänkt for brott inräknas även förundersökningen, i den del ligger efter underrättelsen misstanken, i den relevanta som om tidsperioden. Vid bedömningen tidsperiodens skälighet tar Europaav domstolen i allmänhet hänsyn till målets komplexitet, parternas agerande och myndigheternas och domstolarnas handläggning. I brottmål f°ar däremot bristande samarbete från den tilltalades sida inte Å läggas honom till last. andra sidan skall staten inte behöva stå till handläggningen fördröjts den svars om genom tilltalades överklaganden eller framställningar.

60 Bakgrund SOU 1996: l 16

7 Oskuldspresum tionen

Den som är anklagad för brott har rätt att betraktas som oskyldig tills hans skuld lagligen fastställts. I fallen Salabiaku och Pham Hoang prövades frågan om rättsliga presumtioner i strafflagstiftningen förenliga med artikel Klagandena var hade i båda fallen dömts för smuggling narkotika i väska. av en Enligt fransk lag presumerades den som gått förbi tullen med förbjudet gods ha haft uppsåt. Eftersom den franska domstolen i det aktuella fallet tillämpat presumtionsregeln försiktigt och tagit hänsyn till omständigheterna i de faktiska fallen ansågs oskuldspresumtionen inte ha kränkts.

1.4.8 Minimirdttighetema i brottmål

I artikel 6 punkt 1 anges det allmänna kravet rättvis en rättegång. De minimirättigheter enligt punkten 3 som tillkomden är anklagad för brottslig handling skall mer som en ses som karaktäristiska och särskilt viktiga exempel villkor som måste uppfyllda för att brottmålsrättegång skall vara en uppfylla kravet i punkt 1 rättvis rättegång. Den som är anklagad för en brottslig handling har rätt att ofördröjligen och i detalj ett språk som han förstår bli underrättad grunden för anklagelsen mot honom. om Danelius har framhållit beträffande artikel 6 att den underrättelse som här avses måste precis och detalj vara mer erad än den underrättelse som skall lämnas till anhållen en person enligt artikel 9 punkt 2 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 5 punkt 2 i Europakonventionen. Den anklagas för brott skall som

Salabiaku mot Frankrike, dom den 7 oktober 1988, A l 4 Pham Hoang mot Frankrike, dom den 25 september 1992, B 243. Enligt artikel 9 punkt 2 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och artikel 5

enligt artikel 6 inte bara underrättas om de gärningar som läggs honom till last utan också den rättsliga klassificeringen om av dessa gärningar. Underrättelsen kan vara muntlig eller skriftlig skall så utförlig att den anklagade får möjlighet att men vara förbereda sitt försvar ett tillfredsställande sätt. Den misstänkte skall vidare tid och möjlighet att ges förbereda sitt försvar. För att han skall kunna förbereda sitt försvar måste han få möjlighet att samråda med sin advokat. Den misstänkte har rätt att kostnadsfritt få rättegångsbiträde, om han saknar medel och ärendet är sådan beskaffenhet att av rättvisans intresse kräver att han biträds ett rättegångsbiträav de. Vidare har han rätt till kostnadsfri tolk han inte en om förstår språket. Slutligen har Europadomstolen i fallet Funke slagit fast att den som är anklagad för en brottslig handling har rätt att tiga och inte f°ar tvingas att producera bevis mot sig själv.

1.5 Frågeställningar som utredningen skall behandla

Den skattskyldige lämnar i Sverige i regel uppgifter i skatteutredningar under straffansvar. Skattemyndigheten kan genom att använda de tvångsmedel den har till sitt förfogande få som tillgång till uppgifter för att kontrollera att den skattskyldige fullgjort sin uppgiftsskyldighet. Om den skattskyldige lämnat oriktiga uppgifter till skattemyndigheten kan myndigheten påföra honom administrativa sanktioner i form skatte- eller avgiftstillägg. Är det fråga av om misstanke om skattebrott skall Skattemyndigheten anmäla misstanken till åklagarmyndigheten. De uppgifter den som

punkt 2 i Europakonventionen skall den som är arresterad

snarast möjlr underrättas om skälen för åtgärden och om

varje anklage se mot honom. Danelius, Mänskliga rättigheter, 5 uppl., s. 178. Cambell och Fell mot Storbritannien, dom den 28 juni 1984, B 80. Frankrike, dom den 25 februari serie

256"‘Funke

mot 1993 A

62 Bakgrund

skattskyldige lämnat till Skattemyndigheten kan överlämnas till förundersökningsledaren och användas i skattebrottsutredningen. Fråga uppkommer om ett förfarande som kan leda till att administrativa sanktioner påförs skall anklagelse anses avse en för brott i konventionens mening. Svenska särskilda avgifter i form av skattetillägg, förseningsavgift m.m. vid beskattningen har inte varit föremål för Europadomstolens prövning. Om de administrativa sanktionerna i skatteförfarandet skall anses omfattade artikel 6 måste det undersökas om våra skatteproav cessuella regler tillgodoser rättssäkerhetsgarantierna i artikel 6 eller reglerna måste till artikeln. Vi tar om anpassas upp skattetilläggsförfarandet i kapitel 2 och förfarandet med förseningsavgifter i kapitel Lämnande av en oriktig uppgift till Skattemyndigheten kan leda till beslut om eftertaxering eller motsvarande beslut om ändring i beskattningen. Utredningen undersöker i kapitel 4 om eftertaxerings- eller efterbeskattningsförfarandet kan anses utgöra ett sådant förfarande straffrättslig karaktär som av omfattas av artikel Oriktiga uppgifter kan slutligen leda till åtal enligt skattebrottslagen 1971 :69. Skattemyndighetens utredning i skatteärendet används ofta i förundersökningen och ligger i vissa fall till grund för åtalet. En viktig fråga är därför om även skattemyndigheten måste iaktta vissa rättssäkerhetsgarantierna i av artikel 6 under skatteutredningen för att brottmålsförfarandet inte skall anses strida mot artikel Artikelns betydelse i skatteutredningar när misstanke om brott föreligger behandlas i kapitel Skattemyndigheten kan i vissa fall tillämpa lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet tvångsåtgärdslagen om den skattskyldige inte medverkar i utredningen föreskrivet sätt. I kapitel 6 diskuteras hur dessa tvångsåtgärder förhåller sig till artikel

2 Skattetillägget och artikel

6 Utredningens bedömning: Utredningen anser vid en sammantagen bedömning av hittillsvarande praxis och annat tillgängligt material att övervägande skäl talar för att det svenska skattetilläggsförfarandet inte omfattas av artikel Utredningens slutsats är att de svenska skattetillläggsreglerna för närvarande inte kräver någon åtgärd grund av att de skulle stå i strid med artikel

2.1 Nuvarande

ordning

Innan skattetillägget infördes 1972 kunde överträdelser av reglerna om uppgiftslämnande till Skattemyndigheten endast medföra straff enligt det straffrättsliga sanktionssystemet. Detta system var tungrott och upplevdes som orättvist eftersom endast ett fåtal skattskyldiga, slumpmässigt utvalda, blev åtalade för skattebrott. Administrativa sanktioner handläggs beskattningsmynav digheter och förvaltningsdomstolar vid sidan av det straffrättsliga systemet. Skattetillägget påförs av beskattningsmyndigheten genom ett administrativt förfarande. Tillägget påförs i princip objektiva grunder, dvs. utan krav oaktsamhet eller uppsåt. Vid mindre felaktigheter är skattetillägg ofta den enda reaktionen från samhällets sida. Skattetillägget ansågs av lagstiftaren vara ett betydelsefullt påtryckningsmedel mot felaktigt och ofullständigt uppgiftslämnande till skattemyndigheterna och en metod för att förmå skattskyldiga att fullgöra sin deklarationsskyldighet så att skatteuttaget blir riktigt. Systemet ansågs vara effektivt eftersom de uppgifter som tjänstemannen erhåller vid utredningen av beskattningsfrågan direkt kan läggas till grund för frågan påförande om av skattetillägg. Enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen 1990:324, TL, skall skattetillägg påföras skattskyldig som skriftligen lämnat en

64 Skattetillägget och artikel 6

oriktig uppgift till ledning för sin taxering. Innan ett beslut om skattetillägg fattas skall den skattskyldige ges tillfälle att yttra sig. För att tillägg skall påföras krävs det inte att den skattskyldige förfarit vårdslöst eller haft uppsåt att undandra skatt, utan det räcker att den skattskyldige objektivt sett lämnat en oriktig uppgift. Tillägg skall dock enligt 5 kap. 4 § TL inte påföras vid uppenbara fel eller oriktiga yrkanden eller om den skattskyldifrivilligt rättat den oriktiga uppgiften. skattetillägg skall ge inte heller påföras den oriktiga uppgiften hade kunnat rättas om med stöd kontrolluppgifter i inkomstslagen tjänst och av kapital. Tillägg utgår vid inkomsttaxeringen med 40 eller 20 procent den skatt skulle ha undandragits om den av som oriktiga uppgiften hade följts. Skattetillägg skall också påföras avvikelse har skett från om deklaration Skönstaxering, 5 kap. 2 § första stycket en genom TL. Skönstaxering kan ske skatt eller underlaget för skatt om inte kan beräknas tillförlitligt grundval lämnade uppgifav ter. I dessa fall påförs skattetillägget inte grund av en oriktig uppgift utan grund att deklarationen varit så bristfällig att av den inte kunnat läggas till grund för taxeringen. Har den skattskyldige underlåtit att lämna deklaration trots att föreläggande att deklarera skickats ut till honom skönstaxehan och skattetillägg påförs honom med anledning av ras skönstaxeringen. Inkommer deklaration inom viss i lagen angiven tid skall emellertid skattetillägget undanröjas. Skattetillägget är i detta fall ett medel för att förmå den skattskyldige att över huvud taget fullgöra sin deklarationsskyldighet. Även skattetillägget påförs objektiva grunder om innehåller skattetilläggsförfarandet subjektiva bedömningar genom eftergiftsgrunderna. Dessa skall beaktas självmant av skattemyndigheten. Den skattskyldige har dock bevisbördan för att eftergiftsgrund föreligger. Ett skattetillägg skall en enligt 5 kap. 6 § TL efterges grund personliga skäl om av den felaktiga uppgiften har samband med den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller liknande förhållande. Ett skattetillägg skall vidare efterges om den oriktiga uppgiften kan ursäktlig med hänsyn till uppgiftens beskaffenhet anses eller särskild omständighet. Slutligen skall ett skattetilannan

Skattetillägget och artikel 6 65

lägg efterges det framstår uppenbart oskäligt att ta ut om som tillägget. Bestämmelser om administrativa sanktioner med i princip samma uppbyggnad som i taxeringslagen finns i mervärdeskat-

telagen 1994:200, tullagen 1994:1550, lagen 1984: 15 l om

punktskatter och prisregleringsavgifter och lagen 1984:668 uppbörd socialavgifter från arbetsgivare. om av skattetillägg utgår oavsett om gämingen medför straff enligt skattebrottslagen eller inte. Vid straffmätningen för skattebrott kan skattetillägget emellertid i vissa fall beaktas. Det är dock inte förutsättning för att ådöma någon straff enligt en skattebrottslagen att skattefrågan är avgjord, jfr 15 § skattebrottslagen 1971 :69. Eftersom påförandet skattetillägget är ett administrativt av förfarande är skilt från det straffrättsliga förfarandet som omfattas det inte rättegångsbalkens RB regler om förunav dersökning. Den skattskyldige tillförsäkras därför inte de rättigheter, nämligen rätten till advokat och rätten att förhålla sig passiv, enligt RB:s regler inträder när någon skäligen som är misstänkt för brott. Han har enligt 6 kap. 24 § TL däremot rätt till muntlig förhandling i länsrätt och kammarrätt han om begär sådan skall hållas. att en Utredningen skall undersöka om ett oriktigt uppgiftslämnande får till följd att skattetillägg påförs är brottslig som en handling i Europakonventionens mening. Frågan om det svenska skattetilläggsförfarandet omfattas artikel 6 hänsköts av till kommissionen redan 1985 av Max von Sydow. Han hävdade att det stred mot artikel 6 att han vid tillämpning då av gällande regler inte hade fått muntlig förhandling i förvaltningsdomstolama trots att han begärt det. Efter det att kommissionen beslutat att ta upp ärendet till prövning förliktes emellertid Max Sydow och den svenska staten. Huruvida von det svenska skattetillägget är ett straff enligt artikel 6 har således inte prövats av vare sig kommissionen eller Europadomstolen.

7 Application No. l 1464/ 1985.

3 I6-0950

66 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996:1 16

Såsom kommer att framgå redogörelsen i avsnitt 2.3.1 av är handlingens eller sanktionens rubricering i den nationella rätten inte avgörande för klassificeringen enligt konventionen. Inte heller har det någon betydelse hur människor i allmänhet uppfattar en sanktion. I Europakonventionen har uttrycken "anklagelse för brott" och "anklagad för brottslig gärning" en autonom betydelse. Innebörden av begreppen framgår av praxis. Europadomstolen och kommissionen har under årens lopp prövat hur olika slag av administrativa sanktioner förhåller sig till artikel I avsnitt 2.3.1 och 2.3.2 lämnas en redogörelse for några viktigare rättsfall från Europadomstolen och kommissionen.

2.2 Administrativa sanktioner i

några andra

länder

I detta avsnitt redogör utredningen mycket översiktligt för - administrativa sanktioner vid skatteöverträdelser i några andra länder. Utredningen har inte gjort någon bedömning av om artikel 6 beaktas eller borde beaktas i de olika administrativa sanktionssystemen. De flesta europeiska stater tillämpar ett administrativt sanktionssystem parallellt med ett straffrättsligt förfarande vid

överträdelser skattelagstiftningen. Övriga länders sanktions-

av system skilj er sig dock från det svenska skattetillägget genom förekomsten av subjektiva rekvisit och att sanktionens genom storlek är beroende den skattskyldiges skuld. av

Finland

I Finland har administrativa sanktioner i beskattningsförfarandet tillämpats sedan l920-talet. Enligt reglerna i beskattningslagen kan skatteförhöjning utgå om den skattskyldige lämnat bristfällig eller felaktig deklaration eller felaktiga handlingar. Skatteförhöj ningen beslutas av Skattemyndigheten och påförs med viss procent den skatt föranleds den undanhållav som av

Skattetillägget och artikel 6 67

na inkomsten. Om bristfälligheten endast gäller en del av den inkomster beräknas Skatteförhöjningen den skattskyldiges skatt belöper denna del. Vidare kan skatteförhöjning som den skattskyldige giltig orsak underlåtit att påföras om utan inge självdeklaration eller annan handling. Procentsatsens storlek är bl.a. beroende den skattskyldiges grad skuld. av av Om den skattskyldige uppsåtligt eller vårdslöshet av grov lämnat en felaktig handling kan skatteförhöjning påföras med det dubbla beloppet. Skatteförhöjningen kan i dessa fall uppgå till högst 100 procent. I förseningsfallen utgår förseningsavgift storlek är vars beroende förseningens längd. Avgiften är till sin karaktär en av dröjsmålsränta. I Finland är de skattskyldiga inte tillförsäkrade alla rättigheter under förfarandet som följer av artikel Någon rätt till muntlig förhandling i ett skatteförhöjningsärende föreligger inte. Finland anslöt sig till Europakonventionen 1990. De administrativa sanktionemas förhållande till artikel 6 har, såvitt känt, inte väckt någon debatt i Finland.

Norge

Även i Norge tillämpas ett administrativt sanktionssystem för att beivra skatteöverträdelser. Enligt skatteloven kan skattskyldig, till ligningsmyndigheten har lämnat en oriktig eller som ofullständig uppgift är betydelse för att åsätta riktig som av en taxering, påföras tilleggsskatt med 30 procent av den skatt som kunde ha dragits undan det allmänna. Om den skattskyldige har förfarit grovt oaktsamt eller uppsåtligt kan tilleggsskatt påföras med 60 procent. Tilleggskatten tas ut med bara 15 procent om uppgiften går lätt att kontrollera, tex. mot kontrolluppgift. Tilleggsskatt skall inte påföras felaktigheten beror ett om uppenbart räkne- eller skrivfel eller om den grund av personliga skäl är ursäktlig. Om den skattskyldige inte har inkommit med deklaration skall han påföras avgift storlek beror förseningens en vars

68 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: l 16

längd. Avgift påförs också om han förelagts att inkomma med handlingar och inte hörsammar föreläggandet. I Norge tillförsäkras de skattskyldiga inte alla rättigheter som följer av artikel 6 under förfaranden om tilleggsskatt. De administrativa sanktionernas förhållande till artikel 6 har berörts i doktrinen men har såvitt känt inte föranlett lagstiftaren att vidta några åtgärder.

Danmark

I Danmark finns ingen särskild administrativ sanktion för överträdelser skattelagstiftningen. I stället kan beskattningsav myndigheterna vid brott mot skattelagstiftningen besluta om bötesstraff. Enligt skattekontrolloven kan den uppsåtligen som lämnar oriktiga uppgifter till ledning för taxeringen bestraffas för gärningen med böter eller med frihetsberövande. Om den undandragna skatten inte överstiger lOO 000 kronor och om den skattskyldige godtar böterna kan förfarandet avslutas vid sidan av ett straffrättsligt förfarande. Ligningsrådet får besluta att böterna fastställs i administrativ ordning. Straffsanktionerna berör i första hand näringsidkare eftersom uppgifter som kunnat rättas med stöd kontrolluppgifter normalt inte av medför någon påföljd. För de indirekta skatterna finns i stort motsvarande bestämmelser. I Danmark anses böterna vara ett straff och gärningen anses sålunda brottslig handling. De vara en skattskyldiga har t.ex. rätt till rättegångsbiträde det kan bli fråga att påföra om om honom böter.

Tyskland

Skatteöverträdelserna indelas i två Steuerstraftaten grupper, och Steuerordnungswidrigkeiten. Den förra omfattar gruppen

19 Se t.ex. Jörgen Aall, Rettergang menneskerettigheog ter s. 457.

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 69

grövre brott som beivras genom ett straffrättsligt förfarande medan den omfattar överträdelser av lindrigare slag som senare lagfors i administrativ ordning. Mindre allvarliga överträdelser är grovt oaktsamt undandragande av skatt, förfaranden som innebär risk för skatteundandragande samt försök till skatteundandragande. En särskild enhet inom beskattningsmyndigheten Straf- und Bussgeldsachenstellen påför penningbot Bussgeld till sin storlek är beroende av gämingens farlighet som och den skuld som belastar gärningsmannen. Beskattningsmyndigheten får i stället för böter meddela varning. Även i Tyskland kan överträdelsen medföra straffrättslig en påföljd den skattskyldige inte godtar böterna. Gärningen i om fråga anses vara en brottslig gärning.

Österrike

I Österrike finns inga administrativa sanktioner vid oriktig motsvarande våra skattetillägg. överträdelser uppgift av skattelagstiftningen beivras inom det straffrättsliga systemet.

Holland

I Holland finns administrativa sanktioner skatteområdet som i stora drag påminner de svenska skattetilläggen. Endast om grövre skattebrott lagförs i allmän domstol. Lindrigare förseelbestraffas de administrativa sanktioner påförs ser genom som av Skattemyndigheten. Den högsta domstolen i Holland slog i dom den 19 juni en 1985 fast att de holländska reglerna skattetillägg stod i strid om med artikel 6 i Europakonventionen. skattetillägg utgick vid oriktig uppgift med 100 procent den undanhållna inkomsten av den skattskyldige inte kunde visa att det förelåg om förmildrande omständigheter. Kunde han visa ursäktlighet sattes tillägget ned till lägst 10 procent. Förfarandet med administrativa sanktioner har efter högsta domstolens upp-

70 Skattetillägget och artikel 6

märksammade rättsfall omarbetats. Numera alla adminianses strativa sanktioner utgöra straff enligt den holländska lagstiftningen och vid förfarandet tillämpas straffprocessuella regler. För påförande av en administrativ sanktion krävs att en viss grad av skuld har fastställts. Tillägg utgår med t.ex. 20, 50 eller 100 procent av den undandragna inkomsten. Skattemyndigheten har bevisbördan för de subjektiva rekvisit krävs för som respektive procentsats. Under förfarandet tillämpas holländska straffprocessuella regler. Rättssäkerhetsgarantierna beaktas av Skattemyndigheten så snart det föreligger "criminal charge". en De administrativa sanktionerna kan inte omvandlas till frihetsberövande straff.

Frankrike

I Frankrike finns regler skattetillägg. Reglerna finns om beskrivna i fallet Bendenoun i avsnitt 2.3.1. De franska reglerna synes inte ha ändrats grund fallet av Bendenoun.

Brottsliga handlingar enligt Europakonventionen

2.3.1 Rättsfall från Europadomstolen

ENGEL m.fl. mot Holland, dom den 8 juni 1976

Engel, Schul, Dona och de Wit var underofficerare i den holländska armén. De hade vid olika tillfällen blivit dömda för diverse militära disciplinförseelser den militära rättsapparaav ten. Påföljden utgjordes av arrest som i olika grad inskränkte den fysiska friheten för de fyra berörda.

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 71

Europadomstolen anförde beträffande överträdelserna och

artikel 6 bl.a. följande.

82. Hence, the Court must specify, limiting itself to the

sphere of military service, how will determine whether a given "charge" vested b the State in question in the — as with character

present nonetheless

isciplinary

case — a counts as "criminal" within t e meaning of Article In this connection, first to know whether necessary the provision the offence charged belong,

s defining

according legal of the respondent State, to to t e system criminal law, disciplinary law both concurrently. This or however provides than startin point. The no more a indications afforded have onl forma and relative so a value and must be examined t light of the common e denominator of the respective legislation of the various

Contracting States. The nature of the offence a factor of reater very import. When serviceman finds himself accused o an act a omission alle edly contravening legal rule governing or a the o eration of e armed forces, the State may principle against him disciplinary law rather than criminal emp oy law. In this respect, the Court its agreement with expresses the Government. However, supervision by the Court does not stop there.

Such supervision would generally to be illusory

rove did not also take into consideration t degree of severit of e the penalt that the concerned risks incurring. n a person society scribing to the rule of law, there belong to the su "criminal" sphere deprivations of liberty liable to be imposed punishment, except those which by their as a nature duration of execution cannot be a precior manner ably detrimental. The seriousness of what at st the traditions of the Contracting States and the importance attached the Convention to respect for the physical

liberty of t all uire that this should be so see,

e person re mutatis mutandis, the De ilde, Ooms and Versyp judgment of 18 June 1971, Series A 12, 36, last subno. paragraph, and 42 in fine.

Europadomstolen konstaterade således att utgångspunkten är

hur brottet klassificeras i den nationella rätten. Därefter

framhöll domstolen emellertid att gärningens natur är av större

vikt än klassificeringen i den nationella rätten. Domstolen

godtog en ordning som innebär att om en militär tjänsteman

har gjort sig skyldig till överträdelse kan han ställas till en för den enligt administrativ lagstiftning i stället för ansvar en

en straffrättslig lagstiftning.

72 Skattetillägget och artikel 6

Domstolens överprövning skulle dock illusorisk vara om den inte också tar hänsyn till vilket straff i fråga som personen riskerar. Gärningar medför frihetsberövande påföljd hör som normalt till kriminallagstiftningens sfar. Undantag utgör de fall

där frihetsberövandet varken pågrund sin varaktighet eller av grund av sättet att verkställa det medför märkbar skada för

överträdaren. För ett sådant förhållningssätt talar allvaret det av ingrepp står spel, konventionsstaternas traditioner och som den vikt konventionen tillagt fysiska frihet. som personernas Mot bakgrund av dessa kriterier bedömde domstolen att frihetsberövande i två dagar, vilket Engel riskerade, inte ett var straff i konventionens mening. För Schul, Dona och de Wit var det fråga inskränkning friheten i 3-4 månader vilket om av utgjorde ett straff enligt artikel

DEWEER mot Belgien, dom den 27 februari 1980

Deweer som drev en livsmedelsaffär fick besök inspektör av en den 18 september 1974. Inspektören fann att Deweer genom prisättningen av kött i sin affär hade brutit mot livsmedelsbestämmelsema. Deweer erbjöds att inom åtta dagar betala en avgift 10 000 BEF. I annat fall skulle ärendet avgöras av domstol och affären stängas tills domstolen fällt sitt avgörande.

Deweer betalade avgiften inom den angivna tidsfristen.

Deweer gjorde i Europadomstolen gällande att förfarandet med böter under hot att hans affar skulle stängas omfattaom des av artikel Domstolen uttalade bl.a. följande.

45. When seen in this light, the relevant rovisions of the Belgian paragraphs 12-1

above

legislation

prove to been enlig tening. he of the 1945/1971 Act source a Legislative Decree published during the Second World War, in the middle of time of rationing and the

shortages,

a "black market". Through series this

a o drastic measures,

Legislative Decree foot "the of offences

set on repression

againstriiles relating to the countrys supplies". The return

conditions

to of has enabled severity be relaxed

tplenty

its to

and its title to changed, but the existing text still

e even carries the imprint of its origin. The wording employed

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 73

bears witness to this. Thus, para raphs 1 and 2 of section

11, the basis of the contested ecisions b the Louvain du Roi, utilise terms such as offender" and

procureur

offence". In addition, who contravenes a Decree anyone assed of Part I of the Act, for instance the ursuance as 9 August 1974, liable to the penalties listed ecree o section that imprisonment, fine, forfeitures, to sa courtordered closure premises and publicising of the o jud ment. The offer of settlement made 30 September on 19 4 in effect substitute for at least certain of those was a penalties. Had the applicant rejected the offer, the accompanying decision of provisional closure would have come into operation, need be until "the which udgment

date on

the offence" would

was passed on section 11 § 2; e

nsked imprisonment and a fine he had disregarded ave the closure decision and § read in

section 9 § 5 b 11 2

congunction. the of 18 1974

imilarly, "pro-justitia" September

described Mr. Deweer being "in breach‘ "in overtreas din " of Articles 2 § 4 and 3 § 1 of the Decree of 9 August

19 4 see aragraph 8 above. In his decision of 30 September, t ouvain procureur du Roi also mentioned an e

"offence" "een inbreuk"; although he judged unnecessa-

to request imprisonment unishment for the offence r as

dat geen hoofdgevangenisstra dient evorderd te worden ter beteugeling du Roi

gezegd t e procureur

misdrig",

van stressed its "de emst". letter of the date,

"gravity

y same he the icants especial attention the "heavy

drew ‘app to

penalties" stren straflen" under the Act for failure to e wit the order paragraph above.

see

com c osure 9 order, the Government have well shown,

e closure as

was made "in the normal course of the criminal proceedings that had to be taken following the offence reported against Mr. Deweer". The order relude to "criminal proceewas a which the du oi contemplated instituting

dings"

procureur t "offender" to refuse friendly settlement. e were a In addition, the Government stressed the a plicants

alleged "confession" to the inspector, Mr. Van erleyden, and the "flagrant offence" whose commission they claimed Mr. Deweer "acknowledged on the spot". In their View in agreeing to "pay the fine by of settlement" "a kind of way ensation for his reprehensible

com to the community

uct" the applicant had admitted his "guilt", "perhaps con not ex licitl but in substance" see pa e 34 of the verbatim hearings of 1977 before the

of

recor t e 9 ecem er Commission. Although fine assimilated penalty, its

such a not to a

payment had, in any event, to be mentioned in the information extracts supplied by municipalities for inclusion in criminal files paragraph 15 above.

see

74 Skattetillägget och artikel 6

46. There accordin exists a combination of concordant factors conclusive demonstrating that the has y case a criminal character under the Convention. The "charge" could, for the of Article 6 be defined the purposes as official notification given to an indivi ual by the competent authority of an alle ation that he has committed a criminal offence. In several ecisions and inions the Commission o has adopted test that to fairly closely related, a appears e namely whether "the situation of the suspect has been

substantiall affected" Neumeister Series

case, no. of 81; case uber v. Austria, Yearbook of the Convention, vol. 18, 356, § 67; case of Hätti v. Federal Republic of Germany, ibid. vol. 19, 1064, 50 etc.. Under these

circumstances, the Court considers t at as from 30

Septem-

ber 1974 the applicant was under "criminal charge a Article therefore . 47. 6 was fully applicable by virtue of the last-mentioned phrase.

Europadomstolen konstaterade att överträdelse av den ifrågavarande förordningen beivrades med olika påfölj der, fängelse, böter, beslag samt avstängning av verksamhetslokaler. Erbjudandet om förlikning till sin effekt ett alternativ till några var av påföljderna. Om Deweer inte hade godtagit förlikningen hade affären stängts och han hade riskerat fängelse och böter. Domstolen fann att det förelåg kombination faktorer en av som ett avgörande sätt talade för att gärningen var av kriminell karaktär enligt konventionen. Förfarandet omfattades därför av artikel

ÖZTÖRK mot Tyskland, dom den 21 februari 1984

Öztürk turkisk medborgare bosatt i Tyskland. Han körde var en den 27 januari 1978 parkerad bil med plåtskador till följd en på båda bilarna. När polisen kom till platsen informerades Öztürk sin inte uttala om rätt att sig och sin rätt att konsultera en advokat. En rapport översändes till den administrativa myndigheten i Helibronn

Landesamt som den 6 april 1978

påförde Öztürk böter grund han hade gjort sig av skyldig till vårdslös körning. Öztürk invände han inte fått att en offentlig rättegång. Han hördes av Helibronn Amtsgericht och assisterades tolk. Han återkallade sin invändning omedelbart av en därefter ålades att betala tolkkostnaden. Han överklagade men

Skattetillägget och artikel 6 75

detta beslut och åberopade artikel 6 punkten Överklagandet

avslogs av Oberlandsgericht. Enligt tysk rätt betraktades Överträdelsen "0rdsom en nungswidrigkeit". Därmed avsågs lagstridiga och klandervärda handlingar medförde påföljd i form böter. Boten var som av beroende av överträdelsens svårhetsgrad, graden av försummelse och överträdarens ekonomiska situation. Boten utgjorde ett alternativ till en straffrättslig åtgärd i den tyska rätten. Tyska staten hävdade att artikel 6 inte tillämplig den var Öztürk inte anklagad för brott. Han hade grunden att var ett gjort sig skyldig till en "Ordnungswidrigkeit". Dessa mindre överträdelser skiljer sig från kriminella handlingar dels grund att de handläggs i ett administrativt förfarande, dels av grund deras juridiska karaktär och konsekvenser. av Reglernas syfte är att upprätthålla allmän ordning. Gärningen inte omoralisk ett sådant sätt är karaktäristiskt för var som en brottslig handling. Den administrativa boten kunde inte omvandlas till fängelsestraff men likväl kunde tidsbegränsat frihetsberövande komma ifråga om personen inte betalade boten och han inte hade visat att han var oförmögen att betala den. Överträdelsen infördes inte i kriminalregistret kunde men under vissa omständigheter föras i trafikregistret. Domstolen anförde bl.a. följande.

47. According to the French version of Article 6 § 3 e, the

right guaranteed applicable to accusé. The lS an

corresponding English expression P erson "char ed with a

6i3cr1rn1n1:1l

criminal offence" and paragraph l of Article charge"/"accusati0n matiêre this t

fénale

en — eing e of which paragraphs and 3 ecific

basic text represent s

the of

see

Deweer udgment Fe

applications

ruary l Series A 35, 30, 5 - make quite clear that no. . the "accusation" "c arge" referred to in the French of Article § "criminal

wording

6 3 e must concern a offence see, mutatis mutan the Adolf judgment of 26 March 1982, Series A 49, 15, §30. no. Under German law, the misconduct committed b Mr.

Oztürk not treated as a criminal offence Stra at ut as a "regulatory offence" Ordnungswidrigkeit. T e uestion

arises whether this Classification is the determining actor in terms of the Convention.

76 Skattetilläggei och artikel 6 SOU 1996:1 16

48. The Court was confronted with a similar issue in the of Engel which cited in

case and others, was argument by

the representatives. The facts of that case admittedly concerned enalties imposed on conscript servicemen and treated as isciplinary according to Netherlands law. In its judgment delivered 8 June 1976 in Court

on that case, the

careful to state that confinin its attention to the was was

s here of military service Series A no. p.34, § 82. The

ourt nevertheless considers that the principles set forth in that judgment ibid., 33-35, 80-82 are also relevant, mutatis mutandis, in t e instant case. 49. The opposed in the

Convention not to States,

of the public

their taskas guardians interest,

performance oth distinction

creatin or maintaining a betweendifferent

categories offences for the of their domestic law o purposes and drawing the dividin line, but does that the

not follow

classification thus ma by the States is decisive for the e of

the Convention.

puigoses forms of conduct from the

y removin certain category of criminal o ences under domestic law, the law-maker may be able to serve the interests of the individual see, mutatis mutandis, the above-mentioned Engel and ot ers

judgment, ibid., 33 § 80 as well as the needs of the

in far the

proper administration justice, particular in so as

judicial of the of

authorities are thereby relieved task

and punishing contraventions which

prosecuting

— are of importance of road traffic rules.

numerous ut minor —

The the

Convention opposed

towards

not to moves "decriminalisation" which are taking place in extremely

— varied forms in the of the of

— member States Council

Europe. The rightly insisted this

Government quite on point.

Nevertheless, the Contracting States able at their

were

discretion, by classif ing an offence. as "regulatory" instead

of criminal, to exc ude the operation of the fundamental clauses of Articles 6 and the application of

these provi-

sions would be subordinated to their will. A sovereign latitude extending thus far might lead to results incompatible with the object and of the Convention.

50. Havin thus puitpose the"autonomy" of the

reaffirme notion

of "crimina as conceived of under Article what the

Court must determine whether or not the "regulatory offence" committed by the applicant was a "criminal" one

within of that Article. this

the meaning

For purpose, the Court will rel on the criteria adopted in the above-mentioned Engel an others judgment ibid., pp. 34-35, § 82. The first matter to be ascertained whether not the text or defining the offence issue belongs, according to the system of the respondent State to criminal law next, t e

nature of the offence and, finally, the nature and degree of

severity of the penalty that the person concerned risked

incurring must be examined, having regard to the object and

Skattetillägget och artikel 6 77

of Article to the ordinary meaning of the terms

purpose of t at Article and to the laws of the Contracting States.

51. Under German law, the facts alleged a amst Mr. Oztürk u non-observance of Re lation 1 2 the Road 0 - Traffic Regulations amounte to "regu atory offence" — a

49 § of the Regulations. They

gRegulation

no. same id not fall within the ambit of the criminal law but of

section 17 of the Ordnungswidrigkeitengesetz and section

sub-section 2 of the Road Traffic Act paragraph l 1

24 see

above. The 1968/1975 legislation marks im ortant step an in the of "decriminalisation" of pett of ences in the process Federal Republic of Germany. Although egal commenta-

unanimous in considering

tors in Germany do not seem that

the law "regulatory offences" longer in reality

belon6gs

on no to criminal law, the drafting histo of the 19 8/1975 Act

nonetheless makes clear that the in question have o ences from the criminal law here by that Act

been removed s see

Deutscher Bundesta Drucksache / 1269 and, inter alia, , the Constitutional Court, the judgment of 16 uly 1969 by des Bundesverfassungsgerichts, vol. 27, pp.

Entsc6/fieidungen 18-3

. thus the Governments Whilst the Court accepts arguthis has nonetheless lost sight

ments not ofthe

‘point,

on fact that solute partition separates German criminal no a law from the law "regulatory offences", in particular on where there exists close connection between criminal a a offence and "re ulatory offence" paragraph 20

a see

above. Nor has the ourt overlooked that the provisions of

the ordinary law criminal procedure by

analo "regu governing atory" applly 21

y to proceedings see paragrap

above the judicial of

notably in relation to stage, any,

, such proceedings. the indications furnished by domes-

52. In event, the

tic law of State have only relative value.

t e respondent a

The second criterion stated above the very nature of the — offence, considered also in relation to the nature of the

corresponding penalty represents factor of appreciation —— a of reater weight. the opinion of the Commission with the exception of — five of its members and of Mr. Oztürk, the offence committed by the latter was criminal in character. For the Government in contrast, the offence in uestion

beyond doubt of those contraventions o minor was one importance numbering five million each

approximately

in the Federal Repub of Germany which came year ic — within category of quite different order from that of a a criminal offences. The Governments submissions be can summarised follows. By means of criminal law, society as safeguard foundations well the

endeavoured to very as as

and interests essential for the life of the community.

rights T law Ordnungswidrigkeiten, the other hand,

e on on

78 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: 1 16

above all order.

maintain public

to As general rule

soiäght

a an in any event in the instant case, commission of a

"regulatory offence" did not involve a degree of ethical

such merit for its

unworthiness

as to perpetrator the moral

value-Judgment of reproach that characterised

penal unishment Strafe. T $UnuIerurteil e difference between

ences" and offences found "reg1.ila-

criminal

tory o ex ression oth

in procedural terms and relation to the atten ant penalties

in

and other legal consequences. the place, the Govemments

first

so argument continued, "regulator offences" criminal law

in removing from the

the German legislature had introduced lified procedu-

a sim

re of prosecution and punishment conducte before admini-

strative authorities save in the event subsequent appeal to

Althou laws criminal

court. h procedure

general

a on were

in princi a p ica by analogy, the procedure laid down under 1 68/1975 Act distinguishable in

e was many

respects from criminal procedure. For example, prosecution

of Ordningswiaiigkeiten fell within the discretionary

power

of the competent authorities and the 1968/1975 Act greatly

limited the possibilities of restricting the personal liberty of

the individual at the stage of the preliminary investigations

see paragraphs 21, 22 and 24 above.

the instead of

second place, penal

a fine Geldstrafe

and imprisonment the had substituted

lebgislature

a mere

"regulatory" fine Geld usse see paragraph 17 above

.

Imprisonment not alternative Ersatzfieiheitsstra

was an e

of fine

the latter

to type as was to the former and no

imprisonment could be ordered

Erzwingurggshafl

coercive the

unless

aile the due

person concernedhad to pay sum

without having established his inability

to see parag-

raph 33 pfay

above. Furthermore, a "regulatory o ence" was not

entered in the Judicial criminal records but solely, in certain circumstances, the central traffic register

on see paragraph

39 above. The reforms accomplished in 1968/1975 thus, the

so

Government concluded, reflected a concern to "decriminali-

se" minor offences to the benefit not only of the individual,

who would no lon be answerable in criminal terms for er

his act and who cou d avoid all court proceedings but

even

also of effective henceforth

the

functionin of the courts,

relieved principle

in of the tas of dealing with the great

majorit of such offences. 53. he does the

underestimate

court not of

cogency this

argument. The court that the legislation

recognises in

question marks important stage in the history of the

an of

reform

criminal law and that the innovations

German

introduced in 1968/1975 represent more than simple

a

change of terminolo

Nonetheless, the would firstly that, according ourt note

to the ordinary of the terms, there generally

meaning come

SOU 1996: l 16 Skattetilldgget och artikel 6 79

within the ambit of the criminal law offences that make

their perpetrator liable to penalties intended, inter alia, to be deterrent and usually of fines and of

consisting measures

the person of his liberty.

depriving In ad ition, misconduct of the kind committed by Mr.

. be classified of the criminal

Oztürk continues to as part law

in the vast majority of the Contractin States, as was in

the Federal Re ublic of Germany unti the ent into force

of the 1968/1 75 legislation; in those other tates, such misconduct, being regarded illegal and reprehensible,

as

punishable by criminal penalties.

Moreover, the chan resultin from the 1968/1975 es

legislation relate essentia to ural matters and to the

roce

of sanctions, henceforth imited to Geldbussen. Whilst

ran e the less burdensome in respects

atter

appears some

than Ge alstra has nonetheless retained punitive

en, a

character, which the customary distingiishing feature

criminal The rule of law infringed by the li-

penalties.

ap

cant has, its part, undergone change of content. t

or no

a rule that directed not towards a given grou possessing

a special status the manner, for example, o disciplina

—

law but towards all citizens in their ca acity as roa

—, -

prescribes conduct of certain kin and makes the

users; a

resultant requirement subject sanction that punitive.

to a

Indeed, the sanction and this the Government did not

—

contest seeks to punish well to deter. matters little

— as as

whether the legal provision contravened by Mr. Oztürk aimed at protectin the rights and interests of others or solely at meeting t demands of road traffic. These two

e

ends not mutually exclusive. Above all, the general

are

character of the rule and the of the penalty, being

both deterrent and punitive, purpose fice to show that the offence

su

in question terms of Article 6 of the Convention,

was, 1n criminal in nature.

The fact that admittedl minor offence hardly

was a

likely to harm the reputation of offender does not take outside the ambit of Article There in fact nothing to

suggest that the criminal offence referred to in the Conven-

tion necessarily implies certain degreee of seriousness. In

a

this connection, number of Contracting States still draw a

a

distinction, did the Federal Republic at the time when the

as

Convention for the signature of the Governments,

was open

between the most serious offences crimes, lesser offences and offences contraventions, whilst quali-

gdélits

etty

ying them l criminal fences. Furthermore, would

a as o

be contrary to the object and purpose of Article which guarantees to "everyone charged with criminal offence"

a

the right to court and to fair trial the State were

a a

allowed to from the scope of this Article a whole

remove

category of offences merely on the round of regarding

them petty. Nor does the Federal epublic deprive the

as

80 Skattetillägget och artikel 6

presumed perpetrators of Ordnungswicirigkçiten of this right

since grants them the faculty of which the — applicant availed himself of appealing to court against the admini- - a strative decision. 54. As the contravention committed b Mr. Oztürk . was criminal for the of Article 6 the Convention, purposes 0 there need to examine also in the light of the final no criterion stated above

at paragraph 50. The relative lack of

seriousness of the enalty stake

see paragraph

at 18 above

cannot divest an o ence of its inherently criminal character.

Domstolen uttalade sålunda bl.a. konventionsstaterna att om genom klassificeringen i den nationella rätten kunde utesluta tillämpningen av artiklarna 6 och 7 i konventionen skulle tillämpningen av artiklarna bli underordnad staternas suveräna vilja. Domstolen konstaterade att detta inte är förenligt med konventionens intentioner. Vid bedömningen av gärningen är kriminell i den om mening som avses i artikel 6 angav domstolen samma tre kriterier i fallet Engel m.fl., nämligen: som

Gärningens klassificering i den nationella rätten

Gärningens art

Påföljdens natur och stränghet

Domstolen godtog, med viss tvekan, tyska statens inställning att gärningen inte var ett brott enligt den tyska rätten. Domstolen uttalade därefter att punkt 2 är större vikt än av punkt 1 och framhöll sammanfattningsvis följ Överträdeli fråga klassificerades ett brott i majoriteten sen som av konventionsstaterna. Avkriminaliseringen "Ordnungswiav drigkeiten" i Tyskland ledde främst till processuella förändringar samt till ett straff som var mindre betungande för överträdaren. Domstolen menade emellertid att påföljden även efter avkriminaliseringen har kvar sin karaktär straff. av Domstolen lade särskild vikt vid att reglerna i fråga riktade sig till alla trafikanter och inte till med särskild status. en grupp Regeln beskrev viss överträdelse medförde påföljd en som en

Skattetillägget och artikel 6 81

med karaktär straff. Regelns generella karaktär och sanktioav syfte att såväl bestraffa avskräcka visade att gärningnens som i fråga, i konventionens mening, kriminell natur. en var av Domstolen slog därför fast att förfarandet omfattades av artikel Att det fråga överträdelse mindre betydelse var om en av medförde inte att gämingen föll utanför artikelns tillämpnings-

område. Eftersom överträdelsen kriminell art enligt det andra var av kriteriet undersökte domstolen inte det tredje kriteriet om beträffande påföljden var uppfyllt.

LUTZ mot Tyskland, dom den 25 augusti 1987

Den 10 oktober 1980 körde den tyska medborgaren Lutz en bil med sin motorcykel. Polismyndigheten påförde honom administrativa böter med 125 DM. Han motsatte sig beslutet vilket fick till följd att Helibronn Amtsgericht fick avbryta eftersom brottet blev preskiberat. Lutz skulle dock processen enligt domstolen bära sina kostnader i ärendet. Han egna anförde i Europadomstolen att beslutet grund detta stod av i strid med artikel bestred artikel 6 tillämplig eftersom det Tyska staten att var inte var fråga om ett brott utan om en "Ordnungswidrigkeit". I fallet Öztürk hade det varit fråga rätten till fri tolk enligt om artikel 6 punkten 3 Tyska den uppfattningen att e. staten var av domstolen i Öztürk-fallet inte hade tagit ställning till nu ifrågavarande fall som avsåg artikel 6 punkten Domstolen anförde följ

51. The Court notes firstly that Mr. Lutz like Mr. Oztürk for breach of the requirements of, inter - had to answer a alia, Regulations l 2 and 49 of the Road Traffic ulations paragraph l and the Oztürk

Re a ove

ment of2 February 1984, Series A no. 73, p § 11

n erman law, this was not a criminal offence Siraflat

offence". The question accordingly arises but a "regulatory whether this classification decisive for the of the purposes Convention. 52. In the Oztürk the Court held that the applicant case "charged with criminal offence" within the meaning was a

82 Skattetillägget och artikel 6

of Article 6 å Admittedly, the onl point determiwas ning ether 2 the

sub-paragraph apâlicant

was w gave a right to the free assistance 0 an interpreter in the omestic

proceedings complained of. However, with regard to the

introductory sentence of paragra h the Court referred to

paragraph 1 of the same Article, t being that had e reason consistently held raph 1 to embody the basic rule of

which paragraphs para 3 represented specific

aplplications

an the Oztürk judgment previously cited, § see ter affirming the "autonomy" of the concept of "crimina "

Article the Court concluded that the contravention with

which Mr. Oztürk charged "was criminal" for the was of that Article ibid., 18 and 21, 50 54.

pp. and

purposes he Court thus proceeded on the basis that in usin the terms "criminal charge" accusation en matiére pénalef and

"charged with a criminal offence" accysé, accusé d’une three raphsof Article 6

igifracti0nthe

referred to

entical situations. Ipara ha

i t previously adopted a similar approach to Article 6 § albeit in context that a was undeniably criminal under the domestic law the

a one see

Adolf jud merit of 26 March 1982, Series A 49, 15, no. § 30, and Minelli ud ment of 25 March 1983, Series A e no. 62, 15, § 2 he Government, moreover, have . accepted that the words "char ed with a criminal offence"

the meanin

have

same in all t ree paragraphs and must be

inter reted according

5 The raised the present therefore issue in case 1S . the already decided in the jud

broadly:the

same as one ment of 21 ebruary 1984. The Court to epart sees no reason from that decision, especially the Government, the as Commission and counsel for the reiterated, else

applicant

or referred to, the arguments they ad put forward in the

Oztürk case.

54. In order to determine whether the "regulatory

offence" committed by Mr. Oztürk "criminal" was a one, the Court referred the criteria adopted in its

to udgment of

8 June 1976 in the case of Engel and Others Series A no. 22, 34-35, § 82. summarised them follows: as ‘ he first matter to be ascertained whether riot the or text defining the offence in issue belongs, according to the

legal system of the respondent State, to criminal law; next,

the nature of the offence and, finally, the nature and de ree of severity of the penalty that the concerned ris ed person incurring must be examined, having regard to the object and

of

Article to the meaning the

ordinary

terms

purplose of t at Article and the laws of

to t e Contracting States." Oztürk judgment, Series A no. 73, 18, § 50.

Havin roceeded according to those principles,

conclude t at the neral character of the provision

legal

g contravened b Mr. Oztürk and the the penalty, purpose 0 which bo deterrent and punitive, sufficed to show that was

Skattetillägget och artikel 6 83

the offence in question for the of Article was, pur oses criminal in nature ibid., 20, § 53. It eld that there was consequently need to examine Mr. Oztürks contravenno tion "also in the light of the final criterion stated ...", for "the relative lack of seriousness of the penalty at stake divest offence of its inherently criminal charac- ...cannot an ter" ibid., 21, §54. These considerations apply in the instant case too. 55. The Government appeared, in fact, to be criticising the Oztürk judgment for not having considered the nature and of severity of the penalty that the person concer-

ned deiree ris ed They claimed that differed

incurriräg. Others of 8 June therebg 1 76.

from the Engel

judgment

an The Court that second and third criteria

points out t e

in the Judgments in the Engel and Others and adopted case the Oztürk alternative and not cumulative for case are ones: Article 6 to appl in virtue of the words "criminal charge", suffices that offence in uestion should by its nature t e be "criminal" from the point view of the Convention, as o in the instant should have made the person concercase, or ned liable sanction which, in its nature and degree of to a the "criminal" here

severity, in general to see

belongs

s also the Camp ell and Fell udgment of 28 une 1984, Series A 80, 35-38, § 69-73. no. pp.

inledde Europadomstolen alltså med Sammanfattningsvis att konstatera uttrycken "criminal charge" och "charged with a att criminal offence" i de olika punkterna i artikel 6 har samma

innebörd. Domstolen konstaterade därefter att frågan var väsentligen

densamma i fallet Öztürk och att parterna hade upprepat som hänvisat till de framförts i fallet Öztürk. eller argument som Domstolen fann inga skäl att frångå sitt tidigare ställningsta-

gande i det fallet.

Vidare uppmärksammade domstolen att tyska staten

kritiserat fallet Öztürk med anledning att domstolen inte av tagit hänsyn till straffets natur och svårhetsgrad såsom i fallet

Engel m.fl. Domstolen påpekade att kriterierna i punkterna 2

och 3 är alternativa och inte kumulativa. Domstolen se s. xx kriteriet i fallet Öztürk eftersom det prövade inte det tredje andra kriteriet var uppfyllt. Inte heller i fallet Lutz ansåg

domstolen sig behöva pröva det tredje kriteriet.

Artikel 6 förklarades tillämplig förfarandet.

84 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996:1 16

WEBER mot Schweiz, dom den 22 maj 1990

Weber var schweizisk journalist. Han hade stämt för en en man

ärekränkning. Vid en presskonferens lämnade Weber ut vissa

fakta från brottsutredningen. På grund denna förseelse blev av han i summarisk rättegång påförd böter. Han vände en sig till

Europadomstolen och åberopade att förfarandet stred mot

artikel Han hävdade att han inte hade fått rättvis en rättegång.

Schweiz bestred att artikel 6 tillämplig och framhöll var att förfarandet inte gällde straffsanktion utan administrativ en en

sanktion.

Domstolen anförde följ

29. The Government submitted that the present did case not within the ambit of this come provision, because Vaud law the roceedin taken the s against applicant were not

"crimina " procee in s but disciplinary ones.

A ma orit of the ommission agreed. 30. he ourt has already had to determine similar a issue in two concerning military disci line the

cases see

Engel and Others judgment of the 8 June 197 Series A no. 22 and the maintenance of order , the Cam

see

bell and Fell judgment of 28 June lprisons Series A -

984, no. 8 While .

recognising the right of States to distinguish between

criminal law and law, has reserved the power

to satisfy itself thatt disci e line drawn between these does not

prejud1cethe and of Article the instant

obli

purpose In will the

criteria

which have

case ap y been consistently

laid down int matter its earlier decisions e in apart from the two jud ments previously cited, other see, among authorities, t e Oztürk judgment of 21 February 1984, Series A no. 73.

31. must be ascertained whether the provisions defining the offence in issue belong, according to the legal

system of the respondent State, to criminal law, disciplinary law both concurrently. This of relative

or factor weight

and serves only startin -p01nt. as a The legal basis of Mr ebers conviction was provided by Article 185 of the Vaud Code of Criminal Procedure

see

20 above and by Article

åaragraiph

not 293 of the Swiss Code aragraph 21 above. In

rimin its jud ment of

16 November 98 the Federal Court that the recognise measure taken against the applicant could have been based combination of the

on a two see para raph 19 above but

added that this had not happened in t The word e event.

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 85

"peine" punishment in Article 185 gives indication but an not decisive. 32. The second, weightier criterion the nature of the

offence. In the Government’s submission, the impugned sentence breach of rule

was desi ned to punish a a intended to

protect efendants and ensure that proceedin s were

conducted objectively by shielding the in c arge of e them from in particular media. The any pressure, y t e

Commission considered that Article 185 applied limited

to a number of who shared the characteristic of

people

h takinä di

part in a judicial investigation; althou these people

the staff responsible for of

not belon to e administration

justice in "special relationship of obligation"

ey were a with t e relevant authorities, which justified subjecting them ecial discipline. to a s 33. The ourt does not accept this submission. Disciplisanctions generally desi that the

nary are ned to ensure

members of particular with the specific rules groups comp y

governing their conduct. Furthermore, in the great maj ority

of

the Contractir_i States disclosure information about an

investigation sti pending constitutes an act incompatible

with such rules and punishable under variety of a

sions. As who above all others bound provi- the

persons are y and all

confidentiality of an investi ation judges, lawyers

those closely associated wi the unctionin of the courts

in independently criminal liable such

are event, o any an of their

sanctions, to disciplinary measures on account profession. The parties, the other hand, only take part in

on the proceedings people subject to the urisdiction the as

and they do Wi. the disciphna-

therefore

courts, not come of the judicial As 185, however,

ry sphere system. Article

potentially affects the whole population, the offence defines, and to which attaches a punitive sanction, a "criminal" for the of the second criterion. one purposes 34. As regards the third criterion the nature and the — degree of severity of the penalty incurred the Court notes — Swiss francs

see

that the fine could amount to 500 paragraph 20 and be converted into of

above a term imprison-

in certain circumstances paragraph 22 above.

see

ment What was at stake was thus sufficiently important to warrant

classifying the offence with which the applicant was

criminal under the Convention.

charged

as a one 3 In conclusion, Article 6 applied to the instant case. .

Domstolen hänvisade alltså till sina tidigare avgöranden Engel,

Öztürk m.fl. och undersökte de tre rekvisit för att en handling

skall brottslig domstolen tidigare lyft fram. anses vara som Domstolen konstaterade att den bestämmelse som åberopas,

artikel 185 i Vaud Code of Criminal Procedure, i och för sig

86 Skattetillägget och artikel 6

talar straff att detta förhållande inte är avgörande. om men Domstolen tillade att det andra kriteriet, gärningens natur, väger tyngre och fortsatte. De i fallet tillämpade reglernas syfte var att skydda svaranden och att tillförsäkra denne en objektiv rättegång genom att skydda domaren från påverkan från bl.a. massmedia. Disciplinära sanktioner vänder sig till viss en såsom åklagare, domare och advokater knutna grupp personer, till rättsapparaten. Parterna, å sin sida, tar del i förfarandet grund av att de hör till domstolens jurisdiktion och de faller därför inte under de disciplinära reglerna. Domstolen konstaterade att de regler i fråga vände som var sig till hela befolkningen. Gärningen medförde sanktion en av straffkaraktär. Gärningen därför i konventionens mening var av kriminell natur enligt det andra kriteriet. Beträffande det tredje kriteriet, straffets natur och svårhetsgrad konstaterade domstolen bl.a. att böterna hade kunnat uppgå till 500 schweiziska franc samt att böterna under vissa omständigheter hade kunnat omvandlas till fängelse. Dessa omständigheter utgjorde enligt domstolen tillräckligt stöd för att klassificera gärningen kriminell i konventiosom nens mening. Domstolens slutsats blev att artikel 6 var tillämplig det ifrågavarande summariska förfarandet.

DEMICOLI mot Malta, dom den 27 augusti 1991

Demicoli var utgivare periodisk tidskrift. Han blev av en av "The House of Representatives" fälld till för i sin ansvar att tidskrift ha publicerat kränkande artikel några parlaen om mentsledamöter. Han blev påförd böter, 250 maltesiska lire, samt blev beordrad att publicera beslutet sin skuld. om Demicoli överklagade till Europadomstolen och åberopade att det var fråga anklagelse för brott och att han inte fått om en en rättvis rättegång. Enligt Maltas mening var det inte fråga om en straffsanktion utan om en disciplinär sanktion. Ändamålet med reglerna var

att upprätthålla respekten för "The House". Ärekränkning

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 87

kunde inte bara medföra straffsanktioner utan även civilrättsli-

anspråk skadestånd. ga Europadomstolen anförde följ ande.

30. The Government submitted that in Maltese law the taken the plicant

against

breach of

proceedings a

for defamatory privilege not criminal but discip mary in

were character. This view, contested by the applicant, was not su ported

the considered that the ings in

by Commission. procee

involved the determination of "criminal charge" question a and that Article 6 § 1 therefore applicable. was 31. The Court has already had to determine similar issues in other the Weber judgment of 22 Ma 1990,

cases see

Series A 177, .17 § 30, and the gments

othergu

no.

therein. hile recognized that tates have

referred to

between criminal offences and

the right to distinguish

disci lin offences domestic law, does not follow that ication thus made decisive from the viewpoint the c assi of the Convention. The notion of "criminal charge" in

has meaning and the Court must

Article

6 an autonomous itself that the line drawn in domestic law does not

satisf

the object and of Article ice purpose

prefix order to determine whether the breach of privilege of

which Mr Demicoli found guilty to be arded as was re "criminal" within the meanin of Article the ourt will the three criteria whic first laid down in the a ply were Others jud of 8 June 1976 Series A 22, ngel and ment no. 34-35 § 82 have been consistent applied in the an y ourts uent case-law see, art from the jud ments su se a referred to the Oztürk ment of 21 Fe mary a ove, 1984, Series A 73, and the Camp ell and Fell judgment no. of 28 June 1984 Series A no. 80.

32. must first be ascertained whether the provisions

defining the offence in issue belong, according the legal

system of the respondent State, to criminal law, disciplinary

law or both concurrently.

The basis of the proceedings taken against Mr

legal section of the

Demicoli by 11 Ordinancesee

provided

was

The applicant argued the origin

20 that

paragréalph

a ove . found the M law of arliamentary to

privilege

tese is in United Kingdom law and that reaches of privilege are referred to as crimes in certain textbooks on English law. As noted the Commission and the Government, breach of by Parliamentary formally classified crime privilege not as a of 1986

in Maltese law. In its L1d ment 16 May see

the Court ruled that the law that

paragraph 15 above, ivi

rovides for the privile and contempt of the House es

gchapter

the criminal law of the country". 179 not part 0 he Constitutional Court, its judgment of 13 October

88 Skattetillägget och artikel 6

1986, did not find decidewhether

necessary to "the act

constituting the contempt breach of privilege

or amounts to

a crim1nal act not". or

33. However, already noted the

as above, indication

afforded b national law decisive the

for

not purpose of

Article factor of greater ortance "the

im is very nature

of the offence" in question gee, inter alia, the above-

mentioned Campbell and Fell judgment, A

Series no. 80,

36, § 71, and the above-mentioned Weber judgment, Series A no. 177, 18, § 32. In this context the applicant from the records of

the Parliamentary sittings of quoted 18 and 19 March 1986

to highli ht the that certain

fact

the

Members House

equated proceedings taken against him with

e criminal

proceedin s. He pointed out that defamatory libel

is a fence under the Press Act

crlimgnal

o see paragraph

government,

a ove .

The the other hand, submitted

on that, although breaches of privilege

some may also constitute

criminal offences,

Parliamen rivilege, being concerned

with for the

respect dignity o t e House, pursued a diffe-

rent aim from that of the criminal law. Moreover, defamato-

ry libel may not only constitute offence under the

an

criminal law, but also rise may give to a civil claim for

damages, which include punitive Furthermo-

‘damages.

may

the non-criminal nature of

re, breaches o privilege was

illustrated by the fact the

that Ordinance treats perjury

before the

House as equivalent to perjury before a court in

civil and not criminal matters. in

Mr Demicoli not Member of the House. In the was a

Courts view, the proceedings taken him against in the

present of this

for

done outside the House

case an act sort

be

are to distinguished from other types of breach of

privilege proceedings which may said to be disciplinary

nature relate

that

the

they

internal regulation

in in to and

fiinctioning the House. Section

ordeérllfy

o 11 1 k potenti-

ally ects the whole since lies whether the

polplulation

a

alleged offender is a ember of the ouse or not and irrespective whether in Malta the publication of the defamatory takes

libel place.

For

the offence thereby

defined the Ordinance for the

imposition of

provides

a penal sanction and not civi claim for damages. From this a point of view, therefore, the particular breach of privilege in

uestion akin to criminal offence under the Press Act a

974 see, mutatis mutan the above-mentioned Weber

Judgment Series A no. 177, 18, § 33, in ñne. 34. The third criterion the degree of of the

is severity

penalty that the concerned risks incurring. Court person The

notes that the present whilst the House

in case, imposed a

fine of Maltese liri

25O on the applicant which has not yet

been paid enforced, the maximum or penalty he risked was

Skattetillägget och artikel 6 89

imprisonment for eriod not exceedin sixty days fine a or a not exceedin 500 altese liri or bot What was at stake . thus suf 1cientl important to warrant classifying the was offence with which applicant was charged as a criminal under the Convention

see

the same judgment, 18, § 35. In conclusion, Article 6 applied in the present case. Sammanfattningsvis hänvisade Europadomstolen således till fallet Weber och påpekade att även konventionsstatema har om rätt att skilja mellan kriminella och disciplinära gärningar är staternas klassificering inte avgörande vid tillämpningen av konventionen. Gärningen var enligt maltesisk lag inte underkastad strafflagstiftningen. Domstolen undersökte därefter det andra kriteriet som utmärker brott i konventionens mening, dvs. gärningens karaktär. Domstolen konstaterade att Demicoli inte var medlem "The House" och bör skilja mellan förfaranden mot av att man sådana personer som inte är medlemmar "The House" från av förfaranden medför disciplinära straff följer som som av interna regler för medlemmarna av "The House". Domstolen uttalade att den ifrågavarande regeln riktade sig till hela befolkningen. För den gärning beskrevs i regeln påfördes som en straffsanktion. Sanktionen utgjorde inte ett civilrättsligt anspråk ersättning för skada. Därefter gick domstolen över till att behandla det tredje kriteriet. Det maximala straff som Demicoli riskerade var fängelse högst 60 dagar och/eller böter med 500 maltesiska lire. Straffet var av sådan karaktär att gärningen omfattades av artikel Domstolen fann därför att artikel 6 tillämplig i fallet var Demicoli.

BENDENOUN mot Frankrike, dom den 24 februari 1994

Bendenoun var en fransk mynthandlare. Hans aktiviteter ledde till att tre utredningar och förfaranden beträffande lagöverträdelser företogs mot honom parallellt, nämligen avseende tull, skatt och skattebrott.

Skattetillägget och artikel 6

På tullområdet förliktes tullmyndighetema och Bendenoun varvid han ålades att betala böter, 300 000 FRF. Skattemyndigheten reviderade det bolag som ägdes av Bendenoun, vilket ledde till tilläggstaxeringar för icke redovisade intäkter både for bolaget och för Bendenoun personligen. Bendenoun ålades att betala ytterligare 841 366 FRF varav 422 534 FRF utgjorde ett franskt skattetillägg. Han överklagade beslutet och begärde att de administrativa domstolarna skulle inhämta alla handlingar från tullmyndigheten. Domstolarna fick inte tillgång till handlingarna. Inspektören som genomförde revisionen upprättade en promemoria avslutades med anhållan att som en om en brottsutredning skulle inledas. Bendenoun blev senare fälld för skattebrott och fick Villkorlig dom. Enligt ifrågavarande dom gällde i fallet Bendenoun följ ande rättsregler.

Article 1728

"Where a natural or legal person or an association under an obligation to make tax return other document a or some indicating the amounts or other in ormation needed for the calculation of the base for the assessment payment of or or one of the taxes, duties, charges, dues or other sums established or collected by the De artment of Revenue

declares

to taxab tax infor-

or causes a e amount or

mation that insu fiappear icient, inaccurate

incomcplete

or or makes insufficient payment, the amount of tax eva ed shall be increased either by the compensation for late payment provided for in Article 1727, the case of the payments, char

listed

taxes or in that Article, by interest for

es or late

culated the laid down in Article

payment

ca in manner 734.

Article 1729 § 1

"... where cannot be accepted that the tax debtor acted in

good faith, the taxes the offences defined

Article 1728 shall correspondin%to be increased

in

30 % the amount of tax evaded does not exceed half the amount of tax actually payable;

Skattetillägget och artikel 6 91

50 % the amount of tax evaded greater than half the tax actually payable; and

100 %, irrespective of the evaded, the

the amount tax

tax debtor has been guilty of decept1on."

Article 1731

"As ards turnover and similar taxes, registration fees, re stamp uty, land registry fees and taxes similar to those fees

and that duty, wa es tax, apprenticeship tax, employers

contributions to financing of in—service vocational t e training and income-tax deductions, the shortcomings, inaccuracies omissions referred to Article 1728 shall or ln entail, where cannot be ted that the tax debtor acted acce in good faith, a tax fine to double the amount of the equa surcharges provided for in Article 1729 and, like those surcharges, determined according to the amount of tax evaded. The amount of that tax shall be assessed, where turnover and similar taxes are concerned, by treating separately each of the periods taken into account for the basis of income-tax assessment and, where appropriate, the inspected part of the current financial year."

Artikel L 271 i Code of Tax Procedure den l januari 1982 föreskrev

Failure to the taxes referred to Article 1844 bis pay may, notwithstanding any legal challenges or non-contentius applications for remission or reduction, entail im rionment for default as laid down in Part VI of Book V o the Code of Criminal Procedure. The President of the tribunal de

grande instance shall decide, where to order such

necessary, imprionment and shall determine its length. Imprisionment for default shall be enforceable immediately.

Bendenoun klagade till Europadomstolen och hävdade att han inte fått rättvis rättegång i de administrativa domstolarna en såvitt avsåg tillägget. Frankrike anförde bl.a. följ ande: I den franska lagstiftningen reglerades ifrågavarande tillägg under avsnittet "skattesanktioner" och inte under avsnittet "straffsanktioner". Conseil dEtat

den högsta adminstrativa domstolen i Frankrike hänförde den

överträdelse som Bendenoun var anklagad för, "deception", till skatteöverträdelser och inte till brott "evasion" ansågs däremot

92 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: 1 16

av den franska domstolen vara ett brott. Tilläggen påfördes av

Skattemyndigheten under tillsyn administrativa domstolar. av De beräknades med tilläggstaxeringen som underlag och stod

i direkt proportion till den undandragna skatten. Tilläggen var

inte ett alternativ till frihetsberövande straff. Om den skattskyl-

dige avled avskrevs inte tilläggen. De straffrättsliga reglerna

om bl.a. medhjälp och reglerna om samtidigt löpande eller

konkurrerande straff inte tillämpliga dessa tillägg. var Europadomstolen anförde följande.

44. The applicant and the agreed in

Commission were

considering that Article 6 § applicable the instant 1 was in

case. 45.. Government the posite. In their

The maintained o

submission, the issue relate

proceedings

in not to a

"criminal charge the surcharges imposed

as tax on Mr

all hallmarks of administrative

Bendenoun bore the an

within the of the case—law the

Courts see

Eenalty

meanin and Others the etherlands Judgment of 8 June n V. 19 6 and the Oztürk Germany judgment of 21 February v. 1984, Series A nos. 22 and 73 . This observation applied, irstly, to the classification in French law. The General Tax Code classed the increases in question with the "tax penalties" and not with the "criminal penalties" aphs 33 and 34 above. The

see para same was

true of the nature o the offence. The conduct of which the

applicant stood accused was defined as " deception" ma-

and not as "evasion s0ustracti0n

fiaudu neuvre.;frauduleuses" euse; the onseil dEtat regarded the former

offence tax offence and the latter criminal offence. as a as a

The and degreeof severity of penalty

nature the were not

such as to su gest a different conclusion. The surcharges were imposed the Revenue under the supervision of the y administrative courts, and not a criminal court; they were calculated the of the

on bases supplement tax assessment

and were therefore directly proportional to t e tax originally evaded; they alternative penalty

were not an to a custodial

and entailed loss of rights; they remained

pzâyable

never any by the heirs .in the event of the taxpayer’s death; an they not covered the rules reoffending, aiding and were on

abetting, consecutive and concurrent sentences or the

making of entries in the criminal records. 46. As regards the general aspects of the French system of tax surcharges where the taxpayer has not acted in

faith, the Court considers that, having regard to the good

ar e number of offences of the kind referred to in Article 17 9 å 1 of General Tax Code h 34 above,

the see paragra

ontracting States must be free to empower t e Revenue to

Skattetillägget och artikel 6 93

prosecute and punish them, even the surcharges imposed

as a penalty are large ones. Such a system is not incompatible with Article 6 of the Convention long the so as taxpayer can brin any such decision affecting him before a court that affor s the safeguards of that provision. 47. In the instant the Court does not underestimate case the importance of several of the oints raised by the Government. In the light, of its case- aw, and in particular of the previously cited Oztürk judgment, notes, however, that four factors point the opposite direction. In the first place, the offence with which Mr Bendenoun was charged came under Article 1729 § 1 of the General Tax Code paragraph 34 above. That provision

see covers

all citizens in their capacity as taxpayers, and not a given group with particular status. lays down certain a re uirements, to which attaches penalties in the event o noncompliance. Secondly, the tax surcharges are intended not as pecuniary compensation for damage but essentially as a punishment to deter reoffending. Thirdly, they are imposed under a general rule, whose and

both deterrent punitive.

purlpose the

astly, in instant case the surcharges were ve substantial, amounting to FRF 422,534 in respect of r Bendenoun personally and FRF 570,398 in res ect of his paragraph and he fai ed

see

company 13 above; to pay, he was liable to be committed to prison by the criminal

see

courts paragraph 35 above. Having weighed the various as ects of the case, the Court notes the predominance those which have o a criminal connotation. None of them decisive its on own, but taken together and cumulatively they made the "charge" in issue a "criminal" one within the meaning of Article 6 § which was therefore applicable.

Sammanfattningsvis uttalade Europadomstolen beträffande det franska systemet med skattetillägg då den skattskyldige inte handlat i god tro och mot bakgrund att reglerna i fråga av omfattade ett stort antal överträdelser att konventionsstaterna måste fria att bemyndiga Skattemyndigheten att beivra vara dem även om de tillägg påförs är stora. En sådan ordning som är inte oförenlig med artikel den skattskyldige har om möjlighet att få en domstolsprövning med de skyddsgarantier som ges i artikel Domstolen anförde att den inte underskattade vikten flera de argument regeringen anfört mot av av som artikelns tillämplighet förfarandet med tilläggen. Domstolen fann emellertid att fyra faktorer talade för motsatt ståndpunkt.

94 Skattetillägget och artikel 6

Domstolen konstaterade att den regel som tillämpats omfattade alla medborgare i deras egenskap av skattebetalare och inte särskild grupp med viss status. Reglerna uppställde en vissa krav till vilka knöts särskilda påföljder om kraven inte uppfylldes.

Domstolen påpekade att tillägget inte kunde betraktas som ersättning för skada utan väsentligen utgjorde ett straff för att avskräcka från nya överträdelser.

Tillägget påfördes med stöd av en generell regel vars syfte att såväl avskräcka bestraffa. var som

Tilläggen i fråga var mycket betydande till beloppet, 422 534 FRF för Bendenoun och 570 398 FRF för bolaget och kunde omvandlas till fängelse de inte betalades. om

Domstolen fann vid en sammantagen bedömning att de omständigheter talade för att det var fråga om en brottsom sanklagelse övervägde. Ingen av faktorerna var ensam avgörande sammantaget och kumulativt ledde de till att det men blev fråga anklagelse för brott enligt artikel om en

RAVNSBORG mot Sverige den 23 mars1994

Ravnsborg hade vid tre tillfällen svenska domstolar av tingsrätt och hovrätt påförts böter enligt 9 kap. 5 § RB, l 000 kr tillfälle, för otillbörliga uttalanden i skriftlig form till per domstolarna. Ravnsborg gjorde gällande att de ifrågavarande domstolarna brutit mot artikel 6 eftersom han inte hade fått bemöta anklagelsen och inte fått muntlig förhandling. Ravnsborg gjorde gällande att böter i sig är ett straff enligt brottsbalken. Vidare underströk han att böter kan omvandlas till fängelse samt att författare i doktrinen hänfört dessa böter till straffsanktionerna.

Skattetillägget och artikel 6 95

Europadomstolen anförde följ ande.

30. In order to determine whether Article 6 applicable was under its "criminal" head, the Court will have regard to the three alternative criteria laid down in its case-law see, for example, the Engel and Others Netherlands judgment of v. 8 June 1976, Series A no. 22, 35, §82; the Lutz v.

judgment of 25 August 1987, Series A

Germany

no. 123, 23, § 5 ; the Weber Switzerland udgment of 22 Ma v.

1990; Series A 17-18, §§31-34; the Demico i 177,Xp.

no. v. Malta jud ent of 27 ugust 1991, Series A 210, no. pp. 15-17, 3 -35.

A, Legal glassifigatign ef the effenee under Swedish lm

31. must first be ascertained whether the provisions defining the offence in issue belong, according to the domestic legal system, to criminal law.

32. The applicant maintained that offences

mainly

by fine criminal, the

punishable

a were er se pursuant to enal Code, and that Artic 5 Chapter 9 of the Code of e in Judicial Procedure, which itself referred to fines as "straft"; h 18-19 above, clearly

fpunisliment"

see paragra ell the criminal

within sphere.

e Government and the inferred

Commission had mistakenly

from the preparatory work to this Article juridiskt arkiv II 1943, 91 that

Afvtt

p. the rule therein shou d be distinguished from the criminal law; this merel provided description of the

a overlap

between Article and the relevant rules of the "Penal Code

"allmänna strafllagen" in force at the material time. The

correct distinction was that between the general criminal law, embodied in the Penal Code and the special criminal

law, found in other statutes; Article 5 belonged to the latter

He

also pointed

category. to certain commentaries by legal authors descnbing Article 5 offences of

as being a criminal character. Moreover, the statutory provision governing

which court had |1lI‘1SdlCt10I1 such laying

in matters and

down that these may be examined without there being any

rosecution

found in "Part II" of of

were to the Code

udicial Procedure, entitled "On the

procedure criminal cases" see para raph 21 above. In his submission, the

plicable but modified version of

Slltfihtly

a proce ure was a ordinary criminal procedure, ough the national courts e in the by followed the rules in the

had

case error 1946 Act

on the Handling Court Matters which did not to

questionsof punishment apply he

see paragraph

21 above.

applicant in addition placed emphasis on the possibility of

converting fines imposed under Article 5 into term of a

see paragraph

imprisonment 24 above. Consequently, in

96 Skattetillägget och artikel 6

his view Article 6 of the Convention to the

applicable

was

criminal proceedings in which he was fine

.

33. The Court notes that some of the factors relied on by

the licant mi ht be taken indicative of a criminal a as classi ication un er Swedish law.

On the other hand, there also number of factors

are a the As the Government and the

other

going

way.

ommission pointed out, when such conduct as described in Article 5 for the court sitting in the particular

occurs, to examine of its motion and without the case own

involvement of the public prosecutor whether there has been offence under that Article raph above.

see

an para 21 the said Article 5 deals with

Moreover, ony offences

against the good order of court proceedings, whilst impro behaviour of serious character may be

er a more consi criminal offence under the relevant rules of the ered a

Penal Code. The proceedings relatin to the fines imposed the applicant based t 1946 Act on the

on were on e

Handling of Court Matters see paragraph 21 above;

the plicability of Act contestedby the although a t

the in this regard substitute

applicant, ourt cannot its own

for those of the Swedish mutatis mutandis,

views courts see

the Van der Leer the Netherlands jud ment of 21

v.

February 1990, Series A 170-A, 12, 22; and the

no.

Margareta and Ro Andersson Sweden Jud ment of 25

er v.

February 1992, eries A no. 226-A, pp. 2 -28, § 82.

Furthermore, unlike fines under the ordinary criminal law,

the fines imposed under Article 5 were not income-based paragraph 20 above. Although this decisive,

see not

since in criminal systems fines are not necessarily

many

based an indication that under Swedish law on earnings,

the fines question not viewed ordinary criminal-

are as an

law sanction. Finally, contrast to such sanction, the fines at issue not entered on the police register.

were

As from the above, the formal Classification

appears

under Swedish law o en to differing interpretations; on

the evidence adduced, Court cannot find established

that the provisions concerning sanctions against disturbance of the order of court proceedings belong to criminal

law good the domestic legal system.

un er

B, The nature of the offence

34. therefore to turn to the second criterion,

necessary

namely the nature of the offence.

very

The Court notes that Chapter Article second sentence, of the Code of Judicial Procedure applies to improper statements made orally or in writing to a court by a person attending or taking part in the proceedings, but not to such statements made different context or by a

in a

falling outside the circle of people covered by that

person

SOU 1996:1 16 Skattetillägget och artikel 6 97

aragraph above. for sitting

provision see the court

the which misconduct has

in particu ar proceedings in

occurred to of its accord, whether the

examine, own

misconduct falls foul of Article 5 h 21 above.

see aragra

In this respect the situation ferent rom those at

issue in the of Weber and Demicoli, where the Court

cases found Article 6 to be the above-mentioned

see

Weber p.1 aåaplicable § 33; and the above-mentioned Demico fudgment, i 17, , § 33. Rules enablin court to åudgment,

a

sanction isorderl conduct in proceedings be ore are a

feature legal systems of the Contracting States.

common o

Such rules and sanctions derive from the indispensable of court to the and orderly

ower a ensure proper

unctioning of its proceedings. Measures ordered by

own such rules the of

courts under are more akin to exercise

disciplinary than to the imposition of punishment

powers a

for commission of criminal offence. of course, open a

to States to bring what considered to be more serious

are

examples of disorderly conduct within the sphere of

criminal law, but that has not been shown to be the in

case

the instance ards the fines imposed the

as re upon

present icant h 3 above.

app see paragra

For these t Court reaches the conclusion that reasons e

the kind of conduct for which the applicant

proscribed was

falls outside the ambit of Article

fined in principle The

courts need to respond to such conduct even

may

neither necessary nor practicable to bring a criminal charge

against the person concerned.

gg. The nature and degree of severity of the penalty

35. Notwithstanding the non-criminal character of the proscribed misconduct, the nature and de ree of severity of the penalty that the concerned ris ed incurring the

person -

third criterion bring the matter into the "criminal"

- may

sphere. A fine imposed under Article 5 Chapter 9 could

amount to 1 000 kronor and actually did in all three

so instances in the resent Moreover, the ñne was case.

convertible under wedish law into a term of imprisonment

20 and 24 above.

see

Pparagraphs in the Courts view the ossible amount of

owever, each fine did not attain leve to make a a suc as

"criminal" sanction. Unlike ordinary ñnes, the kind at issue

be entered the police register h

was not to on see

22 above. A decision to convert the fines could paragra on y

the District Court in limited circumstances

taken by see

paragraph 24 above. What would then have been

more, the the

to summon applicant to appear before

necessary Disrtict ourt for an oral hearing in se arate proceedings.

Accordingly, the Court shares opinion of the

t e Government and the Commission that what was at stake for

4 |6—095

98 Skattetillägget och artikel 6

the plicant not sufficiently important to warrant

a was classi ying the offences as "criminal".

Europadomstolen undersökte således i detta fall såsom tidigare hur gärningen klassificerades i den interna rätten. Domstolen fann därvid att några av de faktorer som Ravnsborg pekat talade för att gärningen klassificerad kriminell var som en handling i den svenska rätten. Å andra sidan fann domstolen att flera faktorer talade mot detta och framhöll följande. Den svenska domstolen skall självmant och utan biträde av åklagaren undersöka om det är fråga om ett sådant otillbörligt uttalande som i 9 kap. 5 § RB. Handläggningen avses av ärendet sker med stöd lagen handläggning av om av domstolsärenden vilken inte är tillämplig i brottmål. Böterna är inte inkomstbaserade utan maximerade till l 000 kr. Överträdelserna i fråga registreras inte i polisregistret. Mot bakgrund härav konstaterade Europadomstolen att den formella klassificeringen rättegångsförseelser inte är klar i av den svenska rätten. Domstolen fann det inte visat att gärningen i fråga är brottslig handling enligt den svenska en rättsordningen. Europadomstolen undersökte därefter gärningens natur och anförde följande. Den sittande rätten i den rättegång där överträdelsen skett skall undersöka om överträdelsen omfattas av 9 kap. 5 § RB. I detta avseende skiljer sig förevarande fall från fallen Weber och Demicoli där domstolen fann att artikel 6 var tillämplig. Bestämmelser i syfte att upprätthålla ordning under förhandlingen i domstolen fanns i många konventionsstater och hade karaktär disciplinära straff Mot av bakgrund härav fann Europadomstolen att gärningen inte var kriminell natur. av Slutligen undersökte domstolen straffets natur och svårhetsgrad. Den fann att böternas storlek per överträdelse inte uppnådde sådan nivå att det blev fråga en om en straffsanktion. Vidare anförde domstolen att tingsrätten kunde vissa omständigheter förelåg, besluta att omvandla böterna om till frihetsstraff. Inför ett sådant beslut skulle Ravnsborg ha kallats till muntlig förhandling. Domstolen fann att det en ny Ravnsborg riskerade inte stöd för att klassificera gärningen gav

SOU 1996: l 16 Skattetillägget och artikel 6 99

kriminell handling enligt konventionen och att därför som en artikel 6 inte tillämplig förfarandet. var

AIR CANADA mot Storbritannien, dom den 5 maj 1995

Tullmyndigheterna i England tog i beslag ett Air Canada ägt av flygplan grund att det i lasten fanns container som av en innehöll 331 kilo cannabis. Planet gick i reguljär trafik mellan Singapore och Toronto, varvid mellanlandning ägde i Bombay och i London rum flygplatsen Heathrow. Bolaget hade tidigare av de engelska tullmyndigheterna ombetts sina rutiner eftersom att se över narkotika till England hade upptäckts vid flera smuggling av tillfällen. Bolaget fick lösa ut planet mot en avgift om 50 000 pund. Syftet med avgiften var enligt de interna reglerna att avskräcka flygbolagen från underlåtenhet att noggrant kontrollera lasten ombord. gjorde i forsta hand gällande äganderätten hade Bolaget att kränkts, dvs. att staten hade brutit mot artikel l i tilläggsprotokoll Europadomstolen ansåg inte att det var fråga tvist äganderätten till flygplanet eftersom om en om bolaget inte avhänts äganderätten till planet under beslaget. Bolaget gjorde vidare gällande att avgiften i fråga var en straffsanktion och att artikel 6 punkten l hade kränkts eftersom bolaget påförts avgiften utan att bolaget erhållit en rättvis rättegång i enlighet med artikel Slutligen gjorde bolaget gällande att den överprövning som fanns att tillgå inte uppfyllde kraven i artikel Det var ostridigt i målet att frågan gällde civil rättighet. en Europadomstolen ansåg att den begränsade överprövningen fanns att tillgå tillräcklig i förhållande till artikel som var Europadomstolen anförde avseende frågan om avgiften var ett straff i konventionens mening bl.a. följ ande.

50. Air Canada considered that had been, in effect, fined by the and that neither the condemnation

Commissioners

the theoretical ossibilit of judicial review

proceedings

nor satisfied requirements of rticle 6 t e

100 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996:1 16

51. The Government, the other hand, with whom the

on

Commission agreed, pointed out that under domestic law

no

criminal charges had been brou ht and that the criminal

courts had not been involved int matter. e 52. The Court a rees with the Governments observation.

also notewort that the Court of ecifically

Appeal

y s

rejected the argument made the counse for Canada

that section 141 of the 197 Act tantamount to was a

criminal provision aragraph

see

16 above. In this connection, the Court o Appeal pointed out that the description of the relevant provisions as being "civil" did not preclude from finding that a provision was, in effect,

"criminal" nature. However, the matter resolved with

was reference to earlier which decided that

section

cases 141

provided a process in rem against inter alia any vehicle used in smug ling

The ourt for the similarly persuaded.

1s, same reasons

Moreover, the factors referred the of

to a ove — absence

criminal charge provision which "cr1minal" in

a or a nature and the lack of involvment of the criminal courts taken to ether with the fact that there threat of was no any

crimina proceedings in the event of non-compliance,

are sufficient to distin uish the present from that of case

Deweer v. Belgium ment of 27 February 1980, Series A 35 where the icant

no. app was obliged to ay a sum of

of the

money under constraint provisional c osure of his

business in order to avoid criminal proceedings from being brought against him.

53. further recalled that similar ment had been a ar

made by the ap licant in the AGOSI l0c.cit.. On that

case

occasion the ourt held that the forfeiture of the goods in

question by the national court were measures consequential the act of committed by another and

smuggling

upon part

that criminal charges ad not been brought against AåvOSI

in ect of that act. The fact that the property hts of res

AGO I were adversely affected could not of itself ead to the conclusion that "criminal charge" for the of

a pur oses

Article 6 could be considered having been ;brou ht

as

against the applicant com any loc.cit., 22, 65-66

54. .

Bearing in mind t at, unlike the AGO I case, the applicant company had been required to pa a sum of

money and that its property had not been iscated, the

con

Court proposes to follow the approach.

same

55. Accordingly the matters complained of did not

involve "the determination of criminal

a charge".

Europadomstolen godtog således statens invändning att bolaget enligt den inhemska rätten inte hade anklagats för brott och att

"criminal courts" inte involverade i saken. var

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 101

Domstolen pekade vidare att "the Court of Appeal" funnit att de aktuella reglerna inte straffrättsliga till sin var natur. Den engelska domstolen hade funnit att reglerna avsåg processer om rätt till saker. Domstolen fann att avsaknaden anklagelse för brott, av en avsaknaden regler är straffrättsliga till sin natur och av av som inblandning "criminal court" samt avsaknaden av hot om av en brottmålsprocess vid lagöverträdelse skilde förevarande fall från Deweer mot Belgien, dom den 27 februari 1980, Serie A 35. I det fallet klaganden skyldig att betala en summa nr. var "böter", for att undvika åtal för brott. Deweer innehade pengar, livsmedelshandel och hade brutit mot en livsmedelslagstiftningen. Om han inte betalade "bötema" skulle hans affär ha stängts i avvaktan domstols beslut. Deweer gjorde gällande att han anklagad för brott och därför borde var ha haft rätt till att få "böterna" prövade domstol. av Europadomstolen ansåg att Deweer var anklagad för brott och att artikel 6 hade kränkts. Europadomstolen hänvisade vidare till fallet Agosi mot Storbritannien, dom den 24 oktober 1986, Serie A 108, där nr. beslag hade verkställts hos bolaget Agosi grund av att en av ägarna hade smugglat gods. Trots att bolaget fick vidkännas inskränkningar i äganderätten, kunde beslaget inte anses innebära att det förelåg en anklagelse för brott mot bolaget enligt artikel Ingen brottsprocess hade inletts mot bolaget. Sammantaget fann Europadomstolen i fallet Air Canada att artikel 6 inte tillämplig förfarandet. var

PRAMSTALLER Österrike mfl. domar den 23 oktober mot 1995

Europadomstolen hari domar meddelade den 23 oktober 1995 funnit att artikel 6 tillämplig vid beivrandet ett antal var av förseelser omfattades den administrativa sfären enligt som av den inhemska rätten I den österrikiska lagstiftningen har överträdelserna betecknats administrativa förseelser och som

102 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: 1 16

de handläggs i ett administrativt strafförfarande V erwaltungsstraftaten. Pramsteller hade brutit mot meddelat bygglov. Palaoro hade gjort sig skyldig till hastighetsöverträdelse, Schautzer hade brutit mot reglerna bilbälte, Pfarrmeier och Umlauft hade

om

vägrat medverka vid trafiknykterhetskontroll och Gradinger hade gjort sig skyldig till trafiknykterhetsbrott. I samtliga avgöranden använde domstolen

samma

motivering. I det följande återges domstolens uttalande i fallet

Pramstaller.

31. Mr submission, the

Pramstallerfs administrative

offence of he

criminal which was accused gave rise to a

criminal charge. This not disputed by the

was Government.

order determine whether

32..In to an offence qua11fies as

criminal for thepu of the Convention,

oses lS first

necessary to ascertain ether not the defining w or provision the belongs, the of the

offence in legal system respondent

State, to criminal law; the ‘very the offence

next nature

and degree of

the

severity of the risked, be

tiienalty

must

considered

see, other au orities, the Qztürk

amongl

v.

German Ju ment of t 1984, Series A

Februa

e no. 1 § 5 and Demicoli alta

the Jud of the

73,

v. ment , ,

27 1991, A

ugust Series no. 210, pp. 15-17, 31-34.

Like

the Commission, the Court notes that, although the

the

offences in issue and procedures followed in the case

the

fall within administrative sphere, they are nevertheless

This

criminal in nature. is moreover reflected in the

terminology employed. Thus Austrian law refers to

administrative oflences Verwaltungsstra aten and

administrative

criminal procedure

erwaltun s-

In addition, the fine imposed

straffverfahren.

on e

app icant was accompanied an order for his committal to

the event of his defaulting

prison in on payment see

15 above.

paragraph T sufficient

considerations

ese are to establish that the of the licant

offence which

ap was accused be

may

classified fort of the Convention.

as criminal e purposes

follows that Article 6 applies.

Domstolen hänvisade således till de tre kriterierna för

brottsliga handlingar som den tidigare lyft fram. Domstolen

fann att överträdelsen trots att den tillhörde den var,

administrativa sfaren, kriminell till sin natur. I den inhemska

lagen användes begrepp som stödde en sådan tolkning.

SOU 1996: l 16 Skattetillägget och artikel 6 103

Domstolen lyfte fram att böterna kunde omvandlas till fängelse om den anklagade inte betalade dem. Domstolen ansåg att Pramstaller fick anklagad för kriminell gärning anses vara en i den mening avses i konventionen. som

2.3.2 Ett fall från kommissionen

SOCIETE STENUIT beslut den 27 februari mot Frankrike, 1992

Fallet Société Stenuit prövades inte av Europadomstolen utan avskrevs efter att bolaget återkallat sin talan. Société Stenuit hade kommit med

Stenuit överens

konkurrenter fördelning offentliga kontrakt. Bolaget om av misstänktes finansministern för att ha överträtt av konkurrenslagstiftningen. Finansministern konsulterade lagenligt "the Competition Commission" uttalade att som bolagets delaktighet hade bevisats och föreslog böter med 100 000 FRF. Finansministern påförde bolaget böter med 50 000 FRF den 16 oktober 1981. De administrativa böterna var alternativa till straffrättsliga böter eller fängelse. Frankrike bestred att artikel 6 tillämplig. Frankrike var menade att det inte fråga om en brottsanklagelse utan om var administrativ anklagelse mot bolaget. "The Competition en Commission" utlåtande ministern inhämtat var en vars administrativ myndighet. Straffet innehöll alla komponenter är utmärkande för administrativ sanktion. som en Kommissionen uttalade bl.a. följ ande. 54. The Commission considers that the proceedings in this did not concern a dispute about the applicant case "civil rights and obligations".

com anys necessary to

deci only whether the proceedings concerned a "crim1nal e charge" against within the meaning of Article 6 § 1 of the Convention. 55. In its Neumeister judgment Eur. Court H. R. Neumeister Austria udgment of 27 June 1968, Series A v. 8 41, § 18 the ourt has already held that the word no. "charge" must be understood "within the meanin of the Convention". In its Deweer judgment the Court furt er took the view that where person has not been arrested or even a

104 Skattetillägget och artikel 6

charged there can in certain circumstances be a "criminal charge". In that case held that the char e could "for the of Article 6 § be define the official purposes as notification given individual by

to an the competent

of allegation that he has committed criminal

authority an a

offence Eur. Court H. R. above-mentioned Deweer

24-25, § 46.

judgment,

pp. In its judgments in the of Engel Eur. Court cases H.R.above-mentioned 33-35, 80-

Enlglel judgment,

pp. 82, Oztürk Eur. Court .R. a ove-mentioned ztürk

judgment, 20-21, 48-503, Campbell Fell Eur. and

Court Campbel and Fell the United Kin dom v. 28 June 1984, Series A no.80, 35, 6 -69

judgment

0 an Weber Eur. Court H. R., Weber v. Switzerland judgment of2 May 1990, Series A no. 177, pp. 17-18, 30-35, the Court established the following principles

concernin prosecutions classified as non-criminal under domestic aw: The Convention the

a not opposed to Contracting

States creating or maintaining a distinction between

criminal law and law and drawing the dividing

line, but does disciplinar fo low the thus made

not t at Classification

decisive for the purposes of the COIIVCIIUOH: the Contracting States able at their discretion,

b

were by c assifying an offence as disciplinary instead of criminal, to exclude the o eration of the fundamental clauses of Articles 6 and t e application of these provisions would be subordinated to their sovereign will. A latitude extending thus far might lead with

to results incompatible the object

and

the Convention.

5 purIpose deciding whether

n a given "charge" a criminal

. the first charge, Court refers to the provision defining the

offence with

a view to ascertaining whether the offence question 1Sa criminal offence according to the legal system of

the respondent State, affirmative

Signlfyililf

an answer applicability of Article 6 of the Convention Eur. ourt . R., above-mentioned En jud ment, 34, § 81. then

considers the nature o the o fence and the degree of

severity of the penalty that the person concerned risks

incurrinxg 58. gbid. regard to the last two criteria, the Court first of

all pointed out, the Deweer Eur. Court H. R., case above-mentioned Deweer judgment, p.23-24, 44-45 which concerned the ment of by composition in pa a ine order to avoid the c osure of butchers shop for a

infringement of Belgian regulations on prices that the

prominent place held democratic society the right to in a fair trial prefer "substantive , rather than

prompted

a to a "formal , conception of the "char e" contemplated a Article 6 § Such a conception led to look behind compe

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 105

the the realities of the

a pearances and investigate

proce ure in question.

59. In the light of this case-law the Commission considered whether the accusation levelled at the applicant

amounted to criminal char e. a

comgany 6 notes, first of all, that in its Judgment of 22 June

. that fines im osed firms 1984 the Conseil dEtat ruled on or rate bodies b the Minister for Economic co responsi

Financial Af airs were not criminal penalties. On the

an

other hand, number of ud aragraph 39 of

a ments see

the Commission’s report, e onstitutiona Council seems in substance to have ruled that penalties imposed by

"independent non-udicial" or "non-jurisdictional

administrative bodies including the penalties imposed

the Com etition Council, under transferred to

owers from the inister onsible for conomic and Financial res

Affairs by the Order 1 December 1986 and acting the

0 on

recommendation of the Competition Commission where in order and punish of free

necessary, to prevent restrictions

sphere of criminal law.

the

competition belontfied significance of the taken

6 any case, e a proach in

. law

domestic only relative. essentia in certain cases

to the of the offence in uestion, which

examine nature a

factor of reater importance Eur. ourt H.R., above-

mentioned ngel judgment, 35, § 82.

62. The observes in this connection that the

Commission

pursued by the impugned provisions of the Order of 30

aim June 1945 was to maintain free com etition within the

market. The Order thus affected general interests

French

of society normally protected by criminal law applications

7341/76 case of E gs v. Switzerland, Commissions

no.

report of 4 March 1978, ecisions and 15,

ReportsáDR

no.

35, § 79. The penalties imposed by the inister were

measures directed against firms or corporate bodies which had constitutin "infractions". The

committed acts

Commission further points out that t e Minister could refer

‘authorities with view their

the case to the ‘prosecutin a to

instituting criminal procee ings a ainst the "contrevenant".

Furthermore, after t ñle to the prosecutin

transmittirâg

e

authorities, the Minister coul longer impose a fine.

no fine therefore substitute for the the criminal

Eenalty

was a

courts might have imposed the ad been referred to

case the rosecutmg authorities.

With regard to the nature and severity of the penalty to which those res onsible for infringements made

liable, the first of all that

themselves ommission observes

"according to the ordinary meaning of the terms, there generally within the ambit of the criminal law

come

that make their liable penalties

offences pe etrator to

intended’... be usually of fines

to deterrent an consisting

and of measures depriving the person of his liberty" Eur

106 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: l 16

Court H. R., above-mentioned Oztürk judgment, 20, § 53. However, that does not imply that every penalty involving de rivation of libert or every fine necessarily belongs to t e criminal law Eur. Court H. R., abovementioned Engel Judgment, 36, § 85. 64. In the present the nalty im osed the case

Minister was a fine of 50.000 FRIl:, a sum w ich, in itself,

not negligible. But above all the fact that the maximum fine, i.e. the penalty to which those res onsible for infringements made themselves liable, was 5 A of the annual turnover for firm and 5.000.000 FRF for other a

c0ntrevenants paragraph of the report which

see

32 shows clearly that the penalty

áiuite

question was intende to be deterrent. 65. In the Commissions view the criminal aspect of the case for the purposes of the Convention revealed by the combination of concordant factors

unambiêuousl noted he Commission

a ove. points out that in certain circumstances a charge could, for the pur oses of Article 6 § 1 of the Convention, be defined as the o ficial notification given to an individual by the competent authority of an allegation that he has committed offence

a criminal

paragraph 55 of the Commissions opinion. This ad already taken lace in the resent case when the Minister consulted the ompetition ommission and when the latter recommended that the be fined

applicant

100.000 FRF. In any case, the Ministers decision to impose fine a constituted, for the pur oses of the Convention, determination of criminal and the fine had all the a c arge, aspects of a criminal enalty. 66. However, the vemment seem to raise an objection, albeit indirectl by maintainin that corporate bodies , cannot be liab e under crimina law. The Commission observes in the first place that the Convention contains no provision to that effect. further observes that the question of the criminal liability of orate bodies dealt with in cor different in the various egal systems of the member ways countries of the Council of Europe.

Consequently, the question which arises under the

Convention is whether the guarantees confers natural on persons may not afforded to corporate bodies or may which suffer a violation of its provisions. In this connection the Commission points out that the institutions of the Convention have already recognised in the past that corporate bodies can exercise a number of rights usually enjoyed by natural ersons, such as the right to freedom of expression Eur. ourt H.R., Sun Times v. the United Kingdom judgment of 26 April 1 79, Series A no. 30;

Skattetillägget och artikel 6 107

plication no. 13 166/ 86, Times Newspapers Ltd and a ndrew Neil the United Kingdom, Commissi0ns ort v. re of 12 July the rights forth in Article 9 the

or set o Convention ication 8118/77, decision of March

app no. 19

1981, DR 25, 105-117. Lastly, the Commission points pp. institutions of the Convention have consistently

out thatthe

emphasised the importance of of the Convention,

Article

6 which reflects "the fundamental principle of the rule of law" Eur. Court H. R., above-mentioned Sunday Times judgment, 34 § 55 and that a restrictive interpretation of that article "would not be consonant with the object and of the provision" Eur. Court H. R., De Cubber v.

Eurpose elgium jud ment of 26 October 1984, Series A 36,

no. 16, § 30. n the light of the above considerations, the Commission considers that corporate bod can claim the a protection of Article 6 of the Convention "criminal w en a has been made against

char 6 In conclusion, Article 6 was applicable in this case.

. Kommissionen inledde således med att redogöra för de av domstolen formulerade kriterierna. Kommissionen konstaterade att Conseil dEtat, den högsta administrativa domstolen i Frankrike, funnit att ifrågavarande böter inte är straffsanktioner. Å andra sidan har Constitutional Council funnit att dessa hör till kriminallagens sfar. Det avgörande fann kommissionen vara överträdelsens natur. Kommissionen konstaterade att åtgärden vidtogs mot bolag och andra som hade gjort sig skyldiga till "infractions". Ministern kunde i stället för att påföra böter hänskjuta ärendet till åklagare. Efter det att ärendet överlämnats till åklagaren kunde ministern inte påföra påföljd. Kommissionen konstaterade att de böter som hade kunnat påföras för ifrågavarande överträdelse hade kunnat uppgå till 5 000 000 FRF för bolag och till 5 % av omsättningen för andra näringsidkare. Beloppens storlek visade att sanktionens syfte att avskräcka. Kommissionen fann att sanktionen var hade alla egenskaper är utmärkande för ett straff och att som artikel tillämplig. 6 var Kommissionen fann vidare att det var fråga om "criminal charge" från det att ministern konsulterade "the Competition Commission".

108 Skattetillägget och artikel 6

Utredningens överväganden och slutsatser i anledning av Europadomstolens

praxis

Europadomstolens tillvägagångssätt för att

bedöma

om en gärning är en brottslig handling

Utgångspunkten vid Europadomstolens bedömning av om en gärning är en brottslig handling är hur gärningen klassificeras i den inhemska rätten. Omfattas handlingen den nationella av straffrättsliga lagstiftningen blir också artikel 6 tillämplig. Om en gärning inte klassificeras som brottslig i konventionsstatens lagstiftning eller det är osäkert hur den om skall klassificeras, innebär detta dock inte tillämpning att en av artikel 6 utesluten. Även i de fall då är gärningen omfattas av ett disciplinärt eller administrativt förfarande kan artikel 6 vara tillämplig, se t.ex. Engel mfl. angående disciplinära förfaranden och Deweer, Öztürk och Bendenoun angående administrativa förfaranden. Criminal charge och charged with criminal offence är a autonoma begrepp, dvs. de har en självständig betydelse i Europakonventionen. I artikel 6 1 används begreppet criminal charge medan i artikel 6 2 och 3 begreppet charged with a criminal offence används. Begreppen avser situationer Öztürk och 50.

se

samma 47 Det påpekas i många Europadomstolens domar att det av inte kan lämnas den enskilda konventionsstaten att genom sin intema lagstiftning avgöra huruvida gärning omfattas en av artikel 6 eller inte. Ett sådant handlingsutrymme för den

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 109

enskilda staten skulle kunna få resultat är oförenliga med som konventionens syfte. Vid bedömningen av om en gärning är en brottslig handling i konventionens mening tycks Europadomstolen tillämpa två olika tillvägagångssätt. fall undersöker domstolen normalt de rekvisit I en grupp av den lyfte fram i fallet Engel m.fl. Rekvisiten är förutom som den inledande undersökningen av hur handlingen klassificeras i den nationella rättsordningen gärningens art samt straffets natur och svårhetsgrad. Detta tillvägagångssätt har domstolen tillämpat när det gäller militära disciplinförseelser Engel

m.fl., trafikforseelser Öztürk, Lutz och Palaoro, utlämnande

hemliga uppgifter från en brottsutredning Weber, av publicerande kränkande uppgifter medlemmar i av om parlamentet Demicoli, otillbörliga skriftliga uttalanden till domstol Ravnsborg samt brott mot byggnadslov Pramsteller. I fallet Lutz § 55 framhöll domstolen att rekvisiten gärningens art och straffets natur och svårhetsgrad, som

domstolen införde i målen Engel m.fl. och Öztürk, inte är

kumulativa utan alternativa. I fall har domstolen dock senare prövat rekvisitet straffets natur och svårhetsgrad trots att redan rekvisitet gärningens art varit uppfyllt, Weber § 34. Och se i några fall tycks domstolen närmast ha gjort en helhetsbedömning utifrån gärningens art samt straffets natur och svårhetsgrad, Pramsteller, Palaoro och kanske också se Demicoli. Vid bedömningen rekvisitet gärningens art tar domstolen av hänsyn till syftet med bestämmelserna. Domstolen lägger stor vikt vid reglerna i fråga vänder sig till befolkningen i om allmänhet, t.ex. alla trafikanter, eller viss begränsad krets av en för att skydda ett visst avgränsat intresse. Gärningar personer omfattas disciplinära förfaranden anses inte i sig vara som av kriminell Engel m.fl. 80-82. Domstolen

se

av natur tar också hänsyn till den terminologi används och hur som gärningen behandlas i andra konventionsstater, se t.ex. Engel m.fl.

l 10 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: l 16

Vad gäller straflets natur och svårhetsgrad gärning anses en som kan leda till frihetsberövande påföljd normalt vara kriminell vid tillämpning artikel 6

se Engel

av m.fl. § 82. Dock har när frihetsberövandet varit mycket kortvarigt handlingen inte ansetts vara kriminell denna grund. Inte heller har en möjlighet till frihetsberövande ansetts vara tillräcklig för att uppfylla detta kriterium när förvandling av böter till frihetsberövande påföljd skulle prövas i ett separat en förfarande och kunde ske endast vissa särskilda rekvisit om var

uppfyllda se Ravnsborg § 35.

Huruvida möjlighet till frihetsberövande är nödvändig en en förutsättning för att detta kriterium skall vara uppfyllt är inte helt klart. En sådan möjlighet har emellertid förelegat i samtliga de fall där domstolen funnit att det varit fråga om en anklagelse för brott i den Å ett mening som avses i artikel andra sidan kan formulering i Ravnsborgfallet möjligen tyda en att även en betydande penningsanktion kan innebära att sanktionen blir kriminell --- the possible amount of each fine did not attain level such to make criminal a as a sanction. En ytterligare omständighet som ibland tycks ha vägts in i bedömningen är om sanktionen registreras i ett polisregister e.d. Det hittills sagda har således avsett den fall där grupp av Europadomstolen ganska strikt tillämpat de rekvisit som formulerades i fallet Engel m.fl. I fall tycks en annan grupp av domstolen ha förhållit sig friare till dessa rekvisit och närmast gjort en helhetsbedömning av samtliga omständigheter vid prövningen av om det är fråga om en anklagelse för brott enligt artikel Exempel är avgift grund livsmedelsav bestämmelser Deweer, skattetillägg

Bendenoun och avgift

grund av att ett bolag inte har uppmärksammat

narkotikasmuggling Air Canada. De tidigare redovisade

kriterierna för brott har dock tillsammans med andra omständigheter varit aktuella även i denu nämnda fallen. - I fallet Bendenoun, gällde det franska som skattetilläggsförfarandet, fann domstolen mot bakgrund av sin

praxis och särskilt fallet Öztürk, att fyra faktorer kumulativt

SOU 1996:1 16 Skattetillägget och artikel 6 111

ledde till att det franska skattetillägget omfattades artikel av De kriterier domstolen lyfte fram i Bendenounmålet är i som allt väsentligt sådana omständigheter även i den tidigare som redovisade gruppen av fall brukar inverka bedömningen om den aktuella gärningen omfattas artikel av Domstolen har inte uttryckligen förklarat vad som ligger bakom valet av de skilda metoderna. Vid en granskning av sakfrågorna i målen kan dock spåra skiljelinje mellan man en de två grupperna av fall. I den förra gruppen har det varit fråga gärningar som traditionellt brukar vara kriminaliserade; om

särskilt gäller detta fallen Engel m.fl., Öztürk, Lutz och

Demicoli. I den har det varit fråga om senare gruppen handlingar som visserligen brukar betraktas som klandervärda traditionellt behandlas i administrativa förfaranden. men som Det kan konstateras att den senare gruppen tidsmässigt ligger efter den förra Det kan därför finnas fog för att gruppen. uppfatta Bendenounfallet m.fl. som en vidareutveckling av domstolens praxis. Det svenska skattetilläggsförfarandet är ett rent administrativt förfarande som har stora likheter med det franska skattetilläggsförfarandet. Det är därför naturligt att i första hand bedöma det svenska skattetillägget mot bakgrund Europadomstolens dom i fallet Bendenoun och med den av metod domstolen använt i detta fall alltså en som helhetsbedömning alla omständigheter i målet. Utredningen av utgår således i det följ ande från sådan metod och behandlar en särskilt de fyra kriterier Europadomstolen vid sin som helhetsbedömning fann avgörande för att det franska vara skattetilläggsförfarandet skulle omfattas av konventionen. Men utredningen tar också andra omständigheter som bör vägas upp in vid helhetsbedömning av det svenska en skattetilläggsförfarandet. Därvid kommer utredningen också in de kriterier legat till grund för bedömningen i fallen som Engel, Öztürk m.fl. Innan den aviserade undersökningen genomförs finns det nu dock anledning att separat behandla frågan om hur skattetillägget klassificeras i det svenska rättssystemet. Denna klassificering bör nämligen vara en lämplig utgångspunkt för

112 Skattetillägget och artikel 6

den fortsatta undersökningen oavsett denna utförs enligt om den ena eller den andra de båda metoderna. Som tidigare av framgått gäller dessutom att klassificeringen enligt intern rätt under särskilda förutsättningar nämligen den skulle - om innebära att skattetillägget internt behandlas som en brottspåföljd har avgörande betydelse för frågan om artikel - 6 är tillämplig eller

Skattetilläggets klassificering i det svenska rättssystemet

Bestämmelserna om skattetillägg finns inte i den straffrättsliga lagstiftningen utan i skattelagstiftningen och hänförs systematiskt till förvaltningsrätten. skattetillägg påförs när den skattskyldige lämnat oriktig uppgift eller om den skattskyldige skönstaxeras i avsaknad deklaration. Skattetillägget har i det av senare fallet en vitesfunktion det undanröjs deklaration - om inkommer inom viss tid. Det oriktiga uppgiftslämnandet behöver inte ha skett uppsåtligen eller vårdslöshet. av Skattetillägget påförs av skattemyndigheterna och överprövas vid överklagande de allmänna förvaltningsdomstolarna. av Skattetillägget står i direkt proportion till den skatt som skulle

ha undandragits om den oriktiga uppgiften godtagits. Åklagare

och allmänna domstolar är inte involverade i skattetilläggsförfarandet. De nu anförda omständigheterna talar starkt för att skattetillägget.inte skall anses klassificerat som straff i svensk intern rätt. Det kan visserligen sägas att skattetillägget har verkningar som är straffliknande. Skattetillägget har också i några avseenden i rättstillämpningen jämställts med straff. Reglerna om nåd enligt 11 kap. 13 § regeringsformen kan bli

tillämpliga skattetillägg se regeringens beslut dnr

Fi5850/88 och fann i RÅ Regeringsrätten 1987 ref 42 att omröstningsreglerna i 29 kap. RB som tillämpas i brottmål

Angående sanktionsavgiftemas konstitutionella status se

Strömberg Svensk Juristtidning 1984, s. 229, och Wahrling-

Nerep Förvaltningsrättslig Tidskrift 1994 100.

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 113

skall tillämpas de allmänna förvaltningsdomstolarna i mål av skattetillägg. Detta kan dock knappast ges den betydelsen om sådant skall klassiñcerat straff att skattetillägget som anses som i den inhemska rätten.

Skattetillägget i förhållande till fallet Bendenoun

Den franska staten anförde i Europadomstolen att det franska skattetilläggsförfarandet innehöll alla faktorer som var utmärkande för administrativ sanktion enligt domstolens en praxis. Tilläggen betraktades inte som en straffpåföljd utan skattesanktion. Sanktionen påfördes av som en Skattemyndigheten och överprövades de administrativa av domstolarna och inte kriminaldomstol. Tilläggen av en påfördes proportionellt i förhållande till den undandragna skatten och inte alternativ till ett straff. De kvarstod var ett även den skattskyldige avled. De omfattades inte av t.ex. om straffrättens regler medhjälp och infördes inte i om kriminalregister. Europadomstolen fann emellertid vid en sammanvägning av i målet fyra faktorer tillsammans omständigheterna att medförde att Bendenoun skulle anses vara anklagad för en brottslig handling enligt artikel De fyra faktorerna var följande.

skattetillägget omfattade alla medborgare i deras egenskap skattebetalare och inte en grupp med speciell status. av 2. skattetillägget inte ett skadestånd utan väsentligen ett var straff i avskräcka från överträdelser. syfte att nya 3. Skattetillägget påfördes med stöd allmänna regler vars av syfte att såväl avskräcka bestraffa. var som 4. Skattetillägget väsentligt till sin storlek och kunde var omvandlas till fängelse.

det ande kommenteras först varje faktors förhållande till I följ det svenska skattetillägget varefter utredningens synpunkter och slutsatser sammanfattas.

114 Skattetillägget och artikel 6

Det franska skattetillägget omfattar alla medborgare i deras

egenskap av skattebetalare och inte en grupp med speciell status.

Vid bedömningen ett forfarande omfattas artikel 6 av om av tar domstolen hänsyn till syftet med bestämmelserna. Domstolen lägger stor vikt vid om reglerna i fråga vänder sig till befolkningen i allmänhet, ex. alla trafikanter, eller vänder sig till viss begränsad krets för att skydda ett visst en av personer avgränsat intresse. I det fallet är det ofta fråga ett senare om disciplinärt förfarande. Disciplinära förfaranden omfattas normalt inte artikel av Det svenska skattetillägget omfattar i likhet med det franska tillägget alla skattskyldiga inte enbart en viss grupp med viss status. Skattetillägget omfattar emellertid inte alla oriktiga uppgifter. Tillägg påförs inte om uppgiften hade kunnat rättas med stöd kontrolluppgift och påförs med halva av procentsatsen om felet kunnat rättas med stöd annat av kontrollmaterial. Två i övrigt objektivt har personer som sett gjort sig skyldiga till samma slags fel kan behandlas olika beroende att den oriktiga uppgift hade kunnat rättas enes med stöd av kontrolluppgifter inte den andres. men Skattetillägget är således inte avhängigt endast av att den skattskyldige lämnat en oriktig uppgift utan också av skattemyndighetens kontrollmöjligheter. Denna omständighet är ett uttryck för att tillägget är frikopplat från den uppgiftsskyldiges subjektiva förhållanden och är därmed ett av de argument kan anföras mot att betrakta som skattetilläggsförfarandet som en anklagelse för brott enligt artikel

SOU 1996: l 16 Skattetillägget och artikel 6 1 15

Det skattetillägget inte skadestånd utan

franska är ett

väsentligen ett strafl i syfte att avskräcka från nya överträdelser.

Domstolen lägger vid bedömningen av om en gärning är av kriminell natur stor vikt vid överträdelse av reglerna om en medför avsedd bestraffa och avskräcka en påföljd som är att och således inte att reparera skada. en Det svenska skattetillägget är inte ett skadestånd som syftar till ekonomisk skada. Möjligen skulle man att reparera en ersättning för den risk för kunna se skattetillägget som en skattebortfall för det allmänna den oriktiga uppgiften som inneburit. Det franska skattetillägget och det svenska synes dock konstruktion i denna del. ha samma

Det skattetillägget påförs med stöd allmänna

franska av

syfte såväl avskräcka bestrafla. regler vars är att som

Det svenska skattetillägget påförs med stöd allmänna regler. av Syftet är dock inte enbart att avskräcka och bestraffa utan också att tillförsäkra skattemyndigheterna ett riktigt underlag for beskattningen. Inte minst reglerna om att en oriktig uppgift kan rättas med stöd kontrolluppgift inte föranleder som av skattetillägg och skattetillägget vid skönstaxering i avsaknad av uttryck för detta. Också det förhållandet självdeklaration är ett det svenska skattetillägget till skillnad från det franska att - har rekvisit fråntar det svenska inte något subjektivt dess karaktär straff. Det franska skattetillägget något av av skattetillägget utgår med olika procensatser satta i förhållande till den skattskyldiges försumlighet, vilket förstärker tilläggets straffkaraktär.

väsentligt till sin storlek och

Det franska skattetillägget är

kan omvandlas till fängelse.

skall straff i konventionens För att påföljden anses vara ett mening måste sanktionen vara till påtagligt förfång för den drabbas Att gärning kan leda till som av påföljden. en

116 Skattetillägget och artikel 6

frihetsberövande påföljd talar starkt för att den skall anses vara kriminell vid tillämpningen artikel Frihetsberövande av av viss varaktighet

fem dagar ansågs i ett fall inte vara tillräckligt

varaktigt anses normalt vara så ingripande att det blir fråga straff i konventionens mening. Av fallet om Ravnsborg framgår dock att en teoretisk möjlighet att i ett särskilt förfarande och under vissa förutsättningar förvandla böter till fängelse, lägst 14 dagar och högst tre månader, inte betraktas som så ingripande att påföljden grund härav blir betrakta att som en brottspåföljd. Huruvida en möjlighet till frihetsberövande är nödvändig en förutsättning för att artikel 6 skall vara tillämplig är dock oklart. Som framhållits har emellertid sådan möjlighet nyss en förelegat i samtliga de fall där domstolen funnit att det varit fråga om en anklagelse för ett brott i den mening som avses i artikel Som tidigare nämnts kan dock Europadomstolens uttalanden i fallet Ravnsborg möjligen tolkas som att frihetsberövande inte är nödvändigt. De franska skattetilläggen kunde utgå med till 100 upp procent den undandragna skatten. Bendenoun blev av påförd skattetillägg med 100 procent. Skattetillägget uppgick till ca 422 000 FRF för Bendenoun personligen och med 570 000 ca FRF för hans bolag. Nivån skattetillägget emellertid var enligt domstolen inte ensamt tillräckligt för att karaktärisera det franska tillägget ett straff. som De svenska skattetilläggen kan visserligen beloppsmässigt bli stora, men de kan aldrig överstiga 40 procent den skatt av skulle ha undandragits den oriktiga som om uppgiften godtagits. Vidare kan det svenska skattetillägget i motsats till det franska aldrig omvandlas till fängelse. Frågan om påförande av tillägget kan inte hänskjutas till en brottmålsprocess i allmän domstol om den skattskyldige inte godtar tillägget jfr Deweer. Inte heller är det möjligt att beröva den skattskyldige friheten i syfte att framtvinga betalning av tillägget. Skattetillägget är således enligt vår interna rätt inte alternativ till ett fängelse eller annat frihetsberövande straff utan tas ut vid sidan eventuell av en straffrättslig påföljd.

SOU 1996: l 16 Skattetillägget och artikel 6 1 17

Utredningens sammanfattning och slutsatser

Europadomstolen gjorde i fallet Bendenoun en sammantagen bedömning omständigheterna i målet. De omständigheter av den franska tillägget skulle som åberopades av staten mot att omfattas artikel 6 gäller i stort även för det svenska av tillägget. Därutöver kan redan framgått ytterligare som åberopas talar det svenska omständigheter som mot att skall anklagelse för skattetilläggsförfarandet anses avse en brott enligt artikel skattetillägg påförs oriktig uppgift lämnats utan att om en det ställs krav oaktsamhet eller uppsåt. Enligt svensk rätt krävs, såsom i flertalet konventionsstater, normalt oaktsamhet eller uppsåt för att gärning skall utgöra ett brott. För en anses franska skattetillägget, prövades i fallet påförande av det som Bendenoun, krävdes oaktsamhet eller uppsåt. Enbart den omständigheten att den skattskyldige har lämnat kan leda till skattetillägg medför inte att en oriktig uppgift som åklagarmyndigheten eller de allmänna domstolarna blir involverade. Skattetilläggsforfarandet är ett förfarande helt vid sidan det straffrättsliga systemet. skattetillägg utgår även i av det fall då den skattskyldige åtalas för skattebrott vid allmän domstol skattetillägget påförs även då men av skattemyndigheten. Skattetilläggets främsta syfte är som tidigare nämnts att säkerställa lämnar sådant underlag till att skattskyldiga ett myndigheten grund härav kan fatta Skattemyndigheten att ett riktigt beskattningsbeslut. Det svenska skattetilläggets repressiva karaktär gör sig inte lika starkt gällande som skattetillägget i fallet Bendenoun, där tilläggets storlek var beroende av graden av den skattskyldiges försumlighet. Det svenska skattetillägget, utgår i proportion till den skatt som skulle ha kunnat undandras, kan närmast karaktäriseras som skatt eller möjligen ersättning för som ytterligare en som en den risk for skattebortfall den oriktiga uppgiften inneburit som eller, vad skattetillägg vid skönstaxering i avsaknad gäller av

118 Skattetillägget och artikel 6 SOU 1996: l 16

älvdeklaration, ett påtryckningsmedel för att förmå den skattskyldige att deklarera. Det förhållandet att den skattskyldige inte betalar ett påfört skattetillägg eller inte godtar skattetillägget medför inte - som enligt de franska reglerna att skattetillägget kan omvandlas till fängelse eller att ett brottmålsliknande förfarande mer griper in. Inte heller registreras skattetillägget i polisregistret eller kriminalregistret. Beträffande några de faktorer tillmättes avgörande av som betydelse i fallet Bendenoun skiljer sig det svenska skattetillägget således från det franska. Eftersom Europadomstolen i fallet Bendenoun gjorde en sammanvägning av samtliga omständigheter är det vanskligt att dra några slutsatser vad i ett enskilt fall krävs för om som att ett förfarande skall utgöra anklagelse för brott anses en enligt artikel Rättsfallet inte något säkert ger svar frågan om artikel 6 är tillämplig t.ex. bara tre kriterierna är om av uppfyllda eller om faktorerna bara delvis föreligger. Rättsfallet ger inte heller frågan ett förfarande svar om omfattas artikel 6 när något eller några eller kanske alla av fyra kriterierna är uppfyllda men det finns andra omständigheter som talar i motsatt riktning. I fallet Air Canada ansåg domstolen att det inte fråga anklagelse för brott då var om en bolaget var tvunget att betala en avgift för att lösa ut sitt beslagtagna flygplan. Domstolen uttalade att avsaknaden av en formell anklagelse för brott och regler av av straffrättslig karaktäri förening med den omständigheten det inte att förelåg något hot om brottsmålsförfarande för den händelse att de ifrågavarande reglerna inte efterfölj des, var tillräckligt för att skilja fallet från ett tidigare fall, Deweer, där artikel 6 ansetts tillämplig § 52. De omständigheter som domstolen pekade i fallet Air Canada gäller även för det svenska skattetillägget och är också omständigheter skiljer det svenska som tillägget från det franska i Bendenounfallet. Det franska skattetillägget kunde omvandlas till fängelse genom ett straffrättsligt förfarande. För fullständighetens skull bör slutligen nämnas att Hollands högsta domstol i dom den 19 en juli 1985, mot

SOU 1996: 1 16 Skattetillägget och artikel 6 119

fallet Öztürk och den betydelse gärningens art bakgrund av tillmäts i detta rättsfall, fann att det holländska skattetillägget omfattades artikel Det kan dock noteras att detta av ställningstagande låg i tiden före Bendenounfallet. sammanfattningsvis bakgrund det Utredningen anser mot av anförda att, även det svenska skattetillägget har stora om likheter med det franska tillägget, de två sanktionssystemen skiljer sig i flera viktiga avseenden, främst att de genom svenska skattetilläggsreglerna saknar subjektiva rekvisit samt de hanteras helt vid sidan det straffrättsliga systemet och att av inte omfattar någon påföljd kan omvandlas till som frihetsberövande. Avvikelserna är enligt utredningens mening sådana tillämpning den metod används i fallet att en av som Bendenoun leder till att det svenska skattetillägget inte kan omfattat artikel ståndpunkt således anses av Utredningens är skattetilläggsreglerna för närvarande inte kräver någon att de skulle stå i konflikt med lagstiftningsåtgärd grund av att artikel Däremot kan det från andra utgångspunkter finnas - anledning över skattetilläggen. Så kan t.ex. med visst fog att se påstås att tilläggen kan uppgå till omotiverat höga belopp, särskilt de fall det är fråga om tillägg som påförs vid felaktig periodisering i mervärdesskatte- och punktskattedeklarationer. Systemet innehåller visserligen ventil innebär numera en som ett tillägg kan efterges det framstår som uppenbart att om det, det kan alltså ifrågasättas inte oskäligt att ta ut men om denna ventil är otillräcklig. Ekobrottsberedningen har nyligen i sin rapport Effektivare ekobrottsbekärnpning 1996:1 föreslagit skattebrotts-

Ds att

skall handhas skattekriminalenheter inom utredningar av skattemyndigheterna. Den närmare utformningen av den nya organisationen skall utredas ytterligare och ett förslag läggas fram före Ekobrottsberedningen föreslår utgången av 1996. " också att skattemyndigheten skall ges befogenhet att utfärda Om förslagen genomförs kan det finnas skäl strafföreläggande. över och sanktionssystemen i övriga avseenden. att se anpassa Vid sådan översyn är det naturligtvis av grundläggande en betydelse att rättssäkerhetsaspekterna i artikel 6 beaktas.

3 F och artikel 6

örseningsavgiften

Utredningens bedömning: Förseningsavgiften är en administrativ sanktion. Förseningsavgiften kan inte betraktas ett straff enligt vår inhemska rätt. De som faktorer Europadomstolen i fallet som fann vara avgörande Bendenoun föreligger inte i alla delar i förseningsavgiftsförfarandet. Förfarandet omfattas därför inte av artikel

Bakgrund

Innan förseningsavgifterna infördes år 1972 föreskrevs bötesstraff självdeklaration som skulle avges utan anmaom ning inte hade lämnats inom föreskriven tid. I prop. 1971:10 s. 211 anfördes att bötesstraffet inte ett tillräckligt praktiskt var och verksamt medel för att ge eftertryck skyldigheten att deklaration. Förseningsavgiften enligt departementsavge var chefen en sanktion mot en handling som hade karaktär av ordningsförseelse. En förseningsavgift som till beloppet var lika stor som det högsta bötesstraff, 300 kronor, som kunde utdömas enligt då gällande regler föreslogs ersätta bötesstraffet. En dubbel förseningsavgift föreslogs som särskilt påtryckningsmedel för att förmå den som anmanats att lämna deklaration att göra detta inom den i anmaningen föreskrivna tiden. Förseningsavgift skulle också utgå om den skattskyldige efter anmaning inte undertecknat sin deklaration. En förseningsavgift skulle kunna efterges det kunde obilligt att påföra om anses avgiften. Eftergiftsgmndema Var gemensamma för förseningsavgiften och skattetillägget.

122 Oriktig uppgift vid eftertaxering

3.2 Gällande rätt

Reglerna om förseningsavgift har ändrats vid ett flertal tillfällen. Förseningsavgift utgår enligt gällande regler i 5 nu kap. 6 § TL för deklarationsskyldiga inte inkommer med som älvdeklaration inom föreskriven tid. Avgift utgår också om deklarationen är så bristfällig att den uppenbarligen inte kan läggas till grund för en taxering. Enkel förseningsavgift utgår enligt gällande regler när särskild självdeklaration inte har inkommit senast den 31 2 maj och när förenklad mars resp. deklaration inte inkommit senast den 2 maj under taxeringsåret. Enkel forseningsavgift utgår för aktiebolag med 1 000 kr och för andra skattskyldiga med 500 kr. Enkel förseningsavgift påförs också den lämnat förenklad deklaration i rätt tid som inte efter föreläggande inkommer med särskild men som deklaration samt den som efter föreläggande inte undertecknat deklarationen. Förseningsavgift utgår för aktiebolag med 4 000 kr och för övriga skattskyldiga med 2 000 kr om skattskyldig som skall lämna deklaration utan föreläggande inte inkommit med sådan senast den 1 augusti eller om den skattskyldige lämnat en självdeklaration med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen inte kan läggas till grund för taxeringen. Förseningsavgift tas också ut enligt 7 kap. 5 § lagen 1984:151 om punktskatter och prisregleringsavgifter mfl. skatteförfattningar. Beslut om forseningsavgift kan omprövas begäran den av skattskyldige eller överklagas till förvaltningsdomstol. Om den skattskyldige begär det har han enligt 6 kap. 24 § TL rätt till muntlig förhandling i mål om förseningsavgift.

SOU 1996: l 16 Oriktig uppgift vid eftertaxering 123

överväganden

Europadomstolen har inte uttalat sig hur artikel 6 förhåller om sig till någon sanktion motsvarande våra förseningsavgifter. Kommissionen har i fallet M. mot Österrike, dom den 25 augusti 1987, funnit att den österrikiska förseningsavgiften omfattas av artikel Den österrikiska förseningsavgiften omfattades emellertid den österrikiska strafflagen och av utgjorde ett straff enligt den nationella rätten. Kommissionen uttalade mot bakgrund härav att gämingen kriminell till sin var natur och påföljden, 250 000 shilling, dessutom kännbar var för den skattskyldige. I kapitel 2 har utredningen undersökt om det svenska skattetillägget kan anses utgöra ett straff i Europakonventionens mening. Vid en sammantagen bedömning av Europadomstolens hittillsvarande praxis och annat tillgängligt material blev slutsatsen att övervägande skäl talade för att det svenska skattetillägget inte omfattas av artikeln. Domstolen har i fallen Engel m.f1., Öztürk m.fl. fram rekvisit lyft tre som den ansett vara utmärkande för en brottslig handling. Såsom tidigare nämnts omfattas alla handlingar artikel 6 av om de klassificeras som brott enligt den nationella rättsordningen. Förseningsavgiften är ett administrativt påtryckningsmedel för att förmå de skattskyldiga att fullfölja sina skyldigheter inom föreskriven tid. Bestämmelserna finns i taxeringslagen och i andra skattelagar. Bestämmelserna hänförs enligt vår inhemska lagstiftning inte till straffrätten eller specialstraffrätten. För påförande av förseningsavgift krävs inte att den skattskyldige förfarit vårdslöst eller haft uppsåt att underlåta att fullgöra sina skyldigheter. Förseningsavgift påförs om deklaration inte kommit in i rätt tid någon eftergiftsgrund inte om föreligger. Den är inte ett alternativ till en straffrättslig sanktion utan påförs oavsett om den skattskyldige riskerar straff enligt skattebrottslagen 1971 :69 eller inte. Även det om är oklart hur de administrativa sanktionerna skall klassificeras i konstitutionellt hänseende talar, enligt utredningens mening, det nyss anförda för att förseningsavgiften inte kan betraktas som ett straff enligt vår inhemska rättsordning, vilket också

124 Oriktig uppgift vid eftertaxering

innebär att underlåtenhet att lämna deklaration i tid inte kan betraktas som en brottslig handling. Handlingar inte klassificeras brott enligt den som som nationella rättsordningen kan vid tillämpningen av artikel 6 ändå kriminella. anses vara Såsom redovisats i föregående kapitel Europadomstosynes len tillämpa olika tillvägagångssätt vid bedömningen av om en gärning omfattas av artikeln eller inte. När det är fråga om adminstrativa förseelser domstolen göra helhetsbesynes en dömning av omständigheterna i det enskilda fallet. I fråga om det franska skattetilläggsförfarandet lyfte domstolen fram följ ande fyra faktorer kumulativt medförsom de att det var fråga om en anklagelse för brott i konventionens mening. Skattetillägget omfattade alla medborgare i deras egenskap skattebetalare och inte med speciell status. av en grupp Skattetillägget inte ett skadestånd utan väsentligen ett var straff i syfte att avskräcka från överträdelser. nya Skattetillägget påfördes med stöd av allmänna regler vars syfte att såväl avskräcka bestraffa. var som Skattetillägget var väsentligt till sin storlek och kunde omvandlas till fängelse. Förseningsavgiften omfattas, såsom det franska skattetillägget, av alla medborgare i deras egenskap av skattebetalare och inte av en grupp människor med särskild status. Förseningsavgiftens främsta syfte är att tillförsäkra underlag för skattemyndighetens beskattningsbeslut. I viss mån kan avgiften anses utgöra ersättning för kostnader Skattemyndigheten som åsamkas genom sena deklarationer. Förseningsavgifterna är inte väsentliga till beloppen. För bolag kan de uppgå till högst 4 000 kr och för andra skattskyldiga till högst 2 000 kr. Förseningavgiften bör därför inte grund beloppens storlek så betungande att de är att av vara betrakta straff enligt artikel Förseningavgiften kan inte som heller omvandlas till fängelse. Penningsanktioner som kan omvandlas till frihetsberövande sanktioner brukar normalt anses vara straff vid tillämpning artikel 6 enligt Europadomav

SOU 1996: l 16 Oriktig uppgift vid eflertaxering 125

stolens praxis

se utredningens redovisning

av praxis i kapitel 2. Den omständigheten att det varken åligger åklagarmyndigheten eller allmänna domstolar att utreda och besluta i frågor om förseningsavgifter bör vägas in i bedömningen om förfarandet anklagelse för brott enligt artikel Därtill kan avser en nämnas att forseningsavgiften inte utgår i förhållande till den skattskyldiges inkomster vilken normalt gäller för straffsanktioner. Vid sammantagen bedömning utredningen att en anser underlåtenhet att lämna deklarationen i tid inte till sin art är en brottslig handling i den mening som avses i artikel Utredningen föreslår därför ingen ändring reglerna förseav om ningsavgiften.

4 Oriktig uppgift vid eftertaxering och efterbeskattning och artikel 6

Utredningens bedömning: För eftertaxering eller efterbeskattning krävs att den skattskyldige lämnat en oriktig uppgift som lett till ett felaktigt beskattningsbeslut. Ett beslut eftertaxering eller efterbeskattning är varken om en straffrättslig eller en administrativ sanktion, utan beslutet syftar endast till att rätta till det felaktiga beskattningsbeslutet. Eftertaxeringsförfarandet och motsvarande förfaranden uppfyller inte de rekvisit Europadomstosom len lyft fram utmärkande for ett straffrättsligt förfaransom de. Utredningen anser därför att eftertaxeringsförfarandet inte i sig anklagelse för brott enligt artikel avser en

Inledning

Eftertaxering infördes 1902. 1950 års skattelagssakkunniga anförde i sitt betänkande Förslag till effektivare taxering SOU 1954:24, s. 154 ff. att eftertaxeringen endast syftar till en rättelse av ett missförhållande och att det inte bör ibland - som skett- uppfattas straffåtgärd mot den skattskyldige. som en Genom 1990 års taxeringsreform ändrades reglerna för eftertaxering och finns numera i 4 kap. taxeringslagen 1990:324, TL. Eftertaxeringssituationerna utvidgades till att avse även beslut till den skattskyldiges nackdel omfattades som av det allmännas extra ordinarie besvärsrätt enligt gamla taxeringslagen 1956:623. Eftertaxeringen utgör inte längre ett tillägg till den ordinarie taxeringen utan en ändring av taxeringsbeslutet. Rekvisitet for eftertaxering "oriktigt meddelande" ändrades till "oriktig uppgift". Någon ändring i sak avsågs emellertid inte i denna del.

‘9Prop. 1989/90:74 s. 311 ff.

128 Oriktig uppgift vid eftertaxering

Eftertaxeringsreglerna har senast ändrats genom lagen 1991:1902 ändring i taxeringslagen. I 4 kap. 18 § TL om infördes bestämmelse enligt vilken eftertaxering inte får ske en beslutet med hänsyn till omständigheterna skulle framstå om uppenbart oskäligt. I 1991/92:43, 90, anförde som prop. s. departementschefen följ ande. "Det är viktigt att understryka att eftertaxering inte är sanktion utan rättelse av ett felaktigt en en beslut innebär att den skattskyldige i efterhand påförs den som skatt han borde ha påförts vid ett tidigare tillfälle. Det kan inte något anmärkningsvärt eller regelmässigt anses sätt oskäligt utan tvärtom ett rättvisekrav de skattskyldiga som emellan att ett riktigt taxeringsbeslut fattas beträffande den skattskyldige." En säkerhetsventil infördes emellertid för de fall beslut olika skäl kan uppfattas stötande för där ett av som den allmänna rättskänslan. I mervärdeskattelagen och lagen om och prisregleringsavgifter fanns redan motsvaranpunktskatter de krav för efterbeskattning.

överväganden

Iden allmänna debatten har ibland gjorts gällande att eftertaxering, efterbeskattning och motsvarande förfaranden omfattas av artikel I kapitel 2 har utredningen redogjort för i vilka situationer skall anklagad för brott enligt artikel 6 i någon anses vara Europakonventionen. Begreppet "anklagelse för brott" och "anklagad för brottslig gärning" har, såsom framgått i avsnitt 1.4. 3 autonom betydelse, vilket innebär att det skall ges en en självständig och allmängiltig tolkning och att det avgörande inte är hur handlingen karaktäriseras i den nationella lagstiftningen. Av de rättsfall som redovisats i kapitel 2 framgår att i allmänhet undersöker rekvisit vid Europadomstolen tre bedömningen handling skall anses brottslig, nämligen av om en handlingens klassificering i den inhemska rätten, gärningens och straffets natur och svårhetsgrad. I andra fall har art domstolen gjort helhetsbedömning omständigheterna i en av det enskilda fallet.

SOU 1996: 1 16 Oriktig uppgift vid efiertaxering 129

Om en skattskyldig lämnar en oriktig uppgift som leder till att Skattemyndigheten fattar ett felaktigt beskattningsbeslut kan han bli föremål för eftertaxering. Eftertaxeringsförfarandet klassificeras inte som ett straffrättsligt förfarande i den svenska rätten utan som ett extraordinärt taxeringsförfarande. Gärningen, dvs. lämnandet av en oriktig uppgift som medför eftertaxering, är i sig inte av kriminell natur. För påförande av eftertaxering krävs varken oaktsamhet eller uppsåt. Eftertaxeringsbeslutet är ingen sanktion utan endast ett beslut åsättande om av en riktig taxering. Utredningens uppfattning är att lämnande av en oriktig uppgift leder till eftertaxering eller efterbeskattning inte som uppfyller något av de tre rekvisit som enligt Europadomstolen är utmärkande för brott. Reglerna eftertaxering och om efterbeskattning kan därför inte anses omfattade av artikel Utredningen föreslår därför ingen ändring reglerna av om eftertaxering och efterbeskattning.

5 l6—0950

5 vid

Skatteutredningar

brottsmisstanke

Utredningens fdrslagz Utredningen anser att artikel 6 i Europakonventionen måste beaktas i skatteutredningen när misstanke skattebrott uppkommit. Skattemyndigheten om f°ar begära den skattskyldiges medverkan efter den tidpunkt då Skattemyndigheten funnit att den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott. Detsamma gäller skattemynom digheten redan dessförinnan anmält misstanke brott till om åklagaren. En skyldighet för myndigheten bör införas att göra en anteckning i akten vid den tidpunkt då den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott.

Inledning

I Sverige bedrivs skatteutredningen och skattebrottsutredningofta parallellt. Uppgiftsskyldigheten i skatteutredningen en kompliceras av att Skattemyndigheten samarbetar med de brottsutredande myndigheterna. Skattemyndigheten skall enligt bl.a. skattebrottslagen 1971 :69 anmäla misstanke brott. om Uppgifter som den skattskyldige lämnat i skatteutredningen kan komma att överlämnas till polisutredningen. Skatterevisorn används ofta som sakkunnig i skattebrottsutredningen. I skattebrottsutredningen är den skattskyldige tillförsäkrad rättssäkerhetsgarantierna i artikel I detta kapitel undersöker utredningen vilka rättssäkerhetsgarantier som måste beaktas i skatteutredningen för att skattebrottsutredningen inte skall kunna komma i konflikt med artikel Vidare diskuteras vilken betydelse artikel 6 får för bevisvärderingen i skatteprocessen.

132 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

5.2 Gällande ordning i huvuddrag

5.2.1 Skatteutredningen

Av 2 kap. lagen 1990:325 älvdeklaration och kontrollom uppgifter LSK framgår vilka skattskyldiga som är deklarationsskyldiga. Skyldigheten att lämna uppgifter i självdeklarationen är omfattande. Deklarationen skall innehålla bl.a. uppgifter om intäkter och kostnader som är hänförliga till varje inkomstslag och den skattskyldiges tillgångar och skulder vid slutet av beskattningsåret. Näringsidkare är dessutom skyldiga att lämna ytterligare uppgifter om näringsverksamheten en särskild blankett, räkenskapsschema. Uppgifterna grundar sig bokforingsskyldigheten som framgår av bl.a. bokföringslagen 1976:125. De skattskyldiga har omfattande uppgiftsskyldighet en utöver vad framgår deklarationsformulären. Enligt 2 som av kap. 3 § LSK skall var och en, utöver vad som framgår av formulären, meddela de ytterligare upplysningar kan som vara betydelse for taxering. Av 4 kap. 1 § LSK framgår att av egen den är skyldig att lämna självdeklaration eller annan som uppgift till ledning för sin taxering också är skyldig att genom räkenskaper, anteckningar eller annat lämpligt sätt sörja för att underlag finns för att fullgöra deklarations- eller uppgiftsskyldigheten och för kontroll den. Underlag skall bevaras i av efter utgången det underlaget avser. Enligt 3 kap. sex av 5 § taxeringslagen 1990:324, TL, får Skattemyndigheten förelägga den, som är eller kan antas vara skyldig att lämna uppgift, att visa handling eller lämna över en kopia av upp handling behövs för kontroll uppgifterna i deklaratiosom av nen eller annars for hans egen taxering. Föreläggandet kan avse att få uppgifter den skattskyldiges levnadsförhållanden för om att allmänt kontrollera riktigheten deklarationen prop. av 1955:160 s. 103. Skyldigheten är inte begränsad till beskattningsåret utan kan tidigare har betydelse för avse som aktuell taxering.

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 133

Motsvarande bestämmelser om uppgiftsskyldighet finns bl.a. i uppbördslagen 1953:272, sjömansskattelagen 1958:295, mervärdeskattelagen 1994:200, lagen 1984: 151 om punktskatter och prisregleringsavgifter, lagen 1984:668 om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare och tullagen 1994:1550.

Skattemyndighetens utredningsansvar

I förvaltningslagen 1986:223 finns ingen bestämmelse om utredningsansvar för förvaltningsmyndigheterna. I 4 § förvaltningslagen finns emellertid en bestämmelse om en allmän serviceskyldighet för myndigheterna vilken delvis motsvarar en regel om utredningsskyldighet. Skattemyndighetens utredningsskyldighet i taxeringsärenden regleras i taxeringslagen. Enligt 3 kap. 1 § TL skall Skattemyndigheten till att ärendena blir tillräckligt utredda. se Utredningsansvaret enligt taxeringslagen sträcker sig längre än den utredningsskyldighet som följer av förvaltningslagens regler. Även skattemyndighetens utredningsskyldighet är om omfattande är den naturligtvis inte obegränsad. I de delar som den skattskyldige har uppgifts- och upplysningsskyldighet, se föregående avsnitt, kan denna skyldighet ta över utredningsansvaret. Myndighetens ansvar begränsas när uppgiftsskyldighet föreligger för den skattskyldige till att vägleda honom och informera honom om hans skyldigheter. Vid införandet av den taxeringslagen uttalade departementschefen i nya prop. 1989:90/74, s. 283, följande. En av rundprinciperna i det nya förfarandet är att utredning s all företas skattemyndighetsnivå. Ett ärende skall innan det når domstol i princip färdigutrett. En vara

handläggning innefattar grundlig utredning ska

som en ar visserligen garantier för ett materiellt riktigt beslut men an å andra sidan bli så tidsödande att tidsaspekten framstår som nackdel rättssäkerhetssynpunkt. en ur

Vad jag nu sagt innebär att jag inte föreslår någon ändrin

1 den tämligen långt gående utredningsskyldigheten pa

134 Skatteutredningar vid brottsmisstanke SOU 1996:1 16

taxeringsområdet. Det ger emellertid i sakens natur att det nya omprövningsfö arandet och skattemyndighetens utvidgade beslutsbehörighet kommer att ge utredningssk digheten delvis ett annat innehåll. Vad som är tillräck utredning får avgöras ärende för ärende.

Taxeringsrefonnen innebar att Skattemyndigheten numera även fattar beslut eftertaxering och efterbeskattning. Ett beslut om om eftertaxering eller efterbeskattning måste föregås av en mer ingående utredning av Skattemyndigheten än ett ordinarie beskattningsbeslut. Den skattskyldiges medverkan i utredningen är trots skattemyndighetens utredningsskyldighet av stor betydelse för att ett beskattningsbeslut skall bli riktigt. Den skattskyldige känner bäst till sina egna förhållanden.

Skattemyndighetens utredningsverksamhet

Beskattningsunderlaget fastställs i regel grundval av avgivna deklarationer. Vid inkomsttaxeringen lämnar flertalet skattskyldiga en förenklad älvdeklaration som granskas enbart maskinellt. Granskning utförd tjänstemän vid av skattekontoret är det vanligaste sättet för skattemyndigheten att kontrollera inlämnade uppgifter i särskilda självdeklarationer och tilläggsuppgifter i förenklade deklarationer. Är uppgifterna i deklarationen ofullständiga skall skattemyndigheten utreda frågan innan taxeringsbeslutet fattas. Kontakter tas med den skattskyldige skriftväxling eller telefon. Även genom per personliga besök hos skattemyndigheten förekommer. Skattemyndigheten får, såsom ovan framgått, förelägga den skattskyldige att komma in med behövliga upplysningar samt att visa upp kvitton och liknande handlingar. Om det finns anledning att anta att den skattskyldige inte kommer att efterkomma föreläggandet får detta enligt 3 kap. 5 § TL förenas med vite. Frågor som aktualiseras av den skattskyldiges uppgifter i deklarationen kan, om han medger det, kontrolleras vid besök hos den skattskyldige eller vid annat personligt Sammanträffande.

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 13 5

Övriga skatter, såsom mervärdesskatt och punktskatter,

kontrolleras liknande sätt. Skatterevisionen är den djupaste nivån för kontroll av uppgiftslämnandet. Syftet med revisionen är att klarlägga de faktiska förhållanden är relevanta för beskattningen. som Genom skatterevisionen kan myndigheten förbättra beslutsunderlaget för ett skatteområde, t.ex. mervärdesskatt, eller kontrollera att ett företag fullgjort kontrolluppgiftsskyldigheten. I flertalet revisioner kontrolleras flera skatter och avgifter samtidigt. Vid revisionen kontrolleras att ett företags ekonomiska transaktioner blivit korrekt redovisade och att den ekonomiska information som företaget lämnar ger en rättvisande bild av dess resultat for en viss tidsperiod och av ställningen vid tidsperiodens utgång. Revisionerna indelas i planmässiga revisioner och urvalsrevisioner. Syftet med planmässiga revisioner är att undersöka beskattningen fungerar avsett sätt. Vid urvalsrevision om väljs de företag ut där sannolikheten för fel är störst. Ett viktigt syfte vid denna typ av revision är att öka lojaliteten mot skattesystemet. Vid skatterevisionen kan skatterevisorn granska alla handlingar har samband med verksamheten. Revisionen som och granskningen får emellertid omfatta endast de handlingar som behövs för att kontrollera att deklarations- och uppgiftsskyldigheten fullgjorts. Vid revisionen får revisorn inventera kassan, granska lager, maskiner och inventarier samt besiktiga lokaler och byggnader som används i verksamheten. Huvudregeln är enligt 3 kap. 10 § TL att revision skall bedrivas i samverkan med den skattskyldige. Vid revisionen skall den reviderade ge den hjälp som behövs vid revisionen. Han skall tillhandahålla de handlingar och lämna de upplysningar behövs för granskningen. Vidare skall han lämna som tillträde till utrymmen om det behövs samt om möjligt ställa en ändamålsenlig arbetsplats till förfogande. Om den reviderade inte medverkar vid revisionen får Skattemyndigheten enligt 3 kap. 12 § sista stycket TL förelägga honom vid vite att bl.a. tillhandahålla handlingar.

136 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

Om den skattskyldige inte medverkar eller om det finns risk att han undanröjer bevis kan skattemyndigheten vidta vissa tvångsåtgärder med stöd av lagen 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet tvångsåtgärdslagen. Lagen är tillämplig vid revision eller annan kontroll inom skatte- och avgiftsområdet. Enligt tvångsåtgärdslagen kan fyra olika tvångsåtgärder vidtas.

Revision i den reviderades lokaler Eftersökande och omhändertagande handlingar av Granskning utan föregående föreläggande att lämna ut kontrolluppgift Försegling av lokal, förvaringsplats eller utrymme.

Skattebrottsutredningen

Skattebrotten regleras huvudsakligen i skattebrottslagen 1971 :69. Ekonomiska brott är svåra att upptäcka. Den ekonomiska brottsligheten upptäcks vanligen av andra myndigheter än polisen i samband med deras verksamhet. Skattebrott kan upptäckas av skattemyndigheten. Enligt 17 § skattebrottslagen och bl.a. 22 § taxeringsförordningen 1990: 1236 är skattemyndigheten skyldig att göra anmälan till åklagarmyndigheten så snart det finns anledning att anta att ett brott mot skattelagsom stiftningen har begåtts. Undantag härifrån görs för de fall då det kan antas att anmälan inte kommer att medföra påföljd enligt skattebrottslagen eller anmälan annan anledning inte behövs. av Reglerna tidpunkten för anmälningsskyldigheten överensom stämmer med rättegångsbalkens regler om den tidpunkt vid vilken förundersökning skall inledas, 23 kap. 1 § RB. Av Riksskatteverkets statistik framgår att skattemyndigheterna gjorde sammanlagt 2 071 åtalsanmälningar under 1994. Av dessa gjordes 45 stycken 2 procent före, 504 stycken 24 procent under samt l 522 stycken 74 procent således efter revision eller utredning. I tre fjärdedelar av fallen har utredninggjorts klar fore anmälan. Av statistik kan utläsas en annan att var

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 137

femte urvalsrevision under 1993 ledde till åtalsanmälan. Under det året gjordes totalt i hela landet 10 283 urvalsrevisioner

och 3 495 åtalsanmälningar. övervägande delen av åtalsanmäl-

ningarna ha föranletts revision. synes av Efter det att Skattemyndigheten anmält misstanke om skattebrott åligger det åklagaren att besluta om denna anmälan enligt 23 kap. 1 § RB skall föranleda att en förundersökning

inleds eller inte. Åklagaren kan alternativt avvakta ytterligare

utredning från Skattemyndigheten innan han fattar beslut om förundersökning. Enligt 23 kap. 3 § RB inleds förundersökningen av polis- eller åklagarmyndigheten. Har den inletts av polismyndighet skall den tas över åklagaren så snart någon av

skäligen kan misstänkas för brottet. Åklagaren leder normalt

förundersökningsarbetet vid misstänkta skattebrott. Om åklagaren beslutar att inte inleda förundersökning är ärendet avslutat hos åklagaren. När förundersökningsarbetet i ett skattebrottsärende är avslutat beslutar åklagaren om åtal skall väckas eller inte. När förundersökningen nått ett sådant skede att någon skäligen kan misstänkas för ett brott inträder enligt 23 kap. 18 § RB ett flertal rättigheter för den misstänkte. Den misstänkte skall, han hörs, delges misstanken brottet vilket innebär om om att han inte bara skall informeras att han är skäligen missom tänkt för ett brott utan också vilket brott misstanken avser. Tidpunkten för underrättelsen brottsmisstanken har valts om grundval avvägning mellan den misstänktes intresse av av en information och intresset av en effektiv spaningsverksamhet. Samtidigt som den misstänkte underrättas om brottsmisstanken skall han enligt 12 § förundersökningskungörelsen 1947:948 underrättas om sin rätt till biträde av försvarare. Syftet med underrättelsen brottsmisstanken är att den misstänkte skall om kunna nyttja sin rätt att anlita försvarare och i övrigt ta tillvara sina intressen. Den misstänkte skall således möjlighet att ges rådgöra med sin försvarare. Han har rätt att ta del av utredningen samt att älv ange den utredning han anser vara behövlig. Han är inte skyldig att medverka i brottsutredningen eller att "producera" bevis mot sig själv. Välj han att förhålla sig passiv skall er han inte riskera någon påföljd grund av sin passivitet.

13 8 Skatteutredningar vid brottsmisstanke SOU 1996: 1 16

Någon laglig skyldighet för förundersökningsledaren att underrätta den misstänkte om hans rätt att passiv i utredvara ningen föreligger inte. När någon skäligen kan misstänkas för brottet öppnas också möjligheter för forundersökningsledaren att tillgripa ett flertal tvångsmedel enligt rättegångsbalken. Hur stark misstanke som krävs för att någon skall anses vara "skäligen misstänkt" är inte möjligt att ange med exakthet. "Skälig misstanke for brott" förutsätter inte att det har slagits fast att ett brott har begåtts. JO har beträffande rekvisitet uttalat att det krävs konkreta omständigheter av viss styrka som pekar att den misstänkte begått det antagna brottet JO 1992/93 152. s. Rena sannolikhetsantaganden bör inte godtas. För "skäligen misstänkt" krävs att flera omständigheter talar för att den misstänkte förövat det antagna brottet även om det också finns omständigheter som talar mot att han begått detsamma. Ekelöf har i ett sammanhang uttalat Rättegång V, 6 uppl. s. 100 att bevisstyrkan vid "skälig misstanke" är densamma som avses med

termen "antagligt".2° När det gäller skattebrott bör åklagaren vid

skälig misstanke kunna precisera vilka rättshandlingar, vilken tidsperiod och vilka beskattningsregler som är i fråga. När en förundersökning inletts kan förundersökningen och skatteutredningen löpa parallellt. Myndigheterna är ofta beroende av varandra för den utredningen. Förundersökningsledaegna

ren är beroende av skattemyndighetens skattekompetens medan

skattemyndigheten kan vara beroende av de mera effektiva tvångsmedel som står till buds enligt RB. Någon skyldighet att underrätta den skattskyldige om att en anmälan om brott har gjorts föreligger inte för skattemyndigheten. Även efter det att brottsanmälan har gjorts kan de utredande myndighetema utbyta information. Informationsutbytet möjliggörs genom särskilda regler i sekretesslagen 1980: 100. Förhören utgör t.ex. viktig del förundersökningen. en av

2° Se vidare Gullnäs, Fitger, Eklycke och Eksborg, Rättegångsbalken 23:62, Suppl. 11 1993.

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 139

Uppgifter som framkommer vid förhör under förundersökningen får tas in i revisionspromemorian åklagaren samtycker. om Bestämmelserna skattesekretess finns i 9 kap. 1 och 2 om sekretesslagen. Enligt dessa regler gäller absolut sekretess i myndighets verksamhet som avser beskattning. För det fall att förundersökning inletts finns bestämmelser om sekretess för uppgifter om enskilds personliga och ekonomiska förhållanden i 9 kap. 17 och 18 sekretesslagen. Enligt huvudregeln gäller sekretessen även myndigheter emellan. Misstanke brott om bryter dock sekretessen i vissa fall. I 14 kap. 1 § nämnda lag stadgas att sekretess inte hindrar att uppgift lämnas ut till annan myndighet om detta följer av lag. För skattebrott finns en sådan bestämmelse i bl.a. 17 § skattebrottslagen och i 22 § taxeringsforordningen. Enligt 14 kap. 2 § fjärde stycket sekretesslagen får uppgift som gäller misstanke om brott lämnas ut till polis- eller åklagarmyndigheten om fängelse är föreskrivet för brottet och myndigheten har skäl att anta att brottet föranleder påföljd annan än böter. Slutligen får myndighet enligt 14 kap. 3 § sekretesslagen lämna uppgifter till en annan myndighet det är uppenbart om att intresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Myndighet kan med stöd av denna bestämmelse i vissa fall anmäla brott för vilka endast är föreskrivet böter i straffskalan.

5.2.3 Bevisbördans

placering i skatteprocessen

Några generella regler om vilken part som bär ansvaret för att relevant bevisning förebringas i en rättslig tvist finns inte. I 35 kap. 1 § RB slås den fria bevisprövningens princip fast. Rätten skall enligt nämnda lagrum efter samvetsgrann prövning allt förekommit avgöra vad är bevisat i målet. I av som som förvaltningsprocesslagen 1971:291 finns ingen motsvarande bestämmelse. Den fria bevisprövningens princip generellt anses vara tillämplig även i förvaltningsprocessen. Prövningen gäller också ärenden handläggs förvaltningsmyndigheterna. som av Med bevisbörda dels vad behöver fastställt för avses som vara att ett yrkande skall kunna bifallas, dels bär ansvaret vem som

140 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

för att så sker. Den part har bevisbördan har ingen som skyldighet att själv förebringa bevisning. Den erforderliga bevisningen kan likaväl presenteras motparten eller rätten av av officio. Den har bevisbördan står däremot risken för att ex som ett visst faktum inte blir fastställt. Förhåller han sig passiv blir risken för att han tappar målet i regel större. Reglerna bevisbördans fördelning har vuxit fram i praxis. om I tvistemål läggs oftast bevisbördan den har lättast part som att säkra bevisningen for ett faktum. I brottmål har emellertid åklagaren bevisbördan för påstådda gärningar. Den skattskyldige avlämnar en deklaration heder och samvete och under straffansvar. Deklarationen utgör ett bevismedel i skatteprocessen. Om Skattemyndigheten vill avvika från deklarationen uppstår frågan om bevisbördans placering när den inte är reglerad i de materiella bestämmelserna. Det finns inte heller inom skatteprocessen några bestämmelser som generellt reglerar bevisbördans placering. Syftet med de bevisbörderegler ändå finns är att få till stånd materiellt riktiga beskattningssom beslut och att motivera den part som har bevisbördan att säkra bevisning. Frågan bevisbördans fördelning har under årens om lopp varit föremål för diskussioner i doktrinen. Det hävdas numera generellt och i grova drag att det allmänna har bevisbördan i taxeringsprocessen för inkomstsidan medan den skattskyldige har bevisbördan för sina avdragsyrkanden. På kostnadssidan är det enklare för den skattskyldige att säkra bevisning om de kostnader som han har haft. På intäktssidan är det däremot svårt för den skattskyldige att visa påstådd att en intäkt inte har förekommit. Det allmänna har därför bevisbördan för oredovisade intäkter. Undantagen från denna schablonisering är emellertid grova många. Bland undantagen kan nämnas oriktig uppgift vid eftertaxering och skattetillägg där det allmänna har bevisbördan för den oriktiga uppgiften även när den avser kostnader. Det

2°Leidhammar Börje, Bevisprövning i taxeringsmål, s. 61. Leidhammar Börje, Bevisprövning i taxeringsmål, s. 62 ff.

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 141

innebär att bevisbördan är omkastad kostnadssidan i förhållande till den ordinarie taxeringen. Avsaknaden generella regler i lagstiftningen bevisbörav om dans placering kan diskuteras från rättssäkerhetssynpunkt eftersom den kan leda till större risk för icke förutsebara beslut. Anledningen till att hittills avvisat tanken en generell man reglering bevisbördans placering och bevisstyrkekravet är att av bevisbördereglerna skulle bli så allmänt hållna att de ändå inte skulle till vara till någon större vägledning. Syftet med reglerna varierar dessutom beroende vilket regelkomplex som är i fråga.

5.3 Skatteutredningar i vissa andra länder

Deklarationsskyldighet är allmänt införd i konventionsstaterna. I flera länder upphör uppgiftsskyldigheten och upplysningsskyldigheten normalt inte när deklarationen lämnats till beskattningsmyndigheten. Skyldigheten att medverka i skatteutredningen är sanktionerad olika sätt i olika länder. Rätt att vara tyst inträder i allmänhet om brottsmisstanke uppkommit. Den parallella myndighetsorganisation som vi har i Sverige innebär att skatteutredningen görs av en myndighet och brottsutredningen Den tillämpas också i Norge och av en annan. Finland. På kontinenten är det vanligare att såväl skatteutredningen som brottsutredningen utförs av en särskild avdelning inom skatteförvaltningen.

Finland

I Finland har nyligen infört motsvarighet till den svenska man en modellen för skatteförvaltning. I varje län finns en skattemyndighet med lokala kontor. Deklarationerna granskas av tjänstemän också utreder oklarheter innan beslut beskattning som om fattas myndigheten. av De skattskyldiga är under hela skatteutredningen skyldiga att medverka oavsett brottsmisstanke föreligger eller inte. om

142 Skatteutredningar vid brottsmisstanke SOU 1996: 1 16

Revisioner utförs i allmänhet skatteinspektörerna vid länsav skatteverket. Tidigare hade vissa skatteinspektörer polisiära befogenheter. Numera utreder Skattemyndigheten beskattningsfrågan medan brottsmisstankar utreds av polis- och åklagarmyndigheten. I Finland har samarbetet mellan myndigheterna, såvitt känt, inte föranlett några uttalanden hur skyldigheten att om medverka förhåller sig till Europakonventionen.

Norge

I Norge kontrolleras de skattskyldiga i första hand vid "kont0rkontroll" som innebär granskning ingivna deklarationer. De av skattskyldiga är skyldiga att medverka till att deras beskattningssituation blir klarlagd i rätt tid. Näringsidkare och juridiska personer har en omfattande skyldighet att inkomma med handlingar och lämna upplysningar skattemyndighetens begäran. Underlåter den skattskyldige att inkomma med begärda handlingar kan skattemyndigheten påföra sanktioner av bötesoch viteskaraktär, "tvangsmulkt" och "gebyr". Underlåtenhet att medverka vid revision straffbar handling. är en I Norge utreder skattemyndigheterna beskattningsfrågorna. Misstanke skattebrott utreds polismyndigheten. Anmälan om av om brott skall göras när det föreligger skälig grund för misstanke. Efter att anmälan har gjorts har den skattskyldige rätt att inte medverka i utredningen brottet. I praktiken har löst det av man så sätt att skattemyndigheten inte därefter ställer några frågor om det straffbara förhållandet. Några begränsningar i samarbetet myndigheterna emellan föreligger inte för närvarande. I Norge det i allmänhet inte ha ifrågasätts att de norska bestämmelsynes serna skulle kunna strida mot Europakonventionen.

Danmark

I Danmark utreds beskattningsfrågorna beskattningsmyndigav heten. Av "skattekontrolloven" framgår att de skattskyldiga är skyldiga att upplysa om sina inkomstförhållanden. Löntagare

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 143

inte uppfyllt upplysningsskyldigheten riskerar skönstaxesom ring. För näringsidkare och juridiska personer föreligger en långtgående skyldighet att efter begäran inkomma till skattemyndigheten med räkenskapsmaterial och andra upplysningar som kan ha betydelse för beskattningen. Uppgiftsskyldigheten är sanktionerad med dagsböter. Skattemyndigheten kan utreda skattebrott skatten och eventuella avgifter inte överstiger om 100 000 kr. Utredningar avseende grövre brott överlämnas till polismyndigheten. Den skattskyldige underrättas av skattemyndigheten att han är misstänkt för skattebrott. Han kallas till om personligt besök myndigheten varvid han underrättas om misstanken samt om sina rättigheter. Underrättelsen om brottsmisstanken sker vid en låg grad av misstanke. Vid denna tidpunkt upphör skyldigheten att medverka. Såvitt utredningen känner till har inte i Danmark hävdats att den danska modellen skulle strida mot artikel

Tyskland

Beskattningsmyndigheten utreder och fastställer taxerad inkomst. När misstanke skattebrott föreligger övertas om ansvaret för ärendet av en särskild enhet inom skatteförvaltningen, Straf- und Bussgeldsachenstelle, som är en myndighet under det federala finansdepartementet. Utredningen görs av en skattekriminalenhet, Steuerfandungstelle, som har polisiära befogenheter. Organisationens uppgift är att utreda skattebrott och andra oegentligheter i samband med beskattningen. Skattekriminalenheten utreder såväl beskattningsfrågan brottet. som Den skattskyldige är inte skyldig att medverka i utredningen om han är misstänkt för brott. Om brottet är mindre allvarligt kan den skattskyldige påföras böter Bussgeld Straf- und Bussgeldsachenstelle. I annat fall av anmäler den sistnämnda myndigheten brottet till åklagarrnyndigheten som beslutar om åtal.

144 Skatteutredningar vid brottsmisstanke SOU 1996:1 16

Österrike

Även i Österrike utreds beskattningsfrågorna normalt av skattemyndigheterna. Vid misstanke om skattebrott utreds skattebrottet särskild avdelning inom Skattemyndigheten av en Finanzstrafbehörde. När den skattskyldige är misstänkt för skattebrott har han rätt att vara passiv i skatteutredningen. I Österrike de inhemska står anser man att reglerna i överensstämmelse med artikel

Holland

I Holland är de skattskyldiga tvungna att medverka i skatteutredningar fram till den tidpunkt då de är misstänkta för skattebrott eller för att ha gjort sig skyldiga till förseelse kan en som medföra en administrativ sanktion.

Åklagarna ansvarar för alla brottsutredningar inklusive

skattebrottsutredningama. Brottsutredning inleds så fort det finns en skälig misstanke om brott. Vid denna tidpunkt inträder vissa rättigheter for den misstänkte Vilka korresponderar med rättigheterna i artikel I den holländska strafflagstiftningen finns rätten att tyst inskriven. Den misstänkte skall underrättas vara om denna rättighet inför varje förhör utredarna. Vid av samma tidpunkt aktualiseras den brottsutredande myndighetens möjligheter att vidta vissa tvångsåtgärder. I Holland finns en särskild avdelning inom skattemyndigheten, FIOD, med "skattepoliser". Vid misstanke om skattebrott skall Skattemyndigheten överlämna skattebrottsärendet till FIOD för bedömning det eventuella brottet skall leda till åtal eller om inte. FIOD tar inte över beskattningsfrågan såsom i Tyskland. Om FIOD inte att skattebrottet skall leda till åtal lämnas anser ärendet åter till Skattemyndigheten. I de fallen kan senare överträdelsen innebära att den skattskyldige blir påförd en administrativ sanktion av skattemyndigheten.

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 145

överväganden

5.4 och

förslag

5.4.1 Skatteutredningen och artikel 6

De utredningar som Skattemyndigheten genomför syftar således till att fatta riktiga beskattningsbeslut och inte till att utreda eventuella brott enligt skattebrottslagen. Skatteutredningen är ingen brottsutredning och omfattas därför enligt utredningens mening normalt inte artikel Såsom framgått, avsnitt av se 1.4.2, har skyldigheten att betala skatt kommissionen inte av heller ansetts sådan civil skyldighet i artikel vara en som avses Såvitt känt har frågan inte prövats Europadomstolen. av Annorlunda förhåller det sig emellertid den skattskyldige om är misstänkt för skattebrott. De uppgifter den skattskyldige som lämnar till Skattemyndigheten i skatteutredning där han är en skyldig att medverka kan under utredningen överlämnas till förundersökningsledaren i skattebrottsutredningen. Den av Skattemyndigheten upprättade revisionspromemorian ligger inte sällan till grund för åklagarens stämningsansökan. Skattemyndighetens utredning utgör i dessa fall en del av förundersökningsmaterialet och kan då också få betydelse för domstolens prövning av ett åtal. Skattebrottsutredningen är en brottsutredning och omfattas av artikel 6 enligt Europakonventionen. Om material som den skattskyldige med stöd av taxeringslagens regler eller med stöd skattelagstiftning tvingas medverav annan ka till att ta fram utnyttjas i en samtidigt pågående brottsutredning finns det risk för att förfarandet kränker artikel Europadomstolen har inte tagit ställning till artikel 6 är om tillämplig i en utredning som i och för sig inte avser brott men som antingen sker i samarbete med eller vars resultat lämnas över till en brottsutredande myndighet när misstanke brott om uppkommit. Kommissionen har dock i fallet Saunders funnit att det strider mot artikel 6 fallande dom i brottmålet att en

App No. 19187/91.

6 l6—0950

146 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

huvudsakligen bygger uppgifter som den skattskyldige tvingats medverka till i en administrativ utredning. Tillgängliga uppgifter pekar att de flesta länder i Europa har accepterat att den skattskyldige har rätt att inte medverka i skatteutredningen om han är misstänkt för skattebrott, detta oavsett om skatteutredningen och skattebrottsutredningen utförs av en eller flera myndigheter. I Sverige bedrivs skatteutredningen och skattebrottsutredningtvå separata utredningar med olika ändamål även de en som om utredande myndigheterna samarbetar. Utredningen vill därför understryka att det vid brottsmisstanke endast är skattebrottsuttredningen inte skatteutredningen som avser en anklagelse - for brott enligt artikel Såsom tidigare framhållits är skyldigheten att betala skatt inte heller en sådan civil skyldighet som avses i artikeln. Eftersom utredningarna sker i samarbete mellan Skattemyndigheten och den brottsutredande myndigheten anser utredningen emellertid att artikel 6 måste beaktas i skatteutredningen ett sådant sätt att skattebrottsutredningen inte kan komma att kränka artikel De för skatteutredningen gällande reglema bör således i erforderlig mån justeras för att uppnå detta syfte.

5.4.2 Rättssäkerhetsgarantier i artikel 6 som måste beaktas i skatteutredningen när brottsmisstanke upp-

kommit

I föregående avsnitt har utredningen konstaterat att det finns viss risk for att de regler som styr det svenska utredningsförfarandet kan få till följd att skattebrottsutredningen kommer i konflikt med artikel Enligt artikeln skall den som är misstänkt för en brottslig handling underrättas brottsmisstanken. Han har vidare rätt om till tolk och rättegångsbiträde och rätt att höra vittnen, att betraktas som oskyldig tills hans skuld fastställts och att beredas tillfälle att försvara sig. Utredningen har i avsnitten 1.4.4 1.4.8 närmare redogjort for innehållet i artikel Rättssäkerhetsgarantierna beaktas i vår inhemska rätt genom rättegångsbalkens

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 147

regler. Det åligger därför i första hand förundersökningsledaren att till att dessa rättssäkerhetsgarantier beaktas i skattebrottsse utredningen och att den misstänkte tillerkänns de rättigheter som följer av rättegångsbalkens regler. Europadomstolen har vidare i fallet Funcke mot Frankrike, dom den 25 februari 1993, slagit fast att den är anklagad för som brott under utredningen. Omständigheterhar rätt att vara passiv i fallet Funke följande. Fransk tullpersonal hade fått na var information från Skattemyndigheten och uppsökte med anledning härav Funcke i hans hem i Frankrike för att inhämta närmare upplysningar om hans tillgångar i utlandet. Funke medgav att han hade eller hade haft tillgångar utomlands men påstod att han inte hade några handlingar hemma dessa. Tullpersonalen om fann vid genomsökningen hemmet bl.a. kontoutdrag från av utländska banker som tydde valutabrott. Fynden ledde inte till åtal men gav upphov till ytterligare utredning. Tullpersonalen anmodade Funke, misstänkt för valutabrott, att inge som var vissa handlingar utvisande hans tillgodohavanden avseende de tre senaste åren i vissa namngivna banker. Funke efterkom inte tullpersonalens begäran. Han ålades begäran av tullmyndigheten av fransk domstol vid vite att förete de begärda handlingar- Europadomstolen fann att utredningen omfattades artikel na. av 6 samt att den som är misstänkt for brott har rätt att tiga och inte har någon skyldighet att framlägga bevis är belastande för som honom själv. Det stred således mot artikel 6 att förelägga Funke vid vite att lämna begärda handlingar. Rätten att passiv innebär således att den misstänkte inte vara behöver medverka i skattebrottsutredningen. Det finns risk att denna rätt att förhålla sig passiv i skattebrottsutredningen kränks genom skyldigheten att medverka i skatteutredningen. Eftersom myndigheterna samarbetar under utredningarna vid misstanke brott bör rätten att tyst om vara omfatta även skatteutredningen. Rätten att tyst i skatteutredningen bör omfatta bara vara sådana frågor har samband med den gärning som brottssom misstanken och kan bli föremål for en brottsutredning. avser som Om sådan fråga berörs i olika skatteutredningar som avser en

148 Skatleutredningar vid brottsmisstanke

period bör rätten att tyst gälla i alla utredningar där samma vara frågan aktualiseras.

Närmare om rätten att tiga i skatteutredningen

I Sverige har den som är skäligen misstänkt för brott rätt att inte medverka under förundersökningen. Han har rätt att tiga och han har ingen sanningsplikt ifall han välj att lämna upplysningar. er Såsom tidigare har framhållits har artikel 6 till syfte den att ge som i konventionens mening är anklagad för brottslig en handling vissa rättigheter under brottsutredningen och under brottmålsprocessen. Skattemyndighetens beslut att fastställa skatt

eller avgifter är inga beslut om straff. Åklagarmyndigheten kan

inte ta över skatteutredningen eller föra talan i ett skattemål. Skatteprocessen i förvaltningsdomstolarna är följaktligen inte heller att betrakta brottmålsprocess. Det finns anledning som en att åter understryka att de särskilda rättssäkerhetsgarantierna vid anklagelse för brott sålunda inte är avsedda att skydda den skattskyldige under skatteprocessen. Om den skattskyldiges skyldighet att aktivt medverka i utredningen upphör grund av att den skattskyldige är misstänkt för skattebrott bör följden bli att skattemyndighetens utredningsansvar utökas när en brottsmisstanke föreligger. Den utökade utredningsskyldigheten för skattemyndigheten torde kunna leda till, skattemyndigheten inte fullgjort sin utredom ningsskyldighet, att utgången i ärendet blir till nackdel för det allmänna. Det kan ifrågasättas skattemyndighetens utökade utredom ningsansvar bör beaktas också vid fördelningen av bevisbördan. Såsom tidigare framhållits vilar bevisbördan i taxeringsprocessen i vissa fall den skattskyldige och i andra fall det allmänna. I brottmål vilar utredningsansvaret alltid åklagaren. Är utredningen bristfällig i någon del kan åtalet inte bifallas.

Åklagaren har också bevisbördan för påstådda gärningar. Det

kan möjligen hävdas att bevisbördan i skattemål motsvarande sätt skulle ligga helt hos det allmänna sedan brottsmisstanke uppkommit. Utredningen anser emellertid att bevisbördans

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 149

placering inte bör påverkas av rätten att vara tyst utan att skattemyndighetens utvidgade utredningsansvar får vägas in vid bevisvärderingen. Har myndigheten inte fullgjort sin utredningsskyldighet kan resultatet bevisvärderingen bli till det allmänav nackdel. nas Såsom framgått finns inga generella regler om bevisbördans placering i svensk skattelagstiftning. Gällande bevisregler har utvecklats i praxis. Frågan lämpar sig knappast för lagreglering. Den bör hittills överlämnas praxis. som Om innebörden rätten att inte medverka vill utredningen av tillägga följ Det förhållandet att den misstänkte utnyttjar sin rätt att tyst bör inte ensamt kunna läggas till grund för en vara fällande dom. Den omständigheten att den tilltalade har rätt att tiga har dock inte hindrat att det lagts honom till last att hans invändningar varit så oprecisa att de inte kunnat kontrolleras, se t.ex. NJA 1980 369 och NJA 1988 292. HD har vidare lagt s. s. den tilltalade till last att han inte kunnat förklara sig när han uppenbarligen brustit i sin redovisningsskyldighet. I NJA 1984 520 ansåg HD att det kunde ställas krav förklaring en s. enstaka stor post i bokföringen när denna var i hög grad bristfälligt redovisad. På motsvarande sätt kan det komma att läggas den skattskyldige till last i skatteprocess att han inte fullgjort en sina primära åligganden enligt lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter, bokföringslagen eller skatteförfattningarna.

Tidpunkten för rättighetens inträde

I artikel 6 att den är anklagad för brottslig handanges som en har vissa rättigheter. Artikel 6 skall emellertid inte förstås ling så sätt att rättigheterna aktualiseras först när det föreligger en formell brottsmisstanke. Vissa av rättssäkerhetsgarantiema, såsom rätten att tyst, träder i funktion redan innan åtal vara väcks mot den misstänkte. Varken innehållet i artikel 6 eller av Europadomstolens avgöranden framgår klart vilken grad av av misstanke krävs för att någon skall vara anklagad för som anses brott i konventionens mening eller vid vilken tidpunkt rättssäkerhetsgarantiema aktualiseras.

150 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

Vid vilken tidpunkt någon skall anklagad för brott anses vara i konventionens mening har berörts i samband med frågan om rättegång inom skälig tid. Kommissionen har redan 1960-talet uttalat att den relevanta tidpunkten i dessa fall är när någon har påtagligt påverkats av en situation som är ett resultat av en misstanke mot honom. Europadomstolens praxis har utvecklats under en längre period. I fallet Neumeister ansåg domstolen att den relevanta tidpunkten inföll först när Neumeister formellt anklagats för brottet i fråga. I det fallet Deweer gjorde domstolen senare en definition innebär att den relevanta tidpunkten är den som officiella underrättelsen till den enskilde från den behöriga myndigheten att man misstänker att han har begått ett brott. I fallet Eckle hänvisade domstolen till denna definition och slog fast att definitionen också korresponderade med den kommisav sionen utpekade tidpunkten då den enskildes situation hade påtagligt berörts. Domstolen synes således ha preciserat sin tidigare definition och anslutit sig till kommissionens uppfattning. I fallet Foti uttalade Europadomstolen samma sätt att "anklagelse" i vissa fall kan ha form av andra åtgärder som innefattar ett sådant påstående och påtagligt påverkar den som misstänktes situation liknande sätt. Även dessa rättsfall från Europadomstolen om rör spörsmålet om den tilltalade hade erhållit rättegång inom rimlig tid, bör vägledning kunna hämtas när det gäller frågan om någon är anklagad för brott i den mening som avses i artikel Enligt vår interna lagstiftning inträder rättigheterna enligt 23 kap. 18 § RB i brottsutredningar när det föreligger skälig misstanke. Begreppet "skälig misstanke" har tidigare diskuterats i avsnittet 5.2.2.

Report of 26 May 1966, Neumeister B. 6 81.

Dom den 27 februari 1980, A. 35 24. Dom den 15 juli 1982, A. 51 33. 2‘ Jfr dom den 10 december 1982, Foti mfl., A. 56 18. Se även Allenet de Ribemont mot Frankrike, dom den 10 februari 1995. och P.Van Dijk mfl. Theory and practice of the European Convention Human Rights. on

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 151

Någon gång har hävdats att skatteutredningar alltid är brottsutredningar i konventionens mening. Det har vidare gjorts gällande att uppgiftsskyldigheten enligt 3 kap. 5 § TL i materiellt hänseende överensstämmer med det av Europadomstolen kritiserade förfarandet i fransk tullagstiftning i det tidigare nämnda fallet Funke och att uppgiftsskyldigheten i taxeringslasålunda skulle strida mot artikel Själva deklarationsskylgen dighetens förenlighet med Europakonventionen har emellertid inte ifrågasätts. Enligt utredningens mening står det klart att själva deklarationsförfarandet och skyldigheten att lämna uppgifter i deklarationen inte kan strida mot konventionen. Även i de flesta anses andra länder föreligger deklarationsskyldighet för de skattskylditrots att artikel 6 beaktas vid misstanke brott i skatteutredga om ningen. Utredningen anser att Europadomstolens och kommissionens uttalanden inte skall förstås så att enbart det förhållandet att skatteförvaltningen med anledning deklarationen utför av en skatteutredning innebär att den skattskyldige är anklagad för en brottslig handling. Enligt våra gällande bestämmelser är den nu skattskyldige skyldig att medverka under skatteutredningen även om han är misstänkt för skattebrott. Gör han det inte frivilligt kan han tvingas till det genom föreläggande vid vite. De länder utredningen har undersökt har ålagt sina skattskyldiga en som motsvarande skyldighet att i någon form medverka i skatteutredningen. I vissa länder har lagstiftaren t.o.m. gått längre. Underlåtenhet att medverka är t.ex. i Holland och Norge en brottslig handling. Utredningens uppfattning är att det inte kan anses strida mot konventionen att den skattskyldige tvingas medverka så länge han inte är misstänkt för brott. Sålunda kan inte heller den ordinära kontrollen av uppgifter som lämnats i deklarationen falla under artikel Inte heller det förhållandet att skattemyndigheten beslutar om revision medför att den skattskyldige är misstänkt för brott. Som vi anfört i avsnitt 2.4 blir artikel 6

27 Advokaten Claes Sjölin redovisar denna uppfattning i sin artikel i Advokaten 6/94, Rätten att hålla tyst.

152 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

enligt vår mening inte heller tillämplig bara därför att skattetillägg ifrågasätts. Artikel 6 bör endast anses bli tillämplig om den skattskyldige är misstänkt för brott. Någon tveksamhet råder enligt utredningens mening inte om att den skattskyldige i vart fall är anklagad för brott i konventionens mening senast vid den tidpunkt då forundersökningsledaren underrättat den misstänkte om misstanken. Förundersökningsledaren är enligt våra interna regler behörig att underrätta en brottsmisstanke. Vid denna tidpunkt inträder, såsom person om tidigare anförts, rättssäkerhetsgarantierna i artikel Enligt vår interna rätt skall Skattemyndigheten anmäla misstanke brott när det finns anledning att anta att brott har om begåtts. Tidpunkten korresponderar med den tidpunkt då förundersökning skall inledas enligt 23 kap. 1 § RB. Frågan är nu om denna eller någon annan tidpunkt skall vara avgörande för när rättssäkerhetsgarantierna inträder. I de övriga nordiska länderna tycks rättssäkerhetsgarantiema i skatteutredningen inträda vid en relativt låg grad av misstanke. I Holland inträder rättigheterna i skatteutredningen vid samma tidpunkt i brottsutredningar i övrigt, dvs. när det föreligger "reasosom nable suspicion". Denna grad av misstanke torde närmast att vara jämföra med skälig misstanke i 23 kap. 18 § RB. Att jämföra tidpunkterna i olika länder är emellertid vanskligt eftersom varje land har juridiska termer och tolkningar dem. egna av I skattebrottsutredningen tillerkänns den misstänkte rättigheterna enligt 23 kap. 18 § RB när det föreligger en skälig misstanke for brott. Vid denna tidpunkt torde den misstänkte även vara att betrakta som "anklagad" i den mening som avses i artikel Enligt utredningens mening bör artikel 6 beaktas i skatteutredningen när misstanken uppnått den grad som avses i 23 kap. 18 § RB, dvs. när den skattskyldige är skäligen misstänkt för ett brott. Vid denna tidpunkt bör följaktligen den skattskyldiges skyldighet att medverka normalt upphöra enligt artikel

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 153

Närmare om artikel 6 i förhållande till skatteutredningen

Såsom tidigare redovisats medför myndigheternas samarbete att artikel 6 måste beaktas i skatteutredningen den skattskyldige om är misstänkt för skattebrott. Utredningen har funnit att rätten att tyst bör inträda när det föreligger skälig misstanke brott. vara om Artikel 6 tillförsäkrar den är anklagad för brott vissa som rättssäkerhetsgarantier. Skattemyndigheten f°ar underlåta att anmäla brott brottet inte kommer att medföra påföljd eller om anmälan annat skäl inte behövs. I sådana fall bör den om av skattskyldige inte anses vara anklagad för brott enligt artikel Rätten att vara passiv i skatteutredningen bör därför inte omfatta sådana situationer. Utredningen föreslår att när det framkommit sådana omständigheter i skatteutredningen att någon skäligen kan misstänkas för brott skall anmälas till åklagaren skall den skattskyldige som inte längre behöva medverka i utredningen. Motsvarande föreslås gälla bl.a. för ställföreträdare den skattskyldige är om en juridisk person. Rätten att vara tyst bör gälla bara de frågor som har samband med den gärning som omfattas brottsmisstanken av och bör upphöra åklagaren beslutar att inte inleda förunderom sökning beträffande den aktuella frågan eller att lägga ned densamma. Rätten att vara tyst i skatteutredningen bör inträda även om misstanken inte uppkommit hos Skattemyndigheten utan i en polisutredning. Förundersökningsledaren bör därför underrätta Skattemyndigheten när misstanken uppnått sådan styrka att den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott mot skattelagstiftningen. Eftersom Skattemyndigheten biträder förundersökningsledaren i skattebrottsutredningen underrättas skattemyndigheten i praktiken redan enligt nuvarande ordning eventuella om brottsmisstankar. Utredningen har därför inte funnit skäl att föreslå en särskild regel härom. En annan fråga som aktualiseras är hur tidpunkten för skattemyndighetens skyldighet att anmäla misstanken om brott förhåller sig till den tidpunkt då rätten att tyst inträder. Det vara är naturligt att anmälningstidpunkten knyts till den tidpunkt då

154 Skatteutredningar vid brottsmisstanke

rätten att tyst inträder. Reglerna föreslås ändrade så att vara anmälan skall ske senast när det föreligger skälig misstanke en om brott. Om anmälan gjorts ett tidigare stadium än när anmälan senast måste göras bör rätten att hålla tyst inträda redan vid denna tidigare tidpunkt. Anmälan skall enligt gällande regler i 17 § skattebrottslanu 1972:69 göras när det finns anledning att anta att ett brott gen har begåtts. Av den statistik redovisats under avsnitt 3.1.3 som framgår att myndigheten i tre fyra fall 1994 utrett skattefråav klart innan myndigheten gjort anmälan om brottsmisstangorna ke till åklagarmyndigheten. Skattemyndigheten har i de flesta fall avvaktat med anmälan hänsyn till den skattskyldige och av för att inte onödigt belasta åklagarmyndigheten. Om anmälningstidpunkten kvarstår vid nuvarande låga grad av misstanke kommer det sannolikt att resultera i flera onödiga anmälningar och därmed följande obehag for de skattskyldiga. En högre grad misstanke för anmälan motiveras också av effektivitetsskäl. av Om den skattskyldige efter det att han erhållit sådan upplysen ning inte vill lämna upplysningar kan Skattemyndigheten endast erhålla dem att vidta tvångsåtgärder. Utredningen anser genom därför att anmälningstidpunkten för skattebrott enligt 17 § skattebrottslagen 1971 :69 m.fl. skattelagar bör skjutas fram. Vid skälig misstanke för brott förändras den misstänktes situation enligt rättegångsbalkens regler. Det finns inget som hindrar att myndigheten anmäler misstanken innan skälig misstanke för brottet föreligger. Förslaget föranleder ändringari 17 § skattebrottslagen, 22 § taxeringsförordningen mfl. skatteförfattningar. Utredningen har övervägt Skattemyndigheten skall om generellt åläggas en skyldighet att upplysa den skattskyldige om att han har rätt att passiv när anmälan har gjorts till åklagavara En sådan underrättelse innebär att den misstänkte samtidigt ren. underrättas att han är misstänkt för ett brott. Enligt våra om straffprocessuella regler åligger det normalt åklagaren att underrätta den misstänkte misstanken och hans rättigheter. om Utredningen därför att sanktionerad skyldighet för anser en Skattemyndigheten att i alla lägen underrätta den skattskyldige att anmälan har gjorts inte behövs. Innebörden den om av

Skatteutredningar vid brottsmisstanke 155

föreslagna bestämmelsen bör i stället bli att Skattemyndigheten inte får begära den skattskyldiges medverkan i de frågor som brottsmisstanken avser efter det att brottsanmälan har gjorts om myndigheten inte upplyser den skattskyldige om hans rätt att vara tyst. För att det skall kunna kontrolleras att den skattskyldige inte har tvingats samarbeta efter denna tidpunkt föreslår utredningen att Skattemyndigheten skall anteckna anmälningstidpunkten i akten. Anteckningsskyldigheten bör föreskrivas i taxeringsförordningen m.fl. skatteförfattningar. Ibland beslutar åklagaren när han tagit del skattemyndigav hetens anmälan att någon förundersökning inte skall inledas eller att förundersökningen skall läggas ned. Beslutet tillställs skattemyndigheten. Det rör sig om ett mindre antal anmälningar som sålunda inte föranleder att förundersökning inleds. När en ett sådant beslut fattats bör emellertid skyldigheten att medverka åter inträda. Den skattskyldige är då inte längre misstänkt för något brott. Detta bör framgå av ett andra stycke i den nyss nämnda föreslagna nya paragrafen i taxeringslagen och andra aktuella skatteförfattningar.

6 och artikel 6

Tvångsåtgärdslagen

Utredningens förslag En grunderna för tillämpning av : av tvångsåtgärdslagen är "tredska", dvs. att den skattskyldige inte medverkar i revision eller att han inte efterkommer en föreläggande. För att rätten passiv skall upprätthållas att vara bör grunden tredska inte få åberopas den reviderade eller om den som förelagts inkomma med uppgifter kan skäligen misstänkas för brott.

Bakgrund

Skattemyndigheten kan enligt 3 kap. TL förelägga den som inte lämnat deklaration att fullgöra sin deklarationsskyldighet. Skattemyndigheten får vidare förelägga den skattskyldige att komma in med uppgifter eller visa handlingar. Om det finns upp anledning att anta att föreläggandet inte kommer att efterkomkan Skattemyndigheten enligt 3 kap. 5 § TL förena förelägmas gandet med vite. Vitet är det enda tvångsmedel som finns att tillgå enligt TL för att förmå skattskyldiga att fullgöra sina åligganden. Motsvarande bestämmelse finns i andra skatteförfattningar. Vitet befanns emellertid inte vara ett tillräckligt effektivt tvångsmedel, särskilt i de fall då den skattskyldige tredskade med att ställa efterfrågade handlingar till förfogande för revision, 1955: 160 123 ff. Det framhölls att en prop. s motsvarighet till de straffprocessuella tvångsmedlen husrannsakan och År lades beslag borde införas i taxeringsprocessen. 1961 1961:62 med förslag till lag handräckning fram. Lagen prop. om 1961:332 handräckning vid taxeringsrevision trädde i kraft om den 1 juli 1962. Lagen handräckning vid taxeringsrevision om ersattes 1975 bevissäkringslagen 1975:1027 för skatte- och av avgiftsprocessen.

158 T vångsåtgärdslagen och artikel 6

Rättssäkerhetskommittén gjorde i sitt betänkande Rättssäkerheten vid beskattningen SOU 1993:62 översyn tvångsen av medlen i skatte- och avgiftskontrollen. Den gällande lagen nu 1994:466 om särskilda tvångsåtgärder i beskattningsförfaran-

det tvångsåtgärdslagen trädde i kraft den 1 juli 1994.

6.2 Gällande rätt

Tvångsåtgärdslagen omfattar enligt 2 § följ ande åtgärder: revision i den reviderades verksamhetslokaler 5 eftersökande och omhändertagande handlingar 6-9 §§, av granskning utan föreläggande av kontrolluppgift 10 § och försegling av lokal, förvaringsplats eller annat utrymme 13 §.

Huvudregeln är enligt 3 kap. 10 § TL att revision skall ske i samverkan med den reviderade. Enligt 5 § tvångsåtgärdslagen får revision ske med tvång i den reviderades verksamhetslokaler under vissa förutsättningar om revisionen inte utan svårighet kan genomföras annan plats. Svårighet att genomföra revisionen annan plats föreligger t.ex. om handlingarna inte kan tas med eller om handlingarna är lagrade ADB-medium. Revision f°ar sålunda ske med tvång om den reviderade inte samtycker till revisionen eller om medgivande givits men att den reviderade ändå inte medverkar föreskrivet sätt. En alternativ förutsättning för revision enligt nämnda lagrum är att det föreligger påtaglig en risk att den reviderade kommer att undanhålla eller förvanska de handlingar f°ar granskas vid revisionen sabotagerisk. Om som revision genomförs i den reviderades verksamhetslokaler med stöd av 5 § tvångsåtgärdslagen får handling omfattas som av revisionen eftersökas där och omhändertas handlingen inte om tillhandahålls utan oskäligt dröjsmål eller det finns sabotageom risk.

"Prop. 1993/94:151 s. 153.

T vångsåtgärdslagen och artikel 6 159

Om revision inte sker i den reviderades verksamhetslokaler får enligt 7 § tvångsåtgärdslagen handlingar som omfattas av revisionen eftersökas i den reviderades verksamhetslokaler och omhändertas den reviderade inte efterkommit föreläggande om

att lämna ut handlingarna tredska eller om det Föreligger

sabotagerisk. Enligt 8 § tvångsåtgärdslagen f°ar handlingar, om förutsättningarna i 7 § är uppfyllda, eftersökas i annat som anges utrymme inte utgör den reviderades verksamhetslokaler om som det finns särskild anledning att anta att handlingarna finns där. Enligt 9 § tvångsåtgärdslagen får handlingar som omfattas av föreläggande eftersökas och omhändertas för granskning om föreläggande att lämna ut handlingar inte följts eller om det finns särskild anledning att anta handlingarna finns hos den som förelagts att lämna ut dem.

överväganden

6.3 och

förslag

Utredningen har i kapitel 5 funnit att artikel 6 i Europakonventionen måste beaktas i skatteutredningen så sätt att uppgifter i skatteutredningen inte kan framtvingas när skälig misstanke om brott framkommit. Utredningen har tidigare föreslagit ändringar i taxeringslagen och andra skatteförfattningar innebärande att den skattskyldiges medverkan inte f°ar begäras efter det att den skattskyldige skäligen kan misstänkas för brott eller skattemyndigheten anmält misstanke om brott enligt skattebrottslagen eller skattelagstiftning. Anmälan måste göras av skattemyndigannan heten senast då det föreligger skälig misstanke brott. Om om Skattemyndigheten därefter vill att den skattskyldige skall medverka i skatteutredningen måste den informera den skattskyldige att han inte är skyldig att medverka. Om den om skattskyldige är juridisk och den misstänkte är en person ställföreträdare för denna upphör skyldigheten att medverka motsvarande sätt. Artikel 6 syftar, såsom tidigare nämnts, till att tillförsäkra den misstänkte vissa rättssäkerhetsgarantier under brottsutredningen. Tvångsåtgärdslagen är endast tillämplig i skatteutredningar.

Skatteutredningen omfattas normalt inte av artikel Åtgärderna

160 T vångsåtgärdslagen och artikel 6

i tvångsåtgärdslagen bör därför inte heller omfattas artikel av Såsom tidigare framhållits förhåller det sig annorlunda i de fall skatteutredningen och skattebrottsutredningen bedrivs i samverkan mellan myndigheterna. Uppgifter Skattemyndigheten som inhämtat i skatteutredningen med eller utan medverkan från den den skattskyldige kan komma att överlämnas till förundersökningsledaren i skattebrottsutredningen. Artikel 6 ger den som är misstänkt för brottslig gärning en rätt att inte medverka i brottsutredningen. Tvångsåtgärdema enligt tvångsåtgärdslagen kräver, i likhet med de straffrättsliga tvångsmedlen, ingen aktiv medverkan från den skattskyldige. Enligt utredningens mening kommer tvångsåtgärdema därför inte i konflikt med artikel Tvångsåtgärdslagen utgår emellertid ifrån att vissa tvångsmedel kan tillämpas den grunden att den skattskyldige inte medverkar i skatteutredningen föreskri-

vet sätt tredska eller om det finns en påtaglig risk att den

skattskyldige kommer att undanröja bevis sabotagerisk. Eftersom den skattskyldige inte är skyldig att medverka i skatteutredningen när en brottsanmälan har gjorts av skattemyndigheten eller om han skäligen kan misstänkas för brott kan tredska inte utgöra grund för revision enligt tvångsåtgärdslagen. Skattemyndigheten kan enligt 7 och 9 tvångsåtgärdslagen eftersöka och omhänderta handlingar hos den reviderade eller annan som kan antas inneha handlingar. Det kan i detta fall göras gällande att en tvångsåtgärd som tillgrips grund av den enskildes tredska inte är förenlig med artikel Enligt utredningens mening bör därför tredska i fortsättningen inte utgöra grund för åtgärd enligt tvångsåtgärdslagen den reviderade eller den om som föreläggandet avser skäligen kan misstänkas för brott. Förslaget innebär att en grund för tvångsåtgärder utmönstras för de fall då någon skäligen kan misstänkas för brott eller anmälan till åklagarmyndigheten har gjorts. Förslaget föranleder ändringar i 7 och 9 tvångsåtgärdslagen.

Författningskommentarer

7.1 Förslaget till lag om ändring i skattebrottslagen 1971 :69

17§

Bestämmelsen reglerar när Skattemyndigheten skall anmäla misstanke skattebrott till åklagaren. Anmälan om brott skall om ske senast när den skattskyldige skäligen kan misstänkas för ett skattebrott. Tidpunkten när anmälan senast skall ske, sammanfaller med den tidpunkt i 23 kap. 18 § RB då den misstänkte skall underrättas misstanken brottet. Den misstänkte om om tillerkänns rättssäkerhetsgarantierna så snart han är skäligen misstänkt för brott. Han är inte skyldig att medverka i utredningen osv. I de fall Skattemyndigheten anser att en förundersökning bör inledas ett tidigare stadium kan anmälan göras vid en lägre grad misstanke. Så kan fallet myndigheten av vara om anser att tvångsåtgärder enligt rättegångsbalken måste vidtas eller om den skattskyldige även gjort sig skyldig till andra brott är föremål för förundersökning. som I så fall inträder rättssäkerhetsgarantierna vid denna tidigare tidpunkt.

7.2 Förslaget till lag om ändring i taxeringslagen 1990:324

3 kap. 19 §

Huvudregeln är att den skattskyldige skall lämna de upplysningoch uppgifter till Skattemyndigheten behövs för att ar som Skattemyndigheten skall kunna fatta ett korrekt beskattningsbeslut.

162 F örfattningskommentarer SOU 1996: 1 16

Enligt artikel 6 i Europakonventionen har den är som anklagad för en brottslig handling rätt att tiga i brottsutredningen. Skattemyndigheten och åklagarmyndigheten samarbetar under utredningarna, varvid uppgifter Skattemyndigheten som inhämtat i skatteutredningen lämnas till åklagarmyndigheten. Skatteutredningen omfattas i och för sig inte av rättsäkerhetsgarantiema i artikel Trots det måste, for att skatte- brottsutredningen inte skall komma i konflikt med artikel rätten att hålla tyst även beaktas i skatteutredningen så snart skälig misstanke brott uppkommit. Orsaken till detta är det uppgiftslämnande om som sker mellan skattebrottsutredning och skatteutredning. Rätten att vara tyst inträder inte bara den anledningen att av en granskare misstänker att deklarationen kan behäftad med vara fel. I de flesta fall torde den skattskyldige kunna förklara de redovisade uppgifterna utan att någon misstanke brott kan om riktas mot honom. Det är först när utredningen kommit så långt att den skattskyldige skäligen kan misstänkas för ett specifikt brott denna rätt inträder. som Rätten att tyst i skatteutredningen skall ha vara samma räckvidd som när polis- och åklagarmyndigheten utreder en brottsmisstanke. Om skattskyldig misstänks för skattebedräen geri grund av att han inte redovisat realisationsvinst för avyttrad egendom omfattas bara frågor som har anknytning till den avyttrade egendomen rätten att tyst. Om brottet har av vara begåtts i en näringsverksamhet som den skattskyldige bedriver kan en misstanke brott medföra att hela verksamheten om omfattas av rätten att passiv. Så är fallet den skattskylvara om dige skäligen kan misstänkas för bokföringsbrott. Rätten att vara passiv omfattar inte hela verksamheten om misstanken riktas mot en begränsad del denna, t.ex. någon enstaka av faktura privata levnadskostnader. I det fallet som avser senare bör rätten att tyst normalt endast omfatta fakturorna vara som ifrågasatts. Om det kan misstänkas att en närmare granskning av verksamheten kan leda till att ytterligare oegentligheter kommer i dagen bör Skattemyndigheten låta den skattskyldige välja om han vill passiv eller medverka i utredningen. vara Mervärdesskattebrott uppmärksammas ofta att genom Skattemyndigheten som begärt en faktura av köparen upptäck-

att sälj inte redovisat fakturan eller redovisat den till ett er aren för lågt belopp. I sådana fall torde den skattskyldige vara skäligen misstänkt för mervärdesskattebrott när skattemyndigheten uppmärksammar den felaktiga redovisningen och rätten att tyst inträder vid denna tidpunkt. Om det i övrigt kan vara misstänkas mervärdesskattedeklaration är behäftad med fel att en Skattemyndigheten inte vet vari felet ligger är den men om skattskyldige inte skäligen misstänkt för brott och någon rätt att vara passiv föreligger inte. Några exakta riktlinjer om när rätten att vara passiv skall inträda går inte att generellt. Omständigheterna i det ange enskilda fallet måste beaktas vid bedömningen av om rätten att tyst har inträtt. vara Enligt den föreslagna nya lydelsen upphör skyldigheten att medverka aldrig än när skälig misstanke brott senare om föreligger. Har anmälan skett redan tidigare, dvs. vid en lägre en grad av misstanke, inträder rätten att vara passiv redan vid denna tidigare tidpunkt. I andra stycket bestämmelsen anges att rätten att vara av passiv i skatteutredningen upphör åklagaren beslutar att inte om inleda förundersökning eller den läggs ned. Den skattskyldiom är då inte längre misstänkt för något brott. ge

7.3 Förslaget till förordning om ändring i taxeringsförordningen 1990: 1236

22§

I paragrafen införs ett nytt tredje stycke som innebär att tidpunkten för skattemyndighetens anmälan skall antecknas akten. Anteckningen skall göras för att garantera att den skattskyldige inte misstag tvingas medverka efter det att anmälan om ett av brott har Tjänstemännen Skattemyndigheten måste gjorts. vara uppmärksamma att de inte begär den skattskyldiges medver-

164 Färfattningskommentarer

kan om myndigheten inte informerar honom att brottsanmäom lan har gjorts och att han har rätt att passiv. Genom att vara anteckning om misstanken görs i akten blir det möjligt att kontrollera att Skattemyndigheten iakttagit den skattskyldiges rätt.

Förslaget till lag om ändring i

särskilda

lagen 1994:466 om tvângsåtgärder i beskattningsförfarandet

5§

Såsom framhållits, avsnitt 6.3, kan när den reviderade är misstänkt for brott tvångsåtgärder inte tillgripas enbart den - av anledningen att den reviderade inte medverkar i utredningen. I ett nytt nytt stycke har i förtydligande syfte föreskrivits att grunden tredska, dvs. att föreläggande inte följts, inte är tillämplig om den reviderade skäligen kan misstänkas för brott.

7och9

Skälen till ändringarna framgår avsnitt 6.3. av

Övriga

författningsändringar

Motsvarande ändringar i taxeringslagen och taxeringsförsom ordningen har gjorts i övriga berörda skatteförfattningar.

Bilaga 167

Särskilt yttrande av experterna

Cecilia Gunne och Kerstin Nyquist

De svenska skattetilläggen och artikel 6

Utredningen har funnit att de svenska skattetilläggen har en sådan karaktär att den skattskyldige under handläggningen inte behöver omfattas de rättigheter som följer av artikel 6 i av Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande frihetema, dvs rätten till a advokat, tolk och möjlighet till muntlig förhandling och rätt att tiga vid anklagelse för brott. Utredningen har prövat skattetilläggen i förhållande till det franska fallet Bendenoun. Därvid har man funnit att det svenska skattetillägget skiljer sig från det franska främst genom att de svenska reglerna saknar subjektiva rekvisit, dvs de påförs oavsett uppsåt eller vårdslöshet, och genom att de inte kan omvandlas till fängelse. Enligt vår uppfattning räcker detta inte för att de svenska skattetilläggen skall fria. Vi ställer därför inte bakom oss utredningens ställningstagande i denna fråga. Vi att frågan subjektiva rekvisit eller saknar anser om relevans i detta sammanhang. I övriga europeiska länder är det Skattemyndigheten eller motsvarande som skall visa att den skattskyldige något sätt varit försumlig för att skattetillägg skall kunna dömas ut. I däremot det den skattskyldige skall kunna Sverige är som ursäkta sig för att undgå påföljden. Det förhållandet att Sverige troligen även bryter mot den s k oskuldspresumtionen i artikel 6 vid påförande av skattetillägg förändrar knappast tilläggens karaktär avskräckande och av bestraffande påföljd. En påföljd blir inte mindre avskräckande eller bestraffande för att bevisbördan läggs den skattskyldi-

168 Bilaga

Såvitt framkommit har inte heller ge. Europadomstolen över huvud taget berört frågan subjektiva rekvisit i detta om sammanhang. Enligt vår mening skulle prövning det svenska en av skattetilläggsförfarandet enligt den modell som tillämpades i Öztürkfallet leda till artikel 6 skulle att anses tillämplig. Skattetilläggen har en avskräckande och bestraffande karaktär och de tillämpas generellt och inte endast viss krets. en Vi det liksom utredningen naturligt anser - att numera pröva skattetilläggen enligt den modell som tillämpades i fallet Bendenoun. En prövning dock såsom domstolen som påpekade skall ske särskilt mot bakgrund fallet Öztürk. - av I fallet Bendenoun pekade Europadomstolen fyra faktorer som ingen för sig är avgörande vid var men som en sammantagen bedömning leder till att man finner artikel 6 tillämplig. Vi anser att en motsvarande prövning skall göras av det svenska skattetilläggsforfarandet. Vi finner därvid följ ande. De svenska skattetilläggen omfattar liksom de franska tilläggen i fallet Bendenoun alla skattskyldiga och inte endast någon speciell grupp De svenska tilläggen utgör liksom de franska inte ~ skadestånd utan är väsentligen straff i syfte att avskräcka från överträdelser nya De svenska tilläggen påförs -liksom de franska med stöd av allmänna regler syfte är att såväl avskräcka vars som bestraffa

De svenska tilläggen kan -liksom de franska uppgå till mycket betydande belopp. De svenska Skattetilläggen kan dock till skillnad från de franska inte omvandlas - till fängelse. Den enda punkt där det enligt vår mening skiljer mellan de svenska och franska tilläggen är punkt dvs frågan hur om ingripande påföljden Det är således den frågan prövningen främst handlar som om. Är de svenska skattetilläggen av så ingripande natur att de

är avskräckande och bestraffande trots att de inte såsom de franska skattetilläggen i vissa situationer kan omvandlas till fängelse

Bilaga 169

Europadomstolen har i sina tidigare avgöranden liksom i fallet Bendenoun bedömt såväl avgifternas storlek som fängelsestraffens längd och utifrån detta bestämt det varit om fråga om en avskräckande och bestraffande påföljd. I de hittillsvarande fall där domstolen funnit artikel 6 tillämplig har det i och för sig funnits möjlighet att omvandla till fängelse. Detta har dock inte något sätt framhållits nödvändig som en förutsättning. I ett fall där Kommissionen för de mänskliga rättigheterna funnit artikel 6 tillämplig, Sociéte Stenuit-fallet, har trots att någon möjlighet till omvandling böterna inte av förelegat dessa avskräckande och ha alla egenskaansetts vara utmärker straff. återkallelse

per som ett Fallet avskrevs efter

varför det inte prövades Europadomstolen. Att möjlighet av till omvandling till fängelse inte skulle ha någon självständig betydelse styrks också av att även juridiska personers rättighe-

ter t ex Air Canadafallet kan prövas och komma att omfattas

av artikel Vi således att avgörande för svenska skattetillägg anser om skall omfattas av artikel 6 liksom de franska i fallet Bende- noun är att de är så ingripande natur att de är avskräckan- - av de och bestraffande. Vid sådan bedömning vi att en anser avgifternas storlek har en avgörande betydelse. För de svenska skattetilläggen finns i princip inte något maximibelopp, utan de kan bli hur stora helst. som Förutom vad här anförts finns det flera andra omstänsom digheter som talar för att det svenska skattetilläggsförfarandet skall omfattas artikel bl följande. av a En omständighet som bör tillmätas betydelse är den historiska bakgrunden till de svenska skattetilläggen. När skattetilläggen infördes uttalade departementschefen prop. 1971:10 s. 199 ff. att detta skedde mot bakgrund av att alternativet annars vore att vissa delar skattebrottsligheten av helt skulle undgå påföljd till följd det dåvarande systemets av brist effektivitet. Han uttalade vidare att ådömande straff av i stor utsträckning hade ersatts föreläggande bot och av av strafföreläggande. Förslaget om skatte- och avgiftstillägg innebar en ytterligare förenkling sanktionsformerna. av

170 Bilaga SOU 1996:1 16

Mot denna bakgrund kan det inte uteslutas att skattetillägg många gånger påförs när det är fråga om gärningar som enligt den tidigare ordningen skulle ha omfattats brottsutredningar. av I sådana fall skall artikel 6 tillämpas. Vi slutligen att de svenska tilläggen bör i belysanser ses ning av hur de skatteadministrativa förseelserna generellt betraktas i Europa. Detta då Europadomstolen flera gånger uttalat att man beaktar om en gärning tillhör det kriminaliserade området i andra konventionsstater. Utredningen har inte kunnat framlägga någon komplett redovisning tillämpningen artikel 6 när det gäller av av skattetillägg i andra europeiska länder. Såvitt vi har kunnat bedöma av de efterforskningar som har gjorts är det dock bara två andra länder i Europa påföra skattetillägg utan som synes att handläggningen dessa eller mindre har inlemmats i av mer en brottmålsliknande process som innebär skydd enligt artikel nämligen Norge och Finland. I två fall har det prövats skattetillägg skall omfattas om av artikel Det gäller dels Frankrike är det enda land som vars skattetillägg -i Bendenounfallet- har prövats av Europadomstolen, dels Nederländerna vars Högsta Domstol har funnit att det holländska skattetillägget är sådan karaktär att vid av handläggningen skall beaktas rättigheterna i artikel Prövningen i Nederländerna skedde redan före det franska rättsfallet. Utslaget i Bendenounfallet får enligt vår mening ses som bekräftelse att holländska HD gjorde riktig bedömen en ning och inte tvärtom som utredningen synes anse. Sammanfattningsvis anser vi att det svenska skattetilläggsförfarandet strider mot de krav som ställs i artikel åtminstoi de fall skattetilläggen är så höga att de går utöver vad ne som utgör någon fonn av skadestånd för administrativa merkostnader som förorsakas av den oriktigt lämnade uppgiften.

Statens offentliga 1996 utredningar

Kronologisk förteckning

Den nya gymnasieskolan hur går det U. 26.Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. K. . - Samverkansmönster i svenskforsknings- 27. En strategiför kunskapslyftoch livslångtlärande. . finansiering.U. U.

Fritid i förändring. 28. Det forskningspolitiskalandskapeti Norden . Om kön ochfördelning av fritidsresurser.C. 1990-talet.U.

Vem bestämmervad EU:s interna spelregler inför 29. Forskningoch Pengar.U. . regeringskonferensen 1996.UD. 30.Borgenärsbrotten en översyn av 11 kap. - Politikområdenunderlupp. Frågor om EU:s första brottsbalken.Fi. . pelareinför regeringskonferensen 1996.UD. 3 Attityder ochlagstiftningi samverkan . Ett år medEU. Svenskastatstjänstemäns + bilagedel.C. . erfarenheter arbeteti EU. UD. av 32. Mössochmänniskor.Exempelpå bra

Av vitalt intresse. EU:s utrikes-och lT-användningblandbarnochungdomar.SB. . säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. UD. 33.Banverketsmyndighetsroll m.m. K.

Batterierna en laddadfråga. M. 34.Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga. + A. . - Omjärnvägenstrafikledning m.m. K. 35.Kriminalunderrättelseregister . 10.Forskningför vår vardag.C. DNA-register.Ju.

ll. EU-mopeden.Alders-ochbehörighetskravför 36. Högskolai Malmö. U.

två- ochtrehjuligamotorfordon.K. 37.Sverigesmedverkani FN:s familjeår. S.

Kommuneroch landsting med betalnings- 38.Nationalstadsparker. M. . svårigheter.Fi. 39. Rapportfrån klimatdelegationen1995.

.Offentlig djurskyddstillsyn.Jo. Klimatrelatcradforskning.M.

Budgetlag regeringensbefogenheter 40. Elektroniskdokumenthantering. Ju. . finansmaktens område.Fi. 41. Statensmaritimaverksamhet.Fö.

Union för både öst och väst. Politiska,rättsliga 42. Demokratiochöppenhet.Om folkvaldaparlament . ochekonomiskaaspekter EU:s sjätte av ochoffentligheti EU. UD.

utvidgning.UD. 43.jämställdheteni EU. Spelregleroch

Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar, verklighetsbilder.UD. . utträdesrätt,medborgarskap och mänskliga 44 .Översyn av skatteflyktslagen.

rättigheteri EU. UD. Reformeratförhandsbesked. Fi.

Bättretrafik medväginformatik.K. 45. Presumtionsregeln i expropriationslagen. Ju. . ,Totalförsvarspliktigam95. Förslag om jobb/studier 46. Enskilda vägar. K.

efter muck,bostadsbidrag,dagpenning, 47. Cirkelsamhället.Studiecirklarsbetydelserför

försäkringar.Fö. individ ochlokalsamhälle.U.

Sverige,EU och framtiden.EU 96-kommitténs 48. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing . bedömningarinför regeringskonferensen l996. World. SwedishNationalReportfor Habitatll. N.

UD. 49. Reglerför handelmedel. N.

20.Samordnadrollfördelninginom tekniskforskning. 50.Förbud mot vapen allmänplats m.m. Ju.

U 51.Grundläggande drag i en ny arbetslöshetsförsäk-

2 Reformochförändring.Organisationoch ring alternativ och förslag. A. . verksamhetvid universitetoch högskolorefter 52. Precisering handelsändamålet av i detaljplan.M.

1993årsuniversitets-och högskolereform.U. 53. Kalkning av sjöarochvattendragM.

2 Inflytande riktigt Om elevers rätt till 54.Kooperativamöjligheteri storstadsomráden. S. . inflytande,delaktighetoch ansvar. U. 55.Sverige,framtidenoch mångfalden.A.

23.Kartläggningochanalys av denoffentligasektorns 55. Pâväg mot egenföretagande. A.

upphandling av varor och tjänster med 55. Vägar i Sverige.A.

miljöpåverkan.N. 56. Hälften vore nog om kvinnor och män - 24. FrånMaastrichttill Turin. Bakgrund och övriga 90-taletsarbetsmarknad.A.

EU-ländersförslagochdebattinför 57. Pensionssamordrting för svenskari EU-tjänst.Fi.

regeringskonferensen 1996.UD. 58. Finansieringen av det civila försvaret.Fö.

25.Från till massmedia multimedia-

att digitaliserasvensktelevision.Ku.

1996 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

59 Europapolitikens kunskapsgrund. 88. Kameraövervakning. Ju. . En principdiskussionutifrån 89.Samverkan mellanhögskolanochde småoch EU 96-kommitténserfarenheter.UD. medelstoraföretagen. N. 60. Miljö ochjordbruk. Om EU:s miljöregleroch 90.Sammanhållet studiestöd.U. utvidgningenseffekter dengemensamma 91. Den privatavårdens omfattningoch framtida jordbrukspolitiken.UD. ersättningsformer En översyn av de nationella - 6 .Olika länder olika takt. Om flexibel integration taxorna för läkareoch sjukgymnaster.S. och förhållandetmellan stora och små stater i EU. 92. lT i miljöarbetet.M. UD. 93.Ny yrkestrafiklagstiftning.K. 62. EU, konsumenterna och maten 94. Nationellteleadresskatalog. K. Förväntningaroch verklighet.Jo. 95. Botniabanan.K. - 63. Medicinska undersökningari arbetslivet. A. 96. Strukturförândringoch besparing. 64. Försäkringskassan Sverige Översyn av En uppföljning av genomförda förändringar - Socialförsäkringens administration.S. inom försvarsmaktens ledningsorganisation. Fö. 65. Administrationen EU:s av jordbrukspolitik 97. Effektivare försvarsfastigheter i Sverige.Jo. Utvärdering av en reform. Fö. 66. Utvärderat personval.Ju. 98. Vem styr försvaret Utvärdering av 67. Medborgerliginsyn i kommunalaentreprenader. effekterna av LEMO-reforrnen.Fö. Fi. 99.Avveckling med inlärning. Erfarenheter från 68. Några folkbokföringsfrågor. Fi. LEMO-refonnens avveckling av personal.Fö. 69. Kompetens och kapital + bilaga. N. 100.Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. 70.Samverkan mellanhögskolan och näringslivet.N. Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. 71. Lokal demokrati och delaktighet i Sverigesstäder Författningsförslag, författningskommentarer och landsbygd.ln. ochbilagor. Fi. 72. Rättspsykiatriskt forskningsregister.S. 10 .Kärnavfall teknikochplatsval. KASAMs - 73. SwedishNuclearRegulatory Activities. yttrandeöver SKBsFUD-Program 95. M. Volume l An Assessment. M. 102. TUFF Teckenspråksutbildning för föräldrar. U. - - 74. SwedishNuclearRegulatory Activities. 103.Miljöbalken.En skärpt och samordnad Volume2 Descriptions.M. miljölagstiftningför en hållbar utveckling. - 75. Värden i folkhögskolevärlden. U. Del 1 och M. 76. EU:s regeringskonferensprocedurer,aktörer, 104. Konsumentskydd elmarknaden. C. formalia. Sammanfattning av ett seminariumi 105. Att främjadonationer till universitet april 1996.UD. ochhögskolor. U. 77. Utländska försäkringsgivaremed verksamhet i 106.EU och Sverige från Kiruna till Malmö. - Sverige. Fi. Sammanfattning fyra av regionala möten 78. Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning 1995-96. UD. och finansiering.N. 107. Union utan gränser konsekvenser, möjligheter, - 79. Översyn av revisionsreglerna. Fi. problem. Sammanfattning av ett seminarium i 80. Viktigt meddelande. november 1995.UD. Radio ochTV i Kris och Krig. Ku. 108.Konsumenterna och miljön. C. 81.Skyddför sparande i sparkasseverksamhet. Fi. 109.Frånåkerlotter till Paradis ett delbetänkande - 82.En översyn av luft- sjö- och spårtrafikens från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. tillsynsmyndigheter.K. angåendeöverlåtelseroch tomträttsupplåtelser av 83.Allmänt pensionssparande. vissa högskolefastigheter. Fi. 84. Ekobrottsforskning.Ju. llO. lnför ett Svensktkulturnät lT och framtiden - 85. EgonJönsson en kartläggning av lokala sam- inom kulturområdet. Ku. verkansprojektinom rehabiliteringsområdet. lll. Bevakad övergång. Åldersgränserfor unga upp 86. Utvecklad samordninginom det civila försvaret till 30 år. C och fredsräddningstjänsten. Kanläggning, överväganden och förslag. Fö. 87 .Tredimensionell fastighetsindelning. Ju.

Statens offentliga

utredningar

1996 Kronologisk förteckning

113.En allmänoch aktiv försäkringvid sjukdomoch rehabilitering.Del 1 och 114.En körkortsreform.K. 115.Barnkonventionen och utlänningslagen. S. 116.Artikel 6 i Europakonventionenochskatteutredningen.Fi.

1996 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Statsrådsberedningen EU:s regeringskonferens procedurer,aktörer,

formalia. Sammanfattning av ett seminariumi Mössoch människor.Exempel bra april 1996.76 lT-användningblandbarnochungdomar. 32 EU och Sverige från Kiruna till Malmö. - Justitiedepartementet Sammanfattning fyra av regionala möten

1995-96.106 Kriminalunderrättelseregister Union utan gränser konsekvenser, möjligheter. DNA-register.35 problem. Sammanfattning av ett seminariumi Elektronisk dokumenthantering. 40 november 1995. 107 Presumtionsregeln i expropriationslagen.45

Förbudmot vapen allmänplats m.m. 50 Försvarsdepartementet

Utvärderat personval.66 Totalförsvarspliktigam95. Förslagom jobb/studier Ekobrottsforskning.84 efter muck, bostadsbidrag. dagpenning, Tredimensionell fastighetsindelning. 87 försäkringar.18 Kameraövervakning.88 Statens maritimaverksamhet.41

Utrikesdepartementet Finansieringen det av civila försvaret.58

Utvecklad samordninginom det civila försvaret Vem bestämmer vad EU:s internaspelregler inför och fredsräddningstjänsten. Kartläggning, regeringskonferensen 1996.4 övervägandenoch förslag. 86 Politikområdenunderlupp. Frågor om EU:s första Strukturförändringoch besparing. pelare inför regeringskonferensen 1996.5 En uppföljning av genomfördaförändringar Ett är medEU. Svenska statstjänstemäns inom försvarsmaktens ledningsorganisation. 96 erfarenheter arbetet av i EU. 6 Effektivare försvarsfastigheter Av vitalt intresse.EU:s utrikes- och Utvärdering av en reform. 97 säkerhetspolitikinför regeringskonferensen. 7 Vem styr försvaret Utvärdering av Union for både öst och väst. Politiska, rättsliga effekternaav LEMO-reforrnen.98 och ekonomiska aspekterav EU:s sjätte Avveckling med inlärning. Erfarenheter från utvidgning.15 LEMO-reformens avveckling av personal.99 Förankringoch rättigheter.Om folkomröstningar,

utträdesrätt,medborgarskap och mänskliga Socialdepartementet

rättigheter EU. i 16 Sverigesmedverkan FN:s i familjeär. 37 Sverige, EU ochframtiden.EU 96-kommitténs Kooperativa möjligheteri storstadsområden. 54 bedömningarinför regeringskonferensen 1996.19 Försäkringskassan Sverige Översyn av Fran Maastricht till Turin. Bakgrundoch övriga socialförsäkringens administration.64 EU-länders förslagochdebatt inför Rättspsykiatriskt forskningsregister.72 regeringskonferensen 1996.24 Allmänt pensionssparande. 83 Demokratiochöppenhet. Om folkvaldaparlament EgonJönsson en kartläggning av lokala och offentligheti EU. 42 samverkansprojekt inom rehabiliteringsområdet. 85 JämställdhetenEU. Spelregleroch i Den privatavärdens omfattningoch framtida verklighetsbilder.43 ersättningsformer En översynav - de nationella Europapolitikenskunskapsgrund. taxorna för läkareoch sjukgymnaster. 91 En principdiskussionutifrån En allmänoch aktiv försäkringvid sjukdomoch EU 96-kommitténserfarenheter.59 rehabilitering.Del och2. 1 113 Miljö och jordbruk. Om EU:s miljöregleroch Barnkonventionen och utlänningslagen. 115 utvidgningenseffekterpådengemensamma

jordbrukspolitiken.60 Kommunikationsdepartementet

Olika länder olika takt. Om flexibel integration - Om järnvägens trafikledning 9 och förhållandetmellan och små stater i EU. m.m. stora EU-mopeden. Ålders- och behörighetskravför 6Il tvä- och trehjuligamotorfordon.11

Statens

offentliga

utredningar

Systematisk förteckning

Bättretrafik medväginformatik.17 Det forskningspolitiska landskapet Nordenpå i

Ny kurs i trafikpolitiken + Bilagor. 26 l990-talet. 28

Banverketsmyndighetsroll m.m. 33 Forskningoch Pengar.29

Enskilda vägar. 46 Högskolai Malmö. 36

En översyn av luft sjö- och spartraftkens Cirkelsamhâllet.Studiecirklarsbetydelserför

tillsynsmyndigheter.82 individ och lokalsamhälle.47

Ny yrkestraftklagstiftning.93 Värdeni folkhögskolevärlden.75

Nationellteleadresskatalog. 94 Sammanhállet studiestöd.90

Botniabanan.95 TUFF Teckenspráksutbildning för föräldrar. 102 - En körkortsreforrn114 Att främjadonationertill universitet

och högskolor. 105 Finansdepartementet

Kommuner och landsting medbetalnings- Jordbruksdepartementet

svärigheter.12 Offentlig djurskyddstillsyn.13

Budgetlag regeringensbefogenheterpå - EU, konsumenterna och maten

ftnansmaktens område.14 Förväntningaroch verklighet.62 - Borgenärsbrotten en översyn av kap. Administrationen EU:sjordbrukspolitik - av brottsbalken.30 i Sverige.65 Översyn skatteflyktslagen. av Reformeratförhandsbesked. 44 Arbetsmarknadsdepartementet

Pensionssamordning för svenskari EU-tjänst.57 Aktiv arbetsmarknadspolitik expertbilaga.34 + Medborgerliginsyni kommunalaentreprenader.67 Grundläggande drag i arbetslöshetsförsäkring en ny - Några folkbokföringsfrågor.68 alternativoch förslag.5l

Utländskaförsäkringsgivare medverksamheti Sverige,framtidenoch mångfalden.55

Sverige.77 Pa väg mot egenföretagande. 55 Översyn revisionsreglerna. 79 av Vägarin i Sverige.55 Skyddför sparandei sparkasseverksamhet. 81 Hälften vore nog om kvinnor och män på - Ett nytt system för skattebetalningar. Del A. 90-taletsarbetsmarknad.56

Ett nytt system för skattebetalningar. Del B. Medicinskaundersökningari arbetslivet.63

Författningsförslag,författningskommentarer och bilagor. 100 Kulturdepartementet

Franåkerlottertill Paradis ett delbetänkande Frånmassmediatill multimedia - från Utredningen om universitetsfastigheter m.m. att digitaliserasvensktelevision.25 angåendeöverlátelseroch tomträttsupplåtelser av Viktigt meddelande. vissahögskolefastigheter. 109 Radio och TV i Kris och Krig. 80 Artikel 6 i Europakonventionen ochskatte- Inför ett Svensktkulturnât IT och framtiden utredningen,116 inom kulturomrádet,110

Utbildningsdepartementet Näringsdepartementet

Den nya gymnasieskolan hur går det 1 - Kartläggningochanalys av denoffentliga sektorns Samverkansmönster i svenskforskningsfinansiering. upphandling av varor och tjänstermed 21 miljöpåverkan.23 Samordnadrollfördelninginom tekniskforskning. ShapingSustainableHomesin an Urbanizing 20 World. SwedishNationalReportfor Habitatll. 48 Reformoch förändring,Organisationoch verksamhet Reglerför handelmedel. 49 vid universitetochhögskolor efter 1993 års Kompetensoch kapital bilaga,69 + universitets och högskolereform.21 Samverkanmellanhögskolanoch näringslivet.70

Inflytande rikligt Om elevers rätt till Elberedskapen. — Organisation, ansvarsfördelning och intlytande,delaktighetoch ansvar. 22 finansiering.78

En strategiför kunskapslyft och livslångt lärande. 27 Samverkanmellanhögskolanochde smäoch

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Samverkanmellanhögskolan och näringslivet.70 Elberedskapen. Organisation, ansvarsfördelning och finansiering.78 Samverkanmellan högskolanochde smáoch medelstoraföretagen. 89

Civildepartementet Fritid i förändring. Om kön och fördelning av fritidsresurser.3 Forskningför var vardag. 10 Attityder och lagstiftningi samverkan + bilagedel.31 Konsumentskydd elmarknaden. 104 Konsumenterna och miljön. 108 Bevakadövergång. Åldersgränser för ungaupp till 30 ár. l 11

Inrikesdepartementet Lokal demokrati och delaktigheti Sverigesstäderoch landsbygd.71

Miljödepartementet Batterierna en laddadfråga. 8 - Nationalstadsparker. 38 Rapport från klimatdelegationen 1995. Klimatrelateradforskning.39 Precisering av handelsändamálet i detaljplan.52 Kalkning av sjöarochvattendrag 53 SwedishNuclearRegulatory Activities. Volume l An Assessment. 73 - Swedish Nuclear Regulatory Activities. Descriptions. Volume - 2 74 lT i miljöarbetet. 92 Kärnavfall teknik ochplatsval. KASAMs yttrandeöver SKBsFUD-Program 95. 101 Miljöbalken. Enskärptoch samordnad miljölagstiñningför en hållbar utveckling. Del 1 och 2. 103 Integreringav miljöhänsyninomden statliga förvaltningen.112

.m v

m 4

l’osm1Ir:ss: 10647 STOCKHOLM FAX Tl£I.tZl-‘ON o8—69o919o 08-20 5021, ISBN 91-38-20329-4 ISSN O375-250X