Den nya gymnasieskolan - hur går det? : delbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2015

DEN

NYA

GYMNASIESKOLAN

GÅR

-

HUR DET

,., .

w

W

UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

P

Krim m

l

Statens offentliga utredningar

WW 1996:1

PÅ,

Utbildningsdepartementet

Den

nya gymnasieskolan

i

hur det

går

-

Delbetänkande av Kommittén för

gymnasieskolans utveckling

Stockholm 1996

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar Fritzes, Offentliga Publikationer, pâ uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor.

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

Svara remiss. Hur och Varför. Statsrådsberedningen, 1993. En liten broschyr som underlättar arbetet för den som skall svara remiss. - Broschyren kan beställas hos: Regeringskansliets förvaltningskontor Arkiv- och informationsenheten 103 33 Stockholm Fax: 08-790 09 86 Telefon: 08-405 24 81

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-20149-6 Stockholm 1996 ISSN 0375250x

Till statsrådet Ylva Johansson

Den 21 april 1994 bemyndigade regeringen det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om skola och vuxenutbildning att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté U94:02, bestående av högst nio ledamöter, med uppgift att följa utvecklingen i gymnasieskolan. Samtidigt fastställdes direktiv för kommittén dir. 1994:29 bilaga 1. Genom beslut den 24 november 1994 fastställde regeringen tilläggsdirektiv för kommittén dir. 1994:128 bilaga 2. Genom beslut den 21 april 1994 förordnades följande ledamöter: statssekreterare Odd Eiken, ordförande, sekreterare Iris Birath, riksdagsledamoten Jan Björkman, riksdagsledamoten Lotta Edholm, riksdagsledamoten Marianne Jönsson, riksdagsledamoten Stefan Kihlberg, riksdagsledamoten Ulf Melin, riksdagsledamoten Fanny Rizell och socionom Marie-Louise Rönnmark. Som sakkunniga förordnades generaldirektör Ulf P. Lundgren och departementsrådet Boo Sjögren samt som sekreterare kanslirådet Sonja Hjorth. Genom beslut den 7 oktober 1994 entledigades Odd Eiken från uppdraget som ordförande i kommittén. Genom beslut den ll november 1994 entledigades Stefan Kihlberg och Fanny Rizell från sina uppdrag i kommittén fr.o.m. den 8 oktober 1994. Riksdagsledamoten Jan Björkman förordnades som ordförande fr.o.m. den 11 november 1994 samt riksdagsledamoten Inger Davidson och riksdagsledamoten Gunnar Goude som ledamöter i kommittén. Genom beslut den 2 december 1994 entledigades Iris Birath och

förordnades riksdagsledamoten Britt-Marie Danestig-Olofsson som

ledamot. Genom beslut den 13 april 1995 entledigades Lotta Edholm och förordnades f.d. riksdagsledamoten Christer Lindblom som ledamot fr.o.m. den 3 april 1995. Förbundssekreteraren Peter Holmberg förordnades som sakkunnig i komittén genom beslut den l juni 1995. Genom beslut den 23 augusti 1995 entledigades Boo Sjögren fr.o.m. den l juli 1995 och förordnades departementsrådet Eva Edström-Fors som sakkunnig fr.o.m. den l september 1995. F. avdelningsdirektören David Englund har biträtt sekretariatet under tiden den 31 oktober till den 31 december 1995.

Kommittén har valt namnet Kommittén för gymnasieskolans utveckling. Enligt direktiven skall kommittén vara verksam till och med juni 1997 och årligen redovisa sina bedömningar till regeringen. Kommittén har i enlighet med direktiven dragit nytta av det underlag som kommit fram arbetet i Skolverket och departementets arbetsgrupp för genom kursutformad gymnasieskola. Kommittén har dessutom utnyttjat rapporter från Svenska Kommunförbundet, forskare, kommuner och organisationer. Närmare redovisning av det underlag kommittén använt finns i de olika kapitlen betänkandet. Kommittén har dessutom fått av underlag for sina bedömningar vid studiebesök och vid föredragningar inför kommittén samt vid ett seminarium på sex orter om undervisningen i kärnämnen kommittén organiserade tillsammans med som Skolverket. Kommittén får härmed överlämna sitt första betänkande.

Stockholm den 4 januari 1996.

Jan Björkman

Britt-Marie Danestig-Olofsson Inger Davidson

Gunnar Goude Marianne Jönsson i 1 Christer Lindblom Ulf Melin i

Marie-Louise Rönnmark

/Sonja Hjorth

David Englund

Innehåll

1 Sammanfattning av kommitténs slutsatser 7 . . . . . . . . . . . . . . .

2 Uppdraget och hur kommittén prioriterat sitt arbete 1-1 . . . . . . .

3 Motiven för gymnasiereformen 15 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4 Genomförandet av gymnasiereformen 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.1 Grundskolerefonnen en jämförelse 19 - . . . . . . . . . . . . . 4.2 Försök som föregick gymnasiereformen 20 . . . . . . . . . . 4.3 Ett nytt styrsystem 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Reformbeslutet och dess genomförande 21 . . . . . . . . . . 4.5 Vad har gått bra 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.6 Vad är svårt 24 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Slutsatser 25 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5 En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar 27 . . . . . . 5.1 Utgångspunkter och bakgrund 27 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Gällande bestämmelser 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 Omfattningen av studieavbrott 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.4 Orsaker till studieavbrott 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Individuella program IV 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Kommitténs slutsatser 35 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Undervisningen i kärnämnen 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.1 Utgångspunkter 39 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Svårighetema med gemensamma kärnämnen som de

redovisas av lärare och i den allmänna debatten 41 . . . . . 6.3 Goda exempel 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Exemplet lnfärgning 44 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.2 Exemplet Eleven i centrum 45 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.3 Exemplet Problembaserad inlärning 46 . . . . . . . . . . . . . 6.4 Kommitténs slutsatser 47 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Arbetsplatsforlagd utbildning 51

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bakgrund 51

7.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

ÖGY-forsöken 52 7.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7.3 Beslut reformering gymnasieskolan 53

om av . . . . . . . .

Nuvarande bestämmelser APU 54 7.4 om . . . . . . . . . . . . . .

Undersökningar APU 55 7.5 om . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kvantitetsfrågor 55 7.6 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kvalitetsfrågor 57 7.7 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Exempel på väl fungerande APU 59 7.8 . . . . . . . . . . . . . . .

Kommitténs slutsatser 60 7.9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Avslutande kommentar 63 7.10 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Kursutformning och betyg 65 8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.1 Bakgrund

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

8.2 Kursplaner för kurser är utbytbara, påbyggbara

som

och möjliga kombinera 66 att . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

längd och betyg på kurs 68 8.3 Kursernas . . . . . . . . . . . .

8.4 Samverkan mellan kurser, temastudier och

helhetsperspektiv

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Elevinflytande 76 8.5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

kursutforrnad gymnasieskola 77

8.6 En mer . . . . . . . . . . . .

8.7 Studievägsstrukturen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Kommittédirektiv 83 Bilaga 1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 2 Tilläggsdirektiv

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

l kommitténs

Sammanfattning av

slutsatser

Kommittén har tillsatts för att följa utvecklingen i gymnasieskolan och

skall årligen rapportera sina bedömningar till regeringen. Kommittén har i sitt arbete använt underlag från Skolverket, arbetsgruppen för en kursutforrnad gymnasieskola, Svenska Kommunförbundet, forskningsrapporter samt erfarenheter kommittén och dess ledamöter gjort vid som besök i skolor och vid föredragningar inför kommittén. Kommittén har under första årets arbete prioriterat de delar av

gymnasiereformen enligt de signaler kommittén uppfattat orsakar

som de största svårigheterna och diskuteras mest och som samtidigt är av

avgörande betydelse för att målen i reformen skall nås. I denna första rapport redovisar kommittén därför hur gymnasieskolan lyckas ge ungdomar fullständig gymnasieutbildning, hur undervisningen i

en

kärnämnen bedrivs, den arbetsplatsförlagda utbildningens kvantitet och

kvalitet samt systemen för kursutformning och betyg. Kommittén

presenterar lägesbedömning och kommer att i sitt fortsatta arbete

en följa också dessa frågor. Kommittén har under sitt arbete fått upprepade bevis för att motiven

för gymnasierefonnen behöver bli bättre kända. Motiven kan samman-

fattas sålunda:

arbetslivet ställer högre krav på generella kunskaper

kraven gäller alla det finns knappast några okvaliñcerade arbeten kvar

för att skall kunna anpassa sig till ett föränderligt arbetsliv krävs man bättre kunskaper

för att kunna påverka sitt arbete behöver man ha goda kunskaper

samhällsförhållandena ändras och ställer högre krav på kunskaper hos alla medborgare

8 Sammanfattning kommitténs slutsatser av

den enskildes möjligheter att påverka samhällsutvecklingen är

beroende hur goda allmänna kunskaper han eller hon har av

goda allmänna kunskaper ökar förutsättningar att skapa sig ett ens

personligt liv med utvecklande upplevelser kultur, natur och möten

av

med människor från olika språkområden och miljöer

god grund allmänna kunskaper är bas för livslångt lärande en av en och för fortsatta studier i ett utbildningssystem utan återvändsgränder.

Kommittén konstaterar att motiven för gymnasiereforrnen fortfarande är

giltiga och ännu tydligare i dag.

Den reformerade gymnasieskolan, som nu håller att genomföras, innebär ambitionshöjning, framför allt för yrkesutbildningen. Alla

en

nationella och specialutformade är treåriga och innehåller en

program

kärna allmänna ämnen. Komplexiteten har ökat också inom yrkesäm-

av Individuella kompletterar de övriga programmen. nena. program

Gymnasieskolan skall flexibel skola kan förändras efter

vara en som arbetslivets krav elevernas önskemål. Eleverna får ökade möjligsamt välja utbildning, har rätt till medbestämmande under sin heter att utbildning och skall för sina studier. ta ansvar Genomförandet reformen har enligt kommitténs bedömning av det förhållandet att den läroplanen och det nya försvårats av nya

betygssystemet inte färdiga då reformen började genomföras och av

var

kursplanerna från början provisorisk karaktär. Reformens syfte

att var av

och mål är inte kända alla dem skall genomföra gymnasierefor-

av som och det behöver göras insatser för att åstadkomma detta. men Kommittén konstaterar reformen varit framgångsrik i de organisaatt avseendena och svårigheterna är större vad gäller undertoriska att

visningen. Höga krav ställs lärares och skolledares professionalitet.

Numera går 98 % eleverna från grundskolan vidare till gymav nasieskolan, vilket avsevärd ökning sedan slutet l970-talet. är en av Samtidigt har andelen elever avbryter sina studier halverats. som Undersökningar studieavbrott gjorts visar dock att skolan inte av som tagit sitt för hjälpa elever med studiesvårigheter. Alltför alltid ansvar att

ofta löses elevers problem organisatoriska åtgärder eleverna

genom -

hänvisas till individuella programmet- i stället för genom pedagogiska

insatser i den undervisning där eleven har studiesvårigheter. Trenden individuella programmet ökat ha brutits och i att synes nu många kommuner återgår eller övergår allt större andel av eleverna en nationellt Eleverna uppskattar de insatser lärarna på till något program. individuella gör för dem och kommunerna väljer ofta det programmet

Sammanfattning kommitténs slutsatser 9

av

skickliga lärare för det individuella programmet.

Kommittén konstaterar att undervisningen i de för alla treåriga

program gemensamma kämämnena är stor utmaning för en gymnasieskolans lärare. De goda exempel finns visar dock det inte som att är en omöjlig uppgift. Kommittén har funnit att det för de gemensamma

skolor som lyckas bra är att de har skolledning stöder förändring

en som och lärare är förändringsagenter. De har målen i läroplanen som som ledstjäma, elevernas behov undervisning utgångspunkt av som och är mindre fixerade vid undervisningstimmar och vid resultatet. mer Eleverna har inflytande sitt arbete och lärarna samarbetar. När det gäller den arbetsplatsförlagda utbildningen, APU, har

kommittén tagit del undersökningar visar att det finns svårig-

av som

heter dels att uppnå minimiandelen 15 veckor, dels att det finns

om oklarheter om vad den kursplanestyrda utbildningen på arbetsplatsen skall innebära. Enligt undersökning är 22 % nyinläming, drygt en nu

36 % tillämpning av kunskaper eleverna inhämtat i skolan och

som 37 % praktik. Kommittén att definitionen behöver klargöras och anser mål formuleras för APU utöver målen i kursplanerna. - Den svenska gymnasieskolan är kursutformad inom programmens ram, eftersom ämnena är indelade i kurser. Mer kursutformad är den gymnasieskola som utnyttjar möjligheterna att skolan till anpassa elevernas behov och intressen samt till samhällets och arbetslivets krav. Kommittén lägger fast att oavsett kallar gymnasieskolan för om man kursutformad eller så är den svenska gymnasieskolan en programskola. Det är inom ett program, med preciserade mål för programmet,

som kursutformningen skall utvecklas. Kommittén har inte funnit några skäl som talar för upplösning och övergång till

en av programmen en en skola av smörgåsbordsvariant.

Kommittén förordar att den automatiska riksrekryteringen till lokala grenar upphör att riksrekrytering bör kunna medges för vissa små

men yrken av nationellt intresse. Kommittén några frågor diskuteras tar upp som i anslutning till

kursutformningen. Kommittén ställer sig avvisande till införandet ett

av

multipelsystem, dvs. att ämnenas omfattning i timplanen förändras till

jämnt delbara multiplar. Enligt kommitténs bedömning skulle risken bli ett ännu starkare fasthållande vid den minsta garanterade undervisnings-

tiden utan hänsyn till att t.ex. vissa elever behöver undervisning för

mer att uppnå kunskapsmålen och vissa elever mindre undervisning. Kommittén anser det vara naturligare att den svenska gymnasieskolan avlägsnar sig från principen minsta garanterad undervisningstid, om en

vilken egentligen är oförenlig med principen för mål- och resultatstyr-

ning.

m

10 Sammanfattning av kommitténs slutsatser

Kommittén konstaterar att åsikterna går isär huruvida kursutformning försvårar eller underlättar samverkan. Lärare uppfattar det som svårare

samverka i den kursutfonnade gymnasieskolan. Kommittén har funnit

att intressanta exempel på att samverkan är möjlig. Genom samverkan mellan ämnen blir undervisningen begriplig och intressant för mera eleverna och studieresultaten blir mycket goda. Kommittén gör det

kanske självklara påpekandet att samverkan inte startar utan en

medveten strävan både lärare och skolledning att den när den av men väl har börjat impulser till allt mer samarbete. - ger Kommittén diskuterar också frågan införandet utvecklingssamom av tal mellan lärare och elev samt frågan om mentor/handledare i gymnasieskolan. Utan att föreslå något obligatorium uttalar sig kommittén positivt båda företeelsema. om Kommittén betonar också vikten att elevernas medbestämmande av

blir realitet i undervisningen i den svenska gymnasieskolan. Enligt

en

kommitténs erfarenhet tar framgångsrika lärare oftast elevernas behov kunskap och intresse for utbildningen utgångspunkt för arbetet.

av som Elever behandlas individer och medarbetare i skolan tar som som som för sin del arbetet, for sin inlärning. ansvar av

2 Uppdraget och hur kommittén prioriterat sitt arbete

Kommittén har tillsatts för att följa utvecklingen i gymnasieskolan.

Enligt direktiven skall kommittén årligen redovisa sina bedömningar till

regeringen. Kommittén har, i enlighet med direktiven, dragit det nytta av underlag kommit fram arbetet i Skolverket och departemensom genom

tets arbetsgrupp för kursutforrnad gymnasieskola. Kommittén har

dessutom utnyttjat rapporter från Svenska Kommunförbundet, forskare, kommuner och organisationer. Kommittén har vidare fått underlag för

sina bedömningar vid studiebesök och vid föredragningar inför kommittén samt vid ett seminarium på orter undervisningen i

sex om kärnämnen, som kommittén anordnade i oktober 1995 tillsammans med Skolverket.

Reformen innebär utomordentligt stora förändringar vad gäller

organisation, kvantitet, kvalitet och Den förutsätter mycket ansvar. stora insatser från många aktörer. När det uppstår svårigheter i genomförandet

av stora förändringar är det inte alltid enkelt svårigheterna

att avgöra om beror på att reformen innehåller något systemfel och därför skulle behöva justeras i någon del eller svårigheterna beror på övergående om

introduktionsproblem; om svårigheterna beror på några aktörers

bristande kunskap eller rentav bristande förmåga eller vilja. Det kan

också finnas flera orsaker en blandning av systemfel och genomföran-

desvårigheter. Kommittén har valt att i sin rapport kalla den reformerade gymnasieskolan för den gymnasieskolan och gymnasieskolan enligt nya 1970 års läroplan för den gamla gymnasieskolan.

Som framgår direktiven se bilaga 1 och 2 omfattar vårt uppdrag

av 13 områden. Flera av områdena har nära samband med varandra och områdena kan behandlas grupperade efter dessa samband.

Faktisk tillgång till utbildning/Utbildningens tillgänglighet

Hit hör frågor har samband med införandet den som av nya gymnasieskolan med ett för kommunerna att erbjuda alla sina ansvar

ungdomar treårig utbildning i gymnasieskolan fram till våren det år

en

12 Uppdraget och hur kommittén prioriterat sitt arbete

de 20 år och rätta sin organisation efter ungdomarnas fyller att utbildningsönskemål.

intresse är hur stor andel ungdomarna som går Det som är av t.ex. av

i gymnasieutbildning, de får sina val program och inom

om av

sina val kurser tillgodosedda, det är några skillnader

programmen av om

mellan flickors och pojkars möjligheter. Vilka effekter har utbyggnaden gymnasieskolan på orter fått för dessa möjligheter och om

av nya

kursutforrnningen gymnasieskolan haft någon betydelse i dessa

av

avseenden. Frågeställningama kan sammanfattas: i vilken utsträckning nås målet alla ungdomar skall få tillgång till en fullständig

att

gymnasial utbildning

Undervisningens tillgänglighet

område kan sammanfattas med frågan i vilken utsträckning nås Detta

målet alla ungdomar skall få dvs. slutföra en fullständig

att - -

gymnasieutbildning.

förutsättning för att elever skall fullfölja treårig utbildning, En en tillägna sig kunskaper, är att undervisningen anpassas efter dvs. lyckas

inlämingsförmåga och studietakt. Detta innebär elevernas kunskapsnivå, elever har studiesvårigheter skall få en undervisning som hjälper

att som vidare, undervisningen i kärnämnen utvecklas, att eleverna har dem att

planeringen undervisningen. Härigenom bör fler elever inflytande på av

kunna lyckas i sina studier trots att ambitionen i de yrkesförberedande

utbildningarna har höjts.

kursutforrnningen gymnasieskolan och det

En viktig fråga är om av underlättat eller försvårat uppfyllelsen av målet att nya betygssystemet

alla ungdomar skall få fullständig gymnasial utbildning.

en

Yrkeslivets tillgänglighet

till den vikt alla parter fäster vid att utbildningen har Med hänsyn som

kontakt med arbetslivet är frågan den arbetsplatsförlagda

nära om

utbildningens kvalitet och kvantitet- betydelsefull. Den har avgörande

-

kvaliteten i den gymnasieskolans med betydelse för nya program

yrkesämnen.

Även lärlingsutbildningen ingår i kommitténs uppdrag. Lärlingsutbildning, spelar stor roll i många andra länder, för en tynande

som en

tillvaro i Sverige. Frågan hur lärlingsutbildningen utvecklas tas upp

i kommitténs arbete. senare

Uppdraget och hur kommittén prioriterat sitt arbete 13

Avnämarnas förväntningar

En fråga som inte går att ännu besvara är den om elever som går ut från den nya gymnasieskolan har kunskaper avnämama förväntar sig. som Avnämarna är i detta fall såväl universitet och högskolor arbetssom givare.

Kommitténs prioritering av det första årets arbete

Kommittén har valt att under det första året prioritera de delar av gymnasiereformen som enligt de signaler vi uppfattat orsakar de största svårigheterna och samtidigt är av avgörande betydelse för att uppnå målen i reformen. Detta innebär att vi prioriterat områdena Under-

visningens tillgänglighet och Yrkeslivets tillgänglighet. De frågor vi

ägnat störst uppmärksamhet är undervisningen i kärnämnen och den arbetsplatsförlagda utbildningens kvantitet och kvalitet. En övergripande fråga är hur den nya gymnasieskolan ger den möjlighet till personlig utveckling är avsedd och förmår att stärka som elevernas självkänsla, samarbetsvilja och solidaritet. Kommittén ger i denna rapport en lägesbeskrivning inom de områden som kommittén prioriterat det första året. Kommittén avser att följa bl.a. dessa områden även i sitt fortsatta arbete.

3 Motiven för

gymnasiereformen

Arbetslivet förändras i allt snabbare takt. Enligt OECD:s sysselsättningsstudie tillkommer varje år 10 % arbetstillfällen med krav på ca nya högre kvalifikationer medan en lika stor andel med enklare arbetsinnehåll försvinner. En bättre utbildning för alla ligger därför både i den enskildes och samhällets intresse. Detta leder till ökade krav på skolan, på lärarna och på eleverna. Många som är unga i dag får räkna med att byta inte bara arbete utan också yrke flera gånger under sitt liv. Unga människor måste därför

under sin gymnasieutbildning få mer av allmänbildning och kompetens

inom en bred sektor arbetsmarknaden och mindre smal specialistav av kompetens jämfört med vad ungdomar fick i den gamla gymnasieskolan.

Specialistkompetenser föråldras snabbare nuförtiden och förefaller

dessutom vara mer arbetsplatsanknutna. Mycket talar för att morgondagens arbetsmarknad kommer att behöva i sig förenar både personer som breda allmänna kunskaper och specialistkunskaper. De senare måste allt mer inhämtas då man är anställd på en arbetsplats. Den breda basen av kunskaper i allmänna ämnen och en utbildning mot bredare sektorer av arbetsmarknaden, som ungdomarna får under sina gymnasiestudier, är en nödvändig grund också för att de skall kunna ta till sig specialist-

kunskaperna.

Dagens arbetsmarknad är annorlunda än gårdagens och ställer högre krav på kunskaper hos de anställda. Inom t.ex. industrin har arbetet förändrats från att upplagt massproduktion stora volymer vara som av till att producera kundanpassade små serier. Också tjänsteproduktionen, som ofta utgörs av ett handlande människa emot av en en annan människa, är en kundorienterad verksamhet. Arbetsorganisationerna utvecklas från att vara hierarkiska till att bestå små flexibla självav styrande enheter. Arbetslivet har behov av personal som har förmåga att arbeta både i lag och självständigt och som kan lära nytt. Personalen behöver därför ha bred kompetens. Sverige utvecklades under senare delen av 1800-talet till en industrination bl.a. tack vare befolkningens kunskapsnivå och läsfardighet, vilken var en följd av att det sedan länge funnits undervisningsen plikt och senare en allmän folkskola. Om Sverige skall kunna konkurre-

16 Motiven för gymnasiereformen

med andra länder och i framtiden måste vi ha en välutbildad ra nu befolkning. Sverige har länge litat till att den svenska utbildningstraditionen är så god att vi väl klarar internationella jämförelser. I OECD:s senaste undersökning utbildningsindikatorer, Education at a glance 1995, av ligger Sverige bra till men inte bäst när det gäller andelen gym- - nasieutbildade. Vi har emellertid för få universitetsutbildade, vilket också lett till beslut kraftigt ökat antal utbildningsplatser vid om universitet och högskolor under de senaste åren. Den omfattande internationella studie gjorts läsförmåga och förmåga att som av tillgodogöra sig skriven information visar dels att Sverige har ett försprång i förhållande till andra länder, dels att den faktiska kompeten-

inte helt tillvaratas. Potentialen för gymnasieutbildning och högre

sen utbildning är alltså stor. De här beskrivna förändringarna arbetsliv och behov av kompeav tenser illustreras i tabellen sist i detta kapitel. De ökade kraven kunskaper framför allt en god bas av allmänbildning gör sig också gällande i samhällslivet. Medborgare förväntas ta ställning till komplicerade samhällsfrågor. I ett aktivt samhällsliv behöver alla medborgare goda kunskaper i svenska, samhällskunskap, naturkunskap, engelska för att kunna delta i osv. debatten och påverka samhällsutvecklingen. När samhället och arbetslivet utvecklas förändras också den enskildes livssituation tryggheten ökar man har kunskaper som gör att man - om kan följa med vad händer, kan ta ställning och kan hantera problem som och har underlag för att fatta de för eget liv viktiga besluten. ens Då lönearbetets omfattning minskar är det väsentligt för den enskilde kunna skapa sig meningsfull fritid. Möjligheterna till detta ökar att en utbildningen i skolan öppnat sitt sinne för t.ex. kultur om man genom och idrott.

I propositionen Växa med kunskaper, gymnasieskolan och

om vuxenutbildningen prop. 1990/91:85, motiven för en amangavs

bitionshöjning den gymnasiala utbildningen. Som framgår av

av

kommitténs inledning är motiven för gymnasiereforrnen fortfarande

giltiga och ännu tydligare i dag. Reformen innebär ambitionshöjning, en

framför allt för yrkesutbildningen. Alla nationella och specialutformade

är treåriga och innehåller en kärna av allmänna ämnen. program Komplexiteten har ökat också inom yrkesämnena. Programmen med yrkesämnen bredare sektorer arbetslivet än de tidigare avser av

yrkeslinjema. Avsikten är att fårdigutbildningen skall äga rum sedan

börjat arbeta. Programmen med yrkesämnen har en del av man

utbildningen arbetsplatsförlagd.

Motiven för gymnasiereformen 17

Utbildningen i gymnasieskolan skall ge en grund för livslångt lärande och utbildningssystemet skall vara uppbyggt på ett sätt som gör att den enskilde inte skall behöva hamna i återvändsgränder. Även ungdomar som gått program med yrkesämnen skall ha möjlighet att studera vid universitet och högskolor. Härigenom bör också den sociala och

könsmässiga snedrekryteringen till högre utbildning på sikt kunna

minska. Gymnasieskolan skall vara en flexibel skola kan förändras efter som arbetslivets och samhällets krav samt elevernas önskemål. Alla elever har rätt att börja treårig gymnasieutbildning senast våren det år de en fyller 20 år. Individuella kompletterar de nationella och program specialutformade Eleverna får ökade möjligheter att välja programmen. utbildning, har rätt till medbestämmande under sin utbildning och skall ta ansvar för sina studier. Gymnasiereformen är också anpassad efter det nya mål- och resultatorienterade styrsystemet för skolan, som innebär att staten lägger fast målen och kommunerna har ansvaret för att genomföra verksamheten. Kommittén har funnit att motiven inte är kända alla dem av som skall genomföra gymnasiereformen och att det behöver göras insatser för att åstadkomma detta.

18 Motiven för gymnasiereformen

Tabell

Industrisam- Industrisam- Övergång till post-

hällets barndom hällets höjdpunkt industriellt kunskapsca 1900 ca 1950-1960 samhälle idag

Marknad Lokal, öga mot Nationell och Segmenterad, öga internationell differentierad massmarknad

Produktions- Individen, Kollektivet Individen, laget enhet laget

Produktion Stycketillverkning, Massproduktion skräddarsytt hantverk långa serier

Kompetens- Erfarenhet, hant- Punktlighet, Förmåga att lära, behov verkskunnande, specialist- helhetsforståelse, relationskompetens kunskap relationskompetens

Organisation Överblickbar, Oöverskådlig Små flexibla enheter familjeföretag hierarki i nätverk

Offentlig Liten, överblick- Stor, stark, Mot decentralisering, sektor bara kommuner, sektoriserad tvärfunlctioner bruket

Kunskap Praktisk, över- Specialiserad, specialisering och skådlig, hållbar segmenterad helhet, föränderlig

Inlärning Tradering Skola Livslångt lärande

Kommunika- Muntlig Skriftlig Multimedia tionsbärare

Struktur- Snabb, Snabb, Snabb, omvandling oförutsägbar förutsägbar oförutsägbar

Mot uppgifter Om på morgondagens arbete av Mats Lindgren; nya synen 1/94 Framtider, Institutet för Framtidsstudier

4 Genomförandet av

gymnasiereformen

4.1 Grundskolereforrnen en jämförelse

-

Grundskolereforrnen kan tjäna som ett exempel på hur skolreform en bör införas. Utgångsläget är entydigt, dvs. Lgr 80 gäller överallt. Efter utredning, remissbehandling och proposition beslutar riksdagen vid ett och samma tillfälle reformering grundskolan, riktlinjer för om en av läroplanen, för kursplanerna och om betygssystemet. Beslutet fattas i december 1993. Läroplanen, kursplanerna och timplanen träder i kraft läsåret 1995/96 för årskurserna 1 dvs. ett och ett halvt år senare. - Under mellantiden utformas kursplanerna, som efter remissbehandling fastställs i mars 1994, dvs. drygt ett år före reforrnstarten. Det beslutade betygssystemet förändras efter regeringsskiftet men det är fortfarande ett halvt år kvar till reforrnstart och ett och ett halvt år kvar till de första betygen skall sättas. Betygskriterierna utarbetas, remissbehandlas och beslutas i december 1995, ett knappt år innan de första eleverna skall få sina betyg. Information lämnas i form av pressmeddelanden, telefonjour, skrifter, pressmeddelanden, en video om reformen, fortbildning för skolledare och lärare, kontaktpersoner, nyhetsblad och slutligen en videokonferens betygen i grundskolan. Informationen kommer först om från regeringen och sedan från Skolverket. Hur annorlunda var det inte för gymnasieskolreforrnen. Utgångspunkten var där långt ifrån entydig om man därmed menar att tidigare beslutade förändringar dvs. försöksverksamheter - omfattade alla gymnasieskolor, skolledare och lärare. Den senaste omfattande förändringen av gymnasieskolan hade skett 20 år tidigare. Lgy 70 gällde fortfarande och ett antal skolor hade inte upplevt några förändringar undervisningen i gymnasieskolan 20 av ar.

;L

20 Genomförandet av gymnasiereformen

4.2 Försök

som föregick gymnasiereformen

Propositionen Gymnasieskola i utveckling prop. 1983/842116 resulterade i försöksverksamhet FS, dvs. projekt inom de frivilliga en skolformerna, omfattade mellan 750 och l 000 projekt årligen som inom följande fyra områden

det studieorganisatoriska området den inre arbetsmiljön praktik samarbete mellan gymnasieskolan och vuxenutbildningen.

Försöksverksamheten brukar omnämnas som omfattande och var framgångsrik på så sätt att den skapade förändringsvilja hos dem som en deltog i försöken. Ungefär hälften alla gymnasieskolor deltog i av försöksverksamhet. Hälften gjorde det således inte och de skolor som deltog långt ifrån alla skolledare och lärare engagerade i försöken. var Tanken att FS-försöken skulle leda till en reform, som initierades var nerifrån och De 1 000 försöksblommorna resulterade dock inte i en upp. reformblomma utan i många. FS-försöken betydde mycket såtillvida att de synliggjorde behovet stor och genomgripande förändring av av en gymnasieskolan, förändring måste beslutas centralt men med ett en som stort utrymme för lokalt ansvar. FS-försöken omfattade i huvudsak de teoretiska linjerna. I juni 1984

tillsattes en arbetsgrupp för översyn av de yrkesförberedande ut-

bildningarna, ÖGY. Arbetsgruppen lade två år fram sina förslag. senare

På grundval propositionen 1987/88:l02 utveckling av yrkesut-

av om bildningen i gymnasieskolan beslutade riksdagen försöksverksamatt en het med treåriga yrkesförberedande utbildningar skulle genomföras.

Dessa försök, s.k. ÖGY-försök, mycket viktiga föregångare till

var gymnasiereformen. De hade bl.a. arbetsplatsförlagd utbildning, stort inslag allmänna ämnen och modulindelning av yrkesämnena. De av skolor fick delta i ÖGY-försöken har därför haft fördel i som en förhållande till övriga skolor. Intresset från kommunerna att delta i ÖGY-försöken mycket stort antalet platser maximerade. var men var Som mest omfattade försöken drygt 1 1 000 av de ca. 50 000 intagningsplatserna på yrkeslinjema. Det fanns ett omfattande underlag från olika håll för departementets arbete med gymnasiereforrn. Förutom de redan nämnda förslagen en från ÖGY fanns förslag från Skolöverstyrelsen struktur för de treom och fyraåriga linjerna, från utredningen om de tvååriga, direkt yrkesinriktade linjerna i gymnasieskolan, förslag från Skola-Arbete-

Genomförandet av gymnasiereformen 21

utredningen samt från översyn av den s.k. lilla ramen och dess en specialkurser. Regeringens förslag i propositionen Växa med kunskaper gymnasieskolan och vuxenutbildning prop. 1990/91 :85 innebar - om ett helhetsgrepp gymnasieskolan som ledde till mycket stora om

förändringar såväl struktur och innehåll som planeringsförutsätt-

av ningar.

4.3 Ett nytt styrsystem

Både utformningen stora delar gymnasiereformen och framför allt av av villkoren för genomförandet påverkades av ändringen av ansvarsför-

delningen mellan dels stat och kommun, dels politiker och professionel-

la. Den ansvarsfördelningen innebär att staten anger målen för nya

skolan och utvärderar resultaten medan kommunerna har genomförande-

ansvaret. Politikerna beslutar om målen, de professionella om vägen att nå målen. Kommunerna fick genom reformen rätt att själva avgöra om kommunen skall inrätta gymnasieskola, vilka program och grenar som skall anordnas i kommunen och dimensioneringen dem, vilka av tillvalsämnen eleverna skall erbjudas och hur undervisningstiden i olika ämnen fördelas mellan åren. I skolplanen skall kommunerna ange sina åtgärder för att skolan i kommunen skall nå de nationella målen och kommunerna har för att också själva utvärdera utbildningen i ansvar kommunen. Staten beslutar om läroplan, programmål, kursplaner, betygssystem och betygskriterier samt följer och utvärderar i vilken utsträckning upp skolan når målen. Styrdokumenten för den mål- och resultatstyrda skolan, dvs. läroplan, programmål och kursplaner, är tydliga i vad gäller kraven skolan och dess personal och vad gäller de kunskaper eleverna skall ha när de -

slutfört utbildningen. Hur de professionella i skolan i samarbete med

eleverna skall lägga undervisningen regleras däremot inte längre. a upp

4.4 Reformbeslutet och dess genomförande

Både gymnasiereformen som sådan och genomförandet av reformen är långt omfattande än den grundskolereform, som vi inledningsvis mer använde jämförelse. Grundskolereformen genomförs vid ett och som en tillfälle i hela riket. Den nya gymnasieskolan infördes däremot samma i vid den tidpunkt respektive kommun beslutade, vilken kunde vara

i 22 Genomförandet av gymnasiereformen

tidigast läsåret 1992/93 och senast läsåret 1995/96. Detta förhållande påverkade möjligheterna att göra centrala informationsinsatser. Men det fanns flera omständigheter som bidrog till att det inte gjordes några centrala informationsinsatser. De kommunala informationsinsatserna riktades främst till eleverna och deras föräldrar. Skolöverstyrelsen lades ned den 30 juni 1991, dvs. tre veckor efter riksdagsbeslutet om gymnasiereformen. Skolverket, som inrättades den 1 juli 1991, koncentrerade sina insatser på annat än information. Den regering som skapat gymnasiereformen förlorade i riksdagsvalen i september 1991 på det sista regeringssammanträdet gav den socialde- mokratiska regeringen Skolverket i uppdrag att utarbeta programmål utbildningsplaner och kursplaner for gymnasieskolan. den nya Med hänsyn till de olika politiska ståndpunkterna under riksdagsbehandlingen av gymnasiereformen och som gett eko i skolvärlden - fann den borgerliga regeringen skäl att i regeringsförklaringen särskilt ange att gymnasiereformen skulle ligga fast. Arbetet på att genomföra gymnasiereformen fortsatte, i Skolverket, i Utbildningsdepartementetoch i kommunerna. Någon samlad statlig information gjordes dock inte och i budgeten för 1992/93 minskades genomföranderesursen. I slutet av februari 1992 beslutade regeringen om en revidering av Lgy 70 och Lvux 82 så det skulle finnas läroplaner anpassade för måloch resultatstyrningen. Samtidigt fattade regeringen beslut om programmål for den gymnasieskolans nationella program. En skrift med de nya reviderade läroplanerna och programmålen trycktes av Utbildningsdepartementet och sändes till alla berörda skolor. Det framgick att

läroplanerna provisoriska. Också kursplanerna provisoriska och

var var i vissa ämnen ett omtryck gamla kursplaner. Skolverket arbetade av under sina första år med kursplaner för den reformerade gymnasieskolan de inte klara våren 1992. En orsak till provisoriema men var annan var att Skolverket avvaktade en ny läroplan, som skulle bli resultatet av Läroplanskommitténs arbete. När de första 27 000 eleverna från 70 kommuner började i den ca nya gymnasieskolan höstterminen 1992 fanns det således endast en provisorisk läroplan, programmål och delvis provisoriska kursplaner samt ett gammalt betygssystem. Det relativa betygssystemet gick inte att använda i den nya mål- och resultatstyrda gymnasieskolan, dåjämforelterminsvis mellan elever i hela riket inte längre möjliga. I ser var avvaktan på ett nytt betygssystem gjordes den justeringen i det gamla betygssystemet att betygen inte längre skulle vara relativa. Resten av betygssystemet var oförändrat i avvaktan på ett nytt betygssystem. Läroplanskommittén och Betygsberedningen lämnade sina betänkanden i september 1992 och remissbehandlades till den 11 januari 1993.

Genomförandet gymnasiereformen 23 av

Läroplanskommitténs timplaneförslag för grundskolan och Betygsberedningens betygssystem fick nästan all uppmärksamhet i media medan den kunskapssyn Läroplanskommittén presenterade knappast nya som uppmärksammades alls. Under våren 1993 pågick arbetet i Utbildningsdepartementet med att bereda förslagen från Läroplanskommittén och Betygsberedningen och remissyttrandena över deras betänkanden. Ett seminarier arrangerapar des för Förbättra underlaget inom några områden. Skolverket hade att våren 1993 hunnit igenom alla de drygt 700 kursplanerna för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning, gavs ut i form av som förslag och planeringsunderlag i april 1993. De kom ut i SKOLFS i och i september 1993 i separata häften, ett för mitten av augusti 1993 varje Men den läroplanen fanns ännu inte. program. nya början juni 1993 presenterade regeringen samtidigt två proposi- I av tioner, den läroplan och ett nytt betygssystem för grundskolan, om en ny sameskolan, specialskolan och den obligatoriska särskolan prop. och den läroplan och ett nytt betygssystem för 1992/932220 om en ny komvux, gymnasiesärskolan och särvux prop. gymnasieskolan, 1992/932250. Den sistnämnda hade också ett avsnitt om den mer kursutformade Utbildningsdepartementet ut skrifter gymnasieskolan. gav med sammanfattning förslagen, hade telefonjour för allmänheten i en av och det gjordes video kom handla grundskolan.

vecka en som att om

Riksdagsbehandlingen skulle följa under hösten. Läsåret 1993/94 blev det stora startåret för den nya gymnasieskolan. elever började hösten 1993 i den gymnasieskolan och 103 844 nya på de gamla linjerna. Till lärarnas hjälp fanns det en endast 11 000 programmål, omgång kursplaner, ett provisorisk läroplan, en ny det gamla relativa, fast det inte längre var relativt. betygssystem som var ledde fram till beslut i december 1993. Riksdagsbehandlingen gymnasieskolan ändrades och det enda Ingenting i förslagen om tillkännagivandet gällde frågan parlamentarisk kommitté som skall om följa utvecklingen i gymnasieskolan. läroplanen, Lpf 94, fastställdes den 17 februari 1994 Den nya den obligatoriska skolans, Lpo 94. Nu fanns det samma dag som dokument allt borde ha börjat med. Programmål och kursplaner som fastställdes hade läroplanen grund. Gymnasieskoloma fick nya som som SKOLFS i maj 1994. I gymnasieförordningen SFS uppsättningar 1992:394 infördes bestämmelserna om det nya betygssystemet. Skolverket gjorde på ett halvt år betygskriterier för två betygsnivåer till kurserna. Betygskriteriema kom emellertid när lärarna gått de drygt 700 sommarlov i början juni, varför lärarna såg dem först vid av terrninsstarten hösten 1994. Programhäftena kom också då.

24 Genomförandet av gymnasiereformen

Läsåret 1994/95 började 114 248 elever i den nya gymnasieskolan.

435 elever började sin gymnasieutbildning en linje. Nu fanns ny

läroplan, nya programmål, nya kursplaner, nytt betygssystem och betygskriterier för första gången samtidigt och de var inte provisoriska. Läsåret 1995/96 skulle bli det fjärde och sista året när den nya gymnasieskolan fick starta men då hade alla redan börjat. Som framgått ovan började det stora flertalet kommuner införa den nya gymnasieskolan läsåret 1993/94. Hade reformen kunnat vänta till 1995/96 hade skolledare och lärare haft ett år av förberedelser med läroplan, programmål, kursplaner, nytt

betygssystem och betygskriterier.

4.5 Vad har gått bra

Den lokala entusiasmen har en stor del av förtjänsten för vad som varit framgångsrikt i genomförandet av gymnasiereformen

vidare från grundskolan till gymnasieskolan

98 % av ungdomarna går

de 16 nationella programmen har ersatt de 500 studievägama i form

linjer och specialkurser vissa specialkurser lever dock fortfarande

av

kommunerna har visat stor kreativitet att göra specialutformade

program, lokala grenar och lokala kurser

42 kommuner har startat gymnasieskolor

skolledare och lärare arbetar med att genomföra den nya gymnasieskolan

förändringsbenägenheten har fått fäste i gymnasieskolan.

Men det finns också sådant som bereder svårigheter.

4.6 Vad är svårt

Även målen för gymnasiereforrnen har fått stor acceptans är om

genomförandet komplicerat. Komplikationema beror enligt kommitténs

erfarenhet dels på att målen för reformen inte är tillräckligt kända av

alla har roll i genomförandet av reformen, dels på att det finns

som en

Genomförandet gymnasiereformen 25 av

de som visserligen accepterar målen for reformen inte dess men utformning i alla delar, dels ock på att det finns de accepterar både som målen och utformningen reformen svårigheterna av men som anser vara övermäktiga. Den fjärde gruppen är de som lyckas tack vare att de varit beredda att ompröva sina arbetsmetoder.

Det som bereder svårigheter är

ambitionshöjningen av den yrkesförberedande utbildningen

de för alla nationella och specialutformade program gemensamma kärnämnena

omfattning av och kvaliteten på den arbetsplatsförlagda utbildningen

kursutformningen av gymnasieskolan

betygsättningen

elevinflytandet planeringen av undervisningen

målet att alla ungdomar skall genomgå fullständig gymnasial en utbildning.

Kommittén har valt att koncentrera sin första rapportering till regeringen till dessa frågor. Vi behandlar dem i det följande. Det kommer att framgå att problemen inte är oöverstigliga. Det går att komma till rätta med t.ex. både undervisningen i kärnämnen, elevers studiesvårigheter och den arbetsplatsförlagda utbildningen, om skolorna är beredda att pröva nya vägar.

4.7 Slutsatser

Vi har funnit att de skolledare och lärare, som omprövat sina värderingar och arbetsformer och kommit fram till framgångsrika lösningar på problem i skolan, ofta hänvisar till läroplanen. Vi har också mött lärare som tycker att hindren i kärnämnesundervisningen är oöverstigliga. De hänvisar många gånger till betygskriterierna. Man kan fråga sig om skolledare och lärare hade haft större möjligheter att finna stöd i styrdokumenten om dessa hade funnits tillgängliga i så god tid ett år före reformstarten att alla hunnit - ex. -

26 Genomförandet av gymnasiereformen

diskutera dem och ta till sig de nya målen för skolan. Hur hade det gått om läroplanen, programmålen och kursplanerna hade kommit ut bara en gång och då i en slutgiltig version Och hur hade det gått om kursplaner och betygskriterier hade kunnat remissbehandlas innan de fastställdes Kommitténs slutsats är att reformen varit framgångsrik i de organisatoriska avseendena. Svårigheterna är större vad gäller själva undervisningen. skolledares och Den nya gymnasieskolan ställer höga krav lärares professionalitet. Kommittén konstaterar också skolor deltagit i ÖGY-försöken, att som och således haft längre tid på sig, framgångsrika i de som är mera avseenden angetts som svårigheter. Tiden arbetar således för som nyss en utveckling även på andra skolor. Detta förhållande gör kommittén hoppfull. Kommittén vill å andra sidan betona att allt bör göras för att underlätta ett genomförande gymnasiereformen. Vi vill här särskilt av nämna behovet kunskap om motiven för gymnasiereformen både hos av skolans personal och de arbetsplatser som kan ta emot elever i arbetsplatsförlagd utbildning. Ett närliggande utbildningsbehov synes vara den kunskapssyn vilken den läroplanen, programmålen och nya kursplanerna vilar samt relationerna mellan dessa styrdokument. Kommittén det också naturligt att kommuner, landsting och ser som Skolverket gör ansträngningar för att underlätta spridningen av exempel framgångsrika lösningar. Kommittén har tillsammans med Skolverket anordnat ett seminarium för sammanlagt 600 personer om undervisningen i kärnämnen program med yrkesämnen. Svenska Kommunförbundet anordnar också konferenser och seminarier om olika frågor av vikt för utvecklingen gymnasieskolan. De universitet och högskolor av och organisationer anordnar lärarutbildning och lärarfortbildning som bör också analysera vilket sätt de kan stödja utveckling i riktning en mot målen för gymnasiereformen.

5 En fullständig gymnasieutbildning

för alla

ungdomar

5.1 Utgångspunkter och bakgrund

Enligt 5 kap. skollagen är varje kommun skyldig att erbjuda samtliga

ungdomar i kommunen genomgått grundskolan en treårig gymsom nasieutbildning på nationellt, Specialutformat eller individuellt program. Kommunens gäller t.o.m. det första kalenderhalvåret det år de ansvar fyller 20 år. Ett vanligt talesätt är att den gymnasieskolan skall vara en nya gymnasieskola för alla. Detta innebär bl.a. följande:

det skall finnas elevplatser i kommunen eller samverkansområdet för alla ungdomar genomgått grundskolan som utbudet studievägar skall efter elevernas önskemål av anpassas undervisningen skall läggas så att den eleverna i fråga om upp passar -

studietakt, undervisningsmetoder etc.

skolan skall till att så många ungdomar möjligt får en se som -

fullständig gymnasieutbildning

eleverna skall ha ett reellt inflytande över undervisningens upplägg- ning.

Antalet elevplatser i gymnasieskolan har alltsedan 1960-talet ökat

kraftigt. Från att ha varit urvalsskola för ett begränsat antal studeranen

de har gymnasieskolan blivit skola med resurser för att möta

en

utbildningsbehoven hos alla elever som lämnar grundskolan. Målet att

ha lika många intagningsplatser antalet l6-åringar i riket nåddes som

redan 1984. Men gymnasieskolan är frivillig och alla intagningsplatser

har inte utnyttjats. De senaste åren har det skett markant ökning av en

andelen elever går från grundskolan till gymnasieskolan. Hösten

som

1992 återfanns 96 % eleverna från årskurs 9 i gymnasieutbildning.

av

Övergångsfrekvensen hösten 1993 lika hög ökade hösten 1994

var men till 98 %. Elevernas val studievägar skall vägledande för kommunernas av vara utbud gymnasieprogram i kommunen eller samverkansavtal av genom

ungdomar l 28 En fullständig gymnasieutbildning för alla

med kommun. Elever kommer sitt förstahandsval har annan som visat framgångsrika i sina studier. Om eleverna i sig vara mer större

utsträckning får välja sitt studieprogram upplever de gymnasieundervis-

ningen mer positivt. Grundskolan har för att eleverna förbereds för fortsatta ett ansvar

studier i gymnasieskolan. De senaste årens kraftiga ökning av antalet

elever i gymnasieskolan får dock till konsekvens att allt fler elever med varierande och ibland grundskolekunskaper kommer till gymsvaga nasieskolan. Detta ställer krav på att lärarna anpassar undervisningens

uppläggning efter elevernas kunskapsnivå. Detta kan vara problematiskt

framför allt för lärare tidigare i huvudsak undervisat elever med som homogena och goda förkunskaper. Kommunen har ett för att det finns en fungerande samverkan ansvar

mellan grundskolan och gymnasieskolan. Detta underlättar elevernas

övergång till gymnasieskolan.

I dag finns inga speciella betygskrav för intagning i gymnasieskolan.

En ändring i skollagen 5 kap. 5 § är emellertid beslutad, nämligen att det fr.o.m. läsåret 1998/99 för intagning i gymnasieskolan skall krävas

slutförd grundskoleutbildning med godkända betyg i svenska, engelska

och matematik. Det är knappast möjligt att idag bedöma vilka effekter

denna bestämmelse kommer att få. Klart är emellertid att gymnasiesko-

lan redan och allt framgent har för undervisningen nu ett ansvar att läggs på nivå är anpassad efter förmågan och förkunupp en som skaperna hos de elever finns i gymnasieskolan. Elever som kommit som

in i gymnasieskolan med bristande förkunskaper måste i gymnasieskolan

få hjälp och stöd för att kunna följa undervisningen.

angelägen del i gymnasiereformen att eleverna fullföljer

Det är en studiegången i gymnasieskolan. Andelen elever gör det har ökat som markant under de senaste åren. Som jämförelse kan nämnas att övergångsfrekvensen från grundskolan har stigit från att 1979 ha varit 79 % till nämnts 98 %. Under samma tid har studieav- - som nyss brotten minskat från 15 % till 8 %. Till denna utveckling har bl.a. bidragit att möjligheten att få ett lönearbete efter grundskolan var större 1979 än 1994. Det bör dock observeras att de åtgärder som tidigare gjordes för arbetslös ungdom, det s.k. uppföljningsansvaret, numera sker inom gymnasieskolans individuella En övergång från ett program. nationellt till ett individuellt program betecknas därför inte som program studieavbrott.

Ett viktigt inslag i den gymnasieskolan är att eleverna skall

nya

garanteras inflytande över planeringen av undervisningen. Läroplanen

för de frivilliga skolformema, Lpf 94, är tydlig i detta avseende. Där sägs att läraren skall se till att alla elever, oavsett kön och social och

En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar 29

kulturell bakgrund, får ett verkligt inflytande arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen. Vikten att gymnasieskolan i realiteten blir gymnasieskola för av en

alla har framhållits i de propositioner legat till grund för riksdags-

som besluten reformering av gymnasieskolan. om I propositionen prop. 1983/84:ll6 Gymnasieskola i utveckling framhöll det föredragande statsrådet vikten att gymnasieskolan år en av skola för alla lämnar grundskolan. Enligt statsrådet borde utsom bildningssystemet utformas så att alla ungdomar kan erbjudas meningsfulla utbildningsalternativ. Gymnasieskolan måste vad gäller innehåll, organisation och arbetssätt anpassas efter den kompetens som arbets-

marknaden kräver. En grundskoleutbildning ansågs därvid otillräcklig.

Statsrådet framhöll också att övergången mellan grundskolan och gymnasieskolan måste göras mjukare.

gymnasieskolan fick sin utformning i propositionen prop.

Den nya 1990/91:85 Växa med kunskaper och riksdagsbeslutet med anledning denna proposition bet. l990/9l:UbU26, rskr. 1990/91:356. I av

propositionen framhölls bl.a. 44 att gymnasieskolan måste bli en

gymnasieskola, där varje individ kan mötas utifrån sina skilda förutsättningar och behov. I den gymnasieskolan finns ett antal inslag syftar till att nya som underlätta skolgången för alla elever, även elever med olika slag av studiesvårigheter. Ett sådant inslag är att elevernas val skall vägledande för vara kommunernas val studievägar. Ett annat inslag är att timplanema av samtliga innehåller ett antal timmar för elevernas individuella program val. Vidare framhålls i propositionen vikten av att eleverna får ett inflytande över hur deras utbildning utformas och att de får tillfälle att ta ansvar för utbildningen. För elever utan tillräckliga kunskaper för att kunna tillgodogöra sig gymnasieutbildning föreslogs i propositionen inrättande av en individuella I fortsättningen används förkortningen IV för program. sådana individuella program. Genom beslut våren 1992 prop. 1991/92:157, bet. 1991/92:UbU26,

rskr. 1991/922311 utvecklades gymnasiereformen på vissa punkter. Bl.a.

infördes utöver de 16 nationella och IV treåriga - programmen specialutforrnade program. I propositionen prop. 1992/93:250 Ny läroplan och ett nytt

betygssystem för gymnasieskolan, komvux, gymnasiesärskolan och

särvux Läroplanspropositionen framhåller det föredragande statsrådet att gymnasieskolan måste klara förvandlingen till allmän skola för en alla tonåringar utan att kvaliteten och ambitionerna sänks. En förläng-

30 En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar

ning utbildningstiden till generellt tre år måste innebära en motsvaav

rande höjning kompetensnivån. Gymnasieskolan skall tillgodose

av arbetsmarknadens behov arbetskraft med god kompetens och av utbildning. Samtidigt gymnasieskolan möter kraven från omsom givningen skall den varje elev chans att välja och utvecklas. ge en Detta leder enligt statsrådet till att gymnasieskolan måste göras flexibel kunna erbjuda kombinationer av ämnen och mellan teori och praktik. Detta blir möjligt i mer kursutformad gymnasieskola som ger en kommunerna större möjligheter att sätta sitt utbildningsutbud samman efter elevernas önskemål. I riksdagsbesluten med anledning av Läroplanspropositionen prop. 1992/932250, bet. 1993/94:UbU2, rskr. 1993/94:93 ingick bl.a. införande gymnasiepoäng mått på uppnådda kunskaper. Antalet av som

gymnasiepoäng i ett ämne skall motsvara antalet minsta garanterade

undervisningstimmar i ämnet.

5.2 Gällande bestämmelser

I gymnasieförordningen 5 kap. finns bestämmelser om två inslag som

kan till hjälp för elever med svårigheter att följa undervisningen: vara

reducerat program förlängd undervisning -

I ett reducerat kan. elever med påtagliga studiesvårigheter program befrias från undervisning i eller flera kurser som sammantaget en omfattar högst 10 % den minsta garanterade undervisningstiden. av Saknar eleven ett eller flera ämnen har eleven mindre studiekurs. Den förlängda undervisningen innebär att studietiden får bli längre år, om det med hänsyn till elevens förutsättningar finns särskilda än tre skäl till detta. 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94 framhåller

särskild uppmärksamhet måste ägnas de elever av olika

att som

anledningar har svårigheter att nå målen för utbildningen. Rektor har ett särskilt för att undervisning elevvårds- och syoverksamhet

ansvar utformas så att elever behöver särskilt stöd och hjälp får detta. som

En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar 31

5.3 Omfattningen av studieavbrott

Andelen gymnasieelever gör studieavbrott används ofta som ett

som mått på hur gymnasieskolan lyckats alla ungdomar som lämnat ge grundskolan en god utbildning. Någon enhetlig definition av begreppet studieavbrott finns emellertid inte. Skolöverstyrelsen SÖ gjorde under 1970-talet ett antal undersökningar studieavbrott. I SÖ:s rapport 1984-10-02 Studieavbrott i om

gymnasieskolan Dnr 5005-84:l748 finns en beskrivning av studieav-

brott de elever gjort lämnade grundskolan 1979. Beskrivningen som som j bygger på SCB utförd riksomfattande enkätundersökning. Med en av

l studieavbrott menas i denna undersökning att elever definitivt lämnar

l gymnasieskolan före studievägens slut eller gör ett uppehåll under

E

terrninstid fortsätter sina gymnasiestudier samma eller men senare annan studieväg. l Studieavbrottsfrekvensen för hela landet uppgick år 1979 till 15 %

pojkar 14 %, flickor 16 %. - I den statistik SCB årligen upprättar om gymnasieskolan finns som uppgifter antalet elever gör studieavbrott. Läsåret 1993/94 om som omfattade studieavbrotten 8 %, dvs. av de elever som gick i årskurs 1

i oktober 1993 var det 8 % som inte återfanns i gymnasieskolan i

årskurs 2 i oktober 1994. Denna siffra hade varit lägre om hänsyn tagits

till elever efter ett års utlandsstudier återvänder till gymnasieskolan.

som Samtidigt hade siffran varit högre byte av nationellt program och om övergång från nationellt till ett individuellt program inräknats. program Kommittén har även tagit del några lokala undersökningar om av studieavbrott. I rapport från Fagersta kommun framhålls att studieaven brotten läsåret 1992/93 färre än de båda föregående läsåren. Läsåret var 1990/91 avbröt 15 %, läsåret 1991/92 9 % och läsåret 1992/93 7 % av gymnasieskolans elever.

5.4 Orsaker till studieavbrott

I SÖ:s tidigare nämnda undersökning från 1979 tillfrågades eleverna om orsaken till studieavbrotten. Bland orsaker uppgavs kan nämnas att som 12 % fått ett arbete de gärna ville ha. Rapporten från Fagersta pekar på ett antal orsaker till studieavbrott. Avbrotten är koncentrerade till första årskursen några elever slutar inom tre veckor. Dessa elever inte sällan invandrare har velat göra - -

ett försök att gå i gymnasieskolan. Flera av eleverna som gjort

studieavbrott från grundskolan, inte sällan på grund har svaga kunskaper

32 En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar

skolk. Några elever, duktiga och företagsamma, har hellre velat få av fotfäste på arbetsmarknaden än i skolan. I kommunen görs stora insatser för att undvika studieavbrott. Lärarna försöker samtal få eleverna att delta i lektionerna och tar genom telefonkontakt med hemmen. Skolan erbjuder stödundervisning. Elevvårdsteamet kopplas in och olika alternativa lösningar diskuteras med elever och föräldrar.

Rapporten från Fagersta utmynnar i slutsatsen: Gymnasieskolan

måste till de elever som går där anpassas En aktuell undersökning kommittén kunnat studera är Skolversom kets rapport Studieavbrott och mindre studiekurs i gymnasieskolan, daterad oktober 1995. I denna rapport redogörs för en undersökning som bygger på intervjuer med 143 ungdomar i kommunerna Ale, Danderyd, Falun, Göteborg, Jokkmokk, Norrtälje och Södertälje. Eleverna i undersökningen började årskurs 1 hösten 1992 eller 1993. Vidare ingår elever med mindre studiekurs under läsåret 1994/95. Genom att de valda kommunerna har olika storlekar och varierande samhällsstruktur blir bakgrundsfaktorerna representativa. De valda kommunerna hade en

relativt hög andel avbrott. I Skolverkets undersökning med studieavbrott att studierna avses avbryts nationellt eller på linje. Att byta till inpå ett program en dividuellt definieras också avbrott, däremot inte att byta program som till nationellt till ett Specialutformat program eller att ett annat program, göra uppehåll ett läsår för att studera utomlands. Därmed ingår tre elever i undersökningen: grupper

elever läser mindre studiekurs som elever som går på lV

elever inte längre finns kvar i gymnasieskolan

som

Vid intervjuerna har eleverna berättat orsaken till avbrottet, om sina om problem i skolan samt vilka de pratat med sin skolsituation. om om Vidare har eleverna berättat vilka alternativ de erbjudits och vilka om skolan ställt med i dessa alternativ. Viktigt har varit att resurser upp också få bild hur eleverna upplever sin nuvarande situation. en av De flesta intervjuade har avbrutit sina studier i årskurs Av de

ungdomar inte längre finns kvar i gymnasieskolan har ll fått ett

som arbete, 10 går utbildning medan 7 är arbetslösa och 2 barnlediga. annan har mindre studiekurs har framför allt valt bort matematik, De som engelska eller tyska. l stort sett har matematik valts bort av flickor Naturvetenskapsprogrammet eller Samhällsvetenskapsprogrammet och engelska pojkar på med yrkesämnen. av program

En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar 33

Eleverna ger en likartad bild av sin skolsituation. Det är mycket små skillnader mellan de tre grupper som ingår i undersökningen. Den bild ungdomarna ger av undervisningen i gymnasieskolan är att de har litet eller inget inflytande över det egna lärandet. De kan inte bestämma takten i studierna utan halkar efter och får svårt att hinna ifatt. När eleverna får problem i undervisningen är det ovanligt att problemet tas upp med läraren. Endast en fjärdedel av eleverna i undersökningen har talat med läraren om sina skolproblem. Endast ett fåtal har talat med någon i skolledningen. De flesta elever som talat med både lärare och skolledning är sådana som övergått till mindre studiekurs. Endast tre elever som lämnat gymnasieskolan och sex elever med mindre studiekurs har haft kontakt med rektor. De flesta elever med svårigheter att följa undervisningen i gymi

i nasieskolan hänvisas till syofunktionären för att diskutera sin skolsitua-

tion och hur den skall lösas. Hur lärare förhåller sig till elever med studiesvårigheter har studerats

av Maj Arvidsson i hennes doktorsavhandling. Studien är byggd på

enkätsvar bundna och öppna frågor från 658 lärare vid tolv grundsko-

lor. Resultaten från studien pekar på att det finns två grupper av lärare, systemtänkare och lärartänkare. Systemtänkarna vill få någon annan än de nära skolansvariga att lösa uppkomna problem i möten mellan skola och elev. Lärartänkarna har inställningen att problem som uppkommer kan påverkas på den nära nivån. Detta innebär att lärartänkama har lättare än systemtänkarna att som lärare ta itu med de problem uppstår. Enligt studien har låg- och mellanstadielärare som lättare att tänka i lärartermer medan högstadielärare mer tänker i systemtermer. Även om den nu nämnda studien gäller grundskolan finns det enligt kommitténs mening slutsatser i den som även kan tillämpas på gymnasieskolan.

lArvidsson, Maj, Lärares orsaks- och åtgärdstankar elever med svårigheter om Acta Gothoburgensis 1995

l 6-0171

34 En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar

5.5 Individuella IV

program

Gymnasieskolans individuella program IV skall enligt 5 kap. 13 § skollagen:

syfta till att stimulera eleven att senare gå över på ett nationellt program eller ett Specialutformat program, göra det möjligt för ungdomar att förena en anställning som syftar till yrkesutbildning med studier av vissa ämnen i gymnasieskolan, avse utbildning för udda yrken och möta speciella behov hos eleven.

I rapporten från Köping, framför allt handlar om IV, anges följande som orsaker till studieavbrott:

bristfälliga baskunskaper dåligt självförtroende/osäkerhet valt fel stor frånvaro -

I Köping IV viktig resurs för att hjälpa elever med ser man som en bristande kunskaper så att de kan klara undervisningen på ett nationellt De allra flesta eleverna på IV, som läsåret 1993/94 omfattade program. 60 elever eller gymnasieskolans totala elevantal, fortsätter också 9 % av ett nationellt eller vad gäller äldre elever i folkhögskolan. program IV i Köping startar med introduktionsvecka i syfte att lära känna en eleverna och skapa förtroende mellan personal och elever. Under denna vecka får varje elev ett enskilt samtal med syofunktionären och specialpedagogen för att diskutera fram ett lämpligt veckoschema med undervisning och praktikinslag. Skolförvaltningen i Stockholm 1992 institutionen för pedagogik gav

vid Lärarhögskolan i Stockholm i uppdrag att utvärdera genomförandet

gymnasiereformen. Uppdraget innefattade även IV av I Stockholm har IV sedan starten läsåret 1993/94 ökat i omfattning. I februari 1995 omfattade IV 1 409 elever eller 7,4 % av samtliga

gymnasieelever. Åtta gymnasieskolor har IV. Därutöver tar ungdoms-

centret vid Zinkensdamm hand om ungdomar som inte sökt eller kommit in på gymnasieskolan.

2 Utvärdering det individuella programmet, Elisabeth Hultqvist, mars 1995. av

En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar 35

Utvärderingen belyser följande fyra frågor:

Vad händer på gymnasieskolor med IV Hur fungerar undervisningen/verksamheten IV vid skola och ungdomscentrum Hur har förberedelsearbetet bedrivits Vilka specifika problem bedöms vara relevanta att granska inför det fortsatta, utökade reformarbetet

Utvärderingen visar att lärarna klagar över IV:s låga status. Detta visar sig bl.a. i otillräckliga lokaler och en bristande förståelse från lärarkolle- Ä De flesta eleverna på IV är relativt nöjda med verksamheten. De ger. uppskattar lärarnas insatser och engagemang. g Beträffande skolledningens roll för IV sägs i utvärderingsrapporten

f s. 30:

"skolledningens inställning och handlande visade sig ha en stor betydelse. På de skolor där ledningen är den initierande och pådrivande kraften i utvecklingen av programmet finns en beredskap att möta elever med skiftande behov och förutsättningar. Det har skapats ett utrymme för programmet i den övergripande såväl som i den pedagogiska planeringen, vilket har givit struktur programmet med rutiner för konferenser och lärarträffar och med en tydlig fördelning arbete och Dock saknar flera de undersökta av ansvar. av skolorna denna beredskap och programgenomförandet präglas av adhoc-lösningar.

I rapporten framhålls att lärarlaget är en viktig förutsättning för IV. Gemensam planering, ämnesintegrering och täta konferenser är viktiga inslag. För lärarna innebär arbetet inte bara undervisning utan också ett personligt engagemang utöver det rent klassrumsmässiga. Ett nytänkande krävs både inom metodiken och vad gäller innehållet i undervisningen.

Ämnesintegrering anses vara ett medel att mildra elevernas motvilja mot

teoretiska studier.

5.6 Kommitténs slutsatser

Enligt kommitténs uppfattning är det angeläget att den nya gymnasieskolan uppfyller kraven att erbjuda alla ungdomar som lämnar grundskolan en fullständig gymnasieutbildning med tanke fortsatta studier och yrkesverksamhet.

36 En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar

Som framgått av det tidigare har gymnasieskolan de senaste åren tagit emot en allt större andel av eleverna från grundskolans årskurs Trots att gymnasieskolan tar emot en allt större elevgrupp är det allt större andel som slutför sina gymnasiestudier. Gymnasieskolan är enligt kommitténs uppfattning på god väg att förverkliga målet en gymnasieskola for alla. Även kommittén konstaterar att studieavbrotten i gymnasieskolan om minskat kan undersökningar som kommittén studerat ge upphov till oro över att man från skolans sida inte tagit tillräckligt allvarligt sitt ansvar för att ge elverna med studiesvårigheter den hjälp de enligt styrdokumenten for gymnasieskolan skall få. Det finns tyvärr en tendens att man från skolans sida söker lösa elevernas problem genom organisatoriska åtgärder, t.ex. övergång från ett nationellt program till ett individuellt program, i stället för genom pedagogiska insatser. De styrdokument som reglerar skolverksamheten i gymnasieskolan skollag, gymnasieförordning och läroplan preciserar ansvaret som skolan och dess personal har för att gymnasieskolan skall bli en skola för alla. Av kommunens skolplan skall det enligt 2 kap. 8 § skollagen framgå vilka åtgärder kommunen avser vidta för att uppnå de nationella som mål har satts för skolan. Det synes naturligt att skolplanen som upp även tar de åtgärder bör vidtas for elever med svårigheter. Med upp som utgångspunkt i planen kan då skolledningen i varje gymnasieskola diskutera fram och i den lokala skolplanen dokumentera olika åtgärder för elever med studiesvårigheter.

Att rektor har det övergripande ansvaret för att gymnasieskolan ger

adekvat hjälp till elever med svårigheter framgår av 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna, Lpf 94, enligt vilken rektor har ett särskilt ansvar för att

utbildningen organiseras så att den så långt möjligt anpassas efter elevernas önskemål och val av kurser och så att återvändsgränder i studiegången undviks, undervisningens uppläggning, innehåll och arbetsformer anpassas efter elevernas skiftande behov och förutsättningar.

Problemen for eleverna uppstår i själva undervisningssituationen, ofta i ett visst ämne och i viss lärares undervisning. Här har läraren enligt en Lpf 94 ett särskilt ansvar för att fortlöpande ge varje elev information elevens utvecklingsbehov och framgångar i studiema. Läraren bör om ta initiativ till ett personligt samtal med eleven för att få underlag för att bedöma orsakerna till elevens bristande framgång i studierna och ge

En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar 37

eleven uppmuntran och vägledning. Läraren skall enligt Lpf 94 se till att eleverna får ett verkligt inflytande arbetssätt, arbetsformer och innehåll i undervisningen. Skolverkets här refererade rapport om studieavbrotten och mindre studiekurs visar att verkligheten, sådan eleverna i undersökningen upplever den, inte stämmer med inriktningen i styrdokumenten. Eleverna att undervisningen som den bedrivs i gymnasieskolan inte passar anser dem. Samtidigt inser eleverna att läraren har svår situation. En dialog en mellan eleven och läraren ett utvecklingssamtal skulle kunna - medföra att undervisningen läggs upp så att den bättre passar elevernas förutsättningar. I stället lämnar eleverna undervisningen i ämnet,

l samtidigt som de i regel har en ambition att fullfölja sina studier. Några

l elever fortsätter att studera det nedlagda ämnet i komvux eller vid

l

folkhögskola och finner sig där väl tillrätta med undervisningens i uppläggning. I kapitel 8 Kursutformning och betyg berör kommittén möjligheten att låta någon lärare mentor/tutor/handledare följa ett visst antal - elever hela deras studietid i gymnasieskolan. Detta bör kunna genom lämplig modell särskilt för elever har studiesvårigheter. Ett vara en som samtal mellan lärare i det elev har problem med och elevens en ämne en mentor borde kunna resultera i att det vidtas åtgärder i den vanliga undervisningen för elevens bästa. Om sådana utvecklingssamtal inte förbättrar elevens situation måste andra åtgärder, bl.a. byte av studieväg eller övergång till mindre studiekurs övervägas. I det läget bör elev-

vårdsteamet, skolledningen och hemmen inkopplas. Det är viktigt att

skolan kontinuerligt utvärderar de åtgärder vidtagits för att hjälpa som elever med studiesvårigheter. Enligt kommitténs uppfattning förefaller det som att vissa kommuner alltför snabbt och utan att avvakta effekten andra åtgärder, låtit av eleverna övergå från ett nationellt till ett individuellt program program IV. I vissa kommuner har IV fler elever än något nationellt program. För riket i sin helhet är IV vad gäller elevantalet det tredje största programmet efter Samhällsvetenskapsprogrammet och Naturvetenskapsprogrammet. Enligt nyligen Skolverket framtagen statistik har emellertid en av elevantalet på IV för hela riket från hösten 1994 till hösten 1995 minskat med l 473 elever eller drygt 9 %. Enligt kommitténs mening fyller IV i många kommuner väl sin uppgift. Lärarna lägger stor möda för att varje elev individuell ner ge hjälp. Ett gott resultat är att många elever senare övergår till något

nationellt eller Specialutformat för att få en fullständig

program

gymnasieutbildning. I sådana fall fungerar IV som en sprângbräda och

38 En fullständig gymnasieutbildning för alla ungdomar

inte som en återvändsgränd. Kommittén kommer i sitt fortsatta arbete att följa utvecklingen på detta område. Det är angeläget att årliga uppföljningar görs som

underlag för kommitténs fortsatta bedömningar av hur gymnasieskolan

uppfyller målet att ge alla ungdomar en fullständig gymnasieutbildning.

6 i kärnämnen

Undervisningen

1 Utgångspunkter

Riksdagsbeslutet våren 1991 i anledning av propositionen Växa med kunskaper innebar att åtta kärnämnen infördes på alla 16 nationella

program i gymnasieskolan. De har även införts på de specialutformade

programmen. För de program som innehåller yrkesämnen innebär denna del reformen den största förändringen i förhållande till den gamla av gymnasieskolan. de åtta kärnämnena har införts i gymnasial Sex av vuxenutbildning. De åtta kärnämnena omfattar sammantaget tredjedel av tiden ca en i gymnasieskolan. Kämämnena och deras omfattning i minsta garanterad undervisningstid resp. gymnasiepoäng är

Kursplaner och betygskriterier är fastställda för vart och ett av kärnämoch gäller för alla nationella och specialutformade program. nena Motiven för att införa kärnämnen på alla nationella och samma

sedermera även på specialutformade utvecklades i proposi-

program tionen Växa med kunskaper om gymnasieskolan och vuxenutbild- ningen prop. 1990/91: 185 50 bet.l990/9l:UbUl6 och har s. upprepats i propositionen om vissa gymnasie- och vuxenutsenare bildningsfrågor m.m. prop. 1991/922157 s. 12 samt i propositionen om läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux, en ny gymnasiesärskolan och särvux prop. 1992/93:250 s. 6. Motiven kan sammanfattas sålunda:

Undervisningen i kärnämnen

arbetslivet ställer högre krav generella kunskaper

kraven gäller alla det finns knappast några okvalificerade arbeten kvar

för kunna sig till ett föränderligt arbetsliv krävs bättre att anpassa allmänna kunskaper

for kunna påverka sitt arbete behöver ha bättre kunskaper att man

samhällsförhållandena ändras och ställer högre krav på kunskaper hos

alla medborgare

enskildes möjligheter att påverka samhällsutvecklingen är den

beroende hur goda allmänna kunskaper han eller hon har

av

kunskaper ökar förutsättningar att skapa sig ett goda allmänna ens

med utvecklande upplevelser kultur, natur och möten personligt liv av med människor från olika språkområden och miljöer

allmänna kunskaper är bas for livslångt lärande en god grund av en for fortsatta studier i ett utbildningssystem utan återvändsgränder. och

motiv anförts för att alla elever i gymnasieskolan skall få en

De som allmänna kunskaper är enligt kommitténs bedömning bred bas av således de åtta kärnämnena god fortfarande giltiga. Sammantaget ger en kunskaper. bas av allmänna undervisningen i kärnämnen har i mycket kommit Diskussionen om koncentreras till kärnämnena de innehåller yrkesämatt program som såväl då lyfter fram problem då redovisar framnen, man som man gångsrik utveckling undervisningen i kärnämnen. av finner det inte meningsfullt att söka ta fram någon Kommittén nu form statistik över hur stor andel undervisningen i kärnämnen som av av

har problem och hur stor andel undervisningen som är framgångsrik.

av legio. Samtidigt kan vi konstatera att det finns skolor där Problemen är

problemen har hanterats och lösts. Frågan är vad det är som möjliggjort

detta. Kommittén har valt att söka efter och redovisa vilka faktorer som

undervisningen i kärnämnen utvecklas och blir framgångsrik

gör att går på med stor andel yrkesämnen och även för elever som program en det för faktorer saknas i de fall skolledning, lärare och vad är som

elever endast ser problem.

Undervisningen i kärnämnen 41

I sitt arbete har kommittén använt underlag från Skolverket, rapporter från forskare, rapporterna från utbildningsdepartementets arbetsgrupp för

kursutformad gymnasieskola samt remissyttrandena över gruppens andra rapport Ds 1994:139 Kursutforrnad gymnasieskola för alla Kommittén

och dess ledamöter har gjort ett antal skolbesök och då fört diskussioner för sig med grupper av skolledare, lärare och elever som gett var kommittén värdefull kunskap vad som upplevs som problem och om vilka faktorer påverkar utvecklingen i skolan. som Kommittén har i oktober 1995 tillsammans med Skolverket anordnat ett seminarium på orter för sammanlagt 600 om undersex personer visningen i kärnämnen på program med yrkesämnen, där både medverkande och seminariedeltagare kommittén underlag för begav dömningar. Men de framgångsrika exemplen är, måste vi erkänna, ännu så länge få. Det visar att undervisningen i kärnämnen är en svår

utmaning för den svenska gymnasieskolan. De goda exempel som finns

visar ändå att det inte är omöjlig uppgift. De exempel på framgångsen rika lösningar, redovisades på seminariet, beskrivs i detta kapitel. som

6.2 Svårighetema med gemensamma

kärnämnen som de redovisas av

lärare och i den allmänna debatten

Kursplanema för kämämnena är desamma för alla treåriga program i

gymnasieskolan och för gymnasial vuxenutbildning. Elevernas

den nya

kunskaper jämförs i betygshänseende med kraven i de gemensamma

kursplanerna och med de betygskriteriema. gemensamma I den gamla gymnasieskolan, med tvååriga yrkeslinjer och treåriga studieförberedande linjer, kurserna olika omfattande vissa av de var ämnen är förekom enbart de studieförberedansom nu gemensamma de linjema och elevernas kunskaper jämfördes inom resp. grupp, dvs. yrkeslinjema för sig och de studieförberedande linjerna för sig. Det finns fortfarande skolledare och lärare inte kan ha som anser att man krav på elever går på med yrkesämnen och elever samma som program går samhällsvetenskapligt och naturvetenskapligt program, trots att som utbildningarna är lika långa och har kärnämnen med numera samma kursplaner. Att de samhällsvetenskapliga och naturvetenskapliga samma innehåller ämnen också karaktärsämnen dvs. programmen samma som att eleverna på dessa båda har ytterligare kurser i dessa ämnen program får inte blandas med kraven i själva kämämneskursen. - samman

42 Undervisningen i kärnämnen

Kommittén vill också hänvisa till vad kommittén anför om gym- : nasiepoäng och minsta garanterad undervisningstid i kapitlet om

kursutformning och betyg.

Motiven som anförs mot kärnämnen växlar från dem gemensamma som inte accepterar motiven för reformen till dem vill leva till som upp reformen men tycker det är svårt. Andra accepterar i princip att det finns kärnämnen på program med yrkesämnen men inte att det är samma höga krav på kunskaper i kämämnena på alla treåriga Eleverna på med program. program yrkesämnen behöver enligt dessa inte läsa lika mycket matematik, engelska osv. utan borde få en kortare, enklare kurs. Somliga kallar en sådan inriktning för vardagsmatematik. Andra menar att eleverna på program med yrkesämnen bara behöver yrkesmatematik, yrkesengelska osv. Det gemensamma för dessa synpunkter är att kraven bör lägre vara i kärnämnen for de elever som går på program med yrkesämnen. De lärare som är kritiska till kärnämnen uttrycker ofta gemensamma en oro för att deras elever ställs inför alltför höga krav och att detta kommer att leda till att elevernas självförtroende knäcks. Kommittén har mött uttalanden som det är inte rättvist att ha samma bedömning for yrkeselever och elever på studieförberedande program. Elever på program med yrkesämnen bör också få chans att få överbetyg någon gång". Praktiskt taget alla ungdomar 98 % går direkt från grundskolan till gymnasieskolan. Detta innebär en stor omställning för lärare som har sin bild av gymnasieskolan från den tid de hade hela sin tjänstgöring på teoretiska linjer och gymnasieskolan fortfarande urvalsskola. var en Det finns också lärare har omprövat sina arbetsmetoder och som som i samband med det fått intresserade, framgångsrika elever i kämämnena också på program med yrkesämnen. I den andra rapporten från Arbetsgruppen för kursutformad gymnasieskola, Kursutforrnning för alla, finns i uppsats analys en en av svårigheter for elever i skolan. Det finns elever som vill men inte kan; elever som kan men inte vill; elever som inte vill och inte heller måste; och slutligen elever som varken kan eller vill. Enligt kommitténs erfarenhet är det ytterligt få elever tillhör den sista När som gruppen. undervisningen utvecklas kan de allra flesta elever nå kunskapsmålen.

Det framgår emellertid av Skolverkets uppföljning av kursplaner och

betygskriterier att det finns en utbredd uppfattning bland skolledare och lärare att alla elever inte skall läsa kurser i kämämnena och inte samma betygsättas efter samma normer. Kraven i kämämneskursema anses vara för höga eleverna på program med yrkesämnena når inte till - upp samma nivå som elever på övriga program. Eleverna på samhällsveten-

Undervisningen i kärnämnen 43

skapligt och naturvetenskapligt program tycker att vissa kurser är för lätta. Kommittén mötte under våren 1995 uppgiften att upp emot 60 % av eleverna på program med yrkesämnen skulle få underkänt i kämämnena. När sedan kursprovet i engelska kom i maj 1995 och visade att de allra flesta elever blev godkända, uppstod följande reaktioner:

elever som fått godkänt kommer inte att klara sig på högskolan ska elever på studieförberedande program bara ha överbetyg kraven är för låga provet är för enkelt.

Enligt kommitténs bedömning kan det ligga något i kritiken att provet är för enkelt sannolikt också något i den kritik hävdat att

i

- men som i lärare ställt högre krav än som var avsett. De nya kursplanemas utformning lärare större frihet men också mindre ledning. Kursproger vet är det första utfonnats för den mål- och resultatstyrda som nya skolan och kursprovet är relaterat till kunskapsmålen i kursplanen. Reaktionema på provet tyder att de som anser att kraven är för låga inte utgår från målen i de aktuella kursplanerna. I slutet våren 1995 genomfördes också ett kursprov i matematik. av Resultatet mycket sämre än resultatet i engelska, men inte så dåligt var vissa lärare förmodat. Det är intressant att kunna konstatera att det som inte blev några protester att provet i matematik hade fel svårighetsom grad. Det finns anledning att i fortsättningen noga följa utvecklingen av elevresultaten. Enligt Skolverkets uppföljning anser lärare att de höga kurskraven i kärnämnena kräver så lång del den garanterade undervisningstiden av att detta försvårar samverkan mellan kärnämnen och yrkesämnen. Lärarna att de inte hinner planera för och genomföra samverkan uppger mellan ämnen. Frågan sådan samverkan kommer att belysas i det om följande under avsnittet Goda exempel. Enligt dessa exempel är samverkan tvärtom metod gör undervisningen och inlärningen en som effektivare. Kommittén kommer också senare att ta upp problemet att skolor fokuserar tiden än kunskaperna, dvs. den minsta garanterade mer undervisningstiden får styra än kraven på de kunskaper som mer eleverna skall uppnå genom undervisningen. Ett annat problem är att betygskriteriema uppfattas styrande än läroplan och programsom mer i mål.

44 Undervisningen i kärnämnen

Kommittén har vid sina diskussioner med lärare även fått förslag om att det bör vara olika kursplaner i de olika programmen. Enligt denna uppfattning skall alla program innehålla samma kärnämnen med samma svårighetsgrad men ha olika innehåll beroende Kommittén program. tolkar dessa förslag så att lärarna efterfrågar stöd för att planera innehållet i sin undervisning. Kursplanerna i den mål- och resultatstyrda skolan innehåller inga uppgifter om metoder och innehåll i undervisningen. Det ankommer på lärarna att tillsammans med eleverna utifrån de krav på kunskaper som eleverna skall uppnå planera undervisningen, dvs. att välja innehåll och arbetssätt. Den nya mål- och resultatstyrda skolan ställer således höga krav på lärares professionalitet i bemärkelsen val organisation och innehåll. av Den nya skolan ger också lärarna större möjligheter att utifrån sin professionalitet dra nytta av sitt ökade handlingsutrymme för att ge både eleverna och sig själva större utbyte av skolarbetet. Enligt Skolverkets uppföljning upplever lärarna kursplanerna och betygskriterierna som otydliga och att det är mycket tidskrävande att konkretisera kursplaner och betygskriterier för eleverna. Kommittén delar erfarenheten med Skolverkets experter att elever ofta inte får tillräcklig information om kursplaner och betygskriterier. Där eleverna fått vara med och diskutera kursplan och betygskriterier tycker eleverna att de har ett inflytande över planeringen av undervisningen. Detta är ett bärande motiv för reformen.

6.3 Goda exempel

6.3.1 Exemplet Infårgning

Infärgning betyder att undervisningen i kärnämnen och yrkesämnen tar intryck färg av varandra och stöder varandra. Infárgningen förutsätter ett nära samarbete mellan lärare i kärnämnen och lärare i yrkesämnen

och bygger på en ömsesidig respekt för varandras ämnen. Infárgningen

förutsätter även att skolledningen ger förutsättningar för samarbete mellan kämämneslärare och yrkeslärare. Samverkan mellan kärnämnen och yrkesämnen ger en bättre inlärning och en helhetssyn på kunskap. Eleverna blir härigenom bättre förberedda för framtida yrkesliv och studier. Elever på program med yrkesämnen klarar bättre den ökade mängden kärnämnen när ämnena samverkar och utbildningen blir mer effektiv. Eleverna får stärkt självförtroende.

Undervisningen i kärnämnen 45

Ett citat från lärare får belysa detta: Eleverna fick ett vidgat en

sitt kunskapsinhämtande. De såg sammanhang klarare och perspektiv i

blev analyserande i sina svarsformuleringar. Vi har fått ökade mer kunskaper i varandras ämnen och arbetet lärare har blivit mera som intressant. finns många bra exempel på samverkan både omfattande Det - mera fortlöpande samarbete, eller korta koncentrerade samarbetsprojekt. Samarbete kan börja blygsamt. När samarbetet väl är en process som börjat finner lärare många områden går att samverka kring. som Undervisningen blir effektiv och intressant för både elever och mera lärare. känt från Göteborg. Det började

Infårgningsbegreppet är mest utbildningsförvaltningens stöd har Kortedalagymnasiet. Genom spritts till i princip alla gymnasieskolor i Göteborg. infárgningsmetoden

verksamhetsplanen för Göteborgs skolor för 1996 1998 bl.a. I - anges

det finns risk för att ämnesövergripande undervisningsmodeller får

att en

stå tillbaka för det ämnesmässiga kunskapsinhämtandet. Elevemas möjligheter aktiva i sitt kunskapssökande och självständigt söka

att vara efter kunskap viktiga aspekter för att skapa helhetssyn och därför är en

skall utbildningsmodeller bygger på lärarlag, problembaserad samt

som

projektinriktad undervisning utvecklas inom samtliga programområden.

Verksamhetsplanen vidare att antalet elever på yrkesförberedande

anger inte når nivån för godkänt i kärnämnen är för hög. utbildningar som

Samverkan mellan kärnämnen och karaktärsämnen infárgning syftar

utveckla metoder stimulerar inlärning och studiemotivation till att som

utvecklas inom samtliga programområden och på samtliga

och skall nu skolenheter.

6.3.2 Exemplet Eleven i centrum

Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg arbetar ett antal lärare med

På

utgångspunkten att eleven har för sitt eget arbete.

ansvar delar kursen i överblickbara moment, var och en av Lärarna upp som eleverna skall ha fullgjort när de slutför utbildningen. Eleven planerar

själv sina studier i i fråga, väljer själv vad eleven skall arbeta

ämnet med och har själv för sin inlärning. Lärarna arbetar nära eleverna ansvar och undervisar, handleder, stöder och uppmuntrar varje elev utifrån behov. Undervisningen är årskurslös och lärarna samverkar elevens inom ämnesgränser mellan kärnämnen och yrkesämnen ämnet, över och programgränser. I vissa skolsalar pågår undervisning i över | yrkesämne och kämämne samtidigt.

46 Undervisningen i kärnämnen

Genom att eleverna själva planerar sin studiegång och sin inlärning får de ett totalt inflytande över sitt skolarbete inom för - ramen

kunskapskraven i kursplanen. Varje elev studerar utifrån sin

egen

kunskapsnivå, arbetar i sin takt, så länge det behövs för klara

egen att momentet och väljer när han/hon vill samverka med andra elever. Vissa moment genomförs gemensamt. I början gymnasietiden arbetar av eleverna ofta enskilt. Ju längre tid de gått i gymnasieskolan desto mera arbetar eleverna två eller tre tillsammans. Grupperna bildas sponant,

utan läraringripande.

Eleven utvärderar sitt eget arbete och väljer själv när när han/hon vill

redovisa sina kunskaper och sitt arbete för läraren. Resultatet följs kontinuerligt upp i lärar- och elevjoumaler. Läraren har nära kontakt med varje elev och elevens motgångar och framgångar i studierna.

Läraren är sällan föreläsare, oftast handledare. Eftersom inte alla elever arbetar med behövs inga samma moment

klassuppsättningar av läromedel och man kan i stället använda flera läromedel i en och kurs, vilka kan komplettera varandra.

samma

Studieavbrotten liksom disciplinproblemen har i princip upphört

- sedan lärarna gått över till det elevcentrerade arbetssättet. Lärarna har

fått en betydligt bättre arbetsmiljö.

Skolledningens övergripande målsättning är bl.a. att

varje elev skall mötas på elevens nivå - egen varje elevs självförtroende skall stärkas för att successivt allt - en

större självständighet och ansvarstagande skall uppnås allt eftersom

utbildningen fortskrider en helhetssyn skall prägla arbetet och innebära samverkan mellan programmens ämnen/kurser mångfald och flexibilitet skall prägla allt arbete. -

Exemplet Problembaserad inlärning

Birgittaskolan i Linköping använder problembaserad inlärning, PBI. Skolan är indelad i arbetsenheter och lärarlag. Eleverna arbetar i

basgrupper och använder en bestämd ordning för att identifiera och lösa

problem. Under arbetet har gränserna mellan ämnen liten betydelse. Eleverna söker informationer på många håll medan de vanliga läroböckema minskar i betydelse. Vid Birgittaskolan använder också IT och man får härigenom kontakter med och kan inhämta informationer från bl.a. skolor och universitetsinstitutioner även i andra länder.

Undervisningen i kärnämnen 47

Genom PBI får eleverna ett avgörande inflytande på planeringen av sin inlärning. Eleverna utvecklar sin problemlösningsförmåga, sin

kreativitet och samarbetsförmåga. I PBI-modellen ingår att de skall

utvärdera sitt arbete och eleverna lär sig att hantera flera olika ut-

värderings- och redovisningstekniker. Många tecken tyder på att PBI-metoden underlättar även svaga elevers inlärning att de får arbeta utifrån sina egna genom mera förutsättningar. Lärarrollen utvecklas till handledarroll. en

Birgittaskolan har antagit följande mål för sin verksamhet: l i

främja elevernas personliga utveckling och

i

Utbildningen skall ge l dem möjligheter att ta ansvar för sina studier. l varje människa aktivt skapande och har ett Vår grundsyn är att är naturligt behov att samverka med andra. av

Vår arbetsmiljö skall präglas öppenhet, generositet och positivt

av tänkande.

6.4 Kommitténs slutsatser

Kommittén är medveten att undervisningen i kämämnena är en av om

de utmaningarna för lärarna i den gymnasieskolan. I

största nya

inledningen till detta kapitel rekapitulerade kommittén motiven för att

införa kärnämnen på med yrkesämnen. Kommittén anser det program

försummad angelägen uppgift att göra motiven för

vara en men

reformen kända hos alla arbetar i gymnasieskolan.

som De exempel på arbetsmetoder kommittén redovisat i detta nya som kapitel olika har vissa drag gemensamt. De har alla en skolledär men ning stöder förändring och lärare är förändringsagenter. De har som som målen i läroplanen ledstjäma, elevernas behov undervisning som som av mindre fixerade vid undervisningstimmar och

utgångspunkt och är mer vid resultatet. Eleverna har inflytande sitt arbete och lärarna

samarbetar. Enligt kommitténs erfarenhet har skolledningen avgörande en betydelse för det skall bli och bestå utveckling arbetet i en att en av

skola. Om rektor kan utveckla sin roll som ledare av pedagogisk verksamhet kan den bli strategisk betydelse för skolans utveckling

av inte bara det året utan på längre sikt. Här behöver också de närmaste lokala rektor stöd och stimulans. Av lika stor betydelse

politikerna ge

skolledningen för verksamheten skall utvecklas är det att det i som att

48 Undervisningen i kärnämnen

skolan också finns lärare är förändringsagenter och dessa får

som att stöd i den rollen.

En rektor bör i idealfallet kombinera pedagogiska, organisatoriska och ekonomiska insikter med förmåga till personalledning. I den

självstyrande skolan har rektor dessvärre ofta sig nödsakad sett att koncentrera sig på ekonomi, ett område få rektorer har utbildning som för. Organisationen och ekonomin blir viktigare än pedagogiska

överväganden trots att reformen förutsätter aktiv ledning den en av pedagogiska verksamheten. Skolledare och lärare tar elevernas behov utgångspunkt som som deras behov kunskaper och deras sociala situation oftare beredda av är att ompröva sina arbetsmetoder och finna vägar för att nå målen. nya Skolledare och lärare sätter läroplanen och programmålen i som

förgrunden kan se på sitt arbete ett helhetsperspektiv. Kommittén har

ur också funnit att framgångsrika lärare i den meningen deras elever - att

har framgång i studierna utgår från de gällande kursplanerna och

- nu inte från gamla kursplaner. Kommittén har också funnit att lärarna själva vinner på att byta arbetsformer. De exempel kommittén beskrivit som visar detta.

Det är möjligen naturligt att lärare länge arbetat i det regelstyrda

som

systemet låter betygskriteriema styra undervisningen i högre grad än

läroplan, programmål och kursplaner. Detsamma gäller lärare och skolledare låter timmarna styra i stället för elevernas behov som av

undervisning för att nå kunskapsmålen i kursplanerna. Genom systemet

med gymnasiepoäng på godkända kurser har tiden blivit flexibel. Det är

viktigt att de som arbetar i skolan uppfattar förpliktelsen att varje ge

elev så mycket undervisning som krävs för att eleven skall nå kunskaps-

målen. Kommittén kommer i kapitlet Kursutformning och betyg att närmare diskutera frågan minsta garanterad undervisningstid och om gymnasiepoäng.

Det är för eleverna och deras kunskapsutveckling gymnasiesko-

som lan finns. Detta innebär att eleverna skall behandlas individer med som rätt att vara med och bestämma hur de skall lära sig. Då kommer

katederundervisningen, frontalundervisningen, att upphöra

som dominerande metod i den svenska skolan. Kommittén vill betona vikten

av att arbetet organiseras så att det blir elevcentrerat. Det är särskilt anmärkningsvärt att eleverna i gymnasieskolan har mindre inflytande

över sitt arbete än eleverna i grundskolan.

Kommittén vill betona vikten att lärare med utgångspunkt i den av

nya läroplanen tillsammans diskuterar kunskapssyn och människosyn.

Genom sådana diskussioner stärks det är själva kärnan i lärarrollen som det som är det för alla lärare oberoende ämne och w gemensamma av

Undervisningen i kärnämnen 49

kategori. Läraryrket brukar beskrivas som ett ensamt yrke. De lärare som samarbetar har funnit att de känner större tillfredsställelse i yrket. Dessutom finner eleverna att skolan blir intressantare eftersom de ser sammanhang i sina studier. Lärarna finner att undervisningen i yrkesämnen och kärnämnen blir både effektivare och intressantare även för dem själva. Lärare i kärnämnen och i karaktärsämnen som börjar samverka, finner strax fler samverkansmöjligheter. Enligt Skolverkets

utvärdering gymnasiereformen är dock samarbetet ännu inte särskilt

av

framträdande och de två kulturerna den akademiska och den yrkesför-

ankrade lever kvar sida vid sida. - Kommittén har ägnat stort intresse frågan hur samarbete mellan olika lärargrupper uppstår. Den viktigaste utgångspunkten för samarbetet är att både kärnämnet och karaktärsämnet vinner samarbetet. Den sociala och pedagogiska klyftan mellan kämämneslärare och yrkesläkan emellertid ibland så svårforcerad att det behövs särskilda rare vara insatser från skolledningen.

Vi har vid våra besök funnit

att samarbetet främjas alla lärare arbetar utifrån läroplanen och om programmålen

att planeringsdiskussioner är en förutsättning

gemensamma

att studiedagar och studieresor samt gemensam fortgemensamma bildning underlättar

att det underlättar skollokalema utnyttjas så att det skapas möten om mellan ämnen

uppehållsrum för lärare underlättar samarbetet. att gemensamma

7 Arbetsplatsförlagd utbildning

l Bakgrund

l l En viktig utgångspunkt för utformningen av yrkesutbildningen i den nya l l gymnasieskolan förslagen från Arbetsgruppen för översyn av den var ir

gymnasiala yrkesutbildningen ÖGY och de försök, ÖGY-försök,

genomfördes under åren 1988 1992 efter riksdagsbeslut som grundval propositionen prop. 1987/882102 om utveckling av av yrkesutbildningen i gymnasieskolan. Enligt direktiven till arbetsgruppen var huvuduppgiften att analysera

behovet av utveckling och förnyelse för den gymnasiala yrkesinriktade utbildningen samt att dra upp riktlinjerna för detta fömyelsearbete.

Termen arbetsplatsförlagd utbildning användes första gången i direktiven till arbetsgruppen som en samlad beteckning för inbyggd utbildning, praktik, gymnasial lärlingsutbildning och företagsskolor. ÖGY sökte enkät till samtliga gymnasieskolor få bild genom en en av den totala omfattningen denna arbetsplatsförlagda utbildning. av Resultatet visade att den omfattade cirka 6 % av utbildningstiden SOU 1986:2, 49. Detta resultat är anmärkningsvärt lågt, inte minst med s. tanke på att praktik olika slag var ett obligatoriskt inslag i timplanerav

för flera tvååriga yrkesinriktade linjer Dk-, Du-, Ss-, Te- och Vd-

na

linjerna och T-linjenl. Vidare var undervisningen i yrkesämnet i årskurs

2 på Ba-linjen i regel helt förlagd till arbetsplatser. När ÖGY föreslog

att den arbetsplatsförlagda utbildningen i fortsättningen förkortat APU

minst skulle omfatta undervisningstiden under årskurs l och 2 10 % av samt 60 % i årskurs 3 innebar detta en väsentlig ökning av den utbildning som skulle förläggas till arbetsplatser. Enligt ÖGY det viktigt att APU skulle just utbildning var vara s. 135. Kursplanema skulle vara indelade i moduler, dvs. pedagogiskt väl avgränsade avsnitt motsvaras ett behov inom arbetslivet. som av ÖGY föreslog att det centralt skulle vilka moduler skulle anges som

Dk Tvåårig distributions- och kontorslinje, Du Tvåårig drift- och underhållsteknisk linje, Ss Tvåårig social servicelinje, Te Tvåårig teknisk linje, Vd Tvåårig vårdlinje, T Fyraårig teknisk linje.

52 Arbetsplatsförlagd utbildning

kunna arbetsplatsförläggas. ÖGY såg APU viktigt medel för höja den gymnasiala som ett att yrkesutbildningens kvalitet. Genom APU får eleverna förbättrade möjligheter att följa den aktuella utvecklingen inom yrkesområdet. De får vidare en god bild av vilka krav som ställs på de yrkesarbetande. ÖGY beräknade kostnadsökningama för APU till omkring 1,2 miljarder kronor. Detta skulle för kalenderåret 1985 motsvara 0,33 % av den totala lönesumman i riket.

7.2 ÖGY-försöken

På grundval av riksdagsbeslut under våren 1988 fick Skolöverstyrelsen SÖ i uppdrag genomföra försöksverksamhet med treåriga att en yrkesinriktade linjer. Försöksverksamheten bedrevs under tre år och omfattade som mest 11 200 intagningsplatser. I propositionen om utveckling av yrkesutbildningen i gymnasieskolan framhöll statsrådet bl.a. prop. 1987/88:102, s. 22:

Jag vill betona att den nu föreslagna utbildningen till sitt innehåll skall regleras i en kursplan och innebära undervisning på arbetsplatsen. Den skall vara lika noga planlagd som undervisningen i de skolförlagda delarna. Detta utesluter inte att en del arbetsplatsförlagda moment samtidigt bör ha till syfte att öka ungdomars motivation och deras kunskaper om arbetslivet. Dessa senare aspekter på den arbetsplatsförlagda utbildningen är särskilt viktiga i första årskursen.

Den arbetsplatsförlagda utbildningen utgör alltså en direkt motsvarighet till den i huvudsak skolförlagda utbildningen. Innehållet är kursplanestyrt men måste i sina detaljer anpassas till den utbildande arbetsplatsens normala verksamhet.

Omfattningen APU i försöksverksamheten följde ÖGY:s förslag, av dvs. 10 % av utbildningstiden i vardera årskurs 1 och 2 och 60 % i årskurs För denna försöksverksamhet disponerade SÖ särskilda medel för utarbetande av modulindelade kursplaner, för lärarfortbildning och ersättning till arbetsplatser som tog emot elever i APU.

En särskild utredning tillsattes för utvärdering ÖGY-försöken,

av UGY, som lämnade flera delrapporter. I sin slutrapport SOU 1992:25 Utvärdering av försöksverksamheten med treårig yrkesinriktad utbildning i gymnasieskolan framhölls bl.a. att försöken givit skolor,

1996:1 Arbetsplatsförlagd utbildning 53

SOU

skolhuvudmän och skolmyndigheter mycket värdefulla erfarenheter, inte

minst arbetsplatsförlagd utbildning s. 12.

av Utvärderingen visade att eleverna överlag nöjda med APU:n. var elever önskade APU. Vissa elever, framför allt de ställt Många mer som

höga krav på APU:n, besvikna. De som deltagit i produktionen

var ansåg de borde fått betalt. Kvaliteten växlade. Särskilt sådana att

branschområden med stora erfarenheter av praktik, t.ex. byggbranschen och vårdområdet, kunde upprätthålla hög kvalitet på APU:n. Flera

en skolor riktade kritik omfattningen APU:n så hårt styrd mot att av var årskurs och att kursplanerna så detaljerade. Utvärderingen per var pekade också att samarbetet mellan skolan och arbetslivet är en

viktig förutsättning för APU. I försöken hade de lokala yrkesråden

överlag vitaliserats. Tillgången på handledare hade inte sällan vållat

bekymmer inom försöksverksamheten. | Sammanfattningsvis framhöll utredningen att OGY-försöken u varit en l

god grund för den fortsatta utvecklingen den gymnasiala yrkesut-

av bildningen. Det hade varit stor nackdel att starta den nya gymen nasieskolan huvuddragen kunnat prövas i det breda försök som utan att korn till stånd.

7.3 Beslut om reformering av

gymnasieskolan

Redan innan UGY avlämnat sin slutrapport hade regeringen i propositionen prop. 1990/9l:85 Växa med kunskaper om gymnasieskolan

vuxenutbildningen lämnat förslag och riksdagen i juni 1991 bet. och rskr. 1990/91 :356 fattat beslut reformering av inte 1990/91: UbU16, om

bara den yrkesinriktade utbildningen utan hela gymnasieskolan.

beslut ingick bl.a. det med yrkesämnen skulle I detta att program

införas APU skulle planeras och genomföras med utgångspunkt

som

utbildnings- och undervisningsmål fastställts. APU:n skulle

i de som omfatta minst 15 % den totala studietiden med möjlighet för en av styrelse för utbildningen att besluta att denna tid skulle utökas. I om ÖGY-försöken fördelningen APU mellan årskurserna reglerad, var av

kurser fick arbetsplatsförläggas. I den

liksom vilka moduler som nya

gymnasieskolan avgörs dessa frågor lokalt. Det bör observeras att den gymnasieskolan har en något lägre

nya

andel APU vad ÖGY-försöket hade. I propositionen prop.

än 1990/91285 Växa med kunskaper framhölls att t.ex. elbranschen har en

struktur som försvårar APU.

54 Arbetsplatsförlagd utbildning

I utbildningsutskottets betänkande fanns precisering beträffande

en APU:n:

Utskottet vill vidare erinra att den arbetsplatsförlagda om utbildningen inte är praktik. Företagen åtar sig nämligen utbilden ningsuppgift och skall tillhandahålla utbildade handledare.

I sammanhanget bör nämnas att den arbetsplatsförlagda delen

av

yrkesutbildningen i vårt land är betydligt mindre än i andra länder, inkl. de nordiska länderna. I den lärlingsutbildning finns i många länder

som sker en stor del av utbildningen på enda arbetsplats. I sådana duala en

system får eleverna hela sin yrkesutbildning på arbetsplats,

samma vilket innebär att de deltar i produktionen och får djupgående kunskaper om just det företagets aktuella kompetensbehov och sociala miljö men knappast någon större insikt i branschens framtida utveckling.

7.4 Nuvarande bestämmelser APU

om

De bestämmelser APU f.n. gäller återfinns i 5 kap. 9 lO § om som -

gymnasieförordningen.

Enligt dessa bestämmelser skall APU förekomma på alla nationella

program med yrkesämnen. Styrelsen för utbildningen för att

ansvarar APU:n uppfyller kraven och skall anskaffa platser för APU. Arbetslivskontakterna som behövs för APU skall redovisas i skolplanen.

Endast kurser i yrkesämnen får arbetsplatsförläggas. APU skall omfatta

minst 15 veckor och varje vecka APU skall motsvara 24 timmars undervisning i skolan. Rektor beslutar vilka hela eller delar om av

kurser som skall arbetsplatsförläggas. Om platser i tillräcklig omfattning

inte kan anskaffas skall styrelsen för skolan underrätta Skolverket om detta. Att bestämmelserna numera anger APU i veckor i stället för procent

av den totala utbildningstiden har sin grund i att gymnasieskolorna

tolkat innebörden 15 % olika sätt 9 eller veckor.

av som 15 Detta

påtalades bl.a. i betänkandet Höj ribban Lärarkompetens for yrkesut-

bildning SOU 1994:101.

Arbetsplatsförlagd utbildning 55

7.5 APU

Undersökningar om

Kommittén har tagit del ett relativt stort antal undersökningar om av APU. Några dessa material anges här. av I april 1995 anordnade Utbildningsdepartementet ett heldagsseminarium APU. Deltagarna i detta seminarium, Kommun- och om Landstingsforbunden, fackliga organisationer, utbildningsnämnder/ motsvarande, gymnasieskolor och branschorganisationer, hade anmodats att redovisa sin syn på APU i kortfattade PM. Kommittén har vidare tagit del Skolverkets internrapport av

Möjligheter till arbetsplatsforlagd utbildning Dnr 93:1066, 94-05-02. Rapporten bygger på uppgiftsinsamling Skolverkets under-

en som

visningsråd gjorde i tolv kommuner. Femton gymnasieskolor med-

verkade, därav tre landstingsskolor.

Svenska Arbetsgivareföreningen SAF gjorde under mars 1995 en

undersökning för att ta reda på hur företagen att APU fungerar. I anser undersökningen ingick enkät utsändes till alla SAF-delägare i en som elva kommuner fördelade över landet. Resultaten från undersökningen

redovisas i Arbetsplatsförlagd utbildning goda exempel på

rapporten samarbete mellan skola och företag. Inom Skolverket pågår ett antal projekt berör samverkansfonner som mellan skola och arbetsliv samt kvaliteten på APU. Kommittén har tagit från september 1995 Samverkan skola-arbetsliv del av en lägesrapport 9421714. Denna bygger på datainsamling skett

Dnr rapport en som

dels intervjuer, dels enkätundersökning inom sju genom genom en

med yrkesämnen vid tio gymnasieskolor. I undersökningen har

program

deltagit 32 skolledare/yrkeslärare, 53 utbildningsansvariga/handledare

och 48 elever, totalt 133 personer. Svenska Kommunförbundet gjorde under april 1995 en enkätundersökning APU. Resultaten från denna är redovisade i rapporten om

Undersökning den arbetsplatsförlagda utbildningen i gymnasieskolan,

av

november 1995. Enkäten utsändes till samtliga 411 gymnasieskolor. Svar erhölls från 321 skolor 78 %. Av dessa har 47 gymnasieskolor

endast Naturvetenskapsprogrammet och Samhällsvetenskapsprogrammet och inget program med yrkesämnen.

7.6 Kvantitetsfrågor

I bestämmelserna APU har alltid angetts den minsta tillåtna om omfattningen. Detta har varit naturligt eftersom andelen APU ofta varierat mellan olika studievägar.

56 Arbetsplatsförlagd utbildning

En intressant frågeställning är i vilken utsträckning gymnasieskolorna uppfyller minimikraven vad gäller omfattning APU. Några de

av av nyss refererade undersökningarna tar denna fråga. upp Enligt Skolverkets undersökning 1994 endast tredjedel anser en av de tillfrågade skol- och branschrepresentantema att det är möjligt att uppnå den föreskrivna omfattningen. Enligt Kommunförbundets enkät 39 % gymnasieskolorna uppger av att den normala omfattningen APU är 15 veckor eller Att av mer. andelen inte är högre förklaras i rapporten att bestämmelsen 15 av om veckor inte varit känd före enkättillfället. 62 % gymnasieskolorna av anser att eleverna kommer att kunna få sin APU tillgodosedd fullt ut. Möjligheterna att få ut elever på APU visar i Kommunförbundets enkät stora variationer mellan olika Höga program. procentsatser uppvisar följande program:

Omvårdnadsprogrammet

Barn- och fritidsprogrammet

Handels- och administrationsprogrammet

Hotell- och restaurangprogrammet

Livsmedelsprogrammet Naturbruksprogrammet

Stora problem med utläggning APU har särskilt Medieprogrammet av

och Elprogrammet.

Även Skolverkets 1995 framhåller rapport att det är stora skillnader mellan branschernas uppfattning om vad är lämplig omfattning för som APU. Inom branscher med utbildningstradition och stabilt stöd från yrkesråd/programråd att omfattningen 15 veckor är lämplig anser man även under lågkonjunktur. I ett enkätsvar sägs:

Vi skulle kunna tänka oss att öka den arbetsplatsförlagda delen, särskilt i ett läge med normal konjunktur, då har APU:n kvalitet en som skolan inte kan konkurrera med. Man bör lägga utbildningen där den ger det bästa resultatet.

Som tidigare nämnts skall styrelsen för utbildningen till Skolverket anmäla att APU inte kan anordnas i föreskriven omfattning. Fram till oktober 1995 har Skolverket fått anmälningar från 35 skolhuvudmän. Av dessa gäller 29 Elprogrammet. 9 anmälningar har inkommit beträffande vardera Medieprogrammet och Industriprogrammet samt 7 anmälningar beträffande Fordonsprogrammet. Skolverket framhåller i

rapporten att några säkra slutsatser beträffande förutsättningarna för att

Arbetsplatsförlagd utbildning 57

anordna APU inte kan dras, eftersom flera utbildningar ännu inte pågått i tre år.

7.7 Kvalitetsfrågor

De undersökningar kommittén tagit del av visar klart att man från både skolans och elevernas sida uppskattar APU:n. Enligt Kommunförbundets enkät anser 90 % av skolorna att APU som hjälpmedel att nå utbildningsmålet för programmet är mycket värdefull 52 % eller värdefull 38 %. Skolverkets undersökning 1995 visar att många elever 32 av 48 tillfrågade har en positiv inställning till att delar yrkesutbildningen av ligger på arbetsplatser. Mer än hälften eleverna 26 48 att av av menar utbildningen är mer effektiv på arbetsplatser än i skolan. Många elever 34 av 48 anser att APU är ett värdefullt komplement till utbildningen på skolan. Skolverkets rapport innehåller intressanta uttalanden av de tillfrågade företagsrepresentanterna. Generellt anser företagsrepresentantema att APU ger eleverna möjligheter att skaffa sig kunskaper av hög kvalitet. Detta gäller bl.a. insikt i den sociala strukturen arbetsplats, på en förståelse för krav på kvalitet och ansvar, förmåga att arbeta i lag och kännedom om aktuell teknik. En företagsrepresentant skriver:

Arbetslivserfarenhen det går inte att simulera verkligheten, både att

arbeta självständigt och att arbeta i lag, lösa en uppgift från start till mål, lära sig att ta initiativ. Skolan är kanske för tillrättalagd men det måste väl vara så i början.

En viktig förutsättning för APU är ett väl fungerande samarbete mellan skolan och arbetslivet. Enligt Kommunförbundets enkät anser 73 % av skolorna att samarbetet är gott. Av enkät- och intervjusvaren i Skolverkets undersökning 1995 framgår att det finns stora lokala skillnader i fråga hur samverkan om skola-arbetsliv fungerar. Inom branschområden med utbildningstraditioner fungerar APU väl. Inom dessa områden finns också i regel väl fungerande lokala yrkesråd/programråd med representanter för skola och arbetsliv. En vanlig uppfattning är att samarbetet är arbetskrävande för både skola och arbetsliv. l SAF :s undersökning framhålls att det tar tid att bygga upp de relationer som behövs för ett väl fungerande samarbete mellan skola och företag.

58 Arbetsplatsförlagd utbildning

En viktig förutsättning för APU är tillgången till goda handledare för eleverna under APU-periodema. Enligt Skolverkets rapport 1995 ansåg skol- och företagsrepresentanterna att en handledare skall vara en god förebild yrkesmässigt och socialt, fungera som elevens utbildare och instruktör samt informera om säkerhetsfrågor. Handledama ansåg uppgifterna som kunskapsfönnedlare, instruktör och planerare vara de viktigaste och de som upptar mest tid. Uppgiften bedömare/betygsättare tog minst tid men ansågs vara som den svåraste. Både Kommunförbundets och Skolverkets undersökningar har på olika sätt sökt beskriva hur verksamheten bedrivs under tiden för APU. Enligt Kommunförbundets enkät upptas den mesta tiden av nyinläming 23 %, tillämpning 36 % och praktik 37 %. I rapporten uppmärksammas att endast 23 % består nyinläming. Därvid framhålles: av

Avgörande för APU:n skall anses uppfylld måste i dessa fall om graden kursplaneinflytande över APU-avsnitten. Då skolorna vara av använder begreppen nyinläming och tillämpning får nog i flertalet fall kraven för APU tillgodosedda. Däremot torde en anses vara gräns gå någonstans inom för det vida begreppet praktik. ramen Några skolor har spontant angivit att arbetsplatsförlägga specifika kursavsnitt bedömer vi som orealistiskt Detta inger oro eftersom denna precisering faktiskt utgör definitionen APU till skillnad från olika former av Ospecificerad praktik.

Enligt Skolverkets rapport 1995 upptas den mesta tiden av att handledaren:

instruerar/demonstrerar förklarar, visar och diskuterar arbetar vid elevens sida låter eleven arbeta självständigt

De tillfrågade handledarna har anmodats vilka brister de har i den ange utbildningen. Man har bristande kunskaper om gymnasieskolan, egna om APU och om ungdomsvillkoren i dagens samhälle. Eftersom APU är ett för de flesta gymnasieskolor relativt nytt utbildningsinslag är APU:n förknippad med vissa problem. Dessa finns kartlagda både i Kommunförbundets och Skolverkets undersökningar. Enligt Kommunförbundets enkät anger skolorna följande problem:

Arbetsplatsförlagd utbildning 59

per

elever i APU. Frågan vilken ersättning som i den nya gymnasiesko-

om lan skall utgå för APU har varit föremål för diskussioner bl.a. mellan SAF och Kommunförbundet. I Kommunförbundets enkät uppger 48 procent gymnasieskolorna att ingen ersättning utgår. 33 % av av skolorna ersätter Företagen kontant. I Skolverkets rapport 1995 finns analys vad handledare, en av skolledare och yrkeslärare vara de största problemen med APU. anser Följande problem anses vanliga:

att yrkeslärama inte är med vid APU att yrkeslärare inte besöker elever -

att yrkesråd/programråd saknas

att handledarutbildning saknas -

SAF:s undersökning tar problemet med att arbetsplats skall upp en bedriva utbildning byggd skolans kursplaner. I ett företag i undersökningen hade skolan inte specificerat några önskemål om vad som borde ingå i APU:n. I ett annat företag hade utan skolans medverkan man gjort analys kursplanen för att kunna konkretisera APU:n. en egen av

7.8 väl APU

Exempel på fungerande

I SAF:s undersökning under våren 1995 ingår ett avsnitt där det ges exempel på väl fungerande APU. Exemplen är hämtade från tio olika arbetsplatser, såväl större som mindre. Av företagen hade hälften varit med i ÖGY-försöket och hade därför flerårig erfarenhet APU. Detta ansågs värdefullt. Handledarutbildning av hade getts i åtta av de tio företagen. Flera företagen ansåg APU ett värdefullt medel för den av vara lokala rekryteringen arbetskraft. av

60 Arbetsplatsförlagd utbildning

Två av företagen hade lokala variationer i uppläggningen av

gymnasiestudierna ett industrigymnasium och ett teknikprogram.

Kommittén har vid sina besök i olika gymnasieskolor sökt bilda sig en uppfattning om hur APU:n fungerar. Att erfarenheterna varierar har inte varit någon överraskning. I flera skolor har kommittén sett att man lagt ner stor omsorg att få fungerande APU. en Vid kommitténs besök vid Birger Sjöberggymnasiet i Vänersborg framhöll man att skolans sätt att närma sig företagen har stor betydelse för möjligheterna till samarbete. Det är i diskussioner gemensamma mellan skolan och företag möjligheterna till APU kan resp. som kartläggas. Att enbart sända över kursplanerna till företag och be dem bedöma möjligheterna till APU är ingen god förutsättning för samarbete.

Inom företagen väljs med omsorg ut vilka som skall fungera

som handledare för APU. Handledarna ansågs ha nyckelroll för kvaliteten en på APU:n. Från processindustrins sida framhölls den betydelse APU:n har för personalrekryteringen. Företaget får genom APU:n god bild en av elevernas lämplighet. Kontakt hålls med yrkeslärare. Vissa elever resp. hade fått arbete Semestervikarier. som Av föregående läsårs elever vid denna gymnasieskola inom textil och konfektion hade samtliga erbjudits anställning efter genomgången gymnasieskola.

7.9 Kommitténs slutsatser

Kommittén konstaterar att det finns ett uppenbart behov att klargöra begreppet APU. Tidigare gjorda definitioner och beskrivningar har i regel gällt ÖGY-försöken. I dagens läge när många gymnasieskolor utan större erfarenhet från dessa försök skall planera APU har det uppstått vissa problem. Därvid har gjort olika tolkningar bl.a. graden man av av kursplanestyrning och skillnaderna mellan APU och annan utbildningsverksamhet förlagd till arbetsplatser praktik, lärlingsutbildning, inbyggd utbildning, företagsskolor etc.. Visserligen framhålls i propositionen prop. 1990/91:85 Växa med kunskaper att APU skall genomföras med utgångspunkt i fastställda undervisningsmål detta säger föga men om graden av kursplanestyrning. Kommittén det angeläget att anser begreppet APU klarläggs att särskild målbeskrivning görs för genom en APU. En sådan målbeskrivning, som kompletterar kursplanen, skulle kunna lyfta fram sådana utbildningsmål eleverna lättare når på som en arbetsplats än i den skolförlagda utbildningen, bl.a. den speciella genom koppling mellan teori och praktik utmärker APU:n. som

Arbetsplatsförlagd utbildning 61

Den föreslagna målbeskrivningen skulle kunna innehålla en generell

del och branschspecifik del. Viktigt är att målbeskrivningen utformas

en så att företag och arbetsplatser förstår dess budskap. Den bör därför

utformas på central nivå av skol- och branschrepresentanter gemensamt. En målbeskrivning detta slag bör viktig komponent i ett av vara en informationsprojekt APU med gymnasieskolor och arbetslivet som om naturliga målgrupper. Att det inom arbetslivet f.n. råder brist

information gymnasieskolan framgår bl.a. av Skolverkets nyss om nämnda rapport där det heter: Det är allmän uppfattning bland en företagsrepresentanterna att informationen den gymnasieskolan om nya hittills har varit bristfällig. Med sådan information, bl.a. med ett klarläggande av begreppet en

APU, det möjligt för alla program att uppnå den stipulerade

synes

minimigränsen för APU l 5 veckor. En internationell jämförelse visar

att yrkesutbildningen i de flesta andra länder innehåller en betydligt

större andel utbildningstiden förlagd till arbetsplatser. av l följande avsnitt behandlas först samarbetet skola-arbetsplatser, därefter frågan handledarfunktionen och till sist kvalitetsfrågor. om Att APU är omistlig del i den gymnasieskolan visas klart i en nya det faktaunderlag kommittén tagit del Den ökade samverkan mellan av. skola och arbetsliv APU medför är viktig förutsättning för som en utvecklingen av yrkesutbildningen. Denna samverkan måste ske på flera nivåer. Ledningen för de arbetsplatser skall ta emot elever i APU måste tillsammans med som företrädare för skolan analysera vilka delar utbildningen som med av fördel kan ske APU. Mellan yrkeslärama och handledarna måste som finnas ett naturligt och ständigt samarbete så att en helhetseffekt kan nås

skolans undervisning och APU. av Handledarna har nyckelroll för att APU skall goda resultat. en ge Utbildningen handledarna bör bl.a. innehålla information om den nya av

kursutformade gymnasieskolans läroplans-, och kursplanemål

program-

och syftet med APU. Utbildningen skall vara en viktig grund för det

om fortlöpande samarbetet handledare-yrkeslärare. Genom ett sådant samarbete kan handledaren veta vilka kursavsnitt eleverna genomgått före APU och yrkesläraren får information vad behandlats om som under APU-periodema. Ett naturligt led i samarbetet är att handledare

besöker skolan och yrkesläraren arbetsplatsen. För handledarutbildning finns särskilda statliga anslag. Dessa har

emellertid inte uppnyttjats i någon större omfattning. Detta tyder att

handledarutbildningen har alltför liten omfattning. Även detta pekar en på behovet konkret information APU och hithörande frågor. av en om Det har visat sig att skillnaderna i kvalitet på APU är större mellan

62 Arbetsplatsförlagd utbildning

programmen än mellan skolorna. Flera undersökningar visar att vissa

program med hög kvalitet på APU gäller branschområden med goda

erfarenheter av praktik av olika slag. Där fungerar APU:n utan större

problem vad gäller t.ex. samarbetsformema skola-arbetsliv, handledarutbildning och omfattning av APU. Andra områden saknar dessa

erfarenheter eftersom utbildningen ofta varit praktiskt taget helt skolförlagd i den gamla gymnasieskolan. Detta gäller inte minst sådana tvååriga linjer som tidigare haft fortsättning i ettårig påbygg-

en en

nadsutbildning i gymnasieskolan. Här uppstår inte sällan problem med att få fram APU-platser i sådan omfattning att minigränsen 15 veckors

APU kan uppnås. Elbranschen har i flera sammanhang omnämts ett område där som APU är svår att genomföra. Kommittén har tagit del PM från av en Elfackets Centrala Yrkesnämnd ECY, där sökt definiera begreppet man miljöpraktik i förhållande till APU. Från branschens sida anser man att miljöpraktik lättare kan anordnas än APU, framför allt i mindre

företag, i extremfallet enmansföretag, vilket är långt ifrån ovanligt inom

branschen. Bestämmelserna om APU, bl.a. om minsta antalet veckor, bör enligt kommitténs mening liksom hittills gälla alla branscher utan undantag.

Enligt kommitténs mening är det frågan graden kursplanestyr-

om av ning som mer än tiden för APU har ställt till problem. Som kommittén ovan beskrivit har APU ursprungligen varit ett samlat begrepp för all

slags undervisning på arbetsplats, inklusive praktik. Alltsedan riksdags-

beslutet under våren 1988 om försöksverksamhet med treåriga yrkesinriktade linjer har emellertid anknytningen till gymnasieskolans kursplaner varit ett riktmärke för APU. Detta är långt ifrån problemfritt. Företagens representanter skall sätta sig i skolans värld och därvid förstå innebörden av skolans språk och terminologi. Men skolans representanter måste också söka sätta sig i hur arbetsplatserna fungerar. Generellt gäller att APU:n måste bygga på effektiv en

samverkan mellan skolan och arbetslivet så att båda parter inser nyttan

med APU.

Utläggningen av APU över läsåret är viktig fråga. Enligt

en

kommitténs uppfattning är längre perioder att föredra framför enstaka

dagar, detta för att eleven skall lära känna arbetsplatsen. Då kan det

hinna uppstå fruktbar inlämingsmiljö och god social relation

en en

mellan dem som arbetar på företag och eleverna. Mycket korta

resp.

APU-perioder ger både arbetsplatser och eleverna sämre förutsättningar

att uppnå målen i Lpf 94, bl.a. kännedom arbetslivets villkor. om APU-periodema är i regel utlagda för ett helt läsår, bl.a. med hänsyn till utläggningen de allmänna ämnena. Detta kan skapa vissa av

Arbetsplatsförlagd utbildning 63

problem. Inom vissa företag, t.ex. tillverkningsindustrier och serviceföretag, är man beroende av inkommande kundbeställningar. I sådana fall är det särskilt viktigt med fortlöpande kontakter mellan skolan och företagen för samplaneringen av APU och skolans yrkesundervisning. Ett exempel på detta kan vara följande. På Fordonsprogrammet har eleverna fått undervisning i kursen Fordonsel och elektronik före en APU-period. elev kommer till bilverkstaden för APU kommer När en det inte under hela APU-perioden något fordon med elfel. Då får eleven utföra andra moment i anslutning till ämnet Fordonsteknik. Finns en god kommunikation mellan handledare och yrkeslärare bör det kunna ordnas så att eleven får arbeta med elfel vid något annat tillfälle, eventuellt vid någon annan arbetsplats.

l O kommentar Avslutande

Genom effektiv APU finns goda förutsättningar för att eleverna skall en nå de mål finns angivna i kursplanerna och i Lpf 94 s.14, som nämligen att medveten att alla yrkesområden förändras i takt vara om med teknisk utveckling, förändringar i samhälls- och yrkesliv och ökad internationell samverkan och därmed förstå behovet av personlig utveckling i yrket.

Kvaliteten på APU är stor betydelse för yrkesutbildningen i

av gymnasieskolan. Kommittén det därför angeläget att det görs anser kontinuerliga utvärderingar för att belysa APU:n såväl vad gäller kvantitet kvalitet. Kommittén att även fortsättningsvis följa som avser utvecklingen.

l

i sou 1996:1 65

l

8 Kursutformning och betyg

1 Bakgrund

Den gamla gymnasieskolan innehöll 500 studievägar. Varje

gren en linje studieväg. Varje specialkurs likaså. Varje var en egen studieväg

hade sina kursplaner för de ämnen som ingick. Många ämnen fanns på

flera studievägar och kunde då ha kursplan under förutsättning

samma att ämnet lästes under lika lång tid. Vissa ämnen kunde ha ungefär

samma omfattning på två studievägar ändå ha olika kursplaner

men

eftersom studievägama skapats med flera års mellanrum. Den

senast

tillkomna studievägen tänkt modernisering var som en av en tidigare

studieväg. Men den gamla togs inte bort, utan levde kvar jämsides med den nya. Detta är förklaringen till att det fanns så många till som upp 500 studievägar i den gamla gymnasieskolan. Det går knappt räkna att ut hur många kursplaner det fanns. Det räcker kanske att konstatera att den gamla gymnasieskolans kursplaner omfattade 1,5 hyllmeter och den

nya 1,5 dm.

Man skulle kunna tro att dessa 500 studievägar, i

varav mer än 100 årskurs innebar stora valmöjligheter för eleverna. Så emellertid var inte fallet. När eleverna kommit på studieväg, dvs. en en gren av en linje eller på specialkurs, vägen utstakad. Det fanns mycket en var få möjligheter för eleverna att göra personliga val sedan de av ämnen, gjort sina linje- och grenval, åtminstone på de studieförberedande linjerna. Möjligheterna större de tvååriga var yrkeslinjema, där eleverna under tre de 38 veckotimmama skulle välja läsa minst av att ett av 8 ämnen. Eleverna kunde visserligen byta studieväg oftast men innebar det att de måste börja årskurs eftersom kursplanerna var olika. Den gamla gymnasieskolan med

var ett system återvändsgränder.

Komvux var annorlunda. Där kunde eleverna göra successiva val och

tack vare etappsystemet bygga på sin utbildning med högre kurser. Behovet av förändring gymnasieskolan blev allt tydligare. Behovet

av

av ny yrkesutbildning var påträngande. Utbildningarna svarade inte

mot

behovet kunskaper för dagens samhälls- och yrkesliv

av och i ännu mindre grad mot de förutsebara kraven på morgondagens arbetsmarknad.

Systemet med ett stort antal studievägar var svåröverskådligt och

3 16-0171

66 Kursutformning och betyg

fastlåst. Kommittén har tidigare i rapporten utförligare utvecklat motiven

for gymnasiereformen, liksom frågan bredare allmänutbildning och om starkare samband med arbetslivet under utbildningstiden för ett yrkesutbildningen. Här vill kommittén fokusera kursplaner, kursut-

formning och betyg.

När gymnasieskolan reformerades ville ha konstruktion som

man en

möjligheter att föra till ämen, förnya ämnen eller delar av ger nya kursplaner, möjligheter att ta bort ämnen, delar av ämnen genom nya och kursplaner inte längre motsvarar något behov i samhällsämnen som eller arbetsliv eller elevernas önskemål

möjlighet till lokala variationer ger

möjlighet att kombinera ämnen flera program till nya utger bildningar för behov, lokalt, regionalt och nationellt; for enstaka nya eller av elever grupper

eleverna möjlighet att göra vissa val successivt att välja nya ger läsa och nå längre inom ett ämne utan att som i den ämnen, att mer

gamla gymnasieskolan behöva börja i komvux har detta länge varit

om; möjligt tack vare etappsystemet.

den gymnasieskolan delas därför ämnena på programmen i

I nya

kurser, är utbytbara, påbyggbara och möjliga att kombinera. Genom

som

innehåller stor andel programspecifika karaktärsäm-

att programmen en

kan inte heller i den gymnasieskolan byte ske hur

nen nya av program helst under studietiden. De kurser eleven fullgjort och sent som som finns i både det först påbörjade och det senare valda programmet som kan dock tillgodoräknas i det nya programmet.

for kurser utbytbara,

är

8.2 Kursplaner som påbyggbara och möjliga att kombinera

Varje kurs har sin kursplan, de kunskaper eleverna skall ha som anger de slutför kursen. Kursplanen är densamma oberoende i vilket när av program kursen förekommer. Ett ämne kan förekomma med olika omfattning i olika program. Eleverna kan också att utnyttja tiden for individuellt val studera genom

Kursutfornming och betyg 67

ett ämne med större omfattning än vad som är normalfallet på programmet. Det ämne som i de pedagogiska diskussionerna brukar tas som exempel, matematik, har i timplanen fem olika timtal beroende program och gren och elevval, 1 10, 150, 200, 240 och 300. 1 stället för att ha olika kurser for de olika omfattningama, en slutkravsvariant, finns påbyggbara kurser med kursplan for varje kurs. Enligt en slutkravsvarianten hade det funnits fem kursplaner, en för vardera 1 10, 150, 200, 240 och 300 timmar/gymnasiepoäng. Nu är kurserna påbyggbara, vilket också innebär fem kurser, dvs. A-kursen för 110 gymnasiepoäng, B-kursen for 40 gymnasiepoäng, C-kursen för 50 gymnasiepoäng, D-kursen för 40 och E-kursen för 60 gymnasiepoäng dvs. 110 + 40 + 50 + 40 + 60 300. För tillträde till B E-kursema krävs att eleven gått igenom föregående kurs.

300 240 200 150 110

- Slutkravxvariantetz -

+ 60 E + 40 D + 50 C + 40 B l 10

A

Påbyggnadsvarianten - -

68 Kursutformning och betyg

Eleverna kan principen med påbyggbara kurser göra

genom successiva val och behöver inte längre börja från början, vilket de hade

måst göra i slutkravsvarianten och som de gjorde i den gamla gym-

nasieskolan. Då fick eleverna på nytt börja i årskurs ett.

Vi har således fått kursutforrnad gymnasieskola inom en

en

programorganisation, eftersom ämnena är indelade i kurser som är

utbytbara, påbyggbara och möjliga att kombinera.

Den kritik kommittén kan konstatera finns mot den nya som vad gäller indelningen ämnen i kurser, i

gymnasieskolan av avser

huvudsak följande förhållanden,

vissa kurser alltför små, och att andra kurser är alltför långa att är

att det finns för många små kurser

längder inte är samordnade i multiplar, t.ex. 30, 60, 90 att kursemas vilket skulle ha underlättat schemaläggningen osv,

att varje kurs betygsätts

ämnenas indelning i kurser görs centralt att

kursutformningen motverkar samverkan mellan kurser, temastudier att

och helhetsperspektiv.

Kommittén behandlar dessa kritiska synpunkter i det följande.

8.3 Kursernas längd och betyg på kurs

minsta kurslängden är 30 timmar á 60 minuter, vilket av många Den alltför kort. Tre de åtta kämämnena omfattar endast 30 anses vara av

kurslängd har därför blivit utgångspunkten för

timmar och denna minsta kurslängd. Alla ämnen ämnesblock på bestämmelserna om resp. nationella har fått sin omfattning fastställd genom de programmen

riksdagens beslut timplan för den gymnasieskolan. Indelningen

om nya ämnesblocken, dvs. yrkesämnen, estetiska, ekonomiska och tekniska av ämnen, beslutas Skolverket. av Förutom de för alla kämämnena har programprogram gemensamma för hela kurser samt- där det finns men vissa programmet gemensamma nationella för kurser. Därutöver finns ett grenen gemensamma grenar valbara kurser. Antalet valbara kurser, liksom omfattningen av antal

Kursutformning och betyg 69

kurserna, skiftar mellan På vissa programmen. program, som t.ex. Byggprogrammet, är de valbara kurserna många utan att för den skull vara små. På andra t.ex. det estetiska programmet, finns flera program, 30- och 40-timmarskurser både bland och valbara kurser. gemensamma Orsaken till att antalet kurser och storleken på kurserna skiftar mellan

programmen är övervägandena om vilka specialiseringar eleverna skall ha möjlighet att skaffa sig och vilka behov fördjupningar bör

av som finnas inom kurs. Skolverket har gjort sådana överväganden efter resp. kontakt med resp. branscher. Kommittén har vid sina kontakter med politiker, skolledare och lärare mött kritiska synpunkter de många, små kurserna. Schemaläggningen försvåras genom mängden kurser; lärare känner större att hinna av press med kursen än vid de längre kurserna; det är svårt att på så kort tid få

tillräckligt underlag för att sätta betyg på elevernas kunskaper enligt

en

fyrgradig skala; tiden är för knapp för eleverna inflytande

att ge på

planeringen.

I sitt remissyttrande över betänkandet Kursutformad gymnasieskola

för alla anför t.ex. Elevorganisationen i Sverige korta kurser

att

försvårar fördjupning och fragmentiserar undervisningen.

Kommittén har mött synpunkten att vissa kurser är för långa. Detta gäller särskilt Naturvetenskapsprogrammet, där de långa kurserna t.ex. - 220-timmarskursen i fysik sägs avskräcka vissa elever från söka till - att programmet. Skolverket har delat denna kurs. I remissyttrandena nu upp över betänkandet Kursutformad gymnasieskola för alla anförs dessutom argumenten att elevernas valfrihet skulle öka kurserna inte så om var långa och att elever från programmen med yrkesämnen i så fall skulle

kunna göra individuella val från Naturvetenskapsprogrammet.

Kommittén konstaterar för del, att det inte kan något egen vara självändamål att alla har ungefär lika många kurser. När något program eller några har avsevärt många fler korta kurser övriga program än program kan det dock finnas anledning analysera möjligheterna, att minska antalet små kurser att åtminstone lägga genom samman programspecifika kurser inom ämne. Eleverna på dessa samma program

får nu sina kunskaper betygsatta oftare och kommer ha betydligt fler

att

kursbetyg i sitt slutbetyg än elever från andra Annars

program. menar kommittén att utgångspunkten för antal och storlek på kurser måste vara en konsekvens av utbildningsbehovet och inte ett systemtänkande. av En ofta förekommande synpunkt är önskemål förändring om av

kurslängderna till jämna multiplar. I remissyttrandena över betänkandet Kursutforming för alla framförde särskilt skolledare och kommuner detta behov. Motivet är svårigheterna att schemalägga kurser med så

olika antal timmar, nuvarande kurser har. Samma synpunkter som

70 Kursuçformning och betyg

kommer fram i Svenska Kommunförbundets delrapport i maj 1995 från

projektet Kursutformad gymnasieskola:

"En avgörande förutsättning för en kursutforrnad gymnasieskola med

och differentierat kursutbud är att schemamässigt lyckas ett stort man lösa de olika tidsvolymema på gällande kurser. Kurser vars nu tidsram är multiplar tidlängd, t.ex. 30, 60, 90 och 120 av samma timmar, skulle verkligen möjliggöra det kursutformade schemat.

Kommittén har förståelse för svårigheterna. Ett multipelsystem skulle

underlätta periodindelning läsåret och koncentrationsläsning av

t.ex. av kurser göra elevernas val kurser från andra program lättare att samt av realisera. Kommittén har dock starka motiv för att inte föreslå någon ändring i denna riktning. I den mål- och resultatstyrda svenska skolan är det viktiga vad eleverna har för kunskaper när de slutfört kurs. Det är elevens en studieresultat räknas, inte hur många timmars undervisning eleven som

fått. Införandet gymnasiepoäng innebär ytterligare markering av

av en det är elevernas kunskaper är det viktiga och inte hur lång tid att som de fått undervisning. Av två elever båda med minst godkänt resultat som

slutfört kurs 110 gymnasiepoäng kan den ha fått 150 timmars

en om ena undervisning och den andra endast behövt 80 timmar. De har samma kunskaper och har därför båda fått 110 gymnasiepoäng. Om timplanen skulle omarbetas till jämnt delbara multiplar skulle tiden åter fokuseras. Risken skulle kunna bli ett ännu starkare fasthållande vid den minsta

garanterade undervisningstiden utan hänsyn till att vissa elever behöver

undervisning för att uppnå kunskapsmålen och vissa elever mindre mera undervisning. Ett multipelsystem skulle därför, enligt kommitténs

uppfattning, innebära ett avsteg från principen mål- och resultatstyr-

om ning. Kommittén det naturligare att den svenska gymanser vara

nasieskolan avlägsnar sig från principen en minsta garanterad

om

undervisningstid, vilken egentligen är oförenlig med principen för mål-

och resultatstyrning. Arbetsgruppen för den kursutformade gymnasieskolan framhåller i

sin slutrapport Kursutformad gymnasieskola flexibel skola för

- en

framtiden Ds 1995:78 att kursernas omfattning uttryckt i gymnasiepo-

äng inom inte allför avlägsen framtid borde räcka som en riktningsen angivelse för undervisningstiden såsom det är i komvux. Därmed skulle

begreppet minsta garanterad undervisningstid kunna utgå. Kommittén

delar denna bedömning. Kommittén vill i detta sammanhang beröra fråga vållat vissa en som

Kursutformning och betyg 71

tolkningsproblem, nämligen frågan om elevernas rätt till den minsta garanterade undervisningstiden. Kommunen är enligt skollagen 5 kap. 4 a § inte skyldig erbjuda elever mer undervisning i en kurs då de med minst godkänt resultat fullgjort kursen färre antal timmar än den minsta garanterade undervisningstiden. Det är viktigt att här också konstatera att det måste vara varje elevs val att läsa en kurs med färre antal timmar. Att elever som behöver det skall få fler timmar än den minsta garanterade undervisningstiden är inte uttryckligen reglerat men måste anses följa av läroplanens mål att skolan skall sträva mot att varje elev tillägnar sig goda kunskaper i de kurser ingår i elevens som studieprogram. I begreppet minsta garanterad undervisningstid ligger också självfallet att tiden skall kunna överskridas. Ett annat inte helt oväsentligt motiv för att kommittén inte förordar ett införande multipelsystem är att avvägningen tiden mellan av av ämnena då måste göras om. Systemet med indelningen av ämnen i påbyggbara kurser med egna 2 kursplaner ger, redovisar vissa lärare, eleverna etappmål som de flesta elever upplever positivt. I detta sammanhang vill kommittén beröra frågan om delkurser. Enligt Läroplanspropositionen s. 56 får i de fall kursplanen fastställts av regeringen eller Skolverket

någon underindelning av en kurs i delkurser med riksgiltig betygsättning inte göras lokalt. Ett betyg en avslutad kurs skall alltid studieresultat riksgiltigt definierad kunskapsnivå... Även avse en om regeringen är medveten om betygens motivationsskapande funktion, bör det dock kunna användas åtskilliga andra metoder än formella betyg för att under studiernas gång ge eleverna besked om hur de lyckas. Vi förutsätter att kontakten mellan lärare och elever är sådan att eleverna fortlöpande får återkoppling vad gäller utvecklingsbehov eller framgång i studierna.

Kommittén delar denna uppfattning men vill påpeka att det inte finns några hinder för att lärare och elever kommer överens om en indelning av en kurs i moment och att eleven får någon form bekräftelse när av eleven uppnått kunskapsmålen. En sådan undervisningsform har kommittén beskrivit i det föregående i kapitlet Undervisningen i kärnämnen. Det nya betygssystemet kritiseras i en hel del avseenden, inte minst sättet på vilket det infördes. Kommittén har behandlat denna fråga i kapitel 4 Genomförandet av gymnasiereformen. Här vill kommittén ta upp frågan om betyg på avslutad kurs i stället för terrninsbetyg, som

72 Kursutformning och betyg

fanns i den gamla gymnasieskolan. Först motivet. Den gymnasieskolan har timplan som inte är

nya en

indelad i årskurser utan hela gymnasietiden. Fördelningen av

som avser

undervisningstiden mellan de tre år gymnasieskolan i normalfallet

som omfattar sker lokalt, kommunen eller skolan. Detta lokala beslut styr av hur långt eleverna på den och andra skolan kan ha hunnit i olika ena

ämnen efter två terminer. I den gamla gymnasieskolan var

en, osv. timplanen årskursindelad. Härigenom samt genom kursplanemas konstruktion kunde alla elever i riket i utbildning ha nått lika långt en viss termin och läsår. På denna förutsättning byggde det relativa en

betygssystemet med betygsättning terminsvis. Eleverna i samma

utbildning i riket bildade referensgrupp. Det enda tillfälle då alla en

elever i den gymnasieskolan förutsätts ha nått lika långt är då

nya kursen slut, vilket inträffar vid olika tidpunkter i olika skolor. Det är betygssystemet är anpassat till mål- och resultatstyrd skola. nya en Elevernas kunskaper jämförs vid betygsättningen med kraven i

kursplanen och betygskriteriema, alltså vid kursens slut.

Att det betygssystemet inte har terminsbetyg hänger samman nya med timplanens konstruktion och med målstymingen, dvs. att kursplavilka kunskaper eleverna skall ha när de slutfört utbildnerna anger ningen. Det betygssystemet är således inte primärt följd av nya en indelningen ämnen i kurser. Motiven för att betyg skall sättas per av kurs och för alla kursbetyg skall framgå slutbetyget har utvecklats att av

i Läroplanspropositionen 55 f.. Betyg i ämne ger inte någon

information vilken omfattning eleven studerat ämnet i fråga. Det om skulle inte framgå ett betyg i t.ex. matematik avsåg kurs A, B, C, om D eller E. Eleven kan ha fått olika betyg i de olika kurserna. Om detta inte skulle framgå slutbetyget skulle elev fått ett bra betyg av en som i kurs och inom för t.ex. individuellt val skulle vilja läsa en som ramen ytterligare kurser inom ämne kanske inte våga göra detta för att samma inte riskera ett lägre betyg i den högre kursen. Kommittén har vid sina studiebesök framför allt från elever fått synpunkten de vill ha kvar terminsbetyg för att de vill veta hur de att ligger till kunskapsmässigt och för att de vill ha något att visa sina

föräldrar. Kommittén konstaterar att systemet med terminsbetyg i den gamla

gymnasieskolans form inte är möjligt att kombinera med den nya

skolans mål- och resultatstyrning. Detta innebär dock inte att eleverna

i den gymnasieskolan och deras föräldrar skall behöva sakna

nya information hur det går för eleven i de olika ämnena i skolan. Enligt om läroplanen skall läraren fortlöpande varje elev information om ge elevens utvecklingsbehov och framgångar i studierna samt samverka

Kursutformning och betyg 73

med hemmen och informera elevernas skolsituation och kunskapsutom

veckling. Formema härför är inte reglerade. I grundskoleförordningen finns föreskrivet att läraren, eleven och elevens vårdnadshavare skall samtala minst gång termin hur

en per om

elevens kunskapsutveckling och sociala utveckling bäst kan stödjas utvecklingssamtal. På begäran av en elevs vårdnadshavare skall läraren som ett komplement till utvecklingssamtalet lämna skriftlig information om elevens skolgång.

Kommittén vill för del inte föreslå att utvecklingssamtal egen nu

införs i gymnasieskolan ett obligatoriskt inslag. Kommittén

som anser att gymnasieskolans lärare och elever tillsammans bör komma fram till

de bästa formerna för infonnationsutbyte. En formerna skulle kunna

av vara utvecklingssamtal mellan elev och lärare, då såväl elev lärare som skulle kunna utbyta synpunkter på det arbetet. gemensamma

Rektor har enligt läroplanen för att varje elev i dialog med

ansvar skolan gör upp en individuell studieplan och reviderar den vid olika

tillfällen under utbildningen. Eleverna skulle kunna få underlag för bedömning av eventuella behov revideringar sina in-

av av resp.

dividuella planer form utvecklingssamtal. Frågan

genom en av om

lagreglering av alla elevers rätt till individuell studieplan diskuteras i slutrapporten från arbetsgruppen för kursutformad gymnasieskola. Det förhållandet att betyg sätts på kurs har lett till diskussion inte bara om betygssystemet utan även satt strålkastarljus på kurssystemet.

Kommittén har ovan redovisat de synpunkter kommittén tagit som emot

om det stora antalet småkurser och lärarnas svårigheter sätta betyg

att

på dem. Kommittén konstaterar att slutbetygen i den gymnasiesko-

nya

lan kommer att innehålla betydligt flera betyg än i den gamla

gymnasieskolan. Kommittén har framhållit att antalet kurser måste ovan vara

en konsekvens utbildningsbehovet och inte systemtänkande.

av av ett

Konsekvensen blir många kursbetyg i slutbetyget. Skillnaden i antalet betyg mellan den gamla och

den nya gymnasieskolan är särskilt markant i yrkesämnena.

Inom yrkesutbildningen i den gamla gymnasieskolan dominerade de tvååriga yrkesinriktade linjerna. På dessa ägnades den övervägande

delen inemot 80% undervisningstiden linjespeciñka yrkesämnen.

av

På många linjer svarade enda yrkeslärare för hela denna en undervisning

och behövde endast sätta terminsbetyg i yrkesämnet, dvs. ett enda betyg

vid fyra tillfällen under elevens hela studiegång. Inom ÖGY-försöket

var

kursplanerna indelade i moduler och yrkesläraren hade då att utöver terminsbetygen bedöma om eleverna kunde få godkänt modul.

resp. ÖGY-försöket berörde endast en femtedel av alla yrkeslärare. För de

övriga innebär nuvarande kursplaner med betyg på varje kurs stor

en

74 Kursutformning och betyg

förändring. Kommittén vill i detta sammanhang också betona vikten av att yrkeslärama får breddad kompetens. Det är viktigt att yrkeslärama en har bättre kunskaper än sina elever både i yrkesämnen och i t.ex. matematik. Kommittén har i flera sammanhang framhållit betydelsen av karaktärsämneslärare och kämämneslärare samarbetar för att eleverna att skall kunna få sammanhang i sitt lärande. För många elever på program med yrkesämnena är det avgörande betydelse att yrkeslärama stöder av undervisningen i kärnämnen och därmed legitimitet åt elevens hela ger studieprogram. Det är också viktigt att kämämneslärama har förståelse för undervisningen i yrkesämnena. Därför bör fortbildningen för lärarna i kärnämnen och lärarna i yrkesämnen i så stor utsträckning som möjligt

ske gemensamt.

Kommittén konstaterar att genomförandet av den nya gymnasieskolan programmål, kursplaner och betygssystem pågår.

med dess nya läroplan, Genomförandet är tar tid. Vi har tidigare i rapporten en process, som de deltagit i ÖGY-försöksverksamheten har lättare än noterat att som

andra skolledare och lärare att genomföra vissa de nyheter som den

av innebär. Kommittén förmodar att detta även gäller

nya gymnasieskolan

skyldigheten att sätta betyg på kurs.

8.4 Samverkan mellan kurser, temastudier

och helhetsperspektiv

En del den kritik framförts mot den kursutformade gymav som nasieskolan hävdar att indelningen ämnena i kurser försvårar både av

samverkan mellan ämnen och temastudier och hindrar helhetsperspektiv, eleverna inte får något inflytande planeringen av under-

samt att visningen. De faktorer nämns såsom hinder är dels förhållandet att som varje kurs har sin minsta garanterade undervisningstid, dels att egen betyg skall sättas varje kurs. Elevorganisationen i Sverige har i sitt remissyttrande över betänkan-

det Kursutformad gymnasieskola för alla angett följande:

Anhängare kursutfonnningen påpekar emellanåt att elevin-

av

flytandet blir större i kursutformad gymnasieskola. Elevorganisa-

en tionen dock fara med att det reella inflytandet istället minskar. ser en Elevers rätt att välja kurs är inte mycket värd den inte kompletteom med möjlighet att påverka innehållet i den valda kursen. Detta ras en

Kursutformning och betyg 75

är svårt med tanke på den centrala styrning som finns och den snuttiñering som uppstyckningen av ämnen i kurser innebär.

Hans-Åke Scherp menar att den valfrihet, består i att välja ett antal

som färdiga kurser, riskerar att bidra till ytlighet vad gäller kunskaper, en inflytande och demokrati som inte är vår skola värdig. Kommittén har också mött exempel på att kursutformningen sägs underlätta samverkan. När varje kurs har väl definierade krav kunskaper som eleverna skall uppnå och med frihet för lärare och elever att välja arbetsformer och innehåll är det stimulerande att söka samarbete med lärare i andra ämnen for att på så sätt vidga perspektiven. Läroplanen är tydlig i sina påbud om samarbete: Elevemas kunskapsutveckling är beroende av om de får möjlighet att se samband. Skolan skall ge eleverna möjligheter att få överblick och sammanhang, vilket fordrar särskild uppmärksamhet i en kursutformad skola. Rektor har ett särskilt for att det kommer till stånd samverkan mellan ansvar lärare i olika kurser så att eleverna får ett sammanhang i sina studier. Enligt kommitténs erfarenhet har de lärare som omprövat sina arbetsformer och funnit framgångsrika metoder hållit fram nya läroplanen som ett rättesnöre för sitt tänkande. Av Skolverkets uppföljning Projektet Uppföljning kursplaner och betygskriterier framgår av emellertid att det tyvärr är mycket vanligare att lärare utgår från betygskriterier och kursplanekrav utan att ta hänsyn till läroplanens och programmålens betoning av sammanhang och helhetssyn. Kommittén finner att den allra viktigaste åtgärden för att utveckla undervisningen och realisera intentionerna med den nya mål- och resultatstyrda skolan är att få lärarna att övergå till ett målrelaterat arbetssätt med läroplan och programmål som överordnade styrmedel och med kursplanerna som underordnade dessa. Detta ger lärarna utrymme att göra egna stoffurval. Kommittén konstaterar att åsikterna går isär huruvida kursutformning försvårar eller underlättar samverkan. Resultatet av Skolverkets nyssnämnda projekt ger vid handen att lärare uppfattar det som svårare att samverka i den kursutformade gymnasieskolan. Också kommittén har mött sådana reaktioner från lärare. Arbetsgruppen för kursutformad gymnasieskola framhåller emellertid i sin slutrapport att kursutformning är förenlig med integration mellan ämnen och kontinuerligt samarbete i lärarlag kurser byggstenar i större helheter. om ses som

l Lärande i nutidens skola for framtidens samhälle, en uppsats i Skolexempel, en debatt- och idéskrift om skolan, utgiven 1995 av SACO

76 Kursutformning och betyg

Kommittén har funnit intressanta exempel på att samverkan är möjlig

i den kursutfonnade gymnasieskolan och har redovisat ett sådant

arbetssätt i kapitlet kärnämnen. Ett sådant exempel är den samom verkan vid Kortedalagymnasiet sker mellan svenska och karaktärssom

vid dokumentation, demonstration, presentation, referat, rapport,

ämnen sammanfattning och intervju. Ett annat sådant exempel är undervisningen i industriprogrammets för textilteknik vid Birger gren i Vänersborg, där elevuppgift, att kjol,

Sjöberggymnasiet en sy en

inkluderar lO olika ämnen. Genom samverkan mellan ämnen blir undervisningen mera begriplig och intressant för eleverna och studieresultaten blir mycket goda.

Kommittén vill för sin del göra det kanske självklara påpekandet att

samverkan inte medveten strävan både lärare och startar utan en av skolledning den när den väl har börjat impulser till allt men att ger samarbete. Skolledningen har ett särskilt att främja utmer ansvar vecklingen inom sin skola och att det, vi framhöll, kommer som nyss stånd samverkan mellan lärarna. Vi också att Skolverket har till menar

for främja skolans utveckling att sprida de goda

ett ansvar att genom exempel på samverkan finns. som

8.5 Elevinflytande

fördelar den kursutfonnade gymnasieskolan har i

En av de som

till den linjeorganiserade gymnasieskolan är att eleverna har

förhållande

för val kurser. Redan i Läroplanspropositionen

stort utrymme av

framhöll dock föredraganden vikten att eleverna också får inflytande

av

undervisningen. En kursutforrnad gymnasieskola får

på planeringen av leda till elevernas inflytande bara gäller valet kurs och inte inte att av utformningen den. av

för kursutformad gymnasieskola klargör de olika

Arbetsgruppen aspekter begreppet elevinflytande kan ha. Valfrihet kallar arbetssom eleverna gör individuella val, planerar och tar ansvar för en gruppen att studieinriktning. Medbestämmande innebär att eleverna, sedan de valt

och påbörjat kurs, skall delta i lärarens/lärarlagets planering av

en undervisningen, kunna påverka dess innnehåll och arbetsformer. En

pedagoger i Uppsala har utfört undersökning visar att

grupp en som intresserade inflytande över arbetssätt, redoviselever är klart mer av ningsforrner och olika infallsvinklar på stoffet än över valet av kurser.

Kommittén vill här också hänvisa till det citerade yttrandet från

nyss

i Sverige elevernas val kurser inte är mycket Elevorganisationen att av den inte kompletteras med möjlighet att påverka innehållet i

värd om den valda kursen.

Kursutformning och betyg 77

Kommittén konstaterar att elevernas ansvar for att planera och genomföra sina studier och elevernas inflytande såväl innehåll som former enligt läroplanen skall viktiga principer för utbildningen. vara Kommittén vill betona vikten av att elevernas medbestämmande blir en realitet i den svenska gymnasieskolan. Intresserade elever har lättare att lära sig. Enligt kommitténs erfarenhet tar framgångsrika lärare oftast elevernas behov av kunskap och intresse for utbildningen som utgångspunkt för arbetet. Elever behandlas individer och som som som medarbetare i skolan tar ansvar för sin del av arbetet, för sin inlärning.

8.6 En kursutformad

mer gymnasieskola

Arbetsgruppen för kursutformad gymnasieskola har i sin slutrapport

Kursutforrnad gymnasieskola en flexibel skola for framtiden Ds

- 1995:78 angett några definitioner. En utbildning som har ämnen indelade i kurser är kursutfonnad. Gymnasieskolans ämnen består av en eller flera kurser, som är påbyggbara och i vissa fall valbara. Alla gymnasieskolor som tillämpar kursplanerna för den nya gymnasieskolan är kursutformade inom ramen för programorganisationen. Den svenska gymnasieskolan är kursutformad inom programmens ram. En kursutformad gymnasieskola är den som utnyttjar de mer möjligheter som den kursutfonnade gymnasieskolan ger för att anpassa skolan till elevernas behov och intresse och till samhällets och arbetslivets krav. Varje kommun eller skola avgör själv vilka möjligheter man vill utnyttja. Svenska Kommunförbundet har kartlagt förekomsten av olika

inslag av kursutformning och resultatet framgår av följande sammanställning. Hösten 1994 besvarade 77 % landets kommunala gym-

av nasieskolor enkäten. Hösten 1995 gjorde 75 % det. I sammanställningen på följande sida redovisas hur stor andel av de skolor som besvarade enkäten utnyttjar möjligheterna inom en mer kursutformad gymnasieskola.

78 Kursutformning och betyg

mer kursutformad gymnasieskola och som Läroplanspropositionen lyfte fram nu förekommer i gymnasieskolan.

Elevernas möjligheter att välja kurser inom olika ämnen underlättas sådana åtgärder blockläggning av individuella val, samordnad av som schemaläggning och samverkan med komvux. Dessa åtgärder innebär samtidigt att skolorganisationen kan bli mera rationell. Kommittén finner det vara mycket glädjande att olika studietakt förekommer i så stor andel av skolorna som 63 %. Det framgår emellertid inte hur omfattande verksamheten är inom en skola som att den har olika studietakt, t.ex. i hur många ämnen denna uppger möjlighet finns. Mentor, tutor, handledare eller vad man nu har valt för namn är en lärare nära följer och stöder ett visst antal elever 6 15 genom som hela deras gymnasietid. En sådan mentor anses vara särskilt viktig i de fall klassen social samlingsplats upphört eller minskat i betydelse. som Kommittén finner för sin del att systemet med mentor borde kunna vara tillgång i alla skolor, i synnerhet för elever som har svårigheter i en skolarbetet. Av en nyligen publicerad undersökning som Skolverket

Kursutformning och betyg 79

gjortz framgår få de elever i undersökningen avbrutit sina

att av som

studier i gymnasieskolan har haft kontakter med lärare och skolledare.

Av de elever haft kontakt med någon lärare fore avbrottet upplevde som hälften att kontakten negativ. Kommittén är angelägen betona att var systemet med mentor inte minskar varje lärares skyldighet att stödja

eleverna i deras studier särskilt elever som har problem med det ämne läraren undervisar Kommittén vill också framhålla det ansvar som alla

lärare i gymnasieskolan har för att eleverna information och

ge vägledning inför de val kurser eleverna skall göra under sina studier. av

Den oftast nämnda vådan en mer kursutformad gymnasieskola är

av ,

social otrygghet för eleverna, ett elände med schemaläggningen för

l

skolledama och risken för bristande tjänsteunderlag för lärarna.

Kommittén allvarligt på risken för social otrygghet för eleverna i en ser

kursutformad gymnasieskola, där klassen inte finns kvar. Dis-

mer

kussionerna följderna att klassorganisationen upphört förs

om av emellertid än så länge teoretiskt, eftersom det är ovanligt att så har skett.

Den allra vanligaste undervisningsorganisationen har fortfarande klassen

bas. Enligt kommitténs mening är det angeläget att inte genom som några åtgärder i skolan riskera att öka den otrygghet som många ungdomar andra skäl känner i dagens samhälle. Ett sätt att motverka av dessa risker är sagt systemet med mentorer. som Kommittén vill i detta sammanhang nämna ett resultaten av en av gjordes våren 1994 vid Huddingegymnasiets samhällsvetenenkät som

skapliga och naturvetenskapliga program3. Eleverna hålls samman i

årskurs i årskurs Trots de flesta 73,4% svarat att l men splittras att

klassgemenskapen är mycket viktig, instämde flertalet 65,8 % i påståendet att uppsplittringen av klassen kompenseras av den större

valfriheten kurser och studietakt. På frågan eleverna oroade sig av om för att inte längre tillhöra klass instämde inte 61,1 % och 77,5% en instämde i påståendet att alltid hittar grupper att tillhöra. man nya

Procentuellt fler flickor än pojkar att den sociala gemenska-

sett uppger pen är viktig för dem.

Eleverna i enkäten var positiva till koncentrationsläsning endast 23% tyckte mycket positiva till nivågruppering endast

det var dåligt och 6,6 % tyckte det var dåligt.

Periodindelning läsåret skulle kunna bli ännu lättare att genomföra

av i praktiken. Kommittén har refererat de starka önskemålen om ovan

2 Skolverkets rapport 85; Studieavbrott och mindre studiekurs i gymnr nasieskolan

En kursutformad gymnasieskola. Vad tycker eleverna; Huddinge kommun 1994

80 Kursutformning och betyg

tidsramar för kurserna som är multipler av ett visst antal timmar och att kommittén förstår svårigheterna med schemaläggningen men också har motiv för att inte ställa sig bakom ett sådant förslag. Koncentrationsläsning förekommer i så stor andel av skolorna som 70 %. Detta är vanligen förekommande metod att hantera 30en timmarskurserna. En veckas koncentrerad naturkunskapsundervisning är ett exempel. Skolverket har nyligen avslutat uppföljning av specialutformade en

program4. Av denna framgår att ca 2 500 elever gick i specialutformade

förra läsåret. En femtedel av eleverna hade ett eget specialutprogram format Av dessa studerade femtel en kombination av kurser program. en i gymnasieskolan och komvux. 99 skolor hade Specialutformat program. Hälften skolorna hade sådant med teknisk-naturvetenskaplig av program inriktning. Kommittén ställer sig bakom den definition av en kursutformad resp.

kursutformad gymnasieskola som arbetsgruppen för en kursut-

en mer formad gymnasieskola har angett. Kommittén vill också lägga fast att oavsett kallar gymnasieskolan för kursutformad eller mer om man

kursutformad så är den svenska gymnasieskolan en programskola. Det

är inom ett program, med preciserade mål för programmet, som kursutforrnningen skall utvecklas. Kommittén har inte funnit några skäl talar för upplösning och en övergång till en som en av programmen

skola av smörgåsbordsvarianten.

8.7 Studievägsstrukturen

Slutrapporten från arbetsgruppen för kursutformad gymnasieskola en

berör bl.a. frågan gymnasieskolans program- och grenstruktur.

om Arbetsgruppen föreslår dock inga ändringar i de nationella programmen eller Frågan om en sammanslagning av Samhällsvetenskapligt grenarna. och Naturvetenskapligt fick stor uppmärksamhet i remissyttranprogram dena över arbetsgruppens andra rapport. Arbetsgruppen är positiv till en fortsatt utveckling ett sammanslaget program men som ett alternativ av till de båda rena programmen, dvs. som Specialutformat program. Kommittén finner inte skäl att göra någon annorlunda bedömning. Kommittén att det bör göras så få ingrepp som möjligt i den anser beslutade strukturen, införs. 1993/94 var det år de flesta som nu

Uppföljning och analys specialutformade program; slutrapport september av 1995 från ASP-projektet

Kursuzformning och betyg 81

kommuner började ta elever i den gymnasieskolan, vilket innebär nya att de går ut våren 1996. När det gäller nationellt beslutade grenar föreslår varken arbetseller kommittén några förändringar. gruppen I fråga lokala emellertid kommittén, i likhet med om grenar anser arbetsgruppen, att det finns skäl till vissa justeringar. Såväl kvantiteten kvaliteten på de lokala grenarna gör detta nödvändigt. som Antalet lokala ökar starkt. Antalet överstiger nu 400. grenar Skolverkets tillsynsverksamhet har särskilt granskat i vad mån kommunerna följer de bestämmelser som gäller för lokala grenar.

Skolverket har då funnit att man inte alltid följer vare sig programmålen

eller timplanebestämmelsema det förekommer t.o.m minskat - att man både på antalet och omfattningen kärnämnen. Kommittén finner av

dessa uppgifter oroande, särskilt med hänsyn till att eleverna inte

kommer att få fullständig utbildning på det program de sökt till och

tagits in på. Kommittén i likhet med arbetsgruppen, att den automatiska anser, riksrekryteringen till lokala bör upphöra. Lokala grenar bör, i grenar likhet med specialutformade endast öppna för den egna program, vara kommunens och samverkansområdets elever. Kommittén räknar med att

det härigenom blir en självsanering bland de lokala grenarna.

Vissa små yrken, även nationellt sett kräver ett mycket litet som antal utbildade år, får i dag sitt utbildningsbehov tillgodosett genom per lokal Kommittén är angelägen att sådana utbildningar skall en gren. kunna finnas även i fortsättningen och föreslår därför att dessa skall kunna öppnas för riksrekrytering efter särskilt beslut.

Bilaga 1 83

Kommittédirektiv

Dir. 1994:29

Utvecklingen i gymnasieskolan

Beslut vid regeringssammanträde den 21 april 1994

Sammanfattning av uppdraget

En parlamentarisk kommitté skall följa den pågående utvecklingen i gymnasieskolan. Kommittén skall verksam till och med juni 1997 vara

och årligen redovisa sina bedömningar till regeringen.

Bakgrund

Riksdagen beslutade i december 1993 bet. l993/94:UbU2, rskr.

1993/94:93 regeringen till känna parlamentarisk kommitté bör

ge att en tillsättas för att följa utvecklingsarbetet i gymnasieskolan. Den parlamentariska kommittén bör enligt riksdagens mening bestå företrädare av för partierna i riksdagen.

1991 och 1992 års beslut om reformeringen av gymnasieskolan

Den riksdagen våren 1991 och våren 1992 beslutade förändringen av av

gymnasieskolan genomförs prop. 1990/91 :85 Växa med kunskaper

nu

gymnasieskolan och vuxenutbildningen, bet. 1990/91:UbU16, rskr.

- om

1990/91:356 samt 1991/92:157 vissa gymnasie- och vuxenut-

prop. om bildningsfrågor bet. 1991/92:UbU26, rskr. 1991/922311. De ca m.m., 500 olika studievägama i form linjer och specialkurser ersätts av 16 av

nationella specialutforrnade individuella program,

program, program,

lärlingsutbildning påbyggnadsutbildningar i komvux. Varje

samt kommun är skyldig att erbjuda alla ungdomar i kommunen fram till och med det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år möjlighet att påbörja utbildning på nationella antingen i den egna kommunen program eller avtal i kommun. De nationella programmen är alla genom annan treåriga och innehåller kärna åtta ämnen. Detta innebär en gemensam av

betydligt höjd ambitionsnivå för de yrkesförberedande utbildningarna,

en härigenom förlängs från två till tre år. som

Respektive kommun avgör tidpunkten för övergången till den nya

84 Bilaga 1

gymnasieskolan inom ramen för den fastställda fyraåriga genomförande-

perioden. De första eleverna på program togs således hösten 1992.

Innevarande läsår går drygt 90 000 elever sitt första gymnasieår på ett

nationellt program. Kommunerna har stor frihet att själva planera sin utbildning. nu Detta innebär dels att vissa kommuner, som tidigare inte haft gymnasieskola kan starta dels att många kommuner stimuleras att en egen,

utveckla sina gymnasieskolor. Detta sker såväl inom ramen för de

nationella och de nationellt beslutade grenarna och programmen kurserna, utveckling lokala grenar och lokala kurser. som genom en av

Redan föregående år började ett antal kommuner planera och i några fall även införa s.k. kursutforrnad gymnasieskola.

en

1993 års beslut möjligheterna att införa en mer om

kursutformad gymnasieskola

Genom riksdagens beslut med anledning av förslagen i propositionen En läroplan och ett nytt betygssystem för gymnasieskolan, komvux,

ny

gymnasiesärskolan och särvux prop. 1992/932250, bet. 1993/94:UbU2,

rskr. 1993/94:93 ökar förutsättningarna för kommunerna att göra sina

gymnasieskolor kursutformade inom programmens ram. Specialut-

mer formade kan kommunen eller den enskilda program sättas samman av eleven val kurser i andra kombinationer än i vart och ett av genom av de nationella De åtta kämämnena ingår dock alltid. I den programmen.

kursutformade gymnasieskolan är det vidare möjligt att slutföra ett

normalt treårigt på kortare eller längre tid än tre år. program

Uppdraget

Kommittén bör följa

utvecklingen den kursutformade gymnasieskolan,

av

effekterna utbyggnaden av gymnasieskolan på nya orter,

av

i vilken utsträckning eleverna får sina utbildningsval tillgodosedda,

i vilken utsträckning målet att alla ungdomar skall få en fullständig

gymnasieutbildning nås, effekterna den höjda ambitionsnivån inom de yrkesförberedande

av utbildningarna och

i vilken utsträckning gymnasieskolan svarar mot avnämamas

förväntningar.

Kommittén skall verksam till och med juni 1997 och årligen vara

redovisa sina bedömningar till regeringen.

Bilaga 1 85

Statsrådet Ask har i juni 1993 tillkallat en arbetsgrupp U 1993:G

inom Utbildningsdepartementet följer kommunernas arbete med att som

utveckla kursutformad gymnasieskola. Kommittén bör dra nytta

en mer det underlag kommer fram såväl denna arbetsgrupp som av som genom

Skolverkets uppföljnings- och utvärderingsverksamhet.

genom

Ramar för kommitténs arbete

Kostnaderna för kommittén skall belasta åttonde huvudtitelns anslag A2. i Kommittén skall beakta regeringens direktiv till samtliga kommittéer

l E och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden dir. 1994:23,

om

beaktande EG-aspekter i utredningsverksamheten 1988:43 samt

l om av

regionalpolitiska konsekvenser dir. 1992:50.

om

Utbildningsdepartementet

sou 1996:1 Bilaga 2 87

Kommittédirektiv

Dir. 1994:128

kommittén följer den

Tilläggsdirektiv till som pågående utvecklingen i gymnasieskolan

U 1994:02

i

Beslut vid regeringssammanträde den 24 november 1994

Sammanfattning av uppdraget

Uppdraget för den parlamentariska kommitté, tillsatts för att

som "

följa den pågående utvecklingen i gymnasieskolan, utvidgas till att omfatta ytterligare frågor rör införandet av den nya gymnasieskolan

som och det betygssystemet. nya

Bakgrund

Regeringen beslutade i april 1994 om direktiv för en parlamentarisk kommitté skall följa den pågående utvecklingen i gymnasieskolan

som dir. 1994:29. Kommittén skall verksam till och med juni 1997 vara och årligen redovisa sina bedömningar till regeringen. Kommittén skall följa

utvecklingen den kursutformade gymnasieskolan

av

effekterna utbyggnaden gymnasieskolan på nya orter

av av

i vilken utsträckning eleverna får sina utbildningsval tillgodosedda

i vilken utsträckning målet att alla ungdomar skall få fullständig en

gymnasieutbildning nås effekterna den höjda ambitionsnivån inom de yrkesförberedande

av utbildningarna

i vilken utsträckning gymnasieskolan svarar mot avnämamas

förväntningar.

Kommittén skall dra underlag dels från den departementala

nytta av

arbetsgruppen för utvecklingen kursutfonnad gymnasieskola, dels

av en från Skolverket.

Uppdraget

Utöver de områden redan ingår i kommitténs uppdrag skall som

88 Bilaga 2

kommittén följa tillämpas i gymnasieskolan, hur det nya betygssystemet hur elevernas inflytande på skolans verksamhet, framför allt planeringen undervisningen, tillgodoses, av hur kommunerna organiserar utbildning för elever med studiesvårigheter dels individuella program, dels inom gymnasieskogenom lans övriga samt hur det individuella programmet används för program

att stödja eleverna deras väg till nationella eller specialutformade

program, hur undervisningen i kärnämnen utvecklas för att främja elevers studieresultat, hur den arbetsplatsförlagda utbildningens omfattning och kvalitet upprätthålls och hur lärlingsutbildningen utvecklas samverkan genom mellan och å andra sidan företag, organisationer å ena sidan kommuner och offentliga arbetsgivare och hur flickors och pojkars lika rätt och möjligheter främjas, varvid kommittén skall beakta regeringens direktiv 1994:124 till samtliga

kommittéer och särskilda utredare att redovisa jämställdhetspolitiska

konsekvenser.

Utbildningsdepartementet

1996 Statens offentliga utredningar Kronologisk förteckning Dennya gymnasieskolan hur gár det U. -

Statens offentliga utredningar 1996 Systematisk förteckning i Utbildningsdepartementet f Den nya gymnasieskolan hur går det 1

1996 Statens offentliga utredningar Kronologisk förteckning Den nya gymnasieskolan hur går det U. -

Statens 1996

offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Utbildningsdepartementet Den nya gymnasieskolan hur gär det l -