Höj ribban! : lärarkompetens för yrkesutbildning : slutbetänkande

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2014

H

ö

RIBBAN

]

Lärarkompetens för yrkesutbildning

WW UTBILDNINGSDEPARTEMENTET

min

m Statens offentliga utredningar

WW 1994:101

m Utbildningsdepartementet

Höj ribban

för

Lärarkompetens yrkesutbildning

slutbetänkande

av [Jt_r§dningen om kompetenskrav

för gymnasielärare i yrkesämnen

Stockholm 1994

SOU och Ds kan köpas från Fritzes kundtjänst. För remissutsändningar av SOU och Ds svarar F ritzes, Offentliga Publikationer, på uppdrag av Regeringskansliets förvaltningskontor

Beställningsadress: Fritzes kundtjänst 106 47 Stockholm Fax: 08-20 50 21 Telefon: 08-690 90 90

NORSTEDTS TRYCKERI AB ISBN 91-38-13746-1 Stockholm 1994 ISSN 0375250x

Till statsrådet Beatrice Ask

Det statsråd som har till uppgift att föredra ärenden om skola och vuxenutbildning tillkallade 1993-06-24 undertecknad att som särskild utredare göra en översyn av kompetenskrav för gymnasielärare i yrkesämnen. Utredningen har arbetat under namnet Utredningen om kompetenskrav för gymnasielärare i yrkesämnen. Sakkunniga i utredningen har fr.0.m 1993-07-01 varit direktören Gert Assennark, departementssekreteraren Christina Hasselberg, ombudsmannen Barbro Karlsson, prefekten Inge Marie Lundborg och yrkesläraren Erik Åkerlund. Experter i utredningen har fr.0.m 1994-06-01 varit filosofie licentiaten Owe Liljefelt och civilingenjören Christer Marking. Sekreterare har varit departementssekreteraren Agneta Charpentier 1993-07-01-1994-01-31 och avdelningsdirektören David Englund fr.0.m. 1993-12-13. Utredningen får härmed efter avslutat arbete avlämna sitt betänkande.

Stockholm i augusti 1994

Ulf Melin särskild utredare David Englund sekreterare

Innehåll

Sammanfattning 9 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1 Utredningens uppdrag och arbete 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Uppdraget 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Utredningens arbete 14 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

2 Gällande bestämmelser och föreskrifter 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Gymnasielärare i yrkesämnen 17 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Läroplanen 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 Programmål 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Kursplaner 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Arbetsplatsförlagd utbildning APU 19 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Lärlingsutbildning 20 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Entreprenadavtal 21 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8 Bestämmelser om fristående skolor över grundskolenivå 21 . . . . . .

3 Bakgrund 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Begreppet kompetens 23 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2 Arbetslivets utveckling i Sverige och andra industriländer 30 . . . . . 3.2.1 Inledning 30 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.2.2 Arbetskraftens fördelning 31 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.3 Arbetslivets roll i skolans verksamhet 34 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4 Gymnasial yrkesutbildning 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.1 Den reformerade gymnasieskolan 36 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.2 Företagsskolorindustrigymnasier 40 . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.4.3 Kunskapscentrer 41 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 Högskoleutbildningar 43 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5.1 Yrkesteknisk högskoleutbildning YTH 43 . . . . . . . . . . . . 3.5.2 Ingenjörsutbildningar 46 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.6 Hantverksutbildningar gesäll, mästare 48 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.7 Utbildningen av gymnasielärare i yrkesämnen 50 . . . . . . . . . . . . . 3.8 Kartläggning av nu verksamma gymnasielärare i yrkesämnen 54 . . .

4 Ansvaisfördelningen för gymnasial yrkesutbildning 61 . . . . . . . . . . 4.1 Sverige 61 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.2 Norge 66 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.3 Danmark 69 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.4 Finland 75 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.5 Tyskland 76 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

4.6 Italien 80 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 4.7 Jämförelse mellan olika yrkesutbildningssystem 84 . . . . . . . . . . . .

5 Kompetenskrav för morgondagens gymnasielärare

i yrkesänmen 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Arbetslivets och gymnasieskolans utveckling 87 . . . . . . . . . . . . . . 5.1.1 Inledning 87 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1.2 Arbetslivets utveckling och lärarkompetensen 87 . . . . . . . . 5.1.3 Gymnasieskolans utveckling och lärarkompetensen 88 . . . . . 5.2 Förändrade kompetenskrav 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.1 Generella krav 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.2 Samordning inom programmen 89 . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2.3 Studie- och yrkesorientering 90 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3 De yrkesförberedande programmens behov av lärarkompetens 91 . . 5.3.1 Inledning 91 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.2 Bam- och fritidsprogrammet BF 91 . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.3 Byggprogrammet BP 93 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.4 Elprogrammet EC 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.5 Energiprogrammet EN 94 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.6 Fordonsprogrammet FP 95 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.7 Handels- och administrationsprograrnmet HP 96 . . . . . . . . 5.3.8 Hantverksprogrammet HV 97 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.9 Hotell- och restaurangprogrammet HR 98 . . . . . . . . . . . . 5.3.1O Industriprogrammet IP 99 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.1l Livsmedelsprogrammet LP 100 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.12 Medieprogrammet MP 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.l3 Naturbruksprogrammet NP 101 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.3.14 Omvårdnadsprogrammet OP 102 . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6 Utredarens överväganden Iärarkompetens 103 om . . . . . . . . . . . . . . 103 6.1 Den nya lärarrollen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2 Lärarutbildning för gymnasielärare i yrkesämnen 104 . . . . . . . . . . . 6.2.1 Yrkeserfarenhet 104 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.2 Teoretisk kompetens 105 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.3 Olika vägar att höja kompetensen för gymnasielärare

i yrkesämnen 107 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.4 Vidareutbildning och karriärvägar 109 . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.2.5 Utbildningens organisation 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3 Lärarfortbildning 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.3.1 Nuvarande organisation 111 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

SOU 1994: 101

6.3.2 Uppläggning av framtida lärarfortbildning för gymnasie-

lärare i yrkesämnen 112 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.4 Lärarcertifikat 113 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Instruktörsutbildning 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.6 Forskning och utvecklingsarbete 114 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

7 Utredanens förslag 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Utgångspunkt 121 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Yrkesutbildning i Sverige och andra länder 122 . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Förslag till lärarutbildning 123 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Förslag till vidareutbildning, karriärvägar, fortbildning m.m. 125 . . . 7.5 Lärarcertifikat 127 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.6 Förslag till samarbetsformer skola-arbetsliv 127 . . . . . . . . . . . . . . . 7.7 Förslag beträffande arbetsplatsförlagd utbildning 128 . . . . . . . . . . . . 7.8 Kostnader och finansiering 129 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilagor

Bilaga 1 Kommittédirektiv 135 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 2 Nationella program i den reformerade gymnasieskolan 139 . . Bilaga 3 Några tankar kring kunskap och kompetens i arbetsliv

och universitet 141 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 4 Framtidens arbete 151 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Bilaga 5 Yrkeslärarutbildningen i Sverige en historisk återblick 177 - .

SOU 1994: 101 Sammanfattning 9

Sammanfattning

Utredningens uppdrag och arbete Kap. l

Gällande bestämmelser och föreskrifter Kap. 2

I detta kapitel redovisas de statliga bestämmelser som bl.a. gäller undervisningen i de yrkesförberedande programmen i gymnasieskolan och i motsvarande fristående skolor samt anställning av gymnasielärare i yrkesämnen.

Bakgrund Kap. 3

Eftersom utredarens arbete gäller kompetenskrav för gymnasielärare i yrkesämnen inleds detta kapitel med analyser av begreppet kompetens, av allmän kompetens för lärare och speciell kompetens för gymnasielärare i yrkesämnen. Med anledning utvecklingen i arbetslivet och införandet av den mer av kursutfonnade gymnasieskolan ökar kompetenskraven för gymnasielärare i yrkesämnen. Arbetslivets utveckling i Sverige och andra industriländer beskrivs i detta kapitel liksom i två av betänkandets bilagor: Några tankar kring kunskap och kompetens i arbetsliv och universitet bilaga 3 av Ingela Josefson Framtidens arbete bilaga 4 av Bo Helgeson och Jan Johansson - Kortfattade beskrivningar ges av yrkesutbildningen i den reformerade gymnasieskolan och i olika företagsskolorindustrigymnasier. Vidare behandlas hantverksutbildningar gesäll, mästare och vissa högskoleutbildningar såyrkesteknisk högskoleutbildning YTH och ingenjörsutbildning. som En genomgång de nuvarande praktisk-pedagogiska utbildningarna görs av för blivande gymnasielärare i yrkesämnen. Kapitlet avslutas med en redogörelse för de kartläggningar av nu verkgymnasielärare i yrkesämnen som utredningen genomfört. samma

10 Sammanfattning

Ansvarsfördelningen för gymnasial yrkesutbildning Kap. 4

I detta kapitel görs beskrivningar över yrkesutbildning och yrkeslärarutbildning i vårt land, i andra nordiska länder samt i Tyskland och Italien. Därefter görs en jämförelse mellan olika yrkesutbildningssystem. Kapitlet innehåller en analys av problem i vårt land med ansvarsfördelningen mellan arbetslivet och skolan.

Kompetenskrav för morgondagens gymnasielärare i yrkesämnen Kap. 5

Efter en sammanfattande analys av de nya kompetenskrav för gymnasielärare i yrkesämnen till följd av arbetslivets och gymnasieskolans utveckling görs en genomgång av lärarkompetensbehovet i de tretton yrkesförberedande program som har yrkesämnen i kursplanerna.

Utredarens överväganden om lärarkompetens Kap. 6

Med utgångspunkt i de höjda kompetenskraven för gymnasielärare i yrkesämnen ges i detta kapitel förslag till en höjd teoretisk ämneskompetens inför antagning till lärarutbildning. En blivande gymnasielärare i yrkesämnen skall efter genomgången gymnasieskola ha dels lämplig arbetslivserfarenhet, dels en högskoleutbildning om minst 80 poäng. Den som genomgått lärarutbildningen skall efter några års anställning som lärare kunna få ett lärarcertiñkat för gymnasielärare i yrkesämnen och möjlighet till fortsatta högskolestudier, ämnesinriktade eller allmänpedagogiska. Behovet av forskning i yrkespedagogik påtalas och inrättande av en eller flera professurer föreslås. Att lärarna får erforderlig fortbildning inom sitt ämnesområde framhålls. Fortbildningen kan ske dels i form av kurser, dels i form av yrkespraktik i arbetslivet. Rektor skall upprätta en utvecklingsplan för varje gymnasielärare i yrkesänmen. I denna plan skall anges vilken fortbildning och yrkespraktik läraren skall få under de närmaste åren.

Sammanfattning 11

Utredarens förslag Kap. 7

Detta kapitel innehåller analys nuläget beträffande samverkan mellan en av arbetslivet och gynmasieskolan. Det konstateras att samverkan behöver förbättras i flera avseenden. Detta kan bl.a. ske förändringar lärarutbildningen och fortbildgenom av ningen programrådenlokala yrkesråd får en starkare ställsamt genom att ning. Förslag lärarcertifikat och lönesystem för lärare. ges om Förslag till modell för ersättning till företagen för arbetsplatsges en ny förlagd utbildning.

Kapitel 1 13

1 Utredningens och arbete uppdrag

1.1 Uppdraget

Min huvuduppgift har varit att belysa följande frågor:

Vilken kompetens skall gymnasielärare i yrkesämnen ha i framtiden - Hur skall dessa kompetensbehov tillgodoses - Hur skall den framtida ansvarsfördelningen för den gymnasiala yrkesut- bildningen vara mellan samhället och arbetslivet

En viktig utgångspunkt är enligt direktiven att den gymnasiala yrkesutbildningen skall anpassas till förändringarna i yrkeslivet. Reformeringen av gymnasieskolan och utvecklingen mot en mer kursutforrnad gymnasieskola förbättrar möjligheterna till denna anpassning. Både arbetslivet och gymnasieskolan utvecklas snabbt. Jag har sett det centralt för mitt arbete att analysera hur denna utveckling påverkar krasom ven på kompetens hos gymnasielärarna i yrkesämnen. I arbetslivet ställs allt högre krav de yrkesverksamma. Utvecklingen går från specialisering till bred kompetens, från mekaniskt styrt arbete till problemlösning och från individuellt arbete till lagarbete. Genomgående höjs också kraven på teoretisk kompetens. Den reformerade gymnasieskolan är bättre anpassad att möta arbetslivets krav bred kompetens än gymnasieskolan enligt Lgy 70. De nationella programmen i den reformerade gymnasieskolan har ett betydligt bredare innehåll än de tidigare yrkesinriktade linjerna och specialkursema. Programutbildning inom ett brett kunskapsområde, inte endast för ett spemen ger en ciellt yrke. Breddningen består också i att andelen av allmänna ämnen har ökat. Vidare har de program som har en indelning i grenar ett gemensamt innehåll som skall utgöra en bas för olika inriktningar. Utmärkande för den reformerade gymnasieskolans uppläggning är vidare att den sin flexibilitet ger ökade möjligheter till specialisering, inte genom endast den nämnda grenindelningen utan även genom att de oligenom nyss ka ämnena är indelade i kurser. Timplanekonstruktionen är också utformad med tanke att eleverna skall kunna fördjupa sitt arbete, t.ex. genom specialarbete och individuella val. För att kunna möta kraven såväl bredd som specialisering är det enligt min mening nödvändigt att lärarkompetensen utvecklas och förstärks. Inte minst gäller detta den yrkesförberedande utbildningen i gymnasieskolan. I mitt uppdrag har ingått följande fyra huvudpunkter.

14 Kapitel 1

För det första har jag haft i uppdrag att kartlägga kompetensnivån hos de nuvarande gymnasielärama i yrkesämnen. För det andra har jag haft i uppdrag att bedöma vilka kompetenskrav som bör ställas de framtida gymnasielärama i yrkesämnen och hur dessa krav skall tillgodoses. För det tredje ingick i uppdraget att ge förslag till en framtida modell för ansvarsfördelningen för den gymnasiala yrkesutbildningen mellan samhället och arbetslivet och i detta sammanhang göra jämförelser mellan förhållandena i vårt land och andra jämförbara länder. För det fjärde pekar direktiven på vissa speciella uppgifter för gymnasielärare i yrkesämnen, nämligen information vid studie- och yrkesval samt samordningen av arbetet inom ett yrkesförberedande program.

1.2 Utredningens arbete

Utredningen började sitt arbete i augusti 1993. Gruppen av sakkunniga har sedan augusti 1993 sammanträtt 15 gånger. Tillsammans med de sakkunniga och sekreteraren har utredaren gjort följande studieresor:

Norge september 1993 Italien oktober 1993 Tyskland november 1993 Danmark februari 1994

I Tyskland besöktes bl.a. CEDEFOP i Berlin. Några kommuner av speciellt intresse har besökts:

Borlänge januari 1994 Skövde januari 1994 Göteborg februari 1994 Skellefteå maj 1994

Vid besöket i Göteborg sammanträffade utredningen med lärarutbildare och studenter vid institutionen för yrkespedagogik vid Göteborgs universitet. Därutöver har utredaren, de sakkunniga och sekreteraren gjort individuella besök vid ett antal gymnasieskolor. Utredningen har vidare besökt yrkestekniska högskoleutbildningar, bl.a. i Lund och Malmö.

Kapitel 1 15

Utredningen har för sin faktainsamling genomfört två enkäter. I oktober 1993 sändes enkät till 30 utvalda gymnasierektorer. Enkäten innehöll en ut frågor rekrytering, utbildningens utveckling och framtida uppläggning om De inkomna har bearbetats Eivor Kebert och Bodil Liljefors, m.m. svaren av institutionen för yrkespedagogik, Lärarhögskolan i Stockholm. Utredningen har uppdragit SCB att genomföra en kartläggning av grundutbildning och fortbildning för gymnasielärare i yrkesämnen. En enkät sändes i december 1993 ut till l 000 lärare. Svarsfrekvensen var hög, 87

procent. på branschemas framtida kompetenskrav höll För att få reda syn m.m. utredningen den 15 november 1993 hearing, i vilken 35 branschrepresenen deltog tillsammans med utredningens sakkunniga och sekretariat. tanter Ett seminarium med lärarutbildare hölls den 13 januari 1994. Utredaren har haft fortlöpande kontakter med företrädare för Svenska kommunförbundet, skolledar- och lärarorganisationer samt branschföreträda-

re. Utredningen har vidare uppdragit tre forskare, Jan Johansson och Bo

Helgeson Ingela Josefson, att sin syn arbetslivets utveckling se

samt ge bilaga 3 och 4. Regeringen utfärdade i 1994 direktiv Dir. 1994:23 till samtliga mars kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden. Med anleddirektiv överlämnade utredaren i augusti 1994 skrivelse till ning av dessa en regeringen.

Kapitel 2 17

2 Gällande bestämmelser och föreskrifter

2.1 Gymnasielärare i yrkesämnen

I juni 1991 fattade riksdagen beslut om reformering av gymnasieskolan och vuxenutbildningen prop. 199091:85, bet. UbU16, rskr. 356. Genom beslut våren 1992 prop. 1991922157, bet. UbU26, rskr. 31 l utvecklades refonnen på vissa punkter. I december 1993 fattade riksdagen beslut om vissa ytterliförändringar i reformen prop. 1992931250, bet. UbU2, rskr. 93. Dessa gare senare förändringar kommer att gälla fr.o.m. läsåret 199495. Reformen innebär bl.a. att de tidigare linjerna och specialkursema i gymnasieskolan ersätts av 16 nationella program och specialutformade program samtliga treåriga samt individuella program. Elev som genomgått ett tre- - årigt nationellt eller Specialutformat program har allmän behörighet för högskolestudier. Varje kommun är skyldig att erbjuda alla ungdomar i kommufram t.o.m. det första kalenderhalvåret det år de fyller 20 år, möjlighet nen, att påbörja utbildning något program antingen i den egna kommunen eller samverkansavtal i kommun. De ungdomar som av olika genom en annan skäl inte tagits in eller inte sökt in något nationellt program skall erbjudas utbildning ett individuellt program. Den reformerade gymnasieskolan införs successivt vid den tidpunkt respektive kommun beslutar, tidigast läsåret 199293 och senast läsåret 199596. De nationella och specialutformade programmen har en gemensam kärna åtta ämnen svenska, engelska, samhällskunskap, religionskunskap, mateav matik, naturkunskap, idrott och hälsa samt estetisk verksamhet. Utöver detta finns karaktärsämnen är programspecifika samt utrymme för individuelsom la val och lokala tillägg. Enligt gällande kursplaner finns yrkesämnen i alla nationella program ut- Naturvetenskapsprogrammet, Samhällsvetenskapsprogrammet och det om Estetiska programmet.

Skollagens bestämmelser

Kommunerna och landstingen är enligt 2 kap. 3 § skollagen SFS 1985:1100 skyldiga att för undervisningen använda lärare som har en utbildning avsedd för den undervisning de i huvudsak skall bedriva. Undantag får endast göras med sådan utbildning inte finns att tillgå eller om personer en det finns något annat särskilt skäl med hänsyn till eleverna. Ytterligare ett

18 Kapitel 2

undantag har tillkommit genom möjligheten att lägga ut undervisning på entreprenad som beskrivs nedan under avsnitt 2.7. Enligt 2 kap. 4 § skollagen är kravet för att utan tidsbegränsning få anställas som lärare i det offentliga skolväsendet att den sökande antingen har genomgått svensk lärarutbildning med huvudsaklig inriktning mot den undervisning som anställningen avser eller därmed jämställd lärarutbildning i ett annat nordiskt land eller ett annat land som tillhör EFI A eller EG, eller har genomgått annan högskoleutbildning som Verket för högskoleservice förklarat i huvudsak motsvara ifrågavarande lärarutbildning. Om ingen de söav kande motsvarar dessa krav, kan kommunen anställa en sökande om denne anses ha motsvarande kompetens för den undervisning som anställningen avser och det dessutom finns skäl att anta att sökanden är lämpad att sköta undervisningen i fråga.

Högskoleförordningens bestämmelser

Gymnasielärarexamen utfärdas antingen för inriktning mot undervisning i allmänna ämnen eller för inriktning mot undervisning i yrkesämnen. När det gäller gymnasielärare i yrkesämnen innebär skollagens krav att den sökande skall ha gymnasielärarexamen med inriktning mot yrkesämnen enligt bilaga 3 i högskoleförordningen SFS 1993:100. Lärarutbildningar för gymnasielärare i yrkesämnen ges f.n. som gyrnnasielärarprogram med speciell inriktning mot Industri och Hantverk, Handel och administration, Vård samt Naturbruk. Se avsnitt 3.7. Den praktisk-pedagogiska delen av gymnasielärarutbildningen omfattar alltid minst 40 poäng. I examensordningen anges vilka krav som skall uppfyllas för en viss examen examensbeskrivning. Rätten att utfärda gymnasielärarexamen såväl med allmän inriktning som med yrkesinriktning har endast högskolor med magisterrättigheter, dvs. endast universiteten och Lärarhögskolan i Stockholm. Staten ställer krav på att ett visst antal lärare skall examineras och på utbildningens kvalitet, inte på utbildningens organisation. Varje universitet och högskola får genom riksdagsbeslut angivet hur många gymnasielärare totalt de skall utbilda, däremot inte hur fördelningen skall vara mellan gymnasielärare i yrkesämnen och gymnasielärare i allmänna ämnen. Den grundläggande högskoleutbildningen skall väsentligen bygga de kunskaper eleverna får på nationella program i gymnasieskolan eller motsvarande kunskaper.

Kapitel 2 19

2.2 Läroplanen

Riksdagen fattade i december 1993 beslut om en gemensam läroplan för de frivilliga skolformema, dvs. gymnasieskolan, gymnasiesärskolan den kommunala vuxenutbildningen, statens skolor för vuxna och vuxenutbildningen för utvecklingsstörda. Läroplanen för de frivilliga skolforrnema, Lpf 94, har huvudrubrikema Skolans värdegrund och uppgifter samt Mål och riktlinjer. Målen omfattar mål att sträva mot och mål att uppnå. Mål att sträva mot inriktningen skolans arbete. De anger en önskad kvalitetsutveckling anger i skolan. Mål att uppnå uttrycker vad eleverna minst skall ha uppnått när de lämnar skolan. Det är skolans och huvudmannens ansvar att eleverna ges möjlighet att uppnå dessa mål. Under huvudrubriken Mål och riktlinjer anges bl.a. ansvaret för alla som arbetar i skolan, för läraren och för rektor.

2.3 Programmål

Regeringen fastställde våren 1994 programmål för de nationella programmen i gymnasieskolan. Programmålen syfte, strävan och krav utbildninganger en inom varje program.

2.4 Kursplaner

Kursplanema för samtliga ämnen i den reforrnerade gyrrmasieskolan har under våren 1994 omarbetats. Regeringen har fastställt kursplaner för de åtta kämämnena svenska, engelska, samhällskunskap, matematik, religionskunskap, naturkunskap, estetisk verksamhet samt idrott och hälsa. Skolverket har fastställt kursplaner för samtliga karaktärsämnen.

APU

2.5 Arbetsplatsförlagd utbildning

I de yrkesförberedande i gymnasieskolan skall minst 15 procent programmen den totala undervisningstiden programmet arbetsplatsförläggas. Skolav huvudmännen beslutar fördelningen över årskurserna samt ombesörjer om anskaffning av arbetsplatser.

20 Kapitel 2

Den arbetsplatsförlagda delen av undervisningen skall planeras och genomföras med utgångspunkt i de mål fastställts. Den skall ske under som ledning av en handledare, som arbetsplatsen tillhandahåller. Det ankommer på skolhuvudmannen att försäkra sig om handledarnas kvalifikation för uppgiften. När kvalificerade handledare saknas ankommer det på skolhuvudmannen att anordna handledarutbildning. Under den arbetsplatsförlagda delen av undervisningen råder inte ett anställningsförhållande och det är inte heller fråga om praktiktjänstgöring. Företagen åtar sig en utbildningsuppgift och skall tillhandahålla handledare och medverka till att dessa får utbildning. Enligt förordningen om ersättning vid personskada till elev i viss gymnasieskolutbildning SKOLFS 1991:47 får gymnasieelever deltar i arbetssom platsförlagd utbildning ett personskadeskydd motsvarande vad statligt en anställd har enligt bestämmelserna i kollektivavtalet ersättning vid om personskada. Kommunerna bör enligt rekommendation från kommunförbundet teckna en ansvarsförsäkring för skador som elev orsakar. En sådan försäkring kan även gälla den tid eleverna har arbetsplatsförlagd utbildning.

2.6 Lärlingsutbildning

Med anledning av regeringens proposition 1 99192: 157 vissa gymnasieom och vuxenutbildningsfrågor fattade riksdagen beslut utbildm.m. om en ny ning för lärlingar. Utbildningen har formen ett treårigt individuellt av program och anpassas så att den kan kombineras med yrkesutbildning i företagsregi inom ramen för ett anställningsförhållande. Utbildningen skall motsvara tre årskurser och omfatta minst kämämnena svenska, engelska, samhällskunskap, religionskunskap och matematik. Skolan skall tillhandahålla utbildning i samtliga gymnasieskolans kärnämnen för dem önskar det. Företagen som är huvudmän för den del av lärlingsutbildningen som är förlagd till en arbetsplats och ansvarar för genomförandet den. Det innebär att berörda av parter, branscher och företag helt svarar för innehåll, uppläggning och krav på den företagsförlagda lärlingsutbildningen. Lärlingarnas anställningsförhållanden i företagen är en fråga för parterna på arbetsmarknaden att komma överens om. Företagets del av utbildningen måste läggas upp så att den kan kombineras med den del av utbildningen anordnas i gymnasieskolan. som Förläggningen av de olika utbildningsdelarna i tiden får skolan och företaget komma överens om efter lokala förutsättningar. Skolan är huvudman för den skolförlagda delen av lärlingsutbildningen.

Kapitel 2 21

2.7 Entreprenadavtal

Kommuner och landsting får från den l januari 1994 sluta avtal med fysisk eller juridisk person om att denne skall bedriva undervisning inom gymnasieskolan. Avtalet får endast avse ekonomiska ämnen, estetiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen. För undervisning som lagts ut entreprenad gäller i stället för kravet reguljär lärarutbildning att lärarna skall ha kompetens för den undervisning som de skall bedriva. Det innebär att den personal som anlitas genom ett entreprenadavtal skall kunna styrka att de har en relevant utbildning och pedagogisk insikt. Även gör avkall kravet reguljär lärarutbildom man om ning, måste således kompetensen hos entreprenörens lärare alltid vara sådan att kvaliteten i undervisningen håller samma nivå som annars krävs inom det offentliga skolväsendet. Skälet till att man inte ställer krav formell lärarutbildning är att syftet med entreprenad är att få tillgång till utrustning och kunskap som skolan av olika skäl inte har eller kan skaffa sig. Bestämmelser entreprenadförhållanden inom det offentliga skolväsenom det finns i entreprenadförhållanden inom skolan SFS 1993:802. Lag om

2.8 Bestämmelser fristående skolor över

om

grundskolenivå

Rätten att driva en fristående skola över grundskolenivå är en del av näringsfriheten. Först när det övervägs att ge en sådan skola offentligt stöd i någon form ställs det krav på utbildningen. De fristående skolorna över grundskolenivå är indelade i två grupper, kompletterande skolor och fristående skolor. De fristående gymnasieskolorna motsvarar utbildningar gymnasieskolans nationella eller specialutforrnade program. Utbildningama i en sådan skola skall till art och nivå motsvara en kommunal gymnasieskola, vilket bl.a. innebär att eleverna skall läsa samtliga kärnämnen och att utbildningen skall omfatta tre år. De fristående gymnasieskolorna kan enligt skollagen 9 kap. 8 § av regeringen bli berättigade att erhålla bidrag från elevens hemkommun. Kommuär endast skyldig att bidrag för de elever som kommunen enligt skolnen ge lagen skall erbjuda en utbildning inom ett nationellt program. Regeringen har i förordningen 1994:39 fastställt en miniminivå för det bidrag kommunen är skyldig att till skolan. Skolan har rätt att ta ut elevavgifter som anses skäge

22 Kapitel 2

liga, med hänsyn till de särskilda kostnader skolan har, om de kan anses rimliga för verksamheten. Det finns inte någon bestämmelse om att dessa skolor skall anställa lärare med lärarutbildning. I propositionen prop. 1992:230 om valfrihet i skolan sägs dock att skolans utbildning skall vara av god kvalitet och att det erfordras kompetenta lärare. Statens skolverk har tillsyn över de fristående skolorna. De kompletterande skolorna kan antingen få statsbidrag eller enbart ställas under statlig tillsyn. Om skolan utgör ett från nationell synpunkt värdefullt komplement till gymnasieskolan kan statlig tillsyn beviljas. Detta innebär att skolans elever får studiestöd och att skolan står under Skolverkets tillsyn. För statsbidrag krävs att skolan är särskilt värdefull ur nationell synpunkt. Inte heller för de kompletterande skolorna finns det i lagen något krav på att lärarna skall ha genomgått lärarutbildning men enligt propositionen om valfrihet i skolan skall undervisningen genomföras av kompetenta lärare.

Kapitel 3 23

3 Bakgrund

3.1 Begreppet kompetens

Enligt de givna direktiven skall utredningen göra en översyn av kompetenskraven för gymnasielärare i yrkesämnen. Agenda 2000 är ett projekt inom Utbildningsdepartementet som syftar till att analysera Sveriges långsiktiga kompetensbehov. Begreppet kompetens definieras inom Agenda 2000 enligt följande:

I sin generella mening kan kompetens definieras som den

mest hmdlingsförmåga med hjälp vi förverkligar våra avsikter. Det vars gäller såväl för nationer enskilda individer. som

Enligt Agenda 2000 förändras ständigt kompetensbehoven och därmed kunskapernas karaktär. Detta har betydelse för villkoren för utbildning. En analys de framtida kunskapsbehoven bör som utgångspunkter ha av snabbheten i kunskapsutvecklingen det ökade kunskapsinnehållet i såväl varu- som tjänsteproduktion den ökade komplexiteten i samhälls- och kunskapsutvecklingen den tilltagande intemationaliseringen Kompetensutredningen besvarar i sitt betänkande SOU 1991:56 frågan Vad är kompetens följande sätt:

Kompetens har blivit ett vanligt ord vars innebörd förändrats något.

Förr användes det ofta i betydelsen formell behörighet. Det finns flera

statliga utredningar behandlat kompetens just i denna mening. Insom nebörden närmast tillräckliga kunskaper för en viss befattning.

A någon är domarkompetent innebär att denne har formella me-

ex. riter sin utbildning och yrkeserfarenheter genom praktisk verkgenom

samhet. De formella kompetenskraven ärvanligen så strikt formulerade

de använda kriterierna utan större svårighet skiljer kompetenta från att icke kompetenta

Ordet kompetens hänför sig till förmågan att klara de olika nu mer krav ställs i viss situation i viss verksamhet. I dagligt tal som en en

syftar det på än formell behörighet och innefattar många olika

mer kvaliteter.

24 Kapitel 3

Ibland används kompetens samtidigt med 0rd som kvalifikation, utbildningsnivå, kunskap, erfarenhet, förmåga, lärande och färdighet. De som kanske bäst fångar upp kompetensbegreppet är förmåga och

vilja Med förmåga att kunna använda fond kunskaper

menas en av och erfarenheterav olika slag praktiskt i en viss situation. I den meningen är kompetens ett relativt begrepp vilket ytterligare betonas av viljemomentet. Det äri relation till viss situation någon en som är kompetent och då kan någon aspekt på kompetens överväga, ex. yrkesmässig kompetens, både teoretisk och praktisk, administrativ kompetens, ex. ledarförmåga, personlig kompetens egenskaper som och förhållningssätt och social kompetens.

Ett annat sätt att beskriva vad kompetens är tar fasta på den enskildes

möjligheter att kombinera sin fysiska och psykiska energi med

-färdigheter, att kunna göra, att kunna hantera verktyg

kunskaper, att veta fakta och att kunna metoder

-

erfarenheten att förmå lära av misstag och framgång

kontakter, social förmåga, inflytande värderingar, att vilja göra, att riktigt, att ta - anse ansvar.

Det ar uppenbart att dessa aspekter människas kompetens utav en vecklas och förstärks i olika sammanhang, inte bara i arbetslivet. Alla

de livsmiljöer som en människa har befunnit sig i är betydelsefulla De

olika aspekterna av kompetens värderas dock på olika sätt i olika

sammanhang, beroende på de krav som ställs på den anställde i olika situationer.

I många verksamheter, inte minst i vården och i servicesektom, ställs det höga krav på en social kompetens. Det betyder förmåga och vilja att skapa meningsfulla relationer till andra människor, att kunna kom-

municera med andra, att fungera socialt med andra och ofta även att

ha ett fungerande socialt nätverk. Social kompetens anses som allt vik-

tigare i det framtida arbetslivet. Skola, umgängesformer och attityder

bidrar idag samtidigt till att både män och kvinnor utvecklar social kompetens. Ju bredare kontaktytor många fåri en organisation, desto viktigare blir den sociala kompetensen för verksamhetens kvalitet. Det innebär att social kompetens får starkare vikt när anställdas kompetens värderas i arbetslivet i förhållande till olika belöningssystem.

Kapitel 3 25

En lärares speciella kompetens är förmågan att eleverna att lära. En lä-

måste kunna motivera eleverna att söka kunskap för att nå bestämda rare mål. Läraren måste också kunna organisera undervisningen och utvärdera

uppnådda resultat.

Under år har diskussion förts lärarnas professionalism. Detta senare en om grund i de förändringar skett i styrningen av skolan. Genom har sin som övergången från regelstyming till målstyming ökar kraven lärarnas pro-

kompetens. Denna kompetens kan sägas bestå av följande delar: fessionella

Kunskaper samhällets mål för undervisning i gymnasieskola och vux- - om

enundervisning pedagogik, psykologi och specialpedagogik relaterade till Kunskaper i skolans verksamhet och mål samt till lärarens uppgifter

Ämnesteoretiska kunskaper och kunskaper i gymnasieskolans kärnämnen - Kunskaper och färdigheter att didaktiskt tillämpa ämnets teori och praktik i undervisningen

Förmåga att utvärdera och kritiskt granska verksamheten - Social kompetens och god självkännedom förhållningssätt och förmåga att belysa miljöfrågor, internationella Etiskt och interkulturella frågor

Förmåga att delta i skolans förändringsarbete. -

I sitt arbete har läraren relationer till

eleverna andra lärare och skolpersonal annan skolledningen föräldrarvårdnadshavare det omgivande samhället. -

till eleverna är naturligtvis de allra viktigaste. I grunden är Relationema

det fråga kommunikation. om läraren arbetsledare också en pedagog och Eleverna skall i se en men rika erfarenheter och kunskaper inom det område undervishandledare med gäller. Ämneskunskapema är nödvändig förutsättning för lärarens ningen en

förmåga att lära ut. skall motivera sina elever att själva söka kunskap, organisera ar- Läraren på rationellt sätt och utvärdera sin undervisning. Utvärderingen skall betet ett vad mån eleverna uppnått centralt fastställda mål läroplansmål, bl.a. visa i programmål och kursplanemål etc. och lokala mål i skolplaner etc..

26 Kapitel 3

Lärarens sociala kompetens består också i att kunna samarbeta med sina lärarkollegor. Ett arbete i lärarlag innebär att olika lärarkompetenser kompletterar varandra. Samspelet mellan läraren och skolledningen är stor betydelse. Lärare av och skolledare har inte sällan olika bakgrund och erfarenhetsområde det men är viktigt att läraren rätt kan beskriva sin situation och skapa kontakt med skolledningen för en diskussion lämpliga åtgärder. om Lärarens samarbete med föräldrar och vårdnadshavare del komär en av petensen som inte alltid lyfts fram, allra minst i gymnasieskolan och vuxenutbildningen när det ibland är fråga myndiga elever och kursdeltagare. om Inte desto mindre är föräldrakontakter naturlig informationskanal för en gymnasieskolan. En lärare är en samhällsmedborgare med viktiga uppgifter. Kontakter med det omgivande samhället och arbetslivet i yrkessammanhang och friti- den kan stimulera läraren i sitt arbete. Lärarens kontakter med samhället utanför skolan är en förutsättning för en levande undervisning. Den nu gjorda beskrivningen kan tyckas peka på lärarkompetens en som endast få kan uppnå. I en lärares professionella utveckling bör dock ingå en utveckling av alla här beskrivna relationer. Detta kan ta tid och viktigt är att en lärare ser på sig själv och sin undervisning med kritiska ögon och hela tiden försöker förbättra det kan fattas i fråga kompetens. som om Genom sin fleråriga yrkeserfarenhet före lärarutbildningen har en gymnasielärare i yrkesämnen en speciell kompetensprofil. Lärarens trovärdighet beror i hög grad på att läraren väl känner den miljö eleverna kommer senare att arbeta i och de krav arbetsplatsen kommer att ställa på dem. Det är en stor fördel för eleverna om läraren kan skapa en pedagogisk miljö liksom nar förhållandena ute på arbetsplatserna. Viktigt är att en gymnasielärare i yrkesämnen har god samarbetsförmåga. Samarbetet gäller såväl andra gymnasielärare i yrkesämnen som lärare i andra ämnen. I en kursutformad gymnasieskola är arbete i lärarlag nödvänen dighet. I lärarlaget ingår lärare med olika kompetensprofiler samarbetar som för att nå gemensamma mål och skapa hög kvalitet i undervisningen. Den en tidigare gränsdragningen mellan ämnena i yrkesutbildningen svarar inte mot verkligheten i yrkeslivet. Samarbetet mellan gymnasielärare i yrkesämnen och lärare i allmänna ämnen blir allt viktigare. Eleverna får större förståelse för betydelsen allav männa ämnen om de får tillämpa sina kunskaper i praktiska situationer; Detta kräver en nära samverkan mellan gymnasielärare i yrkesämnen och lärare i allmänna ämnen, t.ex. svenska, matematik, samhällskunskap och engelska. En sådan samverkan bygger respekt för och kännedom varandras oliom ka kompetensområden.

1994:101 Kapitel 3 27 SOU

Varje gymnasielärare i yrkesämnen måste för skolledningen klarlägga de

förutsättningar, vad gäller läromedel, lokaler, utrustning och speciella t.ex. yrkesutbildningen. Även rektorer i den speciella fortbildning som krävs för gymnasieskolan tidigare inte varit yrkeslärare måste kunna lita att som från gymnasielärare i yrkesämnen är välgrundade. Detta ställer kraven en krav på lärarens förmåga att uttrycka sig i tal och skrift och att vara trovär-

dig i sin argumentation. Varje gymnasielärare i yrkesämnen måste ha god kontakt med arbetslivet.

förutsättning för gymnasieskolan skall kunna utvecklas i takt Detta är en att

med arbetslivets utveckling. bl.a. i samband med att eleverna har arbetsplatsförlagd ut- Studiebesök, bildning APU, deltagande i konferenser med arbetslivsrepresentanter, stu-

och inte minst eget arbete ute på arbetsplats är någdium av facklitteratur en förutsättningarna för följa med i utvecklingen inom yrkesområdet. ra av att reformerade gymnasieskolan är liksom arbetsmarknaden starkt Den - vissa finns det nästan bara pojkar, i andra är flickkönsuppdelad. I program

orna i majoritet. olika sammanhang har försökt intressera eleverna att välja program I man könsbundet. Utvärderingar gjorts dessa aktiviteter är knappast mindre som av

uppmuntrande. har tagit del material skrivits Inger Göhl vid insti- Utredningen av som av tutionen för yrkespedagogik vid lärarhögskolan i Stockholm.

framhåller bl.a. vikten att gymnasielärare i yrkesänmen är väl Hon av en

insatt i och kan hantera

attitydema och värderingarna i fråga om könsroller - de egna samhällets lagar och förordningar om jämställdhet kön biologiska, psykologiska och sociala aspekter begreppet ur flickors och pojkars rationaliteter undervisningsmetoder ett könsperspektiv ur den könssegregerade arbetsmarknaden -

pedagogisk fråga och kunskapsområde har be- Jämställdhet i skolan som för kvinnligt och manligt i skolan U 1993:A som lysts av Arbetsgruppen avlämnat rapporten Ds 1994:98 Vi är alla olika. nyligen

28 Kapitel 3

Branschorganisationema

Enligt de givna direktiven skall utredaren samråda med företrädare för olika branscher för att klargöra branschemas krav elevernas kompetens efter att de har genomgått ett yrkesförberedande i gymnasieskolan. program Den 15 november 1993 hölls hearing med företrädare för branschorgaen nisationer och motsvarande. Nedan följer kort sammanfattning de en av synpunkter som framfördes vid denna hearing. Framtida kompetenskmv inom branschema: Gemensamt för många branscher är kravet på en bred kompetens hos de anställda. Det kommer kräatt vas ökade kunskaper i språk och matematik. Många konstaterar att den snabba tekniska utvecklingen och en ökad datoranvändning dessutom medför behov av nya kunskaper. Generella kompetenser som efterfrågas i arbetslivet är förmåga att fungera i en lärande organisation, att kunna arbeta självständigt och i att kungrupp, na ta initiativ, att ha ett kvalitetstänkande vilja till förändring och samt en engagemang. VVS-branschen anser att man måste bredda sin kompetens och bli mer tvärfacklig med ett ökat inslag systemkunskap och funktionsförståelse av samtidigt som man måste slå vakt hantverkskunnandet. om Byggbranschen kommer i framtiden att behöva både bredare och smalare kompetenser för olika produktions- och verksamhetsområden. De traditionelgränserna mellan tjänstemän och yrkesmän suddas ut och indikerar utbildning mot bredare ansvarsområden och egenkontroll i produktionen. Även inom handelns företag utvecklas arbetsorganisationen mot vidgade yrkesroller och ökat ansvarstagande. Efterfrågan medarbetare med bred en kompetens förstärks därför ytterligare. Inom frisörbranschen behöver utövarna få en internationell kompetens genom bl.a. förstärkt språkundervisning och samhällskunskap i ett Europa-perspektiv. Inom sjukvården kommer man alltmer att ett vårdlags samlade komse petens. Sjukvårdens nya organisation kräver dessutom bred kompetens en av alla som arbetar inom vården. Y rkeslärarkompetensen: Flera branschföreträdare att kompetensnianser vån hos dagens gymnasielärare i yrkesämnen generellt är för låg. Lärarna saknar framför allt kompetens i de nya inslagen i Många har programmen. också bristande kunskaper i kärnämnen såsom svenska, engelska och matematik. Många branschföreträdare önskar höja kraven ämnesteoretisk kompetens vid antagning till lärarutbildning för gymnasielärare i yrkesämnen. Yrkesteknisk högskoleutbildning YTH, ingenjörsutbildning eller högannan

Kapitel 3 29

skoleutbildning bör krävas. För hantverksutbildningar skall läraren inneha mästarbrev. Representanter för fabriksindustrin, verkstadsindustrin och VVS-branschen föreslår kursutfonnad lärarutbildning med inslag av perioder i arbetslivet. en Det formella behörighetsbegreppet anses av flera branschföreträdare vara föråldrat. Det viktiga är att varje rektor kan anställa reellt kompetenta lärare, medan den formella behörigheten inte är särskilt intressant. Fortbildning och karriärvägarföryrkeslämm: Fortbildningen av gymnasielärare i yrkesämnen skall vara en gemensam angelägenhet för skolan och arbetslivet. Lärarna bör fortbildas genom att arbeta perioder inom sitt yrke ute i arbetslivet. Detta framhålls av företrädare för fabriksindustrin, träindustrin, pappersindustrin, VVS-branschen, byggnadsindustrin, verkstadsindustrin, frisörbranschen, lantbruket, hotell- och restaurangbranschen, handelsområdet samt kommunförbundet. Det anses positivt att gymnasielärare i yrkesämnen ges karriärmöjligheter. Exempel idéer är påbyggnadsutbildning efter lärarutbildningen, lektorstjänst samt möjlighet att genomgå forskarutbildning. Det framförs önskemål inrättande professur i yrkespedagogik. om av en Lämrsamverkarz: För att förbättra samarbetet mellan lärare i allmänna ämoch lärare i yrkesämnen föreslår många branschföreträdare att lärarlag nen bildas i skolorna. Inom handelsområdet anser man att skillnaderna mellan yrkesförberedande och studieförberedande utbildningar blir mindre i en kursutformad gymnasieskola. Från lantbrukets sida varnar man för kombinationer kurser inom karaktärsämnet om dessa inte har relevans inom arbetslivet. av Samverkan skola-arbetsliv: Flera branschföreträdare framhåller att de lokala yrkesrådenprogramråden måste få konkreta uppgifter om samverkan mellan skolan och arbetslivet skall bli effektiv. Jordbrukets yrkesnämnd anser att den vitala kontaktytan mellan skola och näringsliv går mellan APU-verksamhet och yrkesråden. Organisationerna kan påverka yrkesråden så att de blir mer aktiva. Inom några branscher, bl.a. fabriksindustrin, byggnadsindustrin, frisörbranschen och VVS-branschen, anser man att lärlingsutbildning kan vara ett värdefullt komplement till gymnasieskolans program.

Enkät till gymnasienektorer

Utredningen har skickat ut en enkät till 30 rektorer vid gymnasieskolor med yrkesinriktade linjer och Eftersom urvalet inte är slumpmässigt kan program. inga generella slutsatser dras av resultaten. Här redovisas emellertid några iakttagelser.

30 Kapitel 3

Rektorema framhåller att kompetensen för gymnasielärare i yrkesämnen bl.a. består i att lärarna dels har en gedigen yrkeserfarenhet och följer med i utvecklingen inom yrkesområdet, dels har förmåga att förmedla sina kunskaper till eleverna. Några rektorer pekar behovet av goda kunskaper också i allmänna ämnen. Mer än hälften av rektorema anser att deras gymnasielärare i yrkesämnen i stort sett uppfyller de Kompetenskrav som idag bör ställas. Andra rektorer framhåller att en del äldre lärare har brister i sitt kunnande i ny teknik och att några lärare har en alltför smal kompetens för de breda programmen. När rektorema skall nyrekrytera gymnasielärare i yrkesämnen tar man stor hänsyn till ett brett yrkeskunnande men också till att vederbörande har de formella meritema, dvs. lärarutbildning. Några rektorer betonar också personliga egenskaper hos läraren såsom samarbetsförmåga och kreativitet. Den vanligaste metoden att söka efter nya lärare är genom annonsering. För att bibehålla den pedagogiska kompetensen deltar lärarna i fortbildningskurser, anordnade av fortbildningsavdelningarmotsvarande, och studiedagar. Några rektorer pekar arbetet i lärarlag som en väg att höja den pedagogiska kompetensen. Flera rektorer efterlyser mer pedagogisk fortbildning. Den ämnesinriktade fortbildningen ges i kurser och studiedagar. Några rektorer nämner särskilt företagsbesök när eleverna har arbetsplatsförlagd utbildning APU och yrkesstudier som medel att bibehålla den ämnesinriktade kompetensen. Förekomsten av yrkesstudier är dock mycket ringa. Beträffande kompetenskraven för gymnasielärare i yrkesämnen i den framtida gymnasieskolan framhåller flera rektorer vikten av att kunna följa med den tekniska utvecklingen, bl.a. dataområdet. Vidare framhålls betydelsen av att en gymnasielärare i yrkesämnen har goda kunskaper i kämämnena. Rektorema anser generellt att kraven teoretisk kompetens bör höjas inför antagning till lärarutbildning. Lämplighetstester och skolpraktik före lärarutbildningen föreslås av några rektorer. Lärarutbildningen bör vara verklighetsförankrad och ge utbildning i pedagogik och metodik, ledarskap, arbetsfonner och elevvård.

3.2 Arbetslivets utveckling i Sverige och andra

industriländer

3.2.1 Inledning

I vårt land liksom i de flesta industriländer utvecklas varuproduktions- - sektorn och tjänstesektom snabbt. Det är angeläget att yrkesutbildningen så

Kapitel 3 31 möjligt avspeglar den aktuella utvecklingen så att de ungdomar nära som som utbildas går väl förberedda ut i arbetslivet.

3.2.2 Arbetskraftens fördelning Enligt tillgänglig statistik bl.a. från SCB och OECD var arbetskraften i Sverige år 1990 fördelad följande områden:

Vad gäller andelen för tjänster har Sverige och Danmark den allra hög- Andelen i vårt land för handel, hotell är däremot den lägsta i Europa. sta. Att så andel 83 procent befolkningen utgör arbetskraft är unikt stor som av i hela världen, inkl. USA och Japan. Detta beror bl.a. att andelen kvinnor i arbetslivet är så hög i Sverige.

I stora drag kan arbetskraften indelas i två sektorer: 1 Vamprøduktionssektom och 2 Tjänstesektom.

I beskrivningar arbetslivets utveckling nu och i framtiden är intresset av ofta fokuserat till varuproduktionssektom. Inom detta område har det skett radikala förändringar under de senaste decennierna. Genom rationaliseringar blir emellertid allt mindre del den totala arbetskraften knuten till varuen av produktionen. Detta gör det angeläget att tjänstesektom utvecklas både kvalitativt och kvantitativt. I vårt land pågår tydlig minskning av den offentlien tjänstesektom. Därmed blir kraven stora att den privata tjänstesektom ga utvecklas i annat fall riskerar arbetslösheten att öka. - I det följande görs först översiktlig beskrivning av utvecklingen inom en varuproduktionssektom i vårt land och andra industriländer. Därefter jämförs utvecklingen inom denna sektor med utvecklingen inom tjänstesektom. Inom varuproduktionen har det under de senaste åren skett en betydande förändring vad gäller organisationsformer. Den snabba utvecklingen under de senaste decennierna har medfört att de traditionella arbetsdelningsprincipema alltmer överges. Detta beror bl.a. på följande.

32 Kapitel 3

I en allt intensivare konkurrens har enskilda kunders krav blivit viktigare. Kundorienteringen har medfört att tidigare tillverkning i stora serier ersatts med tillverkningar för vissa kunders speciella behov. Kundens krav kort leveranstid har medfört att tiden från produktidé till leverans kortats ner. Uppmärksamheten har inriktats på att minska genomloppstider i produktionen. För att åstadkomma detta har överblick, information, ansvar och befogenheter lagts ner till den nivå där den operativa verksamheten finns. Det blir då nödvändigt att skapa mindre organisatoriska enheter som har alla kompetenser som krävs för att klara produktion efter kundernas behov. Beslutsnivåerna blir få, samtidigt som alla medarbetare måste ha tillräckliga kunskaper, ansvarskänsla och befogenheter. Den Organisationsform som numera blir allt vanligare kallas integrerad organisationsfonn. Skillnaderna mellan traditionell och integrerad organisationsform framgår av nedanstående figur.

Traditionell organisationsfonn Integrerad Organisationsform Snävt arbetsinnehåll Brett arbetsinnehåll Fokus på en enda arbetsuppgift Krav på mângsidighet Individuella jobb Grupparbete Specialiserad kompetens Bred kompetens Chefen bestämmer Gruppen tar ansvar Kvalitetskontroll Kvalitetsansvar Överordnad planerar Gruppen planerar Direkt och indirekt arbete åtskilt och indirekt arbete

Direkt

integrerat

Övergången från att arbeta i en traditionell Organisationsform till inte-

en grerad organisationsfonn kan uttryckas följande sätt:

l Från färdighetsmässig specialisering till förmåga att hantera breda sammansatta arbetsuppgifter 2 Från konkret arbete där synintrycken är viktiga till ett mer abstrakt arbete med hantering av symboler 3 Från ett arbete styrt av regler och instruktioner till ett arbete som kräver förmåga att lösa problem 4 Från upprepning och förutsägbarhet till ständig förändring och oförutsägbara variationer

Kapitel 3 33

5 Från stora tillfälliga förändringar till kontinuerlig förändringsberedskap 6 Från individuella kunskaper till gemensamma kunskaper och samarbetsförmåga.

Som en följd av utvecklingen inom varuproduktionssektom blir det allt färre nivåer i organisationen platt organisation och lagarbete vilket innebär att gränsen mellan tjänstemän och arbetare alltmer suddas ut. Morgondagens chef är en arbetsledare med en egen resultatenhet och med för personalgrupp som tillsammans skall nå vissa givna mål. ansvar en Medarbetaren oavsett vilken nivå hanhon arbetar måste vara - mångkunnig. Till baskunskapema räknas språk, matematik och naturorienterande ämnen. Behovet teoretisk kompetens blir allt större och behovet är av ofta för stort för att man skall kunna tillgodose det i sin yrkesutövning. Vid sidan av kravet breda kunskaper kommer alltid att finnas behov av speciunik kompetens. I arbetslaget skall det ingå medarbetare med alister med en olika kompetensprofiler. De stora företagen har ofta goda resurser för vidareutbildning av den egna personalen. Det blir därför möjligt att anställa personer som inte har exakt rätt bakgrund men som kan få sin professionella utveckling tillgodosedd geutbildning inom för sin anställning. På arbetsplatser med få annom ramen ställda är däremot kraven personalen klart definierade. Möjligheterna till vidareutbildning är av flera skäl små på sådana arbetsplatser. I lagarbetet ställs krav samarbetsfönnåga. I ett kreativt klimat kan varanställd bidra med idéer om utveckling av arbetet. Därvid ökar fönnågan att arbeta flexibelt och klara de improvisationer som blir nödvändiga även om organisationen är väl genomtänkt. I och med att kraven ökar personalen finns en risk för en uppdelning mellan anställda med stabil ställning arbetsplatsen, god utbildning och en breda arbetsuppgifter och anställda som fortfarande är hänvisade till okvalificerade arbetsuppgifter. Många okvalificerade arbetsuppgifter kommer också successivt försvinna. Utvecklingen kan sammanfattas följande sätt:

I traditionella arbetsuppdelade organisationsformer har skilda yrken utvecklats. I integrerade organisationer rycks grunden undan för dessa yrken samtidigt och över tiden varierande kunskapsbehov som nya växer fram. Krav på yrkeskunskaper övergår till företagsspeczfika kompetenskrav. I dessa finns gemensamma delari grundläggande baskunskaper och social kompetens.

2 l4-lll0

34 Kapitel 3

Utvecklingen inom tjänstesektom uppvisar många likheter med utvecklingen inom vamproduktionssektom, t.ex.

övergång till integrerad arbetsorganisation nedflyttning av ansvar krav på samarbetsförmåga kundorienterad verksamhet krav på bred kompetens

Tjänsteproduktionen utgörs ofta av ett handlande av en människa gentemot en annan människa. Många faktorer avgör effekten av tjänsten, t.ex. om tjänsten ges i en positiv anda, om den kommer i rätt ögonblick, om den skapar ett bestående förtroende mellan den som tillhandahåller tjänsten och den som tar emot den. Mänskliga rutiner är ofta mer komplexa än maskinelrutiner. Liksom inom varuproduktionssektom finns det inom tjänstesektom en utveckling mot plattare organisation med färre nivåer och ett delegerande nedåt av ansvar. Likaså prövas arbetslag med personal med olika kompetensprofiler.

3.3 Arbetslivets roll i skolans verksamhet

En förutsättning för yrkesutbildning med god kvalitet är samverkan mellan skola och arbetsliv. Det är givetvis möjligt att helt förlägga yrkesutbildningen till en arbetsplats. Så skedde i den lärlingsutbildning som fanns under skråväsendets tid. Därvid är risken stor att utbildningen blir alltför snävt företagsinriktad och att ungdomarna inte får en tillräcklig grund för fortsatt professionell utveckling. Det är också möjligt att helt skolförlägga yrkesutbildningen. Risken är då

att yrkesutbildningen inte följer med utvecklingen inom arbetslivet.

Den historiska utvecklingen i vårt land visar att yrkesutbildningen från att ha varit helt förlagd till arbetsplatser sedan mitten av trettiotalet i allt större omfattning förlagts till skolan. Staten har alltmer övertagit arbetslivets ansvar för yrkesutbildningen. Detta skapar en risk för att arbetslivet inte engagerar sig i yrkesutbildningen i tillräcklig omfattning för att yrkesutbildningen skall svara mot de aktuella behoven. Ett naturligt sätt att bedriva samverkan mellan skolan och arbetslivet är att elever får en del av sin utbildning på arbetsplatser.

Kapitel 3 35

för den gymnasiala yrkesutbildningen ÖGY Arbetsgruppen översyn av lät göra enkätundersökning för att hur stora praktikinslagen var i gymen se nasieskolan. Resultaten undersökningen visade att praktikinslagen läsåret av 198384 endast utgjorde 6 procent utbildningstiden i gyrrmasieskolan. ca av ÖGY ansåg att inslagen praktiskt yrkesarbete borde öka väsentligt och föav reslog därför i sitt betänkande SOU 1986:2 att arbetsplatsförlagd utbildning APU skulle införas. Omfattningen APU i den försöksverksamhet ÖGYav försöken pågått sedan läsåret 198889 är minst 10 procent av studietisom den i årskurs lika mycket i årskurs 2 och normalt 60 procent i årskurs I den reformerade gymnasieskolans yrkesförberedande program skall

minst 15 procent av den totala utbildningstiden arbetsplatsförläggas se av-

snitt 2.4. Det har visat sig att flera gymnasieskolor har svårt att finna APUplatser i tillräcklig omfattning för att nå denna minimigräns. Denna fråga tas

upp i avsnitt 4.9. I samband med införandet gymnasieskolan enligt 1970 års läroplan av Lgy 70 inrättades två i syfte att förbättra kontakterna mellan skolan organ och arbetslivet:

SSA-råden SSA samverkan skola-arbetsliv - De lokala yrkesråden -

Dessa ursprungligen obligatoriska föreskrifter i skolförorgan var genom ordningen. Detta avreglerades så småningom, först beträffande SSA-råden, de lokala yrkesråden. senare I slutrapporten över utvärderingen ÖGY-försöken SOU 1992:25 av framhölls försöksverksamheten inneburit en vitalisering och förbättring att yrkesrådens funktion. Dock pekades att erfarenheterna varierade från av bransch till bransch. Yrkesråden hade i regel fungerat väl inom områdena fordon och bygg, sämre vad gäller det verkstadstekniska området utom tre orter där yrkesrådet hade engagerat sig i inköp och utvärdering av utrust-

ning. De lokala yrkesråden har viktig uppgift för att samverkan mellan skoen lan och arbetslivet skall kunna fungera väl. I kommuner infört den reformerade gymnasieskolans program har som inrättat prograrnråd eller grenråd med i stort sett samma funktion som man de lokala yrkesråden. Dock tillkommer i den reformerade gymnasieskolan antal frågor yrkesutbildningen bör tas upp i prograrnrådet eller ett om som motsvarande, bl.a.

för vilka kurser har skolan lärarkompetens och utrustning -

finns behov av lokala kurser eller grenar

-

36 Kapitel 3

hur bör karaktärsämnena och de allmänna ämnena fördelas över de tre årskurserna vilka kursavsnitt skall arbetsplatsförläggas -

I servicematerial som utarbetats, bl.a. av skolöverstyrelsen och Arbetsmarknadens Yrkesråd, anges bl.a. följande arbetsuppgifter lämpliga att som lägga på ett programrådlokalt yrkesråd. Rådet skall

verka för rekrytering av lärare och handledare anskaffa platser för APU organisera handledarutbildning handlägga frågor om utrustning och lokaler stimulera aktiva arbetsformer delta i studie- och yrkesvägledning syo uppmärksamma arbetsmiljöfrågoma vara rådgivande organ vid planering av yrkesutbildningen i kommunen -

Läroplan för de frivilliga skolfonnema Lpf 94 framhåller att rektor har ansvar för att samverkan med universiteten och högskolorna samt arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får en kvalitativt god utbildning samt en förberedelse för yrkesverksamhet och fortsatt utbildning. Denna fråga behandlas i kap.

3.4 Gymnasial yrkesutbildning

3.4.1 Den reformerade gymnasieskolan

styrsystem

I riksdagens beslut om skolans utveckling och styrning prop. 198889:4, UbU7, rskr. 95 gavs riktlinjer för styrningen av det offentliga skolväsendet. Den statliga regleringen av tjänster inom det kommunala skolväsendet upphörde fr.o.m. den l januari 1991. Riksdagen beslöt 1991 prop. 199091:18, UbU4, rskr. 76 om en klarare ansvarsfördelning mellan stat och kommun när det gäller det offentliga skolväsendet. De nationella målen fastställs av riksdag och regering medan kommunerna har det samlade huvudmannaskapet och därmed ansvaret för verksamheten. Kommunerna har ansvar för att verksamheten organiseras och genomförs enligt principerna i skollagen om en nationellt likvärdig utbildning och

Kapitel 3 37

om elevernas rätt till denna utbildning. Lärare och skolledare skall den lokala nivån omforma de nationella utbildningsmålen till undervisningsmål. Genom att den tidigare statliga detaljstyrningen ersatts med målstyming blir den lokala friheten omfattande. När det gäller gymnasieskolan har beslutandenivån flyttats till den lokala nivån. Här fattas bl.a. beslut om vilka studievägar som skall finnas och om hur timplanerna skall fördelas över årskurserna. Kommunerna ansvarar för lokal uppföljning och utvärdering. Skolverket har motsvarande ansvar på nationell nivå. Den nationella utvärderingen skall visa i vilken utsträckning skolan förverkligat de intentioner som staten givit uttryck för. Skolverket kan genom sin utvärdering påvisa skillnaderna mellan olika kommuners skolverksamhet.

Ny läroplan

Riksdagen fattade i december 1993 prop. 199293:250, UbU2, rskr. 93 beslut om en ny läroplan som skall vara gemensam för gymnasieskolan, komvux, statens skolor för vuxna SSV, gymnasiesärskolan och särvux. Regeringen har efter de riktlinjer riksdagen angett utformat och fastställt läroplanstexten med utgångspunkt i Läroplanskommitténs förslag SOU 1992:94 s. 159-171. Denna nya läroplan, 1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94 kommer att ersätta den läroplan Lgy 70 som fastställdes av regeringen 1970 och reviderades 1992 med anledning av besluten om en reformering av gymnasieskolan. Den skall även ersätta vuxenutbildningens läroplan Lvux 82 som fastställdes 1982 och reviderades 1992 med anledning av beslut om komvux och särvux. Läroplanen skall ange värdegrunden och målen för utbildningen och riktlinjer för arbetet i skolan. Målen och riktlinjerna skall grupperas i följande huvudområden:

Kunskaper - Normer och värden - Elevernas ansvar och inflytande - Utbildningsval arbete och samhällsliv - - Bedömning och betyg - Rektors ansvar -

38 Kapitel 3

studievägar

I den reformerade gymnasieskolan finns 16 treåriga nationella program, treåriga specialutformade program och individuella program. I vissa de treåriga nationella programmen sker en uppdelning på natioav nella efter årskurs Program och grenar finns redovisade i bilaga grenar

Betygssystem

Genom riksdagsbeslutet i december 1993 avskaffas de relativa betygen och ersätts i gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning med mål- och kunskapsrelaterade betyg efter en fyragradig skala:

Icke godkänd IG Godkänd G Väl godkänd VG - Mycket väl godkänd MVG -

Betyg sätts varje avslutad kurs. Därmed upphör terminsbetygen och betyg fortlöpande. Slutbetyget är sammanställning av betygen i samtges en liga kurser. Kompletterande betyg skall beaktas när slutbetyg sätts. Betyg kan kompletteras efter genomgången gymnasieskola. Betygskriterier för nivåerna Godkänd och Väl godkänd har utarbetats av Skolverket för varje kursplan till stöd för lärarens bedömning av elevens prestationer relaterade till angivna mål. Behörighetskrav för intagning till gymnasieskolans nationella och specialutformade är fr.o.m. läsåret 199899 minst betyget Godkänd i svenprogram ska, engelska och matematik från grundskolan.

Kursutformad gymnasieskola

Enligt riksdagsbeslutet i december 1993 om ny läroplan för gymnasieskolan skall övergången till kursutformad gymnasieskola underlättas. Denna en mer utveckling skall ske inom för de program som riksdagen fattade beramen slut om 1991. Genom kursutformningen får eleverna möjligheter att sätta samman sina gymnasiestudier efter önskemål. Det är även möjligt att kombinera kuregna från studieförberedande program med kurser för yrkesförberedande proser

Kapitel 3 39

gram. Det blir även möjligt att igenom gymnasieskolan kortare eller längre tid än tre år. För kommunen innebär kursutforrnningen att utbildningsutbudet och organisationen lätt kan ändras och anpassas till nya önskemål och behov. Det innebär vidare att möjligheterna för samverkan mellan gymnasieskolan och komvux förbättras. Utvecklingsarbetet i den reforrnerade gymnasieskolan kommer att följas av en parlamentarisk kommitté som skall vara verksam t.0.m. juni 1997.

Rektors ansvar

Enligt 1994 års läroplan för de frivilliga skolformema Lpf 94 har rektor det övergripande ansvaret för att verksamheten i gymnasieskolan som helhet inriktas att nå de riksgiltiga målen. Rektor ansvarar för att lokal arbetsplan upprättas samt för att skolans resultat följs upp och utvärderas i förhållande till de riksgiltiga målen, målen i skolplanen och den lokala arbetsplanen. Vissa av de punkter i läroplanen som beskriver rektors ansvar har särskild anknytning till yrkesutbildningen. Rektor har bl.a. ansvar för att

utbildningen organiseras så att den så långt möjligt anpassas efter elevernas önskemål och val av kurser och så att återvändsgränder i studiegången undviks eleverna får information inför studiernas början, får en väl utformad intro- duktion i studierna och i ämnetkursen och får stöd att formulera mål för sina studier samverkan med universiteten och högskolorna samt arbetslivet utanför skolan utvecklas så att eleverna får en kvalitativt god utbildning samt en förberedelse för yrkesverksamhet och fortsatt utbildning den studie- och yrkesorienterande verksamheten organiseras så att elever- na får vägledning inför de olika val som skolan erbjuder och inför val av fortsatt utbildning och yrke stimulera till internationella kontakter, samverkan och utbyte i utbildning- en

40 Kapitel 3

Lärares ansvar

1994 års läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf 94 tar även upp lärares ansvar. Vissa av de punkter i läroplanen som beskriver lärares ansvar har särskild anknytning till yrkesutbildningen. Läraren skall bl.a.

utgå från den enskilda elevens behov, förutsättningar, erfarenheter och tänkande i undervisningen skapa en sådan balans mellan teoretiska och praktiska kunskaper som främjar elevens lärande till att undervisningen till innehåll och uppläggning speglar både man- - se liga och kvinnliga perspektiv i undervisningen utnyttja kunskaper och erfarenheter av arbets- och sam- hällsliv som eleverna har eller skaffar sig under utbildningens gång planera undervisningen tillsammans med eleverna bidra med underlag för elevernas val av utbildning och yrke utveckla kontakter med universitet och högskolor samt med handledare och andra inom arbetslivet som kan bidra till att målen för undervisningen nas

3.4.2 Företagsskolorindustrigymnasier

Företagsskolor

Vid sidan av yrkesutbildningen i gymnasieskolan har det länge funnits företagsskolor. Dessa skolor ger utbildning på gymnasial nivå till elever som är anställda tills vidare av företaget ifråga. Intagningen beslutas av företaget men kan vara samordnad med gymnasieintagningen i kommunen. Erfarenheterna visar att det ofta är lättare att rekrytera till företagsskolor än till gymnasieskolan. Många elever i företagsskolorna fortsätter inom det företag där de utbildats. De flesta företagsskolorna finns inom verkstadsindustrin. Enligt undersökning som dåvarande Sveriges Verkstadsförening gjorde 1991 en uppgick totala antalet elever i företag inom föreningen till 691. Ansvarsfördelningen för företagsskolorna är i regel att gymnasieskolan för undervisningen i de allmänna ämnena medan karaktärsämnessvarar undervisningen är förlagd till företagen. Kommunen ersätter företagen till samma kostnad som för motsvarande yrkesutbildning i gymnasieskolan.

Kapitel 3 41

Industrigymnasier

F.n. 1994 har fyra industrigymnasier efter beslut av regeringen blivit fristående gymnasieskolor, nämligen:

Volvo Industrigymnasium, Skövde ABB Industrigymnasium, Västerås ABB Industrigymnasium, Ludvika SKF:s Tekniska Gymnasium, Göteborg

Genom bestämmelserna för fristående skolor se avsnitt 2.8 har dessa

skolor rätt att erhålla bidrag från elevens hemkommun. Volvo Industrigymnasium, Skövde, har två specialutformade program: NT -program med industriell och motorteknisk inriktning samt El-program med automatiserad produktions- och motorteknisk inriktning. Timplanema för programmen har utökats till 2 850 timmar. Eleverna har ingen lön under gymnasiestudiema men kan få lön som lärlingar om de arbetar på andra tider. ABB Industrigymnasium, Västerås, startar fr.0.m. läsåret 199495 som Specialutformat program i processtyming, och mekanik. Timplanen omfattar 2 850 timmar. Industrigymnasiet drivs som en administrativt och ekonomiskt fristående enhet inom ABB med en rektor som ansvarig chef. Inga elevavgifter kommer att tas ut. Uppläggningen av ABB Industrigymnasium, Ludvika, är identisk med den i Västerås. SKF:s Tekniska Gymnasium, Göteborg, har ett Specialutformat program med teknisk inriktning. Konsum Stockholms gymnasieskola, som startar hösten 1994, ger möjlighet till samläsning mellan Samhällsvetenskapsprogrammets gren Ekonomi och Handels- och administrationsprogrammet. Första året läses gemensamt och fr.0.m. andra året sker en inriktning av undervisningen genom alternativa kurser, individuella val och valfri ämnesfördjupning inom ett samhällsorienterande eller ekonomiskt ämnesblock. Timplanen omfattar totalt 2 300-2 400 timmar.

3.4.3 Kunskapscentrer

Utbildningsdepartementet har under åren 199192 och 199293 bedrivit projektet Utveckling av kunskapscentrer. För projektet har funnits en särskild arbetsgrupp haft till uppgift att stimulera och vidareutveckla lokala kunsom

42 Kapitel 3

skapscentrer, i vilka gymnasieskola, arbetsmarknadsutbildning, komvux och det lokala näringslivet samverkar. Under läsåret 199192 ingick fem kommuner i projektet Järfälla, Göteborg, Karlstad, Storuman och Trollhättan. Under läsåret 199293 deltog sju kommuner eller kommungrupperingar

Bräcke-Ragunda-Ånge, Motala, Norrköping, Nässjö, Skövde, Sotenäs och

Storuman-Lycksele-Vilhelmina i projektet.

Inom projektet har den lokala förankringen varit viktig. Utformningen av de kunskapscentrer som deltagit i projektet har varierat, vilket framgår av de delrapporter som avgetts. Erfarenheterna från projektet visar bl.a. att de ökade kontakterna mellan företag och olika utbildningsanordnare skapat en klarare bild av utbildningsbehoven men också större möjligheter att tillgodose dessa. I projektet har ingått kunskapscentrer i såväl stora kommuner som i glesbygd. I de stora kommunerna har högskolan ofta varit med i samarbetet som ofta resulterat i kunskapscentrer med en omfattande verksamhet. Erfarenheterna visar att det i dessa kommuner är viktigt med en god organisation och en effektiv ledningsfunktion. I glesbygd har samarbetet mellan utbildningsanordnarna i de olika komi regionen varit nödvändigt därför att antalet studerande varit lågt. munerna Närheten till utbildning har varit särskilt viktig för vuxna som studerat heltid eller deltid. Idén med kunskapscentrer har varit relativt lätt att förankra hos skolpolitiker i kommunerna och hos skolledare, bl.a. med tanke möjliga rationaliseringsvinster. Det har däremot varit svårare att lärarna att acceptera organisationsförändringama. Även de kunskapscentrer ingår i projektet har olika uppläggom som ningar är resultatet av verksamheten i samtliga kommuner större engagemang, bättre resursutnyttjande och högre kvalitet i utbildningen. Nordiska ministerrådet har tillsatt en arbetsgrupp som skall föra idén med kunskapscentrer vidare på nordisk basis. Arbetsgruppen hade en inledande konferens i mars 1994 och skall i slutet av året ge ut en rapport.

Kapitel 3 43

3.5 Högskoleutbildningar

3.5.1 Yrkesteknisk högskoleutbildning YTH

Historik

Frågan om behovet av en yrkesteknisk vidareutbildning togs under 1960-talet yrkesutbildningsberedningen YB som i betänkandet SOU 1970:8 upp av föreslog yrkesteknisk högskoleutbildning. Remissopinionen var i princip en positiv till YB:s förslag om yrkesteknisk högskoleutbildning. I 1973 avlämnade U 68 sitt betänkande Försöksverksamhet med yrmars kesteknisk högskoleutbildning SOU 1973: 12. I den proposition prop. 197475:9 högskolan förelades vårriksdagen 1975 följde statsrådet om som i stort sett utredningens förslag men antalet år för yrkesverksamhet före högskoleutbildning ökades till fyra år. Efter riksdagens beslut i maj 1975 startade försöksverksamhet med sex linjer åtta orter. Denna försöksverksamen het övergick till reguljär verksamhet fr.o.m. läsåret 197980. Sedan dess har YTH-utbildningen byggts ut med flera högskoleutbildningar och flera orter.

Nuvarande omfattning

Yrkesteknisk högskoleutbildning YTH-utbildning för olika branscher finns vid högskoleenheter ett tjugotal orter spridda över hela landet. Antalet studerande vid YTH är omkring 1 000. Utbildningen omfattar tre terminer och 60 högskolepoäng. Antagning sker var tredje termin. ger

44 Kapitel 3 Vilka YTH-utbildningar som planeras de närmaste åren framgår av nedanstående tabell. YTH-irlbildrting Inriktning Ort 111-94 vt-95 ht-9S vt-96 ht-96

masseproduiuiuu Processteknik Sundsvall 30 Storhushâll och Lund 30 30 restaurang Styr-ochreglerteknik Borlänge 30 Stålproduktion Sandviken 30 Sågverksteknik Karlstad 20 Textil-ochkonfektion Borås 30 Tritcknik Jönköping 30 30 Skellefteå 30 30 Underhållsteknik Karlstad 30 30

Kapitel 3 45

Mål

Huvudmålen för verksamheten vid YTH är att

tillgodose industrins behov av arbetskraft för vissa kvalificerade funktio- ner möta efterfrågan högre utbildning från en grupp som hittills haft små möjligheter att söka sig till högskoleutbildning ge ämnesutbildning för blivande lärare i yrkesteknik i gymnasieskolan -

Antagningskrav

För antagning till YTH-utbildning krävs

minst tvåårig yrkesinriktad gymnasielinje som svarar mot sökt YTH-ut- bildning

minst fyra års yrkesverksamhet heltid eller motsvarande längre tid på

-

lägst halvtid inom det branschområde som svarar mot söktåinriktning

Den som inte har svenska, norska, danska, isländska eller färöiska som modersmål måste styrka sina kunskaper i svenska språket.

Utbildningens uppläggning

Många studerande vid YTH har en lång yrkeserfarenhet bakom sig. De har emellertid ofta relativt svaga kunskaper i kärnämnen såsom matematik, svenska och engelska. Av den anledningen ingår i flera av YTH:s kursplaner kor-

tare kurser ca 5 poäng i dessa kärnämnen.

Utbildningen är framgångsrik i det avseendet att de flesta fullföljer sina studier. Det ställs dock stora krav lärarna för att anpassa undervisningsformer etc. efter de studerandes bakgrund med i många fall stort praktiskt kunnande men med svaga teoretiska förkunskaper.

Utvärderingar

En utvärdering av YTH gjordes 1982 av Jan Löfgren, Uppsala universitets pedagogiska institution. Rapporten Pedagogisk forskning i Uppsala 1982:35

46 Kapitel3

Yrkesverksamhet efter avslutad yrkesteknisk högskoleutbildning belyser i

vad mån huvudmålen med YTH se ovan uppnåtts.

Enligt rapporten hade de allra flesta som fullgjort sin YTH-utbildning efter tre år fått kvalificerade arbetsuppgifter än de hade tidigare. Även mer målet att ge ämnesutbildning för blivande lärare hade uppnåtts nästan hälf- ten av de studerande vid YTH ett visst år gick vidare till de yrkespedagogiska linjerna.

3.5.2 Ingenjörsutbildningar

I slutet av 1960-talet avskaffades gymnasieingenjörsexamen och de treåriga tekniska gymnasiema. I stället infördes i gymnasieskolan fyraårig teknisk linje T-linjen. De lärare som undervisat i tekniska ämnen i det treåriga tekniska gymnasiet fortsatte ofta att undervisa i motsvarande ämnen T-linjen. Förlängningen till fyra år utnyttjades framför allt för att utöka timtalet i de andra ämnena än de tekniska. De som gått ut tekniskt gymnasium och T-linje har efter sina gymnasiestudier fyllt viktiga funktioner mellannivå mellan civilingenjör och tek- niker inom den tekniska sektorn i arbetslivet. - Mot slutet av 1970-talet började man finna att den fyraåriga tekniska utbildningen T-linjen var för kort och att den inte gav tillräckliga kunskaper i grundläggande naturvetenskapliga ämnen. Internationella jämförelser visade att de flesta länder som svensk industri samarbetade med hade längre utbildningar motsvarande T-linjen. Avsaknaden av en formell ingenjörsexamen kunde också vara ett problem. I mars 1987 tillsatte regeringen en arbetsgrupp för samordnad ingenjörsutbildning på mellannivå SIM-utredningen. Gruppens huvuduppgift var att pröva möjligheten att sikt föra all teknisk utbildning mellannivå till högskolan. I regeringens proposition prop. 198889:90 med anledning av SIM-rapporten och remissvaren föreslogs att en ny tvåårig ingenjörsutbildning inom högskolan skulle ersätta T-linjens fjärde årskurs. Organisationen skulle byggas ut successivt och fullt utbyggd med 6 250 nybörjarplatser läsåret vara 199394. Riksdagen beslöt enligt förslagen i propositionen. I praktiken har utbyggnaden av den tvååriga ingenjörsutbildningen blivit något mindre än som ursprungligen beräknades. Hösten 1993 antogs sålunda ca 5 800 studenter till ingenjörsutbildningen. I stället har ingenjörsutbildningen förlängts till tre år i många fall. Vidare har antalet platser på civilingenjörsutbildningen ökat.

Kapitel 3 47 Antalet antagna studenter vid de olika ingenjörsutbildningarna var hösten 1993:

Följande universitet och högskolor har f.n. ingenjörsutbildningar om 80 högskolepoäng:

Uppsala universitet Lunds universitet Umeå universitet Universitetet i Linköping Kungl. Tekniska Högskolan Chalmers Tekniska Högskola Högskolan i Luleå Högskolan i Borås Högskolan i FalunBorlänge Högskolan i GävleSandviken Högskolan i Halmstad Högskolan i Jönköping Högskolan i Kalmar Högskolan i KarlskronaRonneby Högskolan i Karlstad Högskolan i Kristianstad Högskolan i Skövde Högskolan i TrollhättanUddevalla Högskolan i Växjö Högskolan i Örebro Högskoleutbildning på Gotland Mitthögskolan Sundsvall, Härnösand, Östersund Mälardalens Högskola Eskilstuna, Västerås

Vid de flesta ovanstående högskolor finns möjligheten att efter genomav gången 80-poängsutbildning fortsätta ytterligare ett år och uppnå 120 poäng.

48 Kapitel 3

Ingenjörsutbildningama leder fram till ingenjörsexamen och vissa de av treåriga utbildningarna till teknisk kandidatexamen.

3.6 Hantverksutbildningar gesäll, mästare

Benämningarna gesäll och mästare har en lång tradition i Sveriges och övriga Europas arbetsliv. Ursprunget finns i medeltidens skråväsende som i vårt land upphörde 1846. Det nutida mästarbrevet fick sin utformning 1941. Sedan dess har mer än 19 000 hantverkare av olika slag blivit godkända som mästare och fått mästarbrev. Centrala Hantverksrådet bildades 1983 av Företagarnas Riksorganisation dåvarande Sveriges Hantverks- och Industriorganisation Familjeföretagen, - SHIO-F. Sedan 1991 har rådet ansvaret för den praktiska hanteringen av gesäll- och mästarbrev. Kraven för gesäll- och mästarbrev formuleras av respektive branschorganisation i de s.k. provbestämmelsema som fastställs av Gesäll- och mästarbrevsnämnden inom Företagarnas Riksorganisation. Denna nämnd behandlar ansökningar om mästarbrev och Företagarnas Riksorganisation beslutar om tilldelning. En mästare skall ha arbetat minst sex år inom sitt yrke och kunna visa sitt yrkeskunnande i ett arbetsprov. Gesällbrev utfärdas av Företagarnas Riksorganisation och proven avläggs i samverkan med respektive branschorganisation. I många fall räcker gesällprovet också som mästarprov.

Kapitel 3 49

För följande yrken utfärdas mästarbrev uppgifterna avser förhållandena 1994:

Bagare Hudterapeut Portfölj makare Bilelektriker Instrumentmekaniker Radioserviceman Billackerare J uvelfattare Repslagare Bilmekaniker Kakelugnsmakare Reseffektmakare Bilsadelmakare Kemtvättare Rörinstallatör Bilskadereparatör Klockgjutare Sadelmakare Biodlare Klänningssömmerska Segelmakare Bleckslagare Konditor Seri graf Bokbindare Konstgjutare Silversmed Boktryckare Konstsmed Silvertryckare Borstbindare Kopparslagare Skomakare: Byggmästare Korgmakare beställnings- Byggnadssnickare Krukmakare Ortoped- Båtbyggare Körsnär reparations- Charkuterist Köttmästare Skorstensfejare Ciselör Litograf Skräddare, dam Cykelreparatör Låssmed Skräddare, herr Dekopör Maskinelektriker Skyltmålare Florist Mekaniker Smed Fotograf: Metallgjutare Snörmakare reklam, porträtt Metalltryckare Stenbildhuggare Fotvårdare Mj ölnare Sten gravör Frisör dam-, herr- Modellsnickare Stenhuggare Förgyllare Murare Svetsare Gardindekoratör Målare Tapetserare Garvare Möbelrenoverare Textilyrket: Glasmästare Möbelsnickare brodör Glasslipare Oljeeldningsinstallatör handvävare Golvläggare Optiker knypplare Gravör Orgelbyggare Träbildhuggare Guldsmed Perukmakare Trädgårdsanläggare Gummireparatör Pianomakare Träsvarvare Handskmakare Pianoreparatör Tunnbindare Harmoniumbyggare Plåtslagare Urmakare Hattmakare Plåtslagare, Vagnmakare Hovslagare rostfri plåt Vittvättare

50 Kapitel 3

3.7 Utbildningen av gymnasielärare i yrkesämnen

Mål

I Högskoleförordningen SFS 1993:100 bilaga 3 är målet för all lärarutbildning såväl för blivande gymnasielärare i yrkesämnen för lärare i all- - som männa ämnen formulerat på följande sätt: -

För att erhålla gymnasielärarexamen skall studenten ha goda och för läraruppgiften relevanta ämneskunskaper, de kunskaper och de färdigheter som behöves för att lärare för- - som verkliga skolans mål och medverka i utvecklingen gymnasieskolans av och den gymnasiala Vuxenutbildningens verksamhet, god sjalvkännedom och social kompetens och därigenom förmåga - att bedriva läramrbete samt att i samarbete med andra lösa de i skolan förekommande uppgifterna, sådana insikter i pedagogik, specialpedagogik, didaktik, psykologi och metodik krävs för att bedriva den undervisning utbildsom som ningen är inriktad mot och lösa normala elevvårdsproblem i skolan, förmåga att belysa allmänmänskliga och övergripande frågor - som ex. existentiella och etiska frågor, miljofrågorsamt internationella och interkulturella frågor, redovisat ett examensarbete i vilket ingår att relatera de vetenskapli- ga teorier studenten blivit förtrogen med till de kommande arbetsuppgiftema. Hämtöver gäller de mål respektive högskola bestämmer. som

Organisation och resursfördelning

Universiteten och högskolorna har från innevarande budgetår stor frihet att anordna utbildning. Verksamheten regleras i högskolelagen 1992: 1434 och högskoleförordningen 1993:100. I förordningen de examina anges som respektive universitet och högskola har rätt att utfärda. I övrigt bestämmer universiteten och högskolorna själva om studieorganisation, utbildningsutbud, antagning av studenter och disposition av resurser. Tanken är att resultaten sedan skall visa sig i utvärderingar som genomförs av Kanslersämbetet m.fl. Varje universitet och högskola ges ett treårigt utbildningsuppdrag som innehåller ramar för verksamheten, ersättning för utförda prestationer och krav på kvalitetssäkringssystem.

1994:101 Kapitel 3 51 SOU

Den studieorganisationen bygger kurser som kombineras till utnya bildningsprogram. Det resurstilldelningssystem beslutades av riksdagen som våren 1993 innebär ersättning betalas ut dels i form av en rörlig resurs att baserad antalet registrerade studenter respektive kurs, dels i relation

de studieprestationer studenterna uppnår. Härtill kommer ett särskilt till som syfte främja kvalitet. Se vidare propositionen om Högre utbildanslag i att ning för ökad kompetens prop. 1992931169, UbU14, rskr. 363.

Krav på lärarutbildning vid anställning

respektive landstingen, beslutar själva anställning av lära- Kommunerna, om är enligt 2 kap. 3 § skollagen skyldiga att för undervisningen använre, men utbildning avsedd för den undervisning som de i huda lärare som har en bedriva. Undantag får endast göras personer med en sådan vudsak skall om utbildning inte finns tillgå eller det finns något annat särskilt skäl med att till eleverna. Ytterligare ett undantag har tillkommit genom att det hänsyn finns möjlighet att lägga ut viss undervisning entreprenad. numera utbildningskrav avsnitt 2.1 tillgodoses att den an-

Skollagens se genom

ställningssökande har genomgått antingen svensk lärarutbildning med inrikt-

undervisning anställningen eller därmed jämställd ning mot den som avser nordiskt land eller ett annat land som tillhör EFTA utbildning i ett annat högskoleutbildning Verket för högskoleservice föreller EU, eller annan som sådan lärarutbildning. Om ingen de sökande klarat i huvudsak motsvara av krav, kan kommunen ändå anställa sökande om denne motsvarar dessa en motsvarande kompetens och dessutom lämplighet för den undervisanses ha anställningen gäller. ning som gäller gymnasielärare i yrkesämnen innebär skollagens krav att När det den sökande skall ha gymnasielärarexamen med inriktning mot yrkesämnen

enligt bilaga 3 i högskoleförordningen SFS 1993:100.

lokalisering, omfattning och antagning

för gymnasielärare i yrkesämnen f.n. som gymnasielä- Lärarutbildningar ges med speciell inriktning mot industri och hantverk, handel och rarprogram naturbruk. Gymnasielärarprogram med inriktning mot inkontor, vård samt hantverk handel och kontor vid Universiteten i Göteborg, dustri och samt ges Umeå vid Lärarhögskolan i Stockholm. Vid Högskolan i Lund och samt från Universitetet i Göteborg utlokaliserad gymnasielä- Karlstad anordnas en ramtbildning för industri- och hantverksyrken och vård.

52 Kapitel 3

Gymnasielärarprogram med inriktning mot vårdyrken vid Göteborgs, ges Linköpings, Lunds, Umeå och Uppsala universitet vid Lärarhögskolan samt i Stockholm. Gymnasielärarprogrammet i naturbruk ges vid Uppsala universitet. Se tabell.

IF.

i i MOT i

Industri Handel Vård Naturbruk och och hantverk kontor

Uppsala 42 48 60 60 - universitet

Lunds universitet 124 124 24 24 72 72 - Göteborgs universitet 89 96 19 12 96 96 - Högskolan i

Karlstad filial till

Göteborgs univ. 24 24 12 12 -- Umeå universitet 55 48 20 20 23 30 - Linköpings universitet 32 32 - - Lärarhögskolan i 97 100 25 25 49 60 - Stockholm

389 392 88 81 326 60 60 350

TOTALT 863 883

Siffror inom planeringen för läsåret 199495 avser . Enligt högskoleförordningen bilaga 3 uppnås med inriktning på examen yrkesämnen efter fullgjorda kursfordringar minst 40 poäng. Dessutom om ställs krav relevanta ämnesteoretiska kunskaper, yrkesutbildning och yrkeserfarenhet eller omfattande yrkeserfarenhet. Den praktisk-pedagogiska utbildningen omfattar alltid minst 40 poäng. Fullgjord praktik är ett krav för att få gymnasielärarexamen. Förkunskapskraven för de olika gymnasielärarprogrammen med inriktning på yrkesämnen fastställs av respektive universitet och högskola. Kraven på särskild behörighet är f.n. i stort desamma vid de olika universiteten och

Kapitel 3 53

högskolorna. För tillträde till gymnasielärarprogrammen med inriktning mot industri och hantverk krävs nu allmän behörighet och tvåårig gymnasieskola samt minst fem års yrkeserfarenhet inom det område som utbildningen avser. Inför höstterminen 1994 krävs i allmänhet betyget tre i svenska, matematik och engelska. För tillträde till lärarutbildning med inriktning mot handel och administration krävs i allmänhet treårig gymnasieutbildning samt fyra års yrkeserfarenhet. Förkunskapskraven till lärarutbildningen i naturbruk omfattar genomgången högskoleutbildning om minst 80 poäng med inriktning mot jordbruk, skogsbruk, trädgård, vattenbruk, hästhållning eller djurvård. I vårdlärarutbildningen har tidigare ingått ämnesteoretisk utbildning. På vissa utbildningsorter ingår fortfarande del av den ämnesteoretiska utbilden ningen i lärarutbildningen, medan det andra orter ställs krav att man har inhämtat dessa kunskaper före lärarutbildningen. För tillträde till vårdlärarutbildningen krävs att man har genomgått s.k. medellång vårdhögskoleutbildning, t.ex. sjuksköterskeutbildning, utbildning riktad mot socialt omsorgsarbete, eller arbetsterapeut-, sjukgymnast, laboratorieassistent- eller tandhygienistutbildning. Vidare krävs två års yrkeserfarenhet inom den senaste femårsperioden. Vårdlärarutbildningen har tidigare omfattat 60 poäng, varav 40 poäng avsett praktisk-pedagogiska studier och 20 poäng ämnesstudier. På vissa utbildningsorter organiseras utbildningen fortfarande som en 60-poängsutbildning eller, vid Göteborgs universitet, 80-poängsutbildning. På andra orter har man skilt den praktisk-pedagogiska utbildningen och ämnesstudiema. Tillträde till den praktisk-pedagogiska utbildningen kräver då att man har ämnesstudier 20 poäng bakom sig, förutom den grundläggande högskoleutbildom ningen. På dessa orter anordnas ämnesstudiema som en eller flera grundkurser kan gå igenom och därefter söka till den praktisk-pedagogissom man ka utbildningen 40 poäng. Genomgång ämnestudiema ger företräde om av till den praktisk-pedagogiska utbildningen, ämneskunskapema kan också men inhämtas annat sätt.

Lärarutbildningens organisation

I propositionen prop. 199192:75 om lärarutbildning framhöll det föredragande statsrådet att det är nackdel att den nuvarande utbildningen av läen i teoretiska ämnen och utbildningen av yrkeslärare sker helt skilda från rare varandra och att de båda kategorierna av lärare därigenom kommer in i skolan med olika traditioner och utan gemensam referensram. I den nya gymna-

54 Kapitel 3

sieskolan accentueras behovet av samverkan mellan lärare i teoretiska ämnen och lärare i yrkesämnen. Försök pågår att samordna lärarutbildningama i allmänna och i yrkesinriktade ämnen genom att en viss del av utbildningen läses gemensamt bl.a. vid Göteborgs universitet och vid Lärarhögskolan i Stockholm.

3.8 Kartläggning verksamma i av nu gymnasielärare yrkesämnen

En utgångspunkt för utredarens arbete skall enligt direktiven kartvara en läggning av utbildningsbakgrund och kompetensnivå samt ålder hos de gymnasielärare i yrkesämnen som är verksamma i dag. Eventuella förändringar under de senaste åren skall redovisas och särskild uppmärksamhet skall riktas mot rekryteringssättet och i vilken utsträckning man anställt formellt obehöriga lärare, dvs. personer som saknat föreskriven praktisk-pedagogisk utbildning om 40 högskolepoäng. Statistiska centralbyrån SCB har tillsammans med de ansvariga skolmyndighetema under ett par decennier tagit in statistiska uppgifter om alla Sveriges lärare och samlat dessa uppgifter i ett lärarregister. SCB publicerar varje år en sammanställning av de viktigaste uppgifterna i lärarregistret. Uppgifterna samlas in en viss vecka varje läsår. De avser antal tjänstgörande lärare, fördelade efter kommun och skolform, kön och ålder samt behörighet och pedagogisk grundutbildning. Registret innehåller också uppgifter om anställningsfomi och fastställd undervisningstid. De uppgifter i lärarregistret som är av intresse för utredningen är framför allt åldersfördelningen och andelen obehöriga lärare för varje typ av gymnasielärartjänst i yrkesämnen. För att kunna redovisa förändringar under de senaste åren har SCB sammanställt uppgifter beträffande ålder och behörighet för åren 1982, 1987 och 1992, fördelade lärarbefattningar och län.

55 Den procentuella andelen formellt obehöriga lärare framgår av nedanstående tabell.

Beklädnadstekruiska ämnen 10 Bygg- och amäggningstemiska 24 ämnen El-teletelmiska ämnen 19 20 18 4. Drifts- och underhâllstekniska 20 ämnen

Trätekniska ämnen

Verkstads- och industritekrüska 17 . ämnen

15. Barn- och ungdomsämnen 16. Hushållsämnen Kalla: SCB

56 Kapitel 3 Kommentaren Som framgår av tabellen har andelen obehöriga lärare sjunkit kraftigt inom: Kategori 2 Bygg- och anläggningstekniska ämnen 5 Fordonstekniska ämnen 9 Trätekniska ämnen 10 Verkstads- och industritekniska ämnen 14 Omvårdnadsämnen I andra kategorier ligger andelen obehöriga lärare relativt stilla, bl.a. inom: Kategori 3 El- och teletekniska ämnen 6 Livsmedelstekniska ämnen Att uppgifter saknas för 1982 beträffande Drifts- och underhållstekniska ämnen beror att dessa utbildningar är relativt nyinrättade.

Kapitel 3 57

Åldersfördelningen bland gymnasielärare i yrkesämnen var enligt SCB:s lä-

rarregister siffrorna i hela lärargruppen inom respektive kategoprocent av ri:

än 35 år 35 54 år Äldre än 54 år Kategori Yngre nr -

1982 1987 1992 1982 1987 1992 1982 1987 199L

42,7 43,1 43,4 51-,5-1

10 9,6 3,7 4,4 63,4 67,1 69,1 27,0 29,2 26,5 11 9,8 8,9 5,6 67,4 70,6 71,2 22,9 20,5 23,2 12 7,5 6,4 6,6 61,5 63,9 65,8 31,0 29,7 27,7 13 31,4 20,3 16,4 56,9 62,8 68,3 11,7 17,0 15,3 14 22,4 6,7 3,1 71,3 83,9 78,2 6,3 9,5 18,7 15 34,9 12,0 9,9 59,8 79,4 77,4 5,3 8,5 12,8 16 15,6 9,8 10,0 66,6 64,7 58,0 17,8 25,6 32,1

Källa: saa

Kommentaren

tabellen dominerar generellt 35-54 år. Medelåldern Som synes av gruppen omkring 47 år. Ett undantag utgör kategori 1 Beför alla grupper ligger klädnadstekniska ämnen där 1992 lärare äldre än 54 år var störst. gruppen För kategori 7 Restaurangstorhushållsämnen och kategori 8 Processtekniska ämnen gäller lärare äldre än 54 år minskat starkt under peatt gruppen rioden 1982-1992. Motsatt förhållande gäller för kategori 14 Omvårdnadsämnen där lärare äldre än 54 år ökat kraftigt under perioden. gruppen SCB sände i december 1993 på utredarens uppdrag ut en enkät till drygt 1 000 yrkeslärare. En utgångspunkt för undersökningen SCB:s lärarregister över lärare var höstterminen 1992. I detta register finns tidigare nämnts 16 olika katesom

58 Kapitel 3

gorier yrkeslärare. För att göra undersökningen lättbearbetad mer sammanfördes dessa kategorier till sex grupper.

1 Lärare i omvårdnadsämnen samt barn- och ungdomsämnen 2 Lärare i elteletekniska, drifts- och underhållstekniska samt processtekniska ämnen 3 Lärare i beklädnadstekniska, livsmedelstekniska, restaurangstorhushålls-, hantverks- och hushållsämnen 4 Lärare i bygg- och anläggningstekniska, fordonstekniska, trätekniska samt verkstads- och industritekniska ämnen 5 Lärare i handels- och kontorsämnen 6 Lärare i naturbruksämnen

Urvalet av lärare gjordes på sådant sätt att den procentuella andelen svarande skulle vara lika stor i varje grupp. Urvalen av svarande gjordes sedan slumpvis inom respektive grupp. När insamlingen av besvarade enkäter avslutades 1994-02-01 hade 876 svar inkommit, motsvarande 87 procent av de 1 005 utsända enkätema. I följande tabell visas hur stor respektive lärarkategori är totalt enligt SCB:s lärarregister och hur många svar som bearbetats.

Kapitel 3 59

SCB har skaffat fram uppgifter ur lärarregistret beträffande de lärare som besvarat enkäten.

Lärarna har följande födelseår: 1927 30 5,0 % - 1931 1940 28,0 % - 1941 1950 41,8 % - 1951 1960 20,9 % - 1961 1970 4,3 % -

De allra äldsta lärarna återfinns i kategori 1 vårdlärare och i kategori 5

handelslärare. Andelen behöriga lärare är i genomsnitt 84,2 procent. De högsta andelarna behöriga lärare finns i kategorierna 4 och 3,9 procent av lärarna är behöriga till tjänst än den de uppehåller och 11,8 procent är obehöriga. annan Av lärarna är 55,3 procent män och 44,7 procent kvinnor. Inte oväntat dominerar männen i kategori 4 och 6 medan kvinnorna dominerar i katego-

rierna 1 och De allra flesta 89,5 procent dem besvarat enkäten tjänstgjorde av som som gymnasielärare hösten 1993. Lärarna lämnade den anställning i yrkeslivet de hade före läraranställningföljande år: en

1950 1960: 4,1 % - 1961 1970: 17,3 % - 1971 1980: 33,4 % - 1981 1990: 35,1 % - 1991 1993: 5,5 % svar: 4,6 %

Av lärarna hade 45,8 procent genomgången gymnasieskola som grundut-

bildning. 17,6 procent lärarna hade än 120 högskolepoäng. I denna grupp av mer dominerar vårdlärama. 22,3 procent lärarna hade högskoleutbildning om mindre än 120 av en högskolepoäng. Här dominerar naturbrukslärama. 13,6 procent lärarna hade grundutbildning än gymnasieskola elav annan ler högskola. 1,3 procent har inte angett sin grundutbildning. har inte haft någon yrkespraktik efter att de börjat 45 procent av lärarna sin låtar-tjänstgöring. Andelen är ungefär lika stor i alla kategorier av lärare.

60 Kapitel 3

Med anledning av de kartläggningar SCB gjort på utredningens uppdrag kan bl.a. dras följande slutsatser: Gruppen gymnasielärare i yrkesämnen har relativt hög medelålder 47 år, De lärargrupper som har den högsta medelåldern är vårdlärare och handelslärare, Andelen formellt behöriga lärare är hög, - Många gymnasielärare i yrkesämnen har en inaktuell yrkeserfarenhet och har därmed svårt att följa utvecklingen i arbetslivet, Den teoretiska kompetensen är inte minst hos lärare inom - svag gruppen Industri och hantverk, Yrkespraktik förekommer sällan, - Lärarfortbildningen bidrar i alltför liten omfattning till att fylla kompe- tensluckor hos gymnasielärare i yrkesämnen.

Kapitel 4 61

4 Ansvarsfördelningen

för

gymnasial

yrkesutbildning

4.1 Sverige

Definitioner och begrepp

Enligt de givna direktiven skall utredaren studera ansvarsfördelningen för den gymnasiala yrkesutbildningen mellan samhället och arbetslivet. Med samhället avses i detta sammanhang staten, kommuner och landsting. Yrkesutbildningen ges i den reformerade gymnasieskolan i de yrkesförberedande treåriga nationella programmen, dvs. alla program utom det estetiska programmet, naturvetenskapsprogrammet och samhällsvetenskapsprogrammet. Yrkesutbildning kan vidare ges i ett individuellt program som lärlingsutbildning eller i ett specialutfonnat program. Det finns emellertid flera utbildningar som ger motsvarande kompetens, bl.a. komvux, företagsskolor och arbetsmarknadsutbildning. Även folkhögskolorna har numera fonnellt rätt att anordna gymnasial yrkesutbildning. Trainee-utbildning är en lärlingsutbildning eftergymnasial nivå. Begreppet yrkesutbildning avser sådan utbildning som gör den studerande förberedd för en yrkesbefattning i arbetslivet. Begreppet personalutbildning avser sådan utbildning som ges den anställda personalen.

Nuvarande ansvarsfördelning

Som huvudprincip gäller att staten beslutar om målen för utbildningen som de uttrycks i skollagen, om mål och riktlinjer för respektive skolform och om de kunskaps- och färdighetsnivåer som eleverna skall uppnå genom undervisningen i skolan och som staten slår fast genom kursplanerna. Staten följer upp och utvärderar resultaten. Kommunerna har som huvudmän för skolan det operativa ansvaret, dvs. att se till att det finns utbildad personal, lokaler, läromedel av olika slag och utrustning för undervisningen. Kommunen skall i en skolplan ange hur de nationella målen för skolan skall uppnås. Staten bidrar ekonomiskt till skolverksamheten. Tillsammans med kommunala medel ger det statliga stödet de ekonomiska förutsättningarna för att genomföra undervisningen och nå de nationella målen. Statsbidraget för skolverksamheten var tidigare specialdestinerat och i huvudsak baserat lärarlönekostnadema men ingår numera i det kommunala utj ämningsbidraget.

62 Kapitel 4

Arbetslivet svarar normalt för personalutbildningen av de anställda. Det är svårt att beräkna den totala kostnaden för all personalutbildning men i LO:s skrift Personalutbildning överväganden och förslag hänvisas till en - SCB-undersökning enligt vilken personalutbildningskostnadema 1987 uppgick totalt till 20 miljarder kronor. Senare har enligt uppgift dessa kostnader pga. arbetsmarknadsläget minskat betydligt. Fr.o.m. den l januari 1991 har kommunerna det fulla arbetsgivaransvaret för lärare och övrig skolpersonal. Det innebär bl.a. ett mer entydigt ansvar för kommunerna att prioritera fortbildningsinsatsema. Det innebär också att den statliga detaljregleringen beträffande angelägna fortbildningsbehov har upphört. Detta innebär inte att staten avstår från att styra fortbildningens inriktning. Staten har fortfarande ett intresse av att utöva ett inflytande fortbildning- Detta behov ökar med övergången till en mål- och resultatorienen. snarare terad styrning av hela skolväsendet. De principerna för skolans styrning innebär att Skolverket får ett nya tydligare och större befogenheter att direkt leda den statligt finanansvar sierade fortbildningsverksamheten och också att ange dess konkreta innehåll utifrån de mål riksdagen och regeringen ställer upp för fortbildningen eller för skolan som sådan. Fortbildningen fyller således en viktig funktion som förmedlare av de samhälleliga målen för skolan. Den har också en betydelsefull roll som ett stöd de områden där skolan har lyckats mindre bra. Inom vissa områden utbildningen tillämpas särskilda principer för av ansvarsfördelningen mellan samhället och arbetslivet. I den lärlingsutbildning funnits i vårt land sedan länge är det arbetsgivaren som bekostar yrkessom utbildningen. Gymnasial lärlingsutbildning infördes försök 1980 och blev reguljär 1984. Genom riksdagsbeslut 1992 kan en lärlingsutbildning anordnas inom för ett treårigt individuellt program. Yrkesutbildningen på arramen betsplatsen bekostas företaget medan samhället bekostar undervisningen av i de allmänna ämnena. Arbetslivet har vissa kostnader som hör samman med yrkesutbildningen bl.a. i gymnasieskolan. De centrala yrkesnämndema har till uppgift att följa utvecklingen på utbildningsområdet. Samverkan med skolmyndigheter, t.ex. Skolverket, och infonnationsverksamhet ingår i dessa arbetsuppgifter. Yrkesnämnderna och andra branschorganisationer medverkar även regional nivå i utbildningsfrågor. På den lokala nivån ingår arbetslivsrepresentanter i yrkesrådenprograrnråden i gymnasieskolan. I den reformerade gymnasieskolan skall elever på yrkesförberedande proha arbetsplatsförlagd utbildning APU. Andelen APU skall vara minst gram den totala studietiden. Styrelsen för skolan skall anskaffa 15 procent av

Kapitel 4 63

platser för APU. I samband med platsanskaffningen är det naturligt att ersättningsfrågan tas upp och att ett avtal sluts mellan kommunen och den berörda arbetsplatsen. Reformeringen av gymnasieskolan sker genom gemensamma insatser av stat, kommun och arbetsliv. I den s.k. kunskapspropositionen prop. 199091:85 framhåller det föredragande statsrådet:

Reformens långsiktiga betydelse för den svenska ekonomin och dess

konkurrenskraft samt de allmänna ekonomiska förutsättningarna kräver

bred uppslutning kring finansieringen. Mot denna bakgrund är en utgångspunkten för mina finansieringsförslag att finansieringen måste ses som ett gemensamt åtagande för stat, kommun och arbetsliv.

En betydande del av yrkesutbildningen minst 15 % sker ute på arbetsplatserna Jag anser det därför viktigt att arbetslivets ansvar för yrkesutbildningen också markeras och tydliggörs i finansieringsmodellen. Det innebär att arbetslivet får bära kostnaderna för den arbetsplatsfärlagda delen av utbildningen. Det sker administrativt enklast genom att en viss procentuell andel av lönesumman uttaxems för att

finansiera den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen.

I de beräkningar som återfinns i denna proposition anges att medelsbehovet för gymnasieskolan ökar med 1 800 milj. kr. Finansieringen föreslås ske genom en minskning av den statliga skoladministrationen med 100 milj. kr, besparingar i timplanema 330 milj. kr, rationaliseringar i kommunerna om ca 0,5 procent av det totala sektorsbidraget eller 617 milj. kr samt 753 milj. kr, motsvarande en andel om 0,12 procent av arbetsmarknadsavgiften för att bestrida kostnader för den arbetsplatsförlagda utbildningen APU. Riksdagsbeslutet i juni 1991 medförde ändring på en punkt i propositionens anslagsberäkningar, nämligen beträffande de 330 milj. kr som skulle innebära besparingar i timplanema. På förslag av utbildningsutskottet 199091:UbUl6 beslöt riksdagen att fr.o.m. budgetåret 199293 tillföra 330 milj. kr till anslaget Bidrag till driften av det kommunala offentliga skolv.äsendet för att finansiera en förändrad gymnasieskola. Den andel, som enligt beslutet 1991 skulle bäras av arbetslivet för APU, var således 753 milj. kr. De nyss beskrivna beräkningarna låg till grund för det statsbidrag som kommunerna för budgetåret 199293 fick för skolväsendet i kommunen. Numera får kommunerna ett kommunalt utjämningsbidrag för all kommunal verksamhet, däribland skolan. Detta gör det knappast möjligt att längre

64 Kapitel 4

beräkna hur stor andel arbetslivet ekonomiskt sett svarar för t.ex. vad gäller den gymnasiala yrkesutbildningen. I vårt land tar samhället ett betydligt större ansvar för yrkesutbildningen än i andra jämförbara länder. Utredningen skall enligt de givna direktiven genom internationella utblickar studera ansvarsfördelningen mellan samhället och arbetslivet för den gymnasiala yrkesutbidningen i några andra länder.

Problem med nuvarande ansvarsfördelning i Sverige

Den gymnasiala yrkesutbildningen har som tidigare nämnts tre huvudaktörer, nämligen staten kommunerna arbetslivet -

Staten skapar beslut i regering och riksdag de ramar inom vilka genom skolan utvecklas. Den senaste stora reformen av gymnasieskolan och vuxenutbildningen betydde för yrkesutbildningens del övergång till ett enhetligt treårigt studievägssystem, ett stort steg från de tidigare tvååriga yrkeslinjerna och specialkurserna. Kommunerna skall vid genomförandet av gymnasiereformen fatta beslut kommunens gymnasieskolorganisation med utgångspunkt i om den egna elevernas val. Dessa beslut fattades tidigare central eller regional nivå. Detta ställer nya krav på kommunens skolplanering. Arbetslivet är avnämare för de elever som går ut gymnasieskolan och har därför rätt att kräva att den gymnasiala yrkesutbildningen svarar mot krav på yrkeskunnande. Samtidigt måste skolan ställa krav arbetslivet om ett aktivt deltagande bl.a. i planeringen av yrkesutbildningen och i anskaffningen av platser för den arbetsplatsförlagda utbildningen. Arbetslivets organisationer har olika sätt deltagit i reformeringen av gymnasieskolan, bl.a. genom medverkan i kursplanearbetet och genom olika informationsinsatser. En förutsättning för att den gymnasiala yrkesutbildningen skall kunna utvecklas positivt är att staten, kommunerna och arbetslivet samverkar på ett effektivt sätt, med respekt för varandras kompetensområden. Den information utredningen fått visar att detta nödvändiga samarbete inte alltid fungerat väl. De på det lokala planet som har till uppgift att förstärka samarbetet organ mellan skolan och arbetslivet är de lokala yrkesråden. I kommuner med treåriga program använder man ofta beteckningen programråd. Om ett proär uppdelat i inrättas ibland även särskilda grenråd. Både den gram grenar,

Kapitel 4 65

utvärdering gjordes ÖGY-försöken SOU 1992:25 som av och en undersökning som LO nyligen genomfört visar klart att det är stora skillnader mellan kommunernas sätt att ta vara den sakkunskap som arbetslivsrepresentantema i programråd eller motsvarande har. I regel är det skolledningen som kallar till sammanträden i programrådet och fastställer dagordningen. Därmed finns en risk att arbetslivsrepresentanterna inte känner sig delaktiga i utvecklingen inom programmet. Detta får till följd att de ofta uteblir från sammanträdena. Därmed minskar både skolledningens och arbetslivets intresse för verksamheten i programrådet. Varje programråd skall ha konkreta arbetsuppgifter och ett klart definierat ansvar för utvecklingen av yrkesutbildningen vid skolan. Därför skall ett programråd bildas redan innan ett visst program införs i gymnasieskolan för att diskutera programmets uppläggning med ledning av den fastställda kursplanen. Programrådet skall även delta i arbetet med anskaffning av lämpliga lokaler och nödvändig utrustning och vara aktivt när det gäller rekryteringen gymnasielärare i yrkesämnen. Från arbetslivets sida bör man ha känneav dom vilka personer, t.ex. verksamma handledare, som kan inspireras att om genomgå lärarutbildning för att senare få lärartjänst i kommunen. En fråga normalt behandlas i ett programråd är behovet av APUsom platser. Det är skolans skyldighet att anskaffa dessa platser. Hur många platser blir tillgängliga beror ofta arbetslivets engagemang och som möjligheter. När riksdagen i juni 1991 beslöt att APU skulle omfatta minst 15 procent den totala studietiden var det med den avsikten att kommunerna tillsamav med arbetslivet skulle lyckas skaffa platser i den omfattningen. Mycket mans tyder att detta mål inte kommer att uppnås. Detta kan bl.a. bero att kommunen inrättat ett visst program för att möta ett brett elevönskemål men att det inte finns någon större arbetsmarknad i kommunen inom det berörda utbildningsområdet. I många fall beror svårigheterna att skolan inte lyckats engagera arbetslivet i tillräcklig grad. Ett programråd skall fungera som ett effektivt samarbetsorgan mellan skolan och arbetslivet den lokala nivån. Det är också angeläget att detta samarbete fungerar såväl regional som central nivå. Yrkesnämndema och deras motsvarigheter fungerar väl på den centrala nivån. För samordning av de olika yrkesnämndemas övergripande frågor finns Arbetsmarknadens Yrkesråd AY. Yrkesnämndema har också organ regional nivå som samordnar arbetstagar- och arbetsgivarintressen. Yrkesnämndema saknar i många fall en direkt motsvarighet på den kommunala nivån. En lösning detta problem kan vara att inrätta ett arbetslivs-

3 14-1110

66 Kapitel 4

råd för kommunen. I ett sådant råd kan de övergripande yrkesutbildningsfrågorna behandlas. Denna fråga behandlas i kap. 7 Utredarens förslag.

4.2 Norge

Statens Yrkespedagogiske Høgskole

Den grundläggande högskoleutbildningen i Norge är regionalt organiserad och ligger utanför universitetsorganisationen. Statens Yrkespedagogiske Høgskole SYH har ett koordinerande ansvar för de regionala yrkespedagogiska utbildningarna och för yrkespedagogiskt utvecklingsarbete. SYH strävar mot en samordning mellan den yrkesteoretiska och den yrkespedagogiska utbildningen. Vid SYH anordnas dels grundläggande praktisk-pedagogisk utbildning, dels vidareutbildning och högre yrkespedagogisk utbildning, dels kortare fortbildningskurser. Verksamheten bedrivs i nära samarbete med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna NHO och LO. Ett resultat av detta är att en pedagogisk utbildning planeras för vägledareinstruktörer i de företag som tar emot lärlingar. Den grundläggande praktisk-pedagogiska utbildningen vid SYH har hittills omfattat ett halvt år, men läggs nu om till en ettårig utbildning som kan inhämtas hel- eller halvtid. SYH har l 000 utbildningsplatser som omräknat utgör ca 500 helårsplatser. Den grundläggande utbildningen omfattar ca hälften av dessa platser. Högskolan har 51 tjänster.

Antagning

Den vanliga utbildningsvägen för en yrkeslärare i Norge är:

a Fagbrev, svennebrev el. dyl. som uppnås genom studier i gymnasieskolan

videregående skolen eller utbildning i arbetslivet eller en kombination av dessa båda utbildningar; b relevant yrkesverksamhet, vanligtvis under fyra år;

c yrkesteoretiska studier under två år vid olika utbildningsinstitutioner; i

praktiken erhålls ofta dispens åtminstone från ett av åren, eftersom tvåårig yrkesteoretisk utbildning saknas; d pedagogiska studier under ett år vid Statens Yrkespedagogiske Høgskole SYH eller en annan pedagogisk institution.

Kapitel 4 67

Lärare anställs ofta i gymnasieskolan utan att ha genomgått pedagogisk utbildning. Anställningen är prov under tre år. Under den tiden skall lägenomgå den yrkespedagogiska utbildningen, annars upphör anställraren ningen. Större delen eleverna SYH har anställning som yrkeslärare och av genomgår utbildningen på deltid samtidigt som de bedriver sin undervisning.

Reform 94

Den norska gymnasieskolan med elva nationella genomgår en - program omfattande reform under 1994. Yrkesutbildningen blir då minst treårig med det tredje och i regel även ett fjärde år förlagt till arbetslivet. Det första året får breddning med ett betydligt större inslag av allmänna ämnen än en tidigare. Reformen medför genomgripande förändringar i kraven på yrkesläramas kunskaper och kompetens. Med anledning av dessa förändringar och allmänt ändrade krav till följd samhällsutvecklingen tillsattes i början av 1993 en av kommitté med uppgift att kartlägga yrkesläramas nuvarande utbildningsnivå och utbildningsmöjligheter, att beskriva de aktuella och framtida behoven av kompetensökning samt att ge förslag till en lärarutbildning som svarar mot de ökade kompetenskraven. Kommittén har i uppdrag att behandla såväl grundutbildning fort- och vidareutbildningar. som

Vidareutbildning

Det norska lönesystemet för lärare bygger i huvudsak principen om lön efter formell kompetens och utbildningslängd. Ett års vidareutbildning ger adjunktskompetens samt löneökning, under förutsättning att slutlönen inte tidigare är nådd. Vid SYH vidareutbildning i yrkespedagogiskt utveckges lingsarbete, datalära, Specialpedagogik, yrkesinriktad norska och miljölära samt viss yrkesteori. Större delen för vidareutbildning kanaliseras nu mot åtgärav resurserna der är motiverade omläggningen gymnasieskolan. En kortare fortsom av av bildning de läroplanema i gymnasieskolan har genomförts under om nya 1993. Från 1994 skall ämnesspecifika vidareutbildningskurser genomföras, för lärare inom de stora yrkesområdena lokalt, men inom små yrkesområden centralt eller regionalt. Utökad vidareutbildning i yrkesinriktad norska, engelska och matematik inom de yrkesinriktade programmen kommer också att sättas igång under 1994.

68 Kapitel 4

Hovedfag

Den högsta lönenivån lektorsnivå uppnår bara den genomgått universisom tetsstudier i aktuella yrkesämnen. För att underlätta sådana studier och därmed yrkesläramas möjligheter att nå lektorsnivå har s.k. hovedfag inrättats. Ytterligare ett skäl är behovet att stärka FoU-arbetet i yrkesämnen i gymnasieskoloma. Hovedfag bygger adjunktutbildning. Studierna kan ske heltid under två år, eller deltid under 3,5 år varvid yrkesläraren har kvar sin undervisning i skolan. Centrala fördjupningstemata är yrkesutbildning och yrkesdidaktik. Fullföljda studier ger automatisk lektorskompetens med lönehöjning. Erfarenheter från den försöksverksamhet som bedrivits visar att den yrkesteoretiska basen inte alltid är tillfredsställande och att förbättring behövs av skriftspråket som redskap.

Yrkespedagogiskt utvecklingsarbete

SYH har nationellt ansvar för det yrkespedagogiska utvecklingsarbetet. SYH har därför tre docenttjänster och en professur i yrkespedagogik är under planering. FoU-arbetet bedrivs delvis inom ramen för hovedfagsstudiema. Ett antal utvecklingsprojekt har genomförts i samarbete med skolor. SYH ger ut en skriftserie med målsättning att sprida information om yrkespedagogiskt FoU-arbete. Serien omfattar bl.a. resultat FoU-arbetet, läav romedel, rapporter om försöksverksamhet i yrkesutbildning, synpunkter lärarnas verksamhet och på lärar- och instruktörsutbildningen.

Ansvarsföuielning mellan arbetslivet och skolan

I Norge har arbetslivet genom sina organisationer ett stort inflytande över innehållet i yrkesutbildningen. Genom Reform 94 är andelen arbetsplatsförlagd utbildning mer än dubbelt så stor som i Sverige. För elevens tredje och fjärde år utgår ett statligt bidrag om 53 000 norska kronor. När eleven klarat av sitt yrkesprov erhåller företaget ytterligare 7 500 norska kronor per år. Under det fjärde året deltar eleven i produktionen och får då lön som i regel är högre än det statliga bidraget.

Kapitel 4 69

4.3 Danmark

Utbildningssystem

Det danska utbildningssystemet har tre nivåer:

l Grundskola folkeskolen 2 Ungdomsutbildning 3 Högre utbildning

Detta system hör till undervisningsministeriet. Dit hör också vuxenutbildningen medan arbetsmarknadsutbildningen AMU hör till arbetsministeriet. Folkeskolen är nioårig med ett frivilligt tionde år. Ungdomsutbildningen är uppdelad i allmäntteoretiskt gymnasium med inriktning mot språk eller matematik EGU och yrkesutbildning EU.

Yrkesutbildning

Yrkesutbildning bedrivs bl.a. vid

tekniska skolor handelsskolor vårdskolor jordbruksskolor

Lärlingsutbildning utgör ett relativt omfattande inslag 3-20 veckor per termin i utbildningen, framför allt i de tekniska skolorna. En yrkesutbildningsreform beslöts 1989 och trädde i kraft 1991. Yrkesutbildningen är i princip treårig och avslutas med svennepröve. För elever som inte klarar att avlägga godkänt svennepröve efter tre år blir utbildningen förlängd genom att ytterligare lärlingsutbildning tillkommer. Efter godkänt svennepröve får eleven ett svennebrev som innebär behörighet till fortsatt yrkesutbildning.

70 Kapitel 4

Gynmasieläram i yrkesämnen

För att anställas som yrkeslärare i Danmark krävs:

l Yrkesutbildning inom berört område plus teknisk eller merkantil gymnasieutbildning eller annan gymnasieutbildning 2 Relevant och aktuell yrkeserfarenhet om minst fem år för lärare i yrkesämnen, minst två år för övriga lärare.

Den anställts lärare skall senast inom två år ha följande kvalifisom som kationer:

1 Bred allmän gymnasial utbildning inom yrkesområdet samt minst två av ämnena danska, främmande språk, naturkunskap, samhällskunskap och infonnationsteknologi den nivå som ges vid allmänt gymnasium 2 Genomgången pedagogisk utbildning vid Statens Erhverspaedagogiske Laereruddannelse SEL.

Den lokala skolan har ansvaret för den enskilde lärarens kompetensutveckling och planlägger lärarens fortbildning med hänsyn till utvecklingen inom yrkesområdet och inom pedagogiken.

Statens Erhverspaedagogiske Laereruddannelse SEL

SEL, lyder direkt under undervisningsministeriet, men ligger utanför som universitetsorganisationen, inrättades 1969. SEL:s centraladministration finns i Köpenhamn. Regionala avdelningar Köpenhamn, Odense och Århus. Medarbetare och lokaler finns även finns i

i Ålborg och Haderslev.

Verksamheten vid SEL finansieras med medel från undervisningsministeriet, från tekniska skolor och handelsskolor, från arbetsmarknadsstyrelsen och från privata företag. Den totala omsättningen uppgick 1993 till 45 milj. danska kronor. Totalt 90 samma år anställda centralt och reca personer var gionalt. Till SEL:s uppgifter hör bl.a.

pedagogisk utbildning för lärare vid tekniska skolor, handelsskolor och - AMU-centrer utbildning pedagogiska vägledare för praktik - av konsulentverksarnhet ute i skolor -

Kapitel 4 71

fortbildning av yrkeslärare påbyggnadsutbildning utbildning av studievägledare försöks- och utvecklingsarbete FoU.

Utbildning av yrkeslämre vid tekniska skolor

Den pedagogiska grundutbildningen Paedagogikum för lärare vid tekniska skolor och AMU-centrer omfattar totalt ca 600 timmar, fördelade över 12- 14 månader. Utbildningen vid SEL sker under perioder som varvas med lärarverksamhet på den skola läraren är anställd vid.

72 Kapitel 4

Den pedagogiska utbildningen för lärare vid tekniska skolor i Danmark är f.n. indelad i följande 10 moduler:

i

i skvlmlimt-:SEL rzua

Modul

l Inledande seminarium 2 dagar

2 Mål, medel och pedagogiska 21 timmar processer, praktikvägledning 3 Uppläggning och genomförande 15 dagar av korta undervisningspass kurser 4 Uppläggning och genomförande 21 timmar av korta undervisningspass 5 Planering kurser och 15 dagar av längre undervisningspass 6 Experimenterande undervisning, 18 timmar försöksverksamhet, praktikvägledning 7 Undervisning efter elevernas 5 dagar förutsättningar projektarbete 5 dagar - 3 dagar 8 Ämnesdidaktik projektarbete 4 dagar - 5 dagar 3 dagar 9 Avslutningsprojekt eget arbete 2 dagar Teoriprov 10 Avslutande praktikvägledning 10 timmar Praktiskt prov

Lärarkandidatemas arbete på skolan praktik, projektarbete och rapportskrivning skall ledas särskild pedagogisk vägledare. Utbildningen av av en vägledare för tekniska skolor och AMU-centrer sker vid SEL och omfattar totalt 12 dagar och 76 lektioner fördelade på fyra moduler om l respektive 2 dagar.

Kapitel 4

Utbildning av yrkeslärane vid handelsskolor

Den pedagogiska grundutbildningen Paedagogikum för lärare vid handelsskolor omfattar totalt ca 200 timmar. Den omfattar en teoretisk del 15 dagar vid SEL plus självstudier och projektarbete och en praktisk del med vägledning den skola läraren är anställd vid. Utbildningsplanen, som fastställdes 1992, omfattar följande fyra moduler med praktikperioder. Efter modul 4 följer ett teoretiskt och ett som varvas praktiskt examensprov.

1 lärarrollen 2 Undervisningsplanering och uppläggning Elevernas förutsättningar Undervisningsövningar 4 Skolan och samhället 5

Lärarkandidatemas praktiska arbete handelsskolan, deras projektarbete och rapportskrivning skall ledas av en pedagogisk vägledare som har genomutbildning vid SEL. gått en två veckors

Konsulentverksamhet

SEL kan i viss utsträckning erbjuda skolorna gratis konsulentstöd. Till förutsättningarna för att få detta stöd hör bl.a.

att skolan bedriver försöks- och utvecklingsarbete att skolan själv täcker utgifterna för skolans egen personal under projekt- arbetet

SEL:s konsulentverksamhet ute i skolorna omfattar bl.a. utveckling pedagogiska metoder och arbetsformer - av anpasssning av metoder och medel för olika elevgrupper utveckling av metoder för utvärdering utveckling den pedagogiska miljön - av utveckling samarbetsformer mellan lärare och elever och mellan olika - av grupper av lärare

74 Kapitel 4

Påbyggnadsutbildning

För verksamma yrkeslärare har SEL en påbyggnadsutbildning omfattande deltid under två år. Som inträdeskrav gäller genomgången pedagogisk utbildning vid SEL, minst två års lärarerfarenhet, genomgången utbildning till pedagogiska vägledare för praktik, deltagande i utvecklingsarbete samt läskunnighet i tyska ocheller engelska.

Försöks- och utvecklingsarbete FoU

Det försöks- och utvecklingsarbete FoU som SEL bedriver omfattar dels lokala projekt, dels centrala projekt. En modell för lokalt utvecklingsarbete, Faglig-paedagogisk opkvalificering gennem action-leaming FAP, har prövats sedan 1992. Modellen innebär att ett helt lärarlag från en skola under ett läsår får fem perioder med undervisning vid SEL i regel om tre dagar per gång, varvad med egen undervisning och projektarbete skolan. Erfarenhetsutbyte mellan olika skolor ingår också. Utbildningen avslutas med rapportskrivning och prov. Ett stort antal FoU-projekt bedrivs centralt under ledning av personal från SEL. Vid SEL:s centrala administration finns en forskningschef och 5 heltidsanställda projektledare. Därutöver är det många bland SEL:s övriga personal som deltar i FoU-projekten. FoU-projekten behandlar yrkespedagogik, dokumentation, utvärdering, systemanalyser m.m. De finansieras dels av SEL:s egna anslag, dels genom att beställare, bl.a. undervisningsministeriet, branschorganisationer och internationella organ, står för kostnaderna. SEL:s FoU-katalog för 1993 omfattar ett 70-tal projekt. Bland dessa finns bl.a. följande projektrubriker: Vuxna och unga i samma utbildning Eleverna som medarbetare Skrivarverkstäder yrkesskolor Integration arbetsmiljö-yrkesutbildning Interaktiva medier i yrkesinriktad språkundervisning Nya undervisningsforrner i yrkesutbildningen Den nya lärarrollen Arbetsplatsen som undervisningsmiljö Vuxenutbildning av industriarbetare Internationella projekt PETRA, CEDEFOP, FORCE

Kapitel 4 75

Ansvaisfoulelning mellan arbetslivet och skolan

I Danmark tar arbetslivet relativt stor andel av kostnaderna för yrkesutbildningen framför allt att lärlingsutbildningen får allt större omfattning. genom Utbildningen till gymnasielärare i yrkesämnen sker betald arbetstid och skolan svarar för samtliga kostnader.

4.4 Finland

Utbildningssystem

Det finländska utbildningssystemet har tre nivåer stadier:

l Obligatorisk skola nioårig grundskola som inleds vid 6-7 års ålder 2 Gymnasial utbildning

3 Utbildning högre nivå universitetsstudier och motsvarande

Den gymnasiala utbildningen är indelad i

gymnasieutbildning yrkesutbildning läroavtalsutbildning -

Yrkesutbildning

Yrkesutbildningen omfattar 80-120 studieveckor om i genomsnitt 40 timmar. Yrkesutbildningen sker i särskilda yrkesskolor. De flesta linjerna har en grundläggande ettårig period följd specialisering som vissa linjer av en har två nivåer. Några linjer bygger studentexamen efter genomgånget teoretiskt gymnasium. Yrkesutbildningen avslutas med yrkesexamina som grundats arbetslivets behov och föregås teoretiska och praktiska prov. Proven godkänns av regionala examensnämnder i vilka ingår representanter för skolorna och av arbetslivet. Deltagarna betalar en avgift för examensbetyget. För samarbetet mellan skolorna och arbetslivet finns utbildningskommittéutbildningsmyndighetema tillsätter. I kommittéema ingår representaner som ter för fackförbund, forskningsinstitut och läroanstalter.

76 Kapitel 4

Lämavtalsutbildning

Läroavtalsutbildningen är en lärlingsutbildning med arbetsplatsförlagd utbildning i yrkesämnet och kortare teoretiska kurser yrkesskoloma.

Högre utbildning

Den som fått yrkesexamen kan söka till yrkeshögskola. Utbildningen där omfattar 120-160 veckor. Efter läroavtalsutbildning kan eleven söka till ett yrkesinstitut. Utbildningens längd varierar vid instituten 20-120 veckor.

Yrkesläiamtbildning m.m.

Utbildningen i Finland av yrkeslärare ligger utanför högskoleväsendet och sker vid nitton yrkeslärarinstitut i landet. För antagning till yrkeslärarutbildning krävs yrkesexamen och arbetslivserfarenhet. Lärarutbildningen omfattar ett läsår och innehåller

allmänna studier allmänpedagogiska studier yrkespedagogiska studier undervisningsövningar -

Under undervisningsövningama avläggs prov vid fem tillfällen. En individuell seminarieuppgift, omfattande cirka tre veckors arbete, ingår. Lärarfortbildning är obligatorisk och omfattar fem dagar per läsår. Forsknings- och utvecklingsarbete är mest utvecklat inom vårdlärarutbildningen. Vid Jyväskylä universitet finns en fast organisation för yrkespedagogisk forskning.

4.5 Tyskland

Det duala systemet

Strukturen i det duala systemet är uppbyggd av en samverkan mellan två helt olika utbildningsanordnare, å ena sidan övervägande privata företag och å

Kapitel 4 77

den andra offentliga yrkesskolor. Det duala systemet är statligt styrt, direkt när det gäller yrkesskoloma och indirekt när det gäller yrkesutbildningen i företagen. Utbildningen i företagen regleras av förbundsstaten genom yrkesutbildningslagen från 1969 och tillhörande författningar, men bekostas helt av företagen. Delstatema är helt och hållet ansvariga för undervisningen i yrkesskoloma, liksom för det övriga skolväsendet. Det duala systemet kräver en didaktisk avstämning och en samordning av utbildningsaktivitetema mellan företag och yrkesskola. Ungdomarna i det duala systemet är samtidigt dels Auszubildende eller lärlingar, dels yrkesskoleelever. Lärlingamas status är resultatet av en privat överenskommelse med respektive företag, ett utbildningskontrakt, medan yrkesskoleelevemas status är en följd av delstatemas lagar om skolplikt. Det duala systemet har ungefär 1,5 miljoner elever. I yrkesfackskolor, som är ett alternativ men också ett komplement, utbildas ca 250 000 ungdomar. Yrkesfackskolorna utbildar ibland för samma yrken som det duala systemet, men ofta för sådana yrken där det duala systemet inte lämpar sig av kostnadsskäl, såsom kosmetiker, hemvårdsassistent, personal i livsmedelsindustrin. Dessa skolor erbjuder också fortbildningskurser för yrkesaktiva. Inträdeskrav till det duala systemet är endast att ha genomgått den obligatoriska skolan, som i de flesta delstater är nioårig, men i vissa tioårig. Den genomsnittliga utbildningsnivån ligger dock högre, eftersom 17 procent av lärlingama har avlagt studentexamen och 35 procent har gått igenom realskolan. Efter genomgången utbildning får lärlingama tre utbildningsbevis:

Bevis över genomgången examination -

Ämnesbetyg från yrkesskolan

- Omdöme från företaget -

Arbetsmarknadsmyndighetema är ansvariga för att förse ungdomarna med utbildningsplatser i företag och offentlig verksamhet m.m. I den obligatoriska skolan kommer rådgivare till skolan för att ge ungdomarna råd och hjälp att söka utbildningsplats. I de s.k. gamla länderna får vissa yrken inte några lärlingar. I de nya länderna f.d. DDR-länder behöver företagen hjälp för att klara av att ta emot lärlingar. Eftersom det är viktigt att ungdomarna får en bred yrkesutbildning förläggs vissa utbildningsmoment ibland utanför företagen. Det gäller särskilt för lärlingar vid mindre företag som inte har tillgång till den senaste tekniken och inte kan ge tillräckligt stor variation i utbildningen.

78 Kapitel 4

Företagens finansiering av utbildningen

Utbildningen i företagen bekostas helt av företagen. Kostnaden för företagets del en treårig utbildning kan beräknas till mellan 60 000 och 120 000 av DM. Bundesinstitut für Berufsbildung BIBB beräknar att 85 procent av kostnaderna för det duala systemet bestrids av företagen. Större delen av lärlingsutbildningen sker i stora företag. Lärlingarna får i allmänhet en månadsersättning är lägre i början av utbildningen, men i genomsnitt som omfattar ca 1 000 DMmånad.

Kamramas roll

En viktig roll i det duala systemet spelar industri- och handelskamrama, hantverkskamrama och lantbrukskamrama m.fl. De är regionalt organiserade och har till uppgift att tillvarata näringslivets intressen. Alla företag i en region tillhör en kammare, vanligen den regionala industri- och handelskam- Kamrarna har demokratisk beslutsorganisation. maren. en Utbildningskontrakten, sluts mellan varje enskild lärling och det föresom tag där honhan utbildas, registreras vid en kammare. Med hjälp av detta register övervakar kammaren den utbildning som ges vid företagen samt ger råd till såväl företaget som lärlingen. Kamrama anordnar också lärlingarna. De genomgår ofta både prov av mellanprov och slutprov. Mellanprovet kammaren möjlighet att ingripa ger ett dåligt resultat tyder på att företagets utbildning inte håller måttet. om och tidskrävande uppgifter för kamrama. År 1989 genomgick Proven är stora ungefär 676 000 lärlingar slutprov, varav 89 procent bestod provet.

Utbildningsyrken

Yrkesutbildningen inom ramen för det duala systemet sker i s.k. erkända utbildningsyrken. På senare år har antalet utbildningsyrken minskat kraftigt. År 1991 fanns 377 erkända utbildningsyrken vart och ett har en försom bundsstatlig utbildningsordning. Ambitionen är att säkra både hög ämnesmässig och arbetsmarknadsen mässig kompetens och ett maximum av yrkesmässig mobilitet och flexibilitet. Detta har lett till såväl en koncentration av antalet utbildningsyrken som förändring uppläggningen med en bredare basutbildning och stegvis en av specialisering.

Kapitel 4 79

I utbildningsordningen skall fastställas

yrkets beteckning utbildningens längd färdigheter och kunskaper som skall förvärvas genom utbildningen plan för utbildningen samt ordningsföljd och omfång för de olika de- - en larna de krav som skall ställas i proven -

läroplaner

Eftersom delstatema är ansvariga för undervisningen vid yrkesskoloma utfärdas läroplanema för denna utbildning delstatsnivå. Ramplanen för den företagsförlagda utbildningen har däremot nationell giltighet, eftersom den utfärdas av förbundsregeringen och ligger till grund för utbildningskontrakten mellan företagen och eleverna.

Lärare och utbildare

Lärarna i de tyska yrkesskoloma är liksom andra lärare i offentliga skolor i regel fast anställda tjänstemän med akademisk utbildning. I de akademiska studierna ingår, förutom ett yrkesteoretiskt ämne och pedagogik, ofta ett allmänt ämne. Lärarna skall numera praktisera minst 12 månader i företag el. dyl. Studierna avslutas med första statsexamen. Därefter följer en tvåårig en förberedande tjänstgöring. Utbildningen avslutas med ett andra statligt prov, behörighet till anställning som lärare i en skola för yrkesutbildning. som ger Den höga akademiska utbildningsnivån hos lärarna i de yrkesutbildande skolorna och nära kontakt med företagen ger dem möjlighet att följa och en förmedla den senaste teknologiska utvecklingen. Trots detta kritiseras de ibland, framför allt företrädare för hantverksyrkena, för att vara långt från av praktiken. En mindre del lärarna på yrkesskoloma är s.k. Fachlehrer som inte är av akademiker och enbart praktisk undervisning. De har en yrkesutbildsom ger ning motsvarande kraven för mästarprov, vari ingår en pedagogisk utbildning om ca 160 timmar. På år har inriktning mot praktiskt arbete blivit ett övergripande mål senare för utbildningen yrkesskoloma. Detta kräver projektorientering och samarbete mellan lärarna. Denna pedagogik har dock inte alltid trängt igenom nya i enskilda skolor.

80 Kapitel 4

På det pedagogiska området finns det ett stort utbud av fortbildning för lärarna. Det är inte lika vanligt att lärarna går ut praktik i yrkeslivet, men de har möjlighet till tre-fem veckors yrkespraktik, hälften på loven. varav När lärarna har ansvar för hela klasser i yrkesskoloma har utbildarna Ausbilder på företagen i allmänhet bara för två till tre lärlingar. Enansvar ligt en förordning som utfärdades 1972 måste utbildarna genomgå kompeen tensprövning. Av förordningen framgår vilka kunskaper, som skall redovisas i provet. Utbildama skall genomgå kurser ungefär 120 timmar anordnade om av karnrama och myndigheterna.

Uppföljning och forskning

Bundesinstitut für Berufsbildung BIBB ansvarar för uppföljning av det duala yrkesutbildningssystemet och ger ut årsberättelse yrkesutbilden om ningen. BIBB ansvarar också för forskningsprogram och modellförsök i syfte att förbättra yrkesutbildningens läroplaner, det praktiska genomförandet och utbildningen av utbildningspersonalen samt program som skall ge bättre kunskap om hur yrkesutbildning för handikappade kan bedrivas m.m.

4.6 Italien

Lombardiet i i Norra Italien, med Milano som centrum, är en av Europas tillväxtregioner med ett stort antal företag. En mycket hög andel är företag med mindre än 500 anställda. Näringslivet i Lombardiet består i hög utsträckning av tjänste- och varuproduktion med stort kunskapsinnehåll. Utredningen har ägnat yrkesutbildningen i denna region särskilt intresse. I Italien finns i praktiken ett dubbelt system för yrkesundervisning, bestå-

ende av dels statliga yrkesskolor Istituti Professionali eller Istituti Tecnici

dels utbildningscentra som har privata organisationer som huvudmän men som finansieras nästan helt av statliga och regionala medel. De statliga yrkesskoloma lyder under utbildningsmyndighetema, medan Arbetsministeriet har överinseende över utbildningscentra.

Statlig yrkesutbildning

De statliga yrkesskoloma är föremål för kritik både från näringslivet och från utbildningsmyndighetema. De har inte följt med i arbetslivets utveckling och lärarna saknar i allmänhet både pedagogisk kompetens och erfarenhet

Kapitel 4 81

yrkeslivet. Näringslivet kräver större flexibilitet av yrkesutbildningen. av en För att råda bot detta har under 1980-talet bedrivit experimentverkman samhet i syfte förlänga utbildningen och bredda innehållet, bl.a. genom att att lägga mer tyngd allmänna ämnen. Experimentverksamheten har dock, grund politiska kursändringar, av följt entydig strategi. Å sidan har försökt följa upp förändinte en ena man ringar i arbetslivet att införa tidig specialisering i utbildningen, å genom andra sidan har ett orimligt sätt ökat det innehåll som skall läras in, man samtidigt förlorat överblicken över väsentlighetema. som man Sedan flera år pågår målinriktad reform inom yrkesutbildningen. en mer Den bygger på allmänna och yrkesinriktade ämnen samordnas. Ytterligare att grundelement är samspelet med det lokala näringslivet. En ständig uppett datering läramas kompetens sker i samarbete med de lokala företagen. av instruktörer från företagen in i skolorna och undervisar på Ibland kommer

heltid eller deltid.

Professionali består enligt den modellen fem års utbildning

Istituti nya av följer den obligatoriska åttaåriga grundutbildningen. Först går alla som igenom tvåårig kurs slutar med Diploma. Därefter följer en som en examen, treårig utbildning med utgång efter det första året, som ger möjlighet en en till utbildning. Se figur Det italienska utbildningssystemet. att byta annan reformerade utbildningen vid de statliga yrkesskoloma skall efter fem Den år möjlighet avlägga mogenhetsexamen som ger behörighet att söka ge att en till universiteten.

82 Kapitel 4

DET ITALIENSKA UTBILDNINGSSYSTEMET-

Universitet Högre utbildning Yrkesverksamhet

A

Istituti Istituti Lieei Tecnioi Professionals Regional teoretiska tekniska yrkes- Ålder yrkesut- Årskurs gymnasier institut institut bildning 18 13 17 12

16 11 .__p 1.5 10 14 9 .._.

A 13 8 12 7 11 G lo 5 Grundskola åttaårig 9 4 8 3 7 2 6 1

För lärarna vid de statliga skolorna finns det noggranna behörighetsregler. De kriterier som gäller beträffande ordinarie lärare är avlagda examina, erfarenhet av undervisning samt olika slags test. Första året är ett provår. Efter utvärdering kan läraren anställas ordinarie tjänst. På experimentskoloma kan man ta in vissa lärare utanför systemet för att uppnå skolans målsättning. Lärarna inom den statliga yrkesutbildningen anses allmänt ha god ämnesutbildning, men inte tillräcklig pedagogisk utbildning. En förbättring väntas ske till följd av att en lag antagits med krav pedagogisk utbildning för anställning vid yrkesskoloma. Man försöker nu förbättra relationerna mellan dessa skolor och näringslivet. Den pågående reformen av den statliga yrkesutbildningen omfattar även kompetensutveckling av lärarkåren fortbildningskurser. De består bl.a. genom av kurser där allmänna ämnen och yrkesämnen integreras och kurser av som hålls av branschexperter.

Kapitel 4 83

ITSOS Marie Curie

Curie experimentskola representerar yrkesskoloma, ITSOS Marie är en som

sig efter den planerade reformen. Skolan är organisåsom de kommer att te

modell beskrivits och har fler yrkesinriktade greserad enligt den som ovan

yrkesskolor. Den ingår i nätverk med andra skolor och fönar än vanliga ett

regionen. Små och medelstora företag i trakten efterfrågar kompetens retag i

ansvarstagande, flexibilitet, företagaranda och kreativitet. Skolans syfte som utveckla utbildning betonar vikten av dessa kompetenser. är att en som

Kombinationen allmänna ämnen, yrkesämnen och frivilliga aktiviteter av utvecklad personlig identitet och stärkt yrkesidentitet. skall leda till en en

viktig eleven skall rannsaka sig själv. Eleverna får t.ex. under Metoden är de första två åren intervjua yrkesverksamma personer och pröva att stu-

de kan välja. Lärarna skall hjälpa och dera de olika yrkesämnen som senare

Lärarens roll är att vägledare och konsult. stödja eleven inte styra. vara sista två åren anordnas utbildning i företagaranda och ent- Under det en

för speciellt motiverade elever. De skall tillsammans i en arreprenörskap

företagsplan hänger ihop och är realistisk. Lärarens betsgrupp göra en som

problemlösare och idégivare är mycket viktig. roll som

ENAIP:s utbildningscentra

anordnaren yrkesutbildning vid utbildningscentra i Lombardiet Den störste av

organisation för yrkesutbildning är knuten till en katolsk är ENAIP en som - ENAIP bildades år 1951 och har utbildningsprogram i arbetarorganisation.

och i flera EU-länder med italiensk arbetskraft. Varje alla italienska regioner

ENAIP 2 000 kurser med 35 000 studerande i Italien. I år organiserar över

anordnade ENAIP enbart teknisk utbildning men numera ingår även början

yrkesutbildning. annan ENAIP regionala organisationer. ENAIP Lombardia Sedan 1980 har även

för nästan 5 000 studerande per år på 17 utbildningscentra. anordnar kurser

finansieras Regionen Lombardiet och 90-95 procent av verksamheten av

Arbetsministeriet och EG:s sociala fond. Styrelresten av företagen samt av

den katolska arbetarorganisationen, men regionen utser en utsen utses av kontrollnämnd består representanter för företagare, bildnings- och som av

fackliga organisationer och föräldrar.

utbildningen till behoven inom det lokala ENAIP:s filosofi är att anpassa

utbildningen sker utbildningscentret, den prakarbetslivet. Den teoretiska

del utbildningen blir alltmer dominetiska ute på företagen. Denna senare av

mellan centret, eleverna och den arbetsplats som rande. Kontrakt sätts upp

84 Kapitel 4

tar emot eleverna. Utbildama från centret finns med på ute företagen tillsammans med eleverna och deras handledare. Många elever får anställsenare ning den arbetsplats där de utbildats. ENAIP har inte bestämda krav på kunskaper hos utbildama, utan lägger stor vikt vid kännedom om den lokala omgivningen, branscherfarenheten och förmågan att ge praktiska förslag till kurser efterfrågas som lokalt. Alla utbildare har inte akademisk många har examen, men en speciell utbildning som har finansierats av ENAIP. ENAIP i Lombardiet har lika många deltidsanställda som fast heltidsanställda utbildare, vilket underlättar uppdatering och aktualisering av kursutbudet. Även de utbildare som arbetar heltid på centra går ofta tillbaka till näringslivet efter tre-fem års utbildningsverksamhet.

Lärarutbildning och forskning

Vid Milanos universitet finns sedan två år utbildningsvetenskaplig en ny fakultet med grundutbildning och fortbildning utbildare av samt forskningsverksamhet. Fakulteten erbjuder tre- och fyraåriga ämnesutbildningar. Dessa vänder sig till lärare, till organisationer och till näringslivet. Grundutbildning och uppdateringskurser anordnas i nära kontakt både med det offentliga och privata näringslivet. Fakulteten planerar även att starta yrkespedagogisk forskning.

4.7 Jämförelse mellan olika

yrkesutbildningssystem

Som framgår av beskrivningarna över olika länder ovan finns det i princip tre system för att organisera yrkesutbildningen, nämligen

- duala system integrerade system differentierade systern -

I ett dualt system finns det parallellt med ett högskoleförberedandelteoretiskt skolsystem ett yrkesutbildningssystem förvaltas som gemensamt av myndigheter, arbetsgivare och fackliga organisationer. Läroplaner för yrkesutbildningen fastställs centralt eller regionalt efter samråd med branschorganisationer. Eleven är lärling och får den praktiska yrkesutbildningen på sin arbetsplats av särskilt utbildade instruktörer. Företagen för svarar en stor del

Kapitel 4 85

utbildningskostnadema. Yrkesutbildningen avslutas med ett diplom som av gäller inom hela landet. Av de länder beskrivits ovan har Tyskland ett typiskt dualt system. som Liknande finns bl.a. i Danmark, Österrike och Schweiz. Vad gäller systern antalet elever i yrkesutbildning har de duala systemen en dominerande ställning i Europa. Till fördelarna med de duala systemen hör att branschorganisationema har ett stort inflytande över yrkesutbildningen och garanterar dess kvalitet. De deltar i kursplanearbetet, svarar för att det finns kunniga instruktörer och tar ett betydande ekonomiskt ansvar för utbildningen. Skolan för den fackteoretiska undervisningen som ofta ligger en svarar hög nivå. Till nackdelarna med de duala systemen hör att utbildningen riskerar att bli snävt branschinriktad och eleverna små möjligheter till fortsatt utger bildning, t.ex. inom universiteten. Det finns också en risk för att utbildningen stelnar inte respektive branschorganisation ser till att utbildningen om följer med i utvecklingen. I ett integrerat system ingår yrkesutbildningen i samma skolsystem som studieförberedandeteoretisk utbildning. Staten har ansvaret för utvecklingen yrkesutbildningen medan arbetsgivare- och arbetstagarorganisationemas av inflytande är indirekt. Kursplaner utarbetas centralt och därvid kan branschoch fackliga organisationer inbjudas att medverka. Staten svarar för att utbildningen får enhetlig kvalitet i hela landet. Större delen av utbilden ningen sker i traditionell skolform med vissa inslag av praktik och utbildning på arbetsplatser. utpräglat integrerat för yrkesutbildningen. Även Sverige har ett system Norge och Finland har integrerade system. I Frankrike och Belgien finns yrkesutbildningar som ingår i ett integrerat system. Till fördelarna med ett integrerat system hör att eleverna i yrkesutbildningen har god tillgång även till teoretiska studier i allmänna ämnen och därmed möjlighet att studera vidare vid universitet och högskolor. Vidare har sitt stora inflytande goda möjligheter att bedriva staten genom reformverksamhet över hela yrkesutbildningsfältet. Till nackdelarna hör risken för att skolan och arbetslivet blir två skilda världar. Lärarna inom den praktiska yrkesutbildningen kan ha svårt att följa med utvecklingen inom arbetslivet. Skolornas utrustningsstandard riskerar att bli lägre än ute i arbetslivet. Praktikinslagen kan bli för små för att ge eleverna klar uppfattning de krav tekniskt kunnande och social en om kompetens de kommer att möta ute i arbetslivet. som

86 Kapitel 4

I ett differentierat system finns yrkesutbildningar med olika huvudmän

och uppläggningar. Vissa yrkesutbildningar är skolförlagda medan andra bedrivs som lärlingsutbildning. En relativt stor del av yrkesutbildningen ligger utanför statlig kontroll. Andelen ungdomar som får yrkesutbildning är inte sällan lägre än i de duala och integrerade systemen. Av de länder som tidigare beskrivits är Italien en typisk representant för ett differentierat system. Förhållandena i Storbritannien är delvis likartade. Till fördelarna med ett differentierat system hör att en huvudman med ett stort intresse att bedriva yrkesutbildning kan göra det utan större hinder av olika slags regleringar. En väsentlig nackdel med ett differentierat systern är att det är praktiskt taget omöjligt att garantera en enhetlig kvalitet i yrkesutbildningen. F.n. pågår en debatt inom OECD-området hur yrkesutbildningen bör om organiseras. Därvid framhålls bl.a. att den lämpligaste formen för yrkesutbildning är en varvning så att utbildningen sker både i skola och i arbetsliv. Den traditionella lärlingsutbildningen avvecklas f.n. i flera länder. I vissa länder med integrerade system pågår en utveckling mot att arbetslivet ansvarar för en större del av yrkesutbildningen än tidigare. Det duala systemet i Tyskland anses alltför rotat i traditioner för att svara mot dagens krav, på bl.a. bred teoretisk kompetens. Systemet anses inte möjligt att överföra till andra länder och det är delvis under omprövning i Tyskland.

Kapitel 5 87

5 för

Kompetenskrav morgondagens gymnasielärare i yrkesämnen

5.1 Arbetslivets och gymnasieskolans utveckling

5.1.1 Inledning

I tidigare avsnitt har beskrivits den senaste tidens utveckling, dels inom arbetslivet bl.a. i avsnitt 3.2, dels inom gymnasieskolan bl.a. i avsnitt 3.4.1. Utvecklingen i samhället och arbetslivet ligger till grund för reformeringgymnasieskolan och dess yrkesförberedande program. Denna utvecken av ling ställer i sin och högre krav lärarnas kompetens och behovet tur nya kontinuerlig lärarkompetensen Ökar. av en översyn av Det är angeläget att har arbetskraft som är utbildad till den nivå en krävs för att vårt land skall kunna behålla och utveckla levnadsstandarsom den i tid med ökad internationell konkurrens. en Om gymnasielärare i yrkesämnen inte får nödvändig kompetenshöjning innebär detta risker för att yrkesutbildningen -trots de stora sarnhällsstora insatserna inte tillräcklig grund för ett yrkesarbete med ökade krav. - ger

5.1.2 Arbetslivets utveckling och lärarkompetensen

Arbetslivets utveckling medför och förändrade krav gymnasielärare nya i yrkesämnen. Hit hör bl.a. generella förändringar

från snäv specialisering till bred kompetens kombinerad med specialkun- skaper från praktiskt arbete till teoretiskt inriktat arbete - mer från mekaniskt styrt arbete till arbete kräver förmåga att lösa prosom blem från individuellt arbete till lagarbete -

Arbetslivet ställer också allt högre krav att eleverna genom sin gymnasieutbildning skall få bättre kompetens t.ex. vad gäller en

ansvar för eget arbete fönnåga att ta egna initiativ förmåga att skaffa sig ny kunskap social kompetens bl.a. samarbetsfömiåga och kommunikationsfärdighet

88 Kapitel 5

Inom stora delar av arbetslivet är den tekniska utvecklingen snabb. De elever som idag går i gymnasieskolan kommer att verksamma i arbetsvara livet ända fram till 2040-talet. Detta ställer stora krav att lärarna dels kan ge eleverna en god inskolning i dagens teknik också förbereda dem för men en arbetsmarknad med täta och omfattande förändringar. Läraren miste därför aktivt följa med utvecklingen inom sitt yrkesområde. Hur detta stall kunna ske praktiskt behandlas i avsnitt 6.2. Det är också angeläget att gymnasielärare i yrkesämnen har god allen mänbildning och förmåga att uttrycka sig i tal och skrift, både svenska och engelska.

5.1.3 Gymnasieskolans utveckling och lärarkompetensen

Den refonnerade gymnasieskolan har ett antal breda yrkesförberedande nationella program. Detta ställer krav på att lärarna också har bred utbilden ning, både pedagogiskt och ärnnesmässigt. Gymnasieskolan enligt Lgy 70 hade ett antal tvååriga yrkesinriktade linjer och ett stort antal specialkurser som var direkt anpassade för dåtidens förhållandevis stabila arbetsliv med snäva kompetenskrav. Yrkesläraren hade en relativt stabil situation med föga dramatiska förändringar kursplanerna av och hade ofta hela sin tjänst i en enda klass. Den reformerade gymnasieskolan har genom sin uppläggning bättre möjligheter att successivt anpassa undervisningen efter arbetslivets förändringar. De nationella programmen ger en bred utbildning som täcker in ett relativt stort antal yrkeskompetenser inom ett område. Därmed får eleverna god en allmän grund för yrkesverksamhet och eventuell kommande specialisering inom ett visst yrkesområde. Specialutfonnade är ett annat inslag i program gymnasieskolan som ger möjligheter till snabba anpassningar av innehållet i undervisningen efter det lokala arbetslivets behov. Indelningen av kursplanemas ämnen i gemensamma och valbara kurser av större eller mindre omfattning gör att varje gymnasieskola för varje läsår kan innehållet i anpassa undervisningen. Den kursutfonnade gymnasieskolan ställer alltså krav lärarna, dels nya i fråga om bredd och specialisering, dels i fråga om samarbetsförmåga. Samarbetet måste fungera såväl med andra gymnasielärare i yrkesämnen som med lärare i allmänna ämnen. Alla gymnasielärare i yrkesämnen får också utökade uppgifter inom skolans studie- och yrkesorientering.

Kapitel 5 89

5.2 Förändrade kompetenskrav

5.2.1 Generella krav

samhällsutvecklingen medför krav att yrkesutbildningen i gymnasieskolan utformas flexibelt så att den snabbt kan anpassas till förändringar i arbetslivet, både vad gäller utveckling arbetsorganisation och teknik. av För gymnasielärare i yrkesämnen innebär denna utveckling en förändrad arbetssituation och därmed kompetenskrav. En några år gammal yrkesernya farenhet kan bli otillräcklig grund för undervisning i gymnasieskolan. som I gymnasieskolan enligt Lgy 70 yrkesläraren ofta kompetent att undervar visa i hela karaktärsämnet. I den reformerade gymnasieskolan innebär det utbudet kurser inom respektive att en enskild lärares komstora av program endast täcker begränsad del yrkesämnet. Detta problem kan petens en av lösas flera sätt, bl.a. att bilda lärarlag där lärare med olika komgenom petensprofiler både vad gäller bredd och specialisering kompletterar varandra eller anlita expertis från arbetslivet för vissa kurser eller sluta genom att -

avtal lägga viss del utbildningen entreprenad se avsnitt

om att ut en av 2.6.

5.2.2 Samordning inom programmen

Inom varje kommer undervisningen i regel att skötas av ett större program antal lärare tidigare både gymnasielärare i yrkesämnen och lärare i allän ärrnen. Därvid blir det nödvändigt att undervisningen inom programmänna samordnas organisatoriskt, ämnesmässigt och pedagogiskt. met Genom många lärare medverkar i ett program ställs krav samplaneatt ring innehållet i undervisningen så att alla elever möjlighet att nå av ges mål läroplansmål, programmål och kursplanemål. Vidare måste fastställde undervisningen organiseras efter riktlinjer finns i den kommunala skolsom planen och den lokala arbetsplanen. Medverkan från arbetslivet måste inplabåde vad gäller inslaget arbetsplatsförlagd utbildning och använneras, av expertis från arbetslivet i kursavsnitt där skolans lärare saknar dande av kompeters. I vissa fall kan entreprenadlösningar vara lämpliga. Valet av armåste utifrån pedagogisk grundsyn en förbetsformer göras en gemensam utsättning för eleverna skall få god undervisning och att de skall att en uppleva ett det finns ett gott samarbetsklimat inom programmet. För den pedagogiska ledningen programmet skall det finnas en lärare av programansvarig. I flera kommuner har sådan organisation prövats som är en

90 Kapitel 5 SOU 1991:101

i samband med införandet av program. Den programansvariga läraren bör även svara för att samverkan fungerar med det lokala arbetslivet.

5.2.3 Studie- och yrkesorientering

I den nya läroplanen för grundskolan, Lpo 94, sägs bl.a. att skolan skall sträva efter att varje elev inhämtar tillräckliga kunskaper och erfarenheter för att få kännedom om möjligheter till fortsatt utbildning i Sverige och i andra länder. Alla som arbetar i skolan skall bidra till att motverka sådana begränsningar i elevens studie- och yrkesval grundar sig på kön eller som social eller kulturell bakgrund. Läraren skall bidra med underlag för varje elevs val av fortsatt utbildning och syopersonal eller motsvarande skall informera och vägleda eleverna inför den fortsatta utbildningen och yrkesvalet och vara till stöd för den övriga personalens studie- och yrkesorienterande insatser. Dessa citat visar att många dem arbetar i skolan har for av som ansvar att eleverna får en god information om fortsatt utbildning, framför allt i gymnasieskolan. Den information som eleverna i grundskolan skall få om gymnasieskolan måste innehålla bl.a.

den kursutforrnade gymnasieskolans uppläggning och innehåll de olika programmens mål och syfte elevens möjligheter till individuella val arbetsmarknadsläget

För informationen om de yrkesförberedande krävs organiprogrammen en serad samverkan mellan syopersonal i grundskolan och berörda gymnasielärare i yrkesämnen men även med arbetslivet. Gymnasieskolan förbereder eleverna för ett mycket stort antal yrken. Det är därför nödvändigt att syopersonal och lärare vägleder eleverna hur de om själva kan söka information om olika yrken och deras utbildningsvägar. Den nya läroplanen för de frivilliga skolfonnema, Lpf 94, framhåller bl.a. betydelsen av studie- och yrkesvägledning i vid mening. Därvid förutsätts medverkan av universitet och högskolor, arbetsförmedlingar och arbetslivet. I gymnasieskolans studie- och yrkesorientering ingår bl.a. eleverna att ge råd vid valet av gren. Vidare måste eleverna få information valet om av kurser och hur olika kurser förbereder för olika yrken och för högre studier. Ansvaret för denna information är gemensamt för gymnasieskolans lärare och syopersonal.

Kapitel 5 91

behov

5.3 De yrkesförberedande programmens av

lärarkompetens

5.3.1 Inledning

Den reforrnerade gymnasieskolan har 16 treåriga nationella program med totalt 34 olika nationella Detta studievägssystem ersätter det tidigare grenar. med 500 studievägar. Därav följer att programmen är betydligt systemet över bredare till sitt innehåll än de tidigare linjerna och specialkursema. profilering gymnasieskolan tidigare kunde ske genom låg- Den av som frekventa utbildningar, i regel specialkurser, kan i den reformerade gymnasieskolan till största delen ske valbara kurser i centralt fastställda genom kursplaner, individuella eller specialutformade program samt genom genom eller lokala kurser. lokala grenar De breda ställer ökade krav bredd i lärarkompetensen. programmen Om det uppstår behov specialistkunskaper inom ett program i valbara av lokala kurser kan expertis från arbetslivet utnyttjas för att komplettera eller skolans gymnasielärare i yrkesämnen. I den reformerade gymnasieskolan är kurser i vissa karaktärsämnen geför flera de yrkesförberedande programmen, t.ex. följande: mensamma av

Arbetsmiljö yrkesliv - Datakunskap grundkurs - Företagsekonomi A Elsäkerhet

I det följande görs genomgång lämplig grundutbildning efter geen av gymnasieskola för blivande gymnasielärare i yrkesämnen. Genomgången nomgången görs programvis för den reformerade gymnasieskolans tretton med yrkesämnen i sina kursplaner. program varje blivande gymnasielärare i yrkesämnen utöver här Det förutsätts att grundutbildning också har kvalificerad yrkeserfarenhet före anangiven en tagning till lärarutbildning.

5.3.2 Barn- och fritidsprogrammet BF

Pmgmmstrukuir

fritidsprogrammet saknar nationell grendelning och ersätter bl.a. Barn- och utbildning tidigare den tvååriga vårdlinjens gren Omsorger den som gavs

92 Kapitel 5

om barn och ungdom VdBu, på motsvarande linje i försöksverksamheten

med treåriga yrkesinriktade utbildningar ÖGY-försöken och den utbildning

för bad- och idrottshallspersonal fanns i specialkurs ÖV 13. som en Programmet har ett nytt kunskapsområde, Fritidskunskap. Bland de valbara kurserna inom ämnet Barn- och fritidsverksamhet finns kurser med inriktning mot bl.a. badmästare, biblioteksassistenter, idrottsplatsskötare och föreningsledare.

Lämplig grundutbildning

En blivande lärare inom Barn- och fritidsprogrammet kan grund för som fortsatta studier ha treårig genomgången gymnasieutbildning, inom en programmet eller motsvarande utbildning, t.ex. i ett Specialutformat program. Lämplig eftergymnasial utbildning för blivande lärare inom detta en program saknas f.n. Den tidigare bamavårdslärarutbildningen har upphört. Den utbildning som ges vårdhögskolorna och i folkhögskolomas fritidsledarutbildningar ger inte den breda bas som är önskvärd för lärare inom detta en program. Vid ett flertal universitet och högskolor bedrivs bam- och ungdomspedagogisk utbildning med inriktning mot arbete förskollärare, i regel som omfattande 120 poäng. En analys av nuvarande kursplaner vid handen att ger denna utbildning i huvudsak är inriktad mot förskolan och detta gör den knappast lämplig som grund för en lärare inom Barn- och fritidsprogrammet eftersom fritidssektom har en dominerande ställning inom programmets kurser. En motsvarande analys av innehållet i de högskolekurser som är inriktade mot arbete som fritidspedagog ger ett liknande resultat även det om finns några kursavsnitt inom Barn- och fritidsprogrammet utbildad som en fritidspedagog skulle kunna svara för. En ny högskoleutbildning med inriktning mot fritidssektom är önskvärd som förberedelse för praktisk-pedagogisk utbildning för blivande lärare inom Barn- och fritidsprogrammet. Planer sådan utbildning motsvarande en 60-80 poäng finns vid universiteten i Umeå, Linköping och Göteborg.

Kapitel 5 93

5.3.3 Byggprogrammet BP

Pmgramstxuktur

Byggprogrammet har tre nationella grenar:

Byggnadsplåt - Hus och anläggning - Måleri -

Ämnet Anläggningsmaskinteknik för gren Hus och anläggning har samma valbara kurser som Fordonsprogrammets gren Transport och ämnet Lackeringsteknik för gren Måleri har samma valbara kurser som Fordonsprogrammets gren Karosseri. Detta gör det möjligt för samma lärare att arbeta inom båda dessa program. Programmet ersätter bl.a. tvåårig Bygg- och anläggningsteknisk linje, motsvarande treårig linje inom ÖGY-försöken och treårig Måleriteknisk linje in- ÖGY-försöken. om

Lämplig grundutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Byggprogrammet bör som grund ha en genomgången treårig gymnasieutbildning inom Naturvetenskapsprogrammet, Byggprogrammet eller motsvarande utbildning inom specialutformade program och därefter fullgjord färdigutbildning byggarbetsplats. Två YTH-utbildningar finns inom byggområdet: Husbyggnad samt Vägoch anläggning.

Ingenjörsutbildning om 80 poäng se avsnitt 3.5.2 ges på Byggnadsingen-

jörslinjen som finns elva orter. Vid flera av dessa högskolor finns en påbyggnadsutbildning om 40 poäng för byggnadsingenjörer. Inom Byggprogrammet i varje fall skolor med flera grenar är det - nödvändigt att lärare med olika kompetenser bildar ett lärarlag och fördelar sin undervisningstid över de olika grenarna. Lärarkompetensen för programmet bör gälla den ämnesinriktning som läraren har genom sin yrkeslivserfarenhet och grundutbildning.

94 Kapitel 5

5.3.4 Elprogrammet EC

Pmgramsuuktur

Elprogrammet har tre nationella grenar:

Automation - Elektronik - Installation -

Programmet ersätter bl.a. tvåårig El-teleteknisk linje, gren Eldrift Dulinjen motsvarande treårig linje inom ÖGY-försöken samt ett antal påbyggnadsutbildningar och specialkurser.

Lämplig grundutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Elprogrammet kan som genomgången treårig gymnasieutbildning inom Elprogrammet, grund ha en Naturvetenskapsprogrammet eller motsvarande utbildning inom ett specialutformat program.

Ingenjörsutbildning 80 poäng se avsnitt 3.5.2 på Elektroingenjörslin-

om jen finns på tolv orter. Fem YTH-utbildningar finns med anknytning till programmet: Elinstallation, Elektronik, Industriell elektronik, Industriell elteknik samt Styr- och reglerteknik. Inom Elprogrammet i varje fall på skolor med flera är det - grenar nödvändigt att lärare med olika kompetenser bildar ett lärarlag och fördelar sin undervisningstid över de olika grenarna. Lärarkompetensen för programmet bör därför gälla den ämnesinriktning som läraren har genom sin arbetslivserfarenhet och grundutbildning.

5.3.5 Energiprogrammet EN

Pmgmmsüulmir

Energiprogrammet har tre nationella grenar:

Energi - Fartygsteknik - VVS -

Kapitel 5 95

Programmet ersätter bl.a. tvåårig Drift- och underhållsteknisk linje dock Eldrift, VVS-linje inom ÖGY-försöken och tvåårig Bygg- och gren anläggningsteknisk linje, gren för värme- och sanitetsmontörer.

Lämplig grundutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Energiprogrammet kan som grund ha en genomgången treårig gymnasieutbildning inom Energiprogrammet, Elprogrammet, Naturvetenskapsprogrammet eller motsvarande utbildning inom ett specialutfonnat program. Två YTH-utbildningar finns med anknytning till programmet: VVS-installation och Underhållsteknik. Driftteknikerutbildningen om 80 poäng är även en tänkbar grundutbildning, liksom maskiningenjörsutbildningen om 80 poäng som finns tolv orter. För den fartygstekniska delen av programmet finns inom högskolan maskinteknikerutbildningen 80 poäng med fortsättning i utbildningen till sjöingenjör. Energiprogrammets vitt skilda utbildningsområden kräver lärare med olika kompetenser. Därför bör lärarkompetensen gälla den speciella inriktning läraren har genom sin grundutbildning och yrkeserfarenhet.

5.3.6 Fordonsprogrammet FP

Progmmstruktur

Fordonsprogrammet har fyra nationella grenar:

Flygunderhåll Karosseri Reparation Transport

Programmet ersätter bl.a. tvåårig Fordonsteknisk linje, treårig Fordonsoch transportteknisk linje inom ÖGY-försöken och specialkursen Bilskadereparationer F0 14 och påbyggnadsutbildningama Fordons- och elektroteknik FO 20 samt Fordonskarosserireparationer FO 21. Beträffande ämnena Anläggningsmaskinteknik och Lackeringsteknik, se Byggprogrammet avsnitt 5.3.3.

96 Kapitel 5

Lämplig grundutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Fordonsprogrammet kan som grund ha en genomgången treårig gymnasieutbildning inom Fordonsprogrammet, Naturvetenskapsprogrammet eller motsvarande utbildning inom ett specialutformat program. YTH-utbildningen Fordonsteknik har anknytning till detta program. Motsvarande utbildning saknas f.n. för Transport. Maskiningenjörslinjen om 80 poäng är även en tänkbar grundutbildning

se avsnitt 3.5.2. Den finns tolv orter.

Det finns f.n. ingen högskoleutbildning med inriktning mot transport. Eftersom de fyra grenarna har så olika innehåll synes det inte möjligt med en gemensam lärarkompetens för hela Fordonsprogrammet.

5.3.7 Handels- och administrationsprogrammet HP

Progmmstmktur

Handels- och administrationsprogrammet saknar nationell grendelning. I den nuvarande kursplanen finns valbara kurser inom fyra olika ämnen:

Administration Företagsekonomi Handel Turism och reseservice

Programmet ersätter bl.a. tvåårig Distributions- och kontorslinje, tvåårig Handels- och kontorslinje, treårig Handelslinje inom ÖGY-försöken samt specialkursema Inköp och försäljning DK 21 och Varuhantering och kontorsservice DK 19 och påbyggnadsutbildningen Marknadsinformation DK 27.

Lämplig grundutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Handels- och administrationsprogrammet kan grund ha en genomgången treårig gymnasieutsom bildning inom Handels- och administrationsprogrammet, Samhällsvetenskaps-

Ekonomi eller motsvarande utbildning inom ett specialut-

programmets gren format program.

Kapitel 5 97

För karaktärsämnen inom gymnasieskolans Handels- och administrationsutbildningar finns sedan länge tre lärarkategorier för vardera ämnesomav rådena Ekonomi, Handel och Kontor. För ämnesområdet Företagsekonomi kan även i fortsättningen ekonomutbildningen om totalt 140 poäng eller förvaltningsutbildningen 140 poäng om vara grunden för lärarutbildningen, kompletterad med minst ett års yrkeserfarenhet. Denna utbildning ligger utanför utredningens direktiv, eftersom denna lärarkategori adjunkter och lektorer även undervisar i motsvarande kurser inom Samhällsvetenskapsprogrammet. För utbildning inom ämnesområdet Handel finns olika utbildningar som tillsammans med yrkeserfarenhet kan utgöra grunden för lärarutbildning. Hit hör de nuvarande YTH-utbildningarna FöretagsekonomiHandel och Kontor. De nuvarande antagningskraven bör emellertid ändras så att det krävs genomgången treårig gymnasieskola. En i sammanhanget tänkbar högskoleutbildning kombination högär en av skolekurser om tillsammans 80 poäng inom ämnena företagsekonomi, svenska med affärsinriktning, engelska och ADB. För området Turism finns ett antal högskoleutbildningar om 80-160 poäng. Eftersom området Turism och reseservice inom Handels- och administrationsprogrammet endast ger 100 gymnasiepoäng är det endast stora gymnasieskolor som kan ha en hel tjänst för denna del av undervisningen. I några kommuner har startats specialutformade program för turism. Därvid blir tjänsteunderlaget större för lärare speciellt utbildade för turismornrådet. Även karaktärsämneslärama inom Handels- och adminstrationsproom grammet på en gymnasieskola har olika kompetensprofiler är det viktigt att de arbetar i ett lärarlag tillsammans med berörda lärare i allmänna ämnen.

5.3.8 Hantverksprogrammet HV

Programsuuktur

Hantverksprogrammet ersätter bl.a. Hantverksteknisk linje inom ÖGY-försöken och ett antal specialkurser, bl.a. Frisörer ÖV 10, Hantverksteknik ÖV 17 och Tapetserare ÖV 123. Programmet kan även ersätta lärlingsutbildningar för olika hantverksyrken. I kursplanen för Hantverksprogrammet ingår ett antal gemensamma kurser, bl.a. i ämnet Hantverkskunskap. De valbara kurserna skall inom ämnet hantverksteknik inriktas mot visst hantverksområde: båtbyggeri, floristteknik, frisörteknik, glasteknik, guldsmedsteknik, skrädderiteknik, tapetserarteknik, textilteknik, trä- och metallteknik samt ur- och mikroteknik.

4 l4-lllO

98 Kapitel 5

Lämplig grundutbildning

En blivande lärare inom Hantverksprogrammet bör som grund ha en genomgången treårig gymnasieutbildning på Hantverksprogrammet eller på ett - Specialutformat och därmed allmän behörighet. program - Någon lämplig högskoleutbildning finns f.n. inte för blivande lärare inom Hantverksprogrammet. Frågan om inrättande av en högskola för hantverk utreds f.n. Undervisningen i karaktärsämnena inom Hantverksprogrammet kan antingen i huvudsak förlagd till gymnasieskolan eller till en arbetsplats. vara Om yrkesutbildningen i huvudsak är förlagd till en gymnasieskola är det naturligt i de flesta fall att som lärare utnyttja en person som erhållit mästar-

brev se avsnitt 3.6. I den arbetsplatsförlagda delen av undervisningen får

eleven vanligtvis handledare en annan mästare inom det hantverksomsom råde eleven utbildas för.

Att helt förlägga den egentliga yrkesutbildningen till en arbetsplats men

utbildningen i kämämnena till skolan är lämpligt inte minst inom sådana inte möjligt bilda hela undervisningsgrupper. Även hantverk där det är att här bör det handhar yrkesundervisningen. vara en mästare som

5.3.9 Hotell- och restaurangprogrammet HR

Pmgiamstrukmr

Hotell- och restaurangprogrammet har tre nationella grenar:

Hotell - Restaurang - Storhushåll -

Programmet ersätter bl.a. tvåårig Livsmedelsteknisk linje, gren Storhushåll treårig Restauranglinje inom ÖGY-försöken samt specialkuroch restaurang, sen Turisthotellbranschen Li 17.

Lämplig grundutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Hotell- och restaurangprogrammet kan grund ha treårig gymnasieutbildning på Hotell- och som en

SOU 1994:10l Kapitel 5 99

restaurangprogrammet eller motsvarande utbildning inom ett Specialutformat program. Högre restaurangutbildning för kockar och servitörer om 120 poäng finns vid två högskolor. YTH-utbildningen Storhushåll och restaurang har anknytning till vissa ämnen inom detta program. Grenen Hotell bör ha en speciell lärarkompetens. För antagning till praktisk-pedagogisk utbildning bör krävas flerårig arbetslivserfarenhet inom olika arbetsuppgifter från hotell. Någon speciell högskoleutbildning med inriktning enbart mot hotell finns f.n. inte. Inom de båda grenarna Restaurang och Storhushåll är det lämpligt att det finns lärare med skilda kompetenser, dels för restaurang och servering, dels för restaurang, matlagning och storhushåll.

5.3.10 Industriprogrammet IP

Programstrtlkwr

Industriprogrammet har fyra nationella grenar:

Industri Process Textil och konfektion Trä -

Programmet ersätter bl.a. tvåårig Verkstadsteknisk linje, tvåårig Beklädnadsteknisk linje, tvåårig Processteknisk linje, tvåårig Träteknisk linje, fyra treåriga linjer inom ÖGY-försöken Industriell teknisk linje, Processteknisk linje, Textil- och beklädnadsteknisk linje samt Träteknisk linje samt ett stort antal specialkurser och påbyggnadsutbildningar.

Lämplig grundutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Industriprogrammet kan som grund ha en genomgången treårig gymnasieutbildning inom Industriprogrammet, Naturvetenskapsprogrammet eller motsvarande utbildning inom ett Specialutformat program. Följande YTH-utbildningar finns med anknytning till programmet: Kvalitetsteknik, Livsmedelsproduktion, Papper- och masseproduktion, processtek-

100 Kapitel 5

nik, Stålproduktion, Sågverksteknik, Textil och konfektion, Träteknik samt Verkstadsteknik i 13 orter.

Maskiningenjörsutbildning om 80 poäng se avsnitt 3.5.2 finns på tolv

orter. För Industriprogrammet synes det naturligt att lärare med olika kompetens bildar lärarlag inom respektive gren. Lärarkompetensen bör gälla den speciella inriktning läraren har genom sin grundutbildning och yrkeserfarenhet. Lärare som undervisar i ämnena Screenteknik och Tryckteknik bör ha

samma grundutbildning som lärare i yrkesämnen inom Medieprogrammet se

avsnitt 5.3.12.

5.3.11 Livsmedelsprogrammet LP

Pmgramstruktur

Livsmedelsprogrammet har två nationella grenar:

Bageri och konditori - Kött och charkuteri -

Programmet ersätter tvåårig Livsmedelsteknisk linje, gren Livsmedelsproduktion och treårig Livsmedelsteknisk linje inom ÖGY-försöken.

Lämplig grundutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Livsmedelsprogrammet bör genomgången treårig gymnasieutbildning inom Livsmesom grund ha en delsprogrammet eller motsvarande utbildning inom ett Specialutformat program. YTH-utbildningen Livsmedelsproduktion har nära anknytning till detta

En lämplig bakgrund är mästarbrev se avsnitt 3.6.

program. annan Eftersom innehållet i de båda grenarna skiljer sig markant är det nödvändigt med skilda lärarkompetenser för de olika grenarna.

Kapitel 5 101

5.3.12 Medieprogrammet MP

Programstmktur

Medieprogrammet har två nationella grenar:

Information och reklam - Tryckmedier -

Programmet ersätter bl.a. treårig Grafisk linje inom ÖGY-försöken och specialkursema Grafisk utbildning, tryckmedia ÖV 125, Kommunikation och media ÖV 23 samt Grafiska tecknare.

Lämplig gnmdutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Medieprogrammet bör som grund ha en genomgången treårig gymnasieutbildning inom Medieprogrammet, Naturvetenskapsprogrammet eller motsvarande utbildning inom ett specialntfonnat program. YTH-utbildningen Grafisk teknik i Tumba har anknytning till programmet, liksom utbildningarna Grafisk teknologi, 80 120 poäng vid högskolan i FalunfBorlänge och Grafisk linje, 80 poäng, vid Grafiska Institutet i Stockholm. Kuriinnehållet i de båda grenarna är till stora delar gemensamt. Därför bör lärarkompetensen kunna gälla hela programmet. Även den gymnasieskola som har lärare med kompetens för många kursavsnitt har behov att i av vissa kursavsnitt utnyttja expertis från arbetslivet.

5.3.13 Naturbruksprogrammet NP

Pmgramstruktur

Naturbruksprogrammet saknar nationell grendelning och ersätter bl.a.den utbildning som tidigare gavs tvåårig Jordbrukslinje, tvåårig Skogsbrukslinje, tvåårig Trädgårdslinje, treårig Naturbrukslinje inom ÖGY-försöken, specialkurserm Skogsbruk, förrnanskurs SB 27, Skogsbruk, grundutbildning SB 50, Körning med Skogsmaskiner SB 58, Trädgård, frilands- och växthusodling :TD 20, Trädgård, markbyggnad TD 22, Djurvårdare ÖV 152, Vattenlruk, fiskodling, vattenvård ÖV 16 samt påbyggnadsutbildningen Driftlecning, jordbruk JO 22.

102 Kapitel

Lämplig grundutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Naturbruksprogrammet bör genomgången treårig gymnasieutbildning inom Naturbrukssom grund ha en progammet, Naturvetenskapsprogrammet eller motsvarande utbildning inom ett specialutfonnat program. Högskoleutbildningar inom områdena jord, skog och trädgård finns vid Uppsala universitet. Redan tillämpas principen att en lärare formellt blir kompetent för att nu undervisa i hela Naturbruksprogrammet. På naturbruksgymnasiema ingår lärare med olika delkompetenser i lärarlag svarar för undervisningen i som karaktärsämnena.

5.3.14 Omvårdnadsprogrammet OP

Pmgramsmiktur

Omvårdnadsprogrammet har två nationella grenar:

Omvårdnad - Tandvård -

Programmet ersätter bl.a. tvåårig Vårdlinje, gren Hälso- och sjukvård, tvåårig Social servicelinje, treårig Omvårdnadslinje inom ÖGY-försöken, specialkursema Skötare i psykisk vård VD 50, Undersköterskaare, hälsooch sjukvård VD 52 och Tandsköterskor VD 11.

Lämplig grundutbildning

En blivande gymnasielärare i yrkesämnen inom Omvårdnadsprogrammet skall grund ha genomgången treårig gymnasieutbildning inom Omsom en vårdnadsprogrammet, Samhällsvetenskapsprogrammet, Naturvetenskapsproeller motsvarande utbildning inom ett specialutformat program. grammet Högskoleutbildningar sjuksköterskeutbildning eller social omsorgsut- bildning, båda 120 poäng finns vid vårdhögskoloma. om - Tandhygienistutbildning, 80 poäng, finns vid 11 högskolor och Tandteknikerutbildning, 120 poäng, finns vid fyra högskolor. Det är naturligt med skilda lärarkompetenser för gren Omvårdnad och för gren Tandvård.

Kapitel 6 103

6 Utredarens

överväganden om

lärarkompetens

6.1 Den lärarrollen nya

Enligt de givna direktiven skall jag kartlägga den kompetens som morgondagens gymnasielärare i yrkesämnen behöver, men också föreslå hur en kompetenshöjning skall kunna ske. Direktiven pekar också att det ställs krav att gymnasielärare i yrkesämnen skall svara för samordning inom ett program organisatoriskt, ämnesmässigt och pedagogiskt. Likaså måste varje gymnasielärare i yrkesämnen aktivt delta i studie- och yrkesorienteringen. Den reformerade gymnasieskolan och den mer kursutformade gymnasieskolan ger bättre förutsättningar för att undervisningen skall anpassas efter utvecklingen i arbetslivet. Ingela Josefson framhåller bilaga 3 bl.a.:

Utbildningar som leder till ett yrke bör sträva efter att skapa en nära

koppling mellan teori och praktik. De lärare som skall undervisa i

yrkesämnen behöver en fast förankring i praktikens värld. Risken finns

annars att de ägnar sig att förmedla generella kunskaper till eleverna men saknar förmåga att visa kunskaper i praktisk handling.

Det kommer att ställas nya krav morgondagens arbetskraft. Helgeson och Johansson framhåller bilaga 4 bl.a.:

Kompetenskrav och decentralisering är två huvudbegrepp:

färre chefer

plattare organisationer -

decentraliserat beslutsfattande

individuellt ansvar bredare arbetsuppgifter arbete i lag uppluckrade gränser mellan arbetare och tjänstemän ökad intern rörlighet -

Som en följd av utvecklingen inom arbetslivet bör gymnasielärare i yrkesämnen ha kompetens att vägleda eleverna genom gymnasieskolans utbud av kurser i relation till arbetslivet

Kapitel 6 104

förbereda eleverna för arbetslivets krav kompetensutveckling i decen- traliserade arbetsorganisationer

En gymnasielärare i yrkesämnen skall

ha uppdaterad kunskap arbetslivets förändring och utveckling om ha kunskap kraven teoretiskt och praktiskt kunnande om själv ha kompetens teoretiskt och praktiskt förbereda eleverna för att arbetslivet kunna skapa pedagogisk miljö mot de krav eleven kommer en som svarar att möta i arbetslivet

kunna vägledningens teori och praktik ha internationell orientering kompetenskraven inom sitt yrkesomen om råde De beskrivna kompetenskraven måste vara en utgångspunkt för utvecknu både den framtida lärarutbildningen och lärarfortbildningen. lingen av

6.2 för gymnasielärare i yrkesämnen

Lärarutbildning

6.2.1 Yrkeserfarenhet

Den söker praktisk-pedagogisk utbildning för blivande gymnasielärasom en skall ha yrkeserfarenhet inom det yrkesområde lärarutbildre i yrkesämnen ningen Yrkeserfarenheten skall relevant, kvalificerad och aktuell. avser. vara Som framgår beskrivningen över de nuvarande lärarutbildningama avav snitt 3.7 har de olika utbildningarna skilda krav yrkeserfarenhetens längd

antal år. För utbildning till gymnasielärare inom naturbruk finns ingen fastställd

regel för hur lång yrkeserfarenheten före lärarutbildningen skall vara. Den

har lantmästare eller motsvarande inom områdena skog som examen som och trädgård har i regel fått sin yrkeserfarenhet före högskoleutbildningen.

andra lärarutbildningar än naturbruk är kravet yrkeserfarenhet 2 till För 6 år. Det sistnämnda kravet gäller för blivande lärare inom elinstallation och

sammanfaller med kravet för att erhålla fullständig elbehörighet.

Det finns emellertid andra faktorer än yrkeserfarenhetens längd som bör

in i bedömningen blivande lärare har en lämplig yrkesbakvägas av om en

grund. yrkeserfarenhetens aktualitet. Inom många yrkesområ- En viktig faktor är den har tekniken och arbetsorganisationen genomgått en så snabb utveckling

endast de allra årens erfarenheter kan anses värdefulla. Inom andatt senaste yrkesområden utvecklingen långsammare och det blir därmed något ra är enklare bedöma yrkeserfarenhetens värde. En annan faktor är vilken att

Kapitel 6 105

kvalifikationsnivå yrkeserfarenheten har legat på. Det är ofta svårt att på insända intyg från arbetsplatser bedöma kvalifikationsnivån. Antagbasis av ningsprov och intervjuer med den sökande skulle kunna ge ytterligare klarhet. Vid bedömningen yrkeserfarenheten hos en sökande till lärarutbildning av för gymnasielärare i yrkesämnen är det angeläget att högskolorna anlitar expertis från arbetslivet. Inom vissa branschområden, framför allt vad gäller hantverk, finns ofta branschprov olika slag gesällprov och mästarprov. Dessa av branschorav ganisationer fastställda i regel god bild kvalifikationsnivån prov ger en av hos den yrkesverksamme. Det är önskvärt att de hantverks- och branschorganisationer idag saknar sådana arbetar fram anvisningar för besom prov dömningen kvalifikationsnivån vad gäller yrkeserfarenheten hos sökande av till lärarutbildning. Jag det viktigt att systemet för antagning till lärarutbildning för en anser blivande gymnasielärare i yrkesämnen är flexibelt så att varje sökandes yrkeskompetens bedöms utifrån flera kriterier, nämligen yrkesverksamhetens relevans och längd, aktualitet samt kvalifikationsnivå.

6.2.2 Teoretisk kompetens

För antagning till samtliga lärarutbildningar för gymnasielärare i yrkesämnen gäller idag de sökande skall ha genomgått minst tvåårig yrkesinriktad att en gymnasielinje eller ha motsvarande kompetens. Ett mindre antal av de sökande har därutöver genomgått ettårig högre specialkurs i gymnasieskoen lan. Detta innebär att många sökande till lärarutbildningen har en lägre teoretisk kompetens än den deras elever får i gymnasieskolan. som Som tidigare nämnts avsnitt 3.7 krävs för antagning till lärarutbildningar inom områdena Naturbruk och Vård genomgången högskoleutbildning av olika längd. För områdena Industri och hantverk samt Handel och administration motsvarande elva yrkesförberedande program i gymnasieskolan - finns däremot inga krav högskoleutbildning för att antas till lärarutbildning. Jag det nödvändigt att det för antagning till all lärarutbildning för anser blivande gymnasielärare i yrkesämnen skall krävas genomgången högskoleutbildning. Många skäl talar för detta, bl.a. följande. 1 Utvecklingen inom arbetslivet under de senaste åren visar att kraven teoretisk kompetens ständigt ökar.

106 Kapitel 6

2 Eleverna i den reformerade gymnasieskolan med bl.a. åtta kärnämnen och ett nytt betygssystem får en god teoretisk kompetens. Inslaget av allmänna ämnen är betydligt större än i tidigare gymnasieutbildningar. 3 Det är orimligt att vissa lärargrupper i gymnasieskolan skall ha en betydligt lägre teoretisk kompetens än andra grupper. Detta gäller såväl förhållandet mellan den ämnesteoretiska kompetensen för gymnasielärare i allmänna ämnen och gymnasielärare i yrkesämnen som mellan olika grupper av gymnasielärare i yrkesämnen. 4 Den internationella utvecklingen visar att kraven ökar teoretisk kompe-

tens för lärarna inom yrkesutbildningen. Detta gäller bl.a. i Norge se av-

snitt 4.2 där möjlighet ges för lärare att studera s.k. Hovedfag. Med hänvisning till ovanstående skäl anser jag att det för den framtida antagningen till lärarutbildning för gymnasielärare i yrkesämnen skall krävas genomgången högskoleutbildning. Denna utbildning bör omfatta minst 80 högskolepoäng. Som framgår av beskrivningen av de tretton nationella programmen med yrkesämnen avsnitt 5.3 finns det redan idag ett antal högskoleutbildningar av denna omfattning och med inriktning mot dessa program. För många av de tekniskt inriktade programmen finns det ingenjörsutbildningar om minst 80 poäng som är lämpliga som grund för lärarutbildning. De bygger på genomgånget studieförberedande program i gymnasieskolan. Med tanke på att arbete i lärarlag blir allt vanligare anser jag det vara en fördel att det i en gymnasieskola och inom ett progam finns gymnasielä- - rare i yrkesämnen med olika gymnasieprogram som grund för sin yrkeserfarenhet och lärarutbildning. De yrkestekniska högskoleutbildningama YTH erbjuder kurser som innebär en förstärkt teoretisk utbildning. Som framgår av avsnitt 3.5.1 omfattar dessa utbildningar f.n. 60 poäng. Utvärderingar visar att YTH varit en värdefull utbildning för gymnasielärare i yrkesämnen. Det finns dock enligt min mening skäl för att förlänga YTH-utbildningama till 80 poäng. Det utökade utrymmet skulle kunna användas för valbara kurser inom olika kunskapsområden, t.ex. arbetsmiljö, ergonomi, fördjupad branschkunskap och allmänna ämnen.

För lärare inom Hantverksprogrammet se avsnitt 5.3.8 bör erhållet mäs-

tarbrev kunna ersätta kravet på genomgången högskoleutbildning.

Kapitel 6 107

6.2.3 Olika vägar att höja kompetensen för gymnasielärare i yrkesämnen

Nya kompetenskrav

Som tidigare nämnts förändras lärarrollen i den kursutformade gymnasieskolan för alla gymnasielärare i yrkesämnen. Kraven ökar bl.a. i följande avseenden: Ämnesteoretisk kompetens treårig gymnasieutbildning och hög- - - genom skoleutbildning Aktuell yrkeserfarenhet genom kvalificerad relevant yrkesverksamhet - före lärarutbildningen och därefter genom yrkesstudier i arbetslivet samarbetsförmåga genom gemensamt arbete inom ett program, bl.a. i - form av lärarlag Kännedom arbetsmarknaden för att kunna delta i studie- och yrkes- - om orientering.

Nordiska jämförelser

De internationella jämförelser utredningen gjort se avsnitt 4.2-4.7 ger vid

handen att andra länder ofta har en annan uppläggning av utbildningen av gymnasielärare i yrkesämnen än den som finns i vårt land. Av särskilt intresse är utbildningen i Norge och Danmark, där lärarutbildningen ges i etaptill lärare som redan är anställd vid en gymnasieskola och som därför per en teoretiska utbildningen vid någon lärarutbildning med prakkan varva den tiskt arbete som lärare.

Förändringari den nuvarande utbildningen

Praktisk-pedagogisk lärarutbildning i yrkesämnen genomförs idag oftast som helfartsutbildning under totalt ett läsår. Utbildningsformer med s.k. långsam studietakt prövas kontinuerligt liksom former för decentraliserad utbildning. Erfarenheterna långsam studietakt och decentraliserad praktik är goda. av Med hänsyn till att lärarutbildning i yrkesämnen främst vänder sig till med arbetslivserfarenhet, måste den kunna erbjuda utbildningspersoner former är anpassade till vuxna studerandes studievillkor och sociala som situation.

108 Kapitel 6

Jag vill därför förorda att lärarutbildningar i yrkesämnen som alternativ till helfartsutbildning skall kunna erbjuda utbildningsformer med långsam studietakt i decentraliserade former. I den praktisk-pedagogiska utbildningen är varvningen mellan teoretiska kurser och lärarpraktik en nödvändig integration. En utbildningsmodell som kan förena långsam studietakt, decentralisering och varvning mellan teori och praktik är halvfartsutbildning. Denna kan organiseras olika sätt. Viss del av teoriundervisningen och lärarpraktiken kan förläggas till hemorten. Med hjälp av den nya informationsteknologi som är under utveckling kan olika former av distansundervisning underlätta studierna. Modeller med halvfartsutbildning ger också andra fördelar. Under studietiden kan studier varvas med yrkesverksamhet i arbetslivet eller arbete som formellt obehörig lärare i gymnasieskolan. I det senare fallet kan lärarpraktiken fullgöras i egen klass. En sådan modell tillåter en långsiktig prövning av studentens förutsättningar för läraryrket. Vad gäller antagning till lärarutbildningen anser jag att den sökande skall kunna styrka sin lämplighet för läraryrket. För sökande som saknar väl vitsordad lärarpraktik skall någon form av prov anordnas med syfte att bedöma den sökandes lämplighet för läraryrket. Jag återkommer i kap. 7 beträffande organisationen av den praktisk-pedagogiska utbildningen.

Samordning med aman läramtbildning

I propositionen prop. 199192:75 om lärarutbildning framhåller det föredragande statsrådet:

Det ärvidare enligt min mening en nackdel att den nuvarande utbildningen av lärare i teoretiska ämnen och utbildningen av yrkeslärare sker helt skilt från varandra De båda kategorierna lärare kommer därigenom in i skolan med olika traditioner och utan någon gemensam referensram. I den nya gymnasieskolan accentueras behovet av samverkan mellan lärare i teoretiska ämnen och lärare i yrkesämnen.

Den praktisk-pedagogiska gymnasielämmtbildningen bördärförorganiseras på sådant sätt att de olika lärarkategoriema utbildas så långt som möjligt tillsammans. Jag tänker här på avsnitt som avser skolans mål, styrsystem och arbetsformer. Om de blivande lärarna under såväl teo-

Kapitel 6 109

retiska praktiska inslag i sin utbildning fått grund som en gemensam

för att utöva läranollen bör det framtida samarbetet underlättas.

De allra flesta lärare på det gymnasiala stadiet får genom mitt förslag

sin egentliga länzmtbildning genom en praktisk-pedagogisk utbildning 40 poäng. Examensbeviset från lärarutbildningen kommer att ange om för vilka ämnenämnesom råden personen har förutsättningar att undervisa

En kursutfonnad gymnasieskola bygger på att ämnen integreras i kurser. För varje kurs finns bestämda mål. Eleven betygsätts sina prestationer i respektive kurs. Kursutformningen förutsätter således att de för kursen ansvariga lärarna gemensamt kan planera och genomföra kursen samt utvärdera resultatet. Den kursutformade gymnasieskolan förutsätter att lärare har den kompeerfordras för lagarbete. Samverkan i lag ställer krav att de medtens som verkande har kännedom om och respekt för varandras utbildnings- och ämnesbakgrund, yrkeserfarenheter, livserfarenheter och specifika kompetensområden. Det är givet att blivande lärare redan under sin lärarutbildning måste ges förutsättningar att lära känna de lärarkategorier som kommer att bli deras framtida samarbetspartners i gynmasieskolan. Det finns därför skäl som talar för att lärarutbildning för gymnasielärare skall organiseras så att det framtida samarbetet underlättas. Gymnasielärare antas till lärarutbildningen grundval av särskilda förkunskaper. Gruppen gymnasielärare i yrkesämnen representeras av huvudkategoriema Industri och hantverk, Handel och administration, Vård samt Naturbruk. Inom dessa kategorier finns ett antal yrkesgrupper företrädda. Varje yrkesgrupp representerar en speciell kompetensprofil. Även gymnasielärarutbildningen samordnas är det viktigt att utbildom ningen utrymme för studier som inriktas mot problemområden i den unger dervisning som utbildningen avser.

6.2.4 Vidareutbildning och karriärvägar

Det är angeläget att ett flertal alternativa karriärvägar skapas för gymnasielärare i yrkesämnen liksom för övriga lärargmpper. Som framgår beskrivningen över Norge avsnitt 4.2 finns där en fastav lagd karriärstege för yrkeslärama med lektorskompetens som slutmål. Lärarlönen är kopplad till denna karriärstege det lönar sig alltså att studera -

110 Kapitel 6

vidare. Ett system med klart definierade grunder för löneökningar behövs också i vårt land. För alla gymnasielärare i yrkesämnen är det angeläget att det finns möjligheter till vidareutbildning. Inom områdena Handel och administration, Naturbruk samt Omvårdnad finns redan goda möjligheter till fortsatta högskolestudier efter den egentliga lärarutbildningen. Detta gäller såväl inom respektive ämnesområde som inom ämnet pedagogik. SCB:s undersökningar visar att endast få lärare inom området Industri och hantverk har genomgått högskoleutbildning utöver lärarutbildningen. Högskolekurser för verksamma och behöriga lärare prövas f.n. Vid Högskolan för lärarutbildning i Stockholm, institutionen för yrkespedagogik i Södertälje, finns en påbyggnadskurs i pedagogik för yrkeslärare. Vid institutionen för yrkespedagogik vid Göteborgs universitet startade hösten 1992 en pedagogisk påbyggnadsutbildning för gymnasielärare i yrkesämnen. Den bedrivs som halvfartsutbildning. Båda dessa kurser syftar till att höja lärarnas kompetens för att bedriva lokalt utvecklingsarbete. Ett önskemål som framförts i olika sammanhang är att en gymnasielärare i yrkesämnen skall få möjlighet och formell rätt att undervisa också i allmänna ämnen. Det förefaller lämpligt att t.ex. en lärare i elteknik också undervisar klassen i matematik och lägger upp undervisningen bl.a. med tanke de tillämpningar som kan göras i karaktärsämnet. En lärare med ingenjörsutbildning som studerar vidare i ämnet matematik får i regel helt eller delvis tillgodoräkna sig tidigare matematikstudier i högskolan men för att uppnå kraven för behörighet som matematiklärare krävs ca ett års ytterligare högskolestudier i ämnet. Det är redan idag fullt möjligt att kombinera den praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng med ämneskurser av olika omfattning. I vårdlärarutbildningen som omfattar 60 poäng ingår 20 poäng ämnesfördjupning. En liknande men längre gående kombinationsmodell har utarbetats av en arbetsgrupp med företrädare för Umeå universitet och Umeå kommun. I denna modell integreras i stor utsträckning utbildningen för gymnasielärare i allmänna ämnen med utbildningen av gymnasielärare i yrkesämnen. Därvid blir det möjligt att utveckla ett tvåämnessystem genom att läraren blir behörig att undervisa både i ett yrkesämne och ett allmänt ämne. Enligt den skisserade modellen antas den sökande till gymnasielärarutbildning i ett allmänt ämne och ett yrkesämne. Utbildningen omfattar 80 poäng i yrkesämnet, 60- 80 poäng i allmänt ämne och 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning, dvs. totalt 180-200 poäng. Med denna modell blir utbildningstiden i högskolan lika lång för lärare i yrkesämnen som för lärare i allmänna ämnen.

Kapitel 6 lll

Det bör observeras att ett eventuellt försök med en lärarutbildning enligt denna modell kräver dispens från bestämmelserna i högskoleförordningen om gymnasielärarutbildning.

6.2.5 Utbildningens organisation

Förslagen till förändrad utbildning för gymnasielärare i yrkesämnen utgår en i princip från ett bibehållande av nuvarande lärarutbildning inom högskolan. Varje högskola bör självständigt och utan central styrning kunna åstadkomde förbättringar föreslagits inom de ramar som högskoleförordma som ningen och examensordningen anger. Eftersom lärarutbildningen har stor betydelse för utvecklingen av skolarbetet är det naturligt att anordnande av lärarutbildning för lärare inom det offentliga skolväsendet är ett statligt åtagande. Det är dock möjligt för staten att uppdra andra utbildningsanordnare, även privata, att genomföra t.ex. lärarutbildning. Det är idag möjligt att i en samlad organisation sammanföra lärarutbildning och fortbildning för gymnasielärare i yrkesämnen med annan högskoleutbildning t.ex. YTH och ingenjörsutbildning och med ett branschinstituts vidareutbildning av yrkesverksamma.

6.3 Lärarfortbildning

6.3.1 Nuvarande organisation

Som tidigare nämnts avsnitt 4.1 har kommunerna som huvudmän för lärare inom det offentliga skolväsendet ansvaret för att lärare ges en lämplig fortbildning. f.n. för kursorganisationen för lärarfortbildningen. Staten svarar Fortbildningskurser för gymnasielärare i yrkesämnen anordnas av fortbildningssekretariatet vid Göteborgs universitet i Mölndal, fortbildningsavdelningen vid Linköpings universitet, fortbildningsenheten vid Lunds universitet i Malmö och fortbildningsenheten vid Umeå universitet. Kataloger över och information de kurser anordnas utsänds till samtliga gymnasieskolor. om som Av tradition spelar de kurskataloger som fortbildningsenheter och motsvarande ut dominerande roll i skolornas val av fortbildningskurser. I det ger en följande jag ett antal förslag till andra vägar för att garantera att fortger bildning gymnasielärare i yrkesämnen svarar mot de lokala behoven av av förstärkning av lärarnas kompetens. en

112 Kapitel 6

6.3.2 Uppläggning av framtida lärarfortbildning för gymnasielärare i yrkesämnen

Rektor har ansvaret för att se till att lärarna på skolan har den kompetens som behövs för undervisningen i ämnena inom En analys programmen. av kursplanerna visar för vilka planerade kurser skolans lärare har kompetens. I de yrkesförberedande programmen är antalet valbara kurser ofta stort för att en gymnasieskola skall kunna profilera sin undervisning. För varje gymnasielärare i yrkesämnen skall rektor årligen efter utvecklingssamtal upprätta en individuell utvecklingsplan redovisar vilka som områden läraren bör få ämnesteoretisk fortbildning i och uppdatering sitt av praktiska kunnande. De lokala behovsanalyser som görs skall fungera beslutsunderlag för som genomförande av fortbildning. Därmed kan de kurser erbjuds mot som svara lokala behov. Som framgår av kartläggningen de verksamma gymnasielärama av nu avsnitt 3.8 har många lärare en yrkeserfarenhet är förvärvad för många som år sedan. Detta gör det svårt för lärarna att bedriva undervisning en som svarar mot de senaste årens utveckling. Ett sätt att följa med utvecklingen inom yrkesområdet är att bedriva yrkesstudier, dvs. under vissa perioder vara verksam ute på arbetsplatser. Utredningens enkäter visar att yrkesstudier är sällsynta och endast förekommer inom vissa branschområden. Orsakerna är flera. Å sidan kan ena företagen i tider med hög arbetslöshet ha svårt att finna lämpliga arbetsuppgifter för gymnasielärare i yrkesämnen. Å andra sidan kan det svårt en vara för skolan att lösa vikariefrågan och frustrerande för läraren att komma till en arbetsmiljö som har genomgått stora förändringar sedan den tid läraren själv arbetade inom yrkesområdet. Jag anser att sådana hinder måste övervinnas. Att lärarna får möjligheter till yrkesstudier är nödvändigt för en yrkesutbildning i takt med tiden. I den nyss nämnda utvecklingsplanen skall frågan fortlöpande yrkesom praktik för varje gymnasielärare i yrkesämnen tas upp. Det lokala programrådetyrkesrådet skall ha till uppgift att anskaffa lämpliga arbetsplatser för denna yrkespraktik. I skollagen bör införas en bestämmelse med denna lydelse:

För gymnasielärare i yrkesämnen skall rektor årligen upprätta en individuell utvecklingsplan som innehåller uppgift omfattningen om av lärarens fortbildning och yrkespraktik.

Till stöd för lärarfortbildning och utvecklingsarbete inom ett yrkesförberedande program bör utvecklas ett nätverk resursskolor. Med resursskola av

Kapitel 6 113

skola som av branschen bedömts ge en god yrkesutbildning, dvs. avses en en skola som ligger i fronten. En resursskola förutsätts ha god lärarkompetens och utrustningsstandard, goda kontakter med branschorganisationer och med utvecklingen inom yrkesområdet. Resursskolan skall dels kunna anordna fortbildningskurser, dels ge råd till kommuner inom regionen genom att anvisa lämpliga kurser anordnade av fortbildningsenhetermotsvarande och andfortbildningsanordnare. En resursskola bör också vara ett stöd för Skolverra kets kursplanearbete genom att lärare från resursskolan deltar i arbetsgrupper etc.

6.4 Lärarcertifikat

Som tidigare framhållits är det nödvändigt att varje gymnasielärare i yrkesämnen fortbildning och yrkespraktik följer utvecklingen inom sitt yrgenom kesområde. Den individuella utvecklingsplanen innebär en rättighet och en skyldighet för såväl skolledning som för gymnasielärare i yrkesämnen. Speciella åtgärder kan vara nödvändiga för att det här beskrivna systemet skall kunna förverkligas. Ett sätt är att införa ett s.k. lärarcertifikat. I propositionen prop. 1991:75 om lärarutbildning m.m. tas frågan om lärarcertifikat Utbildningsministern anför att lärarcertifikatet avser att upp. komplettera underlaget vid ett beslut om tillsvidareanställning. För att få certifikat skall dels ha högskoleutbildning, dels ha fullgjort en av en person rektor godkänd provtjänstgöring. I propositionen framhålles att lärarnas kompetens och bakgrund har en avgörande betydelse för kvaliteten i skolans arbete. Vidare sägs att en nyrekryterad lärare ofta har behov ett inledande stöd. Med hjälp av en erfaren av pedagog kan läraren under form av provtjänstgöring utveckla sin yrkesen skicklighet. Något riksdagsbeslut med anledning av förslaget om lärarcertifikat har emellertid inte fattats. Ett lärarcertifikat för gymnasielärare i yrkesämnen skall innehålla flera delar. En del skall innehålla examensbevis från föreskriven högskoleutbildning för att erhålla gymnasielärarexamen. En andra del skall innehålla ett intyg från rektor fullgjord godkänd provtjänstgöring. En tredje del skall om visa genomgången fortbildning och fullgjord yrkespraktik. Med en sådan modell blir det möjligt för rektor att fatta beslut om utfärdande av lärarcertifikatet. Med detta följer att beslutet skall kunna överklagas. Om lärarcertifikat införs bör det tidsbegränsas, förslagsvis till fem år och medföra skyldighet för skolan att se till att läraren under perioden får en fort- och vidareutbildning samt yrkesstudier enligt den individuella utveck-

114 Kapitel 6

lingsplan som uppgjorts. På samma sätt är det en skyldighet för läraren att skaffa sig fortbildning och yrkesstudier höjer lärarens kompetens. som Vid införandet av lärarcertifikat måste behovet Övergångsbestämmelser av bedömas. Det synes rimligt att nu verksamma lärare med genomgången lärarutbildning automatiskt erhåller lärarcertifikat. Läraryrket blir med lärarcertifikat ett reglerat yrke enligt ett EG-direktiv om ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis. En lärares yrkesbehörighet blir då automatiskt godkänd inom hela EES-området.

6.5 Instruktörsutbildning

I arbetslivet finns inom vissa områden instruktörer, dvs. personer som i sitt dagliga arbete har uppgifter av pedagogisk natur t.ex. personalutbildning, inskolning av nyanställda och handledning av praktikanter och lärlingar. Högskolor med lärarutbildning har under ett antal år bedrivit utbildning av instruktörer. Dessa utbildningar har ansetts vara värdefulla för arbetslivets utveckling. De instruktörer som genomgått instruktörsutbildning och arbetat några år i företaget med pedagogiska uppgifter bör de antas till lärarutbildning om kunna tillgodoräkna sig instruktörsutbildningen. I de nya kursplanerna ingår vissa kurser som kräver god kännedom om arbetslivets aktuella utveckling. Här kan instruktörer från arbetslivet komplettera kompetensen hos de gymnasielärare i yrkesämnen som undervisar inom de yrkesförberedande programmen.

6.6 Forskning och utvecklingsarbete

Definitioner

Pedagogik är ett empiriskt tvärvetenskapligt kunskapsområde med inslag från flera forskningsområden. Det är ett ämne inom de samhällsvetenskapliga och beteendevetenskapliga disciplinema. Y rkespedagøgiken arbetar inom tre vida fält: Yrkesutbildning i samhället - Yrkesundervisning - Personalutbildning i arbetslivet - Yrkesutbildning bedrivs både i samhället och i arbetslivet. Inom det offentliga skolväsendet har gymnasieskolan den mest omfattande yrkesutbildningen.

Kapitel 6 115

Motsvarande utbildning bl.a. inom den kommunala vuxenutbildningen ges och inom arbetsmarknadsutbildningen. Inom arbetslivet avsätts stora resurser för personalutbildning. Denna utbildning bedrivs antingen inom företaget eller externa utbildningsanordnare, såväl offentliga som privata. av Den utveckling kan urskilja är att den företagsbaserade utbildningen man kommer att öka i omfattning. I del länder pågår en debatt om relationen en mellan yrkesutbildning och lärlingsutbildning och i vilka former dessa skall Därtill kommer ett för yrkesutbildningen komparativt problem då denna ges. utbildning definieras olika i skilda länder. Yrkesundervisning är ett begrepp inriktat framför allt mot uppläggningen den lärande miljön. Hit hör frågor pedagogik, metodik och didaktik. av om Yrkespedagogiken är ett tvärvetenskapligt kunskapsområde där främst psykologiska och sociologiska perspektiv utveckling och undervisning kommer till användning. Området kan också studeras utifrån andra disciplisärskilt inom beteende- och samhällsvetenskap. ner Pedagogiskt utvecklingsarbete innebär i regel en praktisk tillämpning av den pedagogiska forskningens resultat.

Några aktuella perspektiv

Den allmänna pedagogiken rör sig mellan det beteendevetenskapliga och det samhällsvetenskapliga perspektivet och under olika tidsperioder har endera dessa perspektiv dominerat forskningen. Idag söker man beakta båda desav perspektiv för att studera olika pedagogiska miljöer, bl.a. inom yrkessa utbildningen och utveckla metoder för att beskriva och analysera samspelet i undervisningen. Därvid måste beaktas såväl individens olika förutsättningar de samhälleliga villkoren för undervisningen. som Det bör betonas det finns olika vetenskapstraditioner inom utbildningsatt sociologi, läroplansforskning och beteendevetenskap. I dag söker man inom olika forskningscentrer studera t.ex. kunskapsteoretiska problem i en tvärvetenskaplig Inom dessa centret arbetar med begreppet cognitive ansats. man science. applicera denna forskningsansats det pedagogiska Intresset att fältet och dess problemställningar har varit underordnad betydelse. Det av uppenbart stor del forskningen kring förståelsen av undervisär att en av utfall alltmer inriktas mot individen. Kunskapens utveckling studeras ningens både individuellt och socialt problem. Med ökade krav på utvärdesom ett ring och kvalitetssäkring undervisning och utbildning kommer som en av konsekvens intresset att alltmer fokuseras den individuella nivån.

116 Kapitel 6

B1.a. mot den här beskrivna bakgrunden har intresset inom utbildningsforskningen för pedagogiska problem ökat under år. Inte minst gäller senare detta inom lärarutbildningama. Det är viktigt att inte enbart fokusera forskningsintresset effekterna av undervisningen i relation till de givna målen. I ett helhetsperspektiv måste också själva undervisningsprocessen studeras. Inom yrkesundervisningen finns ett antal speciella faktorer med stor betydelse för undervisningen, bl.a. utvecklingen inom arbetslivet olika kompetenser inom olika sektorer och branscher kravet på anpassning till arbetslivets utveckling begränsningar pga. tillgång till utrustning, lokaler m.m. koppling mellan fackteori och praktisk tillämpning kravet bredd och specialisering i yrkesämnen de studerandes olika förutsättningar förkunskaper, motivation etc. utbildningspolitiska ställningstaganden de höga kostnaderna för vissa yrkesutbildningar - Målen för yrkesundervisningen är ofta uttryckta i form praktisk färav en dighet. De studerande har olika förutsättningar att relatera teoretiskt kunnande till praktiskt handlande. Det är viktigt att undervisningen ger den nödvändiga teoribakgrunden till deras praktiska handlande. Detta förhållande ställer särskilda krav på den utvärdering av yrkesundervisningen varje lärare som bör utföra.

Dagsläget

I dagsläget måste konstateras att den yrkespedagogiska forskningen har en liten omfattning i vårt land samtidigt som yrkesutbildningen i skolan och arbetslivet har en stor omfattning. Det pedagogiska utvecklingsarbetet har däremot en stark ställning, inte minst pga. de reformer nyligen beslutats som för gymnasieskolan och vuxenutbildningen. I detta utvecklingsarbete har intresset riktats mot bl.a. den arbetsplatsförlagda utbildningen APU och utvecklingen av industrigymnasier.

Historisk återblick

I många sammanhang och sedan många år tillbaka har bristen yrkespedagogisk forskning påtalats.

Kapitel 6 117

1964 överlämnades till ecklesiastikministem från Umeå stad och Umeå universitet ett förslag om fasta resurser för yrkespedagogisk forskning. Förslaget remitterades till skolöverstyrelsen SÖ och universitetskanslersämbetet. I sitt remissvar framhöll SÖ b1.a.:

I förhållande till den forskning som berör skolväsendet i övrigt utgör den yrkespedagogiska forskningen en försvinnande liten del. Det synes helt klart att också bLa. de stam investeringar som samhället gör i yrkesutbildning och omskolningsverksamhet motiverar mer forskning kring hithörande frågor för att de betydande insatserna skall kunna tillvaratar på basta möjliga sätt.

Yrkesutbildningsberedningen YB föreslog i betänkandet SOU 1966:3 Yrkesutbildningen att lämpliga åtgärder vidtages för att få till stånd utvidgad forskning inom det yrkespedagogiska området s. 230. Inom för det s.k. Kompass-projektet Komparativa mål- och proramen cessanalyser av skolsystem, som under åren 1967-1971 bedrevs vid den pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet, ingick även yrkespedagogisk forskning. Ett resultat av detta är avhandlingen, Yrkesutbildning i ett nutidshistoriskt perspektiv av Lennart Nilsson Acta Universitatis Gothoburgensis, 1981. SÖ beviljade 1974 FoU-medel till den pedagogiska institutionen, Göteborgs universitet, för forskning om sjuksköterskeutbildningen. Projektet resulterade i doktorsavhandling av Britt Johansson och har senare följts av en ett flertal forskningsrapporter inom vårdområdet. Britt Johansson innehar nuen professur för omvårdnadsforskning. mera

Orsakssammanhang

Det finns flera orsaker till att den yrkespedagogiska forskningen i vårt land har så liten omfattning. Som Ingela Josefson påtalar i sin uppsats bilaga 3 representerar universiteten och det praktiska yrkesarbetet två skilda världar. Yrkespedagogiken arbetar i skärningspunkten mellan dessa båda världar och riskerar att falla mellan stolama. För universitetsvärlden har den låg akademisk status och ser inte den direkta nyttan av yrkesutövningen. man Utvecklingen under de senaste åren visar dock att arbetslivet utvecklats mot ökad efterfrågan sådan kunskap som tidigare endast funnits i universien av tetsvärlden.

118 Kapitel 6

En annan förklaring är att de båda världarna talar olika språk. Ett exempel detta är att många av gymnasieskolans yrkesämnen Verkstadsteknik, fordonsyrkesteknik, hantverkskunskap osv. saknar direkta motsvarigheter inom högskolan.

Vidare är de nuvarande yrkespedagogiska institutionerna se avsnitt 3.7

främst inriktade mot lärarutbildning och till en mindre del mot forskning. En ytterligare förklaring är att yrkeslärare som gått tvåårig yrkesinriktad linje och haft annat tillvalsämne än engelska t.ex. matematik saknat allmän behörighet för högskolestudier. Därmed har lärarutbildningen mera sällan blivit en grund för fortsatta högskolestudier och forskarutbildning.

Motiveringar för ökad yrkespedagogisk forskning

Yrkesutbildningen omfattar ungefär hälften av de studerande i gymnasieskolans nya program. Samtidigt kommer kraven de redan yrkesverksamma att öka i framtiden. Hur denna utveckling kommer att gestalta sig kan vara svårt att ha någon bestämd uppfattning om eftersom den forskningsbaserade kunskapen är otillräcklig. De olika prognoser som gjorts för jämförbara länder pekar på att kunskaper inom naturvetenskap, teknologi, språk samt problemlösande förmåga och kommunikativa kompetenser blir alltmer viktiga i ett förändrat arbetsliv. En central fråga är hur avvägningen mellan kraven generalistkunskap och specialistkunskap kommer att formas både i det framtida yrkeslivet och i samhället. Ett mycket eftersatt forskningsområde är beskrivningar och analyser av gymnasieskolan och industrigymnasiema som lärande miljöer. Inom detta fält borde det kunna etableras gemensamma forskningsansatser från både industrisociologer och pedagoger med intresse för bl.a. inlämingsproblem. Intresset för yrkespedagogik har ökat sett i ett internationellt perspektiv. I flera uttalanden och policyskrifter från OECD, EU mil. betonas vikten av att uppmärksamma och på olika sätt stödja yrkesutbildning. Även i de forna

Central- och Östeuropa arbetar med att utveckla former för yrkesutbild-

man ningens struktur och innehåll. Inom EU har man också genom LEONARDOprogrammet starkt betonat yrkesutbildningens centrala roll i ett framtida Europa. I Norden planeras eller har påbörjats flera gemensamma projekt med yrkesutbildning och undervisning i fokus. Dessa projekt rör bl.a. komparativa studier av yrkesundervisning och utbildningssystem men också frågor om kvalifikationsforskning och industrisociologiska problem.

Kapitel 6 119

Det pågår också ett arbete med att etablera olika slags nätverk inom ra-

för yrkesutbildning. Denna utveckling berör både gymnasieskolan och men skilda lärarutbildningar och forskningscentra i Norden. Dessa nätverk byggs

också ut till att omfatta olika institutioner i Europa och i världen i övrigt.

Vad saknas är dock ett mer uttalat intresse för yrkespedagogiska prosom blemställningar hos olika anslagsgivande myndigheter, forskningsråd och

sektorsorgan.

Organisatoriska frågor

En utveckling av det yrkespedagogiska området bör baseras att särskilda

avdelas för yrkespedagogisk forskning i vid bemärkelse. Dessa reresurser skall knytas till inrättande av en eller flera professurer i yrkespedasurser gogik. Därmed kan skapas möjligheter till en forskarrniljö och en systemati-

sering dokumentation från forskning inom och utom landet. En sådan av forskningsenhet skulle även kunna bedriva uppdragsutbildning arbetslivet

och därigenom få ökade resurser.

Forskningsområden

Det finns många intressanta frågeställningar inom pedagogik och metodik

kan belysas inom den yrkespedagogiska forskningen, t.ex. som vad är gemensamt och unikt för allmän pedagogik och yrkespedagogik hur har yrkespedagogiken utvecklats historiskt vilka samhällsvetenskapliga perspektiv är intressanta för yrkesutbildning- en hur lägger lärare och instruktörer upp sin undervisning vilka uppgifter får de studerande av lärarna vilken koppling får de studerande mellan teori och praktiskt arbete undervisningsmetoder i yrkesundervisning för vuxna och ungdomar hur uppfattar eleverna undervisningen, bl.a. samspelet mellan yrkesämnen och allmänna ämnen vilka metoder kan tillämpas för att studera samspelet lärareelever i yrkes- undervisningen utvecklas skolans och arbetslivets yrkesutbildning parallellt utrustningskostnader och pedagogiska effekter vår yrkesutbildning i ett internationellt perspektiv. -

Kapitel 7 121

7 Utredarens förslag

7.1 Utgångspunkt

yrkesutbildning säger att det rör sig två olika saker: yrkesut- Begreppet om Yrkesutövning sker ute arbetsplats och utbildövning och utbildning. en regel i skola. Det rör sig två skilda världar, två kulturer. ning sker i en om grundläggande yrkesutbildning med hög kvalitet krävs att dessa För en dvs. arbetslivet och skolan tillsammans och inte var båda kulturer möts, att för eleverna skall kunna nå en yrkesfärdighet för sig tar ett aktivt ansvar att

värd namnet. yrkesutbildningen till skola är ingen bra lösning. Att helt förlägga en följa med i utvecklingen inom det yrkesområde de Lärarna har ofta svårt att Innehållet i undervisningen riskerar att bli omodemt om tidigare arbetat där lärarna blir uppdaterade med yrkespraktik. Ett man inte har ett system snabba tekniska utvecklingen gör att skolan av ekonoannat skäl är den som kan hänga med. Skolan har knappast råd och skall inte miska skäl inte i modern utrustning det slag som industrin heller ha det att investera av uppleva hur arbetsplats fungerar de får inte den har. Eleverna får inte en sociala träning för arbetslivet är nödvändig. som förlägga yrkesutbildningen till arbetsplats är inte heller en Att helt en generell. Det finns då risk att eleverna inte får en lösning som kan vara en utbildning med både yrkesinriktade och allmänbildande moment. allsidig arbetsmarknad ställa större krav på allmänna kunska- Framtidens kommer att också särskild kompetens. Läraren har den pedagogiska kompeper men handledare i regel saknar. Men det finns också progressiva och tens som en arbetsplatser. Det blir ingen bra utbildning om en elev mindre progressiva utbildas på företag inte följt med i utvecklingen. ett som båda modeller är bra. Ur elevens synvinkel måste den Ingen av dessa yrkesutbildningen sker genom en kombination av bästa modellen vara att lärande i skolan och i arbetslivet. Ett väl fungerande teoretiskt och praktiskt och arbetsliv samverkar lika villkor är en förutskolsystem där skola yrkesutbildning hög kvalitet. Både skola och arbetsliv sättning för en av inflytande och för yrkesutbildningen. Detta kräver en skall ha över ansvar mellan skolan och arbetslivet. Det gäller att ta till vara effektiv samverkan och den kompetens lärarna har och det kunnande och den både det kunnande finns i arbetslivet. Tyvärr måste jag konstatera att jag sett kompetens som på denna samverkan fungerar till full belåtenhet för mycket få exempel att

båda parter.

122 Kapitel 7

Det som jag här sagt gäller framför allt gymnasieskolan. De få industrigymnasier som växt fram under senare år är exempel att yrkesutbildningen kan fungera väl även om den är helt förlagd till arbetsplats. en

7.2 Yrkesutbildning i Sverige och andra länder

De internationella jämförelser jag kunnat göra, bl.a. besök i andra genom länder i Europa för att studera yrkesutbildning och lärarutbildning, visar klart att arbetslivet i dessa länder yrkesutbildningen både ekonosatsar mer miskt och personellt än vad som sker i vårt land. - I Sverige har vi sedan länge den uppläggningen att det är samhället som har huvudansvaret för att det finns tillgång till god yrkesutbildning. En en förklaring till detta är rent historisk. Som framgår historiken bilaga 5 av beslöt riksdagen 1955 grundval av en sakkunnigutredning att staten - skulle ta huvudansvaret för yrkesutbildningens utveckling. Vi har alltså i vårt land en lång tradition att staten skall ha det avgörande inflytandet över yrkesutbildningens utveckling. Som följd av beslutet 1955 och reforsenare mer har den gymnasiala yrkesutbildningen blivit starkt statligt centralstyrd med litet utrymme för lokala variationer. Det finns flera förklaringar till varför samverkan mellan skolan och arbetslivet inte fungerar tillfredsställande i vårt land. En förklaring är det statiska synsättet lärarutbildning och utveckling av yrkesrollen. Den form som vi f.n. har för lärarutbildningen för gymnasielärare i yrkesämnen är att en yrkesverksam person lämnar sitt arbete för att genomgå lärarutbildning om 40 poäng och därefter i regel fram till pensio- nen utöva läraryrket och ha skolan som arbetsplats. - För den som fått anställning som lärare blir kontakten med det gamla yrkesområdet ofta liten. Läraren blir snart en del skolan och arbetslivet av något som utvecklas utanför skolan. En annan förklaring till den dåliga samverkan mellan arbetslivet och den gymnasiala yrkesutbildningen är att det samverkansorgan fick namnet som lokalt yrkesråd så sällan fungerar tillfredsställande. De arbetslivsrepresentanter som ingår i yrkesrådet anser ofta att yrkesrådet endast blir skolans arena där rektor informerar om redan beslutad planering i stället för att ett vara forum för diskussioner mellan skolan och arbetslivet innan viktiga beslut fattas om yrkesutbildningen. I arbetslivet har de senaste åren kraven de anställdas kompetens ökat kraftigt inte minst i fråga om teoretisk kompetens. Detta beror bl.a. den tekniska utvecklingen och övergången till förändrad och kundorienteen mer rad produktionsteknik. Innehållet i arbetet och den förändrade arbetsorganisa-

Kapitel 7 123

tionen med arbetslag kräver högre och bredare kompetens. Bl.a. av denna anledning har yrkesutbildningen i den reforrnerade gymnasieskolan betydligt större teoriinslag än sina föregångare. Mot denna bakgrund anser jag det nödvändigt höja kraven teoretisk kompetens för blivande gyrrmasieläatt rare i yrkesämnen.

7.3 Förslag till lärarutbildning

Mot den beskrivna bakgrunden föreslår jag följ ande ifråga om lärarutbildnu ning för blivande gymnasielärare i yrkesämnen:

1 För till lärarutbildning för gyrrmasielärare i yrkesämnen bör att antas sökande ha såväl lämplig arbetslivserfarenhet under ett antal år den genomgången högskoleutbildning om minst 80 poäng. som 2 Den egentliga lärarutbildningen bör omfatta både pedagogisk-teoretisk

utbildning och praktik som lärare.

Mina förslag innebär höjda krav på teoretisk kompetens för lärare inom

områdena Industri och hantverk samt Handel och administraion. För lärare inom områdena Vård och Naturbruk är redan kraven på teoretisk kompetens

enligt min mening tillräckligt höga. Vid sidan den nuvarande modellen praktisk-pedagogisk lärarutbildning av med helfartsstudier, omfattande 40 högskolepoäng, bör det utvecklas altemativa modeller med långsam studietakt i decentraliserade utbildningsfonner. Teoretiska kurser skall kunna med kortare eller längre provtjänstvarvas göring lärare. Under provtjänstgöringen skall en erfaren handledare följa som lärarens verksamhet. Jämfört med den hittillsvarande modellen har denna

alternativa modell flera fördelar, bl.a. följande:

Bedömningen lämpligheten lärare kan göras på ett tidigt stadium av som - Den pedagogiska skickligheten kan bedömas under en längre tid får under provtjänstgöringen tid att reflektera över sitt yrkesval Läraren och sitt behov vidareutveckling av Studiefinansieringen kan underlättas för studenten och de studiesociala villkoren förbättras för lärarpraktiken blir avsevärt lägre eftersom praktiken i Kostnaderna högskolans regi kan reduceras och delvis ersättas väl vitsordad provav tjänstgöring. blivande lärare fullgjort mindre del provtjänstgöringen före En som en av den egentliga lärarutbildningen kan med ett intyg från rektor styrka sin

124 Kapitel 7

saknar ett sådant intyg skall genomgå för bedömning ett prov av lämpligheten för läraryrket.

Den lärarpraktik som skall utgöra underlag för utfärdande examensbeav vis skall ha god kvalitet. I ett avtal mellan lärarutbildningen och rektor skall

det garanteras att kvalificerad handledare finns att tillgå och att praktiken

svarar mot lärarutbildningens mål.

Mina förslag till lärarutbildning för gymnasielärare i yrkesämnen framgår

av följande figur.

L

gymnasieskolutbildning]

Treårig

l

Arbetslivserfarenhet Högskoleutbildning minst 80 poäng

f

i

Alt A Provanstållning lärare Alt B W Praktisk-pedagogisk âr 2 1 år utbildning, 40 poäng J .M inkl Iärarpraktik

l

l

Lärarverksamhet

[

l

Certifikat

L

i

Vidareutbildning

SOU 1994:lOl Kapitel 7 125

7.4 Förslag till vidareutbildning, karriäryägar, fortbildning m.m.

Det är stor brist att det inte finns några naturliga vägar för vidareutbilden ning för den stora gruppen gymnasielärare i yrkesämnen. Det är därför viktigt att både ämnesteoretiska och pedagogiska vidareutbildningar utvecklas. För att komma in på dessa utbildningar skall det krävas lärarerfarenhet under ett antal år efter genomgången lärarutbildning, dokumenterad i ett särskilt lärarcertifikat för gymnasielärare i yrkesämnen. Efter dessa vidareutbildningar bör det ges möjlighet att genomgå forskarutbildning och bedriva forskning inom området yrkespedagogik. En sådan forskning är en värdefull grund för lokalt utvecklingsarbete. Därmed skapas förutsättningar för inrättande av tjänster som lektorer i yrkesämnen. Detta innebär en kvalitetshöjning för yrkesämnet och en förstärkning av lärarlagets kompetens. För att säkerställa en sådan utveckling måste det inrättas ett antal professurer i yrkespedagogik. Varje gymnasielärare i yrkesänmen måste garanteras fortbildning såväl ämnesmässig som pedagogisk. Jag föreslår att det för varje lärare årligen upprättas en individuell utvecklingsplan som anger vilken fortbildning läraren skall delta Fortbildningen kan ske dels i form av kurser som högskolor och andra fortbildningsanordnare organiserar, dels i form av yrkespraktik. All fortbildning skall bygga behovsanalyser som är gjorda av den enskilda gymnasieskolan och gemensamt av gymnasieskolor i en större region.

Insatsema för lärare i skolväsendet får inte ses som engårtgsföreteel-

och ta formen av brandkårsutryckningar. En lärare är aldrig fär-

ser digutbildad utan måste ständigt vidareutbilda sig. En systematisk och planerad uppgradering kunskapsnivå: hos skolans lärare är ett av av de viktigaste instrumenten för att hålla skolans undervisning aktuell och i takt med kunskapsutvecklingen samt utvecklingen i arbetslivet. Källa: Rapport Agenda 2000 Ds 1993:92

Som jag tidigare påpekat är förändringstakten inom arbetslivet mycket hög. En lärare som endast arbetar i skolmiljö förlorar snabbt kunskap om ut-

vecklingen utanför skolan både praktiskt och teoretiskt. En yrkesutbildning

med hög kvalitet kräver att lärarna också vistas i den miljö de förbereder eleverna för. För att kunna följa med utvecklingen i arbetslivet inom sitt yrkesområde är det nödvändigt att varje gymnasielärare i yrkesämnen fortlöpande får tillfälle till yrkespraktik ute i arbetslivet. Förläggningen av denna skall göras i samverkan med arbetslivet och finnas med i den nyss nämnda utvecklings-

126 Kapitel 7

planen. Möjligheter finns att förlägga yrkespraktiken till ferietid, vilket medför flera fördelar. Det är arbetslivets och skolans gemensamma ansvar att lärarna får en adekvat uppdatering av sitt yrkeskunnande. Tar inte arbetslivet ett sådant ansvar skall inte heller skolan kritiseras för att förmedla en undervisning som inte är aktuell. Det är naturligtvis inte enbart arbetslivets och skolans ansvar att läraren får nödvändig uppdatering av sitt yrkeskunnande. En lärare som är en utbildad pedagog måste genom kreativt tänkande och självstudier höja sin egen kompetens. Läraren har ett personligt ansvar både en rättighet och en skyl- dighet- att se till att hanhon kan bedriva en undervisning som följer arbetslivets och yrkesornrådets utveckling. Yrkeskunskapen inom det egna specialområdet är grunden för lärarens trovärdighet och status. I vårt land har av tradition láiurlönema inom det offentliga skolväsendet baserats undervisningsskyldighet uttryckt i antal veckotimmar. Det senaste avtalet om lärarlöner utgår från en årsundervisningstid vilket jag anser vara ett steg i rätt riktning men ett alltför litet steg. Andra system finns redan för lärare t.ex. inom AMU Gruppen AB och inom försvaret. Mina besök i Norge och Danmark har visat att det finns stora fördelar för gymnasielärare i yrkesämnen att ha ett lönesystem som är baserat på årsarbetstid. Genom detta system definieras värdet av undervisning, förberedelse och fortbildning. Lärarlaget kan därigenom utnyttjas flexibelt. En god pedagog kan t.ex. undervisa mer men få en mindre del andra uppgifter och vice versa. Systemet innebär att den lärare som behöver mer fortbildning också har utrymme för detta i sin lärarresurs för läsåret. Vidare skapas utrymme för deltagande i utvecklingsarbete, kursplanering etc. I dagens skola har läraren lön efter antal år i yrket oavsett kompetens, intresse och deltagande i fortbildning. Jag anser att det är en stor brist i vårt nuvarande lönesystem att vi har så få möjligheter att premiera den skicklige läraren. Att bli skolledare får inte vara den enda karriärvägen för en gymnasielärare i yrkesämnen. Jag ser det som en förutsättning för flera av de förslag jag presenterar att lärarlönesystemet förändras. Lönesystemet bör vara upplagt så att läraren får högre lön efter kompetens. Med ett individuellt upplagt lönesystem kan den framstående pedagogenutvecklaren premieras. Som jag tidigare framhållit avsnitt 5.2.2 skall det för samordningen organisatoriskt, ämnesmässigt och pedagogiskt finnas någon som är programansvarig för ett yrkesförberedande program. Genom det lönesystem jag nyss föreslagit skapas möjligheter för den programansvarige läraren att få lägre undervisningsskyldighet eller högre lön.

Kapitel 7 127

7.5 Lärarcertiñkat

Jag har tidigare avsnitt 6.4 beskrivit vilka fördelar införande av lärarcertifikat skulle kunna medföra i yrkesämnen. Mitt förslag om en individuell utvecklingsplan för varje gymnasielärare i yrkesämnen skall knytas till ett krav att denna plan skall fullföljas för att läraren skall få behålla sitt certifikat och därmed sin lärartjänst. Detta är en garanti för att våra gymnasielärare i yrkesämnen i framtiden kommer att ha den högre kompetens som jag tidigare beskrivit och som är en förutsättning för en yrkesutbildning av hög kvalitet. Med införande av lärarcertifikat skapas ett system för kontinuerlig kvalitetskontroll och kompetenshöjning samtidigt som läraryrkets status höjs.

7.6 Förslag till samarbetsformer skola-arbetsliv

En förutsättning för en yrkesutbildning av hög kvalitet är, som jag tidigare framhållit, ett väl fungerande samarbete mellan arbetslivet och gymnasieskolorna. De lokala yrkesråden som numera ofta kallas programråd ibland grenråd har emellertid inte blivit den naturliga plattformen för samverkan mellan skolan och arbetslivet. Det är möjligt att den bristande aktiviteten berott att yrkesrådens juridiska befogenheter varit oklara detta oavsett om de varit obligatoriska eller inte. Skolpolitiker ingått i yrkesrådprogramråd har varit osäkra om som deras uppgift varit att vidarebefordra diskussioner i rådet till skolstyrelsen motsvarande. Rektorema har i många fall inte ansett det nödvändigt att föryrkesutbildningen i yrkesrådetprogramrådet. Arbetslivsreankra beslut om presentantema har många gånger sett små möjligheter att direkt påverka utbildningen i skolan. Jag att det inte är nödvändigt att reglera verksamheten i yrkesråd anser programråd centrala bestämmelser. I stället är det nödvändigt att man genom inom varje kommun diskuterar fram en lämplig uppläggning av formerna för samverkan mellan skolan och arbetslivet. För att uppnå detta är det lämpligt att de övergripande frågorna om yrkesutbildningen klart definieras. Hit hör arbetsplatsförläggning av utbildning APU, uppdatering lärarnas teoretiska och praktiska kompetens, rekryteav ring lärare, frågor lokal- och utrustningsstandard etc. För dessa av nya om för hela kommunen eller samverkansområdet för frågor bör inrättas ett organ gymnasieskolan. I detta ledningsgruppen för yrkesutbildning bör organ - ingå arbetslivsrepresentanter från stora och små arbetsplatser, skolledare, lärarrepresentanter och politiker. Som jag tidigare framhållit har de lokala yrkesrådenprogramråden en viktig uppgift. Det nämnda arbetslivsrådet avgör hur många programråd nyss

128 Kapitel 7

grenråd som skall finnas permanent eller om yrkesrådprograrnråd skall tillsättas ad hoc för att bereda vissa frågor, t.ex. nyinrättande av ett yrkesförberedande program, lokaländringar och utrustningsinvesteringar för ett visst program. Som jag tidigare framhållit tar arbetslivet f.n. alltför litet ansvar för utbildningens kvalitet och innehåll. I andra länder är förhållandet ett annat. Om vi skall få en konkurrenskraftig yrkesutbildning måste skolan och arbetslivet samverka ett helt annat sätt än hittills. För att åstadkomma en förbättring krävs att de samverkansorgan som finns får en högre status än idag. Detta kräver att de beslut som fattas i dessa organ t.ex. vad gäller APU, uppdatering av lärarnas kompetens, lärarrekrytering osv. får genomslag både i skolan och i arbetslivet. Jag anser det nödvändigt att nyckelpersoner inom arbetslivet tar aktiv del i detta arbete. Skolan och arbetslivet skall spela på samma planhalva. Detta medför att både skolan och arbetslivet får inflytande, ansvar och samtidigt skyldigheter. Ribban höjs för båda parter. Riksdagsbesluten om den reformerade gymnasieskolan bygger på att samarbetet mellan skolan och arbetslivet fungerar väl. För att staten skall kunna garantera att samarbetet fungerar enligt dessa beslut föreslår jag att regeringen ger Skolverket i uppdrag att som ett led i utvärderingen av skolväsendet efter varje läsår inhämta uppgifter från alla kommuner om vilka former för samarbetet skola-arbetsliv som förekommit. Därvid skall rapporteras omfattningen av den arbetsplatsförlagda utbildningen i gymnasieskolan och bedömas vilken kvalitet den haft. Ett övergripande syfte med denna utvärdering är att undersöka i vad mån det decentraliserade system jag nyss föreslagit förverkligas. Om det visar sig att så inte är fallet bör Skolverkets utvärdering innehålla förslag till åtgärder från statens sida.

7.7 Förslag beträffande arbetsplatsförlagd utbildning

Som jag tidigare nämnt är den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen i Sverige betydligt lägre än i andra länder, även i de nordiska länderna. I dessa länder har inte heller finansieringsfrågan varit ett problem. En intern rapport från Skolverket Dnr 93:l066 visar att den nuvarande modellen för APU inte fungerat tillfredsställande. I många kommuner har det varit svårt att få fram platser för APU i tillräcklig omfattning. Det finns många orsaker till detta. Det krävs en omfattande information från skolan till företag och arbetsplatser för att de skall kunna engageras. De nuvarande formerna för samverkan skola-arbetsliv, lokala yrkesrådprogramråd, har inte varit tillräckliga för att informationen om APU skall nå alla företag. Vissa

Kapitel 7 129

branschorganisationer har haft särskilda informationsprojekt riktade till medlemsföretagen men inte heller dessa insatser har varit tillräckliga. Vidare har det i vissa fall funnits en skepsis hos företagen om nyttan av APU. Det finns också exempel att vissa gymnasielärare i yrkesämnen ansett att undervisningen blir effektivast om den förläggs till skolan, i varje fall om skolan har en god utrustning. Vidare minskar generellt underlaget för gymnasielärare i yrkesämnen, bl.a. genom APU och förstärkningen av de allmänna ämnena. Ett problem i sammanhanget har varit att bestämmelsen om 15 procent APU tolkats olika sätt. Fonnuleringama i den s.k. kunskapspropositionen prop. 199091 :85 kan tyda på att det är den totala utbildningstiden, dvs. 3 x 40 veckor som avses. I så fall har man utgått från 33 effektiva undervisningsveckor per läsår och kommit fram till 15 veckor för APU. I andra fall har man tagit fasta på formuleringen i 5 kap. 9 § av gymnasieförordningen där utgångspunkten är undervisningstiden på programmet, dvs. för de yrkesförberedande programmen 2 400 timmar ä 60 minuter. I så fall motsvarar 15 procent 360 timmar som fördelade med 40 timmar per vecka blir 9 veckor för APU. Mot den nu beskrivna bakgrunden anser jag det nödvändigt att vissa klarlägganden görs så att den viktiga del av gymnasiereformen som APU utgör verkligen genomförs. Vad gäller omfattningen av APU bör enligt min mening bestämmelserna i gymnasieförordningen ändras så att det klart framgår att det gäller totalt minst 15 veckor och att arbetsplatsens tider därvid skall gälla. För APU skall det finnas handledare som tar emot eleverna och instruerar dem. Utbildningen av handledare är främst en angelägenhet för arbetslivet. Planering och genomförande av handledarutbildningen skall självfallet ske i samverkan med skolan.

7.8 Kostnader och finansiering

Sorn beskrivits i avsnitt 4.1 innebar 1991 års beslut om reformering av gymnasieskolan och komvux att arbetslivet svarade för en viss del 0,12 procent av arbetsmarknadsavgiften eller 753 milj. kr av finansieringen av tillkommande kostnader. Att medel från arbetslivet denna gång ingick i finansieringen av en gymnasiereform hade sin grund i att arbetslivet skulle bära kostnaderna för den arbetsplatsförlagda delen APU om 15 procent av utbildningstiden. En fråga som vållat bekymmer är vilken timersättning som skall utgå till företag som tar emot elever i APU. I vissa fall har arbetslivet avstått från er-

5 14-1110

130 Kapitel 7

sättning och i andra fall har man satt som villkor för att ta emot elever en timersättning om 25 kr per elev. Diskussioner om detta har förts både central och lokal nivå. Kommunernas anskaffning av APU-platser har därmed i många fall försvårats. Vad gäller ersättning till företag och arbetsplatser bör därför ett helt nytt system tas fram så att den del av statsbidraget som ursprungligen ingick i statens bidrag till kommunerna för APU 753 milj. kr också tillfaller arbetslivet. Statens bidrag till kommunerna minskas med motsvarande belopp. Jag anser att det måste ställas vissa bestämda krav ett nytt system för APU, nämligen följande: l Systemet skall garantera att minimikravet om 15 veckor APU uppnås i alla yrkesförberedande program 2 Systemet skall stimulera arbetsplatser att ta emot elever i APU 3 Systemet skall vara administrativt enkelt och lätt att utvärdera Följande alternativa modeller för ersättning till företagen är tänkbara.

Alt. 1 Branschorganisationema ansvarar för att APU fungerar enligt bestämmelsema

I detta alternativ sänks arbetsgivaravgiften generellt med 0,12 procent. Branschorganisationema tar ansvaret för att APU omfattar minst 15 veckor och beslutar om vilken ersättning till medlemsföretagen som skall utgå per elevvecka. Skolverket får regeringens uppdrag att utvärdera effekterna av systemet i kommunerna och måste i så fall ta in uppgifter om APU i den årliga statistikredovisningen. Den främsta fördelen med detta alternativ är att arbetslivet får det fulla ansvaret och resurser för APU. Arbetslivet blir ett mer konkret sätt än idag engagerat i den del av yrkesutbildningen som skall vara arbetsplatsförlagd och får möjlighet att påverka både innehållet och utformningen. Därmed skapas en naturlig dialog mellan skolan och arbetslivet. En fördel med systemet är att det är enkelt administrativt, framför annan allt för staten som inte belastas med någon ekonomisk administration. I stället får branschorganisationema bedöma vilken administration som kan behövas och svara för denna. En nackdel med systemet är att begreppet branschorganisation knappast är entydigt. Det finns också företag som inte tillhör någon branschorganisation och program i gymnasieskolan som berör flera branschorganisationer.

Kapitel 7 131

A 2 Staten tar hand utbetalningen till kommunerna förAPU

om

Enligt detta alternativ överförs 0,12 procent av arbetsgivaravgiften till Skolverket. Regeringen fastställer lägsta ersättningsbelopp till arbetsplatser per elevvecka för APU. Kommunerna utbetalar ersättning till arbetsplatserna under läsåret och får därefter ansöka hos Skolverket om återbetalning av motsvarande lägsta belopp till minimigränsen 15 veckor över tre läsår. upp En fördel med detta system är att Skolverket får underlag för årliga utvärderingar av systemet. Vidare får den kommun som inte uppnår minimigränför APU själv för de extra lärarlönekostnader som blir följden. sen svara Den största nackdelen med systemet är den relativt omfattande administrationen som blir nödvändig såväl i kommunerna som hos Skolverket.

Alt. 3 Arbetsplatsema gör avdrag för APU vid redovisningen arbetsav givaravgiften

I detta alternativ fastställer regeringen lägsta ersättningsbelopp som gäller elevvecka för APU. Detta belopp får den arbetsgivare som under en måper nad har haft elever i APU dra av vid den månatliga uppbörden av arbetsgivaravgifter. Skolverket får regeringens uppdrag att utvärdera verksamheten med APU och att infordra nödvändiga uppgifter för denna utvärdering. Den största fördelen med detta alternativ är att arbetslivet stimuleras att ta emot elever i APU och är garanterat ersättning med det lägsta belopp som regeringen fastställt. En annan fördel med detta alternativ är att information APU kommer ut till alla arbetsgivare och att det för den administration om behövs redan finns upparbetade rutiner. I det blankettset som tillsänds som varje arbetsgivare finns redan angivet ett antal nedsättningar och en sådan nedsättning skall i detta alternativ gälla ersättning för APU under ett antal elevveckor. En nackdel med alternativet är att det inte innehåller en garanti för att APU omfattar totalt 15 veckor under utbildningstiden.

Bedömning

Min utgångspunkt är att skapa ett system garanterar en ökad integrering som mellan skola och arbetsliv. Jag har tidigare redovisat de brister som finns när det gäller samverkan mellan skola och arbetsliv. Det gäller att skapa ett sy-

132 Kapitel 7

stem där det finns naturliga kommunikationsvägar. På så sätt skapas goda förutsättningar för att åstadkomma en yrkesutbildning av god kvalitet. Jag har tidigare konstaterat att APU:n inte fungerar tillfredsställande. På många orter kommer man inte att nå upp till målet att minst 15 procent av utbildningstiden skall arbetsplatsförläggas. Framför allt gäller detta näringslivsinriktade program. Det beror dåligt intresse från skolan och arbetslivet att finna lämpliga lösningar och på ekonomiska tvister. I internationell jämförelse är den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen i Sverige mycket låg. För att nå en kvalitativt sett god utbildning krävs det en kombination av skolförlagd och arbetsplatsförlagd utbildning. Detta framhålls i en skrivelse som Svenska Arbetsgivareföreningen och Svenska kommunförbundet nyligen tillställt skolstyrelser och företag. Det är viktigt att finna en modell som är både morot och piska både för skola och arbetsliv så att processen, som är nödvändig, kommer igång. Genom att jag föreslår att medlen förs tillbaka till arbetslivet blir det en morot för arbetsplatsen att engagera sig i den del av utbildningen som skall arbetsplatsförläggas, samtidigt som det blir en drivfjäder för skolan att se till att man får ut eleverna APU. Jag vill skapa en modell som innebär ett ökat inflytande och ansvar för arbetslivet och att vi når upp till de mål som riksdagen har beslutat. Jag anser att det är nödvändigt att få till stånd ett betydligt större engagemang från näringslivets sida. Alla blir vinnare; eleverna, skolan och arbetslivet. Jag vill särskilt betona att samtliga tre alternativ ovan innebär klara förbättringar gentemot dagens förhållanden. För alla alternativen gäller att kvalitetsaspektema APU tas upp till diskussion i de lokala samarbetsorganen mellan skolan och arbetslivet och att uppföljningar görs regelbundet. Jag har bedömt de tre alternativen och kommit till den slutsatsen att alternativ l är det mest effektiva eftersom det medför att arbetslivet tar det fulla ansvaret både för kvantitet och kvalitet i den del av yrkesutbildningen som är arbetsplatsförlagd, samtidigt som arbetslivet får kompensation i den mån branschen bedömer. Vidare är systemet det i särklass enklaste vad gäller administrationen. Ekonomiska tvister är uteslutna i detta alternativ. Eftersom jag erfarit att vissa centrala branschorganisationer är negativa till detta alternativ vilket jag beklagar är jag nu inte beredd att lägga - fram detta alternativ som skulle kräva en lagändring. Det för mig näst bästa alternativet är alternativ vilket jag därför föreslår. En fördel är, som jag tidigare framhållit, att arbetslivet stimuleras att ta emot elever i APU. Det är vidare relativt enkelt att administrera. Den arbetsgivare som tar emot elever i APU får i detta alternativ göra avdrag motsvarande avgiften för APU vid den månatliga redovisningen av arbetsgivaravgiften. I mina

Kapitel 7 133

kontakter med arbetslivet har det framkommit att detta är ett alternativ som de flesta föredrar samtidigt som dessa företrädare att alternativet menar skapar förutsättningar för en naturlig dialog mellan skolan och arbetslivet.

Bilaga 1 135

Kommittédirektiv

Dir. 1993:79

Utredning om kompetenskrav för gymnasielärare i yrkesämnen

Dir. 1993:79

Beslut vid regeringssammanträde 19930624.

Statsrådet Unckel anför.

Mitt förslag

Efter samråd med statsrådet Ask föreslår jag särskild utredare tillkallas att en med uppgift att göra en översyn av kompetenskraven för gymnasielärare i yrkesämnen utifrån deras framtida roll och funktion i gymnasial utbildning.

Bakgrund

Utbildningen av gymnasielärare med inriktning yrkesämnen, i fortsättningen benämnda yrkeslärare, sker i dag genom en praktiskpedagogisk utbildning om 40 poäng. För examen krävs därutöver relevanta ämnesteoretiska kunskaper, yrkesutbildning och yrkeserfarenhet eller omfattande yrkeserfarenhet. Beslut om antagning fattas av respektive universitet och högskola. Läroplanskommittén påpekar sitt betänkande SOU 1992:94 att lärarrollen i den yrkesförberedande gymnasieutbildningen håller att förändras både metodisktorganisatoriskt och ämnesmässigt. I propositionen om ny läroplan och ett nytt betygssystem för bl.a. gymnasieskolan prop. 1992931250 föreslås att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av kompetenskraven för gymnasielärare med inriktning mot yrkesämnen. Traditionellt har yrkeslärama själva haft hand om praktiskt taget all undervisning i yrkesämnena. De yrkesförberedande programmen i den reformerade gymnasieskolan innehåller en mängd kurser som fordrar olika lärarkompetenser. Den snabba tekniska utvecklingen och förändringen av arbetsuppgifter inom samtliga yrkesornråden innebär nya utbildningsbehov. Livsläng-

136 Bilaga 1

den kunskaper förkortas. Detta får till följd att det i framtiden blir mycket svårt för lärare att besitta alla skilda yrkeskompetenser inom ett program. en Den reformerade gymnasieskolan och utvecklingen mot en mer kursutformad gymnasieskola bättre förutsättningar för att tillgodose kravet på ger anpassning till ett föränderligt yrkesliv. Kursutforrnning medför att yrkesläfår ett ökat behov av breda ämneskunskaper men också av fördjupade rama kunskaper inom smala områden. Behovet ämnessamverkan mellan läav i teoretiska ämnen och yrkesämnen betonas alltmer. Kursutforrnning rare innebär också ökade möjligheter till samverkan mellan gymnasieskola och komvux. En och undervisningsgrupp kan innehålla både ungdomar samma och vuxna. För att åstadkomma högkvalitativ yrkesutbildning är det viktigt att öka en samverkan mellan skola och arbetsliv. Yrkeslärama måste i allt högre grad etablera och upprätthålla kontakter med arbetslivet. En del den utbildning fordrar speciell lärarkompetens eller tillav som gång till viss utrustning kan förläggas till en arbetsplats. Skolan kan också för vissa utbildningsinslag anlita experter inom yrkesämnet, dvs. personer har sin huvudsakliga yrkesutövning förlagd utanför skolan. Den lärare som har merparten sin undervisning inom programmet får därmed ett som av större för att hålla programmet ämnesmässigt, organisatoriskt ansvar samman och pedagogiskt. Också det studievägledande arbetet kommer att bli en allt viktigare uppgift för yrkesläraren.

Uppdraget

I uppdraget till den särskilda utredaren ingår att överväga dels vilken kompetens yrkeslärama i framtiden bör ha med anledning av de förändrade krav ställs yrkeslivet och den reformerade gymnasieskolan, dels hur som av kompetensbehovet skall kunna tillgodoses. En utgångspunkt för utredarens arbete skall vara en kartläggning av utbildningsbakgrund och kompetensnivå samt ålder hos de yrkeslärare som är verksamma i dag. Eventuella förändringar under de senaste åren skall redovi- Särskild uppmärksamhet skall riktas mot frågan om vilken bakgrund de sas. har har rekryterats yrkeslärare, rekryteringssättet samt i personer som som vilken utsträckning formellt obehöriga lärare har anställts. Det är här av intresse att göra internationella jämförelser. Utvecklingen inom yrkeslivet och de krav denna ställer yrkeslärarnya skall belysas både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv. Den na internationella utblicken bör koncentreras till jämförbara industriländer främst inom EG. Ett område särskilt skall studeras i detta sammanhang som

Bilaga 1 137

och i så fall hur ansvarsfördelningen för den gymnasiala yrkesutbildär om ningen mellan samhället och arbetslivet har påverkats av förändringar inom arbetslivet under de senaste decennierna. Förslag om framtida modell för ansvarsfördelning skall lämnas. Mot denna bakgrund och utifrån en bedömning av hur yrkesrollen komförändras, skall utredaren överväga och kartlägga kompetens hos mer att morgondagens yrkeslärare och möjligheten att tillgodose denna. Denna kartläggning bör kunna tjäna beslutsunderlag för kommuner, skolor, lärarutsom bildning och branscher motsv.. Utredaren skall samråda med företrädare för berörda branscher. Det övergripande syftet med detta samråd är att klargöra branschemas krav kompetens hos de elever som i framtiden lämnar gymnasieskolans yrkesförberedande utbildningar. Dessa krav bör vara viktiga utgångspunkter för bedömningen hur yrkesläramas utbildning och kompeav tens skall se ut i framtiden. Utvecklingen kommer med all sannolikhet att leda till att yrkeslärama, tillsammans med avnämama, får ett större för information i samband ansvar med studie- och yrkesval. Även yrkesläramas nya roll att ämnesmässigt, organisatoriskt och pedagogiskt hålla samman en yrkesförberedande utbildning ställer krav kompetens. Utredaren skall lämna förslag till komnya petenshöjande åtgärder inom dessa områden.

Ramar för utredningen

Den särskilda utredaren skall samråda med berörda branscher och organisationer. För den särskilde utredaren gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare Dir. 1984:5. Arbetet skall avslutat senast den 31 augusti 1994. vara

Hemställan

Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen bemyndinu det statsråd har till uppgift att föredra ärenden om skola och vuxengar som utbildning tillkalla särskild utredare omfattad av kommittéförordningen att en - 1976:119 med uppdrag att göra översyn kompetenskraven för en av gymnasielärare i yrkesämnen besluta sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde att om utredaren.

138 Bilaga 1 Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta åttonde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan. Utbildningsdepartementet

Bilaga 2 139

Nationella i den reformerade program

gymnasieskolan

Program Grenar

BF Bam-och fritidsprogrammet BP Byggprogrammet Hus- och anläggningsbyggnad Måleri Byggnadsplåt EC Elprogrammet Automation Installation Elektronik EN Energiprogrammet Energi Faitygsteknik VVS ES Estetiska programmet Dans och teater Konst och formgivning Musik FP Fordonsprogrammet Flygunderhåll Karosseri Reparation Transport HP Handels-och administrationsprogrammet HR Hotell-och restaurangprogrammet Hotell Restaurang Storhushåll HV Hantverksprogrammet IP Industriprogrammet Industri Process Textil och konfektion Trä LP Livsmedelsprogrammet Bageri och konditori Kött och charkuteri MP Medieprogrammet Information och reklam Tryckmedier NP Naturbruksprogrammet NV Naturvetenskapsprogrammet Naturvetenskaplig gren Teknisk gren

140 Bilaga 2

OP Omvårdnadsprogrammet Omvårdnad Tandvård SP Samhällsvetenskapsprogrammet Ekonomi Humaniora Samhällsvetenskap

Bilaga3 141

Några tankar kring kunskap och kompetens

i arbetsliv och universitet

av Ingela Josefson

Under hösten 1993 presenterade Vetenskapsakademien rapporten Agenda 2000 Kunskap och kompetens inför 2000-talet. Den har skrivits upp- drag Utbildningsdepartementet. Några huvuddrag som kan skönjas i skrifav ten är bl.a. följande: Matematikundervisningen i skolan måste förbättras och utvidgas. Redan i förskolan bör grunden för matematikkunskaper läggas. Över huvud taget bör de teoretiska ämnena utökas. Det betonas att en teoretisering av svensk utbildning är nödvändig för landets konkurrensfönnåga. De naturvetenskapliämnena måste emellertid balanseras med kulturvetenskapema. Det framga går rapporten att med humanistisk kunskap menar förtrogenhet med av man logiska språk och språkliga strukturer inom datavetenskap och informationsteknologi samt färdighet i främmande språk. Som väntat har rapporten författats utifrån ett universitetsperspektiv. Det innebär att betoningen ligger teoretiska ämnen; praktiska kunskapstraditioner föga utrymme. Kritiken från näringslivets företrädare har därför ges inte uteblivit. Här har efterlyst kopplingen mellan praktik och teori. man I skämingspunkten mellan praktiskt arbete och högskola befinner sig yrkeslärarutbildningen. I denna aktualiseras olika kunskapstraditioner, som ibland ligger i konflikt med varandra i vårt samhälle. Hur kan i denna utbildning ett rätt förhållande mellan praktik och teori skapas

Olika aspekter på yrkesktmnande

Mina tankar kring detta bygger de erfarenheter jag har förvärvat genom studier bl.a. sjuksköterskans yrkeskunnande. Även detta anknyter till av om speciell yrkeslärare, nämligen vårdlärare, så menar jag att det en grupp av i vidare mening har relevans för yrkeslärare med andra inriktningar. I ett föränderligt arbetsliv kan man dessutom räkna med att sjuksköterskeyrket kommer att finnas kvar. Huvudproblemet i alla yrkeslärarutbildningar är de samma: kopplingen mellan praktik och teori. 1970-talets högskolerefonn medförde en genomgripande förändring av sjuksköterskeutbildningen. Från att ha varit ganska praktiskt inriktad uten bildning omvandlades den till högskoleutbildning, som enligt högskolefören

142 Bilagaâ

ordningen skall vila på vetenskaplig grund. Anpassningen till högskolan har inneburit en teoretisering av utbildningen på bekostnad den praktiska av kunskapen. Många praktiskt verksamma sjuksköterskor oroas av detta, liksom en hel del vårdlärare som anser att deras bristande kontakt med det praktiska vårdarbetet försämrar deras undervisning. I gengäld finns det företrädare för omvårdnadsforskningen som pläderar för utökad teoretisering en av utbildningen och t.ex. menar att den kliniskt verksamma sjuksköterskan skall bli mer motiverad att byta ut rutinmässigt och intuitivt tänkande mot en vetenskapligt baserad kunskap om vård, hälsa, sjukdom. Man måste, betonas det, förändra den kliniska organisationen för att bearbeta praktiska problem utifrån ett vetenskapligt tänkande Konsekvensen detta blir att av praktiken ses som tillämpad teori i stället för att bilda grunden för teori och kunskapsutveckling. Med utgångspunkt i ett exempel vill jag dryfta mötet mellan praktik nu och teori i yrkeslärarens yrkeskunnande. I en under hösten 1992 publicerad avhandling beskriver den norska pedagogen Berit Rognhaug en erfarenhet hon gjorde som speciallärare för handikappade bam. Efter sin utbildning vid Speciallärarhögskolan i Oslo fick Berit sin första tjänst som lärare vid en skola för fysiskt handikappade barn. Barnen var gravt fysiskt handikappade men inte förståndshandikappade, vilket innebar att man kunde följa läroplanen för den norska grundskolan. Berit arbetade vid denna skola under 7-8 år. Därefter sökte hon en annan lärartjänst för att vidga sitt yrkeskunnande, denna gång till en skola där barnen inte endast var fysiskt utan även mentalt handikappade. Detta ställde henne inför en helt ny undervisningssituation. Eftersom barnen var förståndshandikappade var det inte möjligt att lära dem läsa och skriva. Undervisningen syftade främst till att träna dem motoriskt. Berit fick ansvaret för en liten klass med åttaåriga bam. Efter några veckor tillsammans med klassen blev hon mer och mer observant att en liten pojke i klassen, Ole Christian. Han var gravt fysiskt handikappad; han kunde t.ex. inte tala, men, insåg hon, förståndshandikappad var han inte. Med skärpt uppmärksamhet följde hon pojken under en tid tills hon var övertygad om sin bedömning och insåg att Ole Christian gick i fel skola. Här skulle han aldrig lära sig läsa och skriva. Hon tog upp saken med sina kolleger som avvisade hennes bedömning. Hon sökte upp pojkens läkare som samma sätt menade att hon misstagit sig. fallet Ole Christian var ordenligt utrett och pojken var nu anmäld till det centrala registret för förståndshandikappade barn i Oslo. På Berits fråga om hon var den enda som gjort denna bedömning av Ole Christian fick hon svaret att hon förutom pojkens föräldrar var det. Och pojkens föräldrar var verkligen inte några specialister, menade han. Den vidare utvecklingen av historien blev denna. Berit beskriver att hon en morgon skulle gå ut på en

Bilaga 143

promenad med pojken. Hon stod tillsammans med kollega framför rullstoen len och satte fast de krävdes för att hålla pojken i sittande remmar som ställning. Under tiden småpratade hon med sin arbetskamrat och kom i det samtalet ofrivilligt uttrycka sig tvetydigt, så att det hon fick en komiskt effekt. att sa Då upptäcker hon Ole Christian skrattar så att tårarna rinner nerför kinatt derna honom. Berit fick det bevis hon behövde för att ta saken i egna händer. Ett förståndshandikappat barn kan rimligtvis inte förstå en sublim tvetydighet i språket, tänkte hon. På hand började hon träna pojken i egen läsa och efter år hade han kommit så långt att han kunde placeras i att ett skola för fysiskt handikappade bam. Där gick han igenom grundskola och en gymnasium och lämnade skolan med goda betyg. Idag lever han i egen lägenhet och flitig insändare i dagspressen när det gäller handikappfråär en han del sin tid till att skriva lyrik av en unik gor. Dessutom ägnar stor av utifrån sina speciella livserfarenheter. Det är, säger han till Berit, karaktär tillgången till det skrivna ordet honom den stora livsglädje som han som ger förmedlar till Berit i den regelbundna kontakt de båda ännu har. Vad det gjorde Berit skickad till att det andra inte såg Ibland var som se används orden påståendekunskap och förtrogenhetskunskap för att belysa

aspekter yrkeskunnandet. När Berit påbörjade sin utbildning lä-

olika rarhögskolan tillägnade hon sig visserligen praktikanknuten, men i huen, vudsak teoretisk kunskap grund för sin kommande yrkesverksamhet. som förvärvade kunskap kan sägas formulerad i påståenden, i Hon en som vara ett påståendekunskap kallar jag den, är systematisk och generaliserad, men den saknar liv innan den fylls med praktisk erfarenhet. Det man lär sig i utbildningen blir inte kunskap innan kan omsätta den i praktisk handling. man Ole Christian stämde inte överens med handböckemas beskrivningar av handikappade bam. Det finns alltid ett stort mått av oförutsägbarhet i det

praktiska arbetet. Förmågan möta barn utifrån deras unika behov är inte en kunskap som att väsentligen kan läsa sig till i läroböcker. Den är snarare frukten av en man förtrogenhet med verksamhetens mångfald. Det är denna aspekt yrdjup keskunnandet jag vill kalla för förtrogenhetskunskap. som Påståendekunskap och förtrogenhetskunskap är inte olika typer av kun- Snarare handlar det och kunskap som man betraktar ur skap. om en samma perspektiv. Påståendekunskapen vilar förtrogenhetskunskapens grund olika växelverkan mellan dem båda. Att det ändå framstår som det finns en dessa aspekter beror bl.a. att vi i vårt samhälle har viktigt att ge namn benägenhet sätta likhetstecken mellan kunskap och påståendekunskap. en att I denna anda t.ex. Vetenskapsakademiens ovan nämnda rapport vara synes

144 Bilagaå

skriven. Men påståendekunskapen blir lätt form tom om den inte knyts till verkligheten och den blir lätt meningslös den inte anknyter till elevens om egna erfarenheter och förtrogenhet. Seendets mästerskap förvärvar i man praktiken. På motsvarande sätt kan erfarna pappersarbetare med komplicerad teknisk utrustning höra när maskinen håller att sönder. Den tyske filosofen Hans Georg Gadamer hävdar för övrigt teorins innersta att väsen är just seendet att se det som är. Oftast används teori i betydelse - en annan

ungefär lika med boklig kunskap.

Högre utbildning syftar i huvudsak till att träna de studerande likatt se heter, att kunna hänföra t.ex. olika sjukdomsbilder till kategori. Detta är en en viktig kunskap, men i det praktiska arbetet handlar det att dessutom om vara i stånd till att urskilja olikheter. I Berits fall handlade det hennes om förmåga att se att bedömningen Ole Christian förståndshandikappad av som inte stämde. Är det möjligt lära att ut denna kunskap till blivande lärare

Något om Västerlandets kunskapssyn

För att ge en bakgrund till denna fråga vill jag ett historiskt perspektiv. ge Vad kunskap är, är ett spörsmål som har dryftats i 2500 år, från det antika Greklands dagar till vår tid. Innebörden i ordet bestäms det samhälle och av den kultur vi lever Den skiftar från tid till tid. Vårt nutida samhälle domineras av en kunskapssyn som formades under den naturvetenskapliga revolutionens dagar. Vi hyllar ett exakt kunskapsideal, ett abstrakt intellekt, som tar sig uttryck i en alltmer tilltagande teoretisering bl.a. utbildningen. I av sjuksköterskeutbildningen har detta bl.a. fört med sig att praktiken minskar medan de teoretiska ämnen växer i omfattning. Emellertid har vi i vår kulturhistoria exempel på praktiska kunskapstraditioner med väl utvecklade idéer om hur det skall vara möjligt att skapa en brygga mellan praktik och teori. Jag vill välja exempel från den antika grekiska filosofin enligt som min mening har en hel del att tillföra den diskussion utbildning om som för idag. Platons Dialoger har ofta kunskapsfrågan som tema för Sokrates inträngande samtal med sina samtida. En av dialogema, Protagoras, har som tema frågan: Är det möjligt lära duglighet Kan bibringa att ut man unga människor ett gott omdöme I samtalet möts Sokrates och den äldre mannen Protagoras, som är aktad för sin vishet i det dåtida grekiska samhället. Sokrates anser det vara omöjligt att lära ut duglighet. För att något skall kunna läras ut måste det vara exakt vetande. Det måste kunna mätas och vägas. Om Protagoras inte exakt och motsägelsefritt kan definiera vad duglighet är, kan han inte heller lära ut det. Sokrates betraktar endast påståendekunskapen som kunskap.

Bilaga 3 145

Protagoras värjer sig mot Sokrates synsätt. Det han vill lära unga människor är, säger han, förmågan att leva ett insiktsfullt liv. Han vill bibringa dem ett gott omdöme: insikten om hur man skall sköta sitt hus på bästa sätt, liksom hur man skall vara bäst i stånd att i ord och handling sköta statens affärer. Det praktiska förnuft Protagoras talar om är inte medfött. Det måste läras och för det krävs det ett omsorgsfullt arbete, som tar sin utgångspunkt i det praktiska livet. Det är, menar han, viktigt med förebilder som unga människor kan lära sig av i något som vi idag skulle kalla för lärlingskap. De viktigaste lärarna här är inte de med ett teoretiskt expertkunnande. Visst finns det också behov av dessa människor. Deras roll kan vara att hjälpa den unga människan en bit vidare vägen. De kan hjälpa dem att få en djupare förståelse för de sociala och samhälleliga sammanhang som deras problem ingår Därigenom kan praktikens värld ges ett mer strukturellt perspektiv. Det kan ge lärlingen möjligheter att bli mer reflekterad kring det hon gör och mer medveten om mönstren i sin praktiska verklighet. Men främst, betonar Protagoras, förvärvas dugligheten i det praktiska livet bland praktiskt verksamma människor. Det är fostran av unga människor som är ett viktigt tema i Protagoras inlägg i dialogen. Detta angriper Sokrates. När en människa handlar fel och med dåligt omdöme beror det enligt hans sätt att se att hon har bristande insikt i räknekonsten. Med hjälp av kalkyler, mätande och vägande finner människan sanningen. Det leder till att irrationella handlingar elimineras. Ett rationellt förhållningssätt till verkligheten ändrar människans hela värld. För att erövra ett sådant förhållningssätt måste man lära sig att se likheter i stället för skillnader, att se allmängiltiga principer där man annars ser en rad enskilda fall. Detta måste man lära barnen från tidig ålder, även om det innebär att de därigenom skiljs från sina föräldrar. Man måste vänja sig av vid att se t.ex. en älskad person som unik. Om man ser likheten hos alla människor betyder inte en människa mer än någon annan. Det unika försvinner till fördel för det generella seendet. Vi kan konstatera att Sokrates kunskapssyn har fått en stark förankring i det västerländska samhället, medan Protagoras med sitt fäste i det praktiska livet mer och mer har kommit i skymundan. Därför vill jag dröja vid denna praktiska kunskapstradition för att se vilka insikter vi kan avvinna för en diskussion om yrkeslärarnas utbildning. En företrädare för en likartad kunskapssyn är något senare Aristoteles som bl.a. riktade sin uppmärksamhet mot den praktiskt verksamma läkaren. I motsats till Sokrates menar Aristoteles att det praktiska arbetet måste behandlas som ett självständigt kunskapsområde på sina egna premisser. Praktisk kunskap utgår från det särskilda, det unika och inte från det universella. Teoretiska kunskaper kan ge riktlinjer för handlandet i det praktiska arbetet, men det är i förmågan att hantera de unika problemen som yrkeskickligheten visar sig. De praktiskt verksamma männi-

146 Bilaga3

skorna kan inte förlita sig på någon särskild teknik eller generella regler utan måste varje gång själva se efter vad som lämpar sig för tillfället, i likhet med vad som är fallet inom läkekonsten och seglingskonsten. Vad är då utmärkande för en yrkesskicklig människa Jo, menar Aristoteles, i centrum för en skicklig praktikers yrkeskunnande står urskillningsförmågan, skickligheten i att snabbt och uppmärksamt urskilja de drag som är känneteckande för varje unik situation. Det grekiska ordet kritikos och det engelska ordet skill har båda i sin innebörd med urskillning att göra. De bär med sig betydelsen omdöme. Parad med detta finns en väl utvecklad förmåga till improvisation i oförutsägbara situationer. Reglerna har, betonar han, en viktig funktion som Vägvisare och hjälpare. Om man t.ex. har att göra med oerfaret folk som saknar praktisk kunskap är det, menar han, bättre att de strikt följer reglerna än hugger till en höft. Men för en person med praktisk visdom är det den särskilda situationen som står i fokus för uppmärksamheten och inte reglerna. Liksom Protagoras anser Aristoteles att det är möjligt att lära ut praktisk kunskap till unga människor. Det är en del av den fostran som syftar till att bibringa de unga lyhördhet, uppmärksamhet och fantasi. Man måste därvid akta sig för att pressa in denna utbildning i för generella kategorier. Vetenskapens föreställning om universalitet och utbytbarhet kan motverka förmågan att varsebli det unika. Om ger prioritet det generella kan vi miste om värdet i den unika situationen.

Praktisk kunskap idag

Protagoras och Aristoteles syn på den praktiska kunskapens egenart erbjuder insikter som är användbara i tankarna kring yrkesläramas utbildning. Universitetens teoretiska kunskapstraditioner gör det problematiskt att skapa en god utbildning för denna yrkesgrupp. Det är trots allt en kunskap i handling som lärandet syftar till. För att göra den studerande skickad till att utveckla sin uppmärksamhet, sin urskillningsförmåga i mötet med praktikens unika problem krävs det god praktisk handledning. En yrkesskicklig mästare kan visa lärlingen sådant som inte går att formulera i handböckema. Eleven ser hur den erfarne läraren gör; han eller hon får själv pröva och får handlingen kommenterad. Samtalen kring oförutsägbara problem tränar lärlingens förmåatt självständigt försöka att finna rimliga tillvägagångssätt i svåra ga senare situationer. Ett återkommande tema i Protagoras utläggningar är lärarens fostrande uppgift. Omsatt i en utbildning av yrkeslärare skulle det bl.a. handla om att lägga grunden för en yrkesetik. Snickaren Thomas Tempte skiver i sin skrift

Bilaga3 147

Arbetets ära. Om hantverk, arbete, några konstruerade verktyg och maskiner 1982 följande sätt: Möbelsnickarens uppgift är att göra billiga, lätta möbler till vilka det krävs liten virkesåtgång. Träet måste väl torkat, rätt och slätt. M öbvara lerna skall vara vackra och harmoniska till sina proportioner. Lätta att hålla konstmktionema får inte samla smuts och orenlighet. De skall rena, kännas lätta med ändå vara stabila De skall följa tidens modeväxlingar ändå kunna följa ägaren och brukaren livet. Träet skall väljas men genom med placeras i möblen med uppmärksamhet och snickaren skall omsorg, ut sig själv vid detta arbete. All omsorg, ansvars- och hederskänsla ge av skall föras in i möbeln så att andra kan uppfatta detta. Alla hopsättningar skall göms med precision inte överdrivet. Måtta, sans och omsorg men skall prägla de föremål tjänar människorna i deras levande. som

Detta formade möbelsnickarens yrkesetik. Yrkesheder är att uppfylla

dessa krav. En mängd precisa regler utarbetades för val och bedömning virke, proportionering och formning möblemas delar. Vården av av av många olika verktyg. Snickaren vet att kärleken till trä kräver vassa verktyg. Hantverkarens yrkesetik har sin egenan, andra yrkesområden har sina. Gemensamt är att de kan förmedlas genom inövningen i en yrkestradition. Det väsentlig del i lärarens uppgift att fostra eleverna till ansvarsfulla är en yrkesmänniskor. Så småningom kan det leda till ett förbiväxande av äldre generationers yrkestraditioner. Tempte formulerar detta förhållande så här: Alla brottats med ett tillverkningsproblem vet hur all tveksamhet som blåser bort då den kunnige hantverkaren anvisar hur skall tänka och man handla för att lösa problem och utföra ett arbete. A få kunniga råd väger lika tungt som material och verktyg. Bland annat skall man kanske överträda tidigare generationers erfarenheter. Den kunnige och rutinerade hantverkaren vet de processer som

ligger bakom tidigare erfarenheten Att överträda givna regler är inte i

första hand mot gamla auktoriteteter utan ett förbiväxarzde. att opponera Det kräver inte trots utan eftertanke. De gamle var aldrig sämre men de hade begränsade resurser. mer Slutligen berör Tempte i sin skrift den nedvärdering av praktiskt arbete han fått erfara under sitt yrkesverksamma liv. Det finns, skriver han, en som föreställning att tankearbetet är mindre komplicerat i praktiskt arbete. I om hans eget yrke krävs, betonar han, väl utvecklad abstraktionsförrnåga. I en förväg måste tänka ut hur ett föremål skall ut och fungera. Det i sin man se förutsätter kunskaper materialets egenskaper och möjligheter, tillgång tur om till verktyg och självkännedom. Det är en lång och mödosam arbetsprocess. Däremot är det praktiska intellektet annan karaktär än det teoretiska, av en

148 Bilaga3

eftersom det är mer gestaltande. En teoretiskt verksam kan lägga person fram ett utkast, som kan utsättas för kritik och rättas till. I det praktiska arbetet är det mer komplicerat. Här rättas inte felen till med 0rd utan med handling. Det material som använts är för alltid förbrukat. Det föregår som det praktiska handlandet är en mängd ställningstaganden och beslut kräsom ver avsevärd mental energi. Här finns en grundläggande skillnad med datoriserat modellbyggande. Felen kan göras ogjorda i datorn.

Sammanfattning

Med exempel från olika yrkesornråden har jag velat visa att de kunskapstraditioner som är förhärskande inom universitets- och högskolevärlden på ett ogynnsamt sätt kan inverka utbildningen av yrkeslärare. Utbildningar som leder till ett yrke bör sträva efter att skapa nära koppling mellan praktik en och teori. De lärare som skall undervisa i yrkesämnen behöver fast förankring i praktikens värld. Risken finns annars att de ägnar sig att förmedla generella kunskaper till eleverna men saknar förmågan att visa kunskapen i praktisk handling. I den rapport från Vetenskapsakademien jag inledde som mitt underlag med nämns hur viktigt det är att forskare i teoretiska ämnen kommer ut i skolan för att berätta om sin forskning. Lika viktigt finner jag det att praktiskt verksamma människor ges utrymme i skolan för att delge sina erfarenheter från praktikens värld. Det är till syvende och sidst här ansvar och omdöme blir avgörande. Detta gäller alla yrkesutbildningar oberoende av inriktning. Jag vill citera den engelska sjuksköterskan Florence Nightingale för som cirka 100 år sedan i ett tal formulerade sin oro över hur sjuksköterskeutbildningen utvecklades. Som jag ser det har hennes farhågor giltighet för utbildning generellt även i vårt land idag: Vill ni ha goda sjuksköterskor eller vill ni ha 0rd Vilka vårdar bäst Det

finns en märklig gammal legend som säger att 1800-talet skall bli kvin-

nornas århundrade och har det inte varit det Skall 1900-talet bli ordets århundrade Gud förbjude. Men, säger ni, ord måste vi ha Utan tvivel är det så och de största uppfinnama hari allmänhet lagt stor del sin en av tid på att skriva ner sina upptäckter i 0rd som är begripliga för vanliga

människor ni och jag. Ändå finns det risk vi håller på

som en att att

kvävas av ord, av vår föreställning att vi har lärt vårdande efter

oss sex terminers teoretiska studier. Det är så vanlig vidskepelse -jag kan nu en inte kalla det annat att cirkulär som annonserar den här typen utbild- - av ning når mig ständigt. Att lära sig vårda tar ett helt liv. Vi måste göra

Bilaga 3 149

framsteg i det varje år. Det tar fem år, inte av 0rd utan av övning att bli sjuksköterska.

Slutkommentar

Under våren 1994 kom Utbildningsdepartementet ut med en första analys av arbetet med Agenda 2000 baserad ett antal institutioners och organisationers utlåtande om sin syn kunskap och utbildning inför framtiden. Inledningsvis hänvisade jag till Vetenskapsakademiens yttrande. Det har satt tydliga spår i analysen, där man betonar vikten av problemlösningsförmåga analys och abstrakt tänkande. s. 50. Samtidigt har det under tidig vår mer rapporterats att en hel del elever yrkesinriktade gymnasielinjer inte klarar de teoretiska ämnena de får streck i betyget, men kan ha goda resultat i praktiska ämnen. Detta syns oroande. Utbildningssystemet bör vara så uppbyggt att det tar till vara unga människors olika begåvningsforrner och inte på ett enda sätt. Risken finns annars att ungdomar med praktiskt intellekt faller ut ur utbildningen och arbetslivet. Såsom snickaren Tomas Tempte påpekar kan man ofta möta en felaktig föreställning om att tankearbetet är mindre komplicerat i praktiskt än i teoretiskt arbete. Han visar i stället att abstraktionsförrnåga är en viktig ingrediens i många praktiska yrken. Men förankringen i det konkreta arbetet utgör grunden för det abstrakta tänkande och inte tvärtom.

150 Bilagaå

Noter

1 Docent Hjördis Björwell i skriften A använda forskningsresultat idéer och fömlag. red. T. Thydén. FRN. SHSTF. 1992.

2 Påståendekunskap och fönmgenhetskunskap har myntats av den norske filosofen Kjell S. Johannessen i den praxisforskning han bedriver. I uppsatsen Några tankar om tyst kunskap i tidsskriften Dialoger, 61988 presenterar han den filosofiska bakgrunden till användningen av orden.

3 Hans Georg Gadamer: Lob der Theorie. Suhrkamp. 1983. 1991.

4 Agenda 2000 Kunskap och kompetens för nästa århundrade. Ds - 1994:35. Utbildningsdepartementet

Bilaga4 151

Framtidens arbete

av Bo Helgeson och Jan Johansson

Inledning

Hur kommer morgondagens arbetskraft att se ut Vilka kvalifikationer kommer att efterfrågas Det är två centrala frågor att besvara när framtidens yrkesutbildning skall formas, men det är samtidigt två frågor som inte kan besvaras något entydigt sätt. Det som låter sig göras är att tolka och förstå den produktionstekniska och arbetsorganisatoriska utvecklingen och försöka identifiera vilka trender som verkar starka och livskraftiga. Utifrån detta kan man sedan dra en del slutsatser om morgondagens arbetskraft. Det är det vi skall göra i denna studie. Vi står inför en brytningstid där nya produktionskoncept håller på att ta form. Vi bryter upp från ett gammalt koncept som karakteriserades av en långt driven arbetsdelning. Sinnebilden för det gamla är bilfabrikemas löpande band där arbetarna har någon minut på sig att montera en vindruta. Sedan är det dags för nästa. Arbetskraften kan hämtas ute på gatan och läras upp några timmar. Arkitekten bakom det gamla är Frederik W. Taylor som redan vid sekelskiftet drog upp de riktlinjer som varit dominerande fram till idag. De produktionskoncept som ännu håller att ta form innebär ett nya avståndstagande till arbetsdelningen som dominerande princip. Taylorismen förpassas till historiens galleri. I stället försöker man utvidga arbetsuppgifterna och tillföra moment som tidigare låg arbetsledare och tjänstemän. Arbetet kommer ofta att ske i med bred kompetens och långt gående grupper och befogenheter. Det krävs en väl utbildad arbetskraft. Den svenska ansvar yrkesutbildningen skall förbereda eleverna för morgondagens arbetsliv. Här finns en stor utmaning. Vi skall nedan diskutera svensk industri och framtidens arbete under tre rubriker. Först diskuterar vi vilka strukturella förändringar som industrin står inför, därefter diskuterar vi nya idéer om hur arbetet skall organiseras och slutligen diskuterar vi nya krav arbetskraften.

152 Bilaga 4

strukturella förändrlngari svensk industri

Marknadens ökade betydelse

Vi kan idag se en tydlig utveckling där marknaden ökar i betydelse och på ett mer direkt sätt kommer att påverka produktionsledet. Produktionen blir alltmer kundorderstyrd samtidigt som produkterna får en allt kortare livscykel. Det är möjligt att Sverige har en konkurrensfördel här på grund av sin lilla hemmamarknad. Vi är i högre grad än de övriga europeiska företagen vana att hantera turbulenta situationer på en liten marknad. De produktionstekniska konsekvenserna av denna utveckling är en flexiblare produktionsapparat, ofta i kombination med en decentraliserad produktion. Kundanpassning, leveranssäkerhet, service och kvalitet blir faktorer som direkt påverkar produktionens organisation och planering. Kunderna är mycket kräsnare idag och de kan snabbt förändra sina preferenser. Inom många områden är det nu svårt att sälja massproducerade standardvaror, istället kräver kunden en produktanpassning. Industrin måste därför vara lyhörd för marknadens krav och dessutom vara föränderlig och ha en hög grad av flexibilitet. Leveranssäkerheten för konsumtionsvaror garanteras traditionellt med hjälp av ett färdigvarulager. Detta är förbundet med stora kostnader, särskilt produktvariantema är många. För många företag är en stor lagerhållning om en orimlig strategi så här handlar det istället om en kundorderstyrd produktion. Här kan ett gruppkoncept erbjuda vissa fördelar genom sin höga flexibilitet när det gäller att ställa om produktionen. Det gäller vidare att ha produktionsflöden som inte är känsliga för störningar. Löpande bandet ersätts med en ökad grad av förmontering och, där så är möjligt, med flera korta parallella flöden. Båda dessa förändringar låter sig med fördel kombineras med ett grupporganisationskoncept. Gruppkonceptet medger även en ökad volymflexibilitet genom parallelliseringen av produktionsflödena. Detta ger en möjlighet att stänga eller öppna flödesvägar beroende vilken volym som önskas. Volymflexibilitet kan även erhållas genom att gruppernas storlek anpassas till den önskade volymen. Anpassningsfönnågan till förändrade marknadspreferenser kan förbättras i flera avseenden genom att man tillämpar ett gruppkoncept. Den breddade kompetensen och erfarenheten hos en väl fungerande grupp utgör en god grund för snabba anpassningar till förändrade krav produkten. En konsekvent genomförd målstyrning på gruppnivå bidrar till att öka förändringskompetensen.

Bilaga4 153

Samtidigt ett flexibelt produktionskoncept utvecklas möter man som flera håll reserverad hållning till ett alltför flexibelt produktionskonen mer Det unika och situationsanpassade får inte överdrivas. Man får inte tro cept. standardproduktionens tidevarv är över och att alla företag skall tillverka att produkter i korta serier. Däremot kan säga att Sverige och en del andra man länder har svårt konkurrera med Japan och andra nyare industrinationer att just standardproduktionens område. Och att man därför strategiskt väljer produkter har kortare serier. Då krävs en mer flexibel teknologi som ger som förutsättningar att vidga arbetsuppgifterna. nya

Koppling konstruktion-produktion

För många produkter är livscykeln så kort att nya generationer kommer att behöva framme vartannat år. Detta nya krav företagen. Det vara reser handlar då inte i första hand att ett tekniskt sätt knyta ihop konstrukom och produktion i någon form CADCAM-applikation. Det handlar tion av organisatorisk lösning där utformningen av specifikationen på snarare om en sker respektive produktionsenhet. De olika fabrikerna får produkterna ute huvudansvar för produkt under hela dess livscykel och skall då även ett en hand de löpande konstruktionsändringar som krävs. ta om gäller nykonstruktion och produktfömyelse kan man se två När det ren utvecklingslinjer där skiljelinjen går mellan stabila och turbulenta branscher. stabila branscher går utvecklingen mot ett större helhetsansvar och mer I industrialiseringsansvar för de olika produktionsenhetema. Många företag genomdriver kraftig divisionalisering och organisatorisk integration en mellan konstruktions- och produktionsenheter. Företagen divisionaliseras och

de olika divisionema har sina egna fabriker. I turbulenta branscher t.ex. elektronikindustrin kan utvecklingen mer som produkt där går i produktion, så är nästa generation vara en annan. När en redan långt framme. Den konstruktör utvecklar produkten vill inte som med problem upptäcker i produktionen en gammal produkt. arbeta man av Alltså måste för konstruktionsändringar föras över till produktionen. ansvaret till och med så att vill skilja konstruktionen från pro- Det kan vara man därför nästa produktgeneration kommer att kräva en helt annan duktionen att produktionsmetod. fråga då aktualiseras är huruvida de stärkta kopplingama mellan En som konstruktion och produktion medför att behovet av kompetenta ingenjörer överstiger behovet billig arbetskraft så att produktionen därmed i högre av grad kommer förläggas till Sverige. En bedömning är att detta förhållande att gäller i initialskede i samband med att en ny produkt introduceras. bara ett

154 Bilaga4

Efter ett tag blir produkten standardiserad och konstruktionsarbetet trivialiseras. En annan utvecklingstrend, orsakad de allt tätare produktbytena, är det av man brukar kalla modular design. Tidigare gjorde alltid så att man man först gick ut och lyssnade kundens önskemål och utifrån dessa formulerades en orderspeciñkation. Därefter gjordes nykonstruktion, tillverkningsen beredning osv. Nu går utvecklingen mot att man försöker återanvända vissa moduler i de nya konstruktionema, moduler redan har i produktion. som man På så sätt kan man snabbare följa med i marknadens svängningar samtidigt som man reducerar kostnaderna för konstruktion och produktionsberedning.

Kvalitetspmblemet

En annan viktig effekt av den ökade marknadskopplingen är att kvalitetsfrågorna hamnar i centrum. Här upplevs den japanska utmaningen som mest besvärlig. Ur diskussionerna kring produkternas kvalitet kan lyfta fram man tre centrala frågeställningar: Kvalitetsfrågoma kan tvinga industrin till en långt driven ansvarsför- delning. En decentralisering av produktionen är en förutsättning för att klara - av kvalitetsfrågoma. Olika former av ekonomiska incitament vinstdelning, aktieandelar m.m. måste prövas för att stimulera till hög kvalitet i produktionen. Kvalitetsbegreppet innehåller en viktig social komponent och olika sorters kvalitetsuppföljningsprogram kommer att öka i betydelse i framtiden. De anställda verkstadsgolvet måste involveras i problemlösningen och inte bara i problemidentifieringen. Ralph Barra 1986 arbetar som kvalitetskonsult bl.a. Westinghouse Electric i USA. Han betonar betydelsen av att de anställda involveras i försöken att lösa kvalitetsproblemen. Han menar att företagsledningama måste inse tre grundläggande förhållanden: Varje arbetare känner sitt eget jobb bättre än någon annan. - Människor kan och vill acceptera ansvar för sitt eget arbete. - Intelligens, perspektiv och kreativitet finns alla nivåer i organisatio- nen. Barra betonar att alla vill känna att deras arbete är viktigt. De vill se att deras arbete har en betydelse för kunden, vare sig denna är köpare av en slutprodukt eller längre fram i produktionskedjan. Det finns många exempel kvalitetsuppföljningsprogram i Sverige. Ett gemensamt drag i dessa är någon form av gruppkoncept där man hanterar

Bilaga4 155

kvalitetsproblemen ett decentraliserat kvalitetsansvar. Produkterna genom skall felfria innan de får lämna Samma krav ställs på underlevara gruppen. verantörema, dvs. de skall själva för att leveranserna är felfria. svara

Sjunkande fdrädlingsvärde el: stmktunellt problem

Ett grundläggande problem för svensk Verkstadsindustri som inte direkt kan hänföras till marknaden är det sjunkande förädlingsvärdet. Elektronikbrankanske den bransch har den snabbaste tekniska utvecklingen schen är som och det är där fenomenet med det sjunkande förädlingsvärdet framstår som

allra tydligast. En elektronisk produkt förändras så snabbt att en ny generation av produkter inte liknar föregående generation. Den produkt kommer två ens som produktgenerationer kan knappt skönja i dess konturer, än minsenare man dre veta något hur man skall producera den. om Så länge ligger tidigt ute och hinner med i den teknologiska man vara frontlinjen drabbas inte så hårt det låga förädlingsvärdet. Det går att man av höga priser för produkt. Låglöneländema kan inte göra sådana ta ut en ny produkter idag däremot 10 år. Här är det värt att notera att även i men om fabriker med hög automationsgrad motsvarar löneandelen en väsentlig del

förädlingsvärdet. av Samtidigt förädlingsvärdet sjunker för många produkter finns det som kvar förädlingsvärdestunga produkter, exempelvis kablage. Trenden är att lägga denna typ av produktion till andra länder.

Underleverantörens roll förändras

En strukturell förändring direkt kan hänföras till den teknoannan som mer logiska utvecklingen gäller effekterna av en mer flexibel produktionsapparat. Jukka Ranta 1986 från Technical Research Center i Finland har behandlat denna problematik. Han menade att modern produktionsteknologi har möjliggjort anpassning produktivitet och kvalitet till kundernas behov. En en av nyckel till detta har varit flexibla tillverkningssystem FMS, som integrerar informationsteknologin med högeffektiv produktionsteknologi NC-maskiner,

automatlager etc.. medelstora industrin och småindustrins konkurrensstyrka har legat i Den snabbt sig till speciella behov hos olika kunder, alltså i flexibiliatt anpassa Denna förmåga kan erhållas med traditionell tillverkning inom den teten. nu massproducerande industrin med hjälp FMS-teknologin och då på ett mer av

156 Bilaga4

konkurrenskraftigt sätt med avseende kostnader och kvalitet. Men den ekonomiska tröskeln för att nyttiggöra sig FMS-teknologin är fortfarande så hög att dessa möjligheter står inte öppna för småindustri och medelstor industri, såvida de inte grundligt förändrar sin produktprofil och etablerar sig som underleverantörer till större företag. Inom svensk Verkstadsindustri finns det ett växande medvetande att om relationerna till underleverantörema håller att förändras. Från att ha haft stora likheter med relationen mellan herre och hund försöker de större nu företagen att utveckla de svenska leverantörerna och är intresserade att av ta större ansvar för dessa än vad man hittills har gjort. Grundtanken är att bryta ut lämpliga produktionsavsnitt för att kunna lägga ut dem underleverantörer. Underleverantörema bygger i sin liknande underleverantur upp törssystem. De stora företagen binder upp sig starkare till en leverantör och involverar dem i produktutvecklingen. Man utformar produktionstekniska gemensamma system där man minimerar mellanlager. Man måste tänka i termer organiav sation på ett sätt som inte tar slut vid den egna avlöningslistan.

Svensk industristrukmr i omvandling

Ett sätt att urskilja olika tillverkningstyper är att skilja mellan fåstycketillverkning, serieproduktion och processproduktion. Dessa olika tillverkningstyper står inför olika slags problem. Fåstycketillverkning utgör inget direkt problem för dagens produktionstekniker. Produktionstekniken är nästan definition väl anpassad till de ökade per kraven på marknadsanpassning. Här kan förhållandevis enkelt impleman mentera moderna organisationsforrner där arbetsvillkoren är goda och arbetskraften kommer till jobbet och är produktiv, kort sagt det vi inledningsvis beskrev som nya produktionskoncept. Processproduktionen inrymmer också möjligheter till goda arbetsvillkor. Det handlar om högteknologiska anläggningar kräver kvalificerad som en arbetskraft. Även här måste arbetsorganisationen utformas med omsorg om hela den arbetsinsats som krävs för en väl fungerande anläggning. Storserieproduktionen är mer problematisk. Där är det betydligt svårare att finna organisationsforrner som svarar mot arbetskraftens krav och förväntningar. Frånvaron är hög och produktiviteten vikande. Till detta kommer ett högt lönekostnadsläge i Sverige. I dagsläget kan man skönja tre utvecklingsvägar: Produktionen läggs utanför Sverige. - Produktionen blir mer processlik. -

Bilaga4 157

Produktionen bryts ner i mindre enheter och blir mer lik fåstycketill- verkning. Internationaliseringsgraden varierar mellan olika branscher beroende på hur starka kopplingarna mellan kund och produktion är. För t.ex. hushållsapparater gäller att sammansättningen även i fortsättningen kommer att ligga nära kunden. Spisar, kylskåp och tvättmaskiner är anpassade till närrnarknadens krav. En mikrovågsugn däremot är en internationaliserad produkt som ser likadan ut i alla länder. Den kan sättas ihop var som helst. En utvecklingsriktning är att svensk industri söker sig till exklusiva produkter i små serier t.ex. Husqvarna symaskiner och därmed förlorar basen för masstillverkning. Massproduktionen förläggs då till länder med lägre lönekostnader.

Teknologins betydelse

Teknikfrågorna är inte det centrala problemet för dagens industri. De tekniska lösningarna är ofta möjliga att identifiera. Den produktionstekniska utvecklingen är inte heller så snabb att den i ett slag drastiskt förändrar förutsättningarna för industriell produktion. Mycket av den teknik vi har idag kommer att finnas kvar om tio år. Dessutom finns det betydande tidskillnader när ny teknik väl introduceras i branscher och företag. Däremot kan produktens utformning och marknadens efterfrågan vara föremål för snabba svängningar. Det stora problemet är att erhålla en god ekonomi i verksamheten. Produktionstekniker har hittills i alltför hög grad varit inriktade att förbättra ekonomin med stora investeringar, men i alltför många fall har dessa inte blivit lönsamma. Vanliga orsaker har varit låg tillgänglighet hos utrustningen, långa ledtider, problem med kvaliteten hos produkten m.m. En genomsnittlig produkt är under bearbetning 2-5% av genomloppstiden. Nästan alla produktionstekniska investeringar är riktat mot de här 2-5%. Vi måste fråga oss om dagens produktionstekniker verkligen arbetar rätt saker. Lösningarna måste istället sökas i ett effektivare utnyttjande av befintlig produktionsutrustning. Arbetsorganisation och ledarskap blir viktiga frågor i framtiden. Det är rimligt att anta att de nya produktionskoncepten i hög grad kommer att formuleras utifrån andra utgångspunkter än de rent tekniska. Det betyder inte att tekniken saknar betydelse men att det kommer att finnas betydande variationer inom de teknologiskt betingade ramarna.

158 Bilaga 4

Tillgänglighet

En kritisk faktor i morgondagens industri är tillgängligheten, dvs. den tid som maskinparken är möjlig att använda till produktion. Svensk Verkstadsindustri har problem med en låg tillgänglighet. Den är ett produktionstekniskt problem som man inte kan investera sig ur, utan där det krävs andra lösningar. Det ökade kravet tillgänglighet har medfört att frågan om arbetskraftens kvalifikationer kommer i fokus. En större tillgänglighet ställer högre krav på arbetskraftens skicklighet. aspekt den låga tillgängligheten och därmed produktiviteten En annan är underhållsfunktionens organisation. Problemet kan illustreras med hjälp av SAAB:s karossverkstad i Trollhättan, där man under de senaste åren utvecklat ett koncept där man kombinerar grupporganisation med modern produktionsteknik. Bakgrunden är att SAAB stod inför förhållandevis stora förändringar i mitten 70-talet. En stor förändring av bilmodellema kombinerades med införandet robotar och datoriserade styrsystem. Samtidigt växte underav hållskostnadema och följdkosmadema i form av driftstopp. Tidigare var reparatörer och elektriker uppdelade mekaniskt och elektriskt underhåll. Men den tekniken, i form av robotar och datoriserade nya styrsystem, krävde en kombination av dessa båda kompetenser. 1970 fanns inga robotar och styrsystem. 1975 fanns det två av vardera sorten och 1980 hade SAAB några tiotal. I samband med produktionen av SAAB 9000 kom den stora vågen av elektronik, datorer och robotar. Idag har man 80 robotar och lika många avancerade styrsystem. SAAB blev mer och mer bundet av totala system och blev tvunget att ta itu med underhållsfrågoma från grunden. Den lösning man valde var att försöka rekrytera välutbildad arbetskraft och satsa en grupporganiserad arbetsorganisation. Samtidigt med att grupporganisationen utvecklas betonades det individuella ansvaret. Operatörskall känna att det är hans maskin, vara lyhörd för när det uppstår någon en störning och ta hand problemen ett tidigt stadium. När det gäller det om individuella ansvaret har inspiration hämtats från japansk produktionsteknik och arbetsorganisation.

Produktionstekniken är inte det centrala

Vi i ovanstående beskrivning hur både marknadens krav och de proser duktionstekniska möjligheterna och begränsningarna ett högst påtaglig sätt

Bilaga4 159

är med och påverkar det nya produktionskoncept man valt ute i industrin. Vi kan notera att produktionsteknikens automationsgrad inte har lagts på en extremt hög nivå. Högteknologiska system har länge betraktats som en produktionsteknisk nödvändighet. Vi kan dock notera att det för närvarande sker en omprövning bland dagens produktionstekniker. Ekonomifrågoma övertrumfar de tekniska frågorna och resonemang om organisation och ledarskap blir allt mer betydelsefulla. De flesta verkar dock vara eniga om att framtidens produktionsorganisation ligger i någon form av grupporganiserad produktion. En grupporganisation där man inte är bunden i en arbetscykel och där arbetet har berikats med en långt gående decentralisering av det som tidigare var tjänstemannauppgifter. En mer udda lösning problemet med hög personalomsättning och låg motivation i arbetet är att istället för att alltid ha människor anställda i företagen använda någon form av leasing- eller franchisingsystem. Företagen kan leasa ut monteringsytor till duktiga ungdomar och på så sätt rekrytera och behålla andra ungdomar än man traditionellt har rekryterat. De som vill och kan och har förmågan kan få utbildning i att driva egna företag och ändå skaffa sig någon form av fallskärmsavtal om det skulle dåligt för dem. De kommer i huvudsak att jobba ett företag. Det betyder kanske inte så mycket för företaget än en förenklad administration men för individen mer blir det en affärsöverenskommelse med företaget. De får jobba när de vill och företaget har inga skyldigheter mot dem mer än enligt affärsöverenskommelsen. Det skulle kanske vara en väg att kunna behålla och kanske rekrytera duktiga människor. Det är även möjligt att leasa ut bearbetningsmaskiner inom vissa områden. Generellt kan man utgå från att det kommer att bli en större variation vid val av organisationsfonn. En ökad grad av målstyming medger en ökad frihet vid val av arbetsorganisation.

Nya idéer om hur arbetet skall organiseras

Kapitalrationalisering

Kapitalrationalisering har varit rationaliseringsstrategi som varit vägledanen de under många år. Det är närmast en självklarhet att företagen skall hushålla med sina Gjorda investeringar skall förränta sig bättre än om resurser. placerats på bank. Höga räntor skärper kraven på ett rationellt pengarna kapitalutnyttjande.

160 Bilaga4

Under det senaste årtiondet kan vi notera en vidgning av kapitalrationaliseringsstrategiema till att även innefatta det kapital som finns bundet i lager och produkter i arbete. Detta brukar beskrivas som en övergång från principen om maximal produktion MAX till principen om produkter i arbete PIA Björkman, Lundkvist 1981. Tillverkning enligt MAX-principen syftar till att minimera kapitalbindningen och räntekostnadema genom att utnyttja maskinerna maximalt. Det enklaste sättet att åstadkomma detta är att arbeta i skift. Det räcker emellertid inte utan det gäller också att planera produktionen så att man får en jämn och hög maskinbeläggning med få omställningar mellan olika produkttyper. Det finns en omfattande flora av planeringsmodeller där det gemensamma draget är att reducera stilleståndstidema. Planeringsfilosofin är att man ur alla produkter som tillverkas bryter ut de moment som kräver samma bearbetningsteknik. Produkterna transporteras sedan i satser mellan de olika bearbetningsoperationema. Ju större satser desto mindre omställningstider. Standardisering är ett sätt att åstadkomma större satser. Den arbetsorganisation som följer av denna filosofi karaktäriseras av en långt driven arbetsdelning och ett högt arbetstempo. Redan på 60-talet började man uppmärksamma problem som var knutna till denna produktionsfilosofi. Systemet var svårt att balansera så att alla stationer fick lika mycket att göra. Det stora kravet planering och balansering gör också systemet stömingskänsligt. Det stora problemet var dock att vid tillverkning enligt MAX-principen binds stora mängder kapital i de produkter som samtidigt finns i verkstaden. Tillverkningen i satser batch-til1verkning gör att det finns minst en sats av produkterna vid varje maskin, ofta fler med en optimerad köbildning. Tiden i maskinen utgör ofta bara några få procent medan huvuddelen av tiden är väntetid och transporter. Ofta visade det sig att kostnaderna för produkterna i arbete vida översteg de besparingar som ett fullt maskinutnyttjande gav. Den lösningsstrategi som lanserades var att förkorta produkternas ledtid genom verkstaden, det som vi brukar kalla PIA-strategin, där PIA står för Produkter I Arbete. Denna strategi kräver en ny produktionsuppläggning som man brukar kalla produktverkstäder. Istället för att som i MAX-strategin leta moment med samma bearbetningsteknik söker man nu produkter med likartade operationsföljder. Likartade produkter förs samman till produktfamiljer och runt dessa bygger man upp ett produktionssystem som likt det löpande bandet saknar mellanlager men som istället drabbas av ständiga maskinomställningar. Det nya systemet kräver fler maskiner som har en lägre nyttjandegrad jämfört med tidigare. En övergång till produktverkstäder kan sänka ledtidema till tiondelar av vad den varit tidigare. Besparingen som ligger i minskade räntekostnader alternativt ökade ränteintäkter skall då

Bilaga4 161

vara större än de eventuella produktionsförluster som ett minskat maskinutnyttjande ger. Ytterligare ett steg i denna utveckling är att organisera arbetet i så kallade flödesgrupper. Då organiserar man maskinuppställningen runt en produktgrupp ett sådant sätt att arbetet kan organiseras som ett grupparbete. Gruppen kan då även tillföras planeringsuppgifter och kommer att närma sig det som brukar kallas en självstyrande grupp. Denna Organisationsform ställer större krav arbetarnas mångkunnighet. En variant av kapitalrationalisering är det vi brukar kalla Just in time Schonberger 1982. Just in time-idealet är att allt material skall befinna sig i aktiv produktion och inte ligga som lagerkostnader. Man eftersträvar ett sug genom verkstaden istället för att genom en väl utformad plan trycka produkterna genom verkstaden. Det gäller att producera och leverera just in time. På samma sätt skall komponenter och förmonterade detaljer produceras och levereras just in time för att monteras osv. Metoden är att den efterföljande stationen beordrar tillverkning i den föregående.

Nya pmduktionskoncept kapitalrationaliseringen ändrar form igen -

Kapitalrationalisering kommer alltid att vara en viktig faktor för effektivisering av våra företag. De former av kapitalrationalisering som har skett i våra producerande företag har blivit till förebilder för andra verksamheter, såväl privata som offentliga. Men de nu snart klassiska formerna av kapitalrationaliseringar har knappast inneburit några mer omvälvande förändringar för arbetskraften eller för det kompetensbehov som funnits. Under det senaste decenniet har vi mötts av allt mer intensiva signaler om att rationaliseringarna får helt nya former. De tyska industrisociologema Kern och Schumann gav exempelvis 1984 ut en rapport med titeln Slutet på arbetsdelningen Här myntades begreppet nya produktionskoncept, som syftade på att nya idéer om hur arbetet bäst organiseras var frammarsch. Kern och Schumann hade i början av 1980-talet gjort en omfattande empirisk undersökning av arbetsförhållandena inom den västtyska industrins kärnsektorer. Resultaten från deras nya forskningsprojekt aktualiserade frågan om industrin höll på att säga farväl till arbetsdelningen som ledande princip för industriarbetets organisering. Var det så, frågade de sig, att industriarbetets utveckling på senare år som kännetecknats av växande klyftor mellan kvalificerade och okvalificerade arbetsuppgifter och som för de flesta medfört en utarmning av arbetets innehåll i själva verket varit en period av uppladdning, en inkubationstid inför en ny industriell era. Nu uppstår nya,

6 14-1l 10

162 Bilaga4

aldrig tidigare skådade kombinationer av arbete och ny teknik. Dessa nya arbetsuppgifter detaljregleras inte av tekniken utan kräver självständig, handlingskraftig och omdömesgill arbetskraft. Kommer de okvalificerade arbetsuppgifterna helt enkelt att försvinna från centrala områden av arbetslivet Kern och Schumann menade att en långt driven arbetsdelning inte längre utgör ett oomtvistat mål för företagens arbetsorganisation, utan att man nu många ställen försöker upphäva den. I stället för att försöka göra sig oberoende av arbetarnas kvalifikationer fann de att man ansträngde sig för att bättre utnyttja dessa. I stället för att finna att arbetarna omyndigförklarades fann de ofta situationer där arbetarna åtnjöt mer respekt än tidigare. I stället för att finna inskränkningar i den företagsrelaterade utbildningen fann de att den bedrevs intensivt och med ett bredare innehåll. Dessa obsermer vationer passade inte in i den dåvarande bilden av hur industriarbetets villkor höll att förändras. Tidigare har rationaliseringar oftast syftat till att styra och kontrollera det mänskliga arbetet. Arbetet har uppfattats som ett hinder, en begränsning och potentiell störfaktor som om möjligt måste elimineras. Men nu sker genomgripande förändringar, menade Kern och Schumann. På många håll finner ansatser till produktionssystem och nya former av arbetsorganisaman nya tion. Nya idéer om hur industriell produktion skall bedrivas vinner insteg bland företagsledningama. Dessa idéer kallar Kern och Schumann Nya produktionskoncept och formulerar ett Credo som uttrycker deras kärna: Att göra produktionsprocessen oberoende av det mänskliga arbetet har inget värde i sig. Den längst möjligt drivna komprimeringen av det mänskliga arbetet medför i sig inte något ekonomiskt optimum. Om man försöker utnyttja arbetskraften genom att på olika sätt ställa restriktioner, missar man viktiga möjligheter till produktivitetsökupp ningar. I arbetsuppgifter som är helhetliga ligger inte faror utan möjligheter. Yrkesskicklighet och yrkesmässig suveränitet är produktivkrafter som det gäller att utnyttja mer än vad som hittills skett. Kern och Schumann 1984 s. 19 Detta är alltså Kerns och Schumanns tolkning av produktionskoncepten, i sin tur utgörs företagsledningamas idéer, planer och program för som av framtidens produktion. Kern och Schumann sig alltså ha funnit en potential för förbättrade menar arbetsförhållanden. Den eufori de ger uttryck för kan leda tankarna till femtiotalets optimistiska teknikvurm. Men betingelserna är nu annorlunda. Bland annat har mikroelektronikens intåg skapat nya möjligheter för genomgripande förändringar i produktionen. Datorisering och automation har skapat förutsättningar och frigörande former för arbetets organisering. Kern för nya och Schumann dock inte att de produktionskoncepten ensidigt menar nya

Bilaga4 163

skulle vara bestämda av den tekniska utvecklingen. Tekniken skapar möjligheter, men den bestämmer inte utvecklingen något entydigt sätt. De möjligheter som skapas måste tas tillvara av någon. De nya produktionskoncepten har drivits fram av företagens behov av att överleva på marknaden. Det är den ekonomiska situationen för de enskilda företagen som tvingat fram dessa åtgärder. De nya produktionskoncepten tycks utgöra den enda lösningen de krisartade problem som många företag står eller har stått inför. De produktionskoncepten realiseras emellertid inte ett friktionslöst nya vis. Det uppstår flera olika motsättningar. Inom företagsledningama råder oenighet om valet av strategi. Inom olika arbetargrupper har man skilda föreställningar hur situationen bäst skall utnyttjas. Mellan företagsledning om och anställda existerar motsättningar som vi känner igen från tidigare men också nya sorters konflikter uppstår här. Det är emellertid inte alla som kommer i åtnjutande av de nya produktionskoncepten. Kem och Schumann har i första hand undersökt förhållandeinom tre branscher: bilindustri, verktygsmaskinindustri och kemisk inna dustri. Kem och Schumann hävdar att det är inom dessa tre kämsektorer de produktionskoncepten spelar störst roll och kommer att betyda som nya mest i framtiden. I motsättning därtill finns andra branscher, såsom varvsindustrin, vilka kommer att förlora utvecklingen. Inom kämsektorerna finner Kem och Schumann att motsättningarna ser olika ut i olika branscher. Grovt sett skiljer de mellan progressiva delar av företagsledningama och bakåtsträvare. I bilindustrin lyfter de fram motsättningarna mellan å ena sidan modemister som försöker förverkliga de nya produktionskoncepten och å andra sidan traditionalister som vill bevara s.k. fordistiska strukturer. I maskinindustrin är motsättningar mellan förespråkare för ett teknokratiskt-bomerat produktionskoncept respektive anhängare av ett modernare, empiriskt-ickeideologiskt produktionskoncept framträdande. I den kemiska industrin pekar de motsättningarna mellan motståndare till respektive anhängare så långtgående automatisering som möjligt. av en

Omprövning av polariseiingstesen

Den från Kems och Schumanns tidigare studie 1970 välkända polariseringen arbetskraften har ändrat karaktär. Det rör sig inte längre i första av hand fördelning arbetarna på ett högt kvalificerat A-lag respektive om en av

ett mindre kvalificerat .B-lag. Nu tenderar istället den okvalificerade polen

att smälta bort inom vissa kämområden där modemiseringen gått längst: här är det inte fråga att arbetskraften skulle dekvalificeras, degraderas eller om

164 Bilaga4

utarmas dessa företag har över huvud taget inte bruk för okvalificerad arbetskraft. Trots en viss eufori återfinns också pessimistisk grundton hos en mer Kem och Schumann. De menar att arbetslivet alltjämt kännetecknas av polarisering, men att denna har fått en ny form. Närmare bestämt utgör segmenteringen, arbetsmarknadens uppdelning, den nya typen av polarisering. Skillnaderna mellan vinnare och förlorare har aldrig varit större än nu. De största förlorarna är de som drabbas av arbetslöshet. Det är alltså inget motsättningsfritt lyckorike som Kem och Schumann målar upp. Tvärtom, de menar att utan en målmedveten arbetspolitik och facklig politik kommer arbetslösheten, liksom andra effekter av de nya produktionskoncepten, att bli orimligt hög.

Pnoduktionens scouter

De nya förhållandena i produktionen ger upphov till nya arbetsuppgifter. Underhåll och reparationer ökar i betydelse jämfört med direkt produktiva arbetsuppgifter. Detta ökar behovet av nya yrkesroller. Kem och Schumann finner att: Behovet av teoretisk kompetens är ganska stort, åtminstone för stort för att man skall kunna lära sig det i arbetet. Vad som behövs är en pro-

fessionell träning i form av ett moderniserar lärlingsskap. Men den nye

pmduktionsarbetaren är ändå inte en tekniker eller ingenjör. Vid sidan av de ökade teoretiska kraven förblir den empiriska kunskap som uppnåtts genom att arbeta direkt med maskiner och material viktig. Den nye arbetaren är en slags scout känslig för avbrott, med snabba reaktioner och förmåga att improvisera och handla i förebyggande syfte. Kem och Schumann 1987 s. 162-163 I en artikel från 1989 redovisar Schumann erfarenheterna från en ny studie Schumann m.fl. 1989. Det visar sig att motsättningen mellan modemister och traditionalister har ändrat karaktär sedan början av 80-talet så sätt att traditionalistema allt mer har kommit defensiven. Vidare menar Schumann att den nya typen av yrkesskickliga produktionsarbetare ökar i antal och har blivit en betydelsefull del av det totala antalet arbetare, om än den fortfarande utgör en minoritet. Även de amerikanska MIT -professorema Michael Piore och Charles F. Sabel 1984 kom med liknande bedömningar vid ungefär samma tid. De menade att ett nytt teknologiskt paradigm höll på att uppstå. Det gamla paradigmet massproduktion ställs mot det nya: flexibel specialisering. Massproduktion kännetecknas enligt Piore och Sabel av att man använder sig av

Bilaga4 165

specialmaskiner och okvalificerad arbetskraft för att producera standardiserade varor. Vid flexibel specialisering kombineras hantverksliknande former av arbete med en flexibel utrustning som är tekniskt avancerad. Denna produktionsform innebär att man anpassar sig till ändlösa förändringar snarare än att man försöker kontrollera dem. De menar att möjligheterna nu står öppna för ett pånyttfödande av den hantverksliknande produktion som marginaliserades vid det industriella genombrottet. Viktiga drivkrafter bakom de förändringar som Piore och Sabel urskiljer är datorer och den flexibilitet de skapar förutsättningar för, i kombination med avsättningsmarknademas ökade krav flexibel tillverkning. Men utvecklingen är inte given, menar Piore och Sabel. Vi står inför ett vägskäl A Second Industrial Divide. Väljer massproduktion eller flexibel specialisering Under de första åren efter publiceringen av Kern och Schumanns bok Das Ende derArbeitsteilung var det många som kritiserade deras resultat. Men med tiden tycks verkligheten bekräftat Kem och Schumanns tes: Idag är det få som betvivlar att stora delar av arbetslivet befinner sig i grundläggande en omvandling. Taylorismen som produktionskoncept läggs hyllan och den mänskliga arbetskraften, med dess mångskiftade kvaliteter värderas allt högre. Arbetskraften ses som en resurs som det gäller att vårda och utnyttja rätt Sätt. Exempelvis inom EG har man satsat mycket att möta konkurrensen från andra områden. Särskilt bekymrar man sig för konkurrensen från Japan och USA. Inom ett speciellt utvecklingsprogram, Forecasting and Assessment in Science and Technology FAST har man genomfört en omfattande försöksverksamhet där man särskilt intresserat sig för möjligheten att lyfta fram ett speciellt europeiskt produktionskoncept. Man betonar särskilt möjligheterna att effektivisera den europeiska produktionen med hjälp av vad man kallar för antropocentriska produktionssystem, APS. APS can be perceived as a complete model of a factory integrating all aspects of organisations, people and technology. FA ST 1991 sid. 6 The process of change towards APS has already started in advanced companies and some industrial sectors but the process multi-dimensi0nal. Steps for change have been taken via technical tools, work place organisation, group work and production organisation. These case studies on APS illustrate that, first, APS are advanced forms of manufacturing which will contribute to the modemisation of the productive Corpus of Europe: second, APS aims at the optimal utilisation of human resources and advanced technologies by its integration into Collaborative and skill based factories and work organisations with decentralised decision centres and flat hierarchies: third, the system integration of skilled people and

166 Bilaga 4 sou 1994:101

adapted computer based technologies into holistic co-opemtive work

Structures aims at customised production of high quality goods and assu-

of quick responsiveness to changing worid markets. FA ST 1991

rance a sid. 16 Som vi ser finns det stora likheter mellan begreppen nya produktionskoncept och de europeiska idéerna om antropocentriska produktionssystem. I EG-skriftema framkommer flera ställen att Sverige ses som ett föregångsland när det gäller nya, effektiva och människovärdiga arbetsformer. De former för rationaliseringar som nu är aktuella går bland annat under nya beteckningar som Företagskulturer, Lean Production, T-50 m.m.

Fömtagskultumr

Japansk arbetsorganisation har en djup kulturell förankring i det japanska samhället. En förankring i det förhållandet fast anställning innebar att att en knöt livstidsrelation till sitt företag. Innebörden påminner om det man en gamla svenska brukssamhällets. Behovet stark identifikation till företaget av är inte mindre idag utan har ökat i och med att produktionstekniken snarare blivit allt komplexare och stömingskänsligare. Det blir viktigt att undvika driftstopp och när sådana verkligen inträffar måste arbetskraften lägga ner hela sin själ i att finna och åtgärda felet. Hans Zetterberg 1983 beskriver utvecklingen som att det tecknas osynliga kontrakt mellan arbetstagare och arbetsgivare där man vill ha mer enför belöning. Belöningen är i första hand inte pengar eller gagemang mer kortare arbetstid utan jobb utrymme för entreprenöranda, skaparsom ger kraft, självständighet, utmaningar, utvecklande av nya färdigheter, utnyttjanteknik, roligt samarbete människor emellan, individuell prestation, de av ny personligt erkännande. Oaktat vilken bakgrunden än är så finns ett stort intresse kring debatten det japanska undret. Det finns många konsulter som har ägnat stort inom att försöka skapa motsvarande kulturer i västerländska industriföretresse tag. Om vi granskar de företagskulturema så kan vi förutom det rent fönya retagskulturella urskilja ytterligare ett element, nämligen betoningen av det horisontella perspektivets betydelse. Med detta menas att organisationemas hierarkiska strukturer bryts ned till förmån för en satsning på frontpersonalen. Uttryck riv pyramidema har kännetecknat debatten. Vilken är som då bakgrunden till denna destruktion I botten ligger västvärldens ekonomiska kris. Den expansiva marknaden har ersatts en konkurrensmarknad. Föav har tvingats att slåss för sina marknadsandelar och den innovativa retagen

Bilaga 167

förmågan har varit stor, särskilt i USA. Utvecklingen har blivit extrem en marknadsorientering där servicekonceptet satts centrum. i Serviceorganisationema byggs ut och frontpersonalen exponeras mot marknaden. Rationaliseringsarbetet inriktas mot mellanskikt av tjänstemän. En allmän bedömning är att denna betoning det horisontella perspektivet som rationaliseringsstrategi kommer att vara aktuell under ytterligare många år framåt.

Lean production

Lean Production, mager produktion svenska, är en annan japansk influens som fått stort genomslag i den svenska debatten. Lean Production är ett koncept som innebär att man skall se över och banta alla komponenter som ingår i produktionsprocessen. Mager produktion står för en genomrationaliserad produktion där uttrycket Work Smarter not Harder är ett bärande begrepp. Not Harder är en sanning med modifikation då arbetsproduktiviteten är ett mycket centralt begrepp i konceptet för mager produktion. En speciell variant av Lean Production tillämpas på Toyota där man pratar om sju spill Shingo 1984. Dessa bidrar inte till produktens förädling och värdeökning och det är därför alla anställdas uppgift att ständigt observera och bidra till att dessa spill elimineras. De sju olika spill som Toyota urskiljer är följande: genom överproduktion genom väntan . genom transport . i bearbetningsprocessen . genom lagring . genom onödiga rörelser . genom kassation. . G nomströmningstiden är ett centralt begrepp i mager produktion. Ibland fokuseras hela konceptet kring just genomströmningstiden, som t.ex. ABB:s T50-projekt där ambitionen är att halvera den totala produktionstiden.

ABB:s TSO-pmgram

ABB:s T50-program är ett exempel där man utnyttjat marknadens förändrade krav som resurs i en ny arbetsorganisation. Programmet är en svensk anpassning till koncernens globala företagskultur kallad Customer Focus. T står för tid och 50 står för 50 procent. Namnet markerar att programmet fokuse-

168 Bilaga4

ras att minska de totala genomloppstiderna med hälften. Inom ABB menar man att 90-97 % av den totala tiden är spill-tid. Målsättningen för ABB:s T50-program är nöjda kunder och motiverad personal. Medlen att uppnå detta är förutom halverad genomloppstid även decentralisering av befogenheter och ansvar samt en betydande kompetensutveckling hos de anställda. ABB:s T50-program kan också beskrivas som en svensk variant av Lean Production. Det är inte bara genomloppstiden som skall reduceras, utan besparingama skall genomsyra hela koncernens verksamhet. Fokuseringen tid har snarare ett pedagogiskt värde där man i lika hög grad är ute efter sekundära effekter i form av krav en förändrad arbetsorganisation. Fokuseringen på genomloppstid hjälper också till att sätta kunden i centrum, det är där vi finner startpunkten försäljning och slutpunkten leverans. Tidsbesparingama skall inte tas enbart i produktionen, utan även i orderhantering, planering m.m. Genomloppstiden är dessutom ett entydigt mått som är lätt att fastställa och svårt att manipulera. Kompetensutveckling och decentralisering är två nyckelbegrepp i den nya arbetsorganisation som skall förverkliga TSO-programmet. De praktiska konsekvenserna av ABB:s T50-program kan sammanfattas som: Färre chefer - Plattare organisation - Decentraliserat beslutsfattande - Individuellt ansvar - Bredare arbetsuppgifter - Arbeta i lag - Uppluckrade gränser mellan arbetare och tjänstemän - Ökad intern rörlighet. -

Automation räcker inte det gäller att infonnatisem -

Den amerikanske företagsekonomen Shoshana Zuboff är professor vid Harvard University. Hon arbetar med socialpsykologiska frågeställningar, särskilt med inriktning mot hur införandet av datorer påverkar arbete och krav på yrkesskicklighet. I boken In the Age of the Smart Machine 1989 presenteras ett omfattande forskningsarbete, där Zuboff har undersökt hur förändringarbetsförhållanden ser ut för industriarbetare och tjänstemän. ar av Informationsteknologi kännetecknas enligt Zuboff av en dualitet, som många ännu inte har uppmärksammat. Det rör sig, kan man säga, om två skilda perspektiv teknik och arbete. Automate, som ersätter det mänskliga arbetet, informate, som går ut på att utnyttja den potential som finns

Bilaga4 169

i mänskligt arbete. Vi använder i det följande uttrycken automation respektive informatisering för dessa begrepp. En organisation kan välja mellan dessa två strategier, ett val som får stora återverkningar organisation och arbetsinnehåll. Den stora potentialen, menar Zuboff, ligger i informatisering. Automation inriktas mot kontroll och kontinuitet. Syftet är att ersätta mänsklig arbetskraft, såväl med avseende på människans fysiska arbete som hennes intellektuella effort and skill. Människans skicklighet underordnas teknologin. Automation reducerar arbetarnas påverkan arbetet, arbetarnas yrkesskicklighet minskar. Automation innebär att principerna för en långtgående arbetsdelning fortfarande tillämpas. Med begreppet inforrnatisering försöker Zuboff fånga det nya och egenartade i informationsteknologins utveckling. Vid datorisering och automation måste arbetsprocessen analyseras i sina beståndsdelar. Samtidigt som detta är nödvändigt för automation skapar det samtidigt en potential för en djupare förståelse för de aktiviteter som utförs. Informatisering innebär att man låter människor ett smart sätt få bearbeta och utnyttja denna information för att arbetet skall utföras mer effektivt. Arbetama får möjlighet att utveckla en djupgående kunskap om sitt arbete. Helhetsperspektiv och sammanhang är viktiga ingredienser i informatisering. Det existerar en spännande relation mellan automation och informatisering. Infonnatisering förutsätter automation. Automation tar fram infonnatisering, med vars hjälp man kan bygga upp helhetliga arbeten. Samtidigt skapar inte automate infonnatisering. Många företag fastnar i ett automationsstadium, där man inte bryr sig om att försöka utnyttja den potential som finns i tekniken och hos de arbetande. Parallellt med denna utveckling sker det förskjutning av kraven på yren keskunskaper från handlingsorienterade färdigheter action centered skills till intellektuella färdigheter intellective skills. Med intellective skills syftar Zuboff kvalifikationer som: förmågan till abstrakt tänkande förmågan till att kunna dra induktiva slutsatser att ha en teoretisk förståelse för arbetsprocessen. -

Nya krav morgondagens arbetskraft

Vi skall nedan föra diskussionen ytterligare ett steg genom att diskutera några nya krav som ställs morgondagens arbetskraft.

170 Bilaga4

Gränsen mellan arbetare och tjänstemän måste bort

Uppdelningen mellan tjänstemän och arbetare är ett annat problemområde som aktualiseras när nya produktionskoncept skall introduceras. Gränserna blir föremål för en facklig bevakning som i många fall kan förhindra en berikning av arbetamppgiftema verkstadsgolvet. I debatten höjs nu röster som menar att man måste överge den nuvarande fackliga strukturen och komma fram till någon slags arbetsplatsprincip för att kunna vidareutveckla de nya produktionskoncepten. Det skall vara tillåtet för en initiativrik montör att också utföra arbetsuppgifter som hittills enbart tillkommit tjänstemännen. Han skall kunna till tenninalen och konstruktören skall också kunna ut och montera när så behövs.

Arbetsledaren morgondagens chef -

Arbetsledarrollen måste förändras, det är en viktig komponent i de nya produktionskoncept som nu växer fram i industrin. Den moderna arbetsledaren ska vara kontrollerande och individcentrerad men han ska framförallt vara den affärsdrivande entreprenören. Det förutsätter ett delegerat ekonomiskt ansvar. En typisk arbetsledare idag har ungefär 20 anställda under sig. Det är en ganska stor företagare. Han omsätter säkert 20-30 miljoner kronor. Dessutom har han ansvar för lokaler, maskiner och varor i arbete. Man måste betrakta honom som en egen resultatenhet, inte i bokslutsterrner utan mera i produktionstermer. Det är arbetsledaren som måste dimensionera organisationen med avseende produktionstekniker, instruktörer, ställare, planerare osv. Det är han som skall bära kostnaderna. Det är han som skall ha ansvaret. Det kommer att ställas större krav en arbetsledare. Idag rekryteras ofta en duktig operatör. Alltför ofta är han ingen ledare. Vi gör inte heller klart för människor som går i gymnasieskolan, vad en arbetsledare har för typ av jobb.

Framtidens arbetskraft

Vi har frågat ett antal företag vilken typ av arbetskraft de helst vill ha och hur de går till väga när de försöker rekrytera den. Företagen ställs inför olika typer av problem beroende på vilken situation de befinner sig SAAB:s

Bilaga 4 171

lineproduktion kräver exempelvis en annan typ av arbetskraft än Volvo Flygmotors batchproduktion. Den överhettade Trollhätteregionen har andra problem än Karlskrona. Småföretagen har andra behov än storföretagen. Branschtillhörighet, regionala förhållanden och företagets storlek är tre viktiga variabler som påverkar ett företags rekryteringspolitik. Det finns även en stor spridning inom ett och samma företag. Företagets storlek har stor betydelse för vilken rekryteringsfilosofi man väljer. Stora företag har bred rekryteringsbas. Där har inte utbildningsbaken grunden avgörande betydelse utan man rekryterar från många olika linjer en på gymnasieskolan. Stora företag med högteknologiska produkter rekryterar gärna ingenjörer med fyra års gymnasieutbildning till sin produktion. Dessa kan placeras i enkla tempoarbeten som en slags kunskapsreserv. I en del fall ingår denna placering ett första led i ett utbildningsprogram för elevingsom enjörer. De större företagen kan även tänka sig att rekrytera en elev utan teknisk utbildning för att sedan successivt lära upp honom eller henne. Dessa företag satsar betydande resurser vidareutbildning. Karriärvägama är i första hand öppna för dem med en gedigen teknisk utbildning. Om dessa elever presterar goda resultat är det fullt möjligt för dem att göra tjänstemannakarriär inom ett antal år. en Små företag är däremot mycket preciserade när det gäller behovet av arbetskraft. I första hand rekryterar man erfarna yrkesarbetare och när detta inte lyckas rekryterar elever från de verkstadstekniska yrkesutbildningman De små företagen sig inte ha råd att själva svara för upplämingsarna. anser kostnaderna.

Ett sätt för små företag att underlätta rekryteringen är att klassa upp en

Verkstadsmekaniker till tjänsteman, exempelvis till programmerare. Därmed kommer i en lönenivå som kan vara acceptabel. man upp De små företagen tror inte att kan locka kvalificerade tekniker till sin man produktion. Det finns dock undantag där i huvudsak har gymnasieingenman jörer anställda i produktionen. Deras arbete kan bestå i att utifrån ritningar och specifikationer montera ihop specialmaskiner och utrustningar av olika slag. Montörema står i nära och daglig kontakt med konstruktörema. Sedan en utrustning är utvecklad och utprovad monteras den ned och montören följer utrustningen hos beställaren. Beställare är ofta utländmed och monterar upp ska företag, varför språkkunskaper är viktiga.

172 Bilaga4

Generalister eller specialister

Det är en omfattande diskussion huruvida skolan skall vara smal och ge specialiserade kunskaper eller om den skall vara bred och generella baskunge skaper. Den större industrin har en nära nog entydig uppfattning att det som krävs är generella utbildningar med baskunskaperi svenska, matematik, fysik och språk. En allmän uppfattning hos stora företag är att skolan inte skall bekymra sig så mycket över speciella färdigheter som t.ex. svarvning och fräsning. Det får man lära sig företagen det är ganska speciell slags NC-styren ning som finns på de olika företagen. Utvecklingen har gått från elektromekanik till elektronik och abstraktionsnivån har därigenom blivit högre vilket kräver höga teoretiska kvalifikationer. Arbetskraftens kompetens blir en allt mer kritisk faktor i den intemationella konkurrensen. En stor del av vår internationella konkurrensförmåga finns i den kunskapsintensiva industrin, baserad avancerad teknologi. Det räcker inte med en reorganisering av den grundläggande utbildningen. Den allt snabbare strukturförändringen ställer stora krav människorna. För att kunna hantera bytet av arbetsuppgifter och för att minska människans sårbarhet krävs förutom en så bred grundutbildning som möjligt också en omfattande vidareutbildning. Framtidens arbetsmarknadsproblem kommer att domineras av en strukturell obalans med arbetskraftsbrist i kombination med arbetslöshet. Vidareutbildning blir därför ett viktigt instrument i arbetsmarknadspolitiken.

Sammanfattning och slutsatser

Hur kommer morgondagens arbetsliv att se ut Det är omöjligt att förutspå vad som händer om 20-30 år. Historien har visat att det aldrig blev som man egentligen tänkt sig. Trots detta måste man agera nu, utifrån de kunskaper man har, när man skall forma framtidens yrkesutbildning. Det man vet idag är att man måste vara beredd på en kontinuerlig utveckling och strukturella förändringar. Dessa förändringar kommer att ske allt snabbare. Som vi sett finns det många olika trender i dagens industriella utveckling. Vissa kan synas utesluta varandra, andra tycks vara mer kompletterande. Ett sätt att förklara dessa motsägelser är att den verklighet vi idag möter ute i arbetslivet består av avlagringar eller sediment från tidigare epokers idéer och praktiker. Vi kan återfinna vissa sediment som kommer från en hantverksbaserad produktion. Andra sediment härstammar från olika tillämpningar av arbetsdelningens princip som t.ex. det löpande bandet. Ytterligare

Bilaga4 173

andra har avsatt sig utifrån 70-talets olika experiment med nya former av arbetsorganisation. Idag prövar man olika håll nya produktionskoncept, verksamheter som också kommer att lämna rester efter sig. Förändringarna i arbetslivet är stora och djupgående. Diskussionen om vart utvecklingen är på väg är livlig. Mycket talar emellertid för att det finns potentialer för helt nya principer för arbetslivets organisering. Den långt drivna arbetsdelningen är många håll ifrågasatt. På väg är nya produktionskoncept bygger en flexibel produktionsapparat i en decentralisesom rad samhällsstruktur. arbetsorganisationen bygger grupparbeten Den nya och väl kvalificerad arbetskraft. Men det kommer att ta tid innan nått en dit, i det stora hela är det fortfarande arbetsdelningens principer som dominerar. Sammanfattningsvis vill vi påstå att den nuvarande yrkesstrukturen i stort sett kommer att ut på samma sätt om tio år. Kvalifikationskraven kommer se visserligen att förskjutas mot generella, processoberoende baskunskaper men det kommer även i framtiden att finnas ett behov av specialister med unik kompetens. För att klara framtidens arbetsuppgifter måste arbetaren vara mångav kunnig. Samtidigt är det viktigt att ha djupa kunskaper inom något område. Dessa kan lämpligen erhållas att den yrkesgymnasiala utbildningen genom innehåller ett examensarbete eller gesällprov. Kraven goda kunskaper i språk, matematik, fysik och kemi kommer att öka. Betydelsen av hantverksmässiga färdigheter kommer att minska men det är ändå viktigt att eleverna under utbildningstiden får pröva att arbeta med sina händer. Vi vågar påstå att det finns ett antal relativt oomtvistade och karakteristiska drag i det framtida industriarbetet. Dessa kan vi hänföra både till tidigare forskning och till våra egna studier inom svensk industri. Det nya industriarbetet kräver: Teoretiska kunskaper - Systeminriktade kunskaper - Förståelse för hela processen - Grupparbete - Initiativ- och improvisationsfönnåga - Flexibilitet - Kontinuerligt lärande. - Idag flyr ungdomen de monotona arbetena inom svensk industri. Om man med förändringar i teknik och arbetsorganisation kan locka ungdomen till sig finns här stor potential för fortsatt utveckling. Men, som sagt, utvecken en lingen är öppen och det finns inga garantier för hur framtidens arbetsliv

174 Bilaga4

kommer att se ut. Morgondagens yrkesutbildning har ett avgörande bidrag att lämna till denna utveckling.

Litteratur

Barra, Ralph 1986: Quality the Issue, publicerad i RKW 1987, sid. 539-544.

Björkman, Torsten och Lundqvist, Karin 1981: Från MAX till PIA, Arkiv Lund.

FAST 1991: Anthropocentric Production Systems. A Strategic Issue For

Europe, Commission of the European Communities, Science Research and

Development. FOP 245.

Helgeson, Bo och Johansson, Jan 1992: Arbete och yrkesutbildning, HLS Förlag Stockholm.

Kem, Horst och Michael Schumann 1984: Das Ende derArbeitsteilung Rationalisierung in der industriellen Produktion, Verlag C.H. Beck München.

Piore, Michael och Sabel, Charles F. 1984: The Second Industrial

Divide. Possibilities for Prosperity, Basic Books New York.

Ranta, Jukka 1986: Economic and Social Impacts of Flexible Automation

Technology in Small and Medium Enterprises in Finland, publicerad i RKW 1987.

RKW 1987: Productivity and the Future of Work. Munich, October 14-16, 1986. Documentation and Final Report, Rationalisienmgs-Kuratorium der

Deutschen Wirtschaft RK W, Eschbom.

Shingo, Shigeo 19811984: Den nya japanska produktionsfilosofin, Managementgruppen Lidingö.

Shonberger, Richard 1982 1987: Japansk kvalitet och produktivitet, Liber Malmö.

Bilaga 4 175

Svedberg, Björn 1986: Technology and Human Resources, publicerad i RKW 1987.

Zetterberg, Hans m.fl. 1983: Det osynliga kontraktet En studie av 80-ta- lets aøbetsliv, Stockholm.

Zuboff, Shoshana 1989: In the Age the Smart Machine. The Future of

Work and Power, Oxford: Heinemann Professional Publishing Ltd.

Bilaga 5 177

Yrkeslärarutbildningen i Sverige en

-

historisk återblick

David Englund av

Våren 1918 beslöt riksdagen att inrätta praktiska ungdomsskolor för elever som genomgått fortsättningsskola. De praktiska ungdomsskoloma var av två slag: 1 lärlingsskolor för industri och hantverk, för handel och för husligt arbete 2 yrkesskolor som byggde lärlingsskoloma. Yrkesutbildningen leddes fram till 1944 en särskild avdelning inom av skolöverstyrelsen. En den yrkesskolavdelningens första åtgärder var av nya att tillkalla tolv sakkunniga för att i första hand utreda frågan om tekniska skolans i Stockholm omorganisation. De sakkunniga kom i sina förslag även att beröra andra frågor, bl.a. lärarutbildningsbehovet. Således framhöll de sakkunniga vikten yrkeslärarutbildning snarast kom till stånd. av att en Detta förslag tog skolöverstyrelsen i petita för budgetåret 192021. upp Riksdagen beslöt våren 1920 att en yrkespedagogisk centralanstalt skulle inrättas och beviljade 80 000 kronor för driften det första verksamhetsåret. Vid den yrkespedagogiska anstalten Ypecea i Stockholm hölls de första lärarkursema november-december 1920. Kurserna innehöll bl.a. föreläsningar behandlade pedagogik, yrkesutsom bildningens organisation, lärlingsskolomas yrkesämnen och änmesmetodik. I programmet ingick studiebesök, auskultationer och övningslektioner. Kursdeltagama indelades i tre grupper: handel, möbelsnickeri och mekanisk industri. Utöver yrkeslärare och teckningslärare deltog ingenjörer, möbelarkitekter, verkmästare, ritare, ñlare, maskinuppsättare, instrumentmakare och snickarmästare. Yrkesfördelningen visar att de flesta som undervisade inom yrkesutbildningen vid denna tid hade läraryrket som bisyssla. Kurserna leddes lektor Waldemar Hallström som den 1 januari 1921 av tillträdde tjänsten som föreståndare för Ypecea. Lärarkursema vid Ypecea ursprungligen fyraveckorskurser men förvar längdes successivt och omfattade från 1925 sju veckor. Därutöver anordnade Ypecea kortare lärarkurser olika orter i landet. lärarkursema under de första åren andelen ingenjörer och I de längre var

arkitekter relativt hög ca 50 %. Denna andel minskade kraftigt under de

följande åren.

178 Bilaga 5

Föreståndaren Waldemar Hallström blev något av en centralgestalt inom yrkesundervisningen. Han hävdade starkt- både i tal och skrift betydelsen av lärarnas pedagogiska utbildning. I en artikel i Tidskrift för praktiska ungdomsskolor 1922:häfte 2 s. 30-40 skrev Hallström: En kunnig yrkesman går till sin undervisning med ett mycket frejdigt mod, med ett djupt förakt för pedagogens prat om metod, undervisningssätt, lämgång m.m. och med en lycklig tm att kan man bam själv snickra ihop en vacker byrå, så behöves inte för att skall bli mer man en utmärkt yrkeslänzre. Ypecea kom endast att bestå under knappt nio år. Orsaken till att anstalten avvecklades var närmast en motion av högennannen Arne Forssell, i vilken föreslogs att skolöverstyrelsen skulle överta ansvaret för lärarkurserna och att Ypecea skulle läggas ner. Statsutskottet remitterade motionen till skolöverstyrelsen som tillbakavisade Forssells förslag. Statsutskottet delade dock Forssells uppfattning att utvecklingen av yrkesutbildningen inte motsvarat förväntningarna och att Ypecea kunde läggas ner. Riksdagen beslöt i april 1928 enligt statsutskottets utlåtande och Ypecea upphörde den 1 juli 1929. Skolöverstyrelsen fick nu regeringens uppdrag att ge förslag till en ny organisation för yrkeslärarutbildningen. De förslag skolöverstyrelsen avgav om omfattningen av lärarutbildningen skars ner av regeringen. Därför hölls de första fyra åren efter Ypeceazs nedläggning endast en kurs om fem-sex veckor per år för lärare inom industri och hantverk och inom handel. Under budgetåren 193435 och 193536 låg yrkeslärarkursema helt nere för att därefter tas upp på nytt. Kurserna fick dock inte under åren före det andra världskriget den omfattning de haft under Ypeceas tid. Under kriget genomfördes ett femtontal yrkeslärarkurser, i regel om fem veckor. Ansvaret för ledningen av yrkesutbildningen överfördes 1944 till den ny-

inrättade Kungl. Överstyrelsen för Yrkesutbildning KÖY 1945 fick

som regeringens uppdrag att utreda utbildningen av lärare för industri och hantverk. I utredningens betänkande, som presenterades 1947, föreslogs yrkesläramtbildning i form av femtonveckorskurser, följda av minst fem månaders handledd praktiktjänstgöring vid verkstadsskola. Utbildningen skulle därmed omfatta ca nio månader. Först efter avslutad praktiktjänstgöring kunde läraraspitanten få behörighet för yrkeslärartjänst. Till inträdesfordxingama borde höra ett godkänt praktiskt undervisningsprov. Trots att de allra flesta remissinstansema positiva till KÖY:s förslag var blev det först våren 1949 som riksdagen beslöt bl.a. om ett nytt anslag för yrkespedagogisk reformverksamhet och särskild byrå vid KÖY för läom en rarutbildning.

Bilaga5 179

Den första yrkeslärarkursen enligt den nya 15-veckorsmodellen hölls un-

der vårterminen 1950. Till kursen hade 30 platser kom det 350 ansöksom ningar Samtidigt anordnades en kurs för tio handelslärare.

Under perioden 1950-1960 kunde yrkeslärarutbildningen utökas kraftigt

ökade statsanslag. Under perioden beräknas nämnare 900 yrkeslärare genom genomgått femtonveckorskursema. De flesta kurserna hölls i Stockholm.

Senare under perioden hölls kurser även andra orter i landet.

Under 50- och 60-talen skedde kraftig expansion framför allt av de en kommunala yrkesskoloma. Antalet heltidsstuderande elever inom de kommu-

yrkesskoloma ökade under perioden 1956-63 från 16 000 elever till nala ca 49 000 elever. Motsvarande siffror för de landstingskommunala centrala ca verkstadsskoloma 3 500 elever, respektive 7 700 elever och för de statsvar understödda centrala yrkesskoloma 3 600, respektive 5 100. Därtill kommer

deltidsundervisningen betydande under hela 1960-talet. att var På grundval förslagen 1946 års skolkommission SOU 1948:27 och av av 1952 års yrkesutbildningssakkunniga SOU 1954:11 fattade riksdagen av 1955 beslut prop. 1955:139 att staten borde ta huvudansvaret för yrkesom utbildningens utveckling. Yrkeslärarutbildningen utreddes 1955 års sakkunniga för yrkesutbildav centrala ledning. I sitt betänkande SOU 1959:8 underströk de sakningens kunniga bristerna i den dåvarande utbildningen yrkeslärare, bl.a. frånvaav fasta tjänster och särskilda utbildningslokaler. De sakkunniga framhöll ron av yrkeslärarutbildningen borde i huvudsak pedagogisk art och föratt vara av längas till omfatta totalt 33 veckor under ett läsår, fördelade med 15 att teoretisk undervisning under den första terminen, 15 veckors handveckors ledd assistenttjänstgöring och 3 veckors repetition och slutprov under den

terminen. Riksdagens beslut följde i princip med några undantag de andra sakkunnigas förslag. De bestämmelserna yrkeslärarutbildningen utnya om regeringen i juli 1960. färdades av 1960 uppdrog regeringen KÖY att utreda yrkeslärarut- Samma år - upprättande lärarinstitut. KÖY:s utredbildningens lokalisering och av ett ning, avlämnades 1961, innehöll inte något förslag till ändring av orsom för yrkeslärarutbildningen att utbildningen de olika ganisationen men kursortema skulle få namnet yrkespedagogiskt institut. läsåren 196061-196566 anordnades ett tiotal 33-veckorskurser för Under och blivande lärare inom ett sextiotal industri- och hantverksyrken. lärare Totalt utbildades 1 800 lärare, därav ca 100 kvinnliga. ca KÖY i augusti 1964 sin sista anslagsframställning och upphörde avgav oktober år att det enhetliga skolämbetsverket, skolden 1 samma genom nya överstyrelsen SÖ inrättades.

180 Bilaga5

Den 1 juli 1966 startade de yrkespedagogiska instituten YPI i Stockholm, Göteborg, Malmö, Umeå, Sundsvall och Linköping sin verksamhet som självständiga lärarutbildningsanstalter med ekonomisk förvaltning, egen egna rektors- och lärartjänster och egen administration. Varje YPI:s självständighet begränsades dock att skolöverstyrelsen förav delade anslagen till löner, läromedel och övriga omkostnader mellan instituten och fastställde studieplanema för lärarutbildningen. Lärartjänstema vid YPI innehades av lektorer och adjunkter med undervisning i psykologi och pedagogik och särskilda metodiklärare inom områdena industri och hantverk, vård, merkantila ämnen och handel. För blivande lärare inom området industri och hantverk omfattade lärarutbildningen 33 veckor med teoristudier i pedagogik varvade med praktik övningsskoen la. För lärare i merkantila eller tekniska ämnen var utbildningen ettårig och omfattade både ämnesstudier och praktisk-pedagogisk utbildning medan kurserna för blivande vård- och handelslärare endast omfattade pedagogisk utbildning och hade en längd av 19 respektive 15 veckor. Många vid YPI utbildade yrkeslärare inom industri och hantverk samt handel hade sin tjänst i grundskolan som under sina första år hade nionde årskursen uppdelad på teoretiska och praktiska linjer. Den reform riksdagen beslöt om hösten 1968 innebar att linjeuppdelningen slopades. Därmed minskades tjänsteunderlaget för yrkeslärarna. Detta medförde att antalet utbildningsplatser för yrkeslärare halverades fr.o.m. läsåret 196970. Vidare upphörde YPI i Sundsvall. Den kraftiga neddragningen av verksamheten vid YPI kunde genomföras utan större personalproblem. Detta berodde bl.a. att flera lärare var tillfälligt anställda timlärare. Vidare minskades undervisningsgruppema inom området industri och hantverk från 30-35 till 20. De förslag som 1963 års yrkesutbildningsberedning YB avgav i sina betänkanden bl.a. SOU 1966:3 och 1967:48 utgjorde viktiga byggstenar i 1968 års riksdagsbeslut om en ny gymnasieskola, i vilken teoretiskastudieförberedande och yrkesinriktade utbildningar integrerades i skolorgasamma nisation. Yrkesutbildningsberedningen avgav 1970 ett betänkande SOU 1970:4 Reformerad lärarutbildning. I detta betänkande skisserade YB utbildningsgången för blivande lärare i yrkesteknik YB använde denna beteckning i st.f. yrkeslärare. Utbildningen borde vara uppbyggd kring följande komponenter: förutbildning ämnesutbildning grundläggande lärarutbildning fortbildning.

Bilaga5 181

YB ansåg att förutbildningen borde ge ett minimimått allmänkunskaper inom ämnena svenska, engelska eller ett annat främmande språk, samhällskunskap och religionskunskap till en nivå motsvarande en tvåårig yrkesinriktad gymnasielinje. Till ämnesutbildningen hörde enligt YB anställning i arbetslivet. För att mäta arbetslivserfarenheten föreslog YB att ett system skulle skapas för betygsgivning i arbetslivet. För mätning av lärarlämpligheten föreslog YB försöksverksamhet med olika typer av grupptest och individualdiagnostiska prov. Arbetslivserfarenhet, som främst ger arbetsteknisk fördjupning, behövde enligt YB kompletteras med fackteoretisk fördjupning, t.ex. i en yrkesteknisk högskoleutbildning YTH. Denna fråga behandlade YB i ett särskilt betänkande SOU 1970:8. YB föreslog att den grundläggande lärarutbildningen skulle vara ettårig och uppdelad i fyra perioder omfattande 20, 10 respektive 5 veckor. Perioden 10 veckor föreslogs bli förlagd till en praktikskola. om I fråga fortbildning föreslog YB att den skulle vara obligatorisk. Anom talet studiedagar borde öka från fem till sju. 1968 års Lärarutbildningskommitté avgav 1972 sitt betänkande SOU 1972:92. Året därefter beslöt riksdagen att förlänga utbildningen lärare av för industri och hantverk från 33 veckor till 40 veckor. 1974 tillsattes Läraiutbildningsutredningen LUT som i sitt betänkande SOU 1978:86 Lärare för skola i utveckling, avgränsade sitt arbete beträffande YPI till allmänna mål, struktur och samordningsfrågor. LUT föreslog bl.a. att utbildningen av lärare inom industri och hantverk skulle förlängas att till den praktisk-pedagogiska utbildningen om 40 poäng lägga till genom ämnesteoretisk del om ytterligare 40 poäng. Vidare föreslogs att den en praktisk-pedagogiska utbildningen för lärare inom jord, skog och trädgård skulle förlängas från 20 poäng till 40 poäng detta skedde först fr.o.m. läsåret 199091 Utbildningen lärare för industri och hantverk har varierat i omfattning av åren. SÖ och UHÄ hade uppenbara svårigheter att bedöma under de senaste lärarbehovet. Vissa år uppstod lärarbrist och detta resulterade i kortsiktiga en åtgärder, bl.a. ett riksdagsbeslut 1985 att införa halvfartsutbildning och om ett riksdagsbeslut 1987 att återinföra utbildningsarvode för blivande lärare för industri och hantverk. Genom 1993 års universitets- och högskolereform är inte längre den årliga dimensioneringen de olika lärarutbildningama en riksdagsfråga utan av varje universitet och högskola får ett treårigt utbildningsuppdrag med ramar för verksamheten, ersättning för utförda prestationer och krav ett kvalitetssäkringssystem. Detta innebär bl.a. att ett universitet eller en högskola

182 Bilaga5 kan besluta om fördelningen mellan antalet utbildningsplatser för blivande adjunkter och blivande yrkeslärare.

Källor: Lars Larsson, Från sändagsritskolarz till yrkespedagogiska anstalten Häften för didaktiska studier 19 Lars Larsson, Yrkesundervisning och yrkeslärarutbildning 1930-1960 Häften för didaktiska studier 30 Lars Larsson, Y rkeslábwkandidater 1970 Licentiatavhandling, Ped. inst. Stockholm

Lars Larsson, Yrkeslärwutbildningen 1960-1970 opublicerat manus

Lennart Nilsson, Yrkesutbildning i nutidshistoriskt perspektiv Acta Universitatis Gothoburgensis 1981

u

.,

1994 Statens offentliga utredningar

Kronologisk förteckning

Ändrad ansvarsfördelningför den statliga 35. Vår andes stämma ochandras. . statistiken.Fi. Kulturpolitik ochinternationalisering.Ku.

N Kommunerna, Landstingenoch Europa 36. Miljö och fysisk planering. M. . + Bilagedel.C. 37. Sexualupplysningochreproduktivhälsa under

Mäns föreställningar om kvinnor ochchefskap.S. 1900-talet i Sverige. UD. . Vapenlagen och EG. Ju. 38. Kvinnor, bam ocharbetei Sverige 1850-1993. UD. . Kriminalvård och psykiatri. Ju. 39. Gamla är unga som blivit äldre.Om solidaritet . Sverige och Europa. En samhällsekonomisk mellangenerationerna. Europeiskaäldreåret 1993.S. . konsekvensanalys. Fi. 40. Långsiktig strålskyddsforskning. M.

EU, EES ochmiljön. M. 4 Ledighetslagstiñningen en översyn. A. . - Historiskt vägval Följdema för Sverigei utrikes- 42. Staten ochtrossamftmden. C. . och säkerhetspolitiskthänseende av att bli, 43. Uppskattad sysselsättning om skattemas betydelse respektiveinte bli medlemi Europeiskaunionen. UD. för denprivata tjänstesektom.Fi.

Förnyelseoch kontinuitet om konst ochkultur 44. Folkbokföringsuppgiftemaisamhället. Fi. i framtiden.Ku. 45. Grundenför livslångt lärande. U. Förslag till övergripande 46. Sambandet mellanSamhällsekonomi, transfereringar Anslutningtill EU lagstiftning.UD. och socialbidrag. S.

Om kriget kommit... Förberedelser för mottagande 47. Avveckling av denobligatoriska anslutningen . av militärt bistånd1949-1969 + Bilagedel.SB. till studentkårerochnationer.U.

N Suveränitetoch demokrati 48. Kunskap for utveckling + bilagedel. A. . + bilagedelmedexpertuppsatser. UD. 49. Utrikesseltretessen. Ju.

JIK-metoden, m.m. Fi. 50. Allemanssparandet en översyn. Fi. . - Konsumentpolitiki enny tid. C. 51. Minne ochbildning. Museernas uppdrag och . Pâ väg. K. organisation + bilagedel. Ku. . Skoterköming på jordbruks-och skogsmark. 52.Teaterns roller. Ku.

Kartläggningoch åtgärdstörslag. M. 53. Mästarbrevför hantverkare. Ku.

Års- och koncemredovisningenligt EG-direktiv. 54. Utvärdering av praxis i asylärenden.Ku.

Del och l ll. Ju. 55.Rätten till reformeratbilstöd. S. ratten- Kvalitet i kommunal verksamhet nationell 56. Ett centrum för kvinnor som våldtagits och . uppföljningoch utvärdering.C. misshandlats.S.

Rena roller i biståndet- styrningoch arbetsfördelning 57. Beskattning av fastigheter,del Principiella i en effektiv biståndsförvalming. UD. utgångspunkterför beskattning fastigheter av m.m.

20. Reformerat pensionssystem. Fi

21. Reformerat pensionssystem. BilagaA. 58. 6 Juni Nationaldagen.Ju. Kostnader ochindivideffekter. 59. Vilka vattendrag skall skyddas Principer och

22. Reformeratpensionssystem. BilagaB. förslag.M.

KvinnorsATP ochavtalspensioner. 59. Vilka vattendrag skall skyddas Beskrivningar av

Förvaltabostäder.Ju. vattenområden.M. . . 24. Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden. 60. Särskildaskäl utformningoch tillämpning av - - 25. Svenskalkoholpolitik bakgrundochnulage. 2 kap. 5 § och andra bestämmelseri - 26. Att förebygga alkoholproblem. utlänningslagen.Ku.

27. Vård av alkoholmissbrukare. S. 61. Pantbankernas kreditgivning. N.

28. Kvinnor och alkohol. 62. Rationaliserad fastighetstaxering, del Fi.

29. Barn Föräldrar Alkohol. 63. Personnummer integritetoch effektivitet. Ju. - - - Vallagen.Ju. 64.Med raps i tankarna M. . 31. Vissa mervärdeskattefrågor III Kultur m.m. Fi. 65. Statistik och integritet, del 2 Lag om - - 32. Mycket Under Samma Tak. C. personregisterför officiell statistik m.m. Fi.

33. Vandelns betydelsei medborgarskapsärenden, m.m. 66. Finansiellatjänsteri förändring. Fi.

Ku. 67. Räddningstjänst i samverkanoch entreprenad.

Tekniskt utrymme för ytterligare TV-sändningar.Ku. Fö. . 68. Otillbörlig kurspåverkan och vissa insiderfrågor.Fi.

Statens offentliga utredningar 1994

Kronologisk förteckning

69.On the GeneralPrinciplesof Environment 99.Domareni Sverigeinför framtiden Protection.M. utgångspunkter för fortsattutredningsarbete. - 70. Inomkommunalutjämning.Fi. Del A+B. Ju. 71.Om intyg ochutlåtanden som utfärdas av hälso- 100.Beskattningenvid gränsöverskridande och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen.S. omstruktureringarinom EG, Fi. m.m. 72. sjukpenning,arbetsskadaochförtidspension 101.Höj ribban - förutsättningarocherfarenheter.S. Lärarkompetensför yrkesutbildning.U. 73. Ungdomarsvälfärd ochvärderingar en under- sökning om levnadsvillkor, livsstil och attityder. C. 74. Punktskattemaoch EG. Fi. 75. Patientskadelag. C. 76. Trade andthe Environment towardsa sustainableplaying field. M. 77.Tillvarons trösklar. C. 78. Citytimnelni Malmö. K. 79. Allmänhetensbankombudsman. Fi. 80.iakttagelserunder en reform Lägesrapportfrån - Resursberedningens uppföljningvid sex universitet ochhögskolor av det nya resurstilldelningssystemet för grundläggandehögskoleutbildning.U. 81.Ny lag om skiljeförfarande.Ju. 82. Förstärktamiljöinsatseri jordbruket svensktillämpning av EG:s miljöprogram.Jo. - 83. Övergång verksamheterochkollektiva av uppsägningar.EU och densvenskaarbetsrätten.A. 84.Samvetsklausulinom högskoleutbildningen.U. 85.Ny lag om skattpå energi. En teknisk Översyn och PSG-anpassning. Motiv. Del - - Författningstextochbilagor. Del II. Fi. 86.Teknologi och vårdkonsumtioninom sluten somatiskkorttidsvård1981-2001.S. 87. Nya tidpunkterför redovisningochbetalningav skatteroch avgifter. Fi. 88.Mervärdesskattenoch EG. Fi. 89.Tullagstifmingenoch EG. Fi. 90.Kart- och fastighetsverksamhet finansiering,samordningoch författningsreglering.M. 91.Trafiken och koldioxiden Principerför att minska trafikenskoldioxidutsläpp.K. 92. Miljözoner för trafik i tätorter. K. 93. Levandeskärgårdar.Jo. 94.Dagspresseni1990-taletsmedielandskap.Ku. 95. En allmänsjukvárdsförsåkringi offentlig regi. S. 96. Följdlagstiftningtill miljöbalken.M. 97.Reglering av Vattenuttag ur enskildabrunnar. M. 98. Beskattning förmåner. Fi. av

1994 Statens offentliga utredningar

Systematisk förteckning

Gamlaär ungasom blivit äldre.Om solidaritet mellan Statsrådsberedningen generationerna. Europeiska äldreåret1993. [39] Om kriget kommit... Förberedelserför mottagande av Sambandetmellan Samhällsekonomi, transfereringar militärt bistånd 1949-1969 + Bilagedel. och socialbidrag. [46]

Rätten till reformerat bilstöd. [55] Justitiedepartementet ratten-

Ett centrum för kvinnor som våldtagits och

Vapenlagen och EG [4] misshandlats.[56]

Kriminalvård och psykiatri. [5] Om intyg och utlåtanden som utfärdas av hälso- Års- och koncemredovisning enligt EG-direktiv. och sjukvårdspersonal i yrkesutövningen.[71] Del l och ll. Ju. [l7] sjukpenning, arbetsskada och förtidspension Förvaltabostäder. [23] [72] förutsättningar och erfarenheter. Vallagen. [30] - Teknologioch várdkonsumtioninom sluten Utrikessekretessen. [49] somatisk korttidsvárd 1981-2001. [86] 6 Juni Nationaldagen. [58] offentlig regi. [95] En allmän sjukvárdsförsâkringi integritetoch effektivitet. [63] Personnummer-

Ny lag om skiljeförfarande. [81] Kommunikationsdepartementet

Domaren i Sverige inför framtiden Påväg. [15] utgångspunkter för fortsatt utredningsarbete. - Citytunnelni Malmö. [78] Del A+B. [99] Trafiken och koldioxiden Principer för att minska - Utrikesdepartementet trafikens koldioxidutsläpp.[91]

Miljözoner för trafik i tätorter. [92] Historisktvägval Följdema för Sverige i utrikes- och

säkerhetspolitiskt hänseende av att bli, respektive intebli Finansdepartementet medlemi Europeiska unionen. [8] Ändrad ansvarsfördelningför den statliga statistiken. [l] Anslutning till Förslag till övergripande EU - Sverigeoch Europa. En samhällsekonomisk

lagstiftning.[10] konsekvensanalys. [6] Suveränitetoch demokrati [12] JIK-metoden,m.m. [13] + bilagedel med expertuppsatser. Vissa mervärdeskattefrågor III Kultur m.m. [31] Rena roller i biståndet styrning och arbetsfördelning - - Uppskattad sysselsättning skattemas betydelse biståndsförvaltning. [19] - om i en effektiv för den privata tjänstesektom. [43]

Sexualupplysningoch reproduktivhälsa under 1900-talet Folkbokföringsuppgiñema i samhället.[44] i Sverige.[37] Allemanssparandet en översyn. [50] Kvinnor, bamoch arbete i Sverige 1850-1993. [38] - Beskattningav fastigheter, del Principiella utgångspunkterför beskattning av fastigheter m.m. [57] Försvarsdepartementet Rationaliserad fastighetstaxering,del Fi. [62] Räddningstjänsti samverkanoch på entreprenad.[67] Statistikoch integritet, del 2

Lag om personregister för officiell statistik m.m. [65] Socialdepartementet - Finansiellatjänster i förändring. [66]

Mäns Föreställningar om kvinnor och Chefskap.[3] Otillbörlig kurspáverkan och vissa insiderfrágor. [68]

Reformerat pensionssystem. [20] lnomkommunal utjämning. [70]

Reformeratpensionssystem. BilagaA. och EG. [74] Punktskattema Kostnader och individeffekter. [21] Allmänhetens bankombudsman. [79]

Reformerat pensionssystem. BilagaB. skatt energi. Ny lag om KvinnorsATP och avtalspensioner. [22] EG-anpassning. En teknisk översyn och Svensk alkoholpolitik en strategiför framtiden.[24] - Motiv. Del Svensk alkoholpolitik bakgrundoch nuläge.[25] - - Författningstext ochbilagor. Del Il. [85] alkoholproblem.[26] - Att förebygga Nya tidpunkter för redovisning och betalning av Vård av alkoholmissbrukare. [27] skatteroch avgifter. [87] Kvinnor och alkohol.[28] Mervärdesskatten och EG. [88]

Föräldrar Alkohol. [29] Barn- -

Statens offentliga 1994 utredningar

Systematisk förteckning

Tullagstiftningenoch EG. [89] Civildepartementet

Beskattning av förmåner. [98] Beskattningenvid gränsöverskridande Kommunerna,LandstingenochEuropa.

+ Bilagedel.[2] omstruktureringarinom EG, m.m. [100] Konsumentpolitiki enny tid. [14] Utbildningsdepartementet Kvalitet i kommunalverksamhet nationell

uppföljningochutvärdering.[18] Grundenför livslångtlärande.[45] Mycket UnderSammaTak. [32] Aweckling av denobligatoriskaanslutningentill Statenochtrossamfunden.[42] Studentkåreroch nationer. [47] Ungdomarsvälfärd ochvärderingar en under- Iakttagelserunder reform Lägesrapportfrån en - sökning om levnadsvillkor,livsstil och attityder. ]73] Resursberedningens uppföljningvid sex universitet Patientskadelag. [75] ochhögskolor av det nya resurstilldelningssystemet Tillvarons trösklar. [77] för grundläggandehögskoleutbildning.[80]

Samvetsklausulinom högskoleutbildningen.[84] Miljö- och naturresursdepartementet

Höj ribban EU, EESochmiljön. [7] Lärarkompetensför yrkesutbildning.[101] Skoterköming jordbruks-ochskogsmark.

Jordbruksdepartementet Kartläggningochåtgärdsförslag.[16]

Miljö ochfysiskplanering.[36] F örstärkta miljöinsatseri jordbruket Långsiktigstrålskyddsforskning.[40] svensktillämpning av EG:smiljöprogram.[82] - Vilka vattendragskall skyddas Principeroch Levandeskärgårdar.[93] förslag. [59]

Kulturdepartementet Vilka vattendragskall skyddas Beskrivningarav

vattenområden.[59] Förnyelseochkontinuitet- om konstochkultur Med i tankarna [64] raps i framtiden.[9] On the GeneralPrinciplesof Environment Vandelnsbetydelsei medborgarskapsärenden, m.m. [33] Protection.[69]

Tekniskt utrymme för ytterligareTV-sändningar.[34] Tradeandthe Environment towardsa - Vår andes stämma ochandras. sustainableplayingfield. - [76] Kulturpolitik ochinternationalisering.[35] Kart- och fastighetsverksamhet

Minne och bildning. Museemasuppdragoch finansiering,samordningochförfattningsreglering. organisation bilagedel.[51] + [90]

Teaternsroller. [52] Följdlagstiftningtill miljöbalken. [96] Mästarbrevför hantverkare.[53] Reglering av Vattenuttag ur enskildabrunnar. [97] Utvärdering av praxis i asylärenden.[54]

Särskildaskäl utformning ochtillämpning - av 2 kap.

5 § och andrabestämmelseri utlänningslagen.[60]

Dagspresseni1990-taletsmedielandskap.[94]

Näringsdepartementet

Pantbankernas kreditgivning. [61]

Arbetsmarknadsdepartementet

Ledighetslagstiftningen en översyn [4l] - Kunskapför utveckling + bilagedel.[48] Övergång verksamheterochkollektiva av uppsägningar.EU ochdensvenskaarbetsrätten.[83]